Effektiv statlig lokalförsörjning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

EF F EKTIV

STATLIG

LOKALFÖRSÖRJNING

FlÖRSLAG OM ÄNDRADE VERKSAMHETS- OCH ORGANISATIONSFORMER

SGU

1988:36

Betänkande av

utredningen

om samordnad

lokalförsörjnjng

V, K \ ~.\

Statens

offentliga utredningar

Eâfiw 1988:36

@

Finansdepartementet

Effektiv

statlig

lokalförsörjning

-

ändrade

Förslag

om verksamhets-

och

organisationsformer

Betänkande av om samordnad

inredningen

lokalförsörjning

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/7 39 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 81° - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

GRAPHIC SYSTEMS AB ISBN 91-38-10182-3 1988 ISSN 0375-250X Göteborg

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 23 april 1987 bemyndigade regeringen chefen för finansdepartementet, statsrâdet Feldt, att tillkalla en särskild utredare för att utarbeta förslag till genomförande av en samordnad statlig lokalförsörjning.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade den 25 departementschefen juni 1987 såsom särskild utredare rationaliseringschefen Åke Hjalmarsson.

Som sakkunniga åt utredaren förordnades departementssekreteraren Kjell A. Jonasson, departementssekreteraren Dan Ohlsson och kanslirâdet Bo Riddarström.

Som experter åt utredaren förordnades planeringsdirektören Lars Gihl, departementssekreteraren Birgitta Hällegârdh, avdelningsdirektören Gustav Lasota, planeringsdirektören Thomas Norell, organisationsdirektören Egon Rosell och departementsrâdet Christer Nadelius.

Till sekreterare förordnades avdelningsdirektören Sten Söderberg, till biträdande sekreterare förordnades avdelningsdirektören Arne Augustsson och numera avdelningschefen Karl-Erik Hagström.

Utredningen har antagit namnet utredningen om samordnad lokalförsörjning (USL).

Utredningen har nu avslutat sitt arbete och överlämnar härmed sitt betänkande Effektiv - ( ) statlig lokalförsörjning förslag om ändrade verksamhets- och organisationsformer.

Till betänkandet ett särskilt fogas yttrande av experterna Lars Gihl, Gustav Lasota och Egon Rosell.

Stockholm i juni 1988

Åke Hjalmarsson

/Sten Söderberg

Arne Augustsson

Karl-Erik Hagström

Sid.

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING 13

1 UTREDNINGSUPPDRAGET 23

1.1 Direktiv 23

1.2 Arbetets bedrivande 24

2 NULÃGE 27

2.1 Lokalförsörjningsprocessen i princip 27 2.1.1 Aktörer i 1okalförsörjningsprocessen 28 2.1.2 Skeden och aktiviteter i iokalförsörjnings- 31 processen

2.2 Mâ1 och verksamhet hos civila och militära 37 myndigheter 2.2.1 Genere11a mái m.m. för statens 1oka1försörjning 37 2.2.2 Civiia myndigheter 38 2.2.2.1 Myndigheter inom byggnadsstyreisens 39 1oka1hâ11ningsomrâde 2.2.2.2 Affärsverk och andra statiiga myndigheter med 47 sky1dighet att aniita byggnadsstyre1sen 2.2.2.3 Affärsverk och andra stat1iga myndigheter utan 56 sky1dighet att an1ita byggnadsstyrelsen 2.2.3 Miiitära myndigheter 56 2.2.4 Jämförande redovisning av fastighetsbestând och 72 byggproduktion inom byggnadsstyreisens lokalhåiiningsomrâde respektive försvaret 2.2.4.1 Byggnadsstyreisens 10ka1hâ11nings0mrâde 72 2.2.4.2 Försvarets iokaihâilningsomrâde 75 2.2.4.3 Jämföreise me11an byggnadsstyre1sen och försvaret 79

2.3 Nuvarande organisation 79 2.3.1 Byggnadsstyre1sen 79 2.3.2 Andra civiia myndigheter 58 2.3.3 Fortifikationsf6rva1tn1ngen 89 2.3.4 Andra mi1it5ra myndigheter 93 2.3.4.1 Centrai nivå 93 2.3.4.2 Högre regional nivå 94 2.3.4.3 Lägre regional/1oka1 nivå 94 2.3.4.4 Försvarets materie1verk 102

2.4 Ekonomisystem 105 2.4.1 Civila myndigheter 106 2.4.1.1 Myndigheter inom byggnadsstyreisens 10ka1há11- 106 ningsomrâde 2.4.1.2 Andra civi1a myndigheter 117 2.4.2 Miiitära myndigheter 119 2.4.2.1 Försvarets ekonomisystem 119 2.4.2.2 Produktionsekonomi 124

Sid.

mmmmmmmmm

Myndigheternas förvaltningsansvar 128

U1LfIU|U'lU'IU‘IU'IU'lUl U1-UJUJ0~)LA)(.s)l\J>—I

Aiimän behörighet att företräda staten 128 Förvaitningsansvaret för civiia myndigheter 128

JLA)|\)I—I

ww |—‘|-I

tAJ0JLAJU.lLa)Q) |—-r—-r-o—-I—-r—- CDCHLHbUJINJ

det miiitära försvaret ka.) ON Riksdagens revisorer om byggnadsstyre1sens 152 byggnadsverksamhet i egen regi O) O‘! Riksdagens revisorer om byggnadsstyre1sens 153

hyressättning

Nuvarande samordning 153

001.0 hihi

Samverkan me11an och fortifi- 153 byggnadsstyre1sen kationsförva1tningen U) l\ Fortsatt samverkan inom fastighetsförvaitningen 154

Aktue11 utveckiing 157 159

Q3009.)

Regeringens bes1ut

UJLAJUJ I--ll-I

1987 och 1988 års budgetpropositioner samt 1988 159

års reviderade finanspian Regeringens uppdrag ti11 överbefä1havaren m.m. 165

(A)(.uLn 000092 T\)0—‘|—

Qirektivens inriktning

Overbefäihavarens inriktning - Försvarsmakts- 168

utredning 88 m.m.

UJLd0JUJu.)(.dt.AJ(.0 -5--l>(A)(a)UJOJ(.AJ

Aktueiit 177 utveckiingsarbete

LAJLOCAJOJUJCMQOOJ

& Avveckiing av tomma iokaier m.m. 182 Utveck1ing inom försvarets iokaiförsörjningsområde 183 inom fortifikationsförvaltningen 183 Utveck1ing

l\)I-—| Utveckiing inom försvaret i övrigt 190

u: -h Förhâ11anden inom den kommunaia, iandstingskommu- 196 nala och privata bygg- och fastighetsförvaitningssektorn Kommuner och iandsting 196

wo: bb l\)|—‘ Den privata sektorn 199

Sid.

ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN 205

Tidigare förslag och aktuell utveckling 205

NJ Skillnader och likheter mellan 214 byggnadsstyrelsens och fortifikationsförvaltningens verksamhetsområden . Skillnader 215 . Roller 215 . Resurser och kompetens 217

-bUJI\Jb—‘

. Lokalisering 220

F\}f\Jl\3l\)Y\)|\)|'\)f\Jf\Jl\)f\J

.

l\)l\J|\)|‘\)r\)f\)\-ID-—|I—-It-—|b—d

Ekonomisystem och finansiering 224 . Likheter 229 . Roller 229 . Resurser och kompetens 230

U‘|JUL)l\‘JId

. Organisatorisk uppbyggnad 233 . Utvecklingstendenser 233 & . ADB-stöd 236

å w För- och nackdelar med samordning 236

PRINCIPIELLA ODELLER fÖR_SAMORDNING 241

AV DEN STATLIGA LOKALFORSORJNINGEN

U‘! Ekonomiska styrmedel på det statliga 242 lokalförsörjningsomrâdet . Lokalytor och kostnader 242 . Organisation och ansvar inom försvaret 244

U1U|U1Lf1U'1 F-4|—D-O—'F—‘ U1J(.AJ|\7|—'

. Primär och sekundär verksamhet 245 . Delegering och lokalkostnader 247 . Effektiv fastighetsförvaltning 251

. Modell A 254

U1U|Ul fv|’\D|\3

. Förutsättningar 254 . Samordningsâtgärder inom den civila statsför- 255 valtningen

U‘IlJ‘IUIU|U1 |\)|\3fU|\3|\) 0000030070

Centrala staber 260 Fortifikationsförvaltningens roll och verksamhet 261 Samverkan mellan fortifikationsförvaltningen och 263 försvarets materielverk Lägre regional/lokal nivå 264

U101 l\)l\) (.00.) Försvarets relationer till statsmakterna pâ 266

pygg- och fastighetsförvaltningsomrádet Ls vOkad samverkan mellan byggnadsstyrelsen och 267 fortifikationsförvaltningen Centrala funktioner 267

f\D|—‘

UIU1U'1 f\)l\)l\) U1J«b

Regionala och lokala funktioner 269 Organisation 271

Sid.

UIU|£f| Q3039)

Förutsättningar 281

fvrd Byggverkets uppgifter och re1ati0ner tili 282

statsmakterna U1 C9 (a.) Byggverkets uppgifter och reiationer ti11 283 myndigheter inom den civi1a statsförvaitningen U‘! U) 1=» Byggverkets uppgifter och re1ationer til] 285 affärsverken m.f1. Byggverkets samordnande uppgifter 286 Försvarets uppgifter och re1ationer ti11 byggverket 287

UlU1U'|U‘lU1 (73030$O\U7

A11männa förutsättningar 287

(AJCAJCDCAJUJ mm»-

Organisation och resurser inom försvaret 290 Försvarets reiationer ti11 statsmakterna på 294 bygg- och fastighetsförvaitningsomrádet b Försvarets samverkansformer gentemot byggverket 296 Byggverkets organisation 298

UI(J’IU1U'1 LADUDLJUJ \l\J\lO\

U1UIU'l ååh

Förutsättningar 306

IND?-I Byggverkets uppgifter och reiationer tiil 307

statsmakterna U’! å Byggverkets uppgifter och re1ationer tili 307 myndigheter inom den civi1a statsförva1tningen U1 -B å Byggverkets uppgifter och reiationer ti11 309 affärsverken m.f1. Byggverkets samordnande uppgifter 311 Försvarets uppgifter och re1ationer tiil byggverket 312

LHUIU‘IU1U'l -B-D-D-51 U\O$O\OtU1

A11männa förutsättningar 312

(.0l\)|—D

Organisation och resurser inom försvaret 314 Försvarets reiationer ti11 statsmakterna pâ 321 bygg- och fastighetsförva1tningsomrâdet U’! -l O1 å Försvarets produktionsâtagande och samverkansformer 323 gentemot byggverket Byggverkets organisation 328

UIUI¢J’l ååh \l\l\l

qppgiftsfördeining 328

?vid Oversiktlig organisatorisk struktur och 331

dimensionering

O! ÖVERSIKTLIG BEDÖMNING AV MODELLERNA 337

Förenlighet med regeringens riktiinjer och inten- 338 tioner en1igt 1987 och 1988 års budgetpropositioner

Besparingspotential 340

530551 l\)f\31V

Personaibesparingar 341

.-. F-3|-’ Bakgrund och förutsättningar 341

Jämförelse mellan modellerna 344 Långsiktiga besparingar 347

f\)f\3f\J1\J r\)I\Jr\)l—-

Bakgrund och förutsättningar 347 |\)|—| Jämförelse mellan modellerna 351

b) Genomförandemöjligheter 355

Regionalpolitiska effekter 357

Möjligheter att rationellt utnyttja samlad 359 statlig kompetens i lokalförsörjningsfrâgor

F‘ Förutsättningar för ökad samverkan med 362 affârsverken m.fl.

Beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska effekter 364 |_| och förutsättningar 364

\l\I\J\l

Bakgrund Overbefälhavarens bedömning av modellerna 367 Några synpunkter 370

G Förenlighet med överbefälhavarens om 371 överväganden utvecklingen av försvarets produktionsledningssystem och huvudprogram 5 gakgrund och förutsättningar 371

01030‘! oooom UJl\.b-I

Overbefälhavarens bedömning av modellerna 373 Några synpunkter 375

Ch @ Sammanfattning 376

AVSLUTANDE BEDÖMNING 379

Bedömning av de tre principmodellerna frân 380 samordningssynpunkt

. N Något om principmodellernas innebörd 383

w Besparingspotential 384

. Likheter och skillnader mellan modellerna B och C 385 . Central försvarsspecifik kompetens 385

\l\l\l\l\lN hahaha

. av teknisk 386

Lnbwrvl-I

Verkställighet fastighetsförvaltning . Resursförstärkning pâ förbandsnivâ 387 . Förhållandet mellan försvaret och byggverket 388 a Delegering och regionalisering 389

. Modelloberoende åtgärder 390

\l\l\I U1U|Ul

Sid.

Tabe11er

2. Schematisk av iokaiförsörjnings- 48 Tabe11 redovisning processen för myndigheter inom KBS lokaihâii-

ningsomrâde

Tabe11 2. Schematisk av lokaiförsörjningspro- 57 redovisning för affärsverk och myndigheter med processen skyidighet att anlita KBS

2. Schematisk av 10ka1försörjnings- 69 Tabell redovisning processen inom försvaret

2. Nuvarande inrikes 1oka1bestând inom KBS 1oka1- 72 Tabeli hâiiningssområde förde1at på sektorer

2. Nuvarande bestånd av 1oka1er inom försvaret 76 Tabe11 förde1at pâ huvudprogram (avser 1oka1er för

fredsorganisationen)

fördeiade och 88 Tabe11 2. KBS personairesurser på program verksamheter

5. innebörd av försvarets produktions- 326 Tabe11 Principie11 åtagande gentemot byggverket

Tabe11 6. av uppskattat resursbehov och 348 Sammanfattning personaibesparingar i modeiierna A, B möjiiga och C (personâr)

Figurer

2. KBS ansvarsområde 39 Figur

2. Det av KBS förvaitade inrikes statsägda 1oka1- 73 Figur beständets fördeining på â1dersk1asser

inom KBS verksamhetsområde under 74 Figur 2. Investeringar budgetâren 1979/80 1986/87 i iöpande priser

2. Det av försvaret förvaitade statsägda 1oka1- 77 Figur beståndets förde1ning pâ âiderskiasser (avser 1oka1er för fredsorganisationen)

2. inom försvarets 10ka1hâ11nings- 78 Figur Investeringar omrâde budgetâren 1979/80 - 1986/87 i 1öpande

priser

2. av det statsägda fastig- 80 Figur Geografisk fördeining hetsbestândet. Reiativ fördeining me11an KBS och försvaret

2. av investeringar under 81 Figur Geografisk förde1ning 1987/88 - 1989/90. Reiativ fördeibudgetâren ning me11an KBS och försvaret

Sid. Figur 2.8 KBS organisation 82 Figur 2.9 KBS indelning i regioner 85 Figur .10 FortF:s organisation 90 Figur .11 Organisation av fortenheten vid I 4/F0 41 97 Figur .12 Organisation av fortenheten vid I 2/Fo 52 98 Figur .13 Organisation av fastighetsenheten vid 1 Ing Figur .14 Organisation av fort- och byggnadsenheten 100 vid SK/KA 1 Figur .15 Organisation av fortenheten vid ÖrlB O 101 Figur 2. 16 Organisation av intendentur- och fastighets- 103 enheten vid F 21/Se ON

SAMMANFATTNING

Utredningen om samordnad statlig lokalförsörjning har haft till uppgift att utarbeta förslag till hur en samordnad statlig lokalförsörjning kan genomföras. I uppgiften har ingått att i kontakt med bl.a. byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen ta fram ett förslag om hur en organisatorisk samordning av de verksamheter som bedrivs av dessa båda myndigheter kan utformas. Vidare har utredningen haft till uppgift att särskilt belysa hur möjligheterna till samverkan med affärsverk, övriga lokalhâllande myndigheter och andra lokalförvaltare i fråga om den tekniska fastighetsförvaltningen kan förbättras.

Under utredningsarbetets befunnits att inrikta gång har det lämpligt arbetet mot att utveckla, precisera och värdera tre moprincipiella deller för samordning av den statliga Därvid har, lokalförsörjningen. vid sidan av byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen, också särskilt beaktats de resurser för som finns vid fastighetsförvaltning de militära förbanden.

Nuvarande förhållanden

Lokalförsörjningsprocessen kan grovt indelas i fyra skeden, nämligen

lokalförsörjningsplanering, anskaffning, fastighetsförvaltning och

avveckling. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen bedriver i varierande utsträckning verksamhet inom lokalförsörjningsprocessens alla skeden. De generella mål för som statsstatlig lokalförsörjning makterna givit uttryck för i olika dokument innebär bl.a. att statlig lokalförsörjning skall bedrivas på det för staten ekonomiskt fördelaktigaste sättet samt att lokalernas funktion och standard skall svara mot uppställda krav och vidmakthâllas över tiden.

statsförvaitningen innebär att Verksamhetsfördelningen inom den civila svarar för de fiesta civila myndigheters 1oka1förbyggnadsstyreisen a11a skeden. Affärsverken och vissa andra sörjning under processens svarar dock i varierande utsträckning för sin egen civiia myndigheter Fortifikationsförvaitningens uppgift inom försvarets 1oka1försörjning. tiil anskaffningsskedet men innefatiokaiförsörjning är mer avgränsad tar ocksâ stöd ti11 försvarsmyndigheter under processens övriga övriga skeden. Ansvar för och verkstäliighet av den tekniska fastighetsför-

âviiar försvarets iokaibrukande myndigheter. valtningen

och fortifikationsförvaitningen har en organi- Både byggnadsstyre1sen sation som innefattar centraia, regionaia och 1oka1a produktionsenhe-

ter. Affärsverken och övriga civiia myndigheter utanför byggnadssty-

har i varierande utsträckning särskiida relsens Iokaihâiiningsomrâde för iokaiförsörjningsfrâgor. Inom förresurser och organisationer stabsnivâ resurser för svaret finns på centra] och högre regional

a11t Försvarets materieiverks framför iokaiförsörjningspianering. m.m. i försvarsspecifika aniäggningar har resurser för instaiiationer fortifikationsförvaitningens resurser för anviss anknytning ti11 av sâdana Pâ förbandsnivä inom försvaret orgaskaffning aniäggningar. normait resurser för teknisk fastighetsförvaitning m.m. i särniseras

skilda s.k. fortifikations- och fastighetsenheter.

inom den civiia statsförvaltningen innebär Ekonomisystemets utformning dvs. anskaffar, förvaitar och att byggnadsstyreisen är iokaihâiiare,

ti11 marknadsanpassade hyror iokaier åt brukande myndigheter. uppiåter med vissa andra civi1a myndigheter och Byggnadsstyreisen har i iikhet affärsverken ett och kostnadsansvar för iokaiförsörjeget programm.f1. finns dock vissa ekonomiska restriktioningen. För affärsverken där anskaffningar ska11 understäiias ner i form av beioppsgränser ska11 aniitas för statsmakternas prövning resp. byggnadsstyreisen Loka1försörjningsfrâgornas hantering byggadministrativa uppgifter. av försvarets pianerings- och inom försvaret föijer av uppbyggnaden verksamhet finansieras via ekonomisystem. Fortifikationsförvaitningens

deis ett myndighetsansiag inom det s.k. huvudproduktionsomrâde

ansiag, deis via särskiida sakansiag för 1 (Ledning och förbandsverksamhet), av

inom det s.k. huvudproduktionsomrâde 3 (Anskaffning

byggproduktion kostnader för iokaibrukandet aniäggningar). Försvarsmyndigheternas

finansieras via anslag till resp. myndighet.

Olika föreskrifter reglerar ägande och förvaltning av statsägda lokaler och fastigheter. Ett antal har s.k. angivna myndigheter fastighetsförvaltningsansvar för de statsägda lokaler som disponeras för verksamheten. Byggnadsstyrelsen har detta ansvar för lokaler inom verkets lokalhâllningsomrâde. har särskilt observerat Utredningen att fastighetsförvaltningsansvaret för affärsverken är ofullständigt reglerat och att ansvaret inom försvaret är fördelat författningsenligt på flera olika myndigheter.

Tidigare utredningar

Ett antal utredningar har under de senaste åren behandlat frågan om samordning av den statliga lokalförsörjningen. Den s.k. Hpg 5-k0mmittén föreslog i en förstudie 1983 att frågan om samordning mellan främst byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen borde studeras i en huvudstudie. Lokalförsörjningsutredningen föreslog 1986 bl.a. vissa samordningsåtgärder men framför allt att inom den förändringar civila statsförvaltningens lokalförsörjning borde Andra genomföras. viktiga utredningar och studier som under senare tid behandlat den statliga lokalförsörjningen, dock utan särskild tonvikt pâ samordningsfrågorna, är den s.k. lokalkostnadsutredningen samt stu- (1986) dier utförda av riksrevisionsverket och riksdagens revisorer. Vissa förhållandevis begränsade mellan samordningsåtgärder byggnadsstyrelsen och

fortifikationsförvaltningen samt inom den statliga tekniska

fastighetsförvaltningen har påbörjats och i nâgra fall genomförts.

Aktuell utveckling

Ett omfattande inom det utvecklingsarbete pågår statliga lokalförsörjningsområdet. Statsmakternas intentioner härvidlag uttrycks i riktlinjer för utveckling av den statliga i 1987 och 1988 lokalförsörjningen års budgetpropositioner resp. 1988 års reviderade samt i finansplan direktiven till förevarande utredning. Med utgångspunkt i främst

lokalförsörjningsutredningens och lokalkostnadsutredningens förslag

förordar bl.a. att ett tydligare kund-leverantörsförhälregeringen inom den civila statsförvaltningen och lande mellan lokalbrukarna Vidare förordar regeringen att en i byggnadsstyrelsen skall upprättas. ökad frihet skall och åt de viss utsträckning ges ät lokalbrukarna att för loaffärsverk som f.n. är álagda utnyttja byggnadsstyrelsen understryker också vikten av en fortsatt kalanskaffning. Regeringen Av betydelse i sammansamordning av den statliga lokalförsörjningen. i mars 1987 till överbefälhavaren hanget är också regeringens uppdrag

att utreda arméns långsiktiga utveckling, produktionsledningssystemet

inom försvaret m.m. Överbefälhavaren har med anledning av bl a. regeett omfattande utredningsarbete under samringens uppdrag påbörjat 88, vilken skall redovisas till lingsbegreppet Försvarsmaktsutredning 1988. I Försvarsmaktsutredning 88:5 regeringen senast den 30 september slutremiss från april 1988 behandlas också särskilt lokalförsörjnings-

frågorna inom försvaret.

och fortifikationsförvaltningen har under Inom byggnadsstyrelsen ett omfattande och för båda myndigheterna likartat organi- 1980-talet Utvecklingsarbetet har tyngdpunkt sationsutvecklingsarbete påbörjats. av personella resuri bl.a. delegering av ansvar och regionalisering ser för operativa uppgifter. Detta har inom fortifikationsförvaltockså föranlett en omorganisation av verkets centralförvaltning ningen Ett omfattande rationaliserings- och utoch regionala organisation. har också under 1980-talet ägt rum inom försvarets vecklingsarbete lokalförsörjningsfunktion i stort.

hantering inom den kommunala, landstings- Lokalförsörjningsfrâgornas innefattar bl.a. en utveckling i riktkommunala och privata sektorn ning mot att göra de olika rollerna som byggherre, fastighetsförvalvarvid internhyressystem i en del tare och lokalbrukare mer distinkta fall har införts eller övervägs.

Förutsättningar för samordning

konstaterar att Hpg 5-kommitténs och lokalförsörjnings- Utredningen utsträckning lett utredningens samordningsförslag i mycket begränsad såväl vad gäller samordning mellan till konkreta samordningsâtgärder,

byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen som vad gäller samordning av den statliga fastighetsförvaltningen. Däremot har vid sidan av, och i vissa avseenden som en följd av, dessa utredningar genomförts och initierats ett betydande utvecklingsarbete inom den civila statsförvaltningen resp. försvaret. En analys av skillnader och likheter mellan byggnadsstyrelsens och fortifikationsförvaltningens verksamhetsområden visar att skillnader finns i de båda myndigheterna roller inom resp. system, fördelning av personella resurser på olika aktiviteter, lokalisering av produktionsenheter samt vad gäller hur ekonomisystemet och finansieringsprinciperna styr de båda myndigheternas verksamhet. Betydande likheter finns dock samtidigt vad gäller myndigheternas centrala roll för lokalförsörjningsfrågor inom resp. system och i fråga om personella resurser och kompetens. Påtagliga likheter finns också avseende organisatorisk uppbyggnad, aktuella organisationsutvecklingstendenser och utnyttjandet av avancerad ADB-teknik. De fördelar som står att finna i en samordning av den statliga lokalförsörjningen handlar både om kortsiktiga rationaliseringsvinster och personalbesparingar och om sådana långsiktigt verkande fördelar som sammanhänger med möjligheterna att anpassa organisation och resurser för lokalförsörjningsfrâgor till behov och utveckling inom statsförvaltningen i stort. Samordning av resurser för lokalförsörjning, som är en stödfunktion för annan verksamhet, kan dock också medföra nackdelar, t.ex. minskad lyhördhet för lokalbrukarnas behov.

Ekonomiska styrmedel

På lokalförsörjningsområdet har utformningen av de ekonomiska styrinstrumenten stor betydelse. Utredningen anser att utrymme för väsentliga förbättringar finns på detta område. Stor vikt bör bl a. fästas vid att korrekta kostnadssignaler når alla som anskaffar, upplåter, förvaltar och brukar lokaler. Vidare är det nödvändigt med en omsorgsfull ekonomisk redovisning av den egna verksamheten, bl.a. mot bakgrund av att lokalförsörjningstjänster i många fall tillhandahålls på marknaden.

Tre principmodeller för samordning

modeller för av den statliga lokalför- Tre principiella samordning sörjningen, vilka benämns A, B och C, presenteras.

Modell A baseras på utvecklingsmöjligheter inom dagens organisatoriska struktur med ett bibehållande av byggnadsstyrelsen och fortifikationssom två fristående myndigheter. Härvid utgår modellen förvaltningen från pågående och i många avseenden likartade organisationsutveckinom de tvâ myndigheterna. Ett tydligt kund-leveranlingstendenser törsförhâllande skapas inom försvaret genom att fortifikationsförvaltroll och uppgifter förändras i riktning mot att bli en uppningens dragsmyndighet inom försvaret vilken organiserar verkställighetsresurser för och teknisk fastighetsförvaltning m.m., byggproduktion varvid de senare överförs från de militära förbanden organisatoriskt till fortifikationsförvaltningen. I modellen ingår också ökad samverkan mellan byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen på ett antal områden.

Modell B innebär en organisatorisk samordning av byggnadsstyrelsens och större delen av fortifikationsförvaltningens verksamheter i en ny myndighet utanför försvaret, kallad byggverket. Byggverket har gentemot den civila statsförvaltningen samma uppgifter som nuvarande bygginkl. som förordas i de senaste årens nadsstyrelsen den utveckling övertar större delen av nuvarande budgetpropositioner. Byggverket gentemot försvaret samt de fortifikationsförvaltningens uppgifter avseende teknisk fastighetsförvaltning som verkställighetsuppgifter f.n. åvilar de militära förbanden. Försvaret åläggs i modell B att åt byggverket att verkställa flertalet åtgärder i lokalförsörjuppdra ningsprocessen avseende både generella lokaler och försvarsspecifika Inom försvaret erfordras resurser för främst behovsanläggningar. formulerings- och kravställaruppgifter, administrativ fastighetsförm.m. Dessa resurser tillförs i valtning, uppföljning av köpta tjänster modellen främst försvarets materielverk och de militära förbanden.

Modell försvarets i allt väsentligt C utgår från att fredsorganisation skall vara densamma som i kris och i krig. Modellen innebär en organisamverkan och delar av fortifikationssatorisk av byggnadsstyrelsens

förvaltningens verksamheter i en ny myndighet utanför försvaret, kallad byggverket. Försvarets resurser är i modell C dimensionerade för att ta ett fullt ansvar för lokalförsörjningsfrâgorna. Pâ central nivå tillförs försvarets materielverk resurser för verkställighet av viss projektledning, projektering och upphandling av byggproduktionsâtgärder avseende försvarsspecifika anläggningar. De militära förbanden tillförs resurser för beställning av byggproduktionsätgärder på marknaden m.m., samtidigt som resurser för verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning normalt kvarstår i förbandsorganisationen. Byggverket fungerar gentemot försvaret som en av flera tänkbara leverantörer av tjänster inom lokalförsörjningsomrâdet. Samarbetet mellan försvaret och byggverket regleras i ett femárigt produktionsâtagande och därefter i ett samarbetsavtal.

Modellbeskrivningarna innefattar uppskattningar av behovet av personella resurser för lokalförsörjningsfrâgorna inom byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen resp. byggverket samt inom försvarets organisation i övrigt. Med ledning av dessa uppskattningar bedöms de direkta och kortsiktiga personalbesparingarna uppgå till ca 100 personâr i modell A, ca 175 personâr i modell B och ca 95 personâr i modell C.

I samtliga modeller ingår åtgärder för att precisera fastighetsförvaltningsansvarets innebörd, fördelning och delegering inom statsförvaltningens olika sektorer. Bl.a. föreslås ett samlat statligt fastighetsregister. Vidare föreslås i alla modeller åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna för samverkan inom den tekniska fastighetsförvaltningen med affärsverk och andra fastighetsförvaltande myndigheter, organisationer m fl.

Värdering av principmodellerna

De tre principmodellerna värderas inbördes mot ett antal kriterier, som alla kan sägas representera olika krav vilka är väsentliga att beakta då samordningsâtgärder skall genomföras. Utredningen tar inte ställning till vilket av kriterierna som bör tillmätas störst vikt och därmed inte heller till vilken av modellerna som ger sammantaget

störst Den relativa mellan modellerna kan måluppfyllelse. jämförelsen sammanfattas enligt följande.

Modell och minsta om- A bedöms ge de lägsta genomförandekostnaderna Modell B bedöms ha störst förenlighet med den ställningssvârigheterna. av regeringen förordade utvecklingen av den statliga lokalförsörjningen, så som denna utveckling uttrycks i 1987 och 1988 års budgetsamt ha den största såväl vad propositioner, besparingspotentialen, gäller kortsiktiga personalbesparingar som långsiktiga besparingsmöj- Modell B bedöms också förutsättningarna för att ligheter. ge de bästa rationellt utnyttja samlad statlig kompetens inom lokalförsörjningsomrâdet och de bästa förutsättningarna för samverkan med affärsverken m.fl. inom den tekniska fastighetsförvaltningen. Modell C bedöms ge de effekterna och ha bästa beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska störst med överbefälhavarens överväganden kring utveckförenlighet av försvarets och utvecklingen inom lingen produktionsledningssystem det s.k. huvudprogram 5, så som dessa överväganden kommer till uttryck slutremiss från 1988. Modellerna B i Försvarsmaktsutredning 88:5 april och C bedöms också regionalpolitiska effekter än modell ge gynnsammare A.

Avslutande bedömning

redovisar en avslutande bedömning som bör kunna vara väg- Utredningen ledande för statsmakternas ställningstagande och den närmare praktiska utformningen av vald samordningsform.

De tre modellena i olika aspekter av begreppet samlägger tyngdpunkt modeller förutsätter fortsatt samordning jggm den ordning. Samtliga civila statsförvaltningens lokalförsörjning i enlighet med statsmakternas riktlinjer och förslag, och för den som sätter denna typ av i centrum det mindre roll vilken modell som väljs. samordning spelar För den som sätter försvarets lokalförsörjning i censamordning jggm trum stâr valet i första hand mellan modell A, som lägger tyngdpunkten som sådan i samordning av den fredstida lokalförsörjningsfunktionen och modell tyngdpunkten i samordning av inom försvaret, C, som lägger med andra inom försvaret till en lokalförsörjningsuppgifter uppgifter

sam1ad beredskaps- och krigsförbandsinriktad helhet. För den som sätter behovet av samordning meilan den civiia statsförvaltningens och försvarets iokaiförsörjning i centrum är det naturiigt att föredra modeii B.

Modeiierna A och B innebär båda att professioneiia och på uppdragsbasis arbetande myndigheter för iokaiförsörjningsfrägor ink]. fastighetsförvaitning biidas. I ett sådant perspektiv framstår emeilertid m0de11 A som ett haivt steg utan fiera av de fördelar som en organisatorisk samordning av byggnadsstyreisens och fortifikationsförvaitningens verksamheter rymmer. Den iikhet melian modeiierna A och C som innebär att en stor dei av försvarets behov av iokaiförsörjningsresurser finns inom försvarsorganisationen bör inte överdrivas, eftersom betydande struktureila skiiinader finns me11an dessa bâda modeiier. Aila modeiierna skapar förutsättningar för iângsiktiga besparingar av 01ika slag även om de kortsiktiga besparingarna är förhâiiandevis små.

Modeiierna B och C är uttryck för skiida samordningsformer, men det finns ändå möjiighet att på âtskiiiiga punkter närma dessa tvâ modeiier tiii varandra på ett sätt som innebär att en reeii samordning meiian civil och militér 1oka1 försörjning uppnås, samtidigt som erforderlig hänsyn tas ti11 krigsorganisatoriska och andra krav frân försvaret. Under förutsättning att fastighetsförvaitningsansvarets innebörd och fördeining är entydig bör det, vad gä11er verkstâliighet av teknisk fastighetsförvaitning ink1. fastighetsdrift, vara möjiigt att finna praktiska iösningar, innefattande ett ömsesidigt köp av tjänster me11an det föresiagna byggverket och försvaret. Förhâ11andet me11an försvaret och byggverket bör kunna regieras i ett iângsiktigt åtagande som innefattar betydande deiar av denna verkstäiiighet och som även i övrigt utformas så att en iångsiktig och stabii pianering av verksamheten för den samordnade statiiga myndigheten för civil och miiitär iokaiförsörjning, dvs. byggverket, säkerstäiis.

Slutiigen understryks vikten av att vissa förändringsâtgärder inom det statiiga iokaiförsörjningsomrâdet vidtas oavsett organisatorisk 1ösning. Dessa åtgärder ger i sig förutsättningar för betydande framtida besparingar på omrâdet. Den ekonomiska styrningen bör utformas på ett sätt som möjiiggör att de fuiia kostnaderna för 1oka1er upplevs av de

enheter som brukar dessa. Verksamheter av egen-regi-karaktär, ti11 vi1ka aiternativ finns, bör så långt möj1igt bedrivas på på marknaden uppdragsbasis. Fastighetsförvaltningsansvarets innebörd och fördelning inom statsförvaitningen bör preciseras och möjiigheterna att bygga upp ett samiat över statsägda och inhyrda 10ka1er, baserat på de register bör närmare studefastighetsförvaitande myndigheternas egna register, ras. Oavsett vi1ken samordningsmodeli som väijs bör regeringen ta erf0rder1iga initiativ på området.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiv

I direktiven (Dir 1987:24) tiii utredningen om genomförande av en samordnad statlig iokaiförsörjning som pesiöts vid regeringssammanträde den 23 april 1987, anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Feidt, bi. a. föijande.

Mitt försiag

Jag föresiär att en utredare tiiikaiias för att utarbeta försiag tili genomförande av en samordnad statiig iokaiförsörjning.

utgångspunkter I 1987 års budgetproposition redovisas försiag tili riktiinjer för statens iokaiförsörjning (prop. 1986/87:100 bii. 2 s. 18-25). Bakgrunden tiii vissa av dessa försiag återfinns i ett fiertai utredningar som under de senaste åren har behandiat frågan om samordning av den statiiga fastighetsförvaitningen och byggverksamheten. Aiit taiar för att en ökad samordning av den verksamhet som nu bedrivs främst av byggnadsstyreisen, fortifikationsförvaitningen och affärsverken skuiie medföra minskade kostnader för staten och en rationeiiare iokalförsörjning.

Samordnad Iokaiförsörjning

I begreppet samordnad iokaiförsörjning bör i detta sammanhang innefattas försörjningspianering, aiia former och skeden av anskaffning, förvaitning och avveckiing av mark, byggnader och aniäggningar. Vidare bör frågor om samordnad standard på iokaier m.m. inbegripas, både vad avser omfattning, utförande och kvaiité, iiksom samordnad hantering av sådana norm- och avtaisfrågor etc. som är av betydelse för iokaiförsörjningen.

Utredningen En utredare bör tiiikaiias med uppgift att i kontakt med bi.a. bygg nadsstyreisen och fortifikationsförvaitningen ta fram ett försiag om

hur en organisatorisk samordning av de verksamheter som bedrivs av dessa båda myndigheter skall genomföras. Utredaren bör därvid behandla samtliga aspekter som ingår i begreppet samordnad lokalförsörjning.

I fråga om fastighetsförvaltning bör utredaren belysa hur möjligheterna till samverkan med affärsverk, övriga lokalhâllande myndigheter och andra lokalförvaltare kan förbättras.

I betänkandet Ds Fö 1983:5 Strukturförändringar och samordning (den s.k. Hpg 5-utredningen) redovisas flera exempel på ökad samordning, bl.a. och fortifikationsen sammanslagning av byggnadsstyrelsen förvaltningen. Aven i betänkandet Ds C 1986:3 Statens lokalförsörjbehandlas bl.a. frågor om samverning (lokalförsörjningsutredningen) kan. bör därför som en utgångspunkt för utre- Dessa utredningar tjäna daren.

Ett alternativ skall utgöras av en förstärkt regional organisation fördelad på 8-10 regioner, med en i huvudsak oförändrad omfattning av verksamheten i Eskilstuna och en begränsad omfattning av verksamheten i Stockholm. Den del av fortifikationsförvaltningens nuvarande verksamhet som rör anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen förutsätts bibehållas som en del inom försvaret. Däremot bör utredaren utgå ifrån att nuvarande verksamhet inom fortifikationsförvaltningen som rör kaserner m.m. samt vissa gemensamma funktioner organisatoverksamhet inom riskt, men ej geografiskt, slås samman med motsvarande KBS huvudkontor i Stockholm och bedrivs under KBS huvudmannaskap.

I utredarens bör ingå att redovisa hur en samordnad lokaluppgift kan utformas och genomföras. Utredaren bör försörjning organisatoriskt härvid ansvars-, och befogenhetsfördelning mellan belysa kompetenscentral, regional och lokal nivå samt de personalkonsekvenser som uppstår.

Utredaren bör även belysa ekonomiska effekter och de kostnadsbesparingar som kan uppnås.

Utredaren bör vidare föreslå erforderliga åtgärder för att nâ bättre överensstämmelse mellan planerings- och budgetsystemen för lokalförsörjningen inom försvaret och den civila statsförvaltningen.

Utredaren bör utforma sitt förslag med utgångspunkt i att ett genomförande skall kunna påbörjas den 1 juli 1988.

Utredaren bör både vid arbetets början och under arbetets gång informera de berörda huvudorganisationer - och i förekommande fall andra centrala arbetstagarorganisationer - med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor - och bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter.

1.2 Arbetets bedrivande

I direktiven att utredningen skall ta fram förslag till hur en anges organisatorisk samordning av de verksamheter som bedrivs av byggnadsoch fortifikationsförvaltningen skall genomföras. Under styrelsen

utredningsarbetets gång visade det sig lämpligt att, vad gäller organisatoriska överväganden, även beakta de resurser för lokalförsörjningsfrâgor som finns vid övriga myndigheter inom försvaret, framför allt de resurser för teknisk som finns vid de fastighetsförvaltning militära förbanden. Däremot har vi avstått frân att i organisatoriskt hänseende behandla motsvarande resurser inom affärverkssektorn m.m. I enlighet med utredningens direktiv har dock frågan om ökad samverkan med affärsverken m.fl. vad gäller behandlats. fastighetsförvaltning

Inriktningen av arbetet var under hösten 1987 att utforma tre principmodeller för samordning. Efter av dessa värdering avsåg utredningen välja en huvudsaklig modell och mer noggrant utforma ett förslag och beskriva dettas konsekvenser. Genomförande avsâgs ske enligt detta förslag.

Vid beredningar inför det sammanträde då beslut om huvudsaklig inriktning avsâgs fattas, visade det sig emellertid att de olika intressenternas synpunkter representerade en så stor bredd att det inte framstod som möjligt att i detta skede en enda modell till för lägga grund det fortsatta arbetet.

Utredningsmannen beslöt dä att ge arbetet en delvis annan inriktning. Denna har inneburit att de tre principmodellerna för samordnad lokalförsörjning under våren 1988 har vidareutvecklats, och preciserats värderats. En avslutande av ett alternativ bör ske detaljbeskrivning först när regeringen till tagit ställning den inriktning som utvecklingsarbetet framdeles bör ha på det statliga lokalförsörjningsområdet.

I arbetet har utredningen kunnat och redovisnyttiggöra sig underlag ningar som presenterats av den s.k. Hpg 5-kommittén i betänkandet (Ds Fö 1983:5) Strukturförändringar och samordning samt av lokalförsörjningsutredningen i betänkandet (Ds C 1986:3) Statens lokalförsörjning.

Även i övrigt har utredningen i väsentlig mån kunnat dra nytta av underlag från andra och studier undersökningar som nyligen gjorts inom bl.a. riksrevisionsverket, och fortifikationsförbyggnadsstyrelsen valtningen. Tillgången till detta material har underlättat utred-

ningens arbete.

av utredningen har försvarsstaben med en särskild studie Pâ uppdrag om belyst vilka krav försvarets myndigheter har pâ stöd m.m. i fråga Innehållet i studien har en nära anknytning till lokalförsörjning. överbefälhavarens Försvarsmaktsutredning 88.

för har utredningen I syfte att få ett brett underlag övervägandena ett studera hur lokalförsörjningsfrâgor hanteras låtit konsultföretag i privata fastighetsbolag, landsting och kommuner. En sammanfattning av konsultrapporten presenteras i avsnitt 3.4.

att få en konkret bild av olika moment i verksamheten har I syfte också studiebesök vid regionala och lokala enheter utredningen gjort och fortifikationsförvaltningen samt vid inom byggnadsstyrelsen militära förband.

har haft nio sammanträden med företrädare för arbetstagar- Utredningen varvid dessa beretts tillfälle att följa arbetet och organisationerna framföra Vidare har i december 1987 och i juni 1988 inforsynpunkter. mationsmöten hållits på byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvalt-

ningen.

2 Nuläge ett material som utförligt I kapitel presenteras omfângsrikt beskriver hur lokalförsörjningsprocessen är utformad inom den statliga sektorn. Olika myndigheters verksamhet, uppgifter och organisation beskrivs. Vidare anges hur ekonomisystemen är uppbyggda på omrâdet. Den som är väl med nuvarande ordning bör kunna läsa detta förtrogen kapitel översiktligt. I så fall finns dock skäl att uppmärksamma 2.5 som behandlar föreskrifter om ägande och förvaltning av avsnitt Pâ samma sätt kan den som är väl förtrogen med statliga fastigheter. läsa 3 Samordningsátgärder och den aktuella utvecklingen kapitel Skäl kan dock finnas att då utvecklingstendenser översiktligt. avsnitt 3.4 om förhållandena inom den kommunala och uppmärksamma privata bygg- och fastighetsförvaltningssektorn.

2 NULÄGE

2.1 Lokaiförsörjningsprocessen i princip

I detta avsnitt görs en kortfattad genomgång av de o1ika aktörerna och skedena i 1oka1försörjningsprocessen. De i processen van1igast förekommande begreppen definieras därvid. I beskrivningen har vi i huvudsak utgått från den presentation av 1oka1försörjningsprocessen som redovisas i 1okalförsörjningsutredningens (LFU) betänkande (Ds C 1986:3) Statens 1oka1försörjning resp. riksrevisionsverkets (RRV) PM (1982:1039) Byggprocessen i försvaret.

I många sammanhang används begreppet byggprocess som en sammanfattande beteckning för de o1ika momenten i den arbetsprocess som leder fram ti11 produktion, brukande, förva1tning och avveckling av 1oka1er.

I iikhet med LFU har vi dock funnit begreppet byggprocess vara aJ1tför begränsat, eftersom det i första hand används i samband med anskaffning av 1oka1er genom byggnadsinvesteringar. Vi använder därför i fortsättningen det mer he1täckande begreppet lokaiförsörjningsprocess.

Inom försvaret används ofta också begreppen 1oka1- och an1äggningsförsörjning, varvid 10ka1försörjning syftar på 1oka1er av genere11 karaktär, t.ex. kontors1oka1er, och an1äggningsförsörjning syftar på försvarsspecifika aniäggningar, t.ex. befästningar. Begreppen 10ka1försörjning resp. 1oka1- och an1äggningsförsörjning används därför båda i denna utredning, varvid begreppet 1oka1försörjning används i en1ighet med den definition som finns i utredningens direktiv och som innebär att i begreppet 1oka1försörjning innefattas försörjningsp1anering, a11a former av anskaffning, förva1tning och avveckiing av mark, byggnader och aniäggningar. Begreppet 1oka1för-

sörjning avses alltså i utredningen täcka försörjning med såväl generella lokaler som anläggningar.

2.1.1. Aktörer i lokalförsörjningsprocessen

Tillstándsgivare är myndigheter som ur samhällelig synvinkel och pá grundval av lagar, normer, föreskrifter och anvisningar styr byggandet i landet. De grundläggande bestämmelserna finns i den nya plan- och bygglagen (PBL; SFS 1987:246) samt plan- och byggförordningen (SFS 1987:383) som gäller fr.o.m. den 1 juli 1987 och som ersätter byggnadslagen byggnadsstadgan (BS; SFS 1959:612) och (SFS 1947:385), lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. (SFS PBL innehåller bestämmelser om bebyggelseplanering samt om 1976:666). byggnaders utförande och om tillsyn över byggandet. Den styr byggnadsnämndernas och innehåller bl a. bestämmelser om bygglov inagerande klusive bestämmelser om säkerhet, hygien och trevnad.

Statens meddelar i Svensk byggnorm (SBN 80) föreskrifter om planverk tillämpningen av byggnadslagstiftningen. SBN 80 är för närvarande under omarbetning med anledning av den nyligen förändrade lagstiftpå omrâdet. Planverket ger även exempel på lösningar och metoningen der som bedömts uppfylla ställda krav.

Vid sidan av den egentliga byggnadslagstiftningen finns särskilda och andra författningar som skall beaktas vid lagar, förordningar byggande och förvaltning.

Byggnadsnämnden (BN) är den kommunala myndighet som svarar för detaljplanering och detaljplaneärenden. BN ger bygglov och övervakar att byggnader uppförs i enlighet med bygglov och gällande lagar och normer. Tidigare har statliga myndigheter varit befriade från bygglovsplikt och haft s.k. byggnadsnämndsansvar. De har dock haft anmälningsplikt till BN för aktuella byggprojekt enligt 66 § byggnadsstadgan. Med PBL har statens tidigare rätt att ge sig själv dispens från helt. PBL är bygglov vid BS och byggföreskrifter upphört Enligt nybyggnad nu en kommunal angelägenhet. När det gäller inre ändringar ger lagen dock lättnader för vissa statliga fastighetsägare.

Byggherre är den för vars räkning ett byggprojekt utförs och är den som anskaffar, låter bygga och upplåter lokaler. Det kan vara samma person som lokalhâllaren och beställaren (se nedan). Byggherren låter utföra utredningar, skaffar kapital och är normalt beslutsfattare vid start av byggprojekt. Byggherren har totalansvaret.

Beställare är kontraktstecknare, den som för byggherrens räkning beställer projektering och upphandlar entreprenader för utförande av byggprojekt. Byggherren kan också själv vara beställare. Beställaren har produktionsansvar.

Finansiär är den som prövar projektet från ekonomisk och synpunkt ställer erforderliga penningmedel till förfogande. Resurstillgângar som kapital och arbetskraft är tillgängliga antingen genom överordnade beslut i form av budgetramar eller direkta anslag för t.ex. statlig verksamhet eller genom lån för t.ex. privata och enskilda företag personer.

Projektledare har ansvaret att administrera och svara för genomförandet av ett byggprojekt. Projektledaren har ansvar för att projektet genomförs inom beslutade ramar i fråga om kostnad, funktion och tid.

Projektörer utformar handlingar för byggnaden, gör utredningar, ritningar och övriga handlingar. Projektörerna tillsammans svarar för de olika fackspecialiteterna som fordras. Genom egen projekteringsledning kan projektörerna svara för ett samordnat projekteringsresultat inom de givna ramarna. Projektörernas arbete dokumenteras i handlingar, vilka utgör underlag för och information till redovisning myndigheter och till alla inom projektet medverkande Beroende parter. på syftet har handlingarna olika detaljeringsnivâ (systemhandlingar, huvudeller bygglovshandlingar, i olika bygghandlingar). Handlingarna utgör skeden av processen underlag för kapitalanskaffning, konstruktion, upphandling och genomförande.

Entreprenör är det företag som på entreprenad anlitas för att bygga (utföra) objektet. Olika typer av entreprenörer förekommer för olika

specialistfunktioner inom ramen för utförandet, såsom byggnadsarbete, VVS, el etc. De olika entreprenadformerna skiljer sig åt med avseende pâ roll-, resurs- och ansvarsfördelning mellan främst byggherre, projektör och entreprenör. De vanligast förekommande entreprenadformerna är följande.

- som innebär att svarar för projekte- Delad entreprenad, byggherren ring, upphandlar och samordnar de olika ingående entreprenaderna avseende VVS, el etc. Byggherren sköter i detta byggnadsarbete, fall all Till sin hjälp har han samordning pâ byggarbetsplatsen. och kontrollanter Även i övriga former byggledare pâ arbetsplatsen. för normalt och konentreprenad har byggherren byggledare trollanter.

- som innebär att en av entreprenörerna, normalt Generalentrepenad, är kontraktspart byggherren och byggnadsentreprenören, gentemot ansvarig för samtliga underentreprenörers arbeten. Vid generalenskaffar sina Generalentreprenad denne själv underentreprenörer. treprenaden kan vara samordnad, vilket innebär att byggherren Dessa övertas sedan av själv upphandlar underentreprenörerna. generalentreprenören.

- som innebär att totalentre- Totalentreprenad, en entreprenör, prenören, kontrakteras för såväl projektering som utförande. Byggherren baserad på system- eller hugör en s.k. tidig upphandling med kravspecifikationer som illustrerar det program vudhandlingar som ligger till grund för en upphandling.

- som innebär att har egen byggorganisation och Egen regi, byggherren bygger i egen regi med egna resurser och upphandlade delentreprenader. och kontroll kan i detta fall ofta skötas av Byggledning arbetschef/arbetsledare.

inom sitt och är Egpggt är den sakkunnige som har ansvar specialomräde kunnig i ett eller flera av områdena ekonomi, juridik, planering, byggande, underhåll och drift. Experten svarar i lokalförsörjningsför teknisk, ekonomisk och juridisk uppföljning och kontroll processen åt byggherren.

Fastighetsförvaltare är den som sköter förvaltning, drift och underhåll. I det fall byggherre och fastighetsförvaltare är samma person, används istället ofta begreppet lokalhâllare. Lokalhâllaren svarar alltså för såväl upplåtelse som förvaltning av lokaler. Förvaltnings-, drift- och underhâllssidan har med tiden alltmer kommit att engageras stadium på ett tidigt i processen för att genom erfarenhetsâterföring frân förvaltningen påverka utformningen med sikte på bl.a. låga drift- och underhâllskostnader.

Brukare, lokalbrukare eller hyresgäst är organisationer, myndigheter och personer som använder lokaler. De initierar vanligen ett lokalbehov och har de bästa förutsättningarna att beskriva sin verksamhet och arbetsmiljö samt uttrycka de behov och önskemål som är en förutsättning för att lokalen i färdigt skick skall fungera på bästa sätt.

2.1.2 Skeden och aktiviteter i lokalförsörjningsprocessen

Lokalförsörjningsprocessen innefattar fyra huvudskeden, nämligen lokalförsörjningsplanering, anskaffning, förvaltning och avveckling.

Lokalförsörjningsplanerinq

Lokalförsörjningsplaneringen är de inledande och tidiga skedena i lokalförsörjningsprocessen. Den inleds med behovsinitiering. Initiativet kommer vanligtvis från brukaren som initierar om (kunden), frågor lokalförsörjning, vare sig det rör sig om nytillskott av lokaler eller förändringar och omflyttningar i befintligt lokalbestând.

Ändringar kan också initieras till följd av överordnad

myndighets beslut om lokalisering eller ändring av verksamhet, eller lokalhâllares behov av att ersätta med statsägda lokaler. inhyrning

Oavsett vad som har initierat frågor om ändrad lokalförsörjning genomförs i det enskilda fallet (objektet) en behovsutredning. Bruka-

ren upprättar oftast en verksamhetsbeskrivning jämte dimensionerande funktionskrav som grund för ett ram- eller lokalgrogram.

Detta program upprättas av lokalhâllaren enligt vissa standardiserade riktlinjer (normer) för areor, kvalitet etc. Detta dokument ligger sedan till för arbetet att finna sätt att tillfredsställa behogrund vet. I vissa fall, t.ex. då osäkerhet råder om verksamhetens omfatteller kan ramprogrammet utgöra ett första beslutsning lokalisering, underlag vid lokalbehovsprövningen.

Lokalbehovet kan tillgodoses pâ flera sätt, nämligen genom omdisposition, ombyggnad, tillbyggnad, nybyggnad, köp och inhyrning.

skall om- och/eller till- Om byggnadsbehovet tillgodoses genom ny-, byggnad undersöks de fysiska förutsättningarna i form av lokalisering, tillgänglig mark, tomt, byggrätt, kommunikationer och övriga möjligheter för ett byggande.

Därefter studeras finansieringsmöjligheter och kostnadsbedömningar Redan i detta skede en preliminär avvägning mellan genomförs. görs brukarens behov och bedömda kostnader. Samtidigt studeras tidplanen för det tänkta projektet.

I det enskilda fallet (byggnadsobjektet) sammanställs och presenteras i ett i vilket normalt också utredningsmaterialet byggnadsprogram, en första och som utgör beslutsunderlag som vid ingår kostnadskalkyl, kan innebära klartecken att gå vidare till positivt utredningsresultat projektering.

Till och i viss mån behovsutredningsskedet hör behovsinitieringsockså vissa studier som är nödvändiga för centralt belångsiktiga slutsfattande, inom statlig förvaltning i första hand på regeringsnivâ. De långsiktiga studierna inkluderar exempelvis ârskostnadsmarknadsundersökningar, genomgång av lokalstandard osv. jämförelser, dessa studier inom Inom den statliga förvaltningen exemplifieras försvaret av överbefälhavarens (ÖB) perspektivplanering, generalplanering och systemplaneunderlag samt pâ civil sida av byggnadsstyrelsens och sektors- och ortsvisa lokalför- (KBS) projektplaner

sörjningsplaner.

Till lokalförsörjningsplaneringen kan slutligen också räknas stabsuppgifter som forsknings- och utvecklingsarbete om t.ex. tekniska krav, branschbevakning och marknadskännedom om t ex. avtalsfrâgor, utarbetande av normer och riktlinjer för areor och kvalitet samt exempelvis fastighetsjuridisk sakkunskap.

Gränsdragningen mellan långsiktiga studier och stabsuppgifter kan ibland vara flytande.

Anskaffningsskedet

Anskaffningsskedet inleds med ett beslut om lokalförsörjning på basis av det underlag som tagits fram i tidigare skede.

Vid beslut om omdisposition inom eget eller förhyrt befintligt lokalbestând kan det bli aktuellt med omförhandlingar av hyreskontrakt, mindre ombyggnader etc.

Vid beslut om köp eller inhyrning är det oftast om att avsluta frågan förhandlingar och skriva kontrakt.

Vid om-, till- och/eller innebär beslutet att lokalbehovet nybyggnad ska tillgodoses genom någon form av byggnadsgrojekt. Det är denna del av lokalförsörjningsprocessen som svarar mot det mer vedertagna begreppet byggprocess. Med användning av den terminologi som återfinns i LFU indelas byggandet i projektadministration, och projektering egentlig byggproduktion.

Skälet till att vi här har valt att hålla samman en rad olika aktiviteter under den sammanfattande är benämningen projektadministration att denna aktivitet sidan pâ den statliga kan sägas utgöra nyckelfärdiga tjänster, vilka tillhandahålls av KBS resp. fortifikationsförvaltningen (FortF). De projektadministrativa aktiviteterna ligger i tiden fördelade över hela byggprocessen.

innefattar följande skeden och aktiviteter: Projektadministration

o Under hela byggprocessen:

- som innebär och samordning av in- Projektledning, planering tressenter, behov och skeden samt ansvar för att projektet hålls inom fastställda ramar med avseende pâ kostnad, funktion och tid.

0 Under projekteringsskedet:

- av konsultgrupper). Projekteringsledning (ledning - Tillhandahålla för tekniska utredningar och teknisk expertis granskning av olika slag. - Kostnadskalkylering/kalkylgranskning.

0 Under upphandlingen:

- av byggprojektet. Planering och genomförande av upphandling Upphandlingen består i att under projekteringen framtagna handlingar sammanställs i ett förfrågningsunderlag, anbudsgivare eller annonsering sker, anbudsinfordran formutillfrâgas leras med särskilda upplysningar, villkor och tidsangivelser. Inkomna registreras och utvärderas. Förhandlingar om

ggggg

och tolkningar av priser och ev. reservationer leder detaljer så till ett kontrakt.

0 Under själva byggandet:

- och kontroll. Byggledning - en del Lopande besiktning (i fall).

o När byggandet är klart:

- Besiktning. - Ekonomisk slutredovisning. - av driftinstruktioner. Upprättande

Kostnaden för projektadministration uppgâr normalt till 5-10 % av totalkostnaden för ett projekt.

Projektering innebär att projektet formaliseras i ritningar och beskrivningar som kan läsas och förstås av de inblandade. Inom statlig förvaltning upphandlas normalt projekteringsexpertis (konsulter i form av arkitekter, konstruktörer, VVS-, el- och specialkonsulter) för vars ledning projektadministratören (normalt genom projektledaren) svarar. Projekteringen är ett omfattande arbete som beroende pâ projektets storlek och krav på beställares och brukares inflytande i normalfallet kan ta 6-18 månader.

Under projekteringsskedet framställs förslagshandlingar eller system-

handlingar som bl.a. redovisar planläggning och utformning, systemval för installationer, beskrivningar som anger kvaliteter och detaljutförande samt vid behov geotekniska förutsättningar. Handlingarna utgör beslutsunderlag för en första kostnadsberäkning under projekteringsskedet.

I detta läge sker en ny genomgång och samgranskning mellan olika parter. Vanligen sker justeringar, eller i kompletteringar bearbetningar projektet för att nå överenstämmelse med givna förutsättningar och ekonomi.

Efter beslut att gå vidare bearbetas handlingarna till ett underlag i form av huvudhandlingar som utgör för ansökan underlag om bygglov.

Beroende på vilken typ av entreprenad som avses kan upphandlas detaljeringsnivân i det fortsatta projekteringsarbetet variera. Vanligen fortsätter dock projekteringen till som visar bygghandlingar, hur olika skall byggnadsdelar fogas samman och i detalj utföras, och som ligger till grund för upphandling av byggnadsentreprenör enligt tidigare beskrivning. Innan upphandlingen påbörjas görs normalt en kostnadsavstämning, dvs. förändringar i förhållande till tidigare kalkyler stäms av och kostnadsberäknas.

Kostnaden för projekteringsarbete utgör 10 % av vanligen omkring totalkostnaden för ett projekt.

Den egentliga bxgggroduktionen genomförs av upphandlade entreprenörer eller helt eller delvis i egen regi. Under produktionen sker också ekonomisk uppföljning, teknisk kontroll samt, i en del fall, löpande

besiktning. Åtgärderna syftar till att kontrollera att byggnadsarbetet

utförs enligt upprättade handlingar till föreskriven kvalitet samt att myndighetskraven följs. Skedet avslutas med besiktningar och Övertagande varvid instruktioner för drift och byggherrens/brukarens underhåll överlämnas till förvaltaren.

Kostnaden för själva byggproduktionen utgör normalt ca 80-85 % av projektets totala kostnad.

Fastighetsförvaltningsskedet

Förvaltningsskedet tar vid så snart en lokal har anskaffats och överlämnats för brukande och förvaltning.

Den ekonomiska fastighetsförvaltningen inbegriper kapitalförvaltning, hantering av alla löpande inkomster och utgifter för lokalerna, budgetering, redovisning, registerhantering samt hyressättning.

Den juridiska fastighetsförvaltningen, vilken också kan ses som en stabsfunktion, omfattar bl.a. avtalsfrâgor (hyresavtal, upplåtelseavtal m.m.), fastighetsbildningsfrâgor och qarantibevaknjgg.

Som sammanfattande benämning på ekonomisk och juridisk fastighetsfördelar därav) används ibland begreppet administrativ valtning (eller fastighetsförvaltning.

Den tekniska fastighetsförvaltningen omfattar:

0 fastighetsdrift som i sin tur består av

- av t.ex. vatten, el och materiel. Förbrukförbrukning värme, utgör ca tvâ tredjedelar av driftskostnaderningskostnaderna na,

arbetsinsatser av driftgersonai (drifttekniker m.f1.) samt entreprenörer för viss service av typ snöröjning, gräskiippning etc. Personaikostnaderna utgör ca en tredjedei av driftkostnaderna,

0 fastighetsunderhâ11 som kan vara

- 1öpande, periodiskt, oregeibundet (större).

Mindre ombyggnader för att anpassa en Iokal ti11 brukarens önskemâ1 ingâr i varierande omfattning i fastighetsförva1tningen. Mindre reparationer utförs i varierande grad av anstä11da hantverkare e11er av entreprenörer.

Normalt brukar hyreskostnaderna inom det civiia huvudomrädet innefatta sâväi förva1tningsadministrativa kostnader som kostnader för drift och underhâli. Däremot ingår inte kostnader för och städning, bevakning iiknande service.

Avveckiingsskedet

Avvecklingen kan innebära uppsägning av förhyrd 1oka1, försäijning e11er rivning av byggnad. Motiven för kan i viss avveck1ing utsträckning sägas vara desamma som föraniedde en ändring av 10ka1behovet och sammanfa11er därvid med 1okaiförsörjningsprocessens tidiga skeden. Avveckiingsskedet innefattar därför utredningsaktiviteter. Själva avvecklingen föregås i rege1 också av förhand1ingar.

2.2 Mâ1 och verksamhet hos civi1a och militära myndigheter

2.2.1 Genere11a mâ1 m.m. för statens iokaiförsörjning

Genere11a mâi för den statiiga finns i den lokaiförsörjningen angivna

s.k. anvisningar för handiäggning av handläggningsordningen (ailmänna budgetdepartementet 1979) samt i statiiga 1oka1försörjningsärenden, 1987 ârs budgetproposition (prop. 1986/87 100, bi}. 2).

Som ett mâi anges sâiunda i handiäggningsordningen att genere11t iokalförsörjningens ma} ska11 vara 1oka1er med högt bruksvärde och lag ârskostnad.

Som ansvar för statiiga 10ka1hâ11are gä11er vidare eniigt handiäggningsordningen att iokaiförsörjningen sker på ett för statsmyndigheterna ekonomiskt riktigt sätt. Häri iigger b1.a. att iokaiernas standard i det enski1da fa11et motsvarar den standard som normait för verksamhet. Lokaihåilarnas ansvar anges också ti11ämpas statiig omfatta att iokaierna svarar mot de krav som gäiler för den verksamhet för viiken de är avsedda.

Pâ motsvarande sätt anges som ansvar för statiiga iokalhâilare eniigt 1987 års 1986/872100, bi]. 2) att 1oka1förbudgetproposition (prop. sker för staten ekonomiskt fördeiaktigaste sättet sörjningen på det och att funktion och standard på befintiiga 1oka1er ska11 vidmakthå11as. Ti11 dessa oiika uppgifter är koppiat ett kostnadsansvar.

Slutiigen anges som ansvar för iokaibrukaren eniigt handiäggningsatt den verksamhet som bedrivs e11er avses bedrivas i ordningen Iokaierna är ti11ât1ig med hänsyn ti11 skyddsfrágor etc.

I de instruktioner och förordningar som styr resp. berörd myndighets verksamhet finns i varierande utsträckning närmare preciseringar av måien för myndighetens verksamhet vad avser iokaiförsörjningsuppgiften.

2.2.2 Civiia myndigheter

av ansvar och arbetsuppgifter meiian den iokaibrukande Fördeiningen 1oka1hâ11aren och regeringen framgår av den s.k. handmyndigheten, den 27 oktober 1987 iäggningsordningen. Regeringen har genom besiut tiilsatt en arbetsgrupp för översyn av denna. Eniigt direktiven ska11 arbete redovisas den 1 september 1988. gruppens

2.2.2.1 Myndigheter inom byggnadsstyreisens iokaihâiiningsområde

KBS svarar för de flesta civila statliga lokaiförmyndigheters

sörjning. Lokalbehovet beräknas med utgångspunkt i den omfattning och

art som myndigheternas verksamhet har eller bedöms få som resultat av

statsmakternas beslut. KBS fastställer och tiiiämpar normer för ioka-

lernas kvalitet och storlek. Verkets ansvarsområde den 1 juli 1988

framgår av figur 2.1.

Figur 2.1 KBS ansvarsområde

LOKALHÅLLNINGSANSVAH INHEDNINGSANSVAII Byggnadsstyrelsene ansvar för Iokahflnfng IIIOVUUIÖI Byggnadestyreleen hrednhg mlatter huvudsakligen följande sektorer av lokaler tor: eller motsvarande: Universitet och högskolor Allmän statlig förvaltning statliga museer od: teatrar ( och regional idrvaitnlng samt utrikesrepresentatioraen) snriges lunbndreuniveralet med Polis- och lklegarvloende nlralutna myndlgheterooh motsvarande Domstoisvâsertde Utrikesrepreeentationens Universitet och högskolor kmsilolulor mm

Specialskoior Landahovdingamu repreeentationeioltaier Statliga museer och teatrar Forskningsinstltutioner utenlor högskolan Arbetsmarknadsinstltut

Arbetsmarknadsutbildning Tullverket UPPDRAGSVERKSÅMHET Kriminalvårdsveritet BYGGPRODUKTION Statliga nämnder Eyggnedsáyreisen anlitas för projektering Råd och atiltelser av rnyndlgheta- eller ochutlñrandeevbyggprojekt ibrbl a: institutionskaraktâr Räddningsverket ‘ Luftfartsverket Posten Televerket BEGRÅNSAT Sveriges Radio AB LoKALHALLmNesANsvAn l en del tall är byggnadsstyrelsen lokalhallare för en myndighets ceniralforvalinlng medan myndigheten själv iir ansvarig for hela eller UPPDRAGSVEHKSAMHET delar av den regionala och/eller lokala verk» INREDNiNG samheten. Detta lnrederpd uppdrag

galler: Eyågnedsstyreisen t a

Vägverket Kriminalvårdeventet Räddningsverket Radio AB Sveriges

EXPEFITORGAN Byggnadsistyreisen år statens expenorgan UPPDRAGSVEFIKSAMHET i irågor som galler byggande, fastighets- FASTIGHETSDHIFT lörvaltning. inredningsverksamhet. lokalvárd rn rn. Byggnadsstyrelsen sköter fastigheter pa uppdrag åt bi a: Myndigheter inom lorsvaret Systembolag AB Svensk Bilprovning UTVECKLINGOCH NORMERING Posten Sveriges Riksdag Byggnadsstyreisen ska genom utvecklings- Radio AB Sveriges lastighetsågare ringar och besparingar i statens byggande som vi hyr lokaler av och iastighetslörvaitning.

Lokalförsörjninqsplanering

Behovsinitiering, behovsutredning m. m.

Initiativet till en lokalförändring kommer normalt från lokalbrukaren kan dock också initieras till följd av beslut från (kunden). Ändringar statsmakterna om ändrad verksamhet eller som en följd av KBS t.ex. att inhyrda loka- (lokalhällarens) lokalförsörjningsplanering, ler ersätts med statsägda. Som underlag för lokalförsörjningsplanelokalbrukaren en verksamhetsbeskrivning âtföljd i en ringen upprättar del fall av ett förslag till ram- eller lokalprogram. Verksamhetsbeskrivningen och ram- eller lokalprogrammet bearbetas och kompletteras sedan av KBS. Med verksamhetsbeskrivningen och ram- eller lokalprosom utgångspunkt utreder KBS sedan på vilket sätt lokalbehovet grammet om-, till- eller bör tillgodoses. Detta kan ske genom omdisposition, nybyggnad eller inhyrning. Om lokalbehovet skall tillgodoses genom om- eller ram- eller lokalprogrammet av ny-, tillbyggnad kompletteras KBS till ett är ett ram- eller lokalbyggnadsprogram. Byggnadsprogram av program kompletterat med projektbundna förutsättningar på grund valt lokalförsörjningsalternativ, lokalisering etc. I byggnadsproäven en kostnadskalkyl som kan vara styrande för projekgrammet ingår en första av hyran samt ett förslag till tidplan. teringen, beräkning innehåller ofta även en redovisning av kostnader Byggnadsprogrammet för inredning och utrustning.

kan även innehålla programskisser som utvisar Byggnadsprogrammet för utformning och disposition om grundläggande principer byggnadens detta krävs för att få tillräckligt underlag för en kostnadskalkyl.

för och utrustning tas, i den man inte Kostnadsberäkningen inredning inrednings- och utrustningsansvaret ligger på KBS eller utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH), fram av lokalbrukaren.

inom ramen för KBS beslutanderätt och Om lokalbehovet kan tillgodoses inte av andra skäl behöver underställas regeringens prövning genomför KBS nödvändiga I annat fall underställs ärendet regeringens åtgärder. prövning.

I det senare fallet prövar regeringen lokalbehovets omfattning och lokalstandard på grundval av byggnadsprogrammet. Regeringen ger KBS i uppdrag att projektera, normalt t.o.m. bygghandlingar, samt anvisar medel för projekteringen. Ligger projektet inom regeringens bemyndigande beslutar regeringen om byggnadsuppdrag samt anvisar medel för byggandet.

Om osäkerhet råder om lokalisering, inriktning och omfattning av brukarens verksamhet eller om kraven på lokalernas omfattning och utformning inte följer en standard eller normer som tidigare tillämpats i likartade lokalförsörjningsärenden skickar KBS in ram- eller lokalprogrammet till regeringen för s.k. tidig prövning. Efter prövning ger regeringen allmänna riktlinjer för den fortsatta planeringen. Normalt tas därefter ett byggnadsprogram fram.

Om lokalbehovet skall tilldogoses genom köp upprättar KBS förslag till köpeavtal samt underställer, i den mån verket inte själv har bemyndigande att fatta beslut, ärendet regeringens prövning. Köpeavtal sluts härvid under förbehåll av regeringens godkännande.

Pâ motsvarande sätt som när det gäller fastighetsköp genomför KBS förhandlingar för inhyrningar samt sluter hyresavtal. I de fall inhyrning innebär att hyresvärden genomför byggnadsâtgärder för att iordningställa lokalerna och investeringen uppgår till mer än 2 milj. kr. underställs ärendet regeringens prövning. Hyresavtalen sluts i dessa fall med förbehåll om regeringens godkännande.

Samverkan med vissa andra myndigheter under behovsutredningsskedet

Inom högskolans omrâde upprättas förslag till Verksamhetsbeskrivning av berörd institution. Högskolan prövar och fastställer verksamhetsbeskrivningen samt upprättar i förekommande fall förslag till ram- eller lokalprogram och förslag till utrustningsprogram. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) bedömer verksamhetens omfattning och inriktning och yttrar sig över verksamhetsbeskrivningen och ram- eller lokalprogrammet till KBS. UHÄ lämnar även vid behov experthjälp.

Som underlag för förslag om förändrade utbildningar i UHÄ:s anslags* framställning (AF) har UHÄ, KBS och UUH under senare år genomfört förstudier. I förstudierna redovisas i översiktlig form lokal- och utrustningskonsekvenserna av föreslagna förändringar. I redovisningen ingår även en översiktlig kostnadsbedömning.

Vad gäller de kliniska delarna av läkar- och tandläkarutbildningen, sjukgymnastutbildningen, huvuddelen av statens rättsläkarstationer, statens rättskemiska laboratorium i Linköping och institutionen för medicinsk teknik vid universitetet i Linköping finns avtal mellan staten och berörda sjukvårdshuvudmän som reglerar statens drift- och till verksamheten. Detta innebär att dessa investeringsersättningar lokaler normalt anskaffas av sjukvârdshuvudmännen. Staten lämnar härvid både investeringsbidrag samt driftbidrag. Från statens sida prövas lokalbehoven av nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande med de berörda huvudmännen förs frân (NUU-nämnden). Förhandlingarna statens sida via statens förhandlingsnämnd (SFN). Avtalen underställs sedan statsmakternas prövning.

I en del fall när det gäller större ärenden kring bl a. förvärv eller överlåtelse av mark mellan stat och kommun, ändring av huvudmannaskap samt, som redovisats ovan, förhandlingar om investerings- eller driftbidrag till sjukvârdshuvudmännen när det gäller bl a. läkarutbildefter uppdrag från regeringen till SFN. SFN ningen hänskjuts frågorna har då att för statens räkning föra förhandlingar med kommuner, landsting eller annan icke statlig huvudman.

Lángsiktiga studier

Sedan slutet av 1970-talet har KBS varje år i sin AF redovisat prioriterade pâ fem till tio árs sikt över planerade investeprojektplaner ringar inom olika sektorer. Som underlag för prioriteringarna har sedan början av 1980-talet bl.a. legat en av regeringen fastställd planeringsram för investeringar inom verkets lokalhállningsomräde.

På grundval av direktiv frân regeringen har KBS i sin AF för

budgetâret 1988/89 redovisat Iokaiförsörjningspianer för olika sektorer inom sitt iokaihâiiningsomráde. I 1oka1försörjningspianerna redovisas i prioriteringsordning de Iokalförsörjningsprojekt i form av byggprojekt och större inhyrningar som KBS bedömer behöver genomföras inom den femåriga pianeringsperioden. Lokaiförsörjningspianerna redovisar kort lokaiförsörjningsiäget inom oiika sektorer samt konsekvenserna för Iokaikostnaderna av pianerade och föreslagna förändringar. I pianerna skaii även redovisas en bedömd utveckiing av iokaikostnaderna för det befintiiga iokalbestândet. Föredraganden anmäier i 1988 árs budgetproposition (prop. 1987/881100, bi]. 9) att 1oka1f6rs6rjningsp1anerna utgör ett viktigt underiag för statsmakternas prövning av iokaiförsörjningen pá sikt och utgår därvid från att KBS kommer att iägga ökad vikt vid dessa redovisningar under kommande âr.

Övriga stabsuppgifter

Inom KBS tas fram statistiskt underiag för dimensionering av iokalareor för oiika verksamheter, tekniska krav på 10ka1er och tekniska system samt normer och riktiinjer. KBS tekniska utveckiingsarbete och normeringsarbete inom oiika områden redovisas i första hand i en samlad skriftserie benämnd Byggnadsstyreisens tekniska föreskrifter, Krav och Råd. Vid sidan av föreskrifterna utges extern och intern information med anknytning b1.a. til] utveck1ingsarbetet.

Pâ initiativ av KBS e11er sektormyndigheter tiilsätts ib1and gemensamma programkommittéer för att ta fram genereiia verksamhets- och programkrav. Det förekommer att dessa genereiia programkrav understäils regeringens prövning.

Anskaffning

Sedan vederböriiga besiut om vai av iokaiförsörjningsalternativ föreiigger inieds projekteringen, i de fail iokaibehovet ska11 ti11godoses genom byggnadsátgärder. För större projekt förutsätter projekteringsstarten besiut frân regeringen.

Projektiedningsorganisation utses och konsuiter för projekteringen handlas upp. Under projekteringen sker regeibundna möten med brukare, byggherre och konsulter.

Sedan systemhandiingar projekterats upprättar konsuitgruppen en kostnadskalkyl. Kalkylen samt övriga projekteringshandiingar granskas av KBS med avseende på kostnader, teknik etc.

Handlingarna översänds även i enlighet med arbetsmiljö- och medbestämmandeiagstiftningen til] lokalbrukaren för samråd. Av brukarens yttrande skall härvid framgå att skyddskommittén haft tiiifälie att yttra sig över hand1ingarna.

Pâ grundva] av systemhandiingarna skriver KBS til] regeringen och redovisar försiag til] kostnadsram samt hemstäiler om byggnadsuppdrag. Samtidigt redovisas försiag til] inrednings- samt utrustningsram. I de fall KBS eller UUH har inrednings- resp. utrustningsansvar iämnas uppgiften av dessa. I annat fall redovisas uppgiften av 1oka1brukaren.

Systemhandlingskalkylen ligger också normalt til] grund för redovisningen av projektet i KBS ansiagsframstäiining.

För projekt inom KBS eller regeringens bemyndigande och för vissa andra större projekt görs inte fuiiständiga systemhandiingar, utan projekteringen går direkt til] bygghandlingar. Normalt sker dock för de större projekten en kostnadsavstämning en bit in i projekteringen.

Efter en bearbetning av projektet på grundval av inkomna synpunkter, ev. för hög kostnad m.m., fortsätter projekteringen till bygghandlingar. Under projekteringen tas även vid behov särskiida byggiovshandiingar fram som översänds til] berörd kommun för byggiovsgranskning i enlighet med PBL. Den kommunala granskningen är inte, mot bakgrund av KBS och vissa andra statiiga och kommunala byggherrars kompetens, lika omfattande som för övriga byggherrar.

Sedan bygghandiingarna färdigstäiits granskas de av KBS. Samtidigt med bygghandiingarna redovisas ocksâ en avstämningskalkyi frân konsuit-

gruppen. I en del fall görs även fullständiga bygghandlingskalkyler. Ett nytt samråd sker även med lokalbrukarna.

Parallellt med projekteringen av system- och bygghandlingar sker projektering av inredning och utrustning. Även denna sker normalt med hjälp av konsulter och ombesörjs, i den män inte KBS eller UUH har ansvaret, av lokalbrukaren. I komplicerade projekt strävar KBS efter att samordna projekteringen av byggnadsanknuten inredning och utrustning med övrig projektering.

Sedan riksdagen beslutat om kostnadsram och medel för utförande ställts till förfogande sker upphandling. Upphandlingen påbörjas normalt sedan regeringens särskilda beslut om byggnadsuppdrag föreligger. Upphandlingen sker normalt som sluten upphandling och som samordnad generalentreprenad. Även andra former av upphandling förekommer, t. ex. totalentreprenad. Om projektet skall utföras i egen regi överlämnas projektet till KBS egen-regi-enhet för anbudsräkning.

Om det under upphandlingsskedet visar sig att projektet inte kan utföras inom fastställd kostnadsram anmäls detta till regeringen

innan upphandlingen slutförs. Sedan entreprenören godkänts: eller

överkommelse träffats med egen-regi-enheten, sker byggstart.

Upphandling av byggnadspâverkande inredning och utrustning sker normalt samordnat med upphandling av byggprojektet. Detta kan antingen ske samlat i samma entreprenad eller separat.

Under byggskedet företräds KBS av en byggledare som till sin hjälp har kontrollanter. Regelbundna möten sker under byggskedet mellan KBS och entreprenörer. Vid dessa möten deltar ibland även projektörer och lokalbrukare.

Sedan byggprojektet genomförts sker besiktning. I en del fall sker besiktningen löpande under byggandet, varvid KBS och entreprenören kommer överens om ett program för hur löpande besiktningar skall ske. Detta innebär att slutbesiktning kan ske snabbare.

Sedan slutbesiktning godkänts överlämnas projektet till KBS förvalt-

ningsorganisation för vård och förvaltning.

Senast i samband med garantitidens utgång slutredovisas projektet inkl. dess totala kostnader till statsmakterna.

Sedan beslut från sluts i förekommande fall föreligger regeringen hyres- och köpeavtal. I de fall hyresavtalen innefattar byggnadsåtgärder genomförs dessa normalt av hyresvärden.

Fastighetsförvaltning

Parallellt med att projektet överlämnas till KBS fastighetsförvaltför vård och förvaltning upplåter KBS lokalerna till ningsorganisation lokalbrukaren. Av upplåtelsehandlingen framgår vilka lokaler brukaren disponerar, från vilken tidpunkt och den beräknade hyreskostnaden.

På motsvarande sätt som när det gäller statsägda lokaler upplåter KBS de inhyrda och köpta lokalerna till lokalbrukaren sedan hyres- resp. köpeavtal slutits och godkänts.

Fastighetsförvaltningen som avser såväl ekonomisk och juridisk som teknisk fastighetsförvaltning genomförs av KBS. Verket disponerar medel för fastighetsdrift, underhåll och mindre ombyggnader. Fastighetsdriften ombesörjs till största delen med egen personal. För underhållsarbete anlitas normalt entreprenörer som handlas upp för enskilda eller Även KBS egen-regi-enhet används åtgärder på årsbasis. för underhållsarbeten och viss fastighetsdrift. Även i en del inhyrda lokaler svarar KBS för fastighetsdriften. Detta kan ske genom entreprenörer eller med hjälp av egen personal.

I viss omfattning köper KBS och andra statliga lokalhållare fastighetsdrift och andra förvaltningstjänster av varandra. Brukarna köper ibland för den byggnadspåverkande utrustsjälva även fastighetsdrift ningen.

I en del fall har KBS uppdragit åt lokalbrukaren att svara för fastighetsdriften. Detta t.ex. tekniska högskolan i Stockholm som har gäller

en egen driftorganisation, arbetsmarknadsutbildningen (AMU) samt kriminalvårdens fastigheter.

I enlighet med förslag från regeringen i 1987 och 1988 års budgetpropositioner (prop. 1986/87:100, bil. 2 och 9, och prop. 1987/88:100, bil. 9) samt i 1988 árs reviderade finansplan (prop. 1987/88 150, bil. 1) genomförs eller planeras förändringar i bl.a. kostnadsansvaret för fastighetsdrift och löpande underhåll för myndigheter inom KBS lokalhâllningsomrâde. Dessa förslag redovisas närmare i avsnitt 2.4.1.1.

Avveckling

Avveckling av fastigheter inom KBS lokalhâllningsomrâde vilka inte behövs för den statliga lokalförsörjningen sker genom uppsägning av kontrakt eller genom att de statliga lokalerna säljs eller byts. I den män KBS inte själv kan besluta om avveckling underställs ärendet regeringens prövning. I en del fall medverkar SFN i avvecklingsarbetet.

En schematisk redovisning av lokalförsörjningsprocessen för myndigheter inom KBS lokalhâllningsomráde redovisas i tabell 2.1.

2.2.2.2 Affärsverk och andra statliga med myndigheter skyldighet att anlita byggnadsstyrelsen

Dâvarande Kungl. Majzt fastställde genom beslut den 3 juli 1966 och den 30 juni 1967 beloppsgränser under vilka vissa lokalhâllande myndigheter och affärsverk m.fl. själva får projektera och utföra byggprojekt. Besluten innebar följande beloppsgränser.

Beloppsgräns (milj. kr.)

Tabe11 2.1 Schematisk redovisning av 1oka1f örsörJn1ngsprocessen för myndigheter inom KBS 10ka1hå11ningsområde

Am.

AH

:mcc

oeeppeemp;_mom\^Iv

-_exo4 ogexagn

.open

Ammmx :\m

III IIIäI

m_eewceo=>=:\^V

Anm;

mcgoaxmempmum

m m

.opx .oenmx_mV

Luau; .gmmcm

on

meeuaasmmxg

soc?

.uno

gmcm_a.mLm».xo_

cmpxmnogamman

Lmcm_auxonoLn Lo:o_a.m;nm.xo_

.amog

qøxwcaxxmw

mcwcwLxmmomuo;emmxLo>

wupweeoxsøemoga

smgmogamuacmmxm Lm:ø_qwpxmamgwm Lm:m_a_mLmcma m:w:xøon:ocøLm Eoumccwxmumcxgøz

W

engmogapnxog Lm:m_aEmpm»m

-mmc_Lmpxwno;a

mm_Lopxom maonLø-:om xmwowgsw

oum_emm mm_u;o gmegoz pzpmon

.gmeocmgamgpcm

musens_

gwwuapm

mmcgwwxmemumpm

uz_zmz4emuz.zagomzce4<go4

m__m

m:wLo_p_:wmo;wm o=_cnmLp=mo;mm Louw_maa:mnmpm

Lau

mm?ȴ_mm:m4

.p_=m:ox

mmx som

- - - - AH Am

Tabe11 2.1 Schematisk redov isning av 10ka1försörJn1ngsprocessen för myndigheter inom KBS 1oka1hå11n ingsomr åde

Amv

Am:

^H=ø==

oLapam»wu:.mmm\^IV

-.mIoI ogøxagn

Lopxø

Ammmx :\m I\Amm I I I I

mwLnm:øu:>:I\^V .uxmnogamman

Anm;

mcgouxmempmum

m ^vm

Lnux .menwxwmv

oggoum

gwen; .gmmcn

ou Low

mmguaazmmaa

socw

mmguaazmman

.opm

couxonogamman

Lmmcwcuogaa

.ammg

u:mm:_;muxonoga

m:_:uw_mm=_LopxonoLa

wppTseoxeu;moLa

:o_umLpm_cwEumuxwno;a

Lm__o

.u:Em:mm:w_u:u;Lo»

\m:+Lm_x_mImum:umo¥

“cmmmmooga

Ammcw_u:m;Lm¢ mcwcuopuxonoga mc_cxmcmgm_xI_mx

_

-mm:_LopxmnoLq

nIm_:Im»

-mm:+LmpImnoLa

m_o: Lona: p:_moa

mcowmpm .uImnoLq

Io__w

.gmgncmgamgpco

oucmao_ eo

mmcgwaxmempmpm

;w__o .xm.p

m__m

wgucrs

m=_:L›;=_

p:_mon

.umçmmaaac

=owpTmoam_neo cowwxsnogqmmxm ^=mmmuogamm›n=v

mLm

umcmmxneo um=mm›n___p

gm»

.p_:mcox

czHzIIImz<

gmw ;mm

mmx som :ex

.aox nw

- - AH Am Am AI Am

Tabe11 2.1 Schematisk redov isning av 10ka1försörjn1 ngsprocessen

för myndigheter inom KBS 1oka1hå11nings0mråde

III

Am

Anu III

^H:m::

I I I I I SI

mIIIIm+wI=_mmIIAIV

-_IIoI wgmxagn

Inuxm

IIIII :\m III

I I I I I I I I

mIIIm=Iu=>=IIIIV

Anm;

mcgmwxmemuuum

Lnax .mmumI_av

gwen; .gomcm

mu

soc?

IIIIIIIIIII

.upw

._u:mceoumxm

:oo

Ip;a_x

cwpxmnogamman

m:_:mIocoL

.amw;

gm

_:wm:I_ucm;aa= mucugugowcwv

m:_:wxwwoa

wauweeoxemgmoga

mm_Lwoc:mmc_:mmg+LcI

Awucummacm

Lmm:wIu:m;u::I

.Fo

Ipmnccmmzp

Lmm=w_o:m;mmzm

co_wx=Lpm:_u»IIa

poncmmman .goppzmcox

Io_II=uoIImIII

I

mcwgopxmnoga

-mm:ILwuxmnoLa

._mIoI

pxmgpcox mc_:cm_mm»m :oL:.:ov_ IIIIIIIIII xmwsocoxm

wo=mao4

p:_mon

m

LOUCD u:nc Imus: Lmz

mqox

.gmgocmgaogpco

oucman_

mmcgmuxmewpmpm m:_LopxmnoLa

m__m

;my

.u_=mcox

mmg som __

AH Am Am

Tabe11 2.1 Schematisk av 1oka1f redovisning 0rsörjn1ngsprocessen för myndigheter inom KBS 10ka1hå11n ingsområde

Amy

^H:nc:

I<I<

wLmypm+m~=_wwm\AIV

-_mxo4 ogmxago

;gaia

Ammmx IIIII IIII :\m :\m :\m :\m I\m

m_Lmm=øn;>=I\^v

flaw;

.mcgmuxmempmpm

mcgmuxwewumum

Lapx .mmumx_mv

amg»

Lu;

-

umxLo

Fo

Agogmcogaogpco

.oem

Amggopmv

.:muum

^_o_Lopms

LoumEoxcw\Lop»_mp:

:oucmm_n:›sop

wup_esoxEmLmoLa

mcwgmpcmcgopmwmmz

.osgmV

mc_:p_m;ow_mpwamg m=w=u__ampm=m_gmmn

.Lm:o_v

uou=:n_mmoLo

m:_;mp:m;;mpm?moz

m:_:x:;nLoL

m:+=xmmn+p:m;mo

;oo

mcwcpammmmgxz

_m:omLm¢ pxmwuo_;oa

LommL$m_øp

museum;

m:_;mpmmn=m m:+:mwouoz

ou

__m;Lou==

.Q04 pwwgo

eos_

.gogocogamgucm

p:_moa

azHz~4¢ogm»u=uH»m<L

n__m

xmweocoxm

;mp

.p_:m:ox

xm_uTL=n xm_=xwh

mmg

- - - AH Am

Tabeii 2.1 Schematisk redovisning av iokaiförsörjningspr ocessen för inom KBS iokaihåiiningsomr åde myndigheter

s:

S3: E3:

^H:øc:

28L£$3$m:£

-_mxo4 ogmxzgn

;få

Åwmmx SI S:

3:..22=;=::$

.mcgmuxusmpmpm

Anm;

mcgopxmswuøpm

m

.supa .møumxmmv :age

La;

poxLw

.oem

cmucmmruczemn

Am:mcwL wppwssoxemgmoga

on

soc?

.u=em=wm=..:ze.tP_

.gmgocmgamgpco

a=_mon

.mcmcwpmmgom m__m

9:

Lea

.upsmcoz

.m=_=mmwaa=V

9_.:_Rz_S

232m

oz_4gum»

::§E:

mmg

AH Am 3 - -

Med hänsyn till att beloppsgränserna numera är förâldrade har de inte tillämpats fullt ut under senare âr. I vissa fall har detta skett efter överenskommelser mellan KBS och berörd i andra myndighet, fall genom ställningstaganden av berörd myndighet eller av regeringen i enskilda projekt.

De redovisade besluten omfattade också generaltullstyrelsen (tullverket), kriminalvárdsstyrelsen och Sveriges Radio AB.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 har lokalhâllningsansvaret för tullverkets lokaler överförts pâ byggnadsstyrelsen. Detta innebär att tullverket, när det gäller ansvar för anskaffning av lokaler m.m., med jämställts övriga lokalbrukare inom KBS lokalhâllningsomrâde.

Riksdagen har pâ grundval av förslag i 1988 års budgetproposition

(prop. 1987/88:100, bil. 4, JuU 31, rskr. 239) beslutat att lokalhâllningsansvaret för kriminalvårdens fastighetsbestând läggs pâ KBS fr.o.m. budgetåret 1988/89. anför dock också Föredraganden att drift och löpande underhåll av kriminalvárdsanstalterna, med hänsyn till deras speciella karaktär, bör kvar ligga hos kriminalvârdsstyrelsen. Samma förhållande kan även enligt föredraganden gälla mindre byggnadsobjekt.

Skyldigheten för Sveriges Radio AB att KBS för och utnyttja projektbyggledning av större byggnadsinvesteringar har upphört fr.o.m. budgetåret 1986/87. Obligatoriet har ersatts av ett samartreårigt betsavtal räknat från den 1 juli 1986.

Lokalförsörjningsplanering

De angivna myndigheterna är själva ansvariga för lokalförsörjningsplaneringen, vad gäller vägverket dock enbart för verksamhetsspecifika

lokaler. Övriga lokaler svarar KBS för.

När det gäller statens räddningsverk (SRV) och försvarets forskningsanstalt (FOA ) upprättar KBS normalt även byggnadsprogram pâ uppdrag. Byggnadsprogrammet redovisas sedan till regeringen av KBS när det

gäller FOA medan SRV själv svarar för redovisningen.

Anskaffning

affärsverken tvâ Några svarar helt och hållet Bland urskiljs grupper. och KBS har instruktionsmässigt ansvar. Hit för all anskaffning inget statens och statens vattenfallshör FFV, domänverket, järnvägar (SJ) verk Dessa behandlas i avsnitt 2.2.2.3. Den andra (Vattenfall). består av luftfartsverket, och televerket. Dessa gruppen postverket och är lokalhâllare men skall, som ovan redovisats, har programansvar KBS för av lokaler över vissa beloppsgränser. Motanlita anskaffning för är sedan den 1 juli 1987 svarande gäller vägverket. Sjöfartsverket anlitat KBS vid anskaffning av affärsverk. Tidigare har sjöfartsverket medan anskaffning av verksamhetsspecifika lokaler

förvaltningslokaler

F.n. diskussioner mellan KBS har ombesörjts av sjöfartsverket. pågår och Sjöfartsverket om formerna för fortsatt samarbete.

att KBS för projekt- och För de affärsverk som är skyldiga utnyttja har 1966 och 1967 ârs föreskrifter inte formellt uppbyggledning, hävts. Inom ramen för har samarbetet dock utvecklats så obligatoriet förs och arvodet för KBS att förhandlingar numera kring omfattningen åtagande i varje enskilt fall.

I\1987 1986/87:100, bil. 2) föreslås att års budgetproposition (prop. affärsverken ställning gentemot KBS än vad som för ges en friare nuvarande ersätts med ett samnärvarande är fallet genom att regler arbetsavtal mellan parterna.

av affärsverkens byggprojekt har Regeringens och riksdagens prövning sker vidare normalt inte begränsats. Finansieringen av investeringarna via utan med rörelselängre med investeringsanslag statsbudgeten, medel eller Här varierar formerna något mellan de olika genom lån. affärsverken. Redovisningen av affärsverkens investeringsverksamhet i första hand på rullande treârsplaner som för statsmakterna bygger âr. av affärsverken tar därefter redovisas varje För nâgra regeringen ställning till vilka projekt som skall underställas regeringens

prövning.

Affärsverken är undantagna frân handläggningsordningens anvisningar för inhyrningar. Dock bör enligt i dessa fall handläggningordningen samråd ske med KBS i fråga om förhyrning av huvudsakligen förvaltningslokaler och generella utbildnings- och forskningslokaler i Stockholmsområdet och i residensstäderna.

När det gäller FOA erhåller KBS regeringens uppdrag att projektera. Handläggningen när det gäller projektering, upphandling och byggande följer i stort vad som gäller för KBS egna lokalhållning. KBS hemställer om byggnadsuppdrag sedan eller motsvasystemhandlingar rande projekterats samt upprättar underlag för FOA:s AF.

SRV lämnar till KBS att uppdrag projektera och bygga. Pâ underlag frân KBS redovisar SRV byggprojekten för och hemställer regeringen om byggnadsuppdrag. KBS medverkar även med underlag för SRV s AF.

Fastighetsförvaltning

Sedan byggprojekten genomförts och slutbesiktning skett och blivit godkänd övertar de nämnda affärsverken och SRV projekten för vård och förvaltning. KBS har dock normalt kvar sitt avtalsbundna ansvar gentemot entreprenörerna till garantitiden utgår.

Fastigheterna förvaltas således normalt av de berörda affärsverken och myndigheterna själva. De svarar för såväl den ekonomiska som den tekniska och juridiska fastighetsförvaltningen. Ett sambegränsat arbete sker när det gäller FOA s och delar fastighetsförvaltningen. av SRV:s lokalbestând, främst förvaltas av KBS. räddningsskolorna,

Avveckling

Normalt sker avvecklingen av den myndighet som förvaltar fastigheterna. I vissa fall har fastigheter som tidigare förvaltats av andra lokalhâllare i samband med avveckling överförts på KBS. KBS har sedan,

om inte lokalerna kunnat användas för statlig verksamhet, avvecklat lokalerna.

En schematisk redovisning av lokalförsörjningsprocessen för affärsverk och myndigheter med skyldighet att anlita KBS redovisas i tabell 2.2.

2.2.2.3 Affärsverk och andra statliga myndigheter utan skyldighet att anlita byggnadsstyrelsen

SJ och Vattenfall svarar för Några affärsverk, bl a FFV, domänverket, all lokalförsörjning. Detta innebär att dessa antingen med egna resurser eller av konsulter ombesörjer alla steg i genom anlitande lokalförsörjningsprocessen.

således att beslut om Inom FFV, domänverket, SJ och Vattenfall gäller av lokaler fattas av verket självt. Resp. verk har ansvar anskaffning för genomförande av anskaffningarna.

Pâ samma sätt som för televerket och luftfartsverket har postverket, statsmakternas prövning av byggprojekten begränsats och finansieringen av investeringarna i hög grad lagts utanför statsbudgeten. Redovisningen av investeringsverksamheten för statsmakterna bygger även här pâ rullande treârsplaner.

Utöver de i avsnitt 2.2.2.2 samt ovan redovisade myndigheterna förvaltas av bl.a. skogsvârdsstyrelserna, lantmark och fastigheter bruksnämnderna, kammarkollegiet, stiftsnämnderna, naturvârdsverket (SNV), universitetet i Uppsala, riksförsäkringsverket (RFV) samt överför civil för dessa är styrelsen beredskap (ÖCB). Byggverksamheten dock av mycket I en del fall finns överensbegränsad omfattning. kommelser mellan KBS och resp. myndighet om samråd i investeringsfrâgor.

2.2.3 Militära myndigheter

Verksamhet vid myndigheter inom försvaret regleras genom förordningen om verksamheten inom försvarsmakten (VEF, SFS 1983:276). I denna

Tabe11 2.2 Schematisk redov isning av 1oka1förs“ för orjningsprocessen affärsver k och myndigheter med sky1dighet att an1ita KBS

AN

Amy

cm:c

mLmHym»my=_mmm\AIv

-_øxo4 ogmxaga

Am

mmx Av: \^m: \^m: Login

\:

-_mxo4 mLm__w;

m_Lmw=mu=>=I\^V

AH x z x I m x \: \x

Ame;

øcgwuxmemumum

.mmomx_mV

.mLm_~m;_m¥o_

Lopx

MLUCM

.pwesngmogamuwcmman

.cum LDL

Lm:m_n.mLn+.xo_

Lm:m_a.mLm».xo_

amxmcsxxmm

=mm

Lmcm_apxmno;q

mc_cwLxmopmuo;smmxLm>

wuaweeoxemgmoga

go:m_a_wxmamLoa m:_:xmwn;o:mLm

mmx

Lw_mxo_

Eøgmogamumcmmam gw:m_a_m;mcmw Eouoccwxmnmcxgmz

emLmogqpuxo4 mmw;opxmm ;o:m~aemumxm muwnLm-:om

;cm

mumpsmm mm_uLo Lmegoz xm+u_L:n

m__mLo:mm

.gm_axo_

mLm+mmmoLnaa:

.gmpacogawgwco

Lm_u=pw

owe

ozH¢mz4gmuzHza¢ommog4<go4

w_~mLw:wm

.mmx

cg

m:wLwwp+:wmo;om mcwcuwLu:mo:mm ;op+_maa:mnmum

cm

mmm_ __nxm

mm_px_mm=m4

=m== .p_:m:ox Lmm

;om mmx

- - - - .H Am Am Av Am

Tabe11 2.2 Schematisk redovisning av 1oka1försörjningsprocessen för

affärsverk och myndigheter med sky1dighet att aniita KBS

Am

Amy

:m::

oLmppøewp=.mmm\^IV

-_mxo4 oeøxzen

^mI\^mm ^mx\^mm \^mI\^mm \^m:\^mm \^mI\^mm

mmx Am: \^mx \^mx

Loyxm ^v

.:mm:_LommL

-_mxo4 mLø__m; x\^vm

=\m :\m I\m :\m

m_Lmmc¢u=>=:\Av

.a I I I x

Ammg

amg»

mcgowxmemumpm

m .max

.moumx_mv

oocumwucxewa

.eax n

soc? .Lomcø mneowmpeo

mu:m__mm

;oo .opm .e.e

cwpxwwogamman

Low

cøLøwmmmm;uaa=

ucvmcwgopxmnoga

Lem:_cuo;p=

“=mm=__o=m;aa= ou=meuLoe=_V

m=_=uo.mmcTeogxmnoLm mmrgouczmmcmcmmewgnm

wppwesoxememoga

Åoucømmpcm

=o_umLam_=_eumaxono_a

ucmmmwooea

\a:TLo_»x_mxmum:amox

amen;

=o_pmLum_c_EumpxonoLa

m:_:xm=mLm_›x.mx

r

mc_cum_»xonog¢

Eocw

m=w.e=m;.©e

mxmwcxwp pxmepcox

:new

m_m: Lona: gong: e=n= u:.mon u:_mmn

pmmceoana

.eoeocweaoepcm

oucmam_

eo_.w ;mp Lmu

Lm__w .max som

pxmnoga

mcweeaccw

m__o

^=mmoooeqmm›n=V

.um:um»nc

cm;m__m;.øxo4

cm

:o_pwmoam_uso =o_px=uoLamm›m

;mp LMEGL

um=mm»n_._u

.pramcox

uøcmmanso

Lom

uz_zeegmz<

=ø=c mmx wc

.aox u_

- - Afi Am Am av Am

Tabe11 2.2 Schematisk redov isning av 10ka1förs för orjningsprocessen affärsver k och myndigheter med sky1dighet att an1ita KBS

Amy

\^mx

^mcm::

v

Vw: I Av:

mgøxaga

mLmppm$mp=_mmm\.:.

-_nxo4

\^mI

\^ \^

mmx \^m: \^m: \^mx \^o:

m

Legxm

x I

-_mxo4 mLm__m;

AH .mmx

2 x x I 2 I

m_Lum=mu=>=I\^v

m

Anm;

mngwmmneo

mcgmuxmempmum

L©px .mmumx_mV .s.e

o=_=om_mm»a

.gogocogamgucm

._ucmceopm›m

.oum

u»Lm_x

.goppamcox

m:_:m?ooo;

gm o

m=_=px_won

npmucmmmaa

Lmmc__ncm;u:=: wua_seoxeøLmoga

.co_uu;umwc+EcmpxmnoLa

;øm=__o=m;mm»m

._ø

=o_ux=;pm=,p;_Lo

p_mELoc

pwncmmmxn

ø

mcwgoaxmnoga =o_px=uoLamm›m

m=_=uo.mm›m

._mLo¢

m=_=pxwmmm xm_Eo:oxm

p_meLo:

__og«:o¥ ou=mao4

.wmoç

LOUCD Lmz

mLn+Eocwm

:mmm

wgowus

.gogocogamgpcm

_

;mn

mncmmmxn

.mm¥

pxmnoga

=mmc_LmpxowoLa Louxmmpmmumcmmam

cm

=m== .p_:mcox gmm gmw›

AH AN Am Av Am Ao

Tabe11 2.2 Schematisk redovisning av 1oka1försörJn1ngsproce ssen för

affärsverk och myndigheter med sky1dighet att an1ita KBS

AN

Amy

cm:c

wgnxsgn

mLm¢AmAmA=AmomAA:v

-Aoxo4

\^mI \AmI

Am

mmx a

Am: Amu Am: Am: I Am: Am: Am:

Logxm A A

-_mxo4 mLc__mc

I x x H :\m x x ._ I Ixm :\m :\m :\m I\m

m_Løw=øu=>=x\^v

Anm;

mcgmpxøsmuøum

.mmumxwmv

.ucmpmonpøxop

.©»x

w

mm

ro

Agmgocmgamguco

;oo

.cpu

Amggcamv

w

.coaum

A_w_LwumE

0;

;mumeox:A\gwu+_ma:

wpuweeoxsagmoxa

ø

.meLmv .Lo:oAV

mcwgmpcmcgmummmox

pmu::n_mmwLo

mcA=¢_m.oA_mA_aox m=_=u__pmao=m_pmøu m=m:xmon®p:mLmo

.mm¥

m=w;oy:m;gopm_mmz

AxmAuoALma

:oo

m:_cx:Ln;mm

mcmcppmmmogxz

gmpou

Amcomgom oucmaog

mcwgopmmoam gomm;+m_mu

m

m=wcmmonmz A_m;Lmu==

.a©4 p+_La _Am+

mmomAu:mc

.gmgocogaøgpco

__m+

mncoeeoxmgow

som .mm¥

ozAz»Azoumpu=uA»m<m

oucmseoxmgoç

pxowogq

cm A

v?

.arzmcox

xm_c_L=a

Lmm

Eocoxm xmA:xo»

cm=: ;om

A

| - - AA Am Am Av Am

Tabe11 2.2 Schematisk redovisning av 1oka1försörjningsprocessen för affärsverk och myndigheter med sky1dighet att anlita KBS

Am

s:

cm:c

ogmxagn

9:..fi£$38m:_:

upmxog

mmx

36:.

-_mxo4 mLo__m; =\m

: x x

3.§22=.:.:$

Anm;

ccgmpxmsmaeum

m

.§82 .mmomx_aV

.opo

wuuweeoxemgmoga

^m:_=mL

.m:_cn_mmgn»

.LwgocmLqoLp:m

.m3

å

m=_=uaLp= 959.228

.u_=m:ox

uz~4xom> .m=_=mmmaa=v

- - : Aw

förordning anges olika myndigheters verksamhetsfält, bland annat program-, produktions- och fackansvar. Försörjningen med anläggningar m.m. samt lokaler för försvarets organisation i fred samt organisation vid och i krig planeras inom försvarets planerings- och höjd beredskap som behandlas närmare i avsnitt 2.4.2. ekonomisystem (FPE-systemet), Genomförandet sker i stort enhetav planering och produktion på ett ligt sätt.

konkretiseras i ÖB:s programplan. Pro- Den övergripande planeringen gramplanen är indelad i huvudprogramvisa (hpg) planer för Armén (hpg 1), Marinen (hpg 2), Flygvapnet (hpg 3) och Operativ ledning (hpg 4) samt ett för Gemensamma myndigheter m.m. (hpg 5). Dessa huvudprogram planer upprättas vad avser produktion och förvaltning av anläggningar för krigsorganisationen samt lokaler för fredsorganisationen av resp. huvudprogrammyndighet i dialog med FortF. Lokalförsörjningsplaneringen behandlas närmare nedan.

och produktion av anläggningar m.m. och lokaler sker dels Planering som centralt beslutad i det s.k. huvudproduktionsomräde 3 produktion (hpo 3), dels som pâ lägre regional/lokal nivå inom försvaret beslutad produktion i det s.k. huvudproduktionsomrâde 1, Lednings- och förbandsverksamhet lägre regional/lokal nivå utvecklas (hpo 1). Begreppet närmare i avsnitt 2.3.4.3. Den senare produktionen omfattar produktion med en kostnad för enskilt som understiger 2 milj. kr. vid projekt eller underhåll eller som understiger 1 anskaffning genom byggâtgärd, milj. kr. vid köp eller förhyrning.

Produktionsmyndigheter för hpo 1 är försvarsgrenscheferna inom hpg 1-3 är i regel till och ÖB inom hpg 4. Detta produktionsansvar delegerat lägre regional/lokal myndighet. För hpo 3 är FortF produktionsmyndighet.

och fördelning av inom försvaret centralt eller Produktionsplanering nivá beslutad produktion sker i samverkan på lägre regional/lokal mellan berörda myndigheter och FortF. Huvuddelen av produktionen verkställs genom FortF. Alla köp, försäljningar och förhyrningar verkställs genom FortF eller av lägre regional/lokal försvarsmyndighet

efter projektbundna anvisningar från FortF.

Projekten prövas av regeringen och ÖB enligt de beloppsgränser och regler som anges i regleringsbrev. Som resultat av prövningen ger regeringen projekterings- eller bygguppdrag. Ombyggnad och underhåll prövas av ÖB. ÖB beslutar dessutom om all produktion av anläggningar (befästningar) för krigsorganisationen med en kostnad av högst 10 milj. kr. per projekt. Dessa projekt i huvudsak ingår i anskaffning av fasta lednings- och vapensystem. ÖB:s beslut redovisas för regeringen.

Lokalförsörjningsplanering

ÖB svarar för övergripande planering, pbioritering och samordning av produktionen.

Huvudprogrammyndigheterna, dvs. cheferna för Armén, Marinen och Flygvapnet (CA, CM och CFV) samt ÖB vad gäller hpg 4 är ansvariga för lokal- och anläggningsförsörjningsplaneringen inom resp. hpg. Inom hpg 5 är resp. delprogrammyndighet ansvarig.

Planeringen sker med understöd av och i samverkan med FortF. Samordning med försvarets materielverks (FMV) planering erfordras. För anskaffning m.m. av anläggningar som ingår i krigs- och beredskapsorganisationen utgår planeringen från systemplaneringen för resp. materielsystem samt krigsorganisationsplaner. För anskaffning m.m. av förråd är krigsorganisationsplanerna styrande. För anläggningar och lokaler som erfordras för i fred organisationen och grundberedskap utgår planeringen från av resp. huvudprogrammyndighet ledd generalplanering. Samtliga etablissement för organisationen i fred, utbildningsläger och materielförvaltningar omfattas av generalplaneringen.

FortF understödjer samt samverkar med FMV huvudprogrammyndigheterna och övriga berörda fackmyndigheter inom försvaret samt med kommuner m.fl. i systemplaneringen, krigsorganisationsplaneringen samt generalplaneringen. Understödet omfattar betydande insatser avseende behovsutredning, realiserbarhetsprövning, genomförandeplanering samt dokur

mentation.

Huvudprogrammyndigheterna upprättar i samverkan med FMV, FortF och övriga berörda fackmyndigheter inom försvaret underlag ti11 ÖB:s programplan. Programpianeringen omfattar tvâ femársperioder. I programpianerna anges projekten med kostnad förde1ad pâ budgetår.

FortF upprättar i samråd med huvudprogrammyndigheterna en sexârig produktionsp1an (löpande produktionsâr p1us fem âr) för hpo 3. P1anen är sorterad på a) hpg, b) befästningar, flygbaser, kaserner m.m. och c) miiitäromrâde (miio).

Behovsutredningar med kostnads- och effektanaiyser, som genomförs efter system- och genera1p1anering, sker under 1edning av huvudprogrammyndighet. FortF, andra berörda fackmyndigheter och 1oka1brukare de1tar i detta arbete. Efter det att verksamhetsbeskrivning och gen0mförandep1an tagits fram uppdrar huvudprogrammyndigheten at FortF att ta fram byggnadsprogram samt att genomföra projektering och byggande. Huvudprogrammyndighet, FMV och andra berörda fackmyndigheter samt 1oka1brukare deitar genom samverkan och samråd vid program- och projekteringsarbetet. För produktion som sker inom hpo 1 sker motsvarande verksamhet under iedning av 1ägre regiona1/1oka1 myndighet e11er mi1itärbefä1havare (MB).

Forskning och utveckiing m.m.

Utöver den 1oka1- och an1äggningsförsörjningsp1anering m.m. som här beskrivits svarar FortF för forskning och utveck1ing, branschbevakning och marknadskännedom samt deitar när ÖB tar fram behovsnormer för befästningar, fiygbaser, utbiidningsaniäggningar, skjutbanor och skjutfä1t. Vidare svarar FortF för försvarets juridiska sakkunskap avseende fastighetsförva1tning och byggproduktion. FortF är även huvudansvarig för bestämmeiser om tiiiämpningen inom försvaret av alimänna byggnormer och säkerhetsnormer avseende byggnader och aniäggningar. FortF utövar härvid kontro11 av befint1iga anläggningars ti11stånd i samverkan med tiiisynsansvariga myndigheter.

Vid forskningsbyrân inom FortF bedrivs forskning inom områdena vapen-

verkan och skyddskonstruktioner. För denna verksamhet har FOA programansvar medan FortF har produktionsansvar. och försöks- Forskningsresultaten används vid utformning av de fortifikatoriska skyddskonstruktioner som projekteras inom FortF.

Anskaffning

Anskaffning sker genom köp, inhyrning eller byggproduktion.

Köp och inhyrning genomförs av FortF efter framställan frân huvudprogrammyndighet eller lägre regional/lokal myndighet. Centrala FortF genomför i regel förhandlingar och ingår avtal.

Byggproduktionen genomförs enligt en byggprocess som utvecklats inom försvaret med hänsyn tagen till brukares, huvudprogrammyndigheters, fackmyndigheters och tillsynsmyndigheters krav pâ inflytande. Byggprocessen är även anpassad till regeringens krav pâ prövning av byggnadsprogram för beslut om projektering samt prövning av huvudhandlingar (motsv.) för beslut om bygguppdrag.

Byggnadsprogram som ligger till grund för projekteringen tas fram av FortF i samråd och samverkan med huvudprogrammyndigheter, lägre regionala/lokala myndigheter och övriga berörda fackmyndigheter. Projekteringen sker pä grundval av det byggnadprogram som accepterats av berörda myndigheter. Projekteringen därefter av FortF inom de görs ramar som angivits. För att justera ramarna måste huvudprogrammyndighets samråd inhämtas för projekt inom hpo 3 resp. lägre regional/lokal myndighets samråd inhämtas för projekt inom hpo 1.

Upphandling, byggande och besiktning görs inom fastställda ramar genom FortF s försorg.

FortF är ansvarig för likviditeten för all produktion inom hpo 3. För produktion inom hpo 1 är berörd lägre regional/lokal myndighet likviditetsansvarig. FortF svarar för att kostnader inryms i överenskomna projektvisa ramar. En mindre andel av produktion av underhåll samt mindre projekt för ny-, till- och ombyggnad sker direkt genom lägre regional/lokal myndighets försorg. Beslut härom fattas vid produk-

tionsplanedialog mellan FortF regionalt och resp. lägre regional/lokal myndighet.

Projekteringens omfattning avgörs av projektens storlek, komplexitet och vald Projektering, kontroll och besiktning sker entreprenadform. med konsulter. inom genom FortF med egen personal eller Projektledare FortF föreslår för FortF s linjeorganisation val av egna resurser eller konsult för genomförande av projekteringen.

FortF särskilt behov av resurser för I produktionsplanen anger anlitande av konsulter.

Byggproduktionen sker genom av FortF upphandlade byggentreprenörer. tillämpas när I regel tillämpas generalentreprenad. Totalentreprenad tidskrav etc. är lämpliga härför. Vid projektens förutsättningar, produktion av försvarsspecifika objekt måste i regel generalentreprenad jämte viss förupphandling tillämpas.

en projektledare frân FortF som För genomförande av projekten utses har ansvar för från framtagande av byggnadsprogram t.o.m. projektet upprättande av slutdokument. Linjeorganisationen inom FortF ger propersonella resurser och ekonomiska ramar för genomförande jektledaren av administration och projektering.

För byggande med entreprenör disponerar projektledaren ekonomiska för ramar enligt beslut av regeringen, ÖB eller huvudprogrammyndighet produktion inom hpo 3 eller enligt beslut av lägre regional/lokal myndighet för produktion inom hpo 1.

inom FortF såväl centralt som regionalt. För centralt Upphandling görs ledda projekt ger berörd projektledare FortF:s regionala organisation i uppdrag att svara för byggledning.

För huvuddelen av försvarsspecifika anläggningar erav produktionen under hela ett omfattande samarbete mellan FortF fordras byggprocessen för installation och FMV. Anläggningarna kan sägas utgöra plattformar och telemateriel eller kvalificerade förråd av vapen-, stridsledningsför försvarsmateriel. I de flesta fall projekteras och produceras nya

materielsystem etc. parallellt med de anläggningar som skall utgöra grund, fysiskt skydd och miljö för dessa materielsystem. Detta gäller även vid modifieringar och renoveringar av system med tillhörande anläggningar.

Vid projektering av befästningar och andra anläggningar med krav på fortifikatoriskt skydd och uthållighet mot vapenverkan erfordras särskilda samråd med ÖB, företrädd av Inspektören för rikets befästningar (IRB). Samrâden omfattar skyddsnivâer och driftuthållighet. I huvudsak skall samrâden ske då framställan till FortF görs samt då byggnadsprogram är klart.

FortF anskaffar inom hpo 3 byggmateriel för den utbyggnad av truppbefästningar som avses ske vid höjd beredskap och i krig. Administration för denna anskaffning jämte upprättande av typhandlingar för montering m.m. samt prov och försök genomförs av FortF. Denna produktion sker i regel pâ uppdrag av ÖB för hpg 4.

För produktion av befästningsanläggningar och ammunitionsförråd anskaffar F0rtF genom särskilda avtal för dessa unika komanläggningar ponenter, t ex. stötvâgsventiler, gasskyddsfilter och stötvågsdörrar. Dessa komponenter inköps satsvis och tillhandahålls vid entreprenader.

Fastighetsförvaltning

Fastighetsförvaltningen inom försvaret betecknas inom FPE-systemet som en stödproduktion inom hpo 1.

Den tekniska fastighetsförvaltningen avseende drift, underhåll och ombyggnad planeras och budgeteras av lägre regional/lokal myndighet. Genomförandet sker efter sekundäruppdrag till lägre regionala/lokala myndigheter från produktionsmyndigheter inom hpo 1. I fråga om sådana åtgärder som inom FPE-systemet betecknas centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder genomförs verksamheten efter primäruppdrag från regeringen till FortF. Vissa åtgärder av nybyggnadskaraktär ryms också inom detta anslag.

av lägre regional/lokal myndighet till Fastighetsdriften genomförs största delen med egen personal. För planerat fastighetsunderhâll anlitas normalt årsentreprenörer. Delar av fastighetsunderhâllet inom genomförs dock i egen regi vid lägre regionala myndigheter marinen. Allmänt att regionala/lokala myndigheter inom gäller lägre de olika betydande skillnader i resurser och huvudprogrammen uppvisar Detta berörs vidare under avsnitt 2.3.4. kompetens.

FortF har inom FPE-systemet fackansvar för sakomrâdet Fastighets- De delar av fastighetsförvaltningsverksamheten som skall förvaltning. inom det s.k. centralt beslutade genomföras delproduktionsomrâdet inkluderas i FortF s proombyggnads- och underhållsåtgärder (dpo 3.3) duktionsansvar. För verksamheten inom hpo 1 utövar FortF fackansvaret, bl.a. i form av rådgivning och s.k. förbandsservice gentemot alla program och produktionsmyndigheter.

Avveckling

av enskilda och enstaka markomrâden planeras och Avveckling objekt budgeteras av lokalbrukande myndighet med fastighetsförvaltningsansvar. Verksamheten genomförs på samma sätt som fastighetsförvalt-

ningen antingen inom hpo 1 eller inom hpo 3, dvs. i form av sekun-

däruppdrag från produktionsmyndigheterna för hpo 1 resp. som primäruppdrag frân regeringen till FortF för hpo 3.

mellan vid Fördelningen av avvecklingsâtgärder hpo 1 och hpo 3 sker ärliga planeringsdialoger mellan huvudprogrammyndighet, lägre regional/lokal myndighet och FortF.

Större avvecklingar, t.ex av etablissement, genomförs pâ regeringens uppdrag av försvarets fastighetsnämnd (FFN).

I tabell 2.3 lämnas en schematisk redovisning av lokalförsörjnings« processen inom försvaret.

Tabell 2.3 Schematisk redov isning av 1oka1f ors6rjn1ngsprocessen

inom f örsvaret

Amy

gggom

a

mLup#m$mp=.mmm\^=V

I\ EII :|::::: m\

zm

Am \: «E

.agge 24

mz E<E<E

m_Lnm=mu=>=x\^v

H .mo .nagon

ua: (GSE gm

on;

Lm_wm

soc?

.©ux mo m\:

oLm_ommm;uaa=

pxonoga

m

uoLmmcmwco_px:noLa

...mm:mu:>_E

ca;

so

soc?

Lø=m_a.mLn».go_

Lmp=_won

m_Lmm:mu=>::

pxowopa

Lo:m_a.mLo$.xo_

amxmcaxxmm

Locnpauxmnoga

.En

:mums

m:w:_LxmonmumcsmmxLm>

uxonogammpm

^z4V so

o;mm

gm:n_amuxmamgoa

moan

Eoumccwxwcmcxgmz

LOELOC

Locnpapmgocmo \emLmo;a_mxo4 Emgmogamumcmmxm m:_cxmmn;u:mgm

.m=_=xmLow

am;m_u:›e

mmm;oaxmm Lo:m_aEopm›m wymnLm-:ou pmzmwncas

Lmuapmon

oumpeum ømw«Lo xmwuwgsn gmsgoz

so

LOELOZ

w5:5_:m~m.CmpmE

;mp=_mon

mrLmmcøemLmoLq

Lornzpm

_øxo_\_m:o+mmg xm_Lopmx_wwpLo$

pm:mwucxeEmLmoLau:=:

cwmcwgomogxmo

-mczHzamømzau4go4

m:w:uoL»:mo;mm Louwwmaazmaøpm

mmm:

mm?pxwmm:m4

gm

m;mm4 Lmm

uz_zmz4m

om Lwu_

- - - AH Aw

.m T. m .L 3 m ...u k m m .w .m ._m 9 w m k a ...I O m KU m .n .m g S p r O C e S S e n

Si mm .mmm m m m.. t

n:

“:19. :m z 3: mi_ E: E: 3: E: E; E: E:

osfififiimszi

2; -

.sta z.. ?m

m: -

m.ra28..z£:$

E: ?m

L652 å ?m

m:.Em.:,ou..t

umucmaumweo ..o.::_?s.2..t.ra

mE::§tE 9:$t_o.8.:_ 9.:.::..£a: 9..E8:..9£ 9_.: v_m.:__o:9E € _..8m

:o.s.,.8_

& &

.wmågoøim

.aim

;mio

9:E:E_:

fifimmnmsmcmmcou

.umcmmåac

co.§_ ?$8oam@s; € o.amm£

E393

:omfwoamåso omcmmxneo

uz=Es_mz

_ .

Sv_ u? L

- - CV

Tabe11 2.3 Schematisk redov isning av 1oka1försörJn1ngspr0cessen inom f orsvare t

Am.

o.mppm»ma=.mom

mpLo¢ I\ m\: m\:

2;

\^I.

Lopxø :4 m\: m\: m\: m\: m\= m\: m\: m\: m\: m\:

mz

m_Lmm=øo=>=:\^.

om: mm m\ m\

.npx mc m\

.v

:oo

Fo H

Agogncmgamgpcm

mg;

Aoggmumv

.=opam

^_oTLmpas

soc_

goumeox:_\Lmu»_mu:

mcwgmucmzgopmwmom

.osLmV .;ocn_V

umucpnromogo

mc_cu_øgn+_øprqmx m=_=u__ampm:m_«mø_ m:_:xmwn_u:mLmo

mcwcxagngom

mc_Lmpcø;Louw_mwg

;oo

pmcowxmm pxmwuo,.ma co_px=no;a

mcrgoummuzm mc_cppmmmm;›x LommL»m_øa

wc:mao4

m:_cmwoomz __m;.muc=

Hywgo

H

.an4 oas

.m:_cn_mmLm+

pmmucw

uz_z›4zomm›m=a_»m<u

.:.+

xmweocoxm m=,cuoL#= m:w_u=m;L©m

.mcrcmmmaaav

xmwo_L=a xmwcxmp

Lmm

uz_4guu» ^m:wcwL

- - - - - Am

2.2.4 Jämförande redovisning av fastighetsbestând bygg-

pch

produktion inom byggnadsstyre1sens 10ka1hâ11nings0mråde respektive försvaret

2.2.4.1 Byggnadsstyreisens 10ka1hä11nings0mráde

Nuvarande lokaibestând

Det av KBS inrikes uppgick den 1 juii 1987

dispongrade iokaibestgndet

til] ca 9 m11j. m varav drygt 6 milj. m i statsägda 1oka1er och knappt 3 miij. m i inhyrda 10ka1er. I tabeil 2.4 redovisas 10ka1bestândets förde1ning pâ sektorer m.m. samt fördeining på statsägda resp. inhyrda 10ka1er.

Tabe11 2.4 Nuvarande inrikes 10ka1bestând inom KBS 10ka1hâ11ningsomrâde fördeiat på sektorer

Sveriges 1antbruksuniver-

I figur 2.2 redovisas det av KBS förvaitade inrikes statsägda hakaibestândets fördeining på åiderskiasser. Figur 2.2 Det av KBS förvaitade inrikes statsägda iokaibestândets fördelning på äiderskiasser ae 70 60 50 40‘ 30 20 10

-1900 1900-1919 1920-1939 1940-1959 1960-1979 1950-1987 AT Investeringar inom KBS budgetáren 1979/80 - 1986/87 I figur 2.3 redovisas de totaia investeringarna inom KBS, exki. den utrikes verksamheten och fastighetsköp för perioden 1979/80 - 1986/87. Investeringarna avser sâväi KBS eget iokalhâiiningsomrâde som verkets uppdragsverksamhet. KBS eget iokaihâliningsomrâde redovisas uppdeiat på oiika sektorer. Uppdragsverksamheten omfattar huvudsakiigen bygg-

projekt för affärsverk (postverket, te1everket, 1uftfartsverket), SRV, krimina1vârdsstyre1sen samt Sveriges Radio AB. Voiymerna anges i 1öpande priser.

Figur 2.3 Investeringar inom KBS verksamhetsområde under budgetären 1979/80 1986/87 i löpande priser

|[[l Polis V/,2 Domstol Mkr å StatLförv. 2000 Utbildning I Kultur Jordbruk 1800 å AMImfI Uppdrag 1 600

1 400

(////rI////I/.////_//// III///Il//I//l//l///l

1 200

1 000

//I///I//I//I//I

\\\\\\\\\\\\\\\ \\\\\\\\\\\\\\\ \\\\\\\\\\\\\\\...\\\\\ 800 x

1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Budgetér

Beräknad investeringsvolym

För perioden 1987/88 - 1989/90 har KBS totala investeringsvolym, exkl. den utrikes verksamheten och fastighetsköp, uppskattats till avrundat 6 miljarder kr. i 1987 års prisläge, varav drygt 2,5 miljarder kr. inom KBS eget lokalhállningsomräde och knappt 3,5 miljarder kr. inom verkets uppdragsverksamhet.

Till de ovan redovisade siffrorna skall vidare läggas sammanlagt ca 500 milj. kr. per âr, eller sammanlagt för perioden 1987/88 - 1989/90 ca 1,5 miljarder kr, för underhåll och mindre ombyggnadsâtgärder i de statsägda lokalerna.

Regeringen har i 1988 års budgetproposition beräknat en ärlig investeringsvolym inom KBS lokalhállningsomrâde pâ 800 milj. kr. per är i 1987 års prisläge, inkl. fastighetsköp och den utrikes verksamheten. Denna siffra understiger den av verket beräknade investeringsvolymen inom KBS egna lokalhâllningsomrâde. Till beräknade 800 milj. kr. per år skall läggas bl.a. sysselsättningsprojekt samt projekt finansierade med överskott frân fastighetsförsäljningar.

Utöver de ovan redovisade investeringarna i statsägda lokaler har de senaste fem åren ca 100 milj. kr. per år investerats av andra fastighetsägare i lokaler där KBS tecknat avtal om inhyrning i anslutning till att byggprojektet påbörjats. Även för den kommande planeringsperioden beräknas stora investeringar komma att ske av privata fastighetsägare i nya lokaler för myndigheter inom verkets lokalhâllningsområde, bl.a. inom högskolan i Göteborg och Halmstad.

2.2.4.2 Försvarets lokalhállningsomráde

Nuvarande lokalbestånd

Det av försvaret disponerade beståndet av uppvärmda lokaler för fredsorganisationen uppgick den 1 juli 1987 till ca 18 milj. m . Efter omvandling till area uppskattas detta motsvara ca 3,6 milj. m . Vidare

disponeras ca 1,2 milj. m2 inhyrd area för fredsorganisationen. Utöver

försvarets bestånd av 10ka1er för fredsorganisationen ti11k0mmer totalt ca 10 mi1j. m befästningar och övriga aniäggningar för krigsorganisationen. I tabe11 2.5 redovisas lokalbestândets förde1ning på resp. hpg, samt förde1ning pâ statsägda resp. inhyrda 1oka1er. För att få fram areauppgifter för det statsägda 1oka1bestândet har, som redovisas ovan, i grundmateria1et angivna volymsiffror 0mvand1ats till area. För omvandling av vo1ymen ti11 area har de redovisade volymsiffrorna dividerats med en bedömd genomsnittiig vâningshöjd pâ 5 meter.

Tabe11 2.5 Nuvarande bestånd av 10ka1er inom försvaret fördelat pâ huvudprogram (avser 10ka1er för fredsorganisationen)

Nuvarande iokaibeständ Proc. Area 1 000 m ande1 V01ym 1 000 m Huvudprogram Statsägt Statsägt Inhyrt T0ta1t Inhyrt

Armén (11 600) 904 Marinen (1 852) 92 Flygvapnet (4 091) 59 Hpg 4 (275) 61 Hpg 5 (354) 89

Tota1t (18 172) 3 600 1 205 4 805 25

I figur 2.4 redovisas det statsägda av försvaret disponerade 10ka1bestândets förde1ning â1dersk1asser avseende 10ka1er för fredsorganisationen. I under1aget ingår även ouppvärmda 10ka1er.

Figur 2.4 Det av försvaret förvaitade statsägda iokaibestándets fördelning på â1dersk1asser (avser 1oka1er för fredsorganisationen) % 70 60 50 40 30 20 10 - -1900 1900-1919 1920-1939 1940-1959 1960-1979 1980-1987 A Investeringar inom försvaret budqetâren 1979/80 - 1986/87 I 2.5 redovisas de totala investeringarna inom försvaret för figur perioden 1979/80 - 1986/87. I de redovisade siffrorna ingår ej m.m. finansierade via hpo 1. Voiymerna anges i underhâlisâtgärder löpande priser.

Figur 2.5 Investeringar inom försvarets 1oka1hå11ningsområde budgetåren 1979/80 1986/87 i 1öpande priser

Mkr 2000 E Hpg1 Hpg2 EJ Hpg3 1800 K6 1600

Budgetár 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87

Beräknad investeringsvo1ym

- För perioden 1987/88 1989/90 har den totaia investeringsvo1ymen inom hpo 3 uppskattats ti11 ca 2,8 mi1jarder kr. i 1987 års pris1äge. Ti11 de ovan redovisade siffrorna ska11 läggas ca 300 mi1j. kr per är, e11er samman1agt för perioden 1987/88 - 1989/90 ca 900 mi1j. kr, för underhâ11 och mindre investeringar finansierade via hpo 1. Byggproduktionen inom hpo 3 anges i ÖB:s programplan för budgetáren 1987/88 1991/92 ti11 ca 900 mi1j. kr. per är i genomsnitt för budgetâren - 1987/88 1991/92. För programp1aneperi0d II, dvs. budgetâren 1992/93 - 1996/97, anger ÖB en något ökad investeringsnivá i förhá11ande till

föregående programplaneperiod.

2.2.4.3 Jämförelse mellan byggnadsstyrelsen och försvaret I figur 2.6 redovisas en relativ fördelning av KBS resp. försvarets lokalbestând fördelat på län. I redovisningen ingår inte av försvaret disponerade anläggningar för krigsorganisationen. I figur 2.7 redovisas, fördelat länsvis, relationerna mellan planerade totala investeringar inom KBS resp. försvaret för perioden 1987/88 1989/90. I de redovisade siffrorna ingår inte underhållsåtgärder inom KBS samt hpo 1-åtgärder inom försvaret.

2.3 Nuvarande organisation 2.3.1 Byggnadsstyrelsen KBS uppgifter och organisation regleras i förordningen (SFS 1982:518 med ändring SFS 1984:1 048, 1986:518 resp. 1986:1 264) med instruktion för byggnadsstyrelsen. KBS är central förvaltningsmyndighet för frågor om anskaffning av lokaler för civila statliga myndigheter och förvaltning av statliga fastigheter. Myndigheten hör till finansdepartementet. Enligt instruktionen åligger det KBS särskilt att - förvalta fastigheter i enlighet med särskilda föreskrifter därom, - utreda behovet av och anskaffa lokaler och inredning för statsmyndigheterna, allt i den mån dessa uppgifter inte ankommer på annan myndighet, - efter uppdrag projektera och utföra byggnadsföretag för statens räkning,

genom utveck11ngs- och normeringsarbete verka för rationaliseringar

och besparingar 1 statens byggande och fast1ghetsfjrva1tn1'ng.

Figur 2.6 Geografisk förde1ning av det statsägda fastighetsbe-

beståndet. Re1ativ förde1ning meHan KBS och försvaret

wonnaorrsus LÅN

k \ \ \ \

‘ _ \ \ al ‘ _

‘ \ x Asrsnaonsus LÄN JÄMTLANDS - \) .

‘ \_ \ Lamm

Mm K x

\| _ _ /‘

z

\ ÄSTERNORRLANDS LÄN 3 ~ y __I:jmmIuIu___ ra

KOPPARBERGS LÃ ç: ÅVLEBORGS LÅN

unuumos LA ÃSTMANLANDS LÄN _ OCKHOLMS 4 \ LÄN ‘ :_

\ ÖREBROLÅN UPPSALALAN ) \ “

_1

V “r SKARABORGS LÅ

\\ ,f (

e

\ \

I n

\\ _;ps ÖDERMANLANDS LÄN I r ÃLVSBORGS LÄN «

__l:1mm__ 2 STERGOTLANDS LÄN

GÖTEBORGS OCHBOHUSLÅ ‘ ALMARLÄN , , ,_1::::L: x orumos LÄN f”

1 N OP: s LÄN l

\\ I ‘KRONOBEHGS LÄN

HALLANDSLÃN-

x :L , n; __ Hr.‘ BLEKWGELÄN

.. - ‘ O i \ \ MÅLMÖHUS LÅ ‘. _

t. RISTIANSSTADS LAN

Figur 2.7 Geografisk fördelning av investeringar under budgetåren 1987/88 - 1989/90. Relativ fördelning mellan KBS och

försvaret

EJ KBS

[[111]] FORSVARET

oRRaorrENs LÄN

ÅSTERBOTTENS LIN __ JÄMTLANDS LÃ

VÅSTERNORFILANDS LÅN

KOPPARBERGS LÄ ÃVLEBORGS LAN _ ‘ _ VÃRMLANDS LÅN __ _ _ s_ STOCKHOLMS LÄN VÅSTMANLANDS LÄN ÖREBROLÄN

L, UPPSALALÄN RABORGSLÄ I x‘ ,l -IIIIIIIIIIII o\.. l ÅLvsBoHGSLÅNx z ~ N

f

SODERMANLANDS LÃN

GÖTEBORGS OCHBOHUSLÄ , ÖSTERGÖTLANDS LÄN

ALMARLAN . 9 JÖNKÖPINGS LÃ GOTLANDS LÄN

HALLANDSLÄN / KRONOBERGS LÅN

BLEKINGELÄN MALMOHUS LÄN :“““‘“‘~— RlS11ANSTADS LÅN

l3_____mmn_

Verket anskaffar iokaier genom omdisponering i befintiigt iokaibestånd, ombyggnad, nybyggnad, köp eiier inhyrning. Tiii uppgifterna hör också att som statsförvaitningens centraia expertorgan svara för fastighetsförvaitning, byggnadsverksamhet och inredning på av andra m.f1. samt att bi.a. svara för samorduppdrag myndigheter ning och rådgivning i hyresfrågor för statiiga bostäder.

KBS organisation per den 1 juii 1987 beiyses i figur 2.8. Siffrorna inom parenteser anger antai anstäiida uttryckt i personår genomsnittiigt för budgetåret 1986/87.

Figur 2.8 KBS organisation

Huvudkontoret, HK Utredningsbyrå (62) U Regioner 95¢ _ Pro]okte_rlng:- *regionen (218) KBS-S -byrg (33) p

Vletra _ Byggnadg. *regionen (241) KBS-V hyra (42) a Styrelse (1 o)

O8! _ | inredningsregionen (665) KBS-Ö sektion (25) IN Verkaiedning (9)

Mellansvenska

_ I Fastighets-

reqionan (293) KBS-M byrå (35) r: PWMHNQS Och bud internrevisionsgetsakretariat (10) Pas ,mm (4) m NW _ Teknisk regionen (144) KBS-N byn (47) T

Utrikes- _ Administrativ byrå (40) UT byrå (66) A Förvaitningskontor Gumlsonan(105) FK

ADB- ” sekuon (10) ADB

Personaiadmlnist- H rativ enhet (21) PA

Enheternas uppgifter

Verket leds av en styrelse. Verkets chef är ordförande i styrelsen. I styrelsen finns tvâ riksdagsledamöter, representanter för arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), RRV, postverket, en länsstyrelse, UHÄ samt två personalföreträdare.

Huvudkontor

Verksledningen består av generaldirektör, en planeringsdirektör, en teknisk direktör, en ekonomidirektör och en administrativ direktör samt sekreterarpersonal.

Utredningsbyrän svarar för lokalförsörjningsplanering, lokalbehovsutredningar, lokalbehovsprövning, ram- och lokalprogram samt för inhyrning. Parkeringsverksamhet ingår också i uppgifterna.

Projekteringsbyrân svarar för upprättande av byggnadsprogram och för projektledning.

Byggnadsbyrån svarar för kostnadskalkylering och -statistik samt för upphandling m.m. av entreprenader. I uppgifterna ingår också rådgivning i transportfrâgor m.m. samt upprättande av centrala avropsavtal för bl.a. städmateriel och eldningsolja.

Inredningssektionen svarar för programmering, projektledning, kalkylering, upphandling och besiktning av inredning.

Fastighetsbyrån svarar centralt för inrikes fastighetsförvaltning, inkl. vård av byggnadsminnesmärken, för köp, byte, och försäljning värdering av fastigheter, för uthyrning av bostäder och lokaler till enskilda samt för rådgivning och samråd i hyresfrågor vad gäller statsägda bostäder.

Utrikesbyrän, som organisatoriskt utgör en egen region, svarar för lokalförsörjningsplanering, fastighetsförvaltning och inredning för utrikesrepresentationen samt för förvaltning av vissa fastigheter i

utlandet som inte är knutna till utrikesrepresentationen.

svarar för teknisk service till verkets enheter och Tekniska byrån också central utför tekniskt utvecklingsarbete. I uppgifterna ingår av städverksamheten inom den civila statsplanering och utveckling förvaltningen.

Administrativa byrån svarar för allmänna kanslifunktioner, juridiska centala kontorsadministrativa uppgifter inkl. kontorsratioärenden, och kontorsservice samt verkets centrala ekonomifunktion. nalisering svarar också genom förvaltningskontoret för den gemensamma kon- Byrän torsdriften inom kvarteret Garnisonen (FK-Garnisonen).

ADB-sektionen, som är direkt underställd administrative direktören, svarar för ADB-driften samt för ADB-stöd m.m. i verkets utvecklingsarbete med ADB-inriktning.

Personaladministrativa enheten svarar för personaladministration och

personalutbildning.

svarar för allmänna stabs- och Planerings- och budgetsekretariatet samordningsuppgifter, såsom verkets utvecklings- och förändringsbudget, samt för extern information. arbete, övergripande planering,

Internrevisionsenheten svarar för intern revision av KBS verksamhet.

Regional organisation

finns i Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. Regionkontor av figur 2.9. Regionerna svarar för pro- Regionindelningen framgår för av entreprenader, för ledning, jektledningsarbete, upphandling kontroll och besiktning av byggproduktionen samt för teknisk medverkar också vid lokalförsörjfastighetsförvaltning. Regionerna lokalbehovsprövning, in- och uthyrning och inredningsplanering, ning samt parkering.

Vid södra, östra och mellansvenska regionerna finns egen-regi-

Figur 2.9 KBS 1nde1n1ng 1 regioner

8D

x \ . .x \ \ AI x x

.i

x z

\\. N W r I W I is .v K B Q... N å_

xx) \\\ A C

I \ . . . . . x; s E_

I/\I

\\ V- \

xxx

. _ _ / a Z

w KBS-M

a a › ,

/xøifp

s \ I C

uU

\s\(

3x n un... Tu .--='--KBS-U D 0 _______

1:173-:

s R E .. a

_å_ dv .nu w u. 1

In

om) nu

\ verksamhet för arbeten avseende i huvudsak byggproduktion, underhåll och ombyggnad.

För framför allt den tekniska fastighetsförvaltningen och projektledning av mindre byggprojekt är regionerna redan vâren 1988 indelade i fastighetsdistrikt. Fastighetsdistriktens geografiska utbredning kan variera beroende pä fastighetsbestândets koncentration. Arbetet inom fastighetsdistrikten leds från distriktskontoret, som i en del fall är samlokaliserat med regionkontoret. Inom fastighetsdistrikten finns lokalkontor med såväl fastighetsingenjörer som driftpersonal samt platskontor där det enbart finns driftpersonal. Lokaliserade i direkt anslutning till en del distriktskontor finns även resurser för projektledning av större byggprojekt samt ledning och kontroll av byggproduktion.

Södra regionen

Regionen har regionkontoret i Lund och omfattar Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus samt Hallands län.

Distrikskontor finns i Lund (tvâ stycken) och Växjö. Lokal- och platskontor finns bl.a. i Växjö, Kalmar, Halmstad, Malmö, Kristianstad, Lund och Alnarp.

Västra regionen

Regionen har regionkontoret i Göteborg och omfattar Östergötlands,

Jönköpings, Älvsborgs, Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Distriktskontor finns i Göteborg (fyra stycken) samt i Linköping.

Lokal- och platskontor finns bl.a. i Göteborg, Skara, Borås, Jönköping, Linköping, Norrköping, Karlstad och Vänersborg.

Östra regionen Regionen har regionkontoret i Stockholm och omfattar Stockholms och Gotlands län. Distriktskontor finns i Stockholm (åtta stycken). Lokal- och platskontor finns i anslutning till större lokalbeständ inom Storstockholmsomrâdet.

Mellansvenska regionen Regionen har regionkontoret i Uppsala och omfattar Uppsala, Västmanlands, Örebro, Kopparbergs samt Gävleborgs län. Distriktskontor finns i Uppsala (tre stycken) samt Örebro. Lokal- och platskontor finns bl.a. i Örebro, Nyköping, Gävle, Falun, Uppsala och Västerås.

Norra regionen Regionen har regionkontoret i Umeå och omfattar Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Distriktskontor finns i Umeå (tvâ stycken). Lokal- och platskontor finns bl.a. i Härnösand, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.

Programindelninq av verksamheten KBS verksamhet är indelad i program. I tabell 2.6 redovisas personalresurserna budgetåret 1986/87 uttryckta

i personâr fördelade på program och verksamheter.

Tabe11 2.6 KBS personairesurser förde1ade på program och verksamheter

Anta1 personâr Varav regionalt och Program/verksamhet 1oka1t

78 16 Loka1hâ11ning 1 023 973 Fastighetsförva1tning 241 55 Anskaffning 417 409 Egen-regi-byggande 38 7 Inredning Övrig verksamhet 8 1 Gemensam administration och ekonomi m.m. 127 0 FK-Garnisonen 105 105 Lokaivârdspersonai i Norrköping 40 4C

Summa 2 077 1 706

2.3.2 Andra civila myndigheter

en särski1d bi1dats. Divisio- Inom SJ har ny1igen fastighetsdivision, nen ska11 förva1ta större de1en av SJ:s nuvarande byggnadsbestând.

För iuftfartsverket gä11er att 10ka1behov initieras av verkets f1yge11er trafikavde1ning både vad avser nybyggnader och om- och p1atser Utredning och eventue11 förprojektering utförs av ti11byggnader. verkets tekniska pâ uppdrag och i nära avdeining (byggnadssektionen) samarbete verkets Prövning av med fiygpiatserna resp. trafikavdeining. de o1ika 1oka1behoven sker därefter av generaidirektören. Objekten inarbetas i verkets investeringspian och AF.

av nyförhyrningar samt ny-, om- För postverket gäiler att p1aneringen

och tillbyggnad av postlokaler ingår som en del i postens investe-

ringsplanering. Årligen upprättas en investeringsplan, som omfattar

innevarande âr jämte ytterligare fyra år. Planen upprättas av postverkets regioner. Resultatenheten Postfastigheter svarar för byggherrefunktionen och förvaltningen av det av verket disponerade fastighetsbeståndet.

Vattenfalls organisation för lokalförsörjningsfrågor gällande kontorslokaler innebär att det centralt finns resurser för projektering och i viss utsträckning byggande. En särskild fastighetsavdelning finns vid verkets huvudkontor i Råcksta för förvaltning och drift av kontorsfastigheter.

I televerket finns på central nivå en fastighetssektion vilken svarar för sammanhállande, rådgivande och utvecklande verksamhet inom sitt ansvarsområde. Fastighetssektionen utgör en integrerad del av televerkets byggande och fastighetsförvaltande verksamhet. Däri ingår även den verksamhet som utgörs av köp, förhyrning och avveckling av fastigheter och lokaler.

Inom övriga civila statliga myndigheter utanför KBS lokalhâllningsområde finns i varierande omfattning särskilda resurser för lokalförsörjningsplanering, fastighetsförvaltning och därmed sammanhängande arbetsuppgifter.

2.3.3 Fortifikationsförvaltningen

Organisation

FortF är central myndighet för fortifikations- och byggnadsväsendet inom försvaret och myndighet med fackansvar inom sakomrâdet fastighetsförvaltning. Myndigheten hör till försvarsdepartementet och dess centralförvaltning är sedan 1980 lokaliserad till Eskilstuna.

FortF leds av en generaldirektör. Flertalet anställda är civila, men vissa tjänster som fordrar specifikt militärt kunnande innehas av yrkesofficerare.

FortF:s organisation per den 1 juli 1987 be1yses av figur 2.10. Siffrorna inom parenteser anger antalet personâr den 1 ju1i 1987.

Figur 2.10 FortF:s organisation

VERKS~ LEDNING (4)

CENTRAL- PLANERINGEN (10)

I I I

FORSKNINGS- STUDIE- PRODUKTIONS- FACK- BYRÅN(22) AVDELNINGEN (10) LEDNINGEN (80) AVDELNINGEN (61)

ADMINISTRA- TEKNIK- TIVABYRÅN (98) AVDELNINGEN (157)

RÄTTSBYRÅN na)

,____

. I I l I I I

BRB-CK SÖDRA VÄSTRA ÖSTRA BERGS NEDRE ÖVRE LAGEN NORRA NORRA M (w (W W) tm tm (w

Ugggifter

F0rtF:s verksamhetsområde omfattar anskaffning av mark, befästningar och fiygfäit, byggnader och fortifikatorisk materiel samt fastighetsförvaitning och fortifikatorisk forskning.

I anskaffningsverksamheten ansvarar F0rtF som produktionsmyndighet för att verksamheten bedrivs i eniighet med gä11ande byggnadsiagstiftning och pianföreskrifter och för att anskaffningen sker pâ ekonomiskt fördelaktiga vi11kor eniigt huvudprogrammyndigheternas behovsunderlag.

Inom omrâdet fastighetsförvaitning ansvarar FortF som produktionsmyndighet för centra1t besiutade underhâiis- och ombyggnadsátgârder.

Som myndighet med fackansvar biträder FortF program- och produktionsmyndigheterna med fackmässig rådgivning, samt äger rätt att utfärda föreskrifter för sådana åtgärder i fastigheterna vilka normalt kräver att särskilda säkerhetskrav måste beaktas.

Det åligger FortF att följa den tekniska utvecklingen inom och utom landet, insamla och bearbeta material rörande fastighetsförvaltningen samt att föreskriva eller föreslå föreskrifter, anvisningar m.m. och åtgärder betingade av fackmässiga och ekonomiska skäl.

FortF s centrala organisation består av åtta enheter.

Centralplaneringen är en stabsfunktion. Vid byrån bedrivs informations-, verksamhetsplanerings-, organisations- och utvecklingsarbete pä uppdrag av generaldirektören eller FortF:s olika avdelningar och byråer.

Studieavdelningen lämnar stöd till långsiktigt utvecklingsarbete. Detta innebär att enheten deltar i långsiktiga perspektivplanestudier och i system- och funktionsstudier samt leder FortF s egna studier. Avdelningen ansvarar för FortF:s forsknings- och utvecklingsplaner.

Produktionsledningen planerar, samordnar och administrerar all produktion inom hpo 1 och 3. Det innebär bl.a. ansvar för samtliga bygganslag inom hpo 3 och för de enskilda byggprojekten. (Begreppet hpo redovisas närmare i avsnitt 2.4.2).

Fackavdelningen svarar för stöd till huvudprogrammyndigheterna inom området fastighetsförvaltning, främst avseende utveckling, uppföljning och analys. Avdelningen lämnar härutöver praktiskt stöd och teknisk kvalificerad rådgivning till fastighetsförvaltande och lokalbrukande myndigheter inom försvaret.

Teknikavdelningen har projekteringskompetens vad gäller områdena arkitektur, fortifikation, konstruktion, VVS, el och markbyggnad. Avdelningens huvuduppgift är att svara för projektering inom dessa teknikområden men också att ta fram underlag för FortF:s tekniska praxis som ledning för egna projekteringsresursers och konsulters insater. Detta

samt utgivning av tekniskt sker genom utveckling av produktionsmetoder underlag grundat på erfarenhetsåterföring, egen utveckling och dialog med bl.a. konsultbranschen.

som har en del av sin verksamhet i Eskilstuna och en Forskningsbyrån, del i Märsta, arbetar med teoretiskt och experimentellt arbete samt utvecklingsarbete inom områdena vapenverkan och skyddskonstruktioner. Resultaten används då övriga enheter inom verket, främst teknikavdelningen, utformar fortifikatoriska skyddskonstruktioner. En viktig uppgift för byrån är också att medverka i internationellt forskningsoch utvecklingsarbete.

Rättsbyrån bevakar statens intressen rörande fast egendom och den och länsnivâ. Verksamheten är inriktad fysiska planeringen på kommunal samt rättslig vârd av den av försvaret förmot köp och försäljning valtade fasta egendomen. Dessutom skall efterfrågan på juridisk kompetens i övrigt inom tillgodoses när det gäller rättsliga frågor verksamhetsområdet. personal utgörs av jurister och Rättsbyråns lantmätare.

Administrativa tillhandahåller FortF:s centrala service vad byrån ekonomiadministration, säkerhetsgäller personaladministration, tjänst och intern service.

FortF:s och lokala organisation kallas byggnadsområden och regionala leds från kontor i Boden, Östersund, Strängnäs, Karlstad, Skövde och Kristianstad. verkar på regional nivå inom fortifi- Byggnadsomrâdena kations- inom försvaret. Bland byggnadsomoch byggnadsverksamheten rádenas av ny-, tilluppgifter ingår byggadministration, projektering och ombyggnader samt underhåll på uppdrag från försvarets lägre regionala/lokala myndigheter och från FortF:s centralförvaltning. svarar vidare för upphandling, byggledning och kon- Byggnadsområdena Service lämnas till förbandschefer m.fl. i byggnadsfrågor. Råd troll. ges i fastighetsförvaltningsfrågor. Ungefär hälften av byggnadsomrâdenas resurser används för s.k. förbandsservice.

En principorganisation för byggnadsomrâdena har utvecklats på senare tid som ett resultat av FortF NY (se

organisationsutvecklingsprojektet

vidare avsnitt 3.3.4.1). Enligt denna principorganisation skall varje bestå av en administrativ enhet, en byggnadsenhet och byggnadsområde en förbandsserviceenhet. Härutöver har byggnadsområdenas detaljorganitillsammans med utveckling av sation överlåtits åt dem själva. Detta har inneburit inrättande av 16 lokalkontor i förbandsserviceuppgiften till de större inom försvaret. Loanslutning garnisonsmyndigheterna kalkontorens uppgifter består främst i byggledning, kontroll och förbandsservice (underlagsarbete och rådgivning inom fastighetsförvaltningsområdet).

och reparationsberedskapen, (BRB) är en organisation som är Byggnadsresurser. BRB:s uppgift är uppbyggd på den civila byggnadsindustrins att i kris och i krig utföra byggnads-, anläggnings- och reparationsarbeten för totalförsvaret. Verksamheten på avtal mellan BRB bygger i fred BRB samt planlägger och och företagen. FortF organiserar förbereder I centrala FortF BRB:s centraldess byggverksamhet. ingår kontor. Regionalt sköts verksamheten av BRB-regionalkontor i varje militär/civilområde och av BRB-lokalkontor i varje försvarsområde/län.

2.3.4 Andra militära myndigheter

2.3.4.1 Central nivå

Vid försvarsstaben och försvarsgrensstaberna finns planeringsfunktioner vilka tillsammans med övrig verksamhetsplanering leder resp. huvudprogrammyndighets övergripande planering av försörjning med mark, anläggningar och lokaler. Dessa funktioner leder även produktionsplaför enskilda FortF nering, fungerar som uppdragsgivare objekt gentemot samt anger aktuella ekonomiska ramar. Sammantaget innehåller dessa funktioner ca 10 personår. Verksamheten riktar sig vanligen mot hpo 3. Undantag utgör Marinstabens mark- och byggnadsdetalj som ägnar sig till närmare i avsnitt ca 50 % åt hpo 1. (Begreppet hpo redovisas 2.4.2).

2.3.4.2 Högre regional nivå

Fortifikations- och byggnadsärenden hos MB handläggs sedan 1982 av milostabens kommmunikations- och fältarbetssektion (KommFarb). Antalet personâr som ägnas at dessa ärenden är sammantaget ca 50 vid de sex milostaberna.

MB svarar för operativ planläggning av underhåll och utbyggnad av befästningar i fred och krig samt BRB-resursernas utnyttjande i krig inom det militära försvaret. Dessutom leder MB produktionen i fred inom hpg 1 och 4 avseende hpo 1. (Begreppet hpg redovisas närmare i avsnitt 2.4.2).

2.3.4.3 Lägre regional/lokal nivä

Med myndigheter pâ lägre regional/lokal nivå avses inom armén försvarsomrâdesregementen (fo-regementen) och utbildningsregementen, inom marinen kustartilleriförsvar och örlogsbaser, inom flygvapnet sektorflottiljer och flygflottiljer och i övrigt milomaterielförvaltningar.

Myndigheter pâ lägre regional/lokal nivâ inom försvaret förvaltar normalt själva disponerade byggnader och anläggningar inom sitt omrâde. Personal för verkställande förvaltningsuppgifter samordnas ortsvis till en av myndigheterna, normalt försvarsomrâdesmyndigheten på orten, vilken har tilldelats samtliga för orten nödvändiga resurser för drift, vård och underhåll av lokaler och anläggningar m.m. De myndigheter som inte har egna verkställighetsresurser hänvisas till myndighet som har dessa resurser. Utförda tjänster erhålls i form av gratistjänster. Som exempel kan nämnas myndigheterna i Bodens garnison (fem förband och fyra regionala myndigheter), som är hänvisade till Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63).

Det totala antalet myndigheter inom försvaret med fastighetsförvaltningsansvar är f.n. ca 110. Av dessa har 47 egna verkställighetsresurser. Antalet personâr för att sköta fortifikations- och byggnadsärenden vid dessa myndigheter är ca 1535.

Genom successiva beslut under perioden 1986 - 1988 har beslut om anskaffnings-, ombyggnads- och underhållsåtgärder upp till 2 milj. kr. per objekt delegerats till lägre regional/lokal myndighet.

För de försvarsmyndigheter som utgör fo-regementen, marinkommandon, örlogsbaser, sektorflottiljer samt milomaterielförvaltningar utgörs huvuddelen av fastighetsbeståndet av mark och befästningar och är utspritt över stora geografiska ytor. Fastighetsbeståndet för övriga myndigheter är i regel koncentrerat till kasernetablissement och läger.

Nedan redovisas i form av exempel med organisationsskisser hur fortifikations- och byggnadsverksamheten är organiserad vid olika typer av militära förband. Skisserna avser normalt organisationen per den 1 juli 1987.

I redovisningen och i skisserna används beteckningarna officer nivå I, II, III, IV och V, vilka har följande innebörd:

nivå I officer med genomgången tvåårig kurs vid militärhögskolans högre kurser, tvåårig intendentkurs vid förvaltningsskolan (major, överstelöjtnant, överste befattningar kompanichef, bataljonchef)

nivå II officer med genomgången ettårig kurs vid militärhögskolans allmänna kurser (motsv.) (kapten, major befattning kompanichef)

nivå III officer med genomgången ettårig kurs vid krigshögskolans kurs högre (löjtnant, kapten befattningar plutonchef, kompanichef)

nivå IV officer med genomgången ettårig kurs vid krigshög- skolans allmänna kurs (löjtnant, fänrik befattningar ställföreträdande plutonchef, plutonchef)

nivå V officer med genomgången officershögskola (befattningar instruktör, ställföreträdande plutonchef)

Vidare används begreppet fâltarbetsavdelning, vilken är den avdelning inom försvarsområdesstaben (fo-staben) som ansvarar för krigsplanläggning m.m. av fortifikations- och byggnadsfrågor.

Försvarsområdesregementen i armén

Vid fo-regementena inom armén handläggs fortifikations- och byggnadsfrågor vid den s.k. fortifikationsenheten (fortenheten). Fo-regementena är även lägre regionala BRB-myndigheter, vilket innebär planläggnings- och samordningsansvar för BRB-resursernas utnyttjande inom försvarsområdet.

Enligt nu gällande organisationsbemyndigande får resp. myndighet själv besluta om detaljorganisation.

Chefen för fortenheten är en officer nivå II-III ur fortifikationskåren utom vid Svea livgarde (I 1/Fo 44), Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) och A 8/Fo 63 där chefen för fortenheten är officer nivå I ur fortifikationskâren.

Underhållsdetaljens chef är en officer nivå III ur fortifikationskåren. Dessutom tjänstgör vid underhâllsdetaljen en officer nivå IV som bl.a. arbetsledare för ett varierande antal hantverkare. Chef för maskintjänstdetaljen är en civilanställd maskinchef.

Vid ett femtontal förband med större övningsomräden finns personal för vård och underhåll av vägar m.m. Dessa leds av en civilanställd vägmästare. Härutöver finns vid ett tiotal förband med markområden personal för skogsskötsel vilken leds av civilanställda skogvaktare.

Vid förband med större övnings- och skjutfält tjänstgör vid förbandets och civilanställd personal med utbildningsavdelning skjutfältsbefäl vissa skötseluppgifter.

I figurerna 2.11 och 2.12 exemplifieras fortenheternas organisation vid tvâ fo-regementen nämligen Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) och Värmlands regemente (I 2/Fo 52).

Figur 2.11 Organisation av fortenheten vid I 4/F0 41

Chef off. nivå il/Fortk.1 Chef stf. off. nivá m2)

Expedition

2,5 kontorspers.3

“I

Underhållsdetalj Vägdetaij Skogsdetalj Maskintjänstdetalj Chef off. nivá lll/Fortk. Chef Väg Chef Skog. Maskinchef 2 off. nivå lII/Fortk. 8 vågtjm. 10 skogstjm. Bitr. maskinchef 4 off. nivå IV 21 maskinpersonai 1 förman 2 hantverkare

1) Tillika chef för fäitarbetsavd. sektion 1 2) Tillika chef för underhállsdetaljen 3) Varav en för maskintjänstdetaljen

Figur 2.12 Organisation av fortenheten vid I 2/F0 52

Chef off. nivå III/Fortk.1) Chef stf. off. nivå III/Fortk.2)

Expedition 1 kontorspers.

Underhálls- och domändetalj Maskintjänstdetalj Chef off. nivå III/Fortk. Maskinchef 2ofi.nwalV Bnnrnaswnchef 4 hantverkare 9 maskinpersonal

1) Tillika chef förfältarbetsavd. sekt. 1 2 ) Tillika chef f6runderha|ls- och domändetalj

Utbiidningsregementen i armén

Vid sex fristående utbiidningsregementen handiäggs fortifikationsoch byggnadsfrágor vid den s.k. fastighetsenheten.

Den väsentiiga skiHnaden i arbetsuppgifter meHan fortenheten i ett fo-regemente och fastighetsenheten i ett fristående utbiidningsregemente är att vid fo-regementena bedrivs en reiativt omfattande krigspianiäggningsverksamhet.

Som exempel redovisas fastighetsenhetens interna organisation vid Svea ingenjörregemente (Ing 1) i figur 2.13.

2.13 Organisation av fastighetsenheten vid Ing 1 Figur

Chef off. nivå III

Expedition 1 kontorspers.

Underhálls- och domändetalj )

Maskintjänstdetaljl

Chet off. nivå IIl/Fonk. Maskinchef 1 off. nivá IV Bitr. maskinchef 1 förman 7 maskinpersonal 4 hantverkare 4 maskinförare

1) Ej vid myndighet inom gamison med fo-regemente, t.ex. Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (l 19/P 5), Norrbottens signalbataljon (S 3)

Marinen

Myndigheter med ansvar för fastighetsförvaitning inom marinen är sex, nämiigen fyra chefer för kustartiiieriförsvarsmyndigheter, chefen för ostkustens O) och chefen för västkustens marinkommando öriogsbas (ÖHB (MKV).

Chefen för Ör1B O och chef för kustartiHeriförsvarsmyndighet skaii efter överenskommeise med chef för F0rtF:s byggnadsomrâde stäiia personai tiii dennes förfogande för kontroiiuppdrag m.m. vid byggnadsoch aniäggningsarbeten som byggnadsomrâdet utför på uppdrag av centraia FortF.

Kustarti 1 ieri

Vid kustartiHeriförsvarsmyndigheter handiäggs fortifikations- och byggnadsärenden vid den s.k. fort- och byggnadsenheten. En sådan enhets interna organisation exempiifieras genom Stockho1ms kustartiHeriförsvar med Vaxholm kustartiHeriregemente (SK/KA 1) i figur 2.14.

Figur 2.14 Organisation av fort- och byggnadsenheten vid SK/ KA 1

Chefoñ.mváUFonK

Admninistrativ det. 1 ass.

Planerlngssektionen Underhållssektionen Domândetalj Drifl- och facksektionen Chef off. nivå l/Fortk. Chef drifting. Chef off_ nivå m Driftchef 1 off. nivå l/Fortk. 1) 2 Förste drifting. 1 domänass. Bitr. driftchef 4 off. nivå III/Fonk. 2) 2 drifting. 1 46 drifting. (varav 3 VVS

skogvaktâ)

1 Svemm.

ochsen

4dflflmg. 30hanN. Zass 2 ass. 2 ass.

1) Krigsplanléggning 2) Svarar för funktionskontroll av maskintjänst i befästningar 3’ Placerad på Örl B 0

Fort- och byggnadsenhetens chef skall biträda kustartiHeriförsvarschefen i fortifikations- och byggnadsfrägor. Chefen för fort- och byggnadsenheten ingår i kustartiHeriförsvarsstaben.

Chefen för fort- och byggnadsenheten är en officer nivá I ur fortifikationskåren. Vid fort- och byggnadsenheten tjänstgör i övrigt aktiv

militär personal, arvoderad militär personal samt civil personal enligt figur 2.14.

Ostkustens örlogsbas

Vid ÖrlB 0 handläggs fortifikations- och byggnadsärenden vid fortenheten. Chefen för enheten ingår i öriogsstaben.

Fortenhetens organisation framgår av figur 2.15.

Figur 2.15 Organisation av fortenheten vid ÖriB 0

Chef off. nivå l/Fortk.

Administrativ detalj 5 kontorspers. (dint./ass.)

Planeringssektion Underhallssektion Maskintjánstsektion Chef off. nivá l/Fortk. 1) Chef (Förste drifting.) Driftchef 2 off. nivá Ill/Fortk.1) By.—ing. (Första drifting.) Bitr. driftchef. Domänint. Förste verkm. Planering el. (Första drifting.)

SKOQYHKWVGZ) Underhá/Isdet. Muskö Servicedetalj

3 (F5319

_3)_’-|9- Förste verkm. Chef (Förste mask.)

dflftmg-_) 2 förmån Servicegrupp Muskö

(Första 8 hantverkare 17 drifttekn./rep.

¥tY3-|)“9-

å r

39- . . Undemallsdet. Ber a g SGMCGQTUPP Berga

2 (Förste dnftmg.) 6 driftteknjrep_

el.k-mg.

Första Verkm_ 2 e “ e 2 förmån Driftdetalj Muskö 7 hantverkare Chef (Förste mask.) 10 drifttekn./rep. Driftdetalj Berga Chef (Första mask.) 6 driftteknJrep.

17 Krigs- och fredsplanläggning rörande befästningar 2) Gemensam med Stockholms kustartilleriförsvar

Flvgvagnet

Vid fiygvapnets sektorfiottiijer och övriga fiottiljer handiäggs fortifikations- och byggnadsärenden under fiottiijintendenten av fastighetsdetaijen och maskindetaljen. F1otti1jintendenten leder även materielenheten.

F10tti1jintendent är officer nivâ I ur Intendentkâren. Chef för fastighetsdetaijen ska11 vara officer nivá II eiier III ur fortifikationskâren. Vid ett antai fiottiljer uppehâiis emeliertid denna befattning av civil kasernförestândare. Chefen för maskindetaijen är civiianstäiid tekniker.

I sektorstaben finns en befattning för en officer nivå I ur fortifikationskâren. Denna befattning är avsedd för krigsp1an1äggningsverksamhet.

Organisationen under flottiijintendenten exempiifieras genom Norrbottens f1ygf10tti1j (F 21/Se ÖN) i figur 2.16.

Andra myndigheter med fastighetsförvaitningsansvar

Utöver ovan redovisade och exempiifierade iägre regionaia/10ka1a myndigheter har de sex miiomaterieiförva1tningarna, chefer för vissa skoior samt vissa av försvarets gemensamma myndigheter ansvar för fastighetsförva1tning.

De egna resurser som vissa av dessa myndigheter har består av en e11er fiera officerare nivå III ur fortifikationskâren, totalt 6-8 personâr. Verkstä11igheten av den tekniska fastighetsförvaitningen köps från förband med driftresurser.

2.3.4.4 Försvarets materieiverk

De enheter inom FMV som har mest behov av kontakter med F0rtF inom byggnads- och anläggningsomrâdet är föijande.

Figur 2.16 Organisation av intendentur- och

fastighetsenheten vid F 21/Se ÖN

Chef off. nivå l/Intk. Stf. chef tillika chef centraldet. off. nivå I/lntk.

l I

Fastighetsdetalj Maskindetalj Centraldetalj

Chef off. nivå lI/Fortk. Driftchef Chef off. nivå l/Inik. BW- dfiflchef Flygfält och befästning

K3//ax EXE ° a” I å d

Chef off. nivå Ill/Fortk. 39VIC99rUPP

on. nivå IV T°‘ Ca 4° peS°é Ca 15 personår Kasernby. Lv 7 och F 21 Dr,-figmpp F 21 Chef off. nivå III 5 personår Off. nivå IV D .ft r grupp L V 7 Hantverksgrupp 10 hantverkare 3 persmér Driftgrupp RFN 3 personår

Förplägnadsdetalj Förrådsdetalj (under Miiitärrestaurang F 21 UPPbY99ad)

Lv 7 Chef off. nivå ll - III

?9eââ'e“9aå'

Krigsförrádsdeta/j ä_ o ca person r

Fredsförrádsdeta/j

Redovisn.- och inköpsgrupp ca 75 personår

- har Huvudavdelningscheferna med svstemavdelningarna som stabsorgan ett övergripande ansvar mot resp. huvudprogrammyndighet för de kompletta materielsystemen där bl.a. anläggningsutformningen utgör en väsentlig delfunktion,

- Vagenavdelningen, som bl.a. har ansvar för de befästa vapensystemen för armén och kustartilleriet,

- Elektronikavdelningen, som genom sin anläggningsbyrâ sammanháller kraven pâ olika telefunktioner m.m. i försvarets vapen-, lednings-, bas- och sambandssystem m.m.,

- Undervattensvapenavdelningen, som är kravställare pâ skilda anläggningar inom undervattensomrâdet, t.ex. minstationer, fasta och aktiva spaningssystem,

- och mat- Förglägnadsavdelningen, som ansvarar för köksutrustningar salar m.m. inom försvaret,

- Underhållsavdelningarna, som planerar behov av verkstäder i krig och fred,

- Förrâdsavdelningen, som bl.a. svarar för fortifikatoriskt skyddade förråd för ammunition, drivmedel och materiel,

- Provningsavdelningen, som svarar för försvarets olika anläggningar för provning av flygplan, vapen- och robotmateriel, ammunition m.m.

Avdelningarnas kontakter med ÖB och försvarsgrenscheferna samt med F0rtF sammanhálls pâ myndighetsnivá av systemavdelningarna, medan de tekniska kontakterna vanligen sker mellan projektansvariga enheter inom resp. myndighet.

Anskaffningen av materiel och installationer i fasta anläggningar uppgår inom FMV s ansvarsområde till omkring 1 miljard kr. per âr, varav huvuddelen gäller teletekniska utrustningar och installationer i anläggningarna.

Anskaffningen av materiel och installationer i mobila anläggningar är av ungefär samma storleksordning. Pá grund av en förändrad hotbild, men även på grund av begränsade ekonomiska ramar som inte medger fast utbyggda system över hela landet, bedöms att den mobila anläggnings verksamheten kommer att öka medan nybyggnaden av fasta anläggningar kommer att minska.

FMV har ca 150-200 personâr för anskaffning och installation av materiel i fasta anläggningar. Konsulter upphandlas i motsvarande storleksordning. Konsultupphandlingens omfattning varierar mellan olika enheter inom FMV.

Den organisatoriska enhet som inom FMV mest berörs av anläggningsproduktionen är anläggningsbyrân inom elektronikavdelningen. Anläggningsbyrân svarar för den teletekniska anläggningsverksamheten i försvarsmaktens fasta vapen-, lednings-, sambands- och bassystem samt för fredsförbandens utbildningsanläggningar och ledningscentraler. Byrân svarar också för anskaffning av bl.a. strömförsörjningsutrustningar och anläggningsmateriel (master, containers) jämte övrig montage- och installationsmateriel.

Anläggningsbyrân har en personalstyrka på totalt 65 personâr, varav ca 40 verkar inom omrâdet fasta anläggningar. Byrån utnyttjar samtidigt årligen genomsnittligt ca 110 konsulter, varav ca 80 arbetar med planering, projektering och dokumentation av fasta anläggningar. Byrän omsätter ca 550 milj. kr., varav ca 65 milj. kr för upphandling av konsulttjänster, ca 50 milj. kr. för anskaffning av strömförsörjningsutrustningar och ca 75 milj. kr. för materielinstallationer i fasta anläggningar.

2.4 Ekonomisystem

2.4.1 Civiia myndigheter

2.4.1.1 Myndigheter inom byggnadsstyreisens Iokaihâilningomrâde

Lokaikostnader

Statsmakternas bes1ut om en myndighets lokalkostnader anses avgörande ha fattats när stä11ning tas ti11 verksamhetens art och omfattning. Därefter av iokaikostnaderna ti11 är prövningen egentligen de1egerad KBS. De lokaikostnader en myndighet diskuteras inte som uppkommer för närmare så iänge de inte avviker från normal standard e11er gängse normer och så iänge projektkostnaderna anses rimiiga.

Detta innebär att KBS har en ovi11k0r1ig skyidighet att ti11se att myndigheterna har nödvändiga 1oka1er för sin verksamhet. Lokaikostnaden för en enski1d myndighet prövas inte av regeringen i ansiutning ti11 den äriiga budgetprocessen, utan denna prövning har överiämnats ti11 KBS. Större investeringsobjekt, som ofta avser fiera myndigheter, prövas dock av regeringen de1vis fristående från budgetprocessen. också kostnaden för utrust- I många fa11 behandias inredning, ning och f1yttning för enski1da myndigheter särskiit i budgetprocessen. I övrigt är frågan om att avgöra Iokaikostnaderna och att sätta hyror för enskiida myndigheter deiegerad ti11 KBS.

Hyressättningsprinciper

Lokaikostnaderna för den enski1da myndigheten inom KBS iokaihâiiningsomrâde utgörs av hyror. Föijande hyressättningsprinciper ti11ämpas av KBS.

För statsägda 10ka1er bestäms hyrorna efter marknadsmässiga grunder. För nyproduktionen innebär som regei marknadsanpassningen av hyrorna att full inte erhåiies de första åren. Hyrorna för kostnadstäckning

generella lokaler sätts normalt inte lägre än att nuvärdet av de inledande underskotten balanseras av nuvärdet av senare överskott inom högst 10 år.

För speciella lokaler, t.ex. tunga laboratorier, sätts hyran med utgångspunkt i de årskostnader som KBS har för byggnaden. Avskrivningstiden skall vara 30 år och kostnaden för kapitalet beräknas med utgångspunkt från gällande ränta (statens avkastningsränta). Nuvärdet av underskotten och överskotten i fastighetsförvaltningen bör ta ut varandra över en 20-årsperiod och hyran bör förändras i ungefär samma takt som hyran för generella lokaler.

För exceptionella lokaler, dvs. lokaler utan alternativanvändning, t.ex. vindtunnlar och acceleratorhallar, gäller som huvudregel att hyran skall sättas på samma sätt som för de speciella lokalerna. Även uppgörelser i det enskilda fallet är möjliga.

Från våren 1988 är den aviserade hyran normalt en totalhyra, dvs. hyran skall täcka såväl kapitalkostnader som kostnader för underhåll och drift. Den aviserade totalhyran frångâs sedan enbart om förändring skett i omfattningen av de upplâtna lokalerna eller om större ombyggnad utförts.

Varje år anpassas hyrorna för en femtedel av de statsägda lokalerna efter marknadsmässiga grunder. För de återstående fyra femtedelarna gäller att 60 % av hyran regleras efter konsumentprisindex. För den enskilda myndigheten innebär detta att hyran normalt omprövas vart femte år.

För inhyrda lokaler skall hyran sättas så att den i stort sett motsvarar KBS egna kostnader för lokalerna. Den aviserade totalhyran frångås enbart om lokalbrukaren fått utökade eller på annat sätt väsentligen förändrade lokaler (större Hyran beräknas med utgångsombyggnader). punkt i bl.a. den bashyra som avtalats med hyresvärden och hur stor andel av denna som skall indexregleras. I den mån som den med hyresvärden avtalade hyran inte är en totalhyra omvandlas den till en sådan. Kostnader för större kan också debiteras ombyggnader separat med engångsbelopp eller med belopp fördelade på ett antal âr.

Budgethantering

En förändring över tiden har skett av det sätt på viiket iokaikostnaderna behandias i regeringens anvisningar e11er direktiv för myndigheternas ansiagsframstäiiningar. Fram t.o m. de anvisningar som iämnades för budgetåret 1982/83 behandiades såiedes inte Iokaikostnaderna särskiit. Utgångspunkten var dock att huvudförslaget sku11e beräknas ansiaget för förvaltningskostnader ink]. 1oka1kostnapâ heia der.

för 1983/84 behandiades iokaikostnaderna I anvisningarna budgetåret âiades b1.a. att redovisa i viiken omfattning utförligt. Myndigheterna och vid vi1ka som begränsningar av 1oka1innehavet kunde ske tidpunkter under de närmaste fem åren. Redovisningen sku11e kunna ligga tili grund för bedömningar av tiiiämpningen av huvudförsiaget. Myndigheterna sku11e samråda med KBS. Samtidigt âiades KBS att i sin AF för nästkommande budgetår redovisa genomförda 1oka1besparingar.

att och I anvisningarna för budgetåret 1985/86 uttaiades besparingsinom ramen för huvudförs1aget sku11e beräknas rationaiiseringskraven på hela myndighetsansiaget, dvs. ink}. 1oka1k0stnader. Som a11män sku11e vid regeringens stäilningstagande gä11a att de utgångspunkt myndigheter som redovisat reaiistiska försiag ti11 lokaibesparingar sku11e i första hand för att möta fâ ti11g0d0göra sig besparingarna, besparings- och rationaliseringskraven inom ramen för huvudförsiaget. Därefter har i sak samma krav rests i direktiven för myndigheternas - 1989/90. ans1agsframstä11ningar för budgetâren 1986/87

Erfarenheterna från senare års budgetarbete är också att huvudförsiaget he1t e11er deivis har reaiiserats för f1erta1et myndigheter.

Under de senaste åren har statsmakterna iagt ökad vikt vid i myndigheternas Ett uttryck härför är att iängsiktighet pianering. ska11 redovisa huvudförsiaget som en rea] resursnedmyndigheterna dragning om 5 % pâ tre âr.

Regeringen har i bl.a. 1987 och 1988 års budgetpropositioner redovisat riktlinjer för utvecklingen av den statliga vilka lokalförsörjningen bl.a. innebär att statsmakterna avser lägga ökad vikt vid lokalkostnaderna och deras förändringar och att verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat.

Regeringen har vidare i 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150, bil. 1) föreslagit generella i den förändringar ekonomiska styrningen av myndigheterna som bl.a. innebär att de flesta myndigheter från början av 1990-talet kommer att tilldelas resurser för förvaltningsändamål under I samband härmed är ramanslag. avsikten att slopa den särskilda anslagsposten för lokalkostnader. Detta belyses närmare nedan.

Regleringsbreven

Med regleringsbrev ställer regeringen medel under olika anslag till myndigheternas disposition.

För en normal anvisas förvaltningsmyndighet anslaget i regleringsbrevet med tvâ anslagsposter, och lokalnämligen förvaltningskostnader kostnader. Som ett särskilt villkor dessutom för flertalet anges myndigheter att av förvaltningskostnaderna får löner högst uppgå till ett visst belopp.

För högskoleomrâdet tillämpas en annan anslagsteknik i fråga om lokalkostnaderna, vilket också påverkar regleringsbrevets utformning. För högskolan inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde finns numera ett gemensamt lokalkostnadsanslag som anvisas Frân förslagsvis. detta anslag betalas till KBS lokalhyror för ett trettiotal högskoleenheter m.m. Högskoleenheterna beordrar från utbetalning anslaget enligt debiteringsbesked från KBS. Lokalkostnaderna är därmed tämligen ointressanta för såväl högskoleenheterna som de verksamhetsansvariga inom högskoleomrädet. Regeringen har i bl.a. 1986 och 1987 års budgetpropositioner aviserat en översyn av högskolans anslagssystem.

En del myndigheter är s.k. uppdragsmyndigheter och skall finansiera

hela eller huvuddelen av sin verksamhet med försäljning av avgiftsbe- Skiftande relationer har därför också utvecklats lagda tjänster. mellan berörda och KBS. I nâgra fall har lokalbrukaren myndigheter fått ett kostnadsansvar motsvarande vad som gäller för ungefär affärsverken, medan i andra fall lokalkostnaderna hanteras pâ i huvudsak samma sätt som för en vanlig förvaltningsmyndighet.

Lokalkostnader pâ ramanslag

Genom statsmakternas beslut av förslag i 1987 års budgetpâ grundval 1986/87:100, bil. 1, FiU 10, rskr. 122) har en ny proposition (prop. anslagstyp kallad ramanslag införts på statsbudgeten. Ramanslag prövas för ett tiotal fr.o m. budgetåret 1987/88. Under försöksmyndigheter verksamheten skall lokalkostnader betraktas som normala förvaltningskostnader och styras av de anlagsvillkor som gäller för ramanslag.

i försöksverksamheten, in lokalkost- Syftet med att, som ett led lägga nader i ramanslaget är dels att åstadkomma ytterligare avreglering av den ekonomiska styrningen av myndigheterna, dels en ytterligare av att lokaler frân synpunkt inte är en fri markering myndighetens resurs samt också att stimulera myndigheternas besparingssträvanden genom minskad lokalanvändning.

får under löpande budgetår under vissa förutsättningar Myndigheterna för lokaler som kan frigöras. Pâ samma tillgodoräkna sig besparingar sätt skall initierade som innebär ökade en myndighets förändringar lokalkostnader belasta myndigheten direkt under löpande budgetår.

måste Ändringar i lokalutnyttjandet som förutsätter anslagsökning underställas för pâ samma sätt som nu sker med regeringen prövning lokalförsörjningsärenden enligt gällande handläggningsordning.

Beroende på den enskilda myndigheten kan försöksverksamheten utvidgas så att den lokalbrukande tar kostnadsansvar för fastigmyndigheten underhåll. En modifierad hyresnivá kan i hetsdrift och visst löpande dessa fall fastställas i samråd mellan KBS och myndigheten.

För att myndigheterna ska11 kunna påverka sitt iokalutnyttjande är det säiedes nödvändigt att de får överta de1ar av det programansvar när det gälier t.ex. 1oka1standard som en1igt gä11ande handläggningsordning âvi1ar KBS. Myndigheterna måste då samtidigt överta det kostnadsansvar som KBS har i dessa de1ar. KBS ansvar vad gäller areastandard och teknisk standard kvarstår dock oförändrat.

KBS ansvarar vidare för att det statiiga fastighetsbestândet utnyttjas effektivt, att fastigheternas värde vidmakthâ11s och utveck1as samt att staten inte âsamkas ökade kostnader till av kostnadsminskföijd ningar för de enskiida myndigheterna. Detta myndighetsansvar för KBS kan jämföras med FortF:s fackansvar.

I 1988 års âr1iga budgetdirektiv ti11 myndigheterna redovisas att 1oka1brukarna i de fail de har kompetens och resurser ska11 ha möj1ighet att avtaia om en varierande grad av service inom ramen för 1oka1hyran. Eftersom KBS idag har hela kostnadsansvaret förutsätter detta att den 1oka1brukande myndigheten övertar delar av kostnadsansvaret för drift och löpande underhâ11 och att mede1 omförde1as me11an KBS och resp. myndighet.

Investeringar

Investeringar i byggnadsobjekt

Investeringar för myndigheter inom KBS 1oka1hä11ningsomrâde har hitti11s finansierats via ett anta] reservationsansiag som förts upp i statsbudgeten under 01ika huvudtitiar för o1ika ändamâi e11er sektorer.

Sedan ett iokaiförsörjningsärende initierats genomför KBS nödvändiga utredningar. KBS disponerar medei för detta. Pâ grundval av utredningen som norma1t ieder ti11 ett byggnadsprogram begär KBS av regeringen ett projekteringsuppdrag ti11 och med bygghand1ingar samt medgivande att ta medei i anspråk från berört reservationsansiag för projekteringen. Sedan systemhand1ingar utformats skriver KBS ti11 regeringen och hemstä11er om byggnadsuppdrag inom en föresiagen kost-

nadsram. Kostnadsramen alltid i prisläge den 1 januari visst år. anges Denna kostnadsram räknas sedan vid behov om varje år med ett som KBS tar fram. uppräkningstal som bygger på ett faktorprisindex tar till i Uppräkningstalet även hänsyn produktivitetsutvecklingen byggbranschen.

För mindre projekt (t.o.m. budgetåret 1987/88 en investeringskostnad om normalt högst 4 milj. kr.) har regeringen eller KBS bemyndigande att fatta beslut För sådana har t.o.m. om byggprojektet. projekt 1987/88 förts kostnadsramar benämnda Diverse budgetåret upp särskilda objekt under vissa investeringsplaner. De s.k. Diverse objektsramarna KBS har angivit ett totalbelopp per âr för regeringens resp. beslutanderätt. inom regeringens bemyndigandegräns redovisas Projekt normalt bara en gång för regeringen.

I sin AF redovisar KBS i en investeringsplan för resp. anslag medelsbehovet för och föreslagna nya projekt. För att per budgetår pågående ett skall få starta krävs, även om investeringsmedel finns byggprojekt under det berörda ett särskilt byggnadsuppdrag från regeanslaget, Kostnaderna för de enskilda byggnadsprojekten, och f.ö. även ringen. för styrs således genom särskilda kostnadsramar inredningsprojekten, för vilka redovisas för riksdagen i form av investevarje projekt, under KBS är inte bunden av rings- och inredningsplaner resp. anslag. för de olika som den beräkning av medelsförbrukningen projekten redovisas för de i plai planerna så länge den samlade förbrukningen nerna projekten inte överstiger de medel som finns tillgängupptagna under har bemyndigande att under löpande liga anslaget. Regeringen av medel mellan dels de budgetår medge tillfälliga omfördelningar och dels de anslag för inredning som står till KBS investeringsanslag förfogande. I den mån medelsbehovet inte kan täckas genom tillfälliga omfördelningar ställs ytterligare medel till verkets förfogande på

tilläggsbudget.

Fr.o.m. 1987/88 finansieras underhållsåtgärder som budgetåret inte med investeringsmedel. I utförs i samband med ombyggnadsprojekt samband med att KBS hemställer om byggnadsuppdrag redovisas ombyggtotala kostnad. För underhållet beräknas medelsbehovet nadsprojektets under underhåll och ombyggnad som förs upp den högstsatta posten för

varje âr i resultatbudgetarna för fastighetsförvaltning.

I anslutning till att regeringen beslutar om konjunkturstimulerande âtgärder inom byggsektorn, s.k. sysselsättningspaket, kan medel ställas till KBS förfogande via finansfullmakten för hela byggprojektet. Medlen överförs senare till resp. reservationsanslag.

Investeringarna inkl. en beräknad ränta under byggnadstiden redovisas som anläggningstillgångar resp. investeringslân i KBS balansräkning.

Avskrivningen beräknas pâ byggnadernas investeringskostnad. Avskrivningstiden är i huvudsak 60 är (förvaltningsbyggnader) och 30-40 år (specialbyggnader). För enklare byggnader används avskrivningstiden 20 âr. Härutöver tillämpas för byggnader och investeringar i lokaler med begränsad användningstid ännu snabbare avskrivning. Genomgående används rak avskrivning.

Räntekostnaderna beräknas med hjälp av statens avkastningsränta. För nyuppförda projekt kostnadsförs räntor först sedan projektet överförts för värd och förvaltning.

Som grund för KBS investeringsplanering har riksdagen pâ förslag från regeringen i 1988 ârs budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU 26, rskr. 338) fastställt att KBS skall inrikta planeringen inom det egna lokalhâllningsomrâdet mot en genomsnittlig årlig investeringsvolym motsvarande ca B00 milj. kr. per är i prisläget den 1 januari 1987.

Riksdagen har pâ grundval av förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU 26, rskr.338) bemyndigat regeringen att besluta om investeringar genom byggnadsarbeten upp till 50 milj. kr. per objekt eller för s.k. åtgärdsprogram upp till en sammanlagd kostnad om 50 milj. kr. per är och objekt. Regeringen skall vidare i sitt budgetförslag för aktuellt budgetår informera riksdagen om förslag över 25 milj. kr. Frågor som skall underställas riksdagen därför att de rör ändrad inriktning, omfattning eller lokalisering av verksamheten skall så långt det är möjligt innehålla en redovisning av lo-

kalkonsekvenser, oavsett investeringens storlek i det enskilda fallet.

Utöver medel för nya investeringar har KBS under en följd av år disponerat medel från ett särskilt anslag för energibesparande åtgärder. Sammanlagt har 630 milj. kr. anvisats. Medlen har även varit avsedda för utanför KBS lokalhållningsområde, för energibeparande åtgärder bl.a. försvaret och kriminalvårdsverket.

Långsiktiga investeringsplaner m.m.

Som beslutsunderlag för statsmakterna när det gäller investeringar redovisar KBS utöver de enskilda projekten rullande femåriga projektplaner samt lokalförsörjningsplaner på tre till fem års sikt inom olika sektorer. Projektplanerna som redovisas som bilaga till verkets och rullas två i AF varje år är prioriterade gånger per är, nämligen och i januari. Prioriteringarna omfattar huvudsakligen de augusti projekt som med hänsyn taget till regeringens planeringsdirektiv beräknas kunna sättas igång under planeringsperioden. Prioriteringen sker normalt i samråd med berörda sektormyndigheter, nämligen rikspolisstyrelsen domstolsverket, UHÄ, statens kulturråd etc. Prio- (RPS), riteringarna omfattar även större inhyrningar som förutsätter nybyggnad av annan än staten. Kostnaderna för dessa ingår inte i planeringsramen .

I enlighet med regeringens särskilda direktiv för vissa lokalhâllande myndigheters anslagsframställningar för budgetåret 1988/89 har KBS i 1987 års AF redovisat särskilda lokalförsörjningsplaner för olika sektorer. Avsikten är som angivits tidigare att redovisningen skall ut till att omfatta samtliga sektorer inom verkets lokalhållbyggas I lokal redovisas konsekvenserna för ningsområde. försörjningsplanerna utvecklingen av lokalkostnaderna under planeringsperioden av planerade och nya inhyrningar, inkl. följdkostnader. Även kostinvesteringar nadsförändringar till följd av hyreskostnadsutvecklingen inom det lokal beståndet redovisas. Lokalförsörjningsplanerna ombefintliga fattar således en total av kostnadsutvecklingen för lokaredovisning ler inom en sektor.

Investeringarna inom KBS lokalhâllningsområde skall enligt riksdagens beslut på grundval av regeringens förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/882100, bil. 9, FiU 26, rskr. 338) fortsättningsvis redovisas samlat och i form av en rullande treârsplan, pâ liknande sätt som nu sker för vissa affärsverk och för försvaret. Inom denna treârsplan preciseras regeringens åtagande. Betalningsmedel anvisas budgetârsvis. För detta ändamål inrättas ett nytt anslag benämnt Investeringar m.m. under finansdepartementets huvudtitel. De anslag som tidigare uppförts för motsvarande ändamål under olika huvudtitlar utgår därvid.

Fastighetsköp

Fastighetsköp har normalt finansierats frân anslag under utrikesdepartementets resp. finansdepartementets huvudtitel. Till grund för fastighetsköpen upprättar KBS rullande tvååriga förvärvsplaner. Planerna är sekretessbelagda. Regeringen har bemyndigande att fatta beslut om fastighetsförvärv inom ramen för de medel som ställts till förfogande för ändamålet. KBS har bemyndigande att inom en kostnadsram av högst 2,5 milj. kr. förvärva fastigheter i syfte att komplettera det statliga fastighetsbestândet.

För fastighetsförvärv som är intressanta från lokalförsörjningssynpunkt, som innebär stor lönsamhet för staten och där avslut måste ske med kort varsel har regeringen bemyndigande att förskottsvis ta i anspråk tillgängliga medel frân reservationsanslag som står till KBS förfogande och i efterhand begära medel för förvärven hos riksdagen.

Investeringar i inhyrda lokaler

Investeringar i inhyrda lokaler finansieras normalt av fastighetsägaren. Inhyrning som förutsätter nybyggnad och där investeringskostnaden överstiger 2 milj. kr. prövas av regeringen. I övriga fall beslutar KBS.

I en del fall finansierar även staten investeringar i redan inhyrda

lokaler. För objekt där kostnaden uppgår till högst 2 milj. kr. beslutar KBS. I övriga fall beslutar regeringen. Kostnaderna debiteras i efterhand antingen som engângsbelopp eller med kostnahyresgästen derna fördelade på flera âr.

Inredning och utrustning

KBS har ansvar för planering, projektering, anskaffning samt ersättav inredning för vissa myndigheter inom verkets ningsanskaffning lokalhâllningsomrâde. Det gäller framför allt utrikesrepresentationen, högskolan inom utbildnings- och jordbruksdepartementens verksamhetskultursektorn, omlokaliserade myndigheter samt omrâde, specialskolan, för i landshövdingarnas tjänstebostäder. När det representationsdelen gäller utrikesrepresentationen och landshövdingarnas tjänstebostäder har KBS även ansvar för förvaltningen av inredningen. Anskaffningen och i förekommande fall förvaltningen av inredningen finansieras från reservationsanslag för nämnda ändamål under de berörda departementens huvudtitlar. och I några fall är anslagen gemensamma för inredning utrustning. Under anslagen förs därvid upp anslagsposter för inredning resp. utrustning.

Pâ samma sätt som för förs normalt inredningsramar för byggprojekten enskilda upp i inredningsplaner under olika reservationsanprojekt beräknas som för byggprojekten. I slag. Anslagsbehovet pâ samma sätt förs även upp ramar för inredning i samband med inredningsplanerna större inhyrningar.

När KBS redovisar byggnadsprogram anges även en kostnad för inredning I regeringens för byggprojektet och utrustning. projekteringsuppdrag lämnas normalt även en planeringsram för inredning och utrustning. Då projekteringsuppdrag erhållits kan också inredningsprojekteringen påbörjas. Den finansieras förskottsvis frân de medel KBS disponerar för Samtidigt som förslag till kostnadsram för behovsutredningar. förs fram i KBS AF föreslås normalt även ram för inredbyggprojekten I och med att medlen ställs till verkets förfoning och utrustning. belastas med kostnader. gande i regleringsbrevet kan inredningsramen

För mindre inrednings- och utrustningskompletteringar förs varje år upp särskilda ramar under resps inrednings- och utrustningsplan.

Riksdagen har pâ grundval av förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/882100, bil. 10, UbU 30, rskr. 162) beslutat att löpande ersättningsanskaffningar och kompletteringar av inredning av mindre omfattning för högskolan skall klaras inom resp. sektors- och fakultetsanslag. Samtidigt höjs KBS bemyndigande att köpa inredning till 4 milj. kr.

I de fall KBS inte disponerar medel för inredning finansieras inredningsanskaffningen av lokalbrukaren som begär inredningsmedel i sin AF. Lokalbrukarens inredningsplanering sker normalt parallellt med byggprojektet. I samband med att större förvaltningshus med flera olika brukare projekteras och byggs kan KBS dock fâ regeringens uppdrag att även svara för inredningsplaneringen.

Planeringsprocessen i fråga om utrustning följer i stort sett vad som gäller för inredningsanskaffningen. Anskaffning av utrustning för högskolan ombesörjs av UUH. Medel för inredning och utrustning anvisas pá samma sätt som redovisats ovan för inredning och under gemensamma anslag. Särskilda utrustningsplaner förs upp under de aktuella anslagen under utbildningsdepartementets, jordbruksdepartementets resp. miljö- och energidepartementets huvudtitlar. Medel för utrustning ställs sedan till KBS resp. UUH:s förfogande under olika anslagsposter. Under anslaget Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. disponerar även regeringen en anslagspost.

2.4.1.2 Andra civila myndigheter

Affärsverken är lokalhâllare för de lokaler som används i den egna verksamheten. Verken har fullständigt kostnadsansvar för samtliga resursslag i sin verksamhet, alltså även för lokalerna.

Biand affärsverken tvâ Några svarar heit och hé11et urskiijs grupper. för sin och F0rtF eI1er KBS har inget instruktions- IokaIförsörjning ansvar. Hit hör FFV, domänverket, SJ och Vattenfaii. Den andra mässigt består av Iuftfartsverket, och teieverket. Dessa gruppen postverket och är 1oka1hå11are men skaI1 aniita KBS för anhar programansvar av Iokaier över vissa be1oppsgränser. Denna fråga har skaffning närmare behandiats i avsnitt 2.2.2.2.

Luftfartsverket ska11 redovisa infrastruktureiia investeringar över 50 kr. för Mindre beslutas av verkschemiij. regeringen. byggnadsarbeten fen.

Postverket och teieverket finansierar samtiiga investeringar med driftmedei men ska11 ti1I redovisa pianerade ny-, ti1Iregeringen för samt e11er ombyggnader i posthus eI1er Iokaler förvaitningsändamåi där totaikostnaden beräknas överstiga 10 miij. kr. Regeförhyrningar beslutar därefter viika av dessa objekt som ska11 understäiias ringen regeringens prövning.

Investeringar för SRV finansieras från försiagsanslaget Aniäggningar för under försvarsdepartementets huvudtitei. Medfredsorganisationen Ien under av KBS. Under ans1aget redovisas en ansiaget disponeras för aktueiia KBS får efter samråd med SRV i investeringspian projekt. omfördeia resurser meiian oiika obprioriteringsfrågor budgeterade får även tas för markförvärv för förråd under jekt. AnsIaget i anspråk att kostnader för enski1t förvärv inte överstiger förutsättning varje 100 000 kr. Fastigheterna förvaitas av KBS, såvitt avser räddningsskolor och civiiförsvarsförråd. Övningsaniäggningar m.m. förvaitas av SRV. Investeringarna direktavskrivs, viiket innebär att några áriiga kapita1tjänstkostnader inte beiastar objekten.

för FOA finansieras från Anskaffning av Investeringar försiagsansiaget för försvarets forskningsanstait. Medlen under ansiaget an1äggningar disponeras av KBS, som också förvaitar fastigheterna. Investeringarna direktavskrivs, viiket innebär att nâgra åriiga kapitaitjänstkostnader inte beiastar objekten.

2.4.2 Miiitära myndigheter

2.4.2.1 Försvarets ekonomisystem

Försvarets pianerings- och ekonomisystem (FPE-systemet) är ett samiat iedningssystem för a11 verksamhet i fred inom försvaret. Syftet med iedningssystemet är att skapa ett sådant arbetssätt och ett sådant besiutsunderiag att man med tiilgängliga resurser kan åstadkomma dug- 1iga krigsförband och en beredskap som är anpassad ti11 de säkerhetspoiitiska förhåiiandena. De grundiäggande idéerna bakom Iedningssystemet är att besiutsbefogenheterna så långt det är möjligt skal] de1egeras tiii myndigheter och kunna deiegeras vidare inom resp. myndighet samt att målstyrning skaii tiiiämpas.

Program, produktion och fack

För att beskriva oiika myndigheters ansvar i fredstid används begreppen program, produktion och fack.

Försvarsmakten är inde1ad i fem huvudprogram (hpg). Dessa huvudprogram är indeiade i deiprogram (dpg). F.n. finns föijande fem huvudprogram:

Hpg 1 Arméförband Hpg 2 Marinförband Hpg 3 F1ygvapenförband Hpg 4 Operativ iedning m.m. Hpg 5 Gemensamma myndigheter och funktioner (b1.a. FortF).

ÖB har direkt under regeringen det övergripande programansvaret. Försvarsgrenscheferna och ÖB har programansvar för var sitt huvud-

program (hpg 1 - hpg 4). Övriga myndigheter på centra] nivå har pro-

gramansvar för var sitt deiprogram inom hpg 5. Myndighet med programansvar föresiâr mâi för programmet eiier deiprogrammet, fördeiar resurser och föijer upp resuitatet. Den ska11 även samordna verksamheten me11an 01ika produktionsområden och värdera produktionsresu1tatet

i förhållande till målen.

All verksamhet som bedrivs inom försvarsmakten kallas produktion. Likartad verksamhet har sammanförts till huvudproduktionsområden (hpo), som indelas i delproduktionsomrâden (dpo). Pâ detta sätt får man bättre överblick över de samlade resurserna och andra faktorer som berör verksamheten. F.n. finns följande huvudproduktionsområden:

Hpo 1 Ledning och förbandsverksamhet Hpo 2 Materielanskaffning Hpo 3 Anskaffning av anläggningar (FortF:s produktion) Hpo 4 Forskning och utveckling.

Hpo 3 som avser centralt beslutad anskaffning av anläggningar är indelad i följande delproduktionsomrâden:

Dpo 3:1 Markanskaffning Dpo 3:2 Nybyggnad m.m. Dpo 3:3 Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder.

Myndigheter med produktionsansvar verksamheten för att nâ de genomför mål som huvudprogramansvarig myndighet angett i de uppdrag som lämnats. Produktionsansvariga myndigheter ansvarar för att produktionen genomförs så att målen nås med så låg resursförbrukning som

möjligt. Produktion avseende ledning och förbandsverksamhet (opera-

tiv verksamhet, mobiliseringsförberedelser, utbildning m.m.) genomförs huvudsakligen av försvarsgrenscheferna, som genom uppdrag leder verksamheten vid regionala och lokala myndigheter inom försvaret. Anskaffning av materiel genomförs i huvudsak av FMV och försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS). FortF svarar huvudsakligen för anskaffning av mark, anläggningar och byggnader.

Viss produktion som förekommer inom flera program behöver överblickas samlat för att möjliggöra åtgärder som främjar effektiviteten eller annat mål inom ett visst verksamhetsområde. Sådana verksamhetsområden eller sakomrâden benämns fack. Vissa myndigheter på central nivå har tilldelats ett fackansvar eller en fackuppgift.

Den generella utformningen av fackuppgiften inom FPE-systemet är att inom sakomrâdet lämna expertmässigt underlag och stöd för produktionen. I fackuppgiften ingår särskilt att

- vara förtrogen med utvecklingen inom facket,

följa förhållandena inom facket vid försvarets myndigheter,

lämna förslag om verksamhetens inriktning, särskilt i samband med den operativa verksamheten och planeringen på lång sikt samt i arbetet med att ta fram underlag för anslagsframställningar, uppdrag och årsredovisningar,

i övrigt stödja försvarets myndigheter i syfte att göra verksamheten effektivare, särskilt i fråga om utvecklingen och införandet av arbetsmetoder inom facket,

efter hörande av berörd huvudprogrammyndighet kontrollera produktionsförhâllandena inom facket vid myndigheterna inom försvaret.

Huvudregeln är att en myndighet med fackansvar meddelar föreskrifter och utför kontroller i samråd med huvudprogrammyndighet. Det finns emellertid områden, t.ex. förvaring och transport av explosiva varor, där vissa myndigheter kan behöva befogenheter att utfärda föreskrifter även utan program- och produktionsansvariga myndigheters samtycke.

Sådana befogenheter utfärdas av regeringen eller ÖB eller delegeras

från annan statlig tillsynsmyndighet till central myndighet inom försvaret. Detta gäller främst sådana områden inom vilka bestämmelser har meddelats för hela samhället eller för all statlig verksamhet. Det kan också avse verksamhet som endast berör försvaret.

Inom hpg 5 finns flera myndigheter som har såväl programansvar, produktionsansvar, fackansvar som tillsynsansvar. Det gäller försvarets civilförvaltning (FCF), FortF och FMV.

Uppdrag

Produktionen inom försvaret leds genom uppdrag. Ett uppdrag skall innehålla uppgifter, resurser och eventuella handlingsregler.

i ett skall ange målen för eller syftet med verk- Uppgiften uppdrag samheten, dvs. vad som skall göras. Resursdelen anger i ekonomiska eller termer hur stor resursförbrukningen får vara. Hpg 1 - 4 fysiska ekonomiska resurser i form av anslag. samt dpg inom hpg 5 erhåller Handlingsreglerna anger kompletterande förutsättningar för uppdragets genomförande, t ex. begränsningar avseende produktionsfaktorer, regler för omdisponeringar eller prövningsrutiner.

beslutar hur målen skall nås inom givna ramar Uppdragsmottagaren själv med beaktande av eventuella handlingsregler. Den som fâr ett uppdrag skall för och deras utveckling, dvs. ges ansvar produktionsresurserna att dessa till uppkomna situationer. Pâ möjlighet fortlöpande anpassa detta sätt förutsättningar för ett ekonomiskt medvetande. skapas

Den som ger uppdrag har ansvar för uppföljning och kontroll av givna uppdrag. Ett riktigt utformat uppdrag skall därför möjliggöra uppföljning och värdering av uppgiftens utförande (måluppfyllelse), resursförbrukning och effektivitet.

Utformningen vid FortF

Tillämpningen av FPE-systemet innebär för FortF att verket har proför Fortifikationsförvaltningen, dvs. för sin egen gramansvar dpg 5:3 verksamhet.

FortF har vidare produktionsansvar inom

- och förbandsverksamhet, bl.a. avseende planfrâgor hpo 1, Ledning för säkerheten i samband med byggnaders och försvarsmakten, funktion, anskaffning och försäljning av fast egenanläggningars dom samt ombyggnads- och underhâllsarbeten som kräver särskild kompetens eller är centralt beslutade,

hpo 3, Anskaffning av aniäggningar,

hpo 4, Fortifikatorisk forskning och utveck1ing.

FortF har fackansvar inom fastighetsförva1tningen, där lägre regional/1oka1 myndighet har produktionsansvar. Verket har också tilisynsansvar avseende säkerhet vid byggnader och anläggningar.

Planeringsdokument

Perspektivp1anen utarbetas av ÖB och ska11 b1.a. ge statsmakterna under1ag för de 1ângsiktiga försvarsbes1uten. Planen ska11 visa a1ternativa utveck1ingar av det mi1itära försvaret pâ tio ti11 femton års sikt. FortF:s medverkan i perspektivp1aneringen är av begränsad omfattning. Perspektivplanen har eme11ertid stor betyde1se för den framtida byggp1aneringen, dä den ger information om var det kan b1i aktue11t att bygga samt vi1ka byggnader och an1äggningar som kommer att bli aktue11a.

Programp1anen utarbetas av ÖB och anger försvarets utveck1ing och mâ1en för huvudprogrammmens utveck1ing under de närmaste fem ti11 tio åren. P1anen anger för de fem första åren hur de ekonomiska resurserna ska11 utnyttjas för varje âr. Här görs avvägningar och prioriteringar. I p1anen, som ru11as âr1igen, anges b1.a. fem års p1anerad byggproduktion. FortF de1tar i arbetet avseende byggproduktion och fastighetsförva1tning och 1ämnar därvid faktaunder1ag som anger p1aneringsförutsättningarna.

Systemg1anen utgör ett sammanstä11t bes1utsunder1ag för statsmakternas successiva stä11ningstagande ti11 vissa särski1t resurskrävande utveck1ingsprojekt rörande materie1system e11er organisation. Systemp1anen för ett materie1projekt omfattar projektets he1a 1ivs1ängd och ska11 b1.a. ge under1ag för bes1ut med hänsyn ti11 projektets iivslängdskostnad.

Genera1g1anen är en sammanvägd p1an för a11 utbyggnads- och ombygg-

nadsverksamhet för en viss ort eller myndighet. Planen revideras normalt vart sjunde âr. Dokumentet fastställs av resp. huvudprogrammyndighet. Med generalplanen som grund tar FortF fram utbyggnadsplaner.

Produktionsplaner visar hur produktionsansvarig myndighet, t.ex. försvarsgrenschef eller annan central myndighet, avser att nå målen under de närmaste fem till tio åren. Planen anger hur de produkter som skall levereras av produktionsansvariga myndigheter skall produceras. Den kan avse produktion at en eller flera huvudprogrammyndigheter. FortF utarbetar produktionsplanen avseende byggproduktion för resp. huvudprogrammyndighet i samråd med dessa, som sedan fastställer planen. Dessutom utarbetar FortF interna produktionsplaner, som bygger pá samma förutsättningar.

visar hur den fackansvariga myndigheten anser att utveck- Fackplaner lingen inom facket bör ske pâ längre sikt för att främja en effektiv produktion. Fackplanen används i planeringsdialogerna med de programoch produktionsansvariga myndigheterna och i arbetet med de produktionsansvariga myndigheternas planeringsdirektiv till regionala och lokala myndigheter inom försvaret. FortF tar årligen fram en fackplan avseende fastighetsförvaltningen.

visar vad myndigheten avser att producera under de Verksamhetsplanen närmaste åren. I verksamhetsplanen anges verksamhetens inriktning och prioriteringar samt resursfördelningen för olika program och organisatoriska enheter. FortF:s verksamhetsplan är det centrala dokumentet då det gäller verkets interna styrning.

2.4.2.2 Produktionsekonomi

Produktionen sker antingen som centralt beslutad anskaffning av byggnader som pâ lägre nivå och anläggningar (hpo 3) eller regional/lokal beslutad anskaffning av byggnader och anläggningar (hpo 1).

Hpo 3

För byggnadsåtgärder m.m. inom hpo 3 har FortF produktions- och likviditetsansvaret. Planeringsramar anges av huvudprogrammyndighet för anslagen B3, C3, D3, E3 och K6. Förslag till ramar och anslagsframställning för dessa anslag lämnas av FortF centralt till resp. huvudprogrammyndighet. Prioritering, avvägning mot andra anslag och budgetarbete sker därefter i dialoger mellan huvudprogrammyndigheterna, ÖB och regeringen. Regeringen ger med regleringsbrev FortF produktionsuppdrag med primäruppdrag som innehåller resurstilldelning.

Eventuella behov av att överskrida ramar enligt regleringsbrev kan anges vid tre prognostillfällen under löpande verksamhetsår. Den huvudsakliga kompensationen för byggkostnadsökningar från i anslagsframställning angivet prisläge till genomförandeprisläge enligt byggnadskostnadsindex samt med anledning av förändrade behov genomförs normalt vid första prognostillfället som äger rum i oktober eller november.

FortF gör framställningar till resp. huvudprogrammyndighet. Prioritering av framställningarna jämte övriga anslag görs av huvudprogrammyndighet inom den reserv som ÖB angivit. ÖB yttrar sig över huvudprogrammyndigheternas framställningar till regeringen. FortF redovisar sammanställning av sina framställningar till huvudprogrammyndigheterna till regeringen och till ÖB. Kostnader för konsulter och entreprenader redovisas särskilt i planer, anslagsframställningar och redovisningar.

Inom försvaret används inte kapitaltjänstkostnader inom fastighetsförvaltningen. Detta upphörde i och med att de s.k. fastighetsfonderna avvecklades den 1 juli 1980. Fastigheter och anläggningar direktavskrivs efter färdigställandet. Lokalbrukaren erlägger inte heller någon hyra. I hpo 1 ingår i fråga om lokaler endast resurser för drift och underhåll av byggnader och anläggningar. Resurser för större underhållsinsatser, samt underhåll av byggnadsminnesmärken och bostäder ingår i hpo 3. Byggnadsåtgärder i inhyrda fastigheter belastar hpo 1.

En mindre dei av byggproduktionen inom hpo 3 understöds med resurser från AMS, ca 30 miij. kr. per âr. Ytterligare resurser från AMS tiiiförs byggproduktionen inom hpo 1.

Hgo 1

För hpo 1 har resp. iägre regionai/lokai myndighet e11er MB produktions- och iikviditetsansvar. Inom hpo 1 sker kontinueriigt avvägningar meiian oiika produktionsomrâden (personai, materiei, utbiidoch resursfördeining sker i ning, fastighetsdrift m.m.) Planering regei pâ kort sikt, ett ti11 tre âr. En utveckling sker mot pianering och resursfördeining i en pian omfattande sex âr.

Kostnader för den produktion och projektering som upphandias genom F0rtF:s försorg regieras f.n. genom försvarsgiro ti11 den myndighet som uppdragit åt FortF att bestäiia åtgärderna. FortF:s egna insatser i sammanhanget beiastar inte den berörda försvarsmyndigheten.

Kostnader för inhyrningar, ink]. om- och t111byggnad av inhyrning, belastar hpo 1.

Försäijning och avveckiing

Intäkter från av mark och aniäggningar som är större än försäijning 300 000 kr. inievereras till regeringen, medan intäkter som under- 300 000 kr. tiilförs sakansiag för stiger resp. huvudprogrammyndighets byggproduktionsâtgärder.

Regeringen ska11 godkänna försäijningar som överstiger 1 miij. kr., utom vad gä11er försäijning av bostadsfastighet, där regeringens krävs vid försäijningar överstigande 5 miij. kr. godkännande

Finansiering och iikviditetspianering

FortF:s finansieras med ett myndighetsansiag (F3) inom egen verksamhet

hpo 1. Byggverksamheten finansieras med fem sakanslag (B3, C3, D3, E3 och K6) inom hpo 3. För dessa anslag upprättar FortF i samråd med resp. huvudprogrammyndighet förslag till anslagsframställning medan huvudprogrammyndigheten lämnar in anslagsframställningen till regeringen. I regleringsbrevet får FortF resurserna för att genomföra den byggnadsverksamhet som anges. FortF har likviditetsansvar för bygganslagen. Likviditetsplaneringen och likviditetsprognoserna är knutna till den tidigare beskrivna uppföljningen.

2.5 Föreskrifter om ägande och förvaltning av statliga fastigheter

2.5.1 Ägare av statliga fastigheter

De grundläggande bestämmelserna om ägande och förvaltning av statlig egendom ges i regeringsformen 9 kap. §§ 8 och 9. Där anges att statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens disposition. Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag inte får vidtas utan riksdagens medverkan.

Egendom som anskaffats för medel som anvisats av riksdagen fâr inte disponeras på sätt som strider mot riksdagens anslagsbeslut. Egendom som har förvärvats enligt riksdagens beslut fâr i princip inte säljas utan riksdagens hörande. Ägare till statens egendom är staten.

2.5.2 Förvaltande myndigheter

Statens fasta egendom förvaltas under regeringen av ett antal centrala förvaltningsmyndigheter samt affärsverken. Med förvaltarskapet är förenat rättigheter, skyldigheter och restriktioner när det gäller anskaffning, förvaltning och avveckling av egendomen.

Dä regeringen utnyttjar sin av riksdagen medgivna rätt att delegera beslutanderätt till myndighet används termen myndighet för att beteck-

na myndighet under regeringen. Sådan myndighet kan sedan genom bestämmeise i arbetsordning deiegera besiutanderätt tiii iägre nivå inom myndighetens organisation.

2.5.3 Myndigheternas förvaitningsansvar

2.5.3.1 Aiimän behörighet att företräda staten

som är satt att sköta en viss verksamhet anses inom Varje myndighet ramar också att de avtai som behövs för att givna har behörighet ingå verksamheten ska11 kunna Denna uppfattning har redovisats i fuiigöras. b1.a. betänkandet (Ds Ju 1983:5) Myndigheternas bevakning av statens rätt. Därutöver också regeln att om inte annat är särskiit gäiier föreskrivet är varje myndighet behörig att företräda staten i myndighetens verksamhet.

2.5.3.2 Förvaitningsansvaret för civi1a myndigheter

I KBS instruktion (SFS 1982:518 med ändring SFS 1984:1 D48, 1986:518 resp. 1986:1 264) anges b1.a. verkets uppgift att förvaita fastigheter och utreda behovet av och anskaffa iokaier och inredning för statsmyndigheterna. Av instruktionen framgår vidare verkets uppgift att företräda staten inom sitt verksamhetsområde om inte annat föijer av särskiida föreskrifter. Därav föijer t.ex. att KBS också har rätt att betaia skadestånd, dock inte med mera betydande beiopp, i de fal] skada verksamhet tiiifogats egendom som inte står under genom verkets verkets eiier som inte är anstäiid hos verförvaitning någon person ket.

I förordningen (SFS 1980:598) om förvaitning av vissa civila statiiga m.m. redovisas bestämmeiser som avser fastigheter som fastigheter förvaitas av KBS m.f1. myndigheter. Förordningen omfattar i praktiken numera endast KBS, eftersom fastighetsförvaitningsansvaret för övriga under senare tid har övergått tiii i förordningen angivna myndigheter annan huvudman/myndighet.

Bestämmelserna i förordningen gäller även byggnader och andra anläggningar som inte är fast egendom.

I förordningen regleras bl.a. frågor kring förmögenhetsredovisning, drift och underhåll, anskaffning av lokaler och markomrâden till andra statliga myndigheter eller till enskilda, principer för hyressättning (marknadshyra), styrning från statsmakterna m.m.

2.5.3.3 Förvaltningsansvaret för affärsverken

De statliga affärsverken förvaltar de fastigheter som disponeras för verksamheten. Detta framgår av bl.a. verksledningskommitténs betänkande (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag, som anger att affärsverken är myndigheter. De är därför inga självständiga juridiska enheter utan en del av den juridiskt sammanhällna statliga verksamheten. Verken äger inte sina tillgångar och sitt kapital utan förvaltar dessa ät staten.

Affärsverken har i ekonomiskt hänseende länge intagit en särställning jämfört med andra myndigheter. Det markeras i statlig budgetpraxis genom den s.k. affärsbokföringsprincipen, vars innebörd är att den ekonomiska omslutningen för affärsverken inte redovisas över statsbudgeten. Endast nettot, dvs. inleverans av överskott, redovisas över statsbudgeten, liksom vissa investeringsmedel och eventuella anslag till och ersättning för utförda driftbidrag tjänster. Det som gör affärsverken till självständiga ekonomiska enheter är att de har en egen resultat- och balansräkning. Verken avkrävs därmed ett ansvar för förvaltningen av det kapital som disponeras i verksamheten.

Av den s.k. handläggningsordningen att affärsverken framgår själva svarar för lokalhâllningen, dvs. förvaltning och upplåtelse av lokaler. Affärsverken omfattas därmed även av det ansvar för statliga lokalhâllare i bl.a. förvaltningshänseende som har redovisats närmare i avsnitt 2.2.1.

Affärsverken är följaktligen medtagna i vissa förordningar av vilka framgår vilka de fastighetsförvaltande myndigheterna är, såsom

cirkuläret (1971:727) till vederbörande statsmyndigheter om av staten tillhörig fast egendom m.m. Däremot finns försäljning affärsverken inte med i förordningen (SFS 1980:598) om exempelvis förvaltning av vissa civila statliga fastigheter m.m.

Härutöver finns för några affärsverk fastighetsförvaltningsansvaret direkt i resp. verks instruktion. Luftfartsverkets instruktion angivet

anger således bl.a. att verket skall driva och förvalta

(1988:78) statens för civil luftfart. Av domänverkets instruktion flygplatser framgår bl.a. att verket förvaltar den fasta egendom som hör till domänverkets fond (domänfonden).

Så vitt vi kunnat finna saknas utöver vad som ovan angivits en överoch närmare preciserad författnings- eller föreskriftsenlig gripande reglering av affärsverkens fastighetsförvaltningsansvar.

2.5.3.4 Förvaltningsansvaret för försvarets myndigheter

I förordningen (FFS 1983:39) om fastighetsförvaltning inom försvarsmakten finns inte fastighetsförvaltningsansvar som begreppet sådant. I förordningen föreskrivs att lokalbrukande myndighet svarar för fastigheters drift, underhåll och ombyggnad. För sådana underhålls- och ombyggnadsåtgärder som kräver särskild kompetens för att exteriör samt tekniska tillstånd och funktion skall fastighetens bevaras svarar dock FortF.

Vidare att lokalbrukande myndighet får besluta om inhyrning av anges lokaler. Besluten skall anmälas till FortF.

För drift, underhåll och ombyggnad av bostäder och arrendegårdar svarar FortF. FortF svarar också för sådana åtgärder som är föranledda av om byggnadsminnesmärken eller fornminnen. lagstiftningen

eller Den programansvariga myndigheten (dvs. huvudprogrammyndigheten) annan myndighet enligt den programansvariga myndighetens bestämmande, beslutar om avveckling av en fastighet. Beslut skall anmälas till FortF.

FortF skall föra register över fastigheterna samt svara för att ritningar och beskrivningar över fastigheterna finns i erforderlig omfattning.

Avslutningsvis föreskrivs att föreskrifter för verkställigheten av förordningen meddelas av FortF efter samråd med ÖB.

Förvaltningsansvarets olika komponenter är således fördelat pâ olika myndigheter inom försvaret.

Förordningen (SFS 1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten anger som verksamhetsfält för FortF bl.a. produktionsansvar för delprogrammet fortifikationsförvaltningen inom huvudproduktionsomrâdet Ledning och förbandsverksamhet innefattande bl.a.

planfrâgor avseende försvarsmaktens anläggningar inom den fysiska planeringen i kommuner och län,

säkerheten i samband med byggnaders och anläggningars funktion,

registrering av försvarsmaktens fastigheter,

bevakning av statens rätt rörande fast egendom.

Vidare anges i verksamhetsförordningen som verksamhetsfält för FortF produktion för försvarsmakten inom huvudproduktionsomrâdena Ledning och förbandsverksamhet samt Anskaffning av anläggningar innefattande bl.a.

anskaffning och försäljning av fast egendom,

ombyggnads- och underhállsarbeten som kräver särskild kompetens.

Att statens rätt i angelägenheter som rör fast egendom såväl vid som utom domstol skall bevakas av F0rtF upprepas i förordningen (FFS 1983: 277) om handläggning av ärenden, tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten.

svarsmakten.

Vad som sagts innebär att förvaltningsansvaret inom försvaret författningsenligt inte är lika entydigt angivet som âvilande viss myndighet jämfört med civila myndigheter. Försvarets fastighetsförvaltningsbegrepp är därför något annorlunda än det inom den civila statsförvaltningen i och med att förvaltningsansvaret är fördelat pá flera myndigheter. Vissa otydligheter föreligger härvidlag. Bl a. har huvudprogrammyndighetens ansvar, utöver vad som sägs om avveckling, inte angivits.

Enligt FPE-systemets terminologi har FortF fackansvar inom sakomrádet fastighetsförvaltning. Sakomrâdet är de delar av den tekniska fastighetsförvaltningen, dvs. drift, underhåll och ombyggnad, som det ankommer på lägre regional/lokal myndighet att svara för. Tillämpningsföreskrifter till verksamhetsförordningen (SFS 1983:276) och fastighetsförvaltningsförordningen (FFS 1983:39) har inte utgivits, varför någon författningsenlig precisering av vad som ankommer på lägre regional/lokal myndighet, huvudprogrammyndighet resp. FortF saknas. Verksamheten följer tills vidare de råd och anvisningar som finns i FortF:s föreskrifter, anvisningar och rad (FortF FAR), som publiceras av F0rtF i samråd med ÖB och huvudprogrammyndigheterna.

Verksamhetsområdet fastighetsförvaltning omfattar också de administrativa delarna av förvaltningen nämligen registrering av fastigheter, fastighetsrättsliga förrättningar, taxering, planbevakning, åligganden enligt bokföringslagstiftningen etc. Delar av den administrativa fastighetsförvaltningen, såsom fastighetsregistrering, planfrågor, bevakning av statens rätt samt arkivering av ritningar m.m. ávilar enligt verksamhetsförordningen och fastignetsförvaltningsförordningen FortF.

2.5.4 Anskaffning av statlig egendom

I den s.k.handläggningsordningen lämnas anvisningar om samspelet mellan statsmakterna, lokalhällare (fastighetsförvaltare) och lokalbrukare vid anskaffning av nya lokaler. Anvisningarna skall normalt

gälla oavsett om lokalbehovet avses blir tillgodosett genom förhyrning, köp, ombyggnad, nybyggnad eller genom omflyttning inom det lokalbestând som lokalhâllaren förvaltar.

Undantagna från anvisningarna är, såvitt avser byggprojekt, reparations- och underhâllsarbeten samt byggprojekt för affärsverken och vägverket, dock inte projekt som huvudsakligen omfattar förvaltningslokaler eller generella utbildnings- och forskningslokaler där totalkostnaden i varje särskilt fall för överstiger gällande bemyndigande myndigheten att själv fatta beslut.

Undantagna frân anvisningarna är vidare förhyrningar för affärsverken, vägverket och statligt eller statsdominerat aktiebolag eller stiftelse etc. Dock bör i dessa fall samråd ske med KBS i fråga om inhyrning av huvudsakligen förvaltningslokaler i Stockholmsområdet och i residensstäderna. Inom försvaret är lokalbrukande att myndighet bemyndigad

göra förhyrningar där ârshyran understiger 1 milj. kr. Övriga in-

hyrningar inom försvaret beslutas av regeringen efter framställning från FortF.

Genom riksdagsbeslut (prop. 1975:1, bil. 9, FiU 1975:2, rskr. 1975:64 resp. prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU 26, rskr. 338) har regeringen bemyndigats att besluta om investeringar, f.n. i princip 50 milj. kr. för byggproduktion. I regleringsbreven för berörda anslag regleras sedan lokalhâllarens/fastighetsförvaltarens när det bemyndigande gäller investeringar.

Lagfart för staten tillhörig fastighet meddelas alltid för staten. Därefter görs anteckning i fastighetsregistret om vem som är förvaltande myndighet, t.ex. KBS, FortF, domänverket. Vid förvaltningsöverföring mellan olika förvaltningsmyndigheter görs anteckning om förändrad förvaltningsmyndighet.

2.5.5 Försäljning av statlig egendom

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att inom vissa beloppsgränser i varje särskilt fall besluta om försäljning eller byte av staten

har medgivits rätt att delegera sin tillhörig fast egendom. Regeringen beslutanderätt till förvaltningsmyndighet.

har regeringen utfärdat cirkuläret Med stöd av riksdagens bemyndigande till vederbörande statsmyndigheter om försäljning av staten (1971:727) fast har lämnats till följande tillhörig egendom m.m. Bemyndigande inkl. affärsverken: FortF, postverket, teleförvaltningsmyndigheter luftfartsverket, KBS, skogsstyrelsen, Vattenverket, SJ, vägverket, fall, domänverket, sjöfartsverket och tullverket.

bl.a. att om inte annat Av förordningen framgår statlig egendom, fâr enbart om egendomen inte längre särskilt föreskrivits, säljas behövs för vederbörande behov eller för annat statligt myndighets skall den centrala förvaltändamål. När försäljning aktualiseras samråda inte är uppenbart att egendoningsmyndigheten med KBS, om det behövs för annat ändamål. Samråd skall även ske med men inte statligt om det läge eller annan statlig myndighet, av hänsyn till egendomens eller annat att kan behöva beskaffenhet bedöms troligt myndigheten

egendomen.

Överlåtelse av fast regeringen utan värdemässig Vid egendom beslutar i varje särskilt fall om förbegränsning och utan riksdagens samtycke av mark till kommun för samhällsbyggnadsändamál. I övrigt säljning för på 50 milj. kr. Som riktgäller en gräns regeringens bemyndigande skall att överskottet normalt linje för denna typ av försäljning gälla för i form av byggproduktion eller skall återanvändas investeringar samt planeras och genomförs så att statens samlade förmögenhet inköp, inte urholkas. Vissa centrala förvaltningsmyndigheter, bl.a. F0rtF, affärsverken och KBS, har bemyndigande att besluta om försäljning upp bostadsfastigheter för permanent till högst 1 milj. kr. När det gäller bruk får besluta om försäljning de angivna förvaltningsmyndigheterna upp till 5 milj. kr.

om fastighetsförvaltning inom I den tidigare nämnda förordningen härutöver att huvudprogrammyndighet eller en försvarsmakten anges beslutar om avveckling av annan myndighet enligt dennas bestämmande, en fastighet.

Enligt förordningen om statliga myndigheters medelsredovisning m.m. vid försäljning av anläggningstillgångar skall för- (SFS 1982:49) säljningsintäkterna inlevereras till statskassan. Under vissa förutsättningar behöver inte över- eller underskott som uppstår vid försäljning underställas regeringens prövning om över- eller underskott uppgår till 100 000 kr. högst Ianspräktagande och täckning av över- eller underskott som överskrider 100 000 kr. beslutas av regeringen.

Beträffande försvaret anger regleringsbrevet att inkomster från försäljning av anläggningstillgångar, med avsteg från förordningen, skall tillgodoföras anslag till av anläggningar om anskaffning försäljningsbeloppet i det enskilda fallet är högst 300 000 kr.

Enligt beslut av riksdagen på grundval av 1983 och 1987 års budgetpropositioner (prop. 1982/83:100, bil. 3, FiU 34, rskr. 215, resp. 1986/872100, bil. 9, FiU 26, rskr. 165) har regeringen bemyndigats ta i anspråk realisationsvinster frân försäljning av fast egendom för underhåll och ombyggnader i statliga fastigheter samt för inköp av fastigheter och för byggproduktion.

Enligt förordningen om statliga myndigheters medelsredovisning m.m. vid försäljning av anläggningstillgångar har affärs- (SFS 1982:49) verken bemyndigande att ta i anspråk överskott vid vid försäljningar, större överskott dock först efter beslut av regeringen.

gafsaçdsáémâå Mr

3 SAMORDNINGSÅTGÄRDER OCH UTVECKLINGSTENDENSER

3.1 Tidigare utredningar

Ett antal utredningar har under de Senaste åren behandlat frågan om samordning av den statliga fastighetsförvaltningen och byggverksamheten. I utredningens direktiv nämns särskilt den s.k. Hpg 5-kommitténs betänkande (Ds Fö 1983:5) Strukturförändringar och samordning samt betänkandet (Ds C 1986:3) Statens lokalförsörjning av lokalförsörjningsutredningen (LFU), vilka enligt direktiven bör tjäna som utgångspunkt för förevarande utredning.

I detta avsnitt redogörs kortfattat för dessa utredningars förslag med tyngdpunkt på frågan om samordning av den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten samt fastighetsförvaltningen. Vissa andra utredningar m.m. vars förslag är av betydelse redovisas också översiktligt.

3.1.1 Utredningen om ökad samverkan inom den statliga fastighetsdriften

Regeringen uppdrog genom beslut den 30 juni 1977 ät KBS och FortF att gemensamt och i samråd med övriga berörda myndigheter, affärsverk m.fl. inventera möjligheterna till en successivt ökad samverkan vid driften av statens fastigheter (SFD). KBS och FortF anmälde i skrivelse till regeringen den 30 november 1981 att utredningsarbetet omfattat 300 lokala myndigheter fördelade pâ 90 orter och att samverkan genomförts på ett 40-tal orter genom ca 80 träffade avtal.

I den ovan nämnda skrivelsen anmälde de båda verken dels uppdraget om samverkan inom den statliga fastighetsdriften som avslutat i sin form

som särskilt utredningsuppdrag, dels att de báda verken i fortsättningen avsåg att bedriva samverkansarbetet som en del av den ordinarie verksamheten. I januari 1982 avskrev regeringen ärendet frân löpande vidare handläggning.

3.1.2 Hpg 5-kommittén

1982 års kommitté om försvarets gemensamma myndigheter m.m. (Hpg 5kommittén) överlämnade i september 1983 betänkandet Strukturförändringar och samordning, en förstudie (Ds Fö 1983:5). I detta redovisas under rubriken Byggnads- och anläggningsförsörjning en rad förslag till samordningsâtgärder. Till grund för detta kapitel i kommitténs betänkande en delrapport utarbetad av en särskild arbetsgrupp för låg Vid av byggnads- och anläggningsförsörjningsfrâgor. sammanfattningen kommitténs förslag nedan har visst kompletterande underlag hämtats från arbetsgruppens delrapport.

Kommittén sammanfattar sina förslag under tvâ huvudrubriker, nämligen samordning mellan FortF och KBS samt samordning med myndigheter utanför FortF-KBS, s.k. alternativoberoende åtgärder. Bägge typerna av förslag bedöms av kommittén möjliggöra besparingar av avsevärd storlek. Dessa besparingar är dessutom möjliga att addera till varandra. Till de potentiella besparingarna skall dessutom läggas s.k. volymanpassningseffekter, varmed kommittén avser minskat resursbehov till följd av en prognosticerad nedgång i statens nybyggnadsvolym. Sammantaget bedömer kommittén att besparingsmöjligheterna och volymanpassmedför att ett besparingsmâl på 70 milj. kr. per âr, ningseffekterna innefattande bl.a. en personalminskning pâ minst 300 personär, bör kunna sättas upp.*)

*) Kommittén redovisar möjliga besparingar i det då aktuella prisvarvid ett personâr antas motsvara ca 150.000 kr. i kostnader. läget, I föreliggande beskrivning av kommitténs överväganden återges dessa kostnadsuppgifter i oförändrat skick. Ett personâr antas i nuvarande prisläge (1988) motsvara 250.000 kr. Detta innebär att de av Hpg 5kommittén redovisade personalbesparingarna bör uppräknas med 67%.

Vad gäller frågan om samordning mellan FortF och KBS är möjligheterna enligt kommittén beroende av hur stora delar av verksamheten vid myndigheterna som har likartad karaktär, kräver samma kompetens etc. Samordningsmöjligheterna bör enligt denna utgångspunkt främst avse de båda myndigheternas operativa resurser för ny- och ombyggnad samt förvaltning av generella lokaler, vilka enligt kommittén tar i anspråk 53 Z av FortF:s och 90 % av KBS operativa resurser. I FortF:s fall avser resurserna för förvaltningsfrågor främst fackuppgiften och s.k. förbandsservice. Med operativa resurser avses här personalresurser exklusive myndighetsadministration. Merparten av resterande operativa resurser (41 %) inom FortF avser frågor rörande anläggningar för krigsorganisationen, dvs. befästningar, flygfält och mark.

Kommittén redovisar utifrån denna utgångspunkt samordningsförslag enligt två huvudalternativ med ett antal underalternativ. Alternativ 1 förutsätter att FortF och KBS behåller nuvarande uppgifter och att myndigheterna även fortsättningsvis är fristående. Alternativ 2 innebär att FortF och KBS med regionala och lokala organ helt eller delvis läggs samman.

Alternativ 1 innebär på central nivå

ökat erfarenhetsutbyte inom områdena upphandlingsregler, konstruktions- och beskrivningsarbete, rationaliseringsfrâgor inom bl.a. ADB-omrâdet, samt central underhållsledning,

gemensamt utarbetande av funktionsnormer,

utökat samarbete vad gäller utvecklingsarbete med standards och projekteringsanvisningar,

samutnyttjande av köpt specialistkompetens (tjänster) beträffande t ex. styr- och reglerutrustning, bevakningsutrustning och energibesparing,

ökad samordning vid materielupphandling (t.ex. avropsavtal, samköp).

Besparingseffekterna på central nivä bedöms av kommittén vara begränsade pâ grund av skild lokalisering av centralenheterna.

Pâ regional och lokal nivå innebär alternativet att de båda myndigheterna köper tjänster av varandra på närmast belägen regional eller lokal enhet (alternativ 1 A). De tjänster som avses är främst teknisk kompetens inom områden som upphandling, projektledning, byggledning, kontroll, m.m. Besparingseffekterna (3-5 milj. kr. per âr) avser sänkta rese- och traktamentskostnader samt minskad personalåtgâng. Vidare kan den ena myndighetens lokala resurser avvecklas pâ orter där båda är representerade (alternativ 1 B). Huvuddelen av personalen skulle därvid föras över till den sammanslagna lokala enheten. Besparingseffekterna (personalbesparingar m.m.) bedöms uppgå till 2-3 milj. kr. per år.

I sammanhanget bör nämnas att den särskilda arbetsgruppen inom ramen för alternativ 1 övervägde ett underalternativ som innebar en för KBS och FortF gemensam regional organisation i form av fem till sex samordnade regionala enheter. Detta underalternativ, vilket skulle möjliggöra besparingar inom framför allt områdena regional ledning, myndighetsadministration samt regionalt sammanhållen expertkompetens, bedömdes dock medföra stora problem när det gäller att organisera lydnads- och ledningsförhâllanden i förhållande till centrala FortF respektive KBS. Av detta skäl valde kommittén att inte ta med ett sådant underalternativ som ett realistiskt förslag.

Sammantaget bedöms alternativ 1 av kommittén möjliggöra besparingar i intervallet 3-8 milj. kr. per âr, i huvudsak på regional och lokal nivå i form av sänkta personal-, rese- och traktamentskostnader.

Alternativ 2 innebär sammanläggning helt eller delvis av de båda myndigheterna på alla nivåer. Kommittén menar därvid att en samlokalisering är nödvändig centralt, regionalt och lokalt för att maximala besparingseffekter skall uppnås. Som ett led i åtgärderna genomförs även de åtgärder som redovisats i kommitténs alternativ 1.

På central nivå bedöms alternativet möjliggöra besparingar inom cen-

tral myndighetsadministration på ca 30 personår, dvs. 4-5 milj. kr. per år. På alla nivåer möjliggör alternativet personalminskningar inom byggande och förvaltning (operativa resurser) på sammantaget 80-120 personår, dvs. 12-18 milj. kr. per år.

Den särskilda arbetsgruppen anger två förutsättningar för att samordningen och besparingsmöjligheterna vad gäller de operativa resurserna skall vara möjliga att realisera. För det första bör uppgifter och resurser sammanföras till en myndighet för att förutsättningar skall skapas att optimera resursutnyttjandet och upprätthålla hög kompetens samt, inte minst, för att smidigt anpassa resurserna till förändringar i byggnadsvolymen. Detta gäller på alla nivåer i organisationen. För det andra har lokaliseringen stor betydelse för besparingsmöjligheterna. Samlokalisering av centrala resurser, delegering och regionalisering av ansvar och uppgifter samt regionvis samordning av inom regionen lokaliserade resurser är åtgärder som kan ge besparingar. Om besparingar av angiven storlek skall uppnås bör således antalet regionala enheter begränsas till fem eller sex, dvs. i stort halveras. Det är också rationellt att resurser för förvaltning samordnas med resurser för ny- och ombyggnad. På de orter där regionala enheter utgår, inrättas lokala enheter. Alternativet förutsätter en ökad delegering och regionalisering från central till regional nivå och således en förstärkt regional organisation.

Alternativ 2 har tre underalternativ, vilka främst avser hur FortF:s verksamhet avseende befästningar, flygfält och mark skall organiseras. I alternativ 2 A kvarstår denna verksamhet som en enhet inom den sammanslagna myndigheten, varvid kommittén helst ser att den samlokaliseras med en regional enhet. I alternativ 2 B inordnas befästningsenheten i FMV. I alternativ 2 C ges befästningsenheten ställning av självständig myndighet. Besparingsmöjligheterna blir i alternativ 2 C något tiotal personår lägre på grund av behov av egen myndighetsadministration.

De sammanlagda besparingsmöjligheterna i alternativ 2 uppskattas av kommittén till 100-150 personår, motsvarande 15-23 milj. kr. per år. Från dessa skall dras genomförandekostnader.

redovisar också en rad förslag till samordnings- Hpg 5-kommittén mellan FortF och KBS och andra myndigheter, s.k. alternativåtgärder oberoende Dessa kan enligt kommittén genomföras vare sig åtgärder. mellan KBS och FortF eller ej. Av sammanlagt åtta samordning genomförs är det endast två som bedöms kunna ge besparingsvinster av förslag större omfattning (över 3 milj. kr. per år). Dessa är följande.

Kommittén föreslår här Samordning av den statliga fastighetsdriften. två tyaer av åtgärder. För det första kan driftresurser slås samman på de orter där den sammanlagda statliga byggnadsvolymen är av en sådan storlec att av är rationell. Denna en sammanslagning

driftresuråerna

storlea kommittén 1 - m vilket innebär att en är enligt 1,5 milj. av driftresurserna är möjlig på 14 orter med en sammansammanslagning på 5,3 milj. m . Kommittén utgår lagd, ej samordnad, byggnadsvolym härvid från i maj 1979 som ett resultat av det i bedömningar gjorda avsnitt 3.1.1 nämnda regeringsuppdraget (juni 1977) till KBS och FortF att och i samråd med berörda myndigheter, affärsverk m.m. genensamt inventera till en successivt ökad samverkan vid driften möjligheterna av statens Samordningen skulle enligt kommittén baseras fastigheter. på köp av tjänster i form av personella resurser för drift och löpande underhåll. Härvid skulle KBS eller försvarets lokala driftenheter överta driftuppgifter från varandra och eventuella andra myndigheter varvid samordningsvinster på 10-30 Z avsepå de 14 berörda orterna, ende driftpersonal erfarenhetsmässigt borde kunna uppnås. Utgående att för drift och underhåll åtgår ungefär ett personâr per 20 000

fgân

m uppvärmd byggnadsvolym, vilket medför ca 250 personâr för angiven volym möjlig att samordna, bedömer kommittén att personalbesparingar eller 4-11 milj. kr. per âr, är möjliga att pâ 25-75 personâr per år, erhålla.

För det andra kommittén en samordningsvinst finnas i en kan enligt administrativ samordning av de statliga driftenheterna pâ de nämnda 14 orterna. avser och administrativ personal och Besparingen ledningsuppstår genom att 31 driftomrâden slås samman till 14. Besparingen 10-50 eller 2-8 milj. kr. per är, bedöms uppgå till personâr per år, beroerde pâ hur långt samordningen drives.

Förutom besparingar i form av minskad personalátgång menar kommittén att en samordning av på sikt bör leda till väsentliga

driftresurserna

besparingar i form av lägre underhålls- och energikostnader. Ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna följer av att resurser i form av personal, fordon, verkstäder och utrustning koncentreras till en myndighet. Kommittén framhåller också att speciella lösningar kan behöva tillgripas vad gäller drift och löpande underhåll av försvarsspecifika anläggningar.

Sammantaget bedöms de av kommittén föreslagna åtgärderna vad avser samordning av den statliga fastighetsdriften möjliggöra personella besparingar på 6-19 milj. kr. per år.

Samordning inom den statliga husbyggnadsverksamheten. Härmed avser kommittén att myndigheter som idag inte utnyttjar KBS vid ny- och ombyggnadsprojekt åläggs att göra detta under vissa förutsättningar, t.ex. att byggkostnaderna överstiger 4 milj. kr. Berörda myndigheter skulle vara vägverket, domänverket, SJ och Vattenfall. Besparingarna bedöms uppgå till 5-10 milj. kr. per år i form av minskat personalbehov eller minskade konsultkostnader.

Sammantaget bedömer kommittén att de alternativoberoende åtgärderna möjliggör besparingar i intervallet 15-34 milj. kr. per år. Av dessa möjliga besparingar svarar de två ovan redovisade förslagen för större delen.

Hpg 5-kommittén förordar avslutningsvis att en huvudstudie genomförs vad gäller samordningsåtgärder inom den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten med utgångspunkt i kommitténs förslag.

Vid remissbehandlingen av Hpg 5-kommitténs betänkande ställde sig flertalet remissinstanser avvisande eller tveksamma till en sammanslagning av KBS och FortF. Möjligheterna att realisera besparingar av angiven omfattning ifrågasattes också. Enligt regeringens direktiv till LFU ansåg flera remissinstanser att möjligheterna att utvidga redan pågående samordningsåtgärder mellan FortF och KBS i stället borde prövas.

3.1.3 Lokalförsörjningsutredningen

Regeringens direktiv till LFU i april 1984 tar sin utgångspunkt i Hpg 5-kommitténs förslag om en huvudstudie. Med hänvisning till remissinstansernas reaktioner anger regeringen att huvudstudien, dvs. LFU, inte i första hand bör inriktas mot en sammanslagning av FortF och KBS utan mot att kartlägga samordningsmöjligheterna funktionsvis och geografiskt mellan dessa myndigheter samt statsförvaltningen i övrigt. Vidare ger regeringen utredaren i uppdrag att granska systemet för statsförvaltningens lokalförsörjning i dess helhet samt att lämna förslag om hur detta system skall kunna göras mer rationellt.

LFU lämnar en rad förslag till hur ett mer rationellt system för statlig lokalförsörjning kan utformas. Härmed avses i första hand förhållandet mellan riksdag, regering, KBS och lokalbrukande civila myndigheter inklusive affärsverken. Förslagen präglas av en ökad delegering frân riksdagen till regeringen och vidare till myndigheterna. LFU:s förslag i dessa frågor kan sammanfattas på följande sätt.

- Nuvarande handläggningsordning bör ersättas eller kompletteras med huvudomrâdesvisa bestämmelser. Bemyndigandegränserna bör förändras och den statliga styrningen utvecklas så att objektens art mer än beloppsgränser blir styrande för vilka ärenden som skall underställas riksdag och regering.

- KBS bör via roll för anen samrâdsskyldighet ges en övergripande skaffning av kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär.

- affärsverk bör få samma ansvar Samtliga i lokalförsörjningsprocessen. Obligatoriet för vissa affärsverk att anlita KBS bör avskaffas och samarbetet mellan KBS och dessa affärsverk regleras i avtal.

- En modell kan förändras så föreslås för hur statsmakternas styrning att lokalbrukande myndigheters inflytande i lokalförsörjningen ökar och att lokalkostnaderna i större utsträckning blir páverkbara genom att ett större kostnadsansvar åläggs lokalbrukande myndighe-

ter.

- Vissa försiag iämnas också angáende myndigheter med verksamhetsspecifika iokaier. Pâ den civiia sidan behandias tuiiverket, kriminaivârdsstyreisen, sjöfartsverket och vägverket. Försiagen innebär b1.a. att myndigheternas stä11ning gentemot KBS i vissa avseenden stärks.

Här kan erinras om att ett av Hpg 5-kommitténs försiag rör samordning av den statiiga husbyggnadsverksamheten (alternativoberoende åtgärd 2). Förslagets innebörd är att KBS stälining gentemot vissa affärsverk och myndigheter med verksamhetsspecifika iokaier stärks. LFU:s förslag rörande förhâiiandet melian KBS och affärsverken samt myndigheter med verksamhetsspecifika 1oka1er synes dock i detta avseende gå i en deivis annan riktning än Hpg 5-kommitténs försiag.

LFU iämnar också vissa försiag rörande försvarets iokaiförsörjning. Dessa kan sammanfattas på föijande sätt.

- ÖB:s befogenheter (bemyndigande) bör utvidgas ti11 att omfatta aiia byggnadsinvesteringar inom krigsorganisationen.

- Finansieringsvägarna bör förändras sâ att ombyggnader, underhâii och fastighetsförvaitning i ökad utsträckning överförs frân hpo 3 tiil hpo 1.

- Principerna för investeringskalkyiering inom försvaret bör ses över.

- FortF bör redovisas över 1000-kronorsansiag och verket bör förses med en styreise.

- i F0rtF:s ro11 i försvarets iokaiförsörjningsprocess bör förändras riktning mot att i processens tidiga skeden fungera som främst ÖB:s stabsorgan.

- F0rtF:s kompetens vid anskaffning av anläggningar som erfordrar fortifikatoriskt skydd e11er som är av befästningskaraktär bör

utnyttjas för hela statsförvaltningen.

- FortF samordna bör ges i uppdrag att inom försvaret övriga fackmyndigheters medverkan i byggprocessen.

Vad gäller samordning av den civila och militära lokalförsörjningen inom staten avvisar LFU inledningsvis tanken på en sammanslagning av KBS:s och F0rtF:s centralförvaltningar. LFU s motiv för detta är följande.

Den civila resp. militära sektorns lokalförsörjning är var för sig tillräckligt stor för att motivera behovet av en central myndighet inom resp. sektor. Lokalförsörjningsprocessernas utformning är också olika inom försvaret och den civila statsförvaltningen. KBS och FortF har olika roller och förutsättningar inom resp. område. Statsmakternas styrsystem är dessutom olika uppbyggt inom resp. sektor. En sammanslagning skulle inte underlätta en nödvändig kundanpassning av lokal- De olika lokalbehoven och de geografiska skillförsörjningsprocessen. naderna kräver att KBS och FortF måste upprätthålla en god marknadskännedom inom resp. område. Myndigheternas centralförvaltningar är dessutom geografiskt lokaliserade på olika platser.

Utifrån dessa utgångspunkter föreslår LFU samordningsåtgärder som kan sammanfattas i tre punkter.

För det första bör på central nivå vissa funktioner av gemensam karaktär kunna samverka bättre och i förekommande fall koncentreras till en av myndigheterna. De funktioner som avses är FoU-arbete, tekniska krav, upphandlings- och avtalsfrågor samt energibesparande åtgärder. Vidare föreslås samverkan i övergripande frågor för att åstadkomma en samlad bild av statens lokalförsörjning samt även i övrigt erfarenhetsutbyte. Samordningsåtgärderna föreslås baseras på gemensam styrelseordförande i de tvâ verken, ömsesidig styrelserepresentation samt fortsatt arbete i redan tillsatta arbetsgrupper med uppgift att stude-

ra och lägga förslag till konkreta samverkansâtgärder. Åtgärderna

bedöms leda till samordningsvinster och besparingar. Sammanfattningsvis kan sägas att LFU:s förslag till samordningsåtgärder på central nivå närmast svarar mot Hpg 5-kommitténs alternativ 1 vad avser den

centrala nivån. Här kan erinras om att Hpg 5-kommittén bedömde att besparingsmöjligheterna i detta alternativ var begränsade, och därför ej heller kvantifierbara, på grund av skild lokalisering av myndigheternas centralförvaltningar.

För det andra menar LFU att förutsättningarna för funktionell och geografisk samordning på regional/lokal nivå är goda eftersom KBS och FortF inom anskaffningsverksamheten har regionala organisationer som till stora delar geografiskt sammanfaller. LFU föreslår därför dels geografisk samordning och samutnyttjande av resurser, dels projektanknuten (funktionell) samordning inom områden som projekteringsledning, byggledning, kontroll m.m. Innebörden av dessa förslag är enligt LFU inte att ansvaret för verksamheten behöver förändras, utan förslagen avser främst genomförandet av lokalförsörjningen. Verkställighetsresurserna kan utgöra en gemensam resurs inom ramen för myndigheternas nuvarande verksamhetsområden.

Det kan diskuteras huruvida LFU:s förslag i detta avseende mest liknar Hpg 5-kommitténs alternativ 1 eller 2. Här bör erinras om att Hpg 5kommitténs alternativ 2, vilket möjliggör stora besparingar (12-18 kr. milj. per år) vad gäller operativa resurser inom byggande och förvaltning (verkställighetsresurser enligt LFU), förutsätter en gemensam myndighet inom vilken resursoptimeringar kan göras innebärande bl a. en långtgående samlokalisering av enheter på alla nivåer. Dessa förutsättningar är knappast för handen i LFU:s förslag. Vidare erinras om, att den särskilda arbetsgruppen inom Hpg 5-kommittén ansåg att en variant med samordning och samlokalisering av KBS och F0rtF:s regionala enheter var svår att realisera utan ett gemensamt huvudmannaskap, varför kommittén valde att inte ta med ett sådant förslag i sitt betänkande. Detta leder oss till slutsatsen, att LFU s förslag vad gäller den regionala och lokala nivån närmast påminner om Hpg 5-kommitténs alternativ 1, vilket möjliggör årliga besparingar i intervallet 3-8 milj. kr. Möjligen kan LFU s förslag också tolkas så, att utredningen gör en annan bedömning av hur långt samordningen på regional och lokal nivå kan drivas utan att ett gemensamt huvudmannaskap genomförs, än vad Hpg 5-kommittén gör. Huruvida organisatoriska förändringar kan bli aktuella och ändamålsenliga till följd av förslaget om gemensamma verkställighetsresurser bör enligt LFU vara en

fråga för KBS och FortF att behandla.

För det tredje bör enligt LFU försöken med samordning av den statliga fastighetsförvaltningen drivas vidare. LFU anser att de största finns i en samordning av verkställigheten inom besparingsâtgärderna detta område samt understryker särskilt att förvaltning, drift och bör uppmärksammas i sammantillsyn av statliga förrådsanläggningar kan till delar sägas svara mot Hpg 5-kommitténs alhanget. Förslaget ternativoberoende åtgärd 1 (Samordning av den statliga fastighetssom, beroende på hur långt samordningen drivs, av kommittén driften), 6-19 kr. LFU tar bedöms möjliggöra besparingar på mellan milj. per år. dock till skillnad frân ställning till i vilka inte, Hpg 5-kommittén, organisatoriska former en sådan samordning bör ske.

En sammanfattande jämförelse mellan Hpg 5-kommitténs och LFU:s samordningsförslag visar således, att LFU närmast förordar Hpg 5-k0mmitténs alternativ 1 på central, regional och lokal nivå samt kommitténs alternativoberoende åtgärd 1. Sammantaget möjliggör dessa besparingar i intervallet 9-27 milj. kr. per år, samordningsförslag av vilka merparten rör samordning av verkställighet av den tekniska fastighetsförvaltningen.

LFU:s betänkande lämnades i april 1986 och remissbehandlades. Vid remissbehandlingen framkom i huvudsak följande.

Remissinstanserna LFU:s förslag avseende ett tillstyrkte genomgående mer rationellt system för lokalförsörjning inom den civila statsförremissinstanser ansåg dock att LFU:s förslag i detta valtningen. Några avseende inte var tillräckligt långtgående.

försvarets instämde Vad gäller LFU:s förslag avseende lokalförsörjning remissinstanserna i att ÖB:s bemyndigande vad gäller bygginvesteringar för bör utvidgas, samt att principerna för inkrigsorganisationen m.m. inom försvaret bör ses över. Däremot var vesteringskalkylering meningarna delade vad gäller LFU:s förslag om ändrad roll, ansvar, anslagskonstruktion m.m. för FortF.

Vad avser frågan om samordning av den statliga lokalförsörjningen

instämde med nâgra undantag remissinstanserna i LFU:s siutsatser att en sammanslagning av KBS och FortF inte är motiverad. Ingen av remissinstanserna stäiide sig he11er avvisande til] ffirslagen om samordning av den statliga fastighetsförvaitningen, även om ett genomgående tema var att formerna för denna samordning närmare måste övervägas och hänsyn tas ti11 myndighetsspecifika förutsättningar.

Regeringens reaktioner pä LFU kan sägas återfinnas i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/872100, bi1. 2). Vissa av de frågor som där behandias vidareutveckias också i 1988 árs budgetproposition (prop. 1987/88:100, bi1. 2 och 9) samt i 1988 års reviderade finanspian, den s.k. kompietteringspropositionen (prop. 1987/88:150, bil. 1). Regeringens uttaianden i 1987 och 1988 års budgetpropositioner samt i 1988 ärs kompietteringsproposition redovisas i avsnitt 3.3.1.1.

I föijande avsnitt redovisas nâgra andra utredningar vars resonemang har betydeise för hanteringen av 1okaiförsörjningsfrågorna inom staten. Dessa utredningar behandiar inte primärt samordningsfrâgorna, utan är snarast fokuserade mot processerna inom försvaret resp. den civiia statsförvaltningen.

3.1.4 Riksrevisionsverket om byggprocessen i försvaret

I RRV:s PM 1982:1039 Byggprocessen i försvaret, vi1ken pubiicerades i januari 1984, studeras anskaffningsprocessen av byggnader inom försvarsmakten. RRV konstaterar att roilfördeiningen inom försvarets byggprocess är spiittrad i jämföreise med den civiia statsförvaitningen. Ansvars- och besiutsbefogenheterna är uppdeiade på fiera myndigheter. Byggherrefunktionen är sâiedes uppdeiad på ÖB, försvarsgrenscheferna och MB. FortF:s ro11 är bestäiiarens, fastighetsförvaltarens (administrativ fastighetsförvaitning, fackstöd och förbandsservice), tiiistândsgivarens och expertens. Andra gemensamma försvarsmyndigheter (FMV, SjvS och försvarets rationaiiseringsinstitut - FRI), har också en expertroii medan iokaibrukaren även är fastighetsförvaitare med egna resurser för teknisk fastighetsförvaitning inki. drift. I den civiit-statiiga byggprocessen är dessa rolier samiade hos en myndighet, KBS, som härigenom har ett samiat ansvar inför

statsmakterna. RRV:s slutsatser av studien redovisas i verkets yttrande över Hpg 5-kommitténs betänkande och innebär bl.a. att byggprocesserna inom resp. sektor uppvisar stora skillnader vad gäller processernas och rollfördelning, och att KBS och FortF har olika utformning förutsättningar för sitt agerande och även olika roller i resp. process. Även sätten att rollerna i processerna avviker från uppfylla varandra. RRV:s slutsatser återkommer såväl i regeringens direktiv till LFU som i LFU:s betänkande. RRV föreslår i sin studie en förenklad inom försvarets ram, där ansvars- och beslutsrollfördelning befogenheterna på ett klarare sätt kopplas till kompetens, personella och ekonomiska resurser. En förutsättning för detta är enligt RRV att såväl som drift- och underhâllskostnader för lokaler och kapitalanläggningar belastar brukaren och av denne kan vägas mot kostnaderna för verksamheten som ett incitament att optimera resursanvändningen. Vissa i LFU:s förslag avseende lokalav RRV:s tankegångar återspeglas försörjningen inom försvaret.

3.1.5 Lokalkostnadsutredningen

Rapporten (Ds Fi 1986:28) Statliga lokalkostnader (lokalkostnadsutredningen), utarbetad av en arbetsgrupp inom finansdepartementet, behandlar om statlig hyressättning och lokalkostnader inom den frågor civila statsförvaltningen. Arbetsgruppen föreslår bl.a. olika åtgärder incitament att som syftar till att ge de lokalbrukande myndigheterna åstadkomma Vidare föreslås att myndigheter enklare lokalbesparingar. skall kunna säga upp nyttjandet av statliga lokaler. Arbetsgruppen föreslår också att fasta totalhyror skall användas för att lokalkostnaderna inte skall behöva särbehandlas i myndighetsanslagen. Arbetsgruppens förslag ligger i linje med de förslag till ett rationellare system för statlig lokalförsörjning som LFU redovisar. I rapporten behandlas också särskilt KBS olika roller myndighetsrollen resp. service- och affärsrollen. Enligt gruppens mening bör det övervägas att inleda en organisatorisk och administrativ utveckling som utgår från för de tvâ rollerna. Som ett led i detta föreförutsättningarna slår inrättande av ett särskilt 1000-kronors-anslag för arbetsgruppen uppdragsverksamhet.

3.1.6 Studier utförda av riksdagens revisorer

3.1.6.1 Riksdagens revisorer om byggentreprenader inom det militära försvaret

Riksdagens revisorer har i rapport 1987/88:1 Byggentreprenader inom det militära försvaret granskat byggentreprenadverksamheten inom försvaret. Granskningen har avsett dels upphandlingen vid F0rtF:s västra, södra och övre norra byggnadsområden samt vid marinförbanden västkustens marinkommando (MKV) och Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona kustartilleriregemente (BK/KA 2) och dels F0rtF:s ansvar för upphandlingen som helhet. Den utförda granskningen har gett vid handen att den genomgående upphandlingsformen vid de granskade myndigheterna var sluten upphandling, och att sekretess- och säkerhetsreglerna inte hindrar att verklig konkurrens kan förekomma vid upphandlingsförfarandet. Den granskade upphandlingen följer således väl upphandlingsförordningens (SFS 1986:366) bestämmelser.

Vidare har noterats att informationen från FortF om gällande bestäm- melser upphandlingsförordningen med av RRV meddelade tillämpningsföreskrifter (1986:512) samt RRV:s allmänna râd från den 26 juni 1986 - har varit otillräcklig och att tillämpningsföreskrifter och allmänna råd inte varit aktuella. Riksdagens revisorer rekommenderar därför att åtgärder omgående vidtas för att förbättra informationen om gällande bestämmelser och för att få fram förbättrad utbildning rörande upphandling och entreprenader. De regler som gäller F0rtF:s upphandling och entreprenader behöver aktualiseras. Rutinerna för information och utbildning om författningsändringar liksom dessas införlivande i det egna regelverket bör ses över. Även kopplingen till formulär och liknande bör härvid beaktas.

Riksdagens revisorer menar också i rapporten att när omdispositioner av de av förbandscheferna disponerade hpo 1-medlen görs då upphandlingsprocessen redan påbörjats kan merarbete och störningar uppstå i upphandlingen, vilket kan leda till merkostnader och ineffektivitet i byggprocessen. F0rtF bör därför enligt riksdagens revisorer undersöka i vad män det går att tidsbegränsa möjligheterna till sådana omdispositioner.

3.1.6.2 Riksdagens revisorer om byggnadsstyreisens byggnadsverksamhet i egen regi

Riksdagens revisorer har i rapport 1987/88 3 Byggnadsstyreisens byggverksamhet i egen regi granskat hur byggande i egen regi bedrivs inom KBS och om denna verksamhet från kostnadssynpunkt kan hävda sig gentemot entreprenadupphandiing av byggandet. Av praktiska skäi har granskningen koncentrerats ti11 egen-regi-verksamheten inom KBS östra region, där huvuddeien av byggandet i egen regi genomförs. Besök har dock även gjorts vid byggverksamheten i den meiiansvenska regionen.

Revisorerna konstaterar i sin rapport att genere11t kan sägas att några a11mänt godtagbara skäi för en stat1ig myndighet att bedriva verksamhet i egen regi normait inte bör föreiigga. Vad KBS beträffar visar dock eniigt revisorerna den genomförda granskningen av egenregi-verksamheten att denna verksamhet fy11er sin funktion.

Vid granskningen konstateras vidare att KBS byggande i egen regi drivs rationeiit men att vissa förbättringar bör genomföras genom föijande åtgärder:

införandet av s.k. bestä11arombud,

översyn av normerna för ka1ky1ering av kostnadsramar,

- att viss fiexibiiitet möj1ighet tiiiämpa i fråga om projektens kostnadsramar,

- av rutinerna av siutkostnader med översyn för jämföreiser faststä11da kostnadsramar,

översyn av resuitatredovisningen för egen-regi-verksamheten,

- erfarenheter systematisk utvärdering av vissa av egen-regi-verksamheten med äterföring ti11 den iöpande verksamheten och därvid en översyn av den ekonomiska insatsen för dessa aktiviteter.

3.1.6.3 Riksdagens revisorer om byggnadsstyrelsens hyressättning

Riksdagens revisorer har i en förstudie i oktober 1985 studerat KBS hyressättning. I förstudien redovisas sakförhâllanden och tidigare utredningars synpunkter i frågan. Vidare föreslås att förstudien skall följas av en huvudstudie.

I avvaktan på resultatet av den under 1986 genomförda ovan nämnda lokalkostnadsutredningen beslutade revisorerna i maj 1986 att låta den föreslagna granskningen i en huvudstudie vila tills vidare.

Revisorerna beslöt i oktober 1987 pâ underlag av förstudien att granska KBS hyressättning. Granskningen skall enligt revisorernas direktiv främst avse vilka riktlinjer KBS tillämpar i sin hyressättning och frågor om KBS egen besparingsverksamhet i verkets fastighetsförvaltning. Särskilt skall också studeras hur KBS bestämmer hyresnivån i nya statliga fastigheter på orter där hyresmarknad saknas. Även frågan om hur det ekonomiska utfallet av KBS fastighetsförvaltning redovisas i statsbudgeten skall behandlas.

En arbetsplan för granskningsarbetet har upprättats. Enligt denna avses granskningsarbetet vara avslutat med rapport före utgången av âr 1988. Utredningsarbetet har påbörjats och bedrivs f.n. jämsides med andra granskningsuppdrag.

3.2 Nuvarande samordning

3 2.1 Samverkan mellan byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen

I anslutning till att LFU lämnade sitt betänkande bildade FortF och KBS en gemensam arbetsgrupp med uppgift att utveckla samarbetet mellan verken inom olika verksamhetsområden.

Inom omrâdet tekniskt utvecklingsarbete och tekniska specialiteter har samarbete inletts när det gäller bl.a. datorstödd projektering (CAD),

digital kartframställning samt tillämpning av PBL.

Inom omrâdet har samverkan kontinuerligt skett mellan Byggherrerollen verken inom Byggherregruppen och byggandets kontraktkommitté (BKK). Byggherregruppen är en informell sammanslutning av byggherrar med företrädare från bl.a. stat, kommun, allmännyttiga bostadsföretag, försäkringsbolag samt byggherreförvaltningen. BKK är en ideell förening av myndigheter, sammanslutningar och organisationer ur byggherreoch entreprenörsleden. Syftet med BKK s verksamhet är bl.a. att vara förhandlingsorgan angående allmänna bestämmelser för olika slag av entreprenader.

Löpande erfarenhetsutbyte sker vidare mellan KBS och FortF:s kalkylenheter.

Inom omrâdet Utvidgat kunskapsutbyte m.m. har verken bl a. skickat internutbildningar. Gemensamma intressen har deltagare pâ varandras också konstaterats kring informations- och marknadsföringsfrágor, profilprogram, tidredovisning och resultatanalys.

I större som inhyrning, köp och försäljning av lokalförsörjningsfrâgor mark sker regelbundet samråd mellan KBS och FortF.

Visst samarbete mellan KBS och försvaret sker också vid avveckling. Således av regeringen medverkat vid av har KBS pâ uppdrag avveckling nedlagda förband, bl. a. i Karlskrona, Skövde och Uppsala samt på Gotland, där lokalbestândet utnyttjas eller planeras kunna utnyttjas för civil statlig verksamhet.

3.2.2 Fortsatt samverkan inom fastighetsförvaltningen

I anslutning till slutrapporteringen (1981) av det i avsnitt 3.1.1 att inventera till en successivt ökad nämnda uppdraget möjligheterna samverkan vid driften av statens fastigheter angav KBS och FortF att de båda verken fortsättningsvis avsåg att bedriva samverkansarbetet inom fastighetsdriften som en del av den ordinarie löpande verksamheten. F.n. har KBS och försvaret ca 130 avtal för försäljning av (1988)

fastighetsdriftstjänster ti11 varandra och andra myndigheter. Omsättningen iigger på nivån 40-50 miij. kr. per år, viiket motsvarar ca 4 % av den totaia omsättningen avseende fastighetsdriften inom KBS resp. försvaret. Inom ramen för det ovan nämnda av KBS och FortF initierade arbetet att utveckia samarbetet me11an de båda verken, fick en arbetsgrupp med representanter för de båda myndigheterna i uppdrag att göra en utvärdering av de orter i Tandet där samverkan meiian försvaret och KBS redan existerar samt att göra en sammanstä11ning av ytter1igare orter där operativ samverkan inom fastighetsförvaltningen kunde vara möjlig. Vid möten under 1986 och 1987 med representanter för verkens regionala organisationer konstaterades att samverkan me11an försvarsmyndigheter och KBS kunde vara möjiig på ett femtiotai orter utöver redan genomförd samverkan. En sådan ytter1igare samordning har dock genomförts i ytterst begränsad omfattning. FortF menar i sin AF för budgetåret 1988/89 b1.a. att en an1edning tili svårigheterna att få till stånd önskade åtgärder är att det saknas ti11räck1iga incitament för samordning på 10ka1 nivå.

Arbetsgruppen konstaterade vidare i sitt arbete att den samverkan inom fastighetsdriften som hitti11s genomförts med ett par undantag, t.ex. av försvaret för a11a civi1a i KBS köp av fastighetsdrift fastigheter Kariskrona och Visby, bara omfattar enstaka fastigheter per ort. Någon omfattande samverkan har inte âstadkommits i orter där försvaret och KBS var för sig har re1ativt stort fastighetsbestånd. Detta gä11er ett ti0ta1 orter.

Exempe1 på orter där KBS köper fastighetsdrift av försvaret är Ystad, Hässiehoim och Arvidsjaur. Endast i några enstaka fa11 köper försvaret tjänster från KBS, exempe1vis i Eskiistuna (FortF:s fastighet) och i - St0ckho1m (Försvarets radioanstait FRA).

I Borås har KBS och försvaret iniett över1äggningar om köp och försäijning av framför a11t fastighetsingenjörstjänster.

Övrigt samarbete inom fastighetsdriften sker främst genom att KBS och

försvaret sä1jer tjänster ti11 bi. a. postverket, systemboiaget, försäkringskassan och Svensk Biiprovning AB.

Inom ramen för den nämnda, av KBS och FortF gemensamt tillsatta, arbetsgruppens arbete har i februari 1988 tagits fram ett teoretiskt förslag till organisation, arbetssätt, bemanning, system för styrning och redovisning m.m. (dock ej huvudmannaskap) för ett driftomrâde omfattande det statliga fastighetsbestândet i Gävle. Syftet med utredningen har varit att belysa för- och nackdelar med ett gemensamt lokalkontor i Gävle i jämförelse med nuvarande förhållanden. I utredningsarbetet har även deltagit en representant frän närmast berörd lägre regional myndighet inom försvaret (Hälsinge regemente I 14/Fo 21).

I rapporten redovisas yttranden frän i utredningen representerade myn- - såväl fördelar digheter. KBS (Mellansvenska regionen KBS-M) finner som nackdelar i förslaget om ett gemensamt lokalkontor i Gävle. Fördelarna sammanhänger enligt KBS-M främst med den stora arbetsvolymen som möjliggör en stor organisation med hög kompetens och god utrustning. Nackdelarna består enligt KBS-M i att motsättningar kan uppstå mellan ett lokalkontors strävan att som resultatenhet driva en så effektiv fastighetsförvaltning som möjligt och de militära myndigheternas krav pä styrning av resurserna, vilket kan leda till svårigheter att upprätthålla och utveckla serviceinriktningen. FortF i form av fackavdelningen vid centralförvaltningen och Nedre Norra byggnadsområdet ser positivt på förslaget och framhåller sâväl verksamhetsmässiga som ekonomiska fördelar. Chefen för I 14/Fo 21 menar att ett tänkt lokalkontor inte bör organiseras, bl.a. mot bakgrund av att det föreligger starka beredskapsskäl för att fortifikationsenheten vid I 14/Fo 21 även i fortsättningen skall ha egna anställda hantverkare och drifttekniker med erforderlig arbetsledning. Chefen för I 14/Fo 21 menar också att ett genomförande kommer att leda till ökade kostnader, minskad effektivitet och minskad rationalitet i myndighetens verksamhet.

Något ställningstagande till genomförande av den s.k. Gävleutredningens förslag har inte skett.

Pâ uppdrag av norrlandskustens marinkommando (MKN) har en studie genomförts om förutsättningarna för en samordning av fastighetsdriften i Härnösand i en gemensam driftgrupp Härnösand. Driftgruppen skulle

eniigt studiens direktiv bestå av representanter för FortF, KBS, Västernorriands 1äns iandsting och Härnösands kommun. Ti11 driftgruppen sku11e vidare kunna knytas SJ, postverket, teieverket, kriminalvårdsstyreisen, kommuna1a bo1ag m.f1.

I studien, som redovisades i november 1987, konstateras att med de krav som resp. förvaitning f.n. stäiier pâ sin driftadministration är en renodiad driftgrupp i Härnösand med samtiiga deitagande förvaitningar ej praktiskt genomförbar, oaktat att ekonomiska förde1ar kan uppnås.

En1igt studien kan dock vissa besparingar göras genom ett utökat samarbete inom specifika områden.

3.3 Aktueil utveckiing

I detta avsnitt görs en genomgång av statsmakternas syn pâ behov av utveck1ing inom det stat1iga iokaiförsörjningsomrâdet och av pågående utvecklingstendenser så som de kommer ti11 uttryck i aktue11a utredningar och projekt hos ett antai berörda myndigheter.

Av betydelse för resonemang kring aktueii utveckiing inom 1oka1försörjningsområdet är begreppen de1egering, decentraiisering och regiona1isering. Dessa begrepp har något oiika innebörd i 01ika sammanhang och hos oiika intressenter. Detta gä11er framför a11t begreppen decentraiisering resp. regiona1isering, som kan ges antingen en regionaipoiitisk e11er en verksamhetsorienterad innebörd. Vi har i utredningen vait den senare.

Nedan redovisas de definitioner av nämnda begrepp som vi har funnit mest praktiskt att använda i denna utredning.

Med delegering avser vi att besiutsbefogenheter fiyttas frân högre ti11 iägre nivå inom

en myndighet som kan vara representerad pâ olika organisatoriska nivåer, som exempeivis KBS, FortF e11er ett affärsverk,

- som exemen hierarki bestående av flera självständiga myndigheter, pelvis försvaret.

Delegering av beslutsbefogenheter kan också ske från regeringen till myndigheter.

Den som delegerar beslutsbefogenheter behåller dock ansvaret för verksamheten.

Med decentralisering avser vi att handläggning av ärenden eller arbetsuppgifter - men inte beslutsbefogenheter flyttas från högre till lägre nivå i en hierarki bestående av flera självständiga myndigheter, som exempelvis försvaret.

Med regionalisering avser vi att handläggning av ärenden eller arbets- uppgifter - men inte beslutsbefogenheter flyttas från högre till lägre nivå inom en myndighet som kan vara representerad på olika organisatoriska nivåer (central, regional och lokal), som exempelvis KBS, FortF eller ett affärsverk.

Det ovan sagda innebär enligt i denna utredning använd definition att såväl delegering som regionalisering - men ej decentralisering - kan förekomma inom t ex. KBS och FortF. Inom dessa och andra myndigheter kan regionalisering förekomma från såväl central till regional som från regional till lokal nivå. Slutligen innebär det att såväl delegering som decentralisering - men ej regionalisering - kan förekomma inom försvaret som helhet.

Vi vill också understryka att såväl delegering och decentralisering som regionalisering kan innebära decentralisering i regionalpolitisk mening, dvs. en omlokalisering av myndigheter, arbetsuppgifter eller beslutsbefogenheter från Stockholmsområdet.

3.3.1 Regeringens beslut

3.3.1.1 1987 och 1988 års budgetpropositioner samt 1988 års reviderade finansplan

Under 1986 slutfördes LFU och lokalkostnadsutredningen. Dessa utredningar och den remissbehandling som följde har bildat grunden för uttalanden i 1987 och 1988 års budgetpropositioner samt i 1988 firs V reviderade finansplan (kompletteringspropositionen).

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87 100) redovisas under Gemensamma frägor riktlinjer för utvecklingen av den statliga lokalförsörjningen (bil. 2) samt förslag till budgetutvecklingen genom försöksverksamhet med s.k. ramanslag för vissa civila myndigheter (bil. 1). I samma proposition redovisas vissa principiella riktlinjer för hanteringen av lokalkostnader, bl.a. marknadsanpassade hyresnivâer m.m. (bil. 9). Förslagen har följts upp dels genom tillsättandet av förevarande utredning, dels i regeringens verksamhetsplanering inför 1988 års budgetproposition.

I 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 9) sker en viss precisering av målen, bl.a. genom betonandet av kostnadsansvaret för lokaler. Vidare lämnas förslag till första steg i en utvidgad delegering av beslutsbefogenheter genom att regeringen föreslås fâ utökade bemyndiganden, som i senare steg kan delegeras vidare till myndigheterna. Slutligen samlas investeringar för civila myndigheter till ett anslag och presenteras i form av en treârsplan. Förslagen har följts upp genom tillsättande av särskilda arbetsgrupper för översyn av bestämmelser som styr handläggning av statliga lokalförsörjningsärenden samt statsmakternas styrning av KBS.

Av ärliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1989/90 framgår att myndigheter som har resurser och kompetens kan komma att få kostnadsansvar för drift och löpande underhåll av sina lokaler. I 1988 ärs reviderade finansplan (prop. 1987/88 150, bil. 1) redovisas förslag om utveckling av styrningen av den statliga verksamheten. Förslagen innebär bl.a. att treârsbudgetering genomförs successivt i princip för hela den civila statsförvaltningen med början

budgetåret 1991/92. I anslutning till förändringen kommer myndigheterna att tilldelas resurser för förvaltningsändamål under ramanslag och lokalkostnaderna inkluderas i ramanslaget.

Ytterligare steg i förnyelsearbetet kan förväntas i 1989 års budgetproposition.

1987 års - för budgetproposition riktlinjer lokalförsörjningen

De principiella riktlinjerna för utvecklingen av lokalförsörjningen enligt 1987 års budgetproposition kan sammanfattas enligt följande:

- inom ansvars-, befogenhets- och kompetensfördelningen lokalförsörjningsprocessen bör ändras så att en rationellare process skapas sett såväl ur den enskilda myndighetens som statsmakternas synvinkel,

- vara fördelarna med en möjligheter bör skapas att dels ta till samlad lokalförsörjning, dels kunna göra en lämplig avvägning mellan olika nivåer,

- ett förhållande mer kund-leverantörsbetonat och avtalsreglerat mellan lokalbrukande och lokalhâllande myndigheter skapas och lokalkostnadernas hantering i budgeten för de civila myndigheterna förändras.

En strävan med riktlinjerna anges vara att åstadkomma ett system som syftar till att den enskilda lokalbrukande myndigheten ges ett ökat ansvar och inflytande i lokalförsörjningsfrågor. Samtidigt betonas vikten av att lokalförsörjningen även fortsättningsvis behandlas ur ett samlat perspektiv så att fördelarna för staten som helhet kan tillvaratas. Utvecklingen förutsätts utgå ifrån en förändring av den ansvarskompetens och befogenhetsfördelning som idag tillämpas mellan lokalhâllare och lokalbrukare. Vidare bör lokalkostnaderna göras till en reell och under löpande budgetår påverkbar del i de enskilda myndigheternas budgetar.

Förhållandet mellan riksdag och regering föreslås ändrat så att riksdagens styrning av lokalförsörjningen koncentreras till långsiktiga mâl och investeringsnivåer pâ grundval av rullande investeringsplaner. Regeringen föreslås erhålla väsentligt ökade bemyndiganden att besluta om investeringar upp till 25-50 milj. kr. per objekt. Detta är i sin tur grunden för att möjliggöra en delegering av besluts- och genomförandeansvar till myndigheterna.

Förhållandet mellan regeringen och myndigheterna föreslås ändras med sikte på att de lokalbrukande myndigheternas inflytande och ansvar ökas. Handläggningsordningen bör ses över och anpassas till regeringens styrning av myndigheterna som helhet. Målet är att uppnå en ökad anpassning till resp. huvudomrâdes förutsättningar och till lokalärendenas art.

Koncernsynpunkter föreslås bevakas på så sätt att i första hand lokalhâllaren ges ökade möjligheter att kompensera enskilda myndigheter om koncernsynpunkter innebär inskränkningar för lokalbrukaren. Vidare föreslås att KBS genom ett samrâdsförfarande ges en övergripande roll för anskaffning av kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär för hela statsförvaltningen inkl. affärsverken.

Affärsverken föreslås fâ en friare ställning gentemot KBS. Samtidigt betonas att affärsverken inte fâr bygga upp egen kompetens som dubblerar KBS. KBS möjligheter att agera affärsmässigt föreslås utvecklas i fråga om uppdragsverksamheten. Affärsverken åläggs vidare att följa av KBS utarbetad standard avseende lokaler av generell karaktär.

Inom försvaret föreslås att ÖB ges ökade bemyndiganden att besluta om krigsorganisationens lokalförsörjning. FortF föreslås fâ en övergripande roll inom hela statsförvaltningen i frågor som avser fortifikatoriskt skydd m.m. I budgetpropositionen anges också att möjligheterna och konsekvenserna av att tillämpa enhetliga regler och principer för redovisning av kapitaltjänstkostnader inom hela statsförvaltningen bör prövas i samband med att förändringar görs i fråga om principerna för redovisning av lokalkostnader för civila myndigheter. Regeringens riktlinjer vad gäller förändringar inom försvarets lokalförsörjning ligger i linje med vissa av LFU s förslag. Dock har

regeringen i 1987 års budgetproposition inte tagit upp de av LFU s förslag som bl.a. berör FortF:s styrelse och anslagskonstruktion.

För civila myndigheter innebär uttalandena i propositionen att deras ställning som lokalbrukare bör stärkas. Ett mer kund-leverantörsbetonat förhållande bör eftersträvas. Detta kan uppnås genom att myndigheterna fâr program- och kostnadsansvar för sina lokaler. En avtalsliknande överenskommelse mellan myndigheterna och KBS bör kunna införas bl.a. i fråga om servicenivåer för fastighetsförvaltningen. För att underlätta detta bör lokalkostnadernas hantering ändras.

För att möta dessa förändringar hos lokalbrukarna bör statsmakternas av KBS göras mer rambetonad. Samtidigt bör KBS särskilja sina styrning roller som seviceleverantör och som myndighet.

Avslutningvis betonas behovet av samordning av den statliga byggnadsoch anläggningverksamheten samt fastighetsförvaltningen. Utgångspunkterna för resonemanget är att det inom främst KBS och FortF finns centrala och regionala funktioner av likartad ooch gemensam karaktär. Pâ regional nivå förekommer viss dubblering av kompetens och resurser organisation till stora delar samgenom att myndigheternas regionala manfaller. mot mera decentraliserade organisationer och Utvecklingen en förskjutning av tyngdpunkten i verksamheten mot förvaltningsskedet med anledning av minskad nyproduktion ökar dessutom förutsättningarna för, och behovet av, en samordning.

De båda förstnämnda ligger i linje med de förslag om utgângspunkterna ökad samordning mellan KBS och FortF på central och regional nivå som presenterats av såväl som LFU. Mot denna bakgrund avi- Hpg 5-kommittén serar regeringen i 1987 års budgetproposition tillkallandet av förevarande utredning med uppgift att ta fram ett förslag om genomförande av ökad samordning av den verksamhet som bedrivs av KBS och FortF samt att förbättra möjligheterna till samverkan med affärsverk och andra lokalförvaltare. (Direktiv till utredaren gavs i april 1987. En närmare beskrivning av direktivens inriktning ges i avsnitt 3.3.1.3).

- 1987 års budqetproposition ramansiag/lokaikostnader

redovisas i Mot bakgrund av b1.a. 1okaikostnadsutredningens förs1ag 1987 års budgetproposition vidare förslag ti11 en ny ans1agstyp b1.a. att resurser ink1. benämnd ramans1ag. Ramansiag innebär samtiiga 1oka1kostnader anvisas som en k1umpsumma och inte som tidigare på separata ans1agsposter. Strävan är att ytter1igare avreg1era den ekonomiska styrningen av myndigheterna inom en större ekonomisk ram.

Åtgärden bör också ses som en ytteriigare markering av att 1oka1er

från myndigheternas synpunkt inte är en fri resurs. Avsikten är samtiatt me11an iokaikostnader och digt öka möjiigheterna ti11 utbytbarhet andra resurser under iöpande budgetår, utan att statsmakternas prövning behöver inhämtas.

Förändringarna förutsätter att KBS aviserings- och debiteringssystem stramas föreslås införas, som omfattar ka11hyra, förupp. Totaihyror bruknings- och driftskostnader. Försöksmyndigheterna ges incitament ti11 förenkiat uppsägningsförfarande när 1oka1besparingar genom ett 1oka1er frânträds.

Vidare s1âs fast att interndebiteringssystemet för statiiga 10ka1er, dvs. 1oka1kostnaderna, ska11 bygga på marknadspriser för motsvarande 1oka1er. Detta anges som en förutsättning för att en de1egering av resursbes1ut ska11 kunna ske utan att detta 1eder ti11 ineffektivitet.

1988 års budgetproposition

Sammanfattningsvis innebär de eniigt 1988 års budgetproposition föresiagna förändringarna fö1jande:

- vid 1oka1kostnaderna och deras statsmakterna bör 1ägga ökad vikt förändringar,

- verksamhet och 1oka1försörjning bör prövas sam1at,

- 1oka1försörjningen bör prövas iângsiktigt,

myndigheterna bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar disponera resurser för lokaler,

handläggning av lokalförsörjningsärenden bör i ökad utsträckning kunna delegeras till myndigheterna,

ökad samordning av den statliga lokalförsörjningen.

I 1988 ârs budgetproposition föreslås att regeringen ges bemyndigande att besluta om investeringar upp till 50 milj. kr. per objekt. Investeringarna redovisas i form av en rullande treârsplan. Vidare föreslås regeringens bemyndigande att försälja statlig fast egendom öka från 5 till 50 milj. kr. per objekt.

Försöksverksamheten med ramanslag öppnar möjligheten för vissa lokalbrukande myndigheter att under löpande budgetår påverka lokaldispositionen. I propositionen utvidgas möjligheterna för samtliga lokalbrukande myndigheter - oavsett anslagskonstruktion - att på sikt diskutera en ändrad arbetsfördelning med KBS i fråga om drift och löpande underhåll. Eftersom KBS idag har hela kostnadsansvaret för lokalerna inom sitt lokalhállningsomrâde förutsätter detta att den lokalbrukande myndigheten i dessa fall övertar delar av kostnadsansvaret och att medel omfördelas mellan KBS och resp. myndigheter. Sådana förändringar förutsätts prövas av statsmakterna i det årliga budgetarbetet.

Vidare redovisas vissa riktlinjer för en översyn av statsmakternas styrning av KBS. En friare resursanvändning och mer rambetonad styrning av myndigheterna förutsätter att även KBS ges likartade möjligheter. Således bör KBS ges möjligheter att anpassa sina verksamheter i förhållande till de olika myndigheternas resp. affärsverkens förutsättningar. För beredning av dessa frågor föreslås en särskild arbetsgrupp bli tillsatt.

1988 års reviderade finansplan (kompletteringspropositionçg)

I kompletteringspropositionen redovisas ett antal förslag kring utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten. Förslagen är en

uppföljning av bl a. försöksverksamheten med treârsbudgetering och anvisning av lokalkostnader pâ ramanslag.

Propositionens förslag innebär att treärsbudgetering med fördjupad anslagsframställning vart tredje år successivt införs för i princip samtliga myndigheter med början budgetåret 1991/92. Samtidigt kommer myndigheterna att tilldelas resurser för under förvaltningsändamål ramanslag. Införandet av ramanslag innebär även normalt att den särskilda anslagsposten för lokalkostnader slopas.

3.3.1.2 Regeringens till överbefälhavaren m.m. uppdrag

Regeringen har i proposition 1986/87:95 lagt fram om totalförslag försvarets fortsatta utveckling. Regeringens förslag grundas på 1984 års försvarskommittés slutbetänkande Det svenska total- (SOU 1987:9) försvaret inför 90-talet.

Försvarskommittén anser i sitt betänkande att ett kompletterande underlag bör tas fram till 1988 rörande arméns förkrigsorganisation, bandsomsättning, utbildningssystem och fredsorganisation. Därigenom bör genom riksdagsbeslut 1989 utbildningen i väsentliga avseenden kunna förbättras och fredsorganisationen ges en långsiktig inriktning. Kommittén anser vidare att över samordningen försvarsgrensgränserna bör utvecklas och att rationaliseringsmöjligheterna inom hpg 4 (Operativ ledning) och 5 (Gemensamma mydigheter) bör prövas i syfte att inte binda större resurser än nödvändigt i fredsorganisationen.

Mot bakgrund av försvarskommitténs förslag uppdrog i mars regeringen 1987 ät ÖB att senast den 30 september 1988 redovisa ett till förslag arméns långsiktiga utveckling, produktionsledningen inom försvaret, organisationen inom hpg 4 samt konsekvenser härav för hpg 2, 3 och 5. Lokalförsörjningsfrâgorna nämns inte särskilt i regeringens uppdrag.

Enligt en till regeringsuppdraget bilagd promemoria skall ÖB till

regeringen redovisa de operativa grunderna för utvecklingen av arméstridskrafterna, de operativa behoven av beredskap och ledning samt det operativa inflytandet pâ fredsorganisationen i övrigt. ÖB skall

av arméns krigsorganisation i vidare redovisa en plan för utvecklingen den utsträckning som erfordras för överväganden om utbildningssystem och fredsorganisation. Dessutom fastslås att arméns fredsorganisation den i ökad utsträckning blir en integrerad del i bör utvecklas så att krigsorganisationen och beredskapssystemet samt så att organisatoriska för en effektivare utbildning och samträning av förutsättningar skapas inom hpg 4 fastslås också krigsförbanden. Vad gäller organisationen bl.a. att är att att en betydelsefull fråga klargöra möjligheterna minska antalet militäromrâden.

I detta sammanhang bör vidare nämnas att regeringen i mars 1988 upp- Gunnar Nordbeck att en översyn av drog at generaldirektören göra regional nivå. En totalförsvarets geografiska indelning på högre slutsatser skall lämnas senast den 1 oktober rapport med preliminära 1988.

3.3.1.3 Direktivens inriktning

Som redovisats i avsnitt 3.1 har under senare är flera utredningar, främst Hpg 5-kommittén och LFU, ansett att vinster kan nås genom att den statliga lokalförsörjningen ytterligare samordnas. Utredningarna har därvid lämnat olika förslag till konkreta samordningsâtgärder. Ekonomiska konsekvenser av de olika förslagen har uppskattats. Däremot haft olika om förutsättningarna och har utredningarna uppfattningar formerna för ett genomförande av de lämnade förslagen.

I 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100, bil. 2) berörs frågan Starka skäl anses av om samordning av den statliga lokalförsörjningen. tala för mellan främst KBS och FortF s regeringen ökad samordning centrala funktioner. Mot denna bakgrund aviserar regeoch regionala ringen i budgetpropositionen tillkallandet av förevarande utredning.

Direktiven (Dir 1987:24) till utredningen beslöts vid regeringsdvs. samtidigt som det i avsammanträde den 23 april 1987, ungefär snitt 3.3.1.2 redovisade uppdraget lämnades åt ÖB att redovisa förslag inkl. bl.a. förslagens konsetill arméns långsiktiga utveckling m.m., kvenser för FortF Ett påtagligt sakligt och hpg 5, i vilket ingår.

tidsmässigt samband finns således mellan förevarande utredning och ÖB:s utredningsarbete.

Utredningens huvuduppgift är enligt regeringens uppdrag att lämna ett förslag till hur en organisatorisk samordning av de verksamheter som bedrivs av KBS och FortF skall genomföras. Vad frågan gäller är säledes hur en samordning mellan dessa båda myndigheter lämpligen bör ske. De tidigare nämnda utredningarnas förslag skall därvid tjäna som en utgångspunkt.

Både KBS och FortF bedriver verksamhet inom alla led som ingår i den statliga lokalförsörjningsprocessen, dvs. lokalförsörjningsplanering, anskaffning, fastighetsförvaltning och avveckling. I direktiven betonas att alla dessa led skall behandlas av utredningen. Mot denna bakgrund kan utredningens uppgift sägas vara att lämna ett förslag till vilka verksamheter inom KBS resp. FortF som bör samordnas och i vilken organisatorisk struktur detta bör ske. Ett av utredningens alternativ skall härvid enligt direktiven utgâ ifrån att nuvarande verksamhet inom FortF som rör kaserner $.m. samt vissa gemensamma funktioner organisatoriskt slås samman med motsvarande verksamhet inom KBS och bedrivs under KBS huvudmannaskap.

En organisatorisk samordning av KBS och FortF:s verksamheter rymmer regionalpolitiska aspekter. I direktiven uttalas därvid att ett av utredningens alternativ skall innefatta en begränsad omfattning av verksamheten i Stockholm men att den i Eskilstuna bör vara av oförändrad omfattning. Direktiven talar också om en förstärkt regional organisation. Detta innebär att beslutsrätt och personal omfördelas från centrala enheter i Stockholm och Eskilstuna till regionala enheter. En sådan omfördelning ansluter till såväl Hpg 5-kommitténs och LFU:s förslag som till pâgâende och planerad utveckling inom KBS och FortF.

Vid sidan om förslag till samordningsätgärder mellan KBS och FortF har tidigare utredningar ansett att en fortsatt samordning av den statliga tekniska fastighetsförvaltningen kan ge stora besparingar. Häri innefattas samverkan mellan främst KBS, försvarets fastighetsförvaltande myndigheter, affärsverken, övriga lokalhâllande myndigheter och andra

iokalförvaitare. Möjiigheterna ti11 förbättrad samverkan i detta avseende bör eniigt direktiven beiysas i utredningen.

3.3.2 Överbefäihavarens inriktning - Försvarsmaktsutredning 88 m.m.

Inom försvaret har tidigare tilisatts ett antal utredningar med stark samhörighet med varandra och med regeringens i avsnitt 3.3.1.2 redovisade uppdrag ti11 ÖB att redovisa ett förslag tiil arméns iängsiktiga utveckiing m.m. I syfte att koordinera utredningarna mot ett besiutsunderiag hösten 1988 gav ÖB den 2 aprii 1987 direktiv att samia dem under benämningen Försvarsmaktsutredning 88 (FU 88). Det inom försvaret pâgâende samiade utredningsarbetet berör därmed utveckiingen av stora delar av försvarets organisation. Konkreta försiag och med aniedning av dessa fattade besiut föreiigger emeiiertid inte förrän hösten 1988 resp. våren 1989.

Av ÖB:s direktiv ti11 FU 88 framgår b1.a. föijande.

De centraia stabernas fredsorganisation utreds. Mâiet är att formuiera ÖB:s krav pä staberna i syfte att begränsa personaibehoven.

Vidare omprövas produktionsiedningssystemet för försvaret. Viktigt vid denna översyn är b1.a. eniigt ÖB:

ökad deiegering och decentraiisering av ansvar, befogenheter, uppgifter och resurser,

- och de högre nivåerna i iedningssystemet inriktas på övergripande iángsiktig pianering och iedning av produktionen,

den iägre regionaia/lokala nivâns infiytande över produktionen ska11 öka.

En översyn görs av arméns utbiidningssystem och fredsorganisation, därmed sammanhängande frågor kring utveckiingen av arméns krigsorgani-

sation samt samordningen meiian försvarsgrenarna avseende mobiiise-

ring, utbiidning och fredsorganisation.

Vidare skall eniigt ÖB:s direktiv en inom ramen för FU 88 tiiisatt utredning föres1â en översikt1ig p1an för utveck1ingen inom hpg 5, i vi1ket FortF ingår. Eniigt direktiven ska11 denna utredning, utgående frân det stöd förbanden på 1ägre regionai/1oka1 nivå kräver för sin verksamhet, 1ämna försiag til] ÖB:s krav på myndigheterna inom hpg 5. Härvid ska11 granskas viika av b1.a. FortF s uppgifter som kan utgå heit, som måste vara kvar på central nivå men kan iösas av annan myne11er som kan decentraiiseras til] regiona1 e11er 1oka1 nivå dighet inom försvaret.

Vidare faststäiide i juni 1987, med an1edning av direktiven för förevarande utredning, chefen för försvarsstabens p1an1edning Ramvi11kor för och förvaitning av byggnader och aniäggningar inom produktion försvaret. Dessa ramviiikor innebär b1.a. föijande.

- och vissa 1oka1a chefer ska11 ha egen kompetens för Lägre regionaia och ska11 kunna understödjas regionait avsefastighetsförva1tning ende fastighetsanskaffning.

- för och befästningar ska11 Förvaitningsansvar befint1iga byggnader âiigga 1ägre regional chef.

- Centra1t erfordras som byggnads- och förva1tningsteknisk kompetens stöd för ÖB:s och försvarsgrenschefernas övergripande styrning.

- som eftersträvas stälier krav på Den decentraiiserade styrning centra1 kompetens för uppföijning och k0ntro11.

- krävs centra1t för studier, forskning och Egen befästningskompetens utveck1ing. Deiar av motsvarande kompetens krävs på högre och Iägre regionai nivå inom försvaret.

- en samiad finns inom Det är nödvändigt att befästningskompetens försvaret för att kunna bedriva erforderlig forskning och utveck- 1ing samt projekt1edning.

De av ÖB angivna direktiven för FU 88 samt ramvillkoren för försvarets lokal- och anläggningsförsörjning fastställdes ungefär samtidigt som regeringen gav direktiv till förevarande utredning. Detta innebär att lokal- och anläggningsförsörjningsfrâgorna inom försvaret inkl. FortF:s roll och verksamhet särskilt behandlas inom FU 88-arbetet. FU 88 och förevarande utredning har således arbetat parallellt och i kontakt med varandra.

ÖB s, inom ramen för FU 88-arbetet, redovisade syn på utvecklingen inom försvaret framgår av FU 88:s slutremiss från den 15 april 1988. Denna syn innebär enligt ÖB att organisation och ledning inom försvaret skall syfta till att göra överensstämmelsen mellan krig och fred så stor som möjligt. Krigsförbanden och deras verksamhet i vid bemärkelse är det centrala i försvarets verksamhet i fred. Därmed måste krigsförbandschefernas ställning stärkas och ges ett dominerande inflytande över försvarets verksamhet.

Organisationen i fred måste enligt ÖB i allt väsentligt vara densamma - - skall därför som i krig. En sådan organisation kaderorganisation bestå av en grunddel som finns i fred och en beredskapsdel som tillkommer i kris och krig. Därmed möjliggörs en så långt möjligt snabb och friktionsfri övergång mellan olika beredskapssteg.

Vidare skall enligt ÖB lednings-, lydnads- och ansvarsförhâllandena i krig i princip åtföljas av ett motsvarande ansvar i fred. Uppdragstaktik i krig och FPE-systemet i fred är ledningens bärande element. FPE-systemet skall ges en närmare anpassning till uppdragstaktiken, bl.a. genom att uppdragen ges i krigsförbandstermer.

ÖB understryker också att förbandscheferna i fred skall ges ett odelat ansvar och befäl över sina förband. Kompetens och resurser som idag ofta återfinns högre upp i organisationen, måste därför till stora delar föras ner till förbandscheferna så att de kan axla ett helhetsansvar.

Den i FU 88:5 slutremiss förordade utvecklingen av hpg 5 innebär bl.a. enligt ÖB att den formella fackrollen inte längre behövs. Flera av de tidigare uppgifterna kommer dock ändå att ligga kvar, och därmed

stä11a krav inom ramen för s.k. funktionsmåi. En utgångspâ resurser, inom hpg 5 är eme11ertid enligt ÖB att punkt för fortsatt utveckiing och resurser sâvä1 nedåt i försvarets organisation f1ytta uppgifter därvid att en minskning av de centra1a stödsom ut ur den. ÖB anger resurserna är ett mâ1 i sig.

på försvarets ut- Denna, av ÖB i FU-88:5 s1utremiss angivna grundsyn ÖB föijande konseveck1ing och utveck1ingen inom hpg 5, medför eniigt kvenser för 1oka1- och inom försvaret.

an1äggningsförsörjningsfrågorna

- Produktionsresurserna mark och 10ka1er ska11 utgöra en integrerad de] varvid förutsätts att försvaret av övriga produktionsresurser, även framgent företräder staten i ägandet.

- inom omrâdet ska11 baseras på kris- och krigskraven Utveckiingen för och fred, varvid de samt en samstämmig organisation krig särskiit ska11 beaktas. försvarsspecifika 10ka1försörjningsfrâgorna

- inom området ska11 från ett he1hetsansvar för Utveck1ingen utgå varvid såvä1 aniäggnings- som iägre regi0na1/1oka1 myndighetschef, 1oka1förva1tning 1eds av denne.

- ska11 dock 1eda ti11 effektivi- De1egeringen och decentraiiseringen och besparingar inom både byggproduktion och fastighetssering förvaitning.

- Resurser nivå ska11 minskas och kompetens i form av perpå centra1 s0ne11a resurser och kompetensutveckiing ska11 ti11föras fastig-

hetsförvaitningsansvariga myndigheter.

för 1oka1- och innebär

Konsekvenserna an1äggningsförsörjningsfrågorna

nivå inte förutsätts i fredstid. I också eniigt ÖB att någon regional nivån förstärkas med stä11et behöver den 1ägre regionaia/1oka1a Detta innebär att utgångspunkt i krigsorganisatoriska överväganden. och 1oka1a dvs. byggnadsbehovet av FortF s regiona1a organisation,

områdena, upphör.

3.3.3 Utveckling inom byggnadsstyrelsen

3.3.3.1 Utvecklingen under 1960- och 1970-talen

Från att KBS ursprungligen hade varit ett centralt verk med utpräglat myndighetsuppgifter också gällande planväsendet och byggnadsminnesvården påbörjades i mitten av 1960-talet en utveckling mot att dels renodla verkets uppgifter till lokalförsörjning, dels en överföring av vissa begränsade lokalförsörjningsuppgifter till verkets regioner.

År 1967 delades KBS, varvid planväsendet bröts ut och bildade ett nytt verk - statens planverk. Länsarkitektkontoren med undantag för fastighetsförvaltningen knöts till planverket och fastighetsförvaltningen till KBS. KBS myndighetsuppgifter gällande byggnadsminnesvârd överfördes till riksantikvarieämbetet (RAÄ).

Nuvarande tillkom regionala organisation i anslutning till 1967 års omorganisation, med huvudsaklig inriktning mot den då aktuella kraftiga expansionen inom byggproduktionen. Dessförinnan fanns i viss utsträckning regionalt placerad personal som tillhörde olika byråer vid huvudkontoret i Stockholm.

Under 1960-talet påbörjades också det successiva överförandet från enskilda myndigheter till KBS och dess regionala eller lokala organ av uppgifter kring fastighetsförvaltning.

Under 1970-talet präglades KBS verksamhet av en omfattande byggproduktion, bl.a. för omlokaliseringsmyndigheterna, samt av de nya uppgifterna gällande fastighetsförvaltning.

Åtgärderna under 1970-talet när det gäller regionalisering av KBS

verksamhet kan kort sammanfattas på följande sätt.

Fastighetsförvaltning

- Överförande från huvudkontoret till östra regionen av fastighetsförvaltningsfrâgorna i Stockholm.

- Deiegering och regionalisering ti11 regionerna av upprättande av och omfördeining inom fastighetsförvaitningspianer.

- Överförande från 1oka1brukarna til} KBS och dess regioner av ansvaret för fastighetsdriften gäiiande verkets he1a iokaibestând.

Bvgggroduktion

- Införande av regional projektiedning.

- Införande av regionai upphandiing.

- Utökad regional besiutanderätt avseende byggproduktionsâtgärder.

Ekonomi och administration

- Utökad medverkan frân regionerna i och ansvar för budgetarbetet.

- Utökat regionalt ansvar gäliande fakturahantering m.m.

- Uppbyggnad av b1.a. starkare kansiifunktioner inom regionerna.

Även om 1970-ta1et innebar en viss delegering och regionaiisering var KBS även vid ingången ti11 1980-taiet en starkt centraiiserad organisation.

3.3.3.2 Utvecklingen hitti11s under 1980-taiet

Bakgrund

KBS arbete prägias i hög grad av och anpassas successivt tili utveckiingen i samhäiiet och ti11 statsförvaitningens fortiöpande förändring genom att verkets arbete omspänner lokaiförsörjning för stora delar av den civiia statsförvaltningen. Detta innebär att förutsättningarna

för verkets arbete bestäms deis av statsmakternas a11männa budgetpoiitiska besiut, deis av statsmakternas successiva besiut om de o1ika enskiida 1oka1brukande myndigheternas verksamhet.

Mot bakgrund av a11männa förutsättningar från statsmakterna vad gäiier ekonomiska restriktioner, besparingar, decentralisering m.m. samt samhälisutveckiingen i övrigt startade KBS under våren 1980 pâ eget initiativ en intern, bred diaiog om fortsatta förändringar.

I slutet av 1982 faststäiides inom KBS Verksomfattande handiingsiinjer och resursramar för perioden fram ti11 och med budgetåret 1987/88.

Enligt dessa handiingsiinjer var mâ1et på sikt för arbetsfördeiningen me11an huvudkontoret en mer genomförd och och regionerna deiegering regionalisering, innebärande att - förutom den operativa iedningen mer renodiade stabs- och expertfunktioner utförs centrait och att de i ännu större utsträckning utförs regionait och operativa uppgifterna 1oka1t.

I handlingsiinjerna faststäiides också besparingskrav när det gäiier för central dvs. exkl. personaien och regiona1 f6rva1tning, egen-regioch Förvaitningskontoret i kvarteret Garnibyggande, fastighetsdrift sonen. Eniigt handiingsiinjerna sku11e personalen minska från 839 personâr budgetåret 1982/83 ti11 769 personâr budgetåret 1987/88.

Förändringar i byqqnadsstyre1sens ansvarsområde under 1980-taiet

KBS har under 1980-ta1et ti11förts ett antal arbetsuppgifter.

Genom besiut av statsmakterna e11er genom särskiida överenskommeiser med berörda har KBS he1t eiier deivis övertagit 1oka1myndigheter försörjningsansvaret för arbetsmarknadsinstituten (AMI), AMU, iänsarbetsnämnderna och arbetsförmediingarna, skogsvârdsstyreisens konoch mottagningsföriäggiäggningar för fiyktorsiokaier, utredningstingar, tuiiverket samt fr.o.m. den 1 ju1i 1988 för kriminaivârdens fastighetsbestând.

Regeringen anmäler i 1987 ârs budgetproposition att KBS genom ett samrâdsförfarande bör ges en övergripande roll för anskaffning av kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär för hela statsförvaltningen inkl. affärsverken.

Under perioden har arbetsuppgifter överförts frân KBS till annan huvudman eller förslag om förändringar i samma riktning redovisats när det gäller ungdomsvârdsskolorna, mindre inhyrningar för de lokala polismyndigheterna, de allmänna advokatbyrâerna samt regionmusiken.

Regeringen har vidare den 18 juni 1987 godkänt ett avtal mellan KBS och Sveriges Radio AB om fortsatt samarbete under en treärsperiod, räknat fr.o.m. den 1 juli 1986. Genom avtalet ersätts det tidigare obligatoriet för Sveriges Radio AB att vända sig till KBS när det gäller projekt- och byggledning av större byggprojekt av ett samarbete på mera affärsmässiga grunder.

Regeringen anmäler också i 1987 års budgetproposition sin avsikt att föreslå regeringen att affärsverken ges en friare ställning gentemot KBS än vad som f.n. är fallet, genom att nuvarande regler ersätts med ett samarbetsavtal mellan parterna. Det bör dock, enligt propositionen, särskilt understrykas att detta inte får innebära att affärsverken bygger upp en egen kompetens inom byggsektorn utan affärsverkens roll i detta sammanhang skall fortfarande vara uppdragsgivarens gentemot KBS. Denna ökade grad av frihet innebär att ett mer renodlat kund-leverantörsförhâllande införs pâ affärsmässiga grunder.

Förändringar i förvaltad lokalarea, byggproduktion och personal under 1980-talet

Sammantaget innebär ovan redovisade förändringar att de av KBS förvaltade lokalerna ökat från 4 919 000 m per den 1 juli 1980

statsägdg

till 6 104 000 m per den 1 juli 1987, vilket motsvarar en ökning på knappt 25 %. Den inhyrda arean har under samma period ökat från 1 841 000 m till 2 858 000 m , vilket motsvarar en ökning på drygt 55 %.

Under samma period har den inrikes byggproduktionen legat kring i genomsnitt 1 600 milj. kr. per âr, med 2 100 milj. kr. som högsta värde budgetåret 1982/83 och med 1 400 milj. kr. som lägsta värde budgetåret 1986/87. (Siffrorna anges i 1987 ârs prisläge.) Uppdragsverksamheten svarade för drygt 35 % av produktionen budgetåret 1980/81. Därefter har andelen vuxit. Budgetâret 1986/87 svarade den för drygt S0 Z av volymen. Genomsnittligt har uppdragsverksamheten hittills under 1980-talet ökat såväl procentuellt som i absoluta tal. Med uppdragsverksamhet avses projekt- och byggledning för framför allt Sveriges Radio AB, affärsverk (postverket, televerket, luftfartsverket), kriminalvârdsstyrelsen (t.o.m. den 30 juni 1988), SRV samt Sveriges Riksdag.

Personalen har under samma period minskat från 1 729 personer den 1 juli 1980 till 1 676 den 1 juli 1987 exkl. egen-regi-byggande och Förvaltningskontoret i kvarteret Garnisonen. Antalet personâr inom central och regional förvaltning (exklusive egen regi, fastighetsdrift och Förvaltningskontoret i kvarteret Garnisonen) uppgick budgetåret 1986/87 till ca 730, vilket understiger det 1982 inom verket beslutade besparingsmâlet.

Till det 1982 inom verket uppsatta besparingsmâlet var kopplat en successiv minskning av byggproduktionen till motsvarande ca 1 300 milj. kr. i 1987 års prisläge. Genom att byggproduktionen under senare âr överstigit den planerade investeringsvolymen har verket erhållit engângsanvisningar i storleksordningen 5-10 milj. kr. per år för att klara den ökade byggproduktionen. Besparingskraven på verket när det gäller central och regional förvaltning har även minskats genom de nya uppgifter som tillförts verket under 1980-talet. Under perioden har vidare en tillväxt skett i det av driftorganisationen genom tillväxten statsägda lokalbestândet, genom att verket övertagit fastighetsdrift från universitetet i Uppsala samt genom att KBS på uppdrag utför driftuppgifter åt andra myndigheter.

För att belysa förändringarna och utvecklingen under 1960- och 1970-talen fram till mitten av 1980-talet kan också följande nämnas. Betydande omfördelningar i personalresurser mellan huvudkontor och regioner har genomförts under senare tid, bl a. i anslutning till att

verket tillförts nya uppgifter. År 1960 utgjorde regionernas personal ungefär 10 % av verkets totala personâr. Motsvarande siffra 1970 var ca 45 %. Den 1 juli 1980 var regionernas andel närmare 65 %. Är 1987 utgjorde regionernas andel över 70 % av verkets totala personal. I underlaget för dessa siffror har dock inte räknats in verkets egenregi-byggande och Förvaltningskontoret i kvarteret Garnisonen.

3.3.3.3 Aktuellt utvecklingsarbete

Förnxelseprogram 1987

För att samla upp det pågående förändringsarbetet inom KBS och möta förändringar i omvärlden fastställde KBS i februari 1987 Förnyelseprogram 1987. Detta arbete avslutades formellt i och med att verkets AF för budgetåret 1988/89 överlämnades till regeringen. Det fortsatta förändrings- och förnyelsearbetet sker i huvudsak som en naturlig del 1 KBS budget- och förändringsprocess.

Förnyelsearbetet har omfattat följande områden. I Ändrade styrformer statsmakterna - KBS - lokalbrukarna uppdragsmyndigheterna. II Översyn av KBS roller.

III Utveckling av KBS uppdragsverksamhet.

VI Avstämning av bilden av KBS bland lokalbrukare och uppdragsgivare.

VII Översyn av KBS organisation och ledning.

VIII Utveckling/anpassning av KBS informations- och styrsystem.

IX Personalförsörjningsfrágor m.m.

Inom ramen för Förnyelseprogram 1987 togs bl.a. verksövergripande mål och strategier fram för KBS vilka bl.a. redovisas i verkets AF för budgetåret 1988/89. Viktiga utgångspunkter här är:

helhetsperspektiv på lokalhâllningen,

värnande av verkets samlade kompetens,

ökad kundorientering och större flexibilitet i umgänget med hyresgästerna,

ökad affärsmässighet och ett ökat resultattänkande i umgänget med hyresgäster och uppdragsgivare,

fortsatt delegering och regionalisering med ökad mâlstyrning,

ökad betoning av fastighetsförvaltningen.

En avrapportering av förnyelseprogrammet har skett i verkets AF för budgetåret 1988/89. Verket har här bl.a. fört fram förslag om fortsatt utveckling av långsiktiga lokalförsörjningsplaner, utveckling av nuvarande lokalupplâtelser mot en mer avtalsliknande form där villkoren kan anpassas till olika hyresgästers vilja och förutsättningar att kunna ta ett ökat ansvar för viss del av drift, underhåll och ombyggnad etc. KBS har vidare utvecklat sin syn på verkets olika roller, dvs. myndighetsrollen resp. service- och affärsrollen. KBS framför här att den av bl.a. LFU förordade uppdelningen av verkets organisation i en myndighetsdel och en service- och affärsdel inte bör ske. Verket strävar i stället efter att i ökad omfattning integrera sina myndighetsuppgifter och sin uppdragsverksamhet varvid statsmakternas mål och koncernsynpunkter får ses som restriktioner i den statliga lokalförsörjningen. En ökad tydlighet i umgänget med lokalbrukarna avser KBS kunna uppnå genom att lokalkostnaderna på sikt i ökad omfattning blir likställda med genom utveckling av upplåtelse-

förvaltningskostnader,

avtalen och genom att den interna ansvars- och arbetsfördelningen tydliggörs.

Regeringen föreslår, som nämnts, i 1987 ârs budgetproposition som

tillkommande arbetsuppgift för KBS en övergripande roll när det gäller anskaffning av kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär för hela statsförvaltningen, inkl. affärsverken. KBS menar att detta i första hand sker genom utvecklingsinsatser, löpande utbildningsinsatser, framtagande av gemensamma föreskrifter för projektering m.m. samt genom att verkets ortsplanering utökas till att omfatta även kontorslokaler och andra generella lokaler för de aktuella myndigheterna. Formellt samråd med KBS bör ske när det gäller val av lokalförsörjningsalternativ avseende kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär. För enskilda lokalförsörjningsärenden i övrigt bör enligt KBS förnyelseprogram koncernuppgifterna kunna fullgöras genom uppdrag frän lokalbrukaren eller regeringen.

Vad gäller uppdragsverksamheten menar KBS att denna skall stödja verkets huvuduppgifter, att den skall säljas på marknadsmässiga villkor och bära sina egna kostnader.

har genom beslut i oktober 1987 fastställt för att

Regeringen direktiv

se över statsmakternas styrning av KBS och arbeta om 1979 års handläggningsordning för statliga lokalförsörjningsärenden. KBS medverkar i detta arbete. Flertalet av förslagen avseende ändrade styrformer, KBS roller resp. utveckling av verkets uppdragsverksamhet avses att behandlas inom ramen för detta arbete. Regeringen har vidare i bl a. 1988 års budgetproposition och i 1988 års årliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar lämnat riktlinjer när det gäller utvecklingen av ansvars- och arbetsfördelning mellan KBS och lokalbrukarna.

KBS har genomfört intervjuer med ett antal lokalbrukare kring olika serviceniváer. Resultatet avses bilda underlag för den fortsatta försöksverksamheten med lokalkostnader pâ ramanslag samt vid framtagandet av nya upplâtelseavtal.

KBS har ocksâ under senare âr genomfört undersökningar kring sitt förhållande till omvärlden. Statens institut för personalutveckling (SIPU) har för verkets del gått igenom dessa rapporter. Sammanfattningsvis konstaterar SIPU att KBS förhållande till omvärlden pâ det hela taget fungerar ganska väl. Detaljsynpunkter finns dock när det

gäiier b1.a. den interna samordningen, underhâli och ombyggnad samt informationen om och när åtgärder ska11 genomföras.

Som en fortsättning på Förnyeiseprogram 1987 har inom KBS översyn av verkets organisation och iedning igângsatts. Det övergripande mâiet här är att förutom den operativa iedningen ska11 mer renodiade stabsoch expertfunktioner utföras centrait och de operativa uppgifterna i än högre utsträckning regionait och iokalt.

Föijande förutsättningar gä11er eniigt KBS för det fortsatta organisationsutveckiingsarbetet inom verket:

- ett Nuvarande organisationsstruktur med huvudkontor, begränsat antal regionkontor och en fortsatt utveckiing av den 1oka1a organisationen bibehåils.

- Renodiingen av huvudkontorets stabs- och expertroil fortsätter.

- Något särskilt organisatoriskt mönster skapas inte för uppdragsverksamheten, även om handläggning och ansvar kan avvika från verkets eget iokaihâiiningsomrâde. Däremot ska11 uppdragsverksamheten redovisningsmässigt särskiijas frân verksamheterna inom verkets eget 1oka1hâ11ningsområde.

- Särskiid ska11 tas ti11 till hänsyn möjligheterna ökad mâistyrning och tiil att resuitatenheter skapas varigenom enklare intern mâistyrning och uppfö1jning kan ske.

- Ökad tyngd ska11 ges åt fastighetsförvaitningen och en fortsatt anpassning ske av 1oka1hâ11ning, byggproduktion och inredning ti11 ändrade externa vi11kor.

Vad gä11er utveckiing och anpassning av KBS styrsystem har en ny arbetsordning som regierar förutsättningarna för deiegering av uppgifter och besiutsfunktioner inom verket tagits i bruk fr.o.m. den 1 Juli 1987.

Regeringen har i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88 100, bi1.

9) förklarat sig positiv till den beredskap KBS visar genom det interna förnyelseprogrammet. Några av de övergripande frågeställningarna förutsätter emellertid ställningstagande från statsmakterna. Enligt föredraganden är det därför viktigt att KBS förnyelsearbete samordnas med resultatet från förevarande utredning, liksom från den översyn av handläggningsordningen som påbörjats.

Beslut om fortsatt delegering och regionalisering

KBS har i februari 1988 tagit beslut om det fortsatta förnyelsearbetet i nuläget när det gäller organisationsutveckling, styrmodeller etc.

Beslutet innebär att planering och verkställighet av inhyrningsärenden skall regionaliseras med början den 1 juli 1988 som ett led i en fortsatt delegering och regionalisering av operativa uppgifter gällande verkets lokalförsörjningsplanering.

Delegering och regionalisering av projektledning för byggproduktion skall fullföljas. Varje region skall i princip svara för sin projektledning.

Huvudkontorets inredningsarbete skall inriktas mer på tidiga skeden i lokalförsörjningsprocessen och på utvecklingsarbete. Förändringen innebär fortsatt delegering av löpande mindre ärenden till lokalbrukaren och regionerna och ett ökat samordningsansvar för inredningsfrâgorna hos projektledaren vid större byggprojekt. Genomförandet skall ske med början den 1 juli 1988. Förvaltningskontoret i kvarteret Garnisonen placeras från samma datum organisatoriskt vid verkets östra region.

Utgångspunkten är att förändringarna skall genomföras inom ramen för KBS nuvarande principiella organsation och gällande programindelning.

I beslutet lämnas vidare planeringsförutsättningar och direktiv för den fortsatta organisationsutveckling som skall samordnas med pågående externt arbete. Här har avstämningar successivt skett under våren 1988.

I pianeringsförutsättningarna iämnas b1.a. riktiinjer för indeiningen av verksamheten i verksamhetsområden samt för arbets- och ansvarsfördeiningen me11an huvudkontoret och regionerna viika stryker under den mer utprägiade koncernlednings- och stabsroiien för huvudkontoret. Även i fortsättningen ska11 dock vissa operativa uppgifter och serviceuppgifter 1igga kvar på huvudkontoret. Vidare iämnas riktlinjer för utveck1ing av styrsystemet mot ökad måistyrning. Utgångspunkt för den fortsatta de1egeringen och regionaiiseringen är i stort sett en haivering av huvudkontoret på några års sikt.

När det gä11er 1oka1fÖrsörjningsärenden skali huvudkontorets insatser koncentreras ti11 de tidiga skedena. Efter uppdrag och direktiv til] regionerna 1äggs ansvaret för den fortsatta processen pâ dessa. Viktigare frågor, b1.a. kring va1 av 1oka1försörjningsaiternativ, prioritering inom investeringsramar samt besiut om redovisning ti11 regeringen, iigger kvar på huvudkontoret.

I detta sammanhang bör även den successiva utbyggnad av verkets 1oka1a organisation för fastighetsförvaitning som pågått sedan mitten av 1980-taiet nämnas. Utbyggnaden innebär främst att resurser för pianering och iedning av underhå11 och mindre ombyggnadsâtgärder f1yttas ut från regionkontoren och piaceras i nära anslutning ti11 1oka1beståndet och tiiisammans med resurserna för den övriga tekniska fastighetsförvaltningen. Sådana åtgärder har genomförts inom samtiiga regioner.

3.3.3.4 Avveckiing av tomma 1oka1er m.m.

Av den av verket förva1tade 10ka1arean per den 30 juni 1987 är ca 200 000 m , motsvarande ca 2,2 Z outhyrda 10ka1er varav nästan 90 % är tvâ av de outhyrda finns i statsägda. Drygt tredjedeiar

iokaierng

Stockho1msomrâdet. Av de tomma 1oka1erna är ca 155 000 m , motsvarande 77 %, 1oka1er som beräknas kunna användas för den stat1iga 1oka1försörjningen där iokaianvändningen inte är kiar e11er lokaierna tas i bruk vid en senare pianerad tidpunkt. Ca 22 000 m , motsvarande 11 %, är 1oka1er dr iokaianvändningen är k1ar och byggnadsåtgärder pågår och 24 000 m , motsvarande 12 %, är 1oka1er som är oiämpiiga från

och ska11 avveckias genom försäljning, riv- 1oka1försörjningssynpunkt e11er stå kvar under verkets förvaitning av andra skäi, t.ex. som ning byggnadsminnesmärken.

har bes1utat att statens innehav av uthyrningsbostäder ska11 Riksdagen avvecklas. Det innebär att KBS har att försä1ja e11er på annat sätt avveckia det bostadsbestånd som verket förvaitar. Avveckiingen omfattar ca 1 000 bostäder och denna ska11 eniigt KBS pianering vara genomförd t.o.m. budgetåret 1991/92. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 t.o.m. budgetåret 1986/87 har 573 bostäder, motsvarande knappt 60 Z av det aktue11a beståndet, avveck1ats.

3.3.4 Utveck1ing inom försvarets iokalförsörjningsomrâde

3.3.4.1 Utveckiing inom fortifikationsförvaltningen

FortF bi1dades 1948 i sin nuvarande form genom att de uppgifter som tidigare åvi1at arméns fortifikationsförvaitning, marinförvaltningen, f1ygförva1tningen och statens bostadsanskaffningsnämnd sammanfördes ti11 ett ämbetsverk. FortF har under dessa 40 år mer e11er mindre oavbrutet varit föremâi för e11er på annat sätt berörts av organisationsutredningar.

Bzggnadsomrâdena

Före 1966 ingick FortF:s nuvarande regionaia organisation, byggnadsområdena, som byggnadsavdeiningar i miiitäromrâdesstabernas sektion 8. År 1966 bröts byggnadsavde1ningarna ut och biidade fristående regiona- 1a byggnadskontor direkt understäiida resp. MB.

Inför 1982 års försvarsbesiut prövades i viiken utsträckning personaiminskningar var möjiiga vid FortF. I sitt yttrande över de oiika personalnivâer som övervägdes för FortF:s dei angav verket att de var förutsatt att ett fortifikationsverk inrättades och att de möjliga, dåvarande i FortF s organisation. Vidare byggnadskontoren integrerades menade FortF att det krävdes en förutsättningsiös utredning om forti-

fikations- och byggnadsverksamhetens uppgifter och organisation.

Genom regeringsbeslut den 28 januari 1982 inlemmades byggnadskontoren i FortF fr.o.m. den 1 juli 1982 och benämns därefter byggnadsomrâden. Samtidigt överfördes ca 20 personâr från byggnadsomrâdena till militäromrâdesstaberna som resurs främst för planläggning och projektering av befästningsarbeten.

Omlokaliseringen till Eskilstuna

Som ett resultat av riksdagsbeslut 1973 omlokaliserades FortF:s centralförvaltning till Eskilstuna 1980.

Omlokaliseringen innebar en stor personalomsättning. I dag finns bara 20 Z av den personal som före 1980 var anställd i Stockholm kvar vid verket. Rekryteringssvârigheter, särskilt avseende kvalificerad teknisk och ekonomisk personal, ledde till att konsultutnyttjandet ökade dramatiskt under de första åren i Eskilstuna. Numera ligger konsultutnyttjandet på en mer normal nivå. Svârigheterna att rekrytera kvalificerad personal kvarstår dock delvis.

Rationalisering och personalminskning

FortF har varit föremål för betydande rationaliseringar sedan början av 1970-talet. Denna rationaliseringsprocess är ännu inte avslutad. Under perioden 1973 - 1987 har vid i stort sett oförändrad genomsnittlig byggproduktionsnivä personalstyrkan vid FortF nedbringats frän ca 1150 personâr till ca 750 personâr. Minskningen är främst ett resultat av rationaliseringar samt delegering och regionalisering av arbetsuppgifter och har till största delen tagits ut vid centralförvaltningen.

Pågående utveckling

Under perioden 1984 - 1986 har ett omfattande utvecklingsarbete skett vid FortF avseende bl.a. central och regional organisation, ledningsprinciper, uppgifter och verksamhetsinriktning samt kundkontakter och marknadspolicy. Organisationsutvecklingsarbetet har bedrivits i form av projektet FortF NY. Arbetet har skett i tvâ steg. I det första steget (FortF NY I) behandlades den centrala organisationen, medan det andra steget (FortF NY II) tog upp den regionala organisationen. Under 1986 gjordes vidare tvâ utredningar som närmare analyserade tvâ speciella funktioner, besiktning och driftinstruktioner. Under hösten 1987 blev en utvärdering av det projektledarkoncept, som utgör en viktig del av den nya organisationen, klar.

Som ett resultat av arbetet lades inom FortF tre grundläggande ideér fast om ledningsfilosofin avseende verksamhet, marknad och organisation.

FortF:s verksamhetsidé innebär att FortF är försvarets specialorgan för anläggnings- och lokalförsörjningsfrägor. Uppgiften är att hjälpa uppdragsgivare, förvaltare och brukare av försvarets fastigheter samt övriga kunder att lösa sina fastighetsfrâgor till lägsta kostnad och högsta effekt.

FortF:s verksamhet bedrivs inom lokalförsörjningsprocessens samtliga skeden, nämligen lokalförsörjningsplanering, anskaffning och avveckling av mark, byggnader och anläggningar samt fastighetsförvaltning. Detta motsvarar i FortF s terminologi studier, byggproduktion och fastighetsförvaltning. Dessutom finns ett antal stödaktiviteter som gemensam ledning, administration, forskning och BRB.

FortF har därför sedan den 1 juli 1986 delat upp sin verksamhet i följande sex program:

studier,

byggadministration,

fastighetsförvaltning,

forskning,

- BRB,

gemensam ledning och administration.

Varje verksamhetsområde har sin egen marknad med sina egna kunder. Marknadsidén innebär följande.

F0rtF skall samtidigt arbeta pâ flera olika marknader och bedriva en diversifierad verksamhet.

- om alla nuvarande och FortF skall öka lyhördheten och kunskapen potentiella marknader.

- FortF skall öka insatserna pâ marknader som ger gott resultat.

- FortF skall marknaden i ökad omfattning satsa pâ den externa utanför försvaret.

F0rtF:s organisationsidé kan formuleras på följande sätt:

kraftfull ledning, planering och uppföljning av verksamheten,

delegerat beslutsansvar,

organisationsanpassning till marknadens och kundernas behov, arbetssätt och lokalisering,

utbyggd lokal marknadskontakt,

- och resurser för unik centrala specialistfunktioner produktion.

En väsentlig del av utvecklingsarbetet var att ett nytt koncept utvecklades kring projektadministration och projektledning.

Det nya projektiedarkonceptet innebär en gränsdragning meiian studier (behovsgenerering), iedning av ny- och ombyggnadsprojekt, genomförande (projektering) av ny- och ombyggnadsprojekt samt fastighetsförvaltning.

En grundtanke är att de resurser som är direkt engagerade i ny- och ombyggnadsverksamheten bryts ut ur iinjeorganisationen och samias kring byggprojekten i projektgrupper. Projektiedarna ska11 arbeta över de iinjeorganisatoriska gränserna och verka inom hela FortF:s organisation för att få möjiighet att utifrân ett definierat totaiansvar påverka, utforma och inrikta verksamheten frân utredning ti11 färdig produkt. Projektiedarens totaiansvar omfattar ett administrativt, ekonomiskt och tekniskt ansvar samt tids- och uppföijningsansvar. Resurser och befogenheter anpassas ti11 ansvaret.

Under iniedningen av organisationsutveckiingsarbetets andra steg genomfördes ett anta] intervjuer bland FortF:s uppdragsgivare samt vissa iokaibrukare. Avsikten var att kartiägga krav och förväntningar pâ FortF. Därvid framkom krav pâ

bra närstöd,

- förstärkta iokalkontor,

snabbhet,

- i stäiiet konsu1t/rådgivare för övervakande myndighet,

stöd i tidiga skeden,

- för underháii iángsiktigt underiag och drift,

forskning och utveckiing av befästningar och fiygfäit.

Dessa önskemäi har iegat ti11 grund för organisationen av centraiförvaitningen och de anpassningar av FortF:s regionaia och iokaia organisation som har skett. För centraiförvaitningen infördes den nya organisationen fr.o.m. den 1 juii 1985. Vid byggnadsomrâdena infördes den

nya organisationen fr.o.m. den 1 juli 1987.

Den nya organisationen vid centralförvaltningen innebär att den tidigare uppdelningen på en kasernavdelning och en befästningsavdelning har upphört. I stället har inrättats

en avdelning för produktionsplanering, produktionsledning och produktionsuppföljning,

en studieavdelning för att stödja uppdragsgivarna i tidiga skeden,

- en särskild avdelning (teknikavdelningen) där allt projekteringskunnande sammanförts,

en avdelning för de frågor avseende teknisk fastighetsförvaltning som âvilar FortF.

Regionalt innebär organisationen att betydelsen av förbandsservicen betonas. Ungefär hälften av de regionala och lokala resurserna används för förbandsservice.

Omorganisationen har inte inneburit någon omfördelning av resurser eller personal mellan central, regional och lokal nivå. Under perioden 1982/83 - 1986/87 har fördelningen mellan central nivå och byggnadsområdesnivâ varit densamma med ca 62 % av personalen centralt och resten vid byggnadsomrâdena.

En del av organisationsutvecklingsarbetet har motiverats av en vilja att finna vägar som kan bidra till att FortF:s organisation förändras från att ha varit produktionsinriktad till att bli marknadsorienterad. Betoningen bör enligt verket ligga på FortF:s roll som stödorgan och leverantör av tjänster. FortF:s långsiktiga organisationsutveckling skall därför präglas av närhet till kunderna, snabbhet, flexibilitet och kompetens.

Mot denna bakgrund innebär strategin för den långsiktiga utvecklingen inom FortF följande.

- Närservicen skall prioriteras. Målet är att förstärka lokalkontorens profil och kompetens mot förbandsservice och fastighetsförvaltning.

- Den regionala kompetensen avseende projektering skall fördjupas.

- Projektledarkonceptet skall utvecklas. Den nämnda utvärderingen utgör ett led i denna utveckling.

- Försök att där görs utveckla metoder för resursdimensionering hänsyn tas till kundernas efterfrågan på stöd och service.

Den långsiktiga organisationsutvecklingen är avsedd att medföra en förstärkning och utveckling av regional och lokal nivå. Det kommer att medföra att en relativt sett större andel av personalen kommer att vara placerad regionalt eller lokalt.

Utveckling av planering och uppföljning

Under de senaste åren har förekommit ett omfattande arbete att utveckla planeringen och uppföljningen vid FortF. Arbetet har i huvudsak skett inom ramen för den ordinarie planeringen och uppföljningen, dvs. verksamhetsplaneringen.

Ett tidredovisningssystem har utvecklats som fr.o.m. den 1 juli 1987 omfattar hela FortF centralt, regionalt och lokalt. Systemet ger möjligheter att följa upp nedlagd tid på kostnadsbärare, program och delprogram samt projekt. Redovisningssystemet har utvecklats så att det omfattar både kostnadsställen (enhet) och kostnadsbärare (program och delprogram). Samtidigt har alla läsningar avseende kostnadsslag tagits bort och ersatts av en anmälningsskyldighet.

Försök görs att ta fram mål för de olika internprogrammen och att ange nyckelområden och prioriterade verksamheter. De första mer omfattande försöken har skett i samband med verksamhetsplaneringen för budgetâren 1987/88 och 1988/89. Arbetet avses fortsättas och utvecklas under kommande planeringsperioder.

Satsningar görs pâ budgetuppföijning och prognoser. Under budgetåret 1987/88 har uppföijningen av verksamheten och resursförbrukningen per program och deiprogram utveckiats.

Under hösten 1987 har ett projekt med syfte att se över FortF s styrsystem avseende produktion och ekonomi påbörjats.

Chefsutveckiing och rekrytering av civi1ingenjörer

Under första halvåret 1987 har studiecirk1ar om 1edarskapsutveck1ing genomförts med ail arbetsiedande personai inom FortF. Erfarenheterna av studiecirklarna avses resuitera i utveckiing av ett långsiktigt chefsförsörjningsprogram och ett program för chefsutbiidning.

Civi1ingenjörer är en kategori som visat sig vara svår att rekrytera tili FortF efter omiokaiiseringen 1980. För att förbättra rekryteringen av civiiingenjörer har riktade insatser genomförts. Dessutom har rotationstjänstgöring möjiiggjorts.

3.3.4.2 Utveckiing inom försvaret i övrigt

Rationaiiseringen inom försvarets 1oka1försörjningsomrâde har varit omfattande. Nedan redovisas delar av den rationaiiseringsverksamhet som föresiagits, påbörjats e11er genomförts.

ORG 90

FortF har på ÖB:s uppdrag i samråd med huvudprogrammyndigheterna och FRI genomfört en översyn av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvarsmakten (ORG 90), ink1. åtgärder som syftar ti11 ökad decentraiisering samt geografisk samordning och gemensamt resursutnyttjande. Försiag har iämnats ti11 ÖB den 1 december 1987 inom fyra deiomrâden, nämiigen

- bl.a. utveckling av lokalförsörjningsprocessen, principsamordning av funktionsvisa kravspecifikationer m.m. samt utveckling av modeller för ramprogram i lokalförsörjningsprocessens inledande utredningsskede,

- mellan bl.a. utarbetande av planeringsuppgiftsfördelning nivâer, och genomföranderutiner anpassade efter lägre regionala/lokala myndigheters ökade ansvar och inflytande över produktionsresurserna,

geografisk samordning inom fastighetsförvaltningsomrädet syftande till överenskommelser där en myndighet pâ sikt svarar för verkställighetsresurser för främst driftverksamheten inom geografiskt sammanhâllna områden och över försvarsgrensgränserna,

- och fastighetsenhet vid översyn av organisation för fortifikationslägre regional/lokal myndighet inkl. Gotland.

Sammanfattat innebär F0rtF:s förslag att förändringarna koncentreras till i byggprocessen. Beslut om produktion skall ske inledningsskedet efter värdering av alternativa ramprogram med kalkylerad investeringskostnad och ârskostnad. Kostnads- och effektanalys föreslås föregå val av alternativ för ramprogram. Ett ökat samarbete mellan huvudprogrammyndigheter, FortF samt övriga myndigheter med fackuppgifter i lokalförsörjningsprocessen förutsätts härvid.

Förslagen innebär dessutom att rutiner för planering, produktionsledning och uppföljning inom hpo 1 har utvecklats för högre regional och lägre regional/lokal nivå inom försvaret. Ytterligare utveckling har föreslagits av ÖB i FU 88:5 slutremiss från april 1988.

Inom området har ett samordningsalternativ för geografisk samordning Övre Norrlands militäromrâde utarbetats i samråd med berörd MB och andra berörda försvarsmyndigheter. Samordningen baserar sig på köp av tjänster och berör fastighetsdriften med tyngdpunkt pâ maskintjänstomrâdet. Arbetet fortsätter f.n. inom Södra militäromrâdet.

FortF s förslag rörande organisationen av fortifikations- och fastighetsenhet nivå omfattar ett principförslag där pâ lägre regional/lokal

planerings- resp. verkställighetsfunktion renodlas. Ansvar för detaljutformning åvilar varje enskild myndighet. De lägre regionala/lokala myndigheter som genomfört organisationsförändringar under senare tid har samtliga följt FortF:s principförslag. För verksamheten på Gotland innehåller FortF:s förslag två alternativ som båda innebär en gemensam driftorganisation, men som skiljer sig beträffande ledningsfunktionen.

ÖB har inte tagit slutlig ställning till förslagen i ORG 90 i avvaktan på pågående utredningsarbete inom förevarande utredning och FU 88. (Dessa frågor har behandlats närmare i avsnitten 3.3.1 och 3.3.2).

Organisationsutveckling

Den organisationsutveckling som genomförts inom försvaret under den senaste tioårsperioden har främst syftat till sammanslagning i större fastighetsförvaltningsomrâden. Där har resurserna samlats under resp. försvarsområdesbefälhavare som har territoriellt ansvar i skedena fred, kris och krig. Detta har resulterat i samordnade resurser i Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Ystad-Revinge, Göteborg, Skövde, Karlsborg, Linköping, Stockholm, Östersund, Sollefteå, Eksjö, Hässleholm, Visby, Luleå och Boden.

Resultatet av den genomförda samordningen är personal- och kostnadsminskningar. Samordningen anses emellertid ha fått negativa konsekvenser för underlydande regementschefers möjligheter att påverka miljö och servicenivå. F.n. pågår en återgång till omrâdesansvar, som syftar till höjd kvalitet inom fastighetsförvaltningen och en högre servicenivå.

Härutöver har försvaret på regeringens uppdrag initierat ett vidgat s.k. sambruk av förbandens fastighetsförvaltningsresurser med motsvarande resurser inom kommuner och landsting. Trots den relativt korta period som denna utveckling pågått anses goda förutsättningar föreligga, t.ex. i fråga om samverkan vid generalplanering i syfte att hushålla med samhällets totala lokaltillgångar. Genom denna samordning skapas förutsättningar för förbättrad samordning mellan förband och V kommuner vid beredskap, kris och krig.

Styrsystemens utveckling

En successiv förbättring har skett av planering och budgetering. Samtliga försvarsmyndigheter arbetar nu med en femårig planeringscykel. Som ett ytterligare stöd inom fastighetsförvaltningen har försvaret utvecklat ett datorbaserat informations- och planeringssystem (INFI), främst för regional och lokal nivå inom försvaret. I systemet ingår ett fastighetsregister som bildar grunden för försvarsmyndigheternas planering, budgetering och analys av fastighetsförvaltningen. Systemet skall även användas för långsiktiga prognoser. Bl.a. ingår i systemet lângsiktsplanerat fastighetsunderhåll.

Försök med s.k. decentraliserad produktionsledning (Depr0l) har bedrivits inom Nedre Norrlands militärområde innebärande ett vidgat bemyndigande för lägre regionala/lokala myndigheter. Syftet med försöken var bl.a. att genom delegering av beslutsbefogenheter till den lägre regionala/lokala nivån skapa förutsättningar för kostnadsbesparingar. Grundat på erfarenheterna inom försöken har beslutsbemyndigandet till de lägre regionala/lokala myndighetscheferna utvidgats. Detta har lett till att berörda myndighetschefers möjligheter till avvägning mellan produktionsresurserna personal, materiel samt lokaler och anläggningar kunnat utvidgas.

Personalutveckling och personalreducering

Genom höjda kompetenskrav vid rekrytering samt med hjälp av omfattande utbildning har inom försvaret uppnåtts en nivå där både lednings- och verkställighetspersonal har fått ett ökat tekniskt kunnande.

Med bibehållen kvalitet inom fastighetsförvaltningen har omfattande personalreduceringar kunnat utföras. Som exempel kan nämnas reduceringen av driftpersonal från 1 150 personår âr 1972 till ca 700 personâr 1988. I denna minskning ligger dock även effekterna av förbandsavvecklingarna under 1970-talet. Vid oförändrad ekonomisk planeringsram för försvaret avses till 1992 ytterligare tioprocentiga rationaliseringar genomföras.

Försvarets fastighetsförvaltning är idag uppdelad pâ flera ansvarsområden, bl.a. hantverk, maskintjänst och lokalvârd. Studier har bedrivits i syfte att skapa underlag för beslut om att integrera dessa områden. Totalt inom försvaret uppgår personalkostnaderna för fastighetsförvaltningen samt lokalvârden till ca 500 milj. kr. årligen. Samordningen har i studierna bedömts ge en besparing motsvarande minst 10 %, dvs. ca 50 milj. kr. per âr.

Energibesparing

Försvaret har mellan åren 1978 och 1985 via KBS erhållit ca 150 milj. kr. utanför försvarsramen för att genomföra lönsamma energisparande åtgärder. Vidtagna åtgärder har lett till en minskning av energikostnaderna med 70-80 milj. kr. per âr.

Energibesparingen har varit ett prioriterat rationaliseringsomrâde som genomförts i nära samarbete med KBS och berörda kommuner. Försvaret har i stort vidtagit de åtgärder vilka kan anses räntabla inom en treårsperiod. De investeringar som nu genomförs har en återbetalningsperiod som överstiger tre år med dagens energipriser.

Utöver de rena energibesparingsâtgärderna har en utveckling skett beträffande teknisk övervakning. Denna utveckling har delvis skett integrerat med en utbyggnad av den tekniska bevakningen.

I övrigt har förbanden tillförts tekniska hjälpmedel i form av fordon, maskiner och kommunikationsutrustning.

Avveckling

Försvaret har i särskilda projekt bedrivit avveckling av mark och byggnader som inte behövs för verksamheten. En särskild avvecklingsplan har 1980 framtagits av FortF i samarbete med resp. försvarsgren. Den handlar i de flesta fall om rivning därför att byggnaderna och anläggningarna ligger så till att de inte har bedömts vara möjliga att

avveckla genom försäljning. Rivningen finansieras inom hpo 1. Av ett i planen beräknat överskott på ungefär 12 000 byggnader har i dagsläget ca hälften avvecklats. Avvecklingen har nu stagnerat, främst beroende pâ att en fortsättning är beroende av nyanskaffning av rationella förrâdslokaler.

Vad gäller av etablissement berörda av riksdagens tidigare beslut om fredsorganisatoriska förändringar (förbandsnedläggelser m.m.) är i dagsläget alla beslut om avveckling genomförda.

Vad gäller byggnader, mark och anläggningar i övrigt som försvaret inte har behov av pågår ett kontinuerligt avvecklingsarbete. Detta genomförs av FortF i nära samarbete med berörda myndigheter inom försvaret. Här handlar det om byggnader, mark och anläggningar som ligger så till att de kan avvecklas genom försäljning. I flera fall rör det sig om byggnadsminnesmärkta byggnader. Resp. försvarsgrenschef tar initiativ till sådan avveckling.

F.n. pâgâr större avveckling av denna typ vid Kalix försvarsomrâde (Fo 67), Boden, Ljungbyhed, Vaxholm, Karlskrona och Karlsborg. Senaste större avveckling är Rommehedslägret som har sålts till Borlänge kommun.

FortF har också regeringens uppdrag att avveckla permanent- och fritidsbostäder inom försvaret. Myndighetsvisa avvecklingsplaner har tagits fram och verkställs efter hand.

Genomförd avveckling har inneburit att över hälften av det bestånd av permanentbostäder som fanns inom försvaret när riksdagsbeslut togs har avvecklats. Av ca 800 permanentbostäder som f.n. finns kvar inom försvaret ligger hälften inom bullerstörda områden, dvs. vid flygflottiljer samt skjut- och övningsfält. Dessa bostäder måste avvecklas genom rivning eller alternativanvändning. En del av bostadsbyggnaderna är i så gott skick att det har bedömts vara kapitalförstöring att riva dem under den tioârsperiod inom vilken avvecklingen bör ske i enlighet med riksdagens beslut. Resten av permanentbostadsbeståndet utgörs av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bostadsbyggnader med god teknisk status på orter där försvaret är dominerande arbetsgivare och

har bedömts ha ett fortsatt stort behov av permanentbostäder. ÖB har uppdragit at FortF att hos regeringen begära att avveckiingstiden för dessa permanentbostäder för1ängs.

Vad gä11er fritidsbostäder sker en kontinueriig rivning och i nägra fa11 försäijning. En1igt p1anen avses fritidsbostadsbestândet minskas från ca 700 st ti11 ca 200 st. De ca 200 fritidsbostäder som pianeras att b1i kvar inom försvaret avses användas för bevakningsuppgifter i skärgården i strategiskt viktiga områden.

3.4 Förhâ11anden inom den kommunaia, 1andstingskommuna1a och privata bygg- och fastighetsförva1tningssektorn

3.4.1 Kommuner och landsting

Fastighetsbestândet

Primärkommunerna disponerar 50 mi1j. m2 iokalarea. Ca 10 Z av dessa

1oka1er hyrs in från andra fastighetsägare. Därti11 kommer de fastigheter som ägs av kommunala bostadsboiag, affärsverk och stiftelser. Landstingens ägda fastigheter motsvarar ca 25 miij. m . Dessa utgör ca 90 X av de 1oka1er som landstingen disponerar.

Loka1kostnaderna för primärkommunerna och 1andstingen utgör ungefär 35 X av skatteintäkterna och 25 Z av den totaia budgeten.

Ro11förde1ning

Genere11t sett har kommunerna av tradition en hög sjä1vförsörjningsgrad när det gä11er 10ka1er och fastighetsförvaitning. Kommunerna äger merparten av de fastigheter som man bedriver verksamhet i. De finansierar fastighetsinvesteringarna med skatteintäkter och de bedriver merparten av fastighetsförvaitningen med kommuna1t anstä11d personai. Däremot genomförs om- och nybyggnader samt större underhâ11sinsatser ofta av entreprenörer. Likaså utförs projekteringsinsatser och byggad-

ministrativa uppgifter i stor utsträckning av externa konsulter.

Om lokalen anskaffas genom eget byggande finns det ofta ett centralt organ, t.ex. fastighetsnämnd eller central byggnadskommitté, som har byggherreansvar. I större primärkommuner kan det finnas flera byggherrefunktioner.

Vissa av de större kommunerna har tidigare haft egen projekteringsverksamhet. Merparten av denna verksamhet har successivt avvecklats under det senaste decenniet. Alla kommuner och landsting har dock kvar personal för projektadministration, dvs. projektledning, projekteringsledning, och ibland också för byggledning och kontroll. Byggande i egen regi, dvs. egen entreprenadverksamhet, är kommuner och landsting sällan engagerade i.

De tjänster som upphandlas från entreprenörer är endast de tyngre underhâllsinsatserna samt vissa serviceinsatser, t.ex. vakthâllning och service pá installationsenheter.

I många medelstora och större kommuner svarar den verksamhetsansvariga nämnden (lokalbrukaren) också för fastighetsförvaltning och inhyrning av lokaler. Till skillnad frân landstingen har dock också många primärkommuner ofta en gemensam resurs för fastighetsförvaltning inom fastighetsnämndens ansvarsområde. I mindre kommuner är det ofta den enda fastighetsförvaltande enheten. De fastighetsförvaltande enheternas organisation varierar vad gäller omfattning och kompetens.

De enheter som sysslar med fastighetsförvaltning handhar i varierande utsträckning även lokalvârd, skötsel och underhåll av utrustning och inventarier samt övrig verksamhetsanknuten service.

Under senare år har många primärkommuner samordnat resurserna för fastighetsförvaltning och lokalvârd i syfte att dämpa kostnadsutvecklingen. Ofta finns det då någon form av internhyreskontrakt. Dessa kontrakt är emellertid i stor utsträckning ofullständiga i jämförelse med ett externt hyresavtal. Samtidigt har en motsatt utveckling pågått. De allmänna decentraliseringssträvandena har ibland uppfattats som att även verkställighetsresurserna skall fördelas på de olika

nämnderna.

Under senare âr har flera landsting inrättat fastighetssektioner under byggnadsavdelningarna i syfte att stärka kompetens och samordning inom fastighetsförvaltningsfrâgor. Exempel pâ arbetsuppgifter är förhandlingar och kontraktsskrivning i samband med förhyrningar, planering av fastighetsunderhâll, energisparfrâgor, biträde åt de fastighetsförvaltande enheterna och ajourhâllning av fastighets- och lokalregister.

Ekonomi

Vid investeringsbesluten betraktas storleken pâ investeringen som den viktigaste ekonomiska storheten. Finansiering av investeringar sker via den kommunala kapitalbudgeten. Kapitalkostnaderna för gjorda investeringar fördelas sedan ofta på den lokalbrukande enheten, men ingår sällan i budgetramen. Detta förfaringssätt medför att lokalerna ofta upplevs som en “fri nyttighet.

Resultatredovisning i egentlig mening saknas eftersom fastighetsförvaltning än så länge sällan utgör ett eget ansvarsområde.

Utvecklingstendenser

I många kommuner kommer fackförvaltningarna genom ändringar i budgetreglementen 0. dyl. att fä stor frihet att disponera sina resurser inom angivna ekonomiska ramar. Ett minskat lokalbehov kan därmed ge utrymme för en ökning av en annan resurs. Även sättet att beräkna och behandla kapitaltjänstkostnaderna är föremål för omprövning.

Storleken på fastighetsinnehaven ifrågasätts. Många kommuner har därför börjat att sälja ut delar av sitt fastighetsinnehav. Detta gäller t.ex. fastigheter som inköpts för saneringar vilka aldrig kommit till stånd, industribyggnader som övertagits av olika näringslivspolitiska skäl och delar av râmarksreserven.

Två förhållanden kan anses vara grundläggande för den effektivisering som idag eftersträvas i de flesta kommuner. Det ena är att man skaffar sig bättre styrning och kontroll över sitt fastighetsbestånd, dess egenskaper och funktion, både ur teknisk och ekonomisk synpunkt. Det andra innebär att de olika rollerna såsom ägare och förvaltare, brukare samt finansiär av fastigheterna görs distinktare.

En lösning som f.n. diskuteras i många kommuner är att finansförvaltningen agerar som bank och att en särskild fastighetsenhet inrättas som tar ägar- och förvaltaransvar medan brukarna får en ren hyresgästroll. En sådan uppdelning medför att regelrätta avtal kan upprättas mellan finansförvaltningen och fastighetsenheten om finansieringen av det befintliga fastighetsbeståndet samt om framtida nyoch reinvestering. Vidare kan mellan fastighetsenheten och brukaren villkor för upplåtelsen anges i form av sedvanliga hyreskontrakt.

Den klara rollfördelningen möjliggör också införandet av ett affärsmässigt internprissystem, som styr parterna till ett effektivare beteende. I frågan om internhyra diskuteras både självkostnadsbaserade och marknadsbaserade hyror.

En fråga som ofta tas upp från brukarsynpunkt är vilken part i hyresförhållandet som är bäst lämpad att ta ansvar för drift och underhåll. Brukarna befarar att de inte längre skall kunna påverka fastighetens drift och underhåll med hänsyn till verksamheternas behov, då en särskild fastighetsenhet inrättas. Problemet kan emellertid lösas inom ramen för hyresförhållandet på så sätt att ansvaret för de olika momenten i det individuella fallet fördelas mellan parterna med hänsyn till behov och kompetens. Dock anser man allmänt att fastighetsenheten inte skall släppa ifrån sig ansvaret för det yttre underhållet, dvs. ansvaret för byggnadens värde och långsiktiga funktion.

3.4.2 Den privata sektorn

Fastighetsbeståndet

De större ägarna av privata hyresfastigheter kan grovt delas in i

banker och andra finansiella institubyggföretag, försäkringsbolag, tioner, fastighetsbolag och handelsföretag. Skanska är störst i denna grupp och äger 1,8 milj. m . Många av de börsnoterade fastighetsbolagen äger och förvaltar bestånd i storleksordningen 300 000 till 500 000 m .

Det totala taxeringsvärdet för industri- och exploateringsfastigheter var ca 191 miljarder kr. är 1985. De 100 största ägarna av dessa fastigheter äger för ungefär halva värdet.

Det största fastighetsinnehavet inom tillverkningsindustrin finns inom branscherna metall- och maskinindustrin, den kemiska industrin samt trä-, massa- och pappersindustrin. Näringsgrenen el-, värme- och vattenverk har dessutom nästan lika stort byggnadskapital som tillverkningsindustrin.

Organisation och Styrning

Sedan förvaltningsfrâgorna har börjat dominera över nybyggnadsfrâgorna successivt brutit ned sin i en har fastighetsbolagen organisation mängd resultatenheter och bolag. Pâ detta sätt har olönsamma eller på annat sätt icke önskvärda enheter kunnat säljas.

I fastighetsbolagen är förvaltningen uppbyggd efter tvâ principer En indelning är funktionell, dvs. el, VVS, måleri etc. utgör ett ansvarsområde i hela beståndet. En annan indelning är efter olika affärsområden, t.ex. kontor, bostäder eller helhetsansvar för fastigheter inom ett naturligt geografiskt omrâde.

I de större förvaltningarna finns oftast en dokumenterad underhållsliksom andra ekonomiska styrmedel, präglas av planering. Kontoplanen, en kombination av skattemässiga och bokföringsmässiga hänsyn. De större förvaltningarna har kompletta administrativa system med datorstöd för fastighetsregister, hyres- och ekonomisystem, kalkylsystem samt tekniska system för driftstyrning och underhällsplanering.

Frânsett entreprenadföretagen är det mycket sällsynt att fastighetsägaren själv har resurser för projektering och byggverksamhet. Däremot

har de företag som sysslar med nybyggande eller ombyggnad egen projektadministration främst i form av byggledare.

I företag som har ett fastighetsbestând av viss storlek och utnyttjar detta för egen verksamhet är det inte ovanligt att fastighetsförvaltningen ombesörjes av en separat enhet. I sådana fall kan man urskilja de båda rollerna som lokalhâllare och fastighetsförvaltare. I företag med mindre bestånd eller enstaka fastigheter för egen verksamhet är fastighetsförvaltningen ofta integrerad i huvudverksamheten. I t.ex. stora industriföretag med verksamhet över hela landet har ofta en gemensam enhet under koncernledningen byggherre- och fastighetsägaransvaret medan fastighetsförvaltningen sköts av en lokal enhet.

Tydligast blir förhållandet mellan de båda parterna i de fall där fastigheterna finns i en helt avskild enhet, t.ex. ett fastighetsbolag. Fastighetsägar- eller förvaltarrollen kan i vissa fall då drivas så långt att fastighetsbolaget får en så hög grad av kommersiell inriktning att koncernledningen fâr begränsa fastighetsbolagets möjligheter till externt agerande.

Förändringarna i företagens redovisningsmetoder har bl.a. lett till att ekonomin kan analyseras på fastighetsnivâ och detta har medfört att man har kunnat införa nya analysmetoder. Hela branschen har härigenom utvecklats när det gäller likformighet i budgeterings-, redovisnings- och kalkyleringssystem sâ att olika företag exempelvis kan jämföras med olika nyckeltal.

Hyror och hyressättning

Hyresnivân för lokaler av mera generell natur och på orter av viss storlek är klart marknadspâverkad. Den mellan parterna överenskomna hyran, som ibland kallas för bashyra, är ofta indexreglerad. Den vanligaste modellen innebär att en andel av hyresbeloppet justeras efter förändringar i konsumentprisindex. Den andel som justeras varierar från fall till fall. Man kan dock urskilja ett mönster som innebär att ju lägre bashyran är relativt sett, desto större är andelen som indexregleras. En annan modell som förekommer i viss utsträckning för bu-

tikslokaler, är att bestämma hyresnivån som en andel av den omsättning som hyresgästen uppnår inom den verksamhet som bedrivs i lokalen.

Hyresvärdens åtaganden när det gäller service 0. dyl. kan också variera beroende pâ lokalernas art och hyresgästens kompetens. För vanliga standardlokaler är det vanligt att hyresvärden svarar för all drift och allt underhåll. När det gäller industrilokaler har drift och

invändigt underhåll ofta lagts över på hyresgästen.

Vad avser verksamhetsanknutna installationer och utrustning är det vanligt att hyresgästen själv svarar för installation, drift och underhåll, men det förekommer också fall där hyresvärden står för installationerna och sedan fâr ersättning i form av en förhöjd hyra.

Utvecklingstendenser

Det ökade intresset för fastighetssektorn under de senaste åren, bl.a. betingat av stigande fastighetsvärden, har medfört att branschen fått högre status, bättre rutiner, att hjälpmedel utarbetas, och att det sker satsningar pâ utveckling och utbildning.

En klar tendens är att fler och fler hyres- och industrifastigheter övergår till institutionella ägare, vilket innebär att antalet enskilda fastighetsägare successivt minskar.

Hos fastighetsägare som äger sina fastigheter för den egna verksamheten finns det många likheter med redovisade förhållanden inom den kommunala och landstingskommunala sektorn. Effektiviseringsâtgärderna är emellertid av något annorlunda slag än vad som gäller för den kommunala sektorn. I den privata sektorn handlar det mera om marknadsbefrämjande och intäktshöjande insatser samt kapitalrationaliseringar än besparingar i drift och underhåll.

En tydlig trend hos de större fastighetsbolagen är att man strävar efter att renodla den fastighetsförvaltande verksamheten. En annan tendens är att organisationer decentraliseras för att betona att fastighetsförvaltning är en serviceverksamhet och i syfte att kund-

orientera verksamheten.

F1era fastighetsägare som äger fastigheter för den egna verksamheten har under de tvâ senaste åren omprövat sin r011 som fastighetsägare och sâit ut sitt fastighetsbestând, i flera fa11 som s.k. en saleiease-back-affär. Anledningar är b1.a. att man vi11 förbättra sin iikviditet, utnyttja sitt kapital aktivare samt skatteskäi.

gwgayyxç

mré

i V ’ M L

4 ALLMÄNNA ÖVERVÃGANDEN

4.1 Tidigare förslag och aktuell utveckling

Frågan om samordning av den statliga lokalförsörjningen har utretts tidigare och olika förslag till samordningsåtgärder har presenterats. Hpg 5-kommittén och LFU behandlade sålunda frågan om samordning mellan KBS och FortF. Hpg 5-kommittén pekade i ett av sina alternativ på samordningsmöjligheter beträffande vissa av de båda verkens centrala funktioner samt samordningsmöjligheter på framför allt lokal nivå. Det andra av kommitténs alternativ innebar en sammanslagning av de båda verken. Det senare förslaget bedömdes leda till stora potentiella besparingar men kommittén uppmärksammade också att bl.a. genomförandekostnader och regionalpolitiska effekter närmare mäste studeras. LFU avvisade tanken på en sammanslagning av de båda verken men pekade i likhet med Hpg 5-kommittén pâ möjligheterna till samverkan i fråga om vissa centrala funktioner samt på möjligheterna att samutnyttja verkställighetsresurser på regional och lokal nivå. Formerna för den senare typen av samordning angavs dock inte närmare. LFU menade att denna fråga borde överenskommas mellan de båda verken.

Ett visst samarbete mellan KBS och F0rtF har också inletts vad gäller samverkan inom vissa centrala funktioner, såsom lokalförsörjningsplanering, lokalprogrammeringsarbete, tekniskt utvecklingsarbete och fastighetsförvaltning m.m. samt ett generellt utökat kunskapsutbyte. Visst samarbete mellan KBS och försvaret sker också vid avveckling av fastigheter.

Däremot har LFU:s förslag om gemensamt utnyttjande av verkställighetsresurser inom byggproduktionsområdet inte i nämnvärd omfattning lett till konkreta resultat. Hpg 5-kommittén framhöll också att dessa möjligheter var begränsade om inte en gemensam myndighet skapas.

En gemensam bedömning i tidigare utredningar har vidare varit att en samordning av den tekniska fastighetsförvaltningen rymmer stora potentiella besparingar. Härvid avses förvaltning inom KBS lokalhâllningsområde, inom försvaret samt övriga civila myndigheter med eget lokalhâllningsansvar, framför allt affärsverken. Regeringen uppdrog 1977 åt FortF och KBS att gemensamt och i samråd med berörda myndigheter, affärsverk m. fl. inventera möjligheterna till successivt ökad samverkan vid driften av statens fastigheter. De båda myndigheterna anmälde 1981 uppdraget om samverkan inom den statliga fastighetsdriften som avslutat i sin form som särskilt utredningsuppdrag. I fortsättningen avsåg de båda verken att bedriva samverkansarbetet som en del av den ordinarie, löpande verksamheten. I januari 1982 avskrev regeringen ärendet från vidare handläggning.

Fortsatt samverkan inom fastighetsdriften föreslogs av såväl Hpg 5kommittén som LFU. Hpg 5-kommitténs utredning var en förstudie och dess förslag ledde inte till några konkreta åtgärder. I anslutning till arbetet med LFU återupptog KBS och FortF det pågående samarbetet i mer systematisk form och har inom ramen för en särskild arbetsgrupp gjort en rikstäckande inventering av ytterligare samordningsmöjligheter beträffande fastighetsdrift (SFD) samt utvärdering av de orter i landet där samverkan mellan försvaret och KBS redan existerar. Gruppen har vid möten med representanter för verkens regionala enheter kommit fram till att samverkan mellan försvarsmyndigheter och KBS kunde vara möjlig på ett 50-tal orter utöver redan genomförd samverkan. Den samverkan som hittills genomförts inom SFD-verksamheten omfattar med vissa undantag enstaka fastigheter per ort. Endast i nägra fä fall köper försvaret tjänster från KBS.

I sammanhanget bör även nämnas utredningarna i Härnösand (inom ramen för den s.k. Driftgrupp Härnösand) och Gävle samt samverkansverksamheten i Borås, i vilka såväl KBS, FortF som övriga berörda försvarsmyndigheter medverkar.

Övrigt samarbete inom fastighetsdriften sker främst genom att KBS och försvaret säljer tjänster till bl a. postverket, systembolaget, försäkringskassan och Svensk Bilprovning AB. KBS försäljning av fastig-

hetsdrift uppgår sammantaget till ca 40 personår, vilket motsvarar ca 5 % av KBS driftresurser på ca 800 personår. Försvarets lägre regionala/lokala myndigheter säljer fastighetsdrift i en omfattning av sammantaget ca 17 personår, vilket utgör ca 2 % av försvarets resurser för maskintjänst pâ sammanlagt ca 780 personår.

Sammanfattningsvis kan sägas att Hpg 5-kommittén och LFU båda framhållit de potentiella vinsterna i en samordning av fastighetsdriften. Likväl har under den senaste tioårsperioden den praktiska samordningen inte kunnat drivas så långt som de olika utredningarna pekat på. Inte heller har vinster av genomförd samordning redovisats.

De under den senaste tioårsperioden redovisade förslagen till ökad samordning mellan den civila och militära sektorns lokalförsörjning har således endast i mycket begränsad utsträckning kunnat förverkligas. Framför allt LFU:s och lokalkostnadsutredningens förslag har fokuserats mot behov av förändring inom den civila sektorns lokalförsörjning, varvid KBS roll och verksamhet särskilt har uppmärksammats.

Den problemanalys som genomfördes av LFU, och på vilken utredningen baserade flertalet av sina förslag, redovisar således ett antal brister i KBS roll och verksamhet, framför allt ur de lokalbrukande myndigheternas synvinkel. Invändningar finns från myndigheterna mot KBS areanormer och svårigheter upplevs att få tillräckligt med expansionsutrymme baserat på myndigheternas egen bedömning. Flera myndigheter påtalar att anskaffningsprocessen för mindre objekt och ombyggnader i förvaltningsskedet är omständlig och tidskrävande, att det är svårt att få besked, svårt att få överblick etc. Synpunkter har framförts om att KBS borde kunna öka lyhördheten för myndigheternas krav vad gäller förvaltningen och att möjligheterna att påverka driftens utformning borde kunna utvecklas. KBS dubbla roller som myndighet och leverantör av tjänster samt svårigheterna att tydliggöra dessa i umgänget med lokalbrukarna kan enligt såväl LFU som lokalkostnadsutredningen upplevas som att parterna inte är jämbördiga och att de enskilda myndigheterna inte får det inflytande och de påverkansmöjligheter som de önskar. LFU menar också i sin problemanalys att de affärsverk som skall anlita KBS för viss anskaffning av lokaler upplever detta som en

inskränkning i en i övrigt affärsmässig verksamhet. Berörda affärsverk anser sig sakna förhandlingsposition gentemot KBS ifråga om projektadministration vid lokalanskaffning.

Regeringen har med anledning av förslagen från LFU och lokalkostnadsutredningen i 1987 och 1988 års budgetpropositioner bl.a. uttalat sig för en ökad frihet för de lokalbrukande myndigheterna inom KBS lokalhållningsområde med åtföljande konsekvenser för KBS roll och verksamhet. I 1988 års budgetproposition anges sålunda att målen för förändringen av den civila statsförvaltningens lokalförsörjning bl a. är att myndigheterna bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar disponera resurser för lokaler och att handläggningen av lokalförsörjningen i ökad utsträckning bör kunna delegeras till myndigheterna.

Ett ökat ansvar föreslås alltså för de enskilda brukarmyndigheterna i lokalförsörjningsfrâgor varvid delar av statsmakternas och KBS ansvar delegeras till myndigheterna. Omfattningen av delegeringen kan variera beroende av de enskilda myndigheterna. Regeringen har i på styrningen konsekvens med dessa förslag i 1988 års direktiv för myndigheternas anslagsframställningar anmält att myndigheter i samråd med KBS kan föra fram om förändrat ansvar i lokalkostnadsfrâgor i sina förslag anslagsframställningar för budgetåret 1989/90.

Regeringen har vidare i oktober 1987 fastställt direktiv för en översyn av den s.k. handläggningsordningen. Arbetet skall redovisas senast den 1 september 1988. Parallellt med översynen av handläggningsordningen sker också, som redovisas i 1988 ârs budgetproposition, en översyn av styrningen av KBS.

Parallellt med dessa förslag har inom KBS sedan början av 1980-talet en omfattande och regionalisering från huvudkontor till delegering regioner skett. I syfte att inrikta pågående förändringsarbete och möta förändringar i omvärlden har inom KBS fastställts Förnyelseprogram 1987 med bl.a. ökad tonvikt pâ utveckling av fastighetsförvaltsamarbetet med de egna hyresgästerna och uppdragsgivarna samt ningen, en fortsatt och långtgående regionalisering. Mekanismer för fortsatt regionalisering är härvid bl.a.

- att det arbetet skall i största operativa regionaliseras möjliga omfattning,

- behovet av en bättre service till lokalbestånd genom ökad närhet och kunder,

en ändrad styrning frân statsmakterna med en på sikt ökad rådighet för myndigheterna över lokalkostnaderna,

en ökad delegering av handläggning och beslut i lokalfrâgor hos myndigheterna inom verkets lokalhâllningsomrâde samt hos uppdragsgivarna,

- en ändrad styrning med inriktning på målstyrning och ökade bemyndiganden från statsmakterna gentemot KBS och andra lokalhållare (bl.a. ny handläggningsordning),

uppbyggnaden av KBS nya ADB-baserade informations- och styrsystem.

Begränsande faktorer när det gäller det fortsatta delegerings- och regionaliseringsarbetet är att vissa arbetsuppgifter, bl.a. delar av lokalförsörjningsplaneringen och anskaffningen, inredningsverksamheten samt kvalificerad teknisk service och utvecklingsarbete kräver viss volym på verksamheten för att ge underlag för bibehållande och utveckling av erforderlig kompetens. Detta innebär att vissa operativa arbetsuppgifter inte helt kan regionaliseras.

En samlad bedömning av rationaliseringseffekterna av den planerade delegeringen och regionaliseringen har ännu inte gjorts inom KBS.

Hpg 5-kommitténs och LFU:s förslag har endast i mycket begränsad omfattning medfört förändringar inom försvarets lokalförsörjningsomrâde. Sådana förändringar - i flera fall omfattande sådana - har i stället aktualiserats till följd av andra förslag och åtgärder, vilka i flertalet fall kommit fram inom försvarets ram. Dessa förslag och åtgärder har rört såväl FortF som försvarets lokalförsörjning i övrigt.

En ny organisation har genomförts av FortF:s centralförvaltning med åtföljande anpassning av verkets regionala och lokala organisation, byggnadsomrâdena. Organisationsförändringen har bl a. inneburit utbyggnad av verkets lokala enheter på de större garnisonsorterna. I målen för den av verket formulerade strategin för långsiktig organisationsutveckling läggs tyngdpunkt i delegering och regionalisering i form av närservice och förstärkta lokalkontor, samt vid ökat stöd till huvudprogrammyndigheterna. Till grund för FortF:s nya organisation har främst legat pågående utveckling mot ökad delegering och decentralisering inom försvaret. FortF menar således att en långtgående regionalisering av verkets produktionsresurser är möjlig. I princip all produktion och all förbandsservice kan enligt FortF skötas av verkets regionala och lokala organisation. Möjligheterna att genomföra en långtgående delegering och regionalisering hänger givetvis samman med förändringar inom försvaret i övrigt. En förutsättning för en långtgående delegering och regionalisering inom FortF:s område är bl.a., enligt verket, att samma delegeringsgrad av beslutanderätt i lokalförsörjningsfrågor på uppdragsgivarsidan väljs inom de olika huvudprogrammen. Detta förutsätter i sin tur att ekonomisystemet utvecklas så att det fungerar som både styrnings- och uppföljningsverktyg för överordnade nivåer. Planerings- och styrdokument behöver ocksâ utvecklas längre i syfte att trygga överordnad niväs ansvar för den infrastrukturella uppbyggnaden. Möjligheterna till delegering och regionalisering inom FortF:s omrâde stärks dessutom enligt FortF om samma delegeringsgrad väljs för flera funktioner inom försvaret, ansvarsbilden renodlas på ett bättre sätt än idag och incitament som premierar rationellt beteende byggs in i systemet.

ÖB har i FU 88:5 slutremiss från april 1988 angivit att lokal- och anläggningsförsörjningsfrågornas hantering inom försvaret och därmed FortF:s ansvar, uppgifter, resurser och organisation, mäste anpassas till den i slutremissen förordade utvecklingen av försvaret i dess helhet. Beredskaps- och krigsorganisatoriska krav är enligt ÖB utgångspunkten för lokal- och anläggningsförsörjningsfrågornas utveckling. Härvid menar ÖB att byggadministrativa resurser för generella lokaler inte erfordras inom försvaret, men att motsvarande resurser för befästningar och övriga försvarsspecifika anläggningar erfordras ur krigsorganisatorisk synvinkel. Inom försvaret erforderliga resurser

bör eniigt ÖB förde1as och 1égre regional/1oka1 nivå, varpå centre] vid behovet av FortF:s byggnadsomrâden upphör.

i försvarets bör vidare näm- Vad gä11er förändringar iokaiförsörjning nas att FortF har haft ÖB:s uppdrag att i samråd med huvudprogrammyndigheterna och FRI genomföra en översyn av fortifikations- och byggnadsförva1tningen inom försvarsmakten (ORG 90), ink1. åtgärder som syftar ti11 ökad decentra1isering samt geografisk samordning och gemensamt resursutnyttjande. Förs1ag har lämnats tiil ÖB den 1 december 1987 inom fyra de1omrâden, nämiigen utveckiing av lokalförsörjningsme11an nivåer, geografisk samordning av processen, uppgiftsfördeining fastighetsförvaitningen inom försvaret samt översyn av organisationen av fortifikations- och fastighetsenhet vid iägre regionai/1oka1 myndighet.

Försiagen som rör utveckiing av 1oka1försörjningsprocessen och uppme11an nivåer omsätts just nu sammantagna i det giftsfördeiningen utveckiingsarbete inriktat mot ökad decentraiisering som pågår inom försvaret och som förordas i FU 88:5 s1utremiss. Härvid kan särskiit nämnas den utveckling av generalplaneverksamheten som skett. Sammanfattat innebär utveckiingen att genera1p1anen tas fram samordnat inom en garnison och genom en process som genereiit består av ett underdia1og med berörda myndigheter, ett utredningsskede för 1agsskede, kvarstående samt teknisk-ekonomisk värdering av a1ternativ. De frågor förändrade generaipianerutinerna, vi1ka avses vidareutveck1as synkroniserat med tankegângarna i FU 88:5 slutremiss, innebär också att

genera1p1anen tydiigare reiateras til] verksamhetsp1aneringen.

Inom området geografisk samordning inom försvarets fastighetsförvaitning har ett samordningsa1ternativ för Övre Norriands miiitärområde tagits fram i samråd med MB och berörda iägre regiona1a/1oka1a myndigheter. Samordningen, som begränsar sig til} främst maskintjänstområdet, föres1ås bygga på att överenskommeiser görs på basis av köp av tjänst, där må1et är att en myndighet på sikt svarar för verkför främst fastighetsdrift inom geografiskt samstä11ighetsresurser manhå11na områden och över försvarsgrensgränserna. Försiagen rörande av fortifikations- och fastighetsenhet omfattar de1s ett organisation där pianerings- och verkstäl1ighetsfunktionerna renodprincipförs1ag

las organisatoriskt och dels ett särskilt till förslag organisation för Gotland med en gemensam driftorganisation. De lägre regionala/ lokala myndigheter som genomfört organisationsförändringar har följt FortF:s principförslag.

ÖB har ännu inte tagit slutlig ställning till de olika i förslagen ORG 90 med hänsyn till pågående utredningsarbete.

Inom försvaret som helhet har stora rationaliseringar inom genomförts fastighetsdriften. Under 1970-talet minskade maskintjänstorganisationen med 700 personár som en följd av dels rationaliseringsâtgärder med nya personaldimensioneringsregler och dels förbandsnedläggelser. Den organisationsutveckling som genomförts under den senaste tioârsperioden har främst syftat till i större sammanslagning fastighetsförvaltningsomrâden, och har tillsammans med angivna åtgärder medverkat till att maskintjänstpersonalen kunnat halveras under denna period. Vidare har ett tioprocentigt minskningsmâl av ÖB ålagts försvarsgrenscheferna i programplaneringen baserad på 1982 års försvarsbeslut.

Även i övrigt har rationaliseringsâtgärderna inom försvarets fastig-

hetsförvaltningsområde varit omfattande. Åtgärder har vidtagits för

att utveckla planerings- och styrsystemen och bl.a. delegera beslutsbefogenheter i syfte att möjliggöra rationellare avvägningar mellan olika produktionsresurser. Utveckling av personalens kompetens och studier kring integrationsmöjligheterna mellan olika stödfunktioner är andra exempel på initiativ vilka kan leda till kostnadseffektivare lösningar. Även åtgärder inom energibesparings- och avvecklingsomrâdena bör uppmärksammas i sammanhanget. Således har de särskilda energibesparingsmedel som tilldelats försvaret under 1980-talets första hälft möjliggjort investeringar vilka lett till avsevärda besparingar.

I detta sammanhang bör man även peka på de utvecklingstendenser som kan skönjas i den kommunala, landstingskommunala och privata fastighetsförvaltningssektorn. Som framgått av avsnitt 3.4 görs på många häll de olika rollerna som ägare, förvaltare, brukare och finansiär av fastigheter distinktare. En ökad professionalism i de olika rollerna eftersträvas. Affärsmässiga internhyror är ett viktigt instrument för att åstadkomma detta. Bakgrunden till denna utveckling är den ökade

medvetenheten om det stora kapitaivärde som fastigheter representerar och de betydande vinster som står att göra i en effektiv fastighetsförvaitning.

De genomförda och pågående förändringarna inom den civiia resp. miiitära sektorns iokaiförsörjning är sâiedes omfattande men har inte haft till syfte, och inte heiier iett tiil, ökad samordning meiian KBS och FortF i någon större omfattning. Däremot har en rad åtgärder vidtagits för att uppnå ökad samordning av den statiiga fastighetsdriften. Dessa åtgärder har dock inte helier varit så vittgâende som tidigare utredningar bedömt möjiiga eiier önskvärda.

Det finns fiera anledningar ti11 att samordningen inom det statiiga lokaiförsörjningsomrädet, sâväi vad gäiier samordning me11an KBS och F0rtF som vad gäiier samordning av fastighetsdriften, inte nått så iångt som tidigare utredningar föresiagit. En aniedning är eniigt vår mening att nödvändiga organisatoriska åtgärder inte har vidtagits för att åstadkomma av utredningarna framhâ11na önskade förändringar. Utredningsförsiagen har mer e11er mindre överiämnats ti11 berörda myndigheter för vidare åtgärd. Det finns fiera faktorer som kan ha hindrat KBS och FortF att inom ramen för sina omfattande förnyeise- och förändringsarbeten vidta kraftfuiiare samordningsâtgärder. De båda myndigheterna arbetar såiedes inom oiika ekonomiska styrsystem, har delvis o1ika ro11er och funktioner inom resp. sektors iokaiförsörjningsprocess och är dessutom geografiskt Iokaiiserade på o1ika orter. De båda myndigheterna torde vidare vara dimensionerade så att de vid given organisation var för sig är fu11t resursutnyttjande. Ur den enskiida myndighetens synvinkei har överföring av uppgifter e11er resurser därför inte uppievts som nödvändig e11er angeiägen. Ömsesidiga brister i kunskap om varandras organisation och arbetssätt kan vara ytteriigare en faktor som motverkat samordningsinitiativ.

Vad gä11er svårigheterna att ytteriigare samordna den statiiga fastighetsdriften kan en orsak vara att den tekniska fastighetsförvaitningen kan vara integrerad med andra uppgifter inom myndigheten på ett sådant sätt att det är praktiskt svårt att skiija ut enbart denna funktion. Det kan vidare vara en uttaiad poiicy från vissa myndigheter att bedriva den tekniska fastighetsförvaitningen i egen regi. Inom försvaret

uppfattas styrningen i personalramar ha bidragit till att samordningssträvanden inte har kunnat förverkligas. Vidare har FortF pekat pâ att det kan föreligga svårigheter att finna lämpliga incitament för samordning av driftresurser på lägre regional/lokal nivå inom försvaret. I de flesta fall innebär en sådan samordning ökad belastning på verksom samordningsvinsterna i de flesta ställighetsorganet, samtidigt fall kan urskiljas först på försvarsgrenschefsnivâ. Vid en samordning över försvarsgrensgränserna har resp. berörd försvarsgren små möjligheter att följa upp samordningsvinster.

uttalanden i budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 Regeringens samt tillsättandet av förevarande utredning innebär enligt vår mening en tydlig markering av att regeringen eftersträvar ett effektivare

samutnyttjande av resurser mellan det civila och militära lokalför-

sörjningsomrädet och att organisatoriska förändringar kan erfordras för att åstadkomma detta.

4.2 Skillnader och likheter mellan byggnadsstyrelsens och fortifikationsförvaltningens verksamhetsområden

Trots att KBS och FortF båda verkar inom lokalförsörjningsomrâdet är, som framgått av redovisningen i kapitlen 2 och 3, de båda myndigheterna inte identiska vad gäller roller, resurser etc. I detta uppgifter, avsnitt sammanfattas skillnader resp. likheter mellan i första hand dessa båda myndigheter.

Som framgått av kapitel 2 finns inom försvaret uppgifter och resurser inom lokalförsörjningsområdet vid ett stort antal myndigheter. I den som erfordras för vâra överväganden belyses därför också utsträckning skillnader och likheter mellan KBS och försvarets lokalförsörjningsresurser i stort.

4.2.1 Skillnader

4.2.1.1 Roller

I flera tidigare utredningar har pekats pâ att KBS och FortF har olika roller och olika sätt att uppfylla dessa roller inom lokalförsörjningsprocessen inom den civila statsförvaltningen resp. försvaret. KBS har inom sitt lokalhâllningsomrâde ett samlat ansvar gentemot statsmakterna och har egna resurser för alla skeden i lokalförsörjningsprocessen, dvs. lokalförsörjningsplanering, anskaffning, inredningsfrâgor, fastighetsförvaltning (ledning och verkställighet) samt avveckling. KBS är lokalhâllare och svarar därmed för upplåtelse och förvaltning av lokalerna. Upplåtelse sker pâ hyresbasis till hyresgäster, dvs. lokalbrukande myndigheter. Detta innebär, med användande av de definitioner som redovisats i avsnitt 2.1, att KBS är byggherre, beställare, förvaltare, lokalhâllare och expert.

Lokalförsörjningsprocessen inom försvaret inrymmer betydligt fler aktörer och FortF s roll är avgränsad till att svara för anskaffning, inkl. större, centralt beslutade underhålls- och ombyggnadsâtgärder, samt avveckling. I de tidiga skedena av lokalförsörjningsprocessen, dvs. lokalförsörjningsplaneringen, har ÖB och försvarsgrenscheferna ansvaret. FortF har resurser för att biträda staberna i detta arbete. Efter anskaffningen, för vilken FortF svarar, överlämnas byggnaden till den fastighetsförvaltande myndigheten (lokalbrukaren). ÖB:s och försvarsgrenschefernas programansvar för resp. huvudprogram innebär enligt FPE-systemets principer ett ansvar för att ange mål, fördela resurser och följa upp resultatet. ÖB:s och försvarsgrenschefernas ansvar för att leda förvaltningen av fastighetsbestândet inom resp. huvudprogram följer av FPE-systemets uppbyggnad men är inte författningsenligt reglerat. Pâ lägre regional/lokal nivå svarar lokalbrukaren, i regel förbandschefen, för drift och underhåll. Enklare åtgärder genomförs i de flesta fall med resurser som står till myndighetens förfogande. FortF:s fackuppgift inom sakområdet fastighetsförvaltning innebär bl.a. att stöd skall lämnas till försvarsgrenscheferna i deras ledning av fastighetsförvaltningen samt att förbanden lämnas planeringsstöd och tekniskt stöd (förbandsservice) främst genom FortF:s byggnadsomrâden. FortF:s roll är således att, med användande av de

definitioner som redovisats i avsnitt 2.1, vara beställare, förvaltare samt fackstöd) och expert. Även (administrativ fastighetsförvaltning om FortF:s roll inom försvarets lokalförsörjningsprocess är mer avgränsad till vissa skeden i processen, innefattar rollen ett vidare spektrum av frågor i och med att verksamheten också omfattar anskaffning av försvarsspecifika anläggningar såsom befâstningar och flygbaser, markfrâgor inom försvaret samt fortifikatoriskt forsknings- och utvecklingsarbete. Även KBS anskaffar på uppdrag byggnader som är av betydande teknisk komplexitet, t.ex. säkerhetslaboratorier.

KBS och FortF:s olika roller inom resp. sektors lokalförsörjningsprocess medför också en annan skillnad mellan myndigheterna, vilken behandlats av såväl LFU som lokalkostnadsutredningen. KBS har en myndighetsuppgift(r0ll), där verket fungerar som stabsorgan åt regeringen, och ett uppdrag att leverera tjänster till myndigheterna (serviceroll). Myndighetsuppgifterna innefattar bl.a. att genom utvecklingsoch normeringsarbete verka för rationaliseringar i statens byggande och fastighetsförvaltning och att vara central förvaltningsmyndighet för frågor om anskaffning av lokaler för civila statliga myndigheter och förvaltning av statliga fastigheter. I myndighetsrollen ligger därvid bl.a. att förvalta det statsägda lokalbestândet, att utforma och lokalprogram samt att ta ställning i enlokalförsörjningsplaner skilda lokalfrâgor inkl. att fastställa hyror för de statsägda lokalerna. I serviceuppgiften ingår bl.a. att göra inhyrningar samt att anskaffa och avveckla lokaler som led i strävan att fylla myndigheternas behov av ändamålsenliga lokaler. Serviceuppgiften rymmer också uppdragsverksamhet åt myndigheter utanför KBS lokalhâllningsomrâde, t.ex. affärsverk, inom områdena byggproduktion, inredning och fastighetsdrift. KBS anger i sitt förnyelseprogram att uppdragsverksamheten i första hand bör utvecklas inom områdena lokalförsörjningsplanering och fastighetsförvaltning och att uppdragsverksamheten inom området byggproduktion åt framför allt affärsverken på sikt beräknas uppgå till 50 % av KBS inrikes byggproduktion, vilket ungefär motsvarar nuvarande nivå.

I konsekvens med förslag från LFU och lokalkostnadsutredningen har regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 ålagt KBS att klarare särskilja sina roller som serviceleverantör och som myndighet.

KBS har dock i sin AF för budgetåret 1988/89 ifrågasatt en uppdelning av verkets organisation i en myndighetsdei och en service- och affärsdei. En sådan uppdeining skulie eniigt KBS snarare öka än minska de mâ1konf1ikter som idag kan uppievas av de iokaibrukande myndigheterna, genom att KBS då inom samma organisation men vid o1ika enheter sku11e uppträda i oiika ro11er. En ökad tyd1ighet i umgänget med lokaibrukarna kan i stäiiet eniigt KBS uppnâs de1s genom att 1oka1kostnaderna görs utbytbara på myndighetsnivâ och deis genom att KBS åtagande gentemot hyresgästerna kiariäggs i någon form av upp1âte1seavta1.

FortF:s ro11 inom försvarets lokaiförsörjningsprocess är mer uttaiat servicebetonad. Inom FPE-systemet, och med användande av dess terminoiogi, fungerar FortF som ieverantör och ti11handahâ11er speciaiistkompetens för anskaffning och fackkompetens för fastighetsförvaitning. Sâväi ansvaret för 1oka1försörjningsp1anering och ramprogram (jfr. ORG 90:5 förs1ag) som ansvaret för fastighetsförvaltning ink1. drift âviiar andra myndigheter, även om FortF har en stödjande ro11 även i dessa skeden av processen.

4.2.1.2 Resurser och kompetens

Som en konsekvens av att KBS och FortF har de1vis oiika ro11er har verken inom sina organisationer persone11a resurser som saknar direkt motsvarighet inom den andra myndigheten. I det föijande beskrivs dessa resurser översikt1igt. Samtiiga resursangiveiser inkiuderar därvid funktionsspecifik administration men innefattar inte de1 av gemensam administration.

Inom KBS finns ca 800 personâr för drift ink1. smärre underhâiis- och ändringsarbeten av det förvaitade fastighetsbestândet. Motsvarande resurser inom försvaret uppgår ti11 ca 780 personâr (maskintjänstpersonai) och ingår i förbanden. Härutöver har förbanden ca 490 personâr för bygg- och underhä11sverksamhet, viiken omfattar hantverk, skogsoch vägfrágor samt resurser för egen-regi-byggande vid marinens förband. Dessutom finns på förbanden ca 230 personâr för lokaiförsörjnings- och underháiispianering, krigsp1an1äggning och gemensam administration. De angivna resurserna vid förbandens fortifikations- och

fastighetsenheter (motsv.) uppgår sâiedes sammantaget tili ca 1500 personâr och används för drift, underhâii m.m. av såväl fredsbyggnader som aniäggningar för krigsorganisationen.

Vidare finns inom KBS ca 415 personâr för byggande i egen regi (ER). Dessa resurser finns pâ regionai nivå i de södra, östra och meiiersta regionerna och används för byggnads- och underhâiisuppgifter. Ca tvâ tredjedeiar av ER-resurserna är koncentrerade tiii östra regionen, dvs. främst Stockhoimsomrâdet. Motsvarande ER-resurser inom försvaret finns endast vid marinförbanden och ingår i ovan nämnda ca 490 personär för bygg- och underháiisverksamhet vid förbandens fortifikationsoch fastighetsenheter (motsv.). Marinens ER-resurser används huvudsakiigen för byggverksamhet avseende anläggningar för krigsorganisationen .

Vidare ingår i KBS personaistyrka resurser för inredningsverksamhet (25 personâr), städrâdgivning (5 personâr) och iokaivârd vid nâgra myndigheter i Norrköping (40 personâr). KBS inrednings- och städverksamhet motsvaras inom försvaret närmast av viss verksamhet inom FMV s intendenturavdeining (dei av driftenheten inom intendenturavdeiningen vid FMV:s huvudavdeining för armémateriei m.m. (FMV-A:INT), 7 personár, varav 4 för inredning och 3 för iokalvârd) medan resurser för iokaivârd vid försvarets iägre regionaia/iokaia myndigheter (ca 1260 personâr) är integrerade i de s.k. materieienheterna varvid fackansvaret âviiar FMV. Slutiigen finns inom KBS också resurser för vissa specieiia arbetsuppgifter, t.ex. rådgivning i hyresfrâgor, transportrådgivning m.m. (ca 5 personâr), Förvaitningskontoret i kvarteret Garnisonen (105 personâr) samt utrikesbyrán (40 personâr). Den senare räknas som en sjätte region men är samiokaiiserad med huvudkontoret i Stockhoim. Dessa verksamheter saknar motsvarighet inom försvaret.

Sammantaget utgör de av KBS verksamheter som saknar direkt motsvarighet inom FortF ungefär tvâ tredjedeiar (69 %) av KBS tota1a personeiia resurser pâ ca 2100 personâr. Fiera av dessa verksamheter har dock motsvarighet inom andra deiar av försvaret än FortF.

Inom FortF:s organisation finns personeiia resurser för försörjningspianering, anskaffning (dvs. projektadministration exki. projektering

i egen regi) samt stöd i fastighetsförvaltningsfrâgor avseende anläggningar för krigsorganisationen såsom befästningar, flygbaser m.m. pâ sammantaget ca 165 personâr. Vidare finns personella resurser för forsknings- och utvecklingsarbete avseende sådana anläggningar, markfrâgor inom försvaret, BRB-frågor, bergrensning m.m. på sammantaget ca 120 personâr. För egenprojektering av anläggningar för krigsorganisationen finns totalt ca 70 personâr. Dessa verksamheter, som tillsammans omfattar ca 355 personâr, saknar i princip motsvarighet inom KBS organisation. Det bör dock noteras att de ca 165 personâr som används för försörjningsplanering, projektadministration och fastighetsförförvaltningsfrâgor avseende försvarsspecifika anläggningar i vissa avseenden kan ses som en, jämfört med KBS, likartad snarare än olikartad resurs. Inom ramen för KBS resurser för köp- och försäljningsverksamhet finns vidare också ca 2 personâr för markfrågor, främst fastighetsbildningsfrâgor.

KBS och FortF har skilda grundsyner när det gäller egenprojektering. FortF anser det nödvändigt att ha resurser för projektering i egen regi. FortF menar att egenprojektering är en förutsättning för att nä och kunna behålla erforderlig kompetens. Dessutom menar FortF att det är billigare att projektera i egen regi jämfört med konsultprojektering, men anger samtidigt att den egna kadern projektörer dock inte bör vara större än att variationer i produktionsvolymen kan regleras genom konsultköp. Nivån egenprojektering är högre för försvarsspecifika anläggningar än för fredsbyggnader. Egenprojekteringen koncentreras till de tidiga skedena i byggprocessen samt kan variera mellan olika installationsfack. Resurserna för egenprojektering är inom FortF till största delen koncentrerade till central nivå och har i verkets nya organisation samlats inom ramen för en särskild teknikavdelning. För egenprojektering av fredsbyggnader finns totalt ca 60 personâr, varav ca 35 centralt. För egenprojektering av försvarsspecifika anläggningar finns totalt ca 70 personâr, varav ca 55 centralt. Pâ byggnadsomrädesnivâ har egenprojektering tidigare bedrivits endast i begränsad omfattning. En målsättning inom ramen för den av FortF angivna strategin för verkets långsiktiga organisationsutveckling är att fördjupa kompetensen avseende projektering pâ regional och lokal nivå. Numera är nivån egenprojektering inom FortF s byggnadsomrâden ca 40 personâr, varav ca 15 personär för försvarsspecifika anläggningar.

Inom KBS förekommer egenprojektering i mycket begränsad omfattning (ca 5 personår). Den avser i samtliga fall mindre underhållsåtgärder och genomförs på regional nivâ. 1960 års byggnadsstyrelseutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1961:48) Byggnadsstyrelsens organisation bl a. att till verkets projekteringsorganisation skulle knytas ett särskilt kontor för egenprojektering. Någon sådan organisation byggdes dock inte upp under början och mitten av 1960-talet. Detta berodde bl.a. på svårigheter att rekrytera lämplig personal samt avvaktan på den omorganisation av KBS som genomfördes 1967. Genom ombildning av Projektledning AB - ett statligt bolag för projekt- och byggledning som hade svarat för bl a. projektering av AB Atomenergis anläggningar i Studsvik - bildades i stället 1967 Byggnadsstyrelsen Konsult AB (BS-Konsult, numera BSK AB). Från början var nuvarande BSK AB ganska hårt knutet till KBS, men detta beroende har minskat i och med att bolaget numera ingår i Procordia. Samarbetet mellan KBS och BSK AB sker numera på helt marknadsmässiga villkor. KBS är dock fortfarande representerad i BSK AB:s styrelse.

Sammantaget utgör FortF:s resurser för försvarsspecifika anläggningar m.m., för mark- och BRB-frågor samt för egenprojektering ca 49 % av verkets sammanlagda personella resurser på 775 personâr.

De i detta avsnitt redovisade resursuppgifterna, vilka avser för KBS och FortF olikartade resurser och kompetens, sammanfattas i figur 4.1. I figuren redovisas också vissa uppgifter om resurser för lokalförsörjningsuppgifter vid staber, förband m.m. inom försvaret. I figuren belyses vidare för KBS och FortF likartade resurser, vilka beskrivs närmare i avsnitt 4.2.2.2.

4.2.1.3 Lokalisering

Både KBS och FortF har en organisation som omfattar ett huvudkontor, regionala enheter samt ett antal lokala enheter. Av bl.a. historiska och verksamhetsmässiga skäl är dock dessa till stor del lokaliserade på olika orter.

Figur 4.1 Likheter och skiHnader meHan KBS och FortFzs

verksamhetsområden (personeHa resurser)

.mas .525 .cooo

8.5..:

:o_.E.m._c_Evc

acoeom

.§.o_ :S ö_

2 .§52 .CMEENM råa.: 5238

.33

23.2 ..a_m..o_

.S_.o§_%_a € oE=

=...::£. acc...

ovan ...see

a_

sL.P.2§s.m2..%§s_,

Eamcocfio

s. ö.

oo Ein

—»/////////6/////////

Sis ucaee

con. å se

,_8522

9___

aâssøâ

:E028

mvcncu ..%£3

sm us coo

så» so E3»

:masa

us 3a

us

.anwa

__£§9.§.__2

.to p

Sââsáe

:oo

.3..__.._§.2 9253.53

nu

någon:

§32_ ses.:

.ouoxn Eoc_

sä

öm_

5.9.0. .S

a a.

.Z

,

.vec

354823..

ES

.mac_:uoE_

ä

.2wn..2 2582

83:82

§28

s2_o%3ae2 _328§.§.

$833..

ä so

a 9 2=_

53:50._

2.33 coo a...

:S38 .asså

utom

m

uc_£__§.u:a

å å

mk _ .22“. §00

cwoc_ca8_§ .ooS£:«EE~m

mac... 2

...En

3.225..

:m E8_

?E2205 9__§._o._oa

coo .se

.$_ovE_o3

.8922 .Smu__..m§

_

aus_

.8=_:825

§85..

...axe

8.353 52.3% .så ..3 Sema... .22..» _m__ucw

L EOS a. an. E:

.m G Ah 8

E

8 E

i

.coøöa

.9322 .982...

mo_

.mmm N.

ä .e

...a ...a .to

E522

e.%.§3§2...é§

.2 .2

.E.E

5a

ä &

acoea

2:a

asus..

{me a.

._2028

Sååå

an S S

._9235

8 8

.ascøcøöön

8.

53 äa ..e.e

5:09.01

& .ö a

2 a a s

:a: å

.E.E

oss

_mo_

ac__o§o._oa

_ao_

aucfuøscø

...es .ae

._a.§9__.s

.E.E

._m_§2 :www

mc_:=mxm:m 52$?

:man

uc_:ow>w

.ac._c›_uua._vw_m

_

:mac _

.$c3_:aw

_

.9.__.o:m_nmac_:_..cm._o:nxo._

:Enn .Ixs _ fie

._3o:Euøx.o 8_s_§222a.fi£

zoo

mc2oaEox.m=a_owam

3533 uc_$v_w._o._n

5_Eooamm.afl£ :o_s_:uoaaom

EV

EmmcoEow _anamnes_ .EvSxo_o._m .Ea.aoa_5.o_ a:_..w_..m_m oc_.oc_o._o.i =_.3§a_;$ .950 _£s§§ .a:_:_uo..c_ 239.0_

zoo ...io

KBS huvudkontor är lokaliserat till Stockholm medan FortF:s centralnumera är lokaliserad till Eskilstuna. Omlokaliseringen av förvaltning FortF:s frän Stockholm till Eskilstuna skedde i centralförvaltning 1980 och medförde ett betydande nyrekryteringsbehov. För september FortF m.m. inneburit att omsatts i en har omlokalisering personalen sådan omfattning att vid verket nu endast finns ca 20 Z av den personal som var anställd i Stockholm. Rekryteringssvârigheter - särskilt beträffande kvalificerad teknisk och ekonomisk personal - ledde till

att ökade dramatiskt under de första åren i konsultutnyttjandet Eskilstuna. nivâ. Numera ligger konsultutnyttjandet pâ en lägre att kvalificerad personal kvarstår delvis. Svârigheterna rekrytera har FortF:s mellan 1980 och 1987 enligt av Samtidigt personalstyrka och ÖB âlagt personalminskningsmâl minskat med ca 120 regeringen 890 till har, som ett led i verkets personâr (frân 775). Minskningen och regionaliseringssträvanden, till största delen delegeringsvid centralförvaltningen. Dessa förhållanden har medfört genomförts inte som fanns i att centralförvaltningen har uppnâtt den numerär Stockholm före Ytterligare personalminskningsmâl vad omlokaliseringen. avser FortF har angivits i ÖB:s programplanering.

Genomförd och regionalisering inom KBS kommer och planerad delegering också att vid huvudkontoret i Stockpåverka personaldimensioneringen holm. Således har KBS generaldirektör i cirkulärmeddelandet GD:s i oktober 1987 angivit att KBS pâ nâgra års sikt bör ha ett grundsyn huvudkontor med en bemanning motsvarande ca 200 personär, dvs. i stort sett en halvering av nuvarande personalstyrka vid huvudkontoret.

av fem regionkontor, lokaliserade KBS regionala organisation består till Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå. Den regionala organisationen i anslutning till 1967 års omorganisation. Lokaliskapades seringen till universitetsstäder hänger främst samman med den då kraftiga expansionen av byggproduktionen inom universitets- och högskolesektorn

FortF:s består av sex byggnadsomráden vars regionala organisation kontor i Kristianstad, Skövde, Strängnäs, Karlstad, Östersund ligger och Boden, dvs. på samma orter som, och företrädesvis samlokaliserade med, MB. Byggnadsomrâdena sorterade fram till 1982 under MB, då de

inordnades i F0rtF:s organisation. Den lokaliseringsmässiga kopplingen till militäromrâdesindelningen är värd att notera mot bakgrund av att regeringen i sitt uppdrag till ÖB att utreda arméns långsiktiga utveckling m.m, och som lett till ÖB:s utredning FU 88, bl.a. anger att en betydelsefull frâga är att klargöra möjligheterna att minska antalet militäromrâden. I FU 88:5 slutremiss frân april 1988 föreslår ÖB fyra militäromrâden genom att nuvarande Södra och Västra resp. Östra och Bergslagens militäromräden slâs samman. Den av ÖB i FU 88:5 slutremiss förordade utvecklingen i övrigt innebär som nämnts vidare bl.a. att behovet av FortF s byggnadsomräden upphör.

Pâ lokal nivå finns inom KBS inom varje region ett antal fastighetsdistrikt med distriktskontor. Inom varje distrikt finns ocksâ ett antal lokal- och platskontor. Distrikten svarar i första hand för fastighetsförvaltning varvid lokal- och platskontoren i första hand svarar för den tekniska fastighetsförvaltningen. Storleken pá distrikten varierar. Vid de större distriktskontoren finns även resurser för byggproduktion (projekt- och byggledning m.m.). Lokaliseringen av de sammanlagt 21 distriktskontoren, vilka normalt är samlokaliserade med ett region- eller lokalkontor, är styrd av lokaliseringen av fastighetsbestândet inom KBS lokalhâllningsomrâde. Distriktskontoren är fördelade pâ 8 orter. Pâ orter med stort statligt civilt lokalbestând, bl.a. i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund, finns mer än ett distriktskontor. Därutöver finns lokal- och platskontor pâ ett 40-tal orter i landet.

FortF s lokala enheter, vilka organisatoriskt utgör en del av byggnadsomrâdena, är med nâgra undantag smâ (genomsnittligt ca 4 personâr) och har till huvudsaklig uppgift att biträda förbandscheferna med förbandsservice såsom byggledning, kontroll, underlagsarbete samt rådgivning inom fastighetsförvaltningsomrâdet. F0rtF:s regionaliseringssträvanden innebär bl.a. att även projektledningsuppgifter planeras att föras till lokalkontoren. Inom vissa av verkets byggnadsomräden sker detta redan idag. Ansvaret för den tekniska fastighetsförvaltningen samt personella resurser för drift m.m. finns hos resp. territoriellt ansvarig lägre regional/lokal myndighet. Lokaliseringen av FortF s sammanlagt 16 lokalkontor är därmed styrd av närheten till förbanden och resurserna finns följaktligen pâ de större garnisonsorterna.

KBS och FortF:s lokala resurser är därmed delvis olika till sin numerär och lokalisering. KBS lokala nivå består desutom av karaktär, olika av kontor, vilket inte är fallet inom FortF. Lokala resurtyper ser av likartad karaktär - dvs. för byggproduktion inkl. underhållsoch ombyggnadsåtgärder - finns inom de båda verken endast på 8 orter, nämligen i Växjö, Göteborg, Jönköping, Linköping, Stockholm/Solna, Uppsala, Örebro och Umeå. Likartade resurser finns således på ca en femtedel av de ca 40 orter där KBS har lokala resurser och pâ hälften av de 16 orter där FortF har lokala resurser.

4.2.1.4 Ekonomisystem och finansiering

Ekonomisystemens utformning inom den civila statsförvaltningen resp. försvaret medför att finansieringsprinciperna för de båda myndigheterna är olikartade.

KBS kostnader för byggproduktion, köp av fastigheter och inredningsverksamhet inom verkets lokalhállningsområde finansieras huvudsakligen från reservationsanslag. Den övriga verksamheten finansieras genom intäkter i form av hyror vilka skall vara marknadsanpassade, arvoden från uppdragsgivare etc. Viss verksamhet har finansierats genom särskilt tilldelade från statsmakterna, exempelvis för riktade anslag åtgärder inom statliga fastigheter. Gemensamma admienergibesparande nistrationskostnader finansieras normalt genom pålägg pâ de direkta kostnaderna. För vissa verksamheter, bl.a. fastighetsdrift, egen-regii kvarteret Garnisonen utgör admibyggande och Förvaltningskontoret nistrationskostnaderna en del av de direkta kostnaderna. Formellt förs i varje års budgetproposition och regleringsbrev upp ett anslag på 1000 kr. för KBS. Anslaget får inte visa någon belastning vid budgetårets Detta är ett uttryck för kravet på full kostnadstäckutgång. ning.

Kostnader med KBS insatser under de olika skedena av loförknippade kalförsörjningsprocessen som utredning, projektledning och byggande belastar således det enskilda projektet. Myndigheterna debiteras en för lokalerna. Hyran skall täcka kostnaderna för marknadsanpassad hyra

drift och underhåll av lokalerna liksom kapitaltjänstkostnader (ränta och avskrivningar av investeringslân från statsmakterna) och KBS administration. För inhyrda lokaler är den hyra som tas ut av myndigheterna lika med den hyra verket beta1ar med tillägg för ev. ombyggnadskostnader samt administration. Det överskott av fastighetsrörelsen som uppkommer hos KBS inlevereras till inkomsttitel pâ statsbudgeten. Enligt beslut av riksdagen (prop. 1982/83:100, bil. 1, FiU 34, rskr. 215) har regeringen ett bemyndigande att ta i anspråk realisationsvinster för underhâl1s- och ombyggnadsâtgärder i statens fastighetsbestånd. Fr o.m. budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:100, bil. 9, FiU 12, rskr. 165) får realisationsvinsterna även tas i anspråk för fastig hetsköp och övrig byggproduktion. Regeringen har därför under senare âr medgivit KBS att i samband med avvecklingar ta i anspråk realisationsvinsterna för underhålls- och ombyggnadsâtgärder. Beloppen har uppgått till i genomsnitt 10-15 milj. kr. per budgetår.

För en normal förvaltningsmyndighet inom den civila statsförvaltningen anvisas i regleringsbrevet tvâ anslagsposter, nämligen förvaltningskostnader och lokalkostnader. Förändringar i principerna för hantering av lokalkostnaderna är aktuella med anledning av statsmakternas beslut om försöksverksamhet med s.k. ramanslag för ett tiotal myndigheter fr.o.m. budgetåret 1987/88. I 1988 års reviderade finansplan (den s.k. kompletteringspropositionen) föreslås att treârsbudgetering genomförs för i princip hela den civila statsförvaltningen med början budgetåret 1991/92. I anslutning till förändringen kommer myndigheterna att tilldelas resurser för förvaltningsändamâl under ramanslag varvid lokalkostnaderna inkluderas i ramanslaget. Under försöksverksamheten och enligt regeringens förslag i 1988 ârs kompletteringsproposition betraktas a1ltså lokalkostnader som normala förvaltningskostnader och styrs av de anslagsvillkor som gäller för ramanslag. KBS aviserar en totalhyra för den lokalbrukande myndigheten. KBS Serviceåtagande kan modifieras beroende på den enski1da myndighetens möjligheter att styra och ha kostnadsansvar för fastighetsdrift och visst löpande underhåll. Dessa förändrade principer påverkar dock inte principerna för finansiering av KBS verksamhet som sådana.

Det inom KBS lokalhâllningsomrâde tillämpade systemet medför, vad gäller både byggproduktion och fastighetsförvaltning, att kostnader för såväl myndighets- eller beställarfunktionen som verkställighetsfunktionen, som båda finns inom KBS, belastar det enskilda projektet eller täcks i form av hyresintäkter. Detta kan enligt vår mening medföra begränsningar i incitament för beställarfunktionen att inhämta konkurrerande förslag från företag som erbjuder motsvarande tjänster.

För lokalbrukarnas del innebär systemet, i förening med att lokalkostnaderna i allmänhet ännu är en förslagsvis betecknad post i myndigheternas budget, att dessa saknar incitament att vara kostnadsmedvetna när det gäller anskaffning av nya lokaler, ombyggnader etc. Det förhållandet att besparings- och rationaliseringskraven inom ramen för det s.k. huvudförslaget skall beräknas pâ hela förvaltningsanslaget inkl. lokalkostnader har dock medfört ett visst incitament för lokalbrukarna att medverka till lokalbesparingar.

Nuvarande system med prövning av lokalförsörjningsärendena delvis frikopplad från budgetprocessen har i en del fall inneburit att lokalkonsekvenserna inte beaktats i tillräcklig omfattning vid statsmakternas prövning av verksamhetsförändringar. Regeringens föreskrift om redovisning av lokalförsörjningsplaner för olika sektorer i KBS AF bör medföra att prövningen av lokalkostnaderna pâ ett bättre sätt kan kopplas till budgetprocessen. Även i 1988 års budgetproposition tas frågan om statsmakternas prövning av lokalkostnaderna upp. Föredraganden anför där bl.a. att myndigheterna successivt bör ges ett större ansvar för verksamheten genom ökad ramstyrning från statsmakternas sida och att de bör få större frihet att själva besluta om resursanvändningen. Denna utveckling bör enligt föredraganden även omfatta myndigheternas râdighet över vissa lokalresurser. Förslag om ändrad omfattning eller lokalisering av verksamheten bör inneinriktning, hålla beskrivningar av lokalkonsekvenser. Prövningen av verksamhet och lokaler bör så långt möjligt göras i ett sammanhang.

FortF:s verksamhet är till skillnad frân KBS anslagsfinansierad. Övergripande avvägningar mellan utbildnings- och personalfrâgor, materieloch anläggningsanskaffning m.m. sker på huvudprogramnivâ. FortF disponerar inom ramen för FPE-systemet medel för anskaffning, ombyggnader

och större underhåll inom hpo 3 i enlighet med medelsramar enligt huvudprogrammens planering och regeringens prövning och fastställande. Som princip gäller att byggadministrationen ombesörjs av FortF medan den egentliga byggnads- och anläggningsverksamheten köps på marknaden. Anslagsstrukturen anknyter till denna uppdelning. Byggnadsverksamheten inom hpo 3 finansieras sålunda via F0rtF:s förvaltningsanslag (F 3) - som är ett anslag inom hpo 1 - för verkets egna insatser (interna kostnader) och via fem sakanslag (B3, C3, D3, E3 och K6) inom hpo 3 för att bekosta externa tjänster. En rad problem förknippade med denna uppdelning redovisas av FortF i verkets AF för budgetåret 1988/89. Vid tillämpningen av anslagskonstruktionen i byggproduktionen kan samma slag av resurs, t.ex. för projektering, finansieras över antingen förvaltningsanslaget eller sakanslagen. I denna gråzon finns arbetsuppgifter som projektering, framtagning av underlag, användande av viss utrustning, utvecklingsarbete m.m., vilka antingen kan utföras av F0rtF:s egen personal eller köpas på marknaden. Systemet kan enligt FortF leda till påfrestningar i relationen kund-leverantör med tendens att vältra över vissa kostnader till en annan myndighets anslag. Denna valfrihet i fråga om finansieringen gör att tillämpningen av personalminskningsmål inte framstår som särskilt effektiv. FortF disponerar vidare resurser inom hpo 4 för det s.k. N-programmet - fortifikatorisk forskning.

Medel för drift, löpande underhåll och mindre nybyggnader (mindre än 2 milj. kr.) avsätts inom hpo 1. Inom FPE-systemets ram har en överföring av medel frân hpo 3 till hpo 1 påbörjats i anslutning till de s.k. Deprol-försöken med innebörd att också ombyggnads- och viss nybyggnadsverksamhet skall finansieras via hpo 1. Den egentliga byggproduktionen och sådana byggadministrativa kostnader som köps externt finansieras sålunda av lägre regional/lokal myndighet med hpo 1-medel men merparten av byggadministrationen för denna typ av åtgärder finansieras via FortF s myndighetsanslag.

För den enskilda myndigheten inom försvaret innebär systemet enligt vår mening att F0rtF:s insatser inom byggproduktionen (lokalförsörj-

ningsplanering, projektering, byggadministration osv.) kan upplevas

som gratistjänster där dessutom oklarheter och spänningar kan uppstå rörande huruvida vissa byggadministrativa insatser ska belasta F0rtF:s

eller nâgot annat anslag inom FPE-systemet knutet myndighetsanslag till byggproduktion. Även vid fastighetsförvaltningen och vid avveckling avropas FortF:s stöd gratis.

En konsekvens av detta finansieringssystem är enligt vår mening att uppdragsgivarna inte känner de totala kostnaderna för byggadministrationen och således inte heller byggproduktionens totala kostnader. Även i enskilda projekt som drivs av FortF är det svårt att fâ grepp om de totala byggadministrativa kostnaderna. Brister i FortF:s prokan ha bidragit härtill. Enligt såväl LFU som jektvisa uppföljning FortF själv är detta förhållande otillfredsställande och LFU har föreslagit att FortF inom försvarsbudgeten redovisas enligt 1000kronors-modellen pâ motsvarande sätt som KBS, dvs. som uppdragsmyndighet med omkostnadspâlägg för olika tjänster. FortF har ocksâ i flera sammanhang förordat ett sådant system. ÖB har i sitt själv remissyttrande över LFU anmält att han delar LFU:s uppfattning att samt kostnadsredovisningen av FortF:s investeringskalkyleringen tjänster bör ses över så att kostnadsbilden för byggnads- och anläggningsverksamheten blir mer rättvisande. Däremot delade ÖB inte LFU:s förslag att övergå till fullständig intäktsfinansiering av verksamhet. av att inte FortF:s Mot bakgrund någon konkurrenssituation menade ÖB att han inte finner några affärsmässiga fördelar föreligger som inte kan utvecklas inom nuvarande system. ÖB menade vidare att såväl FortF:s fackansvar som verkets produktionsansvar för krigsorganisationens befästningar m.m. inte är förenligt med intäktsfinansiering.

Inom försvaret belastas den lokalbrukande myndigheten f.n. inte av hyror som innefattar kapitaltjänstkostnader utan genomförda investedirektavskrivs till 100 %. Den lokalbrukande myndigheten kan ringar därmed uppleva att brukandet av den disponerade lokalen är billigare än det faktiskt är. När FPE-systemet infördes 1972, tillämpades ärliga inom delfonden Kasernbyggnader. Inom delfonden Befästavskrivningar ningar m.m. tillämpades däremot direktavskrivning. Fastighetsfonderna upplöstes i anslutning till budgetreformen 1980. Därefter genomförs direktavskrivning för båda typerna av fastigheter. Fondredovisning dock nödvändig förutsättning för att belasta brukarna med utgör ingen innefattande kapitaltjänstkostnader. Detta belyses t.ex. av den hyror

ordning som gäller för den civila statsförvaltningens lokalkostnader. I förbigâende kan nämnas att FortF i enlighet med 13 § i bokföringsförordningen (SBF, SFS 1979:1 212) fortsätter att âsätta de för försvarsändamâl disponerade fastigheterna ett förmögenhetsvärde.

Det inom försvaret tillämpade finansieringssystemet i lokalförsörjningsprocessen kan enligt vår mening medföra godtycke och felaktiga bedömningar i allokeringen av resurser. Svårigheter kan uppstå att överblicka den totala resursåtgângen för vissa tjänster och kostnader förknippade med såväl byggnadsinvesteringar som nyttjandet av gjorda investeringar (lokalbrukandet). Därmed uppstår också svårigheter att decentralisera ansvaret för jämförelser av eventuella alternativa lösningar, t.ex. utnyttjande av egna lokaler jämfört med inhyrning till marknadspris.

4.2.2 Likheter

4.2.2.1 Roller

Även om KBS och FortF som ovan visats har skilda roller och sätt att uppfylla desamma, kan dock inte detta dölja att båda myndigheterna har en i högsta grad central funktion inom resp. sektors lokalförsörjningsprocess. Båda verken har således kompetens och resurser inom alla skeden av lokalförsörjningsprocessen, dvs. lokalförsörjningsplanering, anskaffning, fastighetsförvaltning och avveckling. Såväl inom den civila statsförvaltningen som inom försvaret är normalt KBS resp. FortF inkopplat i de flesta typer av lokalförsörjningsfrâgor. Både KBS och FortF har härvid en beställar- och expertfunktion. KBS förvaltarfunktion kan vidare resurs- och kompetensmässigt delvis sägas svara mot FortF:s fackroll inom fastighetsförvaltningsområdet.

Den beskrivna centrala rollen inom lokalförsörjningsprocessen innebär att båda myndigheterna inom sina resp. organisationer har samlat specialistkompetens för byggnads- och anläggningstekniska frågor samt fastighetsförvaltningsfrâgor. Det finns frân regeringens sida en uttalad strävan att utnyttja denna typ av samlad specialistkompetens pâ ett sätt som gör att den kan komma hela statsförvaltningen till godo.

Föredragande statsråd har sålunda i budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 anmält att han avser att föreslå regeringen att KBS genom ett samrådsförfarande ges en övergripande roll för anskaffning av kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär för hela statsförvaltningen för att dels kunna ta till vara statens intresse, dels undvika att suboptimeringar görs av övriga lokalhållare. Affärsverken föreslås i budgetpropositionen få en friare ställning gentemot KBS. Det understryks samtidigt, att detta inte får innebära att affärsverken bygger upp en egen kompetens inom byggsektorn utan att deras roll fortfarande skall vara uppdragsgivarens gentemot KBS. De åläggs vidare att följa av KBS utarbetad standard vad avser kontorslokaler och andra lokaler som är av generell karaktär. Vidare föreslås i 1987 års budgetproposition att FortF bör få en övergripande roll inom hela statsförvaltningen vad avser anläggningar som erfordrar fortifikatoriskt skydd eller är av befästningskaraktär. Att på detta sätt utöka FortF s roll inom det civila området ligger enligt föredragande statsråds mening helt i linje med den allmänna strävan att tillvarata specialistfunktioner och kompetens hos en myndighet och undvika dubbleringar, dvs. samma principiella motiv som ligger bakom förslaget att utöka KBS roll vad gäller kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär.

4.2.2.2 Resurser och kompetens

KBS och FortF har likartade resurser och likartad kompetens framförallt vad gäller byggproduktionsomrâdet. Båda myndigheterna är produktionsmyndigheter för anskaffning av byggnader m.m. och har betydande resurser för projekt- eller byggadministration (projektledning, upphandling, byggledning, kontroll osv.). För centrala uppgifter har båda myndigheterna ungefär likartad uppsättning kompetens med en hög andel högskoleutbildade tekniker för projektledning och stabsuppgifter. Vidare har båda myndigheterna centralt placerad expertkompetens för kalkylering, el, VVS etc. Resurserna för anskaffningsverksamheten finns inom båda myndigheterna såväl centralt som regionalt. Principen för fördelning mellan central och regional nivå är också likartad och innebär att mindre projekt i sin helhet, liksom all byggledning och kontroll, genomförs regionalt medan större projekt leds såväl centralt som regionalt. Den regionala projektledningen inom KBS uppgår f.n.

till drygt 50 Z av omsättningen, medan motsvarande volym inom FortF är lägre. Det pågående delegerings- och regionaliseringsarbetet vid de båda myndigheterna innebär bl a. en kraftigt ökad regionalisering av projektledningsuppgifterna. KBS har således i februari 1988 beslutat att fr o.m. den 1 juli samma år regionalisera projektledning från huvudkontoret till regionerna. Upphandling, byggledning och kontroll genomförs vid båda myndigheterna i regel regionalt även för större projekt.

De samlade resurserna för dessa typer av uppgifter uppgår inom KBS till ca 240 personâr (exkl. egen-regi- och utrikesverksamheten), varav ca 85 personâr centralt. Detta utgör ca 11 % av KBS totala personella resurser. Inom FortF uppgår motsvarande resurser (exkl. egenprojekteringsresurser) till ca 170 personâr, varav ca 60 centralt, eller sammantaget ca 22 Z av FortF:s totala personella resurser. Antalet personâr (exkl. egenprojektering) för anskaffning av byggnader för fredsorganisationen är ca 90 personâr, varav ca 30 centralt, medan antalet personâr (exkl. egenprojektering) för anskaffning av försvarsspecifika anläggningar är ca 80, varav ca 30 centralt.

Även inom fastighetsförvaltningen har KBS och FortF, om man undantar fastighetsdriften, i många stycken likartade resurser och likartad kompetens. KBS har ansvaret för förvaltningen av fastighetsbeståndet inom sitt lokalhâllningsområde. Häri innefattas ekonomisk, juridisk och teknisk ledning av fastighetsförvaltningen samt personalresurser för drift och underhåll. FortF har vad avser fastighetsförvaltningen resurser för att biträda försvarsgrenscheferna i ekonomiskt, juridiskt och tekniskt hänseende samt lämnar genom sin regionala och lokala organisation tekniskt stöd åt förbandscheferna, vilka har fastighetsförvaltningsansvar och disponerar resurser för viss administrativ fastighetsförvaltning, drift och visst underhåll. FortF genomför också via sin regionala organisation underhållsåtgärder på uppdrag av förbanden. KBS resurser för fastighetsförvaltning, exkl. drift, uppgår till ca 225 personâr varav ca 40 centralt. Detta utgör ca 10 % av KBS tota1a personella resurser. Motsvarande resurser inom FortF är ca 105 personâr, varav ca 55 centralt, eller sammantaget ca 14 % av FortF:s totala personella resurser. Antalet personâr för stöd till förvaltning av byggnader för fredsorganisationen är ca 60 personår, varav ca 20

centralt, medan antalet personâr för stöd till förvaltning av försvarsspecifika anläggningar är ca 45 personâr, varav ca 25 centralt.

Vid sidan av de båda huvudområdena anskaffning och fastighetförvaltning har såväl KBS som FortF uppgifter, kompetens och resurser vad gäller lokalförsörjningsplanering och avveckling. Dessa är dock antalsmässigt mer begränsade. Inom KBS omfattar arbetsuppgifterna framtagande av bl.a. lokalförsörjningsplaner, ortsplaner, dimensioneringsunderlag, lokalprogram, arbete med inhyrningar m. m. samt avveckling av statsägda bostäder och andra fastigheter som inte behövs för den statliga lokalförsörjningen. KBS resurser för dessa uppgifter uppgår till ca 80 personâr, varav ca 60 centralt, eller sammantaget ca 4 % av KBS totala personella resurser. Inom försvaret âvilar ansvaret för lokalförsörjningsplaneringen resp. huvudprogrammyndighet och verksamheten formaliseras i general- och utbyggnadsplaner. Resurserna pâ stabs- och förbandsnivá för lokalförsörjningsplanering, operativ planläggning m.m. inom försvarets lokalförsörjningsomrâde uppgår till ca 10 personâr pâ central stabsnivâ, ca 50 personâr pâ militäromrâdesstaberna samt del av de ca 230 personâr för planeringsuppgifter m.m. som finns vid förbandens fortifikations- och fastighetsenheter (m0tsv.). FortF biträder i detta arbete samt avvecklar ocksâ mark och byggnader pâ uppdrag av regeringen, ÖB eller huvudprogrammyndighet enligt samma rutiner som för anskaffningsverksamheten. Sammantaget åtgår pâ FortF ca 100 personâr för dessa uppgifter, varav ca 70 centralt, eller sammantaget ca 13 Z av FortF:s totala personella resurser. Antalet personâr för biträde i lokalförsörjningsplanering samt avveckling av byggnader för fredsorganisationen är ca 60 personâr, varav ca 40 centralt, medan motsvarande resurser avseende försvarsspecifika anläggningar uppgår till ca 40 personâr, varav ca 30 centralt.

Ovan angivna resurser inkluderar funktionsspecifik administration men inte del av gemensam administration.

Såväl Hpg 5-kommittén som LFU bedömde att de ovan beskrivna resurserna för framför allt anskaffning och fastighetsförvaltningsfrâgor är av likartad karaktär, samt att viss dubblering av kompetens och resurser förekommer. Samordning eller samutnyttjande av dessa resurser bör

därför kunna innebära besparingar. Föredragande statsråd ansluter sig i budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 till denna bedömning.

De i detta avsnitt redovisade resursuppgifterna, vilka avser för KBS och FortF likartade resurser och kompetens, sammanfattas i figur 4.1.

4.2.2.3 Organisatorisk uppbyggnad

KBS och FortF har en organisatorisk uppbyggnad med ett huvudkontor, ett antal regionkontor, KBS fem och FortF sex, samt ett antal lokala enheter. Kompetens och resurser av likartad karaktär finns inom de båda myndigheterna framför allt på central och regional nivå men även i begränsad omfattning på lokal nivå om KBS driftpersonal undantas. Resurser för verkställighet av fastighetsdrift m.m. finns på lokal nivå inom myndigheten KBS och på lägre regional/lokal nivå inom försvaret hos de fastighetsförvaltande myndigheterna, i regel förbanden. Även om lokaliseringen av KBS och FortF:s produktionsenheter av delvis historiska skäl är olika, har tidigare utredningar bedömt att den likartade geografiska strukturen ger goda förutsättningar för geografisk samordning och samutnyttjande av de båda myndigheternas resurser.

Som tidigare redovisats förekommer vidare inom båda myndigheterna tydliga delegerings- och regionaliseringssträvanden, vilka har klara samband med delegerings- och decentraliseringssträvanden inom den civila statsförvaltningen resp. försvaret i övrigt. Tydlig målinriktning mot delegering och regionalisering och en förstärkt regional och lokal organisation kommer sålunda till uttryck i såväl KBS förnyelseprogram som i den av FortF formulerade strategin för verkets långsiktiga organisationsutveckling.

4.2.2.4 Utvecklingstendenser

De tydliga delegerings- och regionaliseringssträvanden som förekommer inom båda myndigheterna bör ses mot bakgrund av att utvecklingen generellt inom statsförvaltningen, såväl dess civila som militära del, går

mot mer decentraliserade organisationer med ökade lokala beslutsbefogenheter. Inom lokalförsörjningsområdet eftersträvas både på civil och militär sida ett ökat lokalt inflytande över resursanvändningen samt därmed ökat kostnadsmedvetande och resultatansvar för de lokalbrukande myndigheterna. Förenat med detta är de strävanden mot ett klarare kund-leverantörsförhållande som understryks i båda myndigheternas pågående organisationsutvecklingsprojekt. I KBS förnyelseprogram läggs sålunda stor vikt vid en utveckling av det interna kostnadsmedvetandet samt en utvecklad dialog med lokalbrukare och kunder i lokalförsörjningsfrågorna. Pâ motsvarande sätt menar FortF att en ytterligare utveckling av det system med program- resp. produktionsansvar som redan existerar inom försvaret - och som utgör en av grundtankarna i FPE-systemet - innehåller betydande fördelar. En sådan utveckling med inriktning på ett tydligare kund-leverantörsförhållande kan enligt FortF ge en bättre och mer rättvisande bild av kostnader och prestationer inom olika verksamhetsområden, underlätta jämförelser med andra liknande aktiviteter och möjliggöra en förbättrad uppföljning av verksamheten.

KBS har bl.a. vidare till uppgift att fungera som regeringens stabsorgan i lokalförsörjningsprocessen och har resurser för att kunna uppfylla denna roll, bl.a. i processens tidiga skeden. Såväl ORG 90 som LFU menar att FortF:s roll som stabsorgan åt i första hand ÖB måste öka i de tidiga skedena av försvarets lokalförsörjningsprocess. FortF framhåller i sitt remissyttrande över LFU att dessa förslag är helt i linje med nuvarande utveckling inom verket, och att omorganisationen 1985 givit förutsättningar att på ett bättre sätt än tidigare kunna svara upp mot beskriven stabsroll.

Inom såväl KBS som FortF finns alltså likartade utvecklingstendenser mot ett tydligare kund-leverantörsförhållande med tonvikt på lyhördhet för och närhet till de lokalbrukande myndigheterna. Vidare utvecklas FortF:s stabsroll åt i första hand ÖB mot att i vissa avseenden bli mer lik den roll som regeringens stabsorgan som KBS har inom den civila statsförvaltningen.

De båda myndigheternas delegerings- och regionaliseringssträvanden bör

också ses mot bakgrund av att deras verksamhet förskjuts mot förvaltningsskedet med tyngdpunkt pâ drift, underhåll, ombyggnader och reparationer. Detta nödvändiggör bl.a. en överföring av resurser och kompetens till den regionala och lokala nivån inom KBS resp. FortF.

Förskjutningen av uppmärksamheten mot förvaltningsskedet hänger samman med att expansionen av nybyggnadsverksamheten inom såväl KBS lokalhâllningsomrâde som försvaret av bl.a. ekonomiska skäl har minskat, och att insatserna i stället framdeles i större utsträckning inriktas pâ att i tekniskt och ekonomiskt avseende effektivisera användningen av det befintliga lokalbestândet samt att anpassa det till nya och förändrade verksamheter. Någon klar tendens till nedgång i byggproduktionsvolym och investeringsvolym kan inte iakttas, däremot har åtgärdernas karaktär delvis förändrats frân nybyggnad till ombyggnad. F.n. utgör dock den s.k. BAS 90-utbyggnaden (flygfält m.m.) ett betydande inslag i försvarets nybyggnadsvolym. Inom KBS uppdragsverksamhet åt framför allt affärsverken är nyinvesteringsvolymen fortfarande betydande, men de delegerings- och regionaliseringssträvanden som finns inom affärsverken verkar i samma riktning som utvecklingen i övrigt, dvs. behov av delegering och regionalisering inom KBS och FortF.

ÖB har också i FU 88:5 slutremiss från april 1988 understrukit vikten av att lokalförsörjningsfrägornas hantering inom försvaret följer samma utveckling som i övrigt redovisas i slutremissen. Denna innebär bl.a. att FortF:s utveckling enligt ÖB bör synkroniseras med pågående utveckling av produktionsledningssystemet med innebörd att uppgifter och resurser så långt möjligt delegeras och decentraliseras inom försvaret.

Förslag och initiativ till likartade organisationsutvecklingsâtgärder finns mot ovan redovisad bakgrund inom båda myndigheterna. KBS generaldirektör har sålunda i det nämnda cirkulärmeddelandet (oktober 1987) GD s grundsyn angivit att KBS som organisation måste inse att fastighetsförvaltningen är verkets dominerande uppgift och att dess lokalförsörjning måste utgå från det befintliga lokalbeståndet. FortF har som målsättningar inom ramen för verkets strategi för långsiktig organisationsutveckling angivit utvecklad närservice och utvecklade

lokalkontor med profilering mot förbandsservice och fastighetsförvaltning.

4.2.2.5 ADB-stöd

Både KBS och försvaret använder eller planerar uppbyggnad av omfattande ADB-stöd inom främst områdena ekonomisk redovisning, byggproduktion och fastighetsförvaltning inkl. fastighetsregistrering. Inom försvaret svarar FortF för uppbyggnaden av dessa system vad avser byggproduktion och fastighetsförvaltning. Såväl skillnader som likheter finns mellan systemen i tekniskt och strukturmässigt avseende. Bl.a. utgör försvarets system inom omrâdet del av en större och integrerad systemstruk-

tur. Inom framför allt fastighetsförvaltningen har systemen gemensamma

nämnare som med anledning av de stora kostnaderna kan motivera närmare studier av samordningsmöjligheterna på sikt.

4.3 För- och nackdelar med samordning

Fördelar med och motiv för samordning av den statliga lokalförsörjningen och de verksamheter som inom området bedrivs av framför allt KBS, FortF, försvarets lägre regionala/lokala myndigheter och affärsverken har konstaterats av såväl Hpg 5-kommittén som LFU. Regeringen ansluter sig i budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 och i sina direktiv till förevarande utredning till dessa bedömningar. Vid en samordning måste givetvis hänsyn tas och anpassningar göras till särskilda förutsättningar inom resp. system och till de olika lokalbrukarkategoriernas krav, uppgifter och ansvar. Utifrån dessa utgångspunkter behandlas i det följande för- och nackdelar med en samordning av den statliga lokalförsörjningen.

Som konstaterats finns inom såväl KBS som FortF specialistkompetens för byggnadstekniska frågor och fastighetsförvaltningsfrâgor m.m. I budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 understryker regeringen vikten av att denna typ av specialistkompetens utnyttjas på ett för hela statsförvaltningen rationellt sätt som ett led i den allmänna strävan att ta tillvara specialistfunktioner och kompetens hos en

myndighet och undvika dubbleringar. Eftersom det inom båda myndigheterna är fråga om delvis samma typ av kompetens och resurser bör en samordning av utnyttjandet kunna leda till kostnadseffektiva och för statsförvaltningen rationella lösningar.

KBS och FortF har omfattande och likartade resurser för anskaffning (byggadministration). KBS har resurser för teknisk, ekonomisk och juridisk ledning av fastighetsförvaltningen. FortF har likartade resurser för stöd åt försvarets myndigheter. Dessa resurser är vidare fördelade på ett inom båda myndigheterna organisatoriskt och geografiskt likartat sätt. De båda myndigheternas regionala organisationer sammanfaller delvis geografiskt. Såväl Hpg 5-kommittén som LFU bedömer att en samordning av dessa resurser ger förutsättningar för att optimera resursutnyttjandet och upprätthålla hög kompetens samt, inte minst, smidigt anpassa resurserna till förändringar i byggnadsvolymen.

Utvecklingen inom det statliga lokalförsörjningsområdet ökar också behovet av och förutsättningarna för samordning mellan KBS och FortF. Inom såväl den civila statsförvaltningen som försvaret går utvecklingen mot mer decentraliserade verksamhetsformer och ett ökat inflytande för de lokalbrukande myndigheterna. Parallellt med denna utveckling förutsätts att nybyggnadsvolymen stagnerar och att en ökad tonvikt läggs vid underhåll, ombyggnad och förvaltning av det befintliga fastighetsbeståndet. Dessa utvecklingstendenser får givetvis konsekvenser för KBS och FortF. Båda myndigheterna söker möta utvecklingen inom ramen för pågående organisationsutvecklingsprojekt i vilka stor vikt läggs vid närhet till kunderna och ett tydligare kund-leverantörsförhållande. Dessa förändringar torde få betydande konsekvenser för myndigheternas verksamhet, personal etc. även om en samordning inte skulle komma till stånd. I och med att de tjänster myndigheterna tillhandahåller också i många fall kan köpas på marknaden, kan också en ökad konkurrensutsatthet bli följden av utvecklingen. Det är enligt vår mening troligt att KBS och FortF s strävanden och möjligheter att anpassa sig till dessa utvecklingstendenser lättare låter sig förverkligas inom ramen för en samordnad organisatorisk struktur, bl.a. genom att förutsättningar skapas för en större, kompetensrikare och mer vittförgrenad regional och lokal organisation med ökad närhet till kunderna. Detta leder också till ett kostnadseffektivare utnyttjande

av de gemensamma resurserna, vilket självfallet är av stor betydelse för såväl den civila statsförvaltningen som försvaret.

Tidigare utredningar har också pekat på de stora vinster som bedömts finnas i en ökad samordning av den statliga fastighetsförvaltningen, framför allt vad gäller samutnyttjande av driftresurser. Det har dock hittills visat sig vara svårt att få till stånd åtgärder som gör det möjligt att ta hem dessa vinster. Organisatoriska åtgärder kan därför behöva övervägas i detta syfte, samtidigt som frågan om samordning mellan KBS och FortF behandlas. Vidare är det enligt vår mening möjligt att inom resp. sektor - den civila statsförvaltningen resp. försvaret - vidta åtgärder som i sin tur ökar förutsättningarna för driftsamordning med också andra sektorer inom statsförvaltningen. Bl.a. finns möjlighet att sälja tjänster till andra myndigheter, t.ex. genom att den tekniska fastighetsförvaltningen redovisas som särskilda resultatenheter.

Sammanfattningsvis är fördelarna med en samordning av den statliga lokalförsörjningen av två principiella slag. För det första handlar det om att realisera de rationaliseringsvinster av engångskaraktär som torde finnas i att centralt, regionalt eller lokalt föra samman och bättre utnyttja resurser av likartad karaktär. För det andra - och kanske viktigare - finns också mer långsiktigt verkande fördelar att uppnå. En samordning kan ge bättre förutsättningar för att på ett rationellt och konsekvent sätt genomföra och vidareutveckla de decentraliserings-, delegerings- och regionaliseringssträvanden som finns inom både KBS och FortF, och som är en direkt följd av utvecklingen inom de system inom vilka resp. myndighet verkar. Förutsättningarna kan också förbättras för samverkan med andra lokalhållare som affärsverk, kommuner och landsting i fråga om fastighetsdrift. En samordnad struktur kan vidare byggas upp så att en för KBS och FortF gemensam strävan mot tydligare kund-leverantörsförhållande ges klara organisatoriska former. Härvid kan vissa verksamheter inom KBS och FortF av egen-regi-karaktär såsom byggande och projektering, till vilka konkurrerande alternativ på marknaden finns, skiljas ut och redovisas i form av exempelvis resultatenheter. Vidare kan andra ekonomiska mekanismer tillämpas vilka stimulerar till effektiv drift och effektivt lokalutnyttjande.

Det bör i sammanhanget också erinras om att samordning av den statiiga 10ka1försörjningen kan rymma nackdelar. Exempei på sådana är att den för 1oka1försörjningen ansvariga myndigheten inte är ti11räck1igt iyhörd för brukarnas önskemâ1. Vidare kan den vertikala funktionsorganisation som en samordning av 1oka1försörjningsresurserna förutsätter försvåra ekonomiskt e11er beredskapsmässigt fördeiaktig samordning med annan iikartad verksamhet hos de iokalbrukande myndigheterna.

.agaêiéiitágf .áa-äâäg;å§afå“åiêaiaå;

-a .. Ä ;

V» *lisää :§13

L 7

its gä;:asasäia ramsa_ ,xe§§z§1 € §:»:w -« gm &

5 PRINCIPIELLA MODELLER FÖR SAMORDNING AV DEN STATLIGA LOKALFÖRSÖRJNINGEN

Hur organisationer formas för att utföra uppgifter hänger sjäivfaiiet samman med det regeiverk eiier det styrsystem som tiilämpas på ifrågavarande omrâde. Pâ iokaiförsörjningsomrâdet har de ekonomiska styrinstrumenten stor betydelse. Iniedningsvis redovisar vi därför i detta kapitei synpunkter på ekonomiska styrmedei m.m. pâ det statiiga iokaiförsörjningsomrâdet.

Därefter redovisas tre principielia modeiier för samordning av den statliga lokaiförsörjningen. Dessa benämns modelierna A, B och C. Vi har sökt att precisera modeiiernas innebörd så iångt att det med utgångspunkt i redovisningen bör vara möjiigt att fatta besiut om iämpiig form för inriktning av samordningen. Vi viii dock samtidigt understryka att modeiierna är principieiia. Inför ett genomförande kan övervägas att basera detta pâ ett förslag som innehåiier element från mer än en av de redovisade modeiierna.

Mode11 A baseras på utveckiingsmöjiigheter inom ramen för dagens organisatoriska struktur med ett bibehâiiande av KBS och FortF som tvâ fristående myndigheter. Härvid utgår modeiien från pågående och i fiera avseenden iikartade utveckiingssträvanden inom de båda myndigheterna. Vidare föresiås en förändrad ansvars- och uppgiftsfördeining för försvarets iokaiförsörjning, med särskiid tonvikt på FortF:s roll och verksamhet. Härvid ingår i modeiien att de verkstäiiighetsresurser för teknisk fastighetsförvaitning m.m., som f.n. finns vid försvarets iägre regionaia/1oka1a myndigheter, överförs tiil FortF. Med utgångspunkt i denna organisationsstruktur anges i modeiien ett anta1 områden där ökad samverkan kan ske me11an KBS och FortF.

Modeii B innebär en organisatorisk samordning av KBS och större delen av FortF:s verksamheter i en ny myndighet, ka11ad byggverket. Bygg-

verket, som är en myndighet utanför försvaret, har gentemot den civila samma roll och uppgifter som nuvarande KBS inkl. statsförvaltningen den utveckling som förordas i bl.a. de senaste årens budgetpropositioner. övertar ocksâ större delen av nuvarande FortF:s Byggverket försvaret. Försvaret uppdrar i modellen till bygguppgifter gentemot verket att verkställa flertalet åtgärder i lokalförsörjningsprocessen. Häri innefattas verkställighet av byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning avseende såväl generella lokaler som försvarsspecifika anläggningar.

Modell C innebär en organisatorisk samordning av KBS och delar av FortF:s verksamheter i en ny myndighet, kallad byggverket. Det nya verkets roll gentemot den civila statsförvaltningen är densamma som i modell B. Försvarets resurser är i denna modell dimensionerade för att ta ett fullt ansvar för lokalförsörjningsfrågorna inkl. verkställighet av en del av upphandlingen av entreprenader och av teknisk fastighetsförvaltning. Byggverket fungerar gentemot försvaret som en av flera tänkbara leverantörer av tjänster inom lokalförsörjningsområdet.

Modellerna A, B och C avser former för och organisation av ledningen för lokalförsörjningen inom statsförvaltningen. Helt naturligt innehåller de tre principmodellerna därmed i avsevärda stycken likartade eller t.o.m. identiska lösningar. För att göra beskrivningen av resp. modell har vi valt att lämna en samlad beskrivning av var fullständig och en av modellerna. Detta medför dock att framställningen tyngs av vissa textmässiga dubbleringar.

De tre modellerna värderas översiktligt i kapitel 6.

5.1 Ekonomiska styrmedel på det statliga lokalförsörjningsomrâdet

5.1.1 Lokalytor och kostnader

De samlade lokalkostnaderna för civila förvaltningsmyndigheter och skolor uppgår till ca 5 miljarder kr. per år. Av KBS för dessa myndigheter förvaltade ytor uppgår till ca 9 milj. m . Internhyrorna är

marknadsanpassade och motsvarar i genomsnitt ca 600 kr. per m2. Knappt

hälften härav utgörs av kostnader för drift, underhåll och administration. En tredjedel av lokalbestândet är inhyrt och ungefär 5 % hyrs ut till icke statliga lokalbrukare. Av en typisk civil myndighets förvaltningskostnader utgör lokalkostnaderna ungefär 10 %.

Den uppvärmda lokalyta som disponeras av det militära försvarets myndigheter för främst fredsändamâl uppgår till ca 6,3 milj. m . De samlade driftkostnaderna för dessa lokaler har uppskattats till ca 1 miljard kr. per âr. I detta belopp ingår även vissa kostnader för anläggningar för krigsorganisationen. I kostnaderna innefattas då inte någon kapitaltjänstkostnad för av staten ägda lokaler utan kostnaderna avser löpande och direkta kostnader för personal, drift, underhåll och ombyggnad m.m. hos lokalbrukarna. Dessa kostnader motsvarar i genomsnitt ca 160 kr. per m .

Av försvaret disponerade lokaler för främst fredsändamâl är spridda över hela landet och någon koncentration till de tre storstadsområdena, där hyresnivån är relativt hög, finns inte. Hyresnivån i civila statliga lokaler utanför Stockholmsområdet motsvarar ca 500 kr. per m . Det finns knappast skäl att anta att den hyra som pâ marknaden skulle behöva betalas för här avsedda av försvaret disponerade lokaler skulle vara väsentligt lägre än ca 400 kr. per m . Mot bakgrund av tidigare nämnda kostnader för drift, underhåll och administration pâ ca 160 kr. per m , antyder detta att det militära försvaret kan ha oredovisade kapitaltjänstkostnader pâ kanske 200 kr. per m . Kapital-

tjänstkostnaderna för civila myndigheter inom KBS lokalhållningsomrâde

är ca 350 kr. per m . De kostnader för lokaler som ingår i de lokalbrukande försvarsmyndigheternas budget motsvarar enligt detta resonemang i så fall avsevärt mindre än hälften av antagna fulla lokalkostnader.

Det nu bokförda värdet efter 40 % initialavskrivning av försvarets lokaler för främst fredsändamâl är ca 3 miljarder kr. Ränta och årlig avskrivning på detta belopp uppgå till ca 390 milj. kr. Detta

kag

motsvarar ungefär 60 kr. per m . Utan initialavskrivning skulle kapitaltjänstkostnaden vara ca 100 kr. per m . Det bokförda restvärdet är lågt till följd av att en stor del av försvarets fredsbyggnader

anskaffades för är därmed 1âgt och stora Tänge sedan. Ingângsvärdet avskrivningar har hunnit göras.

Kostnaderna för 1oka1er som försvaret använder i främst fredsverksamheten kan med de antaganden som här redovisats uppgå ti11 ca 2,5 mi1kr. e11er knappt 10 % av det miiitära försvarets samiajarder per âr, de utgifter.

5.1.2 Organisation och ansvar inom försvaret

för inom försvaret har Ansvarsförde1ningen 1oka1försörjningsuppgiften att ansvaret i huvudsak är utför1igt belysts i kapite1 2. Där framgick fördelat me11an 1oka1brukande iägre regionala/1oka1a myndigheter, försvarsgrenscheferna och FortF.

I om teknisk och ekonomisk fastighetsförva1tning vi1ar ansvaret fråga pá försvarsgrenscheferna och försvarets 1ägre regiona1a/10ka1a myndigfö1jer av heter. Försvarsgrenschefernas fastighetsförva1tningsansvar men är inte författningseniigt reg1erat. I FPE-systemets uppbyggnad de tre program- och produktionsansvariga försvarsgrensstaberna, särskiit finns eme11ertid resurser och kominom arméstaben, knappast petens att 1eda denna verksamhet. I praktiken får de 1ägre regionala/ 1oka1a myndigheterna ta det ree11a anvaret för produktionsansvariga den effektivitet med vi1ken den tekniska fastighetsförvaitningen genomförs.

FortF har s.k. fackansvar för teknisk och ekonomisk fastighetsför- Häri att och ana1ysera sakförhâ11anden och kostva1tning. ingår föija nader. Detta ansvar ska11 utövas av FortF gentemot försvarsgrensstaberna, vilka sâ1edes i f1erta1et fa11 saknar kapacitet på omrâdet, och vidare genom viss rådgivning ti11 de iägre regionaia/iokaia myninom försvaret. Under en avsevärd tid har eme11ertid digheterna särskiit de ekonomiska på fastighetsförvaitning av oiika aspekterna skä1 ägnats begränsad uppmärksamhet inom FortF. Kompetensen på omrâdet hâ11er nu pâ att stärkas.

Det kan noteras att KBS som 1oka1hâ11are för de civi1a statiiga myn-

digheterna i sin organisation har resurser för såväl som ledning verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning. Motsvarande problem som beskrivits för försvaret finns därför inte inom den civila statliga sektorn. Däremot kan det finnas andra. Vissa sådana berörs i det följande.

När det gäller investeringar i byggnader och anläggningar utför F0rtF:s centrala, regionala och lokala organisationsdelar serviceuppgifter åt centrala och lägre regionala/lokala försvarsmyndigheter. Verket anskaffar lokaler enligt specifikationer som anges av byggherren. Försvarsgrensstaberna omrâde synes på detta ha tillräcklig kompetens för att ta erforderligt ansvar för ledning av verksamheten. Trots att beslutanderätten för byggnadsarbeten under viss nivå - f.n. mindre än 2 milj. kr. - formellt har delegerats till lägre regionala/ lokala chefer, ger den budgeteringsteknik, den utformning av uppdrag och den produktionsledning som används viss begränsning i handlingsfriheten åt dessa. I genomförandefasen kan dock vissa omdispositioner göras av lägre regionala/lokala chefer. I sammanhanget kan nämnas att F0rtF synes ha goda möjligheter att i anskaffningsfasen utrusta fastigheterna med kvalificerade tekniska installationer för den framtida driften. Under lång tid synes emellertid ha funnits att obenägenhet installera förbrukningsmätare för el, vatten och värme i många lokaler. Detta försvårar en ekonomisk fastighetsdrift.

Innebörden av vad som nu sagts är att det sätt på vilket ansvaret för fastighetsförvaltningen är fördelat och organiserat inom försvaret inte skapar gynnsamma förutsättningar för effektiv ledning och genomförande av verksamheten. Kompetens och kapacitet är vidare i vissa avseenden otillräcklig.

5.1.3 Primär och sekundär verksamhet

Det militära försvarets primära uppgift i fred är att bygga upp och vidmakthålla en krigsorganisation som kan aktiveras i kriser och krig. Krigsorganisationens chefer bör ha ett ansvar även för försvarets verksamhet i fred. Fredsverksamhetens syfte är ju främst att medverka till frambringandet av en effektiv krigsorganisation. Det är naturligt

verksamhet som t.ex. för främst fredsatt sekundär iokaiförsörjning ändamâi underordnas det primära syftet att nå en effektiv krigsorgani-

sation.

Detta emeiiertid inte att en sekundär verksamhet av så stor betyder kan tiiiâtas drivas med ekonomisk betydeise som iokaiförsörjningen effektivitet. Sker detta innebär det - inom en otiiifredsstäiiande ekonomisk ram - att mindre resurser kan disponeras för att given stärka får naturiigtvis inte strävan krigsorganisationen. Samtidigt ti11 effektivitet i en sekundär verksamhet innebära att viktiga krigskrav eftersätts. För att undvika konsekvenser av organisatoriska sistnämnt måste de som är ansvariga för den primära verksamheten slag och formu1era kraven verksamheten. Inom ramen avgöra på den sekundära för sådana krav kan den sekundära verksamheten utföras så effektivt

som möjiigt.

En verksamhet som omsiuter så stora inkomster och utgifter som i dess oiika faser måste utföras professioneiit, 1oka1försörjningen annars nås inte ett effektivt resursutnyttjande i fredsverksamheten. utveckias bäst i en organisation som kan identifiera Yrkesskickiighet som sin kan utbiida personai, sätta normer en uppgift huvudsakiiga, för resuitat, följa resuitatet samt utveckia och sprida godtagbara om metoder. En enskiid försvarsmyndighet kan inte sägas erbjukunskap da bas för En garnison med fiera en sådan professioneii organisation. m.m. är dock ofta stor för att den tekniska och förband ti11räck1igt ska11 kunna iedas av personai med ekonomiska fastighetsförvaitningen kunnande. Sådan personai behöver emeiiertid också visst professioneiit stöd från speciaiister i en organisation. Det behövs även professione11t kunnande för att stäiia krav och bedöma resuitat. Inom resp. finns f.n. inte en sådan av den tekniska och försvarsgren samordning ekonomiska fastighetsförvaitningen att en professioneii organisation kan sägas föreiigga. Inte he11er försvarsgrenarna sammantagna erbjuder f.n. en sådan. FortF som nämnts, under iâng tid inte kunnat erhar, stöd. Behovet av och uppgifter för en centrai orgabjuda erforderiigt nisation har beiysts i en konsuitrapport om fastighetsförpá omrâdet inom försvaret från den 11 november 1987 ti11 försvarsvaitning staben.

För den personal inom försvaret som ägnar sig at drift och underhåll av fastigheter bör det också vara mer tillfredsställande att arbeta i en professionell organisation där utbildning och metodstöd kan fås och där resultatet i arbetet kan bedömas enligt vissa etablerade normer. Personalen bör då kunna uppleva att man arbetar i en organisation med en uppgift av egen betydelse och inte bara en underordnad stödverksamhet som chefer av naturliga skäl kan ägna begränsat intresse.

KBS fungerar som en professionell organisation för lokalförsörjningsfrågor där drift och underhåll sammanhålls, leds och utövas centralt, regionalt, lokalt och för enskilda driftställen. En professionell organisation, som har lokalförsörjning till primär uppgift, kan ha en benägenhet att fästa särskilt stort avseende vid sin egen måluppfyllelse. Lokalbrukarnas intressen och måluppfyllelse kan då riskera att eftersättas. En suboptimering kan därvid ske av stödfunktionen. Sådana risker är särskilt stora om fastighetsförvaltningsorganisationen samtidigt har myndighetsuppgifter på området. För att komma till rätta med problem av nu antytt slag behöver lokalbrukarnas ställning stärkas på olika sätt. Man talar ibland om att skapa tydliga kund-leverantörsförhållanden. En utveckling i den riktningen pågår inom den civila statsförvaltningen.

5.1.4 Delegering och lokalkostnader

I de två senaste budgetpropositionerna (prop. 1986/87:100, bil. 2 och 9, resp. prop. 1987/88:100, bil. 2 och 9) har regeringen presenterat riktlinjer för utvecklingen av den statliga lokalförsörjningen. Ett syfte har angetts vara att de civila myndigheterna successivt skall få ökade möjligheter att ta kostnadsansvar för lokalförsörjningen. I prop. 1987/88:100, bil. 9, uttalas vidare att en effektiv resursstyrning uppnås med nuvarande system där lokalbrukande myndigheter betalar en marknadsanpassad lokalhyra och ges möjlighet att ta ett ökat kostnadsansvar.

Med delvis motsvarande inriktning häller produktionsledningssystemet på att utvecklas inom det militära försvaret. Avsikten är att systemet skall förenklas kraftigt inom ramen för ett delegerat helhetsansvar.

Även när det anskaffning av 10ka1er och aniäggningar samt gäiier eftersträvas en ökad deiegering tiii förbanden. fastighetsförvaitning Detta innebär att resurserna får disponeras med ett minimum av hand- Dä måste de marknadspriser eiler internpriser som den Iingsregier. chefen möter för rationelia besiut. iägre regionaie/1oka1e ge underlag

De iokalkostnader som verksamhetsansvariga inom försvaret möter ger f.n. korrekta styrimpuiser. Som tidigare visats ingår i 10knappast kaikostnaderna för de statiigt ägda fastigheter som försvaret disponerar endast direkta drift- och underhâilskostnader. Detta innebär att endast en dei av iokaikostnaden behöver beaktas.

I verkiigheten är det emeliertid så att många verksamhetsansvariga - m.f1. inom försvaret förbandschefer, skoichefer överhuvudtaget inte iokaireiaterade kostnader i sina Kostnaderna har nâgra budgetar. för drift och underhâii - och häremot svarande resurser - stannar

näm1igen upp hos t.ex. garnisonschefen e11er fo-regementschefen.

I samband med budgetreformen 1980 siopades redovisning av den statiiga förmögenheten över kapitaifonder. Därvid uttaiade finansministern (prop. 1978/79:130) att syftet med förmögenhets- och kapitaikostnadssnarare är att förbättra resursstyrningen än att visa en redovisning aktueii förmögenhetsstäiining.

Statens markinnehav har RRV I förstudierapporten (Dnr 1987:1350) att redovisning av kapitaitjänstkostnader för iokaiutuppmärksammat inom försvaret saknas och att fiertaiet myndigheter, b1.a. nyttjandet försvarets saknar ett för intern prissättning av myndigheter, system fastighetsutnyttjandet.

Den ordning som gäiier inom försvaret kan knappast sägas erbjuda goda för chefer att fatta rationeiia förutsättningar iägre regionaia/1oka1a beslut av iokaier och aniäggningar. Dessa i fråga om dispositionen framstår nämiigen nu i hög grad som fria resurser.

bör förenas med en utveckiing där Deiegering av produktionsbesiut 1oka1er åsätts internhyror som är rimiigt rättvisande för de verksamsom besiuta om hur tiil förfogande stäiida budget-

hetsansvariga skaii

resurser skall användas. Utöver drift- och underhâllskostnader bör därför i internhyror ingâ vissa administrationskostnader och framför allt en efter fastighetens typ och läge överslagsmässigt ansatt kapitaltjänstkostnadskomponent. Sistnämnda komponent bör spegla det alternativanvändningsvärde som lokalen, anläggningen eller marken kan representera. Internhyror av detta slag bör pâ lämpligt sätt hanteras inom den militära ramen. Självfallet förutsätts att införandet och tillämpningen av kapitaltjänstkostnader ges en form som är neutral i förhållande till den militära utgiftsramen.

Kostnadsskillnaden mellan egna lokaler som förutsätter investeringar och förhyrning av andra fastighetsägares lokaler minskas också med en ordning av detta slag. Detta bör främja en rationell resursstyrning.

Ett partsförhâllande bör finnas mellan lokalbrukaren och lokalhâllaren. Brukaren av lokaler som âsatts en kapitaltjänstkostnadskomponent bör också pä vissa villkor kunna säga upp nyttjandet av sådana statliga lokaler och lokalytor och vid given omfattning av verksamheten få disponera frigjorda resurser för andra produktionsmedel. De lokaler som frigörs bör i flertalet fall kunna användas av andra försvarsmyndigheter, av civila statliga myndigheter, kommuner eller av företag.

Syftet med åtgärder av detta slag är att göra lokalbrukarna medvetna om vad lokaler kostar. Effekten härav förväntas vara att drift- och underhâllskostnaderna för givna lokaler begränsas och att mindre lokalytor används. Om prismekanismer inte används måste ett kostsamt administrativt styrsystem användas för att främja samma syfte.

Den ordning med internhyror m.m. som nu beskrivits tillämpas inom den civila statsförvaltningen och prövas eller övervägs i annan offentlig verksamhet, t.ex. i stora kommuner och landsting.

Det är inte tillräckligt att korrekta investeringskalkyler görs när en byggnad anskaffas eftersom förutsättningarna för en byggnads nyttjande helt naturligt förändras under dess livslängd som sträcker sig över många decennier. Internpriser som speglar ett tänkbart alternativanvändningsvärde kan ge anledning till omprövning av nyttjandet. I byggnaderna bedrivs också ibland verksamhet som kan köpas på markna-

den. För att underlätta effektivitetsfrämjande kostnadsjämförelser är det då viktigt att egen-regi-verksamheter belastas med en rimlig lokalkostnad. Inte minst gäller detta när försvaret marknadsför tjänsterna, t.ex. verkstadstjänster, till allmänheten.

Inom försvaret finns ett antal fastigheter som inte behövs för verksamheten. Om innehavet av fastigheter för den enskilda myndigheten är förenat med viss kapitaltjänstkostnad är det troligt att avveckling av obehövliga fastigheter stimuleras.

Den praktiska utformningen av ett internhyressystem för försvaret, enligt här angivna principer, bör inför en försöksverksamhet studeras närmare. Därvid behöver ett sådant systems inverkan på budgetsystemet beaktas.

Frågor av det slag som behandlas här har med likartat resultat analyserats i den nämnda konsultrapporten från den 11 november 1987 till försvarsstaben. Där föreslås sålunda att om- och nybyggda lokaler alltid bör bära en kapitaltjänstkostnad. Nya och gamla lokaler i kommersiella lägen bör alltid ha en internhyra som är högre än kostnaderna för drift och underhåll. Kapitaltjänstkostnaderna förutsätts bli hanterade inom den militära utgiftsramen. Lokalbrukaren förutsätts kunna avsäga sig lokaler. I rapporten bedöms administrativa styrmetoder vara mindre effektiva än prisstyrning.

I sammanhanget bör måhända också erinras om att delegering av ansvar kan ske i den utsträckning som motsvaras av möjligheterna till resultatredovisning och kontroll. Ett uppföljningssystem bör därför vara en integrerad del av en delegerad produktionsledning. Uppföljningen bör självfallet inte endast avse effektivitet i primäruppgiften utan även effektiviteten i olika sekundärfunktioner, t.ex. fastighetsförvaltning i vid bemärkelse.

5.1.5 Effektiv fastighetsförvaltning

Ekonomiska mekanismer som styr lokalbrukarens val i rätt riktning är av avgörande betydelse för en effektiv och rationell losjälvfallet kalförsörjning. Av stor betydelse är emellertid också hur fastighetsförvaltningen bedrivs. I denna funktion bestäms kostnaderna för att åstadkomma givna prestationer.

Drift och underhåll av försvarets fastigheter sker vid ett 50-tal myndigheter, på ett stort antal platser och avser ett mycket stort antal fastigheter. På lokal, regional och central nivå behöver olika slag av ekonomisk och teknisk uppföljning av fastighetsförvaltningen kunna ske. Detta förutsätter att likformiga redovisnings- och konteanvänds vid alla driftställen. Inom försvaret finns i ringsprinciper detta avseende f.n. betydande olikheter, främst mellan försvarsgrenarna. Exempelvis saknas en enhetlig kontoplan. Sådant underlag är en förutsättning för att en medveten och rationell ledning av funktionen skall kunna utövas. Det är dessutom en nödvändig grundval för en professionellt hanterad fastighetsförvaltning. Det kan nämnas att FortF i skriften Fakta om försvarets fastighetsförvaltning 1988 gör en reservation för eventuell felaktig kostnadsinformation på 1 5 Z.

I sammanhanget kan erinras om att ÖB i programplanen för perioden 1985/86 - 1990/91 angett att uppföljning och analys av verksamheten inom resp. fack skall möjliggöra redovisning i sådan tid att åtgärder så långt möjligt kan vidtas under löpande budgetår. Uppföljningssystemen skall utvecklas så att produktivitetsmätning är möjlig samt att nödvändig samordning mellan försvarsgrenarna underlättas. Ett omfattande och målmedvetet utvecklingsarbete synes återstå innan ett sådant mål kan nås i fråga om facket fastighetsförvaltning.

En noggrann ekonomisk budgetering och redovisning är nödvändig för att bedöma de egna kostnaderna och jämföra dem med vad en motsvarande entreprenad, t ex. avseende fastighetsdrift, skulle kosta. En utvecklad budgetering och redovisning gör det också möjligt att på detta område fullfölja en av grundtankarna i FPE-systemet, nämligen att verksamhet (produktion) utförs på uppdrag av ett annat organ (programmyndigheten). Driftenheter m.m , som arbetar på uppdrag, bör kunna

redovisas som särskilda resultatenheter knutna till en värdmyndighet. Det synes, för att äter anknyta till prop. 1987/88 100, vara naturligt att ett kund-leverantörsbetonat och avtalsreglerat förhållande skapas pâ lokalförsörjningsområdet.

En utveckling av detta slag gör det naturligt för lokalbrukaren att pröva om någon annan driftorganisation kan erbjuda gynnsammare villkor för önskade tjänster. Ett konkurrensmoment introduceras därmed. Driftenheten vänjer sig också vid att mot betalning erbjuda tjänster till utomstående statliga, kommunala och landstingskommunala samt privata lokalhâllare eller lokalbrukare.

Om i den statliga lokalförsörjningsorganisationen finns specialiserade resurser, som staten i betydande omfattning också köper på marknaden, bör dessa organiseras på sådant sätt att de blir egna kostnadsställen med full andel i gemensamma kostnader. Ett tydligare kund-leverantörsförhållande bör skapas inom den egna organisationen. Arbete bör mot betalning utföras på uppdrag av lokalhâllaren och av utomstående. Exempel på resurser av detta slag är personal för projektering och byggnadsarbeten. Även i fråga om andra typer av verksamheter, t.ex. byggadministration, byggledning, kontroll, drift och skogsvård, kan det dock vara lämpligt att i viss utsträckning köpa tjänster på marknaden för att få pris- och prestationsjämförelser med arbete i egen regi. Behovet av sådana kontrollmekanismer accentueras ju mer monopolbetonad den berörda myndighetens ställning är. Den inre organisationen och framför allt redovisningen kan behöva anpassas för att underlätta detta. I dessa avseenden finns betydande utvecklingsmöjligheter inom både KBS och FortF, vilka båda inrymmmer omfattande resurser för verksamhet av egen-regi-karaktär samtidigt som de har en monopolbetonad ställning gentemot stora kategorier av lokalbrukare.

I avsnitt 4.2.1.4 belystes att det inom försvaret f.n. finns utrymme för visst godtycke huruvida förvaltningsanslag eller sakanslag skall belastas med byggprojektkostnader. Detta främjar enligt vår mening inte ett rationellt resursutnyttjande. Vidare gäller att FortF:s kostnader för fackverksamheten, t.ex. rådgivning avseende teknisk fastighetsförvaltning, f.n. belastar verkets förvaltningsanslag. Inte heller detta är tillfredsställande. En ändring bör ske i riktning mot att

endast utprägiade myndighetskostnader finansieras över förvaitningsansiaget. Övriga kostnader bör bäras av byggprojekt eiier användare av tjänsterna.

För att kunna föija kostnader och intäkter, t.ex. för att kunna se resultat av vissa investeringar, bör resuitaträkningar upprättas för varje byggnad e11er fastighet. I vart fail mäste kostnader kunna hänföras tiii enskiida byggnader. Detta förutsätter b1.a. att förbrukningsmätare för oiika media så snart tilifäiie ges instaiieras i särskiit resurskrävande byggnader. Vidare reses därmed krav pâ konteringen och redovisningssystemet. KBS har tagit viktiga steg på detta omrâde. Även i den nämnda konsuitrapporten till försvarsstaben pekas på att en effektiv fastighetsförvaitning förutsätter ett tiilfredsstäiiande system för b1.a. kostnadsuppföijning.

Noggrann redovisning av kostnader, intäkter och förbrukning gör det också möjiigt att ti11ämpa prestationsreiaterade iönesystem för driftpersonai. Erfarenheter som KBS har gjort tyder pâ att detta kan ge betydande ekonomiska vinster. System av detta siag är ganska kompiicerade och torde därför med fördei kunna utveckias och användas i en sammanhâiien och professioneli organisation med iokalförsörjningsfrågor som huvuduppgift. En förde] med system av detta siag är att särskiida beredskapskostnader framgår tydiigt.

Upphandiing av stora och små entreprenader pâ byggområdet är kompiicerade och ekonomiskt betydeisefuiia frâgor. Byggföretag är i aiimänhet skickiiga i att förhandia och att utforma avtai. För att staten skaii kunna göra rimiigt goda upphandiingar behöver egen professioneii personai användas för ändamäiet. Sjäivfaiiet kan upphandiing av mindre entreprenader genomföras av enskiida myndigheter. Detta gälier särskiit inom ramen för avtai om årsentreprenader och avropsavtai träffade av en professioneii organisation för 1oka1försörjningsfrägor på iokai, regional eiier centra] nivå. Försvarets iägre regionaia/iokaia myndigheter använder f.n. i stor utsträckning denna typ av avtai.

5.2 Modell A

5.2.1 Förutsättningar

Modell A baseras på utvecklingsmöjligheter inom dagens organisatoriska struktur med ett bibehållande av FortF och KBS som två fristående myndigheter. Härvid utgår modellen från pågående och i flera avseenden likartade utvecklingssträvanden, vilka ökar förutsättningarna för samverkan mellan de båda myndigheterna. Vidare föreslås en förändrad ansvars- och uppgiftsfördelning för försvarets lokalförsörjning, med särskild tonvikt på FortF:s roll och verksamhet. Härvid förutsätts att de verkställighetsresurser för teknisk fastighetsförvaltning m.m. som finns vid de lägre regionala/lokala myndigheterna inom försvaret överförs till FortF. Denna åtgärd ger de båda myndigheterna en mer likartad struktur, vilket ger förbättrade förutsättningar för samverkan och samordning mellan sektorerna. Med utgångspunkt i denna organisationsstruktur föreslås ett antal åtgärder för att nå ökad samverkan mellan KBS och FortF och, i några fall, koncentration till en av myndigheterna av vissa resurser och uppgifter av likartad karaktär.

Modellen utgår från de tydliga och för FortF och KBS likartade utvecklingstendenser där förslag redovisats i andra sammanhang. Sådana förslag återfinns sålunda i regeringens riktlinjer för utveckling av den statliga lokalförsörjningen enligt 1987 och 1988 års budgetpropositioner samt 1988 års kompletteringsproposition, i de av FortF redovisade projekten FortF NY, ORG 90 och FF 90 (Fastighetsförvaltning 90) inom försvaret samt i KBS förnyelseprogram. Innebörden av dessa förslag är bl.a. ett tydligare kund-leverantörsförhållande med tonvikt på lyhördhet för och närhet till de lokalbrukande myndigheterna. Vidare föreslås FortF:s stabsroll åt i första hand ÖB öka och därmed i vissa avseenden bli mer lik den roll som regeringens stabsorgan som KBS har inom den civila statsförvaltningen. Dessutom sker en förskjutning av de båda myndigheternas verksamhet mot förvaltningsskedet med tyngdpunkt på drift, underhåll, ombyggnader och reparationer. Detta nödvändiggör bl.a. en ökad delegering och regionalisering, dvs. en överföring av ansvar och uppgifter och därmed resurser och kompetens till den regionala och lokala nivån inom FortF och KBS.

5.2.2 Samordningsâtgärder inom den civila statsförvaltningen

5.2.2.1 Byggnadsstyrelsens uppgifter och relationer till statsmakterna

KBS bör, vad avser den civila statsförvaltningen, vara central förvaltningsmyndighet för frågor om anskaffning av lokaler för statliga myndigheter och förvaltning av statliga fastigheter. De generella mâl för statens lokalförsörjning som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års budgetproposition bör uttryckas i KBS instruktion samt i de särskilda förordningar som styr KBS verksamhet och ansvar.

Det bör åligga verket att

förvalta fastigheter i enlighet med instruktioner och förordningar för förvaltning av statliga fastigheter,

- utreda behovet av och anskaffa lokaler och inredning för statliga myndigheter i den mån dessa uppgifter inte ankommer på annan myndighet,

efter uppdrag projektera och utföra byggnadsföretag för statens räkning,

verka för rationaliseringar och besparingar i statens byggande och fastighetsförvaltning.

5.2.2.2 Byggnadsstyrelsens uppgifter och relationer till myndigheter inom den civila statsförvaltningen

KBS uppgifter inom den civila statsförvaltningen är att förvalta de statsägda fastigheterna, utforma lokalförsörjningsplaner, upprätta lokalprogram, ta beslut i enskilda lokalförsörjningsärenden, teckna hyresavtal samt anskaffa och avveckla lokaler som ett led i strävan att skaffa myndigheterna ändamålsenliga lokaler till rimliga kostna-

der.

Utvecklingen av de civila myndigheternas lokalförsörjning beskrivs i 1987 års budgetproposition som en kombination av central administrativ styrning inkl. normstyrning frân KBS och en decentraliserad incitamentsstyrning från de enskilda myndigheterna. De åtgärder och riktlinjer som redovisas i bl. a. 1988 års budgetproposition vad gäller statsmakternas prövning av myndigheternas lokalkostnader, KBS redovisoch underlag för beslut i ning av långsiktiga lokalförsörjningsplaner enskilda lokalärenden syftar till att så lângt möjligt säkerställa att samtliga kostnadskonsekvenser inkl. lokalkostnader beaktas vid ställningstagande till verksamhetsförändringar.

Avsikten är vidare enligt 1987 och 1988 års budgetpropositioner att gentemot KBS stärka ställningen för de enskilda lokalbrukande myndigheterna varvid ett mer kund-leverantörsbetonat förhållande eftersträvas. Som exempel på åtgärder anmäls här att program- och kostnadsansvar för lokaler kan åläggas de enskilda myndigheterna. Häri ingår att, beroende bl a. på lokalbrukarnas kompetens och resurser, kan arbetsfördelningen mellan KBS och lokalbrukarna förändras. Detta kan regleras genom att en avtalsliknande överenskommelse kan slutas mellan myndigheterna och KBS om bl.a. servicenivåer för fastighetsförvaltningen innefattande verksamhetsberoende underhåll och fastighetsdrift. Statsmakterna kan därefter i den årliga budgetprocessen omfördela resurser för dessa ändamål mellan lokalbrukare och KBS. Genom detta blir lokalkostnaden en aktiv och pâverkbar del i myndigheternas budget. Föredraganden konstaterar i 1987 ârs budgetproposition att styrningen av myndigheterna måste anpassas till resp. sektors förutsättningar. Ovan redovisade förslag till förändring provas f.n. på myndigheter som ingår i försöken med treårsbudgetering och försöksverksamhet via ramanslag. Regeringen anmäler vidare i 1988 års direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1989/90 att lokalbrukande myndigheter som önskar förändrat ansvar i lokalkostnadsfrågor i enlighet med vad som redovisats ovan kan anmäla detta till KBS. Myndigheten och KBS kan sedan gemensamt göra framställning om detta i sina anslagsframställningar för budgetåret 1989/90.

I KBS uppgifter ingår också uppdragsverksamhet inom främst bygg-

produktion, inredning och fastighetsförvaltning åt såväl försvaret som affärsverk och andra myndigheter utanför verkets lokalhâllningsomrâde inom den civila statsförvaltningen.

Det är angeläget att strävanden mot tydligare kund-leverantörsförhållanden inkl. formerna för att utveckla uppdragsverksamheten ges en tydlig organisatorisk struktur. Det är vidare väsentligt att förutsättningarna för samverkan inom framför allt den tekniska fastighetsförvaltningen förbättras, såväl inom staten som med icke statliga fastighetsförvaltare. I detta syfte bör verksamheter av egen-regi-karaktär inom KBS, såsom byggande och teknisk fastighetsförvaltning inkl. fastighetsdrift, till vilka konkurrerande alternativ finns på marknaden, redovisas som särskilda resultatenheter.

5.2.2.3 Byggnadsstyrelsens uppgifter och relationer till affärsverken m.fl.

Vad gäller uppdragsverksamheten at affärsverken redovisar regeringen i 1987 ârs budgetproposition att denna bör fâ en friare ställning gentemot KBS genom att nuvarande regler ersätts med samarbetsavtal mellan parterna. Samtidigt understryker regeringen dock särskilt att detta inte får innebära att affärsverken bygger upp egen kompetens inom byggsektorn utan affärsverkens roll i detta sammanhang fortfarande skall vara uppdragsgivarens gentemot KBS. Pâ motsvarande sätt konstaterar regeringen i 1988 års budgetproposition att KBS svarar för projekt- och byggadministration för affärsverkens räkning när det gäller större byggnadsobjekt för att undvika dubblering av kompetens och resurser. Den ökade graden av frihet innebär enligt regeringen ett mer renodlat kund-leverantörsförhällande på affärsmässiga grunder.

I 1987 års budgetproposition anger regeringen vidare att affärsverken åläggs att följa av KBS utarbetad standard vad avser kontorslokaler och andra lokaler som är av generell karaktär såsom utbildningslokaler och sekundärutrymmen.

Ovan beskrivna relationer mellan KBS och affärsverken förutsätts också gälla för modell A.

Av affärsverken är det f.n. endast postverket, SJ och domänverket som har fastighetsförvaltningen organiserad som särskild resultatenhet. vad vi erfarit saknar vissa affärsverk policydokument och Enligt för fastighetsförvaltningen. Några affärsverk saknar mâlformulering ocksâ register över de fastigheter som disponeras för verksamheten, vilket kan medföra att de har en oklar bild över fastighetsbestândet. Det är angeläget att fastighetsförvaltningsansvaret för affärsverken civila utanför KBS lokaloch övriga fastighetsförvaltande myndigheter hâllningsomrâde preciseras. Ansvarets innebörd samt dess eventuella bör författningsenligt och det kan fördelning och delegering regleras t.ex. instruktion. Härvid bör de generella mål uttryckas i resp. verks för statens lokalförsörjning som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års budgetproposition uttryckas i de förordningar och instruktioner innesom reglerar fastighetsförvaltningsansvarets börd och fördelning hos affärsverken och övriga civila fastighetsförvaltande myndigheter utanför KBS lokalhâllningsomrâde.

vår mening bör förutsättningarna för att inom samtliga affärs- Enligt verk inrätta särskilda resultatenheter för fastighetsförvaltningen Detta bör också gälla för övriga myndigheter inom den civila prövas. statsförvaltningen som har fastighetsförvaltningsansvar och verkav en omfattning som ger förutsättningar för en ställighetsresurser sådan ges enligt vår mening förbättrade förutsättåtgärd. Härigenom för en effektivisering av fastighetsförvaltningen hos affärsningar verken och övriga civila myndigheter utanför KBS fastighetsförvaltande Vidare förbättras förutsättningarna för samverlokalhâllningsomrâde. kan inom den statliga tekniska fastighetsförvaltningen.

5.2.2.4 Byggnadsstyrelsens samordnande uppgifter

Med utgångspunkt i den utveckling av den statliga lokalförsörjningen som redovisas i bl a. LFU:s förslag samt i 1987 och 1988 års budgetbör KBS få ett förstärkt ansvar för effektiviseringen i proposition den statliga KBS bör sålunda genom ett samrådslokalförsörjningen. förfarande roll för anskaffningen av kontorslokages en övergripande ler och andra lokaler av generell karaktär för hela statsförvaltningen

inkl. försvaret och affärsverken. Syftet med åtgärden är att dels ta tillvara statens intresse, dels undvika att av suboptimeringar görs övriga lokalhâllare. KBS förutsätts i modell A fâ angivna samordningsuppgifter.

KBS bör därutöver fâ som myndighetsuppgift att föra ett samlat register över det statsägda fastighetsbeståndet och av staten inhyrda lokaler och fastigheter, med eventuellt för undantag hemliga anläggningar. Med hänvisning till att de av försvaret förvaltade fastigheterna delvis är av hemlig karaktär svarar försvaret för registrering av det statsägda eller inhyrda fastighetsbestând som disponeras för försvarsändamâl. Även andra fastighetsförvaltande myndigheter utanför KBS lokalhâllningsomrâde förutsätts i normalfallet föra register över förvaltade och inhyrda fastigheter. Försvaret, affärsverken och övriga fastighetsförvaltande myndigheter utanför KBS lokalhâllningsomrâde åläggs att minst en gång om âret lämna uppgifter till statens centrala register hos KBS över av statliga myndigheter disponerade fastigheter och lokaler. redovisas Samtliga statsägda fastigheter med uppgift om bokfört värde och i förekommande fall det värde som skall till ligga grund för kapitaltjänstkostnadskomponenten i internhyran.

5.2.3 Samordningsâtgärder inom försvaret

En rad samordningsâtgärder inom försvaret genomförs i modellen i enlighet med förslag frân ett flertal utredningar under 1980-talet, varvid särskilt bör nämnas ORG 90 och FF 90. Härutöver finns inom ramen för modell A möjlighet att inom försvaret ett antal genomföra förändringar, vilka inte primärt syftar till mellan FortF samordning och KBS men som bl.a. kan förbättra de långsiktiga samordningsmöjligheterna mellan dessa myndigheter genom att i vissa avsemyndigheterna enden blir mer lika vad gäller struktur organisatorisk och uppgifter.

I detta avsnitt redovisas för modell A uppgiftsfördelning, organisatorisk tillhörighet och i vissa fall av förungefärlig dimensionering svarets resurser för

lokalförsörjningsfrâgor. Översiktlig organisa-

tionsstruktur och dimensionering för FortF redovisas dock särskilt i avsnitt 5.2.5.2, tillsammans med motsvarande för KBS. Vid uppgifter

som i många fall är av grov och överdimensioneringsövervägandena, slagsmässig natur, har följande förutsättningar gällt.

baseras pâ bedömningar av resurs- Angivna resursbehovsuppskattningar för redovisade i dagsläget. Vi har därvid behovet arbetsuppgifter att nuvarande efter hänsynstagande till utgått ifrån arbetsuppgifter, som följer av en samordning, skall lösas de rationaliseringseffekter sätt som hittills och att personalkategorierna är lika på motsvarande oavsett inom vilken arbetar. Vi har effektiva, myndighet personalen vidare från att och volymförändringar, sedan hänsyn utgått uppgiftstill normalt skall resultera i förtagits rationaliseringsvinster, avseende resurser. Detta innebär att tillkommande arbetsändringar enbart kan lösas inom befintlig personalram om en samordning uppgifter inom det aktuella verksamhetsomrâdet ger upphov till rationaliseringsinom funktionen finns i nuläget. Om vinster eller om överkapacitet finns, förutsätts en reducering kunna ske i dagsläget. överkapacitet

Detta innebär även att eventuella förändringar i försvarets organisafrämst givetvis kan påverka resursbehotion, förbandsorganisationen, vet. Effekten av sådana har inte här varit möjlig att förändringar heller vara alternativskiljande. Det kan uppskatta och bedöms inte vidare vara för berörda försvarsmyndigheter att klara uppgifmöjligt med ett mindre resurstillskott än vad som angivits. Detta förterna utsätter dock att motsvarande resurser i stället köps på marknaden, det resursbehovet för staten) förutsätts varför sammantagna (kostnaden bli detsamma.

5.2.3.1 Centrala staber

ÖB:s långsiktiga styrning av lokal- och anläggningsförsörjningen ingår till ekonomisk kontroll som en integrerad del i planeringen. Förmågan och uppföljning av verksamhetens genomförande bör förbättras. Angivna

uppgifter bör klaras utan resurstillskott.

staber förstärks med sammantaget ca 10 personår Försvarsgrenschefernas klara den uppgift som totalansvaret för den samlade planei syfte att styrningen och uppföljningen av lokal- och anläggningsförsörjringen,

ningen inom resp. huvudprogram innebär.

Angivet resursbehov är detsamma som i modeiierna B och C.

5.2.3.2 Fortifikationsförvaitningens r011 och verksamhet

Förändringarna av FortF:s ro11 och verksamhet i modeii A baseras pâ att huvudprogrammyndigheten har kostnadsansvar och möjlighet att direkt styra innehâiiet och omfattningen av sin verksamhet genom att köpa erforderiiga tjänster av FortF, som i sin tur får möjlighet att utveckia en mer professioneil organisation. I detta syfte bör i mode11 A en rad åtgärder vidtas.

FortF görs ti11 uppdragsmyndighet och redovisas a11tså som 1000kronors-myndighet inom försvaret. Detta innebär att nuvarande myndighetsansiag vad avser byggadministration överförs tili huvudprogrammyndigheternas anslag. A11 verksamhet (byggproduktion, administration och fastighetsförvaltning) kommer därvid att finansieras över sakans1agen. Härvid skapas förutsättningar för att renodia huvudprogrammyndigheternas byggherreroii och totaiansvar för iokaiförsörjningen inom resp.

huvudprogram. Åtgärden ger samtidigt FortF möjiigheter att pâ ett

tydiigare sätt än hitti11s anpassa organisation och resurser efter faktisk efterfrågan.

De verkstäliighetsresurser för teknisk fastighetsförvaitning m.m., dvs. underhâ11 och mindre ombyggnadsâtgärder, fastighetsdrift, vägoch skogsfrågor m.m. samt för iokaivård som nu finns hos försvarets iägre regionaia/1oka1a myndigheter överförs ti11 FortF och samordnas inom FortF:s regionaia organisation, byggnadsomrâdena. De samordningsfördeiar som finns i en sammaniäggning av nybyggnads- och fastighetsförvaitningsresurserna kan utnyttjas och sambandet me11an städ- och underhâ11smetoder samt materieivai m.m. ges en organisatorisk koppiing. Vi har dock inte haft möjiighet att inom ramen för denna utredning närmare överväga dimensioneringsfrágor och rationaiiserings- och andra effekter till f61jd av att försvarets 1oka1vârdsresurser integreras med resurserna för teknisk fastighetsförva1tning m.m.

förutsätts redovisas som resultatenheter för Verkställighetsresurserna att ett kund-leverantörsförhållande mellan FortF och skapa entydigt inom försvaret och för att underfastighetsförvaltande myndigheter lätta av framför allt fastighetsdrift och underhåll till försäljning andra lokalhâllare, t.ex. KBS och affärsverken. I likhet med vad som föreslås inom den civila statsförvaltningen skall FortF och gälla berörda inom försvaret kunna överenskomma om att dessa myndigheter helt eller delvis svarar för verkställighet av den tekniska själva om särskilda skäl finns eller detta eljest fastighetsförvaltningen, bedöms vara en rationell lösning.

De resurser för som för närvarande finns centralt och projektering inom FortF redovisas som en eller flera särskilda resultatregionalt enheter (ev. i form av särskild juridisk person) för egen-regi-projektering inom försvaret. Enheten eller enheterna knyts organisatoriskt till FortF. Enheten eller enheterna arbetar främst på uppdrag av FortF:s men skall också på uppdragsbasis kunna nyttbyggnadsomrâden, av kunder utanför försvaret, i enlighet med förslaget i 1987 ârs jas om att F0rtF:s kompetens vad avser projektering och budgetproposition fortifikatoriskt eller är anskaffning av anläggningar som kräver skydd av befästningskaraktär bör kunna utnyttjas av myndigheter inom hela

statsförvaltningen.

FortF har i sitt organisationsutvecklingsprojekt FortF NY angivit

följande målsättningar:

kraftfull ledning, planering och uppföljning av verksamheten,

- av ansvar av resurser och kompetens, delegering och regionalisering

- till marknadens och kundernas behov, organisationsanpassning arbetssätt och lokalisering. Såväl centrala som lokala intressenter och kunder skall kunna betjänas pâ ett effektivt och smidigt sätt,

- lokal utbyggd marknadskontakt,

- centrala och resurser för (gemensamma) specialistfunktioner

försvarsspecifik produktion.

Tillsammans med i modellen föreslagna förändringar innebär ett förverkligande av dessa målsättningar att relationen mellan huvudprogrammyndigheterna och FortF renodlas i ett tydligt kund-leverantörsförhållande genom att FortF utgör en uppdragsmyndighet som organiserar verkställighetsresurser för byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning m.m. medan totalansvaret för anskaffning och fastighetsförvaltning âvilar resp. huvudprogrammyndighet.

5.2.3.3 Samverkan mellan fortifikationsförvaltningen och försvarets materielverk

Inom ramen för modell A bör åtgärder vidtas för att uppnå en ökad samordning mellan FortF och FMV. Sålunda bör FortF och FMV genomföra gemensamma programdialoger med resp. huvudprogrammyndighet. Vid dessa programdialoger bör utarbetas gemensamma produktionsplaner för såväl anläggningar som för materielsystem, i vilka bör finnas fastställda tidpunkter för överlämning av anläggningar och materielinstallationer. Vid programdialogerna bör också diskuteras och fastställas vilka mate-

rielanskaffningar i anläggningarna som skall budgeteras på materiel-

resp. byggnadsanslaget. I dialogerna bör också klarläggas vilken av myndigheterna som svarar för underhållsberedningen samt hur underhâllsförbanden (motsv.) skall organiseras, utrustas och utbildas.

Vad gäller genomförandeverksamheten bör en bättre samordning kunna åstadkommas på lokal och regional nivå vad gäller t.ex. säkerhetstjänsten, där det kan övervägas att âlägga den berörda lägre regionala/lokala myndigheten säkerhetsansvaret för anläggningen från byggstart till avrustning. Även uppföljning och kontroll av att de lokala beställarna av entreprenader uppfyller uppställda specifikationskrav bör bättre än nu kunna samordnas myndigheterna emellan. För enskilda anläggningar eller för anläggningar som anskaffas i serier, t.ex. radarstationer, bör FortF och FMV planera gemensamma anskaffningar eller genom uppdrag myndigheterna emellan reglera sådana materielanskaffningar, som den ena eller den andra myndigheten har unik kompetens för att genomföra.

Genom regler eller överenskommelser bör fastställas vilken av myndigheterna som skall ha en sådan unik teknisk kompetens för olika speciasom inte bör finnas vid mer än en myndighet inom försvalistomrâden, ret. ÖB bör lämna förslag till lämplig ansvarsfördelning. Verksamheter vid FortF och FMV där ansvarsfördelningen mellan de båda verken inte är klar eller där ansvar helt bör föras till en av myndigheterna är teknisk bevakning och flera. Som exempel kan nämnas strömförsörjning, och skyddskomponenter för EMC (elektromagneövervakning, systemfrâgor mot elektromagnetisk och tisk kompatibilitet), EMP (avskärmning puls) och skyddsfrägor, an- RÖS (avskärmning mot röjande signaler), skylm.m. Dessa otydligheter bör klargöras. Ansvar för läggningsutformning normer och standards m.m. för fredsverksamheten exempelvis avseende verkstäder etc. kan övervägas att ge FortF i kök, matsalar, förråd, uppdrag att svara för.

Försvarets resurser för fackstöd inom inrednings- och lokalvärdsomf.n. vid FMV, kan inordnas i FortF:s eller eventuellt råden, placerade för samord- KBS organisation. En sådan åtgärd ökar förutsättningarna dessa mellan FortF och KBS som har motsvarande rening kring frågor surser och ansvar för den civila statsförvaltningen. Härvid bör också noteras KBS fackansvar för lokalvårdsfrägor inom statsförvaltningen.

mellan FortF och FMV vad avser specialistkompetens och Fördelningen inom angivna och eventuella andra områden bör säkernormeringsarbete ställas genom regeringsuppdrag.

5.2.3.4 Lägre regional/lokal nivå

De lägre regionala/lokala myndigheternas uppgifter i lokalförsörjkan komma att av de tankegångar som uttrycks av ningsprocessen styras ÖB i FU 88:5 slutremiss. Dessa innebär att produktionen av krigsföri centrum och att ansvar och uppgifter för verksamheten i band sätts fred i största inom försvaret bör decenoch krig möjliga utsträckning traliseras och delegeras till myndigheter på lägre regional/lokal niva.

Inom lokal- och anläggningsförsörjningsomrâdet är det i modell A i första hand försvarsmyndigheternas kompetens att fungera som behovsformulerare, kravställare och uppdragsgivare gentemot FortF som behöver förstärkas. I detta avseende finns i nuläget skillnader mellan såväl försvarsgrenarna som mellan olika myndigheter.

Verkställighet av byggproduktionsåtgärder och teknisk fastighetsförvaltning m.m. köps som tidigare redovisats av FortF. Detta gäller såväl försvarsspecifika anläggningar som lokaler av generell karaktär. Det enskilda förbandet kan dock efter överenskommelse med FortF köpa tjänster direkt på marknaden, t.ex. inom ramen för ârsentreprenader och avropsavtal, upprättade av FortF. FortF kan på lokal nivå överenskomma med förbandschefen om omfattningen av driftåtagandet. Förbandschefen kan alltså ha viss egen-regi-personal om detta är rationellt.

Inom försvaret finns f.n. ca 110 myndigheter med fastighetsförvaltningsansvar. Av dessa har 47 egna verkställighetsresurser. Vid övervägandena förutsätts att förvaltningsansvaret hos nuvarande myndigheter utan verkställighetsresurser överförs till de myndigheter som f.n. har sådana resurser. Dessa 47 myndigheter blir FortF:s kunderluppdragsgivare.

I modell A förutsätts på lägre regional/lokal nivå en kvalitativ utveckling av befintlig militär personal i riktning mot lednings- och styrningsuppgifter och krigsplanläggning inom lokal- och anläggningsförsörjningsområdet. Denna utveckling förutsätts kunna ske inom befintlig personalram. Härutöver kan ett resursbehovstillskott för upphandling, uppföljning och analys av köpta tjänster inom framför allt fastighetsdriften föreligga. Omfattningen av detta behov är svår att bedöma och har därför överslagsmässigt beräknats till i genomsnitt högst ett personâr per myndighet, dvs. sammantaget högst 47 personår. Tillsammans med befintlig personal som inte överförs till FortF ger detta, om all teknisk fastighetsförvaltning överförs till FortF, en personârsram totalt för här aktuell funktion vid försvarets lägre regionala/lokala myndigheter på ca 250 personår.

Vid slutlig dimensionering förutsätts beredskaps- och krigsorganisato-

riska aspekter särskiit beaktas.

5.2.3.5 Försvarets reiationer tiii statsmakterna pâ bygg- och fastighetsförvaitningsomrâdet

Ovan angivna förändringar i ansvars-, uppgifts- och resursfördelning inom försvaret innebär att statsmakternas styrning av byggnadsverksamheten och fastighetsförvaitningen inom försvaret även fortsättningsvis föijer FPE-systemets ansvars- Och uppgiftsfördeiningsprinciper.

FortF:s myndighetsansiag vad avser byggadministration överförs ti11 huvudprogrammyndigheternas sakansiag för byggproduktion. A11 byggverksamhet kommer aiitsâ att finansieras över sakansiagen.

Det är angeiäget att fastighetsförvaitningsansvaret inom försvaret preciseras. Det övergripande fastighetsförvaltningsansvaret bör âviia ÖB. ÖB kan sedan i mode11 A deiegera deiar av ansvaret tiil försvarsgrenscheferna, FortF samt ti11 förbanden.

Fastighetsförvaitningsansvarets innebörd, fördelning och delegering bör författningseniigt regieras varvid förordningarna FFS 1983:39 om fastighetsförvaitning inom försvarsmakten samt SFS 1983:276 om verksamheten inom försvarsmakten bör ses över. I likhet med vad som föresiagits för KBS bör de genere11a må] för statens iokalförsörjning som redovisas i den s.k. handiäggningsordningen och i 1987 ârs budgetproposition uttryckas i de förordningar som regierar fastighetsförva1tningsansvarets innebörd och förde1ning inom försvaret.

Det kan exempeivis vara iämpiigt att ÖB ges i uppdrag att med utgångspunkt i angivna principer och i samrâd med FortF och huvudprogrammyndigheterna iämna försiag ti11 hur fastighetsförvaitningsansvaret inom försvaret ska11 fördeias och regieras.

Statsmakternas styrning av byggnadsverksamheten och fastighetsförvaitningen inom försvaret utövas i övrigt genom KBS samordnande roli. Denna innebär som nämnts ett genom ett samrâdsförfarande utövat övergripande ansvar för anskaffningen av kontorsiokaier och andra lokaler

av generell karaktär för hela statsförvaltningen inkl. försvaret och affärsverken, samt ansvar att föra ett samlat och aktuellt register över det statsägda fastighetsbeståndet.

5.2.4 Ökad samverkan mellan byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen

Med utgångspunkt i redovisade förändringar anges här ett antal åtgärder i form av ökad samverkan och, i vissa fall, samordning i form av koncentration till KBS eller FortF av vissa gemensamma eller likartade resurser och uppgifter.

5.2.4.1 Centrala funktioner

Hpg 5-kommittén och LFU har föreslagit samverkansâtgärder mellan FortF och KBS avseende en rad uppgifter och funktioner på central nivå. Inom vissa av de båda utredningarna angivna områden, såsom lokalförsörjningsplanering, lokalprogrammeringsarbete, tekniskt utvecklingsarbete m.m. förekommer eller har initierats samverkan mellan de båda myndigheterna. Nedan redovisas därför områden inom vilka vi bedömer att förutsättningar för ytterligare samverkan och samordning finns. Vissa av de föreslagna åtgärderna berör också andra myndigheter inom försvaret än FortF. Där så har bedömts möjligt har också angivits förslag till former för att säkerställa att samverkans- eller samordningsåtgärderna förverkligas.

Inom båda myndigheterna används eller planeras uppbyggnad av ADB-stöd av omfattande karaktär. Tillämpningen omfattar områden som ekonomisk redovisning, fastighetsregistrering, fastighetsövervakning m.m. Beroende på skillnader i ekonomiska styrsystem, fastighetsförvaltningsansvar m.m. har systemen utvecklats från olika utgångspunkter och med skilda förutsättningar. Samtidigt finns likheter i ADB-tekniskt hänseende, t.ex. behov av särskild utrustning, programvara och grafik för datorstödd karthantering av fastighetsbestândet (s.k. GIS-teknik geografiska informationssystem), i strukturellt hänseende, t.ex. omfattande och rikstäckande registrering av fastighetsbestånd, samt i

det faktum att stora kostnader är förknippade med utveckling, drift och underhåll av systemen. I modell A ingår därför dels ett ökat regelmässigt erfarenhetsutbyte kring ADB-utnyttjande, dels att gemensam utveckling så långt möjligt sker av sådana system och sådan programvara som är av likartad karaktär eller är specifik för byggnadsoch fastighetsförvaltningsomrädena. För att säkerställa att möjligheterna till gemensamt ADB-utvecklingsarbete regelmässigt prövas bör FortF och KBS åläggas att samråda med varandra då iniativ till eller beslut om system- eller programvaruutveckling av större omfattning aktualiseras. I ADB-upphandlingsfrâgor är de direkta samordningsmöjligheterna mellan FortF och KBS begränsade, eftersom större upphandlingar genomförs under medverkan av andra myndigheter (Statskontoret resp. FMV).

Samordningen bör vidare ske i form av gemensamt utarbetande av normer, standards, anvisningar etc. för sådana funktioner som finns inom både försvarets och KBS områden. Samordningen bör ske genom att en myndighet inom statsförvaltningen av regeringen ges i uppdrag att svara för normeringen av vissa angivna funktioner. Försvaret i form av t.ex. F0rtF kan därvid ges i uppdrag att svara för normer och standards avseende kök och matsalar (jämför också avsnitt 5.2.3.3). KBS kan pâ motsvarande sätt ges i uppdrag att svara för normer och standards avseende utbildningslokaler och förvaltningslokaler av generell karaktär (jämför också prop. 1986/87:100, bil. 2). Även andra funktioner kan finnas där det kan vara lämpligt att pröva möjligheterna att ge en angiven myndighet i uppdrag att svara för normeringen. Härutöver bör försvaret och KBS få ett gemensamt uppdrag att så långt möjligt ensa övriga normer, standards och anvisningar.

Viss specialistkompetens bör kunna koncentreras till en myndighet och utnyttjas av andra myndigheter i form av köp av tjänst. Specialistkompetens avseende teknisk övervakning och bevakning och personalkontroll vid upphandlingar/entreprenader (SUA) kan t.ex. konsekretessbelagda centreras till FortF. Specialistkompetens avseende kalkylverksamhet och energibesparingsåtgärder kan t.ex. koncentreras till KBS. Till KBS kan eventuellt också föras försvarets resurser för fackstöd inom inrednings- och lokalvårdsomrádena, f.n. placerade vid FMV (jämför också avsnitt 5.2.3.3). En översyn bör göras av möjligheterna att på angivet

sätt samordna utnyttjandet av även andra typer av specialistkompetens. I samtliga fall föreslås att regeringen genom särskilda uppdrag säkerställer att åtgärderna genomförs fullt ut.

En ökad samverkan vad gäller upphandlingsfrågor föreslås, dels i form av ett ökat erfarenhetsutbyte kring kontraktsfrågor och regelmässigt upphandling av materiel, konsulter, entreprenader, fjärrvärme m.m., dels i form av samköp eller gemensamma avropsavtal (jämför gällande FMV-avtal avseende inredning) avseende exempelvis byggmateriel och eldningsolja. För att säkerställa att möjligheterna till samköp prövas, bör mål i form av förväntade relativa besparingsvolymer anges av regeringen i budgetprocessen för olika “upphandlingsområden.

Inom KBS pågår olika försök och verksamheter i syfte att effektivisera fastighetsförvaltningen. Det gäller främst resultatanalys på byggnadsnivå samt bonuslönesystem. Båda försöken bedrivs på regional nivå. Avsikten är att bygga ut resultatanalysen till att omfatta i princip hela KBS fastighetsbestånd, medan bonuslönesystemet är en försöksverksamhet som skall utvärderas efter budgetåret 1987/88. Erfarenheterna från KBS i dessa avseenden, och i första hand av resultatanalysen, bör tillföras försvaret. Systemet med resultatanalys förutsätter dock av interndebitering av lokalkostnader (marknadshyror eller någon form bruksvärdeshyror), som sätts i relation till kostnaderna för lokalerna underhåll, kapitaltjänstkostnader m.m.). Försvaret bör med (drift, stöd av KBS genomföra en försöksverksamhet med resultatanalys på byggnadsnivå med syfte att inom försvaret finna former för ett utvecklat system för resultatanalys.

5.2.4.2 Regionala och lokala funktioner

Hpg 5-kommittén och LFU föreslog båda åtgärder för gemensamt utnyttjande av likartade resurser på regional och lokal nivå inom FortF resp. KBS. De för båda myndigheterna gemensamma och likartade delegerings- och regionaliseringssträvandena tillsammans med överförandet av verkställighetsresurser för teknisk fastighetsförvaltning m.m. från inom försvaret till FortF ökar de lägre regionala/lokala myndigheterna också för en sådan samordning. De för KBS och FortF förutsättningarna

likartade resurser som avses är framför allt verkställighetsresurser för byggadministration (projektledning, upphandling, byggledning, kontroll m.m.) och teknisk fastighetsförvaltning.

För de nu beskrivna uppgifterna är närheten till lokalbrukaren, (bygg)arbetsplatsen resp. fastigheten av stor betydelse och de bör därför kunna utföras av närmast lokaliserad enhet, oavsett om denna

tillhör den egna myndigheten eller ej. Åtgärden innebär alltså att

FortF och KBS på regional och lokal nivå köper tjänster avseende verkställighet av byggproduktionsåtgärder och teknisk fastighetsförvaltning av varandra. Ett uppdrag bör ges till båda myndigheterna att, på motsvarande sätt som tidigare genomförd inventering av möjligheterna till ökad samordning av fastighetsdriften, gemensamt komplettera med en rikstäckande inventering av möjligheterna till köp av tjänst avseende även verkställighet av byggproduktionsåtgärder samt att lämna förslag till hur möjligheterna skall tillvaratas på ett systematiskt och kontinuerligt sätt. Härvid bör integrationsmöjligheterna mellan byggproduktions- och fastighetsförvaltningsresurser särskilt uppmärksammas.

Överföring av verkställighetsresurser för teknisk fastighetsförvalt-

ning m.m. från de lägre regionala/lokala myndigheterna inom försvaret till FortF innebär, att FortF och KBS på många orter i riket blir regionalt och lokalt representerade med likartade resurser. Pâ vissa orter blir det av de båda myndigheterna förvaltade fastighetsbestândet och resurserna av den storleken att någon samordning måhända inte är rationell. Pâ ett flertal andra orter kan rationaliseringsvinster till följd av samordnade resurser för såväl byggproduktion som teknisk fastighetsförvaltning finnas. På dessa orter kan den ena myndighetens resurser uppgå i den andra myndighetens, varvid den förra myndigheten fortsättningsvis köper tjänster från den senare myndigheten. På ytterligare ett antal orter finns endast den ena myndigheten representerad med verkställighetsresurser, samtidigt som det på den berörda orten finns byggprojekt eller fastighetsbestånd som faller inom de båda myndigheternas ansvarsområde. På dessa orter förutsätts tjänsterna köpas från den myndighet som på orten har verkställighetsresurser.

Det hittills sagda talar för att riket geografiskt skulle kunna

marknadsindelas på ett lämpligt sätt. Denna indelning innebär att den ena myndigheten regelmässigt och över tiden köper tjänster inom det geografiskt definierade marknadsomrâde som tilldelats den andra myndigheten. Med utgångspunkt i det ovan förordade regeringsuppdraget till KBS och FortF bör en formell Överenskommelse om köp av tjänster avseende byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning träffas. Överenskommelserna bör dokumenteras i ett avtal som omprövas vart tredje år. Marknadsindelningen innebär inte att det fastighetsförvaltningsansvar som åvilar försvarsmyndigheterna och KBS på något sätt förändras. Marknadsindelningen kan också medföra att övriga statliga myndigheter, affärsverk m.fl. i större utsträckning än hittills utnyttjar möjligheten att köpa verkställighetsresurser från FortF och KBS.

5.2.5 Organisation

5.2.5.1 Uppgiftsfördelning

Fortifikationsförvaltningen

Vid beskrivningen av FortF utgår vi från den arbetsfördelning som redovisats inom ramen för organisationsutvecklingsprojektet FortF NY. Med hänsyn till strukturen inom försvaret i övrigt förutsätts tre nivåer inom myndigheten, en central, en regional samt en lokal nivå.

Centralförvaltningens huvuduppgifter är

ledning, planering, samordning samt uppföljning av FortF:s verksamhet,

teknisk och administrativ utveckling av FortF:s verksamhet. Utvecklingsarbete bör bedrivas på alla nivåer. Den centrala nivâns uppgift är att stimulera och hålla samman utvecklingsarbetet samt att föra ut resultaten till praktisk tillämpning,

- teknisk och administrativ personalutveckling,

- att tillhandahålla kvalificerad och för FortF unik specialistkompetens. Behovet av specialisttjänster skall styras av avrop från regional och lokal nivå inom myndigheten,

- att vara mot centrala kravställare inom försvaret. kontaktyta

Den centrala nivân skall, vid sidan av lednings- och samordningsför att kunna utföra vissa uppgiften, ha en högt utvecklad kompetens kvalificerade byggadministrativa uppgifter. Uppdragsgivare är dels externa, t.ex. staber och övriga centrala försvarsmyndigheter samt civila myndigheter och företag, dels interna pâ regional och lokal nivå inom FortF. Pâ central nivå finns kompetens för att FortF med skall kunna studera, utreda och projektleda stora eller egna resurser flygfältsprojekt, typprojekt samt komplicerade befästningsprojekt, som är tekniskt avancerade och komplexa. Resurser för övriga projekt i egen regi redovisas som en eller flera särskilda resulprojektering tatenheter inom myndigheten. Huvuddelen av denna verksamhet knyts till medan viss del redovisas pâ regional nivå. centralförvaltningen

Detta innebär att byggadministrationen (projektledning, byggledning och kontroll) av flertalet projekt avseende byggnader för fredsorganisationen handläggs på regional och lokal nivå inom FortF. Detsamma gäller för byggledning och kontroll av anläggningsproduktionen.

FortF:s blir också klart fackuppgift inom fastighetsförvaltningen Den centrala nivâns huvudsakliga inriktning bör vara uppdragsinriktad. långsiktig planering med utveckling, normering, kontroll, utbildning och uppföljning. Ledning och verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning utförs inom FortF på regional och lokal nivå.

Den regionala nivâns uppgift är att

- är de särskilda genomföra byggproduktionsåtgärder. Undantaget objekt som skall administreras på central nivâ. Den regionala nivån verkställer produktionen efter det att uppdrag har fastställts. Uppdrag kan lämnas från FortF:s centralförvaltning, regionala och lokala försvarsmyndigheter samt externa kunder,

på uppdrag utföra de tjänster åt regionala och lokala försvarsmyndigheter avseende lokalförsörjningsplanering och fastighetsförvaltning som den lokala nivån inom FortF inte själv har kapacitet att verkställa,

svara för ledning och samordning av den lokala nivâns verksamhet och resurser.

Den lokala nivåns uppgift är att

vara FortF:s kontaktorgan mot de flesta lägre regionala/lokala försvarsmyndigheter,

på uppdrag utföra tjänster ät regionala och lokala försvarsmyndigheter avseende lokalförsörjningsplanering och fastighetsförvaltning,

genomföra byggproduktionsâtgärder, främst mindre underhålls- och ombyggnadsarbeten varvid mera resurskrävande arbeten slussas vidare till den regionala nivån inom FortF.

Bvggnadsstxrelsen

KBS tog i slutet av 1982 ett principbeslut att målet pâ sikt för arbetsfördelningen mellan huvudkontoret och regionerna skall vara en mer genomförd delegering och regionalisering, innebärande att - förutom den övergripande operativa ledningen - mer renodlade stabs- och expertfunktioner utförs centralt och de operativa uppgifterna i större utsträckning utförs regionalt och lokalt. Detta innebar bl.a. att besiktningsverksamheten och delar av projektledningsarbetet regionaliserades.

Inom ramen för Förnyelseprogram 1987, som verket startade i februari 1987, har KBS beslutat att fullfölja utflyttningen av arbetsuppgifter frân huvudkontoret till regionerna. Detta innebär att huvudkontorets uppgifter i första hand skall omfatta den övergripande strategiska styrningen av och mâlformuleringen för KBS verksamhet. Huvudkontoret medverkar också i verkställande uppgifter, bl.a. genom att till-

handahá11a teknisk Regionerna svarar under huvudkontoret för expertis. verkstäiiighet i operativa arbetsuppgifter avseende b1.a. inhyrningsverksamhet, byggproduktion och fastighetsförvaitning samt den därmed förknippade operativa styrningen.

Huvudkontorets uppgifter är sâiedes främst att svara för

och stabsuppgifter som iedning, pianering, samkoncern1edningsordning och uppföijning av KBS verksamhet,

övergripande iokalförsörjning som sektorpianering med iokaiförsörjningspianer, prioritering inom investeringsramar, 1oka1beh0vsprövning, samiade projektpianer samt va] av 1oka1försörjningsaiternativ,

stabsuppgifter inom verksamhetsomrâdena byggproduktion, teknik samt administration och ekonomi, fastighetsförvaitning,

specia1iststöd ti11 regionerna vad gä11er b1.a. teknik, kaikylering, ADB, persona1administration och redovisning,

kontakter på övergripande nivå med iokaibrukare och uppdragsgivare.

Den regionala nivâns uppgifter är främst att

svara för p1anering och styrning av den regionaia och 1oka1a nivån,

svara för kontakter med hyresgäster, iokaibrukare och uppdragsgivare inom främst byggproduktionsomrâdet,

arbetsuppgifter, sâväi inom verkets 1oka1genomföra operativa som inom uppdragsverksamheten, vad gäiier b1.a. hâiiningsomrâde iokaiförsörjningspianering ink1. inhyrning, projektledning, byggiedning, kontro11, besiktning samt teknisk service,

samordning av arbetet med ekonomi och administration på regional

nivå.

Varje region är vad gäller främst den tekniska fastighetsförvaltningen inde1ad i ett antal fastighetsdistrikt. Distrikten kan ha en starkt varierande beroende lokaibestândets omomfattning, pâ främst fattning och beiägenhet. Inom distrikten finns ett distriktskontor med Iednings- och stabsfunktioner, 1oka1kontor med resurser för sâväi underhâii och ombyggnad som fastighetsdrift samt piatskontor med enbart resurser för Genom deiegering fastighetsdrift. och regionaiisering från den regiona1a nivän etab1eras distriktskontor i storstadsregionerna och skapas kraftfuila iokaikontor. Utbyggnaden av den 1oka- 1a organisationen innebär att verkstäiligheten av den tekniska fastighetsförvaitningen ti11sammans med underhâ11, ombyggnad, fastighetsdrift och mindre investeringar kan skötas med ti11 stora deiar samma personelia resurser. Dessa lokaiiseras och förläggs dessutom geografiskt närmare iokalbrukarna.

Distriktens uppgifter är huvudsakiigen att

svara för kontakter med hyresgäster och iokaibrukare,

svara för verkstäilighet av den tekniska fastighetsförvaitningen, dvs. planering, projektering och genomförande av underhâli, mindre ombyggnader samt fastighetsdrift inom det 1oka1beständ som förvaitas av KBS, och i den mån det ankommer på KBS även svara för motsvarande åtgärder i det inhyrda iokaibestândet,

ta fram under1ag för i det av KBS förvaitade hyressättning iokalbestândet,

pianera, projektera och genomföra mindre investeringsobjekt,

verkstäiia uppdragsverksamhet inom den tekniska fastighetsförvaitningen.

Den principie11a innebörden av modeii A iiiustreras av figur 5.1.

5.1 innebörd av modell A

Figur Principiell

E0.

.£9._m__u§E

R_m:o_mm._ -££m_.m£

5..

mo gå

.E.E

-

29.3 “amg .89. :Eu

ä: -

L.:

-_9_o_

mcäcx.

.sugas

u

“Eon. “Eon.

. :o u_

;me =.

.m6cc2m._:mwm

mc_._2xm_oE

.2o,._c2m==mwm

wo__ww

m_..:o§o_o._n_

€ uw.£u_.w£

§E2£_=8m

mm;

___:._mS:x _oe-._%m_ ___:8s5_ :m:Sc

.2oc:2£_:m2

-..mmm wo__mw mafia ä? .EE x

. - - . - .

w

_m._mm5u_

\ H

V x\\

RX Å

2“. nå..

;oo

.m_oaam

mwm_

R.E_mz9_SEmo.u_:ou_

ma:

§._e__e_o_

;oo

mmx

.§_m__2;e.:_.ooor .§_m_u§e.:.oo8.

_mcoamm

...må

wmvs

._2m_c§e.=..ooor

.§3

Ewmczmc

.22m_:89_

cozmzcoocox

- - mr

me_

sååå

:Eco

dEoxfi__

:ax

utom_ “Eon.

m å

. . - . .

- - .

._mmc_..u:m.9wcmm_mo.£

.ae

wmx Em: wmx §5

.as

.E

.2oc:2£_=mmm 52:29.38:

.en

_.=mS=:v.

.voammm

..m_5...¢

mcscx

.E

cm=mooE

- - . -

_

mmx

§

R\

\

.coca

\ Å

m

.m2

“Eon: ä

mc._o=.:

«E m

mmm_

.2:9._s_o_

Eon. Esau .28

._OF_OxU:3£

S: _

2o_._m_.wm_

_So_$m

cozmzcoocox

dE9=m__m_ooaw .2mcm_:89_

hxmh

._2wc.m._:wqox

ES

cm € mEmw

92m

Bmmefic eases:

n

3:8

- -

:oo fi_Eww mrcmv_

mm! . mmx - mmx . - uE:

5.2.5.2 Översiktlig organisatorisk struktur

och dimensionering

De förslag kring organisatorisk indelning och fördelning av funktioner som redovisats ovan har styrt resursuppskattningarna. Sådana frågor mäste inför ett genomförande övervägas mot bakgrund av även andra och fördjupade överväganden än vad som här har varit möjligt att göra.

Resursuppskattningarna, vilka anges i personâr, är gjorda med utgångspunkt i aktuella uppgifter om planerad byggproduktion och fastighetsbeståndet inom försvarets och KBS lokalhâllningsomräde samt KBS uppdragsverksamhet.

Uppskattningarna av FortF:s och KBS resursbehov baseras ocksâ, i likhet med uppskattningarna av försvarets behov av resurser på lokalförsörjningsomrâdet, pâ de beräkningstekniska förutsättningar som redovisats i inledningen till avsnitt 5.2.3.

I enlighet med redovisade antaganden föreslås i modell A följande översiktliga organisationsstruktur och dimensionering för FortF och KBS.

Fortifikationsförvaltningen

Centralförvaltningens resursbehov för koncernlednings- och stabsfunktioner motsvarar ett resursbehov på ca 130 personâr.

Administrativa funktioner inkl. stödfunktioner till byggadministrationen samt intern service uppgår till ca 75 personâr. Den del av egenregi-organisationen för projektering, vilken i form av särskild resultatenhet knyts till centralförvaltningen, motsvarar ca 140 personâr.

FortF:s regionala indelning förutsätts geografiskt följa försvarets indelning. Antalet regioner kan därvid behöva minskas.

På regional nivâ finns vid resp. regionkontor resurser för ledning och administration av verksamheten inom regionen, sammantaget ca 75 per-

sonâr. Vidare finns resurser för byggadministration, ca 110 personâr, samt stabsresurser för 1oka1försörjningspianering och fastighetsförvaitning, ca 10 personår. Tiii regionerna knyts också dei av egenför i form av en e11er fiera särregi-organisationen projektering ski1da resuitatenheter, sammantaget ca 50 personår.

är inde1ad i ett anta1 driftomrâden (1oka1kontor) med Varje region vi1ka FortF:s 1oka1a nivå. Sammantaget förutresuitatansvar, utgör sätts ca 30 driftomrâden. Anta1et är betingat av nuvarande organisationsstruktur inom försvaret och kan påverkas av eventueiia förändi denna. Vid iokaikontoren finns iednings- och stabsfunktioner, ringar av underhâ11s- och ca 60 personâr, och resurser för byggadministration ombyggnadsâtgärder samt smärre nybyggnadsätgärder, ca 120 personår. Resurser för teknisk ink1. fastighetsdrift m.m. fastighetsförvaitning inom driftområdena uppgår sammantaget til} ca 1 240 personår.

i mode11 A FortF:s resursbehov ti11 ca 2 005 Sammantaget uppskattas varav centralt ca 340, regionait ca 245 och 1oka1t ca 1 420 personâr, personår.

Bvggnadsstvreisen

Huvudkontorets och stabsfunktioner motsvarar ett koncern1edningsresursbehov på ca 60 personår. Härvid förutsätts att huvudkontoret administrativa stödfunktioner med sam1oka1iserade censamutnyttjar traia funktioner.

för teknisk och administrativ service, utveck- KBS gemensamma resurser ling m.m. uppgår ti11 ca 140 personår.

Den regionaia inde1ningen förutsätts vara oförändrad, dvs. fem inrikes och en utrikes.

nivå finns vid resurser för iedning och Pâ regionai resp. regionkontor administration av verksamheten inom regionen, sammantaget ca 90 personår. Vidare finns resurser för byggadministration, ca 120 personár, samt stabsresurser för iokaiförsörjningspianering och fastighetsför-

valtning, ca 40 personâr. Till regionerna knyts också egen-regiorganisationen för byggproduktion i form av en eller flera särskilda resultatenheter, sammantaget ca 420 personâr.

Varje region är som nämnts vad gäller främst den tekniska fastighetsförvaltningen indelad i ett antal fastighetsdistrikt. Distrikten innefattar organisatoriskt distriktskontor, lokalkontor och platskontor. Inom resp. distrikt finns ett distriktskontor med lednings- och stabsfunktioner, sammantaget ca 20 personâr. Distriktskontoren samlokaliseras normalt med regionkontoret eller något av distriktets lokalkontor. Vid lokalkontoren finns lednings- och stabsfunktioner, ca 80 personår, och resurser för byggadministration av underhålls- och ombyggnadsâtgärder, ca 140 personâr. Resurser för fastighetsdrift, ca 740 personâr, finns inom distrikten både vid lokalkontoren och vid platskontoren. De senare har enbart driftuppgifter.

Sammantaget uppskattas i modell A KBS resursbehov till ca 1 850 personâr, varav centralt ca 200, regionalt ca 670 och lokalt ca 980 personâr.

5.2.6 Ekonomiska styrmedel

I avsnitt 5.1 har redovisats synpunkter och förslag avseende olika ekonomiska styrmedel, vilka vi finner angelägna att tillämpa inom ramen för en samordnad statlig I detta avsnitt belylokalförsörjning. ses möjligheterna att tillämpa dessa i modell A.

Det är viktigt att lokalförsörjningen inom staten, vilken omsluter avsevärda inkomster och utgifter, i dess olika faser utförs av en sammanhållen professionell organisation med lokalförsörjning som huvuduppgift. I modell A utgör KBS en sådan myndighet inom den civila statsförvaltningen och FortF får motsvarande roll och funktion inom försvaret. Relationen mellan huvudprogrammyndigheterna och FortF renodlas i ett mer tydligt kund-leverantörsförhâllande genom att FortF utgör en uppdragsmyndighet som organiserar verkställighetsresurser för byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning medan totalansvaret för lokalförsörjningen inom resp. huvudprogram âvilar resp. huvud-

programmyndighet.

FortF får i modell inom försvaret. Inom ramarna A en monopolställning för den utveckling som förordas i 1987 och 1988 års budgetpropositioner har KBS motsvarande ställning inom delar av den civila statsinom resp. huvudområde och behovet förvaltningen. Monopolställningen ställer krav för att följa och kontrolleav jämförelser på mekanismer ra effektivitet och kostnader för verksamheten, t.ex. noggrann ekonomisk och resultatredovisning för verksamheter till vilka redovisning alternativ finns Möjlighet bör finnas att jämföra de på marknaden. och kostnadsutveckling. Det förutbåda myndigheternas effektivitetssätts därvid att FortF:s och KBS resultatredovisning ges en sådan struktur att jämförelser med såväl marknaden som med den andra myndigheten kan ske vad gäller t ex. kostnader för tjänster och produktion.

bör belastas med internhyror för lokalut- De statliga lokalbrukarna Det är önskvärt att detta inom försvaret, för lokaler med nyttjandet. ett tänkbart alternativanvändningsvärde, sker på i huvudsak motsvarande sätt som inom den civila statsförvaltningen och i vissa kommuner och landsting, dvs. i form av internhyror inkl. administrationskostnasamlade fasder och kapitaltjänstkostnader. Det föreslagna statliga tighetsregistret ger i modell A i vissa avseenden försvaret underlag för en utvecklad redovisning och budgetering av lokalkostnaderna, försvarets förmögenhetsredovisas med bokfört genom att fastigheter värde och kapitaltjänstvärde.

att resultat- För kostnadsuppföljningen är vidare angeläget noggranna för fastighetsförvaltningen. Detta kan avse redovisningar upprättas t ex. driftkostnader i form av resultaträkning pâ byggnadsnivá. Vidare kan en effektivare resultatuppföljning stimuleras genom t.ex. prestaför Systemet med resultatanalys föruttionslönesystem driftpersonal. sätter av lokalhyror, som sätts i dock någon form av interndebitering relation till kostnaderna för lokalerna (drift, underhåll, kapitaltjänstkostnader m.m ). Inom den professionella och på uppdragsbasis arbetande för som FortF i modelorganisation lokalförsörjningsfrágor len utgör förutsättningar att inom försvaret tillämpa ges förbättrade dessa vilka redan nu pâ försök utvecklas inom KBS. I modelstyrmedel, len föreslås att försvarets myndigheter med stöd av KBS genomför en

försöksverksamhet med interndebitering av hyror koppiad tiil resultatana1ys på byggnadsnivå.

Likformiga redovisnings- och konteringsprinciper är en förutsättning för en rationell iedning och uppföijning av lokaiförsörjningen. Åtgärder bör därför vidtas för att ta bort de oiikheter och ofu11ständigheter som härvid f.n. finns inom främst försvaret. I modeil A kan detta exempeivis ske genom att ÖB ges i uppdrag att med stöd av FCF och FortF se över principerna och redovisa försiag ti11 ett över försvarsgrensgränserna enhet1igt redovisnings- och konteringssystem för 1oka1kostnader.

Verksamheter av egen-regi-karaktär, såsom fastighetsdrift, projektering och byggande, bör redovisas som särskiida resu1tatenheter i syfte att utveck1a ett kund-ieverantörsbetonat och avta1sreg1erat förhâiiande på 1oka1försörjningsomrâdet. I mode11 A ingår sådana åtgärder inom sâväi KBS som FortF:s organisationer. Motsvarande åtgärd föresiås också genomföras inom samtiiga affärsverk och hos övriga fastighetsförvaitande civi1a myndigheter med egna verkstä11ighetsresurser.

5.3 Mode11 B

5.3.1 Förutsättningar

Mode11 B innebär en organisatorisk samordning av KBS och större de1en av FortF:s verksamheter i en ny myndighet, ka11ad byggverket. Byggverket, som är en myndighet utanför försvaret, har gentemot den civi1a statsförva1tningen samma r011 och uppgifter som nuvarande KBS, ink]. den utveck1ing som förordats i b1.a. de senaste årens budgetpropositioner. Byggverket övertar också större deien av nuvarande FortF:s uppgifter gentemot försvaret. Byggverket arbetar på uppdrag gentemot försvaret varvid försvaret uppdrar ti11 byggverket att verkstä11a fiertalet åtgärder i 1okaiförsörjningsprocessen. Häri innefattas verkstä11ighet av byggproduktion och teknisk fastighetsförvaitning lvseende såvä1 genere11a 1oka1er som försvarsspecifika anläggningar.

I mode11en ingår åtgärder för att inom samtliga huvudområden precisera

fastighetsförvaltningsansvarets innebörd och fördelning.

Slutligen ingår också åtgärder för att förbättra förutsättningarna för samverkan mellan byggverket, affärsverken, övriga civila fastighetsförvaltande myndigheter samt icke statliga lokalhâllare, framför allt i fråga om den tekniska fastighetsförvaltningen.

5.3.2 Byggverkets uppgifter och relationer till statsmakterna

Byggverket bör, vad avser den civila statsförvaltningen, vara central förvaltningsmyndighet för frågor om anskaffning av lokaler för statliga myndigheter och förvaltning av statliga fastigheter. De generella mål för statens lokalförsörjning som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års budgetproposition bör uttryckas i byggverkets instruktion samt i de särskilda förordningar som styr byggverkets verksamhet och ansvar.

Det bör âligga verket att

förvalta fastigheter i enlighet med instruktioner och förordningar för förvaltning av statliga fastigheter,

utreda behovet av och anskaffa lokaler och inredning för statliga myndigheter i den mân dessa uppgifter inte ankommer på annan myndighet,

efter uppdrag projektera och utföra byggnadsföretag för statens räkning,

- verka för i statens och rationaliseringar och besparingar byggande fastighetsförvaltning.

5.3.3 Byggverkets uppgifter och relationer till myndigheter inom den civila statsförvaltningen

Byggverkets uppgifter vad gäller lokalförsörjningen för den civila statsförvaltningen sammanfaller med vad som f.n. gäller för KBS, dvs. att förvalta de statsägda fastigheterna, utforma lokalförsörjningsplaner, upprätta lokalprogram, ta beslut i enskilda lokalförsörjningsärenden, teckna hyresavtal samt anskaffa och avveckla lokaler som ett led i strävan att skaffa myndigheterna ändamålsenliga lokaler till rimliga kostnader.

Utvecklingen av de civila myndigheternas lokalförsörjning beskrivs i 1987 års budgetproposition som en kombination av central administrativ styrning inkl. normstyrning från KBS och en decentraliserad incitamentsstyrning från de enskilda myndigheterna. De åtgärder och riktlinjer som redovisas i bl.a. 1988 års budgetproposition vad gäller statsmakternas prövning av myndigheternas lokalkostnader, KBS redovisning av långsiktiga lokalförsörjningsplaner och underlag för beslut i enskilda lokalärenden syftar till att så långt möjligt säkerställa att samtliga kostnadskonsekvenser inkl. lokalkostnader beaktas vid ställningstaganden till verksamhetsförändringar.

Avsikten är vidare enligt 1987 och 1988 års budgetpropositioner att gentemot KBS stärka ställningen för de enskilda lokalbrukande myndigheterna inom KBS lokalhållningsområde, varvid ett mer kund-leverantörsbetonat förhållande eftersträvas. Som exempel pâ åtgärder anmäls här att program- och kostnadsansvar för lokaler kan åläggas enskilda myndigheter. Häri ingår att, beroende på bl a. lokalbrukarens kompetens och resurser, kan arbetsfördelningen mellan lokalbrukare och KBS förändras. Detta kan regleras genom att en avtalsliknande överenskommelse skall kunna träffas mellan myndigheterna och KBS om bl.a. servicenivâer för fastighetsförvaltningen innefattande verksamhetsberoende underhåll och fastighetsdrift. Statsmakterna kan därefter i den årliga budgetprocessen omfördela resurser för dessa ändamål mellan lokalbrukare och KBS. Genom detta blir lokalkostnaden en aktiv och pâverkbar del i myndigheternas budget. Föredraganden konstaterar i 1987 års budgetproposition att styrningen av myndigheterna måste anpassas till resp. sektors förutsättningar. Ovan redovisade förslag till förändring

provas f.n. på myndigheter som ingår i försöken med treârsbudgetering och försöksverksamhet via ramansiag. Regeringen anger vidare i 1988 ârs direktiv för myndigheternas ansiagsframstäiiningar för budgetåret 1989/90 att iokaibrukande myndigheter som önskar förändrat ansvar i iokaikostnadsfrâgor i eniighet med vad som redovisats ovan kan anmäia detta ti11 KBS. Myndigheten och KBS kan sedan gemensamt göra framstä11ning om detta i sina ans1agsframstä11ningar för budgetåret 1989/90.

Den ovan redovisade utvecklingen överförs på byggverket.

I byggverkets uppgifter ingår i m0de11en som författningsen1igt regierat ansvar att på uppdrag verkstäiia byggproduktion, inredningsâtgärder och teknisk fastighetsförva1tning at försvaret. I uppgiften kan även ingå att på uppdrag svara för ekonomisk och juridisk fastighetsförvaitning.

I verkets uppgifter ingår också uppdragsverksamhet inom främst byggproduktion, inredning och teknisk fastighetsförvaitning ât affärsverk och andra myndigheter utanför verkets iokalhâliningsomräde inom den civiia statsförvaltningen.

Det är ange1äget att strävanden mot tydiigare kund-1everantörsförhâ11anden inki. formerna för att utveckia uppdragsverksamheten, ges en tyd1ig organisatorisk struktur. Det är vidare väsentiigt att förutsättningarna för samverkan inom framför a11t den tekniska fastighetsförvaitningen förbättras, i första hand inom staten men även med icke statiiga fastighetsförvaitare. I detta syfte bör verksamheter av egen-regi-karaktär inom byggverket, såsom byggande och projektering, tiil viika konkurrerande aiternativ pâ marknaden finns, redovisas som särski1da resuitatenheter. Även för den tekniska fastighetsförvaitningen ink1. fastighetsdriften skaii organisationen och redovisningen medge separat resuitatuppföijning av verksamheten.

5.3.4 Byggverkets uppgifter och relationer till affärsverken m.fl.

ät affärsverken redovisar regeringen i Vad gäller uppdragsverksamheten 1987 års budgetproposition att dessa bör få en friare ställning gentenuvarande ersätts med samarbetsavtal mellan mot KBS genom att regler dock särskilt att detta inte fâr inneparterna. Samtidigt understryks bära att affärsverken bygger upp en egen kompetens inom byggsektorn utan affärsverkens roll i detta sammanhang skall fortfarande vara uppdragsgivarens gentemot KBS. Pâ motsvarande sätt konstaterar regeatt KBS svarar för och ringen i 1988 års budgetproposition projektför affärsverkens räkning när det gäller större byggadministration för att undvika dubblering av kompetens och resurser. byggnadsobjekt Den ökade av frihet innebär således ett mer renodlat kundgraden leverantörsförhâllande på affärsmässiga grunder.

I 1987 års anger regeringen vidare att affärsverken budgetproposition åläggs att följa av KBS utarbetad standard vad avser kontorslokaler och andra lokaler som är av generell karaktär såsom utbildningslokaler och sekundärutrymmen.

Ovan beskrivna relationer förutsätts i likhet med vad som gäller mellan KBS och affärsverken i modell A gälla mellan byggverket och affärsverken i modell B.

Av affärsverken är det f.n. endast SJ och domänverket som postverket, har fastighetsförvaltningen organiserad som särskild resultatenhet. vad vi erfarit saknas för vissa affärsverk policydokument och Enligt för fastighetsförvaltningen. Några affärsverk saknar mâlformulering också över de fastigheter som disponeras för verksamheten, register vilket kan medföra att de har en oklar bild av fastighetsbestândet. I likhet med i modell A är det angeläget att affärsverkens och övriga civila fastighetsförvaltande myndigheters fastighetsförvaltningsansvar preciseras. Ansvarets innebörd samt dess eventuella fördelning och delegering bör författningsenligt regleras och kan t.ex. uttryckas i resp. verks instruktion. I likhet med vad som ovan föreslagits för byggverket bör härvid de generella mål för statens lokalförsörjsom redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års ning

budgetproposition uttryckas i de förordningar och instruktioner som reglerar fastighetsförvaltningsansvarets innebörd och fördelning hos affärsverken och övriga civila fastighetsförvaltande myndigheter utanför byggverkets lokalhâllningsområde.

Enligt vår mening bör, i likhet med i modell A, förutsättningarna för att inom samtliga affärsverk inrätta särskilda resultatenheter för fastighetsförvaltningen prövas. Detta bör ocksâ gälla för övriga myndigheter inom den civila statsförvaltningen som har fastighetsförvaltningsansvar och verkställighetsresurser av en omfattning som ger förutsättningar för en sådan åtgärd. Härigenom ges enligt vâr mening förbättrade förutsättningar för en effektivisering av fastighetsförvaltningen hos affärsverken och övriga fastighetsförvaltande civila myndigheter utanför byggverkets lokalhållningsområde. Vidare förbättras förutsättningarna till samverkan inom den statliga tekniska fastighetsförvaltningen.

5.3.5 Byggverkets samordnande uppgifter

Med utgångspunkt i den utveckling av den statliga lokalförsörjningen som redovisats i bl.a. LFU s förslag samt i 1987 och 1988 års budgetpropositioner bör byggverket i modell B, i likhet med vad som gäller för KBS i modell A, få ett förstärkt ansvar för effektiviteten i den statliga lokalförsörjningen. Byggverket bör sålunda genom ett samrådsförfarande ges en övergripande roll för anskaffningen av kontorslokaler och andra lokaler av generell karaktär för hela statsförvaltningen inkl. försvaret och affärsverken. Syftet med åtgärden är att dels kunna ta tillvara statens intresse, dels kunna undvika att suboptimeringar görs av övriga lokalhâllare. Byggverkets samordnande roll i detta avseende svarar mot den roll som KBS enligt 1987 års budgetproposition föreslås få.

I likhet med vad som föreslås för KBS i modell A bör byggverket också få som myndighetsuppgift att föra ett samlat register över det statsägda fastighetsbeståndet och av staten inhyrda lokaler och fastigheter, med eventuellt undantag för hemliga anläggningar. Med hänvisning till att de av försvaret förvaltade fastigheterna delvis är av hemlig

karaktär svarar försvaret för registrering av det statsägda e11er inhyrda fastighetsbestånd som disponeras för försvarsändamâi. Även andra fastighetsförvaitande myndigheter utanför byggverkets iokaihâ11ningsomrâde förutsätts i normaifaiiet föra register över förvaltade och inhyrda fastigheter. Försvaret, affärsverken och övriga fastighetsförvaitande myndigheter utanför byggverkets 10ka1hå11ningsomrâde åläggs att minst en gång om âret iämna uppgifter ti11 statens centraia register hos byggverket över av statiiga myndigheter disponerade fastigheter och iokaier. Samt1iga statsägda fastigheter redovisas med uppgift om bokfört värde och i förekommande fall det värde som ska11 iigga ti11 grund för kapitaitjänstkostnadskomponenten i internhyran.

5.3.6 Försvarets uppgifter och reiationer ti11 byggverket

5.3.6.1 A11männa förutsättningar

Byggverket är en myndighet utanför försvaret och arbetar pâ uppdrag gentemot försvaret. De civi1a och miiitära ekonomisystemen hâ11s isär i största möjiiga utsträckning. Samverkan i pianeringsskedet m.m. me11an byggverket och försvarsmyndigheter - i första hand de centraia staberna - är nödvändig. Deiar av FortF:s uppgifter och resurser framför a11t vad avser 1oka1- och an]äggningsförsörjningsp1anering, behovsformu1erings- och kravstä11arfunkti0ner samt ansvar för fastighetsförvaitningen - kvarstår inom försvaret, i huvudsak fördeiade pâ centra1 och lägre regi0na1/1oka1 nivå. Största deien av nuvarande FortF:s uppgifter och resurser förs ti11 byggverket.

Som grundprincip för byggverkets reiationer ti11 försvaret gäiier att försvaret på samma sätt som för närvarande förfogar över de egna produktionsresurserna, dvs. har förvaltnings- och kostnadsansvar för det av staten ägda fastighetsbestând som disponeras för försvarsändamâi. Reiationen meiian försvaret och byggverket bör författningseniigt regieras med innebörd att försvaret köper verkstäilighet av byggproduktion, teknisk fastighetsförva1tning m.m. av byggverket. Försvaret berörs därutöver, i Iikhet med övriga statiiga byggherrar och fastighetsförvaitare utanför byggverkets 1oka1hâ11ningsomrâde, t.ex. affärs-

verken, av de samordnande uppgifter i form av bl.a. samlad registerhållning, som bör âvila byggverket.

Försvaret har i modell B kravställarkompetens, dvs. egen kompetens i den utsträckning som krävs för att vara byggherre och en kompetent kravställare och behovsformulerare. Beställarfunktionen, dvs. med användande av den definition som redovisats i avsnitt 2.1, att för byggherrens och kravställarens räkning beställa projektering och upphandla entreprenader, finns inom staten hos byggverket. Dessa utgångspunkter páverkar dimensioneringen av resurser för lokalförsörjningsfrâgor inom försvaret.

Samlade på central nivå inom försvaret finns resurser för ledning av lokal- och anläggningsförsörjningsplaneringen, inkl. studier, behovsformulerings- och kravställarfunktioner samt ekonomisk och viss teknisk fastighetsförvaltning. Projektledning, projektering och övrig verkställighet av byggproduktion köps av byggverket.

Lägre regionala/lokala myndigheter inom försvaret får i modell B en begränsad resursförstärkning. Resursförstärkningen avser bl.a. kompetensuppbyggnad för att förbättra den lägre regionala/lokala nivâns kravställarkompetens gentemot verkställighetsorganisationen, dvs. byggverket.

Försvaret köper av eller genom byggverket verkställighet av anskaff-

ning och avveckling. Åtgärderna innefattar genomförande av byggpro-

duktion avseende såväl nyanskaffning som större underhålls- och ombyggnadsâtgärder, dvs. i princip följande åtgärder enligt de definitioner av i lokalförsörjningsprocessen ingående skeden som redovisats i avsnitt 2.1:

planeringstjänster; bygglovsgranskning och kontrollprogram i enlighet med vad som redovisas i PBL,

byggnadsprogram,

projektledning och projektering,

upphandiing, byggiedning, kontro11 och besiktning,

inredning,

inhyrning och fastighetsköp,

avveckling.

Försvaret köper vidare verkstäiiighet av teknisk fastighetsförvaitning, dvs. underhåil, mindre ombyggnader, fastighetsdrift, skogs- och vägskötsei m.m. samt erforderligt fackstöd. Ovan angivna verkstäiiighetsfunktioner omfattar sâväi 1oka1er av genereii karaktär inom försvaret som försvarsspecifika aniäggningar.

Möj1ighet finns i mode11 B att, på motsvarande sätt som i model] A, integrera och samordna försvarets iokaivârdsresurser i byggverkets organisation. En sådan åtgärd har dock inte förutsatts i m0de11 B mot bakgrund av att iokaivårdsuppgifter inte ingår i KBS huvuduppgifter idag. Föijaktiigen har inte heiier denna åtgärd tagits med i de dimensioneringsöverväganden som redovisas nedan.

För verkstäiiigheten av den tekniska fastighetsförvaitningen skaii det dock vara möjiigt för byggverket och berörd försvarsmyndighet att, i 1ikhet med vad som föresiås inom den civiia statsförvaitningen, överenskomma om t.ex. servicenivå och verkstäiiighetsansvar. Det kan exempeivis gä11a för specieiia verksamheter, vid särskiit befästningstäta förband e11er när fastighetsdriften inom försvaret är starkt integrerad med annan verksamhet, t.ex. förrådsverksamhet.

Som redovisas nedan bör i modeli B ÖB âiäggas att överenskomma med byggverket om att iâta heia förvaitningsansvaret för vissa fastigheter övergå ti11 byggverket.

5.3.6.2 Organisation och resurser inom försvaret

från ovanstående allmänna förutsättningar redovisas i detta Utgående avsnitt för modell B uppgiftsfördelning, organisatorisk tillhörighet av försvarets resurser för lokalföroch ungefärlig dimensionering Vid dimensioneringsövervägandena, som i många fall är sörjningsfrågor. av grov och överslagsmässig natur, har följande förutsättningar gällt.

av resursbehoven baseras på bedömningar av re- Angivna uppskattningar sursbehovet för redovisade arbetsuppgifter i dagsläget. Vi har härvid utgått ifrån att motsvarande arbetsuppgifter, efter hänsynstagande till de rationaliseringseffekter som följer av en samordning, skall lösas på motsvarande sätt som hittills och att personalkategorierna, oavsett inom vilken personalen arbetar, är lika effektiva. myndighet Vi har vidare utgått ifrån att uppgiftsförändringar och volymändringar, sedan till de rationaliseringseffekter som följer av hänsyn tagits resultera i förändringar avseende resursen samordning, normalt skall behov. Detta innebär att tillkommande arbetsuppgifter enbart kan lösas inom befintliga personalramar om en samordning inom det aktuella verksamhetsområdet till rationaliseringsvinster eller om givit upphov inom funktionen finns i nuläget. Om överkapacitet finns överkapacitet förutsätts kunna ske redan i dagsläget. Detta innebär en reducering även att eventuella förändringar i t.ex. försvarets organisation, främst och i den civila statsförvaltningen kan förbandsorganisationen, resursbehovet. Effekterna av sådana förändringar har här inte påverka varit att uppskatta och bedöms inte heller vara alternativmöjliga skiljande. Det kan vidare vara möjligt för berörda försvarsmyndigheter att klara uppgifterna med ett mindre resurstillskott än vad som angivits. Detta förutsätter dock att motsvarande resurser köps på marknaden, varför det sammantagna resursbehovet (kostnaderna för staten) förutsätts bli detsamma.

Centrala staber

ÖB:s långsiktiga styrning av lokal- och anläggningsförsörjningen ingår del i planeringen. till ekonomisk kontroll som en integrerad Förmågan och uppföljning av verksamhetens genomförande bör förbättras. Angivna

uppgifter bör kiaras utan resursti11skott.

Försvarsgrenschefernas staber förstärks med sammantaget ca 10 personâr i syfte att kiara den uppgift som totaiansvaret för den samiade p1aneringen, styrningen och uppföljningen av 1oka1- och anläggningsförsörjningen inom resp. huvudprogram innebär.

Angivet resursbehov är detsamma som i m0de11erna A och C.

Lägre regionai/1oka1 nivå

De iägre regionaia/1oka1a myndigheternas uppgifter i 10ka1försörjningsprocessen kan komma att styras av de tankegångar som uttrycks av ÖB i FU 88:5 s1utremiss. Dessa innebär att produktionen av krigsförband sätts i centrum och att ansvar och uppgifter för verksamheten i fred och krig i största möjiiga utsträckning inom försvaret bör decentraiiseras och de1egeras till myndigheter på iägre regiona1/1oka1 nivå.

Inom 10ka1- och anläggningsförsörjningsområdet är det i mode11 B i första hand försvarsmyndigheternas kompetens att fungera som behovsformuierare, kravstä11are och uppdragsgivare gentemot byggverket som behöver förstärkas. I detta avseende finns i nuiäget ski11nader me11an sâvä1 försvarsgrenarna som me11an 01ika iägre regionala/1oka1a myndigheter.

Verkstä11ighet av byggproduktionsätgärder och teknisk fastighetsförvaitning köps som tidigare redovisats av byggverket. Detta gä11er sâväi försvarsspecifika aniäggningar som 1oka1er av genere11 karaktär. Det enskiida förbandet kan dock efter överenskommeise med byggverket köpa tjänster direkt pâ marknaden t.ex. inom ramen för ârsentreprenader och avropsavta1 upprättade av byggverket. Byggverket kan pá 10ka1 nivâ överenskomma med förbandschefen om omfattningen av driftâtaganden. Förbandschefen kan aiitsá ha viss om detta är egen-regi-personai ratione11t. Detta kan t.ex. vara fa11et vid särskilt befästningstäta förband, för vissa specie11a verkstäliighetsfunktioner såsom väg- och skogsskötse1 samt vid mindre aniäggningar där fastighetsdriften kan

integreras med andra funktioner såsom förrâdsverksamhet.

Inom försvaret finns f.n. ca 110 myndigheter med fastighetsförvalt- Av dessa har 47 egna verkstâllighetsresurser. Vid överningsansvar. förutsätts att förvaltningsansvaret hos nuvarande myndighevägandena ter utan överförs till de myndigheter som för verkställighetsresurser närvarande har sädana resurser. Dessa 47 myndigheter blir byggverkets kunder/uppdragsgivare.

Angivet ansvar och angivna uppgifter för försvarets lägre regionala/ lokala myndigheter medför enligt vår bedömning följande ungefärliga uppgiftsfördelning och resursbehov.

Vid slutlig dimensionering förutsätts beredskaps- och krigsorganisatoriska aspekter särskilt beaktas.

Flertalet som de lägre myndigheterna har uppgifter regionala/lokala för närvarande kvarstår, såsom lokalförsörjningsplanering, krigsplanin- och uthyrningsverksamhet, alternativstudier inkl. beläggning, av statens och försvarets intressen i den hovsutredningar, bevakning och ekonomisk redovisfysiska riksplaneringen, underhállsplanering Dock förutsätts i modellen en kvalitativ utveckling av berörd ning. personal i dessa avseenden.

nivå tillkommer i modellen är De uppgifter som pâ lägre regional/lokal upphandling av byggadministration och teknisk fastighetsförvaltning frân och analys av upphandlade verksamheter byggverket, uppföljning samt ritningshantering och -förvaring.

I modellen kan även övervägas var hantering och förvaring av ritningar över försvarets skall ske mot bakgrund av att denna funktion byggnader f.n. finns inom F0rtF.

Storleken av personârstillskottet för ovan redovisade arbetsuppgifter försvarets myndigheter är beroende av defivid lägre regionala/lokala nitionen av de resurser för verkställighet av teknisk fastighetsförm.m. som överförs till Resursbehovet för alternavaltning byggverket. tivstudier inkl. behovsutredningar samt för upphandling, uppföljning

och analys av köpta byggproduktionsâtgärder har bedömts ti11 i genomsnitt ett personär per myndighet, dvs. totait 47 personâr. Viss osäkerhet föreligger huruvida behov av ytteriigare resurstiiiskott finns för upphandiing, uppfö1jning och ana1ys av köpta tjänster avseende teknisk fastighetsförvaitning ink1. drift, e11er om dessa arbetsuppgifter kan iösas inom ramen för angivet ti11skott. Omfattningen av ett eventueiit ytteriigare tiiiskott har därför i iikhet med i modell A översiagsmässigt beräknats ti11 i genomsnitt högst ett personár per myndighet, dvs. sammantaget högst 47 personâr. Det sammantagna resursbehovstiiiskottet bedöms a11tsâ uppgå ti11 ca 95 personâr. Tiilsammans med befintiig personai som inte överförs ti11 byggverket ger detta, om a11 teknisk överförs tili en personfastighetsförvaitning byggverket, ârsram totait för här aktueii funktion vid försvarets Iägre regiona1a/1oka1a myndigheter på ca 300 personâr.

Centra] försvarsspecifik enhet

Pâ centrai nivå inom försvaret biidas en särskiid försvarsspecifik enhet med resurser för biträde ät ÖB och huvudprogrammyndigheterna. Resursbehovet för denna enhet bedöms uppgå tili ca 95 personâr ink1. administrativt stöd. Enhetens uppgifter och dimensionering inrymmer b1.a. den kompetens som inom försvaret samiat och centra1t erfordras för att kunna ta fastighetsförva1tningsansvaret.

De uppgifter som ingår i enheten är juridisk och ekonomisk fastighetsförvaltning, 22 personâr, teknisk fastighetsförvaltning, 22 personâr, stöd ti11 centraia uppdragsgivare avseende 1oka1försörjningspianering, 6 personâr, samt iedning och utveckiing av försvarets aniäggnings- och iokaiförsörjning inkl. studier, ca 10 personâr.

Ti11 ovan angivna uppgifter skall resurser för av verkiäggas 1edning samheten, ca 10 personâr, och intern administrativ service, ca 25 personâr. Resursbehovet för intern administrativ service pâverkas av verksamhetens omfattning i stort men ocksâ av möjiigheten att samutnyttja administrativt stöd m.m. med eventue11a samiokaiiserade funktioner inom annan myndighet.

I m0de11en föresiâs att den centraia enheten för 1oka1- och aniäggorganiseras som en sakenhet inom FMV. Ett ningsförsörjningsfrágor överförande av FortF s förvaitningsuppgifter ti11 FMV ökar b1.a. att samordna och produktionen samt att möjiigheterna pianeringen genomföra samordnade programdiaioger med huvudprogrammyndigheterna.

Om FMV s sakenhet för 1oka1- och aniäggningsförsörjning samlokaiiseras med centraia funktioner inom byggverket, skapas förutsättningar för samutnyttjande av sâväi administrativa resurser som byggproduktionsresurser, Iiksom för ett smidigt fungerande kund-1everantörsförhâiiande. Rationaiiseringseffekter kan också erhâilas om sakenheten samiokaiiseras med annan myndighet inom försvaret.

BRB:s centraikontor, viiket f.n. organiseras av FortF, samt forskinom nuvarande FortF förutsätts i modeiien kvarstå som ningsbyrân funktioner inom försvaret. De rymmer sammantaget ca 30 personâr. Organisatorisk och iokaiisering för dessa funktioner har inte tiiihörighet närmare övervägts.

en samordnande ro11 för heia I 1987 års budgetproposition ges F0rtF statsförvaitningen vad avser anskaffning av aniäggningar som erfordrar fortifikatoriskt e11er är av befästningskaraktär. I modell B skydd utförs denna uppgift av FMV.

5.3.6.3 Försvarets reiationer tiil statsmakterna på bygg- och fastighetsförvaitningsomrâdet

Den angivna ansvars-, uppgifts- och resursfördeiningen inom försvaret innebär att statsmakternas styrning av byggnadsverksamheten inom försvaret även fortsättningsvis föijer FPE-systemets ansvars- och uppgiftsfördeiningsprinciper. De centraia sakansiagen för byggproduktion inom försvaret bör anknytas ti11 en försvarsmyndighet. Med hänsyn tili kan det vara att den organisatoriska iösning som nyss nämnts iämpiigt för och större FMV av regeringen fâr ansiag anskaffning, ombyggnad underháii motsvarande de mede1 som FortF f.n. erháiier inom hpo 3 Förbandscheferna disponerar liksom

(ansiagen B3, C3, D3, E3 och K6).

tidigare medei för drift, iöpande underhâ11 och mindre ombyggnader

(f.n. mindre än 2 milj. kr.) inom hpo 1.

FMV och försvarets lägre regionala/lokala myndigheter får i modellen resurser för att bl.a. utöva delar av fastighetsförvaltningsansvaret inom försvaret. I likhet med i modell A är det dock angeläget att fastighetsförvaltningsansvaret inom försvaret preciseras. Det övergripande ansvaret bör ávila ÖB. ÖB kan sedan i modell B delegera delar av ansvaret till försvarsgrenscheferna, till den fackansvariga myndigheten - FMV - samt till förbanden.

ÖB bör också i modell B åläggas att komma överens med byggverket om att låta förvaltningsansvaret för vissa fastigheter övergå till byggverket, varvid försvaret hyr lokalerna av byggverket. Detta bör i normalfallet gälla för lokaler av generell karaktär, t.ex. kontorslokaler, stabsbyggnader, skolor m.m. Med en åtgärd av detta slag kan försvaret befrias från förvaltningsansvaret för byggnader av konventionell karaktär och därmed få bättre möjligheter att anpassa lokalutnyttjandet till behovet. Vidare främjas möjligheterna att finna en lämplig fördelning av verkställighetsuppgifterna i fråga om teknisk fastighetsförvaltning. Det är självklart att en förändring av detta slag skall vara neutral med avseende på den militära utgiftsramen.

Fastighetsförvaltningsansvarets innebörd, fördelning och delegering bör författningsenligt regleras varvid förordningarna FFS 1983:39 om fastighetsförvaltning inom försvarsmakten samt SFS 1983:276 om verksamheten inom försvarsmakten bör ses över. I likhet med vad som föreslagits för byggverket bör de generella mål för statens lokalförsörjning som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års budgetproposition uttryckas i de förordningar som reglerar fastighetsförvaltningsansvarets innebörd och fördelning inom försvaret.

Det kan exempelvis vara lämpligt att ÖB ges i uppdrag att med utgångspunkt i angivna principer och efter samråd med FMV, huvudprogrammyndigheterna och byggverket lämna förslag till hur fastighetsförvaltningsansvaret inom försvaret skall fördelas och regleras.

Statsmakternas styrning av byggnadsverksamheten och fastighetsförvaltningen inom försvaret utövas också genom byggverkets samordnande roll.

Denna innebär som ovan nämnts ett genom ett samrâdsförfarande utövat övergripande ansvar för anskaffningen av kontors1oka1er och andra 10ka1er av genere11 karaktär för he1a statsförva1tningen ink1. försvaret och affärsverken, samt ansvar att föra ett sam1at och aktue11t register över det statsägda fastighetsbestándet.

Byggverket får dessutom i mode11 B ett författningseniigt reg1erat ansvar att verkstä11a byggproduktionsâtgärder och teknisk fastighetsfrån försvaret. Verkets ro11 som stabsorgan ät förvaitning på uppdrag regeringen och dess övergripande ansvar för lokaiförsörjningsfrâgor inom statsförva1tningen kombineras a11tsä med ett verkstä11ighetsansvar för lokaiförsörjningsfrágor ocksâ inom försvaret. Härigenom ges statsmakterna vad gä11er Iokalförsörjningen inom styrmöj1igheter försvaret.

5.3.6.4 Försvarets samverkansformer gentemot byggverket

utför arbete inom försvaret pâ uppdrag från resp. miiitära Byggverket i form Förmyndigheter av FMV och lägre regi0na1a/1oka1a myndigheter. hand1ingar om kostnader för de o1ika uppdragen ska ske. Som utgångspunkt gä11er sjä1vk0stnad.

Försvaret har beta1ningsansvar för anskaffning och teknisk fastighetsförvaltning. Uppdrag köps av byggverket. I Iikhet med vad som föres1âs gä11a inom den civi1a statsförva1tningen ska11 byggverket och berörda myndigheter inom försvaret kunna komma överens om att dessa sjäiva he1t e11er de1vis svarar för verkstä11ighet av den tekniska fastighetsförva1tningen, om särski1da skä1 finns e11er detta e1jest bedöms vara en ratione11 Det kan exempeivis gä11a specie11a verksamiösning. heter, vid särski1t befästningstäta förband eiier när fastighetsdriften inom försvaret är starkt integrerad med annan verksamhet, t.ex. förrâdsverksamhet.

Ekonomisk och juridisk fastighetsförvaitningskompetens för att företräda staten som ägare av de fastigheter som försvaret disponerar, behâ11s samiad pâ centra1 nivå inom försvaret. Myndigheterna inom försvaret köper härutöver erforderiigt fackstöd inom fastighetsför-

valtningsomrâdet från byggverket.

Vad gäller samverkansformerna mellan byggverket och FMV bör ocksâ följande gälla.

Stora krav kommer att ställas på byggverket som verkställighetsansvarig för projektering och beställning av lokaler och anläggningar åt försvaret. Därför bör under planeringsfasen representanter för byggverket delta i de programdialoger som FMV för med resp. huvudprogrammyndighet, bl.a. för att ta ställning till och ansvara för att de av FMV fastställda produktionsplanerna är möjliga att realisera vad gäller t.ex. utbyggnadstakt.

Vidare kräver modellen ett formaliserat kund-leverantörsförhällande mellan FMV och byggverket. Eftersom FMV vid programdialogen med resp. huvudprogrammyndighet föreslår på vilka anslag de olika materielanskaffningarna skall budgeteras, bör i uppdragen till byggverket regleras huruvida viss materielanskaffning, t. ex. inredning och utrustning, skall utföras av byggverket. Vidare bör i uppdragen till byggverket regleras vilken underhâllsberedning som måste genomföras för att FMV skall kunna garantera resp. huvudprogrammyndighet att i malsättningarna fastställd funktionssäkerhet kan innehâllas.

På motsvarande sätt krävs under genomförandeskedet en effektiv samordning av byggverkets, FMV:s och berörd lägre regional/lokal försvarsmyndighets verksamhet på regional och lokal nivå. Detta gäller t.ex. säkerhetstjänsten, där det kan övervägas att âlägga den lägre regionala/lokala myndigheten säkerhetsansvaret för en anläggning från byggstart till avrustning.

Mellan byggverket och FMV bör också regleras vilken unik teknisk eller annan specialistkompetens liksom vilken normerings- och standardiseringsverksamhet som endast bör finnas vid den ena av de båda myndigheterna. Härvid svarar en myndighet inom statsförvaltningen för normering, fackstöd och specialistkompetens inom speciella områden, varvid dubbelarbete undviks. Dessutom skapas förbättrade möjligheter till utveckling och vidmakthâllande av kompetens. Exempelvis kan övervägas att till byggverket föra de resurser som inom FMV finns för fackstöd

inom inrednings- och lokalvårdsområdena. Detsamma gäller normer och standards avseende kök och matsalar. Det kan också diskuteras att till byggverket föra personalkontroll vid sekretessbelagda upphandlingar och entreprenader (SUA). På motsvarande sätt kan övervägas att till FMV koncentrera specialistkompetens avseende teknisk övervakning och bevakning. Fördelningen mellan byggverket och FMV vad gäller normeringsarbete och specialistkompetens inom angivna och eventuella andra områden bör säkerställas genom särskilda regeringsuppdrag.

5.3.7 Byggverkets organisation

KBS har sin centrala del i Stockholm medan FortF har sin centrala del i Eskilstuna. Vi har vid utformningen av modell B inte utgått från nâgra till ort preciserade förutsättningar i fråga om vart olika delar av de två myndigheternas centrala delar bör lokaliseras. Dimensioneringen har i stället uppskattats med ledning av vad som kan antas uppnås med en rationell utformning av den yttre organisationen. Vi vill understryka att frågor kring lokalisering, organisatorisk indelning, fördelning av funktioner etc. inför ett genomförande måste avgöras mot bakgrund av fördjupade överväganden.

5.3.7.1 Uppgiftsfördelning

Byggverket är en myndighet utanför försvaret.

Byggverket blir i modell B en stor myndighet med omfattande och varaktig verksamhet inom såväl den civila statsförvaltningen som inom försvaret. Detta ger förutsättningar för att planera och dimensionera för en kontinuerlig verksamhet omfattande såväl byggproduktion som fastighetsförvaltning.

Till ett huvudkontor förläggs koncernlednings- och stabsuppgifter.

Till en central enhet förläggs funktioner som innebär samordningsvinster mellan KBS och F0rtF och som inom byggverket är lämpliga att hålla samman centralt för att erhålla tillräcklig volym pâ, och därmed

upprätthålla erforderlig kompetens i, verksamheten.

Om byggverkets centrala enhet samlokaliseras med FMV s sakenhet för lokal- och anläggningsförsörjning skapas förutsättningar för samutnyttjande av administrativa resurser, liksom för ett smidigt fungerande kund-leverantörsförhållande.

Särskilda skäl kan också finnas att inom byggverket samlokalisera vissa centrala och regionala funktioner.

Ansvarsfördelningen mellan byggverkets centrala och regionala funktioner är beroende av delegeringen från statsmakterna till byggverket resp. till de olika lokalbrukarkategorierna och av den interna ansvarsfördelningen inom de lokalbrukande myndigheterna. En naturlig strävan måste vara att anpassa byggverkets handläggning av lokalfrâgor så att samarbetet med lokalbrukarna/kunderna blir så enkelt som möjligt. Centralt inom byggverket bör finnas ansvar för den strategiska planeringen, t. ex. lokalförsörjningsplaner och sektorplaner liksom för fastställelse av lokalprogram, programnormer, kostnads- och tidsramar, finansieringsfrågor samt val av lokalförsörjningsalternativ. För mindre och mera rutinbetonade beslut kan självfallet delegering till region- och lokalkontor ske även i ovan redovisade avseenden. Vidare bör centralt finnas sådana operativa uppgifter som kräver samlad kompetens, t. ex. tekniska specialistfunktioner och kvalificerat kalkylarbete. De redovisade ansvarsfördelningsprinciperna innebär att huvuddelen av det operativa arbetet regionaliseras till byggverkets regionkontor och distrikt. Omfattningen av de centralt placerade funktionerna kommer därigenom att begränsas. Detta ligger helt i linje med pågående organisationsutvecklingstendenser inom såväl KBS som FortF.

Egen-regi-organisationen för projektering redovisas som egen resultatenhet (ev. i form av särskild juridisk person). Huvuddelen av denna verksamhet knyts till byggverkets centrala enhet medan viss del redovisas på regional nivå. Den utför pâ uppdrag arbeten åt byggverket. Enheten skall också inom sitt speciella kompetensområde kunna utföra uppdrag åt även andra uppdragsgivare, i första hand inom den statliga sektorn.

Egen-regi-organisationen/erna för byggproduktion blir egen/egna resultatenhet/er som regionalt arbetar pâ uppdrag frân byggverket.

Resurser för verkställighet av framför allt teknisk fastighetsförvaltning redovisas som separata resultatenheter inom byggverket. De skall också kunna ta uppdrag från andra fastighetsförvaltare, i första hand inom statsförvaltningen men även frân icke statliga fastighetsförvaltare.

Den principiella innebörden av modell B illusteras av figur 5.2.

5.3.7.2 Översiktlig organisatorisk struktur och dimensionering

De förslag kring organisatorisk indelning och fördelning av funktioner som redovisats har styrt resursuppskattningarna. Sådana frågor måste inför ett genomförande övervägas mot bakgrund av även andra och fördjupade överväganden än vad som här har varit möjligt att göra.

Resursuppskattningarna, vilka anges i personâr, är vad avser den civila statsförvaltningen gjorda med utgångspunkt i aktuella uppgifter om planerad byggproduktion och fastighetsbestândet inom KBS lokalhâllningsomrâde samt KBS uppdragsverksamhet.

Uppskattningen av byggverkets resursbehov baseras ocksâ, i likhet med uppskattningarna av försvarets behov av resurser på lokalförsörjningsomrâdet, på de beräkningstekniska förutsättningar som redovisats i inledningen till avsnitt 5.3.6.2.

I enlighet med redovisade antaganden föreslås i modell B följande

översiktliga organisationsstruktur och dimensionering för byggverket.

Huvudkontorets koncernlednings- och stabsfunktioner motsvarar ett resursbehov på ca 100 personâr. I huvudkontoret förutsätts ingå en särskild försvarsenhet, ca 15 personâr, vars huvuduppgifter är medverkan i generalplanering, deltagande i huvudprogrammyndigheternas planering samt redovisning av byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning åt försvaret. Vid dimensioneringen har vi förutsatt att huvudkon-

5.2 innebörd av modell B

Figur Principiell

9.8% c2mm.£

.voi Eocc

n

.

.vakt

E .

.a__mu§.

.2m_._m_ucE x:_ooam2wm5_

E

-_m.mmb:.wm:_.ocm_m

x_

go_

mo

.._M=muxc.._Mnmm

_ \

mco.oaE9_

- 7

. .m9

dEoém_

Iain”.

_

.E.E

_SEoo

å:

ucmnEmw

Emm..

. . .

..9mm5u_

§mm._£

Iqrj. ;oo

ao:_c__m.mom §:mmoE

3 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ j Å _ _

v V

.

.29

än_ .Eds

§w;:2m=:mom .£mc:2m__:mmm

+

_m::o8__=mmm

-âeéomw mc__m§o_oa

mc_._o§m_oa

B333

«EU

-_mm._-cmmm ._m2-:omm- xm_E_o»

:m__mE

. .IE

§mm._2coo

n _

;oo

II

_9_§a2m

b:

Eosomiâ: $¥_oo@3

ämm*

m=._oax2oo_$

m__._caxw\oo___mm m_:oax2au_._ow

Ö . ›

.Eummmå .5_m._£

E

ma:

;_52 55.2

.

& .E.E .5.2 E

.ma%8£m

4 4

8:cm_m.Emo

‘

az:

. . . . . A

.oE9_u::I %w_E8cox

. D 3

_mcoümm

IV

U:

.§3

dis

.man

._0522 2%

›

zoo 2 :

toret samutnyttjar interna administrativa stödfunktioner med samlokaliserade centrala eller regionala funktioner inom verket.

Byggverkets gemensamma resurser för teknisk och administrativ service, utveckling m.m. vid en central enhet uppgår till ca 170 personâr. Den del av egen-regi-organisationen för projektering, vilken i form av särskild resultatenhet knyts till den centrala enheten, motsvarar ca 140 personâr.

Byggverkets regionala indelning bedöms omfatta sex inrikes regioner och en utrikes. Härvid har, med hänsyn till bl.a. omfattningen och lokaliseringen av det sammanlagda civila och militära lokalbestândet, antagits att en förändring av regionindelningen blir nödvändig, jämfört med regionindelningen inom nuvarande KBS och FortF:s verksamhetsområden. Man bör dock därvid sträva efter att inte göra större ingrepp än nödvändigt i nuvarande regionala indelning. Indelningen bör så långt möjligt ansluta till de största lokalbrukarna och kunderna (främst totalförsvaret). Regionerna bör också vara så likartade som möjligt vad gäller storlek på byggvolym och förvaltad fastighetsvolym. Som ett âskâdningsexempel redovisas nedan en teoretiskt tänkbar regionindelning för byggverket. Vid fortsatta överväganden kring byggverkets regionindelning måste dock samordnings- och gränsdragningsfrågor kring regionindelningen studeras ytterligare. Det gäller t.ex. försvarets befästningar inom Stockholms och Uppsala län m.fl.

- Stockholms stad, dvs. Stockholms län med vissa inskränkningar, bl.a. Arlanda, Rosersberg, Södertälje och försvarets anläggningar i skärgården,

-

Södermanlands, Östergötlands, Gotlands och Örebro län samt Söder-

tälje och försvarets anläggningar i skärgården inom Stockholms län.

- Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,

- Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län,

- Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt Arlanda, Rosersberg och Kungsängen,

- Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län,

utrikes verksamhet.

Pâ regional nivå finns vid resp. regionkontor resurser för ledning och administration av verksamheten inom regionen, sammantaget ca 135 personâr. Vidare finns resurser för byggadministration, ca 220 personâr, samt stabsresurser för lokalförsörjningsplanering och fastighetsförvaltning, ca 45 personâr. Till regionerna knyts också viss del av egen-regi-organisationen för projektering, ca 50 personâr, samt egen-regi-organisationen för byggproduktion i form av en eller flera särskilda resultatenheter, ca 420 personâr.

Varje region är vad gäller den tekniska fastighetsförvaltningen indelad i ett antal fastighetsdistrikt. Distrikten är organisatoriskt uppdelade i distriktskontor, lokalkontor och platskontor. Genom delegering och regionalisering från den regionala nivån kan, genom den stora sammanlagda volymen som modellen ger, distriktskontor skapas i storstäderna och inom varje län. Fastighetsdistrikten kan ha en starkt varierande omfattning beroende pâ främst lokalbestândets omfattning, koncentration och belägenhet. Städer med stora förvaltningsvolymer som t.ex. Stockholm, Göteborg, Lund, Uppsala och Boden kan dock fordra särskilda lösningar vad gäller distriktsindelningen. Sammanlagt bedöms byggverket i modell B organiseras i ca 35-40 distrikt med ca 100 lokal- och platskontor.

Inom resp. distrikt finns ett distriktskontor med lednings- och stabsfunktioner, sammantaget ca 130 personâr. Distriktskontoren samlokaliseras normalt med regionkontoret eller något av distriktens lokalkontor. Vid lokalkontoren finns lednings- och stabsfunktioner, ca 30 personâr, och resurser för byggadministration av underhålls- och ombyggnadsåtgärder, ca 245 personâr. Resurser för fastighetsdrift, ca 1 950 personâr, finns inom distrikten både vid lokalkontoren och vid platskontoren. De senare har enbart driftuppgifter.

Sammantaget uppskattas i modell B byggverkets resursbehov till ca 3 635 personâr, varav centralt ca 410, regionalt ca 870 och lokalt ca 2 356 personár.

5.3.8 Ekonomiska styrmedel

I avsnitt 5.1 har redovisats synpunkter och förslag avseende olika ekonomiska styrmedel, vilka vi finner angelägna att tillämpa inom ramen för en samordnad statlig lokalförsörjning. I detta avsnitt belyses möjligheterna att tillämpa dessa i modell B.

Det är viktigt att lokalförsörjningen inom staten, vilken omsluter avsevärda inkomster och utgifter, i dess olika faser utförs av en sammanhållen och professionell organisation med lokalförsörjning som sin huvuduppgift. I modell B utgör byggverket en sådan myndighet som betjänar såväl den civila statsförvaltningen som försvaret.

Från försvarets synpunkt är byggverket i modell B en leverantör av tjänster som försvaret författningsenligt är skyldigt att vända sig till. Inom försvaret utgör lokalförsörjningsresurserna såväl centralt som på lägre regional/lokal nivâ en stödresurs integrerad med annan verksamhet. Försvarets resurser är i modellen främst dimensionerade för den övergripande lokal- och anläggningsförsörjningsplaneringen, för att vara behovsformulerare, kravställare och uppdragsgivare gentemot byggverket samt för att svara för den ekonomiska och juridiska fastighetsförvaltningen. Förutsättningarna är därför goda att i modell B skapa en gentemot försvaret arbetande sammanhållen professionell organisation för lokalförsörjningsfrâgor.

Byggverket fär i modell B en monopolställning gentemot försvaret. Detta ställer särskilda krav på mekanismer för att följa och kontrollera effektivitet och kostnader för byggverkets verksamhet, t. ex. noggrann ekonomisk redovisning och resultatredovisning för verksamheter till vilka alternativ finns pâ marknaden. Det bör därvid förutsättas att byggverkets resultatredovisning ges en sådan struktur att jämförelser med marknaden kan ske när det gäller t. ex. kostnader för såväl tjänster som produktion.

Statliga lokalbrukare bör i effektivitetsbefrämjande syfte belastas med internhyror för lokalutnyttjandet. Det är lämpligt att detta inom försvaret, för lokaler med ett tänkbart alternativanvändningvärde, sker på i huvudsak motsvarande sätt som inom den civila statsförvaltningen och i vissa kommuner och landsting, dvs. i form av internhyror som innefattar bl a. administrationskostnader och kapitaltjänstkostnader. Det föreslagna samlade statliga fastighetsregistret ger i modell B i vissa avseenden försvaret underlag för en utvecklad redovisning och budgetering av lokalkostnaderna, genom att försvarets fastigheter förmögenhetsredovisas med bokfört värde och kapitaltjänstvärde.

För kostnadsuppföljningen är det vidare angeläget att noggranna resultatredovisningar upprättas för fastighetsförvaltningen. Detta kan avse t.ex. driftkostnader i form av resultaträkning pâ byggnadsnivâ. Vidare kan en effektivare resultatuppföljning stimuleras genom t.ex. prestationslönesystem för driftpersonal. Systemet med resultatanalys förutsätter dock någon form av interndebitering av lokalhyror som sätts i relation till kostnaderna för lokalerna (drift, underhåll, kapitaltjänstkostnader m.m.). Inom den professionella organisation för lokalförsörjningsfrâgor som byggverket utgör, och som har ett verkställighetsansvar gentemot försvaret, ges i modellen goda förutsättningar att tillämpa dessa styrmedel, vilka redan nu på försök utvecklas inom KBS. Inom försvaret bör härutöver i modell B genomföras en försöksverksamhet med interndebitering av hyror kopplad till resultatanalys på byggnadsnivå. Försöksverksamheten bör genomföras med stöd av byggverket. Ett syfte med försöksverksamheten bör vara att inom ramen för de övergripande principerna i modell B finna former för ett system som passar försvaret.

Likformiga redovisnings- och konteringsprinciper är en förutsättning för en rationell ledning och uppföljning av lokalförsörjningen. Ätgärder bör därför vidtas för att ta bort de olikheter och ofullständigheter som härvid f.n. finns inom främst försvaret. I modell B kan detta exempelvis ske genom att ÖB ges i uppdrag att i samarbete med byggverket och med stöd av FCF och FMV se över principerna och redovisa förslag till ett över försvarsgrensgränserna enhetligt redovis-

nings- och konteringssystem för lokalkostnader. Åtgärden torde också i

modellen underlätta införandet av ett väl fungerande debiterings- och kostnadsredovisningssystem mellan försvaret och byggverket.

Verksamheter av egen-regi-karaktär, såsom fastighetsdrift, projektering och byggande, bör redovisas som särskilda resultatenheter i syfte att utveckla ett kund-leverantörsbetonat och avtalsreglerat förhållande på lokalförsörjningsområdet samt att möjliggöra jämförelser med alternativa leverantörer vad gäller kostnad och effektivitet. I modell B tillämpas denna princip för byggverket, som också gentemot försvaret svarar för verkställigheten av angivna åtgärder. Motsvarande åtgärd föreslås också genomföras hos samtliga affärsverk och hos övriga fastighetsförvaltande myndigheter med egna verkställighetsresurser.

5.4 Modell C

5.4.1 Förutsättningar

Till grund för modell C ligger en syn vad avser försvarets organisation och ledning i fred, kris och krig, vilken innebär att fredsorganisationen i allt väsentligt skall vara densamma som i kris och krig. av denna syn på lokalförsörjningsområdet innebär i mo- Tillämpningen dellen en organisatorisk samordning av KBS och vissa delar av FortF:s verksamheter i en ny myndighet utanför försvaret, här kallad byggverket. I modellen kvarstår betydande delar av nuvarande FortF:s uppgifter och resurser inom försvaret, fördelade på central och lägre regional/lokal nivå. Försvarets resurser är i modell C dimensionerade för att ta ett fullt ansvar för lokal- och anläggningsförsörjningsfrågorna inkl. funktioner som t. ex. verkställighet av upphandling av entreprenader av teknisk Delar av och verkställighet fastighetsförvaltning. F0rtF:s nuvarande uppgifter och resurser förs dock över till byggverket, som gentemot försvaret arbetar på uppdrag som en av flera tänkbara leverantörer av tjänster pâ lokalförsörjningsomrâdet.

I modellen ingår åtgärder för att inom samtliga huvudomrâden precisera fastighetsförvaltningsansvarets innebörd och fördelning.

också för att förbättra förutsättningarna för Slutligen ingår åtgärder

samverkan mellan byggverket, försvaret, affärsverken, övriga civila fastighetsförvaltande myndigheter samt icke statliga lokalhâllare, t.ex. kommunerna, framför allt i fråga om den tekniska fastighetsförvaltningen.

5.4.2 Byggverkets uppgifter och relationer till statsmakterna

Byggverket bör, vad avser den civila statsförvaltningen, vara central förvaltningsmyndighet för frågor om anskaffning av lokaler för statliga myndigheter och förvaltning av statliga fastigheter. De generella mål för statens lokalförsörjning som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års budgetproposition bör uttryckas i byggverkets instruktion samt i de särskilda förordningar som styr byggverkets verksamhet och ansvar.

Det bör âligga verket att

förvalta fastigheter i enlighet med instruktioner och förordningar för förvaltning av statliga fastigheter,

utreda behovet av och anskaffa lokaler och inredning för statliga myndigheter i den män dessa uppgifter inte ankommer på annan myndighet,

- efter uppdrag projektera och utföra byggnadsföretag för statens räkning,

verka för rationaliseringar och besparingar i statens byggande och fastighetsförvaltning.

5.4.3 Byggverkets uppgifter och relationer till myndigheter inom den civila statsförvaltningen

I likhet med i modell B sammanfaller byggverkets uppgifter när det gäller lokalförsörjningen för den civila statsförvaltningen med vad

som f.n. gäller för KBS, dvs. att förvalta de statsägda fastigheterna, utforma lokalprogram, ta beslut i lokalförsörjningsplaner, upprätta enskilda teckna hyresavtal samt anskaffa och lokalförsörjningsärenden, avveckla lokaler som ett led i strävan att skaffa myndigheterna ändamålsenliga lokaler till rimliga kostnader.

av de civila lokalförsörjning beskrivs i Utvecklingen myndigheternas 1987 års budgetproposition som en kombination av central administrativ inkl. från KBS och en decentraliserad incitastyrning normstyrning mentsstyrning från de enskilda myndigheterna. De åtgärder och riktlinsom redovisas i bl.a. 1988 års budgetproposition vad gäller statsjer makternas prövning av myndigheternas lokalkostnader, KBS redovisning av långsiktiga lokalförsörjningsplaner och underlag för beslut i enskilda lokalärenden syftar till att så långt möjligt säkerställa att kostnadskonsekvenser inkl. lokalkostnader beaktas vid ställsamtliga ningstagande till verksamhetsförändringar.

Avsikten är vidare 1987 och 1988 års budgetpropositioner att enligt gentemot KBS stärka ställningen för de enskilda lokalbrukande myndigheterna varvid ett mer kund-leverantörsbetonat förhållande eftersträvas. anmäls här att och kostnads- Som exempel på åtgärder programansvar för lokaler kan åläggas de enskilda myndigheterna. Häri ingår att, beroende lokalbrukarens kompetens och resurser, kan på bl.a. mellan lokalbrukare och KBS förändras. Detta kan arbetsfördelningen regleras genom att en avtalsliknande överenskommelse skall kunna träffas mellan myndigheterna och KBS om bl.a. servicenivåer för innefattande verksamhetsberoende underhåll och fastighetsförvaltningen fastighetsdrift. Statsmakterna kan därefter i den årliga budgetprocessen omfördela resurser för dessa ändamål mellan lokalbrukare och KBS. Genom detta blir lokalkostnaden en aktiv och pâverkbar del i Föredraganden konstaterar i 1987 års budgetpromyndigheternas budget. att av myndigheterna måste anpassas till resp. position styrningen sektors förutsättningar. Ovan redovisade förslag till förändring provas f.n. som ingår i försöken med treårsbudgetering och på myndigheter försöksverksamhet via anger vidare i 1988 års ramanslag. Regeringen direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1989/90 att lokalbrukande som önskar förändrat ansvar i myndighet i enlighet med vad som redovisats kan anmäla detta lokalkostnadsfrågor

till KBS. Myndigheten och KBS kan sedan gemensamt göra framstäiining om detta i sina för 1989/90. ansiagsframstäiiningar budgetåret

Den ovan redovisade utveckiingen överförs på byggverket.

I byggverkets uppgifter ingår också i mode11 C uppdragsverksamhet inom främst byggproduktion, inredning och fastighetsförvaltning at säväi försvaret som affärsverk och andra myndigheter utanför verkets 1oka1hâ11ningsomrâde inom den civiia statsförvaitningen.

Det är angeläget att strävanden mot ett tydiigare kund-1everantörsförhåiiande ink1. formerna för att utveckia uppdragsverksamheten ges en tydiig organisatorisk struktur. Det är vidare väsentiigt att förutsättningarna för samverkan inom framför a11t den tekniska fastighetsförvaitningen förbättras, i första hand inom staten men ocksâ med icke statliga fastighetsförvaitare. I detta syfte bör verksamheter av egen-regi-karaktär inom byggverket, såsom byggande, projektering och fastighetsdrift, ti11 vi1ka konkurrerande alternativ på marknaden finns, redovisas som särski1da resuitatenheter.

5.4.4 Byggverkets och reiationer uppgifter ti11 affärsverken m.f1.

Vad gäiier uppdragsverksamheten ät affärsverken redovisar regeringen i 1987 ârs budgetproposition att dessa bör få en friare stä11ning gentemot KBS genom att nuvarande regier ersätts med samarbetsavtai meiian parterna. Samtidigt understryks dock särskiit att detta inte får innebära att affärsverken bygger upp egen kompetens inom byggsektorn utan affärsverkens ro11 i detta sammanhang ska11 fortfarande vara uppdragsgivarens gentemot KBS. Pâ motsvarande sätt konstaterar regeringen i 1988 års budgetproposition att KBS svarar för projekt- och byggadministration för affärsverkens när det gä11er större räkning byggnadsobjekt för att undvika dubbiering av kompetens och resurser. Den ökade graden av frihet innebär såiedes ett mer renodlat kund-1everantörsförhâiiande pä affärsmässiga grunder.

I 1987 års budgetproposition anger regeringen vidare att affärsverken

att av KBS utarbetad standard vad avser kontorslokaler åläggs följa och andra lokaler som är av generell karaktär såsom utbildningslokaler och sekundärutrymmen.

relationer mellan KBS och affärsverken förutsätts i Ovan beskrivna modell med i modell B, gälla mellan byggverket och affärs- C, i likhet verken.

Av affärsverken är det f.n. endast postverket, SJ och domänverket som har fastighetsförvaltningen organiserad som särskild resultatenhet. vad vi erfarit saknas för vissa affärsverk policydokument och Enligt för Några affärsverk saknar mâlformulering fastighetsförvaltningen. också över de fastigheter som disponeras för verksamheten, register vilket kan medföra att de har en oklar bild över fastighetsbestândet. I likhet med i modellerna A och B är det angeläget att affärsverkens och övriga civila fastighetsförvaltande myndigheters fastighetsför- Ansvarets innebörd samt dess eventuella valtningsansvar preciseras. bör författningsenligt och kan fördelning och delegering regleras t.ex. uttryckas i resp. verks instruktion. I likhet med vad som ovan för bör härvid de generella mål för statens föreslagits byggverket som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i lokalförsörjning i de förordningar och instruk- 1987 års budgetproposition uttryckas tioner innebörd och som reglerar fastighetsförvaltningsansvarets fördelning hos affärsverken och övriga civila fastighetsförvaltande myndigheter utanför byggverkets lokalhâllningsomrâde.

vår mening bör också i modell C, liksom i modellerna A och B, Enligt för att inom samtliga affärsverk inrätta särskilda förutsättningarna resultatenheter för prövas. Detta bör också fastighetsförvaltningen för inom den civila statsförvaltningen som gälla övriga myndigheter har fastighetsförvaltningsansvar och verkställighetsresurser av en omfattning som ger förutsättningar för en sådan åtgärd. Härigenom ges vår mening förbättrade förutsättningar för en effektivisering enligt av fastighetsförvaltningen hos affärsverken och övriga fastighetsförvaltande civila myndigheter utanför byggverkets lokalhållningsomrâde. Vidare förbättras förutsättningarna till samverkan inom den statliga tekniska fastighetsförvaltningen.

5.4.5 Byggverkets samordnande uppgifter

Med utgångspunkt i den utveck1ing av den statliga 10ka1försörjningen som redovisats i b1.a. LFU:s förslag samt i 1987 och 1988 års budgetpropositioner bör byggverket i m0de11 C, i 1ikhet med i model} B, fâ ett förstärkt ansvar för effektiviteten i den statiiga 1oka1försörjningen. Byggverket bör sâ1unda genom ett samrâdsförfarande ges en övergripande ro11 för anskaffningen av kontors1oka1er och andra iokaler av genere11 karaktär för hela statsförvaltningen inkl. försvaret och affärsverken. Syftet med åtgärden är att dels kunna ta tilivara statens intresse, deis kunna undvika att suboptimeringar görs av övriga 1oka1hâ11are. Byggverkets samordnande ro11 i detta avseende svarar mot den ro11 som KBS en1igt 1987 års budgetproposition föreslås fâ.

I Iikhet med i model} 8 bör byggverket också få som myndighetsuppgift att föra ett sam1at register över det statsägda fastighetsbestândet och de av staten inhyrda 1oka1erna och fastigheterna, med eventueiit undantag för hemiiga aniäggningar. Med hänvisning till att de av försvaret förvaitade fastigheterna de1vis är av hemiig karaktär svarar försvaret för registrering av det statsägda e11er inhyrda fastighetsbestånd som disponeras för försvarsändamâ1. Även andra fastighetsförvaltande myndigheter utanför byggverkets 1oka1hâ11ningsomrâde förutsätts i norma1fa11et föra register över de förva1tade och inhyrda fastigheterna. Försvaret, affärsverken och övriga fastighetsförvaitande myndigheter utanför byggverkets iokalhâilningsomráde âiäggs att minst en gång om âret 1ämna uppgifter ti11 statens centraia register hos byggverket över av statiiga myndigheter disponerade fastigheter och 1oka1er. Samt1iga statsägda fastigheter redovisas med uppgift om bokfört värde och i förekommande fa11 det värde som ska11 iigga ti11 grund för kapitaitjänstkostnadskomponenten i internhyran.

5.4.6 Försvarets uppgifter och relationer till byggverket

5.4.6.1 Allmänna förutsättningar

är en myndighet utanför försvaret som gentemot försvaret Byggverket arbetar De civila och militära ekonomisystemen hålls isär på uppdrag. i största utsträckning. Samverkan i planeringsskedet m.m. möjliga mellan byggverket och försvarsmyndigheter är dock nödvändig. Betydande delar av nuvarande FortF:s uppgifter och resurser kvarstår inom försvaret, fördelade och lägre regional/lokal nivå. Delar på central av nuvarande FortF:s uppgifter och resurser förs till byggverket.

för relationer till försvaret gäller att Som grundprincip byggverkets försvaret på samma sätt som idag förfogar över de egna produktionsredvs. har förvaltnings- och kostnadsansvar för det av staten surserna, ägda fastighetsbestånd som disponeras för försvarsändamål. Byggverket fungerar härvidlag som en renodlad leverantörsorganisation gentemot försvaret. Försvaret berörs dock i likhet med övriga statliga byggherrar och fastighetsförvaltare utanför byggverkets lokalhållningsomrâde, t.ex. affärsverken, av de samordnande uppgifter i form av samrådsskyldighet vid anskaffning resp. samlad registerhâllning, som enligt ovan åvilar byggverket.

Försvaret förutsätts i modell C ha erforderlig kompetens för att i likhet med byggverket och vissa affärsverk som t.ex. SJ, Vattenfall och domänverket även framgent kunna fungera som byggherre, fastighetsförvaltare och beställare. Beställarfunktionen, dvs. med användande av den definition som redovisats i avsnitt 2.1, att för byggherrens och kravställarens räkning på marknaden beställa projektledning, projektering och verkställighet av byggproduktion (entreprenader), finns sålunda kvar inom försvaret. Beställning kan ske genom uppdrag till eller direkt på marknaden. En fullt kompetent bebyggverket ställarfunktion liksom kompetens för att fullgöra fastighetsförvaltningsansvaret finns inom försvaret fördelad på central och lägre nivå. dimensioneringen av regional/lokal Dessa utgångspunkter påverkar försvarets resurser för lokalförsörjningsfrågor.

Särskild fortifikatorisk expertkompetens inkl. försvarsspecifik kompe-

tens för behå11s samlad på centra] nivå inom an1äggningsprodukti0n försvaret. Häri ingår inom försvaret erforderiiga resurser för projektiedning och egen-regi-projektering av typan1äggningar och an1äggningarnas kvaiificerade de1ar. Bibehâ11andet av sådan kompetens pâ central nivå inom försvaret medger att försvaret kan agera som bestä11are gentemot marknaden, och sâiedes inte biir beroende av byggverket, i eniighet med ovan redovisade utgångspunkter. Vidare medger bibehâ11andet av viss på centrai nivå ocksâ en egen-regi-projektering organisatorisk st0r1ek som ger förutsättningar att inom försvaret bevara och utveckia projekteringskompetensen avseende försvarsspecifika aniäggningar.

Lägre regionaia/1oka1a myndigheter inom försvaret får i mode11 C förstärkta resurser. Resursförstärkningen medger att de kan ta fu11t ansvar för fastighetsförva1tningen i de de1ar detta âviiar 1oka1brukande myndighet inom försvaret. Resursförstärkningen medger också att förbanden inom ramen för sina bemyndiganden kan agera som bestäiiare av byggproduktionsâtgärder pâ marknaden.

De tjänster som försvaret he1t e11er deivis kan köpa av e11er genom byggverket är i första hand verkstä11ighet av anskaffningsâtgärder, dvs. verkstä11ighet av byggadministration avseende säväi nyanskaffning som större underhâ11s- och ombyggnadsâtgärder. Häri innefattas byggnadsprogram, projekt1edning och projektering, upphand1ing, byggiedkontro11 de definitioner som redovisats i ning, och besiktning eniigt avsnitt 2.1.

Dessa tjänster kan försvaret också he1t e11er deivis köpa av e11er

genom andra ieverantörer. Övriga åtgärder e11er tjänster inom 10ka1-

försörjningsprocessen, främst 1oka1försörjningspianering, ekonomisk, och teknisk fastighetsförva1tning (drift och iöpande underjuridisk hâ11) samt avveckiing förutsätts normait kunna utföras inom egen organisation.

Lägre regiona1a/1oka1a myndigheter inom försvaret kan ocksâ, under förutsättning att beredskapskraven kan inneháiias, köpa verkstä11ighetsresurser för teknisk och underháii) i fastighetsförvaitning (drift stä11et för att ha egen anstä11d personai. Resurserna ska i så fa11

kunna köpas på marknaden, där byggverket är en möjlig leverantör. Handlingsfriheten i detta avseende förutsätts dock inte påverka byggverkets dimensionering.

Goda förutsättningar ges också att på förbandsnivå integrera den tekniska fastighetsförvaltningen med andra stödfunktioner såsom lokalvård och förrådsverksamhet.

För att ge underlag för byggverkets resursplanering behövs ett produktionsâtagande eller ett samarbetsavtal mellan försvaret och byggverket. Formerna för detta behandlas i avsnitt 5.4.6.4.

5.4.6.2 Organisation och resurser inom försvaret

Utgående från ovanstående allmänna förutsättningar redovisas i detta avsnitt för modell C uppgiftsfördelning, organisatorisk tillhörighet och ungefärlig dimensionering av försvarets resurser för lokalförsörjningsfrågor. Vid dimensioneringsövervägandena, som i många fall är av grov och överslagsmässig natur, har följande förutsättningar gällt.

Angivna resursbehovsuppskattningar baseras på bedömningar av resursbehovet för redovisade arbetsuppgifter i dagsläget. Vi har härvid utgått från att nuvarande arbetsuppgifter, efter hänsynstagande till de rationaliseringseffekter som följer av en samordning, skall lösas pâ motsvarande sätt som hittills och att personalkategorierna är lika effektiva, oavsett inom vilken myndighet personalen arbetar. Vi har vidare utgått frán att uppgifts- och volymförändringar, sedan hänsyn tagits till rationaliseringsvinster, normalt skall resultera i förändringar avseende resurser. Detta innebär att tillkommande arbetsuppgifter enbart kan lösas inom befintlig personalram om en samordning inom det aktuella verksamhetsområdet ger upphov till rationaliseringsvinster eller om överkapacitet inom funktionen finns i nuläget. Om överkapacitet finns, förutsätts en reducering kunna ske redan i dagsläget.

Detta innebär även att eventuella förändringar i försvarets organisation, främst förbandsorganisationen, givetvis kan påverka resursbeho-

vet. Effekten av sådana förändringar har inte här varit möjlig att och bedöms inte he11er vara aiternativskiljande. Det kan uppskatta vidare vara för berörda försvarsmyndigheter att kiara uppgifmöjiigt terna med ett mindre resurstiiiskott än vad som angivits. Detta förutsätter dock att motsvarande resurser istä11et köps på marknaden, varför det resursbehovet för staten) förutsätts sammantagna (kostnaden b1i detsamma.

Centraia staber

ÖB:s 1ângsiktiga styrning av 1oka1- och anläggningsförsörjningen ingår dei i p1aneringen. ti11 ekonomisk k0ntro11 som en integrerad Förmågan och uppföijning av verksamhetens genomförande bör förbättras. Angivna uppgifter bör kiaras utan resursti11skott.

Försvarsgrenschefernas staber förstärks med sammantaget ca 10 personâr i syfte att 1ösa de uppgifter som totalansvaret för den samiade planeringen, styrningen och uppföijningen av 1oka1- och aniäggningsförsörjningen inom resp. huvudprogram medför.

resursbehov är desamma som i mode11erna A och B. Angivna

Lagre regionai/1oka1 nivâ

Den kompetens och de resurser som behövs på iägre regiona1/10ka1 nivå bestäms i mode11 C med 1edning av de tankegångar som uttrycks av ÖB i FU 88:5 s1utremiss. Dessa tankar innebär att produktionen av krigsförband sätts i centrum och att organisationen i fred ges hög samstämmed organisationen i krig. Härav föijer eniigt ÖB att ansvar mighet i fred och krig i största möjiiga utoch uppgifter för verksamheten inom försvaret bör decentra1iseras och de1egeras ti11 mynsträckning digheter pâ 1ägre regiona1/1oka1 nivâ, varvid beredskaps- och krigsorganisatoriska aspekter väger tungt vid myndigheternas dimensionering.

får i mode11en en i reiation De Iägre regionala/1oka1a myndigheterna ti11 sin och sitt fredsproduktionsansvar fu11t kompetent krigsuppgift

beställarfunktion. Det innebär att myndigheten inom ramen för sina bemyndiganden själv kan utföra och leda tekniska och ekonomiska utredningar samt själv också utföra eller låta utföra beställningar av aktuella byggproduktionsätgärder på marknaden. Myndigheterna förvaltar vidare betydande markarealer och ett stort geografiskt spritt lokaloch anläggningsbestând.

Lägre regionala/lokala myndigheters egna resurser för verkställighet av framför allt teknisk fastighetsförvaltning utgör i modellen en integrerad del av resp. förbands samlade produktionsresurser. De organiseras därvid sâ långt möjligt i likhet med i krig. Lokalförsörjningsorganisationen på lägre regional/lokal nivâ hänförs härvid i huvudsak till den territoriella organisationen, representerad av försvarsomrädesbefälhavare, marinkommandochefer och sektorchefer, vilka är lokalt bundna i såväl kris som krig. En utveckling av förbandens resurser för verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning m.m. mot den territoriella organisationen förutsätts ske i modellen, vilket kan jämföras med dagens garnisonssamordning. Vissa positiva erfarenheter av sâdan garnisonssamordning inom försvaret finns, varvid Boden, Sollefteå och Linköping särskilt bör nämnas.

Verkställighetsresurserna förutsätts i modellen inte redovisas som separata resultatenheter inom myndigheterna. Det är dock angeläget med ett redovisningssystem som möjliggör separat uppföljning av kostnader och resultat för den tekniska fastighetsförvaltningen. Verkställighetsresurserna skall också kunna ta uppdrag från andra lokalhâllare, t.ex. byggverket, affärsverk och kommuner sätt som på motsvarande sker idag i exempelvis Karlskrona, Visby, Ystad, Hässleholm och Arvidsjaur.

De lägre regionala/lokala myndigheterna ska ocksâ, under förutsättning att beredskapskraven kan innehállas, kunna köpa verkställighet av fastighetsdrift frân byggverket, kommuner eller andra säljare av sådana tjänster i stället för att ha egen anställd personal.

Genom att förbandens driftresurser i modell C utgör en integrerad del av produktionsresurserna, ges på förbandsnivâ goda möjligheter till integration mellan den tekniska fastighetsförvaltningen och andra

stödfunktioner inom förbandsproduktionen, varvid lokaivârden och förrâdsverksamheten särskiit bör nämnas. Förs1ag och initiativ ti11 åtgärder av denna typ har också aktuaiiserats i 01ika sammanhang och vid fiera förband. Vi har dock inte haft möjlighet att inom ramen för denna utredning närmare överväga dimensioneringsfrâgor och rationa1iseringseffekter til} följd av sådana åtgärder.

Inom försvaret finns f.n. ca 110 myndigheter med fastighetsförvaltningsansvar. Av dessa har 47 egna verkstä11ighetsresurser. Vid dimensioneringsöverväganden förutsätts att fastighetsförva1tningsansvaret hos myndigheter utan verkstäiiighetsresurser överförs ti11 de myndigheter inom försvaret som idag har verkstä11ighetsresurser.

Angivet ansvar och angivna uppgifter för försvarets 1ägre regionaial 10ka1a myndigheter medför enligt vår bedömning fö1jande ungefär1iga uppgiftsförde1ning och resursbehov.

Uppgifter inom iokaiförsörjningsomrâdet som i dags1äget âviiar iägre regiona1/1oka1 myndighet och som bedöms k1aras utan ytter1igare resursbehov är

krigsp1an1äggning,

- intressen riksbevakning av statens och försvarets i den fysiska pianeringen,

underhâ11sp1anering,

- 10ka1försörjningsp1anering,

behovsutredningar,

verkstä11ighet av teknisk fastighetsförva1tning,

- inoch uthyrningsverksamhet,

- ekonomisk redovisning.

Dock förutsätts i modell C en kvalitativ utveckiing av befintiig personai i redovisade avseenden.

Ett antai uppgifter inom iokaiförsörjningsomrâdet som i dagsiäget inte âviiar myndigheterna, och som i princip kräver ingenjörskompetens, mäste i modeiien iösas av de fastighetsförvaitande myndigheterna sjäiva. Dessa uppgifter, viika vid de fiesta myndigheter kräver resurstiiiskott, är

aiternativstudier,

upphandiing av byggproduktionsâtgärder avseende hpo 1 (pr0jekt1edning, projektering, byggiedning, kontroii och besiktning),

uppföijning och analys av upphandiade verksamheter,

ajourhåiining av reiationsritningar m.m.

Resursbehovstiiiskottet härvidiag uppskattas ti11 i genomsnitt ca 3 personâr (ingenjörer) per myndighet vid 42 myndigheter. Undantag görs för ett antai förband inom marinen samt för Gotiands miiitärkommando (MKG), eftersom dessa myndigheter i angivna avseenden redan har erforderiiga kvantitativa resurser. En kvaiititativ utveckiing av berörd personal även vid dessa myndigheter kan dock erfordras.

Projektering i egen regi förutsätts inte utföras på iägre regionail iokai nivå inom försvaret, med undantag för nuvarande verksamhet inom marinen.

Ett resursbehovstiiiskott erfordras vidare för föijande uppgifter av administrativ karaktär:

ritningshantering och förvaring,

handiäggning av personaikontroii vid sekretessbeiagda upphandiingar/entreprenader (SUA),

upphandiing och fakturahantering,

utbi1dning och fortbiidning av teknisk personai.

Resursbehovstiiiskottet för dessa uppgifter uppskattas til] genomsnitt1igt ca 2 personår per myndighet vid samtiiga 47 myndigheter.

Det sammantagna resursbehovstiiiskottet vid försvarets iägre regionala/iokaia myndigheter uppskattas sâ1unda i mode11 C ti11 ca 220 personår. Ink1usive befintiig personalram ger detta en personârsram totait för här aktue11 funktion vid försvarets iägre regionaia/iokaia myndigheter på ca 1755 personår.

Centrai försvarsspecifik enhet

På centra] nivå inom försvaret biidas en enhet med särski1d kompetens för anskaffning av aniäggningar som erfordrar fortifikatoriskt skydd e11er är av befästningskaraktär samt i övrigt för försvaret erforder- 1ig centrait samlad kompetens på iokal- och aniäggningsförsörjningsningsområdet. Enheten benämns fortsättningsvis centrai försvarsspecifik enhet. Resursbehovet för denna enhet bedöms uppgå tiii ca 200 personår ink1. administrativt stöd. Enhetens uppgifter och dimensionering inrymmer b1.a. den kompetens som inom försvaret samlat och centrait erfordras för att kunna ta fastighetsförvaitningsansvaret. Vidare möjiiggörs att försvaret i fråga om större byggproduktionsâtgärder kan fungera som kompetent bestä11are av tjänster på marknaden. Den centraia enhetens totaia dimensionering i mode11 C baseras också på kraven på krigsorganisationen i en1ighet med ÖB:s överväganden i FU 88:5 slutremiss.

Enheten inrymmer de uppgifter som ingår i den centra1a försvarsspecifika enheten i mode11 B. Dessa bedöms dock i modell C kräva något större resursbehov ti11 följd av att enheten i mode11en inte förutsätts vara beroende av stöd från byggverket vad gä11er exempeivis pianering, byggadministration och fackstöd. För att företräda staten som ägare, dvs. kunna ta fastighetsförvaitningsansvaret i de deiar detta bör ankomma på enheten, krävs sammantaget ca 60 personår, varav för ekonomisk och juridisk fastighetsförvaitning ca 20 personår och

teknisk fastighetsförvaltning ca 40 personâr. Häri ingår exempelvis resurser för fastighetsregistrering, uppföljning och fackuppgiften inkl. centralt erforderliga tekniska specialistfunktioner. Uppgifter inom lokal- och anläggningsförsörjningsplanering samt beställarfunktioner omfattar tillsammans ca 30 personâr.

Härutöver finns i modeil C också för projektledning och konsultupphandling 7 personâr och för egenprojektering av anläggningar ca 50 personâr. Projektlednings- och egenprojekteringsresurserna förutsätts göra det möjligt för enheten att ta ansvar för typutveckling och för anskaffningsprocessen fram till huvudhandlingar. Anknytningen till fortifikatoriskt forsknings- och utvecklingsarbete förutsätts vara stark. Dimensioneringen av egenprojekteringsresurserna baseras på att egenprojektering för anläggningsproduktionen skall omfatta de kvalificerade delarna samt att erforderligt underlag för övrig upphandling skall kunna tas fram. Pâ detta sätt erhålls också en stor

tillräckligt

organisation som kan säkerställa vidmakthâllande, utveckling och âterväxt av den professionalitet och specifika kompetens som försvaret behöver på detta omrâde.

Till ovan angivna uppgifter skall läggas resurser för ledning av verksamheten, ca 10 personâr, och intern administrativ service, ca 40 personâr. Resursbehovet för intern administrativ service pâverkas av verksamhetens omfattning i stort men också av möjligheten att samutnyttja administrativt stöd m.m. med eventuella samlokaliserade funktioner inom annan myndighet.

Med hänsyn till den centrala försvarsspecifika enhetens storlek kan myndighetsform och myndighetstillhörighet övervägas. I modellen föreslås härvid att enheten organiseras som en sakenhet inom FMV och med övriga stödfunktioner inbyggda i FMV:s organisation. Detta görs mot bakgrund av att projekteringen av anläggningar som regel är starkt integrerad med de tekniska funktioner för vilka anläggningen utgör ett fortifikatoriskt skydd, och för vilkas anskaffning FMV svarar. Ett överförande av FortF:s förvaltningsuppgifter till FMV och ett inrättande av en enhet för lokal- och anläggningsförsörjningsfrâgor inom detta verk ger möjligheter att inom FMV samordna såväl planering (studier och produktionsplaner m.m.) som genomförande (projektering

och anskaffning) av materie1, aniäggningar och instaiiationer.

Om FMV:s sakenhet för 10ka1- och aniäggningsförsörjning samlokaliseras med centraia funktioner inom byggverket, skapas förutsättningar för samutnyttjande av sâvä1 administrativa resurser som byggproduktionsresurser, 1iksom för ett smidigt fungerande kund-1everantörsförhá1lande. Rationa1iseringseffekter kan också erhâilas om sakenheten sam- 10ka1iseras med annan myndighet inom försvaret.

BRB:s centraikontor, vi1ket f.n. organiseras av FortF, samt forskningsbyrán inom nuvarande FortF, förutsätts i mode11en kvarstå som funktioner inom försvaret. De rymmer sammantaget ca 30 personår. Organisatorisk tilihörighet för dessa funktioner har inte närmare övervägts.

I 1987 års budgetproposition ges FortF en samordnande r011 för hela statsförvaitningen vad avser anskaffning av an1äggningar som erfordrar fortifikatoriskt skydd e11er är av befästningskaraktär. I mode11 C utförs denna uppgift av FMV.

5.4.6.3 Försvarets re1ationer ti11 statsmakterna på bygg- och fastighetsförvaitningsomrâdet

Den angivna ansvars-, uppgifts- och resursfördeiningen inom försvaret innebär att statsmakternas styrning av byggnadsverksamheten inom försvaret även fortsättningsvis föijer FPE-systemets ansvars Qch uppgiftsfördeiningsprinciper. De centraia sakansiagen för byggproduktion inom försvaret bör anknytas ti11 en försvarsmyndighet. Med hänsyn tiil den organisatoriska iösning som nyss förordats synes det 1ämp1igt att FMV från regeringen erhå11er ansiag för anskaffning, ombyggnad och större underhä11 motsvarande de mede1 som FortF f.n. erhâ11er inom hpo 3 (sakansiagen B3, C3, D3, E3 och K6). Förbandscheferna disponerar iiksom tidigare medel för drift, iöpande underhâii och mindre ny- och ombyggnader (f.n. mindre än 2 mi1j. kr) inom hpo 1. Den resursförstärkning som försvarets iägre regionaia/10ka1a myndigheter får i mode11en ger b1.a. möjlighet ti11 eventueiia höjningar av förbandschefernas bemyndiganden i detta avseende.

FMV och försvarets lägre regionala/lokala myndigheter fâr i modellen resurser för att bl.a. utöva delar av fastighetsförvaltningsansvaret inom försvaret. Härvid förutsätts att FortF s nuvarande fackansvar inom omrâdet fastighetsförvaltning övergår till FMV. I likhet med i modellerna A och B är det dock angeläget att fastighetsförvaltningsansvaret inom försvaret preciseras. Det övergripande fastighetsförvaltningsansvaret bör åvila ÖB. ÖB kan sedan i modell C delegera delar av ansvaret till försvarsgrenscheferna, till den fackansvariga myndigheten - FMV - samt till förbanden.

ÖB kan i modell C också komma överens med byggverket om att låta förvaltningsansvaret för vissa fastigheter övergå till byggverket, varvid försvaret hyr lokalerna av byggverket. Detta kan t ex. aktualiseras för vissa kontorslokaler, stabsbyggnader, skolor m.m. Med en åtgärd av detta slag kan försvaret befrias från förvaltningsansvaret för byggnader av konventionell karaktär och därmed få bättre möjligheter att anpassa lokalutnyttjandet till behovet. Vidare främjas

möjligheterna att finna en lämplig fördelning av verkställighets-

uppgifterna i fråga om teknisk fastighetsförvaltning. Det är självklart att en förändring av detta slag skall vara neutral med avseende pâ den militära utgiftsramen.

Fastighetsförvaltningsansvarets innebörd, fördelning och delegering bör författningsenligt regleras varvid förordningarna FFS 1983:39 om fastighetsförvaltning inom försvarsmakten samt SFS 1983:276 om verksamheten inom försvarsmakten bör ses över. I likhet med vad som föreslagits för byggverket och affärsverken bör de generella mål för statens lokalförsörjning som redovisas i den s.k. handläggningsordningen och i 1987 års budgetproposition uttryckas i de förordningar som reglerar fastighetsförvaltningsansvarets innebörd och fördelning inom försvaret.

Det kan exempelvis vara lämpligt att ÖB ges i uppdrag att med utgångspunkt i angivna principer och i samrâd med FMV, huvudprogrammyndigheterna och byggverket lämna förslag till hur fastighetsförvaltningsansvaret inom försvaret skall regleras och fördelas.

‘ 323

Statsmakternas styrning av byggnadsverksamheten och fastighetsförvaitningen inom försvaret utövas i övrigt genom byggverkets samordnande roll. Denna innebär som nämnts ett genom samrâdsförfarande utövat övergripande ansvar för anskaffningen av kontors1oka1er och andra 1oka1er av genere11 karaktär för he1a statsförvaltningen ink}. försvaret och affärsverken, samt ansvar att föra ett samiat och aktue11t register över det statsägda fastighetsbestândet. FMV och förbanden är dock i m0de11 C, till ski11nad från i mode11 B, inte bundna ti11 byggverket vad gäller utnyttjandet av anvisade mede1 för byggproduktionsåtgärder i annan mån än vad som föijer av de åtaganden som redovisas nedan.

5.4.6.4 Försvarets produktionsâtagande och samverkansformer gentemot byggverket

Byggverket utför arbete inom försvaret pâ uppdrag frân resp. mi1itära myndigheter i form av FMV och iägre regiona1a/1oka1a myndigheter. Förhandiingar om kostnader för de o1ika uppdragen ska ske. Som utgångspunkt gä11er sjäivkostnad.

Försvarets re1ati0ner ti11 byggverket regieras i form av ett produktionsâtagande, vi1ket b1.a. utgör ett under1ag för byggverkets resurspianering. Produktionsâtagandet förutsätts gä11a under en femårig övergångsperiod, varunder det successivt nedtrappas. Därefter regieras fortsatt samarbete i form av samarbetsavta1. I syfte att ge byggverket under1ag för Tângsiktig pers0na1p1anering förutsätts att samarbetsavta1en me11an försvaret och byggverket 1öper under femärsperioder och innefattar en f1erârig uppsägningstid.

Det under den första femårsperioden gä11ande produktionsâtagandet antas utformas på följande sätt.

Byggproduktionsâtgärder inom försvaret uppgår genomsnittiigt ti11 meilan 1,0 och 1,2 mi1jarder kr. per âr. Merparten av det totala be- 1oppet fa11er inom ramen för hpo 3, för vi1ket FortF f.n. är produktionsmyndighet.

För viss andel härav har FortF f.n. kommit överens med lägre regionala/lokala myndigheter med kvalificerade resurser, i huvudsak inom marinen, att dessa själva genomför åtgärderna. Av det totala beloppet avser vidare genomsnittligt ca 200 milj. kr. per år hpo 1-åtgärder, dvs. byggproduktions- och underhållsåtgärder som var och en kostar mindre än 2 milj. kr., vilka f.n. genomförs av förbanden med stöd av personal vid FortF:s byggnadsomrâden. Dessa åtgärder omfattas inte av produktionsâtagandet. Inget hindrar dock i modell C att avtal träffas mellan försvarsmyndigheter och byggverket, om att verket säljer tjänster även för denna typ av åtgärder. Försvarsmyndigheterna har dock i modellen frihet att välja en annan leverantör än byggverket. Eventuella förändringar i bemyndigandegränsen för hpo 1-åtgärder under den femârsperiod då produktionsâtagandet gäller kan medföra att den genomsnittliga produktionsvolymen för sâdana åtgärder ökar, medan motsvarande genomsnittliga volym för hpo 3-åtgärder minskar. En eventuell sâdan förändring förutsätts dock inte påverka den totala omfattningen av produktionsâtagandet gentemot byggverket.

Resterande delar av den genomsnittliga sammantagna byggproduktionsvolymen inom försvaret antas under den femârsperiod, då produktionsâtagandet gäller, uppgå till mellan ca 800 milj. kr. och ca 1 miljard kr. per âr. Härav antas, i syfte att för modellresonemanget precisera produktionsâtagandets innebörd, att genomsnittligt hälften, dvs. ca 400 till 500 milj. kr. per âr, avser lokaler av icke försvarsspecifik karaktär och att genomsnittligt hälften avser försvarsspecifika anläggningar såsom befästningar m.m. Dessa belopp varierar självfallet mellan olika âr, såväl totalt sett som vad gäller fördelningen mellan generella lokaler resp. anläggningar. I detta sammanhang bedöms dock ovanstående genomsnittliga beloppsangivelser vara tillfyllest för överväganden kring dimensionering m.m.

Vad avser lokaler av icke försvarsspecifik karaktär gäller produktionsâtagandet för det enskilda projektet köp av alla redovisade åtgärder, dvs. byggnadsprogram, projektledning, projektering, upphandling, byggledning, kontroll och besiktning. Dessa kan ses som en samlad tjänst och byggverket avgör självt om man vill använda egna resurser eller köpa tjänster på marknaden för att verkställa uppdraget. - kallat âr 1 - omfattar Inledningsvis fortsättningsvis produktions-

âtagandet gentemot byggverket ca 80 % av den genomsnittliga produktionsvolymen (ca 400 till 500 milj. kr. per år) i fråga om byggproduktion för generella lokaler. Resterande ca 20 X förutsätts kunna handlas upp av försvaret under konkurrens pâ marknaden. Under den femårsperiod under vilket produktionsâtagandet gäller nedtrappas detta successivt för att vid slutet av perioden fortsättningsvis kallat âr 5 - uppgå till 65 X.

Vad gäller försvarsspecifika anläggningar, för vilka motsvarande genomsnittliga produktionsvolym, dvs. ca 400 till 500 milj. kr per âr antas gälla, är förutsättningarna något annorlunda, eftersom betydande egen kompetens här förutsätts finnas inom försvaret. Utformning av byggnadsprogram förutsätts i samtliga fall ske inom egen organisation. För ca 5 X av anläggningsproduktionen, i första hand typanläggningar och anläggningarnas kvalificerade delar, förutsätts projektledning och projektering genomföras med egna resurser. Dessa arbetsuppgifter, som avser inledande skeden i processen, är ganska personalkrävande. För upphandling, byggledning, kontroll och besiktning finns inte egna resurser utan dessa åtgärder förutsätts köpas. Produktionsâtagandet gentemot byggverket vad gäller projektledning och projektering av försvarsspecifika anläggningar omfattar år 1 ca 75 X av den sammantagna genomsnittliga produktionsvolymen, medan resterande ca 20 X f6rutsätts kunna handlas upp av försvaret under konkurrens på marknaden. Under den femârsperiod under vilket produktionsâtagandet gäller nedtrappas detta successivt för att är 5 uppgå till ca 65 Z. Produktionsâtagandet gentemot byggverket vad gäller upphandling, byggledning, kontroll och besiktning avseende försvarsspecifika anläggningar omfattar är 1 ca 80 % av den sammantagna genomsnittliga produktionsvolymen, medan resterande ca 20 % förutsätts kunna handlas upp av försvaret under konkurrens på marknaden. Under den femârsperiod under vilket produktionsâtagandet gäller nedtrappas detta successivt för att år 5 uppgå till ca 70 %.

Då upphandling vid sidan om produktionsâtagandet sker, förutsätts också byggverket beredas tillfälle att inkomma med anbud.

I tabell 5.1 sammanfattas förenklat innebörd. produktionsåtagandets

Tabe11 5.1 Principie11 innebörd av försvarets produktionsâtagande gentemot byggverket

Åtgärder Lokaier Aniäggningar

(produktionsv01ym (produktionsvo1ym ca 400 ti11 500 miij. ca 400 ti11 500 mi1j. kr. per âr) miij. kr. per âr)

Försv. Byggv. Markn. Försv. Byggv. Markn.

Byggnadsprogram âr 0 O 80 20 100 0 0 âr 5 0 65 35 100 0 0

Projektledning och projektering âr 0 0 80 20 5 75 20 år 5 0 65 35 5 65 30

Upphandiing, bygg1edning, kontro11 och besiktning år 0 0 80 20 0 80 20 är 5 0 65 35 0 70 30

Försv. = utförs inom försvaret Byggv. = försvaret köper av byggverket Markn. = försvaret köper direkt på marknaden

(Sifforna anger procent av âriig pr0d.vo1ym)

Vad gä11er samverkansformerna me11an byggverket och FMV i mode11 C bör också föijande gä11a.

Produktionsâtagandet medför att stora krav kommer att stä11as på byggverket för och bestäiining av som verkstäiiighetsansvarig projektering stora deiar av 1oka1- och an1äggningsproduktionen at försvaret. Därför bör, för de 1oka1er och aniäggningar som ska11 projekteras och bestäilas för byggav byggverket, under pianeringsfasen representanter verket de1ta i de programdiaioger som FMV för med resp. huvudprogramfrämst för att ta stäiining ti11 och ansvara för att de av myndighet, FMV faststä11da produktionspianerna är möjiiga att realisera vad gä11er t ex. utbyggnadstakt.

Vidare kräver modellen ett formaliserat kund-leverantörsförhâllande mellan FMV och byggverket. Eftersom FMV vid programdialogen med resp. huvudprogrammyndighet föreslår pâ vilka anslag de olika materielanskaffningarna skall budgeteras, bör i uppdragen till byggverket regleras huruvida viss materielanskaffning, t.ex. inredning och utrustning, skall utföras av byggverket. Vidare bör i uppdragen till byggverket regleras vilken underhâllsberedning som mäste genomföras för att FMV skall kunna garantera resp. huvudprogrammyndighet att i målsättningarna fastställd funktionssäkerhet kan innehâllas.

Pâ motsvarande sätt krävs, i de fall byggverket har i uppdrag att genomföra anskaffningarna, en effektiv samordning under genomförandeskedet av byggverkets, FMV:s och berörd lägre regional/lokal försvarsmyndighets verksamhet pâ regional och lokal nivâ. Detta gäller t.ex. säkerhetstjänsten där det kan övervägas att âlägga den lägre regionala/lokala myndigheten säkerhetsansvaret för en anläggning från byggstart till avrustning.

Mellan byggverket och FMV bör också regleras vilken unik teknisk eller annan specialistkompetens liksom vilken normerings- och standardiseringsverksamhet som endast bör finnas vid den ena av de båda myndigheterna. Härvid svarar en myndighet inom statsförvaltningen för normering, fackstöd och specialistkompetens inom speciella områden, varvid dubbelarbete undviks. Dessutom skapas förbättrade möjligheter till utveckling och vidmakthâllande av kompetens. Exempelvis kan övervägas att till byggverket föra de resurser som inom FMV finns för fackstöd inom inrednings- och lokalvârdsomrâdena. Detsamma gäller normer och standards avseende kök och matsalar. På motsvarande sätt kan övervägas att till FMV koncentrera specialistkompetens avseende teknisk övervakning, bevakning och personalkontroll vid sekretessbelagda upphandlingar och entreprenader Fördelningen mellan byggverket och (SUA). FMV vad gäller normeringsarbete och specialistkompetens inom angivna och eventuella andra områden bör säkerställas genom särskilda regeringsuppdrag.

5.4.7 Byggverkets organisation

KBS har sin centrala del i Stockholm medan FortF har sin centrala del i Eskilstuna. Vi har vid utformningen av modell C inte utgått frân några till ort preciserade förutsättningar i fråga om vart olika delar av de tvâ myndigheternas centrala delar bör lokaliseras. Dimensioneringen har i stället uppskattats med ledning av vad som kan antas uppnås med en rationell utformning av den yttre organisationen. Vi vill understryka att frågor kring lokalisering, organisatorisk indelning, fördelning av funktioner etc. inför ett genomförande måste avgöras mot bakgrund av fördjupade överväganden.

5.4.7.1 Uppgiftsfördelning

Byggverket är en myndighet utanför försvaret.

Till ett huvudkontor förläggs koncernlednings- och stabsuppgifter.

Till en central enhet förläggs sâdana funktioner som inom byggverket är lämpliga att hålla samman centralt för att erhålla tillräcklig volym på, och därmed upprätthålla erforderlig kompetens i, verksamheten.

Om byggverkets centrala enhet samlokaliseras med FMV:s sakenhet för lokal- och anläggningsförsörjning skapas som tidigare nämnts förutsättningar för samutnyttjande av såväl administrativa resurser som byggproduktionsresurser, liksom för ett smidigt fungerande kundleverantörsförhállande.

Ansvarsfördelningen mellan byggverkets centrala och regionala funktioner är beroende av delegeringen från statsmakterna till byggverket resp. till de olika lokalbrukarkategorierna och av den interna ansvarsfördelningen inom de lokalbrukande myndigheterna. En naturlig strävan måste vara att anpassa byggverkets handläggning av lokalfrâgor så att samarbetet med lokalbrukarna/kunderna blir så enkelt som möjligt. Centralt inom byggverket bör finnas ansvar för den strategiska planeringen, t.ex. lokalförsörjningsplaner och sektorplaner, liksom

för fastställelse av lokalprogram, programnormer, kostnads- och tidsramar, finansieringsfrâgor samt val av lokalförsörjningsalternativ. För mindre och mera rutinbetonade beslut i dessa avseenden kan dock självfallet delegering till regional och lokal nivå ske. Vidare bör centralt finnas sådana operativa uppgifter som kräver samlad kompetens, t.ex. tekniska specialistfunktioner och kvalificerat kalkylarbete. De redovisade uppgifts- och ansvarsfördelningsprinciperna innebär att huvuddelen av det operativa arbetet regionaliseras till byggverkets regionkontor och distrikt. Omfattningen av de centralt placerade funktionerna kommer därigenom att begränsas. Detta ligger helt i linje med pågående organisationsutvecklingstendenser inom såväl KBS som FortF.

Egen-regi-organisationen för projektering blir en egen resultatenhet (ev. i form av särskild juridisk person) knuten till byggverkets centrala enhet. Den utför pâ uppdrag arbeten åt byggverket och försvaret. Enheten skall också inom sitt speciella kompetensomrâde kunna utföra uppdrag även åt andra uppdragsgivare, i första hand inom den statliga sektorn. Det ovan antagna produktionsåtagandet mellan försvaret och byggverket torde innebära att projekteringsuppgifterna kommer att avse såväl lokaler som av generell karaktär, försvarsspecifika anläggningar andra typer av byggnader.

Egen-regi-organisationen/erna för byggproduktion blir egen/na resultatenhet/er som regionalt arbetar pâ uppdrag från i första hand byggverket.

Resurser för verkställighet av framför allt teknisk fastighetsförvaltning redovisas som separata resultatenheter inom byggverket. Dessa skall också kunna ta uppdrag frán andra fastighetsförvaltare, i första hand inom statsförvaltningen men även från icke statliga fastighetsförvaltare.

Den principiella innebörden av modell C illustreras av figur 5.3.

Figur 5.3 innebörd modell

Principiell

av C

mmöqaa e9mm§

.voi Eos:

4 4

n

._2m;o_ocE

x_

mo _

- 7

Sena.:

.

8:

$5.”:

ucmaemw

méoaxo

w:o$aEo

:oo

$;u_ucE

.msec

oc_c=mz9£o;o=m£§._ow5mo.

.w

?E323

m.._2¢Q:oém__m.mon

m _ m _

x=_om%w_am_£

_S_oSwco_mo.

Mua.o,_e..§;_m

m_

w_.fi__._m:_M_._ m::o§o_o.acmmm_

§mm5u_

Smögen_ mcmm

_SEmo §mm5_

.EE

- . . D mama.. . -

A moo

..£:£:.ao:_:_.w.mom

D D 3 3

i?

.$:omm>n

_ _ _ _ _ _ _ _ . _ _ _ _ _

V I V

A V

a

.möscoäzzwom .ao.._wm.xm_cxmh

coo_$_$mm.$

.m_E2m__:mom .2mn:2S_:mmm

Bm... .us

oc:o§w_2n

.En

-_mm._.:mom_ .mx_mmo.3

:omm

å.:

n .Es

3 A a

:m=mE

EOE

Åll

§_§a2m

.Emm

92%

.§_asE%

wEoaxQcoEo

ämm.

_0555_

m_:oaxo\ao_.mm m_tonxo\mo_._aw

.Eumu_m._o.a

› V

.eummn Ewan*

az:

.1 55.2 .E.E ‘ .E28 4 .§2 Ed...

.mE_w_m:coo

ma:

- a

_oE9_u::I ...B_s8=8. Isl

.

_acoüom ‘D|

&

.§3

65:2 .anna .nås dis.

må

;oo 3 .mans

5.4.7.2 Översiktlig organisatorisk struktur och dimensionering

De förslag kring organisatorisk indelning och fördelning av funktioner som redovisats har styrt resursuppskattningarna. Sådana frågor måste inför ett genomförande övervägas mot bakgrund av även andra och fördjupade överväganden än vad som här varit möjligt att göra.

vilka anges i personâr, är vad avser den civi- Resursuppskattningarna, med utgångspunkt i aktuella om la statsförvaltningen gjorda uppgifter planerad byggproduktion och fastighetsbeståndet inom KBS lokalhâllsamt KBS uppdragsverksamhet. Resursuppskattningarna har ningsområde vidare gjorts med ledning av utformningen av det ovan antagna produktionsåtagandet mellan byggverket och försvaret. Härvid har vi utgått från omfattningen av produktionsåtagandet under slutet av den angivna femårsperioden.

Utformningen av det samarbetsavtal som antas slutas mellan byggverket och försvaret efter produktionsâtagandets utgång får givetvis konsekvenser för byggverkets långsiktiga dimensionering. Om samarbetsavtalet omfattar en lägre relativ byggproduktionsvolym än den som antas vid måste byggverket finna ersättning för gälla femârsperiodens utgång den produktion som faller bort genom att finna nya marknader alternativt avveckla övertalig personal.

resursbehov baseras i likhet Uppskattningarna av byggverkets också, med uppskattningarna av försvarets behov av resurser på lokalförsörjningsområdet, på de beräkningstekniska förutsättningar som redovisats i inledningen till avsnitt 5.4.6.2.

i angivna har vi att de Med utgångspunkt förutsättningar uppskattat som försvaret produktionsåtagandet vid slutet av tjänster, enligt femårsperioden förutsätts köpa på marknaden, motsvarar ett resursbehov för varav byggadministration ca (kostnad staten) på ca 130 personâr, 30 personâr, på central nivå inom försvaret erforderlig projektering ca 50 personâr, nivå inom försvaret erforoch på lägre regional/lokal derlig projektering ca 50 personår. Dessa resurser har inte medtagits i byggverkets dimensionering.

I enlighet med redovisade antaganden föreslås i modell C följande översiktliga organisationsstruktur och dimensionering för byggverket.

Huvudkontorets koncernlednings- och stabsfunktioner motsvarar ett resursbehov pá ca 80 personâr. Härvid har vi antagit att huvudkontoret kan samutnyttja interna administrativa stödfunktioner med inom byggverket samlokaliserade andra centrala eller regionala funktioner.

Byggverkets gemensamma resurser för teknisk och administrativ service, utveckling m.m. vid en central enhet uppgår till ca 160 personâr. Egen-regi-organisationen för projektering, vilken i form av särskild resultatenhet knyts till den centrala enheten, motsvarar ca 40 personâr.

Byggverkets regionala indelning förutsätts svara mot motsvarande indelning inom KBS, dvs. fem inrikes och en utrikes. Gränsdragningen mellan regionerna i Syd- och Mellansverige bör dock ses över.

På regional nivå finns vid resp. regionkontor resurser för ledning och administration av verksamheten inom regionen, sammantaget ca 120 personâr. Vidare finns resurser för byggadministration, ca 185 personâr, samt stabsresurser för lokalförsörjningsplanering och fastighetsförvaltning, ca 40 personâr. Till regionerna knyts också egen-regiorganisationen för byggproduktion i form av en eller flera särskilda resultatenheter, sammantaget ca 420 personâr.

Varje region är vad gäller den tekniska fastighetsförvaltningen indelad i ett antal fastighetsdistrikt. Distrikten innefattar organisatoriskt distriktskontor, lokalkontor och platskontor. Genom delegering och regionalisering från den regionala nivån etableras distriktskontor i storstadsregionerna och skapas kraftfulla lokalkontor. Distrikten kan ha en starkt varierande omfattning, beroende pâ främst lokalbeständets omfattning och belägenhet. Inom resp. distrikt finns ett distriktskontor med lednings- och stabsfunktioner, sammantaget ca 20 personâr. Distriktskontoren samlokaliseras normalt med regionkontoret eller något av distriktens lokalkontor. Vid lokalkontoren finns lednings- och stabsfunktioner, ca 80 personâr, och resurser för bygg-

administration av underhålls- och ombyggnadsâtgärder, ca 140 personâr. Resurser för fastighetsdrift, ca 740 personâr, finns inom distrikten både vid lokalkontoren och vid platskontoren. De senare har enbart driftuppgifter.

Sammantaget uppskattas i modell C byggverkets resursbehov till ca 2025 personâr, varav centralt ca 280, regionalt ca 765 och lokalt ca 980 personár.

5.4.8 Ekonomiska styrmedel

I avsnitt 5.1 har redovisats synpunkter och förslag avseende olika ekonomiska styrmedel, vilka vi finner angelägna att tillämpa inom ramen för en samordnad statlig lokalförsörjning. I detta avsnitt belyses möjligheterna att tillämpa dessa i modell C.

Det är viktigt att lokalförsörjningen inom staten, vilken omsluter avsevärda inkomster och utgifter, i dess olika faser utförs av en sammanhållen professionell organisation med lokalförsörjning som huvuduppgift. I modell C utgör byggverket en sådan myndighet. Ur försvarets synvinkel är dock byggverket i huvudsak jämförbart med företag som säljer motsvarande tjänster på den öppna marknaden. Inom försvaret utgör lokalförsörjningsresurserna såväl centralt vid FMV som pâ lägre regional/lokal nivå, dvs. vid förbanden, en stödresurs integrerad med annan verksamhet. Försvarets resurser är i modellen dimensionerade för att ta ett fullt ansvar för lokalförsörjningsfrâgorna inkl. verkställighet av ekonomiskt viktiga funktioner som exempelvis teknisk fastighetsförvaltning och upphandling av entreprenader. Resurserna är dessutom fördelade på samtliga fastighetsförvaltande myndigheter inom försvaret. Förutsättningarna för att i modell C skapa en inom eller gentemot försvaret arbetande sammanhållen professionell organisation för lokalförsörjningsfrâgor är därför begränsade.

Byggverket får i modell C gentemot försvaret inte en uttalad monopolställning. Modellen innehåller därmed en ur försvarets synvinkel inbyggd kontrollmekanism vilken möjliggör jämförelser av effektivitet och kostnader för sådana tjänster av egen-regi-karaktär som byggverket

tillhandahåller.

De statliga lokalbrukarna bör belastas med internhyror för lokalutnyttjandet. Det är lämpligt att detta inom försvaret, för lokaler med ett tänkbart alternativanvändningsvärde, sker på i huvudsak motsvarande sätt som inom den civila statsförvaltningen och i vissa kommuner och landsting, dvs. i form av internhyror som innefattar bl.a. administrationskostnader och kapitaltjänstkostnader. Det föreslagna samlade statliga fastighetsregistret ger i modell C i vissa avseenden försvaret underlag för en utvecklad redovisning och budgetering av lokalkostnaderna, genom att försvarets fastigheter förmögenhetsredovisas med bokfört värde och kapitaltjänstvärde.

För kostnadsuppföljningen är vidare angeläget att noggranna resultatredovisningar upprättas för fastighetsförvaltningen. Detta kan t.ex. avse driftkostnader i form av resultaträkning på byggnadsnivä. Vidare kan en effektivare resultatuppföljning stimuleras genom t.ex. prestationslönesystem för driftpersonal. Systemet med resultatanalys förutsätter dock någon form av interndebitering av lokalhyror, som sätts i relation till kostnaderna för lokalerna (drift, underhåll, kapitaltjänstkostnader m.m.). Inom den professionella organisation för lokalförsörjningsfrâgor som byggverket utgör ges i modellen goda förutsättningar att tillämpa dessa styrmedel, vilka redan nu pâ försök utvecklas inom KBS. Inom försvaret måste i modell C särskilda åtgärder vidtas i detta syfte. Därför bör i modellen genomföras en försöksverksamhet inom försvaret med interndebitering av hyror kopplad till resultatanalys på byggnadsnivâ. Försöksverksamheten bör genomföras med stöd av byggverket. Ett syfte med försöksverksamheten bör vara att finna formerna för ett system som passar försvaret.

Likformiga redovisnings- och konteringsprinciper inom resp. sektor (den civila statsförvaltningen och försvaret) är en förutsättning för

en rationell ledning och uppföljning av lokalförsörjningen. Åtgärder

bör därför vidtas för att ta bort de olikheter och ofullständigheter som härvid f.n. finns inom främst försvaret. I modell C kan detta exempelvis ske genom att ÖB ges i uppdrag att med stöd av FCF och FMV se över principerna och redovisa förslag till förändringar till ett över försvarsgrensgränserna enhetligt redovisnings- och konterings-

system för 10ka1k0stnader.

Verksamheter av egen-regi-karaktär, såsom fastighetsdrift, projektering och byggande, bör redovisas som särski1da resu1tatenheter i syfte att utveckia ett kund-leverantörsbetonat och avtalsreglerat förhål- 1ande pâ lokalförsörjningsomrâdet, där också jämföre1ser av effektivitet och kostnader med andra tänkbara leverantörer möj1iggörs. I model] C ti11ämpas denna princip för byggverkets inre organisation. Motsvarande åtgärd föreslås också genomföras inom samt1iga affärsverk och hos övriga fastighetsförva1tande civi1a myndigheter med egna verkstä11ighetsresurser. Modeilen innefattar dock inte motsvarande åtgärd för verksamheter av egen-regi-karaktär inom försvaret.

6 ÖVERSIKTLIG BEDÖMNING AV MODELLERNA

I detta kapitel görs en översiktlig bedömning av de tre redovisade principmodellerna för samordning av den statliga lokalförsörjningen. Sålunda diskuteras hur de tre samordningsmodellerna uppfyller ett antal värderingskriterier som kan sägas representera olika krav vilka är väsentliga att beakta då samordningsátgärder skall genomföras. Därvid kan givetvis olika intressenter fästa olika stor vikt vid betydelsen av graden av måluppfyllelse i de olika kriterierna.

Som ett överordnat värderingskriterium har medtagits modellernas förenlighet med den av regeringen förordade utvecklingen av den statliga lokalförsörjningen så som denna utveckling uttrycks i 1987 och 1988 års budgetpropositioner.

Därefter värderas modellerna mot följande kriterier:

- - såväl som besparingspotential kortsiktiga personalbesparingar långsiktiga besparingar,

genomförandemöjligheter,

regionalpolitiska effekter,

- samlad inom möjligheter att rationellt utnyttja statlig kompetens lokalförsörjningsomrâdet,

- för ökad samverkan med affärsverken m.fl., förutsättningar

- effekter. beredskaps- och krigsorganisatoriska

Slutligen har vi bedömt det som viktigt att värdera de tre modellernas förenlighet med ÖB:s överväganden om utvecklingen av försvarets produktionsledningssystem och utvecklingen inom hpg 5, vilka görs inom ramen för ÖB:s FU 88-arbete, eftersom en påtaglig tidsmässig och saklig koppling finns mellan FU 88 och förevarande utredning. ÖB:s förslag skall lämnas till regeringen senast den 30 september 1988. Vid värderingen har vi därför utgått från de överväganden som ÖB redovisar kring dessa frågor i FU 88:5 slutremiss frân den 15 april 1988.

6.1 Förenlighet med regeringens riktlinjer och intentioner enligt 1987 och 1988 års budgetpropositioner

Under denna punkt behandlas den generella utvecklingen av den statliga lokalförsörjningen enligt de riktlinjer regeringen angivit, framför allt i 1987 och 1988 års budgetpropositioner (prop. 1986/87:100, bil. 2 och 9, resp. prop. 1987/88:100, bil. 2 och 9).

Regeringens riktlinjer för lokalförsörjningens utveckling inom framför allt den civila statsförvaltningen kännetecknas bl.a. av följande:

riksdagen, regeringen och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkostnaderna och deras förändringar,

verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat och långsiktigt,

delegering och decentralisering av ansvar och befogenheter från statsmakterna till lokalhâllare och lokalbrukare i lokalförsörjningsfrâgor,

ett mera kund-leverantörsbetonat förhållande bör eftersträvas mellan lokalhällare och lokalbrukare,

den enskilda myndigheten ges ett ökat ansvar och inflytande över lokalförsörjningen samtidigt som lokalförsörjningen även fortsättningsvis behandlas ur ett samlat perspektiv så att koncernfördelar för staten i lokalförsörjningsfrâgor tillvaratas.

I 1987 och 1988 års budgetpropositioner fästs också särski1d vikt vid

behovet av samordning av den statiiga byggnads- och aniäggningsverksamheten samt fastighetsförvaitningen.

A11a tre m0de11erna förutsätts uppfy11a de i budgetpropositionerna redovisade kraven pâ förändringar vad gä11er att fästa ökad vikt vid iokalkostnaderna och deras förändringar. Detsamma gä11er för samspelet me11an statsmakter och myndigheter resp. 1oka1há11are och iokalbrukare. Genom den samrâdsskyidighet med KBS resp. byggverket som förutsätts vad gä11er genere11a iokaier torde också m0de11erna vara 1ikvärdiga när det gä11er att ta tiiivara koncernfördeiar för staten i iokaiförsörjningsfrâgor.

Vad gä11er behovet av samordning av den statiiga 1oka1försörjningen bedöms att modelierna B och C ger större mâ1uppfy11e1se än mode11 A.

Regeringen anger i 1987 års budgetproposition att en friare stälining för affärsverken gentemot KBS inte fâr innebära att dessa bygger upp en egen kompetens inom byggsektorn utan deras ro11 ska11 fortfarande vara uppdragsgivarens gentemot KBS (prop. 1986/87 100, bi1. 2). I 1988 års budgetproposition anger pâ motsvarande sätt att KBS regeringen svarar för projekt- och byggadministration för affärsverkens räkning när det gä11er större byggnadsobjekt i syfte att undvika dubbiering av kompetens och resurser (prop. 1987/88:100, bi1. 9).

Innebörden i detta synes vara att en ökad frihet för statiiga 1oka1brukare eniigt regeringen inte ska11 medföra att dessa bygger upp egen teknisk kompetens för projekt- och byggadministration, utan att de ska11 utnyttja den samiade kompetens som finns inom statliga fackmyndigheter, dvs. KBS och FortF resp. byggverket.

Mode11 C innebär en teknisk kompetensuppbyggnad på oiika nivåer inom försvaret vi1ket medför att försvaret är fu11t kompetent att bestä11a byggproduktionsâtgärder av vaifri 1everantör pä marknaden. Mode11en kan därför inte i detta avseende anses vara heit föreniig med statsmakternas intentioner så som dessa uttrycks i 1987 och 1988 års budgetpropositioner.

Det produktionsåtagande och därefter följande samarbetsavtal som förutsätts i modell C ställer krav på att arbets- och ansvarsfördelningen mellan byggverket och uppdragsgivaren regleras noggrannt, då det annars finns risk för otydligheter i samarbetet genom dubblering av kompetens.

Sammanfattningsvis och sett utifrân regeringens riktlinjer för utvecklingen av lokalförsörjningen inom framför allt den civila statsförvaltningen bedöms de tre modellerna vara i stort likvärdiga. Modell A bedöms ge lägre måluppfyllelse än modellerna B och C från samordningssynpunkt, genom att KBS och FortF i modellen kvarstår som självständiga myndigheter. Modell C bedöms dock sammantaget ge lägre måluppfyllelse än modellerna A och B, dels genom att byggteknisk kompetens byggs upp hos ett stort antal myndigheter inom försvaret, dels genom att beställarkompetens för framför allt byggproduktion finns såväl inom försvaret som inom byggverket. Detta kan medföra risk för dubblering av kompetens och resurser.

6.2 Besparingspotential

Under denna punkt behandlas rationaliseringsvinster och besparingspotential utifrån tvâ utgångspunkter.

För det första behandlas de tre modellernas möjligheter att ge sådana rationaliseringsvinster av engångskaraktär som finns i att föra samman och bättre utnyttja resurser av likartad karaktär. Detta gäller främst personalresurser för administration, anskaffning och fastighetsförvaltning. Härvid utgår vi frân de uppskattningar av resursbehov och dimensionering som redovisats i anslutning till resp. principmodell. Dessa möjliggör också en grovt kvantifierad bedömning av möjliga personalbesparingar.

För det andra behandlas de tre modellernas möjligheter att ge mer långsiktigt verkande rationaliseringseffekter. Dessa kan vara av många olika slag och beskrivs närmare i det följande.

Beträffande båda typerna av besparingspotential har vi utgått från bedömningar av möjliga reduceringar av statens kostnader för lokalförsörjningen totalt sett. Vi har således inte fäst särskilt avseende vid hur möjliga besparingar inom lokalförsörjningsområdet varierar eller fördelas mellan olika tänkbara intressenter.

6.2.1 Personalbesparingar

6.2.1.1 Bakgrund och förutsättningar

De i anslutning till resp. principmodell redovisade resursbehoven, vilka har uppskattats med utgångspunkt i aktuella volymuppgifter om planerad byggproduktion och fastighetsbeståndet, ligger till grund för bedömningarna av personella besparingar. Vi har även utgått från de beräkningstekniska förutsättningar som redovisats i anslutning till resp. modell. Dessa är följande.

Vid bedömningarna av resursbehovet har vi utgått från bedömningar av resursbehovet för motsvarande arbetsuppgifter i dagsläget vilka, efter hänsynstagande till de rationaliseringseffekter som följer av en samordning, antas lösas pâ motsvarande sätt som hittills samt också att personalkategorierna är lika effektiva, oavsett inom vilken myndighet personalen arbetar. Vi har vidare utgått ifrån att uppgifts- och volymförändringar, sedan hänsyn tagits till rationaliseringsvinster, normalt skall resultera i förändringar avseende resurser. Detta innebär bl.a. att tillkommande uppgifter enbart kan lösas inom befintlig personalram om en samordning inom det aktuella verksamhetsomrädet ger upphov till rationaliseringsvinster eller om överkapacitet inom funktionen finns i nuläget. Om överkapacitet finns, förutsätts en reducering kunna ske redan i dagsläget. Vi har heller inte gjort nâgra försök att uppskatta personalbesparingar som kan bli följden av eventuella förändringar i t.ex. försvarets förbandsorganisation eller den civila statsförvaltningen, bl.a. eftersom sådana besparingar inte bedöms vara alternativskiljande.

Vid rationaliseringsöverväganden är det vidare viktigt att man beaktar hela kostnaden för den verksamhet som studeras. Risk finns annars att

en relativ förändring mellan olika kostnadsslag, kostnadsbärare eller kostnadsställen betraktas som en rationalisering av helheten. Detta innebär att både kostnader för verksamheter i egen regi och konsultkostnader bör beaktas, men vi har inte funnit det möjligt att i detta sammanhang behandla båda typerna av kostnader. Eftersom det inom lokalförsörjningsomrâdet i många fall är möjligt att köpa tjänster i stället för att ha egna resurser, är det givetvis möjligt att klara de arbetsuppgifter som skall utföras med ett mindre personalbehov än vad som angivits i anslutning till resp. modell. Detta förutsätter dock att motsvarande resurser i stället köps pá marknaden, varför det sammantagna personalbehovet blir detsamma. Vi har därför valt som förutsättning att ingen relativ förskjutning skall ske mellan kostnader för egen-regi-verksamheter resp. konsultkostnader mellan de olika modellerna eller i förhållande till nuläget. Vi vill understryka att dessa förutsättningar är av beräkningsteknisk art och syftar till att normera förutsättningarna för jämförelser mellan de tre modellerna. De skall inte ses som uttalanden om lämplig fördelning av resurser mellan verksamhet av egen-regi-karaktär resp. konsultkostnader.

Vid bedömningar av besparingsmöjligheter vad gäller resurser för den tekniska fastighetsförvaltningen har vi bl.a. utgått från de överväganden och slutsatser som redovisas i de s. k. Gävle- och Härnösandsutredningarna, vilka beskrivits i avsnitt 3.2. Dessa utredningar baseras pâ detaljerade studier av aktuella uppgifter om resursbehovet för fastighetsdrift inom geografiskt avgränsade områden, inom vilka såväl KBS som försvaret förvaltar ett betydande fastighetsbestând, och drar därav slutsatser om möjligheterna att inom dessa områden skapa särskilda driftorganisationer.

I redovisningen har vi inte haft möjlighet att uppskatta dimensionering och möjliga personalbesparingar till följd av integration av resurser för teknisk fastighetsförvaltning med andra stödresurser inom försvaret såsom lokalvård eller förrädsverksamhet. Förutsättningar för

sådana åtgärder finns dock i varierande utsträckning i alla modeller-

na. Vi har inte heller redovisat personalresurser för icke alternativskiljande funktioner såsom BRB- och forskningsverksamheten inom nuvarande FortF eller förvaltningskontoret i kvarteret Garnisonen inom nuvarande KBS, eftersom sådana funktioner i samtliga modeller

förutsätts kvarstå med oförändrat personalbehov.

Eftersom det statliga lokalförsörjningsomrâdet är föremål för ett omfattande förändringsarbete, varvid slutgiltig ställning inte tagits till åtskilliga förslag, har vi funnit det svårt att ange ett regelrätt nollalternativ. I syfte att ge en relief till bedömningen av möjliga personalbesparingar i de tre modellerna redovisar vi här i stället de besparingar som KBS, FortF m.fl. ålagts att genomföra under den närmaste femårsperioden.

Regeringen har i direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1989/90 föreskrivit att myndigheterna skall redovisa ett som omfattar 1989/90 treårigt huvudförslag budgetåren 1991/92, innefattande en femprocentig besparing under perioden. Ett genomförande av huvudförslaget på KBS vad gäller central och regional administration för perioden 1989/90 - 1991/92 innebär tillsammans med beslutade besparingar för budgetâren 1987/88 och 1988/89 besparingar på ca 9 Z eller sammanlagt för perioden ca 25 milj. kr. i fasta priser.

Ålagda besparingar inom FortF s organisation uppgår enligt planerings-

ramarna i ÖB:s s.k. P2/B2-direktiv från april 1988 för budgetåren 1988/89 - 1993/94 till ca 4 % eller sammanlagt för perioden ca 7 milj. kr. i fasta priser.

Avseende försvarets lokalförsörjning i stort finns också för armén besparingsmâl preciserade för den tekniska fastighetsförvaltningen. Sålunda har CA i dokumentet “Personalmål 92, vilket ingår i CA:s produktionsplan från november 1987 och avser näst kommande femåriga budgetårsperiod, angivit ett personalminskningsmål för personal inom den tekniska fastighetsförvaltningen vid arméns förband motsvarande. sammanlagt för perioden 70 personår vilket, med en antagen personårskostnad på 250 000 kr., sammanlagt för perioden motsvarar ca 18 milj. kr. i fasta priser. CA stödjer sig härvid på underlag framtaget av FortF. Det bör dock framhållas att det inom försvaret finns en utveckling mot att frångå personalminskningsmål som styrinstrument för besparingar, bl.a. eftersom den totala reella besparingen kan bli mindre om motsvarande tjänster t.ex. i stället måste köpas externt.

De sammantagna besparingskraven enligt ovan medför en sammanlagd besparing pâ ca 50 milj. kr. under en näraliggande femârsperiod, eller ca 10 milj. kr. per âr, uttryckt i fasta priser. Detta motsvarar sammantaget en sänkning med ca 40 personâr under hela perioden. För enbart KBS och FortF uppgår den âlagda besparingen under motsvarande period till ca 32 milj. kr. eller 6-7 milj. kr. per är. Angivna âlagda besparingar förutsätter en i stort oförändrad omfattning av arbetsuppgifter och byggproduktionsvolym. Som exempel på avvikelser från älagda besparingsmál under senare tid kan nämnas de årliga engángsanvisningar som KBS erhållit med hänsyn till hög byggproduktion. Ett annat exempel är att besparingskraven på KBS minskats då verket under 1980-talet har erhållit nya arbetsuppgifter såsom lokalförsörjningsuppgifter för AMU och AMS.

6.2.1.2 Jämförelse mellan modellerna

I modell A uppstår inom försvarets lokalförsörjningsomrâde en sammantagen besparing pâ ca 20 personâr. Personalbesparingen är delvis att hänföra till en minskning med ca 35 personâr avseende framför allt administrativa resurser vid en delegering och regionalisering enligt intentionerna i F0rtF:s organisationsutvecklingsprojekt FortF NY. Härutöver bedöms en samordning av förbandens resurser för teknisk fastighetsförvaltning m.m. i F0rtF:s organisation möjliggöra en personalbesparing på ca 30 personâr. Bedömningen av den senare besparingen baseras på att den modell för samordnad drift som skisseras i den s.k. Gävleutredningen i modell A kan genomföras i ca 10 driftomráden. Sam- - - ett resursbehovstillskott tidigt uppstår överslagsmässigt beräknat vid försvarets lägre regionala/lokala myndigheter på sammanlagt ca 45 personâr för upphandling, uppföljning och analys av köpta tjänster inom framför allt fastighetsdriften.

Inom KBS organisation möjliggörs en minskning med ca 80 personâr, vilken framför allt sammanhänger med en minskning av administrativa resurser vid en delegering och regionalisering enligt KBS förnyelseprogram.

I m0de11 A ingår också ett anta1 åtgärder för att öka samverkan me11an KBS och F0rtF pâ såväl central, regiona1 som 1oka1 nivå. De direkta personaibesparingarna ti11 fö1jd av dessa åtgärder bedöms vara mycket bedöms kunna ieda till vissa besparingar i form

begränsade. Åtgärderna

av sänkta rese- och traktamentskostnader. En ökad samverkan av förordat siag kan dock ge förutsättningar för besparingar av mer långsiktig karaktär. Vi tänker här främst på möj1igheterna ti11 ett mer kostnadseffektivt av tiligängiiga persona1resurser för anskaffning utnyttjande och teknisk fastighetsförvaitning.

Den sammantagna i mode11 A uppgår ti11 ca möjiiga personaibesparingen 100 personâr. Med en antagen Iönekostnad m.m. pä 250 000 kr. per motsvarar detta en besparing pâ ca 25 mi1j. kr. per personár ungefär âr.

I m0de11 B uppskattas den för byggverkets och försvarets 1oka1förningsomräden sammantagna möjiiga personalbesparingen tiil ca 175 personár, e11er ca 44 miij. kr. per är. Besparingen sammanhänger främst med möjiigheter tiil administrativ rationaiisering och stordriftsförde1ar i deiar av organisationen. Härav utgör den bedömda besparingen tiil föijd av att förbandens resurser för teknisk fastigshetsförva1tning m.m. samordnas och inordnas i byggverkets organisation ca 60 av den senare besparingen baseras på att den personâr. Bedömningen m0de11 för samordnad drift som skisseras i den s.k. Gävieutredningen i mode11 B kan genomföras i ca 20 driftomrâden. Samtidigt uppstår ett - översiagsmässigt beräknat - resursbehovstiiiskott vid försvarets ca 95 personâr för iägre regiona1a/1oka1a myndigheter pâ sammantaget samt upphandiing, uppföijning och aiternativstudier, behovsutredningar anaiys av köpta tjänster inom byggproduktionsområdet och inom fastighetsdriften.

I m0de11 C uppskattas den för byggverkets och försvarets iokaiförsammantagna möjiiga personaibesparingen ti11 ca 95 sörjningsomräden personâr, e11er ca 24 miij. kr. per âr. Liksom i mode11 B sammanhänger besparingen främst med möjiigheter ti11 administrativ rationaiisering och st0rdriftsförde1ar i deiar av byggverkets organisation. Det bör noteras att i underiaget för beräkningarna har, i eniighet med angivna förutsättningar, medtagits de ca 130 personár viika försvaret i eniig-

het med produktionsåtagandet gentemot byggverket förutsätts köpa på marknaden vid slutet av den femåriga âtagandeperioden till samma genomsnittliga personårskostnad som för statligt anställd personal.

De uppskattade potentiella personalbesparingarna avseende den tekniska fastighetsförvaltningen förtjänar en särskild kommentar. I tidigare utredningar och andra sammanhang har bedömningar gjorts att omfattande personella besparingar skulle finnas i en samordning av främst driftresurserna i någon form av gemensam organisation, oavsett huvudmannaskap och organisatorisk tillhörighet för en sådan. De direkta personalbesparingarna enligt de s.k. Gävle- och Härnösandsutredningarna, på vilka vi baserar våra resursbehovsberäkningar i detta avseende, är dock begränsade. Vi vill understryka att behovet av personella resurser för fastighetsdrift, så som det kommer till uttryck i t. ex. den av KBS utgivna Handbok för planerad fastighetsdrift och de av FortF utgivna ANVI FortF: Skötselanvisningar för FortF installationer resp. Arbetsplanering och personaldimensionering vid försvarets fasta anläggningar, styrs också av bl.a. tillgänglighets- och beredskapskrav. För att uppnå omfattande personalbesparingar måste troligen avkall göras på vissa av dessa dimensionerande krav. Inför ett genomförande av någon av modellerna bedömer vi det som viktigt med en precisering av de krav, förutom rent drifttekniska sådana, som skall ligga till grund för dimensioneringen och vad dessa får kosta.

Sammanfattningsvis uppskattas att den direkta och kortsiktiga besparingspotentialen, uttryckt i personella resurser, är i storleksordningen 2 till 4 % i förhållande till nuläget. Skillnaden mellan modellerna i detta avseende bedömer vi vara relativt sett liten. En jämförelse mellan modellerna ger vid handen att den kortsiktiga besparingen är störst i modell B. Detta är en följd av möjligheter till administrativ rationalisering och stordriftsfördelar i delar av organisationen inkl. samordning av civila och militära resurser för teknisk fastighetsförvaltning m.m. i en myndighet. I modell A sammanhänger besparingsmöjligheterna främst med möjlig administrativ rationalisering till följd av delegerings- och regionaliseringsåtgärder inom KBS resp. FortF, och med personalbesparingar till följd av samordning av försvarets resurser för teknisk fastighetsförvaltning m.m. i en myndighet inom försvaret. I modellerna A och B uppstår dock samtidigt ett resursbehovs-

tillskott nivå inom försvaret. Eftersom två på lägre regional/lokal myndigheter med likartade arbetsuppgifter bibehålls i modell A, är dock de direkta lägre än i modell B. Personalbesparingsmöjligheterna i modell C bedöms vara med i modell A. besparingen jämförbar

En sammanställning av uppskattat resursbehov och bedömda möjliga i de tre modellerna redovisas i tabell 6.1. personalbesparingar

6.2.2 Långsiktiga besparingar

6.2.2.1 Bakgrund och förutsättningar

Den andra utgångspunkten vid bedömningen är de tre modellernas möjligheter att ge mer långsiktigt verkande besparingar.

Kostnaderna för statens lokalförsörjning är betydande. Inom försvaret kostnaden för och större underhåll till mellan ca uppgår nyproduktion 1,0 och 1,2 miljarder kr. per år och kostnaden för fastighetsförvaltning till ca 1,1 miljarder kr. per âr. Motsvarande för KBS del av den civica 1,4 miljarder kr. per la statsförvaltningen är för byggproduktion för underhåll och mindre ca 500 milj. kr. per år och år, ombyggnader för ca 900 milj. kr. per år. De totala årliga kostnafastighetsdrift derna för och fastighetsförvaltning som utförs av den byggproduktion försvaret till 5 miljarder kr. per år. och KBS uppgår alltså omkring De direkta kostnaderna för av staten anställd personal utgör dock en mindre andel av det totala Vari kan då mer långsiktigt verbeloppet. kande besparingar bestå?

att i förhållande till fluktuationer En viktig aspekt är möjligheterna kostnadseffektivt sätt tilli byggproduktionsvolym på ett utnyttja resurser för uppgifter. Möjligheterna att gängliga byggadministrativa kostsamma ADB-investeringar är en annan inte oväsentlig samutnyttja långsiktig besparingsmöjlighet. Andra långsiktiga besparingsmöjligheter finns i ett effektivt samutnyttjande av olika typer av stödresurser inom försvaret, av vilka lokalförsörjningsresurserna är en av flera.

Tabe11 6.1 — Sammanfattning av uppskattat resursbehov och möj1iga

persona1besparingar i mode11erna A, B och C (personår)

om om om

HäE .zxHz

OMH

HoHmo

Q

:åäåH

om

H mmHH HHHH

HHHQOZ

om

omH com mm-

EH mmm?

om oc av om om

omH mmH omv o«H

mmow

DNH OHH

-8; HHHHH

HoHHo

Egaél

om

oem omm

H H

mm mm

mmmv mHH-

HHHooz

?H

HHgaH

me om om

ooH oH mmH omm omv omH mqm

mmom

OHH

-åä ommH

HoHHc

:åâåH

ow

omm OHN

H

om-

om oo

cow

mH OH

oH oHH

meow mmmm

ONH

HHHooz

§3;

OHNH

so om av om om

oH omv

ommH ommH

GNH OVH OHH om-

må

:Ho

.z.z

-mmHm

ozHzomH

2.:

H<mHzHu

ozHzawH

^«_mpopV

zoHH¢HmHzHzo<

:Ho

uzHgHHHHaomH-HH zoHHHHmHzHzc<oa›m øzHmHHxHaoHH-mH zoHHH=aozHoo›m-HH zoHHmHmHzHzo<wwm HHHHamHHIuHHmH

:Ho

zoHHHHmHzHza< .moHmHH=oHHmH zoHHHHmHzHzo<

HHzoHHxz:H zz<mzHzHo .HoHzoHHxoH

Eåäää HHgHzHo -mozHzoHH HHZOHHHZDH HHzoHoHa ozHzgHH HHHoH .H¥HzHmHQ gzmmoH HoqH:z WZHHHHHHQ

:Ho zz:m

Den enligt vår mening mest betyde1sefu11a frågan i detta sammanhang är dock möjiigheterna att på ett effektivt sätt förva1ta det omfattande Loka1försörjningsfrågorna såväl inom statsägda fastighetsbeståndet. staten som inom övriga samhä11ssekt0rer har a11t mer kommit att förskjutas mot fastighetsförvaitningsskedet och i mindre utsträckning handla om nyproduktion. Primärt för statens iokaiförsörjning är därför att producerade byggnader och aniäggningar tiiigodoser stä11da funktionskrav och att totalkostnaden över tiden är optima]. En ekonomiskt riktig fastighetsförvaitning kräver att kostnaderna för 1oka1erna optimeras över objektets hela 1ivs1ängd samt att nyttjandefrekvensen är så hög att kostnaden per nyttjad tidsenhet b1ir godtagbar. I lokalförsörjningsprocessen är utrednings- och projekteringsskedena mindre resurskrävande men från kostnadssynpunkt mycket vikpersone11t tiga, då man här ti11godoser funktionskraven och formar s1utkostnaden. Förvaltningsskedet omfattar de största kostnaderna. De direkta kostnaderna för förva1tningen torde uppgå ti11 över häiften av kostnaderna under en byggnads 1ivscyke1. Byggskedet innefattar såiedes inte de dominerande kostnaderna. Det sagda innebär, förutom att en kompetent iedning och styrning av byggproduktionen behövs, att en professionelit skött för en framgångsrik verkfastighetsförvaitning är en grundsten samhet.

Vi menar därför att det ur ett Iângsiktigt besparingsperspektiv är väsentiigt att den tekniska fastighetsförvaitningen hanteras på ett professioneilt sätt och i sådana organisatoriska former att de höga krav som stä11s på utveckiing och vidmakthå11ande av kompetens kan säkerstä11as. Detta inte minst mot bakgrund av att utveckär viktigt iingen på mediaförsörjningens område har inneburit en kraftig ökning av tekniskt komp1icerade insta11ationer. Inte minst har de kraftigt ökade energipriserna och de därmed sammanhängande kraven på energibesparande åtgärder inneburit att byggnaderna förses med omfattande teknik för ventiiation, värmeåtervinning, driftövervakning m.m. För att den utveckiade tekniken ska11 ge avsedd effekt krävs en omsorgsfu11 och professione11 skötse1 av insta11ationerna. Denna utveckiing har under den senaste 10-15-ârsperioden kraftigt skärpt kompetenskraven på driftpersonaien. En fortsatt snabb utveck1ing av t.ex. datoriserade och feisökningssystem kan förutses, vi1ket driftövervakningsytter1igare skärper kraven på professionalitet och hög kompetens.

En annan viktig förutsättning för långsiktiga besparingar i statens fastighetsförvaltning är att fastighetsägaren, dvs. såväl staten som de myndigheter som inom ramen för sitt resp. ansvar förvaltar fastigheter, ges erforderliga möjligheter till överblick, uppföljning och därmed styrning av fastighetsbestándets och omfattning, utveckling nyttjande. En gemensam och likartad redovisning av statens fastighetsbestånd är en grundläggande för förutsättning

kunskap om det ägda beståndet (t ex. typ, lokalisering, volymer, nyttjare, produktionsdata, drift- och underhållsdata),

effekt-kostnadsanalyser som underlag för olika beslut,

styrning, planering och uppföljning av verksamheten.

Olika försök har gjorts att uppskatta de långsiktiga i besparingarna en effektivisering av den statliga fastighetsförvaltningen. KBS har i sin AF för budgetåret 1987/88 satt upp ett mål på ålagda tvåprocentiga besparingar av kostnaderna för fastighetsdrift under femârsperioden 1987/88 - 1992/93. I fasta priser omfattar detta ca 80 milj. kr.

Åtgärderna kan gälla t.ex. effektivare personalutnyttjande, under-

hâllsplanering och mediaförbrukning. FortF har i förstudierapporten FFF (Förstudierapport med Förslag till Fortsatt arbete) från augusti 1987 pekat pâ olika åtgärder för att effektivisera fastighetsförvaltningen inom försvaret, såsom garnisonssamordning, förändringar i redovisningssystemet mellan huvudprogrammen och förändringar i ansvar för verkställigheten av den tekniska fastighetsförvaltningen. FortF drar i förstudien slutsatsen att besparingar på ca 10 % av försvarets årliga kostnader för fastighetsförvaltning eller ca 100 milj. kr. kan vara möjliga att uppnå. Inom försvaret har studier av integrationsmöjligheterna mellan funktionerna maskintjänst, hantverk och lokalvård gjorts. verkställigheten av dessa funktioner omsätter i personalresurser ca 500 milj. kr. årligen och i studierna dras slutsatsen att årliga besparingar motsvarande minst 10 % eller 50 milj. kr. är möjliga.

Långsiktiga besparingsmöjligheter av angiven typ är målsättningar, prognoser och uppskattningar där betydande osäkerhetsmarginaler finns.

Vi tar därför inte ställning till de redovisade uppskattningarna och gör heller inte själva nâgra kvantitativa bedömningar av långsiktiga besparingsmöjligheter. Vår bedömning är av kvalitativ natur. De anförda exemplen visar dock på en samstämmig uppfattning om förvaltningsskedets betydelse vad gäller kostnader och möjligheter till stora långsiktiga besparingar. Vi vill dock understryka att för att uppnå besparingar av angiven storlek krävs omfattande åtgärder av bl.a. strukturell art. De tre principmodellerna torde vara goda exempel pâ sådana åtgärder.

6.2.2.2 Jämförelse mellan modellerna

I samtliga modeller föreslås åtgärder för att effektivisera statens överblick, uppföljning och styrning av förvaltningen av det statsägda fastighetsbestândet. Fastighetsförvaltningsansvarets innebörd, delegering och fördelning inom resp. huvudområde förutsätts preciseras och författningsenligt regleras. Ett samlat register över fastighetsbeståndet föreslås. Slutligen förordas också olika ekonomiska styrmedel, vilka bör stimulera till ett kostnadseffektivare lokalutnyttjande och ökad professionalisering av fastighetsförvaltningen. Dessa åtgärder skapar förutsättningar för en noggrannare och mer enhetlig redovisning av fastigheternas kostnader och nyttjande och möjliggör därmed också en effektivare styrning och planering. Dessa åtgärder, som vi anser medför stora långsiktiga besparingsmöjligheter, är till stora delar gemensamma för de tre principmodellerna.

I modellerna A och B har de lokala verkställighetsorganisationerna inom FortF, KBS resp. byggverket en överbyggnad på regional och central nivå - ekonomed samma primäruppgift lokalförsörjningsplanering, misk och teknisk fastighetsförvaltning samt byggproduktion. Dessa organisatoriska åtgärder möjliggör en professionell ledning, samordning, uppföljning och analys inom fastighetsförvaltningsområdet liksom en samordning av kompetens och resurser med likartade arbetsuppgifter. Modellerna erbjuder goda möjligheter till integration och resursmini-

mering inom den tekniska fastighetsförvaltningen samt ger möjligheter

att överbrygga sysselsättningsvariationer i byggproduktions- och underhâllsarbeten såväl över tiden som geografiskt. En tydlig och mer

enhetlig redovisning av kostnaderna för statsägda fastigheter inom den civila statsförvaltningen och försvaret möjliggörs. I modellerna är det naturligt att de lokalbrukande myndigheterna ställer krav på en konsekvent och noggrann redovisning som underlag för uppföljning av avtal om fastighetsförvaltningen. De verkställande myndigheterna, KBS, FortF resp. byggverket, har på motsvarande sätt ett naturligt intresse av en omsorgsfull redovisning. Fastighetsförvaltningsområdet inom resp. huvudområde utformas som särskilda resultatenheter med tekniskt ansvar för förvaltningen. Möjligheterna att införa bonussystem och incitament ökar. Myndigheternas breda kontakt- och informationsnät ger förutsättningar för att så enkelt som möjligt hitta alternativ användning till lågt utnyttjade lokaler inom ett stort fastighetsbestånd.

Vad gäller de långsiktiga besparingsmöjligheterna inom statens fastighetsförvaltning ger således den organisatoriska utformningen av modellerna A och B goda förutsättningar. Vi bedömer också att dessa förutsättningar i samtliga fall är större i modell B, där professionell kompetens för fastighetsförvaltningsfrågor inom staten samlas i en gemensam myndighet, som betjänar såväl den civila statsförvaltningen som försvaret.

I båda modellerna kan dock konflikter uppstå mellan strävan att driva en rationell fastighetsförvaltning vars primära mål är ett långsiktigt ansvarstagande för fastighetsbestândets vidmakthållande och utnyttjande, och de militära myndigheternas krav på resursstyrning till sin primärverksamhet, dvs. förbandsproduktionen. Denna målkonflikt är dock sannolikt mindre i modell A, där den myndighet som på uppdragsbasis verkställer byggadministration och teknisk fastighetsförvaltning åt försvaret också utgörs av en försvarsmyndighet.

I modellerna A och B ges också goda förutsättningar för att inom ramen för en professionell organisation för lokalförsörjningsfrågor vidmakthålla och utveckla personalens kompetens och att utjämna variationer i byggproduktionsvolym. Vidare förbättras i dessa modeller förutsättningarna för samutnyttjande av kostsam ADB-teknik i de avseenden behoven av ADB-stöd resp. den systemtekniska uppbyggnaden är likartade. Även i dessa avseenden bedömer vi att modell B ger bättre förutsättningar för långsiktiga besparingar än modell A.

I modell C bedömer vi att förutsättningarna i redovisade avseenden inte är lika goda. Detta hänger främst samman med den organisatoriska i vilken fastighetsförvaltningen är en sekundär principlösningen, för de lokalbrukande myndigheterna inom försvaret. Verkstäluppgift lighetsresurserna är också i modellen fördelade på en rad myndigheter är dock flertalet av dessa var för sig tillinom försvaret. Som regel stora för en rationell fastighetsdrift. Ett flertal åtgärder räckligt för att säkerställa en kostnadseffektiv fastighetsförvaltning inom även i modell åtgärder är dock inte försvaret föreslås C, men dessa som i modelinbyggda i den organisatoriska lösningen på samma sätt lerna A och B.

Modell C bedöms också vidare vara mer känslig för variationer i bygg- En professionell organisation - varmed i detta produktionsvolymer. som har lokalförsörjningsfrågor som sammanhang menas en organisation sin huvuduppgift - bör ha bättre möjligheter att utjämna variationer i vars resurser utgör produktionsvolym än myndigheter byggadministrativa en stödfunktion, underordnad primärverksamheten att producera krigsförband. Detta gäller också för de projekterings- och byggadministrasom finns nivå. På motsvarande sätt bör en tionsresurser på central ha bättre möjligheter att vidmakthålla och professionell organisation utveckla bygg- och fastighetsförvaltningsteknisk kompetens än myndigheter där denna kompetens utgör en stödfunktion. Dessa faktorer påverkar givetvis de långsiktiga besparingsmöjligheterna.

Å andra sidan är i modell C risken mindre för konflikter mellan t.ex. och försvarets verksamhet. Ansvafastighetsförvaltningsfrågor primära att sätt väga behovet av rig förbandschefs möjligheter på ett optimalt resursinsatser kan också givetvis påverka statens långsiktiga bespa-

ringsmöjligheter.

Modell än modellerna A och B att inte- C ger också bättre möjligheter för med andra resurser inom grera resurser lokalförsörjningsfrågor Detta och lägre regional/lokal nivå. försvaret. gäller på både central Centralt att inom FMV:s organisation samutnyttja ges goda möjligheter och tekniska installationer i anresurser för anläggningsproduktion På lägre regional/lokal nivå ges i modellen goda förutläggningarna.

sättningar att integrera personella resurser för teknisk fastighetsförvaltning med andra stödfunktioner, framför allt lokalvård och förrådsverksamhet. Dessa möjligheter till flexibelt resursutnyttjande på framför allt förbandsnivå, vilka inte i samma mån kan uppnås i modellerna A och B, bedömer vi kunna möjliggöra inte oväsentliga långsiktiga besparingar.

I modell A ges delvis förutsättningar för av likartad besparingar karaktär eftersom försvarets lokalvârdsresurser i modellen förutsätts ingå i FortF:s organisation och där integreras med driftresurserna. Motsvarande integrations- och besparingsmöjligheter kan finnas i modell B under förutsättning att försvarets lokalvårdsresurser integreras och samordnas i byggverkets organisation. En sådan åtgärd har dock inte förutsätts i modell B mot bakgrund av att lokalvårdsuppgifter inte ingår i KBS huvuduppgifter idag.

Sammanfattningsvis finns betydande långsiktiga besparingsmöjligheter i alla modeller. De är dock av olika karaktär i de tre modellerna. I modellerna A och B hänger de främst samman med en tydligare styrning av och professionell organisation för den statliga fastighetsförvaltningen, liksom med möjligheterna att på ett flexibelt sätt utnyttja tillgängliga resurser för byggadministrativa uppgifter. I dessa avseenden bedömer vi att modell C inte ger lika goda förutsättningar, samt att modell Bzs förutsättningar är bättre än modell Azs. I modell C hänger de långsiktiga besparingsmöjligheterna främst samman med möjligheterna att samutnyttja och integrera olika stödfunktioner inom försvaret, såväl centralt som på förbandsnivå. I dessa avseenden ger modellerna A och B inte lika goda förutsättningar även om liknande integrationsåtgärder är möjliga att vidta i båda modellerna. Skillnaderna mellan modellerna A och B i detta avseende bedöms vara relativt liten.

Vi anser dock att de största långsiktiga för staten, besparingarna totalt sett, torde finnas i en samlad organisation för den statliga fastighetsförvaltningen där mekanismer för statsmakternas överblick, uppföljning och styrning finns organisatoriskt inbyggda liksom förutsättningar för vidmakthållande och utveckling av förvaltningsteknisk kompetens. Mot denna bakgrund bedömer vi att modell B ger den största

sammantagna långsiktiga besparingspotentialen. Därefter följer modellerna A och C i nämnd ordning.

6.3 Genomförandemöjligheter

Med genomförandemöjligheter avses i vilken omfattning modellerna kan ge upphov till omställningskostnader. Den största posten härvidlag år kostnader som uppstår i samband med omgrupperingar och omlokaliseringar av verksamhet och personal. Sådana åtgärder medför också avsevärda personalsociala svårigheter. Kostnader och svårigheter av denna typ är delvis av övergående natur och beroende av bl.a. genomförandetakt. Andra kostnadsposter förknippade med genomförandet av ett förslag kan delvis vara av mer permanent natur, såsom exempelvis ökade kostnader för resor, traktamenten och konsultutnyttjande.

I samtliga modeller föreslås ett centralt samlat statligt fastighetsregister. Inte oväsentliga kostnader är förknippade med uppbyggnad, drift och ajourhållning av ett sådant system. De angivna långsiktiga besparingar inom fastighetsförvaltningsområdet som enligt vår uppfattning följer av bl.a. en samlad registerföring torde dock uppväga dessa kostnader. Sådana överväganden måste göras inom ramen för en fördjupad studie kring fastighetsregistreringsfrågorna, varvid möjligheterna till samutnyttjande och samordning med och mellan de fastighetsregister som förs av centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och statisiska centralbyrån (SCB) bör upphärksammas.

Den i redovisade avseenden största förändringen i modell A är ett fullföljande av den omfattande delegering och regionalisering från central till regional och lokal nivå som påbörjats inom både FortF och KBS. Genom att åtgärderna genomförs som ett led i myndigheternas normala organisationsutveckling ges dessa ökade möjligheter att genomföra förändringar utan att betydande omställningskostnader och personalsociala svårigheter uppkommer. Genomförandesvårigheter av denna art kan dock inte uteslutas i modell A.

I modellerna B och C blir omgrupperingar och omlokaliseringar av verksamheter och personal nödvändiga. Storleken av dessa, vilka leder till

kostnader och personalsociala konsekvenser, är avhängig flera faktorer såsom genomförandetakt och vilka omgrupperingar som görs. Modell B innebär härvidlag en kraftigare omstrukturering av funktioner än modell C, bl.a. mot bakgrund av att en ny regionindelning förutsätts i modell B. Erfarenheter från andra omgrupperingar och omlokaliseringar av verksamheter och personal inom statsförvaltningen visar att utöver erforderliga omställningskostnader (anskaffning och avveckling av lokaler och andra investeringar) utgör kostnader för resor och traktamenten samt personalsociala åtgärder betydande kostnadsposter. Vidare gör förlust av kvalificerad personal att kostnader för köp av konsulttjänster ökar kraftigt i det korta tidsperspektivet. Exempelvis visar FortF s omlokalisering till Eskilstuna 1980 att det tar minst två till tre år för en omlokaliserad organisation av FortF s storlek att ta igen merparten av dessa personalförluster. Svårigheter för FortF att rekrytera kvalificerad personal kvarstår delvis. Vissa specialistkompetenser måste man således alltid framgent räkna med att tvingas köpa pga. svårigheter att på vissa orter i riket rekrytera personal med erforderlig kompetens.

Den i modell B förutsatta sammanslagningen av verkställighetsresurser för teknisk fastighetsförvaltning hos försvaret och KBS, med stora skillnader i kultur och system, kräver tid och kraft som måste vägas mot nyttan av åtgärderna. Dessa svårigheter finns också i modell C, dock inte lika uttalade eftersom verkställighetsresurser för teknisk fastighetsförvaltning där kvarstår på förbandsnivâ. I gengäld tillförs i modell C förbanden betydande arbetsuppgifter vilket kan verka i samma riktning. En realistisk bedömning av tidsâtgången innan en ny organisation fungerar fullt ut torde i båda modellerna vara fem till tio âr. Dessutom kommer sannolikt KBS och FortF s pågående utveckling av affärsmässighet och service att försvåras vid ett genomförande av modellerna B och C.

En mer noggrann bedömning av genomförandekostnaderna i de tre modellerna förutsätter en precisering av lokaliseringen av olika funktioner.

Sammanfattningsvis bedöms modell A ha störst genomförandemöjligheter, varvid här avses att den ger de lägsta genomförandekostnaderna och

minst personalsociala svårigheter. Modellerna B och C bedöms ge kortsiktigt stora men pâ sikt minskande genomförandekostnader. Kostnaderna bedöms bli större i modell B än i modell C.

6.4 Regionalpolitiska effekter

Regeringen anger i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88 100, bil. decentralisering av statlig verksamhet är både ett medel för 2) att att åstadkomma regional utveckling och ett mål för det långsiktiga förändringsarbetet inom statsförvaltningen. Regeringen anmäler därför sin avsikt att verka för en fortsatt decentralisering. Begreppet decentralisering innebär enligt 1988 års budgetproposition såväl delegering av beslutsbefogenheter som omlokalisering av statlig verksamhet. Vi har i denna utredning, som nämnts i kapitel 3, valt att använda begreppen delegering och regionalisering för att beteckna angivna inom myndigheterna KBS och FortF och begreppen delegering och åtgärder decentralisering för att beteckna motsvarande åtgärder inom en större såsom försvaret eller statsförvaltningen i dess förvaltningsstruktur helhet.

Med gynnsamma regionalpolitiska effekter avses här främst att arbets-,

tillfällen skapas utanför Stockholmsområdet.

Inom såväl KBS som FortF pågår ett delegerings- och regionaliseringsarbete som innebär att arbetsuppgifter flyttas från resp. myndighets huvudkontor till Utgângspunkt för detta arbete är att förregionerna. lägga det operativa arbetet så nära lokalbrukarna/kunderna som möjligt. Begränsande faktorer är härvid dels möjligheterna att upprätthålla och utveckla kompetens, dels de regionala och lokala arbetsuppgifternas samt slutligen också överordnade riktlinjer och omfattning beslutsstrukturer för den statliga lokalförsörjningen.

och Det pågående och för båda myndigheterna gemensamma delegeringsregionaliseringsarbetet ligger inom ramen för modell A och utgör också för struktur i en viktig förutsättning byggverkets organisatoriska modellerna B och C. Alla tre modellerna ger mot denna bakgrund gynnsamma regionalpolitiska effekter genom utflyttning av arbetsuppgifter

till regional och lokal nivå. Skillnaden mellan modellerna vad gäller antalet personår på regional och lokal nivå är således mycket liten. Beroende på vilken modell som väljs kan dock effekterna på enskilda orter bli olika.

De tre modellerna medför från regionalpolitisk synpunkt inte några stora skillnader vad gäller på vilka orter det kommer att finnas personal eftersom lokaliseringen av den största arbetsuppgiften, dvs. teknisk fastighetsförvaltning, är knuten till det befintliga lokalbestándet. Däremot ger de olika modellerna delvis olika förutsättningar vad gäller att lokalisera arbetsuppgifter mellan framför allt regional och lokal nivå. Modellerna B och C kan sålunda antas ge upphov till större spridningseffekter än modell A.

Den i modell B av byggverket förvaltade byggnadsvolymen blir förhållandevis jämnt fördelad över landet, vilket ger förutsättningar för en tät distriksindelning innebärande minst ett fastighetsdistrikt med komplett förvaltningsorganisation i varje län samt förhållandevis många lokal- och platskontor nära lokalbrukarna.

Den totala produktionsvolymen i modell B och byggverkets del i modell C ger pâ lokal nivå goda möjligheter att bygga upp en kraftfull, välutrustad och geografiskt spridd organisation för byggadministrativa uppgifter såsom projekt- och byggledning.

Modell B erbjuder vidare, genom att en större byggproduktionsvolym administreras av byggverket, bättre möjligheter att organisera statens resurser för byggproduktionsâtgärder geografiskt nära kunderna.

Spridningseffekten i modell C uppkommer genom den kraftiga decentralisering och delegering av ansvar och arbetsuppgifter avseende byggproduktion, fastighetsförvaltning m.m. till lägre regional/lokal nivå inom försvaret som modellen förutsätter, samt genom byggverkets stora samlade byggproduktion. Den geografiska fördelningen av resurser för byggproduktion på sikt påverkas i modell C av utvecklingen av byggverkets byggproduktion åt försvaret sedan försvarets produktionsåtagande efter en femårig övergångsperiod ersatts med samarbetsavtal.

Sammanfattningsvis bedöms a11a tre modeiierna ge upphov tiii gynnsamma regionaipoiitiska effekter. Dessa effekter bedöms vara mer uttaiade i modeiierna B och C.

6.5 Möjiigheter att rationeiit utnyttja samiad statiig kompetens i iokalförsörjningsfrâgor

Den särskilda kompetens som krävs inom iokaiförsörjningsprocessen kan i de flesta fall köpas på marknaden. Det gä11er t.ex. hyres- och avtalsjuridik, fastighetsvärdering, projektiedning, projektering, kaikyiering, byggiedning, fastighetsförvaltning etc. Här har en utveckiing av marknaden skett på senare är genom uppbyggnad av företag speciaiiserade på b1.a. projektadministration och fastighetsförvaitning. Vi har i våra resonemang utgått ifrån regeringens riktiinjer för den statiiga lokaiförsörjningen så som dessa redovisas i 1987 och 1988 års budgetpropositioner. Regeringens riktiinjer förutsätter att staten även fortsättningsvis skaii äga, hyra, bygga och förvalta iokaier och fastigheter på motsvarande sätt som f.n. och att behovet av egen, dvs. statiig, kompetens för iokaiförsörjningsfrâgor i reiation tiii köp pâ marknaden därför är i stora drag oförändrat.

Utgångspunkten vid bedömningen har varit hur denna, inom staten erforderiiga, kompetens är organiserad i de olika modelierna och hur detta förhâiiande påverkar förutsättningarna för att denna kompetens kan vidmakthâiias, utveck1as och utnyttjas på ett för heia statsförvaitningen rationeiit sätt. Aila modeiierna innebär i varierande utsträckning att den statliga kompetensen för iokaiförsörjningsfrågor skaii finnas samiad i särskiida myndigheter.

En avgörande skiiinad meiian mode1ierna A, B och C är att i modeiierna A och B har de verkstäliande enheterna en överbyggnad pâ regionai och central nivå med samma primäruppgift, dvs. 1okaiförsörjningspianering, ekonomisk och teknisk fastighetsförvaitning samt byggproduktion. En professioneii organisation för 1oka1försörjningsfrâgor med resurser för 1edning, samordning, uppföijning och anaiys säkerstä11s iiksom en samordning av kompetens och resurser med iikartade arbetsuppgifter. I modeii C är fastighetsförvaitning och byggproduktion en sekundärupp-

gift för lägre regionala/lokala myndigheter inom försvaret.

I modell A finns den statliga kompetensen för lokalförsörjningsfrågor kvar i tvâ myndigheter, KBS och FortF, varvid verkställighetsresurser för teknisk fastighetsförvaltning m.m. inom försvaret samlas inom FortF som därmed inom försvaret fâr en likartad specialiserad kompetensprofil som KBS har inom den civila statsförvaltningen.

Modell A innebär därmed att en professionell organisation för lokalförsörjningsfrágor med resurser för ledning, samordning, uppföljning och analys inom fastighetsförvaltningsområdet säkerställs liksom en samordning av kompetens och resurser med likartade arbetsuppgifter. Modellen erbjuder också möjligheter att överbrygga sysselsättningsvariationer i byggproduktions- och underhällsarbeten såväl över tiden som geografiskt. Modell A bedöms dock genom bibehållande av de tvâ myndigheterna KBS och FortF ge lägre förutsättningar än modell B för bibehållande, uppbyggnad och ett rationellt utnyttande av kompetens pá framför allt regional och lokal nivå. Modell A är dock sannolikt bättre än modell B när det gäller att inom organisationen bygga upp en djup sektorkunskap om brukarnas verksamheter.

Modell B innebär att KBS och större delen av FortF:s verksamhet liksom all verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning samordnas i en ny myndighet. Den överflyttning av resurser och kompetens i lokalförsörjningsfrâgor frân nuvarande FortF till andra myndigheter inom försvaret som förutsätts i modell B, ändrar inte den principiella fördelningen av kompetens mellan och försvaret. Överflyttningen syftar i byggverket första hand till att förstärka lokalbrukaren som köpare av tjänster från byggverket och inte till att bygga upp en egen byggteknisk kompetens hos lokalbrukaren.

Modell B innebär vidare, precis som modell A, att en professionell organisation för lokalförsörjningsfrâgor med resurser för ledning, samordning, uppföljning och analys inom fastighetsförvaltningsomrâdet säkerställs liksom en samordning av kompetens och resurser med likartade arbetsuppgifter. Modell B erbjuder bättre förutsättningar än modell A att överbrygga sysselsättningsvariationer i byggproduktion och underhâllsarbeten såväl över tiden som geografiskt. Modell B

för att pä regionai och 1oka1 nivå tiliger även bäst förutsättningar godose de ökade kompetenskrav som fö1jer av den snabba utveckiingen inom den tekniska fastighetsförvaitningen vad gâ11er kiimatregiering, m.m. Mode11 B bedöms därför ge de totait sett bästa energibesparing för att bibehâiia och utveckia kompetensen i 1oka1förutsättningarna iiksom för att kunna utnyttja resurserna pâ ett för försörjningsfrâgor hela statsförvaitningen ratione11t sätt.

Mode11 C innebär att myndigheter på o1ika nivåer inom försvaret tillförs resurser för lokaiförsörjningsfrâgor. B1.a. tiiiförs varje iägre myndighet ett anta] specia1ister för 10ka1försörjningsregiona1/lokal Detta fâr b1.a. tili effekt att försvaret inte biir beroende frågor. av byggverket vad gä11er bestä11ning av byggproduktion, projektledning, projektering m.m. Pâ centrai nivå inom försvaret skapas pâ 1iknande sätt resurser för projektiedning, projektering och upphandiing av byggproduktion från byggverket e11er pâ marknaden.

M0de11en innebär att samordning av kompetens med iikartade arbetsuppgifter inom 1oka1försörjnings0mrâdet försvåras. Para11e11 kompetens för Iokalförsörjningsfrägor byggs deivis upp inom försvaret och byggverket, viiket negativt påverkar möj1igheterna att på ett för he1a rationeiit sätt utnyttja en samiad kompetens inom statsförvaitningen omrâdet. Mode11en innebär ocksâ en utspridning av kompetens för framför a11t byggadministrativa uppgifter pâ en mängd myndigheter inom viika sådana frågor inte är en huvuduppgift utan en (förband), stödfunktion. Detta kan ocksâ, genom att enskiida myndigheter kan förutsättas vara mer utsatta och därmed för variationer i känsiiga byggproduktionsvoiym, ge svårigheter att rationeiit utnyttja, bibehâ11a och utveck1a den byggadministrativa kompetensen. Det bör i sammanhanget också observeras att i mode11 C kan försvarets organisation inte internt djupare byggadministrativ kompetens och erbjuda kapacitet pâ regional nivå.

av den tekniska är Vad gäiier verkstäiiighet fastighetsförvaitningen dessa i mode11 C inte 1ika uttaiade, eftersom denna arsvårigheter betsuppgift är intimt knuten ti11 det befintiiga fastighetsbestândet och eftersom fiertaiet av försvarets iägre regionaia/1oka1a myndigheter var för sig är tiilräckligt stora för en ratione11 fastighets-

drift. Möjligheterna att i modell C samordna och utveckla också kompetensen för verkställighet av teknisk kan dock fastighetsförvaltning vara jämförelsevis nâgot mindre än i modellerna A och B. Skälet härtill är att denna funktion på förbandsnivä i modellen, till skillnad från i modellerna A och B, inte har en överbyggnad i form av en professionell statlig myndighet med kompetens för alla i lokalförsörjningsprocessen ingående verksamheter.

Modell C kan vidare innebära att den centrala enheförsvarsspecifika ten inom FMV, liksom lägre regional/lokal inom försvaret, myndighet inte självklart erhåller ställning som särskilt kompetent myndighet enligt PBL. Detta förhållande påverkar i vilken aktuella omfattning byggärenden mäste underkastas kommunal bygglovsprövning.

Sammanfattningsvis bedöms modell B ge störst förutsättningar för att kunna vidmakthålla, utveckla och på ett för ratiostatsförvaltningen nellt sätt utnyttja en samlad statlig kompetens för lokalförsörjningsfrågor. Modell A bedöms ge den näst bästa måluppfyllelsen. Modell C bedöms, bl.a. genom delvis parallell uppbyggnad av kompetens samt genom spridning av kompetens för framför allt byggadministrativa uppgifter pâ en mängd myndigheter inom försvaret, ge lägre måluppfyllelse än modellerna A och B.

6.6 Förutsättningar för ökad samverkan med affärsverken m fl.

Samverkan med affärsverk, andra lokalhâllande myndigheter samt andra lokalhällare handlar i detta om köp och försäljning av sammanhang tjänster för framför allt den tekniska fastighetsförvaltningen inkl. driften.

När det gäller geografisk dvs. att och marknadstäckning, kompetens resurser för att kunna erbjuda tjänster finns på de orter där KBS, byggverket resp. försvaret har samlade lokalbeständ, torde de tre modellerna vara ungefär likvärdiga.

Alla tre modellerna pekar pâ behovet av en omsorgsfull och redovisning

uppföljning av kostnaderna för den tekniska fastighetsförvaltningen. Detta underlättar samverkan med affärsverken m.fl. i detta avseende. I modellerna den tekniska fas- A och B säljer F0rtF resp. byggverket till försvaret. Genom den omfattning som denna tighetsförvaltningen därigenom får gentemot försvaret ställs stora krav uppdragsverksamhet särredovisning av såväl de direkta driftkostnaderna för på en noggrann försvaret som de indirekta kostnaderna för FortF s resp. byggverkets administration av verksamheten. Dessa krav liksom modellerna Azs och Bzs förslag om särskilda resultatenheter för teknisk fastighetsföroch redovisningsmässiga förutsättvaltning ger goda organisatoriska ningar för försäljning av teknisk fastighetsförvaltning även till myndigheter utanför försvaret.

Modell C innebär genom att fastighetsförvaltningen inte är den primära uppgiften, och verksamheten således underordnad uppföljning av den totala verksamheten, inte samma incitament till separat kostnadsuppuppföljning. Detta bedöms ge sämre förutsättningar för ökad samverkan med affärsverken m.fl. än i modellerna A och B.

Från marknadsföringssynpunkt torde det vara lättare för en myndighet som har lokalförsörjning inkl. fastighetsförvaltning som sin huvuduppgift att sälja tjänster inom omrâdet. Den inordning av förbandens resurser för teknisk inkl. fastighetsdrift m.m. fastighetsförvaltning i F0rtF:s som föreslås i modellerna A resp. byggverkets organisation och B, ger förutsättningar för att skapa en marknadstäckande och slagkraftig organisation. Detta innebär goda möjligheter att sälja tjänster till även andra myndigheter, dvs. utanför byggverkets lokalhållningsomräde resp. försvaret. Utifrån dessa resonemang bedöms modellerna A och B ge större förutsättningar för ökad samverkan med affärsverken m.fl. än modell C. Modell C innebär å andra sidan att förbanden fâr ökade resurser för ledning, uppföljning m.m. av teknisk fastighetsförvaltning, vilket i viss utsträckning ger dem ökade förutsättningar för försäljning av tjänster. Det är dock mera tveksamt i motsvarande om den personella resursförstärkningen pä förbandsnivá avseende av män ger ökade incitament att köpa tjänster verkställighet den tekniska Modellen innebär vidare en samfastighetsförvaltningen. ordnad teknisk pâ lägre regional/lokal nivå inom fastighetsförvaltning försvaret, vilket kan ge bättre förutsättningar för lokal samordning

av denna verksamhet med t.ex. kommuner och landsting. Detta kan i sin tur ge fördelar frân totalförsvarssynpunkt.

Sammanfattningsvis bedöms att alla tre modellerna ger goda och, jämfört med nuläget, förbättrade förutsättningar för ökad samverkan med affärsverken och övriga lokalhâllare. Härvid bedöms modell B ge något bättre måluppfyllelse än modellerna A och C genom att specialistkompetens samlas i en myndighet, som har lokalförsörjningsfrâgor inkl. fastighetsförvaltning som huvuduppgift och där den ordinarie arbetsvolymen ger underlag för en kompetent och marknadstäckande organisation. Modell A bedöms vidare ge bättre måluppfyllelse än modell C genom inordningen av förbandens resurser för verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning i FortF s organisation varigenom specialistkompetens även i denna modell samlas en myndighet med lokalförsörjningsfrågor inkl. fastighetsförvaltning som huvuduppgift. Modell C kan dock ge bättre förutsättningar än modellerna A och B vad gäller lokal samordning av den tekniska fastighetsförvaltningen med kommuner och landsting, vilket kan vara en fördel från totalförsvarssynpunkt.

6.7 Beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska effekter

6.7.1 Bakgrund och förutsättningar

Vid bedömningen av modellerna ur krigsorganisatorisk och beredskapsmässig synvinkel har vi utgått från FU 88:5 slutremiss från den 15 april 1988 och från den hemliga utvärdering som inom försvarsstaben i april 1988 har gjorts av modellerna A, B och C.

Den av ÖB i FU 88:5 slutremiss redovisade synen på sambandet mellan freds- och krigsorganisationen innebär att krigsorganisationen skall levandegöras genom att fredsproduktionen sâ långt möjligt organiseras inom ramen för ordinarie krigsförband. Med krigsförbandet som utgångspunkt âstadkoms pâ så sätt enkla lednings-, lydnads- och ansvarsförhâllanden. ÖB föreslår därför i FU 88:5 slutremiss att försvaret organiseras med kaderorganisationen som princip. Det innebär för armén att nuvarande krigs- och fredsorganisation i allt väsentligt sammansmälts till en enhet. För marinen och flygvapnet innebär det en vidareutveck-

ling av nuvarande inriktning, vilken föreslås utvecklas ytterligare. Därigenom âstadkoms sammanhang och likformighet mellan á ena sidan operativ ledning och produktionsledning i fred och á andra sidan operativ och taktisk ledning i krig.

Arbetet inom FU 88 har således enligt ÖB visat på behovet av samstämmighet mellan arbetssätt och organisation i fred, kris och krig. Detta medför att och beredskapsmässiga kraven de krigsorganisatoriska skall vara nivåer och för alla funktioner inom utgångspunkter pâ alla

försvarsorganisationen inkl. lokal- och anläggningsförsörjningsomrä-

det.

inom försvaret har mot Vad gäller lokal- och anläggningsförsörjningen denna bakgrund ÖB angivit att kompetens för forskning, utveckling, behovsprövning, projektledning och förvaltning av försvarsspecifika anläggningar ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel skall behållas centralt inom försvaret. Utgångspunkten för den av ÖB

förordade organisationen på lokal- och anläggningsförsörjningsomrâdet

är vidare att regionala/lokala myndigheter skall kunna samtliga lägre lösa sina med den personal som tjänstgör där i egna krigsuppgifter fred och som i princip krigsplaceras i sina befattningar.

ÖB redovisar som utgångspunkt för sin värdering av de tre modellerna ur beredskaps- och krigsorganisatorisk synvinkel en allmän jämförelse av att för försvarets del resultatenheter, externa resurser utnyttja resp. egna resurser pâ lokal- och anläggningsförsörjningsomrâdet.

Resultatenheter torde ÖB dimensioneras med hänsyn till förvänenligt tade volymer i fredsproduktionen. Utveckling och kompetensförstärkning är beroende av lönsamheten i fred. Detta innebär att behoven av produktion inom försvaret vid inte utgör grunden för dihöjd beredskap av resultatenheterna kvalitativt och kvantitativt. Dessa mensionering accentueras sannolikt enligt ÖB om resultatenheterna finns svårigheter utanför det militära försvaret.

Ett av externa resurser innebär enligt ÖB svårigheter för utnyttjande försvaret att säkerställa kvalitet och kvantitet samt att dimensionera, utbilda, och till olika regioner fördela resurserna disponera

för behoven i krig och fred. Försvaret torde enligt ÖB fä svårt att hävda krav pâ ansvar för utbildning i försvarsspecifika förhållanden. Omfördelning och omprioritering av produktion och personella resurser för drift torde kräva särskilda förhandlingar, administration och kostnader. Svârigheterna är sannolikt större vid måttliga beredskapshöjningar innan särskilda fullmaktslagar har satts i tillämpning.

Egna resurser innebär enligt ÖB en större säkerhet för att de personella resurserna dimensioneras, utbildas och hålls tillgängliga utgående frân beredskapskrav. Resurser utanför försvaret är därför enligt ÖB inte en lämplig eller acceptabel lösning. Personella resurser bundna till den myndighet som har ansvaret för verksamheten såväl i krig och vid höjd beredskap som vid grundberedskap innebär enligt ÖB att behoven vid höjd beredskap kan tillgodoses med större säkerhet.

Vid värderingen av de tre modellerna ur krigsorganisatorisk och beredskapsmässig synvinkel utgår ÖB frän modellernas förmåga att med grundorganisationens resurser på ett säkert och smidigt sätt tillgodose resursbehoven vid beredskapshöjningar och i krig. De kriterier som ÖB härvid har valt utgår från att följande rangordnade krav skall tillgodoses.

1) Tillgänglighet av kompetenta resurser för ledning och verkställighet av lokal- och anlägghingsförsörjning,

2) Förberedelser för att säkerställa lokalkännedom, systemkunskap och utbildning, för understöd med lokal- och anläggningsförsörjning till krigsorganiserade förband och staber samt för samordning av lokal- och anläggningsförsörjningen med övriga delar av totalförsvaret. Häri ingår krav på god förmåga att lösa uppgifter under höjd beredskap och i krig med hänsyn till systemkrav etc.,

3) Balanserat säkerhetsskydd mot bakgrund av hotbilden så att riskerna för och möjligheterna till underrättelseverksamhet och sabotage mot anläggningar och materiel nedbringas till lägsta möjliga nivå.

6.7.2 Överbefälhavarens bedömning av modellerna

Modell A innebär på lägre regional/lokal nivå inom försvaret att personella resurser för teknisk fastighetsförvaltning inkl. fastighetsdrift m.m. ingår i F0rtF:s organisation. Detta kan enligt ÖB komma att resultera i att personalen används i en för (många) militära och även civila myndigheter gemensam pool. Kunskapen om de enskilda anläggningarna med bäring pâ personalens krigsuppgifter bedöms härvid komma att minska. Rörligheten inom ett större arbetsområde än den egna myndigheten torde negativt påverka säkerhetsskyddet.

Modellen innebär på central nivå inom försvaret att projekteringen av anläggningar sker vid en särskild resultatenhet, knuten till FortF. Härvid föreligger enligt ÖB osäkerhet huruvida den erforderliga kompetensen för anläggningsförsörjningen kan garanteras kvantitativt och kvalitativt. Vid F0rtF:s senaste omorganisation prioriterades enligt ÖB rationaliteten vid produktionen i fred före förmågan att verka under beredskapshöjningar och i krig. Modell A synes enligt ÖB präglas av samma inriktning.

Modell A kan mot denna bakgrund enligt ÖB endast accepteras ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel under förutsättning att modifiering sker främst på lägre regional/lokal nivå genom att fastighetsförvaltningen som idag kommer att ledas och verkställas av den lägre regionale/lokale chefen. På central nivå måste enligt ÖB i modellen, för att kunna accepteras ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel, en särskild enhet skapas för försvarsspecifik lokal- och anläggningsförsörjning (studier, utveckling, planering och produktion). Denna enhet skall enligt ÖB inte arbeta uppdragsfinansierat.

Vi vill från utredningens sida framhålla, att de av ÖB uppställda modifieringskraven för att ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel kunna acceptera modell A innebär att några av de bärande principerna i modellens konstruktion försvinner. Kraven innebär i praktiken att modellen får störst likheter med modell C.

Modell A, så som den är konstruerad, är dock enligt ÖB ändå sammanta-

get något bättre ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel än modell B, då personella resurser i modell A disponeras inom en myndighet som har till uppgift att koncentrera sig på försvarets kompetensomrâde.

Modell B innebär på lägre regional/lokal nivå inom försvaret att personella resurser för teknisk fastighetsförvaltning inkl. fastighetsdrift ingår i byggverket. Personalen kan enligt ÖB komma att användas i en större gemensam pool. Krigsuppgiften kommer därmed att upplevas avlägsen. Driftchefen skall i modellen ingå i byggverket. Driftchefen och hans kunskap om försvarets anläggningar är enligt ÖB helt nödvändig för krigsorganisationen på lägre regional nivå. Att denna kompetens i modellen är organiserad utanför försvaret kommer negativt att påverka beredskapen. Utöver detta tillkommer problemet med ett försämrat säkerhetsskydd.

Modellen innebär på central nivå att all projektering av anläggningar för krigsorganisationen utförs i en myndighet utanför försvaret. Byggverket kommer därmed enligt ÖB att tvingas prioritera mellan militär och civil statlig byggverksamhet. Detta kan enligt ÖB medföra svårigheter att bibehålla kompetensen och att krigsorganisera personalen för uppgifter i kris och krig.

Byggverket torde också enligt ÖB i modellen generellt ha mindre förståelse för beredskapsmässig och krigsorganisatoriska krav.

Modell B kan mot denna bakgrund enligt ÖB inte accepteras ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel.

För att från beredskapssynpunkt häva nackdelarna med modellerna A och B måste enligt ÖB betydande personella resurser avdelas vid (tillföras) försvarets lägre regionala/lokala myndigheter för

krigsplanläggning av driftpersonal,

utbildning och övning av driftpersonal,

förändring och eventuell förstärkning av säkerhetsskyddet,

ökning av förmågan att bestä11a reparationer m.m. av kompiicerade aniäggningar.

De pers0ne11a resurstiiiskott som på iägre regional/1oka1 nivä förutsätts i modeilerna A och B är eniigt ÖB inte tiiiräckiiga för dessa uppgifter.

Mode11 C innebär på lägre regional/1oka1 nivå inom försvaret att personeila resurser för teknisk fastighetsförva1tning inkl. fastighetsdrift m.m. bibehâ11s inom resp. myndighet. Persona1en tränas i fred i sin krigsuppgift. Därmed förbättras eniigt ÖB beredskapen och förutsättningarna för en fungerande säkerhetstjänst. Modeiien innebär också en förstärkning med byggingenjörskompetens vid förbanden. Genom dessas krigsp1acering höjs en1igt ÖB i väsentiig grad både beredskap och uthâiiighet.

Pâ centra1 nivå disponerar försvaret inom ramen för en särskiid organisatorisk enhet egen kompetens avseende försvarsspecifika aniäggningar. Genom att enhetens personal har faststäiida uppgifter i kris och krig torde enligt ÖB förmågan att verka under beredskapshöjningar och i krig väsent1igt förbättras.

ÖB framhâlier att mode11 C ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinke1 måste förordas eftersom den i a11a avseenden förbättrar försvarets förmága till 1oka1- och anläggningsförsörjning under beredskapshöjningar och i krig.

Sammanfattningsvis bedömer ÖB att m0de11 C ger de bästa förutsättningarna ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkei. Mode11 A - så som den är konstruerad - och m0de11 B är eniigt den inom försvarsstaben gjorda utvärderingen härvid inte acceptabia. Dock ger eniigt ÖB mode11 A härvid1ag något bättre förutsättningar än mode11 B mot bakgrund av att här avsedda personeila resurser kvarstår vid en myndighet inom försvaret.

6.7.3 Några synpunkter

Vi ser ingen anledning att ifrågasätta den utvärdering av modellerna som gjorts inom försvarsstaben. Vi vill dock peka på nâgra möjliga åtgärder som kan förbättra förutsättningarna för modellerna A och B ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel.

Vad gäller verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning finns i modellerna A och B möjlighet att krigsplacera berörd personal även då den i fred är anställd av annan myndighet. Dessutom kan personal i fred ha sin tjänstgöring förlagd till viss myndighet utan att vara anställd vid den myndigheten. Det finns vidare möjlighet att upprätta olika typer av avtal som ger försvaret möjlighet att snabbt disponera behövlig personal. Några exempel på liknande avtal som förekommer i dagsläget är s.k. A- och B-avtal för frivillig personal eller s.k. beredskapskontrakt vilka utgör avtal med personal som under militärtjänst har tjänstgjort i s.k. beredskapsplutoner och på kontraktsbasis står till förfogande för beredskapstjänst även efter utryckningen. Arbetet kan också organiseras på ett sådant sätt att det förutsätts att samma personal alltid sköter en viss anläggning, oavsett vem som är huvudman. Vidare kan framhållas de i modellerna A och B anförda möjligheterna att överenskomma om att driftresurser kvarstår vid vissa förband där t.ex. anläggningstätheten är hög. Den stora statliga organisation för teknisk fastighetsförvaltning inkl. drift som byggverket utgör i modell B kan slutligen erbjuda en större bas av i krislägen relativt lätt tillgänglig personal, vilket i vissa avseenden torde kunna vara en fördel ur beredskapsmässig och krigsorganisatorisk synvinkel.

I sammanhanget kan nämnas att exempel i dagsläget finns på att vitala funktioner i anläggningar för krigsorganisationen sköts av civil personal, anställd vid företag. Nämnas kan också den organisation som finns för flygtrafikledningstjänsten vid flygvapnets förband, vilken sedan ett tiotal år utförs av civil personal, anställd av luftfartsverket.

Vad gäller centralt erforderlig kompetens för projektledning och projektering av försvarsspecifika anläggningar förutsätts denna i modell

A finnas centralt inom F0rtF och i modell B centralt inom byggverket av samma omfattning som i modell C, där den finns inom FMV. Så som modellerna A och B är konstruerade och dimensionerade, är det enligt vår uppfattning därför inte självklart att dessa modeller skulle försämra möjligheterna att på central nivå kvantitativt och kvalitativt garantera erforderlig kompetens för försvarsspecifika anläggningar. Även i detta avseende finns också i modellerna A och B möjlighet att krigsplacera berörd personal. I modell B verkar byggverket gentemot hela statsförvaltningen och har då förutsättningar att rationellt utnyttja denna kompetens för byggproduktionsuppgifter inom alla sektorer. Detta kan vara en fördel från t.ex. sårbarhetssynpunkt.

6.8 Förenlighet med överbefälhavarens överväganden om utvecklingen av försvarets produktionsledningssystem och huvudprogram 5

6.8.1 Bakgrund och förutsättningar

Vid bedömningen av modellernas förenlighet med ÖB:s överväganden om utvecklingen av försvarets produktionsledningssystem och utvecklingen inom hpg 5 har vi utgått ifrån FU 88:s slutremiss från den 15 april 1988.

ÖB:s övergripande överväganden i FU 88:5 slutremiss innebär bl a. att beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska krav är styrande för lokaloch anläggningsförsörjningsfrågornas utveckling inom försvaret. Beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska aspekter har behandlats särskilt i avsnitt 6.7. I detta avsnitt avgränsas därför bedömningen till att avse dels de tre modellernas anpassning till den utveckling av produktionsledningssystemet som förordas i FU 88:5 slutremiss, dels den i slutremissen behandlade utvecklingen av hpg 5, i vilket FortF ingår.

Med produktionsledningssystemet avses försvarets system för ledning av verksamheten i fred. Den av ÖB i FU 88:s slutremiss förordade utvecklingen av detta system innebär att en chef med ansvar för viss del av krigsorganisationen måste i fred ha ansvar för och möjlighet att pâverka de delar av organisationen som producerar denna. Systemet skall

skapa bästa möjliga betingelser för lägre regional/lokal nivå att planera, genomföra och följa upp verksamheten. Verksamheten skall i huvudsak genomföras på lägre regional/lokal nivå. Ansvar och beslutsbefogenheter skall delegeras till denna. Central och högre regional nivå skall inriktas mot övergripande och långsiktig planering och ledning för utveckling av krigsförbanden och produktionsresurserna samt samordning av produktionen inom resp. mellan försvarsgrenarna. Verksamheten skall så långt möjligt ledas och styras i krigsförbandstermer till och inom lägre regional/lokal myndighet. Förutsättningar skall skapas för en stabil, långsiktig verksamhet genom att medge ökad frihet att flytta uppgifter och resurser mellan budgetår samt genom att resurser under genomförandet inte ändras eller tas bort. Systemet skall också innehålla ett system för uppföljning och kontroll som medger att den operativa ledningsnivån kan kontrollera krigsduglighet och beredskap samt den centrala nivåns effektivitet i produktionen.

Produktionsledningssystemets utveckling leder enligt ÖB till följande verksamhetsmässiga krav för lokal- och anläggningsförsörjningsomrâdet2

- ÖB och försvarsgrenscheferna skall kunna få en samlad bild av verksamheten och styra denna i enlighet med FPE-systemets principer,

- inom uppgifter och resurser skall så långt möjligt decentraliseras försvaret,

fastigheter skall vara i försvarets ägo med det samlade ansvaret för fastighetsförvaltning vid myndigheter på lägre regional nivå.

Den i FU 88:5 slutremiss diskuterade utvecklingen av hpg 5 innebär bl.a. enligt ÖB att den formella fackrollen inte längre behövs. Flera av de tidigare uppgifterna kommer dock ändå att ligga kvar, och därmed ställa krav på resurser, inom ramen för s.k. funktionsmâl. En utgångspunkt för fortsatt utveckling inom hpg 5 är emellertid enligt ÖB att flytta uppgifter och resurser såväl nedåt i försvarets organisation som ut ur den. ÖB anger därvid att en minskning av de centrala stödresurserna är ett mål i sig.

Inom försvarets lokal- och anläggningsförsörjningsområde medför detta

en1igt ÖB att någon regionai nivå inte förutsätts i produktionen i fredstid. I stäiiet behöver den Tägre regionaia/1oka1a nivån förstärkas med utgångspunkt i krigsorganisatoriska överväganden. Detta innebär att behovet av FortF:s regionaia och iokaia organisation, dvs. byggnadsområdena, upphör.

För den dei av Tokai- och aniäggningsförsörjningen som av beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska skäi inte erfordras i form av egna resurser, ska11 vidare eniigt ÖB de iägre regionaia/1oka1a myndigheterna fritt kunna avropa och betaia tjänster. Detta ska11 kunna göras frân vaifri ieverantör.

6.8.2 Överbefäihavarens bedömning av m0de11erna

Samtiiga mode11er innebär att fastighetsförva1tningsansvaret för de statsägda fastigheter som disponeras för försvarsändamåi kvarstår inom försvaret, varvid preciseringar av fastighetsförva1tningsansvarets innebörd, fördelning och deiegering förutsätts. I aila tre modeiierna ingår också en persone11 resursförstärkning på försvarsgrenschefsnivâ. Dessa förhålianden medför i aiia modeiier alimänt goda förutsättningar för att ÖB och försvarsgrenscheferna ska11 kunna styra och fö1ja upp användningen och förvaitningen av den produktionsresurs som fastigheterna inom försvaret utgör.

Mode11 A innebär att såväi centrait erforder1iga administrativa fastighetsförva1tningsfunktioner som verkstä11ighet av den tekniska fastighetsförvaitningen är koncentrerad ti11 en myndighet inom försvaret, F0rtF. Detta kan underiätta ÖB:s och försvarsgrenschefernas ledning, styrning och uppfö1jning av verksamheten.

För den iägre regionaia/1oka1a nivån medför mode11 A att förbandschefernas möjiigheter att omfördeia personeila resurser me11an oiika verksamheter minskar, genom att verkstäiiighetsresurser för teknisk fastighetsförvaitning m.m. förs ti11 en myndighet utanför det egna förbandet. Mode11en innebär vidare att den regionaia och 1oka1a nivån inom FortF, som är en myndighet inom hpg 5, förstärks samtidigt som den iägre regionaia/10ka1a nivåns egna resurser minskar. Förbands-

cheferna är också på uppdragsbasis hänvisade till FortF för verkställighet av flertalet åtgärder inom lokalförsörjningsomrâdet. Sammantaget innebär detta, vad gäller den lägre regionala/lokala nivån, att modell A är mindre förenlig med ÖB:s överväganden om utvecklingen av försvarets produktionsledningsssytem och utvecklingen inom hpg 5.

I modell B blir ÖB:s och försvarsgrenschefernas ledning, styrning och uppföljning av verksamheten mer komplicerad genom att den centralt erforderliga administrativa fastighetsförvaltningen är koncentrerad till FMV medan verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning köps av en myndighet utanför försvaret. Genom att verkställigheten är koncentrerad till en myndighet, byggverket, kan dock ledning, styrning och uppföljning i vissa avseenden förenklas. Byggverkets medverkan i programdialoger m.m. verkar i samma riktning.

I modell B minskas vidare den lägre regionala/lokala nivâns handlingsfrihet med egna resurser, eftersom betydande personella resurser förs från förbanden till en myndighet utanför försvaret. Modellen innebär att den regionala och lokala nivån inom FortF upphör. Förbanden tillförs dock inte i stället egna resurser utan är hänvisade till byggverket för köp av tjänster inom lokal- och anläggningsförsörjningsomrádet. Sammantaget innebär detta att modell B i likhet med modell A är mindre förenlig med ÖB:s överväganden om utvecklingen av produktionsledningssystemet och utvecklingen inom hpg 5. Modell B bedöms härvidlag ge något lägre måluppfyllelse än modell A, eftersom modell A innebär att verkställighetsresurserna kvarstår vid en myndighet inom försvaret.

I modell C är den centralt erforderliga administrativa fastighetsförvaltningen koncentrerad till FMV medan ansvar och resurser för verkställighet âvilar lägre regional/lokal myndighet. Härmed ställs höga krav på utformningen och utvecklingen av produktionsledningssystemet i syfte att trygga ÖB:s och försvarsgrenschefernas ledning, styrning och uppföljning av verksamheten. De i modellen föreslagna åtgärderna torde dock sammantagna klart verka i en sådan riktning.

Pâ lägre regional/lokal nivâ fâr i modell C ansvariga chefer ökad frihet att disponera de sammantagna produktionsresurserna, varav re-

surser för lokal- en väsentlig del. och anläggningsförsörjning utgör För detta ändamål tillförs förbandscheferna personella resurser samtidigt som den regionala och lokala nivån inom nuvarande FortF upphör. Förbanden kan också fritt köpa de tjänster för vilka på marknaden resurser inte finns innebär detta inom egen organisation. Sammantaget att modell C i allt är förenlig med ÖB:s överväganden om väsentligt utvecklingen av försvarets produktionsledningssystem och utvecklingen inom hpg 5.

Sammanfattningsvis bedömer ÖB att modell C är mest förenlig med den av honom i FU 88:s slutremiss förordade utvecklingen av försvarets promodellerna A och B i duktionsledningssystem och hpg 5. Därefter följer nämnd ordning.

6.8.3 Några synpunkter

som förordas i FU 88:s Den utveckling av produktionsledningssystemet slutremiss kännetecknas av att lägre regionala/lokala chefer och chefer med ansvar för en del av krigsorganisationen ges ett ökat ansvar i fråga om den fredstida av och ökad handlingsfrihet produktionen krigsförband. Den i FU 88:s slutremiss förordade utvecklingen av produktionsledningssystemet kan i detta avseende ses som en fortsatt utveckling av nâgra av grundtankarna i FPE-systemet.

Så länge ansvar, och ekonomiska resurser följs åt i försvauppgifter rets borde, enligt vår uppfattning, alla tre modeller organisation kunna vara med dessa i den i FU 88:s slutremiss förenliga grundtankar förordade av produktionsledningssystemet. Ett stärkt utvecklingen ansvar med åtföljande ekonomiska resurser behöver enligt vår mening inte och andra resurser för med nödvändighet innebära att personella erfordras Detta både fredsproduktionen inom egen organisation. gäller inom försvaret som helhet nivå. Försvarets och på lägre regional/lokal relationer till FortF i modell A resp. till byggverket i modell B bygger på ett väl utvecklat kund-leverantörsförhâllande, där kunden, dvs. försvaret, förutsätts ha erforderlig kontroll över användningen av de ekonomiska resurserna även då dessa används för köp av byggproduktions- och fastighetsförvaltningstjänster frân annan myndighet.

Motsvarande kontroii erfordras f.ö. i modeii C, vi1ken sâväi centrait som på iägre regional/lokal nivâ inom försvaret förutsätter omfattande köp av tjänster från marknaden.

6.9 Sammanfattning

I de föregående avsnitten har diskuterats i viiken utsträckning som de tre principieiia samordningsmodeiierna uppfyiler oiika värderingskriterier som har uppstälits. I föreliggande sammanfattning görs inte någon rangordning av kriterierna. Dessa kan a11a sägas representera krav vi1ka är väsentliga att beakta då samordningsâtgärder ska11 genomföras. Olika intressenter kan vidare fästa olika stor vikt vid mâ1uppfy11e1se i förhâ11ande ti11 enskiida kriterier. Det bör också beaktas att vissa kriterier är motstridiga medan andra kan vara mer eiier mindre överiappande. I sammanfattningen görs vidare endast en reiativ värdering av modeiierna dvs. de jämförs endast med varandra.

I model] A bedöms att genomförandekostnaderna och omstäilningssvârigheterna är mindre än i mode11erna B och C. Här skaii dock erinras om att omstä11ningskostnaderna och -svårigheterna i modeiierna B och C de1vis är av engângskaraktär och deras storiek beroende av b1.a. I ett - effekgenomförandetakt. avseende gynnsamma regionaipoiitiska ter ger modeii A mindre god mâ1uppfy11e1se än modeiierna B och C.

Model] Bzs fören1ighet med regeringens intentioner så som dessa uttrycks i 1987 och 1988 árs budgetpropositioner bedöms vara större än modeiierna Azs och Czs. Modeii B bedöms vidare ha större besparingspotentiai, sâväi vad gäiier direkta personalbesparingar som 1ângsiktigt, bättre möjiigheter att rationeiit utnyttja samiad statiig kompetens inom lokaiförsörjningsomrâdet samt ge bättre förutsättningar för ökad samverkan med affärsverken m.f1. än modeiierna A och C. M0de11 Bzs gynnsamma regionaipoiitiska effekter bedöms vara iikvärdiga med mode11 C25 och större än mode11 A:s. I tre avseenden genomförandemöjiigheter, föreniighet med ÖB:s överväganden om utveckiingen av försvarets produktionsiedningssystem och utveck1ingen inom hpg 5, samt beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska effekter - bedöms m0de11 B ge mindre god måiuppfyiieise än mode11erna A och C.

Mode11 C bedöms ge bättre beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska effekter och större fören1ighet med ÖB:s överväganden om utveck1ingen och hpg 5 än m0de11erna A och av försvarets produktions1edningssystem B. Model] effekter bedöms vara 11k- C:s gynnsamma regiona1p01itiska värdiga med m0de11 Bzs och gynnsammare än mode11 A:s. I fyra avseenden bedöms m0de11 C ge mindre god mâ1uppfy11e1se än mode11erna A och B, mindre med regeringens intentioner för näm1igen god överensstämme1se utveck1ingen av den stat1iga 10ka1försörjningen så som dessa uttrycks i 1987 och 1988 års budgetpropositioner, mindre 1ângsiktig besparingsmindre att ratione11t utnyttja sam1ad potentia1, goda möj1igheter stat1ig kompetens inom 1oka1försörjningsomrâdet samt mindre goda förutsättningar för samverkan med affärsverken m.f1.

Vi har avstått från att bedöma vi1ken av modellerna som ger sammantastörst Denna fråga är synner1igen avhängig vi1ka get mâ1uppfy11e1se. av kriterierna som ti11mäts störst vikt.

7 AVSLUTANDE BEDÖMNING

5 har vi tre modeller för samord- I kapitel presenterat principiella av den statliga lokalförsörjningen. De tre modellerna A, B och C ning så långt att de bör kunna erbjuda underlag för ställhar preciserats till i vilken riktning en ökad samordning av statens ningstagande skall drivas. Av kapitlet framgick ocksâ den stora lokalförsörjning som bl.a. ekonomiska styrmedel har för den effektivitet med betydelse vilken verksamheten kan förväntas bedrivas.

I 6 värderades de tre modellerna mot ett antal kriterier. kapitel av kriterierna är av tämligen omedelbar ekonomisk natur medan de Några flesta inte enkelt låter uttryckas i ekonomiska termer. Det är sig därför att summera de olika modellernas utfall till knappast möjligt en samlad bedömning. Någon samlad bedömning av de ekonomiska effekterna för alla de statliga verksamheter som lokalförsörjningen skall har heller inte gjorts. Dessutom är det, som nämnts, självstödja fallet sâ att olika intressenter kan fästa olika vikt vid måluppfyllelsen i vart och ett av de olika kriterierna. Det är därför att statsmakterna avgör vilken relativ vikt som skall angeläget tillmätas centrala kriterier som besparingspotential, regionalpolieffekter och krigsorganisatoriska krav. tiska samt beredskapsmässiga

I detta kapitel görs en avslutande bedömning som bör kunna vara vägledande för statsmakternas ställningstagande och den närmare praktiska utformningen av vald samordningsform.

7.1 Bedömning av de tre från principmodellerna samordningssynpunkt

Utredningens uppgift har varit att lämna förslag till genomförande av en samordnad statlig lokalförsörjning. kan dock Begreppet samordning ges olika innebörd och detta kommer till uttryck i att tre olika samordningsformer har utkristalliserat sig.

Inom den civila statsförvaltninqens finns behov av lokalförsörjning olika samordningsâtgärder. De enskilda civila myndigheterna har normalt inte ansvar och personella resurser för av verkställighet lokalförsörjningsprocessens olika skeden och kan därmed inte samordna personella resurser för sådana uppgifter med personella resurser för sin primärverksamhet. Däremot har de enskilda civila myndigheterna behov av att kunna avväga ekonomiska resurser mellan tillgängliga lokaler och andra produktionsresurser. Vidare finns behov för statsmakterna att på ett rationellt sätt utnyttja lokalförsörjningsresurserna inom den civila statsförvaltningen. Detta gäller lokaler samt ekonomiska och personella resurser. Pâ samtliga dessa samordningsomrâsamordningsområden har under de senaste åren förslag till förändringar lagts fram av olika - t.ex. utredningar LFU och lokalkostnadsutredningen - och av regeringen, främst i 1987 och 1988 års budgetpropositioner samt i 1988 års kompletteringsproposition. Regeringens förslag i dessa frågor innebär bl.a. att lokalförsörjningen inom den civila statsförvaltningen även fortsättningsvis organiseras i form av en vertikalt integrerad myndighet med lokalförsörjning inkl. fastighetsförvaltning som huvuduppgift. Samordningsarbetet inom den civila statsförvaltningens lokalförsörjning bedrivs f.n. i enlighet med statsmakternas riktlinjer. I alla tre modellerna är utgångspunkten att detta samordningsarbete drivs vidare. modeller kan därför Samtliga sägas tillgodose de grundläggande samordningsbehoven inom den civila statsförvaltningen.

Inom försvarets lokalförsörjning finns likaledes samordningsbehov. Här kan dock olika betraktelsesätt användas och tvâ principiellt olika samordningsformer är därför möjliga.

Ansvar och personella resurser för lokalförsörjningsuppgifter är inom

försvaret fördelade Man kan tänka sig att pä på en rad myndigheter. ett klarare sätt än idag samordna dessa uppgifter till en myndighet inom försvaret, t.ex. till FortF. Myndighetens roll och finansieringskan utvecklas. Inom försvaret skapas då en vertikalt integprinciper rerad inkl. som myndighet med lokalförsörjning fastighetsförvaltning hanteras då på ungefär samma huvuduppgift. Lokalförsörjningsfrâgorna sätt som inom den civila där KBS har ett i stora statsförvaltningen oförändrat ansvar. Denna samordningsform kallas modell A. drag

från behoven av att så effektivt som En annan möjlighet är att utgå möjligt samordna olika stödresurser för primärverksamheten - - med varandra. Resurser för lokalförsörjförbandsproduktionen inom försvaret är en av flera sådana stödresurser. Om ningsuppgifter chefer inom försvaret ges full konansvariga lägre regionala/lokala troll över personella och ekonomiska resurser förutsätts de på ett kostnadseffektivt sätt väga olika behov mot varandra varvid krigsorganisatoriska krav är styrande. Motsvarande resooch beredskapsmässiga mân tillämpas för den pâ central nivå inom försvaret nemang kan i viss kompetensen. Pâ så sätt erhålls en i erforderliga försvarsspecifika stora horisontellt verksamhet. För den civila statsdrag integrerad finns - här kallad - med ett förvaltningen en myndighet byggverket ansvar som motsvarar det som KBS har idag. Denna myndighet övertar också inom försvaret resurser från nuvarande vissa, ej erforderliga, FortF och arbetar ät försvaret på ungefär samma sätt som åt på uppdrag affärsverken. Denna samordningsform kallas för modell C.

Gemensamt för modellerna A och C är därmed att samordningsåtgärder avseende försvarets lokalförsörjning sätts i centrum, att betydande resurser för kvarstår inom personella lokalförsörjningsuppgifter försvaret och att modellerna i liten utsträckning innebär nâgra egent-

liga fördelar för den civila statsförvaltningen.

En ytterligare innebörd av begreppet samordning är samordning mellan

den civila och försvarets lokalförsörjning. Detta statsförvaltningens innebär ett av statsmakternas behov av att kunna styra tillgodoseende så rationellt sätt som möjligt under lokalförsörjningsfrågorna på ett till sektors och myndighets särskilda krav och hänsynstagande resp. behov. Det innebär också ett kostnadseffektivt utnyttjande av inom

staten erforderliga personella och ekonomiska resurser för lokalförsörjningsuppgifter. En gemensam och vertikalt integrerad myndighet - här kallad byggverket - med lokalförsörjning inkl. fastighetsförvaltning som huvuduppgift skapas. Denna myndighet har författningsenligt reglerade uppgifter inom såväl den civila statsförvaltningen som försvaret. Inom försvaret finns centralt en liten försvarsspecifik enhet. Denna samordningsform kallas för modell B.

En konsekvens av modell B är att den också tillgodoser de samordningsa behov inom försvarets lokalförsörjning som kommer till uttryck i modell A. Däremot tillgodoser modell B i sin renodlade form i mindre grad krigsorganisatoriska och beredskapsmässiga krav pâ verkställighet av den tekniska fastighetsförvaltningen.

Vad som nu sagts kan förenklat sammanfattas pâ följande sätt. För den som sätter samordning inom den civila lokalförstatsförvaltningens sörjning i centrum spelar det mindre roll vilken modell som väljs. För

den som sätter samordning inom försvarets lokalförsörjning i centrum

står valet i första hand mellan modellerna A och C. Om man därvid främst ser till behovet av samordning av den fredstida lokalförsörjningsfunktionen som sådan inom försvaret, är det naturligt att föredra modell A. Om man däremot i första hand ser till behovet av samordning av lokalförsörjningsuppgifter med andra uppgifter inom försvaret till en samlad beredskaps- och krigsförbandsinriktad helhet, är det natur ligt att föredra modell C. För den som sätter behovet av samordning mellan den civila statsförvaltningens och försvarets lokalförsörjning i centrum är det pâ motsvarande sätt naturligt att föredra modell B.

Statsmakternas ställningstagande görs emellertid enbart knappast på principiella grunder. De praktiska konsekvenserna av olika modeller och möjligheterna att jämka en principmodell för att begränsa dess nackdelar beaktas sannolikt också i ställningstagandet. I avsnitten 7.2, 7.3 och 7.4 diskuteras därför vissa sådana förhållanden. Vidare pekas i avsnitt 7.5 på nâgra modelloberoende åtgärder som bör vidtas.

7.2 Något om principmodellernas innebörd

Även om tre modeller beskrivs kan dock hävdas att det egentligen endast är fråga om två principiella modeller. Modellerna A och B rymmer nämligen betydande praktiska likheter. De innebär båda att professionella myndigheter för lokalförsörjning inkl. fastighetsförvaltning finns vilka mot betalning erbjuder lokalbrukaren tjänster inom byggoch fastighetsförvaltningsområdet. I ett sådant perspektiv framstår emellertid modell A som ett halvt steg. Man vinner de fördelar som en professionell myndighet för lokalförsörjningsfrågor inkl. fastighetsförvaltning erbjuder men kan inte nyttiggöra sig de fördelar som en organisatorisk samordning av FortF s och KBS verksamheter rymmer. Modell A innebär i praktiken att det vid sidan av KBS på central, regional och lokal nivå finns en parallell vertikalt integrerad myndighet.

Modell Azs huvudsakliga fördel framför de andra tvâ modellerna är att den ger lägre genomförandekostnader och färre omställningsproblem. Jämfört med modell C rymmer modell A härutöver ett antal fördelar, dock inte i samma utsträckning som modell B. Modell A är emellertid sämre än modell C vad gäller beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska effekter samt i fråga om förenlighet med ÖB:s överväganden om utvecklingen av försvarets produktionsledningssystem och utvecklingen inom hpg 5, såsom dessa överväganden uttrycks i FU 88:5 slutremiss från 1988. I sistnämnda två avseenden har dock modell A fördelar april framför modell B genom att myndigheten finns inom försvaret och därmed kan antas stå nära sina kunder.

Även om modellerna B och C utgår från principiellt skilda syner pâ vilken form av samordning som är mest angelägen, rymmer de på likheter. I båda modellerna finns sålunda åtskilliga punkter praktiska inom FMV:s organisation en central försvarsspecifik enhet för lokaloch anläggningsförsörjningsfrågor, den regionala nivån inom försvarets saknas och den lägre regionala/lokala nivåns lokalförsörjningsfunktion inom försvaret stärks. Försvaret köper i båda modellerna en kompetens avsevärd volym tjänster från byggverket. Modell B innefattar en att anlita medan relationen i författningsenlig skyldighet byggverket modell C baseras på ett åtagande. Skillnader kan i båda modellerna

finnas i hur den lokala fastighetsdriften m.m. organiseras.

I modellerna B och C förutsätts den centrala försvarsspecifika enheten ingâ i FMV. Syftet härmed är att nå sakliga och administrativa samordningsfördelar. Sådana vinster går delvis förlorade om man i modellerna B och C skulle låta den centrala försvarsspecifika enheten utgöra en särskild myndighet. Även om en sådan myndighet skulle kallas för FortF innebär detta inte att det finns några logiska möjligheter att kombinera modellerna A och C såsom dessa presenterats av utredningen. Den likhet mellan modellerna A och C som ligger däri att en stor del av försvarets behov av lokalförsörjningsresurser finns inom försvarsorganisationen bör inte överdrivas. Strukturellt är det nämligen betydande skillnader mellan modellerna A och C.

Vad som nu sagts om de tre principiella modellerna kan sammanfattas på följande sätt. Modell A kan förväntas leda till de minsta genomförande- och omställningsproblemen men ger därutöver inte några andra väsentliga fördelar framför modell B, samtidigt som den saknar några av modell Bzs fördelar. Vidare uppvisar modell A på ett par viktiga punkter svagheter i förhållande till modell C.

7.3 Besparingspotential

De direkta personalbesparingar som de tre modellerna bedöms ge upphov till motsvarar ca 2 till 4 % av nuvarande I absoluta personalstyrka. tal rör det sig om mellan ca 95 och 175 personår. Detta är en ganska liten besparing mot bakgrund av vad som tidigare och i andra sammanhang ställts i utsikt. Personalbesparingen är så liten att den ensam knappast framstår som rimlig att söka uppnå med så genomgripande åtgärder som behövs, inte minst med beaktande av de störningar som genomförandet av modellerna ger upphov till.

En årlig resursminskning med 2 % kan i många fall uppnås genom enklare, inte strukturomskapande, åtgärder. Inom den civila statsförvaltningen krävs detta rutinmässigt i budgetprocessen. Inom försvaret ställer ÖB samma besparingskrav.

Att bedöms uppnås sammanhänger dock en så blygsam kortsiktig besparing med den statiska metod för resursbehovsberäkning som använts utpräglat vid de kortsiktiga bedömningarna. Den helt dominerande delen av bespaär i stället långsiktig och lâter sig inte kvantifieringspotentialen ras med rimlig precision.

De tre modellerna skapar strukturella förutsättningar för framtida av olika I modellerna A och B utgörs dessa årliga besparingar slag. bl.a. av de stordriftfördelar som kan vinnas med en samordning av de resurser som ingår i myndigheter specialiserade på lokalförsörjning inkl. Professionella myndigheter för fastighetsförvaltning. har också förutsättningar att genomföra för lokalförsörjningsfrågor staten och lokalbrukarna gynnsamma upphandlingar med företag som på marknaden erbjuder sina tjänster. Lângsiktiga besparingar av angivet finns i både modell A och modell B men torde kunna bli relativt slag sett större om samordningen sker enligt modell B. I modell C skapas för av teknisk fastighetsförvaltning med förutsättningar samordning annan verksamhet, framför allt lokalvárd och förrâdsverksamhet, vid försvarets lägre regionala/lokala myndigheter

De modelloberoende åtgärder som diskuteras närmare i avsnitt 7.5 bedöms också kunna medföra långsiktiga besparingar.

7.4 Likheter och skillnader mellan modellerna B och C

Mot ovan redovisad koncentreras den fortsatta diskussionen bakgrund främst till att det som förenar resp. skiljer modellerna B och belysa C. Möjligheter finns att med praktiska åtgärder i väsentlig män närma dessa tvâ modeller till varandra pâ ett sätt som innebär att en reell samordning mellan civil och militär lokalförsörjning uppnås, samtidigt som erforderlig tas till krigsorganisatoriska och andra krav hänsyn från försvaret.

7.4.1 Central försvarsspecifik kompetens

I modellerna B och C finns en central enhet med försvarsspecifik kom-

petens organiserad som en sakenhet i FMV. I modell B utgör resurserna vid denna enhet ca 95 personår inkl. administrativt stöd. I modell C rymmer enheten ca 200 personår inkl. administrativt stöd. Huvuddelen av skillnaden utgörs av resurser för projektledning och projektering av försvarsspecifika anläggningar. I modell C finns denna personalresurs hos uppdragsgivaren försvaret och i modell B hos producenten byggverket. Olika åtgärder bör i båda modellerna vara möjliga att vidta för att söka tillgodose beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska krav samtidigt som ett kostnadseffektivt utnyttjande av denna särskilda kompetens för hela statsförvaltningens behov säkerställs. Den huvudsaklige nyttjaren av resurserna är under alla omständigheter försvaret.

7.4.2 Verkställighet av teknisk fastighetsförvaltning

I modell B är utgångspunkten att byggverket på uppdrag av berörd försvarsmyndighet verkställer den tekniska fastighetsförvaltningen. Den servicenivå som byggverket tillhandahåller kan, för militära liksom för civila myndigheter, varieras för att anpassas till lokalbrukarens kompetens, kapacitet och önskemål samt till omfattningen av det fastighetsbestånd som brukaren disponerar. I modell B bör därmed försvarets beredskapsmässiga och krigsorganisatoriska krav i detta avseende kunna tillgodoses.

För att nå fram till en rationell ansvarsfördelning torde det vara nödvändigt att, efter det att beslut har fattats om huvudsaklig inriktning av samordningsarbetet, ort för ort gå igenom förutsättningarna. Resultatet av en sådan process bör kunna bli att byggverket pâ ett antal orter kommer överens med berörda försvarsmyndigheter om att låta dessa på uppdrag verkställa den tekniska förvaltningen av fastigheter som används av civila myndigheter.

I modell C är utgångspunkten att lägre regionala/lokala försvarsmyndigheter har egna personella resurser för verkställighet av teknisk

fastighetsförvaltning m.m. Dessa myndigheter skall också, liksom idag,

kunna ta uppdrag från andra lokalhållare, t ex. byggverket. Samtidigt

skall berörda försvarsmyndigheter, under förutsättning att beredskaps-

kraven kan innehållas, kunna köpa verkställighet av fastighetsdrift från t.ex. byggverket i stället för att med egen anställd personal utföra uppgifterna.

utgångspunkter i Trots att modellerna B och C har olika principiella av den tekniska fastighetsförvaltningen är fråga om verkställigheten inte att och rationella lösningar, som man det självklart de praktiska frân de två efter en ortsvis genomgång stannar i, utgångspunkterna särskilt åt. Den viktigaste utgångspunkten är att skiljer sig mycket det är klart vem som har och att

fastighetsförvaltningsansvaret

innehållet i detta ansvar är väl definierat. Den som har ansvaret däremot behöver arbetet inte skall ha de ekonomiska resurserna, Detta både försvaret och utföras med egen anställd personal. gäller byggverket. Är ansvaret tydligt bestämt, bör den gemensamma verkligi första i de två sektorerna heten, hand befintligt fastighetsbestånd samt de krav som är förknippade med driften av fastighesammantaget terna, vad som pâ den enskilda orten är en rationell driftorgaavgöra till sådana lösningar torde vara nisation. Möjligheterna praktiska goda i både modell B och modell C.

7.4.3 Resursförstärkning på förbandsnivâ_

försvarsmyndigheter lösa I modell C förutsätts lägre regionala/lokala ett antal bl.a. upphandling, som kräver lokalförsörjningsuppgifter, tre ytterligare behövs vid var ingenjörskompetens. Ungefär personår och en av ett 40-tal myndigheter. Vid samtliga lägre regionala/lokala behövs också administrativt stöd motsvarande myndigheter ytterligare tvâ I modell B bedöms behov finnas av att personår per myndighet. förband två för behovsutredningar och tillföra varje högst personâr för och analys av köpta tjänster avseende upphandling, uppföljning byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning.

Pâ denna punkt måste lämpligheten hos modell C sättas i fråga. Syftet nivå är att förbanden med resursförstärkning pâ lägre regional/lokal skall ha full och kapacitet att utan medverkan från byggverkompetens ket köpa olika bygg- och fastighetsförvaltningstjänster på marknaden. kan härvidlag visst stöd I fråga om försvarsspecifika anläggningar

påräknas från FMV. Det är inte självklart att det är möjligt och ekonomiskt försvarbart att vid mer än 40 lägre regionala/lokala försvarsmyndigheter varaktigt hålla erforderlig kompetens för det avsedda ändamålet. Förutsättningarna att nâ ett gott resultat bör bli bättre om kvalificerad medverkan avropas från byggverket, något som förutsätts i modell B.

7.4.4 Förhållandet mellan försvaret och byggverket

I modell B är centrala och lägre regionala/lokala försvarsmyndigheter skyldiga att köpa verkställighet av bl.a. byggproduktion av byggverket. Detta ger god grund för resursplaneringen inom byggverket. I modell C regleras förhållandet mellan försvaret och byggverket med ett på visst sätt utformat femârigt produktionsåtagande. Därefter förutsätts ett samarbetsavtal utformas mellan försvaret och byggverket.

Det är ofrånkomligt att personalstyrkan och kompetensprofilen i byggverket måste planeras utifrân rimligt stabila långsiktiga förutsättningar i fråga om arten och omfattningen av den uppdragsvolym från försvaret som kan pâräknas. Det underlag som produktionsåtagandet och samarbetsavtalet - såsom dessa skisserats i modell C - erbjuder är dock otillräckligt. Den kraftiga avtrappning av produktionsätagandet som förutsätts ske under den första femârsperioden är sålunda besvärande. Ännu värre är emellertid den ovisshet som råder om innebörden av det samarbetsavtal som avses gälla efter utgången av den första femårsperioden. Under sådan ovisshet måste resursplaneringen bygga pâ att en minimal styrka egen personal hålls för eventuella från uppdrag försvaret. Blir volymen större än planerat får detta i så fall klaras med hjälp av ökat konsultutnyttjande. Byggverket kan också komma i en situation där man tvingas avstå från uppdrag till följd av att verket saknar kompetent personal för att leda en omfattande konsultmedverkan i komplexa projekt.

Om det underlag som produktionsátagandet och samarbetsavtalet erbjuder är otillräckligt, innebär detta att försvaret till byggverket för över uppgiften att avveckla personal som nu är anställd vid FortF och som försvaret är berett att klara sig förutan. Detta kan måhända vara ett

sätt att åstadkomma rationaliseringar inom försvarets lokalförsörjvara ett för en reell samningsområde men kan knappast sägas uttryck ordning mellan civil och militär lokalförsörjning.

är att uteslutande gäller cen- En annan svaghet produktionsåtagandet tralt beslutade byggnadsåtgärder m.m. Även om den av lägre regionala/lokala försvarsmyndigheter beslutade byggproduktionsvolymen f.n. kräver den dock och ledning av är ganska liten planering vilket i det föregående. Om avsevärda personalresurser, belystes försvarets även innefattar en del av åtaganden gentemot byggverket nivå inom försvaret beslutade åtgärder avseenpå lägre regional/lokal de byggproduktion och teknisk fastighetsförvaltning, kan underlaget för byggverkets lokala enheter stärkas.

Det bör inte uteslutas att längden och innehållet i försvarets åtaganden gentemot byggverket i modell C kan utvecklas i en riktning stabila förutsättningar för verkets. som ger byggverket tillräckligt Försvaret kan i så fall få ett kapacitets- och kompetensutveckling. effektivare stöd av byggverket.

7.4.5 Delegering och regionalisering

Modell B innebär att en starkare regional och lokal statlig organisation för byggproduktion och fastighetsförvaltning kan byggas upp. distrikt kan bli många, få avsevärd personalstyrka och hög Byggverkets kan därmed delegeras till kompetens. Betydande beslutsbefogenheter distrikten. De kommer också nära de lokalbrukande myndigheterna, något som skapar förutsättningar för nära kontakt och god service.

Modell C i den form den beskrivits ger inte underlag för en motsvarandock att ökad kompetens tillförs de organisation. Modell C innebär försvarsmyndigheter, vilket också självfallet lägre regionala/lokala för nära kundkontakt och god service. Om försvager förutsättningar som eliminerar de rets átaganden gentemot byggverket ges en utformning i det föregående, kan modell C också erbjuda svagheter som påpekats ett för och regionalisering inom den samordgott underlag delegering nade statliga myndigheten för lokalförsörjningsfrågor.

7.5 Modeiioberoende åtgärder

Den struktur och form som ges åt organisationen på det statiiga Iokalförsörjningsomrâdet har sjäivfaiiet stor betydelse. Av vikt för möjligheterna att uppnå framtida är emeliertid också de besparingar ekonomiska mekanismer som avses styra verksamheten mot successivt stegrad effektivitet, samt att en entydig ansvarsfördeining finns pâ omrâdet.

7.5.1 Ekonomiska styrmedei

Oavsett viiken modeii som väljs behöver en starkare av betoning göras de ekonomiska och automatiskt verkande styrmedien. Den aiimänna inriktningen bör vara att kostnaderna för iokaier skaii av de uppievas enheter som använder dem.

Konkret innebär detta att iokaikostnaderna bör föras ut till de verksamhetsansvariga användarna och budgeteras av dessa. Om marknadsanpassade hyror inte kan användas för vissa Iokaityper bör i kostnaderna för sådana ingå en översiagsmässigt ansatt kapitaitjänstkostnadskomponent som gör att lokalkostnaderna spegiar ett tänkbart aiternativanvändningsvärde. Detta betyder att det för t ex. fiertaiet aniäggningar i krigsorganisationen inte är aktuelit att använda någon

kapitaltjänstkostnadskomponent.

Lokaibrukaren bör vidare ha möjlighet att pä rimiiga viiikor säga upp användningen av iokaler och då också befrias från de kostnader som är förenade med iokaierna.

En ordning av det siag som nu beskrivits innebär att budgetsystemet avseende iokaier och aniäggningar inom försvaret kan behöva ses över. En iämpiig praktisk form för internhyror inki. kapitaitjänstkostnadskomponent behöver också utformas. Internhyres- och budgetsystemet skaii sjäivfaliet utformas så att det biir neutrait i förháiiande tiii den miiitära utgiftsramen. Försöksverksamhet av större eiier mindre omfattning kan också behöva bedrivas. Med hänsyn tiii vidd frágornas

kan det vara att regeringen tar initiativ på området. lämpligt

För att inom det statliga lokalförsörjningsegen-regi-verksamhet är det önskvärt att en så stor del som omrâdet skall drivas effektivt

bedrivs av verksamhet som inte är av utpräglad myndighetsnatur möjligt såväl serviceverksamhet inom en på uppdragsbasis. Detta bör gälla

andra och ormyndighet som sådan verksamhet som erbjuds myndigheter

tänkbara har angetts i Vilka typer av verksamheter som kan vara gan. hos berörda myndigheter kan det tidigare. Redovisning och organisation

för att här angiven ordning skall kunna tillämpas. behöva anpassas

7.5.2 Fastighetsförvaltningsansvar

för regeringen och dess underställda Fastighetsförvaltningsansvaret Inom försvaret är fastigmyndigheter härleds ur regeringsformen.

mellan olika myndigheter. Detta hetsförvaltningsansvaret fördelat - liksom sambandet förhållande och brister i den formella regleringen

- har lett till att oklarhet föreligger om ansvarsmed FPE-systemet att dessa förhållanden inte har främjat fördelningen. Det är troligt rationell lokalförsörjning - särskilt utvecklingen mot en ekonomiskt

- inom försvaret. fastighetsförvaltning

Den närmare innebörden i och fördelningen av fastighetsförvaltnings-

samt affärsverken är ansvaret för civila och militära myndigheter

I anslutning härtill bör även bristerna oklar och behöver preciseras. behandlas. Hur i registerföring av förvaltade och inhyrda fastigheter

som baseras fastighetsförvaltande myndig-

ett samlat register, på de studeras. Oavsett vilken heternas register, kan byggas upp bör närmare

ta erforderliga initiativ samordningsmodell som väljs bör regeringen

på omrâdet.

SÃRSKILT YTTRANDE

av experterna Lars Gihl, Gustav Lasota och Egon Rosell

Inledning

Syftet med samordning av statlig lokalförsörjning måste vara att ta tillvara besparingspotential med beaktande av total rationalitet/effektivitet inom berörda sektorer.

Utredaren har i sin granskning delvis utgått från äldre utredningar och inte i tillräcklig grad belyst besparingseffekterna av olika alternativa lösningar. De regionalpolitiska konsekvenserna har lika litet nu som tidigare behandlats.

Försvaret resp. den civila statsförvaltningen är enligt vår uppfattning var för sig så stora att de motiverar en särskild lokalförsörjning i resp. sektor.

Ekonomiska konsekvenser

Enligt direktiven för utredaren skall han belysa ekonomiska effekter och de kostnadsbesparingar som kan uppnås.

Vi anser att denna uppgift är av stor betydelse. Inte minst är sådana analyser nödvändiga bl.a. med hänsyn till att tidigare utredningar rörande samordning av statlig lokalförsörjning inte har studerat de ekonomiska konsekvenserna av olika förändringsförslag på ett tillfredsställande sätt. Snarare har konsekvenserna belysts genom övergripande diskussioner av olika åtgärder.

Mot den bakgrunden hade det varit av intresse om USL med utgångspunkt i tidigare utredningar tagit ytterligare ett steg framåt i analysen och fördjupat beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna. Vi konstaterar dock att så inte är fallet.

Utredaren inleder visserligen med en mycket ambitiös och intressant studie över de personella skillnaderna mellan de alternativa förslagen, vilka i sin tur ger underlag för en bedömning av skillnaderna i personalkostnader. Resultatet av denna studie visar dock att skillnaderna mellan de olika alternativen är relativt små och att samordningen i sig inte leder till nâgra påtagliga besparingar.

Kostnaderna för att genomföra de förändringar från nuläget som de olika alternativen förutsätter, behandlas inte lika utförligt som personalkostnaderna. Skillnaden mellan de alternativen är sannolikt ej försumbar. Utan att ta med detta i kalkylen kan en nettovinst ej beräknas. En sådan analys skulle mycket väl kunna ge en annan ekonomisk bild av alternativen än den som nu presenteras av utredaren.

Det måste således finnas andra ekonomiska vinster i form av vinster i lokaler och utrustningar eller i utveckling av verksamheten. Även kostnads- och effektivitetsförändringar i primärverksamheten måste beaktas. Utredaren för visserligen en principiell diskussion om dessa vinster men avstår från närmare analys bl.a. med hänvisning till att man nu inte kan precisera lokaliseringsfrågorna.

Något konkret underlag som visar beräkningar av de totala ekonomiska konsekvenserna rörande den statliga lokalförsörjningen presenteras således heller inte i denna utredning. Vi bedömer detta som allvarligt eftersom det främsta skälet för en eventuell förändring av organisationen är att en samordning skulle ge ekonomiska besparingar. Vi konstaterar att utredaren själv anger de långsiktiga besparingarna som helt dominerande gtgg att detta på något sätt underbyggts. Eftersom utredaren inte fördjupat sig i denna del, kan det med fog ifrågasättas om de alternativa samordningsmöjligheter som utredaren redovisat verkligen ger nâgra vinster överhuvudtaget.

Beredskapskrav

Beredskapen inom försvarsmakten är direkt beroende av möjligheterna till en successiv höjning redan i fred.

Inom försvaret består största delen av beredskapen inom anläggningsomrâdet av kompetent och tillgänglig personal, väl förtrogen med uppgifter och funktionskrav.

Försvarets anläggningar skall bidra till en funktions- och skyddshöjande effekt för personal och materiel ingående i olika operativa system.

Försvarsanläggningarna utgör således integrerade delar i beredskapsfunktionen. Härvid inom de marina redan i fred är personalen systemen till ca 75 % verksamma i anläggningsverksamheten. Motsvarande inom flygvapnets system är ca 50 %. Inom flertalet försvarsomrâden föreligger en lägre beredskapsnivâ i fred. Dock utgör mycket tidiga istándsättningar av resterande förråd och anläggningar ett av de absolut viktigaste skedena vid beredskapshöjande åtgärder.

Utredaren har generellt sett inte i tillräcklig grad beskrivit incident- och beredskapsaspekterna. Härutöver mäste som särskilt allvarligt konstateras att USL i alternativbeskrivningen direkt föreen i vissa avseenden divergerande utveckling i förhållande till slagit försvarets av kaderorganisationen så som den framgår av utveckling ÖB:s arbete i FU 88.

Fredsorganisationen

Fredsorganisatoriska krav från försvarsmakten är baserade pâ de grundläggande tankarna i försvarets ledningssystem (FPE) där anläggningar och lokaler utgör en produktionsresurs vilken vägs mot och i många stycken är integrerad med produktionsresurserna personal och materiel. Därför erfordras ett stöd gällande mark- och lokalförsörjningen vilket utgår från verksamhetens krav på effektiv service och med beaktande av skydds- och säkerhetsföreskrifter. Detta har inte

beaktats i ti11räck1ig grad i den grund1äggande beskrivningen.

Värdering av a1ternativ

Besparingarna i de tre m0de11erna (anta1 personâr) är sä små att de inte kan tas till intäkt att förändra organisationen av det skä1et. Andra faktorer måste vara styrande. För försvarets de1 måste primärverksamheten, främst beredskapskraven och sambandet me11an organisationen i fred, kris och krig väga mycket tungt.

I m0de11 A och C innehä11er försvarsmakten den kompetens som en1igt vår mening erfordras för att svara mot beredskapskraven. Hur denna kompetens fördelas optima1t me11an central, regiona1 och 1oka1 nivå styrs b1.a. av krigsorganisationens krav och den s1ut1iga utformningen av pr0dukti0ns1edningssystemet. Det är därför för tidigt att redan nu lägga fast att den centra1a nivån inom försvaret ska11 utgöra en de1 av FMV. Det kan av f1era skä1 vara minst lika ratione11t att a11tjämt behâ11a den centraia nivån som en fristående myndighet. Detta måste k1ar1äggas innan stä11ning tas.

1‘-UNGL.Bi.BL.

198808-22

STOCKHOLM

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Lönegarantin och förmånsrättsordningen - om mne-

Statsrådsberedningen

garantins betydelse för det ökade antalet företagskon- Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenkurser. [27] export. [15] Arbetsdomstolen. [30]

Justitiedepartementet Bostadsdepartementet

Samerätt och sameting. [5] Frihet från ansvar. [7] Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14] Läge för vindkraft. [32] SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. [16]

Rapport av den parlamentariska kommissionen med Industridepartementet

anledning av mordet på Olof Palme. [18] Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Delbetänkande 4. [31]

Civildepartementet

Förnyelse och utveckling. [25]

Utrikesdepartementet

Frikommunförsöket. [26] Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinformation och kultursamarbete. [9]

U-lands- och bistándsinformation. [19] Miljö- och Energidepartementet

SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av Dalälven - en miljösatsning. [34] miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet

En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Förnyelse av kreditmarknaden. [29] Släpp kopioma fria. [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsformer. [35] Effektiv statlig lokalförsörjning. [36]

Utbildningsdepartementet

Öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Videovåld II - förslag till atgärder. [28]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn av utlänningslagstiftningen. [1] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott?[3]

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningslagsstiftningen. A. Kortare väntanA.

»ver

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. UD. Samerätt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. I. Frihet fran ansvar. Ju. En ny skyddslag. Fö.

;:;s:5ww~9w

Sverigeinformation och kultursamarbete. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret. Fö. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadsrättslagen. Bo. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB. 5 SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Ju. Reklamskatten. Fi.

as Rapport av den parlamentariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och bistándsinformation. UD.

sz En förändrad ansvarsfördelning och styrning på

skolområdet. U. E Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. Fi

m !° Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2.

Fi SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. 24. Lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. 26. Frikommunförsöket. C. 27. Lönegarantin och förmánsrättsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videovåld II - förslag till åtgärder. U. Förnyelse av kreditmarknaden. Fi. Arbetsdomstolen. A. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Delbetänkande 4. Ju. Lage för vindkraft. Bo. Släpp kopiorna fria. Fi. Dalälven - en miljösatsning. ME. Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsformer. Fi. Effektiv statlig lokalförsörjning. Fi.

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10182-3 ISSN 0375-250X