Musikutbildning i Sverige

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Musikutbildning i Sverige

Betänkande avgivet av 1965 års musikutbildningskommitté Stockholm 1968

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

1. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. 2. Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. 3. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi 4. Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. 5. Industrins struktur och konkurrensförhållanden. Esselte. Fi. 6. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. 7. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. 8. Skogsbrukets planläggningsfrågor. Svenska Reproduktions AB. Jo. 9. Virkesbalanser 1967. Esselte. Jo 10. Säkerhetspolitik och försvarutgifter. Esselte. Fö. 11. 1958 érs utredning kyrka-stat. XI. Svenska kyrkan och staten. Esselte. U. 12. Förvaltningen av kyrklig jord m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. 13. Fritidsfisket. Esselte. Jo. 14. Skolboksleveranser. Svenska Reproduktions AB. U. 15. Musikutbildning i Sverige. Esselte. U.

Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1968:15 Utbildningsdepartementet

Musikutbildning i Sverige

Betänkande I avgivet av 1965 års musikutbildningskommitté Stockholm 1968

ESSELTE AB. STOCKHOLM 1968

Till Statsrådet och Chefen för Utbildningsdepartementet

Den 24 september 1965 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att utreda vissa utbildningsfrågor på musikområdet m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga förutvarande statsrådet, ledamoten av riksdagens andra kammare Sigurd Lindholm, dåvarande direktören för musikhögskolan i Stockholm, professorn Bertil Carlberg, skolkonsulenten i skolöverstyrelsen Bengt Olof Engström, rektorn vid Nacka musikskola Yngve Hären och lektorn vid musikhögskolan Bo Wallner. Åt Lindholm uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. De sakkunniga antog den 4 november 1965 namnet 1965 års musikutbildningskommitté.

SOU 1968:15

Till sekreterare förordnades den 13 december 1965 fil. mag. Carl Lundh. Till biträdande sekreterare förordnades den 1 november 1965 kanslisekreteraren i dåvarande ecklesiastikdepartementet Sarmite Ziemelis. Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande Musikutbildning i Sverige. Utredningen kommer att fortsätta sitt arbete i vad avser utarbetande av läroplaner m. m. Stockholm den 29 mars 1968.

Sigurd Lindholm Bertil Carlberg Bengt Olof Engström

Yngve Hären Bo Wallner /Carl Lundh

Innehåll

Kapitel 1 Inledning

1.1 Utredningsarbetets bedrivande . . . 1.1.1. Direktiv 1.1.2 Arbetets uppläggning . . . . 1.1.3 Experter m. m 1.1.4 Överlämnade handlingar, remisser m. m

11 11 15 15

Kapitel 2 Några kulturpolitiska på musikutbildning

aspekter 18

Kapitel 3 Förskolan

25 A. Organisation och innehåll

3.1 Den organiserade barntillsynen — organisation och platstillgång . . . . 3.1.1 Förhållandena före den 1 juli 1966 3.1.2 Barnstugepropositionen . . . 3.2 Förskolor med speciell inriktning . . 3.3 Förskolepedagogikens mål, innehåll och arbetsformer 3.4 Kontinuiteten förskola — grundskola 3.5 Musik i förskolan 3.5.1 Barn och musik 3.5.2 Allmänna drag i barns musikaliska utveckling 3.5.3 Skapande 3.5.4 Sång och spel 3.5.5 Förhållandet mellan skapande och reproduktion 3.5.6 Skolan och barnens skapande . 3.5.7 Den musikaliska verksamheten i förskolan 3.6 Kommittén 3.6.1 Repertoar för sång och spel . . 3.6.2 Repertoar för lyssnande . . . 3.6.3 Röstvård 3.6.4 Speciella musikförskolor . . . B. Förskollärarnas musikaliska utbildning 3.7 De musikaliska kraven på förskollärarna SOU 1968: 15

25 25 25 26

3.8 Förskollärarutbildningens mål, innehåll och arbetsformer 32 3.8.1 Allmänt 32 3.8.2 Ämnet musik i den nu gällande provisoriska kursplanen . . . 32 3.8.3 Ämnet rytmik i den nu gällande provisoriska kursplanen . . . 33 3.8.4 Ämnet tal- och röstvård i den nu gällande provisoriska kursplanen 33 3.8.5 Skolöverstyrelsens förslag angående blockämnet »skapande verksamhet» 34 3.9 Kommittén 34 3.9.1 Kontinuiteten i lärarutbildningen 34 3.9.2 Specialisering 35 3.9.3 Krav på musiklärarna vid förskoleseminarierna 35 3.10 Sammanfattande synpunkter . . . 35

31 Kapitel 4 Musikundervisningen i grundskolan 4.1 Timplan 4.1.1 Den nuvarande läroplanen . . 4.1.2 Förslag till förändring i samband med läroplansöversyn . . 4.1.3 Musikklasser 4.1.4 Avvecklingsskolor 4.2 Mål och innehåll 4.2.1 Mål 4.2.2 Förslag till ändring under rubriken mål 4.2.3 Huvudmoment enligt läroplanen 4.2.4 Förslag till ändringar av huvudmomenten i samband med läroplansöversynen 4.2.5 Anvisningar och kommentarer . 4.3 Speciella läromedelsprojekt . . . . 4.4 Musikundervisning via skolradio och skol-TV

31 Kapitel 5 Musikundervisning i gymnasiet 5.1 Timplan

27 27 27 27 28 28 28 29 29 29 30 30 30 31 31

36 36 36 37 37 38 39 39 40 40

41 41 43 44 45 45

5.1.1 Det nya gymnasiet 5.1.2 Det gamla gymnasiet . . . . 5.1.3 Musikgymnasium 5.2 Mål och innehåll 5.2.1 Mål 5.2.2 Huvudmoment och årskursfördelning 5.2.3 Anvisningar och kommentarer 5.3 Förekomsten av estetiska varianter inom det allmänna gymnasiet . . . . 5.4 Angående inrättande av humanistisk gymnasievariant med målinriktad musikundervisning Kapitel 6 Musikundervisningen i fackskolan 6.1 Timplan 6.2 Mål och innehåll 6.2.1 Mål 6.2.2 Huvudmoment och årskursfördelning 6.2.3 Anvisningar och kommentarer . 6.3 Estetisk fackskola 6.3.1 Musik 6.3.2 Rytmik 6.3.3 Konstnärlig dans Kapitel 7 Frivillig musikundervisning . . 7.1 Översikt 7.2 Instrumentalmusik/solosång inom det allmänna skolväsendet 7.3 Kyrkomusikernas fria musikundervisning 7.4 Studieförbundens musikcirklar för ungdom 7.5 Frivillig musikundervisning i kommunal regi 7.5.1 MLU 7.5.2 Skolöverstyrelsens undersökning sommaren 1966 7.6 Privat musikundervisning 7.7 Riksdagsfrågor rörande frivillig musikundervisning 7.8 Kommitténs förslag till samordning av frivillig musikundervisning . . . 7.8.1 Nackdelar med nuvarande förhållanden 7.8.2 Den frivilliga musikundervisningens betydelse 7.8.3 Slutsatser och förslag . . . . 7.8.4 Fördelar med föreslagen organisation 7.8.5 Pedagogisk ledning 7.8.6 Principer för organisation och omfattning 6

45 46 46 46 46 47 48

7.8.7 Utbyggnadsplan 66 7.8.8 Nuläge 66 7.8.9 Tillkommande kostnaden för utvidgning av statlig frivillig musikundervisning till låg- och mellanstadiet 67 7.8.10 Upptrappning av statens andel av kostnaden 68 7.8.11 Tillkommande kostnader . . 68

49 Kapitel 8 Musikutbildning skolor m. fl. skolor

vid folkhög69

51 51 51 51 51 52 52 52 55 55 57 57 57 58 59 59 59 60 61 62 62 62 63 64 65 65 65

A. Folkhögskolor 8.1 Allmänt 8.2 Musikinstruktörsutbildning . . . . 8.2.1 Allmänt 8.2.2 Folkliga musikskolan i Ingesund 8.2.3 Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola 8.3 Allmänna musiklinjer — utvidgad musikundervisning 8.3.1 Folkliga musikskolan i Ingesund 8.3.2 Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola samt Kapells bergs musikskola 8.3.3 Birkagårdens folkhögskolas musiklinje 8.3.4 Lunnevads folkhögskolas musiklinje 8.3.5 Oskarshamns folkhögskola . 8.3.6 Sköndalsinstitutets kyrkomusikaliska linje 8.3.7 Folkhögskolan, Mellansel . 8.3.8 Gävleborgs läns folkhögskola, Bollnäs 8.3.9 Geijerskolan, Ransäter . . . 8.3.10 Västkustens ungdomsskola, Ljungskile 8.3.11 Kävesta folkhögskola, filialskola i Örebro 8.3.12 Väddö folkhögskola och ToUare folkhögskola . . . . 8.3.13 Birka folkhögskola, Ås . . . 8.3.14 Övriga folkhögskolor . . .

69 69 69 69

80 81 81

B. Övriga skolor

8.4 Örebro Musikpedagogiska Institut . 8.5 Musiklinjen och Musikpedagogiska Institutet vid Stockholms Borgarskola 8.6 Stockholms Musikpedagogiska Insti tut(SMI)

70 71 72 73

73 73 75 76 76 77 78 79 79 80

84 85

SOU 1968: 15

8.7 Kopparbergs läns landstings högre musikskola, Falun 87 8.8 Högre musiklinjen vid Eskilstuna musikskola 88 8.9 Planer på viss pedagogutbildning vid Linköpings stads musikskola . . 88 8.10 Planer på musikutbildning i Östersund 89 Kapitel 9 Musiklärarutbildningen . . . . 90 A. Nuläge och lärarbehov 90 9.1 Nuläge beträffande förskollärarutbildningens kapacitet 90 9.1.1 Antal förskoleseminarier . . 90 9.1.2 Utbyggnadstakt — prognos. 90 9.1.3 Behov av lärare i musik, rytmik samt röst- och talvård vid förskoleseminarierna . . 90 9.2 Klasslärarutbildningen i musik vid lärarhögskolorna enligt skolöverstyrelsens förslag 93 9.2.1 Lågstadielärare 93 9.2.2 Mellanstadielärare 93 9.2.3 Kommittén 94 9.3 Den nuvarande musiklärarutbildningen 94 9.4 Musiklärarbristen enligt AMS, MLU och kommitténs undersökning 94 9.5 De musikundervisande lärarnas utbildning och tjänstgöring läsåret 1966/67 94 9.5.1 Kommentar till översikten . 95 9.5.2 Musiklärarnas pensionsavgång de närmaste 10 åren . . 96 9.5.3 Musiklärarnas tjänstgöring i fråga om antal skolor per lärare 97 9.6 Beräkning av behovet av musiklärare i grundskola, gymnasium och fackskola (utom frivillig musikundervisning) 98 9.7 Beräkning av behovet av lärare inom frivillig musikundervisning . . . . 98 9.8 Beräkning av behovet av metodiklektorer och instrumentallärare vid lärarhögskolor med klasslärarutbildning 99 9.9 Beräkning av behovet av lärare vid av kommittén föreslagna musikfackskolor och folkhögskolor med musiklinje 100 9.10 Beräkning av behovet av metodiklektorer vid lärarhögskolor med musiklärarutbildning enligt kommitténs förslag 100 SOU 1968:15

B. Förslag till ny musiklårarutbildning

9.11 Krav på musiklärare 100 9.11.1 Grundskolan 100 9.11.2 Gymnasium och fackskola (ej musikfackskola) . . . . 1 0 2 9.11.3 Lärarhögskola (klasslärarutbildning) och förskoleseminarium) 103 9.11.4 Musikhögskola, musikfackskola och lärarhögskola (musiklärarutbildning) 103 9.12 Kringsyn 103 9.13 Lärarutbildningspropositionen. . . 104 9.13.1 Allmän utbildning — förutbildning 104 9.13.2 Läroämnen, yrkesämnen och övningsämnen 107 9.13.3 Utbildningens innehåll . . . 107 9.14 Lärarutbildningens mål 108 9.15 Helhetssynen på läraruppgiften . . 108 9.16 Lärarutbildning — definition . . . 109 9.17 Kongruensproblemet i lärarutbildningen 109 9.18 Utbildning av musiklärare för grundskolan no 9.18.1 Allmän motivering . . . . 1 1 0 9.18.2 Utbildningsgång, intagning m. m Hl 9.18.3 Behörighetsområde . . . . 1 1 2 9.19 Utbildning av musiklärare för det gymnasiala stadiet 112 9.19.1 Tvåämnesmusiklärare . . . 112 9.19.2 Ettämnesmusiklärare . . . . 114 9.19.3 Utbildningstidens längd. . . 114 9.20 Fortbildning 115 9.21 Vidareutbildning 116 9.22 Musiklärarutbildningens yttre organisation 116 9.22.1 Musikfackskola, musikhögskola och lärarhögskola . . 1 1 6 9.22.2 Den nuvarande praktisk-pedagogiska utbildningen av musiklärarna (den s. k. provårskursen) 116 9.22.3 Kommitténs synpunkter på musiklärarnas praktisk-pedagogiska utbildning 118 9.22.4 Intagning och bedömning . 118 9.22.5 Plan för musiklärarutbildningens praktisk-pedagogiska del 119 9.22.6 Auskultationer, övningsundervisning och praktiktermin 120

9.22.7 Försöks- och praktikskolor. Förslag till organisation av handledd praktik 120 9.23 Tjänstetyper och pedagogisk karriär för musiklärare 121 9.24 Utbildning av handledare . . . . 123 9.25 Utbildning av metodiklektorer . . 123 Kapitel 10 Den kyrkomusikaliska utbildningen 124 10.1 Inledning 124 10.2 Organisation, verksamhet och utbildning 124 10.2.1 Historik 124 10.2.2 Nuläge 127 10.2.3 1966 års betänkande: förslag till omorganisation . . . . 1 3 2 10.3 Kommittén 134 10.3.1 Organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten 134 10.3.2 Utbildningen 142 10.3.3 Dimensionering av den kyrkomusikaliska utbildningen. 144 Kapitel 11 Utbildning av militärmusiker 146 11.1 Allmänt 146 11.2 Nuläge 146 11.2.1 Utbildningens uppläggning . 146 11.2.2 Fortsatt utbildning . . . . 148 11.2.3 Musikunderofficersutbildning 148 11.3 Konsertbyråutredningens betänkande 149 11.4 Kommittén 151 11.5 Nuvarande utbildningskostnader vid militärmusiken 151 11.6 Orkestermusikernas pedagogiska verksamhet 152 Kapitel 12 Kommitténs förslag till musikutbildning på det gymnasiala stadiet 154 12.1 Motivering för inrättande av en särskild musikfackskola 154 12.2 Allmänna obligatoriska ämnen. . . 156 12.3 Läsår, veckotimtal och lektionstid . 156 12.4 Skolans befattningshavare . . . . 157 12.4.1 Skolledare 157 12.4.2 Huvudlärare och institutionsföreståndare 157 12.4.3 Lärare 157 12.5 Lokalfrågor 157 12.6 Timplaner för musikfackskola . . . 158 12.6.1 Allmän linje 158 12.6.2 Kyrkomusikalisk linje . . . 159 12.6.3 Linje för utbildning av militär- och underhållningsmusiker 159

12.6.4 Linje för pianotekniker . . 162 12.6.5 Utbildning av personal för musikförlag och musikhandel 164 12.6.6 Kommentar till det pedagogisk-metodiska blockämnet. 164 12.6.7 Inträdeskrav 165 12.6.8 Lokalisering 165 12.6.9 Uppbyggnad av musikfackskoleorganisationen . . . . 170 12.6.10 Kommentar till dimensioneringen 170 12.6.11 Klangstudio för musikhögskola, musikfackskola och lärarhögskola med musiklärarutbildning 172 Kapitel 13 Den nuvarande högre musikutbildningen 173 A. Musikhögskolan i Stockholm . . . . 173 13.1 Historik 173 13.2 Utbildningslinjer 173 13.3 Intagningsförfarandet 176 13.4 Examination 176 13.5 Personal 177 13.6 Administration 177 13.7 Eleverna: antal, fördelning på utbildningslinjer, tidigare utbildning 178 13.8 Lokaler 179 13.9 Samarbete med andra institutioner 180 B. Göteborgs musikkonservatorium . . . 180 13.10 Historik 180 13.11 Utbildningslinjer 180 13.12 Elevantal och fördelning på utbildningslinjer 180 13.13 Examination 181 13.14 Särskilda förhållanden vid musikkonservatoriet i Göteborg . . . . 181 13.14.1 Huvudman och styrelse . 181 13.14.2 Lärarråd 181 13.14.3 Utbildningsnämnd . . . 181 13.14.4 Personal 181 13.14.5 Lärares tjänstgöringsförhållanden 181 13.14.6 Undervisningsvolym. . . 182 13.14.7 Lärartillgång vid konservatoriet 182 13.14.8 Elevrekryteringsområde . 182 13.14.9 Elevclearing 182 13.14.10 Elevers tidigare studier . 182 13.14.11 Preparandkurser för sökande som ej vinner inträde 182 SOU 1968:15

13.14.12 De konservatoriestuderandes bostadsförhållanden och överspelningsmöjligheter 182 13.14.13 Samarbete med andra utbildningsanstalter . . . . 182 13.14.14 Lokaler och utrustning . 183 C. Malmö musikkonservatorium . . . . 1 8 3 13.15 Historik 183 13.16 Utbildningslinjer och intagningsbestämmelser 184 13.17 Elevantal och fördelning på utbildningslinjer 184 13.18 Särskilda förhållanden vid musikkonservatoriet i Malmö 184 13.18.1 Styrelse 184 13.18.2 Lärarråd 184 13.18.3 Utbildningsnämnd . . . 184 13.18.4 Tjänstetyper och anställningsförhållanden . . . 184 13.18.5 Lärarnas tjänstgöringsförhållanden 185 13.18.6 Undervisningsvolym. . . 185 13.18.7 Lärarnas pensionsförhållanden 185 13.18.8 Lärartillgång vid konservatoriet 185 13.18.9 Elevrekryteringsområde . 185 13.18.10 Elevclearing 185 13.18.11 Elevernas tidigare studier 185 13.18.12 Preparandkurs 186 13.18.13 Elevernas bostadsförhållanden 186 13.18.14 Elevernas överspelningsmöjligheter 186 13.18.15 Musiklärarsituationen i Malmö 186 13.18.16 Samarbete med andra utbildningsanstalter . . . . 1 8 6 13.18.17 Lokaler 186 Kapitel 14 Förslag till ny högre musikutbildning 188 A. Utbildning 188 14.1 Utgångspunkter 188 14.2 Fasta studiegångar 189 14.3 Utbildningslinjer 190 14.4 Inträdesprov och examination . . 1 9 1 14.5 Musiklärarlinjen 191 14.5.1 Allmänt 191 14.5.2 Musiklärare med ämneskombinationen musik och annat ämne 192 14.5.3 Ettämnesmusiklärare . . 192 SOU 1968:15

14.6 Musikpedagoglinjer 14.6.1 Allmänna pedagoglinjer 14.6.2 Rytmikpedagoglinje . 14.6.3 Teoripedagoglinje . . 14.7 Kyrkomusikerlinje 14.8 Instrument-och solosångklasser. 14.9 Konstskola 14.10 Dirigentklassen 14.11 Kompositionsklassen 14.12 Institut för ny musik 14.13 Tillvalssystemet 14.14 Kursverksamhet 14.15 Examenslinjer (sammanfattning)

193 . 193 . 193 .194 . 194 . 195 196 197 197 198 198 201 . 203

B. Musikpedagogiskt centrum (MPC) . . 204 14.16 Kringsyn 204 14.17 Nuläge beträffande pedagogiskt utvecklingsarbete i Sverige . . . . 205 14.17.1 Skolforskning vid universitet och högskolor . . . 205 14.17.2 Skolöverstyrelsens utvecklingsarbete 205 14.17.3 Pedagogiskt utvecklingsarbete i kommunal regi inklusive Pedagogiskt centrum i Stockholm . . . . 206 14.17.4 Enskilda lärares och skolors bidrag 207 14.18 Syftet med ett musikpedagogiskt centrum 207 14.18.1 Tidigare förslag och motiveringar 207 14.18.2 Kommittén 209 14.19 Organisationsformer 211 14.19.1 Yttre organisation . . . 2 1 1 14.19.2 Inre organisation. . . . 212 14.20 Arbetssätt 212 14.21 Produktion och distribution av tryckt material 212 14.22 Personal 213 14.22.1 Ledning med administrativ personal 213 14.22.2 Assistenter och experter . 214 14.22.3 Tillfälligt anlitad personal för bearbetningar m. m. . 214 C. Musikvetenskapens ställning vid musikcentrum i Stockholm 214 14.23 Kommittén 214 D. Intern organisation vid musikhögskola 14.25 Skolledning 14.25.1 Rektor 14.25.2 Studierektor 14.26 Avdelningsledare 14.27 Huvudlärare

215 215 215 216 216 217 9

14.28 Lärarrådet 14.29 Lärarkollegiet 14.30 Lärare 14.31 Kansli 14.32 Bibliotek 14.33 Stadga

217 217 218 218 218 219

E. Lokalförsörjning 219 14.34 Allmänt 219 14.35 Musikhögskolan i Stockholm . . 220 14.36 Musikhögskolan i Göteborg . . . 221 (Göteborgs musikkonservatorium) 14.37 Musikhögskolan i Malmö . . . 221 (Malmö musikkonservatorium) 14.38 Sammanfattning 221 F. Huvudmannaskap och centralstyrelse 221 14.39 Nuläge: Musikaliska akademien . 221 14.40 Kommittén 224 14.40.1 Allmänt 224 14.40.2 Musikaliska akademien . 224 14.40.3 Synpunkter på frågan om central ledning . . . . 225 14.40.4 Förslag till central ledning och administration . . . 225 14.40.5 Den övriga delen av musikutbildningsorganisationen 228 Kapitel 15 Sammanfattning av kommitténs förslag 232 Bilagor Bilaga 1 Nyckel till utbildningskod . . . 237 Bilaga 2 Kursplaner att försöksvis tillämpas i provårskursen vid Kungl. Musikhögskolan fr. o. m. vårterminen 1967 240 Bilaga 3 Skiss till en framtida organisation av den högre konstnärliga utbildningen 243 Bilaga 4 Exempel på utvecklingsprojekt gällande skolans musikundervisning 244

10 SOU 1968

1 Inledning

1.1. Utredningsarbetets

bedrivande

1.1.1. Direktiv 1965 års musikutbildningskommitté har haft till uppgift att utreda vissa utbildningsfrågor på musikområdet m. m. I anförande till statsrådsprotokollet den 24 september 1965 meddelade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande direktiv för utredningsarbetet. Han anförde därvid följande. En inom ecklesiastikdepartementet tillsatt expertgrupp har redovisat sitt arbete i en promemoria, »Den högre musikutbildningen. En skissering av dess framtida utformning» (Stencil E 1964:5). Vid remissbehandlingen av expertgruppens promemoria har förslagen i huvudsak bedömts vara lämpliga att läggas till grund såväl för vissa provisoriska omedelbara åtgärder som en mera definitiv lösning av den högre musikutbildningens utformning. Samtidigt har emellertid behovet av kompletterande utredningar framhållits. I 1965 års statsverksproposition (bil. 10, s. 545 o. 546) gav jag uttryck för den meningen att de kompletterande utredningar som erfordras för ett slutligt ställningstagande bl. a. till de i expertgruppens promemoria framförda förslagen i fråga om musikutbildningen snarast borde igångsättas. För detta utredningsarbete anser jag att särskilda sakkunniga bör tillkallas med uppgift att framlägga förslag som kan bilda underlag för en slutlig prövning av hela utbildningskomplexet på musikområdet. De uppgifter som bör innefattas i sakkunniguppdraget kan i sina huvuddrag sammanfattas sålunda. De sakkunniga bör ingående granska främst det praktiskt-musikaliska och musikteoSOU 1968: 15

retiska innehållet i första hand i de olika former av musikutbildning, som förekommer vid musikhögskolan. Genom prognoser beträffande utbildningsbehovet bör de sakkunniga bilda sig en uppfattning om utbildningens dimensionering och framlägga förslag beträffande den utbildningsorganisation, som erfordras för att utbildningsbehovet skall kunna tillgodoses. De sakkunniga bör slutligen utreda de organisatoriska och kostnadsmässiga konsekvenserna för utbildningsinstitutionernas del av de förändringar i utbildningen och den utbyggnad av utbildningskapaciteten, som förslagen föranleder. Vad först gäller u t b i l d n i n g s f o r m e r n a vill jag erinra om att musikhögskolan enligt nu gällande reglemente den 22 november 1940 (nr 960) har till uppgift att bibringa sina elever konstnärlig utbildning i musik samt att examinera dem, som önskar vinna behörighet för anställning såsom kyrkomusiker, musiklärare vid statlig eller kommunal skola, militär musikdirektör eller musikunderofficer. Sedan år 1949 har musikhögskolan medgivits rätt att försöksvis anordna undervisning och examination av sång- och instrumentalpedagoger samt pedagoger i ämnen av musikteoretisk art. Särskild utbildning av musikledare har fr. o. m. höstterminen 1958 försöksvis anordnats vid högskolan. Granskningen av utbildningsinnehållet skall ge möjlighet att bedöma om utbildningen i dess olika former fyller de konstnärliga och yrkesmässiga krav som ställs på olika kategorier av musikutbildade. De sakkunniga bör på grundval av denna granskning ange på vilka punkter förändringar erfordras i fråga om utbildningens inriktning och kvalitet. Samtidigt bör de sakkunniga uppmärksamma vad som nu gäller beträffande studietidens längd och vilka åtgärder som kan vidtagas beträffande studieförhållandena för att om möjligt förkorta studietiden 11

och under alla förhållanden effektivisera utbildningen. Följande bör gälla som utgångspunkt för de sakkunnigas arbete, när det gäller den vid musikhögskolan bedrivna konstnärliga utbildningen i musik och som avser sång- och instrumentalistutbildning samt utbildning av dirigenter och tonsättare. I expertgruppens promemoria framläggs vissa förslag beträffande instrumentalistutbildningen, som främst innebär nya möjligheter till samordning mellan solist- och pedagogutbildning samt mellan solist- och orkestermusikerutbildning. De sakkunniga bör i sitt utredningsarbete i denna del utgå från expertgruppens förslag och ange i vilka ämnen och på vilket sätt sådana samordnade utbildningsmöjligheter kan och bör åstadkommas. I årets statsverksproposition (bil. 10, s. 547) har jag behandlat frågan om orkestermusikerutbildningen och föreslagit att medel ställs till förfogande för att inrätta en orkesterskola vid musikhögskolan i enlighet med ett av Musikaliska akademien framlagt förslag. Mot bakgrunden av det utredningsarbete som i övrigt ankommer på de sakkunniga bör det ingå i deras uppdrag att framlägga förslag till slutlig utformning av denna utbildnings innehåll, organisation och förläggning. De sakkunniga bör vidare dels beakta de förslag som framlagts i expertgruppens promemoria rörande dirigentutbildningen, dels ta del av och bedöma de önskemål rörande förändring av denna utbildning som kan framkomma i annat sammanhang. I expertgruppens promemoria påpekas de bristande möjligheter till specialstudier, som hittills förelegat vid musikhögskolan. Frågan om omfattningen och organisationen av dessa specialstudier bör ingående övervägas av de sakkunniga. I detta sammanhang bör erinras om de kompetenskurser för musikcirkelledare och lärare engagerade inom den kommunala musikbildningsverksamheten, som anordnats första gången under innevarande budgetår på statliga medel. Utbildningen av musikdramatiska artister (musikhögskolans operaklass) bör ej behandlas av de sakkunniga då utredning beträffande denna utbildning pågår genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade experter. En annan uppgift för de sakkunniga bör avse utbildningen av musiklärare och musikpedagoger. I expertgruppens promemoria har föreslagits en ny typ av musiklärarutbildning, inriktad på tjänster som lärare i första hand i gymnasiet i musik, musikhistoria samt ett läroämne. Därjämte föreslås en andra kategori musiklärare, för vilka utbildningen tankes sammansatt av olika komponenter i den nuvarande musik-

lärarutbildningen och i den i musikledarutredningens betänkande (»Lärare och handledare för det fria och frivilliga musikbildningsarbetet»; SOU 1962:51) föreslagna musikinstruktörsutbildningen. Därmed åsyftas således att få till stånd en integrerad utbildning, som kan leda till tjänster både inom det allmänna skolväsendet och inom kommunernas och studieförbundens musikbildningsverksamhet. Beträffande den förstnämnda lärarkategorien berör förslaget en fråga som ingår i lärarutbildningssakkunnigas uppdrag att pröva, nämligen frågan om en tjänstetyp omfattande undervisning i såväl övningsämne som läroämne. De sakkunniga bör därför när det gäller musiklärarutbildningen avvakta ytterligare direktiv. Det synes dock lämpligt att de oberoende härav fortsätter arbetet på den i expertgruppens promemoria ingående översiktliga redovisningen av de undervisningsformer och musikaliska aktiviteter, som förekommer inom skolväsendet och andra sektorer av det musikpedagogiska fältet. En närmare precisering av de pedagogiska uppgifterna bör sedermera kunna läggas till grund för en bedömning av vilken lärarutbildning som kan anses lämplig och behövlig. Jag vill i sammanhanget även erinra om att frågan om ämnet musikforskning för närvarande utreds inom universitetskanslersämbetet. Jag behandlar de s. k. musikpedagogerna i detta sammanhang eftersom de har uppgifter delvis på samma arbetsfält som musiklärarna och i viss mån kompletterar dessa. I likhet med vad som framhålles i expertgruppens promemoria anser jag, att musikpedagogutbildningen, dvs. den utbildning av speciallärare, som enligt vad som tidigare nämnts hittills bedrivits som försöksverksamhet, bör vara en fast utbildningsform och leda fram till examen samt utvidgas till att omfatta flera ämnen än nu. De sakkunniga bör arbeta vidare på grundval av det förslag och de synpunkter som framförts av expertgruppen. I fråga om den högre kyrkomusikaliska utbildningen innehåller expertgruppens promemoria vissa synpunkter på anknytningen mellan denna utbildning och musiklärarutbildningen samt möjligheterna att få till stånd andra kombinationsmöjligheter. Musikaliska akademien har i sitt remissyttrande över promemorian anfört att ett genomförande av förslagen i denna del skulle i olika avseenden helt förändra arbetsförhållandena för de kyrkomusiker, som avlagt högre kyrkomusikaliska examina. Därjämte skulle krävas en radikal omarbetning av nu gällande kyrkomusikerstadga. Frågan om kyrkomusikerutbildningen har behandlats av 1963 års kyrkomöte, som anhållit (kskr 1963: 36) om vissa åtgärder för att utöka utbildningsSOU 1968:15

kapaciteten och förbättra utbildningsmöjligheterna för olika kategorier av kyrkomusiker. De remissinstanser som yttrat sig över kyrkomötets framställning är eniga om att åtgärder erfordras på detta utbildningsområde. Jag anser det angeläget att få en översyn av utbildningsförhållandena för all kyrkomusikalisk verksamhet. Med hänsyn till det samband som föreligger mellan de olika formerna av kyrkomusikalisk utbildning anser jag det inte lämpligt att de sakkunniga begränsar sig till att pröva frågor som enbart sammanhänger med de högre kyrkomusikaliska examina. Enär de sakkunnigas arbete härvid torde komma att beröra bl. a. organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten, bör de sakkunniga i dessa frågor samråda med den enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 november 1963 tillkallade sakkunnige för översyn av kyrkomusikerstadgan. Till ledning för de sakkunnigas arbete med att söka bestämma u t b i l d n i n g s b e h o v e t vill jag framhålla följande. Utbildningsbehovet bör så långt möjligt grundas på bedömningar av arbetsmarknadens utveckling. Beträffande kapaciteten av den konstnärliga utbildningen i musik bör de sakkunniga beakta den utveckling som kan förväntas på musiklivets område bl. a. genom rikskonsertverksamheten. I fråga om de kvantitativa aspekterna på utbildningen av musiklärare för skolans behov har vissa uttalanden gjorts i prop, nr 1965: 79 angående vissa frågor rörande lärarutbildning. Där hänvisas till den av arbetsmarknadsstyrelsen senaste framlagda prognosen rörande lärare i övningsämnen, vilken även avser musiklärare. Även om prognosen måste tolkas med försiktighet - beroende på svårigheterna att bedöma hur eleverna i grundskolan, fackskolan och gymnasiet kommer att välja ämnen och utbildningsvägar - råder, enligt vad som framhålles i propositionen, knappast någon tvekan om att utbildningen av musiklärare är klart •jnderdimensionerad. Behovet av ledare, lärare och instruktörer för studieförbundens och kommunernas musikbildningsverksamhet har beräknats av musikledarutredningen. De sakkunniga bör närmare pröva de sålunda tillgängliga beräkningarna av utbildningsbehovet för olika former av musikpedagogisk verksamhet samt undersöka förutsättningarna för att få till stånd en erforderlig kapacitetsökning. De sakkunniga bör i detta sammanhang räkna med möjligheterna att utnyttja olika kategorier av musikutbildade för musikpedagogiska uppgifter både inom och utom skolan. I de sakkunnigas arbete bör även ingå att pröva vissa frågor rörande u t b i l d n i n g s o r g a n i s a t i o n e n . De sakkunniga bör eftersträva att i första hand förlägga utbildningen till redan befintliga utbildningsanstalter. SOU 1968: 15

Vid bedömningen av utbildningsanstalternas uppgifter och storlek bör de sakkunniga räkna med att undervisningen vid musikhögskolan bör vara så differentierad att alla eller i varje fall flertalet av de av de sakkunniga föreslagna formerna av musikutbildning, i den omfattning som lokalförhållandena medger, kan äga rum vid högskolan. De sakkunniga bör emellertid samtidigt undersöka förutsättningarna för att förlägga sådan utbildning, som nu endast försiggår vid musikhögskolan, till andra musikutbildningsanstalter. Detta gäller t. ex. musikunderofficersutbildningen. Frågan om förläggningen av denna utbildning bör prövas i samråd med vederbörande militära myndigheter och organisationsnämnden för militärmusiken. Mer specialiserade utbildningsformer med ett fåtal studerande bör förläggas till musikhögskolan, om kostnadsmässiga skäl inte talar för en förläggning av denna utbildning till någon annan utbildningsanstalt. Formerna för inordnande av andra utbildningsanstalter än musikhögskolan i utbildningsorganisationen bör undersökas av de sakkunniga. I fråga om musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö bör frågan om förstatligande av verksamheten prövas. De sakkunniga bör med utgångspunkt från skolöverstyrelsens förslag i anslagsframställningarna för budgetåret 1965/66 rörande Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola närmare övervägda dessa skolors uppgifter inom musikutbildningen samt föreslå därav betingade åtgärder rörande skolornas organisation. I de sakkunnigas uppdrag bör även ingå att i samråd med statskontoret göra en översyn av musikhögskolans organisation. Organisationsutredningen bör även omfatta Musikaliska akademiens centrala administration och dess bibliotek. De sakkunniga bör precisera personalbehovet samt föreslå karaktär och anställningsform för de tjänster och befattningar som erfordras vid de olika enheterna. En motsvarande organisatorisk översyn bör göras av de övriga utbildningsanstalter, som enligt de sakkunnigas förslag bör ingå i utbildningsorganisationen. De sakkunniga bör även pröva lokal- och utrustningsfrågor för dessa institutioner. Beträffande lokalfrågor bör arbetet bedrivas i samråd med byggnadsstyrelsen. De sakkunniga bör beräkna kostnaderna för den föreslagna utbildningsorganisationen och därvid ange den successiva utgiftsförändringen under de budgetår omorganisationen föreslås ske. De bör vidare utarbeta förslag till författningar eller författningsändringar samt till de föreskrifter i övrigt, som aktualiseras genom utredningsarbetet.

I anförande till statsrådsprotokollet den 9 juni 1967 lämnades ytterligare direktiv angående musiklärarutbildningens framtida utformning och organisation m. m. Dåvarande departementschefen anförde därvid följande. I prop. 1967:4 har lagts fram förslag om reformering av utbildningen av klass- och ämneslärare. Riksdagen har fattat beslut i överensstämmelse med vad som föreslagits i propositionen (SU 51; rskr 143). Med anledning härav får jag nu framhålla följande. I den av riksdagen godtagna prop. 1967: 4 har jag utgått från att det även i fortsättningen inom det allmänna skolväsendet skall finnas musiklärare, som är ettämneslärare med utbildning enbart i musik. Vidare har jag ställt mig positiv till tanken att i lärartjänst kombinera bl. a. musik och läroämne. Jag anslöt mig i propositionen till skolöverstyrelsens förslag i fråga om behörighetskrav för tjänster som lärare i musik samt överstyrelsens uppfattning att behörighetskraven bör betraktas som provisoriska i avvaktan på den utredning av musiklärarutbildningen som musikutbildningskommittén har att göra. Jag anser det vara från allmän synpunkt lämpligt att kommittén inriktar sig på att begränsa antalet utbildningslinjer för musiklärare. Kommittén bör utforma lärarutbildningen med hänsyn till de olika krav som ställs på lärarna både av det allmänna skolväsendet i klassundervisning och i olika frivilliga studieformer och av den frivilliga musikundervisningen utanför skolväsendet. Jag anser att kommittén bör arbeta vidare på det redan i de tidigare direktiven nämnda förslaget om en enhetlig utbildningsgång för musiklärare, som kan lämpa sig för olika pedagogiska uppgifter. I detta sammanhang bör kommittén vara oförhindrad att gå in på frågor som rör formerna för pedagogisk och organisatorisk samordning av den frivilliga musikundervisningen inom och utanför skolväsendet, bl. a. för att kunna föreslå åtgärder som underlättar lärarrekryteringen. Kommittén bör ange vilka skäl som finns för en närmare samordning samt hur denna skall kunna åstadkommas utan ändring i den nuvarande fördelningen av kostnaderna för undervisningen mellan stat och kommun eller annan huvudman. Kommittén bör i sitt fortsatta arbete uppmärksamma de synpunkter som jag framfört i prop. 1967: 4 (s. 120-122) i fråga om lärarutbildningens innehåll och specialisering. Frågan om förkunskapskrav för musiklärarutbildningen, särskilt avvägningen mellan kra-

ven på kunskaper och färdigheter på det musikaliska området och andra förkunskapskrav, bör prövas efter samråd med kompetensutredningen. Kommittén bör uppmärksamma vad jag anfört i prop. 1967: 4 angående förutbildning och behörighetsvillkor för klass- och ämneslärare. Jag är medveten om att det är tidskrävande att skaffa sig de speciella praktiskmusikaliska färdigheter som måste inhämtas före eller inom musiklärarutbildningen. Om kommittén anser det motiverat bör därför möjligheterna för speciell utbildning i musik i anslutning till skolväsendet prövas. Även om en sådan utbildning givetvis bör kunna lämpa sig som meritering för all högre musikalisk utbildning bör kommittén särskilt överväga dess inriktning mot läraryrket och anknytning till den egentliga lärarutbildningen. Med dessa allmänna utgångspunkter anser jag att kommittén bör utarbeta förslag till innehåll och uppläggning av utbildningen av i första hand ettämneslärare i ämnet musik. Vid sina överväganden bör kommittén beakta de förändringar som kommer att ske i uppläggningen av annan lärarutbildning. Lärarutbildningssakkunniga liksom de remissinstanser som uttalat sig om de sakkunnigas synpunkter på utbildning av lärare med kombinationen övningsämne - läroämne har pekat på en del av de omständigheter som talar för en sådan ämneskombination i lärartjänst. Det bör ankomma på musikutbildningskommittén att närmare undersöka vilka för- och nackdelar som kan ligga i att kombinera musik med annat ämne i lärarutbildningen. Konsekvenserna härav för innehållet och bredden i den musikaliska delen av lärarutbildningen bör noggrant analyseras. Valet av ämne i kombinationen bör ske med den utgångspunkten att det bör bli fråga endast om ämnen som kan betraktas som nära sammanhörande med musikämnet. Vid kombination med ett läroämne bör utbildningen i detta ämne sannolikt förläggas till universitet. Förslag beträffande utformningen av denna utbildning bör därför avges efter samråd med universitetskanslersämbetet. Den praktisk-pedagogiska utbildningen av blivande musiklärare har samma mål och allmänna innehåll som motsvarande utbildning av andra lärare. Kommittén bör efter samråd med skolöverstyrelsen överväga hur denna del av musiklärarutbildningen bör organiseras och inplaceras i utbildningsgången samt var den bör förläggas. Kommittén bör bl. a. beakta erfarenheterna av den ändrade ordningen för provårskursen vid musikhögskolan som är genomförd sedan budgetåret 1965/66. Vid utformningen av musiklärarutbildningen bör kommittén ha som utgångspunkt att söka SOU 1968: 15

nå en sammanlagd studietid i icke-obligatorisk utbildning som för utbildningen av ettämneslärare i princip ansluter sig till vad som kommer att gälla för klasslärare. För utbildningen av lärare i musik i kombination med annat ämne bör anpassning ske till vad som i fråga om samma sammanlagda studietid kommer att gälla för ämneslärare på adjunktsnivå. Möjligheten till tidsbesparingar i förhållande till annan lärarutbildning bör beaktas med hänsyn till den specialisering musiklärarutbildningen innebär. I fråga om undersökning av utbildningsbehovet, prövningen av utbildningsorganisationen och kostnadsberäkningar m. m. bör gälla vad jag anfört i de ursprungliga direktiven. 1.1.2 Arbetets uppläggning Kommittén lägger i sitt betänkande fram förslag till organisation och innehåll avseende musikutbildningen i Sverige. Enligt sina direktiv har kommittén haft »att framlägga förslag som kan bilda underlag för en slutlig prövning av hela utbildningskomplexet på musikområdet». Kommittén har sett denna uppgift främst som ett kongruensproblem. Sålunda har kommittén utgått från att utbildningen måste utformas med utgångspunkt i uppgifterna på verksamhetsfältet. En första uppgift var därför att söka kartlägga detta verksamhetsfält, som sträcker sig från förskolans musikaliska aktiviteter via undervisning i grundskola, fackskola och gymnasium till den högre konstnärliga musikutbildningen. Ytterligare ett skäl för denna uppläggning av arbetet har varit att skapa en rekryteringsbas till den högre musikutbildningen. Härvid har kontinuiteten mellan de olika skolstadierna skjutits i förgrunden. Kommittén har därför sökt bygga en utbildningspyramid, med utgångspunkt i den allmänna skolans musikundervisning. I ett kommande betänkande avser kommittén att återkomma med förslag till läroplaner, studieplaner, utbildning av talpedagoger, stadgor för musiklärarutbildningen, musikhögskolornas verksamhet m. m. 1.1.3 Experter m. m. Genom särskilda beslut har departementschefen på kommitténs begäran tillkallat ett SOU 1968: 15

antal personer att såsom experter biträda kommittén. Sålunda har fr. o. m. den 1 mars 1966 musikdirektören Harald Göransson biträtt utredningen, fr. o. m. den 1 december 1966 musikdirektören Borghild Arnér, direktören för musikhögskolan, professorn Bengt Franzén, förskolläraren Gunhild Frendelius, universitetslektorn Alf Gabrielsson, universitetslektorn Gunnar Goude, universitetslektorn Lars-Gunnar Holmström, musikdirektören Daniel Helidén, laboratorn Stina Sandels, skolkonsulenten Karin Strömberg-Lind och filosofie licentiaten Bertil Sundin samt fr. o. m. den 1 oktober 1967 domkyrkoorganisten Gotthard Arnér, kammarmusikern Bengt Ar senilis, musikdirektören Anders Bergström, musikdirektören Lars Edlund, byrådirektören Hans Ekwall, musikförvaltaren Rune Gustafsson, professorn Gunnar Hallhagen, professorn Sven Karpe, byrådirektören Christian Laine, tonsättaren Ingemar Liljefors, tonsättaren Kurt Lindgren, tonsättaren Arne Mellnäs, professorn Nils Otteryd, musikdirektören Erland Skoglund, arkitekten Barbro Stål, filosofie licentiaten Folke Sällström och kapellmästaren Bengt-Arne Wallin Samråd har ägt rum beträffande utbildningsinnehåll, organisation, lokaler m. m. samt i samband med förberedelser för kommande läroplansarbete. Musikdirektören Harald Göransson har kontinuerligt deltagit i kommitténs arbete och i likhet med tre av kommitténs ledamöter tidvis varit tjänstledig för utredningsarbetet. Kommittén har hållit överläggningar med statskontoret, byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet, organisationsnämnden 15

för militärmusiken, konsertbyråutredningen, yrkesutbildningsberedningen, särskilt tillkallad sakkunnig för översyn av kyrkomusikerstadgan, kompetensutredningen, Musikaliska akademiens preses och sekreterare, musikhögskolans lärarråd, styrelsen för musikhögskolans elevkår, styrelserna för konservatorierna i Göteborg och Malmö, kommunala myndigheter i Göteborg och Malmö, lärarhögskolan i Stockholm, Stockholms skoldirektion, Folkliga musikskolan i Arvika och Värmlands län landsting, Framnäs folkhögskola, Örebro musikpedagogiska institut, Eskilstuna musikskola och Sveriges Radios tekniska avdelning. Kommittén har efter vederbörliga bemyndiganden besökt konservatorierna i Göteborg och Malmö, Folkliga musikskolan i Arvika, Framnäs folkhögskola, Örebro musikpedagogiska institut och Eskilstuna musikskola. Kommittén har hållit 50 sammanträden, varav ett veckolångt slutjusteringssammanträde, och därutöver bedrivit grupparbete.

1.1.4 Överlämnade handlingar, remisser m. m. Under den tid utredningsarbetet pågått har till kommittén från dåvarande ecklesiastikdepartementet överlämnats följande handlingar för att tagas i beaktande vid fullgörande av utredningsuppdraget: 1) skrivelse den 13 oktober 1960 från Musikaliska akademien angående ändring beträffande vissa examensavgifter, 2) skrivelse den 26 januari 1961 från Musikaliska akademien angående ändring i musikhögskolans reglemente § 16, 3) skrivelse den 11 april 1961 från Musikaliska akademiens styrelse angående inrättande av en kyrkomusikerexamen m. m., 4) skrivelse den 9 november 1961 från Musiklärarnas riksförening angående krav på studentexamen för inträdessökande till musikhögskolans musiklärarklass, jämte remissyttranden, 5) skrivelse den 15 februari 1962 från Musi16

kaliska akademien angående viss uppdelning av organist och kantorsexamen, 6) skrivelse den 20 november 1962 från Musikaliska akademiens styrelse angående ändrad tjänstebeteckning för professur i komposition, instrumentation och formlära vid musikhögskolan, 7) skrivelse den 18 december 1962 från Arbetarnas bildningsförbunds avdelning i Stockholm angående planerad musikinstruktörsskola, 8) skrivelse den 3 oktober 1963 från kyrkomötet angående kyrkomusikerutbildningen m.m. (såvitt avser frågorna om utökning av utbildningskapaciteten i fråga om kyrkomusikerutbildningen och om ordnande av undervisning för kyrkokantorer och orgelspelare), jämte remissyttranden, 9) en av lektorn Bo Wallner den 22 juni 1964 framlagd promemoria Den högre musikutbildningen, jämte remissyttranden, 10) skrivelse den 3 juli 1964 från Musikaliska akademiens styrelse angående omorganisation av kyrkomusikerutbildningen vid musikhögskolan m. m., 11) skrivelse den 20 oktober 1965 från Svenska Sång- och Talpedagogförbundet angående inrättande av ett institut för sång, och talpedagogundervisning, jämte remissyttranden, 12) skrivelse den 15 januari 1966 från Kyrkomusikernas riksförbund angående anordnande av utbildningskurser för oexaminerade orgelspelare, 13) skrivelse den 2 maj 1966 från Svenska Prästförbundet angående utbildningskurser för orgelspelare. Kommittén har vidare anmodats att avge utlåtande över ett antal utredningar och ansökningar rörande anslagsframställningar m. m. från institutioner på musikområdet. Till en del av de remitterade ansökningarna har kommittén på grund av utredningsarbetets uppläggning inte kunnat ta ställning förrän på ett mycket sent stadium. Till besvarande av dessa remisser får kommittén med hänsyn härtill först i detta sammanhang hänvisa till sina i betänkandet gjorda uttalanden i ämnet. Kommittén har avgivit utlåtande över följande utredningar: SOU 1968: 15

1) den 14 september 1966 över yrkesutbildningsberedningens första delbetänkande Yrkesutbildningen (SOU 1966: 3), 2) den 20 september 1966 över Betänkande med förslag till reviderad kyrkomusikerstadga, avgivet av särskilt tillkallad sakkunnig, 3) den 4 januari 1967 över teater- och orkesterrådets förslag angående musikdramatisk utbildning, 4) den 15 juli 1967 över konsertbyråutredningens slutbetänkande Rikskonserter (SOU 1967: 9), 5) den 31 januari 1968 över yrkesutbildningsberedningens tredje delbetänkande Yrkesutbildningen, Läroplaner för yrkesutbildningen samt vissa pedagogiska och metodiska frågor (SOU 1967: 48) och 6) den 9 februari 1968 över skolöverstyrelsens förslag angående översyn av läroplan för grundskolan (november 1967). Kommittén har för att få underlag för sina förslag utfört vissa undersökningar: 1) angående omfattningen av vissa orkestermusikers pedagogiska verksamhet (Radioorkestern, Kungl. teaterns orkester, Stora teaterns orkester i Göteborg, samtliga yrkesorkestrar, Västerås musiksällskap, Örebro orkesterstiftelse och samtliga militärmusikkårer), 2) angående elevernas i årskurserna 7, 8 och 9 intresse m. m. i fråga om musikutbildning (Västerort och Brännkyrka i Stockholm samt Eskilstuna, Karlskrona, Rättvik och Sundsvall), 3) angående antalet utexaminerade kyrkomusiker under åren 1930, 1940, 1950 och 1960 (hela landet) samt deras utbildning, verksamhet m. m. (statliga församlingar och frikyrkoförsamlingar i Västerås stift), 4) angående studieförbundens musikcirklar under verksamhetsåret 1966/67 samt cirkelledarnas utbildning m. m.

SOU 1968: 15

2 Några kulturpolitiska aspekter på musikutbildning

Vid skisserandet av riktlinjerna för musikfostran i skola och samhälle såväl i stort som i detalj är många faktorer obekanta. Redan målet för musikverksamheten i dess helhet kan knappast ges en entydig formulering, eftersom man på detta vill anlägga såväl sociala som estetiska synpunkter. De yttre formerna för den påverkan, som ett program för musikfostran syftar till är ytterst växlande: från enskilda individer till så heterogena, fasta eller tillfälliga kollektiv som skolklasser på olika stadier, studiecirklar i olika åldrar, lyssnare i hem och på arbetsplatser, konsertpublik och lyssnare på radio och TV. Ytterligare en faktor är den enskildes musikval såsom ett uttryck för vad man brukar kalla den personliga smaken. Man kan föredra en viss genre av musik, en viss tonsättare framför andra, man kan lyssna enbart klassiskt eller enbart populärt, etc. Den mest ovissa faktorn är emellertid den från individ till individ art- och gradskilda musikaliska begåvningen, gehöret. Mellan personligt musikval och individuell musikalisk begåvning råder sannolikt ett nära samband. En högt utvecklad förmåga att uppfatta, minnas, t. ex. ett melodiskt förlopp, öppnar den vidare horisonten. Ett svagt melodiminne begränsar. På lång sikt torde miljön vara av betydelse för den enskildes inriktning och musikval, i första hand uppväxtårens miljö. Att i någon form av undervisning bland barn, ungdom eller vuxna söka påverka 18

musikvalet är ett projekt på lång sikt. Redan attityderna kan ställa hinder i vägen. Enligt KBU:s undersökning av musikvanorna hos olika kategorier av lyssnare innebär en stark positiv attityd till en viss genre av musik ofta en lika stark negativ inställning till andra genrer av musik. Det är ytterst sällan en person, som har kontakt med musiken enbart som lyssnare i t. ex. en genomsnittlig, populär genre, tar initiativ till eller låter sig engageras i en verksamhet av sådan kontinuitet och omfattning, att den kan komma att påverka hans smak och lyssnarvanor. Han har ju just av sin populärmusik det utbyte, den stimulans, som han söker. Kanske är han medveten om att han tillhör en kategori av lyssnare, som anses ha dålig smak. I den vardagliga lyssnarsituationen har en sådan nedvärdering från utomstående föga betydelse för den enskilde. Han tycker ju om sin musik. Därmed kan allt synas vara i sin ordning genom att var och en söker sig till sin favoritrepertoar. Ett utvecklingsprogram på musikens område har dock liksom i fråga om konst och litteratur sin motivering i övertygelsen att ökad individuell räckvidd ger ökat utbyte. Det är emellertid inte musiksmaken som i det musikaliska kulturarbetet är det primära utan gehöret, utvecklandet av förmågan till ett småningom mer kvalificerat hörande. Ska man kunna njuta skönheten i en tvåstämmighet är ju den första förutsättSOU 1968: 15

ningen att man hör den. Sättet att lyssna till musik är hos olika individer ytterst varierande. Man lyssnar med starkt emotionella associationer, man lyssnar efter melodier och motiv, man lyssnar klangligt, analyserande, etc. En utveckling av den enskildes gehör innebär ökad förmåga att upptäcka och uppfatta vad som kan finnas i musik. Endast ett fåtal personer med hög musikalisk begåvning och skolning har förmågan att direkt vid det första avlyssnandet överblicka, uppfatta och tillgodogöra sig ett större musikverk med dess mångfald av uttrycksmedel och ytterst komplicerade struktur. För flertalet människor är återhörandet en förutsättning. Genom att höra och åter höra skapas småningom den förtrogenhet med detaljer och delar, som kan komma helheten att framträda. Problemet för folkfostran i musik är att skapa motivation för ett upprepat lyssnande till ett musikstycke, som vid det första lyssnartillfället kan framstå såsom alltför komplicerat, och hur dessa tillfällen ska erbjudas. I massmedias musikprogram förekommer ett och samma verk ur den repertoar, som ur musikkulturell synpunkt kan synas önskvärd, endast någon enstaka gång per säsong medan den mer lättillgängliga musiken både i fråga om frekvens och yttre arrangemang ofta har en konkurrenskraft, som inte ger »kulturmusiken» stora chanser hos en bred publik. Den sannolikt mest naturliga och därmed mest effektiva formen för gehörsutbildning är det aktiva musicerandet i ensemble, instrumentalt eller vokalt. Där är motivationen för återhörandet stark: man repeterar och repeterar, man lyssnar till än den ena än den andra stämman, gång på gång. Man lär känna musikstycket inifrån. Förtrogenhet med de olika stämmorna var för sig ger småningom ökad förmåga att även i samspelet, i helheten höra och följa de olika stämmorna. Förmåga till urskiljande, selektivt hörande utvecklas. Dessvärre saknar denna effektiva arbetsform större betydelse i vårt musikbildningsprogram, eftersom amatörmusiken bland de vuxna företräds av en förhållandevis liten SOU 1968: 15

skara. Bland skolungdomen ökar de aktivt musicerande för varje år med tusental. Ensemblespelet är ett viktigt led i deras utbildning. Vid sidan om de vuxna amatörerna finns i dag en växande skara musikintresserade, som i fråga om musikalisk förmåga i stort torde motsvara amatörmusikernas nivå. Det är de, som i sina hem skaffat grammofonanläggningar av hög kvalité. Hos dem fortgår gehörsutvecklingen snabbt, såväl i fråga om det rent fysiologiska som det musikaliska hörandet. En hög inspelningsteknik möjliggör en avvägning mellan t. ex. en orkesters stämmor så att ett stereolyssnande rent hörande-tekniskt kan vara konsertsalens levande-musiksituation överlägset. Dålig akustik kan skymma undan vissa instrument och göra en orkesterklang svår att genomtränga. För denna typ av hemmalyssnare är motivationen för återhörandet stark. Man lyssnar till småningom allt finare musikaliska kvaliteter, man lyssnar jämförande till olika tonkonstnärers olika tolkningar, man lyssnar jämförande till framföranden i radio, TV och konsertsal. Man bedömer, tar ställning i frågor rörande utförandepraxis och kvalitet, och man bygger upp en personlig uppfatting, som man kan och gärna vill motivera och diskutera när tillfälle bjuds. Även på ett annat plan i dagens musiksamhälle är en gehörsutveckling på väg och i en omfattning av helt andra dimensioner än bland här tidigare nämnda kategorier. Det gäller dem som vi träffar på som lyssnare på musik under arbetet, på program 3 eller melodiradions våglängder. Dagens utbud på musik är enormt. For bara ett 40tal år sedan hade folk i allmänhet ganska få tillfällen att lyssna till musik. Detta gällde i stort såväl glesbygd som tätort. I musikbildade kretsar ser man ofta med ogillande på populärmusikens »låga och smakfördärvande nivå». Klassificerandet av en stor kategori av lyssnare såsom musikaliskt degenerad är emellertid inte adekvat, eftersom det här i stor utsträckning gäller personer, som förr inte var lyssnare i nuvarande omfattning, och de övriga kan sägas 19

vara en produkt av sin egen tid. Det stora utbudets musikaliska nivå var emellertid riktigt bedömd: det blev lyssnare i miljoner. Populärmusiken är den största satsning av gehörspåverkan på lång sikt bland vuxenlyssnarna, som hittills varit möjlig att göra. Rent fysiologiskt måste den kvantitativa ökningen av lyssnandet till musikens beståndsdelar i form av t. ex. rytmiska, melodiska och harmoniska element oavsett kvaliteten hos dessa innebära en ökad övning att höra, på samma sätt som muskelaktiviteten ökas hos t. ex. en musikstuderande, som ökar det dagliga övandet på sitt instrument från en till fem timmar. Det ökade lyssnandet innebär också ökad erfarenhet och förtrogenhet med musikens uttrycksmedel. Lyssnandet till en stor kvantitet av musik av en viss tonalitet innebär att ett gehör för ett tonmaterial med just denna struktur småningom utvecklas. På samma sätt ackumuleras, lagras, ackordiska intryck genom det ständiga mottagandet av intryck av t. ex. traditionella ackordiska förlopp. Det är här fråga om förvärvade gehörsförmögenheter, som kan göras medvetna och tas i bruk vid t. ex. musicerande efter gehör. Det kvantitativt ökade lyssnandet till musik måste på lång sikt innebära en ökad beredskap även för uppfattandet av musikalisk kvalitet. Även om en utveckling av gehöret kan betraktas som en gynnsam förutsättning, måste den enskildes upptäckt av nya skönhetsvärden ändå alltid grunda sig på ökad kontakt med nya och rikare uttrycksmedel än de som är byggstenarna i hans tidigare repertoar. Här kan musikens belägenhet sägas vara förhållandevis gynnsam, eftersom kanalerna till den stora allmänheten redan finns i massmedia. Man behöver inte bygga på den enskildes initiativ motsvarande det att köpa, låna och läsa böcker eller gå på museum. Genom inslag av småningom mer kvalificerad musik i populärprogrammen är utvecklingsprocessen redan på väg, även om den sker på mycket lång sikt. Det gäller att så avväga repertoarkvaliteterna att man inte förlorar lyssnare.

20 I musikbildningsarbetet i stort torde musiklyssnandet i massmedia vara den mest realistiska och verksamma formen för kontakt med de vuxna, kompletterat med lokal och regional konsertverksamhet i mån av tillgång och möjlig kontinuitet. Även när det gäller utbyte och resultat i fråga om gehörsutveckling och intressestimulans genom grammofon-, radio- och TVlyssnande, torde det starkaste utslaget stå att avläsa bland ungdomen. Lyssnarengagemang, intensitet och kvantitet är större än hos de vuxna. Motivationen för återhörande är stor, och särskilt stor bland de ungdomar, som lyssnar och åter lyssnar för att uppfatta melodisk variation och flerstämmighet, analysera och identifiera harmoniska förlopp i syfte att efterbilda dem i sitt eget musicerande. Här är det inte bara de intensiva kontakterna med en ständigt växlande repertoar, som sätter spår i gehöret. Man bedömer också kvalitet, tar ställning till olika sätt att spela, arrangera och instrumentera. Man gör erfarenheter, som har viss generell giltighet. Även på ungdomsmusikens plan finns något, som är äkta, mer eller mindre artistiskt och konstnärligt i sitt slag. Här finns sakkunskapen bland ungdomen. Ungdomens musiklyssnande är nära knutet till instrumentaltekniskt sett förhållandevis lättillgängliga former av musicerande och har i betydande omfattning givit upphov till instrumentala ensembler grundade på gehörsspel och improvisation. Ett än starkare bevis för ungdomens intresse för aktivt musicerande är de mångdubbelt större skaror, som söker utbildning i de kommunala musikskolorna. Från en blygsam början har denna frivilliga musikundervisning på 30 år utvecklats till en ungdomsrörelse med mer än 100 000 aktiva medlemmar, som alla varje vecka under en följd av år får undervisning på ett instrument eller i sång, en undervisning, som i stor utsträckning är förlagd till elevernas fritid. Få ämnen i den utbildning som samhället erbjuder ungdomen har ett så gynnsamt utgångsläge som musiken, nämligen den enskilde elevens angelägna önskan att få lära SOU 1968: 15

sig spela eller sjunga. I fråga om musiken framstår målet så konkret. Man vill lära sig spela och spela bra. Målet är något av en önskedröm. Barnen är medvetna om att målet för musikstudierna kan vara förhållandevis avlägset. Att det ändå framstår som konkret har delvis sin grund i att äldre kamrater tjänar som förebild och stimulerar intresset. Men av angelägenhetsgraden att döma ligger säkerligen också någon form av musikupplevelse bakom beslutet att försöka med musiken. Flertalet barn har från de första skolåren erfarenheten att det är roligt att sjunga, framför allt att sjunga tillsammans. Det är den första omedvetna upplevelsen av musiken som uttrycksmedel och gemenskapsform. En strävan till kvalitet i undervisningen, gynnad av undervisningsformen enskild undervisning, efter hand ökad fasthet i fråga om organisation och i flera avseenden förbättrade villkor, har samverkat till att ge musikskolverksamheten ett gott anseende. På orter där högt kvalificerade lärare finns att tillgå har den kommunala musikskolan börjat fungera som rekryteringsbas för musikhögskola och konse rvatorier. Det är av intresse att se dagens situation för musiken i grundskolan framför allt med hänsyn till möjligheter för aktivt musicerande. På lågstadiet präglas musikundervisningen i hög grad av barnens sång. Visor och ramsor, lekvisor och rörelse till musik är verksamma hjälpmedel, när det gäller att befordra sångförmåga och rytmisk frigörelse. Även den grundläggande gehörsutbildning har ofta karaktären av aktivt musicerande. På mellanstadiet har den rytmiska aktiviteten oftast formen av spel på rytminstrument. Det förekommer, att intresset för att sjunga avtar under mellanstadieåren, i synnerhet bland pojkarna. Men nya former för klassmusicerande på melodi- och ackordinstrument får ökad tillämpning, och man har goda erfarenheter av musiklyssnande bl. a. integrerat med undervisningen i orienteringsämnena. Musikundervisningen på högstadiet prägSOU 1968: 15

lades under enhetsskolans tid i hög grad av brist på hjälpmedel. Musiklyssnande och teori dominerade under ofta starkt negativa reaktioner från eleverna. Tid för frivillig musikundervisning var anvisad men inte medel. Grundskolans musikundervisning skiljer sig framför allt från enhetsskolans genom musikens ställning som valämne på högstadiet. Visserligen gav konkurrensförhållandet till aktivitetsämnena slöjd-teckning dålig utdelning för musikens del. De mindre och mer homogena grupperna gav emellertid musiklärarna andrum för pedagogiskt nyskapande såväl i fråga om hjälpmedel som former för aktivt musicerande. Frivillig körsång och instrumentalmusik fungerar på samma villkor som i den tidigare realskolan. Inför återgången till obligatorisk musikundervisning i klass kan utgångsläget betecknas såsom gynnsammare än under enhetsskolans tid. Samtidigt som man med tillfredsställelse konstaterar att allt fler kommuner satsar på fritidsintresset musiken, att grundskola och gymnasium söker förstärka musikundervisningen med nya hjälpmedel, förnyelse i fråga om repertoar och metodik, att både radio och TV ökar sändningstid för skolmusiken och på ett väsentligt sätt medverkar till dess förnyelse, kan man inte dölja för sig, att de intensivaste upplevelserna hämtar skolungdomen från sin egen musikvärld, en värld som snurrar om både grundskola och musikskola och där händelserna utvecklar sig i en från skolans horisont sett svindlande hastighet. De händelserna berör all ungdom, engagerar alla, tränger sig på hos de ishockeyintresserade, konkurrerar med motor- och annan hobbyverksamhet, de följer de musikstuderande in på konservatorierna. På bara några år utvecklades ett aktivt popmusicerande bland tusenden av ungdomar och kulminerade för ett par år sedan. Det glesnar nu i leden under de fruktlösa försöken att följa toppbandens utveckling mot alltmer komplicerade arrangemang och uttrycksmedel. Men nog gav popperioden en tankeställare. Ungdom i tusenden ordnade själva sitt

musicerande utanför all pedagogik och skapade en form av aktivt musicerande som gav fullt utbyte. Popmusicerandet satte gehörsspelet i högsätet och på en så elementär nivå att det blev åtkomligt och fick en långt bredare förankring än den gehörsmässigt ojämförligt mycket mer krävande jazzmusiken. Och ungdomens utspel hade slagkraft: Pop blev något av en manifestation av ungdomens rätt att ha sin egen livsstil. Om de vuxna accepterar den eller inte har ingen som helst betydelse. Resultatet av musikrevolutionen är i första hand ett ökat självförtroende. Vad man också starkt upplever kring sin musik är gemenskapen. Man spelar tillsammans, samlas kring dem som spelar för att vara tillsammans med dem, man lyssnar tillsammans. Många radioprogram är så upplagda att ungdomar hemma vid radioapparaterna upplever gemenskapen med en entusiastisk lyssnarskara i studion. Man är medveten om styrkan i en stor, internationell, positiv gemenskap. Bland den ungdom som på detta sätt roar sig med musik finns också de som börjar bli medvetna om att deras musikbehov och förmåga sträcker sig långt utöver populärmusikens uttrycksmedel och upplever hur den seriösa musiken, klassisk såväl som nutida, på dem utövar en allt starkare dragningskraft. Många av dem deltar i särskild musikundervisning. Denna musikundervisning betraktas stundom med viss misstänksamhet av den ungdom, som står utanför. Tyvärr kan man bland ungdomen spåra något av den misstänksamhet över kategorigränserna som finns i de vuxnas musiksamhälle. Musikeleverna själva företräder den mer generösa attityden. De söker hålla kontaktvägarna öppna åt alla håll. Det framstår som önskvärt att all musikundervisning samlas till den skola där alla går. I skolans musikverksamhet bör vara företrädda alla former av musicerande, från dansorkestrar till madrigalkör och barockensemble, alla med en funktion i skolans musikliv och dess gemenskapsliv. Allt ska

ske och finnas inför ögonen på alla. Då behöver inga motsättningar uppstå. Ungdomens musikintresse, den stora kraftkällan i svenskt musikliv, måste bringas att fungera. Det gäller att så kanalisera detta intresse att det i största möjliga utsträckning ledes till ett aktivt musicerande och att detta hålles vid liv genom skoltiden. Den kritiska tidpunkten är de tidiga tonåren. Där måste arbetsformer och kontakter vara bärkraftiga. Pyramiden ska inte ha såväl bas som topp inom skolväsendet. Den måste ha bredd ett gott stycke ut i samhället. Det finns skäl antaga att ungdomens intresse för musik och musicerande är mer än en modeföreteelse. Även om såväl sociala situationer kring musiken som musikformer kan växla, torde skarorna av lyssnare och utövare inte bara komma att finnas utan också ständigt växa. Vår tids utbud av musik ger inte bara utslag bland ungdomen. Sannolikt står antalet aktivt musicerande i viss proportion till det totala antalet av dem som är intresserade av musik. Det ökade intresset för musicerande bland ungdomen torde ha sin motsvarighet bland de vuxna. Studieförbundens satsning på en ytterligare utveckling av amatörmusicerandet är därför angelägen. Eftersom förhållandevis få vuxna deltar i nybörjarundervisning i sång eller på instrument, torde rekryteringen till vuxensektorn i huvudsak komma att ske ur skolungdomens led. Från den relativt unga kommunala musikskolan har rekryteringen till amatörmusiken redan tagit sin början. Ofta är emellertid steget från skolorkestern till orkesterföreningen för stort. Studieförbunden har här den betydelsefulla funktionen att binda samman skolans musikverksamhet med de vuxnas och därmed skapa de yttre förutsättningarna för ett fortsatt musicerande. Det är i vissheten om att musik kan vara ett varaktigt intresse, som samhället satsar på en verksamhet med syfte att erbjuda utbildning. Det är utbildningen som skapar garantin för samhällets investering. Känslan av att så behärska sin stämma och sitt instrument, att man kan göra en god insats i ett gemensamt musicerande, skänker tillSOU 1968: 15

fredsställelse. Att gemensamt åstadkomma något som är större och ger rikare musikaliskt utbyte än den enskildes prestation för sig, binder vid ensemblen och vid musiken. Det är utbildningen, som ger den enskilde ökad musikalisk räckvidd och som gör ensemblen utvecklingsbar och livsdugHgÄven i de breda lagren av vuxna lyssnare kan man iaktta en tydlig tendens till ökat självförtroende. Det är inte så vanligt som tidigare att folk i en sällskaplig samvaro tycker sig ha anledning ursäkta sig för sin obildning i musik och för att man är omusikalisk. Man hör så mycket musik, man »råkar» höra mycket annan musik än sin egen favoritrepertoar, man hör namn på, ser och hör musikvärldens storheter sjunga och spela och man kan t. o. m. tänka sig att gå på en konsert för att se och höra dem i verkligheten och för att själv deltaga i ett kultursammanhang. Musikutbudet kanske kommer skrankorna i musikens klassamhälle att vackla. Kanske måste vi acceptera påståendet att den enklaste lilla visa kan ge samma intensiva upplevelse som en symfoni, och att det i första hand är musikupplevelsen vi är ute efter i vårt musikbildningsprogram, upplevelsen såsom ett utgångsläge och en förutsättning för kontakt. Graden och arten av den enskildes musikupplevelse, om den med hänsyn till olika slag av repertoar är »ädel» eller »oädel», undandrar sig allt bedömande. Dess egenart kan i varje fall inte tas till intäkt för värdering av rent mänskliga kvalifikationer hos olika kategorier av musiklyssnare. Det vore lyckligt om alla de som är satta att direkt eller indirekt främja musikens sak kunde se den enorma efterfrågan och behovet av musikalisk kontakt och aktivitet på olika nivåer, inte bara med passiv tolerans utan såsom positiva faktorer i ett utvecklingsarbete. Nyckelpersonen i all musikverksamhet i skola och samhälle är musikläraren-ledaren. Att skapa den positiva atmosfären, entusiasmen, ankommer i första hand på honom. Musicerande är en form av samvaro. Man måste vara personlig. Det personliga förSOU 1968: 15

hållandet lärare-elev är den livscell utan vilken en musikverksamhet inte kan uppstå. Musikläraren-ledaren ska ha en utbildning, som ger honom auktoritet i såväl skolklass som vuxenensemble. Han ska framför allt ha en gehörsutbildning, som ger det självförtroende, den säkerhet, som krävs för att behärska samsång och samspel, inte minst när detta sker i form av improvisation eller musicerande efter gehör. Det ankommer på utbildningsanstalterna i musik att ge de blivande lärarna upplevelser att vidarebefordra, att ge erfarenheter av alla former av musik och musicerande. Med hänsyn till föränderligheten och den snabba utvecklingen i dagens musiksamhälle är det visserligen inte möjligt att utbilda för en framtid eller ens för något 10-tal år framåt. Men utbildningstiden bör hos musikläraren skapa en positiv attityd till musiklivets olika yttringar såsom en väsentlig förutsättning för att aktivt kunna följa utvecklingen. Utbildningen bör också ge tillfälle till sådan specialisering som kan bidra till att utveckla ett särskilt intresseområde och ge individuell prägel åt den enskilda lärarens musikerskap. Man kan ställa krav på generositet i inställningen till olika musikarter och former men inte att musikläraren ska gå utanför sin personliga livsstil. Hans framställning får sin styrka av hans egen övertygelse och personliga förhållande till musiken. Sammanfattning De musikaliska aktiviteter, som här beskrivits sammanhänger direkt eller indirekt med musikutbildningen i landet. Om barnen i förskola och grundskola fostras att se musiken som en del i sitt dagliga liv lägger man en gemensam grund för en musikalisk kulturkonsumtion på längre sikt. Härvidlag är skolöverstyrelsens förslag om att göra musiken till ett obligatoriskt och med övriga ämnen likvärdigt ämne även på grundskolans högstadium av utomordentlig vikt för den svenska musikkulturen. Men ett lands musikkultur begränsas inte till vad

som görs enbart inom den allmänna skolan. Den är i hög grad beroende av verksamheten inom övriga musikutbildande institutioner såsom folkhögskolor, konservatorier, musikhögskola-universitet, lärarhögskolor liksom kurser, studieförbundens musikcirklar m. m. Den plats och ställning musiklivet intar i det svenska kulturlivet är till väsentlig del avhängig av vad som sker och vad som kan ske inom våra musikutbildningsinstitutioner såväl kvantitativt som kvalitativt. Skolan kan genom att satsa på en breddad musikfostran göra en väsentlig insats för att demokratisera musiken i den meningen att alla medborgare från början får tillgång till den. Men hur stora förhoppningar man än kan ställa på det allmänna skolväsendet gäller det att bygga vidare på den grund som skolan lagt, för att inte intresset skall försvagas, när ungdomen växer upp. De flesta medborgare har ingen tanke på att ägna sig åt musikalisk yrkesverksamhet. De måste emellertid erbjudas möjligheter att berika sitt liv som musiklyssnare eller som utövande amatörer i t. ex. musikcirkelverksamhet. Därvid kommer man åter till behovet av musiklärare, musikpedagoger och musiker dvs. musikutbildningen. Det torde inte vara någon överdrift att påstå att skolreformerna på 1960-talet betytt ett generellt lyft av den kulturella nivån i landet. Kommittén har sett som en av sina främsta uppgifter att fullfölja dessa reformer även på musikens område. Föreliggande förslag kan ses som försök att inom existerande skolorganisation integrera musiken som ett ämne bland andra ämnen. Genom att inlemma musikutbildningen i skolsystemet skapas också förutsättningarna för att göra musikyrket till ett yrke bland andra yrken. När musikens nuvarande särställning avskaffas förverkligas samtidigt ett kulturellt jämlikhetskrav och innebär inom detta kulturavsnitt samma revolution som skolreformerna inneburit för den allmänna medborgarutbildningens vidkommande här i landet. Begreppet musikkultur bör fattas i en vid mening. Detta blir en följd av den all-

männa vidgningen av kulturbegreppet, som numera tenderar att innefatta även produktionskultur, miljö och fritidsaktiviteter. Produktionsutvecklingen liksom den internationella politiska utvecklingen ter sig ofta skrämmande för många människor. Effekten blir inte sällan stress, vilsenhet, främlingskap och vanmakt. Det ökade behovet av kultur inte bara i Sverige utan även internationellt bör ses bl. a. mot denna bakgrund. Detta betyder för musiksamhällets vidkommande både en uppfordran och en möjlighet att göra en väsentlig insats för att berika människornas liv.

SOU 1968: 15

3 A. Organisation

Förskolan

och innehåll

3.1 Den organiserade barntillsynen — organisation och platstillgång 3.1.1 Förhållandena före den 1 juli 1966 Begreppet barnstugor omfattar tre olika slag av institutioner, nämligen daghem, fritidshem och lekskolor. Samtliga dessa institutioner har till uppgift att mottaga barn för tillsyn under längre eller kortare del av dagen. Förutom dessa institutionella vårdformer finns familjedaghem som i viss omfattning är organiserade av och står under tillsyn av barnavårdsnämnderna. Daghemmen står i princip öppna för barn från ett halvt års ålder och uppåt. Vistelsen i ett daghem kan ofta uppgå ända till 10 timmar om dagen (8-15 barn i varje grupp). Lekskolorna tar emot förskolebarn under företrädesvis 3 timmar om dagen. Barnen får inte vara under 3-4 års ålder. I lekskolorna finns som regel en förmiddagsoch en eftermiddagsgrupp. Gruppindelning: 3-4-åringar (högst 15 barn i varje grupp), 5-6-åringar (högst 20 barn i varje grupp). Fritidshemmen är avsedda för barn i den lägre skolåldern. De skall ge tillsyn åt barn till förvärvsarbetande föräldrar under den skolfria delen av dagen samt under lovdagar och ferier. Det bör observeras att för fritidshemmen är den pedagogiska uppgiften densamma som för daghem och lekSOU 1968: 15

skolor. Gruppindelning:7-11 år, 12-15 år (högst 15 barn i varje grupp). Familjedaghemmen ger vård och tillsyn i enskilda hem åt förskolebarn och yngre skolbarn, d. v. s. tillgodoser samma behov av barntillsyn som daghem och fritidshem. Utvecklingen från 1950 till 1964 har karaktäriserats av en låg takt i utbyggnaden av daghem och fritidshem, medan antalet lekskoleplatser ökat kraftigt (140 % mot 14 % för daghemmen). År 1964 fanns det antal institutioner och platser i landet som framgår av tabellen på sid. 26. 3.1.2 Barnstugepropositionen I proposition 1966: 54 som låg till grund för beslutet om ett förbättrat statligt stöd till barnstugeverksamheten framhölls, att en kraftig utbyggnad av barntillsynen borde komma till stånd. Bakgrunden härtill var den otillräckliga tillgången på daghemsplatser. De i propositionen framlagda förslagen tog därför sikte på att underlätta en snabb utbyggnad av de tillsynsformer som ger möjlighet till barntillsyn för förvärvsarbetande föräldrar, dvs. i första hand daghem och s. k. gemensamma barnstugor. (Med gemensamma barnstugor förstås, att daghemmens och lekskolornas verksamhet sammanföres). För driften av barnstugor beviljade statsmakterna för budgetåret 1967/68 ett belopp om 28 000 000 kronor. 25

Antal institutioner och platser i landet år 1964.

Institutioner Antal platser

Daghem

Lekskola

Fritidshem

Summa

343 11073

1 175 49 116

145 2 665

1 514 62 854

Dessa institutioner och platser fördelade sig på följande sätt Daghem

Lekskola

Fritidshem

Summa

Stockholm Institutioner antal platser

127 4 660

221 8 856

76 1 594

370 15 110

Göteborg Institutioner Antal platser

14 1 170

82 3 712

6 77

109 4 959

Malmö Institutioner Antal platser

17 711

29 1260

—

42 1971

Övriga landet Institutioner Antal platser

843 63 158 993 40 814 35 288 944 4 532 Anm. Daghem, lekskola och fritidshem kan vara administrerade tillsammans såsom en institution, varför summan av de separata enheterna kan överstiga antalet institutioner.

För anordnandet av barnstugor beviljades för budgetåret 1967/68 ett belopp om 22 000 000 kronor. Detta innebar att bidraget för anordnandet av barnstugor kunde fördubblas till 5 000 kronor per plats för nybyggnad, om- eller tillbyggnad eller inköp av byggnad för barnstuga. Vid sidan om anordningsbidraget utgår även ett särskilt statligt lånestöd med högst 4 000 kronor per plats. Åtgärderna för att få till stånd en utbyggnad av barnstugeverksamheten har mött ett positivt gensvar hos kommunerna. Undersökningar, som socialstyrelsen nyligen gjort, visar, att kommunerna nu planerar en mycket omfattande utbyggnad av daghem och gemensamma barnstugor. De av kommunerna redovisade planerna för tiden 1 januari 1966-30 juni 1968 omfattar ca 20 000 platser. Även om man inte kan räkna med att dessa hinner realiseras före utgången av budgetåret 1967/68 anses det uppenbart att ett mycket betydande platstillskott är att vänta. 26

3.2 Förskolor

med speciell

inriktning

I Sovjetunionen har man sedan länge ett nästan fullt utbyggt förskolesystem, något som bl. a. betingas av att de ryska kvinnorna i mycket stor utsträckning förvärvsarbetar. Sedan flera år tillbaka har man inom ramen för sitt enhetliga förskolesystem bedrivit försöksverksamhet med speciella förskolor, där tonvikten lagts på musik, balett, språk m. m. Även i Sverige finns f. n. förskolor med speciell inriktning i kommunal eller privat regi. Som exempel på den förstnämnda kategorin kan nämnas den till kommunal musikskola knutna musiklekskolan för barn från 5-årsåldern i Kiruna och på den andra Gullan Bornemarks musiklekskola i Malmö. Antalet dylika förskolor är starkt begränsat. Intresset för dem från föräldrarnas sida förefaller dock vara stort, vilket dels visas av förfrågningar, dels av antalet sökande till redan befintliga förskolor av denna typ. ABF i Malmö har därför delvis SOU 1968: 15

med fru Bornemarks verksamhet som mönster startat dylika förskolor.

3.3 Förskolepedagogikens arbetsformer

mål, innehåll och

Lekskolans och daghemmets uppgift är att i samverkan med hemmet komplettera dettas möjligheter att fostra barnet och att stimulera dess allsidiga utveckling genom meningsfulla aktivitetsformer i en för barnet avpassad miljö, där det upplever tryggheten i en positiv känslokontakt med den vuxne. Därigenom underlättas barnets gradvisa införande i en gruppgemenskap utanför familjens sammanhang, samtidigt som dess medvetande om samhörigheten med det egna hemmet bevaras. Fri lek och skapande verksamhet är i lekskolor och daghem dominerande aktivitetsformer, som inrymmer för barnet naturliga och utvecklande arbetsuppgifter av varierande slag. Alltefter varje barns individuella behov ges därvid stimulans till mångsidigare urval eller till större koncentration, till ökad aktivitet eller till begränsning av arbetsintensiteten. Dagsprogrammen anpassas fortlöpande efter aktuella behov och intressen hos barnen i gruppen. Att vistas i barnstuga innebär att vara i grupp. De allra yngsta är dock helt upptagna av sig själva och har inget intresse för kamrater. Då är en nära kontakt med en vuxen av största betydelse. I denna grundläggs förutsättningarna för en social mognadsprocess. Det är viktigt att vården av de yngsta är så individualiserad som möjligt. För att barnstugan skall möta barnens behov vad gäller den sociala utvecklingen, fordras bl. a. att den är tillfredsställande uppbyggd för gruppverksamhei. Ju yngre barnen är, desto mindre måste grupperna vara. Vidare måste de som har hand om barnen vara mycket väl kvalificerade.

3.4 Kontinuiteten

förskola-grundskola

Skolmognadsproblem och önskvärdheten av att införa en obligatorisk förskola i vårt SOU 1968: 15

land har diskuterats livligt den senaste tiden bl. a. mot bakgrunden av erfarenheter från andra länder. I USA t. ex. finns i vissa stater en obligatorisk förskola, vars arbetsformer påminner om våra förskolors. Det egentliga och organiserade skolarbetet tar där vid först vid 7-årsåldern men genom att föra in vissa undervisande moment redan tidigare skapar man en smidigare övergång mellan »förskolestadiet» och därpå följande stadier. I den svenska förskolan bedrivs ingen undervisning, i den meningen att barnen sedan skall kunna redovisa ett resultat. Den inlärning och fostran det är fråga om har bl. a. som målsättning att utveckla barnen sensoriskt att underlätta deras mognad, och på detta sätt befrämja deras »mottagande» i olika undervisningssituationer, som sedermera följer i den obligatoriska skolan. Vad som här sagts, gäller också musiken. Barnen kommer till förskolan från hemmiljöer, som i fråga om musikintresse och förmåga är i hög grad växlande. Förskolan kan lämna ett betydelsefullt bidrag till barnens musikaliska fostran genom att i ett rikt aktivitetsprogram för musiken skapa ett gemensamt utgångsläge för den på lågstadiet följande musikundervisningen.

3.5 Musik

i

förskolan

3.5.1 Barn och musik Framställningen under 3.5. bygger huvudsakligen på fil. lic. Bertil Sundins licentiatavhandling »Barns musikaliska skapande» i ämnet pedagogik vid Stockholms universitet, framlagd i september 1963. Avhandlingens huvudsyfte var att ge aspekter på den tidiga musikaliska utvecklingen. Sundin menar, att barnpsykologisk forskning har visat hur de första levnadsåren har ett dominerande inflytande på den senare personlighetsutvecklingen. Det är rimligt att tänka sig att detta även gäller den i vid mening estetiska sidan av personligheten. När barnet kommer till grundskolan bär det förmodligen med sig grundläggande värde-

ringar och attidyder, som till stor del bestämmer inriktningen mot självständighet eller konformism i dess sätt att handskas med musik, både upplevelse- och uttrycksmässigt. Vad som gäller för det musikaliska området anses vara delvis tillämpligt även på andra konstnärliga områden.

3.5.2 Allmänna drag i barns musikaliska utveckling Av vad man hittills inom forskningen tror sig veta om hur barn uppfattar musik är att klangfärgen (tonkvaliteten) är den bestämmande faktorn. Tempo och melodi är också viktiga och barn hör mycket väl om de förändras. Däremot är harmoniseringen av melodier i stort sett likgiltig för förskolebarn likaså om melodierna går i dur eller moll. Beträffande utvecklingen av tonalitetskänslan synes det förtonala stadiet redan under förskoleåldern avlösas av ett övergångsstadium, där intervallen fortfarande äi osäkra, men där tonmaterialet rör sig kring en centralpunkt. En melodisk tonalitetskänsla börjar komma vid 6-7 årsåldern Därmed finns förutsättningar för en korrekt reproduktion av melodier. De individuella variationerna kan dock vara mycket stora. En harmonisk tonalitetskänsla kommer i allmänhet betydligt senare. Den kronologiska bilden av musikutvecklingen fram till de första skolåren måste betraktas som högst ungefärlig, då företagna undersökningar varit belastade med många felkällor. De flesta undersökningar är dessutom publicerade före andra världskriget, vilket kan vara avgörande för resultaten, då de teknologiska förändringarna och massmedias dominerande roll som musikdistributör i dagens samhälle förmodligen förändrat den musikaliska inlärningssituationen. Musik kan göra barnen förtjusta, särskilt om de kan leka, dansa eller sjunga till den. Erfarenhetsmässigt vet man att musik utlöser ett specifikt rörelesbehov hos barn. Denna rörelse behöver inte vara synkroniserad med musikens rytm.

3.5.3 Skapande Vad är skapande? Det gemensamma i mängden av definitioner synes vara sättet att närma sig problemet. Skapandet begränsas inte enbart till de olika konstarterna utan har på många håll utvidgats till att gälla beteendet och inställningen i stort. »Expressive creativity» är den mest fundamentala formen. Skicklighet, originalitet och kvalitet hos produkten är oväsentliga här. De karaktäristiska dragen är spontanitet och frihet, på vars grund skapande talanger kan utvecklas. Spontana målningar och sånger hos barn kan tjäna som exempel. »Productive creativity» kan komma genom tillfredsställelsen av att uttrycka sig på den expressiva nivån. Den tekniska skickligheten är större än i det förra fallet, även om det är vanligt att egna produkter stilistiskt inte skiljer sig från andras. En höjd realism och detaljrikedom är typiska drag för denna nivå. 3.5.4 Sång och spel Sundin skiljer bl. a. på följande typer av improviserad sång: illustrerande sång, som förekommer vid barnens lek med bilar och tåg etc. och består av imitation av föremålens ljud, utropssång eller talsång, som består av korta tillrop samt ramsor, som består av korta, rytmiska eller melodiska formler, vilka upprepas, ofta av flera barn på en gång. De här nämnda sångtyperna har viss social karaktär. Det finns också annan improviserad sång. En del barn sjunger för sig själva, när de står och drömmer. Hos andra verkar sången mest vara ett uttryck för överskott på energi eller ett allmänt glädjeuttryck. Den kan vara ett ackompanjemang till rörelse- eller konstruktionslekar och kan ha karaktären av arbetssånger eller rena ljudexperiment. Målning synes ha ett särskilt högt stimulansvärde för denna sångkategori. Beträffande den reproducerande sången varierar repertoaren, och det är relativt vanligt med kända barnvisor samt fraser ur den aktuella populärrepertoaren. Sångens skiftande funktioner har framgått SOU 1968: 15

av det föregående. Den ingår i olika lekar, som ackompangemang till den allmänna aktiviteten eller i form av kommentarer till den. Den är ibland ett rent emotionellt uttryck, ibland har den en meddelande karaktär. De rena ljudexperimenten kan antas ge först och främst en sensorisk tillfredsställelse. När det finns instrument tillgängliga eller något, som barnen kan använda som instrument, lockas en del barn att experimentera med dem under långa stunder. Instrumentalspelet synes enligt Sundin ha tre huvudfunktioner: 1. att medvetet och ihärdigt experimentera 2. att tillfredsställa en tillfällig impuls 3. att ge uttryck åt aggressiva tendenser, där huvudvikten läggs vid att få så kraftigt ljud som möjligt ur instrumentet

3.5.5. Förhållandet mellan skapande och reproduktion Vid Sundins undersökning av förhållandet mellan skapande och reproduktion kunde inte konstateras någon signifikant differens beträffande den skapande förmågan mellan olika åldrar, mellan pojkar och flickor samt mellan de olika skolor vid vilka undersökningen företogs. Något signifikant samband mellan reproduktionsförmåga och skapande förelåg heller inte. Vid en jämförelse mellan barn till musikintresserade och barn till ej musikintresserade föräldrar visade de förra större musikintresse och bättre reproduktionsförmåga, men däremot inte större spontan musikalisk aktivitet eller musikaliskt skapande i hemmet eller under experimentella förhållanden. De skillnader mellan pojkar och flickor, som kom fram av undersökningen, vill Sundin föra tillbaka på »könsrollsbetingningen» hos barnen. Även differensen i resultaten mellan de olika skolorna vill Sundin föra tillbaka på den sociala inlärningen. Allmänt sett gav resultaten ingen anledning att anta, att det musikaliska skapandet skulle skilja sig från andra former av skapande. SOU 1968: 15

3.5.6 Skolan och barnens skapande Barnens beteende kan i stor utsträckning påverkas av de vuxnas förväntningar. Det musikaliska beteendet blir därmed manipulerbart. Många undersökningar, vilka Sundin i sin undersökning refererar till, betonar lärarens roll i sammanhanget. S. k. integrativa lärares elever visar större spontanitet och mera initiativ än elever med dominerande lärare. Resultaten har belagts genom byte av lärare. Det gäller alltså att åstadkomma en situation, där det inte bara är tillåtet utan också förväntat, att barnen skall uttrycka sig i skapande. Vad är då viktigt att uppmuntra? Lärarna upplever ofta en konflikt mellan musikaliskt skapande och musikalisk reproduktion. Skapandet trycks ner. Härvid bidrar även föräldrarna genom att inte tycka om ljud (»oljud»), en inställning, som alltså även inriktar sig mot den skapade produkten. Musikaliskt skapande accepteras sällan på grund av omgivningens känslighet för ljud. Skillnaden mot barns skapande i t. ex. teckning är uppenbar. Barnteckningar - även det rena klotterstadiet - betraktas numera välvilligt som »konstverk» och upphöjs ofta officiellt härtill genom utställningar. Ett barn, som uttrycker en aggressiv känsla i en teckning riskerar inte på samma sätt påföljder, som ett barn, som använder ljud som uttrycksmedel. Även det litterära fria fabulerandet värderas positivt varom ett flertal böcker »författade» av barn vittnar.

3.5.7 Den musikaliska verksamheten i förskolan Musikverksamheten i förskolan kan sägas ha följande huvudmoment: Sång - ramsor; andra melodiskt och rytmiskt enkla visor avsedda att sjungas av barnen själva och med texter anknytande till barnens föreställningsvärld samt till intresseområdet i förskolan; improviserad sång; röstvård. Spel - fritt ljudskapande: musicerande på enkla rytm- och melodiinstrument, såväl självständigt (improviserat spel, rytmorkes29

ter) som i samband med sång (ostinata motiv till sång, improviserade för- mellan- och efterspel o. s. v.). Rörelse - fri rörelse med och utan musik; rytmisk rörelse till musik; rörelsesånger; lekvisor; sånglekar; fingerleksvisor. Lyssnande - barnvisor avsedda att sjungas för barn (av läraren eller via grammofon); musiksagor; korta musikverk av olika karaktär med enkla lyssnaruppgifter; kännedom om några för barnen aktuella instrument; besök av musiker (om möjligt); konserter (om möjligt); barn sjunger och spelar för varandra. Gehörsfostran - att i lekens form låta barnen uppleva och upptäcka musikaliska uttrycksmedel, såsom tonhöjd, tonstyrka, klang o. s. v.

Det är angeläget framhålla att den utveckling som här eftersträvas, inte nås genom formella övningar. Den är i huvudsak en fråga om repertoarplanering. Det gäller att ge den dagliga repertoaren för sång och för lek och rörelse en sådan sammansättning att även barn med vokala och motoriska svårigheter har en chans att lyckas. I detta sammanhang bör framhållas att barnen i förskoleåldern inte är mogna för iakttagelser och uppgifter, som syftar till att göra melodiska eller andra musikaliska förlopp medvetna. Noter eller andra beteckningar för tonhöjd, rytm etc. bör alltså inte förekomma.

3.6.2 Repertoar för lyssnande 3.6

Kommittén

3.6.1 Repertoar för sång och spel Den repertoar, som utnyttjas i förskolorna för närvarande är enligt kommitténs mening alltför begränsad. En utökning av repertoaren är önskvärd och därvid måste man tänka på att också skapa en repertoar, som i större utsträckning uppmärksammar vismaterialets struktur, så att visorna kan anpassas till barnens olika utvecklingsnivåer. Repertoarmässigt föreligger ett kontinuitetsproblem förskola-grundskola. Nu används i stor utsträckningsamma visrepertoar i förskolan som på lågstadiet. En olägenhet med en gemensam repertoar för de båda stadierna kan vara att många lågstadieelever, som gått i förskola, redan känner till den repertoar, som används, framför allt i årskurs 1, även om sättet att använda den kan avvika. Detta förhållande anses ibland verka motivationssänkande på barn, som kanske tidigare blivit musikintresserade. Det är i första hand i två avseenden som förskolans musikverksamhet kan bli av grundläggande betydelse. Det ena gäller barnens förmåga till gehörsmässig anpassning i sång, att kunna sjunga i ton; det andra gäller förmågan till rytmisk anpassning i rörelse, att kunna gå i takt.

30 Rent allmänt bör den musikaliska aktiviteten prioriteras. Det arrangerade lyssnandet ges förhållandevis litet utrymme. För att lyssnarsituationen skall bli så gynnsam som möjligt, bör man först ha tillfredsställt barnens behov av aktivitet - de bör vara förberedda, t. ex. genom att själva ha fått spela och sjunga. Detta förhållande synes inte gälla enbart för förskolans vidkommande utan även relativt högt upp i grundskolan. En ideal lyssnarsituation för förskolebarnen synes vara den s. k. samlingen. Det är önskvärt, att konserter och besök av musiker kan anordnas. Härvid gäller det för läraren att försöka skapa ett samspel, en dialog mellan de spelande och de lyssnande. Detta bör leda till samtal omkring lyssnarupplevelsen. Det händer inte sällan att barnen tar med sig egna skivor till förskolan för att spela upp dem på grammofonen för sina kamrater. Många av dessa skivor är schlager- eller popskivor, som barnen kanske lånat av äldre syskon och vilka i och för sig, särskilt beträffande texterna, ligger avsevärt ovanför barnens »förståelsenivå». Det är härvidlag kommitténs mening, att själva sysslandet med musik är av värde. Förskollärarna måste vara försedda med material, som på ett riktigt sätt anknyter till eller kan väcka barnens intresse. Det är att märka att vad som uppskattas SOU 1968: 15

av barnen inte nödvändigtvis behöver vara nytt. Det viktiga är att materialet, som presenteras har anknytning till deras situation, utvecklingsstadium och upplevelser och därmed är »aktuellt» för barnen. Med en till innehåll och längd väl anpassad repertoar bör lärarna stimulera barnen att själva spela och sjunga. Barnen bör lära sig att lyssna på varandra, att framträda för varandra och - som ett led i barnens sociala fostran - lära sig respektera kamraternas prestationer.

3.6.3 Röstvård Röstvården ägnas uppmärksamhet på flera ställen i läroplan för grundskolan. Det är kommitténs mening att en viss röstvård även måste förekomma i förskolan. Huvudvikten bör inte här läggas så mycket på den kollektiva träningen med tonbildningsövningar e t c , som fallet är på lågstadiet, utan i första hand på att iaktta och vårda det enskilda barnets röstutveckling.

3.6.4 Speciella musikförskolor Kommittén vill i dagens läge inte föreslå inrättande av speciella musikförskolor. Först när förskollärare ha möjlighet att i en påbyggnad på sin grundutbildning få utvidgade kunskaper inom ett specialområde, när det finns god tillgång på förskollärare med påbyggd utbildning och då behovet av barntillsyn primärt är tillgodosett och därmed föräldrar inte enbart med utgångspunkt i sin bostads belägenhet kan välja förskola för sitt barn, kan tidpunkten vara lämplig att diskutera inrättande av förskolor med speciell inriktning.

B. Förskollärarnas

musikaliska

utbildning

3.7 De musikaliska lärarna

kraven på

förskol-

Enligt nu gällande bestämmelser kan sökande till förskoleseminarium bli antagen utan att behöva dokumentera eller praktiskt visa SOU 1968: 15

upp fallenhet för musik jämte kunskaper och färdigheter i musik. Läroplanen i musik för förskoleseminarium uppställer emellertid krav på att lärarkandidaten med hänsyn till de kommande arbetsuppgifterna skall kunna tillgodogöra sig en relativt omfattande och kvalificerad musikutbildning. Också praktiken har visat, att folkskollärarna i sin verksamhet måste kunna infoga musicerande av olika slag, sjunga en visa utan stöd av instrument, kunna lära barnen sånger, behärska enklare rytmiska och melodiska strukturer (såväl upplevelsemässigt som via notskrift), leda sång och spel, stimulera barnen till skapande i musik och utveckla deras förmåga härtill, eventuellt uppteckna barnens improvisationer, leda sånglekar och andra former av rörelse till musik, vårda det enskilda barnets röst m. m. Förskolläraren måste vara så intresserad av barn och musik, att vederbörande orkar med barnens ljudexperimenterande och kan ge inspiration och ledning till varje enskilt barn. Musiken intar en mycket väsentlig plats bland förskolans aktiviteter och kan verksamt bidra till barnens allmänna utveckling. Musikundervisningen vid förskoleseminarierna måste enligt kommitténs mening vara så utformad att den ger kompetens till en verksamhet med ovan angivet innehåll. Musik och rytmik har, som på annat ställe framhålls, också stor betydelse för lärarkandidatens egen utveckling. Förutsättningen för att den blivande förskolläraren skall kunna tillgodogöra sig denna undervisning och senare föra in olika slag av musikalisk aktivitet i sin verksamhet bland barnen är att ha ett visst mått av musikaliskt gehör. Kommittén anser, att man bör uppställa krav på att sökande till förskoleseminarium på något sätt skall dokumentera sitt musikaliska gehör t. ex. genom att kunna sjunga en enkel visa rent och rytmiskt riktigt. Musikaliska färdigheter på instrument är av stort värde för förskolläraren. Formella krav på instrumental färdighet vid inträde på förskoleseminarium bör emellertid ej uppställas. Tillräcklig grad av musikalisk allmänbildning, bör lärarkandidaten ha förvärvat under den grundläggande skolgången. 31

3.8 För skottar ar utbildningens och arbetsformer

mål, innehåll

3.8.1 Allmänt Förskollärarens utbildning är 2-årig och omfattar f. n. undervisning i läro- och övningsämnen något mer än halva tiden, praktisk lärarutbildning återstående delen av tiden. Kärnämnena i den teoretiska utbildningen är psykologi och pedagogik. Dit hör ämnet barnobservationer, som har fått ett relativt stort utrymme på förskoleseminariernas timplan på grund av dess vikt som förbindelselänk mellan undervisningen i psykologi och förskolepedagogik och arbetet bland barn. Genom observationer och diskussioner kring dem konkretiseras den teoretiska undervisningen i psykologi och pedagogik. Ett mål för undervisningen i barnobservationer är att ge de blivande förskollärarna sådana observationsmetoder, som de har möjlighet att tillämpa i sin yrkesutövning och se dem som en nödvändig del i det pedagogiska arbetet. I övrigt må här endast sägas om förskollärarens utbildning, att den med sina många olika ämnen och med praktiken i främst daghem och lekskolor, syftar till att ge en integrerad kunskap som svarar mot de krav, som varje dags arbete bland barnen ställer.

3.8.2 Ämnet musik i den nu gällande provisoriska kursplanen Målet för utbildningen i ämnet musik är dels att utveckla lärarkandidatens intresse för musik och att frigöra möjligheterna till personlig musikupplevelse, dels att ge lärarkandidaten kännedom om olika musikaliska uttryckssätt samt uppmuntra till fritt skapande så att läraren i sitt framtida yrke skall kunna uppmärksamma och tillvarata förskolebarns spontana musikaliska uttryckssätt och medverka till att ge dem en god grundläggande kontakt med musik. Under den 2-åriga utbildningen med totalt 136 lärarkandidattimmar skall främst följande moment behandlas: Avslappnings- och tonbildningsövningar, gehörsträning, rytm, takt och taktarter, intervall, tonhöjd, dur- och mollskalor, ackordlära, taktering och nyansering, notskrift och enkla musikdiktat. Vidare skall musicerande på rytm- och melodiinstrument förekomma, rytmiska och me-

lodiska improvisationer, unison sång, kanonsång, tvåstämmig sång, körsång. Barnvisor, sånglekar och rörelsesånger utgör också huvudmoment liksom instrumentkännedom, översikt över barnsångslitteratur samt musikhistorisk översikt med musikillustrationer. För att lärarkandidaten skall få en positiv och personlig inställning till ämnet gäller det att i undervisningssituationen skapa en atmosfär av trygghet och arbetsglädje, framhålls i anvisningarna till kursplanen. Enligt dessa anvisningar anses det lämpligt att börja med den vokala musiken, som där också sagts vara den mest naturliga i fråga om personlig musikutövning. I den unisona sången, anförs det, är det möjligt för lärarkandidaten att uppleva en musikalisk gemenskap, som kan leda till avspänning och frimodighet. Kanonsången kommer som förövning till körsången, där lärarkandidaten ännu mer än i den unisona sången kan få känna sammusicerandets glädje och ansvar. Helst bör alla lärarkandidater delta i körsång. Anvisningarna framhåller genomgående vikten av undervisningens anpassning till lärarkandidatens kommande yrkesutövning. Exempelvis framhålls betydelsen av att andningsövningar i samband med avslappningsövningar skall leda till arbete med tonbildning, både med hänsyn till lärarkandidatens eget röstmaterial och till att en förskollärare i sitt framtida yrke skall ha hand om känsliga barnröster. Momenten gehörsträning, takt, taktarter, notskrifter, intervall bör enligt anvisningarna behandlas i mindre grupper. Melodiläsning förbereds i och med gehörsträningen och den unisona sången och syftar till att utveckla lärarkandidatens förmåga att sjunga enkla melodier efter notskrift. Lätta musikdiktat förekommer, som förbereder lärarkandidaten för att i den framtida yrkesutövningen kunna nedteckna förskolebarns improviserade melodier. I musikundervisningen ges också utrymme för rytmiska övningar som exempelvis kan utformas i samband med de visor och sånger, som sjungs och i samband med textramsor, som lärarkandidaten själv hittar på enskilt eller i grupp. Det är önskvärt att lärarkandidaten stimuleras till fritt skapande av såväl melodisk som rytmisk karaktär. Barnsångslitteraturen skall vid genomgången behandlas så att lärarkandidaterna stimuleras till att lägga kritiska urvalssynpunkter på den, med tanke att de i sitt framtida yrke måste vara uppmärksamma på valet av reper« töar. De instrument, som lärarkandidaterna böl få göra bekantskap med är främst sådana, som kan tänkas komma till användning i barnarbetet. Anvisningarna nämner också att SOU 1968: 15

lärarkandidaterna bör uppmuntras att lära sig använda olika melodiinstrument, t. ex. blockflöjt. Då det är av största vikt att musikundervisningens innehåll i väsentliga delar verkligen förbereder för den kommande yrkessituationen skall lärarkandidaterna ges möjlighet att med utgångspunkt i erfarenheter de fått under den praktiska utbildningen diskutera musikmateriel och sånglitteratur och på så sätt också belysa på vilka punkter musikundervisningen behöver intensifieras eller ändras. I den nu gällande kursplanens anvisningar framhålls, att musiken har beröringspunkter med flera ämnen på timplanen. Med rytmiken finns inte endast samband, ämnena musik och rytmik täcker ibland varandra. I målning och modellering framhävs musiken som en inspirationskälla. Ämnet förskolepedagogik med metodik behandlar bl. a. barn och musik i barnstugor.

3.8.3 Ämnet rytmik i den nu gällande provisoriska kursplanen

lerande faktor i rörelsefostran, varför lärarkandidaterna jämsides med vad som sker inom ämnet musik också i ämnet rytmik ges grundläggande musikundervisning, som främst syftar till användbarhet i det kommande arbetet med förskolebarn. En inblick i improvisation med 1 ättspel ade instrument tamburin, trummor, pukor, xylofoner etc. - bör ges. Musikaliska grundelement som tempo, takt, notvärden, perioder omsätts i rörelse. En kombination av musik och rörelse sägs i anvisningarna främja såväl musikalisk som motorisk frigörelse. Olika dansformer, såsom kontradanser, enkla in- och utländska folkdanser samt moderna dansrytmer kan tas upp. Kännedom om kropps- och rörelseutvecklingen hos förskolebarnet ger utgångspunkter för undervisning i barnrytmik. I detta sammanhang understryks vikten av att arbetet som helhet liksom varje enskild övning anpassas efter gruppens behov och att man alltid bör eftersträva barnens frivilliga inordning i gruppen. Lärarkandidaterna bör få kunskap om hur man hos barn stimulerar utvecklingen av syn-, hörsel- och känselsinnen, hur man övar uppfattningen i rummet. Rumsupplevelsen kan ges en estetisk sida och får genomgående ett socialt innehåll genom gruppens anpassning till befintligt utrymme och gruppmedlemmarnas hänsynstagande till varandra, övningar, som avser anpassning av en verksamhet till given tid, kan i lekens form introducera tidsbegrepp hos barn. Tidsuppfattningen är en förutsättning för de grundläggande musikaliska övningar, t. ex. tempoövningar, som man vill ge en barngrupp i förskolan. I det avsnitt, som gäller barnrytmik ingår också övningar, som avser att träna barns förmåga att se, upptäcka, efterbilda, skapa former, förminska, förstora - öva deras formsinne. Där ingår också momentet att gestalta roller: tänka ut roller, leva sig in i dem och ge dem uttryck utan dirigerande påverkan utifrån. I anvisningarna till kursplanen i rytmik utsågs klart att samarbete mellan musik- och rytmiklärare bör äga rum så att undervisningen i båda ämnena ifråga om gemensamma moment kan löpa parallellt och därigenom stödja och förstärka varandra. Svenska, röstoch talvård, målning och modellering samt slöjd nämns som ämnen med beröringspunkter med undervisningen i rytmik.

Som mål för utbildningen i ämnet rytmik anges, att den skall tillfredsställa lärarkandidatens behov av rekreativ kroppsrörelse, medverka till vederbörandes allsidiga utveckling, öka möjligheterna till god kroppsbehärskning och stimulera till arbete med rörelse som uttrycksmedel i skapande aktivitet. Den skall också göra lärarkandidaten skickad att leda rörelsefostran för barn i förskoleåldern. Som huvudmoment upptas grundläggande hållnings- och rörelseskolning, avspänningsteknik, arbete med redskap, främst småredskap; musik och rörelse, rytmik, dans; improvisation och rörelseskapande. Speciell inriktning på det kommande arbetet bland barnen har följande moment: Teoretisk genomgång av barnrytmik, i förekommande fall åskådliggjord genom övningar med lärarkandidaterna. Barnets rörelsesätt, energi och nyansering, koordination, sinnesträning. Introduktion av rums- och tidsbegrepp, utveckling av formsinnet, fritt skapande, rollgestaltning. Demonstration i barngrupp. Program för övningar i barngrupp utarbetas och genomförs i barngrupp under lärarkandidats ledning. I anslutning härtill diskussion. I anvisningarna talas inledningsvis om att undervisningen skall anpassas så att lärarkandidaten får uppleva avspänd och funktionell rörelse samt den glädje och det välbefinnande denna kan ge. Detta sker, sägs i anvisningarna, 3.8.4 Ämnet tal- och röstvård i den nu i rörelseutlevelse, gärna rytmisk med eller utan musik, samt i övningar, där lärarkandidatens gällande provisoriska kursplanen uttrycksförmåga i rörelse frigörs. Målet för utbildningen i detta ämne anges Vidare framhålls, att musiken är en stimu- i kursplanen vara, att ge lärarkandidaten ett SOU 1968: 15

naturligt och avspänt tal, att främja klar och distinkt röst med tydlig artikulation, att korrigera uttalsfel, att rätta till hårda och gälla röster och utveckla röstens uttrycksfullhet samt att genom utbildning av naturliga och sunda talvanor verka befriande och stimulerande. I huvudmomenten upptas röstfysiologi, avspänning och avslappning, det vårdade talet, teoretisk genomgång av enklare talfel, individuell röstanalys, allmänna röstövningar dels i grupp och dels enskilt för lärarkandidater, som behöver särskild hjälp, viss vägledning i fråga om uppläsning av t. ex. saga och dikt. I anvisningarna talas om betydelsen av att lärarkandidaterna lär sig uppfatta hur en god röst skall låta, lär sig vad som menas med god rösthygien och att de övar upp förmågan att lyssna. Förskolläraren bör i sitt eget tal vara ett gott föredöme för barn och samtidigt vara öppen för deras sätt att tala. Läraren bör känna till de vanligaste talfelstyperna för att kunna medverka till att barn med talfel så tidigt som möjligt får rätt behandling, eventuellt med hjälp av specialist. I undervisningen ges lämpliga övningar för träning av andning, tonbildning, resonans och artikulation samt avspänning. Den kostaldiafragmatiska typen av andning bör inövas och tränas. Anvisningarna framhåller att läraren i röstvård bör hålla kontakt med andra lärare inom utbildningsanstalten för att även på så sätt följa lärarkandidaternas talvanor. Samarbete med i första hand lärare i svenska och musik är av största vikt. 3.8.5 Skolöverstyrelsens förslag angående blockämnet »skapande verksamhet» Förskoleseminarierna har fr. o. m. läsåret 1964/65 provisoriska kursplaner, som här presenterats avseende musik och rytmik. Då seminarierna under två läsår tillämpat dessa kursplaner infordrade SÖ yttrande över dem. Av dessa yttranden framgick bl. a., att ämnena dramatiskt skapande, musik, målning och modellering, rytmik samt slöjd betraktades som mycket närbesläktade, eftersom samtliga gällde skapande verksamhet. De mål, som angetts för respektive ämnen ansågs i sin inre mening vara överensstämmande även om formuleringarna avseende mål varierade. Med tanke också på förskollärarens yrkessituation, där alla »ämnen» ingår i en integrerad helhet, ansåg SÖ det motiverat att utarbeta en kursplan, där ifrågavarande ämnen utgör ett block. Enligt Sö:s förslag bör blocket få beteckningen skapande verksamhet. Målet för utbildningen uttrycks i förslaget på följande sätt:

att stimulera lärarkandidaten att självständigt och med utgångspunkt i egna önskemål arbeta med ord, rörelse, musik, bild, färg och form som uttrycksmedel i integrerad skapande aktivitet, att ge kunskaper och färdigheter, som krävs för att utnyttja skiftande medel och material i skapande verksamhet, att göra lärarkandidaten medveten om den skapande verksamhetens möjligheter, att bidra till barnens personlighetsutveckling emotionellt och intellektuellt, individuellt och socialt samt att bidra till att lärarkandidaten under den praktiska utbildningen och senare i sitt yrke medverkar till att skapa förutsättningar för de processer hos barnet, som kan leda till skapande.

3.9 Kommittén

3.9.1 Kontinuiteten i lärarutbildningen Om man vill reformera innehållet i förskolan, måste man ha klart för sig att detta inte bara får konsekvenser för förskollärarutbildningen utan även för utbildningen av lågstadielärare. De skillnader i arbetsformer m. m., som i dag föreligger mellan förskolestadiet och lågstadiet är betingade av olikheter i målsättning. På lågstadiet arbetar man efter en läroplan, i vilken ställs vissa kunskapskrav, vilket inte är fallet i förskolan. Betydande olikheter även i lärarutbildningen för de båda stadierna föreligger. Kommittén menar, att det aktivitetsprogram och den skapande verksamhet, som förekommer i förskolorna, måste följas upp i grundskolan, så att kontinuiteten mellan de båda skolformerna uppehålls. Det är, vilket även framskymtat i Sundins undersökning, mycket lätt att på kort tid i grundskolan spoliera, vad som byggts upp under kanske flera år i förskolan. Den anpassning mellan innehållet i musikaktiviteterna på förskolestadiet och grundskolans musikundervisning, som är nödvändig, måste även snarast få sin tillämpning i lärarutbildningen för förskollärare och lågstadielärare, då det är troligt att resultaten av en utjämning i olikheterna mellan utbildningen av förskollärare och lågstadielärare - även med hjälp av fortbildningsinstitutionen - inte kan SOU 1968: 15

tränga igenom förrän efter en ganska lång tid. I den mån man under utbildningstiden till någon lärarkandidat inte lyckas förmedla de nödvändiga redskapen för att kunna bedriva en meningsfull och mognadsfrämjande verksamhet bland barn (se X. 1.), menar kommittén, att detta bör kunna framgå genom den lämplighetsgradering, som återfinnes på förskollärarnas examensbetyg. 3.9.2 Specialisering Liksom lärare i grundskolan har sin frihet att inom kursplanens ram, där alla huvudmoment skall beaktas, ge sin egen prägel åt undervisningen, bör givetvis förskollärare i barnstugor få sätta sin individuella prägel på arbetet. Förskolläraren skall, utifrån sina förutsättningar ha samma möjligheter att betona vissa aktiviteter, hela tiden dock med beaktande av barngruppens behov. Beträffande möjligheter för lärarkandidaterna att utöver ett grundtimtal i sin lärarutbildning få möjligheter till specialisering i musik vill kommittén föreslå följande alternativa möjligheter: 1. Specialisering inom utbildningstiden genom tillval. 2. En specialiserad påbyggnad lagd efter, men i omedelbar anslutning till utbildningstiden om förslagsvis en termins längd. 3. Specialiserade påbyggnadskurser förslagsvis ett par år efter grundutbildningen. Dessa kurser skulle då betraktas som vidareutbildning. 3.9.3 Krav på musiklärarna vid förskoleseminarierna Metodiklärarna i musik vid förskoleseminarierna har till uppgift att utveckla lärarkandidaternas intresse för musik genom att ge praktisk erfarenhet av både instrumental och vokal musik, att bereda lärarkandidaterna möjligheter till personlig musikupplevelse, att ge kännedom om musikaliska uttryckssätt och att uppmuntra till skapande verksamhet. Samtidigt måste musikämnet integreras med de andra estetiska aktiviteterna, som alla tillsammantagna kommer att gå under namnet »skapande verksamhet», där SOU 1968: 15

musiken alltså blir ett av huvudmomenten. Den får härvid samma utrymme som tidigare, men inlemmas i den skapande verksamheten av målsättningarna och anvisningarna. Detta får givetvis konsekvenser för metodiken. Musikläraren bör under sin utbildning komma i nära kontakt med förskolans musikverksamhet, dess mål och arbetsformer. Blivande lärare i musik och rytmik bör därför även auskultera i förskolan. Under sin verksamhet vid förskoleseminarium bör musikläraren auskultera i de barngrupper, där lärarkandidaterna praktiserar för att kunna lägga upp sin undervisning på ett sådant sätt att den blir praktiskt nyttig för förskollärarna i deras arbete bland barnen.

3.10 Sammanfattande

synpunkter

Förskolan skall erbjuda tillfällen till olika slag av musikaliska aktiviteter anpassade till barnens ålder och utvecklingsstadium. Det spontana skapandet bör ägnas särskild uppmärksamhet. I samordningen med grundskolan har förskolan bl. a. den betydelsefulla uppgiften att i fråga om musikaliska erfarenheter skapa ett så långt möjligt gemensamt utgångsläge inför övergången till lågstadiet. En viss överensstämmelse mellan aktivitetsformerna i förskola och på lågstadium bör finnas för att kontinuiteten skall kunna tillgodoses. En förutsättning för sådan samordning och kontinuitet är att lärarutbildningen för respektive stadier bättre anpassas till varandra än hittills. De nuvarande bristerna i fråga om kongruens måste avhjälpas, bl. a. i vad avser repertoar för olika musikaliska aktiviteter. Auskultationer över stadiegränserna bör bli ett led i utbildningen. Förskollärarna bör ges tillfälle till fortbildning, bl. a. i musik. Kommittén föreslår möjligheter till specialisering i musik för förskollärare. Förskolor med speciell musikalisk inriktning avvisas för närvarande av kommittén. Sökande till förskoleseminarium bör på något sätt dokumentera sitt musikaliska gehör. Musikrepertoaren såväl för förskolan som inom förskollärarutbildningen bör breddas. 35

4.1 Musikundervisningen i grundskolan

Timplan

4.1.1 Den nuvarande läroplanen Enligt den nuvarande läroplanen för grundskolan kan ämnet musik förekomma som obligatoriskt ämne vid klassundervisning, som valämne vid klassundervisning och som frivilligt tillvalsämne i form av instrumentalmusik, solosång, ensemblespel och körsång. Ämnet har följande timtilldelning: årskurs 1 årskurs 2 årskurs 3 årskurs 4 årskurs 5 årskurs 6 årskurs 7

1 vte 1 vte 2 vtr 2 vtr 2 vtr 1 vte 2 vtr

årskurs 8 2 vtr årskurs 9 2 vtr

obligatorisk klassundervisning

val mellan 2 vtr musik eller slöjd val mellan musik, teckning och slöjd 2 + 2+0, 2+0 + 2 eller 0+2+2 = årskurs 8

Timtilldelningen för ämnet musik i klasser av B-typ samt i hjälpklasser av A-typ framgår av denna tablå:

Klasstyp Åk b Bl B2 B3 Hj A

36 Härutöver må anordnas frivillig undervisning i körsång, solosång, instrumentalmusik (inkl. ensemblespel). Undervisningens omfattning beräknas i fråga om körsång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal deltagande elever vid skolenheten, dock minst en veckotimme, samt i fråga om instrumentalmusik och solosång efter en veckotimme för varje fullt femtiotal elever på högstadiet vid skolenheten, dock minst en veckotimme. I här avsedd undervisning får även delta elever från låg-och mellanstadierna enligt rektors närmare bestämmande i samråd med vederbörande lärare. För att undvika att den frivilliga musikundervisningen helt hänskjuts till icke schematid har man infört en bestämmelse av följande lydelse: »Där, genom skolans försorg frivillig undervisning i körsång, solosång eller instrumentalmusik anordnas på skoltid, må för deltagande elev tiden för annan undervisning minskas med sammanlagt högst 20 lektioner per läsår. Härvid

1—3 2—4 1 — 2 3 — 4 5 — 6 3 — 6 —5 —6

1,5 1,5

SOU 1968: 15

bör tillses att minskningen om möjligt fördelas på flera ämnen.» Ämnet musik förekommer också i några av tillvalsgrupperna på högstadiet, nämligen i årskurs 8, grupp 6 b (musik 2 vtr, teckning 2 vtr och engelska 3 vtr) och 8 c (musik 2 vtr, I både fallen kan, om skolstyrelsen så beslutar, de fyra veckotimmarna musik och teckning bytas ut mot lika många timmar dramatik. Det bör vidare noteras, att elever, som i årskurs 8 väljer tillvalsgrupp 5 a eller b (4 vtr handelskunskap, 3 vtr engelska och 2 vtr tyska eller franska, d. v. s. inalles 2 vtr mer än det timantal, 7, som är anslaget för tillval i årskurs 8) får sina valmöjligheter på den estetiska sidan reducerade til) val mellan teckning och musik (jämför ovan). - Någon större positiv betydelse för ämnet musik torde dessa speciella tillvalsmöjligheter knappast ha. Utöver ovanstående bör det framhållas, att man i årskurs 9 efter tillstånd av skolöverstyrelsen kan få anordna estetisk linje (9 e), då särskilda skäl härtill föreligger. Tillvalsämnen må där utgöras av estetiskt specialämne 4 vtr och engelska 3 vtr. Totalt har ca 15 kommuner utnyttjat denna möjlighet till förstärkning av den estetiska undervisningen, däribland Malmö, Lund, Stockholm, Järfälla, Östersund och Umeå. I åtminstone hälften av de 15 kommunerna torde musik ingå i den estetiska verksamheten.

4.1.2 Förslag till förändring i samband med läroplansöversyn I samband med den sedan 1966 pågående översynen av grundskolans läroplan har förslag framlagts för att dels kraftigt minska den stora splittringen på olika tillvalsmöjligheter på högstadiet, dels förstärka de estetiska ämnenas ställning. Sålunda föreslås, att antalet tillvalsgrupper på högstadiet reduceras till endast fyra, benämnda B-språk, teknik, konst och ekonomi. Eleverna väljer ett av dessa tillvalsämnen, vilket studeras under 4-5 vtr med möjligheter till byte mellan olika läsår. Ämnet konst är ett övergripande estetiskt ämne, i vilket ingår stoff och verksamhetsformer från ämnena musik, teckning, svenska, slöjd, gymnastik och i någon mån hemkunskap. Huvudvikten SOU 1968: 15

läggs på elevernas fria skapande inom ramen för olika större eller mindre arbetsuppgifter, uppbyggda genom kombinationer av uttrycksmedlen ord, ton, bild, form, färg, rörelse, miljö. Erfarenheterna av valet mellan musik, teckning och slöjd på högstadiet har varit mindre gynnsamma för musikens vidkommande. Endast ett litet antal elever har valt ämnet. Det har också ansetts oriktigt att inte ge samtliga elever en bred estetisk fostran, innebärande obligatorisk undervisning i alla de tre nämnda ämnena. SÖ föreslår därför nu i förslaget till läroplansöversyn att ämnet musik blir obligatoriskt för alla elever genom samtliga årskurser i grunskolan, sålunda även på högstadiet. Timtalet föreslås bli 2 vtr i åk 7, 1 vte i vardera åk 8 och 9. I samband med läroplansöversynen har också för ämnesgruppen i musik lagts fram förslag om att de bestämmelser angående tilldelning av timmar för instrumentalmusik, som nu gäller för fackskolan och gymnasiet (1 vte per varje fullbordat 30-tal elever vid skolan) utvidgas till att gälla även grundskolans högstadium. Vid beräkning av timantalet bör det totala antalet högstadieelever i kommunen utgöra beräkningsgrund. Ämnesgruppen finner det vidare angeläget att bestämmelser införs om att körsång må anordnas, inte bara på högstadiet utan även på mellanstadiet. En bestämmelse härom kan enligt gruppen utformas så, att rektorsområdet utgör beräkningsgrund och att varje område erhåller 1 vte per 30-tal deltagande elever.

4.1.3 Musikklasser I vissa större städer, Stockholm, Västerås och Norrköping anordnas med tillstånd av Kungl. Maj:t s. k. musikklasser. Denna typ av verksamhet, som startade i Stockholm år 1939 i form av Stockholms sångklasser med Hugo Hammarström som initiativtagare och ledare, innebär att eleverna inom ramen för vanlig grundskoleundervisning erhåller förstärkt klassundervisning i musik genom ett större antal veckotimmar i detta 37

ämne. Antalet vtr musik är vid musikklasserna i Stockholm och Norrköping: åk 4-5, 6 vtr, åk 7-8, 4 vtr, åk 6, 5 vtr, åk 9, 3 vtr. Timplanen i Västerås ansluter sig mera till grundskolans normala. Tid till den utvidgade musikundervisningen (Stockholm, Norrköping) har i årskurs 4 tagits från ämnena Svenska (9 i st f 10 vtr), orienteringsämnesgruppen (5 i st f 6 vtr) samt teckning (0 i st f 2 vtr). i årskurs 5 från svenska (7 i st f 8 vtr), orienteringsämnena (5 i st f 6 vtr) samt slöjd (0 \ st f 2 vtr), i årskurs 6 från svenska (7 i st f 8 vtr) och slöjd (1 i st f 4 vtr), i årskurs 7 från teckning (1 i st f 2 vtr), slöjd (valmöjlighet borttagen) samt hemkunskap (3 i st f 4 vtr), i årskurs 8 från kristendomskunskap (1 i st f 2 vtr) och gymnastik (2 i st f 3 vtr). I årskurs 9 (g,h,t,m,s) har eleven endast 1 vte slöjd eller teckning, i 9 (pr,tp, ha,ht) är valet teckning-slöjd helt borttaget och timtalet för tillvalsämnen reducerats från 22 till 21. Genom dessa åtgärder kan elevernas veckotimtal trots musikförstärkningen ungefär överensstämma med den för grundskolan allmänt giltiga. Att musikklasser endast förekommer på ett fåtal orter i landet beror på att myndigheterna tillämpar en viss återhållsamhet med beviljandet av tillstånd för inrättande av denna speciella skolform. Ett av huvudargumenten för anordnande av musikklasser är att det uppstår en stimulerande skolmiljö kring dessa klasser, där eleverna har ett gemensamt estetiskt intresse, som i huvudsak präglas av gruppsamverkan och i hög grad färgar omgivningen. Studieresultaten har dessutom visat sig vara goda trots det något

sikklasser instuckna i en vanlig grundskola kan icke sägas skapa en specifik musikmiljö. För att icke de övriga klasserna på mellan- och högstadiet i en kommun helt ska utarmas på musikbegåvningar har myndigheterna som huvudregel, att man för att bilda två parallellklasser inte ska behöva ta ut mer än i genomsnitt 1 l/t elev per klassavdelning i kommunen. Detta gör att endast ett mindre antal stora kommuner f. n. har utsikt att ensamma kunna anordna musikklasser. Genom samverkan över kommungränserna skulle dock musikklasser kunna anordnas på ganska många platser i landet. I Stockholm har som fortsättning på musikklasserna inrättats ett musikgymnasium (se vidare sid. 46). Varken musikklasser eller musikgymnasium har karaktär av förskolor till musikyrket. Deras uppgift är endast att ge en vidgad estetisk undervisning på ett speciellt område till elever med särskilda förutsättningar härför. Sålunda har varken musikklasser eller musikgymnasium utvidgat timantal för instrumentalmusik, vilken är en nyckelverksamhet för skola med musikalisk yrkesutbildning som mål.

4.1.4 Avvecklingsskolor Läsåret 1966/67 fanns i landet sammanlagt 206 avvecklingsskolor: 44 kommunala flickskolor, 45 kommunala realskolor, och 63 i läroverk inbyggda realskolor, 54 samrealskolor. Avvecklingstakten framgår av följande översikt över beräknade antal klasser i dessa skolformer:

Är

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

Klasser

högre veckotimantalet för dessa elever och trots att den enda form av inträdesprövning, som förekommer, gäller den musikaliska begåvningen. Eleverna tas in i musikklass fr. o. m. årskurs 4. Då musikklasserna bör utgöra en profilerad miljö anses antalet paralleller i samma skolenhet böra vara minst två. Enstaka mu-

38 Från och med läsåret 1972/73 är dessa skolor således försvunna ur skolväsendet. Det finns därför ingen egentlig anledning att ta hänsyn till dem i denna översikt över musikundervisningens innehåll och dimensionering i skolväsendet. Kursplaneinnehållet anpassas efterhand efter vad som gäller för grundskola och fackskola. AvvecklingsSOU 1968: 15

skolornas timplaner i musik återges dock här.

Kommunal flickskola Klass 1 2 vtr Klass 2 1 vte Klass 3 1,5 vtr, varav 1 vte körsång varannan v Klass 4 » Klass 5 » Undervisning i solosång och instrumentalmusik anordnas å tid utom timplanen i den utsträckning därtill anslagna medel medger.

Realskola Klass 1 2 vtr Klass 2 — Klass 3 l vte Elever ur alla klasser har rätt att delta i frivillig körsång. I den utsträckning timtilldelningen medger får eleverna också tillfälle till frivillig instrumentalmusik och solosång (även ensemblespel). Timantalet beräknas för körsång och solosång/instrumentalmusik enligt samma normer som gäller för grundskolans högstadium.

4.2 Mål och innehåll 4.2.1 Mål I läroplan för grundskolan anges musikundervisningens mål på följande sätt: »Musikundervisningen skall berika elevens liv i och utanför skolan samt skapa förutsättningar för en personlig musikupplevelse dels genom aktivt musicerande, dels genom lyssnande till musik Undervisningen skall ge eleverna praktisk erfarenhet av såväl vokal som instrumental musik samt förtrogenhet med musikens elementa. Den skall stärka musikintresset och fördjupa musikförståelsen. Skolans eget musikliv bör ge eleverna vana att samlas kring musiken. Undervisningen skall vidare befordra kontakten med musiklivet utanför skolan och stimulera till fortsatt musicerande efter avslutad skolgång.» Denna målsättning bör ställas i relation till grundskolans allmänna mål och syfte, nämligen att »i samarbete med hemmen främja elevernas allsidiga utveckling samt därvid meddela eleverna kunskaper och öva SOU 1968: 15

deras färdigheter» (Läroplan för grundskolan, s. 13). I centrum för skolans verksamhet står den enskilde eleven. Att hjälpa varje elev till en allsidig utveckling är riktpunkten för skolans arbete. Musikundervisningen har därvid stora möjligheter att ge värdefulla bidrag, såväl i fråga om den individuella som den sociala fostran. I musikundervisningen utvecklar eleven sin förmåga att sjunga och spela, sitt gehör, sitt rörelseschema samt får en viss musikkännedom. Till frigörandet av elevens personlighet kan musiken bidra genom skapande verksamhet vid sidan av det sedvanliga reproducerandet av musik. De olika formerna för sammusicerande i sång och spel har en klart socialt fostrande verkan. Här gäller det för eleven att samordna sina insatser med kamraternas samtidigt som man inordnar sig i en helhet och underordnar sig en ledare. Genom nyare metodik kan även elever, utan att de behöver vara speciellt musikaliskt framstående och tränade, själva organisera och leda kamraterna i sång och spel. Elevens personliga musikupplevelse, som enligt målet för ämnet musik skall vara grunden för hela musikundervisningen, erhålles främst genom eget musicerande, men dessutom genom lyssnande till musik. Den frivilliga musikundervisningen på instrument eller i solosång ger tillfälle till ytterligare individualisering av undervisningen. I musiken får eleverna en fördjupad och breddad upplevelse av de historiska och geografiska miljöer, som de lär känna genom andra ämnen i skolan. Liksom språken är musiken ett uttrycksmedel, och samverkan mellan språkoch musikundervisning kan bidra till att utveckla elevens förmåga till kontakt med andra människor. Musiken är ett dominerande fritidsintresse bland många av dagens ungdomar. Skolans musikundervisning bör i anslutning till elevernas eget musikintresse och spontana musicerande på fritiden vidmakthålla och vidareutveckla denna musikaliska verksamhetslust samt vidga elevernas upplevelse av olika slags musik. Den bör bidra till att hos så många människor som möjligt i samhäl-

let skapa positiv inställning till och förståelse för olika slag av musik samt få ett allt större antal människor att på fritiden ägna sig åt musik som aktiva instrumentalister, sångare eller lyssnare. Skolan bör också kunna åt de mest musikaliska efterhand ge sådana specialiseringsmöjligheter, att de utan tidsödande kompletteringar kan ägna sig åt skilda slag av musikalisk yrkesutbildning på det gymnasiala och postgymnasiala stadiet.

4.2.2 Förslag till ändring under rubriken mål I samband med översynen av grundskolans läroplan har skolöverstyrelsen föreslagit en mindre ändring av texten i momentet Mål. SÖ anser att de två sista meningarna i den nuvarande texten (se under 1.2.1.) bör dras samman till en med följande lydelse: »Skolans musikliv skall vidare befordra kontakten med musiklivet utanför skolan och stimulera till fortsatt musicerande efter avslutad skolgång.» Orsaken till ändringen är att formuleringen av den första meningen i den nuvarande texten ibland har uppfattats som en rekommendation att isolera den enskilda skolans musikliv från övrig musikverksamhet bland ungdom. Utvecklingen går i riktning mot allt större samverkan mellan olika sektorer inom musiklivet, vilket enligt SÖ bör komma till uttryck även i musikundervisningens målsättning.

4.2.3 Huvudmoment enligt läroplanen Lågstadiet Sång: Barnvisor, enkla sånglekar, koraler. Stamsånger (årskurs 3). Röstvård och artikulation, frasindelning. Iakttagelser beträffande tonhöjd, melodi, takt och rytm. Efter hand förtrogenhet med durskalans toner samt med grundläggande notvärden och pauser. Förberedande melodiläsning. Rörelsevisor och leksituationer i syfte att utveckla känslan för takt och rytm. Enkla betoningsövningar. Spel: Musicerande på enkla rytm- och melodiinstrument, eventuellt i samband med sång. Lyssnande: Korta, beskrivande musikstycken.

40 Iakttagelser beträffande musikens karaktär, tempo och styrkegrad. Hemmets och skolans vanligaste musikinstrument. Skapande: Enkel improvisation i sång, spel och rörelse.

Mellanstadiet Sång: Sånger och folkvisor från olika länder, stamsånger, koraler och kanon. Tvåstämmig sång. Röstvård och artikulation. Enkla takteringsövningar. Frasering och nyansering samt beteckningar för tempo och styrkegrad. Melodiska och rytmiska gehörsövningar och diktat. Melodiläsning i melodier med stegvis rörelse och enkla språng. Notvärden, notnamn, förtecken och tonarter. Spel: Musicerande på rytm- och melodiinstrument i anslutning till gehörsutbildning, melodiläsning och sång. Taktering. Lyssnande: Svensk folkmusik och därav inspirerad konstmusik. Nordisk musik. Små verk av stora mästare. Klang och karaktär hos några orkesterinstrument.

Högstadiet Årskurs 7 Sång: Unisona och tvåstämmiga sånger, även på främmande språk, samt stamsånger. Röstvård med särskild hänsyn till målbrottet. Olika tonaliteter. Intervall. Melodiläsning. Spel: Enkla övningar i samspel. Lyssnande: Verk från viktigare musikhistoriska epoker och av för dessa representativa tonsättare. Orkesterns instrument, instrumentala och vokala ensembler. Visformer, rondooch variationsformer.

Årskurs 8 och 9 Sång: Unisona, två och flerstämmiga sånger, delvis i anslutning till läsning av svensk lyrik. Delar ur den svenska mässboken. Stamsånger (årskurs 8). Röstvård. Enkla harmoniska funktioner. Diktat och melodiläsning, eventuellt i samband med två- eller flerstämmig sång. Spel: Repertoar efter elevernas instrumentala färdighet och med viss anknytning till den musikhistoriska orienteringen. Lyssnande: Musik från barocken, wienklassicismen och romantiken för att belysa viktiga stildrag och musikformer (årskurs 8). 1900talets musik, även den svenska. Kort översikt över musikens utveckling med tyngdpunkt på vår egen tids musik. SOU 1968: 15

4.2.4 Förslag till ändringar av huvudmomenten i samband med läroplansöversynen SÖ har föreslagit genomgripande förändringar dels i förtydligande syfte, dels för att anpassa innehållet till den utveckling, som ägt rum inom musikpedagogiken sedan nuvarande läroplan skrevs. Därvid har de nu förekommande rubrikerna sång, spel, skapande borttagits, då dessa moment griper in i varandra. Skapande verksamhet bör förekomma i de flesta musikaliska sammanhang. Sång och spel sker numera så ofta i samverkan, att de icke kan betraktas som skilda moment. SÖ:s förslag till nya huvudmoment återges här. Lågstadiet Visor anknytande till barnens föreställningsvärld. Lek- och rörelsevisor. Koraler och kyrkovisor. Röstvård. Musicerande på melodi- och rytminstrument, företrädesvis i anslutning till sång. Enkel improvisation. Gehörsövningar omfattande det grundläggande tonförrådet och de vanligaste notvärdena. Taktering. Två-, treoch fyrtakt. Rörelse till musik. Sånglekar. Lyssnande: Iakttagelser beträffande musikens karaktär och struktur. Korta, beskrivande musikstycken. Några vanliga musikinstrument. Mellanstadiet Unisona och flerstämmiga visor av olika karaktär och tonalitet. Koraler och kyrkovisor. Röstvård. Musicerande på melodi- och rytminstrument, företrädesvis i anslutning till sång. Olika former av musikaliskt skapande i sång, spel, rörelse och dramatisering. Notvärden och vanliga rytmiska gestalter. Taktarter. Dirigerings- och takteringsövningar. Tempo och nyansering. Melodiläsning och diktat, i första hand i samband med inlärningen av repertoaren för sång och spel. Alfabetiska notnamn. Tonalitet och tonarter. Enkla folkdanser. Lyssnande: Folkmusik samt mindre verk av nutida och äldre tonsättare. Några orkesterinstrument och folkliga musikinstrument. Högstadiet Sång och spel i samverkan eller såsom skilda aktiviteter. Röstvård med särskild hänsyn till målbrottet. Improvisation och fri musikalisk-dramatisk gestaltning. Musikalisk teater. Gehörsövningar, allmän musiklära samt SOU 1968: 15

formstudium i samband med musicerande och lyssnande. Folkdans och stildans. Lyssnande: Verk från skilda epoker samt av olika genre och formtyp. Fördjupat studium av några valda tonsättare i varje årskurs. Utomeuropeisk musik. I årskurs 9 dessutom kort musikhistorisk översikt. Musikinstrumentens systematik. Elektrofoni. Instrumentala och vokala ensembler. Fortlöpande kontakt med det offentliga musiklivet samt musik i massmedia. 4.2.5 Anvisningar och kommentarer I läroplan för grundskolan ges på sid. 296307 utförliga anvisningar och kommentarer till huvudmomenten. SÖ:s ämnesgrupp i musik har i samband med läroplansöversynen kraftigt bearbetat dessa anvisningar och kommentarer. Då gruppens förslag är för långt att återges i sin helhet skall här redogöras för de viktigaste skillnaderna. Vissa allmänt resonerande delar har förkortats medan däremot direkta förslag till planering och arbetsformer givits ökat utrymme. I vetskap om att en god musikundervisning kan bedrivas på många olika sätt, har arbetsgruppen lämnat större möjligheter än tidigare till olika slags metodisk uppläggning. Vissa för samtliga stadier allmängiltiga anvisningar har sammanförts under rubriken »Allmänna synpunkter», som därvid fått större utrymme än tidigare och ett ökat antal underrubriker. I den mån dessa gäller ämnets innehåll återfinns de även i de särskilda anvisningarna för varje stadium. Större vikt än tidigare har lagts vid samverkan mellan den klassbundna och den frivilliga musikundervisningen. Gruppen föreslår följande nya text på detta viktiga område: »Jämsides med att man söker skapa ett musikliv i klassen och inom den egna skolan, bör man därför sträva efter ett samarbete med andra skolor och musikundervisande institutioner i kommunen. Det är angeläget att alla former av musikundervisning står i nära kontakt med varandra. Härigenom kan bl. a. tillgängliga lärarresurser utnyttjas effektivt och större ensembler skapas, i vilka de musikaliskt mera avancerade eleverna kan ges kvalificerade uppgifter. Den enskilde läraren bör känna sina 41

elever så väl, att han vet vilka av dem som inom eller utom skolan deltar i frivillig musikundervisning och hur långt de hunnit i sina studier. Det är viktigt att dessa elever på lämpligt sätt ges tillfälle att medverka i klassmusicerandet. Såväl skolans egna ensembler som de för flera skolor gemensamma orkestrarna och körerna bör ges tillfälle att ofta medverka vid olika slags samlingstillfällen inom skolan, t. ex. föräldraaftnar, fester, högtider, avslutningar o. s. v. Elevernas eget musicerande på fritid bör uppmuntras. De till instrumentalmusik inom grundskolan anslagna timmarna, kan även utnyttjas till repetitioner och andra förberedelser för i skolan anordnade konserter, elevmedverkan vid morgonsamlingar samt musikinslag i undervisningen.» Stor vikt läggs vid samverkan med samhällets musikliv även i kommentarerna till momentet »lyssnande». Här ges konkreta anvisningar om skolkonserter av olika slag i samarbete med lokala och riksomfattande konsertinstitutioner samt ungdomarnas egna fritidsgrupper i musik. I fråga om sättet att utforma lyssnarundervisningen poängteras kraftigare än förut vikten av att man anpassar repertoaren fördomsfritt till elevernas mognad och mottaglighet samt att de kommentarer man gör är inriktade på musiken själv och eventuellt även det klangmedium varigenom den framförs. Historicerande kommentarer bör förekomma sparsamt. Under allmänna synpunkter har vidare införts nya kapitel om planering och hjälpmedel. De många aktivitetsformerna inom musikundervisningen och elevernas skiftande förutsättningar ställer krav på såväl omsorgsfull planering i stort som noggranna förberedelser för den enskilda lektionen. Härigenom skapas den kontinuitet och progressivitet i arbetet, som är en förutsättning för ett gott resultat och en garanti för att inga väsentliga moment försummas. Arbetsgruppen presenterar en grundligt reviderad ny version av läroplanens, på sid. 450-452, återgivna förslag till stoffördelning och långtidsplanering. En sådan plan bör enligt gruppen kompletteras med en korttidsplanering, dvs. en mera detaljerad plan för de närmaste månaderna. Försöksverksamhet med sådan periodplanering har ägt rum i Stockholms stad sedan hösten 1958 samt i två

län (Kopparbergs och Kronobergs) sedan januari 1965. Erfarenheterna är mycket goda. Genomförandet av intentionerna i dessa periodprogram hänger dock i hög grad samman med det sätt på vilket programmen förs ut till lärarna, dvs. någon form av konsulentverksamhet förutsätts. Skolöverstyrelsen diskuterar f. n. en utvidgning av verksamheten med periodprogram till flera län i samband med en utbyggnad av fortbildningskonsulentorganisationen i musik. Egendomligt nog saknas ett kapitel om hjälpmedel i den nuvarande läroplanen. Arbetsgruppen har i anslutning till den av skolöverstyrelsen publicerade materieiförteckningen i ämnet musik gjort en kommentar, vari betonas vikten av att man för musikundervisningen har riklig tillgång till läromedel av olika slag. För mellanstadiet rekommenderas, i avvaktan på musiksalar, speciellt musikutrustade klassrum, dit klasslärarna kan förlägga sin musikundervisning i stället för att behöva frakta en stor uppsättning böcker, instrument och AV-hjälpmedel mellan materielrum och klassrum. Det bör vidare noteras att orgelharmoniet inte nämns ibland läromedlen. I stället läggs stor vikt vid tillgång till piano och gitarr som lärarinstrument samt vid att skolan har ett rikt differentierat instrumentarium för elevernas eget musicerande. Arbetsgruppens grundsyn på hur musikundervisningen i grundskolan skall utformas för att undervisningens mål skall nås, framgår kanske bäst i det utvidgade kapitlet »Undervisningsformer och arbetssätt». Detta kapitel återges här. »Möjligheterna till individualisering efter elevernas olika förutsättningar och intressen bör tillvaratas. Detta kan ske såväl i klassens gemensamma musicerande som i grupparbete. Särskilt i den sistnämnda arbetsformen bör största utrymme ges åt skapande verksamhet. Lärarens egen värdering av olika musikarter får icke i alltför hög grad färga repertoarvalet. Vid presentationen av olika slags musik skall läraren vara så objektiv som möjligt för att hjälpa eleverna att så småningom utveckla en personlig smak. Undervisningens resultat är i hög grad beroende av att lektionerna präglas av musikglädje. Sådan skapas vanligen bäst genom att sång och spel får dominera undervisningSOU 1968: 15

en. Övriga lektionsmoment bör så långt möjligt knytas till musicerandet och lyssnandet. Härigenom åstadkommer man den motivation, som eleverna behöver för att uppleva de förelagda arbetsuppgifterna som meningsfulla och roliga. Notskrift och andra musikaliska beteckningar är hjälpmedel, vilka införs efter hand som de är nödvändiga för elevernas eget musicerande. Musiken själv, inte symbolerna, skall vara undervisningens utgångspunkt och huvudinnehåll.» Beträffande repertoaren har arbetsgruppen redan i maj 1966 i särskild skrivelse till skolöverstyrelsen anhållit att överstyrelsen hos Kungl. Maj:t mått hemställa, att de nu existerande s. k. stamsångerna avskaffas. Frågan om gemensam sångrepertoar för skolans elever kan enligt gruppen lösas genom en rådgivande visförteckning utarbetad av SÖ. Nödvändig regelbunden förnyelse kan därvid lätt ske. I läroplansförslaget lämnar gruppen för varje stadium förslag till lämpliga repertoartyper. En intressant skillnad i sättet att närma sig det rytmiska momentet kan iakttas i det nya förslaget jämfört med läroplanen. Den senare talar huvudsakligen om notvärden medan det nya förslaget mera utgår från rytmiska gestalter innehållande olika notvärden. Liksom läroplanen lägger det nya förslaget stor vikt vid rörelsen som en väg till personlig utveckling, musikupplevelse och musikförståelse. Större utrymme ägnas skapande verksamhet, särskilt på mellan- och högstadiet. Dramatisering är därvid en arbetsform, som särskilt rekommenderas. Formstudiet på högstadiet binds inte som tidigare till vissa traditionella formtyper. I stället läggs vikt vid studiet av den enskilda formen i aktuella musikverk av olika typ. För att öka aktivitetsmöjligheterna och höja motivationen på högstadiet föreslår arbetsgruppen att undervisningen utformas som en serie arbetsområden, varvid man med utgångspunkt från ett eller ett par verk för sång och spel lägger upp ett anknytande studium av olika musikaliska företeelser.

4.3 Speciella

läromedelsprojekt

För att hjälpa i synnerhet klasslärarna på låg- och mellanstadiet men i viss utsträckSOU 1968: 15

ning också musiklärarna på högstadiet har skolöverstyrelsen inlett försöksverksamhet med undervisningspaket i musik. Paketen kan avse ett visst moment, en serie lektioner eller arbetet kring en speciell sång (arbetsområde) och innehåller sånger arrangerade för sång och spel, inlärningsmetodik och gehörsövningar i anslutning till repertoaren, ackompanjemang tillrättalagda för piano eller gitarr, bandinspelning av sången (sångerna) i olika versioner avsedda dels som hjälp åt läraren vid egen instudering av repertoaren, dels till bruk i klassen som ackompanjemang till barnens sång, materiel för lyssnande (grammofonskiva eller band jämte arbetsblad) samt andra ev. tillbehör och anvisningar. Fem pedagoger är f. n. engagerade för att framställa dylika undervisningspaket och leda viss försöksverksamhet med dessa. Ett annat väsentligt projekt rör gehörsutbildningen på mellanstadiet. Sedan 1964 pågår ett forskningsarbete vid musikhögskolan i Stockholm i avsikt att framställa programmerat gehörsmaterial, baserat på barnens repertoar. En rad nya läroböcker i musik har utkommit, där större hänsyn än tidigare tagits till kravet på progressivitet och kontinuitet i undervisningen och där material finns till en mera elevinriktad och på elevernas egen musicerande aktivitet grundad musikundervisning. Flera repertoarsamlingar för sång och spel är under utgivning. En påtaglig breddning av repertoaren kan konstateras. Den yttrar sig främst i form av ett tilltagande inslag av folkmusik från hela världen samt i en strävan att få nutida tonsättare att komponera för barn och ungdom. För undervisningen i B-skolor har SÖ utarbetat en handbok, vari också ett speciellt kapitel om musikundervisning ingår. Till den nya läroplanen i musik för särskolan håller en studieplan med speciell tonvikt lagd på musikterapi på att utarbetas. Också på musikinstrumentområdet pågår ett livligt utvecklingsarbete. Inom pianobranschen arbetar man på att få fram lämpliga typer av skolpianon. SÖ har låtit utarbeta ett speciellt testprotokoll till hjälp för

de kommunala myndigheterna vid inköp av pianon. Ett liknande test för gitarrer är under utarbetande. En inhemsk fabrikation av stavspel och andra skolinstrument har i liten skala påbörjats. Lämpliga typer av för högstadiets elever attraktiva nybörjarinstrument (jfr 1.1.2.) håller på att utprövas. Försök med framställning av en mindre gitarrmodell med goda klangegenskaper pågår likaså. I samarbete mellan musik- och slöjdlärare har utexperimenterats enkla instrument, delvis av den typ, som används bland naturfolken, och avsedda att tillverkas av eleverna på slöjdtimmarna för att sedan brukas i musikundervisningen.

Program

Radio

TV

Ettans musik

2lärarprogram

Tvåan sjunger och spelar Trean sjunger och spelar Gemensamt sångprogram Vi dansar en saga

54 Fyrans musik Visprogram 5Dummerjöns

28 15 43

Högstadiets visor Musikens redskap Ljudpåsen, Ljudblandaren

10 10 1 21

4.4 Musikundervisning och skol-TV

via skolradio

Under många år har Sveriges Radio satsat en mycket stor del av skolprogramkvoten på musikundervisning till betydande hjälp speciellt för de musikundervisande klasslärarna. I samband med utvidgningen av skolradions verksamhet har den tidigare stadiebundna typen av sändningar efterhand börjat delvis ersättas av årskursbundna serier. Under läsåret 1967/68 sänds musikprogram i skolradio (radio och TV) enligt tablå i nästa spalt. Till samtliga serier utges elevhäften. En lärartidskrift, Skolprogramavin, utkommer 7 gånger/år. »Ettans musik», »Tvåan sjunger och spelar samt »Fyrans musik» är kurser, som avser att täcka det stoff, som skall genomgås i resp. årskurs. Till »Ettans musik» och »Fyrans musik» finns till lärarnas hjälp en handledning, där de arbetsmoment, som behandlas klargörs. De noter eleverna fyller i är exempelvis markerade med rött i lärarens häfte. För »Tvåan sjunger och spelar» finns motsvarande anvisningar i Skolprogramavin. De båda kurserna på lågstadiet arbetar med olika metodiska utgångspunkter: Orff-metodik resp. Tonika Do. Med ovan beskrivna kurser har skolradion påbörjat en årskursbunden programverksamhet på låg- och mellanstadiet, som är analog med de sedan länge sända språkkurserna. Utöver dessa serier sändes kompletterande sångprogram för åk 3 och 5-6. I serien »Visor för 5: an och 6: an» presenteras instrumentalstämmor, vilket är ett första försök att ge ett ma-

44 Konst- och musikhistoria 12 I serien kommer ca hälften av programmen huvudsakligen att behandla musikhistoria, hälften konsthistoria. Diabilder. Musik, som kommer 9/distrikt (regionala) terial, som kan bilda underlag för en samordning mellan klassundervisning och frivillig musikundervisning. En motsvarande presentation av repertoar sker i serien »Högstadiets visor», som är försedd med instrumentalstämmor att musiceras tillsammans med visorna. »Musikens redskap» är en serie lyssnarprogram behandlande instrument och orkestrar; den ger också ett antal korta tonsättarporträtt. Programmen »Ljudpåsen» och »Ljudblandaren» ingår i en stor serie för högstadiet, som spänner över flera ämnen. Serien heter »Människan i teknikens värld», och musikprogrammet i TV belyser teknikens landvinningar på musikens område genom att presentera elektronmusikaliskt arbetssätt. Radioprogrammet »Ljudpåsen» är ett ljudande grundmaterial för elevernas egen aktivitet i klassen med bandspelare, sax och tape. »Musik som kommer» är en serie regionala program, som planeras i samråd med Rikskonserter för att förbereda och efterarbeta skolkonserterna på samtliga stadier. Programmen sänds i fyra distrikt. Utöver detta sker viss samordning i planeringen mellan Rikskonserter och Skolprogramavdelningen när det gäller centrala insatser.

SOU 1968: 15

5.1 Musikundervisning i gymnasiet

Timplan

5.1.1 Det nya gymnasiet Enligt läroplan för gymnasiet kan ämnet musik förekomma som obligatoriskt valämne med klassundervisning, i kombination med teckningsämnet såsom konst- och musikhistoria med storklassundervisning, som frivilligt valämne i form av estetisk specialisering i musik samt som frivilligt tillval i klassundervisning, instrumentalmusik, solosång, ensemblespel och körsång. Ämnet har följande timtilldelning: Årskurs i 1 vt musik alt. teckning på humanistisk-samhällsvetenskaplig (Hum-Sh) och naturvetenskaplig (Na) linje. 1 vt konst- och musikhistoria på linjerna Hum-Sh och Na. Möjlighet att tillvälja 1 vt estetiska ämnen för elev, som inte läser två nybörjarspråk. De som redan valt musik skall därvid delta i teckning och omvänt. Årskurs 2 1 vt musik alt. teckning på linjerna Hum, Sh och Na. 1 vt konst- och musikhistoria på linjerna Hum, Sh och Na. Möjlighet till estetisk specialisering i musik, teckning eller dramatik, 3 vtr genom utbyte av ett modernt språk på linjerna Hum, Sh och Esp (ekonomisk linje, ekonomisk-språklig gren). Årskurs 3 Möjlighet till estetisk specialisering i samma utsträckning som i åk 2. Härutöver meddelas frivillig undervisning i instrumentalmusik (inkl. ensemblespel), soSOU 1968: 15

losång och körsång. Denna undervisning tilldelas följande tid vid skolenheten: instrumentalmusik och solosång 1 vte för varje fullbordat 30-tal elever, körsång 1 vte för varje påbörjat 50-tal deltagare. Det bör uppmärksammas, att timtilldelningen för instrumentalmusik är betydligt generösare än i såväl grundskolan som det tidigare gymnasiet. Där gäller bestämmelsen 1 vte/50 elever. I den gamla gymnasieorganisationen finns heller ingen instrumentalmusik/solosång för elever i tekniska gymnasier och handelsgymnasier. Då nu samtliga linjer på det nya gymnasiet erhåller utvidgad instrumentalmusik betyder detta en väsentlig förbättring. Positiv effekt får också tilläggsbestämmelsen i läroplanen om att här avsedd frivillig undervisning bör samordnas med motsvarande undervisning i andra skolformer i skolenheten samt att den även må samordnas mellan olika skolenheter. Negativ verkan får däremot formuleringen i bestämmelsens rubrik och inledande text att bestämmelsen gäller frivillig undervisning utanför schematid. Undervisningen i musik resp. teckning samt konst- och musikhistoria organiseras på följande sätt. Två parallellklasser utgör en undervisningsavdelning. Varannan vecka träffas de elever som valt musik resp. teckning för att ha lektion i sitt valämne hos vederbörande lärare. Varannan vecka sammanförs de två klasserna till en undervis45

ningsavdelning (ca 60 elever) under gemensam ledning av en tecknings- och en musiklärare. Där relevanta beröringspunkter mellan ämnena saknas, kan konst och musik skiljas från varandra, varvid teckningsresp. musiklärare undervisar var sin avdelning under en veckotimme. Det kan ibland vara ändamålsenligt att dela den stora gruppen efter klassgränsen och låta den ena klassen använda en dubbeltimme för konst medan den andra sysslar med musik. Vid följande lektion redovisar klasserna sitt arbete för varandra. Lärarna bör dock tillse att resp. klass vid ett annat tillfälle ägnar sig åt den andra delen av konst- och musikhistorien. Alla tillfällen till samverkan med ämnena musik resp. teckning, estetisk specialisering samt instrumentalmusik och körsång bör tillvaratas.

5.1.2 Det gamla gymnasiet Trots att endast en knapp termin återstår av det gamla gymnasiets verksamhet återges här dess timplan för ämnet musik. Ring I3 frivilligt ämne, 1 vte Ring II3 frivilligt ämne, 1 vte Ring III3 orienteringskurs, 1 vte eller frivilligt ämne i stället för orienteringskurs. I fråga om körsång och solosång/instrumentalmusik gäller det nya gymnasiets bestämmelser.

5.1.3 Musikgymnasium Från och med höstterminen 1959 inrättades ett musikgymnasium i Stockholm. Lika litet som musikklasserna avser denna skola, trots sin kraftigt utvidgade musikundervisning, att förbereda eleverna direkt för musikyrket. Undervisningen har till uppgift att ge eleverna rika tillfällen till praktisk musikutövning samt meddela fördjupade musikteoretiska och musikhistoriska insikter. Ämnet musik har på musikgymnasiet läroämnes ställning (gäller det gamla gymnasiet). Detta innebär bl. a. att elev med överbetyg i musik är berättigad att på samma villkor som i andra läroämnen tillgodoräkna sig detta betyg vid flyttning till högre 46

ring inom musikgymnasiet. Likaså tillgodoräknas studentbetyg i musik vid ansökan till ett antal högre skolor. Att musiken är läroämne betyder också att den är examensämne i studentexamen. I det gamla gymnasiet, (av vilket läsåret 1967/68 endast III 3 återstår) har musiken till sitt förfogande 3 vtr i varje ring. Därjämte har varje elev 1 vte körsång. Instrumentalmusik anordnas enligt normerna i läroplanen för det nya gymnasiet men timtalet kompletteras av Stockholms stad genom den kommunala musikskolan. Undervisningen omfattar bl. a. gehörslära, röstvård och tonbildning, musiklyssnande, musikhistoria, allmän musiklära, harmonilära, körsång, orkester- och ensemblespel samt frivillig undervisning i blockflöjt, orkesterns stråk- och blåsinstrument, piano, cembalo, orgel, gitarr och solosång. Genom beslut av Kungl. Maj:t 1966 har musikgymnasiets tim- och kursplaner i omarbetad version godkänts för användande inom det nya gymnasiets humanistiska samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga linjer i Stockholm. Musikens ställning är därvid i stort sett oförändrad. Ökad plats för musiken har beretts dels genom någon utökning av timantalet per vecka, dels genom att ämnet teckning gjorts till ett frivilligt tillvalsämne, dels slutligen genom bort tagandet av ämnet konst- och musikhistoria. Den relativt grundliga undervisningen i musikhistoria kompletteras av 1 vte konsthistoria i årskurs 2. Liksom tidigare undervisas eleverna under 1 vte i delad klass. I årskurs 2 och 3 kan elev som frivilligt tillval välja 2 vtr harmonilära.

5.2 Mål och innehåll 5.2.1 Mål I läroplanen för gymnasiet anges målet för konst- och musikhistorieundervisningen på följande sätt: »Undervisningen i konst- och musikhistoria har till uppgift att ge en djupare förståelse för estetiska värden i enskild och samhällelig miljö SOU 1968: 15

att utveckla förmågan att uppleva skilda epokers kulturliv samt att ge kunskap om de sköna konsternas betydelse för människan» Målet för ämnet musik har denna formulering: »Undervisningen i musik har till uppgift att ge vidgad och fördjupad förmåga att uppleva musik, att utveckla musikaliska anlag och intressen, att öka förståelse för och insikter i musik, att befordra kontakten med musiklivet utanför skolan.» Beträffande musik, estetisk specialisering definieras målet på detta sätt: »Undervisningen i musik, estetisk specialisering, har till uppgift att tillgodose de elever, som vill tillfredsställa sitt musikintresse genom att själva utöva musik, genom att lyssna till verk i ett större sammanhang och genom att djupare tränga in i musikens teori.» Dessa tre målsättningar bör liksom i fråga om grundskolan relateras till det allmänna målet för skolan. Därvid gäller samma huvudprinciper för gymnasiets undervisning som beträffande grundskolan. 5.2.2 Huvudmoment och årskursfördelning Konst och

musikhistoria

Ämnets huvudmoment är enligt läroplanen följande: »Utvecklingen inom konst- och musikhistorien dels översiktligt, dels genom mer ingående behandling av de viktigaste och mest framstående insatserna. Uttrycksmedel inom konst och musik. Illustrationer av musikalisk, bildmässig, dramatisk och annan skönlitterär art, hämtade ur representativa verk.» Under rubriken »Årskursfördelning» beskrivs ämnets uppläggning på detta sätt. »Integrerade lektioner inriktade på studium av stil arter, konstnärer och uttrycksmedel från olika tider. Där så är lämpligt bör viss anknytning till undervisningen i historia, svenska och även andra ämnen ske. Aktiv medverkan av eleverna genom sång, instrumentalmusik, bildframställning eller dramatisk framställning. Kursplanen kan läggas upp på olika sätt. Lärarna kan följa en mera strikt historisk linje, varvid lämpligen den moderna konsten och musiken behandlas i andra årskursen. En annan studieväg är att utgå från upplevelsen av vår tids konst och via denna komma in på andra epokers uttrycksmedel. Viktigt är dock att eleverna, oavsett kursSOU 1968: 15

uppläggning, vid slutet av andra årskursen fått en sammanhängande, levande uppfattning av utvecklingen inom konst- och musikhistoria från äldsta tid till nutid.» Som framgår av ämnets mål, huvudmoment och årskursfördelning finns det ingen anledning att vid uppläggningen av ämnet pressa det på alla tänkbara paralleller mellan de två konstarterna. De bör ses var för sig mot bakgrunden av en gemensam kulturmiljö under olika tider, även om man givetvis bör utnyttja de naturliga paralleller som finns. Mycket intressant torde det vara att studera hur tidens allmänna filosofiska, religiösa och andra idéer slår igenom i resp. konstart.

Musik Ämnets huvudmoment är följande: »Unison och flerstämmig sång. Tonbildning och talteknik. Ensemblespel, musiklära, formlära och harmonilära. Musiklyssnande och musikhistoria.» Ämnets innehåll skall fördelas på de två årskurserna på detta sätt: »ÅRSKURS 1. Sång och ensemblespel. Unison sång, såväl olika slag av nutida visa och av folkvisor från olika länder som sånger i anslutning till musikhistoriskt studium. Förberedelse av sånger, unisona och för kör, till framförande vid lektionerna i musikhistoria. Om möjligt flerstämmig sång, gärna med instrument. Koraler och delar ur svenska mässan. Ensemblemusicerande inom ramen för gruppens instrumentala resurser. Tonbildning och talteknik. Tonbildningsövningar och talteknik i anslutning till genomgång av röstens fysiologi. Olika röstlägen. Musiklära, formlära och harmonilära. Notskriften och dess utvecklingshistoria. Gehörsträning med a-vistasång. Kyrkotonerna, studerade i koraler och mässmusik samt i kompositioner från medeltid och renässans. Huvudfunktionerna inom harmoniläran. Enkla harmoniska analysövningar. Homofoni och polyfoni. Musikformer under renässans, barock och wienklassicism. Partiturstudium. Musiklyssnande och musikhistoria. Praktiskt arbete med instudering av verk från olika stilepoker och i samband härmed studium av karakteristiska drag hos epok, tonsättare och verk. Något om uppförandepraxis. Musiklyssnande: större verk av tonsättare som blir föremål för ingående studium i samband med instudering av kompositioner. ÅRSKURS 2. Sång och ensemblespel. Fort-

satt unison och fierstämmig sång, i viss utsträckning i anslutning till undervisning i konst- och musikhistoria. Samverkan mellan sång, spel och dans i folkvisedanser och historiska danser. Sångspel. Tonbildning och talteknik. Fortsatta övningar i anslutning till sånger. Musiklära, formlära och harmonilära. Framställningen koncentreras i denna årskurs i väsentlig grad på den nutida musikens uttrycksmedel, innefattande studium av olika typer av nutida notskrift, partitur, kompositionsformer och kompositionsteknik. Enkla kompositionsövningar i traditionell och seriell teknik. Jazzens musikaliska byggnad. Musiklyssnande och musikhistoria. Instudering av verk, i synnerhet från senare tid, samt i samband härmed studium av karakteristiska drag i fråga om uppbyggnad och uppförandesvårigheter. Någon musikalisk konstform, t. ex. operan eller symfonin, studeras i längdsnitt genom musikhistorien. Musikhistoriska tvärsnitt.»

Musik,

estetisk

specialisering

Följande huvudmoment anges i läroplanen: »Unison och fierstämmig sång. Tonbildning och talteknik. Ensemblespel och försök till framförande av större musikverk. Musiklära. Harmonilära. Kontrapunkt. Musiklyssnande. Analys av större musikverk, partiturstudium. Musikhistoria.» Årskursfördelningen är följande: »Musicerande i form av unisona och flerstämmiga sånger från olika skeden av musikhistorien. Övningar i tonbildning och talteknik. Gehörs- och rytmövningar, a-vistaövningar, melodiska och rytmiska improvisationsövningar. Instrumentala och vokala ensembler. Försök till framförande av större musikverk såsom sångspel, operor, oratorier. Aktivt lyssnande på större musikverk, varav några efter grundligare analys. Repetition av den musikaliska formläran. Partiturstudium. Harmonilära, skriftliga övningar. Analys av enkel två, tre- och fyrstämmig sats. Något om modulation. Något om kontrapunkt. Om atonalitet och polyrytmik i anslutning till orientering om nutida tonkonst. Fördjupat studium av musikens historia, inte minst med avseende på de musikaliska formernas utveckling, t. ex. symfonin, operan, solosången. Folkmusik. Utomeuropeisk musik. Tredje årskursen bör huvudsakligen omfatta nutida tonkonst och avslutas med en översikt av musikhistorien.»

5.2.3 Anvisningar och kommentarer För samtliga de tre former vari musikundervisning förekommer på schemat: konst- och musikhistoria i storklass på 60 elever, den mera praktiskt anlagda musikundervisningen i grupper av ungefär normal klasstorlek samt den estetiska specialiseringen i mindre grupper för särskilt intresserade elever, gäller vissa gemensamma riktlinjer för arbetet. I mån av möjlighet bör översiktliga, föredragsmässiga framställningar med en mångfald av namn och data undvikas. Detta leder snabbt till övermättnad hos eleverna, kombinerad med leda och bristande intresse, eftersom de känner att de inte kan hålla isär alla fakta. I samtliga anvisningskapitel läggs stoi vikt vid att undervisningen skall koncentreras till ett mindre antal, på olika sätt intressanta verk. Undervisningen skall så mycket som möjligt syssla med primärt musikaliska ting kring det enskilda konstverket. I konst- och musikhistorien tillkommer den allmänna kulturorienteringen, vilken dock i huvudsak skall ombesörjas av lärarna i svenska, historia, religionskunskap, filosofi osv. För lärarna i konst- och musikhistoria gäller det främst att söka intressanta anknytningspunkter. Vidare betonas det väsentliga i att eleverna själva får aktivt medverka på olika sätt. Att skapa en motiverad och för eleven intressant elevaktivitet är inte svårt i den starkt individualiserade verksamheten med de speciellt musikinriktade eleverna i ämnet estetisk specialisering. Inte heller torde det stöta på svårigheter att skapa aktivitet i ämnet musik, även om såväl elevantal som begåvnings- och intressespridning där är väsentligt större. I storklassen för konst- och musikhistoria är problemen med elevaktivitet mera svårlösta. Anvisningarna trycker dock även här mycket klart på att alla möjligheter bör tas tillvara och en rad praktiska tips ges, bl. a. för grupparbete. Det framhålls att skolan skall väcka och underhålla elevernas intresse för ett fortsatt umgänge med konst, musik, film och teater, varför undervisningen bör ge dem mångsidiga impulser till kontakt med dessa konstarter. Anvisningarna för ämnet konst- och muSOU 1968: 15

sikhistoria är indelade i 14 moment, som alla bör på något sätt behandlas under de två läsåren. Dessa moment är: 1. Uttrycksmedel. 2. Presentation av stilepokerna. 3. Den äldsta konsten. 4. Medeltiden. 5. Renässansen. 6. Barocken. 7. Rokokon och klassicismen. 8. Revolutionsmotivet speglat i konsten. 9. Romantiken. 10. Realismen och impressionism. 11. Den moderna konstens banbrytare. 12. Olika riktningar inom den moderna konsten. 13. Miljöstudium. 14. Konstens funktioner under olika tider. - Under varje rubrik ges innehållsliga och metodiska tips, vilka även omfattar förslag till dramatiska inslag. Dessa senare preciseras ytterligare i kursplanen för ämnet dramatik (läroplanen s. 753-761). Elevens aktivitet t. ex. vid diskussioner bör vara utgångspunkten vid bedömningen av kunskaperna i konst- och musikhistoria. Skriftlig redovisning av studieresultaten bör förekomma sparsamt och proven bör vara konstruerade så att de snabbt kan både utföras och rättas, påpekar läroplanen. Det bör kanske noteras, att något särskilt betyg i konst- och musikhistoria icke utfärdas. Elevens insatser i detta ämne medräknas vid betygsättningen i vederbörandes valämne (musik eller teckning). I den estetiska specialiseringen kan ganska långt gående, individuella önskemål tillgodoses. Elever, som avser att bli klasslärare kan ges för dem avpassad undervisning. Den som vill studera musikforskning vid universitet kan få sådana förberedelser, som är speciellt nödvändiga för dessa studier liksom givetvis den som ämnar ägna sig åt musikyrket i egenskap av musiklärare, kyrkomusiker eller på annat sätt. En viktig funktion har specialiseringen i musik även för den som senare vill ha musik som hobby: instrumentalisten, sångaren, diskofilen, konsertbesökaren. Eftersom musiksalen blir lektionsrum för alla former av musikundervisning, inklusive konst- och musikhistoria, behöver denna sal en rik och mångsidig läromedelsutrustning av god kvalitet. Framför allt bör god akustik samt förstklassiga återgivningsmöjligheter för ljud och bild krävas. SOU 1968: 15

SÖ utger även för gymnasiet materieiförteckningar i alla ämnen. Med hänsyn till de speciella svårigheterna vid förberedandet av lektionerna i ämnet konst- och musikhistoria pågår på olika håll verksamhet för att framställa hjälpmedelspaket kring olika moment. Särskilt värdefull är den insats, som härvid görs av skolradion (se s. 44). Också de läroböcker, som utarbetas i ämnet har i allmänhet tillhörande materielsatser.

5.3 Förekomsten av estetiska varianter inom det allmänna gymnasiet I årskurs 2 och 3 av de humanistiska och sociala lärokurserna har kommunerna möjlighet att inrätta en estetisk variant efter framställning härom till skolöverstyreslen. Den estetiska varianten tillskapas genom ett utbyte av ett modernt språk i årskurs 2 och 3 mot ett av följande estetiska specialämnen: teckning, musik eller dramatik. Huvudmoment m. m. har tidigare angivits (sid. 48, spalt 1). Undervisningen inom variant får ske endast om elevantalet vid undervisningens början uppgår till, beträffande Ha- och Hevarianter 5 och ifråga om övriga varianter 8. Länsskolnämnden äger medge att undervisning anordnas vid lägre elevantal vid början av läsåret 1967/68 om särskilda skäl föreligger. Undervisningen bibehålles till läsårets slut, även om elevantalet nedgår till under det ovan angivna. Detta innebär bl. a. att fortsatt undervisning i årskurs 3 med lägre elevantal icke får ske utan särskilt medgivande av länsskolnämnd. Skolöverstyrelsen har medgivit, att estetisk variant måtte inrättas fr. o. m. läsåret 1967/68 och tillsvidare vid skolenhet med gymnasium i följande kommuner: Alingsås, Borås, Eskilstuna, Eslöv, Filipstad, Gävle, Göteborg, Hallsberg, Halmstad, Haparanda, Hultsfred, Hälsingborg, Jönköping/Huskvarna, Kalmar, Karlshamn, Karlskoga, Karlstad, Kiruna, Landskrona, Linköping, Ludvika, Malmberget, Malmö, Norrtälje, Nybro, Skövde, Stockholm, Sundsvall, Trelleborg, Täby, Uddevalla, 49

Umeå, Varberg, Vänersborg, Värnamo, Västervik, Växjö, Örebro. I följande kommuner saknas estetisk variant helt vid skolenhet med gymnasium: Handen, Huddinge, Lidingö, Danderyd, Djursholm, Nacka, Saltsjöbaden, Solna, Sollentuna, Sundbyberg, Södertälje, Enköping, Uppsala, Katrineholm, Nyköping, Strängas, Finspång, Mjölby, Eksjö, Gislaved, Nässjö, Tranås, Vetlanda, Ljungby, Älmhult, Oskarshamn, Visby, Karlskrona, Ronneby, Hässleholm, Klippan, Kristianstad, Ängelholm, Lund, Ystad, Falkenberg, Kungälv, Lysekil, Mölndal, Trollhättan, Ulricehamn, Åmål, Falköping, Lidköping, Mariestad, Skara, Arvika, Hagfors, Kristinehamn, Torsby, Lindesberg, Fagersta, Hallstahammar, Köping, Sala, Avesta, Borlänge, Falun, Hedemora, Mora, Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Sandviken, Söderhamn, Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Ange, Örnsköldsvik, Strömsund, Lycksele, Skellefteå, Vilhelmina, Boden, Kalix, Luleå, Piteå. Enligt kommitténs mening finns här möjligheter redan inom existerande skolorganisation att väsentligt stärka musikintresset på det allmänna gymnasiet, vilket borde kunna leda till en väsentlig breddning av rekryteringsunderlaget inom det allmänna gymnasiet för högre musikaliska studier. 5.4 Angående inrättande av humanistisk gymnasievariant med målinriktad musikundervisning Stockholms skoldirektion har i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om att försöksvis fr. o. m. läsåret 1968/69 i Stockholm få inrätta en humanistisk gymnasievariant med målinriktad musikundervisning enligt bil. Kommittén vill i anslutning härtill anföra följande. Den av Stockholms skoldirektion avsedda utbildningen är i första hand menad att vara en förberedande yrkesutbildning för blivande yrkesmusiker. Utbildningen skall vara förlagd till det allmänna gymnasiet. Skoldirektionen konstaterar ett behov av en tidig yrkesutbildning i kombination med en allmän utbildning. Kommittén menar att det är av vikt att

söka bedöma behovet av en musikalisk yrkesutbildning inom det gymnasiala stadiet betraktat som en helhet. Den av skoldirektionen föreslagna musikvarianten jämförs av direktionen med de ekonomiska och tekniska gymnasielinjerna. Kommittén kan ej biträda ett sådant synsätt. Gymnasieutredningen uppskattar i sitt betänkande 1963:42 (tab. 35 sid. 162) antalet gymnasieutbildade med teknisk och ekonomisk inriktning inom det allmänna gymnasiets ram till omkring 6 000 vardera år 1970/71. Det av GU beräknade antalet vid fackutbildningslinjer, till vilka elever i begränsad utsträckning söker sig, uppgår år 1970/71 enligt GU:s beräkningar beträffande musikutbildningen till cirka 200. Även om denna siffra enligt kommitténs mening är alltför låg, finns det således inte något kvantitativt skäl som stöder en ytterligare differentiering av det allmänna gymnasiet, som f. n. är differentierat för att tillgodose breda sektorer av arbetsmarknaden. Enligt kommitténs mening torde den av kommittén i kapitel 12 föreslagna yrkesutbildningen i musik inom fackskolans ram väl tillgodose behovet av en musikalisk yrkesutbildning på det gymnasiala stadiet. Ytterligare yrkesutbildande linjer eller varianter på det gymnasiala stadiet bör därför inte komma till stånd. Det är emellertid betydelsefullt att musikhögskolorna i framtiden kan rekrytera elever från flera sektorer i den av YB föreslagna gymnasieskolan. Därvid är det av synnerlig vikt att musikintresserade elever, som av olika skäl inte väljer någon av de av kommittén föreslagna musikutbildningslinjerna, i fortsättningen beredes möjligheter att på det instrumentala och vokala området förbereda sig för en högre musikutbildning. Sådana möjligheter torde enligt kommitténs mening stå att finna i timtilldelningen för redan nu existerande estetiska varianter på det gymnasiala stadiet. Förutsättningen är dock att den av kommittén föreslagna samordningen med de kommunala musikskolorna kommer till stånd för att man skall kunna trygga lärarfrågan för specialintresserade elever. SOU 1968: 15

6.1 Musikundervisningen i fackskolan

Timplan

Enligt läroplan för fackskolan kan ämnet musik förekomma som obligatoriskt valämne med klassundervisning, som ämne i estetisk variant med gruppundervisning samt i form av frivillig undervisning i instumentalmusik, inkl. ensemblespel, solosång och körsång. Ämnet har följande timtilldelning: Årskurs 1 2 vtr musik alt. teckning på social linje (So). Möjlighet till musik inom ramen för fritt tillval (totalt 3 vtr på So och 6 vtr på ekonomisk linje, Ek): So 3 vtr, Ek 2 vtr. Årskurs 2 Möjlighet till musik inom ramen för fritt tillval (totalt 5 vtr på So, 7 vtr på Ek): So 2 vtr, Ek 1-2 vtr. Efter beslut av skolöverstyrelsen må estetisk variant anordnas i årskurs 2 på social linje. Tillvalsämnen må där utgöras av estetiska specialämnen under sammanlagt 8 vtr. Instrumentalmusik, ensemblespel, solosång och körsång får anordnas enligt samma bestämmelser, som gäller för gymnasiet (se 5.1.1. sid 45). Även här förekommer beteckningen »utanför schematid». 6.2 Mål och innehåll 6.2.1 Mål Målet för musikundervisningen i fackskolan formuleras i läroplanen på följande sätt: »Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera musikintresset genom att utSOU 1968: 15

veckla vokala och instrumentala färdigheter och öka insikterna i musikens elementa, att i samband med musiklyssnande vidga kännedomen om form och stilarter och därigenom skapa förutsättningar för fördjupad musikupplevelse samt att befordra kontakten med musiklivet utanför skolan.» Liksom beträffande grundskolan och gymnasiet bör denna målsättning relateras till det allmänna målet för skolan. Därvid gäller samma huvudprinciper för fackskolans undervisning som för grundskola och gymnasium. 6.2.2 Huvudmoment och årskursfördelning Läroplanen upptar följande huvudmoment: »Sång, unison och flerstämmig. Tonbildning, röstvärd och talteknik. Instrumentalt musicerande. Musiklära, harmonilära. Form, musikhistoria. Musiklyssnande.» Kursinnehållet föreslås bli disponerat på följande sätt (man bör betänka ämnets karaktär av alternativt valämne i årskurs 1 och frivilligt tillvalsämne i årskurs 2): »Årskurs 1. Unison och flerstämmig sång även med instrumentala inslag. Tonbildning och talteknik i anslutning till sångerna. Grupparbete i vokala och/eller instrumentala ensembler av olika karaktär. Rytmiska och melodiska gehörsövningar, avista-sång. Musiklära, repetition av notskrift, tonarter m. m. i samband med sång, musicerande och lyssnande. Harmonilära, de vanligaste harmoniska funktionerna och i anknytning därtill improvisation.

Aktivt musiklyssnande i anslutning till studium av form och struktur i musikverk av olika mästare. Musikhistoria från barocken till nutiden. Årskurs 2. Aktivt musicerande, vokalt och instrumentalt. Tonbildning och röstvård. Musiklära och harmonilära i samband med praktiska övningar (diktat och improvisation). Fortsatt och vidgat studium av musikens struktur i samband med musiklyssnande och musikhistoria. Musikhistoria: medeltiden samt något om antikens musik och utomeuropeisk musik. Fördjupade studier inom första årskursens ämnesområde.»

6.2.3 Anvisningar och kommentarer Musikläraren har i fackskolan större frihet och möjligheter till en elevanpassad och personligt utformad musikundervisning än i någon annan skolform. Det påpekas också i läroplanen att ämnet är synnerligen rikt på intressanta studieområden samtidigt som dock en varning uttalas för att överbetona något av huvudmomenten på de andras bekostnad. Liksom i de tidigare refererade läroplanerna läggs mycket stor vikt vid sång och spel, dvs. elevens eget aktiva musicerande. Detta bör genomsyra det teoretiska stoffet så att detta får liv och studiet blir meningsfyllt. Läroplanen betonar också anpassningen till elevens många gånger bristfälliga musikkunskaper vid inträdet i fackskolan. I övrigt lämnas förslag till individualiserings- och grupparbetsuppgifter, områden för samarbete med andra ämnen, förfarande vid elevbedömning samt utnyttjande av hjälpmedel. Något särskilt förslag till utformning av den utvidgade studiekurs, som måste tilllämpas för de elever, vilka i årskurs 1 valt musik som tillvalsämne 3 eller 2 vtr lämnas inte. Detta kursinnehåll överlåtes till läraren att fastställa i samråd med eleverna och i läroplanens anda. Endast vissa antydningar förekommer.

6.3 Estetisk fackskola Genom beslut i september 1966 har skolöverstyrelsen medgivit att estetisk variant i 52

årskurs 2 av fackskolans sociala linje fått inrättas i Stockholm tills vidare fr. o. m. läsåret 1967/68. Stockholm är hittills den enda kommun, som begärt och erhållit sådant tillstånd. Enligt den av SÖ fastställda läroplanen får inom den estetiska varianten (sammanlagt 8 veckotimmar) följande ämneskombinationer förekomma, nämligen 1 Musik 6 vtr + rytmik/konstnärlig dans /dramatik 2 vtr 2 Dramatik 6 vtr + musik/konstnärlig dans/rytmik 2 vtr 3 Formgivning och miljökunskap 6 vtr + musik/rytmik/dramatik 2 vtr 4 Konstnärlig dans 4 vtr med musik 2 vtr + rytmik/dramatik 2 vtr 5 Film- och TV-kunskap 4 vtr med teckning 2 vtr -j- musik/dramatik 2 vtr. Eleven väljer en av de angivna ämneskombinationerna. Inga villkor beträffande val i årskurs 1 får uppställas för tillträde till viss estetisk kombination i årskurs 2. Särskilda kursplaner med anvisningar och kommentarer har utarbetats för ämnena musik, rytmik, konstnärlig dans, dramatik, formgivning och miljökunskap samt filmoch TV-kunskap. För ämnet teckning gäller kursplanen i läroplan för fackskolan. Då kursplanen kan vara av särskilt intresse i detta sammanhang återges här de fullständiga kursplanerna för ämnena musik och rytmik jämte sammandrag av kursplanen i konstnärlig dans.

6.3.1 Musik Mål Undervisningen i musik har till uppgift att stimulera musikintresset genom att utveckla vokala och instrumentala färdigheter och öka insikterna i musikens elementa, att i samband med musiklyssnande vidga kännedom om form och stilarter och därigenom skapa förutsättningar för fördjupad musikupplevelse samt att befordra kontakten med musiklivet utanför skolan. Huvudmoment Sång, unison och flerstämmig Tonbildning, röstvård och talteknik SOU 1968: 15

Instrumentalt musicerande Gehörslära Musiklära Satslära Musiklyssnande med musikhistoria och formlära

Förslag till disposition studieplan

av

Större kurs Årskurs 2. Aktivt musicerande dels vokalt i klass, dels på valfria instrument individuellt. Tonbildning och röstvård, avseende personlig rösthygien och körklang. Gehörslära. Systematiskt uppövande av den individuella gehörsfärdigheten beträffande intervall och rytm. Sång a vista. Musiklära. Grundlig repetition respektive inlärande av musikens grundbeteckningar. Satslära. Harmonisk analys av 3- och 4stämmig, företrädesvis vokal sats vid musiklyssnande. Harmoniseringsövningar, främst i dur och moll, 3- och 4- stämmigt skriftligen. Improviserad harmonisering vid instrument. Musiklyssnande med musikhistoria och formlära. Svensk och allmän musikhistoria. Partiturläsning. Formlyssning. Sammanfattande och fördjupad översikt över den traditionella musikaliska formläran.

Anvisningar

och

kommentarer

Mindre kurs se Läroplan för fackskolan. Större kurs (utöver vad som anförs i Läroplan för fackskolan). A llmänna

synpunkter

Den större kursen av den estetiska specialiseringen i musik avser att ge elever med mer utpräglade instrumentala intressen dels individuell handledning på valfritt huvud- och biinstrument, dels i anslutning därtill en fördjupad kurs i gehörs- och musiklära samt satslära utöver vad som förekommer i den mindre kursen. Såväl huvud- som bi-instument kan utbytas mot solosång. Beteckningen instrument används genomgående emellertid i fortsättningen. Den större kursen vänder sig till elever, som förvärvat grundläggande färdighet på ett instrument och som under de avslutande skolåren vill ägna sig åt ett mera intensivt musikstudium än skolan eljest kan erbjuda. Vissa elever kan ha intresse av att förvärva en breddad grund för fortsatt amatörmusicerande av SOU 1968: 15

något slag. Andra åter kan överväga en musikalisk yrkesutbildning. Ämnet musik har följaktligen även i denna årskurs allmänt utbildande prägel men innehåller vissa färdighetsmoment i en begynnande musikalisk utbildning, som den musikintresserade tillägnar sig tidigt. Förutom rent teknisk-musikaliska övningar bör särskilt behovet av en fördjupning utöver vad skolans undervisning tidigare gett inom gehörs- och musiklära samt satslära uppmärksammas. Det är också nödvändigt att tidigt komma igång med ett biinstrument. Elever som valt ett annat instrument än piano som huvudfack bör i allmänhet tillrådas att välja detta instrument som bi-ämne. Erfarenheten ger vid handen att även måttliga kunskaper i piano är ett värdefullt komplement i mot större specialisering inriktade musikstudier. Icke minst underlättas arbetet med satsläran, om eleven kan spela flerstämmig sats. De elever, som vill pröva på den bredd av olika musikaliska aktiviteter, som erfordras inom musikpedagogiken bör kunna få välja två biämnen, vardera en halv veckotimme. Som exempel på lämpliga kombinationer med tre olika aktiviteter kan nämnas (huvudinstrument anges först): J. piano jämte solosång och ett stråkinstrument 2. ett stråkinstrument jämte solosång och piano 3. ett stråkinstrument jämte ett blåsinstrument och piano 4. ett blåsinstrument jämte ett stråkinstrument och piano 5. orgel jämte piano och ett stråkinstrument. Kommentarer till speciella kursmoment Undervisningen på huvudinstrument skall dels befästa och utveckla elevens instrumentala teknik, dels vidga elevens kännedom om den gängse repertoaren för instrumentet. Vid valet av studiematerial bör båda dessa synpunkter beaktas och ensidigt tekniska övningar så långt som möjligt undvikas. Repertoaren bör företrädesvis bestå av kortare stycken eller mindre, cykliska verk, i vilka varje avsnitt inte är längre och teknisk-musikaliskt mera krävande än att ett acceptabelt resultat av instuderingen kan nås på några veckor. En god allmänorientering såväl i fråga om repertoar som i tekniskt avseende förutsätter nämligen bekantskap med musik från skilda epoker. Som typexempel på studierepertoar - här avseende piano och violin - kan nämnas J.S. Bach's inventioner, sonater av Handel, Telemann, Haydn, karaktärsstycken av Schubert, Schumann, Mendelssohn, Bartök, Rosenberg, Wirén etc. I gehörslära avser undervisningen att ge eleverna en grundlig örats skolning. I första hand uppmärksammas elevernas förmåga att

särskilja, nedteckna och återge melodiska och harmoniska intervall och rytmiska kombinationer. Diktat i olika former bidrar till att stärka tonföreställningarna. Sång a vista övas systematiskt. - Elevernas egen uppmärksamhet inför hithörande problem kan aktiveras genom improvisationsövningar. Erfarenhetsmässigt varierar även spelande elevers insikter i den allmänna musikläran avsevärt. Undervisningen i detta huvudmoment bör därför ta sikte på att ge eleverna säker kunskap om musikens grundbegrepp, terminologi och arbetsmaterial. I första hand behandlas lämpligen notskriften och tonförrådet med olika tonaliteter, skalor och intervall samt de grundläggande begreppen kring takt och rytm. Ett urval föredragsbeteckningar inlärs. I andra hand kommenteras valda delar av den musikaliska formlärans och den elementära instrumentlärans vanligaste begrepp. I satsläran, som bör bedrivas både skriftligt och praktiskt vid instrument, eftersträvas en individualiserad arbetsgång. Detta utesluter inte gemensam analys av mönster- och övningsexempel och kollektiv genomgång av nya moment. I samband med musiklyssnandet bör lämpliga verk analyseras harmoniskt, satstekniskt och formellt. Undervisningen utgår lämpligen från de harmoniska huvudfunktionerna jämte ömvändningar i 3- och 4- stämmig sats med tillämpning av gängse stämföringsregler för vokalsats. Jämsides med harmonistudierna kan eleverna erhålla en viss inblick i kontrapunktisk sats genom figuration av tidigare skrivna 3och 4- stämmiga övningsexempel, eventuellt i samband med omarbetning till 2- stämmig sats. Det är lämpligt att eleverna ofta ges tillfälle att gemensamt sjunga eller spela igenom övningsexemplen. Improviserad harmonisering vid piano i form av visackompanjemang bör förekomma. Vid det musikhistoriska studiet bör större vikt läggas vid ett djupare inträngande i ett mindre antal verk än vid översikter med korta musikillustrationer. De olika epokernas speciella musikformer och satsteknik sonderas parallellt med den musikhistoriska framställningen. Eleverna bör såväl med örat (formlyssning) som med ögat studera kompositionernas formella struktur. Först under ett senare skede skisseras de traditionella formtypernas utseende. Planering och samverkan. Även för de instrumentalt inriktade eleverna är det av största vikt att musikens kulturhistoriska och aktuella betydelse belyses. De spelande eleverna torde ha särskilt stora förutsättningar att tillägna sig en uppfattning om olika epokers stil och uttrycksformer. Därvidlag kommer inte minst själva spelandet och den

formella analysen dem till hjälp. Inövade kompositioner kan därför lämpligen spelas upp och kommenteras inte bara på musiklektionerna utan också i exempelvis svenska, historia, teckning, konstnärlig dans, när lämpliga anknytningspunkter föreligger. För elever med solosång som huvud- eller bifack är integration med studiet av svenska och utländska diktares verk synnerligen givande. Verksamhetsformer Elevernas ålder och sannolikt även redan föivärvad musikalisk färdighet gör det önskvärt, att instrumentalundervisningen och undervisningen i solosång kan ske individuellt och att teoriundervisningen sker i form av grupparbete. Man måste förutsätta, att eleverna offrar tid åt övningsspelning som hemarbete. För att detta inte skall bli alltför omfattande bör en betydande del av den individuella spellektionen ägnas åt att inpränta effektiva övningsmetoder. Hemuppgiften bör normalt vara så väl preparerad, att eleven är förtrogen med de svårigheter, som möter i stycket - vilken fingersättning, vilket läge som lämpar sig bäst fölen svår passage, hur man lämpligen fraserar, hur ornamentiken i ett barockstycke rätteligen utföres osv. - Det sagda gäller även bi-instrumentet. Under vissa omständigheter kan det vara lämpligt att - om det schematekniskt är genomförbart - dela upp lektionen i två halvtimmar, förlagda till olika dagar för att ytterligare begränsa hemuppgiftens omfattning och för att ge eleven så grundlig handledning som möjligt. Denna anordning torde vara särskilt önskvärd, när det gäller solosång som huvudeller biämne. - Ensemblespel av olika slag är ett stimulerande och betydelsefullt led i en musikalisk utbildning på alla stadier, även i ett tidigt skede. Samspel i större grupper, t. ex. i skolorkester, som givetvis kan rekryteras även av andra elever än dem som valt musik som specialisering, kan anordnas på för ändamålet anslagen tid utanför timplanen (enl. anmärkningar till timplanen). Inget hindrar emellertid att duettspel (t. ex. violin och piano, två stråk- elelr två blåsinstrument, två gitarrer etc.) äger rum inom ramen för den individualiserade undervisningen. Under en dubbeltimme - de båda elevernas sammanlagda lektionstid - är därvid båda eleverna närvarande under hela eller en del av tiden. I gehörslära, allmän musiklära, samt satslära kan det vara lämpligt att i huvudsak följa en progressivt uppställd lärobok. Erfarenheten visar att gehörets skolning kan bereda vissa elever mycken möda medan andra gör snabba framsteg. De gehörsmässiga förutsättningarna hos eleverna bör därför avgöra sammansättningen av gruppen i undervisningen i gehörs- och musiklära. Överflyttning från en SOU 1968: 15

grupp till en annan även under pågående termin kan visa sig lämplig för att ge elever med likartade förutsättningar och framsteg en så effektiv träning som möjligt och för att underlätta individualiseringen av arbetet. Även i satslära bör gruppernas sammansättning bestämmas av elevernas förkunskaper och varieras efter framstegen. 6.3.2 Rytmik Mål Undervisningen i rytmik har till uppgift att utveckla elevernas känsla för musik och förmåga att omsätta musiken i rörelse, att frigöra och utveckla elevernas fantasi och väcka det spontana rörelseskapandet samt att utveckla reaktions-, koncentrationsoch koordinationsförmåga . Huvudmoment Lyssnande Takt- och rytmövningar Rörelseteknik och plastik Rörelseimprovisation Reaktions- och koncentrationsövningar Gruppövningar Rörelsekomposition Förslag till disposition av studieplan Årskurs 2. Lyssnande. Identifierande av olika taktarter, notvärden, rytmer, melodier och samklanger. Takt- och rytmövningar avseende taktarter och olika rytmkombinationer. Rörelseteknik och plastik. Uppmjukande och stärkande rörelser i samband med avspänningsoch andningsövningar. Plastik med avseende på tid, rum, tempi och nyanser. Rörelseimprovisation. Återgivande av rytmer och melodiska fraser i improviserad rörelse. Reaktions- och koncentrationsövningar. Dissociations-, koordinations- och memoreringsövningar. Gruppövningar. Ledning av och anpassning till grupp. Rörelsekomposition till given musik från olika musikaliska epoker. Folkdanser. Anvisningar och kommentarer Rytmiken är att betrakta som en grundläggande musikundervisning men skapar även förståelse för andra konstarter såsom dramatik, konstnärlig dans och bildande konst. Den vädjar till olika anlag hos eleverna, som därigeSOU 1968: 15

nom spontant kan finna kontakt med ämnet, även om de personliga förutsättningarna växlar. Lärarens uppgift blir att iaktta elevernas individuella möjligheter och leda deras utveckling. Genom att läraren i stor utsträckning improviserar och varierar musiken befordras ett aktivt lyssnande hos eleverna. Detta främjar deras förmåga till uppmärksamhet och koncentration samt skärper deras allmänna mottaglighet även i andra sammanhang. Utifrån den musikaliska iakttagelsen återger eleverna taktarter, notvärden, rytmer och melodier medelst taktering, handklappning, steg och andra rörelser, rytminstrument, tal och sång. Genom beaktande av flerstämmighet, nyanser, frasering och form berikas utförandet. Behärskning av och kontinuitet i rörelsen är ett viktigt moment i dessa övningar, övningarna i rörelseimprovisation stimulerar fantasin och avspeglar de känslor och det rörelsebehov, som musiken väcker hos eleven. Musiken fungerar alltså som en regulator för rörelsens storlek, hastighet och uttryck. Musiken bör representera olika musikaliska epoker för att allsidigt utveckla stilkänslan. På ett senare stadium bör även improvisation utan musik förekomma. I början kan läraren vägleda de mera hämmade eleverna genom att göra dem uppmärksamma på människans möjligheter till ett mångsidigt rörelseschema. Rytmikens mångsidighet ger anledning till samverkan med musik, dramatik, gymnastik och konstnärlig dans. Mycket av det teoretiska stoffet kan inläras under musiktimmarna. En plastisk rörelse, som tar sig uttryck i linjespel, väl avvägda proportioner och grupperingar, imitation och komplettering av ställningar och rörelser, kan bidraga till att utveckla elevernas anlag för formgivning. Undervisningen bör stimulera eleverna att via lyssnandet följa och återge musiken, att kollektivt anpassa sig men även ta initiativ individuellt. Den bör verka frigörande men samtidigt samlande. Reaktions- och koncentrationsövningar bör därför i någon form förekomma under varje lektion. Eleverna bör själva få sammanställa rytmer utifrån givna förutsättningar, t. ex. beträffande taktart, notvärden eller text. I grupparbete, lämpligen två och två, kan eleverna komponera rörelse till given musik, t. ex. som illustration till liedform, rondo och kanon. 6.3.3 Konstnärlig dans Undervisningen i konstnärlig dans har som mål: att ge eleverna förståelse och känsla för

dansen som konstart och därigenom väcka intresse för god balettkonst, att ge eleverna tillfälle att uppleva dansen som ett uttrycksmedel såväl individuellt som i grupp och därigenom lära dem anpassa sig i en gemenskap, att genom dansens frigörande verkan stimulera deras naturliga glädje och skapande fantasi samt att ge dem ökad säkerhet i uppträdandet och stärka självförtroendet. Huvudmomenten är konstnärlig dans, rytmiska övningar, övningar som utvecklar känslan för rummets indelning, baletthistoria, musikalisk beledsagning, dekor och dräkter. Studieplanen föreslås bli disponerad på följande sätt: Aktivt deltagande i konstnärlig dans. Elementära övningar i dansens olika uttrycksformer avseende klassisk balett, national- och stildanser, fridans samt andra nutida dansformer. Rytmiska övningar, kastanjettövningar och improvisation i anslutning till enkla danskompositioner. Övningar som utvecklar känslan för rummets indelning, rörelse i rummet, golvmönster och rumsriktning. Baletthistoria. Balettens ursprung, utveckling och tradition, nutida formspråk. Riktningar inom den västerländska teaterdansen. Musikalisk beledsagning, koreografi, libretto, dekor, dräkter. Stor vikt läggs vid samverkan mellan musik, rytmik och konstnärlig dans. Likaså påpekar kursplanen väsentliga anknytningar, som kan ske till historia och samhällskunskap.

56 SOU 1968: 15

7 Frivillig musikundervisning

7.1 Översikt Frivillig musikundervisning, vokal och instrumental, anordnas för närvarande enligt följande: Instrumentalmusik vid skolor in- Statsbidrag om det allmänna skolväsendet, 100 % reglerad i läroplaner; kostnadsfri för eleverna Kyrkomusikernas fria musikun- Statsbidrag dervisning för ungdom (5 vtr för 100 % organist, 2 vtr för kyrkokantor); kostnadsfri för eleverna Studieförbundens musikcirklar, Statsbidrag ofta samlade i musikskoleliknande delvis verksamhet, ibland formellt anordnad som musikskola; liten deltagaravgift Kommunal musikskola; vanligen Kommunal mindre elevavgifter 100 % Annan av kommun genom skol- Kommunal styrelsen anordnad frivillig musik- 100 °'0 undervisning för barn och ungdom; vanligen kostnadsfri för eleverna Privat musikundervisning (ensk. Vissa statliga lärare, privata musikinstitut, mu- och kommusikkurser anordnade av musikaf- nala bidrag färer); alltid elevavgifter, ofta re- till privata lativt höga institut kan förekomma 7.2 Instrumentalmusik/solosång allmänna skolväsendet

inom det

I realskola, flickskola och gymnasium har sedan länge funnits timmar anslagna till frivillig instrumentalmusik. Denna undervisning föll bort i enhetsskolan, under den korta tid försöksverksamhet med sådan bedrevs. SOU 1968: 15

I grundskolan har instrumentaltimmarna återkommit. I kap. 4-6 redogörs, i samband med översikter över timplanerna i musik på olika stadier, för de bestämmelser, som gäller för anordnandet av frivillig instrumentalundervisning i skolan. Den frivilliga musikundervisningen i skolan handhas i huvudsak av skolans musiklärare. Det är angeläget att så sker dels för att läraren därigenom skall kunna få fördjupad kontakt med ett antal elever i en mera individualiserad undervisning, dels därför att man med instrumentaltimmarnas hjälp kan konstruera fulla tjänster och alltså till skolan skaffa ordinarie lärarkraft, dels därför att musikläraren behöver instrumentalundervisningen som komplement till den krävande klassundervisningen. Nackdelar med att skolans musiklärare har hand om det mesta av eller kanske rentav all den frivilliga instrumentalundervisningen vid en skola är att undervisningen antingen binds till de instrument denna lärare behärskar, dvs. vanligen piano, orgel, ett stråkinstrument och blockflöjt, eller sprids över instrument, på vilka läraren kan vara mindre väl hemmastadd. Det är önskvärt att instrumentalundervisning i så stor utsträckning som möjligt meddelas av lärare, som både i musikaliskt och pedagogiskt avseende behärskar sitt instrument. Särskilda instrumentallärare anlitas nu också i allt större utsträckning för skolornas instrumentalmusik.

Tidigare strävade praktiskt taget varje läroverk efter att kunna visa upp en orkester av symfoniorkestertyp. Många skolor hade också, vissa har alltjämt, stora och tämligen kvalificerade sådana skolorkestrar. Även blåsorkestrar var tidigare mycket vanliga. Stråkorkestrar förekom mera sällan. I allt fler kommuner har orkesterverksamheten nu övertagits av den kommunala musikskolan, där samspelet är ett betydelsefullt led i undervisningen. Genom att orkesterverksamheten ibland organiserats över rektorsområdesgränserna, har i den kommunala musikskolans regi flera högklassiga ungdomsorkestrar vuxit fram. En viss förskjutning i orkestertyperna har också ägt rum. Det tidigare mycket stora antalet blåsorkestrar har kraftigt reducerats till förmån för ett växande antal stråkensembler. Det bör noteras, att SÖ:s ämnesgrupp i musik vid läroplansöversynen föreslagit ökad timtilldelning för instrumentalmusik på högstadiet samt körsång på mellanstadiet. Däremot har gruppen avstått från att framlägga en i och för sig klart motiverad begäran om instrumentalmusik även på mellanstadiet. Detta hänger samman med att kommittén längre fram i detta kapitel kommer att presentera ett förslag till omorganisation av hela den del av den frivilliga musikundervisningen, som bedrivs med allmänna medel.

7.3 Kyrkomusikernas undervisning

fria musik-

Enligt nuvarande kyrkomusikerstadga är organist skyldig att i den kyrkomusikaliska delen av sin tjänst fullgöra 5 vtr (kyrkokantor 2 vtr) fri musikundervisning bland ungdom. Se vidare härom kapitel 10, sid. 138. Denna undervisning är helt fristående från andra former av musikundervisning i samhället och någon samverkan med skolstyrelsen eller andra allmänna kulturella organ (t. ex. kulturnämnd) förekommer icke annat än undantagsvis. Antalet organisttjänster var den 1.1.1965 374. Härtill kommer att ca hälften av anta-

let biträdande kyrkomusiker enligt vad kommittén inhämtat har samma skyldighet som organist att fullgöra 5 vtr fri musikundervisning. Antalet biträdande kyrkomusiker var vid samma tidpunkt 93, vilket torde innebära ca 45 tjänster med fri musikundervisning. Kyrkokantorernas antal var 87. I dessa olika kyrkomusikaliska tjänster ingår sammanlagt 2 270 vtr fri musikundervisning, vilka således administreras och utnyttjas helt vid sidan av övrig av samhället bekostad eller stödd undervisning. Lektionerna används i allmänhet till undervisning i sång, orgel, piano, harmonilära, blockflöjt, ensemblespel och körsång. De utgör ett värdefullt bidrag till samhällets insatser på det musikpedagogiska området men bör enligt kommitténs mening bättre samordnas med övrig musikundervisning i kommunerna. Kommittén anser att i varje kyrkomusikertjänst, för vilken krävs examen med pedagogisk utbildning, bör ingå viss undervisningsskyldighet i musik. Kyrkomusikernas pedagogiska verksamhet bör inte delas in i å ena sidan fri musikundervisning och å den andra fyllnadstjänstgöring i skolväsendet. Bestämmelserna kan i stället utformas så, att kyrkomusikern åläggs visst, efter kyrkotjänstens storlek avpassat timantal musikundervisning, vars art efter vederbörandes önskemål och utbildning samt de lokala behoven fastställes av resp. skolstyrelse. Detta timtal bör vara lägst 5 vtr för alla kyrkomusiker utom extra kantor och självständig kantor. Genom vissa organisatoriska åtgärder bör sådan musikalisk verksamhet kunna förenas med den kyrkomusikaliska på ett gynnsammare sätt än hittills. Huvudmannaskapet bör ligga på den del av tjänsten som är störst. I första hand torde kyrkomusikern böra anlitas som lärare i orgel, piano, satslära, körsång osv. I 1967 års löner, beräknat efter U 14: 15 för organist och Ue 8: 9 för kyrkokantor (ortsgrupp 4), skulle de nuvarande kostnaderna för kyrkomusikernas fria musikundervisning uppgå till ca 2,6 milj. kronor för organisterna och 188 000 kronor för kyrkokantorerna, d. v. s. inalles 2 788 000 kronor.

SOU 1968: 15

7.4 Studieförbundens för ungdom

musikcirklar

Det är förenat med stora svårigheter att uppskatta omfånget av studieförbundens verksamhet med musikcirklar för barn och ungdom (upp t. o. m. 16 år, dvs. elever i grundskolan). Enligt uppgifter som kommittén inhämtat kan statens kostnader för dessa cirklar uppskattningsvis beräknas vara ca 3 000 00 kronor årligen. 7.5 Frivillig i kommunal

musikundervisning regi

7.5.1 M L U Musikledarutredningen (MLU) redovisade i sitt betänkande (SOU 1962:51) ett omfattande undersökningsmaterial rörande de två arterna av frivillig musikundervisning i kommunal regi. MLU skilde därvid mellan »frivillig skolmusik» och »kommunala musikskolor». Den frivilliga skolmusiken kan betraktas som en förform till den kommunala musikskolan och startades i ett antal kommuner som en folkskolans motsvarighet till den frivilliga instrumentalmusiken vid läroverk och flickskola. Denna typ av kommunal musikundervisning har sedan 1930-talet vuxit fram i en rad kommuner, bl. a. i Stockholm, Malmö och Eskilstuna. En liknande verksamhet startade i Nacka 1934, men bedrevs redan från början i en fastare organiserad form som Nacka folkliga musikskola. Denna kan därför sägas vara landets första kommunala musikskola. I allt flera kommuner har den kommunala frivilliga musikundervisningen ombildats till kommunal musikskola. Gränserna mellan de två formerna för denna verksamhet är i dag inte helt klara. Kommittén ser därför ingen anledning att i någon större utsträckning skilja de två verksamhetstyperna från varandra utan behandlar dem i huvudsak som varianter av samma företeelse. Antalet skolkommuner med s. k. frivillig skolmusik var enligt MLU år 1960 470 st. Det sammanlagda kommunala anslaget för denna verksamhet uppgick år 1959/60 till 4 875 253 kronor. Härtill kommer icke angivna kostnader för de kommunala musikSOU 1968: 15

skolorna, vilka år 1959/60 uppgick till 98 st. i hela landet. MLU gjorde en enkät till dessa 98 skolor och erhöll svar från 83 av dem. Av enkäten framgick att det totala elevantalet i de 83 skolor som svarat, var 26 127. De 98 musikskolorna fördelade sig över landet på följande sätt:

Län

Antal ko mu Län

Antal ko mu Län

B C D E F G H I

22 4 2 5 2 3 5 0

0 0 2 1 3 5 4 3

K L M N O P R S

T U W X Y Z AC BD

Antal ko mu 2 7 15 7 4 1 0 1

De olika länens satsning på kommunal frivillig musikundervisning läsåret 1959/60 framgår av tabell 11 i MLU:s betänkande. Ur denna tabell skall här citeras det sammanlagda antalet elever i denna undervisning i absoluta tal samt i procent av antal skolpliktiga barn. Vid uppställande av denna tabell synes MLU ha utgått ifrån att frivillig musikundervisning enbart förekommer bland barn i skolpliktig ålder, dvs. i åldern 7-16 år.

Län

S:a elever

%av skpl barn

B C D E F G H I K L M N

10 069 4 092 9 169 4 363 2 242 1 247 1 772 582 795 2 204 6 060 784

18,3 21,0 34,7 10,2 7,0 7,0 7,0 8,8 5,2 7,4 9,0 4,1

S:a elever

% av skpl barn

BD

3 492 6 067 1 897 4 789 4 848 4 616 8 546 3 867 3 998 1 557 889 1438

5,1 14,8 6,8 15,4 16,8 16,2 27,1 11,2 11,4 9,2 2,9 3,8

S:a

89 383 == 11,6%

Län O P R S T U

w X Y

zAC

En skillnad mellan »frivillig skolmusik» och kommunal musikskola är, att den förra alltid har kommunens skolstyrelse som huvudman och är relativt väl inarbetad i skolväsendet, medan den senare ofta är underställd en kulturnämnd eller dylikt och 59

ibland nästan helt saknar kontakt med skolväsendet. 7.5.2 SÖ:s undersökning sommaren 1966 I syfte att undersöka omfattningen av den frivilliga musikverksamheten i de kommunala musikskolorna gjorde skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå i augusti 1966 en enkät till samtliga de i Riksförbundet Sveriges Musikpedagogers matrikel för år 1965 förtecknade 318 kommunala musikskolorna. Svar inkom från 291. Följande tabeller grundar sig på uppgifter från dessa 291 musikskolor. Det är troligt att antalet kommuner med kommunal frivillig musikundervisning inte var begränsat till 318. Siffrorna visar således icke en fullständig bild av läget, men torde dock relativt väl ange huvuddragen i musikverksamhetens art och omfattning år 1965. Det bör vidare anmärkas, att antalet kommuner med musikskola hösten 1966 av Svenska stadsförbundet anges till ca 350 Utbyggnadstakten är således snabb. Antalet kommuner med kommunal musikskola 1965/66 framgår av följande tabell.

Som framgår av jämförelse med MLU:s tabell har antalet elever i kommunal musikundervisning ökat starkt under de sex år, som förflutit mellan de två undersökningarna. Tablån visar att den frivilliga musikundervisningen är mycket ojämnt fördelad över landet. I vissa län, t. ex. Hallands och Blekinge, redovisas endast några få musikskolor medan de mellansvenska länen, främst Kopparbergs, har en mycket väl utbyggd verksamhet, som täcker praktiskt taget alla kommuner. I Örebro län planeras i samarbete mellan länsskolnämnden och Örebro Musikpedagogiska Institut en samordning över hela länet av den kommunala musikskoleverksamheten. Vid en jämförelse med MLU:s tabell ser man att de svaga och starka områdena ligger på ungefär samma ställen nu som då. SÖ-undersökningen tog även fram uppgifter angående organisationsform och huvudman för den frivilliga musikundervisningen i kommunerna. Av de 291 »kommunala musikskolorna» visade sig endast 203 verkligen ha denna organisationsform.

Folkmängd i (stad)

Total Folkmängd 1.1 1966

kommuner med kom. mus. skola

Antal lärare

A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z AC BD

788 503 594 760 183 751 240 940 366 072 295 999 164 433 235 629 53 742 149 321 262 002 668 287 179 942 666 130 390 122 254 949 287 276 268 156 249 635 282 446 293 272 277 485 130 963 233 874 259 824

788 503 553 598 165 473 184412 133 613 115 027 70 095 99 276 25 861 47 874 56 315 328 712 15 492 480 206 108 579 84 429 164 827 196 218 214 562 258 642 201 310 188 852 40 213 87 753 28 343

395 424 106 174 126 97 45 61 22 20 41 101 17 155 157 89 103 110 184 291 169 120 29 62 11

7 777 513

4 638 185

3 109

Län

Summa

60 Antal undervisningstimmar

Antal elever

Kostnader för undervisningen 1965

214 500 215 353 48 617 87 912 48 161 29 573 16 332 24 346 7 768 11 788 7 762 14 859 5 469 54 641 56 648 21 089 59 237 73 861 88 286 107 625 47 562 59 008 12 852 23 153 8 775 1345 177

11051 14 180 5 121 5 632 4 332 1764 1 203 1830 678 841 992 1747 222 4 361 4 287 1 610 4 856 3 649 7 180 8 492 4 643 3 780 1499 1456 2 942 98 348

4 374 400 4 792 903 1 137 533 2 070 101 1024 684 715 734 369 925 687 515 149 228 298 725 156 821 565 965 75175 788 956 1 278 865 497 726 360 023 1418 300 2 301710 2 185 312 1052 713 1161486 302 649 460 968 201 251 28 428 671 SOU 1968: 15

I 86 k o m m u n e r redovisade m a n verksamheten, som » k o m m u n e n s frivilliga musikundervisning» m e d a n det i 2 fall visade sig v a r a ett studieförbund, A B F , som stod bako m den i m a t r i k e l n u p p t a g n a musikskolan. H u r k o m m u n e r n a löst h u v u d m a n n a s k a p e t framgår av följande översikt. Skolstyrelse Musiknämnd Orkesterförening Kulturnämnd ABF Styrelsen för Folkliga musikskolan Musiknämnd + orkesterförening Skolstyrelse -i- orkesterförening Musikskolestyrelse Musiknämnd + skolstyrelse M usi kskolefören i ng Kommunalnämnd

207 49 3 9 2 1 2 2 4 10 1 1 291

Även om flertalet k o m m u n e r sålunda lagt v e r k s a m h e t e n u n d e r skolstyrelsen, kan m a n likväl finna ett relativt stort antal, som fört den frivilliga musikundervisningen u n d e r a n d r a instanser. Elevantalet i de 291 musikskolorna fördelar sig på olika i n s t r u m e n t och andra aktiviteter på följande sätt: Förberedande undervisning Ej närmare specificerad Orff-musicerande Rytmik Övriga former (klangspel, sång och lek m m Musiklekskola Mandolin Blockflöjt Egentlig instrumentahmdervisning Piano/orgel Stråkinstrument Bleckblåsinstrument Träblåsinstrument Gitarr Slagverk Dragspel Musikhistoria och — teori Solosång Cittra, elbas Ensemble verksamhet Körsång Orkester, samspel

29 885 475 350 763 1 550 2 835 14 928

m in 30 391 9 217 3 712 6 754 14 410 806 181 549 750 6 3 107 1038

Följande a n m ä r k n i n g a r b ö r göras till översikten. 1. Av enkäten framgår inte o m den förberedande undervisningen ( F U ) i allmänhet SOU 1968: 15

ä r 1-årig eller 2-årig. Eftersom undervisningen i mandolin och blockflöjt redovisas för sig, torde F U i allmänhet i n n e b ä r a verksamhet av typ Orff-musicerande, r y t m i k etc. I Stockholms k o m m u n a l a musikskola ges eleverna, i m å n av tillgång till lärare, rytmikundervisning i årskurs 1 och a n n a n form av F U , bl. a. blockflöjt, i å r s k u r s 2. I siffrorna för mandolin o c h blockflöjt inräknas även de elever, som har dessa ins t r u m e n t som h u v u d i n s t r u m e n t i egentlig instrumentalundervisning. D e t t a torde dock vara ett mycket litet antal. Specifikation h ä r p å h a r inte begärts i e n k ä t f o r m u l ä r e t . 2. I n o m den egentliga i n s t r u m e n t a l u n d e r visningen ä r pianots d o m i n a n s påfallande m e n inte oväntad. Antalet orgelelever torde v a r a m y c k e t obetydligt. D e n undervisning i orgelspel, som f ö r e k o m m e r meddelas i regel av k y r k o m u s i k e r n inom r a m e n för dennes fria musikundervisning. Antalet elever, som spelar orkesterinstrument (stråk, blås- och slagverk) ä r förhållandevis stort, inalles 2 0 4 8 9 elever. G r u p p e n stråkinstrum e n t torde till övervägande del utgöras av violinister. E n k ä t f o r m u l ä r e t u p p t o g ingen fråga o m dessas antal i varje musikskola, m e n uppskattningsvis torde m a n k u n n a säga att minst 8 0 0 0 u n g d o m a r spelar violin i de redovisade musikskolorna. 3. I orkester- och e n s e m b l e v e r k s a m h e t deltar huvudsakligen de elever, som ingår i instrumentalgrupperna, varför någon samm a n r ä k n i n g av det totala elevantalet inte bör göras på basis av o v a n s t å e n d e tabell. Intressant ä r att konstatera att m å n g a m u sikskolor a n o r d n a r k ö r v e r k s a m h e t som k o m pensation för att skolväsendet p å låg- och mellanstadiet inte kan e r b j u d a sådan musikalisk verksamhet. Speciellt b ö r h ä r n ä m n a s K i r u n a stad, som h a r inte m i n d r e än 701 barn i musikskolans k ö r v e r k s a m h e t .

7.6 Privat

musikundervisning

Liksom M L U måste k o m m i t t é n konstatera, att det är svårt att bilda sig en uppfattning om arten och omfattningen av den verksamhet, som bedrivs av privatpraktiserande musikpedagoger. M L U skriver:

»Många av dessa privatpraktiserande lärare har huvuddelen av sin verksamhet förlagd till någon skola, musikskola eller bildningsförbund. Proportionerna mellan lärarnas undervisning i institutioner och privat växlar dock starkt. Eleverna dras i allt större utsträckning mot institutionsundervisning, icke minst av ekonomiska skäl, då ju undervisningen i frivillig skolmusik, kommunala musikskolor och studieförbundens musikcirklar oftast ställer sig avsevärt billigare än privatundervisning. Privatundervisning försiggår dock runt om i landet i icke ringa utsträckning på alla undervisningsnivåer. Mycket av den allra bästa undervisningen på kvalificerad nivå torde ske privat.» MLU nämner inte att vissa av de huvudsakligen privat arbetande lärarna byggt upp privata institut eller musikskolor. Bidrag till sådan verksamhet kan utgå dels genom direkta anslag av allmänna medel eller fonder, dels genom att verksamheten i viss utsträckning anordnas som studiecirklar, varvid statsbidrag utgår enligt reglerna för cirkelverksamhet. En delvis ganska intensiv undervisningsverksamhet bedrivs även av vissa musikaffärer. Somliga av dessa har egna musikskolor och ger ut egen studielitteratur. Undervisningen organiseras i regel kring den typ av instrument resp. företag säljer. 7.7 Riksdagsfrågor rörande frivillig musikundervisning I riksdagen har vid flera tillfällen (1962 och 1964) väckts motioner om statsbidrag till kommunal frivillig musikundervisning. Även ett par interpellationer har förekommit i ärendet. Riksdagen har 1962 på förslag av respektive utskott med stöd av skolöverstyrelsen beslutat att utreda statens möjligheter att ekonomiskt stödja kommunernas frivilliga musikundervisning. 7.8 Kommitténs förslag till samordning av frivillig musikundervisning 7.8.1 Nackdelar med nuvarande förhållanden Som framgår av översikten under 7.1. finns det i vårt land en rad olika institutioner, som 62

med bidrag av allmänna medel anordnar frivillig musikundervisning för ungdom. Samtliga riktar huvudparten av sin verksamhet mot skolans ungdom, företrädesvis grundskolans elever. Ett visst konkurrensförhållande uppstår därvid gärna, och detta är på flera orter ganska accentuerat. Ungdomarna ställs samtidigt från flera olika håll inför utbud av musikundervisning av ungefär samma slag, vilket kan verka förvirrande både på dem själva och deras föräldrar. I realiteten kan det vara samma lärare, som undervisar inom flera av dessa verksamhetsformer. Skilda verksamheter erbjuder eleverna olika lektionslängd och olika ekonomiska villkor. Olika pedagogiska uppfattning speglas ibland i alltför hög grad i metodiken, och samordning med den klassvis bedrivna musikundervisningen i skolan äger rum blott sporadiskt. Olika lönesättning, behörighetsvillkor och huvudmän gör det administrativt svårbemästrat att samordna lärartjänster inom de olika verksamhetsområdena. Genom att ingen för den frivilliga musikundervisningen gemensam företrädare finns, kan den förnyelse inom den kommunala musikverksamheten som pågår i fråga om studielitteratur såväl för undervisningen på olika instrument som för ensemblespel inte få karaktären av ett planmässigt utvecklingsarbete. Många lärare arbetar ensamma och får blott sällan och kanske tillfälligtvis del av nyheter på det metodiska området, eftersom ingen regelbunden fortbildning kan äga rum i en så splittrad verksamhet. Schematekniska svårigheter uppstår ofta och skolans musiklokaler kan inte utnyttjas rationellt. Många barn får sina musiklektioner förlagda till sena eftermiddags- och kvällstimmar. Musiklärarna får en arbetsdag, som starkt avviker från annan skoltjänst, ofta från omkr. kl. 14.00 till kl. 20.00 eller senare. I glesbygderna innebär en musiklärartjänst ofta dagliga, stundom långa resor. Kontakttillfällena mellan lärarna i den frivilliga musiken och lärarna inom skolväsendet är inte många, eftersom den ena ofta slutar sin tjänst, när den andra börjar. Alla dessa för musikverksamheten ogynnSOU 1968: 15

samma förhållanden sammanhänger med a) att den frivilliga musikundervisningen till största delen bedrivs utanför det allmänna skolväsendets ram b) att denna undervisning är splittrad på ett olyckligt sätt mellan ett flertal institutioner och organisationer. Kommittén anser det önskvärt att förutsättningar för samverkan skapas bl. a. ifråga om personal och administration de olika musikinstitutionerna emellan, inte minst med tanke på att flertalet av dem uppbär stora anslag av allmänna medel.

7.8.2 Den frivilliga betydelse

musikundervisningens

Den frivilliga musikundervisningen är ett nödvändigt komplement till det allmänna skolväsendets huvudsakligen klassvis bedrivna musikundervisning. I klassundervisningen ges en allmän musikfostran till alla elever. De får här tillfälle att uppleva musik genom att sjunga och spela efter förmåga och genom att lyssna till musik. Röst- och gehörsfostran är andra viktiga inslag, och alla får en viss grundläggande musikkunskap. Den frivilliga musikundervisningen har som målsättning att bereda eleverna tillfälle att deltaga i en individualiserad musikundervisning, som syftar till att utveckla färdigheten att spela ett instrument eller att sjunga. Motsvarande individualiseringsmöjligheter kan i andra ämnen inom skolan ges på de vanliga lektionerna. I t. ex. matematik, teckning och språk ges på grund av ämnets karaktär av enskilda studier inom kollektivets ram, rika tillfällen att utveckla en speciell förmåga inom lektionens ram, inte minst i dagens skola med dess moderna arbetsformer. Motsvarande individualiserade färdighetsövning kan inte ges i ämnet musik, även om man också där arbetar med mindre grupper i viss utsträckning. Denna gruppverksamhet går dock mera ut på att ge alla elever en lämplig avpassad samspelsuppgift än att utveckla instrumental färdighet. Härtill är de instrumentala varianterna alltför många. I den frivilliga musikundervisningen kan SOU 1968: 15

behovet av individuell och specialiserad handledning tillgodoses genom att undervisningsformen där oftast är enskild lektion eller grupplektion om endast några få elever. Pedagogiskt forskningsarbete och pågående försöksverksamhet kommer kanhända att medföra, att gruppstorleken på vissa instrument och för vissa ålderskategorier kan ökas något. Men på mer avancerad studienivå erfordras såväl längre lektionstid som enskild handledning. Kommittén betraktar därför den frivilliga musikundervisningen som en viktig del av skolans musikverksamhet, nödvändig för att ämnet musik ska kunna jämställas med övriga ämnen i fråga om möjligheter att bidra till den enskilda elevens utveckling bl. a. genom en så långt möjligt individualiserad undervisning. Det bör vara skolans uppgift att svara för all den musikundervisning, som riktar sig till barn och ungdomar inom den obligatoriska skolan. Skolan har emellertid hittills haft begränsade möjligheter att erbjuda frivillig musikundervisning. Först på grundskolans högstadium anvisas medel för särskild undervisning i instrumentalmusik och sång. Flertalet barn når redan i mellanstadieåren sådan musikalisk och allmän mognad att de kan lära sig spela ett instrument, många gör det redan på lågstadiet. Förutsättningen för att man ska nå ett kvalificerat resultat på ett instrument är att studierna påbörjas så tidigt som möjligt. För den frivilliga musikundervisningen på låg- och mellanstadiet svarar f. n. kommunerna och studieförbunden. Under de första lågstadieåren har denna undervisning karaktären av en för de egentliga instrumentala studierna förberedande undervisning. Den omfattar vanligen en 1- eller 2-årig kurs i blockflöjt, mandolin eller sång och spel. Den förberedande undervisningen står i regel öppen för alla såsom ett uttryck för principen att en av allmänna medel bekostad musikundervisning bör innebära möjlighet för alla att få sin musikaliska förmåga ordentligt prövad. Vid kursens slut söker man bl. a. med någon

form av musikalitetstest avgöra vilka som har de bästa förutsättningarna att tillgodogöra sig en instrumental eller vokal utbildning. Att sådan frivillig musikundervisning på låg- och mellanstadiet anordnas enbart genom kommunerna eller studieförbunden innebär, att elever på olika platser i landet har högst olika möjligheter att få delta i frivillig musikundervisning. I vissa län är musikskoleverksamheten fast rotad och väl etablerad i flertalet, kanske alla kommuner. På andra håll i landet är elevernas möjligheter till frivillig undervisning mycket små eller inga.

7.8.3 Slutsatser och förslag 1. Den frivilliga musikundervisningen är en viktig del av den samlade musikundervisningen. 2. Den frivilliga musiken bör såsom varande undervisning ligga inom skolväsendet. 3. All skolungdom i landet måste ha samma rätt och möjlighet till instrumental och vokal utbildning. Genom en sådan verksamhet kan skolan lämna ett betydelsefullt bidrag till den personliga utvecklingen hos all den ungdom, som har intresse och fallenhet för musik. Efterfrågan på musikundervisning är i dag större än någonsin förr. 4. Den frivilliga musikundervisningen är en förutsättning för en ensemble-, kör- och orkesterverksamhet, som kan ha en betydelsefull funktion i skolans gemenskapsliv. 5. Skolungdomens aktiva musicerande är grunden för ett samhällets musikliv, för intresse och musikkultur, och en oumbärlig rekryteringskälla för utbildningen av pedagoger och tonkonstnärer. Kommittén anser det nödvändigt att staten snarast utvidgar den frivilliga musikundervisningen till att omfatta elever även på låg- och mellanstadiet och tar ekonomiskt och pedagogiskt ansvar för denna undervisning i den utsträckning som nedan föreslås under 7.8.6-11. I fråga om grundskolan bör all frivillig musikundervisning ligga inom skolan. På det gymnasiala stadiet bör en fördel64

ning av uppgifterna kunna ske enligt följande: 1) Den allmänna skolan (Gy Fa) svarar för att eleverna har möjligheter att vidareutveckla sina instrumentala och vokala färdigheter; möjligheter till körsång och ensemblespel bör också finnas. 2) Studieförbunden anordnar musikcirklar för ensemblespel, körsång, lyssnande, musikteori osv. för att tillgodose behovet av fortsatt aktivt musicerande för ungdomen efter skoltidens slut samt behovet av vuxenutbildning. Verksamheten bör stå öppen för alla kategorier av ungdom fr. o. m. 16-årsåldern. 3) Den allmänna skolan (Fa) jämte folkhögskolan svarar för musikalisk yrkesutbildning, såväl förberedande som fullständig sådan. Den frivilliga musikundervisningen i grundskolan samt under punkt 1) ifråga om det gymnasiala stadiet läggs jämte yrkesutbildningen på det gymnasiala stadiet (p. 3) under kommunens skolstyrelse, och kommunen erhåller statsbidrag till denna undervisning på samma villkor som gäller för övrig skolundervisning. I ett stort antal kommuner bedrivs redan en frivillig musikundervisning av betydligt större omfattning än vad som för staten är möjligt att bekosta. Den statsunderstödda frivilliga musiken kan inte helt tillgodose behovet av sådan undervisning. Det är därför av största värde att kommunerna vid planering av fritidsverksamheten för sin ungdom med egna medel kan utvidga den frivilliga musikundervisningen genom ökad timtilldelning. För att alla pedagogiska, personella, administrativa och organisatoriska fördelar av här ovan föreslagen samordning av obligatorisk och frivillig musikundervisning skall kunna utvinnas, föreslår kommittén, att även den av kommunen bekostade frivilliga musikundervisningen ställes under skolstyrelsen och under statens pedagogiska ledning. Eftersom enligt skollagen all statlig undervisning, även den frivilliga, är kostnadsfri, är det önskvärt att även den av kommunen bestridda delen av musikundervisning göres SOU 1968: 15

kostnadsfri och därvidlag jämställs många andra fritidsaktiviteter.

med

7.8.4 Fördelar med föreslagen organisation Genom att skolstyrelsen blir formell och reell ledare av hela verksamheten, kan samordningen mellan klassbunden och frivillig musikundervisning bli den bästa. Det blir möjligt att pedagogiskt integrera de två varianterna av musikundervisning med varandra och i skolans liv på ett helt nytt sätt. Metodik för gehörsutbildning, annan musikmetodik liksom repertoarplanering kan samordnas och kontinuiteten tillgodoses. De spelande eleverna kan på ett naturligt sätt beredas tillfälle att delta i klassmusicerandet på sina resp. instrument. Olika lärargrupper kan samverka i större projekt som konserter, teaterföreställningar, revyer, utställningar osv. Instrumentallärarna integreras i den skola där de arbetar, lär känna andra lärargrupper och upplever sig själva som medarbetare i skolan. Undervisningstiden kan schematekniskt ordnas så att instrumentalundervisningen börjar redan på morgonen. Genom ett system med rullande schema på t. ex. 4 veckor kan alla elever, i den mån så behövs, få gå ifrån annan lektion för instrumentalundervisning utan att elevens studier i ett visst ämne drabbas speciellt. Ensemblegrupper på olika nivåer kan bildas utan att konkurrens om de spelande eleverna uppstår. Sång- och spelensembler kan finnas på de enskilda skolenheterna samtidigt som man genom samverkan över rektorsområdesgränserna kan ha såväl stora elitorkestrar och -körer, som specialensembler för t. ex. jazz, gammal musik och kammarmusik. I både skolans och samhällets liv kan dessa ensembler få stor betydelse, t. ex. för skolkonsertverksamhet, medverkan vid morgonsamlingar, föräldramöten, i föreningslivet ute i samhället osv. Musiklärartjänsterna kan vidare göras mera omväxlande och anpassade till såväl skolans behov som lärarnas specialintressen. Musikläraryrket kan därigenom bli mera attraktivt. Om alla timmar för frivillig muSOU 1968: 15

sikundervisning i grundskolan förvaltas av skolstyrelsen kan lärare på olika sätt kombinera klassrumsundervisning och frivillig undervisning i sin tjänst. Olika kombinationer musikundervisning-kantorstjänst kan vidare förekomma. Det bör även vara möjligt att i musiklärartjänster lägga in vissa timmar som cirkelledare i ett studieförbund.

7.8.5 Pedagogisk ledning För ledningen av musikundervisningen i kommunen bör finnas en väl utbildad musikpedagog. De nuvarande tjänsterna, som kommunal musikledare bör ersättas av till skolstyrelsen knutna rektorer i musik. Direkt och via medhjälpare (konsulenter, studierektorer, huvudlärare etc.) leder och samordnar rektorn de olika slagen av musikundervisning i kommunens skolor och svarar vidare för den allmänna musikaliska verksamheten (skolkonserter m. m.) i skolorna. I sin mest utbyggda form finns en organisation av ungefär denna typ redan i Stockholm. En mellanstor stad, där en liknande organisationstyp finns i mindre format är Jönköping. I små kommuner bör en anknytning till huvudlärarorganisationen göras så att en huvudlärare i musik även kan förestå den frivilliga musikundervisningen. Den frivilliga musiken måste integreras väl i resp. rektorsområde, vilket utan svårighet kan ske via huvudlärarna.

7.8.6 Principer för organisation och omfattning Parallellt med åk 2 förläggs 1 vte förberedande undervisning (FU) per klassavdelning om 21 elever, av SÖ tillämpat delningstal enligt skolstadgan. På denna extra timme emottas alla ur klassen, som anmäler sig. FU bör helst få formen av en utvidgad och fördjupad sång- och spelundervisning av ungefär samma typ som lågstadiets musikundervisning. För elever, som genomgått FU men ännu inte är mogna att övergå till den egentliga instrumentalmusiken anordnas ett andra förberedande år. Ca 30 %

av årskullen beräknas kunna tas emot i FU-gruppen om 6 elever för sång och spel, blockflöjt o. dyl. Ett värdefullt inslag i FU är rytmik, vilken dock enligt kommitténs uppfattning inte bör bedrivas isolerad utan i samband med sång och spel. Det traditionella begreppet rytmik bör kunna vidgas till att inbegripa ett flertal olika former av samverkan mellan musik och rörelse. Upp till 15 % av resten av årskullen i åk 3 tas emot till egentlig instrumentalundervisning. Samma procentsiffra beräknas sedan för hela mellanstadiet. I princip räknar kommittén med att instrumentalundervisning upp t. o. m. åk 6 bedrivs i grupper om 3 elever per timme å 45 minuter. För högstadiets del föreslår kommittén likaså att 15 % av årskullen tas emot. Visserligen vet man av erfarenhet att många elever upphör att ta lektioner just i puberteten. Den frivilliga musikundervisningen på högstadiet skall emellertid också vara dimensionerad så att man där kan ta emot dem, vars intresse för eget musicerande vaknat först senare och sådana elever, som rent allmänt mognat sent. Ofta kompenseras den sena starten hos sådana elever av deras vilja och förmåga att förstå och deras målmedvetenhet inför studierna. På detta stadium beräknas instrumentalgruppernas storlek i genomsnitt till 2 elever per vte. På det gymnasiala stadiet är intresseinriktningarna mera differentierade och delvis yrkesinriktade. För de icke musikyrkesinriktade bör skolan tillhandahålla frivillig musikundervisning upp till ca 10 % av den del av årskullen, som studerar i gymnasium och fackskola. Kommittén sätter här gruppstorleken till IV2 elev per timme, eftersom många av eleverna får enskild undervisning en hel lektion varje vecka.

7.8.7 Utbyggnadsplan Enligt sina direktiv »bör kommittén vara oförhindrad att gå in på frågor som rör formerna för pedagogisk och organisatorisk samordning av den frivilliga musikundervisningen inom och utanför skolväsendet bl. a. för att kunna föreslå åtgärder 66

som underlättar lärarrekryteringen. Kommittén bör ange vilka skäl som finns för en närmare samordning samt hur denna skall kunna åstadkommas utan ändring i den nuvarande fördelningen av kostnaderna för undervisningen mellan stat och kommun eller annan huvudman.» Kommittén föreslår att man med utgångspunkt från dagens läge i fråga om förhållandet mellan kostnaderna för stat och kommuner i befintlig undervisning lägger upp en plan för statens successiva övertagande av ansvaret också för låg- och mellanstadiets musikundervisning. Utbyggnaden kan ske efter någon av följande två linjer. A. Den procentuella fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun behålls. B. Staten övertar successivt en allt större andel av kostnaden intill de gränser som nedan anges i kommitténs förslag. Kommittén anser, av skäl som tidigare anförts att alternativ B bör tillämpas och att frivillig musikundervisning i den omfattning som angivits under 7.8.6. bör ligga inom det statliga skolväsendet. 7.8.8 Nuläge Staten garanterar genom nuvarande bestämmelser för frivillig musikundervisning i skolan (grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet) följande maximala kostnader (om alla disponibla timmar tas ut). Åk 7—9 (321 000 elever) 1 vte/50 elever = 6 420 vtr = 214 tjänster Gy Fa (ca 40 % av 342 000 elever dvs. 137 000 elever) 1 vte/30 elever = 4 570 vtr = 152 tjänster 366 musiklärartjänster i U 13: 14, ortsgrupp 4 kostar i 1966 års löneläge (å 35 193 kr/ år) 12 880 640 kronor. Kommittén har icke haft möjlighet att undersöka hur stor del av detta anslag som i realiteten utnyttjas. Härtill kommer kostnader för körsång, vilka är svåra att uppskatta. Utgår man från att varje rektorsområde på högstadiet har 1 vte (garanterat minimum enligt läroplanen) och att varje gymnasieskola (ej yrkesskola) har 1 l /i vtr genomsnittligt får man SOU 1968: 15

sammanlagt ett antal av 830 vtr ( = 28 tjänster), vilka enligt ovanstående löneberäkning skulle kosta 985 400 kronor. Bidragen till Studieförbunden för musikcirklar bland barn och ungdom uppgår enligt vad tidigare anförts till ca 3 000 000 kronor per år. Härav kan ca '2U beräknas falla på åldersgruppen högstadieelever, d. v. s. 2 000 000 kronor. Kyrkomusikernas fria musikundervisning torde huvudsakligen vara inriktad på elever i högstadie- och gymnasial ålder. Större delen av de statliga kostnaderna för denna undervisning (totalt beräknade till 2 788 000 kronor) kan därför läggas på denna elevgrupp. Kommittén beräknar här 2 200 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för frivillig musikundervisning inom de områden och på de stadier, där staten nu åtagit sig ekonomiskt ansvar skulle sålunda uppgå till 12 880 640 -T 985 400 + 2 000 000 + 2 200 000 kronor d. v. s. inalles kronor 18 066 040. De verkliga kommunala kostnaderna för frivillig musikundervisning på motsvarande stadier är omöjliga att räkna fram utan omfattande och tidskrävande undersökningar. Kommittén har icke haft möjlighet att genomföra en sådan utredning och har i stället valt att jämföra ovanstående kostnader med de kostnader som skulle uppstå vid ett uppbyggande av en statlig, frivillig musikundervisning efter de principer som anges under 7.8.6. Åk 7—9 (321 000 elever) 15 % i grupper om 2 elever = 24 075 vtr = 803 tjänster Gy Fa (137 000 elever) 10 % i grupper om 1 yt elev = 22 050 vtr = 735 tjänster Vid löneberäkningen har kommittén här utgått från att undervisningen bestrids av såväl speciella instrumentallärare som skolmusiklärare. Instrumentallärarnas lön har beräknats enligt KA 17: 18, ortsgrupp 4 (27 012 kr/år.) Medelvärdet av de båda musiklärargruppernas lön blir 31 102 kr. Kommittén har med hänsyn att antalet instrumentallärare torde bli större än antalet skolmusiklärare satt medellönen till 30 000 kronor. Kostnaden för 1 538 tjänster å 30 000 kronor utgör 46 140 000 kronor. SOU 1968: 15

Härtill kommer kostnaden för körsång, varvid kommittén utgår från att nuvarande kostnader på högstadium och gymnasium förblir oförändrade d. v. s.985 400 kronor. Inalles blir kostnaderna för ett helt statligt övertagande av frivillig musikundervisning på grundskolans högstadium i gymnasium och fackskola sålunda 46 140 000 + 985 400 kronor = 4 7 125 400 kronor. Av denna summa svarar staten redan idag för drygt 18 miljoner, d. v. s. ca 38,2 %.

7.8.9 Tillkommande kostnader för utvidgning av statlig frivillig musikundervisning till låg- och mellanstadiet Kostnaderna för en frivillig musikundervisning enligt kommitténs förslag under 7.8.6. på grundskolans låg- och mellanstadium skulle enligt kommitténs beräkningar bli följande (elevantalet gäller läsåret 1967/68 och baserar sig liksom i tidigare beräkningar under 7.8.8. på Statistiska Centralbyråns befolkningsprognos av 1965, medelvärdet av alt 1 och 2). Åk 2 (103 900 elever) 1 vte/21 elever = 4 950 vtr Åk 3 (104 300 elever) a) 30 % av kullen i gruppen om 6 elever/tim = 5 215 vtr b) 15 % av resten i grupper om 3 elever/tim = 3 651 vtr Åk 4—6 (319 000 elever) 15 % av kullen i grupper om 3 elever/tim = 15 950 vtr Körsång på mellanstadiet 800 vtr 25 616 vtr

Detta innebär 854 tjänster å 30 vtr. Här räknar kommittén med huvudsakligen instrumentallärare i KA 17: 18 och ett mindre antal skolmusiklärare. Lönekostnaderna beräknas därför till i genomsnitt 28 000 kronor per lärare. Den totala kostnaden skulle således under denna punkt uppgå till (854 X 28 000 = ) 23 912 000 kronor. Om staten skulle lämna bidrag enligt samma procentsats (38,2) som gäller för de högre stadierna innebär detta en bruttokostnad på 9 134 400 kronor. Från detta får dras de nuvarande 67

statliga kostnaderna för frivillig musikundervisning på dessa stadier, tillsammans 1,6 miljoner (studieförbund och kyrkomusiker enligt 7.8.8.), varför statens nettokostnad skulle bli drygt 7,5 milj. kronor.1 Vid ett totalt statligt övertagande av hela den frivilliga musikundervisningen på lågoch mellanstadiet blir kostnaden 22 312 000 kronor. 7.8.10 Upptrappning av statens andel av kostnaden Kommittén föreslår att statligt bidrag till skolväsendet för anordnande av frivillig musikundervisning utgår med 38,2 % av de kostnader som uppstår enligt kommitténs förslag ovan (dvs de nuvarande 18 milj. för högstadiet och gymnasiestadiet + 9 , 1 milj. för låg- och mellanstadiet) under budgetåret 1969/70 och att bidraget därefter årligen höjs med cirka 10 % av den totala kostnaden (71034 400 kronor) för att år 1975/76 uppgå till hela detta belopp. Redan fr. o. m. år 1969/70 bör den frivilliga musikundervisningen i den omfattning som anges under 7.8.6. underställas skolöverstyrelsen och erforderliga administrativa åtgärder vidtas för en fullständig integrering av den frivilliga musikundervisningen i skolväsendet. 7.8.11 Tillkommande kostnader Beträffande instrument, noter, inventarier o. dyl. bör man kunna räkna med att musikskolorna utan att begära ersättning lämnar över sina förråd härav till kommunens skolväsende i den mån kommunen inte redan är ägare till denna materiel. I vissa kommuner torde en genomgripande upprustning vara nödvändig. För den pedagogiska ledningen bör beräknas en rektorstjänst i de 100 största kommunerna per kommun. Kostnaden härför beräknas till ca 4,2 miljoner kr. Då hela denna verksamhet kommer att läggas under skolöverstyrelsen, synes det nödvändigt att förstärka denna myndighets personal på musiksidan. Viss förstärkning av länsskolnämndernas administrativa personal kan också bli nödvändig. 68

1 Kommunala skatteutjämningsbidraget påverkas av det föreslagna övertagandet, varför de framräknade kostnaderna bör minskas med de utgifter staten har i detta hänseende. Kommittén har inte haft möjlighet att framräkna storleken av denna kostnad. SOU 1968: 15

8 Musikutbildning vid folkhögskolor m. fl. skolor

A.

Folkhögskolor

8.1 Allmänt

De estetiska ämnena, inte minst musiken, intar en viktig plats i folkhögskolans undervisning. Som vårdare av en unison, folklig sångtradition har folkhögskolan haft och har alltjämt stor betydelse. Inte minst vid folkrörelsernas folkhögskolor och skolor med ungdomsledarutbildning intar sången en väsentlig plats. Under senare år har en allt starkare tendens framträtt att vilja profilera och utvidga musikundervisningen. Såväl enskilda musikpersonligheter som vissa folkrörelser och landsting har drivit fram mera yrkesinriktade musiklinjer vid sina folkhögskolor och därmed dels velat bidra till att fylla behovet av musikutbildade ledare och lärare i samhället, i vissa fall speciellt inom den egna rörelsen, dels velat ge de alltflera ungdomar som under senare år önskar få grundläggande musikutbildning för inträde vid musikhögskola en möjlighet härtill. Dessa folkhögskolor har dessutom kommit att bli betydelsefulla musikcentra i sin region. På två orter har treåriga utbildningslinjer till musikinstruktörsexamen inrättats. Man kan i dag urskilja följande typer av musikverksamhet vid folkhögskolorna: 1. Musikinstruktörsutbildning 2. Allmänna musiklinjer 3. Utvidgad musikundervisning 4. Vanlig musikundervisning. Inom den sistnämnda gruppen finns en SOU 1968: 15

rad skolor, som har planer på att utvidga sin musikundervisning och i vissa fall önskar inrätta musiklinje. 8.2

Musikinstruktörsutbildning

8.2.1 Allmänt Utbildning till musikinstruktör kan ske vid Folkliga musikskolan Ingesund, Arvika, numera även kallad Ingesunds musikskola, och på musiklinjen vid Framnäs folkhögskola i Öjebyn. Musikinstruktörsexamen går tillbaka på en vid Ingesunds musikskola från och med hösten 1954 inrättad musikpedagogisk parallellinje till den tidigare befintliga allmänna musiklinjens andra årskurs. Sedan 1959 har Ingesunds musikskola en tredje årkurs på bägge utbildningslinjerna. Efter att ha genomgått treårig pedagoglinje avlägger eleven musikinstruktörsexamen. Framnäs folkhögskola erhöll 1959 rätt att bedriva treårig pedagogisk utbildning till musikinstruktörsexamen. Musikinstruktörsexamen har inrättats främst för att förse de kommunala musikskolorna med välutbildade lärare samt att utbilda ledare för det frivilliga musikbildningsarbetet bland vuxna i samhället. Denna examen ger icke behörighet till musiklärartjänst inom skolväsendet. På grund av musiklärarbristen tjänstgör dock många musikinstruktörer som musiklärare främst på grundskolans högstadium men också på andra stadier. 69

Musikledarutredningen (MLU) föreslog 1962 i sitt betänkande (SOU 1962:51) att musikinstruktörsutbildningen delvis skulle omformas, att pedagoglinjerna vid Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola fr. o. m. budgetåret 1963/64 skulle omorganiseras till statsunderstödda 3-åriga musikinstruktörsskolor samt ytterligare 4 musikinstruktörsskolor skulle inrättas. MLU:s förslag kan studeras närmare i nämnda utredning, kap. VIII. XI och XII. Några åtgärder för att realisera detta förslag har icke vidtagits. En relativt utförlig historik om musikskolan i Ingesund samt Framnäs folkhögskolas musiklinje återfinns i MLU:s betänkande (s. 95-102). Här skall endast redogöras för det aktuella läget vid dessa skolor. 8.2.2 Folkliga musikskolan i Ingesund Huvudman är Värmlands läns landsting. Skolan har tre undervisningslinjer: allmän linje (se vidare 8.3.1.) musikinstruktörslinje, treårig stråkpedagogisk linje, treårig Tillstånd till inrättande av en gitarrpedagogisk linje har beviljats av skolöverstyrelsen, men denna linje har ännu ej organiserats. Sommar- och vinterkurs med i huvudsak överensstämmande schema anordnas. Sommarkursens längd är 4 veckor, vinterkursens 31 veckor. Antalet elever vinterkursen 1967/68 är 68 st. De fördelar sig på de två examenslinjerna enligt följande: Instruktörs- Stråkped. linjen linjen Åk 1 Åk 2 Åk 3

15 13 11 39

Beträffande allmänna linjen se 8.3.1. Det totala antalet sökande till de tre linjerna var vid inträdesproven i maj 1967 108 st. Av dessa intogs enligt lärarrådets beslut i resp. första årskurs 37 st.

70 Följande timplan gäller för törslinjen:

musikinstruk-

Åk 1 Åk 2 Åk 3 vtr vtr vtr Betygsämnen Huvudinstrument (utom solosång) Solosång (som huvudämne) Biinstrument l 9 Musikhistoria Gehörslära Satslära Sång (obligatoriskt ämne) 1 Piano (obligatoriskt ämne) 2 3 Blockflöjt Dirigering Komposition 4 Kontrapunkt Instrumentation Psykologi

2 1 2 2 2

2 1 2 2 2

2 1 2

1 1 2 1 1 l1 1

Studieämnen Orkesterspel 8 Körsång Kammarmusik Kulturhistoria Tyska, italienska 4 " Gymnastik Metodik och övningsundervisning Gruppmetodik Blockflöjtmetodik Metodik, huvudinstrument Övningsundervisning (objekt)

—

—

2 T1

l4 1

2 1 1 1 1

3 - -5 3 2»

3—5 3 25

3—5 3 2*

T2

—

—

2 2

•

—

—

2 2

•

—

—

l

6 Is

—

l5

2*

Anmärkningar 1 Ej de som har sång som huvudämne 2 Ej de som har piano som huvudämne 3 Ej obligatoriskt för elever med gitarr som huvudämne 4 Valfritt 5 Minimum B Avser lärares övervakning av övningsundervisning 7 Obligatoriskt för elever i solosång 8 Enl. lärarrådets bestämmande 9 Upp till 4 biinstrument kan förekomma, obligatoriskt är minst 1. I de flesta instrumentalämnen förekommer utöver angivet timtal en gemensam lektion per vecka. Skolan har inalles 9 ordinarie, 3 eo och 1 extra ämneslärare, samtliga jämte rektor behörighetsförklarade av skolöverstyrelsen. Dessutom finns 13 timlärare. SOU 1968: 15

För stråkpedagogisk linje gäller denna timplan:

svara mot de tekniska och lokalmässiga krav som måste ställas på denna utbildning (KBU sid. 164). Se vidare 11.3.

Åk 1 Åk 2 Åk 3 Violin/viola/violoncell Instrument II Notationslära Kammarmusik Instrumentation Röstvård Körsång Metodik I (nybörjarstadium) Övningsundervisning I Metodik II (mera avanc. stad.) Övningsundervisning II Satslära med gehör Musikhistoria med formlära Psykologi och pedagogik Summa vtr

2— 1 2—1 2—1 friv. 1 1 1 1 1 2 2—\ 2 - 4 1 — — 1 — — 1 —

—

•

—1

—

1—1

1 1 2

1 ,2

—

2 .1

—

— 2 .9

•

—

•

2 Skolans lokalförhållanden är sedan många år mycket besvärliga och tillgången på lokaler otillräcklig. En provisorisk barack har i någon mån lättat situationen. Långt avancerade planer på tillbyggnad i flera etapper finns dock. Ritningar till första etappen har godkänts av skolöverstyrelsen och byggnadsarbetet beräknas bli påbörjat sommaren 1968. Nybyggnadsplanerna omfattar tillbyggnad av 27 undervisningsrum, 50 övningsrum, bibliotek, kammarmusiksal, administrationslokaler, elevhem, samt renovering av den gamla byggnaden. Skolbyggnaden beräknas för en kapacitet av 136 elever. I samband med nybyggnaden kommer en kraftig upprustning att ske ifråga om instrumentbeståndet med början på nyåret 1968. Bland instrument, som kommer att inköpas märks bl. a. en piporgel. En gitarrpedagogisk linje beräknas kunna börja läsåret 1968/69. I samband med färdigställandet av en ny byggnad beräknas också en viss kapacitetshöjning på samtliga linjer kunna ske. Konsertbyråutredningen (KBU) föreslår i sitt slutbetänkande, att de nuvarande militärmusikerna vid en omorganisation av kårerna till regionsensembler ges en viss vidareutbildning, och för därvid fram tanken, att musikskolan i Ingesund efter den planerade tillbyggnaden synnerligen väl skulle SOU 1968: 15

8.2.3 Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola Skolans huvudman är Stiftelsen Framnäs Folkhögskola. Medlemmar i stiftelsen är ABF (Centralbyrån och Norrbottensdistriktet), Socialdemokratiska partidistriktet, kvinnodistriktet och ungdomsdistriktet, Piteå vidgade stad samt Arvidsjaurs kommun. Norrbottens läns landsting svarar i princip för kostnader som inte täcks av statsmedel. Musikutbildningen vid Framnäs folkhögskola är organiserad enligt följande: allmän musiklinje. 2-3-årig musikinstruktörslinje, 3-årig instrumentalpedagogiska linje, treårig slagverksutbildning (försöksverksamhet) Beträffande den allmänna musiklinjen hänvisas till 8.3.2. Musikinstruktörsutbildningen leder till samma behörighet som motsvarande utbildning vid Ingesunds musikskola. Instrumentalpedagogisk examen kan avläggas i violin, piano, gitarr, flöjt och klarinett. Den kan också få formen av sångpedagogisk examen. Antalet elever på de olika linjerna är läsåret 1967/68 följande: Åk 1 Åk 2 Åk 3 Summa Allmän linje Instruktörslinje

15 6

9 7

3 9

27 22

Summa

49 Härtill kommer 10 elever på pedagoglinjen, fördelade på följande huvudinstrument: violin 2, piano 2, gitarr 2, klarinett 1, sång 1. Elevernas hemortslän är läsåret 1967/68 följande: B 1. D 3, H 1, L 1, O 1, P 1. U 1, X 2. Y 7. Z 1, AC 11, BD 28. Dessutom finns en norsk elev. Antalet inträdessökande till intruktörsoch pedagoglinjerna var 1967 33 st. Av dessa intogs i resp. första årskurs 14 st. Till den allmänna musiklinjen sökte 27 st. inträde, av vilka 15 st. antogs till elever. 71

Följande timplan gäller för linjen: Ak 1

Vtr

Psykologi Musikhistoria Satslära Gehörslära Instrumentalmetodik: övn.undervisn. med objekt Genomgång av underv.litt. Körledning Blockflöjt (obl. P: I) Orff-metodik Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik Orkester Gymnastik Studierådgivning Ak 2 Musikhistoria Satslära Gehörslära Instrumentalmetodik: Övn.undervisn. med objekt Genomgång av underv.litt. Körledning Övningsundervisning: Eleverna undervisar under lärarens kontroll Orff- o. blfl-grupper i Öjeby centralskola Skolsångsmetodik Orkesterledning Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik Orkester Gymnastik Studierådgivning Klassundervisning

1 2 1 1

instruktörs-

1 1 1 1 1 3(2+1) 2—4 2-varierande 2—6 1 1 2 1 1 1 1 2 2

1 1 3(24 1) 2—4 2-varierande 2—6 1 1 2 (Övn.underv. i klasser på mellanstadiet i öjeby centralskola)

Åk 3 Musikhistoriskt seminarium 2 1 Satslära 1 Gehörslära 1 Instrumentalmetodik: Övn.undervisn. med objekt o. genomgång av underv.litt. Körledning 2 Klassundervisning 2 Skolsångsmetodik 1 Orkesterledning 2 Kommunalkunskap % Instrumentalmusik 3 (2 + 1) Körsång 2—4 Kammarmusik 2-varierande Orkester 2—6 Studierådgivning 1 Dessutom förekommer genom hela musiklinjen frivilligt: Kontrapunkt och komposition, instrumentvård (innebär bl. a. pianostämning) och röst vård.

72 För pedagoglinjerna gäller denna timplan (grundform med vissa varianter beroende på huvudinstrumentet) Vtr i termin Ämne Instrument I 2 2 Interpretationsanalys 1 1 Metodik I (lägre 2 2 stadium) Samspel (lägre 2 2 stadium) Metodik II (högre stadium) Kammarmusik Instrument II 1 CD 0 ) (1) 0 ) Röstvård (grundmetodik) Musikhistoria 2 — — Satslära 2 2 2 Gehörslära 1 O) (1) Psykologi Pedagogik Rytmik Orientering om andra skolors arbetssätt Orkester, kör Instrument III O) O) 22 21 23 23 18 18 (1) (1) (1) (1) (2) (2)

Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola har sammanlagt 31 lärare, därav 11 heltidsanställda musiklärare, 16 timlärare i musik samt 4 lärare i allmänna ämnen. Vid Kapellsbergs Musikskola (se även under 8.3.2.) finns 11 musiklärare, därav 4 heltidsanställda och 7 timlärare. Lokalförhållandena i Framnäs är relativt goda. Man har 2 teorisalar, 8 undervisningsrum, 14 övningsrum och aula. Ett förslag till utbyggnad behandlas av SÖ. Instrumentalbeståndet är rikt och utökas varje år. Det omfattar f. n. 15 pianon, 2 flyglar, 1 cembalo, 24 stråkinstrument samt Orff-instrument, blockflöjter, pukor m. m. 8.3 Allmänna musiklinjer sikundervisning

- utvidgad

mu-

Med allmän musiklinje menas en utbildningsväg, som syftar till att ge eleverna vidSOU 1968: 15

gade och fördjupade musikaliska färdigheter och kunskaper. Vanligen innehåller utbildningen ett antal veckotimmar allmänbildande ämnen utöver musikämnena. Utbildningstiden varierar från 1-3 år men är normalt 2-årig. De allmänna musiklinjerna tjänar som förberedande utbildning för inträde vid musikhögskola eller musikinstruktörslinje. Fr. o. m. 1 juli 1967 har folkhögskolorna erhållit en ny stadga. Däri fastställes, att folkhögskolorna endast behöver få sina ämnesplaner godkända av SÖ medan indelningen i grupper inte längre styrs från SÖ. I stället anges med ett tal förhållandet mellan antalet elever och lärartimmar vid skolan, och den enskilda skolan äger rätt att inom denna timram själv fördela undervisningen på olika ämnen och i lämpligt stora elevgrupper. För musikens vidkommande innebär detta att vissa möjligheter till individuell instrumentalundervisning ges, om man kompenserar detta genom storgruppsundervisning. De för olika linjetyper gällande relationstalen är: för vanlig folkhögskola 2.2. för skolor med utvidgad musikundervisning 2,8 för skolor med musiklinje (allmän) 4,0. Skolor med pedagoglinje (instruktörsutbildning) har för denna del av sin verksamhet t. v. relationstalet 8,0.

8.3.1 Folkliga musikskolan i Ingesund Huvudman är Värmlands läns landsting. Antalet elever vinterkursen 1967/68 är på allmänna linjen: Åk 1

Åk 2

Åk 3

—

Timplanen upprättas individuellt efter varje elevs förutsättningar och målinriktning. Obligatoriska ämnen för alla är dock 2 vti huvudinstrument, 1 vte piano, 2 vtr gehörslära, 2 vtr musikhistoria, 2 vtr satslära. Härtill kan komma orkesterspelning, körsång, kammarmusik, sång, biinstrument m. m. I övrigt hänvisas till vad som sägs under 8.2.2 om musikinstruktörslinjen i Ingesund. SOU 1968: 15

8.3.2 Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola samt Kapellsbergs musikskola Huvudman är Stiftelsen Framnäs Folkhögskola resp. Stiftelsen Kapellsbergs Musikskola. När Framnäs folkhögskola 1952 startade sin musiklinje diskuterades också en musikskola för mellersta Norrland. Från och med höstterminen 1961 inrättades på egendomen Kapellsberg utanför Härnösand en filialskola till Framnäs folkhögskolas musiklinje. Undervisningen omfattar två årskurser på allmän linje. Kursplanerna är desamma som gäller för musiklinjen vid Framnäs folkhögskola. Kapellsberg tjänar som avlastning för den allmänna linjen i Framnäs och tar främst emot elever från de södra norrlandslänen. I motsats till Ingesund, som rekryterar sina elever från i stort sett hela landet, med någon tyngdpunkt på Värmland, har Framnäs en mera regionalt bunden karaktär med elever huvudsakligen från norra Sverige (jfr 8.2.3.). Antalet elever vinterkursen 1967/68 är på allmänna linjen Åkl Framnäs Kapellsberg

15 13 Summa 28

Åk 2

Åk 3

9 12 21

3 3

Timplanen för allmänna linjen vid Framnäs folkhögskolas musiklinje samt vid Kapellsbergs musikskola återges på nästa sida.

8.3.3 Birkagårdens folkhögskolas musiklinje Huvudman är Stiftelsen Birkagården och ABF:s avdelning i Stockholm Formellt finns endast utvidgad musikundervisning vid skolan. Musiken har därför, i motsats till vid skolorna i Ingesund och Framnäs, ställning som övningsämne. De tjänstgörande instrumentallärarna är övningslärare medan lärarna i de teoretiska ämnena är ämneslärare. Den utvidgade musikundervisningen har funnits vid skolan sedan 1960. Skolan strävar nu efter att få

Timplan för allmän musiklinje i Framnäs och Kapellsberg Åk l

Vtr Befrielse för den som avlagt realex., genomgått 9 g av nioåriga enhetsskolan, genomgått folkhögskolans andra årskurs, genomgått flickskola eller liknande

Modersmål Historia Samhällslära Litteraturhistoria Musikhistoria Musiklära Satslära Gehörslära Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik Orkester Gymnastik Studierådgivning

Varierar allt efter den personliga studiesituationen

Åk 2 Modersmål Historia Litteraturhistoria Konstorientering Musikhistoria Musiklära Gehörslära Satslära Instrumentalmusik Körsång Kammarmusik Orkester Gymnastik Studierådgivning

Som ovan 1 2 1 1 1 3 (2+1) 2-4 2-varierande 2—6 1 1

Som ovan

Åk 3 Allmänna ämnen bortfaller. I övrigt: se Åk 2 musiklinje med ämneslärare även för instrumentalundervisningen. Vinterkursen omfattar 30 veckor. Läsåret 1967/68 fördelar sig eleverna på följande sätt inom de tre årskurserna: Åk 1 11

Åk 2

Åk 3

= inalles 27 elever

Antalet sökande till årskurs 1 var 1967 35 st. Utöver vissa vtr allmänna ämnen (svenska och kulturhistoria) har eleverna i musikämnena den timplan som återges i nästa spalt. Varje elev har dessutom 2 å 3 (undantagsvis 4) vtr individuell undervisning på instrument, dock högst en veckotimme per instrument. Piano är obligatoriskt instrument för alla. Dessutom tillkommer blockflöjt (gruppundervisning, främst i form av

74 Åk 1 Åk 2 Åk 3 vtr vtr vtr Musikhistoria Musiklära Harmonilära Gehörslära Improvisation Körsång Ensemblespel Repertoarkännedom Pedagogik

2 2 2 8 2 2 2 2 2

2 —

•

2 6 1 2 2 2 2

— 2 6 1 2 2 2 2

ensemblespel). Under läsåret 1967/68 förekommer undervisning i följande instrument: piano, solosång, gitarr, violin, cello, kontrabas, orgel, tvärflöjt, basun, ev. även saxofon. För de mera avancerade sångarna och pianisterna finns undervisning i ensemblesång och sånginterpretation med ackompanjemang (2 vtr). Vid skolan undervisar 6 ämneslärare och 12 övningslärare. SOU 1968: 15

Musiklinjen förfogar över 5 rum med piano jämte tillräcklig tillgång till lokaler för lektioner och övning på andra instrument än piano. Man förfogar över 5 pianon. 1 flygel, 10 stråkinstrument, orffinstrument och blockflöjter.

musiklinjens elever i huvudsak från Östergötlands län (7 st.) och närliggande län (3 F, 2 D. 1 G, 3 P, 1 S, 2 T, 1 H, 2 K). Timplanen för musiklinjen återges nedan.

Lunnevads folkhögskolas musiklinje, l:a årskursen Musik

vtr

Obligatoriska ämnen musiklära gehörslära musikhistoria aktuell musik kör instrumentspel/solosång akustik

1 2 2 1 3 2 1

Alternativa ämnen interpretation piano interpretation sång

2 1

Tillvalsämnen harmonilära instrumentspel/solosång orkesterspel ensemble

1 1 2 1—2

8.3.4. Lunnevads folkhögskolas musiklinje Huvudman är Östergötlands läns landsting. Formellt finns endast utvidgad musikundervisning vid skolan. Liksom på Birkagårdens folkhögskolas musiklinje betraktas de tjänstgörande instrumentallärarna som övningslärare medan lärare i musikteoretiska ämnen är anställda som ämneslärare. Skolan strävar efter att få musiklinje med ämneslärare även för instrumentalundervisningen. Vinterkursen omfattar 34 veckor. Läsåret 1967/68 fördelar sig eleverna på följande sätt inom de två årskurserna: Åkl 12

Åk 2

inalles 21 elever

Antalet sökande till årskurs 1 var 1967 27 st. Under vinterkursen 1966/67 kom SOU 1968: 15

Allmänna ämnen

vtr

Obligatoriska ämnen svenska litteraturhistoria allmän historia samhällslärä psykologi gymnastik

1 2 2 2 2 1

Alternativa ämnen konst- el. religionshistoria ettdera av dramatik konsthantverk vävning knyppling foto Tillvalsämnen engelska tyska franska

2 3 3 5 2 2 3 3 2

2:a årskursen: Tillkommer: satsanalys 0,5 vtr, slagteknik 0,5 vtr, improvisation 10 vtr/år. Utgår: akustik 1 vte, musiklära 1 vte. I denna årskurs är alla ämnen - såväl musik som allmänna - frivilliga. Musiklinjens elever väljer 100-procentigt så mycket musik som möjligt och lägger därtill efter behov och intresse vissa av de allmänna ämnena. Harmonilära är tillvalsämne i l:a årskursen. Tillvalet sker i samförstånd mellan lärare och elev, sedan elevens teoretiska kunskaper bedömts i samband med prov i musiklära och gehörslära vid kursens början. Satsanalys sker under halva i kurstiden. slagteknik under halva. Orkester är i allmänhet liktydigt med stråkorkester. Ensemble kan för eleven egentligen inte 75

räknas i veckotimmar utan i undervisningstimmar eftersom inte alla elever deltar. Instrumentalundervisning till vilket även räknas solosång sker i princip individuellt. Det hindrar inte att i vissa fall gruppundervisning sker (blockflöjt samt nybörjarundervisning i stråkinstrument i vissa fall också solosång). F. n. kan undervisning erhållas i stråkinstrument, blockflöjt (alt- och sopran), tvärflöjt, oboe, klarinett, piano, solosång, orgel. Timtalet varierar för olika elever. För mindre avancerade elever (vilket förekommer på biinstrument) tillämpas t. ex. i vissa fall V2 lektionstimme. Vissa elever spelar flera instrument etc. Riktpunkten är 2 instrument/solosångstimmar pr elev. Musiklinjen har 5 timlärare samt en heltidsanställd lärare (eo musiklärare), vilken tillika är musiklinjens studierektor. Ifråga om lokaler har skolan tillgång till: Två specialbyggda lektionsrum, ca 30 resp. 40 m 2 , aulan ca 100 m 2 , 6 övningsrum, 4 om 6 m2, 2 om 8 m 2 . F. n. disponeras därutöver ett grupprum. Vid behov kan flera av de ordinarie lokalerna disponeras för musikundervisning utan förfång för skolans övriga verksamhet. 1 studio speciellt inredd för lyssnande. Skolan förfogar f. n. över följande instrument m. m.: 3 flyglar, 5 pianon, 1 cembalo, 1 9-stämmig piporgel, 4 violiner, 2 altfioler, 2 violonceller, 1 kontrabas, 1 tvärflöjt, 2 uppsättningar blockflöjtskvartetter + 3 sopranflöjter, 1 sopranino, 2 altxylofoner, l altmetallofon, 3 klockspel, 2 orff-pukor, 1 bongo samt diverse mindre slaginstrument, 3 stereofoniska grammofonanläggningar med bandspelare, 1 skivspelare med radiogrammofon, notbibliotek med f. n. 1 715 titlar, diskotek med f. n. 298 Lp- och 69 Epskivor. 8.3.5 Oskarshamns folkhögskola Huvudman är Stiftelsen Oskarshamns folk76

högskola. Skolan har tillstånd till utvidgad musikundervisning, vilken organiserats som en mindre musiklinje. På grund av lokalbrist har folkhögskolan ännu ej velat utannonsera sin musiklinje utan endast tagit emot sökande under hand. Nya musiklokaler är under uppförande och kommer att tas i bruk senast 1 september 1968. F. n. disponerar musiklinjen 6 lokaler inom och 2 utanför skolan. Genom de nya lokalerna tillkommer 10 överspelningsrum, ensemblerum, musiksal samt samlingssal med scen. Beträffande instrument förfogar skolan f. n. över 4 pianon å skolan och 2 utanför skolan. På skolan finns vidare 3 pedalharmonier varjämte man har tillgång till 2 piporglar utanför skolan. Vidare finns orkesterinstrument och blockflöjter. I de nya lokalerna kommer att finnas piporgel med 16 stämmor i anslutning till samlingssalen, en mindre orgel med 4 stämmor, 5 pianon, 1 flygel samt vissa övriga instrument, vilka senare fastställes. Skolan har sedan sin start 1958 och särskilt fr. o .m. höstterminen 1966 lagt stor vikt vid musikalisk verksamhet. I samarbete med Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) har man sedan 1963 varje sommar arrangerat kyrkomusikaliska sexveckorskurser med inriktning på organist- och kantorsexamen. Sommaren 1967 deltog i denna kurs 49 elever. Från och med läsåret 1968/69 kommer kurserna att anordnas som ämneskurser i musik. Under vintern 1967/68 startas en kombinerad kyrkomusikalisk och kyrkodramatisk linje. Vinterkursen 1967/68 har den nystartade musiklinjen 5 elever, vilka uttagits bland 10 sökande. Eleverna har 10 veckotimmar musikämnen. Kursplan för den kombinerade nya linjen är hösten 1967 under utarbetande. 8.3.6 Sköndalsinstitutets kyrkomusikaliska linje Vid Sköndalsinstitutet inrättades 1959 en kyrkomusikalisk linje för utbildning av kyrkokantorer (KK 8 maj 1959). Utbildningen gäller organist- och kantorsexamen med SOU 1968: 15

obligatorisk pedagogisk examen för kyrkokantorer, alltså enbart fullständig kyrkokantorsutbildning. Utbildningen är statsunderstödd, och examina avläggs inför av Musikaliska Akademien förordnade censorer. Kyrkomusiklinjen förestås av en lärare i U 17. Förutom föreståndaren undervisar på linjen 7 timlärare med sammanlagt 2 520 lärartimmar. Utbildningen är upplagd enligt följande schema:

Antal vtr Ämne

Åk 1

Orgel 21 Piano 32 Sång 23 Liturgisk sång och dirigering 1 Harmonilära 1* Musik- och gehörslära l5 Kördirigering och körmetodik 2 Körsång 2 Musikhistoria 1 Liturgik s:a 20 tim.6 Orgelkännedom — Pedagogik (blockämne med pedagogik och psykologi, metodik m. m.) — Övningstjänstgöring

kyrka

Åk 2 21 32 23 1 1* Is 2 2 s:< 12 tim.

38 Enligt särskilt schema9

1 1 2

individuell och 1 gemensam lektion. 1 individuell och 1 gemensam lektion samt 1 vt pianometodik. 3 2 halvtimmar individuellt samt 1 gemensam lektion. 4 2 elever på varje vt. 5 Grupper om 6 å 7 elever. 6 Under termin 1, med skriftligt slutprov. 7 Under termin 4, med skriftligt slutprov. 8 Övningsundervisning är inbyggd i ämnena orgel, piano och sång (i särskilt hög grad under åk 2. 9 Innefattar medverkan som organister, körledare och korister vid högmässor samt skolans morgon-, afton- och helgsmålsböner. Examensämnena är desamma som i organist- och kantorsexamen vartill kommer den pedagogiska kursen (se s. 127). För inträde fordras avlagd realexamen, 2 årskurser vid folkhögskola, genomgången grundskola eller därmed jämförlig skolunSOU 1968: 15

derbyggnad samt godkända inträdesprov i musik- och gehörslära, orgel, sång och piano. Sökande skall ha fyllt 18 år. Kyrkokantorsutbildningen planerades ursprungligen som 1-årig, men efterhand har en utökning visat sig nödvändig, varför numera en studietid av 2 år är regel. Det totala elevantalet är ht 1968 20 elever. Ca dubbelt så många som kan tas emot söker varje år inträde till den kyrkomusikaliska linjen. Upptagningsområde är hela landet med någon tyngdpunkt på Stockholmsområdet. Under åren 1960-1967 har kyrkokantorsexamen avlagts av sammanlagt 63 elever.

8.3.7 Folkhögskolan, Mellansel Huvudman är Nedre Norrlands Kristliga Ungdomsskoleförening, Mellansel (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen). Skolan har sedan 1966 tillstånd till utvidgad musikundervisning, vilken organiserats som en musiklinje. Undervisningen bedrivs i samarbete med EFS' musikförbund. Detta förbund är en riksomfattande organisation med ca 5 000 medlemmar. Den musikaliska verksamheten är stor och rikt skiftande. Under vinterkursen 1966/67 har skolan och EFS själv gjort en egen ekonomisk insats på omkring 12 vtr för att tillgodose det behov av individuell undervisnng, som visat sig vara för handen och som inte kunnat täckas genom statsbidrag. Den utvidgade musikundervisningen vänder sig dels till sådana som utan tanke på vidareutbildning ändock vill förkovra sig i musik, dels till sådana som önskar förberedande yrkesutbildning för inträde vid högre utbildningsanstalt, dels till dem som önskar utbilda sig till musikledare och musikkonsulenter inom EFS, folkbildningsorganisationer och frikyrkor, eller till musiklärare i kommunal eller kyrklig tjänst. EFS har ett eget behov av ca 15 musikledare årligen. Många av förbundets nuvarande köroch orkesterledare har en utbildning, som väsentligt understiger den för uppgiften

önskvärda, varför även ett behov av fortbildning av musikledare föreligger. Under läsåret 1967/68 omfattar vinterkursen 34 veckor. Eleverna på musiklinjen är 19 (antalet sökande 22), av vilka 6 har anknytning till EFS. Sommaren 1967 har man dessutom anordnat fristående ämneskurs i musik 26/6-23/7, kör- och orkestervecka 19/7-16/8 samt ämneskurs med musikstudier i Österrike 27/8-11/9. Antalet elever vid dessa tre kurser har varit 65 ( 3 6 + 1 8 + 11). Undervisningen i vinterkursen har följande timplan: J:a årskursen vtr Litteraturhistoria 2 Psykologi 1 Religionskunskap 1 Konstkännedom 1 Gymnastik 1 Musikhistoria med formlära och repertoarkännedom 3 Musik- och gehörslära 3 Satslära 2 Ensemblemusik 3 Körsång 3 Instrumentalmusik: huvudinstrument 4 biinstrument 2 Röstvård 2 Summa 28 Tillvalsämnen: Körledning Instrumentalmetodik Barnkörsmetodik Blåsorkestermetodik Liturgisk sång Tyska (I medeltal har eleverna härav valt 4, 2 vtr.) Summa elevtimmar i medeltal per vecka: 32,2 vtr 11:a årskursen Historia Samhällslära Religionskunskap Gymnastik Musikhistoria med formlära och repertoarkännedom Musik- och gehörslära Satslära Ensemblemusik Körsång Instrumentalmusik: huvudinstrument biinstrument Röstvård

3 3 1 3 3 4 2 2

Summa

1 1 2 2

Tillvalsämnen: Körledning Instrumentalmetodik Barnkörsmetodik Blåsorkestermetodik Liturgisk sång Tyska 2 (1 medeltal har eleverna härav valt 4, 4, vtr) Summa elevtimmar i medeltal per vecka: 30,4 vtr För musikundervisningen förfogar skolan över 1 musiksal för föreläsningar o. dyl., 1 provisorisk lektionssal för individuell undervisning, 5 provisoriska övningsrum samt 5 lektions- och övningsrum avsedda även för annan undervisning vid skolan. En utbyggnad med ett flertal lektionssalar planeras, och man har hos SÖ ansökt om lokalbehovsprövnng. Skolan har en piporgel, med en manual och bihangspedal, 1 flygel, 9 pianon, 1 pedalharmonium, orgelharmonier och stråkinstrument. Vissa större instrumentinköp planeras, bland annat pianon samt en större, tvåmanualig orgel med pedal. 8.3.8 Gävleborgs läns folkhögskola, Bollnäs Huvudman är Gävleborgs läns landsting. Sedan 1966 har skolan tillstånd att bedriva utvidgad musikundervisning, vilken organiserats som en musiklinje med tvåårig vinterkurs om 34 veckor. Elevantalet på denna musiklinje är läsåret 1967/68 15 st. (+ 2 extraelever), uttagna bland 20 sökande. Linjen kom till stånd som en påbyggnad till de kommunala musikskolorna i Gävleborgs läns norra del. Samverkan med bildningsförbundet i länet äger rum genom att förbundets musikkonsulent tillika är musiklinjens föreståndare och lärare vid linjen. Timplan för musiklinjen återges på nästa sida. Inalles 31 Va vtr. För undervisningen i musikämnena svarar förutom musikkonsulenten (10 vtr) 8 timlärare. Musikundervisningen disponerar samlings- och lektionssalar gemensamma för all undervisning vid skolan. Två övningsrum med piano finns för musiklinjen. Skolan planerar en tillbyggnad omfattande elevhem SOU 1968: 15

Timplan för musiklinje, Bollnäs Allmänna ämnen

vtr

Musikämnen

vtr

Svenska Litteraturhistoria Historia Samhällskunskap Psykologi Akustik Engelska Gymnastik Naturvetenskaplig orientering

4 2 2 2 1 1 2 2 1 17

Musikhistoria Repertoarkännedom och formlära Musiklära och harmonilära Gehörslära Körsång Gruppmetodik Huvudinstrument Biinstrument Ensemblespel Summa

2 1 1 1 2 2 1

Summa

Vt

4 14 yt

med två nya lektionssalar jämte 5-6 övningsrum. Byggnationen avses börja 1968. Skolan disponerar följande egna instrument: 2 flyglar, 3 pianon, 1 spinett, vissa orkesterinstrument samt enkla rytminstrument. Förhandlingar om inköp av en större konsertflygel pågår hösten 1967.

verna i Åk 1-2 har 7-10 veckotimmar musik. Den speciellt musikinriktade tredje årskursen har följande timplan:

8.3.9 Geijerskolan, Ransäter

Litteratur Orgel, liturgiskt spel Orgel repertoarspel (i grupp) Piano, gruppundervisning Satslära Formlära Gehörslära Dirigering Musikhistoria Körsång

Huvudman är Stiftelsen Geijerskolan. Alltifrån skolans start 1952 har stor vikt lagts vid musikundervisningen, speciellt körsång. Alltsedan starten har också som fristående ämneskurs varje år anordnats en sångvecka med 50-100 deltagare. Hela tiden har även förekommit undervisning i piano och orgel, till en början i form av (för såväl lärare som elev) frivilliga lektioner, så småningom alltmera organiserat. Likaså har musikteori kontinuerligt odlats, under de första åren i en frivillig intressegrupp. Från och med 1964 har en särskild årskurs 3 lagts till de två tidigare årskurserna. Denna sista årskurs kallas »Kyrkomusikinstitut i miniatyr». Den nya stadgans möjligheter till fritt disponerande av undervisningstiden har av rektor utnyttjats för att ge eleverna ökade möjligheter till individuella lektioner. Under första året undervisade rektor ensam, sedan anställdes särskild musiklärare. Den nu påbörjade intensifieringen av musikundervisningen möjliggör att man kan anställa ytterligare en musiklärare. Det totala elevantalet är Åk 1: 23, Åk 2: 28, Åk 3 (kyrkomusikinstitutet): 14. EleSOU 1968: 15

Ämnen

vtr

Teologi Kulturhistoria Samhällslära

1 1 1 1 1 2 2—3 2—3 3 1 3 3 2 7 30

Summa

I lokalmässigt avseende råder vissa brister, bl. a. på överspelningsrum. Vid planerad utbyggnad av elevhem, varom framställning gjorts till SÖ, avses att byggas ett antal överspelningsrum. Skolans instrumentala resurser omfattar 2 piporglar (en tredje finns men kan inte uppmonteras i brist på medel), 3 flyglar, 2 pianon, 1 cembalo, 3 gambor, ett antal orkesterinstrument samt blockflöjter. I viss utsträckning står privata flyglar till elevernas disposition för överspelning. 8.3.10 Västkustens ungdomsskola, Ljungskile Huvudman är stiftelsen Västkusten Ungdomsskola (KFUM - KFUK). Skolan har sedan tio år tillbaka lagt allt större vikt vid musikverksamheten. Från och med 1964 anordnas varje sommar en fri79

stående ämneskurs kallad »Måla-sjung», varvid behandlats bl. a. engelsk och norsk musik samt, sommaren 1967 (på Bornholm), dansk musik med tonvikt på folkmusik, Carl Nielsen och modern dansk musik. Sommaren 1967 startade även en s. k. sommarmusikskola med fyra linjer: kammarmusiklinje, konstlinje, organistlinje och gambalinje. Kontakten med nutida musik var bred och föreläsningar hölls av flera tonsättare. Centralt studieverk vid kursen var Pendereckis Lukaspassion. Från hösten 1967 har inrättats en särskild musiklinje parallell med folkhögskolans andra årskurs. Studietiden är 35 veckor (vinterkurs) och antalet elever är 10, uttagna bland 12 sökande. Eleverna har 18 vtr musik fördelade på följande ämnen: musikhistoria (med relativt täta konsertbesök i Göteborg), repertoarkännedom, gehör- och strukturlyssnande, harmonilära, körsång, vokalensemble, kördirigering, ensemblespel, lektion på huvudinstrument (violin, cello, piano, solosång) samt estetik. Om den påbörjade musiklinjen godkänns av SÖ, avser skolan att fortsätta med en andra årskurs fr. o. m. läsåret 1968/69. Eventuellt skulle då ske en utökning med orgelspel och kyrkomusikorientering i båda årskurserna. Skolan har för musikundervisning lämpliga lokaler. Tillgången på överspelningsrum är dock otillräcklig. Viss omdisposition av befintliga lokaler planeras med sikte på inredande av ytterligare lärosal i musik samt ett antal överspelningsrum. Skolans musikutrustning omfattar 2 flyglar, 1 cembalo, 1 piano, 1 piporgel på 14 stämmor (dessutom kan orgeln i Ljungs kyrka lånas), orffinstrumentarium, blockflöjter och vissa orkesterinstrument. Närmast planeras inköp av 1 piano, basfiol och fast grammofonanläggning.

8.3.11 Kävesta folkhögskola, filialskola i Örebro Huvudman är Örebro läns landsting. Sedan vinterkursen 1966/67 har skolan tillstånd att vid filialskolan i Örebro bedriva 80

utvidgad musikundervisning. Denna har fått formen av en musiklinje, vars viktigaste uppgift är att ge förberedande utbildning för tillträde till högre musikutbildning, främst Örebro Musikpedagogiska Institut (ÖMI). Musiklinjen är 2-årig och läsåret (vinterkurs) omfattar 34 veckor. Elevantalet är hösten 1967 22 st. uttagna bland 30 sökande till skolan. Ca halva kurstiden ägnas åt allmänbildande ämnen. Antalet veckotimmar i musik är 16-17, fördelade på olika ämnen enligt följande timplan: Ämnen

Åkl vtr

Gehörslära 2 Harmonilära — Musikhistoria 3 Musiklära 1 Interpretationsanalys 2 Rytmik 2 Plastik — Blockflöjt 2 Huvudinstrument 1 Körsång 2 Ensemblemusik 1 Summa 16

Åk 2 vtr 2 1 3 1 2

— 2 2 1 2 1 17

Under vinterkursen 1967/68 meddelas undervisning på följande instrument (huvudinstrument): piano, violin, klarinett, trombone, trumpet och sång. Flertalet av lärarkrafterna är hämtade från ÖMI (8 av 15 lärare). På blåsinstrument undervisar fyra militärmusiker. Till vinterkursen 1967/68 har skolan iordningställt en särskild musikinstitution, bestående av 1 teorisal och 3 överspelningsrum. Skolan förfogar över 1 flygel och 3 pianon.

8.3.12 Väddö folkhögskola och Tollare folkhögskola Huvudman för Väddö folkhögskola är Stockholms läns landsting, för Tollare folkhögskola Godtemplarorden i Sverige. Väddö folkhögskola har sedan 1960 anordnat olikartade musikkurser om 1-1 Va veckas längd om somrarna. Åren 1962-1965 hölls varje sommar allsångsledarkurs. HärSOU 1968: 15

utöver har skolan sedan 7 år tillbaka 3-4 musikkurser varje sommar i bl. a. landstingets regi. Under flera år har frågan om inrättande av en musiklinje (2-årig, typ Lunnevad) diskuterats. Vissa utredningar har även gjorts. Stockholms läns landsting har tillsatt en kommitté för utredning om inrättande av musiklinje vid någon av länets folkhögskolor. Denna kommitté har emellertid funnit att Tollare folkhögskola skulle vara en bättre lokalisering av musiklinjen. Kommittén har därför haft kontakt med Tollareskolan, vars styrelse fattat beslut om inrättande av musiklinje typ Lunnevad. Det gäller försöksverksamhet under två år. Detaljutformning av musiklinjen pågår i samråd mellan skolans ledning och landstingets kansli. Landstinget har för ändamålet avsatt 100000 kronor. Från Tollare folkhögskolas sida framhålls att musiklinjens realiserande inte bara är ett önskemål från denna del av Stockholms län och Storstockholmsregionen utan att också ledningen för Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet ställer sig bakom önskemålen. Lokalmässigt har båda skolorna goda förutsättningar att kunna ta emot en musiklinje. Väddöskolan förfogar över 2 pianon och 1 flygel samt ett mindre antal orkesterinstrument, medan Tollareskolan har 1 ny flygel jämte 3 pianon. Tollare folkhögskola har hittills inte bedrivit någon verksamhet med speciella musikkurser. Under den allmänna vinterkursen har samtliga elever 5 veckotimmar musik.

8.3.13 Birka folkhögskola, Ås Huvudman är Jämtlands läns landsting. Skolan har fr. o. m. höstterminen 1967 utvidgad musikundervisning inom ramen för ordinarie vinterkurs. Utbildningen avses tills vidare vara 2-årig. Redan vinterkursen 1928/29 började man emellertid med särskild musikundervisning på instrument och sedan dess har ett flertal elever här fått sin grundläggande musikutbildning, innan de gått vidare till högre musikstudier. Vinterkursen 1967/68 deltar 10 elever SOU 1968: 15

i den utvidgade musikundervisningen. Eleverna har 12-15 vtr musik fördelade på följande ämnen: musikhistoria, formlära och repertoarkännedom, gehörslära, körsång, ensemblespel, dirigeringsövningar och instrumentalundervisning. Varje elev spelar två instrument, av vilka det ena bör vara piano, övning i orkesterspel på olika nivåer kan beredas musikavdelningens elever genom samarbete med orkestrar i Östersund. I samverkan med kommunala musikskolorna i Östersund och Rödöns kommun samt militärmusikkåren vid I 5 har man kunnat lösa lärarfrågan. Musikundervisningen leds av länsbildningsförbundets musikkonsulent, vilken också är teorilärare vid skolan. För musikundervisningen disponeras ett flertal lektions- och överspelningsrum. Fr. o. m. läsåret 1968/69 beräknar skolan kunna ta i bruk nybyggda lokaler. 3 pianon, 1 cello och 2 fioler ägs av skolan. 8.3.14 Övriga folkhögskolor En rad folkhögskolor har på olika sätt, utan att ha en speciell musiklinje, visat särskilt intresse för musikundervisning. Vissa av dessa skolor har under längre eller kortare tid diskuterat inrättande av musiklinje. Vid S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö (Växjö stifts folkhögskola med S:t Sigfrids stiftelse som huvudman) har eleverna i vinterkursen möjlighet till högst 6,5 vtr musik (därav 1,5 obligatorisk sång). Sedan 1966 anordnas på sommaren en tre veckors orgelspelarkurs under ledning av domkyrkoorganisten i Växjö. Ämnen i denna kurs är: orgelns funktion i gudstjänsten, liturgik, liturgisk sång, musikhistoria, kulturhistoria, musik- och harmonilära, gehörslära och kördirigering. Skolan har för musikundervisning lämpliga lokaler och förfogar över bl. a. en större och en mindre piporgel. Södra V ätterbygdens Folkhögskola i Jönköping (huvudman: Svenska Missionsförbundet) har sedan flera år tillbaka diskuterat möjligheten av att inrätta en musiklinje. Ännu har någon sådan dock inte kommit till stånd. Sedan 1964 har särskild musikundervisning förekommit vid skolan. Läsåret 1966/67 undervisades 31 elever i pia81

no, 1967/68 20 elever i piano och 18 i gitarr. Skolan har god tillgång till för musikundervisning lämpliga lokaler. Stereoanläggning, flygel och 5 pianon finns och man har dessutom en fond för inköp av en piporgel. Också Sjöviks folkhögskola, Folkärna, hyser planer på att inrätta en musiklinje. Inte minst från huvudmannens sida (Svenska baptisternas folkhögskoleförening) har önskemål om en sådan linje uttalats, och man har med hjälp av de möjligheter som erbjuds av den nya folkhögskolestadgan från och med hösten 1967 som ett komplement till den redan tidigare något utvidgade musikundervisningen även berett eleverna tillfälle till individuell undervisning på vissa instrument. Bland skolans 128 elever har man 3 elever i violin, 1 i cello, 15 i gitarr, 1 i klarinett, 1 i trumpet, 3 i harmonium och 19 i piano. I gitarr, harmonium och piano förekommer endast gruppundervisning. Lokala och instrumentala resurser är goda. En mindre orgelfond finns. Speciell profil har de relativt långt gångna planerna på en musiklinje vid Malungs folkhögskola (huvudman Kopparbergs läns landsting). Man önskar där starta en musiklinje med folkmusikalisk inriktning. En kommitté har utarbetat förslag till en sådan linje, och skolans styrelse har fattat principbeslut om linjens inrättande. Man räknar med en 2-årig kurs, 10 deltagare och vartannatårsintagning. En skiss till timplan upptar följande ämnen: svenska, kulturorientering, samhällsorientering, naturorientering, musikorientering, fritt valämne, kör, gymnastik, musikteoretiska ämnen samt instrumentalmusik och sång. Sammanlagt veckotimtal är 35, varav 12 på ämnesgrupperna instrumentalmusik/sång och musikteori. Viss upprustning av lokaler och instrumentuppsättning erfordras inför en ev. musiklinje. Slutligen skall nämnas ett antal folkhögskolor, där man utan att ha planer på utvidgad musikundervisning och musiklinje ändock tillmäter musikundervisningen speciell betydelse (huvudmannen inom parentes):

82 Hagabergs folkhögskola (Hagabergs Kristliga Folkhögskoleförening) Visingsö folkhögskola (Stiftelsen Braheskolan på Visingsö) Lillsveds folkhögskola (Svenska Gymnastikförbundet) Gotlands Läns folkhögskola (Gotlands läns landsting) N. Ångermanlands folkhögskola å Hampnäs (Västernorrlands läns landsting) Sundsgårdens folkhögskola Råå (Föreningen Södra Sveriges kristliga ungdomsskola Sundsgården.) B. Övriga skolor 8.4 Örebro Musikpedagogiska

Institut

Institutet startades 1960 med två utbildningslinjer, pianopedagogisk och violinpedaTimplan

Ämne

Antal vtr (å 45 min.) i årskurs I II III

* Huvudinstrument (violin, piano el. sång) 2 i pi, vi 1 i Ii 1%i 2i 2i sång violin violin * Blockflöjt 2 2 (2) Musik- och gehörslära 2 2 — * Musikalisk satslära och strukturanalys 2 2 2 Musikhistoria 2 2 2 Psykologi — 2 — Ensembleledning — 1 1 (vi) Ensemblespel, körsång 2 2 2 Plastik — Rörelsefostran 2 — — Rytmik 2 1 — Interpretationsanalys huvudinstr. — 2 2 Repertoarkännedom |2(vi) I (pi) § (PO Kså) Metodik huvudinstrument 2 2 2 Metodik blockflöjt y2 V% Kammarmusik — 1 (vi) 1 (vi) ** Undervisningsövningar Huvudinstrument — 4 4 * Blockflöjt — yz y2 * = betyg i slutexamen ** = betyg i undervisningsskicklighet i huvudinstrument SOU 1968: 15

gogisk. 1967 tillkom en sångpedagogisk linje och man förbereder inrättande av en cellopedagogisk linje. Örebro stad och Örebro läns landsting är tillsammans huvudmän för skolan och svarar vardera för 50 % av kostnaderna. Skolan står under inseende av Musikaliska Akademien, som utser inspektor och censorer. Visst samarbete med Örebro musikskola och Kävesta folkhögskolas filial i Örebro (se även 8.13.11.) förekommer. Rektor är anställd till 90 % vid ÖMI, vid musikskolan 1 0 % . På musikskolan finns en kommunalt anställd biträdande rektor, vilken bl. a. svarar för organisation av institutets övningsundervisning. Organisationen framgår av nedanstående skiss.

Elev, utexaminerad vid ÖMI, är placerad i kompetensgrupp I enligt avtal mellan Svenska stadsförbundet och Facklärarförbundet. Vid inträdesproven i maj 1967 intogs till pianopedagogiska klassen 8 elever av 19 sökande, till violinpedagogiska klassen 3 av 7 sökande samt till sångpedagogiska klassen 3 av 7 sökande. Antalet elever vid institutet är läsåret 1967/68 33, fördelade på olika linjer och årskurser enligt följande:

Pianoped. linje Violinped. linje Sångped. linje

Åkl

Åk 2 Åk 3 Summa

8 3 3

3 3

8 5

19 11 3

33 Organisationsplan för Örebro Musikpedagogiska institut 1967—68

K M A inspektion

Örebro stad

Örebro läns landsting

Ö M I styrelse

Rektor, KA 28 (pedagogisk ledare)

Bitr. rektor vid Musikskolan (ca 700 vtr)

övn.underv. samt övrig underv. (ca 600 vtr)

Institutets verksamhet (ca 140 vtr)

2 ord. lärare i KA 25

Ord. lärare i Musikskolan »hyrda» av ÖMI. Tilläggsarvode

Timlärare KMH:s avtal

övn. underv. (110 vtr)

övn. underv.

övn. underv.

Övningsundervisning i huvudinstrument + blockflöjt (2 år) för varje elev vid institutet. SOU 1968: 15

Elevernas hemortslän är följande: C 1, D 1, E 2, F 1, N 1, P 3, S 2, T 10, W 2, X 3, Y 2, Z 2, AC 2, BD 1. Under åren 1963-1967 har 27 musikpedagoger utexaminerats.

goger, 3 violoncellpedagoger, 3 gitarrpedagoger, 4 flöjtpedagoger och 19 blockflöjtpedagoger. De vid Borgarskolan anordnade musikpedagogiska kurserna omfattar en studietid på normalt tre år. Den som genom tidigare dokumenterade studier har kompetens i ett eller flera ämnen kan (dock i undantagsfall) avlägga examen på kortare tid. Inträdessökande skall ha nått en hög standard på respektive huvudinstrument. Vid inträdesprovet fordras två kompositioner av olika stil. Noggrann förteckning över tidigare spelade verk och genomgångna studier inlämnas i samband med provet. Inträdessökande, som avser att medtaga betygsatt biinstument i sin examen, avlägger prov även på biinstrumentet. Det teoretiska provet omfattar rytmiskt och melodiskt gehör samt allmän musiklära och harmonilära. Antalet pedagogelever under läsåret 1967/68 framgår av nedanstående sammanställning.

8.5 Musiklinjen och Musikpedagogiska Institutet vid Stockholms Borgarskola Stockholms Borgarskolas Musiklinje började sin verksamhet år 1943 med undervisning i violin, violoncell, flöjt, klarinett, trumpet, basun, piano, solosång, mandolin, musikhistoria, formlära, allmän musiklära, elementar- och körsång samt orkesterspelning. Under första verksamhetsåret hade musiklinjen 306 elever och 16 lärare. Skolan utvecklades snabbt till en fullständig musikskola omfattande i huvudsak vuxenundervisning dels på allmän linje företrädesvis avsedd för amatörer, dels i ett musikpedagogiskt institut för blivande lärare och yrkesmusiker. Den allmänna linjen, d. v. s. musiklinjen och det musikpedagogiska institutet omfattade läsåret 1966/67 tillsammans 1538 elever och 50 lärare fördela.de på inte mindre än 48 praktiskt musikaliska och musikteoretiska ämnen. Det musikpedagogiska institutet har uppkommit genom fr. o. m. 1954 successivt inrättade examensklasser, nämligen pianopedagogisk examen 1954, violinpedagogisk examen 1957, violoncellpedagogisk examen 1961, gitarrpedagogisk examen 1962, flöjtpedagogisk och blockflöjtpedagogisk examen 1963. Utexaminationen har hittills omfattat 128 pianopedagoger, 26 violinpeda-

Pianoped. Folkskollärarex. Studentexamen Påbörjade gymnasiestud. Normalsk.komp. Realex. eller jämförl. utb. Folkhögskola Annan utbildning

9 1 1 10 1 2

Pedagogklass Pianopedagogik Violinpedagogik Violoncellpedagogik Gitarrpedagogik Flöjtpedagogik Blockflöjtpedagogik

Årskurs 1

Årskurs 2

Årskurs 3

9 5

14 8

1 2 6

12 2 1 1 1 2

1 3

Eleverna har flerårig förutbildning i musik och god skolunderbyggnad. Nedanstående uppgifter avser läsåret 1965/66.

Violinped.

Violoncellped.

1 3

1 Gitarrped.

Flöjtped.

Blockfl.ped.

2 2 3

1 4 1 4

2 1

SOU 1968: 15

Timplan (försöksvis tillämpad fr. o. m. läsåren J966J67)

Ämne Huvudinstrument Biinstrument (även sång räknas som biinstrument) Musikhistoria Formlära Formanalys resp. strukturanalys o. interpretationsanalys Gehörsutbildning Harmonilära Harmonisk analys Psykologi och pedagogik Rytmik Röst- och talvård Metodik och övningsundervisn. Klassrumsmetodik Kammarmusik och ackomp. resp. småensemble Körsång eller orkesterspelning

Första termin Veckotimmar

Tredje termin Veckotimmar

Fjärde termin Veckotimmar

Femte termin Veckotimmar

Sjätte termin Veckotimmar

1 2 1

2 1

2 1

2 i y2

1 Vz

5—8 1

5—8 1

1 2

1 2

— 1 1 2

5—8

5—8

2 5—8

1 2

Institutet är fr. o. m. läsåret 1966/67 ställt under Musikaliska Akademiens inspektion, och eleverna är berättigade till statliga studiemedel enligt studiemedelsförordningen. Vissa elever erhåller i stället omskolningsbidrag från respektive länsarbetsnämnder. Sålunda har ett 40-tal elever hittills beviljats om:kolr,ingsbidrag från arbetsnämnden i Stockholms stad eller genom länsarbetsnämnderna i Stockholms, Uppsala, Kopparbergs, Västernorrlands, Värmlands och Kronobergs län. Borgarskolans pedagogexamina är upptagna i Svenska Stadsförbundets specialbestämmelser för kommunala musikledare och motsvarande bestämmelser för lärare vid kommunala musikskolor, kompetensgrupp II. Ett stort antal elever med yrkesmusikalisk inriktning har valt en fri ämneskombination och förbereder sig för inträde vid musikhögskola, operaskola, konservatorium eller Borgarskolans egna pedagogkurser. I en motion till Stockholms stadsfullmäktige (nr 13/1964) har framförts förslag beträffande ombildning av Borgarskolans musiklinje till ett musikkonservatorium och en fastare organisation innebärande förbättrade anställnings- och löneförhållanden för lärarkåren. Motionen har ännu inte slutbehandlats av fullmäktige, men i avSOU 1968: 15

Andra termin Veckotimmar

2 5—8 1 2

vaktan härpå har Borgarskolans styrelse fått stadens medgivande att på ordinarie stat uppföra en föreståndartjänst (heltid) och sex lärartjänster (halvtid). Samtliga dessa tjänster är nu lönegradsplacerade av Stockholms stads lönenämnd och besatta med ordinarie tjänstinnehavare. Examinationen sker enligt samma fordringar, som gäller för motsvarande examina vid Kungl. Musikhögskolan. 8.6 Stockholms Musikpedagogiska (SMI)

Institut

Stockholms Musikpedagogiska Institut bildades i oktober 1960. I institutets stadgar, som fastställdes den 10.3.1962 anges institutets målsättning på följande sätt: »Institutet har till ändamål att ordna musikundervisning samt pedagogkurser med diplom eller examen och att bereda dem, som är knutna till institutet möjlighet att få sin undervisningsförmåga bedömd och betygsatt. Institutet har därjämte till ändamål att meddela undervisning i talteknik och scenisk framställning samt konstnärlig dans. Institutet äger i den utsträckning styrelsen beslutar även i övrigt stödja och främja svenskt musikliv samt musikpedagogisk forskning.» (§ 3). Verksamheten har sedan helt koncentre85

rats på den musikpedagogiska uppgiften, såväl i form av allmän musikundervisning i studiecirklar som genom pedagogkurser. Verksamheten finansieras genom studiecirkelbidrag och kursavgifter. Anslag från Stockholms stad (750 kronor per termin läsåret 1965/66) och Musikaliska Akademien (7 000 kronor för det nämnda läsåret) har även erhållits. Inspektor för institutet är sedan 1965 musikdirektör Daniel Helidén. SMI ansöker 1967 om att få ställas under skolöverstyselsens inseende och inspektion. SÖ har i avvaktan på ställningstagande från musikutbildningskommittén gällande institutets plats i en framtida musikutbildningsorganisation ännu inte fattat beslut i ärendet. Sedan 1962 är SMI en stiftelse. Elevantalet vid SMI var under verksamhetsåret 1965/66 ca 400. Undervisning har meddelats individuellt och i grupp i sång, piano, musikteori, violin, cello, blockflöjt och gitarr. Under det nämnda arbetsåret har rapporterats 190 statsbidragsberättigade studiecirklar. Som sin viktigaste uppgift ser SMI att utbilda musikpedagoger. År 1960 pågick kurser i följande ämnen: sångpedagogik gitarrpedagogik blockflöjtspedagogik violinpedagogik bleckblåsinstrumentped

(8) (5) (4) (4)

Siffrorna inom parentes anger antalet deltagande elever läsåret 1965/66. Antalet kurser har under SMI:s verksamhetstid successivt utökats. Våren 1966 avlades fullständig examen av 4 elever i den sångpedagogiska kursen, 1 elev i den gitarrpedagogiska samt 1 elev i den blockflöjtpedagogiska kursen. Varje pedagogkurs omfattar en centralkurs, obligatorisk för alla, en gång varje verka, 4-6 studietimmar per gång. Höstterminen pågår under ca 12 veckor, vårterminen ca 14 veckor. Kurserna varar 2-3 år. Deltagarna undervisas i centralkursen på sitt eller sina instrument i praktisk peda86

gogik och metodik med tanke på att ge de blivande pedagogerna förmåga att undervisa såväl individuellt som i grupp. Musikhistoria och gehörsutbildning ingår i centralkurserna under hela den tid varje kurs pågår. Stor vikt läggs vid gehörsutbildningen, och gehör är betygsämne i examen. Solistisk utbildning på instrument ingår som regel inte i pedagogkurserna. Till de teoretiska ämnena kan litteratur anvisas, vilket skall göra det möjligt för deltagarna att eventuellt enbart med en kort förberedande kurs tentera för resp. lärare. Denna utbildningsplan gör det möjligt för studerande bosatta utom Stockholm att få sin pedagogiska utbildning koncentrerad till en dag i veckan. Examensproven i pedagogexamina omfattar följande ämnen: solistiskt prov på huvudinstrumentet, undervisningsprov, prov i musikhistoria, psykologi, sång samt musikteori och gehör. För den som vill börja en pedagogisk utbildning anordnas t. v. inga inträdesprov och samtliga kurser är i mån av plats öppna även för sådana studerande, som ej ämnar avlägga examen. Under kurstiden sker gallring för att god standard på examinerade pedagoger skall kunna hållas. SMI:s pedagogiska examina medför enligt avtal mellan kommunförbunden och Facklärarförbundet inplacering i grupp II i löneavtalet för kommunala musiklärare. De SMI-examinerade pedagogerna har i stor utsträckning fått anställning som lärare vid kommunala musikskolor. Utöver de nämnda pedagogkurserna planerar SMI även en linje med skolmusikalisk utbildning. Bland övriga kurser kan nämnas operakurs, elementär kurs i kördirigering, kurs i musikalisk gestaltning, gitarristkurs, romanskurs och preparandkurs för inträdessökande till musikhögskolan. De tre sistnämnda kurserna är sommarkurser och har arrangerats i samråd med Stockholms läns Bildningsförbund och Folkbildningskommitté. SMI är även inriktat på att ge fortbildningskurser av olika slag. Tillsammans med andra institutioner har SOU 1968: 15

SMI startat Stockholms Körskola, som varit verksam i 3 år. Till kurser i romansinterpretation har bl. a. engagerats Gerald Moore, London. Kursavgifter för enskild undervisning varierar mellan 160 och 310 kronor per ämne (timmeslektioner). För vårtermin är motsvarande lektionskostnad 185-360 kronor (14 ggr). Även gruppundervisning förekommer mellan 85 och 155 kronor. Eleverna kan erhålla studiemedel, när institutet ställs under myndighets tillsyn.

8.7 Kopparbergs läns landstings högre musikskola, Falun Från och med hösten 1967 bedrivs yrkesinriktad musikutbildning på det gymnasiala stadiet vid Kopparbergs läns högre musikskola. Utbildningslinjen har sprungit fram ur ett starkt behov av fortsatt utbildning för elever, som genomgått grundskola och i kommunal musikskola eller på annat sätt erhållit en grundläggande musikundervisning på ett instrument. Skolans målsättning anges på följande sätt: »Skolan vill instrumentalt och teoretiskt föra eleverna så långt, att elev efter genomgången kurs med framgång skall kunna söka till Musikhögskolan eller annan utbildningsanstalt för solist- eller musiklärarutbildning. Vid timplanens utarbetande har särskild hänsyn tagits till att elev skall ha tillräcklig tid över för övning på respektive instrument. I de allmänbildande ämnena skall fackskolans undervisningsplan följas så långt det är möjligt.» Medel för täckande av skolans omkostnader läsåret 1967/68 har anslagits av Kopparbergs läns landsting. Landstinget lämnar även studiebidrag till eleverna med belopp motsvarande statliga studiebidrag. Undervisningen är kostnadsfri för eleverna. Musikskolan är förlagd till Centrala verkstadsskolan, Haraldsbo, Falun. Verkstadsskolans styrelse är musikskolans huvudman. Eleverna inackorderas på verkstadsskolans elevhem och betalar för helinackordering 210 kr. per månad. För inträde i skolan gäller, att elev skall SOU 1968: 15

ha fyllt 16 år före intagningsårets slut. Inträdesprov äger rum i huvudinstrumentet, musiklära och gehör, sång samt frivilligt biinstrument. Antalet sökande till skolan var våren 1967 34 st. Av dessa togs 16 elever in. Elevupptagningsområden är innevarande läsår: Kopparbergs län Jämtlands län Uppsala län Stockholms län Västmanlands län

11 st. 2 » 1 » 1 » 1 »

Könsfördelningen är 11 manliga och 5 kvinnliga elever. Eleverna har följande huvudinstrument: violin 8 st., cello 2 st., gitarr 2 st., klarinett 1 st. och piano 3 st. Vid intagningen har violinister prioriterats. Elevernas skolunderbyggnad är: studentexamen realexamen 9-årig grundskola 8-årig folkskola 7-årig folkskola samt folkhögskola 2 år 7-årig folkskola

2 st. 3 » 5 » 2 » 1 » 2 »

Eleverna har i huvudsak erhållit sin tidigare musikutbildning i kommunal musikskola (14 elever). En elev har utöver studier i kommunal musikskola studerat 3 år vid Borgarskolans musiklinje, Stockholm. En slev (gitarrist) har studerat privat tidigare. För undervisningen gäller timplan återgiven på nästa sida. Kurstiden omfattar 2 år (4 terminer). Läsåret är 39 veckor. Lovdagar och ferier är desamma som för stadens skolor. Varje termin anordnas en studieresa med besök i Stockholm eller någon annan ort där högre musikutbildning bedrivs. Musikskolan disponerar egen byggnad innehållande bl. a. elevrum, övningsrum, lektionsrum och dagrum med TV. Diskotek och notmaterial står till elevernas förfogande. Haraldsboskolan förfogar över nybyggd gymnastiksal/aula, egen idrottsplats och ishockeybana. Kvällsundervisning bedrivs i form av studiecirklar och hobbyverksamhet i fritidsgrupper med stöd av anslag från skolan.

Timplan för högre musikskolan i Falun Andra årskursen

Första Antal elev. pr/t.

Ämne

16 16 16 16 16 16

Svenska Tyska Kulturhistoria Gymnastik Musikhistoria Musiklära Elementär harmonilära Gehörslära Solosång, röst- och talvård Körsång Orkester Kammarmusik Individuella lektioner å huvudinstrument Lektioner å biinstrument Timme till förfogande

—

Sammanlagtant. Antal underv. elev. timmar per/t. 3 3 2 2 2 1

4 2 16 16 2-4

4 8 1 4 10

1 2 16

32 8 1 81

Summa 8.8 Högre musiklinjen vid Eskilstuna musikskola Vid Eskilstuna musikskola finns sedan 1962 en högre musiklinje i violin för särskilt musikaliskt intresserade och begåvade ungdomar. Senare har tillkommit en motsvarande linje även för piano. Målet för den högre musiklinjen anges på följande sätt: »Den högre musiklinjen är avsedd att bibringa eleverna fördjupade kunskaper i respektive huvudinstrument, att göra eleverna förtrogna med den elementära musikteorin (gehör och satslära), att skapa förutsättningar för kvalificerad ensembleverksamhet samt att förbereda elever med musikalisk yrkesinriktning för inträde vid högre musikutbildningsanstalter. » Timtalet är så avpassat, att undervisningen kan hinnas med vid sidan av det dagliga skolarbetet eller yrket. Undervisningen omfattar dock lägst 3 timmar per vecka. Eskilstuna skolstyrelse är huvudman för musikskolan och därmed även för den högre musiklinjen. Undervisningen är kostnadsfri för elever i Eskilstuna skolor. För övriga gäller, att elev, som uppnått eller under kalenderåret

88 Antal tim. pr elev vecka

Antal tim. pr elev vecka

Sammanlagtant. underv. timmar

16 16 16 32 16

3 3 2 2 2

3 3 2 2 2

2 4 2 32 32 1—A

1 1 1 1 3 2

8 4 8 1 4 10

1 2 32

2 1 1 26

32 8 1 88

uppnår 18 års ålder har att erlägga en avgift med 120 kr. per termin. Inträdesprov anordnas på huvudinstrument samt i allmän musiklära. Vid slutet av varje termin anordnas terminsprov, varvid musikledningen har att ta ställning till elevs fortsatta deltagande i undervisningen. Vid avgång från den högre musiklinjen utfärdas efter fullgjorda prov, avgångsbetyg med vitsord i huvudinstrumentet, musik- och gehörslära samt i förekommande fall även i biinstrument och satslära. Rektor för musikskolan och dess högre linje är tillika musikkonsulent i stadens skolor.

8.9 Planer på viss pedagogutbildning vid Linköpings stads musikskola Sedan ett flertal år tillbaka har i Linköping funnits planer på att komplettera musikskolans verksamhet med någon form av högre musikutbildning. I början av 1960-talet framfördes tankar på ett konservatorium. Under 1967 har musikskolan gjort framställning till Linköpings stad om inrättandet av en musikpedagogisk linje vid musikskolan. Denna linje skulle vara treårig och gälla utbildning av piano- och violinSOU 1968: 15

pedagoger. Framställningen motiveras med att de nuvarande musikpedagogiska utbildningsanstalternas kapacitet är alltför liten på dessa områden. En intagning av tre elever på vardera linjen per läsår planeras varigenom utbildningslinjen, fullt utbyggd, skulle omfatta 18 elever. Utbildningen föreslås bli avgiftsfri för eleverna. Hela kostnaden för linjen skulle bestridas av Linköpings stad. I den föreslagna kursplanen upptas följande ämnen: huvudinstrument, blockflöjt, biinstrument (stråk II eller piano), rytmik, orffmusicerande, sång, gehörs- och musiklära, harmonilära, harmonisk analys, formlära, formanalys (strukturanalys), musikhistoria, historik över huvudinstrumentet (inkl. litteratur), metodik I och II, psykologi och pedagogik samt ensemblespel. Undervisningen beräknas omfatta 11-20 veckotimmar å 45 minuter (termin 1: 13, 2: 16, 3: 20, 4: 20, 5: 17, 6: 11 vtr). Härtill kommer auskultationer och övningslektioner. Redan under 1966/67 har viss musikpedagogisk utbildning påbörjats med fem elever, samtliga timlärare vid musikskolan i Linköping. De fem eleverna har alla god musikunderbyggnad. En är dessutom småskollärare, en folkskollärare. Under hösten 1967 har ytterligare 3 elever tillkommit. Framställning till stadsfullmäktige om inrättande av en permanent musikpedagogisk linje har t. v. bordlagts.

8.10 Planer på musikutbildning

och såsom försöksverksamhet söka lösa musikutbildningsproblemet efter delvis andra linjer och inom den kommunala yrkesskolans ram. Målsättningen är därvid att skapa en 2-årig förberedande musiklinje för inträde vid t.e x. musikhögskolan. Skolstyrelsen i Östersund har 1 april 1966 hos SÖ ansökt om inrättande av en dylik linje fr. o. m. läsåret 1966/67. SÖ har med hänsyn till kommitténs arbete ännu icke tagit ställning i ärendet. Antalet elever skulle enligt skolstyrelsens förslag vara 15, fördelade på tre linjer, stråkinstrument, piano och blåsinstrument. Undervisningen skulle omfatta 26 vtr i åk 1, 20 vtr i åk 2. Lärarfrågan kan t. v. ordnas med timlärare men man förutsätter att möjlighet att heltidsanställa lärare relativt snart skall kunna föreligga. Lokalbehovet kan under den första tiden tillgodoses genom ianspråktagande av i staden befintliga skollokaler etc. Se även 8.3.13.

i Östersund

Ett starkt dokumenterat intresse för att inom Jämtlands län kunna få till stånd en skola för musikutbildning har under senare år förelegat i staden och länet. Representanter för landstinget, Östersunds stad, länsskolnämnden och Wilhelm Peterson-Berger Stiftelsen har i olika sammanhang understött tanken. Viss kontakt har i ärendet tagits med styrelsen för Ingesunds musikskola, varvid förslag om inrättande av en filialskola i Östersund diskuterats. Med hänsyn till det utredningsarbete som pågått inom kommittén har man dock t. v. bordlagt dessa planer. I stället har framkommit förslag om att under en övergångstid SOU 1968: 15

9 Musiklärarutbildningen

A. Nuläge och lärarbehov 9.1 Nuläge beträffande utbildningens kapacitet

förskollärar-

9.1.1 Antal förskoleseminarier Antalet förskoleseminarier är f. n. 14. Sammanlagda antalet intagningsklasser budgetåret 1967/68 är 37, totalt antal klasser 74. En kraftig ökning har alltså skett från budgetåret 1962/63, då antalet seminarier var 6, antalet intagningsklasser 11 och totala antalet klasser 19. De 14 förskoleseminarierna är av skiftande storlek. De dimensioneras med utgångspunkt i tillgång på övningsinstitutioner för den praktiska lärarutbildningen och med hänsyn till disponibla lokaler. F. n. har ett seminarium totalt 12 klasser (Solna), 5 har 6 klasser, de övriga 8 har 4 klasser vardera. Om SÖ:s planer förverkligas kommer 1970/71 att finnas 3 förskoleseminarier med 12 klasser (Solna, Stockholm, Göteborg), 2 förskoleseminarier med 10 klasser (Malmö. Norrköping), 2 förskoleseminarier med 8 klasser (Uppsala, Västerås), 2 förskoleseminarier med 6 klasser (Gävle. Örebro), 5 förskoleseminarier med 4 klasser (Borås, Jönköping, Luleå, Södertälje. Umeå). 9.1.2 Utbyggnadstakt - prognos Tillgången på förskollärare är mindre än behovet, varför SÖ planerar fortsatt utbygg-

nad av förskoleseminariernas kapacitet. En ökning med 5 intagningsklasser beräknas enligt SÖ:s petita avseende budgetåret 1968/ 69 kunna genomföras för vart och ett av åren 1968 t. o. m. 1970. Om så sker skulle antalet intagningsklasser 1968/69 vara 42, 1969/70 47, 1970/71 52 och det totala antalet klasser respektive år 79, 89, 99 och år 1971/72 104.

9.1.3 Behov av lärare i musik, rytmik samt röst- och talvård vid förskoleseminarierna Nuläge: musik, rytmik och frivillig instrumentalmusik För förskoleseminarierna gäller f. n. provisorisk timplan. I Sö:s petita avseende budgetåret 1968/69 har förslag till reviderad timplan framlagts. Enligt nu gällande timplan är antalet lärartimmar per klass och vecka i ämnet musik 2, i ämnet rytmik 2 (delad klass). Enligt tilläggsbestämmelser till timplanen förläggs till tid utom timplanen frivillig undervisning i instrumentalmusik, sammanlagt högst det antal lärartimmar, som motsvarar 30 timmar per klass och läsår, dvs. (30: 35 = ) 0,86 lärartimmar per klass och vecka. Antalet lärartimmar/vecka i dessa ämnen vid seminarier med olika storleksordning framgår av följande tablå. SOU 1968: 15

antal lärart/v Antal klasser

musik inkl. friv. instrumentalmusik

rytmik

12 10 8 6 4

(24+10=) 34 (20+8,5 =)28,5 ( 1 6 + 9 = ) 25 (12+5 = ) 17 (8 + 5 = ) 13

24 20 16 12 8

Enligt tilläggsbestämmelser till timplan för förskoleseminarierna kan uppdelning av klass i två grupper ske vid undervisning i vissa ämnen, bl. a. i ämnet rytmik. Denna bestämmelse gäller ej ämnet musik. I SÖ:s petita 1968/69 anförs, i samband med att förslag till reviderad timplan framläggs, att möjlighet till uppdelning avklass bör finnas för vissa delar av ämnet musik, bl. a. för gehörsträning och instrumentalmusik. De bestämmelser, som gäller för uppdelning av klass vid undervisning i musik inom klasslärarutbildning bör med samma motivering gälla inom förskollärarutbildningen. Med hänsyn till att de totala kostnaderna för lärartimmar per klass ej nu bör ökas föreslås ännu inte de önskvärda höjningarna av antalet lärartimmar i detta ämne. SÖ förutsätter att rektorerna inom ramen för det beräknade totala antalet lärartimmar i samråd med SÖ vidtar lämpliga och möjliga anordningar, som i någon mån kan tillgodose behovet av undervisning i delad klass i ämnet musik.

Planering Det torde finnas skäl att utgå ifrån att förskoleseminarierna i en nära framtid i fråga om instrumentalmusik får samma möjligheter som kommer att finnas inom klasslärarutbildningen. Av det förslag till timplan, som framlagts för lågstadielärarutbildning, framgår att sammanlagda antalet timmar per lärarkandidat i ämnet musik under 2-årig utbildning beräknas vara 140 i grundkurs, vilket ligger nära förskollärarutbildningens totala timantal 136. SOU 1968: 15

Av lågstadielärarutbildningens 140 timmar beräknas 24 timmar till instrumentalmusik, 2 lärarkandidater per grupp. För de återstående 116 beräknas åtgå ca 151 lärartimmar per klass under två år (koeff. 1,3). Med motsvarande beräkning för förskollärarutbildningens del skulle antalet lärartimmar per klass bli följande. Av det totala timantalet under 2-årig utbildning som f. n. är 136 t. torde 24 timmar kunna beräknas till instrumentalmusik, 2 lärarkandidater per grupp. För de återstående timmarna ( 1 3 6 - 2 4 = ) 112 beräknas åtgå (koeff. 1,3) 146 lärartimmar. Totala timantalet vid 2-årig utbildning skulle då bli ( 3 0 x 2 4 + 1 4 6 = ) 360, per läsår 180, dvs. med 35 läsveckor 5 vt/klass. Med denna beräkningsgrund blir antalet lärartimmar per vecka i ämnet musik vid seminarier med olika storleksordning följande: Antal klasser

Antal lärart/v

12 10 8 6 4

60 50 40 30 20

Enligt KK 1965: 339 är bestämmelserna i Kungl. Maj:ts stadga för övningslärare SFS 1960: 507 vid lärarhögskolor, folkskoleseminarier, seminarier för huslig utbildning samt Fredrika Bremer-förbundets lanthushållsseminarium å Rimforsa tillämpliga även för lärare i teckning, musik och slöjd vid förskoleseminarierna. Enligt Regleringsbrev ang. anslag för budgetåret 1967/68 till Lärarutbildning, Klassoch ämneslärarutbildning m. m. får vid förskoleseminarium finnas extra ordinarie tjänster i teckning eller i musik i lönegrad Ue 14 samt extra ordinarie tjänst som lärare i slöjd i lönegrad Ue 13. Möjlighet att inrätta tjänst i rytmik föreligger alltså ej f. n. Enligt övningslärarstadgan kan tjänst i bl. a. musik vid förskoleseminarium inrättas om undervisning å tjänsten omfattar 91

lägst 14 veckotimmar varvid tillgodoräknande av veckotimmar må ske enligt särskilda bestämmelser. I undervisning å tjänsten får såsom underlag för tillgodoräkningen ingå tjänstgöring i såväl seminarieklasser som övningsklass samt sådana klasser, tillhörande det statliga eller statsunderstödda skolväsendet, som utnyttjas för lärarutbildning i ifrågavarande ämnen. Som underlag för tillgodoräkning får medräknas endast sådan fyllnadstjänstgöring som fullgöres vid lärarhögskola, annan här (i stadgan) avsedd lärarutbildningsanstalt eller i övningsklass, som utnyttjas på nyss angivet sätt. Budgetåret 1967/68 finns inrättade en eo lärartjänst i musik vid förskoleseminariet i Solna, en eo halvtidstjänst vid förskoleseminariet i Göteborg. Med utgångspunkt i nu gällande bestämmelser och planerad utbyggnad (se 9.1.1.-2.) skulle 1971/2 flera lärartjänster i musik kunna vara inrättade: en hel musiklärartjänst vid vart och ett av sju förskoleseminarier, en halv musiklärartjänst vid vart och ett av två seminarier.

Nuläge: röst- och talvård Enligt tilläggsbestämmelser till provisorisk timplan för förskoleseminarium skall som obligatorisk undervisning till tid utom timplan förläggas kurs i tal- och röstvård med för de studerande individuellt skiftande timantalet (dock lägst 10 timmar) sammanlagt under seminarietiden lägst det antal lärartimmar, som motsvarar 2 veckotimmar för varje grupp av omkring 24 lärarkandidater och 1,5 veckotimmar för varje grupp om mindre än 20 lärarkandidater, som ej kan sammanföras med annan grupp. I petita avseende budgetåret 1968/69 föreslår SÖ att ämnesbeteckningen ändras till röst- och talvård, den beteckning, som återfinns i LUS' förslag till studieplaner för lärarutbildning. SÖ föreslår vidare, att antalet lärartimmar vid förskoleseminarierna beräknas på samma sätt som vid folkskoleseminarierna nämligen enligt principen att undervisningen omfattar högst 75 lärartimmar för varje klass under dess seminarie92

tid och att de fördelas med för lärarkandidaterna individuellt skiftande timantal, dock att, på sätt som LUS föreslagit, 3-4 timmar anslås till gemensam genomgång av speciella moment. Antalet lärartimmar per klass och läsår blir då ( ^ - J 3 7 , 5 ; per vecka \ ^ ~ ^ )

1,07

Med denna utgångspunkt skulle antalet lärartimmar i röst- och talvård vid seminarier med olika storleksordning bli följande Antalet klasser

Antal lärart/v

12 10 8 6 4

13 11 8,5 6 4

Planering 1 förslag till timplan för lågstadielärarutbildningen återfinns en annan beräkning av timantalet i röst- och tal vård. Det torde vara naturligt att senare anpassa förskoleseminariernas timantal i röst- och talvård till det som kommer att gälla inom lågstadielärarutbildningen. Med utgångspunkt i det nämnda förslaget skulle antalet lärartimmar för förskoleseminarierna kunna beräknas enligt följande. Av det totala antalet lärarkandidattimmar under 2-årig utbildning - 10 - skulle 2 timmar ges i grupp omfattande 2 klasser, 2 timmar i hel klass, 4 timmar i grupp om 3 lärarkandidater, 2 timmar individuellt i medeltal. Antal lärartimmar per två klasser med 30 lärarkandidater per klass under två läsår binda (2 + 2 x 2 + 4 = + 2 x 6 = ) 206. Detta timantal per läsår och klass ger (206 : 2) : 2 = 51,5 lärartimmar per läsår och klass, dvs. ( 5 1 , 5 : 3 5 = ) 1,47 lärartimmar per vecka och klass (avrundat 1,5) Med denna utgångspunkt skulle antalet lärartimmar i röst- och talvård vid seminarier med olika storleksordning bli följande: SOU 1968: 15

Antal klasser

Antal lärart/v

12 10 8 6 4

(17,6) 18 (14,7) 15 (11,76) 12 ( 8,8) 9 ( 5,88) 6

9.2.

9.2 Klasslärarutbildningen i musik vid lärarhögskolorna enligt skolöverstyrelsens förslag 9.2.1 Lågstadielärare Utbildningstiden är 5 terminer. Utbildningen i musik kan omfatta enbart grundkurs (140 timmar under de tre första terminerna jämte praktik under fjärde terminen) eller grundkurs jämte tillvalskurs (omfattande 60 timmar under femte terminen). Såväl den kortare som den längre kursen ger behörighet att undervisa i musik på lågstadiet. Tillvalskursen ger dessutom viss utbildning för musikundervisning på mellanstadiet. Utbildningens innehåll är november 1967 under utarbetande inom särskild arbetsgrupp på SÖ.

Utbildningstiden är 6 terminer. Utbildningen i musik kan omfatta enbart grundkurs (50 timmar under de två första terminerna jämte praktik under femte terminen) eller grundkurs jämte tillvalskurs (omfattande 90 timmar under fjärde och 60 timmar under sjätte terminen). Endast den som genomgått såväl grundkurs som tillvalskurs är behörig att undervisa i musik på mellanstadiet. Tillvalskursen ger ej behörighet för musikundervisning på högstadiet. Lärarkandidaten på mellanstadielinje väljer efter genomgångna grundkurser i musik och gymnastik tillvalskurs i endera ämnet och blir behörig att undervisa i det av ämnena vari tillvalskurs valts. Grundkursens uppgift är i fråga om ämnet musik att ge lärarkandidaten sådana insikter och färdigheter som krävs för att kunna utnyttja musiken som källa till stimulans, fostran och kunskap i den övriga undervisningen. Lärarkandidaten kan som grundkurs i musik förutom ämnes- och metodikutbildningen välja antingen

Följande timplan föreslås av SÖ för lågstadielärarutbildning Tillvalskurs

Grundkurs Termin nummer

5 Undervisningstimmar

—

60 P R A K T I K

(därav till) Ämnes- och metodikutbildning

34 Instrumentalmusik Körsång

6 Följande timplan föreslås av SÖ för

mellanstadielärarutbildning Tillvalskurs

Grundkurs Termin

4 Undervisningstimmar

—

(därav till) Ämnes- och metodikutbildning Instrumentalmusik (alt) Musikkännedom (alt) Körsång

SOU 1968: 15

12 16

15 10

15 10

—

78 12

6 60

P R A K T I K

32 12 16

20 timmar instrumentalmusik, vilket är nödvändigt för dem som senare skall fortsätta med tillvalskursen i musik, eller 20 timmar musikkännedom. Utbildningens innehåll är februari 1968 under utarbetande inom särskild arbetsgrupp på SÖ. 9.2.3 Kommittén Kommittén finner det angeläget att utbildningen av klasslärare i musik blir av sådan standard att musikundervisningen på lågoch mellanstadiet kan bli av god kvalitet. Den föreslagna utbildningstiden är av naturliga skäl knappt tillmätt, varför det för ett gott resultat fordras - ett noga målinriktat och väl genomtänkt kursinnehåll - v ä l utbildade metodiklektorer, instrumentallärare och handledare - tillgång till ändamålsenliga och väl utrustade musikinstitutioner vid lärarhögskolorna - sådana krav för inträde på lärarhögskola, att lärarkandidaten inte bara kan tillgodogöra sig undervisningen utan också har förutsättningar att senare meddela undervisning i musik. 9.3 Den nuvarande

musiklärarutbildningen

För behörighet till tjänst som lärare i musik inom skolväsendet krävs för närvarande musiklärarexamen. Denna kan avläggas vid musikhögskolan i Stockholm samt vid musikkonservatorierna i Göteborg ochMalmö. 1 Utbildningen är 4-årig. Under de 3 första åren ges en ämnesutbildning omfattande följande ämnen: sång, piano jämte någon kunskap i orgelspelning, violin eller viola jämte någon kunskap i violoncellspelning (eller violoncell jämte någon kunskap i violinspelning), kontrapunkt, formlära, harmonilära, musikens historia och estetik, pedagogik, dirigering, instrumentation, musikoch gehörslära, talteknik och välläsning. Det fjärde året omfattar praktisk-pedagogisk utbildning, den s. k. provårskursen. Hela utbildningen är förlagd till musikhögskola respektive konservatorium. För behörighet till tjänst som musiklärare vid folkskoleseminarium och lektor i musikmetodik vid lärarhögskola krävs förutom musiklärarexamen även högre organistexa-

men. Detta dubbla behörighetskrav hänger samman m~d att utbildning av kantorer (organist- och kantorsexamen) sedan länge bedrivs vid folkskoleseminarier och lärarhögskolor. Kommittén föreslår på annan plats (10.3.2.) en omorganisation av den lägre kyrkomusikerutbildningen. Denna kommer i fortsättningen icke att sammankopplas med utbildning av klasslärare, varför kravet på den nämnda dubbla behörigheten bör slopas. Metodiklektor vid lärarhögskola bör i stället förutom musiklärarexamen genomgå särskild musikpedagogisk fördjupningskurs (se 14.18.2.).

9.4 Musiklärarbristen enligt AMS, och kommitténs undersökning

MLU

Arbetsmarknadsstyrelsen framlade år 1964 en undersökning angående tillgången på lärare i musik, teckning och gymnastik. Man fann därvid för musikens vidkommande att endast omrking 50 % av de vårterminen 1963 i den allmänna skolan undervisade lärarna fyllde behörighetskraven. I Musikledarutredningens betänkande 1962 redovisas för musikcirkelledarnas vidkommande liknande siffror beträffande såväl den musikaliska som den pedagogiska kompetensen. MLU anför (sid 75): »De gjorda stickproven och uttalanden från erfarna folkbildare pekar sålunda mot att drygt hälften av studiecirklarna i musik har handledare hemmahörande i kategorien »privata studier». I runt tal torde det röra sig om 4-5 000 personer, huvudsakligen musikamatörer utan pedagogisk utbildning eller i bästa fall med en kortare pedagogisk fortbildningskurs.» De undersökningar avseende formella musikaliska meriter m. m. hos cirkelledare i musik, som kommittén verkställt, har givit i stort sett samma resultat. 9.5 De musikundervisande lärarnas utbildning och tjänstgöring läsåret 1966/67 Enligt skolöverstyrelsens preliminära beräkningar för läsåret 1966/67 har endast 1 Beträffande Göteborg och Malmö sker examensregistrering i Stockholm.

SOU 1968: 15

53,1 % av de musikundervisande lärarna inom skolväsendet (utom yrkesskolan samt grundskolans låg- och mellanstadium) avlagt högre examen vid musikhögskolan. Nedanstående tabell visar det totala läget i fråga om de musikundervisande lärarnas utbildning under nämnda läsår. Av tablån framgår vidare hur stor del av undervisningstiden i musik varje utbildningsgrupp svarar för. Man kan också utläsa hur många timmars övertimmar (utöver full tjänst, 30 vtr) de olika grupperna har. I sista kolumnen anges den genomsnittliga tjänstgöringen per vecka för varje grupp av lärare. Kodsiffrorna förklaras i bilaga 1.

Utbildning

Summa

Total underv. i vtr Num %

Därav övertim. Num

10,8 5,7 11,1 0,7 0,7 53,1 0,4 11,1 2,5 1,7 1,9

1 245,0 418,6 879,1 64,5 132,0 11 775,5 57,0 1 454,8 195,0 318,0 229,0

7,4 2,5 5,2 0,4 0,7 70,2 0,3 8,7 1,1 1,9 1,4

9,0 31,0 176,0 3,0 9,0 610,0 2,0 11,0 2,0 9,0 0,0

99,7

16 768,5

99,8

862,0

Antal Num

010—090 147 100-^91 78 510—519,525 151 521 10 540 10 541 725 542 6 543 151 550—571 35 590—690 23 810—990 27 1 363

9.5.1 Kommentar till översikten A. Antal Gruppindelningen är inte så klart angiven att man med säkerhet kan avgöra om siffran 725 (53,1 %) för gruppen 541 innebär enbart behöriga lärare. Definitionen på grupp 541 är följande: »Musikhögskolan (högre organist- och kantorsexamen, musiklärar- och musikdirektörsexamen)». Detta kan innebära att militära musikdirektörer samt personer med enbart högre organist- och kantorsexamen ingår i gruppen. Antalet lärare i dessa två kategorier torde dock vara mycket litet varför siffran 52-53 % ganska väl kan sägas ange läget beträffande tillgången på behöriga musiklärare. Bristen är som synes mycket stor. SOU 1968: 15

Tre grupper innefattar vardera ca 150 lärare. 010-090 utgörs av personer med enbart grundläggande, allmänbildande studier, dvs studentexamen, realexamen, grundskola o dyl. Dessas möjligheter att bedriva en god musikundervisning på de stadier varom här är fråga (högstadiet de gymnasiala skolformerna samt avvecklingsskolorna) torde mycket begränsade även om man säkerligen kan finna rätt många goda musikbegåvningar i gruppen. Gruppen 510-519, 525 utgörs av personer med folkskollärarexamen jämte olika former av påbyggnad, däribland kantorsexamen. Huvuddelen av gruppen torde vara kantorerna, vilka med

Genomsnittl. veckotimtal

1,0 3,6 20,4 0,3 1,0 70,7 0,2 1,3 0,2 1,0 0,0 99,7

8,47 5,37 5,82 6,45 13,20 16,24 9,50 9,63 5,57 13,83 8,48

säkerhet, åtminstone i skolor under gymnasienivå, kan ge sina elever en bra, i många fall utmärkt, musikundervisning. Speciellt viktigt är att denna grupp har en omfattande pedagogisk utbildning och vana vid klassundervisning. Den musikaliska standarden i gruppen kan givetvis variera starkt. Grupp 543 representerar det motsatta förhållandet. Däri ingår personer med »lägre musikutbildning», varmed bl a tydligen menas sångoch instrumentalpedagogiska examina såväl vid musikhögskolan som vid de två konservatorierna, örebroinstitutet. Borgarskolan och Stockholms musikpedagogiska institut, instruktörsexamen i Ingesund och Framnäs samt olika former av rent musikalisk utbildning utan examen (bl. a. civila och militära orkestermusiker). Dessa personer sak95

nar alla utbildning för att undervisa i klass. De som avlagt de ovan nämnda examina har viss pedagogisk utbildning. De övriga saknar sådan. Den musikaliska standarden kan i denna grupp vara mycket hög medan förmågan till praktisk tillämpning i klassundervisning i allmänhet torde vara mindre god. Om välordnade vidareutbildningsvägar till musiklärarexamen funnits för personer i grupperna 510-519, 525 och 543 torde en rad av dessa med säkerhet ha avlagt denna examen och sålunda vunnit såväl formell som reell behörighet. Av intresse är också att konstatera hur många personer i grupp 100-491, 521, 540, 542 och 550-571 som undervisar i musik i skolan, inalles 136 st. I denna grupp finns lärare av andra kategorier än tidigare nämnts, adjunkter, lektorer, småskollärare och andra övningslärare än musiklärare. Vi har t. ex. 10 gymnastiklärare och inte mindre än 78 lärare med akademisk utbildning. Då man får förutsätta att många av dessa väl lärarutbildade personer även har viss musikutbildning (t. ex. de 19 småskollärarna) kan man förutsätta att somliga lärare i denna grupp bedriver en någorlunda godtagbar musikundervisning. Gruppen 590690 torde i huvudsak innefatta personer med utländska examina. Många av dessa är säkerligen utmärkta lärare. Vidareutbildningsmöjligheter borde dock finnas reguljärt för dem som önskar avlägga svensk examen liksom kursverksamhet för dem som har högre examina men vill få kännedom om för svensk undervisning speciella ting i fråga om repertoar, metodik osv. I gruppen 810-990 ingår bl. a. militär utbildning. Av statistiken framgår inte om militärmusiker redovisas under 543 (lägre musikutbildning) eller här. Man torde få räkna med bägge möjligheterna. Den slutsats som främst kan dras av denna del av tablån är att musiklärarbristen är mycket stor och att en kraftig intensifiering av utbildningen är nödvändig. Snabba åtgärder bör också vidtas för att ge möjlighet till vidareutbildning av olika musiker- och lärarkategorier till musiklärare.

96 B.

Undervisningstid

Den övriga delen av tablån ger en bild av hur stor procent av den totala undervisningstid resp. grupp svarar för. Man ser därvid, att musiklärargruppen har större timantal än vad som svarar mot det procentuella lärarantalet. Drygt 70 % av undervisningen handhas således av denna grupp. Att det genomsnittliga veckotimantalet är så förvånansvärt lågt, endast 16,24 vtr, kan förklaras genom att många tjänsteinnehavare är kyrkomusiker med fyllnadstjänstgöring. Denna omfattar i regel ca 5-20 vtr. Relativt stor tjänstgöring per vecka har också de musikundervisande gymnasielärarna samt lärarna med utländsk examen, mellan 13 och 14 vtr. Den grupp som näst musiklärarna har hand om den största musikundervisningsvolymen är musiker med lägre utbildning, 8,7 %. Kantorsgruppen tar hand om 5,2 %. Oroande är att över 7 % av musiktimmarna leds av personer utan vare sig musikalisk eller pedagogisk utbildning. Det är värt att lägga märke till det påfallande stora antalet övertimmar för kantorsgruppen (176 av 879 eller 15,5 % ) . Också musiklärargruppen har många övertimmar. Detta hänger samman med musiklärarbristen. Folkskollärarna tvingas i stor utsträckning inte bara ta hand om musikundervisningen på stadier där man saknar formell och kanske också reell behörighet utan också ofta att göra detta på timmar utanför sin tjänstgöring. Å andra sidan upptäcker man också genom denna statistik att många kantorer fullgör sin tjänstgöringsskyldighet till viss del genom att vara musiklärare. Det finns exempel på kantorer som enbart undervisar i musik på grundskolans högstadium. 9.5.2 Musiklärarnas pensionsavgång de närmaste 10 åren Av vidstående tablå framgår hur många lärare i varje utbildningskategori som är 55 år eller äldre (f 1912 och tidigare). Av de tjänstgörande musiklärarna i grupp

SOU 1968: 15

Ålder Utb.kod

541 Född 1899 eller tidigare Född 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908—-12

16 8 11 7 13 8 12 24 23 105

Su mma

510—519,525

Övriga

Summa

5 3 2 18

2 3 2 3 2 2 5 7 2 10

3 4 3 3 4 4 2 5 6 46

22 15 16 13 22 14 24 39 33 179

— — — 2

—

541 är 35 st 66 år och äldre, 35 av 725 lärare är således pensionerade men fortsätter att tjänstgöra. Även detta hänger samman med bristen på musiklärare. Om det är omöjligt att skaffa en behörig efterträdare till en pensionerad musiklärare föredrar kommunerna ofta att, om vederbörande lärare är frisk, bor kvar på orten och ställer sig till förfogande, anlita denna för fortsatt tjänstgöring hellre än att låta en obehörig lärare ta hand om undervisningen. Antalet pensionerade lärare under åren 1967-1977 kommer vid oförändrad pensionsålder att vara 192. Om man dessutom vill ersätta såväl de nu tjänstgörande pensionärerna samt de obehöriga lärarna med behöriga musiklärare i aktiv ålder, krävs, som framgår av tablån, 377 nya lärare under den närmaste 10-årsperioden enbart av denna anledning. Nu får man emellertid hålla i minnet, att alla dessa lärare inte har full tjänst idag. Genomsnittet ligger kring ca halv tjänst. Då emellertid geografiska förhållanden medför att man inte utan vidare kan slå samman 377 halva tjänster till 188 eller 189 hela, innebär detta, att man här

1 skola

543 541 510—514 Övriga

SOU 1968: 15

9.5.3 Musiklärarnas tjänstgöring i fråga om antal skolor per lärare Hur många skolor musiklärarens tjänstgöring fördelar sig på inom olika utbildningsgrupper framgår av nedanstående tablå. Huvuddelen av alla lärarna har således sin tjänstgöring förlagd till en skola. Påfallande är dock att många musiklärare tjänstgör på två skolor, somliga på ännu fler och en lärare på inte mindre än fem skolor. Detta kan hänga samman med att man strävar efter att å ena sidan utnyttja behöriga musiklärare så mycket som möjligt, å andra sidan samla ihop timmar från olika skolor till fulla tjänster. Det är önskvärt att man i största möjliga utsträckning kan bereda en musiklärare full tjänst vid en och samma skola. Om detta inte kan ske genom timmar enligt läroplanen bör man kunna lägga in kommunal, frivillig undervisning i tjänsten liksom timmar i studiecirkelverksamhet. En folkskollärare-kantor (510-514), som

Lärare tjänstgörande i

Utbildning enl. kod

Summa

säkerligen måste räkna med ett behov av 250-300 lärare.

2 skolor

3 skoior

132 599 150 317

13 103 1 17

6 16 2

151 725 151 336

1 198

1 363

4 skolor

5 skolor

Summa

enligt tablå 1 har en genomsnittlig undervisning av endast 5,82 vtr, har praktiskt taget alltså sin undervisning samlad till en enda skola medan tendensen till spridning på olika skolor är densamma hos musikerna med lägre utbildning som hos musiklärarna.

9.6 Beräkning av behovet av musiklärare i grundskola, gymnasium och fackskola (utom frivillig musikundervisning) Antalet musiklärartjänster för högstadiets musikundervisning beräknas av SÖ för läsåret 1967/68 till 170. I förslaget till reviderad läroplan för grundskolan (november 1967) beräknar SÖ att införandet av obligatorisk musikundervisning på högstadiet fr. o. m. läsåret 1970/71 medför ett behov av ytterligare 290 musiklärare. Härtill kommer den frivilliga musikundervisningen (instrumentalmusik, solosång, körsång och ensemblespel) och dess behov av lärarkraft. I vissa större kommuner utnyttjas ämneslärare i musik på mellanstadiet och i någon utsträckning även på lågstadiet. Kommittén beräknar musiklärarbehovet här till ca 70 tjänster. Inom gymnasiet finns läsåret 1967/68 52 tjänster, om endast undervisningen i musik, musikhistoria (musikdelen av ämnet konst- och musikhistoria) samt musik, estetisk specialisering medräknas. Att det nya gymnasiet endast är till 2/3 utbyggt under innevarande läsår saknar nästan helt betydelse för musikens vidkommande. I åk 3 förekommer endast estetisk specialisering, vilken torde vara relativt sparsamt förekommande och vars sammanlagda timantal kan förmodas motsvara endast ett mindre antal tjänster. För fullt utbyggt gymnasium kan man således beräkna ett behov av ca 60 musiklärartjänster, den frivilliga musikundervisningen oräknad. Antalet timmar i ämnet musik (utom frivillig undervisning) i fackskolan uppgår läsåret 1967/68 till 238, vilket motsvarar 7,9 tjänster. Fackskolan är emellertid en skolform uppbyggd till endast knappt 50 %. Vid full utbyggnad skulle antalet veckotim-

mar musik i fackskolan därför motsvara 16 tjänster. En fullt utbyggd grundskola enligt SÖ:s lörslag till reviderad läroplan samt gymnasium och fackskola fullt utbyggda enligt 1965 års läroplaner skulle för den klassvis bedrivna musikundervisningen sålunda medföra ett sammanlagt behov av drygt 600 musiklärare.

9.7 Beräkning av behovet av lärare inom frivillig musikundervisning Kommittén hänvisar här till beräkningarna i kapitel 7. Beträffande den nuvarande lärarsituationen vid de kommunala musikskolorna vill kommittén anföra följande. Vid de musikskolor, som redovisas i SÖ:s undersökning 1966, fanns läsåret 1965/66 3 266 lärare. Av dessa hade 196 musiklärarexamen, 269 musikpedagogisk examen och 151 musikinstruktörsexamen. Detta innebär, att sammanlagt endast 616 lärare hade musikpedagogisk utbildning. dvs. cirka 20 % av det totala antalet lärare. Häri ingår även de kommunala musikledarna, vilka ofta har relativt liten egen undervisningsskyldighet. Antalet lärare med högre organist- och högre kantorsexamen, militär musikdirektörsexamen, solistutbildning, lägre militärmusikalisk utbildning samt organistoch kantorsexamen uppgick sammanlagt till 1 293. Flertalet av dessa lärare kan förutsättas meddela god undervisning inom sitt respektive ämnesområde. Också inom denna grupp finns ett antal kommunala musikledare. Antalet verksamma lärare utan pedagogisk utbildning eller med annan, icke musikalisk, pedagogutbildning uppgick till 1 256. Härtill kommer 101 lärare vilka genomgått av SÖ anordnad kompetenskurs. Av SÖ:s statistik framgår bl. a. följande. a) Av det totala antalet lärare med musiklärarexamen är 79, dvs. cirka 40 % verksamma inom Stockholms stad och län. b) Antalet lärare med musikinstruktörsexamen är påfallande stort i Värmlands län. c) Antalet lärare med musikpedagogisk examen är särskilt stort i Stockholmsområdet samt i Örebro län. SOU 1968: 15

d) Antalet verksamma lärare utan musikpedagogisk utbildning är påfallande stort (2 549 av 3 266 lärare). Kommentar. Slutsatsen blir enligt kommitténs mening att utbildningsinstitutionerna starkt positivt påverkar tillgången på utbildad lärarkraft inom sin region. Av SÖ:s undersökning framgår också att antalet icke pedagogiskt utbildade musiklärare är särskilt stort i regioner, som saknar musikutbildningsinstitutioner. För att skapa geografisk rättvisa menar kommittén att den musikpedagogiska utbildningen så långt möjligt bör decentraliseras.

9.8 Beräkning av behovet av metodiklektorer och instrumentallärare vid lärarhögskolor med klassläraruthildning Beräkningsgrunder a) Beräkningarna avser läsåret 1970/71 b) Metodiklektor har totalt 750 timmar per läsår. Av dessa tas 125 ut i form av klassundervisning på mellan- och lågstadiet (4 vtr multiplicerade med koefficienten 0. 8) Varje metodiklektor bör vidare hålla kontakt med instrumentalundervisningen genom att själv ha i genomsnitt 2 vtr. Detta innebär 80 timmar per år. För metodikundervisning etc. återstår således 545 timmar per lektor och år. c) Instrumentallärarna har en undervisningsskyldighet av 900 timmar. d) Av kommittén föreslagna behörighetskrav: metodiklektor - musiklärarexamen MH jämte pedagogisk specialisering vid Musikpedagogiskt centrum i Stockholm. instrumentallärare - musiklärarexamen MH eller musikpedagogisk examen MH (på relevant instrument). e) Timtal för musik vid lärarhögskolor: 10 klasslärarhögskolor metodik vardera instr.mus. Summa

1 635 tim. 2 050 tim.

3 685 tim.

Stockholm och Göteborg vardera metodik 3 160 tim. instr.mus. 3 980 tim. Summa 7 140 tim. SOU 1968: 15

metodik 2 738 tim. instr.mus. 3 400 tim. Summa 6 138 tim.

Malmö Uppsala o. Linköping vardera

metodik 2 343 tim. instr.mus. 2 968 tim. Summa 5 311 tim.

Beräkning 10 klasslärarhögskolor vardera 3 metodiklektorer 30 2 instr.lärare Stockholm och Göteborg vardera 5.7 metodiklekt. 4 instr. lärare Malmö Uppsala och Linköping Summa lärarbehov:

5 metodiklektorer 5 3.5 instr.lärare 4.3 metodiklekt. 3 instr.lärare

metodiklektorer instrumentallär.

37.5 Kommentarer a) Timtalen anger maximibehov b) Läsåret 1970/71 saknas alltjämt en termin på F-linjen. c) Lektorernas tjänstgöring föreslås av LUS sänkt till 600 timmar. Kommittén anser en sänkning väl motiverad utan att dock vilja ta ställning till hur stor denna sänkning bör vara. En sänkning till 600 timmar innebär ett behov av 75 lektorer i stället för 54. Sänkes tjänstgöringsskyldigheten till 500 timmar ( = lektor i mellanstadiets metodik) uppstår behov av 101 lektorer. d) Av instrumentallärarna bör en per lärarhögskola vara gitarrpedagog ( = 1 5 gitarrpedagoger) e) Lärare i röst- och talvård är här inte medräknade f) Timantalet grundar sig på uppgifter från SÖ:s LUR-grupp g) Under en övergångstid måste behörighetsbestämmelserna anpassas till nuvarande examina.

9.9 Beräkning av behovet av lärare vid av kommittén föreslagna musikfackskolor och folkhögskolor med musiklinje Kommittén räknar med att det totala lärarbehovet vid full utbyggnad av musikfackskoleorganisationen kommer att motsvara cirka 400 tjänster. Ungefär 2/3 av dessa tjänster är nytillkommande (vid utvidgad verksamhet hos redan befintliga utbildningsinstitutioner samt vid nyinrättade skolor). Viss ökning av lärarbehovet för de allmänna ämnena måste också förutses. Kostnaderna för lärarpersonalen blir beroende av kommande avtal.

9.10 Beräkning av behovet av metodiklektorer vid lärarhögskolor med musiklärarutbildning enligt kommitténs förslag Den praktisk-pedagogiska utbildningen av musiklärare kommer enligt kommitténs förslag att förläggas till lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Uppsala och Linköping. Vid dessa lärarhögskolor erfordras särskilda metodiklektorer för musiklärarutbildningen. Kommittén beräknar behovet till 2 metodiklektorer vid vardera lärarhögskolan i Stockholm, Göteborg och Malmö samt 1 metodiklektor i vardera Umeå, Uppsala och Linköping. Särskilda undervisningslokaler samt utrustning för musiklärarutbildningen kommer att erfordras. Kostnaderna för dessa lektorstjänster blir beroende av kommande avtal.

B. Förslag till ny musiklärarutbildning 9.11 Krav på musiklärare 9.11.1 Grundskolan Spelförmåga och instrumental

-kunna stämma violin, viola, cello, kontrabas, gitarr, mandolin -ha fått stifta elementär praktisk kontakt med att spela enkla melodier på några orkesterinstrument, t. ex. ett inom varje instrumentfamilj -känna väl till (genom så praktisk kontakt som förhållandena medger) de viktigaste folkmusikinstrumenten i Sverige och övriga Europa samt viktiga konst- och foikmusikinstrument från andra världsdelar -ha god kännedom om konstruktion och funktion hos pianot -ha någon kännedom om och viss erfarenhet från spel på pedalorgel, cembalo och orgelharmonium samt kunna avhjälpa enklare fel på det sistnämnda (stumma toner etc). -känna väl till musikinstrumentens historia, utveckling, konstruktion och systematik samt vara orienterad i fysikalisk akustik (ljudets uppkomst och egenskaper) -praktisk erfarenhet av deltagande i ensemblemusicerande. Kommentar Musikutbildningsinstitutionen behöver rik tillgång till instrument av olika slag, ljudbildband och andra AV-hjälpmedel samt viss materiel för akustikstudierna.

orientering

Vara god musiker på minst ett instrument. Om detta instrument inte är piano bör läraren likväl vara så förtrogen med pianot, att han kan på olika sätt utnyttja detta instrument i musikundervisningen i en klass. Om huvudinstrument sålunda inte är piano, bör detta instrument vara obligatoriskt bi-instru100

ment i utbildningen. Om huvudinstrumentet är piano bör läraren som andra instrument ha ett orkesterinstrument. På piano kunna improvisera ackompanjemang till visor, som kan förekomma i skolans musikundervisning samt kunna improvisera pianomusik som underlag för rörelseskapande. På blockflöjt, olika modeller, kunna spela visor och enklare spelstycken. Någon förtrogenhet med samspel på blockflöjt. På gitarr kunna utföra enkelt ackordiskt ackompanjemang till sånger. Någon förmåga till melodispel, främst med hänsyn till användande av gitarren som ensembleinstrument. Ha praktisk och teoretisk instrumentkännedom enligt följande:

Sång, tal och uppträdande Ha en god, avspänd och välbehandlad talröst samt en någorlunda välskolad och uttrycksfull sångröst. Ha ett avspänt, naturligt och frimodigt sätt att röra sig och uppträda. Ha praktisk erfarenhet av körsång. SOU 1968: 15

Äga god kännedom om olika rösttyper, röstorganets byggnad och funktion samt röstutvecklingen hos barn och ungdom. Kunna muntligt kommentera skolkonserter. Gehör och praktisk

musikkunskap

Ha ett gott och väl utvecklat musikaliskt gehör. Ha kännedom om olika typer av arrangemang för sång och instrument samt kunna göra arrangemang av olika slag för aktuella situationer i den egna undervisningen. Vara förtrogen med den musikhistoriska utvecklingen främst i Europa men också i andra världsdelar. Kunna analysera verk (konstmusik, folkmusik) från olika geografiska och historiska miljöer samt kunna ge dem belysning ur stilistisk, strukturell, instrumentationsteknisk, formell, allmänkulturell och historisk synvinkel. Kunna dansa enkla sånglekar och folkdanser, någon folkvisedans (ballad), hambo, schottis, vals, foxtrot, tango, någon sydamerikansk dans samt ett par stildanser (menuett, gavott). Känna till huvuddragen i den svenska högmässan och dess musik samt äga någon förtrogenhet med psalm-, koral- och mässbok. Vara förtrogen med elektrofoniskt musikskapande (apparatur, teknik, arbetssätt). Kunna dirigera mindre amatörensembler tv olika slag, amatörkörer (barn-, dam-, nans-, och blandade körer) samt vara förrogen med repertoar och instuderingsmetoJik för dessa ensembletyper. Kommentar Arbetet med elektrofonisk musikskapande fordrar att varje utbildningsinstitution har en mindre klangstudio (se förslag på sid. 172). Pedagogik, psykologi, metodik,

praktik

Känna till mål, innehåll och arbetsformer inom förskolans musikverksamhet. Vara förtrogen med grundskolans läroplan. SOU 1968: 15

Känna till huvuddragen i gymnasiets och fackskolans musikundervisning. Känna till skolväsendets organisation. Vara väl förtrogen med gehörsmetodik lämplig för grundskolans olika stadier. Vara väl förtrogen med repertoar för sång, spel och lyssnande i grundskolan. Vara väl förtrogen med och kunna: - undervisa i musik i klass på grundskolans alla stadier - leda förberedande undervisning (FU) för barn i lågstadieåldern -meddela nybörjarundervisning i grupp (barn, ungdom, vuxna) på två instrument - meddela gruppundervisning och enskild undervisning i sång och på två instrument med något avancerade elever (stadiet närmast efter nybörjarstadiet, ett instrumentalt mellanstadium) - leda studiecirkel i sammusicerande och lyssnande. Äga god kännedom om de psykologiska förutsättningarna för inlärning hos barn, ungdom och vuxna, såväl allmänt som speciellt gällande musik. Kunna tillämpa för olika slags vokala ensembler lämpliga tonbildningsövningar i grupp. Kunna leda musikskapande verksamhet bland ungdom och äldre vid ljudlaborationer i klangstudio. Kunna leda eleverna i skapande dramatisering med utgångspunkt dels i eleven själv, dels i musik. Ha god kännedom om och kunna pedagogiskt utnyttja skolans speciella instrumentarium (stavspel, rytminstrument etc). Kunna pedagogiskt utnyttja samt tekniskt handha och vårda i en skola befintlig AVapparatur och materiel. Kunna vara verksam som konsulent i musik för klasslärarna på låg- och mellanstadiet. Vara väl förtrogen med bestämmelserna för studiecirkelverksamhet. Kunna planera och genomföra musiktest och olika slag av musikprov. Äga någon kännedom om fysiologisk och psykologisk akustik. Äga förståelse för eleven och hans situa101

tion. Elevvården är en central uppgift för varje lärare. Kunna vara verksam som handledare vid klasslärar- och musiklärarutbildning. Allmänt Vara väl förtrogen med samhällets musikliv så som det förekommer i konsertinstitutioner. radio-TV. på grammofon osv. Ha intresse för och kontinuerligt följa utvecklingen på musiklivets olika områden, speciellt vad gäller musikpedagogik och ungdomens eget fritidsmusicerande.

Säng, tal och uppträdande Se under 9.11.1. Dessutom äga god överblick över den vokala solorepertoaren (visa, romans, operamusik) i största möjliga utsträckning förvärvad genom praktiskt utövande. Kunna inför olika publikgrupper och i olika musikaliska sammanhang (skolkonserter, debatter, föredrag etc.) uttrycka sig om musik ledigt, kunnigt och i en för den aktuella situationen lämplig form.

Gehör och praktisk

musikkunskap

Ha ett gott och väl utvecklat musikaliskt ge9.11.2 Gymnasium och fackskola (ej musikfackskola) Spelförmåga och instrumental orientering På ett huvudinstrument ha nått god konstnärlig nivå. Lärare med enbart musik i sin utbildning bör ha ett andra instrument, på vilket han uppnått någonlunda god nivå. Om huvudinstrumentet inte är piano bör detta vara obligatoriskt andra instrument. På piano kunna improvisera ackompanjemang till i skolan förekommande sånger samt kunna improvisera pianomusik som underlag för rörelseskapande. Kunna ackompanjera sångare och instrumentalister (solister och i ensembler). Äga viss förtrogenhet med blockflöjten samt någon förmåga att ackompanjera på gitarr. Ha god praktisk och teoretisk instrumentkännedom enligt följande: - kunna stämma violin, viola, cello, kontrabas, gitarr, gamba - känna väl till (genom så praktisk kontakt med instrumenten som möjligt) klang, konstruktion och spelsätt på symfoniorkesterns instrument, folkmusikinstrument från alla världsdelar, utomeuropeiska konstmusikinstrument, »historiska» instrument - h a god kännedom om konstruktion och funktion hos pianot - ha någon erfarenhet från spel på cembalo och pedalorgel - känna väl till musikinstrumentens historia, utveckling, konstruktion och systematik samt äga god kunskap i akustik - h a praktisk erfarenhet av deltagande i kammarmusik och annat ensemblespel.

hör. Kunna göra arrangemang för olika ensembletyper och speciella, i undervisningen aktuella situationer. Vara väl förtrogen med musikens historia (fördjupad och utvidgad kurs jämfört med under 9.11.1.; motsvarande 2 betyg i musikforskning vid universitet). Äga kännedom om kulturmiljöer från olika tider och världsdelar med särskild tonvikt på bildkonst, litteratur och teater. Äga fördjupad (jämfört med 9.11.1) kunskap i formanalys. Beträffande kyrkomusik, elektrofoni, analys och dans se under 9.11.1. Kunna leda kör och orkester, även större verk, och därvid uppfylla krav på god konstnärlig och teknisk nivå. Förtrogenhet med lämplig repertoar och instuderingsmetodik. Kunna skriva mindre artiklar om musik (programkommentarer, recensioner, notiser, metodikpresentationer. diskussionsinlägg etc).

Pedagogik, psykologi, metodik, praktik Vara väl förtrogen med läroplanerna för gymnasium, fackskola och grundskola. Känna väl till skolväsendets organisation samt äga kännedom om skoladministration. speciellt kunnighet i administration och ledning av samordnad frivillig och klassbunden musikundervisning. Vara väl förtrogen med repertoar för SOU 1968: 15

skolans musikundervisning, främst beträffande gymnasium, fackskola och grundskolans högstadium. Vara väl förtrogen med och kunna: - meddela musikundervisning i klass på gymnasium, fackskola och grundskolans högstadium - meddela stol klassundervisning i konst- och musikhistoria - meddela gruppundervisning i sång, på minst ett instrument, i gehörslära och i satslära, allt såväl på elementär som mera avancerat stadium - meddela enskild undervisning av mera avancerade elever på huvudinstrumentet, eventuellt även i sång - leda studiecirkel i sammusicerande, lyssnande och musikteori. Beträffande psykologi, tonbildning, skolans instrumentarium, AV-apparatur, studiecirkelverksamhet, test, skapande och elevvård se under 9.11.1. Kunna konstruera prov av olika slag samt arbetsuppgifter (arbetsblad). Kunna vara konsulent för högstadiet och det gymnasiala stadiet. Allmänt Se under 9.11.1.

9.11.3 Lärarhögskola (klasslärarutbildning) och förskoleseminarium Kraven för musiklärare på gymnasium och fackskola väl uppfyllda. Dessutom (genom speciell musikpedagogisk fördjupningskurs) ha kunskaper och färdigheter enligt följande: Ytterligare utvecklad färdighet på blockflöjt och gitarr. Kunna själv eller via speciella instrumentallärare tillvarata och på ett med hänsyn till lärarkandidatens förutsättningar och kommande verksamhet lämpligt sätt utveckla dennes färdighet i instrumentalspel. Vara väl förtrogen med repertoar för sång och spel samt lyssnande på grundskolans låg- och mellanstadium samt i förskolan. Vara väl förtrogen med klasslärar- och förskollärarutbildningens allmänna organisation och innehåll. SOU 1968: 15

Vara väl förtrogen med studieplanerna i musik i klasslärarutbildningen samt studieplanen för skapande verksamhet i förskollärarutbildningen. Vara väl förtrogen med mål, innehåll och arbetsformer inom förskolans musikverksamhet. Vara väl förtrogen med gehörsmetodik lämplig för grundskolans låg- och mellanstadium. Vara väl förtrogen med och kunna: - meddela musikundervisning i klass på grundskolans låg- och mellanstadium - leda musikverksamhet i förskolan - leda förberedande undervisning (FU) för barn i lågstadieåldern. Äga fördjupade kunskaper i musikpedagogik och musikpsykologi.

9.11.4 Musikhögskola, musikfackskola och lärarhögskola (musiklärarutbildning) Här erfordras förutom god grundutbildning på musikhögskolenivå (musiklärarutbildning, musikpedagogutbildning, kyrkomusikerutbildning) ett visst mått av specialisering på det eller de ämnen, som läraren skall undervisa i. Beträffande lärarhögskola med musiklärarutbildning fordras fördjupad pedagogisk utbildning av minst omfattningen under 9.11.3 ovan.

9.12 Kringsyn

Den av kommittén anförda bristen på musiklärare, musiker etc. gäller dagens situation. Denna brist kommer genom behovet av lärare under den av kommittén föreslagna utbildningsorganisationens uppbyggnad etc. att ytterligare accentueras. Prognosen är utförd främst med tanke på kommande arbetskraftsbehov. Den har sin betydelse främst för resursfördelningen och prioriteringen av insatserna. Lärarsidan måste därvid enligt kommitténs mening komma i åtnjutande av den största satsningen, då utbyggnadstakten både på pedagogsidan och musikersidan

främst torde vara beroende av lärarfrågans lösning. Kapacitetsbegränsningarna kommer enligt kommitténs mening främst att vara beroende av lärarresurserna. I ett läge med en besvärande lärarbrist och med förutsedda ökade behov av lärare, såväl inom skolväsendet som inom den kommunala musikskolan och folkbildningen, måste intagningen till lärarutbildningsanstalterna ökas väsentligt den närmaste framtiden. Tillgängliga resurser bör även satsas kraftigt på vidareutbildning och utbildningskomplettering för att ge de lärare, som berörs av här föreslagna reformer, den behörighet, som framdeles kommer att krävas och som statsmakterna måste ta ansvaret för. Denna fråga kommer att i hög grad beröra våra fortbildningsinstitutioner, radiokonservatoriet och annan kursverksamhet. Kommittén har saknat möjlighet att ta ställning till de eventuella konsekvenser för arbetsmarknaden inom musikområdet, som ett svenskt inträde i EEC skulle kunna medföra. Ambitionen har varit att skapa en inhemsk utbildningsorganisation, så utformad att den så långt möjligt inom den närmaste framtiden skall kunna klara behovet av musiker och inom musikområdet verksamma pedagoger och lärare inom landet. I likhet med vad som gäller annan lärarutbildning utgår kommittén från att musiklärarutbildningen inte kan dimensioneras så snävt att den enbart svarar mot skolväsendets (inklusive den frivilliga musikundervisgen) och studiecirklarnas behov. Radio-TV, film, bibliotek, musikadministration etc. kräver också personal med musikkunskaper. Den utbildningsorganisation, som kommittén föreslår, är konstruerad så att den snabbt skall kunna ställas om med hänsyn till sådana förändringar i omfattningen av intagning till musiklärarutbildning, som kan föranledas av en kontinuerligt överarbetad planering, rullande skolreformer och andra förändringar på behovssidan. Avsikten är att musikområdet ständigt skall tillförsäkras en jämn och tillräckligt omfattande lärarförsörjning. Tillkomsten av nya utbildningsvägar bl. a. av postgymnasial natur, re104

formeringen av d^n gymnasiala utbildningen, vidgningen av vuxenutbildningen etc. medför att de av kommittén anförda siffrorna måste betraktas som minimital. Den av kommittén föreslagna utbildningsgången tar också hänsyn till en ökad rörlighet inom musikerområdet, inte minst på lärarsidan. Genom att skapa möjlighet till en praktiskt användbar pedagogisk utbildning inom alla utbildningsvägar, anser kommittén att man så långt möjligt garderar sig mot de prognosfel, som kan uppstå om man håller sig strikt till det kvantitativa intaget på de olika lärarutbildningslinjerna. Substitutionsmöjligheter måste hela tiden finnas snabbt tillgängliga. Kommittén menar, att detta inte enbart är av betydelse för en framtida smidig lösning av lärarfrågan, utan måste gälla musikområdet i stort. Kommittén har i huvuddrag tidigare anfört vilka kraven på de framtida musiklärarna kommer att vara beträffande musikundervisningens innehåll och arbetsformer. Den nya målsättningen för skolarbetet måste motsvaras av en inre reform, som får sin direkta betydelse för utbildningen av musiklärarna. För att skapa förutsättningar för de blivande musiklärarna att tillgodogöra sig utbildningsinnehållet förutsätter kommittén, att alla som avlägger någon form av musiklärar- eller musikpedagogisk examen skall ha en allmänbildningsnivå lägst motsvarande genomgången fackskola. Kommittén vill för enkelhets skull via följande skiss jämföra den av kommittén föreslagna utbildningsgången för musiklärare med lärarutbildningen i övrigt.

9.13 Lärarutbildningspropositionen

9.13.1 Allm än utbil dning - förutbildning Kommittén ansluter sig till de synpunkter, som dep.chefen anförde i prop. nr. 4. 1967 (sid. 1 2 3 - 1 2 5 ) : »Frågan om förutbildningen har enligt min mening i många fall setts ur en alltför snäv synvinkel. Jag vill först erinra om att jag i prop. 1964: 171 angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. i samband med SOU 1968: 15

^

c<S

CO

«.

X

X

X

5 J

s

s

I

t

•*

a

>> o

CO

CO

"S a

i

3 I

| -E

r~~

J-m

J

hJ

hJ

c1

1 I ^

•At

»-»»

^J

D

D

D

o

o

|

5 SOU 1968: 15

3 105

frågan om kompetensvärdet av fackskolans utbildning också tog upp fackskolan som rekryteringsväg för de pedagogiska yrkena, speciellt klassläraryrket. Därvid konstaterade jag att utgångspunkterna för tidigare överväganden rörande klasslärarutbildningens anknytning nedåt i väsentliga avseenden ändras genom den utformning, som det nya gymnasiala skolsystemet får. Vid de förnyade överväganden, som skulle erfordras, måste självfallet fackskolan särskilt beaktas. Med hänsyn till att klasslärarutbildningen vid tidpunkten för nämnda proposition var under utredning av lärarutbildningssakkunniga, ansåg jag emellertid, att frågan om förutbildningen borde tills vidare hållas öppen och tas upp, när LUS' förslag skulle prövas. Riksdagen hade inget att erinra mot vad jag anfört (SäU 1, rskr 407). I prop. 1964: 171 anförde jag också, att jag hade för avsikt att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frågan om främst gymnasie- och fackskoleutbildningens kompetensvärde inklusive de postgymnasiala utbildningsvägarnas intagningsbestämmelser. En utredning, den s. k. kompetensutredningen, har sedermera tillsatts. I direktiven till denna (se 1966 års riksdagsberättelse sid. 290) uttalade jag bl. a. att en fundamental regel, då det gäller att uppställa behöringhetsvillkor för en viss utbildning i form av krav på förutbildning, bör vara att dessa villkor grundas på vad som är sakligt motiverat med hänsyn till den fortsatta verksamheten. (Kursiverat här) Tendenser att låta prestigesynpunkter elller andra ovidkommande omständigheter påverka utformningen av behörighetsvillkor måste självfallet motverkas. Vidare framhålls att det oftast är angeläget att till en utbildningsväg kunna rekrytera personer med varierande förutbildning och erfarenheter i fråga om såväl nivå som inriktning. En viktig förutsättning för att utbildningsväsendet skall fungera rationellt är att behörighetsreglerna inte präglas av ett snävt betraktelsesätt. Möjligheter måste sålunda finnas för att på olika vägar meritera sig för en viss utbildning eller ett visst yrke. Som redan framhölls i prop. 1964: 171 bör hela området för s. k. icke-akademisk, postgymnasial fackutbildning i princip tillhöra fackskolans kompetensområde. Kompetensutredningen skall enligt direktiven undersöka om inte bland de postgymnasiala utbildningsvägarna, som i dag kräver studentexamen eller motsvarande förutbildning, finns åtskilliga, som bör kunna grundas på fackskolekompetens. I viss mening bör detta gälla även den s. k. akademiska postgymnasiala utbildningen. Principerna för den sistnämnda utbildningens anknytning till det underliggande skolväsendet skall sålunda tas upp till en förutsättningslös prövning. I direktiven framhålls att det all-

männa villkoret i fråga om bredd i förutbildning eller erfarenheter bör kunna anses tillgodosett om den utbildningssökande har en gymnasial utbildning av inte alltför speciellt slag. Därutöver kan speciella behörighetsvillkor behöva uppställas. (Kursiverat här) Jag vill betona att det synsätt jag gett uttryck för i direktiven till kompetensutredningen ligger helt i linje med de av statsmakterna godtagna principerna för utvecklingen av det icke-obligatoriska utbildningsväsendet. Det mer integrerade gymnasiala skolsystem, som håller på att införas, har till syfte att ge unga människor väsentligt större möjligheter än de har i dag att välja studievägar, som de är bäst lämpade för och mest intresserade av. Skall detta uppnås, får inte en studieväg framstå som en återvändsgränd, som inte ger tillträde till breda och attraktiva avnämarområden. Vad jag här anfört, visar att allmänna utbildningspolitiska skäl talar för att lärarutbildningen inte bör bygga på enbart den del av det gymnasiala skolsystemet, som utgörs av gymnasiet. Även av andra skäl är detta emellertid olämpligt. Fackskolan avses genom sin målsättning och utformning komma att attrahera många ungdomar, för vilka mer vetenskapligt inriktade teoretiska studier inte är ett primärt intresse. Så har t. ex. fackskolans sociala linje till huvuduppgift att ge förutbildning för i vid mening sociala yrken. Till dessa hör otvivelaktigt de pedagogiska yrkena. Jag vill erinra om skolans viktiga fostrande uppgift, starkt betonad i skollagen. De personliga egenskaper, som är av särskild vikt för att en lärare skall kunna fullgöra denna uppgift, garanteras självfallet inte av att vederbörande genomgått gymnasiet. När det slutligen gäller de speciella förkunskapskrav, som bör fordras för klasslärarutbildningen har skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande gjort vissa jämförelser mellan timplanerna för gymnasiet och för fackskolans sociala linje. Den senare ger i vissa fall enligt skolöverstyrelsen ett bättre utgångsläge än gymnasiet. På gymnasiet varierar timtalen i samma ämne avsevärt från linje till linje. På vissa linjer understiger timtalet i en del ämnen motsvarande timtal på den sociala linjens olika grenar. Skolöverstyrelsen hävdar att den sociala linjen ger en med gymnasiet jämförbar standard i de för klasslärarutbildningen relevanta ämnena. / stort sett samma omdöme gäller fackskolans ekonomiska linje (kursiverat här). Då skillnaden mellan de olika linjerna på gymnasiet med hänsyn till de ingående kurserna som grund för lärarutbildningen inte är mindre än den generella skillnaden mellan å ena sidan gymnasiet och å andra sidan fackskolans sociala och ekonomiska linjer, blir överstyrelsens slutsats att SOU 1968: 15

dessa båda linjer allmänt sett ger en för klasslärarutbildningen godtagbar grund. Beträffande fackskolans tekniska linje finner skolöverstyrelsen det sannolikt att en person med slutbetyg från denna linje endast sällan kommer att söka till klasslärarutbildning. Om en sådan person antas, räknar överstyrelsen med att han skulle möta betydande svårigheter i studierna och har därför slutligen stannat för att den tekniska linjen ej utan komplettering bör berättiga till inträde på klasslärarlinje. Jag delar i sak skolöverstyrelsens uppfattning. Det är emellertid enligt min mening lämpligare att i fråga om det allmänna behörighetskravet inte göra någon skillnad mellan de olika linjerna i gymnasiet och fackskolan utan i stället uppställa speciella behörighetsvillkor.»

9.13.2 Läroämnen, yrkesämnen och övningsämnen Beträffande de olika ämnenas nuvarande benämning anför departementschefen följande: »Sedan långt tillbaka är skolans ämnen indelade i grupperna läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen, av vilka även undergrupper förekommer, t. ex. allmänna, tekniska och ekonomiska läroämnen. Indelningen torde ursprungligen ha syftat till att ange ämnenas olika karaktär, men i överensstämmelse med den moderna helhetssynen på skolans verksamhet, som ger alla ämnen lika vikt och värde har indelningen i dag uteslutande det praktiska syftet att möjliggöra enkla och kortfattade beskrivningar, t. ex. i författningar av skilda slag. Emellertid är det tydligt, att det fortfarande lever kvar föreställningar om att benämningarna läroämnen, övningsämnen och yrkesämne uttrycker en olika värdering av skolans ämnen. Det synes vara mycket svårt att ändra dylika uppfattningar, så länge benämningarna finns kvar. Trots att en omredigering av hithörande författningskomplex kommer att medföra mycket besvärliga tekniska problem avser jag att senare föreslå Kungl. Maj:t att avskaffa benämningarna läro-, övnings- och yrkesämne.»

9.13.3 Utbildningens innehåll LUS grupperade innehållet i lärarutbildningen i fyra huvuddelar: ämnesutbildning, pedagogik, metodik och praktik. Hur kommittén ser på avvägningen och inplaceringen av de olika delkomponenterna framgår SOU 1968: 15

av förslaget till läroplaner och studieplaner för blivande musiklärare. Departementschefen anförde vissa allmänna synpunkter i lärarutbildningspropositionen. »Den nya skolans vidgade målsättning ställer krav, som starkt påverkar bl. a. pedagogikutbildningen. Denna måste, som LUS framhåller, få en klart starkare inriktning mot läraryrket än hittills och inriktas på undervisningsprocessen, dess mål, betingelser och resultat. Att en så inriktad pedagogikutbildning utgör en mycket väsentlig del av lärarutbildningen är ställt utom allt tvivel. Men även de övriga komponenterna i lärarutbildningen kan göra anspråk på vidgat utrymme. Den nya skolans starkt förändrade verksamhetsformer kräver självfallet en anpassning av lärarutbildningen, som tar sig uttryck i krav på en förstärkt metodisk skolning. Ett annat väsentligt drag hos den nya skolan är den i vissa fall radikala förändring av skolämnenas mål och innehåll, som ägt och äger rum. Även på skolans lägsta stadier provas inom ämnen, som traditionellt betraktas som relativt oföränderliga i fråga om sitt innehåll, nya idéer, som torde komma att genomgripande omdana dessa ämnen. Självfallet måste dessa förhållanden påverka lärarnas ämnesutbildning. Varje lärare måste genom grundutbildning och fortbildning ges förutsättningar att undervisa enligt ämnenas nya utformning. Lika viktigt är emellertid att på varje stadium och i varje ämne finns lärare, som getts särskilda förutsättningar för att medverka i ämnenas metodiska och innehållsliga förnyelse. Det sagda visar - om än kortfattat att den nya skolan med sin förändrade målsättning aktualiserar en annan avvägning än tidigare mellan de olika komponenterna i lärarutbildningen. Samtidigt kan synpunkterna åberopas som skäl för en samlad förstärkning av lärarutbildningen. Även krav på ökat utrymme för den praktiska utbildningen kan hävdas. I sistnämnda fall har LUS gett konkreta förslag till utbildningsformer, som bör kunna leda till en väsentlig rationalisering. Det är i detta sammanhang av stor vikt att, såsom LUS och flera remissinstanser bl. a. skolöverstyrelsen framhåller, hålla i minnet att lärarutbildningen inte utgörs enbart av grundutbildning utan att en lika viktig komponent är den fortbildning, som varje lärare kontinuerligt måste skaffa sig, ibland på egen hand, ibland med samhällets direkta stöd. Avvägningen mellan grundutbildning och fortbildning är en fråga av samma vikt som avvägningen mellan de olika komponenterna i utbildningen.»

»Skolöverstyrelsen accepterar sålunda LUS' förslag främst med utgångspunkt i resonemanget om studietidens längd. För egen del kan jag i nuvarande läge ansluta mig till LUS' försiag om en i första hand på resp. låg- och mellanstadiet inriktad lärarutbildning, även om jag inte därmed anser att frågan om en mera enhetlig utbildning för dessa båda stadier är avförd ur diskussionen.»

9.14 Lärarutbildningens

mål

Frågan om målet för lärarutbildningen måste ses i belysning av de nya kraven på skolans verksamhet och lärarens arbete, menade lärarutbildningssakkunniga (LUS). Den centrala uppgiften för skolans verksamhet inom såväl grundskolan som det gymnasiala stadiets skolformer är den enskilda elevens personlighetsutveckling. Lärarutbildningens uppgifter i det nya läget sammanfattades av LUS i följande punkter: »1. Utbildningen skall hos den blivande läraren tillvarata eller grundlägga intresse för de enskilda eleverna och deras individuella utveckling och fördjupa detta intresse i samband med studiet av skolans målsättning, kursernas utformning och det rekommenderade arbetssättet. 2. Utbildningen skall tillvarata eller grundlägga intresse för samarbete med andra om elevernas fostran, varvid uppmärksamheten riktas på samverkan med hemmen, samarbetet mellan elevens lärare och samarbete mellan stadierna. 3. Utbildningen skall bidra till att skapa aktning för elevens människovärde och personlighet och respekt för hans rätt till individuell utveckling. Häri ingår inskärpningen av lärarens plikt att vara objektiv och neutralt informerande i kontroversiella frågor på livs- och samhällsåskådningarnas område. 4. Utbildningen skall ge psykologiska insikter med tonvikt på personlighets- och utvecklingspsykologi och med syfte att skapa förståelse för elevernas olikhet i fråga om förutsättningar för skolarbete. 5. Utbildningen skall ge erforderliga kunskaper i pedagogik med tonvikt på skolans nutidshistoria, skolreformens ideologi, målsättningen för skolarbetet och de däremot svarande undervisningsprinciperna. 6. Utbildningen skall ge skicklighet i handhavandet av det för skolväsendet rekommenderade arbetssättet, varvid elevernas självverksamhet och skolarbetets individualisering träder i förgrunden. 7. Utbildningen, som för alla lärarkatego-

rier skall bygga på inhämtad allmänbildning motsvarande genomgånget gymnasium, skall fördjupa denna, bl. a. med sikte på sambandet mellan skolarbete och samhällsutveckling och på skolans uppgift att ge estetisk fostran. 8. Utbildningen skall stå på vetenskaplig grund och skapa en vetenskaplig kritisk hållning till företeelser och problem. 9. Utbildningen skall ge de för olika ämnen och stadier erforderliga ämneskunskaperna och ämnesfärdigheterna. 10. Utbildningen skall vara så lagd, att den skapar gemenskap mellan de olika lärargrupperna. 11. Den praktiska lärarutbildningen skall vara nära integrerad med metodikundervisningen och samtidigt ge det nya arbetssättet konkret belysning. 12. Utbildningen skall vara ett led i den fortgående skolreformen och grundlägga vilja och förmåga till omstrukturering och omvärdering av skolans arbetssituation, av kurser och lärostoff samt ge läraren förutsättningar att delta i det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet på vetenskaplig grund.» Med reservation för de ändringar, som kan föranledas av den pågående reformeringen av det gymnasiala stadiet, vill kommittén i stort ansluta sig till grundtankarna i de nämnda punkterna.

9.15 Helhetssynen på läraruppgiften Helhetssynen på läraruppgiften leder till att utbildningen för olika lärarkategorier, som av praktiska skäl är nödvändiga, bör ha ett gemensamt innehåll, gemensamma studieformer och gemensam organisation. Alla lärare måste ges en bred ämnesorientering, en målbeskrivning och en översiktlig analys av ämnesinnehållet förutom specialiserande moment. Med gemensamma studieformer menade LUS att lärarutbildningen för olika kategorier skulle ske i högskolemässiga former. Den främsta motiveringen för detta ligger i de nya arbetsformerna i skolan med individualisering och självständigt studium, som nya undervisningsprinciper. Gemensamt innehåll och gemensamma studieformer leder till en gemensam lärarutbildningsorganisation för olika stadiers lärarutbildning. Detta innebär också att intagning, studiegång och examination sker efter enhetliga principer. SOU 1968: 15

Eftersom tidsramen för utbildningen måste begränsas, borde specialisering bland lärarna ske. Denna blir resultatet av en avvägning mellan årskursvidd och ämnesvidd. LUS ansåg att varje stadium skulle ha sin egen lärarkategori. Med hänsyn till det med högre stadier ökade ämnesinnehållet sker en successiv ämnesområdesbegränsning. Att stadiet skulle ange lärarens arbetsområde hade sin grund bl. a. i tim- och kursplanernas konstruktion samt i den ombildning av klasserna, som ofta sker efter vissa årskurser. Adjunktskåren skulle klyvas i två grupper, en för högstadiet (i regel tre ämnen) och en för gymnasiestadiet ( i regel två ämnen). Beträffande den nödvändiga specialiseringen på olika lärarkategorier menade LUS, att varje stadium skulle ha sin egen lärarkategori. Departementschefens förslag i lärarutbildningspropositionen innebar emellertid ett steg i riktning mot en viss utjämning mellan högstadielärare och gymnasielärare. I motiveringen hette det bl. a.: »Det väsentligaste, när man vill skapa en helhet av lärarnas verksamhet, måste vara att i skolsituationen främja en kontinuerlig samverkan genom alla skolstadier och lärarkategorier. En skarp uppdelning av lärarkåren efter stadier motverkar - såsom bl. a. skolöverstyrelsen framhåller - helhetssynen. Olägenheterna av en sådan uppdelning elimineras inte genom samordningsåtgärder inom enbart lärarutbildningen. I stället måste goda förutsättningar skapas för en samverkan i det praktiska skolarbetet b!, a. genom att lärarnas insatser inte binds alltför hårt till ett enda stadium. Lärarna måste med andra ord även i de fall, då lärarutbildningen blir stadieinriktad, kunna i viss utsträckning undervisa över stadiegränserna. Det nu anförda utgör ett skäl mot ett av LUS' förslag, som jag senare skall återkomma till, nämligen att adjunktskåren klyvs i två grupper, en för högstadiet och en för det gymnasiala stadiet.» 9.16 Lärarutbildning - definition I sitt förslag till utbildning av musiklärare har kommittén följt följande principer. Grundutbildning, avslutad med examen, består av följande moment: en ämnesteoretisk del, förlagd till gymnasialstadium eller musikhögskola en praktisk-pedagogisk del, förlagd till SOU 1968: 15

lärarhögskola (inklusive praktiktermin under överinseende av lärarhögskola) Fortsatt utbildning i form av fortbildningskurser. Grundutbildningen avslutas först när lärarkandidaten fullgjort sin tjänstgöring under praktikterminen. Lärarkandidaten bör därför enligt vad departementschefen anför i lärarutbildningspropositionen (sid. 222) »vara berättigad till studiesociala förmåner enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401)». Detta avser den sjunde utbildningsterminen. Under den åttonde terminen, praktikterminen, kommer lärarkandidaten att tjänstgöra enligt den av kommittén föreslagna anordningen på sid. 121. Lärarkandidaten erhåller då timlön för det antal timmar hans tjänstgöring omfattar. Beträffande den fortsatta utbildningen — fortbildningen - vill kommittén hänvisa till vad kommittén anför på sid. 115 i fråga om fortbildning. SÖ anförde vidare i sitt remissvar över LUS att »när man talar om tiden för en lärares utbildning bör man enligt överstyrelsens mening ta hänsyn till såväl grundutbildning som fortbildning. Departementschefen menade dels (sid. 121 i lärarutbildningspropositionen) att »avvägningen mellan grundutbildning och fortbildning är en fråga av samma vikt som avvägningen mellan de olika komponenterna i utbildningen» och dels (sid. 142 i lärarutbildningspropositionen) att »skäl talar för att de praktiska konsekvenserna av den uttalade principen om att fortbildning utgör en oundgänglig del av varje lärares utbildning bör klarare fastslås». Departementschefen anslöt sig också till LUS' tanke om att som en stimulans förorda att genomgången fortbildning skulle tillmätas ett relativt större meritvärde än hittills varit fallet. Om fortbildningen alltså betraktas som en del i lärarutbildningen, måste staten ta ansvar för en fortsatt utbyggnad av fortbildningsinstitutionen. 9.17 Kongruensproblemet ningen

i lärarutbild-

Med kongruens i lärarutbildningssammanhang avses graden av överensstämmelse

mellan den utbildning lärarna själva får i ett ämne och den undervisning de senare skall meddela i samma ämne. Kommittén vill även utsträcka kongruensen till att gälla graden av överensstämmelse i metodiskt sammanhang mellan lärarutbildningen och kommande undervisning. Detta motiveras av det faktum att flertalet lärare undervisar på ungefär samma sätt, som de själva blivit undervisade under sin utbildningstid. För att poängtera vikten av att utbildningen till innehåll och utformning skall stå i meningsfull relation till den kommande yrkesutövningen har kommittén relativt detaljerat återgivit undervisningsinnehållet på alla stadier, från förskolan upp t. o. m. det gymnasiala stadiet. De av LUS utförda kongruensbestämmelserna, redovisade i betänkandet »Specialundersökningar om lärarutbildning» (SOU 1965:31, delarna 4 och 5) visade att inkongruenserna hade sin orsak mera i hur studieplanerna tillämpades än i deras innehåll. LUS förordade att kongruensproblemet löstes på så sätt, att studierna i avgränsade examensämnen och i hela betygsenheter ersättes med mera elastiskt kombinationssystem av mindre, avgränsade delkurser, som skulle vara riksgiltiga och som kunde sammanfogas till examina enligt givna regler. Detta skulle bl. a. komma att kräva en ny examensordning. Kommittén har i anslutning härtill stannat för att föreslå en utbildning med fast studiegång, bestående av grundkurs, obligatoriska tillvalskurser av fördjupningskaraktär inom definierade ämnessektorer samt ett begränsat antal frivilliga kurser. Därmed skulle - oberoende av lärarens individuella läggning - både enhetlighet och stadga, liksom en viss variation i undervisningen kunna ernås. Den fasta studiegången tillämpas också i övriga examenslinjer. Den klarare målinriktningen, som blir ett resultat av de fasta studiegångarna, bör resultera i större effektivitet i undervisningen. Den innebär dessutom att praktikterminen oundgängligen måste bli en vid lärarhögskola under fasta former ledd utbildning. 110

9.18 Utbildning av musiklärare för grundskolan 9.18.1 Allmänmotivering Vid bestämmande av utbildningstidens längd har kommittén utgått från att denna skall vara grundad på vad som är sakligt motiverat med hänsyn till den kommande lärarverksamheten. Den s. k. kongruensen blir härvidlag den primärt bestämmande faktorn. Som framgår av översikten av den nuvarande musiklärarutbildningen, är denna förlagd till musikhögskola. Rekryteringen sker i princip från grundskolan även om många sökande har gymnasiala studier bakom sig, och utbildningstidens längd är fyra år. Enligt sina direktiv har kommittén bl. a. att beakta möjligheten till tidsbesparingar i förhållande till annan lärarutbildning med hänsyn till den specialisering musiklärarutbildningen inebär. Vidare har kommittén att pröva möjligheterna för speciell utbildning i musik i anslutning till skolväsendet och i anslutning härtill överväga dess inriktning mot läraryrket och anknytning till den egentliga lärarutbildningen. Det är kommitténs mening att den framtida lärarutbildningen av ettämneslärare i musik för grundskolan inte kan göras kortare än den nuvarande musiklärarutbildningen, dvs. 4 år. Kommittén har härvidlag gjort följande hänsynstagande. Genom att dels alla elever i grundskolan, vilka föreslås utgöra rekryteringsbas även i fortsättningen för ettämneslärare på grundskolstadierna, enligt SÖ:s förslag i fortsättningen kommer att få 3 års obligatorisk musikundervisning på högstadiet, dels att grundskolan får resurser till en kvalitetshöjning av musikundervisningen bl. a. genom kommitténs förslag om inlemmande av de kommunala musikskolorna i skolan, dels de omständigheter att kommittén begränsar dessa musiklärares verksamhetsområde till att i princip gälla enbart grundskolan, borde detta ha kunnat leda till förslag om en kortare utbildningstid än den nuvarande. Kommittén menar emellertid att följande skäl talar mot en förkortning av studietiden. Musikläraren i grundskolan kommer att i SOU 1968: 15

ökad omfattning få tjänstgöra på de lägre stadierna och förutsätts samtidigt kunna tjänstgöra inom den frivilliga musikundervisningen i större omfattning än tidigare. Detta torde innebära en sådan ökning av de innehållsmässiga uppgifterna inom grundskolan att det väl uppväger det förhållande att lärarbehörigheten begränsas till att enbart gälla grundskolan. En förbättrad standard på musikundervisningen i grundskolan bör medföra, att blivande musiklärare inte som nu ofta sker behöver komplettera sina musikaliska färdigheter på olika sätt inför inträdesproven till musikutbildningsskola. En jämförelse med klasslärarutbildningen visar att denna är 1-2 terminer längre än den av kommittén föreslagna utbildningstiden för ettämneslärare i musik inom grundskolan. Detta finner kommittén motiverat, eftersom klasslärarutbildningen omfattar omkring 20 olika ämnen, dvs. ett tiotal ämnen mer än för blivande musiklärare. Anmärkas bör att klasslärarutbildningen då även omfattar utbildning i ämnet musik, uppdelat i metodik, instrumentalmusik och körsång. Genom den korta utbildningen vid lärarhögskola görs lärarkandidaten likväl behörig att undervisa i ämnet musik på låg- och mellanstadiet (frånsett vissa mellanstadielärare, som i stället erhåller gymnasiebehörighet). Klasslärarutbildningen bygger i princip på genomgången fackskola + 2V2-3 års studier vid lärarhögskola, varav sammanlagt ca 2 terminer ägnas åt praktisk pedagogisk utbildning. Utbildningen av musiklärare för grundskola äger rum på musikfackskola, där pedagogiska strimmor (pedagogiskt-metodiskt blockämne, se sid. 164, ingår i ämnesutbildningsdelen. Härtill läggs ytterligare 2 års studier, varav det andra förlagts till lärarhögskola. Av pedagogiska, elevvårdande och administrativa skäl anser kommittén att studierna under det år, som föregår studierna vid lärarhögskola - alltså i princip ett postgymnasialt studieår enligt nuvarande konstruktion av det gymnasiala skolsystemet bör ligga kvar vid samma fackskola, där studierna påbörjats. SOU 1968: 15

9.18.2 Utbildningsgång, intagning m. m. Man kan knappast räkna med, att de elever, som från grundskolan tas in i musikfackskolans första årskurs skall ha en utpräglad inriktning mot ett visst bestämt musikyrke. Inte minst bör man betänka, att intagningen till musikfackskola sker på grundval av prov, som måste äga rum relativt tidigt under vårterminen i Åk 9. En inriktning mot musikläraryrket får därför ske successivt under själva studietiden vid fackskolan. Härvid kommer främst det pedagogiska blockämnet att vara vägledande, såväl för eleven själv, när det gäller att finna den utbildningsväg som bäst svarar mot egna förutsättningar och intressen, som för lärarna, vilka under hand har goda möjligheter att bedöma elevens lämplighet för musikläraryrket. Elever som genomgått tre årskurser i musikfackskolan på någon av linjerna A, M eller K (se 12.6) och som önskar behörighet för klassundervisning i grundskola söker själv inträde till musiklärarlinje vid lärarhögskola. Den treåriga lärarutbildningskursen kan påbörjas såväl på hösttermin som på vårtermin. Utbildningen vid musikfackskola bör särskilt under tredje året inriktas på att stimulera eleverna att söka sig till lärarhögskola för att där skaffa sig klassmusiklärarbehörighet (ämneslärare i musik). Kommitténs ställningstagande i det föregående innebär i fråga om musiklärare i grundskolan följande förändringar. På mellanstadiet kommer enligt kommitténs mening musiklärare att behöva tas i anspråk i allt större omfattning utöver mellanstadielärarna för undervisning i musik. Organisationen föreslås bli så utformad, att musiklärarna i grundskolan tills vidare huvudsakligen skall komma att tjänstgöra på högoch mellanstadiet samt i frivillig musikundervisning. Den nya skolorganisationen med dess horisontella klyvning (högstadierna skiljs från gymnasierna, i varje fall på de större orterna, och gymnasierna förs i stället samman med en utbyggd fackskola och yrkesskola) kommer på längre sikt att medföra i allt större utsträckning att olika lärare kom111

mer att utnyttjas på det gymnasiala stadiet och på grundskolans högstadium. Beträffande de mindre orterna, där en lokalmässig koppling mellan gymnasialstadium och högstadium också framgent kommer att finnas, kan högstadiets försörjning med musiklärare även ske via gymnasiemusiklärarna, som i sin uthildning får kompetens att undervisa på grundskolans högstadium.

9.18.3 Behörighetsområde Utbildningen skall sålunda ge behörighet till följande verksamhet: a) klassbunden musikundervisning i grundskolan (samtliga stadier) b) konsulentverksamhet i grundskolan. c) frivillig musikundervisning inom grundskolan (samtliga stadier) d) verksamhet som cirkelledare i studieförbund e) ensembleverksamhet (vokal och instrumental) 9.19 Utbildning av musiklärare gymnasiala stadiet

för det

Musikundervisningen på gymnasialstadiet skall enligt kommitténs förslag ombesörjas av musiklärare med ämnesutbildningen förlagd till musikhögskola. Möjligheter till kombination av musik och annat ämne skall även erbjudas (se 9.19.1). Kommittén räknar med att dessa lärare huvudsakligen kommer att undervisa i gymnasium och fackskola, men där skäl härtill finns skall dessa lärare även ta hand om musikundervisningen på grundskolans högstadium. Till det gymnasiala stadiet räknas här även den av kommittén föreslagna musikfackskolan samt den frivilliga musikundervisningen på motsvarande stadium.

uppdelningen på fasta linjer. En viktig princip var att ämnena inbördes skulle stödja varandra. Redan 1947 års musikutredning förde i sitt betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954: 2) fram förslag om en musiklärarexamen, som skulle inkludera 2 akademiska betyg i ämnet musikforskning. Denna examen skulle kunna kombineras med 2 akademiska betyg i annat universitetsämne och leda till akademisk ämbetsexamen. Remisssvaren visade emellertid att tiden ej var mogen för en sådan reform. Kombinationsmöjligheten musik-annat ämne för musiklärare framfördes senare på nytt i »Förslag till nytt reglemente för musikhögskolan», avlämnat år 1956, i departementspromemorian »Den högre musikutbildningen», 1964, och i UKÄ:s utredning »Musikforskningens framtida ställning i Sverige», 1965. Vid remissbehandlingen av de två sistnämnda i betänkandena stöddes förslaget om kombinationsmöjligheten av samtliga myndigheter. Frågan om ämneskombinationen övningsämne - läroämne hänsköts till LUS redan år 1962 genom tilläggsdirektiven i anledning av riksdagsbeslutet om grundskolan. LUS framhöll i sitt betänkande att samma synpunkter som vid sammansättningen av ämneskombinationer med enbart läroämnen borde vara vägledande även i fråga om kombination av övningsämne med läroämne. En breddning från ett till två ämnen för övningslärare skulle förbättra deras möjligheter till individualisering och elevvård. Den skulle även göra det möjligt att på ett mera konsekvent sätt låta dessa fungera som klassföreståndare. Vidare ansågs timunderlaget för en ettämneslärare kunna bli för litet i en liten skolenhet. Som framgår av referat nedan accepterades tanken i lärarutbildningspropositionen i stort sett med LUS' motiveringar.

9.19.1 Tvåämnesmusiklärare Allmänt Beträffande kombinationen av två ämnen i lärarutbildningen föreslog LUS tolv fasta s. k. baskombinationer, som en grund för 112

Kommitténs

motiveringar

1. Den pedagogiska förnyelsen avseende de estetiska ämnena bygger i stor utsträckning på nya sätt att närma sig det studeSOU 1968: 15

rade ämnet. Härvidlag kan det vara av stor betydelse att läraren via ett annat ämne kan tränga in i och belysa musikaliska kvaliteter. 2. En musiklärarexamen byggd på allmänna gymnasiestudier behövs ur rekryteringssynpunkt som alternativ till av kommittén föreslagna övriga musiklärarexamina. Möjligheten till ämneskombination kan beräknas locka en ny kategori studerande till musiklärarbanan - sådana musikintresserade elever som nu väljer enbart universitetsstudier. Nu förekommer det, att elever vid musikhögskolan studerar eller planerar att studera ett universitetsämne vid sidan av, respektive efter sin musikutbildning. 3. Genom musiklärare främst på gymnasiet, som undervisar även i ett annat ämne blir det lättare att integrera musikundervisningen i skolans övriga undervisning. Den isolering, som nu ofta negativt påverkar musikens ställning i skolan, skulle motverkas. 4. Lärare, som undervisar i flera ämnen får en större kontaktyta till sina kolleger. Detta kan bidra till kollegiets integrering och underlätta avskaffandet av de gränser mellan lärargrupper, som betingas av nuvarande uppdelning i övningsämnen och läroämnen. 5. Genom inrättande av tvåämnestjänster för musiklärare, skapas fler kombinationsmöjligheter vid konstruktion av tjänster. Detta torde verka kvalitetshöjande på undervisningen genom att musikläraren kan få full tjänst samtidigt som en del av skolans instrumentaltimmar kan tas om hand av speciella instrumentalpedagoger. 6. Genom att undervisa i två ämnen kan läraren få en bredare och djupare kännedom om och bättre kontakt med ett mindre antal elever än en ettämnesmusiklärare. Detta ger goda möjligheter till intresseanknytningar, individualisering och elevvård. Bedömningen av elevprestationer samt betygsprognoser underlättas även. Vissa praktiska

konsekvenser

Utbildningstiden för kombinationen övningsämne - läroämne borde enligt LUS bringas SOU 1968: 15

i överensstämmelse med motsvarande tid för andra ämneskombinationer. Kombinationen av övningsämne och läroämne skulle underlättas om utbildningen redan från början inriktas på kombinationen i dess helhet. En från början samordnad studiegång kunde avslutas med en praktiktermin i skolväsendet. Departementschefen ställde sig i lärarutbildningspropositionen positiv till möjligheten att i lärartjänst »kombinera läro- och övningsämne», men framhöll att de praktiska svårigheterna var stora. Vissa provisoriska åtgärder borde emellertid kunna företas i avvaktan på en mer genomgripande utredning av övningslärarutbildningen och departementschefen förordade att bl. a. musik och annat ämne skulle ingå i kombinationen i lärartjänst både på grundskolans högstadium och på gymnasiet. LUS menade, att innan erfarenhet om kombinationernas dragningskraft vunnits skulle det vara olämpligt att föreslå fixerade årskvoter för intagning. Beträffande kombinationen av estetiskt ämne och annat ämne, betonade LUS, att det icke torde vara av ringa betydelse att utbildningen leder till en lärarexamen av den art lärare i övrigt får efter avslutade högskolestudier. I avvaktan på en översyn av lärarutbildningen på det estetiska området, fann LUS det orealistiskt att ange fasta ämneskombinationer för bl. a. musikämnet, men ansåg att möjlighet att medge kombination med annat ämne alltid skulle finnas. LUS' förslag, att studierna i det ämne, som kombineras med ett estetiskt ämne, skulle bli identiska med vad som gäller för ämnet i kombination med andra ämnen, vill kommittén biträda. Kommitténs förslag till ämneskombinationer Det universitetsämne, som kombineras med musikutbildningen bör ha anknytningspunkter till musiken. Studierna för två betygsenheter (motsvarande) i ett universitets ämne bör ske på två terminer. Under denna tid måste de studerande dessutom kunna uppehålla viss kontakt med åtminstone sitt huvudinstrument. Ämnet bör också vara så113

dant, att det inte kräver kombination med ytterligare något universitetsämne. Kommittén föreslår, att följande ämnen ingår i fasta kombinationer med musik: Ämne a) historia b) religionskunskap1 c) ett modernt språk (tyska, engelska) d) filosofi1 e) psykologi f) matematik

Motivering kontakten med musikhistoria nära kontakt med kyrkomusik och annan rituell musik språk och musik är bägge kommunikationsmedel och förenas dessutom i hela den vokala repertoaren, mycket i musikutvecklingen grundar sig på allmänna filosofiska idéer (estetik) naturlig anknytning till lärarens verksamhet beröringspunkter matematik — musikteori—musikvetenskap.

Utbildningsgång, intagning m. m. Skolunderbyggnaden skall vara gymnasium, eller fackskola2. Inträdesprovet gäller hela utbildningslinjen och studiegången kan varat någon av följande: 1 år universitet - 2 år musikhögskola 1 år lärarhögskola (normalstudiegång) 2 år musikhögskola - 1 år universitet 1 år lärarhögskola Studierna kan påbörjas höst- eller vårtermin, och inträdesproven äger rum i slutett av närmast föregående termin. I princip) skall samtliga som genomgått utbildningens> tre första år utan spärr kunna fortsätta sinai studier direkt vid lärarhögskolan i den stad,, där musikhögskole- och universitetsstudierr ägt rum. I motsats till flertalet av dem somi efter utbildning vid universitet avlagt fil. kand.-examen (motsvarande) och för vilkai en rad yrkesvägar står öppna, där ingeni ytterligare lärarutbildning krävs, har de, somi genomgått de tre första åren av musiklärarutbildningen mycket begränsade möjligheterr att söka sig till andra befattningar än adjunktstjänster. Alla som påbörjar musiklärarutbildningen måste därför kunna räknaa med att få fullfölja den. Detta är synnerligen angeläget ur rekryteringssynpunkt. I anslutning till förslagen om intagning5 på olika utbildningslinjer har kommittén följande allmänna synpunkter. - Intagning bör samordnas centralt. - Med hänsyn till möjligheterna att or-• ganisera den praktiska lärarutbildningen blirr det nödvändigt att intagning till lärarhögskola för sjunde och åttonde terminernass 114

utbildning inom alla slag av musiklärarutbildning sker varje termin. - Studerande, som på vägande grunder befinns olämpliga som lärare bör avrådas

att fullfölja utbildningen och på ett smidigt sätt föras över till andra studiebanor. Betygs- och examenssystemet för klasslärarutbildningen och betygsättningen av ämneslärarnas praktisk-pedagogiska utbildning utreds f. n. av skolöverstyrelsen i samråd med universitetskanslersämbetet. Kommittén anser, att en samordning avseende betygsoch examenssystem mellan musiklärare och övriga lärarkategorier bör ske. 9.19.2. Ettämnesmusiklärare Skolunderbyggnaden skall vara gymnasium eller fackskola. Den som genomgått treårig musikfackskola på linje A, M eller K kan efter godkända inträdesprov gå direkt in i andra årskursen på denna musiklärarlinje vid musikhögskola. Vad som sagts beträffande tvåämnesmusiklärare om intagningsperioder och vikten av att de studerande utan spärr får fortsätta till lärarhögskola är i tillämpliga delar giltigt även här. Liksom för utbildningen till tvåämnesmusiklärare gäller, att inträdesprovet skall avse hela utbildningsgången, 9.19.3. Utbildningens längd Undervisningen på de högre skolstadierna förutsätter en begränsning av lärarnas ämnesområde samtidigt som kraven på ämnesfördjupning blir större. Med anledning härav 1

Under förutsättning att UK AS förslag genomförs fr. o. m. läsåret 1969/70. Enligt nuvarande bestämmelser och väntade förslag av UKAS kommer elever med fackskola att behöva viss komplettering för att bedriva universitetsstudier.

2 SOU 1968: 15

föreslås att gymnasielärarna i musik inte utbildas för undervisning i mer än högst två ämnen. I fråga om utbildningstidens längd för musiklärare på det gymnasiala stadiet, har kommittén funnit det nödvändigt med en minimitid om fyra år. Av dessa anslås tre år till ämnesstudier och ett år till utbildning i pedagogik samt praktik. Följande skäl talar för denna längd på studietiden. 1. läraren måste ha en försvarlig bredd i sina ämneskunskaper, 2. läraren måste hinna fördjupa sig i sitt ämne (sina ämnen), 3. arbetssättet i det nya gymnasiet ställer stora krav på läraren, 4. med hänsyn till de mindre gymnasiernas lärarförsörjning i ämnet musik (inkl. den frivilliga undervisningen) krävs att läraren har en bred kompetens, 5. ämnet konst- och musikhistoria kräver goda musikhistoriska kunskaper och god metodikutbildning (storklassundervisning tillsammans med annan lärare). Kommitténs förslag till ämnesplan för musikstudierna återfinns på sid. 192-193. En princip vid konstruktionen av ämnesutbildningen har varit att musiklärarkandidaten skall nå den nivå som man hittills karakteriserat såsom 4-betygsnivå inom ett av de två ämnen vari undervisningsbehörighet sedan skall ges, i detta fall ämnet musik. Detta kan ske genom att kombinera två 2-betygsnivåer i musik, varav den ena utgörs av ämnet musikhistoria i kombination med gehörs-sats- och formlära samt instrumentation. Beträffande principen att det bör finnas minst ett alternativ av utbildning av gymnasielärare, på vilket man skall kunna bygga en vidare utbildning till lektorskompetens, menar kommittén, att denna väg till rekrytering av lektorer inte är aktuell när det gäller ämnet musik. Kommittén återkommer i annat sammanhang (9.23.) till frågan om lektorat i musik inom det gymnasiala skolsystemet. De nya arbetsformerna i gymnasiet grupparbetet, elevernas självverksamhet, samverkan mellan ämnen etc. ställer större krav på läraren än mera traditionella undervisSOU 1968: 15

ningssätt och måste därför beaktas i metodikutbildningen. Den praktiska utbildningen är av samma art och omfattning som musiklärarutbildningen för grundskolans mellanoch högstadium, men inriktad i första hand på gymnasialstadiet och avser maximalt två ämnen.

9.20 Fortbildning

Den nyutbildade musikläraren kommar att vara yrkesverksam under lång tid, 40 år eller mera. Det stoff grundutbildningen gett kommer i många ämnen inte bara att vara förnyat utan i vissa fall radikalt förändrat även avsevärd tid före slutet av yrkesverksamheten. Lärarens fortbildning blir därför alltmer betydelsefull, och när man talar om lärarens utbildningstid måste man ta hänsyn till såväl grundutbildning som fortbildning. Vid avvägningen av utbildningstidens längd menar kommittén, att man har att ta hänsyn dels till utbildningens relation till den undervisning som senare skall meddelas, dels till rekryteringssynpunkter. Det gäller att snabbt tillföra arbetsmarknaden väl utbildade musiklärare i en situation, som präglas av stor efterfrågan på sådana. Därvid har man att ta hänsyn till, att utbildningstiden för musiklärare icke bör vara längre än för annan lärarutbildning. Man riskerar annars en minskad lärarbenägenhet inom musikområdet. Fortbildning är den naturliga fortsättningen på grundutbildningen och avser att göra läraren bättre skickad att undervisa på det stadium och i de ämnen grundutbildningen gäller. Liksom i fråga om grundutbildningen bör den fortsatta utbildningens innehåll utgöras av ämnesstudier, pedagogik, metodik och praktik. Fortbildningens allmänna karaktär av självklart led i lärararbetet klargjorde LUS genom att ge exempel på fortbildning (lektionsförberedelser i det dagliga skolarbetet, deltagande i pedagogisk debatt, pedagogisk handledning samt kurser under studiedagar, terminer eller ferier). Den fortbildningsorganisation, som vuxit fram under senare år, anser kommittén lämplig att främja den föreslagna kontinuerliga fortbildningen. (Vissa typer av speciellt 115

musikaliskt inriktad fortbildning bör kunna ombesörjas av musikhögskolornas egen kursverksamhet.) Den organiserade fortbildningsverksamheten kan ske i form av kurser dels under terminstid, dels under ferietid. Även en kombination av dessa båda typer bör kunna förekomma. Vissa kurser under terminerna avses äga rum på kvällstid i kombination med hel eller halv studiedag och arrangeras av skolstyrelse eller länsskolnämnd. Feriekurserna koncentreras till en vecka och förläggs vanligen till internat. De är oftast planlagda centralt av skolöverstyrelsen och fortbildningsinstituten. De behov av utbildningskomplettering som kan komma att uppstå vid ett genomförande av kommitténs förslag till ny musiklärarutbildning, bör täckas genom särskilda åtgärder från statens sida. Som en fortbildningsfrämjande åtgärd föreslog LUS att genomgång av fortbildningskurser skall ge poäng på i princip samma sätt som genomgång av grundutbildningen.

rad vidareutbildning för olika kategorier av musiker och lärare, vilka önskar vinna behörighet som musiklärare. För vissa grupper torde vidareutbildning relativt lätt kunna organiseras, t. ex. för musikinstruktörer utexaminerade från skolorna i Ingesund och Framnäs samt folk- och småskollärare. För andra grupper kan frågan vara mera komplicerad. Kommittén avser att i samband med utarbetandet av studieplaner för musiklärarutbildningen även närmare gå in på frågan om hur vidareutbildningen skall organiseras. I samband med omstruktureringen inom näringslivet förekommer det allt oftare att personer med musik som hobby, vilka är verksamma som musikpedagoger eller cirkelledare på sin fritid, när de blir friställda från sitt tidigare yrke önskar ägna sig åt musikpedagogisk yrkesverksamhet. För dessa bör omskolningskurser organiseras vid vissa musikutbildningsanstalter.

9.22 Musiklärarutbildningens nisation 9.21

Vidareutbildning

Med termen vidareutbildning avses främst sådana studier, som ger en lärare med behörighet för tjänst på ett visst stadium behörighet till tjänst på närmast högre stadium. Termen används också i andra betydelser t. ex. för studier, som leder till lönegradsmässigt högre tjänst på samma stadium. Flera motiv finns för att erbjuda musiklärarna vidareutbildning. Det är av vikt att kontakt mellan olika stadier och i viss utsträckning också mellan olika ämnen kan skapas. För skolväsendet är vidareutbildningen också av värde som instrument för balansering av brist på och överskott av lärare av olika slag. Även ur den enskilde lärarens synvinkel är möjligheten till att erhålla vidareutbildning nödvändig. Så kan exempelvis byte av undervisningsområde vara en förutsättning för att en lärare skall kunna få arbeta på önskad ort. Det kan också inträffa, att en lärare anser sig kunna göra en bättre insats genom att övergå till ett annat undervisningsområde. Redan idag föreligger behov av organise116

yttre orga-

9.22.1 Musikfackskola, musikhögskola och lärarhögskola Musiklärarutbildningen förläggs till tre skilda typer av utbildningsinstitutioner: musikfackskola, musikhögskola och lärarhögskola, mellan vilka dock en nära samverkan måste ske. Ämnesutbildningen sker vid musikfackskola eller musikhögskola. Alla blivande musiklärare får sedan sin praktisk-pedagogiska lärarutbildning vid lärarhögskola med ämneslärarlinje. Skolöverstyrelsen har överinseendet över musikfackskolor och lärarhögskolor, medan den särskilda musikhögskolestyrelsen (se kap. 14) ansvarar för verksamheten vid musikhögskolorna.

9.22.2 Den nuvarande praktisk-pedagogiska utbildningen av musiklärarna (den s. k. provårskursen) Fr. o. m. höstterminen 1965 har vid musiklärarutbildning tillämpats de i Kungl. Brev 30 juni 1965 utfärdade bestämmelserna för denna utbildning. SOU 1968: 15

Här nedan skall kort redogöras för hur provårskursen utformats i enlighet med dessa bestämmelser samt erfarenheter från verksamheten ht 65-ht 67. 1) Provårskursen är 1-årig och är förlagd till musiklärarutbildningens 7. och 8. terminer. (I den integrerade kyrkomusikutbildningen är provårskursen förlagd till 9. och 10. terminen.) Härvid har denna utbildning kommit att likna den för blivande ämneslärare (adjunkter) gällande. Två väsentliga skillnader bör emellertid framhållas: a) Ämneslärarnas provar ligger i tiden efter grundexamen (fil. mag.) medan musiklärarnas provar ingår i grundexamen, vilket i vissa fall är ett olyckligt förhållande. Musiklärarutbildningen används ofta som grundutbildning för många andra områden inom musiksektorn än musiklärarens eftersom annan adekvat utbildning för dessa områden saknas. Härigenom kan påtagligt olämpliga kandidater komma att genomgå provårskursen och utexamineras som musiklärare. b) I ämneslärarnas provar ingår en termin med praktiktjänstgöring, vilket saknas i musiklärarnas provar. Härav följer att olika, fristående undervisningsserier måste tjäna som underlag för betygsättningen i ämnet undervisningsskicklighet. 2) Provårskursen är öppen för elev vid musikhögskola resp. konservatorium och privatister må antagas om de avlagt godkända prov i samtliga ämnen i musiklärarexamen utom pedagogik och undervisningsskicklighet. Från dessa krav på avlagda förexamina har under en övergångsperiod vissa dispenser beviljats. Fr. o. m. höstterminen 1968 beräknas inga dispenser behöva beviljas för tillträde till provårskursen. 3) Den undervisning som skall förekomma i provårskursen finns angiven i ovanstående Kungl. Brev och närmare bestämmelser om arbetet vid provårskursen anges i de av Musikaliska Akademiens styrelse antagna kursplanerna för provårskursen (se bilaga 2). Här lämnas några kommentarer till dessa kursplaner. a) En princip för undervisningen i provSOU 1968: 15

årskursen har varit att i kortare intensiva undervisningsmoment utnyttja specialister som lärare. b) Betr. delstudiekurs II; Pedagogik. Hittills har ingen elev fullgjort enskilt arbete för att uppnå betyget A, uppenbarligen p. g. a. tidsbrist. c) Betr. delstudiekurs IV, Konst- och kulturhistoria. De 30 timmarna disponeras i huvudsak sålunda: 10 timmars konstens uttrycksmedel 10 timmar konsthistorisk översikt 10 timmar integrerad undervisning i konst, musik-, ide-, litteratur- och kulturhistoria

d) Betr. delstudiekurs VIII, sång-, stråkoch pianopedagogik. Undervisningsmomentet är motiverat av att musiklärarexamen även kvalificerar till tjänster som musikpedagoger inom kommunala musikskolor och där enligt avtal är placerad i högsta behörighetsklassen. I sångpedagogik ges under detta moment endast en kortare föreläsningsserie om 6 timmar i huvudsak behandlande röstorganets fysiologi och funktion. Detta låga timantal motiveras av att kandidaterna under sina tre första år i musiklärarklassen i samband med sin egen sångundervisning deltagit i gemensamma lektioner vid vilka man i huvudsak behandlat sångpedagogiska problem. Vidare innehåller metodikundervisningen olika moment av undervisning i barnröstens problem, barntonbildning, barnkörsång, behandling av tonsvaga barn etc. I stråkpedagogik och pianopedagogik ges i vardera ämnet under första terminen koncentrerad grundläggande metodikkurs med demonstrationer om 6 timmar. Under andra terminen skall kandidaten själv under handledning undervisa i vardera ämnet 12 timmar. Härvid används som handledare lärare vid Stockholms kommunala musikskola. 4) Hittills har ny provårskurs anordnats varje termin. Bestämmelserna ger möjlighet härtill och detta är också i överensstämmelse med vad som angivits som önskvärt i lärarutbildningspropositionen. 117

9.22.3 Kommitténs synpunkter på musiklärarnas praktisk-pedagogiska utbildning En av huvudpunkterna i kommitténs förslag är att musiklärarutbildningen så långt möjligt bör utformas enligt de riktlinjer som gäller för övrig ämneslärarutbildning i landet. När kommittén sålunda i detta kapitel föreslår en förläggning av musiklärarnas praktisk-pedagogiska utbildning till lärarhögskola, innebär detta dels en anpassning av musiklärarutbildningen till annan lärarutbildning och dels ett fullföljande av en utveckling, som redan tagit sin början inom musikhögskolan, där den tidigare genom hela studietiden integrerade praktisk-pedagogiska utbildningen sedan 1955 sammanförts i den s. k. provårskursen. Med stöd av de motiveringar som ovan och i andra sammanhang i betänkandet anförs för en förläggning av den praktisk-pedagogiska delen i utbildningen till lärarhögskola vill kommittén anföra följande. De blivande tvåämnesmusiklärarna måste ha den praktisk-pedagogiska utbildningen förlagd till lärarhögskola. Lärarhögskolorna har de största resurserna att anordna auskultationer i andra ämnen än musik. Sådana auskultationer har tidigare inte förekommit i musiklärarutbildningen, men bedöms av kommittén ha ett mycket stort värde för att bryta musiklärarnas nuvarande isolering och skapa förutsättningar för en vidare syn på skolans allmänfostrande uppgifter. Detta är av betydelse inte minst ur elewårdssynpunkt. Genom kontakten med andra ämnen och andra grupper av lärarkandidater skapas förutsättningar för ett gott samarbete mellan musiklärare och andra lärargrupper. För att stärka sambandet mellan de ämnesteoretiska studierna och den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslår kommittén, att ett musikpedagogiskt centrum inrättas i Stockholm bl. a. med uppgift att genom utbildning av metodiklektorer i musik aktivt och på ett fast sätt medverka i lärarutbildningen. Kommittén anser att genomgångna kurser och erhållna poäng i musiklärarutbildningen bör kunna gälla som delpoäng i en akademisk examen. För den föreslagna musiklärarutbildningen 118

måste senare utarbetas förslag till studieplaner med riksgiltighet. Litteraturlistor fastställes lokalt efter godkännande av musikhögskolestyrelsen. Dimensioneringen av musiklärarutbildningen bör regleras genom särskilda riksgiltiga organisationsplaner.

9.22.5 Intagning och bedömning LUS har redovisat de svårigheter, som föreligger vid urval av kandidater till lärarutbildning (sid. 425) Vilka egenskaper och övriga förhållanden är av betydelse för framgång som lärare? Och - om enighet härom kan nås - vilka faktorer är åtkomliga för tillförlitliga bestämningar? Frågor av denna art har länge sysselsatt lärarutbildningens praktiker och teoretiker. Värdefulla erfarenheter har utan tvivel gjorts. De lider dock nästan genomgående av den svagheten, att urvalsfaktorerna endast kunnat relateras till resultaten under utbildatt bestämma sambandet mellan resultat av inträdesprövningar och slutresultat av utbildningen, exempelvis undervisningsskicklighetsbetyget eller total betygssumma i examen. Även om dessa slutbetyg måste förutsättas återspegla lämpligheten och förutsättningarna som lärare, så säger erfarenheterna att framgången som lärare avgöres av även andra faktorer än dem som är avgörande för betygssättningen. Därmed återstår den svåraste frågan att avgränsa: hur definierar man framgången som lärare? Numera råder enighet om att det inte främst är läraren, som skall iakttas och värderas, utan eleverna och deras beteende. Av elevernas beteende kan man som regel endast observera och utvärdera de kortsiktiga resultaten, under det att effekterna på lång sikt av lärarens undervisning väl torde vara omöjliga att isolera från effekterna av andra inflytanden. Accepterar man de i direkt anslutning till undervisningen uppnådda elevresultaten såsom kriterier på framgång, så vet vi å andra sidan, att dessa resultat långt ifrån alltid kan betygssättas eller psykometriskt bestämmas. Kunskaper och färdigheter är mera åtkomliga för utvärdering än trivsel, anpassning, förmåga till initiativ och samarbete osv. Urvalsproblemets grundläggande svårighet ligger sålunda i att man inte med bestämdhet kan säga, vad som skall känneteckna en god undervisning och en god lärare. Det västerländska demokratiska uppfostringsidealet, syftande till ett maximum av personlig aktivitet och spontanitet och samtidigt till ett miniSOU 1968: 15

9.22.4. Plan för musiklärarutbildningens Ämne

Termin

praktisk-pedagogiska 1—2

3—4

del 5—6

Timplan för utbildning av musiklärare Fa Huvudkurs i pedagogik enligt LUS: Studieplaner för lärarutbildning (SOU 1965: 25, sid. 16). Seminarier i anslutning till auskultationer utgår. Musikpedagogiskt blockämne (se 12.6.6. sid. 164 40 120 160 Ämnesmetodik 30 timmar per stadium Teknisk metodik Auskultationer Undervisningsövningar Praktiktjänstgöring Summa timmar för pedagogisk utbildning

Timplan för utbildning av musiklärare MH Huvudkurs i pedagogik (se ovan) Pedagogisk introduktionskurs 26 Pedagogisk-metodisk ämnesutbildning Enligt särskild studieplan 1 Ämnesmetodik (50 t Gy/Fa+30 t H) Teknisk metodik Auskultationer Undervisningsövningar Praktiktjänstgöring2 Summa timmar för pedagogisk utbildning

8 Summa

92 320 \ 100 J

90 10 30 60

[ca 450 ca 360 J ca 930

92 26 200

80 10 30 60

J90 1[ca 450 ca 360

J ca 850

1 Utbildningen är förlagd till termin 3—6 på musikhögskola med tilltagande antal vtr. Följande moment ingår: musikpsykologi och -pedagogik, vuxenpedagogik, cirkelmetodik, ämnesmetodik. Den sistmetodiska delen gäller för ettämnesmusiklärare pedagogisk-metodisk utbildning i två ämnen: a) sång eller instrument I b) satslära med gehörsutbildning eller formlära för tvåämnesmusiklärare praktisk-metodisk utbildning i ett ämne: sång eller instrument; eleverna på denna utbildningslinje har dessutom möjlighet till frivillig sådan praktisk-metodisk utbildning i ett av ämnena satslära med gehörsutbildning eller formlära. 2 Tjänsten under praktikterminen disponeras på följande sätt: ettämnesmusiklärare klassundervisning 2/3 instrumentalunderv. 1/3 tvåämnesmusiklärare klassundervisning 1/3 (musik) klassundervisning 1/3 (universitetsämne) instrumentalunderv. 1/3 Anm. Den i jämförelse med grundskolemusiklärarna betydligt kortare pedagogiska-metodiska utbildningen före lärarhögskola (226 mot 320) motiveras dels med att flertalet lärarkandidater på ettämneslinjen beräknas komma från musikfackskola, där de redan erhållit 160 timmar musikpedagogiskt blockämne i åk 1—2, dels med att tvåämnesmusiklärarna under sin tvååriga musikutbildning inte tidsmässigt har möjlighet till mera utbildning av detta slag. Musiklärarkandidater som från annan gymnasial förutbildning än musikfackskola kommer till ettämneslinjen vid musikhögskola kan erhålla utvidgad studiekurs i pedagogisk-metodisk ämnesutbildning.

mum av konflikter och personlig dominans, ger utrymme för så skiftande värderingar av läraregenskaper och så svårbestämda avvägningar, att graden av framgång för den enskilde läraren torde bli oåtkomlig för entydiga SOU 1968: 15

utvärderingar. Svårigheten ligger sålunda inte i att det saknas »instrument» för urvalet, utan i att sådana är principiellt omöjliga att konstruera, så länge de inte kan baseras på enhetliga värderingar.

Svårigheten att finna ett lämpligt intagningsinstrument sammanhänger bl.a. med att betyget i undervisningsskicklighet är ett osäkert kriterium på lärarduglighet. Vissa erfarenheter från amerikanskt håll tyder också på att undervisningsskickligheten, bedömd efter ett par års lärartjänstgöring enligt samma mått som under praktikterminen, kan avvika så starkt från den ursprungliga bedömningen att det kan ifrågasättas om betyget i undervisningsskicklighet efter genomgången lärarutbildning över huvudtaget kan användas som prognos på en lärares framtida undervisningsskicklighet.

9.22.6 Auskultationer, övningsundervisning och praktiktermin Auskultationer och övningsundervisning under s. k. praktikveckorna är ägnade att följa upp de av eleverna gjorda erfarenheterna, som finns inbyggda i den s. k. pedagogiska strimman under ämnesutbildningen. Detta är det första egentliga steget mot större självständighet genom att eleverna dessutom själva börjar undervisa.

9.22.7 Försöks- och praktikskolor. Förslag till organisation av handledd praktik I lärarutbildningspropositionen förordade departementschefen att en eller flera skolenheter inom det allmänna skolväsendet skulle ställas till varje lärarhögskolas förfogande som försöks- eller praktikskolor. Lärarhögskolans program för demonstrationer och försök borde planeras av lärare i pedagogik och i metodik samt av biträdande utbildningsledare. Vidare skulle ledningen för den skolenhet inom det allmänna skolväsendet till vilken demonstrationer och försök förläggs svara för dessas inordnande vid skolenheten. Kommittén anser det viktigt, att sådana försöks- och praktikskolor snabbt kommer till stånd även för musiklärarutbildningen. Härvidlag har man att utgå från det faktum att det f. n. inte existerar någon egentlig musikutbildning inom det gymnasiala stadiet, vilket gör att man inte snabbt kan åstad120

komma en önskad nyordning endast genom en omorganisation. De existerande internatskolorna - folkhögskolorna med musiklinjer - ligger blott undantagsvis i nära anslutning till någon i detta sammanhang aktuell lärarhögskola. Kommittén anser att hänsyn bör tas till dessa förhållanden vid inrättandet av de nya musikfackskolorna, såväl beträffande lokaliseringen som i fråga om inrättande av lärartjänster m. m. Beträffande organisation, anställningsförhållanden, lärares allmänna skyldighet att biträda vid lärarutbildning m. m., anser kommittén att de förslag som i detta avseende framfördes i lärarutbildningspropositionen även har giltighet för musiklärarutbildningen. För att främja kontakten mellan metodiklektorer och de lärarkandidater, som genomgår praktikutbildning utanför lärarhögskola, krävs f. n. ofta att metodiklektorerna företar många och långa resor. Inrättandet av flera lärarhögskolor bidrar givetvis till en förbättring i detta avseende. De s. k. praktikcentra, vid vilka tjänstgöring under praktiktermin kan ske, borde, framhöll departementschefen i lärarutbildningsproposition, förläggas till ur kommunikationssynpunkt lämpliga orter och få en sådan omfattning och utformning att bl. a. resor och restid avsevärt skulle kunna minskas. Skolöverstyrelsen har fått i uppdrag att framlägga förslag om den närmare utformningen av organisationen med praktikcentra. För musikutbildningens vidkommande föreslår kommittén i avvaktan härpå följande.

Musiklärare MH En (resp. två) handledare och en lärarkandidat delar en tjänst på 30 vtr enligt följande plan: Praktiktjänstgöringen skall omfatta såväl klassundervisning i ett resp. två ämnen, som frivillig musikundervisning. I fråga om den sistnämnda sker samverkan med den musikhögskola, där lärarkandidaten fullgjort sina ämnesstudier. SOU 1968: 15

hl Ik

Period 1

Period 2

Period 3

6 veckor 22 vtr 8 vtr Summa 30 vtr

6 veckor 16 vtr 14 vtr 30 vtr

6 veckor 10 vtr 20 vtr 30 vtr

Musiklärare Fa

Pedagogiska och metodiska

En handledare och två lärarkandidater delar på 60 vtr enligt följande plan:

hl 1 lk

Period 1

Period 2

Period 3

6 veckor 24 vtr 2x18 vtr Summa 60

6 veckor 20 vtr 2x20 vtr 60

6 veckor 10 vtr 2x25 vtr 60

Praktiktjänstgöringen skall infatta såväl klassundervisning på alla stadier i grundskolan som olika slag av frivillig musikundervisning. I fråga om den sistnämnda sker samverkan med den musikfackskola, där lärarkandidaten fullgjort sina ämnesstudier. Man får i båda fallen räkna med smärre variationer med hänsyn till ämnenas veckotimtal, lovdagar etc. Organisatoriska

fördelar

1. Lärarutbildningen tar inte några lärartjänster i anspråk. Helt obsroende av skolornas möjligheter att erbjuda timmar för praktiklärartjänster kan man placera praktiklärarna efter andra principer. 2. Detta innebär att praktiklärarna i mycket större omfattning än nu kan få sin handledda praktik på lärarhögskoleorten, vilket medför a) att lektorernas resor och restid reduceras avsevärt, b) att kontakten mellan lärarhögskola och praktikskola kan bli intimare och metodiskt värdefullare, c) att man borde kunna ta hänsyn till praktiklärare, som av sociala skäl måste stanna kvar i lärarhögskoleorten. 3. Man kan i stort sett använda samma handledare termin efter termin. 4. Eleverna i praktikskolans klasser utsätts SOU 1968: 15

inte i så hög grad som nu för täta lärarbyten, vilket inte minst än en fördel ur elevvårdssynpunkt. 5. Bitr. utbildningsledarna kan frigöras från placering av praktiklärare, vilket för dem är en arbetstidsvinst på ca 4 veckor.

fördelar

1. Eftersom handledare och praktiklärare i stor utsträckning delar klasserna, måste all långtidsplanering i början av terminen ske gemensamt. Därvid diskuteras också läroböcker och andra läromedel m. m. 2. De elevvårdande uppgifterna träder i förgrunden, eftersom handledare och lärarkandidat har samma elever. 3. Handledare och lärarkandidat har 100 %-iga möjligheter att auskultera hos varandra. 4. Handledaren kan skapa kontinuitet i undervisningen för eleverna trots byten av praktiklärare. 5. Systemet möjliggör en effektiv utbildning av en fast handledarstab. 6. Handledaren friställs från viss undervisning, vilket ger tid över för ledande och deltagande i konferenser av olika slag. 7. Man skapar en naturligare bedömningssituation i slutet av terminen, då praktikläraren har så många timmar, att man kan tala om en normal undervisningssituation.

9.23 Tjänstetyper och pedagogisk karriär för musiklärare De av kommittén skisserade utbildningsgångarna för musiklärare innebär en med klasslärarutbildningen (beträffande grundskolan) och med adjunktsutbildningen (beträffande det gymnasiala stadiet) i princip likvärdig utbildning, om man tar hänsyn till a) förutbildning, b) en av sakkunniga preciserad och adekvat ämnesutbildning och c) pedagogisk och metodisk utbildning. Med utgångspunkt från denna evaluering menar kommittén att följande tjänstetyper (benämningar) och nivåer bör gälla de olika stadierna.

Tjänstetyp Ämneslärare Adjjnkt

Lektor

Skolstadium Utbildning Grundskolan Musikfackskola Grundskolans Musikhögskola högstadium o. (+ ev. universitet) det gymnasiala stadiet Egen behörighet

De förslag från kommittén om en integration av musikutbildningen på gymnasial nivå i den av YB skisserade gymnasieskolan aktualiserar beträffande den pedagogiska integrationen frågan om analoga kompetensnivåer med gymnasieskolans övriga lärarkategorier. I överensstämmelse med vad som gäller för gymnasielärarna idag (KK 1966: 114, kap. 14 § 19) borde analogt viktigare delar av den musikaliska disciplinen inom gymnasieskolan vara företrädda av en lärare med högre kompetens - något slag av lektor. I princip uppnås högre kompetens genom vidareutbildning till fördjupade insikter inom någon av de båda huvudkomponenterna inom lärarutbildningen: ämnesdelen och metodikdelen. Beträffande ämnesdelen har kommittén inte skisserat någon utbildningsgång vid musikhögskolorna fram till en examen, som direkt kan sägas motsvara licentiat- eller doktorsnivå inom universitetsutbildningen. Kraven på musiklärarnas kompetens bör i första hand enligt kommitténs mening sakligt sett grundas på kongruensförhållanden. Härutöver finns det vissa skäl, som talar för att man i den föreslagna utbildningsgången måste ta hänsyn till krav på en högre kompetens än vad som svarar mot den grundläggande lärarutbildningens kompetensnivå. Som exempel kan nämnas skolans behov av huvudlärare, handledare, speciallärare inom lärarutbildningen och annan postgymnasial utbildning, lärare med kompetens att medverka inom pedagogiskt utvecklingsarbete etc. Också behovet av rekryteringsbas för konsulenter, studierektorer och andra utbildningsledare m. m. bör självfallet kunna tillgodoses. Kommittén har emellertid inte funnit tillräckligt vägande skäl för att föreslå speciella studiegångar motsvarande licentiat- eller doktorsstudier inom musikhögskolan för att tillgodose rekryteringsbehovet av dessa funktionärer inom skolsys122

temet. I stället menar kommittén att ytterligare examina eller kvalificerad konstnärlig fördjupning (vid solistlinje) på musikhögskola, genomgångna och i sammanhanget meriterande kurser av olika slag, läroboksförfattande och annat pedagogiskt författarskap, aktivt studieplansarbete, utformande av lärarhandledningar, särskilt betydelsefullt arbete i försöksverksamhet, utvecklingsarbete etc. jämsides med övriga meriter i det särskilda fallet, bör utgöra den nödvändiga meriteringen för här avsedda tjänster. Beträffande möjligheter för musiklärare inom gymnasieskolan att bli lektor på egen tjänst och avlönas som sådan, oberoende av om organisationen föreskriver sådan kompetens eller inte, vill kommittén anföra följande. Kommittén menar, att möjligheter måste erbjudas till karriäralternativ på egen tjänst, så att skickliga och ambitiösa pedagoger inte skall behöva byta yrke för att kunna avancera till bättre betalda positioner inom skolväsendet. Varje lärare skall med andra ord ha möjlighet att få en högre kompetens på egen tjänst prövad och fastställd upp till ett visst angivet maximum. Inom det konstnärliga området är det, vilket också hävdats i andra sammanhang, viktigt att man kan behålla ett visst antal konstnärer kvar inom pedagogiken. En institutionalisering av bedömningen i här berörda frågor bör komma till stånd. Det är kommitténs mening, att skolöverstyrelsen bör svara för bedömningen efter hörande av en särskild tillsatt expertgrupp med representanter för såväl utbildningssidan som avnämarsidan. Sammanfattningsvis förordar kommittén följande anordning. 1. En lägsta kompetensnivå fastställes för behörigheten. 2. Tjänsteinnehavaren har möjlighet att få en högre kompetens på egen tjänst prövad och fastställd upp till ett visst angivet maximum. 3. Då lägsta nivå sakligt sett måste motiveras utefter kongruensresonemang vill kommittén icke föreslå inrättande av fasta lektorat inom gymnasieskolan. SOU 1968: 15

9.24 Utbildning av handledare Beträffande utbildningen av handledare vill kommittén ansluta sig till följande uppfattning hos LUS. »Säkrast nås e> god rekrytering och utbildning av handledare, om man tillämpar ett svs;em för tilbutning, som baserar sig på föista anställning under mer kortvariga uppdrag som handledare, varvid lärarhögskolan får tillfälle att pröva den anställdes kvalifikationer för uppgiften. Lämpliga personer stimuleras sedan att deltaga i kurser för handledare, ordnade som fortbildningskurser i lärarhögskolornas regi. Man kan förmodligen räkna med att på denna väg lättare engagera personer med fallenhet och intresse för uppgiften än genom att sätta genomgången utbildning som villkor för första anställning som handledare. Givetvis bör deltagande i denna utbildning tillmätas ett betydande meritvärde vid tillsättning a v befattningar som handledare.» Kommittén vill också ansluta till den av LUS framförda meningen att »detaljerade anvisningar om vad handledarutbildningen skall innehålla bör inte ges förrän större erfarenhet nåtts av sådan utbildning». LUS 5 punkter (sid. 713 och 714) har fångat väsentliga delar av innehållet i en sådan tänkt handledarutbildning. Hur denna utbildning av blivande handledare i musik skall utformas bör delvis bli avhängigt av vad skolöverstyrelsen kan komma att föreslå ifråga om handledarutbildningen i stort, varför kommittén i avbidan på skolöverstyrelsens förslag härom avstår från att nu framlägga eget förslag.

9.25 Utbildning av

metodiklektorer

Kommittén hänvisar här till kapitel 14 B, Musikpedagogiskt centrum.

SOU 1968: 15

Den kyrkomusikaliska utbildningen

10.1 Inledning

Kyrkomusiken intar i viss mån en särställning genom sin ändamålsbundenhet i ett konfessionellt och kultiskt sammanhang. Denna bundenhet kan vara mer eller mindre starkt markerad, alltifrån en utpräglat liturgisk eller evangeliserande uppgift, där musiken står i direkt tjänst hos en religiös förkunnelse, till en funktionalitet som närmar sig det allmänna musiklivets och där någon klar gräns mellan kyrkomusikalisk och annan musikalisk aktivitet är svår eller omöjlig att dra. I alla dessa former och funktioner är dock kyrkomusiken alltid m u s i k ; den ingår som en integrerande och - ofta just genom sin särart och sina specifika kanaler för musikaliska impulser - omistlig del av vårt samlade musikliv. Kommittén har därför ansett sig sakna anledning att från sina synpunkter behandla kyrkomusiken annorlunda än annan musik. Tvärtom har det varit kommittén angeläget att på allt sätt söka ta till vara de värden som står att utvinna ur denna sedan något halvsekel starkt expanderande och livaktiga sektor av vårt musikliv, detta så mycket mera som kyrkomusikerna helt vid sidan av sina kyrkomusikaliska uppgifter också spelar en viktig roll inom musikpedagogik och musikliv i allmänhet. Inte heller har kommittén ansett sig böra påverkas i sina ställningstaganden av frågan om ett framtida skiljande av kyrka och stat: de ovan förda

resonemangen äger sin giltighet oavsett hur den frågan kan komma att lösas, och det är även efter en eventuell sådan skilsmässa fortfarande en samhällets plikt att erbjuda möjligheter till kyrkomusikalisk utbildning.

10.2 Organisation, verksamhet och utbildning 10.2.1 Historik Den svenska medeltidens kyrkomusik, som åtminstone i större kyrkliga centra kunde utveckla en relativt stor rikedom, omhänderhades av högt musikutbildade prästerliga befattningshavare. Sedan efter reformationen korprästernas uppgifter mestadels övertagits av djäknekörer, fortlevde dock länge ett kvalificerat ledarskap genom prästvigda kantorer eller lärare vid katedralskolorna. I mindre förhållanden, där inga skolkörer kunde uppdrivas och där naturligtvis heller inga orglar fanns, övergick ansvaret för kyrkosången huvudsakligen på klockaren. Denne, som alltsedan landskapslagarnas tid hade fungerat som prästens tjänstebiträde med uppgift att bl. a. sköta klockringningen, fick efter reformationen vid sidan av den kyrkomusikaliska funktionen också uppgifter som folkundervisare. Klockaren skulle vara boklärd och kunna lära ungdomen läsa, skriva och sjunga; dock fanns ingen särskild utbildning för honom anordnad från det allmännas sida. Det är närmast från denne SOU 1968: 15

rent sekuläre befattningshavare som det nutida kyrkomusikerskrået räknar sina anor. I takt med att skolkörerna under 1600talets lopp undan för undan försvann ur kyrkorna, medan däremot orglar alltmer började komma i bruk, uppträdde vid sidan av klockaren en ny kyrkomusikalisk befattningshavare, nämligen organisten. Denne utbildades ofta hos domkyrkoorganisterna, vilka utfärdade intyg om kunnighet i orgelspel och i regel även sång. I kraft av sin bättre utbildning övertog organisterna så småningom alltmer ansvaret även för kyrkosången. Efterhand inrättades också särskilda befattningar som kyrkosångare eller kantorer, varvid de kyrkomusikaliska uppgifterna kunde fördelas mellan organisten och kyrkosångaren. Efter 1814 övergick utbildningen av dessa högre befattningshavare delvis till musikaliska akademiens undervisningsverk, där huvudämnet var orgel men även sång ingick som obligatoriskt ämne. Akademiens undervisning var dock lösligt organiserad och tidvis helt nedlagd. Först efter mitten av århundradet inträdde mera ordnade förhållanden. Organister och kyrkosångare anställdes givetvis endast i större församlingar samt på dessas fria initiativ; där sådana befattningar saknades sköttes kyrkomusiken alltjämt av den överallt obligatoriskt anställde klockaren. Ofta förekom förening av dessa nya tjänster med klockarbefattningarna. För alla dessa tjänster gällde växlande instruktioner och löneförhållanden. I och med folkskoleväsendets organiserande under förra hälften av 1800-talet skildes klockaren som sådan från folkundervisningen. Dock förenades ofta folkskoll ärar- och klockartjänst. Under denna tid - 1800-talets förra hälft - nåddes lågvattenmärket i fråga om den alltsedan 1600-talet fortgående musikaliska och liturgiska utarmningen inom den svenska kyrkan. Av ett fordom rikt kyrkomusikliv återstod huvudsakligen, förutom en torftig mässmusik för präst och församling, en av tungt orgelspel framsläpad koralsång i haeffnersk anda. Vändpunkten inträdde under 1800-talets senare del. Liturgiska och musikaliska reSOU 1968: 15

formidéer nådde oss från kontinenten och gav impulser till en liturgisk-musikalisk förnyelse, som bl. a. också innefattade uppkomsten av en ny kyrkokörverksamhet. Viktiga resultat av dessa strömningar blev 1897 års mässbok samt det arbete för kör- och församlingssångens förnyelse som det 1889 stiftade sällskapet Kyrkosångens Vänner uträttade. Också på utbildningsområdet gav reformidéerna ett betydelsefullt nedslag i 1881 års kungörelse angående villkor för behörighet till organist- och kyrkosångarbefattningar, varigenom för första gången i nyare tid skapades en riksgiltig norm för utbildning och examination av kyrkomusiker. Här stadgades att sökande till organisttjänst skulle förete godkänt betyg i orgeloch pianospelning, harmonilära samt orgelns stämning och skötsel (biämnen var - åtminstone vid konservatoriet i Stockholm - elementar- och kyrkosång, körsång, musikens historia och svenska gudstjänstens musikritual). Av kyrkosångare fordrades betyg i elementar- och kyrkosång. Betygen skulle utfärdas av musikkonservatoriet eller av domkyrkoorganist eller annan person som akademien därtill förordnade, vilket alltså innebar att denna examen kunde avläggas antingen vid konservatoriet i Stockholm eller i stiftsstäderna. Medan klockare enligt lag måste finnas i varje församling, fanns ingen lagstadgad skyldighet för församlingarna att anställa examinerade kyrkomusiker. Dock skedde detta i allt större utsträckning. Ar 1916 fanns i rikets 2 537 församlingar 2 434 klockar-, organist- eller kyrkosångarbefattningar inrättade, varav i 1 994 fall alla tre dessa befattningar var förenade. I 1 874 fall var kyrkomusikertjänsten förenad med lärartjänst, i regel folkskollärartjänst. Ca en femtedel av befattningshavarna saknade kyrkomusikalisk examen. Av de examinerade hade, särskilt på landsbygden, endast ett ringa fåtal avlagt examen vid konservatoriet (uppgifterna hämtade ur G. Thulin, Utredning angående klockar-, organist- och kantors-(kyrkosångar)befattningarna, Stockholm 1919). Utbildningen i stiftsstäderna var i verk125

ligheten sämre än den vid konservatoriet, som framgår av upprepade klagomål från musikaliska akademiens sida. I 1930 års kungörelse drogs konsekvenserna av detta, i det att kyrkomusikerutbildningen delades i en högre och en lägre. Högre organist- eller högre kantorsexamen, avlagd vid konservatoriet, fordrades för behörighet till organist-, resp. kantorstjänst i stad med över 3 000 invånare eller landsförsamling med över 5 000 invånare. Examen omfattade för högre organistkompetens betyg i orgel, piano, harmonilära, orgelns stämning och skötsel samt liturgik (biämnen: musiklära, musikens historia och estetik), för högre kantorskompetens betyg i sång, piano, harmonilära och liturgik (med biämnena »något harmonium», musiklära, talteknik, deklamation samt musikens historia och estetik). För förenad organist- och kantorsbefattning fordrades bägge examina eller endera med viss efterprövning. För organist- eller kantorsbefattning i stad eller landsförsamling med lägre invånarantal än ovannämnda fordrades minst lägre organistexamen, som avlades inför av akademien förordnad person jämte censorer och omfattade prövning i ämnena orgel, sång, piano, harmonilära samt orgelns stämning och skötsel. Samtidigt inrättades statliga kyrkomusikerkurser vid vissa folkskoleseminarier som förberedelse till denna examen. Under tiden fortgick den liturgisk-musikaliska utvecklingen i ständigt ökande takt, medförande ständigt ökade krav på utbildning och tjänsteutövning, både beträffande innehåll och kvalitet. Betecknande är införandet 1930 av det nya betygsämnet liturgik. Inte minst på körsångens område kan utvecklingen avläsas: i 1894 års kyrkohandbok nämns för första gången möjligheten till körsång i gudstjänsten; i 1942 års handbok förutsätts körens medverkan som i det närmaste självklar. I 1940 års kungörelse gjordes ytterligare några ändringar i kompetenskraven, som bl. a. innebar att till högre kantorsexamen fogades det viktiga betygsämnet kördirigering (i organist- och kantorsexamen, fr. o. m.

1940 befriad från beteckningen infördes ämnet inte förrän 1959).

*

»lägre»,

* *

En fråga, som alltsedan detta århundrades början och sedermera i alltmer stigande grad har varit föremål för myndigheters och personalorganisationers uppmärksamhet, är den s. k. »klockarfrågan», dvs. hela den invecklade problematiken kring en tidsenlig omorganisation av kyrkomusikertjänsterna. Många av klockarämbetets urgamla skyldigheter åvilade ännu kyrkomusikerna. Tjänsteåliggandena var, liksom lönerna, ytterst oenhetliga och i hög grad beroende av den enskilda församlingens bestämmande (och ekonomiska möjligheter). Den ojämna lönesättningen drabbade i synnerhet innehavarna av självständiga tjänster, som lämnades att söka sig bianställningar på egen hand. Vidare saknades enhetliga bestämmelser angående tillsättningsförfarande och tjänstgöringsområdenas utsträckning. Frågan blev föremål för ett omfattande utredningsarbete. Ett förslag till lösning, byggt på G. Thulins ovannämnda utredning, avvisades av riksdagen åi 1921. År 1942 tillsattes en ny utredning, KMU, vars betänkande (SOU: 1945: 16, 1946: 50) slutligen ledde till en reform i och med 1947 års kyrkomusikerlag och 1950 års kyrkomusikerstadga jämte avlöningsreglemente för kyrkomusiker samma år. I största korthet innebär denna stadga följande. Stiften indelas i kyrkomusikerdistrikt, som i regel motsvaras av församlingsindelningen. I varje sådant distrikt skall vara inrättad en organist- eller kantorstjänst, alltefter distriktets invånarantal: organisttjänst i distrikt med över 5 000 invånare, i mindre distrikt kantorstjänst. Av dessa är organisttjänsten en självständig tjänst, som - om de kyrkomusikaliska åliggandena inte ensamma upptar hela tjänsten enligt de grunder som i stadgan bestämts för uträkningen av veckotimtalet - må utfyllas med musiklärartjänst vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt. Till följd av denna tjänstekonstruktion, som SOU 1968: 15

tillkommit i avsikt att skapa heltidstjänster för befattningshavarna i fråga, måste av innehavaren krävas såväl högre organist- och högre kantors- som musiklärarexamen. Kantorstjänsten är som kyrkomusikertjänst betraktad en deltidstjänst och är förenad med folk- eller småskollärartjänst. Det kyrkomusikaliska kompetenskravet är organist- och kantorsexamen. I kyrkomusikerdistrikt med ringa kyrkomusikalisk tjänstgöringsskyldighet kan för denna uppgift anställas en s. k. orgelspelare, som är arvodesanställd och vars kompetens skall styrkas genom intyg. Dessutom kan där arbetsförhållandena så kräver inrättas särskilda tjänster som biträdande kyrkomusiker eller församlingsmusiker (på de sistnämnda äger stadgan inte tilllämpning). Stadgan gav också enhetliga bestämmelser rörande kyrkomusikernas åligganden. Förutom den självklara tjänsteuppgiften att biträda vid gudstjänster och förrättningar m. m. ålades kyrkomusikerna även den betydelsefulla uppgiften att öva och leda kyrkokör. För organister tillkom även en för den musikaliska folkundervisningen viktig skyldighet, nämligen att fem veckotimmar under läsåret meddela s. k. fri musikundervisning åt ungdom i distriktet. Sist, men inte minst, reglerades även lönerna för dessa olika befattningshavare efter enhetliga grunder. Emellertid skulle det visa sig att denna stadga inte till alla delar motsvarade förväntningarna. Visserligen införde den för första gången i modern tid enhetliga regler för kyrkomusikernas tjänsteåligganden och löner. Men vissa nackdelar framträdde snart. Stadgan ansågs alltför stelt reglera valet mellan organist- och kantorstjänst (5 000-invånargränsen). Speciellt gällde detta församlingar med mindre än 5 000 invånare som önskade anställa organist, och dispenser beviljades även i viss utsträckning (redan den 1 juli 1953 var sådan dispens beviljad i 141 fall). I många kantorsdistrikt med rikare kyrkomusikliv uppstod också svårigheter att förena de båda i tjänsten ingående befattningarna utan att endera blev lidande. Det SOU 1968: 15

blev också efterhand allt svårare att rekrytera innehavare av dessa förenade tjänster. 1958 inrättades därför - efter en utredning av 1953 års kyrkomusikersakkunniga ytterligare en typ av kantorstjänst, nämligen kyrkokantorstjänsten, som till skillnad från den förutvarande skolkantorstjänsten var en självständig kyrkomusikalisk befattning med minst halvtidstjänstgöring. En kyrkokantor skall ha avlagt organist- och kantorsexamen samt med godkända vitsord genomgått en pedagogisk kurs, innefattande musikhistoria och pedagogik samt metodik jämte övningsundervisning.

10.2.2 Nuläge Nuläget kännetecknas främst av två tendenser: å ena sidan en alltmer expanderande och kvalitetsmedveten verksamhet och utbildning, å andra sidan växande organisatoriska svårigheter, vilka alltmer stärkt uppfattningen att 1950 års kyrkomusikerstadga i många stycken redan är föråldrad och inte längre motsvarar tidens krav.

Verksamheten Kyrkomusiklivets snabba expansion kan exempelvis belysas med några tillgängliga siffror rörande körverksamhetens tillväxt. År 1916 fanns enligt G. Thulins utredning 889 körer i svenska kyrkan, varav dock 356 endast svarade för helt sporadiska insatser i gudstjänsten; år 1943 uppgick kyrkokörernas antal enligt KMU till 1 522, medan antalet endast 16 år senare, år 1959, uppgick till mer än det dubbla eller 3 200 körer med sammanlagt ca 41 000 medlemmar, vartill kom omkring 250 instrumentalgrupper med icke närmare specificerat medlemstal (uppgifterna hämtade ur kyrka-stat-utredningens betänkande Kyrkor och samfund i Sverige, SOU 1963: 39, s. 40). Från en första trevande begynnelse kring mitten av förra seklet har denna verksamhet utvecklats till något av en folkrörelse. Efter 1959 finns inga officiella siffror, men av allt att döma har utvecklingen fortsatt i samma takt, inte 127

minst i fråga om barn- och ungdomskörer. Likaså är en fortgående breddning av repertoaren och höjning av kvalitén högst påtaglig. Även orgelkonst och orgelbyggeri, liksom den kyrkomusikaliska kompositionsverksamheten (där kyrkan nu för första gången på århundraden uppträder som en uppmärksammad beställare), har gjort en motsvarande frammarsch. I samtliga här nämnda verksamhetsgrenar har svensk kyrkomusik nått internationell ryktbarhet. På det liturgiska området kan också observeras en livaktig förnyelse, bl. a. uppvisande nya mässböcker år 1942 och 1945, ny koralbok år 1939 med tillägg 1964 samt en bred experimentverksamhet med nya psalmer, koraler, mässmusik och gudstjänstformer. Även inom de frikyrkliga samfunden har en liknande framryckning ägt rum. Visserligen torde de examinerade kyrkomusikernas antal här vara relativt ringa, men omfattningen av de frikyrkliga musiklivet uppvisar inte desto mindre höga siffror. Ca 17 500 körmedlemmar redovisas i kyrko-, ungdomsoch barnkörer; därtill kommer dam- och manskörer, som dock väsentligen torde böra inräknas i nyssnämnda siffra (även andra dubbelföringar synes förekomma i de redovisade siffrorna, se SOU 1963: 39, s. 174). Den dominerande musikformen inom frikyrkligheten är dock musikföreningarna, som med sin samverkan av vokal och instrumental praxis (en- eller tvåstämmig sång till ackompanjemang av piano, gitarr, stråkinstrument, dragspel etc.) svarar för ett karakteristiskt och framträdande inslag i gudstjänsterna. Dessa föreningar räknade 1959 över 40 000 medlemmar, vartill kom hornmusikkårer och stråkensembler med 4 929, resp. 679 medlemmar. Även inom den frikyrkliga musikverksamheten märks en påfallande strävan mot större bredd och kvalitet i repertoaren. Detsamma kan sägas om de koral- eller sångböcker, som under senare år tillkommit eller är under förberedelse inom åtskilliga samfund. Ett ytterligare bevis på den aktivitet och målmedvetenhet som kännetecknar dagens kyrkomusikaliska strävanden är den omfattande fortbildningen av kyrkomusiker och 128

körer, som till största delen sker på frivillig väg utan större anslag från det allmänna. Av särskilt intresse ur musikalisk folkbildningssynpunkt är den svenska kyrkomusikens stora kontaktyta. Direkt berörs av verksamheten alla körerna och instrumentalgrupperna, som kan sägas bilda en stor musikskola. Därtill kommer alla kyrkobesökare, som visserligen i allmänhet inte kommer för musikens skull men ändå inte undgår en betydande musikalisk påverkan och fostran. Svenska kyrkans gudstjänster besöktes 1959 i genomsnitt av ca 370 000 personer pr vecka, frikyrkornas av närmare 200 000, alltså sammanlagt bortåt 30 miljoner kyrkobesök pr år. Därtill kommer ca 4 miljoner besök i söndagsskolan (uppgifterna hämtade ur SOU 1963: 39). Räknas också dem som följer gudstjänster via radio och TV kan siffrorna stiga till drygt miljonen pr sändning. Några officiella uppgifter om besökssiffrorna vid rena musikföranstaltningar i kyrkan föreligger inte. Av en begränsad enkät som kommittén gjort bland kyrkomusikerna i Västerås stift framgår att 70 svarande som beträffande kategoritillhörighet ganska väl motsvarade riksgenomsnittet - under år 1966 hade anordnat 972 sådana rena musikföranstaltningar (kör- och orgelkonserter m. m.) med sammanlagt ca 38 000 åhörare. En annan omständighet som bör beaktas i bilden av kyrkomusikernas insatser i musiklivet är organisternas fyllnadstjänstgöring som musiklärare i den allmänna skolan. Enligt 1965 års matrikel ingick i dessas tjänster som fyllnadstjänst sammanlagt 1 785 musiklärartimmar pr vecka - en siffra som i verkligheten väsentligt torde böra korrigeras uppåt, eftersom många organister har övertimmar. De tjänstepliktiga timmarna utgör sammanlagt närmare 60 hela musiklärartjänster om 30 veckotimmar. Därtill kommer organisternas (samt de fåtaliga kyrkokantorernas) s. k. fria musikundervisning om sammanlagt över 2 000 veckotimmar årligen. Slutligen kan antecknas, att kyrkomusikerna spelar en viktig roll i den fria musikaliska folkbildningsverksamheten. Av tabeller på s. 7 och 8 i »P.M. angående den högre SOU 1968: 15

musikutbildningen» (Eckl. dep. 1964) framgår att av de examinerade personer som omhänderhade skolornas frivilliga musikundervisning den ojämförligt största gruppen utgjordes av personer med organist- och kantorsexamen, medan den näst största gruppen hade högre organistexamen, solistutbildning eller militär musikdirektörsexamen (utan specificerad fördelning på dessa kategorier). Vid de kommunala musikskolorna utgjordes den största gruppen examinerade av den ovan nämnda klumpkategorin, medan den näst största hade organist- och kantorsexamen. I studieförbundens verksamhet kom återigen de organist- och kantorsutbildade främst, medan klumpkategorin hamnade på tredje plats (efter militärmusikerna). Utbildningen Utbildningen av kyrkomusiker, som senast reglerats i 1959 års kungörelse, sker beträffande organist- och kantorsexamen vid sommarkurser i fem städer - vartill numera även en viss procent icke-lärare (-lärarkandidater) bereds tillträde - samt på diakonskolan i Stora Sköndal (kyrkokantorer), varjämte förberedande kurser förekommer vid seminarier och lärarhögskolor. I organist- och kantorsexamen ingår betygsämnena orgel (liturgiskt och solistiskt orgelspel), sång, piano, harmonilära med

musik- och gehörslära, orgelkännedom och kördirigering. För kyrkokantorer tillkommer därutöver en pedagogisk kurs med betyg i undervisningsskicklighet. De förberedande kurserna omfattar främst ämnena orgel och musikteori (harmonilära) - av övriga musikämnen ingår de flesta i vederbörande lärarkandidaters ordinarie musikundervisning. Läsåret 1966-67 hade dessa kurser följande omfattning: Läroanstalt

Antal elever

Antal veckotim.

Lärarhögskolan i Stockholm » Malmö » » Göteborg » Guldhedsseminariet, Göteborg Folkskolesem. i Landskrona » Kristianstad » » Växjö » » Jönköping » » Linköping » » Skara » » Strängnäs » » Stockholm » » Uppsala » » Falun » » Karlstad » » Gävle » » Härnösand » » Luleå » » Haparanda »

7 16 17 3 4 6 9 10 10 6 7 12 10 10 6 5 4 6 5

7 10 11 2 3 6 8 8 10 5 6 6 6 6 6 6 4 6 2

Summa 153

118 Sommarkurser ägde år 1967 rum i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

Timplan vid sommarkurs för organist- och kontorsexamen Orgel Solistiskt orgelspel 1 elev pr lekt. 840 imin. 24 lekt. å 35 min. Liturgiskt » 1 » »50 » alla närv. 50 » » » 12 » »25 » 4 elever pr lekt. 300 » Repertoarkännedom 1 » »25 » alla närv. 25 » Liturgik 1 » »50 » » » 50 » Sång Sång (tonbildn. m. m.) 48 » » 25 » 1 elev pr lekt. 1200 » alla närv. » » 2 » »50 » 100 » » » Liturgisk sång 3 » »45 » 135 » Kördirigering Kördirigering 6 » »50 » 300 » » » Repertoarkännedom 1 » »30 » 30 » » » Harmonilära med musik- och gehörslära Harmonilära 24 » »35 » 2 elever pr lekt. 840 » alla närv. » 2 » »45 » 90 » » » Musik- o. gehörslära 4 » »40 » 160 » Orgelkännedom Orgelkännedom 2 » »50 » 100 » » » Praktisk tillämpning 1 » »40 » 40 » » » Piano 24 » » 30 » 720 » 1 elev pr lekt. Summa 4 980 min. SOU 1968: 15

I kurserna deltog sammanlagt 104 elever, därav 34 icke-lärare (-lärarkandidater). Kurserna sträckte sig över 6 veckor med en undervisningstid av 83 timmar pr vecka enligt följande av musikaliska akademien fastställda veckotimplan (se tabell på föreg. sida!). Vid Sköndalsinstitutets kyrkomusikaliska linje för utbildning av kyrkokantorer studerade läsåret 1966-67 20 elever. Om denna utbildning se vidare s. 76. De högre examina avläggs vid musikhögskolan i Stockholm samt musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö. I högre organistexamen ingår betygsämnena orgel, piano, harmonilära, orgelns stämning och skötsel samt liturgik med studieämnena kontrapunkt, formlära, musik- och gehörslära samt musikens historia och estetik. I högre kantorsexamen är betygsämnena sång, piano (med orgel som fyllnadsämne), harmonilära, liturgik och kördirigering med studieämnena kontrapunkt, formlära, musikoch gehörslära, liturgisk sång, talteknik, välläsning samt musikens historia och estetik. Den för organistkompetensen nödvändiga musiklärarexamen upptar som betygsämnen sång, piano, violin (viola eller violoncell), harmonilära, musikhistoria, pedagogik, undervisningsskicklighet, dirigering (kör och orkester) samt som studieämnen orgel, ytterligare ett av de ovan nämnda stråkinstrumenten, kontrapunkt, formlära, instrumentation, musik- och gehörslära, rytmik samt talteknik och välläsning. Som synes är många ämnen gemensamma för dessa examina. I princip är betygen i likbenämnda ämnen överflyttbara från den ena examen till den andra. Dock är många sådana ämnen i praktiken olika i olika examina till både innehåll och omfattning; särskilt gäller detta i det fall ett visst ämne i en examen är betygsämne, i en annan examen studieämne. Under senare år har också flera försök gjorts att rationalisera denna otympliga och onödigt tids- och arbetskrävande studiegång. I det förslag till reglemente för musikhögskolan, som dess dåvarande direktör, professor Bertil Carlberg, utarbetade 1956 (reviderat 1958), upptogs en enhetlig kyrkomusiker130

examen. Genom en nedskärning av antalet ämnen, bl. a. uteslutning av stråkinstrument, skulle denna examen kunna avläggas efter 4 års studier (mot de normala 6). Förslaget utsattes dock i denna del för stark kritik, i det man menade att kyrkomusikernas musiklärarkompetens otillbörligt försvagades. Reglementsförslaget kom heller aldrig att genomföras. År 1961 begärde akademiens styrelse hos K. Maj:t att få genomföra en ny plan för kyrkomusikerutbildningen, till innehållet helt motsvarande de tre för organistbehörighet nödvändiga examina men med en rationaliserad studiegång och en studietid av 5 år. Inte heller detta förslag blev genomfört. Först år 1964 kom en rationalisering av kyrkomusikerutbildningen till stånd inom det gällande musikhögskolereglementets ram. På grundval av en enmansutredning (Harald Göransson: Förslag till omorganisation av kyrkomusikerutbildningen vid musikhögskolan, 1964) ändrades studiegången så, att ämnena i de olika examina fick avverkas i lämplig ordningsföljd samt att i ämnen med olika fordringar i olika examina ingen dubbelläsning behövde ske utan att studierna fick direkt inriktas på den större kursen i sådant ämne. Dock lade reglementet alltjämt hinder i vägen för inrättande av en enhetlig kyrkomusikerexamen, varför fortfarande de tre examina för organistbehörighet formellt måste bestå. Den av utredaren föreslagna studieordningen har ett par gånger lätt reviderats; den numera gällande från 1967 - återges här (s. 131). Som synes har försöksvis införts vissa nya studieämnen, bland vilka märks cembalo, liturgisk kördirigering, liturgiska tilllämpningsövningar ( = den musikaliska delen av liturgiken) samt övningstjänstgöring i kyrka. Bland andra förändringar kan antecknas, att studiekraven i kontrapunkt för organistexamen numera skärpts till en omfattning jämförlig med dem i harmonilära. Även i de flesta andra ämnen har fordringarna undan för undan höjts, vilket möjliggjorts genom tillgången på ett ovanligt väl kvalificerat elevmaterial. I samband med rationaliseringen 1964 tillSOU 1968: 15

Timplan för den högre

kyrkomusikerutbildningen

(siffrorna i kolumnerna anger antalet veckotimmar1 för resp. ämne och termin) Provårskurs Ämne/Termin

2 Orgel Gem. lektion Orgelkunskap Sång Gem. lektion Taltekn. m. välläsn. Piano Gem. lektion Cembalo Stråkinstr. Gem. lektion Biinstr. Gehörsutbildn. med allm. musiklära Satslära Gem. lektion Instrumentation Rytmik Körsång Kördirigering Liturgisk sång Lit. kördirigering övn. -tjänstgöring i kyrka2 Orkesterdirigering Liturgik Lit. tillämpningsövn. Musikhistoria Formlära I Formlära II Provårskurs3

/4

%

1,5 1

1,5 1

Vt %

Vi

%

1 1 1

1 1 1

2 1,5

1,5

%

1 2

1 A

y*

1 1

1 1

Z

%

l

Va »/«

%

A y4

/4

y4

(%)

(3/4)

%

y4

y4

i i

i i

i i

i i

/4

7 É

y2

i

i

/4 %

y3

K /4

y2 1,5

1,5

1,5 2 1

1,5 2 1

3 1,5 1 3

3 1,5 1 3

1,5 1,5

1,5

Veckotimme här = 60 min. Enligt särskilt schema = musiklärarklassens provårskurs, se s. 116. sattes även en särskild föreståndare för musikhögskolans kyrkomusiklinje med uppgift att övervaka och samordna studierna, svara för en kontinuerlig översyn av kursplaner och fordringar samt att sörja för elevrådgivning.

Organisationen Mot denna i stort sett mycket ljusa bild av kyrkomusikliv och utbildning kontrasterar starkt de rent organisationsmässiga svårigheterna. Efter hänvändelser från riksdag, kyrkomöte, personalorganisationer m. fl. tillkallade Kungl. Maj:t år 1963 en sakkunnig för att verkställa en översyn av kyrkomusikerstadgan. I sitt 1966 avgivna BetänkanSOU 1968: 15

de med förslag till reviderad kyrkomusikerstadga (Eckl. dep. 1966:2) redogör den sakkunnige, kanslirådet Erik Norberg, för de erinringar som gjorts mot 1950 års kyrkomusikerstadga, inkl. reformen av 1958. I korthet kan dessa erinringar sammanfattas så. Stadgan är för stel och schematisk för att kunna anpassas till församlingarnas skiftande behov. Reglerna för bestämmandet av de kyrkomusikaliska tjänsteåliggandenas omfattning borde baseras på de verkliga tjänsteuppgifterna i stället för på distriktets befolkningstal. Systemet är vidare genom sina många detaljregleringar oöversiktligt och svårtillämpat. Distriktsindelningen borde ändras för att 131

skapa lämpligare arbetsområden för kyrkomusikerverksamhet och underlätta rekryteringen. Lämpligen borde då pastoratet utgöra distrikt i stället för den enskilda församlingen. Beträffande kantorskategorin framhålls de ständigt ökade rekryteringssvårigheterna. Av rikets 1 689 skolkantorstjänster var vid ingången av 1965 inte mindre än 552 vakanta. Orgelspelartjänsterna, som ursprungligen inrättades som en rent temporär nödlösning, hade vuxit till en omfattning av 674. Av orgelspelarna hade visserligen ett betydande antal organist- och kantorsexamen, men större delen hade en ytterst blygsam kompetens - många hade inte ens det fastställda kompetensintyget. Kyrkokantorstjänsterna synes å sin sida inte ha medfört den lättnad i situationen som 1953 års kyrkomusikersakkunniga hoppades på. Man räknade med att av de år 1954 existerande omkring 450 personerna med organist- och kantorsexamen, som inte innehade kyrkomusikertjänst, många skulle vara villiga att komplettera sin utbildning med den i kyrkokantorsexamen ingående pedagogiska kursen och söka nyinrättade kyrkokantorstjänster. Vid ingången av 1965 hade dock endast 87 kyrkokantorstjänster inrättats, varav 19 var vakanta - trots att det vid denna tid fanns långt flera kyrkokantorskompetenta personer än tjänster. Beträffande lösningen av kantorskategorins problem utkristalliseras följande synpunkter. Om skolkantorstjänsterna råder delade meningar. Medan skolmyndigheterna i allmänhet ställer sig skeptiska mot institutionens bibehållande, vill flertalet kyrkliga myndigheter hellre avvakta resultatet av kraftigt stimulerande rekryteringsåtgärder, innan något avgörande om tjänsternas avveckling fattas. Kyrkokantorstjänsterna anses som regel böra utbyggas till större tjänster, t. ex. genom fyllnadstjänstgöring vid musikskolor o. dyl. Om orgelspelartjänsterna råder en allmän mening att de i nuvarande läge måste bibehållas som en tredje tjänstekategori vid sidan av organist- och kantorstjänsterna, men att utbildningen måste kraftigt förbättras. 132

Beträffande organisterna ger betänkandets statistik vid handen att av rikets 374 sådana tjänster (ordinarie och extra ordinarie) 77 var vakanta vid årsskiftet 1964/65. Bristen torde hänga samman med otillräcklig utbildningskapacitet samt den avgång till andra musikeryrken, som även - fast i betydligt högre grad - gäller för musiklärartjänsterna. Anmärkningsvärt är att inga särskilda erinringar redovisas mot organisationen av organisttjänsterna, annat än i vad mån dessa berörs av de påtalade allmänna bristerna i stadgan, t. ex. beträffande veckotimtalsberäkning o. dyl.

10.2.3 1966 års betänkande: förslag till omorganisation Efter en grundlig diskussion av de erinringar, som gjorts mot 1950 års kyrkomusikerstadga och som härovan i största korthet refererats, framlägger utredningsmannen två förslag, dels ett huvudförslag, dels ett alternativt förslag. Det senare, som avses kunna träda i kraft tämligen omedelbart, upptar endast vissa detaljändringar av i detta sammanhang mindre betydelse. Några av dessa ändringar har också redan gjorts genom KK 1967 (nr 189), varigenom bl. a. vissa avgöranden delegerats från K. Maj:t till domkapitlen. Huvudförslaget bjuder däremot på en rad delvis radikala lösningsförslag rörande organisationen, vilka här i korthet skall sammanfattas. Inledningsvis framhåller utredningsmannen att genomgripande åtgärder nu krävs för att anpassa kyrkomusikerorganisationen till den kyrkomusikaliska verksamhetens faktiska omfattning och utveckling samt till de förändringar i samhället - främst befolkningens omstrukturering - som redan framtvingat vittgående rationaliseringsåtgärder beträffande kommun- och församlingsindelning samt skolorganisation. För att skapa möjligheter att inrätta bärkraftigare kyrkomusikerdistrikt och därmed underlätta rekryteringen föreslås att pastoratet i stället för församlingen som regel skall utgöra grund för indelningen i kyrkomusikerdistrikt. Avgörandet beträffande deSOU 1968: 15

taljreglering härvidlag föreslås vidare delegerat från Kungl. Maj:t till domkapitlen (jfrKK 1967 ovan). Beträffande tjänstetyperna föreslås den nuvarande organisttjänsten bibehållen. Dock bör som fyllnadstjänstgöring även tjänstgöring vid kommunal musikskola kunna komma ifråga. Rörande skolkantorstjänsterna har utredningsmannen, efter att grundligt ha granskat argumenten för och emot, föreslagit institutionens avveckling. Visserligen har denna tjänstetyp gammal hävd och är omfattad med stort förtroende i församlingarna. Den ger skolan en god förstärkning av dess musikundervisning, och för kyrkan har det varit en fördel att genom denna tjänsteförening kunna få kompetenta kyrkomusiker placerade på orter, där det annars varit svårt att få tillgång på sådana. Vidare har kyrkokörerna på ett naturligt sätt kunnat rekryteras ur skolan, varjämte även ortens allmänna musikliv i många fall varit helt beroende av skolkantorns insatser. Dock har utredningsmannen ansett nackdelarna överväga. Till dessa hör det härvidlag tillämpade befordringssystemet, enligt vilket behörigheten till lärartjänst görs beroende av behörigheten till en från lärartjänsten artskild bisyssla. Organisatoriskt och lönetekniskt är den nuvarande ordningen unik och utan motsvarighet i den offentliga förvaltningen. Vidare har de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna till följd av kyrkomusiklivets snabba utveckling blivit alltmer betungande, samtidigt som skolreformerna å andra sidan kräver en större arbetsinsats på skolområdet. Att tjänstekombinationen även av innehavarna själva kommit att uppfattas som en alltför stor börda framgår endast alltför tydligt av den fortgående ogynnsamma trenden i fråga om tjänsternas rekrytering (jfr tabellen s. 139). Redan genom 1950 års kyrkomusikerreform upplöstes en onaturlig tjänsteförening, nämligen det tidigare sambandet mellan klockar- och kyrkomusikertjänster. Detta framtvingades av stigande krav på specialisering och ökad kompetens för kyrkomusikerna. Det syns därför utredSOU 1968: 15

ningsmannen ligga helt i linje med denna utveckling att nu upplösa även sambandet i dess nuvarande form mellan kyrkan och grundskolan i fråga om skolkantorstjänsterna. Dock skall denna avveckling givetvis ske successivt, så att de nuvarande skolkantorstjänsterna bibehålls men däremot icke förnyas efter tjänsteinnehavarnas avgång. De nya kantorstjänsterna föreslås inrättas och tillsättas efter samma principer som kyrkokantorstjänsterna, varigenom man skulle få en enhetlig tjänstetyp för kantorer. »Samtidigt», skriver utredningsmannen, »böra ansträngningarna inriktas på att höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i allmänhet genom att på olika sättunderlätta för kantorerna att vid sidan av den kyrkomusikaliska verksamheten meddela musikundervisning, främst vid skolor där förutsättningar för inrättande av självständiga musiklärarbefattningar saknas. Detta synes lämpligen kunna ske genom att öppna möjligheter för kantorer med erforderlig kompetens till fyllnadstjänstgöring som musiklärare icke blott vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt, som står under överinseende av musikaliska akademien eller skolöverstyrelsen, utan även vid kommunal musikskola, som står under den lokala skolstyrelsens tillsyn. Fyllnadstjänstgöring i kommunal musikskola torde dock inte kunna åläggas kyrkomusikern som tjänsteplikt utan bör bli beroende på frivilligt åtagande.» I fråga om valet mellan organist- och kantorstjänst föreslås att den nuvarande regeln, som bygger på befolkningstalet inom distriktet, avskaffas. Denna ersätts med ett allmänt stadgande, att det i varje kyrkomusikerdistrikt skall finnas kyrkomusiker av det slag och till det antal som de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna inom distriktet påkallar, varvid avgörandet skall ligga hos domkapitlet. Oavsett hur frågorna rörande organistoch kantorsbefattningarnas framtida gestaltning kan komma att lösas, anser utredningsmannen dock att ett behov alltjämt kommer att föreligga av en tredje kategori kyrkomusiker i sådana distrikt, där arbetsuppgifterna är av ringa omfattning och för133

utsättningar även i övrigt saknas för inrättande av fast kyrkomusikalisk tjänst. Tjänsteinnehavaren, som hittills gått under den mindre lyckliga benämningen orgelspelare, bör - i enlighet med KMU:s förslag kallas extra kantor. Denna tjänstetyp har nu nått en sådan utbredning och stadga, att enligt utredningsmannen innehavarnas anställnings- och tjänsteförhållanden bör upptas till omprövning. Slutligen föreslås i stort sett status quo i fråga om inrättande av biträdande kyrkomusiker- och församlingsmusikertjänster, varjämte framläggs förslag till mera förenklade och adekvata regler för veckotimtalsberäkningen.

utbildningskommitté att, enär kommitténs arbete med översynen av utbildningsfrågorna för all kyrkomusikalisk verksamhet torde komma att beröra bl. a. organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten, den har att i dessa frågor samråda med utredningsmannen för kyrkomusikerstadgan. Sådant samråd har skett, liksom även med företrädare för kyrkomusikerna och kyrkomusikstuderandena. På grundval av detta samråd, liksom av överläggningar inom kommittén, skall här framläggas den grundskiss till organisation av den kyrkomusikaliska verksamheten, från vilken kommittén har utgått vid sitt arbete med utbildningsfrågorna (se den sammanfattande skissen på sid. 137).

10.3 Kantorstjänsterna

Kommittén

10.3.1 Organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten Allmänt Innan ett förslag till utbildning och kompetenskrav för de kyrkomusikaliska befattningshavarna kan framläggas, måste rimligen bilden av den framtida kyrkomusikaliska organisationen vara åtminstone i sina huvuddrag klarlagd. I betänkandet med förslag till reviderad kyrkomusikerstadga av år 1966 tangeras här och var utbildningsfrågorna. I fråga om kantorernas föreslagna fylinadstjänst som musiklärare sägs allmänt att sådan kan beredas kantorer med »erforderlig kompetens» för musiklärartjänst vid bl. a. statliga eller statsunderstödda läroanstalter. Hur denna kompetens skall vara beskaffad har utredningsmannen av naturliga skäl inte kunnat gå in på. Även i fråga om extra kantor har kompetensen spelat en roll, i det att förslaget om dennes anställnings- och tjänsteförhållanden i viss grad gjorts beroende av de »lösliga kompetenskrav» som nu gäller. Det är också tänkbart - och rent av sannolikt - att stadgeförslaget även i andra avseenden hade fått en annorlunda utformning, om utredningsmannen inte varit låst till nuvarande utbildningsförhållanden. Nu sägs i direktiven för 1965 års musik134

Självfallet har kantorskomplexet med dess många svårbedömbara problem vållat mest diskussion. Emellertid har under kommitténs arbete med musikutbildningsfrågorna över huvud vissa förslag framkommit - framför allt förslaget om den nya musikfackskolan och om den kommunala musikskolans inordnande i det allmänna skolväsendet som väsentligt har underlättat kommitténs ställningstagande till kyrkomusikerfrågorna. Kommittén har därvid ansett sig kunna stödja förslaget i 1966 års betänkande om en avveckling av skolkantorstjänsterna enligt de riktlinjer som där uppdragits. I stället vill kommittén ta fasta på betänkandets förslag - som i sin tur stötts av ett brett remissunderlag - att bygga ut kantorstjänsterna. Härvid vill kommittén gå ytterligare ett steg längre och föreslå att dessa tjänster i princip utbyggs till rent musikaliska tjänster av heltidskaraktär, vilka åstadkoms genom en kombination av kyrkomusikalisk och musikpedagogisk tjänst i en eller annan form. Enligt kommitténs mening bör dessa tjänster konstrueras och tillsättas efter liknande grunder som hittills gällt för organisttjänsterna. Det förhållandet att inga egentliga erinringar gjorts mot de nuvarande organisttjänsterna bör vara en ganska god garanti för att även dessa nya tjänster kommer att fungera tillfredsställande. Det SOU 1968: 15

skulle därvid lämpligen ankomma på vederbörande kyrko- och skolmyndigheter att i samråd besluta om tjänstens konstruktion och fördelning på olika tjänsteuppgifter. Kompetenskrav skall vara den av kommittén föreslagna kantorsexamen med musikpedagogisk kompetens, avlagd vid musikfackskola eller musikfolkhögskola (se vidare sid. 159). Den föreslagna tjänstetypen är alltså ett slags utbyggt och musikpedagogiskt sett förstärkt kyrkokantorat. Den hittillsvarande tjänstetypen kyrkokantor skulle därmed i sin nuvarande utformning avvecklas. Emellertid har det synts kommittén oklokt att beträffande kantorstjänsterna helt lita till denna nya kyrkomusikerkategori, som dessutom inte kan beräknas existera i tillräcklig omfattning förrän efter en tämligen lång övergångstid. Skolkantorstjänsterna fungerar dock ännu i omkring 2/3 av samtliga fall, och det kan mycket väl tänkas att det även i framtiden kommer att finnas många lärare, som av intresse för uppgiften vill åta sig en kyrkomusikertjänst vid sidan av sin huvudtjänst. Det kommer säkerligen också att inträffa att det på många orter finns underlag för en kyrkomusikertjänst av ungefär den storlek som ingår i de nuvarande skolkantorstjänsterna (upp till ca 10 veckotimmar) men däremot ingen möjlighet att bereda tjänstgöring av musikpedagogisk art, t. ex. beroende på att underlag för en sådan tjänst antingen saknas eller lagom räcker till för en redan heltidsanställd musiklärare/ musikpedagog. Det vore därför enligt kommitténs mening olyckligt att utesluta möjligheten till andra konstruktioner än rent musikaliska heltidstjänster. Kommittén vill gärna tänka sig att i lämpliga fall - beroende på tjänstgöringsläget eller tillgången på kantorskompetenta personer på orten den nuvarande kyrkomusikaliska delen av en skolkantorstjänst bryts ut och utformas som en självständig deltidsbefattning, som kan sökas och innehas av envar person med organist- och kantorsexamen. Förutsatt att dessa tjänster görs tillräckligt attraktiva skulle de som hittills kunna innehas av lärare med ungefär samma kyrkomusikaliska arSOU 1968: 15

betsuppgifter som hittills gällt vid skolkantorstjänst, men man skulle slippa de administrativa och organisatoriska oformligheterna hos den gamla skolkantorstjänsten. Dessutom skulle dessa tjänster givetvis också kunna sökas och innehas av andra än lärare, vilket betydligt torde bredda rekryteringsunderlaget. Att inrättandet av de nuvarande kyrkokantorstjänsterna i hög grad måste anses som ett misslyckat experiment torde bero på att dessa befattningar till sin utformning kom att hamna i ett olyckligt mellanläge, där de för många presumtiva sökande var för omfattande, för andra återigen för små. Denna nya självständiga deltidstjänst borde rimligen ha större möjligheter än kyrkokantorstjänsterna att till musiklivet återföra de många organist- och kantorsbehöriga personerna utan kyrkomusikertjänst, vilka redan 1954 beräknades uppgå till ett antal av ca 450. Utbildningen av nya befattningshavare av denna typ skulle som hittills ske vid de av staten anordnade sommarkurserna för kyrkomusiker, dock med den skillnaden att dessa inte som nu skulle reserveras huvudsakligen för folk- och småskollärare utan stå öppna för alla. Utbildning och kompetens bör vara jämförlig med den som gäller för den kyrkomusikaliska delen av musikfackskolans kantorsexamen. Slutligen delar kommittén den mening, som uttalats i 1966 års betänkande, att det åtminstone tillsvidare torde finnas behov av en kategori kyrkomusiker med lägre kompetens, för tjänstgöring i församlingar eller tjänstgöringsområden där arbetsuppgifterna är av ringa omfattning eller där förutsättningar saknas för att inrätta någon av de ovan nämnda tjänsterna. Kommittén instämmer också helt i att dessa befattningshavare, förslagsvis benämnda extra kantorer, bör ges en kraftigt förbättrad utbildning. Denna föreslås ske vid de statliga sommarkurserna för kyrkomusiker (se vidare sid. 142, 144). För kyrkomusikalisk tjänstgöring, där inte organisttjänst kommer i fråga, skulle valet alltså kunna ske mellan följande tjänstetyper: 1) Självständig kantorstjänst, utbyggd till

heltidstjänst genom kombination av kyrkomusikalisk och musikpedagogisk tjänst; 2) Självständig kantorstjänst av deltidskaraktär med enbart kyrkomusikalisk tjänstgöring; 3) Extra kantorstjänst = 2) men med lägre kompetenskrav. Beträffande kompetensfordringar, utbildning m. m. se s. 142 och 144 samt den sammanfattande skissen s. 137. Om den s. k. fria musikundervisningen se s. 58 och 138.

Organisttjänsterna I fråga om de nuvarande organisttjänsterna har, som ovan nämnts, inga egentliga erinringar gjorts, varken i 1966 års betänkande eller i remissyttrandena över detta. Betänkandet innehåller heller inga förslag till egentliga förändringar i tjänsternas konstruktion utöver förslaget att fyllnadstjänstgöring eventuellt även bör kunna komma i fråga vid kommunal musikskola. Emellertid kan man omöjligt bortse ifrån att den nuvarande tjänstekonstruktionen förutsätter en i förhållande till andra jämförliga musikerkategorier ovanligt krävande utbildning. På grund av kyrkomusikertjänstens utfyllnad med musiklärartjänst krävs inte bara högre organist- och högre kantors- utan även musiklärarexamen. Härvid bör också hållas i minnet att denna utbildning sker från en startpunkt, som ligger i nivå med eller i vissa avseenden högre än organist- och kantorsexamen (de flesta inträdessökande till K M H har redan avlagt denna examen och därefter ytterligare förberett sig för inträdesproven i vissa ämnen). Utbildningstiden vid K M H har, som ovan nämnts, sedan 1964 genom vissa rationaliseringsåtgärder nedbringats till 5 år, vilket dock förutsätter en ytterst pressande arbetsinsats från elevernas sida. I samma mån som kraven på specialisering och kompetens inom de båda förenade yrkesgrenarna ytterligare skärps, måste - om inte ramen skall sprängas - viktiga delar av utbildningen inom endera eller bägge grenarna eftersättas. 136

I detta läge har kommittén funnit det angeläget att söka utforma en konstruktion av organisttjänsterna, som inte bara möjliggör en ökad specialisering och ett maximalt utnyttjande i musiklivet av denna högt kvalificerade musikerkategori utan också nedbringar studietiden till en rimlig längd. Den konstruktion som kommittén därvid har stannat för motsvarar i princip den som föreslagits för de fackskoleutbildade kantorerna och innebär att med organisttjänsten som sådan normalt förenas en musikpedagogisk tjänst, i princip på det gymnasiala stadiet. Om utbildningen talas närmare på sid. 143 och 194. Se även den sammanfattande skissen på s. 137. Den s. k. fria musikundervisningen behandlas på s. 58 och 138. Till inrättandet av tjänster som biträdande kyrkomusiker, församlingsmusiker m. m. har kommittén inte ansett sig ha anledning att ta ställning, då detta inte berör utbildningsfrågorna. Kommittén vill endast framhålla, att utvecklingen synes kräva att det i större församlingar med ett rikt musikliv inrättas allt flera specialiserade och högt kvalificerade kyrkomusikertjänster, för vilkas inrättande och konstruktion stadgan inte bör lägga alltför snäva hinder i vägen. Det kan möjligen tyckas att den här föreslagna organisationen är onödigt komplicerad. I stället för 1966 års betänkandes tre huvudtyper av tjänster - extra kantor, kantor och organist - upptar kommitténs förslag fyra: extra kantor, självständig kantor, kantor/musikpedagog och organist/ musikpedagog, vartill kommer att de båda sistnämnda befattningshavarna genom pedagogisk utbildning vid lärarhögskola (se sid. 119, 159) kan förvärva även klassmusiklärarkompetens för resp. skolstadier. Komplikationen är dock endast skenbar. De båda förstnämnda tjänstetyperna är båda av samma slag: deltidstjänster med enbart kyrkomusikalisk tjänstgöring. Utbildningen har också tänkts ske vid samma institution, nämligen de statliga sommarkurserna. Skillnaden dem emellan hänför sig endast till olikhet i kompetens. Även 1966 års betänkande var SOU 1968: 15

\\(fl \CO \

(V\U-\>

4t"^±2|

« -o o c o

•=, i; o

JC

.!<2 «J E § <°c 2 =»*— •* » B O

O a

C O. Ifl C

+ -* 1 É - i

+E 1 oo (fl .* en a».S

=§§.^1^ Ifl ft> ° - .

p

o ^ 1» .2 -: ° <£»

"c O

änst sola frirvis-

? x:

o

+? o c o c

"«) -5C —

<fl e. 3

if

t n C J

ci_ os? o § 2 s - .E -S c-br ±»L ++ .2 In en 3 ~ "O C o 1 t- > c

: 0CT

O

""I 3

-*%~?^± T <u > i» « en

in

C

n

4-

E E o

: 0 i/)

0) -f-

•+- c m o

c

1°§ (T) JC

•*-'•<!

IA T3

•+4) O

.SS i <r

ii i

> -K

Lf

in t-

P

-fC O JC

+-

- —a w

olg -tit;

X l D. Q/, g tr ' 9

<-

o| g

O Ifl

Cl

°

-?l^ T, o y-s

^

«

o> c T)

.5

-f-

SOU 1969: 15

(Vite fält= ren mus ikutbildnin (Str eckode föl allm änbildand

c - t - a>

c 01

c

E :0

inne på liknande tankegångar (sid. 57). Varianterna av kantors- och organisttjänster med klassmusiklärarkompetens innebär endast en naturlig möjlighet till vidareutbildning. Genom dessa variationer i tjänstetypernas utformning menar sig kommittén ha åstadkommit en möjlighet till smidig och ändamålsenlig anpassning såväl till läget på arbetsfältet som till tjänsteinnehavarnas begåvningstyp och intresseinriktning. Observeras bör också en annan förtjänst hos den föreslagna organisationen jämfört med nuläget, en förtjänst som kommittén tillmäter en avgörande betydelse. I den nuvarande organisationen består så grundläggande olikheter mellan de befintliga tjänstetyperna både beträffande konstruktion och kompetenskrav, att man gott kan påstå att mellan dem existerar praktiskt taget vattentäta skott. En orgelspelare har visserligen vissa avancemangsmöjligheter, men från den helt dominerande kantorstjänstetypen, skolkantorstjänsten, är vederbörande utestängd genom kravet på lärarexamen. En skolkantor i sin tur måste för att avancera till organist byta huvudyrke (vilket endast sker i något enstaka fall per år och då med stora personliga uppoffringar, eftersom omskolningen måste ske helt på egen bekostnad). Den föreslagna nya organisationen eliminerar dessa olägenheter. En extra kantor kan efter fortsatt utbildning vid de statliga sommarkurserna avlägga självständig kantorsexamen, en självständig kantor kan i sin tur genom kompletterande musikpedagogisk vidareutbildning avancera till kantor/musikpedagog, medan den sistnämnde antingen direkt efter examen eller senare kan fortsätta studierna vid musikhögskola till organist. På så sätt möjliggörs en naturlig cirkulation genom hela systemet (vilket också innebär att den som till äventyrs har påbörjat en yrkesutbildning, vartill begåvning eller krafter inte räcker, kan ta steget ned till närmast lägre kategori). Det bör givetvis också öppnas möjlighet för nuvarande befattningshavare av olika kategorier att efter lämplig vidareutbildning gå in på det nya systemet.

138 Anmärkning Benämningarna på de kyrkomusikaliska tjänsterna, tjänsteinnehavarna och examina (inkl. titulatur) är en fråga som kommittén har diskuterat men inte funnit någon bra lösning på. Att kalla lägre tjänster för kantors- och högre för organisttjänster är ju uppenbart inkonsekvent, eftersom båda i princip innefattar samma art av tjänstgöring. Detta språkbruk är dock mycket fast rotat, och kommittén har valt att åtminstone tills vidare låta de nu officiella tjänstebenämningarna - kantors- och organisttjänst - bestämma även benämningarna på tjänsteinnehavare och examina, dvs. kantorer resp. kantorsexamen (med olika varianter) och organister, resp. organistexamen. Den fria

musikundervisningen

Redan i ett tidigt skede av utredningsarbetet rörande »klockarfrågan» ifrågasattes, om inte kyrkomusikernas fackmusikaliska kompetens borde kunna lagenligt utnyttjas för att främja det allmänna musiklivet. 1942 års kyrkomusikersakkunniga framlade ett förslag om att kyrkomusikerna skulle åläggas viss skyldighet att meddela s. k. »fri musikundervisning» åt ungdom på grundval av folkskolans undervisning i musik. Denna undervisning skulle fullgöras under 39 veckor årligen och av organister med fem, av kantorer med två veckotimmar. Förslaget mottogs med synnerligt intresse i remissyttrandena, vari framhölls att kyrkomusikerna här kunde göra en betydelsefull insats i det fria musikaliska folkbildningsarbetet, samtidigt som kyrkokörerna, liksom blivande kyrkomusiker, på ett naturligt sätt kunde rekryteras ur kretsen av elever i denna undervisning. Kyrkomusikerstadgan 1950 upptog också en bestämmelse att sådan fri musikundervisning skulle åläggas organisterna (med fem veckotimmar) men däremot inte kantorerna, vilkas arbetsbörda därigenom befarades bli för stor. Även 1947 års musikutredning uppehöll sig vid denna fråga och menade i sitt betänkande 1954 att kyrkomusikernas fria musikundervisning borde utvidgas och utsträckas till att även omfatta andra kategorier av elever och ämnen. 1953 års kyrkomusikersakkunniga framSOU 1968: 15

höll likaså värdet av den fria musikundervisningen och föreslog att alla kantorer, sålunda inte blott innehavarna av de föreslagna nya kyrkokantorstjänsterna, skulle åläggas två veckotimmars fri musikundervisning. Kungörelsen 1958 införde dock denna tjänsteplikt endast för kyrkokantorerna. I 1966 års betänkande föreslås återigen att för de ombildade självständiga kantorstjänsterna skall gälla samma skyldighet som beträffande organisttjänsterna att meddela fri musikundervisning under fem veckotimmar. Kommittén har ingående diskuterat den fria musikundervisningen i samband med frågan om hur kyrkomusikernas fackmusikaliska kompetens överhuvud bäst skall kunna utnyttjas i den musikaliska undervisningsverksamheten. När den fria musikundervisningen inrättades, skedde ju detta i avsikt att främja det allmänna musiklivet genom att bereda ungdom tillfälle till musikstudier. Denna undervisning har också under de år den funnits till varit av mycket stort värde. Emellertid har utvecklingen medfört att numera ett rikt utbud av skiftande frivilliga musikutbildningsmöjligheter erbjuds den musikintresserade ungdomen, och i detta läge kan det knappast ligga i vare sig kyrkans eller det allmänna musiklivets intresse att onödigtvis vidmakthålla denna splittring. Som kommittén närmare utvecklat i kap. 7 kan i stället avgörande fördelar vinnas genom en högre grad av samordning och förenhetligad ledning av den frivilliga musikundervisningen. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att den fria musikundervisningen bör helt utgå ur kyrkomusikernas kyrkomusikaliska tjänsteåligganden, till vilka den knappast kan anses höra, och i stället hänföras till den i tjänsten ingående musikpedagogiska delen, i den mån dylik förekommer i resp. tjänstetyp. Sådan undervisning bör alltså ingå i de musikpedagogiska åliggandena för såväl organister som kantorer med musikpedagogisk tjänsteplikt. Huruvida fri musikundervisning även skall kunna ingå i extra och självSOU 1968: 15

ständiga kantorers tjänstgöring, bör vara beroende av behovet på orten samt vederbörande tjänsteinnehavares önskemål och kompetens. Någon obligatorisk tjänstgöringsskyldighet av denna art bör enligt kommitténs mening inte stadgas för extra och självständiga kantorer (med enbart kyrkomusikalisk tjänstgöring). Om den frivilliga musikundervisningens organisation och kyrkomusikernas roll däri se vidare kap. 7.

Arbetsfältet och tjänstetyperna Enligt den statistik som presenteras i 1966 års betänkande (s. 28-35) fanns vid ingången av år 1965 i hela riket 2 343 kyrkomusikerdistrikt. Antalet församlingar var ett år tidigare 2 572. Som regel utgjorde alltså församlingen kyrkomusikerdistrikt (detta i 1 957 fall); dock återfanns 216 distrikt bestående av två församlingar och 15 med tre eller flera församlingar, varjämte 21 distrikt bestod av delar av olika församlingar och 124 bestod av del av en församling. Pastoratens antal utgjorde 1 138, i en jämnt fallande skala fördelade på en-församlingstill nio-församlingspastorat. Antalet kyrkomusikertjänster per fördelade sig så:

av olika ty-

374 Organisttjänster (därav vakanta) Skolkantorstjänster 1 689 (därav vakanta) Kyrkokantorstjänster 87 (därav vakanta) Orgelspelare 674 Biträdande kyrkomusiker 93 Kyrkomusiker å äldre stat 84 Summa 3 001 (därav vakanta

(77) (552) (19)

648)

Mot denna tabell kan ställas följande uppgifter angående kyrkomusikerutbildningens omfattning under de senaste 10 åren (räknat fr. o. m. höstterminen 1957 t. o. m. vårterminen 1967). Avlagd fullständig högre kyrkomusikerexamen, innefattande högre organist- och kantorsexamen samt musiklärarexamen (uppgifterna avser det år vederbörande av139

lagt den sista av dessa tre examina; de som avlagt endast en eller två av de nämnda examina och sålunda inte har full organistbehörighet, är inte medräknade). Antal examinerade vid

Läsår

Musik- Musikkonservahögsk. i torierna i Sthlm Gbg Malmö Summa

1957—58 1958—59 1959—60 1960—61 1961—62 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67 Summa

7 9 10 11 16 16 23 26 15 21 154

— — — — 1 3 2 1 5 12

Avlagd organist- och

7 9 10 12 16 19 26 30 16 30

— — 1

— 2

— 2

—

4 9 Sammanlagt 175

kantorsexamen

Antal examinerade vid kursorterna Ar

Upp- Lund Link. Gbg sala

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

31 44 30 31 43 38 44 25 25 21

Avlagd

42 41 37 28 37 23 26 23 30 19

24 28 19 41 26 26 28 21 26 22

Umeå

£l:a

32 8 137 44 15 172 28 10 124 30 7 137 27 9 142 23 13 123 19 15 132 12 14 95 18 12 111 15 9 86 Sammanlagt 1 259

kyrkokantorsexamen

Uppgifterna från de statliga sommarkurserna avser personer som förut innehaft organist- och kantorsexamen och avlagt enbart den i kyrkokantorsexamen ingående pedagogiska delen; dessa torde alltså till viss del ingå i ovan redovisade siffror för avlagd organist- och kantorsexamen. Uppgifterna från Sköndalsinstitutet avser däremot personer som där avlagt fullständig kyrkokantorsexamen, inkluderande organist- och kantorsexamen. 140

Antal examinerade vid År

de statliga som- Sköndalsinsti- Summarkurserna tutet ma

I9601 17 1961 21 1962 24 1963 24 1964 25 1965 26 1966 23 1967 18 Summa 178

4 2 8 10 12 10 9 8 63

21 23 32 34 37 36 32 26 Sammanlagt 241

1 Examination av kyrkokantorer inleddes först år 1960. Av dessa uppgifter framgår alltså att under den senaste 10-årsperioden examinerats Högre kyrkomusiker (med fullständig organistkompetens)

175 Kantorer (organist- och kantorsexamen)

1 259

Kyrkokantorer (organist- och kantorsexamen jämte pedagogisk kurs för kyrkokantorer)

241 I den sista summan ingår som nämnts en del (dock allra högst 178) som upptagits under kantorer. Uppgifter angående utfärdade intyg om kompetens som orgelspelare saknas. Ställer man uppgifterna om antalet tjänster i relation till uppgifterna om utbildningskapaciteten, kan det förefalla som om en viss överproduktion förekom beträffande kantorer och kyrkokantorer. I fråga om dessa kategorier är också antalet vakanta tjänster påfallande stort. Det vore emellertid förhastat att härav dra den slutsatsen att utbildningen av kantorer och kyrkokantorer delvis skedde till ingen nytta för musiklivet. Visserligen torde organist- och kantorsexamen till viss del avläggas av personer som inte har någon bestämd avsikt att senare SOU 1968: 15

söka en kantorstjänst; för dem innebär denna examen en lämplig möjlighet att skaffa sig en musikalisk utbildning. Härvid bör observeras att av dem som avlägger högre kyrkomusikerexamen de flesta tidigare som ett slags förutbildning - har avlagt organist- och kantorsexamen eller kyrkokantorsexamen. Att även de övrigas utbildning kommer musiklivet - och inte minst musikundervisningen - till godo, är emellertid otvivelaktigt. De många lärare på grundskolestadiet, som innehar organist- och kantorsexamen men ingen kyrkomusikertjänst, svarar självfallet för en betydande förstärkning av skolans ordinarie musikundervisning. Som ovan nämnts (s. 128 f.) fullgör också de organist- och kantorsutbildade en jämförelsevis mycket stor del av den frivilliga musikundervisningen inom dess olika sektorer, i den allmänna skolan, i den kommunala musikskolan och i studieförbundens verksamhet. Den stora attraktion som kyrkokantorsexamen tydligen har och som kan te sig förvånande mot bakgrunden av antalet kyrkokantorstjänster (och antalet vakanser i fråga om dessa tjänster!) avspeglar också en klar strävan hos de kantorsutbildade att förstärka sin musikpedagogiska kompetens. Denna strävan ter sig särskilt signifikativ med hänsyn till att för de allra flesta kantorer inga egentliga tjänstemässiga avancemangsmöjligheter öppnas genom denna extra meritering. Man är helt enkelt intresserad av musikpedagogisk verksamhet och anlitar de möjligheter som finns att skaffa sig kompetens härför. Enligt kommitténs mening innebär denna tydligt ådagalagda tendens ett starkt stöd åt förslaget att kantorsproblemet i huvudsak skall lösas genom inrättandet av kombinerade kantors- och musikpedagogtjänster. I nuvarande läge, då bristen på både kantorer och musikpedagoger är ytterst kännbar, ter sig en sådan lösning synnerligen naturlig och torde i många fall innebära den enda tänkbara möjligheten att var för sig tillgodose såväl kyrkomusiklivets som musikundervisningens krav. En viktig faktor vid bedömningen av det framtida behovet av kyrkomusiker av olika SOU 1968: 15

kategorier är församlingarnas storlek. Genom den pågående omstruktureringen av befolkningen har de mindre församlingarnas antal starkt ökat. Vid ingången av år 1964 hade 273 församlingar mindre än 250 invånare, 501 hade mellan 250 och 500 invånare och 507 mellan 500 och 1 000 invånare. Tillsammantagna utgjorde de här nämnda församlingarna under 1 000 invånare mer än hälften av samtliga församlingar. 72 % av totalantalet församlingar hade ett invånarantal understigande 2 000, medan inte fullt 5 % hade mer än 15 000 invånare. Härtill knyter 1966 års betänkande den reflexionen, att »flertalet småförsamlingar med hänsyn till den ringa folkmängden knappast (kan) utgöra lämpligt underlag för bildande av kyrkomusikerdistrikt, som kan bereda kyrkomusikerna arbetsuppgifter av normal omfattning för inrättande av fast pensionsbildande tjänst. Om man i stället för församlingen skulle lägga pastoratet som grund för indelningen i kyrkomusikerdistrikt - givetvis med möjlighet till undantag i de fall så är påkallat - finns anledning antaga, att antalet kyrkomusikerdistrikt skulle väsentligt nedgå och bättre förutsättningar skapas för ett effektivare utnyttjande av distriktets kyrkomusiker.» Eftersom förslaget att pastoratet i stället för församlingen skall vara indelningsgrund för kyrkomusikerdistrikt har bedömts positivt i de flesta remissyttrandena, torde det vara rimligt att anta att en sådan förändring också kommer att vidtas och att antalet kyrkomusikerdistrikt följaktligen kommer att nedgå. Utredningsmannen har dock avstått från att göra några som helst beräkningar av denna nedgång, vilken ju också måste påverka antalet kyrkomusiker. Några prognoser är också mycket svåra att uppställa. Självfallet måste nedgången främst drabba småförsamlingarna, som slås tillsammans i större kyrkomusikerdistrikt, varvid många orgelspelartjänster kan förutses bli indragna och ersatta med befattningar av större omfattning med tjänstgöring i flera kyrkor. Härvid kommer väl rimligen ett jämförelsevis stort antal av de mindre väl 141

kvalificerade orgelspelarna att bortrationaliseras. Dock torde utbildningen av extra kantorer inte böra tas till för snävt, eftersom mer än hälften av de nuvarande orgelspelarna har en ytterst blygsam kompetens och måste underkasta sig vidareutbildning för att bli kompetenta att inneha de framtida extra kantorstjänsterna. Hur utbildningskapaciteten efter detta övergångsskede skall bestämmas, får helt bli beroende på behovet. Detta behov blir i sin tur beroende av hur många självständiga kantorstjänster som kan komma att finnas. Säkerligen bör man hos pastoraten kunna förutsätta en allmän strävan att i så stor utsträckning som möjligt ersätta extra kantorer med självständiga kantorer (eller i förekommande fall med fackskoleutbildade kantorer/musikpedagoger). Tillgången på sökande till självständiga kantorstjänster är utomordentligt svår att förutse (här finns bl. a. den dolda reserven på de organist- och kantorsutbildade utan kyrkomusikalisk tjänst). Proportionen mellan extra och självständiga kantorer kommer dock mycket lätt att utbildningsmässigt kunna regleras genom att båda kategorierna utbildas vid samma institution. Beträffande den helt nya typen av fackskoleutbildade kantorer är det kanske lättare att våga några förutsägelser. Vad man med säkerhet kan påstå, är att behovet av musikpedagoger och musiklärare på denna nivå kommer att bli mycket stort; rimligen bör det också ligga i pastoratens intresse att försäkra sig om att sådana befattningshavare i största möjliga utsträckning kommer att ersätta de nuvarande skolkantorerna i takt med avvecklingen av den senare tjänstetypen. Det är väl dock knappast troligt att kantorer av den nya typen kan komma att produceras i motsvarande takt, och därför måste man under en övergångstid repliera på självständiga kantorer och i viss utsträckning även - på extra kantorer. Vad slutligen organisterna angår kan man väl våga anta att dessa antal kommer att bestå ungefär oförändrat. Visserligen skall enligt 1966 års betänkandes förslag dom-

kapitlen besluta om antal och typ av kyrkomusikerkategorier inom pastoraten/kyrkomusikerdistrikten och därvid med frångående av 5 000-invånargränsen bestämma tjänstetyp efter tjänsteåliggandenas art och omfattning. Det är dock sannolikt att detta inte kommer att medföra någon större förskjutning i proportionen mellan organister och kantorer. Med hänsyn till trenden i befolkningsomflyttningen skulle man snarast våga gissa, att antalet organister kan komma att växa. Därtill kommer att många församlingar med rikt kyrkomusikliv kan komma att i stigande grad utnyttja möjligheten att anställa församlingsmusiker för särskilda (och särskilt högt kvalificerade) uppgifter. I detta sammanhang vill kommittén understryka nödvändigheten av att lämpliga former för tjänsteförening skapas för sådana kyrkomusiker, som jämsides med sin kyrkomusikertjänst skall svara för utbildningen av kyrkomusiker vid såväl musikfackskolorna som musikhögskolorna. Det är nämligen ett självklart krav att lärare i kyrkomusikaliska ämnen vid dessa läroanstalter inte genom stadgemässiga bestämmelser berövas möjligheten till en kvalificerad utövning av kyrkomusikeryrket och därmed också kontakten med sitt (och sina elevers blivande) arbetsområde.

10.3.2 Utbildningen Extra kantorer Utbildningen föreslås ske vid de nuvarande statliga sommarkurserna för utbildande av kantorer. Inträdesprov bör förekomma i piano och sång. Utbildningen bör omfatta ämnena orgel, sång, kördirigering, piano, gehörsutbildning med satslära, liturgik med kyrkomusikens historia samt orgelkunskap. Huvudvikten bör därvid läggas på de tre förstnämnda ämnena, medan i de övriga endast ges en individuellt avpassad grundutbildning, dock med särskild vikt på gehörsutbildningen. Inträdesprov krävs sålunda i piano men inte i orgel, medan däremot i utbildningen huvudvikten övergår från piano till orgel. I sångprovet bör någon form av SOU 1968: 15

gehörsprov ingå. Dessutom bör frivilligt prov i orgel anordnas. Utbildningen i orgel bör ge färdighet att fullgöra det gudstjänstliga orgelspelet. Dock krävs endast i obetydlig grad pedalspel. I mässboken behöver endast de vanligare alternativen behärskas; koralspelet kan ske efter tillgängliga trestämmiga utgåvor. Preludiering övas huvudsakligen efter tryckta preludiesamlingar. Det solistiska orgelspelet kommer i andra hand och bör omfatta speltekniskt enklare repertoar, vald med tanke på dess användning som postludier och förrättningsmusik. Någon kännedom ges om registrering samt om orgellitteratur för postludier och förrättningar. Utbildningen i sång inriktas på den individuella röstutvecklingen samt repertoarmässigt företrädesvis på den liturgiska sången i mäss- och koralbok. I kördirigering övas enstämmig liturgisk repertoar samt enklare flerstämmiga korsatser, t. ex. för bruk i alternatimsången. Någon kännedom ges om körrepertoar för barn- samt tre- och fyrstämmig blandad kör. Efter fullgjorda prov inför vederbörande kursledare utfärdar denne ett intyg om kompetens för extra kantorstjänst.

Självständiga kantorer Denna kategori föreslås likaledes utbildad vid de statliga sommarkurserna. Utbildningen tänks i förekommande fall utgöra en fortsättning av extra kantorsutbildningen. Kurserna bör inte som hittills reserveras huvudsakligen för blivande lärare utan stå öppna för alla. Inträdesprov anordnas i piano, sång och gehörsutbildning med satslära (frivilligt även orgel). Utbildningen sker i närmaste överensstämmelse med den kyrkomusikaliska delen av musikfackskolans kyrkomusikerutbildning, dvs. i ämnena orgel, sång, piano, gehörsutbildning med satslära, dirigering, liturgik, orgelkunskap samt musikhistoria med formlära (dessa såsom betygsämnen), vidare i körsång och liturgisk sång; dessutom bör förekomma auskultation samt övningstjänstgöring i kyrka. Examensfordringarna överSOU 1968: 15

ensstämmer också med dem som gäller för motsvarande ämnen vid musikfackskolan. Examen benämns förslagsvis självständig kantorsexamen och ger kompetens för innehav av självständig kantorstjänst. Under en övergångstid räknas den hittillsvarande organist- och kantorsexamen som jämställd med denna examen. Självständig kantorsexamen skall (liksom även under en övergångstid den nuvarande organist- och kantorsexamen) kunna kompletteras med den pedagogiska delen av den vid musikfackskola förekommande kantorsexamen med musikpedagogisk kompetens. Kantorer med musikpedagogisk kompetens Utbildning och examination av denna kategori sker vid musikfackskolorna (eller musikfolkhögskolorna) enligt den plan för dessa som meddelas på s. 159. Skolunderbyggnad skall vara grundskola. Utbildningen är treårig, och examen som förslagsvis benämns kantorsexamen med musikpedagogisk kompetens ger behörighet att inneha kantorstjänst med musikpedagogisk tjänst vid grundskolans frivilliga musikundervisning. Examen kan kompletteras med ettårig pedagogisk utbildning vid lärarhögskola (se s. 119, 159) och ger då även behörighet för klassmusikundervisning i grundskolan. Organister Denna kategori utbildas och examineras vid musikhögskolorna. Skolunderbyggnad skall vara genomgången gymnasieskola med minst fackskolekompetens. Betr. inträdesfordringar och bestämmelser om övergång från musikfackskola till musikhögskola, se skissen s. 137 samt s. 159. Utbildningen är fyraårig och examen, kallad organistexamen, ger behörighet för organisttjänst kombinerad med musikpedagogisk tjänst, i princip vid det gymnasiala stadiets frivilliga musikundervisning. Pedagogisk specialisering sker i två ämnen. Examen ger i allmänhet kompetens för undervisning i de i examen ingående ämnena; dock gäller vissa inskränkningar för under143

visning vid musikfackskola: här gäller som regel att kompetensen endast avser de båda ämnen vari pedagogisk specialisering fullgjorts (se närmare s. 194 £.). Examen kan kompletteras med ettårig pedagogisk utbildning vid lärarhögskola (se s. 119) och ger då även behörighet för klassundervisning i musik på det gymnasiala stadiet. För inträde vid lärarhögskola krävs dock den högsta kursen i musikhistoria och formlära vid musikhögskolan. Man kanske frågar sig varför organisten skall behöva tre år längre utbildning än den fackskoleutbildade kantorn, när bägges kyrkomusikaliska tjänstgöring i princip är av samma slag. Svaren på den frågan är två. Dels skall organisten svara för vissa särskilt högt kvalificerade tjänsteuppgifter, t. ex. konserterande verksamhet som organist och kör/orkesterledare, varjämte han också skall fungera som ledare och impulsgivare i skilda musikalisk-liturgiska sammanhang. Dels skall han tjänstgöra som musikpedagog i likaledes högt kvalificerade befattningar, t. ex. som utbildare av blivande yrkesmusiker vid musikfackskolan i ämnen som orgel, sång, piano, kördirigering m. m. Dessa uppgifter motiverar den längre utbildningstiden.

10.3.3 Dimensionering av den kyrkomusikaliska utbildningen Med hänvisning till vad som ovan sagts i avsnittet »Arbetsfältet och tjänstetyperna» (s. 139 ff.) vill kommittén föreslå en dimensionering av kyrkomusikerutbildningen enligt följande. Extra kantorer Utbildningen av denna kategori, som hittills huvudsakligen skett genom sporadisk lokal kursverksamhet och på kursdeltagarnas egen bekostnad, är helt otillräcklig och måste snarast intensifieras. Utbildningsbehovet är mycket stort och föreslås tillgodoses dels genom att ett visst antal aspiranter på extra kantorskompetens bereds tillträde till de nuvarande statliga sommarkurserna för utbildning av kyrkomusiker, förslagsvis 144

24 pr år, på lämpligt sätt fördelade på de nuvarande fem kursorterna (eller hänförda till en enda), dels genom inrättande av speciella sexveckors sommarkurser för blivande extra kantorer, lämpligen förlagda till de delar av landet där antalet orgelspelare är störst, förslagsvis till kursorterna Oskarshamn, Skara och Karlstad med 24 elever i varje kurs. Härigenom skulle ett sammanlagt elevantal av närmare 100 pr år kunna antas. Kurserna skulle stå öppna både för nya elever och för nuvarande innehavare av orgelspelartjänster, som önskar fortbilda sig till den kompetens för extra kantorstjänst, som kommittén föreslår. Med hänsyn till att denna elevkategori kommer att vara mycket heterogen, både vad beträffar ålder, förutbildning och annat, är det svårt att beräkna resultatet av utbildningen. Med en försiktig bedömning borde man kunna räkna med ett genomsnittligt utsläpp av 50-60 extra kantors-kompetenta årligen, vilket efter en 5-årsperiod borde ha avhjälpt åtminstone den mest skriande bristen. Efter detta initialskede torde man kunna räkna med en minskning av utbildningsbehovet, beroende både på den större tillgången på extra kantorskompetenta personer och på väntade rationaliseringsåtgärder rörande den kyrkliga och kyrkomusikaliska organisationen, och utbildningen får då dimensioneras därefter. Självständiga

kantorer

Denna kategori föreslås utbildad som hittills vid de statliga sommarkurserna för utbildning av kyrkomusiker. Dessa kurser bör alltså fortsätta i ungefär samma omfattning och organisationsform som nu, dock enligt kommitténs förslag på s. 202 administrerade av SfM i stället för av musikaliska akademien. Den minskning av utbildningskapaciteten, som intagningen av även extra kantors-aspiranter vid dessa kurser kommer att medföra, torde kunna bäras - den kompenseras f. ö. snart, när kullarna av fackskoleutbildade kantorer med musikpedagogisk kompetens kommer ut på arbetsfältet. Beträffande den nuvarande »vinterutbildningen» av kantors-aspiranter vid lärarhögSOU 1968: 15

skolor och seminarier menar kommittén att denna i någon form bör bibehållas, eftersom man även i framtiden torde kunna räkna med att ett jämförelsevis stort antal blivande lärare kommer att vilja skaffa sig kompetens för självständiga kantorsbefattningar. I fortsättningen får utbildningen av självständiga kantorer regleras med hänsyn till behovet, som blir beroende av förhållandet på arbetsfältet mellan de tre kantorskategorierna: extra och självständiga kantorer samt kantorer med musikpedagogisk kompetens. Kantorer med musikpedagogisk kompetens Eftersom denna kategori enligt kommitténs mening skall överta huvudansvaret för kyrkomusiken på kantorsnivån, samtidigt som den anförtros viktiga musikpedagogiska uppgifter, och då vidare denna typ av utbildning skall utgöra den viktigaste basutbildningen för högre kyrkomusikaliska studier, är det angeläget att denna utbildning genast från början får en så stor kapacitet som musikfackskoleinstitutionens successiva uppbyggnad medger. Se vidare härom i kap. 12, s. 170. Organister Med hänsyn till den nuvarande bristen på organister och till vad ovan anförts angående en tänkbar ökning av antalet organisttjänster (s. 142) vill kommittén förorda att musikhögskolornas utbildning av organister ökas i en takt, ungefär proportionell mot musikhögskolornas allmänna utbyggnad. Den största ökningen skulle därvid komma att falla på musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. Härvid har kommittén - liksom i fråga om kantorer med musikpedagogisk kompetens - inte bara räknat med de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna utan även bedömt behovet med hänsyn till den viktiga roll på det musikpedagogiska fältet (inte minst inom musikfackskolans ram) som denna högt kvalificerade musikerkategori kan väntas spela.

SOU 1968: 15

11 Utbildning av militärmusiker

11.1 Allmänt År 1956 skedde en genomgripande omorganisation av militärmusiken. Den avsåg huvudsakligen att förbättra personalens befordringsförhållanden samt att modernisera stämbesättningen i musikkårerna och bl. a. göra den mera användbar för det civila musiklivet. Dessa tillfördes nya instrument såsom oboe och fagott, och inte minst olika stråkinstrument. Samtidigt decimerades antalet musikkårer betydligt. De små 16-manna-kårerna försvann och kvar blev enbart två typer - musikkårer av typ I och II. 1 Beslut fattades om att tvåårig musikunderofficersutbildning skulle inrättas. Tidigare hade ingen speciell utbildning erfordrats för att bli musikunderofficer. Utbildningslinjen, som är förlagd till musikhögskolan i Stockholm startade först under 1961. Från att tidigare ha direkt tillhört de olika förbanden inom försvarsgrenarna sammanfördes nu musikkårerna i arméns, marinens och flygvapnets musikorganisationer och samtidigt tillkom en särskild befattning som militärmusikinspektör. År 1960 kom en ny omorganisation, som bl. a. innebar att de försvarsgrensvisa musikorganisationerna sammanfördes till en för försvaret gemensam militärmusikorganisation, administrerad av chefen för armén. Utredningen avseende militärmusiken har sedan 1956 utförts av en särskild nämnd, organisationsnämnden för militärmusiken (OfM), som också haft hand om genomförandet av beslutade organisationsförändringar.

146 U 2

-

Nulä

^

11.2.1 Utbildningens uppläggning Under elevåret får eleven enskild militärutbildning och grundläggande musikutbildning, under första aspirantåret fortsatt militärutbildning (huvudsakligen befälsutbildning) och fortsatt grundläggande musikutbildning. Andra aspirantåret fortsätter den grundläggande musikutbildningen. Allmänbildande undervisning tillkommer. I samband med andra aspirantårets slut sker utnämning till musikfurir. Hela den treåriga utbildningen är indelad i sex skeden. Under det första, som pågår den 1/7-31/8 första året, är eleverna sammandragna till central utbildning vid en musikkår förlagd vid ett arméförband. Under detta skede ges huvudsakligen militär utbildning. Under det andra skedet, som pågår den 1/9 första året t. o. m. den 30/4 andra året tjänstgör eleverna vid de musikkårer de tillhör och får huvudsakligen musikutbildning. Under tredje skedet, som omfattar tiden den 1/5-31/8 andra året är eleverna sammandragna till central utbildning vid en musikkår förlagd till arméförband och erhåller såväl fortsatt grundläggande musikutbildning som militärutbildning. Under fjärde skedet, som omfattar tiden 1/9-andra året - 14/9 tredje året sker musikutbildning ånyo vid resp. musikkårer. Femte skedet, som omfattar tiden 15/9-31/5, är eleverna sammandragna till central utbildning vid en musikkår för1

Typ I: stämbesättning för 37 man. Typ II: stämbesättning för 24 man. SOU 1968: 15

Skede 4—1/9—14/9 påföljande år; mus utbildn 43 tim/v. Skede 5—15/9—31/5 allmänbildande undervisn 31,5 tim/v; mus utbildn 8 y2 tim/v. Skede 6—1/6—30/6, mus utbildn 43 tim/v. Anm. Studier i allmänna läroämnen bedrivs på dels A-linje (ovan) och dels B-linje. För musikaspirant som går B-linjen förkortas skede 5 med ca 14 veckor medan skede 4 i stället förlängs med mot svarande tid. På B-linjen utgör tiden för musikutbildning 14 tim/vecka.

lagd till ett marinförband och erhåller då i huvudsak allmänbildande undervisning men även viss musikutbildning. Det sjätte och avslutande skedet omfattar endast sista månaden av tredje året, 1/6-30/6, och fullgörs vid respektive musikkårer. Under denna tid får eleverna (aspiranterna) fortsatt grundläggande musikutbildning. A. Militärutbildning (centraliserad)

Exercis Fysisk träning Orientering Medborgarundervisning Soldatundervisning Inre tjänst Terrängtjänst Vapentjänst Förläggning Skydd Fältarbeten Underhållstjänst Personaltjänst Mobiliseringstjänst Strid Reserv Summa

10 9

3 6 4 1 2 6 3

2 4 6 14

19 4 10

Ämne (övn) Fysisk träning och inre tjänst Svenska Engelska Matematik Samhällskunskap Historia Fysik Psykologi Etik Musikhistoria

10 100 %

10 10 3 3 4 22 10 100 %

(centra-

Antal tim. på A-linjen

Antal tim. på B-linjen

100 80 50

160 160 140 80 140 80 50 20 70 Summa 900

10 3

4 1

undervisning1

C. Allmänbildande liserad)

Utbildning i procent Övningsgrenar och ämnen 1. skedet 3 skedet

80 70

50 20 70 420

Anm * Jämlikt arméorder skall musikaspiranter med studentexamen, gymnasiekompetens eller fackskolekompetens (motsv) icke genomgå skede 5. De skall dock åläggas att genom självstudier (kompendium) inhämta och vid anordnad tentamen redovisa kunskaper i dels musikhistoria, dels, såvida de ej tidigare har betyg i ämnet, psykologi motsvarande de kurser som övriga musikaspiranter läser under skede 5. Härför skall de under tiden för skede 5 beredas möjlighet till 2 timmars studier per vecka under ordinarie tjänstetid.

Skedesindelning Skede 1—1/7—31/8, mil utbildn 32 tim/v; mus utbildn 8 tim/v. Skede 2—1/9—30/4, mus utbildn 40 tim/v. Skede 3—1/5—31/8, mil utbildn 33 tim/v; mus utbildn 10 tim/v. B. Musikutbildning (delvis centraliserad)

Ungefärligt antal timmar under skede 1

Musikutbildning 1. instrument 2. instrument 3. instrument Musiklära Gehörslära Harmonilära Signalblåsning Trumslagning Ensemblespelning Enskild övning Reservtid Summa

SOU 1968: 15

9 veckor 33 veckor 15 veckor 50 veckor 34 veckor 4 veckor

Ämnen

49 33

20 13

8 7

18 45

33 204 446 330 192

30 60 60

1 320

75 50 25 20 30 50 25 300 675 500 400 2 150

34 34

6 6 2

28 40 4 68 86

24 54 40 36

11.2.2. Fortsatt utbildning Fr. o. m. 4. anställningsårets början, då skedesindelning upphör och befordran till musikfurir sker, t. o. m. 6. anställningsårets slut musiktjänst och fortsatt utbildning vid egen musikkår sammanlagt 43 tim./vecka. Mål för utbildningen Musikfurir skall bibringas den musikaliska kompetens som krävs för påbörjande av utbildning till musikunderofficer. För detta fordras att musikfurir å första instrumentet kan tillfredsställande svara för en 1. stämma i musikkåren; å andra instrumentet kan nöjaktigt svara för en stämma i orkester; har påbörjat och på tillfredsställande sätt tillgodogjort sig utbildning på ett tredje instrument; har avslutat och helt behärskar fastställda kurser i allmän musiklära, gehörslära, harmonilära, musikhistoria och tutti-trumslagning. 11.2.3. Musikunderofficersutbildning Under senare delen av 6. anställningsåret (i januari) undergår musikfurir inträdesprov till musikhögskolan. Vinnes inträde påbörjas utbildningen omkring 1 september, dvs. i början av 7. anställningsåret. Studierna pågår under 4 terminer och avslutas med musikunderofficersexamen. I utbildningen ingår mobtjänst,

Musikutbildningens innehåll för år räknat Antal vecko- Under timmar 46 veckor

Övningsgrenar och ämnen

Fortsatt befälsutbildning 1 Fysisk träning och inre tjänst 5 Lektioner på 1. instrument 1 Lektioner på 2. instrument 1 Lektioner på 3. instrument Vt Lektioner på tuttitrumma 1 Musikteori (allmän musiklära, gehörsl. och harmonilära) 2 Ensemblespelning 3

46 230 46 46 23 46 92 138

fredsexpeditionstjänst och studier av TjRK sammanlagt 32 timmar, som förlägges ca 10 dagar före första terminens början. Under tjänstgöring vid musikkår skall musikunderofficerare erhålla fortsatt instrumental utbildning, fortsatt undervisning i ensemblespelning samt undervisning i musikteori. Musikunderofficerare deltager i fortsatt befälsutbildning, som anordnas vid förbandet.

Timplan för utbildningen Antal veckotimmar termin: I—II III—IV A. Vid Musikhögskolan 1. instrument 2. instrumentet (i allmänhet stråk) 3. instrumentet (i allmänhet piano) Musikteori (gehörsutb., satslära, harmonisk analys) Musikhistoria Psykologi och pedagogik Blåsorkester Symfoniork för musikuoffelever Ensemblespelning Metodik och övningsundervisning B. Under inspektören för militärmusiken Marschmusik inkl övning i stavföring Blåsorkester Reglementskännedom m m Språkundervisning Överspelning Fysisk träning och inre tjänst

1 1

y2

2 1

2V2 3 5%

1 2 1 2 10 5 leservtid 7 t f Summa 45

1 1

Vt

1 2% 3 2 1 2 14 5 10 45

Tillsammans (64 veckor) 64 64 32 128 32 32 160 192 176 64 64 128 32 62 768 320 560 2 880 SOU 1968: 15

11.3 Konsertbyråutredningens betänkande I sitt betänkande den 25 januari 1967 anför konsertbyråutredningen (KBU) följande beträffande militärmusiken (sid. 200 i sammanfattningen): »Efter samråd med organisationsnämnden för militärmusiken föreslår utredningen att militärmusikkårerna - med undantag för de två, som är förlagda till Stockholmsområdet framdeles ingår som en integrerande del i rikskonsertverksamhetens orkesterorganisation. Militärmusikkårerna skall enligt detta förslag utökas från 24 till 30 man och utgöra regionala ensembler. Kårernas personal skall i ökad omfattning medverka i det civila musiklivet dels såsom orkestrar, dels såsom kammarmusikoch blåsarensembler av olika slag. Förutom uppgifter att tillgodose det rent militära musikbehovet bör militärmusikkårerna i viss utsträckning - bl. a. med militärmusikkårs stämbesättning - även fortsättningsvis även svara för underhållningsmusik för både förbandens personal och allmänheten. Främst med hänsyn till att det militära musikbehovet i allt väsentligt är koncentrerat till sommarhalvåret, då det allmänna musiklivet av traditionella och institutionella skäl är avsevärt begränsat torde här skisserat utnyttjande av militärmusikkårerna kunna säkerställas. Den till det allmänna musiklivet hänförliga delen av förbandens behov av musik för underhållning, som inte tillgodoses med militärmusikkårer, förutsätts skola inom rikskonsertverksamhetens ram täckas av andra ensembler och artistgrupper.»

I fråga om militärmusikkårerna föreslår KBU slutligen att en omfattande vidareutbildning av medlemmarna insattes i syfte att komplettera deras färdigheter i ensemblespel och deras insikter i en allmän musikrepertoar m. m. Härigenom skulle kårernas personal göras beredd för den mångfald av uppgifter, som kommer att åläggas den i rikskonsertverksamheten. Genom de sålunda föreslagna åtgärderna: en successiv utbyggnad av den högre musikutbildningen, en upprustning av de statsunderstödda symfoniorkestrarna och ett ökat anspråktagande för det civila musiklivet av iTiilitärmusikkårerna anser KBU att behovet av tonkonstnärers och ensemblers medverkan i skilda sammanhang i stort sett kan tillgodoses i en blivande rikskonsertverksamSOU 1968: 15

het. Varje minskning av de föreslagna åtgärderna kan komma att äventyra hela denna verksamhet, menar KBU. I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1965 erinrade OfM bl. a. om behovet av en översyn av målsättningen för militärmusiken i syfte att ställa den i rellation till musiklivet i samhället. Med hänvisning till kommitténs arbete menade nämnden vidare att utbildningsorganisationen på det civila musikområdet kunde tänkas få en sådan utformning att militärmusikkårernas utbildningsfunktion ej längre skulle komma att erfordras. I en promemoria från OfM till KBU den 19 december 1966 framhåller nämnden, att antalet militära musikkårer genom hänsynstagande till det civila musiklivets önskemål då utgjorde ungefär det dubbla i förhållande till vad som ansågs erforderligt för att tillgodose militära behov. OfM anför vidare: »En ej obetydlig del av musikkårernas framträdande utgörs f. n. av konserter eller andra musikframföranden till vilka allmänheten äger tillträde. Militärmusiken stöder även det allmänna musiklivet genom att militär musikpersonal i stor utsträckning deltager som utövande musiker i civila orkestrar och då framför allt SOR-orkestrar. Tillgången till militärmusikpersonal är om många orter avgörande för att SOR-verksamhet skall kunna bedrivas. Slutligen verkar också ofta militärmusiker som lärare i kommunala musikskolor och andra skolor. Under förutsättning att ett system för rikskonserter skapas i enlighet med av konsertbyråutredningen (KBU) skisserade riktlinjer innebärande bl. a. att en rikt varierad musikproduktion skall komma till stånd inom ramen för en rikskonsertverksamhet samt att militärmusikkårer skall utgöra en väsentlig del i denna rikskonsertverksamhets orkesterorganisation bör förändringar avseende militärmusikens uppgifter och organisation m. m. enligt OfM:s bedömning kunna göras enligt i huvudsak följande skiss. Det är angeläget understryka, att OfM icke har anledning pröva behov eller lämplighet av förutsatt rikskonsertverksamhet som sådan utan utgår från ett underlag, som bygger på KBU:s överväganden. OfM måste emellertid för militärmusikens del hävda att detta militära behov av musik (i det följande benämnt det militära musikbe149

hovet) blir tillgodosett i rimlig utsträckning inom en statligt stödd musikorganisation, i vilken militärmusiken ingår som en integrerande del. Återstoden av militärmusikens kapacitet utnyttjas nu för att täcka behov av underhållningsmusik dels vid de militära förbanden, dels för allmänheten och speciella kategorier (musikframträdanden på sjukhus, pensionärshem etc). Sistnämnda musikbehov kan enligt KBU hänföras till det allmänna musikbehov, som rikskonsertverksamheten i och för sig bör täcka. Detta behov av underhållningsmusik hänförs i det följande - i motsats till förenämnda militära musikbehov - till det allmänna musiklivet. Såsom framgått av det föregående skall militärmusikkåren utgöra stomme i en symfoniorkester samt bilda eller medverka i bl. a. kammarmusikensembler av olika slag. Vidare skall kåren uppträda som militärkår. För att tillgodose det militära musikbehovet vid alla krigsmaktens förband synes militärkåren liksom f. n. böra vara delbar. Det förutsatta utnyttjandet av militärmusikkårerna torde kräva att huvudstämbesättningen ändras och numerären ökas. Bl. a. måste kårerna tillföras befattningar för stråkstämledare. Med beaktande av de kvalitativa och stämbesättningsmässiga krav, som synes böra ställas på de nya militärmusikkårerna bedömer OfM att numerären bör ökas från 24 till minst 30.» KBU framhåller i anslutning till ovanstående att (sid. 163): »Både militärmusikkårernas omvandling till regionsensembler och de speciella uppgifter de enligt utredningens åsikt bör tilldelas inom vederbörlig stationeringsregion kräver en snabb omprövning av den nuvarande militärmusikaliska utbildningen, såväl den del därav, som traditionellt förlagts till respektive förband som den, vilken förlagts till den till musikhögskolan knutna musikunderofficerskola, från vilken 1967 de första musikunderofficerarna med denna nya utbildning utexamineras. Givetvis innebär denna skola med den solistiska utbildning på de olika blåsinstrumenten och den pedagogiska orientering, som varje studerande får, en av förutsättningarna för att övergångstiden skall löpa på ett acceptabelt sätt. Inte minst torde den stråkutbildning, som numer ges inom denna examenslinje, bli av stor betydelse för genomförandet av militärmusikens strukturella omvandling till en viktig faktor inom rikskonsertverksamheten. Likväl måste enligt utredningens åsikt omprövningen av den totala utbildningen börja mycket snart. KBU förutsätter att under en övergångstid, innan beslut fattats rörande denna utbildning, stråkinstrumentutbildningen såväl inom kårer som på KMH förstärkes samt

att möjligheter till utbildning på vissa valfria specialinstrument beredes de studerande, från äldre instrument fram till de moderna slagverksinstrumenten. Framför allt blir det emellertid nödvändigt att ytterligare bredda den pedagogiska utbildningen både för den nuvarande musikunderofficersaspiranten vid KMH som musikdirektörsaspiranten, så att den betydande och i konsekvens med ovan givna utbildningsverksamheten inom regionsensemblerna kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. Dessa regionsensembler bör musikaliskt skolas såväl orkestermässigt (både som civil större kammarorkester och som militärkår) som ensembletekniskt, uppdelade på större och mindre grupper av varandra kompletterande slag. Så småningom skall inom ensemblerna såväl olika stilar inom den äldre västerländska musiken som nutida stilar kunna presenteras inom ramen för den tillgängliga besättningens kombinationsmöjligheter. Ensemblerna utgöra för såväl den centrala som den regionala ledningen ett viktigt instrument att inom ramen för långtidsplanering söka kontakt med ny publik i nya regioner. Utredningen önskar betona vikten av att musikerna av detta skäl även ges en ordentlig orientering i samhällslära med viss tyngdpunkt lagd på folkrörelsernas uppgift och arbetssätt. Av samma skäl bör de skolas i sättet att skapa kontakt med skilda typer av publik. En vidareutbildning med motsvarande innehåll bör enligt utredningens mening omedelbart erbjudas de musiker, som nu bemannar musikkårerna. Denna utbildning bör under de två första åren vara mycket intensiv särskilt beträffande repertoarorientering och skolning i de nya arbetsuppgifterna och deras musiksociala innebörd. Det är givetvis av vikt, säger KBU, att musikerna snarast möjligt kan identifiera sig med sina nya utökade arbetsuppgifter. Efter två år torde denna intensivutbildning kunna minska för att mer och mer övergå till fortlöpande instrumentoch ensemblemässig träning förlagd till stationeringsorterna. Redan från första året bör speciellt valda instruktörer av hög konstnärlig klass fast knytas till rikskonsertverksamheten. Huruvida denna vidareutbildning bör till viss del koncentreras till en fast utbildningsanstalt, bör ytterligare diskuteras. Enligt KBU beräknas kostnaden för vidareutbildningen för de första två åren preliminärt till kr. 500 000 per år, varefter SOU 1968: 15

kostnaden tredje året torde uppgå till 250 000 kronor för att i fortsättningen kunna uppskattas till 200 000 kronor. KBU föreslår en kursplan enligt följande: A. Månadskurs 2 ggr per ensemble 1) Kursen läggs centralt och omfattar varje månad 34 deltagare, rekryterade med 2 man från varje kår. 2) Vid upprepningen av kursen bör de sammanhållna kårerna genomgå månadskursen tillsammans med sin regionsintendent och resp. bildningsförbunds musikkonsulent. Kursplanerna bör innefatta: a) repertoarkännedom b) orkester- och ensemblespel c) instrumentalundervisning, fr. a. stråkinstrument samt vissa specialinstrument d) samhällslära e) Rikskonserters målsättning och organisation Kursplan Månadskurser År 1 12 enl. 1) 408 delt. » 2 3 » 1) 102 » = 510 delt. » 3 forts.) 9 » 2) 9 kårer » 3 8 » 2) 8 = 1 7 kårer Lärarbehov: a) 1 st b) 1 + 1 c) ca 5 d) 1 e) 1 d) och e) kräver enstaka föreläsningar B. Kursverksamhet vid regionsensemblerna i deras förläggningsorter, omfattande 1 veckas arbete under ledning av en grupp lärare, som besöker varje kår 1 gång var fjärde månad, således 3 ggr per år. Uppgifter ges för redovisning under kommande arbetsperiod. Lärargruppen består förslagsvis av 1 violinist 1 altfiolist 1 cellist 1 kontrabasist 1 specialist på äldre blåsinstrument 1 slagverkarc 11.4

Kommittén

Kommittén har i sitt förslag till militärmusikerutbildning (se s. 159) utgått ifrån KBU.s slutbetänkande, som innebär, att någon sådan grundläggande utbildning icke vidare SOU 1968: 15

skall förekomma vid försvaret. Ansvaret för utbildning av militärmusiker kommer därigenom att läggas på den civila musikutbildningsorganisationen. KBU:s förslag innebär en än mer fullständig överensstämmelse mellan militärmusikerutbildning- och annan orkestermusikerutbildning. Rekryteringen till flertalet musikyrken kommer i framtiden enligt kommitténs uppfattning att ske via musikfackskolan (se kap. 12). Kommittén föreslår därför, att vid musikfackskolan inrättas en utbildningslinje med sikte på kommande verksamhet för militärmusiker. Eleverna får där huvuddelen av den för militärmusik grundläggande utbildningen. Efter den treåriga fackskoleutbildningen beräknas dessa musiker kunna provspela för befattning i regionensemble. Sådana mindre rutinerade och icke högskoleutbildade musiker kan i den mån de antas i orkester fungera som andrablåsare, tuttiviolinister o. dyl. Det bör anmärkas, att i de nuvarande militärorkestrarna sitter inte enbart färdigutbildade orkestermusiker, utan dessa orkestrar tjänar även syftet att ge orkesterpraktik. Det står den fackskoleutbildade militärmusiken fritt att efter ev. orkesterpraktik söka inträde till instrumentklass vid musikhögskolan för vidare utbildning till mera kvalificerade, konstnärliga uppgifter som orkestermusiker eller solist. Se vidare den föreslagna timplanen (sid. 161) och kommentarerna till denna.

11.5 Nuvarande utbildningskostnader militärmusiken

vid

Ett borttagande av utbildningen inom militärmusiken skulle medföra dels vissa anslagssänkningar, dels en möjlighet att öka och förbättra kvaliteten på musikframträdandena. Effektökningen blir en följd av att den del av arbetstiden för musikfurirer och musikunderofficerare som kan hänföras till direkt utbildning (i egenskap av elev resp. lärare) inte kan resultera i personalminskning vid ett borttagande av utbildningen. Följande försök till uppskattning av utbildningskostnaderna inom militärmusiken har gjorts i samråd med OfM.

Utbildningskostnader 1967168 som kan A. resultera i anslagsminskning under IV ht 1. Lön och övriga förmåner till 45 musikelever 300 000 2. Lön till 77 musikaspiranter 1 180 000 3. Resor och traktamenten vid elev- och aspirantutbildningen 25 000 4. Särskilda lärararvoden vid elev- och aspirantutbildningen 60 000 5. Resor och traktamenten m m vid underofficersutbildningen 125 000 6. Vissa särskilda utbildningskostnader1 75 000 7. Vissa rekryteringskostnader 5 000 Summa A: 1 770 000 B. resultera i ökat antal musikframträdanden 1. Lönekostnader för lärare vid kårerna under elev- och asbirantut/ldning2 300 000 2. Lönekostnader under fortsatt utbildning för a) lärare vid kårerna3 4 180 000 b) elever (musikfurirer) 820 000 1000 000 Summa B: 1 300 000 Totala utbildningskostnader ca 3 000 000 kr eller ca 18 % av totala kostnader. 1 Varav ca 14 000 för musikunderofficersutbildningen. Härtill kommer lönekostnaderna som belastar musikhögskolans anslag. 2 Ca 20 000 lärartimmar 3 Ca 12 000 lärartimmar 4 Ca 80 000 elevtimmar

11.6 Orkestermusikernas pedagogiska verksamhet En av förutsättningarna för att den frivilliga musikundervisningen i kommunerna skall fungera är att man har tillgång till goda lärare. Kommittén antog att landets orkestermusiker därvid gjorde viktiga insatser. För att få veta omfattningen av denna verksamhet gjorde kommittén under våren 1967 en enkätundersökning hos landets militära och civila orkestrar. Svar inkom från samtliga 25 militärmusikkårer och från 8 civila orkestrar av 10 tillfrågade. De militära musikerna visade sig i genomsnitt ha inte mindre än 10 veckotimmars pedagogisk tjänstgöring. De inalles 565 musikerna tjänstgör sammanlagt 5 545 vtr som lärare. Av dessa timmar faller huvuddelen eller 4 130 på de kommunala musikskolorna, ca 1 200 på musikcirklar inom studieförbunden, 46 vtr gäller högre musik152

utbildning och resten privatundervisning. Flertalet av musikerna undervisar på instrument, huvudinstrument och/eller biinstrument, men många har också uppgifter, som ensembleledare och lärare inom FU. Ett mindre antal timmar för körsång och musikförståelse (musikhistoria, teori) redovisas även. På den civila sidan är förhållandena något mera komplicerade. Om man undantar orkestrarna i Örebro och Västerås, som nedan redovisas särskilt, har de 401 musikerna i de orkestrar, som besvarat enkäten, i genomsnitt drygt 2 vtr undervisning vardera. Orkestermusikerna i Stockholm, vilka givetvis utgör ett stort antal av de redovisade musikerna (ca 200, Hovkapellet ej redovisat) har emellertid ett relativt litet antal pedagogtimmar, inalles 220. De 34 gävlemusikerna redovisar däremot ensamma 180 vtr, vilka alla är förlagda till kommunal musikskola. I Göteborg och Malmö är påfallande många orkestermusiker (9 i Malmö och 14 i Göteborg) engagerade som lärare inom högre musikutbildning, dvs. de undervisar på resp. konservatorium. Flertalet musiker i de civila orkestrarna undervisar enbart på sitt huvudinstrument. Av medlemmarna i Örebro kammarorkester (13 st.) har ca hälften pedagogisk verksamhet på huvudinstrumentet 5-10 vtr. Västerås kammarorkester består av 13 stråkmusiker, av vilka 9 är fast anställda. 8 av dessa har delad tjänst med 17 vtr som lärare i Västerås musikskola och 13 vtr orkestertjänstgöring. Kommittén drar av denna enkla enkätundersökning följande slutsatser. 1. Landets orkestermusiker, speciellt utanför de största städerna, har en viktig funktion som lärare i frivillig instrumentalundervisning på olika nivåer. Utan dessa musikers insatser skulle ett flertal musikskolor icke kunna existera. Också för den yrkesinriktade musikutbildningen på skilda instrument betyder orkestermusikerna mycket. 2. Det är nödvändigt att landets orkestermusiker har sådana tjänstgöringsförhållanden, att de kan bedriva regelbunden pedaSOU 1968: 15

gogisk verksamhet. Såväl landets musikliv som de flesta musiker själva har behov av denna lärarverksamhet. Behovet av instrumentallärare kan under överskådlig framtid inte täckas genom särskilda instrumentalpedagoger. 3. Det är nödvändigt att varje orkestermusiker ges pedagogisk utbildning på sitt huvudinstrument. 4. Ett stort behov av instrumentallärare föreligger redan nu. Behovet kan väntas öka om kommitténs förslag till samordnad frivillig musikundervisning i alla kommuner genomföres. 5. Man bör överväga en kraftigare satsning på orkestrar av typ Västerås. Den organiserade samverkan mellan undervisning och konsertliv i form av tjänster innehållande dels undervisning, dels orkesterspel bör ge värdefulla möjligheter att skaffa skickliga musiker och pedagoger till många kommuner.

SOU 1968: 15

12 Kommitténs förslag till musikutbildning på det gymnasiala stadiet

12.1 Motivering för inrättande av en särskild musikfackskola För närvarande finns ingen yrkesutbildning för blivande musiker inom det allmänna skolsystemet (grundskola och gymnasium). Där saknas också vad som kan beskrivas som förutbildning till den högre musikutbildningen i landet. På flera håll i landet har visats intresse för och tagits initiativ till skolor, som erbjuder musikalisk yrkesutbildning på gymnasial nivå (se kap. 8). Allmänt sett kan sägas, att behovet av musikalisk yrkesutbildning på det gymnasiala stadiet är väl dokumenterat. Behovet av förutbildning på gymnasiestadiet tillgodoses f. n. vid olika skolor utanför det allmänna skolsystemet (se kap. 8). Dessa skolors kursplaner och kvalitet på undervisningen varierar. Musikhögskolan rekryterar elever i princip från grundskolan. Då många elever inte omedelbart efter grundskolan skulle klara inträdesproven till MH, hänvisas de till förutbildning i någon av de nämnda skolorna eller till privatundervisning. Detta finner kommittén vara otillfredsställande. Den allt intensivare verksamheten i de kommunala musikskolorna medför att allt fler ungdomar får en god musikalisk grundutbildning. I allt högre grad efterfrågas möjligheter till fortsatt musikutbildning bl. a. med inriktning på kommande yrkesverksamhet. Då stor brist på mu-

siker, musiklärare m. fl. råder, anser kommittén det nödvändigt att även av denna anledning skapa en gymnasial utbildningsväg för rekrytering till de olika musikyrken, som skulle ersätta de relativt disparata utbildningsmöjligheterna vilka nu erbjuds. I början av 1970-talet beräknas ca 80 % av en årskull elever fortsätta direkt från grundskolan till det gymnasiala stadiet. Att då inte erbjuda en musikalisk för- eller yrkesutbildning på detta stadium vore oförsvarligt. Med anledning av vad som inledningsvis anförts vill kommittén föra fram följande synpunkter. 1. En integrerad musikalisk för- och yrkesutbildning bör skapas inom det allmänna skolsystemet på gymnasial nivå. Härvid har kommittén tagit hänsyn till att en blivande musiker måste påbörja sina musikstudier vid tidig ålder. Vidare menar kommittén att musikdisciplinen ensam svarar för så många delämnen att den liksom t. ex. ekonomisk linje i fackskolan motiverar inrättandet av en egen linje. 2. Kommittén delar YB:s uppfattning om att så långt möjligt försöka göra första årskursen i gymnasieskolan sammanhållen. Den gymnasiala yrkesutbildningen i musik bör alltså, åtminstone på de lägre stadierna i första hand erbjuda en yrkeskategorispecialisering och i andra hand en yrkesspecialisering. SOU 1968: 15

3. En kategorispecialisering inom musikfackskolan mjukar upp skillnaderna mellan de olika musikyrkena och skapar en gemensam referensram. 4. En långsam och bred profilering underlättar A) omval vid förändring i elevens intresseinriktning på alla stadier B) vidareutbildning C) omskolning vid omställning p. g. a. feldimensionering och vid fluktuationer på arbetsmarknaden 5. Vissa vtr allmänna ämnen tillgodoser dels elevernas allmänbildningsbehov, dels avnämarsidans krav på elevernas allmänbildningsnivå. Dessa ämnen skall vidare skapa förutsättningar för eleverna att tillgodogöra sig yrkesundervisningsdelen samt skapa möjligheter till kommunikation i sidled (andra utbildningslinjer) och ge tillträde till postgymnasiala studier. 6. I lärarutbildningspropositionen anges fackskolekompetens som lägsta kompetens för inträde vid lärarhögskola. Många elever vill försäkra sig om minst fackskolekompetens innan de definitivt väljer yrkesutbildning. Kommittén har här utgått från ett behov av en musikalisk för- och yrkesutbildning integrerad i det allmänna skolsystemet, som bör motsvara de krav, som nämnts ovan. En målinriktad musikutbildning på det gymnasiala stadiet skall erbjuda varje elev rätt till en utbildning, som är anpassad och tillrättalagd efter elevens egna önskemål och förutsättningar med hänsyn tagen till samhällets krav och behov. Kraven på en sådan musikutbildning bör vara att den dels snabbt skall leda till en yrkesverksamhet och dels att den skall utgöra en naturlig grund för vidare utbildning. Utbildningen bör senast i sitt slutskede vara klart inriktad mot bestämda yrken och funktioner inom arbetslivet. En tillämpning av denna målsättning innebär bl. a. att möjlighet att uppskjuta det definitiva valet av yrke skall finnas i en sådan utbildning, liksom förutsättningar att använda utbildningen som ett led både i en gymnasial och postgymnasial studiegång. SOU 1968: 15

Kommittén har vid konstruktionen av här föreslagen musikutbildning på det gymnasiala stadiet beaktat tendensen hos ungdomen att vilja skjuta upp det definitiva valet av yrke genom att i ökad omfattning efterfråga s. k. teoretiska studievägar. Den ledande principen har härvid varit att söka konstruera ett valvärt alternativ till konkurrerande studievägar på det gymnasiala stadiet. YB:s huvudförslag utmynnade i en enhetlig gymnasieskola, där gymnasium, fackskola och yrkesskola förts samman i en enda skolform. Denna nya skola har indelats i tre huvudsektorer med hänsyn tagen till utbildningens innehåll och inriktning - en humanistisk/social, en ekonomisk och en naturvetenskaplig/teknisk och inom respektive sektor har olika slag av utbildningar i de nuvarande gymnasiala skolformerna förts in som linjer och grenar. En musikutbildning inom den av YB föreslagna enhetliga gymnasieskolan måste kunna hävda sig som en alternativ utbildningsväg för eleverna. Detta förutsätter enligt kommitténs mening att en sådan utbildningslinje får ett tillräckligt omfattande inslag av allmänna obligatoriska ämnen, att utbildningen organiseras enligt ett etappsystem med stegvis specialisering med en områdesinriktad, sammanhållen basutbildning som utgångspunkt och med garantier för övergångsmöjligheter såväl mellan som inom de olika sektorerna. Därvidlag är det av största vikt att övergångsmöjligheterna ges de praktiska förutsättningarna att fungera i båda riktningarna. Det är vidare kommitténs mening att målinriktningen och det yrkesinriktade inslaget i studiekurserna kommer att ge denna utbildningsväg dess väsentliga konkurrenskraft. Vid konstruktionen av timplanen för de två första åren (förutbildningsåren) har kommittén utgått från fackskolans ekonomiska linje (ekonomiämnena motsvaras av musikämnena) och i övrigt beaktat de krav, som från avnämarsidan kommer att ställas på elever, som efter ett tredje år med specialstudier avgår med en yrkesmeriterande examen. Den kortaste studietiden för all mu155

sikalisk yrkesutbildning föreslås bli 3 år. Yrkesutbildningsdelen integreras på längden med förutbildningen av praktiska och pedagogiska skäl. Kommittén förutser en framtida integrering av gymnasium, fackskoia och yrkesskola. De här avsedda utbildningslinjen benämnes musikfackskola. Musikfackskolan förläggs lokalmässigt i anslutning till allmänna gymnasier och fackskolor om inte speciella skäl talar för en annan anordning. Fackskoleeleverna bör ha samma lärare som övriga studerande på det gymnasiala stadiet och så långt möjligt undervisas tillsammans med dessa. Sociala skäl motiverar att eleverna på olika gymnasiala linjer skall kunna träffas i så många sammanhang som möjligt. Detta skapar större samhörighet, ger i detta fall tillfällen till ett rikt musikliv vid skolenheterna, kan ge ett varierat innehåll i samlingsstunderna (morgonsamlingar, timmar till förfogande etc.) samt ger ökade möjligheter att delta i ensemble- och orkesterspel för elever på det allmänna gymnasiet, i fackskolan och i yrkesskolan, vilka enbart har musiken som hobby.

12.2 Allmänna obligatoriska

ämnen

Allmänutbildning är den pedagogiska aktivitet, som har till huvudsakligt syfte att meddela allmänna kunskaper och färdigheter, vilka inte direkt förbereder för speciella uppgifter inom yrkesliv och samhälle. Följande krav kan ställas beträffande de allmänna obligatoriska ämnena. De skall medverka till att höja den allmänna medborgarutbildningen, de skall tillfredsställa elevernas rättmätiga krav på att skaffa sig den nödvändiga behörigheten för tillträde till postgymnasiala studier samt ge eleverna sådana allmänna kommunikationsfärdigheter att de på ett tillfredsställande sätt kan tillgodogöra sig den målinriktade yrkesutbildningen. Kommittén har funnit att de allmänna obligatoriska ämnena på fackskolans ekonomiska linje, med viss modifikation i anslutning till de specialstudier det här är fråga om, tillfredsställer dessa krav. Ämnena 156

svenska, historia, samhällskunskap och psykologi behöver ingen särskild motivering. Kommittén förutsätter dock att undervisningen i dessa ämnen får en sådan uppläggning, som ger möjlighet att knyta an till det karakteristiska i musikutbildningen. Ämnet engelska har bytts ut mot tyska med hänsyn dels tagen till att tyska enligt kommitténs mening är ett väsentligt språk i musiksammanhang och dels med hänsyn till att förändringar kan komma att ske i fråga om grundskolans språkundervisning. Skolöverstyrelsen föreslår i samband med läroplansöversynen att ämnet engelska görs oblibatoriskt fr. o. m. årskurs 3 t. o. m. årskurs 9. De elever i musikfackskolan vilka av olika skäl likväl vill fortsätta sina studier i ämnet engelska bereds genom kommitténs förslag till timplaner möjlighet att välja detta ämne som frivilligt tillvalsämne. Religionskunskapen kan enligt kommitténs mening integreras i ämnet historia och ämnet gymnastik integreras i rytmik. Den indelning i praktiska och teoretiska ämnen, som förekommer f. n. avvisas av kommittén. I den mån gränsdragningar måste göras bör dessa ske inom varje särskilt ämne.

12.3 Läsår, veckotimtal och lektionstid På flera håll diskuteras f. n. frågan om läsårets placering i kalenderåret mot bakgrund av förslag om övergång till ett treterminssystem. Utan att här gå in på för- och nackdelarna med två- respektive tre-terminssystemet anser kommittén dels att ännu inte framkommit avgörande skäl för en övergång till tre-terminssystem och dels att, i den mån en prövning av en sådan övergång skulle anses angelägen, den då måste komma att gälla hela skolsystemet och inte begränsas till vissa utbildningsområden. En regelmässig intagning och utsläpp två gånger om året synes inte heller betyda sådana avgörande fördelar för den här skisserade utbildningen på det gymnasiala stadiet att kommittén vill förorda en sådan anordning. Kommittén utgår från att en övergång till femdagarsvecka i den allmänna skolan SOU 1968: 15

betyder att läsåret får en sammanlagd längd av 40 veckor. Beträffande veckotimtalet i skolan har kommittén beaktat dels den allmänna målsättningen att söka minska antalet lektionstillfällen per vecka för att ge eleverna ökade möjligheter till självständiga studier dels YB:s förslag om att alla elever i stort bör ha samma arbetstidsbelastning och att tiden i skolan och beräknad tidsåtgång för hemuppgifter därvid skall betraktas som en helhet i prestationshänseende och dels trenden i riktning mot att över huvud taget begränsa frekvensen hemuppgifter. Kommittén vill i detta sammanhang kraftigt understryka att musikstudier kräver mycket omfattande självstudier i form av tidsödande musikalisk-tekniska övningar. Kommittén räknar i sitt förslag med en lektionstid om 40 minuter.

12.4 Skolans

befattningshavare

12.4.1 Skolledare Kommittén utgår från att det för den yrkesinriktade gymnasiala musikutbildningens vidkommande kommer att finnas två typer av skolenheter, dels inom den av YB föreslagna integrerade gymnasieskolan och dels självständiga musikskolor i form av internat, folkhögskolor etc. Under en övergångstid kan man tänka sig en partiell integrering lokalmässigt av den yrkesinriktade gymnasiala musikutbildningen. Skolledarorganisationen måste givetvis både kvantitativt och kvalitativt utformas med hänsyn till den modell, som i det enskilda fallet är aktuell. Vid förläggning av här avsedd musikutbildning till den helintegrerade gymnasieskolan bör enligt kommitténs mening finnas en utbildningsledare eller studierektor som har den direkta ledningen för den musikaliska sektorn. Utbildningsledaren sorterar direkt under rektor eller chefen för skolenheten och de båda biträdande rektorerna, av vilka den ene är souschef för det pedagogiska arbeSOU 1968: 15

tet och den andre för det administrativa arbetet vid skolenheten. Utbildningsledartjänsten bör inrättas som ordinarie lönegradsplacerad befattning. Arbetsområdet för utbildningsledaren bör anpassas så, att erforderlig nedsättning i undervisningsskyldigheten kan medges även vid en skolenhet med lågt poängtal. I de fall här avsedd musikutbildning lokalmässigt förlägges till självständiga skolenheter bör enligt kommitténs mening finnas en rektor som är chef för skolenheten samt en studierektor. Enligt kommitténs mening bör rektor ha dokumenterad förtrogenhet med musikalisk yrkesutbildning. Studierektor bör vara behörig till lärartjänst i något av musikämnena vid musikfackskolan. 12.4.2 Huvudlärare och institutionsföreståndare Tjänst som huvudlärare bör kunna inrättas för varje utbildning i ämne eller ämnesgrupp, som ger underlag för fasta tjänster. Kommittén anser i övrigt att samma regler bör gälla för musiklärare som övriga lärare inom det gymnasiala skolsystemet vad avser huvudlärarbefattningar. 12.4.3 Lärare Behandlas under 9.9 (sid. 100) och 9.11.4 (sid. 103). 12.5

Lokalfrågor

Ett accepterande av YB:s förslag att det gymnasiala skolstadiet skall betraktas som en enda skolform kommer att innebära att de olika lärarna och de olika lokalerna utan åtskillnad skall kunna utnyttjas över hela det gymnasiala stadiet. Detta kan enligt kommitténs mening komma att betyda att väsentliga vinster ur pedagogisk, elevvårdande, ekonomisk och administrativ synpunkt härvid blir möjliga i förhållande till den nuvarande situationen med en uppdelning på tre gymnasiala skolformer. Enligt vad kommittén inhämtat undersöker skolöverstyrelsen f. n. de lokalmässiga konsekven157

serna av YB:s förslag, varvid man har diskuterat möjligheten att bygga integrerade gymnasieskolor dimensionerade för ett elevantal på upp till 2 000 elever. Utan att ta ställning till de problem som är förknippade med skolbyggnader av denna storleksordning, vill kommittén starkt understryka det värde en lokalmässig integration av en gymnasial musikutbildning i sådana gymnasieskolor skulle kunna innebära ur såväl allmänkulturell som trivselsynpunkt.

12.6 Timplaner för

musikfackskola

12.6.1 Allmän linje (Linje A) De två första åren av denna linje tjänar uppgiften att vara förutbildning till en rad olika musikyrken. Efter de två årens studier kan eleven söka inträde till fortsatt utbildning vid musikhögskola (eller annan postgymnasial utbildningsanstalt) eller lägga till ett tredje studieår på fackskolan. Den treåriga fackskoleutbildningen på denna linje

Linje A A. Allmänna ämnen B. För alla linjer gemensamma ämnen

C. Linjespecialisering D. Övrigt Veckotimmar:i åk

Ämne

3 A. Svenska Tyska5 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne4

4 3 2

3 2

—

(3)

2 (3)

B. Instrument I 1 6 Instrument II Sång Gehörsutbildning med satslära7 Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation Pedagogik-metodik (blockämne) Muntlig framställning

2 18 l 3 4 2 1

2 18 l 3 4 1 3

C. Ensemble Blockflöjt/gitarr2 Körsång Dirigering

3 2 2

D. Lärarledd överspelning Timme till förfogande Fördj upningskurs9

— 5 Summa vtr 32 (35)

— — 2 1 l8 3 4 1 4 1 2 4

2 l3 32 (35)

2 25

1 Piano, om instrument I inte är piano. 2 Tiden fördelas på lämpligt sätt mellan instrumenten. Viss tid beräknas för ensemblespel. 3

Denna timme kan bl a utnyttjas till instrumentkännedom. * Frivilligt tillval. 5 Tyska är B- eller C-språk. 6 Kan utgå i särskilda fall enligt rektors bestämmande. Se inledande kommentar till linjen. ' I detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörsspel på piano. Häri inbegrips ackompanjemang, transponering, improvisation m. m. 8 Vi + y2. 9 Eleven väljer ett av följande ämnen: instrument I, instrument II, sång, instrument III, satslära med arrangemang, improvisation eller dirigering. 10 Läraren leder simultant 3—6 elever. 158

SOU 1968: 15

för fram till en musikpedagogisk examen, speciellt avsedd för grundskolans instrumentalundervisning och musikcirkel verksamhet. Kommittén föreslår att denna examen skall ge behörighet att undervisa grupper inom FU att meddela gruppundervisning på 2 instrument på instrumentalt nybörjarstadium och något avancerat stadium att meddela individuell undervisning på 2 instrument åt elever på något avancerat stadium att leda ungdomar och amatörer i ensembleverksamhet, vokal och instrumental att leda studiecirklar företrädesvis i ensemblespel, grupp- och körsång, undervisning på instrument, musiklyssnande och elementär musikteori. Efter den pedagogiska examen kan instrumentalläraren fortsätta sina studier vid lärarhögskola med musiklärarutbildning. Denna 1-åriga vidareutbildning leder till examen som ämneslärare i musik i grundskolan. Behörigheten utvidgas därmed att gälla även klassundervisnng i musik på grundskolans alla stadier. Kommittén anser att alla instrumentallärare med den 3åriga grundutbildningen bör uppmanas att skaffa sig denna bredare behörighet. Elev på den allmänna linjen som visar särskilt stor fallenhet för sitt huvudinstrument och redan från början är inställd på fortsatt solistutbildning vid musikhögskola bör efter tillstånd av rektor i varje särskilt fall kunna befrias från skyldigheten att ha ett andra instrument. Eleven kan då koncentrera sig på sitt huvudinstrument och får ägna detta inte bara den lektionstid utan även all den överspelningstid, som annars skulle ha tagits i anspråk för det andra instrumentet. Elev utan instrument II får således istället ytterligare 1 vte undervisning på huvudinstrumentet. 12.6.2 Kyrkomusikalisk linje (Linje K) De två första åren av denna linje ger en förutbildning, som i vissa avseenden är speciellt inriktad på kyrkomusikeryrket. Dock är denna förutbildning i sin helhet så pass likartad den som ges på den allmänna linjen, att övergång från kyrkomusikalisk till allmän linje (eller tvärtom) skall kunna ske utan alltför omfattande komplettering. SOU 1968: 15

Efter denna 2-åriga förutbildning kan eleven antingen söka inträde vid musikhögskola (eller annan postgymnasial utbildningsanstalt) eller fortsätta sin utbildning vid musikfackskolans tredje årskurs, som leder fram till kantorsexamen med musikpedagogisk kompetens. Denna ger dels behörighet till kantorstjänst, dels till med denna inom tjänstens ram förenad musikpedagogisk undervisning av samma slag som beskrivits under musikfackskolans allmänna linje (se 12.6.1). Denna examen kan kompletteras med en 1-årig vidareutbildning vid lärarhögskola, varigenom behörigheten utvidgas till att omfatta även klassundervisning i musik på grundskolans alla stadier. Kommittén anser att alla kantorer med den grundläggande 3-åriga utbildningen bör uppmanas att skaffa sig denna bredare behörighet. Efter kantorsexamen vid musikfackskolan kan vederbörande också söka inträde till musikhögskola och kommer då, efter vederbörliga inträdesprov, normalt in i andra årskursen vid musikhögskolans kyrkomusikerlinje. Timplan för linje K på nästa sida. 12.6.3 Linje för utbildning av militär- och underhållningsmusiker (Linje M) A.

Militärmusiker

Beträffande organisation och förläggning av militärmusikerutbildningen har kommittén haft överläggningar med såväl KBU som Organisationsnämnden för militärmusik (OfM). Som kommittén tidigare i kap. 11 (sid. 151 ff.) anfört beträffande omorganisationen av militärmusiken kommer utbildningen av militärmusiker att handhas av den civila musikutbildningsorganisationen, som enligt kommitténs förslag förlägges till musikfackskola gällande den grundläggande utbildningsdelen. Efter 3 års studier vid musikfackskola, beräknas eleven ha nått den nivå i fråga om färdigheter och kunskaper, som i stort sett motsvarar den nivå, som nu krävs för befordran till musikfurir. Därefter kan utbildningen fortsättas vid musikhögskola.

Linje K A. Allmänna ämnen B. För alla linjer gemensamma ämnen

C. Linjespecialisering D. Övrigt Veckotimmar i åk

Ämne

1 A. Svenska Tyska 1 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne 2

4 3 2

B. Instrument I 4 Instrument II 4 Sång Gehörsutbildning med satslära 8 Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation Pedagogik-metodik (blockämne) Muntlig framställning

—

2 (3)

23 1 l9 3 4 2 1

23 1 l9 3 4 1 3

•

• — •

5 Summa vtr

•

(3)

— — — — — —

D. Lärarledd överspelning 10 Timme till förfogande Fördjupningskurs 6

3 2

—

—

C. Ensemble Blockflöjt/gitarr Körsång Liturgisk sång och lit. dirigering Liturgik Dirigering Övningstjänstgöring i kyrka Orgelkunskap

• — •

2 2 2

— — — — —

— — — 23 1 l9 3

— • — •

4 1 2 1 2 2 1 4 7

3 l5

— —

—

32 (35)

32 (35)

(2) 25 (27)

1 Tyska är B- eller C-språk. 2 Frivilligt tillval. 3 1 vte vardera solistiskt och liturgiskt orgelspel. 4 Instrument I och II är på denna linje orgel, resp. piano. 5 Denna timme kan utnyttjas till instrumentkännedom, bl a förberedande 6

orgelkännedom. Frivilligt tillval i något av ämnena piano, orgel, sång, satslära (med improvisation), instrument III.

7 Enligt särskilt schema. 8

1 detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörsspel på piano. Häri inbegrips ackompanjemang, transponering, improvisation m. m. 9 y 2 + Vt10 Läraren leder simultant 3—6 elever.

B. Underhållningsmusiker F. n. finns ingen yrkesinriktad musikutbildning avpassad för musiker inom vad som i vid mening skulle kunna kallas underhållningssektorn i musiklivet. Till denna kan bl. a. räknas dansmusiker, teatermusiker, restaurangmusiker, jazzmusiker och popmusiker. Arbetsmarknadens behov av denna kategori musiker är f. n. mycket stort och be160

hovet växer inte minst på grund av nya verksamhetstyper inom teater- och varietébranschen. Där är man nu i stor utsträckning hänvisad till import av utländsk arbetskraft. Några exakta uppgifter om arbetsmarknadsläget har kommittén dock inte haft möjlighet att införskaffa. Intresset bland musicerande ungdomar att efter grundskolan fortsätta som musiker inom underhållningssektorn är påtagligt. Den SOU 1968: 15

Linje

M

A. Allmänna ämnen B. F ö r alla linjer g e m e n s a m m a ä m n e n

C. Linjespecialisering D. Övrigt Veckotimmar: i åk

Ämne

3 A. Svenska Tyska12 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne1

4 3 2

3 2

—

(3)

B. Instrument P Instrument II Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med formlära Rytmik och improvisation Pedagogik-metodik (blockämne) Muntlig framställning

2 U2) 9 l4 3 4 2 1

C. Ensemble Biinstrument7 Slagverk Piano11 Ackompanjemang och repertoarkännedom Satslära med arrangemang Improvisation Dirigering

4(3) 3

D. Lärarledd överspelning14 Timme till förfogande Fördjupningskurs

5 (4)11

Summa vtr

(l) 11

2 (3) 25 1 l4 3 4 1 3 3 1 KO) 5 (l) 11 2

26 1 1*

4 1 59 1 KO) 6

0) u 4

-d)6 2

32 (35)

2 (l) 11 (l) 5 33 (36)

2io

25 (26)11

1 Frivilligt tillval. För militärmusikinriktade elever är instrument I antingen ett i stämbesättningen för militärmusikkår ingående instrument eller ett stråkinstrument. För övriga fritt val. 3 Om instrument I är oboe eller fagott är instrument II obligatoriskt slagverk 2 vtr. Ensemblespelet minskas därvid med 1 vte. 2

4 5

y 2 + y%.

Om instrument I är stråkinstrument utgår slagverk. Eleven väljer i stället 1 vte fördjupningskurs i något av följande ämnen: instrument I, instrument II eller biinstrument. 6 Om instrument I är stråkinstrument utgår slagverk, som ersätts med 1 vte improvisation (detta ämne ingår också i satslära med arrangemang samt i rytmik). 7 Med biinstrument avses med instrument I eller II närbesläktat instrument t. ex. piccola (flöjt), saxofon (klarinett), engelskt horn (oboe), viola (violin), gamba (cello). 9 Olika ensembletyper. 10 Eleven väljer ett av följande ämnen: instrument I, instrument II, sång, biinstrument, satslära med arrangemang, improvisation, slagverk eller dirigering. 11 Om instrument I eller II inte är piano tillkommer 1 vte piano, varvid timantalet i andra ämnen minskas enligt följande: åk 1 lärarledd överspelning från 5 till 4 vtr. åk 2 timme till förfogande tas i anspråk för pianoundervisning. åk 3 improvisationstiden ökas med 1 vte. 12 Tyska är B- eller C-språk. 13 I detta blockämne ingår en kurs motsvarande 1 vte under samtliga årskurser i gehörsspel på piano. Häri inbegrips ackomanjemang, transponering, improvisation m. m. 14 Läraren leder simultant 3—6 elever. enda utbildningstyp, som nu står till förfogande är vissa allmänna linjer vid musikfolkhögskolor och motsvarande institutioner samt, om vederbörande är tillräckligt SOU 1968: 15

musikaliskt avancerad och begåvad, musikhögskolan och musikkonservatorierna. Undervisningen vid alla de nämnda skolorna är huvudsakligen inriktad på en mera tra-

ditionell musikutbildning, där för en underhållningsmusiker viktiga ämnen saknas och där repertoarval och studieuppläggning sker utifrån andra synpunkter. Många ungdomar får därför vid sidan av konventionella musikstudier eller utan särskild musikutbildning genom egen verksamhet inom branschen söka utveckla sin förmåga på för verksamheten karakteristiska och viktiga områden. En väsentlig kvalitetshöjning skulle ernås, om det funnes en organiserad undervisning på dessa områden. Denna utbildning bör enligt kommitténs uppfattning, av flera skäl, förläggas till musikfackskola. Eleverna är i en ålder, när intresset för populärmusik är särskilt påfallande, lusten att spela stor och yrkesvalsfrågan aktuell. Genom studier vid musikfackskola förvärvar eleven inte enbart en för ändamålet avpassad utbildning utan också kompetens för fortsatta studier vid musikhögskola eller inom annan postgymnasial utbildning. Det sistnämnda är inte minst värdefullt, eftersom intresseinriktning och arbetsmöjligheter kan förändras, och behovet av ytterligare utbildning kan aktualiseras. En poporkester kan t. ex. efter några års intensiv verksamhet upplösas, och medlemmarna tvingas söka sig till andra uppgifter i samhället. Möjligheter till fortsatt utbildning måste då stå öppna. C. Förslag till timplan Kommittén har efter samråd, såväl med militärmusiker som med musiker inom underhållningsbranschen funnit det lämpligt att föreslå en utbildningslinje gemensam för militär- och underhållningsmusiker. OfM har från sina synpunkter accepterat principen om en gemensam utbildningslinje för militär- och underhållningsmusiker. Kommentarer beträffande den militärmusikaliska utbildningen Vid marschmusik med en musikkår på 30 man, behövs förutom solotrumslagare minst två tuttitrumslagare, en cymbal- och en bastrumslagare. Härutöver är det önskvärt med en klockspels-(lyra-)spelare. Dessa instrument bör kunna vara andra instrument för 162

oboister och fagottister med hänsyn till dessas uppgifter inom rikskonsertverksamheten och militära konsertverksamheten. Oboister och fagottister kan avvaras vid marschmusik, men har ytterst viktiga funktioner i konsertsammanhang. I förhållande till andra instrumentalister har dessa musiker så tidskrävande problem med sina instrument (»rör-problem») att detta i och för sig kunde motivera att marschtrumma (slagverk) godkännes som obligatoriskt instrument II. Militärmusiker i övrigt bör ha den föreslagna trumutbildningen i sin grundutbildning, då det kan uppstå behov av större antal trumslagare för viss tjänstgöring och dessa då måste hämtas bland övriga instrumentalister. I OfM:s promemoria till KBU:s betänkande sägs bl. a., att kårerna måste tillföras befattningar för stråkstämledare (KBU sid. 159). Med hänsyn till detta föreslår kommittén, att de musiker, som har violin, viola eller cello som instrument I, icke bör ha slagverk i utbildningen för att undvika menlig inverkan på finger-, hand- och armmuskulatur. I den av kommittén föreslagna timplanen förekommer icke utbildning i signalblåsning. Behovet av utbildning av signalblåsare för militärt bruk bör med fördel kunna tillgodoses genom kurser. Signalblåsare bör utgöras av kornettister, trumpetare, hornister och trombonister. 12.6.4 Linje för pianotekniker Allmänt Utbildning av pianostämmare meddelas f. n. vid musikhögskolan i Stockholm. Utbildningen är 2-årig. Inträdesprov utgöres av ett stämningsprov. Fordringar för de olika vitsorden är följande: 1. För betyget Godkänd och Icke utan beröm godkänd a) Att fullgott indela temperaturoktaven och därefter stämma över- och underoktaven. b) En mindre kurs i strängpåsättning och någon kunnighet i justering av pianomekanik. SOU 1968: 15

Linje P A. Allmänna ämnen B. För alla linjer gemensamma ämnen

C. Linjespecialisering D. Övrigt Veckotimmar i åk

Ämne

3 A. Svenska Tyska1 Historia Samhällskunskap Tillvalsämne23 B. Instrument l Instrument II4 Sång Gehörsutbildning med satslära Musikhistoria med formlära Pedagogik-metodik (blockämne) Rytmik med improvisation C. Tillämpad matematik-fysik-kemi (blockämne/ Yrkesritning och mätteknik Varukännedom Arbetsteknik Ensemble D. Lärarledd överspelning Timme till förfogande3

4 3 2

3 2

— —

2 (3) 1

— —

— — —

— — — — —

— — — —

4 2 2 13—16

19—28

— —

~

1 30—33 (33—36)

— —

4 5

Summa \rtr 32(35) 1

—

(3) 2 1 1 3 4 1 2

—

— •

— —

4 2 • — •

26—35

Tyska är B- eller C-språk'

2 Frivilligt tillval. 3

Instrument I är obligatoriskt piano. '5 Orkesterinstrumeut, blockflöjt, gitarr eller cembalo. Bl a för instrumentkännedom. 6 Häri ingår även akustik och materiellära. 7 Läraren leder simultant 3—6 elever . 2. De högre betygen i ämnet bestämmes efter den grad av skicklighet examinanden ådagalägger under studierna och vid examensprovet. Kommittén Bristen på pianostämmare är f n mycket stor. På grund härav kan inte heller den regelbundna service av pianon ske, som går ut på att man stämmer och justerar instrumenten flera gånger om året. En sådan service skulle medföra stora ekonomiska besparingar, eftersom ett större antal institutioner och hem då regelbundet kunde anlita en viss stammare. Instrument som vanvårdas förslits även snabbare. Sedan några år pågår också en betydelsefull omvandling av skolans musikundervisning. Det hittillsvarande centrala instrumentet för musikundervisningen på låg- och melSOU 1968: 15

lanstadiet, orgelharmoniet, ersätts successivt med pianon i skolorna. Därvid utrustas i princip vartannat eller vart tredje klassrum på låg- och mellanstadiet med pianon. Kraven på goda flyglar/pianon i musiksalarna stiger samtidigt. Man måste vidare ta hänsyn till de många tusen stavspel som nu finns i skolorna och vilkas antal ständigt ökar. Dessa instrument måste ibland intoncras om och stämmas samman med varandra och med andra instrument. Genom en starkt expanderande skolkonsertverksamhet, inte minst genom Rikskonserter, ställs krav på att varje skola har goda instrument och att dessa alltid är i bästa skick för konserterna. Även utanför skolan kommer konsertverksamheten i landet att snabbt utvidgas kraftigt, också här till stor del på grund av Rikskonserters verksamhet. En välskött flygel av god kvalitet är en förutsättning 163

för att en lokal skall kunna tas i anspråk för regelbunden konsertverksamhet. Det redan nu stora behovet av pianostämmare/tekniker kan sålunda beräknas öka i takt med skolmusikens omformning och konsertlivets utbyggnad. Kommittén anser, att utbildningen av pianostämmare/pianotekniker bör kunna bygga direkt på grundskolekompetens. Utbildningen bör därför flyttas från musikhögskolan. I stället bör den enligt kommitténs mening kunna förläggas som en särskild linje vid musikfackskolan. Eleverna erhåller därvid dels en bred allmänmusikalisk utbildning, vilken är värdefull för deras kommande yrkesverksamhet, dels fackskolekompetens samtidigt som de genomgår sin yrkesutbildning. (Kommittén kan dock även tänka sig att linjen alternativt förläggs till yrkesskola). Vid lokalisering och dimensionering av utbildningen har kommittén tagit hänsyn till den yrkesutbildning för pianostämmare som bedrivs vid Tomtebodaskolan. Kommittén förutsätter att denna utbildningslinje även i fortsättningen bedrivs med oförändrad omfattning och målsättning.

12.6.5 Utbildning av personal för musikförlag och musikhandel Det föreligger f. n. behov av specialutbildad personal bl. a. vid musikförlag och inom musikhandel. Någon utbildning, speciellt avpassad för sådan personal, finns inte i det allmänna skolsystemet. Musikförlagen sysselsätter f. n. ett relativt litet antal personer (cirka 50). Den största avnämarsidan torde vara detaljhandeln, där det finns såväl renodlade not-, grammofon- och instrumentaffärer som musikaffärer med en mångsidigt inriktad försäljning. Personal inom musikhandel har behov av utbildning inom bl. a. följande ämnesområden: musikhistoria, teknisk och repertoarmässig kännedom om grammofonskivor, kännedom om notrepertoar, marknadsföring och försäljning, försäljningsteknik och reklam, butiksarbete och kundbetjäning samt för instrumentförsäljare prak164

tisk instrumentkännedom. Behovet av för dessa yrkeskategorier speciellt tillrättalagd utbildning borde kunna tillgodoses genom kursverksamhet. Dessa kurser bör enligt kommitténs mening utformas av SÖ och förläggas till yrkesskola.

12.6.6 Kommentar till det pedagogiskmetodiska blockämnet Det pedagogisk-metodiska blockämnet fungerar dels som »pedagogisk strimma» i utbildningen, dels som kurs i psykologi för fackskolekompetensen med praktisk tillämpning. Efter 3 års studier i blockämnet får eleverna behörighet att undervisa inom FU, att leda gruppundervisning av nybörjare på 2 instrument, att meddela individuell undervisning på 2 instrument på nybörjarstadium och något avancerat stadium, att leda musikcirklar (nybörjarundervisning) på instrument, instrumental och vokal ensemble, lyssnarverksamhet, elementär musikteori och att leda ensembleverksamhet i grundskolan. I åk 1 (1 vte) ingår följande moment: Studieteknik, studieorientering och -vägledning samt yrkesorientering och -vägledning. Under vårterminen tillkommer kurs i psykologi varjämte eleverna konfronteras med valda metodikproblem. / åk 2 (3 vtr) fortsätter och intensifieras kursen i psykologi. I anslutning härtill ges mera direkt instrumental-metodik som kompletteras med tillfälle till auskultation. Vuxenpedagogik. Metodik och auskultation inriktas främst på FU och cirkelmetodik (gruppövningar). I denna årskurs ingår utöver blockämnet en praktikperiod med auskultationer och vissa undervisningsövningar inom FU och studiecirklar. Åk 3 (4 vtr). Kursen i psykologi fortsätter med enklare urvalsproblem och test. Elevvård tillkommer. Vuxenpedagogik. Fortsatt cirkelmetodik. Instrumentalmetodik för nybörjare och något avancerat stadium. Övningslektioner och kortare serier med elever inom frivillig musikundervisning under praktikperiod. Härunder även fortsatt och mera SOU 1968: 15

varierad cirkelpraktik i samarbete med studieförbund. Repertoarkännedom. Auskultationer i klassundervisning på grundskolan. Det pedagogiska blockämnet ersätter introduktionskurs i pedagogik (termin 1 i högstadielärarutbildning), förberedande ämnesmetodik (termin 1-6 i högstadielär.utb.) och frivilliga auskultationer jämte seminarier i anslutning därtill (termin 1-6 i högstadielärar.utb.) Kursen i muntlig framställning förläggs till Åk 3 med 1 vte.

12.6.7 Inträdeskrav För inträde till musikfackskola fordras: a) att ha genomgått grundskola b) att genom prov ha ådagalagt ett gott musikaliskt gehör, kunskaper i musiklära motsvarande grundskolans kurs samt god färdighet på ett instrument. Inträdesprov äger rum vid varje musikfackskola under senare hälften av januari (med hänsyn till centraliserad uttagning via databehandling). Provet omfattar: a) individuellt prov i instrument (för kyrkomusiklinje obligatoriskt piano) b) individuellt prov i gehör c) skriftligt prov i musiklära och gehör d) individuellt prov i ytterligare ett instrument (frivilligt) I det instrumentala provet skall sökande spela två valfria stycken. Det individuella gehörsprovet omfattar bl. a. sång av enkel visa, varvid bedömning sker av tonal och rytmisk säkerhet samt röstklang. Med hänsyn till elevernas ålder ersätter detta ett formellt sångprov. Eventuella röstbesvär på grund av målbrott antecknas. Vidare bör ingå gehörsspel på instrument, om möjligt såväl huvudinstrument som piano (om detta ej är huvudinstrumentet). Det skriftliga provet i gehörs- och musiklära är delvis ett test, delvis ett kunskapsprov. Samtliga prov har karaktären av prognosprov. Vid varje musikfackskola tillsätts en provnämnd bestående av rektor (studierektor) SOU 1968: 15

för musikfackskola (ordförande), läraren i gehörslära, läraren i sång, en lärare i piano samt läraren på resp. sökandes instrument. Över avlagt prov utfärdas betyg av provnämnden. Vid ansökan om inträde till fackskola skall detta betyg bifogas jämte höstterminsbetyget från åk 9 grundskola. Den sökande skall ange första- och andrahandsval beträffande såväl den musikfackskola, som den linje inom musikfackskolan till vilken inträde söks. Om sökande som förstadier andrahandsval har annan gymnasial skola än musikfackskola skall detta anges. Vissa gemensamma normer för bedömningen av inträdessökande bör utarbetas av skolöverstyrelsen, som också utformar det skriftliga provet i musiklära.

12.6.8 Lokalisering Vid lokaliseringen av musikfackskolorna har kommittén utgått från gymnasieregionerna. De ortsnamn, som anges under rubriken Upptagningsområde betecknar resp. gymnasieregion. Vid beräkningen av elevunderlaget för varje musikfackskola är utgångspunkten skolöverstyrelsens prognossiffror angående antalet 16-åringar gällande åren 1970, 1975 och 1980 inom gymnasieregionerna i landet läsåret 1967/68. Där inte speciella skäl föreligger (lokaliseringsskäl, särskilt intensiv musikskoleverksamhet, behov av internat etc.) har kommittén utgått från ett elevunderlag om ca 4 000 år 1975 för inrättande av musikfackskola. Som förläggningsort har i allmänhet valts den största staden inom upptagningsområdet. I nedanstående uppställning anges upptagningsområde samt beräknat antal elever på de olika linjerna (A = allmän linje, M = militär- och underhållningsmusikerlinje, K = kyrkomusikerlinje, P = pianoteknikerlinje). För externatskolorna anges prognossiffrorna beträffande antalet 16-åringar inom gymnasieområdet. Vid varje musikfackskola har även angetts några motiveringar för lokaliseringen samt närmast belägna lärarhögskola. Endast lärarhögskolor med ämneslärarutbildning kan ifrågakomma. 165

c) KBU föreslår regionensemble i Strängnäs Lärarhögskola i Stockholm.

1. Stockholm

(2.

Stockholm)

Linjer

Elevunderlag

A MKP

60 30 30 10

10.730 13.240 18.580

1980 Upptagningsområde är Stockholms stad och län samt Uppsalaområdet (Solna, Sollentuna, Danderyd, Djursholm, Lidingö, Norrtälje, Täby, Sundbyberg, Huddinge, Nacka, Saltsjöbaden, Österhaninge, Södertälje, Uppsala). Motiveringar: a) Stort upptagningsområde b) Stockholm är ett naturligt centrum, inte minst ur kommunikationssynpunkt c) Tvärkommunikationer mellan förorter mindre goda vilket skulle göra en skola i t. ex. Solna eller Södertälje svåråtkomlig för grannkommunerna. Lärarhögskola i Stockholm. Anm. Fackskolan förläggs eventuellt till Eriksdalsskolan i Stockholm. I den mån denna eller annan skola inte räcker till förläggs ytterligare en musikfackskola till annan lämplig skolenhet i Stockholm. 3. Stora Sköndal (internat) Linje K 30 Upptagningsområde: samma som för Stockholm. a) Skolan fungerar redan som utbildningsanstalt för kyrkomusikerutbildning b) Ändamålsenliga lokaler finns c) Internatkaraktären ger möjlighet att uppta elever från hela Stockholms län. Lärarhögskola i Stockholm. 4. Eskilstuna

Linjer

5.

Norrköping

Linje

Elevunderlag

A

4 010

4 210

5 210

Upptagningsområde: Finspång, Katrineholm, Norrköping, Nyköping. Motiveringar: a) Stort rekryteringsområde b) God lärartillgång genom symfoniorkestern i Norrköping. Lärarhögskola i Linköping. 6. Linköping

(Li)-Lunnevad

Linjer

Elevunderlag

A

15 15 15 10 3 460 Lu Li Li Li

3 480

3 830

MKP

(Lu)

Upptagningsområde: Linköping, Mjölby, Motala, Västervik Motiveringar: a) Lunnevad har folkhögskola med 2-årig musiklinje b) Linköping har pianostämmarlinje vid yrkesskolan och avancerade planer på viss pedagogutbildning c) KBU föreslår regionensemble i Linköping Lärarhögskola i Linköping. Anm. Viss uppdelning sker mellan Linköping och Lunnevad, så att Lunnevad svarar för linje A (huvudsakligen internat). Lunnevad bibehåller status som folkhögskola. Pianoteknikerlinjen rekryterar elever från hela södra Sverige.

Elevunderlag

A

M

1 800

1 800

2 160

7. Jönköping Linjer

Elevunderlag

A

M

K

1980 Upptagningsområde: Eskilstuna och Strängnäs.

5 020

4 900

5 500

Motiveringar: a) Eskilstuna har en av landets största musikskolor utanför Stockholm b) Stort intresse från kommunens sida. Kommunen är den enda utanför Stockholm, som årligen satsar mer än 1 000 000 kr. på frivillig musikundervisning

Upptagningsområde: Eksjö, Gislaved, Hultsfred, Huskvara, Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda, Värnamo.

166 Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal samhet i området.

musikskoleverk-

SOU 1968: 15

b) KBU föreslår regionensemble i Jönköping. Lärarhögskola i Linköping. 8. Växjö Linjer

Elevunderlag

A

K

6 690

6 360

7 690

Upptagningsområde: Ljungby, Nybro, Oskarshamn, Ronneby, Växjö, Älmhult, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn. Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskoleverksamhet i området b) Universitetsfilial i Växjö Lärarhögskola i Malmö eller Linköping. 9. Visby Linje

Elevunderlag

A

800 Upptagningsområde: Visby. Motiveringar: a) orkester med deltidsanställda musiker (modell Västerås) bör kunna inrättas b) musikskola finns c) Gotland har behov av självständig musikalisk verksamhet. Lärarhögskola i Linköping eller Stockholm. 10. Oskarshamn (internat)

Linje K 15

Upptagningsområde: Växjö musikfackskoleområde, Visby samt Södra Sverige i övrigt. Motiveringar: a) lägre kyrkomusikalisk utbildning förekommer redan nu vid folkhögskolan i Oskarshamn. b) skolan blir internat för södra Sverige beträffande lägre kyrkomusikerutbildning. Lärarhögskola i Linköping. Anm. Skolan bibehåller status som folkhögskola.

Upptagningsområde: Eslöv, Hässleholm, Kristianstad, Lund, Ystad. Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskola i Lund. b) Universitet i Lund. c) Musikutbildning har funnits fram till 1967. Lärarhögskola i Malmö. 12. Hälsingborg Linje

Elevunderlag

A

5 170

5 390

6 200

Upptagningsområde: Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Ängelholm, Klippan, Falkenberg. Motiveringar: a) Symfoniorkester i Hälsingborg. b) Kommunal musikskola finns. Lärarhögskola i Malmö. 13. Malmö Linjer

Elevunderlag

A

M K

15 15 4 290

4 690

5 840

Upptagningsområde: Malmö, Trelleborg. Motiveringar: a) Musikhögskola i Malmö. b) Stor kommunal musikskola under uppbyggnad. c) Symfoniorkester i Malmö. Lärarhögskola i Malmö. 14. Göteborg Linjer

Elevunderlag

A

M K

30 15 10 610

14 260

Upptagningsområde: Göteborg, Kungälv, Lysekil, Uddevalla, Varberg.

11. Lund Linjer

Elevunderlag

A

K

4 900

4 960

5 850

SOU 1968: 15

Motiveringar: a) Musikhögskola i Göteborg. b) Symfoniorkester. c) Universitet i Göteborg. Lärarhögskola i Göteborg.

15. Borås Linjer

18. Västerås Elevunderlag

Linjer

Elevunderlag

A

M

1980 A

M K

7 160

7 450

8 340

15 15 4 000

4 320

5 260

Upptagningsområde: Alingsås, Borås, Ulricehamn, Trollhättan, Vänersborg, Skövde, Falköping, Skara, Lidköping.

Upptagningsområde: Fagersta, Hallstahammar, Sala, Västerås, Köping, Enköping.

Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskola. b) KBU föreslår regionensemble i Borås. Lärarhögskola i Göteborg.

Motiveringar: a) Kommunal musikskola väl utvecklad i Västerås. b) KBU föreslår regionensemble i Västerås. Lärarhögskola i Uppsala eller Stockholm.

16. Örebro Linjer

19. Falun Elevunderlag

Linjer

Elevunderlag

A

M

1980 A

M

7 640

7 720

8 880

3 970

3 760

4180 Upptagningsområde: Hallsberg, Karlskoga, Lindesberg, Mariestad, Örebro, Arvika, Filipstad, Hagfors, Karlstad, Kristinehamn, Torsby. Motiveringar: a) Pedagogutbildning finns i Örebro. b) Kommunal musikskoleverksamhet väl utvecklad i Örebro län. c) KBU föreslår regionensemble i Örebro. d) Universitetsfilial i Örebro. Lärarhögskola i Göteborg eller Linköping. Anm. Se Ingesund.

Upptagningsområde: Avesta, Borlänge, Falun, Hedemora, Ludvika, Mora. Motiveringar: a) Utbildningslinje finns redan (med internat). b) Kommunal musikskoleverksamhet väl utbyggd i hela Kopparbergs län. c) KBU föreslår regionensemble i Falun. d) Spelmanstraditioner att förvalta. Lärarhögskola i Uppsala. 20. Gävle

17. Ingesund (intemat)

Linjer A M P 30 15 10

Linjer

Elevunderlag

A

M

4 260

4 670

Riksupptagning. Motiveringar: a) Musikinstruktörsutbildning samt allmän musiklinje finns vid skolan. b) Till Ingesund förläggs en rad specialkurser. c) Centrum för fortbildning och vidareutbildning. d) Skolan räknas f. n. som folkhögskola med specialstadga, men bör föras ut ur folkhögskoleorganisationen. Lärarhögskola i Göteborg eller Linköping.

168 Upptagningsområde: Gävle, Sandviken, Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Söderhamn. Motiveringar: a) Symfoniorkester i Gävle. b) Väl utbyggd kommunal musikskoleverksamhet i länet. Lärarhögskola i Uppsala. Anm. I länet ligger Bollnäs folkhögskola, som förblir folkhögskola med 1- å 2-årig musiklinje speciellt för komplettering till inträde SOU 1968: 15

vid MH för elever som genomgått gymnasium eller fackskola (ej musikfackskola). Riksupptagning.

Upptagningsområde: Umeå, Vilhelmina.

Lycksele,

Skellefteå,

Linje

Elevunderlag

A

1980 Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskola finns i Umeå. b) Universitet i Umeå. c) KBU föreslår regionensemble i Umeå. Lärarhögskola i Umeå.

1 840

1 480

1 530

25. Framnäs (inter nat)

21. Östersund

Upptagningsområde: Östersund, Strömsund. Motiveringar: a) KBU föreslår regionensemble i Östersund. b) Väl utbyggd kommunal musikskola i Östersund. c) Spelmanstraditioner att förvalta. d) Långt gångna lokala planer på musikutbildning finns. Lärarhögskola i Umeå. 22. Sundsvall Linjer

Elevunderlag

A

M K

15 15 3 920

3 590

3 850

Upptagningsområde: Kramfors, Härnösand, Sollefteå, Sundsvall, Ange, örsköldsvik. Motiveringar: a) Väl utbyggd kommunal musikskola i Sundsvall m. fl. kommuner. b) KBU föreslår regionensemble i Härnösand. Lärarhögskola i Umeå. 23. Mellansel (internal) Linje K 15 Upptagningsområde: Södra Norrland Norra Svealand.

och

Motiveringar: a) Skolan har f. n. musikutbildning. b) Kyrkomusikinternat för norra Sverige behövs. Lärarhögskola i Umeå. Anm. Skolan bibehåller status som folkhögskola. 24. Umeå Linjer

Elevunderlag

A

M K

15 15 3 410

3 170

3 150

SOU 1968: 15

Linjer

Elevunderlag

A

M K

15 15 4 180

4 010

4 130

Upptagningsområde: Boden, Haparanda, Kalix, Kiruna, Luleå, Malmberget, Piteå. Motiveringar: a) Musikinstruktörsutbildning och allmän musiklinje finns nu i Framnäs. b) KBU föreslår regionensemble i Boden. c) Skolan räknas för närvarande som folkhögskola med specialstadga. Bör föras ut ur folkhögskoleorganisationen. Lärarhögskola i Umeå. Utanför den föreslagna musikfackskoleorganisationen ligger ett antal skolor, där f. n. musikutbildning av olika karaktär bedrivs. Kommittén anser, beträffande de i detta sammanhang aktuella folkhögskolorna, att dessa lämpligen fortsätter som folkhögskolor med utvidgad musikundervisning, men utan direkt inriktning på musikalisk yrkesutbildning. Inget hinder föreligger enligt kommitténs mening, att ytterligare några folkhögskolor erhåller tillstånd till utvidgad musikundervisning. Ifråga om Stockholms Musikpedagogiska Institut och Stockholms Borgarskolas musiklinje förutsätter kommittén, att dessa skolor anpassar sin verksamhet till den nya musikutbildningens organisation och innehåll. Till dessa skolor bör kunna förläggas kurser för omskolning och vidareutbildning. Följande nu existerande musikskolor omformas till musikfackskolor: Kyrkomusiklinjen vid Stora Sköndal, Ingesunds musikskola, Kopparbergs läns högre musikskola i Falun, Musiklinjen vid Framnäs folkhögskola och Örebro Musikpedagogiska Institut.

Vid följande folkhögskolor finns musiklinjer med mot musikfackskola svarande uppgifter: Lunnevad, Oskarshamn och Mellansel. En särskild ställning intar musiklinjen vid Bollnäs folkhögskola. Helt nya fackskolor inrättas i: Stockholm, Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping, Växjö, Hälsingborg, Malmö, Göteborg, Borås, Visby, Gävle, Östersund, Sundsvall, Umeå, Västerås och Lund.

12.6.9 Uppbyggnad av musikfackskoleorganisationen Musikfackskolor inrättas fr. o. m. läsåret 1969/70 successivt med början på de orter, där a) musikutbildning redan nu finns, b) lärartillgången så medger, c) starkt behov föreligger p. g. a. tryck från väl uppbyggd kommunal musikskoleverksamhet. Dessa faktorer avgör i fortsättningen främst var och när nya musikfackskolor inrättas inom ramen för den av kommittén föreslagna organisationen. I samband med att de av kommittén föreslagna musikfackskolorna byggs ut hör det statsbidrag som utgår till speciell musikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i Stockholm successivt kunna avvecklas.

12.6.10 Kommentarer till dimensioneringen Beräkningsmodul är 15 elever per linje och intagningsår. Årligen tas in vid de olika linjerna: A 525

M 255

K 255

Summa:

1 055 elever

P 20

År 1970 beräknas ca 75 000 elever gå till det gymnasiala stadiet. Därav går ca 30 000 till gymnasium, 45 000 till fackskola och yrkesskola. Ca 20 000 elever beräknas gå till fackskolan, där det f. n. finns 3 lin-

jer (So, Ek, Te). Mu blir en fjärde linje. Enligt en undersökning, som kommittén gjort på vissa orter kan ca 6 % av en årskull på grundskolans högstadium tänka sig att välja ett musikyrke. Kommittén menar dock, att denna siffra är alltför hög och beräknar, att högst 3 % av en årskull kan vara intresserad av att välja ett musikyrke. Av dessa elever beräknas ca 70 % välja gymnasium i första hand (ca 2 100 elever). Övriga 30 % väljer i första hand fackskola (900 elever). Av de 2 100, som valt gymnasium i första hand beräknas ca 20 % icke vinna inträde. Man kan räkna med att huvuddelen av dessa 450 elever, då väljer musikfackskola som andrahandsval. Summa sökande till musikfackskola per år beräknas således kunna bli 900 + 400 = 1 300 elever. Dessa 1 300 sökande kan inte alla tas in i musikfackskola. Kommittén beräknar, att ca 1 000 kan tas in årligen (knappt 1 % av årskullen 1970). Från andra årskursen i musikfackskolan beräknas ca 30 % gå över till musikhögskola (ca 200 st.) eller annan icke primärt musikalisk) postgymnasial utbildning (t. ex. klasslärarhögskola, socialhögskola). Av de återstående 700 eleverna beräknas ca 50 % gå till linje A, 25 % till vardera linjer M och K. Om alla fullföljer sina studier till examen innebär detta ett årligt tillskott om 350 musikpedagoger, 175 militär/underhållningsmusiker och 175 kantorer. Av de 525 årligen examinerade musikpedagogerna och kantorerna beräknas ca 400 gå vidare till praktisk lärarutbildning vid lärarhögskola. Till musikhögskola fortsätter uppskattningsvis (av samtliga 700 minus 400, som gått till lärarhögskola) 150 efter fackskolans Åk 3. De 150 återstående beräknas gå direkt ut i arbetslivet såsom musikpedagoger i grundskola och musikskola, cirkelledare, un-

Musikhögskola jämte lärarhögskola med musi k lärarutbildning _] Lärarhögskola med musiklärarutbildning A

Musikfackskola eller folkhögskola med

A

Bollnäs folkhögskola

ppgrfter som musikfackskola

SOU 1968: 15

Förslag till lokalisering av musikfackskolor

Skala 1:7 milj. 100

200 km

derhållnings- och militärmusiker, kantorer och, i någon utsträckning, till andra musikyrken (musikhandel m. m.). Av de 150 beräknas ett bortfall på ca 20 %, representerande dem, som övergår till verksamhetsområden av annan art. Till musikhögskola beräknas sålunda söka varje år från musikfackskola Åk 2 Åk 3

200 150

från gymnasium och fackskola Åk 3 100 Summa 450 Årligt intag på alla musikhögskolor beräknas till ca 300 elever. 12.6.11 Klangstudio för musikhögskola, musikfackskola och lärarhögskola med musiklärarubildning För laborationer med ljud (av alla slag) anser kommittén att det inom skolväsendet bör inrättas klangstudios, förslagsvis vid varje högstadie- och gymnasieenhet. Om musiklärarna skall kunna utnyttja dessa lokaler och den däri placerade utrustningen fordras dock utbildning härför. Denna bör organiseras efter tre linjer: grundutbildning vid musikhögskola och musikfackskola tillämpning inom lärarutbildningen lärarfortbildning En klangstudio av samma typ som avses placeras vid högstadieskolor och gymnasier bör därför finnas vid varje skola, där musikutbildning bedrivs, dvs musikhögskola, musikfackskola (folkhögskola med musiklinje) och lärarhögskola (med musiklärarutbildning). Önskvärt vore att även övriga lärarhögskolor erhåller sådana klangstudios. Vissa ljudlaborationer kan nämligen med fördel äga rum på låg- och mellanstadiet. Kommittén anser det angeläget att försöksverksamhet med klangstudio snarast kommer till stånd. Den totala kostnaden för en klangstudio skulle kunna begränsas till mellan 10 000 och 15 000 kronor, beroende på apparatu172

rens kvalitet. Förslagsvis skulle en klangstudio kunna utrustas på följande sätt: 3 st bandspelare Apparaterna behöver ej ha inbyggda förstärkastärkare och högtalare. För att arbetsmöjligheterna skall bli så stora som möjligt bör minst två av bandspelarna vara stereoapparater. Bandhastigheten måste kunna varieras flera steg. Tre bandspelare är redan att betrakta som ett instrument för konkret musik. 1 st banduppspelningsapparat med kontinuerligt variabel hastighet 1 st bärbar bandspelare 1 st förstärkare, stereo Sammanbyggs till en enhet 1 st eko 1 st filter 1 st mixer 2 st mikrofoner (även kontaktmikrofoner) 2 st mikrofonstativ 2 st högtalare Saxar, skarvtape, spolar, pausband. I vanlig skola, på musikfackskola och på lärarhögskola kan sinusgeneratorer och annan elektroakustisk grundapparatur lånas från fysikinstitutionens materielförråd. Musikhögskola måste ha elektroakustisk materiel. Särskild lokal erfordras. Denna bör vara ljudisolerad och äga möjlighet till ett flertal arbetsplatser vid permanent uppställd apparatur och klangkällor. Klangstudion kan även användas av fysikläraren för viss undervisning. Klangmaterial hämtas ur skolans musikinstrument, av eleverna själva tillverkade klangkällor, rösten, grammofonskivor, dokumentärljud, naturmaterial etc. Möjligheterna att serietillverka och utnyttja s k elektroniska musikmaskiner (en sådan finns t ex vid universitetet i Helsingfors) bör undersökas. Eventuellt kan apparaturen utnyttjas i samband med inlärningsmaskiner. Instruktionsmaterial (tryckt och inspelat) utarbetas av tonsättare och pedagoger tillsammans på basis av försöksverksamhet.

SOU 1968: 15

13 Den nuvarande högre musikutbildningen

A. Musikhögskolan i Stockholm 13.1 Historik Vårt land äger f. n. endast en helt statlig läroanstalt för den högsta musikutbildningen, nämligen musikhögskolan i Stockholm, i fortsättningen betecknad KMH. Skolan har anor från det »undervisningsverk», varom det talas redan i de Grund-Regler, som fogades till stadsfästelsebrevet för Kongl. Svensk Musicalisk Academie år 1771. I det reglemente, som Kungl. Maj:t utfärdade hundra år senare, 1881, i anslutning till Kungl. Musikaliska Akademiens (KMA) nya stadgar av år 1880, bestämdes det, att konservatoriet, som dittills varit en del av akademien, nu skulle vara en särskild institution, benämnd Musikkonservatorium, och vara underställd akademien. Nya reglementen tillkom 1930 och 1940. År 1940 ändrade musikkonservatoriet namn och kallas nu musikhögskolan. I samband därmed ändrades även organisationen, så att den tidigare läroverksstyrelsen ersattes av ett lärarråd. Undervisningen vid K M H regleras av reglementet den 22 november 1940 (nr 960) för musikhögskolan (omtryckt 1945:576, senast ändrat 1961: 320).

13.2 Utbildningslinjer

Målsättningen för K M H är »att bibringa eleverna konstnärlig utbildning i musik samt SOU 1968:15

att examinera den, som önskar vinna behörighet för anställning såsom kyrkomusiker (organist, kantor), musiklärare vid statlig eller kommunal skola eller militär musikdirektör.» (§ 1 i reglementet). Undervisning meddelas i en rad läroämnen, fördelade i grupper, dels för specialstudier och dels för studier avsedda att leda fram till någon examen. I reglementets § 17 ges nedanstående förteckning. Avdelning I. Grupper av ämnen för specialstudier. a) Orgel harmonilära kontrapunkt musik- och gehörslära musikens historia och estetik. b) Piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. c) Solosång piano harmonilära nusik- och gehörslära talteknik välläsning levande språk musikens historia och estetik. d) Stråkinstrument piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. e) Harpa piano

harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. f) Blåsinstrument av trä piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. g) Blåsinstrument av mässing piano harmonilära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. h) Kontrapunkt, komposition och instrumentation partitursludium dirigering välläsning musikens historia och estetik. i) Partiturstudium dirigering. Avdelning II. Grupper av ämnen för examensstudier. a) till högre organistexamen: Orgel piano harmonilära orgelns stämning och skötsel liturgik kontrapunkt formlära musik- och gehörslära musikens historia och estetik. b) till högre kantorsexamen: Sång piano jämte någon kunskap i orgelspelning harmonilära liturgik kördirigering kontrapunkt formlära musik- och gehörslära talteknik välläsning musikens historia och estetik. c) till musiklärarexamen: Sång piano jämte någon kunskap i orgelspelning violin jämte någon kunskap i violoncellspelning harmonilära musikens historia och estetik pedagogik övningsundervisning, metodik dirigering kontrapunkt formlära instrumentation musik- och gehörslära

talteknik välläsning. d) till militär musikdirektörsexamen: Ett blåsinstrument av trä ett blåsinstrument av mässing violin eller violoncell piano harmonilära instrumentation för militär orkester orkesterdirigering musik- och gehörslära musikens historia och estetik. e) till musikunderofficersexamen: Ett huvudinstrument biinstrument 1 (i allmänhet stråkinstrument) biinstrument 2 piano musikteori (gehörsutbildning, satslära, harmonisk analys) musikhistoria psykologi och pedagogik övningsundervisning i instrument. Avdelning III. I pianostämning meddelas undervisning. Examen må även avläggas i detta ämne. Avdelning IV. Grupp av ämnen för elever i högskolans operaklass. Scenisk-dramatisk sång (rollinstudering, scenisk framställning ensemblesång) talteknik välläsning och rolläsning piano harmonilära musik- och gehörslära levande språk musikens historia och estetik teaterhistoria plastik och dans (sminkning och maskering). Fr. o. m. läsåret 1968/69 ersätts operaklassen på musikhögskolan med en särskild skola i Stockholm för utbildning av musikdramatiska artister. Enligt senare tilläggsbestämmelse må under avdelning II c violin kunna utbytas mot viola eller violoncell. I samtliga examensklasser förekommer numera även undervisning i rytmik. Eftersom det för erhållande av ordinarie anställning som organist inom svenska kyrkan krävs högre organistexamen, högre kantorsexamen samt musiklärarexamen har sedan ht 1964 tillämpats en kombinerad stuSOU 1968:15

dieplan för dem, som vunnit inträde i samtliga tre motsvarande klasser. Denna s. k. kyrkomusikerutbildning har en särskild föreståndare med sex veckotimmars nedsatt tjänstgöringsskyldighet. I kyrkomusikerutbildningen har även tillkommit vissa nya ämnen, såsom cembalo, liturgisk sång och kördirigering, liturgiska tillämpningsövningar samt övningstjänstgöring i kyrka (se vidare s. 130 f.). Utöver de grupper av ämnen, i fortsättningen kallade klasser, som omnämns i reglementet, finns vid KMH sedan 1949 som en av Kungl. Maj:t medgiven försöksverksamhet en utbildning av lärare i sång eller i något intrsument, förande fram till en musikpedagogisk examen. Denna avsåg till en början ursprungligen att ge de privatundervisande musiklärarna en möjlighet att få ett kompetensbevis samtidigt som man genom en kontrollerad lärarutbildning ville främja ett pedagogiskt utvecklingsarbete inom denna sektor av musikundervisningen. På senare år har de flesta, som utexaminerats från dessa klasser fått anställning i kommunala musikskolor eller musikutbildningsanstalter. Detta gäller dock endast i mindre utsträckning sångpedagogisk examen. Utbildning som först var tvåårig, är fr. o. m. ht 1966 treårig. Från början meddelades; sådan utbildning i ämnena sång, piano och violin som senare har tillkommit vissa blåsinstrument samt musikteori. Betyg i denna examen ges i egen färdighet i ämnet, undervisningsskicklighet på lägre stadium samt undervisningsskicklighet på högre stadium. Utbildning i ett andra och även i ett tredje instrument är frivillig. En viktig del av utbildningen av tonsättare är sedan 1960 det s. k. kompositionsseminariet, där viktiga aspekter på nutida musikskapande blir föremål för diskussion och demonstration under medverkan av framstående in- och utländska specialister. Den praktisk-pedagogiska utbildningen av musiklärare fick fr. o. m. ht 1953 särskilda bestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t, innebärande vissa krav på avlagda förexamina före tillträde till utbildningen. I nya bestämmelser att tillämpas fr. o. m. ht 1965 SOU 1968:15

skall för tillträde till denna utbildning, kallad provårskursen, förexamen vara avlagd i samtliga sex fackämnen, dvs. sång, piano, stråkinstrument, harmonilära, dirigering och musikhistoria. Provårskursen ledes av en särskild föreståndare. Den expanderande kommunala musikskoleverksamheten medförde ett behov av särskild utbildning för kommunala musikledare. Efter framställning av Musikaliska akademiens styrelse medgav Kungl. Maj:t att vid musikhögskolan fr. o. m. höstterminen 1958 fick försöksvis anordnas utbildning av musikledare. Utbildningen för musikledarexamen KMH omfattar som betygsämnen sång, piano, stråkinstrument eller ett av den moderna symfoniorkesterns blåsinstrument, musik- och gehörslära, musikalisk satslära (med improvisation och fritt ackompanjemang), musikhistoria, pedagogik, metodik med övningsundervisning i sång och instrument samt i skolklass (betyg i undervisningsskicklighet), kördirigering, orkester (ensemble-)dirigering. Som frivilligt betygsämne förekommer blåsinstrument eller stråkinstrument, Studieämnen är stråkinstrument eller blåsinstrument (dvs. det av dessa ämnen som icke är betygsämne), blockflöjt och knäppinstrument, vokal- och instrumentalensemble, repertoarkännedom, formlära, instrumentkännedom och instrumentation, rytmik, talvård och välläsning, kommunalkunskap och föreningsteknik. Den normala studietiden är åtta terminer. Vid kombination med andra studier vid högskolan, framför allt vid kombination med andra examina kan denna studietid väsentligt nedbringas. Verksamheten vid K M H är alltså framför allt inriktad på att utbilda musiklärare för det reguljära skolväsendet, kyrkomusiker, militärmusiker, sångare och instrumentalister (orkestermusiker och solister), dirigenter, tonsättare samt lärare för enskild undervisning (musikpedagoger) i sång, instrument och musikteori. De examina, som nu kan avläggas vid K M H är: högre organistexamen, högre kantorsexamen, musiklärarexamen, musik! edarexamen, militär musikdirektörsexamen, pianostämmarexamen, 175

musikpedagogisk examen, musikunderofficersexamen. En lektionstimmes längd är f. n. vid K M H 60 minuter.

13.3 Intagningsförfarandet

I reglementet formuleras i § 26 villkoren för att bli antagen som elev. De tre första punkterna återges här. 1) musikalisk begåvning och tillräcklig vokal, instrumental eller musikteoretisk utbildning för att kunna tillgodogöras sig undervisningen vid högskolan inom den avdelning och grupp, i vilken inträde sökes; 2) a) för elev i avdelning II grupp a), b) eller c) att hava avlagt realexamen eller folkskollärarexamen eller hava förvärvat godkänt avgångsbetyg från kommunal flickskola eller enskild skola med rätt att meddela s. k. normalskolekompetens eller, efter skolöverstyrelsens beprövande, hava genom intyg av vederbörande lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper; 3) ålder av minst femton år, i avdelning IV högst tjugusju år men eljest högst tjugofem år; Av kungörelse den 11 februari 1966 följer att genomgången nioårig grundskola ger behörighet för tillträde till musikhögskolans alla klasser. Beträffande åldersgränserna (punkt 3) äger lärarrådet medge undantag från bestämmelserna härom, ifall särskilt skäl därtill finnes. För de som försöksverksamhet inrättade musikpedagogiska klasserna är åldersgränserna för inträde satta till lägst 20 år och högst 30 år. Även här kan undantag beviljas. De sökande genomgår ett inträdesprov, som avser att kontrollera den ovannämnda vokala, instrumentala eller musikteoretiska utbildningen och den musikaliska begåv« ningen. På grundval av resultaten från dessa inträdesprov, som för varje ämne bedöms av en särskild nämnd, beslutas, i vilken ordning de sökande skall vinna inträde vid KMH. Antalet elever, som intas, bestäms av tillgången på lärarkrafter. Bland de godkända sökande som av brist på lediga platser icke kan tas in, antas ett lämpligt antal som aspiranter, vilka ingår som elever, om vakanser uppstår under året.

176 Inträdesproven skall enligt reglementet förrättas vid varje hösttermins början. På framställning från lärarrådet har Kungl. Maj:t medgivit, att proven må anordnas vid vårterminens slut, vilket skedde första gången i maj 1967. Alla sökande skall genomgå prov i gehör och allmän musiklära. För specialklasserna (Avd. I) tillkommer endast prov i huvudämnet (det först nämnda i varje grupp) med undantag av kompositionsklassen där det även krävs prov i harmonilära samt dirigeringsklassen, där provet utgörs av instuderings- och repetitionsarbete av valda orkesterverk med musikhögskolans symfoniorkester. Urvalet till kompositionsklassen sker främst på grundval av bedömning av inlämnade kompositioner. För examensklasserna omfattar proven följande ämnen utöver gehör och musiklära: Organistklassen: orgel, piano, harmonilära; Kantorsklassen: sång, piano, harmonilära; Musiklärarklassen: sång, piano, stråkinstrument, harmonilära, lämplighet; Militärmusikdirektörsklassen: blåsinstr. av trä, d:o av mässing, stråkinstr., piano, harmonilära, dirigering. Pedagogklasserna: huvudinstrument, het, harmonilära.

lämplig-

Musikledarklassen: Samma som musiklärarklassen; stråkinstrument må kunna utbytas mot blåsinstrument. Musikunderofficersklassen: blåsinstrument, harmonilära.

stråkinstrument,

Pianostämning: prov att stämma oktaver och vissa tempererade intervall på ett piano. Operaklassen: två sångprov, det första för preliminär gallring, det andra för definitivt urval. 13.4

Examination

Elev i specialklass är enligt reglementet berättigad att av direktören erhålla intyg över den tid han i de olika ämnena åtnjutit undervisning. Eleven kan också begära att få göra prov för solistdiplom. Tillstånd att utfärda sådant har av Kungl. Maj:t på lärarrådets framställning beviljats. Elev i examensklass kan före den slutliga examen avlägga examensprov i ämne, som SOU 1968:15

ingår i klassen (ämnesgrupp) under vilken examensperiod som helst under den för studierna i klassen begränsade tiden dock efter tillstyrkan av vederbörande lärare. Ordinarie examensperiod är vid vårterminens slut. men lärarnämnden äger rätt alt ge tillstånd till examens avläggande å annan tid under undervisningsåret, vilket lett till att det vanligtvis också förrättas examensprov och meddelas examina vid höstterminens slut, i vissa ämnen även vid terminernas början.

militär musikdirektör eller musikunderofficer, är jämväl inspektören för militärmusiken ledamot av lärarrådet. Direktörens åligganden framgår av reglementets § 5. Han skall: ha tillsyn över undervisningen och ordningen inom musikhögskolan; föredraga musikhögskolans ärenden i lärarnämnden, lärarrådet och operaklassnämnden; tillse att protokoll fö ring sker vid nämnda instansers sammanträden; underteckna ämbetsskrivelser och attestera räkningar som rör musikhögskolan; hos förvaltningsnämnden anmäla inköp av inventarier och undervisningsmateriel; avgiva redogörelse för undervisningsverksamheten under det förflutna studieåret; vara tillgänglig på ämbetsrummet vissa angivna tider.

13.5 Personal 1 direktör Up 27 1 professor i dirigering, partiturstudium och orkesterövningar Up 27 1 professor i komposition, instrumentation och formlära Up 27 1 lärare i metodik och praktisk lärarutbildning (föreståndare på provårskursen) Up 22 1 lektor i musikhistoria och musikalisk formlära Ue 20 3 ordinarie lärare Uo 17 2 e. o. lärare Ue 17 6 lärare Ug 17 1 assistent (tjänstgöringen förlagd till provårskursen) Ug 10 1 ljudtekniker Ae 15 1 kontorsskrivare Ae 13 1 kansliskrivare Ao 11 1 kontorist Ae 9 1 ackompanjatör Ue 6

Lärarnämndens uppgifter är huvudsakligen följande: hos styrelsen eller operaklassnämnden föreslå vikarier; och yttra sig över begärda tjänstledigheter; hos styrelsen eller operaklassnämnden föreslå, eller om styrelsen delegerar uppgiften, antaga tillfällig personal för undervisningens behov; avgöra om elev får gå i två eller flera klasser samtidigt; meddela tillstånd till examens avläggande å annan tid under undervisningsåret än vid slutet av vårterminen; antaga elever i provårskursen

13.6 Lärarrådets uppgifter är i huvudsak följande:

Administration

Musikhögskolan leds av direktören, en lärarnämnd och ett lärarråd. Lärarnämnden består av direktören samt fyra av lärarrådet bland dess medlemmar för tre år valda ledamöter och två suppleanter, valda för samma Operaklassnämnden utgöres av chefen för Kungl. teatern, musikhögskolans direktör samt ytterligare två medlemmar, vilka för viss tid, högst tre år i sänder, utses, den ena av styrelsen för Kungl. teaterns aktiebolag och den andra av Musikaliska akademiens styrelse. Lärarrådet utgöres av direktören, professorerna i komposition och dirigering, övriga ordinarie och extra ordinarie lärare samt biträdande lärare i sådana ämnen, i vilka vid examinering vitsord lämnas. Vid handläggning av ärenden, som avser utbildning till SOU 1968:15

avgiva yttranden i ärenden, som av ämbetsmyndighet, akademien, styrelsen eller förvaltningsnämnden hänskjutas till lärarrådet; utse två medlemmar och en suppleant till akademiens styrelse; i enlighet med företagna inträdesprövningar antaga elever vid musikhögskolan; på förslag av direktören fastställa läro- och timplaner för undervisningen, fastställa formulär för examensbetyg och bestämma tid för examens avläggande; utdela för elever avsedda stipendier eller till styrelsen avgiva förslag till sådana; vid varje termins slut granska elevernas arbetsresultat och besluta om utdelande av jetonger och andra belöningar samt i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt reglementet eller eljest meddelade föreskrifter ankomma på lärarrådet. Inträdes- och examensnämnderna skall granska och bedöma inträdesprov och exa-

mensprestationer och i förtsnämnda fallet avgiva till direktören graderat utlåtande, i andra fallet fastställa examensbetyg efter förslag av vederbörande lärare. Vid musikhögskolan har under de sista två åren tillkommit följande provisoriska instanser: Varje examens- och inträdesnämnd har inom sig utsett en ordförande som skall fungera vid förfall för direktören. För musiklärarklassen och kyrkomusikerutbildningen har tillsatts en s. k. klassberedning, vilken i stort sett består av en representant för varje examensnämnd, som har att göra med studierna inom respektive klass. Nämndsordförandena tillsammans med vissa andra befattningshavare, t. ex. professorn i komposition (som dock är självskriven ordförande i kompositionsnämnden) och provårskursens föreståndare, kan användas som organ för behandling av sådana ärenden, som disponering av årets materialanslag, anslaget till gästande lärare och föreläsare m. m. Klassberedningarna skall framför allt handha med kursplanefrågor och studiernas uppläggning. Vidare har för den pedagogiska ledningen av den teoripedagogiska klassen och för kyrkomusikerlinjen inrättats vardera en arbetsgrupp. 13.7 Eleverna: antal, fördelning på utbildningslinjer, tidigare utbildning En översikt över det totala elevantalet och antalet elever, som går i mer än en klass ges för en femårsperiod 1962-67 i tabell nedan. Därvid är att märka att samtliga siffror avser elever, som under terminen studerat eller studerar vid musikhögskolan, inte antalet inskrivna elever, ökningen av elevantalet ht 1967 beror dels på att de musikpedagogiska

klasserna blivit treåriga, dels på större intagning i musikunderofficersklassen och orkesterskolan. Genom att OKM-gruppen (organist-, kantors- och musiklärarklasserna) som är mest timkostsam, samtidigt minskat något, samt genom en viss förskjutning av undervisningen i vissa ämnen för höstterminen, har undervisningsvolymen likväl förblivit relativt oförändrad. Procentuellt visar antalet elever i två eller flera klasser en kontinuerlig ökning. Denna torde framför allt bero på kyrkomusikerstadgans krav på tre examina för organisttjänst, vilket har föranlett många elever i organistklassen att söka till musiklärarklassen och även förmått många sökande, som avser att bli kyrkomusiker att söka till båda dessa klasser och ofta även till kantorsklassen, ökningen mellan 1966 och 1967 beror främst på att många elever i organistklassen togs in också i kantorsklassen, eftersom de enligt praxis ändå åtnjöt sångundervisning. En översikt över elevantal och fördelningen av elever på olika utbildningslinjer möter svårigheter därigenom att många elever går i två eller flera klasser samtidigt. Denna sammanblandning av olika klasser är särskilt vanlig mellan organist-, kantors- och musiklärarklasserna samt - dock i mindre omfattning - mellan musikpedagogiska klasser och motsvarande specialklasser. Antalet elevplatser är alltså större än antalet individer. Den senare siffran är den intressantaste, men eftersom det kan vara svårt att veta till vilken klass en flerklasstuderande skall föras, har i tabell överst på sid. 179 följande kompromiss gjorts. De tre förstnämnda klasserna har sammanförts till en enhet, kallad OKM. För den gruppen redovisas antalet individer. Därtill redovisas antalet elever, som går i musiklärarklassen enbart. Därefter redovisas antalet elever i de musik-

Elevantalet 1962—67

Elever i en klass Elever i flera klasser Totalt Flerklasselever i %

ht 62

ht 63

ht 64

ht 65

ht 66

ht 67

352 37 399 9,5

362 57 419 13,6

357 64 421 15,2

351 64 415 15,4

350 90 440 20,5

320 166 486 34,2 SOU 1968:15

Fördelning av elever på olika klasser 1962—67

Antal elever i: OKM Ml.-klassen enbart Musikledarklassen Musikped. kl. Piano Solosång Orgelsolo Orkesterskola Kontrap. komp. dir. Pianostämn. Operaklassen Mil.-musikdir. Musikunderoff.

ht 62

ht 63

ht 64

ht 65

ht 66

ht 67

179 95 4 22 25 17 0 116 8 6 11 4 50

188 101 5 37 29 22 1 111 11 6 9 6 48

186 114 5 35 28 19 4 124 10 6 10 5 37

179 97 5 49 26 21 2 121 9 6

175 89 2 75 29 21 4 131 16 5 11 4 23

167 80 5 105 34 31 12 155 9 6 11 8 33

pedagogiska klasserna. Mellan dessa två grupper finns föga sammanblandning. Följande rader i tabellen ger antalet elever i pianoklassen, solosångsklassen, orgelsolistklassen samt i de specialklasser tillsammans, som avser något orkesterinstrument (orkesterskolan). Dubbelbokföringen mellan musikpedagogklasserna och specialklasserna kan motiveras med att många av eleverna i framtiden troligen kommer att verka både som solister eller orkestermusiker och pedagoger.

13.8 Lokaler I musikhögskolans byggnad Valhallavägen 103-109 är 3 lektionsrum och 1 ensemble-

8 4 25

rum samt 6 överspelningsrum tagna i anspråk för administrativ personal. Tre lektionsrum har måst disponeras som orgelöverspelningsrum. Återstår 24 vanliga lektionsrum, 1 ensemblerum, som blivit orgellektionsrum, samt 3 rum för kollektiva lektioner och övningar, inalles 28 rum. Vid Nybrokajen 11 finns 1 orgellektionsrum. I provårskurserns våning Linnégatan 67 kan endast i begränsad omfattning undervisning bedrivas. Metodikundervisningen sker huvudsakligen i provårsskolorna. Till Attiksalen i Konserthuset har förlagts en avsevärd del av operaklassens lektioner. Till musikhögskolans förfogande har också ställts en våning på 10 rum i huset Sturegatan 29. Två

Antalet avlagda examina vid musikhögskolan under läsåren 1957/58—1966/67

Läsår

Oex Kex

Fullst kyrkoMusikpedagogisk examen i mus- Mled- Mil^ ° ^ Mlex utbildn ex mdex P S VI Vcl Mt KlarFag Pst Muoff S:a

1957—58 1958—59 1959—60 1960—61 1961—62 1962—63 1963—64 1964—65 1965—66 1966—67

7 18 17 14 17 25 31 21 16 13

8 15 11 17 24 16 23 23 12 21

26 10 28 24 45 37 26 32 39 31

7* g* 10* 11* 16* 16* 23* 26* 15* 21*

Summa

154*

—

2 3 4 4

4 6 6 7 5 3 8 6 6 5

— 1 1 4 3 3 1 4

3 1 1 3 1

—

3 2 3 3 2 3 2 4

4 3 2 3 4

—

— — — — 9 — 2 — 2 — 11 — 1 — — — 14 — 1 2 2 — 7 — — 1 1 — — 5 26* 3 — 1 2 — 5 25* 5 2 — 2 — 4 21* 5 1 — 1 1 6 14* 2 — 3 2 — 1 12*

98*

65 62 84 86 115 94 106 102 97 86 897

* Ej medräknade i slutsumman Här är icke medtagna de privatister, som erhållit sin utbildning vid konservatorierna i Göteborg eller Malmö. SOU 1968:15

tjänsterum, 2 institutionsrum (elektroakustisk studio och grammofonarkiv), 1 rum för musikpedagogisk assistent, ett rum för gästföreläsare sant 4 lektionsrum har där genom beviljade anslag kunnat inredas. Om Attiksalen och provårskursens rum sammantages som 1 lektionsrum har musikhögskolan inalles 34 lektionsrum. Överspelningsmöjligheter finns för eleverna dels i musikhögskolans byggnad (11 övningsrum) och dels i studentbostadshuset Jerum, Studentbacken 21-25 (14 övningsrum). 13.9 Samarbete med andra institutioner Genom bestämmelserna för provårskursen, dvs. musiklärarnas praktisk-pedagogiska utbildning, hänvisas musikhögskolan för elevernas auskukation och övningsundervisning till skolor i och i närheten av Stockholm. Detta leder tiil ett informellt samarbete med skolöverstyrelsen. Formen för detta samarbete är inte officiellt reglerad. För att ge eleverna i de musikpedagogiska klasserna tillfälle till övningsundervisning och auskukation har ett samarbete inletts med Stockholms kommunala musikskola på så sätt, att en del av musikhögskolans elever i musikpedagogiska klasserna, i piano och klarinett anställts som lärare vid musikskolan, varvid undervisningen övervakas av deras handledare på musikhögskolan. Även för regelbunden auskultation har ett samarbete inletts med musikskolan i Stockholm.

B. Göteborgs

Musikkonservatorium

13.10 Historik År 1917 startade inom ramen för Göteborgs Orkesterförer.ings verksamhet en orkesterskola, där eleverna erhöll undervisning i orkesterns instrument och i musikteoretiska ämnen. Denna orkesterskola ombildades 1954 till Göteborgs Musikkonservatorium. Verksamheten finansierades genom bidrag från Göteborgs stad och diverse fonder. Under de närmast följande åren utbyggdes verksamheten till att omfatta undervisning i samtliga ämnen för utbildning av musiklärare, musikpedagoger och kyrkomusiker. 180

Efter en utredning om konservatoriets framtid, som gjordes av dåvarande direktören för musikhögskolan, biföll 1958 års riksdag en motion om statsbidrag på 100 000 kronor för studieåret 1958/59. Staten har därefter successivt svarat för allt större del av konservatoriets verksamhetskostnader. F. n. svarar staten för 100 % av kostnaderna vid konservatoriet. Statsbidrag utgick första gången 1958/59 med kronor 100 000 och har efter hand ökats till kronor 843 000. Därutöver har konservatoriet 1967 erhållit 200 000 i statligt anslag för inköp av instrument m. m. T. o. m. år 1962 hänvisades de elever vid Göteborgs Musikkonservatorium som ville avlägga musikyrkesexamina till KMH som privatister. Enl. Kungl. Maj:ts beslut av den 22 februari 1963 beviljades konservatoriet tillstånd att under närvaro av censorer utsedda av Kungl. Musikaliska Akademiens styrelse anordna examination som vid KMH fr. o. m. våren 1963. 13.11

Utbildningslinjer

Undervisningen vid Göteborgs Musikkonservatorium är för närvarande uppdelad på följande huvudområden: 1. Specialstudier för utbildning på ett instrument eller i solosång. 2. Grupper av ämnen för examensstudier a) högre organistexamen b) högre kantorsexamen c) musiklärarexamen 3. Musikpedagogisk examen i sång eller visst instrument. Intagning och undervisning sker efter samma principer som vid KMH. 13.12 Elevantal och fördelning på utbildningslinjer Antalet närvarande inskrivna elever undei läsåret 1966/67 var 106, fördelade på följande klasser Kyrkomusikerklassen Musiklärarklassen Pedagogklassen Specialklasser

24 35 17 30 Summa 106 SOU 1968:15

13.13 Examination

Examination för högre organist-, högre kantors- och musiklärarexamina samt musikpedagogisk examen sker i Göteborg, men examen avlägges formellt vid KMH.

13.14 Särskilda förhållanden konserv atorie t i Göteborg

vid

Följande tjänster finnes vid konservatoriet: a) Heltidsanställda lärare med förmåner motsvarande befattningshavare i statlig tjänst: 1 rektor 1 lektor i musikhist. med formlära 1 lärare i piano 1 lärare i satslära 1 lärare i violin 1 lärare i solosång

musik-

13.14.1 Huvudman och styrelse Göteborgs Orkesterförening är huvudman samt tillsätter styrelse för musikkonservatoriet. Styrelsen består f. n. av 4 av orkesterföreningens styrelseledamöter samt rektor för konservatoriet.

U26 U22 U 17 U17 U17 U 17

Dessa befattningshavare är sedan 1 juli 1967 anslutna till den statliga personalpensioneringen. b) Deltidsanställda lärare med förmåner motsvarande e. o. lärare vid musikhögskolan:

13.14.2 Lärarråd Styrelsen tillsätter lärarrådet om tillsammans 8 ledamöter plus suppleanter. Lärarrådet består i första hand av de heltidsanställda lärarna, i andra hand av deltidsanställda och timlärare. 13.14.3 Utbildningsnämnd Utbildningsnämnden, som är sammansatt av rektor jämte tre representanter för de studerande och tre representanter för lärarna, är rådgivande i utbildningsfrågor beträffande studieförhållanden, utbildningens innehåll och organisation. 13.14.4 Personal Rektors och lärares anställningsförhållanden regleras genom avtal med Sv. Facklärarförbundet.

2 lärare i cello 1 lärare i piano och pianometodik 3 lärare i piano 1 lärare i sång 1 lärare i violin

U 17 U 17 U 17 U 17 U 17

Ytterligare 2 sådana tjänster skall enl. avtal inrättas före 1 juli 1968. 13.14.5 Lärares tjänstgöringsförhållanden Undervisningen schemalägges centralt, varvid i görligaste mån lärarnas och de studerandes önskemål tillgodoses beträffande lektionernas placering på schemat. Huvudparten av konservatoriets undervisning är förlagd till måndagar-fredagar. Lördagar är i regel undervisningsfria. Omfattningen av lärarnas tjänstgöring fastställes av styrelsen terminsvis, sedan rek-

Antalet avlagda examina läsåren 1959J60— 1966/67 musi kpedagogisk examen i: Arbetsår

ml

ho

hk

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

2 5 1 5 6 9 10 9

2 4 3 2 5 2 5

1 5 3 2 3 4 3

1 SOU 1968:15

sang

piano

violin

violoncell

1 1

1 1

klarinett Summa

2 1 3

2 8 10 13 10 21 19 23 106

tor gjort fördelningsförslag inom ramen för gällande timplaner och tillgängliga ekonomiska resurser. 13.14.6 Undervisningsvolym Undervisningsvolymen per elev och vecka varierar med linjeva. ocö årskurs. I stort sett följs de timplane; -om gäller vid KMH. 13.14.7 Lärartillgång v id konservat^i :t Göteborg kan anses ha rätt goda ärarresurser för att kunna möta även en stor framtida utbyggnad av undervisningen. Det är konservatorieledningens avsikt att genom intern utbildning och fortbildning (seminarier på högre stadier, sommarkurser för lärare) öka lärarnas kompetens som yrkesutbildare i musik. 13.14.8 Elevrekryteringsområde Elever rekryteras från hela riket. De nuvarande eleverna fördelar sig på län enl. följande: B 2, C 2, D 1, E 3, F 7, G 1, H 1, L 3, N 4, O 48, P 19, R 2, S 1, T 1, W 1, X 1, AC 2 och BD 1 studerande. 13.14.9 Elevclearing Elevclearing utan särskilda inträdes- eller övergångsprov ordnas mellan musikhögskolan och konservatorierna i Malmö och Göteborg enligt särskild överenskommelse. 13.14.10 Elevers tidigare studier Läsåret 1966/67 hade 68 % av de studerande i kyrkomusiker- och musiklärarklasserna, 65 % i musikpedagogiska linjerna och 17 % i klasserna för specialstudier studentexamen eller motsvarande. Ett stort antal elever har förutom sin allmänna skolutbildning förstudier i musikfolkhögskola eller musikskola. 13.14.11 Preparandkurser för sökande som ej vinner inträde Konservatoriet har sedan läsåret 1966/67 i samarbete med Göteborgsstudenternas 182

kursverksamhet preparandkurser i gehörsutbildning och allmän musiklära för sökande till konservatoriet. Det särskilt utformade materialet kan även rekvir?Tas och användas för självstudier ellei studier med lärare. De som ej vinner inträde, hänvisas enligt följande: a) Aspiranter kan som privatister följa seminarier och föreläsningar vid konservatoriet. b) Västkustens Ungdomsskola i Ljungskile tar sedan läsåret 1967/68 emot 12 musikstuderande med stråkinstrument eller sång som huvudämne. c) I övrigt sker hänvisning till folkhögskolelinjer med musikalisk inriktning i Ingesund, Örebro, Lunnevad m. fl. orter. 13.14.12 De konservatoriestuderandes bostadsförhållanden och överspelningsmöjligheter Konservatoriet kan inte anvisa lämpliga bostäder, utan eleverna är helt hänvisade till Göteborgs studentkårs bostadsförmedling och till den öppna hyresmarknaden. Konservatoriets 15 undervisningsrum står till de 95 elevernas förfogande som övningsrum ca 500 timmar per vecka sammanlagt, vilket, vilket bedömes som helt otillräckligt. 13.14.13 Samarbete med andra utbildningsanstalter Sedan läsåret 1966/67 samarbetar konservatoriet med Göteborgs skolstyrelse angående den vokala och instrumentala övningsundervisningen för de musikpedagogiska linjerna och musiklärare i provårskurs. Ett helt rektorsområdes frivilliga musikundervisning har ställts till konservatoriets förfogande. Konservatoriet söker tillsammans med Göteborgs Universitet skapa en gemensam musikforskningsinstitution. Nuvarande lektorn i musikhistoria med formlära har förordnats som docent vid universitetet, och konservatoriets undervisning i musikhistoria och formlära är fr. o. m. läsåret 1967/68 öppen för universitetsstuderande. Därest en institution inte skulle komma till stånd detta SOU 1968:15

läsår, har avtal träffats med Uppsala Universitet om att deltagande i föreläsningar och seminarier vid konservatoriet skall ge rätt att tentera för 2 betyg vid Uppsala universitet.

13.14.14 Lokaler och utrustning Konservatoriet hyr sedan 1960 av Göteborgs stad en villa belägen på Ekmansgatan 7. Villan inrymmer 26 rum, av vilka 5 betecknas som anslutningsrum, utan möjlighet till separat användning för undervisning och övning. 17 rum används till undervisning och övning, 2 till bibliotek och studierum, 1 till lärarrum, 1 till kuratorsrum och 2 till expeditionslokaler. När de medel förbrukats (200 000 kr) som staten 1967 anvisat konservatoriet för inköp av instrument, äger konservatoriet 6 flyglar, 13 pianon, 1 stor cembalo, 2 mindre cembali, 1 piporgel, 2 elektroniska orglar och 1 pedalharmonium. Av dessa instrument är 1 flygel och 4 pianon placerade på Göteborgsskolan för bruk i övningsundervisningen. De nuvarande lokalerna är otillräckliga både i antal och storlek. Dels har de studerande bristande övningsmöjligheter i konservatoriets lokaler, dels har konservatoriet inget rum som är tillräckligt stort för köroch orkesterundervisning.

C. Malmö

musikkonservatorium

13.15 Historik Malmö musikkonservatorium grundades 1907. Verksamheten hade från början en ganska blygsam omfattning, men efterhand blev elevtillströmningen allt större och lokalfrågan alltmer brännande. Dröjsmålet med dess lösning blev till viss del hämmande för utvecklingen. Sedan Malmö stad år 1947 upplåtit lokaler hyresfritt, fick konservatoriet möjligheter att på ett bättre sätt än tidigare tillgodose behovet av musikutbildning. Situationen förbättrades ytterligare år SOU 1968:15

1958, då ledningen av Malmö Musikkonservatorium övertogs av en stiftelse med skeppsredare Einar Hansen som ordförande. När denne t. v. hyresfritt ställde för ändamålet väl avpassade lokaler till förfogande i Villa Fridhemsborg vid Limhamnsvägen, kunde verksamheten differentieras. Undervisningen vid examenslinjerna förflyttades dit från de ovan nämnda lokalerna, där trångboddheten genom den stora elevtillströmningen småningom blivit högst besvärande. Konservatoriets övningsundervisning har varit förlagd till f. d. Borgarskolan, Repslagaregatan 8. Av stiftelsens årsredogörelser för arbetsåren 1959-60 och 1960-61 framgår att den inspekterande myndigheten, Kungl. Musikaliska Akademien, ansett verksamheten vara av så hög kvalitet och av så stor betydelse för Sydsverige att akademiens styrelse den 15 mars 1960 medgivit stiftelsen rätt att anordna de skriftliga proven för musiklärare -, högre organist- och kantorsexamina. Akademien har även hänvisat privatister från Sydsverige till Malmö-konservatoriet för att där fullgöra dylika prov. Kungl. Maj:t biföll den 10 juni 1960 stiftelsens anhållan att få anordna den provårskurs, som ingår i musiklärarnas praktiskpedagogiska utbildning. Därigenom kunde Malmö-konservatoriets elever få hela sin utbildning i Malmö. Tidigare måste provårskursen genomgås vid KMH. Samma åi den 28 oktober medgav Kungl. Maj:t att elever vid Malmö-konservatoriet vid anmälan till examen vid K M H medelst intyg av godkända lärare vid Malmö-konservatoriet fick styrka, att de besitter godkända kunskaper i de s. k. studieämnena. Tentamen i dessa ämnen kan alltså numera ske vid konservatoriet. Tidigare hade eleverna att styrka dessa kunskaper för lärare vid KMH. Slutexamen måste dock liksom förut avläggas vid KMH. Beträffande tidpunkten för påbörjandet av denna examen har även vissa lättnader inträtt, i det att Kungl. Maj:t den 13 januari 1961 bemyndigat Musikaliska akademiens styrelse att pröva och avgöra frågor om rätt för elev vid Musikkon-

servatoriet i Malmö att anmäla sig till examen vid KMH utan hinder av att han vid anmälan icke styrkt sig äga godkända kunskaper i samtliga till examen hörande studieämnen. Statligt bidrag med 20 000 kr beviljades den 15/12 1961 till föreläsningsverksamheten, och för läsåret 1962/63 erhöll konservatoriet sitt första statsbidrag om 120 000 kr. F. n. svarar staten för 100 % av kostnaderna vid konservatoriet. För 1967/68 har riksdagen anvisat 612 000 kr. För upprustning av instrument, bibliotek och annan utrustning har Kungl. Maj:t 1967 anvisat ytterligare 200 000 kronor. Den 20 mars 1964 medgav Kungl. Maj:t konservatoriet rätt att försöksvis anordna slutexamen för musiklärar- och kyrkomusikerlinjerna. Genom avtal med Lunds stads musiknämnd den 15 september 1967 överflyttades - efter vederbörliga inträdesprov - eleverna i musiklärar- och kyrkomusikerlinjerna (sammanlagt 11 st.) vid Lunds stads musikkonservatorium till Malmökonservatoriet. Musiknämnden svarar för utbildningskostnaderna för dessa elever.

13.17 Elevantal ningslinjer

och fördelning

på utbild-

Konservatoriets elevantal är vt 1968 fördelat på följande klasser. Musiklärarklassen 17 Kyrkomusikerkl assen 13 Sång/Instrumentalklasserna 46 Summa 76 (vissa elever går i mer än en klass) Av dessa elever var 23 hemmahörande i Malmö innan de påbörjade sina studier. 13.18 Särskilda förhållanden konservatoriet i Malmö

vid

musik-

13.18.1 Styrelse Medlemmarna i Stiftelsen Malmö musikkonservatorium är tillika styrelse. Antalet styrelseledamöter är 8. Den omedelbara ledningen av konservatoriet handhas av ett arbetsutskott. Inspektor utses av Musikaliska akademien.

13.18.2 Lärarråd 13.16 Utbildningslinjer och intagningsbestämmelser Undervisningen är uppdelad på följande huvudområden: 1. Specialstudier för utbildning på ett instrument eller i solosång; 2. Studier för musikpedagogisk examen i visst instrument, i solosång eller i rytmik; 3. Studier för högre organistexamen: 4. Studier för högre kantorsexamen; 5. Studier för musiklärarexamen. Den, som avser att utbilda sig till kyrkomusiker kan söka till linjer såväl för högre organist, högre kantors- som musiklärarexamen. Samordning av studierna på dessa linjer är förutsedd i studieplanerna. Beträffande specialstudier på visst instrument eller i solosång, studier för musikpedagogisk examen i visst instrument, solosång eller rytmik, studier för högre organist-, högre kantors- och musiklärarexamen samt intagningsbestämmelser se KMH.

184 Lärarrådet består f. n. av huvudlärarna i sång, piano, stråkinstrument, orgel, satslära, gehörsutbildning, dirigering, musikhistoria och metodik med rektor som ordf. Lärarrådet är rådgivande organ i undervisningsfrågor, elevfrågor och anställningsärenden.

13.18.3 Utbildningsnämnd Utbildningsnämnden, som är sammansatt av rektor jämte sex ledamöter, av vilka två utses av styrelsen, två av lärarkollegiet och två av elevkåren, är rådgivande i utbildningsfrågor och föreslår hos lärarrådet åtgärder beträffande studieförhållanden, utbildningens innehåll och organisation. 13.18.4 Tjänstetyper och anställningsförhållanden Lärartjänsterna följer avtalet med Sv. Facklärarförbundet. 1. Rektor U 26. SOU 1968:15

Antalet examinerade elever på olika linjer åren 1957/58--1966/67 musikpedagogisk examen i: ml

Arbetsår 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

3 2 4 6 5 1 4 11 Summa 36

ho

hk

violon- klarinett tr/trb gitarr Summa sång piano violin cell

3 1 4 3

4 3 5 5 5 9 18 4 14 26

3 3

1 1

4 1 2 1

1 1 2

3 3

2. fast anställda lärare på heltid i U 17 (4 st.), 3. fast anställda lärare på deltid i U 17 (Va tj i sång, 6/20 tj i gitarr), 4. extra universitetslektor i musikhistoria (U 22: 25, halvtjänst, resten av tj ligger på Lunds universitet - musikforskning), 5. timlärare AT 17 (sång-/instrumentallektioner), 6. timlärare AT 23 (vissa seminarieövn.), 7. timlärare med lektorsarbete (105 kr), 8. ackompanjatör V2 tj i U 6. Stiftelsen har genom att teckna särskilda sjukförsäkringar givit den fast anställda personalen trygghet motsvarande statligt anställda. 13.18.5 Lärarnas tjänstgöringsförhållanden Undervisningen schemaläggs centralt varvid i görligaste mån lärarnas önskemål tillgodoses beträffande lektionernas placering på timplanen. Timfördelning bestäms av styrelsen sedan rektor gjort förslag till budget och inom ramen för denna förslag till lektionsdisposition.

ämnen som gärna blir följden av att eleverna själva lägger upp sina studier. I stort sett följes samma uppläggning som framgår av KMH:s hösten 1967 reviderade timplaner för kyrkomusiker- och musiklärarutbildning. 13.18.7 Lärarnas pensionsförhållanden Genom riksdagsbeslut 1967 har heltidsanställd personal vid konservatoriet anslutits till den statliga personalpensioneringen. 13.18.8 Lärartillgång vid konservatoriet Konservatoriet har t. v. lyckats lösa lärarfrågan även i »svåra» ämnen såsom harpa, slagverk o. dyl. Närheten till Köpenhamn ger möjlighet att utnyttja danska lärare. 13.18.9 Elevrekryteringsområde Enligt 1967/68 års matrikel är elevernas fördelning på län följande: M 47, L 10, N 1, F 3, K 4, H 2, G 3, O 2, P 1, E 3, övriga 12. 13.18.10 Elevclearing

13.18.6 Undervisningsvolym Undervisningsvolymen per elev- och vecka varierar beroende på linjeval och studieår. Genom styrning av undervisningen i studieämnena på musiklärar-/kyrkomusikerlinjerna kan man motverka den anhopning av SOU 1968:15

Lärarrådet vid KMH beslöt för några år sedan att överflyttning skulle kunna ske till KMH av elev från GMK och MMK utan särskilda inträdesprov. Lärarrådet skulle emellertid yttra sig. Sedan dess har sådana överflyttningar förekommit i mindre ut-

sträckning: hösten 1967 överfördes från K M H till Malmö 3 ml-kandidater och till Göteborg sändes en flöjtist och till KMH en violinist. Ingen har undergått prov utan har intagits efter ansökan, styrkt av den avlämnande institutionen. 13.18.11 Elevernas tidigare studier Beträffande den allmänna förutbildningen har studerande på musiklärar-/kyrkomusikerlinjerna till ca 60 % avlagt studentexamen. På övriga linjer är elever med studentexamen i minoritet. Beträffande musikaliska förstudier hade ca 90 % av eleverna i kyrkomusikerkl assen före inträdesprovet avlagt organist- och kantorsexamen. Av de vt 1967 intagna eleverna hade 6 varit övningselever i konservatoriets övningsskola, som på detta sätt fungerar som en förskola i miniatyr. Övriga har bedrivit privatstudier eller varit elever i kommunal musikskola. Ett mindre antal examinerade musikinstruktörer från Ingesund och Framnäs kompletterar f. n. sin utbildning för att vinna examen enligt behörighetsgrupp I. 13.18.12 Preparandkurs Möjlighet ges ofta blivande inträdessökande att följa undervisningen vid konservatoriets övningsskola (sång, piano, stråkinstr.), där konservatoriet behöver »undervisningsobjekt» på högre stadium än vad genomsnittet kan erbjuda. Enstaka lärare har också meddelat undervisning i musiklära åt dessa elever (grupplektioner, som betalts av de presumtiva inträdessökande). 13.18.13 Elevernas bostadsförhållanden Ett fåtal elever bor hos sina föräldrar i Malmö med omnejd. Huvuddelen hyr möblerade rum. Endast i undantagsfall ges möjlighet till överspelning hemma. 13.18.14 Elevernas överspelningsmöjligheter Elevkåren disponerar 13 rum i fd Borgarskolan (piano i samtliga rum) samt 2 överspelningsrum med pedalharmonier i konser186

vatorievillan. Rummen är tillgängliga fr. kl. 07.00-22.00 = 200 tim./dag alla veckans dagar, med undantag för den tid, då övningsskolan pågår (ca 30 tim./dag). Övningstimmarnas antal per vecka = ca 1 250. Ca 50 elever begagnar sig av övningsmöjligheten och har alltså vardera ca 25 övningstimmar per vecka. 13.18.15 Musiklärarsituationen i Malmö Under läsåret 1967/68 finns behöriga musiklärare vid samtliga skolor i Malmö.

13.18.16 Samarbete med andra utbildningsanstalter En stor del av övningsundervisningen under provårskursen har förlagts till lärarhögskolan. Samtliga serier på högstadiet/gymnasiet är förlagda till lärarhögskolans övningsskola. I avtalet med Lunds stads musiknämnd har inrymts en passus, i vilken sägs att den kommunala musikverksamheten i Lund beträffande en yrkesutbildningssyftande del kunde tänkas fungera som förskola till konservatoriet: dels avser man inrätta en linje, som leder till organist- och kantorsexamen, dels avser man att efter förskolemönster ge begåvade instrumentalister en teoretisk utbildning vid sidan av den instrumentala som direkt pekar på inträdesproven vid konservatoriet.

13.18.17 Lokaler Undervisningen har i huvudsak ägt rum i Villa Fridhemsborg, som för ändamålet kostnadsfritt (inkl. värme, belysning och städning) ställts till förfogande av styrelsens ordförande. Villa Fridhemsborg inrymmer ett trettiotal rum, av vilka hittills 22 tagits i anspråk för konservatoriets verksamhet, därav 15 som lektionsrum, 1 såsom orgelsal, 1 som konsertsal med plats för 200 åhörare och återstoden som expeditionslokaler, lärarrum, elevrum och lunchrum för lärare och elever. Till stiftelsens förfogande står 12 flyglar, 14 pianon, 1 cembalo, 1 piporgel, 1 SOU 1968:15

elektronorgel samt 3 pedalharmonier. Av dessa disponeras 3 flyglar, 10 pianon och 1 pedalharmonium i lokalerna i f. d. Borgarskolan, Repslagergatan 8, dit konservatoriets övningsundervisning varit förlagd. Elevkåren har också getts möjlighet att utnyttja där befintliga utrymmen för överspelning och lektionsförberedelse, och därmed har ett svårt problem åtminstone temporärt kunnat lösas.

SOU 1968:15

14 Förslag till ny högre musikutbildning

A. Utbildning 14.1

Utgångspunkter

Genom kommitténs förslag om en musikalisk yrkesutbildning integrerad i fackskoleorganisationen på det gymnasiala stadiet kommer den högre musikutbildningen i ett radikalt nytt läge. F. n. rekryterar musikhögskolan i Stockholm och konservatorierna i Göteborg och Malmö elever i princip från grundskolan. Lägsta inträdesålder är 15 år. Den utbildning vid dessa tre institutioner som f. n. kan betraktas både som gymnasial och postgymnasial kommer genom att rekryteringen i fortsättningen avses ske från det gymnasiala stadiet att bli enbart postgymnasial. Kommittén har vid utformning av den musikaliska yrkesutbildningen på det gymnasiala stadiet tagit hänsyn till de förutbildningskrav, som ur saklig synpunkt bör kunna tillgodoses av den obligatoriska skolan. Den därpå följande postgymnasiala musikutbildningen är i sin tur så utformad att den förutsätter genomgånget 2- eller 3-årigt gymnasialt stadium. Därmed skapas en kontinuerlig utbildningsgång, som leder fram till den högre musikutbildningen. Musikutbildningen i landet kommer härvid i stort att ansluta sig till den yrkesutbildning i övrigt, som avslutas med studier vid en högskola. Som framgår av översikten av statens ekonomiska stöd till konservatorierna i Göteborg och Malmö bestrider staten redan nu

kostnaderna för utbildning, inventarier m. na. För att skapa enhetlighet och geografisk rättvisa föreslår kommittén att de nuvarande konservatorierna i Göteborg och Malmö förstatligas och förvandlas till med musikhögskolan i Stockholm jämställda musikhögskolor. Enligt kommitténs bedömning av det framtida behovet av utbildningskapacitet vid de högre musikutbildningsinstitutionerna bör dessa vid fullt utbyggd verksamhet ta emot 1 100 elever, fördelade på musikhögskolan i Stockholm (500), musikhögskolan i Göteborg (300) och musikhögskolan i Malmö (300). I den mån ytterligare elevplatser erfordras, anser kommittén att en fjärde musikhögskola bör inrättas och förläggas till Umeå. Den pedagogisk-konstnärliga utbildningen vid musikhögskolan i Stockholm bygger i sin nuvarande utformning på ett reglemente från 1940, med smärre ändringar 1945. I det moderna, starkt expanderande utbildningsoch musiksamhället är denna i viktiga stycken att betrakta som en historisk kvarleva. Åtskilliga förslag har också under de senaste två decennierna framlagts i syfte att söka omforma och förnya den yrkesmässiga musikutbildningen. Kommittén vill främst erinra om 1947 års musikutredning och dess betänkande Musiklivet i Sverige (1952), om Bertil Carlbergs förslag till nytt reglemente för Musikhögskolan från 1956 (reviderat 1958), om musikledarutredningen och dess betänkande (1962), om Bo Wallners deparSOU 1968:15

tements-PM Den högre musikutbildningen (1964), om den genom UKÄ verkställda musikforskningsutredningen (1965) och om hela den rika floran av remisser. I samtliga dessa fall framläggs också förslag och diskuteras innehållet och målsättningen i fråga om den högre musikutbildningen. Det är från detta omfattande material som kommitténs förslag till uppbyggnad av utbildningslinjerna vid musikhögskolorna utgår. Genom förslaget om musikfackskolor, genom förändringar inom grundskolans och det gymnasiala stadiets läroplaner, genom nya och omfattande initiativ (Rikskonserter, musikradion m. m.), genom höjda konstnärligt-tekniska ambitioner och större efterfrågan på yrkesmusiker inom musiklivets alla områden samt genom den stora föränderligheten inom vår tids tonkonst tillkommer dessutom ytterligare krav på en effektiv och funktionsduglig högre musikutbildning, krav som kommittén sökt tillmötesgå i sin plan för musikhögskolornas utbildningslinjer. Vid utarbetande av denna plan har kommittén utgått från följande allmänna grundsatser: 1. Den musikaliska yrkesutbildningen skall relateras till musiklivets och tonkonstens utveckling, som med öppenhet och rörlighet skall följas såväl i repertoar som i musikpedagogisk forskning. 2. Denna forskning skall främja en effektivisering av undervisningen och ge material till framställning av nya läromedel. 3. Undervisningen skall präglas av en dynamisk växelverkan mellan praktik och teori. 4. Undervisningen skall samtidigt som den ger en grundutbildning tillvarata varje elevs speciella begåvning och intressen. 5. Undervisningen skall göra eleven medveten om målsättningen i det framtida arbetet och ge insikter om musikens möjligheter i samhället. 14.2 Fasta studiegångar F. n. studerar man på musikhögskolans examenslinjer enligt samma modell, som gäller för universitetsstudier. Betygsenheterna är B (Ba), AB (a) och A. ;SOU 1968:15

Systemet med fasta studiegångar och eventuell övergång till ett meritsystem är f. n. under utredning av UKÄ. Med hänvisning till kongruensen i lärarutbildningen vill kommittén föreslå ett system av fasta studiegångar, som bygger på följande principer. En integrering av de blivande klassmusiklärarnas, kyrkomusikernas och musikpedagogernas ämnesutbildning bör ske beträffande vissa basämnen i vilka musikpedagogik ingår. Med hänvisning till kongruensproblemet förordar kommittén, att dessa elever skall genomgå en grundkurs, som skall skapa tillräckliga garantier för att varje enskild elev tillgodogjort sig sådana kunskaper och färdigheter under sin ämnesutbildning, att han på ett tillfredsställande sätt skall kunna lösa sina uppgifter som lärare enligt läroplanerna för de stadier, som innefattas i hans kommande verksamhet som musiklärare/musikpedagog. Denna grundkurs skall vara enhetlig för alla musikhögskolor. Utöver grundkursen skall varje elev ha möjligheter till specialisering. Kommittén förordar därför ett valsystem enligt två linjer 1. Obligatoriskt val 2. Frivilligt val Det obligatoriska valet bör ske så, att varje elev inom ett begränsat antal kurser måste välja två kurser. Det obligatoriska valet motiveras av att eleverna skall erbjudas möjligheter att låta sin speciella intresseinriktning få sätta sin prägel på undervisningen för att den för dem skall framstå som personlig och engagerande. Dels kan man på detta sätt organisatoriskt motverka ensidighet och likriktning i fråga om repertoar och metoder m. m. Även om fortbildningsinstitutionen härvidlag kan komma att spela en mycket stor roll, finns det mycket som talar för att man redan i utbildningens första skede skall försöka motverka att en viss epoks musiksmak skall komma att avspegla sig kanske 40 år framåt i musikundervisning och övrig musikalisk verksamhet. Även om problemet denna väg inte helt 189

kan lösas, skapar man enligt kommitténs mening vissa garantier för en variation i stort i landets samlade musikliv. Det frivilliga tillvalet är avsett att tillgodose elevernas personliga intresse och ge tillfälle till både breddning och fördjupning inom ett ämnesområde. Det bör utformas efter varje musikhögskolas speciella profil och möjligheter. Det ger dessutom eleverna möjligheter till extra meritering. Varje kursmoment bör beträffande studietidens längd bedömas efter den normalstudietid man skulle beräkna för kursmomentet om eleven kunde ägna hela sin tid åt kursmomentet. Därefter åsättes kursmomentet meritpoäng enligt systemet 1 poäng per vecka. Detta ger då kursmomentets minimipoäng. Elev som visar speciellt intresse och fallenhet för ämnet kan få ytterligare meritpoäng. Tilläggspoäng kan icke användas som kompensation för icke nådda minimipoäng i grundkursen och det obligatoriska tillvalet. Dessa kurser har nämligen sin motivering i kongruensen. De fasta studiegångarnas organisation och poängberäkning grundar sig i princip på en studietid av 3 år (3 X 40 studieveckor = 1 2 0 poäng). För de examenslinjer vid musikhögskolorna, som omfattar kortare eller längre studietid än 3 år, måste systemet på lämpligt sätt omformas. Hur detta skall ske, liksom hur poängberäkningen m. m. i de olika ämnena i detalj skall tillgå, ämnar kommittén återkomma till i nästa etapp av utredningsarbetet. Antingen man bestämmer sig för tvåeller tre-terminssystem för den kommande ämnesutbildningen på musikhögskolan, måste man ta ställning till intagnings- och utsläppsproblemet. Om man bestämmer sig för en trappstegsutbildning är endast en intagning per läsår möjlig. En direktutbildning däremot ger möjligheter till större flexibilitet på både intagnings- och utsläppssidan. Ett system med deltentamina måste under alla förhållanden komma till användning, detta för att eleverna själva skall kunna få ett mått på sin prestationsförmåga och för att man skall kunna få en vettig koppling 190

av prestationerna till studiemedelsystemet. Reglerna bör göras fasta, men ej så låsta att inte vederbörlig hänsyn kan tas till varje elevs personliga utveckling och förhållanden i övrigt, som kan påverka elevens studietakt. 14.3

Utbildningslinjer

Vid musikhögskolorna skall finnas följande examenslinjer och klasser: 1.

Musiklärarlinje A. för utbildning av musiklärare med ämneskominationen musik och annat ämne B. för utbildning av ett-ämnesmusiklärare 2. Musikpedagoglinjer 3. Kyrkomusikerlinje 4. Instrument- och solosångsklasser 5. Konstskola 6. Dirigentklass 7. Kompositionsklass Klasserna nr 5-7 jämte den teoretiska musikpedagoglinjen föreslås inrättade endast vid musikhögskolan i Stockholm. Då enligt kommitténs mening varje musikaliskt ämne bor kunna bli föremål för specialstudium, som leder fram till betyg eller diplom tillkommer utöver dessa linjer och klasser en rad enskilda ämnesstudier. Dit hör bl. a. ensemble, ensemble-ledning, satslära, instrumentation, formlära etc. Till övervägande delen kan denna undervisning fogas in i redan befintliga studieramar. Den rörlighet i studierna, som härmed eftersträvas och vars motivering är att dels ta vara på varje typ av begåvning, dels tillgodose musiklivets och musikpedagogikens många specialaktiviteter, främjas också av det i undervisningen införda systemet med grundkurser och tillvalskurser. Alla elever på examenslinje i Åk 1 vid musikhögskola genomgår pedagogisk introduktionskurs under sin första studievecka (26 vtr). Kursen innehåller följande delmoment: inledande orientering, skolans mål m. m., studieteknik, studieorientering och -vägledning, yrkesorientering och -vägledning, pedagogisk psykologi. Denna kurs utSOU 1968:15

gör första momentet i den pedagogisk-metodiska utbildningen på samtliga examenslinjer. Elever som under tidigare studier vid universitet genomgått sådan introduktionskurs befrias från denna kurs vid musikhögskola. 14.4 Inträdesprov och examination För studier vid musikhögskola krävs som skolunderbyggnad genomgånget gymnasialt stadium. Beträffande närmare detaljbestämmelser om övergång från gymnasialt stadium till musikhögskola se s. 158 f. Inträdesprov till de olika linjerna och klasserna anordnas vid varje musikhögskola vid slutet av vårterminen. Intagningen sker centralt och är riksgiltig. I vilka ämnen inträdesprov skall ske anges särskilt i resp. linje- och klassbeskrivning nedan. Även i fråga om de ovannämnda enskilda ämnesstudierna krävs inträdesprov av för de olika ämnena något varierande utformning. Beträffande examinationen kan här endast sägas, att eftersom kommittén föreslår ett nytt system med fasta studiegångar och därmed sammanhängande poängberäkningsregler (se s. 189) kommer den nu gällande examensordningen att upphävas, inkl. nu gällande examensfordringar, indelning i betygs- och studieämnen m. m. Då emellertid införandet av detta nya system måste föregås av omfattande förberedelser, främst i form av kursplanearbete och läromedelsframställning samt utarbetande av examinationsformer och examinationsfordringar, avser kommittén att framlägga specificerade förslag härom först i nästa etapp av utredningsarbetet. 14.5

Musiklärarlinjen

14.5.1 Allmänt I kap. 9, sid. 112 ff har framlagts utförliga motiveringar för inrättande och utformning av de båda typerna av musiklärarutbildning vid musikhögskolorna. Undervisningen i musikhistoria och formlära skall för de blivande tvåämnesmusikläSOU 1968:15

rarna (alt. A) motsvara 2 akademiska betyg och bör till uppläggning formas efter de mallar, som nu är under utarbetande inom ämnet musikvetenskap, dock med något större betoning av kursmomenten om de senare epokerna och med högre krav i formlära. Då eleverna vid musiklärarlinjen samtidigt studerar ett flertal ämnen, föreslås att utbildningen i musikhistoria och formlära sprids ut över 4 terminer. Även eleverna i musiklärarlinjen alt. B. skall ha denna 2-betygskurs i musikhistoria och formlära. I övrigt liknar den senare linjen mera den nu existerande musiklärarutbildningen såtill vida att den helt koncentreras till musikämnen. Då eleverna här i första hand torde rekryteras från musikfackskolan, finns möjligheter till en betydande färdighetsskolning. Detta gäller inte bara ämnen som instrument, sång, ensemble etc. utan även satslära, vari kursplanerna för alt. A bör få en mera analytisk betoning, för alt. B bör innehålla mer av hantverksövningar. Gemensamt för de båda alternativen är valfrihet beträffande instrument - om än med vissa inskränkningar. Följande instrument kan väljas som huvudinstrument: piano, violin, viola, violoncell, flöjt, blockflöjt, oboe, klarinett, saxofon, fagott, trumpet, horn, basun och gitarr. Instrument som kontrabas, gamba, luta, cembalo, orgel (= huvudinstrument för kyrkomusiker samt i instrumentklass), harpa och slagverk kan endast väljas som tillval. Piano är obligatoriskt biinstrument för de elever, som har annat huvudinstrument. Det bör noteras att den här föreslagna musiklärarutbildningen utgör en av de - i sin förening av teori och praxis - bredaste och mest kvalificerade utbildningsmöjligheterna inom den högre musikundervisningen. Denna skolning bör därför kunna lämpa sig som basutbildning även för andra arbetsuppgifter inom musiklivet än musiklärarens, t. ex. för yrken som producenter inom radio/TV och rikskonserter, intendenter vid orkesterinstitutioner, musikkritiker m. fl. Det blir också möjligt för elev att efter komplettering till 3 betyg i ämnet musikvetenskap

vid universitet gå vidare på den musikvetenskapliga banan. Detta resonemang gäller även i tillämpliga delar för teoripedagoger och kyrkomusiker. 14.5.2 Musiklärare med ämneskombinationen musik och annat ämne Utbildningen är 4-årig. Inträdesprov sker i ämnena sång, instrument, gehörsutbildning med allmän musiklära samt satslära. Därtill kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov. Det andra ämnet, som läses vid universitet, kan studeras antingen under Åk 1 eller 3. Den förstnämnda möjligheten kan komma bäst till pass för den, som exempelvis gått ut från det allmänna gymnasiet och behöver en ytterligare förkovran i något eller några musikämnen, vilken i så fall kan ske jämsides med universitetsstudierna. Det 4:e studieåret är förlagt till lärarhögskola. Se därom mera på sid. 119. Ämnesplan

för Åk 2-3 (eller 1-2)

Grundkurser I. Sång Instrument (om detta instrument inte är piano, skall piano vara obligatoriskt biinstrument) II. Körsång Kördirigering Ensemble Ensembleledning III. Gehörsutbildning med allmän musiklära Satslära (specialform med betoning av de analytiska momenten) Instrumentation med arrangemang och praktisk instrumentorientering IV. Musikhistoria och formlära (kurstyp 1 = 2-betygskurs vid universitet) V. Rytmik och avspänning Röst- och talvård med välläsning VI. Pedagogisk-metodisk utbildning i ett ämne: sång eller instrument; dessutom möjlighet till frivillig sådan utbildning i ett av ämnena satslära med gehörsutbildning eller formlä192

lära. I detta blockämne ingår musikpsykologi och- pedagogik, vuxenpedagogik, cirkelmetodik samt ämnesmetodik. VII. Orienteringskurs i kulturhistoria med betoning av konsthistoriska moment Åk 3 (2). Tillval Obligatoriska tillval sker dels i form av ev. överkurs i redan studerat ämne. dels genom tillval bland följande ämnen: Collegium musicum (2), Musica nova (3), Kammarmusik (4), Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom (12), Bandslöjd och elementär elektronisk komposition (13), Jazz (14) och modern underhållsningsmusik (15). Övriga tillval är frivilliga. Om tillval se vidare sid. 198 ff.

14.5.3 Ett-ämnesmusiklärare Utbildningen är 4-årig. Inträdesproven är desamma som för musiklärare alt. A. Det fjärde studieåret är förlagt till lärarhögskola. Ämnesplan

för Åk 1-3.

Grundkurser I. Sång Instrument 1 (huvudinstrument) Instrument 2 (biinstrument med lägre examensfordringar än instrument 1; skall vara piano, om instrument 1 är annat instrument än piano). II. Körsång Kördirigering Ensemble Ensembleledning III. Gehörsutbildning med allmän musiklära Satslära (med mer betoning av de hantverksmässiga momenten än i alt. A) Instrumentation med arrangemang och praktisk instrumentorientering. IV. Musikhistoria och formlära (kurstyp 1 = 2-betygskurs vid universitet) SOU 1968:15

V. Rytmik och avspänning Röst- och talvård med välläsning VI. Pedagogisk-metodisk utbildning i 2 ämnen: a) sång eller instrument 1 samt b) satslära med gehörsutbildning eller formlära. I detta blockämne ingår musikpsykologi och -pedagogik, vuxenpedagogik, cirkelmetodik samt ämnesmetodik. VII. Orienteringskurs i kulturhistoria med betoning av konsthistoriska moment (Åk 3). Tillval Se under musiklärare alt. A.

14.6 Musikpedagoglinjer

14.6.1 Allmänna pedagoglinjer (instrument, sång, ensembleinstruktion) Utbildningen är 4-årig. Inträdesprov sker i huvudämnet, i satslära och gehörsutbildning med allmän musiklära samt, för den som inte har piano som huvudämne, i piano. Den pedagogiska skolningen sker vid musikhögskola med koncentration till de två sista åren och med en »pedagogisk strimma» redan under det andra. Elev i instrument- eller solosångsklasserna kan gå direkt in i pedagogklassens tredje år, dock först efter behövliga kompletteringar i satslära och musikhistoria. Pedagogexamen kan avläggas i sång och i princip på varje instrument samt i ledning av kammarmusikensembler (specialform). Det är också möjligt att efter avlagd pedagogexamen genom fortsatta studier förvärva diplom (se vidare under 14.8.) Om utbildningen av rytmiklärare och teoripedagoger se nedan.

Ensembleledning (samma kurs som för musiklärare) Orkester under Åk 1-2 (för elever med orkesterinstrument som huvudämne) För sångare speciellt: Körsång (under Åk 1-2) och solistisk ensemble III. Gehörsutbildning med allmän musiklära (i vissa moment specialform med hänsyn till elevens huvudämne) Satslära (i vissa moment specialform) IV. Musikhistoria (kurstyp 2, en kurs av något mindre omfattning än kurstyp 1) och formlära V. Rytmik och avspänning För sångare dessutom: Röst- och talvård med välläsning Möjlighet till auskulation i operaklassen VI. Pedagogisk utbildning Metodik med auskultation och övningsundervisning Åk 3-4 Pedagogik och psykologi Åk 4 Lyssnarkurs- och cirkelmetodik Åk 4. Tillval Musikpedagogerna kan förutom ev. överkurs göra sina obligatoriska val bland kurserna Instrument (1), Collegium musicum (2), Musica nova (3), Kammarmusik (4), Sång (6), Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom (12), Bandslöjd och elementär elektronisk komposition (13), Jazz (14) och Modern underhållningsmusik (15). För eleverna i sångpedagogiska linjen tillkommer som obligatoriskt tillval litteraturkunskap och textanalys (20). Övriga tillval är frivilliga. Obs. att Liedsång (7) ingår som grundkurs på sångpedagoglinjen. Om tillval se vidare sid. 198 ff. 14.6.2 Rytmikpedagoglinje

Åmnesplan

för Åk 1-4

Grundkurser 1. Huvudämne Repertoar och interpretationsanalys II. Ensemble (för pianister kammarmusik med piano samt ackompanjemang) SOU 1968:15

Rytmikpedagoglinjen får i princip samma uppbyggnad som de allmänna pedagoglinjerna. Ämnet rytmik (anatomi, rörelseteknik och plastik, rörelsekomposition m. m.) är huvudämne fr. o. m. årskurs 3. Den egentliga rytmikpedagogutbildningen blir således 2-årig och bygger vidare på en genom-

gången, instrumentalt inriktad grundutbildning om minst 2 år (årskurs 3 vid musikfackskola jämte årskurs 2 vid musikhögskola eller 2 års studier vid musikhögskola). Ett tidigare val av tillvalskurs 16 (rytmik och avspänning) förutsätts även. Ämnesgrupperna under II och III ges en speciell inriktning med hänsyn tagen till huvudämnet (under II bl. a. Orff-metodik). 1 ämnesgrupp V utgår rytmik och avspänning och ersätts av röst- och talvård med välläsning. Obligatoriska tillval är kurserna 17 (historiska danser) och 18 (modern dans). 14.6.3 Teoripedagoglinje Utbildningen, som med hänsyn till det ringa antalet elever samt de speciella kraven i vissa kursmoment - förläggs uteslutande till musikhögskolan i Stockholm, är 4-årig. För de elever, som genomgått den till musikhögskola förlagda delen av musiklärarutbildningen med högsta poäng för grundkurs samt överkurs i gehörsutbildning och satslära, är utbildningen 3-årig. För elever på kyrkomusiklinjen gäller samma villkor, dock med det undantaget att normalt endast 2-årig utbildning krävs av dem som valt pedagogisk specialisering i satslära med gehörsutbildning. Inträdesprov sker i ämnena gehörsutbildning med allmän musiklära, satslära och formlärä. Därtill kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov. Avser eleven att utbilda sig för lärarverksamhet vid universitetsinstitutioner i musikvetenskap är kurstyp 1 i musikhistoria (se under musiklärare) nödvändig, i annat fall krävs endast kurstyp 2 (se under allmänna pedagoglinjer). Ämnesplan för Åk 1-4 (med ovannämnda undantag beträffande studietidens längd) Grundkurser I. Gehörsutbildning med allmän musiklära Satslära Instrumentation Formlära II. Musikhistoria (kurstyp 1 eller 2, se 194

ovan) Musikteorins historia III. Kompositionsseminarium Elementär kurs i komposition Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom Bandslöjd och elementär elektronisk komposition (Beträffande kurserna i grupp III se under Tillval, nr 9, 11, 12 och 13). IV. Pedagogisk utbildning Metodik med auskultation och övningsundervisning Åk 3-4 Pedagogik och psykologi Åk 4 Lyssnarkurs- och cirkelmetodik Åk 4 Studiet av ämnesgrupperna I-III skall vara avslutat i och med Åk 3. Under Åk 4 studerar eleven en kombination av 2 ämnen för fördjupning. Bland kombinationsmöjligheter kan nämnas: satslära + gehörsutbildning, formlära + instrumentation, musikteorins historia + deltagande i musikpedagogiska försök etc. Tillval Endast frivilliga val (med undantag för de under grupp III upptagna kurserna).

14.7 Kyrkomusikerlinje

.Studietiden är 4 år. Utbildningens längd och dess utformning har närmare motiverats på s. 143. Härutöver må endast tillfogas, att kyrkomusikerna i jämförelse med musiklärarna har en rad specialämnen såsom liturgisk sång, liturgisk kördirigering, liturgik med kyrkomusikens historia, orgelkännedom och övningstjänstgöring i kyrka (orgel måste dessutom vid en sådan jämförelse räknas som betydligt mer omfattande än instrument 2 för musiklärare alt. B). Jämfört med musikpedagogerna har kyrkomusikerna flera ämnen av huvudämneskaraktär (orgel, piano, sång kördirigering m. fl.). Då även under studietiden skall medhinnas en pedagogisk specialisering i två ämnen, måste en utbildningstid av 4 år anses som ett minimum. Inträdesprov sker i ämnena orgel (liturgiskt och solistiskt orgelspel), piano, sång, SOU 1968:15

gehörsutbildning med allmän musiklära samt satslära. Därtill kommer ett pedagogiskt lämplighetsprov. Beträffande valet av kurstyp i ämnet musikhistoria gäller att kurstyp 2 (se under Allmänna pedagoglinjer) normalt är tillräcklig. Den som ämnar utbygga sin kompetens genom den avslutande pedagogiska kursen vid lärarhögskola eller vill välja pedagogisk specialisering i ämnet satslära med gehörsutbiidning skall dock i musikhistoria välja kurstyp 1 ( = den som gäller för musiklärare). Den pedagogiska specialiseringen sker under Åk 3-4 med koncentration till det sista studieåret. Det måste därför krävas att studiet av vissa »tunga» ämnen skall vara avslutat för Åk 4. Ämnes plan för Åk 1-4 Grundkurser I. Orgel liturgiskt orgelspel solistiskt orgelspel Piano Sång II. Körsång Kördirigering (samma kurs som för musiklärare) Liturgisk kördirigering Ensemble Ensembleledning 111. Gehörsutbildning med allmän musiklära Satslära Instrumentation JV. Musikhistoria och formlära (normalt kurstyp 2, se vidare ovan) Liturgik med kyrkomusikens historia Orgelkunskap V. Rytmik med avspänning Röst- och talvård med välläsning Vf. Övningstjänstgöring i kyrka VII. Pedagogisk specialisering Metodik med auskultation och övningsundervisning Åk 3-4 (förekommer i två ämnen, vilka väljs bland ämnena orgel, piano, sång, satslära med gehörsutbildning samt formlära) SOU 1968:15

Pedagogik och psykologi Åk 4 Lyssnarkurs- och cirkelmetodik Åk 4 Tillval Obligatoriska val är förutom ev. överkurs Collegium musicum (2), Musica Nova (3) samt Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom (12). Övriga tillval är frivilliga. Om tillval se vidare sid. 198 ff. 14.8 Instrument- och solosångklasser Utbildningstiden är normalt 4 år, varefter eleven efter godkända grundkurser erhåller avgångsbetyg. För solistutbildning med diplom tillkommer ytterligare högst 2 studieår. Diplom kan förvärvas även i ensemblespel. Elev i instrument- eller solosångsklass kan gå direkt in i de allmänna pedagoglinjernas Åk 3, dock efter behövliga kompletteringar i satslära och musikhistoria. Inträdesprov sker i huvudämnet samt i gehörsutbildning med allmän musiklära och (för dem som inte har piano eller orgel som huvudämne) i elementärt pianospel. Följande instrument kan vara huvudämne: piano, orgel, violin, viola, violoncell, kontrabas, flöjt, oboe, klarinett, saxofon, fagott, trumpet, horn, basun, tuba, slagverk, harpa, gitarr (med luta som biämne) eller luta (med gitarr som biämne) blockflöjt, gamba och cembalo. Åmnesplan

för Åk 1-4

Grundkurser I. Huvudämne (med ev. instrumentvarianter som oboe/eng. horn etc.) Gemensam lektion i huvudämnet, innefattande även repertoarkunskap, instrumentkännedom, uppförandepraxis på resp. instrument; för sångare röstorganets byggnad, funktion och vård samt vokal uppförandepraxis (för flera av dessa moment kan speciallärare anlitas) II. Ensemble för instrumentalister Kammarmusik (bl. a. Collegium musicum för dem, som studerar »gamla» instrument)

Orkester (kammar- och symfoniorkester) för sångare Liedsång och solistisk ensemble Körsång III. Gehörsutbildning med allmän musiklära Satslära Utbildningen i dessa båda ämnen bör i viss utsträckning anpassas med hänsyn tiU elevernas huvudämne (t. ex. huvudämnets eventuella karaktär av melodiinstrument). IV. Musikhistoria med formlära (kurstyp 3, något mindre omfattande kurs än kurstyp 2). V. Pedagogisk-metodisk utbildning i fråga om huvudämnet. Om tillval se vidare sid. 198 ff. Tillval I princip endast frivilliga val. Härvid undantas sådana ämnen, som ingår i grundkurserna i instrument- och solosångsklasserna, t. ex. Liedsång (7), Collegium musicum (2), Musica nova (3) och Kammarmusik (4). Litteraturkunskap och textanalys (20) är obligatoriskt tillval för elever i solosångsklassen. Se vidare sid. 198 ff. Anmärkning Med undantag av klasserna i solosång, piano, orgel och gitarr (luta) motsvarar denna stora grupp av klasser i princip den s. k. orkesterskolan vid musikhögskolan i Stockholm. Utanför de stora ensemblernas ram faller oftast också utbildningen på instrument som blockflöjt, gamba och cembalo.

14.9 Konstskola

Körsången har tidigare som regel haft karaktär av amatörverksamhet, antingen den utövats som ett rent hobbyartat sällskapsnöje inom föreningsliv osv. eller bedrivits i anspråksfullare och fastare organiserade former, t. ex. i oratoriesällskap och liknande. Under de senaste decennierna har emellertid en alltmer markant förändring inträtt härvidlag. Även om körsångsverksamhet 196

ännu endast i relativt sällsynta fall kan anses ha yrkesmässig karaktär, t. ex. vid operaoch operettinstitutioner, radioföretag och större kyrkor, är tendensen mot en mera yrkesmässig inriktning påtaglig. Härtill bidrar inte bara den allmänna standardhöjning som svensk körverksamhet kan uppvisa - och som i en rad fall har lett till uppmärksammade internationella framgångar - utan också de ständigt stegrade fordringar på teknisk färdighet och konstnärlig gestaltning, som en nyare tids breddning av repertoaren medfört. Den nutida körmusiken ställer därvid alldeles särskilt höga krav på vokal, rytmisk och kanske speciellt intonationsmässig skicklighet, vilken inte kan uppnås utan en grundlig och tidskrävande skolning. Tillgången på korister av sådan kvalitet är ännu tämligen begränsad och inskränker i väsentlig grad möjligheterna att framföra i synnerhet moderna körverk. I detta läge måste det anses som en naturlig åtgärd att inrätta en särskild koristutbildning. Enligt kommitténs mening bör denna tillsvidare endast förläggas till musikhögskolan i Stockholm, senare eventuellt även till musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. Inträdesfordringarna skall ställas relativt högt och främst avse vokal skicklighet och lämplighet som körsångare samt färdighet i a vista-sång. Någon bestämd studietid kan i detta speciella ämne knappast fastställas, eftersom eleverna i konstskolan kan beräknas påbörja studierna från skiftande utgångsnivåer. Efter godkända grundkurser utfärdas ett koristbetyg. Eleverna torde i regel böra rekryteras ur de elevkategorier vid musikhögskolan som har sång som huvudämne eller obligatoriskt ämne, men konstskolan skall även kunna ta emot elever från annat håll. Vid musikhögskolan i Stockholm kan den s. k. mindre kören, dvs. eliten av dem som är skyldiga att delta i körsång, utan större organisatoriska förändringar ombildas till att utgöra denna konstskola. Denna kör skulle sålunda även, efter vederbörliga inSOU 1968:15

trädesprov, kunna motta elever som inte studerar annat ämne eller går i annan linje/ klass vid musikhögskolan. Elev vid musikhögskolan som uttas till deltagande i mindre kören kan, efter ev. erforderligt tillägg i den för deltagande i körsång fastställda tiden samt annan behövlig komplettering, härigenom få tillgodoräkna sig denna insats som en särskild merit i form av koristbetyg. Ämnesplan Grundkurser I. Körsång Sång (ungefärligen motsvarande grundkurs med högsta poäng i examenslinjerna nr 1 eller 3; dock med speciell inriktning på körteknisk skolning) Elementär kurs i spelning av ett instrument, helst piano (ungefärligen motsvarande grundkursen i instrument 2 i musiklärarlinjens alt. B) II. Gehörsutbildning med allmän musiklära (motsvarande grundkursen i examenslinjerna nr 1 eller 3, dock med speciell inriktning på a vistasång). III. Musikhistoria med formlära (kurstyp 3, se under instrument- och solosångsklasserna) IV. Röst- och talvård. Tillval Endast frivilliga val. Se sid. 198 ff. 14.10

Dirigentklassen

Specialklass för utbildning av dirigenter skall endast finnas vid musikhögskolan i Stockholm, eftersom denna högt kvalificerade klass kommer att bli rätt liten och dessutom kräver stora resurser i form av instrumentala och vokala ensembler samt lärarassistans i samtliga orkesterinstrument. Utbildningen är delad i 2 grenar: A. Orkesterdirigering B. Kördirigering Studierna är så upplagda att eleven i A får en mindre omfattande skolning även i B och eleven i B en liknande kurs i A. SOU 1968:15

Studietiden är i gren A normalt 3 år, i gren B normalt 2 år. Motiveringen för den längre studietiden i gren A är de större tekniska kraven i arbetet och den mera omfattande repertoaren. Inträdesfordringarna ligger mycket högt och kan i princip sägas motsvara högsta betyg i dirigeringsämnena inom musikhögskolans musiklärar- och kyrkomusikerlinjer. Enligt de bestämmelser, som nu gäller för erhållande av diplom i dirigering skall den sökande vid inträdesprovet »utvisa tydlig begåvning och fallenhet för dirigentyrket, utvecklad slagteknik, utpräglad musikalitet och rutin». Eleven, som i ämnena gehörsutbildning, satslära, musikhistoria och formlära skall äga kunskaper och färdigheter motsvarande dem i examenslinje och som dessutom på olika tekniska nivåer skall kunna spela piano och ett stråkinstrument, erhåller undervisning dels i avancerade kurser i partiturspel, partituranalys, uppförandepraxis, instrumentkännedom, instrumentation samt gehörsutbildning, dels genom särskilda lektioner i slagteknik och instuderingsuppgifter med musikhögskolans kammar- och symfoniorkestrar samt i koristskolan ( = musikhögskolans mindre kör). För den blivande kördirigenten är någon sångpedagogisk utbildning önskvärd, för den blivande orkesterdirigenten någon pedagogisk skolning i stråk- och blåsinstrument. Utbildningen kan avslutas med diplom, varvid eleven vid instudering och framförande måste visa sig tekniskt och konstnärligt väl behärska de förelagda uppgifterna, som 30 dagar före provet väljs ur en i diplomfordringarna noggrant beskriven repertoar från skilda epoker och inom olika formgenrer. Elev i dirigentklassen har som obligatoriskt tillval deltagande i kompositionsseminariet (11) och litteraturkunskap med textanalys (20). Övriga tillval är frivilliga. Se sid. 198 ff. 14.11

Kompositionsklassen

Utbildningen som är 3-årig förläggs uteslutande till musikhögskolan i Stockholm av 197

liknande skäl som redovisats under Dirigentklassen, nämligen det mycket begränsade antalet kvalificerade begåvningar och nödvändigheten av stora tekniska resurser och av speciallärare (gästprofessorer, högt kvalificerad kursledning i elektronisk musik m. m.) Inträdesprövning sker genom vissa musikteoretiska prov samt bedömning av inlämnade kompositioner. Utbildningen bedrivs dels individuellt, dels i smärre grupper (partituranalys etc). dels i seminarie- och föreläsningsform (kompositionsseminariet). Deltagande i kompositionsseminariet hör till grundkurserna inte bara för eleverna i kompositionsklassen utan också för eleverna på teoripedagoglinjen och i dirigentklassen. Även andra elever kan delta i seminarierna genom frivilligt tillval. För denna utbildning måste dessutom inrättas en studio för grundkurser i bandslöjd och elektronisk komposition. Då denna undervisning bör samordnas med de på sid. 200 upptagna tillvalskurserna nr 12 (Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom) och nr 13 (Bandslöjd och elementär elektronisk komposition) - vilka ingår i utbildningen även för teoripedagoger och hör till de obligatoriska tillvalen för musiklärare, musikpedagoger och delvis även för kyrkomusiker kommer det att röra sig om en verksamhet av ansenliga dimensioner. Studior av liknande typ (med något mindre utrustning) för tillvalskurser bör även finnas vid musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. För skapande av studiemetoder (i bl. a. gehörsutbildning) bör musikhögskolan här samarbeta dels med Musikpedagogiskt centrum, dels med arbetsgrupperna inom Fylkingen och inom Sveriges Radios elektronmusikstudio (EMS), dels med besläktad musikvetenskaplig verksamhet och med Tekniska högskolan. 14.12 Institut för ny musik Komposition är ett ämne. som mer än något annat sysslar med nya musikaliska uttrycksmedel. Musikhögskolan i Stockholm

har sodan 1960-talets början ingående kunnat följa denna utveckling genom att som gästprofessorer och gästföreläsare engagera ett flertal av vår tids internationellt mest uppmärksammade tonsättare. Detta är en verksamhet som givetvis måste fortsätta. Men den nya musiken är inte bara en angelägenhet för tonsättare utan också för interpreter, pedagoger och musikforskare m. fl., m. a. o. en angelägenhet för hela musiklivet. För att skapa möjligheter till en effektiv bevakning och bidra till en välinformerad konstnärlig och pedagogisk idégivning rörande vår tids musik inom den högre musikutbildningens ram föreslår kommittén att det vid musikhögskolan i Stockholm inrättas ett institut för ny musik under ledning av en arbetsgrupp med professorn i komposition som ordförande. På denna grupp läggs också ansvaret för skötsel och utveckling av den elektroniska studion. 14.13

Tillvalssystemet

En av grundtankarna i kommitténs planering av den högre musikutbildningen är att varje elev skall ges möjlighet till en efter begåvningstyp och intresseinriktning avpassad fördjupning och specialisering. Kommittén har ansett att den nuvarande ordningen, enligt vilken eleverna i resp. examensklasser genomgår exakt samma utbildning och s.a.s. stöps i samma form, motverkar uppfyllandet av detta självklara krav. Det är i stället angeläget att så långt som möjligt utveckla varje elevs särart. Därigenom skapas inte bara förutsättningar för en högre grad av motivation inom de olika studiegrenarna utan också ett mera personligt engagemang i den kommande yrkesutövningen, något som i sin tur måste få en rekryteringsbefrämjande effekt. Därför har utbildningen - som ovan beskrivits i olika sammanhang - indelats i grundkurser och tillvalskurser, varvid grundkurserna i sig är tillräckliga för slutbetyg i de olika ämnena. Tillvalskurserna indelas i sin tur i överkurser i redan studerade ämnen och kurser utanför grundkursernas ram. Av anvisningarna för de olika utbildSOU 1968:15

ningslinjerna ovan framgår vilka tillvalskurser, som är obligatoriska och vilka som är frivilliga. De obligatoriska valen är kongruensbestämda och hänför sig m. a. o. till vederbörandes kommande obligatoriska arbetsuppgifter på resp. verksamhetsområde. De frivilliga valen är avsedda att utanför denna ram tillmötesgå elevens personliga intressen. Den nedan presenterade kurslistan kan därför behöva kompletteras. Överkurs kan endast väljas under förutsättning att eleven i grundkurs uppnått maximal poäng och får inte innebära en ytterligare utbildning inom de moment eller den repertoar, som redan genomgåtts. Överkurs måste alltid innebära att nya moment/ repertoaravsnitt studeras. De föreslagna tillvalskurserna utanför grundkursernas ram är följande (med kort ämneskommentar).

kyrkomusiker. Undervisningen bör vara öppen även för andra elever. 6. Sång Sång är en av grundkurserna på musikläraroch kyrkomusikerlinjerna. Ämnet införs här som frivilligt tillval för instrumentalpedagoger, instrumentalister, tonsättare etc. 7. Liedsång Endast inom ramen för solosångsundervisningen och utbildningen av sångpedagoger kan större utrymme beredas åt instudering av den konstnärligt kvalificerade solosångsrepertoaren. Detta tillval ger speciella möjligheter utöver grundkurserna i sång. Repertoaren bör inte koncentreras enbart till den tyska och nordiska Heden från romantiken utan vidgas att omfatta även äldre och moderna verk.

1. Instrument

8. Koristutbildning

Denna kurs är avsedd för elever som tidigare och utanför musikhögskolan studerat ett eller flera instrument (t. ex. vid musikfackskola) och ytterligare vill förkovra sig häri eller vill skaffa sig elementära färdigheter på ett nytt instrument.

Detta ämne, som föreslås inrättas som en självständig utbildningslinje vid i första hand musikhögskolan i Stockholm, bör även kunna studeras som tillvalsämne av flera elevkategorier (se härom närmare under Konstskola, sid. 196).

2. Collegium musicum Ensembleundervisning i äldre repertoar (vokal och instrumental) med uppförandepraxis. I kursen förenas instudering och historiskt-teoretiskt studium. Framföranden på gamla instrument. 3. Musica nova Ensembleundervisning i ny musik (vokal och instrumental). I kursen bör förenas instudering och visst teoretiskt studium (notationsfrågor etc.) 4. Kammarmusik Här avses i första hand studium av den repertoar som ligger mellan arbetsområdena i tillval 2 och 3: wienklassiska och romantiska stråkkvartetter, pianotrior etc. 5. Ensembleledning Finns som grundkurs för musiklärare och för SOU 1968:15

9. Elementär kurs i komposition Vid musikhögskolan i Stockholm finns kompositionsklass med specialutbildning på hög teknisk och konstnärlig nivå. Mellan denna och grundkurser (med överkurser) i satslära finns inget stadium och ingen kursinriktning för de elever, som utan att vilja utbilda sig till tonsättare ändå vill få en elementär undervisning i komposition. Den här föreslagna kursen - som inte är att betrakta som ett obligatoriskt förstadium till kompositionsklassen - torde särskilt lämpa sig för de blivande musiklärare, pedagoger, kyrkomusiker och instrumentalister som i framtiden tänker ägna sig åt komposition i mera anspråkslösa former. Viktiga moment av kursinnehållet bör sålunda vara även arrangemang, instrumentkännedom och instrumentation (med partituranalys). Kursen finns vid varje musikhögskola.

10. Instrumentation Ämnet har hittills endast funnits inom ramen för vissa examenslinjer (musiklärare, teoripedagoger och militära musikdirektörer) men bör finnas även som specialstudium på både elementära och avancerade kunskapsnivåer. 11. Kompositionsseminarium Kompositionsseminariet vid musikhögskolan i Stockholm arbetar liksom tidigare i seminarie- och föreläsningsform företrädesvis med analyser av moderna verk, diskussioner i estetiska frågor och instrumentdemonstrationer ur den nya musikens aspekt. Till seminariet inbjuds årligen ett flertal framstående in- och utländska tonsättare, instrumentalister och teoretiker. Ingår som grundkurs i utbildningen i komposition, teoripedagogik och dirigering. Frivillig kurs för övriga elever. Avancerat stadium. Samarbete med universitetsinstitutioner i musikvetenskap.

dels en orientering i jazzens uttrycksmedel och historia. 15. Modern underhållningsmusik Den ofta förekommande gränsdragningen mellan »seriös» musik å ena sidan, schlagermusik, popmusik m. m. å den andra har inte minst i pedagogiska sammanhang allt mindre fog för sig och har - då undervisningen vid musikhögskolor och konservatorier i allmänhet inriktats uteslutande på det »seriösa» - inte sällan bidragit till lärarens isolering från skolelevernas musikaliska intressen och erfarenheter. Den här föreslagna kursen, som i likhet med nr 14 vill hjälpa till att bryta ner denna mur och som givetvis även kan väljas av andra än blivande lärare, bör innehålla moment, som ensemblespel, analyser och övningar i arrangemang, instrumentgenomgång, estetiska diskussioner m. m.

16. Rytmik och avspänning 12. Akustik och ljudöverföring med apparatkännedom Akustiska frågeställningar och tekniska hjälpmedel spelar en allt större roll i musikundervisningen och i det allmänna musiklivet. Musikhögskolorna bör därför kunna erbjuda sina elever särskilda studiemöjligheter på detta fält. Samarbete med tekniska högskolor, universitet m. m. 13. Bandslöjd och elementär elektronisk komposition Denna utbildning, som ingår i grundkurserna för elever i komposition och på teoripedagoglinjen, bör stå öppen även för övriga studerande, speciellt för blivande musiklärare och pedagoger, som vill utbilda sig för att i detta ämne kunna handleda elever. Kursen kan lämpligen kombineras med kurs nr 12.

Ämnet finns som grundkurs på de flesta examenslinjer och i dirigentklassen men bör stå öppen även för andra elever.

17. och 18. Historiska danser och Modern dans Dans i olika former - alltifrån historiska danser till modern sällskapsdans och jazzbalett - är nästan undantagslöst förknippad med musik och hör därför till de ämnen, som stöder musikalisk inlevelse och kunskapsinhämtning. Många elever kan också i sitt framtida yrke få kontakt och samarbete med olika former av dansverksamhet. Kurser i dessa ämnen - med lämplig avvägning mellan teori och praktik - bör därför inrättas. För utformningen föreslås samarbete med bl. a. Koreografiska institutet.

14. Jazz

19. Språk

Jazzen är en viktig form inom vår tids musik och hör därför till de ämnen, i vilka musikhögskolan bör meddela undervisning. Kursen föreslås innehålla dels ensemblespel,

I sin nuvarande utformning ger musikhögskolan och konservatorierna möjlighet till språkstudier för elever av olika kategorier. Dessa kurser bör fortsätta.

200 SOU 1968:15

20. Litteraturkunskap och textanalys Kursen är i forsa hand avsedd för eleverna på sångpedagogiska linjen, i solosångs- och dirigentklasserna och syftar till att ge en fördjupad insikt vid studiet av komponerade texter: från poesi till dramatik. 21. Deltagande i musikpedagogiska och musikpsykologiska försök Genom Musikpedagogiskt centrum kommer den musikpedagogiska och musikpsykologiska forskningen och försöksverksamheten att spela en allt viktigare roll. Det bör ges möjligheter för elever, som deltar i sådant arbete att tillgodoräkna sig detta som tillvalskurs. 22. Musikadministration Kursen skall ge information om musiklivet och dess olika organisations- och produktionsformer. Den är i första hand avsedd för blivande musikrektorer, producenter inom radio/TV och Rikskonserter, intendenter vid orkesterföreningar, musikanmälare m. fl. 23. Elementär kurs i stämning av klaverinstrument Principer för tillval Tillvalen är som ovan nämnts dels obligatoriska, dels frivilliga. Elev vid examenslinje måste till grundkurserna lägga minst två obligatoriska tillval. Ett av dessa kan vara överkurs (i redan genomgången grundkurs med högsta poäng), minst ett måste väljas bland tillvalen 1-23 enligt principer, som nedan förtecknas. Högst tre frivilliga tillval får göras (flera endast efter särskilt medgivande), varav endast ett får vara överkurs. Varje elev vid examenslinje kan sålunda utanför grundkursernas ram normalt välja högst fem kurser, varav två kan vara överkurser. Elever utanför examenslinjerna, dvs. tillhörande klasserna 4-7, har tillträde till samtliga kurser som frivilliga tillval. Dock SOU 1968:15

är att märka att nr 3, 4 och 7 i annan ut» formning ingår i grundkurserna i instrument- och solosångklasserna och att nr 11 ingår i undervisningen i komposition. I instrument- och solosångklasserna kan diplomkraven betraktas som en speciell form av avancerad och särskilt omfattande överkurs. Musiklärare gör förutom ev. överkurs sina obligatoriska val bland kurserna 2, 3, 4 och 12-15. Resten är frivilliga. Musikpedagoger gör förutom ev. överkurs sina obligatoriska val bland kurserna 1-4, 6 (för icke sångare) och 12-16. Tillval nr 7 hör i annan form till grundkurserna för sångpedagoger, varjämte nr 9 och 11-13 ingår som grundkurser för teoripedagoger. Övriga tillval är frivilliga. Kyrkomusiker gör förutom ev. överkurs sina obligatoriska tillval bland kurserna nr 2, 3 och 12. Övriga tillval är frivilliga. 14.14 Kursverksamhet En relativt mångskiftande kursverksamhet förekommer på det musikaliska området. Denna är dock mycket ojämnt fördelad och ombesörjs av en rad olika institutioner och organisationer under i många fall provisoriska förhållanden. Inom den högre musikutbildningen saknas möjligheter till kursverksamhet och konferenser nästan helt. Detta påtalades i departementspromemorian Den högre musikutbildningen (1964), där ett kursinstitut skisserades. Detta skulle ledas och administreras genom musikhögskolan i Stockholm. Sedan dess har en konferens av här åsyftad typ genomförts. Den hölls i juni 1967 på Hässelby slott och ägnades den musikteoretiska undervisningen vid musikhögskolor/konservatorier och universitet och med deltagare från alla de nordiska länderna. Det vittnades samstämmigt om nödvändigheten av sådana arbetsdagar. Flera besläktade initiativ väntar också på att genomföras. Då en kursverksamhet av här åsyftat slag inte bara är av en hög angelägenhetsgrad i nuläget utan också i framtiden - inte minst för att musikfackskolornas och musikhögskolornas nya kursplaner effektivt skall kunna genomföras - ansluter sig kommittén 201

till det i ovannämnda departementspromemoria framförda förslaget. Kommittén anser dock en betydligt större differentiering av kurstyper nödvändig och föreslår, att kursverksamheten leds, inte av ett särskilt institut, utan av SfM:s förvaltningsorgan (se sid. 226) och med bl. a. de olika musikhögskolornas rektorer och lärarråd som förslagsställare. Här meddelas några av de kurstyper, som kommittén anser bör komma ifråga inom ramen för kursverksamheten. Fortbildningskurser i musik för musiklärare och klasslärare bör liksom nu handhas av skolöverstyrelsen. Kommittén framhåller dock starkt önskvärdheten av att ämnet musik erhåller större antal kurser än nu är fallet. Sommarkurser på olika instrument. Gäller utbildningen av i första hand ungdomar i skolpliktig ålder. Som modell kan här tjäna de av Sven Karpe ledda s. k. Lundgrenska kurserna för violinister (även cellister). Samarbete bör etableras med skolmyndigheterna och organisationen Musik för Ungdom (MfU). Sommarkurser för musikfackskoleelever och övriga musikyrkesinriktade elever på det gymnasiala stadiet. Sommarkurser för musikhögskoleelever och avancerade fackskoleelever i orkesterspel och körsång. Det har t. o. m. vid musikhögskolan i Stockholm visat sig svårt att få till stånd en symfoniorkester med full besättning och god balans mellan stråk- och blåsarsektioner. Därtill kommer att de ännu få eleverna i instrumentklasserna i Göteborg och Malmö för en lång tid framåt inte kommer att kunna ges en pedagogiskt planlagd orkesterskolning inom den symfoniska litteraturen: från wienklassicism till modern musik. En sommarkurs med en musikhögskolornas egen symfoniorkester skulle kunna fylla denna lucka. Viss konsertverksamhet bör förekomma. Orkesterkursen - som bör sammankopplas med en dirigentkurs - föreslås förlagd till Göteborg. Körkursen bör i högre grad än orkesterkursen inriktas på vidareutbildning av dirigenter.

»Mästarkurser» på instrument och i solosång för musikhögskoleelever. Diplomnivå. Kurser givna av gästprofessorer och gästlärare vid kompositionsklassen, vid Musikpedagogiskt centrum i musikhistoria-formlära, sång och instrument med interpretation m. m. Kurser och konferenser för musikhögskole- och musikfackskolelärare rörande olika instrument, sång, musikteori etc. Till aktuella ämnen hör förnyelse av repertoar och därmed förknippade interpretationsfrågor, informationer och debatter om nya musikpedagogiska rön m. m. Kongresser inom musikutbildningsfältet (även internationella). Kan även gälla speciella forskningsområden. Musikhögskolornas kursverksamhet bör även kunna svara för de organisatoriska problemen i fråga om studieresor och studiebesök, elevutbyten (även konsertturnéer), folkmusikexpeditioner (inspelning, uppteckning, miljöstudier) m. m. Kursverksamheten bör också påta sig det administrativa ansvaret för de av Musikaliska akademien ledda sommarkurserna för utbildande av kyrkomusiker (se s. 129). Dessa kurser bör även kompletteras med planeringsdagar för och viss fortbildning av de vid kurserna verksamma lärarna. Vidare förutsätter kommittén, att regelbunden fortbildning anordnas för lärare verksamma inom frivillig musikundervisning och musikaliskt folkbildningsarbete. Om kommitténs förslag till samordning av den frivilliga musikundervisningen förverkligas, bör detta medföra att skolöverstyrelsen tar ansvaret för sådan fortbildningsverksamhet. Vissa typer av kurser för dessa lärare kan dock vid sidan härav anordnas av musikhögskolornas kursverksamhet. Kurser och konferenser avsedda främst för lärare vid musikhög- och musikfackskolor bör i viss utsträckning kunna stå öppna även för andra musiklärarkategorier. Musikhögskolornas kursverksamhet bör också överta de s. k. kompetenskurserna, som nu anordnas av skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå. Den mycket omfattande kursverksamhet, SOU 1968:15

som äger rum på det kyrkomusikaliska fältet, samt även de icke kyrkomusikaliskt inriktade körsångarkurserna torde knappast kunna överföras till musikhögskolans kursverksamhet. Dock skulle denna kunna påta sig ett visst ansvar för fortbildning av lärare för sådana kurser. Den här föreslagna kursverksamheten bör enligt kommitténs mening få en så stor lokal spridning som möjligt. Som lämpliga förläggningsorter förutom Stockholm, Göteborg och Malmö kan i första hand nämnas Ingesund och Framnäs. En speciell roll spelar i detta sammanhang de musikkurser som förmedlas genom radio-TV och som handhas av radiokonservatoriet vid Sveriges Radios vuxenundervisningsavdelning (Radioskolan). Målsättningen är här att genom pedagogiskt planlagd programverksamhet (med läromedel) bidra till en allmän höjning av den musikkulturella bildningsnivån. Viktigast är funktionen som ett slags fortbildningsinstitut för musikpedagoger av olika kategorier, men avsikten är också att fånga upp intresserade ungdomar och ge material för cirkelverksamheten inom bildningsförbunden. Många andra aspekter kommer också in i bilden: från kontakterna med den »vanlige» lyssnaren till lärare inom andra ämnen som vill skaffa sig allmänorientering i musik. En uppfattning om verksamhetens art ger de kurser, som startade i slutet av januari 1968 och löper över tre terminer t. o. m. våren 1969. Ämnena är fyra: musikhistoria, formlära, musikteori (gehörsutbildning, harmonilära, kontrapunkt m. m.) och musikpedagogik. Antalet radiolektioner är 3 per vecka - ett för vart och ett av de tre förstnämnda ämnena - under 24 veckor. Kursen i musikpedagogik är under planläggning. Till kurserna utges läroböcker (med tonband): en musikhistorisk handledning, en formlära i 2 delar, en kombinerad gehörs-, harmoni- och kontrapunktlära och en handbok i musikpedagogik. Samtliga volymer har formen av arbetsböcker. Det sammanlagda antalet sidor rör sig omkring 700. Detta s. k. radiokonservatorium tillkom genom ett gemensamt initiativ av Sveriges SOU 1968:15

Radio, Musikaliska akademien, Skolöverstyrelsen, den musikvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och Samverkande bildningsförbunden. Skolöverstyrelsen anordnar i anslutning till radio- och TV-sändningarna veckoslutsoch sommarkurser för vid särskilda testningar uttagna elever, inalles 200, varav hälften musiklärare och klasslärare inom skolväsendet, hälften lärare vid kommunala musikskolor och studiecirkelledare. Den här beskrivna undervisningen - som planeras sändas i repris - har karaktär av grundkurs i resp. ämnen. Det torde för framtiden vara möjligt att inom Radiokonservatoriets ram även meddela undervisning inom vissa specialområden såsom musiketnografi, svensk folkmusik, kyrkan och musiken, musikskriftställeri (musikkritik, utformning av programkommentarer m. m.), musikadministration, kurser i TV på härför lämpliga instrument etc. Musikhögskolornas kursverksamhet bör planläggas i samråd med skolöverstyrelsen och Radiokonservatoriet/Sveriges Radio.

14.15. Examenslinjer

(sammanfattning)

A. Nu existerande examenslinjer och examina som föreslås utgå. 1. Musikledarexamen. Kommittén föreslår att tjänstetypen musikledare upphör och ersätts med tjänster som rektor - studierektor för obligatorisk och frivillig musikundervisning. Behovet av administrativ skolning för dessa tjänsteinnehavare bör tillgodoses genom kursverksamhet. 2. Militär musikdirektörsexamen. Den nuvarande mycket kvalificerade utbildningen till militär musikdirektör motiveras främst av att de militära musikdirektörerna leder till militära förband förlagd musikutbildning. Genom kommitténs förslag överförs denna utbildning till det allmänna skolväsendet och musikhögskolorna. De krav på kvalificerad militärmusikalisk specialisering, som kan förutses, bör tillgodoses genom den högre musikutbildningens nya möj-

ligheter till specialisering samt genom kursverksamhet. 3. Musikunderofficersexamen. Genom överförandet av den militärmusikaliska utbildningen till civila myndigheter upphör behovet av musiklärare vid de militära förbanden. Militärmusikernas huvudsakliga uppgift blir i fortsättningen att fungera som orkestermusiker samt att medverka som pedagoger inom det civila musiklivet. 4. Högre organist- och högre kantorsexamen. Dessa två examina sammanslås till en ny, enhetlig kyrkomusikerexamen, vilken även innefattar en kvalificerad musikpedagogisk utbildning. 5. Musikinstruktörsexamen. Denna examen ersätts av musikpedagogisk examen vid musikfackskola. 6. Kyrkokantorsexamen samt organist- och kantorsexamen. Dessa examina ersätts främst av kantorsexamen vid fackskola och musikfolkhögskola. Genom kursverksamhet erbjuds möjlighet att avlägga kantorsexamina utan pedagogisk kompetens. 7. Pianostämmarexamen KMH. Denna utbildning överförs till musikfackskola, där den motsvaras av pianoteknikerutbildning (pianoteknikerexamen). B. Sammanfattning av examenslinjerna i den av kommittén föreslagna musikutbildningsorganisationen.

B. Musikpedagogiskt

centrum (MPC).

14.16. K ringsyn Det vore inte svårt att hitta uttalanden om värdet av pedagogiskt utvecklingsarbete om man gjorde en inventering av statliga skolmyndigheters och utredningars uttalanden de senaste åren. Målet för det skolpolitiska reformarbetet kan sägas framdeles vila på principen om skolans ständiga anpassning till samhällsutvecklingen i övrigt. De bästa anvisningarna för hur detta reformarbete bör bedrivas såväl beträffande mera långsiktiga som näraliggande lösningar beträffande gestaltningen och omgestaltningen av skolans inre arbete synes stå att finna endast genom ett målinriktat pedagogiskt utvecklingsarbete. Identifiering och definition av problemställningar, försöksverksamhet och nykonstruktioner måste bli det självklara andra ledet sedan de allmänna målsättningarna för skolarbetet bestämts. Detta innebär följande. 1. Arbetet måste i första hand få sådan inriktning att den fortlöpande skolreformens intentioner så snabbt som möjligt kan förverkligas. 2. Arbetet måste få en sådan uppläggning att det tar sikte på att engagera den enskilde läraren. Endast genom att inlemma lärarkåren i undersökningar och försök, dvs. ett utvecklingsarbete, organiserat som ett lagarbete mellan pedagoger, organisatörer och administratörer, kan man snabbt få re-

Examen för

Utbildningsinstitution

Normalstudietid

1. Musikpedagog 2. Musiklärare 3. Militär- och underhållningsmusiker 4. Kantor med musikpedagogisk kompetens 5. Kantor/musiklärare 6. Pianotekniker 7. Musiklärare (1 ämne) 8. Musiklärare (2 ämnen)

fackskola fackskola + lärarhögskola

3 år 4 år

fackskola

3 år

9. Musikpedagog 10. Organist

tackskola/musikfolkhögskola 3 år fackskola + lärarhögskola 4 år fackskola 3 år musikhögskola + lärarhögskola 4 år universitet + musikhögskola + lärarhögskola 4 år musikhögskola 4 år musikhögskola 4 år SOU 1968:00

sultat i form av förändringar i det praktiska arbetet. 14.17. Nuläge beträffande pedagogiskt utvecklingsarbete i Sverige Förekomsten av pedagogiskt utvecklingsar bete i landet kan i stort sägas fördela sig på följande huvudgrupper. 1. Skolforskning vid universitet och högskolor. 2. Försöksverksamhet i skolöverstyrelsens regi. 3. Pedagogiskt utvecklingsarbete i kommunal regi, inklusive Pedagogiskt centrum i Stockholm. 4. Enskilda lärares och skolors bidrag till pedagogisk utveckling. 14.17.1 Skolforskning vid universitet och högskolor Utmärkande för den skolforskning, som bedrives vid universitet och högskolor är att den inte i första hand är inriktad på tillämpade uppgifter och näraliggande praktisk problematik inom undervisning och fostran. En stor del av projekten har karaktären av grundforskning. Vidare kan man generellt säga, att det saknas en jämn fördelning över olika problemområden beträffande den här aktuella skolforskningen. Detta kan till viss del bero på att det nuvarande akademiska befordrings- och meriteringssystemet uppammar en inriktning mot enmansforskning. Särskilt synes detta gälla humanistiska ämnen. Resultatet av denna typ av forskning kan sägas leda till punktinsatser, varvid den för skolan så viktiga helhetssynen ofta kommer i andra hand. Slutligen kan sägas, att i regel saknas resurser för att föra ut rön i det praktiska skolarbetet. Resultaten stannar ofta på halva vägen och även om summeringar görs i specialtidskrifter o. dyl. är dessa i regel alltför svåråtkomliga och svårlästa för att resultatet skall nå ut på fältet - till den enskilde läraren eller den enskilda skolan. Beträffande musikämnet kan sägas, att vid universitetens pedagogiska och psykologiska institutioner har endast gjorts enstaka undersökningar. Tre doktorsSOU 1968:15

avhandlingar, en musiksociologisk och två behandlande musikbegåvningsmämingar, nar producerats samt två licentiatavhandlingar, den ena om barns musikaliska skapande. Vidare har det utförts en hel del smärre forskningsuppgifter med anknytning till musik, men ingen förteckning på sådan finns veterligen uppgjord. Lärarhögskolornas metodiska utvecklingsarbete när det gäller musik är kvantitativt obetydlig. Sammanfattningsvis kan sägas: att alltför litet av systematiskt och vetenskapligt kontrollerat musikpedagogiskt utvecklingsarbete gjorts, att de institutioner, som bedriver pedagogisk- och psykologisk forskning endast sporadiskt arbetar med uppgifter, som har att göra med musik samt att det inte finns något organ för samarbete och kontakt mellan forskare och musikpedagoger. 14.17.2 Skolöverstyrelsens utvecklingsarbete Vid skolöverstyrelsen har inrättats en särskild byrå för pedagogisk undersökning- och försöksverksamhet. Den skall initiera och stödja sådana vetenskapliga projekt, som är av vikt dels för förverkligandet av intentionerna bakom riksdagens b-^i.it ifråga om skolans målsättning och ar! etsfermer, dels för den fortsatta skolutvecklingen. Här skall endast behandlas skolöverstyrelsens försöksverksamhet i musik. Skolöverstyrelsens utvecklingsarbete på musikområdet bedrivs genom a) skolkonsulenten b) SPA 8 i samarbete med fortbildningskonsulenterna c) vissa fortbildningskonsulenter d) utvecklingsblocken

Skolkonsulenten sulenter

i musik,

fortbildningskon-

På SÖ:s utvecklingsanslag finns för närvarande två stora projekt under arbete. Det ena gäller utarbetande av programmerad

gehörsundervisning för grundskolans mellanstadium. Arbetet påbörjades 1964 och är nu inne i slutfasen. Det andra projektet innebär utarbetande och utprövning av lektionspaket i musik med bandinspelade ackompanjemang till sånger. Fem lärare arbetar med var sitt delprojekt och försöksverksamhet förekommer i en rad kommuner. Arbetet beräknas vara klart sommaren 1968, då projekten föreligger utprövade i manuskript. Utanför SÖ:s egen försöksverksamhet pågår utvecklingsarbete på instrumentområdet gällande såväl gitarrer, pianon och orkesterinstrument som direkta skolinstrument. Därvid gör vissa fortbildningskonsulenter betydande insatser. SPA 8 Skolöverstyrelsens pedagogiska arbetsgrupp i musik arbetar under 1967-1968 framför allt på ett centralt område, frågor rörande utformning och genomförande av en reviderad läroplan i musik för grundskolan. Sedan några år tillbaka prövas i två län genom repektive fortbildningskonsulents försorg ett system med relativt detaljerade terminsprogram med musikundervisande klasslärare som musiklärare. Programmen har tidigare prövats i Stockholms stad, där de alltjämt fungerar väl. Dessa terminsprogram betraktas som en värdefull möjlighet att konkretisera läroplanens intentioner och föra ut idéerna i läroplanen i praktiskt väl tillrättalagd form. Försöksverksamheten beräknas vara avslutad under innevarande år, och diskussioner pågår om lämpligt sätt att permanenta terminsprogrammen samtidigt som de förs ut i hela landet. Ett härmed sammanhängande projekt, som inleddes hösten 1967, gäller reformering av högstadiets musikundervisning mot bakgrunden av att ämnet musik på nytt föreslås bli obligatoriskt på högstadiet. Utvecklingsblocken Vid SÖ:s s. k. utvecklingsblock pågår vissa mindre försök i ämnet musik, främst inriktade på högstadiet och gymnasiet (konstoch musikhistoria).

14.17.3. Pedagogiskt utvecklingsarbete i kommunal regi inklusive Pedagogiskt centrum i Stockholm De enskilda skolstyrelserna har under årens lopp initierat och genomfört olika pedagogiska utvecklingsprojekt. Inte minst gäller detta skolförvaltningen i Stockholm, Stockholms skoldirektion. Försöksverksamheten har bekostats dels av kommunen, dels av staten och i vissa fall har näringslivet lämnat bidrag till projektens finansiering. Det för kommitténs arbete utan tvivel intressantaste pedagogiska utvecklingsarbetet i kommunal regi svarar det nyligen inrättade Pedagogiskt centrum i Stockholm för. Pedagogiskt centrum i Stockholm I augusti 1965 lade en arbetsgrupp under ordförandeskap av skoldirektören i Stockholm fram en utredning med förslag om inrättande av ett pedagogiskt centrum i Stockholm. Förslaget antogs av skoldirektionen och verksamheten kan sägas ha kommit igång under hösten 1967. Då en del av detta centrums verksamhet är av intresse för skolmusikens vidkommande, inte bara vid Stockholms-skolorna, anser kommittén det motiverat att något dröja vid frågor, som aktualiserades under nämnda utredningsuppdrag. Syftet enligt direktiven Av utredningsdirektiven framgick, att verksamheten vid centrum skulle syfta till en förnyelse av skolans inre arbete, att undersöka och utveckla formerna för undervisningens anordnande, att iordningsställa och allsidigt pröva hjälpmedel 1. Frågor roande studieplanerna, såsom deras relation till elevernas mognadsnivå, införandet av nytt eller modernare stoff i kurserna samt tidsföljden för olika kursmoment. 2. Undervisningsmetodiken, såsom olika former för individualisering av arbetet, uppdelning av eleverna i grupper vid vissa arbetsmoment, samordningen mellan ämnena och den samlade undervisningens problem. 3. Effekten av nya hjälpmedel, såsom programmerade läroböcker, inlärningsmaskiner och diagnostiska prov etc. 4. Vissa elevvårdande uppgifter, såsom metoderna för eleviakttagelser, disciplinproblemen, yrkes- och studievägledningen samt skolmognads- och förskolefrågorna. SOU 1968: 15

Beträffande lärarfortbildningen framhöll utredningen följande: »Vid Stockholms skolor förekommer en omfattande lärarfortbildning. Hit kan hänföras en rikt varierad kursverksamhet, utarbetande av material för planeringsveckan och studiedagarna, pedagogisk utbildning för oexaminerade vikarier, organisationen av auskultationsbesök hos erfarna och skickliga lärare, de s. k. Saltsjöbadskurserna m. m. Det skulle ur viss synvinkel vara lämpligt att denna fortbildning helt eller delvis - anförtroddes centrum. Detta kan nämligen efter hand förväntas bli en centralpunkt för det pedagogiska utvecklingsarbetet och för nya rön på undervisningens område, och det bör då ha goda möjligheter att tilllika fungera som ett sorts fortbildningsinstitut. Emellertid skulle detta snart visa sig vara en uppgift, som medförde en mängd administrativt arbete och som skulle ta bort tid för centrums huvuduppgift, nämligen det pedagogiska utvecklingsarbetet. Utan att förringa värdet av att centrum i enstaka fall anordnar kurser kring frågor, som är eller nyligen varit aktuella i dess verksamhet, synes man normalt böra söka andra vägar för att snabbt och effektivt sprida de vid centrum vunna erfarenheterna till alla stadens skolor och lärare. Det kan i detta sammanhang nämnas, att både skolkommissionen och den utredning, som föregick upprättandet av den statliga försöksskolan i Linköping, tänkte sig att de särskilda försöksskolorna, utöver huvuduppgiften att syssla med praktisk pedagogisk forskning, jämväl skulle fungera som central för lärarnas fortbildning. Departementschefen och riksdagen avvisade emellertid denna tanke, under motiveringar liknande dem som ovan anförts (spärrat här). Hjälpmedelsförsörjningen I vad mån bör centrum befatta sig med skolans undervisningshjälpmedel? Dessa utgör ett stort problemkomplex med många delområden och aspekter, såsom AV-hjälpmedlens framställning och distribution, skolbiblioteket och dess utnyttjande, läroboksfrågan, materielkommittéerna och mediatekstanken samt den tidigare omnämnda s. k. lärarnas verkstad i Björkhagens skola. Mycket talar för att hela hjälpmedelsfrågan knyts till centrum. Hjälpmedelsförsörjningen har en central ställning i den nya skolan och spelar en viktig roll för förverkligande av ett mera individualiserat och aktivitetsbetonat arbetssätt. Framför allt de maskinella hjälpmedlen har börjat användas i mycket stor utsträckning. Och nya hjälpmedel kommer ständigt fram. Detta till trots föreligger brister och behov på många punkter, och en omfattande nyproduktion behövs. Allt detta innebär arbetsSOU 1968: 15

uppgifter för ett pedagogiskt centrum, arbete med urval och utprövningar, beledsagade handledningar och arbetsuppgifter, undersökningar över effekt och användbarhet, omarbetningar och nykonstruktioner. Vidare tillkommer att också själva presentationssättet håller på att revolutioneras genom s. k. självinstruerande metoden. Den innebär att målsättningen och kursfordringarna noga penetreras, att inlärningsmaterialet uppdelas i små enheter, och presenteras i en logisk följd (programmeras). Eleven får omedelbart veta om hans svar är riktiga och han kan arbeta helt i sin egen takt. Det självinstruerande inlärningsmaterialet har säkerligen kommit för att stanna. De nu aktuella frågorna är närmast vilken omfattning och art materialet skall ha och på vilka punkter det bör sättas in. Slutligen skall något sägas om materielens förvaring och katalogisering. Ordet mediatek har framskymtat i de senaste skolutredningarna, men tanken därbakom har icke utvecklats eller fullföljts så som den är värd. Med mediatek förstås ett sammanslående och en gemensam katalogisering av all materiel i en skola. Det gäller sålunda utöver den vanliga undervisningsmaterielen också böcker, självinstruerande inlärningsmaterial, film, ljudband, ljudbildband, ljusbilder och undervisningsbilder (bildkartotek). Att realisera mediatekidén innebär ett enormt arbete som innehåller många uppgifter för ett pedagogiskt centrum, men det råder ingen tvekan om att tanken därmed är pedagogiskt riktig och viktig.» 14.7.4. Enskilda lärares och skolors bidrag till pedagogisk utveckling 1964 års skolkommission gjorde en inventering av denna typ av försök ute i klassrummen. En resumé av det stora materialet (850 lärare från alla stadier insände material) lämnades i betänkandet (SOU 1948: 27) 14.18. Syftet med ett musikpedagogiskt trum

cen-

14.18.1. Tidigare förslag och motiveringar I promemorian »Den högre musikutbildningen. En skissering av den framtida utformningen», (E 1964:5), föreslogs, att en professur i musikpedagogisk forskning borde inrättas vid Musikhögskolan i Stockholm. I motiveringen hette det: »Allt fler söker undervisning i eller kontakt med musik, och alla får genom de tekniska kommunikationsmedlen musikintryck i olika sammanhang. Men samtidigt blir de företeelser, som går under benämningen musik, allt fler

och allt mer mångskiftande. Detta skapar många problem. Vilken betydelse kan sysslandet med musik ha för barn och vuxna? Vad slags musik skall man på olika åldersstadier och i olika sammanhang syssla med? Vad är att vinna och förlora genom att i skolan och/ eller på musikhögskoleplanet börja med annat stoff och andra musikaliska kvaliteter än dem, som den klassiska musiken och den traditionella undervisningsgången bjuder? Ingenstans blir problemen klarare och svårare än inom skolans musikundervisning, men de flesta, som där ställs, är också relevanta för andra områden av musikundervisning. Målsättningsfrågor, stoffurval, gehörsträning (vad för slags gehör och hur), materialframställning, metodik och lärarutbildning kan sägas vara några allmänt formulerade, fundamentala områden, där problem blir särskilt aktuella. Hittills har förändringar i musikundervisningen i huvudsak skett genom beundransvärda insatser från enskilda lärare, som utifrån metodiskt system framställt vad som kunde betecknas som ansatser till undervisningsmateriel och givit några metodiska handledningar till dessa. Men de olika försöken hänger inte samman, i vissa fall utesluter de varandra, och de har alltför mycket karaktär av punktmaterial, som kan ge stoff för träning endast en kortare tid. Om en musiklärare vill ha ett kontinuerligt och välavvägt material för sin klass får han göra i ordning det mesta själv. Vi har ett överflöd av sångböcker, samt några framställningar i musikkunskap men ingenting, som kan ge elev och lärare den trygghet, som ligger i ett genomgånget moment och vetskapen om vad som skall bli det nästa. Vad som behövs är emellertid inte bara några, som sammanställer ett material, utan musikpedagogisk forskning, som anger åtminstone några fundamentala utgångspunkter för vår bedömning om vad som på olika åldersstadier är möjligt och lämpligt, försöksverksamhet, som planeras och kontrolleras av vetenskapligt intränade musikpedagoger och till slut ett under kontinuerlig granskning framkommet material för att undan för undan kunna modifiera det efter utvecklingen inom samhälle och tonkonst. Vid musikhögskolan har några försök gjorts i blygsam skala och under sista året i ett större projekt, på uppdrag av och bekostat av skolöverstyrelsen. Men med de resurser, som för närvarande står till buds för musikhögskolan blir även dess ansträngningar bara punktförsök. En musikpedagogisk forsknings- och försöksverksamhetscentral måste därför inrättas. Det är ur många aspekter fördelaktigt att förlägga denna till musikhögskolan. Även undervisningen där har många pedagogiska problem, särskilt sådana som berör undervisningen i musikteori och gehörsutbildning, vilka för sitt lösande

behöver ett möte mellan undervisningspraxis och vetenskapliga överväganden. En sådan musikpedagogisk forskningsinstitution skulle dels själv utföra undersökningar och företaga försöksverksamhet, både i anknytning till musikhögskolans interna undervisning och i samband med dess olika former av övningsundervisning i samband med lärarutbildningen, dels i samarbete med skolöverstyrelsen planlägga försöksverksamhet med framställning och utprovning av material. För att få till stånd en sådan institution skulle en professur i musikpedagogik inrättas vid musikhögskolan. Innehavaren skulle dels sköta undervisningen i pedagogik vid musikhögskolans olika lärarutbildningslinjer, dels förestå den nämnda institutionen, sköta de kontakter, som institutionens arbete behöver och planlägga dess arbete. Den nuvarande tjänsten som föreståndare för musikhögskolans praktisk-pedagogiska lärarutbildning och lärare i pedagogik (som fortfarande har den officiella benämningen lärare i metodik och praktisk lärarutbildning) skulle på så vis delas, och den andra halvan förvandlas till en rektorstjänst, vars undervisningsskyldighet skulle gälla skolmusiklärarutbildningens metodiska del, men som också skulle ha det organisatoriska arbetet om hand för all övrig övningsundervisning vid musikhögskolan. Man får nämligen räkna med, att övningsundervisningen, även när det gäller musikpedagoger och musikunderofficerare, kommer att, inte bara bestå av individuell undervisning med frivilligt anmälda objekt också och kanske i lika stor utsträckning som musiklärarnas ordinarie skolserier - kommer att bestå i övningar med samspelsgrupper i kommunal musikskola och i studiecirklar. Nedan ges (varken systematiskt eller uttömmande) några exempel på problem, som skulle vara av största intresse för såväl musikhögskolan som skolmusiken att få belysta. Som synes är en del av sådan art att ett samarbete med musikforskningsinstitutionen skulle te sig givande, i andra frågor krävs sociologisk expertis. I samtliga fall blir det emellertid institutionens och dess föreståndares sak att se till, att de praktisk-musikpedagogiska aspekterna tillvaratas och stimuleras till nya försök på det musikpedagogiska fältet. Hur utvecklas tonhöjdsdiskrimination under barnaåren? Hur snabbt utvecklas förmågan att separera melodiska och rytmiska moment? Vilka samband finns mellan sångförmåga och gehör? Hur mycket kan sångförmågan tränas med riktig undervisning? Vilken effekt har notläsningsövningar, som inte kommer i samband med instrumentspel? SOU 1968:15

Hur uppstår en auditiv gestalt? Vad har musiken som klingande struktur för upplevelseskapande kvaliteter?» Promemorian har varit föremål för remissbehandling varvid förslaget om inrättande av en professur i musikpedagogik tillstyrkts av samtliga remissorgan. Musikaliska akademien gjorde tanken på en forskningsprofessor till sin i sina år 1966 angivna anslagsäskanden, där det hette: »Det förhållandet att föga görs inom det musikpedagogiska området vid de institutioner, som bedriver pedagogisk forskning torde till stor del kunna förklaras med svårigheterna att få kontakt med sådan musikpedagogisk expertis, som kan formulera musikaliskt och musikpedagogiskt meningsfulla forskningsuppgifter. Allra tydligast framträder hur illa tillgodosedd musikundervisningen är beträffande grundläggande undersökningar om man jämför med vad som kommit de undervisningsområden till del som har att göra med de så kallade läsämnena och med verbala operationer. Om man som en parallell inom musikundervisningen ser på vad som är gjort i frågan om melodiläsning och gehörsutbildning, blir resultatet nedslående. Då är något mera gjort vad gäller urvalsprövningar och test, men där är ändock behovet av tillförlitlighetsundersökningar inte på långa vägar tillgodosett. Musikundervisningens speciella karaktär och det musikaliska materialets snabba förändringar har också skapat osäkerhet om mål och medel inom musikundervisningen, vilket för en icke fackman försvårar uppställandet av för musikundervisningen väsentliga problem. En central instans med möjligheter att få en överblick över den musikpedagogiska situationen, formulera forskningsuppgifter, genom kontakt med de redan befintliga forskningsinstitutionerna på dessa 'lägga ut' sådana uppgifter samt under arbetets gång fungera som rådgivande instans för musikpedagogisk och musikaliska specialproblem (vid t. ex. konstruktionen av mätinstrument) är en nödvändighet om något skall bli gjort. Innehavaren av den begärda tjänsten, en professur i musikpedagogik, skall få följande arbetsuppgifter: a) ombesörja undervisning i pedagogik vid Musikhögskolan; b) i kontakt med Musikhögskolan, universitetens pedagogiska institutioner och lärarhögskolorna utarbeta forskningsprojekt, som kan bli utförda inom de nämnda institutionernas verksamhet; c) själv leda något eller några av dessa projekt, företrädesvis sådant som har samband SOU 1968:15

med Musikhögskolans undervisning och försöksverksamhet; d) sammankalla till konferenser med fackmän och musikpedagoger för att planera forskningsprojekt och diskutera allmänna med musikundervisningen i olika former sammanhängande frågor.» Musikaliska akademien återkom i sina petita år 1967 med en förnyad framställning nu avseende ett musik pedagogiskt centrum. Motiveringen lydde: •»att en instans behövs för samordning av forskning och utvecklingsarbete inom musikundervisningsområdet och för att åstadkomma samarbete mellan forskare och musikpedagoger-musiker; att en effektiv fortbildning av lärare behöver utgå från en samlad bild av det musikaliska utvecklingsarbetet och att en sådan bild bäst kan ges vid ett musikpedagogiskt centrum, som även bör tjäna som centralt informationsställe för alla som undervisar i musik, (dokumentationscentral); att vid ett sådant centrum bäst kan ges den fördjupning, som ingår som ett behörighetskrav för metodiklek tors tjänst i musik vid lärarhögskola; att med tanke på vad som finns av samlad information och samarbetsmöjligheter ett sådant centrum är väl ägnat att stimulera till och anordna kurser av olika slag och låta dem medverka i det musikpedagogiska och allmänt kvalitetshöjande utvecklingsarbetet, varvid bör erinras om att sedan Musikfrämjandets verksamhet nedlades flera av dess kurser, särskilt dirigentkurserna, inte återupptagits av någon annan instans.»

14J 8.2. Kommittén Allmänt För undervisning och lärarutbildning i alla ämnen gäller att inom ramen för generella principer om inlärning, varseblivning, personlig fostran m. m. vart och ett ämne har sina speciella problem. För musikens del existerar bl. a. svårigheter att mäta framsteg och inlärning och värdera val av materiel, beteckningssätt och metoder. De musikaliska aktiviteterna är trots bandspelare och filmkameror fortfarande svårfångade. De senaste decennierna har gjort förrådet av rytmiska och melodiska strukturer att

välja materiel ur så mycket större än tidigare. Den traditionella notskriften är oklar och svårläst och de mera pedagogiskt tillrättalagda symbolsystemen motstridda och föga undersökta. Det musikaliska beteendet har stor variationsrikedom. Allt detta gör att följande frågor ständigt är aktuella: Vilka aktiviteter är väsentliga på olika stadier och för olika individer? Vad för slags materiel skall ge anledning till aktiviteter? Hur och i vilken ordning skall stoffet presenteras för att eleverna skall uppleva att aktiviteten leder till resultat? Hur skall man få veta något om elevernas upplevelser? Hur skall resultatet av undervisningen mätas och utvärderas? Hur skall man kunna formulera detaljmålsättningar (för läsår, termin, för vecka, för varje lektion) som är realistiska och motsvarar elevernas förmåga och behov? Dessa frågor är särskilt betydelsefulla i klassundervisningen i musik, allrahelst när den arbetar med ogallrat elevmaterial. Men även i instrumentalundervisning och sångundervisning finns dessa problem. Väsentligt för all musikundervisning är att eleven ges uppgifter, som han kan lösa och att hans ambitioner motsvarar hans förmåga. Det är troligt att i den mån musikundervisningen har givit mindre goda resultat, orsakerna kan sökas i sådana förhållanden, där eleverna eller klasserna alltför ofta fått uppgifter, som inte kunnat bemästras och de därför gått miste om den »förstärkning», som upplevelsen »jag kunde» innebär. För att för musikens vidkommande förbättra läget räcker det inte med att läraren känner till dessa problem, det måste bli ett utvecklingsarbete som går in på detaljer, på hur sekvenserna av intressestimulerande åtgärder och uppgifter skall ordnas på ett visst stadium, hur de skall differentieras efter olika begåvningsnivåer etc. Detta är något den enskilde läraren endast i begränsad utsträckning har tid och möjlighet att göra. Han måste därför få en utbildning, som gör honom medveten om

problemen och förtrogen med det bästa och aktuellaste av musikpedagogiskt utvecklingsarbete. Han måste också få tillgång till läromedel, som är så noga utprovade, att han vet när och hur de kan appliceras och kunna ägna sin uppmärksamhet åt att göra de justeringar, som varje situation och varje individ kräver och att göra sådana iakttagelser, som kan leda till förbättringar av materiel och lärostoff. Det främsta motivet för inrättande av ett musikpedagogiskt centrum är att kommitténs förslag rörande musikundervisningen på olika nivåer och i olika organisatoriska former inte kan förverkligas utan att ökade resurser ges till musikpedagogiskt utvecklingsarbete. Genom ökade kunskaper om barns, ungdoms och vuxnas behov och möjligheter, när det gäller musikaliska aktiviteter och upplevelser kan en realistisk målsättning för undervisningen anges, lämpligt materiel framställas och en anpassning ske till den musikkulturella och tekniska utvecklingen. För att ange några tänkbara utvecklingsprojekt avseende skolmusiken bifogas ett utdrag ur utredningens rörande centrum för pedagogiskt utvecklingsarbete i Stockholm projektkatalog (sid. 184-186) i bilaga 4. Lärarutbildningen En central punkt i kommitténs program är lärarutbildningen. Denna måste självfallet utgå från undervisningen i de skolor och de institutioner, där lärarna kommer att ha sin verksamhet, dvs. kongruensbestämmas. Därvid har man inte enbart att ta hänsyn till den allmänna skolans krav utan också till all annan typ av musikundervisning - allt från ren hobbyverksamhet till den yrkesutbildande undervisningen. Metodiklektorer i musik vid lärarhögskola En utomordentligt betydelsefull lärargrupp kommer att utgöras av metodiklektorerna i musik vid lärarhögskolorna. Det är genom dessa som all musikundervisningen vid våra skolor, från lågstadiet upp till fackskola och gymnasium kommer att påverkas och utformas. Dessa lektorer skall dels bibringa lärarkandidaterna insikter och färdigheter SOU 1968:15

på sådant sätt att målsättningen för lärarutbildningen blir uppfylld, dels leda musikmetodikinstitutionernas arbete och ge impulser till och i viss utsträckning även kunna leda musikpedagogiskt utvecklingsarbete. För att fylla dessa krav måste metodiklektorn initialt ha en vidare utbildning som ger honom kvalifikationer utöver vad han fått genom sin utbildning och erfarenheterna från tjänstgöring i skola. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att för behörighet till detta slag av tjänst krävs utöver lärarexamen minst fem års väl vitsordad tjänstgöring och fördjupade insikter inom område av betydelse för tjänsteutövningen. Som ett obligatoriskt led i denna fördjupning ingår en kurs för blivande metodiklektorer vid MPC. Kommittén avseratt närmare precisera kursens längd och innehåll i samband med det kommande läroplansarbetet. Denna föreslagna fördjupning bör emellertid för musikens vidkommande preciseras mot bakgrunden av vad ovan sagts om musikundervisningens speciella problem. I den grundläggande musikundervisningen i klass eller grupp (gehörsutbildning, notläsning och rytmisk skolning) har utbildats olika metoder, som skiljer sig från varandra bl. a. när det gäller musikaliskt stoff och beteckningssystem. Skolans kursplaner i musik ger läraren frihet att välja mellan dessa system eller göra en syntes av det han finner bäst i flera metoder. Det är metodiklektorns uppgift att leda sina lärarkandidater till ett självständigt ställningstagande i metodfrågor och få fram en för olika situationer och stadier användbar syntes. För att kunna göra detta måste metodikläraren själv ha fått möjligheter att någonstans studera det samlade resultatet av det musikpedagogiska utvecklingsarbetet och helst också under sakkunnig ledning deltaga i något utvecklings- eller undersökningsprojekt av vetenskaplig karaktär. På så vis bör han få en på fakta och problemanalyser grundad förmåga till kritisk bedömning och kunna diskutera förhållandet mellan målsättning och metodik i olika situationer. Detta slag av fördjupning, vilket samtidigt ger en överblick över det musikpedagogiska området, som bör krävas för behörighet till SOU 1968: 15

metodiklektorstjänst i musik vid lärarhögskola. Denna behörighet synes bäst kunna meddelas vid ett musikpedagogiskt centrum. Dokumentation För alla slag av lärare i musik skulle det vara av väsentlig betydelse att mellan fortbildningstillfällena kunna hänvända sig till en institution, som har resurser att upprätta och ständigt hålla aktuellt ett musikpedagogiskt dokumentationscentrum, där lektionsmodeller kan studeras, litteraturanvisningar erhållas och genom vilket varje lärare kan få kontakt med och följa det musikpedagogiska utvecklingsarbetet.

Sammanfattning Syftet med musikpedagogiskt centrum kan sammanfattas i följande punkter. 1. Samordning och idégivning rörande musikaliskt utvecklingsarbete i kontakt med skolöverstyrelsen, musikhögskolorna, universitetens pedagogiska och psykologiska institutioner, de musikvetenskapliga institutionerna vid universiteten, lärarhögskolornas pedagogiska och musikmetodiska institutioner, den akustiska forskningen i landet, Sveriges Radio (skolradio, vuxenutbildning, elektromusikstudio etc), Rikskonserter m. fl. 2. Inom ramen för detta samarbete bedriva eget utvecklingsarbete enligt anvisningarna under rubriken »arbetssätt». 3. Svara för viss vidareutbildning. 4. Svara för dokumentation i princip rörande hela det musikaliska och musikpedagogiska fältet. Ordningsföljden innebär ingen prioritering av de olika uppgifterna.

14.19. Organisationsformer 14.19.1. Yttre organisation Musikpedagogiskt centrum bör vara en relativt självständig enhet. Hela landet skall vara dess verksamhets- och experimentfält. Administrativt bör detta centrum vara direkt underställt styrelsen för musikhögskolorna. Lokalmässigt bör centrum förläggas till mu211

sikhögskolan i Stockholm så snart möjligheter erbjuds. Fördelarna med ett relativt fristående musikpedagogiskt centrum anser kommittén vara att det lättare kan betjäna samtliga former av musikundervisning på alla stadier. Kommittén vill i detta sammanhang ytterligare trycka på vikten av att de enskilda lärarna och skolorna engageras i utvecklingsarbetet. Detta förutsätter att ledningen för ett sådant centrum dels är lyhörd för lokala initiativ, dels att de undersökningar, försök e t c , som kommer att utföras från centrums sida så långt möjligt får en ur lokaliseringssynpunkt så rättvis spridning över landet som är praktiskt realiserbar. 14.19.2. Inre organisation Den inre organisationen beträffande personal och tjänstetyper belyses i ett särskilt avsnitt. Här skall endast behandlas frågan om huruvida ett musikpedagogiskt centrum av det slag, som kommittén här föreslår, bör uppdelas på sektioner. Visserligen kan enligt kommitténs mening en mångfald av arbetsuppgifterna fördelas på olika försöksledare, vilket i sin tur, sett ur effektivitetssynpunkt rimligen borde leda till krav på specialisering, men de indelningsgrunder, som är för handen - skolformer, stadier, ämnesområden etc. - förefaller inte kommittén vara särskilt meningsfulla, då man ju här rör sig endast inom ett ämnesområde, musiken. Vikten av att undvika en, ur pedagogisk synpunkt onödig uppsplittring av musikens olika deldiscipliner anser kommittén väga tyngre än eventuella argument beträffande en speicalisering hos försöksledningen, som skulle kunna resultera i en förment ökad effektivitet. 14.20.

Arbetssätt

Det är ett känt faktum att det tar lång tid för nya pedagogiska idéer att slå igenom i lärarutbildning och undervisning. Skolmyndigheterna har försökt att hjälpa lärarna genom att öka informationen, ge resurser till ökad fortbildning, hjälpmedel etc. Enligt kommitténs mening har ett musik212

pedagogiskt centrum här unika möjligheter att göra en insats för den pedagogiska förnyelsen, framför allt på följande områden: genom att engagera lärarna i utvecklingsarbetet. genom att via utbildning av metodiklektorer från början göra lärarkandidaterna försöksinställda i sin undervisning och genom att underlätta lärarnas arbetsbörda och skapa en garanti för att eleverna bibringas en modern syn på stoffet via centralt utarbetade lektionsutkast, övningsmateriel och anvisningar. Beträffande arbetsgången menar kommittén att det förslag till en uppdelning av ett projekt i fyra faser, som utredningen om Pedagogiskt centrum i Stockholm framlagt, är värt att beakta. 1. Introduktionsfasen - omfattande tiden fram till beslut om ett projekts uppförande på centrums arbetsprogram - åvilar dels försöksledningen vid centrum, som skisserar arbetsgången och föi-söksbetingelserna, dels försökskommittén, som särskilt svarar för de pedagogiska aspekterna och konsekvenserna, dels ock skoldirektionen, som gör en allmän angelägenhetsgradering och beslutar i frågan. 2. Produktionsfasen - omfattande probleminventering samt det egentliga konstruktionsoch undersökningsarbetet - genomföres av en av försöksledarna och en eller flera assistenter samt en arbetsgrupp (produktionsgrupp) bestående av 5-10 lärare med speciellt intresse för projektet jämte erforderlig expertis från bl. a. skolförvaltningen. 3. Verifieringsfasen — innefattande det iordningsställda materialets utprövning i större skala och under normala skolbetingelser samt en därpå följande översyn och slutjustering genomföres av försöksledaren med hjälp av en större lärargrupp (verifieringsgrupp) samt assistent - och experthjälp. 4. Realiseringsfasen - innebärande att materialet förs ut bland lärarna vid stadens skolor - åvilar i första hand rektor, som har att organisera en eller flera, smärre realiseringsgrupper, bestående av lärare, som uttalat önskemål om att använda materialet i sin undervisning.» 14.21. Produktion och distribution av tryckt material Det kan förutsättas att ett musikpedagogiskt centrum kommer att producera en mängd SOU 1968:15

arbetsmaterial, rapporter, handledningar, exempelsamlingar m. m. i tryckt form. En del av materialet kommer endast att finnas tillgängligt internt, medan annat material jande anordning prövas. Det material, som släpps ut från centrum, bör tryckas i en skriftserie med förslagsvis en utgivning av en tidskrift per termin. Tryckningen bör i likhet med vad utredningen rörande Stockholms pedagogiska centrum föreslog för SPC:s del kunna ske vid Stockholms stads arbetsvårdsbyrå i avvaktan på de resultat, som läromedelsutredningen kan komma fram till beträffande pedagogisk förlagsverksamhet. Ambitionen bör vara att göra tidskriften självbärande. Kommittén vill i detta sammanhang varna för att göra tidskriften så krävande, att arbetet med den allvarligt kommer att inkräkta på det pedagogiska utvecklingsarbetet vid centrum. Enligt kommitténs mening bör ett nummer av en sådan här skisserad tidskrift bl. a. innehålla följande. 1. En kort pressöversikt av pedagogiskt utvecklingsarbete inom musiken såväl inom som utom landet och i samband därmed en dokumentation över nyutkommen litteratur, som bedömes vara av intresse i detta sammanhang. 2. En rapportering över pågående projekt avseende musikaliskt-pedagogiskt utvecklingsarbete såväl det som bedrives inom centrum som på annat håll. En rapportering av avslutade projekt och detaljundersökningar. 3. Viktiga promemorior och anvisningar beträffande kommande, pågående eller redan utförda projekt. 4. Allmänna artiklar i musikpedagogiska frågor. Beträffande distributionen synes det vara lämpligt att samtliga berörda utbildningsanstalter och verksamhetsfält stimuleras att prenumerera på skriftserien. Kommittén vill också påpeka vikten av att i sammanhanget nödvändiga kontakter med andra institutioner av liknande art, såväl inom som utom landet upprättas. SOU 1968:15

14.22. Personal Kommittén räknar med att följande personalkategorier erfordras: 1. En fast anställd ledning med administrativ personal. 2. Tillfälligt anställda assistenter och experter. 3. Tillfälligt anlitad personal för bearbetningar m. m. 14.22.1. Ledning med administrativ personal Den fasta ledningen bör, enligt kommitténs mening, utgöras av en chef, två projektledare och administrativ personal. Chefen för musikpedagogiskt centrum skall: 1. självständigt leda verksamheten 2. till SfM leverera underlag för petita m. m. 3. svara för rapporteringen till berörda organ samt 4. vara föredragande i expertkommittéer, som han kommer att tillsättas. Inom centrum skall chefen: 1. svara för arbetsfördelningen mellan försöksledarna samt för lokal- och personalfrågor 2. svara för samordningen av utvecklingsarbetet vid centrum med annan liknande pedagogisk verksamhet i landet 3. kunna meddela viss handledning till assistenter, som utför examensarbete vid centrum. De krav man med hänsyn till ovan angivna arbetsuppgifter måste kunna ställa på chefen för centrum är att han skall vara väl meriterad som pedagog, forskare och administratör. Han måste dessutom äga för uppgifterna erforderliga musikaliska kvalifikationer samt väl känna musiksamhällets uppbyggnad och funktioner, den allmänna skolförvaltningen, de olika skolformerna och deras förekomst. Med hänsyn till de höga krav, som här uppställes på innehavaren av chefstjänsten vid musikpedagogiskt centrum samt till dennes och centrums självständiga ställning menar kommittén, att tjänsten bör inrättas som en professur och tillsättas genom sakkunnigförfarande. Kommittén menar vidare, att 213

om chefen för musikpedagogiskt centrum skall få möjlighet att effektivt leda utvecklingsarbetet måste en avlastning av de administrativa åliggandena komma till stånd. Särskilt synes detta gälla sådana administrativa göromål, anslagsövervakning, anställning av tillfällig personal, lokalfrågor samt handhavande av tryckt informationsmaterial m. m. Med hänsyn till de krav, som kommer att ställas på innehavaren av en sådan administrativ tjänst, föreslår kommittén, att den inrättas som en kanslisttjänst för vilken skoladministrativ erfarenhet bör utgöra kompetensvillkoret. Med stöd av de beräkningar, som utförts av utredningen om Pedagogiskt centrum i Stockholm (kapitel 11), synes det vara rimligt att antaga ett genomsnitt av ett genomfört projekt per person och år, och därför också väl motiverat med inrättande av två fasta tjänster för projektledare, direkt underställda chefen för musikpedagogiskt centrum. Av projektledarna bör krävas en allsidig erfarenhet av försöksverksamhet inom pedagogik, psykologi eller musiksociologi med anknytning till det musikaliska fältet. Genom förläggningen till Musikhögskolan av MPC kan viss samverkan med övriga, i byggnaden befintliga institutioner, ifråga om kontorsmässigt servicearbete äga rum. 14.22.2. Assistenter och experter Forskningsassistenterna kan t. ex. vara personer, med några akademiska betyg i ämnena statistik, pedagogik, psykologi, sociologi. De anställs för viss projekt eller för viss tid. Denna grupp bör även, i de fall deras uppdrag är förenat med examensarbete inom en postgymnasial karriär, kunna räkna med viss handledning i sitt examensarbete vid centrum. Till gruppen experter kan t. ex. hänföras lärare, som anställs för viss tid för att utarbeta arbetsuppgifter, exempelsamlingar, prov osv. 14.22.3. Tillfälligt anlitad personal för bearbetningar m. m. Vid undersökningar, prov, test, etc. om vilka här är fråga torde man kunna förvänta sig 214

att behov av t. ex. statistisk bearbetning av framkommet material då och då blir nödvändig. Vid Pedagogisk centrum i Stockholm räknar man med en genomsnittlig bearbetningskostnad per projekt på ca 5 000 kronor om projektet är av den art som upptas i projektkatalogen (bilaga 4). Enligt kommitténs mening är detta belopp tilltaget något i överkant, men även om det kan vara vanskligt att bedöma ett medeltal härvidlag, anser kommittén, att posten som sådan måste beaktas vid kostnadskalkylen över ett tilltänkt projekt.

C. Musikvetenskapens centrum i Stockholm 14.23.

ställning vid musik-

Kommittén

Det musikutbildningscentrum i Stockholm som föreslås av kommittén måste för att motsvara de högt ställda kraven på både mångsidighet och olika studienivåer inom den postgymnasiala undervisningens ram även innefatta en musikvetenskaplig institution med tillhörande professur. Tanken är ingalunda ny. Den återfinns - sammankopplad med förslaget om en musiklärarutbildning med 2 akademiska betyg i ämnet musikhistoria - redan i MU, i Bertil Carlbergs reglementsförslag för musikhögskolan (1956), i departementspromemorian Den högre musikutbildningen (1964) och i 1965 års musikforskningsutredning. Den återfinns också i Musikaliska akademiens byggnadsplaner alltifrån 1940-talets mitt - då med förslag om en musikvetenskaplig institution sammanbyggd med musikhögskolan - den möter också i de senare årens petita från Stockholms universitet, i 1967 års petitaskrivelse med prioritering. Nämnas bör också det samstämmiga tillstyrkande av förslaget som finns att läsa i remissutlåtandena på Den högre musikutbildningen och på musikforskningsutredningen. Det synnerligen angelägna i inrättandet av denna professur är sålunda redan styrkt. Stockholm torde inte bara vara det enda större europeiska musikcentrum som saknar fullständiga musikvetenskapliga utbildningsmöjligheter (vid Stockholms universiSOU 1968:15

tet finns endast ett universitetslektorat i ämnet och examansrätt för fil kand). I huvudstaden finns också landets samtliga större musikinstitutioner (Sveriges Radio, Rikskonserter. Kungl. Teatern, Konsertföreningen, en rad olika kammarmusikföreningar, en omfattande kyrklig konsertverksamhet m. m.). Där finns - med endast några få undantag - vidare samtliga institutioner inom det musikvetenskapliga arbetsfältet: Musikaliska Akademiens bibliotek med en av Europas största samlingar av handskrifter, musikalier och musiklitteratur, Musikhistoriska museet med dess betydande samlingar av instrument och folkmusik, Svenskt visarkiv, Svenskt musikhistoriskt arkiv, STIM:s och Föreningen Svenska Tonsättares notoch bandarkiv med svensk musik m. m. Till detta kommer så ett flertal andra institutioner för vetenskapligt och konstnärligt-pedagogiskt samarbete: Statens skola för musikdramatisk utbildning, Tekniska högskolan, institutionerna för litteratur-, konst- och teatervetenskap vid Stockholms universitet. Konsthögskolan, Konstfackskolan, Statens scenskola, Svenska filminstitutets filmskola, Koreografiska institutet m. m. Stockholm som musikcentrum erbjuder inte bara unga musikforskare unika studiemöjligheter. Flertalet av de ovannämnda institutionerna utgör också i stor utsträckning deras kommande arbetsfält, till vilket dessutom kan räknas dagspress och facktidskrifter. Det bör framhållas, att man vid flertalet av dessa institutioner och verksamhetsområden är i stort behov av personer som fått en både praktisk, pedagogisk och historisk-teoretisk skolning och som äger ingående kännedom om vår tids musikförhållanden, en insikt som det av kommittén föreslagna musikcentrum har stora möjligheter att förmedla (genom Musikpedagogiskt centrum, kompositionsseminariet, elektronmusikstudion m. m.). En musikvetenskaplig skolning vid Stockholms universitet och Musikhögskolan blir inte en isolerad exklusivitet utan en självklar del av en mångsidig högre musikutbildning. (Jfr även vad som anförts under SOU 1968:15

14.5.1. om tvåämnesmusiklärare). Kommittén vill sålunda kraftigt biträda de förslag som hittills gjorts om en professur i musikvetenskap vid Stockholms universitet. Den musikvetenskapliga institutionen bör lokalt placeras inom musikcentrums ram. Beträffande musikvetenskapens ställning vid universiteten och musikhögskolorna i Göteborg och Malmö-Lund hänvisas till UKÄ-utredningen Musikforskningens framtida ställning i Sverige.

D. Intern organisation vid

musikhögskola

14.24. Allmänt I direktiven uppdrogs åt kommittén att i samråd med statskontoret göra en översyn av musikhögskolans organisation. På basis av sådant samråd framlägger kommittén följande förslag gällande musikhögskolorna.

14.25. Skolledning 14.25.1. Rektor Rektors arbetsuppgifter är följande: konstnärliga, pedagogiska, organisatoriska, administrativa och skolsociala, vari även ingår uppgiften att representera skolan utåt. Inom sitt arbetsområde skall rektor under SfM ha den omedelbara ledningen av verksamheten och tillse att denna fortgår enligt gällande bestämmelser, vara chef för all skolans personal och tillse att denna fullgör sina åligganden, i samråd med berörda parter vaka över de hygieniska förhållanden inom skolan, efter hörande av lärarråd, elever m. fl. meddela erforderliga ordningsföreskrifter samt fullgöra de övriga uppgifter, som åvila rektor enligt stadgan för musikhögskolorna. I fråga om den konstnärligt-pedagogiska ledningen skall rektor särskilt taga initiativ till erforderliga förbättringar och i samarbete med MPC främja pedagogiska försök, tillse att lärare anställs, fördela arbetet mellan dem, främja lärarnas fortbildning

och tillse att mindre erfarna lärare får handledning, tid efter annan närvara vid lärarnas undervisning samt taga kännedom om elevernas studier m. m., då därtill finns anledning, samråda med lärare om förhållanden, som kan föranleda stöd och anvisningar från skolledningens sida, ha tillsyn över institutioner, bibliotek och läromedel samt sörja för en lämplig användning därav. I fråga om organisation och förvaltning m.m. skall rektor föredraga ärenden inför lärarråd och lärarkollegium samt i vissa fall inför SfM, tillse att erforderlig protokollföring äger rum vid lärarrådets, lärarkollegiets m. m. sammanträden och att därvid fattade beslut bringas till verkställighet. till SfM avge redogörelse för undervisningsverksamheten under det förflutna studieåret före den 1 oktober, hos Sektion 2 i SfM anmäla behov av undervsiningsmateriel och inventarier, på vissa angivna tider vara tillstädes på ämbetsrummet för att meddela upplysningar i skolans angelägeheter m. m., representera skolan utåt, såväl inom som utom landet.

Studierektor har att i förekommande fall fungera som rektors ställföreträdare för ledningen av musikhögskola, vikariera under rektors semester, tjänstledighet m. m., svara för schemaläggning, biträda rektor vid konferenser, informationsmöten, diskussioner, sammanträden m. m. samt leda förhandlingarna, i de fall rektor ej är ordförande samt därvid tillse att protokoll förs och justeras, ägna uppmärksamhet åt biblioteket och bland lärare och elever sprida kännedom om tillgängliga läromedel samt för rektor framlägga lärares, elevers och konferensers förslag angående inköp av läromedel, fortlöpande hålla kontakt med MPC, biträda rektor med utarbetande av redogörelser och framställningar till olika myndigheter, svara för organisation och tillsyn av kurssystemet i den fasta studiegången, svara för anordnande av elevkonserter, på vissa angivna tider vara tillstädes på ämbetsrummet för att meddela upplysningar i skolans angelägenheter m. m., fullgöra de övriga uppgifter, som åvila studierektor enligt stadga för musikhögskolorna.

Anm. Rektor har ingen egen undervisning.

14.25.2. Studierektor Rektors möjligheter att närvara vid lärarnas undervisning, taga kännedom om elevernas studier m. m. varierar men är ofta små bl. a. beroende på rektors arbetsbelastning i övrigt. Kommittén bedömer det vara angeläget att dessa uppgifter ägnas stor uppmärksamhet. Rektor bör därför vid sin sida ha en befattningshavare, som biträder honom med den konstnärligt-pedagogiska ledningen m. m. vid skolan. Kommittén har diskuterat olika former för sådan avlastning av rektor bl. a. biträdande rektor, biträdande utbildningsledare, studierektor, prorektor, men slutligen stannat för en tjänst som studierektor med följande arbetsuppgifter.

14.26. A vdelningsledare Vid varje musikhögskola förekommer fyra större utbildningsavdelningar: 1) musiklärarlinje, 2) musikpedagoglinjer, 3) kyrkomusikerlinje och 4) instrument- och solosångklasser. Inom var och en av dessa avdelningar har studierna sin speciella målinriktning och särart. Eftersom varje sådan avdelning inrymmer verksamhetsformer, som spänner över flera ämnesområden och fordrar planeringsåtgärder för hela utbildningen inom resp. avdelning, krävs enligt kommitténs mening att dessa avdelningar förestås av särskilda avdelningsledare. Avdelningsledaren, som skall ha en väsentlig del av sin undervisning förlagd till avdelningen samt ha väl dokumenterad kännedom om studierna och arbetsfältet skall närmast under rektor och studierektor SOU 1968:15

svara för den pedagogiska ledningen samt planering och samordning av undervisningen inom resp. avdelning; på lämpligt sätt främja samverkan mellan olika ämnen och lärare inom avdelningen; stimulera lärarna till modernisering och effektivisering av undervisningen; för rektor och studierektor föreslå anordnande och uppläggning av studie- och planeringsdagar samt inkallande av gästföreläsare och -lärare; tillsammans med rektor och studierektor svara för ämnes- och avdelningskonferenser; stå till elevernas förfogande för studierådgivning viss bestämd tid varje vecka. 14.27. Huvudlärare I följande ämnen och ämnesgrupper skall finnas en huvudlärare med uppgift att tillhandagå övriga lärare i ämnet (ämnesgruppen) med upplysningar och råd samt i övrigt svara för till ämnet hörande undervisningsmateriel. 1) sång med röst- och talvård samt välläsning (med ensemblesång) 2) piano, cembalo, harpa 3) orgel 4) stråkinstrument med knäppinstrument (med ensemblespel) 5) blåsinstrument med slagverk (med ensemblespel) 6) orkesterspel och orkesterdirigering 7) körsång och kördirigering 8) musikteori (gehörsutbildning, satslära, instrumentation) 9) musikhistoria och formlära (med liturgik) 10) pedagogik och psykologi (med rytmik och avspänning) 11) komposition

skall vara behandlade av lärarrådet. Bland sådana ärenden märks anslagsäskanden, mera genomgripande omdispositioner av lärarkrafterna, disciplinfrågor, förslag gällande studieplaner, yttranden från musikhögskola, såvida inte vid remissförfarandet endast rektors yttrande begärts. För att inte lärarrådets arbete skall betungas med diverse detaljfrågor, bör rektor ensam kunna handlägga sådana ärenden, som skall avgöras av SfM men där behandlas rutinmässigt. Förslag till tjänstgöringsbetyg, som skall utfärdas av SfM, avges av rektor utan hörande av lärarrådet. Vidare ansvarar rektor ensam för schemaläggningen. Rektor bör i varje särskilt fall kunna hänskjuta på hans prövning ankommande ärenden till lärarrådet. Lärarrådet utser inom sig utskott för olika arbetsuppgifter. Till dessa utskott kan även andra lärare vid musikhögskolan eller utomstående adjungeras. Möjlighet bör även finnas att delegera vissa ärenden till särskilda nämnder av mer permanent eller tillfällig sammansättning. Exempel på sådana utskott eller nämnder: Arbetsutskott förbereder ärenden, verkställer utredningar etc. Utbildningsnämnd svarar för pedagogiskt utvecklingsarbete i samråd med kurssektionen inom SfM och MPC (består av 3 lärare samt 3 elever, utsedda av elevkåren) Stipendienämnd förbereder stipendieärenden, föreslår utdelande av jetonger och belöningar Programråd förbereder elevkonserter och -uppvisningar i samråd med högskolans lärare Inköpsnämnd föreslår inköp av inventarier, instrument, musikalier, litteratur, AV-hjälpmedel etc. Lärarrådet består av rektor, studierektor, de fyra avdelningsledarna samt huvudlärarna.

14.28. Lärarrådet Lärarrådet bildar närmast under rektor och studierektor en rådgivande instans. Lärarrådet har en synnerligen viktig funktion som initiativtagare och förmedlare av idéer från lärare och elever till pedagogisk och konstnärlig förnyelse av utbildningen vid musikhögskolorna. Viktigare ärenden, som underställs SfM, SOU 1968:15

14.29.

Lärarkollegiet

Lärarkollegiet svarar för vissa för skolan gemensamma intressen. I de fall rektor finner det särskilt påkallat bör han kunna kalla lärarkollegiet till överläggning. Dock skall lärarkollegiet sammanträda minst en gång per läsår. 217

14.30. Lärare Professorer Lektorer Lärare Lärarna anställs som ordinarie, extra ordinarie, extra eller timlärare. Lärare har att ställa sig till noggrann efterrättelse vad som åligger dem enligt Stadga för musikhögskolorna med hänsyn till anställningen samt vad rektor i enlighet med gällande föreskrifter bestämmer med avseende på undervisning och ordning inom skolan, deltaga i kollegier, konferenser och övriga föreskrivna sammanträden och möten, svara för undervisning och examination av elever, under och i anslutning till undervisningen handha vården av skolanläggningens utbildningsmateriel och inventarier samt biträda vid förtecknandet därav, i den mån så påfordras vara huvudlärare samt förestå utbildningsavdelning, gå rektor tillhanda i frågor, som rör undervisningen och eleverna, deltaga i anordnandet av prov och bedömningar, föra betygskatalog och närvarojournal över eleverna. Tjänstgöring Utöver lärarnas allmänna åligganden enligt särskild stadga förutsätts undervisningsskyldigheten omfatta för professorer 12 veckotimmar för lektor (universitetslektor) 12 veckotimmar, därvid undervisningen skall meddelas i form av föreläsningar och seminarieövningar, samt för annan lektor 12 veckotimmar. Övriga lärare anställs på heltid eller deltid, därvid full tjänstgöring skall anses motsvara det antal timmar, som följer av avtalet. Varje undervisningstimme skall omfatta 45 minuter. (F. n. är lektionslängden 60 minuter). 1431. Kansli För att rektor och studierektor skall få tid till de uppgifter, som angivits ovan beträf218

fande ledningen av musikhögskolan måste de så långt möjligt befrias från allt egentligt rutinarbete av expeditioneli karaktär samt också kunna påräkna hjälp av befattningshavare i ett kansli, vilka har ingående kännedom om en musikhögskolas verksamhetsformer, en god överblick över skolförhållande i allmänhet, samt dokumenterad erfarenhet från organisatoriskt och administrativt arbete. Då många av de arbetsuppgifter, som åvilar rektor och prorektor, kräver ett relativt stort förberedelsearbete föreslår kommittén följande personalstat på musikhögskolans kansli (inklusive skrivbyrå). 2 sekreterare (assistent/kanslist) Arbetsuppgifter: biträda rektor och studierektor På den förste sekreteraren ankommer att leda kansliets verksamhet tillse att diarieföring sker svara för betygsjournaler rapportera om lärarnas tjänstgöring biträda med att upprätta skrivelser samt biträda vid olika slags utredningsarbete På den andre sekreteraren ankommer att i samråd med avdelningsledaren för pedagoglinjerna svara för organisation och administration av övningsundervisningen, biträda rektor och prorektor vid schemaläggningen och kurssystemets organisation och administration, biträda vid upprättandet av skrivelser. 2 kontorister 1 ljudtekniker Arbetsuppgifter: Svara för handhavande och tillsyn av högskolans AV-hjälpmedel Anm. Personalstaten avser musikhögskolan i Stockholm. Under uppbyggnaden av musikhögskolorna i Göteborg och Malmö till full kapacitet med resp. 300 elever bör personalstaten anpassas till behovet i det särskilda fallet, varvid de normer, som gäller för skolor av motsvarande slag och storleksordning bör kunna bli tillämpliga. 14.32. Bibliotek Av utomordentlig vikt är att musikhögskolorna förses med erforderliga biblioteksmöjligheter. En musikhögskola måste ha tillgång till handbokslitteratur, vetenskapliga arbeten i psykologi, pedagogik och de olika ämnenas metodik, musikalier, band, grammofonskiSOU 1968:15

vor etc. I viss utsträckning får man förutsätta att de studerande liksom lärarna själva förvärvar en stor del av de vanligaste handböckerna, noterar m. m., men detta utesluter icke att ett ganska stort antal exemplar måste finnas tillgängliga också i ett låneoch referensbibliotek inte minst med tanke på de studier, som syftar till en orientering och kännedom om en bred repertoar. Seminarieövningar i musikteori, musikhistoria m. m. bygger t. ex. ofta på att olika framställningar skall kunna bli föremål för jämförande studier (stilstudier o. dyl.). Att fullständigt kunna tillgodose eleverna med facklitteratur, noter, grammofonskivor etc. torde inte vara möjligt, även om en uppsättning av de mest frekventa verken bör finnas. Detta gäller även sådan litteratur, som förekommer på de stadier, där elev vid musikhögskola kan komma att få sin framtida gärning. För den speciallitteratur som inte finns vid Musikaliska akademiens bibliotek, hänvisas till Kungliga biblioteket, statens ped.psykologiska bibliotek m. fl. För att effektivt kunna utnyttja biblioteket, måste det hållas öppet under hela arbetsdagen, vilket kräver en relativt stor personalstyrka. Kommittén förutser för musikhögskolorna i Malmö och Göteborg följande personalbehov 1 bibliotekarie 1 bibliotekariens uppgifter ingår bl. a. att biträda vid sådan information, som berör biblioteket t. ex. i studieteknik, under introduktionsveckan vid musikhögskolan m. m. 1 biblioteksassistent 1 biblioteksbiträde För Stockholms vidkommande gäller speciella omständigheter med tanke på att flera högskolor och institutioner avses bli inrymda i den planerade nya musikhögskolebyggnaden. (Se vidare sid. 221). För musikhögskolan i Stockholm fungerar nu Musikaliska Akademiens bibliotek som centralbibliotek. Samtliga de utbildningsinstitutioner jämte MPC, som planeras bli inrymda i den föreslagna nybyggnaden för musikhögskolan, kommer att ha behov av biblioteksresurser. Kommittén föreslår SOU 1968: 15

därför att Musikaliska Akademiens bibliotek blir central bibliotek för samtliga dessa utbildningsinstitutioner jämte MPC, när den nya musikhögskolebyggnaden kommit till stånd. De vetenskapliga bibliotekens inre organisation har uppdragits åt Statskontoret. Kommittén anser sig därför inte böra lämna närmare förslag om biblioteksorganisationen i annat avseende än att detta centralbibliotek bör inrymma k urslitteratur bibliotek för samtliga utbildningsinstitutioner inom byggnaden forskningsbibliotek och dokumentationscentrum för MPC och musikvetenskap Varje högskola och institution bör dessutom ha ett eget, mindre handbibliotek för det dagliga behovet i likhet med vad som gäller för övriga institutioner av motsvarande slag. Till frågan om Musikaliska akademiens biblioteks framtida ställning återkommer kommittén i den andra etappen av utredningsarbetet. 14.33. Stadga Musikhögskolornas verksamhet bör regleras genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga. Då emellertid musikhögskolornas verksamhet dels i stor utsträckning blir beroende av de resultat, som uppnås vid det närmaste under liggande stadiet, vilket enligt kommitténs förslag kommer att reformeras och dels kommer att i åtskilliga avseenden få försökskaraktär, torde tills vidare endast en mera knapphändig provisorisk stadga böra komma i fråga för musikhögskolorna. Detta utesluter inte att klara riktlinjer bör uppdragas för musikhögskolornas verksamhet, organisation och administration. Genom de i detta betänkande framlagda förslagen menar kommittén att ett tillräckligt underlag är givet för arbetet på redigering av en provisorisk stadga. Kommittén avser att i ett andra betänkande komma med förslag till en sådan stadga. E.

Lokalförsörjning

14.34. Allmänt I direktiven uppdrogs åt kommittén att vid 219

utarbetande av förslag gällande lokalförsörjning samråda med byggnadsstyrelsen. På basis av sådant samråd framlägger kommittén följande förslag. 14.35. Musikhögskolan i Stockholm Musikhögskolan jämte Kungl. Musikaliska akademien disponerar f. n. ca 60 rum eller sammanlagt ca 2 000 m 2 rumsyta i den nuvarande institutionsbyggnaden vid Valhallavägen. Därtill kommer förhyrningar av vissa undervisningslokaler jämte överspelningsrum samt smärre lokaler i akademiens gamla byggnad, Nybrokajen 11. Lokaltillgången är under nuvarande förhållanden otillräcklig. Byggnadsstyrelsen har den 29 november 1965 för Kungl. Maj:ts prövning framlagt lokalprogram avseende en gemensam nybyggnad för Kungl. musikaliska akademien med musikhögskolan, musikaliska akademies bibliotek, musikhistoriska museet samt institutionen för musikforskning vid Stockholms universitet. I fråga om lokaliseringen har byggnadsstyrelsen angivit att lokalbehoven för de nämnda institutionerna bör tillgodoses genom en utbyggnad på akademiens nuvarande tomt vid Valhallavägen. Lokalprogrammet anger en nybyggnadsyta - programmerad nettoyta - om ca 10 000 m 2 , varav ca 4 200 m 2 avser musikhögskolan som därjämte skulle disponera den nuvarande byggnaden. Tidsåtgång för projektering av nybyggnaden, färdigställande av bygghandlingar samt byggande inklusive upphandling har av byggnadsstyrelsen uppskattats till sammanlagt 5V2 år med en totalkostnad enligt prisläget den 1.4.1965 av 30 miljoner kronor. Kommittén tillstyrker byggnadsstyrelsens program i vad avser lokaliseringen av nybyggnaden. I fråga om lokalprogrammet föreslår kommittén emellertid vissa förändringar. Den av byggnadsstyrelsen föreslagna lokalmässiga sammankopplingen av vissa institutioner bör omprövas med särskilt beaktande av möjligheterna att skapa en sam-

manhållen miljö för undervisning i musik och scenkonst. Verksamheten vid statens scenskola i Stockholm bedrivs för närvarande delvis i lokaler inom Dramatiska teatern, delvis i provisoriska, förhyrda lokaler. Lokalprogram avseende såväl separat förläggning av scenskolan som samförläggning med skolan för musikdramatisk utbildning har i andra sammanhang tidigare framlagts. Statens skola för musikdramatisk utbildning i Stockholm har inrättats såsom självständig institution den 1 januari 1968. Skolans lokalfråga kommer i enlighet med förslag av byggnadsstyrelsen att under en övergångsperiod kunna lösas genom ianspråktagande av den staten tillhöriga fastigheten nr 5 i kv. Ambassadören, Strandvägen 82. Kommittén betraktar det emellertid såsom irrationellt såväl i lokalhänseende som ur undervisningssynpunkt att skolan för musikdramatisk utbildning förblir permanent förlagd i avskildhet från skolorna för musikalisk och dramatisk utbildning. En samförläggning av de tre utbildningsinstitutionerna skulle medföra möjligheter till gemensamt utnyttjande av tillgängliga resurser i avseende på lokaler, utrustning och personal. Det på så sätt minskade sammanlagda resursbehovet skulle medföra betydande ekonomiska besparingar. Ett samlat bestånd av lokaler för skilda ändamål ger samtidigt möjligheter till ökad flexibilitet i undervisningen vid de enskilda institutionerna, vartill kommer nya förutsättningar för berikande kontakter om samarbete över institutionsgränserna. Kommittén förordar sålunda att permanenta lokaler för scenskolan och skolan för musikdramatisk utbildning anordnas inom ramen för den föreslagna nybyggnaden vid Valhallavägen. Då den för nybyggnaden tillgängliga tomtytan är starkt begränsad, förutsätter emellertid en sådan utbildning av lokalprogrammet att en omdisponering av tidigare angivna programytor görs. Av det skälet föreslår kommittén att lokaler för musikhistoriska museet anordnas på annan, ur museisynpunkt mera central plats i staden. SOU 1968: 15

I den planerade byggnaden förläggs: Musikaliska Akademiens kansli Musikhögskolestyrelsens kansli Musikhögskolan Musikpedagogiskt forskningscentrum Musikvetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet Statens scenskola i Stockholm Statens skola för musikdramatisk utbildning Musikaliska Akademiens bibliotek Det av byggnadsstyrelsen föreslagna lokalprogrammet för musikhögskolan bör till följd av kommitténs i det förgående redovisade förslag rörande organisation och undervisning undergå viss detaljbearbetning. Viss förberedande omprogrammering efter de riktlinjer kommittén här angivit har påbörjats av byggnadsstyrelsen. Kommittén förutsätter att byggnadsstyrelsen i samråd med berörda institutioner slutför detta utredningsarbete samt till Kungl. Maj:t senare inkommer med redovisning i ämnet. 14.36. Musikhögskolan i Göteborg (Göteborgs musikkonservatorium) Konservatoriet disponerar f. n. totalt ca 25 rum eller sammanlagt ca 50 m 2 rumsyta i en äldre villabyggnad i kv. 11 Läckö nr 8, Ekmansgatan 7. Fastigheten ägs av staden och förhyrs av konservatoriet. Lokaltillgången i nuvarande byggnad medger endast en obetydlig ökning av elevantalet. Kommittén föreslår att byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om konservatoriets framtida lokalförsörjning, varvid möjligheterna särskilt bör prövas att såsom slutlig lösning åstadkomma ett utbildningscentrum av i princip motsvarande art som ovan förordats i fråga om Stockholm. 14.37. Musikhögskolan i Malmö (Malmö musikkonservatorium) Konservatoriet disponerar f. n. totalt ca 30 rum eller sammanlagt ca 800 m 2 rumsyta i en äldre villabyggnad, belägen i kvarteret Ravenna, Fridhemsvägen 2. Byggnaden jämte tillhörande markområde, stä 126, 127, 128 och 129, är i privat ägo och upplåtna åt konservatoriet. Lokaltillgången i den nuvarande byggSOU 1968: 15

naden medger viss ökning av elevantalet, dock endast till en summa ungefärligen motsvarande hälften av det avsedda antalet elever vid full utbyggnad av konservatoriet. Kommittén föreslår att byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om konservatories framtida lokalförsörjning. Förutsättningarna för en utbyggnad på det av konservatoriet nu disponerade området bör därvid klarläggas, liksom möjligheterna att såsom alternativ därtill lokalisera konservatoriet till sådana befintliga undervisningslokaler i staden vilka framdeles eventuellt kan komma att friställas. Kommittén vill dock betona att konservatoriets lokalfråga redan från början bör ses i ett långsiktigt sammanhang, varvid det ur samma synpunkter, som ovan anlagts på nybyggnadsprogrammet för musikhögskolan i Stockholm, synes angeläget att möjligheterna till en samförläggning av närbesläktade kulturaktiviteter noggrant prövas. 14.38. Sammanfattning Lokalsituationen för de tre blivande musikhögskolorna kommer att påverkas i olika riktningar av å ena sidan den föreslagna utvidgningen av undervisningen på högskolestadiet och å andra sidan det föreslagna överförandet av viss utbildning från högskola till fackskola (militärmusiker, pianostämmare etc). Under en övergångsperiod kan avgångsvolymen från högskolestadiet tänkas överstiga intagningsvolymen och viss lättnad i lokalsituationen tillfälligt inträffa, övergångsperiodens längd och en återkommande ökning av elevantalet på högstadiet kommer i hög grad att bli beroende av tillgången på lokaler vid respektive musikhögskolor. Kommittén finner det därför angeläget att lokalfrågorna för den högre musikutbildningen i landet bringas till snar lösning. F. Huvudmannaskap

och

14.39. Nuläge: Musikaliska (KMA)

centralstyrelse Akademien

Musikaliska Akademiens första stadgar, som stadfästes av Gustaf III år 1771, innehöll

den bestämmelsen, att akademiens främsta uppgift skulle vara att organisera och driva ett undervisningsverk. Det har därför kunnat påstås, att detta undervisningsverk är det äldsta konservatoriet i Europa utanför Italien. Verkligheten ter sig emellertid inte lika imponerande. Undervisningen vid detta »undervisningsverk» var mycket torftig och låg tidtals helt nere av brist på medel. Först efter mitten av 1800-talet blev undervisningen regelbunden och mer omfattande. I akademiens stadgar av 1880 bestämdes, att »konservatorium», som läroanstalten numera kallades, skulle utgöra en särskild institution, ehuru underställd akademien. Denna förändrade ställning kom också till uttryck i reglementet för »Kungl. musikkonservatorium» 1881. Nytt reglemente för Kungl. musikkonservatorium utfärdades först 1930. Ett viktigt moment i detta reglemente var införandet av en musiklärarexamen. Nästa reglemente av år 1940, som började tillämpas 1941, införde benämningen musikhögskola i stället för Kungl. Musikkonservatorium. Detta reglemente är med vissa ändringar och tillägg i kraft än i dag. Förhållandet mellan akademien och musikhögskolan fastställs i reglementets Allmänna bestämmelser § § 2 och 3. § 2. Högskolan står under överinseende av musikaliska akademien samt dess preses och styrelse. Högskolans ekonomi handhas av akademiens förvaltningsnämnd. § 3. Musikhögskolans ledning och undervisningens ordnande handhaves på sätt detta reglemente närmare bestämmer, av direktören för högskolan jämte ett lärarråd och en lärarnämnd. I praktiken innebär detta följande: Musikaliska akademiens styrelse är tillika musikhögskolans styrelse och musikhögskolan saknar egen ekonomisk förvaltning. Direktören för K M H är självskriven ledamot av styrelsen och lärarrådet utser två ledamöter jämte en suppleant i styrelsen. I varje viktigt ärende, som gäller musikhögskolan, anmodas lärarrådet att avge utlåtande till styrelsen. 1947 års musikutredning (MU) hade starka betänkligheter mot denna organisa-

tion, som innebar, att en rent statlig utbildningsanstalt skulle vara underställd en koopterande äreförsamling, även om denna valde sin styrelse efter fastställda principer, som skulle garantera en allsidig och sakkunnig behandling av kontroversiella frågor. Då akademiens styrelse i en snabbt stigande skala fick ställning som remissinstans för en mängd frågor rörande musiklivet i Sverige, föreslog MU, att dessa frågor liksom överinseendet över musikhögskolan, skulle övertagas av ett »statens musikråd». Musikaliska Akademien fick nya stadgar den 29 juni 1964, som bl. a. innebär, att Kungl. Maj:t utser två ledamöter jämte en suppleant i akademiens styrelse. Betydelsen härav förstärkes också av ett yttrande av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet (Statsverkspropositionen 1965, Ecklesiastikdepartementet, sid. 546): »Musikaliska akademiens ställning som centralt organ med uppgift att främja tonkonsten och vårda musiklivet har bekräftats i och med att Kungl. Maj:t fastställt ny stadga för akademien att gälla från den 1 september.» I samband härmed har genomförts en viss ökning av akademiens kanslipersonal. Musikaliska akademiens arbetsuppgifter Enligt sina av Kungl. Maj:t den 29 juni 1964 fastställda stadgar (SFS 1964:553) har akademien till uppgift att »främja tonkonsten och vårda musiklivet» (§ 1.). Styrelsen skall bl. a. »med uppmärksamhet följa utvecklingen inom musiklivet och vidtaga de åtgärder som bedömas ägnade att främja tonkonsten» (§ 11). Akademien fungerar såsom central remissinstans på musikområdet (år 1967 besvarades 36 remisser från Kungl. Maj:t). Av regleringsbrev den 30 juni 1967 ang. allmänna kultur- och bildningsändamål framgår, att akademien ålagts att taga viss befattning med samtliga bidrag till särskilda kulturella ändamål (30 st.) som avser musik. Akademiens egna angelägenheter. Hit kan hänföras den egna administrationen, avgivande av anslagsäskanden (1967 omSOU 1968:15

fattade 82 s.) byggnadsfrågan, förvaltning av egna fonder och utdelande av stipendier härur, utgivande av årsskrift och skriftserie samt administration av Musikaliska akademiens bibliotek och Musikhistoriska museet. Försöksverksamheten med utbildning av koreografer står under överinseende av akademien i samråd med Kungliga teaterns aktiebolag. År 1967 behandlade akademien ett 1 000-tal ärenden, varav en stor del krävde en omfattande arbetsinsats. Den högre musikutbildningen. Akademiens styrelse är styrelse för musikhögskolan i Stockholm. Det åligger vidare akademien att vara inspektionsmyndighet för musikkonservatorierna i Göteborg och Malmö. På begäran av respektive skola har akademien även åtagit sig inspektionen av Ingesunds musikskola, Arvika, musiklinjen vid Framnäs folkhögskola, Örebro Musikpedagogiska institut och det musikpedagogiska institutet vid Stockholms Borgarskolas musiklinje. Viktigare beslut som berör dessa skolor underställs akademiens styrelse, vilken även utser censorer för examinationen vid de nämnda skolorna. Akademien fördelar statsanslag till speciell musikpedagogisk utbildningsverksamhet inom privata musikskolor i Stockholm (35 000 kronor). Statliga stipendier. Sedan några år tillbaka beslutar akademiens styrelse om utdelning av samtliga tonsättarstipendier på förslag av en särskild tonsättarstipendienämnd inom akademien. Vid styrelsens prövning skall samråd äga rum med Föreningen Svenska Tonsättare. Akademien avger efter samråd med övriga stipendienämnder förslag till konstnärsbelöningar för tonsättare. Kyrkomusiken. Akademiens styrelse har tillsatt en kyrkomusikkommitté, vilken organiserar undervisning och svarar för examination vid kurserna för organist- och kantorsexamen samt kyrkokantorsexamen. Denna kommitté består av representanter för akademien, lärare vid musikhögskolan samt vissa kyrkomusiker, som inte är knutna till dessa institutioner. Akademien yttrar sig vidare över ansökningar till domSOU 1968: 15

kyrkoorganisttjänster och fördelar statsanslag till utbildnings- och kursverksamhet på kyrkomusikområdet. Akademien är remissinstans kyrkomusikaliska frågor. Skolmusiken. I fråga om skolans musikundervisning fungerar akademien som remissorgan t. ex. vid läroplansändringar. För att påverka och bevaka utvecklingen på skolmusikområdet har akademien tillsatt en skolmusikkommitté, bestående av representanter för akademiens styrelse, musikhögskolans lärare, skolöverstyrelsen m. fl. institutioner. Konsertväsendet. Akademien ger närmare föreskrifter om användningen av statsanslag till SOR (Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund) och RSAO (Riksförbund Sveriges Amatörorkestrar) samt utser inspektörer med rådgivande och övervakande funktioner. Inspektionsrapporterna behandlas i akademiens styrelse. Akademien yttrar sig även i frågor om anslag till konsertverksamheten samt fördelar anvisade anslag till utbildnings- och kursverksamhet inom vissa körförbund samt till utlandsresor för körer. Musik i radio och TV. Samarbete förekommer med Sveriges Radio bl. a. i fråga om Radiokonservatoriet och studion för elektronisk musik. Förlagsverksamhet m. m. Akademien utger i anslutning till årsskriften en egen skriftserie, upptagande huvudsakligen musikpedagogiska utbildningen. Härjämte understödjer akademien utgivningen av äldre svensk musik (Monumenta, Berwald). Akademien yttrar sig angående framställningar om anslag till beställningsverk av svenska tonsättare samt till grammofoninspelningar av svensk musik. Internationella frågor. Akademien fungerar som kontaktorgan till UNESCO i musikfrågor genom den svenska kommittén av International Music Council. För nordiskt musiksamarbete finns ett särskilt statligt organ, Nämnden för nordiskt musiksamarbete. Akademien samverkar med denna samt fungerar som remissinstans och diskussionsforum bl. a. i frågor gällande nordiska musikdagar.

Övriga frågor. Upphovsrättsfrågor, frågor rörande den frivilliga musikbildningsverksamheten och amatörmusicerande, samarbete med fackliga organisationer angående utländska musikers anställning i Sverige etc. För närvarande är vid statsbidragen till konservatorierna i Göteborg och Malmö det villkoret knutet, att konservatorierna skall stå under inspektion av Musikaliska akademiens styrelse, som även äger utfärda de ytterligare föreskrifter, som kan befinnas nödvändiga. Vidare skall konservatoriernas styrelse före den 1 november varje år till Utbildningsdepartementet och KMA:s styrelse avlämna berättelse över verksamheten under främst föregående budgetår. Akademiens styrelse har vidare att yttra sig över alla framställningar från konservatorierna om ändringar och förbättringar i konservatoriernas ställning och arbetsvillkor t. ex. medgivande att försöksvis anordna examination samt frågor rörande antagande av lärare. Särskilt viktigt har varit det årliga remissyttrandet över anslagsäskandena för nästkommande budgetår. För tids vinnande har på senare år förfaringssättet varit det, att dessa anslagsäskanden, som ställs till Kungl. Maj:t, har insänts till akademiens styrelse, som jämte eget yttrande översänt den till Kungl. Maj:t. Vanligen har musikhögskolans direktör, som tillika är inspektör för konservatorierna fått i uppdrag att granska anslagsäskandena och till styrelsen avgiva förslag till yttrande. Man kan alltså säga, att Musikaliska akademiens styrelse, så länge konservatorierna behåller sin nuvarande ställning, är dessas centralmyndighet. 14.40.

Kommittén

14.40.1. Allmänt I direktiven uppdrogs åt kommittén att i samråd med statskontoret utreda frågan om den central administrationen samt att därvida precisera personalbehov m. m. På basis av sådant samråd framlägger kommittén följande förslag. 14.40.2. Musikaliska akademien Förslaget om förstatligande av konservatorierna i Göteborg och Malmö innebär att

dessa utbildningsinstitutioner helt jämställs med musikhögskolan i Stockholm och benämns musikhögskolan i Göteborg resp. musikhögskolan i Malmö. Begreppet konservatorium anses av kommittén med hänsyn till ordets internationella användning vara synonymt med musikhögskola. När kommittén valt beteckningen musikhögskola utesluter detta enligt kommitténs uppfattning att ordet konservatorium kan förekomma som beteckning för någon svensk musikutbildningsanstalt. Göteborgs orkesterförening kan inte längre vara huvudman vid ett förstatligande, och lika litet kan den styrelse, åt vilken konservatoriets angelägenheter anförtrotts fortsätta att fungera. I Malmö är Stiftelsen Malmö musikkonservatorium både huvudman och styrelse. Inte i någondera egenskapen kan stiftelsen fungera vid ett förstatligande. Frågan om huvudman förlorar ju på det hela taget sin vanliga betydelse, när det gäller rent statliga institutioner och ersätts i stället med frågan om centralmyndighet. Musikaliska akademien har inte personella resurser att vara huvudman och centralstyrelse för flera musikhögskolor. Redan nu domineras akademiens arbete i alltför hög grad av musikhögskolans ärenden. Tre musikhögskolor skulle innebära ytterligare ökad belastning och K M A skulle inte utan kraftig personell upprustning kunna upprätthålla den funktion såsom tillsynsmyndighet, som en sådan enligt kommitténs uppfattning bör ha. Kommittén föreslår därför att KMA avlastas det direkta ansvaret för den högre musikutbildningen. KMA har likväl kvar stora och betydelsefulla uppgifter i svenskt musikliv såväl direkt som i egenskap av remissorgan. För de uppgifter, som skulle åvila Musikaliska akademien krävs enligt kommitténs mening följande tjänster. 1 sekreterare, som svarar för utrednings-, remiss- och planeringsärenden, vissa kommittéärenden, inspektionsärenden rörande orkesterverksamheten i landet m. m. Föredragande i Musikaliska akademiens budgetärenden. 1 kanslist, som biträder sekreteraren. Kommittén anser, att Musikaliska akadeSOU 1968: 15

miens tjänstemän bör placeras i musikhögskolans byggnad. Därvid kan gemensam personal (skrivbiträden, vaktmästare m. m.) utnyttjas. 14.40.3. Synpunkter på frågan om central ledning Kommittén har diskuterat möjligheterna av att musikhögskolorna i egenskap av institutioner för postgymnasial utbildning skulle kunna föras under UKÄ. Kommittén har också diskuterat den typ av samarbetsnämnd, som förekommer t. ex. vid socialhögskolorna. Det finns två slag av högskolor, som saknar centralmyndighet i egentlig mening, men ändå har starka band sinsemellan, nämligen å ena sidan jordbrukets tre högskolor, dvs. lantbruks,- skogs- och veterinärhögskolorna samt å andra sidan socialhögskolorna. Jordbrukets högskolor har en gemensam stadga (K.K. 494/1965, ändrad K.K. 882/1965). Gemensam för dessa högskolor är en samarbetsnämnd, bestående av en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, rektor vid varje högskola samt en ledamot från varje högskola, som styrelsen utser inom sig. Samarbetsnämnden skall så^om rådgivande organ främja en samordnad placering, låta verkställa utredningar, hålla nära kontakt med UKÄ. Det ingår inte i samarbetsnämndens arbetsuppgifter att inge anslagsäskanden. Detta åligger varje högskolas styrelse. Dock granskar samarbetsnämnden förslagen till anslagsäskanden. Kommittén har emellertid stannat för en fjärde lösning, nämligen en särskild styrelse för den högre musikutbildningen. Denna innebär betydande fördelar, inte minst med tanke på de diskussioner, som förts beträffande inrättande av en gemensam överstyrelse för all högre konstnärlig utbildning. För kommitténs förslag till centralstyrelse för musikhögskolorna redogörs nedan. Hur en tänkt överstyrelse för den högre konstnärliga utbildningen i landet skulle kunna se ut framgår av bilaga 3. 14.40.4. Förslag till central ledning och administration Styrelse Den centrala ledningen av musikhögskolorna utövas av styrelsen för musikhögskolorSOU 1968: 15

na. (SfM). I styrelsen bör såväl utbildningsväsendet som avnämarsidan vara representerade. Med hänsyn till musikhögskoleorganisationens relativt små yttre dimensioner bör styrelsen inte vara alltför omfattande. Då kommittén vill betrakta denna styrelse som en första etapp på vägen mot en gemensam överstyrelse för hela den högre konstnärliga utbildningen kan man överväga att ge styrelsen interimistisk karaktär. Kommittén föreslår att styrelsen består av sju ledamöter och att den tillsätts av Kungl. Maj:t enligt följande principer: 1 ordförande 1 representant för Universitetskanslersämbetet eller Skolöverstyrelsen 1 representant för Arbetsmarknadsstyrelsen 1 representant för Musikaliska Akademien 1 representant för konsertväsendet 1 representant för Sveriges Radio samt chefen för den centrala förvaltningen av musikhögskolorna. Personliga suppleanter för ledamöterna utses. Ordföranden bör ha intresse för och kännedom om utbildnings- och kulturfrågor. Genom representanten för UKÄ eller SÖ håller styrelsen kontakt med övrig högre utbildning och lärarutbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen har en naturlig plats i styrelsen. Under senare år har en rad frågor varit aktuella som gäller arbetsmarknaden på musikområdet, förmedling av tonkonstnärer, musiklärarbristen m. m. Inom Musikaliska Akademien finns företrädare för olika intressen inom musiklivet, tonsättare, pedagoger, kyrkomusiker, tonkonstnärer etc. Denna får representation i musikhögskolornas styrelse genom Musikaliska Akademien. Det offentliga konsertväsendet är en viktig intressent i musikutbildningen och en stor avnämargrupp. Här ingår riksomfattande och lokala konsertinstitutioner, operaverksamhet m. m. Sveriges Radio är landets största producent av musikframföranden och bedriver dessutom såväl självständigt som i samarbete med andra institutioner musikunder-

visning på både grundläggande och kvalificerad nivå. Chefen för musikhögskolornas centrala förvaltning är självskriven ledamot av styrelsen. Styrelsen är beslutför då minst fyra ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. Till styrelsens sammanträden kallas rektorerna vid musikhögskolorna samt chefen för Musikpedagogiskt Centrum. Dessa har yttranderätt men icke rösträtt.

Central

förvaltning

För den centrala förvaltningen bör styrelsen till sitt förfogande ha en förvaltningsenhet, vars huvuduppgifter blir planering och administration. Förvaltningen av musikhögskolorna bör av praktiska skäl vara förlagd till Stockholm, där såväl ledningen för övrig utbildning som musiklivets centrala organ finns. a) Arbetsuppgifter och organisation Som ovan nämnts blir den centrala förvaltningens huvuduppgifter planering och administration. Det blir därför naturligt att indela förvaltningen i två sektioner. Dessa skulle få följande arbetsuppgifter. Sektion frågor)

(planerings-

och

utbildnings-

Utarbetande av studieplaner, frågor rörande inträdesprov och examination, inrättande av nya utbildningslinjer, kurser och ämnen, handläggning av löpande ärenden av gemensam natur rörande undervisningens tillämpning, dispensfrågor gällande elever, initiativ till och utformning av kurser och konferenser, planeringsfrågor, organisationsfrågor, byggnadsärenden, utrustning, prognoser, utredningar, petita. Anm. Inträdesprov och examensprov utformas centralt. Inträdesproven sker vid varje musikhögskola men har riksgiltighet. En särskild nämnd ombesörjer intagning och examination. - Petita omfattar musikhögskolorna, Musikpedagogiskt centrum samt musikaliska akademiens bibliotek, kursverksamhet m. m.

226 Sektion 2 (administration) Tjänster (ledigförklarande, tillsättning, dispenser, sakkunniga) övriga personalärenden, löneutbetalningar, skatter, inköp, kursadministration. Anm. Löneutbetalning till samtliga anställda inom musikhögskoleorganisationen sker centralt. Anslutning kan ske till universitetskanslersämbetets centraliserade löneuträkningssystem. Kursverksamheten kan bli omfattande och bl. a. uppta följande slag av kurser: fortbildningskurser för olika musiker- och pedagoggrupper (utöver Sö:s fortbildningskurser); kurser för vidareutbildning; sommarkurser (t. ex. Lundgrens stiftelse, för kyrkomusikerutbildning); s. k. kompetenskurser (nu organiserade av SÖ:s folkbildningsbyrå); kurser i anslutning till musikutbildning i radio och TV; symposier; kurser för ungdom (i samarbete med Musik för ungdom). På sektionen ordnas vidare de praktiska detaljerna kring besök av utländska gäster (föreläsare, studiebesök, utbyteselever, konsertutväxling etc.) samt för motsvarande inländska grupper och personer i mån av behov. Sektion 2 svarar även för administrativ service åt Musikaliska Akademien samt för förvaltningen av Musikhögskolans byggnad (intendentfunktion). Skrivbiträdes- och vaktmästarpersonal utnyttjas gemensamt av i huset befintliga institutioner i den mån arbetsuppgifterna är likartade. På den centrala förvaltningen ankommer också att bedriva information om musikutbildning. b) Befattningshavare Ledning Förvaltningschef (tillika chef för sektion 1) Ansvarar inför styrelsens för förvaltningens verksamhet och beredning av alla ärenden, som skall föredras i styrelsen. Planering och organisation, byggnadsärenden. Beslutsrätt enligt delegation från styrelsen. Vissa utlandskontakter (på delegation från Utbildningsdepartementet). Kontakt med övrig utbildning och med musiklivet. Ansvarig för verksamheten i sektion 1. Sekreterare till förvaltningschefen, tillika registrator (kontorsskrivare) God sekreterareutbildning önskvärd, språkkunskaper (tyska, engelska, franska) nödvändiga på grund av de relativt regelbundna kontakterna med utlandet som blir nödvändiga utöver rektorernas personliga kontakter och informationssekreterarens mera rutinmässiga och allmänna kontakter. Stenograf (svenska), maskinskrivningskunnig, administrativa kunskaper. SOU 1968: 15

Sektion 1 Förste byråsekreterare Utarbetar petita. Utredningar. Styrelsens sekreterare. Information utåt om musikutbildningsverksamheten (även den del som administrativt och pedagogiskt ligger under SÖ), utarbetar underlag för yrkesvalsbroschyrer för musikyrket (samarbete med SÖ och AMS). Handläggning av vissa utlandskontakter (studiebesök, elevutväxling, konsertutväxling). Kontakt med press, radio och TV i musikfrågor. Information inom musikutbildningsväsendet via intern periodisk tidskrift (även för skolor underställda SÖ). Pressbevakning. Pedagog (pedagogisk expert: arvodesmedel). Utarbetar och sammanställer inträdes- och examensprov (varje termin såväl intagning som examination). Ansvarar för det löpande studieplansarbetet (med hjälp av experter). Ansvarar för utformningen av kurser, som anordnas av sektion 2 (med hjälp av speciella konsultgrupper för olika kurstyper). Samarbetar med Musikpedagogiskt centrum. SÖ:s fortbildningsbyrå, UKÄ:s utbildningsbyrå m. fl. Sammanställer och bevakar pedagogiska synpunkter från musikhögskolorna.

Löner, skatter, inköp, budgetfrågor och budgetbevakning, bokföring, bokslut. Anm. Överförandet av kamreren till SfM från KMA påverkar inte KMA:s beslutsprocesser i egna angelägenheter. Bland kamrerens arbetsuppgifter ingår att ge service åt KMA även beträffande förvaltningen av icke statliga medel. Assistent Praktiska frågor gällande kurser (förläggning, resor, anskaffande av lokaler och föreläsare, uttagning av deltagare tillsammans med sektion 1). 3 kontorister/kansliskrivare för förvaltningens hela verksamhet. Extra personal för kursadministration vid särskilt hög arbetsbelastning. Gemensam personal för all verksamhet i byggnaden. 1 växeltelefonist 1 materielförvaltare 4 vaktmästare

Teknisk expert Teknisk utrustning av musikhögskolor, Musikpedagogiskt centrum och Musikaliska Akademiens bibliotek (ITV, AV-utrustning och materiel). Akustikfrågor, planering och utrustning av elektronstudior och inlärningsstudior (även vid musikfackskolor och lärarhögskolor). Elektriska instrument (pianon, orglar). Vissa med ovanstående sammanhängande byggnadsfrågor.

c) Arbetsgrupper ni. m. Rektorskonventet sammanträder regelbundet. Däri ingår förutom rektorerna vid musikhögskolorna chefen för Musikpedagogiskt centrum samt chefen för musikhögskoleförvaltningen. Ordförande är rektorn vid Musikhögskolan i Stockholm. Konventet är:

Notskrivare (deltid) För utskrivning av inträdes- och examensprov. (Kanslibiträden, se sektion 2) Tillfälligt anställda experter för studieplansarbete, utvecklingsarbete, speciellt kvalificerad notskrivning, vissa tekniska frågor m. m.

a) ett diskuterande, initiativtagande och rådgivande organ samt ett samarbetsorgan mellan å ena sidan styrelsen, å andra sidan musikhögskolorna och Musikpedagogiskt centrum. b) instans för bevakning av internationella musikfester, kongresser och dylikt, till vilka konventet föreslår lämpliga deltagare från Sverige. c) beslutande organ i vissa frågor gällande intagning och examination: fördelning av elever på tillgängliga platser (riksfördelning), fastställande av intagnings- och examinationsprov, vissa juryfrågor etc. För detta arbete kan konventet adjungera vissa högskolelärare, personal från förvaltningens sektion 1, musikpsykologisk expertis osv.

Sektion 2 Chef Samordning av sektionens verksamhet. Beslutsrätt enligt delegation. Tjänstetillsättningar, personalärenden, pensionsfrågor, inköpsfrågor (instrumentinköp föreslås av speciell kommitté och sker via utrustningsnämnden för universitet och högskolor). Beslut om förläggning och organisation av kurser etc. Budgetfördelning (till rektorer etc). Budgetkontroll. Intendent för Musikhögskolan. Personalchef för administrativ personal. Kamrer (överföres från Musikaliska Akademien) SOU 1968: 15

Satnordningsdelegation bör finnas för de många frågor, som har gemensamt intresse för musikhögskolor, musikfackskolor, lärarhögskolor, universitet etc. Denna arbetsgrupp bör bestå av tre medlemmar, en representant från vardera musikhögskoleförvaltningen, SÖ och UKÄ. Från musikhögskoleförvaltningen deltar lämpligen förvaltningschefen, vilken tillika är ordförande i kommittén.

14.40.5. Den övriga delen av musikutbildningsorganisationen Den musikutbildning, som bedrivs vid musikfackskolor, folkhögskolor med musiklinje och lärarhögskolor, kommer automatiskt att underställas skolöverstyrelsen. Detta innebär för SÖ väsentligt ökade arbetsuppgifter inom musiksektorn. Härtill kommer de arbetsuppgifter som blir aktuella om kommitténs förslag till samordning av de olika formerna för frivillig musikundervisning och inordning av denna verksamhet i skolväsendet realiseras. De tillkommande arbetsuppgifterna kan specificeras på följande sätt. Musikfackskolor, folkhögskolor med musiklinje Läroplaner, personalärenden, planering, lokalfrågor, samverkan med musikhögskolor, petitaarbete Lärarhögskolor Läroplaner, personalfrågor, planering, lokalfrågor, samverkan med musikutbildning och universitet, petitaarbete Frivillig musikundervisning Läroplaner, samordningsfrågor, planering, lokalfrågor, petitaarbete. Många av de tillkommande arbetsuppgifterna är av pedagogisk art. För sådana frågor finns för närvarande endast en skolkonsulent anställd, varjämte en av folkbildningskonsulenterna bland sina uppgifter har att handlägga ärenden som rör den estetiska sektorn inom folkbildningen. Vidare tillkommer en rad administrativa ärenden, vilka i viss utsträckning kommer att vara

spridda på olika byråer inom verket. I viss mån kan därvid redan verksam personal anlitas. Den förstärkning av SÖ:s personal, som enligt kommitténs uppfattning blir nödvändig vid ett genomförande av det föreslagna utbildningssystemet, skulle motsvara arbetskapaciteten hos 2 konsulenter (således inalles 3) 1 byrådirektör 2 kanslibiträden/kontorister. Härtill kommer behov av expertmedverkan bl. a. vad gäller utarbetande av läroplaner. Särskilt accentuerat kommer behovet av extra personal att vara under ett utbyggnadsskede. De av kommittén föreslagna musikfackskolorna bör under de första åren vara föremål för försöksverksamhet. Enbart detta torde ge arbetsuppgifter motsvarande minst 1 konsulent- och V2 kanslibiträdestjänst. Hur denna personal skall placeras inom SÖ tillkommer överstyrelsen själv att bestämma om. Skolöverstyrelsens tillkommande kostnader för denna organisation uppskattas av kommittén till följande: lönekostnader (årlig kostnad) 180 000 expertmedel (årlig kostnad) 60 000 resemedel (årlig kostnad) 7 500 expenser (årlig kostnad) 10 000 inventarier (engångskostnad) 12 500 Summa: 270 000

Då musikfackskolor och frivillig musikundervisning kommer att ligga under länsskolnämnderna, bör dessas personal förstärkas på den administrativa sidan, förslagsvis med en kanslisttjänst på nämnderna i de län i vilka musikfackskolor placeras, en kontoristtjänst i övriga län. Vid tillsättning av ordinarie och extra ordinarie lärare i musikämnen vid musikfackskola och folkhögskola med musiklinje bör skolöverstyrelsens yttrande inhämtas. Beträffande förstärkning av musikpersonalen vid skolstyrelserna se sid. 65 (ped. ledning, kap. Friv. musikundervisning). SOU 1968:15

en . 3

ä c

oj -O •* : 3 '55 £>

3 -^

SS

to

O M

t/3

o o 'c1 60 : 0 J/5 3

£

s £j ^ a T3 3 -C

2 oo

-Q

00 P*3

>§

U £

t/3

g

u

"o

£

t/>

60 :0 •C M

1/5

£

B

c/5

to

4 C3

B o

bo :c3 C e/5 C bo O

•^ c MX) :0 3

W) C

O>

SOU 1968: 15

o m

c Oj o <U Ut u -a c

t/3

U ttj o

t« O a « 2 C

P*glg Jä :0 O p * ; i« . b O.

•Si S

««. J3 >>'2

=0 » n i

så

-O

»s-

O

£ E O ON

-5 u u

c o

M B ta

•Ä OJ

.* c

u

elser musi perso

& •«

•a_

CD

= \ Oj <U (U

E t/3

S,

^ C * Bo .3 N *^ t/3

os

c o

om

i—(

«S ^:oJ A"° a •9 u O <-> i i KS u

S5gu

g? (U « *

fc

<6 c/3

5 E8

O. X

(30 C/3

B "I* <U 1 ) Q Uc

—

t/3

c

a 8.1

o g „ c

tu +J *-. H ui g C S °cs o tu . >

i2

u. s c. i-

CM

2 «2 :o 5

C Jo* >H C ' C J

<U :oJ

• - ^> g g 3 •— t « r •c S 2 ?. o O

to « U £ -w tcögcö O ^ j nor ^t t ^OO J a > c > o

SOU 1968:15

u.

:0

^ou

u

-a u 3 >

ri

ontorssk ontorssk bibliotek

i

rt

0 > U t.

u. O ^I^J<i W

u CO

C O

| .3 u. CO

i* >g " - £ - s 3 ca

o

k ^

5 o o rt u

o

t%£ o rt

O£ £ Ö - * § •5 s £JO t;"° o Sg & a S5 sM Md

I

CD

W

(N

s

&

g

. *° Sg<ffi ÖD CO HH HM •>

.S

-.O

M

u «2 e s n

1—

©TO

•- ra > _ i- J2 oo "c

II*. I S S a i.a S § « fc- co u. C oo

S os o 3 h

£ 5 3 5 .S 2 _ , ,_, _

SOU 1968:15

_

_

:

"3

15 Sammanfattning av kommitténs förslag

I kontinuiteten mellan förskola och grundskola har kommittén sett ett väsentligt problem, som måste lösas. Förskolans uppgift måste vara att så långt möjligt skapa ett gemensamt utgångsläge i fråga om barnens musikaliska erfarenheter inför övergången till grundskolan. Därvid är aktivitetsformerna särskilt betydelsefulla, vilket i sin tur påverkar lärarutbildningen. Kommittén anser därför att en anpassning av utbildningen av förskollärare och lågstadielärare bör eftersträvas, t. ex. genom auskultation över stadiegränserna, möjligheter till specialisering i musik för förskollärare, breddning av musikrepertoaren m. m. I det av skolöverstyrelsen nyligen framlagda förslaget till reviderad läroplan för grundskolan görs de estetiska ämnena (musik, teckning och slöjd) obligatoriska på högstadiet. Kommittén anser detta riktigt och väl motiverat dels ur rättvisesynpunkt, dels med hänsyn till dessa ämnens stora betydelse för personlighetsutvecklingen och dels med hänsyn till möjligheten att därigenom förstärka och bredda rekryteringen för kommande yrkesutbildning. För musikkulturens vidkommande skulle ett genomförande av förslaget innebära en väsentlig upprustning. I anslutning härtill föreslår kommittén att åtgärder vidtages för att samordna de olika formerna av frivillig musikundervisning och inordna dessa i det allmänna skolväsendet. Förslaget innebär att fyra nuvarande former av frivillig musikundervisning samman-

slås: grundskolans frivilliga musikundervisning på högstadiet, den kommunala frivilliga musikundervisningen, studieförbundets musikcirklar för ungdom under 16 år samt kyrkomusikernas fria musikundervisning. Kostnaderna för den sålunda sammanslagna frivilliga musikundervisningen bör successivt övertas av staten så att staten i mitten av 1970-talet svarar för kostnaderna för hela denna verksamhet. Genom denna åtgärd räknar kommittén med att rekryteringsunderlaget för fortsatt musikutbildning kan väsentligt breddas. Samtidigt skapas förutsättningar för ett bättre utnyttjande av musiklärarnas kapacitet. Olika kombinationsmöjligheter, klassundervisning - frivillig musikundervisning - kyrkomusikalisk tjänst, skapas. Kommittén räknar också med att ett genomförande av förslaget skall komma studieförbundens musikverksamhet till godo. Beträffande det gymnasiala stadiet menar kommittén att musiken även här bör vara ett med övriga ämnen jämställt ämne. Musikämnet skall inom allmänt gymnasium och fackskola kunna bli föremål för fördjupat studium som tillvalsämne och genom frivillig undervisning och därmed utgöra en naturlig grund för vidare musikutbildning. Dessutom bör möjligheter till målinriktade studier på en särskild musiklinje erbjudas, som avslutas med en yrkesmeriterande musikexamen eller utgör förutbildning för postgymnasial, högre musikutbildning. SOU 1968:15

Kommittén föreslår ett successivt inrättande av 25 musik)ackskolor i landet med början fr. o. m. läsåret 1969/70. Vid dessa skolor skall finnas utbildningslinjer för musikpedagoger, kantorer med musikpedagogisk kompetens, militär- och underhållningsmusiker samt pianotekniker. Studiegången blir 2- eller 3-årig och ger fackskolekompetens. De två första åren tjänar som förutbildning antingen för det tredje fackskoleåret vilket avslutas med examen, eller för utbildning vid musikhögskola. Genom fackskolekompetensen erbjuds även möjligheter till annan postgymnasial utbildning. Vid musikfackskola finns följande utbildningslinjer. 1. Allmän linje för utbildning av instrumentalister och musikpedagoger. Efter 3 år avläggs musikpedagogisk examen, som ger behörighet till verksamhet som lärare inom frivillig musikundervisning på lägre nivåer samt som musikcirkelledare. 2. Kyrkomusikalisk linje för utbildning av kantorer. Examen på denna linje ger samma musikpedagogiska kompetens som den allm. linjen. 3. Militär- och underhållningsmusikerlinje. Den nuvarande militärmusikaliska utbildningen vid de militära förbanden ersätts av denna utbildningslinje. Utbildningen har utformats för att svara mot kraven vid de av KBU föreslagna regionsensemblernas militära tjänstgöring. Linjen skall också ge en speciellt mot underhållningsmusik av olika slag inriktad utbildning, vilken för närvarande saknas i landet. Kommittén räknar härvid bl. a. med att medlemmarna i ungdomarnas egna ensembler, pop-grupper m. m. här får en möjlighet att parallellt med allmän utbildning utveckla dels sin egen musikaliska förmåga, dels ensemblens egenart. Examen på denna linje ger samma musikpedagogiska kompetens som på den allmänna linjen. 4. Pianoteknikerlinje. Den nuvarande till musikhögskolan i Stockholm förlagda pianostämmarutbildningen slopas. Utbildningen av pianotekniker förläggs till fackskolan. Linjens utformning och dimensionering baseras bl. a. på behovet av vård av musikSOU 1968: 15

instrument inom skolväsendet, där pianot i framtiden kommer att ha en central funktion och ersätta orgelharmoniet. Kommittén har dessutom beaktat behovet av musikutbildad personal inom musikhandeln och föreslår inrättande av särskilda kurser med sikte på sådan verksamhet. * För att täcka det stora behovet av musiklärare föreslår kommittén två slags musikpedagogisk utbildning: den ena inriktad på grundskolans behov av lärare inom klassbunden musikundervisning och lägre nivåer inom frivillig musikundervisning samt studiecirkelverksamhet, den andra inriktad på musikundervisning i gymnasium, fackskola, grundskolans högstadium, frivillig musikundervisning och musikcirkelverksamhet på mera avancerad och konstnärligt kvalificerad nivå samt musikyrkesutbildning. Musiklärarnas ämnesutbildning och instrumentalpedagogiska utbildning sker vad beträffar musiklärare för grundskolan vid musikfackskola och vad gäller övriga musiklärare vid musikhögskola (se nedan). Den praktisk-pedagogiska utbildningen föreslås äga rum vid lärarhögskola. Kommittén utgår från att lärartjänster innehållande musik i kombination med annat ämne kommer att inrättas. Musiklärarutbildning vid musikhögskola kan därför ske efter två linjer, med inriktning antingen enbart på undervisning i musik eller på musik i kombination med annat ämne. Utbildningen som är helt postgymnasial omfattar i båda fallen fyra års studier, lärarhögskoleåret inräknat. De fackskoleutbildade musiklärarnas sammanlagda studietid blir likaledes fyra år, lärarhögskoleåret inräknat. Studierna är dels gymnasiala, dels postgymnasiala. Någon särskild utbildningsgång med sikte på kombination musik - annat ämne föreslås inte för denna lärarkategori. Möjligheter finns givetvis att som ett led i vidareutbildning kombinera musik med annat ämne. Genom dessa förslag har kommittén velat anpassa musiklärarutbildningen till övrig lärarutbildning i landet. Kommittén föreslår vidare att kurser för

utbildning av handledare och metodiklektorer inrättas. * Beträffande kyrkomusiken föreslår kommittén först och främst att organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten utformas på ett delvis nytt sätt. Skolkantorsinstitutionen avvecklas successivt och ersätts i första hand med kombinationstjänster av heltidskaraktär innefattande rent musikaliska uppgifter, fördelade på kyrkomusikalisk och musikpedagogisk tjänstgöring. Vid sidan av dessa tjänster skall även kunna inrättas självständiga kantorstjänster av deltidskaraktär, som kan sökas och innehas av envar person med kantorskompetens. Härigenom kvarstår sålunda möjligheten att förena en kantorstjänst med lärartjänst vid grundskolan till en frivillig tjänstekombination, men genom att även andra än lärare ges tillträde till dessa tjänster breddas rekryteringsunderlaget väsentligt. Vidare föreslår kommittén att de nuvarande orgelspelartjänsterna bibehålls under benämningen extra kantorstjänster, dock med ökade kompetenskrav. Slutligen bibehålls de nuvarande organisttjänsterna som musikaliska heltidsbefattningar, vari kyrkomusikalisk tjänstgöring förenas med musikpedagogisk verksamhet inom de musikhögskoleutbildade musikpedagogernas behörighetsområde. Denna organisation medger, i motsats mot den nuvarande, naturliga avancemangsmöjligheter genom hela systemet. Genom de sålunda framlagda förslagen räknar kommittén med att ha tillgodosett en rad krav, som nu ställs både av kyrkan och den allmänna musikundervisningen krav som i många fall endast torde kunna tillmötesgås genom en organisatorisk samverkan. Den kyrkomusikaliska utbildningen sker beträffande kantorer med musikpedagogisk kompetens vid musikfackskolorna (se ovan); självständiga kantorer vid de av staten anordnade sommarkurserna, som nu öppnas även för andra än blivande lärare (då emellertid även i framtiden blivande grundskolelärare i många fall kan förutses vilja

skaffa sig denna kompetens bibehålls »vinterkurser» förlagda till lärarhögskolor och seminarier men organisatoriskt fristående från dessa skolor); extra kantorer vid samma sommarkurser, vilka för att möta det nuvarande stora utbildningsbehovet av denna kategori utökas med tre kurser (efter ett initialskede torde hela denna sommarkursverksamhet kunna delvis avvecklas i takt med att musikfackskoleorganisationen utbyggs och kantorstjänsterna övertas av kantorer med musikpedagogisk kompetens); organister vid musikhögskolorna, vilkas utbildningskapacitet härvidlag något ökas. Kombinationen av kyrkomusikalisk och musikpedagogisk utbildning ger i den av kommittén föreslagna utformningen såväl en ökad rationalisering av studiegången, varvid studietiden nedbringas till 4 år, som ökade möjligheter till specialisering och fördjupning inom de båda studieområdena. Möjligheter till vidareutbildning för avancemang från lägre till högre kyrkomusikertjänster skall alltid finnas. * Kommitténs förslag beträffande den högre musikutbildningen innebär följande. Genom den av kommittén föreslagna upprustningen av musikutbildningen inom den allmänna skolan, inte minst på det gymnasiala stadiet, skapas radikalt förbättrade förutsättningar för den högre musikutbildningen, som blir helt postgymnasial. Det breddade rekryteringsunderlaget möjliggör den i dagens läge nödvändiga ökningen av utbildningskapaciteten. Vid full utbyggnad kommer Musikhögskolan i Stockholm att ha 500 elever under utbildning och konservatorierna i Göteborg och Malmö vardera 300. De båda senare utbildningsanstalterna föreslås bli förstatligade och organiserade som med musikhögskolan i Stockholm jämställda musikhögskolor. Beträffande utbildningen vid musikhögskolorna har kommittén sökt tillgodose de behov av en effektiv och ändamålsenlig utbildning, som föranleds av det nutida musiklivets föränderlighet och snabba utveckSOU 1968: 15

ling, dess höjda konstnärligt/tekniska ambitioner samt större efterfrågan på yrkesmusiker av alla kategorier. I samband härmed och som ett led i anpassningen till den kommande uppläggningen av studierna vid andra högskolor föreslår kommittén införande av ett system med fasta studiegångar. Vid musikhögskolorna skall finnas följande utbildningsavdelningar. 1. Musiklärarlinje (se ovan). a) för utbildning av tvåämnesmusiklärare b) för utbildning av ettämnesmusiklärare 2. Musikpedagoglinjer. Den stora efterfrågan på kvalificerade musikpedagoger nödvändiggör en förstärkning av den högre pedagogutbildningen. Den hittills försöksvis bedrivna pedagogutbildningen permanentas. Studietiden förlängs med ett år till att i princip omfatta 4 år, varav sista året är ett specialiseringsår. Utbildningen inriktas på ett betydligt större antal ämnen än för närvarande och berör samtliga former av musikutövning. 3. Kyrkomusikerlinje (se ovan). 4. Instrument- och solosångsklasser. Vid musikhögskolan i Stockholm skall dessutom finnas en nyinrättad utbildning av korister, samt dessutom dirigent- och kompositionsklasser. En omfattande kursverksamhet på det musikaliska och musikpedagogiska området föreslås. Bland väsentliga kurstyper framhålles särskilt: sommarkurser på olika instrument för skolungdomar och musikstuderande, »mästarkurser» på instrument och i solosång, sommarkurser för kyrkomusiker, fortbildningskurser för lärare inom frivillig musikundervisning och musikaliskt folkbildningsarbete, kurser och konferenser för musikhögskole- och musikfackskolelärare, vidareutbildningskurser för olika lärarkategorier, kurser för utbildningskomplettering och kurser i radio och TV. I Stockholms inrättas enligt förslaget ett musikpedagogiskt centrum (MPC) för forskning och utvecklingsarbete på hela det musikpedagogiska området. Detta centrum beSOU 1968:15

tjänar inte bara den högre musikutbildningen utan även musikutbildning och allmän musikundervisning inom skolväsendet jämte övrigt musikutbildningsarbete i samhället. Bland uppgifterna för MPC kan nämnas: samordning och idégivning rörande musikaliskt utvecklingsarbete i kontakt med andra institutioner, där musikalisk och pedagogisk forskning bedrivs; eget utvecklingsarbete; viss vidareutbildning (kurser för metodiklektorer); dokumentation. MPC organiseras som en självständig enhet, lokalmässigt förlagd till musikhögskolan i Stockholm. Den fasta ledningen av centrum utgörs av en chef och två projektledare. Beträffande musikvetenskapens ställning i Stockholm biträder kommittén tidigare förslag om en professur i musikvetenskap vid Stockholms universitet. Den interna organisationen vid musikhögskolorna föreslås undergå vissa ändringar. Vid sidan av rektor inrättas en tjänst som studierektor. De olika utbildningsavdelningarna förestås av avdelningsledare. För de olika ämnena föreslås en huvudlärarinstitution. Lärarrådet bildar närmast under rektor och studierektor en rådgivande instans. Inom lärarrådet finns bl. a. en utbildningsnämnd bestående av tre lärare och tre elever. Lärarkollegiet svarar för vissa för skolan gemensamma intressen. Kommittén föreslår inrättande av en särskild styrelse för den högre musikutbildningen, Styrelsen för musikhögskolorna (SfM). Musikaliska Akademien avlastas därmed ansvaret för den högre musikutbildningen och kan odelat ägna sig åt uppgiften att som centralt organ främja tonkonsten och vårda musiklivet. Den föreslagna styrelsen bör betraktas som interimistisk i avvaktan på en gemensam överstyrelse för all högre konstnärlig utbildning i landet. SfM består av sju ledamöter, som tillsätts av Kungl. Maj:t. I styrelsen representeras universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Musikaliska Akademien, konsertväsendet och Sveriges Radio. Styrelsen har till sitt förfogande en förvaltningsenhet, uppdelad på två sektioner

för planering och utbildning, respektive administration. Kommittén tillstyrker byggnadsstyrelsens förslag från 1965 till lokalisering av nybyggnad för musikhögskolan i Stockholm. Beträffande lokalprogrammet vill kommittén emellertid göra vissa förändringar. Den av byggnadsstyrelsen föreslagna lokalmässiga sammankopplingen av vissa institutioner bör omprövas med särskilt beaktande av möjligheten att skapa en sammanhållen miljö för undervisning i musik och scenkonst. I byggnaden för musikhögskolan vill kommittén sammanföra följande institutioner: Musikaliska Akademiens kansli, Styrelsens för musikhögskolorna kansli, musikhögskolan, musikpedagogiskt forskningscentrum, musikvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, Statens scenskola i Stockholm, Statens skola för musikdramatisk utbildning och Musikaliska Akademiens bibliotek. Beträffande lokalförsörjningen för musikhögskolorna i Göteborg och Malmö anser kommittén att man även i dessa städer bör söka åstadkomma utbildningscentra av i princip motsvarande art som ovan förordats i fråga om Stockholm. Kommittén föreslår att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att utreda frågan om den framtida lokalförsörjningen för musikhögskolorna i Göteborg och Malmö. Kostnader. Statens kostnader för frivillig musikundervisning beräknas vid en fullständig utbyggnad enligt kommitténs förslag öka med cirka 51 miljoner kronor. Kostnaderna för lärarlöner vid av kommittén föreslagna musik fackskolor (musikämnena) beräknas till cirka 9,5 miljoner kronor årligen. De av kommittén föreslagna metodiklektoraten vid lärarhögskolorna medför en årlig kostnad av cirka 400 000 kronor. Tillkommande kostnader för förstärkning av skolöverstyrelsens personal på musikområdet beräknas till netto cirka 200 000 kronor. Kostnaderna för förstärkning av länsskolnämndernas personal beräknas till cirka 500 000 kronor årligen. 236

Inrättandet av en särskild överstyrelse för musikhögskolorna innebär en viss personalökning. Kostnaderna härför beräknas uppgå till cirka 300 000 kronor årligen. Musikhögskolornas inre organisation föreslås förstärkt på så sätt att vid resp. musikhögskola inrättas ett studierektorat och att resurser lämnas för viss biträdespersonal. Kostnaderna härför uppskattar kommittén till ca 275 000 kr. Kommittén kan för närvarande inte lägga fram beräkningar av kostnaderna för undervisningen vid musikhögskolorna då timplaner ännu ej föreligger. Man torde dock kunna räkna med att kostnaderna för undervisningen vid musikhögskolan i Stockholm i stort sett kommer att rymmas inom skolans nuvarande medelstilldelning. Kostnaderna för undervisningen vid musikhögskolorna i Göteborg och Malmö kommer vid full utbyggnad att för respektive skola uppgå till cirka 3/5 av motsvarande kostnader i Stockholm. Kommitténs förslag om inrättande av ett musikpedagogiskt centrum kommer att medföra en sammanlagd årlig personalkostnad av 350 000 kronor. En viss kursverksamhet föreslås bli uppbyggd under en sexårsperiod med början 1969/70 och första året dra en kostnad av 100 000 kr ./år samt därefter öka med 100 000 kr./år. Utöver ovan angivna kostnader tillkommer statsbidrag för lokaler och utrustning för såväl undervisning som administration vid här nämnda utbildningsanstalter.

SOU 1968:15

BILAGA i

Nyckel till utbildningskod

Ingen särskild utbildning

Teknisk

005 Enbart folkskola

200 Tekn. lic, dr Tekniska högskolor 210 teknisk fysik (civilingenjör) 211 maskinteknik (civilingenjör) 212 flygteknik och skeppsteknik (civilingenjör, flygingenjör, mariningenjör) 213 elektroteknik (civilingenjör) 214 väg- och vattenbyggnad (civilingenjör) 215 väg- och vattenbyggnad (lantbruksingenjör) 216 kemi (civilingenjör) 217 bergsvetenskap (bergsingenjör) 218 arkitektur (arkitekt) 219 lantmäteri (lantmätare) 220 Teknisk högskola + akademisk examen 221 Teknisk högskola + handelshögskola 230 Mejeriingenjör 240 Tekniska läroverk (tekniska gymnasier, fackskolor, bergsskolor) 250 Tekniska skolor och institut (kommunala och enskilda skolor, textilinstitut; högre kurs, institutingenjörskompetens) 260 Sjöingenjörsexamen (tidigare 1 :e maskinist) 261 Maskinteknikerexamen (tidigare 2:e maskinist) 270 Övrig lägre teknisk utbildning (arbetsledarinstitutets och Mekanförbundets kurser, verkstadsskolor, maskinistexamen, kartritningskurs, laboratoriebiträdeskurs (ej sjukvård), mejeristutbildning, yrkesskolor o. dyl.)

Allmänbildande studier, som ej åtföljts av påbyggande yrkesutbildning 010 Studentexamen (även s. k. begränsad) 020 Normalskolekompetens 030 Realexamen (jämte oavslutade gymnasiestudier) 040 Oavslutade studier på realskolestadiet, folkhögskolor och andra allmänutbildande studier 050 Enhetsskola, grundskola 090 Utländska allmänbildande studier Högskolestudier utom

fackhögskolor

100 Teol. lic., dr 101 Teol. kand. 110 Jur. lic, dr 111 Jur. kand. 120 Med. lic, dr 121 Med. kand. 130 Fil. lic, dr 131 Fil. mag. (ämbetsexamen) 132 Fil. kand. 140 Pol. mag. (statsvetenskaplig examen, jur. och fil.) 150 Fil. lic, dr + jur. kand., pol. mag. 151 Fil. kand., fil. mag., pol. mag. + jur. kand., pol. mag. 152 Fil. kand., fil. mag. + teol. kand. 160 Kansliexamen 170 Akademiska studier utan examen 190 Utländsk akademisk examen SOU 1968: 15

utbildning

290 Utländsk teknisk utbildning: högre (diplomingenjör m. m.) 291 Utländsk teknisk utbildning: lägre Handel 300 Ekon. lic., dr (tidigare ekon. mag.) 310 Handelshögskola (civilekonom, ekonomexamen) 311 Handelshögskola + akademisk examen 312 Handelshögskola + teknisk högskola 320 Handelsgymnasium 330 Handelsskola, handelsinstitut, handelskurser 340 Studentexamen -f handelsutbildning 345 Realexamen, normalskolekompetens + handelsutbildning 390 Utländsk handelsutbildning Samfärdsel 350 Sjökaptensexamen 351 Styrmansexamen 352 Lägre navigationsutbildning (skepparexamen och liknande) 360 Radiotelegrafistutbildning (l:a och 2:a klass certifikat) 370 Meteorologisk tjänsteexamen 371 Hydrologisk tjänsteexamen 391 Utländsk examen inom samfärdsel Hälso- och sjukvård samt socialvård 400 Odont. dr 410 Tandläkarexamen 411 Odont. kand. 420 Farm. lic, dr 421 Apotekarexamen 422 Farm. kand., receptarieexamen 430 Vet. med. dr 431 Veterinärexamen 432 Vet. med. kand. 440 Sjukgymnastexamen 441 Sjuksköterske- och barnmorskeutbildning 442 Laboratris- och preparatrisutbildning 443 Arbetsterapeututbildning 444 Lägre sjukvårdsutbildning 450 Tandsköterskeutbildning 451 Tandteknikerutbildning 460 Kurs för hälsovårdsinspektörer 470 Socialhögskola, socialinstitut, socionomutbildning

471 Socialhögskola, socialinstitut + Ericastiftelsens läkepedagogiska institut 472 Diakon- och diakonissutbildning 480 Sociala barnavårdsseminariet (barnhemsföreståndarinneutbildning) 481 Ålderdomshemsf öreståndarinneutbildning 490 Utländsk utbildning inom hälso- och sjukvård 491 Utländsk utbildning inom socialvård Undervisning (utom lärare med akademisk och liknande utbildning) 500 Högre lärarinneseminarium 510 Folkskoleseminarium 511 Folkskoleseminarium + kantorsutbildning 512 Folkskoleseminarium + akademiskt betyg 513 Folkskoleseminarium + kurs för dövstumslärare 514 Folkskoleseminarium + kurs för blindlärare 515 Folkskoleseminarium + kurs för sinnesslölärare 516 Folkskoleseminarium 4- Ericastiftelsens läkepedagogiska institut 517 Folkskoleseminarium + behörighet för undervisning i visst ämne (ex. engelska) 518 Folkskoleseminarium + behörighet för erhållande av tjänst i lönegrad 21 519 Folkskoleseminarium + adjunktkompetens 520 Särskoleseminarium (sinnesslölärare utan folkskollärarexamen) 521 Småskoleseminarium 525 Folkskoleseminarium + speciallärarutbildning 530 Förskoleseminarium (barnträdgårds-, kindergartenlärarinna) 540 Gymnastiklärarexamen (gymnastikdirektör GCI) 541 Musikhögskolan (högre organist- och kantorsexamen, musiklärar- och musikdirektörsexamen) 542 Teckningslärarinstitut 543 Lägre musikutbildning 550 Skolköks- och lanthushållsseminarium 551 Handarbets- och vävlärarinneutbildning 552 Barnavårdslärarinneutbildning SOU 1968:15

560 Slöjdlärareutbildning 561 Yrkeslärarkurs, pedagogisk kurs 562 Yrkeslärarkurs, fackämneskurs om 15 veckor 580 Handelslärarkurs 590 Utländsk examen Jordbruk 600 Agr. lic, dr 610 Agronom 620 Driftsledarkurs vid Alnarp, lantmästareutbildning 621 Lägre jordbruksutbildning (jordbruksskola, lantmannaskola, lantbruksskola, ladugårdsförmanskurs, kontrollassistentkurs o. dyl.) 630 Högre trädgårdskurs, hortonom- och trädgårdsarkitektutbildning 631 Trädgårdsskola, examinerad trädgårdsmästare 640 Skog. lic, dr 641 Civiljägmästareexamen 650 Forstmästareexamen (avskaffad) 651 Skogsmästarskola 652 Skogsskola 653 Förberedande skogskurs, kortare skogskurser 660 Fiskeristyrelsens kurs för fiskmästare 690 Utländsk examen

810 Officersutbildning (krigsskola) 811 Marinintendentsutbildning 812 Underofficersutbildning 813 Underbefälsutbildning Övrig utbildning 900 Landsfiskalsutbildning (distriktsåklagare) 910 Kommissarieklass 911 Polisassistentklass 912 Poliskonstapelkl ass 920 Brandchefskurs 921 Brandförmans- och brandmästarekurs 930 Konstfackskolan 931 Konsthögskolan 940 Grafiska institutet 945 Journalistinstitutet 950 Reklamskolor 955 Teologisk utbildning (ej akademisk) 960 övrig högre 961 övrig lägre 990 övrig utländsk

Husligt arbete 700 Ekonomi- och internatföreståndarinneutbildning 710 Hemvårdarinneutbildning, hemsysterutbildning 720 Barnsköterskeskola 730 Husmoderskurs, lanthushållsskola 790 Utländsk utbildning Intern verksutbildning och liknande (Anm. Angives icke inom de verk, där utbildningen förvärvas; i övrigt redovisas den endast då utbildningen är av speciell betydelse för den erhållna befattningen) 800 Trafikelevs- jämte högre trafikelevsutbildning 801 Kontorselevsutbildning (inom SJ.) 802 Postassistentkurs 803 Kammarskrivarkurs 804 Telegrafassistentkurs SOU 1968: 15

BILAGA 2

Kursplaner att försöksvis tillämpas i provårskursen vid Kungl. Musikhögskolan fr.o.m. vårterminen 1967

Undervisningen är uppdelad i 8 delstudiekurser och följer ett detaljerat schema. Angivna timantal är absoluta, d. v. s. ett undervisningsmoment avslutas då ett angivet antal timmar genomförts. Lov och helgdagar inskränker alltså inte på undervisningens mängd. 12 timmar/termin kan anses motsvara 1 timme i veckan under terminen. Delstudiekurs I Propedeutisk kurs Kursen, som löper över två veckor och ges strax före eller i början av provårskursens första termin, syftar till att ge en översiktlig genomgång av den svenska skolan och samhället och musikens plats i dessa. Vidare ges en orientering om musiklärarens arbetsuppgifter, en översiktlig genomgång av repertoar, metodik och arbetsformer på olika stadier, en allmän översikt över den svenska skolmusiken, en inledande översikt över allmän pedagogik och musikpedagogik och en kurs i barnpsykologi i anslutning till en studiedag i en mellanstadieklass. I samband med undervisningen läses viss under kursen anvisad litteratur samt det material, som delas ut i samband med undervisningen. Kursen avslutas med skriftligt prov. 1. Introduktionsföreläsning. Studieteknik. Orientering om provårskursen och indelning i grupper. 2 timmar. 2. Skola och samhälle. Föreläsningar i

samhällskunskap 4 timmar. 3. Barnpsykologi. a) Föreläsningar 6 timmar b) Seminarieövningar 7 timmar c) Studiebesök 5 timmar 4. Musiken i skolan. Musiklärarens arbetsuppgifter jämte repertoar, metodik och arbetsformer på olika stadier. Lektioner och föreläsningar 12 timmar. 5. Översikt över allmän pedagogik och musikpedagogik. Föreläsningar 2 timmar. 6. Skrivning. 2 timmar. Delstudiekurs II Pedagogik (betygsämne) 1. Grundkurs (obligatorisk; avser betygen B och Ba). Föreläsningar under första terminen 24 timmar. I samband med undervisningen på detta moment inläres viss litteratur enligt särskild förteckning. Skrivning för betygen B och Ba förrättas i slutet av kursen och avser kurslitteraturen och föreläsningarna. 2. Överkurs (frivillig; avser betygen AB och a). Föreläsningar under andra terminen 12 timmar. I samband med undervisningen på detta moment inläres viss litteratur enligt särskild förteckning. Skrivning för betygen AB och a förrättas i samband med kursens avslutning. 3. Enskilt arbete (frivilligt; fullgöres av SOU 1968: 15

den, som avser betyget A) i form av sammanställande av en uppsats i pedagogiskt ämne. Val av uppgift sker i samråd med examinator (provårskursens föreståndare), vilken redan på ett tidigt stadium under provåret bör kontaktas för detta. Handledning lämnas efter överenskommelse med examinator. Kompletteringsbestämmelser Särskilda kompletteringsbestämmelser i ämnet Pedagogik gäller för studerande med akademiska betyg i pedagogik eller psykologi, genomgången obligatorisk kurs för fil. ämbetsexamen samt för studerande med folkskollärarexamen.

Delstudiekurs

III

ledare bestämt antal timmar i serieklassen och närliggande klasser. Dock skall vid provårskursens slut redovisas sammanlagt minst 60 timmars auskultation, inräknat de under moment III: 1 erhållna auskultationstimmarna. B) Egen undervisning 5-6 undervisningsserier, vardera omfattande 6-12 lektioner ( = 4 2 lektioner) egen handledd undervisning i skolor på olika stadier. På grundval av vid dessa serier visade färdigheter sättes betyget i ämnet Undervisningsskicklighet. Delstudiekurs IV Konst- och kulturhistoria Föreläsningar och lektioner 15 dubbeltimmar, huvudsakligen under första terminen. 30 timmar.

Metodik 1. Stadiemetodik, (första terminen) A) Låg- och mellanstadiet a) Grupplektioner, 4 timmar b) Auskultation, 10 timmar B) Högstadiet a) Grupplektioner, 6 timmar b) Auskultation, 10 timmar C) Gymnasiet och fackskolan a) Grupplektioner, 4 timmar b) Auskultation, 10 timmar 2. Allmän metodik, (hela året) A) Lektioner, 24 timmar B) Gruppövningar, 24 timmar C) Seminarieövningar, 20 timmar 3. Konsulentmetodik, (andra terminen) A) Lektioner, 10 timmar B) Studiebesök, 2 timmar 4. Teknisk metodik Handhavande av tekniska hjälpmedel som grammofon, bandspelare etc, 6 timmar. 5. Metodik för ämnet konst- och musikhistoria på gymnasiet, 6 timmar. 6. Undervisningsövningar, (andra terminen) A) Auskultation I anslutning till varje undervisningsserie auskulteras ett i samråd med resp. handSOU 1968:15

Delstudiekurs V Ensemble-spel 1. Sång och spel Kursmement siktar närmast in sig på situationen i det nya, frivilliga högstadiet, där den mest varierande spelskicklighet på en mångfald instrument kan förekomma bland eleverna, och där stora krav ställs på musikläraren att utifrån givna förutsättningar i de olika klassavdelningarna få till stånd ett musicerande. 6 timmar. 2.

Orff-metodik Gruppundervisning IV2 timme i veckan under hela året. 36 timmar.

Delstudiekurs

VI

Blockflöjt Grundkurs i blockflöjtsspel. Enskild undervisning. V« timme i veckan under hela året. 12 timmar. Delstudiekurs VII Ackompanjemang och improvisation Enskild undervisning V2 timme i veckan under hela året. 12 timmar.

Delstudiekurs

VIII

Sång-, stråk- och

pianopedagogik

1. Sång Grupplektioner 2.

Stråkinstrument a) Grupplektioner b) Egen undervisning av objekt

3. Piano a) Grupplektioner b) Egen undervisning av objekt.

242 SOU 1968:15

Skiss till en framtida organisation av den högre konstnärliga utbildningen

BILAGA 3

Styrelsen för högre konstnärlig utbildning

Planerings- och utbildningsråd för 1. Musik 2. Scenisk och musikdramatisk utbildning 3.

Central förvaltning

Dans

4. Konst

Högre musikutbildning

SOU 1968:15

Scenisk och musikdramatisk utbildning

Dansutbildning

Högre konstutbildning

QV

Nordisk udredningsserie (Nu) 1968

Kronologisk förteckning

1. Nordisk patentråd. Tredje instans i patentsaker.

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning Justistiedepartementet Handläggningen av säkerhetsfrågor. [4]

Försvarsdepartementet Ekonomisystem för försvaret. [1 ] Ekonomisystem för försvaret. Bihang. [2] Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. [10]

Finansdepartementet Koncentrationsutredningen. II. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. [3] III. Industrinsstrukturoch konkurrensförhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. [7]

Utbildningsdepartementet 1958 års utredning kyrka-stat: XI. Svenska kyrkan och staten. [11] Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [12] Skolboksleveranser. [14] Musikutbildning i Sverige. [15]

Jordbruksdepartementet Skogsbrukets planläggningsfrågor. [8] Virkesbalanser 1967. [9] Fritidsfisket. [13]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

K L Beckmans Tryckerier AB 1968