Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

KUNGL

r

'

Sou. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:51 /^eTr/ 1? Ecklesiastikdepartementet

LÄRARE OCH HANDLEDARE FÖR DET FRIA OCH FRIVILLIGA MUSIKBILDNINGSARBETET BETÄNKANDE AVGIVET AV MUSIKLEDARUTREDNINGEN

Stockholm 1962

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Kronologisk förteckning

1. Skogstillgångarna i J ä m t l a n d s län. I d u n . 100 s. + 1 utvikskarta. S. 2. Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. S t a t e n s Reprodiiktionsanstalt. 71 s. J o . 3. Totalförsvarets personalfrågor. Beckman. 305 s. Fö. 4. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. Beckman. 165 s. I. 5. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Kihlström. 116 s. E . 6. Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. I d u n . 92 s. K. 7. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I. 8. Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. Marcus. X X I I I + 61 s. Fi. 9. Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi. 10. Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. 11. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. I d u n . 296 s. Fi. 12. Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 s. U. 13. Skärpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. Fi. 14. Atomansvarighet II. Idun. 205 s. J u . 15. Den allmänna näringslagstiftningen. Idun. 212 s. H . 16. Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. Tryckeribolaget Värmlands Folkblad, Karlstad. 141 s.E. 17. Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. Idun. 141 s. S. 18. Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. Del II. Idun. 87 s. Fi. 19. Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. Idun. 50 s. J u . 20. Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. Idun. 84 s. J u . 2 1 . Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingsländerna. Kihlström. 35 s. I. 22. Samhällsfarlig asocialitet. Idun. 232 s. I. 23. Försvarets t a n d v å r d . Idun. 100 s. Fö. 24. Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Marcus. 45 s. J u . 25. Reviderad nationalbudget för å r 1962. Marcus. IV + 52 s. F i . 26. Avgiftsbelagda trafikanläggningar. Idun. 70 s. K.

27. Radions juridiska ansvar. Idun. 131 s. J u . 28. Skolväsendets centrala ledning. Idun. 408 s. E . 29. Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. Kilström. 101 s. K. 30. Arbetstidsregleiing för militär personal och civilmilitär. Idun. 82 s. F ö . 31. Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. Norstedt & Söner. 153 s. F i . 32. Automatisk databehandling. Kihlström. 311 s. Fi. 33. Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del I. Statens Reproduktionsanstalt. 168 s. J o 34. Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. Idun. 191 s. + 1 utviksblad. E . 35. Svensk trafikpolitik I I I . Idun. 108 s. K. 36. Naturen och samhället. Statens Reproduktionsanstalt. 440 s. J o . 37. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och personalorganisation. Idun. 115 s. K. 38. Utbildning av sjukvårdsadministratörer. I d u n . 112 s. I. 39. Ortsprisindex. Idun. 132 s. G. 40. Beredskapslagring av olja 1963—1969. Idun. 136 s. H. 41. Mål och medel i stabiliseringspolitiken—Remissyttranden. Norstedt & Söner. 270 s. Fi. 42. Avdrag för representationskostnader, m. m. Kihlström. 112 s. F i . 43. Socionomutbildningen. Idun. 197 s. E . 44. Ny semesterlag. Kihlström. 254 s. S. 45. Jordbrukstekniska institutet och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Kihlstöm. 174. s. J o . 46. Vägväsendets distriktorganisation. Idun. 137 s. + 1 utvikskarta. K. 47. Beskattning av t r a k t a m e n t e n m. m . Idun. 112 s. Fi. 48. Rasriskerna i Götaälvdalen. Kihlström. 160 s. + 4 s. ill. + 10 utviksblad. I. 49. Bevakning, avskrivning och eftergifter av kronans fordringar. Norstedt & Söner. 127 s. F i . 50. Utbildning av arbetsterapeuter. Hseggström. 199 s. E. 51. Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet. Norstedt & Söner. 280 s. E .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1962: 51 Ecklesiastikdepartementet

LÄRARE OCH HANDLEDARE FÖR DET FRIA OCH FRIVILLIGA MUSIKBILDNINGSARBETET BETÄNKANDE AVGIVET AV MUSIKLEDARUTREDNINGEN

K U N C L . B O K T R Y C K E R I E T P. A. N O R S T E D T & S Ö N E R STOCKHOLM 1962

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 29 april 1960 bemyndigade Kungl. Maj :t Chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa utredning rörande utbildning av lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet samt vissa därmed direkt sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga dåvarande generaldirektören för bostadsstyrelsen, nuvarande professor Alf Hilding Johansson, läraren vid musikhögskolan, professor Bengt Karl Vilhelm Franzén och folkhögskolläraren Torgil Ringmar. Åt Johansson uppdrogs att såsom ordförande leda kommitténs arbete. Som ersättare för Ringmar, som på grund av längre utrikesvistelse avsagt sig uppdraget såsom sakkunnig har Chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 november 1961 tillkallat studieombudsmannen i ABF Allan Malmgren. De sakkunniga har antagit benämningen musikledarutredningen. Efter framställning av musikledarutredningen tillkallade departementschefen den 12 juni 1961 rektorn vid folkliga musikskolan i Arvika Nils L. Wallin och musikinspektören vid Stockholms skoldirektion Ingemar Gabrielsson att såsom experter biträda utredningen. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 13 juni 1960 filosofie licentiaten Lars-Gunnar Holmström. Sedan uppdraget nu slutförts, får kommittén härmed vördsamt överlämna sitt betänkande rörande åtgärder för utbildning av lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet. Stockholm den 12 november 1962. Alf Bengt Franzén

Johansson Allan

Malmgren

/Lars-Gunnar

Holmström

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet . . . .

3 Kap.

I. Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande

7 Kap.

II. Musiken, individen och samhället

13 Kap.

III. Det frivillliga musikbildningsarbetets nuvarande omfattning Musikbildningsverksamhet i kommunernas regi Frivillig skolmusik Kommunala musikskolor Kommunala musikledare Musikbildningsverksamhet inom studieförbunden

21 23 24 33 40 43

Kap.

IV. Ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet Befattningshavare i den kommunala musikbildningsverksamheten Handledare i musikcirklar

60 60 70

Kap.

V. Nuvarande utbildningsanstalter för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet 76 Kungl. Musikhögskolan 76 Göteborgs Musikkonservatorium 87 Malmö Musikkonservatorium 90 Stockholms Borgarskolas musiklinje 92 Folkliga Musikskolan i Ingesund 95 Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola 99 Lunds stads Musikkonservatorium 102 Örebro Musikpedagogiska institut 103 Svenska Dalcroze-Seminariet 105

Kap.

VI. Den frivilliga musikbildningsverksamhetens framtida organisation 107 Behövliga lärarkategorier 116

Kap.

VII. Behovet av ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musik- ffi bildningsarbetet 123 Behovet av studiecirkelledare för studieförbundens musikbildningsverksamhet 125 Behovet av ledare, lärare och instruktörer för kommunernas musikbildningsverksamhet 132 Rekryteringsbehovets fördelning på olika kategorier 143

Kap. VIII. Kommitténs förslag rörande utbildningsanstalter för musikinstruktörer 145 Undervisningens innehåll och uppläggning 150 Tillsynsmyndighet och styrelser 156 Lärarpersonal 159 Musikinstruktörsskoleorganisationen 160

6 Folkliga musikskolans i Ingesund framtida organisation Musiklinjens vid Framnässkolan framtida organisation

162 164

Kap.

IX. Kommitténs förslag rörande förskolor till musikinstruktörsskolorna 167 Förskolan i Ingesund och Framnäs 171

Kap.

X. Utbildningskurser och fortbildningsverksamhet för deltidsundervisande lärare och cirkelledare i den frivilliga musikbildningsverksamheten 175 Tidigare kursverksamhet 176 Centralkommittén för musikalisk folkbildning 176 Musikfrämjandet 178 Kursverksamhet i bildningsförbundens regi 178 Kursverksamhet inom de enskilda studieförbunden 180 Kommitténs överväganden 181 Kurs- och fortbildningsverksamhetens omfattning 182 Kurs- och fortbildningsverksamhetens administration och ledning 185 Musikfrämjandet 187

Kap.

XI. Kostnadsberäkningar för musikinstruktörsskolorna Lokalbehov Byggkostnader Undervisningsmaterial Personalbehov

191 191 196 196 197

Kap.

XII. Sammanfattning och hemställan

201 Bil. 1. Enkätformulär rörande frivillig skolmusik

211 Bilagor Bil. 2. Utdrag ur Stadskollegiets utlåtande och memorial nr 91 1959

213 Bil. 3. Enkätskrivelse till föreståndarna för kommunala musikskolor

223 Bil. 4. Särskilda bestämmelser för Musikfackskolan på Ingesund

224 Bil. 5. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till musikinstruktörsskolor

231 Bil. 6. Timplaner för Musikinstruktörsskolan

238 Beräkning av lärartimmar

239 Exempel på kursplaner för Musikinstruktörsskolan

240 Bil. 7. Förslag till stadga för musikinstruktörsskolor

262 Bil. 8. PM rörande Arvika

behovet av lokaler för Folkliga musikskolan Ingesund

KAPITEL I

U t r e d n i n g s u p p d r a g e t och a r b e t e t s b e d r i v a n d e

Direktiven för musikledarutredningen framgår av Chefens för ecklesiastikdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 29 april 1960, vari departementschefen yttrade följande: »Musikutbildningsarbetet inom studieförbunden och andra frivilliga sammanslutningar har tillsammans med den verksamhet på detta område, som bedrives i kommunala musikskolor, nått en mycket betydande omfattning. De tretton statsbidragsberättigade studieförbunden redovisade sålunda för verksamhetsåret 1958/59 närmare 16 000 cirklar i musik, och de kommunala anslagen till i kommunal regi bedriven frivillig skolmusik eller anordnade musikskolor uppskattades 1957 till cirka 13 miljoner kronor. Denna omfattning av verksamheten har uppnåtts förhållandevis snabbt. Däri synes ligga en av anledningarna till att det inte varit möjligt att genomgående ge den ökande verksamheten det kvalitativa innehåll, som den bör ha. Emellertid måste redan utgångsläget för ett mera omfattande folkligt musikbildningsarbete karakteriseras som mindre gynnsamt på grund av de svårigheter som alltid förelegat att finna kvalificerade och lämpliga lärare för denna speciella bildningsuppgift. Med den ökning av intresset för musikverksamhet, som ägt rum under de senaste femton åren, har bristen på lämpliga lärare och handledare gjort sig alltmera kännbar. De försök som på initiativ av enskilda och organisationer gjorts för att råda bot på denna brist är inte tillfyllest. Det synes i detta läge vara en angelägenhet för staten att pröva frågan om att på lämpligt sätt lämna erforderligt stöd åt utbildningen av ledarkrafter för att göra det möjligt att på ett mera fullvärdigt sätt tillgodose det intresse, som från stora gruppers sida visas för att förvärva musikförståelse och förmåga att ägna sig åt musikutövning. Från samhällets sida är det också angeläget, att denna verksamhet, som i vissa delar bedrives med betydande bidrag av allmänna medel, får en klar karaktär av medvetet bildningsarbete med en konstnärlig målsättning och inte begränsas till rent övningsarbete under ledning av ledare med i många fall bristfällig kompetens. Såväl 1944 års folkbildningsutredning som 1947 års musikutredning har tidigare berört dessa frågor i samband med de större problemkomplex, som dessa utredningar haft att pröva. För att emellertid få en mera detaljerad och aktuell belysning av den speciella frågan om utbildning av lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet samt vissa

8 därmed sammanhängande spörsmål bör enligt min mening nu göras en särskild utredning. Lärarutbildning, direkt inriktad på verksamhet inom det fria och frivilliga musikbildningsarbetet, har hittills endast meddelats vid folkliga musikskolan i Arvika och vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Den senare har varit i verksamhet blott sedan 1952. I förhållande till rekryteringsbehovet utgör de vid dessa skolor utbildade musikledarna en alltför liten grupp. Övriga grupper av lärare som tagits i anspråk är fackmusiker, dvs sådana som avlagt något slag av examen som musiklärare eller musikledare med sikte främst på skolväsendets och den kommunala musikverksamhetens behov, folk- och småskollärare, vilka under sin seminarietid fått sångundervisning och viss undervisning i instrumentalmusik, yrkesmusiker av olika slag samt slutligen amatörmusiker, som på egen hand lärt sig spela något instrument. Det bör framhållas, att det naturligtvis också för de utbildade lärarna är nödvändigt, att de får tillfälle att sätta sig in i de speciella arbetsformer och metoder, som måste tillämpas i en undervisning, vilken bygger på frivillig anslutning med ibland stora skillnader i ålder och förkunskaper hos deltagarna och med gruppundervisning som ett nödvändigt och betydande inslag i verksamheten. Två huvudvägar finns att gå, då det gäller att öka lärartillgången på ifrågavarande område. Den ena är att förbättra och öka utbildningsmöjligheterna för dem som yrkesmässigt vill inrikta sig på en verksamhet inom folkligt musikbildningsarbete. Den andra är att stödja och stimulera utbildning och fortbildning för dem, som ägnar sig åt denna bildningsuppgift vid sidan av annan verksamhet och som har tillräckliga grundläggande förutsättningar för insatser på området. Naturligtvis kommer alltid lärarna inom denna såväl som inom andra grenar av det frivilliga bildningsarbetet att besitta varierande kvalifikationer. De olika kvalifikationerna bör emellertid också svara mot olika arbetsuppgifter. Sådana finns av skiftande art, från heltidsanställning som lärare vid kommunal musikskola eller som konsulent inom ett studie- eller bildningsförbund till ledare av musikcirklar av mindre omfattning. För utbildning till kvalificerade läraruppgifter inom musikbildningsverksamheten förutsatte såväl 1944 års folkbildningsutredning som 1947 års musikutredning, att folkliga musikskolan i Arvika skulle kunna tagas i anspråk. Den senare utredningen räknade i detta avseende även med musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Ytterligare skolor av denna typ borde kunna upprättas, ansåg utredningen, som tänkte sig att de skulle benämnas folkliga musikskolor samt, med i vissa avseenden ändrad organisation, bli institutioner för lärarutbildning. Genom olika omständigheter har utvecklingen gått därhän att såväl folkliga musikskolan som musiklinjen vid Framnäs folkhögskola fått tämligen utpräglad karaktär av yrkesutbildande skolor. Av detta skäl har den folkhögskolestadga, som trätt i kraft vid början av arbetsåret 1958—59, inte ansetts böra få tillämpning på nämnda skola och linje, för vilka i stället

9 provisoriskt tillämpas särskilda föreskrifter. Statsbidrag utgår dock enligt de för folkhögskolor gällande grunderna. Å ena sidan kan det inte råda någon tvekan om att det behövs utbildningsformer av det slag, som nämnda skola och linje representerar; å andra sidan är det lika klart, att folkhögskolestadgans bestämmelser inte lämpligen bör komma till användning i fråga om skolor, vars syfte i hög grad är att meddela yrkesutbildning. De utredningsuppgifter jag mot bakgrunden av det sagda skulle vilja fixera är följande. Det frivilliga musikbildningsarbetets nuvarande omfattning, utvecklingstendenser och lärarbehov bör klarläggas. Särskilt bör undersökas behovet av lärare med utbildning på ungefär den nivå pedagoglinjen vid folkliga musikskolan i Arvika representerar. Förslag till lämplig utformning av undervisningen vid denna skola bör utarbetas och dess mål angivas. Vidare bör utarbetas förslag rörande skolans framtida ställning i vad gäller huvudmannaskap, formerna för statsbidrag och dettas omfattning jämte förslag till de övriga bestämmelser rörande skolan, vilka bör utfärdas av statlig myndighet. Såvitt gäller statsbidragsfrågan bör övervägas lämpligheten av att ge skolan samma ställning som en central yrkesskola. I nu angivna hänseenden bör utredning också göras i fråga om musiklinjen vid F r a m n ä s folkhögskola. Även om i administrativt hänseende samma regler, som kan komma att föreslås för folkliga musikskolan, därvid skulle befinnas i och för sig lämpliga, bör i det senare fallet det nära organisatoriska sambandet med en folkhögskola beaktas. 1944 års folkbildningsutredning räknade med att tre folkliga musikskolor, avsedda för utbildning av lärare inom det folkliga musikutbildningsarbetet, skulle upprättas. Med utgångpunkt i en beräkning av det aktuella och förutsebara behovet bör bedömas vilket antal skolor, ägnade för nu ifrågavarande ändamål, som lämpligen bör komma till stånd. Det väsentliga vid en sådan bedömning bör emellertid vara att nå det avsedda utbildningssyftet — utbildning för det fria och frivilliga musikbildningsarbetets behov — inte att förorda institutioner av likformig organisatorisk typ. Sålunda bör exempelvis kunna övervägas, om inte någon kommunal musikskola med välutbildade och lämpliga lärarkraften delvis skulle k u n n a inrikta sin verksamhet på dylik lärarutbildning. Det synes vara betydelsefullt att skolor av det slag, som jag här berört, håller en nära kontakt med folkhögskolornas verksamhet och övrigt folkbildningsarbete, även om de i huvudsak är institutioner för utbildning av musikpedagoger. Detta kan ske på olika sätt, exempelvis genom att k u r s vid folkhögskola eller verksamhet inom folkbildningsarbetet räknas som merit vid elevintagningen och genom att auskultationer och undervisningsövningar i största möjliga utsträckning förlägges till folkhögskola eller till annan frivillig musikundervisning. Den övervägande delen av de fria bildningsorganisationernas studiearbete på musikens område torde alltjämt komma att bedrivas under ledning av

10 personer, som ägnar sig åt denna bildningsuppgift vid sidan av annan verksamhet. Vid några folkhögskolor har planerats att inrätta musiklinjer med mer eller mindre utpräglat utbildningssyfte. I regel synes man i dessa fall inte ha haft längre gående mål än att förbereda eleverna för insatser som ledare i musikcirklar. Som jag förut framhållit, föreligger ett stort behov av musikledare med utbildning direkt inriktad på verksamhet inom bildningsorganisationerna. Det får därför även från denna synpunkt anses vara angeläget att det vid folkhögskolorna kan läggas särskild vikt vid undervisningen i musik. Hur långt man därvid bör k u n n a gå inom ramen för folkhögskolans allmänna målsättning och de bestämmelser, som reglerar folkhögskolornas verksamhet, är ett särskilt spörsmål, som bör klarläggas; jag har redan framhållit, att det synes vara mindre lämpligt att den yrkesinriktade linje, som nu finns vid Framnäs folkhögskola, regleras av folkhögskolestadgans bestämmelser. Resultatet av en utredning i dessa hänseenden kan möjligen bli förslag om vissa ändringar i folkhögskolestadgan. Jag anser det emellertid viktigt, att gränsen hålles klar mellan yrkesinriktad musikutbildning och annan musikundervisning vid folkhögskola. Endast där musikundervisningen har förstnämnda karaktär, bör den kunna drivas som ett specialintresse, medan den eljest inte bör få föranleda något åsidosättande av folkhögskolans uppgift att meddela allmän medborgerlig bildning. De möjligheter att öka utbildningen av musikledare, på vilka här pekats, är givetvis inte någon uttömmande uppräkning. En utredning av frågan bör innebära, att också andra vägar undersökes och att, i den mån de prövas framkomliga, förslag framlägges. Så länge möjligheterna till särskild utbildning av ledare inom det fria och frivilliga musikbildningsarbetet inte hunnit avsevärt ökas kommer ett stort behov av fortbildningskurser att kvarstå. Kursverksamhet på detta område anordnas i skiftande former och av olika organisationer. Särskilt frågan om fortbildning av handledare i musikcirklar bör nu bli föremål för prövning. Utgångspunkten bör därvid vara, att denna verksamhet, liksom hittills varit fallet, anförtros åt de frivilliga organisationerna själva och deras samarbetsorgan, men uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om inte fortbildningsverksamheten kan få åtminstone ett visst mått av enhetlighet. Det bör nämligen enligt min mening allvarligt övervägas, om det inte beträffande handledare i musikcirklar vore lämpligt att uppställa krav på viss minimiutbildning, exempelvis genomgång av fortbildningskurs av bestämd omfattning, även om det kan vara förenat med svårigheter att fastställa och upprätthålla dylika krav. Jag anser dock inte, att det av principiella skäl eller med hänsyn till konsekvenserna för övrig studiecirkelverksamhet kan resas invändningar mot att en sådan åtgärd vidtages, om den visar sig praktiskt genomförbar. I musikbildningsarbete men även i övrigt estetiskt folkbildningsarbete måste man nämligen av lärare och handledare kunna kräva inte bara ett allmänkunnande, vilket i andra fall

11 i regel kan stödjas av litteratur och annat material inom det av cirkeln behandlade ämnet, utan även ett visst mått av säkra tekniska färdigheter. Det bör i anslutning härtill också undersökas, vilka möjligheter som finns att vinna garantier för att statsbidrag till studiecirklar i musik endast utgår till cirklar, vilkas handledare uppfyller bestämda minimikrav i fråga om erhållen utbildning. Huruvida de allmänna bidragen till studieledarutbildning bör tagas i anspråk för dylik utbildning eller om medel för sådan verksamhet skall anvisas särskilt, bör också tagas under övervägande. När det gäller fortbildningsverksamheten bör särskilt Musikfrämjandet uppmärksammas. Denna organisation, till vilken statsbidrag för närvarande utgår med 15 000 kronor, har kurs- och rådgivningsverksamhet på musikbildningens område som en viktig uppgift. Musikfrämjandets förutsättningar att göra ytterligare insatser för utbildning av handledare för det frivilliga musikbildningsarbetets behov bör undersökas och i samband därmed också vilken omfattning det allmännas stöd åt organisationen lämpligen bör ha och i vilka former det bör lämnas. För att utreda här behandlade frågor angående utbildning av lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet bör särskilda sakkunniga tillkallas, förslagsvis högst tre till antalet. De sakkunniga bör vara oförhindrade att jämväl framlägga förslag beträffande sådana här icke särskilt angivna spörsmål som direkt sammanhänger med det egentliga utredningsuppdraget. Under arbetets gång bör erforderligt samråd äga rum med de nyligen tillkallade sakkunniga för översyn av statsbidragsgivningen till folkbildnings- och ungdomsverksamheten.» Det utredningsuppdrag som därmed anförtroddes musikledarutredningen, i det följande betecknad MLU, har varit mångförgrenat och svårt att avgränsa dels mot den musikbildningsverksamhet som faller inom den ordinarie skolans och dess påbyggnaders ram, dels mot den musikverksamhet som icke kan sägas ha ett klart musikbildningsmål för sin verksamhet och vars ledarebehov således icke primärt beröres av utredningsuppdraget. MLU har därvid nödgats ägna uppmärksamhet åt vissa rent organisatoriska frågor på musikbildningsområdet. Från ecklesiastikdepartementet har till MLU överlämnats följande handlingar för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag: 1) skrivelse den 26 juni 1959 från styrelsen för Framnäs folkhögskola angående omreglering av en ordinarie tjänst vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola, 2) underdånigt yttrande den 28 januari 1960 av Skolöverstyrelsen över nyssnämnda skrivelse, 3) skrivelse till Skolöverstyrelsen den 3 juni 1960 angående riksdagens skrivelse 1960: 298 rörande anslag till en musikskola i Härnösand. 4) skrivelse till Skolöverstyrelsen den 18 december 1959 från styrelsen för Framnäs folkhögskola angående undervisningsskyldighetens omfattning för lärare vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola, 5) underdånigt yttrande den 19 oktober 1960 av Skolöverstyrelsen över nyssnämnda yttrande.

12 MLU har den 27 oktober 1961 avgivit remissutlåtande över 1960 års folkbildningsutrednings betänkande. På anmodan av departementschefen har kommittén yttrat sig över styrelsens för stiftelsen Malmö musikkonservatorium och musikskola anhållan om statligt bidrag samt över framställning av deltagarna i Skolöverstyrelsens fortbildningskurs i musik 1959 angående beräkning av undervisningsskyldigheten för lärare i ämnet musik vid folkhögskolor. Kommittén har under sitt arbete samrått med berörda myndigheter, institutioner, organisationer och sammanslutningar. Upprepade överläggningar har hållits med representanter för musikhögskolans lärarråd, folkhögskoleinspektören G. Vestlund, konsulenterna K. Sönnerlind och Å. Nilsson på skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. I stadgefrågor o. dyl. har assessor G. Meuller ecklesiastikdepartementet biträtt utredningen. Musikledarutredning har genomfört undersökningar rörande omfattning m. m. av frivillig skolmusik, den kommunala musikskoleverksamheten och studieförbundens musikcirkelverksamhet. Efter vederbörliga bemyndiganden har MLU besökt folkliga musikskolan i Arvika, musiklinjen vid Framnäs folkhögskola, musikkonservatorierna i Malmö, Göteborg och Lund, Lunnevads folkhögskola, Stockholms Borgarskola samt de kommunala musikskolorna i Linköping, Eskilstuna och Västeras. Utredningen har hållit 59 sammanträden fördelade på 47 sammanträdesperioder.

KAPITEL II

Musiken, individen och samhället

Bakom de skeenden i det svenska musiklivet, som fört fram till dagens situation inom det fria och frivilliga musikbildningsarbetet och som föranlett tillkallande av musikledarutredningen, ligger psykologiska, sociala och ekonomiska faktorer i en svårgenomskådbar samverkan. Det vore dock värt ett försök att som en utgångspunkt för utredningens arbete söka belysa vad som ligger bakom dessa skeenden och erhålla en något klarare bild av de krafter, som formar utvecklingen på detta område. Härigenom skulle man måhända bättre kunna uppskatta styrkan och ursprungligheten i de behov, som här tar sig uttryck, varaktigheten för framtiden i det stigande musikintresset och den betydelse för samhället, som ett tillfredsställande av de bakomliggande behoven kan ha. Att söka efter ursprunget till musikalisk verksamhet och musikkultur är visserligen fåfängt, men det kan i detta sammanhang vara lämpligt att utgå från den enskilda människans behov att producera toner och rytmer och den tillfredsställelse hon erfar, när hon lyssnar till dem och kanske söker tyda deras mening. Musiken kan vara en del i en allmän aktivitet, som i barnens lekar eller i vuxnas arbetssånger, den kan vara ett inslag i ceremonier och festligheter, den kan vara ett område för studier, som ger kontakt med kulturtraditioner och kulturyttringar, den kan ge sin utövare tillfredsställelsen av ökad teknisk och gestaltande behärskning, den kan framkalla stundens glädje över tonande mönster, och den kan bli en källa till estetisk och även etisk upplevelse på hög nivå. I sina möjligheter att ge tillfällen till aktivitet är inte musiken mera värdefull och rik än andra konstarter, än andra former av skapande mänsklig aktivitet. Men ingen konstart kan generellt sägas vara så känsloladdad, så nära förbunden med emotionella upplevelser som musiken. Detta har sagts så ofta, att man inte alltid tänker på dess innebörd, och någon kanske också undrar, om påståendet är riktigt och inte bara är något, som accepterats som sanning bara genom att ideligen upprepas. Men det stödjes inte bara av erfarenheterna från insiktsfulla pedagoger utan också av psykologiska undersökningar och fysiologiska fakta. Ingen konstart, språkets konst möjligen undantagen, kan så förmå att alltefter sitt innehåll ge människor lugn eller stimulans, att fördjupa känsloupplevelsen och att förlösa från kramper och spänningar. Genom denna sin känsloladdning kan musiken också, ehuru i sig själv

14 moraliskt och idémässigt indifferent, ge en stark genomslagskraft åt tankar* idéer och värderingar, när den göres till bärare av dessa. Denna förmåga ökar helt naturligt, när musiken, som så ofta sker, träder i förbindelse med diktkonsten och bidrar till att fördjupa dess emotionella innehåll. Ehuru musiken sålunda har sin grund i den enskilda människans uttrycksbehov och hennes glädje vid musikaliska intryck, har musiken blivit en social konst framför alla andra. Inte så, att man kan påstå, att samhällena genom tiderna skulle i mindre grad än vad som skett för musikens vidkommande ha utnyttjat de bildande konsterna eller diktkonsten för institutionella ändamål. En sådan kvantitativ jämförelse låter sig för övrigt inte göras. Men påståendet håller i alla fall genom att musiken har unika kvaliteter, även i jämförelse med diktkonsten, som ger den särskild förmåga att föra individer samman i samfälld aktivitet eller gemensam varseblivning. Ljud och rytmer ökar i effektivitet genom att samtidigt utföras av många, och dess emotionella verkan ökas genom intrycken och stimulansen från gruppmedlemmarna. I sina elementära yttringar är musiken inte plats- eller tidsbunden u t a n kan, åtminstone i form av samfälld sång, komma med överallt, där en individ eller en grupp vill ge uttryck åt en stämning av nuupplevelse, av målsträvan eller tillbakablick. Denna musikens karaktär av social konst har också framhållits av 1947 års musikutredning. I inledningskapitlet i utredningens betänkande ges en välnyanserad och inträngande analys av musikens roll i det nutida samhället och där framhålles också, att musiken alltid varit och fortfarande är starkt institutionsbunden. Detta märker man redan om man studerar den västerländska musikens historia med dess, i sin populära avfattning, snäva begränsning till de verk i den musikaliska högreståndskonsten i västerlandet, som har betecknat det kvalitativt bästa i sin art eller varit betydelsefulla för förändringar i stil eller social funktion. Om man studerar folkmusik eller primitiva folks musik, blir denna musikens sociala bundenhet än mera framträdande. Men man får inte överbetona detta drag i musikalisk verksamhet till att musiken skulle vara något, som uppstår ur samhällsfunktionerna, samlevnadsformernas olika aktiviteter. Utgångspunkten för musikalisk verksamhet k a n inte sägas vara de institutionella funktionerna utan ett invecklat samspel mellan dessa och de behov av att använda rörelser, rytmer, toner och klanger som uttrycks- och aktivitetsmedel, vilka tycks finnas hos alla människor och i alla kulturer, och därtill det behov av att nykombinera och vidareutveckla dessa uttrycksmedel, som också är en naturlig mänsklig verksamhet och som olika starkt uppmuntrats under olika tider och i olika samhällsformer. Musikens institutionella betingning synes således mera vara ett utnyttjande och ett organiserande av denna mänskliga u t trycksvilja än det primära i all musikkultur. Det k a n i detta sammanhang vara av intresse att konstatera, att den företeelse i svenskt musikliv av i dag, som föranlett musikledarutredningens arbete och dess här föreliggande betänkande, nämligen de senaste årtiondenas starkt ökade musikbildningsverksamhet i studiecirklar och i

15 kommunala musikskolor, inte kan sägas i huvudsak vara knutet till någon samhällsinstitution, som funnit nya eller ökade äldre användningsformer för musiken, utan tycks i hög grad vara ett uttryck för ett stegrat, rent individuellt intresse. Det samband, som här lättast kan iakttagas är, att uppsvinget för m u sikintresset i vårt land gått parallellt med det stigande materiella välståndet. Det ligger därvid nära till hands att tänka på att den rika västerländska musikkulturen blommat i de samhällslager, som hade en hög materiell standard. Men ser man på folkmusiken och på primitiva kulturers musik, blir sambandet mellan materiellt välstånd och musikkultur inte påfallande. Sant torde vara, att en mera utvecklad musikutövning kräver viss, frihet från materiella bekymmer. Men materiellt välstånd torde mindre h a att göra med musikens betydelse i samhället än med den skapade och utövade musikens komplikation och differentiering. Det finns ingenting som säger, att musiken i genomsnitt betydde mer som personlig angelägenhet och stimulans för människorna i de högre stånden i Mozarts Wien, ä n den betydde för den ungerska bondebefolkningen vid samma tid. Men genom att samhällssituationen i Europa sedan århundraden hade kunnat avdela människor att speciellt syssla med musikframställning och musikåtergivning, hade musiken vid Mozarts tid nått en hög grad av förfining och variationsrikedom i uttrycksmedlen, och denna utveckling har sedan dess fortsatt in i våra dagar, ö k a t materiellt välstånd tycks alltså i första hand betyda, att begåvade människors formande talang kunnat frigöras för m u sikaliska ändamål, men garanterar inte, att musiken i motsvarande grad blir en angelägenhet för många individer, en väg till berikning av tillvaron för samhällets medlemmar i allmänhet. ö k a t välstånd tycks vidare föra med sig en ökad differentiering av s a m hället, så att den enskilda individens grupptillhörighet, som i primitivare samhällen varit klar, entydig och stabil, blir alltmer osäker och mångtydig.. Upplösningen av de äldre samhällsgrupperna medför också, att den vid dessa bundna musiken dör ut. Den enskilda individen måste därför under sådana omständigheter för att tillfredsställa sitt musikbehov söka andra möjligheter. Med stigande välstånd blir också hans möjligheter att komma % kontakt med annan musik större. Men musikalisk aktivitet kan inte komma till stånd utan vissa former* som kan styra denna aktivitet. I vissa känslolägen kan en människa visserligen uttrycka sig i för tillfället uppfunna rörelser eller i improviserade tonmönster, spelade eller sjungna, men för att ett musicerande skall k o m m a till stånd och för att man skall kunna tala om en musikkultur, måste det finnas en tradition med mer eller mindre fixerade mönster. Genom sin starka känslomässiga verkan blir musiken, när den utövas; eller lyssnas till, en i så hög grad personlig angelägenhet, att ett behov av musik inte kan tillfredsställas med vilka mönster som helst. För att en individ eller en grupp skall kunna musicera eller lyssna till musik, krävs inte bara, att det rent materiellt finns musikaliska mönster tillhands, i form

16 av noter eller muntlig tradition, utan också, att dessa mönster, på något sätt hos individen i sina grunddrag är inlärda, och framför allt att de kan accepteras som uttryck för den samhällsmiljö, som individen tillhör eller vill tillhöra. Riktar man med dessa synpunkter i minnet uppmärksamheten mot 1800talets och det begynnande 1900-talets industriarbetarklass, finner man visserligen, att musiken spelade en avsevärd roll i de minoritetskretsar, som tillhörde eller stod nära de frikyrkliga väckelserörelserna och nykterhetsrörelsen, och då som bärare av religiösa och/eller ideella värderingar. Men m a n kan ändå, ehuru med en viss tillspetsning, säga, att industriarbetarklassen icke hade någon musikodling. Att den var musiklös berodde inte, eller i varje fall inte enbart, på den låga levnadsstandarden både ifråga om pengar och fritid, utan och framför allt på att den inte hade någon musiktradition, som var inpassad i samhällsskiktets levnadsmönster och kunde bli en bärare av dess värderingar. Allmogemusiken hade inte längre något att ge, då den i så hög grad var bunden vid bondesamhällets funktioner och livsrytm, eftersom arbetarklassen inte alls kände sig ha någon samhörighet med bondeklassen. Högrestånds-musiken kunde inte heller komina ifråga som levererare av mönster och tonande material för arbetarklassens musikaliska aktivitet, eftersom denna musik till stora delar var för komplicerad att utföra och att lyssna till, och framför allt därför att den representerade ett samhällsskikt och en samhällsordning, som arbetarklassen kände sig främmande inför och rent av uppfattade som en motståndare och en förtryckare. En viss musiktradition utbildades visserligen, men den förblev mycket begränsad och uppstod i huvudsak i samband med klassens politiska kamp. Denna begränsning kan också ses som ett tecken på att klassen inte uppfattade sin position i samhället som stabil och en gång för alla given utan mer eller mindre medvetet strävade efter att, samtidigt med erövrandet av den politiska och ekonomiska makten i samhället, också förvärva och till sitt göra detta samhälles kulturarv, inklusive musiken. Det kan i detta sammanhang vara värt att erinra om den stora roll, som musiken spelade vid Brunnsviks folkhögskola redan från dess grundande. Vid denna skola fick många av folkrörelsernas ledande män i den följande generationen sin skolning. Även de tankar, som ledde till bildandet av ABF har här sin upprinnelse. Vad som har hänt i våra dagar är därför inte bara, att den höjda levnadsstandarden så småningom har gett människor möjligheter att odla sitt musikintresse, att få ge uttryck åt sitt behov av musik, utan framför allt att den höjda levnadsstandarden tillsammans med den nu långt komna samhällsintegreringen åstadkommit, att alla medborgare känner sig solidariska med dagens politiska och kulturella samhälle och därför kan acceptera som ett uttryck för deras egen livsform den musik, som är den västerländska kulturens egen. Det växande musikintresset får alltså betraktas som resultatet av ett möte mellan denna musiktradition, tidigare uttryck för blott samhällets övre lager, och ett homogeniserat samhälle, som helt

17 igenom accepterat det västerländska kulturarvet och därför också gett den »klassiska» musiken en möjlighet att bli alla medborgares angelägenhet, och att omfattas av en samhällssolidaritet. En möjlighet som i dag icke kan sägas vara förverkligad. Ty av all den musikaktivitet, som utvecklas i vårt land just nu, är en myckenhet riktad mot eller stimulerad av ett annat slags musik än den västerländska kulturens musikskatt, den genuina folkmusiken här inräknad. Stora delar av den västerländska kulturens musikskatt skapades från början som ren funktionsmusik. Genom 1800-talets genikult och dyrkan av konsten som funktionslös manifestation av människoanden frigjordes musikskapandet från sitt tidigare beroende av institutioner eller samhällsgrupper och blev ett medel för en om sin egenart medveten konstnär att meddela sig med en anonym publik. Så har de stora musikverken, tidigare i många fall ett medel, blivit mål i sig själva. I det musikaliska folkbildningsarbetet finns nästan alltid, även när det väsentliga är deltagarnas musicerande, en medveten strävan att genom arbetet låta individen förvärva och därmed låta fortleva kulturarvet inom musiken. I detta har mer och mer kommit att även innefattas inte bara den inhemska folkmusiktraditionen u t a n också i viss m å n det bästa inom jazz och äldre populärmusik. Men i den m å n denna musikskatt blir ett studieföremål och en källa till estetisk upplevelse, minskas också dess möjligheter att fungera som ren bruksmusik. Med detta ord menas inte det, som innefattas i det tyska uttrycket »Gebrauchsmusik», som betyder god musik för icke yrkesmässigt musicerande, utan musik, som tillfredsställer enklare funktioner, som dans och underhållning för mindre avancerade lyssnare. För dessa behov har våra dagars musikindustri genom de tekniska resurser, som vår tid är begåvad med, kunnat producera och distribuera en strid flod av musik, som i sina sämre yttringar synes k u n n a beskrivas som en korsning mellan uttunnade jazzelement och versifierad kolorerad-veckopress-novellistik. Genom att denna kommersiella musik, alla framsteg i musikbildningsarbetet till trots, fortfarande är och troligen ganska länge kommer att förbli musiken för det stora flertalet bland medborgarna och framför allt ungdomen, får vi en tudelning av den musik, som är aktuell i vår tid. Den stora massan får sitt musikbehov tillfredsställt genom den kommersiella musiken, som ofta betecknas som »skvalmusik» i den mån den distribueras genom radio eller TV som bihangsmusik eller som non-stop-sändning av populärmusik. Ett mindretal av ungdomar och vuxna har dessutom intresse i den konstnärligt syftande musiktraditionen men kan också på samma gång räknas som konsumenter av den förut nämnda bruksmusiken, vid dans och liknande tillfällen. Lägger vi härtill den nutida seriösa musikproduktionen, som visserligen historiskt sett kan betraktas som en fortsättning av den »klassiska» musiktraditionen och som i det offentliga och av samhället understödda konsertlivet har en avsevärd plats men som genom snabbheten i förändringarna och genom mängden av experimentbetonade riktningar ändå upplevs som något för sig, h a r vi strängt taget tre olika avdelningar av för dagen aktuell musik. Det stigande musikintresset kan alltså endast till en del uppfattas som 2—621039

18 en allmän socialisering av den klassiska högre-stånd-musiken, men denna del får därför antas vara inte en övergående moderiktning utan något, som torde komma att finnas och även att utvecklas, så länge som samhället behåller sin demokratiska struktur och den klassiska musiken som ett uttryck för ett av alla accepterat kultursamhälle icke ersätts av något annat slags musik, som är lika ägnad att tillfredsställa behov av aktivitet och kontemplation. Men intresset för, eller i varje fall konsumtionen av, populär- och schlagermusik har på senare åren också ökat markant. Även här är det inte bara ökade materiella och tekniska resurser som ligger bakom, utan snarare så, att dessa resurser givit gruppdynamiska krafter tillfälle att verka. Schlager- och populärmusiken har i hög grad blivit en ungdomens angelägenhet. Det torde dock inte bara vara så, att ungdomen intresserar sig för nutida schlager som ett grupptillhörighetstecken, som ett gemensamt intresse, som binder individerna samman och visar, att de tillhör en annan generation än de äldre, och det torde inte heller förhålla sig så, att ungdomen bara lyssnar på »skvalmusiken» med ett halvt öra och bara låter intrycken glida förbi. I stället kan man många gånger märka, att denna musik verkligen tillfredsställer ungdomens behov av ljudstimulans och även av förenklade, känsloladdade livssituationer i koncentrat, som framträder i texterna, samtidigt som den är en bruksmusik för dans och samvaro. Även om man måste beklaga, att samhällsägda organ, som Sveriges Radio, gått längre i att tillgodose dessa behov, än vad som synes ha varit nödvändigt, så torde man få acceptera det faktum, att det finns ett behov hos ungdomen och även många äldre av rytmiskt och melodiskt och även textligt enkla mönster, som den konstnärliga musiktraditionen inte kan tillgodose. Det betänkliga i denna bruksmusik ligger inte i att många lyssnar på den och att ungdomar där finner ett grupptecken och ett gemensamt intresse utan i tre andra förhållanden. För det första att detta slags musik inte ger vare sig stimulans eller möjligheter till eget musicerande utan inskränker aktiviteten till ett lyssnande. För det andra, att denna musik genom sin kommersiella karaktär måste inskränka sig till enkla mönster och dimensioner både musikaliskt och textligt och att den därför inte bjuder på några sådana möjligheter till utveckling, som bör finnas för individens musikerfarenheter lika väl som beträffande andra kulturområden. För det tredje att denna musik visserligen är tonal och därmed har förbindelse med den västerländska konstmusiken, men i övrigt i fråga om klangideal har så föga gemensamt med denna, att en fortsatt utveckling mot ett intresse för den »klassiska» musiken och dess nutida fortsättning i den moderna seriösa musiken inte är självklar. Funnes inte den nutida musikbildningsverksamheten med dess starka inslag av ungdom och dess möjligheter till musicerande, skulle den nutida schlagerkulturen hos ungdomen föra in i en återvändsgränd, ur vilken endast ett mindretal under gynnsamma omständigheter skulle finna vägen till den klassiska och nutida seriösa musikens u p p levelse- och aktivitetsmöjligheter.

19 Det är inte utan vidare självklart, att alla former av äldre kulturverksamhet skall hållas levande och föras vidare. Vi har i vår tid många exempel på hur kunskapsstoff och konstyttringar, i och för sig värdefulla, från gångna tider, inte kan tas med i det nutida bildningsinnehållet därför att det finns annat, som i första hand måste och bör läras. Men då har det i alla fall gällt äldre områden, som bytts ut mot andra av samma art. Det har gällt urval av fakta i historia eller litteraturhistoria, utbyte av ett språk mot ett annat, förskjutning av tyngdpunkterna inom fysiken och kemin, etc. Det är inte ens självklart, att kulturarvet inom musiken i all framtid skall bestå av samma slags musik, som vi idag betraktar som självklar i sammanhanget. Det är tänkbart, att i en framtid vår tids musikskapande har blivit så var mans egendom, att Beethoven och Mozart kommer att vara svåra att förstå för gemene man. Men ett sådant framtidsperspektiv får inte föranleda en relativism, som säger, att eftersom det inte är säkert, att de stora verken kommer att vara aktuella för all framtid, så finns det ingen anledning att ta dem och den konstnärligt och etiskt syftande musiktraditionen så allvarligt. Musikbehovet kan väl lika bra tillfredsställas med enklare och folkligare medel. Men det är inte själva musikverken, som i detta sammanhang är det väsentliga, utan just den konstnärliga kvaliteten i de verk som bjuds, och den inverkan, som verk med sådana egenskaper har på lyssnare och utövare. Blir de antydda förskjutningarna av uttrycksmedlen så småningom en realitet, får såväl det obligatoriska skolväsendet som det fria och frivilliga musikbildningsarbetet ändra på urvalet av det bildningsstoff, som bjuds. Men vad som en kulturnation inte kan tillåta sig är, att begränsa de musikaliska upplevelsemöjligheterna för den stora massan av medborgare till det musikförråd, som levereras av den kommersiella musikindustrien med dess stereotypi, andliga troftighet och passiva konsumtionsformer. Endast i den mån det skapas möjligheter att få aktivt musicera och genom detta en attityd utbildas hos ungdomen, att det k a n vara en sak även för denna att gå vidare och erövra nya områden av tonande mönster, kan den enorma kraften och förförelsen hos musikindustriens produkter motverkas och schlagerintresset reduceras till vad del bör vara — en övergångsföreteelse hos de flesta på vägen till ett aktivt intresse för det bästa och mest personlighetsuppbyggande i västerländsk musik. Samhällets stöd åt den musikaliska bildningsverksamheten är dock inte bara betingad av att samhället inom ramen för sina resurser bör stödja alla legitima individuella behov, vilket har varit utgångspunkten i ovanstående framställning, utan också av att den musikaliska bildningsverksamheten i och för sig är ett intresse för ett samhälle. Det klassiska musikarvet har blivit en bärare av värderingar, som måste ses som väsentliga inte minst i ett demokratiskt samhälle. Värdet för sammanhållning och förståelse inom en nation och mellan nationer av en gemensam musikskatt, ett gemensamt uttrycksmedel, inför vars manifestationer alla kan samlas i en likartad känsloupplevelse, kan svårligen överskattas. Därtill kommer, att den klassiska mu-

20 siktraditionen med dess nyproduktion ger möjligheter till ett aktivt musicerande, varvid särskilt samspelet i grupp har socialt fostrande värden och verkan, alltför välkända för att här behöva närmare analyseras. För lösandet av ungdomens fritidsproblem ger musikintresse och musicerande rika möjligheter. Det är en ofta gjord iakttagelse, att i grupper och klasser och skolor, som binds samman av konstruktiva aktiviteter och intressen, uppstår positiva attityder från elevernas sida till skola och kamrater. Detta ger en gynnsam jordmån för såväl studier som personlighetsfostran. Musiken har här stora möjligheter att vara en sådan aktivitet och att skapa sådant gemensamt intresse, att bli en gemensam upplevelsekälla, som binder individerna samm a n i känslan av att tillsammans äga något värdefullt. Bland annat kan m a n här visa på erfarenheterna från Stockholms musikklasser. För att komma med i en sådan gemenskap behöver dock icke var och en nödvändigtvis själv aktivt musicera, blott musiken utövas på ett sådant sätt, att de lyssnande känner prestationerna som ett uttryck för den egna gruppen. F r å n amerikanskt skolväsen kan ges en mångfald exempel på att musiken kan spela en sådan roll i skolan. Sammanfattningsvis kan sägas, att våra dagars musikintresse är uttryck för legitima behov hos individerna, men att det behövs åtgärder från samhällets sida för att dessa behov skall kunna få utvecklingsdugliga och utvecklingsbefrämjande medel för sin tillfredsställelse. Samtidigt är dagens växande musikliv ett uttryck för en växande social homogenisering, men där situationen inrymmer stora faror för att en ekonomisk och social utjämning också skall åtföljas av en regression mot en onödigt låg medelnivå ifråga om musiksmak och därmed försvårade möjligheter för den enskilde att finna glädje i livsberikande och traditionsanknytande musikformer. Ingen konstart har sådana stora sociala möjligheter som musiken. Inget samhälle har heller råd att försumma den musik, som är en bärare av samhällets och kulturkretsens bästa traditioner och värderingar.

KAPITEL I I I

D e t frivilliga m u s i k b i l d n i n g s a r b e t e t s n u v a r a n d e

omfattning

Musikledarutredningen (MLU) har enligt direktiven bl. a. att söka klarlägga »det frivilliga musikbildningsarbetets» nuvarande omfattning och utvecklingstendenser för att utifrån detta söka fastställa behovet av lärare och handledare för denna verksamhet. Ett siande om utvecklingstendenser och framtida lärarbehov är alltid vanskligt, det har lärarprognoser för olika stadier av skolväsendet bevisat upprepade gånger. Uppgiften på den frivilliga musikbildningens område är än vanskligare inte minst med tanke på att m a n på detta område ännu har att r ä k n a med en lång period av dynamisk utveckling. Men inte heller den första delen av uppgiften, en kartläggning av det frivilliga musikbildningsarbetets nuvarande omfattning, låter sig göras exakt. 1947 års musikutredning (MU) fann det t. ex. helt ogörligt att få ens en ungefärlig uppfattning om detta. Sedan dess har en viss strukturering av musikbildningsfältet ägt rum, och vissa områden därav låter sig väl i dag med någorlunda exakthet kartläggas. Det framgår av direktiven, att begreppet »det frivilliga musikbildningsarbetet» icke avser någon begränsning till den verksamhet, som sedan gammalt inryms i termen »det fria och frivilliga folkbildningsarbetet», utan jämväl avser den utbildningsverksamhet, som exempelvis förekommer vid de s. k. kommunala musikskolorna eller i andra frivilliga sammanslutningar samt den i kommunal regi bedrivna frivilliga skolmusiken. Däremot har direktiven icke gett anledning till att behandla den inom skolans ram bedrivna obligatoriska musikundervisningen. Det är icke lätt att dra någon skarp gräns mellan musikbildning och musikutbildning. Utredningen menar dock, att det är möjligt och i vissa avseenden nödvändigt att grovt indela musikbildningsfältet i två huvudsektorer, den ena huvudsakligen sysslande med musikutbildning, den andra med musikbildning. Det är vidare svårt att dra en bestämd gräns mellan ett sysslande med musik, som har studie- eller bildningskaraktär, och det som enbart syftar till att skänka förströelse, något som redan 1944 års folkbildningsutredning påpekade (SOU 1948: 30, s. 18). E n individ, som regelbundet deltager i någon musikalisk aktivitet, och dit r ä k n a s även konsumerandet av musik, kan knappast undgå att så småningom få sin förståelse för de musikaliska värdena vidgad och fördjupad, även om det primära motivet till aktiviteten vore att erhålla förströelse. På samma

22 sätt förhåller det sig med musicerande i religösa sammanhang, där aktiviteten primärt är inriktad på uppbyggelse. Det skulle därför finnas anledning, menar kommittén, att i en inventering av det frivilliga musikbildningsarbetet inte bara ta med den verksamhet, som av utövarna eller bakomstående organisationer direkt betecknas som studie- eller bildningsverksamhet, utan även all musikverksamhet, som bedrives någorlunda regelbundet och vars målsättning och arbetsformer icke alltför mycket skiljer sig från den målsättning och de arbetsformer, som är förhärskande i de mer studie- och bildningscentrerade verksamhetsformerna. Då kommittén likväl avstår från detta, sker det med hänvisning till att befattningshavarna inom denna sektor som regel icke är att betrakta som musikpedagoger i egentlig mening. Inom organisationer som Sveriges körförbund, Svenska sångarförbundet, Sveriges kyrkosångarförbund, Sveriges orkesterföreningars riksförbund m. fl. föreligger icke direkt ett behov av musikpedagoger för verksamhetens bedrivande. Där ställs i första hand krav på framträdande konstnärliga och tekniska färdigheter hos ledaren. Ofta sker rekryteringen av ledare från den egna organisationen eller också anlitas en skicklig fackmusiker utifrån. Några krav på pedagogisk utbildning ställes sällan på dessa personer, som till allra största delen h a r ledarsysslan som en bisyssla under en eller ett par kvällar i veckan. MLU menar därför, att det ledarbehov, som föreligger inom ovannämnda och liknande organisationer icke direkt berörs av utredningsuppdraget. Detta hindrar naturligtvis icke att de musikpedagoger, som i andra sammanhang kan vara behövliga, i görligaste mån bör utbildas med tanke på att de som bisyssla skall kunna åtaga sig ledarbefattningar i körer och orkestrar av skilda slag. Vid den inventering, som MLU företagit av den nuvarande studie- och bildningsverksamheten på musikens område, undantages sålunda den inom skolans ram bedrivna ordinarie musikundervisningen och ovannämnda amatörmusikaliska verksamhet. Dessutom har den verksamhet, som bedrives av privatpraktiserande musiklärare, undandragit sig utredningens kontroll. Många av dessa privatpraktiserande lärare har huvuddelen av sin verksamhet förlagd till någon skola, musikskola eller bildningsförbund. Proportionerna mellan lärarnas undervisning i institutioner och privat växlar dock starkt. Eleverna dras i allt större utsträckning mot institutionsundervisning icke minst av ekonomiska skäl, då ju undervisningen i frivillig skolmusik, kommunala musikskolor och studieförbundens musikcirklar oftast ställer sig avsevärt billigare än privatundervisning. Privatundervisning försiggår dock r u n t om i landet i icke ringa utsträckning på alla undervisningsnivåer. Mycket av den allra bästa undervisningen på kvalificerad nivå torde ske privat. De privatpraktiserande musiklärarna har ibland slutit sig samman till fackorganisationer. Svenska pianolärareförbundet är med sina drygt tvåhundra medlemmar en av de större av dessa. Förbundet har till uppgift att verka för höjandet av pianoundervisningens kvalitet och att söka skapa större förståelse för denna

23 undervisnings betydelse hos allmänheten. För inträde i pianolärarförbundet krävs pedagogexamen från vissa läroanstalter med höga vitsord i metodik och solistspel. Erkänt framstående pedagoger blir medlemmar utan prov, övriga sökande utan fastställda examina, kan få inträde efter prov inför en av förbundet utsedd prövningsnämnd. Svenska sång- och talpedagogförbundet med drygt h u n d r a medlemmar utövar även kontroll över medlemmars kvalifikationer. Sångundervisningen bedrives i större utsträckning än instrumentalundervisningen privat. Ett trettiotal yngre sång- och talröstpedagoger är sammanslutna till Sveriges yngre sångpedagogers förbund, varav majoriteten är verksamma i Stockholmstrakten. I Göteborg verkar Musikpedagogiska sällskapet i Göteborg med c:a 100 medlemmar. Dessa organisationer och sammanslutningar bedriver viss kvalificerad kursverksamhet för medlemmarnas egen fortbildning. Någon tillnärmelsevis fullständig och pålitlig statistik beträffande omfattningen av studie- och bildningsverksamheten på musikens område i Sverige existerar icke för närvarande. De många olika typerna av h u v u d m ä n för musikbildningsverksamhet och den ovan påtalade svårigheten, då det gäller definition av vad som skall räknas in under studie- och bildningsverksamhet, bidrar till svårigheterna, då det gäller att få ett grepp om den totala omfattningen av det frivilliga musikbildningsarbetet i landet. Inom vissa områden eller sektorer av denna verksamhet har det sedan länge funnits kontinuerlig statistik rörande den totala omfattningen av verksamheten. Så t. ex. har skolöverstyrelsen årligen rapporterat antalet musikcirklar i de studieförbund som åtnjuter statsbidrag. Stadsförbundet har vidare i samband med löneförhandlingar o. d. sporadiskt insamlat uppgifter om den musikbildningsverksamhet, som åtnjutit kommunalt stöd. Som utgångspunkt för en prognos av det framtida lärarbehovet för den frivilliga musikbildningsverksamheten, har kommittén sökt analysera det nuvarande tillståndet och utvecklingstendenserna inom de två huvudsektorerna av musikbildningsfältet, den kommunala musikbildningsverksamheten och studieförbundens musikcirkelverksamhet. Musikbildningsverksamhet

i kommunernas

regi

De enskilda kommunerna har sedan länge på många sätt visat intresse för musikverksamhet i olika former, ett intresse, som ofta resulterat i ekonomiska bidrag till den frivilliga musikbildningsverksamheten. Storleken av denna »kommunala stöttning» av musikverksamheten beräknades 1957 till 13 miljoner kronor. De första kommunala bidragen utgick till folkbildningsorganisationer för anordnande av musikcirklar, till körer och instrumentalensembler för deras verksamhet etc. På senare tid finner man ofta, att kommunerna genom egna organ och institutioner tagit ledningen

av det frivilliga musikbildningsarbetet på orten. Man kan här urskilja två huvudformer av kommunernas egen musikbildningsverksamhet: a) frivillig skolmusik b) kommunala musikskolor På vissa orter förekommer en tredje form av kommunalt initiativ på rnusikbildningsområdet: c) kommunala musikledare Frivillig musikbildningsverksamhet i kommunernas regi har tidigare varit föremål för 1944 års folkbildningsutrednings uppmärksamhet (SOU 1948: 30). Man hävdar där, att en förändrad syn på musikens värde och nya aspekter på dess plats i det folkliga bildningslivet, tillsammans med nya musikpedagogiska metoder, drivit fram lokala initiativ av annan art än tidigare existerande. De nya verksamhetsformer, som man syftar på, kallas i utredningen för »folkliga musikskolor» eller »folkmusikskolor». Den fortsatta beskrivningen ger dock vid handen att man därmed avser dels den verksamhet, som vi här kallar a) frivillig skolmusik, dels den verksamhet, som bedrives i s. k. b) kommunala musikskolor, antingen de drivs i anknytning till något studieförbund eller de drivs i kommunens egen regi. Frivillig skolmusik Många kommuner har vid den obligatoriska skolan ordnat någon form av frivillig undervisning i sång eller instrumentalmusik eller skapat möjligheter för eleverna att frivilligt deltaga i körer och orkestrar. Frivillig skolmusik avser sådan verksamhet, som helt eller delvis bekostas av kommunen och där huvudmannaskapet åvilat någon kommunal instans. Hit hör således icke den frivilliga instrumentalundervisning, som sedan länge funnits vid realskolor och gymnasier. Den senare instrumentalundervisningen har bedrivits inom ramen för musiklärarens ordinarie tjänstgöringsskyldighet med en timme för varje fullbordat 50-tal elever. Undervisningen skall enligt de metodiska anvisningarna företrädesvis ges på violin, piano, orgel, orgelharmonium, violoncell eller altviolin. I undervisningen kan elever med »större musikaliska förutsättningar» deltaga. Uttagning till denna undervisning skall ske genom prövning, vars utformning icke närmare regleras. Varje elev, som deltager i denna instrumentalundervisning, skall ha minst 15 minuters undervisning per vecka. Denna form av musikbildningsverksamhet får naturligtvis icke förbises när det gäller en prognos av lärar- och instruktörsbehovet för den frivilliga musikbildningsverksamheten i Sverige. Skolberedningen har i sitt betänkande SOU 1961: 30 föreslagit, att bestämmelsen om en timme för varje fullbordat 50-tal elever skall gälla även för grundskolan från och med årskurs 4. I sitt remissyttrande på detta betänkande har SÖ föreslagit en timme per klass d. v. s. ungefär en timme instrumentalmusik för varje 30-tal elever. Departementschefen stannade dock vid att föreslå, att den frivilliga instrumentalundervisningen bör förekomma i grundskolan i samma omfattning

25och efter väsentligen samma grunder, som för närvarande gäller för den treåriga realskolan. Detta blev även riksdagens beslut. Även detta torde dock medföra, att man på många orter måste anlita lärare från en kommunal musikskola eller liknande för att täcka det ökade behov av speciallärare i instrumentalundervisningen, som beslutet kommer att medföra. Kostnaderna för den frivilliga instrumentalundervisningen vid fullt u t byggd nioårig skola beräknas till i runt tal 3,5 miljoner kr. Kommunernas egen verksamhet på detta område, som vi alltså benämner »frivillig skolmusik» och som står under ledning av skolstyrelsen eller del därav, har, under i huvudsak de tre senaste decennierna, utvecklats i anknytning till folkskolorna. Sådan frivillig skolmusik har på en del orter vuxit fram ur ett enskilt kantor-, lärar- eller skolledarinitiativ. På andra orter har privatpersoner eller sammanslutningar utanför skolan tagit initiativet. I Stockholm startades exempelvis 1905 på privat initiativ och med blåsinstrument skänkta av en privatperson, musikundervisning för ett antal gossar i Katarina södra folkskola. Verksamheten i folkskolornas egen regi har med början 1914 ständigt ökat i omfattning, och läsåret 1957/58 var icke mindre än 40 gossmusikkårer i verksamhet i Stockholm. Skolornas frivilliga musikverksamhet utvidgades 1941 till att omfatta även stråkinstrument, och 1958 fanns det möjlighet för eleverna i 49 av stadens skolor att deltaga i stråkundervisning. Då förhållandena på musikbildningsområdet i Stockholm bedömts vara alltför speciella, ingår data för Stockholm ej i beskrivningen av musikbildningsverksamheten i kommunernas regi. I Malmö startades i början av 1940-talet i blygsam skala frivillig musikundervisning av några intresserade folkskollärare. De samlade elever utanför ordinarie schematid till övningar på blockflöjt och tonett. Först i och med att musikkonsulenten vid stadens folkskolor år 1949 tog initiativet till Malmö folkskolors musikskola, fick den frivilliga musikundervisningen i Malmö större omfattning. Läsåret 1957—58 var elevantalet uppe i 3 118, varav 174 undervisades individuellt i piano-, flöjt-, violin-, violoncell- eller klarinett, och 1 528 elever undervisades i grupp i piano-, violin-, klarinett-, mässingsinstrument-, mandolin -eller blockflöjtspelning. Dessutom deltog i s. k. förberedande musikundervisning 1 216 elever, fördelade på 49 grupper. Det kommunala anslaget till verksamheten var detta år 27 000 kronor. Den ort, där den frivilliga skolmusiken omfattar den största procenten av barn i den obligatoriska skolan, är Eskilstuna. Där deltog i den frivilliga skolmusikverksamheten under verksamhetsåret 1959/60 drygt 60 % av hela antalet elever i folkskolans årskurser 1—9. Verksamheten började i ABF:s regi, där den entusiastiske folkskolläraren och musikdirektören John Norrman redan i början på 1930-talet startade med gruppundervisning i instrumentalmusik, först för vuxna elever och så småningom även för barn. Målsättningen för verksamheten i Eskilstuna har varit en bred musikundervisning, en strävan att ge alla, som så önskat, en musikalisk grund för fortsatta studier. I linje härmed eftersträvade man redan från början att göra all musikundervisning kostnadsfri och att starta med ett billigt instrument, som låg inom var mans ekonomiska räckhåll. Man stannade i Eskilstuna för blockflöjten som första grundläggande hjälpmedel för inhämtandet av elementär musikkunskap och som instrument i ett enkelt sammusicerande.

26 Alla barn som så vill får från och med andra terminen i årskurs 1 börja spela blockflöjt och sedan fortsätta med detta instrument i 3 terminer, övningarna omfattar spelning av enkla melodier efter noter, notkunskap, takt, rytm- och gehörsövningar. Vid den tredje terminens slut prövas varje elev och får välja instrument för fortsatt undervisning. Om färdigheten och gehöret nått tillräcklig utveckling, inordnas eleven från och med det tredje skolåret i den mera avancerade undervisningen. De elver, som ej bedömes mogna att börja i den ordinarie musikundervisningen, hänvisas till ytterligare en termins blockflöjt eller rekommenderas att spela mandolin. När eleverna nått tillräcklig instrumentell färdighet, får de tillfälle till sammusicerande med andra ungdomar. Toppen på orkesterverksamheten är skolsymfoniorkestern och Eskilstuna ungdomsorkester, vilken framträtt i åtskilliga krävande sammanhang vid stadens festligheter och även företagit musikresor till Norge och Danmark. Under 1930-talet bedrevs, som ovan sagts, verksamheten i ABF:s regi, men redan 1941/42 överfördes den till folkskolan och erhöll ett anslag på 3 000 kronor. Under detta verksamhetsår omfattade undervisning 90 elever fördelade på 4 lärare. Läsåret 1946/47, alltså efter fem år, hade verksamheten vuxit till 40 grupper med tillsammans ca 350 elever, och anslaget hade då ökat till 30 000 kronor. Efter ytterligare en fem-års-period hade verksamheten 1951/52 en omfattning av 2 125 elever fördelade på 349 grupper för att vid slutet av nästföljande femårsperiod vara uppe i 4 171 elever i 926 grupper. I de senaste årens siffror ingår även 450 å 500 elever från de högre skolorna i staden. Dessa elever har inte kunnat beredas instrumentalundervisning i sina nya skolor och därför fått fortsätta i folkskolans frivilliga musikundervisning, där de en gång börjat. Verksamheten under redovisningsåret 1959/60 har omfattat 960 grupper med tillsammans 4 085 elever, och därtill kom frivillig körsång med 252 elever uppdelade på 8 körer. Sistnämnda år deltog således sammanlagt icke mindre än 4 337 elever i den frivilliga skolmusiken i Eskilstuna. Fördelningen av de i instrumentalmusik deltagande eleverna framgår av tabell 1. Tabell 1. Deltagare

i Eskilstunas

skolors frivilliga

Instrument Fiol Violoncell Kontrabas Träblåsinstrument Bleckblåsinstrument Piano Gitarr Mandolin Dragspel Trummor & slagverk Blockflöjt Samspel Summa

musikunderuisning

1959160 Antal grupper

Antal elever

Procent

140 16 7 100 52 228 32 61 81 10 187 46 960

440 52 22 354 194 915 118 315 341 42 1292

10,8 1,3 0,5 8,7 4,8 22,4 2,9 7,7 8,3 1,0 31,6

4 085

D e n frivilliga s k o l m u s i k e n b ö r j a d e , s o m delvis f r a m g å t t a v o v a n s t å e n d e , ofta i b l y g s a m s k a l a s o m n å g r a t i m m a r s frivillig m u s i k u n d e r v i s n i n g i a n s l u t n i n g till s k o l a n s v e r k s a m h e t i övrigt.

27 Under 1940- och 50-talen har denna typ av kommunal musikbildningsverksamhet ökat. Någon samlad bild av utvecklingen under dessa år i landet i dess helhet har man tyvärr icke. Ett landsomfattande enkätmaterial om den frivilliga skolmusiken insamlades dock 1952 av skolöverstyrelsens musikkonsulent fil. lic. Arne Aulin. Materialet har sedermera bearbetats av kommitténs sekreterare och redovisas här i tabell 2. Denna enkät arbetade med skolkommunen som enhet (dåvarande överlärar distrikt). Samtliga landets 1035 skoldistrikt besvarade enkäten. Som framgår av tabell 2 förekom i början på 1950-talet frivillig skolmusik på enklare instrument i 25 % av landets 1 035 skoldistrikt, och mer kvalificerad frivillig skolmusik i 39 % av landets skoldistrikt. Materialet ger tyvärr icke någon belysning av frågan om hur många elever som är engagerade i frivillig skolmusik och ej heller hur många lärare som på heltid eller deltid sysselsätter sig inom denna sektor av det frivilliga musikbildningsarbetet. Tabell 2 ger illustration av den kraftiga variation, som förelåg i kommunernas frivilliga skolmusikverksamhet. Så visar det sig t. ex., att nära 60 % av skoldistrikten i Södermanland hade en frivillig musikverksamhet på enklare instrument, under det att sådan verksamhet icke förekom i mer än 3 % av distrikten i Västerbotten och helt saknades i Norrbotten. Tabell 2. Förekomsten av frivillig skolmusik läsåret 1951152

Län

B Stockholms C Uppsala D Södermanlands E Östergötlands F Jönköpings G Kronobergs H Kalmar I Gotlands K Blekinge L Kristiansstads M Malmöhus N Hallands O Göteborgs o. Bohus P Älvsborgs R Skaraborgs S Värmlands T Örebro U Västmanlands W Kopparbergs X Gävleborgs Y Västernorrlands . . . Z Jämtlands AC Västerbottens BD Norrbottens Hela riket 1 2

Antal Spel av enk- Underv. på Distrikt Distrikt Distrikt med överlä- la instr. på mer kvali- där körmed fackmusik sång rardi- barnens fri- fic. instrufinns 1 konsulent' lärare i sång ment 1 strikt tid 1 55 25 39 47 54 43 50 14 25 58 72 39 43 67 55 51 33 28 49 45 43 35 35 30

25 16 59 13 20 14 14 14 24 24 25 13 9 33 13 49 36 57 51 27 23 26 3 0

56 48 51 31 26 16 16 43 44 28 35 36 14 31 31 66 45 79 51 40 53 60 17 33

47 36 49 40 33 37 32 14 24 19 22 23 16 27 18 35 36 54 41 58 21 29 20 30

32 Uttryckt i % skoldistrikt av hela antalet distrikt i länet. Uttryckt i absoluta tal.

2 0 3 3 0 1 2 0 0 1 1 3 1 0 0 5 2 5 2 2 4 2 0 0 39=3,8 %

6 1 2 2 2 0 1 0 1 4 8 2 1 0 2 2 3 0 1 0 3 0 0 1 42 = 4 %

28 Lika kraftig är variationen beträffande mer kvalificerad frivillig skolmusik, där hela 79 % av Västmanlands skoldistrikt h a r sådan verksamhet, medan endast 14 % av distrikten i Göteborgs o. Bohus län har sådan verksamhet. MU konstaterar i sitt betänkande (SOU 1 9 5 4 : 2 ) : »Inom folkskolan har under senaste år med hjälp av kommunala anslag organiserats frivillig musikundervisning i en redan avsevärd omfattning». Det är dock uppenbart i tabell 2 att tillgången till sådan musikundervisning var synnerligen ojämn i landet och att mer än 60 % av landets skolkommuner saknade sådan musikundervisning i början av 1950-talet. Många bevis finnes för att denna sektor av musikbildningsarbetet vuxit mycket i omfattning under 1950-talet, och MLU menar, att mycket talade för nödvändigheten att medelst förnyade enkäter få ett säkrare grepp om nuläget, som utgångspunkt för beräkning av antalet lärartimmar och en prognos rörande antalet behövliga lärare och instruktörer för denna del av musikbildningsverksamheten. Denna enkät skulle då i främsta rummet sikta till att ge MLU upplysning om antalet engagerade elever och lärare, om nuvarande och förväntade behov av lärartimmar. MLU genomförde i oktober-november 1960 en enkät, som via länsskolnämnderna tillställdes samtliga skolkommuner i landet, och som tog upp frågor rörande omfattning och organisationen av skolkommunens frivilliga skolmusikverksamhet jämte frågor rörande de i denna verksamhet engagerade lärarnas meriter. Utformningen av frågeformuläret framgår av bilaga 1. Fullständiga uppgifter infordrades endast av de skolkommuner, där frivillig, av skolmyndighet organiserad och bekostad musikundervisning ägde rum under läsåret 1959/60. Beträffande kommuner, där annan typ av frivillig musikbildning står ungdomar i skolåldern till buds, skulle detta anmärkas under rubriken »övriga upplysningar». Ur denna undersökning h a r Stockholms stad uteslutits, eftersom förhållandena på musikbildningsområdet där nyligen varit föremål för speciell utredning och i samband därmed beräkning av lärarbehovet verkställts. (Se bilaga 2.) Tabell 3 utgör en sammanfattning av resultaten från MLU:s länsskolnämnd-enkät 1960 med avseende på antal kommuner med frivillig musikundervisning. Frivillig skolmusik förekom 1959/60, som framgår av tabell 3, i nära 50 % av landets skolkommuner. Variationsvidden i %-tal engagerade kommuner i olika län är fortfarande rätt stor. Icke något län har dock mindre än 22 % av skolkommunerna inbegripna i en frivillig skolmusikalisk verksamhet. Den intensivaste verksamheten på denna sektor av musikbildningsverksamheten bedrives i Södermanland, där icke mindre än 90 % av de 39 skolkommunerna har frivillig skolmusik.

2S Tabell 3. Länsskolnämndsenkäten K o m . ansl. per in v.

Län B Stockholms C Uppsala D Södermanlands E Östergötlands F Jönköpings G Kronobergs H Kalmars I Gotlands K Blekinge •' L Kristianstads M Malmöhus N Hallands O Göteborgs o. Bohus P Älvsborgs R Skaraborgs S Värmlands T Örebro U Västmanlands W Kopparbergs X Gävleborgs Y Västernorrlands Z Jämtlands AG Västerbottens BD Norrbottens Hela riket

1960 Antal skol- Antal d:o — kommuner m e d instr.m.

0:80 1:45 4:18 0:49 0:49 0:27 0:22 1:09 0:45 0:46 0:22 0:10 0:10 0:75 0:18 1:47 0:87 0:78 1:94 0:52 1:23 0:78 0:19 0:31

53 25 39 47 54 43 50 14 25 58 71 39 44 67 56 51 31 27 49 41 44 35 33 30

0:65

21 19 35 12 16 14 11 9 11 30 24 9 10 44 12 43 19 17 38 19 27 16 10 12 478

0/

„

40 76 90 26 30 33 22 64 44 52 34 23 23 66 21 84 61 63 78 46 61 46 30 40 47

En jämförelse mellan tabellerna 2 och 3 visar alltså, att antalet skolkommuner, som engagerar sig i frivillig skolmusikverksamhet, ökat under 1950talet och att för närvarande omkring halva antalet skolkommuner ger möjlighet för eleverna att deltaga i någon form av instrumentalundervisning på fritiden. En analys län för län ger intryck av att de regioner, som redan i början av 1950-talet hade frivillig skolmusik i någon större omfattning, ökat mer än de län, som i 1952-års undersökningen kunde betecknas som torftiga i vad avser frivillig skolmusik. Så har exempelvis i Uppsala län antalet kommuner med frivillig skolmusik ökat från 48 % 1952 till 76 % 1959/60, Södermanland från 51 % till 90 %, Kopparbergs län från 51 % till 78 % medan Östergötlands län minskat från 31 % till 26 %, Skaraborgs från 31 % till 21 %. Den procentuella nedgången i vissa län i antalet kommuner, där någon form av frivillig skolmusik bedrives, kan tänkas bero på att vissa skolkommuner under tiden 1952—1959 i stället för frivillig skolmusik inrättat självständig kommunal musikskola. En annan faktor, som försvårar tolkningen är sammanläggningen av två eller flera mindre skolkommuner till en större skolenhet. Huvudtendens tycks vara, att i län, som redan i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet visade ett påtagligt intresse för den frivilliga skolmusikverksamheten, där har detta intresse i regel vidmakthållits och har

30 Tabell 4. Länsskolenämndsenkäten

Folkmängd 1/6—60

Län

B Stockholms C Uppsala D Södermanlands E Östergötlands F Jönköpings G Kronobergs H Kalmar I Gotlands K Blekinge L Kristianstads M Malmöhus N Hallands O Göteborgs o. Bohusl P Älvsborgs R Skaraborgs S Värmlands T Örebro U Västmanlands W Kopparbergs X Gävleborgs Y Västernorrlands Z Jämtlands AG Västerbottens BD Norrbottens Hela riket

Antal Antal skolskolkorn. pliktiga 1959/60 barn

angående

Antal elever som deltog i Sång

instr. musik

Summa

446 101 166 834 225 935 358 458 283 980 159 311 236 606 55 051 144 568 257 265 622 081 169 368 619 697 373 744 249 738 291155 261 446 229 960 286 215 294 038 288 231 141 416 240 354 261 884

53 25 39 47 54 43 50 14 25 58 71 39 44 67 56 51 31 27 49 41 44 35 33 30

55 030 19 455 26 448 42 757 32 231 17 989 25 408 6 634 15170 29 805 67 472 19 311 68 023 40 931 27 829 31184 28 861 28 456 31553 34 411 34 929 17 009 30 464 37 996

575 242 614 643 602 529 422 60 203 470 2 022 353 1317 1074 232 540 849 554 523 536 291 107 71 132

2 578 1916 7 994 1583 1374 509 521 522 592 1734 3 889 315 1900 4 419 920 3 885 1967 1456 4 672 1528 3 095 932 818 1176

3153 2158 8 608 2 226 1976 1038 943 582 795 2 204 5 911 668 3 217 5 493 1152 4 425 2 816 2 010 5195 2 064 3 386 1039 889 1308

6 663 436

769 356

12 961

50 295

63 256

i de flesta fall resulterat i en ökning av antalet skolkommuner med frivillig skolmusik. Om man till antalet kommuner med frivillig skolmusik i landet (478) lägger de 107 kommuner, som enligt tillgängliga uppgifter vid denna tid hade en kommunal musikskola, finner man således, att totala antalet kommuner med frivillig musikbildningsverksamhet i kommunernas egen regi under läsåret 1959/60 var 585 eller 57 % av landets skolkommuner. Siffran 57 % får då betraktas som ett maximivärde, eftersom det i vissa skolkommuner förekommer både frivillig skolmusik och en kommunal musikskola. Kolumn 2 i tabell 3 illustrerar de stora differenser som föreligger mellan olika län beträffande kommunalanslagens storlek. I Södermanland, som enligt ovanstående intar en särställning då det gäller musikutbildningsverksamhet, satsar man icke mindre än kronor 4: 18 per innevånare till frivillig skolmusik. Inget annat län kommer över 2 kronor. Närmast kommer Kopparbergs län med kronor 1: 94, Värmlands län kronor 1: 47 och Uppsala län kronor 1: 45 medan man i Hallands län och Göteborgs o. Bohus län endast satsar 10 öre per innevånare till frivillig skolmusik. Svagheten med denna metod att ange omfattningen i musikbildningsverksamheten ligger givetvis i den stora variationen i storlekshänseende mellan

:n frivillig skolmusik 1959160 Speciellt an-

Lärare i länet som på fritid undervisade i

ställda musiklärare i sång1

musik1

Elevavgifter

Kommunalt anslag

sång

musik

a

b

a

b

9 5 11 8 11 9 8 1 6 10 30 2 2 27 6 7 12 13 18 7 3 2 2 2 211

28 9 64 25 13 11 10 5 15 35 43 4 8 66 42 18 38 29 54 24 12 5 22 6 586

1 4 2 — — — 3 — — _ 11 — — _ — — — 1 — 1 1 — 1 — 25

2 5 3 2 4 3 2 — 2 10 12 1 1 2 1 3 3 5 4 2 4 — 1 1 73

8 13 14 13 — 1 2 _ — 1 1 1 2 4 — 20 5 3 12 4 9 4 1 1 119

85 29 126 38 45 15 19 19 13 48 93 6 13 89 17 65 31 46 145 40 52 21 19 31

123 381 57 309 49131 24 853 7 815 5 802 10 024 3135 21732 53 615 2 460 14 476 100 168 10 770 69 329 19 057 55 309 111216 26181 49 476 42 249 15 253 15110

358 764 241 710 945 300 175 327 137 766 42 605 51888 59 820 65 280 119 274 137 625 16 357 62 024 280 407 45 861 428 061 228 166 179 055 555 510 152 621 354 761 110 224 46 260 80 587

888 696

4 875 253

845 Statligt anslag

_ 7145 22100

— 1172 6 835

260 — 2 256 1771

500 2 349

— 4 549 13 991

— 600 87 700 2 368 1250

600 8 953 4 497 168 896

1 Kolumnen a avser heltidsanställda befattningshavare. Kolumnen b avser timanställda bejattningshavare

olika skolkommuner. Till allra största delen är det i första hand de större skolkommunerna i landet, som varit villiga att satsa på en musikbildningsverksamhet i egen regi. En bättre uppfattning av den frivilliga skolmusikens omfattning ger tabell 4, där kolumn 5 anger antal elever, som deltager i frivillig sång, och kolumn 6 antal elever i frivillig instrumentalmusik. Där framgår det, a t t endast 1,7 % av landets 769 356 skolpliktiga barn (Stockholm ej medräknat) under året 1959/60 deltog i frivillig sång och 50 295 (6,5 %) deltog i frivillig instrumentalundervisning. Tillsammans deltog sålunda 63 256 elever i någon form av frivillig skolmusik under verksamhetsåret 1959/60 eller 8,2 % av de i skolorna befintliga skolpliktiga barnen. Den frivilliga skolmusikverksamheten drog detta år en kostnad av 5 933 045 kronor, varav 4 875 453 kronor eller 82,2 % var anslag från kommunerna, 888 696 kronor eller 15 % var elevavgifter och endast 168 896 kronor eller 2,8 % var statsanslag för sådan musikundervisning som bedrevs i form av fritidsgrupper. En granskning av den frivilliga skolmusikverksamhetens omfattning län

32 för län, visar att den stora ojämnhet som kunde förmärkas i tabellerna 2 och 3 beträffande antalet skolkommuner med musikverksamhet, har sin motsvarighet i stora fluktuationer i antalet deltagande elever. I Södermanlands län deltog 32,5 % av de skolpliktiga barnen i någon form av frivillig skolmusik. Det län, som därnäst har det högsta procenttalet elever engagerade i sådan verksamhet, är Kopparbergs län med 16,5 %, Värmlands län med 14,2 %, Älvsborgs län med 13,4 % och Uppsala län 11,4 %. De län, där denna verksamhet är sämst utvecklad, är Västerbotten (2,9 % ), Norrbotten (3,4 % ) , Halland (3,5 %) och Skaraborgs län (4,1 % ) . Vid tolkning av tabell 4 måste hänsyn tas till omfattningen av det kommunala musikskolväsendet, studieförbundens musikverksamhet och privatundervisningen. Den relativt blygsamma omfattningen av frivillig skolmusikverksamhet i Stockholms län (5,7 %) kan säkert tolkas som ett uttryck för, att vi här har de flesta kommunala musikskolorna i landet. Procenten deltagande barn i Göteborg, Malmö, Norrköping och andra större städer påverkas även av privatundervisningen, som har sin relativt sett största utbredning i större städer. En analys av den frivilliga skolmusikverksamheten uppdelad på städer -fköpingar och landsbygd redovisas i tabell 5. De 769 356 skolpliktiga barnen fördelar sig tämligen j ä m n t på dessa båda grupper. 51,5 % går i skolor i städer och köpingar och 48,5 % går i landsbygdsskolor. Ungefär samma proportioner återfinner man i den grupp på 50 295 elever, som deltager i frivillig instrumentalundervisning. Städer och köpingar har 50,7 % av dessa och landsbygden 49,3 %. Detta kan dock icke tolkas så, att landsbygdsungdomarna i lika hög grad som stads- och köpingsungdomarna skulle ha möjlighet till musikundervisning på sin fritid, eftersom Stockholm ej medtagits och eftersom majoriteten av de omkring 107 kommunala musikskolorna finnes i städer och köpingar och endast i mindre omfattning på landsbygden. Frivillig sångundervisning förekommer till största delen i städerna och köpingarna, där icke mindre än 79,2 % av de 12 961 deltagarna i frivillig sång är bosatta, medan endast 20,8 % är bosatta på landsbygden. I så gott som samtliga kommuner var den frivilliga musikundervisningen Tabell 5. Antal elever i frivillig skolmusik 1959/60 Elever i den obligatoriska skolan

Städer1 och köpingar Landsbvgd Totalt 1

Stockholm ej inräknat.

Elever som deltar i frivillig Sång

Instrumental musik

Antal

%

Antal

%

Antal

%

396 480 372 876 769 356

51,5 48,5 100,0

10 266 2 695 12 961

79,2 20,8 100,0

25 491 24 804 50 295

50,7 49,3 100,0

från början avsedd uteslutande för elever i folkskolan och omfattade som regel endast gruppundervisning på blockflöjt, mandolin etc. och enkelt samspel på dessa instrument. Allteftersom verksamheten växte, breddades undervisningen till att omfatta allt fler instrument och allt större procent av de skolpliktiga barnen. Snart anmälde sig problemet med de folkskoleelever, som vid övergången till högre skolor eller efter avslutad skolgång fortfarande önskade vara med i det frivilliga musikbildningsarbetet. På vissa orter löstes frågan så, att de förutvarande folkskoleeleverna även efter avslutad folkskola fick möjlighet att fortfarande deltaga i den frivilliga skolmusiken. P å andra orter kände man behov av en mer fristående organisationsform, som kunde säkra en kontinuitet i musikbildningsarbetet oberoende av ungdomarnas skolhemvist. Kommunala musikskolor Den frivilliga musikbildningsverksamheten i kommunens egen regi, under en speciell musiknämnd eller en särskild musikskolestyrelse har ofta motiverats just med att ungdom, som redan slutat sina skolstudier, skall få en möjlighet att fortsätta och utveckla sitt musikaliska intresse och förkovra sig i den musikaliska verksamhet, som de eventuellt påbörjat under skolåren. Målsättningen för dessa kommunala musikskolor kan allmänt sägas vara: »att meddela skolungdom och vuxna bosatta i kommunen undervisning i musik samt att även på annat sätt verka för att främja musiklivet i kommunen». Ofta förekommer, som ovan nämnts, en speciell styrelse för dessa kommunala musikskolor antingen i form av en musiknämnd, en musikskolestyrelse eller så att hela eller delar av folkskolestyrelsen fungerar som styrelse även för musikskolan. I vissa kommuner förekommer det, att folkbildningsorganisationer (i de flesta fall ABF) eller andra frivilliga sammanslutningar driver en kommunal musikskola. En organisationsform, som ofta fått utgöra mönster för de kommunala musikskolorna i vårt land, är den som tillämpats i Nacka, en av de första orter i landet med en fastare organiserad kommunal musikbildningsverksamhet. Den frivilliga musikbildningsverksamhetens framväxt i Nacka återges här i korthet. I början av 1930-talet stod den nystartade Nacka Amatörorkester utan cellist, och då en generalinventering bland kommunens 9 000 innevånare avslöjade en skriande brist på amatörmusiker och för övrigt avslöjade ett mycket torftigt musikliv i kommunen, fick den gamla tanken på en skolornas frivilliga musikundervisning förnyad näring. 1934 gav folkskolestyrelsen tillstånd till att man försöksvis fick starta frivillig musikundervisning vid en av kommunens skolor. Undervisning meddelades i violin, violoncell och piano. Försöket slog väl ut, och efter ett par år fanns sådan frivillig musikbildningsverksamhet vid kommunens samtliga fem folkskolor. Från 1935 har verksamheten åtnjutit kommunalt stöd. Organisationen och finansieringen i övrigt handhades mellan åren 1934—1945 av »Föreningen Nacka folkliga musikskola». Utöver årliga anslag till denna musikbild3—621039

34 Tabell 6. Kommunalt

anslag till musikverksamheten Anslagets storlek

Är 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

200 200 860 1400 1200 1400 1500 3 600 5 400 7 600 22 600 30175 33 000 48 535

i Nacka

1935—1961

Anslagets storlek

År 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955. 1956 1957 1958 1959 1960 1961

70 800 71600 76 400 86 000 101 200 120 500 143 500 141 400 181 000 212 700 250 400 284 900 342 000

ningsverksamhet vid skolorna, vilkas storlek framgår av tabell 6, har folkskolestyrelsen kostnadsfritt upplåtit lokaler för musikundervisningen. 1942 inköpte folkskolestyrelsen instrument för blåsorkester och gav föreningen i uppdrag att meddela erforderlig undervisning. Elevantalet i den frivilliga musikverksamheten i Nacka under de första tolv åren framgår av tabell 7. Den kraftiga ökningen i elevantalet 1939 berodde på att instrumentalundervisningen vid kommunens mellanskola då övertogs av föreningen. Med den ökning i elevantalet, som skedde år från år, blev det snart svårt att driva verksamheten med anlitande av endast frivilliga krafter. Styrelsen för Föreningen Nacka folkliga musikskola ingick därför till kommunalfullmäktige med forslag bl. a. om att musikverksamheten skulle ställas under kommunal styrelse samt att verksamheten skulle utvidgas till att omfatta även musikintresserade över skolåldern. Tabell 7. Elevantal

vid Nacka

Musikskola

Elever i

År Musikskolan

1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

8 17 29 77 86 161 163 175 193 232 267 270 276 298

1934—1961 Elever i

Förberedande musikunderv.

—

År

Totalt

Musikskolan

8 17 29 77 86 161 163 175 193 232 267 270 276 298

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

325 357 469 487 490 497 549 564 605 620 625 649 692 691

Förberedande musikunderv.

107 205 304 397 384 392 379 367 387 328 349 368 404

Totalt

325 464 674 791 887 881 941 943 972 1007 953 998 1060 1095

35 Kommunalfullmäktige erkände musikverksamhetens betydelse för kommunen och dess inbyggare och accepterade tanken på att musikundervisning liksom all annan undervisning borde tas om hand av det allmänna. Från och med den 1 januari 1946 ombildades musikbildningsverksamheten i Nacka till Nacka folkliga musikskola under en styrelse av 7 ledamöter och under ledning av en studierektor, som h a n d h a r den administrativa och pedagogiska ledningen av musikskolan. Av styrelsens 7 ledamöter tillsättes 4 av Nacka stadsfullmäktige för en tid av fyra år, och två av dessa skall representera den frivilliga kör- och orkesterverksamheten inom kommunen. Övriga ledamöter är: skoldirektören i Nacka, rektorn vid läroverket i Nacka samt musikskolans studierektor. Den kommunala musikskolan fick sitt första verksamhetsår ett kommunalt bidrag på drygt 30 000 kronor. Musikskolan stod 1946 öppen för alla kommunens skolungdomar, men rekryteringen skedde i regel från folkskolans tredje klass. Efter avslutad skolgång fick eleverna, om de så önskade, stå kvar i musikskolan och deltaga i orkesterövningarna. Eleverna får under sin musikskoletid låna instrument i stor utsträckning. Målet för musikskolans verksamhet är, att så många som möjligt skall beredas tillträde till musiken såsom en värdig fritidssysselsättning och en källa till rekreation och glädje i både enskildhet och gemenskap. För närvarande är musikskolan organiserad som en 1—2 årig förskola, en 5-årig egentlig musikskola och ett 2-årigt högstadium. Förskolans första år omfattar två terminer och är förlagd till barnens andra skolår. Denna förskola står öppen för alla barn i Nacka. Vid slutet av de två första terminerna gehörsprövas barnen, och de som visar tillräcklig musikalisk mognad tas påföljande höst in i den egentliga musikskolan. De barn, som icke tas in i den egentliga musikskolan men vars gehörsprov är godkända, tas in i förskolans andra årskurs, som omfattar undervisning i blockflöjt. Efter förskolans andra årskurs h a r eleverna åter möjlighet att söka in i den egentliga musikskolan. Även här sker en gallring på basis av testningar och utlåtande från musikläraren i förskolan. Undervisning meddelas i samtliga orkesterinstrument samt i piano och i sång. Eleverna undervisas dels enskilt, dels i grupp. Undervisningsformerna är 20-, 30- och 40-minuterslektion per vecka. Flertalet elever h a r en lektion per vecka. Nybörjarna har genom sammanslagning till grupper två lektioner per vecka under några terminer. Högstadiet omfattar 2 år och står öppet för elever, som arbetar bra och gör särskilt goda framsteg. Dispens till ytterligare fortsatta studier kan beviljas elever, som deltar i mer kvalificerad orkesterverksamhet inom skolan eller som siktar till yrkesutbildning i musik. Orkester- och ensembleverksamhet är ett betydelsefullt komplement till undervisningen. E n n å g o t a n n o r l u n d a p r o t o t y p för frivillig m u s i k b i l d n i n g ä r v e r k s a m h e ten i Västerås. Västerås musikskola är av ungefär samma storleksordning som Nackas men h a r en annorlunda tillkomsthistoria och organisation. Musikverksamheten i Västerås har delvis sina rötter i de musikcirklar, som godtemplarlogerna i Västmanland startade i början av 1930-talet. För att säkra bredast möjliga grundval för denna verksamhet startade man i Västerås en bildningsorganisationernas samarbetskommitté för musikundervisning (1934), där den drivande kraften blev rektor Ivar Andrén. Denna samarbetskommitté ordnade musikundervisning vid den s. k. Arosgården. Verksamheten, som i början helt finansierades med elevavgifter, inriktades mestadels på vuxna. 1937—1945 lämnade dock stadsfullmäktige ett årsanslag på 1 000 kronor. Samarbetskommittén lyckades år 1943 intressera folkskolestyrelsen att ta upp undervisning i musik åt skolbarn på deras fritid. F r å n

36 och med detta år utgick ett anslag på 1 500 kronor, vilket räckte till avgiftsfri undervisning till mer än ett tjugutal blivande violinister. En utvidgning av denna skolornas frivilliga musikverksamhet kunde ske tack vare Arbetsmarknadskommissionen, som ställde några flyktingmusiker till gratis förfogande. Man var dock vid mitten av 1940-talet icke nöjd med den omfattning musikundervisningen i staden hade. Samarbetskommittén beslöt sagda år att överlämna den i deras regi bedrivna musikundervisningen under namn av Västerås musikskola till Västerås Musiksällskap. Anledningen till att man detta år ansåg att Musiksällskapet skulle vara en lämplig huvudman för musikbildningsverksamheten i Västerås var, att Musiksällskapet detta år breddat sin styrelse och där givit plats för personer från olika intresseorganisationer i staden. I sin skrivelse till drätselkammaren angående anslag för musikundervisningsverksamheten skrev styrelsen för Musiksällskapet, att syftet var, »att söka åstadkomma en kontroll över den enskilda musikundervisningen genom att skapa garantier för att de lärarkrafter, som ägna sig åt denna undervisning, hållas på en så hög standard som möjligt.» Även folkskolestyrelsen beslöt låta musikskolan överta den av folkskolan bedrivna instrumentalundervisningen från vårterminen 1946. Före 1945 höll sig elevantalet — folkskolans egen frivilliga verksamhet oräknad — under 100. För verksamhetsåret 1945/46 beräknade musikskolans elevantal till 400 men det blev 700. Den största posten på inkomstsidan måste fortfarande vara elevavgifter, men staden beviljade för år 1946 10 000 kronor, varav 3 000 kronor till nedsättning av avgifter. Lärararvodet var till en början 4 kronor per timme. Skolans utveckling medförde ständiga årsunderskott, som dock täcktes av staden i följande årsbudget. Stads-anslaget för år 1959 uppgick till 300 000 kronor, medan den totala inkomsten från elevavgifter belöpte sig till 160 000 kronor. I samband med att man 1949 inrättade de första ordinarie tjänsterna utreddes frågan om musikskolans kommunalisering. Man kom dock till den slutsatsen, att en kommunalisering skulle kunna leda till en fördyring av driften. Skolan är alltså ej kommunal, men stadens fäder räknar den till 95 % som sådan. Musikskolan är intimt knuten till stadens skolväsen genom de i styrelsen självskrivna två skolcheferna: skoldirektören, styrelsens vice ordförande, och rektorn för stadens läroverk. Skolorna ställer gratis lokaler till musikskolans förfogande och grundskolans lärare sköter detaljerna kring anmälningsförfarandet till musikskolan. Det intima samarbete med skolväsendet i staden accentueras än mer i det att läroverkets frivilliga instrumentalmusik (se s. 24—25) till stor del handhaves av musikskolans lärare. Västerås musikskola hävdade redan från starten vikten av att ta hand om barnen för en musikalisk uppfostran så tidigt som möjligt. Man h a r därför »lek- och sångavdelningar för 4—7 åringar». I första eller andra årskursen ges så tillfälle till rytm-sångundervisning och i årskurs 2 eller 3 sker övergång på mandolin, blockflöjt eller piano. På samtliga dessa instrument sker den första undervisningen i grupp. Detta första instrumentalåret får varje grupp 45 minuter två gånger i veckan. Andra året delas pianogrupperna på fyra elever upp i grupper om två elever. Mandolinen användes som förinstrument till fiol. Eleverna börjar sina violinstudier efter två års mandolinspelning. Mandolineleverna h a r möjlighet att även sedan de börjat med fiol fortsätta i mandolinorkester kostnadsfritt. Man lägger stor vikt vid samspel och musikskolan har c:a 25 grupper med ungefär 259 deltagare. Stora elevorkestern har symfonibesättning med omkring 40 man, en yngre stråkorkester har 30 elever. Västerås musikskola har under 1961 flyttat in i egna ändamålsenliga lokaler. E n f a s t a r e o r g a n i s a t i o n av d e n n a k o m m u n e r n a s egen m u s i k b i l d n i n g s v e r k s a m h e t h a r tydligen f u n n i t s i vissa k o m m u n e r f r å n b ö r j a n och m i t t e n a v 1940-talet. N å g o n t o t a l ö v e r s i k t a v o m f a t t n i n g e n h o s d e n n a v e r k s a m -

37 Tabell 8. Kommunala anslag till musikändamål Frivillig skolmusik Städer Köpingar Municipals Landsting Summa

övrig Kommunal musikskola verksamhet

Summa

592 082 94175 6100 40 300 732 657

2 805 446 411 652 6100 40 300 3 263 498

1 388 547 176 562

824 817 140 915

1 565 109

965 732

het har dock icke gjorts tidigare. 1944 års folkbildningsutredning säger uttryckligen, att de icke kunna eftersträva någon fullständig inventering av denna musikbildningsverksamhet, utan nämner endast i förbigående, att den nått sin fullständigaste utformning i vissa städer (t. ex. Arboga, Eskilstuna, Jönköping, Katrineholm, Köping, Västerås) och att den dessutom förekom i åtskilliga landsortskommuner, speciellt i Stockholmstrakten. Apropå den totala omfattningen av verksamheten heter det helt allmänt, att musikbildningsverksamheten av här omnämnt slag »nu finnes på ett avsevärt antal platser i landet, i städer såväl som på landbygd» (SOU 1948: 30, s. 22). Musikutredningen av 1947 ger i en bilaga en förteckning över orter, som enligt vad som hösten 1952 inhämtats, har genomfört en fastare organisation av det kommunala amatörmusiklivet. Förteckningen omfattar alltså orter, där kommunen inträtt såsom huvudman för musikverksamheten. Men icke heller denna förteckning är någon fullständig inventering av den kommunala musikbildningssektorn. Här finnes endast 27 städer, 2 köpingar och 8 landskommuner upptagna. Ett bättre mått på den totala omfattningen av den frivilliga musikbildningsverksamheten i kommunernas regi är väl då Svenska stadsförbundets uppgift om att de kommunala anslaget för andra musikaliska ändamål än sångundervisning i skolor år 1953 uppgick till c:a 3,3 miljoner kronor. Det är då att märka, att detta belopp inkluderar all kommunal stöttning till musikverksamhet utom skolans schemabundna undervisning, således även anslag till körer, ensemblegrupper etc. I den framställning, som Riksförbundet Sveriges Musikpedagoger i juni 1953 gör om stödåtgärder för den frivilliga musikundervisningen, förekommer en tablå över fördelningen av de kommunala anslagen till musikändamål i 131 städer, 80 köpingar, 5 municipalsamhällen och 18 landsting. Sammanställningen redovisas här i tabell 8. Uppgifter om musikanslag saknas från 8 kommuner. I sammanställningen är ej medtaget kommunala anslag till musiklärare i skolorna, ej heller de ca 1 500 000 kronor, som utgör kommunala anslag till de statsunderstödda orkestrarna. Den kommunala stöttningen till musikbildningsverksamhet har ökat kraftigt under 1950-talet och uppskattades 1957 till 13 miljoner kronor. Någon kontinuerlig statistik på antalet kommunala musikskolor, antalet elever, antal lärare och undervisningstimmar m. m. har icke förts. En ungefärlig uppfattning om antalet kommunala musikskolor i landet har ti-

38 Tabell 9. Kommunala musikskolor i riket 1959/60

B] C D E F G H I K L M N O

Län

Antal kommunala musikskolor

Stockholms , Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus

22 4 2 5 2 3 5 0 0 0 2 1 3

Antal kommunala musikskolor

Län

P Älvsborgs R Skaraborgs S Värmlands T Örebro U Västmanlands W Kopparbergs X Gävleborgs Y Västernorrlands Z Jämtlands AC Västerbottens BD Norrbottens

5 4 3 2 7 15 7 4 1 0 1 Summa

digare erhållits från de uppgifter, som Stadsförbundet insamlat i samband med vissa avtalsförhandlingar. 1959 genomförde Stadsförbundet en enkät till rikets samtliga 133 städer rörande kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet under verksamhetsåret 1958/59. Svar inkom från 117 städer (88 % ) , och av dessa angav 44, att de hade kommunala musikskolor. Facklärarförbundet uppskattade samtidigt det totala antalet kommunala musikskolor i landet till ett 70-tal. I syfte att om möjligt erhålla säkrare uppgifter om elevantal m. m. vid existerande kommunala musikskolor genomförde MLU i februari 1961 en enkät till då kända musikskolor. Enkätens omfattning framgår av bilaga 3. I MLU:s undersökning angående frivillig skolmusik ingick även en fråga rörande förekomsten av kommunal musikskola på orten. 98 kommuner angav där, att de hade kommunal musikskola (i några fall i samarbete med ABF). En sammanställning från Facklärarförbundet redovisade samtidigt 107 kommunala musikskolor. Skillnaden torde bero på att vissa institutioner, som i MLU:s definition av kommunal musikskola hamnat inom kategorien frivillig musikundervisning, i Facklärarförbundets lista uppförts som kommunal musikskola. Av dessa 98 kommuner med kommunal musikskola är 43 städer, 9 köpingar, 2 municipalsamhällen och 44 landskommuner. 85 % av dessa 98 musikskolor besvarade det utsända frågeformuläret fullständigt. Elevantalet vid dessa 83 skolor har legat till grund för den sammanställning av elevantalet, som redovisas i tabell 10. De län, som i första hand drabbats av bortfall, är Stockholms län och Kopparbergs län, där således elevsiffrorna är för låga. Det samma gäller, fast i mindre omfattning för Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Gävleborgs län. Av dessa 26 127 elever är endast ett försvinnande fåtal över 18 år och

39 Tabell 10. Antal elever i de kommunala musikskolorna verksamhetsåret 1959160

Län

B Stockholms C Uppsala D Södermanlands E Östergötlands F Jönköpings G Kronobergs H Kalmar I Gotlands K Blekinge L Kristianstads M Malmöhus N Hallands

Antal Antal elever i kommuna- skolor som la musiksvarat skolor 6 916 1934 561 2137 266 209 829 0 0 0 149 116

17 4 1 3 2 3 5 0 0 0 2 1

Län

O Göteborgs o. Bohus P Ålvsborgs R Skaraborgs S Värmlands T Örebro U "Västmanlands . . . "W Kopparbergs X Gävleborgs Y Västernorrlands . Z Jämtlands AC Västerbottens BD Norrbottens Summa

Antal Antal elever i kommuna- skolor som svarat la musikskolor 275 574 745 364 2 032 2 606 3 351 1803 612 518 0 130

2 4 4 2 2 7 12 6 4 1 0 1

den övervägande majoriteten utgöres av elever i skolåldern. Till de 63 256 elever, som deltar i frivillig skolmusik, torde man sålunda kunna addera de 26 127 eleverna i de kommunala musikskolorna och därmed få en ungefärlig uppskattning av antalet elever i skolåldern, som deltager i kommunernas musikbildningsverksamhet. Summan 89 383 torde vara något för låg, eftersom icke alla kommunala musikskolor i landet givit uppgifter om sitt elevantal. I stort sett torde alltså omkring 12 % av de i skolorna befintliga skolpliktiga barnen under verksamhetsåret 1959/60 ha deltagit i någon form av kommunala musikbildningsverksamhet. Av dessa 12 % svarar de kommunala musikskolorna endast för en mindre del (3,4 % ) , vilket framgår av tabell 11. En granskning av procentsiffrorna för de olika länen visar, att det relativa antalet musikskoleelever av samtliga skolpliktiga barn varierar starkt från län till län, något som redan tidigare konstaterats gälla för den frivilliga skolmusiken. Gotlands-, Blekinge-, Kristianstads- och Västerbottens län saknar helt kommunala musikskolor, medan 12,4 % av de skolpliktiga barnen i skolorna i Stockholms län är elever i kommunala musikskolor. Som framgår av tabell 11 är det ofta de län, där den frivilliga skolmusiken är välutvecklad, som även har omfattande musikskoleverksamhet. Så är fallet i Kopparbergs- och Uppsala län och i viss mån i Västmanlands- och Gävleborgs län. Undantag är Stockholms län, där de talrika kommunala musikskolorna lett till en begränsning av den frivilliga skolmusiken, under det att förhållandet i Södermanlands län är det rakt motsatta. Ser man till det totala antalet elever i frivillig skolmusik och kommunala musikskolor, deltar hela 34,7 % av de skolpliktiga barnen i Södermanlands län i kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet. Därnäst i relativ deltagarfrekvens kommer Kopparbergs län med 27,1 %, Uppsala län med 21,0 %,

40 Tabell 11. Antal elever i frivillig skolmusik och kommunala verksamhetsåret 1959/601

Län

B

Summa Antal Antal % av Antal elever i % av elever i % av Folkelever i antal antal kommu- antal mängd skolplik- frivillig skolplik- kommu- skolpliknal skolpliktiga nala 1/6—60 skoltiga tiga musiktiga barn musikbarn musik barn verkbarn skolor samhet

Stockholms

446 101 55 030 166 834 19 455 D Södermanlands .. 225 935 26 448 E Östergötlands .. 358 458 42 757 F Jönköpings 283 980 32 231 G Kronobergs . . . . 159 311 17 989 H Kalmar 236 606 25 408 I Gotlands 55 051 6 634 K Blekinge 144 568 15170 L K r i s t i a n s t a d s . . . . 257 265 29 805 M Malmöhus 622 081 67 472 N Hallands 169 368 19 311 0 Göteb. o. Bohus 619 697 68 023 P Älvsborgs 373 744 40 931 R Skaraborgs 249 738 27 829 291155 31184 T Örebro 261 446 28 861 U Västmanlands .. 229 960 28 456 W Kopparbergs . . . . 286 215 31553 X Gävleborgs 294 038 34 411 Y Västernorrlands 288 231 34 929 Z Jämtlands 141 416 17 009 AC Västerbottens .. 240 354 30 464 BD Norrbottens . . . . 261 884 37 996 Summa S 663 436 769 356 1

musikskolor

3153 2158 8 608 2 226 1976 1038 943 582 795 2 204 5 911 668 3 217 5 493 1152 4 425 2 816 2 010 5195 2 064 3 386 1039 889 1308 63 256

5,7 11,1 32,5 5,2 6,1 5,8 3,7 8,8 5,2 7,4 8,8 3,5 4,7 13,4 4,1 14,2 9,8 7,1 16,5 6,0 9,7 6,1 2,9 3,4

6 916 1934 561 2137 266 209 829 0 0 0 149 116 275 574 745 364 2 032 2 606 3 351 1803 612 518 0 130 26127

12,6 9,9 2,2 5,0 0,9 1,2 3,3 0 0 0 0.2 0,6 0,4 1,4 2,7 1,2 7,0 9,1 10,6 5,2 1,7 6,3 0 0.4

10 069 4 092 9169 4'363 2 242 1247 1772 582 795 2 204 6 060 784 3 492 6 067 1897 4 789 4 848 4 616 8 546 3 867 3 998 1557 889 1438

18,3 21,0 34,7 10,2 7,0 7,0 7,0 8,8 5,2 7,4 9,0 4,1 5,1 14,8 6,8 15,4 16,8 16,2 27,1 11,2 11,4 9,2 2,9 3,8

89 383 = 11,6 %

Stockholms stad ej medräknad.

Stockholms län med 18,3 % och Örebro och Västmanlands län med vardera 16,8 % och 16,2 %. I tre län deltar mindre än 5 % av de skolpliktiga barnen i kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet nämligen, Västerbottens (2,9 % ) , Norrbottens (3,8 %) och Hallands län (4,1 % ) . Kommunala musikledare I vissa kommuner började man i mitten av 1940-talet inrätta kommunala befattningar för musikledare. Den första ort som anställde en kommunal musikledare, var Katrineholm, vars stadsfullmäktige i januari 1944 antog en instruktion för en kommunal musikledare. Under slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet inrättades på många orter med Katrineholm som mönster dylika kommunala musikledartjänster. Svenska stadsförbundets och Landskommunernas förbunds tjänsteförteckning 1959 upptog 26 respektive 9 kommunala musikledare, vars lokalisering och lönegradsplacering framgår av tabellerna 12 och 13.

41 Tabell 12. Tjänsteförleckning avseende kommunala musikledare 1959 (Svenska stadsförbundet) Tjänstgöringsort Borlänge .. Linköping .. Solna Sundbyberg Södertälje .. Uppsala Kramfors .. Lidingö Lund Nacka Nyköping . Östersund . Arboga .. .

Lönegradsplacering A21 A21 A21 A21 A21 A21 A20 A20 A20 A20 A20 A20 A19

Tjänstgöringsort Falköping Hagfors Katrineholm... Karlskoga Mölndal Sundsvall Västervik Bollnäs Hallstahammar Kiruna Oxelösund Sala Tranås

Lönegradsplacering A19 A19 A19 A19 A19 A19 A19 A18 A18 A18 A18 A18 A18

Tabell 13. Tjänsteförteckning avseende kommunala musikledare 1959 (Landskommunernas förbund) Tj änstgöringsort Kolsva . Säbrå .. . Botkyrka Kolbäck . Rättvik .

Lönegradsplacering Ael7 Ael7 Ael8 Ael8 Ael8

Tjänstgöringsort Boo Grangärde Hofors . . Huddinge

Lönegradsplacering Ael9 Ael9 Ael9 Ael9

För att underlätta jämförelse med tidigare tabeller presenteras i tabell 14 en sammanställning länsvis av anställda kommunala musikledare 1959/60. Den kommunala musikbildningsverksamheten, som helt och hållet vuxit fram under de senaste åren, utgör i dag som framgått av här redovisade tabeller en aktningsvärd del av den totala musikbildningsverksamheten i landet. Musikverksamheten i kommunernas regi har visserligen fått olika organisatorisk utformning på olika orter, men överallt har man lagt tyngdpunkten på en tidig musikalisk fostran. Man har klart insett nödvändigheten av att lägga bredast möjliga grund för ett aktivt musikintresse. Man eftersträvar en planmässig och målmedveten musikfostran i de tidiga ungdomsåren med syfte att hos ungdomarna skapa ett musikintresse, som skall vara i efterskolåldern och vuxen ålder. Den kvantitativa tillväxten av kommunala initiativ på musikbildningsområdet under perioden 1930—1960 har varit påfallande kraftigt. Den kommunala musikverksamhet på 1930-talet, som förekom i Katrineholm, Nacka, Arboga, Västerås och Köping, fick under denna period talrika efter-

42 Tabell 14. Kommunala musikledare 1959—60 Län

B

Stockholms

D Södermanlands E Östergötlands F Jönköpings G Kronobergs H Kalmar I Gotlands K Blekinge L Kristianstads M Malmöhus N Hallands 0 Göteborgs- och Bohus

Antal kommunala musikledare 11 1 5 1 1 1 3 0 0 0 1 0 2

Antal kommunala musikledare

Län

T

1 1 2 1 5 7 3 5 1 1 1

Örebro

AC Västerbottens Totalt

följ are, och för närvarande torde mellan 50 och 60 % av landets kommuner ha en eller annan form av musikbildningsverksamhet i egen regi. Utvecklingen kännetecknas icke enbart av att ett större antal orter ger möjlighet för sina barn och ungdomar till ordnad musikundervisning på fritid, utan därtill kommer, att ett allt större antal ungdomar på varje ort deltar i denna undervisning. Enligt tillgängliga uppgifter deltog läsåret 1959/60 omkring 11 % av de skolpliktiga barnen i riket i kommunernas musikbildningsverksamhet. Den kraftiga fluktuationen i procenten deltagande skolbarn från ort till ort och från län till län talar för att vi har att förvänta en synnerligen kraftig ansvällning av den kommunala musikverksamheten, därest de spärrar, som för närvarande existerar i form av knappheten på lärare och på vissa orter brist på ekonomiska resurser, avlägsnas. Det finns många tecken, som tyder på att den kommunala musikverksamheten alltfort befinner sig i ett dynamiskt utvecklingsskede. Bl. a. har ett stort antal kommuner igångsatt utredningar för att undersöka förutsättningarna för inrättandet av kommunala musikskolor i en eller annan form. På centralt håll, inom Svenska Stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund, har man på sista tiden uppmärksammat behovet av ett centralt organ för den ständigt växande kommunala musikverksamheten. På en konferens i april 1962 med representanter för en rad inbjudna kommuner med kommunal musikverksamhet beslöt man, att den för kommunförbunden gemensamma skoldelegationen skulle fungera som centralorgan för den kommunala musikverksamheten. Delegationen skall ta initiativ i och bevaka frågor av allmänt intresse på musikbildningsfronten. Som första resultat av denna centralisering av den kommunala musikverksamheten arrangerades i augusti 1962 en kurs för kommunala musikledare i Sigtuna.

43 Musikbildningsverksamhet

inom

studieförbunden

En mycket stor del av det frivilliga musikbildningsarbetet bedrives i studieförbundens regi i form av musikcirkelverksamhet. Med musikcirkel förstås sådan grupp för musikutövning (vokal eller instrumental), för inhämtande av musikens teoretiska element eller för musiklyssnande, som är organiserad och bedriver sin verksamhet enligt bestämmelserna för studiecirklar (kungl. kungörelserna den 30 juni 1947 och den 5 juni 1953). För att komma i åtnjutande av statsbidrag är de flesta musikcirklar rapporterade genom riksförbund för studiecirkelverksamhet, men även s. k. fristående musikcirklar förekommer, vilka rapporterar sin verksamhet direkt till skolöverstyrelsen. Inför en prognos av lärar- och instruktörsbehovet för det frivilliga musikbildningsarbetet är det av vikt att söka klarlägga utvecklingstendenser och nuläge beträffande musikcirkelarbetet, som utgör en betydande del av den totala frivilliga musikbildningsverksamheten. 1944 års folkbildningsutredning har i sitt första betänkande sökt skildra den historiskt-sociologiska bakgrunden till de estetiska inslagen i svenskt folkbildningsarbete. Man hävdar där, att de estetiska bildningstraditionerna har sina rötter i den borgerliga kulturen omkring år 1800. Den borgerliga 1800-talsbildningen skulle enligt samma källa karakteriseras av starka intressen för målarkonst men även för hemmusik, konserter och teater. Dessa bildningstraditioner har levat kvar trots den kraftiga omdaningen av det svenska samhället under senare hälften av 1800-talet, sekelskiftet och de första decennierna av 1900-talet, och dagens konstutställnings-, konsert- och teaterverksamhet kan ses som ett utlopp för samma obrutna tradition. En kultur, som däremot icke undgick att drabbas av samhällsomvälvningen under denna tid var den, som hade sin förankring i det svenska bondesamhället, folkmusiken och den folkliga konsten. Denna försvinnande tradition fick ej omedelbart någon ersättning. Det skulle också dröja relativt länge, innan folkrörelserna uppmärksammade de negativa resultaten av detta; den smakförsämring och den allmänna estetiska nivåsänkning som präglade tiden. Problemen påtalades av många kulturpersonligheter under senare hälften av 1800-talet. I samband med stiftandet av Stockholms arbetarinstitut (1880) talade t. ex. Anton Nyström om den »estetiska skolningen». Man k a n hävda, att det estetiska inslaget i kulturdebatten, även i slutet på 1800-talet, var en angelägenhet för ett exklusivt fåtal. Så småningom började dock kravet på »konsten åt folket» tack vare Arthur Hazelius, Ellen Key och Carl G. Laurin m fl. att ge resultat i form av ökade möjligheter för folk i gemen till konstbildning. Det estetiska folkbildningsarbetet under den första perioden var dock uteslutande inriktat på den bildande konsten. Det dröjde ett par decennier in på 1900-talet, innan vi finner någon musikalisk folkbildningsaktivitet. Arbetarnas bildningsförbund (ABF) redovisar cirklar i musik så tidigt

44 Tabell 15. Studiecirklar i sång Arbetsår

ABF

FS

FU

1 A

3 B

3 C

A

1 B»

C

A1

B2

C3

1949/50

13 369

13,8

1,4

45,6

1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61

3 508 4 177 5 027 6 279 7 154 7 909 7 482 7 689

17 889 20 420 21641 25 461 28193 30118 31029 30 022

19,6 20,5 23,2 24,7 25,4 26,3 24,1 25,6

39 42 30 30 31 21 30 37

2 330 2 543 3 275 3 851 4 895 5 660 5 686 5 296

1,7 1,7 0,9 0,8 0,6 0,4 0,5 0,7

1315 1426 1772 1938 1165 2150 2 551 2 672

2 286 2 867 3 796 4 232 4 646 4 928 5 787 6 395

57,5 49,7 46,7 45,8 25,1 43,6 44,1 41,8

8 Tabell 15 (forts.) Studiecirklar i sång NTO

Arbets-

år

SLS

SFM

A1

B2

G3

A2

B3

C3

A1

B2

C3

1949/59

15,0

4,7

4 368

3,3

1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61

159 261 241 308 326 435 457 360

1102 1253 1344 1603 1764 1837 1824 1481

14,4 20,8 17,9 19,2 18,5 23,7 25,6 24,3

95 142 ,— 412 414 364 330 329

2 365 3 354 4 619 5 927 6 232 6287 7137 6 545

4,0 4,2

321 341 320 345 413 551 668 626

4 434 4 470 4 581 4 956 5 224 5 749 6 368 6 490

7,2 7,6 7,0 7,0 7,9 9,6

7,0 6,6 5,8 4,6 5,0

10,5

9,6

1 Antal cirklar i sång och musik. 2 Totala antalet cirklar i alla ämnen. 3

Sång- och musikcirklar i procent av samtliga cirklar.

som 1920. Antalet cirklar var detta år och de närmast följande åren endast 2, men under 1930- och 40-talen har musikverksamheten vuxit j ä m n t och hastigt, och ABF svarar idag för nära hälften av det totala antalet musikcirklar i studieförbundens regi. I vissa sammanhang har man hävdat Studieförbundet inom Godtemplarorden (IOGT) som föregångare på musikbildningsområdet. Ett visst fog för detta har man i att det första initiativet till en mer målmedveten musikcirkelverksamhet ute i länen får tillskrivas IOGT. Man startade i Värmland 1928, där man anknöt till den 1923 grundade Folkliga Musikskolan i Arvika, vars lärare utnyttjades i den musikverksamhet, som redan tidigare i mer oorganiserad form ägt rum i distriktet. Redan påföljande år, 1929, startade IOGT musikcirkelverksamhet i Uppland, där den under den energiska och entusiastiske ledaren, folkskolläraren Hugo Fredriksson i Alunda, snart växt sig stark och fick stor spridning. Behovet av en central studieledning för denna bildningsverksamhet gjor-

45 och musik 1949150, 1953154—1959160 JUF

KFUM—KFUK

IOGT

A1

B2

C3

A1

B3

G3

2 092

15,5

14,2

572 688 521 685 644 593 723 746

2 336 2 403 2 304 2 965 3189 3139 3 262 3 568

24,5 28,6 22,6 23,1 20,2 18,9 22,2 20,9

47 48 67 75

363 420 535 606 702 929 949 965

12,9 13,2 12,5 12,4 29,1 23,0 24,9 27,2

204 214 236 262

A1

B2

LiS

C3

A1

B2

C3

1,8

157 63 126 152 216 158 286 275

985 1042 1381 1511 1821 1548 1775 2 044

15,9 6,0 9,1 10,1 11,9 10,2 16,1 13,5

1852 125 112 117 158 255 316 686 983

961 1074 1180 1402 1720 2 097 2 695 3147

13,0 10,4 9,9 11,3 14,8 15,1 25,5 31,2

och musik 1949/50, 1953154—1959160 TBV

SKS

BFS

2 Summa 1

B2

C3

A1

B2

C3

A1

B2

C»

A

B

C3

A

9,4

2 928

11,4

2 002

2,9

3 598 30 743

11,7

3,6 4,5 4,8 5,4 6,7 6,6 7,2 7,8

42 771 48152 54 748 65 874 73 613 78 477 83 560 84 290

16,0 16,7 17,5 16,2 15,5 19,9 19,7 20,3

37 85 93 155 183 174 203

267 303 328 416 599 581 602 609

13,6 28,1 28,4 25,9 31,5 28,9 33,3

4 234 4 383 5 518 7 463 8 372 2 254 9 090 2 334 9145 2 329 10 460 353 492 836

8,3 11,2 15,2 24,8 25;5 22,3

117 162 202 296 420 432 523 567

3 219 3 620 4 246 5 481 6 256 6 514 7 301 7 268

6 845 8 039 9 587 10 678 11397 15 580 16 490 17 078

1 Antal cirklar i sång och musik. 2 Totala antalet cirklar i alla ämnen. 3

Sång- och musikcirklar i procent av samtliga cirklar.

de sig tidigt påmind inom IOGT och man tillsatte redan 1930 en särskild musikstudiekommitté. I dag svarar IOGT för c:a 4 % av samtliga musikcirklar. Av de 7 studieförbund, som var verksamma före mitten av 1930-talet: Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Godtemplarordens studieförbund (IOGT), Jordbrukare-ungdomens förbund ( J U F ) , Nationaltemplarordens studieförbund (NTO), Sveriges blåbandsförening, numera Blåbandsrörelsens studieförbund (BSF), Svenska landsbygdens studieförbund (SLS) och Sveriges Kristliga bildningsförbund (SKB), var musikverksamheten i börj a n på 1930-talet mycket blygsam och i några förbund existerade ingen som helst cirkelverksamhet på musikens område. För närvarande utgöres de statsbidragsberättigade studieförbunden av de sex första av ovannämnda studieförbund och det 1935 bildade Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), Studieförbundet Medborgarskolan (SFM) bildat 1940, KFUK/M:s studieförbund, Frikyrkliga studieförbundet (FS) samt Sveriges kyrkliga

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

O

ABF FS

5K5 1958/59

I0GT

1959/60

5L5

O

JUF

Övriga (Fl), KFUMKFUK, LIS, NTO, 5FM, SBFS.TBV)

Fig. 1. Studiecirklar

i sång och musik

1949/50;

1953/54—1959i60

47 studieförbund (SKS), som 1947 ersatte SKB, Liberala studieförbundet (LiS), som tillkom 1948 och Folkuniversitetet (FU). Musikbildningsverksamhetens omfattning i dessa 13 studieförbund under åren 1949/50 och perioden 1953—1960 framgår av tabell 15 och figur 1. Verksamhetsåret 1949/50 var det sammanlagda antalet musikcirklar inom de 13 statsbidragsberättigade studieförbunden 3 598. 1960/61 hade totalantalet studiecirklar ökat till 17 078, en nära nog femdubbling. De olika studieförbundens relativa andel i totalantalet musikcirklar under den undersökta perioden framgår tydligast i figur 1, där dock de, med avseende på antalet studiecirklar, minsta förbunden sammanslagits. ABF har ända sedan 1949/50 varit det dominerande studieförbundet vad musikverksamheten anbelangar. Av övriga förbund har FS och SKS hört till de mer aktiva musikbildningsförbunden om man ser till antalet cirklar, under det att FU under hela perioden 1949—1960 bedrivit musikcirkelverksamhet i mycket blygsam skala. Ser man på den totala studiecirkelverksamheten i studieförbunden, så hör sång- och musik jämte modersmål, samhälls- och rättsvetenskap, teknologi samt ekonomi till de mest förekommande ämnena vid slutet av 1950-talet. Man har anledning förmoda, att bilden skiftar något från studieförbund till studieförbund, eftersom en ämnesgrupps attraktionsvärde i viss mån måste bli beroende på h u r mycket studieförbundet är villigt att satsa just på det ämnet. Man vet t. ex., att förbund med kristet huvudmannaskap 1959 hade 95 % av alla cirklar i religion och livsåskådning och att förbund med politisk anknytning svarade för drygt 83 % av cirklarna i samhällsvetenskapliga ämnen. Tabell 15 visar att ämnesgruppen sång och musik för verksamhetsåret 1960/61 upptar i stort mellan 1/5 och 1/3 av den totala cirkelverksamheten i ett flertal förbund. ABF 25,6 %, BSF 33,3 %, IOGT 20,9 %, JUF 31,2 %, SKS 22,3 %, KFUK 27,2 % och NTO 24,3 %. Undantag utgör FS, där hela 41,8 % av den totala verksamheten bedrives i form av sång- och musikcirklar, och SFM och FU, där endast 5 % respektive 0,7 % av verksamheten består av cirklar i sång och musik. Utvecklingen beträffande antalet musikcirklar tillåter inga direkta slutsatser beträffande antalet i musikbildningsverksamheten engagerade individer. Av tabell 16, som visar antalet studiecirklar totalt och antalet deltagare totalt under perioden 1949/50—1959/60, framgår, att det under perioden inträffat en minskning av antalet medlemmar per cirkel. Under denna period har totalantalet studiecirklar fördubblats, medan antalet musikcirklar nästan femdubblats. Det är ett rimligt antagande, att nedgången i antalet deltagare per cirkel, som kan förmärkas i totalmaterialet, även gäller för musikcirklarna. Gällande statsbidragsbestämmelser (KK 1947:508 med ändringar 1952: 602, 1953: 392, 1956: 251 och 1959: 310) medger bidrag till två huvudtyper av cirklar, dels allmän cirkel, d. v. s. studiecirkel, som behandlar elementärt ämne av grundläggande karaktär eller ämne av allmänt bildande karaktär,

48 Tabell 16. Antalet medlemmar i samtliga av studieförbunden rapporterade studiecirklar budgetåren 1949/50—1959\60 Antal medlemmar Budgetår

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55

: ..

Totalt

Per cirkel

375 008 384 810 396 177 435 798 475 839 530 959

11,8 12,1 11,8 11,5 11,1 11,0

Antal medlemmar Budgetår

1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Totalt

Per cirkel

591 470 687 231 763 249 816 541 821 063

10,8 10,4 10,4 10,4 10,1

dels till ungdomscirkel, där övervägande antal deltagare, och minst det antal, som är minimum för en cirkel (5), skall vara i åldern 14—18 år och där studiecirkelns ämne skall behandlas på ett för ungdomen särskilt tillrättalagt sätt. Musikcirklar, som är organiserade som ungdomscirklar, får även ha medlemmar i lägre ålder än 14 år. Ur MLU:s synpunkt är frågan om proportionerna mellan ungdomar (d. v. s. 18 år och yngre) och vuxna i musikcirklarna av speciellt intresse. Visserligen ger en sådan analys inget entydigt svar på problemet, hur mycket av musikcirklarnas verksamhet som är att hänföra till mer elementär musikutbildning, eftersom många av de vuxna deltagarna säkerligen sysslar med instrumentalutbildning på mycket elementär nivå, medan vissa ungdomar har nått en ganska hög kunskaps- och färdighetsnivå i sitt ämne. I tabell 17 redovisas antalet ungdomscirklar i förhållande till samtliga studiecirklar. Man finner där, att under perioden 1950—1960 ungdomscirklarnas relativa andel har ökat från 10,2 % till 22,8 %. Dessa siffror är dock för låga, eftersom antalet ungdomscirklar icke rapporterats från JUF och eftersom fyra av förbunden endast angivit statsbidragsberättigade cirklar. Tabell 17. Antalet ungdomscirklar budgetåren 1950151—1959160 Antal cirklar År

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60

Totalt

Ungdomscirklar

31886 33 482 37 920 42 755 48 096 54 750 65 811 73 306 78 477 81063

3 246 4 028 5123 6 397 7 211 8 907 12 159 14 393 15 873 18 471

% ungdomscirklar

10,2 12.0 13,5 15,0 15,0 16,3 18,5 19,6 20,2 22,8

49 Denna relativa ökning av ungdomscirklar varierar för olika ämnen. Ett av de ämnen, där denna förskjutning varit kraftigast märkbar, har varit sång och musik. Som framgår av tabell 18 redovisande en sammanställning av antalet studiecirklar i sång och musik och antalet ungdomscirklar med samma ämnesval för perioden 1953/54—1958/59. Tabell 18. Antalet studiecirklar i sång och musik samt antalet ungdomscirklar med samma ämnesval under perioden 1953154—1958/59 År

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

6 845

8 039

9 587

10 678

15 580

2 343

2 979

3 782

8 810

34,2

37,1

39,4

45,0

54,3

6 912 44,4

Totala antalet musikAntalet ungdomscirklar i % ungdomscirklar

Den relativa andelen av ungdomscirklar h a r alltså ökat från att år 1953/54 ha utgjort omkring en tredjedel till att 1957/58 utgöra drygt hälften av samtliga musikcirklar. Den nedgång, som spåras 1958/59 i det relativa antalet ungdomscirklar, kan eventuellt tänkas bero på en ökad konkurrens från den kommunala musikbildningssektorn. Den kan även tänkas vara en återverkning av de försök, som av skolöverstyrelsen i samarbete med studieförbunden gjorde för att avgränsa studiecirkelverksamheten från hobbyverksamhet och yrkesutbildning. Budgetåren 1951/52 respektive 1958/59 fördelade sig ungdomscirklarna på de fem populäraste ungdomscirkelämnena, musik, praktiska ämnen, språk, teater, samhällskunskap enligt tabell 19. Musiken har nära nog fördubblat sin relativa andel i totalantalet ungdomscirklar under denna period. Den synnerligen kraftiga reduktionen vad cirklar i praktiska ämnen anbelangar får väl till stor del ses som en funktion av den ovannämnda strängare avgränsning av hobbyverksamhet och yrkesutbildning från studiecirkelverksamheten, som genomförts under perioden. Den konstaterade förskjutningen i proportionen ungdom/vuxna i muTabell 19. Den procentuella fördelningen av ungdomscirklar på vissa studieämnen budgetåren 1951/52 och 1958/59 % av samtliga ungdomscirklar Ämnen

Musik Praktiska ämnen Språk : Teater Samhällskunskap 4—621039

1951/52

1958/59

28,9 20,2 17,3 8,4 5,6

45,3 7,6 7,8 6,8 9,4

50 Tabell 20. Antalet deltagare i ABF.s musikverksamhet totalt i landet och i Stockholm Antal deltagare Totalt i landet

I Stockholm

% i Stockholm

25 542 26 712 29 662 34 756 39 486 46 361 56 333 63 850 69 650 67 495 70 887

2 678 3 454 2 866 2 877 3 330 3 795 6159 7 450 9 400 8 750 8 359

10,5 12,9 9,7 8,3 8,4 8,2 10,9 11,7 13,5 13,0 11,8

År

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61

sikcirklarna pekar på möjligheten av att den numerära tillväxten på musikcirkelsidan kan ha åtföljts av en strukturell omvandling och en skridning i målsättning från de första musikcirklarna på 1920- och 1930-talen till majoriteten av våra dagars musikcirklar. En bekräftelse på detta ger bl. a. följande analys av musikverksamheten inom ABF i Stockholm. Som framgått av tidigare framställning är nära hälften av musikcirklarna ABF-cirklar, och går man till de musikcirklar, som arbetar som ungdomscirklar, svarar ABF för icke mindre än 2/3 av dessa. Det kan mot bakgrunTabell 21. Antal deltagare i instrumentalcirklar, vokalcirklar och musikteoricirklar i Stockholms ABF-avdelningar åren 1949—1959 Antal deltagare i År

1948—49 1949—50 1950—51 1951—52 1952—53 1953—54 1954—55 1955—56 1956—57 1957—58 1958—59

Kolumn a avser vuxna Kolumn b avser ungdom Kolumn c avser totalt

Instrumental musik a

b

258 966 1218 1812 1496 1412 1362 1320 1737 2 046 1908

118 163 194 545 500 674 897 1060 2 643 3 754 3 976

Vokalmusik c

a

376 681 1129 744 1412 625 2 357 771 1996 504 2 086 643 2 259 863 2 380 810 4 380 1336 5 800 1488 5 884 1529

Teori

b

c

a

b

c

3 1 0 0 28 6 11 10 21 48 36

684 745 625 771 532 649 874 820 1357 1536 1565

26 59 46 0 39 40 47 49 44 52 177

0 0 0 0 0 0 0 0 0 19 32

26 59 46 0 39 40 47 49 44 71 209

1948/49

Antal delt. i instru- ' -i-ic menJal- 0 / 0 cirklar , ~JVuxna

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

I957/5&

1958/59

5.884 Ungdom

Fig. 2. Proportion vuxnaj ungdomar i instrumentalcirklar i ABF:s Stockholmsavdelning åren 1949159 den av ABF:s dominerande ställning i detta avseende vara befogat att något närmare granska verksamheten inom detta studieförbund. I tabell 20 kolumn 2 redovisas en sammanställning av antalet deltagare i ABF:s musikbildningsverksamliet under perioden 1950/51—1960/61. En detaljerad analys av musikverksamheten vid ABF i Stockholm hai nyligen publicerats av George Varcoe. Den numerära utvecklingen av verksamhet i ABF i Stockholm och totalt i ABF framgår av tabell 20. Stockholmsavdelningens andel av totalantalet musikcirkeldeltagare i ABF i landet svarar som synes rätt väl mot proportionen innevånare i Stockholm/ totala folkmängden i landet. Varcoes undersökning hänför sig till Stockholmsförhållanden, och många av hans slutsatser måste begränsas till att gälla för Stockholm, men man kan dock få vissa allmängiltiga utvecklingstendenser belysta i hans uppsats. I Varcoes framställning finner man bland annat stoff till en analys av problemet om vad ökningen av antalet ungdomscirklar betyder för musikbildningsverksamheten innehållsmässigt. Av tabell 21 och figur 2 framgår, att det ungdomliga inslaget i vokalmusik-

52 Tabell 22. Antal deltagare i ABF.s 1948/49 Ämne Vuxna Piano Stråk Blås Mandolin Gitarr Cittra Dragspel Ensembler Musiklekstuga, rytmisk orkester, orff. Kör Sång Musikhistoria, harmoni, musikteori . . Rytmisk dans, rytmisk gymh., dans + folkdans , Lyssnargrupper } , Föreläsningar Summa

Ungdom

musikcirklar

1949/50 Totalt

Vuxna

Ungdom

Totalt

168 27

43 10

211 37

27 661

75 20

102 681

18 65 0 362 427 14

0 5 10 2 1 0

18 70 10 362 428 14

12 208

81 19

93 227

302 405

2 3

302 408

214 1211

2 051

Tabell 22 (forts.) Antal deltagare i ABF.s 1954/55 Ämne

musikcirklar

1955/56

Vuxna

Ungdom

Totalt

Vuxna

Ungdom

Totalt

Piano Stråk Blås Mandolin Gitarr Cittra Dragspel Ensembler Musiklekstuga, rytmisk orkester, orff. Kör Sång Musikhistoria, harmoni, musikteori . . Rytmisk dans, rytmisk gymn., dans + folkdans Lyssnargrupper Föreläsningar

301 9 2 14 877 0 84 75 0 409 486 15

330 8 76 0 165 42 127 13 136 0 11 0

631 17 78 14 1042 42 211 88 136 409 497 15

349 16 3 0 685 0 133 134 0 595 264

407 0 128 6 178 24 201 1 115 7 3

756 16 131 6 863 24 334 135 115 602 267

49 10 52

930 10 52

28 11 51

765 6 0

793 17 51

Summa

2 383

881 0 0 1789

2 269

53 i Stockholm under perioden 1948/49—1958159

Vuxna

Ungdom

276 28

12 2

288 30

1 808

50 49

51 851

25 80 0 412 259

0 8 73 0 0

0 45 254

55 0 0 249

2188 Totalt Vuxna

445 48 27 24

Ungdom

1953/54

1952/53

1951/52

1950/51

Ungdom Totalt

Totalt Vuxna

Ungdom

364 38 30 0 899

154 5 35 11 68

518 43 65 11 967

396 24 23 20

148 6 67 6

544 30 90 26

804 0

121 65

925 65

496 52 32 63

Totalt Vuxna

51 4 5 39 79

25 88 73 412 259

28 83 0 321 450

29 3 335 0 0

57 86 335 321 450

37 128 0 197 338 8

36 26 165 0 28 0

73 154 165 197 366 8

45 100 0 232 451 —

61 19 181 0 6 —

106 119 181 232 457 —

55 45 254

46 56

56 63 60

71 98 60

12 —

310 —

— •

— •

— •

2 437

2 680

3 230

2 218

15 35 0 578

41 56

__ 5 0 550

2 796

— •

3 097

i Stockholm under perioden 1948149—1958159

Vuxna

Ungdom

Totalt

Vuxna

411 16 4 2 819 9 214 262 0

29 426 24 341 34 450 76 251 21 0 —

45 430 26

565 29 7 4

43 664 338 251

2 183 234 4

182 —

441 6

182 —

1958/59

1957/58

1956/57

Ungdom

Totalt

Vuxna

2 089

15 548 49 727 29 563 92 207 36 12 19

44 555 53 31 746 326 211

709 23 28 5 759 0 135 222 27

453 25

316 132

1745 Ungdom

Total

2 270

16 367 12

39 395 17

2 041

8 603 53 14 32 4 32

8 738 275 41 1290

320 164

34 71 76

20 0

59 25

2 54 28

108 111

77 39 25

37 35

0 0

54 28

3 298

4 059

7 357

3 727

5 498

9 225

3 698

5 654

9 352

54 Antal 2.500

1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 52/59

Fig. 3. Antal elever i piano i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959 cirklar och teoricirklar är försvinnande litet. Det är således inom kategorien instrumentalmusikcirklar, som den stora proportionsförskjutningen mot majoritet för ungdomsdeltagare skett. Här var 1948/49 69 % att hänföra till kategorien vuxna och 31 % till ungdom, d. v. s. 18 år och yngre. Budgetåret 1958/59 var proportionerna i det närmaste omkastade: 32 % vuxna och 68 % ungdom. Kategorien instrumentalcirklar innehåller ett stort antal underavdelningar, av vilka naturligtvis icke alla är attraktiva för ungdom i samma utsträckning. En sammanställning av antal deltagare i de olika ämnena under ämnesgruppen sång och musik med en uppdelning i vuxna och ungdom

55 Antal .000

1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Fig. 4. Antal elever i dragspel i ABF:s Stockholmsavdelning 1949—1959

under åren

Antal 600

T" i T 1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Fig. 5. Antal

elever i blåsinstrument i ABF:s 1949—50

Stockholmsavdelning

under åren

under perioden 1948/49—1958/59 redovisas i tabell 22 och figurerna 3—9. Av de sju förekommande underavdelningarna 1948/49 dominerade totalt sett sång, som hade 29,9 % av cirkeldeltagarna detta år. Därnäst kom körsången med 22,0 % och gitarr med 16,1 %. I föreläsningar deltog 15,6 % av de 1 370 personer, som var inbegripna i någon form av musikbildningsverksamhet i Stockholm ABF:s under detta verksamhetsår.

i

i

i

1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Fig. 6. Antal elever i sång i ABF:s Stockholmsavdelning 1949—1959

under

åren

T i 1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 Fig. 7. Antal elever i körsång i ABF:s Stockholmsavdelning 1949—1959

under

åren

57 Anta! 2.500

1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Fig. 8. Antal elever i gitarr i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959 Av totalantalet var endast 159 (11,6 %) ungdomar under 19 år, och av dem deltog ungefär hälften i mandolincirklar (50,9 %) och nära 1/4 i underavdelningen »dans-rytmisk dans». 1958/59 var 5 654 (60,5 %) av deltagarna i musikbildningsarbetet ungdom. Det populäraste ämnet under detta verksamhetsår var piano. Där deltog nära 1/4 av totalantalet cirkeldeltagare. Nästan lika populärt var gitarr, som lockat 21,8 %. Dans, rytmisk dans och folkdans hade lockat 17,2 %, och 13,8 % deltog i körsång. Den verksamhet, som ursprungligen startats med målsättningen att föra in musiken i relativt oskolade arbetares liv, har under åren i hög grad för-

58 Antal 2.000—] " _

Totalt —• • - — Ungdomar

// 1.500-

/'

II

1.000-

V

500 —

fl fl 7

fl

1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

Fig. 9. Antal elever i dans i ABF:s Stockholmsavdelning under åren 1949—1959

vandlats till en musikskola för barn. Man har inom ABF-kretsar och även inom övriga folkbildningskretsar menat, att det stora behovet av musikundervisning för barn inte blivit tillfredsställt av det allmänna skolsystemet, utan att studieförbunden blivit mer eller mindre »tvungna» att organisera musikundervisning för barn och ungdom. Den starka övervikten av ungdom i förhållande till vuxna, som klart framgår av figurerna 3—9, beträffande instrumenten piano, dragspel, blåsinstrument och i viss mån gitarr, gör prognosen av musikcirkelverksamhetens framtida omfattning ytterst osäker mot bakgrunden av den ökade konkurrensen från den frivilliga skolmusiken, de kommunala musikskolorna och den ökade omfattningen av skolornas frivilliga instrumentalundervisning. Man torde därför ha att räkna med en relativt sett lugnare utveckling på inusikcirkelsidan under en kommande 1 O-årsperiod än under den närmaste

59 förflutna. Den breddning av underlaget, som den alltmer ökade musikundervisningen för barn i skolåldrarna innebär i förening med en total befolkningsökning i de åldersgrupper, som är aktuella i cirkelsammanhang, bör dock under alla förhållanden garantera en fortsatt ökning av antalet musikcirklar i landet.

KAPITEL IV

Lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet

Befattningshavare i den kommunala musikbildningsverksamheten Den snabba expansion, som det frivilliga musikbildningsarbetet genomgått under de närmast förflutna två-tre decennierna, har, som framgått av tidigare framställning, lett till att musikbildningsarbetet i studieförbundens och kommunernas regi i dag nått en betydande omfattning. Denna utveckling är givetvis i och för sig glädjande, men den leder med oundgänglighet till att problemen med utbildningen av pedagoger för detta frivilliga musikbildningsarbete måste skjutas i förgrunden. Man kan konstatera en ständigt tilltagande brist på kvalificerade och lämpliga lärare och instruktörer, en brist som var påtaglig redan i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet, då den frivilliga musikbildningsverksamheten ännu var av tämligen blygsam omfattning. 1944 års folkbildningsutredning, som tidigare behandlat detta problem i vad avser musikcirkelverksamheten, anger, att flertalet organisationer, som var verksamma på det musikaliska folkbildningsarbetets område i början av 1940-talet, deklarerat svårigheter att finna kvalificerade och lämpliga lärare. Även om tillgången på yrkesverksamma musikpedagoger vore tillräcklig, vore därmed icke svårigheterna övervunna, eftersom, hävdar man, inånga yrkesmän saknar intresse för musikverksamhet med den breda uppläggning och i de former, som studieförbunden bedriver. Man pekar även på det faktum, att många av dem saknar utbildning i den speciella metodik, som cirkelformen kräver. Därtill kommer, att välkvalificerade musiklärare sällan finnes på utpräglad landsbygd. SLS undersökte arbetsåret 1945/46, hur lärar- och instruktörsfrågan hade ordnats inom 35 av förbundets musikcirklar, och man fann då, att icke mindre än 18 av lärarna huvudsakligen hade självstudier att bygga på, medan 7 hade fackutbildning (5 musikdirektörer och 2 kantorer), 2 hade genomgått folkhögskola med särskild musikundervisning och 2 hade erhållit mera omfattande privat musikundervisning. De återstående 6 angåvos vara folkskollärare eller folkhögskolelärare. Man tvingades således av brist på ledare under 1940-talet att pressa ned pretentionerna på lärarnas formella kompetens, och det var ett uppenbart faktum, att man trots detta icke överallt kunnat få fram någon acceptabel ledare, som kunde ta hand om ett existerande musikintresse. De enda folkbildningsorganisationer, som icke angav några lärarproblem

61 för sina musikcirklar, var sådana som uteslutande var verksamma i större städer. Dit hörde FU, vars musikverksamhet var begränsad till Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg, där befintliga experter med anknytning till universiteten utnyttjades. En förutsättning var den inriktning på musikhistoria och musikteori, som FU hade på sina musikcirklar. TBV angav till 1944 års folkbildningsutredning, att inga svårigheter förelegat för deras del att anskaffa kvalificerade lärare. Men även för detta förbund gäller det, att musikbildningsverksamheten i regel var förlagd till städer och större brukssamhällen. 1947 års musikutredning har givetvis också behandlat detta problem i samband med det vidare problemet om ledare och konsulenter för den amatörmusikaliska verksamheten i stort i landet. Man gör i detta sammanhang ingen direkt undersökning av det faktiska tillståndet beträffande lärartillgång och lärarkvalitet, men understryker den rådande bristen på kvalificerade instruktörer och efterlyser åtgärder för utbildningsfrågornas snara lösande. Man menade i betänkandet, att det var uppenbart, att med den hastiga framväxt, som amatörmusikverksamheten under det sista årtiondet kunnat uppvisa, antalet kvalificerade ledare långt ifrån var tillräckligt. Man kan kategorisera de kvalitativa bristerna i två huvudgrupper: dels otillräckliga musikaliska kvaliteter, dels bristande pedagogisk utbildning, i synnerhet bristande förtrogenhet med den speciella pedagogik, som allt folkbildningsarbete kräver. Vikten av att musikbildningen från början handhas av kompetent ledare, underströks. Riskerna för att arbetet stagnerar, repertoaren icke förnyas, ensemblen ej förkovras och verksamhetens värde ur musikalisk synpunkt blir tvivelaktig, är eljest stora. Under påpekande av den mångfald olikartade uppgifter, som möter inom amatörmusikfältet, redovisar MU behovet av följande ledar- och instruktörstyper : 1. Heltidsanställd kommunal musikledare och heltidsanställd konsulent. 2. Förste instruktör. 3. Andre instruktör. 4. Ensembleledare., 5. Körledare. 6. Instruktör med särskild kompetens. Utöver sådana allmänna krav på dessa befattningshavare, som att de skall vara fria från sjukdom och lyte, vara kända för hedrande vandel, äga god förmåga att undervisa e t c , uppställer MU vissa speciella behörighetsvillkor: 1. Kommunal musikledare och konsulent. Musikledarexamen KMH, musiklärarexamen KMH eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften. 2. Förste instruktör. Musiklärarexamen KMH, kyrkomusikerexamen KMH i förening med lägre musiklärarexamen, militärmusikdirektörsexamen, speciell instruktörsutbildning vid musikkonservatorium eller på annat sätt inhämtade

62 motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften. 3. Andre instruktör. Genom praktisk verksamhet ådagalagd förmåga att verka som instruktör i sång eller instrumentalspel. 4. Ensembleledare. Godkänt vitsord i orkester dirigering från musikkonservatorium eller musikhögskolan, speciell instruktörskurs i ensembleledning vid musikkonservatorium eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften. 5. Körledare. Godkänt vitsord i kördirigering från musikkonservatorium eller musikhögskolan, speciell instruktörskurs i körledning vid musikkonservatorium eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften. 6. Instruktör med särskild kompetens. Solistdiplom i förening med musikpedagogisk examen eller på annat sätt inhämtade motsvarande insikter och färdigheter, som gör honom skickad för uppgiften. Ehuru vissa av dessa förslag påverkat utformningen av undervisningen vid vissa musikutbildningsanstalter, har MU:s förslag på denna punkt endast i mycket begränsad omfattning föranlett statliga åtgärder (se avsnittet Musikaliska utbildningsanstalter.) Eftersom det uppenbart är så att ledarnas och instruktörernas kvalifikationer är avgörande för musikbildningsarbetets kvalitet, ansåg MU, att frågan om statsbidrag till det frivilliga musikbildningsarbetet skulle direkt anknytas till kompetensfrågorna. Ett uppfyllande av ovannämnda kompetenskrav skulle enligt utredningen medföra statsanslag till ledarnas och instruktörernas löner och arvoden. MU föreslog här en halvering av kostnaderna mellan stat och kommun. Som förutsättning för statsbidragets utbetalande borde dock gälla, att ersättningarna utgår med vissa minimibelopp, olika för olika tjänstegrupper. Detta förslag vann dock inte statsmakternas gillande och föranledde icke någon åtgärd. Följaktligen har vi i dag icke heller några gällande kompetensbestämmelser för de ledare och instruktörer, som engageras i kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet. Centrala löneförhandlingar mellan facklärarförbundet och berörda parter på kommunsidan har visserligen lett fram till en förteckning över den kompetens som kräves för att bli placerad i viss lönegrad. Enligt dessa bestämmelser hänföres musikpedagogen till en av tre kompetensgrupper enligt nedanstående: Grupp I a) Högre musiklärarexamen KMH, b) Pedagogexamen KMH jämte solistutbildning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö, c) Solistutbildning vid KMH eller något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö jämte minst 4 års pedagogisk erfarenhet, d) Militär musikdirektörs-

6a examen med minst 2 års pedagogisk erfarenhet, e) Högre organistexamen jämte högre kantorsexamen med minst 4 års pedagogisk erfarenhet. Grupp II a) Solistutbildning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö, b) Militär musikdirektörsexamen med mindre än 2 års pedagogisk erfarenhet, c) Högre organistexamen jämte högre kantorsexamen med mindre än 4 års pedagogisk erfarenhet, d) Pedagogexamen från Stockholms Borgarskola, e) Pedagogexamen från Folkliga musikskolan, Ingesund, Arvika, f) Pedagogexamen vid Framnäs folkhögskola, g) Militärmusiker av lägst musikfurirs grad med längre pedagogisk erfarenhet, h) Lägre organist- och kantorsexamen, i) Lärarexamen från Richard Anderssons musikskola. Grupp III Annan kompetens än som angivits under I—II. D e c e n t r a l a l ö n e a v t a l e n h a r ä v e n lett till en p r e c i s e r i n g av d e m e r i t k r a v s o m s k a l l s t ä l l a s p å en k o m m u n a l m u s i k l e d a r e . I r e g l e m e n t e t för d e n f ö r s t a k o m m u n a l a m u s i k l e d a r t j ä n s t e n i l a n d e t ( K a t r i n e h o l m 1 9 4 4 ) , f i x e r a d e s a r b e t s u p p g i f t e r n a enligt f ö l j a n d e : A. att verka för musiklivets höjande inom staden samt skapandet av kännedom och intresse för god och bildande sång och musik, B. att i den utsträckning musiknämnden bestämmer biträda Katrineholms Musiksällskap i följande hänseende: 1) att på u p p d r a g av musiksällskapet vara dess konstnärliga ledare och i samråd med styrelsen för sällskapet planlägga dess verksamhet och uppgöra konsertprogram, helst för helt spelar på en gång, så att SOR:s villkor så långt sig göra låter bliva uppfyllda, 2) att i egenskap av kapellmästare leda symfoniorkesterns övningar, repetitioner och offentliga framträdanden, 3) att i egenskap av lärare leda utbildningen av ungdoms- och elevorkestern med uppmäksamhet riktad även därpå, att den skall tjäna den större orkesterns nyrekrytering, 4) att samla bygdens därav intresserade sångare till en större blandad kör och leda den vid instuderandet och utförandet av värdefulla körverk, 5) att i egenskap av sekreterare i musiksällskapet ombesörja dess skriftväxling och statistik, vid sammanträdena föra protokoll samt i behörig tid till SOR, dess inspektör eller vem saken gäller, insända föreskrivna uppgifter samt tillse, att fattade beslut verkställas, 6) att övervaka skötseln av musiksällskapets tillhörigheter, 7) att med hänsyn till orkesters eller körs beskaffenhet genom lämplig bearbetning av musikaliska verk eller medelst egna arrangemang, upplysande kommentarer och föredrag tillrättalägga och berika musicerandet för deltagarna. C. att i egenskap av föreståndare för Folkliga Musikskolan och i samråd med dess styrelse uppgöra schema, ordna speltider och i övrigt övervaka musikskolans intressen, D. att på anmodan av ABF:s lokalavdelning i Katrineholm och i samarbete med dess styrelse planlägga och leda dess sång- musikverksamhet. E. att stå folkskolestyrelsen och i mån av tillfälle även andra institutioner till tjänst med råd och upplysningar i musikaliska angelägenheter. F . att årligen till musiknämnden upprätta berättelse över sin verksamhet u n d e r föregående år. G. att vara sekreterare i Katrineholms musiknämnd.

64 I de centrala löneavtalen träffades även vissa överenskommelser rörande definitionen av begreppet kommunal musikledare. Med kommunal musikledare avses befattningshavare, som direkt under musiknämnd eller motsvarande kommunalt organ utövar den pedagogiska och organisatoriska ledningen för inom kommunen bedriven frivillig musikundervisning (kommunal musikskola) samt i övrigt har att verka för musiklivets främjande inom kommunen. I detta inbegripes, att han skall leda kör- och orkesterverksamheten inom kommunen samt i förekommande fall tjänstgöra som konsulent för musikundervisningen inom det reglerade skolväsendet. Betydande administrativa uppgifter kommer även att åvila musikledaren. Han skall bl. a. vara föredragande och sekreterare i ärenden rörande den frivilliga musikverksamheten. I löneöverenskommelserna sägs det, att kommunala musikledare skall ha förvärvat utbildning enligt något av nedanstående alternativ: a) Högre musiklärarexamen KMH. b) Pedagogexamen KMH jämte solistutbildning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö, c) Solistutbildning vid KMH eller vid något av musikkonservatorierna i Göteborg eller Malmö jämte minst 4 års pedagogisk erfarenhet. d) Militär musikdirektörsexamen med minst 2 års pedagogisk erfarenhet. e) Högre organistexamen jämte högre kantorsexamen med minst 4 års pedagogisk erfarenhet. Från dessa bestämmelser kan dock undantag göras för aspirant, som de centrala parterna samstämmigt anser ha en mot detta svarande utbildning. Musikledarinstitutionen blev föremål för en allsidig diskussion vid en konferens rörande musikledarexamina 1957 på Kungl. Musikaliska akademien. Där menade man, att man kunde utskilja tre olika typfall då det gällde den kommunala musikledarens uppgifter: 1. Kommunal musikledares arbetsuppgifter i städer med möjligheter till ett rikt utvecklat musikliv. a) Samordna och på eget initiativ främja musiklivet på orten. b) Leda kommunal musikskola, resp. skolornas frivilliga musikundervisning och i anslutning härtill själv i viss utsträckning undervisa. c) Leda större kör (elitkör) och orkester (ev. SOR-ansluten) och i mån av behov göra goda arrangemang för dessa ensembler. d) Ev. organisera och leda musikcirklar och hålla kontakt med bildningsförbunden. e) Vara folkskolans musikkonsulent. f) Ev. vara sekreterare i förefintlig musiknämnd. 2. Kommunal musikledares arbetsuppgifter i städer och stadsliknande orter med mindre möjligheter för musiklivets utveckling än under 1. a) = l : a . b) = l : b . c) = 1: c, dock med något mindre krav på dirigerings- och arrangemangsförmågan, t. ex. endast orkesterdirigering och -arrangemang.

65 d) = 1: d; med något större vikt lagd vid denna verksamhet. e) = l : e . f) = l : f . 3. Kommunal musikledares (motsv.) arbetsuppgifter på landsbygden. a) = 1 : a. b) = l : b . c) Organisera och leda instrumentala och vokala ensembler och i mån av behov göra goda arrangemang för dem. d) = 1 : d. Dessa uppgifter äro här särskilt betydelsefulla. e) Vid behov stå folkskolan till tjänst som musikkonsulent, ev. även meddela musikundervisning i folkskolan. Dessa försök att närmare precisera meritkraven och arbetsuppgifterna för ledare, lärare och instruktörer i den kommunala musikverksamheten, speglar en önskan från arbetsgivarsidan att komma till rätta med den svåröverskådliga mångfald av olika utbildningsformer, som förekommer på det musikpedagogiska fältet. Vid den enkät, som MLU hösten 1960 företog, med länsskolnämndernas benägna bistånd, infordrades även uppgifter om lärarnas formella meriter, som framgår av frågeformuläret bil. 1. En sammanställning av resultaten från denna rundfråga har gjorts i tabell 23. För 34,4 % av de 2 001 lärare, som enligt de inkomna svaren är engagerade i frivillig skolmusik, saknas uppgifter beträffande deras musikaliska meriter. Det är rimligt att antaga, att de allra flesta av dessa saknar formella meriter. De har väl dock någon form av privata studier bakom sig och skulle i så fall räknas in i kategori 10, och i några fall kan givetvis bland dessa dölja sig personer med höga formella meriter. Osäkerheten i tolkningen av orsaken till ett utlämnande av uppgifter angående meriter gör, att denna grupp har utelämnats i den fortsatta bearbetningen. Procenten av musikdirektörer osv. är alltså beräknade på de 1 313 lärare, för vilka uppgifter om meriter finnas. Det ligger väl i sakens natur, att den vanligaste Tabell 23. Formella musikaliska meriter hos lärare engagerade i frivillig skolmusik Utbildning 1 KMH musiklärare (musikdirektörsexamen) 2 KMH högre organist- och kantorsexamen 3 KMH militär musikdirektörsexamen 4 KMH musikpedagogisk examen 5 KMH solistutbildning 6 Lägre organist- och kantorsexamen 7 Musikinstruktörsutbildning Ingesund 8 Musikinstruktörsutbildning Framnäs 9 Militärmusiker 10 Privata studier (inkl. studier vid ej namngiven musikskola) Ej angiven utbildning Summa 5—621039

Antal

% av alla med angiven utbildn

119 79 4 3 80 442 25 15 155 391

9,1 6,0 0,3 0,2 6,1 33,7 1,9 1,1 11,8 29,8

688 1313+6 S8 = 2 001

os

gg

os

Tiimo

1O1O1OHX CM -i—l l O OS 0 0

3 g CS T-1 1—I

a o _<_

1 TJ4

S!

>

•^

OS

TH

O

OS i O T H

00 H 0 0 rj< ( M i—I O

mo

co

CM co

CM

CO i£>

PC o s i o •<#

PH

i

os T H oo

c s t - i i—11—i o

i

as

I

oa

i

co

CO t > "<+i

1 CM

I

in

O

I T *

1 -.—I

o

l O CO <M

I O

I

i O CO T J (

I

C S CM •>—I

<M CO • « *

I

OS CO T - I

o

O

H

N

i

£

H

H

ft TH

I

CO

S-

•

:

3 CO

' öo .

: «.a :M • o c -.a

• eic c +->

B C

I

0)

3 iO

aMo 3 "•-9 s

O S as C

Jj

fl

£ *

. 3 + 2 5

a

a» >

g *' c s -2 « - B i2 « a

awK s i

ft^ft

W

:

. 3 T3

.

on a t,

:

M 1/3 ra X)

o •

c

i » o o«

g s Eill

•& 3 3 3 X!

s

™ CO

• -* £ s 3

o

- BC •' U5

lag :3

S ess • o-a c

<o g s• UD « « •B, ^s a Ä a a :. «« 2 -Q _ X •e *s=s a-± -B 1 sj£ s 15 rri

.

M t/)

a :.* : a : x

i» «

'^J a C3 •O

•

BD

•

^

ft 73 0Q

fe, CO

•

B

•

B t- « 2 j * J* w> :ca 2 i2 "fS-S x B to w wC

"i oca » .2 "ö g « ä o a s OCCft w

3 «M •Ö

ftH

lärarkategorien vid denna typ av frivillig musikundervisning, med sin nära anknytning till skolornas verksamhet, är folkskollärare med lägre organistoch kantorsexamen. Drygt 33 % av de 1 313 lärarna är att hänföra till denna grupp. Icke långt efter kommer gruppen »privatutbildade», som svarar för nära 30 % av hela antalet. Även i denna grupp torde en hel del intresserade lärare, såväl små- som folkskollärare, dölja sig. Sammanlagt drygt 21 % av lärarkadern i frivillig skolmusik är KMH-utbildad därav 9,1 % med musikdirektörsexamen, 6,1 % med solistutbildning, 6 % med högre organist- och kantorsexamen, 0,3 % militär musikdirektörsexamen och 0,2 % musikpedagogisk examen. Militärmusiker utgör 11,8 % av samtliga med angivna meriter, och Ingesunds- och Framnäs elever förekommer till ett antal av 40 eller c:a 3 %. En undersökning av den allmänna skolunderbyggnaden bland lärare inbegripna i frivillig skolmusik resulterade i att av 1 160 svarande icke mindre än 638 eller 55 % visade sig vara folkskollärare, 142 eller 12,2 % småskollärare. Tillsammans var alltså drygt 2/3 av lärarna i den frivilliga skolmusiken lärare i den obligatoriska skolan. Under enkätens rubrik »fortbildningskurser» svarade endast 215 lärare eller drygt 10 %, att de bevistat en eller flera fortbildningskurser, och av dessa hade nära 60 % besökt tre eller flera kurser. I tabell 24 redovisas fördelningen av de olika merit-kategorierna på de olika länen. Endast Stockholms län och Södermanlands län har mer än 10 % av de KMH-utbildade 285 lärarna. Stockholms län har hela 34 % av denna kategori. Lärare med lägre organist- och kantorsexamen finns däremot tämligen j ä m n t fördelade över alla län med en liten topp på 10 % i Skaraborgs län. Ingesundseleverna är helt koncentrerade till Värmlands län och torde till stor utsträckning vara elever i Folkliga musikskolans pedagoglinje, medan Framnäs-eleverna 100-procentigt är att finna i Norrbotten. Militärmusikerna finns i större utsträckning i Stockholms-, Södermanlands- och Kopparbergs län. En jämförelse mellan Stockholms-, Södermanlands- och Kopparbergs län, vilka samtliga har drygt 200 lärare engagerade i frivillig skolmusik, visar att Stockholms län har drygt 33 % KMH-utbildade lärare, 17 % med lägre organist- och kantorsexamen, 11 % med militär musikutbildning, 16 % som uppgivit privata studier och 23 % som ej angivit någon utbildning. Södermanland har 15 % KMH-utbildade, 15 % skolkantorer, 11 % militärmusiker, 37 % privatutbildade och 22 % utan angiven utbildning, medan siffrorna för Kopparbergs län är 10 %, 12 %, 9 %, 32 %, 37 %. Motsvarande undersökning av lärarmeriter för de kommunala musikskolornas del utfördes under början av 1961. Resultaten från en rundfråga till 128 orter, där enligt »länsskolenämndsenkäten» kommunal musikskola skulle förekomma, har sammanställts i tabell 25. 96 skolor svarade omedelbart på enkäten, och ytterligare 18 skolor svarade efter påstötning. I dessa 114 skolor funnos enligt enkäten sammanlagt 710 lärare. För 122 eller 17 % saknas meritförteckning. Liksom fallet var

68 Tabell 25. Formella musikaliska meriter hos lärare engagerade i kommunala musikskolor Utbildning

Antal

Yo av alla med angiven utbildn,

1 KMH musiklärare (musikdirektörsexamen) 2 KMH högre organist- och kantorsexamen 3 KMH militär musikdirektörsexamen 4 KMH musikpedagogisk examen 5 KMH solistutbildning 6 Lägre organist- och kantorsexamen 7 Musikinstruktörsutbildning Ingesund 8 Musikinstruktörsutbildning Framnäs 9 Militärmusiker 10 Privata studier (inkl. studier vid ej namngiven musikskola) Ej angiven utbildning Summa

59 9 16 36 84 85 11 2 80 206

10 0 1,5 2,7 6,1 14,3 14,5 1,9 0,3 13,6 35,1 122

588 + 122 = 710

med lärare i frivillig skolmusik, har vi även här valt att utesluta dessa 122 lärare ur den fortsatta bearbetningen. Av de 588 lärare, för vilka meriter angivits, var summa 204 KMH-utbildade, dvs 34,7 %. 10 % av de kommunala musikskolornas lärarkrafter hade musikdirektörsexamen på KMH, 14,3 % hade genomgått solistutbildning på KMH, 6,1 % var musikpedagoger med examen från KMH, 2,7 % militär musikdirektörsexamen och 1,5 % högre organist- och kantorsexamen. Den största gruppen lärare, 206 stycken eller 35,1 %, hade angivit privata musikstudier som enda formella meriter i musikaliskt hänseende. Gruppen lägre organist- och kantorsexamen samlade 14,5 % av de 588 lärarna, och nästan lika många, 13,6 %, hade militärmusikalisk utbildning. Ingesunds folkliga musikskola svarade för 1,9 % av lärarkåren och Framnäs för 0,3 %. Vid bedömning av de två senaste uppgifterna måste hänsyn tas till att såväl Ingesund som i synnerhet Framnäs endast haft fullständig instruktörsutbildning ett fåtal år. Gruppen folkskollärare var i de kommunala musikskolorna omkring 20 %, och över hälften av lärarna (52,1 %) hade angivit realexamen som allmän skolnivå. Av de 710 lärarna hade endast 456 eller 64,2 % angivit huruvida de bevistat någon fortbildningskurs eller ej. Av dessa 456 hade 157 eller 34,4 % deltagit i kurser, under det att alltså hela 65,6 % aldrig deltagit i någon fortbildningskurs. Denna siffra är med all säkerhet för liten, eftersom gruppen 254 »ej svarande» till största delen torde bestå av personer, som ej bevistat någon fortbildningskurs. Stockholms läns relativt sett stora andel av de formellt kompetenta lärarna framgår i högre grad för de kommunala musikskolorna än vad fallet var för frivillig skolmusik (tabell 26). Stockholms län har visserligen den rikast utvecklade verksamheten vad kommunala musikskolor beträffar och svarar för drygt en fjärdedel av to-

69 L - i-i

3 3 CO

CM T H CM

N

I C

I

M

CM

H H O

O CO o s •># CO CO OS I O CM CM

-*# T H I O CO CO CM CM

O

CMT-I

I CM

COC-

C-

I

N H I > X i O

CD

I CM

1 CD

O O

CM CO CM

I CO

I 1

CO

CM

CM i - l CO

CO O

•<*

TH

CM CM CO

<*

i—I CM CO C -

1 ^ * C M CO

c- i -r-t i ascoco

TH

a CM CM

I C—

CO

I

O

CM

- f l M I > T H

CM T-H CO

o C3

MC5 © "3 c ,2 S —

£ c ^ Mg 2 3 2o S3 ,Ä « £

W3 M

.5

cu S

Ä Ä « P

32c

I

: tn g :c«

CO

c

—

M

«'C0

s

*

'/I

' /

XXO

B.

3 -5'

ga<a

'3 "3 '3

X

3 CO CO

"o "o t i £ « ; * CO C S

03 Ä

t/3

^45'c o S= V3

> > 03 O

•5 c ••§§

c

3 c3 £ ' » O O .b '•- a 3 jd J2 °° MS :c3

iX * X

3J*

oB

03 I

I CO ^J( •

, t o > r~^

t* 03

03 O *-i 'iex CO <*~t

C

« —.

H Ä W

tala antalet lärare (26 % ) , men länet har icke mindre än 44,6 % av de KMH-utbildade lärarna, 42,4 % av musikdirektörerna, 66,7 % av de med högre organist- och kantorsexamen, 58,3 % av musikpedagogerna med KMHutbildning och 41,7 % av de KMH-utbildade solisterna. Däremot har länet icke mer än sin beskärda del av lärare med militär musikdirektörsexamen (25 % ) , och av skolkantorer (21,2 % ) . En jämförelse mellan lärarkvaliteten i de två former av kommunernas musikbildningsverksamhet, som här kallas frivillig skolmusik och kommunala musikskolor, visar således, att hela 34,4 % av det totala antalet lärare i frivillig skolmusik saknar angivna formella musikaliska meriter, medan samma siffra hos de kommunala musikskolorna är 17,2 %. Drygt 14 % av de 2 001 lärarna i den frivilliga skolmusikverksamheten är KMH-utbildade, under det att drygt 28 % av de kommunala musikskolornas 710 lärare har denna utbildning. Man torde alltså kunna konstatera, att de kommunala musikskolornas lärarkrafter är de relativt sett bäst utbildade vad rent musikaliska meriter beträffar. Handledare i musikcirklar Studieförbundens verksamhet är i huvudsak inriktad på att tillgodose vuxna människors studiebehov. Studiecirkelns sätt att arbeta har också redan från början utformats med hänsyn härtill. I princip är det deltagarna själva, som kommer överens om cirkelns studiemål och bestämmer hur arbetet skall bedrivas, för att detta mål skall uppnås. Det är således inte cirkelledarens — lärarens — uppgift att fastställa och söka påtvinga cirkeldeltagarna studiemål och arbetsformer, som dessa inte själva önskar, men väl att ge råd och presentera förslag och alternativ. Detta sätt att se på studiecirkeln som ett sätt att tillfredsställa vuxna människors studie- och bildningssträvan har alltid hävdats inom studieförbunden och utgör ett karakteristiskt drag i utformningen av verksamheten. Värdet och betydelsen av studiecirkelns aktivitetsfrämjande arbetsmetoder har också verifierats av den moderna vuxenpedagogiska forskningens rön. En konsekvent tillämpning av studieförbundens fria arbetssätt måste rimligtvis medföra, att olika cirklar h a r olika studiemål och använder olika studiematerial, skiftande arbetsmetoder och att de har varierande studietakt Kraven på cirkelledarens ämneskunskaper blir givetvis beroende av vilket studiemål cirkeln uppställt och i viss mån även av det studiematerial som cirkeln använder. Vilja och förmåga att tillämpa studiecirkelns arbetsformer är emellertid ett allmängiltigt krav ifråga om alla cirkelledare. Studieförbundens allmänna synsätt och värdesättning av studiecirkeln som studiemiljö och arbetsgemenskap gäller självfallet också ifråga om musikcirklarna. I princip är det heller ingen skillnad mellan en musikcirkel och exempelvis studiecirklar i ämnen med anknytning till andra konstarter. Verksamheten på musikbildningsområdet inom studieförbunden har som allmän målsättning att skapa förutsättningar för ett högt utvecklat musik-

71 liv, ökad förståelse för de musikaliska värdena och en rikare musikalisk upplevelse för dem som deltar i verksamheten. Alla människor har inte samma utrustning och de har olika förmåga att tillägna sig kunskaper och färdigheter. De har därför inte samma förutsättningar att utöva och uppleva musik och heller inte lika möjligheter att ägna tid och krafter åt att utveckla sitt musikintresse. Studieförbunden har en naturlig strävan att bereda plats för alla, som har en medveten önskan att odla musikintresset, och vill så långt möjligt göra detta på ett sätt, som motsvarar de olika behoven. Musikcirklarnas verksamhet måste därför ha ett brett register, olika nivåer och en vid ram att verka inom. Musikcirkelverksamhetens uppgift och målsättning får därför inte förväxlas med de mål, som yrkesmässig utbildning och professionell verksamhet på musikområdet naturligen måste ha. Studieförbunden och studiecirklarna är på det hela taget inte jämförbara med exempelvis en skola i dess vedertagna bemärkelse. En sådan har som regel ett entydigt, i olika etapper klart utstakat studiemål och som en följd därav också fastlagda kompetensregler för dem som skall undervisa. Denna skillnad i målsättningen ger emellertid inte underlag för antagandet, att studieförbunden skulle vara mindre måna om att upprätthålla en god kvalitet på studiearbetet. Det förhåller sig tvärtom så, att studieförbunden i den mån ekonomiska resurser står till förfogande ständigt har uppmärksamheten riktad på åtgärder, som syftar till att förbättra studiernas kvalitet. Detta har tagit sig uttryck i att det dels gjorts stora insatser ifråga om utgivning av för studiecirklarna väl avpassat studiematerial och dels däri att förbunden satsat på en omfattande ledareutbildning. Inom studieförbunden har frågan om lämpliga och intresserade handledare i musikcirklarna sedan länge varit ett problem. Många av de handledare, som studieförbunden anlitat för att leda arbetet i musikcirklar, är amatörer utan särskild vare sig fackmusikalisk eller pedagogisk utbildning. Man har länge haft klart för sig, att den centrala och helt dominerande frågan, då det gäller det fria och frivilliga musikbildningsarbetet, har varit att få fram bättre handledare. Visserligen finns det fackmässigt och pedagogiskt väl kvalificerade handledare inom många studieförbund, men man har utan egentliga empiriska belägg klart deklarerat, att de är i klar minoritet och att kompetensen hos handledarna är högst varierande från cirkel till cirkel. Man har i diskussionen hävdat, att det i dagens läge knappast torde finnas någon ämnesgrupp med i genomsnitt sämre kvalificerade handledare. Det är då så mycket mer ägnat att förvåna, att denna sektor av det frivilliga musikbildningsarbetet är den enda, som för närvarande åtnjuter statsbidrag, och således är underkastad inspektion. Att så är fallet beror på att gällande bestämmelser för bedömning av musikcirklarnas handledare ännu ej fått en enhetlig tolkning över hela fältet. Nu gällande bestämmelser för lärares kompetens (KK 1947 § 26 mom c) h a r följande lydelse: »Som lärare må riksförbund för studiecirkel verksamhet endast godkänna den, som genom avlagda kunskapsprov, genom delta-

72 gande i bildningskurser eller genom vunnen praktisk erfarenhet kan styrka sig besitta för läraruppgiftens fullgörande erforderliga kunskaper inom den ämnesgrupp, som studiecirkelarbetet omfattar, och som i övrigt äger lämplighet för uppgiften.» Då det gäller att bedöma kompetensen hos de lärare, som skall användas i musikcirkelarbetet, torde det vara angeläget att först klargöra innebörden av orden »styrka sig besitta för läraruppgiftens fullgörande erforderliga kunskaper inom den ämnesgrupp, som studiecirkelarbetet omfattar». Läraruppgiften i en musikcirkel måste innebära undervisning på instrument, i musikteori och i musikens historia men också orientering om lämplig repertoar för cirkeln. Tre möjligheter anvisas för meritering, nämligen avlagda kunskapsprov, deltagande i bildningskurser eller vunnen praktisk erfarenhet. Vid en av skolöverstyrelsen företagen stickprovsundersökning i början av 1950-talet visade det sig, att inånga handledare i musikcirklar godkänts av studieförbunden på en meritering, som måste anses vara ganska otillfredsställande med tanke på i författningen angivet syfte med verksamheten. Definitionen på en musikcirkel skall enligt författningen vara: »en kamratkrets för inövande av musikaliska kompositioner i samband med studium av musikens teori och historia». Det torde vara förenat med en hel del svårigheter att förverkliga detta, om handledarnas kvalifikationer endast består i »praktiska erfarenheter av körarbete i 9 år», »utpräglad musikalisk förmåga», »medlem i sångkör», »stått i musikaffär», vilket utgör stickprov på svaren från den företagna undersökningen beträffande handledaremeriter i musikcirklar, som omnämnts ovan. Då 1944 års folkbildningsutredning i sitt andra betänkande föreslog åtgärder till stöd för musikbildningsarbetet, ansåg man det möjligt att komma till rätta med problemet om repertoarens standard, lämpliga instrument och lämpliga metoder för musikcirkelarbetet genom att kräva lärarkompetens av samtliga handledare. Detta krav har uppenbarligen icke kunnat fasthållas vare sig av studieförbunden eller av tillsynsmyndigheten. Resultaten från ovannämnda stickprovsundersökning ledde dock fram till en bestämmelse om, att studieförbundens rektorer vid sin sida bör ha fackmän för granskning av rapporterna från musikcirklarna. Man fann även i anslutning till denna undersökning anledning att söka tillskapa riktlinjer för bedömningen av vilka musikcirklar som skall anses statsbidragsberättigade. För att en musikcirkel skall anses vara berättigad till statsbidrag bör krävas, att dess arbete har karaktären av planmässigt bedrivna musikstudier i avsikt att hos medlemmarna skapa bättre förutsättningar för rikare musikupplevelse. Arbetet i cirkeln bör vara så organiserat, att medlemmarna a) beredes möjlighet att förvärva ökad instrumentalteknisk eller sångteknisk färdighet, b) förberedes för deltagande i samspel eller samsjungning och, där så är möjligt, beredes tillfälle att deltaga i ensemblemusicerande,

73 c) genom arbetet i cirkeln får möjlighet att uppleva musikens värden, d) jämsides med det praktiska musikutövandet och som en grund för detta bibringas åtminstone elementära musikteoretiska kunskaper och får någon musikhistorisk och allmänmusikalisk orientering. Vid bedömning av en cirkels arbete måste hänsyn givetvis tagas till de lokala förutsättningar, under vilka cirkeln arbetar. Övnings- och studierepertoaren i en musikcirkel skall utgöras av musik, som är »ägnad att hos medlemmarna skapa bättre förutsättningar för rikare musikupplevelse». Med tanke på att det finns tillgång till god musik, som ställer ytterst ringa krav på de utövandes tekniska förmåga, kan kvalitetskravet mycket väl upprätthållas även beträffande cirklar, vars medlemmar befinner sig på nybörjarstadiet. Fordringarna på de instrument, som cirkeldeltagarna spelar, bör vara, att instrumenten a) kan ingå i en ensemble, b) förmår svara mot det ökade kunnande, som medlemmarna förväntas förvärva, samt att c) det för instrumentet i fråga finns tillgång till en musikaliskt sett godtagbar originalrepertoar av varierande svårighetsgrad. Handledaren i en musik- eller sångcirkel bör som regel ha lärarkompetens. Vid bedömandet av en handledares lämplighet bör den reella kompetensen vara avgörande. Krav på avlagda examina skulle endast innebära, att många dugliga handledare ej skulle kunna godkännas. Ovanstående riktlinjer för bedömning av musikcirklar avser endast cirklar för musikutövning. Lyssnarcirklar torde utan svårighet kunna bedömas efter samma grunder som ämnescirklar i övrigt. För lyssnarcirklar av typen »att spisa jazz» bör gälla, att arbetet i dessa cirklar skall avse ett studium av jazzmusiken som musikart, ställd i relation till musiken i övrigt. För att belysa det aktuella läget beträffande kvaliteten hos studieförbundens musikcirkelledare hade det varit önskvärt med en undersökning av det slag, som genomförts beträffande lärarna och instruktörerna i kommunernas musikbildningsverksamhet. Det visade sig dock snart, att en rundfråga till studieförbunden icke kunde ge underlag för en redovisning analog med den som gjorts i tabellerna 23 och 25 beträffande lärare och instruktörer vid skolornas frivilliga musikverksamhet och de kommunala musikskolorna. De uppgifter beträffande cirkelledarnas meriter, som finnes på centralt förbundshåll, inskränker sig ofta till ett bedömande av vederbörandes lämplighet och utgöres mera sällan av en förteckning över vederbörandes formella meriter. Detta ligger helt i linje med den inställning man hyser på folkbildarhåll och som även finnes utsagd i ovannämnda »riktlinjer för beviljande av statsbidrag», att det är den reella kompetensen snarare än avlagda examina, som skall vara avgörande för om cirkelledaren skall godkännas eller icke. Ett stickprov på några studieförbund visar, att kategorien »ej angiven utbildning» är stor. Så redovisar exempelvis SFM 156 cirkelledare i musik.

74 Av dessa saknar 60 % meritförteckning. Av de återstående 62 musikcirkelledarna tillhör 26 % gruppen »privata studier», 26 % betecknas som »musiklärare utan närmare angivande av utbildning», 24 % »lägre organist- och kantorsexamen», 16 % »musikdirektörer KMH», 3 % »solistutbildning KMH», 3 % »militär musikutbildning» och 2 % »Ingesunds folkliga musikskola». Hos SLS utgör gruppen »ej angiven utbildning» 33 % av 122 musikcirkelledare. 32 % av handledare med angivna meriter har »privata studier», 30 % har lägre organist- och kantorsexamen, 25 % är examinerade från Ingesund och Framnäs, 7 % har KMH-utbildning och 6 % har militär musikutbildning. Osäkerheten beträffande gruppen »ej angiven utbildning» invalidiserar undersökningen beträffande studieförbundens verksamhet i större utsträckning än vad fallet var beträffande kommunernas musikbildningsverksamhet. I studieförbunden torde denna grupp innesluta många personer med utmärkta formella meriter, personer, som sedan länge varit verksamma inom studieförbundet och som därför på de aktuella rapporterna endast haft anteckningen »tidigare godkända» eller »helt saknat anteckning om lämplighet». Antalet handledare med beteckningen »tidigare godkända» eller helt utan anteckningar torde relativt sett vara störst i de studieförbund, som har den mest omfattande musikbildningsverksamheten. En undersökning av handledarnas formella meriter, som vill göra anspråk på allmängiltighet och säkerhet, måste inkludera tidsödande och kostsamma följ dundersökningar på tveksamma punkter, MLU har därför funnit sig nödsakad att avstå från ett kartläggande av musikcirkelledarnas formella meriter. En meritförteckning över handledarna för 1 750 cirklar inom ett av de större studieförbunden, där meritförteckningen var mer fullständig, redovisas dock i tabell 27. Man bör observera, att det är fråga om antalet cirklar, icke om antalet handledare. Samme handledare kan således undervisa i två Tabell 27. Formella musikaliska meriter hos handledarna i elt av de större studieförbunden Antal

Utbildning 1 Musiklärarexamen KMH 2 Högre organist- och kantorsex. KMH 3 Militär musikdir.-examen KMH 4 Musikpedagogisk examen KMH 5 Solistutbildning KMH 6 Lägre organist- ock kantorsexamen 7 Folkliga musikskolan, Ingesund 8 Framnäs folkhögskola 9 Militär musikutbildning 10 Privata studier Ej angiven utbildning

% av alla med angiven utbildn, 4,0 0,4 1,4 0,1 2,6 14,3 1,5 0,2 8,0 67,5

6 20 1 36 199 21 3 111 935

363 Summa

1387+363 -

75 eller flera cirklar. Under rubriken »privata studier» inryms i denna tabell ett 60-tal musikstuderande, företrädesvis från KMH och Malmö Musikkonservatorium samt studerande vid olika seminarietyper. Även med reduktion för dessa individer, vars studier är av mer formell karaktär, än vad rubriken »privata studier» avser, måste man konstatera, att gruppen »privata studier» här, liksom i tidigare omnämnda stickprov, utgör en betydande del av studieförbundens musikcirkelhandledare. Visserligen varierar det relativa antalet musikcirkelledare med »privata studier» starkt från studiförbund till studieförbund, från omkring 10 % i något eller några av de mindre studieförbunden upp till omkring 70 %. Handledare med lägre organist- och kantorsexamen utgör ett rätt betydande inslag i de flesta studieförbund, medan gruppen KMH-utbildat folk endast i undantagsfall utgör något mer betydande inslag i handledarkadern. De gjorda stickproven och uttalanden från erfarna folkbildare pekar således mot att drygt hälften av studiecirklarna i musik har handledare hemmahörande i kategorien »privata studier». I runt tal torde det röra sig om 4—5 000 personer, huvudsakligen musikamatörer utan pedagogisk utbildning eller i allra bästa fall med en kortare pedagogisk fortbildningskurs. Problemet med denna kategori av musikpedagoger är ju ingalunda unikt lör studieförbunden. Som framgått av tabellerna 23—26 finns samma problem inom kommunernas musikbildningsverksamhet. Det ligger i sakens natur, att problemet blir mer accentuerat i studieförbunden. Så gott som samtliga studieförbund bedriver sin verksamhet till stor del på landsbygden, under det att huvuddelen av kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet är koncentrerad till städer och större orter, där lärarkrafter med goda formella meriter i regel finnes. Därtill kommer, att den helt övervägande delen av den formella musikpedagogiska utbildningen i dag icke är anpassad för studieförbundens speciella arbetsformer. Det tycks förefinnas ett visst motstånd från den formellt meriterade musikpedagogen att engagera sig i studieförbundens musikbildningsverksamhet, därför att han står främmande för den speciella pedagogik och metodik, som cirkelarbetet kräver.

KAPITEL V

N u v a r a n d e u t b i l d n i n g s a n s t a l t e r för l e d a r e , l ä r a r e och i n s t r u k t ö r e r för d e t frivilliga m u s i k b i l d n i n g s a r b e t e t

Det är uppenbart att frågan om ledarnas, lärarnas och instruktörernas kvalifikationer är en central angelägenhet för det frivilliga musikbildningsarbetet i landet. Mot bakgrund av den föreliggande bristen på kvalificerade lärare och det stora behovet av ledare och instruktörer av olika slag är frågan om en snar lösning av ledarutbildningsproblemen för det frivilliga musikbildningsarbetet brådskande. I detta avsnitt redovisas existerande musikaliska utbildningsanstalter och diskuteras, i vilken utsträckning de täcker och svarar mot det behov, som föreligger inom musikbildningsarbetet i kommuner och studieförbund. Kungl.

Musikhögskolan

Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, i fortsättningen betecknad KMH, har anor från det »undervisningsverk», varom det talas redan i de GrundRegler, som fogades till stadfästelsebrevet för Kongl. Svensk Musicalisk Academie år 1771. I det reglemente, som Kungl. Maj :t utfärdade hundra år senare, 1881, i anslutning till Kungl. Musikaliska Akademiens (KMA) nya stadgar av år 1880, bestämdes det, att konservatoriet, som dittills varit en del av akademien, nu skulle vara en särskild institution benämnd musikkonservatorium och vara underställd akademien. Nya reglementen tillkom 1930, 1940 och 1945. År 1940 ändrade musikkonservatoriet namn och kallas nu musikhögskolan. I samband därmed ändrades även organisationen, så att den tidigare läroverksstyrelsen ersattes av ett lärarråd. Undervisningen vid KMH regleras för närvarande av Kungl. Maj :ts reglemente av den 22 nov. 1940 (nr 960), ändrat den 29 juni 1945 (nr 576). Ett förslag till nytt reglemente utarbetat av KMH:s direktör, professor Bertil Carlberg, är för närvarande föremål för bearbetning inom ecklesiastikdepartementet. Målsättningen för KMH är »att bibringa eleverna konstnärlig utbildning i musik samt att examinera den, som önskar vinna behörighet för anställning såsom kyrkomusiker (organist, kantor), musiklärare vid statlig eller kommunal skola eller militär musikdirektör». Undervisning meddelas i en rad läroämnen fördelade i grupper, dels för

77 s p e c i a l s t u d i e r och dels för s t u d i e r av: allt enligt n e d a n s t å e n d e f ö r t e c k n i n g .

a t t leda f r a m till n å g o n e x a m e n ,

Avdelning I Grupper av ämnen för specialstudier. a) Orgel, e) Harpa, harmonilära, piano, kontrapunkt, harmonilära, musik- och gehörslära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik. musikens historia och estetik. b) Piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

f) Blåsinstrument av trä, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

c) Solosång, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, talteknik, välläsning, levande språk, musikens historia och estetik.

g) Blåsinstrument av mässing, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

d) Stråkinstrument, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik. Avdelning II

h) Kontrapunkt, komposition och instrumentation, partiturstudium, dirigering, välläsning, musikens historia och estetik. i) Partiturstudium, dirigering.

Grupper av ämnen för examensstudier. a) till högre organistexamen: orgel, piano, harmonilära, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik. b) till högre kantorsexamen: sång, piano jämte någon kunskap i orgelspelning, harmonilära, liturgik, kördirigering, kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära, talteknik, välläsning, musikens historia och estetik.

c) till musiklärarexamen: sång, piano jämte någon kunskap i orgelspelning, violin jämte någon kunskap i violoncellspelning, orgelns stämning och skötsel, liturgik, kontrapunkt, formlära, harmonilära, musikens historia och estetik, pedagogik, övningsundervisning, metodik, dirigering, kontrapunkt, formlära, instrumentation, musik- och gehörslära, talteknik, välläsning.

78 d) till militär musikdirektörsexamen: ett blåsinstrument av trä, ett blåsinstrument av mässing, violin eller violoncell, piano,

harmonilära, instrumentation för militärorkester, orkesterdirigering, musik- och gehörslära, musikens historia och estetik.

Avdelning III I pianostämning meddelas undervisning. Examen må även avläggas i detta ämne Avdelning IV Grupp av ämnen för elever i högskolans operaklass Scenisk-dramatisk sång (rollinstudering, välläsning och rolläsning, scenisk framställning, ensemblesång), piano, talteknik, harmonilära, musik- och gehörslära, levande språk, musikens historia och estetik, teaterhistoria, plastik och dans (sminkning och maskering). Verksamheten vid KMH, vårt lands högsta musikaliska utbildningsanstalt, är alltså framförallt inriktad på att utbilda musiklärare för de reguljära skolorna, gymnasierna, realskolorna och grundskolans högstadium, kyrkomusiker, militärmusikdirektörer, tonsättare och instrumentalister-solister på hög nivå. All undervisning är kostnadsfri, men eleverna erlägger en inträdesavgift av 10 kronor och en terminsavgift av 5 kronor, vilka dock oavkortade går till stipendiefonder. De examina, som enligt reglementet kan avläggas vid KMH, är: Högre organistexamen, Högre kantorsexamen, Musiklärarexamen, Militärmusikdirektörsexamen, Pianostämmarexamen, med de ingående ämnen, som framgår av förteckningen ovan. Sedan 1949 kan även en musikpedagogisk examen avläggas i vissa ämnen. Till denna examen liksom till den 1958 inrättade musikledarexamen får vi anledning återkomma. Operaskolan, som i olika etapper varit anknuten till musikkonservatoriet och till Kungl. Teatern, är sedan 1942 underställd akademiens och Kungl. Teaterns gemensamma ledning. För att bli antagen till elev vid KMH fordras att ha musikalisk begåvning och tillräcklig vokal, instrumental eller musikteoretisk utbildning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen inom den avdelning och grupp, i vilken inträde söks. För blivande högre organister, högre kantorer och musiklärare krävs avlagd realexamen eller folkskollärarexamen eller avgångsbetyg från kommunal flickskola eller enskild skola med rätt att meddela s. k. normalskolekompetens eller, efter skolöverstyrelsens beprövande, hava genom intyg av vederbörande lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt

79 styrkt sig äga motsvarande kunskaper. I intet fall får inträdessökande vara under 15 år och som regel är den tillåtna maximiåldern 25 år med undantag lör inträdessökande till operaklassen, där maximiåldern är 27 år. De sökande genomgår ett inträdesprov, som avser att kontrollera den ovannämnda vokala, instrumentala eller musikteoretiska utbildningen och den musikaliska begåvningen. På grundval av resultaten från dessa inträdesprov, som bedömes för varje ämne av en särskild nämnd, beslutas, i vilken ordning de sökande skola vinna inträde vid KMH. Antalet elever, som intas bestämmes av tillgången på lärarkrafter. Bland de sökande, som förklarats kompetenta men som av brist på lediga platser icke kan tas in, antas ett lämpligt antal som aspiranter, vilka ingår som elever, därest vakanser uppstår under året. Det har i inventeringsavsnittet kunnat konstateras, att ett flertal personer med examen från KMH är verksamma i kommunernas och studieförbundens musikbildningsverksamhet. Utredningen har dock icke funnit anledning att närmare behandla de utbildnings- och examenslinjer vid KMH, vars primära syfte varit utbildning av utövande musiker, tonsättare, kyrkomusiker, militärmusikdirektörer, operaartister eller musiklärare avsedda att verka i gymnasier och på grundskolans högstadium. MU:s betänkande (SOU 1954:2) innehåller bland annat ett avsnitt om Musikaliska utbildningsanstalter, där KMH och dess verksamhet görs till föremål för en väl genomarbetad framställning, som utmynnar i många värdefulla förslag till omorganisering och komplettering (s. 197—301). Utgående från en analys av behovet av utbildningsformer och under påpekande av att KMH i Stockholm intar en nyckelposition i vårt musikliv och att de elever, som utbildas där, kommer att utforma och på olika sätt verka bestämmande på hela vår framtida musikkultur, föreslår MU vissa förändringar i musikhögskolans organisation och planläggning av själva undervisningen. De utbildningsbehov man därvid räknar med är följande: 1. Utbildning av utövande musiker (orkestermusiker, vokal- och instrumentalsolister samt dirigenter). 2. Utbildning av tonsättare. 3. Utbildning av musikpedagoger. Denna utbildning bör differentieras i fyra linjer: en för skolmusiklärare vid gymnasier (och enhetsskolans högsta klasser), en för mellanskollärare m. fl. för erhållande av musiklärarkom< petens, en för musikledare samt en för övriga musikpedagoger. 4. Utbildning av kyrkomusiker (högre och lägre utbildning). 5. Utbildning av militärmusikdirektörer. 6. Specialstudier i gammal musik. 7. Utbildning av operaartister. För att effektivt kunna svara mot all högre musikutbildnings dubbla uppgift: att bibringa de studerande »gedigna, specialiserade praktiska färdigheter, både av konstnärlig-solistisk art och av sådan art, att den gör dem skickade för en musikalisk befattning som skolmusiklärare, kyrkomusiker etc».

80 att bibringa samtliga kategorier av studerande »den fond av musikalisk bildning, de perspektiv och den vidsyn, som är nödvändiga för att de skall kunna taga personligt och medvetet ansvar för sina framtida insatser i musikkulturens tjänst», borde KMH, enligt MU:s uppfattning, klyvas i en lägre och en högre avdelning, benämnda musikkonservatorium och musikhögskola. MU anför därvid följande: »Ett vägande skäl för en klyvning i konservatoriumhögskola är, att man därigenom vinner en större planmässighet i studierna för vissa examina. För närvarande går den praktisk-musikaliska utbildningen och specialutbildningen för kyrkomusikaliska eller skolpedagogiska tjänster hand i hand under hela studietiden med svåröverskådliga studieschemata som resultat. Enligt MU:s uppfattning bör den praktisk-musikaliska grundutbildningen och den högre specialutbildningen i stället i all den utsträckning, det kan vara pedagogiskt lämpligt och motiverat, separeras så, att den förra förlägges till konservatoriet och bildar grundvalen för den senare, som förlägges till musikhögskolans linjer.» (SOU 1954: 2 s. 206.) Musikhögskolans linjer, som samtliga föreslås leda fram antingen till en examen eller till ett diplom, grupperas i åtta sektioner på följande sätt: .4.

Diplomlinjer

1. Högskolesektion för utbildning av orkestermusiker och dirigenter. a) Linje för orkestermusiker; normalt ettårig, leder till orkesterdiplom. b) Linje för dirigenter; i genomsnitt treårig, leder till dirigentdiplom. 2. Högskolesektion för utbildning av vokal- och instrumentalsolister; 3. Högskolesektion för utbildning av tonsättare; i genomsnitt treårig utbildning, leder till tonsättardiplom. 4. Högskolesektion för utbildning av musikdramatiska artister (operaskola) ; normalt treårig utbildning, leder till operadiplom. B.

Examenslinjer

1. Högskolesektion för utbildning av skolmusiklärare och musikledare. a) Linje för utbildning av skolmusiklärare. Normalt tvåårig. Studentexamen kräves. Leder till musiklärarexamen KMH: b) Linje för utbildning av högre musikledare. Kurserna inom denna linje bör valfritt kunna fullgöras på ett eller två år, allt efter den studerandes förkunskaper eller eventuellt tidigare avlagda examina. Leder till musikledarexamen KMH. 2. Högskolesektion för utbildning av musikpedagoger. Normalt tvåårig utbildning, leder till musikpedagogexamen. 3. Högskolesektion för utbildning av kyrkomusiker. (Kyrkomusikaliskt institut); normalt tvåårig utbildning, leder till kyrkomusikerexamen KMH. 4. Högskolesektion för utbildning av militärmusikdirektörer. Normalt treårig utbildning; förutbildning vid konservatoriet beräknas till i genomsnitt två år. Leder till militärmusikdirektörsexamen.

81 C. Fakultativ

högskolelinje

1. Sektion för studium av gammal musik. Studierna inom denna linje bör betraktas som fakultativa komplement till övriga högskolelinjer. Studietiden beräknas till två år. För mer ingående upplysningar om de olika linjerna och studieplanerna hänvisas till SOU 1945: 2 s. 299 ff. I sin remiss på MU:s betänkande föreslår Musikaliska akademiens styrelse med instämmande i lärarrådets synpunkter bland annat: att åt särskilt tillsatta sakkunniga anförtros uppgiften att utreda och förbereda en småningom skeende omläggning av musikhögskolans organisation och verksamhet; att försöksverksamhet snarast igångsattes avseende utbildning för högre musiklärarexamen och för kyrkomusikerexamen enligt de av MU och lärarrådet uppdragna riktlinjer och att i samband därmed den föreslagna klyvningen av KMH i konservatorium och högskola prövas på dessa utbildningsområden ; att utbildning och examinering av kommunala musikledare försöksvis införes, dock utan bindande av ifrågavarande tjänster vid den genom avläggande av dylik examen förvärvade kompetensen. De delar av förslaget, som direkt berör MLU, är de under B.l b) och B.2 omnämnda linjerna för högre musikledare och musikpedagoger. Musikpedagogiska examina vid KMH Under de tider, då skolutbildningen var tillgänglig endast för ett fåtal och huvudsakligen tillgodosåg tidigast kyrkans och sedermera även borgarklassens behov, var privatundervisning vanlig i de högre stånden inom alla bildningens områden. I samma mån som skolans resurser växte kvalitativt och kvantitativt, minskades omfattningen av den privata individuella undervisningen och det bildningsbehov i den framväxande arbetarklassen, som skolan ej kunde tillgodose, möttes av gruppundervisningsformer, som vuxit till den nuvarande rika studieförbundsverksamheten. Privat, individuell undervisning har nu beträffande skolans s. k. läsämnen huvudsakligen karaktären av viss, i enskilda fall, behövlig förstärkning av skolans undervisning. Denna krympning av privatlärarsystemet gäller dock ej för musiken. Inom detta område verkade skolans utveckling snarast åt andra hållet. Genom 1807 års skolordning blev musiken från att ha varit ett av skolans huvudämnen degraderad till ett timfattigt övningsämne. Orsaken låg i hög grad däri, att kyrkans behov av sång och sångare för gudstjänsten vid den tiden var ringa och att staten inte ansåg sig ha anledning att befatta sig med den instrumentalmusik, som särskilt under 1700-talet vuxit sig livskraftig inom skolan. Men behovet att lära sig spela fanns, och med det stigande välståndet under 1800-talet och vårt århundrade följde att allt fler människor fick ökade ekonomiska möjligheter att tillgodose detta behov. Intresset var länge i hög grad koncentrerat till pianot. Särskilt under de sista tre decennierna 6—621039

82 har dock stråk- och framför allt blåsinstrumenten börjat intressera allt flera ungdomar. Sångpedagogiken har alltid varit en rätt exklusiv undervisningsform, som har metodiska traditioner från barocktiden. Under 1800-talet började kvinnor ur välsituerade familjer i allt större utsträckning att »ta sånglektioner», och under vårt århundrade har av allt att döma omfattningen av privatundervisningen i sång ökat ytterligare. Långt in på 1900-talet fanns det ingen ordnad statlig utbildning, som särskilt syftade till att förbereda för privatmusiklärarverksamhet. Inte heller fanns det någon kontroll över privatundervisningens kvalitet. Eftersom pianolärarna var de flesta till antalet, blev olägenheterna med mindre goda medlemmar i yrkesgruppen tidigast märkbar där. I början av 1940-talet startades av Folkuniversitetet, på initiativ av dåvarande läraren vid musikhögskolan i pianospelning Gottfrid Boon, en pedagogisk kurs för pianolärare. Denna verksamhet pågick åren 1942—45. Avsikten var i första hand att påbörja en utbildningsverksamhet, som så småningom kunde ge möjligheter till någon sorts auktorisation som pianopedagog. Detta skulle verka sanerande ifråga om undervisningens kvalitet på det pianopedagogiska fältet. Boons initiativ fördes vidare av musikhögskolan, som från och med höstterminen 1949 inrättade en musikpedagogisk klass för ämnena piano, sång och violin. Undervisningen i klassen var tvåårig och ledde fram till en s. k. musikpedagogisk examen. MU menade, att KMH genom inrättandet av musikpedagogisk examen och särskilda kurser med sikte på denna examen företagit en mycket betydelsefull och välbehövlig utvidgning av sin undervisningsplan. Man hävdade i betänkandet, att utbildningen och examinationen av musikpedagoger ytterligare borde utvidgas. Betyget i musikpedagogisk examen borde omfatta fyra olika huvudmoment: 1. Undervisningsskicklighet i huvudämnet. 2. Skicklighet i huvudämnet. 3. Kunskaper i musikteoretiska ämnen (musik- och gehörslära, musikalisk satslära etc.) 4. Kunskaper i musikhistoriska ämnen (musikhistoria, stillära och uppförandepraxis etc.) För inträde i högskolelinjen för musikpedagoger ville man kräva en viss mognad som utövande musiker och satte för den skull undre åldersgränsen för inträde till 20 år. Normalt räknade man med en studietid av två år men förutspådde, att musikpedagogisk examen i sång i allmänhet kommer att kräva längre tid än två år. De elever, som tidigare erhållit orkester- eller solistdiplom, föreslogs få detta överfört till betyg i musikpedagogexamen. För de elever, som ännu icke nått fram till en färdighet på huvudinstrumentet, som betraktades som tillräcklig för slutprov, skulle tillfälle finnas till undervisning av en till högskolan knuten lärare. MU föreslog att musikpedagogisk examen borde kunna avläggas i ett antal ämnen utöver de tidigare omnämnda, nämligen i:

83 1. Orgel. 2. Övriga stråkinstrument, främst violoncell och kontrabas. Viola kan eventuellt falla under violinpedagogutbildningen, varvid viola bör redovisas särskilt på betyget. 3. Träblåsinstrument: flöjt, oboe, klarinett, fagott. 4. Mässingsinstrument: valthorn, trumpet, basun. 5. Musikteori, innefattande musik- och gehörslära, musikalisk satslära inkluderande harmonilära och kontrapunkt, formlära, instrumentation. 6. Kördirigering och körinstruktion. 7. Utöver ovannämnda huvudämnen vore det önskvärt att även få till stånd musikpedagogutbildning på knäppinstrument främst luta och gitarr. Den musikpedagogiska utbildningen vid KMH utökades under 1950-talet med cello år 1957, klarinett år 1958 och musikteori från och med höstterminen 1960. I det förslag till reglemente för musikhögskolan, som direktören för KMH i egenskap av enmansutredare upprättade 1957 och som sedermera reviderats av särskilt kommitterade, behandlar § 29 utbildningen av musikpedagoger. Där säges om »Musikpedagoginstitutet»: Vid musikpedagoginstitutet utbildas och examineras lärare i ett bestämt musikaliskt ämne, vilket må vara sång, piano, något av de allmännast förekommande stråk- och blåsinstrumenten eller musikteori (d. v. s. musikoch gehörslära, musikalisk satslära och instrumentation). Till denna paragraf gjordes i oktober 1958 ett tillägg beträffande huvudämnen. Till ovannämnda huvudämnen fogades då saxofon, gitarr jämte andra knäppinstrument. Omfattningen av den musikpedagogiska utbildningen vid KMH framgår av tabell 28. Tabell 28. Sökande och antagna vid den musikpedagogiska utbildningen på KMH 1949—1961 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 Summa

9 6 5 3 3 1

Piano Sång Violin

5 16 13 4 11 10 7 1 1 3 1 1 4 5 5 3 2 3

18 4 3 3 3

174 71 47 27 55

9 5 6 4 4 2

1 1

2 1

1 1 1

8 1

2 2 9 1

13 7 6 5

1 1

18 3

17 16 22 19 13 20 19 18 29 33 36 44 27 10 10 14 14 0 10 11 6 12 13 11 14 10

313 140

5 2

Klarinett Teori Summa 1

15 6 1 1 4 3

9 13 18 20 21 3 5 4 5 0 5 4 3 5 4 1 3 2 2 2 4 7 5 2 6 2 2 2 2 3

Cello

8 3 2 1 3 1

Rad a avser antalet sökande. Rad b avser antalet antagna.

4 3 3 2

84 Musikpedagogisk examen på KMH omfattar följande ämnen: Huvudämne med vitsord i examen Något av följande ämnen: sång, piano, violoncell, flöjt, oboe, klarinett, trumpet, musikteori (d. v. s. musik- och gehörslära, musikalisk satslära, formlära, instrumentation). Examensämne Metodik och övningsundervisning (med i allmänhet skilda vitsord för lågoch högstadium). Studieämnen Piano och musikteori (för alla som icke ha något av dessa ämnen som huvudämne), repertoarkännedom i huvudämnet, musikhistoria, fritt ackompanjemang och improvisation (vid piano som huvudämne), pedagogik, talvård och välläsning. För inträde på musikpedagogisk linje erfordras, utöver insikter och färdigheter motsvarande genomgången huvudskola, framstående skicklighet i huvudämnet och lämplighet som pedagog. Elev vid musikpedagoginstitutet skall beredas tillfälle att erhålla undervisning i sång eller instrumentalt huvudämne vid högskolan. Elev må dock för studier i motsvarande ämne anlita annan pedagog än lärare vid högskolan. Den normala studietiden vid musikpedagoginstitutet är fyra terminer. Karakteristiskt för dessa musikpedagogiska kurser är således, att de inriktar utbildningen enbart på pedagogisk skicklighet i ett ämne. Därutöver innehåller kursen endast teoretiska studier, vilka vid musikhögskolans utformning av utbildningen innebär: harmonisk analys, formlära, musik- och gehörslära samt pedagogik och psykologi. Erfarenheterna från c:a 10 års verksamhet med dessa pedagogklasser vid musikhögskolan ger vid handen, att undervisningen tyngs av att eleverna musikaliskt och tekniskt befinner sig på så skilda nivåer. Det är troligt, att dessa förhållanden är särskilt kännbara just vid KMH, där det av naturliga skäl finns fler begåvningstoppar bland eleverna i jämförelse med de andra utbildningsanstalterna med musikpedagogisk kurs. Möjligheterna att med ett så växlande elevklientel driva en pedagogutbildning på solistisk nivå och integrera de pedagogiska synpunkterna med avancerade konstnärliga och tekniska aspekter, ägnade att utbilda till lärarverksamhet av exklusiv karaktär, är ganska små. En jämförelse mellan antalet musikpedagoger under perioden 1949—1961 och antalet musikpedagoger med examen från KMH som är engagerade i kommunernas musikbildningsverksamhet, ger vid handen, att KMH-musikpedagogerna i rätt stor utsträckning söker sig till andra verksamhetsfält. Det faktum, att de flesta eleverna i pedagoglinjerna samtidigt är elever i någon solistklass, underlättar deras möjligheter att söka sig en sysselsättning av icke pedagogisk karaktär. Många av musikpedagogerna, un-

Sö dantagandes pianopedagogerna, söker efter avslutade studier plats i någon av våra större orkestrar. Många kombinerar dock orkestermusikeryrket med privatpedagogisk verksamhet och många av pianopedagogerna ägnar sig uteslutande åt privatelever. Det antal musikpedagoger KMH som årligen tillföres det frivilliga musikbildningsarbetet torde uppskattningsvis vara c:a 20. Musikledarutbildningen vid KMH Mot bakgrunden av amatörmusikens växande omfattning och ökade behov av kompetenta ledarkrafter föreslog MU inrättandet av en särskild utbildningslinje inom KMH för musikledare, främst blivande kommunala musikledare samt ledare för den musikaliska verksamheten inom de fria folkbildningsorganisationerna. Den föreslagna examen, musikledarexamen KMH, innefattade betyg i: 1. Kördirigering. 2. Orkesterdirigering och instrumentalensembleinstruktion. 3. Ett stråk- eller blåsinstrument, inkl. deltagande i orkesterövningar. 4. Sång, inkl. deltagande i mindre kör eller vokalensemble. 5. Piano. 6. Fortsättningskurs i musikalisk satslära. 7. Stillära och uppförandepraxis. Dessutom skulle utbildningen inrymma en rad obligatoriska kurser i: 1. Instrumentkännedom. 2. Arrangemang och instrumentation. 3. Psykologi och pedagogik. 4. Repertoarkännedom. 5. Föreläsningar i organisationsfrågor (kort föreläsningsserie). 6. Övningsundervisning i piano och ett stråk- eller blåsinstrument (motsvarande detta ämne för musiklärarexamen KMH). 7. Rytmik (obligatoriskt endast för dem som icke haft undervisning däri i konservatoriet). Som frivilliga ämnen rekommenderade utredningen: musikestetik, akustik kurs II och avancerad gehörskurs. Undervisningen föreslogs bli tvåårig, men för de elever, som tidigare genomgått diplom- eller examenslinje vid KMH, borde utbildningen kunna fullgöras på relativt kort tid, eventuellt till vissa delar samtidigt med studierna för annan examen eller för diplom. I sitt remiss-svar på utredningens betänkande uttalade lärarrådet vid KMH som sin mening, att kompetensen för en tjänst med ett så skiftande arbetsfält som kommunale musikledarens icke bör fastlåsas enbart vid denna musikledarexamen. Akademiens styrelse hemställde som tidigare sagts, »att utbildning och examinering av kommunala musikledare försöksvis införes, dock utan bindande av ifrågavarande tjänster vid den genom avläggande av dylika examen förvärvade kompetensen.»

8(5 I direktörens reglementsförslag föreslås utbildningen för avläggande av musikledarexamen omfatta följande ämnen: Betygsämnen: sång, piano, stråkinstrument (violin med violoncell som fyllnadsinstrument, eller viola med violoncell som fyllnadsinstrument, eller violoncell med violin eller viola som fyllnadsinstrument) e l l e r (alternativt till stråkinstrument), ett av den moderna symfoniorkesterns blåsinstrument, musik- och gehörslära, musikalisk satslära (med improvisation och fritt ackompanjemang), musikhistoria, pedagogik, metodik med övningsundervisning i sång och instrument i skolklass (betyg i undervisningsskicklighet), kördirigering, orkester- (ensemble-) dirigering. Frivilligt betygsämne: blåsinslrument eller stråkinstrument (jfr. ovan). Studieämnen: stråkinstrument eller blåsinstrument (d. v. s. det av dessa ämnen som eventuellt icke medtages som betygsämne), blockflöjt och knäppinstrument, vokal- och instrumentalensemble, repertoarkännedom, formlära, instrumentkännedom och instrumentation, rytmik, talvård och deklamation, kommunalkunskap och föreningsteknik. Den normala studietiden föreslås bli åtta terminer, men man menade, att vid kombination med andra studier vid högskolan, framför allt vissa delar av musiklärarexamen och musikledarexamen, skulle denna studietid väsentligt kunna nedbringas. I mars 1958 gjordes en underdånig framställning till Kungl. Maj:L om att på försök få inrätta en musikledarlinje vid KMH från höstterminen 1958. Kungl. Maj :t medgav en försöksvis anordnad utbildning av musikledare från och med ht. 1958 inom ramen för tillgängliga anslagsmedel. Verksamheten har bedrivits i mycket måttlig omfattning och har hittills omfattat: 1958/59 2 elever 1959/60 6 » 1960/61 9 » 1961/62 9 » Så gott som samtliga elever i musikledarklassen har samtidigt varit elever i någon annan klass, mestadels musiklärarklassen. Hitintills har det frivilliga musikutbildningsarbetet endast tillförts några få musikledare med examen från KMH:s musikledarlinje. Som redovisats i föregående avsnitt, förordade 1947 års musikutredning en klyvning av den högre musikundervisningen i en konservatorieutbildning och en musikhögskoleutbildning. Konservatoriestudierna skulle enligt förslaget ha karaktären av en enhetlig grundläggande yrkesutbildning, omfattande såväl praktiska studier i sång eller på ett instrument som studier i musikaliskt allmänbildande och teoretiska ämnen. Man räknade med en genomsnittlig studietid på tre år, men givetvis med möjligheter i olika studieämnen att fullgöra dem på kortare tid. Med hänsyn till att undervisningen bör vara kostnadsfri för eleverna, föreslogs en maximistudietid på fyra år vid själva konservatoriet. Det första

87 konservatorieåret skulle vara ett provar, och lärarrådet eller lärarkollegiet skulle efter detta år kunna skilja elev, som icke visat sig lämplig för högre musikstudier, från vidare undervisning vid konservatoriet. Musikutredningen räknade med att högskolelinjer endast skulle finnas vid KMH i Stockholm. Däremot borde den konservatoriemässiga förutbildningen samt utbildningen för vissa lägre examina med fördel kunna fördelas på flera läroanstalter. Man pekade på det principiellt oriktiga i att sammanföra all yrkesutbildning i musik till Stockholm och hävdade önskvärdheten av en geografisk spridning av studie- och utbildningsmöjligheterna på musikens område. Den 3- eller 4-åriga konservatorieutbildningen borde kunna bedrivas på flera platser i landet. Vid en prövning av föreliggande möjligheter fann MU, att tydliga förutsättningar för inrättande av nya statliga musikkon servatorier fanns i Göteborg och Malmö eller Lund. Däremot måste man med beklagande konstatera, att förutsättningar icke förelåge för ett konservatorium i Norrland. MU föreslog vidare att de föreslagna konservatorierna i Göteborg respektive Malmö eller Lund skulle ha följande uppgifter: 1. En allmän konservatorieutbildning, likvärdig med utbildningen vid konservatoriet i Stockholm. 2. Utbildning till musiklärarkompetens för mellanskollärare m. fl. (i samarbete med lärarhögskolor). 3. Utbildning av instruktörer för amatörmusikalisk verksamhet. Storleken på dessa nya konservatorier måste bestämmas under hänsynstagande till att kör- och orkesterövningar skulle ingå i utbildningen. Varje konservatorium måste således få ett så stort elevantal, att det bleve möjligt att av dem sammanställa såväl en kör som en symfoniorkester. MU föreslog därför ett elevantal på c:a 75. Kostnaderna för vardera av dessa nya konservatorier beräknades till omkring 310 000 kronor.

Göteborgs

Musikkonservatorium

Sedan 1917 existerade i Göteborg Orkesterföreningens orkesterskola, där eleverna fick undervisning i symfoniorkesterns instrument. Denna verksamhet utbyggdes i enlighet med det förslag till studieplan för de föreslagna statliga musikkonservatorierna, som MU skisserat (se ovan). Ekonomiska resurser saknades för en fullständig utbyggnad enligt planerna, varför en begränsning gjordes till elever, som avsågo att utbilda sig till orkestermusiker eller musikpedagoger. Antalet elever vid Göteborgs musikkonservatorium under perioden 1954— 1961 framgår av nedanstående uppställning.

88 1954/55 uppgick elevantalet till 25 1955/56 » » » 36 1956/57 » » » 42 1957/58 » » » 42 1958/59 » » » 52 1959/60 » » » 54 1960/61 » » » 56 Av de 56 eleverna, som studerade vid musikkonservatoriet 1960/61, avsåg 28 att avlägga musiklärarexamen och 11 kyrkomusikerexamen. övriga elever deltog i solistutbildning på olika instrument enligt nedanstående förteckning. Instrument Piano Orgel Harpa Violin Viola Violoncell Kontrabas Klarinett Valthorn Trombone Sång

Antal elever 5 1 1 3 1 2 1 2 1 2 3

De 56 elevernas allmänna skolutbildning framgår av följande sammanställning Allmän skolutbildning Examenselever studentex 12 normalskol 5 realex 12 folkskollärarex 1 div. pågående stud 4 folkskola, yrkes-, handels- eller annan skola — Summa elever 34

Solistelever 4 1 4 — 2 11 22

Man arbetade under de första verksamhetsåren under tämligen blygsamma ekonomiska förhållanden utan statligt stöd. För att utreda konservatoriets framtida förutsättningar kallades direktören för KMH professor Bertil Carlberg av Kungl. Maj :t som enmansutredare och avgav den 13 maj 1957 sitt betänkande. Utredningsmannen föreslår där, att Göteborgs musikkonservatorium utbygges till en läroanstalt med rätt att utexaminera kyrkomusiker, musiklärare och musikpedagoger. Statskontoret, vilket yttrat sig över direktör Carlbergs förslag i juli 1957, menar, att ökad utbildning av musikstuderande bör åstadkommas främst genom ytterligare intagning vid KMH i Stockholm. Däremot har icke statskontoret något att invända mot att därest ett landsortskonservatorium skulle inrättas, detta förlades till Göteborg och att undervisning förde fram till kyrkomusiker-, musiklärar- och musikpedagogiska examina.

89 Musikaliska akademiens styrelse, som hade några smärre ändringsförslag beträffande styrelsen för konservatoriet och lärarrådet, föreståndarskapet för konservatoriet och inspektion av konservatoriet, tillstyrkte, att Göteborgs musikkonservatorium utan uppehåll i den pågående verksamheten omorganiserades i huvudsaklig överensstämmelse med det av direktören för musikhögskolan framlagda förslaget. Skolöverstyrelsen noterar med tillfredsställelse den föreslagna decentraliseringen av musiklärarutbildningen och tillstyrker förslaget om statens övertagande av musikkonservatoriet i Göteborg. Riksräkenskapsverket hade icke heller något att invända mot att musikkonservatoriet i Göteborg utbyggdes i huvudsaklig överensstämmelse med de i utredningen angivna riktlinjerna, förutsatt att kostnaderna fördelades mellan stat och kommun enligt de principer, som gäller beträffande de allmänna läroverken. Man föreslår i remissen ett bidragsanslag för budgetåret 1958/59 å 200 000 kronor under förutsättning: att verksamheten erhåller minst den omfattning, som angivits i utredning, att avtal träffas med Göteborgs stad om åtagande för staden att tillhandahålla erforderliga lokaler jämte inredning och möbelutrustning ävensom att bestrida kostnaderna för lokalernas uppvärmning och belysning. I juli 1958 beslöt riksdagen att anslå 100 000 kronor till driftskostnader för läsåret 1958/59. Samma summa beviljades som statsanslag på ecklesiastikdepartementets stat för läsåret 1959/60. För läsåret 1960/61 erhölls ett belopp på 135 000 kronor, och samma belopp beviljades för 1961/62, trots att m a n äskat en höjning till 205 000 kronor. Man försökte då motionsvägen få de felande 70 000 kronorna. F r å n och med innevarande budgetår utgår statsanslag till Göteborgs musikkonservatorium med 185 000 kronor. Undervisningen vid Göteborgs musikkonservatorium är för närvarande uppdelad på följande huvudområden: 1. Specialstudier för utbildning på ett instrument eller i solosång. Undervisningen omfattar, utöver huvudämnet, följande obligatoriska ämnen: musik- och gehörslära, harmoni, formlära, musikhistoria, piano samt deltagande i körsång, ensemblespel och rytmik. Studietiden varierar i förhållande till elevens begåvning och färdighet. 2. Grupper av ämnen för examensstudier. a) högre organistexamen. Undervisningen omfattar orgel, piano, harmonilära, orgelns skötsel, liturgik, kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära, musikhistoria. Studietiden normalt 3—4 år. b) högre kantorsexamen. Undervisningen omfattar sång, piano, orgel, harmonilära, liturgik, kördirigering, kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära, talteknik och välläsning, musikhistoria. Studietiden normalt 3—4 år. c) musiklärarexamen. Undervisningen omfattar sång, piano jämte något orgel, violin eller viola eller violoncell, alltid med kompletterande stråkinstrument som fyllnad, harmonilära, musikhistoria, pedagogik, metodik, öv-

90 ningsundervisning, dirigering, kontrapunkt, formlära, instrumentation, musik- och gehörslära, talteknik och välläsning. Studietiden normalt 4 år. 3. Musikpedagogisk examen i sång eller visst instrument (undervisning ordnas i mån av utrymme och resurser). Det sistnämnda huvudområdet har dock hitintills endast existerat på papperet, och man tillsatte 1961 en kommitté med uppgift att framlägga ett förslag om hur en musikpedagogexamen i Göteborg skulle utformas. Så vitt MLU har sig bekant har något förslag ännu icke framlagts. Däremot startades 1961 en utbildning i blygsam omfattning i piano helt i överensstämmelse med den utformning, som den pianopedagogiska utbildningen fått vid KMH i Stockholm. Man kan alltså sammanfattningsvis konstatera, att så gott som ingenting av den lärarutbildningsverksamhet, som bedrivits och för närvarande bedrives vid Göteborgs musikkonservatorium, är direkt avsett att tillföra den frivilliga musikbildningsverksamheten musikpedagoger. Malmö

Musikkonservatorium

Malmö Musikkonservatorium grundades 1907. Redan följande år beviljades ett kommunalt anslag på 1 000 kronor, och Malmö stad har sedan årligen gett ekonomiskt understöd i form av studiestipendier för musikbegåvade, behövande Malmö-ungdomar. Sedan 1958 utgår anslag till frielevplatser med 4 950 kronor. Verksamheten hade från början en ganska blygsam omfattning, men efterhand blev elevtillströmningen allt större och lokalfrågan blev alltmer brännande. Dröjsmålet med dess lösning blev till viss del hämmande för utvecklingen. Sedan staden 1948 välvilligt upplåtit lokaler hyresfritt, fick konservatoriet möjligheter att på ett bättre sätt än tidigare tillgodose behovet av högre musikutbildning. Situationen förbättrades ytterligare år 1958, då ledningen av Malmö Musikkonservatorium övertogs av en stiftelse med skeppsredare Einar Hansen som ordförande. När denne t. v. hyresfritt ställde för ändamålet väl avpassade lokaler till förfogande i Villa Fridhemsborg vid Limhamnsvägen, kunde verksamheten differentieras. Undervisningen vid examenslinjerna förflyttades dit från de ovan nämnda lokalerna, där trångboddheten genom den stora elevtillströmningen småningom blivit högst besvärande. Villa Fridhemsborg inrymmer ett trettiotal rum, av vilka hittills 22 tagits i anspråk för konservatoriets verksamhet, därav 15 som lektionsrum, 1 såsom orgelsal, 1 som konsertsal med plats för 200 åhörare och återstoden som expeditionslokaler, lärarrum och lunchrum för lärare och elever. Till stiftelsens förfogande står 5 flyglar, 10 pianon, 1 piporgel samt 2 pedalharmonier. Av dessa disponeras 2 flyglar och 7 pianon av musikskolan i de gamla lokalerna i fd Borgarskolan, medan övriga instrument flyttats till Villa Fridhemsborg.

91 Av stiftelsens årsredogörelser för arbetsåren 1959—60 och 1960—61 framgår att den inspekterande myndigheten, Kungl. Musikaliska Akademien, ansett verksamheten vara av så hög kvalitet och av så stor betydelse för Sydsverige — 33 av de 49 eleverna var icke hemmahörande i Malmö vid studiernas början — att akademiens styrelse den 15 mars 1960 medgivit stiftelsen rätt att anordna de skriftliga proven för musiklärar-, högre organist- och kantorsexamina. Akademien har även hänvisat privatister från Sydsverige till Malmö-konservatoriet för att där fullgöra dylika prov. Kungl. Maj:t biföll den 10 juni 1960 stiftelsens anhållan att fä anordna den provårskurs, som ingår i musiklärarnas praktisk-pedagogiska utbildning. Därigenom kunde Malmö-konservatoriets elever få hela sin utbildning i Malmö. Tidigare måste provårskursen genomgås vid Musikhögskolan. Samma år den 28 oktober medgav Kungl. Maj :t, att elever vid Malmö-konservatoriet vid anmälan till examen vid Musikhögskolan medelst intyg av godkända lärare vid Malmö-konservatoriet fick styrka, att de besitter godkända kunskaper i de s. k. studieämnena. Tentamen i dessa ämnen kan alltså numera ske vid konservatoriet. Tidigare hade eleverna att styrka dessa kunskaper för lärare vid Musikhögskolan. Slutexamen måste dock liksom förut avläggas vid Musikhögskolan. Beträffande tidpunkten för påbörjandet av denna examen har även vissa lättnader inträtt, i det att Kungl. Maj :t den 13 januari 1961 bemyndigat Musikhögskolans styrelse att pröva och avgöra frågor om rätt för elev vid Musikkonservatoriet i Malmö att anmäla sig till examen vid Musikhögskolan utan hinder av att han vid anmälan icke styrkt sig äga godkända kunskaper i samtliga till examen hörande studieämnen. Av vad som ovan anförts framgår, att Malmö Musikkonservatorium såsom institution för högre musikutbildning erhållit samma ställning som Göteborgs Musikkonservatorium beträffande organisationen av undervisning och därmed sammanhängande kursplaner. I ett viktigt avseende arbetar emellertid de båda för övrigt likställda institutionerna med helt skilda utgångspunkter. Medan Göteborgs-konservatoriet kan räkna med statligt ekonomiskt stöd till driftskostnaderna, måste Malmö-konservatoriet i främsta rummet lita till elevavgifter. Dessa uppgår f. n. till 1 620 kr pr år och elev. Malmö stad har som tidigare nämnts ställt lokaler till förfogande (motsvarande en hyreskostnad av 13 500 kronor) och därjämte anslagit 4 950 kronor till frielevplatser. Till föreläsningsverksamheten under arbetsåret 1960—61 har staden vidare anslagit 15 600 kronor som tillfälligt stöd i den brydsamma situation som konservatoriet råkat i, därigenom att föreläsningsverksamheten, som tidigare varit organiserad i studiecirkelform med av Skolöverstyrelsen genom Sveriges Kyrkliga Studieförbund utanordnat statsbidrag, fått så utpräglad karaktär av yrkesutbildning, att ifrågavarande statsbidrag inte längre kunde påräknas. Efter framställning hos Kungl. Maj :t, i vilken bl. a. framhölls, att konservatoriets ekonomiska ställning var ohållbar och att verksamheten dittills endast kunnat hållas igång genom lärarkårens ideella inställning och genom privat understöd, har Kungl. Maj:t den 15 december 1961 beviljat

92 konservatoriet ett anslag ur lotterimedelsfonden å 20 000 kronor för arbetsåret 1961—62. I 1962 års statsverksproposition har för Malmö Musikkonservatorium upptagits ett belopp av 120 000 kronor. Undervisningen skulle härigenom göras avgiftsfri för eleverna, och dessa skulle dessutom k o m m a i åtnjutande av samma studiesociala förmåner som eleverna vid KMH och vid Göteborgs Musikkonservatorium. Verksamheten vid Musikkonservatoriet i Malmö har under vårterminen 1962 omfattat: 23 elever i musiklärarklassen 19 elever i kyrkomusikerklassen 6 elever i musikinstruktörsklassen 9 elever i solist- och pedagogklassen (5 i piano, 3 i sang och 1 vardera cello och klarinett). Den utbildning, som direkt har relevans för det frivilliga musikbildningsarbetet, har således varit av mycket ringa omfattning vid konservatoriet i Malmö. Den existerande utbildningen av musikinstruktörer planeras att nedläggas i och med utgången av vårterminen 1962. Stockholms

Borgarskolas

musiklinje

Efter mönster från KMH har musikpedagogiska linjer inrättats vid Borgarskolan i Stockholm. Denna skola med mer än hundraårig tradition, inrättade en musiklinje år 1943 med violin, violoncell, flöjt, klarinett, trumpet, basun, piano, solosång, mandolin, musikhistoria, musikalisk formlära, allmän musiklära, elementar- och körsång samt orkester som undervisningsämnen. Målsättningen för denna Borgarskolans musiklinje är att bereda tillfälle för musikintresserade i huvudstaden, företrädesvis ungdom med begränsade tillgångar, att under sin fritid förvärva praktisk och teoretisk musikutbildning samt att i övrigt verka för amatörmusikens höjande. Sedan starten har nya undervisningsämnen successivt tillkommit så att undervisningen f. n. omfattar c:a 45 läroämnen och sträcker sig från nybörjarkurser till mycket kvalificerad instrumentalundervisning på högsta nivå. Verksamheten omfattade första verksamhetsåret 306 elever och 16 lärare och läsåret 1959/60 hade musiklinjen 1 773 elever fördelade på 45 lärare. Vid Musiklinjen inrättades från mitten av 1950-talet vissa examens- och diplomlinjer. Sålunda tillkom år 1954 en pianopedagogisk linje (Professor Gottfrid Boon), 1955 en dirigentkurs (Kapellmästare Siegfried N a u m a n n ) , 1956 en lärarkurs i blockflöjt (Musikpedagog Ilse Hedlund-Mohri), 1957 en violinpedagogisk linje (Professor Charles Barkel) och 1960 en violoncellpedagogisk linje (Konsertmästare Helmer Martsell). Pedagogkurserna, som är två-treåriga, avslutas med en examen enligt i huvudsak samma fordringar, som gäller för motsvarande vid KMH. Dirigentlinjen, som också är två-treårig, avslutas med en liknande examen i samband med omfattande praktiska dirigentuppgifter. Lärarkursen i blockflöjt, som är ettårig och bl. a. omfattar undervis-

93 ning i blockflöjt, formlära med repertoarkännedom, uppförandepraxis samt musikpsykologi och pedagogik, avslutas ej med examen men deltagarna tilldelas diplom. Bland övriga kurser på högnivå kan nämnas Seminarium för interpretation, Formanalytiskt seminarium och Stilanalytiskt seminarium. Pianopedagoglinjen Undervisningen på pianopedagoglinjen Ämne högstadiets metodik lågstadiets metodik gehörsutbildning harmonilära musikhistoria formlära och repertoarkännedom formanalys harmonisk analys musikpsykologi och pedagogik

omfattar: Antal veckotimmar l:a året 2:a året 2 2 . 2 2 1/2 1 i 2 • 2 2 1 . 2 1 — 1

Härtill kommer övningsundervisning med 2 objekt å högstadiet och 2 å lågstadiet, sammanlagt 4 objekt för varje pedagog under kontroll av metodiklärarna. Individuell pianospelning för pedagogeleverna själva ingår inte i kursen, men i praktiken har det visat sig nödvändigt att bereda elever, som så önskar, tillfälle till enskild undervisning i piano. Praktiskt taget samtliga elever har tillvaratagit denna möjlighet. Ytterligare förstärkningar av utbildningen har genomförts i form av gruppundervisning för pedagogeleverna i pianospelets teknik samt handledning i gruppmetodik för barn. Även dessa studiegrenar omfattas med allmänt intresse. Andra året bedrives övningsundervisning, pianospelning, pianoteknik och gruppiindcrvisningsmctodik i samma utsträckning som under första året. Tredje året: Elever, som önskar genomgå pianopedagogiska linjen på tre år, studerar den speciella ämnesmetodiken alla tre åren men kan i samråd med lärarna antingen avsluta övriga ämnen efter andra året eller uppskjuta någon ämneskurs till sista året. En kurs i Orff-metodik har anordnats från och med vt. 1960 under musikdirektör Daniel Helidéns ledning. Kursen är avsedd för samtliga abiturienter i pedagog- (även blockflöjtped.-) och dirigentklasser. Övriga

pedagoglinjer

Pedagogkurserna i violin och violonceli är utformade analogt med pedagogkursen i piano både med hänsyn till övningsundervisning och övrig utbildning.

94 Tabell 29. Linjeval och tidigare skolunderbyggnad för eleverna på Borgarskolans musiklinje 1960161 Skolunderbyggnad

Folkskollärarexamen . . . . Studentexamen Påbörjade gymnasiestudier Folkhögskola Normalskolekompetens .. Realexamen Påbörjade realskolestudier Övrig utbildning Ej angiven utbildning. . .. Summa

Pianopedagoglinjen

Violinpedagoglinjen

2 4 3 5 11 1

1 Violoncell pedagoglinjen

Dirigent linjen

Lärarkurs bl. flöjt 1

1 27

1 1 1 1

4 2 1 1

1 1 1 7

o 1 9 1 2 16

Under läsåret 1960/61 undervisades 60 elever i examens- och diplomklasserna vid Stockholms Borgarskolas Musiklinje. Genomsnittsåldern för dessa elever var omkring 26—27 år. Deras allmänna skolunderbyggnad och fördelning på olika examens- och diplomklasser framgår av tabell 29. Av den pedagogiska linjens elever var 20 kvinnor och 7 män. I violinpedagogiska linjen var samtliga 9 elever män, medan den enda eleven i violoncellpedagogiska linjen var en kvinna. En enda kvinna och 6 män var elever i dirigentkursen detta år, medan könsproportionerna i lärarkursen i blockflöjt var 13 kvinnor och 3 män. Sedan 1955 har 63 elever utexaminerats frän pianopedagoglinjen. 8 från violinpedagoglinjen och 14 från dirigentkursen. 51 personer har tilldelats diplom efter genomgången lärarkurs i blockflöjt. Praktiskt taget samtliga utexaminerade och diplomerade har ägnat sig åt musikalisk, företrädesvis pedagogisk verksamhet. Enligt uppgift har bland pianopedagogerna 44 erhållit anställning som lärare vid musikskolor, andra skolor och studieförbund i Blackeberg, Borlänge, Brotorp, Djursholm, Farsia, Grödinge, Hammarby, Hallstavik, Hägersten, Härnösand, Hässelby, Häverö, Huddinge, Järfälla, Järla, Lidingö, Luleå, Nyköping, Saltsjöbaden, Saltsjö-Duvnäs, Sandviken, Skarpnäck, Skuru, Sköndal, Sollentuna, Spånga, Stockholm, Södertälje, Tallkrogen, Täby, Viggbyholm, Vällingby, Västertorp, Årsta, Älta; 12 bedriver privatundervisning i Djursholm, Härnösand och Stockholm; 2 är kyrkomusiker, 1 konsertpianist och 1 restaurangmusiker; 2 bedriver fortsatta studier; beträffande 1 utexaminerad föreligger inga uppgifter. Av de utexaminerade violinpedagogerna tjänstgör 5 som violinlärare i musikskolor i Bromma, Danderyd, Göteborg, Stockholm och Överum; 1 fortsätter å tidigare anställning som violinist i radioorkestern, 1 har erhållit anställning som altviolinist i Göteborgs orkesterförening och 1 som violinist i Sverges Radios underhållningsorkester. Efter dirigentexamen hade 6 fått anställningar som ledare eller lärare vid

95 kommunala musikskolor i Järfälla, Kolbäck, Nacka, Stockholm och Säter; 3 verkar som ledare för orkestrar och körer i Nacka, Saltsjöbaden och Stockholm; 1 är flöjtist i Norrköpings orkesterförening; 4 bedriver fortsatta studier. Samtliga 51 diplomerade blockflöjtlärare har på ett eller annat sätt kommit musikskolor eller frivillig musikundervisning vid det allmänna skolväsendet inom Stor-Stockholm till godo. Folkliga Musikskolan

i

Ingesund

Skolan grundades 1923 på initiativ av Valdemar Dahlgren, dåvarande rektor för Västra Värmlands folkhögskola, numera Ingesunds folkhögskola utanför Arvika. Huvudman för skolan är »Föreningen för det folkliga musiklivets befrämjande», vilken bildades främst för just detta ändamål. Verksamheten startades med mycket små tillgångar, nämligen med ett bidrag å 2 000 kronor från enskild givare. Folkliga musikskolan i Arvika beviljades från år 1925 årliga anslag å riksstaten och dessutom vid skilda tillfällen anslag av lotterimedel. För att ge skolan en säkrare ekonomisk ställning föreslog emellertid överstyrelsen, att folkliga musikskolan i statsbidragshänseende skulle jämställas med folkhögskolorna. Inom ecklesiastikdepartementet upprättades 1952 en promemoria om utvidgat statligt stöd till skolan. I denna promemoria uttalades bland annat följande: »Med hänsyn till folkliga musikskolans målsättning och verksamhet torde den kunna betraktas som en folkbildningsanstalt. Den skolform, med vilken skolan närmast skulle kunna jämföras, synes vara tolkhögskolan. Visserligen är musikskolans verksamhet särskilt inriktad på undervisningen inom ett speciellt ämnesområde, nämligen musikens, och har på grund härav en från folkhögskolorna avvikande målsättning.» I den proposition (1952: 156), som på grundval av nämnda promemoria framlades, yttrade departementschefen bland annat följande: »Skillnaden mellan musikskolan och de vanliga folkhögskolorna ligger framför allt däri, alt musikskolan har en speciell målsättning — undervisning i musik och sång samt utbildning av ledare för det folkliga musikarbetet — med därav följande särskilda undervisningsformer.» Efter riksdagens beslut infördes genom kungl. kungörelse den 30 juni 1952 (nr 573) särskilda bestämmelser för Folkliga musikskolan i Arvika under kap. 13 i gällande folkhögskolestadga (se bilaga 4). Denna stadga skall äga tillämpning på Folkliga musikskolan, såvida ej annat stadgas i nyssnämnda kapitel. I den andra paragrafen (§ 52 av detta kapitel) anges skolans ändamål vara »att verka till det folkliga musiklivets gagn genom att bereda musikintresserad ungdom god, fackmässig undervisning i instrumentalmusik och sång jämte därav betingade teoretiska ämnen samt att utbilda studieledare för de folkliga musiksammanslutningarnas behov.» Här ställes sålunda för verksamheten vid skolan den dubbla uppgift, som Folkliga mu-

96 sikskolan haft alltifrån tillkomsten 1923. Något företräde för den ena eller andra uppgiften ges inte. I § 54 säges däremot, att undervisningen vid vinterkurs »bör så planläggas, att utbildningen av musikstudieledare på bästa sätt tillgodoses.» I fråga om sommarkursen, som skall omfatta 4 veckor, ges dock en klar anvisning. Den är »företrädesvis avsedd för utbildningen av musikstudieledare», och som villkor för att bli antagen som elev vid sommarkursen föreskrives genomgången vinterkurs vid skolan eller motsvarande färdigheter och insikter, förvärvade på annat sätt. Den 28 januari 1954 anhöll styrelsen för Folkliga musikskolan om skolöverstyrelsens granskning av ett förslag om inrättande vid skolan av särskild kurs för blivande musikpedagoger. Efter yttrande av musikaliska akademien och överstyrelsens musikkonsulent fann överstyrelsen det önskvärt, att under arbetsåret 1954/55 möjligheterna prövades att framdeles genomföra det framlagda förslaget. På grundval av detta beslut inrättades vid Folkliga musikskolan hösten 1954 en särskild pedagoglinje. Denna anslöts som en parallellavdelning till andra årskursen vid skolan. Vid fastställandet av den statsbidragsberättigade undervisningen vid skolan under arbetsåret 1954/ 55 godkände överstyrelsen detta arrangemang. Studiehjälp beviljades därmed de elever, som deltog i pedagoglinjens undervisning. Sex av eleverna bevistade under detta arbetsår sin tredje årskurs vid skolan. Genom överstyrelsens beslut den 17 augusti 1955 och den 3 maj 1956 har skolan erhållit tillstånd att till andra årskursen ansluta två parallellkurser, vilket gjort det möjligt att organisera verksamheten vid skolan på en allmän linje om två årskurser och en lika omfattande pedagoglinje. Därtill kommer en fyra veckors sommarkurs. Några av de elever, som deltagit i pedagoglinjens undervisning, har dessförinnan bevistat den allmänna linjens två årskurser. De har under hela tiden — alltså fyra årskurser — erhållit studiehjälp. Då Folkliga musikskolan började sin verksamhet år 1923, fanns det i stort sett icke några möjligheter för musikintresserad ungdom att utanför de större städerna k u n n a fördjupa sitt intresse genom regelrätta studier. Det visade sig också redan från början, att musikskolan i Arvika fyllde ett stort behov. Skolans första kurs besöktes av 35 elever, representerande 10 landskap. 1959/60 hade skolan 64 elever representerande 22 län. Elevernas geografiska hemvist för årskullarna 1953/54—1959/60 framgår av tabell 30. I juni 1956 lämnade den första kullen musikstudieledare Folkliga Musikskolan. Kollegiets erfarenhet av de första åren är, att den uppgjorda studieplanen i stort sett visat sig vara effektiv. De allmänorienterande inslagen har kommit att värderas alltmer, i samma mån som eleverna insett vikten av att instruktören förmår inplacera sin verksamhet i ett vidare fält för att undvika negativ specialisering och isolering. Konfrontationen med levande problem inom ramen av seminarierna i samhällsorientering torde ha kommit att betyda mycket. Arbetet inom Arvika kommunala musikskola har givetvis medfört en viss träning i undervisning på nybörjar- och lågstadiet, men värdefullare torde likväl arbetet vid Ingesunds folkhögskola ha varit, där de bli-

97 Tabell 30. Elever vid Folkliga musikskolan. Ingesund åren 1953—60 Elevernas hemortslän 1953—54 1954—55 1955—56 1956—57 1957—58 1958—59 1959—60 Sumn Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal A Stockholms stad B Stockholms C Uppsala D Södermanlands .. E Östergötlands . . F Jönköpings . . . . G Kronobergs . . . . H Kalmar I Gotlands K Blekinge L Kristianstads.. .. M Malmöhus N Hallands O Göteb.-o. Bohus P Älvsborgs R Skaraborgs S Värmlands T Örebro U Västmanlands .. W Kopparbergs . . . . X Gävleborgs Y Västernorrlands Z Jämtlands AC Västerbottens . . BD Norrbottens . . . . Utländska Summa

—1 3 1

—, —

— —

—

—

—

— —

—

—

—. —

3 2

1 2 3

—

—

— — —

—

—

—

— 1

4 3 3 8

3 5 3 1 6

1 1

— 5 3 3 10

1 8 3 1 7 7

2 2 2

1 1

— 1 3 4 5 12 1 2 4 4

— . 3 3 1

— —

_ —

—

1 3 1 2 1 1

—. .— 6 2 2 11 5 3 3 2 2 3 3

— 1

—

— 1

2 2 2 3 2 1 1 1

— —

—

—

—. —

—

—

2 3 4 4 3

1 4 5 1 6 4 3 4 1 5 3 2

—

—

— —

7 6 1 3 30 27 16 66 19 15 31 18 16 31 24 1 5

1 3 2 1

5 4 1 8 5

—

3 56

2 3 1 2

— 1

1 1

1 52

2 1

1 3 6 1 11 4 3 5 2 4 5 2

15 5 6 19 5 5 10 10

—

vande instruktörerna mött direkta framställningsproblem — hur skall man i ett så abstrakt ämnesområde möta en relativt oskolad publik, vilka tekniska hjälpmedel kan man använda, vilken terminologi är användbar, vilka angränsande ämnesområden kan bli till nytta etc. Det har dock visat sig, att denna tvååriga utbildning, från vars studieplan kollegiet inte anser sig kunna skära bort något inslag, alltför mycket pressar de studerande. Vid en undersökning har det framkommit, att deras arbetsbörda under årskurs två ligger vid ca 70 vt, däri inräknade övningsundervisningen i Arvika och vid folkhögskolan, medan den första årskursen har ca 64 vt, däri inräknade auskultationerna. Vid genomförande av prov etc. har nyare metoder prövats, vilka i stort sett motsvarar de arbetssätt, vilka möter eleverna ute i arbetslivet, dvs. biblioteksarbete, praktiska arrangemangsarbeten, sammanställande av konsertprogram med kommentarer för skilda miljöer etc. Med stöd i detta har kollegiet till styrelsen för skolan lämnat en plan över en treårig arbetsform, vilken skulle gälla hela skolan, således både den konservatoriebetonade och den seminariebetonade. I stort sett skulle denna uppläggning endast medföra en annan tidsfördelning samt på vissa punkter en fördjupning, en bättre balans mellan teuretiska — allmänna studier och praktiska — musikaliska studier. 7—621039

98 Framställningen utmynnar i en hemställan om tillstånd för en tredje årskurs från arbetsåret 1956/57 eller, om detta ej går, tillstånd för ordnande av tredje årskurs för utbildning av musikstudieledare utöver skolans allmänna tvååriga kursverksamhet, varvid parallellavdelning för instruktörsutbildning skulle få ordnas under andra årskursen med fortsättning i den tredje. I en skrivelse augusti 1955 anhåller skolan om att SÖ måtte pröva frågan om möjligheterna att vid Folkliga musikskolan inrätta en tredje årskurs med hänsyn särskilt tagen till skolans utbildning av musikstudieledare samt att — tills medgivande lämnats skolan att inrätta tredje årskurs — den påbörjade försöksundervisningen finge fortsätta, dels i form av en ny första parallellavdelning, dels i form av ett slutförande av den hösten 1954 intagna elevgruppens studier, samt att de elever inom den planerade andra parallellavdelningen, vilka då av det föregående studiearbetets längd ej vore formellt berättigade att söka statlig studiehjälp, lämnades dispens att söka sådant även under sitt sista studieår. Denna skrivelse föranledde dock ingen åtgärd. I skrivelse den 3 april 1958 gjorde skolan en förnyad framställning om inrättande av en tredje årskurs vid Folkliga musikskolan. Trots positivt yttrande från musikaliska akademien föranledde framställningen icke någon överstyrelsens åtgärd. Den nya folkhögskolestadgan trädde i kraft den 1 oktober 1958 men Kungl. Maj :t säger samtidigt att »ifråga om Folkliga musikskolan i Arvika skall de bestämmelser som hittills gällt fortfarande äga tillämpning till dess annorlunda förordnas, ». Personlig kontakt mellan departementet och inspektor professor Stig Walin togs under 1958, varvid frågan om en tredje årskurs och de graderade betygen diskuterades, och detta ledde till en skrivelse till Konungen den 19 dec. 1958, där det framhölls, att det var av stor vikt för musikskolan att kunna bereda eleverna i instruktörslinjen en god utbildning, varför skolans styrelse hemställde att Kungl. Maj :t måtte taga ställning till frågan om inrättande av 3:e årskurs vid skolans instruktörslinje eller om tillstånd för de elever vilka nu genomgick instruktörslinjens 2:a avdelning, att med bibehållande av rått till statlig studiehjälp studera under ett 3:e läsår vid skolan. Förhållandena vid Folkliga musikskolan blev även föremål för en interpellation av herr Cassel, som den 20 mars 1959 frågade: 1. »Avser Herr Statsrådet att inom den närmaste tiden ge Folkliga musikskolan besked om rätt till tredje årskurs för nu befintliga elever?» och 2. »Har herr Statsrådet för avsikt att medverka till att skolan erhåller examinationsrätt?» Innan interpellationssvaret kom i maj 1959 hade skolan den 24/4 1959 fått Kungl. Maj :t medgivande att försöksvis anordna en tredje årskurs. Undervisningen bedrives för närvarande i huvudsak enligt det förslag till »Särskilda bestämmelser för Musikfackskolan på Ingesund» (se bil. 4) som skolan varje år får medgivande att tillämpa. Elevantalet, som 1960/61 var 59, fördelar sig på en allmänlinje om tre klasser och en pedagoglinje om tre klasser enligt tabell 31.

09 Tabell 31. Elevernas fördelning på linje och klass 1960161 vid Folkliga Musikskolan, Ingesund Allmänna linjen Klass

Pedagoglinjen

Antal elever

A 1 A 2 A 3

19 5 2 Summa

Klass

Antal elever

P 1 P 2 P 3

14 9 10 Summa

33 Under de senaste åren har antalet sökande hållit sig kring 50. 1959 sökte 54 och efter inträdesprov intogs 8 elever till P-linjen och 12 till A-linjen. Proven omfattade dels ett skriftligt gehörsprov samt ett å-vistaprov, dels elt praktiskt prov i instrumentalspel eller solosång, varvid varje sökande hade att framföra tre verk, ett från vardera barocken, 1800-talet och modern tid. Det finns en genomgående tendens genom åren till en höjning av elevernas allmänbildningsnivå. Den föregående skolutbildningen hos eleverna i vinterkursen 1959/60 fördelade sig enligt följande: yrkesskola 1, folkskola 21, folkhögskola 6, furirskola 1, realskola utan examen 7, realexamen 17, normalskola 2, organist- och kantorsexamen 3, gymnasium 1, studentexamen 5. Under den tid, som Folkliga musikskolan haft pedagoglinje vid skolan, har sammanlagt 57 musikpedagoger examinerats t. o. m. läsåret 1960/61. Av dessa har 24 en tvåårig utbildning bakom sig och 33 en fullständig treårig utbildning. De allra flesta, som examinerats från Folkliga musikskolan, har på ett eller annat sätt kommit det frivilliga musikbildningsarbetet till godo.

Musiklinjen

vid Framnäs

folkhögskola

Framnäs folkhögskola startades 1952 på initiativ av Arbetarnas Bildningsförbund. Påföljande år beviljades skolan genom Kungl. Maj :ts beslut statsbidrag för sin verksamhet, och Norrbottens landsting satsade även betydande belopp till skolans utbyggnad. Genom särskild proposition till 1953 års riksdag fick skolan ett byggnadsanslag, som gjorde det möjligt att fullfölja utbyggnadsplanerna. Vissa industrier, företag och organisationer har också kraftigt bidragit till finansieringen av skolan. Skolans huvudman, Stiftelsen F r a m n ä s Folkhögskola, har representanter för Pitebygdens kommuner, ABF och arbetarrörelsens organisationer. Skolan har från början varit organiserad på två huvudlinjer:

100 Tabell 32. Elever vid Musiklinjen

vid Framnäs folkhögskola åren 1952—1960 Antal elever från

År

1952—53 1953—54 1954—55 1955—56 1956—57 1957—58 1958—59 1959—60 Summa elever 1952—1960

Norrbotten

Övriga Sverige

7 10 14 19 21 16 16 18

5 4 6 9 11 15 20 22

1. En allmän linje, som bygger på de för folkhögskolan obligatoriska ämnena men därutöver söker anknytning till bygdens industriförhållanden. Skogen och skogsvården har fått ett särskilt utrymme, och som nya ämnen har upptagits träkemi och cellullosateknik med trämateriallära. Därigenom menar sig skolan kunna tillmötesgå framträdande önskemål från skogsbrukets och skogsindustriens folk om grundläggande utbildning i sådant som rör deras dagliga gärning. 2. En musiklinje, som på grundval av en god allmänbildning vill medverka till en utveckling och odling av det folkliga musiklivet, till skapande av en god musikkultur och till odling av den enskildes musikintresse. Undervisningen vid musiklinjen i Framnäs började verksamhetsåret 1952/53 med 12 elever varav 7 var från Norrbottens län. Rekryteringens geografiska omfattning under åren framgår av tabell 32. Som framgår vid jämförelse mellan tabell 30 och tabell 32 är Musiklinjen i Framnäs vad elevrekryteringen beträffar i högre grad en provinsiell skola, än vad fallet är med Folkliga musikskolan i Ingesund. I Framnäs kommer 60 % av samtliga elever under perioden 1952—1960 från Norrbottens län. Målsättningen för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola har ända från starten i likhet med vad fallet var i Ingesund, varit en dubbel målsättning. Den vill, som inledningsvis påpekats, medverka till en utveckling och odling av det folkliga musiklivet och skapande av en god musikkultur genom att bereda musikintresserad ungdom tillfälle till god och gedigen musikundervisning för lägsta möjliga kostnad, men den vill även utbilda musikstudieledare och instruktörer för den folkliga musikundervisningen och musikverksamhetens behov. Både i fråga om undervisningens uppläggning och målsättning eftersträvades redan från starten i Framnäs en nära anslutning till målsättning och lärogång vid Folkliga musikskolan i Ingesund. Man anhöll också 1954, att kungl. kungörelse av den 30 juni 1952 nr 573 (13 kap. Särskilda bestämmelser för folkliga musikskolan i Arvika) skulle äga tilllämpning även för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Försöksverksamhet med utbildning av musikinstruktörer startades 1956/

101 57 med 5 elever och utbyggdes under åren 1958, 1959 till att omfatta två klasser med sammanlagt 12 elever. Genom nådigt beslut av Konungen den 15 maj 1959 beviljades Framnässkolan rätt att driva pedagogisk utbildning i tre årskurser, och 1959/60 deltog sammanlagt 19 personer i instruktörsutbildningen fördelade på P : 1 7 elever, P : 2 7 och P : 3 5 elever. Den treåriga musikpedagoglinjen vid Framnäs folkhögskola har hittills utexaminerat 18 elever. Så gott som samtliga dessa elever har kommit det frivilliga musikbildningsarbetet till godo. Framnässkolans verksamhet har under 1961/62 utvidgats. I juni 1961 gjordes en framställan om rätt att för musiklinjen upprätta en filialskola i Härnösand. Som skäl för denna anordning åberopades bl. a., att antalet sökande ökat väsentligt under de senaste åren och eftersom Framnässkolans kapacitet icke ökat i motsvarande grad, har ett allt större antal sökande måst avvisas. Vidare synes Framnässkolans rekryteringsområde i stort sett kunna begränsas i söder av en linje genom södra Gästrikland och Dalarna. Några elever kommer visserligen från platser söder om denna linje, men det rör sig mera om enstaka fall. Norrlandslänen dominerar avgjort. Redan när Framnäs Folkhögskola startade sin musiklinje 1952, var frågan uppe om ytterligare en musikskola för motsvarande stadium i södra eller mellersta Norrland. Lokalt har detta varit föremål för utredning och även centrala myndigheter har därvid kontaktats. Under senare år har Härnösand kommit att träda i förgrunden i detta sammanhang. Bakgrunden därtill är, att Stiftelsen J. C. Kempes minne ställt till Västernorrlands Läns Musikförbunds förfogande en i Stiftelsens ägo befintlig egendom, Kapellsberg i Härnösand, i syfte att där inrätta en musikskola. Kapellsberg, vars huvudbyggnad och två flygelbyggnader omsorgsfullt renoverats och moderniserats, representerar i sitt nuvarande skick ett värde, som närmar sig en halv miljon. I samråd med byggnadrådet D. Dahl och professor B. Carlberg har lokalerna vid renoveringen givits en utformning, som gör dem väl lämpade för en musikskola. Styrelsen för Stiftelsen J. C. Kempes minne synes vara beredd att företa de tillbyggnader, som kan visa sig nödvändiga vid en eventuell utvidgning av verksamheten, och ledningen för Västernorrlands Läns Landsting har förklarat sig vara positiv till ett stöd för verksamheten, därest statsbidrag till driften kan påräknas. I detta läge har det befunnits motiverat att undersöka, vilka vägar som skulle vara framkomliga. Därvid har följande fakta kommit under övervägande: De iordningställda lokalerna, där ombyggnad och renovering varit grundlig och genomgripande, synes i sitt nuvarande skick bekvämt kunna rymma två årskurser med 12 å 15 elever i vardera. Efter ingående överläggning mellan intressenterna i Västernorrland — Västernorrlands Läns Musikförbund och Stiftelsen C. J. Kempes minne, företrädd av direktör Ragnar Kempe, Örnsköldsvik och ledningen för Framnäs folkhögskola, varvid kontakt också hållits med musikledarutredningen,

102 har förslag framkommit om att nyttiggöra egendomen Kapellsberg i Härnösand genom att där upprätta en filialskola till Framnäs. Planerna förverkligades från och med höstterminen 1961. Undervisningen har begränsats till att omfatta de två första årskurserna i enlighet med kursplanerna för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. De elever, som avser att utbilda sig till musikinstruktörer, fortsätter sina studier vid musikpedagoglinjen i Framnäs.

Lunds

stads

Musikkonservatorium

I Lund inrättades enligt beslut av musiknämnden den 29 november 1955 konservatorielinjer vid den kommunala musikskolan. Verksamheten inom Lunds stads Musikkonservatorium har differentierats på en musikläraravdelning, en kyrkomusikeravdelning och en musikpedagogavdelning. Konservatoriet har inrättats för att bereda tillfälle till förberedande studier för avläggande av organist- och kantorsexamen samt musiklärarexamen och för att skapa möjligheter till annan professionell musikerutbildning. Eleverna antages till konservatorielinjen av musiknämnden på förslag av en intagningskommitté, bestående av lärarna i de ämnen, som har största betydelsen för den åsyftade utbildningen. Intagningskommittén grundar sitt förslag på den kännedom, den har om eleven från den Kommunala Musikskolan. Sökande som ej åtnjutit undervisning vid den Kommunala Musikskolan i Lund genomgår särskilda intagningsprov. Utbildningstidens längd är helt beroende av förkunskaper och studieeffektivitet. 1959 inrättades en musikpedagogisk klass. Omfattningen av konservatorielinjerna vid Lunds stads musikskola synes ha varit av tämligen blygsam omfattning och har icke tillfört den frivilliga musikundervisningen något nämvärt tillskott av pedagoger. I januari 1962 uppdrog musiknämnden åt director musices Sten-Åke Axelson och tillförordnade kommunale musikledaren, musikdirektör Inge Lindholm, att utreda frågan om konservatorielinj ernås framtida organisation. I mars 1962 förelåg ett organisationsförslag, som omfattade följande linjer: 1. Kyrkomusikalisk utbildning för kompetens till skolkantors-, kyrkokantors- eller orgelspelarbefattningar. 2. Musikpedagog-(instruktörs-)utbildning. 3. Kommunal musikledarutbildning. 4. Solistutbildning m. m. För linjerna 1—3 räknade man med ett sammanlagt elevantal på 30, varav 15 elever på en kyrkomusikeravdelning, 10 elever på en musikpedagogisk avdelning, och 5 elever på en musikledaravdelning. Såvitt musikledarutredningen har sig bekant, har de kommunala myndigheterna ännu icke tagit ställning till förslaget.

103 Musiknämnden i Lund har tagit många initiativ till kursverksamhet för musikinstruktörer, skolmusikkurser, kyrkomusikkurser och kammarmusikkurser. Viss intern kursverksamhet för musikskolans egna lärare såsom gitarrpedagogisk kurs och skolsångs- och blockflöjtskurser och musikpedagogiska konferenser och liknande har även kommit till stånd med musiknämnden som initiativtagare och arrangör. Örebro Musikpedagogiska

institut

Tanken på att skapa ett institut för utbildning av musikpedagoger uppkom 1959. En kommitté, bestående av ledamöter från Örebro läns landsting och Örebro stad tillsattes att utreda frågan, och på vårvintern 1960 framlades ett förslag att inrätta ett musikpedagogiskt institut med start av verksamheten hösten samma år. Kommitténs första planer gick ut på att söka få en utbildning av musikpedagogisk allroundkaraktär. Det tycktes vara värdefullt, att en musikpedagog hade ett så vidsträckt användningsområde som möjligt. Men följande krav ansågs böra uppfyllas beträffande den nya utbildningen: 1. Den utbildade läraren skulle inneha verklig kompetens att undervisa i de ämnen för vilka han utbildats. 2. Utbildningen skulle göra läraren användbar inom flera ämnesområden, utan att fordringarna enligt punkt 1 finge uppges. 3. Utbildningen skulle med hänsyn till liknande utbildning på andra håll omfatta högst 3 år och ha motsvarande inträdeskrav. Kommittén menade, att kravet på musikpedagogens mångsidighet blir större, ju mindre hans verksamhetsområde är. Problemet skulle alltså vara att anpassa »musikledarområdena» så, att den musikpedagogiska verksamheten kunde delas upp mellan lärare med olika ämneskombinationer. Därvid utgick kommittén från de planerade högstadieområdena för den obligatoriska skolan och konstaterade, att dess befolkningsunderlag vid en jämförelse med musikskolor på olika orter skulle vara tillräckligt för att sysselsätta 1 musikledare, assisterad av 2 heltidsarbetande timlärare. Många av de planerade högstadieområdena i länet skulle på grund av befolkningsunderlaget ha behov av ännu flera ämneslärare. Dessa ämneslärare skulle mellan sig dela de väsentligaste ämnena i en musikskolas undervisning. I såväl Tyskland som de skandinaviska länderna har blockflöjten fått en viktig funktion i instrumentalundervisningen vid skolorna som förinstrument. Det ansågs synnerligen viktigt, att de vid institutet utexaminerade pedagogerna skulle få utbildning i blockflöjt och blockflöjtmetodik. Det vore av stort värde, om läraren personligen kunde välja lämpliga blockflöjtselever till fortsatta studier på något annat av sina undervisningsinstrument. Den tre år långa utbildningstiden ansågs dock inte ge plats för mer än ett ämne förutom blockflöjt, om kompetenskraven skulle kunna uppfyllas. Kommittén gjorde utkast till två linjer vid institutet, en pianopedagogisk och en violinpedagogisk, båda med blockflöjt som andra instrument. Sedan

104 u t f o r m a d e s d e s s a p l a n e r n ä r m a r e efter m o d e l l av den statliga t y s k a P r i v a t m u s i k l e h r e r a u s b i l d u n g , m e d vissa f ö r ä n d r i n g a r . K o m m i t t é n s förslag till m u s i k p e d a g o g i s k t i n s t i t u t i Ö r e b r o g o d k ä n d e s av b å d e s t a d och l a n d s t i n g , s e d a n K u n g l . M u s i k a l i s k a A k a d e m i e n y t t r a t sig positivt o m p l a n e r n a . H ö s t e n 1960 s t a r t a d e u n d e r v i s n i n g e n m e d 9 elever i d e n p i a n o p e d a g o g i s k a och 3 elever i den v i o l i n p e d a g o g i s k a linjen. H ö s t e n 1961 i n t o g s 7 b l i v a n d e p i a n o p e d a g o g e r och 2 v i o l i n p e d a g o g e r . De u r s p r u n g l i g a u n d e r v i s n i n g s p l a n e r n a och k u r s p l a n e r n a h a r u n d e r den g å n g n a v e r k s a m h e t s t i d e n blivit f ö r e m å l för diverse ä n d r i n g a r , och fortfar a n d e föreligger inga definitiva u n d e r v i s n i n g s - och k u r s p l a n e r . T i m p l a n e n ä r för n ä r v a r a n d e ( d e c e m b e r 1961) f ö l j a n d e : Årskurs 1 Huvudinstrument Blockflöjt med blockflöjtmetodik Musikteori Metodik i huvudinstrument Rytmik Psykologi Musikhistoria Svenska språket Undervisningsövningar blockflöjt Stråkensemble

..

..

1 2 2 2 2 1 2 1 2 2

Antal vt Enskilt Grupp på 4—6 » Hela årskursen » » Alla årskurser Frivilligt Endast vårterminen Endast violinlinjen

Summa 17 Årskurs 2 Huvudinstrument Blockflöjt med teoretisk metodik Blockflöjtensemble Musikteori Rytmik Musikhistoria Undervisningsövningar huvudinstrument blockflöjt

4 2

Stråkensemble

2 Endast violinlinjen

1 2 2 2 2 2

Enskilt Grupp på 4 6 Hela årskursen Grupp på 4—6 Hela årskursen Alla årskurser

Summa 19 Årskurs 3 Huvudinstrument 1 Musikteori 2 Musikhistoria 2 Undervisningsövningar blockflöjt . . 2 huvudinstrument 4 Stråkensemble 2 Summa 13

Enskilt Grupp på 4—6 Alla årskurser Endast höstterminen Hela läsåret Endast violinlinjen

B e t r ä f f a n d e det t r e d j e u t b i l d n i n g s å r e t föreligger p l a n e r p å två frivilliga t i l l ä g g s k u r s e r . Den e n a skulle o m f a t t a u t b i l d n i n g a t t h a n d h a f ö r b e r e d a n d e

105 musikundervisning och bygga på den under l:a och 2:a utbildningsåret erhållna rytmikundervisningen, den andra skulle omfatta en form av körledarutbildning. I samband därmed skulle samtliga elever vid institutet få 1 veckotimme körsång på schemat under hela utbildningstiden. I övrigt planeras ingen utvidgning av undervisningen. En framtida utvidgning av verksamheten kan tänkas, men skolans ledning menar, att det begränsade antalet elever i institutet innebär möjligheter till värdefull personlig kontakt mellan lärare och elever, som inte får gå förlorad. Svenska

Dalcroze-Seminariet

Rytmik-undervisningen infördes i Sverige 1907 av Anna Behle, som gav kurser för gymnastik-, musik- och förskollärare. Hon undervisade även i rytmik och solfége vid KMH och ett flertal skolor. År 1926 grundade Karin Fredga Svenska Dalcroze-institutet, som 1945 erhöll ett årligt statsbidrag å 10 000 kronor. 1960 ombildades Institutet till Stiftelsen Svenska DalcrozeSeminariet med ändamål att bedriva undervisning och utbilda lärare enligt Dalcrozemetoden. Stiftelsen förvaltas och företrädes av ett förtroenderåd på 20 personer och den direkta tillsynen och vården av institutets angelägenheter handhaves av en styrelse på 6 personer. Institutet bedriver sin verksamhet efter tre huvudlinjer: A. en treårig högre utbildningskurs, som leder till rytmiklärarexamen. B. en sexmånaders lägre kurs för lärare inom den obligatoriska skolans låg- och mellanstadium. C. kurser för barn och vuxna i rytmik, plastik och gehörsutbildning. För inträde i linje A fordras minst normalskolekompetens, respektive realskoleexamen eller godkänd genomgång av 9-årig grundskola. Dessutom bör sökande besitta fysiska förutsättningar, viss färdighet i piano samt bra gehör. Huvudämnen på denna linje är: rytmik, kroppsteknik, plastik, musikteori, gehörsutbildning samt improvisation på piano m. fl. instrument. I linje B förutsätter man, att sökande besitter kroppslig fallenhet, behövliga musikaliska förutsättningar och förkunskaper. Undervisningen omfattar i stort sett samma ämnen som på linje A. Hittills har endast 3 lärare utexaminerats från linje A under det att under studieåret 1961—62 7 lärare deltagit i undervisningen på linje B. För verksamhetsåret 1962—63 har antagits 14 elever till den 3-åriga utbildningen och 8 elever till 6-månaders kursen. Dalcroze-seminariet erhöll 1961 ett bidrag ur Kungafonden med 5 000 kronor och för studieåret 1961—62 beviljades ett anslag ur Lotterimedel på 14 000 kronor. I november 1960 gjorde Stiftelsen en framställan om statsbidrag för verksamheten vid seminariet. Skolöverstyrelsen underströk i sin remiss behovet av rytmikutbildning för lärare för såväl musik- som gymnastikundervisningen, liksom rytmikens stora betydelse främst i förskolan, där den har till uppgift att, samtidigt som den tillvaratar och utvecklar barnens spontanitet, förbereda dem

106 för skolgången genom att via musik och rörelser öva koordinationen, lära dem en viss grad av koncentration samt utveckla deras sinne för takt och rytm. Man redovisar även den gynnsamma effekt, som rytmikundervisningen haft på tonårsflickor i den pågående försöksverksamhet som SÖ bedriver på högstadiet. Framställan resulterade i ett statsbidrag till verksamheten vid Dalcrozeseminariet på 15 000 kronor från och med verksamhetsåret 1962/63. För närvarande undervisas rytmik av examinerade Dalcroze-lärare endast vid ett fåtal lärarutbildningsanstalter, nämligen Kungl. musikhögskolan, Musikkonservatorierna i Malmö och Göteborg, Musikpedagogiska institutet i Örebro, Förskoleseminariet i Örebro samt Sociala Barnavårdsseminariet. I övrigt är utbildade rytmiklärare verksamma vid ett mycket begränsat antal kommunala musikskolor, i vissa specialskolor såsom Slagsta skolhem, Manilla och Kristinagården, i några få fall i grundskolan och dess påbyggnader och i enstaka barnträdgårdar, daghem och studieförbund.

KAPITEL VI

D e n frivilliga m u s i k b i l d n i n g s v e r k s a m h e t e n s f r a m t i d a

organisation

En. prognos av det framtida musikpedagogbehovet för den frivilliga rausikbildningsverksamheten som helhet måste med nödvändighet bygga på kännedom om de organisatoriska former, i vilka musikbildningsarbetet i landet kommer att bedrivas. För närvarande kännetecknas verksamheten av ett intrikat samspel mellan i första hand tvenne huvudsektorer, studieförbundens musikcirkelverksamhet och kommunernas musikbildningsverksamhet. Till detta kommer den frivilliga instrumentalundervisningen, som förekommer inom den ordinarie skolans ram, samt den verksamhet, som bedrives vid privata musikskolor och av privatlärare. Det vore enligt kommitténs mening högst olyckligt, om ett rivalitetsförhållande skulle uppstå mellan olika huvudmän på musikbildningsfältet. Ett sådant förhållande kan enbart verka hämmande på musikbildningsarbetets framtida utveckling. Bakom den kraftiga expansionen av kommunernas musikbildningsverksamhet, som vi kunnat konstatera speciellt under de två senaste årtiondena, ligger ett accepterande av tesen, att den musikbildningsverksamhet, som är av undervisningskaraktär och som vänder sig till barn och ungdom i skolåldrarna, i första hand är en kommunernas angelägenhet. Så framhöll Samverkande Bildningsförbunden redan i sitt remissyttrande över Musikutredningens betänkande 1954, att folkbildningsorganisationerna finner det »naturligt och i princip riktigt, att musikundervisningen för barn i skolåldern som regel omhänderhas av kommunala organ . . .» och »att utvidgad musikverksamhet i kommunal regi i form av kommunala musikskolor är ett önskemål, som även folkbildningsorganisationerna oresereverat vill understryka, då ju amatörmusikverksamheten härigenom skulle erhålla ett betydligt gynnsammare utgångsläge än hittills.» Folkbildningsförbundet hävdade vid samma tillfälle, att: »Det måste anses vara riktigt och rimligt, att kommunen tar ansvaret för skolbarnens musikaliska fostran både i skolan och på fritiden.» Utvecklingen från 1954 har visat, att allt fler kommuner har tagit på sig uppgiften att svara för den del av det frivilliga musikbildningsarbetet, som är av utbildningskaraktär och som huvudsakligen vänder sig till barn i skolåldern. Det finns all anledning att förmoda, att denna utveckling kommer att fortsätta, och kommittén håller det för troligt, att kommunal »musikskole-

108 verksamhet» i en framtid kommer att handha den allt övervägande delen av det frivilliga musikbildningsarbetet av ovannämnda slag. För undvikande av rivalitetsförhållanden och för ett maximalt utnyttjande av till buds stående lärarkrafter och ekonomiska resurser, bör dock endast en huvudman för »musikskoleverksamheten» förekomma inom varje kommun. Huruvida denna skall vara ortens skolstyrelse, en speciell musikskolestyrelse eller musiknämnd eller en bildningsorganisation, måste få ankomma på den enskilda kommunen att besluta. Med tanke bl. a. på den nödvändiga kontinuiteten och samverkan mellan grundskolans musikundervisning och den frivilliga musikundervisningen synes det dock vara funktionellt, att ortens skolstyrelsen även står som huvudman för den kommunala musikverksamheten. Utvecklingen inom den obligatoriska musikundervisningen, vars arbetsformer hittills företrädesvis utgjorts av klassbunden vokal och musikhistorisk undervisning, går nämligen mot ett allt starkare betonande av de instrumentala momenten. Den idealiska undervisningsformen blir därför »klassensemblen», i vilken klassens spelande elever samverka med huvudgruppen av sjungande elever. Detta förutsätter emellertid en intim samverkan mellan den obligatoriska undervisningens lärare och instrumentalmusiklärarna. För skolstyrelserna som huvudmän talar även den omständigheten, att grundskolans frivilliga avgiftsfria instrumentalundervisning i årskurserna 7—9 rimligtvis bör samordnas med den kommunala musikskolans verksamhet. En nära anknytning av den frivilliga kommunala musikverksamheten till ortens allmänna skolväsen i form av ett gemensamt huvudmannaskap skulle även ge goda möjligheter att erbjuda instrumentalmusiklärarna drägliga arbets- och anställningsvillkor, underlätta samarbetet med den obligatoriska skolans lärarkår, ge tillfälle och anledning till gemensamma studiedagar och planeringsveckor samt därtill erbjuda stora fördelar i administrativt hänseende. Verksamheten i en kommunal musikskola får betraktas som ett komplement till den obligatoriska skolans undervisning. I skolberedningens betänkande understrykes kraftigt skolans personlighetsdanande uppgifter. Utvecklingen av elevens känsloliv framstår som en av huvuduppgifterna på personlighetsfostrans område, och där tillerkänner skolberedningen den estetiska fostran stor betydelse. En musikskola har således en väsentlig uppgift att fylla som ett komplement till den allmänbildning och den personlighetsfostran, som meddelas i den obligatoriska skolan. Musikskoleverksamheten syftar till att ge eleverna sådana insikter och färdigheter i musik, att musiken under hela individens liv blir en värdefull berikande och personlighetsfostrande del av tillvaron. Utvecklingen har gått mot ett allt tidigare införande av eleverna i ett musikaliskt sammanhang. Icke minst med tanke på den personlighetsdanande effekten av musikundervisningen bör denna taga sin början så tidigt som möjligt i individens liv. På många håll sker den första musikaliska utbildningen i musikaliska

109 förskolor, där eleverna tas in, samtidigt med att de börjar sin första årskurs i grundskolan. I de musikaliska förskolorna förekommer i regel undervisningsgrupper på 10—20 barn. Denna förberedande musikundervisning vill söka utveckla den personliga musikupplevelsen hos barnen. Genom avspännings- och koncentrationsövningar söker man få barnen att lyssna och spontant »känna» musikens fraser, nyanser och tempoförändringar. Undervisningen på detta stadium måste med nödvändighet vara lekbetonad lör att hos barnen väcka ett intresse för fortsatt kontakt med musik, men samtidigt skall den på ett åskådligt och levande sätt bibringa eleverna kunskaper om musikens elementa. Undervisningen i förskolan kommer som regel att omfatta sånger, rytmiska och melodiska övningar, gehörsträning, orkesterspel med enkla instrument (slaginstrument, stavspel, enkla melodiinstrument som blockflöjt m. fl.). Tyngdpunkten i förskolornas musicerande kommer att ligga på motoriskt-rytmiska och vokala aktiviteter. Speciellt värt att beakta är rytmikens roll i den grundläggande musikundervisningen. Den grundläggande rytmiska träningen har länge varit ett försummat kapitel i svensk musikbildningsverksamhet. Behärskning av olika musikaliska former förutsätter en naturlig behärskning av rytmiska fraser och utgör en oundgänglig grund för allt slags aktivt musicerande. Den rytmiska träningen, som har ett naturligt samband med kroppslig träning över huvud taget, kan med fördel börja redan på förskolestadiet. På några få platser i landet har man inrättat speciella musikaliska lekskolor i anslutning till den kommunala musikverksamheten. Denna typ av undervisning borde dock ingå som obligatorisk i förskolor och daghem och icke förbehållas de barn, vilkas föräldrar haft ett vaket intresse för barnens musikaliska grundutbildning. En förutsättning för att denna grundläggande musikundervisning skall ge en god grund för fortsatt musikundervisning och musikförståelse är dock, att de blivande förskollärarinnorna får en gedigen, grundläggande allmänmusikalisk utbildning, i vilken även rytmik bör ingå. Därest förskolelärarinnan saknar förutsättningar att bedriva musikundervisning själv, borde möjligheter finnas att anlita kompetent och lämplig musikpedagog. Rytmik och rytmiska övningar bör således intaga en viktig plats inom förskolor, daghem och i den förberedande musikundervisningen. Ordet eller termen rytmik kan emellertid inrymma inånga betydelser. Det man i första hand kommer att tänka på är den rytmiska gymnastik, som är förknippad med namnet Émile Jaques-Dalcroze. I det system, som denne schweiziske pedagog och tonsättare utbildade, spelar rörelser till musik en stor roll, men hans metod har det vidare syftet att ge en allmän musikalisk och gehörsmässig utbildning och uppfostran. Det är dock den rytmiska delen av metoden, som blivit mest känd och tillämpad i Sverige, och då huvudsakligen i den tradition, som går direkt tillbaka till Jaques-Dalcroze. Modifikationer av metoden har dock gjorts. Framför allt bör nämnas den rytmikskola, som utbildats vid Hannovers musikkonservatorium och som också introducerats i Danmark. Ordet rytmisk har också förknippats med den musikaliska uppfostrings-

110 metod, som skapats av den tyske tonsättaren Carl Orff och som han benämner »Schulwerk». Även här är det dock främst fråga om ett allmänt gehörsoch musikalitetsutvecklande system. Till skillnad från Jaques-Dalcrozes metod, som i stor utsträckning överlämnar åt läraren att improvisera fram det material som behövs, har Orff sammanställt ett rikhaltigt stoff för musicerande och övande och framför allt givit riktlinjer för den insiktsfulle lärarens eget nyskapande. Orff har även konstruerat ett specifikt instrumentarium. Men även i detta system kan man mer eller mindre betona momentet rörelser till musik och så som metoden introducerats i vårt land har den sidan blivit mindre framträdande än vad fallet är i den tyska tillämpningen av Orff-Schulwerk. Innan övergången till den egentliga kommunala musikskolan sker, förekommer på många orter en eller två terminers undervisning i blockflöjt eller, om eleven har förutsättningar härtill, i mandolin. Undervisningen bedrives i grupper om 5—15 elever. Vad som här sker är en fortsatt gehörsoch rytmträning och ett inhämtande av musikteoretiska kunskaper och färdigheter i notläsning. Till den egentliga musikskolan antages i regel i första hand de elever, som lärarna i den förberedande musikundervisningen anser ha förutsättningar att tillgodogöra sig vidare utbildning och som anses besitta, eller i prov visar sig ha, tillräcklig musikbegåvning. Undervisningen i den egentliga musikskolan meddelas huvudsakligen individuellt men kan i ämnen, som är lämpade för detta, givas i form av grupplektioner. Utöver den individuella instrumentalundervisningen ges på många platser tillfälle till undervisning i musik- och gehörslära samt ensemblespelning. På de platser, där högstadium finnes inrättat, ges här i de flesta fall en kvalificerad undervisning på ett instrument. På några orter ges dessutom undervisning i några musikteoretiska ämnen, såsom harmonilära, gehörsoch musiklära och musikhistoria. I en framtida musikskoleverksamhet torde man sannolikt ha att räkna med en differentiering enligt ovan i förskola, egentlig musikskola och högstadium eller konservatorium. Detta torde åtminstone bli fallet i de större kommunerna och säkerligen även i många av de medelstora kommunerna. Musikskoleverksamhetens målsättning är och bör i första hand vara att ge alla skolungdomar med håg och fallenhet tillfälle att utveckla sin musikaliska begåvning på det vokala och instrumentala området och därmed hos dem, som har intresse därav, skapa förutsättningarna för ett deltagande i någon form av sammusicerande både under studietiden och senare i livet. Musikskoleverksamheten är alltså icke i första hand avsedd för blivande yrkesmusiker. De elever, som visar intresse och fallenhet för musikeryrket, har varit hänvisade till privatundervisning eller till någon annan musikutbildningsinstitution. På de allra flesta orter i landet saknas helt möjligheter till en sådan musikutbildning, och där tillgång på lämpliga lärare och institutioner finnes, blir en sådan utbildning ofta mycket kostsam för den enskilde eleven. På de flesta yrkesområden svarar staten och kommunerna för

Ill den yrkesförberedande undervisningen. Det vore därför rimligt, att det allmänna i större utsträckning än hittills svarade för musikers och musikpedagogers förberedande yrkesutbildning. På orter med tillräckligt elevunderlag och med tillgång på lämpliga lärare borde därför den kommunala musikverksamheten även inrymma en linje för de ungdomar, som har för avsikt att yrkesmässigt ägna sig åt musik i en eller annan form. En fullt utbyggd kommunal musikverksamhet borde sålunda organiseras efter två linjer: A. en allmän linje, som syftar till att ge intresserade ungdomar färdighet på ett eller flera instrument, jämsides med att de inhämtar allmänmusikaliska kunskaper. B. en yrkeslinje, avsedd för dem som yrkesmässigt skall ägna sig åt musik i en eller annan form. En koncentration av den skolmässiga och utbildningsmässiga delen av den frivilliga musikbildningsverksamheten till den kommunala musikverksamheten påverkar givetvis den musikverksamhet, som för närvarande bedrives inom studieförbunden. Den föreslagna organisationsformen av musikskoleverksamheten borde, menar kommittén, vara till fördel även för bildningsorganisationernas arbete på musikens område. Genom ovan skisserade organisation har den kommunala musikverksamheten goda möjligheter att i hög grad kunna integreras med den obligatoriska skolans ordinarie musikundervisning, vilket i sin tur skulle få till följd, att musikbildningsarbetet bland vuxna skulle kunna starta från helt andra och bättre utgångspunkter än för närvarande. Studieförbunden skulle därmed få bättre möjligheter att förverkliga sin målsättning att skapa förutsättningar för en rikare musikupplevelse under former, som deltagarna själva har ett avgörande inflytande över. Studieförbunden arbetar utifrån den förutsättningen, att det i all studieoch undervisningsverksamhet finns betydande olikheter mellan barn och vuxna, även i de fall verksamheten har frivillig karaktär. Till skillnad från barn har vuxna människor större erfarenhet och mognad, egna åsikter och meningar, en ofta klar uppfattning om de egna studiemålen och förmåga att diskutera och överväga, hur dessa mål skall uppnås. I bestämmelserna om statsbidrag till studiecirkelverksamhet anges, att »en musikcirkel är en kamratkrets för inövande av musikaliska kompositioner i samband med studium av musikens teori och historia.» Denna inriktning på sammusicerande understrykes ytterligare i de av skolöverstyrelsen utfärdade riktlinjerna för musikcirklarnas arbete, där det bl. a. framhålles, att arbetet i cirkeln bör vara så organiserat, »att medlemmarna förberedes för deltagande i samspel eller samsjungning och, där så är möjligt, beredes tillfälle att deltaga i ensemblemusicerande». I den musikverksamhet, som redovisas av studieförbunden, intar emellertid de instrumentala samspelsgrupperna en relativt blygsam plats. De flesta cirkeldeltagarna kommer för att lära sig spela ett visst instrument utan ambitioner att senare, när tillräcklig färdighet förvärvats, ingå i en

112 ensemble. Det oproportionellt stora antalet deltagare i studiecirklar i piano i förhållande till deltagarantalet i cirklar för andra instrument ger klara anvisningar härom. Som tidigare redovisats har studieförbundens musikcirkelverksamhet ett stort antal mycket unga deltagare. Många av dessa kommer av allt att döma till musikcirklarna för att förvärva färdighet på ett instrument, påverkade av mer eller mindre klart medvetna föräldraambitioner och utan förmåga att bedöma sina egna förutsättningar. Med utgångspunkt från detta och från analyser och bedömningar i övrigt anser sig utredningen kunna konstatera: att cirkeldeltagarnas intresse för musik oftast tar sig uttryck i en önskan att lära sig spela ett visst instrument och att studieförbunden i stort sett låtit denna önskan fritt få komma till uttryck utan att dirigera valet av instrument, till förmån för vissa utpräglade ensembleinstrument, att barn och ungdomar utan den mognad och det omdöme, som vuxna normalt äger, utgör en mycket stor procent av antalet musikcirkeldeltagare, att en betydande del av studieverksamheten i musikcirklarna bedrives på elementär nivå, där notkunskap och inövande av instrumentaltekniska färdigheter upptar större delen av studietiden. Det förhållandet, att studieförbunden i så hög grad kommit att svara för den musikaliska grundskolningen, har medfört problem ifråga om anpassningen till studiecirkelns normala arbetsformer och metoder. I gällande statsbidragsbestämmelser har i viss mån hänsyn tagits härtill genom särbestämmelser för musikcirklar. Dels medges, att en musikcirkel får använda 1/3 av studietiden för handledning av enskilda deltagare eller grupper om mindre än fem personer och dels, att ungdomscirklar i musik får ha deltagare under 14 år, under förutsättning att cirkeln har minst fem deltagare i åldern 14—18 år. Studiecirkeln är i första hand en arbetsform för vuxna deltagare med erfarenhet och moget omdöme och med förmåga att själva vara med om att bestämma om cirkelns studiemål och det arbetssätt och den studietakt, som skall tillämpas, för att detta mål skall uppnås. Att förverkliga denna allmänna syn på studiecirkelns arbete är förenat med uppenbara svårigheter i de många fall, då deltagarna består av oerfarna barn och ungdomar, som, då studierna i cirkeln börjar, helt saknar elementära musikaliska kunskaper och färdigheter. Sett ur studieförbundens synpunkt vore det därför en given fördel, om den obligatoriska skolan, den frivilliga skolmusiken och de kommunala musikskolorna kunde ge en bättre grundläggande musikundervisning. Kommittén räknar med att de elever i den kommunala musikverksamheten, som icke har för avsikt att ägna sig åt yrkesinriktad musikutbildning, efter hand kommer att söka sig till studieförbundens studiecirklar och ensemblegrupper för att där få utlopp för sina musikaliska intressen. Övergången från musikskolan till de olika musikcirklarna bör underlät-

113 tas genom ett aktivt samarbete mellan företrädare för den kommunala rausikbildningsverksamheten och företrädare för studieförbundens musikcirkelverksamhet på orten. Ett samarbete mellan dessa två sektorer på musikbildningsfältet synes nödvändigt av flera skäl. Icke minst betydelsefullt synes detta vara beträffande frågan om lärare-cirkelledare. Man kan nämligen icke räkna med att studieförbunden i någon större omfattning kommer att kunna heltidsanställa väl kvalificerade cirkelledare. Däremot torde man våga räkna med att heltidsanställda lärare och ledare i allt större omfattning kommer att knytas till de kommunala musikskolorna. Om dessa lärarkrafter ges anställningsformer och undervisningsskyldighet, som medger möjlighet för dem att medverka som ledare för musikcirklar, skulle detta utgöra en stor tillgång för studieförbundens musikverksamhet. Den nuvarande kommunala musikverksamheten och än mer en kommande verksamhet, organiserad enligt ovanstående, har stor betydelse som ungdomsfostrande faktor, och genom dess verksamhet får ungdomarna ett varaktigt och rikt fritidsintresse. Tillsammans med bildningsorganisationernas verksamhet bidrar de kommunala musikskolorna till att göra allt större delar av vårt folk delaktiga av musikens estetiska och kulturella värden, och deras verksamhet utgör en förutsättning för den framtida musikkulturen i landet. Det finns därför alla skäl till att kommunerna kommer i åtnjutande av statsbidrag för sin musikbildningsverksamhet. För närvarande är det främst de stora och ekonomiskt bärkraftiga kommunerna, som orkar med att ensamma bära kostnaderna för en musikbildningsverksamhet. På andra orter tvingas man ta ut så dryga elevavgifter, att många barn på grund därav utestänges från musikundervisning. Ett statsbidragssystem med syfte att möjliggöra även för ekonomiskt svaga kommuner att verka för musiklivets främjande och att uppmuntra sådana kommuner, som redan stöder musikutbildningen, borde därför snarast komma till stånd. Därmed skulle även garantier kunna skapas för en hög och j ä m n kvalitet på den frivilliga musikundervisningen i landet. Frågan om statsbidrag till kommunal musikbildningsverksamhet har tidigare behandlats bl. a. av Musikutredningen, som i sitt betänkande SOU 1954: 2 föreslår, att kommunerna skall animeras till att bedriva musikbildningsverksamhet genom väl avvägda statsbidrag. Staten borde enligt MU bidra med hälften av kommunernas kostnader för löner och arvoden till ledare, konsulenter, lärare och instruktörer, vilka fyller vissa angivna kompetenskrav. Vidare föreslog MU, att statsbidrag även skulle utgå till kostnader för noter och instrument. Förslaget föranledde inga åtgärder från statsmakternas sida, och förnyad framställning om statsbidrag gjordes 1959 i en skrivelse från Folkbildningsförbundets musiknämnd, Samverkande bildningsförbundets centralkommitté för musikalisk folkbildning, Musikfrämjandet och Riksförbundet Sveriges musikpedagoger. I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Eric Peterson och den andra inom andra kammaren av herr Carlsson i Hus8—621039

114 kvarna m. fl., har riksdagen 1962 förelagts förslag om att statsbidrag skulle utgå till kommunala musikskolor. Statsutskottet delade motionernas uppfattning, att musikskolorna fyller en mycket viktig uppgift inom landets kultur- och musikliv, och föreslog, att frågan om statsbidrag till kommunala musikskolor skulle bli föremål för en utredning. Trots att det icke ingår i MLU:s uppgift att närmare utreda och kostnadsberäkna en statlig bidragsgivning till den frivilliga kommunala musikverksamheten, har allmänna frågeställningar och regler för en sådan bidragsgivning diskuterats. Detta framförallt därför, att införandet av statsbidrag till denna kommunala verksamhet och de former, under vilka sådana eventuellt kan komina att utgå, torde komma att få betydelsefulla konsekvenser i fråga om det framtida lärarbehovet. Utredningen förutsätter, att det sker ett samarbete mellan kommunernas och studieförbundens musikverksamhet och att detta samarbete i första hand inriktas på ett rationellt utnyttjande av kvalificerade lärare-cirkelledare samt att det skapas förutsättningar för en naturlig övergång från skolans undervisningsformer till de studieformer och arbetsmetoder för vuxna, som utvecklats inom studieförbunden. Ett statsbidragssystem bör därför utformas med hänsyn tagen till såväl de kommunala musikskolornas som studieförbundens målsättning. Medan de förra i stor utsträckning tagit till uppgift att utveckla ungdomarnas individuella, speltekniska kunnande, sysslar de senare mer med arbete i grupp, exempelvis i form av ensemblespel. En viss avgränsning i målsättningen för såväl musikskolornas som studieförbundens musikverksamhet har sålunda efter hand utkristalliserats. Musikskolorna ger i allmänhet en god grundläggande individuell skolning, som under stundom utvecklas till en aktningsvärd teknisk nivå. Denna färdighet kommer väl till pass i det betydelsefulla, musikaliskt och socialt fostrande ensemblespelet, som också förekommer redan på ett tidigt stadium i musikskolorna och som naturligen för över till studieförbundens mera vuxenbetonade former för musikalisk samverkan. Under diskussionerna i kommittén har skilda åsikter framförts på frågan om när ungdomarna lämpligen bör övergå från musikskola till studieförbund, vilket är en fråga av vikt vid utformningen av statsbidrag till kommunal musikverksamhet, särskilt i vad avser övre åldersgräns för sådana bidrag. Med utgångspunkt från den nuvarande åldersgränsen för statligt bidrag till studiecirkelverksamhet, 14 år, har hävdats, att en flytande övergång från musikskola till studieförbund bör ske i perioden 14—16 år. Å andra sidan har skäl framförts för att denna övergångsperiod bör utsträckas till 19 år. Motiven för den lägre maximiåldern för statliga bidrag till kommunal musikskoleverksamhet bygger på det rimliga i att statligt stöd till kommunernas allmänmusikaliska undervisning ges fram till den ålder, då eleverna lämnar den obligatoriska skolan. Därigenom ges nämligen betydelsefulla möjligheter att åstadkomma en tidig och mjuk övergång till studieförbundens friare ämnesval och studieformer. Kommunernas ådagalagda intresse för musikundervisning under skolti-

115 den och en lösning av frågan om statsbidrag till denna verksamhet, kan tillsammans med den pågående omdaningen av grundskolan, antagas medföra en betydande förbättring av det musikaliska kunskaps- och färdighetsunderlaget vid skoltidens slut, jämfört med vad som tidigare varit fallet. Vidare kan man våga räkna med att statsbidrag till kommunal musikverksamhet under barnens skolpliktiga ålder kan verka stimulerande på kommunerna, då det gäller att göra nya och ökade insatser för en musikfostrande verksamhet både före och efter skolpliktstiden. Insatserna i förskoleåldern är främst aktuella i samband med verksamheten vid lekskolor och daghem. Behovet av sådana visar också en klar tendens att öka i takt med husmödrarnas allt vanligare engagemang på arbetsmarknaden. Kommunerna har sedan länge ansett det naturligt att stödja de vuxnas studier även på musikområdet genom att ge anslag till studieförbundens verksamhet. En upprustning av musikundervisningen under skol- och förskoleåldern bör rimligtvis utlösa en strävan att på motsvarande sätt förbättra kommunernas stöd och ge stimulans åt det frivilliga musikbildningsarbetet bland de vuxna. Studieförbunden har hittills i stor utsträckning fått inrikta sig på att utöver annan studieverksamhet även tillgodose elementära undervisningsbehov. Detta har i utpräglad grad varit fallet också på musikområdet, vilket medfört problem icke minst i fråga om anpassningen till studiecirkelns arbetsformer och gällande statsbidragsbestämmelser. Med en samordning av den obligatoriska och frivilliga musikundervisningen i framtiden och därefter en naturlig övergång till studieförbunden, skulle dessa problem säkerligen bli betydligt mindre. De elever, som i en framtid kommer att lämna grundskolan, k a n i gynnsamma fall, i förskolan, grundskolan och den kommunala musikskolan ha haft 10—12 års obligatorisk och frivillig musikundervisning, varav ca 5—7 år kan beräknas inrymma en instrumental och vokal undervisning av betydelse för ett sammusicerande. Detta kommer uppenbarligen att ge ett utgångsläge för fortsatt musikalisk aktivitet, som väl stämmer överens med studieförbundens målsättningar och strävanden. För ett utsträckande av övergångsperioden till 19 år, under vilken statsbidrag skulle kunna utgå både till den ena och den andra huvudmannen, talar den omständigheten, att den individuella handledningen på ett instrument enligt erfarenheten bör få fortgå så länge som möjligt. Ett för tidigt avbrytande av den speltekniska utvecklingen återverkar nämligen negativt på kvaliteten hos det ensemblespel mot vilket undervisningen syftar. En högre övergångsålder bidrar till att bevara kontinuiteten i den individuella utvecklingen och minskar sannolikt risken för ett bortfall av musicerande ungdomar. Vida bidragsgränser möjliggör en smidig övergång från den kommunala musikverksamhetens i huvudsak individuella undervisningsform till de olika former av sammusicerande, som studieförbunden erbjuder. Statsbidrag skulle enligt detta alternativ kunna utgå till kommunal musikskoleverksamhet upp till 19 års ålder för företrädesvis individuell undervisning

116 medan statsbidrag till ensembler, där huvudparten av deltagarna är lägst 17 år, skall utgå till studieförbunden. För yrkesinriktade musikstudier på de kommunala musikskolorna bör enligt kommitténs mening statsbidrag kunna utgå oberoende av åldersgränser. Kommittén vill slutligen understryka vikten av att enkla och klara regler skapas för samarbetet mellan studieförbunden och den kommunala musikverksamheten. Enligt kommitténs mening borde ett principiellt ställningstagande till frågan om statsbidrag till den kommunala musikverksamheten vara möjlig utan någon mer omfattande utredning. De bidragstekniska frågorna bör lämpligast lösas i samband med det pågående arbetet med studiebidrag till bildningsorganisationerna. Kommittén menar nämligen, att frågan om statsbidrag till kommunernas musikbildningsverksamhet och statsbidragen till studieförbundens musikcirkelverksamhet bör lösas samtidigt och att därvid de synpunkter, som kommittén ovan utvecklat, tillbörligen beaktas. Det måste anses vara väsentligt, att såväl kommunernas som studieförbundens musikbildningsverksamhet ges sådana villkor, att de blir i stånd att effektivt fylla sina olika uppgifter och att en smidig övergång och fruktbart samarbete dem emellan befrämjas. Även frågan om eventuellt statsbidrag till lön och omkostnader för musikkonsulenter anställda av länsbildningsförbunden, varom hemställan gjorts av Folkbildningsförbundets musiknämnd, bör enligt kommitténs mening lösas i samband med att de nya bidragsbestämmelserna för folkbildningsverksamhet utarbetas. Behövliga lärarkategorier Utifrån den i föregående avsnitt skisserade organisationen av det frivilliga musikbildningsarbetet i landet har kommittén diskuterat vilka lärarkategorier, som är behövliga för musikbildningsarbetets effektiva bedrivande. MLU har genom besök på ett antal orter med väl utvecklad musikverksamhet och genom överläggningar och intervjuer med företrädare för såväl kommunernas som studieförbundens musikbildningsverksamhet kunnat konstatera, att de lärarkategorier, som i första hand synes vara behövliga är: 1. Musikledare. 2. Musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.) 3. Musikinstruktörer. 4. Pedagoger för den förberedande musikundervisningen. 5. Cirkelledare i musik. Den kommunala musikledarens arbetsuppgifter har tidigare varit föremål för analys och diskussioner bl. a. i samband med centrala löneförhandlingar och vid 1957 års konferens, anordnad av KMA (se s. 64—65). Den vid den nämnda konferensen gjorda analysen av musikledarens uppgifter finner kommittén i stort sett riktig. Dock menar MLU, att uppgiften att vara grundskolans musikkonsulent icke bör sammankopplas med en kommunal musikledares verksamhet. Den obligatoriska skolans behov av musikkonsulenter har utan minsta

117 tvivel ökats genom den organisation, som musikundervisningen kommer att få i grundskolan. Den ansvarsfulla och svåra uppgiften att vara konsulent i musik bör i första hand anförtros välmeriterade musiklärare eller grundskollärare med särskild utbildning och fallenhet för pedagogisk handledning. De övriga nämnda fyra uppgifterna, och bland dem särskilt uppgiften att vara chef och rektor för musikskolan, torde även på mindre orter bli så omfattande och arbetskrävande, att konsulentverksamheten endast i undantagsfall kommer att kunna ägnas den tid och den uppmärksamhet, som den oundgängligen kräver. Utvecklingen sedan 1957 på de orter, som har en väletablerad musikverksamhet, har visat, att musikledarens tid i allt större utsträckning tas i anspråk av uppgiften att vara administratör och pedagogisk ledare för musikskolan. Därutöver synes han på de flesta orter ha fått sig tilldelad uppgiften som kör- och orkesterledare. Under hänvisning till det i föregående avsnitt nämnda samarbetet mellan studieförbundens musikcirkelverksamhet och den kommunala musikverksamheten, torde i framtiden sådana samarbetsuppgifter komma att inta en avsevärd plats på musikledarens arbetsprogram. Musikpedagogerna (piano-, fiol-, klarinett- etc.) skall i första hand vara verksamma på de kommunala musikskolornas högstadier och mellanstadier och där ha som arbetsuppgift att handha den individuella instrumentalundervisningen på högre nivå. Musikpedagogen skall vara konstnärligt och tekniskt högtstående specialist på ett instrument. Utöver sin undervisning som utbildare av kvalificerade instrumentalister skall dessa pedagoger ha att leda och instruera smärre ensembler av olika slag i såväl den kommunala musikverksamheten som studieförbundens musikcirkelverksamhet. Dessa musikpedagoger får antas i första hand få sin verksamhet förlagd till de större och medelstora musikskolorna. Ett antal dylika musikpedagoger kan även tänkas ha sin verksamhet förlagd till en region, där varje enskild ort är för liten för att kunna bära en tillräcklig uppsättning av specialister. Dessa regioner skulle kunna tänkas sammanfalla med ett högstadieområde för den 9-åriga grundskolan. Musikpedagogerna kommer även i viss utsträckning att tillgodose den privatpedagogiska sektorn och den obligatoriska skolans instrumentalundervisning. Musikinstruktörerna skall i första hand tillgodose musikpedagogbehovet på mindre orter och på landsbygden och där svara för undervisningen i sång och instrumentalmusik, individuellt och i grupp i kommunala musikskolor och i studieförbundens studiecirkelverksamhet. I större och medelstora orter med väl differentierad musikskoleverksamhet blir musikinstruktörernas naturliga arbetsfält låg- och mellanstadiet vid den kommunala musikskolan. I förekommande fall torde de även få arbetsuppgifter i den förberedande musikskoleundervisningen och på musikskolans högstadium. Vid sidan av sin tjänst inom musikskolan förutsattes musikinstruktörerna kunna tjänstgöra som ledare för ensembler och instrumentalcirklar i studieförbundens musikbildningsverksamhet. Med hänsyn till vikten av en ändamålsenlig och effektiv integration mel-

118 lan den obligatoriska skolans första musikundervisning och den förberedande musikundervisningen i en kommunal musikskola, synes det kommittén lämpligast, att pedagoger för den förberedande musikundervisningen i första hand rekryteras bland ortens små- och folkskollärare. Den verksamhet, som kommer att anförtros pedagogerna för den förberedande musikundervisningen vid kommunala musikskolor, kommer att omfatta dels undervisning i större grupper med tonvikten lagd på enkla lekbetonade moment, enkla gehörsfrämjande övningar, lyssnaruppgifter o. dyl. och med en instrumental utbildning på enkla rytminstrument, klangspel etc. dels undervisning på blockflöjt i grupp. Studieförbundens musikcirkelarbete är av så varierande art, att hela dea skala av ovannämnda pedagoger är behövliga inom denna verksamhet. De har där att fungera som ledare för ensemblegrupper, körer, instrumentalcirklar, sångcirklar, lyssnargrupper, cirklar av musikteoretisk och musikhistorisk karaktär på olika nivåer. 1.

Musikledare

Mot bakgrunden av de på s. 117 antydda arbetsuppgifterna för musikledarna, anser MLU det nödvändigt, att dessa dels ges en bred musikalisk och pedagogisk grundutbildning, i huvudsak överensstämmande med den musikinstruktörsutbildning som kommittén i annat sammanhang vill föreslå, dels en konstnärlig specialisering både på ett valfritt instrument och som orkester- och körledare. Därtill erfordras viss skolledarutbildning avseende kommunal musikskola, som sätter musikledarna i stånd att bestrida skoladministrativa göromål. Denna ledarutbildning bör även omfatta studieförbundens organisations- och arbetsformer. Med tanke på den högt kvalificerade instrumental- och dirigentutbildning, som avses, bör musikledarutbildningen förläggas till musikhögskolan och där utformas som en två- eller treterminers påbyggnadskurs ovanpå musikinstruktör sexamen. Självfallet bör även vid KMH examinerade musiklärare äga tillträde till musikledarutbildningen. Med hänsyn till utredningsuppdragets begränsning och till det pågående arbetet med utformningen av ett nytt reglemente för musikhögskolan, avser MLU icke att här framlägga mera detaljerade förslag till utformningen av denna musikledarutbildning. Kommittén vill dock i sammanhanget framhålla följande. Det synes kommittén angeläget, att musikledaren erhåller en fortsatt utbildning på ett huvudinstrument, som för honom upp till hög konstnärlig nivå. Beträffande dirigeringsutbildningen är det nödvändigt, att de blivande musikledarna får rikliga tillfällen att instruera och leda en fullständig symfoniorkester och en kör, som ger möjligheter till en allsidig erfarenhet beträffande repertoar och teknik. Därtill bör utbildningen innehålla möjlighet till orientering beträffande sådana instrument, som musikledaren icke själv grundligt behärskar. Den administrativa utbildningen bör omfatta föreläsningar och seminarieövningar i kommunalkunskap i den omfattning som

119 kan bedömas vara av värde för en kommunal musikledare. Därtill bör komma en icke alltför ytlig kurs beträffande begåvnings-, urval- och intagningstekniska problem, med auskultation och praktiska övningar, allt i förening med provtjänstgöring vid kommunal musikskola. 2. Musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.) Som tidigare påpekats tillkom musikpedagogutbildningen vid KMH i första hand för att söka sanera det privatpedagogiska fältet. Även om sedermera dessa pedagogers verksamhetsområde i betydande utsträckning förskjutits mot offentligt anordnad undervisning i kommunernas och studieförbundens regi, kommer dessa musikpedagoger med all säkerhet även i en framtid att till viss del vara verksamma som privatpedagoger. I rätt stor utsträckning kommer väl denna kategorien att tas i anspråk för det ökade behovet av instrumentallärare i skolornas frivilliga instrumentalmusik. Med tanke på musikpedagogernas användning som lärare på högstadiet och mellanstadiet i en kommunal musikskola, finner kommittén anledning att beröra frågan om denna kategoris utbildning, utan att dock framlägga ett i detalj utarbetat förslag till hur denna utbildning bör organiseras. Sedan höstterminen 1949 bedrives vid KMH, (jfr s. 81 ff.,), försöksvis anordnad utbildning av musikpedagoger i piano, sång och violin och sedan slutet av 1950-talet även i cello, klarinett och musikteori. Vid Stockholms Borgarskola startades likaledes under 1950-talet en musikpedagogutbildning, som i allt väsentligt organiserades med musikhögskolans musikpedagogutbildning som förebild. Efter modell av KMH:s musikpedagogutbildning har Göteborg startar utbildning av musikpedagoger, dock ännu i mycket blygsam omfattning. Även vid Örebro musikpedagogiska institut och vid Lunds musikkonservatorium bedriver man eller har planer på att starta musikpedagogutbildning av liknande art. Kommittén har tagit del av undervisningen på nämnda institutioner och konfererat med företrädare för musikhögskolan och Stockholms Borgarskola i frågor som rör musikpedagogutbildningen. I dessa överläggningar, liksom vid konferenser med arbetsgivare på kommunsidan och studieförbundssidan, har det visat sig, att erfarenheterna från denna försöksvis anordnade musikpedagogutbildning vid KMH, som bildat skola för olika pedagogutbildande institutioner ute i landet, icke varit enbart positiva. Från arbetsgivarhåll har framhållits nödvändigheten av en breddning av musikpedagogens utbildning. Visserligen måste man i första hand kräva ett högt tekniskt och konstnärligt kunnande på instrumentet jämte en pedagogisk och metodisk skolning, som gör musikpedagogen lämpad att handha den individuella musikundervisningen på en musikskolas hög- och mellanstadium. Men till detta borde fogas utbildning för att handha enklare ensemblespel och undervisning på vissa andra aktivitetsformer, som förekommer i kommunala musikskolor och studieförbundens musikcirklar. Det visar sig nämligen ofta, att instrumentalpedagogerna i stor utsträckning får sig anförtrodd viss gruppundervisning, exempelvis inom den förberedande

120 musikundervisningen med Orff-metodik och blockflöjtsgrupper, eller att de på hög- och mellanstadiet eller inom en musikcirkel får leda och instruera ensembler av skilda slag. Från utbildarsidan hävdas med kraft, att musikpedagogerna måste få utbildning på sitt instruments metodik på alla stadier. Även om musikpedagogen endast eller till övervägande del kommer att utnyttjas på högstadiet och mellanstadiet, måste han vara väl förtrogen med vad som metodiskt och pedagogiskt sker på lågstadiet. Enligt MLU vore det därför synnerligen önskvärt, att en grundlig översyn av musikpedagogutbildningen vid KMH äger rum i samband med den omarbetning av reglementet som för närvarande pågår. Därvid bör särskilt beaktas den förskjutning av musikpedagogernas arbetsfält från enbart privatpedagogisk verksamhet till ett ständigt ökat engagemang inom den av kommuner och studieförbund bedrivna frivilliga musikbildningsverksamheten och därav betingade förändringar av musikpedagogutbildningens innehåll. Den undervisningsplan och utbildningsgång, som därvid kan komma att fastställas för musikpedagogutbildningen på KMH, bör även bli normerande för andra institutioner ute i landet. Därest tillräckliga garantier föreligger för musikpedagogutbildningens kvalitet vid dessa institutioner, förutsätter kommittén, att dessa anstalter kommer i åtnjutande av statsbidrag för sin musikpedagogutbildning. En sådan statsunderstödd musikpedagogutbildning bör vara underkastad inspektion av musikaliska akademien. Det finns enligt MLU inga skäl som talar för att en musikpedagogutbildning av ovannämnda slag skall koncentreras till KMH. Här borde i stället konservatorierna i Malmö och Göteborg och andra därför lämpade institutioner i landsorten kunna fylla en uppgift. Däremot vill kommittén i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att man i samband med reglementsbearbetningen även överväger inrättandet av en solistpedagogisk examen på hög nivå vid KMH. Denna utbildning skulle avse att täcka lärarbehovet vid lärarutbildningsinstitutioner som konservatorier, musikinstruktörsskolor etc. 3.

Musikinstruktörer

Beträffande utbildningsformer och utbildningsinstitutioner struktörerna hänvisas till kapitel VIII. 4. Pedagoger för den förberedande

för

musikin-

undervisningen

I den förberedande musikundervisning, som sker i förhållandevis stora grupper av klasskaraktär, kan flera lärarkategorier förekomma: musikpedagoger, musikinstruktörer, för uppgiften intresserade och lämpade små- och folkskollärare samt rytmiklärare. De båda förstnämnda kategorierna, musikpedagoger och musikinstruktörer, k a n på vissa orter tänkas få viss del av sin undervisning förlagd till den förberedande musikundervisningen. Den ordinarie utbildningen för dessa kategorier föreslås därför, som nämnts i annat sammanhang, inkludera

121 den metodiska och pedagogiska utbildning, som erfordras för den förberedande undervisningen. Med tanke på den önskvärda integration, som bör eftersträvas mellan skolans ordinarie musikundervisning och den frivilliga musikundervisningen, synes det utredningen mycket önskvärt att den förberedande musikundervisningen handhaves av intresserade och lämpade småoch folkskollärare. I allmänhet torde dock dessa små- och folkskollärare behöva viss komplettering av sina fackmusikaliska färdigheter och speciell träning i den metodik och pedagogik, som blir aktuell i den förberedande musikundervisningen. Kommittén föreslår därför, att årligen förekommande utbildningskurser anordnas för de små- och folkskollärare, som ämnar engagera sig i den förberedande musikskoleundervisningen. Kurserna bör omfatta tre veckor och förläggas till sommartid. Sådana kurser bör lämpligen kunna förläggas till de i kapitel VIII omnämnda musikinstruktörsskolorna eller till någon lärarhögskola eller något seminarium. Som huvudman för denna kursverksamhet föreslår MLU skolöverstyrelsen. Kostnaderna för dessa kurser bör täckas med anslag ur det i annat sammanhang föreslagna anslaget för kompetenskurser och fortbildningsverksamhet. Kommittén förutsätter, att deltagarna i dessa kurser erhåller de ekonomiska förmåner, som normalt brukar tillkomma lärare som deltager i fortbildningskurser, eftersom även den obligatoriska undervisningen drar avsevärd nytta av en kursverksamhet av föreslagen art. Utbildningskurserna för små- och folkskollärare, som skall verka i kommunernas förberedande musikundervisning, bör omfatta utbildning på blockflöjt med tillhörande metodik, grundläggande musikteori samt rytm- och gehörsträning med tillhörande metodik. I sistnämnda ämnesgruppen bör även inkluderas undervisning i Orff-metodik. Det bör ankomma på de enskilda kursarrangörerna att utforma en detaljerad kursplan, som skall underställas skolöverstyrelsens musikkonsulent för frivillig musikbildningsverksamhet för godkännande. För att antas till kurs av ovan nämnt slag bör krävas kvalificerat betyg i sång och musik från seminariet eller lärarhögskolan. Enligt kommitténs mening skulle den förberedande musikundervisningen ha mycket att vinna på, om utbildade rytmiklärare, i större utsträckning än vad nu är fallet, kunde knytas till denna verksamhet. Tyvärr nödgas m a n konstatera, att samtidigt som insikten om vikten av avspänning och rörelseaktivitet i all uppfostran och särskilt i musikuppfostran blivit allt klarare i våra dagar och metodik med lek- och rörelsevisor och ansatser till dramatisk framställning är självklar särskilt i de yngre åldrarnas musikuppfostran, lider vi stor brist på utbildade lärare i såväl Jaques-Dalcrozes system som i Orffs. Det är vidare uppenbart, att ännu mycket återstår, då det gäller att ge klasslärarna och musikpedagogerna möjligheter att undervisa i dessa specifika aktivitetsformer. Det är inte bara en fråga om utbildning utan även om framställning av material och utprovning av metodiska modifikationer, som kan underlätta för musikpedagogerna att utvidga och för-

122 bättra de rytmiska momenten i undervisningen. Kommittén finner det därför angeläget, att ett rytmikinstitut inrättas, där inte bara utbildning av lärare i de redan kända systemen kan ske utan även en försöksverksamhet kunde bedrivas med sådana former av lärarutbildning och kurser, materialframställningar, metodmodifikationer och metodsynteser, att den rytmiska skolningen kunde bli vanligare och effektivare i såväl grundskolans musikundervisning som i andra former av musikundervisning. Ett sådant institut kunde lämpligen knytas till musikhögskolan och dess pedagogiska institution. Den av musikaliska akademien tillsatta nämnden för musikpedagogisk och musikpsykologisk forskning erbjuder goda möjligheter till hjälp med den del av rytmikinstitutets verksamhet, som kräver vetenskaplig planering och kontroll. I väntan på att ett dylikt rytmikinstitut skall komina till stånd och utan att vilja fixera rytmikundervisningen till ett eller annat metodiskt system, förefaller det MLU ändamålsenligt att ge Svenska Dalcroze-Seminariet ökade resurser. Det vore högst önskvärt, att de vid seminariet anordnade 6-månaders utbildningskurser, som syftar till att ge intresserade och lämpade små- och folkskollärare en för den förberedande musikundervisningen avpassad rytmikutbildning, ges möjlighet att öka intagningen. Under hänvisning till vad som tidigare sagts om rytmikens betydelse för verksamheten på lekskolor och på barndaghem, vore det också angeläget att den 3-åriga utbildningen till rytmiklärare vid seminariet kunde ges ökade resurser, så att varje förskoleseminarium i landet kunde få tillgång till utbildade rytmiklärare för sin musikundervisning. Den 3-åriga rytmiklärarutbildningen borde vidare dimensioneras så, att även det stora behovet av rytmiklärare vid utbildningsanstalter för musik- och gymnastiklärare och musikpedagoger av olika slag kunde täckas inom en snar framtid. Utan att nu vara beredda att på denna punkt lägga fram definitiva förslag vill kommittén rekommendera, att Svenska Dalcroze-Seminariet ges möjligheter till en väsentligt ökad omfattning av sin verksamhet. 5. Cirkelledare

i musik

Utöver vad som tidigare sagts om önskvärdheten och nödvändigheten av att utnyttja samtliga ovannämnda lärarkategorier i studieförbundens musikcirkelverksamhet, hänvisas till avsnittet om kompetenskurser för cirkelledare i musik.

KAPITEL VII

B e h o v e t a v l e d a r e , l ä r a r e och i n s t r u k t ö r e r för d e t frivilliga musikbildningsarbetet

Vid beräkningar av tillgäng och efterfrågan på någon yrkeskategori måste man, så snart det rör en tidsperiod, som icke bara omfattar de allra närmaste åren, arbeta med ett mycket stort antal antaganden. Det har också visat sig på snart sagt alla områden av vårt skolväsende, där man sökt ställa prognoser på ett framtida lärarbehov, att upprepade beräkningar givit vitt skilda resultat, även om beräkningarna legat nära varandra i tiden. En förändring i något eller några av alla de antaganden, som en lärarprognos bygger på, förändrar resultaten, och för vissa antaganden åstadkommer en mycket måttlig variation kraftiga och kanska avgörande förändringar av slutbilden. Endast om förhållandena på det aktuella området vid tidpunkten för prognosen är tillfredsställande, så att lärartillgång och lärarefterfrågan balanserar varandra, har prognosen möjlighet att bli fullt säker och hållfast. Om däremot behovet och efterfrågan icke balanserar varandra, kan icke heller den prognos, som tar sin utgångspunkt i dessa förhållanden, förväntas hålla. Det är vidare känt och konstaterat, att en prognos i sig själv påverkar de antaganden den bygger på. Det finns alltså all anledning att alltid betrakta en prognos som en länk i en kedja av beräkningar och icke som en slutprodukt. Beträffande den här aktuella yrkeskategorien, eller rättare sagt yrkeskategorierna, ledare, lärare och instruktörer för den frivilliga musikbildningsverksamheten, är det uppenbart, att utbudet och efterfrågan icke på långt när väger jämnt. Man har välgrundad anledning förmoda, att ett ackumulerat latent behov av dessa yrkeskategorier existerar och att detta kan bryta fram vid ökad tillgång på lärare eller vid en föreslagen ökning av examinationen av dessa lärarkategorier. Vidare kan statsmakternas och de olika huvudmännens eventuella beslut i organisationsfrågor på musikutbildningsområdet göra, att prognoser för ledare-, lärare- och instruktörsbehoven snabbt riskerar att föråldras. Då det gäller omfattningen av verksamheten, föreligger här problem, som icke är aktuella i en prognos rörande lärarbehovet för den obligatoriska skolan, där omfattningsfaktorn i stort sett kan anses som en funktion av antalet barn i skolåldern. I det aktuella fallet är det fråga om en frivillig aktivitet, där man har att räkna med en större eller mindre procent av åldersgrup-

124 perna som deltagare. Den primära variationskällan torde vara olikheter i målsättningen. I dagens situation maskeras detta ofta av ekonomiska faktorer och bristen på lärare. Det föreligger för närvarande icke tillräcklig erfarenhet och forskning på målsättningsområdet, för att man skall kunna uttala sig om hur stor del av årskursernas barn som bör deltaga i frivillig musikundervisning. En målsättning, där den frivilliga musikbildningsverksamhetens sociala och ungdomsvårdande aspekter betonas, måste leda till en omfattning av en helt annan storleksordning än som skulle bli fallet med en verksamhet, som främst syftar till ett högkvalificerat konstnärligt musicerande. Även om full enighet skulle råda mellan musikbildningsverksamhetens huvudmän beträffande målet för verksamheten, skulle osäkerheten beträffande omfattningen av verksamheten kvarstå. Det råder nämligen i dag olika uppfattningar om fördelningen i populationen av de psykiska och fysiska faktorer, som är en förutsättning för att nå fram till de mål, som kan uppsättas för en frivillig musikbildningsverksamhet. I dagens situation kan man alltså endast diskutera en framtida omfattning av denna verksamhet utifrån förhållandet på orter med väl etablerad musikverksamhet, där icke ekonomiska faktorer eller brist på lärare lagt hinder i vägen för utvecklingen. Det kan alltså förefalla tvivelaktigt, om hållbara prognoser över huvud taget är möjliga inom den typ av undervisning, som det här är fråga om. Icke minst är detta tvivel berättigat i nuläget med tanke på den dynamiska utveckling, som kännetecknar vissa sektorer av musikbildningsfältet. Som en utgångspunkt för diskussionen rörande dimensionen på en utbildningsorganisation för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet presenterar kommittén en beräkning av lärarbehovet för perioden 1963—1973 enligt vissa alternativ. Det är uppenbart att de beräkningar rörande det framtida ledare-, lärareoch instruktörsbehovet, som här kommer att göras, icke kan vara exakta. Speciellt gäller detta periodens senare del, men även prognoserna för den närmaste tiden är givetvis osäkra i detaljerna. Med alla sina brister måste dessa prognoser dock kunna ge synpunkter på organisationen och omfattningen av ledare-, lärare- och instruktörsutbildningen för den frivilliga musikverksamheten i landet. Med tanke på det behov, som föreligger av en kontinuerlig prognosverksamhet på detta område, liksom även för musiklärarbehovet i grundskolan och dess överbyggnader, föreslår MLU, att Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut får i uppgift att infoga sådana beräkningar som ett led i den serie lärarprognoser, som där utföres.

125 Behovet av studiecirkelledare

för studieförbundens

musikbildningsverksamhet

I det totala rekryteringsbehovet urskiljes tre komponenter: 1. Utvidgningsbehovet. 2. Ersättningsbehovet och 3. Utbytesbehovet. /. i' tvidgningsbehovet Omfattningsfaktorn kommer först att betraktas som en funktion av rekryteringsunderlaget. Om man som rekryteringsbas för musikcirklarna räknar samtliga innevånare i landet över 16 år, finner man 1 en ökning i detta underlag från 1960 till 1975 på 651 380 individer. Den procentuella ökningen från 1960 till 1965 av rekryteringsunderlaget uppgår till ca 5 %, från 1965 till 1970 ca 3 %, från 1970 till 1975 ca 2,5 % som framgår av tabell 33. Denna fortgående ökning av rekryteringsunderlaget talar i och för sig om ett utvidgningsbehov. Omfattningen av det fria och frivilliga musikbildningsarbetet kan dock inte ses som en enkel funktion av rekryteringsunderlagets storlek. Den relativa omfattningen av musikcirkelverksamheten varierar starkt från ort till ort och från region till region. Ur den synpunkten måste rekryteringsunderlagets lokalisering till ur musikbildningssynpunkt starkt, respektive svagt, utvecklade regioner vara av betydelse för omfattningen av musikcirkelverksamheten. Intressant i det sammanhanget är Doc. Godlunds prognos, som avser att visa folkmängdsutvecklingen i de olika länen fram till 1975. Han räknar med den största ökningen i Stockholms stad och län (index 128) 2 , Södermanlands län (125), Västmanlands län (124), Göteborgs- och Bohuslän (121), Uppsala län (116), Norrbottens län (116) och Kopparbergs län (115), vilka alla med undantag för Norrbottens hör till de län, som har den rikast utvecklade frivilliga musikverksamheten. Däremot r ä k n a r Godlund med en minskning i följande län: Kalmar (99), Gotland (84), Blekinge (97), Kristianstads (96), Hallands (99) och Jämtlands län (94), vilka samtliga ur musikbildningssynpunkt måste betecknas som relativt svagt utvecklade län. Genom skolornas frivilliga instrumentalundervisning och de kommunala musikskolornas växande omfattning har allt fler individer i det totala rekTabell 33. Totala folkmängden 1960—1975 År 1960 1965 1970 1975 1 2

SOU 1961:9. Index 1955 = 100.

Antal personer i åldersgruppen 16 ökning i % år och äldre 5 738 260 6 026 760 6 231 980 6 389 640

5,0 % 3.4 % 2.5 %

126 Tabell 34. Den årliga ökningen av studiecirklar i musik under ' perioden 1953—1961 Verksamhetsår 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1

Antal redovisade musikcirklar

Årlig ökning

Index1

6 845 8 039 9 587 10 678 11397 15 580 16 490 17 078

1194 1548 1091 719 4183 910 588

100 117 140 156 167 228 241 249

Index 1953/54 = 100.

ryteringsunderlaget kommit i kontakt med musiken redan under sin skoltid. Detta kominer säkerligen att leda till en ökning av procenten cirkeldeltagare i det totala rekryteringsunderlaget. Det förefaller i hög grad sannolikt, att den absoluta ökningen av rekryteringsunderlaget i förening med omfördelningen av befolkningen mot mer musiktäta regioner och den ovannämnda ökningen av musikundervisningen för ungdom i skolåldern måste leda till en ökning av antalet musikcirklar under perioden 1963—1973. För att få en uppfattning av hur kraftig denna ökning kan förväntas bli måste vi ta vår utgångspunkt i utvecklingen under 1950-talet. En granskning av utvecklingen under 1950-talet visar en kraftig expansion av antalet musikcirklar. Medan totalantalet studiecirklar 1960/61 uppgick till 197 % av antalet studiecirklar 1953/54, var antalet musikcirklar 1960/61 250 % av antalet musikcirklar 1953/54. Musikcirkelantalet hade alltså ökat med 150 % under perioden 1953—1961 medan totalökningen för samtliga studiecirklar under samma period stannade vid 97 %. Analysen bygger på den statistik, som SÖ sammanställer över antalet studiecirklar med statsbidrag och som redovisats i tabell 15. Den årliga ökningen av antalet redovisade studiecirklar i musik framgår av tabell 34 och figur 10. Som synes företer utvecklingen under perioden 1953—1961 icke någon enhetlig bild. En del av oregelbundenheterna i kurvan över antalet redovisade studiecirklar kan dock hänföras till brister i det statistiska materialet. Så saknas exempelvis för året 1955/56 rapporter från SFM, som året innan rapporterat 142 studiecirklar i musik. Den ökning på 1 548 cirklar, som redovisas för detta år, är således för låg. På samma sätt förhåller det sig med siffrorna för 1956/57, där uppgifter från SBFS och SKS saknas. Likaledes saknas uppgifter från SKS för verksamhetsåret 1957/58, vilket nämnvärt påverkat den årliga ökningens storlek i sänkande riktning. Bekräftelse på detta ger siffrorna för 1958/59, där icke mindre än 2 254 cirklar rapporterats från SKS. Om hänsyn tages till dessa brister i materialet, så kännetecknas utveck-

127 Antal 20.000-,

"i

15.000-

5.000 -

T

_ ~n

i

' i

" i

1953/54

54/55

55/56

56/57 57/55 Verksamhetsår

r

i

i

i

58/59

59/60

60/61

Fig. 10. Antal studiecirklar i sång och instrumenlalmusik under åren 1953—1960 lingen under perioden 1953—1961 framförallt av en avtagande expensionshastighet under periodens två sista år. Någon motsvarighet till den kraftiga ökning av musikcirkelverksamheten, som skedde under början och mitten av perioden 1953—1961, kan man sannolikt icke förvänta under 1960-tälet. Det vore dock förhastat att tolka den ringa tillväxt, som kunnat konstateras från verksamhetsåret 1959/60 till verksamhetsåret 1960/61, som indicerande en avstannande tillväxt av antalet musikcirklar. Enligt MLU:s uppfattning kommer utvecklingen på musikcirkelsidan under 1960-talet att till stor utsträckning påverkas av två faktorer. Dels kommer en utveckling av den kommunala musikverksamhet, som riktar sig till elever i skolåldrarna i förening med förlängningen av skolplikten, att påverka antalet cirklar i sänkande riktning, eftersom en del verksamhet av utbildningskaraktär för deltagare i skolåldern för närvarande torde redovisas som musikcirklar. Dels kommer den ökning av hela rekryteringsunderlaget (se tabell 33), som kommer att äga rum under 1960-talet, och ökningen av antalet redan musikaliskt engagerade i detta rekryteringsunderlag, liksom den fortgående omfördelningen av befolkningsunderlaget i landet, i förening med det stigande välståndet och den ökade fritiden, säkerligen att medföra

128 en icke oväsentlig ökning av antalet studiecirklar i musik under ytterligare ett antal år. Siffrorna från 1959/60 och 1960/61 torde delvis få ses som en effekt av en ökad övergång till musikskoleorganisation, samtidigt som breddningen av rekryteringsunderlaget ännu icke gjort sig gällande. Den främsta orsaken till den avtagande expansionstakten under de senaste åren är dock förmodligen att söka i den tilltagande bristen på lämpliga instruktörer. Därest tillgången på ledare för musikcirklar ökar, och det utvecklingsbehov, som nu tvingas bli latent, tillätes bryta fram, torde det vara realistiskt att räkna med en fortsatt årlig ökning av antalet studiecirklar i musik under perioden 1962—1973. Som en absolut minimiuppskattning av utvidgningsbehovet på musikcirkelsidan räknar kommittén med en 1 %-ig tillväxt från 1960/61 till 1961/62 och från 1961/62 till 1962/63 och därefter en 3 %-ig årlig ökning under perioden 1963—1973. Som ett alternativ till detta räknar man med en 6 %-ig årlig ökning under perioden 1963—1973 och i övrigt samma utveckling som ovan. Antalet cirklar under perioden 1961-—1973 enligt dessa två alternativ redovisas i tabell 35. Den officiella statistik, som ligger till grund för dessa beräkningar bygger på antalet rapporterade cirklar per år. Vissa cirklar, vilkas verksamhet spänner över hela året, kominer av redovisningstekniska skäl att rapporteras som två cirklar: en på hösten och en på våren. För att få fram antalet instruktörsavdelningar per år måste antalet rapporterade cirklar reduceras med ca 30 %. Det beräknade antalet instruktörsavdelningar redovisas i tabell 37. Antalet behövliga instruktörer motsvarar icke antalet instruktörsavdelTabell 35. Del beräknade antalet musikcirklar under perioden 1961—1973 År

1961—62 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67

1 a

Alternativ I II I 11 I II I II I II I II

Antal musikcirklar

17 300 17 300 17 400 17 400 17 900 18 500 18 500 19 600 19 000 20 700 19 600 22 000

Är

1967—68 1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Alternativ I 3%-ig årlig ökning under tiden 1963—73. Alternativ II 6%-ig årl g ökning under tiden 1963—73.

Alternativ

Antal musikcirklar

I II I II I II

20 200 23 300 20 800 24 700 21400 26 200 22 000 27 800 22 700 29 400 23 400 31200

I II I II I II

129 Tabell 36. Antalet cirklar per ledare i ABF.s Område A B C D E

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Norrköping F Jönköpings län G Kronobergs län H Kalmar län I Gotlands län K Blekinge län L Kristianstads län M Malmöhus län Malmö Hälsingborg

Antal cirklar per ledare 4,7 3,3 4,6 2,6 5,2 4,6 4,0 3,2 3,5 3,8 4,9 3,4 3,2 7,7 4,5

musikcirkelverksamhet

1960—61

Område

Antal cirklar per ledare

Hallands län Göteborgs o. Bohus l ä n . . . . Göteborg P Älvsborgs län, södra » » norra R Skaraborgs län S Värmlands län T Örebro län U Västmanlands län W Kopparbergs län X Gävleborgs län Y Västernorrlands län Z Jämtlands län AG Västerbottens län BD Norrbottens län . Hela riket

70 3,9 5,2 3,4 4,0 1,8 4,1 3,2 4,9 3,1 3,5 4,7 2,7 2,7 4,2

N 0

4,2

ningar. Antalet cirklar per instruktör varierar från region till region mellan olika studieförbund. För att få en riktpunkt för fixerandet av ett lämpligt delningstal har musikledarutredningen företagit vissa stickprov beträffande hur många musikcirklar varje instruktör har. I LIS undervisade varje instruktör i genomsnitt 3,1 cirklar och i studieförbundet Medborgarskolan var likaledes genomsnittet cirklar per ledare ca 3. En mer fullständig undersökning genomfördes i samverkan med ABF. Resultaten från denna undersökning redovisas i tabell 36. ABF-undersökningen r ä k n a r dock med redovisade cirklar, varför de i tabell 36 angivna talen är för höga. En 30 %-ig reducering av de i tabellen angivna siffrorna ger ett riksmedeltal av 3,2 cirklar per cirkelledare. Med utgångspunkt från dessa stickprovsundersökningar har utredningen vid beräkning av antalet behövliga musikcirkelledare för perioden 1963— 1973 stannat för ett delningstal på 3. Det beräknade antalet behövliga musikcirkelledare för perioden 1963— 1973 enligt de båda alternativen redovisas i tabell 38. Tabell 37. Det beräknade antalet instruktörsavdelningar för perioden 1961—1973 Antal musikinstruktörsavdelningar Är

1961—62 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 9—621039

Antal musikinstruktörsavdelningar År

Alternativ I

Alternativ II

12 070 12 180 12 530 12 950 13 300 13 720

12 070 12180 12 950 13 720 14 490 15 400

1967—68 1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Alternativ I

Alternativ II

14140 14 560 14 980 15 400 15 890 16 380

16 310 17 290 18 340 19 460 20 580 21840

130 Tabell 38. Det beräknade antalet behövliga instruktörer för perioden 1961—1973 (avrundade tal) Antal musikinstruktörer

Antal musikinstruktörer År

År

1961—62 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67

Alternativ I

Alternativ II

4 020 4 060 4180 4 320 4 430 4 570

4 020 4 060 4 310 . 4 570 4 830 5130

1967—68 1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Alternativ I

Alternativ II

4 710 4 850 4 990 5130 5 300 5 460

5 440 5 760 6110 6 490 6 860 7 280

Utvidgningsbehovet på musikcirkelsidan, definierat som skillnaden mellan ledarbehovet ett år och ledarbehovet året närmast dessförinnan, redovisas i tabell 39. Tabell 39. Utvidgningsbehovet för perioden 1962—1973 Antal musikcirkelledare

Antal musikcirkelledare År

Är

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Alternativ I

Alternativ II

40 120 140 110 140 140

120 250 260 260 300 310

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Alternativ I

Alternativ II

140 140 HO 170 160

320 350 380 370 420

2. Ersättningsbehovet Med ersättningsbehovet avses det nytillskott, som erfordras för att ersätta de cirkelledare, som avgår på grund av död, pension eller andra orsaker. Några uppgifter om åldersläget beträffande musikcirkelledarna i landet föreligger icke. Man torde icke heller ha att räkna med att en musikcirkelledare, som inträder i verksamheten vid omkring 20—25 års ålder, kommer att stå kvar som cirkelledare, till dess han uppnår »pensionsålTabell 40. Beräknat ersättningsbehov av musikcirkelledare för perioden 1962—1973 Antal musikcirkelledare

Antal musikcirkelledare År

År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Alternativ I

Alternativ II

200 200 210 220 230 240

200 200 220 240 260 270

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Alternativ I

Alternativ II

240 250 260 260 270

290 310 320 340 360

131 dern». Den konventionella tekniken för beräkning av ersättningsbehovet synes således icke kunna tillämpas här. Kommittén har i avsaknad av exakta uppgifter på vilken en beräkning av ersättningsbehovet skulle kunna göras, uppskattat det årliga ersättningsbehovet till 1/20 av det årliga behovet. Det sålunda beräknade årliga ersättningsbehovet av musikcirkelledare redovisas i tabell 40. 3.

Utbytesbehovet

Utbytesbehovet utgöres av det engångstillskott av befattningshavare, som erfordras, för att kåren skall få en sammansättning, vilken svarar mot gällande merit- och kompetensbestämmelser. I det här aktuella fallet saknas fastslagna bestämmelser om kompetens och meriter. Skulle m a n som normalkrav för musikcirkelledarna fordra formella musikaliska meriter av det slag, som angives i rubrikerna i 1—9 i tabell 23, måste m a n räkna med att mellan 30—70 % av antalet cirkelledare 1961/62 skulle behöva utbytas. En grov uppskattning av detta utbytesbehov ger vid handen, att omkring 2 000 av de i studieförbunden verksamma cirkelledarna i musik skulle behöva få en lämplig utbildning eller behöva utbytas mot andra ledare med adekvat utbildning. Kommittén räknar med en 10-årig övergångsperiod för att fylla detta utbytesbehov, vilket leder till ett årligt utbytesbehov under perioden 1962 —1973 på omkring 200 cirkelledare. Det totala rekryteringsbehovet, som är summan av utvidgningsbehovet, ersättningsbehovet och utbytesbehovet, för perioden 1962—1973 redovisas i tabell 41. Tabell 41. Beräknat rekryteringsbehov av musikcirkelledare för perioden 1962—1973 År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Antal musikcirkelledare Ar

Alternativ I

Alternativ II

440 520 550 530 570 580

440 650 680 700 760 780

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Antal musikcirkelledare Alternativ I

Alternativ II

580 590 600 630 630

810 860 900 910 980

Det genomsnittliga årliga rekryteringsbehovet enligt alternativ I för perioden 1962—1973 uppgår till ca 560 och för alternativ II till 770 cirkelledare. Kommittén r ä k n a r med (jfr s. 113) att en viss mindre del av det totala rekryteringsbehovet på musikcirkelsidan täckes genom att välmeriterade och lämpade ledare, musikpedagoger och instruktörer i den kommunala musikverksamheten i ökad omfattning engagerar sig även i studie-

132 förbundens musikcirkelverksamhet. Det kvarstående rekryteringsbehovet av musikcirkelledare bör enligt kommitténs mening täckas genom kompetenskurser, varom förslag framlägges i kapitel X.

Behovet av ledare, lärare och instruktörer för musikbildningsverksamhet

kommunernas

Utan att kunna göra anspråk på någon större exakthet undersökes i det följande det sammanlagda behovet av ledare, lärare och instruktörer för den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973. Kommittén presenterar här två alternativ. Alternativ I är ett minimi-alternativ, och alternativ II, det s. k. Stockholmsalternativet, räknar med att den totala omfattningen av den kommunala musikverksamheten i landet skall utvecklas i paritet med den för Stockholm föreslagna omfattningen. Kommittén är angelägen att i detta sammanhang understryka att Stockholmsalternativet icke är att betrakta som ett maximialternativ. För kommunernas musikbildningsverksamhet föreligger, som tidigare sagts, ingen kontinuerlig statistik. De undersökningar, som utredningen gjort och som redovisats i kap. III ger dock vissa riktpunkter för en prognos av utvecklingen inom denna sektor. En jämförelse mellan tabellerna 2 och 3 på sidorna 27 och 29 ger vid handen, att antalet skolkommuner, som engagerat sig i frivillig skolmusikverksamhet, ökat under 1950-talet, och att 1960 omkring hälften av landets skolkommuner gav möjlighet för eleverna att deltaga i någon form av instrumentalundervisning eller körsång på fritiden. Den obligatoriska skolans insatser då det gäller frivillig instrumentalmusik och frivillig körsång, som beslutats i samband med införandet av grundskolan, skulle eventuellt kunna leda till ett minskat behov av lärare för den frivilliga musikundervisningen. Detta torde dock icke behöva inträffa, eftersom man på de flesta platser med redan väletablerade musikskolor säkerligen kommer att bli tvungen att utnyttja musikskolornas personal även till denna undervisning. På andra orter, där frivillig musikundervisning för närvarande saknas, är det troligt, att den ordinarie skolans åtgärder på musikutbildningens område snarast kommer att verka stimulerande och påskynda en utveckling av en frivillig musikundervisning som komplement till skolornas frivilliga instrumentalmusik, eftersom denna sannolikt icke kommer att svara mot det latenta behovet. Utredningen har därför icke haft anledning att i sitt minimi-alternativ räkna med någon sänkande effekt från en ökning av den obligatoriska skolans frivilliga instrumentalmusik och frivilliga körsång. Omfattningen av kommunernas musikbildningsverksamhet blir beroende av hur stor procent av årskullarna som kommer att engagera sig i musikskoleverksamhet. Eftersom på de allra flesta orter ekonomiska och administrativa spärrar hindrat en full-

133 ständigt fri expansion, har man icke för närvarande underlag för ett bedömande av hur stor procent skolpliktiga barn som maximalt kan förväntas delta i den kommunala musikverksamheten. Till detta kommer problemen med målsättningen för denna form av musikbildning, som beröres i inledning till detta kapitel. En viss ledning ger dock statistiken från regioner och orter med långvarig verksamhet på detta område. I Södermanland, där ca 95 % av kommunerna har ordnat med frivillig musikundervisning för barnen i skolåldrarna, deltar omkring 35 % av de skolpliktiga barnen. I Kopparbergs län, där samtliga kommuner ger möjlighet för barnen till frivilligt musicerande, deltar i genomsnitt 27 % av barnen. Går man till enstaka orter, finner man, att Eskilstuna för läsåret 1959/ 60 redovisar drygt 60 % av hela antalet elever i årskurserna 1—9 som elever i frivillig musikverksamhet, medan motsvarande siffra i Nacka uppgår till 22 %. Medelprocenten engagerade elever i hela riket för verksamhetsåret 1959/60 uppgick till ca 12 %. Den pågående utvecklingen mot ett allt större antal kommuner, som engagerar sig i frivillig musikbildningsverksamhet, kommer med största sannolikhet att fortsätta under 1960-talet. Utredningen håller det icke för otroligt, att denna expansion under de närmaste 5—10 åren kommer att accelerera. Utgångspunkt för beräkningarna av undervisningsbehovet har varit skolberedningens beräkningar av elevantalet i folkskolan och grundskolans låg-, mellan- och högstadier för perioden 1962/73, vilka redovisas i tabell 42. Tabell 42. Beräknat antal elever i folk- och grundskolans årskurser 1—9 läsåren 1962163—19721731 Årskurs

År 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68 1

1—2

3—6

Årskurs

7—9

År

206 986 433 988 200 050 1968—69 209 776 423 944 217 601 1969—70 209 642 421160 223 203 1970—71 207 310 418 989 232 562 1971—72 206 385 416 093 250 933 1972—73 205 051 416 549 266 160

1—2

3—6

7—9

203 379 415 492 281 737 206 646 411 832 294 277 207 082 409 237 306 433 210 396 409 173 309 078 214 489 409 936 309 915

SOU 1961: 30 s. 872.

Som ett modest grundantagande för minimi-alternativet, förutsattes att det ständigt ökade antalet kommuner med frivillig musikbildningsverksamhet i kommunens regi leder till att inom kort icke något län h a r en deltagarprocent, som understiger nuvarande riksmedeltalet 12 %. Däremot antages ingen expansion inom län, som för närvarande ligger över detta riksmedeltal. Detta skulle medföra, att det framtida riksprocenttalet deltagande elever stannar vid ca 15 %.

134 Denna omfattning förutsattes uppnådd 1962/63 med en 1 %-ig ökning under vartdera av verksamhetsåren 1960/61, 1961/62 och 1962/63. Under förutsättning att ökningen drabbar homogent över hela gruppen skolpliktiga barn, skulle dessa antaganden leda till de i tabell 43 redovisade elevantalen i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973. Därest den nuvarande bristen på ledare och lärare i kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet kunde hävas eller åtminstone kraftigt reduceras, måste alternativ I betraktas, som föga realistiskt. Det latenta behov, som för närvarande erfarenhetsmässigt föreligger, i förening med den tidigare påtalade folkomflyttningen mot större tätorter med välutvecklad kommunal musikverksamhet ävensom den ökade fritiden och det stigande välståndet, kommer då sannolikt att leda till ett betydligt större utvidgningsbehov. Utredningen räknar i alternativ II med det utvidgningsbehov, som uppstår, om den kommunala musikverksamheten totalt i landet skulle utvecklas i paritet med den som för närvarande genomföres i Stockholm. Som utgångspunkt tas de förslag och beräkningar, som redovisas i skoldirektörens i Stockholm utredning angående »Den frivilliga instrumentalundervisningen för skolungdom» (bil. 2). Där föreslås p. s. 220 ff, att verksamheten vid full utbyggnad skall omfatta 50 % av barnen i årskurserna 1 och 2 samt 20 % av eleverna i årskurserna 3—9. Den senare siffran tar då hänsyn till att antalet deltagare i lägre årskurser blir högre och antalet i högre årskurser med all sannolikhet något lägre. Det har visat sig, att inom städer och större tätorter med välutvecklad frivillig musikverksamhet ofta nog 50—60 % av årskullarna i årskurserna 1—2 anmäler sig till förberedande musikundervisning. Främst på grund av lärarbrist måste man dock på många orter för närvarande begränsa antalet deltagare. Ur många synpunkter vore det naturligtvis önskvärt, att samtliga barn, som anmäler sig till denna förberedande musikundervisning, gives möjlighet att deltaga. Det finns för närvarande icke någon möjlighet att med hjälp av test avgöra, vilka barn som vid viss fixerad målsättning för verksamheten bör avvisas eller vilka som bör antagas till sådan undervisning. Icke minst med tanke på en rådgivning och vägledning rörande fortsatt deltagande i mer kvalificerade musikundervisningssammanhang, borde samtliga hågade barn få tillfälle att under goda lärarkrafter stifta en första bekantskap med musikens elementa. Utlåtande från läraren i den förberedande musikundervisningen tillsammans med resultaten från testningar bör sedan läggas till grund för rådgivning beträffande deltagande i den fortsatta undervisningen. Erfarenheterna visar, att även till den fortsatta musikundervisningen anmäler sig stora delar av årskullarna, på vissa platser 50 % eller mer. På alla håll, med något enstaka undantag, måste dock kraftig reduktion av antalet deltagare göras. Någon rekommendation om hur stor omfattning denna del av verksamheten idealt bör ha, kan dock icke göras. För närvarande omfattar denna del av kommunernas frivilliga musikverksamhet i genomsnitt mellan 20 och 30 % av de skolpliktiga barnen i dessa åldersgrupper.

135 Vad slutligen högstadiet beträffar saknas ännu mer omfattande erfarenheter. Utredningens alternativ II räknar med att den frivilliga musikverksamheten i kommunernas regi nått upp till Stockholms nivå verksamhetsåret 1969/70 och att den årliga ökningen under perioden 1962—1969 upgår till 15 % av verksamheten 1959/60. Det totala elevantalet i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 enligt alternativ II redovisas i tabell 43. Tabell 43. Beräknat antal elever i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 enligt alternativ I och alternativ II. (Avrundade tal) Antal elever

Antal elever

Är

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1866—67 1967—68

År Alternativ I

Alternativ II

117 700 127 700 128 100 128 800 131 000 133 200

230 300 233 200 233 700 234 000 236 600 239 100

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Alternativ I

Alternativ II

135 100 136 600 138 400 139 300 140 200

241100 243 500 246 700 248 800 251 200

Det undervisningsbehov, som svarar mot elevkullarnas storlek, måste beräknas med hänsyn tagen till elevernas fördelning på olika undervisningsnivåer och i viss mån även på deras fördelning på olika aktiviteter. Den frivilliga musikbildningsverksamhet, som riktar sig till elever i grundskolans årskurser 1 och 2, lämpar sig väl för undervisning i grupp. Storleken på dessa undervisningsgrupper varierar starkt från ort till ort. Mestadels torde grupperna bestå av 10—20 elever, men exempel på andra delningstal finnes i undantagsfall. Med hänsyn till att kontakten med det nya ämnet bör ske under maximalt gynnsamma förhållanden och att en a\ förutsättningarna för detta otvivelaktigt är, att undervisningsgrupperna kan hållas små, kommer utredningen att räkna med en undervisningsgrupp omfattande 12 elever på dessa åldersstadier. Beträffande mellan- och högstadiets elever uppstår stora vanskligheter vid fixerandet av en lämplig gruppstorlek. Vissa instrument eller instrumentgrupper kräver med nödvändighet små grupper, medan andra instrument kan tillåta något större grupper. Utredningen har stannat för ett genomsnittligt delningstal på 3, medveten om att detta tal enligt mångas mening torde vara för högt. Erfarenhetsmässigt torde delningstalet ligga lägre, ehuru det finns exempel på vida högre delningstal. På de orter, där delningstalet är högre, synes dock elevantalet som regel vara mindre än på de orter som tillämpar ett lägre delningstal. För den del av elevkullen, som deltager i körer och större ensembler, bör givetvis ett högre delningstal kom-

136 ma till användningen. Här har utredningen räknat med grupper på 40 elever. Det beräknade antalet elever i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 för de båda alternativen I och II redovisas i tabellerna 44 och 45 uppspjälkade på elever i årskurs 1—2, elever i årskurs 3—-9 exklusive deltagare i körsång och större ensembler, samt deltagare i körsång och större ensembler. Tabel 44. Beräknat antal elever i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ I) (Avrundade tal) Antal elever i

Antal elever i

Ar

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Kör o. Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—9 29 400 31900 32 000 30 900 31400 32 000

64 800 70 200 70 500 72100 73 400 74 600

23 500 25 600 25 600 25 800 26 200 26 600

Kör o. Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—9

År

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

32 400 30100 30 400 32 000 32 300

75 700 79 200 80 300 79 400 79 900

27 000 27 300 27 700 27 900 28 000

Tabell 45. Beräknat antal elever i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ II) (Avrundade tal) Antal elever i

Antal elever i År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Kör o. Årskurs Årskurs Ensamble 3—9 1—2 103 500 104 900 104 800 103 700 103 200 102 500

80 700 81-700 82*100 83"500 86100 88 800

46100 46 600 46 800 46 800 47 300 47 800

Är

1968—69 1969—70 1070—71 1971—72 1972—73

Årskurs Årskurs 1—2 3—9

, ,

101 700 102 300 103 600 105 200 107 300

91200 92 500 93 800 93 900 93 700

Kör o. Ensemle

48 200 48 700 49 300 49 700 50 200

Det vore dock orealistiskt att räkna med en utökning av verksamheten till alternativ II redan från och med 1962/63. Kommittén kalkylerar med en relativt lång övergångstid, så att omfattningen av den kommunala musikverksamheten först 1969/70 når den i alternativ II beräknade storleken. Under perioden 1961—1969 antas det årliga undervisningsbehovet enligt alternativ II stiga med 12 % av omfattningen 1959/60. Det undervisningsbehov som svarar mot de båda alternativens beräknade elevkullar (med ovan gjorda inskränkning) framräknas med användande

137 av de delningstal, som diskuterats på sidorna 135 och 136 och redovisas i tabellerna 46 och 47. Tabell 46. Beräknat undervisningsbehov (veckotimmar) i den kommunala verksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ I)

musik-

(Avrundade tal) Antal veckotimmar i

År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Antal veckotimmar i

Kör o. Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—8 2 450 2 660 2 670 2 580 2 620 2 670

21600 23 400 23 500 24 030 24 470 24 860

5 880 6 400 6 400 6 450 6 550 6 650

År

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Kör o. Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—9 2 700 2 510 2 530 2 670 2 690

25 230 26 400 26 770 26 470 26 630

Tabell 47. Beräknat undervisningsbehov (veckotimmar) i den kommunala verksamheten under perioden 1962—1973. (Alternativ II).

6 750 6 830 6 920 6 970 7 000

musik-

(Avrundade tal) Antal veckotimmar i År Årskurs Årskurs 1—2 3—9 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

6 010 6 580 7 070 7 440 7 780 8100

18 790 20 450 22150 24 020 25 960 30000

Kör o. Ensemble

8 050 8 720 9 430 10100 10 710 11910

Antal veckotimmar i

År

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Kör o. Årskurs Årskurs Ensemble 1—2 3—9 8 340 8 530 8 630 8 770 8 940

30 000 30 840 31270 31300 31240

11910 12180 12 330 12 440 12 560

Som utgångspunkt för en beräkning av läraråtgången för ovan redovisade alternativ tages verksamhetens omfattning 1959/60. Enligt av utredningen företagen undersökning var nämnda år 94 103 elever engagerade i kommunernas frivilliga musikundervisning. Med hänsyn till att detta antal bl. a. icke inkluderar de barn i skolåldern, som under året deltog i musikcirklar eller i den undervisning, som framförallt i Stockholm, Göteborg och Malmö bedrevs av privata musikskolor och privatlärare, har totalantalet elever approximerats till 96 000. Under förutsättning av, att dessa 96 000 elever sprider sig proportionellt över alla årskurser, skulle fördelningen av eleverna i kommunernas frivilliga musikverksamhet bli enligt nedanstående uppställning.

138 Beräknad fördelning av elever i den kommunala verksamhetsåret 1959/60 Årskurs

1—2 3—9 Kör + ensemble

musikverksamheten Elever

ca 24 960 ca 51840 ca 19 200

Enligt tidigare diskuterade delningstal skulle detta motsvara ett undervisningsbehov av sammanlagt 24 160 veckotimmar fördelade enligt följande. Årskurs

1—2 3—9 Kör -f- ensemble

Veckotimmar

2 080 17280 4 800 Summa 24160 Detta undervisningsbehov på 24 160 veckotimmar täcktes av omkring 2 770 befattningshavare. Några uppgifter på hur många av dessa, som undervisade på heltid i kommunernas musikverksamhet, föreligger icke. Av de 2 119 lärarna, som var verksamma i skolornas friviliga musikbildningsverksamhet, var endast 144 heltidsanställda. Procenten heltidsanställda i denna del av kommunernas musikverksamhet, 6,8 %, kan dock icke tas som ett genomsnitt för hela den kommunala musiksektorn. I de kommunala musikskolorna ligger procenten heltidsanställda betydligt högre. I Västerås musikskola är inemot 40 % av musiklärarna sysselsatta på heltid, (mellan 25 och 30 veckotimmar), och i Nacka musikskola har mer än 27 % av lärarna mer än 20 veckotimmar. Med hänsyn till detta har MLU, trots att de kommunala musikskolornas andel i kommunernas totala musikverksamhet året 1959/60 endast utgjort omkring 28 %, uppskattat procenten fulltidssysselsatta befattningshavare i kommunernas musikverksamhet till ca 10 %. De 24 160 veckotimmarna täcktes sålunda till ca 30 % av heltidsarbetande befattningshavare. Behovet av en mångfald specialister på områden med relativt liten omfattning talar för att proportionen deltidsanställda måste hållas högre i denna typ av pedagogisk verksamhet än i andra skolsammanhang. För detta talar också ett behov, speciellt på högstadiet, av lärare, som samtidigt genom ett aktivt musicerande som solist eller orkestermusiker kan hålla sitt eget tekniska och konstnärliga kunnande på en hög nivå. Ovan sagda talar således för ett större antal deltidssysselsatta pedagoger inom denna verksamhet än inom andra utbildningsverksamheter. Å andra sidan måste givetvis tillbörlig hänsyn tas till de enskilda befattningshavarnas berättigade krav på tryggade anställningsförhållanden. Därtill kommer, att det uppenbarligen är fördelaktigare, ju större del av kommunernas frivilliga musikbildningsverksamhet, som inom vissa gränser kan skötas av pedagoger med heltidsanställning, vilka helhjärtat kan ägna sig åt sin pedagogiska verksamhet, utan att samtidigt behöva splittra sig på andra uppgifter eller söka extrainkomster på annat håll. Kommittén menar det därför vara önskvärt med en successiv ökning av

139 Tabell 48. Beräknat behov av fulltidsundervisande lärare för den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 (Avrundade tal) Antal lärare År

Antal lärare

30 veckotim. 25 veckotim.

Ar

Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

360 450 520 600 670 680

390 500 620 750 900 950

430 550 630 710 810 820

470 600 740 900 1070 1140

30 veckotim. 25 veckotim. Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

700 710 720 720 730

1000 1030 1040 1050 1060

840 860 870 870 870

1210 1240 1250 1260 1270

antalet fulltidsarbetande musikpedagoger inom kommunernas frivilliga musikverksamhet, så att i en framtid minst 60 % av undervisningsbehovet täckes av fulltidsundervisande pedagoger. I den beräkning av lärarbehovet, som redovisas i tabell 48 beräknas, att 36 % av undervisningsbehovet 1962/ 63 skall täckas av heltidsarbetande befattningshavare, och att under perioden 1962—1966 årligen ytterligare 6 % av undervisningsbehovet täckes av fulltidsundervisande pedagoger, men att därefter ingen ytterligare ökning av proportionen fulltidsundervisande äger rum. Lärarbehovet kominer givetvis att påverkas av vilket veckotimtal som skall anses utgöra full tjänst. Med hänsyn till det tidigare föreslagna samarbetet mellan studieförbundens och kommunernas musikverksamhet och önskvärdheten av att lärarna i den kommunala musikverksamheten ges sådana tjänstgöringsvillkor, att de har möjlighet att engagera sig i studieförbundens musikcirkelverksamhet, bör lärarnas undervisningsskyldighet i kommunens musikverksamhet begränsas. Därtill kommer nödvändigheten av att musikpedagogerna får tillfälle till egen övning och aktivt musikutövande för att garantera, att deras tekniska och konstnärliga kunnande hålles på tillräckligt hög nivå. Ur dessa synpunkter anser MLU det skäligt, att läTabell 49. Beräknat behov av deltidsundervisande musikpedagoger för den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 (Avrundade tal) År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Deltidsunderv. musikpedagoger Alt. I

Alt. II.

3 830 3 760 3 390 3 040 2 690 2 730

4 210 4150 4 020 3 820 3 560 3 790

Är

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

Deltidsunderv. musikpedagoger Alt. I

Alt I I .

2 800 2 860 2 900 2 890 2 910

4 020 4120 4180 4 200 4 220

140 rårnas undervisningsskyldighet icke överstiger 25 veckotimmar i den kommunala musikverksamheten. Vid framräkning av lärarbehovet redovisas de båda alternativen I och II med det nu vanligaste veckotimantalet 30 och det rekommenderade veckotimantalet 25. Vid beräkning av antalet deltidsanställda lärare har utredningen antagit samma genomsnittliga timantal per lärare, som gällde 1959/60. Vid den undersökning, som utredningen företog, visade sig, att de timanställda befattningshavarna i skolornas frivilliga musikverksamhet i genomsnitt hade ca 5 veckotimmar. Utvidgningsbehovet för perioden 1962—1973 kommer enligt beräkningar att uppgå för alternativ I vid ett veckotimantal på 30 till 370 och vid ett veckotimantal på 25 till 440. Motsvarande behov enligt alternativ II är 670 och 800 fulltidsundervisande befattningshavare. Utgående från att antalet befattningshavare 1961/62 i den kommunala musikverksamheten uppgår till ca 3 000, varav 10 % är fulltidsundervisande, redovisas det årliga utvidgningsbehovet under periden 1962—1973 i tabell 50. Tabell 50. Beräknat årligt utvidgningsbehov av fulltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973 (Avrundade tal) Fulltidsunderv. musikpedagoger

Fulltidsunderv. musikpedagoger År

30 veckotim. 25 veckotim.

År

Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II

Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

60 90 70 80 70 10

130 120 80 80 100 10

90 110 120 130 150 50

170 130 140 160 170 70

30 veckotim. 25 veckotim.

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

20 10 10 0 10

20 20 10 0 0

50 30 10 10 10

70 30 10 10 10

Alternativ I leder enligt utredningens antaganden och beräkningar till en reduktion av antalet behövliga deltidsundervisande befattningshavare, under det att alternativ II skulle medföra en ökning på 13 befattningshavare under perioden. Ersättningsbehovet Inga uppgifter om åldersläget beträffande befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten föreligger för närvarande. Erfarenhetsmässigt kan man dock konstatera, att de lärare, som är verksamma i musikbildningsarbetet, kommer ut i verksamheten vid relativt unga år jämfört med vad fallet är med övriga lärarkategorier. Som ett approximativt genomsnitt på åldern vid inträde i yrke har satts 25 år, och som genomsnittlig pensionsålder antas 65 år. Utgående från en yrkesverksam tid på 40 år

141 Tabell 51. Beräknat ersättningsbehov av j ulltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973 Fulltidsunderv. musikpedagoger År

Fulltidsunderv. musikpedagoger

30 veckotim. 25 veckotim.

År

Alt. I Alt. I I Alt. I Alt. II 1962—63... 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

10 12 15 17 19 19

11 16 21 24 27 28

12 16 18 20 22 23

13 17 21 25 30 31

30 veckorim. 25 veckotim. Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

19 20 20 20 20

29 29 29 29 29

23 23 24 25 25

33 35 35 36 36

beräknas det ersättningsbehov, som förorsakas av befattningshavarnas pensionering. Dessförinan frånräknas det ersättningsbehov, som beror av lärarnas frånfälle. I avsaknad av uppgifter rörande åldersfördelningen i denna grupp har dödstalet i gruppen som helhet uppskattats till 2.81. ( = det aritmetiska medeltalet av dödstalet för åldersgruppen 40—44 och 45—49 för år 1958). Det ersättningsbehov, som beror av andra faktorer än dödlighet och pensionering, är synnerligen svårt att få något grepp om. Vad beträffar studieförbundens cirkelverksamhet har man viss anledning förmoda, att rörligheten här är relativt stor. Detta torde även gälla för den kommunala m u sikbildningsverksamhetens deltidsundervisande befattningshavare. Eftersom de ersättningsbehov, som kan tänkas påverkas av rörlighetsfaktorn, icke i någon högre grad kan väntas beröra de heltidsanställda befattningshavarna och sålunda icke heller behovet av reguljär utbildning, har icke något försök till beräkning av detta ersättningsbehov gjorts. Viss hänsyn kommer dock att tas till rörlighetsfaktorn i samband med diskussionen av kursbehovet för deltidsanställda befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamhelen. Del beräknade ersättningsbehovet för perioden 1962—1973 Tabell 52. Beräknat ersättningsbehov av deltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Deltidsunderv. musikpedagogcr Alt. I

Alt. II

107 104 95 85 75 76

117 116 112 107 99 106

Deltidsunderv. musikpedagoger

År

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

:

Alt. I

Alt. II

78 80 81 80 81

112 115 116 117 117

142 redovisas för de fulltidsundervisande musikpedagogerna i tabell 51 och för de deltidsundervisande i tabell 52. Utbytesbehovet Utbytesbehovet har definierats som »det engångstillskott av lärare av visst slag, som erfordras, för att lärarkårerna skall få den sammansättning, som i gällande bestämmelser förutsattes som normal» (SOU 1958: 21 s. 45). Beträffande den frivilliga musikbildningsverksamheten föreligger icke några generella bestämmelser rörande den formella kompetensen. Som anförts i annat sammanhang, anser musikledarutredningen, att alla personer som är engagerade i musikbildningsverksamhet, minst bör ha en färdighets- och kunskapsnivå motsvarande den, som de föreslagna kompetenskurserna är avsedd att ge. Om dessa i och för sig mycket rimliga minimikompetenskrav skulle fastställas för alla sektorer av den frivilliga musikbildningsverksamheten, skulle ett rätt avsevärt utbytesbehov uppstå (c:a 50 % ) . Det utbytesbehov, som uppstår med ovannämnda kompetenskrav som riktpunkt, berör uteslutande studieförbundens cirkelledare och deltidsundervisande pedagoger inom den kommunala musikbildningsverksamheten. Detta utbytesbehov kommer således icke att påverka dimensioneringen av den reguljära utbildningen av ledare, lärare och instruktörer utan måste snarast betraktas som ett fortbildningsproblem och kommer som sådant att påverka omfattningen av kursverksamheten. Icke heller för de heltidsanställda befattningshavarna, främst i kommunernas musikskoleverksamhet, finnes fastslagna kompetensförordningar, som skulle kunna utgöra underlag för en beräkning av utbytesbehovet. Genom utredningens undersökning av meriter hos befattningshavare i den kommunala musikverksamheten, som redovisats i tabell 23 och 25 känner vi de ungefärliga frekvenserna av de olika meritgrupperna., Om man, i brist på fastslagna bestämmelser, anser att meritgrupperna 1—8 i tabell 23 och tabell 25 fyller minimikompetenskraven för fulltidsundervisande i den frivilliga musikbildningsverksamheten, föreligger ett utbytesbehov av i runt tal 1 550 befattningshavare. Någon bestämd slutsats om hur stort utbytesbehov, som föreligger i gruppen fulltidsundervisande kan dock icke dragas Med all sannolikhet är det procentuella utbytesbehovet i den gruppen mycket mindre än i gruppen som helhet. Utbytesbehovet i den totala gruppen utgjorde c:a 56 %. Erfarenhetsmässigt torde det procentuella utbytesbehovet i gruppen fulltidsundervisande musikpedagoger ligga omkring 25 %. I runt tal torde alltså utbytesbehovet för den kommunala musiksektorn fulltidsundervisande befattningshavare uppgå till c:a 80 individer. Med en årlig ökning av rekryteringen på 10 personer, skulle utbytesbehovet för fulltidsundervisande pedagoger vara fyllt 1970. För att kunna fylla utbytesbehovet av deltidsundervisande r ä k n a r utredningen med en 10-årig övergångstid och en årlig utbildning av 150 pedagoger. Det totala rekryteringsbehovet av fulltidsundervisande pedagoger i den

i4a kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973 redovisas för alternativ I och alternativ II i tabell 53. Tabell 53. Beräknat totalt rekryteringsbehov av fulltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973 Antal fulltidsunderv. musikpedagoger År

Antal fulltidsunderv. musikpedagoger Ar

30 veckotim. 25 veckotim.

30 veckotim. 25 veckotim.

Alt. I Alt. II Alt. I Alt. II 1962—63 1963—64 1964—65 1865—66 1966—67 1967—68

89 117 92 101 107 40

115 133 149 163 178 96

153 140 108 119 125 45

196 155 172 191 209 110

Alt. I Alt. I I Alt. I Alt. II 1968—69 1969—70 1970—71 1971—72.. 1972—73

:....

45 45 30 17 24

97 65 43 34 34

53 51 36 21 31

113 76 51 43 42

Rekryteringsbehovet 1962/63 utgår då från det antagandet, att antalet befattningshavare 1961/62 i den kommunala musikverksamheten uppgick till c:a 3 000, varav omkring 10 % antas vara fulltidsundervisande. Det totala rekryteringsbehovet av deltidsundervisande befattningshavare i den kommunala musikverksamheten under perioden 1962—1973 redovisas i tabell 54. Tabell 54. Beräknat totalt rekryteringsbehov av deltidsundervisande musikpedagoger i den kommunala musikverksamheten för perioden 1962—1973

År

1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 1967—68

Antal deltidsunderv. musikpedagoger Alt. I

Alt. II

1088 198 —134 —109 —127 + 270

1473 208 134 60 —18 488

Rekryteringsbehovets

År

1968—69 1969—70 1970—71 1971—72 1972—73

fördelning

på olika

Antal deltidsunderv. musikpedagoger Alt. I

Alt. I I

295 289 272 217 99

494 344 368 321 136

kategorier

Kommittén räknar med att den kommunala musikverksamheten i en framtid huvudsakligen kominer att kräva fyra olika kategorier lärare: musikledare, musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- e t c ) , musikinstruktörer och pedagoger för den förberedande musikundervisningen. Av dessa kategorier kommer musikledarna att endast i mindre omfattning bidrag till täckandet av här beräknade undervisningsbehov. På mindre orter, där musikledaren huvudsakligen handhar undervisning, räknar kom-

144 mitten med att musikledarbefattningarna till allra största del måste fyllas med musikinstruktörer. Det framräknade totala rekryteringsbehovet av fulltidsundervisande befattningshavare i kommunernas musikbildningsverksamhet kommer sannolikt endast i mycket ringa utsträckning att k u n n a täckas av kategorien musikpedagoger. I stor utsträckning kommer dessa sannolikt att fortfarande vara sysselsatta som privatpedagoger, som musiker i större orkestrar eller liknande och kommer endast som deltidsundervisande timlärare den kommunala musikverksamheten till del. Skäliga möjligheter till fulltidstjänster för denna kategori måste dock beredas inom den kommunala musikverksamheten. Kommittén räknar med att utrymme för ett betryggande antal fulltidstjänster för musikpedagogerna finnes utöver ovan redovisade undervisningsbehov, dels i den frivilliga instrumentalmusiken på grundskolans högstadium och dess överbyggnader, dels i den föreslagna linje B i de kommunala musikskolorna, vars undervisningsbehov icke medtagits i de gjorda beräkningarna. Pedagoger för den förberedande musikundervisningen bör i görligaste mån rekryteras från den ordinarie skolans små- och folkskollärare för att därmed säkra den nödvändiga integrationen mellan skolans ordinarie musikundervisning och den frivilliga musikundervisningen. Denna kategori måste således till allra största del vara deltidsundervisande. Det framräknade rekryteringsbehovet av fulltidsundervisande pedagoger i den kommunala musikverksamheten bör därför enligt kommitténs mening till allra största delen täckas genom en ökad utbildning och examination av kategorien musikinstruktörer.

KAPITEL VIII

K o m m i t t é n s förslag r ö r a n d e u t b i l d n i n g s a n s t a l t e r för m u s i k i n s t r u k t ö r e r

Det är förut konstaterat, att den frivilliga musikbildningsverksamhetens musikaliska kvalitet står och faller med dess lärare. Det i kapitel VII redovisade lärarbehovet och den redogörelse, som lämnats beträffande verksamheten vid nu arbetande utbildningsanstalter för musikpedagoger, visar klart på det katastrofala i situationen. Den rådande bristen på kvalificerade ledare, lärare och instruktörer för den frivilliga musikbildningsverksamheten förvärras för varje år. Detta torde utan tvekan leda till att alla andra tänkbara åtgärder till främjande av denna verksamhet, som kan föreslås, hotar att bli illusoriska. Bristen på kompetenta lärarkrafter tilltar med avståndet från storstäderna och kommer i allt mer ökad omfattning att lägga hinder i vägen för barn och ungdom i de små tätorterna och på landsbygden att komma i åtnjutande av god musikundervisning till överkomligt pris. Snara och effektiva åtgärder för en ökad utbildning och examination av pedagoger med speciell utbildning och metodisk träning för verksamhet i den frivilliga musikbildningsverksamheten måste därför enligt MLU:s mening vidtagas. Målsättningen för det frivilliga musikbildningsarbetet är icke enbart att lära människor musicera, så att de kan deltaga i någon form av sammusicerande, utan i minst lika hög grad att forma människor med musikaliskt omdöme och musikkulturell vidsyn, skapa förutsättningar för ett högt utvecklat musikliv, ökad förståelse för de musikaliska värdena och en rikare musikalisk upplevelse för dem som deltar i verksamheten. Med tanke på denna målsättning måste höga krav ställas på befattningshavarna och speciellt då på dem som på heltid skall ägna sig åt denna verksamhet och som därmed kommer att vara de, som svarar för kontinuiteten i verksamheten och som mer eller mindre sätter sin prägel på den. Avsaknaden av enhetliga kompetenskrav för befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten gör, att utbildning och meriter är synlerligen mångskiftande hos de personer, som för närvarande är sysselsatta som ledare, lärare och instruktörer i denna verksamhet. Avtalsvägen har man dock försökt fastställa de olika utbildningslinjernas värde sinsemellan. 10—621039

146 Ur arbetsgivarnas synpunkt är detta försök att ordna upp förhållandena på den brokiga musikpedagogiska marknaden icke tillfredsställande, bl. a. därför att terminologien icke är enhetlig och de olika ämnenas innehåll och betygsgradernas innebörd icke är entydiga. Mycket värdefullt vore det att direkt ur sökandes examina och deras vitsord i dessa examina kunna avläsa omfattningen av vederbörandes fackstudier och pedagogiska utbildning, oavsett var i landet examen är avlagd. En möjlighet härtill erbjuder en begränsning av antalet utbildningstyper och en formalisering av intagningsfordringar, undervisningsinnehåll, examinationsfordringar och betygDen utveckling, som den frivilliga musikbildningsverksamheten genomgått, har icke enbart inneburit en kvantitativ tillväxt, som skapat problem på ledare-, lärare- och instruktörssidan. De senaste årens utveckling har även medfört en differentiering, så att det frivilliga musikbildningsfältet i dag omsluter en mängd varierande former på olika undervisningsnivåer. Detta har lett till ett behov av olika kategorier lärare för den frivilliga musikverksamheten i landet i enlighet med vad kommittén angivit på sidorna 116—122. Som framgått av kapitel V om utbildningsanstalter för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet i landet, svarar staten för närvarande för en mycket obetydlig del av denna utbildning. De kommunala och enskilda initiativ, som under de senare 10—15 åren tagits på detta område, är av stor betydelse. Även om några utbildningsinstitutioner, som tillkommit ute i landet, erhåller statsbidrag, måste de dock som regel bygga sin ekonomi på elevavgifter, vilket blir betungande för eleverna. Svårigheterna för en utbildningsanstalt utan tillräckligt statligt stöd att bjuda sina befattningshavare tillräckligt goda anställningsvillkor liksom att anskaffa tidsenliga lokaler och moderna inventarier och modern undervisningsmateriel, måste menligt inverka på den pedagogiska standarden. De konservatorier och pedagogutbildningsinstitutioner, som tillkommit på initiativ av kommuner, organisationer eller enskilda, har i många fall utfört en banbrytande gärning på området. Utan tvivel har dock de ekonomiska faktorerna inverkat menligt på verksamheten, utom i något enstaka fall, där huvudmannens ekonomiska resurser varit mycket goda. De lokala initiativen, då det gäller utbildning av ledare, lärare och instruktörer för musikbildningsarbetet i landet, har oftast tillkommit för att i första hand tillgodose ett lokalt eller regionalt behov. Tillgänglig elevstatistik från Ingesunds folkliga musikskola, musiklinjen vid Framnäs folkhögskola eller konservatorierna i Göteborg och Malmö visar dock på en tydlig tendens till att elever söker sig till dessa institutioner från hela landet. De uppgifter, som föreligger rörande f. d. elevers bosättningsorter efter utbildningen, pekar också på att dessa institutioner i allt större utsträckning tillgodoser ett riksbehov. I princip bör ett demokratiskt utbildningssamhälle sträva efter att undan-

147 röja ekonomiska hinder för studiebegåvade elever att få den utbildning, för vilken de är lämpade. En generell garanti för att så skall bli fallet beträffande musikpedagogutbildningen synes endast kunna erhållas, om staten i tillräcklig utsträckning ger ekonomiskt stöd till en sådan utbildning. Därmed skapas också förutsättningar för en hög och j ä m n kvalitet beträffande lärarkrafter, pedagogiska hjälpmedel och ändamålsenliga lokaler. Den statliga kontroll, som därmed måste utövas, skulle bidra till en önskvärd likformighet i utbildning och examination. De erfarenheter som gjorts i Ingesund, Framnäs, Göteborg och Malmö, visar dock på stora fördelar med en lokal medverkan och lokala insatser och initiativ beträffande utbildningen av ledare, lärare och instruktörer, som är avsedda för kommunernas och studieförbundens musikbildningsverksamhet. De olika huvudmännen för ovannämnda och andra institutioner har omfattat verksamheten med mycket stort intresse och anslagit betydande belopp till verksamheten vid dessa skolor. Det finns, menar musikledarutredningen, anledning förmoda, att även andra huvudmän på olika platser i landet, (landsting, städer, stiftelser och organisationer) skulle vara villiga att ställa sig som huvudmän för nyinrättade utbildningsinstitutioner för pedagoger avsedda för den frivilliga musikbildningsverksamheten. En förläggning av sådana utbildningsanstalter till en landsdel, som nu icke äger någon dylik, skulle icke blott vara till stor gagn för verksamheten i riket i stort utan även medföra stora fördelar för landsdelen ifråga. Man torde därför med stor säkerhet kunna påräkna ett lokalt intresse för att lämna medverkan härtill. De stora olägenheter, som uppstår, därest huvudmannen icke förfogar över tillräckliga ekonomiska resurser, utgör vägande argument mot privata huvudmän. Däremot borde enligt utredningen ett landsting, enskilt eller i förening med andra, kommuner och ekonomiskt bärkraftiga stiftelser och organisationer, kunna tänkas som huvudmän för institutioner med syfte att utbilda ledare, lärare och instruktörer för musikbildningsverksamheten i kommuner och studieförbund. Fördelen med olika lokala huvudmän synes även vara, att vissa specialintressen, som dock icke menligt får inverka på standarden eller den allmänna användbarheten av de utbildade, lättare kan komma till tals, än om institutionerna vore helt statliga. Det är givetvis ingenting i och för sig, som talar mot ett förstatligande av utbildningsinstitutioner av detta slag. Det synes dock utredningen, som om ett helstatligt utbildningsystem för samtliga kategorier ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet av ekonomiska skäl skulle fördröja de nödvändiga åtgärderna och att endast en relativt långsam utbyggnadstakt vore möjlig av budgettekniska skäl. Detta i förening med ovan sagda talar enligt utredningens mening för att frågan om huvudmannaskapet för olika utbildningsanstalter för utbildning av befattningshavare för den friviliga musikbildningsverksamheten borde lösas så, att kommuner, landsting, stiftelser och ekonomiskt bärkraftiga organisationer, efter Kungl.

148 Maj :ts prövning, skall kunna inträda som huvudman för dylika institutioner. Förutsättningen för att en hög och enhetlig kvalitet skall kunna upprätthållas på de utbildade musikpedagogerna, är dock enligt utredningens mening, att statsbidrag skall utgå till verksamheten vid dessa institutioner. Utredningen vill därför föreslå inrättandet av statsunderstödda instituioner för utbildning av befattningshavare i kommunernas och studieförbundens musikbildningsverksamhet. Som tidigare redovisats torde det ökade behovet av heltidsanställda befattningshavare så gott som helt vara att hänföra till den kommunala sektorns musikbildningsverksamhet. Här förutsattes en stor del av den förväntade expansionen komma att bero på att kommuner, som för närvarande helt saknar musikbildningsverksamhet, startar sådan och att en ökning kommer till stånd på de orter, där verksamheten ännu är av mycket blygsam omfattning. För att kunna knyta kompetenta krafter till verksamheten på dessa orter med nystartad eller expanderande musikbildningsverksamhet, torde man vara tvungen att erbjuda heltidstjänster. Omfattningen av verksamheten, de ekonomiska resurserna och orternas geografiska belägenhet torde dock på många ställen nödvändiggöra, att vederbörande befattningshavare handhar all eller så gott som all förekommande musikpedagogisk verksamhet på platsen. På orter med redan välutvecklad musikbildningsverksamhet i kommunernas regi kommer det största undervisningsbehovet att föreligga på låg- och mellanstadiet. Mot bakgrunden av detta synes det uppenbart, att ett behov av en lärartyp med bred och allsidig utbildning föreligger. Denna utbildning bör syfta till att ge en god förmåga att traktera de inom det frivilliga musikbildningsarbetet vanligast förekommande instrumenten, färdighet i att leda ensembler och körer, gedigen pedagogisk utbildning med sikte på individual-, gruppoch cirkelmetodik, en relativt grundlig orientering i samhälls- och kulturliv, och att därmed göra vederbörande väl skickad att uppehålla heltidsbefattning som lärare på kommunala musikskolors låg- och mellanstadium, men även göra dem lämpade att på egen hand organisera, leda och handha musikbildningsarbetet på smärre orter med föga differentierad musikbildningsverksamhet och att göra dem väl skickade att medverka i studieförbundens musikcirkelverksamhet. För denna typ av befattningshavare föreslår musikledarutredningen beteckningen musikinstruktör. Utbildningen av dessa musikinstruktörer bör enligt utredningens mening ske vid statsunderstödda musikinstruktörsskolor. Musikinstruktörsskolan skall ha till uppgift att meddela undervisning i avsikt att göra eleverna fackmässigt, konstnärligt och pedagogiskt väl förberedda att verka som instruktörer i den av kommuner och studieförbund bedrivna frivilliga musikverksamheten. Kommittén föreslår, att statsbidrag skall utgå till kostnader för anlägg-

149 ning och drift av musikinstruktörsskolor enligt de grunder, som finnas angivna i bilagda förslag till Kungl. Maj :ts kungörelse om statsbidrag till musikinstruktörsskolor (bil. 5). Sålunda föreslås statsbidrag till kostnader för permanenta lokaler utgå med högst 75 % av bidragsunderlaget, med 90 % av kostnaderna för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel, med 90 % av lärarlönerna, vartill kommer ett allmänt driftsbidrag med 264 kronor per undervisningsvecka (grundbidrag) och 14 kronor per elevvecka, i båda fallen under 39 veckor. Med hänsyn till det vida arbetsområde, som musikinstruktörerna har att betjäna, har utredningen ansett det vara nödvändigt, att eleverna i musikinstruktörsskolan erhåller én så allsidig musikalisk utbildning som möjligt. Den bör sålunda omfatta både instrumentala och vokala färdigheter och musikhistoriska- och musikteoretiska kunskaper liksom även ingående förtrogenhet med pedagogiska och metodiska frågor, avseende individuell och gruppundervisning, vuxen- och cirkelmetodik m. m. Eleverna vid denna typ av undervisning, som inkluderar praktiskt-musikaliska ämnen, måste ävenledes i tillräcklig utsträckning beredas tillfällen till enskilda övningar och samspel. Erfarenheten från folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid F r a m n ä s folkhögskola visar, att elevernas arbetsbörda vid en tvåårig musikpedagogutbildning blir orimligt stor, samtidigt som vissa i och för sig önskvärda moment måste skäras bort från utbildningen. Om icke utbildningens kvalitet skall äventyras, måste musikinstruktörsutbildningen omfatta mer än två års studier. Ekonomiska skäl talar dock för att utbildningen icke göres längre än treårig. Kommittén vill således föreslå, att utbildningstiden vid de statsunderstödda musikinstruktörsskolorna blir tre år. Detta h a r också varit utgångspunkten för kursplaneexperterna vid utarbetandet av de bifogade tim- och kursplanerna. Detta måste leda till högt ställda inträdeskrav både vad beträffar elevernas allmänna mognad och allmänna förkunskaper och deras musikaliska begåvning och instrumentala och vokala färdigheter. Utredningen vill därför föreslå, att som krav för inträde i musikinstruktörsskolan sättes allmänna förkunskaper motsvarande examen från två-årig humanistisk fackskola, eller två årskurser vid folkhögskola eller på annat sätt inhämtade motsvarande kunskaper. För inträde skall därjämte fordras att ha uppnått 19 års ålder och blivit godkänd i de inträdesprov, som kommittén föreslår skola äga rum enligt särskilda bestämmelser i reglementet. Som framgår av bifogade timplan och läroplan för musikinstruktörsskolor (bil. 6) är samtliga ämnen av musikalisk eller musikpedagogisk art frånsett gymnastiken. ÄVen om elevernas förkunskaper i allmänna ämnen förutsattes motsvara den av skolberedningen föreslagna fackskolekompetensen, vore det i och för sig önskvärt, att allmänorienterande ämnen kunnat inrymmas på musikinstruktörsskolans timplan. När utredningen likväl avstått från att föreslå timplaner inkluderande allmänorienterande ämnen, h a r detta skett av omsorg om elevernas övningstid och deras möjligheter att ägna erforderlig uppmärksamhet åt den pedagogiska utbildningen. Ämnet musik-

150 historia bör emellertid ge goda möjligheter till kulturhistoriska anknytningar och översikter. Utredningen föreslår, att eleverna under sommaren mellan näst högsta och högsta årskursen på pedagoglinjen, gives tillfälle till deltagande i en frivillig 6—8 veckors orienteringskurs innehållande bl. a.: 1. samhällsstudier i teori och praktik med huvudsyfte att orientera eleverna i det kommunala livet och i förenings- och bildningsarbetet 2. kulturhistoria 3. aktuella kulturöversikter med utgångspunkt från press, radio och TV 4. naturvetenskaplig orienteringskurs. En dylik 6—8 veckors kurs borde enligt utredningen göra eleverna mer lämpade att ute i mindre kommunerna ha ansvaret för musikbildningsarbetet och fylla ut de luckor av administrativ och organisatorisk utbildning, som musikinstruktörsskolorna av tidsskäl måste lämna öppna. Ovannämnda kurs bör utgöra en lämplig förutbildning för de musikinstruktörer, som ämnar vidareutbilda sig till kommunala musikledare vid KMH. Utredningen menar, att denna orienteringskurs borde vara ett obligatoriskt komplement till musikinstruktörsexamen för inträde till musikledarutbildning på KMH. Även för dem som söker till musikledarutbildningen utan föregående musikinstruktörsutbildning, borde en dylik kurs vara obligatorisk. Dessa orienteringskurser föreslås förlagda till någon därför lämpad folkhögskola. De villkor och bestämmelser, som gäller för ämneskurser vid folkhögskolor, bör tillämpas även på dessa kurser.

Undervisningens

innehåll och

uppläggning

Som framgår av timplanerna, är ämnena på musikinstruktörsskolan uppdelade i två grupper, förslagsvis benämnda huvud- och studieämnen. Huvudämnena omfattar praktiskt musikaliska ämnen, musikteoretiska ämnen, pedagogik med pedagogisk psykologi, vuxenpedagogik samt praktisk lärarutbildning. Beträffande den praktiskt-musikaliska utbildningen synes det angeläget att de blivande musikinstruktörerna dels förvärvar god personlig färdighet på minst ett valfritt orkesterinstrument, dels någorlunda behärskar pianospel samt äger kännedom om röstvårds- och tonbildningsarbete. Kommittén föreslår att piano blir ett obligatoriskt huvudämne för samtliga elever på musikinstruktörsskolan. Därtill skall eleverna som praktiskt-musikaliskt huvudämne ha två ämnen av sång, stråk- och knäppinstrument och blåsinstrument. Dock icke så att två blåsinstrument eller två stråkeller knäppinstrument förekommer som huvudämnen. Sången bör alltså enligt kommitténs förslag förekomma som obligatoriskt studieämne för samtliga elever men med möjlighet för eleverna att välja sång som huvudämne. Det måste anses vara ett rimligt krav, att varje musikinstruktör kan traktera piano, icke endast med den motiveringen, att pianospelning givetvis

151 Timplaner

för

musikinstriiktörsskolan Antal veckotimmar i årskurs Ämnen

Huvudämnen Instrument I 1 ; « II »> III Orkesterdirigering Kördirigering Gehörs-musiklära ; Satslära Musikhistoria Pedagogik med pedagogisk psykologi Praktisk lärarutbildning: Instrument I metodik i auskultation » övn.underv Grupp- och cirkelmetodik (inkl. blockflöjt). . Grupp och cirkel auskult.-övn.underv Cirkel och klass, auskultation Klass, övningsundervisning Vuxenpedagogik 10 Studieämnen Sång 18 Blockflöjt 11 Ensemblf spelning Orkesterspelning 14 Körsång Instrumentation Rytmik Gymnastik 15

:

3 3 3 1 6 6 5 4

5 H ii 8 Vs (1)12 l

(1)

(i)

1 1

2 4 2 1 1 1

2 4 2 1 1 1

25^-

4 2

Summa veckotimmar

Summa veckotimmar

1 1 3

Bi i 2 1 1 (3) 1 6 12 6 2 3 3 80i

1 Med instrument avses h ä r även sång och gehörslära; i det senare fallet, se särskilda bestämmelser. De tre i n s t r u m e n t e n kan förekomma i följande k o m b i n a t i o n e r : a) stråk-, blås- eller k n ä p p i n s t r u m e n t sång piano b) sång piano stråk-, blås- eller k n ä p p i n s t r u m e n t ; c) piano sång stråk-, blås- eller k n ä p p i n s t r u m e n t ; d) ett stråk- eller k n ä p p i n s t r u m e n t ett b l å s i n s t r u m e n t piano; e) ett b l å s i n s t r u m e n t ett stråk- eller k n ä p p i n s t r u m e n t piano. 1 ovanstående k o m b i n a t i o n e r förutsattes det första i n s t r u m e n t e t vara elevens i n t r ä desinstrument. Betygsskalan är dock gemensam för de tre ä m n e n a . 2 varav 1 vt. med delad klass. * grupper om 2 elever. 4 1 vt. gemensam föreläsning, 2 vtr. seminarieövning med delad klass. 5 indiv. underv. lågstadium i k o m m u n a l musikskola el. m o t s v a r a n d e . 6 1 vt. grupp lågstadium i k o m m u n a l musikskola el. motsvarande. 1/2 vt. indiv. m e l l a n s t a d i u m i k o m m u n a l musikskola el. motsvarande. 1/2 vt. indiv. högstadium i k o m m u n a l musikskola el. motsvarande. (forts)

152 underlättar studiet av de teoretiska ämnena. En pedagog, verksam inom den kommunala musikverksamheten eller inom det fria och frivilliga bildningsarbetet, får ej sällan till uppgift att leda kör och instrumentalensembler. En viss färdighet på piano är i sådana fall önskvärd, som ett underlättande tekniskt hjälpmedel att snabbt studera ett orkester- och/eller körpartitur. Men viss färdighet på pianot är även önskvärd ur de studieförbunds och kommuners synpunkt, vilka ej kan anställa speciallärare utan måste vänta av musikinstruktören en utbildningsbredd, som tillåter honom att, ehuru specialiserad på annat instrument, likväl på ett acceptabelt sätt leda pianoeleverna, i varje fall inom ett låg- och mellanstadium. Det har även synts vara riktigt, att av varje elev i musikinstruktör sskolan kräva en viss grundläggande röstutbildning samt kännedom om röstvård, dels med tanke på körarbete men även med hänsyn till att musikinstruktören kan behöva anlitas för viss deltjänstgöring inom grundskolan på orter, som ej lyckats förvärva formellt kompetenta musiklärare. De »instrument»-kombinationer som sålunda enligt kommittén bör förekomma som huvudämnen på musikinstruktörsskolan är följande, varvid instrument I är att betrakta som elevens personliga huvudinstrument: a)

I ett stråk-, blås- eller knäppinstrument II sång III piano b) I sång II piano III ett stråk-, blås- eller knäppinstrument c) I piano II sång III ett stråk-, blås- eller knäppinstrument d) I ett stråk- eller knäppinstrument II ett blåsinstrument III piano e) I ett blåsinstrument II ett stråk- eller knäppinstrument III piano. Som framgår av timplanen föreslås samtliga »instrument» I, II och III bli helt jämställda vad den praktiskt-musikaliska utbildningen beträffar. Någon formell uppdelning i huvud- och biinstrument förutsattes alltså icke 7

2 serier om vardera 7 å 8 vtr. fördelade på låg- och mellanstadium. 3 serier om vardera 10—12 vtr. fördelade på låg-, mellan- och högstadium. 3 serier om 10 å 12 uvtr. på låg- och m e l l a n s t a d i u m . 10 Därtill en serie om m i n s t 5 övningslektioner i musikcirklar för v u x n a och/eller i musikinstruktörsskolans förskola. 11 Kan förekomma som frivilligt h u v u d ä m n e med iudiv. undervisning 1 vt. 12 Grupper om 2 elever. 13 F ö r pianister vokal ackompanjemangskurs. 14 Bör organiseras i 2 ensembler på olika nivåer. 15 Uppdelning i kvinnlig och manlig avdelning. 18 Därest ämnet icke förekommer som huvudämne. 8

153 ske vare sig i undervisningen eller i examen. Utöver den önskade bredden i musikinstruktörsutbildningen vinner man därmed även en större jämförbarhet beträffande vitsorden i de olika »instrumenten». Har en platssökande musikinstruktör exempelvis a i violin, Ab i sång och B i piano, kan den presumtive arbetsgivaren lätt utläsa vederbörandes faktiska musikaliska kvalifikationer. Skulle däremot instrument II och III bedömas efter en särskild, lägre betygsskala i egenskap av biämnen, bleve relationerna mellan betygen strax svårbedömbara. Instrument I torde dock, som ovan sagts, reellt vara att anse som elevens huvudinstrument och det instrument, på vilket inträdesprov som regel skett. Det är också på instrument I som den praktiska lärarutbildningen sker. En viss praktiskt lärarutbildning kommer dock att äga rum även på instrumenten II och III vid auskultationer och övningsundervisning i grupper och cirklar, ensembler och körer. En elev, som söker in med ett visst instrument som instrument I men som under sin studietid kommer att intressera sig mer för instrument II eller III, bör få möjlighet att övergå till detta nya instrument som instrument I. Detta kräver en viss elasticitet i den praktiska lärarutbildningen och förutsätter, att elevens beslut om ändring sker senast vårterminen i årskurs 2. Utöver instrument I, II och III ingår även blockflöjt som ett obligatoriskt instrument, vilket dock föreslås som studieämne med möjlighet för eleven att medtaga instrumentet som frivilligt huvudämne i examen. Särskild studieplan för det senare alternativet framlägges i bilaga. Det har även synts utredningen motiverat, att ämnet gehörslära liksom i Danmark och i flertalet andra mer betydande musikländer skall kunna studeras som instrument I med åtföljande metodik och praktisk lärarutbildning. Det är dock nödvändigt, att för denna utbildningsgång utfärda särskilda bestämmelser. Tjänster av detta slag torde nämligen under ett antal år ännu få anses vara relativt exklusiva, även om tendensen att ge plats åt en ökad gehörsundervisning redan nu är klart uttalad. Det förefaller dock lämpligt, att gehörslära som instrument I kombineras med metodik och praktisk lärarutbildning även inom ämnet piano. Vid sammansättningen av varje elevs instrumentala studiegrupp bör individuell studierådgivning lämnas på basis av elevernas olika fysiska och psykiska lämplighet för skilda instrument. Även om således de enskilda elevernas personliga lämplighet är det primära, kan dock musikinstruktörsskolans organisation komma att nödvändiggöra vissa fördelningsprinciper vid valet av instrument II—III för att skolan skall kunna utgöra en funktionell, musikalisk arbetsform. För att göra den praktiskt-musikaliska undervisningen så effektiv som möjligt föreslår utredningen uteslutande individuell undervisning på samtliga tre instrument, omfattande en veckotimme per instrument under hela studietiden. Beträffande övriga huvudämnen och studieämnen kan undervisningen organiseras i större eller mindre grupper, stundom som klassundervisning.

154 Att den instrumentala utbildningen av praktiska skäl föreslås bli individuell, innebär icke, att de för den fria och frivilliga musikbildningsverksamheten väsentliga grupp- och cirkelmässiga arbetssätten skjutes i bakgrunden. Tvärtom bör största vikt läggas vid dessa moment under den praktiska lärarutbildningen. Utredningen anser det emellertid angeläget, att den rent musikaliska utbildningen blir så gedigen på alla tre »instrumenten», att den kritik, som stundom riktats mot både musikcirkelledare i studieförbunden och lärare i kommunernas musikbildningsverksamhet i glesbygdsområden för okvalificerat ledarskap i musikaliskt avseende, i framtiden blir obefogad. Timantalen för de tre huvudämnena: gehörs- och musiklära, satslära och musikhistoria, har angivits var för sig i timplanen. Detta utesluter emellertid icke en önskvärd, långt gående integration ämnena emellan. Det är utomordentligt betydelsefullt, att de blivande musikinstruktörerna själva besitter en avsevärd vana vid ensemblemusicerande av olika slag. För samtliga årskurser har det dock varit nödvändigt att begränsa kammarmusik-, orkester- och körmusicerandet till 8 veckotimmar. Utredningen håller emellertid för sannolikt, att eleverna i hög grad kommer att använda sin fritid till ytterligare samspel i självvalda eller av lärarna inspirerade ensembleformer. De elever, som har ett orkesterinstrument som instrument II eller III och därför i många fall ej hunnit så långt, att de kan deltaga i »stora orkesterns» övningar, hänvisas till en »nybörjarorkester». För pianisterna anordnas så långt möjligt dessutom vokal ackompanjemangsövning under hela studietiden och i varje fall under en obligatorisk kurs första studieåret. Undervisningen i instrumentation avser dels att bibringa eleverna kunskaper om orkesterinstrumentens omfång och spelsätt, dels — företrädesvis under tredje årskursen — ge tillfälle till praktiska instrumentationsövningar. De senare bedrives lämpligen i anslutning till undervisningen i satslära. Tiden för fysisk fostran, 1 veckotimme i samtliga årskurser, kan synas kort. Kommittén har emellertid ansett det önskvärt att den för just dessa ungdomar så viktiga rytmiken beredes någon plats på schemat. Som redan ovan antytts måste den praktiska lärarutbildningen intaga en framskjuten plats bland musikinstruktörsskolans uppgifter. Den ideala utbildningen borde därvid omfatta dels metodik på Instrument I—III och blockflöjt, dels orkester- och ensembleinstruktion utöver det rent dirigeringsmässiga, dels ock cirkel-, grupp- och klassmetodik för undervisningssituationer i studiecirklar men även i klass. En så allsidig utbildning är emellertid omöjlig att genomföra inom den angivna tidsramen. Beträffande den instrumentala metodiken har utredningen stannat för att föreslå obligatorisk auskultation, metodik och övningsundervisning på olika stadier, enskilt och i grupp, endast för Instrument I. Under sina auskultationer i gruppsituationer kommer emellertid samtliga elever i kontakt med metodiken på

155 andra instrument. Eftersom musikundervisningen i grundskolan tenderar att alltmer i sig upptaga olika instrumentala inslag och en långt gående integration mellan obligatoriska och frivilliga arbetsformer i musiken blir allt vanligare, föreslår utredningen även en begränsad utbildning i klassundervisning. Avsikten med denna är att dels ge de blivande musikinstruktörerna en viss kännedom om den obligatoriska skolans musikundervisning genom auskultation och praktiska undervisningsövningar, dels att göra det möjligt för dem att bestrida obligatorisk musikundervisning i grundskolan, då musiklärare KMH ej kan anskaffas. Musikinstruktörernas undervisning i den obligatoriska musikundervisningen på låg- och mellanstadierna kan visserligen förutses bli av mycket begränsad omfattning, enär denna undervisning normalt skall handhas av små- resp. folkskollärare. Detsamma gäller också högstadiet, vars musikundervisning skall ombesörjas av vid musikhögskolan examinerade lärare. Bristen på musiklärare av sistnämnda typ är dock så besvärande, att åtminstone glesbygdernas skolor sannolikt icke inom en avsevärd tidsrymd kommer att kunna förvärva lärarkrafter i musik med musikakademisk kompetens. Utredningen är i detta sammanhang angelägen att understryka, att den föreslagna orienteringen i klassundervisning icke skall uppfattas som ett otillbörligt intrång på de vid musikhögskolan examinerade musiklärarnas arbetsfält. Med kännedom om de nyare arbetssätten inom den reguljära skolan betraktar dock utredningen den antydda, klassmässiga delen av musikinstruktörernas praktiska lärarutbildning som en värdefull grundutbildning även för deras verksamhet i det fria musikbildningsarbetet. Arbetssätten i klassituationen går nämligen numera mot ett allt starkare betonande av grupparbetet, i vilket läraren mera ingår som den erfarne ledaren än som den pekpinneutrustade kunskapsmeddelaren. Som ledare för grupp- och cirkelverksamhet i det fria folkbildningsarbetets rikt facetterade musikliv torde musikinstruktören därför vara synnerligen betjänt av att ta del av moderna former av klassmetodik och gruppledning, samtidigt som de under sin utbildning måste göras väl förtrogna med de speciella problemen i en heterogent sammansatt vuxengrupp. Moment av denna senare typ förutsattes ingå både i den föreslagna grupp-, cirkel- och klassmetodiken, i övningsundervisningen i grupp och i vuxenpedagogiken. Den senare beräknas bland annat omfatta praktisk övning i gruppledarskap, dels inledningsvis i den egna klassen med kamrater ingående i gruppen, dels i kursverksamhet för allmänheten med olika slags musikaliska aktiviteter, anordnad under en lärares ledning av musikinstruktörsskolan på förläggningsorten eller i angränsande kommuner. Utredningen vill i detta sammanhang slutligen nämna, att förslagen beträffande musikinstruktörsskolans tim- och läroplaner bygger på erfarenheterna från bl. a. Folkliga musikskolan i Ingesund. De läroplansförslag, som bifogas timplanen (bilaga 6) tar sikte dels på att ge riktlinjer för en så allsidig musikalisk och pedagogisk utbildning som tidsramen medger, dels på att möjliggöra en någorlunda objektiv värdering

156 av elevernas prestationer vid betygssättningen. I båda dessa syften har studieplanerna för instrumenten utformats som repertoarlistor med stigande svårighets- och kvantitetsprov för högre betyg. Den treåriga utbildningen på musikinstruktörsskolan föreslås avslutad med examen benämnd musikinstruktörsexamen. 1947 års musikutredning fann det icke möjligt förorda, att högskolemässiga studier med statliga examina som mål förlades till annan plats än Stockholm. Som skäl för detta anfördes nödvändigheten av examinas likvärdighet och knappheten på lärarkrafter. Musikledarutredningen menar dock, att likvärdighet mellan examina å respektive order torde kunna åstadkommas genom en censorsinstitution, i likhet med vad bl. a. SÖ anförde i remissyttrandet över MU:s betänkande. Musikledarutredningen vill därför föreslå, att musikinstruktörsexamen skall äga rum inför tre av skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien utsedda censorer. Examensprövningarna föreslås omfatta: instrument I, instrument II, instrument III, orkesterdirigering, kördirigering, satslära och undervisningsskicklighet. De tre censorerna, rektor och två ämnesrepresentanter bör enligt utredningens mening utgöra den examensnämnd, som bedömer examensproven. De huvudämnen, som icke förekommer i examen, föreslås avslutade med ett för alla musikinstruktörsskolor gemensamt skriftligt prov. Elevernas resultat på detta prov i förening med lärarens omdöme om deras prestationer i ämnet under hela studietiden bör läggas till grund för de vitsord eleverna kommer att erhålla i dessa ämnen. I examensbetyget för musikinstruktörsexamen skall, förutom de särskilda vitsorden i de ämnen, vari eleven undergått examensprövning, även införas betygen i övriga huvudämnen och studieämnen vari betyg ges. Det torde ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda närmare instruktio ner för censorerna vid musikinstruktörsexamen. Tillsynsmyndighet

och styrelser

1 sina omfattande förslag rörande organisationen av musiklivet i Sverige r ä k n a r MU med ett statligt musikråd som centralorgan. Musikrådet bör enligt deras förslag vara topporgan för musikhögskolan och övriga musikaliska utbildningsanstalter. I denna uppgift skulle även ingå att fungera som inspekterande myndighet och att utse inspektor, som genom besök i de olika anstalterna skulle utöva den direkta tillsynen. Musikutredningens förslag har dock icke föranlett någon statsmakternas åtgärd och något centralorgan för svenskt musikliv, som vore en självklar tillsyningsmyndighet för de föreslagna musikinstruktörsskolorna, föreligger icke i dag. I musikaliska akademien finnes den yppersta musikaliska sakkunskapen i landet representerad. I denna äreförsamling invaljes personer, in- och utländska, som gjort sig synnerligen förtjänta om tonkonsten. Vid sidan av sina egentliga uppgifter, att i egenskap av akademi vårda och främja ton-

157 konsten i riket samt ha överinseende över den högre musikutbildningen vid en till akademien knuten musikalisk läroanstalt, har musikaliska akademien tagits i anspråk som sakkunnig- och remissinstans och tillagts vissa administrativa uppgifter. Med undantag för sekreteraren, som är heltidanställd, har varken akademiens eller akademistyrelsens ledamöter någon ersättning för sitt arbete i akademien, styrelsen, förvaltningssutskott och särskilda nämnder. Musikaliska akademiens nuvarande organisation och funktion, liksom begränsningen av dess resurser, lägger enligt utredningen hinder i vägen för den i och för sig mycket rimliga tanken, att musikaliska akademien skulle bli tillsynsmyndighet för musikinstruktörsskolorna. Därmed skulle landets statsunderstödda musikpedagogiska utbildning ligga under en gemensam tillsyn. De uppenbara fördelar, som är förknippade härmed synes icke uppnåeliga med tanke på den genomgripande omorganisation av musikaliska akademien, som detta skulle kräva och den kostsamma administrativa upprustning, som skulle erfordras. Musikledarutredningen vill i stället föreslå att tillsynen av de föreslagna musikinstruktörsskolorna skall omhänderhas av skolöverstyrelsen. För detta talar musikinstruktörsskolornas ställning som lärarutbildningsanstalter, vars närmaste motsvarighet får anses vara seminarierna. De »lärare» som skall utbildas vid musikinstruktörsskolorna skall vidare vara befattningshavare inom det frivilliga musikbildningsarbetet. Ett nära samband mellan den myndighet som har att handlägga frågor rörande det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och tillsynsmyndigheten för musikinstruktörsskolorna synes därför eftersträvansvärt. Musikinstruktörsskolorna föreslås även fungera som institutioner för kompetenskurser och fortbildningskurser, till vilka statsanslag förutsattes utgå via skolöverstyrelsen. Den expertis i lärarutbildningsfrågor, som skolöverstyrelsen redan förfogar över, bör även kunna utnyttjas för musikinstruktörsskolornas vidkommande. Beträffande skolöverstyrelsens musikaliska expertis har utredningen i annat sammanhang föreslagit en förstärkning med en heltidskonsulent för frågor rörande den frivilliga musikbildningsverksamheten. På denne befattningshavare föreslås även frågor rörande musikinstruktörsskolorna komma att ligga. En sådan förstärkning av skolöverstyrelsens musikaliska expertis utesluter icke behovet av en nära kontakt och samråd med landets högsta fackmusikaliska expertis. Utredningen föreslår därför, att skolöverstyrelsen skall samråda med musikaliska akademien i frågor rörande musikinstruktörsskolorna. Detta samråd finns närmare reglerat i det förslag till stadga för statsunderstödda musikinstruktörsskolor, som utredningen utarbetat (bil. 7). Med ovan föreslagna åtgärder syftar utredningen till att säkra den samordning av all högre musikalisk utbildning i landet, som är önskvärd och nödvändig för ett maximalt utnyttjande av till buds stående medel. Som ett led i strävandet att garantera en hög och jämn kvalitet på undervisningen vid alla musikinstruktörsskolor, föreslår musikledarutredningen, att skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien, utser en inspek-

158 tor för varje musikinstruktörsskola. Därmed kommer de nu existerande landsortskonservatorierna och de föreslagna instruktörsskolorna samtliga att få inspektörer utsedda på förslag av musikaliska akademien. Inspektörerna, som skall utöva allmän tillsyn över musikinstruktörsskolorna och på alla sätt söka främja deras intressen, bör i förekommande fall söka eftersträva ett enhetligt handlingsprogram och bör därför ges tillfälle till samråd i frågor av gemensamt intresse. Musikledarutredningen förutsätter, att tillsynsmyndigheten kallar inspektörerna till gemensam konferens minst en gång årligen. Till dessa konferenser bör vid behov kunna kallas experter inom de områden, som från gång till annan befinnes vara i särskilt stort behov av överläggning. För att garantera ekvivalens mellan musikinstruktörsexamina och däri avgivna vitsord måste dock elevklientelet vid de olika musikinstruktörsskolorna vara av jämngod kvalitet. Utredningen vill därför kraftigt förorda, att de föreslagna inträdesproven blir identiska vid samtliga skolor av detta slag och att resultaten bedömes efter samma normer. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att i samråd med representanter för musikinstruktörsskolorna och med anlitande av psykologisk-pedagogisk expertis utarbeta dessa inträdesprov och närmare reglera prövningsförfarandet. Den omedelbara ledningen av musikinstruktörsskolan skall handhas av en styrelse, ett lärarkollegium och en rektor. Utredningen räknar, som tidigare redovisats, med olika lokala huvudmän för verksamheten. Styrelsen skall följa arbetet i skolan och på alla sätt främj a dess verksamhet och tillvarata dess intressen samt tillse att arbetet bedrives enligt gällande föreskrifter. Med hänsyn till de rätt vida befogenheter, som utredningen föreslår att styrelse för musikinstruktörsskola skall ha, är det av vikt, att styrelsen består av lämpliga personer med god kännedom om musikinstruktörsutbildningen och med intresse för musikbildningsfrågor över huvud. Av styrelsens sju ledamöter bör enligt MLU två utses av Kungl. Maj:t. Den ena av dessa båda ledamöter bör utses på förslag av skolöverstyrelsen och den andre på förslag av musikaliska akademien. Huvudmannen bör få utse fyra av styrelsens ledamöter och som sjunde styrelseledamot föreslås rektor ingå som självskriven ledamot, tillika styrelsens sekreterare. Om bland de fyra lokalt valda styrelseledamöterna finns personer sakkunniga inom olika delar av den frivilliga musikverksamheten, skulle enligt utredningens mening de bästa garantier kunna erhållas för en gynnsam utveckling av verksamheten vid musikinstruktörsskolan. MLU har icke ansett sig ha anledning att föreslå, h u r befogenheterna i detalj skall fördelas mellan den centrala tillsynsmyndigheten och den lokala styrelsen, utöver vad som finnes intaget i kommitténs förslag till stadga för musikinstruktörsskolorna.

159 Lärarpersonal Liksom vid alla lärarutbildningsanstalter är det ytterst angeläget, att rektor och lärarpersonal vid musikinstruktörsskolor fyller mycket högt ställda anspråk på lämplighet och kunnighet såväl fackmässigt som pedagogisktmetodiskt. En väl vitsordad lärartjänst under minst två år vid någon läroanstalt som är underkastad offentlig kontroll, bör i princip fordras av alla lärare på musikinstruktörsskolan. För lärare i vokala och instrumentala undervisningsfack är det självklart att en mycket god teknisk och konstnärlig färdighet kräves. Ur många synpunkter synes det önskvärt med en fixering av lärarbehörigheten i dessa undervisningsfack till viss examen och då med krav på kvalificerat betyg som fallet är vid flertalet andra lärarutbildningsanstalter. Utredningen menar dock, att knappheten på lämpliga och intresserade krafter för lärartjänster av detta slag, gör det angeläget, att icke någon lämpad sökande utestanges på grund av krav på en formell examen. Till detta kommer att möjligheterna att vitsorda den tekniska och konstnärliga färdigheten inom vokala och instrumentala ämnen på annat sätt än via en formell examen, ar mycket goda. Utredningen föreslår därför, att behörighet för lärartjänst vid musikinstruktörsskola prövas av skolöverstyrelsen, som därvid skall ha att inhämta yttrande från musikaliska akademien. För detta system talar även den praxis, som tillämpas vid landets högsta musikaliska utbildningsanstalt, dar lärarbehörighet icke är knuten till viss examen, utan där sökandes behörighet prövas av särskilda sakkunniga. Vad beträffar huvudämnet pedagogik med pedagogisk psykologi och allman metodik föreslår dock utredningen, att musiklärarexamen KMH j ä m te betyg i ämnet pedagogik med pedagogisk psykologi eller motsvarande kunskaper skall krävas för lärarbehörighet. Formella meritkrav föreslås även for lärarbehörighet i musikteori, där kunskaper i musikalisk fackara bor vitsordas genom betyg från musikhögskola eller genom eget kvalificerat tonsättarskap eller musikteoretiskt författarskap. Lärartjänsterna vid musikinstruktörsskola bör i undervisningsskyldmhet och löneförmåner jämställas med tjänster vid lärarutbildningsanstalter av jämförbar karaktär. Samtliga lärartjänster på musikinstruktörskolan med undantag för gymnastiklärartjänster, förutsattes bli ämneslärartjänster Lärarna i vokala och instrumentala ämnen h a r att fylla en dubbel uppgift ä m l T v T C d r . ° C h m e t 0 d i k l ä r a r e o c h d e l * som lärare i sitt speciella ämne Enligt utredningens mening är dessa lärartjänster vid musikinstruk1

™

^

™

aU JämfÖPa

mCd met

° d i k l e k t o r a t e n i övningsämnen vid

Det är oundgängligen nödvändigt att lärarna i dessa ämnen genom tillt teknlSka o c h I w r » h å ! ! e f r - i m UiG g ekhn ° C h k 0 n s t a ä r » g * U n n a n d e aktuellt n i n o m sitt f intmmell , ° >\ ™ ** *<*. Lärarna i vokala och instrumentala undervisningsämnen bör därför ha en normaltjänstgöring ei J 8 l i n & ej överstigande 26 veckotimmar. °

160 Med hänsyn till att ämnet psykologi och pedagogik med allmän metodik utgör ett synnerligen betydelsefullt ämne vid all lärarutbildning, och då därtill krav på musiklärarexamen och akademiska betyg föreligger för lärarbehörighet i detta ämne, föreslår utredningen, att befattningshavaren i lönehänseende jämställes med lärare i metodik vid slöjdlärarseminariet och vid Gymnastiska centralinstitutet och att hans undervisningsskyldighet sättas till högst 26 veckotimmar. Trots de höga kompetenskrav, som kommittén menar vara nödvändiga för dessa tjänster, torde det icke föreligga någon svårighet att få kompetenta sökanden till metodiklärartjänsterna vid musikinstruktörsskolorna. Det finns åtskiliga musiklärare med universitetsutbildning i ämnet pedagogik och ännu fler med studentexamen eller folkskollärarexamen, som har förutsättningar att skaffa sig kompetens för tjänsterna. För övrig undervisning bör engageras special- eller timlärare, som erhåller arvode för sin tjänstgöring enligt bestämmelser i timlärarkungörelsen. Den omedelbara ledningen av musikinstruktörsskolan, såväl den pedagogiska som den administrativa, bör givetvis utövas av en rektor. Med hänsyn till läroanstaltens uppgifter är det nödvändigt, att denne fyller mycket höga krav i fråga om pedagogisk och administrativ skicklighet. Utöver sina uppgifter som ledare av musikinstruktörsskolans verksamhet bör han vara skyldig att meddela undervisning. Rektor bör därför, enligt utredningens mening, vara behörig till ordinarie lärartjänst vid skolan. Med hänsyn till musikinstruktörskolornas karaktär av lärarutbildningsanstalter bör rektors undervisningskyldighet icke överstiga 10 veckotimmar. Vid de musikinstruktörsskolor, som knutits till andra utbildningsinstitutioner och där de administrativa göromålen handlägges av chefen för denna institution, föreslås inrättandet av speciella studierektorat för musikinstruktörsskolans pedagogiska ledning. För studierektor bör gälla vad ovan sagts om rektor. Studierektors undervisningsskyldighet bör enligt kommitténs mening vara större än rektors, dock icke överstigande 20 veckotimmar. I lönegradshänseende bör rektorerna vid musikinstruktörsskolorna icke placeras lägre än rektor för slöjdseminariet eller rektorerna för seminarierna för huslig utbildning. Samtliga befattningshavare vid musikinstruktörsskolan föreslås tillsättas av den lokala styrelsen, efter det att skolöverstyrelsen prövat de sökandes behörighet och lämplighet för tjänsten. Läsåret vid musikinstruktörsskolan föreslås omfatta 39 veckor, däri inberäknat den tid som examen och inträdesprövningar erfordrar. Musikinstruktörsskoleorganisationen Bedömningen av hur många musikinstruktörsskolor, som bör inrättas och var de bör förläggas, måste göras med utgångspunkt från behovsanalysen, men också med hänsyn tagen till de erfarenheter man haft vid liknande institutioner vad beträffar elevrekryteringen. Negativa erfarenheter beträffande möjligheten till att rekrytera elever i någon region får dock icke till-

161 mätas alltför stor betydelse. Med all sannolikhet kommer ett betydligt större antal ungdomar att söka sig till en utbildning av detta slag, om den leder fram till en bestämd examen erkänd av statsmakterna och arbetsgivarsidan, om undervisningen blir avgiftsfri och om studiesociala bidrag av olika slag finnes tillgängliga för eleverna. De anstalter som för närvarande närmast motsvarar de föreslagna musikinstruktörsskolorna är, som tidigare nämnts, Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Det har bl. a. av 1947 års musikutredning framförts många principiella synpunkter på det oriktiga i att sammanföra all yrkesutbildning i musik till Stockholm. Musikledarutredningen är helt ense med musikutredningen på den punkten och menar, att musikinstruktörsskolorna bör få en geografisk spridning. Den ledande principen för utredningen har därvid varit, att alla landsdelar bör ha tillgång till minst en musikinstruktörsskola. Icke minst är detta önskvärt med tanke på skolornas roll i den kursorganisation, som utredningen i annat sammanhang vill föreslå. De två förutsättningar, som oundgängligen måste finnas på orten för att en förläggning av en musikinstruktörsskola dit skall anses lämplig, är dels att en ekonomiskt solvent huvudman finnes, och dels att goda differentierade möjligheter för övningsundervisning och auskultation föreligger på orten eller i dess närmaste omgivning. Utredningen har dock icke funnit anledning att i detalj föreslå hur frågan om övningsundervisning skall lösas. Den förutsätter dock, att endast i de fall där huvudmannen kan lämna fullgoda garantier för att lämplig musikskola ställes till förfogande som övningsskola, kan ansökan om statsbidrag till musikinstruktörsskola bli föremål för prövning. Musikledarutredningen anser icke det nödvändigt, att orten har ett utvecklat musikliv, ehuru det givetvis vore önskvärt. Musikinstruktörsskolan måste själv kunna fungera som musikalisk enhet av tillräcklig omfattning för att tillsammans med de moderna audi-visuella hjälpmedlen ge eleverna en allsidig erfarenhet av den aktuella tonkonsten, och ge möjligheter till den ensemble- och orkesterövning, som kanske saknas på orten i övrigt. Omfattningen och differentieringen av lörläggningsortcns musikaliska liv måste även påverka diskussionen om storleken på den enskilda musikinstruktörsskolan. Det synes icke vara välbetänkt att göra skolor av denna typ alltför stora, då detta med hänsyn till utrustning och lokaler ställer mycket höga krav samtidigt som svårigheterna på lärarsidan och övningsundervisningssidan ökar. Med hänsyn till den uppläggning, som undervisningen vid de föreslagna musikinstruktörsskolorna är ämnad att få, och med stöd av de erfarenheter, som vunnits i Ingesund och Framnäs, föreslår utredningen, att varje årskurs i musikinstruktörsskolan maximalt uppgår till 16 elever. Ur den synpunkten att lärare och materiel bör utnyttjas så effektivt som möjligt, finner utredningen, att antalet elever icke bör underskrida 12. Det maximala antalet elever i en fullständig musikinstruktörsskola bör således, enligt utredningens förslag, uppgå till 48 elever. Med hänsyn till vad 11—621039

162 tidigare sagts om variationer i ortens musikaliska liv och tillgången på möjligheter till övningsundervisning, menar utredningen, att någon eller några musikinstruktörsskolor skulle kunna organiseras med parallellavdelningar. Där elevunderlaget är tillräckligt för att rekrytera två parallellavdelningar och där övriga omständigheter synes tala för detta, bör en »dubbel» musikinstruktörsskola kunna inrättas, dock att därmed icke någon landsdel blir helt utan musikinstruktörsutbildning. Med hänsyn till vad ovan sagts har utredningen funnit, att musikinstruktörsskoleorganisationen lämpligen bör omfatta sex musikinstruktörsskolor, varav två »dubbla». På två undantag när har utredningen icke funnit anledning i detalj föreslå den exakta lokalisationen av de föreslagna musikinstruktörsskolorna. De två undantagen utgör den folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Båda institutionerna har, som framgått av tidigare framställning, tradition som utbildningsanstalter för befattningshavare i kommuners och studieförbunds musikbildningsarbete. Folkliga musikskolans

i Ingesund framtida

organisation

Den folkliga musikskolan i Ingesund, som existerat sedan början av tjugotalet, fick sin funktion av utbildningsanstalt stadgad i k.k. 573/1952 där det sägs, att skolan skall ge eleverna »möjlighet att utbilda sig i instrumentalmusik och sång eller till studieledare inom det folkliga musikbildningsarbetet». Först i och med k. br. av den 24. 4. 59 får skolans pedagogutbildande verksamhet en mer tillfredsställande lösning i och med att statsbidrag beviljas för en tredje årskurs, anordnad i huvudsak i enlighet med »Särskilda bestämmelser för Musikfackskolan på Ingesund» (se bil. 4). Den verksamhet, som ägt rum vid Ingesundskolan, och som beskrivits i ett tidigare avsnitt (se s. 95 ff), har varit en banbrytande gärning på området och det utbildningsarbete som där bedrivits, den frivilliga musikbildningsverksamheten till fromma, kan icke skattas nog högt. 1947 års musikutredning var visserligen icke beredd att föreslå, att kurser och prov för kompetens som förste instruktör skulle förläggas till Ingesundskolan. Denna tvekan baserade sig framför allt på frånvaron av fastställda inträdesfordringar vid skolan. Skolöverstyrelsen gav i sitt remissyttrande över MU:s betänkande uttryck för en positivare syn på Folkliga musikskolan: och var »övertygad om att Folkliga Musikskolan i Arvika och eventuella nya skolor av liknande typ skulle kunna bli lämpliga för instruktörsutbildning. Detta förutsätter givetvis en viss gallring av eleverna, omläggning av kurserna och anställande av välkvalificerade lärare.» Dessa villkor kan i dag i alla väsentligheter sägas vara uppfyllda. Ingesundskolan har för närvarande en lärarstab som besitter utmärkt sakkunskap och erfarenhet från de undervisningsområden, som är aktuella i de föreslagna musikinstruktörsskolorna. Varje lärares kompetens har varit föremål för en dubbel prövning dels av skolöverstyrelsen, dels av mu-

163 sikaliska akademien. Under de senaste åren har skolan haft mycket goda rekryteringsmöjligheter med sökanden från hela landet. 1959 var antalet sökande 54, varav 8 antogs till pedagoglinjen och 12 till den allmänna linjen. 1 genomsnitt har man under senare åren endast kunna ta emot omkring 25 % av de sökande trots att många fler klarat inträdesproven. Ur rekryteringssynpunkt synes Ingesund-skolan ha goda förutsättningar att fördubbla sin omfattning utan risk för att någon påtaglig standardsänkning skall behöva bli följden. Tack vare att Arvika stad ställt sin kommunala musikskola till Ingesundskolans disposition som övningsskola för de blivande musikpedagogerna, finnes där goda möjligheter beträffande övningsundervisning på låg- och mellanstadiet. För auskultationer och övningsundervisning av detta slag har man även tillgång till den kommunala musikverksamheten inom landskommuner i Arvikas närhet. För den mer vuxenpedagogiska träningen har man utnyttjat Ingesunds folkhögskola, där musikskolans elever lett klasser i musikhistoria och musiklyssnande. Under vissa år har man förlagt viss auskultation och övningsundervisning till seminariet i Karlstad. De undervisningsmöjligheter som i dag står folkliga musikskolan till buds inom Värmlands läns musikcirkelförbund, inom grundskola och folkskola i Arvika, inom kommunal musikbildningsverksamhet i Arvikas omedelbara närhet och sist men icke minst i folkliga musikskolans egen övningsskola, Arvika kommunala musikskola, förefaller väl räcka till även för en »dubbel» musikinstruktörsskolas behov. Den nuvarande huvudmannen för folkliga musikskolan i Ingesund, Föreningen för det folkliga musiklivets befrämjande, har tyvärr icke ekonomiska möjligheter att som huvudman trygga verksamheten vid folkliga musikskolan. Enligt förljudande från musikskolans ledning föreligger goda möjligheter för att Värmlands läns landsting skall ställa sig som huvudman för en musikinstruktörsskola förlagd till Arvika-trakten. Kommittén har genom besök å Ingesundskolan kunnat konstatera, att de nuvarande lokalerna redan vid nu gällande elevantal är helt otillräckliga. En oundgänglig förutsättning för att Ingesundskolan skall kunna fylla en uppgift som utbildningsanstalt för musikinstruktörer är således att lokalfrågorna bringas till en lycklig lösning. Musikskolans nuvarande lokaler invigdes 1933. Det nuvarande skolhuset var då menad som en kärna i ett större byggnadskomplex, vartill skulle anslutas två flyglar med utrymmen för matsalar, ekonomiutrymmen och elevbostäder. Redan med nuvarande storlek, 50—60 elever, saknas det bostadsrum inom elevhemmet för ca 25 —30 elever, övningsutrymmen saknas så gott som fullständigt och även undervisningslokalerna är otillfredsställande och matsalsutrymmena är otillräckliga. Bil. 8, som omfattar en P.M. rörande behovet av lokaler för folkliga musikskolan i Ingesund, vilket bygger på uppgifter från skolans ledning, visar på det prekära i situationen. Musikledarutredningen menar, att även om utredningens förslag rörande folkliga musikskolan icke skulle leda

164 till någon åtgärd, borde medel ur byggnadsanslaget för folkhögskolor snarast anvisas för om- och tillbyggnad av Ingesundskolan, så att dess for det folkliga musikbildningsarbetet i landet så värdefulla arbete icke äventyras. Med hänsyn till de utomordentligt goda insatser som den folkliga musikskolan i Ingesund gjort för lärarutbildningen för den frivilliga musikbildningsverksamhetens behov, och med hänvisning till ovan angivna fakta, föreslår musikledarutredningen, att den folkliga musikskolan i Ingesund snarast ombildas till en statsunderstödd musikinstruktörsskola. Utredningen anser vidare, att mycket talar för att Ingesundskolan bör organiseras som »dubbel» musikinstruktörsskola med två parallella avdelningar i varje årskurs.

Musiklinjens

vid Framnässkolan

framtida

organisation

Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola skiljer sig i organisatoriskt hänseende från folkliga musikskolan i Ingesund såtillvida som den senare utgör en fristående enhet med särskild styrelse och rektor, under det att musiklinjen i Framnäs utgör en integrerad del av folkhögskolan och understalid samma ledning som denna. I fråga om undervisningens uppläggning eftersträvas i Framnäs en målsättning och lärogång, som nära ansluter sig till förhållandena vid folkliga musikskolan i Ingesund. Som huvudman för verksamheten i Framnäs står en stiftelse, där Pitebygdens kommuner, ABF och arbetarrörelsens organisationer är representerade. Som framgått av tidigare framställning (jfr s. 99) är verksamheten i Framnäs av en blygsammare kvantitativ omfattning än i Ingesund. Musiklinjen vid Framnäs har endast haft en treårig musikpedagoglinje från läsåret 1959/60, varför några mer omfattande erfarenheter från denna verksamhet ännu icke föreligger. Våren 1962 ansökte skolan att som beredskapsarbete under 1962 få utföra en tillbyggnad omfattande 3 lärosalar för individuella lektioner och kammarmusikgrupper, 2 lärosalar för teoretisk undervisning och gruppundervisning och 4 överspelningsrum samt utbyggnad av nuvarande matsalsutrymme. Kostnadsberäkningen för dessa utbyggnader inklusive köks-, mark- och terrasseringsarbeten stannar vid 430 000 kronor. Efter denna utbyggnad skulle musiklinjen lokalmässigt vara väl rustad att ta emot 50 elever per år. De lokalmässiga förutsättningarna för den nuvarande musikpedagogutbildning (40—42 elever) är mycket goda. Den nybyggda folkhögskolebyggnaden inrymmer en förhållandevis stor aula, som är en ändamålsenlig konsert- och teatersalong med utmärkta akustiska förhållanden. Dessutom finnes en rymlig teorisal, tre för musikundervisning avsedda lektionsrum och sammanlagt elva överspelningsrum. Förutom en i aulan placerad, förstklassig större Steinway-flygel äger skolan sju pianon vilka dock snart be-

165 höver utbytas. Därjämte finnes uppspelningsaggregat och bandinspelningsapparat, stort grammofonarkiv och notbibliotek. Med hänsyn till de svårigheter, som speciellt övre Norrland har, när det gäller att förvärva goda lärarkrafter på alla undervisningsområden, har musiklinjen vid Framnäs folkhögskola lyckats lösa sina lärarproblem på ett lyckligt sätt. Framnässkolans ledning har härvidlag visat stort förutseende genom att ställa goda bostäder till lärarnas förfogande. Övningsundervisningen för de blivande musikpedagogerna har ordnats tillfredsställande med generöst stöd från Piteå landskommun, som ställt den kommunala musikskolan i Öjebyn till musiklinjens disposition som övningsskola. Framnäseleverna har också rikliga tilfällen till övning i cirkelundervisning i ett drygt 50-tal musikcirklar i och omkring Framnäs. Beträffande rekryteringsunderlaget nödgas man konstatera, att detta icke på långt när är så stort som Ingesunds-skolans. Skolan har dock icke haft några mera betydande rekryteringssvårigheter och antalet sökande har under de senaste åren ökat. Skolans klientel kommer till största delen från Norrbotten och andra delar av övre Norrland, vilka för närvarande hör till de mest musiksvaga delarna av landet. Med en tilltagande musikalisk aktivitet på kommunsidan och i studieförbunden i övre Norrland, torde man även ha att räkna med ett större antal sökande till musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Under alla förhållanden måste det på lång sikt vara mycket angeläget och värdefullt, att eleverna kan förvärva en grundlig musikalisk utbildning i sin egen landsdel. Skulle de vara tvungna att söka sin utbildning längre söderut, finns det stora risker för att de även skulle söka sin yrkesverksamhet i södra och mellersta Sverige, något som med tanke på övre Norrlands kulturella utveckling vore mycket olyckligt. Med hänsyn till de goda materiella och personella resurser som musiklinjen vid Framnäs folkhögskola förfogar över och beaktande det angelägna i att någon utbildningsanstalt för musikinstruktörer förlägges till denna del av landet, föreslår musikledarutredningen, att musiklinjen vid Framnäs folkhögskola omändras till en statsunderstödd musikinstruktörsskola. Med hänsyn till de generella svårigheter som övre Norrland har, då det gäller att förvärva kompetenta lärare på hög nivå, och med beaktande av rekryteringsunderlagets begränsning, vill utredningen förorda, att verksamheten i Framnäs skall omfatta en enkel musikinstruktörsskola. Med utgångspunkt från den kännedom, som kommittén fått om musiklinjen vid F r a m n ä s vid personligt besök på skolan och de synpunkter, som framkommit vid upprepade konferenser med företrädare för skolans ledning, vill kommittén rekommendera en successiv utbyggnad av Framnässkolan till fullständig musikinstruktörsskola. Därmed skulle man vinna en lämplig kostnadsmässig fördelning, större möjligheter att få kvalificerade lärare och bättre möjligheter att hålla en god standard på elevmaterialet. Beträffande den filialverksamheten, som musiklinjen vid F r a m n ä s för närvarande bedriver i Härnösand, föreligger ännu icke tillräckliga erfaren-

166 heter för ett ställningstagande. Därest erfarenheterna blir gynnsamma och övriga villkor beträffande huvudmannaskap och övningsmöjligheter uppfylles, synes icke något hinder föreligga för en förläggning av en enkel musikinstruktörsskola till Kapellsberg i Härnösand. Beträffande återstående föreslagna musikinstruktörsskolor bör dessa, enligt utredningen, förläggas: en till södra Sverige, en till västra Sverige och den återstående till mellersta Sverige. Mycket talar för att den sistnämnda bör vara en dubbel musikinstruktörsskola och att den bör förläggas till Stockholms-trakten. Östra Mellan-sverige utgör ju den folkrikaste och den mest expanderande regionen. Därtill kommer att den musikaliska aktiviteten i kommuner och studieförbund är högre där än i någon annan region. Ur rekryteringssynpunkt och lärarsynpunkt synes också allt tala för en förläggning av en dubbel musikskola till Stockholm eller dess närhet. I och för sig skulle alla orter, som fyller tidigare uppställda krav på lämplig huvudman och goda möjligheter för övningsundervisning på alla stadier, vara möjliga förläggningsorter för musikinstruktörsskolor. Många skäl skulle dock kunna andragas för att musikinstruktörsskolorna i första hand bör knytas till några av de i kapitel III omnämnda nu existerande musikaliska utbildningsanstalterna.

KAPITEL IX

K o m m i t t é n s förslag r ö r a n d e förskolor till musikinstruktörsskolorna

Om utbildningstiden vid de föreslagna musikinstruktörsskolorna skall kunna hållas inom rimliga gränser, utan att avkall skall behöva göras på kvaliteten av musikinstruktörernas utbildning, måste man kräva en hög standard både vad beträffar de rent praktiskt-musikaliska förkunskaperna och beträffande allmänbildningsnivån hos de sökande. Med utgångspunkt från detta faktum, och med de erfarenheter man haft i Arvika och Framnäs, har utredningen ingående diskuterat problemen om anknytning av en förskola till musikinstruktörsskolorna. Ett förslag har varit att till musikinstruktörsskolan anknyta en 2-årig förskola, som i princip skulle konstrueras som den av skolberedningen föreslagna humanistiska fackskolan. Syftet med denna skulle vara att bereda elever, som redan efter avslutad nioårig grundskola är inriktade mot musikinstruktörsbanan, en studiegång speciellt avsedd att förbereda för musikinstruktörsskolan. Förutsättningen är, att denna förskola kan ge en allmänbildningsnivå, som kan jämställas med den, som en humanistisk fackskola, enligt skolberedningens förslag, är ämnad att ge. Detta leder med nödvändighet till att förskolans timantal blir mycket stort och att undervisning måste ges i ett stort antal ämnen. Med tanke på att stabiliteten beträffande yrkesval och yrkesintressen icke är påtagligt stor i 16-årsåldern, får icke en dylik förskola alltför snävt sikta mot musikinstruktörsskolans utbildning. Den måste även öppna andra utbildnings vägar för de elever, som efter sina två år på förskolan ändrat yrkesinriktning, eller för de elever, som icke kommer in på musikinstruktörsskolan. Undervisningens omfång och utformning borde därför i allt väsentligt sammanfalla med den, som blir gällande för en framtida humanistisk fackskola. Dock måste viss utvidgning av timtalet i musik ske, om förskolan skall bli avpassad för sitt ändamål att förbereda eleverna för inträde i musikinstruktörsskolan. Därest elevernas arbetsbörda icke skall bli orimligt stor, måste samtidigt en minskning av det sammanlagda timantalet för orienteringsämnena ske. Kommittén ställer sig dock tvivlande till om detta dubbla mål, att ge allmänna förskunskaper fullt jämförbara med den humanistiska fackskolans, och att ge en praktiskt-musikalisk utbildning, som är tillräcklig för inträde på en musikinstruktörsskola, kan förverkligas med en studietid av två år. Även med en utökning av antalet undervisningstimmar i musik och en redu-

168 cering av orienteringsämnenas timmar, skulle veckotimantalet i en sådan förskola bli så högt, att eleverna får alltför liten tid över till enskild övning och samspel. Därtill kommer att sådana förskolor med sitt relativt sett låga elevantal måste ställa sig dyrbara, samtidigt som tillvalsmöjligheterna måste bli mycket begränsade. Utredningen har därför avstått från att föreslå 2-åriga förskolor anknutna till musikinstruktörsskolorna och med syfte att förbereda eleverna såväl ur allmänbildningssynpunkt som praktiskt-musikalisk synpunkt för inträde i musikinstruktörsskolan. Kommittén vill dock peka på de möjligheter, som den tvååriga humanistiska fackskolans estetiska alternativ öppnar för de elever, vilka ämnar utbilda sig till musikinstruktörer och som nått en tillfredsställande nivå i praktiskt-musikaliskt hänseende. En lämplig förutbildning för musikinstruktörsskolorna ges även i de redan existerande folkhögskolorna med utvidgad musikundervisning. Dock menar kommittén, att den tvååriga utbildningsgången i dessa skolor kräver, att eleverna har en relativt hög nivå i praktiskt-musikaliskt avseende redan vid inträde vid dessa folkhögskolor. I annat fall torde de icke bli väl förberedda för musikinstruktörsskolan både ur allmänbildningssynpunkt och ur instrumenten, vokal och musikteoretisk synpunkt med en 2-årig studiegång. Den allmänbildningsnivå, som kommittén menar vara nödvändig för inträde på musikinstruktörsskolor, kan förvärvas i folkhögskolor och fackskolor, som efter en övergångsperiod säkerligen kominer att finnas i alla delar av vårt land, varför tillräckligt bärande skäl icke föreligger för att inrätta speciella förskolor med syfte att i allmänbildningshänseende förbereda eleverna för inträde i musikinstruktörsskolan. Helt annorlunda ställer det sig med möjligheterna att erhålla den förutbildning i praktiskt musikaliskt avseende, som måste krävas av de sökande till musikinstruktörsskolan. Speciellt i de norra delarna av landet och i vissa områden av de sydöstra och västra delarna av landet, med undantag för Göteborg, erbjudes relativt sett små möjligheter till en musikundervisning, som är lämpad att förbereda för en musikinstruktörsskola. Utredningen vill därför föreslå, att en 1-årig förskola med syfte att praktiskt-musikaliskt förbereda eleverna för musikinstruktörsutbildning, må kunna anknytas till musikinstruktörsskolan. Undervisningen i denna skall i första hand vara avsedd för elever, som fyller kraven på allmänbildning och allmän mognad för inträde i musikinstruktörsskola, men vars praktiskt-musikaliska skolning icke fört dem fram till en nivå, som är godtagbar för inträde i musikinstruktörsskolan. Timplanen för en dylik konservatoriemässig förskola bör enligt utredningens mening förutom gymnastik i huvudsak icke upptaga andra ämnen än praktiskt-musikaliska och musikteoretiska. Samtidigt som man därmed ger eleverna en allsidig förberedelse för musikinstruktörsskolans undervisning, kan antalet veckotimmar hållas så lågt, att eleverna beredes goda möjligheter till individuellt övningsspel och samspel. I nedan redovisade timplan

169 räknar utredningen med en schemabunden undervisning omfattande 20 veckotimmar. Förslag till timplan för den 1-åriga förskolan Valfritt instrument1 Piano Sång Gehörs- och musiklära Förheredande ensembleundervisning Förberedande orkesterundervisning Körsång Rytmik Gymnastik och idrott

1 vt. 1 vt. 1 vt. 3 vt.

(enskild undervisning) (grupper om 2 elever) d:o (grupper om 3—5 elever)

2 vt.

(grupper om 2—4 elever)

4 vt. 2 vt. 2 vt. 2 vt. (delat på en manlig och en kvinnlig avdelning) Valfritt ämne i studiecirkelform . 2 vt. (grupp om minst 5 deltagare) 20 vt. Beträffande det valfria ämnet menar kommittén, att detta i första hand bör vara av allmänorienterande eller samhällsorienterande art. Kommittén föreslår, att dessa studier sker i studiecirkelform, dels för att deltagarna därigenom skall komma i kontakt med den i studieförbunden vanliga arbetsformen, dels för att cirkelformen utgör ett lämpligt forum för en studiebefrämjande social anpassning till kamrater och lärare. Kontakten med studiecirkelns metodik synes så mycket angelägnare, som en stor del av eleverna sannolikt icke tidigare kommit i kontakt med denna arbetsform. Kommittén föreslår, att inga speciella studieplaner utfärdas, utan lärarna bör få tillfälle att pröva lämpliga undervisningsformer alltefter elevernas förkunskaper. Där gruppindelning skall ske, bör homogena undervisningsgrupper eftersträvas. Förskolan föreslås i förekommande fall följa de stadgor, reglementen och slatsbidragsbestämmelser, som kan komma att fastställas för musikinstruktörsskolan. Rektor eller studierektor för musikinstruktörsskolan föreslås jämväl vara rektor respektive studierektor för förskolan. Ett elevantal på mellan 18 och 24 förefaller med tanke på ett funktionellt och ekonomiskt utnyttjande av materiel och lärarkrafter, vara att rekommendera. Det relativt högre elevantalet i förskolan får icke ses som ett uttryck för att en studiegång genom förskola skall betraktas som en säkrare eller mer önskvärd väg till musikinstruktörsskolan än andra tänkbara vägar. Anledningen till kommitténs förslag rörande elevantalet i förskolan grundar sig trämst på ekonomiska överväganden. Vidare menar kommittén, att förskolorna kommer att locka en del sökanden, som efter ett års musikstudier ändrar håg och yrkesinriktning eller som redan vid inträde till musikin* Om det valfria instrumentet är piano bör den föreslagna gruppundervisnineen i piano ersattas av gruppundervisning på annat instrument.

170 struktörsskolan är fast beslutade att söka sin utkomst inom musikhandelsbranschen, radion eller orkesterverksamheten. En avgång av de mest avancerade eleverna till musikhögskolan, konservatorierna eller andra utbildningsanstalter är erfarenhetsmässigt ett alternativ att räkna med liksom den möjligheten att mindre begåvade elever avrådes från vidare studier på musikinstruktörsskolorna. Vid 18 elever beräknas antalet lärartimmar bli 65 per vecka, och med ett elevantal på 24 elever 82 lärartimmar per vecka, fördelade enligt nedanstående plan. Valfritt instrument eller sång I Piano (därest ej detta valts som instrument I) Sång (därest ej detta valts som instrument I) Gehörs- och musiklära Ensemble Orkester Körsång Rytmik Gymnastik Valfritt ämne Summa

18 vt 9» 9» 5» 6» 4» 2» 2» 4» 6» 65 vt

24 vt 12 » 12 » 6 » 8 » 4 » 2 » 2 » 4 » 8 » 82 vt

Ur musikinstruktörsskolornas synvinkel förefaller en dylik förskola vara mycket önskvärd. Därmed ökar möjligheterna till auskultations- och övningsundervisning för musikinstruktörsskolornas elever, varjämte möjligheterna att organisera funktionsdugliga ensembler och körer för övningsändamål blir bättre. Kommittén föreslår, att för inträde i förskolan skall krävas, att eleven uppnått 18 års ålder och har genomgått två årskurser på folkhögskola eller 2-årig humanistisk fackskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper. Under en övergångsperiod, vars längd närmare bestämmes av skolöverstyrelsen, bör realexamen, normalskolekompetens eller motsvarande gälla för inträde till såväl förskolan som pedagoglinjen. Vidare vill kommittén föreslå, att de sökande till förskolan skall genomgå inträdesprov omfattande instrumentalt/vokalt prov, gehörsprov och i förekommande fall röstprov och pianoprov. Dessa prov liksom inträdesproven till den egentliga musikinstruktörsskolan bör utformas lika över hela landet. Kommittén föreslår, att tillsynsmyndigheten fastställer provens omfattning och innehåll centralt efter hörande av berörda lärare vid musikinstruktörsskolorna. För konstruktionen och utformningen av proven bör pedagogisk-psykologisk expertis anlitas.

171 Förskolan

i Ingesund

och Framnäs

Som framgått av tidigare framställning har man såväl vid den folkliga musikskolan i Ingesund som vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola parallella linjer till de linjer, som utbildar musikpedagoger. Undervisningen vid dessa parallell-linjer siktar främst till att utveckla elevernas talanger och färdigheter i instrumentellt och vokalt hänseende. Stor vikt lägges även vid att eleverna redan tidigt övas i samspel i större och mindre grupper. Samspelet bedrives ofta i form av en elevorkester eller i form av mindre kammarmusikaliska grupper. Ämnena musikhistoria, musikalisk uppförandepraxis och improvisation och harmonilära, som även förekommer på timplanen, avser att ge en vidgad inblick i musikens klang- och formvärld. Eleverna får här tillfälle att dels själva framföra kompositioner från olika tidsepoker och i olika stilarter, dels att med grammofonens hjälp lära känna musik, som de inte har möjlighet att själva spela. Härvid diskuteras även musikförståelse och olika sätt att lyssna till musik. De allmänna musiklinjerna i Arvika och Framnäs vill bereda musikintresserad ungdom tillfälle till god och gedigen musikundervisning för lägsta möjliga kostnad. Målet har varit att medverka till en utveckling och odling av det folkliga musiklivet, till skapande av god musikkultur och till odling av den enskildes musikintresse. Sedan den treåriga musikpedagogiska utbildningen etablerats vid dessa båda utbildningsanstalter, har de parallella linjerna i viss utsträckning kommit att utnyttjas av elever, som önskat förbereda sig för inträde i den musikpedagogiska linjen. Speciellt har detta varit fallet i Framnäs. Dessa parallellinjer till musikpedagoglinjerna har fått olika utformning och innehåll i Ingesund och Framnäs. Den s. k. allmänna linjen vid folkliga musikskolan i Ingesund är en rent konservatoriemässig linje, där eleverna har möjlighet till utbildning under tre år i praktiskt-musikaliska ämnen. I Framnäs är parallell-linjen tvåårig och benämnes grundkurs. Timplanen på den tvååriga grundkursen i Framnäs omfattar förutom praktiskt-musikaliska och musikteoretiska ämnen även allmänbildande ämnen: modersmålet, litteraturhistoria, historia och samhällslära varjämte eleverna beredes tillfälle att deltaga i undervisning i moderna språk, företrädesvis engelska. Eleverna i grundkursen i F r a m n ä s antas utan inträdesprov, medan intagningsprov förekommer vid den allmänna linjen i Ingesund. Den 3-åriga konservatoriemässiga musikundervisningen på den allmänna linjen i Ingesund har mångåriga traditioner och den 2-åriga grundkursen i Framäs är likaså väl etablerad. En omorganisation av musikpedagogutbildningen vid folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola till statsunderstödda musikinstruktörsskolor nödvändiggör även ett ställningstagande till de parallella musiklinjerna vid dessa skolor. Behovet av dessa typer av undervisning har enstämmigt vitsordats från

172 båda orterna, och rekryteringen visar på ett utbrett behov av denna form av musikundervisning. Dessa allmänna musiklinjer har också visat sig vara till stort gagn för ortens musikkulturella liv. Det har därför synts utredningen högst angeläget, att den verksamhet, som bedrives i den 3-åriga allmänna musiklinjen i Ingesund och den 2-åriga grundutbildningen i musik i Framnäs, icke inskränkes. Med hänvisning till den särställning, som folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola för närvarande intar i landet, och med stöd av de erfarenheter man gjort av den allmänna linjen respektive grundkursen på dessa orter, är utredningen beredd att förorda en annan organisation beträffande förskolan i Ingesund och Framnäs än ovan föreslagna. Den folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola ligger för närvarande under folkhögskolestadgan med de särbestämmelser som stadgas i k. hr. 24. 4. 59. Målsättningen för den allmänna linjen i Ingesund och grundkursen i Framnäs är »att verka till musiklivets gagn genom att bereda musikintresserad ungdom god, fackmässig undervisning i instrumentalmusik och sång jämte därav betingade teoretiska ämnen». De är öppna för ungdomar som fyllt 16 år. Kommittén föreslår att förskolorna till musikinstruktörsskolorna i Ingesund och Framnäs utformas som 3-åriga skolor med syfte att såväl allmänbildningsmässigt som praktiskt-musikaliskt föra eleverna fram till en nivå, som kan godtagas för inträde i musikinstruktörsskolan. Enligt kommitténs mening föreligger inget hinder för att dessa 3-åriga förskolor får en målsättning och organisation, som överensstämmer med folkhögskolans. Icke heller synes det nödvändigt att anordna särskilda inträdesprov annat än som en nödfallsutväg, då antalet sökade överskrider antalet tillgängliga elevplatser, och någon annan rättvis grund för ett gallringsförfarande icke står till buds. Enligt kommitténs mening finnes icke heller några vägande skäl för att betyg och examination skall förekomma vid dessa linjer i annan ordning än som förekommer på vanliga folkhögskolor. Det föreligger alltså enligt kommitténs mening icke något hinder för att de föreslagna 3-åriga förskolorna i Ingesund och Framnäs ligger kvar under folkhögskolestadgan och får en ställning som folkhögskolor med kraftigt utvidgad musikundervisning. En förutsättning för detta är dock en utökning av möjligheterna till enskild undervisning inom ramen för folkhögskolestadgan liksom utvidgade befogenheter för tillsynsmyndigheten att meddela tillstånd till uppdelning i relativt små grupper i vissa ämnen, där så erfordras. Den föreslagna ordningen medför modifikationer i både den allmänna linjen vid folkliga musikskolan i Ingesund och grundkursen i Framnäs. I Framnäs sker en utökning från 2-årig till 3-årig utbildning, och på båda orterna måste tim- och kursplaner ändras. Fastställandet av dessa tim- och kursplaner bör i vanlig ordning åvila skolöverstyrelsens folkbildningsrotel.

173 Kommittén är dock beredd att föreslå följande principskiss till den 3-åriga förskolans timplan i vad avser de allmänbildande ämnena.

Tredje årskurs

Modersmål Litteraturhistoria Kulturhistoria Psykologi Engelska Tyska

20 vt. 20 vt. 40 vt. 30 vt. 60 vt. 60 vt. Summa 230 vt.

Andra årskurs

Modersmål Litteraturhistoria Historia Allm. Kulturhistoria Psykologi Engelska Tyska

50 vt. 50 vt. 30 vt. 30 vt. 30 vt. 60 vt. 60 vt. Summa 310 vt.

Första årskurs

Modersmål Litteraturhistoria Historia Psykologi Naturkunskap Engelska Tyska Matematik

180 vt. 50 vt. 90 vt. 60 vt. 6o vt. 60 vt. 60 vt. 60 vt. Summa 620 vt.

Timplanens 1 160 timmar har fördelats med 620 timmar under första årskursen, 310 timmar under andra årskursen och 230 timmar under tredje årskursen. Utgående ifrån en lästid på 39 veckor motsvarar det ungefär 17 veckotimmar, 8 veckotimmar och 6 veckotimmar i årskurs ett, två och tre. De praktiskt-musikaliska och musikteoretiska delarna av förskolans timplan skulle då erhålla motsvarande successiva ökning i veckotimantal. Med hänsyn till att eleverna under hela sin 3-åriga utbildningstid i förskolan måste tillförsäkras tillräcklig tid för enskilt övningsspel liksom för övningar i ensembler, bör enligt kommitténs mening de i folkhögskolestadgan föreskrivna bestämmelserna om veckotimmarnas minimiantal icke gälla i folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Kommittén föreslår att antalet veckotimmar icke bör överskrida 24 i årskurs ett och 20 i årskurserna två och tre. Därmed kommer antalet schemabundna veckotimmar i årskurserna två och tre att motsvara veckotimantalet i de tidigare föreslagna 1-åriga förskolorna. Enligt kommitténs mening bör den föreslagna timplanen beträffande de allmänbildande ämnena mycket väl svara mot vad en 2-årig folkhögskolekurs innehåller vid flertalet skolor. De praktiskt-musikaliska och musikteo-

174 retiska studierna bör innehållsmässigt svara mot den timplan, som föreslagits för de 1-åriga förskolorna vid musikinstruktörsskolor i allmänhet. De föreslagna 3-åriga förskolorna i Ingesund och Framnäs föreslås få statsbidrag enligt samma normer, som gäller för folkhögskolor, dock att grundbidrag ej bör utgå med hänvisning till det grundbidrag, som redan tilldelats musikinstruktörsskolan. Beträffande den filial till musiklinjen vid Framnässkolan, som sedan ht 1961 existerar på Kapellsberg i Härnösand, synes den ovan föreslagna ordningen kunna tillämpas även där. Den breddning av rekryteringsbasen för en musikinstruktörsskola i Framnäs, som existensen av 3-årig musikfolkhögskola i Härnösands-trakten skulle medföra är högst önskvärd. Samtidigt talar knappheten på lärare och nödvändigheten av att utnyttja Framnäs' erfarenheter även i Härnösand emot att för närvarande ge Kapellsberg en mer självständig status. För den nuvarande ordningen talar även en rad ekonomiska skäl, bl. a. besparingar på administrationssidan. Samtidigt som dessa 3-åriga musiklinjer skapar förutsättningar för de föreslagna musikinstruktörsskolorna i Ingesund och Framnäs att på ett bättre sätt fungera som musikalisk miljö för blivande musikinstruktörer och ge rikligare tillfällen till övnings- och auskultationsundervisning, kommer de med sin 3-åriga lärogång att ha goda förutsättningar att både allmänbildningsmässigt och praktiskt-musikaliskt vara utmärkta förskolor för musikinstruktörsskolorna. Det synes utredningen ovisst, vilken form av förskola som kan visa sig mest ändamålsenlig. Med hänsyn till det aktuella förhållandet på de orter, som har diskuterats, vill kommittén föreslå ovanstående organisation i väntan på ett slutgiltigt ställningstagande i ljuset av de erfarenheter, som ovannämnda förskoleformer kan komma att ge. Utredningen är dock angelägen att understryka, att förskolorna och de 3-åriga musiklinjerna i Ingesund och Framnäs icke får anses utgöra en säkrare väg till musikinstruktörsskolorna än andra. De får endast betraktas som en av många tänkbara förutbildningar för musikinstruktörsskolan närmast avsedd för ungdomar från de delar av landet, där möjligheterna till praktiskt-musikaliska studier på mer avancerad nivå är mindre goda, eller de ungdomar, som trots goda utbildningsmöjligheter på hemorten är i behov av kompletterande studier.

KAPITEL X

U t b i l d n i n g s k u r s e r och f o r t b i l d n i n g s v e r k s a m h e t för d e l t i d s u n d e r v i s a n d e l ä r a r e och cirkelledare i d e n frivilliga musikbildningsverksamheten

De musikinstruktörsskolor, som kommittén föreslår skola inrättas, syftar till att förse den frivilliga musikbildningsverksamheten med heltidsanställda musikpedagoger. Den successiva utbyggnaden av dessa skolor, som torde bli nödvändig bl. a. av ekonomiska skäl, liksom den treåriga lärogången leder till att dessa skolor icke kommer att nämnvärt påverka lärartillgången inom den frivilliga musikbildningsverksamheten förrän i slutet av 1960talet. Under övergångstiden kommer man alltfort att även för heltidsanställda befattningshavare få lita till yrkesmusiker och musikpedagoger, vilkas utbildning icke skänkt dem tillräcklig förtrogenhet med det frivilliga musikbildningsarbetets förutsättningar, vare sig i fråga om mångsidigt instrumentalt kunnande eller pedagogisk-metodisk skolning. I viss utsträckning kommer man att liksom hittills få utnyttja kunniga ehuru icke fackutbildade personer. För det stora behovet av timlärare inom studieförbunden och kommunernas musikbildningsverksamhet torde man under överskådlig framtid i stor utsträckning vara tvungen att lita till den senare kategorien. Detta faktum i förening med den nuvarande bristen på lämpliga lärare och cirkelledare, som på sina håll lett till en beklagligt låg lärarkvalitet i kommunernas och studieförbundens musikbildningsverksamhet, kräver snara åtgärder. Risken för att kvaliteten på del omfallaude musikaliska folkbildningsarbetet snabbt skall sjunka, är eljest uppenbar. Utöver de i kapitel VIII föreslagna statsunderstödda musikinstruktörsskolorna måste åtgärder omgående vidtagas för att ge lämpliga och intresserade amatörmusiker och fackmusiker en metodisk och pedagogisk utbildning med sikte på att göra dem lämpliga som cirkelledare i musik i studieförbundens musikbildningsverksamhet och under en övergångsperiod som timlärare i kommunala musikskolor o. d. En kraftigt utökad statsunderstödd kurs- och fortbildningsverksamhet bör därför enligt kommitténs mening snarast etableras.

176 Tidigare

kursverksamhet

Man har inom studieförbunden länge varit medveten om det faktum, att ett rätt stort antal cirkelledare varit i olika avseenden okvalificerade. Det var också på folkbildarhåll, som man tidigast tog initiativ till utbildnings- och fortbildningskurser för lärare och handledare i musikcirklar. Initiativen kom främst från de riksomfattande organisationerna, men det förekom även lokala initiativ. Till största delen har dessa kurser syftat till att göra fackutbildade musiker förtrogna med det folkliga musikbildningsarbetets speciella problem och arbetsformer, men många kurser har också syftat till att bibringa skickliga amatörer ökade förutsättningar för lärarverksamhet. Centrala intitiativtagare till utbildningskurser och fortbildningskurser på musikbildningens område har varit bl. a. Centralkommittén för musikalisk folkbildning, Folkbildningsförbundet, Musikfrämjandet, Skolöverstyrelsen och de olika studieförbunden separat. På det regionala och lokala planet har framför allt de olika bildningsförbunden organiserat och genomfört musikkurser. På senare tid har även enskilda folkhögskolor, musikkonservatoriet i Malmö och musiknämnden i Lund arrangerat musikkurser för ledare och instruktörer i den frivilliga musikbildningsverksamheten. Centralkommittén för musikalisk folkbildning Centralkommittén för musikalisk folkbildning konstituerade sig för första gången 1944. Den står under Samverkande Bildningsförbundens administration och fungerar närmast som dess särskilda musiksektion. Centralkommittén är sammansatt av två ledamöter från varje studieförbund, och därjämte kan representanter för organisationer och institutioner, vilkas intressen på ett eller annat sätt sammanfaller med kommitténs, adjungeras. Centralkommittén föreslogs vid starten få följande uppgifter: 1. Vidtaga åtgärder för att skaffa en ekonomisk basis för den kommande verksamheten. 2. Upprätta en repertoarförteckning för olika instrumentalsammansättningar till skolors och musikcirklars tjänst. 3. Bedriva konsulterande verksamhet. 4. Bedriva kursverksamhet. 5. Vidtaga åtgärder för främjande av instrumentalundervisning i folkskolan. 6. Diskutera utgivandet av en tidskrift, som kunde tjäna som ett organ för kontakt mellan musikcirklarna och den centrala ledningen. Kursverksamheten var således redan från början en viktig del av centralkommitténs arbetsuppgifter. Denna del av verksamheten går tillbaka på det gamla samarbete, som redan i början av 1930-talet förekom mellan ABF och IOGT. Från en konferens 1933 kan man notera, att bland gemensamma arbetsuppgifter även upptogs anordnandet av sång- och musikledarkurser

177 tor utbildning av ledare samt försök med »en ordnad och regelbunden konsulentverksamhet för sång- och musikcirklar». 1934 arrangerade Uppsala Musikskola på uppdrag av ABF, IOGT och NTO en kurs för musikledare inom studiecirklar. Kursen omfattade en musikhistorisk föreläsningsserie jämte praktiska övningar i musikalisk stil- och formlära, lektioner i undervisningsmetodik jämte instrumentvård och dirigerings- och instuderingsteknik samt föreläsningar om musikcirklarnas organisation. 1936 inbjöd Samverkande Bildningsförbunden till en specialkurs för utbildning av ledare i unison sång och 1937 arrangerades i samma regi en kurs å Viggbyholmsskolan. Centralkommittén för musikalisk folkbildning har sedan sin tillblivelse 1944 bedrivit följande kursverksamhet: 1945 en två veckors musikledarkurs. 1947—1961 en två veckors musikledarkurs årligen med sammanlagt 523 deltagare. 1952—1961 en två veckors gitarrkurs årligen med sammanlagt 106 deltagare. 1955—1961 en veckokurs i kammarmusik årligen med sammanlagt 159 deltagare. Förutom dessa årliga kurser har centralkommittén anordnat 1 O-dagars instrumentalkurser åren 1957, 1958 och 1959 med sammanlagt 84 deltagare. 1950 anordnades en 3-dagars musikpedagogisk kurs med 22 deltagare. Totalt har således 89k personer deltagit i kurser anordnade av Centralkommittén för musikalisk folkbildning. De ekonomiska resurser, som ställts till Centralkommitténs förfogande, har icke varit av den storleksordning, att kursverksamheten kunnat fylla de behov, som förelegat med hänsyn till cirkelverksamhetens omfattning och differentierade karaktär. Man hävdar inom Centralkommittén, att svårigheter såväl i fråga om ekonomi som egna personella resurser medfört, att kursverksamheten icke kommit att få den betydelse och inriktning, som vore önskvärd ur studieförbundens synpunkt. Man beslöt därför 1961 att tills vidare upphöra med denna form av kursverksamhet. Frågan om den fortsatta kursverksamheten har ingående debatterats inom Centralkommittén, och förslag väcktes om ett närmare samarbete med folkhögskolorna. En konferens med representanter för skolöverstyrelsen, ett antal folkhögskolor och studieförbunden anordnades i november 1961 i syfte att närmare undersöka förutsättningarna för ett sådant samarbete. Överläggningarna gav positivt resultat, och man planerar att under sommaren 1962 anordna tre musikkurser i samarbete med folkshögskolorna i Framnäs, Wendelsberg och Lunnevad. Kurserna kommer att läggas upp som s. k. ämneskurser med statliga bidrag. De ekonomiska problemen för denna kursverksamhet kan emellertid icke i och med detta anses lösta. Statsanslagets dimensionering nödvändiggör så höga kursavgifter, att rekryteringen till kurserna kan äventyras. Till detta kommer, att musikcirkelledarna i mycket ringa utsträckning är fackföreningsanslutna och därför icke kan påräk12—621039

178 na de relativt frikostiga stipendier, som står fackförbundsanslutna studiecirkelledare i andra ämnen till buds. Musikfrämjandet Då det gäller vidareutbildning av ledare, lärare och instruktörer i den friviliga musikbildningsverksamheten, har Musikfrämjandet spelat en betydande roll. Framför allt bör i det sammanhanget uppmärksammas de kurser, som sedan sommaren 1948 anordnats i främjandets regi. Dessa kurser var i första hand avsedda för fackmusiker — ofta med musiklärarexamen — som velat meritera sig för tjänster som kommunala musikledare i städer och andra större tätorter. Så småningom delades dessa kommunala musikledarkurser upp i ämneskurser, representerande de områden en kommunal musikledare har att arbeta inom. Musikfrämjandet har bedrivit kursverksamhet inom en rad områden, exempelvis: instrumentalistkurser (piano, violin, violoncell, blockflöjt), Orff-pedagogik och kördirigering. I begränsad omfattning har även kurser anordnats i »gammal musik», gitarrspelning, trä- och bleckblås, kammarmusik, och dessutom har speciella ungdomskurser organiserats. Målsättningen för Musikfrämjandets kurser har framför allt varit att göra dem till ett komplement till Musikhögskolans och »musikfolkhögskolornas utbildningsverksamhet och att belägga de områden, som övriga kursorganisatörer i landet icke har tagit upp i sin verksamhet, eller områden, där man har anledning förmoda, att verksamheten icke har en medveten målsättning. Det är att beklaga att de ekonomiska resurser, som för närvarande ställes till Musikfrämjandets disposition under reservationsanslaget »Bidrag til! speciella folkbildningsåtgärder», icke möjliggör en kursverksamhet, som svarar mot det föreliggande behovet. Så anordnades under sommaren 1961 endast en kurs i orkesterdirigering, tre ensemblekurser, en kammarmusikkurs, en kurs för bleck- och träblåsare, två kyrkomusikaliska kurser samt fyra ungdomskurser. De flesta av de kurser, som för närvarande anordnas i Musikfrämjandets regi, kan icke sägas vara huvudsakligen inriktade mot att utbilda personer för pedagogisk verksamhet inom det frivilliga musikbildningsarbetet. Kursverksamhet i bildningsförbundens regi Vid sidan av studieförbunden, men i samverkan med dessas distriktsorganisationer, har de s. k. folkbildningsförbunden tagit vissa initiativ på musikbildningens område. De läns- eller landskapsvis uppbyggda folkbildningsförbunden, där bildningsorganisationer av olika slag ingår, har en från län till län skiftande organisation och verksamhet. Föregångare till folkbildningsförbunden var de s. k. folkhögskolekursföreningarna. Dylika finns ännu kvar inom vissa områden, men de flesta ombildades under perioden 1945—60 och antog då namnen bildningsförbund eller folkbildningsförbund. Ombildningarna innebar oftast en breddning av organisationsunderlaget och

179 Tabell 55. Förteckning över Bildningsförbundens musikkurser 1948/49, 1955156—1959160. Antal musikkurser under verksamhetsåret Bildningsförbund 1948/49 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 Summa Stockholms läns bildningsförbund . . Uppsala läns » Södermanlands läns » Östergötlands läns » Bildningsförbundet för Jönköpings län Gotlands folkbildningsförbund Blekinge läns folkbildningsförbund Hallands folkbildningsförbund .... Göteborg o. Bohus folkbildningsförbund Södra Älvsborgs bildningsförbund . . Norra Älvsborgs » Skaraborgs läns » Värmlands bildningsförbund Örebro läns allm. bildningsförbund Västmanlands läns » Dalarnas bildningsförbund Gävleborgs läns bildningsförbund .. Medelpads folkbildningsförbund . . . . Jämtlands läns bildningsförbund . . Härjedalens o. södra Jämtlands folkb.kursförbund Västerbottens läns bildningsförbund Norrbottens folkbildningsförbund .. Summa

4 1 1

4 1

9 1 3

14 3 3

4 3

1 2 2

1 6

1 3

1 1 5 2

11 1

10 1 2

1 27

50 7 21 1

2 1 1

2 4 1 3

1 1 1

20 2 6

7 1 1

1 1 1

1 23

1 1 1 3 2

1 2 13 3 5 6 3 42 5 1 6 2 2 3 183

därmed ökade möjligheter till mera differentierade verksamhetsformer än tidigare. Folkhögskoleföreningarnas gamla arbetsuppgifter, nämligen att bedriva kursverksamhet, bibehölls, men därtill fogades nya. I samband med denna differentiering av bildningsverksamheten i bildningsförbundens regi tillkom 1960 i de flesta förbund särskilda utskott och sektioner. 1960 års folkbildningsutredning konstaterar (s. 111), att anordnandet av s. k. längre folkbildningskurser och ämneskurser fortfarande är en central uppgift för folkbildningsförbunden, men att antalet kortare ämneskurser ökat på bekostnad av antalet längre folkbildningskurser, och att detta delvis kan anses som en funktion av ett närmande av studieförbunden och folkbildningsförbunden till varandra. Man kan alltså konstatera, att folkbildningsförbunden i många delar av landet i ökad grad understödjer studieförbundens bildningsverksamhet inom ämnesområden, där de enskilda studieförbunden, i ett eller annat avseende, har problem med att organisera och upprätthålla verksamheten. 1948/49 organiserade fyra bildningsförbund och en folkhögskolekursförening tillsammans sju musikkurser. 1959/ 60 var antalet musikkurser 52, fördelade på 16 bildningsförbund och 1 folkhögskolekursförening. En sammanställning av musikkurser i bildningsförbunds och folkhögskolekursföreningars regi har redovisats i tabell 55.

180 Många, för att icke säga de flesta, av dessa kurser har riktat sig till lärare och instruktörer i det fria och frivilliga musikbildningsarbetet. De ämnen, som behandlats på dessa kurser har varierat: »Violinspelets metodik», »Metodik, mandolin och blockflöjt.» »Violoncell-instruktion och övning» är några av de ämnen som förekommit. Kursernas längd har varierat mellan 10 och 60 timmar. Kursverksamhet inom de enskilda studieförbunden Med det starkt växande behovet av studieledare under de senaste decennierna har följt en ökad omfattning av studieförbundens egen kursverksamhet med syfte att ge handledare en viss utbildning för arbete i musikcirklarna. När det gäller studieledarutbildningen i allmänhet, kan man konstatera, att denna förändrats under 1950-talet. Det är framför allt debatten om vuxenundervisningens metodik, som här satt sina spår. Detta konstaterades i en enkät till studieförbunden, som företogs av 1960 års folkbildningsutredning. Programmen vid studieledarkurserna har mer och mer kommit att inriktas på metodfrågor. För musikcirkelledarutbildningen är denna tendens icke lika skönjbar. Överhuvudtaget verkar de enskilda studieförbundens intresse för ledarkurser på musikens område föga påtaglig. En av orsakerna till detta synes vara, den av Samverkande Bildningsförbunden tillsatta centralkommittén för musikalisk folkbildning med bl. a. kursverksamheten på sitt program. Situationen på musikområdet diskuterades ingående vid en konferens den 6—7 maj 1961 med representanter för studieförbunden inom Samverkande Bildningsförbunden. Det konstaterades då, att Centralkommittén för musikalisk folkbildning med nuvarande resurser inte kan beräknas göra några större insatser för att lösa gemensamma problem, och att de enskilda studieförbunden var för sig måste ta ett större ansvar för utvecklingen på musikområdet. Olika studieförbund har också redan förut gjort sporadiska insatser för att täcka de mest påtagliga behoven genom att utge eget studiematerial och anordna olika slag av kurser. För denna verksamhet finns inga sammanställda uppgifter, den torde dock i allmänhet ha varit av förhållandevis blygsam omfattning. Studieförbund med speciella intressen på musikens område har dock engagerat sig flitigare i kursverksamhet. Dit hör SKS, som under verksamhetsåret 1961 anordnat följande kurser: Kurs för bleck- och träblåsare, gitarrpedagogisk kurs, kurs i pianopedagogik, kurs i musikteori, sångpedagogikkurs och tillsammans med andra medarrangörer, en dirigent- och röstvårdskurs. FS arrangerade under samma tid en körledarkurs och en s. k. »spela-sjung-kurs». Utöver den kurs för musikcirkelledare och musikledare, som SLS SLU gemensamt anordnade under tiden 1—8 augusti på Mems slott, förekom inga studieförbundskurser i Musikfrämjandets samlingsprogram för 1961. I detta sammanhang bör även nämnas de veckolånga ledarkurser, som FS arrangerade under ett antal år, och som avsåg leda fram till ett musikledardiplom. Kurser av denna typ förekommer dock icke längre. Någon fullstän-

181 dig statistik över hur många som avlagt prov för detta diplom föreligger icke. Uppskattningsvis torde det röra sig om 150-tal ledare. För närvarande finnes ett bordlagt förslag till en ny typ av diplom för musikcirkelledare inom FS. För att avlägga prov för detta diplom skall aspiranten deltaga i två internatkurser om 7—10 dagar vardera samt däremellan bedriva enskilda studier. De ämnen, som föreslås ingå i detta diplom, är sammanförda till en grundkurs, omfattande musiklära, gehörslära, sång, piano/orgel, blockflöjt, ensemblelära, repertoarkännedom, instrumentkännedom, musikhistoria, musiken inom den kristna verksamheten, folkbildningsarbetets målsättning och metodik, pedagogik, metodik och en specialkurs i: A. Sång, B. Blåsinstrument, C. Stråkinstrument, D. Gitarr med tillhörande repertoarkännedom och instrumentkännedom. Förutom detta bordlagda förslag föreligger ett »Förslag till bestämmelser för frikyrkliga studieförbundets diplom för musikstudieledare» utarbetat av ämneslärare Rolf Davidson, Arvika. Här föreslås två typer av diplom: I Diplom för ledare av vokala ensembler och II Diplom för ledare av instrumentala ensembler. Man avser, att fordringarna för dessa två diplom så långt som möjligt skall sammanfalla. De ingående ämnena grupperas i tre avdelningar. Teoretiska ämnen: Musiklära-Gehörslära, Musikhistoria. Praktiska ämnen: Sång, Huvudinstrument, Biinstrument, Blockflöjt, Ensemblelära, Repertoarkännedom, Instrumentkännedom. Kurser: Musiken inom den kristna verksamheten. Folkbildningsarbetets målsättning och metodik. Kurserna avslutas med prov. Såvitt utredningen h a r sig bekant, h a r dock dessa förslag ännu icke förverkligats. Kommitténs

överväganden

Utöver det långsiktiga reguljära utbildningsprogram för ledare, lärare och instruktörer för det frivilliga musikbildningsarbetet, som musikledarutredningen behandlar i kap. VIII, föreligger ett stort behov av åtgärder med omedelbar effekt. Den aktuella situationen beträffande kvaliteten på de krafter, som för närvarande är verksamma i musikbildningsarbetet, måste betecknas som mycket ojämn och till vissa delar prekär. Den kursverksamhet som för närvarande bedrives på såväl centralt som regionalt och lokalt håll, täcker icke på långt när behovet. Icke heller förefaller existerande kurser i allmänhet att innehållsmässigt svara mot de mest aktuella kraven. MLU anser det därför ytterst angeläget, att snara åtgärder vidtages för en omfattande kursverksamhet, i syfte att utbilda och fortbilda de lärare och instruktörer, som för närvarande arbetar i den friviliga musikbildningsverksamheten utan att vara kvalificerade för denna verksamhet. Medel måste snarast ställas till förfogande för en betydande kursverksamhet på detta område, om icke kvaliteten på det omfattande musikaliska folkbildnings-

182 arbetet skall äventyras. Man har ibland velat hävda, att kvalitetsgarantier skulle kunna erhållas genom auktorisering av repertoar och instrumentuppsättning etc. Detta har dock icke vunnit gehör, och MLU vill understryka, att endast via kravet på ledarkompetens kan tillräckligt säkra garantier ernås för en tillfredsställande kvalitet i det frivilliga musikbildningsarbetet. Det k a n visserligen ur många aspekter anses mindre önskvärt med centraldirigerade åtgärder, då det gäller det fria- och frivilliga bildningsarbetet, men MLU vill dock hävda, att situationen på musikbildningsfältet kräver omedelbara krafttag från centralt håll. Kurs- och fortbildningsverksamhetens omfattning Det kursbehov, som omedelbart aktualiseras och till vilket medel snarast borde anvisas, är kurser i pedagogik och metodik för cirkelledare och för lärare och instruktörer inom kommunernas musikbildningsverksamhet. Dessutom föreligger ett behov av pedagogiska konferenser (studiedagar) och fortbildningskurser för redan kompetenta lärare. De förstnämnda kurserna bör enligt MLU:s mening vara kompetenskurser, d. v. s. deltagande i kursen skall leda till kompetensbevis, som utfärdas, sedan kursledaren vitsordat, att kursen är väl inhämtad. Kompetensbeviset skall gälla för viss specialicerad form av cirkelverksamhet eller instruktörsverksamhet inom den kommunala sektorn. Utredningen har dock icke funnit tillräckliga skäl tala för att kompetensbevisen skulle begränsas till tiden. Man får dock förutsätta, att de kompetensförklarade bygger på sina kunskaper och håller sig informerade om nya rön inom musikpedagogiken genom deltagande i ovannämnda pedagogiska konferenser och fortbildningskurser. Kunskaper och färdigheter motsvarande dem, som dessa kompetenskurser är avsedda att ge, bör vara minimikrav för befattningshavare i musikbildningsverksamhet, som skall komma i åtnjutande av statligt stöd för sin verksamhet. Innehav av kompetensintyg förutsattes för den kommunala sektorns befattningshavare leda till inplacering i lönegrupp III enligt den löneöverenskommelse, som slutits mellan facklärarförbunden och kommunförbundeli. För att kompetenskurserna skall kunna föra fram till ett godtagbart resultat, måste höga krav ställas på deltagarnas förkunskaper och allmänna mognad. MLU anser det dock mindre välbetänkt med formella inträdesprov till kompetenskurser utan förordar, att deltagarna antages på basis av vitsordad lämplighet. Det skall ankomma på de olika studieförbunden och musikskolornas rektorer att vitsorda denna lämplighet. Därvid bör hänsyn tagas såväl till sökandes tekniska färdighet på instrumentet som personliga lämplighet som cirkelledare eller instruktör. Vid platsbrist bör lämpligen tillgången på kompetenta pedagoger inom det frivilliga musikbildningsarbetet på sökandes hemort få avgöra, vilka som skall antas till kursen. Kurserna avser alltså i första hand att utbilda tekniskt kunniga och erfarna musiker till pedagogiskt och metodiskt medvetna handledare. Tyngdpunkten i kursverksamheten bör därför läggas på vuxenpedagogik, instru-

183 mentalmetodik, repertoarkännedom, stilhistoria, musikalisk estetik och målsättningsfrågor. De pedagogiska konferenserna (studiedagar) är avsedda som kontinuerliga informations- och diskussionstillfällen av aktuella pedagogiska-psykologiska och metodiska problem. Det är musikledarutredningens uppfattning, att kompetenskurserna helst borde omfatta minst en termins studier. Detta torde dock stöta på oöverstigliga praktiska hinder, eftersom de aktuella kursdeltagarna torde ha annan yrkesverksamhet. Möjligheter till deltagande i kurser föreligger således för dem endast under semestrar eller tjänstledigheter. Musikledarutredningen finner det därför nödvändigt att organisera kompetenskurserna i form av s. k. intervallkurser omfattande två sommarkurser om vardera 14 dagar och 2 veckoslutskurser under det mellanliggande studieåret, 14-dagarskurserna föreslås förlagda till de i kapitel VIII föreslagna musikinstruktörsskolorna. Kompetenskurserna kan ävenledes förläggas till folkhögskolor med utvidgad musikundervisning eller efter särskild prövning till kommunala musikskolor med därför lämpade lärarkrafter. En grundförutsättning för att dessa kompetenskurser skall kunna fylla sin uppgift och svara mot det differentierade behov, som föreligger bl. a. inom de skilda studieförbunden och inom andra sektorer av den frivilliga musikbildningsverksamheten är, att stort utrymme lämnas för olika huvudmäns speciella intressen och önskemål beträffande uppläggningen av kurserna och innehållet i dessa. Nedanstående utkast till kursplanet får alltså endast ses som en principskiss. Principskiss till kursplan för kompetenskurser Musikbildningsarbetets målsättning Pedagogik med särskild tonvikt på vuxenpedagogik Repertoarkänncdom Musikteori, musikalisk stilhistoria och estetik Instrumentalmetodik Samspel och körsång inklusive ensembleledning Summa

5 timmar 10 timmar 10 timmar 15 timmar 20 timmar 18 timmar 78 timmar

Vid de 2 veckoslutskurserna mellan de två sommarkurserna penetreras valda delar av kurslitteraturen i föreläsningsform och under grupparbeten och diskussioner. Veckoslutskurserna, som anordnas i form av internatkurser, bör omfatta ca 10 timmar. Det totala antalet undervisningstimmar i kompetenskurserna skulle således bli 176 timmar. Eftersom deltagarna förutsattes h a god allmän mognad, pedagogisk erfarenhet och vissa förkunskaper, torde dessa kompetenskurser med mellanliggande studier av anvisad kurslitteratur kunna göra dem skickade för sina uppgifter i studieförbundens- och kommunernas musikbildningsverksamhet. Med hänvisning till den tidigare omnämnda starka differentieringen av organisation och målsättning, som karakteriserar olika sektorer av den

184 frivilliga musikbildningsverksamheten, vore det oklokt att binda utformningen av kompetenskurserna med en rad detalj föreskrifter. Den närmare utformningen av kompetenskursernas innehåll liksom fixerandet av kurslitteraturen torde få ankomma på kursledning och tillsynsmyndighet. All fortbildningsverksamhet kräver ett visst mått av personlig uppoffring hos den enskilde läraren, och det finns ingen anledning förmoda, att här aktuella kategorier skulle sakna vilja till personliga uppoffringar för att bli i stånd att bättre utöva sin verksamhet. Med tanke på omfattningen av här föreslagna kompetenskurser och de arbetsinsatser, som kommer att krävas av kursdeltagarna, menar utredningen dock, att rekryteringen kan äventyras, därest icke speciella stipendier kommer till stånd. Utredningen föreslår därför, att kursanslaget beräknas så, att kursdeltagarnas kostnader för uppehället under kursen och resorna till och från kursen kan täckas med stipendium ur kursanslaget. Kompetenskurser av ovannämnda slag torde närmast utgöra en mellanform mellan vidareutbildning och fortbildning. De innebär utbildning av en person för tjänstgöring på ett område, för vilket han tidigare icke erhållit någon utbildning, och torde som sådana närmast böra rubriceras som vidareutbildningskurser. Å andra sidan är personen i fråga redan engagerad i en verksamhet, och kompetenskursen syftar till att göra honom bättre skickad att fullgöra sina åligganden i denna verksamhet, varför kompetenskurserna ur den aspekten bör rubriceras som fortbildningskurser. Utöver behovet av kompetenskurser förefinnes inom alla sektorer av musikbildningsfältet behov av fortbildningsverksamhet i egentlig mening. Liksom fallet är med befattningshavare i den obligatoriska skolan, torde icke några ledare, lärare eller instruktörer inom den frivilliga musikbildningsverksamheten kunna utbildas så, att vederbörande blir tillräckligt kompetent för hela sin aktiva tid som pedagog. Utvecklingen inom pedagogiken i allmänhet och musikpedagogiken i synnerhet och det ständiga nytillskottet av undervisningsstoff omöjliggör detta. För att tillfredsställande kunna fylla sina uppgifter måste musikpedagogerna kontinuerligt tillgodogöra sig nya metoder och de nya fakta, som tillföres ämnesområdet. En fortbildning av de olika pedagogkategorierna inom den frivilliga musikbildningsverksamheten måste betraktas som en oundgänglig förutsättning för att individerna och samhället skall få full nytta av de utgifter, som görs för den frivilliga musikbildningsverksamheten. Musikledarutredningen finner det angeläget, att fortbildningsverksamhet med det snaraste kommer till stånd för befattningshavare inom den frivilliga musikbildningsverksamheten. Sådan fortbildning bör organiseras dels som studiedagar under pågående arbetstermin, dels som fortbildningskurser under ferie- eller semestertid. Med tanke på den tidigare omnämnda variationen i målsättning och organisation, som icke minst kännetecknar studieförbundens musikbildningsverksamhet, vore det oklokt att i detalj söka föreslå fortbildningsverksamhetens innehåll och organisation. Det torde få ankomma på de olika huvud-

185 männen och tillsynsmyndigheten att närmare utforma denna verksamhet. Med hänsyn till nödvändigheten av att de icke kompetenta befattningshavarna snabbt erhåller en grundutbildning, vill musikledarutredningen föreslå, att större delen och lägst 2/3 av nedan omnämnda årliga anslag för kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet under de närmaste fem åren reserveras för kompetenskurser. Kurs- och fortbildningsverksamhetens administration och ledning Den kursverksamhet, som för närvarande förekommer för ledare, lärare och instruktörer i den frivilliga musikbildningsverksamheten, kännetecknas av en uppsplittring på ett relativt stort antal kursgivare på såväl centralt som regionalt och lokalt håll. De medel, som måste ställas till förfogande för en nödvändig utökning av denna kursverksamhet, kunde tänkas fördelade direkt på de olika centralorganen för kursverksamhet av detta slag: Musikfrämjandet, Centralkommittén för folklig musikbildning, Folkbildningsförbundets musiknämnd, Kommunförbundens skoldelegation etc. En sådan uppsplittring av de ekonomiska och personella resurserna anser MLU dock mindre lämplig och föga ägnad att leda till ett rationellt och effektivt fortbildningssystem. Här föreligger enligt utredningens mening behov av centrala åtgärder för att säkra en sådan samordning och rådgivning i fortbildningsfrågor, att tillgängliga resurser utnyttjas så rationellt som möjligt. Det synes musikledarutredningen lämpligt, att skolöverstyrelsen fungerar som centralorgan för kompetenskursverksamheten och den övriga fortbildningsverksamheten på detta område. Ansvaret för denna verksamhet föreslås vila på den rotel inom skolöverstyrelsen, som har att handlägga ärenden rörande det allmänna folkbildningsarbetet (folkbildningsroteln). De statsanslag, som föreslås utgå till kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet för befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten, föreslås fördelade av skolöverstyrelsen, som således föreslås vara tillsynsmyndighet för denna kurs- och fortbildningsverksamhet. Det bör också åvila skolöverstyrelsen att utfärda kompetensbevis till deltagare, som tillfredsställande genomgått kompetenskurs. Denna utvidgning av SÖ:s verksamhet liksom de arbetsuppgifter, som föreslås åvila SÖ i samband med de i kapitel II omnämnda musikinstruktörsskolorna, nödvändiggör, enligt utredningens uppfattning, inrättandet av en heltidstjänst för en musikkonsulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten. Detta bör dock icke menligt få inverka på inrättandet av en tjänst som heltidskonsulent för musikundervisningen i grundskolan med påbyggnader. Den föreslagna musikkonsulenten för den frivilliga musikbildningsverksamheten föreslås bl. a. få till uppgift: att granska förelagda kursplaner för kompetenskurser och hos SÖ tillstyrka eller avstyrka, att de godkännes som statsbidragsberättigade. att granska uppläggningen och innehållet i övrig fortbildningsverksamhet, som avses anordnad med statligt stöd.

186 att inspektera verksamheten vid godkända kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet. att stimulera till anordnande av kompetenskurser, studiedagar och fortbildningskurser. att samordna fortbildningsverksamheten samt att rådgiva i kursfrågor. För att säkra, att kompetenskursverksamheten och fortbildningsverksamheten når ut över hela musikbildningsfältet och svarar mot det differentierade behovet av fortbildning, samt för att skapa garantier för att de mest angelägna behoven först tillgodoses oavsett de olika huvudmännens egna initiativ, synes det angeläget, att tillsynsmyndigheten upprätthåller en fortgående kontakt med olika huvudmän och intressenter inom musikbildningsfältet. Ett lämpligt kontaktorgan i detta avseende utgör Musikfrämjandet. Den löpande kontakten föreslås ordnad så, att musikkonsulenten för den frivilliga musikbildningsverksamheten ingår i Musikfrämjandets styrelse. Därutöver föreslås årliga konferenser med rektorer och lärare vid de institutioner, till vilka kompetenskurser, studiedagar och fortbildningskurser förlägges, och representanter för de olika studieförbunden och den kommunala musikbildningsverksamheten m. fl. Dessa konferenser föreslås anordnade i samråd mellan SÖ:s musikkonsulent för frivillig musikbildningsverksamhet och Musikfrämjandet. Den omedelbara ledningen av kurs- och fortbildningsverksamheten torde få åvila de olika huvudmännen inom den frivilliga musikbildningsverksamheten (studieförbunden, enskilt eller i samverkan, och kommunförbunden) i samarbete och samråd med lärare och ledning för den institution, till vilken verksamheten förlägges. Kursledningen skall till skolöverstyrelsens folkbildningsrotel för godkännande inge kursplaner för kompetenskurser och fortbildningskurser över vilka musikkonsulenten enligt ovan skall ha att yttra sig. Kursplaneförslag skall inges i så god tid, att ett samlingsprogram över samtliga godkända kompetenskurser och fortbildningskurser kan föreligga före januari månads utgång varje år. Omfattningen av de enskilda kompetenskurserna och fortbildningskurserna torde i viss mån komma att variera allt efter de enskilda kursledningarnas uppfattning. För att mot bakgrunden av det behov, som redovisats i kapitel VII, kunna beräkna antalet behövliga kompetenskurser har MLU räknat med ett kursdeltagarantal av 30 i denna typ av kurser. Ur vissa aspekter är det visserligen önskvärt med få kursdeltagare, men med tanke på att kompetenskurserna skall innehålla moment med övningar i ensemble/körledning, bör antalet kursdeltagare icke vara för litet. Med den föreslagna storleken på kompetenskurserna är det uppenbart, att samtliga institutioner, som det kan anses lämpligt att förlägga kompetenskurser till, måste utnyttjas, om man inom rimlig tid skall komma till rätta med det stora utbytesbehov, som uppenbarligen föreligger inom alla delar av den frivilliga musikbildningsverksamheten. Även om man r ä k n a r med att samtliga musikinstruktörsskolor, som föreslås, kommer till stånd och att kompetens-

187 kurser anordnas vid dessa skolor, svarar detta uppenbarligen icke mot behovet. Utredning föreslår därför, att folkhögskolor med speciella förutsättningar, i vad avser lärare och utrustning, tas i anspråk för kompetenskurser. Därest behov skulle föreligga av ytterligare institutioner för kompetenskurser eller fortbildningskurser, borde i första hand välutvecklade kommunala musikskolor med därför lämpade lärarkrafter ifrågakomma. Det bör ankomma på SÖ att i varje enskilt fall pröva institutionens lämplighet som förläggningsort för kompetenskurser. Musikledarutredningen föreslår, att skolöverstyrelsen utrustas med ett årligt anslag å kr. 250 0 0 0 : — för anordnande av kompetenskurser, studiedagar och fortbildningskurser för befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten. Som underlag för detta äskande ligger bl. a. kostnadsberäkningar utförda i samverkan med skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. Kostnaderna för en fullständig kompetenskurs omfattande två sommarkurser om 14 dagar vardera och två veckoslutskurser beräknas sålunda till omkring 33 000 kronor enligt nedanstående: Lärararvoden Kost och logi för 30 elever Resekostnader för eleverna Not-materiel m. m

i o 500 kr ca 16 000 » ca 5 500 » ca 1 000 »>

ca

Summa

33 000 ki

Kurskostnaderna för en hel kompetenskurs föreslås fördelade på två år med omkring 18 000 kronor det budgetår kursen startar och 15 000 kronor under det budgetår kursen avslutas. Kommittén räknar med att i runt tal 10 kompetenskurser per år ryms inom ramen för det föreslagna kurs- och fortbildningsanslaget. Den närmare fördelningen av anslaget bör visserligen ankomma på skolöverstyrelsen efter framställan från de enskilda kursledningarna eller de olika huvudmännen inom den frivilliga musikbildningsverksamheten. De sakkunniga vill dock med tanke på den prekära situationen beträffande musikcirklarnas studieledare och timanställda befattningshavare inom kommunernas musikbildningsverksamhet föreslå, att minst 2/3 av anslaget till kurs- och fortbildningsverksamhet reserveras för kompetenskurser under den närmaste femårsperioden. Musikfrämjandet Musikfrämjandet har för sin verksamhet erhållit statligt stöd ur reservationsanslaget »Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder». Bidraget till Musikfrämjandet uppstod genom utbrytning ur reservationsanslaget till Utbildning av studieledare för folkbildningsarbete m. m. I k.br. den 1 juni 1956 säges, att nämnda anslag skall användas till av Musikfrämjandet anordnad kursverksamhet för kommunala musikledare och för pedagogisk utbildning av musiker inom det folkliga musikbildningsarbetet. Med hänvisning till att den utbildnings- och kursverksamhet, som

188 direkt skall sikta till att förse den frivilliga musikbildningsverksamheten med ledare, lärare och instruktörer, föreslås ligga under SÖ, synes icke längre bärande skäl föreligga för nämnda anslag till Musikfrämjandet. Däremot anser MLU, att ett särskilt bidrag bör anvisas till Musikfrämjandet för dess övriga verksamhet. Musikfrämjandet borde även i fortsättningen ges möjlighet att fylla sin funktion som allmänt stimulans- och debattorgan utanför alla institutioner och av skilda hänsyn bundna organisationer. Även som organisatör av viss kursverksamhet ex.vis dirigentkurser och vissa speciella metodikkurser, Orff-kurser, rytmik-kurser etc. bör Musikfrämjandet även i framtiden ha en angelägen arbetsuppgift. Kurser av allmänt musicerande karaktär förutsattes även i fortsättningen vara en angelägenhet för Musikfrämjandet. En viktig uppgift, som främjandet även i framtiden synes böra sköta, är »Musik för Ungdom»-rörelsen. Den internationella Jeunesses Musicales-rörelsen, som föddes i Belgien 1940, har även nått vårt land genom bildande av en svensk sektion. Detta skedde 1961. Efter framställning från medlemmar i denna sektion, studie- och bildningsförbund, musikskolor, konsertorganisationer, pedagogförbund o. s. v. har denna verksamhet inordnats i Musikfrämjandets verksamhet. Det är utredningens uppfattning, att denna verksamhet med ungdomskonserter, med unga artister musicerande för unga åhörare, har ett synnerligen stort berättigande i dagens samhälle. För denna verksamhet bör ekonomiska resurser ställas till Musikfrämjandets förfogande. Som informations- och rådgivningsorgan bör Musikfrämjandet även i framtiden kunna utgöra ett välbehövligt komplement till skolöverstyrelsens musikkonsulent för frivillig musikbildningsverksamhet. Musikfrämjandet har för närvarande planerat iordningställande av repertoarförteckning för instrumentalensembler. Detta sker i samarbete med FST och musikförlagen. De gängse katalogerna ger inte ensembleledaren tillräckliga uppgifter om ett styckes svårighetsgrad, besättning o. s. v. Det måste anses vara angeläget att upplysa instrumentalensemblerna och körerna i landet om vilken musik som i olika avseenden är den för respektive ensembles fortbildning mest lämpliga. Den mest angelägna uppgiften, som Musikfrämjandet även framdeles kommer att ha, är ur MLU:s synpunkt att fungera som diskussions- och kontaktforum för alla intressenter, som är verksamma på musikbildningsfältet. Här föreslår således utredningen, att främjandet ges ekonomiska möjligheter att stå skolöverstyrelsens folkbildningsrotel till tjänst med en nödvändig kontakt med alla sektorer av den frivilliga musikbildningsverksamheten. Genom fortgående diskussioner inom Musikfrämjandet och genom konferenser, som till innehåll och organisation anpassas till föreliggande behov, förutsattes att Musikfrämjandet verksamt skall kunna bidraga till en koordination av fortbildningsverksamheten och därmed till ett rationellt utnyttjande av till buds stående resurser. Därtill synes Musikfrämjan-

det ha en stor uppgift att fylla som allmänt informationsorgan i musikkulturella frågor. I korthet torde Musikfrämjandets framtida arbetsuppgifter komma att bli: 1. Utgöra ett allmänt informations- och kontaktforum för alla de intressenter, som är verksamma på musikområdet. 2. Utgöra kontaktpunkt mellan SÖ och olika huvudmän inom den frivilliga musikbildningsverksamheten. 3. Arrangera behövliga konferenser av varierande form och innehåll. 4. Vara huvudman för »Musik för Ungdom»-rörelsen. 5. Arrangera kurser av allmänt musicerande karaktär och vissa specialkurser. 6. Utgöra ett bevaknings- och stimulansorgan såväl på det nationella planet som på det internationella. För att Musikfrämjandet skall kunna fullgöra sina uppgifter, bör enligt MLU:s mening styrelsen förses med representanter för de olika sektorerna av musikbildningsfältet liksom med företrädare för utbildarsidan. En ändring av Musikfrämjandets stadgar synes därför önskvärd, så att garantier erhålles för att styrelsen bl. a. kommer att innehålla: skolöverstyrelsens konsulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten, en representant för Musikaliska akadmien, en representant för Musikhögskolan, två representanter för studieförbundens musikbildningsverksamhet samt två representanter för kommunernas musikbildningsverksamhet. Med denna komplettering av Musikfrämjandets styrelse och med den nuvarande anslutningen förefaller Musikfrämjandet ha goda förutsättningar att kunna fylla ovan skisserade funktioner och utgöra ett värdefullt komplement till den föreslagna förstärkningen av skolöverstyrelsens folkbildningsrotel. För verksamhetsåret 1962—63 ansöker Musikfrämjandet om ett statsbidrag på 45 0 0 0 : — och räknar dessutom med landstingsbidrag på tillsammans 3 0 0 0 : — och inkomster i form av medlemsavgifter på 2 0 0 0 : — . Den preliminära kalkylen över Musikfrämjandets utgifter under budgetåret 1963—64 som ansökan om statsanslag baserar sig på redovisas nedan. 1. Kursverksamhet 13 000 kr 2. Sammanställning av program över musikkurser 2 000 » 3. Aivoden till sekreterare, kontorist, arbetsutskott, sakknnniga. studieråd, resekostnader för i landsorten boende styrelseledamöter 16 000 » 4. a) Lokalhyra 3 000 » b) Inköp av kontorsutensalier 3 000 » 5. Porto, trycksakei 8 000 » 5. Övrig verksamet a) Iordningsställande av repertoarförteckning 1 000 b) Organisation av skolkonserter 1 000 c) Recensionstidskrift 2 000 d) Internationell information 1 000 5 000 » Summa 50 000 kr

190 Utöver denna statsanslagsansökan föreligger hos skolöverstyrelsen en särskild framställan från Musik för Ungdom (MfU) om ett anslag för verksamheten under 1963—64 på 100 000 kronor. Den senare framställningen har Musikledarutredningen icke funnit anledning befatta sig med. Det torde snarare vara en angelägenhet för den nu arbetande konsertbyråutredningen. I väntan på konsertbyråutredningens betänkande bör MfU ges ekonomiska möjligheter att utvecklas inom ramen för Musikfrämjandets verksamhet. Musikledarutredningen anser det angeläget, att Musikfrämjandet får ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina för svenskt musikliv viktiga uppgifter, och föreslår att Musikfrämjandet erhåller ett årligt statsbidrag för sin verksamhet å 50 000 kronor.

KAPITEL XI

K o s t n a d s b e r ä k n i n g a r för

musikinstruktörsskolorna

Lokalbehov Det erforderliga ny- och tillbyggnadsbehov, som kan komma att föreligga vid de fyra musikinstruktörsskolor, vars lokalisering kommittén icke närmare fixerat, kommer sannolikt att variera starkt. Därest den förordade förläggningen av dessa musikinstruktörsskolor till institutioner, där musikpedagogutbildning i någon form redan bedrives, kommer till stånd, torde byggnadsbehovet sannolikt bli mindre än för helt nya och fristående musikinstruktörsskolor. P å de flesta tänkbara förläggningsorter kommer troligen befintliga lokaler att kunna utgöra en icke oväsentlig del av behövliga utrymmen. Utredningen räknar med, att det under den närmaste tiden uteslutande blir aktuellt med utbyggnad och ombyggnad av redan existerande institutioner. De angelägna utbyggnadsbehoven vid Ingesund och Framnäs är redan omnämnda, och på många andra tänkbara förläggningsorter torde tillbyggnader av redan befintliga lokaler komma att aktualiseras. Även om musikinstruktörsskolorna icke skulle förläggas till redan existerande musikutbildningsinstitutioner, räknar utredningen med, att en kombination av musikinstruktörsskolor med institutioner för annan undervisning kan visa sig ändamålsenlig. Lokalbehovsfrågorna och därmed byggkostnadsfrågorna torde därför komma att bli uppgifter för skolplanerare och arkitekter, som måste lösa problemen med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna. Det är således icke möjligt alt här framlägga några detaljutformade förslag rörande byggbehoven. Nedan presenterade beräkningar får således ses som mått på den allmänna storleksordning och lokalfördelning, som de sakkunniga anser vara minimibehov för en enkel respektive dubbel musikinstruktörsskola med anknuten förskola. Lokalbehovet vid musikaliska utbildningsanstalter av detta slag blir relativt stort jämfört med många andra slag av skolor. Framför allt är det nödvändigt, att tillräckligt många övningsrum står till elevernas förfogande. Målsättningen för musikinstruktörsskolorna och uppläggningen av undervisningen vid dessa nödvändiggör, att eleverna har möjlighet att ägna en stor del av sin arbetsdag åt individuella övningar på sina instrument, och även att de ges goda tillfällen att öva samman i större eller mindre ensemblegrupper. Kommittén har därför sina beräkningar av lokalbehovet kalkylerat

192 med ett övningsrum per tre elever. I det sammanhanget har man inom MLU diskuterat möjligheten av att kombinera elevrum-övningsrum. I väntan på att byggteknisk expertis slutgiltigt yttrat sig om möjligheten av att erhålla en fullständig ljudisolering mellan de olika elevrummen till en rimlig kostnad, räknar dock de sakkunniga med elevrum och övningsrum som skilda enheter. Även behovet av undervisningslokaler torde i denna typ av utbildningsanstalter bli relativt stort. I många ämnen torde det nämligen vara nödvändigt att arbeta med tämligen små undervisningsgrupper för att erhålla ett fullgott resultat. Det schemabundna arbetet och därmed lokalbehovet kommer dock att variera högst väsentligt under olika perioder i utbildningen. Samtliga musikinstruktörsskolor bör enligt kommitténs mening utrustas med en större hörsal, vilken kan fylla funktionen som undervisningssal för orkesterdirigering och kördirigering, och vilken vid behov kan fungera som skrivsal. Med hänsyn till den roll som musikinstruktörsskolorna bör spela i ortens musikkulturella liv, är det synnerligen angeläget, att hörsalen dimensioneras med tanke på en konsertpublik. Det är vidare nödvändigt, att salen utrustas med ett podium, tillräckligt rymligt för en större orkester, och att den förses med biutrymmen för diverse orkestermateriel. Musikinstruktörsskolornas hörsal bör även kunna utgöra ett behövligt tillskott till ortens behov av samlingssalar och utnyttjas till andra ändamål än för konserter och dylikt. När det gäller utrymme för biblioteket, vill utredningen fästa uppmärksamhet på det faktum, att notbibliotek erfarenhetsmässigt visat sig vara relativt utrymmeskrävande. I biblioteket beräknas även utrymme för ett antal studieplatser. Beträffande elevhem vill kommittén framhålla det önskvärda i att samtliga elevrum utgöres av enkelrum. Under alla förhållanden måste ett antal rum, motsvarande elevantalet i musikinstruktörsskolans sista årskurs, inrättas som enkelrum. Det dryga förberedelsearbete, som eleverna i sista årskursen har i samband med undervisningsserier och avslutningsprov i skilda ämnen, kräver en avskildhet och en arbetsro, som endast kan garanteras om eleverna har eget rum till sitt förfogande. Kommittén vill även understryka önskvärdheten av att behovet av gymnastiksal beaktas utöver det lokalbehov som redovisas här. Vid beräkning av lokalernas dimensioner har kommittén i tillämpliga fall följt anvisningarna i den av SÖ utgivna skriften »Skolbyggnader». Enligt föreskrift i kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom allmänna skolväsendet anges antal kvadratmeter nettogolvyta, d. v. s. golvytan av lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel, administration och skolmåltidsverksamhet samt uppehållsrum för elever, som må ligga till grund vid beräkning av statsbidragsunderlaget. Med den statsbidragsberäkning som föreslås, kommer därvid bidrag att utgå även till övriga erforderliga utrymmen, såsom förbindelseleder, kapprum och om-

193 k l ä d n i n g s r u m s a m t l o k a l e r för s a n i t ä r a ä n d a m å l ( t o a l e t t e r , d u s c h r u m , t o r k r u m , s t ä d r u m m . m . ) och p a n n c e n t r a l . E x p e d i t i o n s l o k a l e r s a m t l ä k a r a v d e l n i n g och l ä r a r a v d e l n i n g r ä k n a s till a d m i n i s t r a t i o n s l o k a l e r . Vid en e n k e l m u s i k i n s t r u k t ö r s s k o l a m e d m a x i m a l t 48 elever r ä k n a r de sakkunniga m e d följande lokalbehov. Undervisningslokaler 1 hörsal tillika orkestersal, körsångssal, föreläsnings- och skrivsal . . c:a 300 m 2 1 sal för gruppspelning inklusive utrymmen för instrument och noter å 75 m 2 75 m 2 2 2 klassrum för teoretisk undervisning å 40 m 80 m 2 5 rum för enskild undervisning å 20 m 2 100 m 2 3 rum för enskild undervisning å 15 m 2 45 m 2 2 16 övningsrum ä 7 m 112 m 2 Bibliotek med anslutande r u m för bibliotekarien 100 m 2 Summa undervisningslokaler

812 m 2

Administrationslokaler 20 m 2 12 m 2 12 m 2 12 m 2 60 m 2 20 m 2 6 m2 10 m 2 15 m 2 30 m 2

Rektor Sekreterare Biträde Kurator Läraravdelning Läkaravdelning, mottagning laboratorium Sköterskerum Vaktmästarrum Arkiv

Summa administrationslokaler 197 m 2 Sko Imåltids lokaler 100 m 2 20 m 2 35 m 2 12 m 2 15 m 2

Matsal Diskkök Kökslokaler Husmors expedition Diverse personalutrymmen

Summa skolmåltidslokaler 182 m 2 Elevbostäder 48 enkelrum 2 dagrum

å 7 m2 å 30 m 2

336 m 2 60 m 2

Summa elevbostäder

396 m 2

Totalt lokalbehov 1 587 m 2 Är m u s i k i n s t r u k t ö r s s k o l a n f ö r s e d d m e d en 1-årig f ö r s k o l a i e n l i g h e t m e d k o m m i t t é n s förslag, ö k a s l o k a l b e h o v e t enligt n e d a n s t å e n d e : 13—621039

194 a) med 24 elever

i

förskolan:

Undervisningslokaler 1 sal för gruppspelning 2 klassrum för teoretisk undervisning 8 övningsrum

75 m 2 å 40 m 80 m 2 2 ä 7 m 56 m2 Summa undervisningslokaler 211 m 2 2

Skolmåltidslokaler Ökning av matsalen med Summa skolmåltidslokaler Elevbostäder 24 enkelrum 1 dagrum

20 m 2 20 m 2

å 7 m 2 168 m 2 30 m 2 Summa elevbostäder 198 m 2 Totalt 428 m 2

b ) med 18 elever i Undervisningslokaler Samma som ovan Skolmåltidslokaler Samma som ovan Elevbostäder 18 enkelrum + dagrum

förskolan: 211 m2 20 m 2 156 m 2 Totalt 386 m 2

Vid en d u b b e l m u s i k i n s t r u k t ö r s s k o l a m e d m a x i m a l t 96 elever r ä k n a r k o m m i t t é n m e d följande l o k a l b e h o v : Undervisningslokaler 1 hörsal tillika orkestersal, körsångssal, föreläsnings- och skrivsal c:a 300 m 2 3 salar för gruppspelning inkl. utrymmen för instrument och noter å 75 m 2 225 m 2 2 3 klassrum för teoretisk undervisning å 40 m 120 m 2 5 rum för enskild undervisning a 20 m 2 100 m 2 2 7 rum för enskild undervisning å 15 m 105 m 2 32 övningsrum å 7 m2 224 m 2 Bibliotek med anslutande rum för bibliotekarien 100 m 2 Summa undervisningslokaler 1 174 m 2 Administrationslokaler Samma som för den enkla musikinstruktörsskolan

197 m 2

Sko Imåltids lokaler Matsal Diskkök Kökslokaler

150 m 2 20 m 2 50 m 2

195 Husmors expedition Diverse personalutrymmen Summa skolmåltidslokaler Elevbostäder 96 enkelrum 4 dagrum

å 7 m2 å 30 m2

12 m 2 15 m2 247 m 2

672 m 2 120 m 2

Summa elevbostäder

792 m 2

Totalt lokalbehov 2 213 m 2 Skulle en f ö r s k o l a a n k n y t a s till en d u b b e l m u s i k i n s t r u k t ö r s s k o l a , blir m e r b e h o v e t a v l o k a l e r enligt t i d i g a r e r e d o v i s n i n g : Totalt 428 m 2 Totalt 386 m 2

a) förskola med 24 elever b) förskola med 18 elever

F ö r d e n f ö r e s l a g n a m u s i k i n s t r u k t ö r s s k o l a n i F r a m n ä s , o m f a t t a n d e m a x . 48 elever och en 3-årig f ö r s k o l a m e d c : a 30 elever, k r ä v e s , f ö r u t o m n u existerande lokaler: Undervisningslokaler 3 klassrum för teoretisk undervisning å 40 m 2 4 rum för individuell undervisning (tillika användbar för kammarmusikgrupper) å 20 m 2 12 övningsrum a 7 m2 Summa undervisningslokal

120 m 2 80 m 2 84 m 2 284 m 2

Skolmåltidslokaler Viss utbyggnad av matsalen och tillhörande ekonomiutrymmen Elevbostäder 30 enkelrum 1 dagrum

å 7 m2 210 m 2 å 30 m2 30 m 2 Summa skolmåltidslokaler

240 m 2

Totalt lokalbehov

560 m 2

F ö r den föreslagna dubbla musikinstruktörsskolan i Ingesund med maxim a l t 96 elever o c h d e n f ö r e s l a g n a 3-åriga f ö r s k o l a n m e d s a m m a o m f a t t n i n g , s o m d e n a l l m ä n n a l i n j e n för n ä r v a r a n d e h a r , k r ä v e s , u t ö v e r n u e x i s t e r a n d e u t r y m m e n , följande l o k a l e r . Undervisningslokaler 3 salar för gruppspelning 3 klassrum för teoretisk undervisning 4 r u m för enskild undervisning 6 rum för enskild undervisning 32 övningsrum Bibliotek med anslutande rum för bibliotekarien

å 75 m 2 å 40 m 2 å 20 m 2 å 15 m 2 å 7 m2

225 m 2 120 m 2 80 m 2 90 m 2 224 m 2 100 m 2

Summa undervisningslokaler

839 m 2

196 Skolmåltidslokaler Matsal Elevboståder 64 enkelrum 3 dagrum

å 7 m2 å 30 m 2 Summa elevbostäder

448 ni 2 90 m 2 538 m 2

Totala lokalbehovet

1 537 m 2

Byggkostnader De sakkunniga har i nedanstående kostnadsberäkningar utgått från kostnaderna för uppförande av skolbyggnader av god standard i Malmö, Göteborg, Stockholm och Härnösand. I kostnadsberäkningarna ingår icke i något fall kostnader för anskaffning av tomt, ej heller för planeringsarbeten, utvändiga ledningar o. d., vilka kostnader enligt de föreslagna bidragsbestämmelserna kommer att åvila huvudmannen. Kommitténs beräkningar redovisas i nedanstående sammanställning som ett exempel på sannolika engångskostnader för byggnadsarbeten. „.. „- . Utbildningsort

Lokaler för undervisning 0 adminis. tration a 1190 000 kr

Elevhem Skolmåltidslokaler b

Ingesund 1030 000 kr Framnäs Södra Sverige 1 000 000 » 790 000 » Stockholmstrakten 1 680 000 » 1 530 000 » Södra el. mellersta Norrland 1 240 000 » 830 000 > (Beloppen avrundade till närmaste 10 000-tal)

Summa a+b

Lokaler för Förskola med 24 elever 13 elever

2 220 000 kr 500 000 » 1 790 000 » 3 110 000 » 2 070 000 »

540 000 kr 460 000 kr 590 000 » 510 000 » 590 000 » 510 000 »

I F r a m n ä s och Ingesund rör det sig om tillbyggnader av redan existerande skollokaler. Utöver den redovisade tillbyggnadskostnaden på 2 220 000 i Ingesund tillkommer vissa kostnader för ändringar av befintliga lokaler.

Undervisningsmaterial Enligt kommitténs förslag till Kungl. Maj :ts kungörelse om statsbidrag till musikinstruktörsskolor skall statsbidrag kunna utgå till en första uppsättning stadigvarande undervisningsmateriel med 90 % av anskaffningskostnaden. Kommittén förutsätter att tillsyningsmyndigheten upprättar en förteckning över det stadigvarande undervisningsmateriel, som erfordras för undervisningens effektiva bedrivande. De sakkunniga vill dock i detta sammanhang påpeka nödvändigheten av att i hörsalen finns en konsertflygel och en cembalo, att i pianolärarnas undervisningsrum finns undervisningsflyglar samt i övriga lektions- och övningsrum finns goda pianon. Vidare behövs

197 en uppsättning av den klassiska symfoniorkesterns instrument, ett Orffinstrumentarium och klassuppsättning av rytminstrument och blockflöjter (sopran, alt, tenor, bas) samt ett tillräckligt antal notställ. Ytterligare behöver en musikinstruktörsskola ett notbibliotek, omfattande den vanliga undervisningslitteraturen på olika instrument, litteratur för orkester- och ensemblespel, klassuppsättning av studiepartitur samt ett allmänt referensbibliotek med tyngdpunkten lagd på gängse musikhistorisk, musikteoretisk och musikpedagogisk litteratur samt litteratur i samhällslära och allmän pedagogik och psykologi. Till sist måste skolan utrustas med grammofon och bandspelare (stereo), projektor med duk, ett grunddiskotek samt ett bandarkiv. För anskaffning av behövlig undervisningsmateriel räknar kommittén med nedan redovisade engångskostnader. Utbildningsort Ingesund Framnäs Södra Sverige Västra Sverige Stockholmstrakten Södra el. mellersta Norrland

Materielkostnader MusikinstruktörsFörskola 210 000 kr 100 000 » 150 000» 150 000 »> 230 000 » 150 000 »

40 000 kr 40 000 » 40 000 » 40 000 » 40 000 » 40 000 »

S u m m a

250 000 kr 140 000 » 190 000 » 190 000 » 270 000 t> 190 000 »

Beträffande F r a m n ä s och Ingesund vill kommittén påpeka, att den instrumentuppsättning, som för närvarande finnes vid den Folkliga musikskolan i Ingesund och Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola, är synnerligen nedsliten och behöver förnyas.

Personalbehov Med hänsyn till den valfrihet, som eleverna på musikinstruktörsskolan har beträffande instrument, föreligger stora svårigheter då det gäller att bedöma behovet av lärare på olika instrument. Dock anser utredningen på basis av experternas beräkning av lärartimmar (se bil. 6), att nedanstående lärarbehov kan komma att föreligga vid en enkel musikinstruktörsskola med i genomsnitt 14 elever per årskurs: 1 rektor 1 lärare i metodik 2 ämneslärare i violin med något biämne 2 ämneslärare i piano med något biämne 1 ämneslärare i sång, ev. i kombination med satslära och gehörslära. Lokala förhållanden och hänsyn till lärarnas biinstrument kan föranleda avsteg från ovanstående. Det sammanlagda antalet ordinarie eller extra ordinarie lärare vid en enkel musikinstruktörsskola föreslås således komma att uppgå till 7. Härtill kommer speciallärare i de ämnen, i vilka undervisningen icke ombesörjes

198 av fast anställda lärare. I mån av behov bör också timlärare få anställas för undervisning i ämnen för vilka fasta lärartjänster är inrättade. Det sammanlagda behovet av timlärartimmar skulle enligt utredningens förslag komma att uppgå till 62 veckotimmar. På de föreslagna dubbla musikinstruktörsskolorna blir lärarbehovet enligt kommitténs förslag: 1 rektor 1 lärare i metodik 12 ämneslärare Därtill kommer ett timlärarbehov på 139 veckotimmar. Beträffande lärarbehovet i anknutna 1-åriga förskolor räknar icke kommittén med någon speciell lärartjänst för undervisning enbart inom förskolan utan föreslår att musikinstruktörsskolans lärarpersonal skall kunna få viss del av sin undervisning förlagd till förskolan. Det torde få ankomma på Skolöverstyrelsen att närmare utforma bestämmelserna härom. I övrigt föreslår kommittén, att förskolans behov av lärartimmar täckes genom tjänstgöring av timlärare och speciallärare. Timlärarbehovet i en förskola om 24 elever beräknas till 82 veckotimmar och i en förskola med 18 elever till 65 veckotimmar. Lönekostnaderna för övrig personal belastar visserligen icke direkt statskassan utöver det årliga statliga driftbidraget. Kommittén vill dock understryka vikten av att huvudmannen förser skolan med tillräckligt antal behövliga befattningshavare. Därvid måste hänsyn tas till musikinstruktörsskolornas karaktär av internatskolor. Följande personal torde utgöra minimibehovet vid de musikinstruktörsskolor där elevhem finnes: kurator husmor kontorist vaktmästare ekonomibiträden städerskor. Vid de musikinstruktörsskolor, där elevhem icke finnes erfordras ej kurator, husmor och ekonomibiträden. Kommittén har icke ansett sig böra framlägga förslag om inplacering av vare sig lärarpersonal eller annan personal i olika lönegrader. För att kunna göra en uppskattning av de samlade lönekostnaderna har dock kommittén utgått från lönegradsplaceringarna av tjänster med motsvarande arbetsuppgifter och kompetenskrav inom andra statliga lärarutbildningsanstalter, såsom slöjdlärarseminariet, konstfackskolan, seminarierna för huslig utbildning etc. För viss personal räknar kommittén med att nuvarande lönesätt-

199 ning för personal vid Folkliga musikskolan i Ingesund blir normgivande för lönegradsplaceringar på musikinstruktörsskolorna. Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna har kommittén räknat med lön enligt näst högsta löneklassen i lönegraden i ortsgrupp 4 enligt 1962 års lönevillkor för statsoch kommunaltjänstemän. En beräkning av kostnaderna för timlärare och speciallärare måste med nödvändighet bli osäker. Kommittén har i nedanstående kostnadskalkyl räknat med ett genomsnittligt timarvode för timlärare med ämneslärarkompe tens och för övriga speciallärare och därvid utgått från AT 14, vilken för närvarande är det näst högsta timarvode för timlärare i läroämnen på slöjdlärarseminariet. Lärarkostnaderna för förskolan beräknas i konsekvens med vad ovan andragits om lärarbehovet vid förskolan, enligt en timtaxa motsvarande AT 14 i ortsgrupp 4. Vid beräkningarna av kostnaderna har kommittén utgått från ett genomsnittligt elevantal på 14 i varje årskurs på en enkel musikinstruktörsskola och 28 i varje årskurs av en dubbel musikinstruktörsskola. Lärarkostnader för en enkel musikinstruktörsskola med en anknuten 1-årig förskola om 24 respektive 18 elever framgår av nedanstående sammanställning.

1 rektor (ABp 26) 1 lärare i metodik (23) 6 ämneslärare (21) Timlärararvoden Summa lärarlöner

Musikinstruktörsskolan 40 692 kr 32 784 » 176 760 » 46 748 » 296 984 »

Förskola med 24 elever 18 elever

61 828 kr 61 828 »

49 010 kr 49 010 »

För en dubbel musikinstruktörsskola med anknuten förskola blir lärarkostnaderna i enlighet med nedanstående.

1 rektor

Musikinstruktörsskolan 40 698 kr

1 lärare i metodik

32 784 »

12 ämneslärare Timlärararvoden Summa lärarlöner ^

353 520 » 104 806 » 531 808 »

Förskola med 24 elever 18 elever

61 828 kr 61 828 »

49 010 kr 49 010 »

Enligt det förslag till statsbidragsbestämmelser för musikinstruktörsskolor, som kommittén har redovisat i bilaga, skall statsbidrag till lärarlönerna utgå med 90 % av kostnaderna enligt gällande avlöningsbestämmelser. Statsverkets årliga kostnader för lärarlöner skulle därvid stanna vid ca 267 000 kronor för en enkel musikinstruktörsskola och ca 479 000 kronor för en dubbel musikinstruktörsskola. Därest en ettårig förskola med 24 elever anknöts, skulle lärarlönekostnaderna öka med ca 56 000 kronor och för en förskola med 18 elever med ca 44 000 kronor. Eftersom storleken av driftbidraget icke påverkas av skolans omkostnader för övrig personal, kostnader för administration, undervisningsmateriel,

200 socialpedagogiska anordningar m. m., har kommittén icke funnit anledning att beräkna de olika delposterna av driftutgifterna. Kommittén förutsätter, att tillsynsmyndigheten övervakar, att huvudmannen tillför de medel, som kan komma att krävas utöver det årliga statliga driftbidraget, för att behövlig personal och tillräckligt materiel skall finnas för skolans funktionella drift. Statens andel av driftskostnaderna för musikinstruktörsskolorna kominer enligt de föreslagna bidragsbestämmelserna att uppgå till de belopp, som redovisas nedan:

Ingesund Framnäs Södra Sverige Västra Sverige Stockholmstrakten Södra el. mellersta Norrland

MusikinstruktörsFörskola med skolan 24 elever 18 elever 62 700 kr enligt bidragsbest. för folkhögskolor 36 500 » enligt bidragsbest. för folkhögskolor 36 500 » 13 100 kr 9 800 kr 36 500 » 13100 » 9 800 » 62 700 » 13 100 » 9 800 o 36 500 » 13 100 » 9 800 » Summa 271 400 kr 52 400 kr 39 200 kr (Avrundade belopp)

De sammanlagda årliga omkostnaderna för statsverket skulle således vid en fullt utbyggd musikskoleorganisation enligt kommitténs förslag stanna vid ca 2,3 miljoner kronor och för en fullt utbyggd förskoleverksamhet med 24 elever respektive 18 elever kommer statsverkets årliga kostnader att uppgå till 275 000 kronor respektive 235 000 kronor. Den verkliga utgiftsökningen för statsverket stannar dock vid ett lägre belopp, eftersom utredningen samtidigt föreslår indragning av pedagogutbildningen vid Ingesund och Framnäs, som för närvarande bedrives med statsbidrag. Under det närmaste budgetåret räknar dock utredningen med att verksamhet i mer betydande utsträckning endast kommer igång vid musikinstruktörsskolorna i Ingesund och Framnäs, varför statsverkets kostnader under budgetåret 1963/64 beträffande lärarlöner och driftbidrag för musikinstruktörsskolor beräknas uppgå till ca 850 000 kronor.

KAPITEL XII

S a m m a n f a t t n i n g och h e m s t ä l l a n

Den frivilliga musikbildningsverksamheten i landet, i detta betänkande liktydigt med studieförbundens musikcirkelverksamhet och kommunernas musikbildningsverksamhet i form av frivillig skolmusik och kommunala musikskolor, har under de senaste årtiondena ökat kraftigt i omfattning. Studieförbundens statsbidragsberättigade musikcirklar har ökat med 153 % från 1953 till 1961, och den kommunala musikbildningsverksamheten, som för ett par decennier sedan var så gott som obefintlig, omfattar i dag omkring 100-talet kommunala musikskolor, och i ungefär 50 % av landets skolkommuner finnes i dag möjligheter för eleverna att deltaga i någon form av instrumentalundervisning eller körsång på fritiden. Detta i och för sig utomordentligt glädjande intresse för musikbildningsverksamheten har medfört en ständigt ökande brist på lämpliga lärare och handledare, en brist som varken enskilda eller organisationer trots lovvärda försök kunnat komma till rätta med. I stort sett saknar vi i landet musikpedagoger med en medveten utbildning för en verksamhet i den frivilliga musikbildningsverksamheten och en metodisk-pedagogisk träning med direkt inriktning på de undervisningsproblem, som förekommer inom studieförbundens och kommunernas musikbildningsverksamhet. På musikcirkelsidan tyder företagna stickprov på att 2/3 av handledarna saknar formell musikpedagogisk utbildning, och inom kommunernas musikbildningsverksamhet ger företagna undersökningar vid handen, att omkring halva antalet verksamma lärare saknar formell utbildning för sin pedagoggärning. Man nödgas alltså konstatera, att även med den nuvarande omfattningen av musikbildningsarbetet i landet situationen beträffande lärare och handledare på sina håll är mycket prekär, och det torde vara berättigat att hysa allvarliga farhågor för möjligheten att upprätthålla kvaliteten på musikbildningsarbetet. Den stora bristen på kompetenta och välutbildade ledare, lärare och instruktörer för hel- och deltidstjänstgöring inom det frivilliga musikbildningsarbetet verkar även hämmande på den fortsatta kvantitativa tillväxten av denna verksamhet. Särskilt påtagliga blir svårigheterna för vissa från större tätorter avlägset belägna kommuner att förvärva välutbildade och lämpliga lärare och handledare. Det legitima behov hos den enskilde individen att syssla med musik i en eller annan form, som visar sig i det tilltagande musik-

202 intresset och önskan hos allt större delar av befolkningen att engagera sig i musikbildningsverksamhet på sin fritid, kan på många håll i vårt land icke tillfredsställas på grund av brist på lärare och handledare. Den kulturella och sociala homogeniseringen på musikens område omöj liggöres således, därest icke fler lärare och handledare för det frivilliga musikbildningsarbetet utbildas. De påtagligt kraftiga variationerna i omfattningen av den frivilliga musikbildningsverksamheten i olika regioner och på olika orter, som kommittén kunnat konstatera, måste till stor del ses som en funktion av svårigheten att få lämpliga och kompetenta lärare och handledare för denna verksamhet. Det är de välbelägna orterna i mellersta Sverige, som har den mest omfattande musikbildningsverksamheten. I Södermanlands län är drygt 34 % av de skolpliktiga barnen engagerade i någon form av frivillig musikbildningsverksamhet, under det att i Norrbotten och i Västerbotten endast knappa 4 % respektive 3 % av skolpliktiga barn deltar i sådan verksamhet. Även om omfattningen av den frivilliga musikverksamheten på olika orter måste ses som en funktion av flera faktorer, utgör tillgången på lärare och handledare ett grundläggande villkor. Det är ett demokratiskt rättvisekrav att individerna skall ha möjlighet att ta del av musikens värden oberoende av bostadsort. Den musikaliska bildningsverksamheten har även stort värde för samhället som sådant. Den sammanhållande effekten av en gemensam musikskatt, det socialt fostrande värdet av ett sammusicerande i grupp och de möjligheter, som musiken ger till ett lösande av ungdomens fritidsproblem, är värden, som inget samhälle har råd att försumma. Kommittén har kunnat konstatera, att man på många håll i landet tvingats engagera lärare och handledare, som saknar relevant utbildning för denna verksamhet. Om individernas musikaliska behov skall kunna få utvecklingsdugliga och utvecklingsbefrämjande medel för sin tillfredsställelse, om man icke skall behöva befara en regression mot en onödigt låg medelnivå i fråga om musiksmak och därmed försvåra för den enskilde att finna glädje i livsberikande och traditionsanknytande musikformer, måste snara åtgärder vidtagas för att tillföra den frivilliga musikbildningsverksamheten välutbildade och lämpliga lärare och handledare. Det är mot bakgrunden av ovan sagda, som musikledarutredningen vill föreslå kraftigt ökat stöd från statens sida för utbildning och fortbildning av lärare och handledare i den frivilliga musikbildningsverksamheten. Utvecklingen under de senaste decennierna inom den frivilliga musikbildningsverksamheten har icke enbart inneburit en kvantitativ tillväxt utan jämväl en ökad differentiering av verksamheten. Den mångsidighet som i dag kännetecknar musikbildningsverksamheten i landet, kräver enligt kommitténs mening olika lärarkategorier för verksamhetens effektiva bedrivande. De befattningshavare som i första hand synes vara behövliga är: 1. musikledare 2. musikpedagoger (piano-, violin-, klarinett- etc.)

203 3. musikinstruktörer 4. pedagoger för den förberedande musikundervisningen 5. cirkelledare i musik. Utbildningen av musikledare bör enligt kommitténs mening förläggas till KHM och bygga på avlagd musikinstruktörsexamen eller musiklärarexamen. Som ett obligatoriskt komplement till musikinstruktörsexamen för de musikinstruktörer, som skall vidareutbilda sig till kommunala musikledare på KMH, föreslår kommittén en 6—8 veckors orienteringskurs med tonvikten lagd på samhällsorienterande ämnen. Även för de musiklärare KMH, som ämnar söka till musikledarutbildningen, vore en dylik orienteringskurs ett önskvärt komplement. Det synes angeläget, att musikledaren erhåller en utbildning på ett huvudinstrument, som för honom upp till hög konstnärlig nivå och en kvalificerad utbildning i dirigering. Utöver den rent musikaliska utbildningen bör musikledaren ges en administrativ skolning. Musikledarutbildningen synes därför behöva omfatta två till tre terminers studier. Kommittén har dock icke velat föreslå kursplaner för denna musikledarutbildning vid KMH bl. a. med hänsyn till den omarbetning av reglementet för KMH som pågår. Kommittén r ä k n a r dock med att de synpunkter, som framförts i detta betänkande beträffande musikledarnas utbildning, beaktas vid utformandet av det nya reglementet. För den kvalificerade undervisningen på de kommunala musikskolornas hög- och mellanstadium kräves konstnärligt och tekniskt högtstående specialister (ovan benämnda musikpedagoger). Utbildningen av dessa befattningshavare synes rätt väl svara emot den verksamhet, som med KMH:s musikpedagogutbildning som mönster, har vuxit upp vid en rad musikutbildningsinstitutioner i landsorten. Det torde dock enligt kommittén vara nödvändigt, att även musikpedagogutbildningen vid KMH ägnas uppmärksamhet vid den omarbetning av reglementet som pågår. Därvid bör särskilt beaktas de speciella utbildningskrav, som sammanhänger med verksamheten inom kommunernas musikskolor och studieförbundens musikcirkelverksamhet. Den undervisningsplan och utbildningsgång, som därvid kan komma att fastställas för musikpedagogutbildningen på KMH, bör ävenledes bli normerande för de institutioner ute i landet, som ämnar bedriva musikpedagogisk utbildning. Kommittén förutsätter, att till de institutioner som bedriver sådan utbildning, och där tillräckliga garantier föreligger för utbildningens kvalitet och likställdhet med den på KMH bedrivna, kommer statsbidrag att utgå efter prövning i varje särskilt fall. En sådan statsunderstödd musikpedagogutbildning bör enligt kommitténs mening vara underkastad inspektion av musikaliska akademien. Kommittén vill även framhålla önskvärdheten av att en solistpedagogisk examen på hög nivå inrättas vid KMH. Denna utbildning skall närmast avse att täcka lärarbehovet vid olika musikaliska utbildningsinstitutioner. Enligt MLU:s undersökningar och analys av det nuvarande frivilliga musikbildningsarbetet i landet och den prognos som redovisats i kapitel VII föreligger det ett stort och omedelbart behov av en lärarkategori med en

204 bred och allsidig utbildning. Denna utbildning bör syfta till att ge pedagogerna en god förmåga att traktera de inom det frivilliga musikbildningsarbetet vanligaste förekommande instrumenten, färdighet i att leda ensembler och körer, gedigen pedagogisk utbildning med sikte på individual-, gruppoch cirkelmetodik samt en relativt grundlig orientering i samhälls- och kulturliv. En musikpedagog med en sådan utbildning skulle, enligt kommittén, bli väl skickad att uppehålla heltidsbefattning som lärare på kommunala musikskolor men även att på smärre orter leda hela den kommunala musikbildningsverksamheten, samtidigt som de skulle bli väl skickade att medverka i studieförbundens musikcirkelverksamhet. Beträffande utbildningen av musikinstruktörer föreslår därför de sakkunniga, att den skall omfatta tre läsår, att som inträdesfordringar skall gälla att ha uppnått 19 års ålder och blivit godkänd i ett inträdesprov samt att ha allmänna förkunskaper motsvarande examen från 2-årig humanistisk fackskola eller två årskurser vid folkhögskola eller på annat sätt inhämtat motsvarande kunskaper, att musikinstruktörsexamen skall avläggas inför tre av skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien utsedda censorer, att för godkänd examen skall fordras, att elev undergått godkänd examensprövning i: Instrument I, instrument II, instrument III, orkesterdirigering, kördirigering, satslära och undervisningsskicklighet samt ådagalagt godkända insikter och färdigheter i samtliga övriga på timplanen upptagna huvudämnen och studieämnen i vilka vitsord gives. I de utarbetade undervisningsplanerna har de sakkunniga sökt ange utbildningens huvudinnehåll och den tid, som ungefärligen kan disponeras för skilda kursavsnitt. Pedagoger för den förberedande musikundervisningen bör enligt kommitténs förslag till största delen rekryteras bland grundskolans lärare på låg- och mellanstadiet. Därmed menar de sakkunniga, att önskvärd integration mellan den frivilliga musikundervisningen och den obligatoriska skolans ordinarie musikundervisning på låg- och mellanstadiet möjliggöres. För komplettering av dessa lärares fackmusikaliska färdigheter och för speciell träning i den metodik och pedagogik, som blir aktuell i den förberedande musikundervisningen, föreslår kommittén årliga utbildnings- och fortbildningskurser. Dessa kurser föreslås förlagda till musikinstruktörsskolor, till folkhögskolor med utvidgad musikundervisning eller till större kommunala musikskolor med därför lämpliga lärare. I detta sammanhang vill kommittén fästa uppmärksamheten på betydelsen av rytmiska övningar i den grundläggande musikundervisningen. Samtidigt som insikten om betydelsen av rörelseaktivitet och avspänningsövningar i all uppfostran och särskilt i musikuppfostran blir allt klarare, nödgas m a n konstatera en skriande brist på utbildade rytmiklärare. Det synes vara en angelägen uppgift, att ett rytmikinstitut för lärarutbildning och försöksverksamhet kommer till stånd. Ett dylikt rytmikinstitut borde enligt

205 kommitténs mening upprättas vid KMH:s pedagogiska institution. I avvaktan på att ett rytmikinstitut skall komma till stånd är det högst änskvärt, att de 6-månaders utbildningskurser för små- och folkskollärare, som ges vid Svenska Dalcrozeseminariet och som vill ge en rytmikutbildning avpassad för den förberedande musikundervisningen, ges ekonomiska förutsättningar för en ökad intagning. Speciella utbildnings- och fortbildningskurser i Orff-metodik bör vidare anordnas med statsanslag. Studieförbundens musikcirkelverksamhet spänner över ett mycket brett register från elementära studier i vokal- och instrumentalmusik till mycket avancerade studier i grupper och ensembler. Bedömningen av musikcirkelledarnas kvalifikationer och utbildningsbehov måste därför göras mot bakgrunden av de stora variationerna i fråga om cirkeldeltagarnas förkunskaper och studiemål. Kraven på cirkelledarnas musikaliska kunnande varierar således högst avsevärt, vilket gör, att det knappast är möjligt att uppställa entydiga och allmängiltiga kvalifikationsregler beträffande ämneskunskaper och tekniska färdigheter. I studieförbundens målsättning för musikverksamheten ingår som ett viktigt led att skapa förutsättningar för en rikare musikupplevelse och att så långt möjligt ge deltagarna musikteoretiska kunskaper samt musikhistorisk och allmänmusikalisk orientering. Det är därför angeläget, att musikcirklarnas ledare även på elementära stadier kan förmedla sådana kunskaper. På alla nivåer och ifråga om alla kategorier av musikcirkelledare är det också önskvärt, att kraven på förtrogenhet med studiecirkeln som arbetsform kan ställas högt. Allmänna kunskaper om gruppmetodik och om de speciella pedagogiska och organisatoriska problem, som sammanhänger med verksamheten i olika slag av musikcirklar, körer och ensembler, är därför nödvändiga. En mycket stor del av deltagarna i studieförbundens musikcirklar är ungdomar, som inte på annat sätt fått någon grundläggande musikalisk skolning. Detta gäller också många av de vuxna deltagare, som söker sig till musikcirklarna. Först på längre sikt kan detta förhållande komma att ändras genom ökad musikundervisning i den obligatoriska skolan och genom den pågående utbyggnaden av den kommunala musikverksamheten. Med hänsyn till att en betydande del av studieförbundens musikcirkelverksamhet, som en följd härav, bedrives på elementär nivå är det särskilt angeläget, att tillgången på ledarkrafter med en utbildning, som är lämpad för dessa uppgifter, göres avsevärt större, än vad som nu är fallet. Kommittén vill i detta sammanhang särskilt understryka önskvärdheten av att samtliga lärarkategorier inom den kommunala musikverksamheten genom lämpliga åtgärder i ökad omfattning ges möjligheter att engagera sig som cirkelledare i studieförbundens musikcirkelverksamhet. För det stora behovet av handledare för studieförbundens musikcirklar liksom för behovet av timlärare inom den kommunala musikverksamheten kommer m a n dock allt framgent att i stor utsträckning få lita till fackmusiker utan pedagogisk och metodisk utbildning och till kunniga och in-

206 tresserade men icke fackutbildade amatörer. För dessa och för alla dem som idag är engagerade i musikbildningsarbetet utan att ha någon speciell utbildning för denna lärargärning, måste en omfattande utbildnings- och fortbildningsverksamhet ordnas. I första hand bör kompetenskurser för cirkelledare och för lärare och instruktörer inom kommunernas musikbildningsverksamhet anordnas. Dessa kompetenskurser bör i första hand syfta till att utbilda tekniskt kunniga och erfarna musiker till pedagogiskt och metodiskt medvetna handledare och lärare. Tyngdpunkten i utbildningen bör därför läggas på vuxenpedagogik, instrumentalmetodik, repertoarkännedom, stilhistoria, musikalisk estetik och målsättningsfrågor. Kompetenskurserna föreslås anordnade som s. k. intervallskurser omfattande två sommarkurser om vardera 14 dagar och två veckoslutskurser under det mellanliggande studieåret. Sommarkurserna bör i första hand förläggas till musikinstruktörsskolor eller till lämplig folkhögskola med utvidgad musikundervisning. Efter särskild prövning bör kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet även kunna förekomma vid större kommunala musikskolor med därför lämpliga lärarkrafter. Kommittén föreslår, att skolöverstyrelsen blir centralorgan för kurs- och fortbildningsverksamheten på detta område. Det synes lämpligt att ansvaret för denna verksamhet vilar på folkbildningsroteln, som således skall ha att fördela anslag till ovannämnda kursverksamhet liksom till fortbildningskurser av olika slag. Det bör åvila skolöverstyrelsen att utfärda kompetensintyg för deltagare, som med godkännande genomgått kompetenskurs. Utöver behovet av ovannämnda kompetenskurser förefinnes inom alla sektorer av musikbildningsfältet ett behov av fortbildningsverksamhet. Utvecklingen inom pedagogiken i allmänhet och musikpedagogiken i synnerhet liksom det ständiga nytillskottet av undervisningsstoff gör, att även en musikpedagog med en gedigen grundutbildning inom kort har behov av fortbildning. Musikledarutredningen finner det angeläget, att en systematisk fortbildningsverksamhet snarast kommer till stånd för ledare, lärare och handledare inom den frivilliga musikbildningsverksamheten. Sådan fortbildning bör enligt kommitténs mening organiseras dels som studiedagar under pågående arbetstermin, dels som fortbildningskurser under ferieeller semestertid. Den föreslagna fortbildningsverksamheten bör liksom kompetenskursverksamheten ha skolöverstyrelsen som tillsynsmyndighet. Denna utvidgning av Sö:s verksamhet liksom de arbetsuppgifter, som är förknippade med uppgiften att vara tillsynsmyndighet för de föreslagna musikinstruktörsskolorna, nödvändiggör, enligt utredningens uppfattning, inrättandet av heltidstjänst som musikkonsulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten. I samband med kurs- och fortbildningsverksamheten skall den föreslagna musikkonsulenten h a : att granska förelagda kursplaner för kompetenskurser och hos SÖ tillstyrka eller avstyrka, att de godkännes som statsbidragsberättigade;

207 att granska uppläggningen och innehållet i övrig fortbildningsverksamhet, som avses anordnad med statligt stöd; att inspektera verksamheten vid godkända kompetenskurser och övrig fortbildningsverksamhet; att stimulera till anordnande av kompetenskurser, studiedagar och fortbildningskurser ; att samordna fortbildningsverksamheten samt att rådgiva i kursfrågor. En fortlöpande kontakt mellan tillsynsmyndigheten och olika huvudmän och intressenter inom musikbildningsfältet måste eftersträvas. I detta sammanhang borde Musikfrämjandet k u n n a fylla en uppgift. Musikfrämjandets övriga arbetsuppgifter synes i första hand bli: som informations- och rådgivningsorgan som kontaktorgan för olika intressenter inom musikbildningsfältet som stimulans och bevakningsorgan såväl på det nationella som på det internationella planet och som huvudman för Musik för Ungdom-rörelsen i vårt land. För att effektivt fungera i ovannämnda sammanhang borde Musikfrämjandets styrelse ha representanter för de olika sektorerna av musikbildningsfältet och företrädare för musikaliska utbildningsinstitutioner. Kommittén menar, att det vore högst befrämjande för Musikfrämjandets arbetsuppgifter om styrelsen regelmässigt bestod av bl. a. skolöverstyrelsens konsulent för den frivilliga musikbildningsverksamheten, en representant för Musikaliska akademien, en representant för Musikhögskolan, två representanter för studieförbundens musikbildningsverksamhet samt två representanter för kommunernas musikbildningsverksamhet. En långsiktig reguljär organisation för utbildning av heltidsanställda befattningshavare inom den frivilliga musikbildningsverksamheten föreslås, utöver nu verksamma utbildningsorganisationer för musikpedagoger och musikledare, omfatta musikinstruktörsskolor för en 3-årig utbildning av musikinstruktörer i enlighet med vad tidigare anförts. För att erhålla en utgångspunkt för bedömningen av hur många utbildningsanstalter för musikinstruktörer, som är behövliga, har kommittén gjort vissa beräkningar beträffande det förväntade behovet av musikpedagoger för den frivilliga musikbildningsverksamheten i landet. Det har därvid varit nödvändigt att något beröra verksamhetens framtida organisation samt ävenledes diskutera frågan om statsanslag till frivillig musikbildningsverksamhet. Kommittén vill därvid kraftigt understryka önskvärdheten av att de motsättningar, som på vissa håll existerar mellan studieförbundens musikcirkelverksamhet å ena sidan och kommunernas musikbildningsverksamhet å den andra, med alla medel utjämnas. Ett rivalitetsförhållande mellan olika huvudmän inom musikbildningsfältet inverkar enbart hämmande på utvecklingen. Det vore mycket att vinna på en koncentration av den skolmässiga och utbildningsmässiga delen av den frivilliga musikbildningsverksamheten till den kommunala musikverksamheten. En fullt utbyggd kommunal musikverksamhet borde omfatta:

208 A. en allmän linje, där barn och ungdom i skolåldern ges tillfälle till instrumentalundervisning, kör- och solosång jämsides med att de inhämtar allmänmusikaliska kunskaper. B. en yrkeslinje, för de ungdomar som efter avslutad obligatorisk skola avser förbereda sig för yrkesmässigt utövande av musik i en eller annan form. De ungdomar som ej har för avsikt att ägna sig åt yrkesinriktad musikutbildning, bör i studieförbundens studiecirklar och ensemblegrupper beredas tillfälle att odla sina musikaliska intressen. Övergången från musikskola till de olika musikcirklarna bör underlättas genom ett aktivt samarbete mellan företrädare för den kommunala musikbildningsverksamheten och företrädare för studieförbundens musikcirkelverksamhet. Icke minst angeläget är det, att ett samarbete mellan kommunernas och studieförbundens musikverksamhet inriktas på ett rationellt utnyttjande av kvalificerade lärare och cirkelledare, samt att det skapas förutsättningar för en naturlig övergång från skolans undervisningsformer till de studieformer och arbetsmetoder för vuxna, som utvecklats inom studieförbunden. Kommittén anser det angeläget, att den segslitna frågan om statsbidrag till den kommunala musikbildningsverksamheten nu bringas till en positiv lösning. Ett statsbidragssystem till kommunernas musikbildningsverksamhet bör därvid utformas under hänsynstagande till såväl de kommunala musikskolornas som studieförbundens målsättning så att båda sektorerna inom det frivilliga musikbildningsfältet ges sådana villkor, att de blir i stånd att effektivt fylla sina olika uppgifter och att en smidig övergång och ett fruktbart samarbete dem emellan befrämjas. Enligt kommitténs mening borde således ett principiellt ställningstagande till frågan om statsbidrag till den kommunala musikverksamheten vara möjligt nu utan vidare utredning. De bidragstekniska frågorna bör lämpligen kunna lösas i samband med det pågående arbetet med studiebidrag till bildningsorganisationerna. Utförda beräkningar och diskussioner inom kommittén rörande musikinstruktörsbehovet i landet pekar på ett genomsnittligt årligt utbildningsbehov av omkring 100—130 musikinstruktörer för den närmaste 10-ål'Sperioden. Utredningen har därvid räknat med att den totala omfattningen av den kommunala musikverksamheten i landet skall komma att omfatta ca 20 % av eleverna i årsklasserna 3—9 och ca 50 % av eleverna i årskurserna 1 och 2. För att täcka behovet av musikinstruktörer föreslår utredningen inrättandet av statsunderstödda musikinstruktörsskolor. Enligt sakkunnigas uppfattning bör dessa skolor i görligaste mån vara av internatkaraktär. Erfarenheter från Ingesunds folkliga musikskola och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola talar för att antalet elever per årskurs, och därmed elevantalet i hela skolan, bör begränsas. Under hänvisning därtill och till de svårigheter som uppstår på lärarsidan och beträffande organiserandet av en effektiv och allsidig övningsundervisning, föreslår utredningen, att varje årskurs uppgår till lägst 12 högst 16 elever per årskurs. För ett flertal mindre musikinstruk-

209 lörsskolor talar även önskvärdheten av en geografisk spridning av dessa utbildningsmöjligheter. Den ledande principen för utredningen har därför varit, att alla landsdelar bör ha tillgång till minst en musikinstruktörsskola. Icke minst önskvärt är detta med tanke på dessa skolors roll i ovan föreslagna kurs- och fortbildningsverksamhet. I vissa fall bör dock musikinstruktörsskolan k u n n a organiseras som en dubbel skola med två parallellavdelningar i varje årskurs. För att täcka det stadigvarande utbildningsbehovet av musikinstruktörer föreslår kommittén inrättandet av två dubbla och fyra enkla statsunderstödda musikinstruktörsskolor i landet. En av de dubbla musikinstruktörsskolorna föreslår de sakkunniga skall bli förlagd till Folkliga musikskolan i Ingesund, med Värmlands läns landsting som huvudman. Därvid bör nuvarande pedagoglinjen vid Folkliga musikskolan i Ingesund nedläggas. Vidare föreslås, att pedagoglinjen vid Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola ersattes med en enkel musikinstruktörsskola med samma huvudman som för Framnäs folkhögskola. Den återstående dubbla musikinstruktörsskolan bör enligt kommitténs mening förläggas till stockholmstrakten. Av de enkla musikinstruktörsskolorna bör en förläggas till västra Sverige, en till södra Sverige, varjämte ytterligare en musikinstruktörsskola i Norrland bör inrättas, efter det att tillräckliga erfarenheter vunnits av verksamheten vid musikinstruktörsskolan i Framnäs och dess filial i Härnösand. Utöver den rekommendation att förlägga musikinstruktörsskolorna till institutioner, som redan är verksamma som musikpedagogiska utbildningsanstalter, har utredningen icke funnit anledning att yttra sig om lokalisationen av andra musikinstruktörsskolor än de i Ingesund och Framnäs, utan räknar med att lokala initiativ kommer att tagas. Med hänsyn till de höga krav, som måste ställas på heltidsanställda befattningshavare i den frivilliga musikbildningsverksamheten, menar utredningen, att en 3-årig musikinstruktörsutbildning måste medföra högt ställda inträdeskrav vad beträffar elevernas allmänna mognad och allmänna förkunskaper liksom på deras musikaliska begåvning och instrumentala och vokala färdigheter. I syfte att praktiskt-musikaliskt förbereda eleverna för musikinstruktörsskolorna föreslår kommittén inrättandet av 1-åriga förskolor vid musikinstruktörsskolorna. Beträffande Ingesund och Framnäs vill dock MLU med hänsyn till där rådande praxis föreslå, att den s. k. allmänna linjen vid folkliga musikskolan i Ingesund och grundkursen vid Musiklinjen i Framnäs får bibehålla sin 3-åriga utbildningsgång med de förändringar i kursplanerna, som föreslagits i betänkandet. De 3-åriga förskolorna i Ingesund och F r a m n ä s bör därvid ha till målsättning att förbereda eleverna såväl med avseende på allmänkunskaper som i praktiskt musikaliskt avseende. Den målsättning, som dessa 3-åriga förskolor kommer att ha vid Ingesund och Framnäs, synes icke lägga hinder i vägen för ett kvarliggande under folkhögskolestadgan. MLU vill därför i avvaktan på att vunna erfarenheter skall k u n n a läggas till grund för en enhetligare ordning, föreslå att 3-åriga 14—621039

210 »musikfolkhögskolor» förlägges till Ingesund och F r a m n ä s för att ersätta nuvarande allmänna kursen respektive grundkursen vid dessa skolor och med uppgift att tjäna som förskolor till där befintliga musikinstruktörsskolor. Med hänvisning till vad som anförts i detta betänkande hemställer musikledarutredningen: att förslag förelägges riksdagen om upprättande av en musikinstruktörsskoleorganisation enligt de riktlinjer, som uppdragits i betänkandet och det reglementsförslag som fogats till betänkandet; att kungörelse om statsbidrag till statsunderstödda musikinstruktörsskolor utfärdas på grundval av det till betänkandet fogade förslaget; att pedagoglinjerna vid Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola från och med budgetåret 1963/64 omorganiseras till statsunderstödda musikinstruktörsskolor; att verksamheten vid den allmänna linjen vid Folkliga musikskolan i Ingesund och grundkursen vid musiklinjen vid Framnäs folkhögskola omändras till 3-åriga förskolor för där belägna musikinstruktörsskolor i enlighet med vad i betänkandet angivits; att ytterligare statsunderstödda musikinstruktörsskolor inrättas, en i södra Sverige, en i västra Sverige, en i stockholmstrakten och en i mellersta eller södra Norrland; att för det frivilliga musikbildningsarbetet för budgetåret 1963/64 följande anslag beviljas, nämligen ett anslag till kurs- och fortbildningsverksamhet om 250 000 kronor; ett anslag till Musikfrämjandets verksamhet om 50 000 kronor; att i personalförteckningen för skolöverstyrelsen upptages en ny musikkonsulenttjänst i Ae 23 för den frivilliga musikbildningsverksamheten.

BILAGA 1 I n s ä n d e s till L ä n s s k o l e n ä m n d e n snarast och den 15. 10.

senast

1960 Fullständiga uppgifter skall endast lämnas av de skoldistrikt där frivillig av skolmyndighet organiserad och bekostad — musikundervisning äger rum.

—

Uppgifterna skall avse läsåret 1959/60. Skoldistrikt som ej har dylik undervisning skall återsända blanketten med anteckning under Ev. övriga upplysningar, som anger om någon annan form av organiserad frivillig musikundervisning står de skolpliktiga barnen till buds (ex.vis kommunal musikskola, musikcirklar eller musikskola inom något studieförbund etc.) Skoldistriktets namn: Antal skolpliktiga barn i distriktet Antal skolpliktiga barn som 1959/60 deltog i

a) frivillig sång b) frivillig instrumentalmusik

Antal inom skoldistriktet anställda små- och folkskollärare, som 1959/60 undervisade i

a) frivillig sång b) frivillig instrumentalmusik

Antal övriga lärare som 1959/60 undervisade i

a) frivillig sång

Heltidsanst.

b) frivillig instrumentalmusik Summa elevavgifter 1959/60

kr.

Anslag från kommunen 1959/60

kr.

Statsbidrag 1959/60 Anslag från annat håll (

Ev. övriga upplysningar:

kr. )

kr.

Timlär.

? é3 5 »

t

-.O

a

C/3

CO

C

Grupp Klass

-2

«5

C

Individuell

-so If

"T*

W 3

•*> T. ^ k.

CO

3 £ o

en C CO

d •O

"B ft C <->

C/l i

> U

a +-> u c

* J tu co 2*

P

fl O

>

.**>

Q

O

*° »o os

Musikpedagogisk erfarenhet

•3

Fortbildningskurser i sång/musik

I

O CM

C

"B 2

»Q

:3

a •g

4a ;5

si

B CO U

SS CO

"a 5) ti

O c t-. E

"co

"a s

a X* B

d .73 C

il o X 00

"3

:c3^

co

E"

C

1) +->

3 CO

•6 3 CO

+->

tCS

H *-> co To

CO

•hi

C

co

C

SK

"O (S u ca _ : o

(B

<y ca S

Lärarens namn (initialer)

O)

3 'C > CO O

•< X

w

!H

BILAGA 2

U t d r a g ur Stadskollegiets u t l å t a n d e o c h m e m o r i a l nr 91

»Den frivilliga instrumentalundervisningen för skolungdom.» Utredning avgiven av skoldirektören i Stockholm. Nuläget.

(Avser alltså 1959.)

Nuläget Instrumentalundervisningen i Stockholms folkskolor startade på privat initiativ och med blåsinstrument, skänkta av en privatperson år 1905, då ett antal gossar i Katarina södra folkskola fingo sina första musiklektioner. Orkestern framträdde redan 1906. Sedan 1914 har undervisning i blåsinstrument i folkskolornas regi bedrivits i allt större utsträckning och omfattar läsåret 1957/1958 40 gossmusikkårer. De första försöken med undervisning i stråkinstrument i syfte att småningom skapa stråkorkestrar i skolorna inleddes år 1941. Denna undervisningsgren omfattade likaså redan från början med stort intresse från målsmännens och barnens sida. Innevarande år förekommer stråkundervisning i 49 skolor. Undervisningen i blåsinstrument inriktas från första början på att snarast möjligt ge eleverna en för ensemblespelet tillräcklig musikalisk kunskap och teknisk färdighet. Gossorkestrarnas medverkan utgör ett uppskattat inslag både vid skolornas egna högtider och i olika offentliga sammanhang, t.ex. Svenska Flaggans Dag och Barnens Dag. Det är givetvis meningen, att även undervisningen i stråkinstrument skall resultera i orkestrar. Så har också skett, dock endast i viss utsträckning, enär de tekniska färdighetskraven på stråkinstrumenten äro betydligt större än på blåsinstrumenten. Stråkundervisningen h a r dessutom haft och har alltjämt ett lägre antal veckotimmar till sitt förfogande. F.n. beräknas för varje rektorsområde 8 veckotimmar för blås- och 6 veckotimmar för stråkundervisningen. Vissa lokala variationer förekomma dock. Skolorna inom f.d. Spånga kommun tilldelas fortfarande enligt överenskommelse vid inkorporationen 100 veckotimmar för frivillig musikundervisning, vilket medför att man inom dessa stadsdelar kan ge skolungdomarna helt andra möjligheter till instrumentalutbildning än i övriga områden i staden. Undervisningen är upplagd i stort sett efter samma principer som i de numera vanliga, kommunala musikskolorna i förorterna och landsortsstäderna. — Sex rektorsområden utnyttja hela tilldelningen av instrumentaltimmar (alltså 14 veckotimmar) till stråkundervisning. Elevantalet i blåskårerna varierar från 20—50 och i stråkundervisningen från 10—40 flickor och pojkar. Den tillmätta individuella undervisningstiden är i allmänhet anmärkningsvärt kort. Man kan särskilja fyra olika typer av instrumentalundervisning inom Stockholms folkskolors lokaler. Förutom den ovan nämnda blås- och stråkundervisningen, i fortsättningen kallad folkskolans frivilliga instrumentalundervisning, omfattande 780 veckotimmar och 2 292 elever höstterminen 1957, förekomma även inom fri-

214 tidsverksamheten ett betydande antal musikgrupper, sammanlagt c:a 393 veckotimmar och 1544 elever (höstterminen 1957), några körgrupper oräknade. Av dessa sistnämnda åtnjuta dock 510 sin huvudsakliga undervisning i folkskolans frivilliga instrumentalundervisning. Att de likväl redovisas även bland fritidsverksamhetens musikelever beror på att viss orkesterspelning på grund av tidsbrist lagts på »fritidstimmar». I folkskolans frivilliga instrumentalundervisning och i fritidsverksamhetens musikgrupper undervisas sålunda sammanlagt 3 326 elever höstterminen 1957. En tredje grupp bildar den verksamhet, som bedrives av de av staden (socialroteln) understödda Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor (sammanlagt c:a 290 veckotimmar). Slutligen förekommer även den av privatpraktiserande musikpedagoger eller av olika bildningsförbund bedrivna musikundervisningen (»musikkurser» och dylikt), i fortsättningen kallad privat musikundervisning, för vilken lokaler upplåtits, uppskattningsvis med 700—800 veckotimmar. Lärarna inom den frivilliga instrumentalundervisningen antagas av skoldirektionen. Deras kompetens är i allmänhet godtagbar, i vissa fall mycket god. Lärarna i blåsinstrument äro på några undantag när anställda vid i staden förekommande civila eller militära orkestrar. Stråklärarna däremot försörja sig vanligen som violinpedagoger. Samtliga äro timanställda. Arvodet utgår efter CT 12. Inom fritidsverksamheten, som visserligen i någon utsträckning även lyckats engagera den frivilliga instrumentalundervisningens lärare trots det låga timarvodet (7 eller 9 k r o n o r ) , är lärarnas kompetens dock synnerligen skiftande. Undervisningen i Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor är av hög kvalitet. Den privata verksamheten slutligen, som i stort sett undandrager sig kontroll, präglas av stora differenser beträffande såväl undervisningsformer som lärarnas utbildning och tilllämpade elevavgifter. Folkskolorna ställa lokal och i vissa fall även piano till förfogande gratis för denna privata undervisning. Den frivilliga instrumentalundervisningen liksom fritidsverksamhetens undervisning är avgiftsfri. Till majoriteten av eleverna låna skolorna även ut instrument. Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor tillämpa terminsavgifter. Instrument få eleverna hålla själva. Inom den särskilda musikundervisningen i Spånga erlägga eleverna en låg terminsavgift. Eleverna inom den privata musikundervisningen betala vad undervisningen kostar. Privatlärarna betinga sig ofta 5—6 kronor per enskild lektion om 30 minuter. Gruppundervisning med därmed proportionsvis lägre avgifter är dock vanlig. Enligt ekonominämndens beslut får privat musiklärare, verksam i skolornas lokaler, betinga sig elevavgifter, som motsvara högst timarvode efter CT 12.

Behovet

av en utökad

kommunal

musikundervisning

Av den stora tillströmningen av elever även till den rent privata, avgiftsbelagda musikundervisningen att döma är intresset för och behovet av instrumentalundervisning mycket stort, för övrigt en genomgående tendens i hela landet. (År 1955 uppgingo de sammanlagda, kommunala anslagen till frivillig musikundervisning i hela landet till c:a 6 miljoner kronor.) I Stockholms folkskolors frivilliga och fritidsverksamhetens musikundervisning har trots stora grupper och kort individuell undervisningstid endast c:a 4,2 % av elevantalet i folkskolorna kunnat mottagas eller c:a 3,3 % av antalet skolpliktiga barn. Andra kommuner med låg erfarenhet av kommunalt bedriven instrumentalundervisning r ä k n a emellertid med 15—30 % deltagande (undantagsvis ännu högre) från elever i de skolpliktiga åldrarna — den förberedande undervisningen ej inräknad. I grannkommunernas musikskolor omfattar lektionstiden dessutom i allmänhet 20—30 minuter per elev och vecka, ehuru eleverna vanligen undervisas i grupper med motsvarande, förlängd lektionstid. Stockholmsbarnen ha sålunda väsentligen sämre möjligheter till

215 instrumentalundervisning än grannkommunernas ungdomar. I läroverken bedrives viss begränsad, frivillig instrumentalundervisning (1 veckotimme per varje 50-tal elever som regel). I och med att enhetsskolan övertar realskolestadiet försvinner denna möjlighet, därest staden ej övertar kostnaderna. Statsbidrag till frivillig instrumentalmusik förekommer nämligen icke i enhetsskolan. Som redan nämnts h a r den frivilliga instrumentalundervisningens starkt begränsade kapacitet givit den privata musikundervisningen ett rikt verksamhetsfält i folkskolorna. Även om kvaliteten på denna undervisning i många fall är godtagbar, kvarstår dock att skolans möjligheter att utöva någon kontroll över verksamheten äro ytterst begränsade. Det säger sig dessutom självt, att privatundervisning inte heller kan medverka till en sådan bred och samlande uppbyggnad av den frivilliga musikundervisningen, att alla barn kunna deltaga av ekonomiska skäl eller med sina skilda musikaliska begåvningstyper kunna erhålla en undervisning, som kan lämpas efter deras olika instrumentala förutsättningar och som dessutom ger möjlighet till samspel. En sanering och kvalitativ förbättring såväl som en mot behovet svarande, tidsenlig utbyggnad av den frivilliga instrumentalundervisningen i Stockholms folkskolor är sålunda av nöden. Medan ett stort antal landsortsstäder och förortskommuner på ett föredömligt sätt organiserat den frivilliga instrumentalundervisningen, framstå förhållandena p å detta område i Stockholm som helt otillräckliga. Detta landsortsstädernas stora intresse får icke betraktas som enbart ett uttryck för det sista kvartseklets popularisering av musiken i största allmänhet eller den stigande aktningen för musiken som bildningsämne utan är tvivelsutan ett led i den rent ungdomsvårdande verksamheten på dessa orter. Alternativa

möjligheter

till

organisation

Det kan givetvis diskuteras, vilka åtgärder som i detta läge böra företagas i Stockholm med hänsyn till det stora befolkningsunderlaget, den vida geografiska utsträckningen, de ekonomiska konsekvenserna m.m. Bland de vägar, som synas ligga närmast till hands, märkas främst följande tre alternativ: A. En förstärkning av den nuvarande frivilliga instrumentalundervisningen i folkskolan, kvalitativt och kvantitativt med bibehållande av befintlig organisation. B. Inrättande av en huvudlärartjänst i musik i varje rektorsområde, i vilken befattning förutom vanlig skolsångsundervisning även ingår uppgiften att organisera och (med hjälp av biträdande lärare) leda instrumentalundervisningen inom rektorsområdet, C. Inrättande av en skoldirektion underställd, kommunal musikskola, verksam inom alla rektorsområden och av så stor kapacitet, att den så småningom kan ersätta alla de nuvarande, splittrade formerna av instrumentalundervisning, sålunda även den privata musikundervisningen i skolornas lokaler. Kommunal

musikskola

i

Stockholm

Undervisningens målsättning och innehåll Vid en eventuell omorganisation av den frivilliga musikundervisningen i Stockholm till en kommunal musikskola bör detta ske med hänsynstagande dels till andra orters erfarenheter, dels till storstadens speciella betingelser, vilka senare innebära både svårigheter och betydande fördelar. Som redan tidigare sagts, bör en kommunal musikskola i Stockholm i fullt utbyggt skick meddela undervisning i alla rektorsområden. Dess kapacitet bör vara så stor, att den kan ersätta dels den nu förekommande undervisningen i stråk- och

216 blåsinstrument inom folkskolan samt fritidsverksamhetens musikgrupper, som alltså överföras till musikskolan, dels ock all den skiftande undervisning i olika instrument, som meddelas till skolungdom av privatlärare i skolornas lokaler. Slutligen bör musikskolan kunna möta en väntad, kraftigt ökad tillströmning av elever. Målsättningen bör vara att ge alla skolungdomar med håg och fallenhet tillfälle att utveckla sin musikaliska begåvning även på det instrumentala området på ett för den enskilde individen lyckligt sätt. Musikskolan skall icke sträva efter att vara en plantskola för blivande yrkesmusiker utan i första hand tillgodose de i musikaliskt avseende normalbegåvade barnens behov av instrumentalundervisning i syfte att föra fram eleverna till sådan musikalisk kunskap och färdighet, att de kunna deltaga i någon form av sammusicerande, dels under studietiden, dels som vuxna. Musikskolan bör också kunna erbjuda speciellt röstbegåvade ungdomar möjlighet till viss sångutbildning. Den första, förberedande musikundervisningen sättes in redan i småskoleåldern. I första klassen får den om möjligt formen av en enkel kurs i rytmik m.m. (en veckotimme i nära anslutning till skoldagen), där huvudvikten lägges vid de spänningslösande, lekbetonade momenten, sång och enkla lyssnaruppgifter, uttrycksrörelser och liknande, allt väsentliga inslag i en personlighetsdanande fostran. De rent instrumentala inslagen bestå i spel på rytminstrument och s.k. klangspel. Barnen kunna sammanföras i grupper om c:a 25 elever. En värdefull försöksverksamhet på detta område h a r redan bedrivits i Bagarmossen och Sofia folkskolor under ledning av rektor E. Styrenius. Under andra året begynner den första instrumentalundervisningen — fortfarande av förberedande typ — i form av blockflöjtspel. Gruppernas storlek bör därvid ej överstiga 15 barn. Undervisningen förlänas redan från början en så musicerande karaktär som möjligt. Det teoretiska kunskapsstoffet inhämtas jämsides med spelningen i den takt så är nödvändigt. Blockflöjterna få barnen anskaffa på egen bekostnad. Det finns numera acceptabla nybörjarinstrument för c:a 10 kronor. Med hänsyn till barnens olika utveckling och mognad bör årskurs II utformas så att ett deltagande i årskurs I ej är en oundgänglig förutsättning. I klass 3 begynner den egentliga instrumentalundervisningen för de barn, som befinnas mogna för en sådan, varvid alla de vanliga orkesterinstrumenten samt piano, gitarr, mandolin och blockflöjt (fortsättningskurs) böra ingå bland valmöjligheterna. Som tidigare framhållits är instrumentvalet emellertid ingen lätt sak. Den musikaliska begåvningens struktur är så mångskiftande, att förutsättningarna för ett visst instrument låta sig bedömas någorlunda säkert först sedan barnets musikalitet aktiverats på något sätt, vilket bl.a. är avsikten med de båda förberedande åren. Vid andra årskursens slut bör därför en för alla grupper likartad musikalitetstestning äga rum (t.ex. enligt det på b a n d inspelade L. Holmströms testbatteri, som prövats med gott resultat). — Testningens värde begränsas dock alltid av vissa faktorer utanför det musikaliska området. Vid bedömning av ett barns troliga förutsättningar för ett visst instrument måste bl.a. barnets fysiska utveckling, uthållighet och naturligtvis barnets egna uttalade önskemål, ehuru dessa ofta färgas av kamraternas påverkan, komma med i bilden, övningsmöjligheter hemma är en annan viktig faktor speciellt för pianister och ej minst blåsare. Sedan själva testningen verkställts, måste därför särskild kontakt tagas med klassföreståndaren och föräldrarna i alla tveksamma fall. — Den förberedande undervisningens årskurs II blir alltså både en naturlig musikalisk sållningsprocess och ett organ för att placera »rätt man på rätt plats». Barn, som ej befinnas mogna att fortsätta i instrumentalgrupper, ehuru de visa intresse för musik, böra beredas möjlighet till ytterligare ett års undervisning av förberedande typ för att kanske sedan kunna fortsätta med något mera krävande instrument än förberedande blockflöjtspel. Att som nu sker låta barnen börja direkt i instrumentalundervisningen utan någon egentlig förberedelse och oftast

217 utan anlagsprövningar är — som tidigare sagts — en dyrbar misshushållning med kvalificerad arbetskraft, som bör undvikas. — Den skisserade intagningsproceduren till instrumentalundervisningen kan synas omständlig och tidsödande, även om själva testningen sker i grupper. Detta är sant, men i de musikskolor tillvägagångssättet prövats, har det visat sig, att den vanligen höga felprocenten vid instrumentvalet kunnat nedbringas till ett minimum. Tiden har visat sig vara väl använd. Även den förberedande undervisningen, vars stora grupper sannolikt visa sig vara i det närmaste identiska med motsvarande småskoleklasser, måste förläggas till tid utanför det ordinarie skolschemat. Det vore emellertid önskvärt, att musikintresset kunde aktiveras också hos de barn, som ej på eget initiativ eller genom föräldrarnas inflytande söka sig till musikskolan. Sedan viss erfarenhet vunnits av den förberedande undervisningens utformning, dels beträffande kursinnehåll, gruppernas storlek m.m., dels beträffande småskollärarnas intresse för en sådan förstärkt musikundervisning, bör en framställning göras hos kungl. maj:t om tillstånd att i ett antal försöksklasser inom den obligatoriska skolan inarbeta den förberedande undervisningen. Om än musikskolans främsta uppgift blir att ge de musikaliskt normalbegåvade barnen tillfälle att utveckla sina talanger, kan musikskolan också ha en uppgift att fylla för i musikaliskt avseende handikappade barn, närmast s.k. tonsvaga barn (»brummare»). Ett angeläget röstvårdsbehov skulle därvid kunna tillgodoses genom några vid musikskolan anställda röstspecialister. En sådan stödundervisning, insatt under de första skolåren, kan tänkas få betydelse inte bara ur musikalisk synpunkt utan också rent allmänt. Det kan diskuteras huruvida uppgiften bör åvila musikskolan eller den obligatoriska skolan. I båda fallen måste emellertid kostnaderna bestridas av kommunen. Jag hemställer, att skoldirektionen måtte ge berörda skolor tillstånd att enligt timplanernas allmänna anvisningar, punkt 2, utnyttja högst 20 timmar p e r år till individuellt eller i smågrupper bedriven specialundervisning för tonsvaga barn. Med hänsyn dels till verksamhetens försökskaraktär, dels till ovissheten om tillgången på kompetenta lärare bör dock denna stödundervisning tills vidare begränsas till i genomsnitt två veckotimmar per rektorsområde, d.v.s. för musikskolans första område — Västerort — högst 22 veckotimmar. Av ekonomiska och även pedagogiskt-sociala skäl bör gruppundervisning tilllämpas även inom den egentliga instrumentalundervisningen, ehuru endast smågrupper kunna förekomma av naturliga skäl. I stråkinstrumenten böra sålunda endast 2 elever undervisas samtidigt på en lektion om 50 minuter, i piano på nybörjarstadiet 3, efter ett år 2 elever, i blåsinstrument 3 elever (slaginstrument 5—7 elever), i gitarr och mandolin 4—5 elever och blockflöjt, fortsättningskurs, 6—9 elever. I ensemblespelet, som anordnas så snart en viss minimifärdighet uppnåtts och i varje fall redan efter något års studier, undervisas såväl i smärre kammarmusikaliska grupper som i större orkestrar, varvid eleverna med stigande musikaliska kunskaper och färdigheter få avancera från enklare till mera krävande ensembletyper. Varje elev bör få sig anvisad ett lektionstillfälle i veckan och i förekommande fall en ensemblelektion var eller varannan vecka. Redan från första början skall undervisningen inriktas på en tekniskt lättillgänglig men musikaliskt värdefull litteratur. Föråldrade metoders finger- och greppexercis måste vara bannlyst. På de sista 10 åren har en stor mängd lämplig undervisningslitteratur utgivits till i allmänhet förmånliga priser. Situationen är darfor numera avgjort gynnsammare för en individuellt avpassad, lustbetonad musikundervisning. All musikundervisning är beroende av elevernas tid och möjligheter att öva sina uppgifter. Lärarnas uppmärksamhet bör således inriktas på att bibringa eleverna en tidsbesparande och effektiv övningsteknik samt god å vista-läsnings-

218 förmåga. Det visar sig att 15—30 minuters koncentrerad, daglig övning under skolåret är fullt tillräcklig för att normalt musikaliska barn skola göra tillfredsställande framsteg. Den frivilliga instrumentalmusiken kan icke som den obligatoriska skolmusiken ges ett bestämt kursinnehåll per år. Målsättningen blir i stället individuellt betingad av vederbörande elevs förutsättningar. För den förberedande undervisningen, som sker i stora grupper, utarbetas dock en gemensam läroplan. Elev, som visar tillfredsställande intresse och framsteg, bör få möjlighet att åtnjuta undervisning i musikskolan i första hand under hela skoltiden i enhetsskolan. Det musikintresse, som stimulerats och varit en tillgång under dessa år, tynar emellertid stundom bort i brist på lämpliga möjligheter att deltaga i ensemblespel m.m. vid övergången till yrkesutbildning eller gymnasium. Att kontinuiteten i ungdomarnas musikaliska fostran och möjligheterna till stimulerande samvaro i en bekant miljö med likasinnade kamrater bevaras är såväl ett socialt som ett musikaliskt intresse. Det ligger närmast till hands, att de elever, som så önska, få fortsätta i musikskolan antingen med direkta studier på sitt instrument (inklusive ensemblespel) eller endast som medlemmar i ungdomsorkestrar eller kammarmusikaliska ensembler, förslagsvis t.o.m. det år vederbörande fyller 19 år. I vissa fall torde folkbildningsorganisationerna dock äga bättre förutsättningar än musikskolan att stimulera ungdomarna till fortsatt musicerande även som vuxna och brygga över det avbrott i kontakten med tidigare undervisningsformer, som värnplikten medför för de manliga eleverna. Tidpunkten för elevernas övergång från musikskola till andra organisationers musikverksamhet bör därför ej låsas fast. Det bör i stället ankomma på musikskolans styrelse att söka finna lämpliga former för ett samarbete på denna punkt med folkbildningsorganisationerna. Musikskolans undervisning kan äga rum i de olika skolornas lokaler efter skoldagens slut. Det är önskvärt, att musikskolans undervisning decentraliseras så att småningom alla undervisningsformer och instrument finnas representerade inom varje rektorsområde. Likaså bör ensemblearbetet organiseras så att spelbara orkesterenheter liksom smärre kammarmusikgrupper finnas tillgängliga inom varje rektorsområde för skolornas högtider och festligheter. Utöver lokalupplåtelser och viss medverkan vid distribution av cirkulär till elever och målsmän i begränsad omfattning skola skolornas rektorer ej behöva belastas med organisatoriskt arbete för den frivilliga musikundervisningen. Att i samråd med musikskoleledaren föranstalta om lämpliga uppspelningstillfällen i skolorna torde ej komma att bereda skolledarna nämnvärda besvär. Som inledningsvis nämndes har Stockholms stad hittills utrustat i det närmaste alla rektorsområden med en uppsättning stråk- och blåsinstrument. Detta vittnar om intresse och förutseende. E h u r u det givetvis alltid kommer att vara nödvändigt att kunna erbjuda nybörjare och mindre bemedlade låneinstrument, böra dock eleverna anskaffa egna instrument i långt större omfattning än vad som nu sker. Detta gäller särskilt de vanligaste solistiska instrumenten. Det visar sig vara en sporre till flitig övning och god vård om eleven äger sitt instrument. Genom den stora omsättningen och en h å r d n a n d e konkurrens kunna goda musikinstrument också erhållas till förhållandevis låga priser. Även vid en kraftig stegring av elevantalet i den frivilliga instrumentalundervisningen böra stadens kostnader för nyanskaffning och underhåll av instrument alltså ej stiga i samma takt som elevantalet. Musikskolans arbetsår bör sammanfalla med enhetsskolans. Av praktiska skäl torde det emellertid vara omöjligt att börja musikundervisningen förrän under den andra arbetsveckan på höstterminen. Likaså bruka vårterminens sista dagar vara föga effektiva för den individuella instrumentalundervisningen, medan däremot orkesterrepetitionerna inför avslutningshögtidligheterna måste fortgå. Under vårterminens sista vecka utnyttjas därför musikskolans lärare i största möjliga ut-

219 sträckning till testningen av eleverna i den förberedande undervisningens årskurs II och bearbetningen av proven, föräldrakontakt m. m., vilket i stort sett löser denna eljest organisatoriskt besvärliga och tidskrävande detalj. Under höstterminens första vecka krävs viss komplettering av nyssnämnda intagning i de olika instrumentklasserna. Därutöver har varje lärare att göra en lämplig gruppindelning och en arbetsordning för året. Det senare är en omständlig och besvärlig uppgift, eftersom hänsyn måste tagas dels till elevernas olika musikaliska nivå, ålder och skolväg, dels till skoldagens slut de olika veckodagarna. Musikskolans arbetsår föreslås alltså komma att omfatta 39 veckor för lärarna och 37 veckor för eleverna. Under vårterminens sista vecka kan viss ensemblespelning dock väntas förekomma. Lärarbehov Instrumentallärarna i Stockholm äro som tidigare sagts endast timanställda (CT 12). Detta medför att de lärare, som ej ha en ordinarie orkesteranställning, d.v.s. vissa lärare i blås- och nästan alla i stråkinstrument, måste söka sig extrainkomster på annat håll för att kunna existera. Det är uppenbart, att en välkvalificerad musiker och pedagog icke helhjärtat kan gå in för sin pedagogiska uppgift, om han samtidigt måste snegla efter biinkomster eller en fastare anställning i landsortens kommunala musikskolor. Det stora och alltjämt växande musikintresset är glädjande men lägger ett stort ansvar på dem som ha att ansvara för att detta musikintresse länkas in i sunda banor. Sedan numera en tvåårig pedagogisk utbildning utöver den fackliga införts för stråk-, piano- och solosångspedagoger vid Kungl. Musikhögskolan och vid Stockholms Borgarskola och Musikskolan i Ingesund, Arvika, böra examinerade instrumentallärare kunna beredas fast anställning i viss utsträckning. Under en övergångstid bör detta även gälla i tjänst varande instrumentallärare utan formell examen, vilka dock dokumenterat sig som skickliga lärare. För blåsare finns den s.k. militära musikdirektörsexamen, som även kan avläggas av civil person; vidare förekommer vid musikhögskolan en kommunal musikledarexamen med såväl pedagogisk stråk- som blåsarutbildning. — Ett system, där å ena sidan kvalitetskrav ställas på en lärare medan det å andra sidan helt bortses från att en god utbildning måste skänka möjligheter till normal bärgning, kan ej vara försvarbart. Vilken utformning den frivilliga instrumentalundervisningen än kan komma att få i Stockholm, är verksamhetens framgång obestridligen beroende av lärarnas intresse och skicklighet — detta så mycket mera som det är fråga om en frivillig undervisningsgren. Utan i princip samma anställningsvillkor, som beredas andra lärarkategorier, kunna goda instrumentallärare i framtiden ej påräknas. Även om ekonomiska skäl kan göra det nödvändigt just nu med återhållsamhet med nyinrättande av ordinarie befattningar i önskvärd utsträckning, bör under alla omständigheter dock viss ordinarieanställning av instrumentallärare komma till stånd. — Givetvis kommer likväl alltid en stor del av undervisningen att behöva bestridas av timlärare, särskilt beträffande mindre vanliga instrument. Arvodet till dessa lärare bör utgå efter lägst CT 12. Musikskolans ledning Musikskolan ledes av en särskild styrelse. Med hänsyn till att den skall samarbeta och stå i intim kontakt med den obligatoriska skolan, synes det lämpligt att musikskolestyrelsen utses av skoldirektionen. Det är emellertid också angeläget, att musikskolan ges en så bred förankring som möjligt i samhället, varför folkbildningsorganisationerna böra vara representerade i styrelsen. Frågan om styrelsens storlek och sammansättning torde emellertid lämpligen kunna överlämnas till skoldirektionen för avgörande, sedan stadsfullmäktige fattat beslut om inrättande av skolan.

220 Verksamhetens omfattning och organisation Att bedöma den framtida omfattningen av en verksamhetsgren, som bygger på frivilligt deltagande, stöter på många ovissa faktorer. En approximativ beräkning med stöd dels av elevantalen i de nuvarande undervisningsformerna i instrumentalmusik, dels av erfarenheterna från städer med kommunala musikskolor, som anses fullt utbyggda, ger uppskattningsvis följande siffror, tillämpbara vid en framtida tidpunkt, då alla stockholmsungdomar kunna tänkas få samma möjligheter till frivillig musikundervisning, som föreligga för ungdomarna i grannkommunerna och i ett stort antal landsortsstäder. Till grund för beräkningarna ligger elevantalet i Stockholms folkskolor 1957—1958. Den beräknade minskningen i barnantalet kommer inte till uttryck i nedanstående siffror men kompenseras sannolikt av ett ytterligare stegrat intresse i samband med att verksamheten vinner erfarenhet och stadga. Förberedande undervisning (årskurserna I och II) Årskurs 1: C:a 50 % av barnen beräknas deltaga, d.v.s. 4 700 elever, vilket motsvarar 190 grupper ( = veckotimmar) om vardera c:a 25 elever. Årskurs 2: Drygt 50 % beräknas deltaga, d. v. s. 5 000 elever, fördelade på 335 grupper ( = veckotimmar) om vardera c:a 15 elever. Egentlig instrumentalundervisning Årskurserna 3—9: Om man räknar med genomsnittligen 20 % deltagande (i lägre årskurser ett högre procenttal och i de högre årskurserna ett något lägre) samt inkluderar ett antal elever ovanför den egentliga skolpliktsåldern, kommer man fram till att c:a 11000—12 000 ungdomar skulle kunna komma att deltaga. Redan nu deltaga som tidigare redovisats 2 292 elever i folkskolans frivilliga instrumentalundervisning, 1 034 i fritidsverksamhetens musikgrupper samt uppskattningsvis 3 000 barn i av bildningsorganisationer, Brännkyrka och Skarpnäcks musikskolor och privatpersoner anordnad instrumentalundervisning inom Stockholms folkskolors lokaler, inalles sålunda 6 000—7 000 elever. Det bör framhållas, att dessa siffror inte äro liktydiga med hela antalet skolelever i Stockholm, som ägna sig åt musik på fritid. I brist på tillfredsställande möjligheter inom skolan vända sig ett stort antal skolungdomar till privata lärare i staden. Dessutom meddelas som bekant frivillig instrumentalundervisning i viss utsträckning vid läroverken. I fullt utbyggt skick kommer musikskolan sålunda att bli en i olika avseenden omfattande undervisningsgren. På grund av det stora elevantalet och tungt vägande pedagogiska skäl måste man också finna en organisatoriskt smidig form för verksamheten. Skolan bör därför uppdelas i ett antal distrikt, förslagsvis fem. Om den egentliga instrumentalundervisningen småningom kan komma att omfatta c:a 11000—12 000 elever — den förberedande undervisningens nära 10 000 elever (uppskattningsvis) alltså oräknade — skulle varje musikdistrikt få c:a 2 000—2 500 elever, vilket skulle möjliggöra alla olika former av ensemblearbete inom distriktet. Som en biprodukt följer också att de enskilda rektorsområdena inom enhetsskolan kunna förses med orkester- och kammarmusik till skolans högtider, fester, föräldramöten och liknande i betydligt större omfattning än vad som f.n. kan ske. Med hänsyn till att vissa stadsdelar kunna väntas avsevärt öka sin befolkning, medan andra åter minska, får följande förslag till distriktsindelning betraktas som en principskiss. Förslaget bygger på folkskolans nuvarande regionindelning som innefattar alla skolor, som efter 1 juli 1958 sortera under skoldirektionen. Därvid bör dock observeras, att koncentrationen av skolor i innerstaden inte behöver innebära, att elever, boende i andra stadsdelar, nödvändigtvis måste resa tillbaka

221 till sin skola på eftermiddagen för att deltaga i den frivilliga musikundervisningen. Decentraliseringen av den senare till alla rektorsområden gör det möjligt för samtliga ungdomar, som så önska, att utnyttja möjligheterna till instrumentalundervisning utan att behöva offra tid på resor. Preliminär distriktsindelning: I. Innerstaden (Regionerna A, B, G och D ) . 14 rektorsområden; c:a 20 000 barn i folkskolan läsåret 1957/1958. II. Regionerna E och F av Söderort. 12 rektorsområden; c:a 20 000 barn i folkskolan läsåret 1957/1958. III. Regionerna G och H av Söderort. 6 rektorsområden; c:a 7 000 barn i folkskolan läsåret 1957/1958. IV. Regionerna K och J av Söderort. 10 rektorsområden; c:a 16 000 barn i folkskolan läsåret 1957/1958. V. Västerort (Regionerna L och M). 11 rektorsområden; c:a 15 000 barn i folkskolan läsåret 1957/1958. Barnunderlaget i det föreslagna distrikt III (Regioner G och H av Söderort) kan synas anmärkningsvärt litet i jämförelse med de övriga distrikten. Det bör emellertid observeras att dessa stadsdelar inkludera områden, som under de närmaste åren komma att öka sitt befolkningsunderlag kraftigt genom utbyggande av bl.a. Farsta och Rågsved. Vart och ett av de fem distrikten bör organisatoriskt och pedagogiskt ledas av en studierektor. Därjämte erfordras ett antal lärare samt viss biträdeshjälp på expeditionen. Ehuru studierektorernas arbetsuppgifter lika litet som övriga skolledares låta sig inordnas i ett antal punkter i en instruktion, kunna dock följande huvuduppgifter anföras: 1. Pedagogisk ledning av och allmän tillsyn över verksamheten. Lärarplacering. Arbetsordningar. Organisation av ensemble- och orkestergrupper. 2. Bearbetning av testresultaten tillsammans med vederbörande lärare. Beräkningar över tillgången av elevplatser. Föräldrakontakt angående instrumentval (tillsammans med l ä r a r n a ) . Intagning av elever. 3. Förande av nödiga journaler över elever och lärare. Statistiska uppgifter. Uppgifter rörande lärarlöner respektive -arvoden. Kontroll över elevernas inbetalning av terminsavgifter och liknande. 4. Lokalfrågor. 5. Instrument- och notmaterielfrågor. Organisation av uppspelningar i skolorna. 6. Regelbunden mottagningstid för allmänheten. 7. Egen undervisning, beräknad till 10 veckotimmar. Studierektorerna i musikskolan komma att intaga en nyckelposition. På deras sätt att organisera och leda arbetet och ej mindre på deras förmåga att stimulera elever och lärare hänger en stor del av verksamhetens framgång. Det är därför av avgörande betydelse, att allsidigt kunniga krafter förvärvas. Hänsyn bör därvid tagas icke blott till formella meriter utan minst lika mycket till dokumenterad praktisk duglighet. Det är således nödvändigt, att studierektorsbefattningarna göras lönemässigt konkurrenskraftiga. Musiklärare vid folkskolan, realskolan och enhetsskolans högstadium äro placerade i A 16, vid högre allmänna läroverk i A 18, vid seminarierna i A 20 och vid lärarhögskolan (metodiklektorat) i A 21. Musikkonsulenten i Stockholms skoldistrikt är fr.o.m. 1 juli 1958 placerad i lönegrad 20. De kommunala musikledarna i Borlänge, Solna, Sundbyberg och Södertälje ha nyligen erhållit lönegrad 2 1 ; i Nacka, Lidingö och Uppsala lönegrad 20. — En inplacering av studierektorsbefattningarna i lönegrad 21 förefaller skälig med hänsyn till de mångsidiga arbetsuppgifterna. I vilken utsträckning det kan anses nödvändigt att inrätta ordinarie lärartjänster kan avgöras definitivt först sedan verksamheten funnit sin form och stabili-

222 serat sig. Med det elevantal, som beräknats, skulle ett tiotal tjänster per distrikt inom musikskolan motsvara c:a 1/3 av undervisningstiden. Av ekonomiska och andra skäl föreslår jag dock inrättande av tills vidare endast 5 ordinarie lärartjänster per distrikt, d.v.s. sammanlagt 25 tjänster, studierektorsbefattningarna oräknade. Beträffande anställningsförhållanden för instrumentallärare h a r ett avtal nyligen träffats mellan Svenska Stadsförbundet och personalorganisationerna. Med ledning av detta föreslår jag, att de ordinarie tjänsterna placeras i lönegrad 15 med en tjänstgöringsskyldighet om 30 veckotimmar å 50 minuter.

Förslag

och

hemställan

Som framgått av det hittills sagda föreligga inom alternativ C de bästa möjligheterna till en tidsenlig, pedagogiskt lämplig och ekonomiskt försvarbar omorganisation av den frivilliga undervisningen i instrumentalmusik för skolungdom i Stockholm. Jag förordar därför att alternativ C förverkligas, d.v.s. att de nuvarande, starkt splittrade och helt otillräckliga undervisningsformerna ersättas med en kommunal musikskola.

BILAGA 3

Till Föreståndaren för den Kommunala Musikskolan

Musikledarutredningen, som chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigas tillkalla den 29 april 1960, har till uppgift att utreda frågan om utbildning av lärare och handledare för olika typer av frivilligt musikbildningsarbete. F ö r fullgörandet av sitt uppdrag är utredningen beroende av vissa upplysningar rörande verksamheten vid existerande kommunala musikskolor. På utredningens uppdrag får undertecknad anhålla om att nedanstående handlingar, så vitt möjligt, tillställes utredningen snarast och senast den 15/3, adr.: Institutionen för Pedagogik, Järnbrogatan 12, Uppsala. 1. Årsredogörelser för åren 1958/59 och 1959/60. 2. Förteckning över vid skolan verksamma lärare med angivande av vederbörandes meriter. Angiv lärarens allmänna skolnivå (realexamen, studentex. e t c ) , hans musikaliska examina (ex.vis organist och kantorsex., KMH solistutbildning), eventuella fortbildningskurser (ex.vis Musikfrämjandet Vendelsberg 1958) samt pedagogiska erfarenheter (ex.vis 10 år som violinpedagog e t c ) . 3. Utredningen vore vidare tacksam för en uppskattning av elevantal och lärarbehov för den kommande 5-årsperioden. 4. Därest Ni har några synpunkter på vilken utbildning lärarna i Er skola helst borde ha, vore utredningen tacksam att få del av dessa synpunkter. Även andra upplysningar, som Ni bedömer skulle vara av värde för utredningen, emottages med tacksamhet. Vi tackar på förhand för Edert benägna bistånd. Uppsala den 13/2 1961. L.-G. Holmström Sekreterare i musikledarutredningen

BILAGA 4

Förslag till särskilda bestämmelser för musikfackskolan på Ingesund

KAPITEL

....

§ 1. Folkhögskolestadgans bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning beträffande musikfackskolan på Ingesund, där ej nedan annat stadgas. § 2. Musikfackskolans ändamål är att i anslutning till tonkonstens ställning inom den allmänna kulturodlingen meddela sina elever fackmässig och konstnärlig undervisning i musik, dels i en allmän linje för utbildning av instrumentalister och sångare, dels i en musikinstruktörslinje för utbildning och examinering av musikinstruktörer till musikverksamheten i kommuner och bildningsförbund. § 3. Utöver i den allmänna folkhögskolestadgans 3 § omförmälda tillsyn av skolöverstyrelsen skall musikfackskolan vara underkastad inspektion av musikaliska akademien genom en av akademien förordnad inspektor. § 4. Utöver vad som i den allmänna folkhögskolestadgans 4 § fastställts beträffande styrelsens sammansättning gäller att Kungl. Maj:t och musikaliska akademien skall vardera för en tid av fyra år förordna en ordinarie ledamot jämte suppleant. § 5. 1 mom. Musikfackskolans arbetsår omfattar tiden den 1 juli—den 30 juni. På framställning av skolans styrelse må skolöverstyrelsen dock medgiva jämkning härutinnan. 2 mom. Musikfackskolans årliga lästid skall omfatta en vinterkurs om 37 veckor, fördelade på en höst- och en vårtermin. Sådan vinterkurs skall inom vardera studielinjen anordnas med tre årskurser. 3 mom. Utanför lästiden men ingående i lärarnas tjänstgöringsskyldighet skall under högst 6 dagar i omedelbar anslutning till höstterminens början inträdesprov anställas med sökande till skolan. § 6. I den allmänna linjen skall för alla elever undervisning meddelas i musik- och gehörslära, satslära, formlära, repertoarkännedom, musikhistoria, kulturhistoria, svenska språket och elementärt klaverspel samt efter fritt val något av följande ämnen: klaver, violin, viola, violoncell, kontrabas, viola da gamba, flöjt, blockflöjt, oboe, klarinett, fagott, valthorn, trumpet, dragbasun, gitarr, luta och solosång. Elev, som så önskar, bör erhålla undervisning i främmande språk.

225 Undervisning må med skolöverstyrelsens medgivande meddelas i andra än nu nämnda ämnen. § 7. 1 mom. I instruktörslinjen skall undervisning meddelas i en grupp betygsämnen, bestående av sång, klaver, ett stråkinstrument eller ett i symfoniorkestern allmänt förekommande blåsinstrument eller ett knäppinstrument, dirigering, metodik med hospitering och övningsundervisning, musik- och gehörslära, satslära samt musikhistoria, samt i en grupp övriga ämnen, bestående av formlära, repertoarkännedom, kulturhistoria, svenska, psykologi, samhällslära samt de vanligaste skolinstrumenten såsom blockflöjt, mandolin och gitarr. Inom betygsämnesgruppen skall vid inträdet i skolan ett vokalt eller instrumentalt ämne väljas till huvudämne. Grupp, vari ett knäppinstrument ingår som huvudämne skall förutom sång och klaver jämväl omfatta ett stråkinstrument. 2 mom. I ämnet metodik skall inbegripas såväl de undervisningsformer, som förekomma inom enhetsskolans obligatoriska sång- och musikundervisning, som ock de verksamhetsgrenar, vilka äro grundläggande för det kommunala och fria musikbildningsarbetets barn-, ungdoms- och vuxenundervisning individuellt och i grupp. Som en följd härav skall undervisningen i psykologi omfatta ej endast en allmän grundkurs utan även en kurs i utvecklings- resp. socialpsykologi. 3 mom. Elev, som så önskar, må med lärarrådets medgivande i betygsämnesgruppen medtaga såväl ett stråk- som ett blåsinstrument. § 8. 1 mom. Gemensam för båda linjernas andra läsår skall ordnas en elementär kurs i akustik samt en kurs i instrumentkännedom. Även skall för samtliga elever varje läsår regelbundna övningar ordnas i ensemble- och körsång samt ensemble- och orkesterspel. 2 mom. Efter godkänd genomgång av tvåårig grundkurs i satslära skall elev under det tredje studieåret i samråd med vederbörande ämneslärare välja någon av följande grupper i satslära, utvidgad k u r s : generalbaslära, traditionell harmonilära, modern tonalitetslära, klassisk kontrapunkt, satsanalys, fri komposition, instrumentation samt övning i arrangering av musik för skola, cirklar och mindre ensembler. Ett villkor för att sådan grupp må ordnas är att minst fem elever anmäla sig. Undervisningen i fri komposition skall dock ske individuellt. I samband med det tredje årets undervisning i satslära må även grupp ordnas enligt ovan, vilken huvudsakligen ägnar sig åt problemen omkring insamling av musikalisk folklore samt nedteckning av folkmusik. § 9. Vid skolan skall kroppsvården främjas genom gymnastik i första hand i form av rytmik och avspänningsövningar samt friluftsgymnastik. § 10. Eleverna skola erhålla undervisning individuellt eller i grupp det antal veckotimmar, som styrelsen efter lärarrådets hörande fastställer, i den allmänna linjen dock lägst 15 veckotimmar, i instruktörslinjen lägst 23 och högst 29 veckotimmar, vari inräknat hospitering och övningsundervisning. § 11. F ö r att antagas till elev vid musikfackskolan fordras: 1) musikalisk begåvning och tillräcklig instrumental eller vokal färdighet för att kunna tillgodogöra sig undervisningen inom den linje, till vilken inträde önskas; 15—621039

226 2) a) för sökande till den allmänna linjen att hava genomgått folkskola eller på annat sätt hava förvärvat kunskaper, motsvarande klass 9 g inom enhetsskolan; b) för sökande till instruktörslinjen att hava bevistat minst två årskurser vid folkhögskola eller hava genomgått skola, som lämnar s. k. normalskolekompetens eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper; 3) a) för sökande till den allmänna linjen att under det kalenderår kursen börjar hava uppnått 16 års ålder; b) för sökande till instruktörslinjen att under det kalenderår kursen börjar hava uppnått 20 års ålder; 4) åldersbetyg; 5) för omyndig sökande tillståndsbevis från målsman. § 12. Lärarrådet äger bevilja undantag dels från vad i § 11 punkt 3) föreskrives om inträdessökandes ålder, då särskilt skäl därtill finnes, dels ock från i § 11 punkt 2) b) givna bestämmelser om visst kunskapsmått, då ovanlig musikalitet och lämplighet för utbildningslinjen ådagalagts av sökanden. § 13. Inträdesprov förrättas i anslutning till höstterminens början enligt plan, vars innehåll och omfattning på förslag av lärarrådet fastställdes av styrelsen. Vid övergång från den allmänna linjen till instruktörslinjen åligger det elev att avlägga inträdesprov. För sådant fall gälla de för instruktörslinjen meddelade åldersbestämmelserna. § 14. 1 mom. Sökande till den allmänna linjen skall undergå prov i musik- och gehörslära samt i det praktiska ämne, vari undervisning företrädesvis önskas. 2 mom. Sökande till instruktörslinjen skall undergå prov i musik- och gehörslära samt i ett av i betygsämnesgruppen ingående vokalt eller instrumentalt ämne; dock är röstprov samt prov i elementärt klaverspel obligatoriska för samtliga till instruktörslinjen sökande. 3 mom. Med sökande till instruktörslinjen skall särskilt lämplighetsprov anställas. § 15. Inträdesproven bedömas av en av styrelsen utsedd nämnd bestående av skolans rektor som ordförande samt så många av skolans ämneslärare, att samtliga vid provet förekommande ämnen äga sin egen representant. Vid inträdesprovet skall nämnden avgiva ett graderat utlåtande över varje sökande. Efter sammanräkning av resultaten skall nämnden förelägga lärarrådet i dess helhet ett intagningsförslag för var och en av de båda linjerna, i vilket de sökande skall uppsättas i den ordning, vilken nämnden anser bör gälla vid elevantagandet. L ä r a r r å d e t äger besluta. § 16. Av sådana sökande, vilka enligt proven äga kompetens för inträde i skolan men som på grund av platsbrist ej kunna antagas, kan lärarrådet på prövningsnämndens förslag antaga ett lämpligt antal till aspiranter. Aspirant äger, därest elevplats blir ledig under kursen och rektor anser denna böra fyllas, inträda som ordinarie elev i den ordning, som provet utvisat.

227 § 17. Efter genomgången treårig kurs i den allmänna linjen h a r elev rätt att av rektor erhålla intyg, avfattat enligt de i folkhögskolestadgans § 18 utfärdade bestämmelserna. § 18. 1 mom. Utbildningen inom instruktörslinjen avslutas med examen inför tre av skolöverstyrelsen efter musikaliska akademiens hörande utsedda censorer, över avlagd examen utfärdas betyg med graderade vitsord i de ämnen, vilka nedan nämns i mom. 2—3. 2 mom. Censorerna skall före examen föreläggas resultaten av elevernas skriftliga slutprov i ämnena musikhistoria, gehörslära och satslära. 3 mom. Examen omfattar särskild slutprövning i följande betygsämnen: sång, klaver, violin (alt, viola, violoncell, kontrabas, viola da gamba), flöjt, (alternativt något av följande instrument: oboe, klarinett, fagott, horn, trumpet, dragbasun), dirigering av såväl vokal som instrumental ensemble samt metodik och undervisningsskicklighet enligt den utformning, som angivits för ämnet i § 8 mom. 2. 4 mom. I betyget må följande vitsord användas: Mindre tillfredsställande, tillfredsställande, mycket tillfredsställande, utmärkt tillfredsställande. I betyget skall angivas att den mot varje vitsord svarande poängsiffran beträffande ämnet undervisningsskicklighet skall multipliceras med fem samt beträffande huvudämnet skall multipliceras med två. De mot de olika vitsorden svarande poängsiffrorna överensstämma med vid tjänstetillsättning inom folkskolan använda siffrorna. 5 mom. Betyget undertecknas av skolstyrelsens ordförande samt kontrasigneras av skolans rektor, vilken sistnämnde ombesörjer deras utlämnande. § 19. 1 mom. F ö r rektor och ordinarie ämneslärare skall gälla följande behörighetsvillkor: 1) rektor vid musikfackskolan skall besitta god praktisk och teoretisk utbildning i musik, den senare vitsordad genom akademisk examen omfattande bl. a. ämnet musikforskning, samt hava förvärvat de pedagogiska och organisatoriska insikter, som prövas nödiga för tjänstens rätta skötande; 2) ordinarie ämneslärare, vilken har till uppgift att leda instruktörslinjens undervisning i allmän, icke till speciellt instrumentalt ämne eller solosång knuten metodik för individuell och gruppsmässig undervisning av förskolebarn, skolbarn, ungdom och vuxna samt organisera motsvarande hospitering och övningsundervisning bör äga god praktisk utbildning i musik och hava avlagt akademisk examen omfattande bl. a. ämnena musikforskning och psykologi-pedagogik eller på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskaper samt hava under minst fyra år med goda vitsord tjänstgjort som musiklärare vid allmän skola eller institution. 3) ordinarie ämneslärare, vilken har till uppgift att undervisa i musikteoretiska fack skall besitta goda insikter i musikalisk facklära, vitsordade genom examen från universitet eller musikhögskola eller genom eget kvalificerat tonsättarskap eller musikteoretiskt författarskap samt skall hava tjänstgjort med goda vitsord minst fyra år vid musikinstitut eller annan institution, vilkens undervisning i musikteori motsvarar musikfackskolans eller kunna dokumentera privatpedagogisk •verksamhet av motsvarande omfattning; 4) ordinarie ämneslärare i praktiska vokala eller instrumentala undervisningsfack samt dirigering skall kunna uppvisa god teknisk och konstnärlig färdighet genom fyra års väl vitsordad tjänstgöring vid skola, musikinstitut eller annan institution med musikundervisning eller genom väl dokumenterad privatpedagogisk. verksamhet av motsvarande omfattning.

228 2 mom. Innan skolöverstyrelsen prövar sökandes behörighet till rektorstjänst eller ordinarie ämneslärartjänst skall överstyrelsen inhämta yttrande av musikaliska akademien. 3 mom. Om musikfackskolans styrelse så finner lämpligt, äger den kalla de av skolöverstyrelsen behörigförklarade sökande till provlektion. Denna skall bedömas av en nämnd om tre ledamöter, av vilka den av musikaliska akademien förordnade styrelseledamoten samt skolans rektor äro självskrivna, medan den tredje ledamoten av musikhögskolans lärarråd väljes ur samma råd. Nämnden skall till styrelsen inlämna skriftligt utlåtande, i vilket de sökande uppförs i viss ordning med hänsyn till deras vid undervisningsprovet ådagalagda lämplighet. Styrelsen är ej bunden av nämndens utlåtande. § 20. 1 mom. Extra ordinarie ämneslärare skall fylla samma behörighetsvillkor som ordinarie ämneslärare samt av skolöverstyrelsen hava förklarats behörig till extra ordinarie tjänst vid musikfackskolan. För extra ordinarie ämneslärare i Ae 15 erfordras dock endast två års sådan tjänstgöring, som i § 19, 1 mom. u n d e r 2)—4) avses. 2 mom. Extra ämneslärare skall fylla i folkhögskolestadgans § 27 1 mom. a) och b) angivna behörighetsvillkor samt av skolöverstyrelsen hava förklarats behörig till dylik anställning vid musikfackskolan. 3 mom. Ansökan om behörighet musikaliska akademien.

Kommentarer

till

författningsförslaget

§ 1. Namnet »musikfackskolan» svarar nu bättre mot skolans karaktär än det gamla namnet »folkliga musikskolan». »Musikfackskola» h a r även en motsvarighet inom ett annat undervisningsområde, konstens, där »Konstfackskolan» dels utbildar artister av skilda slag, dels teckningslärare. Å den andra sidan är namnet »musikfackskolan» mjukare och allmännare än »konservatorium» samt förstås som en mer allmänbetonad institution, vilken lämnar en lägre kompetens än musikhögskolan. § 4. I skolans nuvarande reglemente föreskrives att Kungl. Maj:t och musikaliska akademien vardera skall utse en styrelseledamot. Detta är av stor betydelse för musikskolan, dels på grund av dess rikskaraktär, dels emedan den som specialskola måste anses behöva fackmän i styrelsen. Under förutsättning att skolan skall lämna en fast kompetens, understrykes vikten av denna paragraf ytterligare. § 5, 2 mom. Sommarkurserna är administrativt och pedagogiskt synnerligen problematiska. Kurser av den friare karaktär, vilken bildningsorganisationerna kan medgiva, synas bättre ägnade att motsvara de undervisningskrav, som en grupp sommarelever med fortbildningsintresse kan ställa. En stor vinst vore att kunna utöka vinterkursen med minst det antal veckor, som sommarkursen har. Bättre vore dock att ge musikskolan ett läsår, som motsvarar de allmänna skolornas, inte minst med tanke på pedagoglinjens övningsundervisning. En treårig utbildningslinje är nödvändig för båda studielinjerna. Som en allmän erfarenhet kan påstås, att den musikstuderande först under det andra studieåret börjar utvecklas och arbeta medvetet. För instruktörslinjen är en tvåårig kurs för kort, såvida den inte komprimeras så starkt, att antalet lektionstimmar per vecka närmar sig 60 vt. Se vidare kommentar under § 10. § 6. Under beteckningen »klaver» ingår piano, cembalo, klavikord och orgel som alternativa möjligheter. I denna linje bör specialstudier kunna bedrivas även i äldre instrument som viola da gamba, blockflöjt och luta, vilka numer är representerade vid de flesta konservatorier i Europa samt givetvis gitarr.

229 Möjligheten att erhålla undervisning i främmande språk är viktig för de elever, vilka studera solosång. §7,1 mom. I denna paragraf skiljes mellan »betygsämnen» och »övriga» ämnen. Bland betygsämnena är sång och klavérspel obligatoriska ämnen, vilka måste kombineras med ett tredje instrument: antingen ett stråkinstrument eller ett blåsinstrument eller ett knäppinstrument (gitarr-luta), det sistnämnda dock med tilläggsbestämmelsen, att även ett stråkinstrument då måste ingå i gruppen. Styrelsen har vid formuleringen av denna paragraf velat skapa garantier för att den blivande instruktören p å ett acceptabelt sätt skall kunna leda musiklivet på en mindre ort i dess olika manifestationer. Sång och elementärt klavérspel är ofrånkomliga ämnen även för en stråk- eller blåsinstrumentalist, om han skall arbeta som ensembleledare; å a n d r a sidan måste en sångspecialist eller pianist ofrånkomligen besitta goda kunskaper antingen på ett stråk- eller ett blåsinstrument, om han skall kunna användas på ett allsidigt sätt. Styrelsen h a r ansett det realistiskt, att ett ämne, i de flesta fall det, på vilket sökande vunnit inträde i skolan, får betecknas som »huvudämne» med särskilda fordringar och en särskild betygsskala, vilket framgår av § 18, 4 mom. Det är orealistiskt, att anta, att en studerande under en treårig utbildning skall kunna föra såväl sång, piano, som ett stråk- eller blåsinstrument lika långt. Inom varje sådant ämne bör därför uppställas specificerade listor, vilka anger dels vissa obligatoriska studiemoment, dels viss instuderad repertoar såväl för ifrågavarande ämne som huvudämne som obligatoriskt andra och tredje ämne inom betygsämnesgruppen. Sker inte detta kommer ett »Utmärkt tillfredsställande» inom ett andra eller tredje ämne att kunna tolkas som värdefullare än ett »Tillfredsställande» eller »Mycket tillfredsställande» inom »huvudämnet». §7,2 mom. En allmän psykologikurs räcker ej vid utbildningen av pedagoger. F. n. läses vid skolan under den första årskursen G. Ekmans Allmän psykologi och under det andra året Jersilds Barnpsykologi samt valda delar ur Boalts Socialpsykologi. § 9. Erfarenheten har visat, att eleverna vid musikskolan bör erhålla en gymnastikundervisning, vilken dels upprätthåller deras allmänna kroppskondition, dels fungerar som rörelse- och rytmikterapi. Redskaps- och bollgymnastik är olämplig både med tanke på risken att elevernas muskler blir för hårda och med tanke på de vid h å r d a r e gymnastik så vanliga stukningsskadorna. § 10. Denna paragraf är synnerligen viktig. Folkhögskolans bestämmelser angående minimiantal vt. i de olika årskurserna kan inte användas för musikeleverna. F ö r det första ingår i deras studier instrumentala och vokala övningar utanför lektionsschemat, vilka kräver betydligt större tid än vanlig läxläsning, dels har dessa studerande dessutom vanliga uppgifter i de teoretiska och allmänbildande ämnena. Inom den allmänna linjen bör eleven ges möjlighet att öva 4—5 timmar per dag, inom instruktörslinjen i varje fall 3 timmar per dag. Paragrafen är vidare viktig ur den synpunkten, att den förhindrar ett fastlåsande av undervisningen i klassavdelningar eller större grupper, vilka ej kan komma ifråga vid musikundervisning. Inte ens i ett ämne som musikhistoria kan större grupper användas om arbetet skall komma att ge eleven ett praktiskt utbyte. Den instrumentala och vokala utbildningen måste givetvis ske individuellt, varför även antalet lärartimmar vid en musikskola nödvändigtvis måste bli högre än vid en annan läroanstalt. § 13. Inträdesprov är nödvändiga inte endast för att möjliggöra en rättvis intagning bland de sökande. Redan de fasta kursplanerna nödvändiggör prov, vartill kommer, att arbetet vid en musikskola kräver en jämn nivå bland eleverna för att arbetet skall kunna bedrivas på ett acceptabelt sätt. Möjligheterna att i de teoretiska ämnena överhuvudtaget kunna arbeta i grupper beror helt av denna jämnhet, vilket således innebär, att proven är önskvärda för att i någon mån kunna verka reglerande på antalet lärartimmar i förhållande till antalet elevtimmar.

230 § 19. Hittillsvarande behörighetsbestämmelser har varit ur vissa synpunkter opraktiska. De ämneslärare, som i första hand böra komma ifråga vid tillsättning av tjänst vid musikskolan, bör i allmänhet vad beträffar den instrumentala och vokala undervisningen ej ha avlagt högre musiklärarexamen utan vara konstnärligt-solistiskt utbildade samt ha erfarenhet av undervisning på de stadium, som här komma ifråga. Ofta är det emellertid svårt för sådana musiker att kunna belägga pedagogiskt arbete vid skola. Motsvarande gäller lärarna i musikteori, av vilka skolan måste begära större allsidighet i kännedomen om musikteoriens olika frågor än vad de traditionella musiklärarexamina i allmänhet ger. Fyra års tjänstgöring i skola är i och för sig inte heller för dessa ämneslärare en garanti för pedagogisk erfarenhet, som svarar mot musikskolans behov. En gedigen skolmusiklärarutbildning tillsammans med akademisk utbildning i psykologi-pedagogik samt musikforskning bör däremot krävas av den ämneslärare, vilken har till uppgift att leda instruktörslinjens utbildning i pedagogik-metodik för skolmusik och gruppundervisning av ungdom och vuxna. I detta fall är dessutom erfarenhet dels av skolmusikundervisning, dels av cirkelverksamhet från det frivilliga folkbildningsarbetet värdefull och nödvändig. Styrelsen anser utifrån ovan givna synpunkter, att musikskolans tjänster bör fixeras som ämneslärartjänster i visst angivet ämne samt att behörighetskraven fixeras för varje ämnesgrupp för sig. I förbigående vill styrelsen påpeka, att ämnet musikhistoria vid Uppsala universitet numer är utbytt mot ämnet musikforskning. § 20. I de förslag till stadgar för Folkliga musikskolan, vilka skolöverstyrelsen gjorde 1951, gavs ämneslärarna vid musikskolan samma löneställning som ämneslärare vid folkhögskola. Dåvarande departementschef föreslog emellertid i sin statsrådsproposition, att musikskolans lärare skulle placeras två lönegrader lägre under motivering, dels att de visserligen är utbildade musikstudieledare men inte pedagoger i den mening, som sker vid seminarierna, vilkas musiklärare äro placerade en lönegrad under folkhögskolans lärare, dels att bestämd examen ej kräves av musikskolans lärare i motsats till seminariernas. Situationen torde nu vara den, att man av musikskolans lärare kräver minst samma pedagogiska insikter som av seminarielärarna. Det är också av vikt att poängtera, att en viss examen inte längre med nödvändighet innebär längre eller dyrbarare eller gedignare utbildning inom detta område vad beträffar de lärare, vilka undervisa inom instrumentala eller vokala ämnen. Generellt kan sägas, att en musiker, vilken lyckats erhålla en tjänst i de stora orkestrarna i Stockholm, i allmänhet har en studietid, vilken motsvarar minst en licentiatutbildning, och vilken dessutom kostat stora summor på grund av utlandsstudier, dyrbara instrument etc. Tjänsterna i dessa orkestrar har tidigare lönemässigt legat lågt. Under de senoste åren har dock en ändring skett, varvid tjänsterna reglerats och blivit begärligare. Man kan räkna med att de konstnärliga och pedagogiska krafter, vilka musikskolan skulle ha nytta av, ej finner ämneslärartjänsterna så begärliga, om löneställningen inte är sådan, att de ekonomiska villkoren motsvarar minst dem, som råda i huvudstaden och Göteborg. Inte minst med tanke på att det i vårt land finns så relativt få kompetenta musiker och musikpedagoger torde detta bli ett problem för skolan. Slutligen vill styrelsen understryka, att ämneslärarna vid ett musikinstitut ej innehar tjänster vilka medgiver ett rutinartat upprepande av lektioner och kurser. Den individuella undervisningen ställer stora krav på läraren både under lektionen och i förberedelsearbetet. En likställighet med folkhögskolelärarna synes även ur denna synpunkt vara önskvärd.

BILAGA 5

Förslag till Kungl Maj:ts kungörelse om statsbidrag till musikinstruktörsskolor

Allmänna bestämmelser

§ 1. Huvudman för musikinstruktörsskola, som Kungl. Maj:t förklarat berättigad till statsunderstöd, äger enligt de grunder och i den ordning som nedan stadgas erhålla statsbidrag till kostnader för anläggning och drift av musikinstruktörsskolor. § 2. Uet ankommer på skolöverstyrelsen att fastställa de anvisningar och formulär som erfordras för kungörelsens tillämpning. § 3. För musikinstruktörsskolor må statsbidrag utgå a) till kostnader för anskaffande av lokaler (5—16 §§), b) till kostnader för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel (17—21 §§), samt c) till årliga kostnader för undervisningen (22—29 §§). § 4. Som allmänna villkor för statsbidrag till musikinstruktörsskola gäller att a) skolan är anordnad och undervisningen bedrives i enlighet med musikinstruktörsskolestadgan, b) skolan skall vara underkastad den tillsyn Kungl. Maj :t eller skolöverstyrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva, c) skolans huvudman skall tillskjuta vad som utöver statsbidrag erfordras för skolverksamheten, d) skolan fyller ett behov, som står i skäligt förhållande till kostnaderna för skolans verksamhet. Finner skolöverstyrelsen, att så icke är fallet eller att verksamheten vid skolan icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall skolöverstyrelsen underställa Kungl. Maj:t frågan, huruvida statsbidrag alltjämt må utgå. Anskaffande av lokaler

Inledande

bestämmelser

§ 5. Statsbidrag må utgå till kostnader för anskaffande av permanenta skollokaler och bostäder åt lärare och elever genom nybyggnad, tillbyggnad eller ombyggnad eller genom förvärv och iordningställande av befintlig byggnad. Statsbidrag må utgå jämväl till kostnaderna för uppförande av provisoriska lokaler.

232 Statsbidrag utgår ej till kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av tomt, anordnande av brunn eller framdragande av ledningar till byggnad. § 6. Innan ansökning om statsbidrag enligt denna kungörelse göres och ritningar till byggnadsföretag upprättas, skall utredningen rörande behovet av lokaler underställas skolöverstyrelsen. Efter prövning av lokalbehovet skall skolöverstyrelsen tillika angiva det antal kvadratmeter nettogolvyta, som må ligga till grund för statsbidragsberäkningen. Statsbidrag utgår endast för sådana lokaler som vid lokalbehovsprövning förklarats erforderliga. Beträffande förhandsgranskning av skissritningar äger skolöverstyrelsen meddela närmare föreskrifter. § 7. Beslut om statsbidrag meddelas av Kungl. Maj:t. Byggnadsarbete, för vilket statsbidrag avses skola utgå, må icke igångsättas, innan Kungl. Maj:ts beslut i statsbidragsfrågan föreligger. Permanenta lokaler

§ 8. 1 mom. Statsbidrag till kostnader för permanenta lokaler må utgå med högst 75 % av ett bidragsunderlag, beräknat enligt följande grunder. 2 mom. Vid nybyggnad och tillbyggnad av skollokaler bestämmes bidragsunderlaget med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kronor per kvadratmeter nettogolvyta av lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel och administration samt måltidslokaler och dagrum. Grundbeloppet omräknas med hänsyn till dels den ändring av byggnadskostnaderna i allmänhet, som må ha inträtt under tiden från den 1 januari 1956 till den 1 januari det år, då statsbidragsbeslutet meddelas, dels ock de särskilda olikheter i fråga om byggnadskostnader, som finnas mellan skilda orter. Till ledning skola därvid tjäna byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex och bostadsstyrelsens ortsindex, det senare omräknat med uteslutande av tomtkostnad. Uå särskilda skäl äro därtill, må dock bidragsunderlaget för byggnadsarbeten, som avses i första stycket, fastställas på sätt i 3 mom. stadgas för övriga byggnadsarbeten. 3 mom. Vid övriga byggnadsarbeten bestämmes bidragsunderlaget i varje särskilt fall på grundval av de beräknade kostnader för byggnadsföretaget, till vilka statsbidrag prövas böra utgå. 4 mom. Sker byggnadsarbetet för att ersätta äldre lokaler, skall bidragsunderlaget minskas med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Har ersättning uppburits på grund av att dylika lokaler förstörts eller skadats, skall avdrag ske på motsvarande sätt. 5 mom. Vid förvärv av byggnad för skolas behov bestämmes bidragsunderlaget med hänsyn till kostnaderna för förvärvet samt de ändrings- och reparationsarbeten, som erfordras för att iordningställa byggnaden för det avsedda ändamålet. § 9. Ansökan om statsbidrag skall ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till skolöverstyrelsen. Ansökningen skall åtföljas av a) utredning angående behovet av de planerade byggnadsarbetena,

23a b) handling utvisande den rätt, varmed sökanden innehar för byggnadsföretaget avsedd tomt, c) huvudritningar jämte situationsplan, d) därest byggnadsföretaget avser anskaffande av nya lokaler, uppgift, huruvida dessa äro avsedda att ersätta äldre sådana, samt utredning angående sistnämnda lokalers disposition och värde, d) redogörelse för hur kontroll över arbetet är avsedd att utövas, f) uppgifter angående sökandens ekonomiska förhållanden och de beräknade kostnaderna för byggnadsföretaget. Skall bidragsunderlaget enligt 8 § 2 eller 3 mom. bestämmas på grundval av de beräknade kostnaderna för byggnadsföretaget, skola vid ansökningen fogas även arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning. § 10. Beviljat statsbidrag må av sökanden lyftas hos skolöverstyrelsen a) i fråga om ny- eller tillbyggnad med hälften vid arbetets påbörjande och med en fjärdedel, då byggnaden är under tak; b) i fråga om ombyggnad med tre fjärdedelar vid arbetets påbörjande; c) i fråga om förvärv och iordningställande av byggnad med tre fjärdedelar, då förvärvet skett. Återstående bidragsbelopp skall innehållas, till dess byggnadsföretaget blivit genom skolöverstyrelsens försorg avsynat och godkänt. Provisoriska lokaler

§ 11. Till kostnaderna för uppförande av provisoriska lokaler utgår statsbidrag med 325 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Omräkning av bidragsbelopp med hänsyn till byggnadskostnads- eller ortsindex skall icke ske. § 12. Ansökan om statsbidrag skall ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till skolöverstyrelsen. Ansökningen skall vara åtföljd av sådana handlingar som avses i 9 §. § 13. Beviljat statsbidrag må av sökanden lyftas hos skolöverstyrelsen med hälften vid arbetets påbörjande. I övrigt skall vad i 10 § sista stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Tillsynsbestämmelser m. in.

§ 14. 1 mom. Huvudman, som tillerkänts statsbidrag enligt denna kungörelse, är för åtnjutande av bidraget skyldig att a) låta utföra byggnadsarbeten i huvudsaklig överensstämmelse med de vid statsbidragsbeslutet godkända ritningarna samt under kontroll av byggnadssakkunnig person, som godkänts av skolöverstyrelsen; b) bestrida kostnaderna för avsyning av de byggnadsarbeten, för vilka statsbidrag beviljats; c) ha de byggnader, för vilka bidrag utgått, brandförsäkrade till belopp, som skolöverstyrelsen godkänner;

234 d) upplåta lokalerna för frivillig bildningsverksamhet och liknande fostrande verksamhet bland ungdomen enligt vad därom stadgas i 2 mom.; e) i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må ha meddelats vid bidragets beviljande; samt f) därest något av nu nämnda villkor icke uppfylles helt eller delvis återbetala uppburet statsbidrag enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. 2 mom. Skyldighet att upplåta lokaler för ändamål, som avses i 1 mom. under d ) , skall föreligga under förutsättning att större olägenhet icke vållas undervisningen eller inom skolan boende lärare eller annan personal samt utfästelse om aktsamt begagnande av skolans lokaler och inventarier erhålles. F ö r upplåtelsen må icke fordras ersättning med högre belopp än som kan anses skäligt med hänsyn till den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av musikinstruktörsskolans omkostnader för lokaler. § 15. Har statsbidrag jämlikt 3 § 2 eller 3 mom. bestämts på grundval av de beräknade kostnaderna för byggnadsföretaget och bliva de verkliga kostnaderna lägre, skall skolöverstyrelsen i samband med beslut rörande byggnadsföretagets godkännande fastställa, att statsbidraget skall nedsättas i motsvarande mån. § 16. Säljer huvudman för musikinstruktörsskola lokal, för vilken statsbidrag utgått enligt denna kungörelse, eller upphör huvudmannen att använda lokalen för avsett ändamål, skall han anmäla detta hos skolöverstyrelsen, som har att med eget utlåtande till Kungl. Maj:t hänskjuta frågan, i vad mån statsbidraget skall återgäldas. Undervisningsmateriel

§ 17. För musikinstruktörsskola utgår statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel med nio tiondelar av kostnaderna. § 18. Som särskilda förutsättningar för statsbidrag gäller att a) undervisningsmaterialen prövas erforderlig och att anskaffningen sker efter en av skolöverstyrelsen godkänd förteckning eller plan, samt att b) materiel, för vilken statsbidrag utgått, endast efter medgivande av skolöverstyrelsen och under iakttagande av därvid angivna villkor må avyttras eller eljest användas för annat ändamål än som avsetts vid bidragets beviljande. Med anskaffning av första uppsättningen undervisningsmateriel jämställes anskaffning, som föranledes av att undervisningen omlägges eller utvidgas. § 19. Beslut om statsbidrag meddelas av skolöverstyrelsen. § 20. Ansökan om statsbidrag skall upprättas enligt skolöverstyrelsens anvisningar samt ingivas till skolöverstyrelsen. Ansökan skall vara åtföljd av a) utredning om behovet av stadigvarande undervisningsmateriel samt förteckning eller plan beträffande anskaffningen,

235 b) specificerad uppgift om de beräknade anskaffnings- och monteringskostnaderna för materielen, samt, c) därest kostnaderna skola fördelas på olika budgetår, uppgift härom. Underrättelse om skolöverstyrelsens beslut skall snarast möjligt tillställas sökanden och riksräkenskapsverket. § 21. Beviljat statsbidrag må lyftas hos skolöverstyrelsen, sedan anskaffning skett. Rekvisition avseende huvudmannens utbetalningar under löpande budgetår må göras i envar av månaderna oktober, januari och april, om det rekvirerade beloppet varje gång uppgår till minst 100 kronor. I övrigt rekvireras statsbidraget i samband med rekvisition av statsbidrag till årliga kostnader enligt 25 §. Rekvisition skall upprättas enligt fastställt formulär. Årliga kostnader för undervisningen

§ 22. För musikinstruktörsskola utgår statsbidrag dels till kostnaderna för avlönande av rektor och övriga lärare (avlöningsbidrag), dels till vissa pensionsavgifter för dessa befattningshavare (pensionsavgiftsbidrag), dels ock till övriga kostnader för skolans drift (allmänt driftbidrag). Avlöningsbidrag

§ 23. F ö r läsåret skall skolöverstyrelsen bestämma det antal icke-ordinarie ämneslärartjänster med full tjänstgöring utöver ordinarie sådana tjänster och rektorstjänsten, för vilka statsbidrag må utgå. Därvid skall undervisningsskyldigheten för rektorstjänst beräknas till lägst 5 högst 10 veckotimmar med hänsyn till skolans storlek och rektorsgöromålens omfattning samt för varje ordinarie och icke-ordinarie ämneslärartjänst med full tjänstgöring till 26 veckotimmar. Skall undervisning i övningsämne ingå i dylik tjänst, må dock undervisningsskyldigheten för rektorstjänst kunna beräknas till högst 12 veckotimmar och för ämneslärartjänst till högst 28 veckotimmar. Vidare skall skolöverstyrelsen för sådan kurs fastställa dels det antal undervisningstimmar i läroämnen, för vilket statsbidrag må utgå utöver den undervisning, som beräknats falla å n ä m n d a rektors- och ämneslärartjänster, dels det antal undervisningstimmar i varje övningsämne, för vilket statsbidrag må utgå utöver de timtal, som i förekommande fall inräknats i rektors- och ämneslärartjänst. 3 mom. Inkommer icke framställning enligt 1 mom., verkställes prövningen enligt denna paragraf i samband med bestämmandet av statsbidrag enligt 28 § 2 mom. § 24. 1 mom. Avlöningsbidrag utgår med 90 procent av musikinstruktörsskolans kostnader enligt gällande avlöningsreglemente. Är ordinarie eller extra ordinarie lärare tillika husmor vid skolan, utgår statsbidrag endast för den del av lönekostnaden, som belöper på tjänstgöringen som lärare. 2 mom. Avlöningsbidrag skall minskas med belopp, som skolan ägt uppbära i sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller däremot svarande äldre

236 lag på grund av yrkesskada, som lärare ådragit sig i tjänsten. Motsvarande avdrag skall göras, då skolan står självrisk för utgivande av sjukpenning. § 25. 1 mom. Har ordinarie eller extra ordinarie lärare uppnått den levnadsålder som motsvarar den för honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns, utgår statsbidrag till hans avlönande endast om han erhållit vederbörligt tillstånd att kvarstå i tjänst eller avlöning utgår på sätt om pensionsavgångna lärare föreskrives. 2 mom. Har rektor, ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare eller sådan extra lärare, som i fråga om löneavdrag vid tjänstledighet tillhör avdragsgrupp 3, under sammanlagt mer än 6 veckor av arbetsåret med full tjänstgöring uppehållit eller innehaft annan tjänst med avlöning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser eller varit tjänstledig för enskild angelägenhet, utgår statsbidrag till vikariens avlönande endast efter skolöverstyrelsens medgivande. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande vikarie för ordinarie eller extra ordinarie övningslärare, som under arbetsåret åtnjutit tjänstledighet mer än 160 undervisningstimmar.

Pensionsavgiftsbidrag

§ 26. Pensionsavgiftsbidrag utgår med 90 procent av musikinstruktörsskolans kostnader för fortlöpande avgifter till statens pensionsanstalt för rektor och lärare, i den mån statsbidrag utgår till deras avlönande. Allmänt driftbidrag

§ 27. Allmänt driftbidrag utgår med dels 264 kronor per undervisningsvecka under 39 veckor (grundbidrag), dels ock 14 kronor per elevvecka under 39 veckor (tillläggsbidrag) . Driftsbidrag må dock för arbetsår icke överstiga tre fjärdedelar av skolans av skolöverstyrelsen godkända driftskostnader under samma tid, sedan avdrag gjorts för influtna h y r o r för lokaler tillhörande skolan. I driftkostnaderna må icke inräknas kostnader för rektors och lärares avlönande och pensionering.

Ansökan, utbetalning in. ni.

§ 28. 1 mom. Ansökningar om avlöningsbidrag och allmänt driftbidrag skola avse arbetsår och av skolans styrelse ingivas till skolöverstyrelsen inom en månad efter arbetsårets slut. Ansökan om avlöningsbidrag skall vara åtföljd av berättelse över skolans verksamhet under arbetsåret och ansökan om allmänt driftbidrag av särskild ekonomisk redogörelse för verksamheten under samma tid. Ansökningar skola avfattas enligt av skolöverstyrelsen fastställda formulär. Ansökan om pensionsavgiftsbidrag skall av skolstyrelsen ingivas till skolöverstyrelsen, så snart skolan inbetalat avgifterna till statens pensionsanstalt. 2 mom. Beslut om statsbidrag meddelas av skolöverstyrelsen. Har undervisningen anordnats på annat sätt än som förutsatts i godkänd ämnesplan, må statsbidraget jämkas med hänsyn härtill.

237 § 29. Utan särskild rekvisition skall skolöverstyrelsen utbetala förskott å avlöningsbidrag och allmänt driftbidrag för löpande arbetsår i följande ordning. I början av oktober, januari och april utbetalas förskott med så stora belopp, att det sammanlagda förskottsbeloppet uppgår till högst 90 procent av det statsbidragsbelopp, som kan beräknas komma att utgå till skolan för arbetsåret. Utbetalning av förskott må i förekommande fall uppskjutas, intill dess de i 28 § 1 mom. första stycket avsedda ansökningarna om statsbidrag för föregående arbetsår ingivits till överstyrelsen. Förskottsbeloppet avrundas till närmast tusental kronor. Beviljat statsbidrag och förskott å statsbidrag skall skolöverstyrelsen, så snart ske kan, utbetala till skolan genom insättande å dess postgirokonto.

BILAGA 6

Timplaner för Musikinstruktörsskolan

Summa veckotimmar

Årskurs Ämnen

Huvudämnen Instrument I 1 i II i III Orkesterdirigering Kördirigering Gehörs-musiklära Satslära Musikhistoria Pedagogik med pedagogisk psykologi Praktisk lärarutbildning: Instrument I metodik » auskultation » övn.underv Grupp- cirkel- och klassmetodik (inkl. blockflöjt) Auskult.-övn.underv. i grupp o. cirkel Auskultation i cirkel o. klass Övningsundervisning i klass Vuxenpedagogik 10 Studieämnen Sång18 Blockflöjt 11 Ensemblespelning Orkesterspelning 14 Körsång Instrumentation Rytmik Gymnastik 15

I* l Tj

0)

(1)

1 1

2 4 2 1 1 1

2 4 2 1 1 1

(3) 1 6 12 6 2 3 3

80^

(1) "1 "2 4 2

Summa veckotimmar

Anmärkningar , lMed instrument avses även sång och gehörslära; i det senare fallet, se särskilda bestämmelser. De tre i n s t r u m e n t e n kan förekomma i följande k o m b i n a t i o n e r : a) I stråk-, b l å s - eller k n ä p p i n s t r u m e n t II sång III p i a n o ; b) I sång II piano III stråk-, blås- eller k n ä p p i n s t r u m e n t ; c) I piano II sång III stråk-, blås- eller k n ä p p i n s t r u m e n t ; d) I stråk- eller k n ä p p i n s t r u m e n t Il b l å s i n s t r u m e n t III p i a n o ; e) I b l å s i n s t r u m e n t II stråk- eller k n ä p p i n s t r u m e n t III piano.

Beräkning

av lärartimmar

per vecka genom 3 årskurser

Alt. I = 3 x 1 4 elever. Alt. II = 3 x 28 elever

Ämnen

Alternativ

Anmärkningar

I

II

Huvudämnen Instrument I i II » III Orkesterdirigering Kördirigering Gehörs- och musiklära

42 42 42 3 1 8

84 1 vt. per elev och årskurs. 84 1 vt. per elev och årskurs. 84 1 vt. per elev och årskurs. 6 1 vt. per klass och årskurs. 2 1 vt. årskurs 3. 16 2 gemensamma och 1 delad vt. per klass och

Satslära

13 26 Årskurserna 1 och 2 vardera 1 gemensam och

årskurs 1-—2.

1 delad vt.; årskurs 3 7 grupper om 2 elever. Årskurs 1 gemensamma föreläsningar 2 vt.; årskurs 2 gemensam föreläsning 1 vt. samt 2 vt. delade: alt. I — 2 + 1 + 4 . alt. I I — 2 + 1 + 8 .

Musikhistoria

7 11

Pedagogik med pedagogisk psykologi

6 Alt. I

5 Approximativ beräkning.

7 Se övningsskolan. övervakning, se Individuell Handledning. 14 Alt. I; varje årskurs 2 grupper om 7 elever. Alt. II; varje årskurs 4 grupper om 7 elever.

Praktisk lärarutbildning; Instr. I, metodik , ausk , övn.underv Grupp-, cirkel- och klassmetodik (inkl. blockflöjt) Auskultation och övningsunderv. i grupp o. cirkel Auskultation i klass

1 + 1 + 2 , odelade vt. Alt. II 1 + 1 + 4 (årskurs 3 två parallellgrupper om 2 vt.)

Se Övningsskolan. Förutsattes ske externt mot handledararvode enl. praktiska lärarkursen vid KMH. Dito. 1 grupp om 14 elever.

övningsunderv. i klass Vuxenpedagogik

1 Studieämnen Sång Blockflöjt

3 6 Approximativ beräkning med hänsyn till att 7 14 instrumentet även kan förekomma som be-

Enscmblcspclning

30 GO Klass om 14 elever appr. i 5 grupper med var-

tygsämne.

dera 2 vt. = 10 vt. per årsk. I ovanstående kombinationer förutsattes det första i n s t r u m e n t e t vara elevens inträdesi n s t r u m e n t . Betygsskalan är dock gemensam för de tre i n s t r u m e n t e n . 2 varav 1 vt. med delad klass. 3 grupper om 2 elever. 4 1 vt. gemensam föreläsning, 2 vtr. seminarieövning med delad klass. 5 indiv. underv., lågstadium i k o m m u n a l musikskola eller motsvarande. 6 1 vt. grupp, lågstadium i k o m m u n a l musikskola eller motsvarande. 1/2 vt. indiv., m e l l a n s t a d i u m i k o m m u n a l musikskola eller motsvarande. 1/2 vt. indiv., högstadium i k o m m u n a l musikskola eller motsvarande. 7 2 serier om vardera 7 å 8 uvtr. fördelade på låg-, mellan- och högstadium. 8 3 serier om 10 å 12 uvtr. på låg-, mellan- och högstadium. 9 3 serier om 10 å 12 uvtr. på låg- och mellanstadium. 10 Därtill en serie om m i n s t 5 övningslektioner i musikcirklar för vuxna eller i musikinstruktörsskolans förskola. 11 Kan förekomma som frivilligt h u v u d ä m n e med indiv. undervisning 1 vt. 12 Grupper om 2 elever. 13 För pianister vokal ackompanjemangskurs. 14 Bör organiseras i 2 ensembler på olika nivåer. 15 Uppdelning i kvinnlig och manlig avdelning. 16 Därest ämnet icke förekommer som h u v u d ä m n e .

240 Ämnen

Anternativ

Anmärkningar

II 4 vt. ork. A, 4 vt. ork. B. Rekrytering sker ur samtliga årskurser.

Orkesterspelning Körsång Instrumentation

2 14

Rytmik Gymnastik

6 4

Individuell handledning

30 Årskurs 2: 2 elevgrupper om 7 elever med vardera 1 vt.; Årskurs 3: 5 elevgrupper om 2—3 elever med vardera 1 vt. Approximativ beräkning. 1 manlig, 1 kvinnlig grupp. Approximativ beräkning. Häri ingår handledning och övervakning av övningsundervisning på instrument, diskussionstimmar och erforderlig förstärkning inom olika ämnen, se seminariernas individuella undervisning

Summa lärartimmar 257 474 Lärartimmar i övningsskolan, ingående i tjänstgöringsskyldigheten för vissa befattningshavare vid Musikinstruktörsskolan. Antalet vtr. beräknas lika för Musikinstruktörsskolans två alternativ (14 resp. 28 elever). Ämne Auskultation å skilda instrument

vtr

Anmärkningar

60 Approximativ beräkningsgrund: För årskurs 1—2 i musikinstruktörsskolan erfordras per instrumentgrupp (10 å 11 st.) i vt. per stadium (3 st.): årskurs I 3 x 10 = 30, årskurs 2 dito, sammanlagt 60 vtr. Erfordras endast övervakningstimmar. Se individuell handledning, lärartimmar vid Musikinstruktörsskolan.

10 Approximativ beräkning.

övningsundervisning å instrument I

Gru ppundervisning Askultation-övningsundervisning i ämnet gruppundervisning (Orff, blockflöjt; kammarmusik, olika barnensembler, gehörsgrupper etc.) Auskultation och övningsundervisning i klass Summa lärartimmar

— Förutsattes ske externt. 70

... .

K u r s p l a n e r för i n s t r u m e n t a l s p e l o c h s å n g Inledning I musikinstruktörsskolan skall varje elev studera tre instrument parallellt, av vilka ämnena sång och pianospelning är obligatoriska. Det fritt valda instrumentet kan utgöras av ett stråkinstrument, ett allmänt förekommande blåsinstrument (de vanliga orkesterinstrumenten samt blockflöjt) eller ett knäppinstrument, d. v. s. gitarr och barockluta. Ämnet pianospelning förekommer dels som s. k. inträdesinstrument, d. v. s. det instrument på vilket eleven gör ett fullständigt inträdesprov

241 (i timplanerna betecknat som instrument I ) , dels som ett av de två obligatoriska tilläggsinstrumenten. Även sång kan förekomma både som inträdesinstrument och som tilläggsinstrument. Det måste anses vara ett rimligt krav, att varje musiklärare trakterar piano inte endast med den motiveringen, att pianospelning givetvis underlättar studiet av de teoretiska ämnena. En pedagog, verksam inom den kommunala musikverksamheten eller inom det fria och frivilliga bildningsarbetet, får ej sällan till uppgift att leda kör och instrumentalensembler; i sådana fall är viss färdighet på pianot önskvärd som ett underlättande tekniskt hjälpmedel att snabbt studera ett orkester- och körpartitur. Men denna färdighet är även önskvärd ur de kommuners synpunkt, vilka ej kan anställa speciallärare inom den kommunala musikskolan utan måste vänta av instruktören en utbildningsbredd, vilken tillåter honom att, ehuru specialiserad inom stråk- eller blåsinstrumentområdena, likväl på ett acceptabelt sätt leda pianoeleverna i varje fall inom ett låg- och mellanstadium. Det har även synts vara riktigt att av varje studerande kräva en viss grundläggande röstutbildning samt kännedom om röstvård dels med tanke på körarbete men i första h a n d därför att musikledaren ofta får viss deltjänstgöring inom den obligatoriska skolans låg- och mellanstadium. De elever, vilka har ett stråk-, blås- eller knäppinstrument som inträdesinstrument, kan således inte fritt välja de två tilläggsinstrumenten, då pianospelning i dessa fall är obligatorisk. F ö r en elev, vilken som inträdesinstrument har piano eller sång, är det a n d r a instrumentet givet, medan det tredje instrumentet är valfritt, d. v. s. antingen ett stråk-, ett blås- eller ett knäppinstrument. Vid sammansättningen av varje elevs instrumentala studiegrupp bör individuell studierådgivning lämnas med hänsyn till elevernas olika fysiska och psykiska lämplighet för skilda instrument, vartill kommer att musikledarskolans organisation för att utgöra en funktionell musikalisk arbetsform kan komma att nödvändiggöra vissa fördelningsprinciper vid valet av instrument II—III. Härtill bör läggas, att ämneskombinationerna inom den kommunala musikverksamheten växlar från den ena ytterligheten i vissa tätorters musikskolor, där starkt specialiserade tjänster är möjliga att inrätta, till den andra ytterligheten i många glesorter, där den samlade musikverksamheten skall bäras upp av en enda lärare. Det är denna sist nämnda tjänstetyp samt arbetet inom det fria och frivilliga bildningsarbetet, som slutgiltigt fått oss att stanna inför den här föreslagna trippelkombinationen. Utbildningens bredd inom musikinstruktörsskolan ställer stora krav på de studerandes allmänna och musikaliska begåvning men även på deras arbetsförmåga. Det är därför viktigt, att eleven vid antagandet i skolan äger en god teknisk grund i åtminstone ett instrument (inträdesinstrumentet), vilket även i den fortsatta studiegången i allmänhet kan förmodas förbli det ämne, där eleven erövrar högre vitsord än i de två a n d r a instrumentala facken. I vissa fall kan det emellertid visa sig, att eleven gör snabbare framsteg i ett av de två tilläggsinstrumenten än i studiet av inträdesinstrumentet. Av detta skäl har här beteckningar som »huvudinstrument» och »biinstrument» undvikits och ersatts av de neutrala beteckningarna »instrument» resp. »I», »II» och »III». Denna tankegång är även en av orsakerna till att de tre instrumenten har en gemensam betygsskala. En sådan har även framstått som önskvärd för att göra betygen lätt jämförbara vid arbetsgivarnas kompetensgranskning av tjänstesökande. Slutligen är det möjligt att med en gemensam betygsskala normalisera kraven inom de olika instrumentgrupperna, vilket innebär dels, att arbetsgivaren får innehållsligt klart fixerade nivåer att utgå från vid jämförelser, dels att läraren vid musikinstruktörsskolan tillsammans med sin elev lättare kan uppgöra en hållbar studieplan såväl inom varje ämne som mellan dem. Betygsskalan är indelad i tre huvudgrupper — 1 resp. 2 och 3 betyg — vilka med undantag för vitsordet 3 betyg var och en delas i en lägre och en högre nivå: 1 = B—Ba, 2 = AB—a, 3 = A. Då konstnärliga prestationer är svåra att en16—621039

242 tydigt bedöma, måste viss frihet givetvis lämnas betygssättaren och ämneskonferensen. Men det är utan tvivel möjligt även inom den konstnärliga värderingen att uppställa vissa grundfaktorer för värderingen, vilka bör återkomma genom de olika betygsnivåerna med fördjupat innehåll. En sådan objektiverande mall har h ä r uppbyggts omkring ett antal delmoment, vilka således gäller för samtliga betygsgrader: teknisk färdighet (uttryckt i ämnets egen terminologi, i vissa fall preciserad till ett visst angivet omfång av ett allmänt erkänt studieverk), instuderad repertoar (varvid instrumentets hela repertoar på ett eller annat sätt skall vara representerat på varje stadium) samt stilkännedom (uppförandepraxis) med allmän repertoarkännedom för ifrågavarande instrument. I enlighet med erfarenheter från Folkliga musikskolan i Arvika anser kommittén, att repertoarredovisningen för varje elev dels garanterar hans kännedom om instrumentets och genrens omfång och utveckling samt vidgar hans pedagogiska kapacitet, dels fördjupar hans allmänna musikaliska vidsyn. Här angivna repertoar är utdrag ur större repertoarförteckningar, ur vilka lärare och elev gemensamt kan välja verk och därmed uppbygga en studiegång, vilken på en gång motsvarar ovan angivna allm ä n n a krav och elevens egen individualitet. Blockflöjt kan dels förekomma som instrument I, II och III, dels som frivilligt betygsämne inom en obligatorisk ettårskurs. Av detta skäl framlägges särskild studieplan för det senare alternativet. Det har även synts oss motiverat att ämnet gehörslära skall, liksom i Danmark och i flertalet andra mer betydande musikländer, kunna studeras som instrument I med åtföljande metodik och praktisk lärarutbildning. Dock synes det oss vara nödvändigt att för denna utbildningsgång utfärda särskilda bestämmelser, enär tjänster av detta slag under ett antal år ännu får anses vara relativt exklusiva, även om tendensen att stärka den kommunala musikskolan med ökad gehörsundervisning redan nu är klart uttalad. Det synes oss lämpligt, att gehörslära som instrument I kombineras med praktisk lärarutbildningen även inom ämnet piano.

Exempel

på

lärokurser

Violin Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III. Den föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synp u n k t tillfredsställande instrumental färdighet. Det tillkommer läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Insikt i vanligen förekommande stråkarter, nyansering m. m. b) Insikt i vänsterhandens teknik: intonation, lägespel, lägeväxlingar, vibrato, drillar. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande Kaysers etyder eller urval av därmed likvärdig repertoar. 2. Repertoar,

instuderad

Svårighetsgrad motsvarande enklare sonat av Handel, Mozart eller Schubert, medelsvår duo av Bartök. Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande:

243 a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid. b) Karaktärsstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma perioder. c) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock, men även senare tid. d) Sonater och sonatiner från barock till nutid. e) Konserter från barock till nutid. f) Etyder, typiska för olika stilar och fiolskolor. g) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovan nämnda grupper a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista. 3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om sitt instruments repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen av mindre format, som inte h ä n förs till kammarmusiken, samt alla svårighetsgrader. Betyg AB—a F o r d r i n g a r n a för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enl. följande: 1. Teknisk

färdighet

a) utveckling av den stråktekniska färdigheten. b) utveckling av vänsterhandens teknik, högre lägen, dubbelgrepp. c) tillämpad teknisk färdighet motsvarande flertalet av Kreutzers etyder. 2. Repertoar,

instuderad

Svårighetsgrad motsvarande konsert av Bach, medelsvår sonat av Mozart, Aulin: Akvareller. I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna 2 a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. 3.: Se under betyget B—Ba. Betyg A F o r d r i n g a r n a för betyget AB samt fördjupande insikter enligt följande: 1. Teknisk färdighet a) God insikt i hela stråktekniken. b) God insikt i vänsterhandens hela teknik. c) Tillämpad teknisk färdighet, motsvarande Kreutzers etyder samt urval u r b) God insikt i vänsterhandens hela teknik. Donts etyder. 2. Repertoar, instuderad Svårighetsgrad motsvarande solosonat av Bach, konsert av Mozart, Spohr, Bruch (sats 1—2), sonat av Grieg, Hindemith. Se vidare under fordringarna för betyget AB. 3.: Se under betyget B—Ba.

244 B—Ba G. Ph. Telemann. 6 Duos för 2 Violiner eller flöjter; 6 sonater V. o. piano. A. Vivaldi. Konsert a-moll eller G-dur. G. Fr. Handel. Sonater D-dur eller F-dur. J. H. Boman. Konsert i d-moll. E. Doflein. Altfranzösische Duette (Schott). P . Bormann. Violinduette der Fruhklassik (Schott). W. A. Mozart. Wiener Sonatinen. J. Pleyel. Duos op. 8. F . Schubert. Sonatin D-dur. A. Dvorak. Sonatin opus 100. B. Bartök. 44 Duos I—II, medelsvåra. B. Martinu. Etudes faciles p . 2 violins I—II. H. F. Micheelsen. Sonat (1938). AB—a J. S. Bach. Konsert E-dur. Veracini. Sonat E-dur op. 1 nr. 7. G. Ph. Telemann. 12 fantasier f. soloviolin. J. H. Boman. Assaggi. J. Haydn. Konsert nr. 2 G-dur. W. A. Mozart. Sonat F-dur, B-dur. L. v. Beethoven: Bomanser i G- och F-dur; sonater op. 12 nr. I D-dur; op. 24 F-dur; op. 96 G-dur. E. Grieg. Sonat op. 8 F-dur. W. Seymer. Sonata pastorale. B. Bartök-Szekely. Bumänska folkdanser. P. Hindemith. Sonat E-dur. A A. Vivaldi. Årstiderna. J. S. Bach. Partita E-dur, Sonat g-moll. W. A. Mozart. Konserter D-, G-, A-dur. L. Spohr. Duos f. 2 violiner, konsert nr. 8 a-moll. H. Wieniavski. Konsert nr. 2 d-moll. J. Brahms. Sonater d-moll; G-dur. E. Grieg. Sonat c-moll. E. Sjögren. Sonat nr. 2 e-moll. P . Hindemith. Solosonat op. 31 nr. 1; sonat för V. o. piano Ess. Lärokurs i violoncell

Lärogången överensstämmer i stort med den för violin. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Sevcik op 3, 1—20. b) » op 8, 1—22. c) Lee, etyder op 31. d) Continuo-studier motsv. Telemann. e) Kammarmusik-studier motsv. Haydn-kvartett. f) Orkesterstudier motsv. Haydn-symfoni.

245 2. Repertoar, instuderad a) Bach, suite nr 1 G-dur (cello solo). b) Vivaldi, konserter. c) Marcello, Vivaldi, Breval, Beethoven op 5 (sonaté). d) Fauré, elegi; Hindemith, 3 leichte Stiicke (andra komp.). e) Bartök, Boismortier (duetter). Betyg AB—a 1. Teknisk färdighet a) Sevcik, op 3, 1—30. b) » op 8, 1—37. c) Duport, 21 etyder. d) Continuostudier motsv. Bach. e) Kammarmusikstudier motsv. Beethoven op 18. f) Orkesterstudier motsv. Beethoven-symfoni. 2. Repertoar, instuderad a) Bach, suite nr 3. b) Tartini, konsert D-dur; Bruch, Kol Nidrei. c) Brahms, sonat e-moll op 38. d) Beethoven, variationer; Reger, 2 Stiicke op 79 e. e) Mozart, sonate B-dur (ve & fg). Betyg A 1. Teknisk färdighet a) Sevcik op 3, 1—40. b) » op 8, 1—56. c) Piatti, 12 capricer. d) — e) Kammarmusikstudier motsv. Beethoven op 59. f) Orkesterstudier motsv. Brahms-symfoni. 2. Repertoar,

instuderad

a) Bach, suite 2 och 4. b) Boccherni, konsert B-dur, Saint-Saéns, konsert a-moll. c) Beethoven, op 69; Brahms, op 99; Debussy, sonat; Prokofiev, sonat op 119. d) Schumann, 5 Stiicke im Volkston; Hindemith, »A frog he went a-courting»; Webern, 3 kleine Stiicke op 11. e) Bäck, sonat f. 2 celli. Lärokurs i Viola da gamba

Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Wenzinger, Gambeniibung I, 3 gamber, diskant — alt — bas. b) Continuo-studier motsv. Telemann. 2. Repertoar, instuderad Handel, sonat C-dur. Abel, sonater. Ortiz, från »Tratado».

246 Betyg AB—a 1, Teknisk färdighet a) Wenzinger, Gambeniibung II, 3 gamber, diskant — alt — bas. b) Continuo-studier motsv. Bach. 2. Repertoar, instuderad Bach, sonat nr. 2 D-dur. Fux, sonat f. 2 gamber. d'Hervelois piece de viole. Betyg A 1. Teknisk färdighet Simpson, the division-viole. 2. Repertoar, instuderad Schenk, suite f. gambe solo. Marais, la Folia. Lärokurs i kontrabas Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet Sevcik op 3, 1—10. E t u d e r motsv. Gullbranssons kb.-skola. Orkesterstudier motsv. Haydn-symfoni. 2. Repertoar, instuderad Marcello, sonater. Dittersdorf, concertante D-dur. Betyg AB—a 1. Teknisk färdighet Sevcik op 3, 1—20. Etuder motsv. Hrabé. Orkesterstudier motsv. Beethoven-symfoni. 2. Repertoar, instuderad Dittersdorf, konsert Ess-dur. Larsson, concertino. Betyg A 1. Teknisk färdighet Sevcik op 3, 1—30. Orkesterstudier motsv. Brahms-symfoni. 2. Repertoar, instuderad Hindemith, sonat. Piano Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III. Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestaltningsförmåga.

247 Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång av studielitteraturen sker efter lärarens bedömande. Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Kännedom om den traditionella fingersättningen för skalor och treklangerpedalstudier-artikulation-ornamentik-nyansering m. m. b) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande svårighetsgraden i Czernys etyder för mellanstadiet eller liknande. 2. Repertoar, instuderad Svårighetsgrad motsvarande tvåstämmig invention av J. S. Bach, Wienersonatinerna av Mozart, medelsvårt stycke ur Schumans Kinderszenen, och u r H. Rosenbergs 11 små föredragsstycken. Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande: a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid. b) Karaktärsstycken, spelmusik och liknande från samma perioder. c) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock, men även från senare tid. d) Sonater och sonatiner från barock till nutid. e) Konserter från barock till nutid. f) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovan nämnda grupper a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista. 3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Elev skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om sitt instruments repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen av mindre format, som inte kan räknas till kammarmusiken, samt alla svårighetsgrader. Betyg AB—a F o r d r i n g a r n a för betyget B—Ba, samt fördjupade insikter enl. följande: 1. Teknisk färdighet a) God kännedom om brutna treklanger, insikt i ters-sext- och oktavspel-utvecklingen av pedalstudiet. b) Insikt i avista-spel. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande svårighetsgraden i Brahms Fingeriibungen eller liknande. 2. Repertoar,

instuderad

Svårighetsgrad motsvarande ett medelsvårt Preludium & Fuga ur »Das Wohltemperierte Klavier» av J. S. Bach — medelsvår sonat av Mozart eller BeethovenSchubert: Moment musicaux — medelsvåra Preluder av C. Debussy. I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av elev studeras in helt självständigt.

248 3. Se under betyget

B—Ba

Betyg A Fordringarna för betyget AB—a, samt fördjupade insikter enligt följande: 1. Teknisk

färdighet

a) God insikt i hela dubbelgreppstekniken — fördjupat pedalstudium. b) God förmåga i avista-spel. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande ett urval av Chopins etyder. 2. Repertoar,

instuderad

Svårighetsgrad motsvarande Partita av J. S. Bach — konsert av Mozart eller Beethoven — sonat av Schubert — Brahms op 118 — Prokofiev sonat nr 3. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. 3. Se under betyget Betyg B—Ba Danser: Karaktärsstycken: Sviter: Sonat-Sonatiner: Betyg AB—a Danser: Karaktärsstycken:

B—Ba. Beethoven, L. v.: Ecossaise Ess-dur. Bach, J. S.: Invention nr 8 F-dur. Grieg, E.: Holbergsviten sats 2 och 3. Bartök, B.: Sonatin sats 1 och 2.

Sviter: Sonat-Sonatiner: Konserter:

Chopin, F . : Vals nr 7 ciss-moll. Bach, J. S.: Preludium och Fuga c-moll (Band I) ur Das Wohltemperierte Klavier. Purcell, H.: Suite nr Hl (ur Early Keyboard Music). Ravel: Sonatin. Haydn, J.: Konsert D-dur.

Betyg A Danser: Karaktärsstycken: Sviter: Sonat-Sonatiner: Konserter:

Bartök, B.: Bulgariska danser (ur Mokrokosmos VI). Brahms, J.: Klavierstucke op 118. Bach, J. S.: Partita B-dur. Prokofiev, S.: Sonat nr 3 a-moll. Mozart, W. A.: Konsert A-dur KV 488.

Sång Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III. Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande vokal färdighet och god gestaltningsförmåga. Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång av studielitteraturen sker efter lärarens bedömande. Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) kännedom om och förmåga att på ett elementärt plan kunna tillämpa en för sång gynnsam andningsteknik.

249 b) egaliserad tonbildning inom omfånget av en decima. c) förmåga att utföra vokaliser och rösttekniska övningar enl. nedanstående exempel eller annat övningsmaterial av motsvarande svårighetsgrad. Sångtonen, (Sven Lizell, John N o r r m a n ) , övn. 1—5. Vaccaj, Metodo pratico, lektion I—III. J. J. Masset, Sångövningar, 1—3. 2. Instuderad repertoar Repertoaren väljes så, att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker i enlighet med följande: a) Andlig visa och konsert. b) Barnvisor, skråvisor, sällskaps- och andra visor. c) Dikt-sång. (Romans, Lied). d) Folksånger. e) Generalbas-aria. f) Kantat. g) Opera. h) Oratorium, motett, mässa, passion. Förbehåll måste göras för, att kanske icke alla ovanstående grupper kan exemplifieras inom alla tre svårighetsgraderna. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper a—h skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista. 3. Repertoar- och stilkännedom Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om sitt instruments repertoar från skilda perioder enl. 2 a—h samt dessutom andra vokala former såsom t. ex. trubadur-, trovär- och minnesång. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen av mindre format, som inte hänförs till kammarmusiken, samt alla svårighetsgrader. Betyg Ab—a F o r d r i n g a r n a för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enl. följande: 1, Teknisk färdighet a) God behärskning av andningstekniken. b) Egaliserad tonbildning inom omfånget av en duodecima. c) Fordringarna enl. föregående betyg med följande utökning av där nämnda exempel: Sångtonen, övn. 6—51. Vaccaj, Metodo pratico, lektion IV—XV. J. J. Masset, Sångövningar, 4—14. 2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna 2 a—h, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—h skall av eleven studeras in helt självständigt. 3: Se under betyget B—Ba. Betyg A F o r d r i n g a r n a för betyget Ab—a samt fördjupade insikter enl. följande: 1. Teknisk färdighet a) Mycket god behärskning av andningstekniken, b) Egaliserad tonbildning inom röstens hela omfång.

250 c) Fordringarna enl. föregående betyg med följande utökning av där nämnda exempel: Sångtonen, övn. 52—60. J. J. Masset, Sångövningar, 15—18. W. A. Mozart (Hans Swarowsky): Esercizio per il canto ur Solfeggi. 2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för föregående betyg nämnda grupperna 2 a—h, ytterligare utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden. 3. Se under betyget B—Ba. Exempel på repertoar enligt 2 a—h a) Andlig visa och konsert Betyg B—Ba Bach, J. S. Gott lebet noch. Gud lever än. (Schem. Gesangb.) (Joh. Fr. Zinn.) ty. sv. d'—f". (äv. låg sättn.) Geistl. Lieder u. Arien. Wöldike-Adell. N. M. S. (Äv. Ed. Breitkopf, hög och låg.) Betyg AB—a Roman, J. H.

Dav. psalm 59:17—18. Men jag vill sjunga om Din makt. sv. h—f". Tre andliga sånger. P. Vretblad. Elk. o. Schildkn. Stim.

b) Barnvisor, skråvisor, sällskaps- och andra visor Betyg B—Ba O scholares discite. O skolarer lären Er. lat. sv. a—c". Så. gm. tid. Tegnér, A. A-e-i-o-u-y-å-ä-ö. sv. h—e". Sjung med oss, mamma! bd. III. NMS. Betyg Ab—a Bellman, C. M. Sjöberg, B.

Märk, hur vår skugga. Fredmans epistel nr. 81. sv. c'—f". Sveriges melodibok, bd. I. A. O. Assar. Otto Olsson. NMS. Bleka dödens minut ur »Fridas visor» sv. ciss'—f". Så. gm. tid.

c) Dikt-sång. (Romans, Lied.) Betyg B—Ba Schubert, F. An die Laute. (Fr. Rochlitz.) ty. d'—fiss". (äv. låg sättn.) Schubert Lieder. D. o. H. Sigurdsson. NMS. (äv. Peters, Sämtl. Lieder, 7 band). Lidholm, I. Jungfrulin. (E. Härninge) sv. d'—d". Sex sånger. NMS. Betyg Ab—a Schubert, F. Lindblad, A. F. Schumann, R. Sjögren, E.

Geheimes. (Goethe), ty. ess'—ass". En sommardag, sv. c'—f". Sv. Ro. A. Lizell-Norrman. Sv. Körförb. Der Nussbaum, (Mosen.) ty. d'—fiss". (äv. låg. sättn.) Sämtl. Lieder, bd. I. Peters. Du schaust mich an mit stummen Fragen, op. 12. (J. Wolff.) ty. c'—g", (ass".) Tannhäuser. Elk. o. Schildkn. Stim.

251 Wolf, H. Peterson-Berger, W. Stenhammar, W. Betyg A Schubert, F . Brahms, J. Rangström, T. d)

Folksånger

Betyg

B—Ba

Nun lass uns Frieden schliessen. (P. Heyse.) ty. ess'—ess". Ital. Liederbuch. nr. 8. Peters. Längtan heter min arvedel. (E. A. Karlfeldt.) sv. c'—fess". Ur Fridolins Lustgård. Abr. Lu. S. Vandraren, op. 261. (Vilhelm Ekelund.) sv. ty. c'—f". Visor och stämningar. 10 sånger op. 26. NMS. Gretchen am Spinnrade. (Goethe.) ty. e'—a". Meine Liebe is griin. op. 63 5 . (Felix Schumann.) ty. eiss'— a", (äv. låg sättn.) Joh. Brahms songs, vol. I. Edw. F . Kalmus. N. Y. Även Peters. Sköldmön. (K. Boye.) sv. Samling red. av M. Pergament, NMS.

Du h a r låtit din kärlek få försvinna, sv. eng. d'—e". Svenska folkvisor. Gunnar Hahn. Ed. Od. S. Betyg Ab—a Shield, W. e)

Generalbas-aria

Betyg B—Ba Caccini, G. Betyg Ab—a Purcell, H. /;

The plough boy. eng. c'—f". (äv. a—d".) Folksong arrangements volume III, British isles. B. Britten B. H.

Udite amanti. ( 0 . Rinuccini.) it. g'—f". L. F . I. K. Jeppesen. W. H. K. If music be the food of love. eng. d'—g". Orpheus Britannicus. Six songs. B. Britten. B. H.

Kantat

Betyg B—Ba Bach, J. S. Betyg

Siehe, siehe, ich komme. Rec. ur kantat nr. 182. Himmelskönig, sei willkommen, B. ty. G—h. Studiepart. Eulenburg.

Ab—a

Marcello, E.

Dopo tante e tante pene. Nach dem Leid, dem vielen, Schweren, it. ty. e'—gess". Cäc. II. Ferd. Sieber. Ed. André.

Betyg A Burkhard, W.

g)

Die Versuchung Jesu, op. 44. Kantat för bas (eller alt.) och orgel. (unis. kör. ad. lib.) ty. Fiss—g' ( f . ) Bärenreiter-Ausgabe. 1948.

Opera

Betyg B—Ba Cavalli (CalettiBruni), F.

(Utgåvorna syftar p å klaverutdrag, d ä r ej annat angives.) Vaghe Stelle. Aria ur op. »Erismena». (Aurelio Aureli) it. d'—g". L. F . I. Knud Jeppesen. W. H. K.

Betyg Ab—a Handel, G. F .

Verdi Prati. Verdant meadows. Aria ur op. »Alcina». Con-

252 Mozart, W. A.

Betyg A Verdi, G. h) Oratorium, Betyg B—Ba Haydn, J. Betyg Ab—a Handel, G. F. Mozart, W. A. Betyg A Bach, J. S. Mozart, W. A.

t r a l t o ( b a r . ) . It. eng. ciss'—e". Handel Opera Songs. W. T. Best. B. H. äv. L. F . I. Knud Jeppesen. Poesia: Antonio Marchi. äv. Cäc. II. d'—f". it. ty. »Le Nozze di Figaro». Aria: Non so piu cosa son, cosa faccio. Gherubino, mz. it. ess'—g". Celebre arie d'opera, sopr. Bicordi. »Aida»: Scena ed aria: »Bitorna vincitor.» Aida, sopr. ih c'—b". Celebre arie d'opera, sopr. Bicordi. motett, mässa,

passion

Den muntre herden ur Årstiderna, bar. What's sweeter than a new-blown rose? eng. s. Aria ur orat. »Joseph», d'—a". Handel oratorio songs. W. T. Best. B. H. Benedictus ur Missa brevis B-dur. K. V. 275. s. lat. d'—f". Geistl. Arien f. hohe Stimme. Walter Braunfels. Un. Gebt m i r meinem Jesum wieder u r Matteuspassionen. b. ty. G—e'. Br. o. Hä. Tu virginum corona u r Motetten Exsultate. K. V. 165. s. lat. ciss'—a". Geistl. Arien f. hohe Stimme. Walter Braunfels. Un. Förklaringar

till

repertoarförteckning

Uppgifter vid varje komposition Kompositörens namn. Kompositionens namn, ev. opustal, K. V. e. d. I förek. fall för vilken röstkategori komp. är skriven, (exempelvis vid opera, oratorium, kantat.) Inom parentes textförfattarens namn. De språk på vilka texten finns tillgänglig i den aktuella utgåvan, originaltextens språk understruket. Uppgift inom parentes anger originalspråk, ej tillgängligt i den akt. utgåvan. G. b. om besiffring finnes. Sångens omfång. (Anges i regel i den noterade klaven, oavsett om oktavtransponering förekommer vid utf. för mani. stämma.) Om sången finns i en samling, dennas namn. I förekommande fall namn p å bearbetare. Uppgift om förlag. Förkortningar sv = svensk, ty = tysk. no = norsk, fi = finländsk, da = dansk, eng = engelsk. it = italiensk, fr = fransk, öst = österrikisk, r y = rysk. lat = latin. gb = generalbasbesiffring finnes. Abr. Lu. S = Abr. Lundquist Musikförlag, Stockholm. Ca. Ge. S = Carl Gehrmans Musikförlag, Stockholm. NMS = Nord. Musikförlaget, Stockholm. Br. o. Hä = Breitkopf och Härtel. W. H. K. = Wilh. Hansen, Köpenhamn. B. H. --= Boosey a. Hawkes. Aug = Augener (eng.) Un = Universal ed. Wien el. London. Ed. Od. S. — Edition Odeon, Sthlm. He så I el. II = Hemmets sånger, band I resp. II. D. L. i U — Das Lied im Unterricht. Utgiven för hög och låg stämma med likartat innehåll. T. N. I. E = The

253 new imperial edition, (finns 6 band, f. olika röstkategorier.) Sv. Ro A el. B — Svensk Romanssång, ed. A (hög) resp. B (låg), olikartat innehåll. Sv. Såly I el. II = Svensk Sånglyrik, bd I resp. II. L. F. /, //, / / / = La Flora, bd. I resp. II och III. bearb. Knud Jeppesen. WHK. Cäc. I, II = Cäcilia-album bd. I resp. II. (I:bearb. Ad. Schimon & Ferd. Gumberg. I I : Ferd. Sieber. Finnes för tre olika röstlägen, med samma innehåll.) Så. gm tid = Aulin-Lewander: Sången genom tiderna, Natur och Kultur, ten = tenor. Mz = mezzo, bar — baryton, b = bas. s = sopran, a = alt. Klarinett

Nedanstående kursplan gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III. Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestaltningsförmåga. Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång sker efter lärarens bedömande. Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Insikt i de olika tonbildningsmomenten, andning, ansats, nyansering och egalisering. b) Insikt i de vanligast förekommande artikulationsformerna. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande första delen ur en av de stora »klassiska» klarinettskolorna. A vista läsning. 2. Instuderad repertoar Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande. a) Duetter, karaktärstycken och spelmusik från tidigt 1700-tal till nutid. b) Sviter, sonatiner och sonater. c) Konserter. d) Etyder, typiska för olika stilar och klarinettskolor. e) Kammarmusik. f) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper a—e skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista. 3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om instrumentets repertoar från skilda perioder enligt 2 a—e. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen i alla svårighetsgrader. Betyg AB—a F o r d r i n g a r n a för betyget B—Ba samt fördjupande insikter enligt följande: 1. Teknisk färdighet a) Utvecklande av tonbildningsmomenten. b) Utvecklande av artikulation. Skalor, sekund och tersetyder.

254 c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande andra delen ur en av de stora »klassiska» klarinettskolorna samt medelsvåra nutida etyder. A vista läsning. 2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under betyget B—Ba nämnda grupperna a—f. utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. 3. Se under betyget B—Ba. Betyg A Fordringarna för betyget AB—a samt fördjupade insikter enligt följande: 1. Teknisk färdighet a) Mycket god insikt tekniskt och klangenligt. b) Mycket god insikt i artikulation, skalor, kvart-, kvint- och oktav etyder. Drillar, dubbelslag o. a. utsmyckningar. Tillämpad teknisk färdighet motsvarande tredje delen ur en av de stora »klassiska» klarinettskolorna samt svåra nutida etyder. Mycket god a vista läsning. 2. Instuderad repertoar Se 2 under betyget AB—a. 3. Se under betyget B—Ba. Gitarr Kursplanen gäller oavsett om studierna avser instrument I, II eller III. Betyg B—Ba 1. Teknisk

färdighet

Höger h a n d : Handställning, anslag (stöd) (fritt) växelanslag (olika kombinationer t. ex. m i m i / m a m a / i a i a ) m. m. Tumanslag: Tumanslag i samband med växelanslag. Ackordanslag, areggio, tremolo. I samband med ackordanslag tre (fyr)-stämmiga kadenser i de vanligaste »gitarrton art erna». (G, G, D, A och E dur med parallelltonarter.) Dämpteknik (höger h a n d ) . Vänster h a n d : Handställning Tonbildning Första läget, enklare lägespel. Samtliga dur- och mollskalor, transponering enstämmigt. Legato, vibrato, ornament (enklare). Dämpteknik (vänster h a n d ) . Registrering: Mjuk, normal och nasal (hård) ton. Naturliga och konstlade flageoletter, staccato, pizzicato och rasqueado. Teknisk färdighet motsvarande Fernando Sor. Opus 60 = Tolv »lätta» etyder U. E. 11843 eller urval av därmed likvärdig litteratur.

255 Beträffande teknisk färdighet se (Per Olof Johnson) »Gitarrskola» E. A. 666 Anderssons Musikförlag, Malmö. 2. Repertoar instuderad Svårighetsgrad (tekniskt) motsvarande enklare gitarrstycken av Sor, Giuliani, Tarrega (ex. Lagrima), Uhl, m. fl. (ex. Malinconia ur heft II U. E. 11181) och enklare lutstycken (ex. »Tänze der Renaissance» U. E. (13070). Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande. a) Danser och folkmusik från olika länder och epoker (renässans — n u t i d ) . b) Karaktärsstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma epoker. c) Ett urval svitsatser, från renässans och barock och senare tid. d) Sonater och sonatiner från barock (t. ex. generalbasstämma till några flöjt, blockflöjt eller filosonater) ev. någon sats ur en solosonat (senare t i d ) . e) Etyder, typiska för olika stilar och gitarrskolor. f) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper (a—f) skall av eleven instuderas självständigt. 3. Repertoar och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall skaffa sig en god allmän kännedom om sitt instruments repertoar, såväl solo som ensemblelitteratur i alla svårighetsgrader. 4. Tabulatur Någon kännedom om förekommande lut och gitarrtabulaturer. Tysk, italiensk, fransk och spansk. (Se: tabulatur) I samband h ä r m e d studier i knäppinstrumentfabrik. 5. Studielitteraturkännedom Genomgång av de mest betydande gitarrskolorna och etydsamlingarna. Betyg AB—a F o r d r i n g a r n a för betyget B—Ba samt följande. 7. Teknisk färdighet a) Utveckling av högerhandstekniken. b) Utveckling av vänsterhandstekniken (högre lägen). c) Teknisk färdighet motsvarande Matteo Caccassi Op. 60. (U. E. 12248). d) Kadenser i samtliga dur och molltonarter. 2. Repertoar instuderad Svårighetsgrad motsvarande Robert de Visee svit i d-moll (U. E. 11322). Medelsvårt stycke av Sor t. ex. Andante Largo. (U. E. 11960) Josef Lechtaler variationensvit op. 49 nr 2 (U. E. 11321). I olika stilarter valda verk motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Självständig instudering se betyg B—Ba. 4. Grundligare kännedom om olika lut och gitarrtabulaturer Eleven skall självständigt översätta och transkribera för gitarr lutstycken eller gitarrstycken (5-strängad) noterade i spansk, italiensk och fransk tabulatur. Betyg A F o r d r i n g a r n a för betyget AB samt följande.

256 a) God insikt i hela högerhandstekniken. b) God insikt i hela vänsterhandstekniken. c) Teknisk färdighet motsvarande 20 studier Fernando Sor (A. Segovia). Ett urval av Costes etyder samt Tarregas Preludier. 2. Repertoar instuderad Svårighetsgrad motsvarande E-moll partitan av J. S. Bach Mozartvariationerna, Sor Leyenda. Albeniz. 3 och 5. Se under betyg B—Ba. 4. Ingående kännedom om samtliga Tabulaturer. Eleven skall stjävständigt översätta och bearbeta för gitarr, lut och gitarrstycken (5 str) noterade i fransk, tysk, spansk och italiensk tabulatur. Han bör även kunna skriva eng-basstämma för gitarr. Dessutom skall eleven självständigt utarbeta ett kompendium för gitarrundervisning på alla stadier. Satslära Första årskursen Genomgång av musikläran med definition och exemplifiering av musikaliska termer, omfattande stamtonerna och deras inledning, notskriften med historisk översikt, intervalläran, de olika tonalitetsbegreppen (kyrkotoner, pentatonik, dur-moll, moderna tonaliteter m. m.), rytm och tempo med tillhörande termer (tactus, taktarter, den nyare musikens oregelbundna kombinationer av betonade och obetonade delar, synkop, hemiol, polyrytmiska fenomen, m. m.), olika satstekniska begrepp (homofoni, polyfoni, heterofoni, ackord, såväl treklanger som andra ackordbildningar, kadenser från olika tidsepoker, dissonansbegreppet m. m.) samt terminologin kring det musikaliska föredraget (beteckningar för tempo, dynamik, agogik, allmänna uttrycksanvisningar m. m.). Denna genomgång belyses genomgående med exempel från skilda epoker inom den musikhistoriska utvecklingen liksom också från olika arter av folkmusik. I anslutning till den analytiska och gehörsmässiga genomgången också enklare skriv- och spelexempel. Kurs i akustik. Andra årskursen Fullständig satsanalys av ett antal verk från olika epoker: 1400—1500-talens polyfoni, stilövergången vid 1600, den schiitzska stilepoken, högbarocken, senbarocken, övergången mellan barock och klassicism, wienklassicismen, romantikens olika faser, det senare 1800-talets upplösning av dur-mollbegreppet, impressionismen samt den moderna musikens olika tonalitetsformer, den seriella musiken. Under vårterminen slutprov i den analytiska delen: 1) självständigt arbete, bestående av fullständig satsanalys av ett verk från valfri epok, 2) skriftligt slutprov, omfattande större uppgifter kring definitioner, speciella analysproblem samt vissa pedagogiska aspekter på ämnet satslära. Tredje årskursen Praktisk skrivkurs med utgångspunkt från den harmoniska stilperioden: exempel skrivning, arrangemang för mindre besättningar (ej instrumentation i egentlig mening). Lärokurs i ämnet gehörslära

Ögats träning: a vista-läsning och a vista-sång av melodiska, rytmiska och flerstämmiga (harmoniska) uppgifter.

257 Örats träning:

diktat av olika slag: melodiska, rytmiska och harmoniska.

Den 2-åriga kursen bör i möjligaste mån följa och stödja kursen i satslära genom att i exempel (a vista-exempel och diktat) belysa samtidigt genomgångna avsnitt i satsläran. De tre veckotimmarna fördelas lämpligen enligt följande: 1 vt diktat i större grupper, 2 vt i mindre grupper (omfattande huvudsakligen rytmiska studier och a vista-uppgifter, dessutom anvisningar på förfarande vid nedteckning av diktat, träning av minnet m. m.). Den gemensamma diktattimman indelad efter svårighetsgrad på diktaten, där eleverna har möjlighet att följa med den grupp, som bäst motsvarar deras kunnande. De båda övriga lektionerna bundna till bestämd årskurs. Huvuduppgiften för ämnet gehörsläran blir enl. ovanstående att främja kontakten mellan notbild och upplevd klang hos eleverna. Ämnet musiklära ingår naturligt i gehörsövningarna, men får samtidigt sin teoretiska huvudvikt i ämnet satslära. Enligt den gjorda uppdelningen kommer melodiläran naturligt in i satslärestudierna och återkommer i gehörsläran i form av diktat och a vista-uppgifter. Blockflöjt Nedanstående kursplan gäller för studier med blockflöjt som instrument I. Kursplanen avser i första h a n d altblockflöjt, men även soprantenor- och basblockflöjt. Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en från såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestaltningsförmåga. Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång av studielitteraturen sker efter lärarens bedömande. Likaså tillkommer det läraren att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är avpassad efter dennes individuella förutsättningar. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Insikt i de olika tonbildningsmomenten, andning och anblåsning. b) Insikt i de olika artikulationsformerna, tunggestaltning och tumteknik. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande lättare sonater eller etyder blockflöjtskolor för fortsättningsstadiet, oktavering- och a vista läsning.

ur

2. Instuderad repertoar Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande: a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid. b) Karaktärstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma perioder. c) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock men även senare tid. d) Sonater och sonatiner från barock och nutid. e) Konserter från barock och nutid. f) Etyder, typiska för olika stilar och blockflöjtskolor. g) annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av ovannämnda grupper a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. Se vidare särskild repertoarlista. 17—621039

258 3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om instrumentets repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen i alla svårighetsgrader. Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enligt följande: /. Teknisk färdighet a) God insikt i tonbildning, tonträff ning, artikulation och greppteknik. b) God insikt i de båda utsmyckningsarterna. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande medelsvåra danser, sonater och konserter, eller etyder ur blockflöjtskalor för högstadiet. 2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba nämnda grupperna 2 a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Minst ett verk eller sats ur ett verk i vardera av grupperna 2 a—f skall av eleven studeras in helt självständigt. 3. Se under betyget B—Ba. Betyg A Fordringarna för betyget AB—a samt fördjupade insikter enligt följande: 1. Teknisk färdighet a) Mycket goda insikter i tonbildning, tonträffning, artikulation, greppteknik, nyansering, frasering och vibrato. b) God insikt i utsmyckningskonsten under de olika perioderna samt improvisation. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande konserter och sonater från barocken eller nutida etyder för högstadiet. 2. Instuderad repertoar Se 2 under betyget AB—a. 3. Se under betyget B—Ba. Blockflöjt (Studieämne) Nedanstående kursplan gäller för instruktörslinjens obligatoriska kurs i blockflöjt. Kursplanen avser sopran- och altblockflöjt med huvudvikt på altblockflöjten. Den under repertoar föreslagna litteraturen förutsätter en ur såväl konstnärlig som teknisk synpunkt tillfredsställande instrumental färdighet och god gestaltningsförmåga. Den under teknisk färdighet föreslagna litteraturen avser kunskapsnivån. Urval och omfång sker efter lärarens bedömande. Likaså tillkommer det lärare att för den enskilde eleven lägga upp en studieplan, som är aA'passad efter dennes individuella förutsättningar. Betyg B—Ba 1. Teknisk färdighet a) Insikt i de olika tonbildningsmomenten, andning och anblåsning. b) Insikt i artikulationsgrundformerna. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande lättare danser ur barocklitteraturen samt förmåga till enklare a vista läsning.

259 2. Instuderad repertoar Repertoaren väljes så att eleven får god kännedom om olika stilarter och epoker, i enlighet med följande. a) Danser och folkmusik från olika länder och av kompositörer från renässans till nutid. b) Karaktärsstycken, spelmusik, duetter och liknande från samma perioder. c) Ett urval svitsatser, företrädesvis från för- och högbarock men även senare tid. d) Sonater och sonatiner från barock och nutid. e) Konserter (endast för betyg A). f) Etyder, typiska för olika stilar och blockflöjtskolor. g) Annan repertoar som kan anses ha allmänt musikaliskt eller pedagogiskt värde. Slutprovet för instruktörslinjens obligatoriska kurs i blockflöjt omfattar: a) 2 obligatoriska solostycken. b) 2 a vista stycken (långsam och snabb sats ur barocken). c) En av läraren föreslagen sonat att instuderas självständigt och att spelas med generalbas. 3. Repertoar- och stilkännedom (uppförandepraxis) Eleven skall genom lyssnande och diskussioner skaffa sig en god allmän kännedom om instrumentets repertoar från skilda perioder enl. 2 a—f. Detta gäller såväl sololitteraturen som ensemblelitteraturen i alla svårighetsgrader. Betyg AB—a Fordringarna för betyget B—Ba samt fördjupade insikter enligt följande: 1. Teknisk färdighet a) God insikt i tonbildning och greppteknik. b) God insikt i artikulation samt kännedom om de vanligaste fasta (wesentlichen) utsmyckningarna. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande lättare sonat ur barocklitteraturen samt förhållandevis god förmåga till a vista läsning. 2. Instuderad repertoar I olika stilarter valda verk, motsvarande de under fordringarna för betyget B—Ba, nämnda grupperna 2 a—f, utvidgade med hänsyn till svårighetsgraden och repertoarens omfång. Se vidare 2, ang. slutprovets omfattning, under betyget B—Ba. 3. Se under betyget B—Ba. Betyg A Fordringarna för betyget AB—a samt fördjupade insikter enligt följande: 1. Teknisk färdighet a) Mycket god insikt i tonbildning, greppteknik och artikulation. b) God insikt i de båda utsmyckningsarterna. c) Tillämpad teknisk färdighet motsvarande medelsvår sonat eller konsert från barock och nutid samt förmåga till god a vista läsning. 2. Instuderad repertoar Se 2, under betyget Ab—a. Se vidare 2, ang. slutprovets omfattning under betyget B—Ba. 3. Se under betyget B—Ba.

260 Lärokurs i kördirigering

Undervisning med speciell inriktning på vokal dirigering lämnas endast i årskurs 3. Beträffande den grundläggande dirigeringsundervisningen i årskurs 1 och 2, se lärokurs i orkesterdirigering. Studiemoment i kördirigering: a) klargörande av skillnader mellan vokal och instrumental dirigering; b) dirigentens förberedelse. Eleverna få anteckna olika arbetsmoment, syftande till att skaffa dirigenten tillräcklig förtrogenhet med en korsats för instudering med körensemble. Dessa moment genomgås även praktiskt med enklare korsats som arbetsmaterial; c) elementära dirigeringsövningar, vid vilka årskursens elever tjänstgöra som övningsensemble. Arbetsmaterial huvudsakligen enstämmiga melodier och kanon; d) under senare delen av höstterminen dirigeringsövningar med hela elevkören omfattande stycken, som tidigare instuderats under körsångtimmarna. Härvid lägges huvudvikten vid själva dirigeringen. Mindre avseende fästes vid körens prestationer, i den mån dessa icke äro direkt avhängiga av dirigentens slagteknik; e) vårterminen ägnas åt självständiga instuderingsuppgifter, även omfattande de kompositioner, som dirigeringseleverna skola framföra vid examensprov i ämnet. Härvid ställes allsidiga krav på elevens instuderingsarbete t. ex. beträffande effektiv repetitionsteknik, tonbildning och intonation, textbehandling och deklamation, frasering och artikulation samt stämbalans och körklang; f) vid examensprovet i kördirigering framför dirigeringseleven med elevkören en korsats, som under vårterminen instuderats, och vidare fullgöres instuderingsarbete med en för kören okänd komposition, som utdelats till examinanden några dagar före provet. Ett nödvändigt komplement till själva kördirigentutbildningen utgör praktisk erfarenhet som körsångare. Varje elev på instruktörslinjen deltager därför under någon eller några årskurser i skolans elevkör. Orkesterdirigering

Årskurs 1 Övningar i att dirigera enkla småstycken i 2/4, 3/4 och 4/4 legato- och markatoslag. Upptakten, övningar i att slå den musikaliska frasen. God kännedom om stråkinstrumenten, deras omfång och olika stråkarter (med ingående praktiska demonstrationer). God kännedom om altklaven; övningar, såväl under lektionerna som i form av hemuppgifter i att skriva koraler, där andra stämman noterats i altklav. Instrumenteringsövningar; kortare avsnitt ur klassiska pianosonater (t. ex. Clementi) sättas för stråkorkester. Årskurs 2 Övningar i att dirigera smärre stycken för stråkorkester och några blåsare; taktarterna 1 (vals), 2 (marsch och halvtakt), 3, 4, 5 (3 + 2, 2 + 3), 6, 9, 12. Övningar i orkesterinstruktion. God kännedom om träblåsinstrumenten, deras konstruktion och omfång. Övningar i att läsa A- och B-klarinett. God kännedom om tenorklaven; övningar liksom under årskurs 1 i skrivning av koraler, där andra och tredje stämmorna noterats i alt- resp. tenorklav. Övningar i att instrumentera för stråkar med enkla och dubbla träblåsare.

261 Årskurs 3 Samtliga taktarter väl behärskade. Dirigera och instruera orkester. God kännedom om samtliga mässingsinstrument, deras konstruktion och omfång. övningar att läsa olika horntransponeringar samt kännedom om bakgrunden till de olika stämningarna. Övningar i instrumentering för orkester, gärna korta avsnitt i olika besättningsförslag. I samtliga årskurser ingår repertoarkännedom, såväl beträffande den centrala orkesterrepertoaren genom tiderna som den repertoar, som lämpar sig för amatöroch skolorkestern.

BILAGA 7

Förslag till Stadga för statsunderstödda musikinstruktörsskolor

1 kap. Inledande bestämmelser 1 §. Musikinstruktörsskolorna ha till uppgift att utbilda lärare och instruktörer till det frivilliga musikbildningsarbetet inom kommuner och studieförbund. 2 §.

Vid musikinstruktörsskola skall finnas en treårig musikpedagoglinje. Denna avslutas med musikinstruktörsexamen. Därjämte må vid musikinstruktörsskola anordnas en ett-årig förskola såsom förberedelse till pedagoglinjen. 3 §.

Musikinstruktörsskola skall stå under inseende av skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen h a r härvid att samråda med musikaliska akademien. Det ankommer på skolöverstyrelsen att utfärda de anvisningar och fastställa de formulär, vilka erfordras för tillämpning av denna stadga. 4 §. Ledningen av musikinstruktörsskola utövas av en styrelse, ett lärarkollegium och en rektor. 5 §. För varje musikinstruktörsskola utser skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien en inspektor. Inspektor har att utöva allmän tillsyn över musikinstruktörsskolan samt främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen. För sådant ändamål skall han skaffa sig kännedom om skolans undervisning, ordning och övriga förhållanden. 6 §. Undervisningen vid musikinstruktörsskolan är avgiftsfri. 7 §. 1 m o m . Skolöverstyrelsen skall fastställa reglemente för varje musikinstruktörsskola. Förslag till reglemente skall avgivas av skolans styrelse. Vid förslaget skall fogas yttrande av skolans lärarkollegium. 2 m o m . Reglementet skall innehålla a) n ä r m a r e bestämmelser angående förhållandet mellan skolan och dess huvudman, b) regler angående styrelsens sammansättning samt h u r u och för vilken tid de valda styrelseledamöterna skall utses,

263 c) bestämmelser angående antalet revisorer samt huru och för vilken tid de skola utses, d) närmare bestämmelser angående skolans allmänna anordning, och administration, lokaler och undervisningsmateriel, e) instruktioner för rektor och lärare, dessa lärares tillsättande och entledigande, f) huvudregler för undervisningstidens förläggning, g) den tidsperiod räkenskapsåret omfattar, därest skolans räkenskaper avslutas för annan tid än arbetsår, h) den tid inom vilken revisorerna skola granska räkenskaperna, i) de bestämmelser i övrigt, som enligt denna stadga eller skolöverstyrelsens beprövande må vara påkallade. 2 kap. Undervisningens anordning Studieplaner m. ni.

8 §. 1 m o m. Undervisningen vid musikinstruktörsskolans pedagoglinje är uppdelad i huvudämnen och studieämnen enligt nedanstående uppställning: Huvu dämnen: en av följande kombinationer a—e I ett stråk-, blås- eller knäppinstrument a) II sång III piano I sång b) II piano III ett stråk-, blås- eller knäppinstrument c) I piano II sång III ett stråk-, blås- eller knäppinstrument I ett stråk- eller knäppinstrument d) II ett blåsinstrument III piano I ett blåsinstrument e) II ett stråk- eller knäppinstrument III piano samt orkesterdirigering kördirigering gehörs-musiklära satslära musikhistoria pedagogik med pedagogisk psykologi praktisk lärarutbildning omfattande metodik, auskultations- och övningsundervisning i instrument I i den valda kombinationen a—e ovan grupp och cirkelmetodik auskultations- och övningsundervisning [i grupp och klass] vuxenpedagogik. Studieämnen: sång blockflöjt ensemblespelning orkesterspelning instrumentation

264 körsång rytmik. 2 m o m. Undervisningen vid musikinstruktörsskolans förskola omfattar följande ämnen: valfritt instrument piano sång gehörs- och musiklära förberedande ensembleundervisning förberedande orkesterundervisning körsång rytmik gymnastik valfritt ämne i studiecirkelform. Undervisningsplanerna fastställas av skolöverstyrelsen i samråd med musikaliska akademien. 9 §. Styrker studerande genom betyg eller intyg från universitet, högskola eller annan utbildningsanstalt eller från statlig eller under statlig tillsyn stående läroanstalt att han i ämne inhämtat insikter, vilka motsvara musikinstruktörsskolans kurs i ämnet, må han av rektor befrias från att deltaga i undervisningen i ämnet, dock ej såvitt avser undervisningsövningar och ämnets metodik. Ansökan om befrielse som nu sagts göres vid läsårets början. 10 §. Rektor skall, efter hörande av lärarkollegiet samt med ledning av undervisningsplaner och i övrigt givna bestämmelser för varje läsår uppgöra plan för arbetets fördelning mellan lärarna ävensom schema. 11 §• Eleverna böra i mån av möjlighet beredas tillfälle till regelbundna gymnastikoch idrottsövningar. Övningsundervisning ni. in.

12 §. Övningsundervisning förlägges till läroanstalter på platsen och, efter skolöverstyrelsens medgivande, till läroanstalt på annat ort. Lärare vid musikinstruktörsskola må, i den utsträckning överstyrelsen det medgiver, undervisa vid läroanstalt, som avses i första stycket, och där handleda de studerande. Erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig övningsundervisning vid rausikinstruktörsskolan samverkan med statsunderstödd läroanstalt, åligger det huvudmannen för denna att deltaga i sådan samverkan, såvida ej läroanstalten oskäligt betungas eller hindras därav. Om samverkan böra träffas erforderliga överenskommelser mellan överstyrelsen eller efter dess bemyndiganden, musikinstruktörsskolans rektor och vederbörande huvudman. Kan enighet ej nås, skall ärendet hänskjutas till Kungl. Majrts prövning. Undervisningsmedel ni. m.

13 g. Läro- och handböcker bestämmas av skolöverstyrelsen i samråd med musikaliska akademien efter förslag av rektor.

265 I fråga om undervisningsmateriel, till vilket statsbidrag sökes eller erhållits, gäller vad därom särskilt föreskrives. Lärotider m. m.

14 §. Musikinstruktörsskolans arbetsår räknas, om ej skolöverstyrelsen medgiver annat, från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande år. 15 §. Läsåret omfattar 39 veckor, däri inberäknat den tid som vid början och slutet av varje termin oundgängligen erfordras för arbetets påbörjande och avslutning ävensom för inträdesprov. Övriga delar av året utgöra ferier. 16 §. Läsårets fördelning på höst- och vårtermin samt dagarna för terminernas början och slut fastställas av styrelsen. 17 §. Eleverna skola erhålla lov under läsåret med högst fjorton (14) dagar. Lovdagarna bestämmas av rektor. 18 §. För att bereda lärare tillfälle att deltaga i studiedagar eller göra studiebesök i andra skolor må rektor inställa undervisningen under högst tre dagar för varje lärare och läsår. 19 S. Rektor må inställa undervisningen på grund av smittsam sjukdom eller med stöd av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. I förstnämnda fall skall yttrande inhämtas av skolläkaren. Undervisning, som inställts enligt första stycket, skall återläsas i den utsträckning skolöverstyrelsen bestämmer. 20 §. Undervisningstiden indelas i lektioner. Lektionerna skola, där skolöverstyrelsen ej annorlunda bestämmer, omfatta 45 minuter. Mellan två lektioner lämnas rast med 10 minuter. Senast efter dagens fjärde lektion förlägges måltidsrast, omfattande minst en timme. Rektor må, om undervisningens art det kräver eller eljest särskilda skäl äro därtill, medgiva undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena. 21 §. Antalet elever i varje klass skall uppgå till lägst 12 högst 16.

18—621039

3 kap.

Elever

Intagning ni. m. 22 §.

För att bli antagen till elev vid musikinstruktörsskola fordras att hava musikalisk begåvning, tillräcklig musikteoretisk utbildning samt tillräcklig instrumental eller vokal färdighet för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Därjämte fordras a) att sökande till förskolan genomgått grundskolans klass 9 eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper; b) att sökande till musikinstruktörsskolan därjämte antingen genomgått två årskurser vid folkhögskola eller 2-årig humanistisk fackskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper. 23 §. Sökande till musikinstruktörsskola skall under det kalenderår undervisningen börjar uppnå a) vid inträde i förskolan 18 år och b) vid inträde å pedagoglinjen 19 år. Skolans styrelse må om särskilda skäl i visst fall föreligga medgiva inträde i förskolan vid 17 och å pedagoglinjen vid 18 år. 24 §.

Ansökan om inträde skall ingivas till rektor senast den 1 maj. Vid ansökningen skall fogas åldersbetyg, läkarintyg, utvisande att sökanden icke lider av sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom musikinstruktör eller musikledare, samt vederbörande avgångsbetyg eller intyg från de läroanstalter sökande bevistat. 25 | . Samtliga sökande till förskolan och pedagoglinjen skola avlägga inträdesprov omfattande a) vid inträde till förskolan: instrumentalt/vokalt prov, gehörsprov och i förekommande fall röstprov och pianoprov, o) vid inträde till pedagoglinjen: förutom under a) omnämnda prov även psykologiska prov i syfte att utröna de sökandes lärarlämplighet. 26 §.

Inträdesproven bedömas av en av styrelsen utsedd nämnd bestående av skolans rektor som ordförande samt så många av skolans ämneslärare, att samtliga vid provet förekommande ämnen äga sin egen representant. Suppleanter i nämnden utses till erforderligt antal av styrelsen. 27 §.

Vid inträdesprov avgiver nämnden ett graderat utlåtande över varje sökande. Efter sammanräkning av resultaten skall nämnden förelägga kollegiet i dess helhet ett intagningsförslag för var och en av förskolan och pedagoglinjen, i vilket de sökande skall uppsättas i den ordning, vilken nämnden anser bör gälla vid elevantagandet. 28 §.

Beslut om antagning av elever meddelas av lärarkollegiet. Bland kompetenta sökande, som av brist på lediga platser icke vinna inträde,

267 kan kollegiet på prövningsnämndens förslag, antaga ett lämpligt antal till aspiranter. Dessa må därefter i den ordning lärarkollegiet bestämmer vinna inträde, i den mån elevplats blir ledig, dock ej senare än fyra veckor efter läsårets början det år inträdesprovet ägt rum. 29 §. Elev skall i och utom skolan iakttaga gott uppförande och efterleva skolans ordningsstadga samt de föreskrifter som eljest må givas. Vitsord, betyg och uppflyttning 30 §.

Vid slutet av vårterminen i årskurs 1 och därefter i slutet av varje termin avgiver kollegiet vitsord över elevernas uppförande och ordning. Elevs uppförande bedömes med vitsorden: mycket gott (A), gott (B), mindre gott (C) och klandervärt (D), ordning med vitsorden: mycket god (A), god (B), mindre god (C). 31 §. 1 m o m. Elevs insikter och färdigheter i undervisningsämnen vitsordas vid slutet av vårterminen i årskurs 1 och därefter i slutet av varje termin av vederbörande lärare. Vitsorden skall därvid v a r a : berömlig (A = 6), med utmärkt beröm godkänd (a = 5), med beröm godkänd (AB = 4), icke utan beröm godkänd (Ba = 3), godkänd (B = 2), icke fullt godkänd (BG = 1) samt otillräcklig (G = 0). Har elev jämlikt 9 § varit befriad från undervisning i ämne, skall han icke erhålla vitsord däri. 2 m o m . Vid slutet av varje termin i högsta årskursen av pedagoglinjen bestämmas i kollegium av rektor och de lärare, som under de två senaste läsåren handlett elev, vitsord över undervisningsskicklighet. Härvid användas de i 1 mom. angivna betygsgraderna; dock skall, då vitsordet med beröm godkänd (AB) användes, ett av följande tre numeriska värden angivas, nämligen 4,2 eller 4 eller 3,8. 3 m o m . Är vitsord beroende av två eller flera lärares bedömande och äro de icke ense, bestämmes vitsord genom omröstning mellan lärarna. I händelse av lika röstetal beslutar rektor om vitsord. 4 m o m . Beträffande ämne, vari elev icke är skyldig att avlägga kunskapsprov skall användas uttrycket »deltagit». 32 §. Vitsord skola införas i betygslängd. Vid slutet av varje läsår utom i högsta årskursen av pedagoglinjen och vid slutet av höstterminen i pedagoglinjens högsta årskurs erhåller elev ett av klassföreståndaren undertecknat betyg upprättat enligt fastställt formulär. 33 §. Det ankommer på kollegiet att efter h ö r a n d e av vederbörande lärare vid läsårets slut besluta om elevernas uppflyttning i årskurs. 34 §.

Elev, som vid läsårets slut icke vunnit uppflyttning, må vid början av påföljande läsår undergå prövning, respektive uppvisa arbetsresultat i det eller de ämnen, vari han icke blivit godkänd, såframt han av sjukdom eller annat giltigt förfall under en längre tid av läsåret varit förhindrad att deltaga i undervisningen

268 eller lärarkollegiet av annat skäl anser sådan prövning eller fullgörande av arbete böra tillåtas honom. 35 §.

Elev som icke blivit uppflyttad från lägre till högre klass, må äga rätt att kvarstå i klassen ännu ett år, därest ej styrelsen efter lärarkollegiets och skolläkarens hörande anser skälig anledning föreligga till antagande, att han ej skall kunna tillbörligt tillgodogöra sig undervisningen. Har han efter denna tids förlopp icke gjort tillräckliga framsteg, skall han, med utdrag ur betygskatalog, som i reglementet föreskrives, skiljas från skolan.

4 kap.

Examen

36 g. Musikinstruktörsexamen avlägges inför tre av skolöverstyrelsen på förslag av musikaliska akademien utsedda censorer. Vid fullgörandet av sitt uppdrag ha censorerna att ställa sig till efterrättelse den av Kungl. Maj:t för dem utfärdade instruktionen. Censorerna åtnjuta den ersättning som av Kungl. Maj:t bestämmes. 37 I. För att examen skall godkännas fordras, att elev undergått godkänd examensprövning i: instrument I, instrument II, instrument III, orkesterdirigering, kördirigering, satslära, musikhistoria och undervisningsskicklighet samt ådagalagt godkända insikter och färdigheter i samtliga övriga på timplanen upptagna betygsämnen och studieämnen i vilka vitsord givas. I ämne, som icke förekommer på timplanen för sista terminen under högsta årskursen gives det vitsord den studerande erhållit den termin, då undervisning i ämnet senast meddelats. Elev äger erhålla befrielse från examensprövning i ämne, beträffande vilket han jämlikt 9 § ägt bli befriad från undervisning. 38 §.

Examensprövningen bedömes av en examensnämnd bestående av rektor, två ämnesrepresentanter och de tre censorerna. Vitsorden sätts av nämnden på förslag av vederbörande lärare. Vitsorden i övriga betygsämnen och studieämnen vari vitsord givas, sättes av vederbörande lärare i enlighet med 31 §. Över behörigen avlagd examen skall utfärdas examensbevis. I beviset skall angivas särskilda vitsord i vart och ett av de ämnen, vari eleven undergått examensprövning samt vitsorden i övriga betygsämnen och studieämnen vari vitsord givas. Vitsorden införas i särskild examenslängd enligt fastställt formulär. Avskrift av examenslängden insändes till skolöverstyrelsen inom en månad efter terminens slut. För studeranden, som enligt 9 § varit befriad från undervisning i ämne och på grund därav icke erhållit vitsord däri i examen, skall i examenslängden och examensbeviset göras anteckning om anledningen till befrielsen. 39 8. 1 m o m . Den som avlagt examen enligt denna stadga äger rätt att undergå efterprövning i de ämnen som ingår i examen. 2 m o m . Efterprövning i läroämnen må avläggas tidigast ett år efter examen. Rätt att undergå efterprövning i undervisningsskicklighet tillkommer den peda-

269 gog, som efter avlagd examen sammanlagt minst tre läsår bestritt full tjänstgöring, vid läroanstalt med offentlig insyn. Tjänstgöring av mindre omfattning må godtagas efter beslut av skolöverstyrelsen. 3 m o m. Anmälan till efterprövning skall göras hos rektor vid musikinstruktörsskola. Vid anmälan skall fogas behörigen styrkt avskrift av sökandens examensbetyg. Har sökande förut undergått efterprövning, skall behörigen styrkt avskrift av betyg över sådan prövning bifogas. Det åligger rektor inom två veckor till skolöverstyrelsen insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande. 40 ff.

1 m o m. Efterprövning skall ske vid den musikinstruktörsskola, som skolöverstyrelsen anvisar, och, enligt rektors bestämmande, äga rum före utgången av kalenderåret näst efter det, varunder anvisning av överstyrelsen meddelats. 2 m o m . Prövning i läroämne förrättas av den lärare vid musikinstruktörsskolan, som rektor utser. Vid prövningen skall rektor eller annan av rektor utsedd lärare närvara. Är rektor prövningsförrättare, skall den lärare närvara, som kollegiet utser. 3 m o m. Efterprövning i undervisningsskicklighet sker i minst två ämnen på olika undervisningsnivåer. Prov i varje ämne bedömes av rektor jämte minst två av musikinstruktörsskolans lärare, som utses av rektor. 4 m o m . Vitsord över efterprövning skall antecknas i särskild liggare. Vid bestämmande av vitsord över efterprövning i undervisningsskicklighet skall dock särskilt protokoll föras. Den prövande meddelas betyg enligt fastställt formulär. Anteckning om efterprövning skall av rektor göras på den examinerades examensbetyg. 5 m o m . Vid prövningen närvarande lärare äger efter prövningens slut framställa erinringar, vartill han kan finna anledning. Framställes erinran, skall anteckning därom av rektor göras i liggaren eller, vid prövning i undervisningsskicklighet, i särskilt protokoll. 41 §. Av avgifter, som skola erläggas vid anmälan till eftex-prövning, och om återbetalning av sådana avgifter, därest efterprövning icke äger rum inom fastställd tid, meddelas särskilda bestämmelser. Sådana avgifter, som avses i första stycket, skola redovisas i musikinstruktörsskolans räkenskaper.

Kap.

5. Styrelse

och

lärarkollegium

Styrelse

42 8. För musikinstruktörsskola skall finnas en styrelse bestående av sex ledamöter jämte lika många suppleanter, samt av tjänstgörande rektor såsom självskriven ledamot. Av styrelsens ledamöter skola två utses av Kungl. Maj:t efter förslag av, beträffande den ene skolöverstyrelsn och beträffande den andre musikaliska akademien, övriga ledamöter väljas av skolans huvudman. Ledamot må icke utses eller väljas för längre tid än fyra år. Styrelsen utser för varje arbetsår bland styrelsens valda ledamöter ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförvaltare. Tjänstgörande rektor skall vara styrelsens sekreterare.

270 43 §. 1 m o m. Styrelsen sammanträder minst 3 gånger per arbetsår på kallelse av ordföranden, när denne finner det påkallat eller när rektor eller minst två ledamöter för uppgivet ändamål göra framställning därom. 2 m o m . En av lärarkollegiet för varje arbetsår utsedd lärare vid skolan eller suppleant för denne, äger som lärarnas representant närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Lärarrepresentant skall kallas till sammanträde. 3 m o m . Till styrelsesammanträde för behandling av frågor, som röra lärjungarnas hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan, skall även kallas skolläkaren, där sådan är anställd, och äger han därvid att deltaga i styrelsens överläggningar och beslut. 4 m o m . Minst en gång årligen skall styrelsen hålla sammanträde gemensamt med lärarkollegiet. 44 §. Styrelseledamot eller lärarrepresentant må ej närvara vid behandling av ärende, som personligen rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2 rättegångsbalken. Lärarrepresentant må ej heller närvara vid behandling av ärende om tillsättning av rektor eller lärare eller disciplinär åtgärd mot sådan befattningshavare. 45 §. 1 m o m . Styrelsen är beslutmässig, därest minst hälften av dess medlemmar äro tillstädes. Dock skola minst två tredjedelar av antalet ledamöter n ä r v a r a vid beslut om tillsättande av rektor eller ordinarie lärare eller om disciplinär åtgärd mot rektor eller lärare. 2 m o m . Omröstning skall ske öppet; dock skall vid val eller tillsättande av befattningshavare omröstning verkställas med slutna sedlar, därest ledamot så begär. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom flertalet förenat sig. Vid lika röstetal skiljer vid val eller tillsättande av befattning lotten medan i övriga fall den mening gäller, som ordförande biträder. 46 §. 1 m o m . Styrelsen skall ha sorgfällig vård om skolan, främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen samt tillse, att arbetet bedrives enligt gällande föreskrifter. 2 m o m . Styrelsens ledamöter böra besöka skolan och åhöra undervisningen för att skaffa sig kännedom om skolans verksamhet och behov. Finnes anledning till anmärkning, bör detta allt efter omständigheterna anmälas till rektor eller styrelsen. 47 §. Styrelsen skall svara för skolans ekonomiska förvaltning och därvid årligen inom föreskriven tid till skolöverstyrelsen avlämna förslag till utgifts- och inkomststat samt förslag till anslagsäskanden ävensom meddela erforderliga föreskrifter om räkenskapsföring, kassavård och kontroll därpå, i den mån dylika föreskrifter ej meddelas av riksräkenskapsverket eller skolöverstyrelsen. 48 §.

Styrelsen eller, om styrelsen så beslutar, rektor skall avgiva årsredogörelse senast två månader efter arbetsårets slut. Anvisningarna angående årsredogörelser utfärdas av skolöverstyrelsen.

271 49 §. Utöver vad denna stadga, skolans reglemente och övriga bestämmelser eljest föreskriva, åligger det styrelsen särskilt: a) att efter förslag av rektor fastställa allmänna riktlinjer för undervisningen vid skolan, b) att efter lärarkollegiets hörande fastställa ordningsstadga för skolan, c) att antaga och entlediga rektor och lärare, d) att bevilja rektor semester och rektor och lärare sökt tjänstledighet, om ej annat av Kungl. Maj :t föreskrives. e) att förordna om befattnings uppehållande under ledighet, om så erfordras, f) att utfärda tjänstgöringsbetyg för rektor enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, g) att om sa prövas nödigt, efter förslag av rektor och sedan lärarkollegiets mening inhämtats, skilja elev från skolan; dock att styrelsen må uppdraga åt rektor att efter lärarkollegiets hörande tills vidare skilja elev från skolan, h) att årligen uppgöra och inom föreskriven tid till skolöverstyrelsen avlämna förslag till utgifts- och inkomststat för skolan samt förslag till anslagsäskanden. Lärarkollegiet 50 §.

Lärarkollegiet utgöres av rektor såsom ordförande och samtliga lärare vid skolan. Där skolläkare är anställd, skall han deltaga i de kollegiets överläggningar och beslut, som avse elevernas och skolans hygieniska förhållanden och hälsovården. 51 S. Lärarkollegiet tillkommer att a) överlägga om arbete och fritidsförhållanden vid skolan, b) minst en gång årligen deltaga i gemensam överläggning med skolans styrelse, c) yttra sig om förslag till reglemente för skolan, d) yttra sig om rektors förslag till arbetsplan och schema, e) antaga elever, f) vid lämpliga tidpunkter överlägga om eleverna och deras förhållanden, g) handlägga frågor om annan studiehjälp än sådan, som utgår av statsmedel, h) vid slutet av varje läsår eller eljest, då så påkallas, avgiva vitsord över elevernas ordning och uppförande samt i) i övrigt handlägga ärenden, som skolans styrelse eller rektor hänvisar till lärarkollegiet. 52 §.

Lärarkollegiet sammanträder på kallelse av rektor minst två gånger varje termin och i övrigt så ofta ärendena det påkalla eller då sammanträde begäres av minst två ledamöter. Lärarkollegiet är beslutmässigt där mer än halva antalet ledamöter är tillstädes. Vid lika röstetal för skilda meningar gäller den, som omfattas av rektor. Vid sammanträde skall föras protokoll av rektor eller den lärare rektor därtill utser. Protokollet skall justeras av särskilt utsedd lärare.

272 6 kap.

Befattningshavare

Allmänna bestämmelser 53 §.

Vid musikinstruktörsskola skola finnas en rektor och erforderligt antal ordinarie lärare. Dessutom må i mån av behov och tillgång på medel anställas icke-ordinarie lärare. 54 §. Befattningshavare, som vet sig lida eller ha lidit av tuberkulos, är skyldig att snarast underrätta skolans läkare härom. Vid misstanke om tuberkulos bör befattningshavare hänvisa sig till tjänsteläkare för att av honom undersökas eller hänvisas till undersökning. Befattningshavare är därvid skyldig att snarast meddela skolans läkare undersökningsresultatet, som bör föreligga i form av skriftligt intyg. Skulle han till följd av befarad smittrisk på grund av tuberkulos av skolans läkare tillrådas avbryta sin tjänstgöring men dock önska kvarbliva i tjänst, är han skyldig att omedelbart delgiva rektor och skolans läkare detta. Befattningshavare, som reagerar negativt för tuberkulin, bör tillrådas låta vaccinera sig emot tuberkulos. Åligganden

Rektor 55 §. Bektor utövar den omedelbara ledningen och tillsynen av skolan. Det åvilar härvid rektor särskilt att a) öva tillsyn över undervisning och ordning inom skolan, b) där elevhem finnes inrättat, ansvara för skötseln och ledningen av detsamma, c) tillse, att i vederbörlig ordning givna bestämmelser angående arbetet och ordningen inom skolan iakttagas, d) sammankalla skolans lärare för att med dem överlägga om skolans angelägenheter, e) till skolans styrelse göra de framställningar, som erfordras för främjande av skolans verksamhet, f) tillse, att skolans fastigheter, undervisningsmateriel och inventarier väl vårdas och att nödiga anteckningar föras över dessa, g) svara för att skolans dagböcker, liggare över vid skolan anställda lärare, jämte deras meriter och tjänstgöring ävensom övriga anteckningsböcker föras efter av överstyrelsen fastställt formulär, h) svara för skötseln av skolans expedition och vara anträffbar för allmänheten på bestämda tider, i) svara för att förteckning över inkommande och avgående handlingar föras ävensom att inkomna handlingar och koncept till avgående skrivelser förvaras, j) där ej annorlunda föreskrives i skolans reglemente, föra och förvara skolstyrelsens protokoll och därtill hörande handlingar, k) svara för att avlöningslistor upprättas, 1) i den mån skolans huvudman så bestämt, handhava för skolan anvisade eller eljest till skolans förfogande ställda medel samt ansvara för och föra räkning över sådana medel ävensom rekvirera för avlöningar och för skolans drift i övrigt erforderliga medel och verkställa de utbetalningar, för vilka sålunda rekvirerade medel äro avsedda,

273 m) bereda och utarbeta de framställningar, berättelser, redogörelser och yttranden, som för skolans räkning skola avgivas till vederbörande myndigheter, samt n) i förekommande fall efter styrelsens bestämmande företräda styrelsen. 56 §. Rektor är skyldig meddela undervisning lägst 5 och högst 10 veckotimmar. Antalet veckotimmar bestämmes av skolöverstyrelsen. Lärare 57 §. Det åligger lärare att a) efter anmodan av rektor vara klassföreståndare, b) deltaga i lärarkollegiets sammanträden, konferenser och övriga i vederbörlig ordning föreskrivna sammanträden och möten, c) granska elevernas skriftliga arbeten, d) medverka vid anordnande och bedömande av prov och examina, e) vaka över elevernas uppförande och ordning under lektioner och raster samt då de eljest stå under hans tillsyn, f) efter förordnande av skolans styrelse vara föreståndare för viss eller vissa kurser, g) i den mån han av rektor därtill förordnas svara för vården av undervisningsmateriel och dess förteckning, h) föra vederbörliga anteckningar i dagbok och de övriga anteckningar som rektor kan finna erforderliga samt i) i den mån elevhem finnes inrättat vid skolan på skolstyrelsens uppdrag biträda rektor vid övervakandet av ordningen inom elevhemmet. Tjänstetillsättning ni. ni.

58 §. Samtliga tjänster tillsättas av skolans styrelse. 59 §. Då rektorstjänst eller ordinarie ämneslärartjänst blivit ledig eller, när så ske kan, i god tid dessförinnan, skall rektor avgiva skriftligt motiverat förslag, huruvida tjänsten bör omfatta företrädesvis särskilt angivna ämnen eller ämnesgrupper eller, beträffande rektorstjänst, icke omfatta viss ämnesgrupp. Styrelsen beslutar därefter, vilket ämne eller vilken ämnesgrupp tjänsten företrädesvis skall omfatta, eller, beträffande rektorstjänst, att den ej skall hänföras till visst ämne eller ämnesgrupp. Beslut av innebörd att tjänsten skall omfatta företrädesvis särskilt angivna ämnen, må dock fattas endast om skolöverstyrelsen lämnat medgivande därtill. Styrelsens beslut jämte rektors förslag skall intagas i protokollet. Senast tre månader efter det tjänst som rektor eller ordinarie ämneslärare blivit ledig, skall skolans styrelse, om skolöverstyrelsen ej medgivit uppskov, i Post- och Inrikes tidningar utfärda kungörelse om ledigheten med förläggande av tre veckors ansökningstid, räknat från dagen för kungörandet. I kungörelse skola angivas ämne eller ämnesgrupp, som tjänsten enligt 1 mom. företrädesvis skall omfatta, löneförmåner och övriga anställningsvillkor samt tillträdesdag.

274 Ansökan

till ordinarie

tjänst

60 §. 1 m o m. Den som vill komma i fråga till ledigförklarad tjänst som rektor eller ordinarie ämneslärare skall före ansökningstidens utgång till skolans expedition inkomma med sin till styrelsen ställda ansökan. 2 m o m . Sökande skall vid ansökan foga behörigen styrkt meritförteckning enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär samt a) betyg över examina, prov och kurser eller andra motsvarande handlingar; b) betyg eller intyg över sådan lärartjänstgöring, som sökande önskar åberopa; c) om betyg och intyg, som under b) sägs, icke till någon del avse de senaste åtta månaderna före ansökningstidens utgång, annat vederbörligt intyg om sökandens verksamhet och vandel under nämnda tid; d) om skolöverstyrelsen tidigare förklarat sökande behörig som extra ordinarie eller extra ämneslärare vid musikinstruktörsskola, överstyrelsens beslut härom; samt e) uppgift om de övriga omständigheter sökande vill åberopa som meriter. Efter anmodan skall sökande därjämte inkomma med åldersbetyg, läkarintyg samt övriga handlingar, som skolans styrelse finner skäl infordra. Läkarintyg skall vara utfärdat tidigast sex månader före ansökningstidens utgång och utvisa, huruvida sökande är fri från sjukdom eller lyte, som medför olämplighet för läraryrket. Betyg och intyg skola företes i behörigen styrkt avskrift. Sökande är skyldig att efter anfordran ingiva original. Tillsättning

av ordinarie

tjänst

61 §. 1 m o m . Musikinstruktörsskolans styrelse skall skyndsamt till skolöverstyrelsen insända inkomna ansökningshandlingar samt dessutom a) utdrag av styrelsens protokoll över beslut enligt 59 § och b) förteckning över sökandes meriter enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. 2 m o m . Skolöverstyrelsen skall pröva sökandes behörighet och lämplighet för tjänsten med hänsyn till insikter, erfarenhet som lärare och för tjänsten erforderliga egenskaper. Skolöverstyrelsen har därvid att inhämta musikaliska akademiens yttrande. Överstyrelsen må, om den finner skäl därtill, uppföra de sökande i viss ordning med hänsyn till graden av deras lämplighet. 3 m o m . Skolans styrelse skall till tjänstens innehavare utse en av de sökande som förklarats behörig och lämplig för tjänsten. Vid tillsättning av lärartjänst skall dock rektors yttrande först ha inhämtats. I skolstyrelsens protokoll skall angivas bestämd uppsägningstid. Tillkännagivande om styrelsens beslut skall ofördröjligen införas i Post- och Inrikes tidningar. Den utsedde skall underrättas genom utdrag av protokollet. Protokollsutdrag skall jämväl tillställas skolöverstyrelsen. Nytt ledigförklarande

av ordinarie

tjänst

62 §.

Om ingen sökande anmält sig eller av skolöverstyrelsen förklarats behörig och lämplig, skall tjänsten, så snart ske kan, ånyo kungöras ledig. Om endast en eller två sökande förklarats behöriga och lämpliga, må tjänsten om styrelsen så finner lämpligt ånyo kungöras ledig.

275 Efter medgivande av skolöverstyrelsen må jämväl eljest nytt ledigförklarande äga r u m . Har tjänst ledigförklarats utan iakttagande av gällande föreskrifter, må skolöverstyrelsen förordna, att tjänsten skall ånyo kungöras ledig. 63 §.

Vid anställning av icke-ordinarie lärare skall i skolstyrelsens protokoll angivas vilken tid anställningen omfattar. Den utsedde skall underrättas genom utdrag av protokollet. 64 S.

För behörighet till ordinarie och extra ordinarie lärartjänst fordras att a) vara känd för hedrande vandel, b) vara fri från sjukdom och lyte, som medför olämplighet för tjänsten, c) äga god förmåga att undervisa, gott sätt att behandla eleverna och grundlig insikt i det eller de ämnen, som ingå i tjänsten, d) hava under minst två år med goda vitsord tjänstgjort som lärare vid läroanstalt under offentlig kontroll, eller ha annan lärartjänstgöring som av musikaliska akademien därmed jämställes, e) hava, såvitt avser allmän metodik, musiklärarexamen och hava akademiska betyg i ämnet pedagogik med pedagogisk psykologi eller hava förvärvat motsvarande kunskaper, f) besitta, såvitt avser musikteori, goda insikter i musikalisk facklära, vitso r d a d e genom betyg från musikhögskola eller genom eget kvalificerat tonsättarskap eller musikteoretiskt författarskap, g) kunna uppvisa, såvitt avser praktiska vokala eller instrumentala undervisningsfack samt dirigering, god teknisk och konstnärlig färdighet inom sitt område, h) hava antingen genomgått utbildning, som enligt skolöverstyrelsens beslut medför behörighet för ifrågvarande undervisningsämne, eller blivit av skolöverstyrelsen förklarad behörig att undervisa i det eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar. Vid prövning av sökandes behörighet har skolöverstyrelsen därvid att inhämta yttranden från musikaliska akademien. 65 §. För behörigbet till rektor fordras utöver vad i 64 § stadgas väl vitsordad organisationsförmåga och administrativ erfarenhet. Ledighet,

vikariat

och

avsked

66 8. 1 m o m. Rektor äger bestämma tiden för uttagande av honom tillkommande semester, såvitt avser ferietid och förordna vikarie för sålunda bestämd tid. Semester i övrigt och annan ledighet för rektor beviljas av skolans styrelse, som i dylikt fall jämväl förordnar vikarie. Behöver rektor längre ledighet än sex månader må den beviljas av skolöverstyrelsen. 2 m o m. Beslut om semester och annan ledighet för rektor ävensom om föro r d n a n d e av vikarie skall omedelbart anmälas till skolöverstyrelsen. 67 §. Annan ledighet än ferier må beviljas lärare av rektor under högst en vecka per läsår och eljest av skolans styrelse.

276 Vikarie förordnas -— i mån av behov — av den som beviljat ledigheten. Anm.: Vid längre ledighet kan behörighetsprövning genom skolöverstyrelsens försorg bliva erforderlig.

7 kap.

Disiplinära

åtgärder

68 §. 1 m o m. Ådagalägger rektor eller lärare försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, äger styrelsen tilldela honom varning. Har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet eller h a r han icke låtit sig rätta av tilldelad varning, må styrelsen skilja honom från befattningen. Beslut, varigenom rektor eller ordinarie lärare skiljes från tjänsten, skall underställas skolöverstyrelsen för prövning och godkännande. Innan styrelsen prövar fråga om disciplinär åtgärd mot rektor eller lärare, skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen eller, om han det påfordrar eller så prövas lämpligt, vid muntligt förhör inför styrelsen, uttala sig om vad som anföres mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare. 2 m o m. Inledes disciplinärt förfarande mot rektor eller lärare eller vidtages åtgärd för att anställa åtal mot honom äger styrelsen, om särskilda skäl äro därtill, med omedelbar verkan avstänga honom från utövning av tjänsten, dock ej längre än till dess lagakraftägande beslut eller dom föreligger.

8 kap.

Besvär

69 §. Över beslut av skolans styrelse på grund av föreskrift i denna stadga må besvär anföras hos skolöverstyrelsen, då beslut rör tillsättning av rektor eller ordinarie lärare, disciplinär åtgärd enligt 68 § eller skiljande av elev från skolan. Besvären skola ha inkommit till skolöverstyrelsen inom tre veckor, räknat beträffande beslut om tjänstetillsättning från den dag, då beslutet kungjordes i Post och Inrikes tidningar, och eljest från den dag, klaganden fick del av beslutet. Över avgivet betyg eller vitsord må klagan ej föras.

BILAGA 8

PM rörande behovet av lokaler för Folkliga musikskolan, Ingesund, Arvika

Nuvarande lokaler

Musikskolans nuvarande lokaler består av skolhuset, till skolhuset anslutet elevhem samt fristående lärarbostad, inrymmande två lärarbostäder, varav en sedan husets tillkomst disponerats av elevhushållet för matsalar. Skolhuset invigdes 1933, medan övriga fastigheter togs i bruk 1951—52. Skolhuset Denna fastighet avsågs att ingå som kärna i ett större byggnadskomplex, omfattande undervisningslokaler, aula (med gymnastiksal), bibliotek, övningsrum, expeditioner och kollegierum, vaktmästarekontor samt diverse förvaringsutrymmen, värmccentral och bränsleupplag. Anslutna till denna fastighet skulle i två flyglar matsalar och ekonomiutrymmen respektive elevbostäder inrymmas. Av dessa planer förverkligades endast byggandet av kärnan. Musikskolans lokaler för undervisningsändamål och administration bestod 1953 av: aula, rektorsexpedition och lärarrum, ett m i n d r e r u m för bibliotek, en större sal för sångkörens arbete, ett dagrum för eleverna samt ett förvaringsrum. Genom rationaliseringar har scenen i aulan avstängts och ombyggts till tre smärre rum för expeditioner, en foyer har blivit undervisningsrum för en av pianolärarna, ett pentry bredvid aulan till undervisningsrum för den a n d r a pianoläraren, sångsalen har omgjorts till bibliotek, det gamla biblioteket samt dagrummet till två undervisningssalar för gruppundervisning i teori. Lärarna i sång, stråkinstrument och blåsinstrument har beretts undervisningsrum genom inredning av diverse vindsutrymmen och förvaringsutrymmen i andra plan av skolhuset. Därtill användes aulan för kör, orkester och kammarmusik, varvid salen nu möjliggör fristående gymnastik men ej redskapsgymnastik. Skolan saknar för närvarande speciella övningsrum för eleverna. Det är med vanlig byggnadsteknik otänkbart, att de skall kunna öva på sina rum, då de därigenom omintetgör alla möjligheter för kamrater att finna den ro, som är önskvärd inom ett elevhem, samt möjlighet att lösa läsuppgifter i musikteoretiska och allmänna ämnen. I samband med rationaliseringarna har skolhuset även restaurerats, så att det nu med undantag för foyéer och trappuppgångar är i gott skick. Elevhemmet Elevhemmet är en modern tegelbyggnad i två plan med källarutrymmen. I varje bostadsplan finnes 7 rum, disponerade som 4 dubbelrum och 3 enkelrum. Härtill kommer ett gästrum samt ett isoleringsrum. I andra våningsplanet finns ett pentry med kokplatta och kylskåp samt diskbänk och förvaringsskåp. Till varje våning hör tre toaletter. Badrum för flickor är inrymt i källaren, medan pojkarnas

278 badrum ligger i skolhusets källare. Elevhemmets källare innehåller dessutom stryk- och tvättrum, förvaringsrum för väskor och koffertar, cykelrum samt ett rum med ping-pong-spel. I våning 1 finnes ett ljust dagrum, ovanför vilket finnes en stor altan. I elevhemmet har skolledningen under en rad år inhyst 38 elever i stället för planerade 22 eleverna. Sedan ett år tillbaka har dock möjlighet erbjudits att h y r a en flygel i pensionat Skönvik, beläget mellan skolan och Arvika, vilket tillåtit en begränsning av antalet hyresgäster i elevhemmet till 28. Sålunda har dubbelrummen nu kunnat utnyttjas som rum för två personer, medan enkelrummen fortfarande inhyser två personer. Denna situation måste i nuvarande situation såväl ur hygienisk som ur allmän trivsels- och arbetssynpunkt betraktas som tillfredsställande och har godkänts av skolläkaren. Genom att ungefär halva elevkadern bor utanför skolan poängteras emellertid problemet med bristande övningsutrymmen ytterligare, då de elever, vilka bo utanför skolan, under håltimmar etc. sakna lokaler för läxläsning och övningsspel. För att i någon mån råda bot för detta har skolans styrelse hyrt Dotteviks folkskola, belägen bredvid Skönvik, att av berörda elever användas till övningsändamål efter kl. 16. Elevhushållet Matsalar för elever och lärare är inhysta i en ombyggd lärarbostad, där även ett till ytan otillräckligt men beträffande utrustning acceptabelt kök kunnat åstadkommas. I källaren ligger tvätt-, tork- och strykrum samt grovkök. Såväl elevhusliållet som den med denna fastighet sammanbyggda lärarbostaden erhåller värme via en kulvert från skolhusets värmecentral. I elevhushållets vindsvåning ligger två rum samt toalett för ekonomipersonalen, som f. n. utgöres av kokerska samt tre serverings-köksbiträden. Kokerskan har dock egen bostad i Arvika liksom vaktmästaren och skolhusets och elevhemmets städerska. Lärarbostaden Lärarbostaden utgöres av en med föregående fastighet sammanbyggd bostad om fyra rum och kök med hall, badrum, toalett samt särskilt matrum i direkt anslutning till vardagsrum. Bostaden är rymlig och modern. I vindsvåningen h a r inretts två mindre sovrum. Matkällare finnes, medan tvätt- stryk- och torkutrymmen är gemensamma med elevhushållets. Rektorsbostaden Rektorsbostaden utgöres av en äldre villa om fem rum, hall, bibliotek, jungfrukammare och kök samt toaletter och badrum, tillsammans c:a 190 m2. Denna fastighet äges dock inte av musikskolans huvudman utan har ställts till skolans förfogande av Värmlands läns landsting. Sammanfattning Utgående från det elevantal, vilket nu utgör skolans kapacitet (50—60 elever), kan följande fastslås: 1) bostadsrum inom elevhem saknas för c:a 25—30 elever; 2) övningsutrymmen saknas till 90 % av behovet; skulle nuvarande utrymmen, vilka i intet fall byggts med tanke på elevernas enskilda arbete, underkännas av hygieniska skäl, uppstår en lokalbrist på 100 % ; 3) på grund av skolbyggnadens bristfälliga isolering och dåliga planläggning måste flera undervisningsrum inom skolhuset betecknas som otillfredsställande; detta gäller i främsta hand de lokaler, där instrumental eller vokal undervisning äger rum;

279 4) matsalsutrymmena äro otillräckliga för nuvarande elev- och lärarkader samt ej praktiska ur arbetssynpunkt. Av ovanstående punkter måste nr 2) anses ha prioritetsrätt vid ett utbyggnadsprogram. Under överskådlig tid kommer bostäder utanför skolan att stå till förfogande, under förutsättning att elevantalet inte ökas. Under samma förutsättning är det möjligt att även i fortsättningen bruka de lokaler, vilka behandlas i punkterna 3)—4). Övningsutrymmen är däremot skolans största problem. På grund av att en så stor del av undervisningen är individuell måste övningsutrymmen med god isolering åstadkommas, varefter allt sådant arbete, vilket åstadkommer störande ljud, förbjudes i elevhemmet. Vid en ev. om- och tillbyggnad av skolan kan detta problem även lösas så, att samtliga de elevrum, vilka beräknas för en person, inredas och byggas så, att de dessutom kunna fungera som övningsrum för vederbörande elev. Även i detta fall blir dock ett antal specialrum nödvändiga för pianospel samt för spel av blåsinstrument. Möjligheten att f. n. mottaga endast 50—60 elever har medfört, att skolan varje är måste avvisa ett mycket stort antal lämpliga sökande. Enligt den utredning, vilken Samarbetsnämnden för yrkesutbildning och arbetsförmedling gjorde 1955/56 är antalet sökande till musikskolan på Ingesund dubbelt så stort som till Kungl. Musikhögskolan resp. konservatoriet i Göteborg, medan intagningssiffran är avsevärt mycket lägre än i dessa nämnda läroanstalter (mindre än 25 % antagna mot mellan 28—33 % i Stockholm-Göteborg). Ur utbildningssynpunkt skulle det vara lämpligt med ett elevantal om c:a 80—90 elever. I det följande redovisas två alternativa utbyggnadsprogram, det första utifrån oförändrat antal elever, det andra utifrån ett ökat antal elever. Utbyggnadsbehov

Alternativ

1: elevantal

lika med nuvarande,

max. 60

Bostäder för 48 personer, varvid så många som möjligt av rummen utformas som enkelrum, lämpliga för musikstudier c:a 500 m 2 20 st. övningsrum av min. 3 X 3 m. storlek 180 m 2 4 st. lektionssalar för gruppundervisning å 40 m 2 160 m 2 Matsal med kök, k a p p r u m + toalett (90 pers.) c:a 120 m 2 Personalbostäder, 5 enkelrum 90 m 2 Vaktmästarbostad 85 m 2 Utökad värmecentral c :a 50 m 2 Summa 1 185 m 2 Alternativ 2: elevantalet ökat till 86 elever Det bör understrykas, att enär en stor del av musikskolans arbete nödvändigtvis måste organiseras som individuell undervisning och arbete i smärre grupper, lokalbehovet blir avsevärt mycket större per elev än vid skola med normal klassundervisning. Undervisningsformerna medför även ökat behov av lärartimmar, vilket medför större lärarpersonal. I detta alternativ har det befintliga skolhuset omdisponerats att förutom den stora salen omfatta panncentral, förvaringsutrymmen, nuvarande utrymmen för individuell undervisning tagna i bruk som övningsrum, nuvarande bibliotek utökat med angränsande rum, nu använda som teorirum. Nuvarande administrationsutrymmen tas i bruk för instrumentförvaring etc. I nytillkommande byggnader i n r y m m a s : administrationslokaler, arkiv etc lärarrum och sammanträdesrum (25 pers.) tillkommer toaletter, kommunikationer etc.

70 m 2 56 m 2

280 matsal (120 pers.) 160,40 m 2 tillkommer diskutrymmen, serveringsrum, kapprum, toaletter e t c ; samarbete med grannen, Ingesunds folkhögskola, beräknas kunna etableras för tillredning av mat, vilken i vagn förs över till musikskolan; om möjligt bör i anslutning till matsalen ett dagrum inredas; vaktmästarbostad 85 m* personalbostäder, 5 enkelrum 90 m ? kökspersonalen behöver ej bli större än i alt. 1, om mathållningen organiseras enl. ovan; elevbostäder för 64 elever; rummen fördelade på 32 enkelrum (inredda med tanke på instrumentalt övningsarbete) 10,4 m 2 , och 16 dubbelrum å 14 4 m2 > 563,2 mOm ovanstående elevbostäder fördelas på 2 elevhem, föreslås 1 dagrum om c:a 30 m 2 i varje våningshalva. Våningshalvorna spegelvända 120 m J tillkommer kommunikationer, bad- och tvättrum e t c ; undervisningslokaler 3 salar för gruppspelning å 40 m 2 120 m* 1 sal för gruppspelning a 100 m 2 100 m-' 7 salar för teoriundervisning å 25 m 2 175 ni 2 3 r u m för indiv. instr.underv. å 21,6 m 2 64,8 m 2 3 rum för indiv. instr.underv. ä 16,20 m 2 48,6 m 2 5 rum för indiv. instr.underv. å 7,68 m 2 38,4 m 2 vartill kommer kommunikationer, toaletter etc. Summa nytillkommande utrymmen enligt ovan 1 691,4 m 2

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962 1. Helsetjeneste for safärende. 2. Nordiskt samarbete inom radio' och television. 3. Vattenkraften i Torne och Kalix älvar. 4. Nordisk bogmarked. 5. Sommartid. 6. Nordisk arbetsmarknad för tandläkare. 7. Beretning om insamling af materiale til forhåndsorientering af eksperter, der fra de nordiske lande sendes til udviklingslandene.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i d e n kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Atomansvarighet I I . [ 14] Utlandssvenskars deltagande 1 allmänna val. [19] Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. [20] Expropriation för sanering av historiskt eller historiskt värdefull bebyggelse. [24] Radions juridiska ansvar. [27]

kultur-

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. [31] Automatisk databehandling. [32] Mål och medel i stabiliseringspolitiken — Remissyttranden. [41] Avdrag för representationskostnader, m. m. [42] Beskattning av t r a k t a m e n t e n m. m. [47] Bevakning, avskrivning och eftergift av kronans fordringar. [49]

Ecklesiastikdepartementet

Utrikesdepartementet Aspekter p å utvecklingsbiståndet. [12]

Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3] Försvarets t a n d v å r d . [23J Arbetstidsreglering för militär personal och civilmilitär. [30]

Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. [5] Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. [16] Skolväsendets centrala ledning. [28] Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. [34] Socionomutbildningen. [43] Utbildning av arbetsterapeuter. [50] Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet. [51]

Jordbruksdepartementet

Socialdepartementet Skogstillgångarna i J ä m t l a n d s län. |1] Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17] N y semesterlag. [44]

Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [21 Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. [33] Naturen och samhället. [36] Jordbrukstekniska institutet och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. [45]

Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6] Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26] Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29] Svensk trafikpolitik I I I . [35] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och personalorganisation. [371 Vägväsendets distriktsorganisation. [46]

Finansdepartementet Finansplan för budgetåret 1 9 6 2 / 6 3 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9]

1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960—-1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Del I I . [18] Reviderad nationalbudget för år 1962. [25]

STOCKHOLM

Handelsdepartemente t Den allmänna näringslagstiftningen. [15] Beredskapslagring a v olja 1963—1969. [40]

Inrikesdepartementet Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. [4J Kommunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd å t studerande från utvecklingsländerna. [21] Samhällsfarhgasocialitet. [22] Utbildning av sjukvårdsadministratörer. [38] Rasriskerna i Götaälvdalen. [48]

Civildepartementet Ortsprisindex. [39]

1 9 6 2 . K U N G L. B O K T R Y C K E B I E T P. A. N O R S T E D T

»SÖNER