Offentlighet och sekretess : Offentlighetskommitténs betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 61 Justitiedepartementet

OFFENTLIGHET OCH SEKRETESS OFFENTLIGHETSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE BILAGOR

Stockholm 1966

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk förteckning

1. S v e n s k e k o n o m i 1966—1970. Esselte. 294 s F l . 2. E x p o r t och I m p o r t 1966—1970. Bilaga 1. Esselte 92 s. Fl. 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i . L u n d . 5E6 s. E 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. Fl. 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i S v e r i g e N o r s t e d : & S ö n e r . 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - o c h s j u k v å r d e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 157 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. Esselte. 147 s. J u . 8. Tillgången p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. Bilaga 2 Esselte. 67 s. Fi. 9. Omsorger o m p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och i n v e s t e r i n g s b e h o v f r a m till 1970. Esselte. 82 s. Fi. 11. T y g f ö r v a l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B 273 s. + i k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r i n o m u n d e r v i s n i n g , h ä l s o och s j u k v å r d s a m t s o c i a l v å r d 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi. 14. N y h y r e s l a g s t i f t n i n g . N o r s t e d t & Söner. 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . A B Kopia. 205 s. J u . 16. N y f c l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m. m. Esselte. 241 s. Vi 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i författningsfrågan. E s s e l t e 94 s. Ju. 18. S t r a t e g i i v ä s t o c h öst. Esselte. 173 s. F ö . 16. N y f o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m. m. Esselte. 241 s. Fi. 20. D e c e n t r a l i s e r i n g a v n a t u r a l l s a t i o n s ä r e n d e n m . m Norstedt & S ö n e r . 50 s. J u . 21. O l j e b r a n s c h e n . Esselte. 71 s. Fl. 22. Lagstiftning m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . Esselte. 91 s. H. 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & Söner. 830 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & S ö n e r . 231 s. Ju. 25. Sällskapäresor. Haeggström. 229 s. H. 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. Esselte. 247 s. J o . 27. S k e p p s h a l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m 114 s. + l u t v l k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t III. N o r s t e d t & Söner. 391 s. J u 30. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . H å k a n Ohlssons b o t t r y c k e r i , L u n d . 361 s. J o .

31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B . Esselte. 411 8. J o 32. K o m m u n e r n a och u n g d o m e n . Esselte. 214 s. S. 33. F r i l u f t s l i v e t i S v e r i g e . Del III. A n l ä g g n i n g a r för d e t r ö r l i g a friluftslivet m . m. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 248 s. K. 34. L u f t f a r t s v e r k e t s e k o n o m i o c h o r g a n i s a t i o n . E s s e l t e 134 i. K. 35. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . Esselte. 196 s. F ö . 36. V ä g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & S ö n e r . 197 s. J u . 37. D e s t a t l i g a u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a t i o n . Esselte. 132 s. S. 38. U t s ö k n i n g s r ä t t V. Esselte. 81 s. J u . 39. L a g s t i f t n i n g o m e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . Essel+e. 153 s. H. 40. A r b e t s p s y k o l o g i s k v e r k s a m h e t . Hseggström. 116 s. E. 41. F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . Esselte. 246 s. K. Utkommer senare. 42. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i S v e r i g e . Esselte. 274 s. F l . 43. V å r d u t o m skola av u n g d o m s v å r d s s k o l e e l e v e r . K i h l s t r ö m . 85 s S. 44. E Dstadspolitiskt k r e d i t s t ö d . Esselte. 474 s. I. 45. A k t i v å l d r i n g s v å r d och h a n d i k a p p v å r d . Esselte. 42 s. S. 46. J a k t s t a d g a n m. m. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 248 s. J o . 47. U n g d o m e n s f ö r e n i n g s - och fritidsliv. Esselte. 302 s. E. 48. P r i s s a m v e r k a n och k o n k u r r e n s . Esselte. 278 s . H . 49. L a n t b r u k s n ä m n d e r n a s n y a o r g a n i s a t i o n m . m . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 405 s. + 1 u t v l k s blad. Jo. 50. S m i t t s k y d d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 210 s. S. 51. F r a m t i d s p e r s p e k t i v för s v e n s k I n d u s t r i 1965— 1980 Bilaga 4. Esselte. 184 s. Fi. 52. S k o g h g f o r s k n i n g . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 132 s. J o . 53. V ä r d e s ä k r i n g a v t r a f i k l i v r ä n t o r . Esselte. 138 s. Fi. 54. Y r k e s s k a d e f ö r s ä k r i n g . Esselte. 343 s. S. 55. S k o l g å n g b o r t a och h e m m a . K i h l s t r ö m . 390 s. E. 56. S v e n s k s ä k e r h e t s p o l i t i k . Esselte. 158 s. F ö . 57. C e n t r a l t statligt p e r s o n a l u t b i l d n i n g s o r g a n . K i h l s t r ö . n . 112 8 C. 58. M i l i t ä r t a n d v å r d e n . Esselte. 115 s. F ö . 59. R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r 1965 å r s l å n g t i d s u t r e d n i n g s h u v u d r a p p o r t . Esselte. 253 s. Fi. 60. Offentlighet och s e k r e t e s s . B e r l i n g s k a b o k t r y c k e r i e t , L u n d . 251 s. J u . 61. Offentlighet och s e k r e t e s s . Bilagor. B e r l i n g s k a b o k t r y c k e r i e t , L a n d . 287 s. J u .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:61 Justitiedepartementet

OFFENTLIGHET OCH SEKRETESS OFFENTLIGHETSKOMMITTÉNS

BETÄNKANDE

BILAGOR

BERLINGSKA BOKTRYCKERIET LUND 1966

F Ö R T E C K N I N G ÖVER BILAGOR

Bilaga 1 Diskussionspromemoria om offentlighet och sekretess, upprättad av offentlighetskommittén i januari 1964 såsom ett led i kommitténs utredningsarbete

5 Bilaga 2 Överläggningar på grundval av diskussionspromemorian om offentlighet och sekretess

91 Bilaga 3 Sammanställning av skriftliga redogörelser och framställningar till offentlighetskommittén med anledning av diskussionspromemorian om offentlighet och sekretess

219 Bilaga 4 Utländska författningar och förslag om offentlighet

BILAGA 1

Diskussionspromemoria om offentlighet och sekretess upprättad av Offentlighetskommittén i januari 1964 såsom ett led i kommitténs utredningsarbete

INNEHÅLL

Förkortningar Promemorians Allmän

g syfte

motivering

9 JQ

Enumeration eller generella regler? Kan sekretessreglerna flyttas tillbaka till tryckfrihetsförordningen? Bör sekretessreglerna innehålla direktiv om hemlighållande? Regler om tystnadsplikt Sekretessreglernas innehåll Allmänna frågor Skall sekretessen vara tidsbegränsad? Besvärsinstitutet Skall dom eller beslut kunna hemlighållas? De praktiska möjligheterna att upprätthålla sekretess Utlämnande med förbehåll Enskilds samtycke Sekretess mellan myndigheter Utkastet jämfört med gällande rätt

10 11 12 13 14 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Specialmotivering

24 TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN

2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet 1 §. Offentlighetsprincipen 2 §. Begreppet allmän handling 3 §. Begreppet myndighet 4 §. Handbrev m.m 5 §. Underhandsbistånd åt myndighet 6 § 7 §. Postförsändelser och andra meddelanden 8 §. Försvarssekretessen 9 §. Utrikessekretessen 10 §. Sekretessen kring chiffer m.m

24 24 24 25 26 27 28 28 29 31 32

7 11 §. Sekretess för bekämpande av brott m.m Sekretess kring inspektioner, skatteutredningar m.m., kunskapsprov och psykologiska prov 12 §. Det allmännas ekonomiska intressen 13 §. Enskilds personliga förhållanden 14 §. Enskilds ekonomiska förhållanden 15 §. Generella begränsningar av sekretessen 16 §. »Utlämnande» av upptagningar; »parafraser», m.m 17 §. Dispensregler m.m 18 §. Prövningen i första instans av sekretessfrågor 19 §. Besvärsrätt för JK, JO och MO samt för den som lider skada genom utlämnande 20 § 21 § • 22 § 23 §. »Enkel» hemligstämpling 7 kap. Om tryckfrihetsbrott 3 §. Tystnadsplikten och rätten att lämna meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift 6 §

33 35 36 38 45 48 49 49 50 50 51 51 51 51 51 51 52

RÄTTEGÅNGSBALKEN

5 kap. Om offentlighet och ordning vid domstol 1 §. Förhandlingsoffentligheten 3 och 4 §§. Tillstånd att närvara vid hemlig förhandling; förbehåll part m.fl 5 §. Avkunnande av dom 9 kap. Om straff och vite 6 §. Påföljd för brott mot publiceringsförbud 23 kap. Om förundersökning 14 §. Allmän handling som bevis 21 §. Förbehåll för misstänkt och försvarare 36 kap. Om vittne 5 och 6 a §§. Inskränkningar i vittnesplikten 38 kap. Om skriftligt bevis 8 §. Allmän handling som bevis

52 52 för 53 54 54 54 54 54 55 55 55 56 56

BROTTSBALKEN

17 kap. Om brott mot allmän verksamhet 13 §. Brott mot förbehåll 20 kap. Om ämbetsbrott 3 §. Brott mot tystnadsplikt 14 §. Åtal för brott mot tystnadsplikt

56 56 57 57 58

BARNAVÅRDSLAGEN

91 och 92 §§. Brott mot tystnadsplikt; ansvar och åtal

8 Författningsutkast TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN RÄTTEGÅNGSRALKEN RROTTSRALKEN BARNAVÅRDSLAGEN

60 60 73 79 80

Bilaga: Förteckning över sekretesslagens bestämmelser och motsvarande bestämmelser i utkastet Litteratur

82 88

FÖRKORTNINGAR

TF RB SekrL CSekrK FSekrK CFSekrK KU FT NJA RÅ SFS SOU SvJT

Tryckfrihetsförordningen den 5 april 1949. Rättegångsbalken den 18 juli 1942. Lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Kungl. kungörelsen den 4 januari 1939 med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt SekrL. Kungl. kungörelsen den 16 juni 1950 med förordnanden på försvarsväsendets område jämlikt SekrL. Kungl. kungörelsen den 9 december 1949 med förordnande på civilförsvarets område jämlikt SekrL. Konstitutionsutskottet. Förvaltningsrättslig tidskrift. Nytt juridiskt arkiv, avd. I. Regeringsrättens årsbok. Svensk författningssamling. Statens offentliga utredningar. Svensk juristtidning.

Promemorians syfte

Offentlighetskommitténs uppgift är att verkställa en översyn av lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet och därmed sammanhängande frågor (direktiv se 1961 års riksdagsberättelse I Ju: 43). Ett huvudproblem vid denna översyn är lagtextens konstruktion. För närvarande anses föreskrifterna på området svårtillgängliga och komplicerade. Därför strävar kommittén i första hand mot en enklare konstruktion av sekretessbestämmelserna. I den mån det är möjligt bör tystnadsplikten samordnas med handlingssekretessen. Ett särskilt problem när det gäller tystnadsplikten är i vad mån den bör gälla även vid meddelande för offentliggörande i tryckt skrift (7 kap. 3 § andra stycket TF). I samband med den formella översynen av sekretesslagstiftningen har kommittén i stora drag gått genom de olika områden där sekretessbehov ansetts föreligga och där det för närva-

rande finns sekretessbestämmelser. Kommittén söker härvid åstadkomma bättre systematisering av bestämmelserna. Hittills har kommittén inte kunnat bygga på en mera detaljerad kännedom om de förvaltningsområden som beröres. Promemorian är således avsedd endast som underlag för fortsatt utredning och för diskussion av de sekretessbehov som anses föreligga. I avsikt att begränsa promemorians omfång har kommittén endast i ringa utsträckning redogjort för tidigare förslag och ställningstaganden samt för gällande rätt. I samma syfte har kommittén i allmänhet avstått från att redovisa skäl för och emot de ståndpunkter som utkastet ger uttryck för. Promemorian har på detta sätt fått en något provokatorisk karaktär, något som, enligt vad kommittén hoppas, skall visa sig ägnat att stimulera meningsutbytet.

Allmän motivering

Enumeration

eller generella

regler?

Sekretesslagstiftningen bygger i huvudsak på enumerationsprincipen: de fall då handlingar skall hållas hemliga skall noga angivas i särskild lag (2 kap. 1 § andra stycket T F ) . Denna konstruktion är ett uttryck för att tillgången till allmänna handlingar betraktas som ett moment i tryckfriheten. Man har strävat efter att ange undantagen från offentlighetsprincipen på sådant sätt att dessa inte skall kunna utvidgas godtyckligt utöver vad statsmakterna har bestämt. Kravet på noggrant angivande av undantagen från offentlighetsprincipen är teoretiskt berättigat. Även vissa praktiska skäl kan anföras för detta krav. Den valda metoden har emellertid medfört betydande svårigheter. SekrL har sålunda stort omfång och är i systematiskt hänseende knappast tillfredsställande. Trots omfånget förutsätter reglerna i SekrL ytterligare detaljbestämmelser. Sådana har också tillkommit, huvudsakligen i form av kungl. kungörelser. E h u r u den författningsmässiga regleringen av handlingsoffentligheten är vidlyftig, har det i stor omfattning visat sig nödvändigt att i sista hand lita till ett diskretionärt bedömande av myndigheterna. Det kan därför knappast göras gällande, att inskränkningarna överlag är noga angivna. Det kan vidare, även i den mån sekretessbestämmelserna är

klara till sin innebörd, sättas i fråga, om kravet på noggrant angivande av undantagen har varit odelat gynnsamt från offentlighetssynpunkt, önskan att täcka så många sekretessbehov som möjhar lett till att flera sekretessbestämmelser har blivit synnerligen omfattande. Sålunda skall enligt 14 § SekrL dominerande grupper av handlingar inom socialförvaltningen i regel hållas hemliga under den enda förutsättningen att de »angå enskilds personliga förhållanden». Å andra sidan kan det också göras gällande att, såsom antydes i direktiven för utredningsarbetet, lagstiftningen på vissa punkter inte medger den sekretess som allmänna och enskilda intressen kräver. De angivna olägenheterna kan betecknas som uttryck för ett grundläggande dilemma. Det är icke möjligt att i förväg bedöma, om det kommer att finnas ett kännbart och godtagbart behov att hemlighålla varje handling av visst generellt angivet slag. I fråga om en handling föreligger ett sådant behov, i fråga om en annan av samma typ finns det inte. Behovet att hålla en viss handling hemlig kan också förflyktigas från dag till annan. I själva verket kan en rationell prövning av frågan, om en handling skall utlämnas vid en viss tidpunkt, knappast företagas utan en bedömning av en mängd vid denna tidpunkt föreliggande omständigheter.

11 En utväg ur svårigheterna, som har diskuterats inom kommittén, är att låta den författningsmässiga regleringen av inskränkningarna i offentligheten i huvudsak få formen av en generell beskrivning av de intressen som skall beaktas samt en precisering i möjlig mån av den vikt som skall tillerkännas de skilda intressena. Lagtexten skulle utformas utan en så nära anknytning till den allmänna verksamhetens organisation eller till skilda slag av ärenden som präglar SekrL, och den skulle få avsevärt mindre omfattning än den nuvarande. Ett försök i denna riktning redovisas i det vid promemorian fogade författningsutkastet. Lagstadganden med en så allmän utformning ställer stora anspråk på de beslutande organen och på den procedur de skall tillämpa. Att stadgandena kräver ett ställningstagande från fall till fall kan visa sig olägligt därför att de tjänstemän som skall ta ställning icke är lika väl orienterade i ärendet som de tjänstemän som tidigare har deltagit i dess handläggning. En annan praktisk olägenhet kan vara, att det blir svårare än för närvarande att registrera de handlingar, beträffande vilka sekretess kan komma i fråga, i särskilda serier och att förvara dem i särskilda utrymmen. Kommittén har icke tagit ställning till dessa problem utan avser att få deras räckvidd belyst vid den fortsatta utredningen.

Kan sekretessreglerna flyttas tillbaka till tryckfrihetsförordningen ? Fram till år 1937 skulle inskränkningarna i offentlighetsregeln vara angivna direkt i grundlag. Den år 1812 antagna TF kom med tiden att innehålla en lång rad stadganden om sådana inskränkningar. Efter 1937 års reform innehåller grundlagen endast en kortfattad beskriv-

ning av de intressen som skall kunna föranleda undantag från offentligheten (nu i 2 kap. 1 § första stycket T F ) ; föreskrifterna för myndigheternas prövning överfördes till SekrL och därtill knutna författningar. Denna nya metod att anordna sekretessen undgick icke kritik från den synpunkten att den möjliggjorde begränsningar av allmänna handlingars offentlighet utan grundlagsändring (prop. 1936:140 s. 24 ff). Kritiken återkom i samband med att 1812 års T F ersattes med den nu gällande av år 1949 (prop. 1948:230 s. 51 f; jämför s. 85). I direktiven för offentlighetskommitténs arbete har också framhållits, att kommittén bör överväga, om den nuvarande fördelningen av reglerna mellan grundlag å ena sidan och lag eller författning av annan natur å andra sidan bör bibehållas eller om en annan ordning kan anses lämpligare. Huvudskälen till den år 1937 införda ordningen att inskränkningarna i offentligheten närmare regleras i annan författning än grundlag var dels att dessa inskränkningar är för vidlyftiga för att kunna bibehållas i grundlagen efter den utbyggnad på olika områden, som gjordes år 1937, och dels att de tid efter annan behöver omarbetas med hänsyn till ändrade förhållanden. Med den nyss beskrivna metoden att utforma inskränkningarna skulle emellertid stadgandena bli avsevärt mera kortfattade än de nuvarande. Det kan därför knappast anses att en återflyttning av undantagen till TF skulle belasta denna med alltför vidlyftiga detaljregler. Mera generella stadganden torde icke heller behöva ändras så ofta som regler av den typ SekrL för närvarande innehåller; de bör kunna medge en anpassning i praxis till ändrade förhållanden. Beskrivningen i 2 kap. 1 § första stycket TF bör därför ersättas med ett antal stadganden (enligt författningsutkastet 8—15 §§) som innehåller

12 principerna för prövningen av de skilda intressena. Bör sekretessreglerna innehålla om hemlighållande ?

direktiv

Vad som av konstitutionella skäl måste behandlas i grundlag är möjligheterna att inskränka offentligheten. Det kunde på grund därav vara naturligt, om TF endast angav gränserna för den sekretess som skall godtas och icke dessutom innehöll direktiv till myndigheterna om hemlighållande av handlingar. Sådana direktiv kan nämligen, inom den i TF uppdragna ramen, lämnas genom författningar av lägre konstitutionell valör eller genom beslut i särskilda fall. Praktiska skäl torde emellertid tala för att tjänstemännen i samma författning kan få upplysning både om sekretessens ram och om sin skyldighet att hemlighålla handling. En sådan teknik har också hävd alltsedan 1766 års TF tillkom. Endast offentligheten och inte sekretessen bör dock erhålla grundlagsskydd; sekretessen bör därför kunna upphävas eller inskränkas genom vanlig lag samt, i viss omfattning, på administrativ väg (se utkastets 2 kap. 17 § TF). Med den här valda konstruktionen skulle myndigheterna direkt tillämpa de i T F intagna reglerna; dessa skulle alltså inte, som för närvarande är fallet, utgöra direktiv allenast för de lagstiftande organen. Myndigheterna skulle kunna hämta vägledning för tillämpningen i högsta domstolens och regeringsrättens prejudikat. Centrala myndigheter skulle väl kunna utarbeta råd och anvisningar för tillämpningen, men dessa skulle icke befria underordnade myndigheter från att i första hand lägga TF:s regler till grund för sitt bedömande. Denna utformning av sekretessbestämmelserna innebär att en tjänsteman liksom enligt gällande rätt förfar felaktigt

både när han lämnar ut en handling som skall hållas hemlig och när han vägrar att lämna ut en handling som inte skall hållas hemlig. Det är dock tydligt, att den tjänsteman som handlar inom ramen för sin behörighet måste ha ett visst utrymme för bedömande. I någon utsträckning kan detta regleras i författning: det bör exempelvis vara möjligt att utforma bestämmelser om i vad mån militära myndigheter kan bereda enskilda tillgång till hemliga handlingar vid förhandlingar om inköp av krigsmateriel m. m. Sådana bestämmelser skall, som nyss antyddes, städse kunna meddelas i lag och dessutom i viss omfattning genom administrativ författning (se utkastets 2 kap. 17 § TF). I andra situationer låter sig bedömandet av en sekretessfråga inte fånga i allmänna formler. I första hand kan det då, när en handling har lämnats ut, vara rimligt att utlämnandet bedöms som felaktigt endast om det har orsakat skada för det intresse som skall skyddas genom sekretessen (utkastets 20 kap. 3 § brottsbalken). Betydelse måste också tillmätas sådana förhållanden som om tjänstemannen har handlat i intressekollision eller på grund av tjänsteplikt eller om eljest någon straffrihetsgrund har förelegat; detta torde kunna göras enligt allmänna principer för tolkning och tilllämpning av strafflag. Slutligen måste det erinras om att, enligt reglerna om det subjektiva rekvisitet inom straffrätten, straffrihet inträder i fall av ursäktlig felbedömning av sekretessfrågan. Har tjänsteman utom ramen för sin behörighet låtit utomstående få del av hemlig handling, torde det vara naturligt att anlägga ett strängare betraktelsesätt. En bedömning, som enligt det nyss förda resonemanget får lämnas utan straffpåföljd då den gjorts i tjänsten, måste i många lägen innebära förseelse om den göres av tjänsteman som inte har något

13 rimligt skäl att vidarebefordra den hemliga handlingen. Regler om

tystnadsplikt

Den rättsliga regleringen av tystnadsplikten torde i huvudsak kunna knytas an till föreskrifterna om handlingssekretess. Några sakliga skäl att anlägga olika betraktelsesätt beroende på om en hemlighet har influtit i en allmän handling eller icke torde inte kunna anföras. Det bör också i det förra fallet vara likgiltigt, om sekretessen brytes genom att handlingen lämnas ut eller genom att dess innehåll yppas på annat sätt. Endast när det gäller tystnadsplikter med en motivering som saknar betydelse vid handlingssekretessen, såsom domares och jurymans skyldighet att iaktta tystnad om vad som har förekommit vid överläggning inom stängda dörrar, erfordras särskilda bestämmelser. Jämlikt 7 kap. 3 § andra stycket TF utgör, bortsett från förhållanden vilkas röjande skulle innefatta brott mot rikets säkerhet, endast tystnadsplikt stadgad i lag (se 14 kap. 6 § TF) hinder för befattningshavare eller tjänstepliktig att meddela hemliga underrättelser till tidningsredaktionen m. fl. för offentliggörande i tryckt skrift. Tystnadsplikt som har ålagts endast genom administrativ föreskrift får alltså vika för intresset att bereda allmänheten allsidig information. Samma gäller den tystnadsplikt som enligt rättspraxis (se NJA 1953 s. 654) anses följa som en konsekvens av handlingssekretessen och ej eljest har stöd av bestämmelse i lag (prop. 1948:230 s. 174 f samt Svea hovrätt och riksåklagarämbetet i nyss angivna rättsfall; jämför H. Eek i SvJT 1955 s. 145 ff). Förövas ett brott mot tystnadsplikt genom att en hemlig handling lämnas ut, kan det dock bestraffas även då det sker för offentliggörande i tryckt skrift (7 kap. 3 § tredje stycket T F ; beträffande grän-

sen mellan utlämnande av handling och annat röjande av dess innehåll se SOU 1947: 60 s. 134 ff och s. 251 f samt prop. 1948:230 s. 176). Stadgandet i 7 kap. 3 § andra stycket TF synes ha motiverats av att det borde ligga i riksdagens hand att pröva vilka slag av tystnadsplikt som skulle bli tilllämpliga gentemot pressen. Riksdagen förutsatte vid prövningen av förslaget till TF, att bestämmelserna om tystnadsplikt i administrativa författningar skulle ses över med utgångspunkt från nämnda stadgande (KU 1948:30 s. 33). I flera senare antagna lagar har också införts föreskrifter om tystnadsplikt, vilka således innebär förbud även mot meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift. Någon allmän översyn av föreskrifterna om tystnadsplikt har emellertid inte gjorts. I enlighet med direktiven strävar kommittén att begränsa handlingssekretessen till vad som är strängt nödvändigt. E n så vidsträckt sekretess som nu råder inom exempelvis socialvården bör i framtiden gälla endast i speciella hänseenden. Om handlingssekretessen begränsas på detta sätt, minskas de betänkligheter som nu kan anföras mot att låta tystnadsplikten jämlikt 7 kap. 3 § andra stycket TF bli lika omfattande som handlingssekretessen. Visserligen skulle friheten för underordnad personal att okontrollerat lämna pressen informationer komma att begränsas på vissa områden, exempelvis inom polisverksamheten. Men på andra områden, såsom nykterhets- och barnavården, skulle informationsmöjligheterna öka betydligt. Det kan också erinras om att pressen enligt det här framlagda förslaget skulle få bättre insyn i hemliga handlingar än för närvarande på grund av föreskriften om utlämnande med förbehåll (2 kap. 15 § andra stycket T F ) ; denna föreskrift motiveras närmare i det följande.

14 Av nu anförda skäl framläggs för diskussion förslaget att föreskrifterna i TF om handlingssekretessen skall vara direkt normerande för den tystnadsplikt som jämlikt 7 kap. 3 § andra stycket TF skall gälla även gentemot tryckt skrift. Tystnadsplikten bör omfatta icke endast omständigheter behandlade i allmän handling som skall hållas hemlig utan även omständigheter som, om de behandlats i allmän handling, skulle ha föranlett att denna skulle hållas hemlig. Det kan diskuteras, om man dessutom bör behålla föreskriften om att tystnadsplikt stadgad i lag generellt skall gälla mot tryckt skrift. Vissa tystnadsplikter som saknar motsvarighet vid handlingssekretessen måste visserligen upprätthållas även gentemot pressen och alltså ha företräde framför anonymitetsskyddet; hit hör domares och jurymans tystnadsplikt. Många andra tystnadsplikter som stadgats i lagar är emellertid icke av denna dignitet. Åtskilliga av dem kan visserligen komma att försvinna som en följd av offentlighetskommitténs översyn. Men det kan ofta vara praktiskt att i en lag, som reglerar verksamheten på ett visst område, behålla även en föreskrift om tystnadsplikt som är sådan att den bör vika för anonymitetsskyddet. En sådan grannlagenhetsplikt skall främst förebygga att befattningshavare ventilerar tjänsteangelägenheter i fall då det inte är motiverat av något allmänt intresse. En föreskrift härom bör då genom sin formulering antyda att den viker för allmänt accepterade intressen av utredning, exempelvis genom uttryck sådana som att förhållandena inte får yppas för obehöriga eller i oträngt mål. En tystnadsplikt av detta slag utesluter enligt rådande uppfattning icke vittnesplikt, och därvidlag åsyftas icke någon ändring genom det nu framlagda förslaget till ändring i 36 kap. RB. Man torde då kunna åstadkomma motsva-

rande begränsning av tystnadsplikten gentemot pressen genom att stadgandet i 7 kap. 3 § andra stycket TF om lagstadgad tystnadsplikt inskränkes till att gälla sådan i lag stadgad tystnadsplikt som vittne är skyldigt att iakttaga gentemot domstol. En tystnadsplikt mera vidsträckt än den som grundar sig på stadgandena om handlingssekretess bör kunna åläggas även i administrativ ordning. Det binda fråga om en grannlagenhetsplikt av samma slag som den som beskrivits i föregående stycke (jämför exempelvis 9 § allmänna polisinstruktionen den 4 juni 1948). En sådan grannlagenhetsplikt kommer inte att gälla gentemot pressen.

Sekretessreglernas

innehåll

Allmänna frågor Att förvaltningen och rättskipningen framdeles som hittills skall präglas av offentlighet förutsattes då offentlighetskommittén erhöll sitt utredningsuppdrag. I direktiven yttrades sålunda, att riktmärket för översynen av lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet borde vara, att undantag från offentlighetsprincipen skall ske endast där det oundgängligen påkallas av viktiga allmänna eller enskilda intressen. Kommittén har sökt gruppera behoven av undantag från offentlighetsgrundsatsen efter de skäl som kan åberopas. Främsta syftet härmed har varit att göra det möjligt att rationellt väga skälen för sekretess och skälen för offentlighet mot varandra; dessa skäl har olika tyngd i skilda sammanhang. En ledande synpunkt under kommitténs preliminära överväganden har varit, att sekretess skall medges i den mån den är nödvändig såsom ett skydd för centrala samhällsfunktioner eller eljest för

15 att myndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter. Inom vissa snäva gränser kan det bli erforderligt att inskränka offentligheten av andra skäl: humanitära hänsyn och enskildas ekonomiska rörelsefrihet kan i någon omfattning utgöra tillräckliga motiv för sekretess. Tidigare sammanföll en handlings offentlighet i huvudsak med rätten att trycka den. Efter 1937 års ändringar av tryckfrihetslagstiftningen kan den som är ansvarig för tryckt skrift drabbas av påföljd för otillåtet yttrande i skriften, främst ärekränkning, även om det som han låter trycka utgör innehållet i en offentlig handling (SOU 1947: 60 s. 121 f och s. 243 samt prop. 1948: 230 s. 176 f). Även muntligt spridande av en uppgift som hämtats ur en offentlig handling kan utgöra ärekränkning. Utlämnande av en allmän handling bör då icke vara uteslutet endast därför att myndigheten befarar att dess innehåll skall kunna missbrukas i ärekränkande syfte. Ett sådant missbruk får beivras särskilt. Såsom nämnts i det föregående, har bestämmelserna om förutsättningar för sekretess sammanförts i 8—15 §§. Förutsättningarna har grupperats efter funktionella grunder, inte efter organisatoriska (»handling som angår . . .», ej »handling som finnes hos . . . » ) . De två första paragraferna (8 och 9 §§) rör centrala statsintressen: försvaret och utrikespolitiken. I 10 § behandlas sekretessen kring chiffer, lås- och larmanordningar och andra metoder att mot obehöriga skydda meddelanden, värdeföremål m. m. Den därpå följande (11 §) avser att tillgodose vissa andra sekretessbehov som direkt syftar till att främja den samhälleliga verksamheten: polisoch åklagarmyndigheternas verksamhet för förebyggande och beivrande av brott samt åtgärder för bekämpande av vissa andra slag av asocialitet, myndigheters verksamhet för tillsyn och examination

samt myndigheters utredningar i ärenden av vissa slag. Det följande stadgandet (12 §) innehåller regler om skydd för det allmännas ekonomiska intressen. I nästa paragraf (13 §) meddelas föreskrifterna om sekretess kring personliga förhållanden, och därnäst (14 §) kommer bestämmelserna om skydd för enskilds ekonomiska intressen. I en avslutande paragraf (15 §) stadgas några generella begränsningar i sekretessen.

Skall sekretessen vara tidsbegränsad? Enligt de nu gällande bestämmelserna är sekretessen i allmänhet tidsbegränsad. För sekretessen av försvars- eller utrikeshänsyn är maximitiden i allmänhet 50 år. Sekretessen kring personliga förhållanden kan vanligen utsträckas till 70 år. Den ekonomiskt betingade sekretessen har i allmänhet en varaktighet av 20 år. Även andra tider finns för speciella fall. I andra fall åter finns inte någon maximitid stadgad. Tidsgränserna motiveras bl. a. av att enligt erfarenhet någon skada i allmänhet inte inträffar, när länge sedan förflutna händelser och förhållanden kommer till allmän kännedom. Fixa gränser har också företräden för myndigheterna: de gör det lätt att arkivmässigt hålla isär »hemliga» handlingar från övriga, och prövningen av frågor om utlämnande är ofta enkel. Mot maximitider kan anföras ungefär samma argument som tidigare har anförts mot enumerationsprincipen: tiderna måste för att täcka alla upptänkliga fall av skada genom offentliggörande sättas betydligt längre än som erfordras för flertalet fall. En tendens kan uppkomma att, även om sekretessbestämmelsen medger utlämnande efter diskretionär prövning, utan mera ingående övervägande avslå ansökningar om utbekommande så länge maximitiden inte har löpt ut;

16 det presumeras att offentliggörande skulle medföra skada, och maximum tenderar att bli regel. Å andra sidan kan det inträffa, kanske särskilt inom försvarsväsendet, att det i fråga om vissa förhållanden, väl främst uppmätningar av förhållanden i naturen (förarbeten till sjökort och landkartor), är av vikt att upprätthålla sekretess även sedan åtskilliga decennier har gått till ända (se 1 § FSekrK); en tidsbegränsad sekretess kan här visa sig otillräcklig. Det torde icke med fog kunna göras gällande, att systemet med fasta sekretesstider skulle ha övervägande gynnsamma verkningar från offentlighetssynpunkt. I stället måste antagas, att det leder till att stora mängder av handlingar hålls hemliga trots att det intresse, som utgör motivet för sekretessen, inte längre är för handen. Det kan ifrågasättas, om det är möjligt att genomföra någon nämnvärd begränsning av sekretessen, i den mån systemet med maximitider skall bestå. I utkastet har i stället gjorts ett försök att för den stora mängden av handlingar införa principen om prövning i varje särskilt fall med hänsyn till samtliga omständigheter, huruvida skada skulle följa av offentliggörandet. Om en sådan princip kan genomföras i praktiken, torde till väsentlig del bero på om det är möjligt att finna rimliga former för prövningen av ansökan om utbekommande av handling. Av särskilt stor praktisk betydelse är formerna för förstahandsprövningen, den prövning som för närvarande enligt 2 kap. 9 § andra stycket TF kan anförtros åt viss befattningshavare, såsom registrator eller arkivarie. Det åligger sådan befattningshavare att ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelade föreskrifter samt att, då det kan ske utan omgång, i tveksamma fall hänskjuta frågan till myndighetens avgörande. Vägrar befattningshavaren att lämna ut handlingen, skall,

om sökanden begär det, frågan hänskjutas till myndigheten. Dessa regler bör gälla även framdeles. Man måste emellertid räkna med att frågan om utlämnande, efter de ändringar som förordas i denna promemoria, oftare än nu kommer att framstå som tveksam samt att, i den mån kännedomen om den nya lagstiftningen sprids bland allmänheten, de sökande i stigande omfattning kommer att begära att frågan om utlämnande hänskjuts till myndigheten. Man kan därför motse en viss ökning av arbetet både för myndigheterna som sådana och för de befattningshavare som utför förstahandsprövningen. Enligt utkastets regler skall utrikessekretessen som regel vara tidsbegränsad (9 §). I vissa fall medges sekretess för tiden till dess ärendet slutförts (11 § samt 12 § tredje stycket). I de s. k. förtroendefallen samt beträffande straffregister m. m. har en i princip obegränsad sekretess medgivits (13 § andra och fjärde styckena samt 14 § andra—fjärde styckena). De återstående stadgandena förutsätter en prövning i varje särskilt fall av de intressen som från sakliga synpunkter har betydelse för sekretessavgörandet.

Besvärsinstitutet Den år 1937 införda möjligheten att besvära sig över beslut varigenom ansökan om utbekommande av handling avslås torde, bortsett från enstaka fall, icke ha fått större praktisk betydelse. En nära till hands liggande förklaring är att intresset att få del av en handling ofta är kortvarigt; detta gäller väl särskilt nyhetsförmedlarnas intresse. Det föreligger en fara, att myndigheterna, medvetna om att sökanden men icke den som skall skyddas genom sekretessen kan anföra besvär, i tveksamma fall väljer att, i strid mot offentlighetsintresset, vägra lämna

17 ut handlingen. Två ändringar av besvärsinstitutet framläggs till diskussion i denna promemoria. Den ena är att ge besvärsrätt åt ett organ för det allmänna. Ett sådant organ skulle ha att anlägga principiella synpunkter på frågor om överklagande och skulle ha frihet att ta upp endast de fall som kunde ha intresse som prejudikat. Den andra ändringen är att införa rätt att överklaga även beslut varigenom handling lämnas ut. En sådan besvärsrätt skulle väl ha störst betydelse i fall då sekretessen gäller till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Ingenting torde dock hindra, att bestämmelserna därom blir tillämpliga även i fråga om sekretess till skydd för allmänna intressen. En nödvändig komplettering till en sådan besvärsrätt är en befogenhet för myndighet att, då handling lämnas ut i ett tveksamt fall, förordna att beslutet skall gå i verkställighet först sedan det vunnit laga kraft. Denna befogenhet kan dock tänkas bli utnyttjad till att fördröja utlämnande. Tanken på rätt att anföra besvär över beslut varigenom handling lämnas ut är därför diskutabel.

Skall dom eller beslut kunna hemlighållas? Enligt Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skall envar, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång (art. 6). Domen skall avkunnas offentligt. I övrigt får däremot rättegången hållas inom stängda dörrar under vissa, i konventionen beskrivna förhållanden. Förutsättningarna för att domstolsförhandling skall kunna hållas inom 2

stängda dörrar framgår för svensk rätts del av vissa lagstadganden, framför allt 5 kap. 1 § rättegångsbalken. Dom och domstols beslut skall jämlikt 5 kaj). 5 § andra stycket rättegångsbalken i regel avkunnas offentligt. Har förhandling hållits inom stängda dörrar, må dock domen eller beslutet avkunnas inom stängda dörrar. Bestämmelsen torde vanligen tillämpas så att åtminstone domslutet avkunnas offentligt men innebär efter ordalagen icke hinder att avkunna även domslutet hemligt (SOU 1938:44 s. 112, jämför JO 1959 s. 92 ff). Handlingssekretessen är i sin tur beroende på om handläggningen har försiggått inom stängda dörrar; härom närmare i det följande. Den svenska lagstiftningen stämmer i fråga om avkunnande av dom knappast helt överens med Europaråds-konventionen.Nya bestämmelser om domstolsoffentligheten föreslås i denna promemoria, bl. a. sådan ändring av 5 kap. 5 § rättegångsbalken, att domslut inte skall kunna avkunnas inom stängda dörrar. Att införa en regel av motsvarande innehåll i TF torde icke vara erforderligt. De skäl som kan anföras för att domslut skall vara offentligt talar för att även andra avgöranden som rör enskildas rätt i allmänhet skall vara offentliga. Enligt SekrL får i regel icke heller beslut som grundas på utredning om någons personliga förhållanden hållas hemligt (14 § tredje stycket). Det synes tveksamt, i vad mån de undantag som nu gäller är tillräckligt motiverade (se SOU 1927:2 s. 162 f, SOU 1935:5 s. 61 och prop. 1937:107 s. 57, 61 och 63 f). Utkastets stadganden torde endast i ringa omfattning göra det möjligt att hemlighålla beslut som rör enskilds rätt. E n generell föreskrift om att sådant beslut inte får hemlighållas synes dock knappast tillrådlig.

18 De praktiska möjligheterna att upprätthålla sekretess Sekretessreglerna går ut på att begränsa utlämnande från myndigheter till enskilda. Syftet med dem är att förebygga den skada som kan uppkomma genom att de skyddade uppgifterna blir allmänt kända eller kända av vissa obehöriga. Det rent faktiska förhållandet, om en uppgift är känd eller ej, måste därför beaktas: är en upgift redan känd, kan utlämnande ofta nog inte skada något intresse. Flertalet sekretessbestämmelser i utkastet är i enlighet härmed så konstruerade, att de för hemlighållande förutsätter att den avsedda skadan inte redan är skedd. Även vissa av de återstående bestämmelserna bör emellertid tillämpas på liknande sätt. Fall kan också tänkas i vilka ytterligare skada visserligen kan bli en följd av att handlingen lämnas ut men där fortsatt sekretess skulle göra större skada, exempelvis genom att befordra ryktesspridning och därmed måhända utsätta ovidkommande personer för misstankar. Att en uppgift kommer fram vid en offentlig förhandling är ägnat att leda till att den blir spridd bland allmänheten. För närvarande gäller att protokoll över offentlig förhandling inför domstol och handling som företes vid sådan förhandling oberoende av sitt innehåll inte får hemlighållas därefter. Vissa skäl av principiell natur talar för denna ordning. Den kan emellertid stundom få egendomliga konsekvenser. I ett familjerättsmål eller ett militärt brottmål har exempelvis inga åhörare närvarit, och domstolen har underlåtit att förordna om handläggning inom stängda dörrar. Praktiska möjligheter kan här finnas att upprätthålla sekretess kring ingivna och upprättade handlingar. Det kan då, särskilt om ett betydande intresse av sekretess är för handen, synas orealistiskt att myndighet

skall tvingas utlämna sådan handling. Det nuvarande sambandet mellan förhandlings- och handlingsoffentlighet bör därför icke upprätthållas fullt ut. Som huvudregel bör dock alltjämt gälla, att handling som har upprättats eller företetts vid offentlig förhandling därefter inte får hemlighållas. Undantag bör medges för fall då särskild anledning föreligger att handlingens innehåll icke har blivit spritt bland allmänheten. En föreskrift av detta innehåll har intagits i 2 kap. 15 § första stycket TF i utkastet. Föreskriften bör bli tillämplig icke blott på domstolarna utan även på beslutande församlingar och på förvaltningsmyndigheter. Om sambandet mellan förhandlingsoch handlingsoffentligheten på detta sätt upplöses, torde anledning saknas att behålla en motsvarighet till den särskilda regleringen i 36 § SekrL av handlingssekretessen vid domstolarna. De allmänna sekretessreglerna i 2 kap. TF bör bli tillämpliga även på domstolshandlingar. I övriga fall torde det i regel bli nödvändigt att låta myndigheten göra en fri bedömning av det förhållandet att en uppgift ur en hemlig handling har kommit till mångas kännedom. Ofta måste detta förhållande göra fortsatt sekretess meningslös; och det är att märka att så kan vara fallet även om dessa själva är underkastade tystnadsplikt såsom befattningshavare eller tjänstepliktiga. I andra fall kan hemlighållande vara motiverat även då den hemliga uppgiften har delgivits många personer och man därför måste räkna med möjligheten att den har spritts även till obehöriga. Från regeln om fri bedömning bör dock uppgift som enskild meddelat i förtroende undantagas: en sådan uppgift bör myndigheten aldrig utan den enskildes samtycke få yppa i strid mot vad denne förutsatte när han lämnade uppgiften. Dessa rikt-

19 linjer för bedömningen av det förhållandet att den hemliga uppgiften har kommit till mångas kännedom bör tillämpas även i det fallet att det, på grund av att rykte har uppkommit eller av annan anledning, kan antagas att fortsatt hemlighållande skulle göra större skada än utlämnande. I utkastet har, i anslutning till föreskriften om verkan av offentlig förhandling, införts ett stadgande om bedömningen av frågor om utlämnande i de här behandlade fallen. Föreskriften i 2 kap. 15 § första stycket TF enligt utkastet kommer att leda till att handlingar, som har upprättats eller företetts vid offentlig förhandling inför domstol eller annan myndighet, därefter i allmänhet inte kommer att kunna hållas hemliga. Denna föreskrift torde i någon omfattning få en indirekt verkan på det sättet att anledning att hemlighålla t. ex. polisutredning inte heller i förväg kommer att föreligga i fall då offentlig förhandling förestår (jämför SOU 1955:17 s. 72 ff).

Utlämnande med förbehåll Föreskrifterna om allmänna handlingars offentlighet syftar främst till att bereda allmänheten insyn i det sätt varpå myndigheterna fullgör sina uppgifter. Det är då av vikt att inom det område som enligt T F är offentligt tillgången till allmänna handlingar också i praktiken blir lika för alla. Även hemliga handlingar kan emellertid stundom ställas till en sökandes förfogande utan fara för att skada inträffar. Nuvarande lagstiftning ger vissa möjligheter att lämna ut hemlig handling efter diskretionär prövning (13, 14 och 16 §§, 19 § första stycket samt 25 och 28 §§ SekrL); föreskrifterna härom gäller endast fall då sekretessen avser att skydda enskilds personliga eller ekonomiska intresse. Vid utlämnande kan

förbehåll uppställas, och överträdelse av sådant förbehåll kan bestraffas. Dessa möjligheter kan begagnas för att ge forskare tillgång till eljest hemligt material. Förarbetena till SekrL innehåller också en antydan om att de kan utnyttjas för att tillgodose det kontrollintresse som är den väsentliga grunden för offentlighetsprincipen (prop. 1937: 107 s. 63). Det kan förtjäna övervägas, om icke föreskrifterna om diskretionärt utlämnande bör inordnas i de nya sekretessreglerna på ett mera systematiskt sätt och få allmän tillämpning. En vanlig situation är att både sekretessintresset och intresset av insyn är mycket starka. Det kan då bjuda emot att låta allmänheten få obegränsad tillgång till uppgifterna. Samma betänkligheter bör det inte möta att låta exempelvis en forskare eller en företrädare för en periodisk skrift få tillgång till dem under förbehåll att icke prisge det sekretesskyddade intresset. En sådan anordning skulle få praktisk betydelse främst inom socialförvaltningen och eljest då sekretessen rör enskilds personliga förhållanden. Pressen skulle kunna utsätta en myndighets praxis för granskning utan att någon beaktansvärd risk uppkom för att lidande tillskyndades dem vilkas förhållanden berördes. Att sålunda differentiera tillgången till allmänna handlingar går knappast fritt från invändningar: en fara är att dylika favörer icke utdelas helt opartiskt. Denna fara bör dock icke överskattas. Bl. a. bör besvärsinstitutet bli av betydelse såsom medel att genomföra ett i någon mån normmässigt betraktelsesätt även på dessa diskretionära avgöranden. Förbehåll om de hemliga uppgifternas begagnande bör, då handlingarna ställs till förfogande för tryckt skrifts räkning, kunna uppställas såväl för den som får hand om dem som för den för skriften ansvarige. Att den sistnämnde får del av förbehållet har straff-

20 rättslig betydelse jämlikt 7 kap. 5 § tredje stycket TF. På grund av det anförda har i 15 § andra stycket intagits en föreskrift av innebörd att hemlig handling skall ställas till förfogande för forskning, rättslig granskning eller annat sådant ändamål, om det skäligen kan anses uteslutet att utlämnande skulle medföra skada. Myndigheten skall, om den anser det erforderligt, uppställa förbehåll om sättet att handha handlingen och begagna dess innehåll. Brott mot sådant förbehåll skall enligt utkastet bestraffas jämlikt 17 kap. 13 § brottsbalken såsom överträdelse av myndighets bud. Någon anledning att låta stadgandet bli tillämpligt endast i det fall att sekretessen gäller till förmån för enskild torde icke föreligga. Det är å andra sidan uppenbart att exempelvis centrala försvarshemligheter mera sällan kan utlämnas med stöd därav. Detta följer av att enligt stadgandets formulering utlämnande förutsätter att skada skäligen kan anses utesluten. Bedömningen härav måste påverkas av sekretessintressets vikt. I fall av »förtroendesekretess» (se under 13 och 14 §§) är det inte fråga om myndighetsutövning i egentlig mening, och därför saknas vanligen det allmänna intresse av insyn som pressen företräder. I dessa fall torde möjligheten till utlämnande efter diskretionär prövning få praktisk betydelse främst för forskningssyfte (jämför för närvarande medicinsk forskning med hjälp av sjukhusjournaler hemliga jämlikt 14 § SekrL). Föreskriften om utlämnande med förbehåll får enligt utkastet viss tillämpning även på muntlig information, vare sig denna grundar sig på allmän handling eller ej. Någon generell skyldighet att stå till tjänst med muntlig information kommer väl inte att gälla. Däremot uteslutes ansvar för brott mot tystnadsplikt för behörig befattningshavare, om denne

ansett uteslutet, att lämnandet av informationen skulle medföra skada; en vårdslös bedömning av denna fråga kan väl stundom föranleda ansvar för tjänstefel. Som en motsvarighet till stadgandet om utlämnande med förbehåll föreslås i det följande en föreskrift i RB (5 kap. 3 §), enligt vilken domstol i vissa fall skall kunna tillåta att tidningsmän m. fl. är närvarande vid förhandlingar inom stängda dörrar. Enskilds samtycke Sekretessen på grund av 13 eller 14 § i utkastet syftar till att skydda enskilds intresse. Endast indirekt är den av betydelse för det allmänna enligt den tankegången att, om myndighet sviker ett tysthetslöfte, dess möjligheter att vinna allmänhetens förtroende och fullgöra sina uppgifter äventyras. Det är då naturligt, att en handling som kan hemlighållas endast med stöd av 13 eller 14 § skall lämnas ut om den enskilde som skall skyddas genom stadgandet samtycker därtill. Ett stadgande härom skall enligt utkastet inflyta i 15 § tredje stycket. Om den enskilde ger sitt samtycke begränsad innebörd, bör myndigheten kunna uppställa ett i enlighet därmed avfattat förbehåll. De frågor som kan uppkomma vid tillämpningen av stadgandet om samtycke torde få lösas enligt allmänna regler (jämför Welamson, Läkarsekretessen s. 46 ff och 111). Enligt ett i 13 § tredje stycket utkastet intaget stadgande skall handling vari en anmälan eller en utsaga antecknats hållas hemlig, om det kan befaras att den som gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående skulle utsättas för våld, om annan finge kännedom därom. Den som i ett sådant fall kan disponera över sekretessen genom samtycke är den som kan befaras

21 bli utsatt för våld. Sekretessen jämlikt 13 eller 14 § kan gälla till skydd för mer än en person. Är så fallet, fordras samtycke av alla dem till vilkas förmån sekretessen gäller. Enligt vad som anföres i det följande under 13 § kan särskilda synpunkter göra sig gällande i fråga om handlingar av vissa slag, bl. a. register över brott. Den enskilde bör icke själv utan särskild prövning få tillgång till dessa. Av hänsyn till sådana handlingar bör i 15 § tredje stycket inflyta ett förbehåll för vad som eljest stadgats. Det bör krävas att stadgande i ämnet intages i lag.

Sekretess mellan myndigheter SekrL:s föreskrifter är visserligen inte direkt tillämpliga mellan myndigheter men saknar å andra sidan inte betydelse vid prövning av frågor, om myndighet skall ställa allmänna handlingar till annan myndighets förfogande. När det gäller hemliga handlingar torde i regel >från fall till fall få prövas i vad mån ett tillhandahållande åt annan myndighet är förenligt med det sekretesskyddade intresset» (prop. 1947:260 s. 23; se också prop. 1948:230 s. 122 f och prop. 1956: 150 med förslag till taxeringsförordning s. 348). För vissa slag av handlingar finns särskilda föreskrifter, exempelvis för handlingar tillhörande det allmänna kriminalregistret och kommunernas socialregister. Generella föreskrifter gäller för domstolarnas del (38 § andra stycket SekrL) och för taxeringsprocessen (46 § taxeringsförordningen den 23 november 1956). De för domstolarna gällande reglerna kommer att behandlas vid redogörelsen för ändringar i vissa stadganden i RB. Föreskrifterna i taxeringsförordningen torde delvis kunna uppfattas som en kodifiering av vad som anses gälla för myndigheter i allmänhet (5. Walberg i Svensk Jurist-

tidning 1955 s. 585 ff). Det synes lämpligt att i 2 kap. 15 § TF upptaga ett generellt stadgande med i huvudsak samma innebörd som dessa föreskrifter. Detta stadgande kan då innehålla, att allmän handling skall tillhandahållas myndighet, om det ej skulle lända det allmänna eller enskild till synnerligt men. Även här bör dock gälla, att ej något får röjas som enskild meddelat i förtroende. Vidare bör förbehåll stadgas för vad som gäller på grund av särskilda föreskrifter. Det kan dock visa sig lämpligt att införa stadgandet om sekretess mellan myndigheter i en framtida lag om förvaltningsförfarandet. Frågan, om en handling skall tillhandahållas myndighet, torde i huvudsak få prövas enligt en metod liknande den som brukas vid prövningen av frågor om utlämnande till enskild. Det synes lämpligt, att samma procedur gäller som för dessa frågor. Detta skulle innebära, bl. a. att besvärsreglerna blir tilllämpliga även då det är en myndighet som vill ha del av allmän handling. Bortsett från fall då handlingen finns i statsdepartement och fall då frågan om utlämnande eljest skall prövas på regeringsplanet (2 kap. 18 och 23 §§ T F enligt utkastet) kommer högsta domstolen eller regeringsrätten att ha det slutliga avgörandet. Att särskilda synpunkter gör sig gällande i förhållandet mellan överordnade och underordnade myndigheter, i fråga om både förutsättningarna för tillhandahållande och proceduren, behöver icke anges uttryckligen. Samma gäller tillhandahållande av handlingar åt andra myndigheter med tillsynsfunktion. En anvisning från den myndighet som tillhandahåller handlingen om sättet för förvaring eller eljest om åtgärder för att hindra de hemliga uppgifternas spridning blir icke att betrakta som sådant förbehåll som behandlas i 15 § andra

22 stycket i utkastet men kan få betydelse vid prövning av frågan, om befattningshavare hos den andra myndigheten har gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikt eller annan straffbar gärning.

Utkastet jämfört

med gällande

rätt

Såsom anförts i inledningen, bygger de i promemorian framlagda förslagen inte på en mera detaljerad kännedom om de förvaltningsområden som beröres. Kommitténs bedömningar får därför betraktas som preliminära. Att tidsgränserna med endast något enstaka undantag tas bort är ägnat att förebygga att en handling hålles hemlig utan att det är sakligt motiverat. En liknande verkan bör det ha att de långa uppräkningarna i sekretesskungörelserna försvinner. De nya sekretessförutsättningarna, där huvudvikten i stället har lagts på generella bestämningar, bör å andra sidan leda till att en sakligt befogad sekretess upprätthålles i fall där de nu gällande stadgandena inte skulle medge hemlighållande. Givetvis finns en risk att sekretess kommer att upprätthållas i onödan genom att de generella bestämningarna, vilka med nödvändighet blir ganska tänjbara, tillämpas på ett icke åsyftat sätt. I första hand kommer utvecklingen att bero på de tillämpande myndigheterna. Den fortlöpande utbildning av tjänstemän i olika grader, som numera bedrives inom förvaltningen, bör härvidlag bli av värde. Vidare bör vissa i utkastet upptagna ändringar i reglerna om besvär, främst ett förslag om fullföljdsrätt för JK och riksdagens ombudsmän, medverka till att fler fall än hittills föres under de högsta instansernas prövning. Till skillnad från gällande lag söker utkastet göra skillnad mellan å ena sidan rättstillämpning och annan myndighetsutövning och å andra sidan verksamhet där myndighet uppträder som

avtalspart, som enskilds rådgivare eller eljest på lika fot med honom, med andra ord verksamhet som principiellt kan bedrivas även av enskild. Offentlighetsprincipen bör ha sin väsentliga tillämpning inom myndighetsutövningen. Hemlighållande skall här enligt utkastet i regel förutsätta att utlämnande skulle lända det allmänna eller enskild till skada. Inom den andra typen av allmän verksamhet, den som principiellt kan bedrivas även av enskild, skall däremot i regel den som träder i förbindelse med myndigheten kunna disponera över frågan om utlämnande. Vissa av de i promemorian diskuterade problemen hänger samman med att det icke är möjligt att dra en gräns mellan de två verksamhetsområdena som överallt är klar. Av särskild betydelse då det gäller att bedöma de föreslagna reglerna är stadgandet i 2 kap. 15 § andra stycket TF om utlämnande med förbehåll i fall då skada kan anses utesluten. I stadgandet betonas att handling skall kunna ställas till förfogande icke blott för forskning utan även för rättslig granskning eller annat sådant ändamål. Härigenom bör pressen erhålla ökade möjligheter att utnyttja skriftligt material för sin granskning av myndigheternas verksamhet. Bestämmelsen torde även, på förvaltningsområden där sekretessen är vidsträckt, göra det möjligt för parter eller deras ombud att skaffa sig inblick i myndigheternas praxis. Pressens möjligheter att få tillgång till hemligt material kommer att påverkas även av den föreslagna ändringen av 7 kap. 3 § andra stycket T F . Den hittillsvarande bestämmelsen om att tystnadsplikt stadgad i lag gäller även gentemot pressen, medan annan tystnadsplikt — bortsett från fall då röjandet av en uppgift utgör brott mot rikets säkerhet — inte gäller gentemot pressen, skall enligt utkastet ersättas med en föreskrift, inne-

23 bärande att reglerna om handlingssekretess skall bli normerande för tjänstemännens relationer till tidningarna; regeln om brott mot rikets säkerhet skall dock kvarstå. Endast för fall då bestämmelse om handlingssekretess saknas erfordras särskild reglering. Enligt utkastet skall i dessa fall tystnadsplikten gentemot pressen få samma omfattning som tystnadsplikten vid vittnesförhör. Den nya föreskriften innebär ett försök till en på sakliga överväganden grundad kompromiss mellan informations- och sekretessintressena. På vissa punkter inskränks den gentemot pressen gällande tystnadsplikten, på andra utvidgas den. Det nyssnämnda stadgandet om utlämnande med förbehåll gör dock, att man kan antaga, att pressens möjligheter att erhålla insyn i hemliga förhållanden kommer att förbättras, om utkastet genomföres. Den tystnadsplikt som sålunda skall upprätthållas gentemot pressen skall givetvis gälla även eljest. Skulle det på vissa förvaltningsområden erfordras en

vidare tystnadsplikt, föreligger inte något hinder att bestämmelser därom meddelas i de författningar som myndigheterna eljest tillämpar i sin verksamhet; stundom kan väl nu gällande bestämmelser kvarstå oförändrade. Det bör också liksom nu vara möjligt att i administrativ ordning föreskriva tystnadsplikt för ett särskilt fall. Tystnadsplikter av dessa slag bör innebära allenast förbud att meddela de förhållanden, som avses, till obehörig, i oträngt mål el. likn.; de skall icke hindra meddelande för offentliggörande i tryckt skrift. Det kan vara av visst intresse att se, i vad mån de nya reglerna kan tänkas ge täckning för de sekretessbehov som SekrL tillgodoser. Till promemorian fogas en förteckning som är avsedd att ge en ungefärlig föreställning därom (bilaga). I anmärkningskolumnen lämnas vissa kortfattade uppgifter om sekretessförutsättningarna enligt de nya reglerna. Innebörden av uppgifterna torde framgå av de bestämmelser i utkastet till vilka hänvisats i kolumn 2.

Specialmotivering

TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN 2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet 1 § Det föreslagna stadgandet återger i huvudsak första meningen av nuvarande 1 §. Återstoden av 1 § blir överflödig genom de föreslagna 8—15 §§. 2 § Det som i första hand är avgörande för om en handling är allmän eller inte är om den förvaras hos myndighet. Detta bör gälla även framdeles. Bland handlingar som förvaras hos en myndighet skiljer TF mellan sådana som inkommit dit och sådana som upprättats där. I fråga om inkomna handlingar uppställes inte något krav på yttre form, utan varje till myndighet inkommet skriftligt meddelande är allmän handling, i vilken form det än framträder. Då det gäller handlingar som upprättas hos myndighet, har begreppet en mera begränsad innebörd. I stort sett gäller, att handlingar som är under arbete och ännu inte har fått sin slutliga form anses som icke upprättade och följaktligen icke allmänna. En särskild regel fastslår dessutom, att minnesanteckning och annan uppteckning, som hos myndighet verkställes allenast för måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande, blir allmän handling endast om den efter avgörandet omhändertas för förvaring.

Icke blott skriftliga meddelanden i hävdvunnen mening hänföres till handlingar. Genom 2 kap. 2 § andra stycket TF slogs fast att vad som stadgades om handling skulle avse även karta, ritning eller bild, något som ansetts gälla även tidigare (SOU 1947:60 s. 219, prop. 1948: 230 s. 125). Den tekniska utvecklingen har medfört, att handlingar i betydelsen papper med symboler i form av skrivtecken el. dyl. i vidsträckt omfattning har ersatts med upptagningar av skilda slag. En adresslista kan ha ersatts av ett register bestående av stansade adressplåtar. En arkivhandling kan ha avbildats genom mikrofilmning och därefter förstörts. Förhör med vittnen kan ha upptagits på fonetisk väg och icke återgivits i skrift. Datamaskintekniken rymmer en mångfald olika former för lagring av informationer. Vad som för närvarande kan anses gälla om sådana upptagningar är knappast klart. Under handlingsbegreppet faller tydligen avtryck, kopior och utskrifter av upptagningar. Vissa upptagningar kan möjligen även som sådana hänföras dit, exempelvis hålkort (jämför 2 § p. 7 SFS 1953: 716) och mikrofilmplåtar. Andra upptagningar torde däremot knappast kunna betecknas som handlingar (se JO 1955 s. 177). Från principiell synpunkt bör man sträva efter att grundsatsen om offentlighet kommer att gälla för allt hos myndigheterna samlat informationsmaterial,

25 vare sig det har skriftlig form eller har fixerats på annat sätt. Det kan ofta inte bli tal om något utlämnande i rent fysisk mening av upptagningar. I stället får informationen regelmässigt förmedlas genom avlyssning, utskrift, avbildning el. likn. Frågan härom behandlas under 16 §. Vad i övrigt stadgats om t. ex. tidpunkten då en handling anses inkommen eller upprättad bör gälla upptagning på samma sätt som annan handling. Enligt utkastet skall orden »stats- eller kommunalmyndighet» i första stycket ersättas med ordet »myndighet». Om denna ändring hänvisas till vad som sägs under 3 §. 3 § Enligt den nuvarande definitionen på begreppet statsmyndighet i 3 § första stycket torde vart och ett av statsdepartementen samt försvarets kommandoexpedition vara att anse som myndighet; möjligen utgör statsrådsberedningen en myndighet för sig (då i det följande talas om departement avses även statsrådsberedningen och kommandoexpeditionen). Härav torde följa att en handling som från ett departement översändes till ett annat därmed blir allmän handling såsom expedierad från det förra och inkommen till det senare. En sådan ordning kan knappast anses ändamålsenlig. Viktigare ärenden beredes i mer än ett departement; departementen fungerar i stor utsträckning som regeringens gemensamma kansli. Att en handling översändes från ett departement till ett annat betyder således inte alltid att det förra departementets överväganden avslutats. Starka skäl talar för att departementen vid tillämpningen av lagstiftningen om handlingsoffentlighet betraktas som en enda myndighet. Den här förordade regeln kommer att medföra, att en handling som sänds från ett departement till ett annat icke däri-

genom anses expedierad. Handlingen blir allmän först när den enligt övriga stadganden i TF är att anse som sådan, d. v. s. i allmänhet när ärendet är slutbehandlat. Handläggningen av framställningar om utbekommande av handlingar kommer att följa de regler som skall gälla för regeringsärenden i allmänhet. Detta betyder med nuvarande ordning att sådana framställningar, i fall motsvarande dem som nu hänskjutes till beslut av departementschef, måste prövas i konselj. Genomföres författningsutredningens förslag till regeringsform, torde däremot frågor om utbekommande av handlingar oftast komma att, liksom nu är fallet, avgöras av enskilt statsråd (SOU 1963: 16, 4 kap. 4 §, motiven SOU 1963: 17 s. 233 ff). Att dessa frågor blir regeringsärenden nödvändiggör en ändring av nuvarande 10 § (utkastets 19 §). Förvaltningsuppgifter handhas i viss omfattning av organ som formellt är privaträttsliga. Vissa av dessa, exempelvis skogsvårdsstyrelserna, torde redan nu betraktas som myndigheter vid tilllämpningen av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet (4 § punkt 9 GSekrK). Samma bör möjligen vara förhållandet med hushållningssällskapen och de allmänna försäkringskassorna (om de sistnämnda se yttrande den 30 mars 1963 av JK-ämbetet till Kungl. Maj:t). Beträffande andra sådana organ är det mera tveksamt, om offentlighetsgrundsatsen skall tillämpas på deras förvaltningsverksamhet. Som exempel kan nämnas advokatsamfundets styrelse, det detaljhandelsbolag som handhar försäljningen av rusdrycker samt vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Från principiell synpunkt bör man sträva efter att samma garantier för korrekt rättstillämpning upprätthålles vare sig det förvaltande organet är en myndighet eller formellt är ett privaträttsligt

26 rättssubjekt. En av dessa garantier är handlingsoffentligheten. Att i lagtext avgränsa den kategori av privaträttsliga organ, på vilka offentlighetslagstiftningen bör bli tillämplig, erbjuder emellertid vissa svårigheter (jämför SOU 1927:2 s. 239—265, SOU 1935:5 s. 47 f, prop. 1936:140 s. 20 f och SOU 1947:60 s. 70—72). Dels kan det vara svårt att avgöra, om en viss funktion utgör förvaltning eller icke. Så kan vara fallet när en näringsorganisation har åtagit sig att i sin verksamhet bland medlemmarna följa vissa normer som utformats i samråd med myndighet. Dels finns vissa organ som jämte sin förvaltningsuppgift handhar klart privaträttsliga funktioner. Så är fallet med advokatsamfundets styrelse. Det kan vara lämpligt att utforma TF:s föreskrift i ämnet med en viss försiktighet. En utväg är att anknyta till möjligheten att bringa avgöranden under myndighets prövning. Denna möjlighet kan ses som uttryck för kravet att organets beslut skall utgöra tillämpning av rättsnormer. Det torde då vara motiverat att även i övrigt jämställa organet med myndigheterna med avseende på rättssäkerhetsgarantier. I enlighet med denna tankegång har utkastets stadgande i ämnet (3 § andra stycket) utformats så, att vad i 2 kap. TF stadgas om myndighet skall äga motsvarande tillämpning på bolag, förening, stiftelse och annan sådan samfällighet i vad dess åtgärder genom besvär eller underställning kan dragas under myndighets prövning. Stadgandet avser icke fall i vilka rättsordningen ger möjlighet att hos domstol på formella grunder klandra beslut av organ för bolag, förening eller annan privaträttslig juridisk person. Något hinder föreligger icke att genom lag eller annan författning, exempelvis såsom villkor då statsbidrag beviljas, föreskriva att ett privaträttsligt organ skall vara underkastat TF:s bestämmelser om hand-

lingsoffentlighet i vidare omfattning än vad som följer av det nu förordade stadgandet. Något behov att dela upp myndigheterna i stats- och kommunalmyndigheter synes icke längre föreligga (se föreskrifterna i de nuvarande 8 och 11 §§ om kommunalmyndigheter). De i 3 § givna definitionerna torde därför kunna ersättas med en enda definition på begreppet myndighet. De nuvarande uppräkningarna torde kunna förkortas. I stället torde en mera generell bestämning kunna införas av innebörd, att som myndighet anses varje till statlig eller kommunal förvaltning hörande organ som äger att självständigt fatta beslut. Med beslut avses då även yttrande, som avges i formell ordning, exempelvis på grund av författningsföreskrift eller remiss. Beträffande krigsmakten torde det vara naturligt att i första hand anknyta till begreppet förband. Sålunda torde regemente få anses som myndighet, medan en däri ingående bataljon eller lägre avdelning som regel ej kan anses som myndighet. 4 § I 1944 års tryckfrihetssakkunnigas förslag till TF upptogs en bestämmelse (2 kap. 4 § första stycket), enligt vilken brev och andra sådana personliga meddelanden, som inkommit till myndighet, skulle anses som allmänna handlingar ehuru de inte var ställda till myndigheten. Undantag skulle gälla endast för handling som uppenbart var utan betydelse för mål eller ärende som myndigheten hade att handlägga. Frågan, om en sådan bestämmelse skulle tas upp i TF, diskuterades ingående under remissbehandlingen (se bl. a. yttrande av JKämbetet, prop. 1948:230 s. 127 f). Bestämmelsen utelämnades i propositionen till riksdagen. Föredragande departementschefen anförde att gränsdragningen

27 mellan allmänna handlingar och privata meddelanden eller brev liksom dittills borde få ankomma på rättspraxis (prop, s. 130). Frågan om gränsen mellan allmänna handlingar och privata meddelanden eller brev har efter nya TF:s tillkomst uppkommit i ett par av regeringsrätten avgjorda mål (RÅ 1952 nr 2 samt besvär av T. F. Winqvist, dnr 4972/62, avgjorda genom utslag den 9 oktober 1963) och har dessutom behandlats av JO och MO (JO 1964 s. 453 ff, MO 1954 s. 214 ff). Vad som härvid förekommit har knappast undanröjt den osäkerhet som tidigare präglat rättstillämpningen på området. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1953 hemställde MO, att Kungl. Maj:t ville överväga frågan om bestämmelser angående handbrev (MO 1954 s. 250 ff). MO ansåg sig närmast böra förorda att frågan löstes efter de riktlinjer som kommit till uttryck i tryckfrihetssakkunnigas förslag. I skrivelse till Kungl. Maj:t förutsatte 1957 års riksdag (KU 1957:4) att MO:s skrivelse skulle tagas i beaktande vid den översyn av lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet och sekretess, för vilken riksdagen då uttalade sig. Frågan om gränsen mellan allmänna handlingar och privata meddelanden eller brev har också nämnts i direktiven för offentlighetskommitténs arbete. Principiella skäl talar för den ståndpunkt som 1944 års tryckfrihetssakkunniga intog: handbrev och andra sådana personliga meddelanden bör anses som allmänna handlingar, om de inte uppenbart är utan betydelse för mål eller ärende som myndigheten har att handlägga. Det kan väl synas från psykologisk synpunkt berättigat, om en myndighet som mottagit ett förtroligt brev inte vill svika brevskrivarens förtroende genom att införliva brevet med akten i

ärendet. Accepteras ett sådant resonemang, åsidosattes emellertid rättssäkerhetskraven; den som beröres av brevets innehåll saknar möjlighet till bemötande eller klarläggande. En bestämmelse av samma innehåll som den av tryckfrihetssakkunniga föreslagna har också upptagits i bifogade utkast (4 § första stycket). Det är dock uppenbart att en sådan bestämmelse har begränsat värde i den mån myndigheterna anser sig oförhindrade att grunda sina avgöranden på material som icke har förekommit vid partsförhandling och icke heller har dokumenterats i handlingarna. Frågan om underlaget för en myndighets beslut behandlas av besvärssakkunniga; de sakkunniga torde inom nära framtid komma att framlägga ett förslag till lag om förvaltningsförfarandet (se 1964 års riksdagsberättelse I Ju: 7). Frågan om en bestämmelse angående handbrev bör tas upp till slutligt övervägande först när besvärssakkunnigas lagförslag föreligger. Den nuvarande 4 §, som rör minnesanteckning och annan likartad uppteckning, har i utkastet, oförändrad, upptagits som ett andra stycke i paragrafen. Bestämmelsen gäller, enligt vad som uttalades under förarbetena, icke promemorior och utredningar innehållande material, på vilket myndighet grundar beslut eller åtgärd, och ej heller uppteckningar som är föreskrivna i arbetsordning eller eljest (SOU 1947: 60 s. 220; jämför Malmgren, Sveriges grundlagar, s. 219 f). 5 § Under beredande av ärende inhämtar myndighet i varierande omfattning uppgifter eller yttranden av andra myndigheter. Detta grundar sig ofta på föreskrift i författning. Frågor om sådana uppgifter eller yttranden bereds på sedvanligt sätt inom den myn-

28 dighet som avger dem; eljest gällande föreskrifter om behörighet, omröstning m. m. får alltså tillämpning. Vad som på sådant sätt meddelas från en myndighet till en annan blir, om det, såsom regelmässigt är fallet, har skriftlig form, på grund av föreskrifterna i 2 kap. 5 § TF allmän handling hos den förra myndigheten då det expedierats och hos den senare då det inkommit till denna. Att föreslå någon ändring häri kan icke komma i fråga. Vid sidan av detta formella remissförfarande förekommer det också, att en myndighet anlitar utomstående, kanske en befattningshavare hos annan myndighet, att biträda med bei-edning av ett ärende som det ankommer på den förra myndigheten att avgöra. Vad som här påkallas är alltså icke ett yttrande av annan myndighet utan endast ett av praktiska skäl betingat bistånd med insamlande av material, granskning el. likn. Ett typfall är att ett departement behöver vissa uppgifter för att kunna utarbeta svar på en interpellation. Det förekommer också att privatpersoner biträder myndighet som rådgivare: en delegation som för handelsförhandlingar med främmande stat biträdes exempelvis av några industrimän med särskilda fackkunskaper. Det bistånd som en myndighet på nu antytt sätt får av utomstående tar sig ofta uttryck i promemorior eller andra uppteckningar. Myndigheten kan också ställa egna, ännu icke slutgiltiga uppteckningar till den utomståendes förfogande. Sålunda kan handelsdelegationen i det nyssnämnda exemplet ge industrimännen del av vissa inom delegationen sammanställda statistiska uppgifter. Ett annat exempel är att korrekturexemplar av en proposition eller av ett betänkande sänds för granskning till vissa befattningshavare hos annan myndighet. Om den person, som biträder myndig-

heten, tillhörde denna, skulle de utväxlade handlingarna icke anses som expedierade från eller inkomna till myndigheten. Detta resultat kan i själva verket uppnås genom att den utomstående förordnas att tillfälligt tjänstgöra hos myndigheten; att han till äventyrs utför arbetet i sitt vanliga tjänsterum eller i sin bostad torde knappast inverka. I annat fall torde handlingarna bli allmänna i och med att de expedieras från eller kommer in till myndigheten (jämför RÅ 1958 nr 55). Ett sådant resultat synes knappast önskvärt. Det torde kunna undvikas, om till 5 § som ett tredje stycke fogas en bestämmelse av innebörd att, om myndighet vid måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande erhåller biträde av person som ej tillhör myndigheten, vid tillämpningen av bestämmelserna i 2 kap. TF skall så anses som om denne tillhörde myndigheten. Det bör tillfogas, att ett stadgande sådant som det nu föreslagna icke inskränker myndighets skyldighet att låta parter och andra enligt vad därom anses gälla före avgörandet få del av den utredning som skall läggas till grund för avgörandet. Första och andra styckena i nuvarande 5 § har oförändrade överförts till utkastet. 6 § Nuvarande 6 § har oförändrad upptagits i utkastet. 7 § Gällande lagstiftning vilar på förutsättningen att postförsändelser eller telegram inte är allmänna handlingar då de omhänderhas av post- respektive televerket för befordran (prop. 1937: 107 s. 81). Allmänna handlingar som lämnar upplysningar om sådana försändelser eller om telefonsamtal (förteckningar,

29 förfrågningar, reklamationer m. m.) är hemliga (29 § SekrL). Rätten att befordra meddelanden genom post eller liknande allmänt samfärdsmedel uppfattas som ett moment i den personliga friheten. Enligt Europarådets konvention angående de mänskliga rättigheterna har envar rätt till skydd för bl. a. sin korrespondens (art. 8; en motsvarande bestämmelse finns även i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, art. 12), och enligt författningsutredningens förslag till regeringsform äger svensk medborgare rätt att oförkränkt befordra meddelanden genom post eller annat sådant allmänt samfärdsmedel (SOU 1963: 16, 2 kap. 2 §). Både enligt konventionen och förslaget till regeringsform skall inskränkningar kunna göras; enligt förslaget får sådana inskränkningar göras endast genom lag eller med stöd av lag. Indirekt fastslås också friheten till korrespondens genom stadganden i brottsbalken om brytande av post- eller telehemlighet (4 kap. 8 §) och om intrång i förvar (4 kap. 9 §). Gentemot andra stater har Sverige genom 1959 års internationella telekonvention, som trätt i kraft den 1 januari 1961, förbundit sig att »vidtaga alla med det använda telesystemet förenliga åtgärder till tryggande av den internationella korrespondensens hemlighållande» (art. 34) med vissa i konventionen beskrivna förbehåll. Något likartat åtagande synes icke föreligga beträffande postväsendet (bortsett från stadgandet i Europaråds-konventionen). Allmänna poststadgan av den 20 juni 1941 innehåller emellertid en bestämmelse om postsekretessen (§ 13). Bestämmelserna i 2 kap. TF om allmänna handlingar kan möjligen anses icke klart ange att postförsändelser och telegram inte är allmänna handlingar. En regel av denna innebörd har därför intagits i utkastet (7 § andra stycket).

Den sekretess, som erfordras beträffande andra hos post- och televerken förvarade handlingar, vilka ger upplysning om försändelser och samtal, hänföres i utkastet under 14 §. Statens järnvägar kan befordra skrifter såsom fraktgods el. likn. Vidare befordrar utrikesdepartementet i icke ringa omfattning försändelser mellan Sverige och utlandet. Bestämmelsen i utkastet har utformats så att den omfattar även sådana försändelser. Nuvarande 7 § utgör enligt utkastet 7 § första stycket. 8 § Försvarssckretessen De olägenheter som är förenade med de nuvarande enligt en enumerativ princip uppbyggda sekretessbestämmelserna har angivits i den allmänna motiveringen. Dessa olägenheter är särskilt framträdande då det gäller försvarssekretessen. Bestämmelserna härom, i första hand 4 § SekrL, avser att möjliggöra hemlighållande av handlingar vilkas offentliggörande kan skada rikets försvar eller eljest medföra våda för dess säkerhet. Nämnda stadgande innehåller en ganska omfattande uppräkning av de olika slag av handlingar som av detta skäl får hemlighållas. I en särskild kungörelse med förordnanden på försvarsväsendets område (FSekrK) uppräknas med än större vidlyftighet de olika slag av handlingar som skall hemlighållas. Särskilda sekretesskungörelser finns för civilförsvaret, folkhushållningen, tullverket, det psykologiska försvaret och signalskyddstjänsten. Uppräkningarna i vissa av dessa kungörelser har gjorts mycket omfattande. Det kan dock aldrig uteslutas att vid förändringar i organisation och utrustning nya företeelser tillkommer som inte finns med i dessa uppräkningar. Det synes meningslöst att bibehålla så

30 hänföres till nästa vidlyftiga uppräkningar; de är knappast nyhetsförmedlingen grupp. Det säger sig självt att sekretesägnade att åstadkomma några reella besen på dessa områden måste bli starkt gränsningar av sekretessen utan undanbegränsad. Vissa åtgärder måste av prakskymmer snarare den grundläggande tiska skäl komma till allmän kännedom principen för bedömningen, nämligen innan de skall sättas i verket. Många förom en handling av hänsyn till rikets hållanden — folkmängd, befolkningens säkerhet eller eljest till försvaret bör åldersfördelning, landets produktionshållas hemlig eller icke. Å andra sidan kapacitet, dess utrikeshandel, civila hamkan det icke bortses från att en viss nars och flygplatsers beskaffenhet och uppräkning av handlingstyper kan vara läge o. s. v. — är sådana att sekretess, om ägnad att ge ledning för tillämpningen än motiverad från försvarssynpunkt, inte och förebygga att stadgandet utnyttjas kan upprätthållas. för att hemlighålla handlingar för vilka Sekretessprincipen bör vidare gälla det icke är avsett, t. ex. handlingar i sedhandlingar som rör planering eller annan vanliga personalärenden. Av nu anförda förberedelse av styrkors, förvaltningens, skäl bör som en allmän förutsättning folkförsörjningens eller nyhetsförmedför sekretess stadgas, att det skulle vålla lingens organisation eller verksamhet fara för rikets säkerhet att handlingens under krig eller krigsfara eller deras utinnehåll kommer till främmande stats rustning med vapen eller andra förnökännedom eller eljest skada rikets fördenheter. Till samma grupp av handsvar att innehållet röjes; med uttrycket lingar bör hänföras sådana som rör be»rikets försvar» avses då icke krigsmakvakning av rikets territorium mot kränkten utan försvaret såsom en verksamhet. ning eller angrepp eller andra likartade Vidare bör föreskrivas att handling för försvarsåtgärder. Sekretessregeln torde att få hemlighållas skall röra någon del endast i ringa omfattning ge stöd för att av rikets totala försvar; om innebörden hemlighålla handlingar om den fredshärav se prop. 1962: 108 s. 8 och 59 mässiga värnpliktsutbildningen. Den samt SOU 1961:66 s. 109. Stadgandet grundläggande förutsättningen för sekrebör också innehålla en såvitt möjligt tess torde här vanligen brista. koncentrerad uppräkning av de slag av handlingar som kan behöva hemlighålTill en fjärde grupp föres i första hand las. Uppräkningen bör endast få karakhandlingar som rör byggnad eller annan tär av exemplifiering. fast anläggning som användes eller år avsedd att användas för rikets försvar. I första hand bör den angivna sekreBeskrivningen avser, utom vanliga byggtessprincipen vara tillämplig på handnader, exempelvis fästningar, hamnar, lingar som rör försvarsåtgärder under flygplatser samt förvaringsutrymmen för krig eller krigsfara. En angripare eller fartyg, flygplan eller andra farkoster potentiell angripare skall om möjligt och för annan utrustning. Dit får också hållas i ovetskap om hur stora stridshänföras handlingar rörande uppehållskrafter och andra styrkor som är beplatser för militära eller civila organ. redda att ingripa, hur dessa är organiAnläggningar avsedda för befolkningen serade, utrustade och grupperade, vid kan väl också komma in under beskrivvilka tidpunkter och vilka vägar de förningen; det är dock givet att sekretessen flyttas, m. m. måste begränsas såtillvida att vissa uppHandlingar rörande organisation och lysningar redan i fredstid måste lämnas verksamhet under krig och krigsfara indem som skall använda anläggningarna. om förvaltningen, folkförsörjningen och

31 Till samma grupp föres handlingar som rör uppmätning, avbildning eller beskrivning av förhållande i naturen. Härmed åsyftas främst det priuiärmaterial som ligger till grund för landkartor och sjökort samt de koncept som betecknar olika stadier av abstraktion på vägen fram mot den färdiga kartan. Något generellt hinder föreligger icke att hemlighålla även tryckta eller på annat sätt mångfaldigade kartor; att allmän handling, som är hänförlig under sekretessbestämmelse, skall hållas hemlig även om den är tryckt, förutsattes i 1 kap. 6 § T F . Kartor som användes även för civilt bruk eller som redan i fredstid delas ut såsom ett led i utbildningen torde dock ofta inte kunna hemlighållas effektivt. Frågan om utlämnande får då bedömas med ledning av den förut motiverade regeln i 15 § första stycket om verkan av att en handling kommer till mångas kännedom. I nu gällande författningar rörande försvarssekretessen behandlas vissa frågor som enligt detta utkast skall bedömas enligt andra stadganden än 8 §. Så är fallet med stora delar av den militära säkerhetstjänsten. Denna åsyftar till väsentlig del att förebygga eller utreda brott mot rikets säkerhet, och i denna del skall sekretessen enligt utkastet bero på stadgandet i 11 § första stycket. Inspektioner och andra kontrollåtgärder med ett motsvarande syfte skall, i den mån de inte syftar till att förebygga eller utreda brott, i sekretesshänseende behandlas enligt föreskriften i 11 § tredje stycket. Vissa moment i säkerhetstjänsten kommer att åtnjuta sekretesskydd jämlikt stadgandet i 10 § om lås, larmsystem m. m. Handlingar rörande säkerhetstjänsten innehåller dock givetvis ofta uppgifter som måste hemlighållas av rena försvarshänsyn. I sådana delar ligger det närmast till hands att tillämpa 8 §.

Då det gäller sambandsverksamheten inom totalförsvaret, kan behov av sekretess föreligga beträffande den tekniska utrustningen (radioanläggningar m. m.). Såtillvida torde behovet kunna tillgodoses med stöd av stadgandet i 8 § (styrkornas och förvaltningens utrustning med förnödenheter; byggnad eller annan fast anläggning som användes eller är avsedd att användas för rikets försvar). Ett sekretessbehov föreligger också i fråga om sådana metoder att dölja meddelandes innehåll för obehöriga som chiffer, koder m. m. samt vissa andra förhållanden inom signalskyddstjänsten. Sådana sekretessbehov kan föreligga i andra sammanhang än då det är fråga om åtgärder till rikets försvar och behandlas under 10 § i utkastet. 9 § Utrikessekretessen Det mellanfolkliga samarbetet har av ålder tagit sig former som har varit undandragna insyn. Det kunde försvåra samarbetet med andra stater, om Sverige började hålla allt material angående förbindelser med utlandet tillgängligt för allmänheten. Vad nu sagts gäller icke blott förhållandet mellan Sverige och andra stater utan även förhållandet mellan svensk myndighet och myndighet, företag eller privatperson i utlandet samt förhållandet mellan svensk medborgare och främmande stat eller någon dess myndighet. Det torde av nu anförda skäl bli nödvändigt, att sekretessen kring internationella förhållanden blir mera vidsträckt än vad som enligt utkastet kommer att gälla på andra områden. Enligt utkastet skall handling hållas hemlig, om det kan antagas att utlämnande skulle medföra fara för rikets säkerhet eller eljest störa dess internationella förbindelser eller föranleda att någon utsattes för över-

32 grepp eller annan menlig åtgärd. Bestämmelsen bör bli tillämplig inte endast på handling som angår främmande stat, dess myndigheter och dess medborgare utan även på handling som på liknande sätt rör mellanfolklig organisation (jämför 4 kap. 6 § och andra stadganden i författningsutredningens förslag till regeringsform, SOU 1963:16, motiven SOU 1963: 17 s. 244). Farhågor av detta slag torde vanligen förflyktigas snabbt och endast undantagsvis ha skäl för sig ens så länge som ett par decennier. Då det gäller uttalanden och redogörelser med personlig syftning kan det dock någon gång finnas motiv för sådana farhågor efter ännu längre tid. Sedan 30 år förflutit från det handlingen inkom eller upprättades bör emellertid sekretess av här avsedda skäl i regel icke upprätthållas; därest behov av sekretess av andra skäl, t. ex. för att skydda rikets försvarsåtgärder, alltjämt föreligger, är härför avsedda bestämmelser tillämpliga. Ett skäl för att här dra en tidsgräns för sekretessen är historieforskningens behov att få tillgång till det utrikespolitiska materialet inom rimlig tid. Det kan dock icke uteslutas att sekretess i enstaka fall kan behöva hållas vid makt längre tid än trettio år. En förutsättning för fortsatt sekretess bör i sådana fall vara att utrikesnämnden får tillfälle att yttra sig i ämnet. En bestämmelse härom torde icke behöva vålla praktiska svårigheter, då överläggningen i nämnden kan behandla principerna för fortsatt hemlighållande av vissa grupper av handlingar och sålunda icke behöver upprepas för varje särskilt ärende om utfående av handling. Arkiverade utrikeshandlingar kan stundom avse ärenden av stor omfattning, exempelvis förhandlingarna om permittenttrafiken under andra världskriget eller överläggningarna efter kriget om nordisk försvarssamverkan. Det ligger i

sakens natur, att offentliggörande av ett ärende av detta slag bör ge en allsidig belysning. Även om man skulle kunna utpeka vissa handlingar eller vissa partier av handlingar, som sedda för sig icke har ett sådant innehåll att de behöver hemlighållas, kan redan det förhållandet att de anges vara hämtade ur akten till ärendet vara ägnat att skapa föreställningen att utlämnandet och offentliggörandet innefattar en fullständig publicering av händelser och omständigheter i ärendet. De internationella hänsyn som utgör grunden för sekretessen talar för att i dylika fall ett utlämnande av handlingarna i akten bör få göras endast i samband med en mera fullständig offentlig redovisning av ärendet. Någon särskild bestämmelse därom torde således icke vara behövlig.

10 § Sekretess kring chiffer m. m. Inom bl. a. utrikesförvaltningen, totalförsvaret och polisväsendet förekommer det att meddelande sänds i chiffer, med hjälp av kod eller på annat hemligt språk (inom totalförsvaret benämnt krypto). Syftet, att dölja meddelandets innebörd för obehöriga, kräver att icke blott meddelandet utan även annan handling, som lämnar upplysning om det hemliga språket, hålles hemlig även om handlingen bedömd efter sitt sakliga innehåll är sådan att den inte kan hållas hemlig med stöd av 8 §, 9 §, 11 § första stycket eller annat stadgande i utkastet. Sekretess behövs i fråga om instruktioner och andra föreskrifter, utbildningsbestämmelser samt nycklar m. m. för överföring av klart språk till hemligt språk eller tvärtom. Vidare kan koncept till och utskrift av meddelande, som översänts på hemligt språk, behöva hemlighållas och detta oberoende av om de

33 är avfattade på det hemliga språket eller på klart språk. I fall då en handling skall hållas hemlig endast på grund av att den lämnar upplysning om hemligt språk bör myndigheten vara skyldig att, då någon begär att få del av handlingen, redogöra för dennas innebörd i den mån det kan ske utan fara för att det hemliga språket röjes; denna fråga behandlas närmare under 16 §. Teleförbindelser kan utsättas för organiserad störning. Meddelande som sänds med sådan förbindelse kan också avlyssnas av obehöriga. För främmande stat kan det finnas ett intresse att erhålla kännedom om en teleförbindelse och att lokalisera anläggningar som utnyttjas för förbindelsen. För att motverka eller hindra sådana åtgärder kan det vara nödvändigt att hemlighålla exempelvis sandar- och mottagarapparaturens frekvenser och effekt samt deras känslighet för störningar, särskilda sändningsmetoder, m. m. Frekvenstabeller för olika förbindelser, eventuellt med tidsschema för växling mellan frekvenser, kan också behöva hemlighållas. Syftet med sekretessen kan i dessa fall sägas vara att skydda meddelanden eller teleförbindelser mot obehöriga. En förutsättning för sekretess i angivna fall bör vara att utlämnande kan antagas motverka syftet med den metod varom är fråga. i

De nu behandlade sekretessreglerna syftar till att underlätta för myndigheter och andra att utbyta meddelanden i hemliga angelägenheter. Det synes naturligt att i samma stadgande behandla sekretess kring metoder att eljest försvåra insyn i hemliga förhållanden eller hindra obehöriga att bereda sig tillgång till handlingar, värdeföremål eller annan egendom i myndighets besittning. Behovet torde tillgodoses genom ett stadgande 3

enligt vilket handling, som lämnar upplysning om lås, larmsystem, lösen eller annan skyddsanordning, skall hållas hemlig under förutsättning att utlämnande kan antagas motverka syftet med anordningen. 11 § Sekretess för bekämpande av brott m. in. Polis- och åklagarmyndigheterna kommer i sin verksamhet i beröring med ömtåliga förhållanden. Dessa kan i sekretesshänseende vara att bedöma enligt de regler som skisseras i andra paragrafer av detta kapitel, såsom 8, 9, 13 eller 14 §. Vid sidan härav finns det också omständigheter som måste hemlighållas för att verksamheten mot brott skall kunna bedrivas effektivt; endast härom är det fråga i detta stadgande. Offentlighetsgrundsatsen bör icke få hindra att polis- och åklagarmyndigheterna bedriver sin verksamhet effektivt. Verksamheten bör icke försvåras och resultatet bör icke äventyras genom att utomstående får insyn däri. Ett påtagligt sekretessbehov föreligger i polisens arbete för att bekämpa spioneri och sabotage. Sekretess är motiverad icke enbart av hänsyn till försvarets effektivitet och till förhållandet till främmande stater utan även av hänsyn till själva polisarbetet. Även eljest kan polisens möjligheter att under utredningar om grövre brott nå resultat i hög grad vara beroende av att detaljer av utredningsmaterialet kan hemlighållas. Behov av sekretess kan föreligga även vid utredningar om mindre grova brott. Det är vidare uppenbart att respekten för vissa ordningsföreskrifter, exempelvis trafikreglerna, delvis är beroende av att efterlevnaden kontrolleras och att denna respekt skulle minska om allmänheten hade kännedom om vid vilka tillfällen kontroll saknas. I någon utsträckning — då det gäller

34 spaningsmetoder, spaningsregister m. m. — är sekretessbehovet icke knutet till särskilt ärende. Det kan då kvarstå även sedan det ärende till vilket det i första hand hänför sig har avslutats. Så torde dock vara fallet endast med en mindre del av polisens utredningsarbete. Den större delen därav torde utan skada för verksamheten kunna vara tillgänglig för insyn i och med att ärendet slutförts. I flertalet utredningar torde polisen snabbt vinna sådan klarhet, att sekretessen utan att skada det fortsatta arbetet kan hävas redan dessförinnan. Av nu anförda skäl föreslås att handling som angår myndighets åtgärder för att förebygga, utreda eller beivra brott skall hållas hemlig, om det kan antagas att åtgärderna skulle motverkas av att handlingen utlämnas (11 § första stycket). Sedan frågan om åtal prövats eller ärendet eljest slutförts, skall handlingen få hållas hemlig endast om det kan antagas att den framtida verksamheten skulle skadas av att handlingen utlämnas. Bestämmelsen får tillämpning även på andra myndigheter än polisen och åklagarna, exempelvis särskild undersökningskommission, den militära säkerhetstjänsten och tullverket. Den kan tillämpas även vid en förberedande utredning, exempelvis inom en förvaltningsmyndighet eller ett allmänt revisionsorgan, huruvida någon befattningshavare eller annan som står under tillsyn har gjort sig skyldig till brott. Såsom tidigare anförts är avsikten att handlingssekretessen skall motsvaras av tystnadsplikt och att tystnadsplikten i denna del skall innefatta förbud att lämna meddelande för offentliggörande i tryckt skrift. Prövningen av frågor om offentliggörande av vad som framkommit under en brottsutredning måste ofta bli komplicerad. Att en handling är hemlig en-

ligt 11 § första stycket skall inte utesluta att dess innehåll delgives företrädare för pressen; härvid bör stadgandet i 15 § andra stycket om utlämnande med förbehåll vara vägledande. I fråga om allvarligare eller eljest mera uppmärksammade brott måste det ankomma på undersökningsledaren att avgöra vad som kan bringas till pressmännens kännedom och vilken omfattning ett eventuellt publiceringsförbehåll skall ha. Inom större polismyndigheter kan dock annan befattningshavare, som har det direkta inseendet över undersökningen, vara närmare till att träffa avgörandet; föreskrifter härom kan meddelas på administrativ väg. Om en befattningshavare i underordnad ställning och med sämre överblick över utredningen utan uppdrag lämnar pressen uppgifter för publicering, måste stor risk föreligga att han överträder sin tystnadsplikt. I enlighet med vad som utvecklats i den allmänna motiveringen måste nämligen yppande av hemlig uppgift bedömas på annat sätt om den som lämnat uppgiften har överskridit sin behörighet än i motsatt fall. Den som har ansvaret för en undersökning bör givetvis vid behov orientera underordnad personal om i vilken utsträckning sekretess är nödvändig. Att lagstiftningen på detta sätt ger en person ansvaret för offentliggörande förutsätter att det klarare än för närvarande ålägges honom som en tjänsteplikt att tillgodose allmänhetens önskemål om korrekt och skyndsam information. Undersökningsledares och andra överordnade befattningshavares skyldigheter i detta hänseende bör komma till uttryck i instruktion. Det kan också vara lämpligt att genom bestämmelse i sådan författning, främst med tanke på mindre grova brott och på lätt iakttagbara förhållanden, öppnas viss möjlighet även för underordnad personal att stå till tjänst med information.

35 Jämlikt andra stycket av 10 § SekrL har första styckets stadganden om polisoch åklagarsekretess icke tillämpning på riksdagens ombudsmän. Denna föreskrift har inte fått någon motsvarighet i utkastet. Anses en sådan föreskrift erforderlig, bör den inte få sin plats i grundlagen. I stället kan riksdagen med stöd av 2 kap. 17 § i utkastet meddela föreskriften i instruktionen för ombudsmännen. Vad som här sagts om ingripanden mot brott torde ha tillämpning även på vissa andra yttringar av asocialitet, nämligen sådant levnadssätt som kan sägas innebära fara för allmän ordning eller för annans hälsa eller säkerhet (11 § andra stycket i utkastet). Vad som främst kommer i fråga är prostitution och annat lösdxiveri samt missbruk av sprit och narkotika. Behov av sekretess torde här i regel föreligga endast till dess utredningen avslutats. Åtalsprövningen får alltså motsvaras av den tidpunkt då materialet läggs fram för det beslutande organet. Förutsättningen för fortsatt sekretess — att utlämnande kan antagas skada den framtida verksamheten — kan icke anses uppfylld därigenom att möjligheten att tillrättaföra den som ingripandet rör skulle äventyras genom att denne finge kännedom om vad som förekommit under utredningen, icke heller genom att denne kan befaras vidtaga repressalier mot anmälare eller sagesman; i dessa hänseenden se framställningen under 13 §. Sekretess kring inspektioner, skatteutredningar m. m., kunskapsprov och psykologiska prov Det åligger regelmässigt myndighet att utöva tillsyn över underordnade myndigheter och befattningshavare. Vissa myndigheter, exempelvis riksdagens

ombudsmän och riksrevisionsverket, har till huvudsaklig uppgift att utöva tillsyn eller granskning. Myndigheter bedriver också, på grund av författningar eller andra föreskrifter, tillsyn över privata inrättningar (arbetarskyddsmyndigheter över industrier, socialvårdsmyndigheter över vårdhem av skilda slag e t c ) . Ett moment i tillsynsverksamheten kan vara inspektion, revision och andra kontrollåtgärder. Effekten av sådan verksamhet äventyras självfallet, om de vilkas handlande skall kontrolleras i förväg kan få kännedom om kontrollplanerna (jämför 7 § SekrL samt 1 § CSekrK, 5 § FSekrK och 2 § CFSekrK). På liknande sätt kan det förhålla sig då myndighet skall pröva, om enskild har en offentligrättslig skyldighet eller rättighet gentemot det allmänna, exempelvis att erlägga skatt eller socialförsäkringsavgift, uppbära socialhjälpsbidrag eller skördeskadebidrag. Har den enskilde full insyn i det kontrollmaterial som myndigheten har tillgängligt, kan han tänkas anpassa sina egna uppgifter därefter (jämför 17 § första stycket sista punkten SekrL). Den sekretess som här åsyftas bör, på grund av behovet av insyn, icke i något fall få upprätthållas längre än till dess den åtgärd varom fråga är, d. v. s. inspektionen, revisionen, utredningen e t c , har slutförts. Uppgifter avsedda för kunskapsprov inom undervisningsväsendet samt försvaret och andra myndigheter med egen personalutbildning bör av likartade skäl kunna hållas hemliga om det erfordras för att proven skall ge avsett utslag (jämför 7 § SekrL samt 1 § CSekrK, 5 § FSekrK och 2 § CFSekrK). Det är av vikt att myndigheternas åtgärder för prövning blir tillgängliga för insyn i efterhand. Häremot har gjorts gällande att vissa uppgifter för prov inom undervisningsväsendet av praktiska skäl måste begagnas gång efter annan och därför

36 måste hållas hemliga även efter det de börjat användas. Något hinder torde icke finnas att i dylika fall hemlighålla provuppgifter som är avsedda att komma till användning även vid senare tillfälle. Uppenbarligen får dock icke möjligheterna att granska bedömningen av redan genomförda skriftliga prov inskränkas härigenom. Psykologiska prov användes såsom diagnostiskt hjälpmedel av psykologer och psykiatrer. Den sekretess som kan vara av nöden då proven användes i sådana sammanhang bör följa regler i 13 §: vad det där gäller är att hindra att eljest svårtillgängliga uppgifter om någons egenskaper och personliga förhållanden i övrigt sprids till ovidkommande. Under 11 § är det fråga endast om provens användbarhet som hjälpmedel vid personalprövning. Det göres gällande att användbarheten i hög grad beror av att de som skall undergå ett prov inte känner till provformuläret i förväg. Vidare anföres, att det är ett tidsödande arbete att ställa samman nya provformulär. På grund därav och enär det dessutom från tillförlitlighetssynpunkt är önskvärt att använda samma provformulär under en följd av år, måste, yttras det, provformulären kunna hemlighållas även efter det de tagits i bruk. Frågan, i vad mån psykologiska prov skall användas som urvalsmetod vid tillsättning av befattningar, intagning till kurser o. s. v., rymmer vissa problem. Ett av dessa är frågan om allmänhetens insyn. Det är ett betydande intresse, att så viktiga ärenden inte är undandragna offentlighetens kontroll. Härför talar icke endast farhågor för mannamån hos dem som skall fatta besluten utan även risken att otjänliga eller eljest olämpliga metoder kommer till användning vid urvalet. Vad gäller de psykologiska proven kan m a n icke bortse från att det torde råda en utbredd tvekan, huruvida de

utgör ett tjänligare hjälpmedel än andra tillgängliga metoder att tillgodose det allmänna intresset av att de lämpligaste väljes ut och de enskilda sökandenas intresse av rättsenlig bedömning. Så länge denna tvekan består bör det — även bortsett från de skäl som i allmänhet talar för insyn i handläggningen av frågor om personurval — icke komma i fråga, att resultaten av proven hemlighålles i efterhand. Något hinder kan däremot knappast föreligga att låta ett provformulär vara undandraget insyn under tiden till dess provet avhållits under förutsättningar motsvarande dem som enligt det sagda skall gälla för uppgifter avsedda för kunskapsprov. Vad nu anförts gäller bl. a. de psykologiska proven inom försvaret. Om dessa prov bör tilläggas, att den hittillsvarande erfarenheten under de omkring 20 år då de använts icke torde ha visat att något framträdande behov av sekretess föreligger. Samtidigt är det, eftersom en dominerande del av den manliga befolkningen undergår proven, av ett särskilt intresse att dessa utan begränsningar är tillgängliga för forskning. Sekretess kunde leda till att vissa befattningshavare i praktiken erhåller ensamrätt att begagna proven som underlag för vetenskapliga undersökningar. Icke heller bör sekretess få motiveras av önskemål att skydda deras författarrätt som har ställt samman provformulären. Stadgandet om sekretess kring inspektioner, utredningar och prov av här avsedda slag utgör 11 § tredje stycket i utkastet. 12 § Det allmännas ekonomiska intressen Statsmakternas ekonomiska politik bör icke försvåras genom att allmänheten får kännedom om utredningar eller planer angående sådana åtgärder som ändringar av riksbankens diskonto, höjning-

37 ar eller sänkningar av skatter och emission av obligationslån (första stycket). Även då myndighet handhar mera begränsade vippgifter för statens eller kommuns räkning, kan ett påtagligt behov av sekretess uppkomma. Sådant behov är regelmässigt för handen, då staten eller kommun skall vara part i rättegång. Den myndighet som skall föra talan bör då ha samma möjlighet som en enskild part att utan insyn förbereda rättegången och avgöra vilket material som skall läggas fram för domstolen. Ett likartat behov av sekretess föreligger då myndighet för underhandlingar om köp, arbete el. likn. Av särskilt stor betydelse är härvidlag förhandlingar på statens eller kommuns vägnar med anställdas organisationer om avlönings- och andra anställningsvillkor. Viktiga är även ärenden om upphandling o. dyl. Även vid förhandlingar om markinköp för statens eller kommuns räkning kan behov av sekretess vara för handen. Sekretess bör förutsätta antagande om skada. I regel bör sekretess medges endast för tiden till dess avtal ingåtts eller saken eljest blivit slutligt avgjord (tredje stycket). Inom statlig och kommunal affärsverksamhet kan det, av skäl som skall utvecklas i det följande, vara rimligt att medge sekretess även efter denna tidpunkt. Då det gäller att bedöma om ett avtal kan anses ingånget eller saken eljest kan anses slutligt avgjord, får man se till handlingens reella betydelse såsom utredning. Har t. ex. ett löneavtal väl slutits men den i handlingen utredda frågan icke upptagits till realbehandling utan uppskjutits till ett annat års löneförhandlingar, torde handlingen alltjämt få hemlighållas. Sekretess kring stadsplaner m. m. Sprider sig uppfattningen att mera omfattande

bebyggelse eller särskild anläggning skall komma till stånd på visst område, brukar priset på mark inom området stiga. Det allmänna har med olika medel sökt förebygga sådan värdestegring. Värdestegringsproblemet omfattas av de uppdrag som meddelats två nu verksamma utredningskommittéer, nämligen expropriationsutredningen (direktiv se 1961 års riksdagsberättelse I Ju: 49) och 1963 års markvärdekommitté (direktiv se 1964 års riksdagsberättelse I Ju: 61). Beträffande ärenden om uppgörande av stadsplan, generalplan eller utomplansbestämmelser har sekretesslagstiftningen tillgripits som ett medel att hindra värdestegringen; se 8 § SekrL. Sekretessen på detta område har under senare år utsatts för kritik; se betänkandet Saneringsfrågan, SOU 1954:31 s. 129, och motioner till 1961 års riksdag I: 383 och II: 444, behandlade av KU i uti. nr 5. Sekretesslagstiftningen kan icke anses vara ett tjänligt medel att förebygga jordvärdestegring på grund av förväntningar om tätbebyggelse. Ofta är det tydligt, att ett visst område ligger i tur att beläggas med stadsplan, i många andra fall måste de kommunala organens planer för framtida bebyggelse röjas innan de har framskridit så långt som till uppgörande av planförslag. Vidare torde det inte vara möjligt att under någon längre tid effektivt hemlighålla planer som har uppkommit inom en kommunal förvaltning, och härigenom erhåller vissa personer större möjligheter att göra vinster på det allmännas bekostnad än om planerna är offentliga och allmänt kända. I den mån man å andra sidan skulle lyckas behålla sekretessen, föreligger fara för irrationella värdestegringar avsvårare art än de som skulle ha uppkommit om berörda personer erhållit en realistisk uppfattning om bebyggelseplanerna. Härtill kommer, att det även eljest

38 finns starka skäl för offentlighet kring arbetet med bebyggelseplaneringen. Den belysning som genom en offentlig debatt skulle ges åt stadsplaneproblemen skulle stärka intresset för planfrågorna och kunna ge fackmännen värdefulla impulser. Det är av vikt, att allmänheten får möjlighet att inverka på bebyggelseplaneringen i god tid och inte först när planförslagen ställs ut till granskning enligt byggnadsstadgans bestämmelser; vid denna tidpunkt är det ofta av praktiska skäl omöjligt att få till stånd någon revision av förslagen. Av nu anförda skäl bör sekretess icke medgivas kring planarbetet i annan mån än som följer av den nyss behandlade bestämmelsen om sekretess kring myndighets förhandlingar om köp m. m.; med stöd härav kan myndighet förhandla med markägare utan att förhandlingarna omedelbart skall komma till allmän kännedom. Det kan vara rimligt att anlägga ett särskilt betraktelsesätt på önskemålen om sekretess inom statlig och kommunal affärsverksamhet. Affärsdrivande myndigheter kan ha att utstå konkurrens från enskilda företag. Det vore knappast rimligt att låta dessa företag få full insyn i den allmänna verksamhetens detaljer, medan de affärsdrivande myndigheterna i det väsentliga är utestängda från insyn i de enskilda företagens verksamhet. Exempelvis bör skydd kunna beredas arbete för utveckling av tekniska anordningar som bedrives inom televerket, vattenfalls verket och andra kommunikationsverk. Skydd bör kunna beredas även andra än rent tekniska förhållanden, exempelvis rabatter som domänverket kan lämna en kund vid en omfattande affärsuppgörelse. Någon sekretess till sliydd för det allmännas ekonomiska intressen bör däremot inte finnas inom statliga forskningsinstitutioner sådana

som statens väginstitut, statens trafiksäkerhetsråd, statens skogsforskningsinstitut och statens geologiska undersökningar. De landvinningar som görs vid sådana institutioner bör snarast möjligt bringas till allmän kännedom. Forskningsresultat av betydelse för försvaret torde kunna skyddas genom bestämmelsen om försvarssekretess. Förutsättningen för sekretess inom den allmänna affärsverksamheten torde kunna uttryckas med hjälp av begreppet yrkeshemlighet (andra stycket). Innebörden härav behandlas under 14 §. Såsom nyss anförts, bör denna verksamhet intaga en särställning även såtillvida att sekretessen kring upphandling m. m. skall kunna utsträckas längre än till dess avtal slutits. Företag, som ägs av staten eller kommun men icke är myndigheter, är genom associationslagstiftningen underkastade de regler om insyn och kontroll som gäller för andra företag av samma slag. De allmänna företagen måste i stor utsträckning utstå konkurrens med dessa, och det skulle försätta dem i underläge, om deras affärs- och driftsförhållanden skulle bli allmänt kända genom de detaljerade rapporter och utredningar som de avger till myndigheter i dessas egenskap av företrädare för staten eller kommun såsom delägare. En bestämmelse som ger stöd åt sekretess kring sådana handlingar torde vara nödvändig (fjärde stycket; jämför 2 § punkt 37 CSekrK, SFS 1959:25, och KU 1960:20 s. 21 ff och 26 f). 13 § Enskilds personliga förhållanden Förtroendesituationer. Då den enskilde träder i förbindelse med en myndighet i en personlig angelägenhet, vare sig tvångsvis eller i enlighet med egen önskan, vill han säkerligen i allmänhet

39 att vad han yppar om sitt privatliv inte skall komma till offentligheten, önskemål i denna riktning bör kunna uppfyllas inom åtskilliga grenar av allmän verksamhet, exempelvis sjukvården och olika slag av rådgivning i personliga angelägenheter (andlig själavård, aborteller familjerådgivning, rättshjälp i personliga angelägenheter, nykterhetsrådgivning). Gemensamt för dessa verksamheter är att de knappast har något drag av rättstillämpning eller myndighetsutövning. Det står den enskilde fritt, om han vill utnyttja de tjänster det allmänna bereder; i stor omfattning förhåller det sig säkerligen så, att verksamheterna inte skulle kunna bedrivas, om inte de enskilda räknade med diskretion från de allmänna organens sida. Enligt 8 § i den nya allmänna läkarinstruktionen den 10 maj 1963 får läkare i regel ej yppa vad honom i denna hans egenskap blivit i förtroende meddelat, ej heller i oträngt mål uppenbara vad han själv funnit angående sjukdom eller dess uppkomst. Sekretessen inom de här avsedda områdena torde kunna utformas efter förebild av första ledet i detta stadgande. I enlighet med vad som skett i rättsfallet NJA 1925 s. 269 och i 36 kap. 5 § RB bör härvid med det som meddelats läkaren i förtroende jämställas vad han själv iakttagit i anledning av det förtroliga meddelandet; motsvarande bör gälla övriga befattningshavare. För tillämpning av stadgandet bör räcka att »uppgifterna lämnats under sådana omständigheter, att det skäligen kan antagas ha skett i förtroende» (processlagberedningen i SOU 1938:44 s. 392; jämför Welamson, Läkarsekretessen, s. 31 ff). Avgörande för sekretessens omfattning bör vara vad som förutsatts av den som har lämnat det förtroliga meddelandet (om betydelsen av att denne är underårig eller omyndigförklarad se Welamson, a. a. s. 49 f, och / . Takman, Ungdomspsykiatri, Stock-

holm 1962 s. 32). Detta gäller icke blott under dennes liv utan även efter det han avlidit. Även förtroliga uppgifter som lämnas under en med tvång inledd behandling skall kunna åtnjuta sekretesskydd. I annat fall skulle den behandlade ofta inte vara villig att medverka till behandlingen. Detta får betydelse exempelvis inom fångvården och socialvården, inom mentalsjukvården och vid behandling av smittsamma könssjukdomar. Föreskriften om förtroendesekretess bör utformas så att icke blott förtroenden som lämnas befattningshavare hos myndighet blir skyddade. Även förtroliga uppgifter som lämnas exempelvis en privatpraktiserande läkare eller en advokat och som denne på grund av författning måste vidarebefordra till tillsynsorgan (medicinalstyrelsen resp. advokatsamfundets styrelse) bör åtnjuta sekretesskydd. Stadgandet om förtroendesekretess inflyter enligt utkastet i andra stycket. Myndighetsutövning. En principiellt viktig skiljelinje går mellan de nu avsedda förtroendefallen och situationer i vilka myndigheterna tillämpar rättsregler eller annorledes företräder överheten. Det är främst för situationer av detta slag som rättssäkerhetsgarantier sådana som offentlighetsprincipen har betydelse. Det är uppenbart, att man här icke kan låta sekretessreglerna utformas efter de enskildas förmodade önskemål. Tvärtom måste huvudregeln vara att myndigheternas handläggning oberoende därav blir tillgänglig för offentlig granskning. I den mån detta icke kan ske genom offentliga förhandlingar i judiciella former (se härom senast direktiven för förvaltningsdomstolskommittén, I Ju: 47 i 1963 års riksdagsberättelse), utgör handlingsoffentligheten den enda praktiska utvägen.

40 Det här beskrivna betraktelsesättet präglar sedan urminnes tid domstolsprocessen i brottmål. Härvidlag bör icke någon grundläggande förändring genomföras: liksom nu bör den misstänkte själv i regel icke skyddas genom sekretess. Inom kommittén har övervägts, att offentlighetsprincipen i brottmålsprocessen på liknande sätt skulle gälla även på förundersökningsstadiet. Innebörden härav skulle bli att undersökningsmaterialet icke skulle få hållas hemligt till skydd för den som misstänks för brott, även om misstanken är ägnad att sänka hans anseende bland medmänniskor. Undantag skulle gälla endast för underåriga. Såsom berörts under 11 § skulle undersökningen kunna omges med sekretess även i den mån det vore nödvändigt för utredningsverksamhetens effektivitet; något som endast i ringa omfattning kan bli fallet efter det undersökningen avslutats. En viktig konsekvens av bestämmelserna i 11 och 13 §§ skulle vara att akter från brottsutredningar som icke fullföljts med åtal i regel skulle bli tillgängliga för granskning i efterhand. Det mest betydande undantaget skulle vara utredningar om brott förövade av underåriga. Det i bifogade författningsutkast framlagda förslaget har utformats i enlighet med det anförda. Enligt nu gällande bestämmelser är handlingar i ärende om lösdrivares behandling offentliga (överrätt torde dock vara behörig att med tillämpning av vanliga sekretessregler för domstolarna belägga handlingar företedda vid förhandling inför överrätten med sekretess). Även länsstyrelses eller regeringsrättens beslut jämlikt barnavårdslagen eller nykterhetsvårdslagen är offentligt. Offentlighetsprincipen bör på likartat sätt få slå igenom i möjligaste mån även beträffande andra handlingar i förvaltningsärenden om tvångsingripanden. Härvid torde man dock knappast kunna

sträcka sig längre än att offentlighet skall råda i ärenden angående åtgärder mot levnadssätt, som innebär en fara för allmän ordning eller för annans hälsa eller säkerhet, d. v. s., utom prostitution och annat lösdriveri, främst sådana yttringar av alkoholism och narkotikamissbruk där ingripande erfordras även av hänsyn till annan. 1 Om någon är farlig för allmän ordning eller för annans hälsa eller säkerhet icke genom ett ådagalagt levnadssätt av sådant slag utan endast genom sitt hälsotillstånd, exempelvis därigenom att han har smittsam sjukdom, kan däremot skäl för viss sekretess föreligga. I fråga om tvångsingripande med syfte att skydda den som beröres därav torde gränsen mot den frivilliga vården ofta vara oklar, och effektiviteten i verksamheten torde kräva att handlingarna i viss omfattning kan hållas hemliga. Intresset av en korrekt handläggning knyter sig i dessa ärenden mer än eljest till den enskilde själv. I många fall torde rätt att anlita biträde samt fri rättshjälp vara de mest verksamma rättssäkerhetsgarantierna. Stadgandet i utkastets 15 § tredje stycke om samtycke torde också oftast göra det möjligt för den enskilde att öppna tillgång för andra till handlingarna. Även föreskriften i 15 § andra stycket om utlämnande med förbehåll kan här få betydelse. Ett starkt sekretessbehov gör sig av likartade skäl gällande beträffande underåriga, och detta även i fall där de förövat brott eller eljest ådagalagt ett levnadssätt som kan sägas innebära fara för allmän ordning eller annans hälsa eller säkerhet. En lämplig avgränsning av sekretessbehovet i de fall som nu diskuterats kan möjligen åstadkommas, om sekretess medges beträffande omx

Samma bör väl gälla arbetsförelägganden för försumliga försörjare. Det kan dock antagas, att denna form av ingripanden snart kommer att försvinna; se prop. 1964:34.

41 ständigheter som är ägnade att utsätta den som handlingen rör eller någon honom närstående för andras missaktning; uttrycket missaktning har hämtats från föreskriften om förtal i 5 kap. 1 § brottsbalken. En möjlighet att hemlighålla handling bör finnas även i fall då det kan antagas att den som avses i handlingen eller någon honom närstående skulle utsättas för våld som en följd av att handlingens innehåll kommer till annans kännedom. I ärenden om förmåner på grund av socialförsäkringar eller andra samhälleliga åtaganden blir sökanden ofta tvungen att för myndigheten yppa personliga förhållanden. Det kan göras gällande, att den sociala hjälp- och försäkringsverksamheten skulle illa fylla sin uppgift, om allmänheten i större omfattning avhölls från att väcka lagligen grundade anspråk av fruktan för att deras privata förhållanden skulle bli kända av utomstående. Risken härför kan emellertid icke anses särskilt stor. Det är för övrigt knappast stötande, om den enskilde stundom skulle försättas i en situation, där han hade att välja mellan att yppa en hemlighet för att bereda sig en förmån och att avstå från förmånen för att behålla hemligheten (jämför Welamson, a. a. s. 118 ff). Då intresset av likformighet i myndigheternas handlande även på dessa områden är betydande, bör undantagen från offentlighetsprincipen begränsas starkt. Liksom i fråga om tvångsingripanden torde man kunna anknyta till begreppen våld och missaktning. Omständigheter som är ägnade att utsätta sökanden för våld eller för omgivningens missaktning torde det endast sällan vara nödvändigt att yppa i ärenden om vilka nu är fråga, och en inskränkning i offentligheten av denna art torde därför icke få större praktisk betydelse. Statliga befattningar och, i viss omfattning, befattningar inom den s. k.

specialreglerade kommunalförvaltningen tillsätts efter prövning enligt rättsliga normer. Har en kommun inrättat besvärsnämnd, får den anses ha givit uttryck för uppfattningen att de tillsättningar inom kommunalförvaltningen som kan bringas under nämndens prövning skall beslutas på likartat sätt. Nuvarande lagstiftning medger icke sekretess i befordringsärenden. Den stora mängden av statliga och kommunala befattningar torde tillsättas efter schematiska grunder: i många fall har uppställts formella behörighetskrav, och bortsett från intyg om examina o. likn. torde avseende fästas väsentligen vid påtagliga meriter i form av tjänsteår m. m. Här torde icke uppstå några större sekretessproblem. Nämnvärda svårigheter uppträder först vid sådana tillsättningar som grundar sig på ett mera skönsmässigt urval mellan flera formellt berättigade. Så är fallet med åtskilliga högre befattningar hos statliga myndigheter, inom krigsmakten dock regelmässigt med bl. a. tjänst såsom major (motsvarande) och högre samt med vissa tjänster såsom underofficer och underbefäl. Inom den kommunala förvaltningen torde den skönsmässiga prövningen ha relativt sett större omfattning än inom den statliga verksamheten. Underlaget för bedömningen i befordringsärenden torde till väsentlig del utgöras av direkta iakttagelser från dens sida som fattar det reella beslutet; härvidlag är det likgiltigt om offentlighetsprincipen har tillämpning eller ej. Säkerligen är det också vanligt att upplysningar inhämtas muntligen. Om sådana upplysningar antecknas, kan det väl göras gällande att anteckningen såsom handling i tillsättningsärendet är offentlig; se JO 1958 s. 222. Och möjligen kan det förmodas, att upplysningar om dem som kan ifrågakomma till befattning i

42 jämlikt nykterhetsvårdslagen kan det bli ökad omfattning skulle få skriftlig form, nödvändigt att beröra även andras förom det bleve möjligt att sekretessbelägga hållanden än dens som åtgärden avser, dem. Det kan väl sägas att detta skulle exempelvis hans familjemedlemmars elutgöra en fördel från rättssäkerhetssynler arbetsgivares. Ofta skulle syftena med punkt; redan åtgärden att precisera en bestämmelser om ingripanden icke kunna ståndpunkt i skrift tvingar till eftertanke. förverkligas, om inte sådana personer i Frånvaron av offentlighet kan å andra någon omfattning skyddades med sekresidan leda till att grundlösa uttalanden tess; ett av de få fall i vilka brottmål får stå oemotsagda. Både för dem som kan handläggas inom stängda dörrar och kan komma i fråga till en befattning och därmed också i efterhand omges med från allmän synpunkt finns därför ett handlingssekretess är just det att målsstarkt intresse av att tillsättningsförfaäganden i utpressningsmål begär hemlig randet är offentligt (se prop. 1937: 107 handläggning (5 kap. 1 § tredje stycket s. 105). Därtill kominer att det är svårt RB; jämför prop. 1934:15 s. 31 f). Enatt finna något kriterium att särskilja de ligt utkastet kommer den grundläggande befattningar som sekretessregeln skulle sekretessregeln — att handling får hållas gälla för. Det skulle sålunda föra för hemlig om utlämnande kan antagas leda långt att inbegripa alla befattningar som till att den, vars förhållanden beröres tillsättes utan ansökningsförfarande; åtdäri, skulle utsättas för våld eller missskilliga lägre militära tjänster tillsättes aktning — att äga tillämpning även på på detta sätt. andra än den som är part i ärendet. Det vill därför förefalla, som om tillDärtill kommer, att den inskränkning i sättningsärenden framdeles som hittills sekretesskyddet, som enligt utkastet skall väsentligen bör lämnas utan sekretessgälla i fråga om brottslig gärning samt skydd. Skulle den, vars förhållanden belevnadssätt, som kan sägas innebära en röres, genom utlämnande bli utsatt för fara för allmän ordning eller för annans våld eller missaktning, något som torde hälsa eller säkerhet, vanligen icke får kunna inträffa endast i rena undantagsverkan för någon annan än parten. Det fall, finns det i enlighet med vad ovan kan tillfogas att även närstående till den anförts förutsättning för sekretess. Att vars förhållanden avses skall erhålla det stundom bland tillsättningshandsekretesskydd i fall då det kan befaras lingar kan finnas handlingar som är underkastade en mera vidsträckt sekre- att den närstående skulle utsättas för våld eller missaktning till följd av att tess, t. ex. utredning om genomgången handlingens innehåll kommer till annans mentalsjukvård, torde icke vålla några kännedom. problem. Mera sedvanliga läkarunderStadgandet om sekretess i fall då utsökningar eller psykologiska tests kan lämnande kan antagas utsätta den som självfallet icke få hemlighållas, om det beröres i handlingen eller någon honom inte föreligger fara för våld eller missnärstående för våld eller för andras aktning. missaktning utgör första stycket av utI ärenden om tvångsmässiga ingripankastets 13 §. den mot någon är det ofta nödvändigt att dra fram även andra personers förSammanfattning. Enligt de här gjorda hållanden. I förundersökning och domövervägandena skulle, i ärenden som har stolsmål om utpressning måste de förrättslig karaktär, inskränkning av offenthållanden som gjort utpressningen möjligheten få göras endast i den mån det lig komma fram. I ärende om åtgärd

43 erfordras för att skydda den vars förhållanden beröres eller någon honom närstående från att utsättas för våld eller för andras missaktning. Att någon efter det han fyllt 21 år har förövat brottslig gärning eller ådagalagt sådant levnadssätt, som kan sägas innebära en fara för allmän ordning eller för annans hälsa eller säkerhet, skall icke föranleda sekretess. Handling som icke tillhör ärende av rättslig natur bör kunna hållas hemlig i den mån det förutsatts av den vars förhållanden berörs däri; denna sekretess, den s. k. förtroendesekretessen, bör omfatta vad som meddelas i förtroende av den som undergår vård eller behandling eller söker råd eller hjälp eller av någon honom närstående samt iakttagelser i anledning av sådant meddelande. Någon tidsgräns torde knappast erfordras för detta slag av sekretess. Ofta torde den som lämnar ett förtroligt meddelande förutsätta att sekretessen upprätthålles under hans liv, stundom måhända ännu någon generation. Nu gällande sekretesstadganden länder i regel icke till inskränkning i parters rätt att utbekomma allmänna handlingar. Annan hemlig handling än dom och beslut kan dock undanhållas även part, om det av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen finnes vara av synnerlig vikt att innehållet i handlingen icke uppenbaras; 39 § SekrL, jämför 14 § andra stycket samma lag. Avsikten är icke att här behandla frågan, om myndighet vid avgörande av ärende får beakta utredning som part inte har fått tillfälle att ta del av; denna fråga regleras för domstolarna av RB och för de administrativa myndigheternas del av föreskrifter rörande deras förfarande. Frågan i vad mån en part annat än i samband med handläggningen avmål eller ärende skall få del av handlingar som rör honom kan emellertid i

viss utsträckning betraktas som en sekretessfråga och kan därför icke förbigås. Det är till en början givet, att de skäl som talar för att en handling hålles hemlig för allmänheten inte utan vidare leder till att den skall undanhållas den vars förhållanden den avhandlar. Regeln måste tvärtom vara att denne skall ha tillgång till alla handlingar som redogör för hans förhållanden och andras bedömning därav. Att detta är utkastets ståndpunkt, framgår av avfattningen avstadgandet om missaktning samt av det tidigare behandlade stadgandet i 15 § tredje stycket om enskilds samtycke. Två synpunkter brukar anföras till stöd för att det skulle vara nödvändigt att hålla enskild i okunnighet om handlingar som rör honom själv. Den ena är att hans hälsotillstånd kan komma att försämras om han får kännedom om en annans, exempelvis en läkares, bedömning därav. Den andra är att den enskilde kan hämnas på den som har lämnat en myndighet uppgifter om hans förhållanden eller anmält honom för myndigheten eller avgivit utlåtande om honom. Frågan, om en part skulle lida skada genom att få del av handling rörande vården eller behandlingen, är av medicinsk natur. Om handlingen är hemlig eller ej, synes härvidlag vara av ringa intresse. Man kan väl tänka sig fall då en sinnessjuk skulle kunna ta skada av att få kännedom om innehållet i en handling som utan olägenhet kan hållas tillgänglig för allmänheten. I den mån behov sålunda föreligger att skydda enskilda från skador av nu avsett slag, bör bestämmelser därom meddelas i lagstiftningen om vården; se exempelvis 14 § andra stycket sinnessjuklagen den 19 september 1929, enligt vilket brev och andra handlingar, bortsett från framställningar till vissa myndigheter, inte utan sjukvårdsläkarens tillstånd får

44 »från den intagne fortskaffas eller honom tillställas». Övervägande skäl föreligger således att i sekretesslagstiftningen icke reglera behovet att skydda den enskilde mot följderna av insikt om hans eget tillstånd. Det kravet bör dock upprätthållas, att inskränkningar av detta slag skall stadgas i lag. Frågan, i vad mån part av andra skäl skall kunna hållas i ovetskap om uppgifter eller anmälningar rörande hans egna personliga förhållanden, har betydelse i första hand för myndigheternas förfarande. Denna promemoria bygger på att, i enlighet med den princip som kommit till uttryck i 19 § första stycket barnavårdslagen den 29 april 1960, den ärendet rör skall erhålla kännedom om den utredning som skall läggas till grund för avgörandet. Vad som skall behandlas här är således endast frågan om handlingar som inte åberopas som bevis. Av betydelse är anmälan till polismyndighet eller till nykterhets- eller barnavårdsnämnd. Det kan också förekomma, att en berättelse, som avgivits på ett förberedande stadium av en person med ömtåliga relationer till den undersökningen gäller, har kunnat ge sådan ledning för den fortsatta undersökningen, att berättelsen inte behöver åberopas som bevis. Journalanteckningar, som föres inom anstalter för vård eller behandling, torde ofta icke åberopas som bevis i sitt osovrade skick. Det är knappast rimligt, att ett antagande om vilken olägenhet som helst skulle berättiga myndighet att hålla uppgifter eller anmälningar hemliga för den person som ingripandet gäller; en viss spärr mot svagt grundade anmälningar och utsagor kan vara önskvärd (jämför föredragande departementschefen i prop. 1948:80 med förslag till ändringar i strafflagen s. 168). En rimlig avvägning torde det vara om fara att bli utsatt för

våld men icke fara för andra olägenheter får utgöra motiv för att hemlighålla uppgifter eller anmälningar för den saken rör. Sekretesstadgandet (13 § tredje stycket i utkastet) skulle härigenom komma att bygga på samma värdering som straffstadgandet om övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken). En särställning i sekretesshänseende intar register angående bestraffningar och likartade förhållanden samt socialregister. De är anordnade som hjälpmedel i vissa myndigheters arbete, främst vid insamlande av material för personbedömningar. Innehållet utgör visserligen en sammanställning av uppgifter som är offentliga hos de myndigheter som har meddelat de registrerade besluten. Men om registren hölls tillgängliga för allmänheten, skulle det föreligga risk för förhastade bedömningar från arbetsgivares och andras sida. Den resocialiserande verksamheten skulle äventyras. Skäl för hemlighållande föreligger icke endast i fråga om uppgifter om att brott förövats och om andra belastningar. Det bör icke heller stå envar fritt att få uppgift från ett sådant register utvisande att viss namngiven person icke förekommer i registret. Vore detta möjligt, skulle erforderligt skydd icke beredas de registrerade. Sekretessen kring registren (13 § fjärde stycket i utkastet) bör kunna upprätthållas även gentemot de registrerade. I annat fall skulle arbetsgivare och personer i liknande ställning kunna bereda sig tillgång till de registrerade uppgifterna genom att erhålla fullmakt av platssökande eller på liknande sätt. Såsom antytts i den allmänna motiveringen, torde för detta ändamål erfordras ett förbehåll i utkastets stadgande om verkan av enskilds samtycke (15 § tredje stycket). En förutsättning för sekretess kring

45 sådant register som det här är fråga om bör vara, att registret inrättats på grund av föreskrift i lag. Sekretessen bör gälla icke endast själva registret, d. v. s. de hos myndigheten förda anteckningarna, utan även de till grund för dessa liggande uppgifterna. Behovet av insyn tillgodoses genom offentligheten hos domstolarna och de andra myndigheter som expedierar uppgifter till registret. Sekretessen kan därför bli obegränsad. De fall då uppgifter skall lämnas från registret kan, i enlighet med vad som gäller nu i fråga om det allmänna kriminalregistret, regleras i lag (17 § första stycket enligt utkastet). TF skall dock icke uppställa något hinder för Kungl. Maj:t att medgiva att uppgifter ur registret tillhandahålles (17 § andra stycket). 14 § Enskilds ekonomiska förhållanden Bestämmelsen om sekretess kring personliga angelägenheter kan i stor utsträckning tjäna som förebild för bestämmelsen om sekretess kring enskilds ekonomiska förhållanden. I fall då myndighet fungerar som rådgivare åt enskild eller eljest fullgör någon serviceverksamhet har kravet på offentlig insyn icke någon större tyngd. Huvudregeln bör här, liksom i förtroendefallen under 13 §, vara att de enskildas önskemål om sekretess infrias fullt ut. Då myndighet företräder överheten och prövar frågor om den enskildes rättigheter eller skyldigheter gentemot det allmänna, bör däremot offentlighet vara regel; endast risk för skada bör föranleda undantag därifrån. Förtroendesituationer. F r å n dessa utgångspunkter bör affärsverksamhet som

drivs av myndighet kunna omges med vidsträckt sekretess. Kan den enskilde som anlitat verksamheten antagas ha förutsatt att de upplysningar han lämnat inte skulle röjas, bör sekretess råda, oberoende av om offentliggörande verkligen skulle kunna leda till någon skada för den enskilde. Samma ordning bör gälla för fall då myndighet tillhandagår enskilda med utredningar eller prov eller med upplysningar, råd, utlåtanden, rättshjälp eller medling i ekonomiska angelågenheter. Utöver den sedvanliga driften vid de statliga och kommunala affärsdrivande verken kommer en sådan regel att omfatta den verksamhet som till enskildas tjänst drivs av rättshjälpsanstalter (i den mån denna inte kommer in under 13 §), statliga provningsanstalter, statistiska centralbyråns datamaskincentral och utredningsinstitut, arkivmyndigheter samt andra statliga och kommunala forskningsinstitut (jämför främst 27 § SekrL och 4 § CSekrK). Även medling från det allmännas sida i exempelvis arbets- eller hyrestvist, verksamheten hos statens nämnd för arbetstagares uppfinningar samt utlåning med gängse krav på säkerhet och räntabilitet (t. ex. allmänna pensionsfondens utlåning) bör räknas hit. Den allmänna försäkringen enligt 1962 års lag i ämnet kan emellertid icke hänföras till affärsverksamhet. I likhet med förtroendestadgandet i 13 § bör stadgandet om ekonomiska förtroendesituationer utformas så att även sådana förtroliga meddelanden skyddas, som endast indirekt, till följd av myndighets tillsyn över enskilt bedriven verksamhet, har kommit till myndighetens kännedom. Upphandling och slutande av entreprenadavtal för statens eller kommuns räkning följer i viktiga hänseenden privaträttsliga regler, och ur denna synpunkt kan ett sekretesskydd vara moti-

46 verat. Det är å andra sidan ett krav att allmänna medel förvaltas omsorgsfullt, och både av hänsyn till det allmänna och till anbudsgivare måste prövningen av anbud följa generella normer. Starka skäl finns således för insyn. Dessa ärenden bör därför hänföras under den regel som skall förutsätta risk för skada. Såsom berörts under 12 § skall i viss omfattning även antagande om skada på statens eller kommunens sida få leda till sekretess i dessa ärenden. Statlig och kommunal förmedlingsverksamhet befinner sig på gränsen mellan service och myndighetsutövning. I första hand syftar verksamheten till att tjäna enskilda utan åtskillnad, men då det råder knapphet på nyttigheter som förmedlas kan den i praktiken leda till att vissa enskilda gynnas framför andra. De viktigaste slagen av förmedlingsverksamhet torde vara arbetsförmedlingen och den av vissa kommuner anordnade bostadsförmedlingen. Draget av service torde överväga inom den förra — här torde dessutom ömtåliga personliga förhållanden ofta beröras — draget av myndighetsutövning inom den senare. I utkastet har därför arbetsförmedlingen men icke bostadsförmedlingen förts in under den vidsträcktare sekretessregeln. Bostadsförmedlingens organisation och principer utredes för närvarande av sakkunniga tillkallade av chefen för socialdepartementet. En av de frågor som berörts i direktiven är hur den offentliga insynen i verksamheten lämpligen bör ordnas (1963 års riksdagsberättelse I S: 24 och 1964 års riksdagsberättelse I In: 23). En speciell service bereder staten genom att, enligt särskilda författningar, på begäran lämna bindande förhandsbesked i taxeringsfrågor (kungl. förordning den 1 juni 1951 om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor, 32—37 m. fl. §§ i kungl.

förordning den 3 april 1959 om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning). Sådant besked lämnas av riksskattenämnden eller, vid konsumtionsbeskattning, av beskattningsmyndigheten. Förhandsbesked kan överklagas hos regeringsrätten eller, i vissa fall, kammarrätten. Ett väsentligt syfte med förhandsbeskeden är att en företagare skall kunna, innan han gör en investering eller annan ändring av sin verksamhet, få klarhet i de beskattningsmässiga konsekvenserna därav. Den som begär ett förhandsbesked torde ofta bli nödsakad att lämna ingående uppgifter om sin verksamhet och sina investeringsplaner. En högre grad av offentlighet skulle ge konkurrenter insyn i verksamheten och skulle säkerligen avhålla mången företagare från att begära förhandsbesked. På grund härav och då förhandsbesked får rättslig betydelse för sökandens taxering först i och med att det åberopas i skatteärende (8 § 1951 års förordning, 37 § 1959 års förordning), torde goda skäl föreligga att medge sekretess (jämför 17 § tredje stycket SekrL). Det kan erinras om att kravet på insyn i riksskattenämndens verksamhet på området väsentligen tillgodoses genom att referat av behandlade ärenden (i regel utan sökandenas namn) publiceras fortlöpande (»Meddelanden från riksskattenämnden», bilaga till tidningen »Skattenytt»). Enskild har vissa möjligheter att erhålla myndighets medverkan i att upptaga bevisning med tanke på framtida tvist med annan. Så sker vid sjöförklaring — låt vara att denna kan fullfölja även andra syften — vid upptagande av bevisning till framtida säkerhet enligt 41 kap. RB samt vid åtskilliga notarii publici förrättningar. Bevisupptagning till framtida säkerhet bör kunna omges med sekretess i den mån sökanden begär det. Det måste dock uppmärksammas att vissa med bevisupptagning likartade för-

47 faranden har ett publikationssyfte; så är fallet med växel- eller checkprotest och intagande av bodelningshandling i domstols avhandlingsprotokoll. I sådana fall kan det givetvis inte bli fråga om hemlighållande; de är icke att hänföra till bevisupptagning i den mening som bestämmelsen avser. Om handlingarna rörande en sjöförklaring inkommer till sjöfartsstyrelsen för granskning från ansvars- eller sjösäkerhetssynpunkt, blir sekretessfrågan där att avgöra enligt den regel som för sekretess skall förutsätta antagande om skada. I vilka fall sådana handlingar skall från den myndighet som upptagit sjöförklaringen insändas till sjöfartsstyrelsen kommer att bero på sjölagens stadganden i ämnet. Om bevisning som upptagits till framtida säkerhet åberopas inför domstol eller annan myndighet, är frågan om det fortsatta hemlighållandet att bedöma enligt andra stadganden som kan vara tilllämpliga. Insamling av statistiska uppgifter utföres av statistiska centralbyrån och åtskilliga andra myndigheter, statliga och kommunala. Det väsentliga syftet är att till myndigheters och enskildas förfogande ställa uppgifter till grund för deras planering. Statistiken grundas i icke ringa omfattning på uppgifter lämnade av enskilda. Myndigheternas möjligheter att av enskilda erhålla fullständiga och korrekta uppgifter minskar uppenbarligen, om myndigheterna inte kan utlova sekretess. På grund härav och då offentligheten här knappast har något värde som kontrollmedel, förordas i utkastet att, om enskild som lämnat myndighet uppgift för statlig eller kommunal statistik kan antagas ha förutsatt att uppgiften icke röjes, uppgiften och bearbetning av denna skall hemlighållas såvitt de lämnar upplysning om den enskildes förhållanden. Det är icke avsett att bestämmelsen skall tillämpas på statistiska

uppgifter som insamlas som ett led i en samhällelig kontrollverksamhet sådan som den statens pris- och kartellnämnd driver. Här saknar den som lämnar uppgifter fog för att förutsätta att uppgifterna icke röjes. Stadgandena om sekretess i de nu behandlade förtroendesituationerna inflyter enligt utkastet i andra—fjärde styckena av 14 §. Myndighetsutövning. Även i andra fall än de nu behandlade torde en enskild som vänder sig till en myndighet i en ekonomisk angelägenhet ofta önska, att de upplysningar han lämnar myndigheten behandlas med diskretion. Den som i ett skatteärende lämnar uppgifter till en skattemyndighet om sina ekonomiska förhållanden ser helst att dessa inte blir kända av utomstående. Den som driver en industri önskar att de iakttagelser arbetarskyddsmyndigheterna gör vid inspektion av industrien inte kommer till hans konkurrenters öron. En företagare, som hos myndighet söker ekonomiskt stöd för sin verksamhet i form av kontant bidrag, lån på fördelaktiga villkor eller kreditgaranti, vill hålla sina konkurrenter och allmänheten i ovetskap om de upplysningar han lämnar myndigheten. I lägen sådana som dessa, där en myndighet uppträder såsom bärare av en offentlig funktion, står mot önskemålet om sekretess typiskt sett ett intresse av kontroll över myndighetens sätt att utöva sina befogenheter. Fäster man vid utformningen av reglerna avseende endast vid kravet på allmän insyn, kan det visa sig att svårigheter uppstår för den verksamhet det är fråga om: skattskyldiga blir mindre benägna än eljest att lämna korrekta uppgifter i sina självdeklarationer, företagare gör svårigheter då företrädare för arbetarskyddsmyndigheten infinner sig för inspektion, den

48 stimulans av näringslivet i en viss landsända som åsyftas med en näringsfrämjande politik uteblir. Om man å andra sidan beaktar sekretessönskemålen i samma utsträckning som i »förtroendefallen», föreligger, i synnerhet på lång sikt, fara att allmänhetens förtroende för myndigheternas åtgärder minskar; det finns en risk för att myndigheter i skydd av sekretessen handlar inkorrekt eller vårdslöst. Sekretessregeln torde alltså få utformas som en kompromiss. Såsom redan antytts, bör sekretess förutsätta risk att skada skulle inträda som följd av att uppgiften kommer till annans kännedom. Begreppet yrkeshemlighet användes i rättegångslagstiftningen som beteckning icke endast på säregna metoder att utföra arbete i tekniskt hänseende utan även på förhållanden av rent affärsmässig natur, såsom »innehållet i en näringsidkares i tävlan med andra avgivna leveransanbud, en affärs vinstprocent å olika varor samt särskilda för en viss affär egendomliga försäljningsmetoder» (patentlagstiftningskommitténs betänkande IV med förslag till lag mot illojal konkurrens, 1915, s. 297 f). I förarbetena till RB talades på liknande sätt om »fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat, som kan anses såsom något för ett visst affärsföretag egendomligt och beträffande vilket innehavaren har ett skäligt anspråk, att det ej uppenbaras» (SOU 1938:44 s. 394). Med denna innebörd torde begreppet yrkeshemlighet på lämpligt sätt ange omfattningen av den nödvändiga sekretessen då det gäller industriidkare och andra företagare (se exempelvis NJA 1953 s. 19). Det kunde emellertid med skäl uppfattas som obilligt, om andra personer än företagare lämnades helt utan skydd för sina ekonomiska angelägenheter. Av särskild betydelse skulle det bli, om pri-

vatpersoners självdeklarationer skulle bli offentliga utan inskränkning. En regel härom skulle svårligen accepteras. En anställd skulle kunna drabbas av uppsägning som följd av att hans arbetsgivare finge kännedom om uppdrag som den anställde hade bredvid anställningen. I ett annat fall skulle en anställd kunna bli utsatt för kollegers repressalier om dessa finge kännedom om att han av sin arbetsgivare finge ett personligt lönetillägg. Även andra fall kan tänkas, i vilka någon kan lida skada som följd av att uppgifter om hans privata ekonomiska förhållanden kommer till annans kännedom. Det torde av nu anförda skäl bli nödvändigt att komplettera stadgandet om yrkeshemlighet med en föreskrift om annan skada. Enligt utkastet skall handling hållas hemlig, »om den rör enskilds yrkeshemlighet eller innehåller sådana detaljuppgifter om enskilds inkomster och utgifter eller om hans tillgångar och skulder, vilkas utlämnande kan lända den enskilde till skada». Med »skada» menas icke vilken obetydlig olägenhet som helst utan en någorlunda kännbar sådan. Vad gäller skatteärendena torde å andra sidan på grund av ärendenas mängd ett i viss mån schematiskt bedömande bli nödvändigt. Förhållandena torde i regel vara sådana att utlämnande kan lända den skattskyldige till skada. Ordet »detaljuppgifter» avser att utrycka att sammanfattande inkomstoch förmögenhetsuppgifter, exempelvis de som antecknas i taxerings- och debiteringslängd, inte är hemliga. Bestämmelsen om sekretess till skydd för enskilds ekonomiska förhållanden under myndighetsutövning utgör första stycket av utkastets 14 §.

15 § Stadgandena i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen

49 under rubriken Sekretessreglernas innehåll. 16 § Enligt 2 § skall mekanisk eller elektrisk upptagning jämställas med handling. Såsom framhållits i motiveringen till 2 § kan det ofta inte bli tal om utlämnande i fysisk mening av sådana upptagningar. Den som vill tillägna sig innehållet i en upptagning måste begagna särskilda anordningar, såsom läsapparat eller uppspelningsanordning, eller också måste en utskrift göras på maskinell väg. Myndigheten bör i sådana fall vara skyldig att tillhandahålla de erforderliga hjälpmedlen; ett stadgande härom skall enligt utkastet intagas i 16 § första stycket. Under det fortsatta utredningsarbetet måste uppmärksamhet ägnas åt de ekonomiska konsekvenserna av denna regel. Det kan visa sig nödvändigt att, när det gäller datamaskinsupptagningar, medge anstånd med utskrift av kostnadsskäl eller eljest av hänsyn till myndighetens verksamhet. Under 10 § framhölls att, då någon begär att få del av handling som skall hållas hemlig endast på grund av att den lämnar upplysning om hemligt språk, myndigheten skall vara skyldig att redogöra för dennas innehåll i den mån det kan ske utan fara för att det hemliga språket röjes. Redan nu förekommer det att myndigheter i sådana fall utlämnar en i andra ordalag avfattad version, s. k. parafras. Det synes lämpligt att föreskriva att redogörelsen skall lämnas skriftligen. Föreskriften bör inflyta i 16 § som ett nytt tredje stycke. I övrigt överensstämmer paragrafen i den föreslagna lydelsen i sak med nuvarande 8 §. 17 § Kungl. Maj:t skall enligt utkastet, liksom för närvarande, i regel ha möjlighet att offentliggöra eller eljest tillhandahålla 4

handling som enligt stadgande i någon av 8—14 §§ skall hållas hemlig (jämför exempelvis 10 § första stycket, 37 §, 38 § första stycket SekrL). Denna möjlighet torde dock icke böra omfatta uppgift som jämlikt stadgande i 13 eller 14 § skall hållas hemlig på grund av att enskild har lämnat den i förtroende. Förbehåll om sättet att handha handlingen och begagna dess innehåll bör kunna uppställas enligt samma grunder som skall gälla då myndighet jämlikt 15 § andra stycket låter enskild få del av hemlig handling. Kungl. Maj:t skall enligt utkastet kunna förordna om tillhandahållande av handling icke blott genom beslut i särskilt fall utan även genom generell föreskrift. Det kommer då att åligga den myndighet som tillämpar föreskriften att pröva, om förbehåll skall uppställas. Behörigheten för Kungl. Maj:t att besluta om undantag från sekretessbestämmelserna bör av praktiska skäl gälla även handling som förvaras hos kommunal myndighet (jämför 38 § första stycket SekrL). Någon motsvarande behörighet för kommunens beslutande organ torde knappast erfordras (jämför 40 § SekrL). Kommunen kan ofta göra framställning till Kungl. Maj:t. Den beslutande församlingen torde också på grund av allmänna regler ha en viss behörighet att vid offentligt sammanträde diskutera angelägenheter som eljest skall hållas hemliga (jämför prop. 1937: 107 s. 15). Stadgandet om administrativa inskränkningar i sekretessen utgör andra stycket i utkastets 17 §. Självfallet bör statsmakterna även genom lag kunna bestämma att hemlig handling skall offentliggöras eller eljest tillhandahållas. Exempelvis bör i lagstiftningen om myndigheternas förfarande anges förutsättningarna för att hemliga handlingar skall begagnas som be-

50 visning (se t. ex. 38 kap. 8 § RB i den här föreslagna lydelsen) eller eljest hållas tillgängliga för utomstående som ett led i myndigheternas verksamhet (t. ex. patentansökningshandlingar och uppgifter till kartellregistret). Förtroliga uppgifter torde icke behöva undantagas från möjligheten att genom lag göra undantag från sekretessbestämmelserna. Även då handling tillhandahålles i enlighet med regler i lag bör förbehåll kunna uppställas. Stadgande härom kan intagas i samma lag (se exempel i utkastets 5 kap. 4 § och 23 kap. 21 § RB). E n föreskrift om den behörighet som i enlighet med det sagda tillkommer de lagstiftande organen skall enligt utkastet utgöra första stycket i 17 §. 18 § Paragrafen motsvarar väsentligen nuvarande 9 §. I första stycket har intagits en föreskrift, enligt vilken Kungl. Maj:t kan förordna att frågor om utlämnande av vissa slags försvars- och utrikeshandlingar skall prövas av viss myndighet (jämför nuvarande 14 § andra stycket). Till samma stycke har överflyttats stadgandet i nuvarande 14 § andra stycket angående framställning om utbekommande av handling som omfattas av sådant förordnande. Därmed blir tredje stycket i nuvarande 9 § överflödigt. I ett nytt tredje stycke har upptagits en föreskrift om skyldighet för myndighet, som avslår framställning om utbekommande av handling, att i beslutet ange skälen samt den i det föregående diskuterade bestämmelsen om behörighet för myndighet, som bifallit sådan framställning, att förordna att beslutet skall gå i verkställighet först sedan det vunnit laga kraft. 19 § I den allmänna framställningen om sekretessreglernas innehåll (besvärsinstitutet) har förordats, att ett organ för det

allmänna erhåller rätt att anföra besvär över beslut i fråga om utlämnande av allmän handling. Besvärsrätt bör i första hand tillkomma ett riksdagens organ; och det synes naturligt att anförtro sådan rätt åt riksdagens ombudsmän vilka enligt sin instruktion med synnerlig uppmärksamhet och nit bör iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat (22 §). Yrkande från någon av ombudsmännen om utlämnande av handling måste gå ut på att denna skall utlämnas till sökanden (jämför 99 § RF, enligt vilken ombudsmännen själva utan inskränkning har tillgång till alla allmänna handlingar). Uppenbarligen bör besvärsrätten icke omintetgöras genom att sökanden avstår från sin begäran. Inom kommittén har övervägts, om besvärsrätten för ombudsmännen borde kompletteras med en föreskrift, varigenom det ålades myndigheterna att, då en framställning om utbekommande av allmän handling avslagits, underrätta ombudsmännen eller någon av dem om beslutet. Med tanke på att ombudsmännen inte är avsedda att utföra någon rutinkontroll utan bör ha frihet att utforma sin verksamhet efter eget bedömande har emellertid kommittén ansett att det bör överlämnas åt ombudsmännen själva att ta initiativ. Begär en av ombudsmännen, att en myndighet skall tillställa honom av myndigheten meddelade beslut i frågor om utlämnande av allmänna handlingar, är myndigheten självfallet skyldig att efterkomma hans begäran. Även en enskild kan bringa ett meddelat beslut till ombudsmännens kännedom. Såsom anförts i den allmänna motiveringen (se även 18 §) skall enligt utkastet besvärsrätt tillkomma även den som kan lida skada genom att handling lämnas ut. Härmed avses icke blott enskild utan även staten och kommun. JK har i vissa hänseenden samma befogenheter som riksdagens ombudsmän.

51 Det kan vara naturligt att tillägga även honom besvärsrätt. Såsom bestämmelsen i ämnet utformats i utkastet, kommer JK:s besvärsrätt icke att vara begränsad till fall då framställning att få del av handling avslagits; han skall också kunna överklaga ett beslut varigenom myndighet utlämnat handling i strid mot ett allmänt eller enskilt intresse av sekretess. Detta skall enligt utkastet gälla även riksdagens ombudsmän. Bestämmelsen om vem besvärsrätt tillkommer utgör första stycket av utkastets 19 §. Om, såsom förordats under 3 §, statsrådsberedningen, statsdepartementen och försvarets kommandoexpedition vid tilllämpningen av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet skall anses som en myndighet, kommer frågor om utlämnande av deras handlingar att avgöras som regeringsärenden i allmänhet; se härom framställningen under 3 §. Föreskriften i nuvarande 10 §, att beslut som meddelats av departementschef inte får överklagas, blir därmed överflödig. Att ett regeringsbeslut inte kan överklagas torde inte behöva anges uttryckligen. Frågan om besvär över beslut meddelat av myndighet tillhörande riksdagen har i utkastet lämnats utanför grundlagstexten. Liksom för närvarande bör denna fråga ankomma på riksdagens prövning; bestämmelsen i ämnet har överförts från nuvarande 11 § andra stycket till 19 § andra stycket. 20 § Utkastets 20 § motsvarar nuvarande 11 §. Utöver vad som sagts under 19 § har endast en redaktionell ändring företagits. 21 § Paragrafen, vilken motsvarar nuvarande 12 §, har ändrats som en följd av förslaget under 19 § om att besvär skall

kunna anföras även över beslut varigenom handling lämnas ut. 22 § Paragrafen överensstämmer med nuvarande 13 §. 23 § Första stycket överensstämmer med nuvarande 14 § första stycket. Kommittén har övervägt, om stadgandet angående s. k. enkel hemligstämpel borde kompletteras så att det föreskrevs att den befattningshavare som låter anbringa stämpeln skulle vara skyldig att anteckna sitt namn eller sin signatur på handlingen. Inom många myndigheter kan helt säkert föreligga ett behov att på ett enkelt sätt få reda på vem som har prövat frågan om hemligstämpling. Någon allmän regel i ämnet torde dock knappast erfordras. Intet hinder föreligger att föreskrift meddelas på administrativ väg. Ändringen i andra stycket utgör en formell omredigering föranledd av att vissa bestämmelser om kvalificerad hemligstämpling intagits i utkastets 18 §. Tredje stycket överensstämmer i sak med nuvarande 14 § tredje stycket. 7 kap. Om

tryckfrihetsbrott

3 § I den allmänna motiveringen har, under rubriken »Regler om tystnadsplikt», förordats att den nuvarande föreskriften om att tystnadsplikt stadgad i lag gäller även vid meddelande för offentliggörande i tryckt skrift skall ersättas av en annan regel. Denna skulle innebära, att handlingssekretessen skulle bli normerande för den tystnadsplikt som skall gälla mot utgivare av tryckt skrift. Vid sidan av den tystnadsplikt som skulle bero av reglerna om handlingssekretess skulle dock vissa andra slag av tystnadsplikt gälla även härvidlag, nämligen så-

52 dan i lag stadgad tystnadsplikt som upphäver vittnesplikten. Därutöver skulle den nu gällande regeln om meddelande som innebär brott mot rikets säkerhet bestå. En föreskrift med det nu beskrivna innehållet har intagits i andra stycket av 7 kap. 3 § TF enligt utkastet. Ett utkast till ny lydelse av 7 kap. 3 § andra stycket TF har framlagts av straffrättskommittén i dess betänkande med förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14). Detta utkast innebär beträffande andra stycket bl. a. att kretsen av de personer som kan göras ansvariga för där avsedda brott mot tystnadsplikt vidgas. I detta hänseende är det nu framlagda utkastet preliminärt. Förslag i ämnet torde inom nära framtid komma att föreläggas riksdagen. Nuvarande tredje styckets hänvisning till SekrL syftar till att klargöra, att utlämnande av hemlig handling kan beivras även då det göres för offentliggörande i tryckt skrift. Såsom anförts i den allmänna motiveringen, skall principiellt samma förutsättningar gälla för ett brott mot sådan tystnadsplikt som är anknuten till reglerna om handlingssekretess, vare sig brottet förövas genom att den hemliga handlingen utlämnas eller på annat sätt. Detta har utsagts redan genom andra stycket; någon motsvarighet till tredje stycket behövs därför inte. Till föreskriften i 7 kap. 3 § första stycket TF — om ansvar för ärekränkande meddelande som lämnats för offentliggörande i tryckt skrift — tas inte ståndpunkt i denna promemoria. Stycket har utan ändring intagits i utkastet. 6 § I utkastet föreslås, av skäl som anföres under 5 kap. 3 och 4 §§ RB, en ny påföljd för publicering i tryckt skrift i strid mot förbud utfärdat av domstol, nämligen avstängning från rätten att er-

hålla tillstånd att närvara vid förhandling inom stängda dörrar. För att stadgandet om denna påföljd icke skall komma i strid mot TF:s allmänna regel att alla ingripanden av myndighet gentemot tryckt skrift skall ha stöd i TF, torde ordet »straff» i första stycket av 7 kap. 6 § böra bytas ut mot »påföljd». Andra stycket är oförändrat. RÄTTEGÅNGSBALKEN 5 kap. Om offentlighet och ordning vid domstol 1 § Föreskriften att domstols förhandling skall vara offentlig återfinnes i 5 kap. 1 § RB. Undantag från föreskriften har stadgats dels i samma paragraf, dels i ett stort antal stadganden i andra lagar (se under 5 kap. 1 § RB i lagboken). De gällande undantagen kan i flertalet fall inordnas under något av de sekretessintressen som behandlats i det föregående. Kommittén överväger att ersätta de flesta undantagsstadgandena med mera generella regler i 5 kap. 1 § RB. Dessa skulle vara utformade efter i stort sett samma principer som utkastets föreskrifter om inskränkningar i handlingsoffentligheten. Vissa av dessa inskränkningar, nämligen flertalet av dem som stadgas i 11 och 12 §§ av utkastet till 2 kap. TF, torde dock knappast tarva någon motsvarighet här. Det bör likväl vara möjligt att hålla förhandling under förundersökning i brottmål inom stängda dörrar, om det kan antagas att offentligheten skulle vara till men för utredningen. Härtill kommer, att det stundom kan vara motiverat att hålla förhandling inom stängda dörrar av annat än sekretesskäl, främst för att skapa en lugn förhandlingsatmosfär. Motsvarighet torde sålunda erfordras till den nuvarande möjligheten att låta förhör med barn och person med rubbad själsverksamhet

53 försiggå inom stängda dörrar. Det kan också av likartade skäl vara lämpligt att behålla vissa av de i särskilda lagar intagna undantagsstadgandena, nämligen i första hand 15 kap. 6 § giftermålsbalken, 20 kap. 38 § föräldrabalken och 1 § andra stycket 1946 års lag med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig (se 8 § i förslag till lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, framlagt i prop. 1964: 10). Med tanke på de särskilda förhållandena under beredskapstillstånd och krig torde också 92 § militära rättegångslagen böra kvarstå. I vad mån övriga undantagsstadganden måste finnas kvar, får övervägas under det fortsatta utredningsarbetet. Om föreskrifterna angående inskränkningar i förhandlingsoffentligheten och i handlingsoffentligheten på nu angivet sätt utformas efter i huvudsak samma mönster, erfordras knappast någon motsvarighet till lagen den 10 juli 1947 om inskränkning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar. Denna lag bör därför upphävas. 3 och 4 §§ Den s. k. presskommittén med företrädare för Stockholms rådhusrätt och för Stockholms-pressen, TT och Sveriges Radio har i skrivelse den 5 februari 1962 till offentlighetskommittén framfört önskemål om att det skall bli möjligt för pressmän att närvara vid domstolsförhandling inom stängda dörrar. Till stöd för önskemål i denna riktning kan anföras i huvudsak samma skäl som för en rätt för periodiska skrifter att, efter särskild prövning och eventuellt under förbehåll, få tillgång till hemliga handlingar; se härom den allmänna motiveringens framställning angående sekretessreglernas innehåll. I någon utsträckning bör dock särskilda synpunkter läggas på frågan om närvaro-

rätten. I ett familjemål kan exempelvis parterna vara obenägna att diskutera sina intima relationer i närvaro av företrädare för pressen: att förhandlingen hålles inom stängda dörrar kan här bero mera på att man vill ha en lugn atmosfär än på att man från andras insyn vill skydda de förhållanden som beröres. Även eljest förutsattes att detta institut handhas med urskillning. Det måste läggas i domstolens hand att i varje särskilt fall pröva, om pressens närvaro är förenlig med det intresse som föranlett förordnandet om stängda dörrar. Stadganden i ämnet har intagits i utkastets 5 kap. 3 och 4 §§ RB. Liksom då det gäller utlämnande av hemlig handling med förbehåll bör det bli möjligt att införa inskränkningar i publiceringsrätten och i rätten att eljest sprida uppgifter till utomstående. Tidningens utgivare bör bli ansvarig för överträdelse av inskränkningar i publiceringsrätten, överträdelse bör kunna få till följd avstängning från rätten att närvara; en bestämmelse härom skall enligt utkastet inflyta i 9 kap. 6 §. Tillstånd att närvara skall enligt utkastet kunna lämnas endast när förhandlingen är hemlig till skydd för enskilds intresse. Härigenom uteslutes i första hand fall då försvarshemligheter förekommer. Närvarorätt bör kunna ges icke endast åt företrädare för periodisk skrift utan även åt den som arbetar för nyhetsbyrå eller radioprogramföretag. Tekniskt kan närvarorätten konstrueras som ett tillstånd som lämnas åt utgivaren för den periodiska skriften eller åt nyhets- eller radioprogramföretaget och som utgivaren eller företaget kan överlåta till medarbetare. Överlåtelsen kan göras generellt genom ett legitimationskort för medarbetaren, utställt av utgivaren eller företaget. Legitimationskortet kan också innehålla fullmakt för medarbetaren att på utgivarens eller

54 företagets vägnar anhålla om tillstånd att närvara. Om en uppgift, i strid mot en av domstolen given föreskrift, publiceras i en periodisk skrift, blir enligt utkastet skriftens utgivare ansvarig (7 kap. 5 § tredje stycket TF och 9 kap. 6 § RB). Den journalist som närvarit vid förhandlingen kan icke straffas för publiceringen. Hans ansvar är begränsat till annat spridande än sådant som sker genom publicering i skriften. Även avstängningen från rätten att i fortsättningen närvara vid hemliga förhandlingar skall givetvis drabba utgivaren; för att detta skall bli möjligt torde erfordras den jämkning i 7 kap. 6 § första stycket TF som förordats i det föregående. Då överträdelsen har förövats av den som är knuten till nyhets- eller radioprogramföretag, kan, eftersom TF:s ansvarsordning icke gäller för sådana företag, det straffrättsliga ansvaret inte utan vidare avkrävas den som förestår företaget; denne blir ansvarig endast om han har medverkat till uppgiftens spridning. Ansvaret får här i regel utkrävas av medarbetaren. Avstängningen bör emellertid drabba företaget. Dessa frågor kommer i annat läge, om det år 1962 framlagda förslaget till lag om ansvarighet för innehållet i rundradiosändningar m. m. (SOU 1962:27) genomföres. Som ett nytt andra stycke i 4 § har införts en i det föregående (under 2 kap. 17 § TF) omnämnd föreskrift om möjlighet för domstol att, då den håller hemlig handling tillgänglig för part eller annan, exempelvis sakkunnig, uppställa förbehåll om sättet att handha handlingen och begagna dess innehåll (jämför 39 § andra stycket SekrL). 5 § Den föreslagna ändringen av andra stycket, enligt vilken domslut inte skall kunna avkunnas inom stängda dörrar,

har behandlats i den allmänna motiveringen. 9 kap. Om straff och vite 6 § Straffstadgandet torde i sin nuvarande utformning bli tillämpligt även på brott mot publiceringsföreskrift enligt 5 kap. 4 § i den här föreslagna lydelsen. Det bör övervägas, om icke stadgandet kan upphävas. Förseelser som avses därmed torde, om så sker, bli straffbara såsom överträdelser av myndighets bud enligt 17 kap. 13 § brottsbalken i den i utkastet föreslagna lydelsen. Att 9 kap. 6 § RB till skillnad från brottsbalksstadgandet uttryckligen begränsats till att gälla röjande »utan giltigt skäl» torde icke ha större praktisk betydelse (jämför SOU 1947:60 s. 253). Stadgandet i det nya andra stycket om avstängning från rätten att närvara vid förhandling inom stängda dörrar har i huvudsak motiverats under 5 kap. 3 och 4 §§. Avstängningen bör lämpligen gälla för viss tid eller tills vidare. Det kan diskuteras, om avstängningen bör gälla endast den domstol vars föreskrift blivit överträdd eller alla domstolar i riket. Enligt utkastet skall avstängningen gälla alla domstolar i riket. En avstängning begränsad till en domstol skulle bli nära nog betydelselös i fall då tidningen, nyhetsföretaget eller radioprogramföretaget är av rikskaraktär och domstolen är någon av de mindre i riket. Ett avstängningsbeslut bör få dragas under prövning av överrätt; förslag till föreskrifter härom får utarbetas senare. 23 kap. Om

förundersökning

14 § Bestämmelser om tillhandahållande avhemliga handlingar som bevis i rättegång och under förundersökning meddelas nu i 38 § andra stycket SekrL.

5,5 Enligt utkastet skall dessa bestämmelser med smärre ändringar inflyta i RB (se under 38 kap. 8 §). Det kan då vara lämpligt att i 23 kap. 14 § införa en erinran om att undersökningsledaren har laglig möjlighet att redan under förundersökningen få fram sådan hemlig handling som skall kunna åberopas inför rätta. 21 § Som ett tillägg till paragrafens sista stycke har införts ett stadgande om att undersökningsledaren, när han delger den misstänkte utredningsmaterialet, skall, om detta innehåller hemlig handling, vid behov uppställa förbehåll om sättet att handha handlingen och begagna dess innehåll (se under 2 kap. 17 § TF och 5 kap. 4 § RB).

36 kap. Om

vittne

5 och 6 a §§ De inskränkningar i bevismöjligheterna som påkallas av sekretesskäl bör i princip vara de samma för muntlig bevisning som för skriftlig, och bland de skriftliga bevisen bör i möjligaste mån överensstämmelse råda mellan allmänna och enskilda handlingar. Den reglering som göres för vittnen blir på grund av hänvisningar normerande för förhör med parter under sanningsförsäkran och för skriftliga bevis. Bestämmelserna för vittnen skall enligt utkastet i sin tur till stor del bygga på inskränkningarna i handlingsoffentligheten. I första stycket av 5 § upptas ett par fall av oeftergivlig tystnadsplikt som icke har direkta motsvarigheter beträffande handlingssekretessen. Andra stycket reglerar de fall då det skall ligga i administrativ myndighets hand att avgöra, om vittnesförhöret får äga rum; så är enligt utkastet fallet endast med tystnadsplikten rörande försvars- och utrikes-

hemligheter samt chiffer m. m. Stycket har en motsvarighet i SekrL:s stadgande om allmänna handlingar som bevis i rättegång (38 § andra stycket). Fråga om tillstånd att avge vittnesmål skall enligt utkastet prövas på samma sätt som fråga om utlämnande av handling med motsvarande innehåll. Detta innebär bl. a. att besvärsreglerna i TF blir tillämpliga. Tillätes vittnesmålet, bör den administrativa myndigheten kunna förbinda tillståndet med villkor angående sådana inskränkningar i offentligheten som domstolen lagligen kan föreskriva (stängda dörrar, förbud för parterna att uppenbara vad som framkommit vid förhöret m. m.). Tredje, fjärde och femte styckena reglerar, i nära anslutning till gällande föreskrifter, förtroendesekretessen till skydd huvudsakligen för personliga intressen. Personkretsen har dock vidgats så att den omfattar även sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer, befattningshavare som i sin tjänst mottagit förtroenden i personliga angelägenheter (bl. a. rådgivare av olika slag) och dem som under tillsynsverksamhet fått kännedom om förtroligt meddelande. I fråga om psykologer är förslaget preliminärt i avvaktan på bestämmelser om legitimation av psykologer; sådana bestämmelser förberedes för närvarande. Av förtroendefallen under utkastets 2 kap. 14 § TF har uppgifter till statlig eller kommunal statistik fått motsvarighet här. Av särskild betydelse blir att innehållet i sådana uppgifter inte skall kunna åberopas som bevis i mål om deklarationsbrott. I övrigt skall den sekretess som enligt TF kan upprätthållas kring ekonomiska förhållanden enligt utkastet i regel vika för vittnesplikten. Är emellertid den tystnadspliktige exempelvis advokat, gäller hans tystnadsplikt ekonomiska lika väl som personliga angelägenheter. Vidare bör skyddet för yrkeshemlighet upprätt-

56 hållas enligt nu gällande regel (36 kap. 6 §); denna regel blir, till skillnad från vad som torde gälla nu, tillämplig även på befattningshavare som i sin tjänst fått kännedom om enskilds yrkeshemlighet. Sjätte stycket i utkastets 5 § är nuvarande femte stycket (andlig själasörjares tystnadsplikt). Förhållandet mellan sådan offentlig tystnadsplikt som icke behandlats i 5 eller 6 § å ena sidan och vittnesplikten å den andra regleras i utkastets 6 a §. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 38 § andra stycket SekrL; rätten skall således äga förordna att vittnesmålet skall avgivas, om det kan antagas ha betydelse som bevis. Om möjligt skall domstolen inhämta yttrande av vederbörlig myndighet. Yttrandet skall tjäna till ledning vid prövningen, om bevisningen har betydelse. Under samrådet med myndigheten bör domstolen också kunna få klarhet i om det är lämpligare att föra bevisningen på annat sätt, exempelvis genom företeende av allmän handling eller genom yttrande av myndigheten. 38 kap. Om skriftligt

bevis

8 § Kommittén utgår från att 38 kap. 2 § har tillämpning endast på handlingar som icke är allmänna (jämför SvJT 1960 rättsfallsavdelningen s. 57 och Welamson, Läkarsekretessen s. 56; en uppfattning som avviker från den här hävdade har utvecklats av Welamson i FT 1950 s. 292 f). Paragrafen saknar dock icke betydelse för befattningshavare och andra som är underkastade tystnadsplikt. Hemliga tjänsteförhållanden kan nämligen ha berörts i privata handlingar, exempelvis uppteckningar som avses i 2 kap. 4 § TF och som icke omhändertagits hos myndigheten. Innebörden av de i andra stycket stadgade inskränkningarna i editionsplikten för-

skjutes som en följd av att 36 kap. 5 § ändras. Vad som för vittnens vidkommande stadgas i utkastets 36 kap. 6 a § torde i fråga om ski-iftliga bevis gälla redan på grund av 38 kap. 2 § första stycket. Någon anledning torde vid dessa förhållanden icke föreligga att ändra ordalagen i 38 kap. 2 §. Föreskriften i 38 § andra stycket SekrL om allmänna handlingar såsom bevis i rättegång har överflyttats till 38 kap. 8 § RB. Liksom 2 § kommer föreskriften att få sin innebörd bestämd av reglerna i 36 kap. 5, 6 och 6 a §§ om inskränkningar i vittnesplikten. Såsom tidigare antytts, bör nämligen samma kriterier gälla för företeende av allmänna handlingar som för förebringande av vittnesbevisning. I de fall då tillstånd av förvaltningsmyndighet erfordras (första stycket), bör tillstånd, liksom då det gäller vittnesförhör, kunna förbindas med villkor. En regel för det fall att staten eller kommun är part i tvistemål har intagits i paragrafens andra stycke. Offentliga handlingar är givetvis tillgängliga som bevismedel utan inskränkningar. I fråga om handlingar som enligt TF skall hållas hemliga erfordras emellertid ett särskilt stadgande; detta bör innehålla, att staten och kommunerna jämställs med andra parter. Från den sedvanliga editionsplikten bör dock undantagas handlingar som är hemliga av försvars- eller utrikesskäl eller på grund av att de lämnar upplysning om chiffer m. m. BROTTSBALKEN 17 kap. Om brott mot allmän verksamhet 13 § Möjligheten att ställa hemlig handling till enskilds förfogande i fall när skada kan anses utesluten skall enligt utkastet regleras i 2 kap. 15 § andra stycket T F .

57 Andra föreskrifter om tillhandahållande efter särskild prövning finns i samma § tredje stycket och i 2 kap. 17 § andra stycket TF. Såsom anföres i motiveringen till 2 kap. 17 § TF, skall föreskrifter om sådant tillhandahållande kunna inflyta även i andra lagar (exempel i 5 kap. 4 § och 23 kap. 21 § RB enligt utkastet). Om så anses erforderligt skall myndigheten uppställa förbehåll om sättet att handha handlingen och begagna dess innehåll. Brott mot ett sådant förbehåll, vilket för närvarande bestraffas jämlikt 41 § SekrL, torde kunna jämställas med brott mot förordnande om kvarstad, utmätning, beslag o. dyl. under beteckningen överträdelse av myndighets bud, vilket brott behandlas i 17 kap. 13 § brottsbalken. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Såsom anförts i den allmänna motiveringens framställning angående utlämnande av handling med förbehåll, skall, om hemlig handling ställs till en periodisk skrifts förfogande, förbehåll kunna meddelas icke blott den som får ut handlingen utan även skriftens utgivare. Står publiceringen i strid med förbehållet, kan utgivare, på grund av föreskriften i 7 kap. 5 § tredje stycket TF, dömas för otillåtet offentliggörande. Straffet kommer, på grund av stadgande i 7 kap. 6 § första stycket TF, att bestämmas enligt utkastets 17 kap. 13 § brottsbalken. Det bör övervägas, om överträdelse av förbehåll utan begränsning bör ligga under allmänt åtal eller om allmän åklagare skall kunna väcka åtal endast om målsägande angivit brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt (jämför vad som anföres under 20 kap 14 §)• 20 kap. Om

ämbetsbrott

3 § Enligt utkastet skall i TF anges de fall då undantag skall göras från offentlig-

hetsprincipen. Bestämmelserna härom kommer att få en mera generell avfattning än de nuvarande. För tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna förutsattes ett bedömande från fall till fall av den beslutande myndigheten. Såsom redan utvecklats i den allmänna motiveringen, kan ansvar icke utkrävas för varje yppande av en uppgift som enligt bedömande av domstol är hemlig. Brott mot tystnadsplikt bör anses föreligga endast om utlämnande har skett till skada för allmänt eller enskilt intresse, och härvid förutsattes att gärningen enligt allmänna regler är uppsåtlig. Har en befattningshavare lämnat en uppgift ehuru han icke är behörig att fatta beslut i saken, torde några betänkligheter icke behöva råda mot att uppställa en strängare regel som icke förutsätter skada. Även här bör dock krävas uppsåt omfattande den omständigheten att den lämnade uppgiften är att hänföra under de i TF stadgade inskränkningarna i offentligheten. I vad mån vårdslöst spridande av hemlig uppgift kan föranleda ansvar enligt andra bestämmelser, exempelvis såsom tjänstefel, kan här lämnas åt sidan (se prop. 1959: 19 med förslag till sjukhuslag, s. 233, Welamson, Läkarsekretessen s. 20 och F. Kaijser i F T 1961 s. 79 ff). Enligt det i utkastet intagna förslaget till bestämmelse om straff för brott mot tystnadsplikt skall straff stadgas i första hand för ämbetsman som till skada för allmänt eller enskilt intresse eller eljest med överskridande av sin behörighet lämnar ut allmän handling som enligt TF skall hållas hemlig eller yppar eller utnyttjar handlingens innehåll. Med innehållet i sådan allmän handling skall jämställas förhållande, varom ämbetsman fått kännedom på grund av sin ställning, av sådan beskaffenhet att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna enligt TF skolat hållas hemlig

58 nat sin befattning är straffet fängelse i ävensom annat förhållande som ämbetshögst ett år eller, i ringa fall, böter. mannen på grund av stadgande i lag Samma straffskalor torde kunna gälla icke ägt yppa såsom vittne. efter en reform sådan som den nu beLiksom enligt brottsbalkens nuvarande handlade. För brott mot tystnadsplikt, lydelse skall tystnadsplikten gälla även som icke innebär annat än förbud att efter det ämbetsmannen har lämnat yppa omständigheter i oträngt mål, till tjänsten. Med ämbetsman skall, liksom obehöriga el. dyl., bör dock gälla en lindenligt brottsbalken, jämställas dels den rigare straffskala, måhända suspension som utan att vara ämbetsman är undereller böter och, för den som lämnat sin kastad det allmänna ämbetsansvaret, befattning, böter. Det skall härvid enligt dels den som är förordnad eller vald till utkastet icke ha betydelse om tystnadsledamot av beslutande statlig eller komplikten har föreskrivits i lag eller i admimunal församling eller sitter i jury eller nistrativ ordning. beskattningsnämnd, dels den som, utan att vara underkastad ämbetsansvar, är 14 § anställd i allmän tjänst eller fullgör lagBrott mot tystnadsplikt faller i vissa fall stadgad tjänsteplikt. Det har tidigare utan inskränkning under allmänt åtal. övervägts att man skulle utvidga anI andra fall får brottet åtalas endast svaret för brott mot tystnadsplikt till efter angivelse av målsägande. (Se straffännu en kategori av personer, nämligen rättskommittén i SOU 1944:69 s. 411 dem som av myndighet tillkallats för och 1953: 14 s. 315 och 342 f samt prop. överläggning eller medverkan i dess 1962: 10 G s. 214 f.) verksamhet. Det ansågs emellertid, att I fall då brott mot tystnadsplikt andessa personer i stor utsträckning var griper ett enskilt intresse bör för allmänt underkastade ämbetsansvar enligt gälåtal normalt krävas att målsäganden anlande regler, och i övrigt fann man det ger brottet. Indirekt innebär emellertid vanskligt att klart avgränsa den krets brott mot tystnadsplikt även i ett sådant som borde ingå. (Se straffrättskommittén i SOU 1953: 14 s. 314 f samt prop. 1962: fall ett angrepp mot den allmänna verksamheten: det är ägnat att rubba all10 B s. 289 f och 291.) Något hinder mänhetens tilltro till den verksamhet intorde emellertid icke föreligga att i särom vilken brottet begås. Är åtal på grund skilda lagar föreskriva att vissa grupper därav eller av annat skäl påkallat från av personer som skulle ha ingått i denna allmän synpunkt, bör åklagare kunna kategori skall vara underkastade brottsväcka åtal även utan angivelse. I utkastet balkens stadgande om brott mot tysthar stadgandet jämkats i enlighet härnadsplikt. Så kan, till förebyggande av med. tvekan om allmänt ämbetsansvar föreligger, göras beträffande sakkunniga som efter överenskommelse deltar i sammanBARNAVÅRDSLAGEN träde med kommunal nämnd (se t. ex. DEN 29 APRIL 1960 10 § barnavårdslagen). 91 och 92 §§ Straffet för brott mot tystnadsplikt är Det har synts lämpligt att i promemoenligt brottsbalken i regel suspension rian genom ett exempel åskådliggöra, eller avsättning; om skäl är därtill, skall hur den nya lagstiftningen skulle påtillika dömas till fängelse i högst ett år. verka utformningen av andra författI ringa fall skall dömas allenast till böningar än de nu behandlade. Som exemter. För brott begånget av den som läm-

59 pel har valts nya barnavårdslagen. Skyldigheten att hemlighålla handling har, liksom tystnadsplikten i övrigt, fått sin utformning genom förut motiverade stadganden i T F och brottsbalken. Även andra spörsmål, såsom utlämnande med samtycke, utlämnande med förbehåll och tillhandahållande åt myndigheter, har fått sin lösning i TF eller RB. För barnavårdens del torde återstå att bestämma kretsen av dem som skall vara underkastade ansvar för brott mot tystnadsplikt. För närvarande innefattar denna krets åtskilliga som inte lyder under brottsbalkens stadgande i ämnet (se prop. 1960: 10 med förslag till barnavårdslag m. m. s. 380). I detta hänseende har olika regler kommit att gälla inom förvaltningsgrenar med besläktade uppgifter. Som exempel kan nämnas att lagen om nykterhetsvård inte innehåller något straffstadgande om brott mot tystnadsplikt, vilket medför att straffrättsligt ansvar kan utkrävas endast av dem som är underkastade brottsbalkens stadgande i ämnet. Det är ett önskemål att lagstiftningen kommer att präglas av större enhetlighet än nu. Något större praktiskt behov av en straffsanktionerad

tystnadsplikt för socialvårdens frivilliga övervakare och personer med likartade uppgifter torde icke föreligga. Däremot torde tystnadsplikt böra stadgas för personer som utan att vara anställda i allmän tjänst deltar i barnavårdsnämnds överläggningar (10 § barnavårdslagen). Om brottsbalkens stadgande om vilka som är underkastade ämbetsansvar blir tillämpligt för barnavårdens del, kan även brottsbalkens straff skala gälla; så är redan nu fallet för nykterhetsvårdens del. Barnavårdslagen torde således icke behöva innehålla någon annan regel om tystnadsplikt än en föreskrift om att den som deltar i överläggning i barnavårdsärende utan att vara anställd i allmän tjänst likväl skall vara underkastad ansvar enligt brottsbalken för brott mot tystnadsplikt; en sådan föreskrift inflyter enligt utkastet i 91 § första stycket. Åtalsregeln i 92 § andra stycket barnavårdslagen bör utgå som en följd av den föreslagna regeln i 20 kap. 14 § brottsbalken, att åtal i här avsedda fall skall kunna väckas icke blott efter angivelse utan även då åtal är från allmän synpunkt påkallat.

Författningsutkast

TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGEN (Gällande lydelse)

(Föreslagen

2 kap. Om allmänna

handlingars

Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall, i den ordning nedan sägs, varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar. / denna rätt må gälla allenast sådana inskränkningar som påkallas antingen av hänsyn till rikets säkerhet och dess förhållande till främmande makt eller i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet. I särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag skola noga angivas de fall, då enligt nyssnämnda grunder allmänna handlingar skola hållas hemliga.

lydelse)

offentlighet

Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall, i den ordning och med de inskränkningar som nedan sägs, varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar.

2 § Allmänna handlingar äro alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de till myndigheten inkommit eller blivit där upprättade. Vad i detta kapitel sägs om handling skall även avse karta, ritning eller bild.

Allmänna handlingar äro alla hos myndighet förvarade handlingar, vare sig de till myndigheten inkommit eller blivit där upprättade. Vad i detta kapitel sägs om handling skall även avse karta, ritning eller bild, så ock mekanisk eller elektrisk upptagning.

61 (Gällande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

3 § Med statsmyndighet förstås i detta kapitel statsdepartementen, försvarets kommandoexpedition, riksdagen och allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, fullmäktige, deputerade och revisorer, domstolar och ämbetsverk samt övriga till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer. Med kommunalmyndighet förstås i detta kapitel alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar.

Statsrådsberedningen, statsdepartementen och försvarets kommandoexpedition utgöra en myndighet. I övrigt förstås med myndighet riksdagen och allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, fullmäktige, deputerade och revisorer; domstolar och ämbetsverk; kommunala stämmor och representationer; ävensom varje annat till statlig eller kommunal förvaltning hörande organ som äger att självständigt fatta beslut.

Vad i detta kapitel stadgas om myndighet skall äga motsvarande tillämpning på bolag, förening, stiftelse och annan sådan samfällighet i vad dess åtgärder genom besvär eller underställning kunna dragas under myndighets prövning.

4 § Brev och andra sådana personliga meddelanden, som inkommit till myndighet, skola, ehuru de icke äro ställda till myndigheten, anses som allmänna handlingar, om de ej uppenbart äro utan betydelse för mål eller ärende, som myndigheten har att handlägga. Minnesanteckning eller annan uppteckning, som hos myndighet verkställts allenast för måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande, skall ej hos myndigheten anses som allmän handling, om ej uppteckningen, sedan målet eller ärendet hos myndigheten slutbehandlats, omhändertagits för förvaring.

5 § Handling skall anses inkommen till myndighet, då den avlämnats till myndigheten eller till befattningshavare, som har att mottaga handlingen eller eljest taga befattning med mål eller ärende, till vilket handlingen hänför sig.

62 (Gällande lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

Diarier, journaler, register eller andra sådana förteckningar skola anses upprättade, då de färdigställts för anteckning eller införing. Protokoll och därmed jämförliga anteckningar skola anses upprättade, då de av myndigheten justerats eller eljest blivit färdigställda. Andra handlingar, som hänföra sig till visst mål eller ärende, skola anses upprättade, då de expedierats eller, om expedition ej äger rum, då målet eller ärendet blivit av myndigheten slutbehandlat. Erhåller myndighet vid måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande biträde av någon som ej tillhör myndigheten, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel så anses som om denne tillhörde myndigheten. 6 § Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling, som enligt tillkännagivande skall avlämnas i förseglat omslag, skall ej anses inkommen före den tidpunkt, som bestämts för öppnandet. Dom eller annat myndighets beslut, som enligt vad därom är stadgat skall avkunnas eller expedieras, samt protokoll och därmed jämförliga anteckningar, som hänföra sig till sådant beslut, skola anses upprättade, först då beslutet avkunnats eller expedierats. Protokoll hållna hos riksdagens eller allmänt kyrkomötes utskott, riksdagens revisorer eller statliga kommittéer eller hos kommunalmyndighet i ärende, som myndigheten handhar allenast för beredning, skola anses upprättade, först då det ärende protokollen avse hos myndigheten slutförts och, såvitt angår protokoll hos riksdagens revisorer, berättelse däröver offentliggjorts. 7 § Vad i detta kapitel stadgas om allmänna handlingar äge ej tillämpning å exemplar av tryckt skrift, som avses i 4 kap. 7 §, eller å enskilda brev eller skrifter, vilka överlämnats till allmänt arkiv eller bibliotek eller eljest till myndighet uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål. Angående tillhandahållande av handlingar som nu nämnts gälle vad särskilt är föreskrivet. Ej heller skall försändelse eller meddelande, som inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast för befordran, anses som allmän handling. 8 § Allmän handling, som rör någon del av rikets totala försvar såsom storlek, organisation, utrustning, gruppering eller förflyttning av krigsorgani-

63 (Gällande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

serade stridskrafter eller andra styrkor, som äro tagna i anspråk för rikets försvar, eller andra försvarsåtgärder under krig eller krigsfara, förvaltningens, folkförsörjningens eller nyhetsförmedlingens organisation eller verksamhet under krig eller krigsfara, planering eller annan förberedelse av stridskrafters, andra styrkors, förvaltningens, folkförsörjningens eller nyhetsförmedlingens organisation eller verksamhet till rikets försvar, deras utrustning med vapen eller andra förnödenheter, bevakning av rikets territorium mot kränkning eller angrepp eller andra sådana försvarsåtgärder, byggnad eller annan fast anläggning, som användes eller är avsedd att användas för rikets försvar, eller uppmätning, avbildning eller beskrivning av förhållande i naturen, skall hållas hemlig, om det skulle välla fara för rikets säkerhet att handlingens innehåll kommer till främmande stats kännedom eller om det eljest skulle skada rikets försvar att innehållet röjes. 9 § Allmän handling, som angår rikets förhållande till främmande stat eller svensk myndighets eller medborgares förhållande till främmande stats myndighet eller medborgare eller som eljest rör främmande stat, skall hållas hemlig, om det kan antagas att utlämnande skulle medföra fara för rikets säkerhet eller eljest störa dess internationella förbindelser eller föranleda att någon utsattes för övergrepp eller annan menlig åtgärd. Sedan trettio år förflutit från det handlingen inkom eller upprättades, får handlingen ej hållas hemlig utan att utrikesnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.

(Föreslagen

lydelse)

§ Allmän handling, som lämnar upplysning om chiffer, kod eller annan metod att för obehöriga dölja meddelandens innebörd eller eljest skydda meddelanden eller teleförbindelser, skall hållas hemlig, om utlämnande kan antagas motverka syftet med metoden. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning pä allmän handling, som lämnar upplysning om lås, larmsystem, lösen eller annan skyddsanordning.

§ Allmän handling, som angår myndighets åtgärder för att förebygga, utreda eller beivra brott, skall hållas hemlig, om det kan antagas att utlämnande skulle motverka åtgärderna. Sedan frågan om åtal prövats eller ärendet eljest slutförts, får handlingen hållas hemlig, endast om det kan antagas att utlämnande skulle skada den framtida verksamheten. Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning på allmän handling, som angår myndighets åtgärder för att bekämpa levnadssätt som innebär fara för allmän ordning eller för annans hälsa eller säkerhet. Allmän handling, som angår granskning, inspektion, kunskapsprov eller annan sådan åtgärd, skall hållas hemlig till dess åtgärden slutförts, om det kan antagas att utlämnandet skulle motverka åtgärden. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då handlingen angår utredning om skatt eller bidrag eller om annan sådan förpliktelse eller rättighet gentemot staten eller kommun. § Allmän handling, som innehåller utredning eller planer rörande statens penningväsende eller finanser i övrigt, skall

65 (Gällande lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

hållas hemlig, om det kan antagas, att det skulle lända det allmänna till skada, att handlingens innehåll kommer till allmänhetens kännedom. Driver myndighet industri, handel, transportföretag, bank- eller försäkringsrörelse eller annan sådan verksamhet, skall allmän handling som rör däri ingående konstruktionsarbete, utredning, prov eller affärshändelse hållas hemlig i vad den ger upplysning om någon myndighetens yrkeshemlighet. Allmän handling, som har upprättats eller anskaffats till utredning i fråga om avtal mellan staten eller kommun och annan eller i statens eller kommuns rättstvist, skall hållas hemlig, om det kan antagas att utlämnande skulle lända staten eller kommunen till skada. Tillhör ej handlingen verksamhet varom talas i andra stycket, skall vad nu sagts gälla allenast till dess avtal ingåtts eller saken eljest blivit slutligt avgjord. Allmän handling, som inkommit till eller upprättats hos myndighet i dess egenskap av företrädare för staten eller kommun såsom delägare i bolag, förening eller annan sådan samfällighet, skall hållas hemlig, om det kan antagas att utlämnande skulle lända samfälligheten till skada. 13 § Allmän handling, som innehåller uppgift om någons hälsotillstånd eller levnadssätt eller eljest om hans personliga förhållanden, skall hållas hemlig, om utlämnande kan antagas leda till att han eller någon honom närstående skulle utsättas för våld eller för andras missaktning. Uppgift om att någon efter det han fyllt tjugoett år förövat brott eller ådagalagt levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller för annans hälsa eller säkerhet, skall dock icke beaktas.

(Föreslagen lydelse) Har den som undergår vård eller behandling hos myndighet eller under myndighets tillsyn eller ock någon honom närstående därvid meddelat något i förtroende, skall allmän handling, vari meddelandet eller därav föranledda iakttagelser antecknats, hållas hemlig. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om den, som söker råd eller hjälp i annat än ekonomisk angelägenhet, eller någon honom närstående har lämnat sådant meddelande. Har någon gjort anmälan eller avgivit utsaga och kan det befaras att han eller någon honom närstående skulle utsättas för våld, om annan finge kännedom om anmälan eller utsagan, skall allmän handling, vari denna antecknats, hållas hemlig. Om myndighet på grund av lag för register över brott, lösdriveri, missbruk av rusgivande medel eller andra personliga förhållanden, skall anteckning i registret och till myndigheten inkommen uppgift, varpå anteckningen grundar sig, hållas hemlig. § Allmän handling i ärende om avtal mellan staten eller kommun och enskild eller om tillstånd, godkännande, patent, understöd eller annan förmån, så ock allmän handling i ärende om beräkning av skatt eller annan avgift eller om reglering, utredning eller kontroll av industri, handel, förmögenhetsförvaltning eller annan ekonomisk verksamhet skall hållas hemlig, om den rör enskilds yrkeshemlighet eller innehåller sådana detaljuppgifter om enskilds inkomster och utgifter eller om hans tillgångar och skulder, vilkas utlämnande kan lända den enskilde till skada. Har den som anlitar myndighet eller annan för utredning eller prov av veten-

67 (Gällande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

skaplig, teknisk eller statistisk art därvid meddelat något i förtroende, skall allmän handling, vari meddelandet eller därav föranledda åtgärder antecknats, hållas hemlig. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om han anlitar statlig, kommunal eller enskild affärsverksamhet eller hos myndighet eller annan söker upplysning, råd, utlåtande, rättshjälp, medling i ekonomisk angelägenhet, anvisning på arbete eller arbetskraft eller ock bindande förhandsbesked i taxeringsfråga. Kan enskild som lämnat myndighet uppgift för statlig eller kommunal statistik antagas ha förutsatt att uppgiften icke röjes, skall denna samt bearbetning av den hemlighållas, såvitt de lämna upplysning om den enskildes förhållanden. På sökandens begäran skall allmän handling rörande sjöförklaring eller annan bevisupptagning till framtida säkerhet hållas hemlig; åberopas handlingen till bevis, får den dock ej hållas hemlig i vidare mån än som följer av övriga stadganden i detta kapitel. 15 § Har allmän handling upprättats eller företetts vid offentlig förhandling, får den hållas hemlig med stöd av bestämmelse i detta kapitel endast om särskild anledning föreligger att dess innehåll icke blivit spritt bland allmänheten. Myndighet äger ock, utan hinder av vad i 8—14 §§ är stadgat, utlämna allmän handling, om dess innehåll på annat sätt kommit till mångas kännedom eller, på grund av att rykte uppkommit eller eljest, hemlighållande skulle innebära större olägenhet än utlämnande; myndigheten äger dock icke på grund av vad nu sagts röja något som enskild meddelat i förtroende.

68 (Gällande

lydelse)

(Föreslagen lydelse) Begär någon att för forskning, rättslig granskning eller annat sådant ändamål få del av allmän handling och kan det skåligen anses uteslutet att utlämnande skulle medföra skada, skall myndigheten ställa handlingen till hans förfogande utan hinder av vad i 8—14 §§ är stadgat; om så anses erforderligt, skall myndigheten uppställa förbehåll om sättet att handhava handlingen och begagna dess innehåll. Om allmän handling skall hållas hemlig endast till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska intresse och den enskilde samtycker till att handlingen lämnas ut, får handlingen, om annat ej stadgats i lag, icke hållas hemlig. Samtycker den enskilde allenast med förbehåll, skall det förbehållet gälla. Om användande av allmän handling som bevis i rättegång och under förundersökning om brott stadgas i rättegångsbalken. I övrigt får, där särskilda föreskrifter ej gälla, allmän handling tillhandahållas annan myndighet, om ej därigenom något skulle röjas som enskild meddelat i förtroende och det ej heller eljest skulle lända det allmänna eller enskild till synnerligt men; fråga om sådant tillhandahållande prövas i samma ordning som fråga om utlämnande av handlingen.

8§ Allmän handling, som ej skall hållas hemlig, skall på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för läsning eller avskrivning på stället önskar taga del därav; han äge ock mot fastställd avgift erhålla avskrift av handlingen. Skyldighet att tillhandahålla handling på stället skall dock ej föreligga, om betydande hinder därför möter. Kan hos kommunalmyndighet förvarad handling tillhandahållas på

16 § Allmän handling, som ej skall hållas hemlig, skall på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för läsning, avlyssning, avskrivning eller avbildning på stället önskar taga del därav; han äge ock mot fastställd avgift erhålla avskrift eller kopia av handlingen. Erfordras för läsning eller avlyssning på stället särskilt hjälpmedel, skall detta ställas till förfogande. Skyldighet att tillhandahålla handling

69 (Gällande

lydelse)

stället, gälle rätten att erhålla handlingen i avskrift endast i den utsträckning därom är i kommunallag eller eljest särskilt stadgat. Myndighet vare ej skyldig att för utlämnande framställa kopia av karta, ritning eller bild, om svårighet därför möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

(Föreslagen

lydelse)

på stället skall dock ej föreligga, om betydande hinder därför möter. Kan hos kommunalmyndighet förvarad handling tillhandahållas på stället, gälle rätten att erhålla handlingen i avskrift endast i den utsträckning därom är i kommunallag eller eljest särskilt stadgat. Myndighet vare ej skyldig att för utlämnande framställa kopia av karta, ritning eller bild, om svårighet därför möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Handling, som endast till viss del skall hållas hemlig, skall utan hinder därav tillhandahållas på stället, om det kan ske på sådant sätt att vad i den delen beröres icke uppenbaras. Kan det ej ske, äge den som vill taga del av handlingen erhålla avskrift av densamma med uteslutande av den del som är hemlig. Begår någon att få del av allmän handling som skall hållas hemlig allenast på grund av att den lämnar upplysning om chiffer, kod eller annan metod att för obehöriga dölja meddelandens innebörd, åligger det myndigheten att skriftligen redogöra för vad handlingen innehåller, i den mån det kan ske utan att metoden röjes.

17 § Genom lag må bestämmas att handling skall utlämnas utan hinder av vad som stadgas i 8—U §§. Konungen må, genom författning eller annat beslut, medgiva att handling utan hinder av vad som stadgas i 8—14 §§ skall offentliggöras eller tillhandahållas utomstående, dock icke om därigenom något skulle röjas som enskild meddelat i förtroende. I fråga om handlingar hos riksdagen eller dess myndigheter tillkommer det dock riksdagen eller dess kamrar att meddela beslut. Då någon sålunda får del av handling, skall, om så anses erforderligt, förbehåll om sättet att handhava handlingen och begagna dess innehåll uppställas.

70 (Gällande

lydelse)

9§ Framställning om allmän handlings utbekommande göres hos den myndighet, där handlingen finnes, och skall av den myndigheten prövas.

(Föreslagen

lydelse)

18 8 Framställning om allmän handlings utbekommande göres hos den myndighet, där handlingen finnes, och skall av den myndigheten prövas. Konungen må dock, beträffande särskilda slag av handlingar som avses i 8, 9 eller 10 § och vilkas hemlighållande är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet, förordna att viss myndighet skall pröva frågor om utlämnande; göres framställning hos annan myndighet, skall den ofördröjligen på sökandens begäran hänskjutas till den behöriga myndigheten.

Är vården om handlingen enligt arbetsordning eller givet uppdrag anförtrodd viss befattningshavare, har han att själv besluta i fråga om handlingens utlämnande; dock åligge honom att därvid ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelade föreskrifter samt att, då det kan ske utan omgång, i tveksamma fall hänskjuta frågan till myndighetens avgörande. Vägrar befattningshavaren att utlämna handlingen, skall, om sökanden det begär, frågan hänskjutas till myndigheten. Om behörighet för viss myndighet att i stället för myndighet, som avses i första stycket, pröva fråga om allmän handlings utlämnande stadgas i 14 § andra stycket.

Avslår myndighet framställning om att utfå allmän handling, skola skålen angivas i beslutet. Bifaller myndighet sådan framställning, må myndigheten, om den finner skäl antaga att beslutet kan ändras efter klagan, förordna att beslutet skall gå i verkställighet först sedan det vunnit laga kraft.

10 §

19 §

Har myndighet avslagit framställning om utbekommande av allmän handling och anser sökanden att beslutet icke är lagligen grundat, äge han, i den ordning nedan sägs, söka ändring i beslutet; beslut, som meddelats av departementschef, må dock ej överklagas.

Ändring må begäras av sökanden, av justitiekanslern, av riksdagens ombudsmän samt av den vars förhållanden beröras i handlingen eller som eljest kan lida skada genom att denna lämnas ut. Om klagan över beslut av myndighet som tillhör eller lyder under riksdagen gålle vad riksdagen bestämmer.

11 § Ändring, som avses i 10 §, skall sökas hos den myndighet, som har att upptaga klagan över beslut eller åtgärd i det mål

20 § Ändring, som avses i 19 §, skall sökas hos den myndighet, som har att upptaga klagan över beslut eller åtgärd i det mål

71 (Gällande lydelse) eller ärende, till vilket handlingen hör, eller om klagan ej är tillåten i sådant mål eller ärende eller handlingen ej tillhör mål eller ärende, som myndigheten har att handlägga, hos den myndighet, som i allmänhet har att upptaga klagan över myndighetens beslut eller åtgärder. Vad nu sagts gälle ock angående den ordning i vilken ändring skall sökas.

(Föreslagen lydelse) eller ärende, till vilket handlingen hör, eller om klagan ej är tillåten i sådant mål eller ärende eller handlingen ej tillhör mål eller ärende, som myndigheten har att handlägga, hos den myndighet, som i allmänhet har att upptaga klagan över myndighetens beslut eller åtgärder. Vad nu sagts gälle ock angående den ordning i vilken ändring skall sökas.

Finnes enligt vad ovan sagts ej behörig myndighet, skall ändring sökas i fråga om beslut av kommunalmyndighet hos länsstyrelse, beträffande beslut av myndighet, som lyder under länsstyrelse, domkapitel, styrelse, ämbetsverk eller annan överordnad myndighet, hos den överordnade myndigheten samt i andra fall hos Konungen i vederbörande statsdepartement. Angående beslut av myndighet, som tillhör eller lyder under riksdagen, gälle dock vad riksdagen bestämmer.

Finnes enligt vad ovan sagts ej behörig myndighet, skall ändring sökas i fråga om beslut av kommunalmyndighet hos länsstyrelse, beträffande beslut av myndighet, som lyder under länsstyrelse, domkapitel, styrelse, ämbetsverk eller annan överordnad myndighet, hos den överordnade myndigheten samt i andra fall hos Konungen i vederbörande statsdepartement.

Talan, som hos Konungen fullföljes i statsdepartementen, skall i regeringsrätten föredragas och avgöras. 12 §

21 §

Angående fullföljd av talan mot myndighets beslut, varigenom klagan avslagits, äge vad i 11 § är stadgat motsvarande tillämpning; har klagan bifallits, vare talan mot beslutet ej tillåten.

Angående fullföljd av talan mot myndighets beslut, varigenom klagan prövats, äge vad i 19 och 20 §§ är stadgat motsvarande tillämpning.

13 §

22 §

Vill någon klaga över myndighets beslut, äge han erhålla underrättelse om vad han därvid har att iakttaga. Mål eller ärende angående utlämnande av allmän handling skall alltid behandlas skyndsamt. Expedition skall tillhandahållas klaganden utan avgift. Ej må för fullföljd av talan eller dess prövning gälla särskilda villkor, såsom erläggande av fullföljdsavgift eller myndighets tillstånd. 14 §

23 §

Finnes hos myndighet allmän handling, som skall hållas hemlig, och anser myndigheten särskild åtgärd böra vidtagas till beredande av trygghet mot obehörigt utlämnande, äge myndigheten förse handlingen med anteckning därom att den är

72 (Gällande lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

hemlig. Sådan anteckning skall innehålla uppgift å det lagrum, som åberopas för handlingens hemlighållande, dagen för anteckningen samt den myndighet, som låtit verkställa anteckningen. Beträffande särskilda slag av handlingar, vilkas hemlighållande för rikets säkerhet är av synnerlig betydelse, äger Konungen förordna att viss myndighet skall pröva fråga om utlämnande. Har sådant förordnande meddelats, skall å handling som däri avses, jämte de uppgifter som angivas i första stycket, antecknas den myndighet, som sålunda är behörig att pröva fråga om utlämnande. Framställning hos annan myndighet att utbekomma handling, vara dylik anteckning skett, skall ofördröjligen på sökandens begäran hänskjutas till den behöriga myndigheten. Ej må i annan ordning än i detta lagrum sägs handling förses med anteckning därom att den är hemlig.

7 kap. Om

Har Konungen meddelat förordnande, som avses i 18 § första stycket, skall sådan anteckning göras på varje handling som avses med förordnandet; anteckningen skall innehålla jämväl uppgift om den myndighet som skall pröva fråga om utlämnande.

Ej må i annan ordning än i detta lagrum sägs allmän handling förses med anteckning därom att den är hemlig.

tryckfrihetsbrott 3 §

Har meddelande, som enligt 1 kap. 1 § andra stycket avlämnats för offentliggörande i tryckt skrift, icke blivit infört i skriften och innefattar det ärekränkning mot enskild person, gälle om ansvar för sådan ärekränkning vad i lag är stadgat. Uppenbarar den som på grund av allmän befattning eller i och för utövande av allmän tjänsteplikt erhållit kännedom om förhållande, vars röjande skulle innefatta brott mot rikets säkerhet eller varom han eljest enligt lag haft att iakttaga tystnad, vad han sålunda erfarit, må, ehuru sådant meddelande skett för offentliggörande i tryckt skrift, gärningen åtalas och straffas enligt vad därom är stadgat. Om ansvar för utlämnande av allmän handling, som skall hållas hemlig, stadgas i den särskilda lag, som avses i 2 kap. 1 §.

Den som eljest lämnat meddelande för offentliggörande i tryckt skrift må åtalas och straffas enligt lag allenast 1. om han därigenom förövat brott mot rikets säkerhet; 2. om han utlämnat allmän handling som skolat hållas hemlig eller röjt dess innehåll eller ock yppat förhållande av sådan beskaffenhet att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna skolat hållas hemlig; 3. om han röjt förhållande som han på grund av stadgande i lag icke ägt yppa såsom vittne.

73 (Gällande

lydelse)

Vad i lag är stadgat angående straff för brott, som avses i 4 och 5 §§, gälle ock då brottet är att anse som tryckfrihetsbrott.

(Föreslagen

lydelse)

Vad i lag är stadgat angående påföljd för brott, som avses i 4 och 5 §§, gälle ock då brottet är att anse som tryckfrihetsbrott.

Angående enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott stadgas i 11 kap. Fälles. den tilltalade för brott, som avses i 4 § 6 eller 13, må ock, då fråga är om periodisk skrift, på yrkande förordnas att domen skall införas i skriften.

RÄTTEGÅNGSBALKEN 5 kap. Om offentlighet

och ordning vid

domstol

1 §1 Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Kan det antagas, att vid förhandling skall förekomma något, som är stötande för anständigheten och sedligheten, eller att till följd av offentligheten något kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt, äge rätten förordna, att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar. Förordnande, som nu sagts, må ock meddelas, om anledning förekommer, att till följd av offentligheten yrkeshemlighet skulle röjas. I mål om ansvar för utpressning må rätten, om målsäganden begär det eller rätten eljest finner det lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar. Förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätten finner, att offentligheten skulle vara till men för utredningen.

Rätten äger dock förordna, att förhandling helt eller delvis skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att till följd av offentligheten 1. något skulle uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande stat; 2. någon skulle utsättas för våld eller annat övergrepp; 3. annan än den misstänkte i brottmål skulle utsättas för andras missaktning; A. yrkeshemlighet skulle uppenbaras. Förhandling under förundersökning i brottmål skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att offentligheten skulle vara till men för utredningen. Bevisupptagning till framtida säkerhet skall äga rum inom stängda dörrar, om sökanden begär det.

Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom stängda dörrar. 1

Ny lydelse av 5 kap. 1 § RB föreslagen i prop. 1964: 10.

74 (Gällande lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda dörrar, vare det gällande.

3§ Vid förhandling inom stängda dörrar må efter medgivande av rättens ordförande tjänsteman vid domstolen så ock den som för sin utbildning tjänstgör vid denna vara närvarande. Hålles förhandling inom stängda dörrar till skydd för enskilds intresse, må rätten tillåta utgivare av periodisk tryckt skrift samt radioprogramföretag och företag för yrkesmässig förmedling av nyheter att närvara. Utgivaren eller företaget må sätta medarbetare i sitt ställe. När särskilda skäl äro därtill, må rätten medgiva även annan att närvara vid förhandling inom stängda dörrar.

Vid förhandling inom stängda dörrar må efter medgivande av rättens ordförande tjänsteman vid domstolen så ock den som för sin uthildning tjänstgör vid denna vara närvarande. När särskilda skäl äro därtill, må rätten medgiva även annan att närvara vid sådan förhandling.

4 § Rätten äge förordna, att vad som förekommit vid förhandling inom stängda dörrar icke får uppenbaias.

Rätten äge förordna, att vad som förekommit vid förhandling inom stängda dörrar icke får uppenbaras. Sådant förordnande må, i fall som avses i 3 § andra stycket, innehålla att offentliggörande likväl må ske med vissa begränsningar: dessa fastställas av rätten. Lämnar rätten part eller annan tillgång till allmän handling som jämlikt tryckfrihetsförordningen skall hållas hemlig, skall rätten, om det anses erforderligt, uppställa förbehåll om sättet att handhava handlingen och begagna dess innehåll.

5 § överläggning till dom eller beslut skall hållas inom stängda dörrar, om rätten ej finner det kunna ske offentligt. Hålles överläggning inom stängda dörrar, må, utom rättens ledamöter, närvara endast sådan rättens tjänsteman, som har att taga befattning med målet. När särskilda skäl äro därtill, må rätten medgiva även annan att närvara vid sådan överläggning.

75 (Gällande lydelse) Avkunnande av dom eller beslut skall ske offentligt. Har förhandling hållits inom stängda dörrar, må dock dom eller beslut avkunnas inom stängda dörrar.

(Föreslagen lydelse) Avkunnande av dom eller beslut skall ske offentligt. Har förhandling hållits inom stängda dörrar, må dock dom eller beslut avkunnas inom stängda dörrar utom i de delar som angiva utgången.

9 kap. Om straff och vite 6 § Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande icke får uppenbaras, straffes han med dagsböter. Bryter utgivare av periodisk tryckt skrift eller medarbetare i radioprogramföretag eller företag för yrkesmässig förmedling av nyheter mot föreskrift angående offentliggörande av uppgifter om vad som förekommit vid förhandling inom stängda dörrar, kan rätten förordna att utgivaren eller företaget under viss tid eller tills vidare icke skall erhålla tillstånd att närvara vid sådan förhandling inför domstol i riket.

23 kap. Om

förundersökning 14 §

Undersökningsledaren äge inhämta yttrande av sakkunnig. Finnes redan under förundersökningen sakkunnig böra utses av rätten, äge undersökningsledaren framställa begäran därom. Han äge ock hos rätten begära föreläggande, att skriftligt bevis skall företes eller föremål tillhandahållas för besiktning.

Undersökningsledaren äge inhämta yttrande av sakkunnig. Finnes redan under förundersökningen sakkunnig böra utses av rätten, äge undersökningsledaren framställa begäran därom. Han äge ock hos rätten begära förordnande, att allmän handling skall tillhandahållas, eller föreläggande, att annat skriftligt bevis skall företes eller att föremål skall tillhandahållas för besiktning.

21 § Vid förundersökningen skall protokoll föras över vad därvid förekommit av betydelse för utredningen. Sedan utsaga av misstänkt eller annan upptecknats, skall, innan förhöret avslutas, utsagan uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas att granska uppteckningen samt den hörde tillfrågas, om han har något att erinra mot innehållet.

76 (Gällande lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

Erinran, som ej föranleder ändring, skall antecknas. Därefter må uppteckningen ej ändras. Har utsagan först efter granskningen antecknats i protokollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna. I mindre mål må i stället för protokoll föras kortfattade anteckningar över det väsentliga, som förekommit vid förundersökningen. Så snart åtal beslutats, äge den misstänkte eller hans försvarare på begäran erhålla avskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen.

Så snart åtal beslutats, äge den misstänkte eller hans försvarare på begäran erhålla avskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Ingår i protokollet eller anteckningarna allmän handling som enligt tryckfrihetsförordningen skall hållas hemlig, skall undersökningsledaren, om det anses erforderligt, uppställa förbehåll om sättet att handhava handlingen och begagna dess innehåll.

36 kap. Om vittne 5 §^ Ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning må ej höras som vittne angående något, varom han på grund av denna sin ställning har att iakttaga tystnad.

1 Den som närvarit vid domstols eller jurys överläggning inom stängda dörrar må ej höras om vad därvid förekommit eller om hur de särskilda ledamöterna röstat. Medlare som avses i giftermålsbalken må ej höras om vad han erfarit vid medling. Den som på grund av allmän befattning eller lagstadgad tjänsteplikt vunnit kännedom om innehållet i allmän handling, som skall hållas hemlig jämlikt 2 kap. 8, 9 eller 10 § tryckfrihetsförordningen, må icke höras som vittne därom utan tillstånd av den myndighet som skall pröva fråga om utlämnande av handlingen; och lände föreskrifterna om ordningen för sådan prövning till efterrättelse. Ej heller må någon utan dylikt tillstånd höras om vad han eljest på grund av sådan ställning erfarit av beskaffenhet att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna skolat hållas hemlig jämlikt stadgande som nyss sagts.

Ny lydelse av 36 kap. 5 § RB föreslagen i prop. 1964: 10.

77 (Gällande lydelse) Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

(Föreslagen lydelse) Advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, sjukgymnast eller psykolog må icke höras angående något som på grund av hans ställning förtrotts honom eller som han i anledning av sådant meddelande erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. Ej heller må under annan förutsättning befattningshavare eller tjänstepliktig höras angående förtroligt meddelande eller därav föranledda iakttagelser av sådan art att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna skolat hållas hemlig jämlikt 2 kap. 13 § andra stycket tryckfrihetsförordningen eller angående förtrolig uppgift för statlig eller kommunal statistik. Har någon såsom biträde hos person som avses i detta stycke eller i allmän tillsynsverksamhet fått kännedom om förhållande som sålunda icke får yppas, gälle för honom samma tystnadsplikt.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas. Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, vara icke kan följa lindrigare straff än straffarbete i två år.

Utan hinder av vad i tredje och fjärde styckena sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämförliga förhållanden erfarit. 6a§ Kan i annat fall än i 5 och 6 §§ sägs omständighet, varom någon på grund av allmän befattning eller lagstadgad tjänsteplikt har att iakttaga tystnad, antagas äga betydelse som bevis och kan bevisningen icke lämpligare föras på annat sätt, äger rätten förelägga honom att

78 (Gällande

lydelse)

(Föreslagen lydelse) avgiva vittnesmål; rätten inhämte dock, om så kan ske, först yttrande av den myndighet varunder han lyder.

38 kap. Om skriftligt

Om tillhandahållande av allmän handling, som förvaras hos stats- eller kommunalmyndighet, gälle vad därom är stadgat. Hava eljest avvikande bestämmelser meddelats om skyldighet att förete skriftlig handling, vare de gällande.

bevis

Allmän handling, som skall hållas hemlig jämlikt 2 kap. 8, 9 eller 10 § tryckfrihetsförordningen, må icke företes som bevis utan tillstånd av den myndighet som skall pröva fråga om utlämnande av handlingen; och lände i ärendet om tillstånd föreskrifterna om ordningen för sådan prövning till efterrättelse. Är staten eller kommun part i tvistemål, gälle om dess skyldighet att förete annan handling än i första stycket sågs vad eljest är föreskrivet för part. Kan i annat fall än i första och andra styckena avses allmän handling antagas äga betydelse som bevis och kan bevisningen icke lämpligare föras på annat sått, äger rätten förordna att handlingen skall tillhandahållas rätten eller undersökningsledaren; rätten inhämte dock, om sä kan ske, först yttrande av den myndighet som förvarar handlingen. Är dennas innehåll sådant att befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap. 5 §, icke må höras som vittne därom, må handlingen ej företes som bevis. Ej heller må, med mindre synnerlig anledning förekommer därtill, handlingen företes som bevis, om därigenom yrkeshemlighet skulle uppenbaras. Hava avvikande bestämmelser meddelats om skyldighet att förete skriftlig handling, vare de gällande.

79 BROTTSBALKEN (Gällande

lydelse)

(Föreslagen

17 kap. Om brott mot allmän

verksamhet

lydelse)

Ii Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utgiva annans gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget, skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som bryter mot förbud att sälja eller skingra gods eller att utgiva annans gods, rubbar gods som blivit satt i kvarstad, utmätt eller beslagtaget, skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit, bryter mot förbehåll som myndighet uppställt vid utlämnande av allmän handling eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i högst ett år.

Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande förrättningsman till böter.

20 kap. Om

av

ämbetsbrott

3 § Yppar ämbetsman vad han är pliktig att hemlighälla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dömas allenast till böter.

Om ämbetsman, till skada för allmänt eller enskilt intresse eller eljest med överskridande av sin behörighet, lämnar ut allmän handling som enligt tryckfrihetsförordningen skall hållas hemlig eller yppar eller utnyttjar dess innehåll, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till suspension eller avsättning; om skäl äro därtill, skall tillika dömas till fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dömas allenast till böter. Lika med innehållet i sådan handling skall anses förhållande, varom ämbetsmannen fått kännedom på grund av sin ställning, av sådan beskaffenhet att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna enligt tryckfrihetsförordningen skolat hållas hemlig. Vad nu sagts gäller ock annat förhållande som ämbetsmannen på grund

80 (Gällande

lydelse)

Begår den som varit ämbetsman sådan gärning, domes till böter eller fängelse enligt vad i första stycket sägs.

(Föreslagen lydelse) av stadgande i lag icke ägt yppa såsom vittne. Bryter ämbetsman eljest mot tystnadsplikt som åligger honom jämlikt lag, författning eller särskild föreskrift, vare straffet suspension eller böter. Begår den som varit ämbetsman gärning som avses i första stycket, dömes till böter eller fängelse enligt vad där sägs; är gärningen sådan som avses i andra stycket, vare straffet böter.

14 § Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott, varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt; dock skall gälla vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigat och vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, som avses i 3 § och som är särskilt belagd med straff, eller gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av ämbetsman.

Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott, varigenom ämbetsman åsidosatt sin tjänsteplikt; dock skall gälla vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigat och vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av ämbetsman. Riktar sig gärning som avses i 3 § mot enskilt intresse och har målsäganden icke angivit gärningen till åtal, må åklagare väcka åtal endast om det finnes påkallat ur allmän synpunkt.

LAGEN DEN 29 APRIL 1960 OM SAMHÄLLETS VÅRD AV BARN OCH UNGDOM (BARNAVÅR DS LAG) 91 § Den som är eller varit verksam inom samhällets barnavård må ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Den som deltager i överläggning i barnavårdsärende utan att vara anställd i allmän tjänst skall likväl vara underkastad ansvar enligt brottsbalken för brott mot tystnadsplikt; i stället för suspension eller avsättning må, i fall som avses i 20 kap. 3 § första stycket nämnda balk, dömas till fängelse i högst ett år.

81 (Gällande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

Alla handlingar i förekommande mål och ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgängliga för obehöriga. 92 § Gärning som är belagd med straff enligt 88, 89 eller 90 § må ej åtalas av allmän åklagare, om ej gärningen anmäles till åtal av vederbörande barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola eller av tillsynsmyndighet. Brott som avses i 91 § första må åtalas av allmän åklagare efter angivelse av målsägande.

stycket endast

Bilaga

Förteckning över sekretesslagens bestämmelser och bestämmelser i utkastet

motsvarande

SekrL

Utkastet (hänvisningarna avser, där ej annat anges, 2 kap. TF)

Anmärkningar

1 § st. 1

9§

Protokoll om förhållandet till främmande stat m. m. hemliga vid antagande om fara för rikets säkerhet eller eljest för dess internationella förbindelser samt vid antagande om men för enskild. Protokoll i kommandomål hemliga vid antagande om fara för rikets säkerhet eller om skada för rikets försvar. Statsrådsprotokoll i allmänhet skall hemlighållas enligt samma regler som andra handlingar.

8§

st. 2

2 § st. 1 st. 2

i första hand 9 § i första hand 8 och 9 §§

Jämför 1 kap. 12 § författningsutredningens förslag till RO. Se i övrigt anm. vid 1 § st. 1 SekrL. Se anm. vid 1 § st. 2 SekrL.

st. 3

—

3 § st. 1 st. 2

9§ 9§

Se anm. vid 1 § st. 1 SekrL.

A § st. 1 och 2

8§

Vid antagande om fara för rikets säkerhet eller om skada för rikets försvar.

9§

Vid antagande om fara för rikets säkerhet eller eljest för dess internationella förbindelser samt vid antagande om men för enskild (handling som angår förhållandet till främmande stat m. m.). Kryptotjänsten och, till viss del, säkerhetstjänsten. Huvuddelen av säkerhetstjänsten. Vid antagande att utlämnande skulle lända staten eller kommunen till skada.

st. 1—3

6§

10 § 11 § st. 1 och 3 12 § st. 3

83 SekrL

Utkastet

Anmärkningar Endast inom affärsverksamhet skall sekretessen upprätthållas efter det saken avgjorts.

7§

11 § st. 3

Vid antagande o m att utlämnande skulle motverka inspektionen, provet o. s. v.

8§

12 S st. 3

Sekretess endast beträffande handlingar som upprättats eller anskaffats till utredning i fråga om inköp av fast egendom.

9§

12 § st. 2

Statlig eller k o m m u n a l affärsverksamhet. Yrkeshemlighet. Konstruktion av vapen m. m. Myndighet anlitar en av a n n a n myndighet bedriven serviceverksamhet. Sekretess hos den senare myndigheten; förtroende.

8§ 14 § st. 2

10 § st. 1

8§ 11 § st. 1 13 § st. 1

13 § st. 3 14 § st. 1

st. 2

/ / § st. 1 st. 2

13 § st. 4 Sekretess endast om underrättelserna tillföres kriminalregister. Sekretess endast om registren föres på grund av stadgande i lag.

st. 3

12 § st. 1, 2

13 § st. 1

st. 3

13 § st. 2 13 § st. 4

13 §

Försvarshemligheter. Spanings- och utredningsverksamhetens effektivitet. Enskilds personliga förhållanden; missaktning. Beträffande brott m. m. skydd endast för underåriga. Vid antagande om våld m o t den som gjort a n m ä l a n eller avgivit utsaga. Enskilds ekonomiska förhållanden; yrkeshemlighet eller, beträffande detaljuppgifter, antagande om skada. Se motiveringen till utkastet 2 kap. 11 § TF, Sekretess för bekämpande av brott

13 § st. 1 13 § st. 2

Missaktning; brott m. m. beaktas endast betr. underårig. Förtroliga uppgifter. Sekretess endast om registret föres på grund av stadgande i lag. Se anm. vid 12 § st. 1 och 2 SekrL.

84 SckrL

Utkastet

Anmärkningar

U § st. 1

13 § st. 1

Se anm. vid 12 § st. 1 och 2 SekrL. Betr. utlänning antagande om övergrepp eller a n n a n menlig åtgärd. Se anm. vid 12 § st. 1 och 2 SekrL. I lag skall k u n n a bestämmas, att handling skall hemlighållas trots samtycke.

9§

st. 2

13 § st. 2 15 § st. 3

13 § st. 3 st. 3

st. 4

13 § st. 4

15 §

14§st. 1

16 §

14 § st. 3

17 § st. 1, P 1,2,3

14 § st. 1

St. 1,P-4 st. 2

11 § st. 3

st. 3

14 § st. 2

18 §

—

14 § st. 1 14 § st. 2

19 § st. 1 och 2

14 § st. 1

20 § st. 1och 2

14 § st. 1

21 §

14 § st. 1 12 § st. 4

22 §

14 § st. 1 14 § st. 2

Vid antagande om våld mot den som gjort a n m ä l a n eller avgivit utsaga. Direkt motsvarighet saknas. Föreskriften om att, vid bedömning av missaktningsrekvisitet, brott m. m. ej skall beaktas leder dock till att beslut om ingripande med tvångsåtgärder i stor omfattning skall vara offentliga. Sekretess endast om registret föres på grund av stadgande i lag. Yrkeshemlighet eller skada; se anm. vid 10 § st. 1 SekrL.

Yrkeshemlighet eller skada; se anm. vid 10 § st. 1 SekrL. Skatteutredningens effektivitet. Se motiveringen till utkastets 2 kap. 14 § T F , slutet. Förtroende. Bankens etc. yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för banken etc. Förtroligt meddelande från kunder hos banken etc. Arbetsgivarens yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för honom. Företagarens yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för honom. Företagarens yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för honom. Handlingar ang. statliga och k o m m u nala bolag; se 2 § p. 37 CSekrK. Yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada. Förtroende. Sekretess vid prövning av tvist om virkesmätning bör möjligen föreskrivas för fall då parterna är ense d ä r o m . Frågan hör samman med frågan om

85 SekrL

Utkastet

Anmärkningar sekretess kring dispositiva tvistemål vid domstol, en fråga varom kommittén avser att s a m r å d a med domstolskommittén.

23 §

14 § st. 1

Yrkeshemlighet eller, i särskilda skada.

24 §

14 § st. 2

Förtroende; medling i ekonomisk angelägenhet.

25 §

14 § st. 2

Förtroende; förmedling av arbete och arbetskraft.

13 § st. 2

Förtroende; rättshjälp i personlig angelägenhet. Förtroende; rättshjälp i ekonomisk angelägenhet. Bevisning till framtida säkerhet (notarius publicus). Såvitt gäller uppgifter som enskild lämnat advokaten i förtroende. Omständigheter som kan utsätta advokaten för a n d r a s missaktning. Advokatens yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för honom.

26§st.

loch2

14 § st. 2 14 § st. 4 st. 3

13 § st. 2 och 14 § st. 2 13 § st. 1 14 § st. 1

fall,

27 §

14 § st. 2

Förtroende.

28 §

14 § st. 2 14 § st. 1

Förtroende; anstalt för samfärdsel. Yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada; tullverket (beräkning av skatt eller a n n a n avgift, kontroll av handel eller a n n a n ekonomisk verksamhet).

29 §

14 § st. 2

Förtroende.

30 §

14 § st. 2

31 §

12 § st. 1 14 § st. 1 14 § st. 2

32 §

14 § st. 2 14 § st. 1

Den ekonomiska politiken. Förhandling med främmande stat, m. m. Kontroll av b a n k e r s låneverksamhet. Se också under 32 § SekrL. Enskilds förtroende. Se under 32 § SekrL. Förtroende, i fall då lånerörelsen är affärsmässig. Yrkeshemlighet eller skada, i fall då lånerörelsen inte är affärsmässig (före-

86 SekrL

Utkastet

Anmärkningar tagarstöd, studielån el. dyl.). Bestämmelsen k o m m e r att omfatta även kreditgaranti.

33 §

9§ 12 § st. 1

12 § st. 3

14 § st. 1

34 § st. 1

12 § st. 3

st. 2

12 § st. 3

14 § st. 1

14 § st. 1

st. 3—5

-

37 §

17 § st. 2

38 § st. I st. 2

17 § st. 2 38 kap. 8 § RB

st. 2

Skada för staten eller kommunen. Enskilds yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för enskild. Skada för staten eller kommunen. Efter det avtal slutits sekretess endast inom affärsverksamhet. Enskilds yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för enskild; sekretessen ej begränsad till tiden intill dess avtal slutits.

—

36§

39 § st. 1

Förhandling med främmande stat, m. m. Den ekonomiska politiken (statens finanser). Skada för staten eller kommunen. Efter det avtal slutits sekretess endast inom affärsverksamhet. Enskilds yrkeshemlighet eller, i särskilda fall, skada för enskild.

—

13 § st. 3 15 § st. 3

De särskilda reglerna om handlingssekretess hos domstolarna får enligt utkastet ingen a n n a n motsvarighet än regeln i 15 § första stycket om verkan av att handling företetts vid offentlig förhandling. I övrigt skall domstol tilllämpa utkastets sekretessregler p å samma sätt som a n n a n myndighet.

Stadgandet h a r icke någon direkt motsvarighet i utkatset. Av sekretessreglernas konstruktion följer emellertid att utrymmet för sekretess gentemot p a r t e r blir begränsat; se särskilt 15 § tredje stycket. Antagande om våld mot den som gjort anmälan eller avgivit utsaga. Handling k a n med stöd av bestämmelse i lag hemlighållas även om den som beröres samtycker till utlämnande.

87 Utkastet

Anmärkningar

5 kap. 4 § st. 2 och 23 kap. 21 § sista st. RB

Förbehåll då handling ställs till parts förfogande.

—

20 kap. 3 § BrB 17 kap. 13 § BrB 20 kap. 14 § BrB 3§

Beträffande ärende som avhandlas vid offentlig förhandling följer av utkastets 15 § första stycket att offentlighet är regel. I andra ärenden skall enligt utkastet vanliga sekretessregler gälla, i den mån inskränkningar i sekretessen ej stadgats i lag eller på administrativ väg; se 17 §. Brott mot tystnadsplikt. Brott mot förbehåll.

Litteratur

Betänkande med förslag till tryckfrihetsordning, avgivet den 20 december 1912 av särskilda kommitterade inom justitiedepartementet (G. Rudebeck, Nils Alexanderson och Adolf Hallgren). Utredning den 11 februari 1927 med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet, verkställd av Nils Herlitz (SOU 1927:2). Förslag den 14 januari 1935 till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet, avgivet av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga (Nils Herlitz, Aug. Sävström och Sigurd Hansson; SOU 1935:5). Proposition (nr 140) till 1936 års riksdag med förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 riksdagsordningen samt §§ 1 och 2 tryckfrihetsförordningen. Proposition (nr 107) till 1937 års riksdag med förslag till lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (SekrL). Processlagberedningens år 1938 avgivna betänkande med förslag till rättegångsbalk (SOU 1938:43 och 44). Processlagberedningens år 1944 avgivna betänkande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. (SOU 1944:9 och 10). Proposition (nr 260) till 1947 års riksdag med förslag till lag angående ändring i SekrL m. m. 1944 års tryckfrihetssakkunnigas år 1947 avgivna betänkande med förslag tryckfrihetsförordning (SOU 1947:60). Proposition (nr 230) till 1948 års riksdag med förslag till m. m.

till

tryckfrihetsförordning

Sekretessen vid förundersökning i brottmål, betänkande av J. Hagander 1955:17).

(SOU

Straffrättskommitténs år 1944 avgivna betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944:69). Straffrättskommitténs år 1953 avgivna betänkande med förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14).

89 Proposition (nr 10) till 1962 års riksdag med förslag till brottsbalk. Sveriges statsskick, författningsutredningens betänkande VI, del 1 lagförslag (SOU 1963: 16), del 2 motiv, förslag till regeringsform (SOU 1963: 17). N. Alexanderson, Svensk tryckfrihet, Stockholm 1950, i serien Studentföreningen Verdandis småskrifter, nr 500. H. Eek, Nya tryckfrihetsförordningen, svensk pressrätt i systematisk framställning, Stockholm 1948. H. Eek, Några tryckfrihetsrättsliga s. 145 ff.

principspörsmål,

Svensk juristtidning

1955 H. Eek, Det offentliga och det hemliga — Yttrandefrihet och tystnadsplikt, Stockholm 1959, i serien Aktuellt från TU, nr 8. E. Fahlbeck,

Tryckfrihetsrätt, 2 uppl., Stockholm 1954.

L. Groll, Utredning angående bestämmelser om tystnadsplikt i svensk lagstiftning, stenc, Stockholm (justitiedepartementet) 1951. F. Kaijser, Tjänstemäns tystnadsplikt. En översikt över problemläget. Förvaltningsrättslig tidskrift 1961 s. 65 ff. B. Lännergren och G. Petrén, Sekretessen och domstolarna, Tidskrift för Sveriges advokatsamfund 1960 s. 193 ff. R. Malmgren, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar, 8 uppl., Stockholm 1961. Utgiven av G. Petrén och Halvar G. F. Sundberg. G. Petrén, Tryckfrihetslagstiftningen, föreningens skriftserie, nr 1.

Stockholm 1950, Svenska

tidningsutgivare-

II. Strömberg, Meddelanden för offentliggörande i tryckt skrift av den som är underkastad tystnadsplikt, Statsvetenskaplig tidskrift 1959 s. 385 ff. L. Welamson, Rättegångsbalken tidskrift 1950 s. 289 ff. L. Welamson,

och

sekretesslagstiftningen,

Förvaltningsrättslig

Läkarsekretessen, en rättslig undersökning, Stockholm 1962.

B. Wennergren, Till frågan om handlingars partsoffentlighet farandet, Förvaltningsrättslig tidskrift 1959 s. 139 ff.

i

förvaltningsför-

.

BILAGA 2

Överläggningar på grundval av diskussionspromemorian Offentlighet och sekretess

om

F Ö R T E C K N I N G ÖVER SAMMANTRÄDEN

1) 2) 3) 4) 5) 6) 7) 8)

Den 22 maj 1964. Diskussionspromemorians och författningsutkastets 93 principer och allmänna uppläggning Den 9 oktober 1964. Försvarssekretessen 108 Den 30 oktober 1964. Sekretessen kring polis- och åklagarmyndigheternas 11 R verksamhet Den 6 november 1964. Utrikessekretessen I37 Den 13 november 1964. Sekretessen kring inspektioner, utredningar och prov samt i utnämnings- och andra personalärenden 149 Den 20 november 1964. Sekretessen kring personliga förhållanden inom 165 sjuk-, social- och kriminalvården m.m Den 27 november 1964. Sekretessen kring enskildas yrkeshemligheter m.m. 187 Den 4 december 1964. Sekretessen till skydd för statens och kommunernas • T

ekonomiska

•

4.

™

intressen m.m

Hänvisningarna till PM 1964 har ändrats så att de hänför sig till pagineringen i bilaga 1.

0 2

~"w

1. Diskussionspromemorians och författningsutkastets principer och allmänna uppläggning

Sammanträde

den 22 maj

1964 Från offentlighetskommittén: ordföranden herr Kjellin samt herrar Eriksson, Pers, Stjernquist, Borggård, Ryman och Wadén. Inbjudna: justitiekanslern Sten Rudholm; från försvarsstaben: överstelöjtnanten Filip Grudemark och majoren Otto Axelson; från riksarkivet: tf riksarkivarien Olof Jägerskiöld, arkivrådet Swedlund, förste arkivarien Nils Holm och arkivarien Sven Åstrand; från skolöverstyrelsen: kanslirådet Gunnar Wejle; från överståthållarämbetet: kanslidirektören Sam Widmark; från beredskapsnämnden för psykologiskt försvar: förste byråsekreteraren Per-Axel Landahl; från besvärssakkunniga: f.d. landssekreteraren Olof Åkesson, generaldirektören Ragnar Lundberg, hovrättsrådet Gustaf Petrén och assessor Bertil Wennergren; från domstolskommittén: hovrättsassessor Lars Olsgren, från JO-expeditionen: byråchefen Nils Mannerfelt; från Svenska kommunförbundet: sekreteraren Ingemar Lundh; från press- och radiokommittén: redaktionschefen Nils Boman, redaktören Helge Söderlund, redaktören Gunnar Breide, huvudredaktören Harald Wigforss, redaktören Yngvar Alström, redaktören K. G. Michanek, redaktören Hans Ingvar Johnson och chefsjuristen Gunnar Hansson. Herr Jägerskiöld:

Om man kan fixera

fasta tidsgränser, underlättar man i ett hänseende prövningen, och man undanröjer därmed också möjlighet att utsträcka sekretessen utöver en viss tidpunkt. Det är klart att det kan vara en fördel. Å andra sidan är det inte mekaniskt verkande gränser som bör vara avgörande, utan det är det faktiska innehållet i handlingen. Det skulle naturligtvis finnas en möjlighet ändå att subsidiärt föra in en tidsgräns därigenom att man sade att handlingar som var äldre än så och så aldrig skulle vara hemliga. Inom riksarkivet och landsarkiven har man nog i regel kommit till den uppfattningen, att det nya systemet — som kanske teoretiskt är klarare därigenom att det säger att bara det som behöver vara hemligt verkligen skall vara hemligt — ändå kommer att komplicera handhavandet av de här frågorna. Primärt handlägges sekretessärendena av folk på en relativt underordnad nivå. Ju mera det blir en diskretionär prövning, desto svårare blir det för dem att utföra den, desto oftare kommer det att refereras till en högre instans inom verket. Vidare kan en konstruktion av det här slaget medföra oenhetlighet i bedömningen mellan de olika myndigheterna. På dessa i relativt allmänna ordalag angivna kriterier kan man komma till rätt olika slutsatser i fråga om en handlings sekretess. Och det kommer väl i sin tur kanske att medföra större komplikationer i förhållande till allmänheten.

94 Inom arkivväsendet har det allmänt omvittnats att det hittills egentligen icke har varit några svårigheter. Besvär i sådana frågor har varit utomordentligt sällsynta. Inom riksarkivet har det på de senare decennierna bara förekommit en enda gång, och då underkändes riksarkivets ståndpunkt. I landsarkivens praxis tror jag aldrig det har förekommit, vilket kanske inte är så egendomligt därför att de mottager i princip bara handlingar som är mer än hundra år gamla. Det kan uppstå risk för oenhetlighet inte bara olika myndigheter emellan utan mellan olika typer av myndigheter. Den arkivbildande myndigheten kan bedöma det annorlunda än den arkivmyndighet som sedan mottager handlingarna. Det har framhållits, att det skulle underlätta för handhavarna att man skulle ha alla bestämmelserna samlade i en författning, nämligen tryckfrihetsförordningen. Nu är det väl för det första risk för att de här mycket generellt hållna bestämmelserna kommer att nödvändiggöra anvisningar och riktlinjer utarbetade av centrala myndigheter. Vid sidan av grundlagsstiftningen kommer kanske att utvecklas en sorts administrativt regelväsen. Det blir alltså redan på det sättet inte bara på ett ställe som tjänstemannen kommer att ha att söka. Sedan kommer fullföljdsmöjligheten sannolikt att medföra, att det så småningom blir en ganska avsevärd prejudikatsamling som tjänstemannen får hålla reda på. Man har då icke mindre än tre olika källor att hålla reda på. Man kan sedan fråga sig, om inte myndigheterna, när de utarbetar sina anvisningar för handhavandet av sekretessfrågor, försiktigtvis kommer att göra dem så vida att det avsedda syftet att gagna offentlighetsintresset måhända går om intet. Sammanfattningsvis skulle jag på det

här stadiet vilja säga, att vi nog ine är alldeles övertygade ännu om att den sökta vägen är den som bäst lede* till målet. Herr Grudemark: Jag skulle vilja rikta blicken mot det som egentligen bör vara grundsynen. Vår grundlag innelåller icke något stadgande om vem som skall svara för rikets säkerhet. Rikets säkerhet är ett vidsträckt begrepp, och i de: ligger hela offentlighetsprincipen son ett hjälpmedel. Tryckfrihetsförordningen är på sitt sätt ett försvar för vår samiällsordning. Men vi saknar den verkligt grundläggande regeln om att det som kan hota rikets säkerhet, dvs. del tillstånd vi befinner oss i idag och den utveckling vi vill ha i framtiden, da får icke komma till stånd. Samhällets säkerhetssystem bör alltså vara utgångspunkten för den gransining som här sker. Säkerhetssystemet ingår på praktiskt taget alla områden av samhällslivet i olika former. Det är inte bara en militär sak eller en sak för det psykologiska försvaret, utan det gäller samhället och den enskilde individen När man skyddar enskilda personers förhållanden, så kan det vara till gagn inom vårt område, nämligen genom att till exempel motverka främmande makts värvning av agenter. Vi vill ställa änder diskussion, om icke säkerhetssystemets olika element åtminstone borde antydas för att man skall kunna sätta sekretessbehoven i rätt belysning. Sekretessbehovet kan på sitt sätt koncentreras i en enda sats, nämligen att allt som kan hota rikets säkerhet bör vara förbjudet. När man talar om sekretess, bör man vidga begreppet ifrån handlingar och tystnadsplikt. Det väsentliga är den information som sekretessen ber3r, vare sig den förekommer i form av en handling, en bandspelning, ett objekt, ett instrument eller på annat sätt, t.ex. en muntlig information hos någon. Allt detta

95 måste omfattas av sekretess under förutsättning att dess offentliggörande kan skada rikets säkerhet i vid bemärkelse.

inte har gjorts till ett brott för en befattningshavare att lämna muntliga upplysningar ur hemlig handling för offentliggörande i tryckt skrift. Han har alltså Herr Wigforss: Vi skulle vilja börja med kunnat låta upplysningar läcka till presett erkännande för att offentlighetskom- sen. Detta har gett oss tillgång till vedermittén har tagit itu med sekretesslagen, häftiga källor. Om man täpper till dessa som man från pressens sida har offrat källor, öppnas de ovederhäftiga, och vi många hårda ord på under årens lopp. får någonting som alla parter måste beDet vore värdefullt att bli av med denna klaga. Parallellställningen av handlingslag. Vad som väcker våra betänkligheter sekretess och tystnadsplikt strider mot är att uppräkningsprincipen har ett, jag detta att man aldrig skall hemligstämpla skulle vilja säga formellt värde. Genom mer än vad som är alldeles nödvändigt. att det står att undantagen skall noga Dessa erfarna befattningshavare som år anges har man framtvingat en restriktiv efter år sysslar med brottsutredningar tolkning av sekretessbestämmelserna i får god sakkunskap och vet vad de skall varje särskilt fall. Därför är vi fästa vid lämna ut och vad de inte skall lämna ut. enumerationsprincipen. En annan punkt där vi är skeptiska är Sekretesslagen är emellertid inte upp- besvärsinstitutionen, att man skulle få lagd efter uppräkningsprincipen. Om vi fram ett dubbelsidigt förfarande. Det slår upp paragrafen om rikets förhållan- första skälet emot pekar kommittén själv de till främmande makt i sekretesslagen på, nämligen att det skulle bli ökad tids(3 §), så finner vi att enumerationsprin- utdräkt, om man skulle medge att man cipen beslutsamt är kastad överbord. Det fick klaga över beslut att utlämna en sägs i stort sett, att sådana handlingar handling. Det är naturligtvis ur pressens skall vara hemliga; möjligen kan då och synpunkt olägligt. Men viktigare är, att då medges att de offentliggöres. Så är det sekretessintresset är väl tillgodosett av i stor utsträckning i sekretesslagen, exem- myndigheterna. Man brukar inte kunna pelvis i 10 §, som vi under årens lopp beskylla dem för bristande talanger i den vägen. har sett på med stor misstro. Men vore det inte möjligt att slopa Som skäl för att besvärsmöjligheten sekretesslagen och ändå få in i grund- inte har använts oftare har man sagt att lagen, att undantagen skall noga anges? journalisterna sällan hinner vänta ett par Det står nu att de skall noga anges, men veckor på ett avgörande, och så blir det undantagen är inte noga angivna. Varför inte gjort att man klagar. Men det finns kunde vi inte få behålla detta låtsasverk? andra skäl. I många fall när en myndigSedan skulle man kunna gå till väga på het visar benägenhet att säga nej, är fali princip det sätt som kommittén har let så klart att det räcker med att ringa föreslagit, men man får naturligtvis upp till dem och säga att herrarna måste under detta särskilda perspektiv på nytt inse att det här är tjänstefel. Med andra gå igenom alla formuleringarna. Tvånget ord man behöver inte klaga, det klarar till restriktivitet kan vi inte vara av med sig ändå. Vi har ofta konflikter när det från pressens synpunkt. gäller t.ex. ansökningshandlingar till Kommittén vill parallellställa hand- kommunal tjänst. Men det räcker med lingssekretess och tystnadsplikt. Jag ta- att man säger att det här är vår rätt. lades nyss om 10 § sekretesslagen. Vad Det finns också ett annat skäl till att som har gjort 10 § uthärdlig är att det man inte har klagat mera. Det är lätt att

96 klaga när det finns en klar och formell grund som man kan hänvisa till, såsom var fallet med Wennerströmkommissionens handlingar. Men om det är en handlings realinnehåll som avgör om den skall lämnas ut eller inte, så är det väldigt svårt för den som inte har läst handlingen att säga sig att det här skall jag få fram. Inte kommer detta att bli lättare med det nya systemet. Till slut ytterligare några detaljfrågor. Såvitt jag förstår har kommittén i 12 § fogat in en ny sekretessanledning, nämligen statens finanspolitik. Bestämmelsen förefaller svepande så det förslår. Det är väl också så att man genomför en ändring beträffande undersökningskommissionerna, de skall hädanefter få möjlighet att hemlighålla handling av utredningsskäl. Om vi skulle utveckla det här systemet med undersökningskommissioner, är det väldigt viktigt att de inte kan ligga på alla handlingar hela saken igenom. Jag behöver bara hänvisa till varnande exempel i Amerika, där det är helt annorlunda. Ännu en fråga: är det så att man hädanefter, om kommitténs utkast går igenom, skall kunna klaga på departementschefs beslut? Slutligen frågan om offentlighet under förbehåll, t.ex. genom att släppa in journalisterna i domstolarna. Jag är inte för min del road av detta. Vi journalister är emot att sitta som gisslan och få del avförtroenden, som vi inte kan sätta i spalterna. Vi kommer i orimliga situationer, inte minst då vi får höra samma sak ifrån annat håll. Om vi då publicerar det, när skall vi kunna säga att vi har hört det från annat håll och inte genom det förtroende som vi har fått? Skillnaden mot alla förtroliga presskonferenser som vi också går på är sanktionen, om man överträder ett förbud. Det brukar vi inte behöva räkna med när vi går på presskonferenser.

Sekreteraren: Det var frågan om överklagande av departementschefs beslut. Kommittén har sett den i samband med frågan om regeringens beslutsformer överhuvudtaget. Enligt författningsutredningens förslag kommer den stora massan av regeringsbeslut att fattas av enskilt statsråd. Man kan förmoda att sekretessärenden i allmänhet kommer att höra till den gruppen, som alltså formellt blir regeringsärenden men reellt prövas av enskilt statsråd. Om sekretessfrågorna på detta sätt blir regeringsärenden, blir frågan om besvär ett specialfall av frågan om överklagande av regeringsbeslut överhuvudtaget. Kommittén har alltså inte tänkt sig att föreslå någon saklig ändring på den punkten. Herr Michanek: Jag skulle vilja gå tillbaka till grundtanken i kommitténs förslag, nämligen att ersätta sekretesslagens uppräkningsprincip med korta allmänna stadganden i grundlag. Jag tycker det är en fin tanke och skulle önska att man kunde tacka ja till den. Men jag är rädd för att vi saknar en väsentlig förutsättning nämligen en ämbetsmannakår, där de enskilda ämbetsmännen i varje läge är beredda att ta det personliga ansvar de behöver ta för att fatta ett avgörande. Jag har en erfarenhet från ett års tjänst i en stor förvaltning, där de här frågorna var uppe till praktiskt taget dagliga diskussioner. Den avgörande erfarenheten var en djupt rotad rädsla hos den enskilde ämbetsmannen, nerifrån och mycket högt upp, för att ta personligt ansvar i publicitetsfrågor, när man inte har en alldeles klar instruktion att stödja sig på och få hjälp av. Till det kommer sedan det av alla välkända faktum att man har en så djup lojalitetskänsla gentemot den egna förvaltningen, att varje offentliggörande även av i och för sig harmlösa fakta som, som det heter, sätter verkets an-

97 seende i fara, det vägrar man att göra om man inte blir tvingad. Och då är man tillbaka vid Wigforss' tanke om att man ändå borde göra ett försök att behålla uppräkningsprincipen och göra den till ett moment i den nya grundlagen. Det vore värt att se om man inte med hjälp av rödpenna och hopskrivningar kan få ett substitut för sekretesslagens metod och få in det på ett begränsat utrymme i grundlagen. Den förste talaren drog ut konsekvensen ytterligare av den här huvudgrundtanken genom att säga att skall man gå kommitténs väg så måste den kompletteras med en serie olika administrativa regelsamlingar inom varje verk. Hur tilltalande det än kan vara och praktiskt tillämpligt på olika områden, eftersom förhållandena är olika, så tror jag risken är att man ersätter en djungel med en hel serie djunglar som blir ännu svårare att överblicka. Herr Petrén: Jag vill först understryka att det finns en oändlig massa handlingar hos ett stort antal skiftande myndigheter, som är svåra att fånga i korta formler. Vidare: om det föreslagna systemet skall kunna fungera smidigt, måste man lägga beslutsfunktionen på en relativt låg nivå. Om man har dessa två faktorer i blickpunkten, så tror jag det står klart att det är en illusion att nöja sig med enbart allmänna regler. Dessa skulle kanske, tillämpade av urrycket kvalificerade personer, ge det bästa resultatet. Men man måste ha ett system som tar hänsyn till de faktiskt föreliggande förhållandena. Jag har diskuterat utkastet med personer från stora verk som har mycket handlingar där sekretessfrågorna ständigt är aktuella. Där återkommer man ständigt till det samma som herr Jägerskiöld framhöll, nämligen att man måste ge en människa, som handhar 7

dessa frågor, detaljbestämmelser att följa. Annars kommer hon att springa ner toppämbetsmännen med frågor: hur ska vi göra nu? och hur skall vi göra nu? Konklusionen av det sagda är att man inte kan undvara enumerativa detaljbestämmelser. Frågan kan med andra ord reduceras till: hur och när och av vem skall dessa detaljföreskrifter meddelas? Om jag förstår kommittén rätt, tänker den sig att man skall ha grundlagsbestämmelser som är en kompromiss mellan nuvarande grundlagsbestämmelser och sekretesslagen, om man ser till omfånget. Och sedan skulle det enligt kommittén i princip inte behövas mer. Men jag tror att denna tanke är en illusion. Man kommer i praktiken att i vartenda verk få en rad bestämmelser som komplement till grundlagen. Jag tror inte att det systemet blir så mycket bättre än det nuvarande. Jag tror inte heller att det är tänkbart, som Michanek hoppades, att man skulle i grundlagen kunna få en information som är praktiskt brukbar. Dels är den svår att ändra, dels blir det väldigt svårt att sammanfatta alla behövliga regler på ett tillräckligt komprimerat sätt. Konklusionen är, att man nog får tänka sig något slag av enumerativ metod. I relativt klara regler får de handlingar som skall vara hemliga räknas upp. Sedan får man bestämma sig för på vilken författningsteknisk nivå denna enumeration skall placeras: om den skall göras centralt eller om man skall göra den i en lag eller om man skall låta myndigheterna sköta uppräkningen på egen hand. Problemet kommer i praktiken att reduceras till en teknisk fråga: var skall bestämmelserna stå? Herr Wennergren: Utkastet säger liksom nuvarande regler att varje svensk medborgare skall äga fri tillgång till allmänna handlingar. Man utgår då närmast

98 från en fiktion, nämligen att medborgarna skall utöva en kontroll över förvaltningen. I praktiken är det mest pressen som utnyttjar möjligheten att ta del av allmänna handlingar. Man tycker kanske att både i lagtexten och i motiven borde på ett annat sätt än som skett framhållas att det är fråga om pressen i första hand. Mot pressens intresse av insyn skulle jag vilja ställa den enskilde samhällsmedlemmens intresse av skydd mot pressens insyn. Redan när man 1936—37 införde nuvarande konstruktion, menade man att här skulle enskilda förhållanden, enskildas ekonomi, enskildas privatliv, blottläggas för offentligheten, framför allt genom att uppgifter kom in i tidningarna därom. Man var rädd för den utvidgning som låg däri. Man menade att det skapades en osäkerhet för de enskilda. Nå, de farhågorna kunde man tysta genom att man i stor utsträckning föreskrev obligatorisk sekretess för handlingar som rörde enskildas förhållanden. På det viset gick lagstiftaren i bräschen för den enskilde. Med den uppläggning som kommittén nu har valt träder lagstiftaren tillbaka som den enskildes värn, och man överlåter på myndigheterna att avgöra, om innehållet i en handling är av den art, att dess offentliggörande i pressen skulle kunna skada den enskilde. Det blir vanskliga tillämpningsfrågor för myndigheterna. En sak är att myndigheterna slår vakt om det egna verkets intressen. Men man vet inte om de känner samma lojalitet mot de enskilda. Man överlåter alltså i stor utsträckning åt den enskilde samhällsmedlemmen att själv bevaka sina intressen. I fortsättningen skall inte bara ett avslagsbeslut utan även ett bifallsbeslut kunna överklagas. Den enskilde, vars intressen skulle kunna skadas genom att en handling lämnas ut till pressen, skulle alltså kunna överklaga beslutet om ut-

lämnande. Han bör då också få tillfille att yttra sig över en framställning att få ta del av handlingen. Man får alltså en process, där två parter uppträder not varandra. I vad mån den enskilde verkligen är kapabel att skydda sig i sådtna situationer kan man ifrågasätta. 3et kanske får vidtas särskilda arrangennng med möjlighet att få offentligt bitride. Frågorna om utlämnande av handlingar angående enskilda måste fördröjas väsentligt. Från pressens sida är man 10g inte särskilt glad över det. Nyhetsväldet går förlorat. Detta leder till att man närmast kommer till den slutsatsen att det är mycket svårt att uppställa sådana kriterier » m att utlämnande skall vägras, om ensklds intressen kan skadas genom utlämnandet. Det för med sig tillämpningssvårigheter och tidsödande handläggning. Jag föreställer mig att just när det gäller de enskilda intressena borde man i betydligt högre grad än vad som har skett här införa absoluta förbud mot utlämnande. Det kan inte hjälpas att offentlighetsgrundsatsen här måste träda tillbaka Ordföranden: Vi har inte tänkt oss att grundlagsreglerna skall vara helt exklusiva. Man har inte bara problemet att få regler som skall kunna tillämpas, man har också det problemet: vad skall stå i grundlag? Har vi överhuvudtaget en grundlagsreglering, så bör den ha ett syfte att försvåra en utvidgning av sekretessen, eljest har den ingen mening. Det utkast vi har gjort anger det maximala området för vad som får hemlighållas, men vi har sagt i 2 kap. 17 § att man kan fixera det området närmare såväl genom lag som genom administrativ författning. Man kan alltså inom det område där grundlagen medger sekretess ge närmare regler. Herr Mannerfelt: Principiellt anser JO det vara av värde att konkretisera undan-

99 tagen. Offentlighetsgrundsatsen får sin reella innebörd inte genom positiva regler som slår fast den utan genom gränser gentemot sekretessområdet. Ett principiellt intresse är det därför, att den gränsen blir så preciserad som möjligt. En annan tanke är den vi nyss hörde av assessor Wennergren — och den har JO fäst stor vikt vid — att man skall slå vakt om sekretessen när det är ett befogat sekretessintresse. Skyddet för rikets säkerhet har poängterats av försvarsstabens talesman. För den enskilde är det av stort intresse från rättssäkerhetssynpunkt att hans privatangelägenheter inte prisges. Det är farligt att lita på en framtida rättspraxis. Hållpunkterna bör finnas från början. Den enskilde bör kunna överblicka vad som blir följden av att han lämnar en viss uppgift. Inte så sällan finns det en valmöjlighet för den enskilde, om han skall tala eller åtminstone delvis tiga. Då bör han kunna bedöma det själv på förhand. I fråga om tillämpningen i praktiken har från JO:s sida framförts i alla delar de synpunkter som docent Petrén framförde. Jag kan kanske tillägga att JO:s syn på att råd och anvisningar skulle utfärdas av centrala myndigheter och kanske andra enskilda myndigheter är att detta, som här har sagts, skulle ge upphov till en svåröverblickbar djungel. Det är då bättre att man har centralt övervägd enumeration. Det kommer att ta kanske 10—15 år innan det finns en sådan flora av rättsfall som verkligen kan ge fasta hållpunkter över ett så stort fält. Så småningom får man tillräckligt mycket material att sammanställa i en praktiskt användbar handbok. Systematiseringen av den är inte svår att förutse. Det är säkert enumerationstekniken som då används, kanske inte på funktionella grunder som i det här förslaget utan på organisatoriska. Det har också talats om att utkastet

medför en risk för vidsträckt tillämpning av sekretessgrunderna. Det är ovisst om det inte är en generalisering på kanske lösa grunder att det skulle finnas ett egenintresse hos myndigheter och ämbetsmän att hemligstämpla. JO ville emellertid framhålla, att det är mycket vanligare att folk klagar över att handlingar har lämnats ut än att utlämnande har vägrats. En nackdel med vaga bestämmelser är att tjänstefelsansvaret blir ganska uttunnat. Är det bedömningsfrågor så går det praktiskt taget aldrig att bestämt säga att det är tjänstefel att göra den bedömningen på det sättet. Skillnaden mot sekretesslagen blir kanske inte så stor, för även där ligger det i de enskilda paragraferna ytterst en diskretionär bedömning. Men om man över hela fältet har bara de här principiella hållpunkterna så kan man nog säga att ett konstaterande av tjänstefel, vare sig myndigheten har lämnat ut en handling eller vägrat utlämnande, blir praktiskt taget omöjligt. Sammanfattningsvis anser JO, att man bör hålla fast vid enumerationsprincipen så långt det går. Det är säkert otänkbart att göra det i grundlag. Man rör sig med en sådan flora av handlingar att enumerationen måste bli mycket detaljerad och svåröverskådlig. Men den är enligt JO:s mening den bästa utvägen med de erfarenheter vi hittills har haft av sekretesslagen. Herr Söderlund: När pressen vill komma åt handlingar och se vad som händer och sker, är det i första hand för att man vill kunna kontrollera vad som sker, och man vill veta detta på ett tidigt stadium. Här nämndes att det klagas inte över att handlingar hemlighålles men väl över att de lämnas ut. Erfarenheten ifrån pressen säger, att det måste vara alldeles riktigt. Människor har blivit dömda eller är in-

100 vecklade i någonting, och då vill de inte att handlingarna skall lämnas ut. Det går så långt att när någon skall dömas i rådhusrätten, vädjar man ofta till pressen att inte nämna om det. Kommittén har föreslagit att de olika departementen skall utgöra eller betraktas som en myndighet (2 kap. 3 §). Som det nu är, är departementen tillgängliga som enskilda var för sig arbetande myndigheter. Vi på TT har möjlighet att i pressrum på departementen få ut handlingar. Det sker i gott samförstånd mellan registratorerna och journalisterna. Men hur blir det nu om ett departement skall ingå i en större enhet? Kan man då inte tänka sig en risk för att man börjar undandra en del handlingar? »Det här är inte färdigbehandlat ännu riktigt, det lägger vi litet åt sidan», »den här går direkt till det där andra departementet». Man beskär möjligheterna till den insyn som nu faktiskt finns. I kommitténs utkast har man tagit bort orden kommissioner och kommittéer från 3 §, och man säger i stället: »ävensom varje annat till statlig eller kommunal förvaltning hörande organ som äger att självständigt fatta beslut». Är det inte oklart? En kommission och en kommitté fattar väl inga beslut? Skulle det inte vara bättre att ta med de där orden kommissioner och kommittéer? Sekreteraren: Kommittén har inte tänkt sig att det skulle bli någon ändring på denna punkt, det framgår av motiveringen till stadgandet om polissekretessen, där det framhålles att en undersökningskommission är att jämställa med polismyndighet (s. 34). Däremot kan det vara rimligt att överväga om man skulle förtydliga lagtexten. Ordföranden: Vad som är oklart i 3 § är vad som menas med en myndighet. Det är svårt att finna ett uttryck för det

inom sådana förvaltningar där det är relativt svårt att fixera vad som är en enhet. Beträffande statsdepartementen har vi snarast tänkt oss en anpassning till h u r det egentligen tillämpas. De handlingar som läggs fram i pressrummen är väl sådana som kommer in till eller expedieras från ett departement. Men det finns en strid ström av handlingar, som på beredningsstadiet går från det ena departementet till det andra. Innan en proposition färdigställs går det delningsexemplar i korrektur till andra departementschefer osv. Skulle man gå strängt efter ordalagen vore det egentligen en expediering, om varje departement var en enhet för sig. Herr Grudemark: När man nu uppräknar på sekretessidan vad som eventuellt skall var hemligt, så kan man naturligtvis också göra en uppräkning på offentlighetsbehovssidan. Vi är tvungna att med luskam gå igenom våra problem, men från andra sidan presenteras mycket sällan någon argumentering. Vi ser det som en förbättring, att den kommunala sidan har plockats in bland de statliga myndigheterna. Men det fattas ett område av väsentlig betydelse och det är när en allmän handling, som skall hemlighållas, går över i enskilds ägo. Då kvarstår icke sekretesskyddet. Man säger att svensk medborgare skall ha tillgång till offentlig handling. Till detta vill jag foga att man från vissa håll mer och mer söker jämställa utlänning med svensk medborgare. Vilken konsekvens har detta i fråga om behovet av sekretess? Vi har stött på detta problem i samband med att vi har studerat frågan om utlännings anställande i offentlig tjänst. Vi hävdar att det icke skall vara möjligt för en utlänning att få en offentlig anställning som innebär att han t.ex. skall sköta vår krigsplanläggning inom vitala avsnitt.

101 Ordföranden: I fråga om svensk medborgare är reglerna garanterade i grundlag, det är därför det står svensk medborgare. I fråga om den som icke är svensk medborgare kan dessa frågor regleras i annan författning. I vad mån det finns något behov av en sådan författning, det har vi inte uttalat oss om. Herr Grudemark: Vi har upplevt åtskilliga konflikter, där t.ex. byggnadslagen, arbetarskyddslagen eller hälsovårdsstadgan tvingar oss att släppa efter på någon sekretessföreskrift, t.ex. att lämna tillträde till uppehållsplatser i berg eller stridsledningscentraler eller annat dylikt. Det är ytterst viktigt att icke en lag, som har helt annat syfte, bryter behovet på säkerhetssidan. Därav kommer vår synpunkt att det är i grundlagen som säkerheten skall stadfästas. Herr Michanek: Det är väldigt farligt att ge sig in på att så vända upp och ner på hela problemet som tycks bli konsekvenserna av överstelöjtnant Grudemarks resonemang. Vi måste från i varje fall journalisternas sida väldigt bestämt sätta oss emot den tanken. Vad som kan göras tillgängligt för varje svensk medborgare, hur skulle det kunna hemlighållas för de utlänningar, vi har här, med någon praktisk effekt? Vad som är allmän offentlig egendom här i landet det kan vi lugnt också låta våra utländska gäster ta del av. Herr Grudemark: Redaktör Michanek och jag är nog ganska överens om det hela, men jag vill läsa upp den mening som är en ledpunkt för mig: »Den grundläggande principen för allmänhetens information om försvaret skall vara att alla upplysningar vilkas uppenbarande icke är till skada för rikets säkerhet eller försvar och vilka bedöms vara av allmänt eller speciellt intresse skall utlämnas.» Från försvarets sida är det icke

något intresse att icke lämna information som vi anser vara oskadlig. Herr Widmark: överståthållarämbetets och länsstyrelsernas verksamhetsområde spänner över vida fält. Trots detta är antalet paragrafer i sekretesslagen som blir aktuella ganska begränsat. Det är i regel fråga om 4 § om försvarssekretessen och 14 § om socialvård, i vissa fall också 10 § om polismyndighets handlingar. Man har kanske av vad som sagts fått det intrycket att sekretessfrågorna skulle ta mycken tid i anspråk. Men det är relativt sällan som sekretessfrågor kommer upp. I allmänhet är det antingen klart att en handling får lämnas ut, eller också lika klart att utlämnande inte kan komma ifråga. Större tid tar emellertid frågor om vad man kan lämna ut åt en part, jag tänker t.ex. på alkoholister. Där är det ju så att uppgiftslämnarna ofta inte vill uppträda med sitt namn utan uttalar sig endast anonymt. Där uppkommer det en hel del gränsdragningsfrågor mellan å ena sidan rättssäkerhetsintresset att vederbörande skall få ta del av allt material, å andra sidan uppgiftslämnarnas anspråk att få lämna upplysning i förtroende. De relativt fåtaliga stadganden som man har att tillämpa ger inte mycket ledning. Men i praktiken lär man sig på varje arbetsenhet där man sysslar med detta efter hand vad som gäller. Man kanske blir utsatt för någon JO-anmäi-kning, man läser prejudikat, och så småningom kommer man fram till en gränsdragning. Jag tror att den linje som kommittén har tänkt sig med relativt fåtaliga generella stadganden kan väcka en del farhågor. Det vore bra om man kunde komma fram till en mera detaljerad katalog, mer upplysande än den som sekretesslagen nu innehåller. Och vidare: Har man inte relativt klara bestämmelser i fråga om handlingssekretessen, blir det

102 svårt att ställa ämbetsmän till ansvar om de hanterar bestämmelserna på ett oskickligt sätt. Sedan ett par ord i frågan om avsaknaden av kongruens mellan handlingssekretessen och tystnadsplikten. Det är, som vi alla vet, en intressekonflikt som råder där. I början på 50-talet var det vissa tendenser som väckte farhågor och som föranledde bland annat Haganderutredningen. Advokatsamfundet uttryckte det på det sättet att det var en tendens att processa med enskilda parter i pressen, från åklagarhåll närmast. Jag har emellertid det intrycket att på senare år har dessa tendenser inte varit så markanta. Kunde man emellertid komma fram till en sådan överensstämmelse som kommittén har tänkt sig, vore det naturligtvis ur många synpunkter fördelaktigt. Herr Wigforss: Ett tungt vägande skäl mot parallellställningen mellan tystnadsplikt och handlingssekretess är att en sådan parallellisering skulle lägga lock på befattningshavarna, våra viktigaste nyhetskällor, och skulle öppna slussarna för ovederhäftigt kriminalreportage. Det är riktigt att pressen får tänka på att inte uppträda som någon sorts låt vara ofrivilligt ombud för t.ex. åklagarmakten. Men denna renhållning gentemot pressen, som är mycket viktig, kan fullföljas på bättre sätt än genom att åtala befattningshavare som lämnar ut uppgifter. Vi måste lära oss att handskas opartiskt med rättssaker. Pressens opinionsnämnd gör mycket, och mera kan otvivelaktigt göras. Skulle ingenting annat räcka, har man alltid möjlighet att åtala den ansvarige utgivaren. Det anser jag vara en betydligt bättre väg än att åtala befattningshavarna, som lämnar uppgifter. Vi får ha klart för oss att denna sorts material alltid kommer att stå i pressen, frågan är om det kommer att vara vederhäftigt eller ovederhäftigt.

Herr Grudemark: Det är icke formen i vilken informationen befinner sig <om bör vara det avgörande, utan det angörande är informationen som sådan. Det väsentliga är att förhindra spridning av sådant som gör skada. Därför är del en logiskt klar sak att jämställa den ena formen av informationens befintlighet med den andra. Det kan inte fir.nas något sakligt skäl som talar för att det skall vara någon skillnad om jag l ä n n a r en handling till främmande makt eller om jag röjer dess innehåll muntligt. Jag respekterar de behov av information som pressen anser sig ha. Men d^ras klagomål beror nog mindre på sekretessreglerna och deras tillämpning. De: är bl.a. bristen på informationsgivning som åstadkommer detta. En underordnad befattningshavare känner sig osäker om han verkligen är kapabel att bedöma detta, han vill skjuta det uppåt eller säga nej. De som har att fatta beslut om utlämnande skall ges största möjliga stöd genom begränsning eller genom uppräkningar eller på annat sätt. Det skall också klaras ut att offentlighetsbehovet tillgodoses genom att myndigheten tvingas in på en informationsgivning som tillgodoser det behov som redovisas. Därmed kan man säga att behovet av tystnadspliktens undantagsställning bortfaller. Herr Wigforss: Det låter mycket formskönt att en handling som är hemlig i skrift också bör vara det muntligt. Men det finns inte många handlingar så beskaffade att de i sin helhet måste hållas hemliga. Inte ens förundersökningsprotokollet i Wcnnerström-målet behövde i sin helhet hållas hemligt. Det är i de allra flesta fall så att vissa upplysningar kan lämnas, och de är vanligen betydligt fler än i det ärende jag nyss nämnde. Denna prövning gör befattningshavarna. Precis som de prövar om en handling

103 behöver hållas hemlig eller inte, prövar de vad som kan upplysas muntligt. I praktiken är det så att det institut vi nu har närmar sig grundlagens mening att bara det som absolut måste hemlighållas också skall hemlighållas. Man skall inte ha en marginal av upplysningar som följer med av bara farten, därför att något hemligstämplas. Herr Grudemark: Redaktör Wigforss' exempel med Wennerström-affären och förundersökningens frisläppande talar för vad jag sist sade, nämligen att en tillräcklig information tar bort behovet att ge tystnadsplikten en särställning. Erfarenheterna från kriget beträffande vådorna av tystnadspliktens överskridande är alltför väl kända för att man skall kunna skjuta bort detta problem. Herr Widmark: Det borde väl finnas möjligheter att ge ett rimligt svängrum för dessa betydelsefulla uppgiftslämnare. Man behöver inte gå till den ytterligheten att all muntlig information skall vara helt tillåten. De befattningshavare det gäller är vana vid att i andra sammanhang handla under ansvar. De använder våld, de hanterar människor på olika sätt som är av betydelse för deras rättssäkerhet. Även muntlig information kunde väl lämnas under någon form av ansvar. Men givetvis bör finnas ett rimligt svängrum så att inte vederbörande alltid riskerar åtal för felbedömningar i så snabba situationer som det här ofta gäller. Herr Michanek: Om man i lagtext och kommentarer skriver att det skall vara kongruens mellan handlingssekretess och tystnadsplikt, då blir det inte så lätt att göra praktiska undantag, då vågar man helt enkelt inte vara praktisk och ge den muntliga informationen vid sidan om.

Herr Grudemark: Jag måste åter ställa en delfråga: hur skall vi göra med sådana fenomen som t.ex. ett instrument? Sekreteraren: Det problemet skulle, föreställer jag mig, lösas genom en bestämmelse om tystnadsplikt sådan som den som nu har lagts fram i utkastet. Tanken har varit att allt material som en befattningshavare sitter inne med skall bedömas efter principiellt samma grunder som en skriven handling. Herr Boman: Enligt utkastet kommer det att bedömas från instans till instans, om en viss handling är hemlig. Då kommer ju den tystnadsplikt som är förenad med handlingssekretessen att vila på en ganska lös grund ända till dess man kommer fram till ett definitivt avgörande. Vi har ifrån presshåll gång på gång på grund av missnöje med rådande förhållanden påpekat nödvändigheten av precisering av det som skall hållas hemligt. Nu vill man lita till en undervisning, men när kommer denna pedagogiska verksamhet att bära frukt? Kan man inte på det ena eller andra sättet i tryckfrihetsförordningen få in mera katalogbestämda regler? Om man inte kan komma till det resultatet, kommer det att bli ideliga stridigheter om förhalning och fördröjning. Herr Jägerskiöld: Det finns en viss motsättning mellan sekretess och arkivgallring. När sekretessen upphör skall allmänheten eller tredje statsmakten kunna ha tillgång till handlingen. När det är en rättegång inom lyckta dörrar, beslutar domstolen, om handlingarna skall hållas hemliga. Enligt utkastet skall handlingen prövas på sitt innehåll, huruvida den enligt de allmänt givna reglerna skall hållas hemlig eller ej. I underdomstolarnas arkiv gallras brottmålsakter efter vissa regler, men det är bestämt att alla handlingar, om vilka har bestämts att de

104 skall hållas hemliga, undantas från gallringen. Hela den konstruktionen kommer inte att hålla om det här går igenom. Herr Swedlund: En annan arkivfråga utav rent praktiskt värde: Handlingar, som nu kan hållas hemliga eller där man vill kunna pröva om de skall var hemliga eller inte, vill man ha under särskild förvaring. Det har varit mycket enkelt att arrangera nu, när man har en bestämd tidsgräns då sekretessen upphör. Men enligt utkastet finns ingen sådan gräns. Det skall bli en prövning, om man skall kunna överflytta den till en mera allmänt tillgänglig lokal inom förvaltningen. Herr Jägerskiöld: överhuvudtaget skulle det ur arkivsynpunkt vara fördelaktigt om man kunde införa en tidsgräns efter vilken inga handlingar skulle vara hemliga. Man har ju den tidigare längsta sekretessgränsen vid 70 år. Jag har svårt att tänka mig att något sekretessbehov skulle kunna göra sig gällande i fråga om handlingar som är äldre än 70 år. Så gamla planerings- eller mobiliseringshandlingar kan väl knappast längre ha något intresse från sekretessynpunkt. Det kan naturligtvis vara svårt för en domstol att veta när militära handlingar kan utlämnas utan att det sker någon skada. Hur skall en häradshövding kunna klara det? Herr Rudholm: Jag skall inte ta upp någon av de speciella frågor som har debatterats utan försöka komma med några mer allmänna synpunkter. Först vill jag nämna att jag har haft tillfälle att samråda med JO om förslaget. I huvudsak kan jag ansluta mig till de synpunkter som framförts från hans sida. Det är också naturligt; vi ställs i vår verksamhet mycket inför samma problem. I vårt arbete är offentlighetsprincipen av grundläggande betydelse. Vi

skulle inte kunna verka utan den. Jag vill vidare understryka betydelsen av att lagområdet är av en viss fasthet, att gränserna är så klara som möjligt. Det blir svårigheter, om man på detta område har en lagstiftning med suddiga gränser. Man ställer då de enskilda befattningshavarna inför stora svårigheter. De strävanden som ligger bakom kommitténs förslag väcker sympati, men jag tror också att ett genomförande skulle leda till svårigheter i den praktiska tilllämpningen. Jag har alltså för min del förståelse för de kritiska synpunkter som har framkommit bl.a. från pressens håll. Jag skulle nu vilja ta upp några synpunkter av mer lagteknisk natur. Sekreteraren anförde att det är otänkbart att flytta över sekretesslagen med ungefär den konstruktion den har för närvarande till tryckfrihetsförordningen, till en grundlag. Den skulle då bli alldeles för detaljerad och omfattande. Nu har man väl främst av andra skäl försökt att utforma förslaget så att det innehåller generella regler. Men vill man föra in det i en grundlag, måste man av rent praktiska skäl söka åstadkomma färre paragrafer, kortare paragrafer, generellt hållna paragrafer. Hur framsynt en kommitté eller lagstiftare än är, så blir det behov av ändringar snart, och ju mer detaljerat man skriver, desto snarare framträder det. Här säger nu kommittén att det är skrivet så att man räknar inte med att det skall behöva bli några täta ändringar. Jag vill sätta ett frågetecken för det. Jag tror att även med denna generella uppläggning kan det ganska snart visa sig behov av ändringar, och då är det stora svårigheter att ha det i grundlag, med de regler som gäller för grundlagsändringar. Nu kan det sägas att redan den nuvarande tyckfrihetsförordningen är mycket detaljerad. Det är förstås riktigt. Jag tycker nu inte att det är någon förtjänst

105 hos tryckfrihetsförordningen att den är så detaljerad. Jag tror att det finns åtskilliga bestämmelser i den som med fördel skulle kunna stå i en författning av lägre valör än grundlag. Det väsentliga är att principerna, grundtankarna, är av grundlags natur. Likadant är det med våra andra grundlagar, regeringsformen och riksdagsordningen. Också de är enligt min mening alltför detaljerade. Vill man ha en grundlag som man skall följa och ha respekt för, tvingas man att skriva den på annat sätt än andra lagar och författningar. Detaljbestämmelserna får samlas i författningar av lägre valör än grundlag. Låt mig i detta sammanhang erinra om att författningsutredningens förslag till regeringsform öppnar möjlighet till folkomröstning, beslutande folkomröstning, i vissa frågor, nämligen frågor om ändring av grundlag, alltså principerna för hur landet skall styras: monarki eller republik, stat och kyrka, en- eller tvåkammarsystem, principer för valsätt och sådant. Det är naturligt, tycker jag, att sådant kan gå till folkomröstning. Däremot råder det säkert mycket delade meningar om lämpligheten av att kunna folkomrösta om allehanda detaljer. En tryckfrihetsförordning med bestämmelser av det slag som här föreslagits är uppenbarligen inte ägnad att föras ut till folkomröstning. Nå, det är nu inte alls säkert att förslaget om folkomröstning blir genomfört. Men det kan vara av ett visst intresse att hålla i minnet utgångspunkten för författningsutredningen: att man i grundlag skall ange principer som man kan räkna med skall stå fast länge och som man också skall följa. Ett speciellt skäl mot att i tryckfrihetsförordningen föra in för mycket på det här området hör ihop med vad överstelöjtnant Grudemark har antytt. Det är i utkastet inte bara fråga om handlingar och tryckta skrifter, utan man vill utsträcka lagstiftningen till att

gälla även andra ting. Då brytes emellertid lätt ramen för tryckfrihetsförordningen. Allt detta gör att jag tror det vore värdefullt om kommittén under det fortsatta arbetet ändå ville överväga ett annat alternativ och att man fick möjlighet att jämföra dem med varandra. Jag tror det kunde vara värdefullt att som ett grundlagsstadgande få någon slags motsvarighet till kommittéförslagets 2 kap. 17 §. Det är en komplettering av de principer som alltså nu står. Och så skulle man, i likhet med nu gällande system, lämna detaljregleringen till lagstiftning i annan ordning, lag eller annan författning. Där är det nuvarande materialet svåröverskådligt och bristfälligt i olika hänseenden. Men jag tror ändå att kommittén skulle göra klokt i att göra ett försök till en översyn av det nuvarande författningsmaterialet med utgångspunkt från att det inte skall ha grundlagskaraktär. Jag är alltså skeptisk mot vad redaktör Michanek antydde — inte mot tanken att man skall bibehålla någon form av enumeration, för det gör det så mycket lättare för den enskilde och särskilt för tjänstemännen på lägre plan att fatta beslut — men mot att man skulle ha enumerationen i grundlag. När det gäller annan lagstiftning än offentlighetslagstiftning, kan vi ofta få goda erfarenheter från andra länder. Det går ju inte på det här området, därför i andra länder har man inte offentlighet i den utsträckning som vi har här i landet. Men det finns ett land där det kan vara något att hämta och det är Finland, som ju har samma traditioner som vi. Jag har för mig att man i Finland har konstruerat lagstiftningen lite annorlunda. Man har principer i grundlag och detaljbestämmelser i annan lagstiftning. Där har man gjort ett försök med generella regler mer efter kommitténs modell. Det skulle vara av ett stort intresse att få reda på hur den lagstiftningen fungerar i praktiken.

106 Herr Hansson: Jag skulle gärna vilja deklarera att Sveriges Radio ställer sig bakom de yttranden som har gjorts här från pressens sida. Det är emellertid en sak som jag gärna skulle vilja påpeka. Visserligen är vi informations- och nyhetsorgan, pressen, radion och televisionen, men det finns en grundläggande skillnad mellan våra sätt att framföra informationen. Av den här promemorian kan jag inte utläsa, om kommittén har tagit hänsyn till denna väsentliga skillnad, men jag vore tacksam om kommittén i sitt fortsatta arbete tog hänsyn till det faktum att pressen uttrycker sig på ett sätt, använder sig av ett instrument, under det att radion och televisionen använder sig av andra instrument. Vi har för vår information mikrofoner och televisionskameror, och självfallet kan informationen och nyheterna lämnas allmänheten på ett annat sätt genom våra media än genom pressen. Herr Lundahl: Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar som sådan har inte diskuterat promemorian. Man kan anse det vara sannolikt att en hel del av nämndens ledamöter skulle gå på samma linje som pressrepresentanterna har gjort, eftersom flera av ledamöterna är representanter för pressen. På kansliet har emellertid frågan diskuterats under hand, och vad som då ägnats särskilt intresse är hur granskningssektionen vid statens upplysningscentral skall kunna agera i händelse av krig. De personer som där har att svara på frågor från journalister från landet blir i hög grad beroende av sitt eget omdöme när det gäller att fatta beslut. Med den utgångspunkten skulle det inte vara av särskilt stor betydelse om man hade en lagstiftning som den nuvarande eller om man går på det föreslagna systemet. Ur vissa synpunkter kanske till och med det senare systemet skulle kunna vara att föredra.

Herr Söderlund: I 2 kap. 5 § finns ett tillägg: »Erhåller myndighet vid måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande biträde av någon som ej tillhör myndigheten, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel så anses som om denne tillhörde myndigheten.» Man kanske kan låna en hel liten myndighet, och då blir dess verksamhet undandragen offentligheten. Vi har myndigheter som är ganska små och som skulle kunna anlitas. Herr Michanek: Jag vet inte om tillfället är lämpligt att ta upp en helt annan hittills inte diskuterad fråga, det är den som berörs i andra stycket av 2 kap. 3 § i författningsförslaget. Det gäller de allmänna bolagen, föreningarna och stiftelserna. Skulle det inte finnas möjligheter att vidga offentlighetsprincipen i de företagen utöver det som kommittén har tänkt sig, nämligen åtgärder som genom besvär eller underställning kan dras under myndighets prövning? Nu är det ju en ganska stark tendens till ökad bolags- och stiftelsebildning både på det statliga och kommunala området. De rent ekonomiska överväganden som ligger bakom förändringar i den offentliga verksamheten borde inte få den konsekvensen att därmed praktiskt taget automatiskt offentlighetsprincipen upphävs för den delen av verksamheten. Jag förstår att det är svårt att skapa regler som skulle ställa offentligt ägda bolag i en annan situation än privata bolag. Jag tycker ändå att det finns motiv för att göra det, därför att det gäller handhavande av medborgarnas medel för medborgarnas räkning. Ordföranden: Jag är rädd att den saken faller utanför uppdraget, såsom vi ser det. Det vi har med här är en mycket liten sak. Det är sådana fall när en statlig uppgift omhänderhas utav ett privat rättssubjekt. Vi har som exempel nämnt advokatsamfundets styrelse som utövar

107 uppsikt och fattar beslut som man kan överklaga i högsta domstolen. Men att ge oss in på den stora frågan om statliga företagsformer är vi nog obenägna till utan ett uttryckligt uppdrag. Herr Petrén: Innebörden av uttrycket att statsrådsberedningen och statsdepartementen skall utgöra en myndighet är naturligtvis relativt klar när det gäller mera ofullgångna produkter som skickas mellan departementen. Men det finns också en del handlingar som har karaktären av utformade skrivelser. Det är kanske framförallt mellan utrikesdepartementet och de övriga departementen som dylika handlingar utväxlas. I realiteten är det fråga om utgående expeditioner, som inte riktas till statskontoret eller till skolöverstyrelsen utan till ett annat departement. Jag ser en del sådana papper i min verksamhet, de har ingalunda karaktären av arbetspapper, utan de är fullt i nivå med de vanliga färdiga handlingar som går ut från kanslihuset. De kan gälla t.ex. att ett fackdepartement vill att UD skall ta upp förhandlingar på ett visst område, de kan gälla organisatoriska frågor av olika slag. Dessa handlingar kommer väl med den föreslagna skrivningen att betraktas såsom rent interna och undandras offentligheten? Ordföranden: Det förefaller knappast så. Betraktar man det inte som en expediering, är väl det ärendet slutbehandlat, om det har skickats ut cirkulär eller någonting. Herr Petrén: Det förekommer skriftväxling mellan utrikesdepartementet och övriga departement på olika punkter, t.ex. om verkställighet. Jag ser sådana handlingar på det nordiska planet i rätt stor utsträckning. Det kan gälla ett ärende, som berör ett fackdepartement. När det gäller verkställighetsfrågor skickar ofta departementet saken till utrikesde-

partementet med en formell skrivelse om hur det vill ha den behandlad. Eftersom det gäller en sak som skall handläggas utanför riket, går ärendet till utrikesdepartementet. Hade det varit en motsvarande intern fråga, hade skrivelsen gått till något av de underordnade verken. Om alla departementen betraktas som en enda myndighet, som det föreslås i 2 kap. 3 §, måste väl de skrivelser som här åsyftas komma bort i hanteringen genom att de betraktas såsom interna arbetspapper och inte bli underkastade insyn? Herr Jägerskiöld: UD skiljer sig från de övriga statsdepartementen därigenom att det samtidigt är en central myndighet, nämligen för utrikesförvaltningen. När ett ärende, som för verkställighet går över till UD, lämnar UD, blir det även med en restriktiv tolkning ett färdigbehandlat ärende och alltså allmän handling, och det kan ju bara vara fråga om några dagar eller en vecka. Herr Michanek: Första stycket i 2 kap. 12 § har en formulering som jag tror ur pressens synpunkt skulle bli kolossalt besvärlig, därför att den är så allmänt hållen och inkluderar så förfärligt mycket. Jag skulle vilja föreslå att man helt och hållet tar bort den. Ordföranden: Vi skall försöka tillgodogöra oss de här synpunkterna i den fortsatta bearbetningen. Vi skall inte ta ställning idag. Det vore emellertid synd att inte ge åtminstone justitiekanslern ett svar. I den här församlingen skall vi inte säga annat än att författningsförslaget är ett mycket förnämligt förslag. Men jag har inte samma uppfattning, att tryckfrihetsförordningens detaljer är likgiltiga. Tvärtom är just tryckfriheten någonting som måste i detalj garderas. Till nöds kan vårt land klara sig utan regeringsform men icke utan tryckfrihetsförordning.

2. Försvarssekretessen

Sammanträde

den 9 oktober 1964

Från offentlighetskommittén: tjänstgörande ordföranden herr Stjernquist samt herrar Elmgren, Pers, Borggård, Kromnow och Wadén. Inbjudna: från försvarsstaben: majoren Otto Axelson och stabsredaktören K.-E. Westerlund; från försvarets civilförvaltning: generaldirektören Ragnar Lundberg och byrådirektören S. G. Stenborg; från försvarets radioanstalt: krigsrådet Åke Dahlström; från arbetsmarknadsstyrelsen: byrådirektören Bengt Hammarberg och herr John Danielsson; från rikspolisstyrelsen: byråcheferna Ralph Sterner och Nils Andermark; från civilförsvarsstyrelsen: byrådirektören N. Rune; från beredskapsnämnden för psykologiskt försvar: kanslichefen Lennart Pettersson; från statens signalskyddsnämnd: byrådirektören C. Trahn; från rikets allmänna kartverk: generaldirektören Harry Wikström och byrådirektören Börje Gustafsson; från sjöfartsstyrelsen: kommendörkaptenen A. Björling; från överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap: byrådirektören Sven Persson; från Svenska arbetsgivareföreningen: översten Bertil Broberg (Industrins försvarsbyrå) och direktören R. österberg; från press- och radiokommittén: redaktörerna Nils Boman och Gunnar Breide samt chefsjuristen Gunnar Hansson.

Herr Axelson: Kommittén har ställt vissa frågor. En av dem lyder: I vad mån kan risk anses föreligga att utkastets regler, med sin generella utformning, kommer att lämna ett otillräckligt underlag för en enhetlig bedömning hos skilda myndigheter? Med nuvarande bestämmelser tror jag erfarenhetsmässigt, att bedömningen hos skilda myndigheter är ganska enhetlig. Risken för att bedömningen blir mindre enhetlig kommer emellertid sannolikt att öka vid tillämpningen av utkastets regler, främst beroende på reglernas mera generella utformning än nuvarande bestämmelsers. Därför torde det vara nödvändigt, att administrativa anvisningar utfärdas som komplement till reglerna, vilket ju också kommittén föreslagit. I detta sammanhang vill jag nämna de svårigheter som sannolikt kan komma att uppstå vid utarbetandet av dessa anvisningar. Det är ju många intresseområden, som är gemensamma för flera myndigheter — exempelvis kartsekretessen — och jag tror det i vissa fall kan bli svårt att förena myndigheternas intressen vid utarbetandet av anvisningarna. Man ställer sig också frågan: vilken myndighet skall i sådana fall bära ansvaret för anvisningarna? Kommittén frågar vidare i vad mån utkastets regler med sin generella utformning kan komma att vålla svårigheter för den enskilde befattningshava-

109 ren vid prövning av sekretessförutsättningarna. Erfarenheterna vid krigsmakten visar att även med nuvarande relativt detaljerade bestämmelser på detta område — sekretesslagen och sekretesskungörelserna — uppstår inte sällan svårigheter för den enskilde befattningshavaren. Anledningen torde väl främst vara osäkerhet och okunnighet om hur bestämmelserna skall tillämpas samt — trots allt — inte tillräckligt detaljerade föreskrifter. Man skulle helst — om så vore möjligt — vilja ha tillgång till en »lathund» som ger direkt svar på frågan: »Är detta hemligt?» Reglerna i kommitténs utkast är än mer generella än nuvarande bestämmelser och det medför enligt min uppfattning att svårigheten att tillämpa dem kan bli större än vad f.n. är fallet. Om emellertid något så när detaljerade administrativa anvisningar kommer att utfärdas, tror jag, att svårigheten för den enskilde befattningshavaren vid prövning av sekretessförutsättningarna avsevärt kommer att minska. Herr Wikström: Just på kartområdet finns det organ för administrativ samverkan; jag tänker på vår militärbyrå. Men det är ingen tvekan om att generella bestämmelser som skulle tillämpas av skilda myndigheter måste leda till en mycket snabb oenhetlighet i behandlingen av ärendena. I det hänseendet finns redan i utkastets grundlagsbestämmelser en brist, anser jag, på det sättet att man i dessa inte nämner någonting om de olika intressena. När det gäller försvarssekretessen, är exempelvis bara den yttre kanten av intresset, nämligen rikets säkerhet, angiven som grund. Men i praktiskt taget alla avgöranden, inte minst när det har gällt att komma fram till alla tillämpningsbestämmelser, har man måst göra en avvägning av olika

intressen. Denna avvägning har ofta skett under relativt starka motsättningar mellan de ämbetsverk som har företrätt de olika intressena. På kartområdet måste ett kanske allt starkare ekonomiskt intresse vägas mot försvarsintresset. Jag tror, att det är alldeles nödvändigt att ha mycket detaljerade bestämmelser. Det skulle kunna ges massor med exempel på hur det redan nu, trots de detaljerade bestämmelserna, i praktiken uppstår en ganska oenhetlig tillämpning. Tillämpningen kan visserligen bli ganska enhetlig mellan de så att säga stora verken. Men hos mindre verk, som mer sällan kommer i kontakt med sekretessproblem och som har andra uppgifter i huvudsak, kan man inte ägna lika mycken möda åt avvägningen mellan offentlighet och sekretess. Och därför är vi mycket bestämda på att det måste komma en detaljerad redogörelse för vilka saker som skall sekretessbeläggas. Men jag tror att, om man skall ha generella bestämmelser i tryckfrihetsförordningen som grund för detaljerade bestämmelser om sekretessen, så borde i de generella bestämmelserna angivas också de intressen som står emot sekretessintressena. Herr Lundberg: Det förefaller mig som om det i och för sig skulle vara en bra tanke att man kan komma ifrån den ganska otympliga enumerationsprincipen. Jag tror emellertid att det är ganska svårt att genomföra kommitténs tanke. Utkastet måste kompletteras med en massa detaljföreskrifter. Frågan är bara då, vem som utfärdar och utarbetar dem. Om man flyttar de grundläggande bestämmelserna in i grundlagen, så frågar man sig: skall resten av bestämmelserna utfärdas av Kungl. Maj:t? skall de t.ex. utfärdas för försvarets del av ÖB? eller skall de utfärdas av den särskilda myndigheten? Om man kommer fram till det att varje särskild myndighet kanske skall

110 utge en massa detaljföreskrifter, kommer vi att få en ganska brokig karta utav föreskrifter, som inte alls stämmer med varandra. Vidare: Om man för in huvudreglerna i grundlagen, så måste det bli svårare att följa med utvecklingen, att göra de ändringar som kan behövas undan för undan. Det har visat sig redan nu i vissa fall att det kan vara svårt. Jag tänker på ett praktiskt exempel från min egen verksamhet. Man behöver ju i viss utsträckning lämna diskreta upplysningar till departementen som underlag för löneförhandlingar. Enligt SekrL finns det knappast underlag för att hemlighålla sådana upplysningar nu — det har kanske lett till att många uppgifter lämnas per telefon i stället. Det kommer att bli ännu svårare om man flyttar in bestämmelserna i grundlagen. Man kan naturligtvis också diskutera: skall det utfärdas detaljerade tillämpningsföreskrifter av olika myndigheter? Det kanske skall ges ut mer eller mindre auktoritativa kommentarer på något håll. Det tycker jag är en ännu mindre tilltalande utveckling. Man kanske på det viset kan bevara en viss enhetlighet, men då flyttas viktiga avgöranden i det här sammanhanget ner på ett avsevärt lägre plan. En annan sak man skulle vilja dra fram: Nu fungerar tillämpningen hyggligt: registratorn kan klara sekretessproblemen ganska bra. I regel har vi inom försvaret påstämpling, som gör det ännu lättare. Skulle man inte ha tillräckligt detaljerade bestämmelser blir väl risken, att man får flytta upp avgörandet på ett högre plan, kanske på byråchefsplanet eller verkchefsplanet. I t.ex. det verk jag representerar vågar kanske inte ens verkschefen ta ståndpunkt, utan han får ringa till försvarsstabens inrikesavdelning och rådgöra innan ett avgörande fälls. Detta kan leda till en större restrik-

tivitet från den enskilde tjänstemannens sida. Den som har att träffa ett avgörande är kanske inte så van att träffa sådana avgöranden, och vill hålla sig på den säkra sidan. På det viset motverkar man väl i viss mån det syfte som man har velat komma fram till. Sen är det en fråga som är rätt viktig för ett ämbetsverk också, det är det som kommittén själv har framhållit, svårigheterna med registrering och förvaring i olika serier. Det skulle för vår del bli en synnerligen svår sak att klara. Jag föreställer mig också att i framtiden rent arkivmässigt blir det ganska svårt att veta vad som går i en hemlig serie och en icke hemlig serie. Det kommer att bli diffusa gränsdragningar. Jag föreställer mig, att detta kommer att vara ganska besvärande för forskarna och för andra som framdeles behöver gå till handlingarna. Herr Pettersson: Jag menar nog att det kan vara vissa fördelar med dessa generella regler. Den nuvarande principen med uppräkningsmetoden har lett till inte särskilt planmässig behandling av frågan om en handling ska vara hemlig eller inte. När man kommer till ett nytt verksamhetsområde, tar man en del nya och friska initiativ. På beredskapsnämnden gjorde vi till en början så, att när vi fick hemligstämplade handlingar, som vi ansåg inte innehöll uppgifter, vilkas offentliggörande verkligen skulle vara till skada för försvaret, meddelade vi vederbörande avsändare att vi betraktade den här handlingen som öppen. Det hände sällan, att någon protesterade. Man hade tydligen helt vanemässigt använt hemligstämpeln. Därför ligger det mycket i vad kommittén säger, att varje befattningshavare eller i alla fall varje ämbetsverk skall bedöma, om just den här handlingen verkligen är värd att hemligstämplas.

Ill Å andra sidan måste man fråga sig, hur det kommer att verka ur publicitetsintressets synpunkt. Det finns en risk för att man kommer att bli mycket restriktivare. Det skulle alltså leda till att pressen och allmänheten får det svårare att i varje fall i första omgången få del av skrifter av det här slaget. Men det skulle väl också vara en fördel, att någon befattningshavare i högre tjänstegrad fick specialisera sig och verkligen ta ansvaret för vad som ska vara hemligt eller inte i alla de handlingar som kommer in till ett ämbetsverk. Frågan skall också ses utifrån vad som är aktuellt i ett krigsfall. I den mån vår krigsorganisation, statens upplysningscentral, skall hävda publicitetsintresset, skulle det vara lättare att komma till tals med andra myndigheter när det gäller att få fram uppgifter, om man hade generella bestämmelser. Då skulle det bli ett resonemang i de olika fallen. Har man i stället, som nu, slagit fast i en sekretesslag att de och de uppgifterna är hemliga, då är det mycket svårare att göra något. Herr Boman: Är det så, att de enumerativa bestämmelserna skulle medföra en skärpning av sekretessen, blir de till ogagn för den allmänna upplysningen. I så fall är vi mest böjda för att ge efter på uppräkningsprincipen och godta en generellare beskrivning. Vi har kanske inte helt klart för oss vad krigsfara innebär. Det kan ju finnas ett mellanskede. Vårt intryck är, att handhavandet av dessa ärenden inom försvarsmakten har varit föredömligt, i stort sett. Det finns enligt de flestas bedömande knappast några verk och inrättningar, där man tycker sig ha sett en så stor förståelse för offentlighetsprincipen som den som har kommit till uttryck inom försvarsmakten. Undantag finns naturligtvis.

När det är så svårt att bestämma generellt, så måste man ändå till sist lita till inställningen, synsättet, hos de människor, som skall tillämpa bestämmelserna i de konkreta fallen. Där tycks man kunna ha förhoppningar om en liberal tolkning. Det kan förtjäna påpekas att i Publicistklubbens publiceringsregler har tagits in en speciell anvisning om rikets försvar. Herr Pettersson: Man får väl anse att i och med att det har förordnats om beredskapstillstånd föreligger det krigsfara. Har beredskapslarm getts, föreligger omedelbar krigsfara. Herr Westerlund: Redaktör Boman nämnde, att samarbetet mellan publicitetsorganen och krigsmaktens olika myndigheter går bra. Jag har en känsla av att det beror på att nuvarande bestämmelser ger krigsmaktens personal möjlighet att ge ett klart besked om den ena eller den andra handlingen, om det ena eller det andra frågekomplexet. Här i Stockholm skulle svårigheterna kanske inte bli så stora med utkastets regler. Här sitter centrala militära verk, här har vi samarbete med ett fåtal stora tidningar och byråer. Men den allt övervägande delen av kontakter med publicitetsmedia, den sker faktiskt utanför Stockholm; på något hundratal militära inrättningar, det må vara staber, förband, skolor, verkstäder e.dyl. I dag har dessa var och en två pressofficerare, vars arbete med publicitetsfrågor är en liten deltidsuppgift. De har i dag klara linjer och de har lätt att samarbeta med publicitetsmedia. Och dessa publicitetsmedia, främst alltså landsortstidningarna, innehåller i dag proportionellt mycket mer om krigsmakt och försvar än vad fåtalet stockholmstidningar gör. Om dessa pressofficerare i fortsättningen inte skulle få

112 samma stöd av stämplar, papper, regler osv., då tror jag man måste uttrycka stor farhåga för att de av självbevarelsedrift kommer att vara mera restriktiva. De tvingas ju att inte bara läsa igenom varje handling från första ordet till det sista utan också, om jag ska döma av promemorian, ta del av prejudikat för att skaffa sig underlag för ett bedömande i det enskilda fallet. Herr Wadén: Jag tänkte ta upp den fråga som generaldirektör Wikström drog fram beträffande de olika intressena. Det ligger i kartverkets intresse att få fram kartor, som helt återspeglar naturen. I försvarets intresse ligger det att vissa detaljer inte ska komma med på dessa kartor. Detta problem har inte direkt med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen att göra. I dessa bestämmelser sägs inte, vad som skall komma med på kartorna utan bara, huruvida kartorna i det skick de är kan utlämnas eller inte. Kartverket och försvarsstaben får alltså först komma överens om vad som skall finnas på dessa kartor. Om vissa kartor kommer att innehålla sådant vars offentliggörande medför fara för rikets försvar, då måste de kartorna hållas hemliga. Kan inte kartverket och försvarsstaben komma överens, då får Kungl. Maj:t slita tvisten. Generaldirektör Lundberg sade att det finns risk för att sekretessen ökas med det föreslagna systemet, och det är klart att den risken föreligger. Men jag tror inte att det är lättare eller svårare inom försvaret, där det dock finns möjlighet att använda stämpel, än på andra håll. Registratorn eller den till vilken frågan hänskjuts måste nämligen pröva, om utlämnandet skulle kunna skada rikets försvar eller medföra våda för dess säkerhet. Och därvidlag har vi samma svårigheter, vare sig vi tillämpar det gällande systemet eller det blivande. Men

förvaringsfrågan kommer att innebära ej ringa svårigheter. Jag tror inte att det blir så besvärligt för forskaren. Han får väl söka både i den ena serien, som innehåller hemligstämplade handlingar, och i den andra. Men för administrationen kan det nog bli besvärligt. Herr Wikström: Sekretessreglerna har ju till gemensam uppgift att skydda viktiga samhällsintressen, och försvarsintresset är ett viktigt intresse. Men det finns dock även andra viktiga samhällsintressen. I fråga om kartinnehåll och frigivning av kartor står mot försvarsintresset ofta ett växande ekonomiskt intresse. Detta går inte alltid att avväga i stora svep, utan man måste komma in på detaljer. Med jämna mellanrum har man inför Kungl. Maj:t kommit fram till regler för vissa grupper, som för några år sedan ledde till en stor lättnad i sekretessbehandlingen av kartor. Skulle man bara ha generella regler, så skulle det nog vara nödvändigt att låta Kungl. Maj:t träffa avgörandet i massor med fall, som vi såsom ansvariga för skilda grenar av samhällsförvaltningen inte kan avgöra. Antingen kommer massor av fall att gå upp till en myndighet ovanför verken, Kungl. Maj:t, eller också måste vi få detaljkungörelser som reglerar vissa grupper. Jag tror att det är lika bra att först som sist acceptera, att man måste gå den senare vägen. Sekreteraren: Tanken med utkastet är att begränsningarna av offentligheten skall bestämmas i T F . De motstående intressena har däremot principiellt ingenting med grundlagen att göra. Detta utkast öppnar i 2 kap. 17 § T F möjligheter att dels genom lag och dels på administrativ väg lätta på sekretessen. Grundlagsskyddet behövs bara på det ena hållet, nämligen i den mån offentligheten inskränkes, men åt andra hållet

113 behövs inte något grundlagsskydd, utan där öppnar man dörren för administrativa beslut och vanlig lag. Vad beträffar de administrativa besluten är det inte bara beslut för enstaka fall utan också beslut genom författning. Det kommer alltså att bli möjligt att i en kungl. förordning eller i ett kungl. brev ge direktiv för i vad mån av försvarshänsyn hemliga kartor skall ställas till förfogande för allmänheten eller för särskilda förbrukare. Herr Axelson: Jag tror att försvarsstaben och kartverket på de flesta punkter har varit fullständigt överens när det gäller kartsekretess. Varje verk har lika mycket ansvar för sekretessen som ÖB och chefen för försvarsstaben. Det får och behöver inte vara en dragkamp mellan andra myndigheter och ÖB. Herr Wadén: Det är riktigt, att varje myndighet har att beakta både offentlighets- och sekretessintressena, men det är väl rätt förståeligt, att kartverket vill trycka sådana kartor, som allmänheten finner vara de bästa. Men jag vill framhålla att vad Kungl. Maj:t skall slita tvist om, det är huruvida det eller det objektet skall var med på en karta. Frågan om kartan skall vara hemlig eller öppen är en fråga för sekretesslagstiftningen. Herr Lundberg: I nuvarande bestämmelse för försvarssekretess har man vissa tidsgränser, man har en fast gräns vid 1870, och man har en rullande 50-årsgräns osv. Dessa gränser har försvunnit i utkastet. Det skall nu bli en mera individuell bedömning. Det kan vara mycket som talar för detta. För närvarande är det väl en hel del mycket gamla saker som egentligen skulle kunna släppas fria men som likväl hålles hemliga. Å andra sidan kommer man i samma bekymmer på den punkten som om man slopar 8

cnumerationen. Den enskilda myndigheten eller tjänstemannen kommer i svårigheter att avgöra om det har betydelse fortfarande eller inte. Herr Axelson: Om det inte skall vara någon tidsbegränsning, måste man väl efter hand inventera de handlingar som är försedda med hemligstämpel. Det blir säkerligen ett merarbete. Herr Wadén: För att en handling skall kunna innehållas, är det första villkoret att den skall tillhöra en typ av handling, som är uppräknad, och det andra, att ett offentliggörande skulle medföra fara för rikets försvar. Jag kan inte se att tidsgränserna här har någon nämnvärd betydelse; man slipper ändå aldrig ifrån att pröva, om offentliggörande skulle medföra fara för försvaret. Herr Westerlund: Försvarsstabens pressavdelning skall hjälpa radio, TV och press — inte bara dagspress utan fackpress och veckopress — att få del av ur allmänhetens synvinkel intressanta frågor, och då blir det naturligtvis främst ur offentliga handlingar. Men vi har lika stor skyldighet att hjälpa publicitetsorganen att inte bryta mot sekretessen, alltså att inte begå brott mot rikets säkerhet. Sådan assistans är kvantitativt inte lika stor som det »positiva» arbetet, men det är ganska omfattande och förekommer dagligen. Men trots detta samarbete är det ett förvånande stort antal offentliggöranden i olika publicitetsmedia av vad som, såvitt jag förstår, klart faller under sekretessen. Här förekommer väldigt mycket publicitet i olika sammanhang om krigsförråd, deras belägenhet, vad de innehåller, om bergrum, om krigsflygfält, om befästningar, om mobiliseringsplatser osv. Olika myndigheter lämnar ut dessa saker i sammanhang, som inte direkt har med försvaret att göra. Det kan vara ett

114 landsting som diskuterar civilflygplatser. Det kan vara kommunalfullmäktige; man säger t.ex. att landskapets skönaste sjö kommer att infekteras av utsläpp av varmvatten från en berganläggning inne i det här berget. Vi har domstolar, som i expropriationsmål har offentlig förhandling och offentliga protokoll, i vilka det står vilka myndigheter det är fråga om och vad det hela ska användas till. Vi har haft polismyndigheter, som när det har begåtts en vapenstöld lämnar ut till pressen uppgifter om förrådets art, läge, osv. Jag vill fästa uppmärksamheten på ett yttrande på s. 18 i diskussionspromemorian: är en uppgift redan känd, kan utlämnande ofta nog inte skada något intresse. När en tidning har offentliggjort plats m.m. för ett krigsflygfält, har detta icke kunnat föranleda några åtgärder. Man har resonerat så, att i grundlagens mening är detta krigsflygfält redan känt, därigenom att det finns kanske 1000 sockenbor, som begriper att det är ett krigsflygfält. På samma sätt kan man ju säga om varje bergrum; kanske 1000 arbetare känner till det. Nuvarande lagstiftning drar inte en gräns mellan vad människor har fått reda på och vad som publiceras i tryck. Det är en oerhörd skillnad; alla större utländska ambassader prenumererar på varenda svensk dagstidning och varenda facktidning som kan tänkas innehålla något försvarsmässigt intressant. De dissekerar allt sådant tryck mycket noggrannare än vad vår säkerhetstjänst kan göra av personella och ekonomiska skäl. Sekreteraren: TF skiljer mellan två sorters tryckfrihetsbrott, otillåtet yttrande och otillåtet offentliggörande. Otillåtet offentliggörande är det bl.a. om genom tryckt skrift offentliggörs uppgifter rörande förhållanden, vilkas röjande skulle innefatta brott mot rikets säkerhet. Det

skulle, såvitt jag förstår, i ett tryckfrihetsmål inte utan vidare vara avgörande, om en publicerad uppgift var känd inom en viss trängre krets. Såvitt jag vet, har emellertid sedan den nya TF trädde i kraft 1950 inte något enda åtal anhängiggjorts för otilllåtet offentliggörande. Detta kan väl ha sin bakgrund i att man vet, att om det blir rättegång, så kommer de hemliga förhållanden, som man vill skydda, att spridas ännu mycket mera. Herr Westerlund: Åtal har varit på tal flera gånger och diskuterats mellan försvarsstaben och JK vid ett par tillfällen. JK har bedömt det som utsiktslöst att låta det gå till en rättegång, eftersom så många människor känner till saken. Det har nog varit mindre av det skälet att det skulle kunna röja ytterligare hemligheter än att den sannolika negativa utgången snarast skulle utgöra ett dåligt prejudikat för framtiden. Herr Axelson: För närvarande regleras försvarssekretessen i stort sett i en paragraf, 4 § sekretesslagen, och i dess påbyggnad, försvarets sekretesskungörelse. I utkastet har man spritt ut försvarssekretessen på en mängd olika paragrafer. Jag har funnit regler om sekretess inom försvaret i 8, 9, 10, 11 och 15 §§, alltså i fem paragrafer. Detta måste vara försvårande för en myndighet, som skall bedöma om en handling bör vara hemlig eller inte. Ur den synpunkten anser jag nog att det gamla systemet är bättre än förslaget. Herr Kromnow: Vi har konstaterat att även andra områden än försvaret är betjänta av sekretesskydd för säkerhetsfrågor. Jag tänker närmast på 10 § i utkastet, som får betydelse exempelvis för utrikesförvaltningen. Herr Axelson: Strävan borde vara att få

115 in i en paragraf allt som gäller försvarssekretessen. Det är klart att detta måste avvägas mot att få in försvarssekretessen på olika intresseområden. En praktisk synpunkt: vi kommer — om försvarssekretessen skall uppdelas på många paragrafer — att få använda många olika hemligstämplar med olika paragrafer angivna i dessa. Nu använder vi i stort sett bara 4 § eller 3 §. Herr Lundberg: Det blir nog svårt att fånga in alla områden under den beskrivning, som har lämnats i 8 §. Jag har funderat på var man ska få in så pass viktiga saker som tekniken och forskningen. Sekreteraren: Tanken är att det skall gå in framförallt under uttrycket »planering eller annan förberedelse av stridskrafters verksamhet för rikets försvar, deras utrustning med vapen och andra förnödenheter». Herr Axelson: Det finns andra områden som inte torde vara redovisade, t.ex. den militära underrättelsetjänsten, dess mål, medel och metoder. Herr Wadén: Vi räknade med att underrättelseverksamheten kunde föras in under planering eller annan förberedelse av stridskrafters, andra styrkors, förvaltningens, folkförsörjningens eller nyhetsförmedlingens organisation eller verksamhet till rikets försvar. Herr Sterner: Uppräkningen tar främst sikte på försvarsåtgärder vid krig eller krigsfara eller planering för krig eller krigsfara. Det finns även fredsorganisationer, som bör hemlighållas. Jag tänker på den militära och den civila säkerhetstjänstens fredsorganisation. Sekreteraren: När det gäller saker som berör fredsorganisationen, så har kommittén preliminärt ansett att det saknas

praktiska förutsättningar för sekretess. Men den synpunkten lär inte vara tilllämplig på säkerhetstjänstens fredsorganisation. Herr Axelson: Jag återkommer till frågan angående registrering och förvaring av hemliga handlingar. Jag har inte kunnat finna, i varje fall inte inom vår räjong, att det skulle bli ökade svårigheter genom de nya reglernas tillkomst. Herr Lundberg: Jag föreställer mig att i och med att gränsdragningen blir svårare så kommer vissa handlingar av en typ att hamna på den ena sidan och vissa handlingar av precis samma typ på den andra sidan. Men har man hemligstämpel, så klarar man nog de värsta svårigheterna. Herr Axelson: Om ÖB skulle ge ut anvisningar, skulle man genom dessa kunna underlätta även registrering och annat. Herr Lundberg: Det tycker jag visst att man kan göra i viss utsträckning. Men är det från offentlighetssynpunkt ett intresse att man flyttar ner avgörandet ett trappsteg från Kungl. Maj:t till ÖB? Det kan inte jag bedöma. Det är kanske praktiskt. Herr Westerlund: Varje åtgärd, som gör sekretessens gränser diffusare, kommer väl också att medföra större svårigheter ur publicitetsorganens synvinkel. Det ligger nära till hands för den enskilde befattningshavaren på ett relativt lågt plan att hellre fälla än fria. Herr Broberg: På s. 30 står det »handlingar rörande organisation och verksamhet under krig och krigsfara inom förvaltningen, folkförsörjningen och nyhetsförmedlingen». Skall det anses täcka den verksamhet som våra stora försvarsindustrier bedriver? Jag vet inte om t.ex. Bofors och Saab skall inrymmas under

116 »folkförsörjningen». Man skulle kanske ha in någonting om den industriella verksamheten. Förslag: inom »krigsproduktionen». Herr Wikström: Enligt 2 kap. 8 § i utkastet skall »allmän handling, som rör någon del av rikets totala försvar såsom — — — uppmätning, avbildning eller beskrivning av förhållande i naturen,» hållas hemlig, om det skulle vålla fara för rikets säkerhet att handlingens innehåll kommer till främmande makts kännedom. Denna regel omfattar praktiskt taget allting i kartväg. Det är geodetiska punkter, det är allt grundmaterial, det är överhuvudtaget all topografi. Visserligen har man 15 §, som kan ta bort en hel del av sekretessen. Men nog är det litet olustigt att inte det stora intresse, som faktiskt ligger i att man frisläpper större delen av kartmaterialet, kommer fram i grundlagen, som dock borde ge vissa hållpunkter för tillämpningen. Herr Trahn: Vi har från nämndens sida inga önskemål om ändringar i 2 kap. 10 §. Ordföranden: Jag vill gärna fråga om det är någon av de närvarande, som skulle vilja redovisa erfarenheter eller belysa praktiska problem i samband med den nuvarande lagstiftningen. Herr Axelson: För försvaret har det vid tillämpningen av bestämmelserna om försvarssekretessen de sista åren inte varit några allvarligare problem utöver vad stabsredaktör Westerlund nämnde. Det är ytterligt sällan som någon begär att få ut en handling med hemligt innehåll, och det beror kanske på att allmänheten i regel inte känner till reglerna. När man får veta att en handling är hemlig ställer man inte längre några krav. Våra sekretessbestämmelser är ju så i detalj skrivna, att även den enskilde

befattningshavaren i regel bör veta, vilka vägar han kan gå och hur han överhuvudtaget skall bära sig åt. När det gäller att bedöma om en handling har hemligt innehåll eller inte, så är det klart att det i flera fall sker med viss slentrian. Jag tror att kunskaperna inte är tillräckliga. Erfarenheterna visar, att det är många som är helt okunniga om de regler som står i tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen och sekretesskungörelsen. Man vet alltså inte hur prövning av sekretessgraden skall gå till. Det behövs omfattande utbildning för att man skall komma tillrätta med detta. Ordföranden: Har ni alltså knappast haft några fall, där den enskilde, som har begärt handlings utlämnande och fått besked att handlingen är hemlig, velat föra saken vidare? Herr Axelson: Det har visst förekommit i något enstaka fall men i regel har man inte haft intresse av att föra saken vidare. Herr Westerlund: På pressavdelningen har vi, vad jag kan påminna mig, under omkring 25 år inte haft någon kollision i det här hänseendet. Men det hänger delvis samman med att just på den staben, där vi är mer drillade än ute på förbanden, har vi förståelse för möjligligheten att ur hemligstämplade papper ta ut sådant vid behov, som icke är av hemlig natur. Herr Lundberg: Inte heller inom civilförvaltningen har vi mycket erfarenhet av detta. Vi har hand om patentfrågor för försvaret. Vi sköter således förhandlingar för kronans räkning med uppfinnarna. Ibland har det kommit upp frågan: hur mycket, hur många exemplar har det tillverkats och använts inom försvaret av min uppfinning? Detta har kanske varit en hemlig sak, men å andra

117 sidan av mycket stor betydelse för uppfinnarens ersättningsberäkningar. Där har vi kommit i vissa svårigheter ibland, men med hjälp av försvarsstaben och annat har vi kunnat lämna någorlunda tillfredsställande upplysningar. I övrigt skulle jag nästan vilja gå ett steg längre än major Axelson och säga, att folk känner ofta inte till att det finns hemliga handlingar om en viss sak och därför kommer de helt enkelt inte på tanken att begära att få titta på dem. Herr Axelson: Inom försvarsstaben anser vi nog att inom krigsmakten hemligstämplas det fortfarande alldeles för mycket, om jag får uttrycka det populärt. Vi gör allt vi kan för att få ner denna felaktiga prövning, och jag tror det enda sättet är att genom ytterligare utbildning få befattningshavarna att förstå, hur man bedömer en handlings sekretessgrad. Herr Wikström: Av samma skäl som nämnts här har vi egentligen inte haft några kollisioner med enskilda intressen. Däremot är det ju ett allmänt klagomål, t.ex. från skogsbrukets sida, att bildmaterialet, flygmaterialet, inte kan användas av det skälet att om skogsmännen begär en serie bilder och två, tre avgörande bilder är hemligstämplade, så förlorar de helt lusten att använda bildserien. De blir rädda och lägger in hela sviten i kassaskåpet och använder den aldrig. Vad som kanske har varit än känsligare ligger på vissa områden, geodetiska punkter och sådant, där det finns vetenskapliga intressen. Där tillämpar länderna olika system, en del rätt fria system och en del mer bundna system. Det finns ett vetenskapligt tryck mot offentlighet i dessa frågor. Här står man på gränsen mellan vad som är öppet och vad som är

sekretessbelagt enligt nuvarande förordningar. Där har man i samförstånd med försvarsstaben kanske försökt vinna tid. Vi har alltså ett allvarligt tryck både från in- och utlandet. Samma förhållande har förelegat på tyngdkraftmätningarnas område, där vi just har skolexempel på att kartverket, som är ett relativt stort verk med en särskild militärbyrå, har varit återhållsamt, under det att andra verk aldrig har haft någon kännedom om problematiken och friskt lämnat ut uppgifterna. Och där kommer man in på ett problem, som är mycket farligt och det är det, att tjänstemän som sitter och arbetar med sekretessmaterial måste känna hemligstämpeln som en begränsning i sitt arbete. Dessa tjänstemän blir inte lätta att hålla till ordningen, om de ser att man på annat håll inom förvaltningen inte alls lägger någon vikt vid sekretesssynpunkterna. Och det är här som en olika tillämpning blir så förödande. Man får räkna med att försvarsverkets tjänstemän ser det som ett direkt intresse att tillämpa sekretessreglerna, medan andra verks tjänstemän ser det som en belastning. Herr Axelson: Doktor Wadén har velat ha en redogörelse för hemligbeteckning av missiv. Jag ska redogöra för det. Inom krigsmakten är det anbefallt, att handlingar med hemligt innehåll i regel skall hemligbetecknas, hemligstämplas. Dessutom är det anbefallt, att missiv till handling med hemligt innehåll skall hemligbetecknas, även om inte missivets innehåll är hemligt. Skälet till detta är att om en hemlig handling är försedd med ett öppet missiv, så kan det ske misstag av registratorer och andra befattningshavare, som sysslar med ärendet, så att de behandlar allt som öppet. Det systemet har från såväl säkerhetssynpunkt som praktisk synpunkt fungerat väl.

3. Sekretessen kring polis- och åklagarmyndigheternas verksamhet

Sammanträde

den 30 oktober 1964

Från offentlighetskommittén: ordföranden herr Kjellin samt herrar Eriksson, Borggård, Kromnow, Ryman och Wadén. Inbjudna: biträdande riksåklagaren Werner Rjdininger; från försvarsstaben: majoren Otto Axelson; från rikspolisstyrelsen: byråchefen Åke Magnusson och informationschefen Curt Falkenstam; kriminalpolisintendenten i Stockholm Axel Danielsson; från Sveriges advokatsamfund: advokaterna Wilhelm Pehrsson och Carl-Erik Lindahl; från Sveriges juristförbund: stadsfiskalen Lennart Asplund; från press- och radiokommittén: huvudredaktören Harald Wigforss och redaktören Gunnar Breide. Herr Ryhninger: I anslutning till 2 kap. 2 § TF har kommittén framhållit att »det som i första hand är avgörande för om en handling är allmän eller inte är om den förvaras hos myndighet» (s. 24). Då tveksamhet kan uppkomma angående gränsdragningen mellan allmän och enskild handling, tycker jag att det skulle ha varit värdefullt om kommittén något närmare hade berört frågan, när och under vilka förutsättningar en allmän handling förlorar sin karaktär av allmän handling och blir enskild handling. Antag att en handling av en myndighet har överlämnats till ett privat före-

tag, exempelvis för att tjäna till ledning vid ett eventuellt krigstillstånd. Är den, medan den förvaras hos företaget, fortfarande en allmän handling eller är den enskild? Detta får praktisk betydelse, om myndigheten har utfärdat förbehåll angående förvaringen. Är det inte en allmän handling så är det tveksamt, om förbehållet har någon betydelse. Och utan förbehåll kan handlingen förvaras hur slarvigt som helst utan att någon åtgärd kan vidtagas. Sekreteraren: Frågan har varit under Svea hovrätts prövning för några år sedan i ett mål mot två civilingenjörer. Hovrätten godtog förbehållet beträffande handlingar som lämnats ut från försvarsmyndighet till ingenjörsbyrån. Detta förbehåll hade alltså den verkan att brott emot det kunde beivras med stöd av 41 § sekretesslagen. Målet gick inte längre, men så långt kan man säga att förbehållet har behållit sin giltighet trots att handlingen har lämnats från myndigheten till ett företag. Herr Ryhninger: Det skulle betyda, att ett förbehåll som är givet redan när handlingen lämnades ut från myndigheten skall fortfara att gälla då den blir enskild handling hos det privata företaget. Hur ställer sig då den frågan om myndigheten av någon anledning först därefter kommer underfund med att det

119 måste göras ett förbehåll? Kan myndigheten då göra ett förbehåll? Sekreteraren: I målet mot civilingenjörerna kom förbehållet att omfatta även handlingar som ingenjörsbyrån upprättade på grundval av uppgifter som den hade fått från försvarsmyndigheten. Men i den fråga som riksåklagare Ryhninger drog upp senast kan man inte få någon ledning från det målet. Hur det är med den saken är nog en öppen fråga. Herr Ryhninger: Jag har haft en situation uppe då det var fråga om handlingar som överlämnades till en slakterifirma i landsorten, planer angående bespisning i händelse av mobilisering. Och av dem framgick klart hur mycket de skulle leverera av proviant den ena dagen och den andra och den tredje och den fjärde. Man kunde avläsa hela uppmarschen inom det område som slakterifirman skulle försörja. Handlingarna låg under ytterst slarviga förhållanden i ett öppet kassaskåp som vem som helst hade tillgång till på luncherna och nyckeln låg i öppen hurts. Om nu en sådan handling är enskild handling medan den ligger hos ett företag, kan det överhuvudtaget uppställas förbehåll, sedan handlingen gått ut? Ordföranden: Men är inte detta överhuvudtaget en olämplig väg att angripa problemet? Svea hovrätt dömde tydligen också för handlingar som uppenbarligen inte var allmänna handlingar eftersom de var upprättade efteråt. Det visar väl att man är på fel spår. Skall man kunna grunda domen i ett brottmål på några lagbestämmelser, skall det väl vara direkt på 8 kap. strafflagen om brott mot rikets säkerhet 1 och inte på ett förbehåll som man gör när man lämnar ut en handling. Förbehållet skall väl reserveras för den situationen när man i för1

Numera 19 kap. brottsbalken

troende lämnar någon en handling. Eljest får vi en överbyggnad på den här paragrafen som är orimlig. Herr Ryhninger: Enligt 8 kap. går det inte att angripa det här problemet som lagstiftningen nu är. Enligt nuvarande 8: 6 förutsattes beträffande slarvig förvaring av handling att handlingens innehåll röjs på grund av slarvet. Kan man inte bevisa att innehållet blivit röjt, går det överhuvudtaget inte att åtala enligt 8:6. Ordföranden: Då är frågan vilken strafflag man anser sig behöva. Det kan ju inte vara vår uppgift att komplettera strafflagen på denna punkt. Herr Ryhninger: Därefter går jag över till 2 kap. 11 § första stycket i utkastet. Dessa bestämmelser är framför allt avsedda att reglera i vilken utsträckning handlingar rörande förundersökning i brottmål skall var offentliga. De skall alltså ersätta 10 § SekrL. Genom den nuvarande bestämmelsen har både utredningsintresset och säkerhetsintresset och man kanske också kan säga det humanitära intresset gentemot enskild person blivit tillfredsställande beaktat. Enligt utkastet är under förundersökningen och innan beslut fattats i åtalsfrågan utredningsintresset och säkerhetsintresset nöjaktigt reglerade. Men sedan frågan om åtal prövats eller ärendet slutförts på annat sätt, får handlingarna hållas hemliga endast om det kan antagas att utlämnandet skulle skada den framtida verksamheten. Man vill väl här skydda spaningsmetoder och spaningsregister och annat som kan hänföras till polisens och den militära säkerhetstjänstens operativa metoder. Men i allmänhet torde redogörelsen för sådana metoder endast i mycket ringa utsträckning inflyta i förundersökningshandlingarna, och sådana redogörelser utgör en

120 ringa del av det mycket stora område som sekretesskyddas genom bestämmelserna i 10 § sekretesslagen. Däremot har kommittén ansett att handlingar i övrigt skulle kunna göras offentliga i alla avskrivna mål och ärenden, dvs. alla mål där förundersökningen utmynnat i beslut att åtal icke skall ske. I så fall kommer större delen av alla förundersökningar i brottmål som icke föranlett åtal att bli tillgängliga för allmänheten. Så blir fallet med bl.a. förundersökningar, som igångsatts på grund av beskyllning om brott som sedermera visat sig vara ovederhäftig, mycket löst grundad. De skulle således enligt förslaget kunna utlämnas till var och en som önskar ta del utav handlingarna. Jag tycker inte det är förenligt med humanitära krav att, då det är fråga om sådana personer som efter prövning befunnits icke vara misstänkta för brott, deras intressen skall behandlas på det sättet. De nuvarande sekretessbestämmelserna till skydd för enskilda intressen borde nog kvarstå. Herr Pehrsson: Vi har också från advokathåll reagerat mot detta. Både jag och min kollega advokat Lindahl, som har mer erfarenhet än jag i den här saken, anser att vi inte kan tillstyrka någon ändring i den nuvarande regeln, enligt vilken förundersökningsprotokoll vanligen inte är tillgängliga sedan det har blivit beslut om att något åtal inte skall väckas. Det skulle vara mycket farligt om det skulle bli möjligt för vem som helst att springa och titta i alla dessa ovederhäftiga anmälningar som ofta görs. Det skulle väl också rent av kunna öka utpressningsfrekvensen. Herr Ryhninger: Det skulle skada en person alldeles oerhört om en annan skulle kunna ha möjlighet att ta del av den utredning som har gjorts om honom

på grund av en vag misstanke, t.ex. misstanke angående stöld eller rån. Den utredningen blir avskriven beträffande den misstänkte, han har blivit fullständigt ren från misstanken. Så kommer en kamrat till honom, som har fått reda på att han har varit tagen av polisen, och begär att få ut just denna förundersökning. Sedan använder han den t.ex. när det är fråga om att konkurrera om en anställning. Herr Danielsson: Vid kriminalpolisen har vi talrika fall av frågor om utlämnande av handlingar. Det är i de flesta fall enskilda som av en eller annan anledning begär att få avskrift av handlingen eller att få ta del av den på platsen. Det är mycket sällan som pressen gör en sådan framställning. Jag delar riksåklagare Ryhningers betänkligheter mot att helt upphäva sekretessen beträffande misstänkta över tjugoett år på förundersökningsstadiet. Låt oss anta, att en kvinnlig popstjärna anmäler en ansedd man för våldtäkt. Han nekar och ärendet avskrives på grund av brist på bevisning. Han kan också erkänna. Det händer också, att en man i ett sådant läge betalar för att vederbörande skall återkalla anmälan. Nu är det så att vi kan vägra att lämna ut både anmälan och utredningen, men enligt utkastet skulle vi vara tvungna att lämna ut både anmälan och hela utredningen. En sådan utredning innehåller inte bara uppgifter om brottet, utan den kan innehålla en hel del andra uppgifter som kan vara belastande för vederbörande. Herr Wigforss: Det förefaller mig som om de herrar som hittills talat har i någon mån förenklat problemet för sig. De säger att det kan vara till ytterlig skada för den enskilde, om det sekretessskydd som nu finns bortfaller. Jag skulle vilja påstå att den sekretess som nu finns

121 kan vara till ytterlig skada för den enskilde. Det är ju genomgående så i vår lagstiftning att man har velat ha offentlighet inte minst för att trygga den enskildes intressen. Vi har helt enkelt två sidor av saken som följer oss ständigt genom hela denna lagstiftning. Det förefaller mig alldeles ologiskt att bortse ifrån den synpunkten när vi diskuterar om det kan vara riktigt att här begränsa sekretesskyddet. Det kan vara av utomordentlig vikt för den enskilde att man kan få insyn i handlingar i mål som aldrig har lett till någonting. Det är alldeles uppenbart att man måste hålla efter pressen när det gäller enskilds väl och ve, men jag tror inte att man kan lita på sekretesslagstiftningen för att genomföra detta. Utan där måste det primära ansvaret ligga hos den ansvarige utgivaren. Det finns numera metoder att utkräva detta ansvar både på rättslig väg och enligt det system som vi har med pressens publiceringsregler och pressens opinionsnämnd.

det är risk för att anmälare resp. sagesman eller någon honom närstående kommer att utsättas för annan gärning som medför lidande, skada eller olägenhet. Därigenom skulle lagrummet också få en närmare anknytning till 17 kap. 10 § brottsbalken.

Herr Magnusson: Rikspolisstyrelsen som sådan har inte tagit ställning till utkastet. Den paragraf som intresserar oss mest — 11 § — täcker våra behov avsekretess kring spaningsmetoder eller vad det nu kan vara. Uppbyggnaden av utkastet är väl i och för sig bra och gör det nog klarare. Men det blir samtidigt svårare för den enskilde befattningshavaren, eftersom han skall kunna famna hela sekretesskomplexet. Nu har han kunnat läsa 10 § sekretesslagen och kommentaren till den och har känt sig något så när trygg. I en större myndighet hinner de mest kvalificerade befattningshavarna kanske inte alltid lägga ner så mycket tid på sekretessfrågor. Prövningen måste ligga långt Herr Pehrsson: Jag tänkte inte så myc- ner på skalan, kanske hos registrators ket på pressen utan närmast på den enDå kan man kanske utsätta sig för risskilde antagonisten och alla möjliga ker, om man inte anordnar en rätt omandra. fattande utbildning. Det är 13 § som egentligen är den Herr Danielsson: Den som vill att några omständigheter skall publiceras ur en svåra. Ser vi först på myndigheternas utredning som rör honom själv kan upp- förhållande till pressen såsom represennå det genom att samtycka till utläm- tanter för allmänheten, så vore det enknande. Jag tänkte inte bara på pressen last och trevligast för myndigheterna om utan närmast på personer som vill snoka det bara vore att utlämna allt material. i andras privata angelägenheter för att Nu är det dessvärre så — och det är väl på ett eller annat sätt dra nytta av det. pressen medveten om — att pressen inte har sådana personella resurser att detta Herr Rijhninger: Jag tycker att 2 kap. kan skötas. Åtminstone har man även 13 § tredje stycket har fått en för snäv med nuvarande lagstiftning sett fall som begränsning med hänsyn till bl.a. intres- man ställer sig frågande inför. set att enskild person bör ha rätt och Det andra problemet är förhållandet möjlighet att utan risk för trakasserier mellan myndigheterna och allmänheten. av vad slag det vara må hos myndighet Där finns det en del allmänmänskliga göra anmälan eller avgiva berättelse. En hänsyn som griper tag i en. I några fall handling borde få hållas hemlig även då har jag ansett mig tvungen att säga nej

122 till utlämnande. Det har varit advokater som har velat få ut handlingar att ha som tillhygge i tvister om något som inte har haft samband med utredningsfallen. Det har gällt hyrestvister och allra mest äktenskapliga tvister. Vi inom polisen är till för att skydda allmänna ordningen och säkerheten, naturligtvis också individerna. Frågan är, om det skulle vara förenligt med denna uppgift att lämna ut allt material vi har. Jag förstår också vad herr Wigforss säger om att det finns en annan sida. Det är alldeles klart att i herr Danielssons exempel med pop-stjärnan kan finnas ett berättigat intresse för någon individ i samhället, som står nära den där som har haft kontakt med henne, att få reda på vad som verkligen hade hänt.

nedlagda ärenden blev tillgängliga? Det beror ju lite på hur det där materialet ser ut inte blott i det enstaka fallet utan även i de många fallen. Är det så att man därigenom skulle försvåra möjligheten att skriva av alla möjliga relativt bagatellartade saker? Jag förmodar, att en åklagare gör det. Eller vilken skulle effekten bli? Det är kanske ofta så, att det är den anmälande sidan som är den mera aggressiva.

Herr Asplund: Målsäganden har redan nu som regel tillgång till handlingarna i avskrivna mål. Det är förutsättningen för hans begäran om överprövning. Från ren åklagarsynpunkt gör det därför knappast något, om man väljer utkastets linje eller sekretesslagens. Beträffande 11 § delar jag nog den Herr Danielsson: Jag vill understryka uppfattning som herr Magnusson har. vad herr Ryhninger sade beträffande be- Men här beror nog allt på vilken inställgränsningen i 13 § till våld. De som ning man överhuvudtaget har till sekrehjälper polisen bör också kunna skyddas tessen och handlingars offentlighet och för trakasserier av skilda slag som kan även yttrandefriheten i de här frågorna. bli en följd av de upplysningar som de Jag är mycket liberal på den punkten. lämnar till polisen. Jag är rädd för att Men enligt min erfarenhet behöver 11 § den här begränsningen kan komma att inte lägga något hinder i vägen för att medföra en minskning av folks benägen- man kan lämna ut de flesta förunderhet att lämna upplysningar till polisen. sökningshandlingar. Det är ytterst sällan som några spaningsmetoder avslöjas i Herr Wigforss: Man kan inte nöja sig vanliga förundersökningsprotokoll. Brotmed att säga, att det är den mot vilken ten emot rikets säkerhet som riksåklaen anmälan har riktat sig som har ett gare Ryhninger speciellt har sysslat med enskilt intresse i saken. Detta varierar ligger däremot på ett helt annat plan. uppenbarligen från fall till fall. Det är 13 § är betydligt besvärligare. Redan ju inte alltid så, att beslutet att nedlägga det nuvarande uttrycket »menligt för undersökningen är det enda riktiga. Det enskild person» i 10 § är utomordentligt kan vara så, att den som har gjort an- svårt att tolka. Man tolkar med hänsyn mälan till förmån för sig själv eller till sin allmänna inställning. Jag tror att någon annan har ett icke tillgodosett om man skulle undersöka de fallen, så enskilt intresse att bevaka. Jag menar skulle man komma fram till de mest nu, att det är en möjlighet som öppnas egendomliga motsättningar. Bestämmelgenom formuleringen i kommitténs ut- sen i 13 § tredje stycket om våld tycker kast. jag inte man behöver hesitera inför. Det Ordföranden: Vad skulle man få för finns redan samma rättsskydd i straffeffekt av att handlingar i avskrivna och lagen (och brottsbalken), i stadgandet

123 om övergrepp i rättssak. Det tillämpas uppgifter som enligt vad jag förstått för väl inte särskilt ofta men det finns ändå närvarande är hemliga handlingar. som en möjlighet att tillgripa. Vad vi diskuterar här är egentligen Men verkligt svårt är det att avgöra, offentligheten contra enskilda och sekreom ett utlämnande skulle utsätta veder- tessen contra pressen. Där kan man ha börande för andras missaktning. Detta är väldigt olika uppfattningar. Utkastet kan en av de moraliska värderingar som det väl sägas vara en fullföljd av Haganders är så besvärligt för befattningshavarna utredning 1955. Jag har snarast den uppatt göra. Allt flyter i dessa dagar. Vad fattningen — och jag har följt med presskall man bedöma som missaktning för sen rätt länge, eftersom jag är intresseen annan person? Det gäller ju inte bara rad av de här frågorna — att det är en parterna enligt kommentaren; det gäller oändlig skillnad mellan pressens inställju även andra personer som nämns i ning till de här frågorna idag och hur papperna. Det är vanligt att gräsänk- det var för tio—femton år sedan. Vare lingar på sommaren blir bestulna i bo- sig det beror på Haganders utredning städerna av tillfälliga bekanta och att eller inte, så har det blivit en väldig homosexuella personer blir bestulna. självsanering. De problem som man disSjälva förhållandet är alltså inte straff- kuterade för tio—femton år sedan är i bart men nämns likväl i förundersök- stort sett inte aktuella när det gäller förningsprotokollet. Är det missaktning? hållandet till allmänheten och pressen. Det anses väl i dagens läge överhuvudDäremot finns det en annan fråga som taget inte att man ska anlägga moraliska är väldigt intressant och det är hur de i synpunkter på att personer är annor- promemorian diskussionsvis framförda lunda på något sätt. Men många gör det förslagen kommer att påverka möjligfortfarande. Och likaså om man hoppar heten till intern kritik och till att åstadöver skaklarna på sommaren med andra komma rättelser genom hänvändelse i människor. Är det missaktning? En del sista hand till pressen. Det är en oändligt människor med en sträng moralisk upp- viktig fråga. Vårt samhälle är ju inte fattning anser det vara det och andra ofelbart på något sätt; det måste finnas anser det inte. Det förekommer ofta att en möjlighet för tjänstemän att, om de andra personer är redovisade i undersök- anser att det föreligger fel eller brister ningsprotokollet som egentligen skulle inom ett verk eller en myndighet, i sista tagits bort. De är hörda, men det visar hand vända sig till pressen och få rättelse. sig att det inte är något brott. Ändå kan Pressen är det organ som är det mest det vara saker som kan vara missaktan- effektiva, trots allt. Man kan ju göra de för dem enligt en strikt moralisk be- framställningar till myndigheter utan att dömning. Och skulle denna paragraf det händer någonting, men så fort preskomma in, då blir man tveksam i ett sen tar hand om det så blir det någonflertal protokoll som man nu utan vidare ting gjort. Då är den här sammanbindhar ansett offentliga. Jag är rädd för att ningen av handlingssekretessen och tystden nya paragrafen skulle kunna leda till nadsplikten av mycket stort intresse. Om en inskränkning i handlingarnas offent- man läser motiveringen till utkastets belighet. stämmelse om brott mot tystnadsplikt Däremot undrar jag, om tjallarna egentligen är något problem. De skall inte redovisas i protokollet utan i arbetsuppgifter som man har vid sidan om,

(s. 57), blir man nästan rädd för att vara ämbetsman. För det första, enligt utkastet är handlingssekretessen och tystnadsplikten sammanbundna, så att man

124 icke som nu har ett spelrum, som enligt min mening kan vara till stor fördel för både samhället och den enskilde. På s. 79 sägs: »Om ämbetsman, till skada för allmänt eller enskilt intresse eller eljest etc. .» Men längre ner står det: »Lika med innehållet i sådan handling skall anses förhållande, varom ämbetsmannen fått kännedom på grund av sin ställning, av sådan beskaffenhet att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna enligt tryckfrihetsförordningen skolat hållas hemlig.» Det är enligt mitt sätt att se utomordentligt besvärande för en ämbetsman, som vill utöva kritik och vända sig till pressen, att kunna bedöma, huruvida den uppgift, som han lämnar, skulle ha varit sekretessbelagd, om den hade tagits ur en handling. Detta tycker jag är en av de farligaste sakerna i utkastet. Man skall inte ta till för starka ord, men innebär det inte faktiskt en konservering, en väldig reaktion? Innebär det inte att man försöker få tjänstemän att avstå från all kritik inom verken? Jag skulle vilja fråga om en sak till. Vilken funktion — jag vet att det har kommit från pressens representanter vid Stockholms rådhusrätt — skall pressens representanter egentligen fylla under en handläggning av ett mål inom lyckta dörrar? Herr Wigforss: Jag för min del, och jag tror också mina kolleger, är ytterligt skeptiska till denna, vad skall vi säga, offentlighet med förbehåll, alltså dessa förtroenden bakom stängda dörrar. Jag tycker inte att pressmän skall sitta och lyssna till en massa saker som de inte får publicera. Ofta nog kommer de i så fall i en mycket svår situation. Rätt som det är får de höra det från annat håll. Är det då ett brott mot deras tystnadsplikt att de publicerar det? Sen vill jag också livligt understryka

det motstånd som här yppas mot sammanbindningen av handlingssekretess och tystnadsplikt. Detta är en väsentlig inskränkning i gällande praxis och en mycket äventyrlig sådan. Den strider mot TF:s anda, att det inte skall förekomma något onödigt hemlighållande. Med andra ord: om man i en handling har vissa saker som måste hållas hemliga, så skall detta hemlighållande, som alltså är nödvändigt, inte av bara farten dra med sig hemlighållande av saker och ting, som i och för sig inte behöver hållas hemliga. Jag vill erinra om handläggningen av sekretesspörsmålet i Wennerströmaffären, där man så småningom har kommit fram till en ganska resonlig klyvning och bl.a. bemödat sig om att inte hemlighålla mer än det strängt nödvändiga. Om befattningshavare skall vara förhindrade att lämna upplysningar ur dessa hemliga handlingar, så kommer detta i praktiken att väsentligt utsträcka inte bara sekretessen utan också dessa befattningshavares svårigheter. Men jag tror att sammanbindningen är också svår att förena med de i och för sig sympatiska principer, som ligger till grund för utkastet, att man skulle nöja sig med att generellt ange de sekretessbelagda intressena. Man vill alltså överlämna sekretessfrågorna till en fri prövning. Man kan ha sina starka tvivel om det är riktigt att göra det. Men när nu kommittén har gjort det, så är det i varje fall galet att sedan sätta munkorg på befattningshavarna. När man parallelliserar handlingssekretess och tysnadsplikt, kan man inte nöja sig med den formella invändningen att själva hemligstämplingen av handlingen i och för sig inte heller skall gälla mer än det strängt nödvändiga. När man vägrar att lämna ut en handling, skall man dock lämna ut sådan partier av handlingen, som inte behöver hållas hemliga. Men här finns ett tröghetsmoment. Det inverkar på det

125 viset att man trots allt sekretessbelägger den ett slags perfektionism. Man har valt för mycket. Det är ju så vanligt — inte det man tycker ser elegant och konseminst när det gäller anmälningar där kvent och fulländat ut. Men när man ingenting har blivit åtgjort — att åkla- tittar på det i praktiken, så är det inte garmyndigheten resonerar som så: »Ja, konsekvent, utan alldeles raka motsatdet här är ju nonsens, den här anmälan. sen. Det strider mot grundläggande tanDet blev ju ingenting av. Det var ju bara kar i vår lagstiftning. Den i praktiken förtal och ovederhäftigheter. Varför för oss avgörande synpunkten är att skall offentligheten syssla med det?» man på det här sättet skulle täppa till Och så sätter man stämpeln på alltihop de vederhäftiga källorna för pressens och förmenar därmed t.ex. pressen att få kriminalreportage och öppna slussarna del av uppgifter ur denna handling, som för de ovederhäftiga. Det vore ytterligt ju inte alls skulle defamera enskilda per- betänkligt. soner. Redan där börjar alltså ett trögDetta är visst inte den enda fara man hetsmoment. skall var uppmärksam på. Man skall Skall man sedan gå vidare och införa också var uppmärksam på en sådan fara automatisk tystnadsplikt, så kommer be- som att pressen kan bli alltför beroende fattningshavarna att bli livrädda för kon- av polisens uppgifter. Det kan uppkomsekvenserna. Då får man en stark häv- ma ett kamaraderi som gör att pressen stång för sekretess. ibland går polis- och åklagarmaktens Såvitt jag kan se, strider den inskränk- ärenden, kanske omedvetet. Det finns ett ning, som följer av parallelliseringen, helt komplex av sådana hänsynstaganockså mot den tendens i kommitténs den, som man alltid måste ha klart för uppläggning som vi diskuterade här i sig, och som vi verkligen bemödar oss början, nämligen att skjuta utrednings- om nu i undervisningen av blivande skälen i förgrunden och i någon mån journalister att inskärpa behovet av. skjuta i bakgrunden det där som står i Slutligen skulle jag vilja anföra en den guttaperkaartade 10 § sekretesslagen reservation mot att kommittén vill utom »men för enskild». Man skjuter alltså sträcka sekretesskyddet till att gälla även utredningsskälen i förgrunden. Ja, men undersökningskommission. Jag tror, att vad kan vara naturligare än att just ut- vad vi nyss har upplevt ändå har visat redningsskälen skall smidigt prövas av den oerhörda betydelsen ur allmän synbefattningshavaren, jag höll på att säga punkt av att undersökningskommissiofrån mening till mening. Han vet ju bäst nerna inte är att jämställa med polis- och själv vad som kan försvåra utredningen åklagarmyndighet. Då kan man säga, att och vad som kan gagna den. På denna de betänkligheterna kanske bortfaller punkt har runt om i vårt land och inte genom att kommittén har skjutit utredminst i de stora städerna befattnings- ningsskälen i förgrunden. Men det är havarna med åren fått en fantastisk fär- något tvivelaktigt, hur långt kommittén dighet. De har fått fram en praxis som egentligen har skjutit utredningsskälen i man kan tycka ibland är för liberal, förgrunden. Där är en tendens att göra ibland för sträng, men de har i alla fall det, men det där med våld och missaktfått en uppenbar vana vid att handlägga ning, det kan verkligen göras till föremål dessa frågor. Den skulle man slå sönder för skilda tolkningar. Jag är därför om man genomförde parallellisering av starkt betänksam, det tror jag att pressen handlingssekretess och tystnadsplikt. är i sin helhet och radion också, mot att Den parallelliseringen är som jag ser nu ge undersökningskommissionerna —

126 som ju är en alldeles speciell anordning — det där skyddet, återigen för att det hela skall bli mera formfulländat på papperet. I praktiken blir det inte tillfredsställande. Ordföranden: Jag är tacksam för att vi har kommit in på frågan om tystnadsplikten mot pressen. För det är en central fråga. Men för att nu inte herrar Asplund och Wigforss skall ha det för lätt, så skulle jag vilja fråga, hur ni vill ha det. Ja, ett sätt är naturligtvis, att man kan kasta varje förslag i papperskorgen, och så har man det som man hade det förut. Men det kan inte en kommitté göra, utan vi måste hitta på någonting. Och då har vi sagt oss, att den kompromiss man har i 7: 3 TF fungerar inte så som det var tänkt. Nu säger herr Wigforss, att det här fungerar så väldigt bra, man har lärt sig på olika platser, hur man skall hantera det. Ja, men det gäller bara pressen och polisen. Det gäller inte på många andra områden. Vad som är avgörande är, om tystnadsplikten är angiven i lag. Det är hipp som happ om det råkar stå i lag eller inte. På det här området var det så tursamt att det fanns ingen lag. Men det finns andra områden där det gör det. Inom socialvården har vi områden där det finns lagbestämmelser och där fördenskull ingenting alls får meddelas till pressen. Man kan inte gärna använda det systemet i ett förslag. Man måste finna på något. Vi har sagt oss att man måste knyta ihop den här tystnadsplikten med handlingssekretessen. Men för att kompensera de olägenheter som skulle kunna ligga i att systemet då blev för strängt har vi försökt oss på två vägar. Den ena är att överhuvudtaget försöka att sänka vattenmärket. Herrarna säger att det blir strängare med det här med missaktning. Jag menar tvärtom. Vi har

försökt att anknyta till den nya brottsbalkens ärekränkningsregler, där utgångspunkten är att sänka vattenmärket. Vi har sett det så, att detta med hänvisning till missaktningen är en lägre standard än men. Men varje språkligt uttryck är svårt att bedöma. Det finns alltid ett utrymme för personliga meningar och en svårighet att finna en klar linje. Men vårt utkast har åtminstone den fördelen att man anknyter till brottsbalken. Man får någon praxis att bygga på. Den andra är att vi skjuter in ett skaderekvisit i paragrafen om ämbetsbrott. »Om ämbetsman, till skada för allmänt eller enskilt intresse eller eljest med överskridande av sin behörighet, lämnar ut osv.» Det skall alltså konstateras vara till skada, och han skall ha ett uppsåt som täcker det. Därigenom får man visserligen en sammanknytning men dock en skillnad och en skillnad av generell art för den som berättar någonting som han anser vara menlöst och inte vara till någon skada. Man kan alltså inte komma på honom och säga: »Ja, men det där stod ju i den handlingen och den anser vi vara hemlig.» Han går fri på uppsåtet, om han inte gör det redan på grund av att innehållet inte var hemligt. När det gäller yppande, skall det vara just den uppgift han yppar som vållar denna skada. Någon risk för att alla utanverken och menlösheterna som står i handlingen skulle kunna fälla honom finns nog inte. Detta är alltså i korthet vad vi har försökt med. Men vi är naturligtvis väldigt tacksamma för varje annat uppslag som är bättre. Herr Wigforss: Hur vill ni ha det? frågar herr ordföranden. Det är ytterligt slumpartat, säger han, som det är nu, därför att tystnadsplikten står i lag för vissa och den råkar inte göra det för just det här området.

127 Ja, men jag skulle vilja säga, att det gör ingenting såsom kommittén har lagt upp det. Ni föreslår ju såvitt jag förstår genomgående en lättnad för de andra områdena, en lättnad av sekretessen, socialvården och det där. Därför uppkommer inte något orimligt motsatsförhållande, om man underlåter att dra poliser inför domstol för att de har lämnat upplysningar ur en hemlig handling. Tvärtom: Just som kommittén har lagt upp det, blir det i praktiken ganska sammanhängande. Herr Ryhninger: Bestämmelserna i 15 § ger alltför stort utrymme åt subjektiv bedömning. Vad förstås exempelvis med uttrycket att en handlings innehåll blivit »spritt bland allmänheten» eller att det »kommit till mångas kännedom»? Räcker det att ett tiotal eller ett tjugotal personer har fått kännedom om det, eller hur skall man dra gränsen? Samma är fallet med uttrycket »på grund av att rykte uppkommit eller eljest, hemlighållande skulle innebära större olägenhet än utlämnande». I regel begärs det från pressens sida uppgift om innehållet i en handling på ett ur nyhetssynpunkt tidigt stadium, då uppteckningen nyss har skett. Under sådana förhållanden måste det vara svårt för den enskilde tjänstemannen, som dessutom handlar under stor tidsnöd, att göra en riktig bedömning av om hemlighållande skulle innebära större olägenhet än utlämnande. Att lagförslaget som ytterligare förutsättning för bedömning angivit, att »rykte uppkommit etc.» är knappast ägnat att underlätta bedömningen för befattningshavaren. Skulle man inte kunna få några klarare bestämmelser? Herr Lindahl: Jag skulle än en gång vilja ta upp 13 §. Det är nog riktigt som det antyddes här, att vi advokater har anledning att stå på bägge sidorna. Ibland vill vi ha handlingar som vi inte får och

ibland vill vi se till att vår klient skyddas. Det där är en oerhört svår gränsdragning. För närvarande är förundersökningsprotokoll i mål eller ärenden, som blir avskrivna, i regel icke offentliga. Vi har svårt att förstå, att det kan ligga något det allmännas intresse i att de släpps ut till allmänheten. Det har sagts här bl.a. av redaktör Wigforss, att saken har en annan sida. Jag har inte riktigt klart för mig vari det skulle bestå, intresset av att dessa handlingar lämnas ut praktiskt taget regelmässigt. Man kan naturligtvis säga att det är värdefullt att man får en insyn även i polisens och åklagarnas verksamhet, att man inte släpper folk för lätt, att det sker rättvisa i avskrivningarna. Men där har man väl ändå det korrektivet, att anmälaren kan överklaga. Han kan gå till RÅ, han kan gå till JO. Han har alla möjligheter att driva igenom sin prövning. Finns det överhuvudtaget något allmänt intresse att se på handlingar i ett avskrivet brottmål? Den person det gäller, den misstänkte, har väl alltid rätt att få ut handlingarna. Man kan också hänvisa till bestämmelsen i 15 §. Om han medger det, kan man släppa ut protokollet till pressen. Om han vill rentvå sig, så har han ju den möjligheten. Jag håller med om att uttrycket missaktning kanske inte är så lyckligt. Det är lätt att kritisera, men det är ju väldigt svårt att hitta någonting bättre. Man kan naturligtvis ha det som det är, men det är ju inte något framsteg. Det måste ändå i sista hand vara en praxis som utbildas från tid till annan. En uppluckring är nog befogad i dagens läge. Jag tror att sammanknytningen med ärekränkningslagstiftningen är lycklig. Så småningom kommer denna praxis att utbildas. Men från advokathåll är vi faktiskt oroade för om alla dessa förundersökningar som är avskrivna skall släppas

128 farare. I sin omgivning blir hon degraderad. Det blir en viss missaktning. Men det är knappast men i sekretesslagens mening. De hemligstämplas inte. Handläggningen i domstolen är också offentlig. Enda undantagen är utpressningsfallen där det kan bli hemlig handläggning, om målsäganden begär det. Jag kan inte få fram en lokution för Herr Asplund: Man kan säga att normalt det. Men det måste vara så att man verksett avskrivs nog av de mål som kommer ligen mera konkret kan säga att vedertill åklagarmyndighetens prövning om- börande verkligen lider en skada som kring 40 °1o och när det gäller de svå- man skall beakta. Missaktning — med all rare målen ända upp till 50 °1o. Men pro- respekt för ordet — jag förstår vad det blemet är inte det. Man resonerar fel- betyder, men jag har väldigt svårt att aktigt här. Min utgångspunkt när det tolka det. Om t.ex. en man har varit ute gäller avskrivningar är att handlingarna och åstadkommit någon besvärlighet — är offentliga, tills man har bestämt sig som ju händer i de bästa familjer — för i ett aktuellt fall, att man inte skall skall man då anse att det uppkommer lämna ut dem. Då blir de sekretessbe- missaktning för hustrun? lagda. Den här frågan om avskrivningar är inte så aktuell, därför att de som be- Herr Lindahl: Jag undrar om inte regeln gär att få del av tidigare avskrivningar snarast är den att det blir en hemligär just målsäganden och den misstänkte. stämpling på avskrivna ärenden. Man Det är klart att det finns undantagsfall. tolkar alltså uttrycket »men för enskild Det kan vara hyresvärdar som begär det person» strängt. Det är väl vetskapen om för en vräkningstvist. Är det målsägan- det som gör att man finner det meningsden, gör man inte några invändningar, löst att kriga om att få ut sådana här han måste ha rätt att titta och granska. handlingar. Men skulle det här förslaget Han har ju subsidiär åtalsrätt och över- gå igenom och bli mera allmänt känt, klagningsrätt. Den misstänkte h a r man så kan man befara att frågan mycket inte heller något intresse av att hemlig- oftare kommer att ställas på sin spets. hålla handlingarna för. Men det är myc- Det var intressant att höra av stadsfiskal ket sällan som en icke »auktoriserad» Asplund, vilken omfattning avskrivningperson begär att få ut dem. Där har man arna har, alltså hälften praktiskt taget. knappast någon praxis, men rekvisitet Det berör alltså en massa människor, »men» gör att man ändå får vara rätt som på mer eller mindre goda grunder restriktiv, om det skulle ställas på sin är helt oskyldiga. Dessa skulle alltså enligt utkastet kunna utlämnas. Det har vi spets. Jag är glad att höra, att det här med från advokathåll svårt att förstå att det missaktning skall vara en liberalisering. finns något allmänt intresse av.

ut. Och jag skulle vilja framställa en fråga. Har det gjorts någon utredning om hur mycket som avskrivs? Har det gjorts någon utredning om det begärs och hur mycket som hemligstämplas i den här vägen? Jag vet inte om det finns någon statistik på det men det borde det väl göra.

Det är många ärenden där målsäganden kommer i en tråkig situation, t.ex. om man tänker sig sådana här sol- och vårhistorier. F r å n en viss synpunkt kan man väl säga, att det blir missaktning för en kvinna som låter lura sig av en kåk-

Herr Ryhninger: Det är nog inte så sällan det förekommer, att andra personer än parter begär att få del av handlingar i avskrivna mål. Det förekommer då och då, särskilt i skilsmässomål, att ena ma-

129 ken begär att få del av en utredning, som hon vet att andra maken har varit föremål för. Man kan ju förstå, att det har betydelse t.ex. för frågan om vårdnaden om barnen. Herr Danielsson: Jag har också varit utsatt för flera sådana framställningar, men jag har förfarit på det sättet, att jag har hänvisat vederbörande att hos domstolen begära att domstolen skall infordra materialet från polis- eller åklagarmyndigheten. Herr Ryman: I fråga om de förundersökningar, som slutar med att åtal inte väcks, ligger väl bevisbördan hos den, som påstår, att man måste ha hela detta material hemligt. Vi fick höra att det är fråga om 40—50 % kanske av hela förundersökningsverksamheten, som i så fall ligger under sekretess. Det är givet att just på detta område är risken för illojal användning av öppna handlingar särskilt stor, i fall människor av nyfikenhet och andra illegitima behov drivs att få titta på dem. Å andra sidan är det fråga om maktutövning, om tvångsmedel och en mängd olika ting, som innefattar angrepp på individens integritet. Är det då riktigt att lägga en så stor del av myndighetsutövningen under sekretess? Offentlighetsprincipen som sådan avser just att ge denna allmänna insyn över hela maktutövningen som ett led i rättssäkerheten. Herr Lindahl: Det är väl ändå så att om den, vars rätt det är fråga om, vill ha insyn, så får han det. Herr Ryman: Men se det är inte så enkelt. Den, vars rätt det är fråga om, är inte alltid på det klara med om han är utsatt för ett rättsövergrepp, han känner inte riktigt sin situation, utan rättssäkerheten är just detta, att vi har hela denna allmänna säkerhet av att myndigheterna arbetar i offentlighetens ljus. 9

Herr Asplund: Numera väcks åtal ju inte som huvudregel utan att man kan förvänta sig en fällande dom. Men om man går tillbaka 20 eller 30 år, så skulle man säkerligen finna att antalet ogillade mål i domstolen skulle vara betydligt större än det är i dag. Det innebär alltså, att rättsskipningen har liksom glidit över mera till åklagarverksamheten. Kommer ett mål till domstolen och åtalet blir ogillat, då är det fritt fram, då är handlingarna offentliga. Jag tar inte ställning till den här frågan. Men jag vill bara erinra om att har man blivit stämd på sannolika skäl bara och det blir ogillat, då är handlingarna offentliga. Låt oss för enkelhetens skull säga att »sannolika skäl» ligger på 50 %. Låt oss vidare anta, att jag stämmer på 60 eller 70 procents sannolikhet och att åtalet blir ogillat, då är det fritt fram för vem som helst att titta i handlingarna. Det har alltså ägt r u m en förskjutning av den dömande verksamheten ner på åklagarplanet. Det bör man ha i minnet, utan att man tar ställning till den intrikata frågan, huruvida avskrivningsbesluten skall vara öppna eller inte. Herr Wigforss: Det gjordes en särskild polisutredning med anledning av Helandermålet. Både riksåklagarämbetet och regeringsrätten sa nix, de här protokollen kan vi inte lämna ut. Nu var de rysligt intetsägande, så ur den synpunkten är fallet inte så intressant. Å andra sidan: det hade ju inte varit någon konst att sätta en svart stämpel över namnen och kanske en eller annan gata eller liknande, som stod i de där protokollen. Sedan var de fullkomligt möjliga att läsa för envar utan att, såvitt jag förstår, någon person skulle ha blivit defamerad. Är det ändå inte av intresse just ur allmän synpunkt, att man i ett sådant fall kan gå till det väsentliga innehållet i handlingen och se vad det är värt?

130 Herr Ryhninger: Det är alldeles riktigt att det skulle vara värdefullt. Men så enkelt är det inte att man bara kan sätta en svart stämpel över ett namn eller en gata. Under förundersökningen blottas en del förhållanden, och vederbörande berättar en del om sig själv, som gör att det inte är så särskilt svårt att kunna draga ganska goda slutsatser vem vederbörande är. Därför är man tvungen att hemligstämpla. Herr Asplund: Får jag återgå till det här om ämbetsbrotten? Det är väl riktigt, såvitt jag förstår, som herr Wigforss säger, att om en handling till största delen är så att den kan lämnas ut men det finns vissa moment, som möjligen skall hemlighållas, så hemligstämplas som regel hela handlingen av rent praktiska skäl. Jag har varit med i ett ärende helt nyligen. Jag hemligstämplade en sida i handlingen, och det gick bra för det hemliga var bara på den sidan. Så några ord om det att man lämnar uppgift från en handling. Jag fattar ordföranden på det sättet att om man nu tänker sig att det är en handling, som är hemligstämplad, så bör det väl för det första vara så att hemligstämplingen bör ange motivet till hemligstämplingen, så att man kan veta varför den är hemligstämplad och avgöra vilka avsnitt som hemligstämpeln gäller. Om man då i övrigt lämnar uppgifter från handlingen, kan man säga att då är det varken till skada för enskilt eller för allmänt intresse — då skulle man väl vara fri att lämna? Det måste väl vara en riktig tolkning? Ordföranden: Ja, det måste vara riktigt. Man får hålla fast vid det, att stämplandet inte har någon konstitutiv innebörd, det är bara en sorts minnessak. Det skall vara vissa uppgifter i handlingen som gör att den skall hemlighållas. Om jag berättar någonting annat, som råkar stå

där, så kan jag inte bli dömd bara därför att det råkar stå i den handlingen. Herr Asplund: Det är så man arbetar i dagens läge med pressen, mer eller mindre öppet. Man kan väl tala om för dem att det här undantas, och det respekteras. Men det andra, varsågod här har ni storyn, om den nu är intressant. Man utelämnar det som möjligen kan vara till men för vederbörande eller vad det nu kan vara fråga om. Ordföranden: TF ger direkt anvisning om att man skall skriva ut handlingen med uteslutande av de hemliga uppgifterna. Herr Asplund: Det är visserligen något skevt i den nuvarande regeln att man, även om en handling är sekretessbelagd, kan lämna uppgifter ur den, om man nämligen lämnar dem till pressen för publicering. Men om man sedan går över till utkastet, den nya lydelsen av 20 kap. 3 § brottsbalken: »Lika med innehållet i sådan handling skall anses förhållande, varom ämbetsmannen fått kännedom på grund av sin ställning, av sådan beskaffenhet etc.» — den paragrafen blir väldigt besvärlig, för den som lämnar uppgiften vet ju aldrig hur den, som sedan bedömer handlingen, kommer att betrakta den uppgiften. Om man nu på grund av sin tjänst eller andra omständigheter får veta en sak som man anser vara sådan att den bör publiceras, kanske för att åstadkomma rättelse, så kan man ju aldrig veta hur den uppgiften senare kommer att behandlas av den befattningshavare, som handlägger ärendet; då kan man komma i en väldigt besvärlig situation i efterhand. Handlingen är kanske inte hemligstämplad, sekretessfrågan har kanske inte alls varit aktuell, men i och med att innehållet kommer ut, så sätter man stämpel på den, för att komma i en viss position från myndighetens

131 sida; det är framför allt detta som jag tycker är farligt för den fria kritikrätten. Det finns på s. 14 i promemorian någonting om den här grannlagenhetsplikten, som skall »förebygga att befattningshavare ventilerar tjänsteangelägenheter i fall då det inte är motiverat av något allmänt intresse». Jag vet inte vad som ligger i den, men den kan ju åläggas även på administrativ väg. Jag vet inte hur man överhuvudtaget skall kunna existera i ett verk eller myndighet om man inte får resonera fritt om allting. Ordföranden: Men det är ingen nyhet, den möjligheten finns redan nu. Men den syftar på sådant som att skrivbiträden i utrikesdepartementet inte skall prata på kafferep om vad de får reda på i tjänsten. Herr Asplund: Det är självklart, att om man tjänstgör i en domstol eller en administrativ myndighet eller en åklagarmyndighet, finns det alltid angelägenheter som det resoneras om mellan befattningshavarna. Det kan vara av ett visst intresse, men man kan diskutera om det är ett allmänt intresse; det är ju ett intresse för befattningshavarna själva, om inte för annat så för att de skall kunna sköta sina jobb. Herr Magnusson: Jag vill ge uttryck åt den uppfattningen att det är konstigt, att en handling skall vara hemlig men att en befattningshavare likväl skall kunna berätta vad som står i handlingen. Det var en ung landsfogdeassistent, som var med på en utredning och fick reda på hemligheter, och så gick han och åt middag med en studentkamrat, en journalist, och berättade den här historien och bredde väl på lite. Dagen efter stod det mycket om detta i tidningen. Och då fick han en förfrågan från JK, tror jag, för det kom dit på något sätt. Då berättade han att han i förtrolighet hade sagt detta till

journalisten. JK skickade ärendet till landsfogden för att assistenten skulle höras som misstänkt för tjänstefel. Då blev han på något sätt undervisad om dessa irrgångar i tryckfrihetsreglerna. Vid förhöret för landsfogden sade han att han hade sagt detta till journalisten i dennes egenskap av journalist i och för publicering. Då skrev JK av saken och skickade en remiss till den unge mannen och frågade honom varför han hade ljugit vid det första yttrandet till JK. Han kom med någon förklaring om att han led av någon slags personlighetsklyvning och att han hade så lätt för att glömma de tråkiga sakerna. Det är ju en illustration till hur reglerna är nu, och det måste ju vara på något sätt galet. Faran med en parallellisering är naturligtvis, som chefredaktör Wigforss sade, att den kan leda till att befattningshavarna resonerar så: In dubio tiger jag. Men det är väl en uppfostringssak också. Jag gissar att det skulle medföra att polismän i relation till pressen skulle bli försiktiga till en början. Sedan skulle det väl lossna lite så småningom, och det skulle utbildas vettiga principer och regler. Ur polisväsendets synpunkt — vi har en viss ambition att även på informationssidan utåt få till stånd normgivande regler — skulle väl den fara, som möjligen kan ligga i alltför stor förtegenhet om sekretess och tystnadsplikt sammanfaller, kunna försvinna rätt så snart. Ordföranden: Det var en tanke som framställdes i Haganderska betänkandet, att man borde instruera förundersökningsledare att informera om sitt arbete i uppmärksammade mål där det kommer förfrågningar. Även om man har en sammanknytning, skall det ingå i förundersökningsledarens uppgift att, allteftersom en utredning fortskrider, informera om det som framlägges. Herr Wigforss: Jag tror att det finns ett

132 praktiskt skäl, bortsett från det som jag redan åberopat, för att ha det som vi har det nu — att vederbörande befattningshavare kan lämna muntliga upplysningar ur handlingen. Om det skulle vara ett skriftligt förfarande, hur skall man göra då? Skall man då ha en massa extra skrivhjälp och personer, som sitter och tar bort ömtåliga sidor och korsar namn och svärtar osv.? Det blir ju inte rimligt utan det måste väl i praktiken vid en god tillämpning av det som föreslås bli som det är nu, nämligen att befattningshavaren lämnar muntliga upplysningar ur handlingen och då sådana upplysningar, som han bedömer inte vara av sekret natur. Vad vi säger är att det finns en ofantlig risk för att detta blir dubbelt besvärligare för befattningshavarna. Ordföranden: Det finns i utkastet en bestämmelse till som syftar i samma riktning, och det är andra stycket i 15 §, där vi också har en säkerhetsventil. Det står: »Begär någon att för forskning, rättslig granskning eller annat sådant ändamål» — rättslig granskning är bl.a. pressens granskning av myndigheternas verksamhet — »få del av allmän handling och kan det skäligen anses uteslutet att utlämnande skulle medföra skada, skall myndigheten ställa handlingen till hans förfogande utan hinder av» vad som stadgas i vissa paragrafer. Och så kan man uppställa förbehåll. Man skulle väl kunna tänka sig att om det var något ungdomsbrott eller någonting, som man eljest inte publicerade, men man i pressen ville veta hur det här hade gått till, så skulle man kunna lämna ut de handlingarna under förbehåll att det inte publiceras några namn. Den möjligheten gör att den muntliga informationen, om man följer vad som är möjligt att göra med handlingen, inte kan bli straffbar. Vi har skrivit litet om det på s. 20 och 34 i promemorian.

Herr Magnusson: Den här saken har något i sitt släptåg. Om tidningarna innehåller uppgifter från en utredning och vi har de här tänkta reglerna om att tystnadsplikten är lika med sekretessen, kan vi då inte befara en rätt långt gående utveckling mot utredningar om hur pressen har fått tag i uppgifterna? Det vore förskräckligt om vi skulle börja jaga de polismän, som har pratat. Och de, vars ärenden förekommer i tidningarna, får ju ett medel att anmäla polisen i allra största allmänhet för att man har överskridit sin tystnadsplikt. Ordföranden: Ja, det kan man tänka sig. Men det finns vissa spärrar. Man har ett anonymitetsskydd och man kan inte helt allmänt börja en polisutredning hos tidningen; utgivaren säger, att det är han inte skyldig att lämna uppgifter om. Det är först, när någon bestämd person är misstänkt, som den frågan kan komma upp. Men anonymitetsskyddet utesluter inte att man börjar hos befattningshavaren. Herr Danielsson: Pressens möjligheter till information skall väl inte behöva försämras. Man har väl möjligheter att instruktionsvägen, som antydes i diskussionspromemorian, ge befogenhet för de befattningshavare som sysslar med och är inne i en utredning, att lämna upplysningar om denna. Vad man vill undvika är att befattningshavare, som överhuvudtaget inte har någon närmare kännedom om en utredning, lämnar upplysningar, som sedan kan vara till men för utredningen. Herr Wigforss: Det är i hög grad två parter i den här affären. Om det står någonting defamerande i tidningen, så tycker jag att det är den ansvarige utgivaren, som skall bära ansvaret för detta. Det blir orimligt om man skall springa och forska efter vad den enskilde

133 befattningshavaren har muntligen sagt och inte sagt. Vi får ett för vederbörande ytterst obehagligt undersökningsförfarande. Detta kommer att skapa en känsla av otrygghet, och känslan av otrygghet kommer att verka till förmån för sekretess. Så har det alltid varit, det är nästan en naturlag. Herr Falkenstam: Skulle en ny lagstiftning verka oförmånligt på ett förtroendefullt förhållande mellan press och polis, så vore det inte lyckligt, allra minst när polisväsendet nu står i ett skede då vi måste repliera på allmänheten och pressen mer än någonsin för vissa nya funktioner, såsom brottsförebyggande arbete. På s. 34 sägs angående underordnade befattningshavare, att det måste föreligga stor risk att han överträder sin tystnadsplikt. Är inte möjligen den risken lite överdriven i formuleringen? Om en underordnad befattningshavare tar sig orådet före att lämna uppgifter till pressen, uppgifter som inte är skadliga vare sig för utredningen eller för enskild person, löper han då ingen risk för åtal alls? Ordföranden:

Nej.

Herr Falkenstam: I den utsträckningen skulle alltså polismannen liksom hittills kunna taga kontakt med pressen och komma i åtnjutande av det redan gällande och även i fortsättningen gällande anonymitetsskyddet, om han så att säga träffar rätt och inte utlämnar några hemliga delar av den pågående förundersökningen. Med andra ord: En underordnad befattningshavare i polisväsendet skulle därvidlag kunna göra samma bedömning, som en åklagare nu kan göra, och på anmodan ur en i och för sig hemlig handling lämna ut till pressmän uppgifter, som inte är skadliga. Är den tolkningen riktig, skulle pressens önskemål om en viss insyn, som inte skadar förundersökningsverksamheten, kunna till-

godoses även med den här skisserade uppläggningen av reglerna om tystnadsplikt. Ordföranden: Ja, vi har i sak inte syftat till något annat. Vi har försökt att bygga ett logiskt system som hänger ihop, men vi har på intet sätt syftat till att minska publiciteten. Men det blir den skillnaden att det blir en viss koncentration till den, som har ledningen, och det är det vi har menat med den där satsen att om en underordnad lämnar uppgifterna, så löper man större risk att han inte har överblick över ärendet. Herr Falkenstam: Från pressens sida har man nog inte detta riktigt klart för sig, utan man har nog uppfattat det så att det skulle vara risk för varje underordnad polisman att bli anmäld och fälld för ämbetsbrott om han talar. Men i själva verket skulle han ha kvar samma möjlighet som nu, om han arbetar lojalt, såsom man bör göra som polisman. I förhållande till pressen skulle han kunna fortsätta att säga saker även om han inte är i undersökningsledarställning. Ordföranden: Det måste väl bli en instruktionssak. Om det händer någonting på en gata och där går en polisman och det kommer en journalist och frågar, vad det är som har hänt, då är det klart, att polismannen måste få tala om vad det är som har hänt. I det ögonblicket är han den ende som behärskar situationen. Herr Falkenstam: Ja, men det är inte sådana fall som vållar komplikationer mellan press och polis, utan det är ofta mera omfattande förundersökningar i kriminalfall. Enligt instruktionen för rikspolisstyrelsen skall styrelsen utfärda anvisningar och föreskrifter hur informationen skall ordnas inom det lokala polisväsendet. De överläggningar, som har hållits hittills, har haft det syftet, att man skall kunna

134 vidga nyhetssamarbetet med pressen. Man har förutsett att en viss kontakt skall tas med pressens organisationer innan föreskrifterna utfärdas. Det vore intressant att höra hur man från pressens sida ser på detta, om det kan anses tillgodose behovet av en fullödig information. Herr Wigforss: Vi skall inte glömma bort, att när Haganderutredningen framlades, var det ett alldeles klart uttalat syfte att inskränka offentligheten. Utredningen skedde mot bakgrunden av vissa angivna missförhållanden, och ingen kunde taga fel på att det var meningen att dra åt skruven. Vi frikänner gärna kommittén från liknande skum avsikt, men det avgörande för oss är, att vi likväl skapar det maskineri med vilket man kan åstadkomma den verkan, som Haganderutredningen ville ha. Därför är jag väldigt betänksam även efter vad vi nu har fått höra. Jag tycker också att man kan åberopa en gammal princip i svenskt lagstiftningsarbete, nämligen att inte ändra i oträngt mål, även om det skulle se lite formellt oskönt ut med de bestämmelser som man har. Praxis efter Haganderutredningens framläggande har ju gått i en gynnsam riktning för de intressen, som vi här diskuterar. Till dem hör också den enskildes intressen. Ordföranden: Vi har tagit upp en bestämmelse om handläggningen inom stängda dörrar; man skulle möjliggöra för publicitetsorganen att där ha en representant. Herr Wigforss sade nyss, att »vi» är eniga om, att det där inte är bra. Eftersom herr Falkenstam är en av förslagsställarna — vi har ju utfört den s.k. presskommitténs tankegång — så innebär kanske det att inte heller herr Falkenstam försvarar sitt barn. Herr Falkenstam: Vi är nog redo att ställa ut det för vargarna. Men överhuvudtaget tillmätte vi nog inte detta

detaljförslag så stort intresse, när det kom fram, som det kanske har förefallit senare. Detta förslag kom från en av magistratens ledamöter i presskommittén. Man ville närmast från rådhusrättens sida göra det här som en gest. Det sades klart ifrån att det nästan uteslutande — herr Breide får korrigera mig om jag minns fel — skulle avse ungdomsmål för att man där skulle få insyn i bakgrunden till domarna. Det har aldrig varit någon stor sak från pressens sida. Herr Breide: Som herr Falkenstam säger gällde förslaget ungdomsmål. Senare har vi vid diskussioner inom press- och radiokommittén kommit fram till den uppfattning herr Wigforss lade fram tidigare att vi inte skall vidhålla det förslaget ens när det gäller ungdomsmålen. Herr Ryhninger: I rättegångsbalkens 5 kap. 1 § har det föreslagits en del ändringar. Den nu gällande bestämmelsen om möjlighet för domstol att hålla förhandling inför stängda dörrar i de fall då det kan förekomma sådant som kan vara stötande för anständigheten och sedligheten har utelämnats. Man kan ifrågasätta, om domstol enligt utkastet har samma möjlighet som hittills att hålla förhandlingen inom stängda dörrar beträffande mål, där det kan förekomma sådana saker. De mål som det närmast är fråga om är sexmål, mål om otukt, om våldtäkt, om fosterfördrivning och liknande. Frågan är, om det finns något rimligt intresse för allmänheten att närvara vid de målen. Man kan t.ex. tänka sig en kvinnlig målsägande i ett våldtäktsmål, som inför domstolen nödgas berätta mycket ingående om händelseförloppet. Det kan ju inte vara ägnat att utsätta henne för övergrepp eller missaktning, men trots detta tycker jag, att det är ganska klart, att en sådan för-

135 handling fortfarande bör hållas inför stängda dörrar. Enligt förslaget äger rätten förordna, fortfarande liksom tidigare, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att till följd av offentligheten något skulle uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande stat. Uttrycket »rikets säkerhet» har visat sig vara ganska besvärligt att tolka många gånger. Jag har i min verksamhet mött situationer, då offentligheten inte skulle vara till direkt men för vårt lands säkerhet men då det i alla fall skulle vara ganska allvarligt för riket, om förhandlingen skulle vara öppen. Det kan förekomma uppgifter, som, om de skulle komma till främmande makts kännedom, skulle avsevärt försämra de diplomatiska förbindelserna, kanske försvåra handelsutbyte, medföra begränsning i våra möjligheter att köpa saker från utlandet för krigsmakten och sådant. Det kan vara tveksamt om man kan säga att det är till men för rikets säkerhet, men det är i alla fall uppenbart olämpligt, att det avhandlas inför öppna dörrar. Jag tycker kanske, att det skulle finnas en möjlighet att utvidga den där bestämmelsen. Man skulle kunna säga: »något skulle uppenbaras, som med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller till rikets s ä k e r h e t . . . » Kommittén har i den nya lydelsen av 5 kap. 1 § uteslutit bestämmelsen att förhandling, som under förundersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär det. Jag kan inte se, att det finns några särskilda motiv i promemorian till att den har utelämnats. Det kan ju tänkas, att mannen ifråga icke blir häktad och icke blir åtalad. Då tycker jag, att möjligheterna för honom att begära hemlig förhandling bör finnas kvar.

Sekreteraren: Det är riktigt, att det inte finns någon särskild motivering i promemorian för avskaffandet av denna regel. Det var också en av de punkter, som den s.k. presskommittén vid rådhusrätten förde fram i sitt förslag, och den återspeglas i motiveringen bara på det viset, att det är sagt på s. 52, att i stort sett kan reglerna om förhandlingsoffentligheten utformas efter samma principer som reglerna om handlingsoffentligheten. Eftersom det inte skall finnas något personskydd beträffande handlingar under förundersökning, har kommittén dragit konsekvensen, att samma skulle gälla för förhandlingen. Vad som skall skyddas i förundersökningshandlingarna är bara själva polisarbetet, och enligt utkastet är det likadant vid förhandling inför domstol under förundersökningen. Herr Lindahl: Vi har från vårt håll uttalat oss om den fråga, som hänger ihop med det här om förundersökningen, alltså sekretessen om förundersökningshandlingar. Det här är bara en sida av samma sak, och vår uppfattning är naturligtvis densamma även här. Herr Ryhninger: Den misstänkte eller hans försvarare har enligt 23 kap. 21 § rättegångsbalken rätt att så snart åtalet beslutats få ut avskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Det är däremot osäkert, om den åtalade eller hans försvarare efter det domen vunnit laga kraft skall äga rätt att behålla förundersökningsprotokoll, som överlämnats till honom. Det har stor betydelse i målen rörande spioneri och andra brott mot 8 kap. strafflagen. Det finns ju en viss möjlighet enligt sekretesslagen att vid utlämnande av hemliga handlingar göra erforderliga förbehåll, men frågan är om det enligt det nya förslaget finns sådana möjligheter. Kommit-

136 tén har föreslagit ett tillägg där i 21 § av innehåll att därest i förundersökningsprotokollet ingår allmän handling, som enligt TF skall hållas hemlig, så skall undersökningsledaren, om så är erforderligt, uppställa förbehåll om sättet att handhava handlingen och begagna dess innehåll. Även med den formuleringen tycker jag att det inte är riktigt klart huruvida undersökningsledarens skyldighet att meddela förbehåll inrymmer också en befogenhet att föreskriva att handlingen efter en viss tidpunkt skall återställas. Det kan medföra utomordentlig skada om t.ex. en person, som dömes för spioneri, sedan han avtjänat straffet får behålla hela undersökningsmaterialet och kanske kan sälja det till den för vilken han begick spioneri. Samma förhållande föreligger beträffande de hemliga bilagorna till domarna i spionerimål. Han får ut domen med de hemliga bilagorna. Har han då rätt att förfoga över dem hur han vill, så kommer han kanske, när han blir fri en gång i världen, att till utlandet sälja alltsammans.

tilltalade tager del av handlingen bara i sällskap med sin försvarare och att handlingen i övrigt förvaras i försvararens kassaskåp t.ex. Därigenom eliminerar man risken.

Sekreteraren: Man skulle möjligen kunna komma med den lekmannamässiga funderingen, att undersökningsledaren kan, när han ställer handlingen till förfogande, säga att en förutsättning är att den

Sekreteraren: Det uttryckssättet är kanske inte så lyckat. Ett fall, som avses här, är att själva protokollet utgör en sådan handling som skall hållas hemlig. Man får kanske överväga en justering där.

Herr Ryhninger: Jag har nog varit med om något sådant förfarande. Men jag har knappast ansett att det riktigt stod i överensstämmelse med rättegångsbalken. Den misstänkte har ju enligt lag rätt att få ut handlingarna. Herr Pehrsson: Kan jag få en förklaring här? I 21 § står det: »Så snart åtal beslutats, äge den misstänkte eller hans försvarare på begäran erhålla avskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen.» Så kommer detta tilllägg: »Ingår i protokollet eller anteckningarna allmän handling» e t c ; det är ju bara det fallet att den hemliga handlingen ingår i protokollet. Men hur är det med själva protokollet som sådant, som kan omfatta även förhör med personer och sådana saker?

4. Utrikessekretessen

Sammanträde

den 6 november

1964 Från offentlighetskommittén: ordföranden herr Kjellin samt herrar Borggård, Kromnow, Ryman och Wadén. Inbjudna: från nämnden för internationellt bistånd: byråchefen Sten-Olof Döös; från försvarsstaben: översten Bo Westin och förste byråsekreteraren Jens af Trampe; från försvarets radioanstalt: byrådirektören Stig Sjöling; från statens utlänningskommission: byråchef erna Olle Wiman och Sven Bundsen; från generalpoststyrelsen: byrådirektören Th. Seiden och förste byråsekreteraren Sven E. Hjalmarsson; från telestyrelsen: avdelningsdirektören Åke Mossier och byrådirektören Tage Rosenlund; från järnvägsstyrelsen: byråchefen S. Leffler, avdelningsdirektören Arne Forsström och förste byråsekreteraren Berndt Lundkvist; från universitetskanslersämbetet: byråchefen B. E. Fogelberg; från kommerskollegium: byrådirektören Laila Larson; från patent- och registreringsverket: generaldirektören Åke v. Zweigbergk, patenträttsrådet Claes Uggla och avdelningsdirektören Olle Hesselström; från Sveriges advokatsamfund: advokaten Wilhelm Pehrsson; samt från pressoch radiokommittén: redaktionschefen Nils Boman, huvudredaktören Harald Wigforss, redaktören Gunnar Breide och chefsjuristen Gunnar Hansson. Herr v. Zweigbergk:

Problemet om ut-

rikessekretessen har en mycket begränsad betydelse för oss i patentverket och i den mån det har det så är det till stor del som en sida av försvarssekretessen. Däremot har nog jag och mina kolleger en del allmänna synpunkter på uppläggningen och på olika bestämmelser. Jag hör till dem, som tror att man med den här uppläggningen riskerar inte bara mycket mera arbete för tjänstemännen — det är ju en underordnad synpunkt — utan också ökad sekretess och stor oklarhet om hur de allmänt hållna reglerna skall tillämpas. I det verk, där jag själv tjänstgör, har vi nu klara sekretessregler, som är ganska enkla att tillämpa och som inte på något sätt kan sägas återkomma i utkastet. Det är egentligen bara i fråga om patentansökningarna som sekretessproblem uppkommer. Sedan man år 1900 införde sekretessregler, har utvecklingen hela tiden gått mot mindre sekretess och mer offentliggörande. Det förslag, som nu föreligger från den nordiska patentkommittén, innebär mycket fasta regler, något som är mycket önskvärt. Vi hoppas nämligen få dessa internationellt genomförda; ett förslag om det har väckts i Europarådets patentkommitté, och det är angeläget att vi kan ha samma regler. Den nuvarande huvudregeln är helt enkelt att ansökningarna är hemliga till den s.k. utläggningen och sedan offentliga med ett obetydligt undantag. Undantaget gäller uppfinning, som är nämnd i

138 en handling, som det inte är sökt patent på. Sekretessen förutsätter då ett yrkande. Sådana yrkanden framställes såvitt jag vet mycket sällan. De fallen spelar en underordnad roll. Enligt det nordiska förslaget skall alla ansökningshandlingar bli offentliga inom 18 månader från ansökningsdagen eller, om det är begärt internationell prioritet, från prioritetsdagen. 70 % av ansökningshandlingarna kommer från utlandet, och där är i allmänhet den i Pariskonventionen stadgade ettåriga prioritetstiden gällande. I regel väcks ansökningarna mot slutet av prioritetsåret. Det betyder alltså att för alla ansökningar från utlandet blir det en tvungen publicering omkring sex månader efter det de kommit in till Sverige. För industrin betyder detta en stor lättnad. Man kan bevaka inneliggande patentansökningar på ett helt annat sätt än som nu är möjligt. Vi har endast med stor svårighet lyckats få våra nordiska grannar, som har en helt annan principiell uppläggning av detta, att vara med på att tillämpa denna vidsträckta offentlighet. En förutsättning för att detta system skall löpa smidigt är, att vi har en specialregel om det. Om man i varje särskilt fall skulle behöva sätta sig ner och pröva enligt 14 §, om det är yrkeshemlighet eller inte — det är egentligen en sak som vi saknar varje förutsättning att bedöma, när ansökningarna kommer in — så skulle det bli mycket egendomliga förhållanden. För närvarande är det bara i fråga om patentansökningar som en sådan här specialregel finns, men det övervägs inom mönsterskyddsutredningen att få något liknande i samband med att vi får enhetlig nordisk mönsterskyddslagstiftning. Där skulle dock perioden begränsas till sex månader och uppgöras något annorlunda. Jag tror att alla som har med patent-

väsendet att göra anser det mycket viktigt, att man har klarhet att intill en viss tidpunkt är ansökningen hemlig och efter den tidpunkten offentlig. Sedan kan man naturligtvis behålla den nuvarande möjligheten att en patentsökande själv kan begära offentlighet på ett tidigare stadium och i undantagsfall få en enstaka handling hemlighållen senare. Det utnyttjas i vissa fall men sällan. Det är alltså vårt huvudproblem. Sedan finns det speciallagstiftning om försvarsuppfinningar, som medger hemlighållande i betydligt större utsträckning, t.o.m. efter det att patent har meddelats, om det ges s.k. hemligt patent. Det finns en hänvisning i 23 § sekretesslagen till detta, och sedan regleras sekretessen närmare i försvarsuppfinningslagen. F r a m till senaste ändringen i försvarsuppfinningslagen var det uteslutande det svenska försvarets intressen som vi hade att ta hänsyn till när det gäller frågan om hemlighållande. Beslut om hemlighållande utöver de allmänna regler, som gäller för vanliga patentansökningar, fattas i regel icke av patentverket utan av en särskild nämnd, försvarsuppfinningsnämnden. Nu har försvarsuppfinningslagen ändrats så, att det kan föreskrivas hemlighållande också i främmande makts intresse; detta som ett led i att man eftersträvar överenskommelser som något liknar de överenskommelser av Nato-typ om försvarsuppfinningar, som har träffats mellan många till Nato hörande länder. Detta har nätt och jämnt börjat, men där kan alltså uppkomma frågor om att man skall hemlighålla i utlandets intresse. Det är det jag närmast syftar på, när jag sade, att vi har en liten beröring med utrikessekretessen; även försvarsuppfinningssekretessen och försvarssekretessen i övrigt kan ju sägas ha med det att göra. Herr Leffler: Får jag ställa en fråga beträffande uttrycket »eljest störa dess in-

139 ternationella förbindelser»? Det verk, som jag representerar, alltså järnvägsstyrelsen och statens järnvägar, har en mycket omfattande korrespondens med utländska järnvägsförvaltningar, och den är hittills på basis av 3 § i sekretesslagen hemlig. Men nu skulle presumtionen kastas om och vara för att handlingen skall utlämnas. Om vi lämnar ut t.ex. korrespondensen med den tyska järnvägsförvaltningen, skulle de bli högst förgrymmade, och det skulle i fortsättningen kunna orsaka svårigheter för oss. Får man tolka detta uttrycket »störa internationella förbindelser» så att det skulle räcka med att det skulle väcka pinsam uppmärksamhet i utlandet? Ordföranden: Här möter man andra länders tänkesätt och regler. Det är därför man har en så pass vag bestämmelse; man måste i viss utsträckning ta hänsyn till att man i andra länder har svårt att acceptera vår uppfattning om handlingsoffentligheten. Herr Westin: Jag ville ställa frågan, om utrikesnämnden är rätt forum i alla sammanhang, när det gäller att utsträcka sekretessen utöver 30 år. Det står i avslutningen på första stycket: »eller föranleda att någon utsattes för övergrepp eller annan menlig åtgärd». Man kan ifrågasätta, huruvida det är utrikesnämnden, som har möjlighet alt bedöma detta med övergrepp på enskilda och andra menliga åtgärder. Man har t.ex. underrättelseorganisationerna och deras funktioner och vad de kan åstadkomma, som väl knappast kan ligga inom utrikesnämndens kunskapsområde. Där är det väl snarare rikspolisstyrelsen som har förmåga att bedöma, huruvida risk fortfarande kvarstår för den enskilde individen. Ordföranden: Prövningen av skaderekvisitet enligt första stycket ankommer

givetvis på den myndighet, som har handlingen. Om man skall medge att tiden utsträcks, så kan man ju tänka sig olika lösningar, men kanske ogärna att man gör någon myndighet exklusiv. Det finns inte något hinder, om det skall företas i utrikesnämnden, att alla de myndigheter, som kan anses sakkunniga i det särskilda ärendet, får tillfälle att yttra sig. Herr Kromnow: Vad vi först och främst har tänkt på är de fall, där utländsk medborgare lämnar uppgifter, som, om de skulle komma fram till vederbörande i hans hemland, skulle medföra skada för honom. Han skulle riskera fängelse, trakasserier, kanske rent av värre saker. Det skulle väl inte vara så ofta som något sådant skulle riskeras efter 30 år, men det kan förekomma, i synnerhet inom underrättelsetjänsten. I de få fall, då sekretessen kan vara aktuell efter 30 år, är väl ändå problemställningen ganska klar. Proceduren i utrikesnämnden passar nog bra för dessa fall. Herr Pehrsson: I 13 § om sekretess kring enskildas personliga förhållanden förekommer uttrycket »utsättas för våld eller för andras missaktning». I 9 § har man ett något annorlunda uttryck som väl delvis avser samma sak: »att någon utsattes för övergrepp eller annan menlig åtgärd». Det kan vara av ett visst intresse att jämföra de här bestämningarna. I orden »menlig åtgärd» ligger väl ett krav att man direkt skall bli föremål för någonting påtagligt. »Missaktning» är ett vagare begrepp, efter vad jag kan förstå. Men jag undrar, om det inte kunde vara av en viss betydelse att få in missaktningsbegreppet även i 9 §. Ordföranden: Det system vi har eftersträvat är att ange sekretessintressen. Bestämmelsen om utrikessekretessen avser

140 att ange utrikesintresset, men ingalunda utrikesförvaltningens samtliga handlingar, 13 § kan alltså vara tillämplig samtidigt som 9 §. Om det i utrikesdepartementets arkiv finns handlingar, som rör personliga förhållanden, läkarutredningar e.dyl. så kan de handlingarna hemlighållas enligt 13 §, trots att utrikesskyddet inte kvarstår. Men det är riktigt, att det är skillnad på uttryckssätten. Jag skulle nog vilja säga, att det man har i 9 § sträcker sig längre. När man säger, att någon utsattes för övergrepp eller annan menlig åtgärd, då kan den menliga åtgärden vara av ekonomisk natur, t.ex., och det går ju inte in under 13 §. Eftersom man rör sig med människor i andra länder och skiftande förhållanden, är det svårt att precisera begreppet; man måste röra sig med en rätt vag regel. Herr Wigforss: Från pressens sida kan kanske inte så mycket sägas emot just den här paragrafen. Den tycks från vår synpunkt närmast vara en förbättring jämfört med det nuvarande tillståndet. Kanske jag ändå skall sätta ett litet frågetecken för »förbättring». Det är mycket svårt att avgöra, därför att detta är ett av de allra ulligaste partierna i hela offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Det är ett av de områden, där den nuvarande offentlighetslagstiftningen inte alls lever som den lär. Den låtsas vara uppgjord efter enumerationsprincipen. Men i utrikesfrågor, som är ett mycket vidsträckt och betydelsefullt område, är det för närvarande presumtion för sekretess. Detta är en av de punkter där den nuvarande offentlighetslagstiftningen inte håller vad den lovar. Hur tveksam man än i många avseenden är mot kommitténs diskussionspromemoria, måste man erkänna, att detta kan vara ett motiv att titta på det hela. Emellertid måste vi från vår sida erinra om att det ändå är något värdefullt för

oss, när det sägs att undantag skall noga anges; däri ligger ett tvång till restrktivitet. Om man nu stannar för en sådin här uppläggning, vore det värdefult, om man ändå på något sätt kunde drega med enumerationsprincipen eller principen om restriktivitet rent formellt, på samma sätt som man h a r gjort det nu Slutligen skulle jag vilja säga, att ag tycker att inkopplandet av utrikesnäixnden är bra i princip. Det är en riktig tanke. Jag är medveten om att jag lär kanske inte talar på alla pressmins vägnar. Det skulle egentligen inte vira så, att myndigheter ensamma kunde Destämma om handlingarna skall vira offentliga eller hemliga. Det vore värdefullt om här kunde kopplas in ett shgs representation för allmänheten eller för politikerna, jag menar för den anlra parten. Det enda jag egentligen skulle önska var att denna princip hade fått en mycket vidsträcktare tillämpning. Herr Kromnow: Det är alldeles riktigt, som herr Wigforss säger, att den nuvarande 3 § inte stämmer med de hejiga principer som vår nuvarande T F bygger på. Det beror på att, vad gäller föista stycket i 3 §, lagstiftningen så att siga har stannat på halva vägen. Det heter att handlingar i ärenden, vilka angår rilets förhållande till främmande makt, må utlämnas allenast i den ordning Konungen bestämmer. Där tänkte sig lagstiftarna en vidarelagstiftning av typ enumera.ion eller i varje fall någon närmare beskrivning. Nu har den aldrig kommit, sar.nolikt beroende på att det är så oäncligt svårt när det gäller utrikessekretessen att försöka sig på att bestämma vika papper, som skall vara hemliga eller nte hemliga, alltså göra en enumeration. Det gör, att paragrafen har blivit välligt underlig. Faktiskt är alla handlingar, som angår rikets förhållande till främmande makt hemliga i 50 år, oavsett om

141 innehållet så att säga i sak är hemligt eller inte. Det är det som har skapat den svåra situation, som även vi befinner oss i som skall försöka tillämpa paragrafen. I det fallet måste den här nya paragrafen betyda ett steg framåt, för här finns ett skaderekvisit. Om det nu täcker eller inte, det är en sak som vi får fortsätta att fila på. Herr v. Zweigbergk: På mitt område, immaterialrätten, har de internationella strävandena kommit att spela en allt större roll. Uppfattningarna står ofta emot varandra. I Europarådets patentkommitté sätts det slentrianmässigt på alla utkast och liknande aktstycken, att de är konfidentiella. Vi från svensk sida, som är vana vid att preliminärutkast skall diskuteras både med intressentkretsar och helst inför offentligheten, har, måste jag säga, kommit att alltmera ignorera detta. Jag försökte väcka en principdebatt om detta i patentkommittén en gång och fick då det lite sura svaret från sekretariatet, att sekretessen var föreskriven för dem, men att, om ett unionsland ansåg att man på hemmaplan ville publicera, så kunde inte Europarådet göra någonting åt det. Efter denna svaga uppmuntran fortsatte vi att göra det. På samma vis i det nordiska samarbetet; där möter man mycket starkt den motsatta inställningen från dansk sida. Jag är alltså medveten om att när jag och andra på ett tidigt stadium har låtit mångfaldiga preliminära förslag och diskutera dem även inför öppna möten i föreningar osv., så har det ibland vållat irritation. »Störa dess internationella förbindelser» talas det här om, det behöver man inte taga så högtidligt. En viss övergående irritation kan man väl tåla. Det är klart, att man inte skall fresta på utrikesrelationerna för mycket. Jag syftar här

bara på fackfrågor, det är ju inga politiska frågor eller eljest några ömtåliga saker som det är fråga om. Men jag fick t.ex. veta av min engelske kollega, att det skulle anses högst opassande om han gav sig in på några förhandlingar som kunde leda till en viss offentlighet, innan saken hade kommit till parlamentet. Man har den regeln att parlamentet skall först se allting, som angår överläggningar med främmande makter. Jag har emellertid en känsla av att man genom ihärdiga ansträngningar till sist lyckas genombryta detta motstånd. Det har t.o.m. officiellt publicerats aktstycken av Europarådets patentkommitté, sådant som man absolut inte skulle ha gjort för några år sedan. På samma sätt tycker jag att våra nordiska grannar har börjat finna sig i att vi i Sverige tar tidiga kontakter och håller föredrag och själva publicerar, men jag vill inte dölja, att jag har fått uppsträckningar den ena gången efter den andra för denna tidiga publicering, och det är klart, att man får ta ställning från fall till fall därvidlag. Herr Leffler: Jag skulle vilja säga ett par ord om uttrycket i 9 § att »någon utsattes för övergrepp eller annan menlig åtgärd». Ordalydelsen förutsätter ett aktivt handlande, men man kan råka illa ut utan att man utsätts för någon menlig åtgärd. Det kan t.ex. vara någonting så enkelt som att vederbörande i hemlandet inte får någon befordran. Det är ingen åtgärd, och det är inget övergrepp. Herr Kromnow: Vissa handlingar, som nu enligt 3 § sekretesslagen skall hemlighållas, kanske inte skulle kunna hemlighållas enligt utkastet, om man inte också kunde tillgripa 12 § tredje stycket: »allmän handling som har upprättats eller anskaffats till utredning i fråga om avtal mellan staten och annan»; jag menar

142 alltså, att man med »annan» där kan förstå även främmande makt. Jag tänker på en handelsförhandling t.ex. Där kan man väl inte säga, att om vi förlorar några miljoner i ett handelsavtal, det skulle störa rikets internationella förbindelser. Här skulle i så fall 12 § komma in. Dock kan det bli lite trassel med varaktigheten av denna sekretess. Herr v. Zweigbergk: Frågan om sekretess gentemot andra myndigheter har fått rätt stor betydelse i ärenden som jag har varit med om. Det var kanske särskilt vid tillkomsten av lagstiftningen om försvarsuppfinning som frågan gjorde sig gällande. För det första så att det fick sägas ligga i sakens natur, när man inrättade en särskild försvarsuppfinningsnämnd fristående från patentverket, att patentverket skulle ställa inkomna ansökningar till nämndens förfogande fastän det inte står uttryckligen i bestämmelserna. Men vidare uppkom frågan, hur försvarsuppfinningsnämnden skulle bedriva sin verksamhet. Det naturliga föreföll att vara att den skulle remittera ansökningarna till de försvarsmyndigheter, som kunde ha intresse av saken, antingen för att utnyttja uppfinningen eller för att få den hemlighållen. (Enligt den ursprungliga lagstiftningen var den enda vägen att själv lösa in uppfinningen.) Vi fick då, för att känna oss något säkrare, en promemoria av dåvarande statssekreteraren Gösta Walin, som visserligen var något försiktigare än jag själv skulle ha önskat men som ändå möjliggjorde att man ställde alla dessa sekreta ansökningar i försvarsuppfinningsärenden till försvarsförvaltningarnas förfogande. Det har ibland kunnat leda till att en försvarsförvaltning tog upp underhandling med uppfinnaren, jag kan inte se, att det har vållat någon stor olägenhet. Regeln, att ett handbrev, en under-

handspromemoria, skall vara offentlig i och med att den har kommit in till departementet, kan vålla lite olägenhet. Jag tar ett färskt exempel. Vid en sammankomst i handelsdepartementet ansåg statssekreteraren, att vi skulle göra vissa undersökningar och sedan uttala vårt omdöme i frågan, om vissa åtgärder, taxehöjningar och sådant, borde vidtagas. Då gjordes det i ordning sifferberäkningar från vederbörande närmaste chefer, uttalanden om vilka åtgärder som kunde komma ifråga. Självfallet fanns ingenting att invända från vår sida mot att dessa beräkningar och uttalanden blev offentliga med detsamma. Men för att undvika att behöva besvära med personligt besök på nytt talade jag in en helt subjektiv promemoria, som kom att innehålla en viss kritik mot andra myndigheter och mot bestämda tjänstemän. Den skrevs ut och skickades in till statssekreteraren. Det sakliga innehållet i den skulle mycket väl kunna komma till offentligheten, men just de mera drastiska angreppen borde kanske inte göra det. Skall man vara tvungen att låta bli att skicka in ett aktstycke med risk att vad man säger blir bortglömt? Jag vet inte, om man kanske kan tilllämpa det nya tredje stycket i 5 § och säga att man då får biträde av någon, som ej tillhör myndigheten. Jag ser ju att departementen får det ordnat bra för sig genom nya bestämmelser, men det är just i förhållandet mellan myndigheter och departementen som vissa svårigheter för närvarande uppkommer. Man vill gärna informera departementet på ett sätt, som är uppriktigt och som kan bevaras, men man hålles tillbaka i vissa fall för att inte riskera men för andra. Ännu ett konkret exempel: I befordringsfrågor kan det vara så, att man inte vill befordra en tjänsteman, därför att det mer än tidigare har framträtt vissa mentala symptom hos honom. Jag vet

143 efter tidigare erfarenheter att man då någonting olämpligt, naturligtvis inte i måste skriva ut vad man menar. Men privatlivet, men i ämbetsbyggnaden som om det är en tjänsteman, som saknar berör frågor om spritmissbruk, sexuella sjukdomsinsikt och som enligt läkare förhållanden och sådant. Det är stadgat, skulle kunna skadas allvarligt av att det att när saker om disciplinär bestraffning talas om vad vi anser om hans mentala skall tas upp, skall det vara s.k. stort pletillstånd, då kan man stanna i grubbel. num, hos oss 20 personer. Vad som har I ett verk som vårt, där vi har 110 tek- hänt här har bara varit spritt på en niska ledamöter med självständig beslu- trång enhet inom verket förut, men getanderätt, vill man undvika att beford- nom att det måste komma till 20 persoringarna sker slumpvis. Därför skulle det ners kännedom är risken att man vållar vara önskvärt, om med jämna mellan- obehag för tjänstemannen ganska stor. rum närmaste chefer, byråchefer och Om det är en man, som man tror på och sådana, gav en sorts gradering av tjänste- gärna vill hjälpa i framtiden, så känns männen. Själva tyckte vi, att det var för- det något olustigt. nuftigt, men vi fick veta, att om så skedde, så skulle varje tjänsteman ha rätt att Ordföranden: Jag är tacksam för dessa få läsa dessa papper i förväg, och syftet utmärkta exempel. Det här med ömtåliga skulle då i stor utsträckning förfelas. uppgifter om tjänstemän i samband med Därför har vi avstått från att göra något befordringar och sådant är en alldeles sådant hittills, fast jag tror att det skulle förträfflig fråga att diskutera. Här kan vara rationellt och skulle medföra en man anlägga sådana synpunkter som att säkrare befordringspolitik än om man det är känsligt, och det är någonting, skall försöka komma ihåg episoder, som som man inte vill låta komma fram. ligger längre tillbaka, och sådant. Men ser vi det från andra hållet, så finns Sedan patentverket blev namnmyndig- den stora risken att det sker något orätt. het, har vi kommit i beröring med sekre- Det ligger i tjänstemannens intresse att tesspörsmål av annan art, t.ex. de rela- verkligen kunna kontrollera. När den tivt vanliga fallen, då sådana, som sitter frågan var uppe 1937 — jag tänker näri fängelse, skriver och vill ha ett nytt mast på befordringsärendena — så ville släktnamn för att undanröja spåren av riksdagen inte vara med om några sekresitt förflutna. Där bifogas ofta hand- tessregler, utan man sade att rättsintreslingar från fängelsemyndigheter, barna- set är så starkt, att där skall inte få vara vårdsnämnder och annat, som kan vara någon sekretess. rätt så obehagliga för vederbörande söDet blir ju en viss skillnad om mynkande, om de kommer fram. Likadant digheten är stor eller liten. I en liten när det strids om namnet mellan föräld- myndighet känner man dem man rör sig rarna och det dras fram olika detaljer med. Det är relativt lätt att välja. Den om deras liv och leverne. ene är skickligare än den andre osv. Men Om en fråga om disciplinär bestraff- inom en mycket stor förvaltning behövs ning tas upp i en större församling, är det något rapportsystem, och det finns det genast stor risk att vad där sägs kom- inom det militära. Där har man typen mer ut. Jag tar ett fall, som vi hade för för vad generaldirektören talade om. inte längesedan; en i och för sig mycket När en officer har fullgjort en tjänstgöförtjänstfull tjänsteman, som i begåv- ring, så skall hans chef på en särskild ning och annat är över medelmåttan men blankett tala om sitt personliga omdöme som flera gånger har gjort sig skyldig till och hur han har skött den här tjänst-

144 göringen osv. Det har flera gånger diskuterats vad man gör med de handlingarna. Det är ingen tvekan om att de är offentliga. Sedan lär det, om jag inte är felaktigt underrättad, gå till så, att de registreras inte bland alla möjliga inkomna handlingar, utan de går direkt till en chef, som för ett särskilt register över dem och har dem särskilt arkiverade. Är man bara tillräckligt djärv, så kan man gå in till den chefen och säga, att jag skall be att få se på min kollegas kort. Det kan inte vägras, men man gör det kanske inte så gärna. Herr Döös: På vår personal ute på projekten ställs mycket höga krav inte bara yrkesmässigt, utan också på deras personliga levnad och deras psykiska stabilitet osv. De blir också utsatta för större påfrestningar än hemmapersonalen normalt. I normal svensk förvaltning, där allting tilldrar sig inom Sveriges gränser, finns det — och ingen reagerar mot det — goda möjligheter att via telefon, personliga sammanträffanden osv. tala om saker på ett mera öppet sätt, medan man däremot i skriftväxling av naturliga skäl är lite mera försiktig i sina uttryckssätt, inte bara med formuleringarna utan också med de saker, som man yppar. När det gäller en förvaltning, som sträcker sig ut över hela jordklotet, ställer det sig betydligt svårare att kommunicera på ett för insyn rimligt skyddat sätt. Man kan naturligtvis telefonera mellan Pakistan och Sverige, men det skulle bli mycket kostsamt om man varje gång, när man är rädd för vad en skrivelse skulle kunna ställa till med genom offentlighet, skulle gripa till telefonen. Ibland kommer folk hem på semester, och vi kommer ut på inspektion till våra projekt, men det kan ibland dröja rätt länge innan man kan ta upp en sak den vägen. Därför får vi ofta anledning att i skrivelse ta upp problem

och även använda formuleringar, som i Sverige normalt skulle ha skett i andra former. Vårt intresse för att sekretessbelägga finns bara i de fall, då det verkligen finns ett skäl. Vi vill ha, för det första, så mycken offentlighet som möjligt. För det andra, i den mån vi inte vill ha offentlighet kring en speciell fråga, vill vi ha fullt legala former för sekretessen. Sekreteraren: En metod, som man kanske skulle kunna tänka sig, vore att efter mönster av det militära rapporteringssystemet införa föreskrifter om periodisk personrapportering. Jag tror, att man på det viset skulle undvika det drag av dramatisering, som det lätt får om man på förekommen anledning skickar in en skriftlig uppgift. Herr v. Zweigbergk: Jag tackar för det ordföranden sade. Jag är fullt medveten om problemen. Det har trängt igenom både hos mig och hos andra, att privatbrev och underhandspromemorior är och bör vara offentliga under det nuvarande systemet. Men det som sades nyss rörande NIB kan göra en mycket betänksam. Om det är så och skall vara så, att man, om man vill undvika att någonting kommer till offentligheten, skall telefonera eller gå upp och tala privat med vederbörande i departementet, då uppnår man väl någonting, som är rakt i strid mot rättssäkerhetsintresset. Vad som sägs i telefon kan lätt missförstås. Även vid personliga samtal kan missförstånd uppkomma. Efteråt kan ingen av parterna klargöra vad som verkligen har förekommit. Det händer ju inte sällan, att efteråt ges olika utläggningar av vad som har sagts vid sådana tillfällen. Nog är det mycket mera betryggande, tycker jag, om man undviker telefonering och i stället skriver ner vad man vill ha sagt. Det

145 jag åsyftade vara bara att det i trängande situationer skulle finnas någon möjlighet till undantag från offentlighetsregeln. I stort sett är jag en ivrig anhängare av vår offentlighetsregel och att den skall byggas ut vidare. Ordföranden: Det här problemet faller egentligen utanför vår uppgift. På domstolsområdet finns det regler om vad som är processmaterial, hur en process skall gå till, hur domstolen tar del av det, som skall ligga till grund för beslutet. Det finns inte någon motsvarighet för närvarande, när det gäller det administrativa förfarandet. Vad man behöver är en regel om att myndighet skall grunda sitt beslut på vad som finns i akten, och om det inhämtas telefonledes eller på liknande sätt, så skall det tecknas ner och ligga i akten om det är en uppgift av betydelse. Antag att det i ett befordringsärende finns någon väsentlig uppgift om en av de sökande, som sätter honom alldeles ur spel. Han borde eljest ha gått först, men det finns en uppgift, som flyttar ner honom i förhållande till hans konkurrenter. Då bör det inte bara vara en muntlig uppgift, utan det bör finnas i akten. I det förslag, som nu finns från besvärssakkunniga (SOU 1964:27), finns en bestämmelse, att »om uppgift av betydelse för ärendes avgörande, som under utredningen tillföres ärendet annorledes än skriftligen, skall anteckning göras» (8 kap. 23 §). Därigenom täpper man till den luckan, att man kan kringgå offentlighetsregeln genom att telefonera. Herr Wigforss: Vi väntade väl kanske ganska allmänt att det skulle komma vissa specialsynpunkter från NIB på de här frågorna. Jag är glad att de är så måttfullt formulerade, när de nu kommer. För min del skulle jag ändå vilja bestrida, att man kan urgera någon sorts särställning för de, jag säger inte under10

utvecklade, låt oss säga underliga länderna. Det är alldeles riktigt att de är speciellt känsliga och att det finns ett psykologiskt komplex, som gör det besvärligt att handskas med dem många gånger. Samtidigt måste man hävda, att det viktigaste motivet för offentligheten står kvar, nämligen den oavvisliga rätten för oss alla att kontrollera våra egna myndigheter. Jag skulle tro att, om det är så att underligheten hos de underutvecklade kan åberopas som ett motiv för ökad sekretess, så kan det alldeles säkert motbalanseras av att i ett sådant fall blir det ännu viktigare för oss att kontrollera våra egna myndigheter. Det är uppenbart, att de utsätts för verkliga risker i sitt umgänge med dessa länder. Det blir svårt för dem många gånger att inte invecklas i en praktik, som de inte vill invecklas i. De bestämmelser, som gäller för utrikesförvaltningen överhuvudtaget, bör säkerligen gälla också för NIB. Det är viktigt att inte hela detta komplex insveps i en dimma av skuldkänsla och förlägenhet. Vi får faktiskt lov att tala öppet även om dessa angelägenheter, det tror jag också på lång sikt är det enda, som egentligen kan hjälpa dessa länder. Låt mig bara beträffande telefonen säga att den ju egentligen är grundlagsstridig, när den användes på det sätt, som tydligen ofta sker. Det skall nog inte åberopas som motiv för att NIB får en särställning, utan det skall snarare åberopas som motiv för åtgärder mot en här hemma alltför vidsträckt tillämpning av telefonerandet. Herr Döös: Jag är helt överens med vad redaktör Wigforss sade. Självfallet skall vi behandlas precis på samma sätt som utrikesförvaltningen och i tillämpliga delar som annan tjänsteförvaltning. Herr Borggård:

Får jag bara, till upp-

146 lysning om den administrativa praxis som råder, säga att det problem, som herr v. Zweigbergk drog upp, härrörde av att man i det befordringsärende, som det gällde, icke ansåg sig kunna lägga muntliga upplysningar eller ett telefonsamtal till grund för beslutet. Man ville i stället ha en promemoria i saken eller en nedteckning eller något annat material, som vederbörande sökande till tjänsten kunde ta del av. Herr v. Zweigbergk: Jag är glad att expeditionschef Borggård sade detta, om någon hade missförstått det. Jag återgår till fallet där någon har lämnat in en ansökning om en försvarsuppfinning. Han kan kanske säga sig att det länder honom till men, synnerligt men, att hans uppfinning kommer till en försvarsmyndighets kännedom, om han inte avser att göra den bekant på det stadiet utan vill göra det först senare. I det fallet anser man dock försvarsintresset väga över. Men det kan också ligga annorlunda till. Jag fick för några dagar sedan en påringning från en verkschef, som förhandlade om inköp av någon konstruktion, som eventuellt skulle vara patentskyddad från ett östland. Verkschefen var intresserad av att få veta hur detta patent låg till. Det kunde man i och för sig utröna. Man kan naturligtvis sedan fråga sig, om vi borde lämna ett fullkomligt negativt besked beträffande vederbörandes patentchanser. Det kan ju lända honom till men, och där gäller det statens ekonomiska intressen huvudsakligen, som ju inte har samma dignitet som försvarsintresset i det förra fallet. Ordföranden: Detta är väl inte en fråga om sekretesslagstiftning utan om patentlagstiftning. Om jag kommer med min ansökan, så frågar jag mig: Vad händer med den ansökan? Jo, den går ögonblickligen till de och de myndigheterna.

Då kan jag säga mig: Jaså, då får jag avstå från att söka patent. Det är alltså en fråga, hur vår patentlagstiftning är anordnad på denna punkt. Det hör egentligen inte hit. Herr v. Zweigbergk: Patentlagstiftningen innehåller ingenting om detta. Ordföranden: Men alltså arrangemanget hör hemma i patentsammanhang och är icke en fråga om handlingens offentlighet. Herr Wadén: Det skulle vara intressant att få veta herrarnas synpunkter på de 30 åren. Ordföranden: Vad det här rör är den intressekonflikt, som kan uppkomma, om vid 30-årsgränsen en annan stat håller på sina handlingar; det kan finnas ett behov av reciprocitet. Att man håller på handlingarna så pass länge beror ju på hänsyn till andra stater. Hur uppfattas det, om vi publicerar dem? Ja, har vi en gräns på 30 år, så har vi den stora fördelen att publiceringen blir automatisk. Så vi kan säga, att det är vår lag, att det kommer ut då, undan för undan. Har vi inte det, så kan det lätt i andra stater, som har svårt att förstå vårt handlingssätt, uppfattas så, att »det är med avsikt som de har släppt en bomb i ansiktet på oss här genom att publicera den där gamla historien». Där är väl problemet. Herr Wigforss: Får jag komma med ett praktiskt exempel och erinra om det Prytz-ska telegrammet från 1940? Det har i varje fall sagts i pressen att detta tiger man om ända sedan docenten Thermaenius den gången notoriskt inte teg om det. Detta tiger man om därför att engelsmännen vill inte att man skall tala om det. Skulle vi då 1970 komma i den situationen att vi kan hänvisa till en lag, då får man ju säga, att i detta fall vore skadan ytterst ringa. Jag måste instäm-

147 ma med ordföranden. Det är väl ett stöd för oss att ha en sådan gräns som 30 år. Herr Westin: Det är väldigt svårt att dra upp konkreta fall i de här ärendena, men jag tror, att här föreligger en risk för missuppfattningar, som kan vålla enskilda stor skada. Herr Döös: Det förefaller mig som om när nu situationen är sådan, att det finns en utväg att behålla en handling längre tid än som är stadgat — även om det betyder en viss omgång —- så är väl snarast den diskussion man skulle föra, om man kunde göra respittiden kortare. Att förlänga den finns det alltid möjlighet till i det enskilda fallet. Herr v. Zweigbergk: Även för mig förefaller 30 år i längsta laget, när det finns en möjlighet till ytterligare förlängning. Ordföranden: Det är naturligtvis tilltalande, om man skulle våga sig på en ännu kortare tid. Vi får väl fundera över det. Herr Kromnow: Om vi skulle ha exempelvis 20 år, då skulle alla de diskussioner, förtroliga diskussioner, som förts mellan å ena sidan svenska statsmän och diplomater och å andra sidan finska 1940 och 1941, redan ha offentliggjorts och måst offentliggöras. Jag tror nog all erfarenhet visar, att det vore väl kort tid. Även 30 år är, just med hänsyn till främmande makt, rätt kort tid. Herr Fogelberg: Av mycket naturliga skäl är det ett starkt forskningsintresse, att man kommer åt utrikeshandlingarna så tidigt som möjligt. Men redan diskussionspromemorian innebär en förbättring av den nuvarande situationen; jag tror, att man måste stanna vid att en tidsgräns är nödvändig. Skulle den sättas mindre än 30 år, tror jag att vissa vanskligheter skulle inställa sig. Jag tror inte man från forskningssynpunkt kan kräva

att man fixerar gränsen till en kortare tidrymd. Men det skulle vara mycket värdefullt att få höra vad pressen säger, pressen och forskningen går i hög grad hand i hand. Herr Wigforss: Jag kan bara säga, att jag tycker att det nuvarande tillståndet är oefterrättligt. Alla förbättringar mottages med tacksamhet. Om de 30 åren är det svårt för oss att ha någon alldeles definitiv mening. Jag kan förstå både dem som säger, att det är fördelaktigt att ha en gräns av den beskaffenhet som kommittén här har föreslagit, och dem som menar, att det kunde vara betänkligt att gå under de 30 åren. Men jag skulle alldeles bestämt vilja säga, att det är ett stort intresse att släppa in forskningen på ett tidigare stadium än vad som nu i allmänhet sker. Det är något galet i att engelsmännen, som inte alltid är så roade av offentlighet, har ett helt lag med forskare, som sitter och skriver om deras utrikespolitik under andra världskriget, och plötsligt talar de om att då och då var det ett angreppshot mot Sverige. Då blir det allmän villervalla här hemma, och alla börjar fråga varandra: »Vad är det här för något?» Oavsett var man drar gränsen så är det ett intresse att handlingarna publiceras så snart som det någonsin är möjligt. Och det är ingenting som hindrar, att departementet omprövar sitt ställningstagande efterhand under de 30 åren. När händelsen ägde rum, låt oss säga 1940, så är alla eniga om att det här kan man inte säga någonting om, det är alltså hemligt. Men 1945 skall man kunna gå och fråga departementet: »kan vi inte få se dem nu?», och då gör departementet en ny prövning. Herr Kromnow: Först får jag säga att den brittiska sekretessgränsen går vad det gäller Foreign Office — ja, jag är

148 inte exakt säker, men den har till helt nyligen gått vid 1902. Det är alltså den väsentliga skillnaden, att enligt den svenska sekretesslagstiftningen måste vi lämna ut allt, medan Foreign Office och State Department, som publicerar handlingar från 1950- och 1960-talen, lämnar ut precis det de vill. Vad man har gjort i England är att man har haft officiella historieskrivare, som har fått komma in och se på materialet. Vi har haft några, men icke i den utsträckningen. Det har nog varit så under årens lopp att 50-årsregeln har varit normgivande; man har sagt att alla handlingar rörande rikets förhållande till främmande makt är hemliga, och det fordras då ett särskilt Kungl. Maj:ts tillstånd att få dispens från sekretessen. Nu har det i väsentligt ökad utsträckning givits sådana dispenser. Redan nu är det så, att, om en handling faller under 3 § andra stycket sekretesslagen, bedömer UD självt om det finns internationella hänsyn att ta. Vi är skyldiga att ompröva den frågan så fort den ställs på nytt. Det kommer vi att bli även enligt utkastet, men då i fråga om alla handlingar. Det kommer att bli besvärligt och mycket arbete, men så kommer det att bli. Det kommer alltså att bli väsentligt större möjlighet än nu för forskningen att få del av handlingarna. Herr Westin: Vad beträffar forskningens intrång på försvarsområdet i det här fallet, så är det samma sak, att här sker en ständig omprövning. Det kommer en forskare och vill studera ett visst problem under en viss tid, som ligger inom sekretessgränsen. Då omprövas beslutet, och i regel ges tillstånd. Det har under min tid inte förekommit något exempel, som jag kan påminna mig, där vi har avstyrkt. Herr Fogelberg: Beträffande forskningens möjligheter och nyheter och förbätt-

ringar i det här föreliggande utkastet är det oerhört viktigt att i 15 § andra stycket ges särskilda möjligheter för forskningen att angripa speciella problem. Om det i ett forskningsprogram behövs att man partiellt går in i ett ärende, så bör man alltså med åberopande av 15 § andra stycket kunna få göra det med de förbehåll, som myndigheterna kan finna fog att ställa upp. Jag föreställer mig också att om man i ett forskningsprogram finner att ett visst område, som ligger under sekretess, behöver omprövas, så kan man med utgångspunkt från 15 § andra stycket helt enkelt begära en omprövning av hela området. Herr v. Zweigbergk: Jag vill bara säga något i anslutning till 15 § andra stycket, som jag tycker är ett mycket välgörande stadgande. På mitt specialområde kan man inte lämna redogörelser för fall, där patentansökningar avslagits, om inte sökanden är med om en publicering. Kännedomen om utvecklingen på det här området säger en, att det ofta är de avslagna ansökningarna, som det vore mest angeläget att få publicera. Herr Fogelberg: Ett exempel på dispensgivningen finns inom det akademiska befordringsväsendet. Om t.ex. en forskare har sysslat med ett visst problem — det kan vara någon försvarshemlighet t.ex. — och behöver åberopa den för sin meritering, så har det förekommit, att Kungen har gett helt individuell dispens för de sakkunniga i befordringsärendet att ta del av just de handlingarna. I nuvarande praxis upprätthåller man alltså ett individualiserat dispenssystem. Det är ju generaliserat just i den här 15 § andra stycket, där man talar om forskning, rättslig granskning eller annat sådant ändamål. Dit hör naturligtvis vissa administrativa förfaranden, föreställer jag mig.

5. Sekretessen kring inspektioner, utredningar och prov samt i utnämnings- och andra personalärenden

Sammanträde

den 13 november

1964 Gunnar Wejle; från universitetskanslersämbetet: kanslichefen Torsten Aren och Från offentlighetskommittén: ordföranden herr Kjellin samt herrar Eriksson, byrådirektören Folke Hagström; från statens personalvårdsnämnd: byråchePers, Borggård, Kromnow och Wadén; fen Lars Bäck och med dr Bicardo Inbjudna: från nämnden för internatio- Edström; från 1962 års arbetspsykolognellt bistånd: byråchefen Jarl Tranaeus utredning: jur. dr Lennart Geijer och och sekreteraren Tomas Bergendal; från fil. lic. Elvy Johansson; från Svenska försvarsstaben: majoren Otto Axelson; kommunförbundet: sekreteraren Ingemar från centrala värnpliktsbyrån: kaptenen Lundh och sekreteraren Arne Sandell; Per-Anders Lindespång; från militär- från Svenska stadsförbundet: sekreterapsykologiska institutet: docenten Jan ren Bertil Möller; från personaladminiAgrell och överstelöjtnanten Knut L. strativa rådet: direktören Bolf LahnhaNihlén; utredningsmannen angående in- gen, fil. lic. Stig Borg, intendenten Solve skrivnings- och personalredovisningsvä- Sörmark och redaktören Bengt Göranssendet vid krigsmakten överstelöjtnanten son; från Sveriges advokatsamfund: adBertil Creutzer; från socialstyrelsen: by- vokaten Wilhelm Pehrsson och advokaråchefen Carl E. Sturkell; från arbetar- ten Carl-Erik Lindahl; från landsorganiskyddsstyrelsen: byrådirektören Vero- sationen: förbunds juristen Ove Kjellgren nika Nissen; från generalpoststyrelsen: och ombudsmannen Morgan Mattson; byråchefen Stig Salomonsson; från te- från statstjänstemännens riksförbund: lestyrelsen: avdelningsdirektören Åke ombudsmannen Berne Polvall; från SveMossier; från järnvägsstyrelsen: avdel- riges akademikers centralorganisation: ningsdirektören Arne Forsström och by- direktören Harald Håkansson; från Sverådirektören Lennart Almquist; från riges psykologförbund: ombudsmannen vattenfallsstyrelsen: personaldirektören Bune Willén, fil. lic. Gunnar Kylen och B. Lundborg och byråchefen I. Berg- fil. kand. Jan Wirstad; från press- och ström; från statskontoret: byråchefen E. radiokommittén: huvudredaktören HaJerdenius; från kontrollstyrelsen: byrå- rald Wigforss, redaktören Helge Söderchefen Kurt Nirdén och förste byråsekre- lund, redaktören K. G. Michanek och teraren Lars Mårtensson; från riksrevi- redaktören Gunnar Breide. sionsverket: byråchefen Birger Näsholm och byrådirektören Bågnar Bäckman; Herr Näsholm: 2 kap. 11 § sista stycket från centrala folkbokförings- och upp- TF i utkastet täcker vårt behov av sekrebördsnämnden: byrådirektören Nils Bir- tess kring inspektioner och inventeringar keby; från skolöverstyrelsen: kanslirådet hos myndigheter, som har att avge eko-

150 nomisk redovisning till riksrevisionsverket. Inspektion avslutas med en inventeringsberättelse, som inlämnas av inventeringsförrättaren till riksrevisionsverket. Därmed blir den allmän handling. Det kan vara så, att man vid inventeringen har uppdagat förhållanden, som kan ge anledning till misstanke att det föreligger förskingring. Det kan då fordras fortsatt utredning, och den utredningen kan ge vid handen, att misstanken var ogrundad. Verifikationer har kanske kommit undan; de kan komma fram vid en noggrannare efterforskning, och därmed föranleder inventeringen inte någon vidare åtgärd. Det vore önskvärt, att man i sådana fall också kunde hålla inventeringsberättelsen hemlig tills utredningen är slutförd. Herr Michanek: Det står i slutet av utkastets 11 §, att sådana handlingar skall hållas hemliga »till dess åtgärden slutförts». Kan inte den formuleringen misstolkas? Antag exempelvis att en militär myndighet, som använder sådana prov och har samma formulär år efter år, gör gällande att det är visserligen för i år slutprövat, men åtgärderna fortsätter successivt med användning av samma formulär år efter år. Det betyder, säger de, att vi betraktar det här som en icke avslutad åtgärd. På det viset skulle man kunna förhindra insyn och offentlig diskussion kring formulären och proven. Sekreteraren: Meningen har varit från kommitténs sida, att när provet har avhållits en gång, måste provet plus de uppgifter, som har avlämnats vid det första tillfället, bli tillgängliga för offentlig granskning. Man kan däremot tänka sig följande situation: den myndighet som anordnar proven har flera olika likvärdiga instrument, och vid varje provtillfälle väljes ett av dessa instru-

ment ut. I och med att ett prov har använts en gång, så skall det alltså vara tillgängligt för att möjliggöra granskning av den första prövningen, men om myndigheten tänker använda provet vid ett senare tillfälle, så kan detta provformulärs relation till just det provtillfället hållas hemlig. Att man bland 20 prov skall använda prov nummer 17 år 1965, är alltså en uppgift som med stöd av denna bestämmelse skall kunna hållas hemlig. Herr Agrell: Inom krigsmakten har man i över 20 år använt psykologiska prov som urvalsinstrument. Ofta har provet varit ett huvudsakligt instrument, men i den praktiska situationen är det alltid supplerat med andra informationskällor. Denna verksamhet kan uppdelas i vad som gäller den värnpliktiga personalen och vad som gäller den mera kvalificerade personalen, som är fast anställd. Verksamheten omfattar totalt ungefär 70.000 man om året. Vi använder oss av vetenskapligt standardiserade metoder, som redovisas i våra publikationer — deras mättekniska och andra egenskaper — och som alltså är helt öppna för vetenskaplig debatt och kritik. Omloppstiden på värnpliktsproven rör sig om tre till fem och ibland större antal år. Meningen därmed är, att man skall kunna, till fromma inte bara för krigsmakten utan också för andra avnämare, exempelvis inom socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalväsendet, följa dessa stora populationer år från år. För närvarande är den fortsatta verksamheten berörd av ett par utredningar, dels den utredning som arbetar med den kommande inskrivningsoch personalredovisningsorganisationen, dels 1960 års värnpliktsutredning. Vi vet, att bägge dessa vitredningar avser att i ökad omfattning ta psykologiska metoder i bruk för att kunna lösa de problem,

151 som t.ex. differentierad värnpliktsutbildning och inryckning kommer att ställa fortsättningsvis. Under de år som vi har arbetat med dessa metoder som ett serviceorgan till i första hand krigsmakten, så har, såvitt verksmyndigheten har sig bekant, från krigsmakten och dess personal icke anmälts någon tvekan beträffande proven. Man betraktar verksamheten som omistlig för att man skall kunna lösa urvalsoch fördelningsproblemen. Om icke ett adekvat sekretesskydd kan åstadkommas, kan denna omfattande och för vår krigsorganisation väsentliga verksamhet i högsta grad försvåras och sannolikt helt omöjliggöras. Primärt drabbas den militära urvalsfunktionen, men också den militära utbildningen kommer att lida skada. Som jag sade tidigare, finns det ett behov att proven användes under flera år efter varandra. Det är därutöver en teknisk omöjlighet att ständigt konstruera nya prov. Det finns inte tillräcklig personal i landet utbildad för detta, och kommer enligt prognoser inte att finnas inom översiktlig tid. (Inom parentes kan man dessutom säga, att det kommer att kosta orimligt mycket pengar, men det kanske inte är någon så tung synpunkt.) Det är nödvändigt, om proven skall vara rättvisande, att probanderna inte i förhand känner till proven. Där finns även en ren rättvisesynpunkt: det får inte vara så, att de som har nära till att nå handlingar skall kunna taga kännedom om dem och komma i ett gynnat läge i förhållande till värnpliktiga, som inte kan göra detta. Man kan diskutera hur lång varaktighet en sekretess för själva formulären skall ha. De går efter hand ur bruk, eftersom de ur vetenskaplig och andra synpunkter blir omoderna. Att upprätthålla sekretesskyddet därefter finns knappast någon anledning till. När det gäller de ifyllda formulären

gäller mutatis mutandis samma resonemang. De ifyllda formulären har ju samma information som de icke ifyllda. Därtill kommer hänsynen till probanden. Man kan naturligtvis diskutera huruvida detta är en förtroendesituation eller inte de jure; de facto uppstår i varje fall ett förtroendeförhållande. Det är risk för att den enskilde inte vill delta i provet och möjliggöra förrättningen, om han inte har ett skydd för de uppgifter han själv lämnar. Självfallet får sekretessen kring testresultaten icke hindra forskning inom området. Hittills har något problem när det gäller forskares tillgång till detta material aldrig uppstått. Den tredje aspekten är de intrikata personuppgifter, som kommer fram. Det är inte bara så, att vi får testresultat, numeriska resultat, svåra att i detalj klarlägga för den enskilde. Vi får också i detta material, framför allt i vissa delar av det, mycket intrikata uppgifter, som den enskilde lämnar i förtroende. Han vet att de är avsedda att användas endast av den personal, som har med hans militära uttagning och placering att göra. De uppgifterna är av den arten, att de inte bör släppas vind för våg, för då uppstår — primärt — men för den enskilde, som har lämnat dem; vi begår en orätt mot den enskilde. Sekundärt blir naturligtvis följden, att, om de släpps vind för våg, så kommer sådana informationer, som för personalbehandlingen inom krigsmakten är ytterst väsentliga, att försvinna. Ingen människa kommer att lämna sådana informationer, om han vet, att hans kamrater på kompaniet, på luckan, kan gå och hämta korten och se efter — jaså, du hade det och detta. För att inte tynga diskussionen har jag här utelämnat våra kvalificerade prövningar. Samma typ av resonemang kan föras för dem. Ordföranden:

Docenten Agrell säger att

152 man måste skydda proven. Men samtidigt får vi veta, att 70.000 personer får läsa dem varje år. Är det ingen av dessa 70.000, som har gott minne? Är det överhuvudtaget en adekvat och framkomlig väg att skydda blanketterna med sekretessbestämmelser? Har det hänt några olyckor? Och om det har det, vilka är då medlen att komma förbi dem? Herr Agrell: Om vi först tar de 70.000, så vet jag på rak arm inte mer än en människa, som skulle ha kunnat komma ihåg ett sådant här formulär, och det var John Björkhem med sitt fotografiska minne. Vi är inte så funtade, att vi efter en sådan genomgång kan hålla ett så omfattande material i minnet. Det finns en viss mnemisk sekretess. Ordföranden: Men förekommer det inte, att den som skall undergå provet frågar föregående årskull vad det hela gick ut på och får rätt många upplysningar? Vi vet väl inte i dag i vad mån de som prövas har någon kunskap eller mycken kunskap om vad det skall gå ut på. Herr Agrell: Om det resonemanget vore riktigt, skulle resultatet stegras år från år. Vi har faktiskt kontrollerat lite, hur mycket de prövade kommer ihåg av proven, och det är utomordentligt lite. Förklaringen är väl att den situation där man arbetar med proven är emotionellt mycket laddad. Probanden blir helt engagerad i att lösa uppgifterna. Han är inte engagerad i en inlärningsuppgift, alltså sker heller ingen inlärning av själva provet. Om vi sedan går över till den andra frågan — om det har hänt olyckor — så tror jag att vi kan konstatera, att allmänheten — och till allmänheten hör i det här fallet även de inskrivningsskyldiga — upplever de psykologiska proven som sekreta. De ifrågasätter icke sekretessen. Det finns några undantag varje

år, en tidning eller någon enskild förfrågar sig om proven. Då lämnar vi naturligtvis, mot bakgrund av de bestämmelser som finns, den information, som vi kan lämna. Om man nu emellertid kommer med en ny offentlighetslagstiftning, så kommer med all sannolikhet attityden hos allmänheten att ändras. Herr Wejle: En motsvarande synpunkt har gjort sig gällande inom skolväsendet beträffande s.k. standardiserade prov. Jag tillåter mig, för att koncentrera mitt anförande, att återge vad verket skrev till Kungl. Maj:t 1961, sedan man hade fått kännedom om direktiven för offentlighetskommittén: »De synpunkter i ämnet, som anförts i en framställning 1957 av föreståndaren för militär-psykologiska institutet, äger tillämpning även beträffande vissa prov inom skolöverstyrelsens verksamhetsområde och därtill hörande handlingar, nämligen standardiserade prov i den obligatoriska skolan, s.k. skolmognadsprov och testserier för uttagning av elever till specialklasser och för intagning av elever vid särskolor, testserier för studier och yrkesorientering» — där kommer vi in på arbetsmarknadsområdet också — »samt s.k. lämplighetsprov, som enligt Sö:s anvisningar anordnats vid prövning för intagning av elever till folkskoleseminarierna.» Jag vill nämna, att gymnasieutredningen har föreslagit, att det skall bli en annan grund för betygsättningen. Man skall bl.a. ta hänsyn till riksmedeltalet. SÖ fortsatte: »Tvekan har yppats om dessa prov omfattas av det genom kungörelsen 1939 meddelade förordnandet beträffande handlingar, upprättade för anordnandet av kunskapsprov under Sö:s inseende. Exemplifieringen i författningen är ej uttömmande och av SÖ åsyftade prov, som tillkommit senare, är i vissa avseenden att betrakta som kunskapsprov.» Det har bekräftats på min

153 förfrågan från pedagoger, att gränsen dessa synpunkter. Någon bättring i numellan kunskapsprov och andra sådana varande situation skulle inträda genom h ä r prov är ytterligt svår att dra. Det kommitténs utkast. Jag vill erinra om att måste alltid anses ingå ett visst kun- JO har varit inne på frågan i sin ämbetsskapsmoment, och jag förmodar att berättelse 1962, där man hade kritiserat samma gäller även de militär-psykolo- formuleringarna av vissa av skolmyngiska proven. Åter till SÖ:s framställ- digheter använda utfrågningsserier. Då ning: »De här proven skiljer sig emeller- sade JO: »För egen del finner jag övertid från de med förordnandet närmast vägande skäl tala för att gällande beavsedda skriftliga uppgifterna i examen stämmelser icke medge att frågeformudärigenom att den åsyftade prövningen lären hemlighållas även efter det att ett icke är begränsad till vissa elever och prov ägt rum. Härav följer att anonyterminer. De för prövningarna upprätta- mitetsskyddet för närvarande icke kan de handlingarna måste av praktiska skäl anses tillfredsställande. Då det med hänanvändas huvudsakligen oförändrade en syn till det stora behovet av vidgad kunföljd av år. De har för sin tillkomst krävt skap på förevarande område är av synanvändandet av vetenskapligt skolad nerlig vikt ur forskningssynpunkt, att expertis och dragit betydande kostnader, psykologiska prov kunna företagas och varför de icke lämpligen kan ersättas då ett tillfredsställande anonymitetsmed nya förrän efter en längre tid. skydd för deltagarna måste anses vara Huvudsyftet med prövningarna är att en förutsättning för sådana prov, böra upprätthålla en viss standard eller ut- enligt min mening gällande sekretessberöna en individs status på respektive om- stämmelser överses i här berörda hänråde, och det skulle uppenbarligen mot- seenden. En revision av dessa påkallas verkas av handlingarnas utlämnande före även av vad i ärendet anförts om behoderas begagnande under hela den tid- vet av att kunna hemlighålla frågeformurymd de av nyss angivna skäl måste lär för psykologiska prov.» användas.» Det är ett prov som pågår, man kan säga lite tillspetsat ad infini- Herr Lindespång: Centrala värnpliktstum. byrån är den centrala myndighet under SÖ fortsatte sedan: »Det sagda gäller i vilken inskrivningsverksamheten sortetillämpliga delar även de handlingar som rar. Jag vill understryka vad docent upprättats till prövningarna av dem som Agrell nyss har sagt beträffande värdet deltagit i dessa.» Vi lämnade en del av de psykologiska proven för inskrivexempel och tillade: »Det bör också ningsverksamheten inom krigsmakten. nämnas, att den tystnadsplikt som enligt De har, skulle jag vilja säga, avgörande dessa anvisningar och andra författ- betydelse för den uttagning och det urval ningar åvilar lärare och läkare m.fl. som sker i samband med inskrivning skulle bli illusorisk, om icke dessa hand- men även senare under den värnpliktiges lingar är undantagna från offentlighet. tjänstgöring. Vi hyser största tilltro till Av bland annat sistnämnda skäl finns de psykologiska proven, och vi vet ingendet behov av att vissa andra handlingar ting annat, som kan ersätta dem. Vi ininom skolväsendet behandlas på samma stämmer i att det synes praktiskt omöjsätt. Här åsyftas sådant som hälsokort ligt att förnya proven år från år. De för elever och elevkort för yrkesväg- bygger på flerårig erfarenhet. Det finns ledning, som förekommer vid olika läro- inte heller tillgång till olika provbatterier, anstalter.» Vi måste för vår del vidhålla såvitt bekant vid centrala värnplikts

154 byrån. Det är sålunda ytterligt önskvärt att proven beläggs med en viss sekretess, så att de i fortsättningen inte förlorar i värde för den militära urvalsverksamheten. Herr Willén: Vi inom Psykologförbundet har lite närmare undersökt kostnadssidan. Vad man vill är en sekretessbeläggning av testinstrumenten. Skulle man konstruera nya test av den sort som nu användes, när man skall taga ut mera kvalificerad personal inom krigsmakten — aspiranter och andra — så skulle det röra sig om omkring 2 miljoner kronor. Vi antyder också att konstruktionen av ett test är en sak, som man inte gör på en eftermiddag, utan det är frågan om ett arbete över ett eller flera år. Jag vill också nämna att den psykologiska undersökningsverksamheten är omfattande. Inom skolväsendet är man uppe i siffror på över 300.000 om året. Det är ungefär 260—270.000 barn, som skolmognadsprövas. Det sker vidare ett urval för klassdifferentiering och annat, där de psykologiska proven används. Vi har också proven inom sjuk- och hälsovården. Vi har proven inom arbetsmarknadsstyrelsen. Man kan utan att göra sig skyldig till någon överdrift komma fram till att det årligen hålles en halv miljon psykologiska prov. Jag tror att man borde skilja mellan å ena sidan psykologiskt grundmaterial — och dit räknar jag då testinstrumenten, de råprotokoll man gör upp med ledning av svaren, som har influtit på de här formulären, likaså anteckningar, som psykologen gör i samtal och intervjuer — och å andra sidan det med hjälp av grundmaterialet utformade utlåtandet. Såvitt vi kan se det inom förbundet, torde det inte möta något hinder, att utlåtandena är offentliga handlingar. När det gäller ställningstagande från en myndighet och när det gäller åtgärder som

skall vidtagas, grundar myndigheten sitt beslut inte på testinstrumenten eller på lösa anteckningar, som psykologerna har gjort. Myndigheten grundar i stället sitt beslut på utlåtandet. Därför är det med tanke på den offentliga insynen å ena sidan värdefullt men å andra sidan också tillräckligt, om just utlåtandet blev offentligt. För att den psykologiska verksamheten skall kunna fortsätta måste det däremot bli möjligt att sekretessbelägga testinstrumenten samt överhuvudtaget grundmaterialet. Ordföranden: När Ni nu säger att det är så nödvändigt med sekretessbestämmelser, varför händer det då inte, att det ges ut upplagor av provformulär på sådana punkter där de har betydelse? Jag kan förstå, att folk inte är tillräckligt intresserade av värnpliktsbedömning. Där är knappast något att vinna eller förlora i det enskilda fallet. Men det finns situationer där det är mycket mera accentuerat, låt oss säga föräldrars iver att deras barn skall komma in i en viss skola eller sökandet av tjänster. Om man nu använder samma prov år ut och år in för en halv miljon människor, varför ges då inte de blanketterna ut? Herr Salomonsson: Jag har haft tillfälle att något se på amerikansk personaladministration. Man stötte omedelbart på de psykologiska proven. I federal tjänst anställs väl inte en enda person utan att ha underkastats ett psykologiskt prov. Det är särskilt viktigt i ett land, där skolsystemet är så ojämnt. Det federala uttagningssystemet kontrolleras avCivil Service Commission i Washington, som har kontor spridda över staterna men som har överlämnat det praktiska handhavandet på 4.000 platser till postverket, eftersom det är den största civila arbetsgivaren. När de här proven lämnas ut på så många händer, blir det väldigt frestande, att någon går och säljer dem.

155 Ett förlag i New York har specialiserat sig på att trycka sådana här böcker, där man får lära hur man skall bli officer och hur man skall bli postmästare, osv. Jag gjorde ett besök på det förlaget, och där fanns allt. Vid ett besök på Civil Service Commission i Washington frågade jag hur det här slog. Jo, sade man, det är ett elände. Så fort någon på det här förlaget har kommit över något av provbatterierna och det kommer i tryck, då får vi sätta i gång och göra upp ett nytt. Det går bra, därför att landet har så stor tillgång på psykologer. Men här skulle det ge stora bekymmer, om vi fick samma uppläggning. Det kan komma. Ordföranden: Är det inte så, att alla de handlingar, som finns att köpa där, är hemliga? Men det hjälper inte. Herr Salomonsson: De är hemliga, men de kommer ut på olaglig väg. Herr Söderlund: Man vill ha sekretessskydd för någonting, som rör en halv miljon människor om året. De som vill ha detta sekretesskydd måste också observera att med det skulle det följa skyldighet att hålla handlingarna verkligt inlåsta och bevarade som sekreta handlingar. Hur skall ni med den strömmen, som går ut över hela landet, verkligen kunna hålla dem hemliga? Herr Agrell: För närvarande behandlas detta material rent förrättnings- och arkivmässigt i sådana former som skulle ha gällt, om handlingarna hade varit hemliga. Det är alltså inget problem ur militär synpunkt. Herr Wejle: Jag kan kanske upplysa, att vi har följt den principen, att handlingarna skall behandlas konfidentiellt och icke får utlämnas till obehöriga. Det blir alltså en sorts tystnadsplikt, som man föreskriver. Vi vet ingen som hittills här brutit emot den. Skulle så ske, så för-

modar jag, att det kommer in under 25 kap. 3 § i strafflagen. Under den tid jag har handhaft dessa ärenden i skolöverstyrelsen har det bara hänt en enda gång, att en advokat har ringt och bett att få en upplysning om vad proven innehöll. Jag sade då, att det anser jag mig inte kunna meddela, därför att saken är under utredning av offentlighetskommittén. Därmed nöjde han sig. Herr Michanek: Man tycks blanda ihop i diskussionen två olika aspekter på problemet. Det ena är det intresse som i varje fall pressen måste ha för att kunna få se grundmaterialet, dvs. särskilt formulären. Det andra är att rent personliga uppgifter inte är det som pressen är ute efter. Av docent Agrells motivering för önskemålet om sekretess återstår egentligen bara den praktiska synpunkten, att det inte skulle vara möjligt att varje år skapa nya formulär, dels därför att man inte har folk till det och dels därför att det skulle kosta pengar. Att man inte har folk till det, är väl knappast relevant; man får väl försöka att skaffa. Och om kostnaderna för en så viktig sak är bara någonting mellan 2 och 2,5 miljoner per år, så kan det ännu mindre vara något skäl att kräva sekretess. Att det skulle gå att hålla sekretess kring ett material, som så många tusen människor varje år får se och när den möjligheten alltid finns för den som har lite fingerfärdighet att skriva av frågorna — jag åtar mig att vara försöksperson — det tror väl ingen som vet att det är praktiskt taget omöjligt att hålla hemligt så lång tid som två timmar vad som sker i utrikesnämnden eller vid partiledaröverläggningar med 5, 6, 7 personer närvarande. Herr Creutzer: Jag är utredningsman i en vitredning om inskrivnings- och personalredovisningsväsendet vid krigsmak-

156 ten. I uppdraget sägs det, att det nu- dessa prov annat än just att begagna varande inskrivningsväsendet inte längre dem i illojalt syfte, att skaffa sig bättre fyller de krav, som man måste ställa, för utgångsläge? I tveksamma fall skall man att vi skall kunna fördela våra värnplik- gå på offentlighet men här kan jag inte tiga på ett sätt, som garanterar möjlig- se något vettigt syfte med offentligheten. heterna att ge dem en ändamålsenlig ut- Herr Wadén: Även här finns det ett bildning för en framtida krigsorganisa- önskemål att kunna kontrollera hur tion. Både medicinska och psykologiska myndigheternas verksamhet utövas. prov ingår i de värnpliktigas prövning Herr Wigforss: Jag minns svagt ett fall vid inskrivningsförrättningarna, tillsam- för några år sedan, som kan vara av mans med en hel del andra uppgifter av intresse när vi diskuterar huruvida det personlig karaktär. Provresultat och upp- har förelegat några missförhållanden gifter tillsammans ger underlag för beslut under det nuvarande tillståndet. Jag har om den värnpliktiges fördelning för viss ett minne av att man hade en känsla av militär utbildning. Både i fråga om de att det behövde man nog diskutera. medicinska och de psykologiska proven Herr Kylen: Det är två moment, som jag är en hel del förändringar utomordent- skulle vilja taga upp. Det ena: vad vi ligt angelägna. Det pågår provverksambefarar är att, när det klargöres för allhet för att få fram vad man skall kunna mänheten genom en utredning och en uppnå. De psykologiska proven är en del diskussion i pressen, att den praxis, som av hela prövningsförfarandet. De kan nu råder inom skola och försvar, är felalltså inte ersättas med något tjänligare aktig, så kan det hända att verksamheten hjälpmedel. Det är viktigt, att de psykoskadas på ett sådant sätt som liknar förlogiska proven kan fungera med samma hållandet i Amerika. skärpa som t.ex. den medicinska prövDet andra: vi från Sveriges psykologningen eller andra prov, som kan komma förbund är angelägna om att det ges in i inskrivningsväsendet. Därför är det någon form av insyn och kontroll i också viktigt, att proven inte är kända i testen och formulären men anser, att förväg. denna insyn och kontroll bör konstrueDen andra saken är den enskildes moras på ett sådant sätt, att den inte omtivation vid prövningen. Jag ansluter intetgör den psykologiska prövningsverkmig till uppfattningen, att det är svårt samheten. Det bör finnas en opartisk att få fram tillräcklig motivation, om instans som, om lämpligheten och vederinte den prövade känner sig förvissad häftigheten av den psykologiska verkom att vad han säger stannar mellan samheten sätts i fråga, kan oberoende av honom och den som han lämnar sin förde olika parternas intressen granska det troendeuppgift till. hela och göra klart för alla parter, att Vad jag är angelägen om att undvika det här är någonting som inte har fyllt i ett framtida inskrivningsväsende är den de krav på vetenskap och beprövad erallmänna offentligheten, detta att den farenhet, som man anser önskvärda, värnpliktige inför sina kamrater kan eller att det har varit det motsatta fallet. komma i ohållbara situationer på grund I denna instans skulle press och andra av de informationer, som han lämnar finnas representerade. Vi vill framföra under förtroende. ett önskemål om att offentlighetskommittén tar sig en funderare på den saken. Herr Wejle: Rent praktiskt sett: vad Herr Almquist: Jag representerar arbetsfinns det för intresse att taga del av

157 kraftssektionen i SJ:s centralförvaltning. När nu formulären har blivit ifyllda, För vår del rör hanteringen av psyko- hur många skall få se dem? Ja, de logiska urvals- och personbedömnings- flesta är väl eniga om, som saken har uthjälpmedel 6.000 a 7.000 människor per tryckts här i dag, att man inte kan låta år, sådana år nämligen då vi anställer karlarna på kompaniet få se alla de en kontinuerlig personbedömning. Vi andras resultat. Vi måste emellertid ha samverkar med Personaladministrativa det så ordnat att den som har gått igerådet i Stockholm. Under de 7 a 8 senaste nom provet skall få se resultatet av sitt åren har vi strävat efter att mer och mer prov och ha full insyn i det. Vi har objektivisera och förbättra hjälpmedlen t.o.m. gått ett steg längre. Vi utnyttjar vid uttagning till kurser, vid omplace- planmässigt den genomgångna testen via ringar och i befordringssammanhang PA-rådet för yrkesvägledning. Det är nu med hjälp av psykologiska urvals- och inte alla som kommer med på de kurser personbedömningshjälpmedel. Detta har som vi testar in dem på. Skall vi ha vi gjort av rent affärsmässiga skäl. Vi 25 människor in i kursen, så testar vi i måste se till att vi får rätt man på rätt regel 75. Det är alltså många, som kan plats. Hela tiden har vi ställt oss frågan: hysa en orolig fråga: vad berodde det hur erhåller vi de berördas förtroende nu på att jag inte kom med? Då har vi för de här hjälpmedlen? Vi har strävat det ordnat så i samverkan med PA-rådet, efter att ge instrumenten och tillväga- att de kan få del av sina testresultat, få gångssätten den offentlighet inom vårt del av på vilka punkter de kan böra företag, som är möjlig, genom intim sträva efter att förkovra sig och bättra samverkan med personalförbunden. Vi sig. är medvetna om att därmed når inte Vi ser alla dessa prov såsom förtroinstrumenten ut till en bredare allmän- endesituationer. Vi skulle inte få veta het. Vi vet, att vi har samtliga våra per- vad vi behöver veta om parten genom sonalförbund bakom oss. När det är intervjuer och personlighetsformulär och fråga om urval eller personbedömning, organisations- och planeringsprov och börjar vi alltid med att analysera arbetet allt möjligt sådant, om vi inte hade byggt genom formliga arbetsanalyser. Därnäst upp det förtroendet omkring dem, den fixerar vi i samverkan med personal- sekretessen. De skulle vägra att lämna förbunden befattningsbeskrivningar, och många upplysningar som både vi och de med hjälp av dessa beskrivningar fixerar är betjänta av. vi i samarbete med personalförbunden För SJ finns det behov av sekretess kompetenskraven för befattningarna. även i fråga om enkäter av olika slag. Slutet i varje sådan samverkan i var och Vi har redan vid ett par tillfällen satt en av de många karriärer vi har blir, att in relativt stora enkäter avseende att personalförbunden de facto vet, vad det belysa trivsel och anpassning i företaget. är för testbatteri vi begagnar. De vet Vi kan inte producera enkäter som är även testens reliabilitet och validitet. De vetenskapligt hållbara på löpande band. har full insyn. Genom öppenhet mot Vi måste, för att mäta trivsel och anpersonalorganisationen och genom sam- passning i perioder om vartannat år, verkan med PA-rådet har vi lyckats klara vart tredje år eller vad det nu kan komav offentligheten på vår sektor. Jag kan ma att bli, röra oss med i huvudsak meddela, att knappast någon SJ-tjänste- samma formulär. Vi skulle alltså också man som jag känner till någonsin har få problem med att oupphörligen arbeta begärt att få se oifyllda formulär. ut nya formulär, vars likhet med de före-

158 Herr Kylen: Jag delar föregående talares uppfattning om undersökningen vid lärarhögskolan. Men man kan definitivt inte dra så generella slutsatser av det. Det skulle för mig, som har min dagliga gärning på medicinalstyrelsen, inte inneHerr Wigforss: Jag efterlyste ett fall, en bära någon svårighet att dra fram exemundersökning i skolorna, och sekretera- pel på både psykologers, läkares och ren gav mig materialet. Det visade sig andra personers mindre omdömesgilla att det återfinnes i den skrivelse från framfart. Det finns ingen möjlighet för JO, som vi nyss hörde slutet på. Det Sveriges psykologförbund att säga, att vi visade sig röra en undersökning, en s.k. vet, att psykologer i gemen kommer att förstudie, som skolöverstyrelsen hade framträda på ett omdömesgillt och bagjort av 40 elever vid lärarhögskolan i lanserat och riktigt sätt. Vi vet, att alla Stockholm. Det var sammanlagt fyra yrkesgrupper inom sig har personer, formulär och över 600 frågor. Under- som tid efter annan gör saker, som de sökningen avsåg att ingå i en större inte borde göra, beroende på okunnighet, undersökning om skolsvårigheter, social omdömeslöshet eller kanske medvetet anpassning m.m. En pappa anmälde missbruk av sin ställning. Jag skulle i mitt arbete vara beredd saken till JO, och i sitt utlåtande säger JO, att somliga av de påståenden som att, om jag fick använda mig av en ställdes och som eleverna skulle pricka annan paragraf i det nya förslaget, ställa för, var av den art, att de uppenbarligen allt det material som står mig till buds inte bör ställas till ungdom omkring till pressens förfogande med förbehåll. 16 år. Där förekom sådana påståenden Pressen skulle kunna granska, kontrolsom om »ditt sexualliv är tillfredsstäl- lera, vara noggrann och kritisk och se lande». Där förekom också ett sådant vad det är vi håller på med men inte påstående som »jag känner en stark publicera det på ett sådant sätt, att de omintetgör vår verksamhet, såvitt man dragning till personer av samma kön». Jag förstår inte hur man kan komma inte har funnit, att vi grovt missbrukat till någon annan ståndpunkt än JO i det vår ställning. Kravet på insyn för att här fallet angående dessa frågors lämp- hålla fackmän under kontroll gäller alltlighet, men det kanske ligger utanför så här liksom på andra fält. Jag skulle diskussionen. Poängen är, att här visade kunna ge mycket fler exempel på missdet sig ha förelegat en stor undersökning, bruk, mycket horriblare, mycket löjlisom delvis har haft en för den person- gare också. Men att hålla upp en sådan liga integriteten ytterst kränkande natur. sak och visa den till allmänt åtlöje är Det är väl ganska uppenbart, att detta inte en saklig argumentering. Om det är så, som vi håller för troligt, är ett fall som offentligheten är berättiatt påpekandet om offentlighet på ett gad att taga hand om, och det är i den enskildes intresse att offentligheten tar mer explicit sätt kommer att leda in oss i hand om det. Dessa ungdomar har vi de amerikanska fårorna med publicering verkligen anledning att skydda inte bara och mera skumt hantverk kring det hela, med sekretess utan även med offentlig- så leder det såvitt jag förstår till att de het. Jag kan inte finna annat än att det metoder, som är i bruk inom försvar och fall, som här föreligger, är ytterst all- skola, omintetgörs. I stor utsträckning används samma metoder inom hälsovarligt.

gående är tveksam hur man än anstränger sig. Kostnaderna måste beaktas även när det gäller sociologiska undersökningar, trivselundersökningar och annat liknande.

159 och sjukvården, och hälso- och sjukvården får då sätta i gång att göra sina egna metoder för att ändå kunna fortsätta sin verksamhet, som inte ifrågasätts från medicinskt håll. Vad leder det till inom de privata företagen? Det nämndes, att PA-rådet är skyddat genom att det är privat. Vi får då göra så, att all verksamhet övergår till sådana former. Dvs. lagstiftningen stöder här en viss form av psykologisk verksamhet, och all form av konsultation och arbete inom kommun och stat måste ske via konsultfirmorna, det är enda möjligheten för fortsatt psykologisk verksamhet. Hela försvaret får gå över till att anlita någon privat instans osv. Även hälso- och sjukvården får gå den vägen, när de vill ha underlag för bedömning av sterilisering, aborter, straffriförklaringar, särskoleplaceringar — alltså intagning inom vården av psykiskt efterblivna — och intagning inom mentalsjukvården. — Där spelar de psykologiska proven ibland en avgörande, alltid en viktig roll för besluten. Herr Wigforss: Det går alls inte att säga att det enda praktiska exempel, som vi hittills har diskuterat, är irrelevant, i synnerhet inte som vi får höra att det finns massor med andra exempel. Just på grund av att JO väckte åtlöje genom att lägga fram det här exemplet, så blev man av med detta ganska otroliga missbruk, dels att en sådan undersökning inte var frivillig och dels att klart olämpliga frågor ställdes. Sedan är det alldeles riktigt, att pressen inte skall publicera allt vad den får se. Men vi har vissa regler att gå efter, inte bara TF utan också publicistklubbens publiceringsregler. Jag är inte medveten om att det på denna punkt har förekommit några svåra missbruk. Herr Wejle: JO-frågan rörde en förstudie. Det var inte ett sådant prov, som vi tidigare har diskuterat. Att JO reage-

rade så starkt mot vad som där hade förekommit, berodde bl.a. på att elevernas anonymitetsskydd icke hade beaktats tillräckligt. Vinjetten till det här referatet av JO:s skrivelse slutar: »tillika fråga om behovet av ökat sekretesskydd för handlingar rörande psykologiska prov». Casus var här om man kunde neka att lämna ut sådana handlingar till en annan, och det penibla var ju, att elevernas anonymitetsskydd var bräckligt. En mycket liknande fråga har vi från i år. Där var det JK som kopplades in, och det var en skriftlig utfrågning av elever i Lunds enhetsskola, överstyrelsen fördömde där metoden att ge olämpliga frågor och att icke gardera med anonymitetsskydd m.m. Herr Agrell: Offentlighetsproblemet är inte så mycket ett problem mellan verken och pressen. Den erfarenhet jag har av decenniers arbete är att samverkan med pressen fungerar mycket väl med de regler, som för närvarande finns. Det gäller inte minst det militära materialet. Problemet ligger mycket mera i det att de enskilda kan ta del av andras handlingar och andras prestationer. Vi är angelägna om att våra metoder blir genomdiskuterade. När det blir fråga om större förändringar på t.ex. inskrivningsprovet, brukar jag sammankalla en konferens med de vetenskapsmän i landet, som är kunniga på området och intresserade. Där lägger vi fram våra propåer, visar upp preliminära resultat. Och vad gör man inom ett vetenskapligt arbetande verk som vårt? Mycket av vårt arbete är just sådana diskussioner. Vi har dessutom hela den vetenskapliga offentligheten om materialet i exempelvis de två öppna rapportserier, som kommer från vårt institut. Vi har i dessa serier samlat snart ett hundratal nummer. Där och i andra publikationer ger vi insyn punkt för punkt i vad vi gör.

160 Det kan naturligtvis finnas en viss anledning därutöver för någon form av, jag vill inte säga nämnd, men någonting ditåt, där det finns en möjlighet för allmänheten, den enskilde, att få ett förhållande belyst. Man kan diskutera, om de möjligheter, som för närvarande står till rådighet, t.ex. via JO eller JK, är de bästa för framtiden. Jag är inte jurist. Jag kan inte bedöma det, men jag kan förstå, att det finns ett sådant behov, som man väl bör acceptera. Herr Michanek: Första delen av det senaste anförandet var något som jag till stor del kan instämma i. Samarbetet mellan press och den militära sidan har bjudit på väldigt små slitningar. Det beror väl på tre saker: att vi har en offentlighetsprincip, att vi har att göra med myndigheter, som har förmåga och förstånd att tillämpa den rätt och att pressen också har hedersregler att följa, vilkas främsta innehåll är att försöka skydda den enskilde från att få skylta i sammanhang, där det kan skada henne eller honom. Just därför tycker jag det är så överraskande, när man nu vill vända upp och ner på det hela och säga, att det inte går bra med det här systemet. Man behöver, säger man, sekretessen som grund och så vill man, för att skapa en liten glugg i denna sekretess, leka med tanken att tillskapa något slags nämnd. Från pressens sida måste vi av många skäl säga nej tack till en sådan institution. Den kan inte ersätta den helt fria debatten, som är grundad på offentlighetsprincipen. Denna debatt för pressen, därför att den företräder ett stort allmänt medborgarintresse och försöker skapa ett skydd för den enskilde mot myndigheters maktutövning. Herr Pers: De här psykologiska proven för militären, hur många är det som

känner till dem varje gång? Räknar man de människor, som har dem tillgängliga, i 10-tal, i 100-tal eller i 1.000-tal? Herr Agrell: Om jag som jag hittills gjort håller mig till värnpliktigt material så är det i princip de provledare, som har hand om proven, och det blir 24 stycken. Sedan kan vissa assistenter, som biträder dem, ha viss delinsyn, men den totala insynen har bara de 24. Herr Pers: Det sades här, att man skulle ha ett fotografiskt minne för att kunna föra ett sådant här prov vidare på muntlig väg, när man själv har upplevt det. Men om provet är publicerat och jag läser det strax innan, kan jag då lära in det så att jag har nytta av det, när jag skall prövas? Eller är proven så finurligt konstruerade, att det där inte spelar någon roll? Herr Agrell: Om man tar del av ett testformulär, framför allt ett formulär, som har karaktär av prestationsprov — abilitetsmätare brukar vi kalla dem — och i lugn och ro kan lära in det och göra lösningarna, då kan man komma ihåg det rätt länge. Men poängen i resonemanget är att under prövningstillfället är tiden för kort och för upptagen utav lösandet av uppgifterna för att en inlärning skall kunna komma till stånd. Herr Näsholm: Får jag bara komplettera mitt föregående anförande? Problemet om skydd för en, som eventuellt kan bli misstänkt för att ha förskingrat, gäller naturligtvis också vid det normala granskningsarbetet, när man upprättar granskningspromemorior osv. på grundval av vad som har kommit fram vid räkenskapsgranskningen. Där kan det också vara så, att det förefaller som om det är fråga om förskingring. Men efter vidare utredning kan det visa sig att misstankarna har varit ogrundade. Vad

161 jag sade tidigare gäller alltså både rapporter om inspektioner och granskning av räkenskapsmaterial i den normala revisionsverksamheten. Herr Nirdén: I den civila sekretesskungörelsen står bland de handlingar, som skall vara hemliga: »handlingar upprättade för kontrollstyrelsens granskningseller inspektionsverksamhet». Jag förmodar de motsvaras av dessa handlingar för inspektion, som enligt utkastet skall hållas hemliga »till dess åtgärden slutförts». För kontrollstyrelsens del gäller förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. När en inspektionsförrättare har granskat en skattskyldig, avger han en rapport om vad han har funnit. Han uppgör samtidigt ett förslag till fastställande av skatt för ett år eller ett kvartal. Inspektionsförrättaren överlämnar sin rapport och sitt förslag till den skattskyldige för yttrande och översänder sedan tillsammans med ett ev. yttrande hela materialet till kontrollstyrelsen, som fastställer den skatt, som skall utgå. Frågan är då: när skall vi anse inspektionen vara slutförd? Är det när inspektionsförrättaren överlämnar rapporten och förslaget till den skattskyldige eller när styrelsen har fattat sitt beslut? Tidigare har kontrollstyrelsen i allmänhet behandlat grundmaterialet till dessa beslut såsom hemligt. Det innehåller ju sådan uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, som inte bör blottas för exempelvis en konkurrent inom samma bransch. Det blir väl möjligt även enligt de föreslagna bestämmelserna i 14 §? Frågan är alltså, om man efter ett beslut om fastställande av en viss skatt skall kunna hålla detaljuppgifterna hemliga; det kan ju vara uppgifter om annat än inkomster och utgifter och tillgångar och skulder, som uppräknas i 14 §. Frågan är också om själva skatteli

beslutet är hemligt, om det innefattar en sådan uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, att det inte bör komma ut. Vid kontrollstyrelsens sida finns en rådgivande nämnd för ärenden om energiskatt, en energiskattenämnd. Styrelsen skall inhämta yttrande från den, när det gäller principiellt viktiga frågor. Större delen av dessa frågor härrör ifrån industrier och likställda, som önskar nedsättning av skatten eller befrielse från skatt på exempelvis elektrisk kraft och bränsle. Denna skatt är en kostnadspost av ofta väsentlig storlek i produktionen. För att kunna motivera sin framställning måste de ibland lämna ingående uppgifter om kostnadsförhållanden, om produktionsmetoder och dylikt, som det kan vara lite intrikat att delge energiskattenämndens ledamöter, eftersom även branschrepresentanter sitter med där, konkurrenter i vissa fall. Som sekreterare har jag haft svårt ibland att kunna göra detta. Jag har försökt lösa det genom att ibland inhämta tillstånd från vederbörande. Ofta lämnar de tillstånd; de har ju allt att vinna på denna nedsättning. Men i vissa fall anhåller de att materialet behandlas konfidentiellt. Man kan litterera företagen inom en viss bransch och kalla dem A, B och C osv. Men vissa företag kan ändå identifieras. Det blir ett problem att enligt utkastet avgöra var gränsen skall gå, hur mycket man kan lämna ut om enskildas ekonomiska förhållanden. överst på s. 67 talas det om »förhandsbesked i taxeringsfråga». Jag antar, att man härmed avser också de förhandsbesked som regleras av författningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Skattemyndigheten, kontrollstyrelsen, kan lämna bindande förhandsbesked rörande de skatter som administreras av styrelsen. Enligt hittills gällande ordning är besvär över för-

162 handsbeskeden hemliga. Förhandsbeskeden innehåller också ingående uppgifter om ekonomiska förhållanden. Kammarrättens utslag på besvär i en sådan fråga är för närvarande hemligstämplade, vilket är lite egendomligt, eftersom även tredje part kan anföra besvär. Enligt 39 § i den nämnda förordningen må talan mot meddelat förhandsbesked föras av »den skattskyldige och allmänt ombud, så ock av annan, om beslutet länder honom till väsentlig skada eller förlust». Denne tredje man, som har anfört besvär, har svårt att veta om det överklagade beslutet länder honom till skada eller förlust, för det är hemligstämplat för honom. Herr Pehrsson: Advokatsamfundets styrelse skulle enligt utkastet betraktas såsom myndighet i vissa avseenden. Sista stycket i 11 § innebär svårigheter för styrelsen, som ju förordnar om granskning och har övervakning över medlemmarna. I denna verksamhet kan det komma att upprättas handlingar, som skulle betraktas som allmänna. Dessa handlingar skulle bli offentliga, när åtgärden slutförts. Om det har varit en bokföringsgranskning hos en advokat, skulle alltså, sedan granskningen var genomförd, handlingarna vara offentliga. Nu kan det hända att man skulle kunna undgå det genom 13 och 14 §§. Vi har ännu inte diskuterat 14 § så ingående, så jag vet inte riktigt hur mycket den kan åberopas till skydd i ett sådant fall som detta. Även 13 § är enligt min mening rätt ofullkomlig när det gäller de personliga förhållandena. Vi har tidigare framhållit att uttrycket »för våld eller för andras missaktning» inte täcker allt vad man vill ha in. För advokatsamfundet är det ytterligt angeläget att alla åtgärder, som man gör för att granska medlemmarnas verksamhet, i princip

skall vara hemliga; annars skulle klienternas hemligheter lätt blottas. Jag tror att advokatsamfundets ställning i sekretesshänseende bör bli föremål för en särskild diskussion. Herr Edström: Arbetet i statens personalvårdsnämnd bygger på förtroende gentemot såväl anställda som arbetsledare och läkare, som har med de anställda att göra. Vår verksamhet är ganska ny. Förtroendet motsvaras av sekretess i andra riktningar. Om ett initiativ tas av en anställd, så förutsätter han sekretess gentemot myndigheterna. Om initiativet tas av en myndighet, så förutsätter den sekretess gentemot de anställda. Tas det initiativ från en läkare eller söker vi en uppgift från en läkare, så förutsätter läkaren vanlig sekretess gentemot alla parter, frånsett vissa undantag. Industriläkarna har ju rätt att yttra sig om arbetsförmåga men inte om andra aspekter på den undersöktes förhållanden. Det skydd som vi har baseras på vad 13 § innehåller om förtroendesituationer mellan en läkare och hans patient till exempel. Hos oss utföres huvudarbetet av socialarbetare och socionomer. De har fått skriva på en sekretessförsäkran, som är avsedd att täcka samma sekretess som läkarsekretessen. Vi inbjuder de anställda att yttra sig fritt, och vi talar om att det här är hemligt allting, men vi är pinsamt medvetna om att där ljuger vi i stor utsträckning. På s. 39 i promemorian sägs det, att så fort en myndighet tillämpar rättsregler, företräder överheten osv., så faller allt vad sekretess heter. Och så fort som vi skickar en skrivelse, så blir den förstås offentlig. Eftersom vi arbetar med statliga myndigheter och våra åtgärder som regel resulterar i någon sorts beslut från deras sida, som kan betecknas som myn-

163 dighetsutövning, så är förutsättningarna för vårt arbete egentligen mycket osäkra. Parterna måste få veta vad våra yttranden baserar sig på, och genom det blir allting offentligt. Vi förstår nog att här finns intressen att skydda; vi får inte hamna i ett angivarsamhälle. Å andra sidan ingår i vårt arbete väldigt mycket av diskret uppgiftshämtande även om den enskilde tjänstemannen söker oss. Delvis har vi rutinmässigt varje kvartal gått igenom frånvarostatistik med personalcheferna, och då hämtar man helt naturligt in uppgifter om olika befattningshavares arbetsprestationer. Det är alltså inte på något vis uppseendeväckande, om vi förfrågar oss om olika individer. Ett sådant uppgiftslämnande måste sedan antecknas i en journal. Det är denna journal som är ett problem för oss. För att vi skall kunna värdera en åsikt, en uppgift, måste vi också veta vem som har lämnat den. Då finns den risken att vederbörande själv begär att få veta vad som har sagts om honom. Enligt offentlighetsprincipen skall det inte finnas något hinder för det. Jag kan emellertid inte finna att det är möjligt att bedriva god läkarvård, god personalvård, med den hotande möjligheten över sig att när som helst behöva stå till svars för förtroliga uppgifter. Det är inte därför att jag är rädd för att stå till svars utan därför att jag är rädd för att jag kan skada mina patienter, om jag utlämnar en uppgift om hur de har bedömts. Nu är det så att modern psykiatri — och det är där som de stora problemen kommer — arbetar med många saker som inte ligger helt inom vederbörande individs förmåga att hantera och bedöma på ett logiskt sätt, mycket är omedvetet. Och det är läkarens — kanske i det här fallet även socialarbetarens, personalvårdarens — uppgift att få fram de omedvetna

krafter, som driver vederbörande. Det kan vara frågan om saker som kan vara farliga för honom själv att bli på det klara med. Han skulle kunna kastas in i ett förvirringstillstånd, ett psykotiskt tillstånd. Vi har många som lider av mer eller mindre förföljelsemani. Det kan vara en viss mekanism som har uppammat den reaktionsbenägenheten. Skulle denna mekanism bli uppenbar för vederbörande som själv inte ens anser sig sjuk, så skulle han antingen stoppa in en i systemet som en av förföljarna eller, om han verkligen kom underfund med att det låg någon relevans i detta omedvetna förhållande, kanske bli så förvirrad, att han skulle behöva spärras in på mentalsjukhus. Offentlighetskommittén har föreslagit, att det skall regleras med hjälp av mentalsjukvårdslagen. Grundtanken där är att alla som är psykiskt sjuka är intagna på mentalsjukhus och där underkastade den speciella begränsning, som följer av mentalsjukvårdslagen. Det var kanske så för många år sedan, men i dag går många av de svåraste mentalsjuka ute i vårt samhälle i arbete — gudskelov för det — men det måste finnas en möjlighet att kunna skydda även de individerna mot den skada och den fara som ligger i att de får veta alltför farliga uppgifter om dem själva. Det medicinska bedömandet måste där beaktas. Det får inte bli någon motsättning mellan jurister och medicinare. Medicinarna är inte ute för att vakta om någon sorts rättigheter eller något hemlighetsmakeri. De är ute i den ärliga strävan att hjälpa sina patienter, och det är fördenskull som de vill hindra att detta skall kunna komma ut med tanke både på vederbörande individ själv och på risken att det skulle kunna komma till andra människors kännedom. Jag vet inte hur man skall kunna klara denna

164 avvägning, som måste ske mellan intresset att inte skapa en angivarstat och sekretesskyddet för de bedömanden och uppgifter som kan ha lämnats. Det är

klart att det behövs ett skydd; det är förutsättningen för vårt arbete och särskilt för den personalvårdande verksamheten.

6. Sekretessen kring personliga förhållanden inom sjuk-, social- och kriminalvården m.m.

Sammanträde

den 20 november

1964 Från offentlighetskommittén: ordföranden herr Kjellin samt herrar Borggård, Kromnow, Ryman och Wadén. Inbjudna: från fångvårdsstyrelsen: generaldirektören Torsten Eriksson och byråchefen Erik Nyman; från militärpsykologiska institutet: docenten Jan Agrell; från medicinalstyrelsen: byråchefen Börje Langton, medicinalrådet Henry Sälde och docenten Lars Risholm; från socialstyrelsen: byråcheferna Göta Rosén och Carl E. Sturkell, byrådirektörerna Ingvar Höjer och Greta Grenander samt förste byråsekreteraren Greta Wallin; från arbetsmarknadsstyrelsen: byråchefen Henry Rooth; från statens utlänningskommission: byråchefen Sven Bundsen; från riksförsäkringsverket: avdelningschefen Sven Olov örtengren och byrådirektören Helmer Sandberg; från kontrollstyrelsen: byrådirektören John Collett; från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden: kammarrättsrådet Sten von Otter, byråchefen Alf Olsson och byrådirektören Sven Rengby; från skolöverstyrelsen: kanslirådet Gunnar Wejle; kyrkobokföringsinspektören i Stockholms stift komministern Gösta Dahlsten; från statens personalvårdsnämnd: byråchefen Lars Bäck och med. dr Ricardo Edström; från Stockholms stads barnavårdsnämnd: avdelningsdirektören Folke Edvall; från Svenska

landstingsförbundet: sekreteraren Yngve Thorell; från Sveriges advokatsamfund: advokaterna Ragnar Gottfarb och Wilhelm Pehrsson; från Sveriges läkarförbund: överläkaren Rudolf Schlaug och förbundssekreteraren U. V. Eriksson; från Svensk sjuksköterskeförening: förste ombudsmannen Astrid Krokstedt och ombudsmannen Kjell Lundgren; från Sveriges juristförbund: förbunds juristen Olof Kvist; från Sveriges psykologförbund: fil. lic. Gunnar Kylen och fil. kand. Jan Wirstad; från personaladministrativa rådet: redaktören Bengt Göransson; från press- och radiokommittén: redaktionschefen Nils Boman samt redaktörerna Helge Söderlund, K. G. Michanek och Gunnar Breide. Herr Sturkell: Inom socialstyrelsen har vi skickat ut diskussionspromemorian till socialvårdskonsulenterna och till länsnykterhetskonsulenterna. Dessutom har vi haft diskussioner inom styrelsen. Det jag nu kommer att redovisa är inte något officiellt ställningstagande från styrelsens sida utan mera en redogörelse för vad som har kommit fram vid diskussionerna. Jag har fått uppfattningen att socialvårdstjänstemän inte vill vara av med katalogen i sekretesslagen. De tycker att redan den är så förfärligt svår att tilllämpa. De har svårt att förstå, hur de skall kunna klara sig med så generella bestämmelser, som man avser att ersätta

166 katalogen med. Jag ansluter mig för egen del till professor Herlitz' kritik i Förvaltningsrättslig tidskrift på den punkten. Man har också sagt att det vore bra, om man kunde få någon central rådgivande instans, som man kunde vända sig till för att få veta, hur det rent principiellt ligger till. Man är däremot medveten om att man inte kan få besked i det enskilda fallet. När det gäller partens rätt att få tillgång till handlingar har man först problemet hur man inom socialvården skall kunna skydda anmälare och andra uppgiftslämnare mot hämndeaktioner. I promemorian sägs, att man inte får undanhålla någon vad som skall åberopas mot honom som bevis. Det är en ståndpunkt, som gäller redan nu. Den försvårar många gånger enligt socialvårdstjänstemännens uppfattning deras möjligheter att ingripa så snabbt och effektivt som man skulle önska. Men vi inser, att mot effektivitetskravet måste man väga rättssäkerhetsintresset. Det är då samtidigt ett krav från socialvårdshåll, att man skall kunna skydda anmälare från hämndeaktioner. Det har aktualiserats på sistone, bl.a. i diskussionen om barnmisshandel. Man avstår hellre från att åberopa anmälningar som bevis än man röjer anmälarnas identitet och utsätter dem för repressalier. Enligt 14 § sekretesslagen skall det finnas grundad anledning antaga att den om vilken anmälan gjorts skulle missbruka kännedom i berörda hänseende till skada för annan person. Man anser, att uttrycket »grundad anledning antaga» tolkas alltför restriktivt av länsstyrelser och regeringsrätt. Man har därför inte utan tillfredsställelse hälsat den ändring, som finns här i 13 § tredje stycket; »kan det befaras» att han eller någon honom närstående skulle utsättas för våld. Man har alltså minskat bevisbördan.

Däremot anser man, att skyddet för anmälaren i övrigt är alldeles för snävt i utkastet. Det är ingalunda bara fysiskt våld, som man bör kunna undvika. Skyddet måste utsträckas till andra former av trakasserier, t.ex. telefonterror. Det sägs i diskussionspromemorian, att man har dragit gränsen på samma sätt som i 17: 10 brottsbalken om övergrepp i rättssak; där säges då, att den som hotar någon med våld skall straffas för övergrepp i rättssak. Men sedan står det i 17: 10 »detsamma skall gälla om man med annan gärning som medför lidande, skada eller olägenhet vill angripa någon för vad han har sagt inför myndighet eller hindra honom från att avge en sådan utsaga». Från socialhåll vill man att även det andra ledet i 17: 10 skall få motivera hemlighållande. När det gäller frågan, i vilken utsträckning man skall kunna skydda den enskilde mot följderna av insikt om sitt eget tillstånd, anser kommittén, att det inte skall regleras i sekretesslagstiftningen utan i de särskilda vårdlagarna. Socialvårdens handlingar rör emellertid ofta ett stadium, när det bara gäller att förbereda någons intagande för vård, och jag undrar, om vårdlagstiftningens bestämmelser kan tillämpas då. Vidare är det en fördel, om man inte behöver leta på så många håll. Enligt utkastets 13 § första stycket skall allmän handling hållas hemlig, om det är risk för att någon utsattes för våld eller andras missaktning. Vi anser begreppet våld för snävt. Stadgandet bör omfatta även andra punkten i 17: 10 brottsbalken. I styckets andra punkt sägs det: »Uppgift om att någon efter det att han fyllt 21 år förövat brott eller ådagalagt levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet, skall dock icke beaktas.» Kommittén säger (s. 40), att »yttringar av alkoholism och narkotikamissbruk, där ingripande fordras

167 även av hänsyn till annan», skulle man inte k u n n a undanhålla offentligheten. Eftersom man alltmera betraktar alkoholism som en sjukdom, borde man kunna undanhålla allmänheten uppgifter om förhållanden, som rör alkoholism, även om yttringarna innebär fara för allmän ordning eller för annans hälsa och säkerhet. I 13 § andra stycket talas det om förtroendesituationer. Vi är oroliga för att det blir svårt att dra gränsen kring förtroendesituationer. Från socialvårdshåll är man närmast orolig för att det blir en minskning av sekretessen, men jag tror att man lika gärna kan misstänka att det blir en ökning genom att man faktiskt ofta har anledning att antaga förtroendesituationer, även där det är fråga om myndighetsutövning. En annan känslig fråga: i vilken utsträckning får uppgifter, som lämnas i förtroende, läggas till grund för senare tvångsingripande från samma myndighet? Och i vilken omfattning skall man från en myndighet till en annan vidarebefordra uppgifter, som lämnas i förtroende och som sedan kan användas av den andra myndigheten för tvångsingripande? Det förefaller oss riktigt, att man i utkastet har tagit in en bestämmelse i ämnet (15 § fjärde stycket), men den har en avigsida. Socialvården går miste om vissa uppgifter. Barnavårdsmän och barnavårdsnämnder skulle gärna vilja få uppgifter om arbetsgivare från arbetsförmedlingar och sjukkassor för att kunna hålla efter försumliga försörjare med indrivning av bidragsförskott och indrivning för den enskildes räkning av underhållsbidrag. Sådant lämnar man inte gärna ut från de andra myndigheternas sida. Man bör också gå igenom bestämmelser i speciallagstiftning. Enligt 15 § fjärde stycket blir det liksom nu möjligt att bestämma annat genom särskilda föreskrifter. Ett

exempel är 80 § 3 mom. vägtrafikkungörelsen, enligt vilket nykterhetsnämnderna skall lämna uppgift till länsstyrelserna om förhållanden som kan medföra att vederbörande bör prövas i fråga om sin rätt att inneha körkort. Nykterhetsnämndernas alkoholrådgivningsbyråer och alkoholrådgivningskliniker är, såvitt jag förstår, skyldiga att lämna uppgift till länsstyrelsen. I praktiken gör man inte så (se Sociala Meddelanden 1962, s. 359), utan man anser dem skilda ifrån nykterhetsnämnden. I frågan om man skall sprida en handlings innehåll ytterligare bara för att den redan har kommit till mångas kännedom (15 § första stycket i utkastet), delar jag personligen den uppfattning kommittén har, men på många håll menar man att skadan skulle kunna bli avsevärt förvärrad genom en ytterligare offentlighet. Man framhåller framförallt, att barnens situation skulle bli svår, i den mån man genom pressen eller på annat sätt nödvändigtvis måste ventilera föräldrarnas missämja och hela familjesituationen. 15 § första stycket skulle ge myndigheterna en viss rätt att offentligen dementera oriktiga uppgifter. Man har i regel hälsat detta med tillfredsställelse. När någon ringer och frågar, hur han skall bära sig åt i sådana situationer, brukar jag råda honom att tala med den som saken rör och be om befrielse från att hålla sekretess. Om vederbörande då vägrar, kan man i varje fall redovisa det till pressen. Nu skulle man kunna offentliggöra även mot vederbörandes vilja. Då uppkommer svåra avvägningsproblem. Man skall väga myndighetens prestige mot de enskildas intresse. Det blir en tredje part, som kommer att sitta emellan även här, och det är barnen. Enligt 15 § andra stycket skulle pressen ha en privilegierad ställning med

168 särskild insyn i handlingar, dock under visst förbehåll. Man borde vara tacksam för en sådan möjlighet. Det blir ytterligare en form av insyn, som kan motverka eventuella missbruk. Men från många håll inom socialvården anser man sig ha dåliga erfarenheter av förtroenden till pressen, och man säger, att de skulle ha missbrvikats. Själv undrar jag om pressen kan vara nöjd med en sådan bestämmelse. Riskerar de inte att så småningom i kverulanternas ögon bli jämställda med JO och socialstyrelsen och andra kontrollorgan? Enligt 15 § tredje stycket har den enskilde rätt att häva sekretessen, om den kommit till i hans eget intresse. Man framhåller från många håll, att ett sådant samtycke inte bör gälla undantagslöst. Den som ärendet rör, säger man, har ofta på grund av sitt mentala tillstånd inte klart för sig vad det blir för konsekvenser av ett medgivande. Främst av hänsyn till familjen och omgivningen vill man kunna bedöma, om medgivandet verkligen bör föranleda offentlighet. Sekretess till skydd för enskilds personliga angelägenheter gäller emellertid ofta inte bara en enda människa. Är flera personer inblandade, fordras allas samtycke, och då blir inte risken så stor. I 36 kap. 5 § rättegångsbalken utvidgas kretsen av de personer som undantas från vittnesplikt med sjuksköterska, sjukgymnast och psykolog. Där skulle socialvårdarna gärna vilja vara med. De har dock fått större skydd än förut genom tillägget i tredje stycket (»Ej heller må etc.»). Men då är vi tillbaka vid gränsdragningen mellan förtroende och myndighetsutövning. Herr Langton: Promemorian har diskuterats i medicinalstyrelsens plenum, men man har inte intagit någon slutlig ståndpunkt utan stannat för att vissa frågor skulle framföras vid det här samman-

trädet. På några ställen är man tveksam, hur man skall tolka förslaget. Det som berör medicinalstyrelsen är i första hand 2 kap. 13 § och i viss mån 14 §. 14 § berör den verksamhet som utövas av närmast apoteksbyrån inom medicinalstyrelsen (registrering av farmaceutiska specialiteter och liknande saker). Beträffande dessa frågor har vi inga erinringar att göra. I fråga om 13 § hälsar man med tillfredsställelse förslaget att samordna tystnadsplikten och handlingssekretessen. Däremot har man varit tveksam, vad som skall innefattas i de s k . förtroendefallen. Det gäller närmast journalerna. Man har utgått ifrån, att i princip skall journalerna falla in under förtroendefallen, men det har uppstått tveksamhet, om hela journalen skall kunna falla in under förslaget. Man har haft svårt att få klart för sig förtroendefallen i förhållande till de fall, som faller in under första stycket i 13 §. När upphör ett ärende att vara förtroendefall, och när kommer det in under första stycket i 13 §? Man är i medicinalstyrelsen tveksam, när det gäller att använda ordet missaktning i första stycket. Det har också uttryckts önskemål om ett förtydligande om vad som menas med ordet våld i första stycket. Kan det innebära våld även i betydelsen, att vederbörande kan göra sig själv illa? I sista stycket i 13 § talas om vissa register. Sekretessen skall kunna omfatta endast register, där det finns ett lagstadgande i botten. I medicinalstyrelsen finns åtskilliga register, som inte grundar sig på lag, t.ex. cancerregistret. Alla fall av cancer i landet rapporteras till medicinalstyrelsen och registreras där. Man har ansett, att det icke skulle vara lämpligt, om vem som helst skulle få bläddra i detta register. Det finns även andra register, som förs på den statis-

169 tiska avdelningen i medicinalstyrelsen, t.ex. diagnosstatistik. Det kan bli angeläget, att uppgifter därifrån inte lämnas ut till allmänheten. Det talas om forskning i 15 § andra stycket. I medicinalstyrelsen har man velat trycka på att det skall vara fråga om vetenskaplig forskning. Det nämns också i promemorian att pressen skall få möjligheter att utöva en viss kontroll genom att få insyn i handlingar. Man har ställt sig den frågan, om denna möjlighet skall finnas även beträffande s.k. förtroendefall. I vad mån kan avliden skyddas genom förslaget? Man har varit tveksam i fråga om uppgifter i ett obduktionsprotokoll. Skall de hänföras till förtroendefallen? Antag att man vid obduktionen finner, att den avlidne led av syfilis. Skall det falla in under 13 § andra stycket eller under första stycket? När det gäller den sjukes egen rätt att ta del av sin journal, skulle man i särskild lag bestämma, att utlämnande kan vägras av medicinska skäl. Man har en känsla av att det medicinska bedömandet skjuts fram på bekostnad av lämplighetsprincipen. Kan man inte få in detta i utkastet, förslagsvis i 15 § tredje stycket? Det kanske största problemet är i vad mån man skall kunna förhindra utlämnande till patienten själv av hans egen journal. Man har också frågat sig, om det kan vara lämpligt att lämna ut när patienten samtycker till att någon får se journalen; denne kan omedelbart lämna ut det till tredje man och det kan innebära stora olägenheter, har man sagt. Läkemedlen prövas kliniskt vid sjukhusen. Man planerar föreskrifter om att erfarenheterna skall rapporteras efter hand till medicinalstyrelsen. Så småningom kan man bedöma, om ett läkemedel är olämpligt eller inte. Man har ansett angeläget, att man kan skydda dessa

rapporter så att de inte lämnas ut till pressen; man vill ha möjlighet att vägra utlämnande för att hindra onödig uppståndelse hos allmänheten. Man vet alltså ännu inte på detta stadium, om det finns kausalitet mellan läkemedlet och eventuella biverkningar. Herr Schlaug: Inom läkarförbundet är vi mycket intresserade av dessa frågor. Det gäller intresseavvägningar som vi har anledning att bevaka med stor uppmärksamhet, framför allt i våra patienters intresse, men även därför att det här gäller några av grundbetingelserna för läkarens arbete. Vi är i princip positiva till tanken att återföra bestämmelserna till tryckfrihetsförordningen med den förenkling och den generalisering som detta kan medföra, även om vi inte ännu i detalj kan genomskåda vilka problem en sådan förändring kunde medföra. Det avgörande i denna fråga anser vi vara det nära sammanhang som finns mellan tystnadsplikt och handlingssekretess, men vi är medvetna om, att kommitténs direktiv inte täcker ett genomarbetande av dessa sammanhang. Med hänsyn härtill och emedan de problem, som sekretesslagstiftningen aktualiserar för läkaryrket och sjukvården i allmänhet, är så intrikata och svårbestämbara har vi föreställt oss, att det skulle vara av värde med en kompletterande utredning, eventuellt med vidgade direktiv. En mera detaljerad granskning av den föreliggande diskussionspromemorian ämnar vi återkomma till i den form som i samråd med kommittén kan visa sig lämplig. Herr Risholm: I 8 § allmänna läkarinstruktionen står, att läkare ej må yppa vad honom i denna hans egenskap blivit i förtroende meddelat, ej heller i oträngt mål uppenbara vad han själv funnit an-

170 gående sjukdom eller dess uppkomst. Denna paragraf har till enda syfte att skydda patienten från obehörig insyn i hans privatliv. Man kan förutsätta, att varje patient, som vänder sig till en läkare och delger läkaren sin sjukhistoria, gör det i förtroende. Sjukhistorien måste alltså i sin helhet falla under tystnadsplikten. Även undersökningsresultatet är belagt med tystnadsplikt, och det oavsett om det är fråga om läkarens egna kliniska iakttagelser eller iakttagelser vid laboratorieundersökningar. Det som tidigare var en angelägenhet mellan patienten och hans läkare blir på det moderna sjukhuset ett mellanhavande mellan patienten å ena sidan och ett stort antal människor, som deltager i vården, å andra sidan. Vi har därför större anledning än någonsin att se till, att patientens personliga integritet bevaras. Allt som inträffar med en patient under vårdtiden på ett sjukhus antecknas i journalen. Det kan handla om ömtåliga saker, som meddelats läkaren i förtroende, men det kan också vara anteckningar om helt alldagliga kroppsliga funktioner eller detaljerade beskrivningar av vissa kroppsskador. Offentliggörande av den sistnämnda typen av anteckningar kan inte ge anledning till våld eller missaktning, men det kan ändå te sig självklart, att man inte offentliggör sådant i t.ex. dagstidningarna. Anteckningar i en sjukjournal, som i och för sig saknar intresse för allmänheten, kan få ett stort sensationsvärde, om patienten råkar vara en känd person. Det kan finnas situationer, där man kan säga, att det varken föreligger risk för våld eller missaktning eller att det handlar om förtroendesaker i egentlig mening mellan patienten och läkaren, men man ändå inte finner det lämpligt att sjukjournalen är en offentlig handling. Den gamla formuleringen i sekretesslagen om skada eller förklenande kan därför synas bättre.

15 § tredje stycket i utkastet innebär, såvitt jag förstår, att man inte kan hindra patienten själv att taga del av journalen. Det är ett önskemål att han inte skall kunna göra det, särskilt inom psykiatrin. Det önskemålet är bättre tillgodosett i den gamla texten (14 § andra stycket SekrL). I en sjukjournal skrivs löpande anteckningar dag för dag. På ett sjukhus pågår dagligen konferenser, ronder, sammanträden om patientens situation specialisterna emellan. Alla diskussioner protokollförs i sjukjournalen och det är ofta arbetshypoteser, teorier och hugskott, som man sedan undan för undan korrigerar. En patient kan oroas av anteckningar av sådant slag, som inte är välgrundade och objektiva utan med nödvändighet måste vara subjektiva i viss utsträckning. Med hänsyn till det för lekmannen oklara uttryckssätt, som vi använder i sjukjournalerna, är dessutom möjligheterna för missförstånd och olyckliga tolkningar mycket stora. Det kan finnas skäl att önska en bestämmelse med innebörden, att patienten äger utfå sin egen journal endast om han kan på ett rimligt sätt motivera detta. Ordföranden: Frågan är, om det ur vårdsynpunkt är motiverat att undanhålla patienten den. Vi har framkastat den tanken, att detta inte har så mycket med handlingsoffentligheten att göra utan att det är en fråga om vilka krav som vården ställer. Men om man skulle finna det besvärligt att leta någon annanstans, så visst kan man ha bestämmelserna här. Frågan om suicidrisken hör väl hemma under vårdpunkten, man skall nog inte försöka att pressa in den under uttrycket våld i 13 § första stycket. Herr Edström: Det jag nu säger är personliga synpunkter, som har kommit

171 fram efter diskussion med andra praktiker och psykoanalytiker. De föreslagna sekretessreglerna kan möjligen täcka behovet inom den somatiska sjukvården, men för vården av de psykiskt sjuka utanför mentalsjukhusen — och denna patientkategori är mycket stor och växande — måste ytterligare sekretesskydd skapas. Jag hävdar, att kommittén inte tillräckligt beaktat den argumentering, som framförts från läkarhåll. Det är här fråga om en av grundförutsättningarna för en effektiv psykiatrisk sjukvård. Ponera, att någon har nervösa besvär och att en psykiater finner, att han har en stark homosexuell drift, som för honom själv är omedveten och helt inacceptabel på det medvetna planet. Det vore ett gravt fel av läkaren att då utan vidare avslöja detta för patienten. Men han måste göra en minnesanteckning för att eventuellt efter en lång förberedelse, när patienten blivit mogen att diskutera problemet, ta upp det till bearbetning på det medvetna planet. Sannolikt skulle man aldrig lyckas övertyga patienten innan dess, och han blir kanske aldrig mogen för en sådan diskussion. Men om patienten mot förmodan skulle bli övertygad om läkarens påstående för tidigt, är risken mycket stor att hamna i ångest och kanske förvirringstillstånd, som kanske t.o.m. fordrar vård på sluten avdelning på grund av suicid-risk m.m. Ur medicinsk synpunkt kan man säga, att kommitténs omsorg om t.ex. sekretessen kring självdeklarationer nog uttrycker ett bristande sinne för proportioner. Vad spelar det för roll om någon får veta om grannens ekonomiska ställning i jämförelse med risken att någon annan eller t.o.m. vederbörande själv får konfronteras brutalt med sina innersta, intimaste och ofta omedvetna drifter och böjelser? Och detta kan bli aktuellt i en så enkel fråga som ett körkortsärende eller vad som helst.

Vilken konsekvens i socialt anseende och förtroende skulle kunna vara värre än att bli avslöjad innerst inne i själen offentligt, särskilt om man nerlagt ett ångestfyllt och svårt arbete på att aldrig i handling omsätta sina inacceptabla behov? Hur skall då risken för maktmissbruk eller angiveri kunna förebyggas med bibehållande av sekretessen kring förtroendesituationen? Jag hemställer, att vissa kvalificerade personer, närmare bestämt de som innehar specialistkompetens i psykiatri, neurologi eller är medlemmar av psykoanalytiska föreningen, vare sig dessa är läkare eller psykologer, skall få förtroendet att avgöra vad som kan offentliggöras ur deras journaler i vilka situationer som helst. De skall i princip ha rätt till en lika okränkbar sekretess som prästerna för närvarande åtnjuter i biktsituationer enligt kyrkolagen. Om detta nu icke skulle anses acceptabelt — det kan ju påstås, att det finns moraliskt mindre kvalificerade personer även i en sådan här kvalificerad grupp — så kan man tänka sig, såsom ett tillägg till förslaget, en instans, som har en kontrollerande verksamhet, och vars medlemmar skulle bytas ut med täta tidsintervall, förslagsvis två år, och utan omförordnandemöjlighet. Detta organ skulle fungera som en klagomur för dem som anser sig utsatta för maktmissbruk eller angiveri e.dyl. Det inspekterande organet skulle ha möjlighet att ta del av alla handlingar men inte därför göra dem offentliga. Det kan då bli något i stil med JO eller medicinalstyrelsens disciplinnämnd men med kortare mandattid. Ett särskilt problem är de kvalificerade personernas hjälpkrafter, socialarbetare, sekreterare etc. Det måste skapas ett skydd för deras sekretess, och det får väl i så fall bli på den kvalificerade individens ansvar.

172 Herr Agrell: I den reguljära undersökningen, anlagsprövningar och motsvarande, får vi i vårt material, t.ex. i kompletterande kvalifikationskort, uppgifter av personlig karaktär om förhållanden, som exempelvis kan ha anknytning till gravare social missanpassning, kriminalitet, homosexualitet och motsvarande. Dessutom gör vi på hemställan av militär förbandsmyndighet eller militärläkare vissa särskilda undersökningar av enskilda eller grupper av militär personal, det kan vara värnpliktiga eller fast anställd personal. Problemet kan vara att belysa en flygsäkerhetsrisk. Det är där utomordentligt väsentligt att man får fram alla faktorer, även ytterligt personliga faktorer, vilka i ett sådant sammanhang ofta har stor relevans. Ett skydd för dessa uppgifter, i varje fall under utredningsarbetets gång, till dess alltså åtgärder har kunnat vidtagas, är befogat. Vidare gör vi attitydundersökningaidet är en typ av teknik som kommer till användning i stegrad omfattning för att få in information t.ex. om våra repetitionsövningsförband, deras inställning till krigsuppgifter, förtroende för vapen och vapensystem o.dyl. Där inflyter uppgifter, som kanske är avslöjande för den enskilde men som sammanställda kan vara av väsentligt intresse för främmande makt. På det området finns alltså en glidning över till en militär aspekt. En stor undersökning under ledning av licentiat Eskil Björklund, som rör anpassningen under och efter militärtjänst för dem som straffats före militärtjänsten, har visat, att det från rent militär synpunkt finns ett behov att ha reda på vilka av de värnpliktiga, som tidigare är kriminellt belastade. Det finns ett mycket starkt samband mellan tidigare kriminell belastning och brottslighet i skilda former under militärtjänstgöring. Det skulle vara för den brottsförebyggande verksamheten under framför allt första

tjänstgöringen av stor betydelse, att i varje fall förbandschefen har kännedom om sådana förhållanden. Man bör också tänka på övervakningen av sådana som är ställda under övervakning, en sak som ofta inte fungerar. Till den aspekten kan man också lägga den rent personalvårdande aspekten. Där vill jag anknyta till vad representanten för socialstyrelsen har sagt. Motsvarande synpunkter kan i tillämpbara delar gälla också för den militära personalvården. Herr Nyman: Jag kan i stort sett ansluta mig till vad som har framförts från socialstyrelsens sida. Vi kan komma till rätta med problemen relativt bra med användandet av 13 §. Vad som där vållar problem är givetvis den uttolkning, som de olika rekvisiten skall få, framförallt missaktning och förtroendesituationerna. En speciell sak som berör kriminalvården är den bestämmelse, som finns i 13 § första stycket sista punkten. Vi tycker nog, att det är lite konstigt att man speciellt skjuter in sig på den lilla grupp, som kan bli kvar, dem som är dömda för brott men som inte faller under den första passusen i stycket. Speciellt kan man diskutera gränsdragningen till 21 år. Det finns också anledning att påtala, att vi förutom kriminalregistret, som klarar sig genom sista stycket i paragrafen därför att det är reglerat i lag, har andra register, som inte är reglerade i lag. Man måste alltså tänka närmare på deras ställning, om utkastet skulle bli gällande rätt. I övrigt kan också jag ansluta mig till vad man från socialstyrelsen och medicinalstyrelsen har anfört om att det finns behov av regler om den enskildes möjlighet att ta del av materialet. Frågan är, om inte dessa regler borde få sin plats bland sekretessreglerna. På det rent pro-

173 cessuella området går det bra; där kan man underlåta att beakta det som inte delgivits. Vad som i övrigt faller i ögonen är de svårigheter som vi uppenbarligen kommer att möta i tillämpningen. Det är en rad punkter där den enskilde befattningshavaren eller myndigheten skall göra en diskretionär prövning. Han har att ta ställning till kriterier, som är svåra att bedöma och pröva. Han känner kanske inte hela det bakomliggande förhållandet, exempelvis om framställningen kommer till en myndighet, som inte har en ingående kännedom om hur det skall kunna bedömas. Det är inte säkert att man i en aktuell situation kan uppleva, om utlämnande skulle leda till någon skada. Skadan kan ju ligga långt fram i tiden, och det blir svårt att bedöma. Det ställer stora krav på myndighetens kvalitet. Då finns risken, att man inte når ökad offentlighet, utan att befattningshavarna tvärtom kommer att vara mycket restriktiva. Den snabbhet, som väl är viktig ur offentlighetssynpunkt, kommer att försvinna på grund av att tjänstemannen hellre säger nej under hänvisning till denna diskretionära bestämmelse. Då blir det ett besvärsförfarande, som drar ut på tiden. Herr Bundsen: I samtliga ärenden beträffande utlänningar, som söker uppehållstillstånd eller har sådant i Sverige, finns det handlingar, som rör utlänningarnas personliga förhållanden. De handlingarna är för närvarande i princip hemliga med stöd av 14 § sekretesslagen. Något motsvarande stadgande finns icke i utkastet. Om jag förstår rätt, har offentlighetskommittén tänkt sig, att dessa frågor skall komma in under 13 §. Offentliggörande av en flyktings berättelse om sina levnadsförhållanden i hemlandet och om anledningen till hans flykt till Sverige skulle väl knappast leda till att

han här i riket skulle utsättas för något våld. Däremot skulle det kunna befaras, att hans anhöriga i hemlandet skulle utsättas för, om inte våld så dock allvarlig skada. Därför kan det ifrågasättas, om inte just i fråga om utlänningars berättelser om sina levnadsförhållanden i de nya sekretessbestämmelserna bör bihållas det rekvisitet, att en handling som innehåller sådana uppgifter icke får utlämnas, om det kan antagas leda till skada för honom själv eller för någon hans anhörig. Beträffande 13 § tredje stycket vill jag erinra om att arbetsgivare, bostadsupplåtare och andra ofta gör uttalanden vid polisförhör om utlänningen. Enligt utkastet skall handling hållas hemlig endast under förutsättning att han själv eller den som har lämnat uttalandet skulle utsättas för våld. Det skulle betyda, att man vid avgörandet, om handlingen skulle lämnas ut, skulle försöka bedöma utlänningens farlighet, och det kan väl inte vara riktigt. Vad slutligen gäller 13 § sista stycket vill jag erinra om att det enligt 45 § utlänningskungörelsen åligger länsstyrelse och polismyndighet att anmäla omständigheter, som kan anses ha betydelse för utlänningars uppehåll i riket. Dessa uppgifter samlas i utlänningskommissionens s.k. kontrollregister. Registret förs med stöd av stadgande i instruktionen. Den s.k. U-förteckningen, en förteckning över samtliga utlänningar, beträffande vilka har meddelats beslut om utvisning, förvisning eller förpassning med återreseförbud, förs med stöd av ett kungligt brev. Det skulle kunna få tråkiga konsekvenser, om dessa handlingar skulle kunna offentliggöras. En arbetsgivare, som hade tanke på att anställa en utlänning, skulle kunna bereda sig tillgång till uppgifterna. Ordföranden:

Den första synpunkten om

174 skyddet för utlänningen finns väl beaktad i 9 §? Herr Bundsen: Ja, där står svensk myndighets förhållande till främmande stats medborgare och svensk medborgares förhållande till främmande stats medborgare men däremot icke utländsk medborgares förhållande till sitt eget lands myndigheter eller medborgare. Herr Kylen: Samma sekretess och därigenom samma tystnadsplikt som gäller övriga befattningshavare skall enligt utkastet gälla också psykologer. Man gör ingen skillnad på befattningshavare utan det gäller ärendets art. Därigenom kommer den problematik, som gäller psykologerna, att vara likartad den, som har förts fram här i diskussionen tidigare. Tidigare nämndes här att frågan om en part skulle lida skada genom att få del av handling rörande vård eller behandling är av medicinsk natur. Samma typ av data kan komma fram t.ex. i samband med yrkesvägledande verksamhet, skolpsykologisk verksamhet och verksamhet av psykologer inom försvaret. Herr Dahlsten: I 2 kap. 2 § TF föreslås ett tillägg: »så ock mekanisk eller elektrisk upptagning». Där kommer datamaskinerna in i bilden. Det kan komma att inrättas datakontor hos samtliga länsstyrelser, där det registreras en mängd olika uppgifter både när det gäller folkbokföringen och annat. Det skulle då kunna komma in en man och säga: »Jag vill veta vad som står på det och det bandet om mina personliga förhållanden.» Man kan ju visserligen säga, att det inte går att tillhandahålla detta vitan att betydande hinder möter. Men problemet står i alla fall kvar, eftersom det överhuvudtaget alltid är betydande hinder att få del av vad som står på ett magnetband.

Jag är här närmast för att representera pastorsämbetena. Det är betydligt över tusen myndigheter. Det är ofta en ensam person, som har att ta ställning. Redan den gamla bestämmelsen i 13 § sekretesslagen har givit anledning till många besvärliga situationer. Jag tror inte att utkastet gör situationen lättare. Det tidigare stadgandet, som lät avgörandet bero på om uppgifter angående personliga förhållanden kunde missbrukas, gav större möjlighet att i vissa fall hemlighålla och i vissa fall utlämna en uppgift. Jag ansluter mig i många stycken till det som redan har sagts. Uttrycket missaktning är förvisso svårt att tolka. Det ar taget från brottsbalken, och där är väl ordet miljöbestämt. Låt mig ta frågan om barn utom äktenskap. Det är måhända så, att det i Stockholm inte betraktas så allvarligt. Men är det så säkert att samma situation finns i Värmland eller på något annat håll, och är det så säkert att en myndighet, som finns i Stockholm, kan avgöra hur den miljö är beskaffad, i vilken denna uppgift skall lämnas? Så går jag till begreppen »våld och missaktning». Jag vill gärna ansluta mig till vad som från socialvårdshåll har sagts om utvidgningen av begreppet våld. Låt oss ta ett annat praktiskt exempel, frågan om adoptivbarn. Det är inte lämpligt att utlämna uppgiften om adoptionen till barnet självt i en för barnet känslig ålder. Det kan ställa till psykiskt lidande och besvär, men ryms det under uttrycket våld och missaktning? Knappast. Jag frågar mig i alla fall om man inte bör vidga bestämmelsen, exempelvis våld, psykiskt lidande eller missaktning. För pastorsämbetena skulle det vara önskvärt med en katalog, så att de kunde få en viss vägledning. Också en enkel adressuppgift kan föranleda ganska mycket svårighet. Det kan hända att en

175 hustru måste flytta från sin man. Det är inte risk för våld direkt, fysiskt våld, kanske inte heller för missaktning, men annat slag av psykiskt lidande, om mannen får reda på vart hon har flyttat. Det kan väl inte sägas, att en sådan sak skall hållas hemlig. Men det kan i vissa sammanhang vara lämpligt att i varje fall säga, att det där vill vi inte lämna ut på grund av att den enskilde själv har begärt, att det inte skall göras.

på sig dagligen, och små, kanske relativt obetydliga avvikelser från vanligt beteende blir uppmärksammade. Även här måste beaktas behovet av skydd för barnen — elevernas berättigade intressen. Hur skall de hälsokort, som finns för varje elev inom skolan, betraktas? De torde vara avslutade handlingar, även om de inte undertecknas av skolläkaren. Vi har också frågan om läkarens tystnadsplikt. Läkaren sorterar under medicinalstyrelsen liksom skolsköterskan, men rektor intar samtidigt en viss förmansställning gentemot läkaren, och man kan ju kanske hävda att visavi chefen för en skola bör icke en läkares tystnadsplikt gälla i samma utsträckning som visavi andra personer. Avvägningen av vad som angående eleverna bör bringas till rektors och andra befattningshavares kännedom bör dock tillkomma skolläkaren mot bakgrunden av hans författningsenliga tystnadsplikt. När protokoll skrivs, kommer skolmyndigheterna ofta i en bekymmersam situation. Det är ett fullt berättigat krav, att beslut skall innehålla motivering. Men man löper ofta risken, att protokollen blir ganska urvattnade just av hänsyn till offentlighetsprincipen. Det har ofta uppkommit svårigheter hos kollegier, när det gäller att ange skäl för den disciplinära behandlingen av elever.

Herr Wejle: Man räknar med att i runt tal en miljon elever är på gång inom utbildningsväsendet varje år. Mycket samråd måste äga rum med barnavårdsnämnden. Det har varit vissa svårigheter, därför att barnavårdsnämnderna har känt sig bundna av sin tystnadsplikt. Vid behandling inom kollegier eller klasskonferenser drar rektorer upp frågor om elevers uppförandebetyg o.dyl. Ofta meddelar han de närvarande, att vad som diskuteras om elevernas familjeförhållanden icke får föras ut till utomstående obehöriga. Jag utgår från att ett sådant meddelande utgör en föreskrift som avses i 20 kap. 3 § andra stycket brottsbalken enligt utkastet. Det finns en föreskrift för seminarierna om tystnadsplikt för den som deltar i kollegier angående vad som där avhandlas rörande elevernas personliga förhållanden. Det är det enda ställe där det finns tystnadsplikt föreskriven inom skolväsendet, Herr Michanek: Mot det sätt, på vilket bortsett från förbudet för examinator kommittén försökt att lösa de frågor, att delge examinand vid muntlig student- som är föremål för diskussion i dag, har examen de uppgifter som skall föreläg- vi praktiskt taget ingenting att invända gas. på någon enda väsentlig punkt. Den avVi har också inom skolväsendet en vägning, som kommittén har gjort melannan företeelse, de s.k. tvångsunder- lan enskildas sekretesskydd och offentsökningarna, som inom skolväsendet har lighetsprincipen, som ju har till ett av tillämpats i en proportionsvis stor om- sina ändamål att trygga enskilda mot fattning. Skälet är, att en lärare i särskilt myndigheters maktutövning, är väl gjord hög grad är utsatt för observation be- på alla väsentliga punkter. träffande sitt sätt att sköta sin befattKomminister Dahlsten önskade större ning. Läraren har tusentals ögon riktade elasticitet för pastorsämbetena i frågor

176 om utlämnande; som exempel anfördes ögon bli jämställd med JO och JK? Jo, adresser. Jag tror, att det är någonting det riskerar vi. Vi är det redan i hög som vi skall akta oss för. Därför har vi grad. Det är i varje fall inte 10 % av de från pressens sida i huvudfrågan gått fall som vi får i egenskap av klagomur emot kommittén: vi är rädda för att, om som verkligen leder till publicitet. Jag man ersätter den nuvarande sekretess- tycker att vi skall vara den obegränsade lagen med alltför allmänna regler, så klagomuren. Inte på något sätt ersätta skapar man just möjligheter för en far- en bedömningsnämnd utan helt enkelt lig elasticitet, som myndigheterna inte vara offentlighetens representant, hur betungande det än må vara. Vi är glada kan hantera. Doktor Edström var inne på tanken, och tacksamma för det besvär, som den att man skulle ersätta offentligheten klagomöjligheten öppnar. med nämnder, klagomurar, bestående av, Herr Dahlsten: Jag har lite svårt att försom det heter, kvalificerade personal- stå, att man skall lämna alla personliga kategoriers representanter. Hans förslag, hänsyn och inte ta hänsyn till vedersom skulle vara ett sätt att förhindra börandes situation i ett visst samhälle. uppkomsten av en camarilla, är ingen- JO har t.ex. vid ett tillfälle sagt, att uppting annat än en väg att skapa flera giften att någon har barn utom äktenandra camarillor i stället. Vi är från skap icke är offentlig. Det är på grund pressens sida starka motståndare till att av de förhållanden under vilka vi lever. man överlåter åt små grupper att sitta Det är mycket möjligt att det om 10 år och avgöra vad som skall kunna offent- bör vara en offentlig uppgift. liggöras. Det är farligt ur principiell synpunkt, och det är också farligt därför att Herr Rengby: I sista stycket av 13 § talas det kan leda till att avgörandena blir om att myndighet på grund av lag för register över brott osv. Det förekommer, fördröjda. I 13 § vill man från många håll ha som det har sagts förut i dag, register, uttrycken »för våld eller för andras som icke föres på grund av lag. För missaktning» utvidgade exempelvis till kriminalstatistikens vidkommande förses psykiskt lidande e.dyl. Vore inte det ett straffuppgifterna från domstolarna till sätt att i lagtexten införa en utomordent- kriminalregistret med en kopia utan ligt svävande formulering, som kan tol- namnet på den dömde. De uppgifterna går via kriminalregistret till statistiska kas nästan till vad som helst? Byråchef Langton talade för en möj- centralbyrån. Centralbyrån får också lighet att, som han säger, förhindra onö- motsvarande uppgifter beträffande perdig uppståndelse bland allmänheten. Han soner, som har fått åtalseftergift för exemplifierade det med nyheter på läke- grövre brott t.ex. De är försedda med medelsområdet. Vi vet, att sådana ny- uppgifter om födelsenummer. Centralheter kan leda till uppståndelse, men byråns register är nu skyddat av sekreinte är det väl någon farlig form av upp- tess därigenom att man i fjor gjorde en ståndelse. Det är den naturliga rörlighet ändring i sekretesslagen, så att 16 §, som och debatt i samhället, som uppstår, när förut bara handlade om namngivna ennyheter som berör människor blir offent- skilda, fick omfatta även uppgifter, som liga. De må vara mer eller mindre väl- var försedda med annan identitetsbeteckning. Såvitt jag kan se, skulle detta grundade, men det är en annan sak. Socialstyrelsens representant frågade: register hos centralbyrån icke bli skydriskerar inte pressen att i kverulanternas dat med det här förslaget.

177 Herr Söderlund: Om man skall göra allting sekret, hur skall man då bära sig åt? Det går inte att hantera materialet. Här nämndes ordet datamaskiner. Sådana här uppgifter kommer den vägen mer och mer, och de lämnas ut till privata företag med en personal, som knappast kan åläggas att ha tystnadsplikt. Det måste alltid finnas läckage, och det borde leda till att man inskränker sekretessen så mycket som möjligt. Att man skulle ha någon överinstans, som kunde ge råd, det vore väldigt farligt. Det bästa är väl att varje organisation, varje ämbetsverk, var och en som har att handlägga en sekretessfråga gör det på egen hand och helt på eget ansvar. Herr Rooth: Jag är här som chef för arbetsmarknadsstyrelsens kanslibyrå, där alla sådana här ärenden handlägges för hela verket. Vi får mycket ofta telefonförfrågningar, vi är ofta tvungna att taga ställning till saker som vi inte hinner närmare penetrera. Vår fältorganisation, som nog är föga känd av de närvarande, består av mellan 3.000 och 4.000 personer, av vilka ett mycket litet fåtal har någon som helst administrativ skolning. De är alldeles utomordentliga på alla möjliga andra sätt, men de är inte utbildade för att pröva under vilka förutsättningar en handling skall få utlämnas enligt sekretesslagen. Styrelsen har fått lov att utfärda ganska ingående anvisningar för tillämpning av de här bestämmelserna. De är från 1955. Ju flera organ som har att tillämpa en viss bestämmelse, desto större är risken att tillämpningen blir oenhetlig, om man inte håller mycket hårt i tillämpningen från centralt håll. Jag är alldeles på det klara med att dagligen och stundligen uppkommer på våra 250 kontor sådana här frågor, som avgörs på stående fot. Hur, vet jag inte. Men vi har under de 12

15 år jag har varit i styrelsen haft sammanlagt fem besvär, tror jag, över underordnade myndigheters avgöranden i sekretessfrågor. Det är ett ganska gott betyg åt den nuvarande lagstiftningens utformning och uppläggning. Vi är ganska nöjda med lagstiftningen såsom den nu är upplagd. Det är många som finner det skönt att ha denna enumeration, låt vara att den ynglar av sig sådana produkter som bilagorna till 21 § och liknande på försvarets område. Tjänstemännen kan se precis vad som gäller inom deras område och vet vad de skall tillämpa. Får de sedan direktiv och anvisningar från den centrala myndigheten, klarar de sig i regel. Vi tror inte på kommitténs uppläggning. Vi tror att det blir mycket svårare att tillämpa både för dem och för oss. Myndigheterna skall, sägs det i promemorian (s. 12) tillämpa de i TF intagna reglerna, utan stöd av några bestämmelser i en sekretesslag. De skall hämta vägledning av HD:s och regeringsrättens prejudikat. Det är väl ändå inte realistiskt? Regeringsrätten har sedan 1937 inte haft mer än ett par dussin referat av sekretessmål. Jag bortser då ifrån alla notiser, som rör struntsaker. Om man nu skall bygga upp en ny prejudikatsamling på grundval av kommitténs förslag, så måste det ta i varje fall minst 10 år. Vad gör man under tiden? Man får gå till förarbetena till de nya bestämmelserna. Men de är otillgängliga för andra än möjligtvis tjänstemän i centrala verk. Då skulle dessa myndigheter utfärda råd och anvisningar. Jag måste säga, och jag tror att jag har flera av mina kolleger med mig på den punkten, att inte är registratorer och aktuarier och arbetsförmedlingstjänstemän att lyckönska till en sådan ordning. Men jag är glad att det här förslaget kommit fram, för det visar enligt min mening hur ogenomförbart det är, och

178 jag är också glad av den orsaken att man inser bättre än förut hur väldigt bra man har det nu, i varje fall för arbetsmarknadsverkets del. En detalj är begreppet myndighet (3§). Det är tveksamt, om våra arbetsförmedlingskontor är myndigheter. Den centrala myndigheten är arbetsmarknadsstyrelsen, och de regionala är länsarbetsnämnderna. De har instruktioner, och deras beslut kan överklagas. Arbetsförmedlingskontoret är serviceorgan, som inrättats för att betjäna arbetsgivare och arbetssökande. Där samlas uppgifter av alla de slag, och det förmedlas arbeten. På senare år har verksamheten inom arbetsvärden för de handikappade fått stor omfattning. Men några beslut fattas endast mera sällan av ett förmedlingskontor. Ett exempel är, att man ger arbetssökande, som vill ha arbete på annan ort, respengar och andra understöd. Men i övrigt är det ganska sällan, som det sker. Man kan därför diskutera, huruvida det är så lyckligt med tillägget i 2 kap. 3 §: »ävensom varje annat till statlig eller kommunal förvaltning hörande organ som äger att självständigt fatta beslut». Detta under förutsättning att man menar vad besvärssakunniga och andra menar med att fatta i förvaltningsrättslig mening avgörande beslut, som kan överklagas. Vi har för arbetsmarknadsverket en huvudparagraf i SekrL (25§). Där talas det om alla slag av förmedlingshandlingar och de uppgifter som förekommer i dag. Det är en ganska svår paragraf att begripa, när man läser den första gången. Förslaget om rätt att besvära sig över beslut att lämna ut en handling har vi svårt att finna realistiskt. Vi tror, att det skulle bli en försämring. Vi tror, att man skulle fördröja utfåendet av handlingar i de fall, där de borde kunna lämnas ut utan vidare. Så är det frågan om tidsgränserna.

Skulle de bibehållas, är i sådana fall som vårt 20 år alldeles för lång tid. Vi gallrar redan efter 10 år vårt material av den här sorten. Så de finns inte kvar när 20-årsfristen utgår. Arbetssökandena lämnar alla möjliga uppgifter till arbetsförmedlingen, många högst personliga. Uppgifterna förs upp på arbetssökandekort. Det är namn, adress osv., önskat arbete och nuvarande sysselsättning, referenser och allt möjligt som är av intresse för att kunna bedöma arbetskraftens värde visavi olika arbetsgivare. Skulle nu en arbetssökande komma och säga att det här talar jag om i förtroende, det får ni inte föra vidare, då ställs tjänstemannen inför en svår situation. Hans uppgift är att på ett objektivt sätt tala om vad han har för arbetskraft till förfogande för de arbetsgivare som frågar efter sådan. Kan han inte göra det, så kan han inte fullgöra sitt uppdrag. Vi har givit arbetsförmedlarna den instruktionen, att de får handla efter omständigheterna. Är det så att en sak, som de bedömer vara viktig för arbetsgivaren, inte får framföras enligt arbetssökandens uttalade önskan, då äger arbetsförmedlingstjänstemannen förklara, att förmedlingen icke kan åtaga sig att förmedla honom arbete. Sedan har man frågan om utlämnandet av uppgifter, som rör sökanden själv och som andra har lämnat om honom, läkarutlåtanden m.m. Sedan 10 år tillbaka lämnas saker och ting ut utom i rena undantagsfall, då man kanske är absolut tvungen att göra ett avsteg. Det är särskilt på arbetsvärdens område som det kommer upp. Jag bortser från dem som är föremål för vård och som faller under nuvarande 14 §. Det är de som går lösa och som kanske har varit intagna och som kommer ut sedan och vill se på sina akter. Så är det frågan om registering och förvaring av handlingar. Man kommer

179 att få det mycket svårare, såvitt vi kan bedöma, om man inte skulle lägga upp hemliga diarier och inte avskilja på förhand vilka handlingar som skall hållas hemliga. Det finns en del handlingar, som rör samhällets säkerhetstjänst. De måste rimligtvis föras i ett särskilt hemligt diarium. Det är inte många vi har i kanslibyråns diarier, det är kanske några stycken per år. På övriga byråer är det inte så många heller. Vi har en hel del så att säga kvasihemliga, uppgifter från företagare, investeringsfondsärenden och en del andra sådana saker. Men nog tycker vi, att man måste ha möjligheten att hålla isär de klart hemliga handlingarna ifrån vanliga handlingar. Annars blir det nog väldigt svårt, inte minst när man kommer till arkiveringen. Ordföranden: Vi tackar för uppgifterna. Jag skall bara kanske kommentera den här frågan om vem som är myndighet. I 3 § har man försökt att tala om inte bara vad som är en myndighet utan också vad som är en myndighet. Det är därför tillägget kommer: »organ som äger att självständigt fatta beslut». Effekten av att det inte är ett sådant organ är inte att organisationen faller utanför utan att det är något annat organ, som fattar beslut. Det har man måst göra därför att en del förvaltningar är så diffusa. Om kontoret inte är en myndighet, är det verket som är myndighet. Då skulle alla ansökningar handläggas av byråchefen själv för hela landet. Men det är en opraktisk tolkning. Herr Örtengren: För det första vill jag säga — jag talar för mig själv, vi har inte haft något sammanträde om det inom verket på högre nivå — att det är riktigt att man tar in försäkringskassorna i lagstiftningen. Hittills har vi ansett, att eftersom de inte är upptagna i TF så hör de inte under offentlighetsprincipen.

Såvitt jag förstår, har man tänkt att föra in kassorna i det nya andra stycket i 3 §, »annan sådan samfällighet». Offentlighetsprincipen skulle gälla bara »i vad dess åtgärder genom besvär eller underställning kunna dragas under myndighets prövning». När vi har försäkringskassor, som är lokalorgan till den statliga centrala myndigheten, så vore det konsekvent om man gav en offentlighetsprincip åt hela deras rörelse. Bestämmelsen i lagen om allmän försäkring att man inte får obehörigen yppa något om någons personliga förhållanden leder till att, om de har en tjänst ledig på en kassa, så låter de inte någon av sökandena få veta vem som har sökt den. Man skulle kanske därför kunna föra in kassorna under 3 § första stycket tillsammans med statlig eller kommunal förvaltning och därmed få fram, att det här är en kommun. Jag skulle vilja understryka vad byråchefen Rooth har sagt om svårigheterna att tillämpa utkastets bestämmelser. På kassorna kommer vi att sitta med cirka 600 lokalkontor och 28 centralkontor. Det är lokalkontorsföreståndarna, som får ta stöten. Det är folk som sitter i låga lönegrader. I regel har de flyttat över från den gamla verksamheten, som ju var en folkrörelseverksamhet. Vi har också ett särskilt problem, när det gällde den prejudikatbildande verksamheten. Den kommer att ligga på flera händer, vad jag förstår, därför att besvären i alla våra mål kommer att gå upp i försäkringsdomstolen och inte till regeringsrätten. Vi får väl hoppas, att de båda högsta instanserna kan samverka på något sätt. Det talas om diarier, kommittén skulle arbeta vidare på det problemet. Riksförsäkringsverket har visserligen ett diarium, där man för in saker, som kommer från Kungl. Maj:t och JO, remisser och sådant, men vi kan av praktiska skäl

180 inte ha ett diarium på hela myllret av ärenden. De samlas i ett aktsystem och bokas upp på förteckningar. Det skulle betyda en ren revolution av verksamheten, om man förde in en diarieföring för att ha varje papper, som kommer in för dagen, registrerat. Diarieföringen har funnits men togs bort innan jag kom dit 1955. Jag föreställer mig, att statskontoret knappast skulle gå med på ett fullständigt diarieförande av våra handlingar. Här har talats om hemliga diarier, vilket jag föreställer mig är en felsyn, eftersom en handling har den egenskap ur sekretessynpunkt, som den har, vare sig man har stämplat den eller inte. Men vad innebär, att handlingen är hemlig? Det innebär för mig, att jag inte får lämna ut den, men skall jag gå så långt, att jag bondnekar till att den finns? Om det alltså kommer någon och frågar, om det finns ett läkarintyg på den och den, och jag kommer fram till att ja, men det där kan jag inte lämna ut, innebär det också att jag skall säga, att det finns ingenting? Naturligtvis inte. Riksförsäkringsverket sitter i en besvärlig skärningspunkt. Vi är avnämare av diverse uppgifter, främst naturligtvis ifrån läkarna. När handlingen är hos oss, sitter den i ett säkerhetssystem som någorlunda tillfredsställer läkarna, för annars får vi inte ut vad vi behöver ha av dem. Vi har haft trubbel med läkare. Vi har t.o.m. haft en läkare, som har sagt upp sig från sin tjänst, när jag konstaterade, att en viss skadeakt innehåller ingenting, som jag inte får lämna ut till den skadade, vilket stred emot hans läkarsamvete. Jag förmodar att det var han som såg fel på det hela. Jag måste ju i alla fall handla efter SekrL. Det som drar åt andra hållet är att vi har uppgifter beträffande strängt taget hela svenska folket inom sjukförsäkringen, inom folkpensioneringen och ATP,

förtidspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen. Alla vill profitera på oss. Vi har krav ifrån försäkringsföretag att få veta vilka som har anmält sitt utträde ur ATP. Skall vi tillgodose det? Materialet ligger alltså ute hos kassorna, och kassorna kan med dagens beskrivning säga: »Vi vill inte göra det där jobbet, gå hem med er igen.» I den mån kassorna rycks in under offentlighetsprincipen, kommer läget att vara ett annat. Offentligheten utnyttjas för att gnaga på vårt material i en oerhörd omfattning av sådana, som helt enkelt vill ha material för att främja sin egen ekonomiska verksamhet. I riksförsäkringsverket är vi, såsom vi har bedömt sekretessfrågorna hittills, inte så långt från den beskrivning, som ligger i utkastets 13 §. Vi har nämligen läst den nuvarande 14 § på följande sätt. Där står att alla handlingar, som finns i verket, må inte utan vederbörandes samtycke utlämnas tidigare än 70 år. Den andra meningen: »Även utan sådant samtycke etc.» skulle enligt vad det har sagts tolkas närmast som undantagsventil för att kunna tillgodose forskare och andra mera diffust beskrivna med material. Men i vår tolkning ligger poängen i andra punkten, där träder offentlighetsprincipen fram i dagen, och läsningen blir egentligen det, att handlingar som avses i 14 § skall lämnas ut, under förutsättning att utlämnandet inte kommer att missbrukas till skada eller förklenande. På den vägen har vi ansett oss kunna lämna över sådant material, som vi t.ex. får in för att bedöma förtidspension inom den allmänna pensioneringen, till andra pensionsanordnare, både kommunala, statliga och privata; i det senare fallet med förbehåll att de inte får föra innehållet vidare. Det som konstituerar trycket från dem som är avnämare hos oss, är det, att samhället har blivit så samordnat inom socialförsäkringen och försäkringen över-

181 huvudtaget, att vad som händer i riksförsäkringsverket eller på en försäkringskassa skall direkt stämmas av emot vad som händer hos kommunernas pensionsanstalt, hos kooperationens pensionsanstalt, hos SPP naturligtvis och hos privata försäkringsföretag. På alla fronter finns det samordningsregler, som säger att om du får på ett håll, så skall det dragas av på vårt håll. Emellertid förefaller det, som om vi skulle kunna fortsätta med det tack vare att i den nya skrivningen i 13 § i utkastet kommer man bort ifrån det besvärliga skadebegreppet »missbrukas till skada» man går över på det klara våld eller andras missaktning, krymper därmed rekvisiten för sekretess och lämnar fältet öppet. Men vad säger läkaren, som sitter i andra tåten på det här systemet? Kommer vi att avskäras därför att handlingarna via oss kommer in på ett bredare fält? Vi har svårt att förutse följderna. Om det skulle skärpa sig på läkarkanten, då måste vi närma oss dem och knipa av dem som är avnämare från oss. Annars kan vi överhuvudtaget inte få ut våra pensioner rätt. Jag sitter rätt ofta i den lustiga situationen, att jag har en läkare som ringer eller skriver och säger att jag är läkare, jag är underkastad läkarsekretessen, och den är ju väldigt mycket starkare än den här, jag skall be att få de och de handlingarna. Det låter betryggande. Jag tror att läkaren ser det på så sätt själv. Han har tagit en med. kand., en med. doktorsgrad kanske t.o.m., han är i varje fall legitimerad, och då är han läkare och då tror han att han är läkare i alla egenskaper. Men det beror väl på funktionen. Här har jag för dagen en läkare, som är tjänsteläkare på en flygflottilj. Han anser, att han skall kunna få tillgång till precis allting därför att han är läkare. Han vill ha uppgifter från försäkrings-

kassan om alla sjukskrivningar med diagnoser, som finns registrerade i kassan, på en figur som söker jobb på flygflottiljen. Såvitt jag förstår, är han inte läkare i den egenskapen; han är inkopplad på ett rutinärende, som normalt handlägges på personalsektionen. Som jag förstår det, kan jag utlämna handlingarna till flygflottiljen såsom myndighet och därmed till honom. Men han är inte läkare i sammanhanget. Läkarnas egna föreställningar gör att man har svårt att få handlingar till sjukförsäkringen. Man kan naturligtvis klara sig genom vissa kringelikrokar, genom att man kopplar upp två läkare, som lämnar papperen till varandra och sedan låser in dem i sina läkarskåp och tror att allting är all right. Ordföranden: Sekretessen på de här områdena är delvis till för att skydda verksamheten, så att inte folk avskräckes från att anlita en viss verksamhet, därför att de är rädda för att då kommer papperna fram hos någon annan myndighet, och det skulle kunna skada honom. Det finns inte några allmänna regler om när en myndighet skall ge en annan myndighet sina handlingar, utan det får man göra lite efter omständigheterna, men varje myndighet skall tillgodose sin uppgift på sitt område och se till, att inte utlämnande kan skada genom att det avskräcker den enskilde från att anlita den myndigheten. Det kan alltså vara helt riktigt att vägra. I det sammanhanget har det ju ingen betydelse, om det är en läkare eller inte. Läkarna skiljer sig inte från andra dödliga annat än genom att de är vana vid att hålla tyst med vad de ser. Herr örtengren: Nu skulle ju bestämmelser om förhållandet myndigheter emellan föras in i 15 §. Jag kan alltså utlämna papperen till en annan myndighet, om det inte skulle lända det allmän-

182 na eller enskild till synnerligt men. Då har jag samma problem som i den nuvarande texten »missbrukas till skada». Vad är men och vad är skada? Jag har de här samordningsfallen. Jag förmodar att skada eller men det är det inte, om vederbörande på det andra stället, dit jag lämnar papperen, alldeles i sin ordning blir av med en förmån, som han annars hade kunnat få ut där? Herr Michanek: Kan inte frågan om försäkringskassornas status lösas åtminstone temporärt genom att tillsynsmyndigheten utfärdar direktiv till kassorna? Herr örtengren: Det anser jag, att man inte kan. Verket kan visserligen utfärda råd till dem, och det gör vi för jämnan på det sättet att vi har försökt få dem att låtsas som om de vore underkastade offentlighetsprincipen. Det blev av särskilt intresse, när hela pensionslagstiftningen ändrades och alla folkpensioner, som tidigare hade legat i pensionsstyrelsen, decentraliserades till det här blinda ögat ute på fältet. Då måste man ju fråga: var det verkligen meningen, att de skulle krypa bakom en sekretessmur? Vi har försökt att få kassorna att handla efter det statliga systemet, som om handlingarna fortfarande låg i verket. Jag har t.o.m. sagt dem, att om de inte gör så, så kommer jag att kommendera in handlingen innanför verkets murar, och då kan redaktör Michanek komma och knipsa den direkt där, men vi kan inte utfärda några föreskrifter. Herr von Otter: Centrala folkbokföringsoch uppbördsnämnden, som existerar från den 1 juli i år, har övertagit de uppgifter som tidigare låg på statistiska centralbyråns folkbokföringsbyrå. Centralbyrån hade att bevaka sekretessfrågorna på framför allt kyrkobokföringssidan. Under årens lopp har det varit åtskilliga frågor, som har stått under diskussion

och där det inte har varit några klara handlingslinjer uppdragna, men genom JO:s medverkan har ju en hel del klarnat. Om jag till en början håller mig till frågan om kyrkoböckerna och deras innehåll, så är där problemet om risken för att någon skall utsättas för andras missaktning. Vad vi inom nämnden har ansett vara problematiskt är den omsvängning som skall ske, när det gäller att bedöma om en handling eller en uppgift skall lämnas ut eller icke. Jag kan där åberopa många av de skäl, som har anförts från arbetsmarknadsverkets sida. Med den utformning utkastet har är jag rädd för att pastorsämbetenas ställning blir svårare. Ett särskilt kapitel är vad som är berört i början av promemorian angående databehandling. Vi vet inte riktigt på vilket ben vi skall stå, och för oss inom nämnden är det viktigt att få hålla kontakt med offentlighetskommittén för att få en vettig uppläggning på det. Vi håller på att lägga upp på särskilda s.k. magnetbandregister praktiskt taget landets hela befolkning. Det är uppgifter om namn, födelsetid, bosättningsort, civilstånd, barns egenskap av inomäktenskapliga eller utomäktenskapliga. Detta material blir på sätt och vis lättillgängligt i och med att det finns på band. Skall dessa band betraktas som handling eller skall de icke betraktas som handling? De är ett arbetsmaterial. Vi har lagt upp speciella band. De är underkastade ständiga förändringar. Det tas in nya uppgifter, det tas bort andra uppgifter. Om jag har befolkningsbeståndet i en viss församling inkört på band och jag skall aktualisera dessa band med nya inflyttningar t.ex., så kör jag in de nyinflyttade individerna på ett s.k. ändringsband, och sedan kör jag ihop ändringsbandet med det gamla beståndsbandet, modersbandet, och får fram ett nytt

183 band, som är ändrat. Sedan arkiverar jag det gamla modersbandet tills vidare för att kunna rekonstruera det nyframkörda bandet, om så skulle erfordras. När jag inte behöver detta gamla band längre — när det i sin tur kan ha blivit mormors- eller mormorsmorsband, då kan jag klara rekonstruktionen — då släcker jag ut vad som står på det bandet, och sedan använder jag detta fysiska band omigen. Finns det behov av att få insyn i vad som står på ett sådant band? De är ett hjälpmedel i vår verksamhet, och vi använder dem för att lagra vissa uppgifter. I sinom tid skall jag skriva fram en mantalslängd, jag skall skriva fram en inkomstlängd, en röstlängd osv. Dessa handlingar blir, i den mån de inte är sekretesskyddade, offentliga. Men skall jag betrakta detta hjälpmedel som en handling? Jag vill varken säga ja eller nej på det i dag. Om vi tar ett exempel med mantalslängden, då finns befolkningen inom församlingen per en bestämd dag — den 1 november — registrerad på bandet. När jag skall ta fram en mantalslängd, kopplas bandet ihop med en s.k. snabbskrivare, som skriver ut vad som står på bandet. Jag kan programmera det på ett sådant sätt, att jag skriver ut vissa uppgifter, dvs. de som behövs för mantalslängden. När mantalsbandet är använt för sitt ändamål och inte behövs längre, avmagnetiserar jag det, och sedan använder jag det nästa körning; då är det kanske för att köra en skatterutin eller någonting annat. Jag kan, om jag vill, arkivera mantalsbandet. Sedan kan man fråga sig om det praktiska behovet av det. I den mantalslängd som är utskriven maskinellt företages det nästan alltid vissa ändringar. För att bandet skall vara rättvisande, dvs. lika med en justerad mantalslängd, så skulle man ju behöva göra motsvarande justeringar i det.

Ordföranden: Man kan väl resonera så som kammarrättsrådet von Otter gjorde, att bandet är ett hjälpmedel, så att man kan skriva ut vissa längder. Längderna finns då till, och då har vi en handling. Om man då ser på vad det här gäller, så är det kanske inte så riskabelt att resonera så. Men risken är, att den här metoden visar sig vara så bra, att man kan använda den för att lagra alla möjliga uppgifter. Då skulle man på den vägen undanhålla offentligheten en hel del informationsmaterial. Därför har vi skisserat en bestämmelse, som säger, att alla slag av elektriska upptagningar skall vara handlingar. Då kommer naturligtvis till en del tekniska svårigheter. Det är svårt att få fram en uppgift från bandet, om man vill ha en viss uppgift. Herr von Otter: Om det gäller att få fram en viss uppgift beträffande en viss bestämd person och jag vill använda detta magnetband för att se efter vad han har för förnamn — vi kan säga att jag har födelsetid och födelsenummer som ingångsbegrepp, han finns någonstans på ett band som är 400 meter långt eller vad det nu är — det är en ytterligt obekväm väg att leta reda på en uppgift om en person. Då skall jag programmera upp det på ett sådant sätt att jag skall kunna leta efter enstaka individer. Skulle man på datakontoren vara beredd att lämna varje tänkbar uppgift ur de bandregister som finns, så skulle de behöva lägga upp ett oerhört stort bibliotek av standardprogram, och detta bibliotek skulle ändå aldrig vara fullständigt. Ordföranden: Det där löser sig väl själv; är materialet sådant att myndigheter inte själv har något behov av att plocka fram enstaka uppgifter, så kommer allmänheten inte att ha det heller. Men om man registrerar en hel massa saker som är av stort intresse — låt oss säga att utrikes-

184 departementet matar in hela sin utrikes brevväxling på band — då måste de ju göra ett sådant system, att de själva kan hitta ett brev, och i och med det bör allmänheten också kunna få rätt på det. Herr Rengby: Magnetbandsarkivet på statistiska centralbyrån uppgår för närvarande till omkring 6.000 band, och det beräknas för närvarande öka med 2.000 band per år. Till en del använder man dessa band på samma sätt som vi hörde nyss, alltså som ett slags mellanled i bearbetningen. Men det finns också band som är avsedda att användas på annat sätt. Det allmänna företagsregistret, som nyligen har inrättats, är avsett att finnas uteslutande på band. När en firma kommer och vill beställa adresserna på företag i en viss bransch, då kör man bandet, och så skriver apparaten ut dessa firmor. Enligt centralbyråns uppfattning kommer svårigheten att ligga på 16 § i utkastet, alltså hur man skall göra, när någon kommer och vill ha uppgifter. Dels är maskintiden dyrbar, och dels är datamaskinerna i allmänhet upptagna för veckor och kanske månader framåt. Kommer en herre in och säger, att jag vill veta det och det, som man bara har på ett magnetband, skall man då bryta alltsammans, eftersom det skall behandlas skyndsamt, och stoppa in ett annat band än det man håller på med? Annars är centralbyrån nog enig med kommittén på den punkten, att om man mer och mer, som sannolikt är, kommer att föra in myndigheternas information på magnetband, skall inte det kunna utnyttjas till att draga undan informationen från offentlighetsprincipen. Om informationen är offentlig på papper, skall den vara offentlig om den finns på magnetband också. Herr von Otter: Inom vår verksamhet är banden i högre grad än på många andra

håll ett rent hjälpmedel. Jag för det på band i stället för på en massa lösa lappar eller i en massa olika liggare. Buntar av skatteanvisningar som kommer in matas in på bandet. Det föreligger från många olika håll ett stort intresse för integration med folkbokföringsverksamheten. Skall man inom folkbokföringen registrera militära förhållanden, sådana som bör vara sekretessbelagda? Då blir man kanske nödsakad att ta ett sidoregister, ett sidoband, så att vi på våra ordinära band inte har några sekreta uppgifter. Jag tror att man bör akta sig för att generalisera. Skall man säga, att bandregister är att betrakta som handling och så får det göras undantag, om det är lämpligt? Eller man skall gå någon motsatt väg? Jag vet inte. Herr Olsson: Det talades om att man eventuellt får lägga upp särskilda band för att ha sekreta uppgifter på dem, men då gäller det att man vet vilka uppgifter som är sekreta. Man kan inte göra på det sättet, om en och samma uppgift är hemlig i den ena situationen och offentlig i den andra, för då vet man inte på förhand, huruvida den är hemlig eller offentlig. Det är väl egentligen från den synpunkten, som man bör taga upp frågan om barn utom äktenskap, sinnessjukdom och straffpåföljder, alltså de anteckningar i kyrkoböcker som enligt motiven till sekretesslagen skulle vara de hemliga uppgifterna i kyrkoböckerna. Vad som har vållat vår tvekan är begreppet missaktning och den hänvisning till brottsbalken som kommitténs promemoria innehåller. Utgångspunkten för bedömandet av en persons anseende är enligt brottsbalkens motiv den sociala värderingen på hans ort och inom hans samhällsgrupp eller personkrets. Det skall alltså icke krävas, att den ärekränkande uppgiften är nedsättande för den kränktes medborgerliga anseende enligt

185 den uppfattning, som kan sägas vara allmänt rådande eller förhärskande i samhället i dess helhet, utan det är tillräckligt, att uppgiften är nedsättande för den kränktes anseende i de särskilda kretsar han tillhör. När jag började i statstjänst för många år sedan, var det nog rätt allmänt att det ansågs skamligt att ha barn utom äktenskapet, men nu skulle jag tro, att den allmänna uppfattningen snarare är den motsatta. Men det kan fortfarande finnas kretsar, där den strängare uppfattningen lever kvar. Om man skall bedöma om utlämnandet kan utsätta vederbörande för annans missaktning, måste man alltså känna till om han lever i en omgivning, som fortfarande bedömer hans förhållande strängt. Jag kan lämna de här barnen utom äktenskap och gå in på begreppet sinnessjukdom. Det är precis samma historia där. Vi som sitter här skulle väl antagligen utsätta oss för andras missaktning om vi utsatte någon sinnessjuk för vår missaktning därför att han är sinnessjuk, men jag tror inte att det är en uppfattning som man finner bland den stora allmänheten. Man kan ju fortfarande få se, att det skämtas ganska grovt med sinnessjukdom. Samma fråga kan ju uppkomma här. Om man sedan fortfarande skall hålla dessa uppgifter hemliga eller om man skall låta dem bli fullt offentliga, det kan inte bedömas från folkbokföringssynpunkter, utan det får vi överlämna åt kommitténs övervägande helt och hållet. Tankegången kan sammanfattas på följande sätt. Begreppet »missaktning» i den föreslagna sekretessparagrafen har enligt motiven till brottsbalken, vartill diskussionspromemorian hänvisar, olika betydelser i olika miljöer. Om det kommer ut att någon h a r barn u.ä. eller är eller varit mentalt sjuk eller efterbliven, föranleder detta i somliga kretsar ingen

ogynnsam reaktion men kan, om den enskilde lever i en strängare eller mindre förstående omgivning, bli till »ett farligt angrepp, som för den angripne kan leda till uteslutning ur gruppgemenskapen eller försvårade livsbetingelser av olika slag». Om utlämnande begärs hos en folkbokföringsmyndighet och denna ej känner den enskildes förhållanden, vilket väl är det vanliga åtminstone i större distrikt, ställs myndigheten inför ett för alla berörda sannolikt ovälkommet utredningskrav. Redaktör Michanek: Om man i högre grad börjar föra över på band sådant som nu finns på allmänna handlingar, vore det tacknämligt, om kommittén vid sina fortsatta överväganden tänkte på att tidsfaktorn är av avgörande betydelse för pressen och att de myndigheter som kommer att gå in för en sådan teknik bör tänka på att de också skaffar sig instrument för att snabbt kunna tillhandahålla det som pressen normalt och rimligt kommer att behöva. Herr Wadén: Byråchefen Rooth talade om hemliga diarier. Under de överläggningar vi har haft med myndigheter och övriga inbjudna har den frågan varit uppe flera gånger. Enligt min mening finns det inga hemliga diarier. Däremot finns det väl diarier över sådana handlingar, som är hemligstämplade eller som vid ankomsten eller i samband med expedieringen betraktas såsom hemliga. I dessa diarier kan alltså finnas eller antecknas både handlingar som är hemligstämplade och som inte är hemligstämplade, handlingar som är öppna och handlingar som är hemliga. Är det så, att handlingen vid ankomsten eller i samband med expedieringen betraktas som hemlig, så behöver den inte vara det någon tid därefter. Är det så, att man skall ha tag i en handling, där själva

186 ärendet är hemligt, så menar jag alltså, att den punkten i diariet är tillgänglig för envar, om man inte kan innehålla just den punkten med stöd av någon bestämmelse i sekretesslagen. Herr Rooth: Mig veterligt finns det ett hemligt diarium i vartenda departement i Kungl. Maj:ts kansli, om det inte har skett någon ändring efter andra världskriget. Vad jag menar med hemligt diarium är inte, att diariet är hemligt i den mening som doktor Wadén möjligen an-

tydde, utan det är ett särskilt diarium för sådana handlingar som inkommer till myndigheten och som kanske är hemligstämplade i Kungl. Maj:ts kansli eller av statspolisen och som man måste ha avskilda på något sätt. Därför har man dem också särskilt förtecknade i det där s.k. hemliga diariet. Så långt min erfarenhet sträcker sig, är serierna i de hemliga diarierna mycket små. Kanslibyråns i arbetsmarknadsstyrelsen hemliga diarium innehåller i regel endast ett par tre ärenden per år.

7. Sekretessen kring enskildas yrkeshemligheter m.m.

Sammanträde den 27 november 1964 Från offentlighetskommittén: ordföranden herr Kjellin och herr Wadén. Inbjudna: från arbetarskyddsstyrelsen: byrådirektören Veronika Nissen; från arbetsmarknadsstyrelsen: byråchefen Henry Rooth; från försäkringsinspektionen: t.f. byråchefen Erik Blomqvist; från mynt- och justerings verket: byrådirektören Bengt Samuelsson; från generaltullstyrelsen: förste byråsekreteraren Arne Rundlöf; från statistiska centralbyrån: byråchefen John Bredal Bauer, hovrättsrådet Gustaf Petrén och byrådirektören Sven Rengby; från bankinspektionen: generaldirektören Kurt Wulff; från lantbruksstyrelsen: byrådirektören Sven Dahlqvist; från skogsstyrelsen: förste byråsekreteraren Ingmar Arvidsson; från sjöfartsstyrelsen: byrådirektören Folke Råberg; från statens fartygsinspektion: överinspektören Bo Söderberg; från patent- och registreringsverket: generaldirektören Åke von Zweigbergk och patenträttsrådet Claes Uggla; från statens pris- och kartellnämnd: överdirektören Helmer Olsson och byråchefen Gösta Wiedesheim-Paul; från statens institut för konsumentfrågor: direktören AnnaGreta Hybbinette och avdelningsdirektören Per Fjellström; från utredningen om illojal konkurrens: generaldirektören Yngve Samuelsson och hovrättsassessorn Hans Bergqvist; från 1962 års bo-

stadsförmedlingsutredning: hovrättsrådet Folke Nyqvist, fastighetsintendenten Sture Lennerfors och revisionssekreteraren Robert Söderblom; från Stockholms stads överförmyndarnämnd dess ordförande advokaten Carl Patrik Ossbahr och kanslichefen Björn Nordqvist; från Svenska kommunförbundet: sekreteraren Ingemar Lundh; från Sveriges advokatsamfund: advokaten Wilhelm Pehrsson; från press- och radiokommittén: redaktionschefen Nils Boman samt redaktörerna Gunnar Breide, K. G. Michanek och Helge Söderlund. Herr Nyqvist: Bostadsförmedlingsutredningen har inte kommit fram till det avsnitt i utredningen som rör den offentliga insynen i bostadsförmedlingarnas verksamhet, men inför det här sammanträdet har vi något diskuterat frågorna. Det är framför allt de bostadssökandes personliga förhållanden, som blottas, ofta mycket ingående, i ansökningar, muntliga uppgifter, intyg, exempelvis läkarintyg, vidare i utredningar och uppgifter från nykterhetsvårdens övervakare och övervakare för villkorligt dömda. De sökande vill visa, hur angeläget det är att de får en bostad av viss beskaffenhet och så snart som möjligt. Detta är, tycker vi inom utredningen, en förtroendefråga. För att folk skall kunna vända sig till bostadsförmedlingen krävs det nog, att de kan lita på att inte dessa uppgifter

188 blir spridda. De ekonomiska förhållandena däremot utgör knappast något problem i dessa sammanhang. Ordföranden: Å andra sidan finns det väl hos de andra bostadssökandena ett starkt behov av att kunna kontrollera att de uppgifter som lämnas är riktiga. Herr Nyqvist: Frågan är likväl om inte intresset hos den enskilde sökanden är så starkt och hans behov av att få bostad samtidigt är ett sådant personligt inintresse, att han inte kan avstå ifrån förmedlingens tjänster. Det är mycket riktigt att det kan vara ett intresse för andra att se: varför får han en annan bostad och inte jag? Men den turordning, i vilken bostäder skall anvisas, kan nog inte skötas med full insyn, inte på det sättet att man skall kunna taga del av alla de handlingar och uppgifter som lämnas. Herr Rooth: Rubriken på s. 45 talar om enskilds ekonomiska förhållanden. Inom arbetsförmedlingen ventilerar man emellertid så gott som uteslutande de arbetssökandes personliga förhållanden. Det är alldeles riktigt (s. 46), att draget av service överväger inom arbetsförmedlingsverksamheten, om man sätter det i motsats till myndighetsutövning. Kommitténs huvudregel för förtroendefallen är, att de enskildas önskemål om sekretess skall infrias fullt ut: det står på s. 45. Vår förmedlingsverksamhet skulle emellertid kunna lamslås, om enskildas önskemål om sekretess skulle infrias fullt ut. Det skulle inte gå att förmedla folk, om man inte i ganska betydande utsträckning fick vidarebefordra uppgifter om dem till arbetsgivare. Vi måste alltså avvisa ett strikt upprätthållande av huvudregeln, som har kommit till uttryck i motiveringen.

En mängd problem uppstår inom arbetsförmedlingarna, när det gäller att utlämna handlingar eller uppgifter, som inte skall vara tillgängliga för allmänheten, för att förmedla arbete. Här samlas ett rikt material om en stor del av svenska folket. Det består inte bara av de uppgifter som är antecknade på de s.k. arbetssökandeblanketterna, utan det kommer in läkarintyg och utlåtanden från skolor och från andra förmedlingar, det kommer in psyko-tekniska anlagsundersökningsutlåtanden och elevkort, en handling, för vilken skolöverstyrelsen har fastställt formuläret och som innehåller ett stort antal »konfidentiella» uppgifter. Blanketten är försedd med följande text: »förvaras under lås, får ej visas för obehörig». Det är alltså en varning utfärdad av en annan myndighet. Det är begripligt om en arbetsförmedlare, som i regel inte har någon administrativ skolning, utan vidare rättar sig efter en sådan varning. Vi har försökt att utfärda anvisningar till vägledning för dessa män.

Herr v. Zweigbergk: Vad gäller 14 § och vad där säges om ansökningar om patent, så är det, såvitt jag förstår, ett omöjligt sätt att reglera våra problem. Det är gott och väl, att det finns ett bemyndigande i en senare paragraf, 17 §, att i patentlagstiftningen säga, att handlingarna efter en viss tidpunkt skall bli offentliga. Men när ansökningshandlingarna kommer in, skall enligt 14 § frågan om sekretess bero på en bedömning om det föreligger en yrkeshemlighet. När det gäller ansökningar som söks först i Sverige, alltså väsentligen svenskars ansökningar, kan vi kanske utgå ifrån att så är fallet, eftersom om uppfinningen redan är känd så kan inget giltigt patent ges. Men 70 % av våra ansökningar kommer från utlandet, och beträffande dem

189 har vi en internationell överenskommelse om ettårig prioritetstid. När de lämnas in i Sverige, vet det svenska patentverket inte, om de har blivit kända i utlandet. Enligt nuvarande patentförordningen är alla handlingar hemliga, om inte sökanden begär annat, ända tills den preliminära granskningen är slut och ansökningen godkännes för utläggning. Men i det nordiska förslaget, som just nu är föremål för överarbetning, har man tänkt sig att gå över till en ordning, som tillförsäkrar publicitet på ett tidigare stadium, för utlänningars ansökningar i regel sex månader efter det ansökningen kom in i Sverige. Vi kan inte ha det så, att sekretessen blir beroende av en prövning av tjänstemän i svenska patentverket. Hela patentsystemet är internationellt. Vi strävar efter en utbyggnad, en harmonisering av den europeiska patentlagstiftningen; ett förslag är just, att alla europeiska länder skulle ha samma regler som vi har i det nordiska förslaget, alltså med 18 månader från ansökningseller prioritetsdagen. Ett sådant förslag skall behandlas i ett arbetsutskott i Europarådets patentkommitté i nästa vecka, och jag har vissa förhoppningar att man kan nå enighet om det. Jag har just hört från EEC-kommittén, att de är beredda att ta med det i sin patentkonvention. Frågan om yrkeshemlighet spelar enligt nu gällande rätt bara en roll såtillvida, att när skyldighet till offentliggörande ordinärt inträder, så kan sökanden begära att en viss handling, som har lämnats in i akten men inte angår den uppfinning, på vilken patent sökes, skall undantagas. En sådan begäran skall bifallas bara när det är särskilda skäl, och det har skett i mycket ringa utsträckning. Vi har behållit den möjligheten i det nordiska förslaget. Min erfarenhet är alltså, att det här så välmenta systemet absolut inte passar på

det område jag representerar. Själva uttrycket yrkeshemligheter, företagshemligheter, skulle det vara mycket kvar att säga om. Hovrättsassessor Bergqvist kommer att upplysa närmare om det. Herr Wulff: Om man utgår från de nuvarande reglerna, som talar om att enskilds förhållande till bank inte skall yppas i oträngt mål, så måste man konstatera, att den nya regeln gör ett bestämt avsteg från de gällande. Enligt den nya regeln skall sekretess förutsätta att utlämnande av uppgifter skulle vara till skada för den enskilde. Om man fortsättningsvis vill skydda insättarnas intresse av att inte deras insättningar yppas för kreti och pleti — lika väl som man skyddar exempelvis uppgifter i självdeklarationer — då har man emellertid kanske inte nått vad man önskar. Det låter inte alltid säga sig, att det är till någon väsentlig skada för en person att hans lilla insättning i en bank blottas, i nio fall av tio är det nog ingen skada alls. Införandet av begreppet yrkeshemlighet innebär ett framsteg från de synpunkter bankinspektionen har att bevaka. Det fyller en väsentlig lucka. I 18 § SekrL finns en skillnad mellan den sekretess som gäller för exempelvis en fondhandlares förhållanden och den som gäller för en banks. I förra fallet skyddar lagen även företagarnas intresse av att hans egna förhållanden och hans affärsmetoder icke blottas; i senare fallet saknas ett sådant skydd. Om vi vid en undersökning skulle finna, att en storbank har fört en felaktig likviditetspolitik och att den till följd härav är illikvid, så skulle alltså ett konstaterande härav i en inom verket upprättad handling vara offentligt men det kunde vålla stor skada för banken om man dagen efter kunde läsa om detta i tidningarna. Men vad kan man då lägga in i be-

190 greppet yrkeshemlighet, då fråga är om en bank? Omfattar begreppet även sådana förhållanden som bankens likviditetspolitik, dess organisation, ledningens instruktioner till befattningshavarna om bankens allmänna politik gentemot konkurrenter, dess dolda reserver? Gränsdragningen är uppenbarligen ganska svår, men frågan är av väsentlig betydelse för de institutioner som står under vår tillsyn. Det förefaller mig tveksamt om begreppet yrkeshemlighet skulle täcka allt det som bankerna kan ha befogade anspråk på att få skydd för. En myndighet som vår är beroende av bankernas förtroende, då det gäller att från dem inhämta uppgifter för bedömande av deras krediter o.dyl. För att bevara ett sådant förtroende är det av största vikt att lämnade uppgifter av ömtålig natur icke föres vidare. Jag undrar därför, om det inte vore ganska klokt om man, liksom för närvarande, sekretessskyddade enskilds förhållande till bank, oavsett om ett offentliggörande kan antagas lända till någon skada. Så några ord om sekretesstidens längd. Jag kan verifiera, att en mängd uppgifter, som i dag är hemliga, redan om några år är betydelselösa. Jag talade någon gång med en storbankschef om dessa frågor, och han sade, att redan efter fem år är de flesta uppgifter, som finns i en bank, av så ringa intresse ur sekretessynpunkt, att de gott kunde offentliggöras. Å andra sidan finns det naturligtvis förhållanden, där även den nuvarande tjugoårssekretessen är otillräcklig. Vi får in uppgifter om företag och företagsledare och även rent personliga upplysningar om företagsledarens kvalifikationer och vandel. Det är naturligtvis inte så roligt, vare sig för den närmast berörde eller för uppgiftslämnaren, om de måhända nedsättande upplysningarna kommer ut medan vederbörande är kvar i aktiv verksamhet. Men

kan man inte lösa den frågan på samma sätt som nu, att man får göra undantag, om man i en viss situation finner att utlämnande inte är till någon skada? Om en vetenskapsman kommer och vill göra en undersökning —• och det är inte så sällan det händer — så låter man honom få materialet med förbehåll. Ett slopande av alla tidsgränser skulle innebära ett betydande arbete för en myndighet, vars nästan alla handlingar är av sekret natur — för vår del bland annat alla undersökningsberättelser. Då skulle materialet behöva gås igenom var gång någon krävde dess utlämnande, och genomgången måste ofta göras av en person, som inte varit med om handlingarnas uppsättande. För honom kunde det bli ett ganska stort besvär att bedöma, om handlingarna är av sekret natur eller inte. Sekreteraren: I fråga om enskilds förhållande till bank skulle, tror jag, utkastet inte medföra någon ändring. I andra stycket av 14 § (s. 66) heter det: »har den som anlitar myndighet eller annan» för vissa saker »meddelat något i förtroende» etc. Och så står det: »Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning om han anlitar statlig, kommunal eller enskild affärsverksamhet» osv. Bestämmelsen om förtroendesekretess skall alltså gälla just i dessa situationer, där en enskilds förtroende endast indirekt kommer under en myndighets ögon. Herr Wulff: Jag tycker knappast att detta framgår av lagförslagets formulering. Om vi gör en undersökning i en bank och infordrar en lista på vissa grupper av insättare •—- något som vi ju ibland har intresse av — kan man då avvisa anspråk på listans utlämnande under hänvisning till att insättarna lämnat banken ett förtroende, då de satt in pengar?

191 Herr Ossbahr: I Stockholm finns inga individuella överförmyndare, utan överförmyndare i Stockholm är Stockholms stads överförmyndarnämnd, som består av tre ledamöter, valda av stadsfullmäktige, med tre ersättare. I 15 § SekrL talas endast om till överförmyndare inkomna handlingar. Men det är vanligt och ofta nödvändigt, att vi rekonstruerar inkomna årsräkningar för att rätta till dem och få dem i ett tillfredsställande skick. Sådana rekonstruktioner är inom nämnden upprättade handlingar, och de åtnjuter alltså icke sekretesskydd. Vi har funnit det ganska egendomligt att en person, som är vuxen och vars privata förhållanden är väl skyddade, skall komma i en försämrad situation, om han blir omyndigförklarad. I och med denna omyndighetsförklaring blir en icke oväsentlig del av hans ekonomiska förhållanden blottade i handlingar upprättade inom överförmyndarnämnden. Man kan naturligtvis diskutera, om man skall ha generella bestämmelser i T F eller mera katalogartade bestämmelser i en sekretesslag. Men önskar man att offentligheten skall vara grundlagsfäst, är det naturligtvis riktigt att också undantagen kommer till uttryck i grundlag och inte i allmän lag. Men denna mera generella formulering, som finns i utkastet, är dock rätt tveksam. Jag tror att det blir svårt att pröva om ett utlämnande kan lända till skada. Jag för min del skulle knappast någonsin vara med om att lämna ut en handling; jag måste säga mig, att praktiskt taget varje utlämnande kan — på ett sätt som jag inte kan överblicka på förhand — lända till skada. Det som emellertid enligt min uppfattning — och jag tror, att den delas av oss alla i nämnden — är det mest betänkliga är, att en människas ekonomiska angelägenheter skall kunna blottas på ett helt

annat sätt än tidigare i och med att den människan blir omyndig. Herr Nordqvist: Vi hör, hur tränade ämbetsmän uttalar farhågor för att kunna tolka uttrycket »lända den enskilde till skada». Man får då betänka, att de allra flesta överförmyndare i landet icke är tränade ämbets- och tjänstemän utan kommunalvalda lekmän. I de rekonstruktioner, som vi gör på årsräkningar, står angivet vad den omyndige har av olika slag av aktier, obligationer, reverser, fast egendom osv. Nu säger man kanske, att man kan gå till taxeringskalendern och se vilken inkomst en person har eller till förmögenhetskalendern och se vilken förmögenhet han har. Men där är i alla fall detaljuppgifterna skyddade. Det är de inte hos oss. Vid våra sammanträden för vi protokoll, som ofta innehåller detaljerade uppgifter om förmynderskapen. Överförmyndarna ute i landet för dagböcker, som också kan innehålla detaljerade uppgifter. Herr Bergqvist: I 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens finns ett visst begränsat rättsskydd för yrkeshemlighet. Det är begränsat på det sättet, att det bara gäller mot anställd under anställningstiden och i någon mån mot den som utnyttjar yrkeshemligheter, som han får av en trolös anställd. I lagen är termen yrkeshemlighet inte definierad. Det talas om »fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat, varom (den anställde) under (anställningstiden) erhållit kännedom och som han vet utgöra en arbetsgivarens yrkeshemlighet». I förarbetena (patentlagstiftningskommitténs betänkande IV) är det inte heller närmare definierat. Det står i stort sett bara detta: »I sakens natur ligger, att om en yrkeshemlighet skall kunna sägas vara för handen, fråga måste

192 vara om något för ett visst affärsföretag kunskap — och i ett annat sammanegendomligt, som inte är allmänt bekant hang — det lär visst ha gällt något tulleller känt av ett flertal utomstående. För ärende — har gjort gällande beträffande hur stort antal utomstående förhållandet precis samma förhållande, att det inte kan vara bekant och ändå ha karaktär var någon yrkeshemlighet. Vår exemplifiering har jag försökt att av yrkeshemlighet beror på omständigsammanfatta, och det blir en väldigt omheterna i varje föreliggande fall.» Sedan står det lite längre ner: »I begreppet fattande provkarta. Man kan i huvudsak yrkeshemlighet torde vidare enligt all- indela yrkeshemligheterna i två grupper, mänt språkbruk få anses ligga, att fråga tekniska och kommersiella. De tekniska kan gälla kunskap om måste vara om någon omständighet, vars hemlighållande är av vikt för den affärs- maskiner, konstruktioner, materialsamrörelse till vilken densamma hänför sig. mansättningar, kännedom om förfaranIrrelevanta förhållanden lär, även om de den, såsom gången av en tillverkning, inte är kända för utomstående, ej kunna under vilken temperatur ett visst mobetecknas som yrkeshemlighet.» Sedan ment skall utföras, tillåtna toleranser, finns det vissa exempel i förarbetena, lämplig ytbehandling, erforderliga provoch en del är också citerat i offentlighets- ningar och dylikt, eller vetskap om olika försök att lösa ett visst tekniskt problem, kommitténs promemoria (s. 48). När vi nu har att göra om lagen om om resultatet av olika experiment, om illojal konkurrens, är det naturligt, att att en viss typ av kemikalier har undervi försöker få lite mera vetskap om vad sökts i relation till vissa typer av sjukyrkeshemligheter är. En väg som vi har domar etc. De kommersiella företeelserna är av gått är att studera utländska lagar och lagkommentarer. Man kan konstatera, de mest skiftande slag. De kan avse känatt i ingen lag finns termen definierad, nedom om ett företags organisation, om och i kommentarer är den definierad relationerna mellan företag i en koncern, om överenskommelser mellan företag eller exemplifierad på de mest skiftande sätt. Det finns ett amerikanskt försök till angående samarbete samt villkor och sammanfattning, som jag har sett, där detaljer i sådana överenskommelser. De det inledningsvis sägs ungefär, att det kan avse förhållanden som har samband torde vara få om ens någon juridiskt be- med produktion och marknadsföring, tydelsefull term, som är så svår att få inköpskällor och avnämare, planer för grepp om och som domstolarna har så produktutveckling, prispolitik, tillämpamycket besvär med att tolka som termen de rabatter etc. Karakteristiskt för många »trade secret». En annan väg som vi har av dessa företeelser är att de har en mer gått är att tala med företrädare för nä- eller mindre varaktig betydelse för föreringslivet och arbetstagarorganisationer. tagets konkurrensförmåga, men även tillVi har fått en rätt omfattande exempli- fälliga förhållanden, såsom förberedelser fiering av vad yrkeshemlighet kan vara, för att lansera en ny artikel eller en avmen att därifrån göra en definition torde sedd prissänkning, kan det vara betydelvara omöjligt. En företrädare för arbets- sefullt att hålla hemliga. Många hemligheter, kanske de flesta, tagarintressena har berättat, att en och är materialiserade i någon handling, samma företagare i ett sammanhang har gjort gällande, att ett visst förhållande modell, verktyg, specifikation eller någon var yrkeshemlighet — det var mot en promemoria, instruktion, kundlista eller anställd som hade använt sig av denna någonting, men yrkeshemligheter kan

193 också vara sådant som finns hos människor såsom kunskaper, erfarenheter och minne. En konklusion som jag har dragit är att realiteterna bakom termen yrkeshemlighet är ytterligt diffusa och att man därför måste vara mycket försiktig med att knyta något omfattande rättsskydd till denna term. Det ligger nära till hands att också göra den reflexionen, att det även i andra avseenden måhända kan vara vanskligt att knyta betydelsefulla rättsverkningar till begreppet yrkeshemlighet.

Herr Rengby: I 14 § andra stycket talas om att den som anlitar myndighet för utredning av statistisk art därvid har meddelat något i förtroende. Är så fallet, skall allmän handling vari meddelandet eller därav föranledda åtgärder antecknats, hållas hemlig. Jag har svårt att tro, att man under det begreppet skulle kunna inbegripa också den berättelse över undersökningen som den statistiska myndigheten lämnar. Vid många undersökningar meddelar beställaren inte något i förtroende, utan undersökningen avser helt enkelt en bearbetning av material som finns hos centralbyrån. Den citerade bestämmelsen skulle kunna leda till att om t.ex. Ford beställde en dyrbar bearbetning av bilregistret, så skulle General Motors kunna komma och be att få titta på berättelsen utan att behöva betala någonting. För jämförelse hänvisar jag till 4 § punkt 17 i den civila sekretesskungörelsen. Sekretessen är där betydligt mera omfattande än enligt utkastet. Statistiska centralbyrån har som en viktig arbetsuppgift att företaga statistiska undersökningar åt statliga kommittéer och åt andra myndigheter. När resultatet av en sådan undersökning överlämnas till beställaren, blir det i 13

allmänhet offentligt både hos centralbyrån såsom upprättad handling och hos beställaren såsom inkommen handling. Detta kan — låt oss anta att beställaren är en kommitté — medföra att man i förtid blottar i vilken riktning kommittén bedriver sitt arbete. Man kan kringgå detta genom att tjänstemän hos centralbyrån anställs tillfälligt hos utredningen och gör den statistiska bearbetningen där. Då är bearbetningen gjord inom kommittén, och den blir inte offentlig förrän ärendet har slutbehandlats. Centralbyrån ifrågasätter ändå om det inte skulle kunna vara lämpligt att utsträcka den sekretess, som skall gälla för enskilda beställare, så att den också i någon mån kunde tillämpas på statliga beställare. Jag går sedan över till 14 § tredje stycket. Redan 1908 föreslogs sekretesskydd för statistiska uppgifter, och då gjordes i propositionen ett uttalande, som löd: »I själva verket är en tillfredsställande lösning av frågan om hemlighållande av statistiska primäruppgifter en oundgängligen nödvändig förutsättning för den officiella statistikens tidsenliga utveckling.» Det uttalandet är alltjämt och kanske i ännu högre grad giltigt nu. Statistiken har fått en alltmera ökad betydelse. Knappast något viktigare ekonomiskt avgörande träffas utan att man beaktar statistiskt material. Då är det av stor betydelse att detta material blir så tillförlitligt som möjligt. För tillförlitligheten blir i sista hand avgörande: hur tillförlitliga är primäruppgifterna? För den enskilde uppgiftslämnaren är avgivandet av en sådan uppgift i allmänhet en relativt neutral handling. Det kommer inte att resultera i några ekonomiska krav mot honom som när det gäller att fylla i självdeklarationen. Han kan inte heller räkna med att få något statligt understöd. Man kan därför räkna med att han i normalfallet försöker ge

194 ungefär de uppgifter som är så riktiga han kan skaffa utan alltför stort besvär. Om han däremot måste räkna med att den uppgift han avger blir offentlig och sålunda tillgänglig för var och en, då kan läget bli ett annat. Om uppgiftslämnaren skulle anse, att ett sådant offentliggörande är till skada för honom, så försöker han kanske undvika skadan genom att inte lämna riktiga uppgifter, att korrigera uppgifterna eller — om det är frivilliga uppgifter — att låta bli att lämna dem. Det är därför av största betydelse, att de av enskilda avgivna statistikuppgifterna blir sekretesskyddade och att sekretessbestämmelserna får en så klar och entydig formulering, att den enskilde uppgiftslämnaren kan känna sig säker. Herr Michanek: Det påstods att det skulle kunna vara olämpligt om en undersökning, som har beställts av en statlig kommitté, blir offentlig, därför att det skulle kunna ge en antydan om i vilken riktning kommitténs ställningstagande skulle gå. Jag har svårt att förstå, att man kan finna det vara till skada för någon. Just offentlighetskommittén har nära nog bevisat, att motsatsen är den väg man skall gå, när man vill ha en sak ordentligt genomlyst. Socialpolitiska kommittén och författningsutredningen har också gått den vägen. Vad är det man begär? Den sammanställning som man gjorde på centralbyråns utredningsavdelning för kreditutredningen —den som gällde kredithandel och sådant — och som inte röjde ett enda enskilt förhållande, den skulle sekretessbeläggas, när den överlämnades till utredningen. Sådant grundmaterial som överlämnas till den arbetande jordbruksutredningen och som inte röjer en enda enskilds förhållanden skall vara sekretessbelagt bara därför att det av, skall vi säga, politiska skäl skulle vara olämp-

ligt, att det blev en offentlig debatt kring frågorna. Herr Rooth: 2 kap. 14 § TF i utkastet skall konsumera en hel del nu gällande bestämmelser i sekretesslagen, bl.a. 21 §. Denna meddelar en fullmakt för Kungl. Maj:t att utfärda särskilda detaljbestämmelser. Sådana finns i 2 § av civilförvaltningens sekretesskungörelse till ett antal av inte mindre än 38. Dessa förteckningar är oerhört värdefulla för dem som skall tillämpa lagstiftningen. Jag befarar att ett stort mått av oreda kommer att inträda, om bestämmelserna ersättes av dessa vad jag skulle vilja kalla blankettstadganden, som underförstår en massa saker, att det och det skall gälla för det och det osv. En sak som går förlorad är den nuvarande vetskapen om att undantagsbestämmelserna skall tillämpas strikt; det anser jag vara nästan en omistlig princip. Kan man anse, att de här bestämmelserna ger tillräcklig vägledning för myndigheterna att tolka TF i dess nya form? Jag kan inte finna att de gör det, och jag tycker att det är principiellt oriktigt att man vill övervältra tolkningssvårigheterna på myndigheterna och deras tjänstemän. Man smiter helt enkelt ifrån att utfärda preciserade bestämmelser. Under mer än 30 år i statsförvaltningen har jag lärt mig att det finns hos nästan alla myndigheter en böjelse att dölja även relativt oskyldiga omständigheter i de ärenden, som handläggs hos dem. Det kanske delvis beror på att man har en viss sekretess under ärendenas beredning hos myndigheterna. Den kan smitta av sig. Det kan också vara en traditionsbetingad och ganska oreflekterad motsättning mellan pressens krav på insyn och statstjänstemännens instinktiva benägenhet att skynda långsamt. En annan sak: om ett nytt behov av

195 sekretess uppkommer hos en myndighet, då kommer tjänstemännen att titta mycket noga på formuleringarna och försöka pressa in den här nya typen av handlingar under en bestämmelse som har en så här generell formulering. Det kan bli en vidgad sekretess, och då struntar myndigheternas representanter i vad kommitténs och lagstiftarens avsikt har varit, om det inte står klart i motiven. De finner, att här finns en bestämmelse, som efter orden passar alldeles utmärkt i det här fallet, på med hemligstämpeln bara. Herr Bengt Samuelsson: Vad som gäller för myntverkets del i nuläget är 2 § civilförvaltningens sekretesskungörelse, punkterna 5 och 6. I punkt 5 talas det om handlingar som har upprättats hos mynt- och justeringsverket eller av justerare och innefattar redogörelse för undersökning av justerat redskap. Numera är läget beträffande den punkten inte riktigt vad som avsågs 1939. Vår mening är numera snarast att verket kan lämna en redogörelse till offentligheten, och det har vi gjort vid justeringen. Där skulle vi alltså kunna tänka oss en ändring. I punkt 6 talas det om handlingar i ärenden rörande kontroll över tillverkning av eller handel med guld, silver eller platinaarbeten. Beträffande varor, som tillverkas inom landet, får vi faktiskt en total insyn i vad de enskilda guldsmederna gör. De är skyldiga att föra s.k. arbetsböcker. Vi ser inte deras priser, men vi ser stycken och antal. Sådana saker kan vara av intresse för konkurrenter. Vi får denna inblick som en biprodukt vid ädelmetallkontrollen. Därvidlag har vi den uppfattningen att det är fråga om affärshemligheter. Här vill vi alltså ha kvar ett skydd för yrkeskåren. När det gäller handel är det ungefär

liknande. Alla guldsmedsarbeten, som importeras, måste gå till oss direkt från leverantörerna i utlandet. Vi får in fakturor osv. Den som går och snokar där kan se hur en konkurrent köper, med vilka priser och rabatter han rör sig. Av intresse för verket är även 4 § punkt 4 i civilförvaltningens sekretesskungörelse: bevis, som utfärdas jämlikt kungörelse av den 22 juni 1934 angående bestämning av längd, yta, rymd och vikt m.m.; det är ju rena servicejobben som vi gör. Vi har här ungefär samma ställning som t.ex. statens provningsanstalt inom sitt område. Det är tydligen även enligt utkastet tänkt, att det skall vara fullt skydd därvidlag. Det finns även något, som vi kallar för typgodkännande. Vi får in ritningar eller apparater från en fabrikant. Innan han sätter igång en produktion, vill han kanske veta om en våg kommer att godtas av verket. I det nuvarande författningsrummet står det, att handlingar i sådana ärenden skall vara hemliga i 10 år. När det gäller godkända konstruktionsärenden, finns det nog ingen anledning att betaga offentligheten eller allmänheten möjlighet att se vilka mätserier som kan ligga bakom värdet. Där vill vi alltså vidga offentligheten. Å andra sidan tycker vi nog att i de ärenden, där det blir avslag, har väl ingen någon större anledning att gå och snoka. Ofta betyder avslaget att det har varit någon defekt konstruktionsmässigt, man tar tillbaka det hela och arbetar vidare för att lösa problemen, och då bör man vara skyddad. Alltihop täcks av . den föreslagna 2 kap. 14 § TF. Stannar man för den här generellare utformningen, kan man naturligtvis införa valda delar av den nuvarande katalogen i form av kommentarer i kommittébetänkandet. Vi vore tacksamma, om det nu anförda då kunde komma med som exempel. Det är en fördel för en

196 liten myndighet, som är inriktad på praktiska tekniska saker, att slippa etablera ett särskilt problemknäckningskontor i sådana här ärenden. Någon form av skyddstid skulle vara mycket värdefull. Det är väsentligt mycket enklare att se att det här är förfallet och sedan kunna frige det, än att skrapa ihop alla ingenjörerna från den produktiva verksamheten. Vi kan däremot tänka oss en kortare tid än 20 respektive 10 år som det står nu i kungörelsen. Herr Olsson: Pris- och kartellnämnden är väsentligen ett utredningsorgan, men den är också ett upplysningsorgan med uppgift att sprida upplysning om sin verksamhet och om pris- och konkurrensförhållandena. Utredningsverksamheten går efter två huvudlinjer. Det gäller för det första att tillämpa konkurrenslagstiftningen som är en utpräglad missbrukslagstiftning, där blir det fråga om att i de enskilda fallen göra mycket detaljerade och ingående undersökningar. Den andra linjen i verksamheten är vad vi brukar beteckna som prisövervakningen. Nämnden måste från företagen kräva mycket detaljerade uppgifter, inte bara beträffande priserna vid försäljningen av varorna utan även ofta om marginaler, om de priser som leverantörerna tillämpar vid detaljhandel, om rabatter, om bonusvillkor och om en rad sådana omständigheter. En del av dessa uppgifter kan ur företagens synpunkt vara tämligen känsliga. Mot uppgiftsskyldigheten står också sekretess, som nu är föreskriven i 20 § SekrL. Enligt utkastet skall denna bestämmelse ersättas med 2 kap. 14 § första stycket TF. Jag skulle vilja ta upp två frågor i det sammanhanget. Den första frågan: vad menar man med yrkeshemlighet? I motiven pekas på den innebörd som begreppet yrkes-

hemlighet har exempelvis i rättegångslagstiftningen. Vår reaktion har varit, att begreppet yrkeshemlighet inte är alldeles lyckat i det här sammanhanget. Även om uttrycket affärs- och driftförhållanden kanske också kan ge rum för olika tolkningar och ibland kan vara svårt att i praktiken avgränsa, så skulle begreppet yrkeshemlighet snarare öka än minska svårigheterna. Om bestämmelsen är alltför vag, uppkommer det lätt en strävan att utsträcka sekretessen utöver vad som avsikten egentligen har varit. Den andra frågan knyter sig till orden »vilkas utlämnande kan lända den enskilde till skada». Det är väl samma sak som kallas för men i den nuvarande lagtexten. Det vore kanske inte ur vägen att försöka lite närmare belysa vad som i ett sådant här sammanhang skulle kunna betecknas som skada. Det diskuterades i departementschefsanförandet i 1956 års proposition om denna lagstiftning och där säges det bland annat, att »den omständigheten att en publicering av exempelvis marginalsättningen inom en viss bransch kan förväntas utlösa köpmotstånd och därmed svårigheter för branschen bör enligt min åsikt ej betraktas som men enligt sekretesslagen». Vi har också konsekvent hållit fast vid den uppfattningen att det men, som SekrL talar om i detta sammanhang, anknyter direkt till vad som har betecknats som affärseller driftförhållanden; den omständigheten att ett visst förfaringssätt inom en bransch av den allmänna opinionen i händelse av publicering kommer att betraktas såsom otillfredsställande eller olämpligt, att det kan föranleda en reaktion och att detta till äventyrs också kan taga sig vissa uttryck i minskad efterfrågan på vissa varor, inrymmer vi inte under begreppet men. Vad det rör sig om är i stället, att konkurrenter, existerande eller potentiella konkurrenter inom eller utom landet, kan få en insyn i

197 företagets förhållanden, som de kan utnyttja i sin produktion, sin försäljningsorganisation, sin reklam eller vad det nu kan vara fråga om. Denna tämligen restriktiva tolkning av begreppet men har förefallit mig ganska naturlig med hänsyn till den andra uppgift, som åligger nämnden, nämligen konsumentupplysningsuppgiften. Man skall åstadkomma en viss allmän konkurrensfrämjande effekt bl.a. genom att skapa en bättre allmän kunskap om de existerande pris- och konkurrensförhållandena. Den nuvarande lagstiftningen utesluter inte, eftersom man bekämpar missbruk i huvudsak inte med tvångsåtgärder utan genom förhandling, att man utnyttjar offentliggörande såsom ett medel för undanröjande av skadlig verkan, om en sådan befinnes föreligga. Ett sådant mera direkt fall har emellertid inte aktualiserats. Jag skulle vilja hemställa, att man på ett eller annat sätt och i varje fall i kommentaren försökte närmare utveckla vad man avser med yrkeshemlighet och kanske också ägna någon uppmärksamhet åt innebörden av den skada som det kan vara fråga om. Sekreteraren: Man skulle möjligen kunna kritisera nuvarande bestämmelse genom att säga, att det är verklighetsfrämmande att påstå att det inte är skada i vissa fall, när offentliggörandet i själva verket leder till en mycket omfattande försäljningsminskning. Ett annat metodiskt grepp kunde te sig rimligare, nämligen att säga: låt vara att det länder till skada, men det finns ett motstående intresse som gör att man ändå skall släppa ut uppgifterna. Kommitténs tanke har varit att den sortens hänsyn skall beaktas i författning av annat slag, nämligen lag och i någon omfattning administrativ författning (se under 17 §, s. 49). Tanken är alltså, att låt vara att där kan bli

skada, men offentliggöras skall det ändå på grund av den konkurrensfrämjande verkan som man hoppas på; det skall då regleras genom lag eller författning. Herr Olsson: Att jag inte gick längre när det gällde min tveksamhet beträffande vad som är sagt om yrkeshemlighet och skada, berodde på att jag var medveten om innehållet i 17 §. Hur det kommer att ställa sig i praktiken för pris- och kartellnämndens vidkommande kommer måhända i högre grad att bli beroende av hur 17 § så småningom kommer att tillämpas, alltså på innehållet av de författningar som skall kunna komplettera TF. På den vägen kan man få in avsevärda förtydliganden och preciseringar. Direktör Hybbinette: Huvuddelen av vår verksamhet är undersökningar med syfte att få fram material för direkt information till allmänheten. Det inträffar ibland, då man kommer till slutresultatet av en undersökning av märkesvaror, att firmorna hävdar, att en publicering skulle åsamka dem stor ekonomisk skada. Det kan vi inte taga hänsyn till, det är klart att det skall offentliggöras. Jag förmodar, att vi skall kunna göra likadant i fortsättningen. Den andra delen av verksamheten är att vi gör provningar och undersökningar på uppdrag. I vår instruktion sägs det: »Provningar och undersökningar må utföras även pä uppdrag av offentlig myndighet eller enskild. Uppgift om resultaten av provning och undersökning, som utförts för uppdragsgivares räkning, må ej offentliggöras utan samtycke av denne.» I själva instruktionen har man alltså inte skilt mellan offentlig myndighet och enskild uppdragsgivare i fråga om offentliggörande. Vi har inte åtagit oss ett provningsuppdrag, om vi inte har kunnat träffa överenskommelse med vederbörande att i det ögonblicket varan kom-

198 mer på marknaden skall resultatet offentliggöras. Annars skulle vi komma i den tråkiga situationen att, sedan varan har kommit ut i marknaden, skulle fabrikanten med hänvisning till den klausulen kunna säga, att resultatet icke fick offentliggöras. Det kravet har vi ställt även i fråga om utländska varor, som man har velat ha provade för eventuell import. Sekretesstiden är för närvarande 10 år, om det inte ges något samtycke. Det är en mycket lång period för sådana varor, det hinner ändra sig mycket på den tiden. Herr Dahlqvist: Beträffande lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna finns sekretessbestämmelser i huvudsak på två områden. I båda fallen gäller det lantbruksnämndernas verksamhet. Det ena området gäller det statliga stödet för jordbrukets rationalisering. Den som söker ett statligt bidrag eller en statlig lånegaranti har att lämna en del uppgifter, delvis ganska ingående, om sin ekonomi. Man har haft anledning att behandla sådana uppgifter med en viss diskretion. Jag vill hänvisa till 2 § punkt 1 i civilförvaltningens sekretesskungörelse. Det andra området gäller försäljning och köp av fastigheter, som myndighet äger förvalta. Lantbruksnämnderna har en rätt stor inköpsverksamhet, de köper fastigheter och säljer dem för rationaliseringsändamål. Det förekommer, att nämnderna inför ett köp gör en del värderingar och andra förberedelser, som man inte vill släppa ut. Båda dess områden täcks, tycker vi, tillfredsställande av det här förslaget. Vi har hört lantbruksnämndernas åsikt om kommittéförslaget. Ungefär hälften av nämnderna uttalar sitt gillande av förslaget mer eller mindre oreserverat, den andra hälften är mera skeptisk. Deras skepsis gäller väl de generella be-

stämningarna, som man menar kan leda till vissa svårigheter i tillämpningen. Den större delen av de lantbruksnämnder som är skeptiska menar likväl att om det utfärdas anvisningar centralt av lantbruksstyrelsen, så skulle det inte bli några svårigheter att tillämpa utkastet. Man har ansett att det finns en lucka i de nuvarande bestämmelserna, som blir tilltäppt i förslaget; det gäller ärenden om tillstånd att förvärva fast egendom enligt den särskilda jordförvärvslagen. Där har sökande att lämna uppgifter, ekonomiska uppgifter och uppgifter om sin person, som kanske bör behandlas med diskretion. Det lär klaras genom bestämmelsen om handlingar i ärenden som rör tillstånd. Vi har rätt liten erfarenhet av sekretessbestämmelserna. Vi fick fram av enkäten att av 25 lantbruksnämnder är det bara fyra som har fått in formella framställningar om att få taga del av allmän handling. Förslaget har inte gett upphov till några speciella problem för lantbruksstyrelsen. Herr Wulff: Jag delar delvis betänkligheterna rörande den generella utformningen av reglerna. Myndigheterna är ganska olika och redan vad jag först framförde i frågan, om enskilds förhållande till bank skall hållas hemligt eller inte, blottar en viss osäkerhet. Jag uppfattade sekreteraren som om det var hans mening att detta skulle kunna sägas falla in under regeln om enskilds förtroende eller enskilds uppgift i förtroende till en institution. Det ställer jag mig lite tveksam till. Det är en enklare formulering, den traditionella, att enskilds förhållande till bank inte skall i oträngt mål yppas. Jag skulle, om jag nu får uttala ett önskemål, föredraga att man hade den regeln för bankinspektionens räkning. För bankernas egen verksamhet skulle jag sätta värde på om man

199 fick ungefär en regel som den som redan finns rörande kartellfrågor, att affärsoch driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända banken till men, skall hållas hemliga. Det är alltså två saker som jag direkt hemställer om. Sekreteraren: Kommittéutkastet innebär ingenting i fråga om vissa bestämmelser i banklagen, sparbankslagen osv. om att enskilds förhållande till banken inte får yppas i oträngt mål. Står de bestämmelserna kvar, då har den enskilde så mycket större fog för att förutsätta förtrolig behandling när han går till banken, dvs. i så fall så kommer det att bli klart markerat att en inspektionsmyndighet skall betrakta en insättning osv. såsom uppgifter lämnade i förtroende. Herr Wulff: Det har jag observerat, men jag gick ut ifrån att även sådana regler skulle bli föremål för översyn. Men står det kvar i banklagen, så är det ju bra. Herr Pehrsson: Bestämmelsen i 14 § första stycket avser bl.a. kontroll av förmögenhetsförvaltning eller annan ekonomisk verksamhet. Därigenom kommer den också att beröra den kontrollerande verksamhet som advokatsamfundets styrelse har över samfundets medlemmar. I sådana ärenden förekommer dels uppgifter om advokatens egna förhållanden, men dels också i stor utsträckning uppgifter om hans olika klienter. Det gör att denna bestämmelse för oss är ganska betydelsefull. Praktiskt kanske den inte skulle vara så farlig, som regel skulle man väl kunna säga att sådana handlingar, som upprättas för kontroll, innehåller sådant som skulle, om de offentliggjordes, kunna lända den enskilde till skada, vare sig det nu är den enskilde advokaten eller hans klient. Men jag tror inte att man från samfundsstyrelsens

sida skulle vilja resonera om, sitta och bedöma om det är fråga om skada eller inte. Utan man anser att sådana utredningar generellt måste hållas sekreta. Visserligen kan man också tänka sig att man skulle kunna åberopa bestämmelserna om förtroende; i sådana utredningar är det ju mycket som kan sägas vara meddelat av klienten i förtroende. Men hans förhållanden kan också komma fram på annat sätt, så det är inte säkert att man alltid skulle kunna åberopa den bestämmelsen. Överhuvudtaget är ordet skada vanskligt. Det är klart att man kan säga att någon ekonomisk skada lider den enskilde inte av att det och det blir känt, men det kan ändå vara tråkigt och otrevligt på olika sätt; vi vill helt enkelt kunna skydda den enskilda människans privata angelägenheter. Ordföranden: Både när det gäller bankinspektionen och advokatsamfundet kan redan 14 § första stycket ge stöd åt sekretess. Man kan nämligen resonera så, att sätter samhället ett organ att kontrollera en viss verksamhet av det slaget, så är det en skada för den verksamheten, att man i kontrollverksamheten drar fram vilka som anlitar en viss bank eller en viss advokat. Man behöver alltså inte gå så långt som till förtroendesituationen, utan redan där ligger någonting som skulle falla under yrkeshemlighet såsom vi har använt begreppet. (Det är en senare sak, om man kan utnyttja det begreppet.) Vad gäller advokatsamfundet, är det ett yrkesintresse för advokaten att det inte skall behöva lämnas ut vilka han har tagit emot vid olika tidpunkter. Herr Rooth: Inom arbetsmarknadsverket har vi åtminstone fyra områden, där det antingen saknas sekretesskydd eller sekretesskyddet är bristfälligt.

200 Den första gruppen är någonting som vi kallar för arbetsmarknadsprognoserna, som upprättas minst två gånger om året, ytterst på grundval av uppgifter, som länsarbetsnämnderna infordrar. Nämnderna skickar ut blanketter till ett stort antal företag i landet. Där lämnar företagen ingående uppgifter om antalet anställda och om annat, även om h u r de bedömer utvecklingen för det egna företaget under det kommade halvåret. Det är alltså ett ytterligt känsligt material, som berör ett namngivet företag. Nämnden bearbetar det, kompletterar uppgifterna genom intervjuer och gör en massa anteckningar om förhållanden som inte framgår av blanketterna. Slutligen utarbetas en sammanfattande prognos, som tillställs arbetsmarknadsstyrelsen. Den senare är allmänt hållen och föranleder inga problem. Det har inte detaljuppgifterna gjort heller, åtminstone så långt min erfarenhet sträcker sig. Man har liksom ett gentlemen's agreement med lokalpress och andra, att de skall iakttaga diskretion när det gäller publicering av uppgifter om enskilda företag, såvitt de får sådana i sin hand; de nöjer sig i regel med de allmänna sammanställningarna. Nu förfar länsarbetsnämnderna mycket olika i detta hänseende. Cheferna för länsarbetsnämndernas kanslier, länsarbetsdirektörerna, tycker kanske att det är arbetsmaterial och det angår inte någon annan. Det händer nog dels att de inte diarieför det och dels att de förstör grundmaterialet omedelbart efter det att prognosen eller sammanställningen är färdig. Så har vi något som kallas för varselrapporter. Vi har en överenskommelse med arbetsgivareföretag som finns på pränt i något cirkulär. Arbetsgivarna har åtagit sig att någon tid — jag tror det är två månader — före en befarad driftsinskränkning eller arbetsnedläggelse meddela länsarbetsnämnderna för vidare be-

fordran till styrelsen. Det där är, som var och en förstår, känsliga saker. Även där har man försökt klara sig fram, och av allt att döma har man kunnat tillfredsställa pressens önskemål. Dessa fall blir ofta uppmärksammade genom underrättelse till företagsnämnder osv. Saken är alltså ofta allmänt känd innan det blir fråga om ett utlämnande i formell mening. Vissa stora saker som Valdemarsvik och Koppom har kommit fram på andra vägar än över arbetsmarknadsorganen. Vidare har vi något som heter investeringsfonder. Det är en anordning, som innebär att företag kan få sätta undan pengar i riksbanken och få dem undantagna från beskattning under ett visst antal år, om de förbinder sig att inte använda dem förrän Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen ger klarsignal med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Tar de tillbaka de där pengarna i alla fall, så går de till beskattning. Det har kanske ibland varit uppe i miljarder för hela landet, in summa. En del av uppgifterna är skyddade, nämligen de som lämnas till taxeringsmyndigheter och länsstyrelser och som hänför sig till förfluten tid — att så och så stort belopp är avsatt osv. Men när företaget sedan kommer in med en framställning till styrelsen om att få ta i anspråk ett avsatt belopp, bifogar de ofta motsvarande redogörelser. Dessutom förs hos styrelsen ett centralt register över samtliga i riket gjorda avsättningar till sådana fonder med namn och belopp. Dessa handlingar kanske skulle behöva vara skyddade, men inte heller här har det uppkommit några egentliga problem. Den fjärde och sista punkten är industribeställningarna. När ett företag har råkat i svårigheter, som Koppom, kan man lägga ut en industribeställning från arbetsmarknadsstyrelsens sida — i fallet Koppom tror jag att det var på 100.000

201 kronor. Det är ju, liksom driftsnedläggelseärendena, en sak som i regel kommer ut på olika sätt. Ännu har det väl inte inträffat några olyckor. Vad som kan inträffa är emellertid att ett företag vänder sig till styrelsen med en framställning, redogör för sina ekonomiska

förhållanden och sitt prekära läge och anhåller att staten genom styrelsen skall lägga ut en beställning just till det företaget. Där har man både behovet av skydd för det företaget och eventuellt frågan om konkurrenters insyn i företagets dåliga läge.

8. Sekretessen till skydd för statens och kommunernas ekonomiska intressen m. m.

Sammanträde

den 4 december 1964

Från offentlighetskommittén: herrar Kjellin, Eriksson, Pers, Stjernquist, Borggård och Wadén; Inbjudna: från allmänna pensionsfonden: kamreren Lennart Larsson; från generalpoststyrelsen: avdelningsdirektören Gunnar Timelin, byrådirektören Folke Andersson och förste byråsekreteraren Sven E. Hjalmarsson; från telestyrelsen: avdelningsdirektören Åke Mossier och byrådirektören L. Lindberg; från järnvägsstyrelsen: avdelningsdirektören Arne Forsström och byrådirektören O. Josefsson; från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: byråchefen Åke Wirseen och byrådirektören S. E. Hedin; från vattenfallsstyrelsen: förrådsdirektören Sture Kåell och avdelningsdirektören Bertil André; från byggnadsstyrelsen: avdelningsdirektören Sigurd Lang; från riksskattenämnden: byråcheferna Greger B:son Allström och Stig Sagnert; från skolöverstyrelsen: kanslirådet Gunnar Wejle; från domänstyrelsen: byråchefen Bertil Kronvall, domänfiskalen Staffan Ohring, byrådirektörerna Lennart Stenbeck och Olof Schantz samt jägmästarna Lars Eliasson, Bo Hamsten och Olof Nordzell; från statens provningsanstalt: överingenjören Erik Saare; från riksbanken: bankokommissarien Åke Gustafsson; från riksgäldskontoret: byrådirektören Ingmar Jansson och kamreren Olof Norell; från Svenska kommun-

förbundet: sekreteraren Sten Hörnegren; från Svenska stadsförbundet: sekreteraren Rolf Romson; från Sveriges industriförbund: sekreteraren G. Gozzo; från Handelskamrarnas nämnd: f.d. hovrättsrådet Bengt Lassen och ombudsmannen Ulf Magnusson; från Svenska arbetsgivareföreningen: direktören Erik Forstadius; från Kooperativa förbundet: advokaten Jan Bjarme; från press- och radiokommittén: huvudredaktören Harald Wigforss, redaktörerna Gunnar Breide, K. G. Michanek och Helge Söderlund, chefsjuristen Gunnar Hansson samt docenten Karl-Erik Lundevall. DEN EKONOMISKA POLITIKEN Herr Michanek: I 12 § första stycket sägs: »lända det allmänna till skada», i tredje stycket: »lända staten eller kommunen till skada» och i sista stycket: »lända samfälligheten till skada». De erfarenheter vi inom pressen har av gällande sekretessreglers tillämpning säger oss, att det finns en allmän föreställning, i synnerhet bland kommunalfolk, att man skall ha rätt att hemlighålla handlingar, när deras innehåll är skadligt för kommunens eller myndighetens renommé. Man är liksom rädd för att publiciteten skulle medföra att det gick upp för medborgarna att kommunen eller dess organ har förfarit idiotiskt i de lägen då de faktiskt har gjort det. Detsamma gäller rätt ofta men inte i lika hög grad centrala ämbetsverk.

203 Är det inte stor risk att ha formuleringen så allmän som »lända till skada»? Om man menar påtaglig ekonomisk skada, skall man inte skriva det också i lagtexten för att hindra att begreppet tolkas så vidsträckt som renomméskada? Ordföranden: Vad vi här syftar till är ekonomisk skada. Man avser icke att skydda myndigheters renommé. Huvudsyftet med offentlighetsprincipen är att man inte skall kunna dölja sig bakom några slöjor. Offentlighetsprincipens funktion i samhället är att verksamheten skall ske öppet, i den mån man inte på vissa bestämda områden måste upprätthålla sekretess. Herr Gustafsson: Beträffande första stycket i 12 § är det inte så mycket att säga för riksbankens del. För att en handling skall kunna bli hemlig skall den innehålla antingen utredning eller också planer rörande penningväsendet eller finanserna. Det kan leda tankarna lite vilse. Om det är fråga om en diskontoändring, så finns det naturligtvis en del utredningsmaterial; det är väl klart hemligt. Det finns kanske någonting som man kan kalla för planer, och det blir också hemligt. Men hur blir det med själva protokollet? Det äger rum en diskussion i bankofullmäktige när det fattas ett beslut. Någon grupp inom fullmäktige säger kanske, att vi bedömer läget så, att det kan vara skäl att höja med så mycket. Någon annan grupp säger, att vi anser att det kan vara skäl att höja med någonting annat eller kanske ingen höjning alls. Detta är ingen utredning; det är en personlig bedömning. Det är knappast en plan. Icke desto mindre är det någonting som måste vara hemligt. Det kan vara så, att det är förväntningar som styr. Om det blir bekant att här gjorde man den och den förändringen, men i själva verket fanns det en stark opinion, som verkade åt det och det

hållet, så kanske inte alls denna ränteändring får den effekt som varit avsedd. Det är självklart, att man inte får hålla en handling hemlig därför att man är rädd att innehållet skulle skada vederbörandes renommé. Men man kan väl inte trycka alltför hårt på att det skall vara ekonomisk skada, utan det skall väl vara skada för den verksamhet som myndigheten har till uppgift att bedriva. För att återvända till riksbanken och diskontoändringar, så är skadan den, att riksbanken inte kan styra ränteutvecklingen som den vill. Riksbanken kunde kanske å andra sidan göra stora ekonomiska förtjänster på att misslyckas med en styrning. BEBYGGELSEPLANERINGEN Herr Romson: Jag tror inte, att man från kommunalt håll har något att erinra mot de synpunkter på frågan om sekretess kring bebyggelseplaneringen, som har redovisats i kommittépromemorian. Det är alldeles riktigt, att ett onödigt hemlighållande av planer inte är till nytta för någon. Det finns också en föreskrift i byggnadsstadgan, som säger, att en planförfattare skall i erforderlig omfattning samråda med markägare och övriga, som har ett direkt intresse avplanen. Men det är ändå rätt svåra avvägningsfrågor; de sammanhänger med hur kommunerna sköter sin markpolitik. Är de aktiva och låter markpolitiken gå i förväg, innan de konkretiserar sina planer, så är det inget problem. Men det kan finnas fall där man av olika anledningar inte kan eller inte vill låta markpolitiken ligga före planerna. Sekretessbeläggningen är nog ofta till skada även för kommunen; oftast medför planerna inte alls de värden, som folk tror. Men det kan i vissa speciella fall finnas anledning att fundera på sekretessbeläggning av planer.

204 Vad man kanske är lite tveksam om är tillämpningen av det allmänna skaderekvisitet på planarbetena. Såvitt jag fattat bestämmelserna, skulle man inte kunna sekretessbelägga planarbeten annat än när det har gjorts utredningar i samband med att kommunen avser att förvärva mark, och det är naturligtvis den viktigaste punkten. Men det kan vara svårt att visa det direkta sambandet mellan kommunala planer på markförvärv och kommunala planutredningar i övrigt, och då kan skaderekvisitet vara lite tveksamt. Jag har inget direkt förslag att komma med. Herr Lang: Byggnadsstyrelsen har stora intressen att bevaka i det här sammanhanget. Vi har med stor tillfredsställelse sett den restriktiva ståndpunkt som kommittén har intagit till sekretess kring planfrågor. Det är betydelsefullt, att myndigheter och allmänhet kopplas in på planfrågor på ett så tidigt stadium som möjligt och att det blir en öppen diskussion kring de frågor det gäller. Det allra viktigaste är att den plan, som skall komma fram, blir en ur så många synpunkter som möjligt verkligt god plan. Det är betydligt viktigare, att man uppnår det resultatet än att man ser på de mera kortsiktiga intressen som kan tala för sekretessbeläggning. Vi ansluter oss alltså inom byggnadsstyrelsen helt till det framlagda förslaget. Herr Romson: Jag delar i allt väsentligt den uppfattning angående plansekretessen som redovisats från byggnadsstyrelsen. Men jag kanske skall komplettera vad jag sade om skaderekvisitet. Allmänheten skall enligt utkastet kunna få ut planutredningar, som gjorts i samband med markköp, om utlämnande inte länder kommunen till ekonomisk skada. Låt oss anta, att man inom en kommun i samband med ett planerat markförvärv upprättar en stadsplaneskiss, som skall

ligga till grund för värderingen av området. Låt oss vidare anta, att skissen är upprättad och alltså en allmän handling. Om skissen innebär, att man lägger ut det hela till allmänt område, uppkommer inga markvärden, utan tidigare uppkomna sådana kanske rent av elimineras. I så fall skulle skaderekvisitet inte hindra utlämnande. Men om handlingen avser en hög exploatering, är skissen värdeskapande, och då skulle myndigheten under åberopande av skaderekvisitet möjligen kunna säga, att då lämnar vi inte ut handlingen. Då har den tilltänkte motparten redan fått det kortet på hand, att man har här planöverväganden som är markvärdeskapande. I övrigt vill jag betona, att jag ansluter mig till byggnadsstyrelsens mening att i regel skall planärenden vara fullt offentliga och öppna för allmän diskussion. Herr Michanek: Jag skulle från presskommitténs sida vilja säga, att vi tycker att kommitténs förslag är klokt och realistiskt utformat. Realistiskt därför att sekretess i allmänhet blir både ohållbar och meningslös kring den här formen av planering, där inte bara önskvärdheten och nödvändigheten av offentlig debatt är uppenbara utan också svårigheten att överhuvudtaget hålla det hemligt. Det finns kanske ännu en synpunkt att anlägga, nämligen att i de kommunala organen kan sitta personer som företräder enskilda intressen. Det finns ett intresse att eliminera den snedvridning, som kan uppstå som följd av att en markägare, en av dem som deltager i affären, sitter i det beslutande organet. Det är väl kanske därför som Näringslivets bostadsutredning så helhjärtat har tillstyrkt full offentlig insyn i såväl detalj- som översiktsplanering. 1 1 Bostadsbyggandets planering, Näringslivets bostadsutredning 4, Stockholm 1964, s. 61 ff.

205 UPPHANDLINGSVERKSAMHETEN M. M.

sägs, ofta kompromisser mellan intressen. Det är det allmännas intresse, och det är enskildas intressen. Vad betyder nu »det allmänna» i uttrycket »lända det allmänna till skada, att handlingens innehåll kommer till allmänhetens kännedom»? Om man tar bort allmänheten, så finns det inte mycket kvar av det s.k. allmänna.

Herr Kronvall: Domänstyrelsen har vid flera tillfällen uttalat, att det är nödvändigt att underlätta allmänhetens insyn i domänverkets verksamhet. Vi har tagit så allvarligt på detta förhållande att det har framförts som skäl emot bolagsbildning. Men vi är ett affärsdrivande verk och arbetar i konkurrens med den fria I promemorian sägs att det är sekreföretagsamheten. Vi samarbetar också tessen, som skall vara undantag. Men det med den fria företagsamheten. Därför är faktiskt så, att det är mest det allbehöver vi sekretesskydd på vissa punk- männas intresse som, enligt vad nämnter. Jag kan nämna, att vi måste för- den tyckte, framhålles i resonemanget. hindra insyn i fråga om priserna vid De enskildas intressen kommer fram våra virkesaffärer, likaså i fråga om dels i ett önskemål om att det skall vara våra fastighetsaffärer, köp och försälj- så stor insyn som möjligt, dvs. så liten ning av fast egendom. Vi behöver även sekretess för stat och kommun som möjett visst sekretesskydd när det gäller ligt, men också däri att den enskilde vår upphandlingsverksamhet och ett ab- skall skyddas genom sekretess kring de solut skydd när det gäller upplåtelse av uppgifter som gäller honom. Själva synfastighet, t.ex. till militär myndighet. punkterna som sådana är väl accepteVi behöver också skydd då det gäller av- rade av alla, det är bara fråga om avtalsförhandlingar för kollektivavtal. Då vägningen. samarbetar vi med den enskilda föreDet ställs måhända på sin spets, när tagsamheten och denna förutsätter en vissa subjekt, som till formen framträder absolut sekretess. som privata, i själva verket är myndigVi har emellertid funnit, att kommit- heter, stat eller kommun. Det framhålles téns promemoria ger oss det skydd vi uttryckligen, att dessa skall behandlas behöver, om vi nu har tolkat den rätt. som andra enskilda subjekt av samma Med det uttalandet vill jag dock inte formella beskaffenhet. Detta är icke reabinda domänstyrelsen, ärendet har inte listiskt. Sådana formellt privata subjekt, föredragits för styrelsen in pleno, men som ägs av staten eller en kommun, andet är den uppfattning, som framkommit tingen uppträder såsom redskap för den vid samråd med olika befattningshavare myndighet eller den makt, som ligger som företräder de här ärendena, jag nu bakom och som är statlig eller kommuger uttryck för. Våra bekymmer ligger nal, eller återfaller i sista hand på denna mera på det praktiska planet, alltså hur statliga eller kommunala makt. Det är det hela skall skötas. Men det är väl en alltså inte riktigt ur rent principiell synsak som vi inte skall tala om nu. punkt, inte ur praktisk synpunkt heller, att jämställa alla subjekt som rent forHerr Lassen: När Handelskamrarnas mellt är av samma beskaffenhet. De nämnd och de organisationer, som nämn- statligt ägda bolagen vet alltid, att bakden företräder, har diskuterat det här om sig har de vissa ytterligare möjligärendet, har vi sett på problemet ur lite heter, antingen i första omgången eller mera allmänna synpunkter. Det är ju, också när det gäller att täcka de försom på flera ställen i denna promemoria luster som uppkommer på rörelsen. De

206 fall, där denna avvägning kommer in, exempelvis enskilds rätt till sekretess under förundersökningen jämförd med sekretessen under domstolsförfarande. Kommittén föreslår ju ett jämställande trots den väsentliga skillnad i förutsättningarna för inledande av förfarande genom startande av förundersökning och genom stämning till domstol. Det som jag egentligen här borde ha hållit mig till är förhållandet mellan det allmänna och enskilda i upphandlingsärenden. De missbruk, som har kommit till vår kännedom, gäller väsentligen kommunerna. De har berott dels på att de kommunala myndigheterna har saknat kännedom om vilka bestämmelser som har funnits beträffande sekretess och offentlighet — ibland mycket upprörande okunnighet — men dels också på att de har känt sig intaga en myndighetsposition i förhållande till de enskilda och velat hålla de enskilda ifrån sig. Dessa skulle inte få en alldeles onödig insyn i angelägenheterna. Nu finns det en del ganska eklatanta och besvärande fall, där formellt privata subjekt är organ, redskap för det allmänna, framför allt kommuner, och får handla på deras vägnar, samtidigt som de driver konkurrens med andra. För att konkretisera det hela: En statlig myndighet har under en lång tid verkställt upphandling av en viss sorts materiel genom att dels upphandla på vanligt sätt men dels, när det har gällt specialmateriel, lägga ut order hos en viss firma mot att denna firma lämnade speciella rabatter till myndigheter — fullt berättigat därför att denna firma slapp ju ackvisitionsarbete och annat sådant och borde lämna ifrån sig rabatt. På grund av organisatoriska förändringar skall inte denna statliga myndighet längre verkställa inköpen. Uppgiften har gått till en annan myndighet. I denna myndighet hanteras nu dessa ärenden på ungefär samma Det skall väl inte här nämnas andra

förlusterna skall sedan de andra reellt enskilda subjekten vara med om att betala. Vad skall nu detta leda till i fråga om lagtexten och överhuvudtaget bestämmelsernas utformning? Naturligtvis är Handelskamrarnas nämnd ense med utredningen på de allra flesta punkterna. Men synpunkten om avvägningen enskild och allmän tränger in lite varstans. Det gäller det lagtekniska förfaringssättet, om man skall ha långa, detaljerade bestämmelser — då kanske i allmän lag och inte i grundlag — eller om man skall ha mera generella bestämmelser — då i grundlag, som kommittén menar. Båda systemen har naturligtvis sina fördelar. Om man lägger bestämmelserna i händerna på myndigheter, som har en fast och säker tolkningstradition, är det en utomordentlig princip att ge dem generella regler, som i och för sig inte borde lämna mycket tvekan i fråga om tolkningen och som samtidigt ger utrymme för förnuftig tillämpning i de särskilda fallen. Men lägger man tillämpningen i händerna på myndigheter, som saknar dessa traditioner, som är inrättade för helt andra ändamål än att tolka författningar, då kan det vara en fördel att ha noggrant specificerade, låt vara oändligt långa stadganden, som mer eller mindre blir en katalog för myndigheterna att slå upp i. Helt riskfri är naturligtvis inte den metoden heller, därför att en möjlighet till sekretessbeläggning kan leda till att sekretessbeläggning automatiskt sker utan prövande av om i de särskilda fallen några reella skäl finns till sekretessbeläggning. En generalisering av sekretessbeläggningen leder nog lättare till missbruk, när det gäller sekretess till förmån för det allmänna än när det gäller sekretess till förmån för enskild. Det är väl den differensen man genast kan observera.

207 sätt som i den första myndigheten. Men det lär vara beslutat, att upphandlingen hädanefter skall ske genom ett av det allmänna ägt bolag, som dessutom driver handel med exakt samma artiklar som det man skall upphandla. Man kan föreställa sig hur det skall bli med opartiskheten. I och för sig är naturligtvis detta organ alldeles utmärkt ägnat att göra upphandlingarna, därför att de känner till vad som finns på marknaden. Det finns måhända en anledning att inte jämställa alla privata subjekt bara därför att de är formellt jämställda såsom varande exempelvis aktiebolag. Man har också anledning att se vem som ligger bakom. Om det bakom ett privat subjekt ligger en möjlighet att utöva makt, finns det inte samma skäl att skydda detta bolag som att skydda en enskild, som inte är i samma maktposition. Hur det skall lösas, det törs jag inte ange här i varje fall. Svårigheterna och problemen uppstår alltid så länge det allmänna söker utöva verksamhet, som också bedrives av enskilda. Ordföranden: Vi har i viss mån gått de synpunkterna till mötes genom andra stycket i 3 §, där vi har sagt att »vad som i detta kapitel stadgas om myndighet skall äga motsvarande tillämpning på bolag, förening, stiftelse och annan sådan samfällighet, i vad dess åtgärder genom besvär eller underställning kunna dragas under myndighets prövning». Lägger man alltså på ett privat rättssubjekt en verksamhet som är myndighetsutövning enligt en viss lagstiftning eller något dylikt och kan man klaga hos myndighet, då blir också den första instansen att betrakta som en myndighet. Men det går inte så långt som de synpunkter vi hörde; att man skall kunna finna något sätt att draga gränsen vidare, har jag svårt att på rak arm se. Den insyn, som kan behövas ur allmän syn-

punkt i de privata rättssubjektens verksamhet, skapar man genom lagstiftning om skyldighet att framlägga en redovisning. Att inom den gruppen skapa en annan gräns har betydande svårigheter. Vi får tänka på saken. Herr Saare: Provningsanstaltens verksamhet berörs av sekretesslagen dels genom 9 §, dels genom det med stöd av 27 § utfärdade förordnandet i 4 § 11 mom. kungörelsen SFS 1939: 7. Enligt provningsanstaltens erfarenhet har den i 9 § föreskrivna sekretessen fungerat utan att några allvarligare missförstånd uppkommit. Denna paragraf täcker huvudsakligen den del av provningsanstaltens verksamhet som sker på uppdrag av domstolar, åklagarmyndigheter och försvarsmyndigheter. Däremot har provningsanstalten vid tillämpning av 4 § 11 mom. i nämnda kungörelse stött på betydande svårigheter. Provningsanstalten utarbetar för närvarande regler för användning av olika former av intyg, rapporter, utlåtanden, bevis om typgodkännande m.m. Därvid har uppmärksammats att upprepade missbruk av provningsanstaltens intyg för reklamändamål har förekommit. Jag får här inskjuta, att provningsanstaltens verksamhet under de senaste fyra åren omfattat cirka 25.000 provningar — dvs. 25.000 handlingar — per år. Missbruket av intyg etc. rör sig årligen om två a tre fall av allvarligare natur som kräver handläggning av juridisk expertis och cirka tio fall som provningsanstalten själv kan klara upp. Handläggningen av dessa ärenden kräver oproportionerligt lång tid, och provningsanstaltens möjligheter att utreda här berörda fall av intygsmissbruk är mycket begränsade genom nuvarande utformning av 4 § 11 mom. i kungörelsen. En del överträdelser har uppenbarligen avsett att vilseleda allmänheten genom

208 att mindre fördelaktiga data utelämnats. Anstalten har i anledning härav nödgats göra framställningar hos näringslivets opinionsnämnd. I andra fall har det visat sig, att uppdragsgivaren handlat i god tro och, efter att ha insett det felaktiga vid återgivandet av intygets innehåll, förklarat sig beredd att vidtaga rättelse. Detta har emellertid oftast medfört kännbara kostnader för uppdragsgivaren eftersom den kvarvarande upplagan av reklamskriften måst makuleras. I enstaka fall där återgivandet av data varit ofullständigt eller där vissa tillägg gjorts av uppdragsgivaren på ett sådant sätt att läsaren bibringats uppfattningen att dessa jämväl tillhörde provningsanstaltens intyg, har anstalten godtagit uppdragsgivarens skriftliga försäkran att låta införa rättelse i en ny upplaga av reklamskriften. Detta har skett i sådana fall då överträdelsen varit av mindre allvarlig karaktär. Med hänsyn till vad nu anförts och med stöd av den praxis som utbildats vid officiella provningsanstalter i såväl de nordiska länderna som i utlandet för övrigt har provningsanstalten för avsikt att förse sina intyg och övriga handlingar rörande provningsresultat och godkännanden med bestämmelser angående respektive handlings användande i reklamsyfte eller i andra offentliga sammanhang. Anstalten är fullt medveten om att ett avsiktligt missbruk av nyssnämnda handlingar icke kan förhindras härigenom men är övertygad om att oavsiktliga feltolkningar kan förebyggas och onödiga kostnader undvikas såväl för uppdragsgivaren som för provningsanstalten. Provningsanstalten skulle vilja hemställa, att vid omarbetning av den nu gällande lagen om sekretess och av de bestämmelser som eventuellt kommer att utfärdas med stöd av lagen utrymme måtte beredas för en viss begränsning av

den enskildes sekretesskydd. Det synes nämligen provningsanstalten orimligt att den enskilde i fall av uppenbart missbruk av handling — som ovan påtalats — tillförsäkras ett sådant skydd. Provningsanstalten har känt detta sekretesskydd särskilt besvärande när det har gällt kontakten med pressen. Det har nämligen hänt att vid provningsanstalten utförd provning uppmärksammats av pressen och av den berörda parten beskrivits på ett missvisande sätt, varvid anstalten på grund av lagbestämmelsernas nuvarande utformning ansett sig förhindrad att lämna någon information eller göra något tillrättaläggande. Jag skulle även vilja påpeka en konsekvens av den 20-åriga frist som är föreskriven för hemlighållande av provningshandlingar. 25.000 handlingar upptar ungefär 15 löpmeter. Enligt den tolkning som provningsanstalten har gjort måste vi arkivera detta material. Detta är förbundet med betydande kostnader. Å andra sidan kan man säga att den övervägande delen av nämnda material har aktualitet under betydligt kortare tid än 20 år. Dess aktualitet upphör i regel med garantitidens utgång inom byggnadsbranschen. Herr Wirseen: Enligt 14 § i utkastet skall allmän handling i ärende om avtal mellan staten eller kommun och enskild hållas hemlig, om den rör enskilds yrkeshemlighet. Frågan är: Hur långt skall sekretess i den enskildes intresse i praktiken få utsträckas? Om en anbudsgivare kan förete bärande skäl för att hans anbudshandlingar skall hållas hemliga, så bör man tillgodose hans intresse. Men då är frågan, hur det skall gå, när ärendet fortsätter sin gång. Om hans anbud blir antaget, följs detta av en skrivelse om att anbudet är antaget. Där anger man, att man har köpt de och de sakerna för det och det priset. Skall denna skri-

209 velse då också bli sekretessbelagd? Är det fråga om ett anläggningsarbete, följs denna skrivelse om anbuds antagande i vanliga fall av entreprenadhandlingar, och där kommer man också in på vissa saker som förekommer i anbudshandlingarna. Skall då själva entreprenadavtalet också bli hemligt? Man kan driva saken ännu längre. Om det är ett verkligt intresse för den enskilde att vissa priser inte kommer fram, skall de redovisningshandlingar, som myndigheten har, också sekretessbeläggas? Annars kan ju den som vill ha vissa vippgifter få dem genom räkningar, kvitton etc. som förekommer hos myndigheten och sedan går vidare till riksrevisionsverket etc. Hur långt skall denna sekretess sträcka sig? Sekreteraren: Man kanske skulle åtminstone för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vidkommande kunna precisera problemet genom att framhålla att i och med att avtal har slutits, skall ingenting få hemlighållas av hänsyn till myndighetens intressen. Det är alltså bara enskilds yrkeshemlighet, som skall kunna föranleda sekretess efter avtalsslut, och enskilds yrkeshemlighet kan väl aldrig ligga i själva avtalshandlingarna, avtalet måste alltid bli offentligt. Vad som möjligen kan bli hemligt efter avtalsslutet är de mera ingående kalkyler, som kan ha fogats som bilagor till anbudet. Herr Wirseen: Ja, är det alldeles klart, det där med avtalet? Om i detta avtal måste förekomma saker, som man anser berättiga till hemligstämpling av anbudshandlingarna, då är väl saken inte alldeles klar. Det kan vara något så enkelt som att man upphandlar ett flytande bränsle, det kan gälla vissa rabatter, som det kan vara berättigat att man pä begäran av anbudsgivaren hemlighåller på anbudsstadiet. Men så slutes avtalet, och där avslöjar man priset; det kan dä län14

da denne anbudsgivare till skada och kanske indirekt även staten. Han säger att det fär inte komma ut här att jag lämnar detta låga anbud till staten, för dä får det en massa följdverkningar. Jag måste tillämpa ett lägre pris för de andra också och det kan jag inte göra. Då kommer jag i fortsättningen inte att lämna något anbud. Var går gränsen? Sekreteraren: Av 2 kap. 17 § i utkastet framgår, att tryckfrihetsförordningens bestämmelser drar upp bara den yttre gränsen för sekretessen. Exempelvis kan i upphandlingskungörelsen föreskrivas, att även om det är yrkeshemlighet, så skall handlingarna lämnas ut i och med att avtal har slutits. Den regleringen finns det inte några utkast till ännu, utan den får utarbetas, om det visar sig att man eljest tror att kommitténs utkast är användbart. Herr Timelin: Det finns speciella paragrafer i sekretesslagen, som uteslutande avser postverket, nämligen 29 och 30 §§, och därjämte den ganska allmänt hållna 28 §. Därutöver finns det också bestämmelser i förordningarna angående postsparbanken och postgirorörelsen, i stort sett likalydande, där det säges, att enskilds förhållande får inte i oträngt mål yppas. Tillämpningen av den speciella postsekretessen bereder inga större svårigheter i praktiken. Vi har en tradition att falla tillbaka på. Emot förslaget har vi i stort sett inte heller något att erinra. Jag ber att först få ta upp frågan om sekretessen myndigheterna emellan. Vi ifrågasätter, om inte lagförslaget — 15 § fjärde stycket — har fått en väl snäv formulering. Snarare skulle man väl kunna uppfatta utformningen av det som anvisningar åt en myndighet, till vilken en sekretesskyddad handling har utlämnats. En sekretesskyddad handling, som överlämnats till en annan myndighet,

210 bör alltså av den andra myndigheten på samma sätt behandlas med beaktande av sekretess. Postverket har en upphandling i ganska stor omfattning för den centrala statsförvaltningen. Det normala är i upphandlingsärende, att det är anbudsgivaren som begär sekretesskydd. På den punkten har man från vår upphandlingsavdelning ifrågasatt den praktiska tilllämpningen, om sekretessen inte är tidsbegränsad. Man tror möjligen, att det kan vara lämpligt, att man med anbudsgivaren kommer överens om en tid under vilken handlingen skall vara hemlig och att sekretessens varaktighet bestäms i enlighet därmed. Generalpoststyrelsen har disciplinär bestraffningsrätt och för ett register över besluten i disciplinmål. Enligt nuvarande bestämmelser ger 11 § tredje stycket sekretesslagen skydd. Man tycker nog, att det skulle vara lite olustigt, att ett sådant register skulle vara offentlig handling. Herr Andersson: För närvarande finns det i både post-, sparbanks- och postgiroförordningarna en särskild paragraf om tystnadsplikt, att enskilds förhållande till de här rörelsegrenarna inte får yppas i oträngt mål. Det hade varit mycket bra om man kunde haft kvar de reglerna om tystnadsplikt i så att säga vår banklag. Men i så fall måste de omformuleras. »I oträngt mål» är lite oklart. Herr Hjalmarsson: I promemorian talar man om förtroendesekretessen. På det området finns inom postverket i allmänhet inte några problem, det är nästan hundraprocentigt klart vad som är lämnat i förtroende. Men på vissa punkter, t.ex. adressanmälningar och kontrakt om ifyllande av postboxar, kan man vara tveksam. I praxis har man i stort sett

inte lämnat ut uppgifter om tillfälliga bostadsadresser men däremot alltid lämnat ut namnet på innehavaren av postbox. Nu kan man väl tänka sig vid ett genomförande av kommitténs förslag, att man i en postal författning, på blanketter e.dyl. talar om att uppgifter om ny adress kan komma att utlämnas om inte vederbörande särskilt begär sekretess. Det är väl ett samtycke på förhand på det sättet. Jag tänkte höra om detta resonemang är riktigt. Sekreteraren: Man skulle väl kunna säga, att finns det en sådan bestämmelse i en författning, då får den enskilde, som vänder sig till postverket, inte någon anledning att utgå ifrån förtrolig behandling. Herr Romson: Vi håller inom kommunförbunden på med att utarbeta ett normalförslag till kommunalt upphandlingsreglemente. Det kommer att i hög grad normalisera den kommunala upphandlingen. Vad beträffar de synpunkter som här framställdes om att man skulle jämställa kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt med kommunerna, så tror jag i likhet med herr ordföranden att det är rätt svårt att göra det redan av den anledningen att det är inte så lätt att avgöra vilka bolag som är kommunala och vilka som är enskilda. Vi har alla möjliga blandformer. Vi har helägda kommunala bolag och vi har bolag där kommunerna har 90 procent utav aktierna och 80 procent och hela skalan ner, och vi har inte så få bolag där kommunala och enskilda intressenter har ungefär lika andel, bl.a. de här saneringsbolagen. Sedan vill jag fortfarande anmäla en viss tveksamhet, om skaderekvisitet i alla situationer ger ett riktigt resultat. Särskilt vill jag peka på frågan om ut-

211 redning i en rättstvist. Om man antar att en kommun är inblandad i en rättegång med en enskild person och kommunen införskaffar ett sakkunnigutlåtande från någon utanförstående person, en juridisk eller teknisk expert, skulle, om inte några andra regler hindrar det, handlingen i och med att den har inkommit till myndigheten vara offentlig. Då skulle sedan skaderekvisitet avgöra huruvida kommunen har rätt att utlämna handlingen eller inte. Det skulle väl kunna leda till att kommunen får utlämna sådana handlingar som går i för kommunen gynnsam riktning men innehålla alla de handlingar som går i för kommunen ogynnsam riktning. Det tror jag är en tämligen svår avvägning. Det ger i varje fall kommunens motpart en ganska god indirekt upplysning. Vi har väl i allmänhet intagit den ståndpunkten med stöd av den nuvarande 6 § att aldrig utlämna något utlåtande i rena rättstvister, vare sig utlåtandet är gynnsamt eller ogynnsamt. Då får man ju full paritet med vad som gäller för kommunens motpart, där vi ju naturligtvis aldrig får se några rättsutlåtanden annat än i den mån parterna anser det lämpligt.

Herr Michanek: Frågan om de statliga och kommunala bolag och stiftelser och liknande, som uppträder som privata rättssubjekt, får vi inom tidningsvärlden ofta anledning att ta ställning till. Det är inte självklart, att dessa bolag osv. som ägs av det allmänna, skall behandlas precis likadant som enskilda företag av samma typ. Det är inte bara den faktiska maktpositionen hos de statliga företagen, som ger dem en starkare ställning gentemot övrig verksamhet, det finns också andra saker, som gör att man har anledning att ställa starkare krav på redovisning från deras sida. En sådan är det sätt på vilket ägaren utövar sin befogen-

het inom bolaget. Det är inte ovanligt att bolagsstämman i ett statligt företag består av en enda tjänsteman i finansdepartementet; ofta är han bolagsstämma i en rad bolag. Vi vet också av praktisk erfarenhet, att informationslusten, lusten att ge vettig insyn är betydligt mera utvecklad inom det privata näringslivet än inom det allmänägda. Man stramar åt mer och mer på den statliga bolagssektorn, medan det privata näringslivet mer och mer — med vissa undantag — strävar mot ökad insyn och ökad kontakt. Den allmänna förhandlingsverksamheten inriktar sig också klart på att få mera insyn. Hela det här problemet borde därför vara värt för kommittén att taga upp till en allmän diskussion.

Herr Gustafsson: Riksbanken är valutaregleringsmyndighet i landet. I den delen har jag ingenting att säga. De generella bestämmelser, som läggs fram i förslaget, skulle vara en väsentlig förbättring. Visserligen blir uppgifter om en persons ekonomiska status, som är hemliga så länge han håller sin ekonomi mellan sig själv och sin affärsbank, offentliga, om han tänker göra en valutatransaktion och banken går till riksbanken för att få vederbörligt valutatillstånd. Men jag tycker att det är en naturlig konsekvens av att han begär att få en viss myndighetsprövning. Riksbanken är ju nationalbank och har direkta förbindelser med de större ländernas motsvarande nationalbanker. Där ställs det kravet på oss att vi måste hålla sekretess, också i fråga om sådana saker som kontonas rörelse i förhållande till varandra. Jag tycker att det klarar sig på det sättet, att det kan sägas vara relationen mellan svensk myndighet och utländsk myndighet; alltså 2 kap. 9 §. Det kan möjligen vara ett frågetecken därför att på många håll i utlandet är

212 nationalbanken inte formellt en myndighet; Bank of England torde väl inte vara det. Men man kan nog utan vidare säga, att är de sedelbank, så är de i myndighets ställe. En sak som jag undrar, om man inte borde förtydliga i lagtexten, gäller våra relationer till internationella organisationer. Det sägs i motiven att med förhållandet till främmande makt och främmande myndighet jämställs förhållandet till internationella organisationer (s. 32). Riksbanken är nu den svenska myndighet som svarar för de svenska kontakterna med de två stora, Internationella valutafonden och Internationella banken. Där ställs det kravet på oss att vi håller hemligt det material som skickas till oss. Vi har någon gång tagit upp diskussion med dem och sagt: Kan vi inte få lämna ut det här? Det har sagts, att det går inte för sig. Borde det inte direkt skrivas in i texten, att internationella organisationer är att jämställa med utländska myndigheter? Går jag sedan till den sidan av utrikesverksamheten, som är riksbankens kontakter med icke nationalbanker, så är jag lite tveksam om vad som kommer att gälla. Kan man verkligen tala om att det skulle vara vad som meddelas oss i förtroende eller att det är ett förtroendeförhållande mellan oss och, säg, en engelsk affärsbank, när det helt enkelt rör det allra enklaste, att säga hur kontona rör sig i förhållande till varandra? På den andra sidan skulle det säkerligen väcka en oerhörd uppmärksamhet i bankförbindelserna, om plötsligt vi — som betraktas som en av alla andra banker, som den engelska affärsbanken har förbindelse med — började släppa ut allt vad vi gemensamt hade för oss. Även på inrikessidan är våra förhållanden lite speciella genom att vi sysslar med bankverksamhet. Antag att en karl, som är ute på stan i det vällovliga syftet

att låna pengar, går in på ett affärsbankskontor och får ett lån. Då träder lagregler i funktion som säger, att det är förbjudet för banken att tala om någonting om denne karls förhållande till banken. Om karlen i stället hade gått in i riksbankens kontor och dessa bestämmelser skulle gälla, så vore det väl i stället förbjudet för banken att vägra att tala om vad som gällde. Om vi gör en utredning om karlen och om han får tala om sina ekonomiska förhållanden m.m., så kan vi visserligen säga att det lämnas i förtroende. Men att han har lån och hur mycket han betalar då och då, kan väl knappast sägas vara en förtroendesak. Det är ändå sådant som, med den allmänna föreställningen man har om banksekretess, inte borde vara offentligt. Vad jag nu sade gäller utlåningen av våra egna medel. Bilden blir en annan i den mån vi har hand om statliga utlåningsfonder, det är alltså stöd åt jordbrukare, egnahemslån, värnpliktslån, bosättningslån. I de fallen finns det författningar, som säger att lån lämnas ut under de och de förutsättningarna, och det kan bli befrielse under de och de förutsättningarna osv. Det är en rätt naturlig sak att det skall inte vara hemligt annat än i den mån det är fråga om utredningar om förhållanden, som de har lämnat in. Däremot hur riksbanken sköter detta, bör vara öppet och kunna bli föremål för en offentlig diskussion. Om jag hoppar tillbaka igen till vår affärsmässiga utlåning, så har man där inget intresse av att ha insyn ur allmänna offentlighetssynpunkter. Att riksbanken är inne på sådan verksamhet är just för att hålla konkurrens med enskilda företagare i branschen. Här är det konkurrensen, som skall se till att det hela skötes ordentligt, och inte en offentlighetsprincip. I 12 § tredje stycket talar m a n om »allmän handling, som har upprättats

213 eller anskaffats till utredning i fråga om avtal». De är hemliga, om det kan vara till skada att lämna ut dem. Jag tänker på det fallet att vi skall skydda oss vid en exekutiv auktion. Gör vi värderingar om vad vi skall köpa, så blir de klart hemliga. Men blir själva beslutet hemligt? Om vi skriver i ett protokoll — som vi just gör — att riksbanken skall skydda sin fordran genom att bjuda upp till 100.000, kan man knappast säga, att det är utredning. Men det är just det som skall vara hemligt, därför att annars så sitter andra och bjuder 99.999 och vet att de blir överbjudna. Herr Michanek: Här föreslås, att riksbanken skulle få rätt att sekretessbelägga sina förbindelser inte bara med Internationella banken och Internationella valutafonden utan överhuvudtaget med internationella organisationer. För det första är det väl därför att man från det hållet kräver sekretess. Jag tycker att detta skälet inte är särskilt relevant. Vi i pressen märker ideligen hur man är tvungen från svenska myndigheter och från svenska organ att intaga den ståndpunkten, att ni får faktiskt finna er i att saker och ting, som är hemliga hos er, blir offentliga när de kommer hit. Det märker vi bl.a. i nordiskt fackutbyte då och då. Det andra skälet är väl, att uttrycket internationella organisationer är till den grad vidsträckt och tänjbart att där skulle ju offentlighetens företrädare komma i en helt omöjlig situation, om riksbanken skulle få gehör för sina önskemål. Herr Gustafsson: Vad redaktör Michanek sade understryker betydelsen av att man i lagtexten på något sätt fixerar vilka internationella organisationer det är fråga om. Alldeles självklart är, att om vi medverkar i någon låt oss säga mera

likgiltig organisation, så inte skall det vara hemligt. Risken är att man övertolkar ett motivuttalande och säger, att detta är en internationell organisation och utredningen har faktiskt sagt att det skall hållas hemligt. Man bör alltså få klart fixerat: vilka är det? De två stora är för vår del Internationella banken och Internationella valutafonden. Naturligtvis skall inte allt vara hemligt där heller. Men vissa saker måste vi nog be att verkligen få hålla hemliga. Herr Sagnert: Riksskattenämndens huvuduppgift är att meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor. Förhandsbeskeden är hemliga. De allmänna anvisningarna för taxeringsmyndigheterna är däremot offentliga, och där är alltså inga problem. I diskussionspromemorian har angetts skäl, varför förhandsbeskeden bör vara hemliga. Vad som sägs i promemorian överensstämmer, såvitt jag förstår, med vår uppfattning i saken. I och för sig skulle det väl vara möjligt att ur den stora massan förhandsbeskedsärenden plocka ut något enstaka, som skulle kunna offentliggöras utan olägenhet för den skattskyldige. En sådan prövning är emellertid ytterst besvärlig och skulle, såvitt jag förstår, inte ha någon uppgift att fylla. Alla förhandsbesked av allmänt intresse publicerar vi nämligen med uteslutande av namn i vår meddelandeserie i tidskriften Skattenytt. Själva rättsfrågan får alltså offentlighet, och det är ju det som allmänheten är intresserad av. Herr Eriksson: I promemorian har diskuterats frågan om privatpersoners självdeklarationer. Det har varit lite olika meningar inom kommittén, men man har till slut kommit fram till att sådana deklarationer som regel skall bedömas vara sådana, att utlämnande kan lända den skattskyldige till skada. Det kan

214 uppkomma fall å andra sidan, då pressen likväl vill ta del av en viss persons självdeklaration. Vad har man för synpunkter på det? Herr Sagnert: Det är främst en praktisk fråga. Vi rör oss här i landet med omkring 4,5 miljoner självdeklarationer. Att i varje enskilt fall pröva, om ett utlämnande skulle vara till skada för vederbörande, tror jag inte är praktiskt möjligt med nuvarande organisation och personalresurser. Taxeringslängderna innehåller alla uppgifter av intresse. Inkomstlängden är offentlig. Förmögenhetslängden är visserligen inte offentlig, men det förekommer sammanställningar över de skattskyldigas förmögenheter. Det bör också framhållas, att många deklarationer innehåller uppgifter av rent personlig art. Jag tänker närmast på alla yrkanden om extraavdrag och de strängt personliga förhållanden som kan avslöjas i sådana sammanhang. Ordföranden: Man kan diskutera om folk skulle deklarera hederligare om det var offentligt än om det är hemligt. Det är inte säkert att sekretessen skapar en bättre deklarationsmoral, det kan vara tvärtom. Herr Eriksson: Får jag ställa en fråga till pressen? Det finns, som vi hörde, praktiska synpunkter som gör det mindre lämpligt att deklarationer skall vara tillgängliga för allmänheten. Man kan ju också anlägga principiella synpunkter på frågan. Herr ordföranden drog u p p en här: kan man räkna med att folk skulle deklarera hederligare, om man har offentlig insyn i deklarationsmaterialet? Den andra synpunkten är den att vid en offentlighet kan vi råka in i ett angiverisystem. Jag skulle vilja fråga: finns det något intresse av att ändra på det nu-

varande, där deklarationerna är hemliga? Herr Wigforss: Nej, jag tror inte att vi har några från riksskattenämnden avvikande synpunkter i det avseendet. Min motfråga i det här konkreta fallet är närmast den: kan det vara motiverat ur den allmänna kontrollsynpunkten, att man har offentlighet i fråga om självdeklaration? Man måste ju alltid göra en skillnad i praxis mellan offentliga personer och rena privatpersoner; man måste kunna kontrollera offentliga personer mer än privatpersoner. Men skulle där vara någonting, så kommer det inför domstol, och då blir det offentligt. Det kan hända att mina kolleger har en annan uppfattning, men jag tror att jag måste tills vidare besvara frågan nekande, hur otrevligt det än är att avstå ifrån offentlighet på något område. Ordföranden: Utan att diskutera själva saken skulle jag ändå vilja ifrågasätta redaktör Wigforss' gränsdragning. Är det så alldeles givet, att det är bara myndigheter, som skall kontrolleras? Det var skälet 1809, när man talade om hur regeringsformen skulle se ut. Men i det moderna samhället finns det väl också ett visst intresse att kontrollera varandra. Det gäller en avvägning också när det gäller enskilda. Och är det nu så, att en del medborgare inte bär den börda, som andra får bära, så kan man ju säga att det är ett sådant intresse. Jag vill inte alls ifrågasätta vad man har sagt från riksskattenämndens sida om att det är tekniskt olösligt. Men nog skulle man väl kunna säga, att det är ett visst offentlighetsintresse, att den som deklarerar och betalar sin skatt skall ha en viss möjlighet att kontrollera att också de andra gör det hederligt. Herr Wigforss:

Den kontrollen utförs i

215 vårt samhälle av de rättsliga organen. Vi kan inte med offentlighetslagstiftningens hjälp göra ett samhälle där vi alla spionerar på varandra. Vi har ju i vår privata hederskodex, publicistklubbens publiceringsregler, tryckt rätt mycket på att förhindra personliga publicitetsskador, det är ett utslag av samma strävan. Ordföranden: Ja, jag inser att man måste göra en avvägning. Men man kan ju draga en parallell till varför domstolsprocessen genomgående är offentlig. Det är inte bara för att kontrollera att domstolarna dömer rätt, utan däri ligger också någonting av detta, att den som felar mot de andra får dragas fram i ljuset. Herr Pers: Jag skall tillåta mig att göra ett historiskt påpekande. Resultatet av deklarationerna, dvs. längderna om hur mycket vi betalar i skatt, är offentliga. De publicerades i stor utsträckning i tidningarna; jag tror att den sista tidning som slutade med att publicera de där längderna gjorde det 1942. Då hänvisades det i det speciella fallet till bristen på papper. Det var den tidning som jag då hade blivit huvudredaktör för. Men vi har inte återupptagit det, och ingen annan heller har gjort det. Vi kan säga, att det är en form av den moderna pressens förräderi, att den inte är så noga med offentliggörandet längre av saker som angår privatpersoner. Om det är ett förräderi eller ett framsteg, det är ju ytterst svårt att veta. Faktum är att de längderna är offentliga, och numera går folk i stället för att läsa detta för 45 öre i en tidning och köper taxeringskalendrar för orimligt höga belopp och ger i stället boktryckarna tillfälle till att tjäna grova pengar. Vad som intresserar ordföranden är att man skall få upp den allmänna moralen; det tycker jag också är bra. Jag kan lära ut ett knep till mina kolleger

och konkurrenter, och det är att börja införa tabeller över vad vederbörande betalar i skatt. Det är en siffra, som inte kan anses vara på något sätt stötande; man lägger sig ju inte i vad vederbörande tjänar. Tvärtom visar man vilken utomordentlig tillgång han är för samhället, när han betalar ett högt belopp i skatt. Herr B:son Allström: Jag handlägger varuskatteärenden inom riksskattenämnden. Jag skulle vilja ta upp tre frågor. Den första frågan gäller följande: När en person eller ett företag skall starta en verksamhet, som medför skattskyldighet enligt förordningen om allmän varuskatt, skall registrering äga rum. Detta tillgår på det sättet att den skattskyldige på en av riksskattenämnden fastställd blankett (registreringsanmälan) lämnar vissa uppgifter om namn, adress, räkenskapsårets omfattning, bransch, önskad redovisningsmetod etc. Därjämte skall uppgift lämnas om beräknad total årsomsättning under det närmast kommande verksamhetsåret och vidare om hur stor del därav som beräknas belöpa på skattepliktig försäljning. På grundval härav fattar länsstyrelsen ett beslut och utfärdar ett registreringsbevis. Fråga uppkommer i vad mån omsättningsuppgifterna kan betraktas vara av så synnerlig vikt för honom att dessa icke bör tillhandahållas vem som helst. Blir m.a.o. den av vederbörande ifyllda och undertecknade registreringsanmälan en icke offentlig handling om den innehåller dessa omsättningsuppgifter? I detta sammanhang kan nämnas att i en vanlig självdeklaration för rörelseidkare finns en rörelsebilaga med en uppgift beträffande omsättningen under det avslutade räkenskapsåret. Denna uppgift är icke offentlig, eftersom den ingår i en deklarationshandling.

216 Den andra frågan berör följande spörsmål: Länsstyrelserna upprättar liksom på den direkta skattens område taxeringslängder, benämnda varuskattelängder, vari den skattskyldiges registernummer, namn och adress angivits och vidare den till allmän varuskatt skattepliktiga omsättning, som han taxerats för. Dessutom införes i längden uppgift om den kostnadsersättning, som tillgodoförts honom för det gångna beskattningsåret. Denna kostnadsersättning baseras på vad den skattskyldige själv redovisat i skattepliktig omsättning under året. I allmänhet redovisas skatt sex gånger om året. Med ledning av en inom riksskattenämnden upprättad tabell uträknar länsstyrelsen efter räkenskapsårets utgång den kostnadsersättning som skall tillgodoföras den skattskyldige. Taxeringsnämnden har ingenting med denna uträkning att göra. — Låt oss antaga att den skattskyldige i sina sex deklarationer tillhopa under ett år har redovisat en halv miljon kronor i skattepliktig omsättning. På grundval härav har kostnadsersättningen uträknats. Låt oss vidare antaga, att taxeringsnämnden vid fastställande av skattepliktig omsättning finner, att den skattskyldige redovisat för låg omsättning — den borde rätteligen vara 750 000 kronor. Sistnämnda belopp införes i varuskattelängden, som är en offentlig handling, och där införes också, såsom jag nyss nämnde, kostnadsersättningen, som i det tänkta fallet är baserad på en omsättning av en halv miljon kronor. I ett sådant fall kan man alltså av längdens uppgifter räkna ut med vilket belopp taxeringsnämnden frångått den skattskyldiges uppgifter. Detta kan man däremot icke göra genom att studera de vanliga inkomstskattelängderna. Så var det slutligen den tredje frågan: Den skattskyldige deklarerar, som jag nyss nämnde, sin skattepliktiga omsätt-

ning i allmänhet sex gånger om året och betalar in skatten. Inbetalningen går via den lokala posten till postgirot, som efter utgången av varje redovisningsperiod redovisar influtna skatter till vederbörande länsstyrelse. Detta sker med anlitande av dataanläggning, som producerar redovisningarna i långa listor. Dessa listor upptar för varje skattskyldig registernummer och skattebelopp. Hos länsstyrelsen kan man få reda på vem som har ett visst registernummer. — Det har gjorts sonderingar från näringslivets sida för att få ta del av dessa listor. Med kännedom om viss skattskyldigs namn och registernummer kan man från listorna räkna ut den skattepliktiga omsättningen för honom och på det sättet se hur trenden hos ett antal utvalda företagare inom samma bransch utvecklar sig inom vissa områden (tätorter m.m.i. Med ledning härav kan man vidtaga dispositioner med avseende å framtida planering m.m. Fråga uppkommer sålunda, i vad mån redovisningslistorna som kommer från postgirot till länsstyrelserna är en sådan handling som länsstyrelserna — eller postverket — måste tillhandahålla åt den som så begär.

Herr Sagnert: Får jag återgå till de allmänna synpunkter, som herr ordföranden anlade på deklarationshandlingarna och allmänhetens insjön? Längderna innehåller uppgifter om inkomsten av varje förvärvskälla, allmänna avdrag och den taxerade inkomsten. Med ledning av dessa uppgifter tror sig en förståsigpåare kunna säga, att den och den har för låg inkomst. Det kommer massvis med sådana brev inte bara till länsstyrelserna utan också till riksskattenämnden, anonyma brev. Min erfarenhet av länsstyrelsetjänstgöring under många år är, att flertalet av dessa brev har man ingen som helst nytta av. Det är tyvärr så, att

217 skattereglerna särskilt för företagare är så pass komplicerade att man måste vara sakkunnig för att bedöma tillförlitligheten av de i deklarationerna lämnade uppgifterna. Vi skulle få en massa anmälningar från folk, som absolut inte kan dra några slutsatser av materialet. Det innehåller dessutom många för den enskilde speciellt hemliga uppgifter. Jag tror taxeringskontrollen bör få arbeta

som den gör på egen hand. Så länge vi har lekmän i nämnderna med personkännedom och ortskännedom, har vi tillräckligt med uppfattningar om vad vederbörande borde tjäna. Vi har också tjänstemän, som ombesörjer den rent tekniska granskningen, kategorigranskningar och allt vad det nu kan vara. Jag tror att den enskildes insyn bara skulle vålla oss en massa onödigt extraarbete.

BILAGA 3

Sammanställning av skriftliga redogörelser och framställningar till

offentlighetskommittén

med anledning av diskussionspromemorian Offentlighet och sekretess

om

220 INNEHÅLL

I. Inledning II. Allmänna frågor A. Tillämpningen av sekretesslagen B. Författningsutkastets uppläggning C. Allmänt om sekretessreglernas innehåll D. Sekretess kring psykologiska prov m.m III. De särskilda stadgandena A. Tryckfrihetsförordningen 2 kap. 2 § 2 kap. 3 § 2 kap. 5 § 2 kap. 7 § 2 kap. 8 § 2 kap. 10 § 2 kap. 11 § 2 kap. 12 § 2 kap. 13 § 2 kap. 14 § 2 kap. 15 § 2 kap. 16 § 2 kap. 17 § 2 kap. 23 § 7 kap. 3 § B. Rättegångsbalken 36 kap. 5 § och 38 kap. 8 §

221 -— 222 223 225 22/ 230 230 230

230 230 230 231

231 231 231 235 237 242 243 243 243 243 244 244

Bilagor: a. PM angående sekretessbehov i samband med militärpsykologisk verksamhet (militär-psykologiska institutet) b. PM om de psykologiska provens offentlighet (postskolan)

245 257

c. Synpunkter och önskemål i anslutning till offentlighetskommitténs diskussionspromemoria om offentlighet och sekretess (Sveriges psykologförbund)

260 Hänvisningarna till PM 1964 har ändrats så att de hänför sig till pagineringen i bilaga 1.

221 I. Inledning

Skriftliga framställningar eller redogörelser i form av promemorior har inkommit till kommittén från chefen för rikets allmänna kartverk, militärpsykologiska institutet, arbetarskyddsstyrelsen, poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, statistiska centralbyrån, sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, skogsstyrelsen, statens personalvårdsnämnd, en delegation gemensam för handelskamrarnas nämnd samt Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges

grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges mekanförbund (i det följande kallad näringslivsdelegationen), Sveriges psykologförbund och Sveriges sociologförbund. Sveriges industriförbund har även direkt tillställt kommittén visst material, nämligen dels vissa synpunkter på statistiksekretessen sammanställda av Bruksindustriföreningen, dels en av Industriförbundets skatteexperter författad promemoria om sekretesskyddet för vissa taxeringshandlingar.

222 II. Allmänna frågor

A. Tillämpningen av sekretesslagen Allmänna uttalanden om tillämpningen av SekrL har gjorts av företrädare för poststyrelsen, järnvägsstyrelsen, skogsstyrelsen och näringslivsdelegationen. Från myndigheternas sida uppges samstämmigt, att formell prövning av frågor om utlämnande av handlingar endast sällan har behövt göras. Från poststyrelsens intendentsbyrå uppges, att sådan prövning under den tid som kan överblickas inte har gjorts i något enda fall. Styrelsens författningsbyrå meddelar, att ärenden om utlämnande i regel har avgjorts på byrånivå, i den mån de inte har kunnat avgöras på postanstalterna, och att någon prövning i plenum i varje fall under senare år inte synes ha ägt rum. Järnvägsstyrelsen har meddelat att formell prövning har förekommit i ringa omfattning och då huvudsakligen i upphandlingsärenden samt att något besvärsärende inte har förekommit. Skogsstyrelsen uppger att någon formell prövning av begäran om utlämnande av handling från styrelsen, såvitt man har kunnat utröna, inte har förekommit under de drygt tjugo år som förflutit sedan styrelsen inrättades. Skogsstyrelsen har tillagt att i ett fall där en skogsvårdsstyrelse hade vägrat att tillmötesgå en begäran om utlämnande av en stämplingslängd ärendet hade underställts skogsstyrelsen genom besvär men att denna inte hade funnit skäl till ändring. Från poststyrelsen och skogsstyrelsen

uppges att nuvarande sekretessbestämmelser i stort sett inte har berett några svårigheter. Poststyrelsens intendentsbyrå framhåller särskilt att tidsbegränsningen av sekretessen har underlättat handläggningen av sekretessärenden inom upphandlingsverksamheten. Som en förklaring till att sekretessbestämmelserna inte har berett några större svårigheter inom postverket har styrelsens ombudsmansexpedition yttrat att de sekretesskyddade områdena är ganska väl avgränsade. En viss svårighet har dock frågan om utlämnande av de från allmänheten inkomna adressanmälningarna berett, enligt vad styrelsens författningsbyrå meddelar. Den omständigheten att tillämpningen inte har berett några större svårigheter inom skogsstyrelsen behöver, enligt vad denna styrelse anför, inte betyda att SekrL:s bestämmelser skulle vara lätta att tillämpa. Orsaken är i stället närmast att söka i att huvuddelen av de ärenden som handläggs inom skogsstyrelsen är av sådan art att deras offentliga karaktär aldrig behöver sättas i fråga. I fråga om särbehandling av hemliga handlingar vid registrering och förvaring meddelar postbanken, att sådan förekommer i stort sett endast beträffande handlingar som hemligstämplas av försvars- eller utrikesskäl. I övrigt förvaras hemliga och offentliga handlingar jämsides vid flertalet tjänsteställen, och sekretessfrågan prövas från fall till fall, när

223 utlämnande begäres. Poststyrelsens författningsbyrå meddelar, att några nämnvärda problem inte har uppkommit härvidlag. Näringslivsdelegationen framhåller att många myndigheter uppfattar ett överklagande av sekretessbeslut som en sidvördnad och inte som ett normalt led i det administrativa förfarandet; en viss »uppfostran» på den punkten vore enligt delegationen önskvärd. B. Författningsutkastets uppläggning Olika organ inom postverket framhåller företrädena hos en metod med allmänt hållna föreskrifter. Intendentsbyrån framhåller, att i stort sett måste de allmänna principer, som kommittén för fram, anses riktiga och i samklang med den allmänna rättsuppfattningen. Från ombudsmansexpeditionen yttras, att förslaget att ersätta katalogiseringen i SekrL med mer allmänt hållna bestämmelser i stort sett torde komma att utfalla väl, om det tillämpas inom postverket. Författningstekniskt är det, enligt vad som sägs från postbankens sida, ingen tvekan om att ett övergivande av enumerationsprincipen till förmån för en mer allmänt hållen reglering är ett steg i rätt riktning. I fortsättningen yttras: All erfarenhet visar ju att detaljuppräkningar fort blir föråldrade och ofullständiga. Om texten skall komprimeras så kraftigt som kommittén tänkt sig, kan naturligtvis regleringen rymmas inom en grundlag som TF. En möjlighet som bör hållas öppen är väl dock fortfarande att ha en särskild sekretesslag, mer tidsenlig och mindre omfattande än den nuvarande men ändock utförligare och noggrannare än det föreslagna nya kap. 2 i TF. Poststyrelsens författningsbyrå yttrar: Det allmänna intrycket av förslaget i diskussionspromemorian är gott. För postverket, som i första hand kommer i kontakt med »förtroendesekretessen», synes tolk-

ningssvårigheterna knappast komma att öka. Det synes snarast lättare att komma ihåg och hos personalen inskärpa en allmän regel om »förtroendesekretess» än att tolka uttrycken i § 28 i sekretesslagen (»handlingar angående samfärdseln»). Vissa tillämpningssvårigheter kan dock befaras, framhålles från postbanken: Det bör understrykas, att det kan komma att bli mycket svårt för dem som ställs inför anspråk på utlämnande av handling att avgöra sekretessfrågan, när lagtexten är så allmänt utformad som här är fallet. Erfarenheten visar ju, att största behovet av detaljreglering finns för instanser som befinner sig långt ifrån förvaltningscentrum. I ett så stort verk som postverket kan en mängd postfunktionärer med ofullständig utbildning ställas inför uppgiften att tolka ett allmänt stadgande i grundlag. Man kan ju inte gärna hänskjuta alla fall till central expertis i generalpoststyrelsen. Möjligen kan man tänka sig, att postmästarna får sådan utbildning på området, att de kan fungera som tolkningsinstanser ute på fältet. I postverket bleve det givetvis, framhålles i fortsättningen, nödvändigt att utarbeta råd och anvisningar med exempel från det postala området. »Katalogen» skulle alltså flyttas ned från lag till administrativa föreskrifter. Detta skulle, yttras det vidare, underlätta aktualiseringen av den. Poststyrelsens författningsbyrå, som förklarat att några nämnvärda problem hittills inte har förekommit inom postverket (se under A ovan), yttrar att någon ändring i detta hänseende inte synes uppstå, om utkastet skulle genomföras. I fråga om tidsgränser yttrar poststyrelsens intendentsbyrå, att tanken att sekretess ej skall vara tidsbunden måste anses riktig; det bör vara de faktiska förhållandena som skall bestämma sekretessens varaktighet. Någon form av bindning av sekretesstidens längd vad gäller sekretessbelagda ärenden rörande upphandling, entreprenad o.d. kunde dock vara önskvärd. Intendentsbvrån

224 illustrerar de svårigheter som kunde uppkomma med en icke tidsbunden sekretess med följande exempel: I ett upphandlingsärende förekommer bland många andra anbud också ett, som av anbudsgivaren förklarats gälla endast under förutsättning, att det behandlas som sekretessbelagd handling (»hemligförklaras»). Anbudet är fördelaktigt och anses böra antagas. Enligt nuvarande praxis skulle generalpoststyrelsens beslut bli: anbudet antages, handlingarna i ärendet får utlämnas först efter det viss tid — minst 2, högst 5 år — förflutit från det beslutet fattades. Sekretesstiden bestäms i samråd med anbudsgivaren, men får enligt nuvarande lag ej överstiga 5 år. Ingivarna av de konkurrerande anbuden får i detta fall besked om att ärendet är »hemligförklarat» och att deras resp. anbud inte antagits. Under den tid, som svarar mot för ärendegruppen fastställd kortaste sekretessperiod, gör de i allmänhet inte något försök att utbekomma handlingarna i ärendet. Möjlighet finns för övrigt att tala om för dem hur lång sekretesstid som fastställts i det enskilda fallet. Ett beslut i samma ärende utan tidsbegränsad sekretess måste omfatta: antagande av det förmånligaste anbudet samt förklaring att ärendet med hänsyn till tillämplig § i TF sekretessbelagts. Härom underrättas de anbudsgivare, vars anbud inte antagits. Men, frågar de sig, för vilken tidsperiod gäller sekretess? 2 månader, 6 månader, 1 år, 2 år, 3 år etc? Ja, det vet de inte. Är de intresserade av att få del av handlingarna i upphandlingsärendet, begär de att få utbekomma dem. Eftersom tidsbunden sekretess inte förekommer, anser de det nog klokast att — för att spara tid — låta sin framställning »bli stående», dvs. gälla fram till den dag, då myndigheten finner, att sekretessen inte längre skulle tillgodose det ändamål, som på sin tid motiverade den. Men hur skall den tjänsteman förfara, som skall handlägga framställningen om att utfå det sekretessbelagda ärendet? Det finns inte något myndighetens tidsbegränsade beslut att hänvisa till, utan framställningen måste prövas individuellt. Sekretessbeläggningen har tillkommit för att skydda anbudsgivarens/leverantörens intressen (en-

skilds yrkeshemlighet), varför det måste bli ett samråd med denne, om sekretessen skall hävas eller alltjämt bestå. Om anbudsgivaren medger utlämning, är saken fullt klar. Men om han begär sekretess även i fortsättningen och t.o.m. anger viss tid, som den skall bestå, hur skall då tjänstemannen eller myndigheten förfara? Skall han/den anse kravet från anbudsgivaren utan vidare riktigt eller är han/den skyldig att beakta också sökandens intresse av att få del av handlingarna? Har för övrigt tjänstemannen/myndigheten i detta fall rätt att fastställa sekretess under viss tid eller måste beskedet till sökanden bli, att ärendet visserligen alltjämt är sekretessbelagt men att ingenting kan sägas om, när det kan bli tillgängligt? Vid besked enligt detta alternativ bör sökanden ha stor nytta av en »stående framställning», som ju teoretiskt måste innebära ständig skyldighet för tjänstemannen/myndigheten att på nytt pröva om det tidigare fattade beslutet. Vidare uppkommer den frågan: Hur skall förfaras i det ovannämnda ärendet, om framställning om utfående av handlingarna i detsamma inte inkommer? Är myndigheten berättigad att internt utfärda regler, som säger att sekretess skall upphöra efter visst antal år — i praktiken alltså en tidsbunden sekretess — eller måste dylika ärenden omprövas tid efter annan med kontakt varje gång med den, som ursprungligen begärt sekretessbeläggningen? Även poststyrelsens ombudsmansexpedition framhåller, att det torde medföra praktiska fördelar att i ärenden om myndighets köp och försäljning tidsbegränsa sekretessen, och ställer frågan, om det skulle stå i strid mot förslaget, att myndigheten i samråd med den anbudsgivare, som önskade sekretess, tidsbegränsade sekretessen. Ombudsmansexpeditionen yttrar vidare: Enligt förslaget uppställes endast i begränsad omfattning tidsgränser för sekretessen och detta torde med allmänt hållna sekretessbestämmelser också vara nödvändigt. Tidsfaktorns betydelse för behovet av sekretess framhålles dock i promemorian. Måhända vore möjligt att i 2 kap. 15 § TF enligt förslaget införa tidsfaktorn såsom en

omständighet, som kunde föranleda utlämnande av allmän handling, om ej annat så genom tillförande av orden »omständigheterna i övrigt». Psykologförbundet säger sig i huvudsak kunna stödja förslaget om att generella regler skall ersätta enumerationsprincipen. Det synes också, menar förbundet, vara en fördel att undantagen från offentlighetsprincipen knytes till funktionella grunder och inte till organisatoriska. Detta medför bl.a., framhåller förbundet, att tystnadsplikten gäller oberoende av yrkesgrupp, vilket torde medföra ökade möjligheter till ett smidigt samarbete inom och mellan de olika funktionerna. Statistiska centralbyrån ställer sig mera kritisk till uppläggningen: Statistiska centralbyrån anser det vara nödvändigt med mera detaljerade sekretessbestämmelser, än vad offentlighetskommittén föreslagit. För att avgörandet, om en handling får utlämnas, icke skall i alltför många fall fördröjas på grund av att ärendet hänskjutes till högre tjänsteman eller till verksledningen, blir i annat fall myndigheterna tvungna att utfärda detaljerade föreskrifter till ledning för personalens handläggning av frågor om utlämnande av handling. Detta skulle få till följd, just vad kommittén velat undvika, nämligen en i hög grad schablonmässig reglering, varjämte risken blir stor, att dessa överväganden kommer att ge olika resultat hos olika myndigheter. Det vore önskvärt, att bestämmelserna kunde utformas så, att de i allmänhet kunde tolkas och tillämpas även av underordnad personal, som har den direkta vården om en viss handling. De nu gällande reglerna erbjuder i detta hänseende stora svårigheter, men centralbyrån fruktar, att med den föreslagna formuleringen, svårigheterna skulle öka i stället för att minska. I fråga om tidsgränser för sekretessen anför centralbyrån: Av likartade skäl, som anförts ovan, bör man även bibehålla bestämmelser om fasta maximitider — med samma möjlighet som för närvarande att göra undantag från dem. 15

Speciellt för en myndighet som centralbyrån med ett synnerligen omfattande och mycket anlitat arkiv är det värdefullt med en fast tidsperiod, efter vilken handlingarna i allmänhet kan »friställas» och utlämnas utan hinder av sekretessbestämmelserna. I annat fall torde enda möjligheten — om man icke vill lägga en orimlig övervakningsbörda på arkivpersonalen — bli, att myndigheten själv utfärdar tidsbestämmelser. Näringslivsdelegationen anför om kommitténs tanke att byta ut de detaljerade bestämmelserna mot kortare och mera generella: Delegationen anser, att en viss fara kan ligga häri. Sekretessbestämmelserna skall tillämpas av en stor mängd myndigheter som icke kan förväntas ha den juridiska sakkunskap som en lagstiftning, vars tilllämpning ger upphov till komplicerade tolkningsfrågor, får anses kräva. Med hänsyn härtill ifrågasattes om icke enumerationsprincipen — låt vara att den gör lagtexten omfångsrik — är att föredraga. Också den har givetvis sina nackdelar. En uppräkning av de situationer i vilka offentligheten kan uteslutas kan befaras leda till en benägenhet att i dessa situationer mer eller mindre regelmässigt utesluta offentligheten utan prövning av skälen in casu härför. Och det kan befaras att det lättare blir slentrian när det gäller sekretess på grund av antaget allmänt intresse än när det är fråga om skydd för enskild. C. Allmänt innehåll

om

sekretessreglernas

Näringslivsdelegationen knyter vissa kritiska reflexioner till vad som yttrats i PM 1964 om sekretessreglernas innehåll (»En ledande synpunkt . . .», s. 14): Delegationen menar att kommittén överbetonat det allmännas intresse av skydd genom sekretess och underbetonat de enskildas. Visserligen finns det vissa mycket viktiga allmänna intressen som ur dessa synpunkter behöver skydd, t.ex. försvarsintresset och utrikespolitiska hänsyn. Men man kan inte generellt hänvisa till myndigheternas uppgifter och nödvändigheten av att de kan genomföras. Alla myndighetsfunktio-

226 ner är inte lika viktiga. Och ofta torde man finna att det är viktigare att offentlighetsprincipen bevaras än att vissa uppgifter inom en myndighets område blir genomförda. Enligt delegationens mening är det i stället angeläget att starkare understryka hänsynen till enskildas behöriga intressen. Sociologförbundet anför att sociologerna, liksom företrädare för andra vetenskaper, kanske framförallt de samhällsvetenskapliga och de historiska, har intresse av att begreppet offentlig handling ges en så vid definition som möjligt, så att material kan stå till forskningens förfogande. I fråga om g r ä n s e n m e l l a n s e r v i c e och myndighetsutövning yttrar skogsstyrelsen, att de regionala skogsvårdsstyrelsernas ställning som dels myndigheter med offentliga funktioner (lagövervakning m.fl. uppgifter), dels serviceorgan kan ge anledning till olika ställningstaganden i sekretessfrågor. Styrelsen fortsätter: I de fall då gränsdragningen mellan de två funktionerna inte medför några svårigheter torde inte heller dessa ställningstaganden utgöra några nämnvärda problem. Svårigheterna framträder först då viss verksamhet inte med säkerhet går att hänföra uteslutande till den ena av de båda funktionerna. Svårigheterna är emellertid i första hand en följd av verksamhetens skiftande karaktär och torde i mindre grad bero på sekretesslagens innehåll. Utan att närmare ha tagit ställning till promemorians förslag till ny lagstiftning rörande allmänna handlingars offentlighet torde man dock kunna understryka att det framstår som mycket angeläget att allmänheten även i fortsättningen skall kunna anlita skogsvårdsstyrelsernas tjänster i medvetandet om att deras önskemål om sekretesskydd infrias i största möjliga utsträckning. De synpunkter som anförts i specialmotiveringen till 14 § i promemorian avsedda att även i fortsättningen vidmakthålla sekretesskyddet i förevarande fall synes därför böra hälsas med tillfredsställelse. 1

Se vidare i det följande under 2 kap. 13 § i TF.

I den från arbetarskxjddsstyrelsen överlämnade promemorian tas en liknande fråga upp till behandling: Enligt den föreslagna 14 § andra stycket skulle sekretessen vidgas i vissa förtroendefall. Detta får betydelse för arbetarskyddsverket, som ju ofta anlitas för konsultation. Det torde därvid uppstå svårighet att dra en gräns mellan verkets myndighetsutövning och förtroendefallen. Möjligen bör man presumera, att en hänvändelse till en myndighet med så utpräglade tillsynsuppgifter som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen normalt icke utgör ett förtroende. Detta skulle överensstämma med nuvarande rättsläge, eftersom förordnande jämlikt 27 § SekrL ej meddelats för verket. Behovet att u n d a n h å l l a e n s k i l d u p p g i f t e r o m h a n s e g e t t i l l s t å n d behandlas ingående av statens personalvårdsnämnd.1 Nämnden anför i fråga om journal, förd av läkare eller personalkonsulent, bl.a. följande: I denna journal antecknas för anställd, med vilken kontakt erhållits, alla de uppgifter som lämnats från t.ex. den anställde själv, medlem i den anställdes familj, förman eller chef, arbetskamrater etc. Dessutom föres löpande journalanteckningar om de händelser, rekommendationer, remisser, försöksomplaceringar etc. som inträffar under behandlingstiden i ett ärende. Fortlöpande antecknas även förtroendeläkarens och personalkonsulentens iakttagelser beträffande den anställde och uppgifter beträffande vederbörandes medicinska status. I vissa fall intas i journalen även uppgifter erhållna från annan läkare eller myndighet. En väsentlig förutsättning för att arbetet kring de anställdas problem på arbetsplatserna och arbetsplatsens problem med de anställda skall kunna ge ett gott resultat är att samtliga uppgifter som lämnas av och om de anställda behandlas helt konfidentiellt. Samtliga personalkonsulenter och sekreterare vid statens personalvårdsnämnd har för den skull skriftligen avgivit tystnadsförsäkran avsedd att vara av samma verkan som gällande tystnadsplikt för läkare. Kommittén har (s. 43) angivit fall beträffande sinnessjuk, då vederbörande skulle taga skada av att få kännedom om innehål-

227 let i en handling, och har ansett, att skydd för enskild i dylika fall bör kunna meddelas genom lagstiftning om vården. Det synes emellertid angeläget att utrymme skapas för att kring vissa handlingar under vissa förhållanden skapa sekretess som icke kan brytas, jämväl beträffande på mentalsjukhus icke intagna eller i social-, nykterhets- eller barnavårdslag icke berörda fall. Som närmaste förebild kan härvid möjligen uppställas gällande regler om biktens okränkbarhet. Som exempel på fall, då ett offentliggörande — vari inräknas jämväl rätten för vederbörande enskilde att se handling berörande honom själv — skulle vara till skada, kan nämnas följande. I en krets av t.ex. läkare, psykologer och personalkonsulenter kan sakligt diskuteras och penetreras sådana inom olika discipliner fallande problem, som i en annan krets — eller av den berörda individen — skulle uppfattas icke såsom medicinska utan som moraliska problem, t.ex. omedveten homosexualitet, eller som arbetskraftsvärderingsproblem, t.ex. paranoia utan sjukdomsinsikt. Ett offentliggörande av en läkares uppfattning i ett visst dylikt fall kan såväl vad gäller individen/patienten själv som dennes omgivning leda till svåra chocker och försämrad status, social missaktning och arbetsmissanpassning. Den socialmedicinska uppfattningen beträffande våda av offentliggörande respektive delgivning till den berörde själv synes här böra råda. Det undandrar sig statens personalvårdsnämnds bedömande hur en lagstiftning härom skall kunna utformas, men nämnden anser det angeläget att möjlighet beredes läkare och personalkonsulent (motsvarande) att få sköta sitt arbete och göra för dess fullgoda slutförande adekvata anteckningar utan att behöva riskera, att dessa, till uppenbar skada för den hjälpsökande, kan bli utlämnade. För detta ändamål synes i nu presenterade författningsutkast ändringar i angiven riktning böra vidtagas beträffande tryckfrihetsförordningen 2 kap. 13 och 15 §§ samt beträffande rättegångsbalken 36 kap. 5 § tredje stycket. I postbankens promemoria sägs det vara av stort intresse att kommittén har tänkt sig att reglera även s e k r e t e s s e n m y n d i g h e t e r e m e l l a n . Frågan härom

kommer, yttras det, att klarna betydligt. För postbankens del synes den föreslagna formuleringen av 2 kap. 15 § T F tillräckligt skydda kundernas intressen. Statistiska centralbyrån tillstyrker att sekretesskyddet för statistikuppgifter i allmänhet kommer att gälla även gentemot andra myndigheter. Poststyrelsens ombudsmansexpedition framför däremot viss kritik mot att förtroendesekretessen skulle gälla även gentemot andra myndigheter. Därom yttras: Såsom lagförslaget formulerats kan det sägas vara särskilt aktuellt för postverket, inom vilket sekretessen enligt förslaget utformats såsom grundad på förtroende. Om en myndighet till annan myndighet utlämnat sekretesskyddad handling torde denna senare myndighet vara skyldig att i samma mån som den förra myndigheten beakta sekretessen. Bl.a. med hänsyn härtill synes kunna ifrågasättas huruvida icke lagförslaget i fråga om förhållandet myndigheter emellan fått en väl snäv formulering, som snarast giver anvisningar för den myndighet åt vilken sekretesskyddad handling utlämnats. D. Sekretess kring psykologiska m.m.

prov

Under denna rubrik redogöres för vad som anförts dels om behovet av sekretess kring formulär för psykologiska prov (2 kap. 11 § tredje stycket 1964 års utkast), dels om önskemål att bereda skydd åt personliga förhållanden som kommer fram i de undersöktas uppgifter vid proven (2 kap. 13 § utkastet), dels om behovet att bereda anonymitetsskydd åt dem som medverkar vid forsknings- och utvecklingsarbete med syfte att framställa formulär till psykologiska prov (jfr 2 kap. 14 § tredje stycket utkastet). Vissa synpunkter angående sociologiska undersökningar redovisas samtidigt. Utförliga framställningar har lämnats av militärpsykologiska institutet (»PM

228 angående sekretessbehov i samband med militärpsykologisk verksamhet»), den avdelning inom poststyrelsens personalbyrå som handhar postskolan och Sveriges psykologförbund. Dessa framställningar återges som bilagorna a—c till denna sammanställning. Järnvägsstyrelsens administrativa avdelning har anfört bl.a.:

Betydelsen av formuleringen »till dess åtgärden slutförts» tycks inte vara helt klar. Det är från sociologins synpunkt av stor vikt att formuleringen ges en vid innebörd. Inte sällan görs undersökningar där samma mätinstrument används vid upprepade tillfällen — ibland med ganska långa mellanrum. Det är uppenbart att om dessa mätinstrument kom till allmän kännedom skulle inte bara instrumenten utan också hela undersökningar förlora i värde.

Rekryterings- och utbildningskontoren har funnit att offentlighetskommitténs tankegångar som de kommer till uttryck i författningsutkastet, speciellt i 11 och 13 §§, i mångt och mycket strider mot de praktiska erfarenheter vi gjort och de önskemål vi har från den mångåriga och omfattande användningen vid SJ av psykologiska urvals- och personbedömningssystem. I ett företag av SJ:s storleksordning föreligger ett starkt behov av en ständigt fortgående objektivisering och förbättring av de kompletterande hjälpmedel (bl.a. i form av psykologiska urvals- och personbedömningssystem) som erfordras t.ex. vid uttagning till kurser, vid omplaceringar, i befordringssammanhang.

Institutionen understryker i det följande att stadgandena om förtroendesekretess måste gälla de två slag av mätinstrument, som inom sociologin och socialpsykologin är särskilt betydelsefulla, nämligen frågeformulär, som används vid enkät- och intervjuundersökningar, och protokollschemata, som används vid direktobservationer. Dessa handlingar måste, yttrar institutionen, beläggas med sekretess då de är ifyllda. Institutionen fortsätter:

I fortsättningen yttras att, om offentlighetskommitténs resonemang skulle leda till att användningen av urvals- och personbedömningssystem inom SJ i hög grad skulle försvåras eller rentav omöjliggöras, avdelningen måste reagera bestämt. Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet anför: I 11 § tredje stycket står att »allmän handling, som angår granskning, inspektion, kunskapsprov eller annan sådan åtgärd, skall hållas hemlig till dess åtgärden slutförts, om det kan antagas att utlämnandet skulle motverka åtgärden». Av diskussionerna kring detta stycke (s. 35—36) framgår inte vad kommittén avser med beteckningen »annan sådan åtgärd». Det vore lämpligt att i paragrafen tillföra beteckningen »vetenskapliga mätinstrument» eller dylikt. Inom sociologin och socialpsykologin används mycket ofta frågeformidär och protokollschemata, som om de kom till allmän kännedom skulle förlora sin giltighet och tillförlitlighet och därigenom bli helt oanvändbara.

Det kan förmodas att bl.a. psykologer och sociologer kommer att stå under myndighets tillsyn på motsvarande sätt som privatpraktiserande läkare och advokater. Med hänsyn därtill kunde det vara lämpligt att 13 § andra stycket formulerades så att det inte endast innehåller sekretessbestämmelser gällande handlingar rörande dem som undergår vård eller behandling eller söker råd eller hjälp. I de flesta fall är det sociologen eller hans medarbetare som söker upp enskilda personer för insamling av uppgifter av skilda slag. Sveriges sociologförbund framhåller att sociologerna insamlar källmaterial, vars karaktär av offentlig handling för närvarande synes oklar. Förbundet fortsätter: Detta gäller kanske främst det intervjumaterial som utgör en betydande del av underlaget för vår forskning. De tillfrågade garanteras vid dessa undersökningar regelmässigt anonymitet och betydande ansträngningar lägges ned för att detta anonymitetsskydd skall bli reellt. Väsentligen gäller kravet på lagstadgad sekretess för vår del intervjuformulär och motsvarande, som är använda, det vill säga, på vilka den

229 tillfrågades svar införts. I viss utsträckning k a n dock formulär, skalor, test m.m., vara av sådan k a r a k t ä r att själva publiceringen av undersökningsinstrumentet skulle motverka eller försvåra forskningsuppgiften. Formuleringen »skall hållas hemlig, till dess

åtgärden slutförts», k a n tyckas vag men täcker m å h ä n d a även vårt behov. Förutsättningen är då att den tolkas så att åtgärden, dvs. undersökningen, är slutförd n ä r undersökningen offentligt redovisats i tryck.

III. De särskilda stadgandena

A.

Tryckfrihetsförordningen

2 kap. 2 § Statistiska centralbyrån anför om det föreslagna tillägget till andra stycket: Centralbyrån får föreslå en bättre anpassning av formuleringen till det inom datamaskintekniken vanliga språkbruket, så att detta stycke får följande lydelse: »Vad i detta kapitel sägs om handling skall även avse karta, ritning eller bild, så ock andra media med uppgifter registrerade på mekanisk eller elektrisk väg». Med denna formulering skulle man täcka alla nu kända förfaranden för maskinell datarepresentation. 2 kap. 3 § 1 postbankens

promemoria yttras:

Det synes tveksamt, huruvida postverket med den föreslagna formuleringen skall tolkas som en eller många myndigheter. Det senare synes troligast, men är »generalpoststyrelsen» en myndighet, eller är varje huvudenhet, t.ex. postbanken eller byrå en myndighet? Detta har liksom i departementen betydelse, när ärenden expedieras mellan enheterna. Formuleringen »äger att självständigt fatta beslut» täcker väl inte vad som avses, men det är inte lätt finna något bättre; möjligen kunde man tillägga »eller göra uttalanden och rekommendationer». 2 kap. 5 § Om det föreslagna tredje stycket anföres i postbankens promemoria: Den här stadfästa principen, att handlingar inte blir offentliga i och med att de ställes till förfogande för utomstående, som biträder myndigheten i arbetet, är värdefull.

Uppenbart blir detta gällande vid t.ex. kontakter med annons- och reklambyråer, marknadsundersökningsföretag etc. I samband med sådana kontakter har postbanken råkat ut för en incident, där hemligt material var nära att publiceras, vilket, om så skulle ha skett, skulle ha allvarligt skadat postbankens affärsintresse i ett läge som då förelåg. Poststyrelsens författningsbyrå säger att vad som här sägs om värdet av den nya regeln gäller även den övriga poströrelsen. 2 kap. 7 § I promemorian från postbanken

yttras:

Tillägget i andra stycket synes värdefullt. Till försändelse eller meddelande bör väl också betalningshandlingar i postgirorörelsen utan vidare kunna räknas. Rent formellt kan ifrågasättas, om inte ordet »endast» på tredje raden kunde utgå. Enligt vad poststyrelsens författningsbyrå anför är intet att erinra mot en regel vari klart anges att postförsändelser inte är allmänna handlingar. Byrån fäster uppmärksamheten på en bestämmelse i 73 § p. 7 i förvaltningsföreskrifter för postkontor och postexpeditioner, enligt vilken även inbetalningskort samt avier, postanvisningar och utbetalningskort räknas som postförsändelser, vare sig de är kvitterade eller ej. Styrelsens ombudsmansexpedition säger å sin sida att de försändelser och meddelanden som stannar inom postverket (t.ex. adresskort) därmed kommer in under sekretesslagens bestämmelser.

231 2 kap. 8 § Chefen för rikets allmänna kartverk framhåller, att grundlagarna avser att reglera olika motstående intressen. Han fortsätter: Speciellt i frågan om offentlighetsprincipen avgör våra grundlagar just avvägningen mellan å ena sidan den ofta på militären och polismakten ytterst grundade verkställande makten, å andra sidan de enskilda medborgarna, det fria affärs- och industrilivet, företrätt av folkets valda ombud. Jag medger att detta är kortfattat och summariskt resonemang och att det principiellt inte tar hänsyn till parlamentarismen, men denna finns dock inte inskriven i grundlagen och därför bör den lagtekniska regleringen tas som den nu är. Jag anser det därför viktigt att man i grundlagarna inte ger det yttre skyddet för offentlighetsintresset en så onyanserad inskränkning, att inskränkningen om den utnyttjas av den verkställande makten eller den tillfälligt lagstiftande (dvs. i annan ordning än för stiftande av grundlag) kan möjliggöra att stora områden av vikt för samhällslivet och den enskilde undandrages offentligheten. I vart fall bör man, om man gör inskränkningen så vid som föreslagits, söka utforma lagtexten så att det framgår att det inskränkande intresset måste vägas mot »icke inskränkande intressen». 2 kap. 10 § Från postverkets sida understrykes behovet av sekretess till skydd mot brott. Postbanken anför i anslutning till 10 och 11 §§: Den här reglerade sekretessen synes för postgirokontorets del kunna bli tillämplig beträffande sifferkombinationer o.d., som användes på postgiroutbetalningskorten och som, om de inte blir kända utanför kretsen av postkassörer, kan medverka till att gripa brottslingar mot postverket. Det bör starkt understrykas, hur angeläget det är, att vissa skyddsåtgärder som postverket vidtar för att skydda sig mot brottslingar, inte avslöjas. Likaså är det synnerligen önskvärt, att man har möjlighet att hindra publicitet om brottslingars tillvägagångssätt. Även om man kan förstå

pressens intresse av nyhetsvärdet i det inträffade, kan det inte vara riktigt, att fullkomliga lektioner i brott ges i tidningarna. En liknande fråga diskuteras av poststyrelsens ombudsmansexpedition: En inom postverket ibland diskuterad fråga är huruvida man kan hemlighålla uppgifter om storleken av kontanta medel inneliggande på viss postanstalt eller under befordran på viss transporttur. Uppgifterna kan vanligen utläsas av handlingar, som enligt nuvarande sekretesslag knappast kan betecknas som hemliga. Bl.a. med hänsyn till stöldriskerna är det otillfredsställande att ovidkommande person kan få del av sådana uppgifter. Menar kommittén att dylika uppgifter skulle kunna bliva sekretessskyddade jämlikt 2 kap. 12 § 2 st. TF enligt förslaget? 2 kap. 11 § De synpunkter och önskemål som har framkommit i fråga om psykologiska och sociologiska prov har redovisats ovan under II D. 2 kap. 12 § Förslaget i andra stycket om skydd för m y n d i g h e t s y r k e s h e m l i g h e t har i huvudsak tillstyrkts från postverkets och statistiska centralbyråns sida. I postbankens promemoria yttras, att postbanken är ett bra exempel på en statlig institution, som knappast har någon myndighetsutövning. Offentlighetsprincipen har där »föga eller ingen tillämpning»: Givetvis har emellertid allmänheten ett berättigat intresse att bli informerad om företagets verksamhetsgrenar, allmänna skötsel och ekonomi men inte om alla detaljer när det gäller affärernas omfattning och framförallt inte om den enskilde kundens förhållanden. I korthet skulle väl saken kunna uttryckas så, att man i princip inte skall kunna få mer upplysningar i postbanken än i en privat bank. Från nyssnämnda synpunkt synes för postbankens del den värdefullaste nyheten i kommitténs förslag vara det skydd för bankens affärshemligheter, som tillskapas genom förslaget till 2 kap. 12 §. Som exem-

232 pel kan i detta sammanhang nämnas, att det från enskilt bankhåll förekommit försök att skaffa sig detaljerade upplysningar om postbankens rörelse i ett begränsat geografiskt område, uppenbarligen i avsikt att undersöka förutsättningarna för konkurrensåtgärder på denna del av marknaden. Postbanken skulle svårligen ha kunnat bereda sig tillgång till dylika fakta från en enskild bank. Det kan även nämnas, att några uppgifter om bankgirosystemets rörelseutveckling inte stått att erhålla från de enskilda bankerna, medan postbanken har betydligt svårare att med hänsyn till offentlighetsprincipen skydda sig mot att konkurrenterna skaffar sig värdefulla upplysningar om postgirot. Postbanken yttrar dock att uttrycket »myndighets yrkeshemlighet» inte synes helt adekvat och föreslår tillägget »eller dess affärsförhållanden». Enligt poststyrelsens författningsbyrå är det skydd för affärshemligheter (exempelvis angående rabatter) som tillskapas här värdefullt för postverket med hänsyn till den konkurrens som postverket är utsatt för i fråga om bl.a. paket- och trycksaksbefordran. Järnvägsstyrelsens kommersiella avdelning lägger fram en förteckning över handlingar i fråga om vilka ett sekretessbehov kan göra sig gällande. Listan upptar följande slag av handlingar: 1. Skrivelser av policykaraktär till regionala enheter. 2. Marknadsundersökningar, marknadsrapporter. 3. Säljbudgets och säljplaner. 4. Säljstatistik eller redovisningshandlingar knutna direkt eller indirekt till viss namngiven eller eljest lätt identifierbar kund (ex. Grycksbo Pappersbruk — ende mottagaren av pappersråvara eller färdigt papper på orten) eller lätt identifierbar transportsituation (ex. Norrköpings hamns statistik — grundad på underlag från SJ — angående utlastning av massa m.m.). 5. Av dylik kund avgiven utredning kring egna nuvarande eller framtida förhållanden (ex. beslutsunderlag för spårfrågor eller dylikt).

6. Avtal med individuella avseende sänkning av taxornas avgifter eller andra ekonomiska åtaganden från SJ:s sida gentemot kund. 7. Uppföljningshandlingar, lönsamhetssammanställningar. 8. Samarbetsavtal av kommersiell karaktär med trafikföretag och andra partners (t.ex. tåg/bil SJ-Automo). 9. Kreditavtal. 10. Agentavtal. Statistiska centralbyrån anför stämmelsen i andra stycket:

om be-

Denna bestämmelse borde kunna skydda datamaskincentralens och utredningsinstitutets maskinprogram, bearbetningsplaner, samplingsschemata o.dyl., vilket skulle innebära en utvidgning av den nuvarande möjligheten till sekretess. En sådan måste anses värdefull, eftersom centralbyråns affärsdrivande enheters verksamhet till en stor del bedrives i direkt konkurrens med enskilda företag. Centralbyrån får emellertid föreslå, att bestämmelsen omformuleras, så att den tydligt kommer att omfatta även denna verksamhet. Näringslivsdelegationen kritiserar däremot tanken på ett generellt sekretessskydd för myndigheters affärsverksamhet: Då statliga och kommunala myndigheter driver affärsverksamhet, som konkurrerar med enskild verksamhet, anser kommittén med utgångspunkt från principen om konkurrens på lika villkor myndigheterna berättigade till skydd mot insyn. Delegationen anser icke denna slutsats utan vidare självklar. Även i den affärsdrivande verksamheten ingår starka moment av myndighetsutövning, som gör att myndigheterna har ett övertag i förhållande till den enskilde konkurrenten. Med hänsyn härtill och då verksamheten drivs med allmänna medel finns ett starkt intresse av insyn. Delegationen ser med oro på tendensen mot ökad statlig och kommunal affärsverksamhet i bolags- eller föreningsform, då ju verksamheten därigenom undandrages den insyn och kontroll den eljest skulle vara underkastad. Delegationen erinrar om den kritik som under senare tid riktats mot det sätt på vilket Landstingens Inköpscentral

233 (LIC) verkat i kommunala upphandlingssammanhang och de svårigheter som i samband därmed förelegat att få insyn i föreningens förvaltning. I fråga om u p p h a n d l i n g och slutande av entreprenadavtal framför näringslivsdelegationen vissa allmänna synpunkter: Upphandling och slutande av entreprenadavtal för statens eller kommuns räkning bör såsom kommittén framhållit i viss utsträckning vara skyddad genom sekretess. Såsom kommittén också påpekat är det å andra sidan ett krav att allmänna medel förvaltas omsorgsfullt; både av hänsyn till det allmänna och till anbudsgivare måste prövningen av anbud följa generella normer. Sådana normer finns och tillämpas sedan närmare 50 år tillbaka, då det gäller statlig upphandling (f.n. 1952 års upphandlingskungörelse). Kritik mot de statliga upphandlingarna har också blivit sällsynt. Föreskrifterna får anses erbjuda tillfredsställande garantier för en objektiv prövning av upphandlingsfrågorna. På den kommunala sektorn finns icke motsvarande föreskrifter. Försök har gjorts i riksdagsmotioner (1956, 1960, 1961 och 1963) att vinna gehör för en lösning av frågan lagstiftningsvägen. Motionerna har avslagits under hänvisning till att intrång icke utan starka skäl borde göras i den kommunala självbestämmanderätten. Samtidigt har det dock förutsatts från riksdagens sida, att kommunerna och de kommunala organisationerna skulle söka utarbeta riktlinjer för upphandlingsverksamheten, som väl i stort sett borde överensstämma med upphandlingskungörelsens regler. Riksdagens uttalande till trots saknar de flesta kommuner fasta normer för upphandlingsverksamheten. Kritiken häremot har under senare år blivit allt starkare inte minst mot bakgrund av den konkurrens med enskilda anbudsgivare kommunerna själva etablerat genom företag såsom Landstingens Inköpscentral och Kommunbolaget (sistnämnda företag bildat av Landskommunernas Förbund). Ett av de förhållanden som motiverar en legal reglering av den kommunala upphandlingen är att upphandlingsärendena i stor utsträckning undandrages offentlig insyn. Utan överdrift torde kunna påstås, att det inom kommunerna ofta råder oriktiga föreställningar om rätten att hemlighålla handlingar i upphandlingsärenden.

Delegationen hänvisar till vissa synpunkter och erfarenheter redovisade i en skrivelse från Stockholms handelskammare och en promemoria från Byggnadsentreprenörföreningen och yttrar att de där påvisade tendenserna understryker behovet av enhetliga, lagstiftningsvägen givna normer för kommunal upphandling. I den av delegationen åberopade skrivelsen från Stockholms handelskammare, som är dagtecknad den 6 april 1959 och riktad till stadskollegiet i Stockholm, sägs att regeln i 34 § andra stycket SekrL utnyttjats i betydande omfattning inom Stockholms stad, ibland i direkt strid med gällande lagstiftning och ofta på ett sätt som i varje fall icke har överensstämt med lagstiftningens syfte. Skrivelsen fortsätter: En upphandlande myndighet har exempelvis brukat generellt sekretessbelägga handlingarna i alla upphandlingsärenden utan några i varje särskilt fall fattade beslut. I andra fall har det ansetts ankomma på den för vederbörande upphandling ansvarige tjänstemannen att ensam avgöra, om handlingarna äro att anse som offentliga eller hemliga. Sekretessen har understundom givits den innebörden, att icke ens namnet på det företag, vars anbud antagits, ansetts kunna utlämnas, överhuvud ha, enligt vad Handelskammaren funnit vid sina undersökningar i ärendet, myndigheter och tjänstemän i stort sett haft en oriktig föreställning om möjligheten respektive skyldigheten att hemlighålla handlingar i upphandlingsfrågor. Någon enhetlig och följdriktig praxis synes icke heller ha utbildats vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser bland Stockholms stads skilda myndigheter. I promemorian från Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) yttras bl.a.: Åtskilliga är de fall då medlemmar i SBEF vänt sig till oss som branschorgan för att få hjälp med utbekommandet av allmänna handlingar. Av någon anledning ha de en känsla av att ha »legat lägst» men ändå icke hedrats med uppdraget som entreprenör.

234 Den fria prövningsrätten ger ju anbudstagare möjlighet att antaga ett anbud som penningmässigt icke ligger lägst. När det gäller statliga myndigheter skall dock dessa i protokoll över upphandlingen motivera sin åtgärd att frångå principen om lägsta anbud. Vid inbjuden anbudsräkning synes dock möjligheterna att antaga icke lägsta anbud mer begränsade. SBEF har som redan nämnts vid flerfaldiga tillfällen begärt handlingar — företrädesvis protokoll — från upphandlingar. I några fall effektueras begäran omgående medan i andra fall först efter en lång och segsliten diskussion önskat resultat ernås. I fem fall — handhavda av SBEF — h a r kommunala organ utlämnat begärda handlingar utan att högre instans har behövt anlitas. I två av fallen efter halvårslånga diskussioner och skriftväxlingar. I ett av de sistnämnda fallen har m a n till yttermera visso i ett utdrag ur protokollet utelämnat en paragraf — den viktigaste — u t a n att medelst ett transumttecken angiva att ifrågavarande paragraf utelämnats. I ett annat av ifrågavarande fall h a r m a n under flera månader hårdnackat avvisat kraven p å utlämnande under åberopande av att m a n genom ett generellt beslut av landstingets förvaltningsutskott ansåge sig förhindrad utlämna begärda handlingar. Enär ett generellt besluts giltighet starkt ifrågasattes begärdes protokoll över n ä m n da beslut och tillhandahölls då ett beslut som var fyra år gammalt och som r ö r d e ett helt annat sjukhus än det aktuella. Sedan föreningen hos landstingsdirektören ifrågasatt riktigheten av ärendets administrativa handläggning tillhandahölls, sex m å n a d e r efter första begäran, begärda handlingar. Av vad ovan framkommit synes framgå att de myndigheter som ha att tillämpa ifrågavarande lagstiftning icke tillfullo behärskar densamma. Möjligheter finns ju att under vissa förutsättningar sekretessbelägga allmänna handlingar. En tendens synes vara att i efterhand söka sekretessbelägga handlingar, efter det att hemställan om utbekommande inkommit. Avslutningsvis fästes uppmärksamheten på att där i en upphandling samtliga anbud förkastats och den blivande entreprenaden utlämnas p å ny räkning, hemställan om utbekommande av protokoll avvisats under åberopande av att ärendet icke ansågs avslutat. Som stöd för avvisandet har åberopats stadgandet att

»handlingar i ärenden angående . . . må icke, utan tillstånd av . . . utlämnas innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts». Vid en av Industriförbundet anordnad enkät, r e d o v i s a d a v n ä r i n g s l i v s d e l e g a t i o n e n , gjordes f ö l j a n d e u t t a l a n d e n ang å e n d e t i l l ä m p n i n g e n av 34 § S e k r L . ASEA: Enligt § 34 är handlingar, som avser statliga eller k o m m u n a l a upphandlingar, hemliga till dess avtal slutits. Häremot synes inget vara att erinra. Efter avtals träffande h a r myndighet möjlighet att hemligstämpla villkoren i träffade avtal under en tid av högst 2 år från avtalets fullgörande. Denna princip synes oss mera tvivelaktig. I regel b r u k a r icke statliga myndigheter använda sig av denna möjlighet till hemligstämpling, medan det däremot förekommer i viss utsträckning att k o m m u n a l a myndigheter begagnar sig därav. Enligt vårt förmenande måste det vara ganska sällsynt att verkligt b ä r a n d e skäl för en hemligstämpling föreligger, och vi vill ifrågasätta, om denna möjlighet överhuvudtaget skall bibehållas. Det kan lätt uppstå en känsla av att godtycke eller smussel förekommer, om mörkläggning sker efter anbudsförfarande, och det förefaller oss för alla berörda parter v a r a att föredraga att upphandlingsprotokollen göres till offentliga handlingar utan undantag. Under alla förhållanden bör i motiven anges, att bestämmelserna skall tolkas mycket restriktivt. Svenska

Sågverksföreningars

Riksför-

bund: Statens Järnvägar hade vid ett tillfälle gen o m ett treårsavtal placerat hela sin upphandling av slipers hos en viss försäljningsorganisation. När förbundet begärde att få ta del av avtalet vägrade m a n inom SJ att l ä m n a ut det under hänvisning till att ärendet sekretessbelagts. Vid ett annat tillfälle hade AB Sågverksintressenter begärt leverans av timmer från Domänverket. Bolaget förvägrades dock leverans, varvid Domänverket åberopade leveranser åt annat håll. Då bolaget begärde att få ta del av detta avtal upplystes m a n om att det var hemligstämplat och sålunda ej kunde lämnas ut. Förbundet vill med de anförda exemplen påvisa önskvärdheten av att den affärs-

235 verksamhet som bedrivs av statliga myndigheter och företag icke bör kunna annat än i undantagsfall undandras det allmännas och således även enskilda företags kontroll och insyn. I en annan av näringslivsdelegationen överlämnad promemoria lämnas följande redogörelse: Inför den nyutrustning av den ortopediska kliniken, som 1960—61 verkställdes vid Centrallasarettet i Linköping, kontaktades ett för sådan utrustning välkänt företag i branschen. På uppdrag av lasarettets chefsläkare utarbetade nämnda företag ett förslag till fullständig utrustning av kliniken ifråga. Detta skedde som kostnadsfri service. Sedan förslaget granskats av sjukhusdirektionen fattades beslut om vilka delar av utrustningen, som skulle bli aktuella för inköp. Till dessa delar prissattes förslaget. Den sammanlagda kostnaden för nyutrustningen kunde i enlighet med de av företaget tillämpade priserna beräknas till omkring 100 000 kronor. Med sjukhusdirektionens goda minne överlämnades det upprättade förslaget till nyutrustning till LIC — dock utan prisuppgifter. Därefter inkom LIC med ett anbud, som låg ca 5—10 procent över det priserbjudande det enskilda företaget tidigare lämnat. Till detta kommer, att LIC:s erbjudande ej heller utifrån kvalitetssynpunkt var att betrakta som konkurrenskraftigt. Det uppgavs visserligen från LIC:s sida, att utrustningen var likvärdig med den utrustning, som det av konkurrenten upprättade förslaget avsåg. Det är möjligt, att LIC var i god tro, när man lämnade den uppgiften. Det är nämligen inte alldeles givet, att LIC:s »expertis» rätt uppfattat de typbeteckningar m.m., som hade kommit till användning vid utarbetande av nämnda utrustningsförslag. Saken borde normalt därmed varit klar, men så alls inte. I ett läge då det borde varit givet, att LIC förlorat affären, tilläts LIC att inkomma med ett nytt anbud. Denna gång visade det sig att LIC kunde lämna ett priserbjudande, som låg omedelbart under det, som det enskilda företaget ursprungligen inkommit med. Sjukhusdirektionen samlades till nytt sammanträde. Man tog kontakt med LIC för att än en gång kontrollera, huruvida de offererade artiklarna var av exakt samma

utförande och kvalitet. Från LIC:s sida vidhölls med bestämdhet att så var fallet. Därmed borde i och för sig affären varit klar. LIC hade tagit hem spelet — låt vara först efter en ganska tvivelaktig procedur. Nu ville emellertid klinikens chef inte nöja sig med LIC:s försäkringar om att de två utrustningsförslagen var likvärdiga. Han gjorde därför en undersökning för att kontrollera, hur långt LIC:s försäkringar höll streck. Det visade sig då, att uppgiften om likvärdig kvalitet och utförande var riktig till endast mellan 10 och 20 procent. Vad gäller utrustningen i övrigt var denna av kvalitetsmässigt mindre god beskaffenhet. Därmed sprack LIC-bluffen. Affären gick dem också ur händerna. Enligt vad poststyrelsens intendentsbyrå uppger är sekretessbestämmelserna i utkastet tillräckliga för den affärsverksamhet som postverkets centralupphandling bedriver för andra myndigheters räkning; tiLlämpningen av bestämmelserna torde där näppeligen medföra några administrativa svårigheter. Näringslivsdelegationen tillstyrker förslaget om ökad offentlighet kring s t a d s p l a n e r m.m. och anför därom: Sekretessen vid byggnadsplaneringen kan sägas hindra kommunernas samarbete med skilda intressenter på byggnadsområdet, minska medborgarnas möjligheter att ta del av och påverka stadsbyggandet och dessutom stå i strid med allmänt vedertagna principer för hur myndighets arbete skall bedrivas. Samtidigt utgör sekretessen ej heller något hinder mot markspekulation utan stimulerar snarare osunda spekulationstendenser. Det är sålunda enligt delegationens uppfattning angeläget att sekretesslagens bestämmelser om sekretess vid general- och stadsplanering snarast möjligt upphäves. 2 kap.13 § Stadgandet i första stycket kritiseras av statistiska centralbyrån: Enligt förslaget skulle utlämnande kunna vägras, om den uppgiften gäller »eller någon honom närstående skulle utsättas för våld eller för andras missaktning», därest

236 handlingen utlämnades. I 13 § sekretesslagen talas däremot om »skada eller förklenande för den enskilde som avses eller hans nära anhöriga». Den minskning av sekretesskyddets omfattning, som blir en följd av att »skada» ersattes med »våld», synes icke vara önskvärd. Det bör finnas möjlighet att skydda en person icke blott, då han riskerar att utsättas för kroppsligt våld, utan även då det kan bli fråga om psykiskt lidande, vilket stundom kan ha t.o.m. svårare följder och långvarigare efterverkningar än misshandel. Näringslivsdelegationen, som anser att hänsynen till enskildas intressen bort understrykas starkare än som gjorts i utkastet (se under II C), finner utvidgningen av offentligheten vid förundersökning i brottmål betänklig. Delegationen yttrar: Det föreligger knappast skäl att jämställa sådant förfarande med rättegång vid domstol. Förutsättningarna för inledande av förundersökning är ju helt andra än förutsättningarna för stämning till domstol. Behovet av kontroll från allmänhetens sida av förfarandet under förundersökning kan tillgodoses på annat sätt än genom hävande av den sekretess som den mot vilken förundersökningen riktar sig ofta med skäl kan påfordra. I samma riktning uttalar sig postbanken. I en promemoria upprättad inom telestyrelsens personal- och kanslibyrå framhålles, att enligt PM 1964 liksom enligt gällande rätt handlingarna i tjänstetillsättningsärendena blir offentliga. I promemorian erinras om besvärssakkunnigas uttalande i motiveringen till 11 kap. 5 § förslaget till lag om förvaltningsförfarandet (SOU 1964:27 s. 448), att det finns skäl som talar för viss återhållsamhet i fråga om motivering av tjänstetillsättningsbeslut och andra beslut som förutsätter en värdering av en persons egenskaper och duglighet. I fortsättningen yttras: I anställningsärenden och ärenden angående redan anställd befattningshavares tjänst-

barhet förekommer ibland uttalanden av läkare, som denne icke utan vidare skulle vilja delge den anställde. Det kan ju t.ex. gälla prognosen beträffande en redan förefintlig sjukdom. Det kan också många gånger gälla beskrivningar på sjukdomsförlopp, yttringar av och attityder på grund av sjukdom, som vederbörande är behäftad med, familjeförhållanden och förekomsten av sjuklighet inom familjekretsen. Det borde finnas möjlighet att undandraga sådan handling från offentlig insyn, vilket fordrar en komplettering av första stycket i 13 §, exempelvis . . . »leda till att han eller någon honom närstående skulle utsättas för våld eller för andras missaktning eller för honom av hälsoskäl bedömes olämpligt» eller något liknande med denna innebörd. Rent allmänt måste det anses otillfredsställande, att sjukintyg, utlåtanden angående personers hälsotillstånd, tjänstbarhet etc. skall utan inskränkning vara offentliga. Det borde vara tillräckligt, att endast den som är part i visst ärende bör få tillgång till dylika handlingar beträffande motpart. Sekretessbehoven i de offentliga anställningsförhållandena tas upp till behandling även i en annan promemoria från samma byrå hos telestyrelsen: Förhållanden mellan en statlig myndighet i dess egenskap av arbetsgivare och arbetstagarna vid myndigheten borde icke falla under offentlighetsprincipen i annan mån än där ett klart offentligrättsligt moment kommer in i bilden. Därmed menas de fall, där förhållandet har direkt betydelse för andra intressenter, t.ex. vid utnämningsärenden grundade på lagstadgandet om förtjänst och skicklighet, men även då myndigheten på grund av lagstiftning härom som avser statens befattningshavare ingriper i den enskildes förhållanden, t.ex. vid bestraffning jämlikt disciplinstadga och brottsbalk (tjänstefel). Gränsen skulle i stort sett i så fall gå mellan offentligrättsliga och arbetsrättsliga förhållanden då det gäller offentlighetsprincipens upprätthållande. Dock skulle ej alla offentligrättsliga förhållanden föras under offentlighetsprincipen utan endast de, där den enskildes eller tredje mans rätt stod på spel genom belastande eller gynnande förvaltningsakter. Saken får större betydelse i framtiden än nu. Statstjänstemännen skall som bekant få en

237 i princip fri förhandlingsrätt med möjlighet att sluta kollektivavtal. Sådana avtal skall kunna slutas om allt, som är att hänföra till ekonomiska förhållanden mellan staten och den anställde, under det att de offentligrättsliga momenten i anställningsförhållandet — »tjänsteåliggandena» enligt SOU 1963: 51 (s. 60 t.ex.) — skall falla utanför kollektivavtal och således ensidigt regleras av arbetsgivaren. Till bilden hör också, att det man sluter kollektivavtal om vid tvist går till arbetsdomstolen, och genom en ny lag ämnar man frånta den enskilde möjligheten att i administrativ väg överklaga beslut, som arbetsdomstolen är behörig att handlägga i händelse av tvist. Nu berörda uppdelning i en kollektivavtalsdel och en offentligrättslig del av anställningsförhållandet skulle nog kunna tas till utgångspunkt för en reglering även på sekretesslagstiftningens område. Frågan är onekligen både principiellt och praktiskt av stor vikt. I anslutning till 13 § tredje stycket erinras från arbetarskyddsstyrelsens sida om ett av JO den 17 augusti 1964 avgjort ärende. JO konstaterade att en skriftlig anmälan till yrkesinspektionen om missförhållanden på en arbetsplats var offentlig handling (jfr 16 § andra stycket instruktionen den 3 december 1965, nr 791, för yrkesinspektionen). JO framhöll att det fanns skäl att överväga, om inte arbetstagarnas behöriga intressen påkallade ett utsträckt sekretessskydd. I arbetarskyddsstyrelsens promemoria anföres om sådana skriftliga anmälningar: Från inspektionssynpunkt vore det en fördel, om här avsedda handlingar vore hemliga. Arbetsgivaren skulle knappast lida men därav, eftersom en ev. åtgärd mot honom aldrig vidtas enbart på en anmälan utan grundas på vad som framkommit vid en visserligen med anledning av anmälan gjord inspektion. Enligt förslagets 13 § tredje stycket kan skriftlig anmälan hållas hemlig om det kan befaras, att den som gjort anmälan eller någon honom närstående skulle utsättas för våld. Detta skydd måste anses vara utan praktiskt värde i förevarande

fall, eftersom en arbetsgivare, som önskar utsätta anmälaren för påföljd, normalt tillgriper ekonomiska sanktioner såsom avsked eller omplacering till mindre attraktivt arbete. Man kan jämföra med 42 § första stycket arbetarskyddslagen beträffande det skydd mot trakasseri, som tillförsäkrats skyddsombud. 1 anslutning till 13 § fjärde stycket anför statistiska centralbyrån: De statistikuppgifter, som inkommer till centralbyrån i fråga om brottslingar, som dömts eller fått åtalseftergift, avses bli sammanförda för varje person. Därigenom uppkommer ett register, som motsvarar de i förslaget nämnda, ehuru det ej är föreskrivet i lag. Visserligen finns inga namnuppgifter, men vederbörande kan likväl identifieras med hjälp av födelsenumren. Detta register bör åtnjuta sekretesskydd lika väl som de i förslaget nämnda. För närvarande är det skyddat genom den år 1963 genomförda ändringen i 16 § sekretesslagen. Poststyrelsens ombudsmansexpedition påpekar, att registret över styrelsens disciplinära bestraffningar nu är hemligt enligt 11 § tredje stycket SekrL. 2 kap. 14 § I arbetarskyddsstyrelsens promemoria behandlas föreskriften i första stycket om hemlighållande av handling som rör e n s k i l d s y r k e s h e m l i g h e t . Efter en redogörelse för stadgandet i 19 § andra stycket SekrL anföres: För närvarande gäller alltså, att samtliga handlingar hos arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen som berör arbetsgivares yrkeshemlighet eller eljest innehåller sådana upplysningar om driftanordning eller affärsförhållande, vilkas offentlighet kan lända arbetsgivare till skada, icke må utlämnas utan arbetsgivarens samtycke. Enligt 14 § första stycket i offentlighetskommitténs förslag skulle motsvarande gälla handling som rör enskilds yrkeshemlighet. Därmed utsträckes sekretessen att avse handlingar om tillverkares och leverantörers yrkeshemlighet. Med hänsyn till arbetarskyddsstyrelsens uppgifter enligt 45 § arbetarskyddslagen synes lämpligt att så sker.

238 Reglerna i 19 § andra stycket SekrL har berett vissa svårigheter på grund av oklarheten i uttrycken »yrkeshemlighet», »driftanordning» och »affärsförhållande». Denna oklarhet torde k o m m a att bestå även med kommittéförslaget. Hänvisningen (s. 48) till förarbetena till RB och vad där sagts om »skäligt anspråk, att det ej uppenbaras», torde dock för arbetarskyddsstyrelsens del underlätta bedömningen. I d e n f ö r u t n ä m n d a , av Industriförbundet anordnade enkäten (se u n d e r 2 k a p . 12 §) gjordes f ö l j a n d e u t t a l a n d e n o m s e k r e t e s s k y d d e t för enskild. ASEA: Vid leveranser till statliga myndigheter förekommer det emellanåt att beställaren begär att ett mer eller mindre fullständigt ritningsunderlag skall överlämnas till honom. Att ritningar som erfordras för en levererad anläggnings drift och skötsel skall lämnas har väl länge varit självklart och torde icke medföra några större bekymmer. När kraven sträcker sig längre, vilket för övrigt synes vara en allt mer tilltagande vana (ovana) från statliga beställares sida, k a n dock lätt för leverantören uppstå obehagliga överraskningar. I princip k a n ju nämligen leverantörens konkurrenter under åberopande av reglerna om allmänna handlingar begära att få ta del av till myndighet ingivna handlingar. Det skydd som kan härledas ur 9 § i sekretesslagen är mycket tvivelaktigt och torde endast i undantagsfall kunna bli tillämpligt. Vi har vid en diskussion med en statlig myndighet fått det beskedet, att m a n icke anser att § 9 medför någon skyldighet för myndigheten att hemlighålla erhållna handlingar. Liknande frågor uppstår givetvis icke bara vid leveranser utan även och kanske framför allt då en leverantör åtagit sig att utföra ett konstruktions- eller utvecklingsuppdrag för statlig myndighet. En annan fråga som ansluter sig till den förestående men är i viss m å n ytterligare tillspetsad gäller i vad m å n det skydd som lämnas för ritningar och andra liknande tekniska förebilder i 3 §, a n d r a stycket, lagen mot illojal konkurrens kan åberopas gentemot en statlig myndighet. Det k a n visserligen synas naturligt, att även statliga myndigheter skall följa gällande lagar, men frågan är om icke här föreligger ett fall av lagkonkurrens, där den i grundlag fast-

ställda principen om allmänna handlingars offentlighet k a n tänkas få företräde framför en sådan speciell lagstiftning som lagen mot illojal k o n k u r r e n s . ö n s k v ä r t är, enligt vår uppfattning, att det för framtiden klart och otvetydigt fastslås att tekniska handlingar av varje slag. som i affärssammanhang överlämnas till statlig myndighet, och som av överlämnaren rubriceras som h a n s yrkeshemlighet, icke skall få utlämnas u t a n överlämnarens godkännande. ASEA d i s k u t e r a r d ä r e f t e r t i l l ä m p n i n g e n a v 2 0 § a n d r a s t y c k e t o c h 21 § S e k r L och anför: Enligt dessa bestämmelser k a n Konungen fastställa att däri avsedda handlingar icke får offentliggöras. Det torde emellertid ej vara orimligt att begära en viss skärpning av texten innebärande att dessa handlingar icke får offentliggöras därest det uppgiftslämnande företaget så begär, såvida icke Konungen annorledes bestämmer. Det skulle alltså i princip vara tillräckligt att företaget anser att ett offentliggörande av dessa uppgifter kan vara företaget till skada och att följaktligen ett beslut av Konungen om offentliggörande bör fattas först om synnerliga skäl härtill föreligger. I princip borde beträffande § 27 även gälla att ett offentliggörande av däri avsedda handlingar icke bör ske mot det uppgiftslämnande företagets önskan, såvida icke Konungen av synnerliga skäl annorlunda bestämmer. Sveriges grafiska industriförbund beträffande tillämpningen av SekrL:

säger 20 §

Yttersta vikt bör fästas vid nödvändigheten av fullständigt konfidentiell behandling av de handlingar och uppgifter, som avses i sekretesslagen § 20. Sålunda synes det vara en förutsättning för att företagen skall k u n n a lämna fullständiga uppgifter vid hemställan från exempelvis Pris- och Kartellnämnden, Näringsfrihetsrådet och Näringsfrihetsombudsmannen, att uppgifterna icke k o m m e r till annan användning än som från början varit förutsatt. S k y d d e t för e n s k i l d s y r k e s h e m l i g h e t e r i upphandlingsärenden diskuteras av

239 Kockums mekaniska taget y t t r a r :

AB. F ö r e -

t e s s k y d d e t för vissa t a x e r i n g s h a n d l i n g a r anföres följande:

Upphandlingskungörelsen synes i princip förutsätta, att upphandlingen antingen omfattar varor eller byggnads- och anläggningsarbeten. E n allt större del av upphandlingen gäller emellertid projektutredningar, konstruktioner m.m. Om m a n bortser från de sekretessbestämmelser, som grundas på skydd för rikets säkerhet synes sekretessfrågan r ö r a n d e dylika icke materiella leveranser vara oklar. Vid tidigare diskussioner med t.ex. Kungl. Marinförvaltningens inköpsavdelning har inhämtats, att staten icke har någon skyldighet att utlämna inkomna utredningar, konstruktioner o.dyl. även om dessa icke är att betrakta som hemliga. Något stöd för den uppfattningen har vi dock ej kunnat finna. Kockums levererar i stor utsträckning dylikt underlag till marinen, varvid mellanvarande avtal normalt stadgar att »av Kockums enligt detta avtal utförda beräkningar, ritningar m.m. bli Kungl. Marinförvaltningens egendom med fri och ensam disposition för Kungl. Marinförvaltningen». Denna formulering går långt utöver vad som är n o r m a l t för konsultuppdrag och vad som stadgas i a n d r a avtal — t.ex. med AB Atomenergi. Det skulle givetvis vara fördelaktigt för industrin om upphandlingskungörelsen kompletterades med bestämmelser som stadgade att dylika inköpta utredningar m.m. skulle ha ett visst sekretesskydd med h ä n s y n till leverantörens intresse.

Frågan om sekretesskydd för taxeringshandlingar har bl.a. behandlats i samband med 1955 och 1956 års reformer av taxeringsorganisationen och taxeringsförfarandet. I ett av de betänkanden som låg till grund för dessa reformer, nämligen 1950 års skattelagsakkunnigas betänkande med förslag till effektivare taxering, ifrågasattes att sekretesskyddet för förmögenhetslängden skulle upphävas. Gentemot detta förslag, vilket aldrig fullföljdes, väcktes gensagor bl.a. från näringslivets skattedelegation. Skattedelegationen avstyrkte förslaget och ifrågasatte tillika om inte sekretessskyddet borde utsträckas att omfatta debiteringslängd och uppbördskort. Enligt skattedelegationens mening borde förslag om en sådan lagändring snarast möjligt framläggas för riksdagen. 1 Någon sådan åtgärd har dock inte vidtagits. Även i andra hänseenden är sekretesskyddet på ifrågavarande område otillfredsställande. Framförallt bör uppmärksammas att besvärsskrifter och yttranden i besvärsmål, diarier och protokoll (protokollen i prövningsnämnden k a n dock hemligstämplas i vad de återger utsagor vid muntliga förhandlingar) inte utrustats med sekretessskydd. Offentliga är vidare promemorior till ledamöter i prövningsnämnder, åtalsanmälningar och skriftväxling i anledning av bokgranskningsrapporter. Uppenbart är att det i många fall är nödvändigt att i handlingar av nu angiven art medtaga sådana uppgifter beträffande vilka 17 § i sekretesslagen stadgar sekretesskydd, om de avlämnas till ledning för taxering. Vid en ny lagstiftning rörande rätten att utbekomma allm ä n n a handlingar bör övervägas om inte sekretesskyddet bör utsträckas även till nyss uppräknade handlingar och liknande. I vart fall synes en möjlighet för den prövande myndigheten böra införas att vägra utlämning om handlingen innehåller uppgifter av sådan art att de inte bör komma till allmänhetens kännedom.

Sveriges

verkstads

varvsindustriförening

anför:

Varvsindustrin har vissa möjligheter att begära forskningsanslag genom Tekniska Forskningsrådet. En begäran om dylikt anslag måste givetvis åtföljas av utförlig motivering. Då varvsindustrin ogärna vill offentliggöra sin planerade forskning och resultatet därav i ett förberedande skede, utnyttjas denna möjlighet till anslag ej i någon större omfattning, ö n s k v ä r t vore att en förlängd sekretess beträffande dylika anslagsansökningar infördes. Frågan har diskuterats med Tekniska Forskningsrådet, som i och för sig sagt sig ha förståelse för varvsindustrins önskemål. I den av Industriförbundets ter f ö r f a t t a d e p r o m e m o r i a n

skatteexpero m sekre-

1 Se prop. 1955: 160 s. 135—149 (kommitténs anm.).

Näringslivsdelegationen framhåller, att u p p g i f t e r s o m e n s k i l d a l ä m n a t till m y n d i g h e t e r n a r ö r a n d e sina i n k o m s t - och f ö r m ö g e n h e t s f ö r h å l l a n d e n k n a p p a s t beh ö v e r v a r a offentliga f r å n k o n t r o l l s y n punkt. Enligt delegationens mening är

210 offentlighetsintresset tillräckligt tillgodosett genom det sätt på vilket taxeringsförfarandet är anordnat. I anslutning till 14 § andra stycket angående f ö r t r o e n d e s e k r e t e s s i e k o n o m i s k a a n g e l ä g e n h e t e r har vissa detaljfrågor berörts i de från postverket överlämnade promemoriorna. Ombudsmansexpeditionen påpekar att enligt 28 och 29 §§ SekrL mer än en är behörig att ta del av de där nämnda handlingarna — i 29 § nämns uttryckligen avsändare och adressat — men att motsvarighet härtill saknas i utkastet. I ombudsmansexpeditionens promemoria framhålles vidare att tveksamhet råder i fråga om sekretess för uppgifter i begäran om adressförändring, vilken kan avse både bestående och tillfällig ändring. Härom yttras: Endast beträffande tillfällig ändring kan väl önskemål om och behov av sekretess antagas föreligga i en del fall. Som nämnts grundar sig förslagets utformning av sekretesskyddet vid allmänhetens mellanhavande med postverket på däri ingående förtroendemoment. Med utgångspunkt därifrån skulle man kunna tänka sig en sådan gränsdragning att endast begäran om tillfällig adressförändring där korrespondenten begär att uppgifterna hemlighållas skulle omfattas av sekretesskydd. I anslutning härtill ställs följande fråga från poststyrelsens författningsbyrå: Kan generalpoststyrelsen genom att i allmänna poststadgan inta en uppgift om att adressanmälningar ej anses sekretesskyddade, såvida inte begäran härom framställts, så att säga reglera gränserna för vad som kan anses lämnat i förtroende? Ett sådant tillvägagångssätt skulle kanske kunna för postverkets del bli aktuellt även i något annat liknande sammanhang där förtroendesituationen är mindre klart uttalad. Ombudsmansexpeditionen nämner vidare, att hos postverkets adressregister finns sammanställda adressuppgifter avseende olika kategorier av näringsidkare

(grundade på uppgifter från postanstalterna i landet) och att dessa adressuppgifter säljs till enskilda. I promemorian framhålles, att syftet med denna adressregistrets verksamhet i viss mån skulle förfelas, om sammanställningarna över adressuppgifterna var att anse som allmänna handlingar och tillgängliga för envar. Postbanken betecknar 14 § som ett av de viktigaste författningsrummen ur ett penninginstituts synpunkt och fortsätter: Såvitt kan bedömas är den föreslagna texten i och för sig tillfyllest för att skydda bankkunderna. Man skulle möjligen ha velat önska sig en annan disposition av paragrafen, så att sekretessen i statlig affärsverksamhet mera framstått som en huvudpunkt. Nu kommer detta viktiga område mera »en passant» och en smula oklart (»Vad nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning ...»). Eftersom banksekretessen är ett så välkänt begrepp, kunde det gärna nämnas vid namn (jfr förslaget till 12 § andra stycket). Liksom i 12 § skulle väl termen »yrkeshemlighet» vinna på omformulering eller komplettering (t.ex. postbanks- eller affärshemlighet). Man får nämligen räkna med att lagtexten förhållandevis ofta kommer att läsas direkt efter bokstaven utan tillgång till förarbeten och kommentarer. I detta uttalande har styrelsens författningsbyrå instämt. Postbanken förordar en omformulering av stadgandet i andra stycket och anför: Det må framhållas, att uttryckssättet »meddelat något i förtroende» kan missförstås, såtillvida att det skulle kunna förmodas i varje fall vara erforderligt med ett särskilt initiativ från den enskildes sida, som gav uttryck åt sekretessönskan. I själva verket är det givetvis själva det förhållandet, att man anlitar exempelvis postsparbank eller postgiro, som skapar förtroendesituationen. I anslutning till en framställning till telestyrelsen från Sveriges fartygsbefälsförening tar styrelsens ombudsman u p p

241 till d i s k u s s i o n f r å g a n o m t e l e k o r r e s p o n d e n s vid s j ö n ö d . H a n a n f ö r bl.a.: Nödkorrespondens utväxlas i form av meddelanden och icke såsom avgiftsbelagda radiotelegram eller radiosamtal. Innehållet i dessa meddelanden utgöres normalt av det nödställda fartygets n a m n eller beteckning av a n n a t slag, uppgifter om dess position, nödlägets art och arten av den hjälp som m a n begär eller försöker lämna samt varje a n n a n upplysning, som kan underlätta denna hjälp. Under sjöräddningsaktionens gång håller den kuststation som leder nödtrafiken alla de i aktionen deltagande enheterna informerade om situationen med ledning av de meddelanden som erhålles från olika håll. Detta är nödvändigt för att aktionen skall bli så effektiv som möjligt. Nödkorrespondensen torde vara offentlig, eftersom den icke endast får utan skall avlyssnas och noteras av alla, som har möjlighet därtill. Berörda parter (normalt = vederbörande rederier) eller representanter för dessa borde p å begäran hos Telestyrelsen och således utan förmedling av domstol få ta del av de noteringar rörande nödtrafiken, som förts på en radiostation. En sådan delgivning finge givetvis ej omfatta kommentarer och slutsatser från stationernas sida eller från annat håll. Likaså skall alltid tystnadsplikt gälla beträffande allmän korrespondens, dvs. avgiftsbelagda radiotelegram och radiosamtal, således även om dessa utväxlats vid en nödsituation och innehållet har samband med denna. Statistiska

centralbyrån

anför:

Den statliga statistiken koncentreras i allt större utsträckning till statistiska centralbyrån. P å grund h ä r a v har centralbyrån kommit att som en viktig arbetsuppgift få företagandet av statistiska undersökningar åt statliga kommittéer och utredningar ävensom åt andra myndigheter. Då resultatet av en dylik undersökning överlämnas till beställaren, blir det i allmänhet offentligt både hos centralbyrån (som upprättad handling) och hos beställaren (som inkommen handling). Om däremot den beställande myndigheten låter sin egen personal utföra arbetet, blir undersökningsresultatet ej offentligt, förrän det ärende till vilket undersökningen hör, blivit av myndigheten slutbehandlat. Med anledning h ä r a v vill statistiska centralbyrån ifrågasätta, huruvida 16

icke det sekretesskydd, som gäller för centralbyråns affärsdrivande enheters verksamhet till enskildas tjänst, borde utsträckas till att gälla även motsvarande verksamhet till tjänst för myndigheter. A n g å e n d e d e t a l j u t f o r m n i n g e n a v 14 a n d r a stycket yttrar centralbyrån:

§

Denna bestämmelse avses bli tillämplig på datamaskincentralens och utredningsinstitutets verksamhet för införskaffande eller meddelande av upplysningar till enskildas tjänst. Begreppet »allmän handling, vari meddelandet eller därav föranledda åtgärder antecknats», kan emellertid knappast utsträckas till att omfatta även det slutliga resultatet av utredningen, alltså den redogörelse, som tillställes kunden. Framför allt gäller detta om det fall, då kunden över huvud taget icke meddelat något »i förtroende» utan endast beställt en specialbearbetning av något hos centralbyrån befintligt material. Sekretesskyddet skulle härigenom avsevärt försämras i förhållande till vad nu gäller. Om t.ex. en firma beställt en dyrbar bearbetning av bilregistret, så skulle sedan en konkurrentfirma ha rätt att gratis få taga del av den handling, där datamaskincentralen redovisat undersökningens resultat, eller att mot en relativt obetydlig expeditionsavgift få en avskrift därav. Statistiska centralbyrån anför beträffande b e s t ä m m e l s e n i t r e d j e stycket o m sekretess k r i n g s t a t i s t i s k t primärm a t e r i a l o c h b e a r b e t n i n g a r d ä r a v följande: Statistikens alltmer ökande betydelse för vårt samhälle — det torde numera få anses som regel, att statistiskt material beaktas vid t.ex. alla viktigare ekonomiska avgöranden — medför, att det blir av allt större vikt, att m a n verkligen k a n lita på de uppgifter statistiken lämnar. Den statistiska tekniken har genomgått och genomgår alltjämt en betydelsefull utveckling, men hur stora förbättringar härutinnan, som än genomföres, k a n m a n likväl icke k o m m a från det faktum, att primäruppgifternas kvalitet är av avgörande betydelse för statistikens värde. F ö r den enskilda uppgiftslämnaren torde i allmänhet avgivandet av en statistisk uppgift vara att anse som en ganska neutral

242 handling. Uppgiften kommer ej att föranleda några ekonomiska krav gentemot honom, så som fallet är t.ex. vid avgivande av självdeklaration. Den är icke heller avsedd att resultera i något understöd från staten, som fallet är t.ex. med uppgifter i samband med ingivandet av en ansökan om skördeskadeersättning. Man torde därför kunna antaga, att han knappast har någon direkt anledning att icke lämna så riktiga uppgifter han förmår. Om han emellertid måste räkna med att den avgivna uppgiften är offentlig och sålunda tillgänglig för var och en, kan läget bli ett annat. Skulle han anse ett dylikt offentliggörande vara till skada för honom, kan detta leda till att han söker undvika skadan genom att icke lämna de riktiga uppgifterna. Den omständigheten, att han måste räkna med att de avgivna uppgifterna kommer att behandlas som offentliga, kan vara ett incitament för honom att, därest han är uppgiftspliktig, lämna ofullständiga eller rent av felaktiga uppgifter, eller, ifall uppgifterna lämnas frivilligt (något som förekommer i relativt stor utsträckning), vägra att lämna uppgifter. Centralbyrån framhåller, att det fördenskull är av största betydelse, att de av enskilda avgivna statistiska uppgifterna blir sekretesskyddade och att sekretessreglerna får en klar och otvetydig formulering. Centralbyrån yrkar att det föreslagna tredje stycket formuleras om. Bruksindustriföreningen

anför:

Det är givetvis ur näringslivets synpunkt av största intresse, att de statistiska uppgifter som företagen lämnar till statliga och kommunala myndigheter skyddas mot obehörig insyn, som kan skada uppgiftslämnarna. I ett fall synes dock nuvarande sekretessbestämmelser hindra ett rationellt utnyttjande av centralt tillgängliga uppgifter. Statistiska centralbyrån har nyligen lagt upp ett företagsregister, vartill primäruppgifterna i första hand hämtas dels från företagens ATP-uppgifter till Riksförsäkringsverket, dels, när det gäller företag utan anställda, från deklarationsbilagorna för inkomst från rörelse. Registret upptar huvudsakligen företagens namn samt adress, bransch och antal anställda vid varje verksamhetsenhet. Ett stort intresse föreligger

bl.a. från näringslivets organisationer och vissa större företag att utnyttja detta register som underlag för undersökningar av speciella branscher. Statistiska centralbyrån anser sig emellertid av sekretesslagens bestämmelser förhindrad att lämna ut uppgifter ur registret till andra än statliga myndigheter. Det förefaller lämpligt att föreslå en sådan förändring av sekretesslagen, att de ovan nämnda uppgifterna i företagsregistret undantas från sekretessen. Möjligen kan uppgiften om antal anställda vara relativt summarisk och exempelvis anges i hela hundratal för företag med över 100 anställda och i hela tiotal för mindre företag. Någon olägenhet för företagen att dessa uppgifter lämnas ut torde inte behöva befaras. Kommittén erinrar om att vissa frågor besläktade med dem om sekretess kring statistiskt material har behandlats ovan under II D. 2 kap. 15 § Psykologförbundet säger, att förslaget i andra stycket om att hemliga uppgifter under vissa förhållanden kan lämnas ut med förbehåll synes väl motiverat. Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet tar upp frågan om innebörden i kravet att det skäligen skall kunna anses uteslutet att utlämnandet medför skada. Institutionen anför: Uppenbarligen avses därvid att »skada» har anknytning till det sekretesskyddade intresset vilken anknytning är av största praktiska betydelse. Det är för den sociologiska och socialpsykologiska forskningen av synnerlig vikt att hemligt material kan ställas till förfogande på sätt som av offentlighetskommittén föreslås. Kommittén erinrar om att stadgandet har berörts även i militärpsykologiska institutets promemoria (bilaga a till denna sammanställning). Postbanken anför att föreskriften om utlämnande av handling, som skall hållas hemlig av hänsyn till enskild, i fall

243 då den enskilde samtycker därtill synes välbetänkt. Vissa anmärkningar mot stadgandena om utlämnande vid samtycke och om sekretess mellan myndigheter har återgivits ovan under II C. 2 kap. 16 § Postbanken

anför:

Uttrycket »mot fastställd avgift erhålla avskrift» etc. bör väl närmare övervägas. Dels finns väl ofta goda skäl att ur servicesynpunkt etc. tillhandahålla avskrifter gratis, dels är väl alla överens om att det formellt gällande systemet med stämpel- och lösenavgifter för avskrifter är mycket otidsenligt, särskilt i ett statligt affärsföretag. Snarare skulle väl vederbörande betala de faktiska arbetskostnaderna för mera krävande avskrifter. Fotokopieringssystemet står ju ofta till buds, men där torde de reella kostnaderna variera rätt avsevärt från system till system. Statistiska centralbyrån hänvisar till förslaget i 2 kap. 2 § andra stycket i utkastet om att vad som i kapitlet sägs om handling skall gälla även mekanisk eller elektrisk upptagning och framhåller, att bestämmelsen i 16 § första stycket om tillhandahållande av hjälpmedel i praktiken kommer att innebära att myndigheten kan bli skyldig att tillhandahålla en datamaskin. Centralbyrån fortsätter: Statistiska centralbyrån ifrågasätter, huruvida icke det fortsatta utredningsarbetet på denna punkt bör ske i samråd med myndigheter, som har eller skall få ansvaret för större datamaskinanläggningar, såsom centralbyrån, statskontoret och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden. Det blir ju fråga om icke blott direkta kostnader för bearbetningen utan även indirekta kostnader genom att en dylik bearbetning skall trängas in i produktionsprogrammet för en förmodligen hårt belastad anläggning. En sådan extra bearbetning torde många gånger komma att medföra förseningar i färdigställande av de arbeten, anläggningen är avsedd för. Problemet är synnerligen viktigt, eftersom utvecklingen med stora steg går mot en alltmer ökad användning av

magnetband för lagring av information, så att redan vid den tidpunkt, då en ny tryckfrihetslagstiftning kan tänkas träda i kraft, säkerligen en mycket betydande del av de allmänna handlingarna kommer att utgöras av magnetbandsupptagningar. Statistiska centralbyråns magnetbandsarkiv omfattar redan nu omkring 6 000 band och dess årliga ökning beräknas för närvarande till 2 000 band. 2 kap. 17 § Postbanken anför: Möjligheten att genom lag göra undantag från sekretessbestämmelserna måste väl finnas, men då bör för postbankens del framhållas, att när det gäller förtroendesekretessen lagundantaget också skall gälla de enskilda penninginstituten, då eljest postbankens kunder skulle komma i ett oförmånligt läge. Undantagen i taxeringsförfattningarna kan därvid tjäna som mönster. 2 kap.23 § Postbanken framhåller, att det kan vara svårt att förse upptagningar av det slag som åsyftas i 2 kap. 2 § andra stycket med »hemligstämpel» i konkret mening och fortsätter: Skall man vid inspelning av band o.d. börja med hemliguppgiften? I praktiken blir det väl på någon förvaringsanordning som hemligstämpeln sker, då det torde vara svårt att göra det på själva »handlingen», vilket givetvis är otillfredsställande, då förväxling av kartonger o.d. lätt kan ske. 7 kap. 3 § Postbanken

anför:

Postsparbanks- och postgiroförordningarna torde få jämställas med lag. Av den anledningen torde den tystnadsplikt som föreskrives i 15 § resp. 14 § dessa förordningar gälla även gentemot pressen. Å andra sidan heter det i dessa författningsställen, att tystnadsplikten endast gäller »i oträngt mål». Enligt kommittén utesluter inte denna reservation information till pressen (s. 14). För att skydd även gentemot pressen skall gälla skulle enligt kommittén tystnadsplikten bestämmas till att gälla »sådan i lag stadgad tystnadsplikt som vittne är skyldigt att iaktta gentemot domstol». Postbanken

244 menar nog, att förhållandet mellan banken och dess kunder bör vara baserat på ett sådant förtroende, att den strängare tystnadspliktsregeln bör gälla gentemot pressen. I förekommande fall skulle sålunda en justering av de ifrågakomna bestämmelserna i postsparbanks- och postgiroförordningarna bli erforderlig. Poststyrelsens ombudsmansexpedition behandlar frågan, om tystnadsplikt rörande innehållet i en enskild handling skall ha företräde framför det tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet. I expeditionens promemoria yttras: I 7 kap. 3 § TF enligt förslaget talas om att någon »yppat förhållande av beskaffenhet att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna skolat hållas hemlig» och liknande formuleringar förekommer på annat håll i den föreslagna lagtexten. Avses därmed t.ex. att posttjänsteman yppar vad han under tjänstgöring kan ha läst på ett postkort (=enskild handling) under dess befordran inom postverket eller kan ha iakttagit beträffande en företedd postsparbanksbok (också den = enskild handling)?

Frågan har betydelse bl.a. för omfattningen av tystnadsplikten gentemot pressen. Statistiska centralbyrån tillstyrker, att sekretessen kring de statistiska uppgifterna blir kombinerad med tystnadsplikt och ej upphäves av tryckfrihetsrättens regler om anonymitet och ansvarsfrihet för meddelare. B.

Rättegångsbalken

36 kap. 5 § och 38 kap. 8 § Med stöd av motivering som återgivits ovan under II C föreslår statens personalvårdsnämnd, att personalvårdskonsulent och motsvarande får samma tystnadsplikt vid vittnesförhör som de i 36 kap. 5 § tredje stycket uppräknade yrkesutövarna. Statistiska centralbyrån tillstyrker att i enlighet med vad som föreslagits i 36 kap. 5 § och 38 kap. 8 § sekretesskyddet kring de statistiska uppgifterna kommer att gälla även i förhållande till domstol.

Bilaga a till bilaga 3

PM angående sekretessbehov i samband med militärpsykologisk verksamhet Avgiven i december 1964 av militärpsykologiska institutet

1.

Inledning

Militärpsykologiens uppgifter hänföres till en rad olika områden av vilka de viktigaste avser psykologisk medverkan vid personalurval och personalplacering (prövningspsykologisk verksamhet), pedagogisk-psykologisk verksamhet, psykologisk medverkan vid utformning av utrustning, arbetsmetoder och yttre arbetsbetingelser (psykoteknologisk verksamhet), sociologisk verksamhet samt klinisk-psykologisk verksamhet. I offentlighetskommitténs diskussionspromemoria behandlas endast med psykologisk medverkan vid personalurval och personalplacering, dvs. psykologisk prövning, sammanhängande frågor. Detta område är också för krigsmaktens del det mest omfattande och behandlas därför i det följande mest utförligt. Även inom övriga här nämnda områden finns emellertid vissa för krigsmakten betydelsefulla sekretessproblem, som bör behandlas i detta sammanhang. 2. Sekretessbehov i samband med psykologisk medverkan vid personalurval och personalplacering (prövningspsykologisk verksamhet) A) BEHOVET AV PSYKOLOGISK PRÖVNING INOM KRIGSMAKTEN Som hjälpmedel vid militärt personurval användes sedan 1. världskriget och se-

dan länge inom flertalet krigsmakter olika psykologiska prövningsmetoder. I vårt land har sådan prövning i större omfattning ägt rum sedan 1943. Inom svenska krigsmakten användes psykologiska prövningsmetoder som ett hjälpmedel vid i första hand de värnpliktigas fördelning i samband med inskrivning på försvarsgrenar, truppslag och förband samt till viss utbildning t e befälsutbildning. Omedelbart efter inryckning till 1. tjänstgöring utnyttjas också psykologiska prov i viss utsträckning vid de värnpliktigas fördelning på utbildningslinjer. Antalet värnpliktiga som inskrivningsprövas utgör f n ca 66.000/år. Psykologisk prövning utnyttjas också som hjälpmedel vid urval av främst officersaspiranter, teknikeraspiranter och fältflygare (antagningsprövning). Denna prövning sker efter en kortare tids militärtjänst eller före dennas början. Antalet värnpliktiga som antagningsprövas uppgår till c:a 4.000/år. Vid samtliga prövningar utgöres huvuddelen av provinstrumenten av standardiserade skriftliga prov, i regel bestående av ett antal delprov. 1 Som 1

Standardiserade prov är lämpligt normerade prov med hög förmåga att motstå slumpinflytelser (reliabilitet) och att förutsäga det beteende de avser att mäta (validitet). En detaljerad redogörelse för det omfattande konstruktionsarbete, som är förenat med standardiseringen av ett prov återfinnes i försvarets personalbehandlingsutrednings betänkande II (SOU 1952:40 sid 22 ff).

246 komplement till de skriftliga proven utnyttjas dels olika frågeschemata rörande personliga förhållanden och attityder, dels i stor utsträckning av särskilt utbildade psykologer utförda intervjuer (explorationer) med de prövande. Genom användning under en följd av år av samma standardiserade prov möjliggöres även en från flera aspekter nödvändig jämförelse mellan dels olika delar av värnpliktsmassan, dels olika åldersklasser. Inte minst erhålles därigenom underlag för fortlöpande översyn och utveckling av provmetoderna. Vidare kan arbetsinsats och kostnader hållas på en m h t tillgången på psykologisk expertis och försvarsanslagens storlek rimlig nivå. Den psykologiska prövningen är alltså ett hjälpmedel vid fördelning, uttagning osv. Andra hjälpmedel är främst medicinsk undersökning och, när detta undantagsvis är möjligt, befälsomdömen (vitsord). Den psykologiska prövningens relativa betydelse, t e vid inskrivning, illustreras i viss mån av att till densamma f n anslås 90—105 min/man medan för läkarbesiktningen anslås 5—10 min. Sedan flera år pågår försök med en utvidgad inskrivningsprövning. Försöken, för vilka Kungl Maj:t för innevarande år anvisat 225.000 kr, utgör ett synnerligen betydelsefullt led i förberedelserna för det nya och effektivare inskrivnings- och utbildningssystem, som kan väntas bli resultatet av de nu pågående inskrivnings- och personalredovisnings- (IPU) resp värnpliktsutredningarna (VU60). VU60 väntas föreslå ett system med ytterligare differentierad tjänstgöringstid för olika värnpliktsgrupper, bl a innebärande olika inryckningstidpunkter för de olika grupperna. En grundläggande förutsättning för ett sådant system är att urval till olika grupper och utbildningslinjer i ännu

större utsträckning än f n kan ske redan vid inskrivningen. Det kan därför förutses att bl a den psykologiska prövningen vid inskrivningen inom en snar framtid kommer att avsevärt utvidgas särskilt vad beträffar prestations- och personlighetsmätande prov. Beträffande de psykologiska prövningsmetodernas syfte och berättigande i den militära personaluttagningsverksamheten kan hänvisas t e till vad försvarets personalbehandlingsutredning anför därom i sitt betänkande II (SOU 1952:40, sid 26 ff), som även bl a ger en översikt över olika testmetoder och deras dittillsvarande användning inom krigsmakten samt granskar deras tillförlitlighet. Mot bakgrund av bl a den speciella problematik, som ligger i kravet att redan vid inskrivningen kunna ge en god »långtidsprognos» av de värnpliktigas förutsättningar, förutskickar utredningen en avsevärt utvidgad psykologisk inskrivningsprövning i framtiden. Även i övrigt förutser utredningen behovet av en utvidgad psykologisk prövning, såväl vid inryckning till 1. tjänstgöring som vid antagning av t e officerare. I den del av Kungl Maj:t proposition nr 110/1955, som avser den militärpsykologiska verksamheten inom försvaret och som föranleddes av personalbehandlingsutredningens här nämnda förslag, uttalade departementschefen bl a: »Den hittillsvarande verksamheten på det militärpsykologiska området i vårt land har klart visat behovet av att psykologiska metoder kommer till användning vid den militära personalens utväljande och placering på olika utbildningslinjer. Den av personalbehandlingsutredningen givna översikten över militärpsykologiens nuvarande läge och arbetsuppgifter bestyrker detta och även angelägenheten av att en konsolidering och effektivisering av verksamheten kommer till stånd. De erfarenheter som

247 utredningen i sitt betänkande redovisat från länder som deltagit i krig pekar i samma riktning». Beträffande de yttranden, som avgivits över utredningens förslag, anföres bl a följande: »De myndigheter och organisationer, som i sina yttranden närmare berört utredningens framställning rörande den militärpsykologiska verksamheten, är eniga med utredningen om att behov föreligger av en vidgad och intensifierad verksamhet på detta område. Detta behov har kraftigt understrukits i synnerhet av överbefälhavaren, univcrsitetsoch högskolemyndigheter samt de politiska ungdomsförbunden.» Att här refereras — utöver personalbehandlingsutredningen — även chefen för försvarsdepartementet och överbefälhavaren sker bl a med anledning av vad i offentlighetskommitténs diskussionspromemoria (sid 36) sägs om »en utbredd tvekan» huruvida psykologiska prov utgör ett tjänligare hjälpmedel än andra tillgängliga metoder, vilket sägs gälla även krigsmakten. De egentliga avnämarna av den psykologiska prövningsverksamhet, som bedrivs i militär regi, är i första hand försvarsgrenarna, som svarar för uppbyggnaden av krigsorganisationen. F r å n dessas sida har ingen sådan tvekan anmälts till den för verksamheten närmast ansvariga myndigheten — militärpsykologiska institutet (MPI) eller till centrala värnpliktsbyrån (CVB), som svarar för samordning av personalprövningsverksamhet vid inskrivning. Tvärtom begäres ständigt upptagande av nya prövningsobjekt, vilket torde tala för en utbredd, växande tilltro till dessa metoders tjänlighet som hjälpmedel vid urval. I promemorian ställes de psykologiska metoderna mot »andra tillgängliga metoder», vilka icke närmare specificeras. Det bör därför erinras om de speciella

förhållanden, under vilka den övervägande delen av de militära psykologiska proven måste appliceras, nämligen redan innan den prövande påbörjat sin tjänstgöring vid krigsmakten. Vad som då är känt om vederbörande, främst hans skoloch yrkesutbildning, utnyttjas givetvis vid urvalsarbetet men är klart otillräckligt. Endast detta, mycket korta granskningstillfälle står till buds. I detta läge torde det stå fullt klart att psykologisk prövning är den enda tillgängliga objektiva metoden att tillgodose såväl det allmännas som den enskildes intresse av en lämplig placering. Enligt den samfällda uppfattningen inom krigsmakten är den psykologiska prövningen därför omistlig som hjälpmedel vid personalurval i första hand vid inskrivningsförrättning men även i andra sammanhang. Om tvivel härvidlag skulle föreligga inom offentlighetskommittén, föreslås att direkt kontakt i frågan tas med överbefälhavaren, centrala värnpliktsbyrån och cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Såsom ovan anförts, bygger den effektivisering av inskrivnings- och utbildningssystemen inom krigsmakten, som på Kungl Maj:ts uppdrag nu förberedes, i stor utsträckning på en psykologisk prövning i ytterligare utvidgad form. Utan tillgång till en dylik prövning kommer en sådan effektivisering icke att kunna genomföras. I denna fråga föreslås att snar kontakt tas med resp utredningsmän. B) BEHOVET AV SEKBETESS I denna fråga hävdar offentlighetskommittén (sid 36) att den hittillsvarande erfarenheten under de omkring 20 år, då psykologiska prov använts inom krigsmakten, icke torde ha visat att något framträdande behov av sekretess skulle föreligga. Detta överensstämmer icke med verkligheten sådan den uppleves av

248 den personal, som administrerar denna verksamhet. Därför har också under dessa år behovet av sekretess påtalats vid flera tillfällen. Särskilt har detta gjorts av försvarets personalbehandlingsutredning i sitt förenämnda betänkande (sid 62 ff), där skälen för sekretess ingående behandlas och krav på översyn av gällande sekretessbestämmelser framföres. Inför det läge, som skulle komma att uppstå i och med borttagandet av beteckningen »Endast för tjänstebruk», hemställde vidare chefen för MPI i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet (MPI 5/3 1957 nr 801) att sådana ändringar skulle vidtagas i gällande sekretessbestämmelser, att formulären till de psykologiska proven inom krigsmakten ävensom vissa uppgifter, som framkommit vid prövningarna, i erforderlig utsträckning kunde hemlighållas. Skrivelsen, som insändes via överbefälhavaren, har enligt vad som underhand erfarits, senare via justitiedepartementet överlämnats till offentlighetskommittén. Med hänsyn till att verksamheten — i avvaktan på att sekretessfrågan skulle upptas till prövning i högre instans — fortfarande måste kunna genomföras på effektivast möjliga sätt, har de ansvariga myndigheterna varit nödsakade att på olika sätt söka ge den psykologiska prövningen en officiellt konfidentiell prägel, bl a genom att — med rätt eller orätt — ålägga provledarpersonalen m fl tystnadsplikt och utfärda långtgående bestämmelser för förvaring av handlingar osv. Härigenom men inte minst genom att såväl de prövande som utomstående uppenbarligen anser det som självklart och väl förenligt med det allmänna rättsmedvetandet, att uppgifter från prövningen undantas från offentlighetsprincipen, har verksamheten hittills kunnat genomföras utan allvarligare incidenter. De ansvariga myndigheterna är dock starkt medvetna om den minst sagt

bräckliga legala grund, varpå viktiga moment i verksamheten f n måste baseras. De skäl, som av personalbehandlingsutredningen och i förenämnda skrivelse från chefen för MPI anfördes för sekretess, är desamma som gäller f n och än mer i framtiden. Omfattningen och skälen kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. Behov av sekretess föreligger inom krigsmakten beträffande dels provformulär (instrumenten sekretess), dels vad den prövande meddelar om sig själv i frågeschemata och i samband med exploration (förtroendesekretess).

Instrumentell

sekretess

För att psykologiska prövningar skall ha något värde är det givetvis nödvändigt att provformulär icke i förväg är kända för dem, som skall prövas. Detta självklara krav har också beaktats i offentlighetskommitténs lagutkast 11 § tredje stycket, dock endast vad avser tiden »till dess åtgärden slutförts». Detta skulle alltså innebära att full insyn därefter skulle råda i provresultat och därmed naturligtvis också i de använda formulären. Krigsmaktens psykologiska prov appliceras regelmässigt på stora personalkategorier. Även om prövningen normalt kan fördelas på ett flertal platser, kan samtliga icke prövas samtidigt. Som exempel kan nämnas inskrivningsprövningen, som årligen omfattar c:a 66.000 man. Prövningen fördelas på 24 inskrivningsnämnder, som arbetar samtidigt under tiden september—december med normalt två uppropsomgångar och besiktningssammanträden per dag. Med ledning av bl a resultatet av den medicinska och psykologiska prövningen beslutar inskrivningsnämnden vid besiktningssammanträde om de prövades pre-

249 liminära tilldelning. Sedan samtliga besiktningssammanträden för året avhållits och erforderliga jämkningar kunnat vidtas, sker slutlig fördelning av de värnpliktiga, normalt i början av februari påföljande år, då alltså inskrivningsverksamheten definitivt avslutas. Redan av det skälet att alla väimpliktiga måste kunna bedömas likformigt, är det givetvis nödvändigt att under hela förrättningen använda exakt samma provbatteri. Därav följer att värnpliktiga, som skall prövas under t e december, icke kan medges insyn i provformulären t e när första prövningsomgången i september genomförts. F n pågående utredning om bl a inskrivningsväsendets framtida utformning (IPU) kommer med säkerhet att resultera i en utvidgad inskrivningsprövning. En automatisk följd härav blir, att inskrivningsverksamheten måste utsträckas över betydligt större del av året eller t o m pågå året om. Så sker f n på flera håll i utlandet. Av samma skäl som tidigare anförts, måste även i ett sådant system användas samma provformulär med enahanda behov av och nödvändiga krav på sekretess. Den av kommittén önskade insynen kominer i detta system att få anstå ända upp till ett år efter första prövningstillfället. Av olika skäl (jfr ovan sid 246) måste emellertid identiskt lika provformulär användas under flera år i följd, dvs för flera åldersklasser värnpliktiga. Genom att såväl utbildningskontingenter som krigsförband måste sammansättas av värnpliktiga ur flera åldersklasser, bör bedömningsunderlaget vara likartat. Genom användning av samma prov ges också nödvändig möjlighet till statistisk bearbetning och bedömning av materialet och jämförelser mellan olika delar av värnpliktsmassan. Endast genom att använda identiskt lika prov under en följd av år skapas vidare tillräcklig

grund för det ständigt pågående långsiktiga arbetet med den vetenskapliga utvecklingen av prövningsmetoderna. Om provformulären skulle vara öppna för insyn, vartefter de användes, skulle alla dessa var för sig angelägna möjligheter omintetgöras. Till det yttre (verbalt) tillräckligt olika men ändå med avseende på t e mätförmåga och mätsäkerhet tillräckligt likvärdiga prov torde nämligen knappast kunna åstadkommas. I varje fall skulle möjligheterna härtill mycket snart vara uttömda. Konstruktion och standardisering av ett psykologiskt provbatteri är en mycket omfattande procedur, som bl a kräver tillgång till betydande personella och ekonomiska resurser samt tar lång tid (3—4 år). För varje prövningskategori användes olika provbatterier, sammansatta av delvis olika delprov. Även om enstaka prov skulle kunna användas på nytt efter t e 5—6 år, skulle insatsen av tid, pengar och arbete för en rullande nykonstruktion av denna omfattande mängd prov bli enorm och i praktiken vara ogenomförbar. Bortsett från att kostnaderna även jämfört med andra delar av försvarsbudgeten skulle bli orimligt höga, skulle — mot bakgrunden av den av arbetsmarknadsstyrelsen nyligen framlagda prognosen beträffande den framtida tillgången på psykologer — tillräckliga personella resurser med stor sannolikhet icke föreligga. Av ovanstående torde ha framgått att en årlig förnyelse av de utnyttjade provinstrumenten icke är möjlig. 1 För att den från det allmännas synpunkt nödvän1 Däremot kan och måste av olika skäl ske en kontinuerlig uppföljning och översyn av de använda proven. Detta arbete grundas, som tidigare anförts, bl.a. på erfarenheterna från en längre tids praktisk användning av resp. prov men möjliggör endast en av kontinuitetsskäl försiktig, stegvis förnyelse av i provbatterierna ingående enstaka prov.

250 diga verksamheten överhuvudtaget skall kunna bedrivas, krävs sålunda skydd mot insyn i ett provformulär, inte enbart intill dess det enskilda provet utförts eller ens den aktuella prövningsperioden avslutats, utan även därefter och så länge ifrågavarande prov ingår i det använda provbatteriet, om det kan antagas att ett utlämnande skulle motverka dess användbarhet under tiden. Som ovan framgår måste skyddet för att vara verksamt omfatta provformulären i såväl oifyllt som ifyllt skick. Detta kommer således att innebära att även resultaten, sådana de framgår av de ifyllda formulären, t v kommer att vara undandragna offentlig insyn och därmed granskning. Till de delar denna fråga berör förtroendesekretessen liksom möjligheterna att använda resultaten som underlag vid vetenskapliga undersökningar behandlas den särskilt nedan i denna PM. Beträffande granskningsaspekten anförde personalbehandlingsutredningen i förenämnda betänkande (sid 64) bl a: »Utan att underskatta betydelsen av att denna verksamhet icke undandrages offentlig granskning, vill personalbehandlingsutredningen ifrågasätta, om en saklig bedömning av de psykologiska proven överhuvudtaget är möjlig utan att bedömaren har omfattande förkunskaper rörande hithörande spörsmål och om icke med hänsyn härtill det skulle vara tillräckligt, att formulären hållas tillgängliga för vetenskaplig granskning.» Personalbehandlingsutredningens ståndpunkt har otvivelaktigt fullt fog. Det är knappast troligt att en fullständig offentlig insyn skulle fylla en rimlig funktion, så stark att den i praktiken skulle få äventyra provens användning. En utomstående kan nämligen i allmänhet omöjligen på ett adekvat sätt tolka och utvärdera svaren i ett provformulär och

långt mindre därutifrån bedöma om t e en placering är mer eller mindre riktig eller felaktig. Att allmän insyn förhindras, får givetvis inte medföra att den psykologiska bedömningen av ett prov undandras all granskning. En dylik granskning skulle, som personalbehandlingsutredningen antyder och vid offentlighetskommitténs hearing 13/11 1964 föreslogs från flera håll, kunna utföras t e av en för ändamålet tillsatt statlig nämnd med säkerställt lekmannainflytande. I detta sammanhang bör vidare framhållas att hinder naturligtvis inte föreligger mot att uppgifter om psykologiska prövningsmetoders vetenskapliga bakgrund, om standardiseringsförfarandenas olika faser och innebörd samt om olika provs erfarenhetsmässiga tillförlitlighet och användbarhet är offentliga. För t e MPI del lämnas sådana uppgifter regelbundet i dess öppna rapportserie men även på anfordran, ofta muntligt, till olika för verksamheten av personliga eller andra skäl intresserade.

Förtroendesekretess I samband med den psykologiska prövningen sker en omfattande insamling av personliga uppgifter. Dels lämnar den enskilde direkt en rad uppgifter om sig själv, dels inhämtas med tillhjälp av olika provinstrument ytterligare information om vederbörande. Till den förra gruppen hör uppgifter om genomgången och avsedd utbildning, yrkesplaner, föräldrars yrke, egen försörjningsplikt, intressen, önskemål i samband med militärtjänstgöring m.m. Hit kan också räknas de uppgifter som t e vid inskrivningstillfället lämnas i frågeschemata (om olika ur psykologisk synpunkt relevanta personliga förhållanden m m) eller direkt till psykologen vid explorationen (om skolan, arbetet, fritiden, hemmet

251 osv) och i levnadsbeskrivningen, som avges vid inryckningen. Till den andra gruppen kan främst räknas resultaten av de olika prestationsmätande prov som förelägges vederbörande. I provhandlingarna, även i den del som icke gallras omedelbart efter prövningen, återfinnes alla dessa uppgifter, delvis i kod men till stor del i klartext. För att få en god bild av den prövandes såväl allmänbegåvning som speciella kunskaper och färdigheter men inte minst av hans karaktärsegenskaper och därmed underlag för en långtidsprognos av hans militära utbildnings- och användbarhet är det självklart nödvändigt, att de uppgifter som lämnas är så fullständiga som någonsin är möjligt. Många av de uppgifter som begärs är naturligen av djupt enskild art. Eftersom de i regel är oundgängligen erforderliga som underlag vid den viktiga karakterologiska bedömningen, är de likafullt nödvändiga att inhämta. Med hänsyn till karaktären av de uppgifter som lämnas är det därför av två skäl angeläget att de kan ges erforderlig sekretess. I första hand måste det ligga i den enskildes intresse att provhandlingarna rörande honom icke blir tillgängliga för andra personer än dem som har med provens bedömning o d att skaffa. Det förefaller icke tilltalande att t e kamraterna i plutonen eller en arbetsgivare skall kunna få ta del av de lämnade uppgifterna. I andra hand ligger det i uppgiftshämtarnas dvs ytterst krigsmaktens intresse. Om den prövande vet om, att hans svar, skriftliga eller muntliga, icke är skyddade från offentlig insyn, kommer nämligen den naturliga följden att bli att han helt enkelt icke lämnar de begärda uppgifterna eller rentav lämnar felaktiga och vilseledande uppgifter. Det vore orimligt att antaga annat. Prövningarna kommer därigenom mer eller mindre att saboteras, vilket i sin tur medför ett otillfredsställande re-

sultat eller direkt omöjliggör prövningen med de omfattande negativa konsekvenser detta skulle medföra för den militära urvals- och utbildningsverksamheten. Av 13 § i lagutkastet framgår att allmän handling, vari ingår uppgifter, som enskild person meddelat i förtroende, under vissa förhållanden skall hållas hemlig. Detta skulle gälla när den enskilde träder i förbindelse med en myndighet i personlig angelägenhet, vare sig tvångsvis eller i enlighet med egen önskan. Som exempel namnes sjukvården och olika slag av rådgivning i personliga angelägenheter. Gemensamt för dessa situationer anges vara att den anlitade myndighetens verksamhet »knappast har något drag av rättstillämpning eller myndighetsutövning» (sid 39). Ovan nämnda situationer karakteriseras av kommittén som »förtroendesituationer». Häremot ställes situationer i vilka »myndigheterna tillämpar rättsregler eller annorledes företräder överheten». Som exempel nämns domstolsprocess i brottmål, förvaltningsärenden om tvångsingripanden, förmåner p g a samhälleliga åtaganden samt tillsättningsärenden. Vid sådan »myndighetsutövning» är det enligt kommittén uppenbart att man »icke kan låta sekretessreglerna utformas efter de enskildas förmodade önskemål. Tvärtom måste huvudregeln vara att myndigheternas handläggning oberoende därav blir tillgänglig för offentlig granskning» (sid 39). Indirekt synes framgå att kommittén till myndighetsutövning hänför även de psykologiska utredningar, som ingår i krigsmaktens personalprövningar, t e vid inskrivningsförrättning. Den enda inskränkningen i offentligheten skulle därvid avse fall, då utlämnande kan antas utsätta den som berörs i handlingen eller någon honom närstående för våld eller för andras missaktning (13 § första stycket i lagutkastet).

252 Inskrivning av värnpliktiga är givetvis en form av reguljär myndighetsutövning. Den uttagning och fördelning av personal, som därvid sker, kan dock rimligtvis icke — såsom kommittén synes avse — jämställas med t e tillsättningsärenden. Den psykologiska utredning, som är ett betydelsefullt led i prövningen, är uppenbart en klar förtroendesituation. Som ovan påvisats är en förtroendefull kontakt mellan den prövande och psykologen nödvändig för att prövningen skall ge önskad tillförlitlighet. Den prövande måste för att kunna svara uppriktigt på de inträngande personliga frågor som ställes, kunna tillförsäkras att hans uppgifter ej blir offentliga. Och detta måste gälla även sådana uppgifter av högst enskild karaktär, vilkas offentliggörande kan leda till missbruk utan att därför »våld eller missaktning» kan väntas uppkomma. Som förut anförts vore det direkt orimligt att med tvång ålägga de värnpliktiga genomgå exploration, om vad därvid framkommer i detalj kan offentliggöras. C) PSYKOLOGISKA PROVRESULTAT OCH VETENSKAPLIG FORSKNING Som särskilt motiv mot sekretess rörande de psykologiska provresultaten anför kommittén farhågor för att en dylik »kunde leda till att vissa befattningshavare i praktiken erhåller ensamrätt att begagna proven som underlag för vetenskapliga undersökningar» (sid 36). I denna fråga kan konstateras att någon sådan monopolställning aldrig eftersträvats av eller för MPI eller andra organ inom krigsmakten. Det hittills sammanbragta materialet har också i flera sammanhang utnyttjats av utomstående forskare.

eller i form av de sammanfattande bedömningar, som utnyttjats t e vid beslut om uttagning och fördelning, men däremot icke på t e av den enskilde under exploration lämnade detaljuppgifter. I stor utsträckning sammanföres dessa uppgifter på någon form av sammanställningskort för varje prövad. För de som prövas vid inskrivningsförrättningarna föres uppgifterna på de s k kvalifikationskorten. En komplicerande faktor är att dessa handlingar även påföres andra uppgifter, t e sådana uppgifter och resultatet av senare genomgången militär utbildning, som är nödvändiga för uppföljningsarbetet. Innan kvalifikationskorten vid första tjänstgöringens (motsvarande) slut insändes till MPI för fortsatt förvaring, påföres de sålunda fullständigt avtryck av den värnpliktiges registreringsplåt. Detta utvisar en rad betj^delsefulla uppgifter om den värnpliktige, bl a utbildning och användbarhet jämte vitsord från tjänstgöringen. Eftersom krigsplacering sker redan före eller i samband med utryckningen, utvisar avtrycket — om än i kod — vederbörandes krigsförband och krigsbefattning. De för varje åldersklass efterhand sammanförda kvalifikationskorten kan därmed ge en ganska omfattande inblick i krigsmaktens krigsorganisation. Det register, som dessa kort i praktiken bildar, torde därmed också enligt de föreslagna reglerna för försvarssekretess — 8 § lagutkastet — böra vara undandraget offentlig insyn redan i fredstid. På sätt som framgår av 15 § andra stycket lagutkastet, behöver detta emellertid icke hindra att för vetenskaplig forskning önskad och erforderlig tillgång även till detta material kan säkerställas.

Vid vetenskaplig bearbetning torde in- D) SAMMANFATTNING För den psykologiska prövningsverktresset vara inriktat på själva provresulsamhet, som utgör ett nödvändigt hjälptaten sådana de redovisas siffermässigt

253 medel vid det synnerligen omfattande personaluttagnings- och personalfördelningsarbete, vilket fortlöpande bedrives inom krigsmakten eller i dess regi, erfordras enligt engagerade myndigheters samfällda uppfattning ett relativt omfattande skydd mot obehörig insyn i olika avseenden. I en nära framtid kommer beroendet av ett sådant skydd att 5'tterligare ökas. För att denna prövning skall kunna ges tillräcklig vetenskaplig säkerhet — vilket med hänsyn till rättvisekrav m m är av betydande intresse även för den enskilde — och ge nödvändigt underlag för statistik, uppföljning m m samt bedrivas med en rimlig och mot resurserna svarande tids-, personal- och medelsinsats, måste samma provformulär kunna användas under en följd av år, dvs kunna hemlighållas även efter det de tagits i bruk. Ifrågavarande krav kan tillgodoses genom att i det publicerade lagutkastet (11 § tredje stycket) sker en ändring med innebörd att psykologiska prov skall hållas hemliga jämväl efter åtgärden, om det skäligen kan antagas att utlämnande skulle motverka därvid nyttjade provinstruments användbarhet. En speciell typ av psykologisk utredning, exploration, utnyttjas i stor utsträckning vid krigsmaktens prövningsverksamhet. För att explorationen skall kunna göras så inträngande som möjligt kräves att den prövande kan tillförsäkras fullständigt skydd mot utlämnande till obehörig av vad han meddelar, dvs en fullt klar förtroendesituation måste anses föreligga. Det skulle vara orimligt att med tvång ålägga personer att genomgå exploration, om sådant skydd icke samtidigt lämnas. Kravet på sekretess i detta avseende kan tillgodoses genom att i lagutkastet (13 § andra stycket) sker en ändring med innebörd att även beträffande den,

som undergår psykologisk utredning och därvid meddelat något i förtroende, skall allmän handling, vari meddelandet eller därav föranledda iakttagelser antecknats, hållas hemlig. 1 Att allmän insyn hindras får och behöver inte medföra att den psykologiska bedömningen av ett prov (i förekommande fall inklusive exploration) undandras all granskning. Det bör övervägas om icke en dylik granskning skulle kunna utföras t e av en för ändamålet tillsatt statlig nämnd med säkerställt lekmannainflytande.

3. Sekretessbehov i samband med pedagogisk-psykologisk verksamhet Som exempel på aktuella militärpsykologiska uppgifter inom detta område kan nämnas experimentella undersökningar över effektiviteten hos olika utbildningsmetoder samt utarbetande av metoder för personal- och förbandsbedömning och betygssättning. Till de senare uppgifterna hör arbetet med framtagande och medverkan vid administrering av s k soldat- och förbandsprov. Denna verksamhet befinner sig f n endast på försöksstadiet men kan väntas i framtiden komma att utnyttjas i stor utsträckning bl a vid armén. Soldat- och förbandsprov torde (i varje fall gäller detta soldatprov) kunna betraktas som »kunskapsprov» och därmed vara tillförsäki-ade den instrumentella sekretess som framgår av 11 § tredje stycket lagutkastet. Möjligen torde också finnas att hemlighålla provuppgifter, som bör kunna användas även vid senare tillfällen (sid 35—36). Det är dock här inte i första hand fråga om behovet av instrumentell sekre1

Beträffande behovet av ändrad lydelse av 11 och 13 §§ lagutkastet jfr även vad som anföres under p 5 nedan angående attityd- och opinionsundersökningar.

254 tess utan istället om möjligheterna att i vissa fall kunna hindra insyn i resultaten och då närmast från förbandsproven. Dessa resultat kommer nämligen att ge en god uppfattning om t e repetitionsövningsförbands krigsduglighet och därmed också ge direkt underlag för bedömning av våra förbands krigsduglighet vid mobilisering. För t e en främmande makt är sådana upplysningar givetvis av stort intresse. Det skulle därför i vissa fall uppenbart kunna vara till skada för rikets försvar att resultatet av förbandsprov röjes. Det behov av sekretess som här föreligger synes kunna tillgodoses med föreslagen lydelse av 8 § lagutkastet (»planering eller annan förberedelse av stridskrafters . . . verksamhet till rikets försvar»). Med hänsyn till vad kommittén (sid 30) anför om att sekretessregeln endast i ringa omfattning torde ge stöd för att hemlighålla handlingar om den fredsmässiga värnpliktsutbildningen och att den grundläggande förutsättningen för sekretess här vanligen torde brista, erinras om att ovan refererat sekretessbehov alltså kan uppkomma just under den fredsmässiga värnpliktsutbildningen (t e i samband med repetitionsövningar). 4. Sekretessbehov i samband med psykologisk medverkan vid utformning av utrustning, arbetsmetoder och yttre arbetsbetingelser Denna del av arbetspsykologin sysslar populärt talat med anpassningen »människa—maskin» respektive »maskin— människa». I det förra avseendet utgår man från den befintliga maskinen (materielen, vapnet, stridsfordonet osv) och söker få fram dels bästa möjliga metoder och betingelser för dess hanterande, dels lämpliga metoder för urval av den personal som skall hantera materielen.

I frågan maskin—människa gäller det t e att göra materielen så pass enkel att dess hanterande ställer rimliga krav på den personal, som kan avdelas därför. Inom den svenska krigsmakten har den senare aspekten ökat i betydelse år från år. Som en följd härav sker utvecklingen av ett stort antal betydelsefulla materielprojekt (t e flygplan, stridsvagnar, robotar) i nära samarbete mellan tekniker och psykologer (psykoteknologer). Självfallet finns på detta område ett stort behov av sekretess. Till den del detta rör utvecklingen av krigsmateriel osv torde det vara tillgodosett under försvarssekretessen (8 § lagutkastet). Vad rör utveckling och applicering av provinstrument för personalurval gäller i huvudsak vad ovan under p 2 anförts angående övriga psykologiska prov. De prov som konstrueras kommer på olika sätt att ingå i t e vid inryckningen till tjänstgöring utnyttjade provbatterier. 5. Sekretessbehov i samband sociologisk verksamhet

med

Den militära sociologin och socialpsykologin sysslar främst med frågor rörande anpassning, motståndsvilja, disciplin och ledarskap. Dessa frågor är samtliga avcentral betydelse för krigsmakten i första hand i krig eller krigsfara. En viktig beredskapsuppgift är därför utarbetandet av snabba och lätt apterbara metoder för fältundersökningar och för dessas bearbetning och tolkning. Redan i fredstid är vissa av dessa eller angränsande frågor av stort intresse och görs till föremål för omfattande fältundersökningar, ofta på beställning av t e överbefälhavaren eller försvarsgrenscheferna. Forskningsarbetet sker till stor del i form av attityd- och opinionsundersökningar. Sådana har under årens lopp genomförts med olika personalkatego-

255 rier, åldersklass- och repetitionsövningsförband osv. Undersökningsinstrumentet är normalt olika frågeformulär. Frågorna, som ställes, är givetvis avpassade med hänsyn till vad som skall undersökas. De kan sålunda beröra disciplinen inom förbandet, förhållandet mellan olika personalkategorier, förtroendet för tilldelad material eller tilltron till befälets och egen förmåga att framgångsrikt genomföra strid. Självfallet kan sammanställda resultat av sådana undersökningar, vare sig de genomföres under krig eller krigsfara eller i fred, t e vid repetitionsövningsförband, i vissa fall tänkas vara av sådan art att de — om de röjes •— kan skada rikets försvar. Med den lydelse, som framgår av 8 § lagutkastet (första avdelningen) torde under krig eller krigsfara handlingar, som rör jämväl stridskrafters tillstånd kunna hållas hemliga, om det skulle skada rikets försvar att innehållet röjes. Under hänvisning till vad som anförts, måste emellertid samma möjligheter till skydd föreligga även i fredstid, vilket synes kunna ske genom komplettering av paragrafens tredje avdelning. Beträffande här nämnda slag av undersökningar föreligger emellertid även vissa andra sekretessproblem. Dessa gäller dels själva frågeformulären, dels från vissa aspekter de svar som avges av de tillfrågade. Varje attityd- eller opinionsundersökning genomföres i regel med ett stort antal personer. Av olika skäl är det ofta icke möjligt att genomföra dem samtidigt med samtlig avsedd personal, t e vid samma förband. Det torde vara ostridigt att kännedom om de använda formulären liksom om de svar som t e kamrater vid ett annat kompani, avgivit på de ställda frågorna, ofördelaktigt kan påverka resultatet av undersökningen. Möjlighet bör därför finnas att undan-

dra formulären (och då naturligtvis även de redan ifyllda) insyn, tills hela utfrågningen är genomförd. 1 Med hänsyn till vad kommittén anför om psykologiska prov (sid 36) synes ovan nämnda frågeformulär icke inrymmas under vad i 11 § andra stycket lagutkastet säges om »kunskapsprov eller annan sådan åtgärd». Erforderlig instrumenteli sekretess för frågeformulär, som utnyttjas vid attitydoch opinionsundersökningar, bör dock kunna åstadkommas genom lämplig komplettering av nämnda paragraf. Avgörande för attityd- och opinionsundersökningars effektivitet är naturligtvis att de utfrågade svarar ärligt och uppriktigt på de frågor, som ställes. Den grundläggande förutsättningen härför är, att de utfrågade kan tillförsäkras och lita på att de enskilda svaren behandlas fullt konfidentiellt och icke kommer till t e vederbörande befäls kännedom. Om ett sådant skydd icke kan lämnas den enskilde, skulle undersökningarna i praktiken omöjliggöras. Dessa från den enskildes synpunkt berättigade krav söker man f n i regel tillgodose genom att besvarandet sker anonymt. Den svarande behöver sålunda normalt icke ange sitt registreringsnummer eller namn på formuläret. Stundom behöver heller icke förbandstillhörigheten närmare specificeras. För att kunna kontrollera svarsfördelning på olika kategorier, inträffat bortfall m m är det emellertid oftast nödvändigt att vid den vetenskapliga sammanställningen och utvärderingen ha tillgång till relativt fullständiga identitetsuppgifter om de svarande. Detta kan ernås t e genom ett särskilt undersökningsregister med för t e respektive befäl oidentifierbara hänvis1 Eftersom samma formulär normalt icke användes på nytt, t e efter något år, erfordras här icke samma utsträckning av skyddet, som för psykologiska provformulär.

256 ningar till frågeformulärens nummerserie. Genom här skildrat förfarande är det f n möjligt att tillförsäkra den enskilde ett omedelbart anonymitetsskydd. Mot efterforskning i efterhand ernås dock tillräckligt skydd endast om avlämnade svar i erforderlig utsträckning kan skyddas på annat sätt. Med nuvarande lydelse av 13 § första stycket lagutkastet torde — i de fall så erfordras •— tillräckligt sådant skydd också komma att vara förhanden. Härvid förutsattes dock att skyddet, i enlighet med vad kommittén anför (sid 42) avser jämväl andra personers förhållanden. Vid attityd- och opinionsundersökningar lämnade svar avser nämligen endast delvis den svarandes egna personliga förhållanden. Mycket ofta avser de andra personer, t e befälet, och kan innefatta för dessa personer — om svaren röjes — direkt skadliga påståenden osv. 6. Sekretess i samband med psykologisk verksamhet

klinisk-

På det klinisk-psykologiska området tilldrar sig i detta sammanhang frågor rörande förekomsten och verkningarna av psykiska störningar och då främst i krig det största intresset. Verksamheten på detta område bedrives i nära samarbete med de sjukvårdande myndigheterna. Vad beträffar den enskildes förhållanden torde erforderligt skydd ges i 13 § andra stycket lagutkastet. När det gäller utredningar m m om psykiska störningar hos krigsmaktens personal i krig eller krigsfara torde resultaten som regel vara av stort intresse t e för främmande makt och bör därför vara undandragna insyn. I likhet med vad ovan anförts om resultaten av vissa socialpsykologiska undersökningar, torde också (enligt 8 § lagutkastet, första

avdelningen) under krig eller krigsfara handlingar, som rör stridskrafternas tillstånd, kunna hållas hemliga om det skulle skada rikets försvar att innehållet röjs. 7.

Sammanfattning

För de av kommittén särskilt behandlade psykologiska proven föreligger ett — i förhållande till vad som framgår av lagutkastet — betydligt utvidgat behov av sekretess. För det allmänna nödvändig verksamhet, t e fördelning av de värnpliktiga vid inskrivningsförrättning, äventyras om icke de anförda kraven på skydd mot insyn tillgodoses. Detta torde kunna ske utan att meningsfyllda krav på granskningsmöjligheter behöver åsidosättas. Inom övriga här berörda områden — som icke närmare diskuteras av kommittén — föreligger också vissa bestämda krav på sekretess. Sålunda kan sammanställda resultat av förbandsprov, attitydoch opinionsundersökningar samt klinisk-psykologiska undersökningar — om de röjes — i vissa fall uppenbart skada rikets försvar. De krav på försvarssekretess, som därvid kan vara befogade, torde delvis sträcka sig utöver vad som förutses i 8 § lagutkastet. Beträffande soldatprov samt formulär till attityd- och opinionsundersökningar föreligger ett behov av instrumenten sekretess, som med undantag för soldatprov (där reglerna för kunskapsprov torde vara tillämpliga) icke synes vara förutsett med nuvarande lydelse av 11 § lagutkastet. Beträffande vid attityd- och opinionsundersökningar av enskilda lämnade svar, som kan antagas leda till att den enskilde eller någon honom närstående (inklusive t e befäl) utsattes för våld eller andras missaktning, torde erforderligt skydd enligt 13 § första stycket lagutkastet tillförsäkras berörda parter.

Bilaga b till bilaga 3

PM om de psykotekniska provens offentlighet Avgiven i augusti 1964 av post skolan

Psykotekniska prov förekommer f.n. i fråga om direktsökande till postassistentskurs (skriftlig test samt intervju av psykolog) och postexpeditörskurs (skriftlig test). Den arbetsgrupp, som av generalpoststyrelsen tillsatts för att utreda frågan om urval och utbildning av arbetsledare i postverket, har i sitt avlämnade förslag beträffande postiljonskarriären ansett, att psykotekniskt prov skall ingå som instrument även vid uttagning av deltagare till arbetsledarkurs för personal inom nämnda karriär. Avsikten med de psykotekniska proven är som bekant att man därigenom skall få en uppfattning om i vad mån sökandena besitter de allmänna begåvningsmässiga och personlighetsmässiga egenskaper, som anses vara av betydelse för utbildningen och den därpå följande tjänstgöringen. Mätningar av detta slag kan f.n. icke ske genom verkets egen försorg utan måste anförtros åt speciell utompostal expertis. Det förutsattes i samband därmed, att denna expertis erhållit kännedom om krav, som bör uppställas på kursdeltagarna. Expertisens arbete kommer sedan att närmast avse konstruktion av ett testbatteri och en intervjumetod, som skall tjäna som mätare samt att genomföra och bedöma resultaten av test och intervju. Till att börja med kan då konstateras att det ligger i sakens natur, att uppdragsgivaren — i detta fall postskolan — har att acceptera genomförandet och bedöm17

ningen av proven under de sekretessmässiga villkor, som vederbörande psykotekniska institut uppställer för att överhuvudtaget åtaga sig uppdraget. Dessa villkor baserar sig givetvis på de förutsättningar, som anses nödvändiga, för att mätningen skall ge ett så tillförlitligt resultat som möjligt. I fråga om sekretessen kring de psykotekniska prov, som f.n. förekommer vid postskolan, kan följande meddelas. Intervjuer

(postassistentskurs)

Ett intimt och fortlöpande samråd förekommer mellan postskolan och vederbörande institut om de faktorer, som bör framkomma vid intervjun och redovisas av psykologen inför uttagningskommittén. Genomförandet av intervjuerna sker av psykologen ensam, som sedan avger nämnda redovisning och i samband därmed deltar i diskussion med kommittéledamöterna och svarar på frågor från dessa. Sekretessen ligger sålunda här närmast i det förhållandet, att intervjun helt är en sak mellan psykolog och intervjuad. Test (postassistentskurs)

och

postexpeditörs-

Detaljinnehållet i testbatteriet är före provet okänt för såväl postskolan som prövandena. Postskolan har däremot kännedom om i vilka avseenden sökandena prövas, vilket dessa själva icke har.

258 Totalresultaten av provet delges sedan postskolan siffermässigt för varje prövande, varvid möjlighet i samband med denna redovisning föreligger att även få del av de siffermässiga delresultaten. Bedömning av prövandena kan därefter ske av postskolan, med hänsyn till att innebörden av sifferresultaten är känd mot bakgrunden av de krav som anses böra ställas. Postskolan informeras däremot icke heller vid redovisningstillfället om detaljinnehållet i testbatteriet. I fråga om prövandena gäller, att dessa har möjlighet att få upplysning om sitt testresultat i stort hos postskolan och om detaljerna i resultatet hos institutet. Om så påfordras genomgås därvid också testformulären med de avgivna svaren punkt för punkt. Man söker dock enligt uppgift i möjligaste mån undvika en dylik genomgång av samma skäl, som anförs för sekretessen överhuvudtaget. Förfrågningar hos postskolan beträffande testresultaten är icke vanliga och torde förekomma än mer sällan hos institutet. Postskolans

synpunkter

Intervjuerna Orsaken till den sekretess som förekommer i samband med de av psykolog företagna intervjuerna torde framför allt vara kravet på att upplysningar om personliga föi-hållanden för prövanden, vilka är ovidkommande i urvalssituationen, skall kunna stanna hos psykologen, som i detta fall är underkastad tystnadsplikt. Mot det tillämpade förfaringssättet i detta fall synes intet vara att invända, förutsatt att psykologintervju överhuvudtaget skall förekomma. För postskolans vidkommande har dessa intervjuer dock hittills visat sig vara av värde som komplement till de postala intervjuerna i urvalsarbetet. Mot den vid intervjuerna tillämpade sekretessprincipen synes

offentlighetskommittén inte ha något att erinra. (Jfr § 13 på s. 39 ang. enskilds personliga förhållande.) Testen Huvudorsakerna till rådande sekretess i fråga om testprov överhuvudtaget framgår av vad som anförts i offentlighetskommitténs promemoria på s. 35 och 36. Kommittén synes härvid acceptera sekretessen till den del den innebär, att psykotekniska provformulär skall vara undandragna insyn intill dess proven avhållits, dvs. samma regler som i fråga om rena kunskapsprov skall gälla. Däremot vill kommittén ifrågasätta riktigheten av att proven hemlighålls i efterhand och anför som skäl i detta avseende framför allt den insyn från allmänhetens sida som av olika skäl bör möjliggöras i fråga om proven. Psykologernas huvudskäl för sekretessen även i det senare avseendet framgår av vad som anförts på s. 36 spalt 1 i promemorian. Den springande punkten i de senares resonemang synes vara, att nya prov måste iordningställas gång för gång, om formulären blir offentliga, sedan proven avlagts, och att därigenom risk för minskad tillförlitlighet i dessa kan uppkomma. Utan en mera ingående kännedom om detaljerna i olika prov och möjligheterna att variera dessa kan postskolan icke uttala sig om riktigheten av det från psykologhåll förda resonemanget. Allmänt kan dock sägas att det givetvis är ett intresse, att den nuvarande sekretessen kring de psykotekniska proven lättas, därest detta kan ske utan att tillförlitligheten i proven påtagligt minskas. Icke minst torde det vara ett intresse för en beställare att mera detaljerat få kännedom om provens art för att därigenom direkt någorlunda kunna bilda sig en uppfattning om deras tjänlighet som hjälpmedel vid det aktuella urvalet.

259 Postskolan vill slutligen anknyta till det i promemorian återgivna ytterligare skälet för sekretess kring de psykotekniska proven, nämligen arbetet med att ställa samman nya provformulär, vilket enligt uppgift är mycket tidsödande. Med

de f.n. rätt betydande kostnader, som är förenade med användningen av dylika prov föreligger skäl att i all möjlig mån undvika sådant arbete, eftersom detta annars måste åstadkomma en icke önskvärd höjning av kostnaderna.

Bilaga c till bilaga 3

Synpunkter och önskemål i anslutning till Offentlighetskommitténs diskussionspromemoria om offentlighet och sekretess Avgivna i januari 1965 av Sveriges psykologförbund

De psykologiska arbetsområdena har utvecklats synnerligen snabbt i Sverige under det senaste decenniet. Antalet yrkesverksamma psykologer har sålunda ökat från c:a 150 år 1955 till c:a 700 under år 1964. En av arbetsmarknadsstyrelsen år 1963 utförd prognos över behovet av psykologpersonal fram till år 1970 pekar på att det sistnämnda år skulle behövas ett väsentligt ökat antal yrkesverksamma psykologer. Inte enbart antalet psykologer har ökat utan även antalet arbetsfält där sådana anlitas. Numera arbetar psykologer inom hälso- och sjukvård, vården av utvecklingsstörda, socialvård, skolväsende, rättsväsende, fångvård, försvarsväsende, i tjänstetillsättningsärenden såväl statlig, kommunal som privat arbetsmarknad. I allmänhet gäller det således inte frågan huruvida psykolog skall engageras eller ej, utan hur och under vilka betingelser psykologen skall utföra sitt arbete. Utbildad praxis saknas emellertid liksom jämförbara förhållanden inom andra yrkesområden. Anpassningen till och tillämpningen av lagar och författningar samt instruktioner, ansvar och skyldigheter blir därför naturligen under början av ett utvecklingsskede vacklande och oklar. Arbetsuppgifterna inom den tillämpade psykologin kan indelas i två huvudgrupper nämligen i undersökning och/ eller utredning samt behandling (diagnostik och terapi). Den arbetsuppgift

som närmast kommer att behandlas i detta sammanhang är den psykologiska undersökningen/utredningen. Denna grundar sig på data från olika metoder som till exempel intervjuer, kunskapsprov, praktiska uppgifter varjämte i praktiskt taget samtliga fall ingår ett eller flera skriftliga s.k. test. Bruket av det psykologiska testet, ett av psykologens instrument, har blivit synnerligen omfattande. Detta sammanhänger framför allt med att nya testmetoder utvecklats liksom med att testinstrumenten har förbättrats. Sådant utvecklings- och metodförbättringsarbete, i och för sig komplicerat och tidsödande, har tillfört det tillämpade psykologiska undersöknings- och utredningsarbetet tillgång till avsevärt mera tillförlitliga och objektiva test. Som exempel på omfattningen av de psykologiska undersökningarna kan nämnas att inom försvaret årligen drygt 70.000 personer genomgår psykologiska undersökningar. En grov uppskattning av förhållandena inom hälso- och sjukvården ger vid handen att minst 40.000 undersökningar utföres årligen. Skolväsendets s.k. standardprov är konstruerade efter samma principer som psykologiska test. Med dessa standardprov utföres f.n. 265.000 prov varje år. Härutöver skolmognadsprövas 50.000 elever om året. Inom skolväsendet utföres vidare psykologiska prov i samband med studie- och yrkesvägledning. Där-

261 jämte användes test vid uttagning till specialundervisning, undersökningar som för närvarande berör c:a 20.000 elever årligen. Antalet undersökningar inom det arbets-psykologiska området uppgick år 1962 till 12.500, vilket innebär en femdubbling i förhållande till antalet sådana undersökningar år 1955. Av dessa utfördes flertalet eller 85 % av konsultinstitut, 12 % av akademiska institutioner och 3 % av vid företag anställda psykologer. Motsvarande siffra för år 1964 kan uppskattas till 15.000 undersökningar. Enbart inom nämnda arbetsområden genomföres en halv miljon psykologiska undersökningar för närvarande årligen. Varje undersökning kan i och för sig omfatta mer än ett test. Utöver dessa psykologiska undersökningar utföres sådana i större eller mindre antal inom ett flertal andra områden. Här kan nämnas de undersökningar som utföres på uppdrag av Arbetsmarknadsverket exempelvis av länsarbetsnämndernas yrkesväglednings- och arbetsvårdsexpeditioner. De skriftliga test som användes vid de psykologiska undersökningarna är praktiskt taget uteslutande s.k. »standardiserade» test. Konstruktionen av test, vari standardisering ingår, är såväl teoretiskt som praktiskt ett omfattande arbete. I standardiseringsarbetet ingår att bestämma testets mätsäkerhet (reliabilitet), dess prognosförmåga (validitet) samt dess normer dvs. jämförelseresultat. Resultaten härvid bygger på uppgifter insamlade från enskilda individer ingående i noggrant och för varje särskilt utredningsändamål speciellt utvalda grupper. Reliabiliteten definieras som den tillförlitlighet med vilken testet mäter vad det faktiskt mäter (oavsett vad det är). Reliabiliteten redovisas oftast i form av en korrelationskoefficient som nume-

riskt varierar mellan 0 och 1. Kravet på reliabilitet beror på typen av mätning som skall utföras. Så betraktas exempelvis en reliabilitetskoefficient på 0,90 som minimikrav, när en enskild individs prestation eller förmåga skall mätas. Det andra grundbegreppet i psykologisk mätmetodik är validitet, som definieras som den tillförlitlighet med vilken testet mäter vad det är avsett att mäta. Validiteten utvisar testets prognosförmåga till en viss befattning eller funktion. Ett test har lika många validiteter som befattningar och funktioner för vilka det används. Av lättförståeliga skäl kan ett tests validiteter aldrig överstiga dess reliabilitet. Validiteten redovisas ofta i likhet med reliabiliteten som en korrelationskoefficient och bestäms genom en jämförelse mellan testresultat och prestation i befattningen eller funktionen. Vid exempelvis valideringen av urvalsinstrument för sökande till flygförarbefattningar inom flygvapnet jämförs testresultaten med den successiva gallring som sedermera sker under utbildningen. Inom beteendevetenskaperna utförs nästan uteslutande relativmätningar. Detta förhållande gäller också för psykologiska test, där en enskild individs resultat relateras till populationens resultat. Dessa jämförelseresultat sammanställs enligt statistiska principer och bildar de så kallade normerna. Standardisering av exempelvis ett inskrivningsprov tillgår i detta avseende så att testet provas på ett representativt stickprov ur landets manliga befolkning i inskrivningsåldern, som alltså utgör populationen. Med ledning av resultaten från dessa prov beräknas testresultatets medelvärde och spridning för hela populationen. När sedan provet används vid inskrivningarna, jämförs ett visst råpoäng (antalet rätt) med övriga råpoäng i populationen. Härvid översätts rå-

262 poängen till standardpoäng. Standardpoängen utvisar hur stor del av populationen som presterar ett sämre, ett lika bra eller ett bättre resultat i provet. Det standardiserade testet måste föreläggas de prövade på ett från gång till gång likartat sätt och under så likartade förhållanden som möjligt. Ändrade testbetingelser påverkar såväl reliabilitet, validitet som normer. Kommer testet till allmänhetens kännedom blir sålunda de tre storheterna helt inaktuella och testet kan inte användas vidare. Det kan sålunda ej längre förutsättas att de testade i förväg saknar sådan kännedom om testet som kan påverka testresultatet. I vilken utsträckning de testade h a r sådan kännedom kan emellertid ej kontrolleras eller överblickas. Testresultaten blir därför icke tillförlitliga och testet kan inte användas vidare. Detta innebär att ett nytt test måste konstrueras. Konstruktionen av standardiserade test är, som torde ha framgått av vad tidigare anförts, både tidskrävande och dyrbart. Som exempel kan nämnas att kostnaderna för konstruktion av det för närvarande använda militära inskrivningsprovet kan beräknas till c:a 100.000 kronor. Utvecklingskostnaderna för de prov som används för urval av kvalificerade kategorier inom krigsmakten, såsom officersaspiranter, kan beräknas till c:a 2 miljoner kronor. Av § 11 i promemorieförslaget framgår att allmän handling som angår bl.a. kunskapsprov eller annan sådan åtgärd (psykologiskt prov) skall, under vissa betingelser, hållas hemlig till dess åtgärden slutförts, men är därefter i princip ej hemlig. Denna bestämmelse gäller således även standardiserade test. Av vad som tidigare framhållits torde framgå att en offentlig insyn i det standardiserade testet medför att dess vidare användbarhet härigenom omöjliggöres.

Självfallet förekommer inom landet ett kontinuerligt konstruktions- och utvecklingsarbete av nya test inom de flesta av de områden där psykologer är verksamma. Inom flera statliga myndigheter, exempelvis inom hälso- och sjukvården, försvaret och undervisningsväsendet sker för närvarande konstruktion och utveckling av standardiserade test varjämte sådant arbete planeras på längre sikt. Detta arbete är emellertid på intet sätt av den omfattning som skulle erfordras därest det vid varje ny psykologisk undersökning erfordras ett nytt standardiserat test. Det torde vara uppenbart att därest ett standardiserat test kan användas endast en gång, varken myndigheter eller enskilda skulle vara nämnvärt intresserade av att offra tid och pengar på det omfattande arbete som standardiseringsförfarandet innebär. Det är ej heller möjligt att ersätta inom landet utvecklade test med test utvecklade utomlands. Endast ett fåtal av sist nämnda test är aktuella och relevanta för svenska förhållanden och då endast för mer specifika förhållanden. Utan komplettering av vissa begränsade avsnitt av de i promemorian redovisade förslagen skulle därför en sådan situation skapas inom det psykologiska verksamhetsfältet att arbetsuppgifterna avsevärt skulle försvåras och i vissa fall helt omöjliggöres. Såvitt kan bedömas torde det härvidlag dock inte ur någon synpunkt vara ett hinder att resterande icke använda formulär till standardiserade test hållas hemliga även efter åtgärd i synnerhet som i promemorian en sådan sekretessbeläggning ansetts kunna gälla för exempelvis vissa kunskapsprov inom skolväsendet, avsedda att användas vid senare tillfällen. Begreppet allmän handling i nyss-

263 n ä m n d a § 11 måste, såvitt kan bedömas, i detta sammanhang innefatta, förutom det standardiserade testet, de uppgifter, som enskilda lämnar i anslutning till utveckling och konstruktion av testet. Därest ett yrkande om sekretess för det standardiserade testet tillgodoses, ligger det i sakens natur, att även under utvecklingsarbetet insamlade uppgifter skall hållas hemliga på samma sätt som gäller testet. Det torde knappast finnas något mer påtagligt intresse av offentlig insyn i just dessa avlämnade uppgifter. Situationen är på visst sätt jämförbar med den situation i förslagets § 14 enligt vilken vissa enskilda uppgifter lämnade för statlig eller kommunal statistik skall hållas hemliga. Den sekretessbeläggning av det icke besvarade testformuläret som här berörs skulle naturligtvis vara helt meningslös om det vid testet begagnade, och således ifyllda formuläret, icke skulle kunna hållas hemligt utan kunna komma i utomstående persons hand. Sekretessskyddet måste därför vidare utsträckas till att omfatta även de ifyllda formulären. Härigenom uppstår en kollision mellan å ena sidan kravet på offentlighet och insyn och å andra sidan kravet på hänsyn till en speciell situation inom ett verksamhetsområde av speciell karaktär. I och för sig kan det vara förståeligt om det sistnämnda intresset får vika därest den offentliga insynen kan antagas fylla en rimlig funktion. Det torde emellertid vara svårt att göra gällande att så är fallet. En utomstående kan nämligen i allmänhet omöjligen på rätt sätt tolka och utvärdera svaren i ett testformulär. Härför kräves nämligen dels särskilda kunskaper dels ock tillgång till de speciella data för testet varom redogörelse tidigare lämnats (reliabilitet, validitet, normer). Snarare föreligger stor risk för miss-

bruk genom att enstaka frågor och enstaka svar lösryckes ur sitt sammanhang och offentliggöres till men för såväl den psykologiska verksamheten som för den som genomgått undersökningen. Först efter psykologens bearbetning och sammanställning av provresultat, tillika med de uppgifter erhållna på annat sätt, i form av ett utlåtande kan den psykologiska undersökningen bli meningsfull för utomstående. En sekretessbeläggning av de ifyllda formulären får naturligtvis inte medföra att psykologens bedömning av provet undandrages granskning. En sådan granskning, tillika med granskning av ytterligare material varom anföres i det följande, bör genom initiativ av såväl part som utomstående, kunna utföras av en speciellt för ändamålet tillsatt statlig nämnd. Denna nämnd har att, efter anmälan, granska och bedöma såväl utredningen som helhet som framför allt använda metoder. Medicinalstyrelsens disciplinnämnd torde kunna tjäna som förebild. Hinder möter naturligtvis inte att uppgifter rörande standardiseringsförfarande, testets tillförlitlighet och användbarhet i överensstämmelse med vetenskaplig praxis och praktisk erfarenhet är offentliga på sätt i promemorian i övrigt föreslås. Frågan om det ifyllda testformulärets offentlighet är emellertid viktig även ur andra synpunkter. Av § 13 framgår att allmän handling vari ingår uppgifter som enskild person meddelat i förtroende under vissa förhållanden skall hållas hemlig. Detta avses skola gälla då den enskilde träder i förbindelse med en myndighet i personlig angelägenhet, vare sig tvångsvis eller i enlighet med egen önskan. Gemensamt för dessa situationer är att den agerande myndighetens verksamhet knappast har något drag av rättstillämpning eller

264 myndighetsutövning. Med allmän handling måste i detta sammanhang avses inte bara testformulär utan även upprättade testprotokoll, anteckningar från psykologens samtal och intervjuer med enskild, dvs. grundmaterialet i psykologens utredning. I de situationer emellertid där myndigheten tillämpar rättsregler eller annorledes företräder överheten anses i promemorian att förtroendesekretess ej kan föreligga. Som exempel på sådana situationer anföres domstolsprocess i brottsmål, förvaltningsärenden om tvångsingripanden, förmåner på grund av socialförsäkring eller andra samhälleliga åtaganden liksom tillsättningsärenden. Det framgår inte av promemorian huruvida det anses att en förtroendesituation överhuvudtaget inte kan föreligga i dessa situationer eller huruvida det är förtroendet som ej kan respekteras med hänsyn till värdet av offentlig insyn. För det första måste härvid framhållas, att tillförlitligheten hos de psykologiska undersökningarna, såväl evad gäller skriftliga test som samtal mellan psykologen och den undersökte, många gånger är beroende av att en förtroendefull kontakt uppnås mellan psykologen och den undersökte. För det andra torde den undersökte, med rätt eller orätt, i allmänhet utgå från att hans uppgifter till psykologen, skriftliga eller muntliga, är lämnade i förtroende innebärande att de ej blir offentliga. Detta gäller oavsett om han därvid själv konsulterat psykologen eller blivit underkastad psykologisk utredning till följd av myndighets beslut. Det vore orimligt att antaga att den undersökte på ett riktigt sätt skulle besvara frågor, skriftliga eller muntliga, därest den undersökte vet att hans svar kan utlämnas till offentligheten. Det bör erinras om att de psykologiska utred-

ningarna inte främst tager sikte på kartläggande av kunskapsnivåer utan framför allt på kartläggning av egenskaper som kräver värderingar och uppgifter om högst personliga förhållanden vilkas offentliggörande kan leda till missbruk utan att för den skull våld eller missaktning kan antagas uppkomma. Som exempel kan anföras de psykologiska prov inom försvaret vilka i promemorian berörts i kommentaren till § 11. Det vore orimligt att tvångsvis ålägga personer genomgå sådana utredningar därest resultaten i detalj kan offentliggöras. I fråga om de psykologiska proven inom försvaret torde det vidare förhålla sig så att det snarare råder en utpräglad tveksamhet beträffande lämpligheten i att till offentligheten utlämna den undersöktes uppgifter. Det torde bestämt kunna hävdas att det icke är stridande mot utan snarare fullt förenligt med det allmänna rättsmedvetandet att dessa uppgifter undantages från offentlighetsprincipen. En annan lagstiftning skulle härvidlag säkerligen uppfattas som stötande oavsett att detta samtidigt skulle allvarligt rubba möjligheterna att överhuvudtaget begagna de psykologiska proven inom försvaret. I promemorian har visserligen, sid. 36, anförts som skäl mot ett tillgodoseende av sekretesskravet bl.a. beträffande de psykologiska proven inom försvaret att den hittillsvarande erfarenheten under de omkring 20 år då dessa använts icke torde ha visat att något framträdande behov av sekretess föreligger. Denna motivering saknar grund. I själva verket är det så att just det förhållandet att klara regler om sekretess härvidlag saknas, har, av skäl som tidigare redovisats, tvingat myndigheten att i administrativ ordning utfärda bestämmelser om skydd mot obehörig insyn, vilket av såväl allmänhet som press uppfattas som om sekretess förelåg.

265 Den skolpsykologiska verksamheten eller den psykologiska undersökningen som offentlig myndighet låter sökande till befattning genomgå, intager ingen särställning i förhållande till de psykologiska proven inom försvaret. Även i sådana situationer måste förutsättas att den undersökte utgår från att hans uppgifter såväl skriftliga som muntliga behandlas med förtroende och således ej kan utlämnas till offentlig kännedom liksom att undersökningarna, om motsatsen är fallet, i stor utsträckning måste präglas av denna vetskap. Bland de uppgifter som finns för psykologer verksamma inom skolväsendet ingår att utreda personliga förhållanden som ligger till grund för beslut om t.ex. placering av elever i specialundervisning. Härvid kan eleven eller denne närstående personer lämna uppgifter i uppenbart förtroende, som om de kommer till allmänhetens kännedom skulle omöjliggöra fortsatt utredningsarbete. Det torde även i fråga om den skolpsykologiska verksamheten med fog kunna hävdas att det är fullt förenligt med det allmänna rättsmedvetandet att de uppgifter som skolpsykologen erhåller i sin verksamhet skall kunna hållas hemliga och således ej vara underkastade offentlig insyn. Det kan i sammanhanget erinras om Justitieombudsmannens framställning till Offentlighetskommittén den 13 juni 1961 rörande behovet av att kunna hemlighålla frågeformulär för psykologiska prov. 1 Det torde vidare vara av vikt att slå fast att vad som beröres av här framfört önskemål om hemlighållande är det grundmaterial som psykologen insamlar vid sin utredning. För det sedermera avgivna utlåtandet bör kunna gälla de regler om offentlighet och sekretess som föreslås i promemorian. Det är naturligt att den offentliga insynen skall avse ut-

låtandet men däremot ej behöver avse grundmaterialet eftersom det är utlåtandet som i förekommande fall ligger till grund för myndighetens åtgärd. Granskningen av grundmaterialets tillförlitlighet liksom de av psykologen härav dragna slutsatserna beträffande den undersökte skall kunna hänskjutas till den tidigare föreslagna särskilda nämnden på begäran av såväl part som utomstående. Motiveringen för den i promemorian redovisade inställningen till frågan om hemlighållande av de psykologiska provens resultat, enkannerligen psykologens grundmaterial, redovisas närmast på sid. 35 och 36 i promemorian. Här har i fråga om de psykologiska proven som urvalsmetod framhållits att det torde råda en utbredd tvekan huruvida de utgör ett tjänligare hjälpmedel än andra tillgängliga metoder att tillgodose det allmänna intresset av att de lämpligaste väljes ut och de enskilda sökandenas intresse av rättsenlig bedömning. Så länge denna tvekan består, heter det i promemorian, bör det icke komma i fråga, att resultaten av proven hemlighålles i efterhand. Till en början må häremot framhållas att de psykologiska proven ej skall ersätta andra tillgängliga metoder för att välja ut den, ur de synpunkter som är relevanta vid varje särskilt urval, lämpligaste. Den utgör ett komplement till andra mer traditionella metoder. Det kan vidare hänvisas till de tidigare redovisade uppgifterna rörande den psykologiska verksamhetens omfattning. Av dessa framgår att psykologer numera engageras i urvalssituationer i väsentligt högre grad än vad man i allmänhet torde ha klart för sig. Det torde därför svårligen kunna göras gällande att det numera råder någon tvekan om de psykologiska provens tjänlighet i dessa sam1

JO 1962 s. 243 (kommitténs anm.).

266 manhang. Det kan exempelvis vidare framhållas att i det planerade framtida militära inskrivningsförfarandet de psykologiska undersökningarna avsevärt kommer att utökas. Det bör även understrykas att de psykologiska proven ingalunda används uteslutande vid urval. Inom hälso- och sjukvård, fångvård och socialvård användes dessa metoder för andra arbetsuppgifter. De statliga myndigheterna såväl inom dessa som andra områden, bedömer psykologens roll som nödvändig och betydelsefull, ett förhållande som markeras

av den ständigt stigande efterfrågan på psykologiskt utbildad personal. Det är fullt klart att det inom dessa arbetsområden ej råder någon som helst tvekan om såväl behovet som tjänligheten av de psykologiska metoderna. Med hänsyn till de skäl som anförts hemställes att följande iakttages i en blivande lagstiftning. Testinstrument, testprotokoll, anteckningar vid intervjuer och samtal mellan psykolog och undersökt bör hållas hemliga, en för ändamålet sammansatt statlig nämnd skall efter anmälan kunna granska och bedöma dessa handlingar.

BILAGA 4

Utländska författningar och förslag om offentlighet

INNEHÅLL

I. Finland 1. Lag den 9 februari 1951 om allmänna handlingars offentlighet 2. Förordning den 22 december 1951 innefattande vissa undantag i fråga om allmänna handlingars offentlighet II.

269 273

Danmark 1. Utkast till Lov om offentlighed i förvaltningen, framlagt av Offentlighedskommissionen av år 1956 2. Utkast till Anordning om offentlighed i förvaltningen, framlagt av Offentlighedskommissionen av år 1956 3. Lov den 13 maj 1964 om partsoffentlighed i förvaltningen

275 277 279

III. Norge 1. Utdrag ur Utkast till Lov om behandlingsmåten i forvaltningssaker, framlagt i »Innstilling fra komiteen til å utrede sporgsmålet om mer betryggende former for den offentlige förvaltning (Forvaltningskomiteen)», avgiven 1958 2. Utdrag ur Utkast till Lov om behandlingsmåten i forvaltningssaker (forvaltningsloven), framlagt för stortinget 1965—66 IV. Amerikas Förenta Stater Utdrag ur The Administrative Procedure Act den 11 juni 1946 1. Section 3 i lydelsen före 1966 års ändring 2. Section 3 i lydelsen efter 1966 års ändring

281 283

285 285

I. Finland

1. Lag den 9 februari ljkap.

Offentliga

allmänna

1951 om allmänna handlingar

1 § Allmänna handlingar äro offentliga efter vad i denna lag säges. Om utgivande av handlingar från trycket är särskilt stadgat. 2 § Allmänna handlingar äro av myndighet upprättade och utfärdade, ävensom till myndighet insända eller ingivna handlingar, som innehavas av ifrågavarande myndighet. Med myndighet avses i denna lag statens, kommuns och kyrkligt samt annat självstyrelsesamfunds myndigheter, i dem inbegripna även offentligträttsliga sammanträden, representantskap, utskott, nämnder, kommissioner och kommittéer jämte till dem hörande innehavare av tjänst och befattning. Angående handlingar, som tillhöra evangelisk-lutherska kyrkliga myndigheter och församlingar, stadgas särskilt. 3 § Offentlig blir: anteckning i officiell förteckning omedelbart, då den införts; protokoll, då det justerats; expedition, jämväl till skriftväxling mellan myndigheterna hörande, då den underskrivits eller, där utslag gives efter anslag, då det skall utgivas; samt till myndighet inkommen enskild handling, så snart den av myndigheten mottagits.

handlingars

offentlighet

4 § Till polismyndighet eller allmän åklagare inkomna uppgifter rörande brott samt vid undersökning av sådant ärende upprättade protokoll skola icke anses offentliga, innan saken förevarit vid domstol eller nedlagts. 5 § Handling, som är under utarbetande hos myndighet, är ännu icke offentlig, ej heller inom myndighet uppgjort förslag, utkast, betänkande, utlåtande, promemoria eller annan utredning. 6 § Finsk medborgare äger rätt att få del av allmän handling, som är offentligUr handlingar, vilka i enlighet med 3, 4 och 5 §§ icke ännu äro offentliga, må uppgifter icke utan myndighets tillstånd lämnas. På myndighet ankommer att pröva, huruvida utlänning skall få del av allmän handling. 7 § Myndighet skall på begäran lämna officiell avskrift av eller utdrag ur offentlig handling eller, där så i anseende till utrymmet och utan olägenhet för tjänsteverksamheten kan ske, utlämna handling för läsning och avskrivning hos myndigheten.

270 Då blott viss del av handling skall hållas hemlig, bör handlingen vara hos ämbetsverk eller myndighet tillgänglig, såvitt det kan ske utan yppande av den del, som skall hemlighållas. Från avskrift av dylik handling bör den del, som skall hållas hemlig, uteslutas. Att tillhandahålla handling åligger i arkiv eller ämbetsverk den tjänsteman, vilken ombetrotts detta uppdrag.

tegång, eller enskilds betydelsefulla personliga intresse på själavårdens, hälsooch sjukvårdens, vårdväsendets, fångvårdens, beskattningens eller den offentliga kontrollverksamhetens område. Republikens president och statsrådet må av i 2 mom. nämnd orsak i enskilt fall förordna, att ärende eller handling, som är föremål för handläggning hos dem, skall hemlighållas.

8 § Vägrar vederbörande tjänsteman att utgiva officiell avskrift av eller utdrag ur handling eller att till påseende förete eller för avskrift utlämna handling, äger sökande därom utverka myndighetens avgörande. Över myndighets avgörande har sökanden rätt att anföra besvär i den ordning, som i allmänhet gäller för ändringssökande i myndighetens beslut. Finnes ej sådant förfarande för ändringssökande, skola besvär anföras hos den myndighet, som den myndighet, vilken fattat beslutet, underlyder, och, om sådan icke finnes, över statsmyndighets avgörande i högsta förvaltningsdomstolen och över avgörande av annan myndighet i länsstyrelse. Avgörande av besvär må överklagas i vanlig ordning för ändringssökande. Ärende, som ovan i 1 mom. nämnts, skall ofördröjligen behandlas.

10 §

2 kap. Handlingar, hållas

som böra hemligf

9 § Hemlighållas skall ärende eller handling, varom så i lag stadgats. Medelst förordning må föreskrivas, att ärende eller handling skall hemlighållas, därest sådant påkallas av statens säkerhet eller dess förhållande till främmande makter, försvarets intresse, förekommande eller beivrande av brott, handhavande av statens eller självstyrelsesamfunds eller enskilds affärsverksamhet eller rät-

I den ordning, som i 9 § är sagt, må stadgas eller förordnas, att handling blir offentlig först efter utgången av viss tid eller sedan ärende, vartill den hör, slutbehandlats antingen i det ämbetsverk, där det är anhängigt, eller ock slutligt, eller att till dess offentliggörande skall utverkas tillstånd av den myndighet, som handlägger eller handlagt ärendet, eller av högre myndighet eller ock samtycke av den, som handlingen angår. 11 § Myndighet, som enligt 9 § 3 mom. äger rätt besluta, att ärende skall hemlighållas, må jämväl förordna, att det av lägre myndighet skall såsom hemligt handläggas. 12 § Anser myndighet, som ej är berättigad att i enskilt fall förordna om hemlighållande av under dess behandling varande ärende eller handling, sådant vara av nöden, anhålle om förordnande därom av högre myndighet. 13 § Vad i 9 § 2 och 3 mom. samt i 10 § stadgats, gäller icke lag, förordning eller annan till allmän kännedom avsedd officiell publikation, ej heller handling, som enligt lag eller förordning skall offentliggöras eller offentligt hållas för alla tillgänglig.

271 14 § Om handlingar, vilkas offentlighet jämte undantagen därifrån genom lag eller förordning fullständigt reglerats, såsom allmänna befolkningsregister, straffregistret och registret över lösdrivare samt rättegångshandlingar ävensom handlingar angående beskattningen och underrättelseväsendet, må för enskilt fall icke annorlunda förordnas.

15 § När hemlig handling insändes eller ingives till annan myndighet, skall den förses med anteckning därom, att den bör hemlighållas. 16 § Då visst ärende skall hemlighållas, gäller detta även till ärendet hörande handlingar.

3 kap. Om enskild tillkommande

rätt

till handling 17 § Myndighets intyg rörande själavård eller kyrkotukt, vid fängelse, uppfostringsanstalt, vårdanstalt eller sjukhus förda anteckningar, läkarintyg, så ock andra med dessa jämförbara bevis rörande enskild må åt annan utlämnas endast med samtycke av den person de angå. Ovan i 1 mom. avsedda handlingar må likväl, sedan de överförts till allmänt eller därmed jämförbart arkiv, utlämnas åt forskare eller andra, som äro i behov av dem, sedan den person, som önskar använda handlingen, avgivit förbindelse om att han icke har för avsikt att missbruka densamma i syfte att skada eller nedsätta den, som handlingen rör, eller nära anhörig till denne.

18 § Enskilt brev, som ej hör till rättegångsmål, må icke utan brevskrivarens eller hans rättsinnehavares samtycke utlämnas. Dock må med avseende å dylikt brev i allmänt och därmed jämförbart arkiv eller i allmänt bibliotek förfaras på sätt i 17 § 2 mom. är sagt. Innehållet i brev eller andra enskilda handlingar, som lämnats i förvar i allmänt arkiv, i bibliotek eller hos annan myndighet, må ej yppas i strid med villkor, som vid överlämnandet föreskrivits. 19 § Utan hinder av vad angående handlings hemlighållande stadgats eller förordnats, skall enskild återfå av honom till myndighet ingiven eller insänd handling, varvid i fall av behov till riktigheten bestyrkt officiell avskrift i stället skall ingivas. I stället för original handling får myndigheten dock härvid, om särskilda skäl det påkalla, på den enskildes bekostnad utgiva officiell avskrift. Enskild skall av myndighet återfå beslut, vari han äger rätt att söka ändring, samt handling, som han eljest såsom sökande, besvärande eller annan part är berättigad att utfå av domstol eller annan myndighet. 4 kap. När hemlighållande upphör 20 §

av

handling

Hemlighållande av handling upphör, då därför i lag, förordning eller förordnande fastställd tid utgått eller då myndighet, som förordnat, att handling skall hemlighållas, eller därmed jämställd eller högre myndighet, som bekommit handlingen för handläggning, återkallar förordnandet. Förekommer eljest särskild orsak att yppa innehållet i handling, vars hemlig-

272 hållande ännu icke upphört, skall därtill utverkas tillstånd av det ministerium, som den myndighet, hos vilken handlingen förvaras, är underordnad. Detta må dock icke tillämpas på i 18 § 2 mom. nämnda handlingar. 21 § Andra än de i 2 mom. av denna paragraf nämnda allmänna handlingar, som skola hemlighållas, bliva, såvitt angående dem icke annorlunda stadgats eller föroidnats, offentliga efter tjugofem år från den dag handlingen är dagtecknad, till myndighet inkommen enskild handling dock efter sagda tid, räknat från den dag, från vilken den omhänderhafts av myndigheten. Ovan i 17 § nämnda handlingar bliva offentliga tjugo år efter den persons död, som handlingen angår, och i 18 § 1 mom. angivna handlingar tjugo år efter brevskrivarens frånfälle. Äger myndighet icke kännedom om vederbörandes frånfälle och företes icke utredning däröver av sökanden, blir handling offentlig efter femtio år från den dag handlingen är dagtecknad eller inkom till myndigheten. 22 § Då skäl därtill äro, må statsrådet förordna, att handling skall hemlighållas även efter det i 21 § stadgad tid utgått, dock icke längre än femtio år från utgången av sagda tid.

5 kap. Särskilda

stadganden

I representantskap och vid domstol får handling offentliggöras, för såvitt detta är av behovet för ärendes handläggning vid offentligt sammanträde. 24 § Handlingar, som skola hemlighållas, böra av myndighet antecknas i särskilt diarium och så förvaras, att de icke äro för obehöriga tillgängliga. 25 § Om allmänna handlingars förvaring, överlämnande till riksarkivet eller landsarkiv samt utgallring stadgas särskilt. 26 § Angående handläggning av ärende inför lyckta dörrar i riksdagen eller vid sammanträde eller i fullmäktige, företrädande offentligt samfund, så ock angående rättegångs och därvid tillkomna handlingars offentlighet gälle, vad därom är särskilt stadgat. 27 § För överträdelse av vad i 6 och 7 §§ om handlingars offentlighet stadgats samt för brytande av plikt att hemlighålla handling och i 17 § 2 mom. samt 18 § 1 mom. åsyftad förbindelse dömes den skyldige, där icke gärningen skall bestraffas såsom brott i tjänsten, till böter eller fängelse. Angående tryckfrihetsbrott lände till efterrättelse, vad angående dem är särskilt stadgat.

23 §

28 §

Handling, som skall hållas hemlig, må icke företes eller avskrift därav utgivas åt annan än domstol eller annan myndighet, då dessa på tjänstens eller offentlig sysslas vägnar hava rätt att därav få del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952, och genom densamma upphävas däremot stridande stadganden. På riksdagens handlingar äge denna lag tillämpning endast såvitt den icke står i strid med vad i riksdagsordningen är stadgat.

273 2. Förordning

den 22 december 1951 innefattande vissa undantag ifråga allmänna handlingars offentlighet

1 § I stöd av 9 § 2 mom. i lagen den 9 februari 1951 om allmänna handlingars offentlighet (83/51) skola följande handlingar hållas hemliga: 1) Handlingar, vilka enligt ikraftvärande beslut av statsrådet eller ministerium eller av dem fastställda instruktioner och reglementen, utfärdade förrän lagen om allmänna handlingars offentlighet trädde i kraft, skola hållas hemliga, för såvitt om dessa handlingars hemlighållande enligt 9 § 2 mom. av nämnda lag kan bestämmas genom förordning; 2) statsrådets utrikesutskotts handlingar, ministeriets för utrikesärendena och Finlands utrikesrepresentations politiska rapporter, urkunder rörande underhandlingar med främmande makter om politiska och ekonomiska förhållanden, chiffertelegram angående utrikesförvaltningen, ävensom sådana handlingar beträffande finska statens eller dess medborgares förhållande till utländska myndigheter och medborgare, vilkas offentliggörande kunde försvåra statens förhållande till utländska makter; 3) på åtgärd av försvarsväsendet eller annan myndighet uppgjorda handlingar, vilka äro avsedda att nyttjas av dem och gälla försvarsmaktens utrustning, mobilisation och krigstida sammansättning, förläggning och nyttjande, anordningar rörande befolkningsskyddet, förvaltningen, trafiken, näringslivet och industrin med hänsyn till krigsfall; den tekniska krigsberedskapen samt därför gjorda uppfinningar, planer och experiment; ävensom handlingar, vilka innehålla för rikets försvarsberedskap införskaffade eller erhållna utredningar eller andra uppgifter, vilkas offentliggörande kunde äventyra landets försvar; dock må det 18

om

ministerium, till vars verksamhetsområde ärendet hör, eller om ärendet gäller försvarsmakten direkte, dess huvudstab, ha befogenhet att besluta, att handling icke skall hållas hemlig; 4) till förebyggande eller för utredande av brott, för upprätthållande av statens säkerhet eller för skötseln av på polisen ankommande vård-, undersökningsoch övervakningsuppgifter erforderliga förteckningar, kortregister, journaler, rapporter och andra utredningar, vilka uppgjorts eller anskaffats på åtgärd av polismyndigheterna och äro avsedda för deras bruk; 5) handlingar, vilka angå av annan än polismyndighet verkställda undersökningar för utredande av brott och väckande av åtal, tills de för väckande av åtal överlämnats åt allmän åklagare och stadgandena i 4 § lagen om allmänna handlingars offentlighet äro tillämpliga på dem, eller tills ärendet, utan att det överlämnats åt allmän åklagare, nedlagts; 6) handlingar, avsedda att nyttjas av fångvårdsmyndigheterna, vilka innehålla uppgifter om fånge, såframt icke överdirektören för fångvårdsväsendet i enskilt fall ger tillstånd till utlämnande av uppgifter ur dem; 7) handlingar, vilka innehålla sådana uppgifter om person i villkorlig frihet eller underkastad social vård eller övervakning, vilkas offentliggörande skulle äventyra hans framtida verksamhet, utkomstmöjligheter eller anpassning i samhället, såframt icke den, som handlingen angår, ger sitt samtycke till utlämnande av uppgifter; 8) handlingar, som gälla av staten, kommun eller annat offentligträttsligt samfund bedriven affärs- eller industrirörelse eller fullgörandet av krigsskade-

274 ståndsskyldighet, såframt icke den myndighet, som handlägger eller handlagt ärendet, i enskilt fall ger tillstånd till utlämnande av uppgifter ur dem; samt 9) handlingar, som innehålla av tull-, kontroll- och andra myndigheter i tjänsteutövning införskaffade eller erhållna uppgifter och utredningar om enskild affärs- och industrirörelse, drivande av näring och yrke eller om enskilds ekonomiska ställning, såframt icke den, som ärendet angår, ger sitt samtycke till utlämnande av uppgifter ur dem. Vad ovan i denna paragraf är sagt om handling, gäller även karta, ritning, bild, film, ljudband och annat dylikt. 2 § Ärende skall anses nedlagt i den mening 4 § lagen om allmänna handlingars offentlighet avser, då polismyndighet eller allmän åklagare så beslutat.

3 § Myndighet, som innehar handling för avgivande av utlåtande eller för annat tillfälligt bruk, må icke därur lämna uppgift utan samtycke av den myndighet, på vilken ärendets behandling och avgörande ankommer. 4 § Då allmän handling, vilken fortfarande skall hållas hemlig, överförs till riksarkivet, landsarkiv eller annat offentligt arkiv för att där förvaras, bör den förses med stämpel eller anteckning, som anger skyldigheten att hålla handlingen hemlig, och det stadgande eller den bestämmelse, varpå sagda skyldighet grundar sig. 5 § Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

IL Danmark

1. Utkast till Lov om offentlighed i förvaltningen framlagt i betcenkning nr 325 av Offentlighedskommissionen av år 1956 § 1 Enhver dansk statsborger er på bega> ring berettiget til i overensstemmelse med nedenstående bestemmelser at blive gjort bekendt med dokumenter i säger, der er afgjort af eller til behandling i den offentlige förvaltning. Begasringen kan dog afslås, dersom det er åbenbart, at den pågseldende ikke har nogen rimelig interesse i, at den efterkommes. § 2 Bestemmelsen i § 1 kommer ikke til anvendelse, hvis adgangen til at få oplysninger ville komme i strid med vaesentlige hensyn til 1) statens sikkerhed, landets forsvar samt forhold til fremmed magt og mellemfolkelige institutioner; 2) forbrydelsers forebyggelse, opklaring og forfolgning, straffuldbyrdelse og lignende samt beskyttelse af sigtede, vidner eller andre i säger om strafferetlig eller disciplinaer forfolgning; 3) det offentliges og privates erhvervsmaessige eller andre okonomiske interesser; 4) privatlivets fred og personlige anliggender i övrigt; 5) ssedeligheden; 6) offentlig kontrol-, regulerings- eller planlaegningsvirksomhed, påtsenkte foranstaltninger inden for afgiftslovgivningen og lignende, for så vidt meddelelse af oplysninger kan befrygtes at mod-

(1963)

virke opnåelsen af det med sådan virksomhed tilsigtede formål; 7) beskyttelse af andre interesser, hvor hemmeligholdelse efter forholdets sserlige karakter er påkrasvet. Stk. 2. For sagsområder, hvor de i stk. 1 angivne hensyn i almindelighed vil udelukke meddelelse af oplysninger, kan det ved kongelig anordning bestemmes, at § 1 ikke kommer til anvendelse, jfr. dog § 6, stk. 2. Stk. 3. Kan oplysninger om indholdet af et dokument delvis meddeles uden tilsidessettelse af de i stk. 1 naevnte hensyn, er den pågreldende berettiget til at få sådan delvis oplysning. Stk. 4. Forinden afgorelse om meddelelse af oplysninger traeffes, kan vedkommende myndighed indhente en udtalelse fra den, hvis interesse kan vsere til hinder for, at oplysningerne meddeles. § 3 Adgangen til at få oplysninger efter § 1 omfatter — med de i § 4 naevnte undtagelser — alle hos vedkommende myndighed beroende dokumenter, der vedrorer den i begaeringen naermere angivne sag. Adgangen omfatter således modtagne skrivelser og andre skriftlige henvendelser med bilag, kopier af de fira myndigheden udgåede skrivelser m.v., som regel dog först når skrivelserne må antages at vaere kommet frem til vedkommende, samt indforsler vedrorende de

276 pågaeldende säger i journaler, registre og andre fortegnelser. Stk. 2. Afgives der mundtligt til brug for en sag faktiske oplysninger af vaesentlig betydning for sägens afgorelse, skal disse optegnes i sägens dokumenter på en sådan made, at oplysning herom kan meddeles. § 4 Adgangen til at få oplysninger efter § 1 om fatter ikke a) statsrådsprotokoller, referater af moder mellem ministre, indstillinger til Kongen samt brevveksling mellem ministerier om lovgivning, herunder bevillingslove, b) brevveksling mellem forskellige afdelinger eller kontorer m.v., inden for samme myndighed, c) brevveksling mellem en kommunalbestyrelse og dennes afdelinger, udvalg og andre administrative organer samt mellem sådanne afdelinger, udvalg og administrative organer indbyrdes, d) dokumenter i säger angående ansaettelse og forfremmelse i det offentliges tjeneste, e) materiale, der tilvejebringes som grundlag for udarbejdelse af offentlig statistik, f) dokumenter i säger om administrativ ikendelse af beder. Stk. 2. Adgangen til at få oplysninger efter § 1 omfatter endvidere ikke internt arbejdsmateriale udarbejdet af förvaltningen til eget brug, såsom referater, koncepter, udkast, forslag og planer, ej heller offentlige myndigheders brevveksling med sagkyndige til brug i retssager eller ved overvejelse af, om retssag bor fores. §5 Vedkommende myndighed trseffer under fornodent hensyn til sägens ekspedition bestemmelse om, hvorvidt doku-

menter stråks eller senere kan stilles til den pågaeldendes rådighed til gennemsyn på stedet, eller han, hvis saerlige grunde tåler derfor, bor henvises til at begaere genpart af dokumenterne meddelt mod gebyr. Den pågaeldende kan altid begaere genpart af dokumenterne meddelt. Stk. 2. Der kan ved kongelig anordning gives forskrifter om, hvilke myndigheder der på de enkelte sagsområder skal kunne traeffe afgorelse om, hvorvidt oplysninger kan meddeles i henhold til §§ 1—4 og 6. § 6 Enhver dansk eller udlaending, der til en forvaltningsmyndighed har indsendt andragende eller klage eller i övrigt er part i en sag, der er til behandling eller afgjort, er i overensstemmelse med bestemmelserne i § 1, § 2, stk. 3 og 4, og §§ 3—5 berettiget til at få kendskab til sägens dokumenter, med mindre de i § 2, stk. 1, omhandlede hensyn er så afgorende, at de bor gå forud for partens interesse i at kunne benytte kendskab til dokumenterne til varetagelse af sit tarv under sägens behandling eller senere. Stk. 2. Der kan ikke i henhold til § 2, stk. 2, gores indskraenkning i en parts adgang til at få kendskab til sägens dokumenter. Stk. 3. Såfremt en part over for den myndighed, der afgor sägen, fremsaetter onske om at afgive en udtalelse for sägens afgorelse, skal der gives h a m addang hertil, med mindre vaesentlige hensyn, herunder hensynet til en modpart og sägens hurtige afslutning, tåler derimod. Forvaltningsmyndigheden kan fastsaette en frist for afgivelse af udtalelsen. § 7 Den i straffeloven og tjenestemandsloven samt i tilsvarende kommunale tjenestemandsvedtaegter foreskrevne almindelige tavshedspligt for tjenestemaend

277 og andre, der handler i offentligt hverv, medforer ingen begränsning i pligten til efter de i nservaerende lov foreskrevne regler at stille oplysninger til rådighed. Den i andre love foreskrevne tavshedspligt begraenser adgangen til at få oplysninger i henhold til denne lov. § 8 Det kan ved kongelig anordning bestemmes, at oplysninger om naermere angivne dokumenter kan meddeles efter et vist åremål uanset bestemmelserne i §§ 2—4. § 9 Bestemmelser om gebyr for genparter efter § 5, stk. 1, kan fastsaettes av statsministeren. § 10 Denne lov traeder i kraft den Stk. 2. Lovens bestemmelser kommer ikke til anvendelse på dokumenter, der er oprettet af en forvaltningsmyndighed

eller kommet i dens besiddelse forinden lovens ikrafttraeden. Stk. 3. Lov af 2. februar 1866 om erklaeringers meddelelse til ansogere og klagere ophaeves, men kommer dog fortsat til anvendelse på dokumenter, der er oprettet af en forvaltningsmyndighed eller kommet i dennes besiddelse forinden denne lovs ikrafttraeden. Stk. 4. Bestemmelser i andre love vedrorende adgang til at blive bekendt med dokumenter hos den offentlige förvaltning opretholdes. Stk. 5. De i nservserende lov givne regler finder ikke anvendelse inden for strafferetsplejen. Stk. 6. Loven kan ved kongelig anordning saettes i kraft på Faereerne med de sendringer, som måtte vsere nodvendige som folge af oernes saerlige forhold. Indtil loven traeder i kraft på Faereerne, er de hos rigsmyndigheder beroende säger om faeroske anliggender, der i henhold til forannaevnte bestemmelser ville vaere underkastet offentligheclsprincippet, undtaget herfra.

2. Utkast till Anordning om offentlighed i förvaltningen 325 (1963) av Offentlighedskommissionen I henhold til § 2, stk. 2, i lov om offentlighed i förvaltningen fastsaettes herved: § 1 Bestemmelsen i lovens § 1, hvorefter enhver dansk statsborger på begaering er berettiget til at blive gjort bekendt med dokumenter i säger, der er afgjort af eller til behandling i den offentlige förvaltning, kommer ikke til anvendelse for så vidt angår folgende sagsområder: A.

Justitsministeriet

1) Förberedelse og indgåelse af taler med fremmede magter.

af-

framlagt i betonnkning av år 1956

nr

2) Förberedelse af og indberetninger om moder og forhandlinger i mellemfolkelige institutioner. 3) Politiets efterretningsvirksomhed. 4) Tilladelse til ind- og udrejse, ophold og arbejde her i landet og säger om afvisning, udvisning eller ophaevelse af udvisningstilhold. 5) Centralbureauet for identifikation og politiets tekniske afdelinger. 6) Bigsregistraturen, tilsvarende lokale registraturer og strafferegistre. 7) Politiets udrustning, benyttelse af politiets lokaler og disses placering og indretning, polititjenestemsends tjenestested og udbetaling af dusorer af politikassen.

278 8) Kriminalanstalters sikring mod undvigelser. 9) Kriminalanstalters produktions-, indkobs- og salgsvirksomhed. 10) Våbenoplag, tilladelser til fremstilling og ind- og udforsel af våben og sprsengstoffer eller til at besidde våben. 11) Dispensation fra politivedtsegtsbestemmelser om lokalers indretning. 12) Legater og private stiftelser. 13) Overformynderiets forretningsmsessige forhold og regnskab. 14) Ordensdekorationer, tildeling af haederstegn og redningsbelonninger. B.

Socialministeriet

1) Förberedelse og indgåelse af af tåler med fremmede magter om socialpolitisk samarbejde. 2) Förberedelse af og indberetninger om moder og forhandlinger i mellemfolkelige institutioner. 3) Meddelelse af arbejdstilladelser til udlsendinge. 4) Sociale institutioners produktion, vareindkob og indkobsrabatordninger. 5) Ordensdekorationer og tildeling af haederstegn. § 2 Lovens § 1 kommer ikke til anvendelse i säger inden for folgende sagsområder, når sagerne vedrorer enkeltpersoners forhold: A.

Justitsministeriet

1) Udfserdigelse af pas eller anden rejselegitimation. 2) Benådning, udssettelse med afsoning af straf, behandling af personer, der er anbragt i kriminalanstalter, eller er undergivet kriminalforsorg uden for anstalt, losladelse fra kriminalanstalter. 3) Klager over politiets eller anklagemyndighedens behandling af straffesager.

4) Politiets eftersogningstjeneste. 5) Tvangsindlseggelse og -tilbageholdelse af sindssyge og åndssvage. 6) Udgangstilladelse m.v. til sindssyge eller åndssvage, der som farlige for retssikkerheden er anbragt på hospital eller anstalt. 7) Sterilisation, kastration og svänger skabsafbrydelse, legalt ligsyn og obduktion. 8) Ligbrsending og sserlig anbringelse af urner. 9) Person-, familie- og navneret. 10) Arve- og skifteret, midler i overformynderiet og båndlagte midler i övrigt. 11) Udfserdigelse eller deponering af beskikkelse som advokat eller auktionsleder. 12) Udfserdigelse eller inddragelse af forerbevis og godkendelse af korelaerere. 13) Lonningforskud, sygedage og 1ignende for tjenestemsend m.v.

B.

Socialministeriet

1) Invalide- og folkepension. 2) Syge- og invalideforsikring. 3) Lovpligtig ulykkesforsikring. 4) Borne- og ungdomsforsorg. 5) Revalidering samt blinde-, dove-, vanfore- og anden sserforsorg. 6) Den almindelige offentlige forsorg. 7) De af modrehjselpen behandlede adoptions-, sterilisations- og svangerskabsafbrydelsessager samt säger om bistandsydelse af okonomisk, personlig eller juridisk karakter. 8) Klager i henhold til lov om arbejderbeskyttelse. 9) Bidragsfondens säger vedrorende bidragspligtige. 10) Arbejdsanvisning til erhvervshaemmede og psykotekniske prover. 11) Lonningsforskud, sygedage og 1ignende for tjenestemsend m.v.

279 §3 Stk. 1. I säger om det offentliges erhvervelse eller afhaendelse af fast ejendom og om erstatning fra det offentlige kommer lovens § 1 ikke til anvendelse, for sägen er afgjort. Stk. 2. Det samme gaelder i säger inden for folgende områder:

A.

Justitsministeriet

1) Klager over politiets, anklagemyndighedens, domstolenes og faengselsvaesenets personale. 2) Kasseeftersyn hos dommere og politimestre. B. Socialministeriet Klager over forstandere, laerere og plejepersonale inden for den sociale for-

Lov den 13 maj 1964 om partsoffentlighed § 1 Ansogere, klagere og andre parter i en sag, der behandles i eller er afgjort af den offentlige förvaltning, kan forlange at blive gjort bekendt med sägens dokumenten § 2 Bestemmelsen i § 1 gaelder ikke, hvis partens interesse i at kunne benytte kendskab til sägens dokumenter til varetagelser av sit tarv findes at burde vige for afgorende hensyn til offentlige eller private interesser. Stk. 2. Ger sådanne hensyn sig kun gaeldende for en del af et dokument, skal parten gores bekendt med dokumentets ovrige indhold. § 3 Bestemmelser om tavshedspligt for personer, der virker i offentlig tjeneste eller hverv, begraenser ikke pligten til at meddele oplysninger efter denne lov. § 4 Adgangen til at få oplysninger omfatter med de i § 6 naevnte undtagelser 1) alle dokumenter, der vedrorer den pågaeldende sag, herunder genpart af de fra myndigheden udgåede skrivelser, når disse må antages at vsere kommet frem til adressaten. 2) indforelser i journaler, registre og

i

förvaltningen

andre fortegnelser vedrorende den pågaeldende sags dokumenter. §& Såfremt der mundtligt meddeles en myndighed faktiske oplysninger af vaesentlig betydning for en sags afgorelse, skal der gores notat herom på en sådan made, at oplysningerne kan meddeles parterne. § 6 Adgangen til at få oplysninger omfatter ikke 1) en myndigheds interne arbejdsmateriale såsom referater, koncepter, udkast, forslag og planer. 2) brevveksling inden for samme myndighed. 3) brevveksling mellem en kommunal bestyrelse og dennes afdelinger, udvalg eller andre administrative organer eller mellem disse organer indbyrdes. 4) n^ndigheders brevveksling med sagkyndige til brug i retssager eller ved overvejelse af, om retssag bor fores. § 7 Vedkommende myndighéd afgor, om parten skal gores bekendt med dokumenterne ved, at der gives ham adgang til at gennemse dem på stedet, eller ved, at der gives ham afskrift af dem.

280 Stk. 2. Såfremt det har betydning for partens mulighed for at varetage sine interesser, at der gives ham afskrift af dokumenterne, skal hans beggering herom imodekommes. Stk. 3. Justitsministeren kan fastsaette bestemmelser om betaling for afskrifter. §8 Såfremt en begaering om at blive gjort bekendt med en sags dokumenter fremsaettes under sägens behandling og denne begsering efter loven skal imodekommes, udssettes sägens afgorelse, indtil der er givet parten adgang til at gore sig bekendt med dokumenterne. Stk. 2. Dette gaelder dog ikke, hvis udsaettelse vil medfore overskridelse af en lovbestemt frist for förvaltningens afgorelse, eller hvis partens interesse i, at sägens afgerelse udsaettes, i övrigt findes at burde vige for vaesentlige hensyn til offentlige eller private interesser, der tåler imod en sådan udsaettelse.

§ 9 Sporgsmål om meddelelse af oplysninger efter denne lov afgores af den myndighed, som i övrigt har afgorelsen af den pågaeldende sag. Vedkommende minister kan dog fastsaette anden bestemmelse. § 10 Den, der er part i en sag, som er til behandling i den offentlige förvaltning, kan på ethvert tidspunkt af behandlingen forlange, at sägens afgorelse udsaettes, indtil han har afgivet en udtalelse om sägen. Stk. 2. Myndigheden kan fastsaette en frist for afgivelsen af den naevnte udtalelse.

Stk. 3. Bestemmelsen i § 8, stk. 2, finder tilsvarende anvendelse. § 11 Loven gaelder ikke säger inden for strafferetsplejen eller säger angående ansaettelse eller forfremmelse i det offentliges tjeneste. § 12 Loven traeder i kraft den 1. oktober 1964. Stk. 2. Loven kommer ikke til anvendelse på dokumenter, der er udfaerdiget af en myndighed eller er kommet i en myndigheds besiddelse for lovens ikrafttraeden. Stk. 3. Lov af 2. februar 1866 om erklaeringers meddelelse til ansogere og klagere ophaeves. Den kommer dog fortsat til anvendelse på de i stk. 2 naevnte dokumenter. Stk. 4. Bestemmelser i andre love, der i videre omfång end denne lov giver parter adgang til at gore sig bekendt med dokumenter hos den offentlige förvaltning eller til at afgive udtalelse til förvaltningen, inden en sag afgores, opretholdes. Det samme gaelder bestemmelserne i § 3 i lov nr. 175 af 21. maj 1937 om indfodsrets meddelelse og § 20 i lov om udlaendinges adgang til landet, jfr. lovbekendtgorelse nr. 20 af 7. februar 1961. Stk. 5. Forslag om revision af loven fremsaetttes for folketinget i folketingsåret 1969—70. § 13 Loven gaelder ikke säger om faeroske anliggender. Den kan ved kongelig anordning saettes i kraft for sådanne säger med de afvigelser, som de sserlige faeroske forhold tilsiger. Dette gaelder dog kun säger, der behandles eller er afgjort af rigsmyndighederne.

III. Norge

J. Utdrag ur Utkast till Lov om behandlingsmåten »Innstilling fra komiteen til å utrede sporgsmålet den offentlige förvaltning (Forvaltningskomiteen)« Kap.

III.

Om

offentlighet § 9

Saksdokumenter er offentlige Förvaltningens saksdokumenter er offentlige. § 10 Hva förvaltningens saksdokumenter er Förvaltningens saksdokumenter er dokumenter som er utferdiget av et förvaltningsorgan og likeledes dokumenter som er innkommet til eller fremlagt for et förvaltningsorgan. Offentlig forretningsvirksomhet utskilt fra den ordinsere förvaltning og private rettssubjekter anses ikke som förvaltningsorgan etter reglene i dette kapitel selv om de er tillagt myndighet til å treffe vedtak. Statsrådets protokoller er ikke offentlige. Påtalemyndighetens dokumenter i straffesaker berores ikke av reglene i dette kapitel. Forslag, utkast, betenkninger, og andre lignende arbeidsdokumenter, utredninger eller rapporter som förvaltningsorganet selv utarbeider eller av eget tiltak innhenter til bruk for sin behandling av en sak, er ikke offentlige. § 11 Når et dokument anses utferdiget, innkommet eller fremlagt Protokoll anses utferdiget når den er undertegnet.Andre dokumenter anses ut-

i forvaltningssaker, framlagt i om mer betryggende former for avgiven den 13 mars 1958

ferdiget når dokumentet avsendes eller om dette ikke skjer, når saken er ferdigbehandlet av förvaltningsorganet. Et dokument er innkommet eller fremlagt når det er mottatt av det förvaltningsorgan som behandler den sak dokumentet angår. § 12 Unntak fra offentlighetsregelen Förvaltningens saksdokumenter er ikke offentlige i folgende tilfelle: 1) Når offentliggjorelse vil kunne skade: a) Rikets sikkerhet, forholdet til fremmede stater eller landets forsvar; b) privatlivets fred eller familieforhold. 2) Når dokumentet angår den enkeltes personlige forhold og intet avgjorende offentlig hensyn tilsier offentlighet. 3) Dersom dokumentet inneholder opplysninger om forretnings-, ervervs-, nserings- eller driftsforhold, hvis offentliggjorelse kan skade vedkommende forretning eller virksomhet. 4) Når unntak er påkrevd: a) For statens og kommunenes forretningsvirksomhet av hensyn til konkurranse- eller driftsforhold; b) av hensyn til en fors varlig gjennomforing av statens og kommunenes ekonomi-, lönns- og personalforvaltning; c) fordi dokumentenes offentlighet vil motvirke eller medfore fare for at offent-

282 lige kontroll- eller reguleringstiltak eller andre nodvendige pålegg eller forbud ikke kan gjennomfores. Dersom forholdene tilsier det, kan vedkommende förvaltningsorgan treffe avgjorelse om at et dokument som ikke er offentlig etter reglene i förste ledd, skal vsere unntatt fra offentlighet bare for en viss tid og deretter anses som offentlig. § 13 Adgangen til å gjore seg kjent med offentlig dokument Enhver kan kreve å bli kjent med innholdet av offentlig dokument. Förvaltningsorganet skall på begjaering gi avskrift eller utskrift av offentlig dokument mot fastsatt gebyr. Der det kan skje uten vesentlig ulempe for tjenesten, kan det også gis adgang til lesning av offentlig dokument og til å ta avskrift av det hos vedkommende förvaltningsorgan. Nekter förvaltningsorganet å etterkomme anmodning fremsatt i medhold av förste ledds förste eller annet punktum, skal avslaget begrunnes og kan påklages til overordnet myndighet av den som har fremsatt anmodningen etter reglene i kap. VIII. Er avslaget truffet av kommunalt organ opprettet i medhold av lov af 12. november 1954 om styret i kommunene, avgjores klagen av fylkesmannen. Kongen kan gi bestemmelser om hvilke myndigheter som på de forskjellige sakområder skal kunne treffe avgjorelser etter denne paragraf.

Kap. V. Om saksforberedelsen individuelle vedtak

ved

§ 20 Forhåndsvarsling For vedtak treffes, skal den eller de vedtaket angår varsles om saken og gis

hove til å uttale seg innen en nsermere angitt frist. Fristen löper fra avsendelsen av varslet når ikke noe annet uttrykkelig er sagt. Forhåndsvarsling kan unnlates dersom slik varsling ikke er praktisk mulig eller vil medfore fare for at vedtaket ikke kan gjennomfores. Forhåndsvarslet skal gjore rede for hva saken gjelder og for övrig inneholde det som anses påkrevet for at parten på forsvarlig mate kan vareta sitt tarv. § 21 Partens adgang til å gjore seg kjent med sakens dokumenter En part har i alminnelighet rett til å gjore seg kjent med sakens dokumenter. Dette gjelder dog ikke i den utstrekning dokumentene inneholder opplysninger om hemmeligholdte tekniske innretninger og fremgangsmåter. E n part har ikke rett til å gjore seg kjent med 1) dokumenter som inneholder opplysninger undergitt lovbestemt taushetsplikt, 2) dokumenter som inneholder opplysninger angående en persons helseforhold, drifts- eller forretningsforhold som ikke er alminnelig kjent eller opplysninger for övrig som er av en slik art at s i r l i g e hensyn tåler for at de ikke bor meddeles videre, dersom han ikke behöver å kjenne til opplysningene for på forsvarlig mate å kunne vareta sitt tarv i saken. Blir en part gjort kjent med opplysninger som er undergitt lovbestemt taushetsplikt, kan han bare bruke opplysningene i den utstrekning det er nodvendig for at han på forsvarlig mate kan vareta sitt tarv i saken, men har for övrig taushetsplikt. En part har ikke rett til å gjore seg kjent med dokumenter som nevnt i § 10, siste ledd.

283 § 22

§ 23

Gjennomsyn og utlån av saks do ku men t er

Muntlige konferanser

Förvaltningsorganet bestemmer ut fra hensynet til en forsvarlig saksbehandling hvordan dokumentene skal gjores tilgjengelige for partene og kan på anmodning fra en part gi avskrift eller utskrift av dokument mot fastsatt gebyr. Sakforer som opptrer som fullmektig for en part skal få utlånt dokumentene når ikke saerlige grunner tåler mot det. Det skal settes tidsfrist for utlån.

I den utstrekning en forsvarlig utforelse av tjenesten tillåter, skal en part som har saklig grunn for det, gis hove til å konferere muntlig med tjenestemann ved det förvaltningsorgan som behandler saken. I den utstrekning opplysninger som gis ved muntlige konferanser eller telefonsamtaler har betydning for sakens avgjorelse, skal de av tjenestemannen så vidt mulig settes opp i et notat. Notatet skal folge saksdokumentene.

2. Utdrag ur Utkast till Lov om behandlingsmåten i forvaltningssaker (forvaltningsloven) framlagt för stortinget genom Ot. prp. nr. 2 (1965—66) Kap. IV. Om saksforberedelse enkeltvedtak

ved

§ 17 Forhåndsvarsling For vedtak treffes, skal den eller de som er part i saken varsles og gis hove til å uttale seg innen en nsermere angitt frist. Fristen leper fra avsendingen av varslet når ikke noe annet uttrykkelig er sagt. Forhåndsvarslet skal gjore greie for hva saken gjelder, og ellers inneholde det som anses påkrevd for at parten på fors varlig mate kan vareta sitt tarv. Forhåndsvarsling kan unnlates dersom slik varsling ikke er praktisk mulig eller vil medfore fare for at vedtaket ikke kan gjennomfores. Forhåndsvarsel kan også sloyfes når vedkommende part allerede på annen mate har fått kjennskap til at vedtak skal treffes og har hatt rimelig foranledning og tid til å uttale seg, eller slikt varsel av andre grunner må anses åpenbart unodvendig.

§ 18 Partenes adgang til å gjore seg k jent med sakens dokumenter En part har rett til å gjore seg kjent med sakens dokumenter for så vidt ikke annet folger av reglene i paragrafen her eller § 19. En part har ikke rett til å gjore seg kjent med forslag, utkast, betenkninger og andre liknende arbeidsdokumenter, utredninger eller rapporter som förvaltningsorganet selv utarbeider eller uten lovbestemt plikt innhenter fra andre enn partene til bruk for sin behandling av en sak. Faktiske opplysninger av betydning for avgjorelsen har enhver part likevel rett til å gjore seg kjent med for så vidt det kan skje uten hinder av reglene i § 19. Dersom förvaltningsorganet finner det hensiktsmessig, kan slike uttalelser og opplysninger gis ved utdrag av dokumentet. Hvorvidt opplysninger m.m. kan gjores kjent for en part etter bestemmelsene i denne paragraf, avgjores av det for-

284 valtningsorgan som har saken til behandling, når ikke annet er sserskilt fastsatt.

der tilsvarende. Blir dokumentet gjort kjent for parten, skal förvaltningsorganet gjore ham merksam på taushetsplikten etter tredje ledd.

§ 19 Innskrenket adgang til opplysninger undergitt taushetsplikt in.ni. En part har ikke rett til å gjore seg kjent med et dokument for så vidt dette inneholder opplysninger om: a) noe som er av betydning for rikets sikkerhet, forholdet til fremmede stater eller landets forsvar, b) tekniske innretninger og framgangsmåter, samt drifts- eller forretningsforhold som det vil vaere av vesentlig konkurransemessig betydning å hemmeligholde av hensyn til den opplysningen angår. Med mindre det er av vesentlig betydning for en part å kjenne opplysningen for på forsvarlig mate å kunne vareta sitt tarv i saken, har han heller ikke rett til å gjore seg kjent med et dokument for så vidt dette inneholder: a) opplysning som er undergitt lovbestemt taushetsplikt, b) opplysning vedrorende en persons helseforhold, drifts- eller forretningsforhold som ikke er alminnelig kjent, eller opplysning for övrig som av saerlige grunner ikke bor meddeles videre. Blir en part gjort kjent med opplysning som nevnt föran i denne paragraf, kan han bare bruke opplysningen i den utstrekning det er nodvendig for at han på forsvarlig mate kan vareta sitt tarv i saken. For övrig har han taushetsplikt med samme ansvar som fastsatt for offentlige tjenestemenn i straffelovens § 121. Bestemmelsen i § 18 tredje ledd gjel-

§ 20 Gjennomsyn og utlån av saksdokumenter Förvaltningsorganet bestemmer ut fra omsynet til en forsvarlig saksbehandling hvordan dokumentene skal gjores tilgjengelig for partene, og kan på anmodning fra en part gi avskrift eller utskrift av dokument mot fastsatt gebyr. Advokat som opptrer som fullmektig for en part, skal få utlånt dokumentene når ikke saerlige grunner tåler mot det. Ved utlån bor det settes tidsfrist. Når en part har anmodet om å få gjore seg kjent med dokument som han etter § 1 8 har adgang til å få se, skal det settes ham en viss frist for mulig uttalelse, såframt ingen frist er satt i medhold av § 1 7 eller den fastsatte frist anses utilstrekkelig. Dette gjelder likevel ikke dersom hensynet til vesentlige offentlige eller private interesser tåler mot utsetting. § 21 Muntlige konferanser I den utstrekning en forsvarlig utforelse av tjenesten tillåter, skal en part som har saklig grunn for det, gis hove til å tale muntlig med tjenestemann ved det förvaltningsorgan som behandler saken. Blir det ved muntlige forhandlinger, konferanser eller telefonsamtaler gitt nye opplysninger av betydning for sakens avgjorelse, bor de så vidt mulig nedtegnes eller protokolleres.

IV. Amerikas Förenta Stater

Utdrag ur The Administrative

1 ocedure Act den 11 juni

1. Section 3 i lydelsen vre 1966 års PUBLIC INFORMATION Sec. 3. Except to the extent that there is involved (1) any function of the United States requiring secrecy in the public interest or (2) any matter relating solely to the internal management of an agency— a) Rules Every agency shall separately state and currently publish in the Federal Register (1) descriptions of its central and field organization including delegations by the agency of final authority and the established places at which, and methods whereby, the public may secure information or make submittals or requests; (2) statements of the general course and method by which its functions are channeled and determined, including the nature and requirements of all formal or informal procedures available as well as forms and instructions as to the scope and contents of all papers, reports, or examinations; and (3) substantive rules adopted as au-

thorized by law and statements of general policy or interpretations formulated and adopted by the agency for the guidance of the public, but not rules addressed to and served upon named persons in accordance with law. No person shall in any manner be required to resort to organization or procedure not so published. b) Opinions and orders Every agency shall publish or, in accordance with published rule, make available to public inspection all final opinions or orders in the adjudication of cases (except those required for good cause to be held confidential and not cited as precedents) and all rules. c) Public records Save as otherwise required by statute, matters of official record shall in accordance with published rule be made available to persons properly and directly concerned except information held confidential for good cause found.

2. Section 3 i lydelsen efter 1966 års PUBLIC INFORMATION Sec. 3. Every agency shall make available to the public the following information: a) Publication in the Federal Register Every agency shall separately state and currently publish in the Federal

ändring

ändring

Register for the guidance of the public (A) descriptions of its central and field organization and the established places at which, the officers from whom, and the methods whereby, the public may secure information, make submittals or requests, or obtain decisions; (B) statements of the general course and method

286 by which its functions are channeled and determined, including the nature and requirements of all formal and informal procedures available; (C) rules of procedure, descriptions of forms available or the places at which forms may be obtained, and instructions as to the scope and contents of all papers, reports, or examinations; (D) substantive rules of general applicability adopted as authorized by law, and statements of general policy or interpretations of general applicability formulated and adopted by the agency; and (E) every amendment, revision, or repeal of the foregoing. Except to the extent that a person has actual and timely notice of the terms thereof, no person shall in any manner be required to resort to, or be adversely affected by any matter required to be published in the Federal Register and not so published. For purposes of this subsection, matter Avhich is reasonably available to the class of persons affected thereby shall be deemed published in the Federal Register when incorporated by reference therein with the approval of the Director of the Federal Register. b) Agency Opinions and Orders Everj' agency shall, in accordance with published rules, make available for public inspection and copying (A) all final opinions (including concurring and dissenting opinions) and all orders made in the adjudication of cases, (B) those statements of policy and interpretations which have been adopted by the agency and are not published in the Federal Register, and (C) administrative staff manuals and instructions to staff that affect any member of the public, unless such materials are promptly published and copies offered for sale. To the extent required to prevent a clearly unwarranted invasion of

personal privacy, an agency may delete identifying details when it makes available or publishes an opinion, statement of policy, interpretation, or staff manual or instruction: Provided, That in every case the justification for the deletion must be fully explained in writing. Every agency also shall maintain and make available for public inspection and copying a current index providing identifying information for the public as to any matter which is issued, adopted, or promulgated after the effective date of this Act and which is required by this subsection to be made available or published. No final order, opinion, statement of policy, interpretation, or staff manual or instruction that affects any member of the public may be relied upon, used or cited as precedent by an agency against any private party unless it has been indexed and either made available or published as provided by this subsection or unless that private party shall have actual and timely notice of the terms thereof. c) Agency Records Except with respect to the records made available pursuant to subsections (a) and (b), every agency shall, upon request for identifiable records made in accordance with published rules stating the time, place, fees to the extent authorized by statute and procedure to be followed, make such records promptly available to any person. Upon complaint, the district court of the United States in the district in which the complainant resides, or has his principal place of business, or in which the agency records are situated shall have jurisdiction to enjoin the agency from the withholding of agency records and to order the production of any agency records improperly withheld from the complainant. In such cases the court

287 shall determine the matter de novo and the burden shall be upon the agency to sustain its action. In the event of noncompliance with the court's order, the district court may punish the responsible officers for contempt. Except as to those causes which the court deems of greater importance, proceedings before the district court as authorized by this subsection shall take precedence on the docket over all other causes and shall be assigned for hearing and trial at the earliest practicable date and expedited in every way. d) Agency Proceedings Every agency having more than one member shall keep a record of the final votes of each member in every agency proceeding and such record shall be available for public inspection. e) Exemptions The provisions of this section shall not be applicable to matters that are (1) specifically required by Executive order to be kept secret in the interest of the national defense or foreign policy; (2) related solely to the internal personnel rules and practices of any agency; (3) specifically exempted from disclosure by statute; (4) trade secrets and commercial or financial information obtained from any person and privileged or confidential; (5) inter-agency

or intra-agency memorandums or letters which would not be available by law to a private party in litigation with the agency; (6) personnel and medical files and similar files the disclosure of which would constitute a clearly unwarranted invasion of personal privacy; (7) investigatory files compiled for law enforcement purposes except to the extent available by law to a private party; (8) contained in or related to examination, operating, or condition reports prepared by, on behalf of, or for the use of any agency responsible for the regulation or supervision of financial institutions; and (9) geological and geophysical information and data (including maps) concerning wells. f) Limitation of Exemptions Nothing in this section authorizes withholding of information or limiting the availability of records to the public except as specifically stated in this section, nor shall this section be authority to withhold information from Congress. g) Private Party As used in this section, 'private party' means any party other than an agency. h) Effective Date This amendment shall become effective one year following the date of the enactment of this Act.

v ;r V

•/

1 7 n / J 1967

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] 6. Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Bilaga 4. [51] 7. Remissyttranden över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport. [59] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] Värdesäkring av trafiklivräntor. [53]

Justitiedepartementet Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsökningsrätt V. [38] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Arbetspromemorler i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [361 Offentlighetskommittén. 1. Offentlighet och sekretess. [60] 2. Offentlighet och sekretess. Bilagor. [61] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning. III. 1. Ungdomens förenings- och fritidsliv. [47] Skolgång borta och hemma. [55]

Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35] Militärtandvården. [58]

Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordbrukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbrukspolitiken. B [31] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndernas nya organisation m. m. [49] Skoglig forskning. [52]

Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37] Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45] Smittskyddslagstiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54]

Handelsdepartementet Ellagstiftningsut redningen. 1. Lagstiftning mot radiostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriska anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25] Prissamverkan och konkurrens. [48] Inrikesdepartementet Bostadspolitiskt kreditstöd. [44]

Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41]

Civildepartementet Centralt statligt personalutbildningsorgan. [57]

** B t 'o, 71

>CKrtCK

1 7 MAJ 1967

BERLINGSKA BOKTRYCKERIET LUND 1966