Yrkesinriktad rehabilitering

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

rkesiijirikfcad rehabilitering

i

Maxx:

ViN ®

Statens offentliga utredningar

lww

1976:38 @]

Arbetsmarknadsdepartementet

Yrkesinriktad

rehabilitering

Betänkande av rörande

inredningen

viss yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet

Stockholm 1976

Omslag Johan Hillbom ISBN 91-38-02952-9 ISSN 0375-250X Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1976

Till statsrådet Anna-Greta Leijon

den 22 mars l974 statsrådet Anna-Greta Leijon Regeringen bemyndigande att tillkalla tre sakkunniga för översyn av den yrkesinriktade rehahögst biliteringen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet såsom sakkunniga landstingsledamoten Ruth Kärnek, riksdagsledamoten Tage Johansson samt Ove Jönsson. Statsrådet förordnade Ruth Kärnek att vara fd byråchefen de sakkunnigas ordförande. Som experter till de sakkunniga förordnades samma dag ombudsmannen Bo Adolfsson, Landsorganisationen, byråchefen Seved Eriksson, Arbetsmarknadsstyrelsen, departementssekreteraren Lars Ettarp, Arbetsmarknadsdepartementet, utredningssekreteraren lnga Holmbäck, Svenska hälso- och konsulenten Gunnar Johansson, De sjukvårdens tjänstemannaförbund, Riksförbund, avdelningsdirektören Charles Lindholm, Skol- Handikappades överstyrelsen, överläkaren Karl-David Lundgren, Statens arbetsklinik, sekreteraren Carl-Eric Sandström, Kommunförbundet, dåvarande arbetsvårdsdirektören Georg Svahn, Landstingsförbundet, informationssekreteraren Ann-Marie Tenbrink, Handikapporganisationernas Centralkommitté samt Calle Waller, Sveriges Akademikers Centralorganisation. Annpsykologen Marie Tenbrink har från den 28 november 1974 ersatts av kanslichefen Rolf Utberg. Till sekreterare i kommittén lörordnades den l0 maj 1974 sekreteraren Agneta Dahlén, Stockholms läns landsting. Samma dag utsågs dåvarande amanuensen Finn Petrén, Arbetsmarknadsdepartementet till bitr. sekreterare. Kommittén har gjort studiebesök vid bl a AMU-center och arbetsvårdsinstitut samt haft överläggningar med representanter för de anställda, företrädare for landsting, Arbetsvårdschefernas förening, direktionen för Psykotekniska insitutet m m. har yttrat sig över betänkanden avgivna av kommittén för Utredningen av arbetsmarknadsutbildningen samt organisationskommittén för översyn skyddat arbete. betänkande är ett principförslag rörande ny organisation för Föreliggande yrkesinriktad rehabilitering. Efter ett principbeslut av riksdagen förutsätter kommittén att en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda myndigheter tillsätts för att utarbeta en detaljorganisation. Kommittén anser sitt utredningsuppdrag slutfört och får härmed överlämna sitt betänkande. Reservation har avgivits av ledamoten Ove Jönsson

SOU l976:38 beträffande förslaget om metodutveckling. l denna fråga har också särskilt yttrande avgivits av experterna Seved Eriksson, Inga Holmbäck, Karl-David Lundgren, Rolf Utberg och Calle Waller. Dessutom har experterna Karl- David Lundgren och Calle Waller avgivit särskilt yttrande rörande utredningens huvudlörslag.

Stockholm den 12 juli 1976 Ruth Kärnek Tage Johansson Ove Jönsson

/Agneta Dahlén

Innehån

Sanmiarz/?Itlning .

l Direkt/ven 27 Kapitel 2 Allmän inleda/nt: 33 Kapitel 2.l Arbetsvårdens utveckling 34 2.2 Nuvarande arbetsvårdsåtgärder 35

och re/i›rIrieI under I 970-Ia/eI . 39 Kapitel 3 Ulrerlnintlar 3.1 Pensionsålderskommittéta . . . . . . . . . . . . 39 3.2 Kommittén För översyn av arbetsmarknadsutbildningen 41 3.3 Organisationskomntittén lör vissa former av skyddad syssel- 42 sättning

45 Kapitel 4 Be_s:re/›/›eI arbets/Jinder

. . 47 Kapitel 5 Förebyggande ålgärder 5.1 av arbetsmiljön . . . . 47 Förbättringar 5.2 Förbättrat anställningsskydd och anställningsfrämjande åtgärder 49

Kapitel 6 Nuvaralide/brutet av /\(1II/Ö_1,'_g'(lII(/(' mI1_/iirbe/ezlande åtgärder 53 6.1 Arbetsförmedlingamzt . . . . 53 6.1.1 Arbetslörmedlingarnzts regionala fördelning och personaluppsättnig 54 6.2 institut 54 Arbetspsykologisktt 6.2.1 Anlagsundcrsökningar . 55 6.2.2 . . . . . 57 Psykologsamtal 6.2.3 Psykologmedverkan i ALU-kurser och anpassningskurser . . . . . . . . . . . . . . . . 58 6.2.4 Psykologmedverkan direkt i förmedlingsarbctet 58 6.2.5 Utveckling 59 6.2.6 Omfattning av och kostnader För den arbetspsykolo- . 60 giska verksamheten 6.2.7 lnstitutens regionala Fördelning, personaluppsättning. samarbetsformer med AMS m m 60 6.2.8 utredningar 61 Tidigare 6.3 Arbetsvårdsinstitut 62

6.3.1 Arbetsprövning/arbetsträning 62 6.3.2 lntroduktionsperiod (förprövning) 64 6.3.3 Prövning/träning i reell miljö . 65 6.3.4 Ekonomiska bidrag . 65 6.3.5 Elevunderlag . . . . . . . . . . . 65 6.3.6 Uppföljningsstatistik över elever som genomgått prövning/träning 66 6.3.7 Arbetsvårdsinstitutens regionala: Fördelning, dimensionering etc. 66 6.4 Statens arbetsklinik . 6 7 6.5 Arbetsmarknadsutbildning 69 6.5.1 Allmän inledning . . . . . . . . . 69 6.5.2 Anpassningskursen Omställning och träning 70 6.5.3 Kursen Arbetsliv och utbildning . 73

Kapitel 7 AIl(/I(1_/()I'III('I' av IP/Iabin/VIIIIgSVUIÅZSUHI/IUI än ›\7II\C'.S'IIITI'IÄI\7U(I rehabilitering 77 7.1 Sjukvård . . . . . 77 7.7.1 Medicinsk rehabilitering 77 7.7.2 Psykiatrisk vård 80 7.2 Omsorgsvârd 81 7.3 Socialvård 82 7.4 Kriminalvård 85 7.5 Allmän försäkring . . . . . . . . . . . . . 86 7.6 samarbetsformer mellan arbetsvården och andra rehabiliteringsorgan 87

Kapitel 8 Utredningwis öve/váqaiidøw . 91 8.1 Utredningsuppdraget . . . . . 91 8.2 Arbetsmarknadspolitikens Förändrade roll 91 8.3 Företagshälsovârdsutredningen . 94 8.4 Gränsdragning mellan medicinsk. social och yrkesinriktad rehabilitering 95 8.5 Nuvarande organisation för yrkesinriktad och arrehabilitering betspsykologisk verksamhet i anknytning till arbetsförmedlingarna . 99

Kapitel 9 Utredningens _lörslag 103 9.1 Förstärkning vid arbetsförmedlingarna. . . . . 103 9.2 Samordning av kartläggande och förberedande 106 åtgärder 9.3 Enhet för yrkesprövning . . . . . . . 107 9.4 Regional fördelning och dimensionering . 110 9.5 Organisationsutredning . 112 9.6 Forskning och metodutveckling 112 9.6.1 Forskning 112 9.6.2 Nuvarande resurser för metodutveckling inom yrkesinriktad rehabilitering 114 9.6.3 Särskilt institut för forskning och metodutveckling (Alt. I) 114

9.6.4 Metodutvieckling i anknytning till yrkesprövningsen-

heterna (Alt 11) 118 9.6.5 Utredningens förslag . . . 119 9.7 Kostnadsberäkningztr Nuvarande kostnader . . . . . . . . . . 119 9.7.1 120 9.7.2 Kostnadslörändringztr enligt utredningslörslaget 9.7.3 Kostnadslöråindringzir vid överlörande av AVl-verkvid AMU-center 120 samheten till yrkesprövningsenheter 9.7.4 Psykologtjänster vid arbetsförmedlingar och yrkes- 121 prövningar

123 Bilaga 125 Reservation 129 Särskilda yttranden

Sammanfattning

Kap l Direktiven

är att finna former for en

Utredningens uppgift

samordnad den yrkesinriktade organisation av rehabiliteringen. De åtgärder som omfattas av utär och arbetsredningsuppdraget arbetsprövning träning, som bedrivs vid landstingskommunala eller kommunala arbetsvårdsinstitut, anpassför vissa handikappgrupper inom raningskurser för samt den men arbetsmarknadsutbildningen kursen ”Arbetsliv och utbildyrkesförberedande som också ordnas inom ramen för arbetsning” Dessutom i utredmarknadsutbildningen. ingår en översyn av den arbetspsykoningsuppdraget verksamhet med bla anlagsundersöklogiska som utförs av fristående arbetspsykoloningar institut för arbetsmarknadsverkets räkning giska konsultbasis. Statens arbetskliniks ställning på och Verksamhetsinriktning ska också utredas. mellan yrkesinriktad Gränsdragningsproblemen och andra former av rehabiliterehabilitering ringsverksamhet ska ägnas särskild uppmärksamhet så att ett sammanhängande åtgärdssystem kan komma till stånd. Den yrkesinriktade ska också samordnas med det rehabiliteringen Övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet.

lO Sammanfattning

Kap 2 Allmän inledning

I detta kapitel en allmän översikt görs över förändringar i arbetsmarknadspolitiken samt en redovisning av nuvarande arbetsvårdsåtgärder.

Kap 3 Utredningar och under

reformer I 9770-talet

I vissa kapitlet ges en redovisning av utredningar som får betydelse för det rehabiyrkesinriktade literingen i framtiden. Huvudtankar i betänkanden avgivna av pensionsålderskommittén, kommittéen för översyn av arbetsmarknadsutbildningen och organisationskommittén för vissa former av skyddat arbete refereras.

Kap 4 Begreppet arbetshinder

Utredningen diskuterar i detta kapitel begreppet arbetshinder. Det konstateras att arbetshinder uppstår i samspel mellan strukturella och individuella faktorer. kan Fysiska handikapp idag genom tekniska i anordningar mm hög grad kompenseras och behöver inte ge upphov till arbetshinder. tillkommer Samtidigt nya arbetshinder av framförallt psykosocial karaktär. I kapitlet ges exempel på olika faktorer som kan ge upphov till arbetshinder.

SOU l976:38 Sammanfattning l l

Kap 5 Förebyggande åtgärder

en översikt av de förebyggande Utredningen gör som tillkommit för att förhindra utslagåtgärder och arbetslöshet. Dessa såväl ning åtgärder gäller ökat anställ- Förbättringar av arbetsmiljön som har byggts ut och ningsskydd. Arbetarskyddet om anställgetts en vidgad målsättning. Lagen och anställningsfrämjande åtgärder ningsskydd är andra reformer. Den senare lagen bildar viktiga för arbete. Desunderlag anpassningsgruppernas sa ska dels verka för att utslagning förhindras, dels medverka till nyanställning av arbetshandikappade.

Kap 6 Nuvarande former av kartläggande och/ör-

beredande åtgärder

organisation med modifierad Arbetsförmedlingens innebär att alla arbetssökande öppen förmedling som är i behov av mer personlig service i första hand ska förmedlare. I de fall den betjänas av arbetssökande är osäker över yrkesval kan han/ hon samråda med yrkesvägledare. Beror den arbetssökandes på arbetsmarknaden på svårigheter förekomst av handikapp kan arbetsvârdare anlitas. För medicinsk konsultation kan arbetsförförtroendeläkare anlitas. medlingarnas Arbetsmarknadsverket anlitar fristående arinstitut för arbetspsykologisk betspsykologiska konsultverksamhet i olika former. Det kan gälla anlagsundersökningar eller psykologsamtal.

12 Sammanfattning

Denna resurs är for alla arbetssökande. öppen Vid arbersvârdsinstiruren kan som personer på grund av fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt är i behov handikapp av kartläggning av arbetsförmågan och förberedelse infor ett arbete få och genomgå arbetsprövning arbetsträning. Vid instituten förekommer betydande inslag av medicinsk, social och psykisk rehabilitering. I den yrkesinriktade olika utredningen ingår moment som har till mål att finna ett yrke som motsvarar elevens intressen, behov och förutsättningar och som är realistiskt i förhållande till den aktuella arbetsmarknaden. År 1975 finns ca 2 000 för platser arbetsträning och 700 platser for arbetsprövning. I varje län, utom Uppsala och Kalmar, finns fullständiga arbetsvårdsinstitut med både och träprövningsningsplatser. Instituten har landstingskommunalt i huvudmannaskap utom Göteborg, Malmö och där de Gotland, har primärkommunalt huvudmannaskap. Statens arbersklinik ska sina instruktioenligt ner bedriva medverka vid arbetsprövning, utbildning av bedriva rehabiliteringspersonal samt forskning och inom utvecklingsarbete arbetsprövningens område. Det forsknings- och utvecklingsarbete, som bedrivits vid kliniken har huvudsakligen gällt utvecklande av praktiska arbetsprov och typarbetsplatser. Under senare år har ett samarbete med institutionen sociologiska vid Stockholms universitet inletts i det s k utslagningsprojektet. Arbetsmarknadsu:bildningen har expanderat kraftigt och omfattar årligen ca 100 000 personer.

SOU l976z38 Sammanfattning 13

Ca hälften av dessa elever går på kurser vid AMU-centra. Arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-center bedrivs av SÖ i nära samarbete med AMS. För vissa handikappgrupper ordnas särskilda (OT-kurser), som bl a ska föranpassningskurser bereda för vidare Sådana kurser yrkesutbildning. ordnas för blinda och döva och hörsynskadade, selskadade, rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade samt psykiskt arbetshandikapär i allmänhet 42 veckor. I unpade. Kurstiden rad olika ämnen och akdervisningen ingår en tiviteter. Ett viktigt och omfattande inmycket i undervisningen är den praktiska yrkesoslag rienteringen och träningen. Särskilda avdelningar för denna verksamhet finns vid de uppbyggda där be- AMU-centra anpassningsundervisning drivs. Metodiken i den praktiska yrkesorienteom den och ringen påminner mycket prövning som finns vid de landstingsträningsverksamhet kommunala arbetsvårdsinstituten. Inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen ordnas också kursen Arbetsliv och utbildning (AL U -kurs), som är en form av yrkesförberedande utbildning. Läroplanen omfattar i princip fyra veckor kan eller avkortas efter inmen förlängas dividuella behov. Kursen står öppen för personer olika känner osäkra inför som av anledningar sig yrkesvalet. Många elever är arbetshandikappade. Målsättningen är att bl a genom fördjupad yrtill anlagsundersökkesvägledning, möjligheter samt den arning praktisk yrkesorientering ge för röbetssökande underlag ställningstagande rande lämpligt yrkes och/eller utbildningsval.

14 Sammanfattning

Den praktiska omfattar i yrkesorienteringen allmänhet 2 ä 3 yrkesområden. Särskilda ALU-kurser, omfattande 12 veckor, ordnas för invandrare. För socialt ordnas arbetshandikappade också en särskild kurs på 20 veckor.

7 Kap Andraformer av rehabiliteringsverksamhet

än yrkesinriktad rehabilitering

Yrkesinriktad rehabilitering föregås ofta av eller bedrivs parallellt med andra former av rehabilitering. Många människor blir arbetshandikappade på grund av sjukdom, trafikolyckor, skador i arbetslivet etc. Medicinsk är därför ofta rehabilitering nödvändig. Medicinska finns vid rehabilireringskliniker ett 15-tal sjukhus i landet. har Socialstyrelsen gjort en utredning om den medicinska rehabiliteringens organisation i framtiden. I denna föreslås en decentraliserad i rehabiliteringsorganisation tre nivåer, primärvårdsnivå, länssjukvårdsnivå och regionsjukhusnivå. Den psykiatriska värdens har ockorganisation så varit föremål för särskilt tillsatt utredning av inom Av arbetsgrupp socialstyrelsen. arbetsgruppens förslag framgår att den kvantitativt största delen av vårdansvaret i framtiden ska ligga på primärnivå. Inom omsorgsvården är dagcenterverksamheten under uppbyggnad. Vid dagcentra ska vuxna utvecklingsstörda beredas sysselsättning och träning. Avsikten med verksamheten är att den ut-

Samman/ánning 15

så att vecklingsstörde ska ges en allsidig träning han eller hon kan klara i så stor utsig själv sträckning som möjligt. Soda/värd i olika former har stor betydelse för rehabiliteringsarbetet. Enligt socialhjälpslagen det att svara för den åligger primärkommunerna verksamheten och tillse att invånaruppsökande na får den vård och behandling de behöver. Under år har för socialvårsenare förutsättningarna dens arbete förändrats. Funktionsprincipen har

ersatts med en helhetssyn på individen och/ eller

Detta underlättar ett samordnat befamiljen. Institutionsvården har komhandlingsarbete. med och i oli-

pletterats familje- gruppbehandling

ka former. har minskat. Tvångsåtgärderna Vikande institutionsvård har efterfrågan på

kännetecknats såväl nykterhersvârdensom ung-

domsvârden. Under senare tid har denna trend dock vänt. har i ett avsnitt om den fram- Socialutredningen tre av tida institutionsvården angivit principer vid utformning och utgrundläggande betydelse av institutionsvård: kontinuitet, flexinyttjande bilitet och närhet. Inom kriminalvården sker en omstrukturering av anstaltsvården. Interner med kortare strafftid ett år ska i närheten än placeras på lokalanstalt av hemorten. Personer som dömts till längre frihetsstraff ska avtjäna dessa på s k riksanstalter. Vid vissa anstalter kommer skolöverstyrelsen att och av aröverta yrkesutbildning ge den formen betsmarknadsutbildning. Inom frivården försöksverksamhepågår olika ter. En del av dessa leds av brottsförebyggande

16 Samman/arming

rådet som enligt sina instruktioner bl a ska leda och samordna forsknings- och utvecklingsarbete inom kriminalpolitikens område. Den allmänna intar roll försäkringen en viktig i rehabiliteringsarbetet. Enligt om allmän lagen Försäkring åligger det försäkringskassan att ta initiativ till i de fall rehabiliteringsåtgärder sjukpen-

ning utgått i nittio dagar.

Ansvaret för sjukfallsbevakningen decentraliseras f n och nya samarbetsgrupper rehabili- teringsgrupper bildas i anslutning till kassornas lokalkontor. Samarbetsorgan mellan arbetsvârden och mynoch Förekommer olika digheter organisationer på nivåer. På central nivå finns inrättad en rådgivande för med delegation arbetsvårdsfrågor repr. för 29

myndigheter. länsplanet

På förekommer liknande arbetsvårdsdelegationer. Likaledes finns mer eller mindre kontaktmannautbyggt skap med olika vårdorgan.

Kap 8 Utredningens överväganden

Utredningen konstaterar att för utgånspunkten samhällets och arbetsmarknadssysselsättningspolitik är allas rätt till arbete. Denna rätt bör till-

godoses på den gängse arbetsmarknaden. Åtgär-

der vidtas så att tillväxt den _bör ytterligare av

skyddade sektorn kan undvikas.

Utredningen vill understryka vikten av att utslagning på arbetsmarknaden motverkas. Lagen om anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande åtgärder är reformer som tillkommit

Sammanfattning 17

Det är ännu för att bedöma i detta syfte. tidigt effekten av dessa lagar. vill peka på risken att klyftan Utredningen mellan de redan anställda och dem som står utanför arbetsmarknaden kommer att öka. Det är därför att samhället med kraft tillvaratar de viktigt senares intressen. Det är också tanken bakom som billagen om anställningsfrämjande åtgärder dar för verkunderlag anpassningsgruppernas samhet. Erfarenheterna av anpassningsgrupperverksamhet att de lyckats relativt nas tyder på väl med medan de endast omplaceringsärenden medverkat till i mycket begränsad omfattning Utrednyrekrytering av arbetshandikappade. ningen vill erinra om att lagen om anställningsär ett viktigt medel att påfrämjande åtgärder verka I den mån företagens anställningspolitik. visar är erfarenheter att samförståndslösningar otillräckliga för att bereda arbetshandikappade den reguljära arbetsmarknaden anställning på finns att vidta rättsliga åtgärder. möjligheter vill också betona vikten av att Utredningen till förutarbetsmiljön anpassas arbetstagarnas till och det sättningar. Förslaget ny arbetsmiljölag är viktiga led i en såförstärkta arbetarskyddet dan Ambitionen att bredda arbetarutveckling. verksamhetsområde till att omfatta skyddets de och sidorna av aräven psykiska psykosociala kan tillstyrkas. En utbyggd företagsbetsmiljön hälsovård är också nödvändig. Utredningen diskuterar också gränsdragningen mellan medicinsk, social och yrkesinriktad re- Det konstateras att det inte går att habilitering. dra absolut klar mellan olika led i någon gräns 2

18 Sammanfattning

en och all

rehabiliteringsprocess

att rehabiliteringsverksamhet måste utgå från en helhetssyn på individen. Förhållandet mellan medicinsk, social och yrkesinriktad kan rehabilitering ses som en gradvis förskjutning av rehabiliteringsinnehållet mot alltmer uttalat åtgärder som till syftar en arbetsplacering. Även i den yrkesinriktade rehabiliteringen är det med medicinska nödvändigt och sociala Ett krav stödåtgärder. viktigt är att en rehabiliteringsorganisation möjliggör en smidig övergång mellan olika led. Dubbelarbete och

tidsmässiga förskjutningar måste undvikas.

Utredningen har funnit att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan social och medicinsk, yrkesinriktad rehabilitering inte är tillfredsställande. Andra den medicinska samhällsorgan som rehabiliteringsorganisationen och primärkommunernas socialvård är otillräckligt utbyggda eller har Vid otillräckliga resurser. arbetsvårdsinstituten och har anpassningskurserna man därför ett påtvingats ansvar för en mycket omfattande rehabiliteringsverksamhet av medicinsk och social karaktär. Istället för att ett utgöra komplement till har den tidigare behandling yrkesinriktade rehabiliteringen många gånger fått ersätta sådan vård. Utredningen vill därför betona vikten av att den medicinska och sociala rehabiliteringen upprustas och samordnas. Socialvården måste ett på bättre sätt än ta sitt idag primära ansvar för att rehabiliteringsbehov uppdagas och åtgärdas. Den medicinska rehabiliteringen måste förstärkas och medicinska

rehabiliteringskliniker tillkomma

inom varje landstingsområde. Utredningen vill

Samman/átm/ng 19

det förslag till decentraliserad rehabitillstyrka som socialstyrelsen redoviliteringsorganisation Den vården måste förbättras och sat. psykiatriska ges ett mer aktiverande innehåll så att patienterna lär i samhället. Kriminalvården måste sig fungera också ett bättre sätt än idag förbereda sina på för ett liv i frihet. intagna vill också framhålla att det finns Utredningen en stor människor med komplicerade sogrupp cialmedicinska För att dessa männiproblem. skors ska tillgodoses krävs rehabiliteringsbehov av medicinska och soen betydande samordning ciala insatser. Former och resurser för en sådan samverkan har i stort sett hittills saknats. I realiteten har arbetsvårdsinstituten fått fylla denna funktion. Detta har varit en olycklig utveckling. med klarare För att en rehabiliteringsorganisation ska kunna komma till stånd måsansvarsgränser te om en samordnad medicinsk och social frågan till föremål för särskild upprehabilitering göras märksamhet. Det är att vårdcentraler i möjligt framtiden kan få ökad i detta sammanbetydelse hang. Likaledes har de nya rehabiliteringsgrupi till försäkperna som byggs upp anknytning ringskassornas lokalkontor goda förutsättningar att tidigt uppmärksamma rehabiliteringsbehov. försöksverksamhet i syfte I Stockholm pågår en befinner i att hjälpa personer som sig gränsområden mellan vård- och arbetsmarknadsåtgärder och som behöver en intensifierad medicinsk och innan de kan sig social rehabilitering tillgodogöra mera direkt yrkesinriktade åtgärder. har uppdragit åt statens handikap- Regeringen att utarbeta förslag till en organisatorisk mopråd

20 Sammanfattning

dell för olika samordning av rehabiliteringsinsatser för handikappade avsedd att prövas i en försöksverksamhet. Efter projektets genomförande bör frågan om en samordnad medicinsk och social till rehabiliteringsorganisation göras föremål för särskild utredning. Beträffande den nuvarande organisationen för yrkesinriktad rehabilitering och arbetspsykologisk verksamhet i anknytning till arbetsförmedlingarna har funnit den utredningen att är mycket splittrad. och förberedande åt- Kartläggande gärder finns idag på olika håll. Detta medför att de arbetssökande kan flertal tvingas uppsöka ett instanser där deras situation utreds på olika sätt. Organisationen ger upphov till mycket dubbelarbete och de olika har delvis likartad åtgärderna uppläggning och innehåll. Verksamheten vid arbetsvårdsinstituten och är anpassningskurserna delvis parallella verksamheter. saknas Samtidigt viktiga moment. Det är svårt att få till stånd systematisk urpträning vid arbetsvårdsinstituten, då arbetsträningen i till hög grad är kopplad produktion. I den arbetsmarknadsutbildreguljära ningen saknas i alltför till hög grad möjligheter individualiserade stödåtgärder. I den splittrade organisationen är det svårt att felkorrigera en aktig rehabiliteringsplan och den arbetssökande kan tvingas att byta verksamhetsområde. För individen är detta ansträngande och kan upplevas som omotiverat. blir Rehabiliteringstiden utdragen. Utredningen vill därför föreslå att nuvarande resurser för kartläggning och förberedelser samordnas. En ska alla utgångspunkt vara att män-

Sammanfattning 21

niskor i behov av dessa resurser ska få tillgång till Den nuvarande i dem. uppdelningen registrerade arbetshandikappade och andra, som innebär att endast de förstnämnda har tillgång till och ska inte gälla arbetsprövning arbetsträning, i den Således ska exempelvis nya organisation. i en också kunna få personer yrkesvalssituation tillgång till arbetsprövning. Som till sina vill utreden bakgrund förslag framhålla att arbetsprövning/arbetsträningen ning länge var de enda formerna för kartläggning och förberedelse i komplicerade ärenden. Dessa växte fram som en del av den arbetsåtgärder som hade sina rötter i den privårdsorganisation märkommunala socialvården och med stark antill Under senare år har knytning sjukvården. dock arbetsmarknadsutbildningen expanderat och omfattar ett stort antal människor kraftigt med skiftande Det har därvid mycket bakgrund. blivit att människor kan ha behov av uppenbart och utan att de kartläggande stödjande åtgärder för den skull kan betecknas som arbetshandikapi medicinsk bemärkelse. En stor del av kurspade utbudet vid AMU-center består också av yrkesförberedande kurser. elever i arbetsmark- Många Arnadsutbildningen är arbetshandikappade. betsmarknadsutbildningen har kommit att bli den huvudsakliga rehabiliteringsorganisationen även för arbetshandikappade. En annan ska vara att organiutgångspunkt sationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen i första hand ska betjäna människor som själva önskar komma ut arbetsmarknaden. Utredpå har funnit att det är att de mest ningen olyckligt

22 Sammanfattning

kvalificerade och dyrbaraste rehabiliteringsresurserna används som ett led i en pensionsbedömning. I de fall en till arbete återgång uppenbarligen är orealistisk är detta orationellt ur samhällsekonomisk vinkel.

9 Kap Utredningens förslag

Utredningen har funnit att arbetsförmedlingarna intar en nyckelposition i en samordnad organisation för yrkesinriktad Vissa rehabilitering. förstärkningar av arbetsförmedlingarna föreslås därför. Det är viktigt att arbetsförmedlarna ges möjlighet att ge de arbetssökande en i ökad grad individualiserad service. Detta kräver fortlöpande och grundligare utbildningsinsatser. För arbetsvårdarna är det med nödvändigt ökade kunskaper om olika handikappgruppers behov och situation men också i utbildning frågor rörande sociallagstiftning, hur sociala myndigheter fungerar, olika bidragsmöjligheter etc. Kontaktmannaskapet mellan arbetsförmedlingen och olika vårdorgan bör ut och förbyggas stärkas. Detta kontaktmannaskap bör ges en fastare och omfatta fler organisation vårdinrättningar än idag, bl a hela den somatiska vården. Den nya förmedlingsorganisationen innebär ett närmare samarbete mellan olika förmedlingstjänstemän. Detta får inte medföra att arbetsvårdarnas särskilda funktion försvinner. Genom återkommande utbildningsinsatser och möjligheter till bör de erfarenhetsutbyte ges möjlighet att bevara sin yrkesidentitet.

Sammanfattning 23

har också diskuterat möjligheter Utredningen till förbättrad läkarmedverkan i förmedlingsarbetet. Även om det i och för sig skulle finnas fördelar med fasta vid arbetsförmedläkartjänster vill ändå föreslå att behovet lingarna utredningen av läkarinsatser liksom hittills tillgodoses genom från För köpta tjänster sjukvårdshuvudmannen. att behovet av läkarmedverkan ska kunna sävill föreslå att arbetsmarkkerställas utredningen inleder med landnadsstyrelsen överläggningar stingsförbundet. har funnit att erfarenheterna av Utredningen i varit psykologmedverkan förmedlingsarbetet och vill därför föreslå att den mycket positiva verksamhet som idag bedrivs arbetspsykologiska konsultbasis inordnas i arbetsförmedlingarnas på Fasta bör därför inverksamhet. psykologtjänster rättas. Utöver vid arbetsförmedlingarförstärkningar vill föreslå att de resurser för kartna utredningen och förberedelse som idag finns på olika läggning håll samordnas vid särskilda yrkesprövningsenheter vid AMU-center. Arbetsmarknadsutbildkännetecknas av flexibilitet och förmåga ningen till snabb till ändrat arbetsmarknadsanpassning Denna omfattar vidare ett stort läge. utbildning ett brett yrkesantal kurser, som representerar utbud. Det nära samarbetet mellan AMS och SÖ för att såväl de arbetsskapar förutsättningar kraven på utmarknadsmässiga som pedagogiska ska Arbetsvårdsinstituten bildningen tillgodoses. främst under 1960-talets andra som byggdes upp hälft är inriktade mot en arbetsmarknad dominerad Genom att instituten av varuprodukter.

24 Sammanfattning

är relativt små kan inte heller någon bredd på yrkesutbudet erbjudas. Instituten har också svårt att fånga upp ändrade krav på arbetsmarknaden, och personalens egna arbetslivserfarenheter blir lätt föråldrade. Vid de föreslagna enheterna/ör yrkesprövning ska olika funktioner kunna Under tillgodoses. en introduktionsperiod ska eleven kunna genomgå ett generellt prövningsförfarande, anlagsunderi olika former, ta del sökningar av fördjupad yrkesvägledning och arbetsmarknadsinformation etc. För många elever är det nödvändigt med en tids ytterligare förberedelse innan de kan gå vidare ut i arbete och/eller utbildning. Det kan vara nödvändigt med fysisk träning och sjukgymnastik, psykisk och social inträning, ergonomiska satser samt tekniska utprovning av hjälpmedel. Dessa behov ska kunna tillgodoses vid yrkesprövningsenheten. Efter tiden på yrkesprövningsenheten ska alla åtgärdsformer stå till buds: arbete utbildning, på öppna marknaden, skyddat arbete, halvskyddat arbete, beredskapsarbete etc. Utredningen vill särskilt framhålla att i reell milprövning/ träning bör ut och förstärkas. jö byggas För många elever kommer någon form av yrkesutbildning att bli nödvändig. De ska då kunna i vid gå reguljära yrkesutbildningskurser AMUcenter. För kan det med många vara nödvändigt stöd från personalen vid yrkesprövningsenheten under denna tid. till individualiserad Möjligheter kursuppläggning, tillgång till olika stöd och instruktionsformer kommer också att krävas. Vid yrkesprövningsenheterna ska finnas arbetsför-

Sammanfattning 25

medlingstjänstemän, läkare, sjuksköterskor, kuratorer, lärare/ insjukgymnaster, psykologer, struktörer m m. Vid ska nuvarande yrkesprövningsenheterna former för och förberedelse samordkartläggning Även kommer dock behov nas. fortsättningsvis att finnas. Dessa ska dock av anpassningskurser motiverade. De nuvara arbetsmarknadspolitiskt varande för äldre synskaanpassningskurserna dade föreslås drivas av De blinfortsättningsvis das förening med anslag från Socialdepartementet. förslår att yrkesprövningsenhe- Utredningen ter inrättas vid större AMU-center i varje län. Arbetsvårdsinstitutens elever och verksamhet, samordnas med AMU-center och bildar personal grunden till de nya yrkesprövningsenheterna. om utrustning etc bör Förhandlingar lokaler, med och samordnas med de upptas landstingen som eventuellt blir en följd av förhandlingar om skyd- OSA-utredningens förslag (utredning dat arbete). föreslår att av den Utredningen detaljplanering blir föremål för särskild ornya organisationen med från ganisationsutredning representanter AMS och SÖ. För föreslås en decentralisemetodutveckling rad med särskilda resurser vid organisation yri Göteborg och kesprövningsenheter Stockholm, Umeå samt förstärkning vid skolöverstyrelsens centrala En med förvaltning. delegation representanter för AMS och SÖ inrättas. Ett särskilt för metodutveckling ställs till förfogande. anslag Beträffande av yrkesprövdimensionering

26 Sammanfattning

ningsenheterna föreslås att nuvarande resurser vid arbetsvårdsinstituten samordnas med AMUcentras verksamhet och bildar för de underlag nya enheterna. Dessutom inrättas sammanlagt 150 motsvarande den psykologtjänster kapacitet som de fristående instituten arbetspsykologiska har idag. Av dessa tillförs

arbetsförmedlingar och

länsarbetsnämnder ca 100 och tjänster yrkesprövningsenheterna ca 50. Anslaget för läkarkonsulter utökas något. Enligt utredningens beräkningar kommer verksamheten i den nya organisationen att innebära en samhällelig besparing på ca 18 mkr.

1 Direktiven

Utredningen har arbetat efter följande direktiv: Inom arbetsmarknadspolitikens ram bedrivs en verksamhet som har till syfte att förbereda arbetssökande med olika former av arbetshandikapp for inträde i ett normalt arbetsliv. Denna rehabiliteringsverksamhet har bl a formen av s k arbetsprövning och arbetsträning men även arbetspsykologiska utredningar räknas dit. Arbetsprövning syftar till att genom medicinsk, psykologisk och social utredning samt praktiska arbetsprov under yrkesmässiga former kartlägga handikappade arbetssökandes intressen och anlag, fysiska och psykiska arbetskapacitet samt arbetsmotivation. Arbetsprövning bedrivs vid landstingskommunala eller primärkommunala arbetsvårdsinstitut samt i viss utsträckning vid statens arbetsklinik. Arbetsprövning i kommunal regi äger rum vid särskilda avdelningar i anslutning till sådana verkstäder for arbetsträning som är belägna i orter med regionsjukhus eller fullt utrustade centrallasarett. Arbetsträning är en i yrkesmässiga former och under läkartillsyn bedriven systematisk uppträning av handikappade personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Den skall ge arbetsfärdigheter och anpassning till arbetsrutin och arbetsmiljö. Arbetsträning är i många fall en naturlig fortsättning på medicinsk behandling. Verksamheten skall om möjligt bygga upp den enskildes såväl psykiska som fysiska prestationsförmåga så att de kommer i nivå med de krav som ett arbete eller yrke i den öppna marknaden ställer. Även teoretisk träning kan meddelas vid arbetsvårdsinstitut. Arbetsträning bedrivs huvudsakligen vid de kommunala arbetsvårdsinstituten. Till landstingskommun, kommun, förening eller stiftelse som anordnar avdelning For arbetsprövning eller arbetsträning i överensstämmelse med de bestämmelser som meddelas i kungörelsen om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvården 0966:370; ändrad senast 1973:1056) utgår statsbidrag i form av anordnings- och driftbidrag. Anordningsbidrag kan utgå antingen för ny- eller ombyggnad eller for förvärv av annan befintlig fastighet. År1972 fanns totalt 552 platser for arbetsprövning vid kommunala arbetsvårdsinstitut och ca 30 platser forarbetsprövning vid statens arbetsklinik. Antalet platser förarbetsträning uppgick samma år till 1 905. Arbetsprövning pågår i genomsnitt ca 4-5 veckor och arbetsträning ca 10-11 veckor. Kostnaderna per år och godkänd plats vid landstingskommunal institution upp-

28 Dire/Given

gick år 1972 till 31 553 kr för arbetsprövning och 22 233 kr för arbetsträning inkl klientersättningar och kapitaltjänstkostnader. Huvudmännens totala underskott före statsbidrag uppgick till 11 resp 22,1 milj kr. 1 statsbidrag betalades år 1972 ut 5.1 resp 14,1 milj kr för arbetsprövning och arbetsträningsverksamhet vid kommunala institutioner. Statens arbetsklinik medverkar vid utbildning av personal för verksamheten med arbetsprövning och har också till uppgift att bedriva viss forskning som inbegriper metodutveckling inom denna verksamhet. Metodutveckling har också i olika avseenden kommit att ske vid landstingsagda institutioner för arbetsprövning och arbetsträning. Denna verksamhet bekostas av de kommunala huvudmännen. Arbetspsykologiska utredningar, främst i form av s. k. anlagsundersökningar, har under 1960-talet i allt större utsträckning kommit att användas som ett hjälpmedel för att kartlägga de arbetsvårdssökandes teoretiska och praktiska förmåga och att analysera intressen och yrkesvalsmöjligheter. Arbetspsykologisk utredning skiljer sig från arbetsprövning främst däri att utredningen avser endast standardiserade test och inte någon medicinsk kartläggning eller prövning av den sökandes förmåga i faktiska arbetssituationer. I vissa fall kan arbetspsykologisk utredning bilda underlag for mer omfattande undersökningar. Sådan utredning kan därför föregå eller ingå i såväl arbetsprövning som arbetsträning eller andra mer kvalificerade kartläggande och förberedande arbetsvårdsåtgärder. [ viss utsträckning har dock de arbetspsykologiska undersökningarna kommit att användas när en mer omfattande kartläggning. tex i form av arbetsprövning, inte ansetts behövlig eller väntetiden för sådan åtgärd på grund av tex bristande platstillgång bedömts som alltför lång för den sökande. Det totala antalet arbetspsykologiska test som utfördes på uppdrag av arbetsmarknadsverket uppgick år 1972 till 20 535. Testen utförs av olika institut i allmännyttig eller privat regi. Statens kostnader för verksamheten uppgick budgetåret 1972/73 till 20,5 milj kr. Jämsides med den arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamhet som bedrivs vid statens arbetsklinik och de landstingskommunala institutionerna samt de arbetspsykologiska undersökningarna för handikappade har under senare år vid skolöverstyrelsens centra för arbetsmarknadsutbildning AMU-centra - införts en verksamhet som har ett syfte som ligger nära syftet med arbetsprövning och arbetsträning. Detta gäller i synnerhet anpassningskurserna för vissa kategorier svårt handikappade inom grupperna synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade och utvecklingsstörda. Verksamheten har expanderat kraftigt under senare år. Dessa anpassningskurser syftar till att genom praktisk yrkesorientering och -träning, teoretisk undervisning samt yrkesvägledning och fördjupad utredning kartlägga den handikappades förutsättningar för arbete eller utbildning samt genom allsidig träning och teknisk anpassning till handikappet så långt möjligt underlätta för den sökande att självständigt klara sig i arbete och bostad, på fritiden osv. Budgetåret 1972/73 omfattade anpassningskurserna ca 1 500 personer. Kostnaderna för anpassningsundervisningen uppgick samma budgetår till 24,5 milj kr. Vid vissa AMU-centra har främst för anpassningskursernas behov inrättats avdelningar för praktisk yrkesorientering som även står öppna för

Direkri ven 29

handikappade som kommer till centra för att genomgå vissa andra kurser. finns inslag av arbetsprövning och arl den praktiska yrkesorienteringen betsträning. lnom arbetsmarknadsutbildningens ram bedrivs vidare en kartläggande och yrkesorienterande verksamhet genom den särskilda introduktionskursen Arbetsliv och utbildning. Denna kursverksamhet har tillkommit som en förstärkning av insatserna på arbetsmarknadsutbildningens område. Uppav kursen överensstämmer på flera väsentliga punkter med de läggningen som ligger till grund för de mer kvalificerade formerna av kartprinciper och tränande verksamhet för handikappade. Kursverksamheten läggande kan därför, i de stycken den vänder sig till handikappade. ses som en del i den yrkesinriktade rehabiliteringen. Under budgetåret 1972/73 påbörjade 10513 personer sådan kurs. Den vidgning av verksamheterna som jag nu har skildrat lår i första hand ses mot bakgrund av det ökade antalet arbetsvårdssökande under 1960talet. Åren 1960 och 1972 uppgick antalet arbetsvårdssökande till 31 359 resp 94 660. Antalet sökande har således mer än tredubblats på tio år. Nya grupper sökande, bl a socialt handikappade, psykiskt sjuka och utvecklingsstörda, har tillkommit. grupper som ställer särskilda krav på åtgärdssystemets innehåll och effektivitet. Samtidigt har allt mer gravt handikappade personer sökt yrkesinriktad rehabilitering. av de yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärderna för handi- Utbyggnaden till stånd utan någon övergripande samordning. Målkappade har kommit for och omfattningen av insatserna har skiftat mellan de olika sättningen huvudmännen. Detta kan innebära svårigheter att finna den åtgärdsform och situation. som är bäst lämpad med hänsyn till den enskildes förbättringar Den nuvarande på kommunal och statlig verksamhet kan uppdelningen innebära att de handikappade tvingas byta verksamhetsområde flera gånger, vilket medför sociala omställningar som kan vara till nackdel vid rehaav främst psykiskt störda personer. Uppdelningen kan också biliteringen innebära ett ofullständigt utnyttjande av pedagogiska och tekniska resurser m. m. Mot denna bakgrund anser jag det motiverat att nu göra en översyn av detta verksamhetsområde. Den bör anförtros särskilt tillkallade sakkun-

niga.

Översynen bör syfta till att utreda huvudmannaskapet för de olika verk-

samheterna samt att åstadkomma en övergripande samordning. Som en utgångspunkt för de sakkunnigas överväganden rörande arbetsmellan stat och kommun bör gälla, att yrkesinriktad rehafördelningen som direkt syftar till att möjliggöra för de handikappade att erhålla bilitering och behålla anställning utgör en naturlig del av arbetsmarknadsmyndigheternas verksamhet. Mera långsiktig och allmänt syftande rehabilitering bör åvila de samhällsorgan som har att svara för vård och rehabilitering. De sakkunniga bör ägna gränsdragningsproblemen särskild uppmärksamhet. för de sakkunnigas arbete skall vara, att åstadkomma en Målsättningen rationell arbetsfördelning mellan stat och kommun. Detta bör med tanke om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun på pågående utredningar ske med utgångspunkt från en i princip oförändrad fördelning av det finansiella ansvaret, vilket inte hindrar de sakkunniga att på i direktiven angivna grunder pröva verksamheternas organisation och huvudmannaskap.

i 30 Direkriven SOU l976:38

En annan utgångspunkt bör vara att rehabiliteringstiden skall vara så kort som möjligt utan att för den skull effektiviteten eftersätts eller de handikappade blir utsatta for alltför stor press. Jag vill i detta sammanhang framhålla att de landstingskommunala instituten för arbetsprövning och arbetsträning till stor del tillkom innan arbetsmarknadsutbildningen hade erhållit nuvarande volym och differentiering samt att arbetsprövningen och arbetsträningen när de tillkom utgjorde de främsta rehabiliteringsåtgärderna inom arbetsmarknadspolitikens ram. Det är mot denna bakgrund som man skall se den metodutveckling med bl a s k förprövning som numera bedrivs även vid de kommunala institutionerna i syfte att bättre anpassa verksamheten till det arbetsmarknadspolitiska âtgärdssystemet i övrigt. Anpassningskurserna och försöken med arbetsprövningsavdelning vid AMU-center bör ses som strävanden att effektivera rehabiliteringsarbetet genom kortare behandlingstider 0 d. Utvecklingen ligger väl i linje med den normaliseringsprincip som numera tillämpas inom arbetsvården och som innebär att de handikappade inte skall särbehandlas i annan män än som är nödvändigt med hänsyn till handikappets art. Jag vill understryka att den yrkesinriktade rehabiliteringen många gånger utgör ett nödvändigt ledgi en ofta lång rehabiliteringskedja som syftar till att ge den handikappade möjlighet till ett normalt liv. Arbetsmarknadsåtgärderna kan således föregås bl a av medicinsk rehabilitering eller långtidsvård. socialvård. nykterhetsvård, ungdomsvård, kriminalvård m fl verksamheter. Särskilt under 1960-talets senare del har hos olika medicinska och sociala rehabiliteringsorgan märkts en ökad insikt om betydelsen av att olika medicinska och sociala rehabiliteringsinsatser också följs upp med arbetsvårdsåtgärder. Detta gäller också behovet av att anpassa arbetsplatserna och arbetsuppgifterna till arbetstagarnas förutsättningar. Anpassningsgrupperna har i detta sammanhang en stor betydelse. Det är mot denna bakgrund naturligt att den yrkesinriktade rehabiliteringen nära sluter an till åtgärder inom andra organ och därför också får inslag av bl a medicinsk, social och psykologisk karaktär. Dessa inslag får dock inte ges större plats i de olika yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärderna än vad som motsvaras av ett reellt behov för verksamhetens primära mål, nämligen att förbereda arbetsplacering av arbetssökande som på grund av fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt arbetshinder har eller väntas lå svårigheter att erhålla eller behålla ett förvärvsarbete. Den yrkesinriktade rehabiliteringen måste således enligt min mening uppfylla krav på anpassning till andra rehabiliteringsåtgärder så att dessa bildar ett sammanhängande åtgärdssystem. För ett gott resultat av den yrkesinriktade rehabiliteringsverksamheten krävs samtidigt att denna bedrivs samordnad med det övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet. De sakkunniga bör därför pröva hur de åtgärder som här har berörts bör organiseras för att nämnda syften bäst skall kunna uppnås. Med hänsyn till vad jag har anfört om behovet av en effektivering av rehabiliteringsarbetet och förkortade behandlingstider bör de sakkunniga härvid pröva förutsättningarna för en mer enhetlig or-

ganisation. Översynen bör även inriktas på att inom ramen för en sådan

organisation åstadkomma en mer systematiserad erfarenhetsåterföring och metodutveckling. Statens arbetskliniks ställning och Verksamhetsinriktning

Dire/Given 31

bör därvid övervägas. Samhällets insatser ifråga om arbetsprövning och arbetsträning är inriktade mot de handikappades behov. Med denna utgångspunkt bör de sakkunniga särskilt pröva frågan om dimensionering och inriktning av verksamheten med de arbetspsykologiska utredningar som jag berört i det föregående. Utredningens överväganden kan också aktualisera ytterligare åtgärder, bl a på planeringsstadiet, i syfte att stärka samarbetet med arbetsmarknadens parter och andra intressenter samt öka de handikappades eget inflytande på rehabiIiteringsprocessen. Vad jag har anfört i det föregående utgör inte någon fullständig förteckning över aktuella frågor inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även andra frågor. Slutsatser och förslag som översynen kan leda till bör kunna läggas fram i form av delförslag. l sitt arbete bör de sakkunniga ha samråd med kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) och med den utredning som har att pröva frågan om organisation och huvudmannaskap m m för vissa former av arbetsmarknadspolitiskt motiverad industriell verksamhet. De sakkunnigas förslag bör åtföljas av kostnadsberäkningar samt i förekommande fall författningsförslag.

2 Allmän inledning

Målet för yrkesinriktad rehabilitering är att underlätta för människor som har svårt att få eller behålla ett arbete att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Den yrkesinriktade rehabiliteringen är en del av samhällets arbetsmark- Den är samtidigt en del av den enskildes rehabilitering och nadspolitik. föregås ofta av eller bedrivs parallellt med medicinsk och social rehabilitering. Arbetsmarknadspolitiken har gradvis fått ett alltmer aktivt innehåll. Målet har vidgats från att lindra de mest uppenbara formerna av arbetslöshet till att genom olika selektiva åtgärder bättre anpassa arbetskraftsutbudet till arbetsmarknadens krav och att genom Förebyggande insatser Förhindra utslagning och arbetslöshet samt anpassa arbetsmarknaden till människorna. Arbetslöshet sågs utsprungligen som ett socialpolitiskt problem. Samhällsingripande i syfte att bekämpa arbetslöshet motiverades på främst humanitär grund. Vidare fick nödhjälpsarbeten inte vara angelägna objekt och lönen skulle vara lägre än lägsta grovarbetarlönen. Under SO-talets depression och höga arbetslöshet utformades en ny arbetslöshetspolitik. Beredskapsarbeten ersatte nödhjälpsarbeten. Till skillnad mot dessa var beredskapsarbeten samhällsnyttiga och lönen konkurrenskraftig med den öppna marknadens. Den selektiva arbetsmarknadspolitiken i enlighet med den s k rehnska modellen började i full skala tillämpas vid mitten av SO-talet. Tankarna bakom denna var att arbetsmarknadspolitiken skulle omfatta ett rikt utbud av selektiva kunde överföras från branscher med åtgärder så att arbetskraft hög arbetslöshet och dåliga framtidsutsikter till expansiva näringsgrenar. Strukturomvandlingen av det svenska näringslivet accepterades. För arbetsolönsamma branscher tillskapades instrument för geografisk tagare inom och yrkesmässig rörlighet; främst flyttningsbidrag och omskolningskurser. För personer som inte klarade en sådan omställning tillkom olika former

beredskapsarbeten, ar-

av sysselsättningskapande åtgärder. såsom särskilda kivarbeten, olika former av skyddat arbete etc. Fr o m slutet av 60-talet började dock medvetenheten om otillräckligheten i denna politik att öka. Antalet arbetsvårdssökande hade ökat kraftigt. Vissa beräkningar tydde på att den skyddade sysselsättningen skulle expandera kraftigt. Detta framstod som oacceptabelt. Behovet av åtgärder för att förhindra utslagning och stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden

34 Allmän inledning

blev uppenbart. Genom tillkomsten av trygghetslagarna fördes arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning in i företagen och samhället fick möjligheter att påverka företagens personalpolitik. Arbetsförmedlingsverksamheten förstärktes och förändrades i syfte att bli ett effektivare instrument för arbetstagare att finna lämpligt arbete. Den tidigare regeln att förmedlingen skulle tillse att arbetsgivarna erhöll bästa möjliga arbetskraft och den arbetssökande det mest lämpliga arbetet ersattes med bestämmelser som betonar förmedlingens service- och informationsfunktion. Parallellt med att arbetsmarknadspolitiken fått en alltmer aktiv prägel och de selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ut och diffebyggts rentierats har också målet för sysselsättningspolitiken höjts. Med full sysselsättning avses inte längre enbart avsaknad av registrerad arbetslöshet. Målet för samhällets sysselsättningspolitik är numera att skapa arbete åt alla. Därmed menas att alla som vill och kan arbeta också ska få möjlighet till detta. Då inbegrips också grupper som tidigare haft låg förvärvsfrekvens. ex gifta kvinnor och handikappade. Ett viktigt mål för arbetsmarknadsoch sysselsättningspolitiken blir därför att undanröja de hinder som försvårar för människor att få eller behålla ett arbete.

2.1 Arbetsvårdens utveckling

De åtgärder som tillskapats för att hjälpa människor med arbetshandikapp att komma ut på arbetsmarknaden går under beteckningen arbetsvård. Dessa åtgärder har gradvis vuxit fram och differentierats. De spänner numera över ett rikt utbud av insatser från fördjupad arbetsförmedlingsservice till mer kvalificerade och långvariga kartläggnings- och arbetsförberedande åtgärder samt olika former av skyddat arbete. Utmärkande för arbetsvårdens utveckling har bl a varit en strävan bort från institutioner till förmån för anpassningsåtgärder i det reguljära arbetslivet. Grunden för nuvarande arbetsvårdsorganisation fastställdes av 1950 års riksdag mot bakgrund av den s k Kjellmankommitténs förslag. En grundtanke för kommittén var att arbetshandikappade inte skulle särbeláandlas utan ha tillgång till samhällets service på samma villkor som andra medborgare. Arbetsförmedlingsverksamheten för de arbetshandikappade knöts till den ordinarie arbetsförmedlingen. En arbetsvårdsbyrå med uppgift att leda och samordna verksamheten inrättades vid arbetsmarknadsstyrelsen. För arbetsprövning inrättades en försöksinstitution. Statens arbetsdinik. Under 1950-talet ökade antalet arbetsvårdssökande från ca 17 000 till ca 30 000. Antalet platser vid skyddade verkstäder och träningsverlstäder ökade under samma tid från ca 500 till 2800. Under 1960-talet fick frågan om arbetsprövningens i rehabiliställning teringsförloppet förnyad aktualitet. Bakgrunden till detta var tillkcmsten av lagen om allmän försäkring år 1962. Denna föreskriver att arbetsfornågan skall prövas och rehabiliteringsinsatser intensifieras i samband med pensionsbedömningar. Frågan om arbetsprövningens ställning i rehabiliteringskedjan utreddes av Centrala rehabiliteringsberedningen som föreslog att arbetsprövningen borde inordnas i organisationen för den medicinska rehabiliteringen. Den år 1960 tillsatta arbetsmarknadsutredningen var av en innan

Allmän inledning 35

uppfattning och föreslog att resurser för arbetsprövning borde ingå som en permanent del av arbetsvårdsorganisationen. Så blev också utvecklingen och särskilda arbetsprövnings- och arbetsträningsavdelningar började inrättas i landstingskommunal regi. Vid slutet av 60-talet fanns ca 300 platser för arbetsprövning i landet. Under 1960-talet expanderade också arbetsmarknadsutbildningen kraftigt och blev ett viktigt arbetsmarknadspolitiskt instrument även för handikappade. Antalet arbetsvårdssökande fortsatte att öka under l960-talet till närmare 100 000. Samtidigt sjönk antalet arbetsvårdssökande som kunnat få arbete marknaden från 75 till 35 procent mellan åren 1960 och 1969 på öppna medan placeringar i olika former av skyddat arbete i motsvarande grad ökade. Under 1970-talet har denna utveckling i viss mån brutits. Antalet arbetsvårdssökande har stabiliserats och har under 70-talet uppgått till ca 90 000 per år. Detta sammanhänger bl a med arbetsförmedlingens ändrade organisation. Arbetsvårdsexpeditionerna har integrerats med den övriga förmedoch alla arbetssökande ska i första hand få del av reguljär arbetslingen Detta har inneburit att många arbetssökande som tiförmedlingsservice. hånvisats till arbetsvården har fått sin arbetsfråga löst med gängse digare arbetsförmedlingsservice. Antalet personer som placerats i halvskyddat arbete har ökat förhållandevis kraftigt under 1970-talet, bl a beroende på förbättrade statsbidrag. Den på sikt viktigaste reformen under 70-talet för arbetshandikappade är tillkomsten av trygghetslagarna och anpassningsgruppernas verksamhet. En närmare redovisning av dessa reformer ges i kap 5.

2.2 Nuvarande arbetsvårdsåtgärder

1 det följande ges en kort redovisning av de olika arbetsvårdsåtgärderna. Genom omläggning av arbetsvårdsstatistiken finns i vissa fall inte siffror för år 1975 tillgängliga. I dessa fall kommer 1974 års siffror att redovisas. Arbetsmarknadsstyrelsen indelar arbetsvårdsåtgärderna i uppsökande, kartläggande. förberedande och arbetsanskaffande åtgärder. Till den uppsökande verksamheten hänförs de olika samarbetsformer som i mer eller mindre organiserad form finns etablerade mellan arbetsförmedling och andra samhällsinstanser. Sådant samarbete finns etablerat med bl a försäkringskassan, medicinska rehabiliteringskliniker, kriminalvård, nykterhetsvård och För dessa samverkansformer redovisas i ett ungdomsvård. särskilt avsnitt längre fram i betänkandet. Till kartläggande åtgärder räknas medicinska utredningar, anlagsundersökningar och arbetsprövning. Medicinska utredningar utförs bl a av länsarbetsnämndernas förtroendeläkare. Anlagsundersökningar utförs av psykologer anställda vid fristående arbetspsykologiska institut. Totalt genomfördes ca 16000 anlagsundersökningar år 1975. Av dem som årligen genomgår anlagsundersökningar är mindre än hälften arbetshandikappade. Arbetsprövning syftar till att under yrkesmässiga former utröna den sökandes förutsättningar för olika yrken. Sådan prövning utförs vid landstings-

36 Allmän inledning

kommunala eller kommunala arbetsvårdsinstitut. Dessutom utförs arbetsprövning vid Statens arbetsklinik. Totalt fanns år 1975 drygt 750 platser för arbetsprövning (inkl Statens arbetsklinik). Genom omläggning av statistiksystemet finns inga uppgifter på antal elever som påbörjade arbetsprövning under 1975. År 1974 påbörjade ca 5000 elever sådan prövning. Tillfdrberedande åtgärder räknas arbetsträning, yrkesutbildning, näringshjälp samt bidrag i olika former. Arbetsträning är en i yrkesmässiga former och under läkartillsyn bedriven systematisk uppträning av handikappade personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Sådan träning bedrivs vid de landstingskommunala och kommunala arbetsvårdsinstituten. Totalt fanns år 1975 ca 2000 platser för arbetsträning. År 1974 påbörjade ca 4000 elever arbetsträning. Yrkesutbildning och omskolning av handikappade sker dels i ordinarie skolor och kurser, dels inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. År 1975 påbörjade ca 20 000 handikappade arbetsmarknadsutbildning. För vissa handikappgrupper ordnas kursen “Omställning och träning” (s k OT-kurs) som bla är av yrkesförberedande karaktär. Dessa kurser kallas också anpassningskurser. År 1975 påbörjade drygt 900 elever sådana kurser. En annan form av yrkesförberedande kurs inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen är kursen “Arbetsliv och utbildning (s k ALU-kurs). År 1975 påbörjade ca 12 000 personer sådana kurser. Av dessa är många arbetshandikappade. Näringshjälp i form av bidrag eller räntefritt lån (högst 15000 kr) kan beviljas handikappad, medelålders eller äldre arbetstagare för att börja verksamhet som egen företagare. Handikappad kan därutöver få låna högst 30 000 kr. Dessutom kan handikappad få bidrag på 15 000 för fortsatt verksamhet. År 1975 fick ca 400 personer näringshjälp. Andra bidragsformer än följande: bidrag till arbetsbiträde som from den 1 juli 1976 kan utgå med högst 5000 kr per halvår (år 1975 beviljades ca 250 bidrag), bidrag till särskilda anordningar pâ arbetsplatser som kan utgå med högst 20000 kr (år 1975 beviljades ca 300 sådana bidrag): bidrag till speciella arbetstekniska lz/älpinede/ med högst 25 000 kr (år 1975 utgic drygt 600 sådana bidrag) samt bidrag och Ia°n till nwtnr/brdoiz med högst 20 000 from 1 juli 1976 (år 1975 beviljades ca l 150 personer sådana bdrag). Arbetsanskamøingsâtgârder omfattar förutom placering på öppna rrarknaden olika former av halvskyddat och skyddat arbete. Halvskyddat arbete innebär att arbetsgivare får ersättning med 40 procent av lönen inkl semesterersättning om de anställer personer med nedsatt arbetsförmåga. Enligt särskilda bestämmelser kan i vissa fall redan anställd personal få överföras till halvskyddad verksamhet inom företaget. Der 31/12 1975 uppgick antalet anställda i halvskyddat arbete till ca 9000. Med skyddat arbete menas att arbetstagaren är skyddad från konkurrens från icke handikappade. Lön utgår enligt gällande kollektivavtal. Skyddat arbete anordnas i form av beredskapsarbete, arkivarbete, verkstäder för skyddat arbete och hemarbete. Beredskapsarbeten är av olika slag. Vid arbetsplatser för specia/aivisade bereds arbetsvårdssökande från nykterhetsvård. kriminalvård, ungdonsvård och mentalsjukvård arbete. Dessa arbeten bedrivs till största del istatlig regi, men kommunala beredskapsarbeten av detta slag förekommer också. Arbetena utgörs huvudsakligen av utomhusarbeten i form av skogsvårds-

Allmän inledning 37

och vägarbeten samt vatten och avloppsanläggningar. Beredskapsarbeten kan även ordnas för svcirp/accraøle. varmed avses hand- Dessa beredskapsarbeten är huikappade och äldre som är lokalt bundna. vudsakligen kommunala objekt. Arbetet kan bestå av upprensning av skogsoch strövmarker. stränder etc. Till kommunala beredskapsarbeten utgår statsbidrag med 33 procent. Den 15/ 12 1975 var ca 4 800 personer sysselsatta i beredskapsarbeten för handikappade och äldre. 1 samband med driftnedläggelser och friställningar av arbetskraft kan arbetsmark nadsverket starta industriella beredskapsarbeten i avvaktan på mera lösningar av arbetsfrågan for de arbetslösa. Då det i allmänhet varaktiga är svårast att finna alternativa lösningar för handikappade och äldre har denna form av beredskapszirbete på många håll kommit att bli en permanent form av skyddad sysselsättning. Den 15/12 1975 sysselsattes ca l 700 personer i denna form av beredskapsztrbete. Arkivarbeten kan anordnas i statlig eller kommunal regi samt hos statsunderstödda eller eljest allmännyttiga institutioner. Arbetsuppgifterna varierar från enkla arbeten i klipparkiv, gallring och sortering till kvalificerat forskningsarbete. För kommunalt arkivarbete utgår statsbidrag med 33 procent. En annan form av statligt skyddat arbete inom arkivarbetets ram bedrivs vid lansarbetsnämndernas konrorsarberscentraler. Vid centralerna utförs konkontorsservice, inbindning av böcker etc. Anställda i arkivarbeten torstryck. inkl kontorsarbetscentraler var den 15/12 1975 ca 14 900. Av dessa sysselsätts ca 1600 personer vid kontorsarbetscentraler. Verksräderför skyddat arbete drivs av landsting, kommuner, föreningar eller stiftelser. Verkstäderna innefattar verkstads- och elektromekanisk industri. tillverkning av produkter i trä, plast. papp etc. Statsbidrag utgår fr o m l/7 1976 med 9000 kr per 1 200 arbetstimmar och år. För handikappade personer som har svårigheter att dagligen bege sig till en arbetsplats anordnas hemarbete genom särskilda /1wnarbo/sce/lira/er. Hemarbetet består ofta av industriella arbetsuppgifter av olika slag. Arbeten av hantverks- och hemslöjdskaraktär förekommer även. Vid verkstäder for skyddat arbete inkl hemarbetscentraler arbetade ca 16 200 personer den 15/12 1975, varav ca 800 i hemarbete. verkstäder for skyddat arbete, hemarbetscentraler, in-

Åtgärdsformerna

dustriella beredskapsarbeten samt kontorsarbetscentraler har nyligen varit föremål för utredning. Utredningsforslagen kommer att redovisas längre fram i betänkandet.

3 Utredningar och reformer under 1970-talet

Under 1970-talet har tillkommit reformer, som får betydelse för den yrkesinriktade rehabiliteringen i framtiden.

3.1 Pensionsålderskommittén

i kommitténs betänkanden att redo- 1 det följande kommer huvuddragen visas. 1 februari 1974 framlade kommittén i betänkandet (SOU 1974:15) “Sänkt av den allmänna pensionsåldern till pensionsålder” förslag om sänkning 65 år. l januari 1975 framlades betänkandet (SOU 1975:10) “Rörlig pensionsålder”. l betänkandet över den utvidgade rätten till förges en översikt tidspension, som tillkommit i och med 1970 och 1972 års reformer. Följande är baserad på framställningen i detta betänkande. redovisning Enligt lagen om allmän försäkring, som antogs år 1962, grundades rätten medicinska Arbetsformågan skulle till förtidspension på i huvudsak grunder. av medicinska skäl vara nedsatt till minst hälften. Den medicinska defekten skulle dessutom medföra konsekvenser för vederbörandes förbetydande vidare att arbetsoförmåga att försörja sig genom eget arbete. Det krävdes mågan var av sådant slag att den inte kunde håivas genom rehabiliteringsinsatser. definierades således i både medicinska och ar- Rätten till förtidspension termer. Enbart medicinska överväganden var inte avbetsmarknadsmässiga görande. Vid tillämpning av lagen kunde detta innebära att en person som bodde på en ort där endast tyngre arbete fanns att tillgå kunde få föräven om han medicinskt ägde viss restarbetsförmåga. Däremot tidspension utestängdes personer med samma grad av handikapp som bodde på orter med mer differentierat näringsliv. Om de i realiteten ändå inte kunde få arbete ansågs detta främst vara ett arbetsmarknadsproblem. Genom 1970 års reform uppmjukades denna regel och ett ökat utrymme hänsynstaganden vid invaliditetsbedömgavs för arbetsmarknadsmässiga ningar. Detta gällde särskilt äldre förvärvsarbetande för vilka de medicinska aspekterna skulle få underordnad betydelse. Det skulle dock fortfarande krävas en viss icke rent bagatellartad medicinsk faktor som påverkade arbetsförmågan. Invaliditetsbegreppet utvidgades också genom att åldersförändringar, som normalt inte betraktas som sjukdomar, kunde utgöra

40 Utredningar och reformer under 1970-talet

grund för förtidspensionering för försäkrade som på grund av fysiskt och psykiskt pressande arbete blivit utslitna. Till gruppen ”äldre förvärvsarbetande skulle i princip räknas personer över 63 år. Viss rörlighet neråt kunde dock komma i fråga. Denna grupp skulle inte heller behöva underkasta sig arbetsvårdsåtgärder eller flytta till annan ort med bättre arbetsmöjligheter innan förtidspension kunde beviljas. Även för andra försäkrade än gruppen äldre Förvärvsarbetande innebar reformen en uppmjukad invaliditetsbedömning och ett större utrymme för de arbetsmarknadsmässiga omständigheterna. De medicinska faktorerna skulle dock ha större betydelse än för äldrefallen. Visade det sig att en handikappad person, som medicinskt sett ägde en viss restarbetsförmåga, trots ansträngningar från arbetsvårdens sida under tid - minst ett lång a två år - inte kunnat beredas något arbete skulle rätt till förtidspension föreligga. År 1972 genomfördes ytterligare en vidgning av rätten till förtidspcttsiott. Äldre förvärvsarbetande, som blivit utforsäkrade från erkänd arbetslöshetskassa, skulle ha rätt till förtidspension utan särskild medicinsk prövning om de var varaktigt arbetslösa. Denna rätt skulle också dem som gälla uppburit omställningsbidrag under 21 månader. Härigenom kom reformen att omfatta även dem som inte var medlemmar av erkänd arbetslöshetskassa. Sedan lagen om kontant arbetsmarknadsstöd tillkommit gäller samma rätt för dem som uppburit sådant stöd i 450 dagar. Med äldre försäkrade avses personer över 60 år. Denna ålder är en fast gräns för rätten till förtidspension på grund av långvarig arbetslöshet. I sina överväganden rörande möjligheter till ett rörligt pensionssystem fann pensionsålderskommittén att fortidspensionering enligt de nya reglerna var ett viktigt led i ett sådant system. Vidare ansåg kommittén att möjligheterna till förtida och uppskjutet uttag av ålderspensionen borde byggas ut. Förtida uttag ska möjliggöras från 60 års ålder och avse hela eller halva pensionen. Uttaget av hel eller halv ålderspension kan uppskjutas till mellan 65 och 70 år. Pensionspoäng för ATP skall kunna tjänas in för förvärvsarbete samtidigt med förtida uttag av halv ålderspension. Som en nyhet i pensionssystemet föreslogs lagstiftning om pensionsförsäkring för delpension vid övergång till deltidsarbete. Den nya delpensionen knyts till arbetsanställning på deltid och kan därvid efter egna önskemål tas ut mellan 60 och 65 års ålder. För att ha rätt till delpension skall man som anställd ha haft pensionsgrundande inkomst inom ATP under minst 10 år efter 45 års ålder. Dessutom skall man uppfylla arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslöshetsstödet. dvs ha arbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna. Pensionsnivån blir 65 procent av det inkomstbortfall som uppstår vid övergången till deltidsarbete. Den disponibla inkomsten vid övergång till delpension i förening med deltidsarbete kommer därigenom att motsvara mellan 85 och 90 procent av tidigare inkomst vid heltidsarbete. Delpensionen skall inte reducera ålderspensionen från folkpensionering och ATP vid 65 års ålder. Delpensionen räknas också som pensionsgrundande inkomst för ATP. Den återstående arbetstiden skall motsvara minst 17 timmar i veckan så att den medför rätt till sociala förmåner. Den som vill fortsätta deltidsarbete efter 65 års ålder kan då ersätta delpensionen med uttag av halv ålderspension.

Utredningar och reformer under 1970-talet 41

Riksdagen har beslutat i enlighet med utredningens forslag och reformen trädde i kraft den l juli 1976 samtidigt som den allmänna pensionsåldern sänks.

3.2 Kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen

Mot bakgrund av arbetsmarknadsutbildningens expansion under 1960-talet tillsattes år 1972 en kommitté med uppdrag att utreda arbetsmarknadsutbildningens framtida inriktning. Kommittén överlämnade hösten 1974 sitt betänkande (SOU 1974:79) “Utbildning för arbete. l betänkandet diskuteras målsättningen för arbetsmarknadsutbildning. Denna såväl arbetsmarknadspolitiska, fördelningspolitiska som uttjänar bildningspolitiska syften. En viktig uppgift är att stärka svaga gruppers ställning på arbetsmarknaden. För att arbetsmarknadsutbildningen ska kunna fungera förebyggande, dvs förhindra uppkomst av arbetslöshet är det viktigt att arbetslöshetskriteriet tillämpas generöst. Personer. som kanske först på sikt löper risk att bli arbetslösa ska också få tillgång till utbildningsinsatser. Härvid bör individuella faktorer som utbildning, yrkeserfarenhet, ålder, risk för fysisk och psykisk i nuvarande arbete beaktas förutom branschtillhörighet och strukförslitning turella faktorer. Kommitténs innebar vidare en ny form av bidragssystem. Denna forslag grundas på inkomstbortfallsprincipen och anknyts till arbetslöshetsförsäkringen. För arbetslöshetsförsäkrade kursdeltagare utgår normalt en dagpen- Samma överforsäkringsbestämmelser föreslogs gälla som ning på 120 kr. i zirbctslöshetsforsâikringen. med en nedre gräns motsvarande 80 kr per dag. Utöver detta utgår Stimulansbidrag om 10 kronor per dag. Högsta resp lägsta bidragsbelopp blir således 130 resp 90 kronor. som utgår fem dagar i veckan. För dem som inte är arbetslöshetsforsäkrade blir bidraget 90 kronor per dag. under 20 år. som inte har vårdnad om barn, utgår bidrag För personer motsvarande summan av det kontanta arbetsmarknadsstödet, dvs 45 kronor per dag. samt Stimulansbidrag på l0 kronor. Den som uppbär sjukpenning skall få Stimulansbidrag på 10 kronor per av sjukpenning och Stimulansbidrag får dock inte överstiga dag. Summan vad som annars maximalt kan utgå i utbildningsbidrag. För dem som uppbär pension. livränta och liknande ersättning reduceras dagpenning och stimulansbidrag till ett sammanlagt belopp av högst 130 kronor. De föreslagna beloppen innebär för en arbetslöshetsförsäkrad med högsta inkomst ett månatligt bidrag av närmare 2 900 kronor och för en icke kassaförsäkrad närmare 2000 kronor. l ett särskilt avsnitt behandlas de handikappades situation inom arbetsmarknadsutbildningen. Utredningen konstaterar att handikappade utgjorde 24 procent av samtliga som påbörjade arbetsmarknadsutbildning år 1973. Då räknas endast de, som vid arbetsförmedlingarna registrerats som handikappade. Utredningen vill dock betona att denna siffra inte ger en rättvisande bild av det verkliga antalet arbetshandikappade inom arbetsmarknadsutbildningen. Många av kursdeltagarna kan ha uppenbara arbetshan-

42 Utredningar och re/brmer under I 9770-talet

dikapp utan att behöva kontakta arbetsvården. Detta visar olika undersökningar bland elever i arbetsmarknadsutbildning. Utredningens slutsats är därför att man inte kan dra några skarpa gränser mellan de arbetsvårdssökande och andra kursdeltagare. I en uppföljningsundersökning av de kursdeltagare som avbrutit utbildningen under hösten 1972 uppgav 20 procent att de avbrutit kursen av medicinska skäl, 6 procent orkade ej med studietakten, 10 procent angav nervösa besvär och 5 procent familjeskäl. Utredningen föreslog därför att det elevsociala stödet skulle byggas ut inom

arbetsmarknadsutbildningen. Åtgärderna skulle bli tillgängliga för alla och

inte som hittills i första hand vara förbehållna de registrerade handikappade. Förslagen innebär att det ska finnas en elevassistent per 150 kursdeltagare. en heltidsanställd sjuksköterska och en läkare under per 400 kursdeltagare minst 2 timmar i veckan per l00 kursdeltagare. Vidare ska finnas en sjukgymnast per 300 kursdeltagare samt en fritidskonsulent per 400 kursdeltagare. Riksdagen har beslutat i enlighet med kommitténs Det huvudförslag. nya bidragssystemet trädde i kraft den l januari 1976. En arbetsgrupp med representanter från AMS och SÖ har vidareutvecklat KAMU:s förslag till dimensionering av den elevsociala personalen. Arbetsgruppens förslag ansluter sig i princip till KAMU:s forslag. Dessutom föreslår arbetsgruppen att skolöverstyrelsen blir huvudman för all elevsocial personal.

3.3 Organisationskommittén for vissa former av skyddad sysselsättning

Huvudmän för verkstäder för skyddat arbete och hemarbete är landstingen och i vissa fall primärkommunerna. Staten är huvudman for kontorsarbetscentraler och industriella beredskapsarbeten. Dessutom bedriver företagarföreningar på vissa håll hemarbete under industriverkets tillsyn. Dessa åtgärdsformer har med tiden kommit att få likartat syfte och utgöra parallella verksamheter för de arbetshandikappade. Våren 1974 tillsattes en utredning rörande den skyddade sysselsättningen. Målsättningen skulle vara att finna en Organisationsform under enhetligt huvudmannaskap. Utredningen har i oktober 1975 överlämnat sitt betänkande. l betänkandet konstateras att nuvarande av verksamheten splittring på olika huvudmän bidragit till regionala skillnader i utbyggnaden av skyddad sysselsättning samt till ett förhållandevis svagt ekonomiskt utfall av produktionen vid arbetsvårdsföretagen. Samhällets insatser för att skapa industriell sysselsättning för arbetshandikappade bör därför samordnas i en och samma företagsbildning under enhetligt huvudmannaskap. Vissa avgränsningsproblem kan dock därvid uppstå beträffande industriellt beredskapsarbete och hemarbete. eftersom delar av dessa verksamheter inte är att betrakta som skyddad sysselsättning. Utredningen föreslår att staten tillsammans med landstingen bildar regionala stiftelser för skyddad verksamhet inom varje landstingsområde. De landstingsfria kommunerna ska härvid jämställas med landsting. En central stiftelse inrättas med uppgift att samordna de regionala stif-

Utredningar och re/brmer under 1970-talet 43

telsernas verksamhet samt bistå dessa med service och rådgivning i olika frågor. Den fortsatta utbyggnaden av verksamheten skall inriktas på att i första hand utjämna de regionala skillnaderna mellan tillgången på arbetstillfällen inom verksamhet. Målet bör vara att alla arbetshandikappade får skyddad likartade möjligheter till anställning. Det anställningsförfarande som idag tillämpas beträffande anvisade arbetstagare skall gälla oförändrat. Arbetsanskaffning till den terapiverksamhet som nuvarande kommunala huvudmän bedriver vid sjukhus och andra vårdinstitutioner skall kunna ombesörjas av de regionala stiftelserna. Statliga myndigheters och organisationers informationsskyldighet angående statliga beställningar skall omfatta även arbetsvårdsföretag. Den nya organisationen skall vidare svara för tillverkningsplanering och drift av sådana industriella beredskapsarbeten som beslutas av AMS. Staten skall då svara för finansiering av verksamheten. Kommittén diskuterar två alternativ för finansiering av verksamheten; finansiering genom arbetsgivaravgift och skattefinansiering. Från administrativa utgångspunkter förordas det förstnämnda alternativet. Betankztndet har remissbehandlats. Under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med utredningens förslag kommer en organisationskommitté att fortsätta detaljplaneringcn. Den nya organisationen förväntas tråida i kraft tidigast den l januari 1978.

4 Begreppet arbetshinder

Orsakerna till att människor kan ha svårt att få eller behålla ett arbete är I allmänhet beror svårigheterna på en samverkan av strukturella många. och individuella faktorer. Arbetshinderbegreppet är därigenom inte heller statiskt utan förändras över tiden och allteftersom andra betingelser forändras. De handikappgrupper som tidigast kom i åtnjutande av särskilda åtgärder var döva, blinda och vanfora. Synen på dessa människors arbetsmöjligheter var starkt färgad av handikappet i den bemärkelsen att man trodde att detta hindrade dem från utövandet av “vanliga” yrken. Således begränsades arbetsmöjligheterna till särskilda lytesyrken“; blinda fick syssla med borstbindning. döva blev skräddare etc. Med tiden har dock synen på handikappets betydelse för arbetsförmågan modifierats. Genom individuella tekniska hjälpmedel och anpassning av arbetsplatsens utformning har yrkesutbudet for fysiskt handikappade väsentligt utökats. Parallellt med att vissa typer av arbetshinder således minskat i betydelse eller helt försvunnit, exempelvis lungtuberkulos som tidigare var en bei arbetsvårdsstatistiken, har nya tillkommit. Dettydande handikappkategori ta sammanhänger med såväl Förändringar på arbetsmarknaden som höjda socialpolitiska ambitioner. Insikten om att arbetshinder många gånger uppkommer genom brister i arbetsmiljön har också ökat. En annan viktig orsak till uppkomst av arbetshinder är nedläggning av Företag. Olika undersökningar visar att ca 10-20 procent av arbetskraften vid nedlagda företag aldrig återinträder på arbetsmarknaden. Vissa grupper är mer utsatta än andra; främst äldre, handikappade etc. Dessa grupper, som tidigare kanske fungerat bra i sina arbeten, blir alltså arbetshindrade på grund av strukturella faktorer. Trots att handikappfaktorn ålder inte längre ingår i arbetsvårdsstatistiken är denna faktor troligen ett reellt arbetshinder for många. Andra faktorer som ger upphov till arbetshinder är den ökade mekaoch specialiseringen som kännetecknar många branscher. Arniseringen betstempot ökar, arbetsuppgifterna blir monotona etc vilket dels kan fororsaka fysisk och psykisk forslitning av ”fullgod” arbetskraft och dels försvåra för vissa grupper att deltaga i produktionen. I dessa fall är arbetshindret till stor del en följd av ändrade krav i arbetslivet. Arbetshinderbegreppet är också beroende av samhällets ambitionsnivå beträffande den fulla sysselsättningen. Målsättningen for samhällets arbetsmarknadspolitik är numera att alla som vill och kan arbeta ska ha möjlighet

46 Begreppet arbetshinder

till detta. Det innebär att grupper som tidigare i mycket liten utsträckning förväntades ingå i arbetskraften idag gör anspråk på arbete. Här kan nämnas intellektuellt och psykiskt handikappade etc som genom förbättrade vårdmetoder i ökande utsträckning kan förberedas för inträde på arbetsmarknaden. Därigenom kommer också dessa typer av arbetshinder att bli vanligare bland de arbetssökande. En annan faktor som under senare år fått ökande betydelse för uppkomst av arbetshinder är utbildningsexpansionen. 1 takt med utbyggnad och förlängning av ungdomsutbildningen har en klyfta skapats mellan den äldre och den yngre generationen. På grund av bristande grundutbildning kan många i den äldre generationen ha svårt att klara en vidareutbildning eller eventuell omskolning som skulle vara nödvändig foratt stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Dessutom riskerar många ungdomar som av olika anledningar avbryter sin grundutbildning eller yrkesutbildning att få svårigheter vid inträde på arbetsmarknaden. 1 takt med den stora invandringen i vårt land framför allt efter l965 har också bristande språkkunskaper i svenska kommit att utgöra ett reellt arbetshinder för många. Förändringar i arbetshinderstrukturen kan i viss mån avläsas i arbetsvårdsstatistiken. Denna ger dock ingen rättvisande bild av förändringar i arbetshinderfördelningen. Detta sammanhänger med att det i allmänhet krävs läkarintyg för att bli registrerad som arbetshandikappad. Detta medför att det ñnns en tendens att klassificera arbetshindret i termer av sjukdomar, när det riktiga arbetshindret i själva verket är en kombination av fysiska. Päykiska och sociala faktorer. Det är vanligt att man tex vid arbetsvårdsinstituten finner att inremitteringsdiagnos inte stämmer med det reella ar-

betshindret. Det tycks som om gruppen elever vid arbetsvårdsinstituten

med komplexa socialmedicinska problem och dålig arbetsmotivation har ökat. Regeln att läkarintyg avgör vem som ska anses som arbetshandikappad har i viss mån mjukats upp. Enligt AMS:s cirkulär 11/1975 kan numera förutom läkarutlåtande också remisshandling från myndighet, samhällsorgan eller handikapporganisation liksom personlig ansökan om arbetsvård undertecknad av den arbetssökande själv utgöra grund för en registrering såsom arbetshandikappad vid förmedlingen. Det framhålls dock att den handläggande tjänstemannen alltid i första hand bör införskaffa ett läkarutlåtande. En annan orsak till att arbetsvårdsstatistiken ger en alltför snäv bild av vilka arbetshinder människor kan ha är att det vid sidan av de särskilda arbetsvårdsåtgärderna finns resurser för kartläggande och förberedande åtgärder inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Dessa resurser kan utnyttjas även av andra än arbetshandikappade. Bland elever i arbetsmarknadsutbildning finns många vilkas arbetshinder kan bestå av lång bortovaro från arbetsmarknaden, dålig skolunderbyggnad etc. Detta registreras dock inte, och denna typ av arbetshinder kan därigenom komma att underskattas.

5 Förebyggande åtgärder

Under senare år har arbetsmarknadspolitiken fått en alltmer offensiv karaktär. Målsättningen är inte längre att enbart söka lindra verkningarna av arbetslöshet utan också att genom aktiva insatser förhindra att sådan uppstår. Likaledes försöker man genom förebyggande insatser ute i arbetslivet dämpa behovet av särskilda arbetsvårdsåtgärder. l detta syfte har bl a en rad lagar tillkommit med målsättningen dels att skapa förutsättningar för bättre arbetsmiljö, dels att ge arbetstagarna en säkrare ställning på arbetsmarknaden. naden.

5.1 Förbättringar av arbetsmiljön

Viljan att förbättra arbetsmiljön grundar sig på flera faktorer. Dels vet man att det ofta är brister i arbetsmiljön som skapar arbetshinder för individen. För att således på sikt minska behovet av särskilda rehabiliteringsinsatser måste arbetsmiljön ändras. Dessutom har ambitionsnivån beträffande arbetslivets utformning successivt höjts. Det räcker inte längre att arbetsmiljön uppfyller krav på fysisk säkerhet och frånvaro av hälsorisker. En god arbetsmiljö definieras idag också i termer av medinflytande. möjligheter till meningsfullhet och stimulans i arbetet etc. Denna vidgade målsättning för arbetsmiljöns utformning kan spåras i arbetarskyddets utveckling. Den första arbetarskyddslagen antogs i slutet av 1800-talet och de första yrkesinspektörerna påbörjade sitt arbete vid denna tid. Denna lag innehöll en rad förordningar om säkerhet i arbete samt krav på ventilation, värme, belysning etc. Lagen omarbetades och reviderades sedan ett antal gånger. Under 1940-talet infördes skyddsombudsorganisationen. och Arbetarskyddsnämnd (1942) och Arbetarskyddsstyrelse (1949) inrättades. Arbetarskyddet har förstärkts kraftigt under senare år. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har fått personalförstärkning. Arbetsmedicinska institutet har integrerats i arbetarskyddsstyrelsen för att forskning och den praktiska verksamheten ska få en samordnad inriktning. En arbetsmedicinsk filial har dessutom inrättats i Umeå. I den senaste revideringen av arbetarskyddslagen, som trädde i kraft l/l 1974. betonas starkt vikten av förebyggande insatser. Skyddsombud ska

48 Förebyggande åtgärder sou 1976:38

utses också vid mindre arbetsplatser. Ombuden får ökade befogenheter att avbryta hälsovådligt arbete. Yrkesinspektionen har omorganiserats och fått personalförstärkning. Dessutom har antalet distrikt utökats. Till yrkesinspektionen har knutits nämnder med beslutanderätt, i vilka arbetsmarknadens parter är representerade. Traditionellt har arbetarskyddets främsta målsättning varit att söka undanröja risk för yrkesskador. Enligt den officiella yrkesskadestatistiken råkade år 1972 ca 120000 av Sveriges ung 3,9 milj Förvärvsarbetande ut för yrkesskador. Av dessa utgjorde ca 2 000 fall av yrkessjukdomar medan övriga var olycksfall i arbete och vid färd till eller från arbetet. Mer än 2 000 människor blev invalider genom yrkesskador och ca 200 dödades genom olycksfall på arbetsplatsen. Skaderiskerna varierar mycket mellan olika huvudgrupper av branscher från 6,5 arbetsolycksfall per l milj arbetstimmar inom förvaltning och tjänster till 44,3 inom gruv- och stenbrytningsindustrin m m. Under senare år har ett ökat intresse ägnats “smygande” miljöfaror på arbetsplatsen. Det kan gälla nya kemisk-tekniska produkter, som kanske först efter lång tid framkallar sjukdomar. Upptäckten att bla vinylklorid och asbest kan framkalla cancer har riktat uppmärksamheten på denna problematik. Krav som tidigare begränsats till att hindra direkta skador har numera vidgats till att hindra onödig förslitning och att skapa optimala arbetsbetingelser. Arbetarskyddets målsättning har således vidgats till att förhindra arbetsbetingad ohälsa. Enligt den nuvarande arbetarskyddslagen är läkare skyldiga att rapportera förekomst av sjukdomar som kan tänkas ha samband med arbetsförhållanden. Arbete pågår också att skapa ett yrkesskadestatistiksystem, som ger bättre information om förekomst av arbetsbetingad ohälsa. Nyligen har förslag till ny arbetsmiljölag lämnats. De psykosociala aspekterna på arbetsmiljön har under senare år alltmer kommit i förgrunden. Det kan med fog hävdas att många arbeten. som blivit fysiskt mindre krävande genom automation och mekanisering istället blivit psykiskt mer påfrestande. Monotoni och bundenhet vid maskiner kan, liksom stress och ackordshets, utgöra grund för psykisk ohälsa. Möjligheter att påverka sin arbetsmiljö, få gehör för sina synpunkter och känna sig delaktig i den totala arbetsprocessen är självklart också mycket viktiga arbetsmiljöfrågor för arbetstagarna. De reformer, som är att vänta med anledning av arbetsrättskommitténs förslag kommer här att få stor betydelse. En viktig del av arbetarskyddet är företagshälsovården. Riktlinjerna för företagshälsovårdens utbyggnad fastställdes av 1971 års riksdag mot bakgrund av företagshälsovårdsutredningens förslag (SOU 1968:44). Företagshälsovården skall enligt dessa riktlinjer i första hand vara forebyggande och ha en nära anknytning till arbetsplatserna. Den skall bestå av en teknisk och en medicinsk del. De arbetspsykologiska och sociala problemen på arbetsplatserna ska också uppmärksammas. Skyddsingenjörer och företagsläkaren ska ha ansvar för var sin del av verksamheten. Läkaren skall i första hand utöva förebyggande medicinsk hälsovård och rehabilitering. Den egentliga sjukvården ska begränsas. Beträffande den organisatoriska uppbyggnaden angavs alternativa modeller. Större företag borde ha inbyggd företagshälsovård. Mindre företag kunde gå samman i företagshälsovårdscentraler. Företagshälsovård kunde

Förebyggande åtgärder 49

också samordnas med landstingens öppna vård. Av en sammanställning över företagshälsovårdens nuvarande utbyggnad, som landstingsförbundet gjort inför kongressen 1974 framgår att 2 av 3 arbetsanställda saknar tillgång till företagshälsovård. Så gott som samtliga större företag med mer än l 000 anställda har egen företagshälsovård, vilken omfattar ca en halv miljon anställda. Ytterligare ca 350000 anställda har tillgång till företagshälsovårdscentraler; totalt ca 125 st. Företag med mindre än 100 anställda saknar som regel tillgång till företagshälsovård. Totalt beräknas f n ca 450 läkare arbeta inom företagshälsovården (heltidstjänster). Enligt företagshälsovårdsutredningens norm, en läkare per 2 000 anställda, skulle det aktuella behovet av företagshälsovårdsläkare vara ca 2000. 1 sammanställningen konstateras vidare att företagshälsovårdens spridning. omfattning och kvalitet mer sammanhänger med företagens produktionsstruktur och ekonomiska kapacitet än med förekommande yrkesskaderisker. Företagshälsovårdens förebyggande syfte motverkas av gällande ersättningsregler från allmänna försäkringen. som istället stimulerar till sjukvård.

5.2 Förbättrat anställningsskydd och anställningsfrämjande

åtgärder

Parallellt med reformer rörande arbetsmiljön har under senare år en rad åtgärder vidtagits för att stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden och förhindra att människor ställs arbetslösa och/eller tvingas uppsöka arbetsvården. Den l juli 1974 trädde de utvidgade s k trygghetslagarna i kraft. Lagen om anställningsskydd stadgar att en uppsägning måste vara sakligt grundad. 1 fall av permittering ska den lokala fackliga organisationen också varslas i förväg. Uppsägningstiden regleras i förhållande till den anställdes ålder i de fall detta inte är reglerat i kollektivavtal. För äldre är således uppsägningstiden längre än för yngre. När personalinskränkning är orsak till uppsägning har arbetstagare som varit anställda minst 12 månader inom företaget rätt till förtur vid nyrekrytering. Denna rätt gäller under ett år efter avskedandet. Lagen om anslä//nings/rämjandc åtgärder stadgar att arbetsgivare måste varsla länsarbetsnämnden vid permittering eller uppsägning av minst fem anställda. Länsarbetsnämnden har också rätt att inhämta uppgifter om företagens personalstruktur och lediga platser. Vidare har länsarbetsnämnden rätt att kalla företagen till överläggningar om anställningsfrämjande åtgärder för äldre och handikappade och lämna anvisningar om hur dessa

ska kunna beredas anställning. l de fall ett företag har få äldre och handi-

kappade i förhållande till deras andel av de arbetssökande på orten och vägrar följa länsarbetsnämndens anvisningar kan företaget tvingas anställa de personer som arbetsförmedlingen anvisar. Denna lag bildar grund för _anpassningsgruppernas verksamhet. Dessa är samarbetsorgan mellan arbetsgivare, personalorganisationer och arbetsförmedling. Sådana anpassningsgrupper ska i första hand bildas vid företag och förvaltningar med fler än 50 anställda. Våren 1976 fanns ca 5 000 an- 4

50 Förebyggande åtgärder sou 1976:38

passningsgrupper inrättade. Syftet med verksamheten är att i samråd söka skapa sådana förutsättningar inom Företaget att arbetshandikappade kan beredas anställning samt verka för att redan anställd personal som fâtt svårigheter att klara sitt arbete via omflyttning eller andra åtgärder kan behålla sin anställning. De företag som går in i anpassningsverksamheten förbinder sig att inte avskeda någon innan anpassningsgruppen haft tid att finna någon alternativ lösning. Den verksamhet som hittills inrättade anpassningsgrupper bedriver skiftar mycket från företag till företag. På vissa håll har det varit svårt att få igång verksamheten bl a på grund av att arbetsförmedlingarna haft otillräckligt med personal som kunnat avdelas för uppgiften. Under senare år har dock arbetsmarknadsverket tilldelats nya tjänster för bl a anpassningsverksamheten. lnom arbetsmarknadsstyrelsen tillsattes ijanuari 1975 en arbetsgrupp med uppgift att studera anpassningsverksamheten. Gruppen har i oktober 1975 avlämnat en rapport “Anpassningsgruppernas arbete. Bedömningar och förslag. Som underlag för sina förslag har gruppen via enkät- och intervjuundersökningar studerat verksamheten vid 27 anpassningsgrupper representerande skilda företag och förvaltningar inom fem län. Av enkätundersökningen framgår att flertalet av anpassningsgruppernas medlemmar anser att verksamheten är känd bland de anställda. Det framgår vidare att anpassningsgruppens kompetensområde i förhållande till företagsnåmnd, skyddskommitté etc upplevs som oklar. Enligt enkätsvaren är anpassningsverksamheten huvudsakligen inriktad mot redan anställda. Önskemål om bättre instruktions- och utbildningsinsatser samt möjligheter till informationsutbyte med andra anpassningsgrupper uttrycktes av många. Av intervjuundersökningen, som omfattade 16 av de 27 anpassningsgrupperna, framgår vidare att system för dokumentation av gruppernas arbete i allmänhet saknas samt att frekvensen sammanträden skiftar mycket. Hälften av grupperna redovisade genomförda eller pågående kartläggningsåt-

gärder av olika slag. Främst gällde detta omplaceringsbehov och frekvensen

arbetshandikapp bland personalen. I ett par fall gällde det vissa former av arbetskravsanalyser. Endast 3 av grupperna har medverkat till nyrekrytering av arbetshandikappade. Inom 14 av de 16 intervjuade grupperna deklarerades en klart positiv inställning till anpassningsverksamheten. Man betecknar möjligheterna att lösa sysselsättningsproblemen för fysiskt arbetshandikappade som i allmänhet relativt goda. Detta gäller även i viss utsträckning personer med intellektuella arbetshandikapp. [fråga om psykiska och socialmedicinska arbetshandikapp råder dock på det hela brist på optimism. Beträffande anpassningsverksamhetens fortsatta utveckling rekommenderar arbetsgruppen bl a att arbetet i första hand bör koncentreras till insatser enligt främjandelagen. Ökad uppmärksamhet bör ägnas personer med psy-

kiska och sociala handikapp. Åtgärder för redan anställda skall i första hand

bli en uppgift för arbetsgivare och personalorganisationer. Arbetsförmedlarens främsta uppgift skall vara åtgärder för äldre och arbetshandikappade. som står utanför arbetslivet. Arbetsgruppen rekommenderar vidare att frågor

i anknytning till anpassningsverksamheten fortlöpande behandlas vid

länsarbetsnämndernas sammanträden samt att det bör uppdras åt en särskild tjänsteman vid nämnden att svara för organisation och samordning av an-

Förebyggande åtgärder 51

arbete inom länet. I princip bör varje erfaren arbetspassningsgruppernas Förmedlare ingå i en eller flera anpassningsgrupper. Arbetsgruppen Föreslår att en permanent arbets- och samordningsgrupp för anpassningsverksamheten bildas och knyts till AMS. I denna bör ingå Företrädare För de centrala parterna på arbetsmarknaden. Gruppen skall bl a ha till att utfärda anvisningar. utarbeta statistiksystem för dokuuppgift samarbeta med forskningsinstitutioner i ämnen av allmänt inmentation, tresse för anpassningsverksamheten etc.

Nuvarande former och

6 av kartläggande

förberedande åtgärder

För personer som har svårt att få och/eller behålla ett arbete är det ofta nödvändigt med kartläggande och förberedande åtgärder innan lämpligt yrkes-. arbetsplats- eller utbildningsval kan träffas. l detta syfte har tillskapats resurser i såväl statlig som landstingskommunal regi. Det är vid arbetsförmedlingen som en bedömning görs av vilka åtgärder som bör sättas in för den enskilde.

6.1 Arbetsförmedlingarna

Arbetsformedlingarnas nya organisation med modifierad öppen förmedling innebär att alla arbetssökande som är i behov av mer personlig service i första hand ska betjänas av förmedlare. Med arbetsformedlare avses alla arbetsförmedlingstjänstemän. Med hänsyn till deras olika funktioner skiljer arbetsvårdare och yrkesvägledare. De särskilda arbets-

man på förmedlare,

som tidigare fanns är således borttagna. l de fall det vårdsexpeditionerna inte går att skaffa arbete åt den arbetssökande med gängse metoder finns till fördjupad arbetsformedlingsservice. Därvid kan arbetsförmöjligheter medlaren samråda med yrkesvägledare och arbetsvårdare. l de fall svårigoch/eller osäkerhet beträffande den heterna beror på osäkerhet i yrkesvalet sökandes lämplighet för olika yrken är ärendet i första hand en fråga för yrkesvägledarna. Ett viktigt instrument i deras arbete är anlagsundersök- Dessa förekommer i olika former och utförs av fristående arbetsningar. psykologiska institut på konsultbasis. I många fall är det nödvändigt med fördjupad kartläggning av den sökandes förutsättningar för olika arbeten. l de fall handikapp förmodas vara orsaken till svårigheterna på arbetsmarknaden kan den sökande få tillgång till särskilda arbetsvårdsåtgärder. Arbetsförmedlaren gör i samråd med aren arbetsvårdsbedömning, som omfattar tidigare utbetsvårdstjänsteman bildning och yrkeserfarenhet. art och omfattning av handikappet. socioekonomisk etc. Många arbetsvårdssökande kommer till arbetsbakgrund förmedlingen via remiss från läkare. l de fall man är osäker angående den sökandes medicinska status tar arbetsvårdstjänstemannen kontakt med behandlingsläkaren för komplettering av remissen. Det finns också möjlighet att kontakta länsarbetsnämndens förtroendeläkare för en bedömning av den sökandes medicinska status från arbetsmarknadssynpunkt. Arbetsvårdsutredningen bildar således underlag för vidare åtgärder. l vissa

54 Karrläggande och _förberedande åtgärder

fall kan tekniska hjälpmedel eller särskilda anordningar på arbetsplatsen vara tillräckliga åtgärder för att kompensera handikappet och den sökande kan eventuellt beredas arbete sedan dessa åtgärder vidtagits. l många fall bedöms det dock nödvändigt med ytterligare kartläggning och förberedelser innan en arbetsplacering kan vidtas. Den arbetssökande kan således få genomgå arbetsprövning/arbetsträning vid ett landstingskommunalt eller kommunalt arbetsvårdsinstitut. Alternativt kan det bedömas lämpligt med någon form av förberedande utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

6.1.1 Arbets/örmed/ingarnas regionala .förde/ning och personaluppsättning Fullständig arbetsförmedlingsservice omfattande förmedling, yrkesvägledning och arbetsvård kan lämnas vid de 69 distriktskontoren. Arbetsvårdstjänstemän finns dessutom vid ett 30-tal lokalkontor. För närvarande finns läkare knutna endast till arbetsförmedlingarna på konsultbasis. Antalet veckotimmar skiftar mycket mellan länen.

6.2 Arbetspsykologiska institut

Arbetsmarknadsverket anlitar fristående arbetspsykologiska institut lör psykologisk konsultverksamhet i olika former. Denna verksamhet har till syfte att med hjälp av arbetspsykologiska metoder öka effekten av arbetsmarknadsverkets åtgärder för individen i olika val- och anpassningssituationer. lnsatserna inriktas bl a på att klarlägga den sökandes problem och hjälpa denne att ge uttryck åt egna önskemål och behov, aktivera till medverkande och självständigt ställningstagande inför lösningen av sysselsättningsproblemet. öka den sökandes medvetenhet och kunskap om hans personliga förutsättningar för att härigenom skapa ett bättre underlag för beslut i den aktuella situationen. För arbetsförmedlingstjänstemannen utgör psykologkonsultationen främst ett led i utrednings- och vägledningsarbetet och ett stöd vid den individuella Den kan tillsammans sysselsättningsplaneringen. med övrig information även ge ett säkrare underlag för beslut om vissa åtgärder. tex arbetsmarknadsutbildning, arbetsprövning etc. Denna resurs kan utnyttjas av samtliga arbetsförmedlingstjänstemän. Av samtliga sökande som genomgår anlagsundersökning i någon form är således mindre än uälften arbetshandikappade. Konsultation hos arbetspsykologiskt institut kan utnyttjas i olika syften. Det kan gälla psykologiska undersökningar, samtal och andra kontaktskapande, informerande och aktiverande insatser för enskilda sökande Konsultation kan vidare utnyttjas för samråd mellan psykolog och tjänsteman inom förmedlings- och utredningsektion, eller annan aranpassningsgrupp betsgrupp. Instituten kan också anlitas för medverkan i personalutbiádning och personalinformation.

Kart/äggande och _förberedande åtgärder 55

6.2. 1 A n/agsundersökningar Genom anlagsundersökningar beaktas de personliga forutsättningarnas be- Anlagsundersökningar förekommer tydelse för arbets- eller utbildningsvalet. i olika former och används i delvis olika syften. Man brukar räkna med fyra olika typer av anlagsundersökningar: fullständig anlagsundersökning, koncentrerad anlagsundersökning, begränsad anlagsundersökning och specialundersökning. Följande redovisning är huvudsakligen hämtad ur boken “Anlagsundersökningen och dess roll vid studie- och yrkesvalet” av Ulla Nordin samt kompendier och cirkulär framställda av AMS. an/agsundersökningen är ett hjälpmedel for sådana sökande Dental/ständiga som är i behov av en mer allmän diskussion och analys av intressen begåvnings- och personlighetsmässiga faktorer av betydelse i den aktuella valsituationen. Denna undersökningsform är lämplig for exempelvis sådana sökande som har påtagliga arbetshinder, som varit borta länge från arbetslivet, som inte har några uttalade intressen eller yrkesplaner eller som har många eller motstridiga yrkesönskningar. Den fullständiga anlagsundersökningen pågår under två dagar. Under den forsta dagen får den sökande genomgå prov, som mäter begåvningsmässiga faktorer. Dessutom ingår praktiska prov och ibland kunskapsprov. Den sökande får också fylla i intresseformulär avseende inställning till Dessutom får han eller olika slags yrken samt olika slags arbetsuppgifter. hon ofta fylla i formulär som avser att spegla mer personliga önskemål och behov. Det kan kompletteras med att den sökande ombeds skriva sin levnadsberiittelse. Olika former av projektiva test kan ibland zmvändas. Andra dagen ägnas halva tiden åt fortsatta prov och andra hälften åt och komsamtal med psykolog. Proven under denna dag är en fortsättning plettering av testen under första dagen. Om den sökande är intresserad av ett särskilt yrkesområde kan det vara värdefullt med ytterligare prov inom detta område. Den sökande kanske arbetar långsamt och har därför inte kommit till sin rätt under första dagen. Prov utan tidsbegränsning kan då användas for att se hur han/hon fungerar i en mindre pressad situation. Samtalet med psykologen brukar i regel pågå under några timmar. Under detta samtal, som är att se som ömsesidigt informationsutbyte, kan olika frågeställningar av betydelse for den sökandes yrkesval tas upp. Det kan gälla den sökandes erfarenheter av tidigare utbildning och anställningar, arbetsförhållanden och arbetsmiljöer men också familjerelationer och fritidsvanor av betydelse för yrkesvalet. Målsättningen är att med utgångspunkt i individens hela personlighet komma fram till ett realistiskt yrkes- eller utbildningsval. Psykologen diskuterar också resultatet av de olika testen med den sökande. Denne får lämna synpunkter på de olika delarna, vad han upplevt som särskilt svårt, vad som varit särskilt intressant etc. Tillsammans söker psykolog och den sökande att utvärdera resultatet och se hur den sökande på bästa sätt kan utnyttja sina resurser. I vissa fall kan intresse och ambition tänkas uppväga och ibland kan förhållandet vara omvänt. ev begåvningsmässiga svagheter Däremot kompetensområde att informera om aringår inte i psykologens betsmarknadsläge, det faktiska innehållet i olika yrken och utbildningsvägar etc. Detta ankommer på arbetsfonnedlingens tjänstemän.

56 Kartläggande och _förberedande åtgärder

Psykologen sammanfattar sedan resultatet från anlagsundersökningen i ett skriftligt utlåtande som ställs till arbetsförmedlingen. Detta utlåtande omfattar dels en s k begåvningsprofil dels en s k inlaga. Faktorer som kan påverka testresultaten kommenteras och psykologen gör också en sammanfattande beskrivning av de begåvningsmässiga för teo- Förutsättningarna retiska studier. lnlagan omfattar en kort redovisning av den diskussion som förts under samtalet. Sammanfattningsvis ges en utbildningsprognos, omfattande vilken typ och form av utbildning som den sökande har största förutsättningar att lyckas med. lnlagan omfattar också en arbetsanpassningsprognos. Den innebär att de intresse-, personlighets- och begåvningsmässiga resurser som den sökande visat ställs mot hans allmänna yrkesattityder och yrkeskrav. Däremot ges som regel inga konkreta yrkesrekommendationer. Dock kan rekommendationer i form av typyrken anges ibland. På arbetsförmedlingen ingår sedan utlåtandetsom ett delunderlag för fortsatta diskussioner med den sökande. Det är vid detta samtal som resultatet från anlagsundersökningen ska sättas i relation till den aktuella arbetsmarknadens struktur och krav, villkor och inträdesfordringar för olika utbildningslinjer etc. Det gäller att hitta ett realistiskt yrkesval som både tillgodoser den sökandes förutsättningar och intresseinriktning och kan realiseras på den aktuella arbetsmarknaden. Koncenrrerad anlagsundersäkning (KA-rest) vänder sig främst till de sökande som står inför valet av :Arbetsmarknadsutbildning vid AMU-center eller utbildning med likartad inriktning. KA-testet skiljer sig från den fullständiga anlagsundersökningen bl a därigenom att samtalstiden är kortare. Dessutom omfattar KA-testet riktvärden som utarbetats vid uppföljande analyser av utbildningsinnehåll och utbildningskrav inom en rad kurser vid AMU-centra. Riktvärdena uttrycks i termer av begåvningsmässiga förutsättningar. Riktvärdenas främsta förtjänst ligger i att de ger en uppfattning om kursernas inbördes svårighetsgrad. vilket kan tjäna ett pedagogiskt syfte i vägledningssituationen. Riktvärdena är inte att betrakta som några absoluta gränsvärden i det enskilda fallet. Vid diskussionen och bedömningen av den sökandes ska förutsättningar självklart också hänsyn tas till övriga faktorer som intresse, motivation. fungerande, tidigare erfarenheter och kunskaper etc. Metodiken i KA-testet bygger på den som förekommer i de s k fullständiga anlagsundersökningarna. Undersökningstiden kan för den sökande i regel beräknas till högst åtta timmar. Huvuddelen av undersökningen skcr i grupp. Den skriftliga redovisningen ges i form av en begåvningsproñl med korta kommentarer främst koncentrerade på teoretisk och praktisk inlärningsförmåga, kommentarer till speciellt goda eller dåliga resultat. Personlighetsdrag som blir belysta är motivation-intresse för utbildning, uthållighet, självförtroende. kontaktförmåga och noggrannhet. dvs sådana personlighetsdrag som är av betydelse för en studie- eller arbetssituation. Formuläret ger också utrymme för en kortfattad diskussion av dominerande yrkesintressen, tex intresse för manuellt, tekniskt eller socialt arbete. Konkreta utbildningsförslag lämnas. Begränsad an/agsundersökning används i syfte att utreda den sökandes begåvningsmässiga förutsättningar för viss utbildning eller skolform. Den sökandes personlighetsmässiga förutsättningar för olika yrken belyses endast

Kartläggande och _förberedande åtgärder 57

mycket ytligt ifdenna undersökningsform. Hela undersökningen utföres på

en dag. Den omfattar skriftliga prov på olika begåvningsområden, några intresse- och personlighetsformulär samt ett kort psykologsamtal. De special/undersökningar som utförs för arbetsmarknadsverkets räkning gäller olika handikappgrupper. Målsättningen för dessa undersökningar är densamma som för den fullständiga anlagsundersökningen. Metodiken är dock anpassad till respektive handikappgrupps förutsättningar. Således finns särskilda undersökningsformer konstruerade för synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade och begåvningshandikappade. Dessa undersökningar utförs ofta i anslutning till anpassningskurser men också utan denna anknytning. För synskadade som inte behärskar punktskrift måste instruktioner och eventuella svarsalternativ läsas av provledaren. svarsalternativen får därför inte vara för många och frågeställningarna inte för faktaspäckade, vilket försvårar valet av matematiska och teoretiska tekniska uppgifter för högre utbildningsnivåer. För synskadade finns specialkonstruerade prov för bedömning av allmän-intellektuell och perceptiv förmåga samt praktisk-mekanisk förståelse. För hörselskadade föreligger stora individuella skillnader beroende på när skadan inträffat. För barndomsdöva tillämpas en särskild metodik, som tar hänsyn till det utbildningshandikapp och det begränsade ordförråd som är ett resultat av handikappet. För personer som blivit döva i vuxen ålder söker man så långt möjligt tillämpa den gängse testmetodiken.

6.2.2 Psykologsamral

Utöver dessa olika former av anlagsundersökningar kan psykologsamtal i olika former vara nödvändiga. Inom arbetsmarknadsverket skiljer man på utredande samtal, för- och eftersamtal. stödsamtal och gruppsamtal. Utredande samtal har som syfte att erbjuda den sökande psykologisk konsultinsats utan anknytning till anlagsundersökning. Det kan gälla en fördjupad probleminventering rörande den sökandes situation och personliga och sociala förhållanden i syfte att bl a avgränsa problem som ligger inom ramen för arbetsfömedlingens möjligheter att bistå den sökande. Syftet kan också vara att ge arbetsförmedlarna hjälp att skapa en positiv kontakt med den sökande. Utredande samtal kan också utnyttjas för en kartläggning av motiv och intressen inför yrkes- eller utbildningsval och för hjälp vid beslutsfattande i sådana fall där anlagsundersökning i övrigt inte bedöms erforderlig. Denna sztmtalsform omfattar normalt högst fem timmar. För- och efrersamtal används i anslutning till anlagsundersökningar. Församtalen syftar till att utröna värdet av en anlagsundersökning för den sökande och som beslutsunderlag för tjänstemännen, samt att utröna den sökandes möjligheter att tillgodogöra sig en anlagsundersökning med hänsyn till bl a motivation, psykisk och fysisk kondition samt språkkunskaper. Det kan också gälla val av undersökningstyp eller tidpunkt för undersökning. Församtal omfattar utredningar på en ii två gånger under normalt högst tre timmar. Eftersamtal har till syfte att förtydliga. bredda och ge djup åt den information om den anlagsundersöktes problem som man har diskuterat i samband med remittering och undersökning. Eftersamtal omfattar normalt en serie samtal om högst ca fem tintmar.

58 Kartläggande och förberedande åtgärder

Stödsamta/ har till syfte att med psykologiska metoder hjälpa sökande som har psykiskt eller socialt betingade svårigheter i yrkesvals-, arbets- eller utbildningssammanhang. Det kan gälla problem i specifika situationer, ex tentamensskräck, koncentrationssvårigheter, problem i en omställningssituation som skilsmässa. pubertetskris, friställning från arbetet etc. Andra typer av problem som kan bearbetas genom stödsamtal är problem i sociala situationer som svårigheter att få kontakt och att samarbeta. Dessutom kan psykosomatiska problem som mag- och huvudvärk som försvårar för den sökande att fungera i en arbetssituation bearbetas. En serie stödsamtal kan pågå 10-20 timmar. Gruppsamra/ har till syfte att använda den lilla gruppens dynamik och medlemmarnas egna upplevelser och erfarenheter för att hjälpa sökande som har svårigheter i yrkesvals-, arbets- eller utbildningssammanhang. Olika gruppaktiviteter som rollspel. gruppdynamiska övningar kan förekomma. Gruppen består normalt av 5-8 deltagare och övningarna pågår normalt 6-l5 gånger om vardera ca två timmar.

6.2.3 Psykologmcditerka/z i ALU-kurser och anpassningsktrrser Som en annan form av psykologmedverkan i arbetsförmedlingens arbete som under senare år ökat i omfattning kan nämnas kursen “Arbetsliv och utbildning (ALU-kurs) samt i viss mån kursen “Omställning och träning. l dessa kurser som är av yrkesförberedande karaktär ingår fördjupad yrkesvägledning, samhällsinformation och praktisk yrkesorientering. ALUkursen pågår i allmänhet fyra veckor. och i kurslaget ingår förutom lärare och arbetsförmedlingspersonal ofta även psykolog från de fristående arbetspsykologiska instituten på konsultbasis. Den förstärkning och fördjupning av vägledningen i ALU-kurserna som kan vinnas genom psykologmedverkan, avpassas efter elevernas individuella behov. Det förutsätter att psykologen arbetar tillsammans med övriga funktionärer i orienterings- och uppföljningsskedet. En sådan samverkan ger erfarenhetsmässigt ett större utbyte av tex anlagsundersökningar och möjligheter till mer nyanserad och effektiv psykologinsats. Förutom enskilda samtal deltar psykologen i ökad utsträckning i gruppaktiviteter kring valproblem, intressen och arbetsutbyte. Det väsentliga i psykologens arbete består i den direkta kontakten och samtalen med den sökande. Därtill kommer den information som psykologen ger övriga funktionärer i konferenser, samråd eller gemensamma delgivningar.

6.2.4 Psykologmediterkan direkt i/örmedlingsarberet

På vissa håll i landet bedrivs sedan några år en försöksverksamhet med psykologer fast :inställda vid arbetsförmedlingarna. Så är fallet i Stockholm och Härnösand. På ytterligare ett 20-tal länsarbetsnämnder tjänstgör jourpsykologer från de arbetspsykologiska instituten någon dag i veckan vid förmedlingskontoren. Denna försöksverksamhet har gett mycket goda resultat. Jourpsykologerna konsulteras i enskilda ärenden när det exempelvis gäller sökande med psykiska besvär, när handläggande tjänsteman är osäker om de egna bedömningarna av den sökande stämmer. när den sökandes

Kartläggande och/örberedande åtgärder 59

personliga problem står i vägen för ett beslut, när det har gällt att bedöma om en anlagsundersökning eller annan arbetspsykologisk insats är lämplig. En utvärdering av verksamheten som gjorts i Stockholm visar att psykologens funktion dels varit samtal med de sökande och dels samråd med arbetsförmedlingens tjänstemän. Dessa samtal har ofta skett i anslutning till anlagsundersökningar; lämplig tidpunkt för sådan och vid ev delgivning. Således l många fall har dock psykologen tillfrågats även vid andra tillfällen. hade nära hälften av samtalen med den sökande inte direkt anknytning utan var av allmän karaktär. har till anlagsundersökningar Tjänstemännen likaledes ofta konsulterat psykologen i frågor rörande den sökandes allmänna situation. Arbetsvårdstjänstemännen har ofta redan på remisstadiet velat diskutera med psykologen huruvida den sökande överhuvudtaget var mogen för en yrkesinriktad rehabilitering. Nya former av psy-kologinsatser utvecklas även inom ramen för särskilda program och åtgärder inom arbetsförmedlingen t ex för arbetslösa ungdomar och vissa ztrbetshztndikappade. Psykologerna ingår därvid i arbetsgrupper tillsammans med förmedlingstjänstemän och medverkar i utredning, rekrytering och introduktion av dessa sökande med speciella problem på arbetsmarknaden. Försök med gruppmetodik har påbörjats i anslutning till dessa psykologinsatser. l sådana s k vägledningsgruppen som leds av en psykolog och en arbetsförmedlingstjänsteman som pågår under ett par dagar, aktiveras deltagarna (5-10 st) att söka information och ta ställning till sitt yrkesval i samspel med andra sökande med liknande problem. Gruppverksamheten äger rum på förmedlingskontoren i nära anknytning till arbetet i förmedlingsoch utredningssektionerna.

6.2.5 Utveckling I samverkan mellan arbetsmarknadsverket och de arbetspsykologiska instituten har väsentliga förändringar skett under de senaste fem åren både ifråga om undersökningsmetoderna och verksamhetens allmänna inriktning. Det diagnostiska testförfarandet, som kan reducera innebörden av verksamheten till “arbetspsykologiska prov”, har fått minskad betydelse. Det har tydligare markerats att proven (testresultaten) endast utgör en del av informationsunderlaget, att tolkningen av resultaten i ett vidare person-

lighetsmässigt och socialt sammanhang är helt avgörande för en meningsfull

användning av ánlagsundersökningen och att den undersöktes aktiva med» verkan och insikt är en väsentlig förutsättning för effekten av de psykologiska insatserna. Dessa måste ses som ett naturligt led i arbetsförmedligens individinriktade service. en förstärkt och fördjupad yrkesvägledning. Det har då blivit av största vikt att förankra metodiken i arbetsförmedlingens arbete och föra den psykologiska konsultverksamheten så nära den praktiska arbetssituationen som möjligt. Det gäller ju här att få till stånd en konstruktiv sammanvägning av de lika nödvändiga psykologiska och arbetsmarknadsmässiga kunskaperna i syfte att på bästa sätt bistå den enskilda sökanden. Dessa strävanden har också konkret tagit sig uttryck i att psykologkonsultationen alltmer integrerats i det löpande förmedlingsarbetet och att mer

60 Kartläggande och _förberedande åtgärder

varierande konsultationsformer med tonvikt på olika slags psykologsamtal - enskilt eller i grupp - fått allt större spridning. Att de sökande i ökad utsträckning kan få psykologisk hjälp redan på förmedlingskontoren i nära anknytning till utredande och Förbereda nde åtgärder framstår som en väsentlig vinst. Denna samverkan mellan tjänstemän och psykologer är angelägen även med hänsyn till det utbyte av erfarenheter som sker och den ömsesidiga utbildningseffekt som därigenom kan uppnås.

6.2.6 Omfattning av och kostnader för (len arbetspsyko/ogiska verksamheten Under senare år har antalet anlagsundersökningar minskat och andra former av psykologmedverkan ökat. Under 1975 genomfördes ca 16000 anlagsundersökningar. Av dessa utgjorde den fullständiga anlagsundersökningen ca 13000, KA-testen ca 1 600, BA ca 800 och specialundersökningarna ca 200. Under 1975 uppgick psykologiska samtal till ca 6 500 timmar, psykologmedverkan vid ALU-kurser till ca 18 000 och psykologinsatser i samband med anpassningsundervisningen till ca 200 timmar. Antalet timmar inom ramen för jourpsykologverksamheten uppgick till ca 9000. Totalt kostade anlagsundersökningarna och psykologmedverkan 23.2 mkr 1974/1975. Den fullständiga anlagsundersökningen kostar 1 300-1 400 kr. Begränsad anlagsundersökning kostar drygt 800 kr. För specialundersökningar och övrig konsultmedverkan är timtaxan 155 kr.

6.2.7 Institutens regionala/ördelning, personaluppsärming, samarbets-

former med AMS m m

Arbetsmarknadsverket anlitar fristående arbetspsykologiska institut för de insatser som beskrivits ovan. Totalt anlitas 9 olika institut: 1) Arbetspsykologiska Utvecklingsgruppen AB (UTV) 2) Institutet för Psykologisk-Pedagogisk Konsultverksamhet AB (lPPK) i Uppsala 3) Lennart Pedersen AB (LP) i Malmö 4) Malmö Psykologbyrå AB (MP) 5) Personaladministrativa rådet (PAR)6) Psykologisk Yrkesrådgivning AB (PYA) i Solna 7) Psykotekniska Institutet (PTI) i Solna 8) Psykotekniska institutet i Göteborg AB (GPI)9) Rehabiliteringsmottagningen i Uppsala. Några av dessa institut har i sin tur lokalkontor över hela landet. Varje länsarbetsnämnd har således tillgång till ett institut för psykologmedverkan. Personaladministrativa rådet bedriver sin verksamhet i stiftelseform. Anlagsundersökningar utförs vid Arbetspsykologiska institutet som administrativt är skilt från rådets övriga verksamhet. Psykotekniska institutet i Solna är knutet till Stockholms universitet. l övrigt bildar instituten fristående aktiebolag. Av de ca 16 000 anlagsundersökningar som genomfördes år 1975 utförde PA-rådet och GPI vartdera ca 5 000. PTl svarade för ca 1 600, Malmö Psykologbyrå lör ca l 500 och lPPK för ca 1 300. De övriga instituten svarade för mellan 140-495 zlnslztgsundersökningar vartdera. Samma ungefärliga rangordning mellan instituten gäller För Övriga konsultinsatser. Vid instituten beräknas antalet psykologer motsvara ca 150 heltidstjänster. Dessutom beräknas antalet biträdes- och provledarpersonal uppgå till ca 150.

Kart/liggande och förberedande åtgärder 61

lnstitutens verksamhet beräknas till ca 90 procent bestå av olika konsultinsatser beställda av arbetsmarknadsverket. Den övriga verksamheten består huvudsakligen i tjänster gentemot skolväsendet samt konsulthjälp till näringslivet beträffande urvalsförfarande och personalutveckling. lnom arbetsmarknadsverket handläggs arbetspsykologiska frågor av styrelsens arbetspsykologiska sektionen. lnom yrkesvägledningsenhet, länsarbetsnämnden har föredragande i yrkesvägledningsärenden ansvaret för dessa frågor. Vid varje distriktskontor skall finnas en kontaktman med och handledning i samband med den psyuppgift att svara för information kologiska konsultverksamheten. Ett samrådsorgan mellan styrelsen och samtliga institut - Arbetspsykologiska arbetsgruppen - är inrättat för samråd i frågor av principiell natur. har två utskott, ett för metodfrågor och ett för administrativa Arbetsgruppen mellan instituten och frågor. Syftet är också att öka informationsutbytet mellan arbetsmarknadsverket och instituten. lnitiativ till utvecklingsprojekt och försöksverksamheter tas i de gemensamma arbetsutskotten eller direkt av styrelsen. lnstitutens personal anlitas också för arbetsmarknadsverkets interna personalutbildning.

6.2.8 Tidigare utredningar Frågan om den arbetspsykologiska verksamhetens utveckling och organisation har varit föremål för utredningar i olika sammanhang. 1940 års Skolutredning har angivit riktlinjer i betänkandet “Skolungdomens vägledning till utbildning och yrke (SOU 1945:43). Enligt utredningen skulle liknande institut som dåvarande psykotekniska institutet vid Stockholms högskola upprättas också i Göteborg, Uppsala och Lund i anslutning till de psykologiska institutionerna. Dessutom skulle inrättas en statlig nämnd för samordning av verksamheten. I psykologutredningens betänkande “Psykotekniska institut” (SOU 1955:1 1) diskuteras fyra alternativa modeller för de psykotekniska institutens framtida ställning. Utredningen förordade en modell med fristående statliga psykotekniska institut. Förutom instituten i Stockholm och Göteborg. vilka således föreslogs bli fristående statliga institut, skulle liknande institut inrättas i Uppsala och Lund. Vidare fanns behov av ett institut i Norrland, eventuellt med kommunalt huvudmannaskap. År 1962 tillsattes en arbetspsykologutredning, som publicerade sitt betänkande ”Arbetspsykologisk verksamhet” (SOU 1966:40). Utredningen förordade ett intensiñerat statligt engagemang och föreslog att verksamheten skulle knytas till arbetsmarknadsverket. Vid arbetsmarknadsstyrelsen skulle en särskild byrå, arbetspsykologibyrån, inrättas med ansvar för planering, metodutveckling, samordning och administration. Fältorganisationen skulle bestå av regioninstitut direkt underställda arbetsmarknadsstyrelsen. Sådana institut föreslogs inrättade i Stockholm, Malmö, Lund, Göteborg, Linköping, Uppsala och Umeå. Genom att förlägga instituten till universitetsorter (exklusive Linköping. som vid denna tid saknade universitetsfilial) skulle samarbetet med universitetens psykologiska institutioner i frågor rörande metodutveckling etc underlättas. l mån av behov skulle dessutom filialinstitut, underställda regioninstituten, kunna inrättas.

62 Karrläggande och _förberedande åtgärder sou 197633

Dessa utredningsförslag har dock aldrig genomförts. Arbetsmarknadsverket har i sitt remissyttrande över den senaste utredningen (SOU 1966:40) anfört att det i och för sig fanns fördelar med utredningsförslagen. Trots detta ville man inte bifalla förslagen. Som skäl för detta ställningstagande anfördes bl a följande: “En anknytning av den arbetspsykologiska verksamheten till universitetet och andra forskningsinstitutioner medför vissa fördelar när det gäller att utveckla metodik, ta del av nya forskningsrön och stimulera forskare att som licentiand- och doktoranduppgifter ta upp projekt inom det arbetspsykologiska området. Vidare anser styrelsen att den konkurrenssituation som föreligger mellan de olika instituten visserligen medför vissa negativa effekter för arbetsmarknadsverkets del, vilket ovan berörts, men att den samtidigt tvingar instituten till att utveckla nya metoder, etablera sig på nya orter och på andra sätt söka tillgodose arbetsmarknadsverkets önskemål.” Styrelsen förordade därför att de arbetspsykologiska instituten förblev fristående men att vissa åtgärder vidtogs för att komma till rätta med de nackdelar som var förenade med denna Organisationsform. Detta innebar bl a förslag om inrättande av en särskild psykologsektion vid arbetsmarknadsverkets centrala förvaltning för bl a samordning och planering av institutens verksamhet.

6.3 Arbetsvårdsinstitut

De personer som, på grund av fysiskt, psykiskt, intellektuellt eller socialt handikapp är i behov av ytterligare kartläggning och förberedelser innan de kan träffa ett lämpligt yrkesval kan få genomgå arbetsprövning och arbetsträning vid ett arbetsvårdsinstitut.

6.3. 1 A rbersprövning/ arbersrräning Målsättningen för arbetsprövning är att genom medicinsk, psykologisk och social utredning samt praktiska arbetsprov under yrkesmässiga former kartlägga handikappades intressen och anlag, fysisk och psykisk arbetskapacitet, arbetsmotivation och förmåga till samarbete med arbetsledning och arbetskamrater. Arbetsprövning pågår i regel 2 månader men kan sträcka sig upp till 6 månader. Arbetsträningen syftar till att i yrkesmässiga former och under läkartillsyn bedriva en systematisk uppträning av handikappade personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Arbetsträningen pågåri regel upp till 6 månader men kan också förlängas. Verksamheten vid arbetsvårdsinstituten har således som målsättring att förbereda eleverna för arbete. Eftersom elevernas arbetshinder ofta är av sammansatt slag och ett uttryck för såväl medicinska, sociala som psykologiska problem är det nödvändigt att vid sidan av den direkta yrkesprövningen och träningen även ha inslag av mer allmänt inriktad rehabilitering. Således förekommer medicinsk, psykologisk och social utrsdning och stöd vid instituten. Följande redovisning är hämtad ur AMS Råd och anvisningar lör arbetsprövning/arbetsträning.

Kartläggande ochforberedande åtgärder 63

Den medicinska bedömningen är nödvändig mot bakgrund av elevens tidigare sjukdomsbild. Det visar sig ofta att bakom en somatisk remitteringsdiagnos kan finnas psykiskt handikapp och även andra somatiska besvär av väsentlig betydelse för arbetsförmågan. Den medicinska aspekten måste också beaktas beträffande arbetsplatsens utformning, arbetstidens längd etc. vid bedömning av elevens förutsättningar för olika arbeten. Någon egentlig medicinsk behandling ska enligt gällande anvisningar inte ges vid arbetsvårdsinstituten utan denna förutsätts vara avslutad före inskrivningen. l praktiken föreligger dock ofta behov av viss kompletterande behandling, och inslag av Socialmedicinsk behandlingsverksamhet har successivt ökat vid instituten. Många elever har långa sjukskrivningsperioder bakom sig och ofta mycket låg konditionsnivå. Elever med rygg- och ledsjukdomar har också särskilda behov beträffande fysisk träning. Det är därför nödvändigt med_tvsisk_mnktiønsutredtzing och/jtsisk träning. Avsikten med dessa aktiviteter är att utröna elevens fysiska förutsättningar för olika arbetsmoment samt genom lämplig sjukgymnastisk träning, arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatser kompensera eventuella handikapp. Den fysiska träningen bedrivs dels genom allmän konditionsträning, gymnastik och idrott. dels i vissa fall genom sjukgymnastisk behandling huvudsakligen i muskelstärkande, avslappande och koordinerande syfte. Psykologisk utredning och psykisk träning är andra inslag i verksamheten. Psykologutredningen skall bidra till att skapa ett säkrare underlag för en bedömning av elevens intellektuella, anlags- och personlighetsmässiga förutsättningar och möjligheter att tillvarata och utveckla dessa. Olika former av psykologiska test kan här vara ett hjälpmedel. Utöver detta är det också viktigt att ta hänsyn till andra faktorer som är av betydelse för elevens förmåga att klara en arbetssituation. ex. arbetsvilja. initiativ. uthållighet. självförtroende. stress- och konllikttolerzms. kontaktförmåga. Den psykiska träningen har som målsättning att stärka eleverna i dessa avseenden. Många elever har instabil social bakgrund beträffande ekonomiska förhållanden, familjerelationer, bostadssituation etc som negativt kan påverka arbetsförmågan. Det är därför ofta nödvändigt med social utredning och social träning. Vid arbetsvårdsinstituten finns kuratorer som svarar för denna del. För att komma till rätta med elevens sociala problem är det nödvändigt med kontakt med andra myndigheter. l den sociala träningen ingår också enskilda samtal med kurator och annan personal, gruppdiskussioner med andra elever etc. Bristande grundutbildning försvårar för många elever att genomgå yrkesutbildning eller erhålla arbete. Vid instituten ges därför kompletterande grundutbildning i främst svenska, matematik och samhällskunskap. Teoretisk utbildning och yrkesteori ges också i ämnen som material- och verktygskännedom, ritningsläsning, mätteknik etc, Elever som planerar att genomgå arbetsmarknadsutbildning efter avslutad prövning kan också i förväg få läsa den aktuella kursen på institutet för att därigenom vara bättre rustade att senare kunna följa kursen. Utöver dessa aktiviteter av mer allmän karaktär bedrivs också direkt yrkesinriktad verksamhet. Syftet med den yrkesinriktade utredningen är att tillsammans med eleven finna ett yrke som motsvarar hans intressen, behov

64 Kart/liggande och förberedande åtgärder

och Förutsättningar och som också är realistiskt i förhållande till den aktuella arbetsmarknaden. Som ett hjälpmedel för den yrkesinriktade utredningen kan s k normerade arbetsprov användas. Dessa ger exempel på krav som eleven komzmer att möta på arbetsmarknaden eller i yrkesutbildningssammanhang. Dessa kan omfatta såväl generella arbetskrav som specifika yrkeskrav för olika yrken och arbetsområden. Elevens arbetsresultat kan därvid jämföras med kända normgruppers vilka representerar arbetstagare på den ordinarie arbetsmarknaden. l de normerade generella prover: får eleven framför allt pröva sina m anuella färdigheter och hur han kan tillvarata sina anlagsmässiga förutsättningar. Proven kan bestå av monteringsuppgifter, maskinarbeten, bänkarbete n, elektroorienterade arbeten samt kontorsarbete. De normerade yrkesspecj/Tka proven kan tex bestå av arbetsuppgifter inom styr- och reglerteknik, hemelektronik, svagströmsmontering, kontorsmaskinservice. Eleven arbetar enskilt efter en individuellt uppgjord plan, omfattande praktiska övningar och teori, vilka är representativa för det yrke eller arbetsområde där han prövas. Utöver de normerade proven får eleven lösa individuella övningsoch arbetsuppgifter. Här kan han under mindre press och i en lugnare och mindre laboratoriemässig arbetssituation komma underfund med sina fardigheter. Ursprungligen tillämpades en strikt uppdelning i arbetsprövning och arbetsträning. Prövningens syfte var att finna lämpligt yrkesområde för eleven. och träningen syftade till att förbereda eleven för arbete inom detta område. Det visar sig dock i praktiken svårt att göra denna åtskillnad. All prövning ger träningseffekter och träningen innehåller också moment av prövning. Prövnings- och träningsavdelningarna på instituten har därför till stor del integrerats. Fro m l juli 1976 utgår också samma statsbidrag till prövning och träningsplatser.

6.3.2 introduktionsperiod (förprövning) Under senare år har en särskild introduktionsperiod införts vid arbetsvårdsinstituten. Bakgrunden till detta var att många elever, som hade mycket små förutsättningar att tillgodogöra sig arbetsprövning och/eller träning kom till instituten. Genom att man där inte hade förutsättningar att hjälpa dem blev resultatet att vistelsen på institutet blev ganska planlös och utdragen utan att eleverna fick den hjälp som förespeglats dem. Detta ledde till personliga misslyckanden och dåligt resursutnyttjande. Numera får eleverna på de flesta håll genomgå en introduktionsperiod på ca 14 dagar. Målsättningen under denna tid är att fastställa elevernas allmänna förutsättningar och motivation att genomgå fortsatt prövninglträning. l många fall visar sig eleverna vara i alltför dåligt fysiskt och psykiskt skick och behöver ytterligare läkarvård innan de kan tillgodogöra sig prövning/träning. l andra fall har eleverna mycket dålig motivation för att skaffa arbete och har i praktiken remitterats till instituten av försäkringskassan för en bedömning av arbetsformågan i samband med pensionsutredning.

Kartläggande och förberedande åtgärder 65

6.3.3 Prövning/träning i reell miljö Det är svårt att på ett arbetsvårdsinstitut kunna erbjuda prövning och träning i alla de yrken och på alla de arbetsområden som finns representerade på arbetsmarknaden. Många av de arbetsområden som expanderar, exempelvis servicesektorn, är mycket svåra att imitera på ett institut. För att få bredd

på yrkesutbudet och för att kunna erbjuda eleverna autentiska arbetsmiljöer

har s k prövning/träning i reell miljö i växande utsträckning börjat tillämpas. Detta innebär att eleven får komma till arbetsplatser utanför institutet; på företag och institutioner. På vissa håll har instituten egen personal som ackvirerar dessa platser. l allmänhet är det dock arbetsförmedlingen som skaffar fram platserna. Under praktiktiden är eleverna fortfarande inskrivna vid instituten. Det har visat sig att prövning/träning i reell miljö i många fall leder till fast anställning vid Företaget efter praktiktidens slut.

6.3.4 Ekonomiska bidrag För genomgång av arbetsprövning/arbetsträning utgår utbildningsbidrag i likhet med vad som gäller i arbetsmarknadsutbildning. Fr 0 m l/l 1976 tillämpas ett nytt bidragssystem. Detta anknyter till arbetslöshetsförsäkringen. För arbetslöshetsförsäkrad utgår dagpenning med mellan 80 och 120 kr samt Stimulansbidrag på lO kr fem dagar i veckan. För icke kassaförsäkrade är bidraget 90 kr per dag. Den som uppbär sjukpenning får Stimulansbidrag på 10 kr per dag. Summan av sjukpenning och Stimulansbidrag får dock inte överstiga det som maximalt kan utgå i utbildningsbidrag. För dem som uppbär pension. livränta od reduceras dagpenning och Stimulansbidrag till ett sammanlagt belopp av högst 130 kr. För en arbetslöshetslörsäkrad med högsta inkomst innebär det nya bidragssystemet ett månatligt bidrag på ca 2 900 och för en icke kassaförsåkrad närmare 2000 kr.

6.3.5 E levunderlag Andelen arbetsvårdssökande som genomgår arbetsprövning/arbetsträning har successivt ökat. År 1970 genomgick 1,6 procent av de arbetsvårdssökande arbetsprövning medan motsvarande siffra år 1974 var 5,6 procent. För arbetsträning är motsvarande siffror 3,4 och 4,5 procent. I absoluta tal innebär detta att ca 5 000 personer påbörjade arbetsprövning och ca 4000 arbetsträning under år 1974. Beträffande elevernas ålderslördelning har under samma period åldersgruppen 25-34 år ökat med 5 procent och gruppen 35-44 år med ca 4 procent. Elever i åldrarna över 45 år har minskat; mest markant för gruppen 55-64 år, som minskat från 10,9 till 6,4 procentdelar. Likaledes har åldersgruppen under 20 år minskat under perioden. År 1974 var 43 procent av eleverna under 35 år. Handikappfördelningen för elever som genomgick prövning/träning under 1974 följer i ston fördelningen bland de arbetsvårdssökande. Dock är andelen med psykiska sjukdomar ca 7 procent högre bland prövnings/träningseleverna än bland hela gruppen arbetsvårdssökande. 5

66 Kartläggande och _förberedande åtgärder

6.3.6 Upp/öl/ningsstatistik över elever som genomgått prävning/ träning Arbetsmarknadsstyrelsen upprättar årligen statistik över avgångna arbetsvårdssökande fördelade efter verksamhet som påbörjats närmast efter LlVgången och inom tre månader. Av de elever som genomgick prövning år 1974 fortsatte 47 procent i träning. 4 procent gick till arbetsmarknadsutbildning och lika många till arbete i öppna marknaden. Andelen prövningselever som kunnat få arbete på öppna marknaden har under den senaste 6-årsperioden varierat från ca 6 procent år 1969 till ca 2,5 procent år 1972. Av prövningseieverna placerades år 1974 ca 3 procent i arkivarbete, beredskapsarbete, halvskyddad och skyddad sysselsättning. Samma år utskrevs 24 procent på grund av arbetsoförmåga. 3 procent blev föremål för ytterligare utredning och 16 procent utskrevs av annan orsak. . Av träningse/everna gick år l974 ca 16 procent till arbetsmarknadsutbildning och lO procent till arbete på öppna marknaden. Andelen som placerats på öppna marknaden har under den senaste é-årsperioden varierat från 11,5 procent år 1969 till ca 7,5 procent år 1972. Placering i arkivarbete, beredskapsarbete, halvskyddad och skyddad sysselsättning blev aktuell för ca 23 procent år 1974. Av träningseleverna utskrevs samma år 24 procent på grund av arbetsoförmåga. Ca 7 procent var förordade lör åtgärd eller föremål för utredning och ca 20 procent avskrevs i av annan orsak.

6.3.7 Arbetsvârdsinstitutens regionala förde/ning, dimensionering etc År 1975 fanns sammanlagt l 989 platser for arbetsträning och ca 775 platser for arbetsprövning (inkl Statens arbetsklinik) i hela landet. Fullständiga arbetsvårdsinstitut med både prövnings- och träningsplatser finns i varje län utom Uppsala och Kalmar län. I Uppsala finns endast träningsplatser. Här planeras dock prövningsplatser tillkomma de närmaste åren. l Kalmar län, som hittills saknat såväl prövnings- som träningsplatser, projekteras for närvarande ett arbetsvårdsinstitut. l vissa län finns flera institut. Stockholm har tre rehabiliteringsenheter

med prövnings- och träningsplatser. l Östergötlands län finns fullständiga

institut i Linköping och Norrköping. l Malmöhus län finns prövnings- och

träningsplatser i Malmö, Helsingborg och Lund. Tidigare fanns tränings-

avdelning i Landskrona, men den är numera avvecklad. l Göteborgs och Bohus län linns prövning och träning i Göteborg och träningsplatser i Uddevalla och Mölndal. l Västerbottens län finns arbetsvårdsinstitut i Umeå och träningsplatser i Skellefteå. instituten är i allmänhet inrymda i egna lokaler. l Uppsala, Linköping, Lund, Helsingborg, Halmstad, Uddevalla och Mölndal är dock verksamheten förlagd till gemensamma eller angränsande lokaler med skyddade verkstäder. I Borås finns hemarbetscentral i anknytning till institutet. instituten har landstingskommunalt huvudmannaskap utom i de landstingsfria kommunerna Göteborg, Malmö och Gotland. Här ingår instituten organisatoriskt i den primärkommunala socialvården. Inom landstingen lyder i flertalet fall instituten under Socialnämnd. Ofta

Kartläggande ochförberedande ârgärder 67

finns särskild arbetsvårdsstyrelse tillsatt under nämnden. l fyra landstingsområden finns särskild arbetsvárdsnämnd eller styrelse. I Uppsala sorterar träningsavdelningen under en rehabiliteringsnämnd. Platsantzilet på instituten varierar mellan 40 och l60 platser. Ca hälften av instituten har 60-80 platser. instituten står under ledning av föreståndare som är underställd arbetsvårdschef. Vid instituten tjänstgör vidare läkare, sjuksköterskor, sjukgympsykologer, administrativ personal, instruktörer, arbetsnaster, Kuratorer, ledare m ll. Vid instituten är också arbetsvårdare från arbetsförmedlingen placerad. Verksamheten vid arbetsvårdsinstituten är huvudsakligen inriktad på och träning för yrken inom industrin. Vid instituten finns i allprövning mänhet mekaniska, frnmekaniska, elektromekaniska etc. avdelningar. Snickeri- och sömnadsavdelningar finns också, även om dessa avdelningar under senare år börjat avvecklas på många håll. Kontorsavdelningar har under senare år tillkommit vid allt fler institut. Statsbidrag utgår till anordning och drift av prövnings- och träningsav- Fro m 1/7 1976 utgår samma statsbidrag till prövnings- och trädelningar. ningsplatser dvs 10 000 per l 200 arbetstimmar och år. Som villkor för bidrag gäller bl a “att arbetsprövningsavdelning anordnas i anslutning till träningsverkstad som är belägen i närheten av större sjukhus, att läkartillsyn ordnas på sätt som arbetsmarknadsstyrelsen godkänner och att platserna står till den offentliga arbetsförmedlingens förfogande”. (Kungörelse om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvården.) Den totala omsättningen för prövnings- och träningsverksamheten var år 1974 90,1 mkr. Till arbetsprövning utgick driftbidrag med 6,9 mkr och hyresbidrag med 96000 kr. För träning utgick statsbidrag med 10,0 mkr och hyresbidrag med ca 300 000 kr. Eleversättning utgick med sammanlagt 9,7 mkr. Totalt utgick således ca 27 mkr i statsbidrag till verksamheten.

6.4 Statens arbetsklinik

Mot bakgrund av Kjellmankommitténs forslag inrättades Statens arbetsklinik år 1951. Vid denna tid saknades resurser för kvalificerad arbetsprövning och avsikten var att skapa en riksinstitution för sådan prövning. Enligt instruktionerna ska kliniken utöver att bedriva prövningsverksamhet även medverka vid utbildning av rehabiliteringspersonal samt bedriva forskning och utvecklingsarbete inom arbetsprövningens område. Statens arbetsklinik är en fristående institution med egen styrelse. Generaldirektören vid arbetsmarknadsstyrelsen är ordförande och sjukhusdirektören vid Karolinska sjukhuset ständig ledamot. I övrigt utser regeringen fem ledamöter på förslag av medicinska fakulteten vid Karolinska medikokirurgiska institutet, tekniska fakulteten vid Tekniska högskolan, SAF, LO och Statens handikappråd. l takt med att landstingen byggt upp egna resurser för arbetsprövning vid arbetsvårdsinstituten har Statens arbetskliniks ställning som riksinstitution nedtonats. Flertalet elever kommer numera från Stockholmsområdet. Prövningsverksamheten bedrivs enligt samma riktlinjer som gäller för ar-

68 Karrläggande ochfdrberedande åtgärder SOU 1976138

betsvårdsinstitutens verksamhet. Kliniken har plats för 35 elever och består av introduktionsavdelning, kontorsavdelning, kontorsserviceavdelning, mekanisk avdelning, elektrotekniskt orienterande avdelning, träavdelni ng samt avdelning för teoretisk prövning och träning. Dessutom finns en särskild avdelning för standardiserade arbetsprov. Vid kliniken tjänstgör 30 personer. Av dessa är 20 mer direkt knutna till prövningsverksamheten; 4 läkare varav l psykiater, 13/4 sjuksköterska, l l/2 sjukgymnast. 2 psykologer, 2 kuratorer. 6 arbctsinstruktörer, 2 arbetsvårdare. Statens arbetsklinik ska enligt sina instruktioner medverka vid utbildning av rehabiliteringspersonal. l detta syfte bereds årligen ett antal praktikanter från olika yrkesområden möjlighet att följa verksamheten vid kliniken. Flertalet av dessa praktikanter är personal från olika arbetsvårdsinstitut i landet. Andra personalkategorier som praktiserat vid kliniken är arbetsterapeuter, psykologer, arbetsvårdstjänstetttän, sjuksköterskeelever m ll. Praktiktiden är i genomsnitt 3-4 veckor. Utöver detta ordnas studiebesök och kurser vid kliniken för rehabiliteringspersonal. Klinikens personal medverkar också i externa kurser och utbildningar. Klinikens tredje funktion är att bedriva forskning och utvecklingsarbete inom arbetsprövningens område. Denna forskning bedrivs både internt vid kliniken och i samarbete med andra institutioner som tex Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, Tekniska högskolan och Karolinska sjukhusets klinisk-fysiologiska laboratorium. Samarbete har också förekom- Vmit med bl a kriminalvårdsstyrelsen. omsorgsnämnden inom Stockholms läns landsting och skolöverstyrelsen. Forsknings- och utvecklingsarbetet finansieras dels genom ordinarie budget, dels genom anslag från arbetsmarknadsdepartementet och arbetarskyddsfonden. Det forskningsarbete som bedrivits vid Statens arbetsklinik var länge inriktat på utveckling av praktiska arbetsprov och typarbetsplatser för yrkesinriktad rehabilitering. Vid arbetsvårdsinstituten tillämpas också i olika grad den metodik som kliniken utarbetat. Dessa projekt har nu slutförts. Statens arbetsklinik har, i likhet med arbetsvårdsinstituten, under senare år i ökande utsträckning fått elever med komplicerade socialmedicinska arbetshandikapp. Dessa elever är inte hjälpta av en traditionell rehabiliteringsmetodik, som utarbetats för grupper med helt andra slags arbetshinder. Flera av de forskningsprojekt som initierats av kliniken under senare år har därför haft som målsättning att se arbetshinderbegreppet i ett vidare sammanhang. l det följande kommer en kort presentation av aktuella forskningsprojekt vid statens arbetsklinik att ges. Blodnycksprqjekrer. Då man på goda grunder kan antaga att personer med ett till synes normalt viloblodtryck men med mycket markanta variationer under dagligt arbete löper stor risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar vore det värdefullt att kunna mäta dessa variationer. Statens arbetsklinik har tillsammans med Tekniska högskolan och Fysiologiska centrallaboratoriet, Karolinska sjukhuset, ett projekt i gång som i första hand avser att lösa bland annat de mättekniska frågorna. Hittills har apparatur tagits fram som mäter blodtrycket oblodigt kontinuerligt under vila, och ett utvecklingsarbete pågår som avser att anpassa denna metod till dagligt arbete. Psykisk hälsa och attiIyd/örändring under arbelsprävning. Projektet består av en jämförelse mellan ett hundratal av klinikens elever och normalpo-

Karrläggande och/örberedande åtgärder 69

som den speglas i låginkomstutredningen beträffande politiska pulationen resurser och erfarenhet av kontakt med myndigheter i olika avseenden. Dessutom i vad mån genomgången arbetsingår ett försök till utvärdering prövning har påverkat eleverna i psykologiskt avseende, ex. beträffande självförtroende. Sollentuna-JäUä//aprojekre-I. Sedan l september 1975 har klinikens uppbegränsats till Sollentuna-Järfälla. l samarbete med arbetstagningsområde vid dessa lokalkontor kartläggs alla s k C-ärenden, dvs förmedlingspersonal ärenden där det bedöms nödvändigt med arbetsvårdsåtgärder. Avsikten med är dels att bredda elevunderlaget vid kliniken genom att även projektet ta emot elever som tidigare bedömdes som alltför svåra, ex elever med missbruksproblem. Dessutom ingår i projektet en uppföljning av samtliga C-ärenden, såväl dem som kommer till kliniken som dem som blir föremål för annan åtgärd. för att kartlägga vad som händer med dem. Projektet planeras pågå till omkring l/7 1976. UIs/(Ltzni/Lt: och arbetsmiljö. Under våren 1970 påbörjades ett forskningssamarbete med Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet; det sk utslagningsprojektet. Avsikten var att söka analysera de samhälleliga faktorer som skapar utstötning och därigenom zirbetshandikapp. F n pågår delprojektet “Utslagning och ztrbetsiniljö”, vilket bekostas med medel ur arbetarskyddsfonden. Målsättningen är att försöka utveckla en delvis ny typ av zirbctskrzivszmatlys. Behoven hos s k svårsysselsattzi ska särskilt beaktas och den psykologiska sidan av arbetsmiljön uppmärksammas. Slutrapport väntas föreligga våren 1976. Da/örIidspensioncraøløs .situaI/(m. Mot bakgrund av ökningen i antalet föroch sjukbidragsinnehavztre i Sverige har arbetskliniken tilltidspensionärer sammans med sociologiska institutionen vid Stockholms universitet initierat ett undersökningsprojekt förtidspensionerades situation. Pro-

benämt_“De

är: a/ beskrivning och analys av de strukturella Faktorer jektets huvudsyften som ligger bakom ökningen av pensionsfall b/ beskrivning och analys av de individfaktorer som kan tänkas ligga bakom en förtida pensionering c/ av sjukbidragsinnehzivares och förtidspensionårers livssituation beskrivning i förhållande till andra jämförbara grupper i samhället d/ beskrivning och analys av arbetets icke-ekonomiska funktion. Olika undersökningsanszitser litteraturstudier och granskning av befintlig statistik täcker av de jämte olika dclavsnitten. kommer att rapporteras i delrapporter, artiklar Projektet och en slutrapport. den l/9 1975 och beräknas vara Projektet igångsattes avslutat i början av 1979. En första delrzipport väntas under våren 1976.

6.5 Arbetsmarknadsutbildning

6.5.1 Allmän inledning Under 1960-talet har arbetsmarknadsutbildningen expandemt kraftigt. År l965 påbörjade ca 30 OQO personer sådan utbildning. Motsvarande siffra var år 1975 ca 73 000. Arbetsmarknadsutbildning bedrivs i form av kurser anordnade av skolöverstyrelsen, som företagsutbildning, inom det reguljära utbildningsväsen-

70 Kartläggande och _lörberedande åtgärder sou 1976:38

det och av andra kursanordnare som organisationer, bildningsforbund m fl. Ca hälften av kursdeltagarna går på kurser anordnade av skolöverstyrelsen. F n anordnas kurser enligt drygt 300 läroplaner. Huvuddelen av kurserna förläggs till särskilda arbetsmarknadsutbildningscentrer, AMU-center. Det finns fn drygt 50 sådana centrer i landet. Därutöver anordnas AMU-kurscr på ytterligare ett 50-tal orter. Arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-centrerna bedrivs av SÖ i nära samarbete med AMS. Arbetsmarknadsverket bedömer behov av kurser, deras yrkesinriktning, omfattning och lokalisering. Verket bedömer också vilka arbetssökande som är berättigade till arbetsmarknadsutbildning. Skolöverstyrelsen svarar för den pedagogiska utformningen av kurserna samt for planering och ledning av verksamheten. Huvuddelen av kurserna ger någon form av yrkesinriktad utbildning. Kurserna är i allmänhet inriktade på smalare yrkesområden än motsvarande utbildningar i gymnasieskolan. De är därför kortare och mer koncentrerade. Undervisningsmetodiken är avpassad för vuxenstuderande. Genom att intagning i de flesta fall sker successivt och utan terminsindelning måste kursuppläggningen individualiseras. Läromedlen är till stor del självinstruerande. Utbildningen är inom flertalet yrkesområden uppbyggd i form av grundutbildning med därpå följande påbyggnadskurser för olika inriktningar. För många personer krävs förberedande utbildning innan de kan tillgodogöra sig en direkt yrkesutbildning. Drygt hälften av deltagarna i arbetsmarknadsutbildningen saknar teoretisk utbildning utöver folkskola. l anslutning till de flesta längre AMU-kurser, där inte mer omfattande teoretiska förkunskaper krävs, ordnas för dessa särskild preparandutbildning i allmänna ämnen. Således finns 8- och 16- veckokurser omfattande undervisning i svenska, engelska, matematik, fysik, kemi och samhällskunskap. För invandrare ges möjligheter till undervisning i svenska under i princip två månader men med möjlighet till förlängning efter individuell prövning med ytterligare högst två månader. För personer som behöver längre förberedande utbildning ges möjligheter till kompletteringsstudier inom den kommunala vuxenutbildningen eller vid folkhögskola. Arbetsmarknadsutbildning är en viktig åtgärdsform för arbetshandikappade. Under 1975 påbörjade ca 20000 arbetshandikappade någon form av arbetsmarknadsutbildning. Flertalet deltog i reguljära kurser. För vissa handikappgrupper ordnas särskilda anpassningskurser benämnda “Omställning och träning som bl a ska förbereda för vidare yrkesutbildning. Många arbetshandikappade deltar också i de s k ALU-kurserna (Arbetsliv och utbildning) som är en annan form av yrkesförberedande utbildning.

6.5.2 Anpassningskursen Omsrällning och träning (OT-kurs)

Denna kurs ordnas för blinda och synskadade, döva och hörselskadade. rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade samt för psykiskt arbetshandikappade. Kursen syftar till att genom klarläggande av anlag och intressen, social stimulans, allsidig träning samt studie- och yrkesorientering underlätta för kursdeltagarna att tillvarata sina resurser och därigenom kompensera sitt handikapp.

och _förberedande åtgärder 71

Karrläggande

Totalt finns 22 anpassningskurser vid 17 kursoner i landet. Kurstiden är i allmänhet 42 veckor med möjlighet till individuell Förlängning eller Under kurstiden bor eleverna i elevbostäder eller i särskilt föravkortning. Platsantalet per kurs är i allmänhet ca 30. hyrda lägenheter. läroplan “Omställning och Undervisningen regleras i skolöverstyrelsens Målet är l) att genom allsidig träning med träning”. för undervisningen eller utan tekniska så långt som möjligt underlätta för kurshjälpmedel klara sig i vardagsrutinen, i och utanför bostaden, deltagarna att självständigt i arbete och på fritiden 2) att genom teoretisk och praktisk yrkesorientering klarlägga Förutsättningarna för arbete eller utbildning 3) att genom fördjupad utredning och yrkesvägledning finna lämpliga lösningar på frågan om uteller arbetsval och fortsatt aktivitet. bildningsämnen och aktiviteter Under en I undervisningen ingår en rad olika introduktionsperiod klargörs kursens syfte och innehåll för kursdeltagaren. är att motivera denne att aktivt medverka i det fortsatta Målsättningen söka klargöra intressen och atarbetet samt genom fördjupad utredning tityder. Enskilda samtal med lärare, psykolog och andra i det s k kurslaget ingående personer kan härvid förekomma. I undervisningen ingår psykologi med gruppsamral. Avsikten med detta ämne är bl a att ge aspekter på handikappets psykologi med hänsyn till olika handikappgrupper samt inblick i och fördjupad förståelse för individens beteende i relation till den egna situationen. Sinnesrräning i olika former ingår som ett led i undervisningen och syftar till att träna kursdeltagaren att utnyttja och utveckla sina sinnesresurser. av de i det följande nämnda ämnen och bedrivs på Den ingår i flertalet skiftande sätt allt efter arten av handikapp hos resp. kursdeltagare. Kommimikarionsämnen anpassas till olika handikappgruppers behov och syftar ti_ll att träna kursdeltagarna att kompensera sitt handikapp med ny teknik och olika hjälpmedel. För hörselskadade och döva kan det gälla hörselträning och avläsning, tal- och röstbehandling samt teckenspråk. Synskadade och förflyttningsteknik, synträning etc. får lära sig punktskrift bl a information om Individen i dagens samhälle och näringsliv omfattar det moderna samhället, utveckling och förhållanden på arbetsmarknaden och i olika yrkesområden, innebörden i begreppet arbetsmarknadsservice, social service etc. l dettaämne kan också ingå samlevnadsundervisning situation. Härvid i mycket vid bemärkelse beroende på elevens individuella beaktas såväl relationer till samhället ur social och psykologisk synvinkel som relationer till den närmaste familjen. Sexualundervisning kan förekomma. Likaledes ges möjligheter till gruppdiskussioner där elevens anhöriga kan deltaga. ADL-(anpassning till daglig livsföring) och boendeträn/ng syftar till att träna eleven klara sin dagliga livsföring. Detta att så långt som möjligt kan innebära träning i av- och påklädning, skötsel av den egna hygienen, klädvård etc. Denna träning kan ske dels i särskilda trähushållsträning, dels i kursdeltagarens bostad under kurstiden. Här ingår ningslägenheter, att utnyttja samhällsservice i olika former, besök i affärer, också träning restauranger etc.

Estetisk akliviler och fritidsverksamhet innehåller också starka inslag av so-

cial träning. Dessutom är målsättningen att stimulera intresset för estetiska

72 Kartläggande och _förberedande

åtgärder

värden i miljön, i .bruksting och konsumtionsvaror, i musik och litteratur. Därigenom kan eleven stimuleras till en meningsfull verksamhet på fritid, ex deltagande i olika former av kulturella aktiviteter. Andra inslag är/j/sisk träning i syfte att stärka elevens kondition genom sjukgymnastik, konditionsträning och idrott i olika former. Undervisning i svenska och matematik ges också kursdeltagare som behöver komplettera sin grundutbildning. Ett mycket viktigt och omfattande inslag i undervisningen är den praktiska yrkesorienteringen och träningen. Syftet med denna är att låta kursdeltagarna pröva sig fram i olika yrkes- och arbetsområden. Avdelningar för praktisk yrkesorientering har därför byggts upp vid AMU-centrer där anpassningskurser anordnas. Metodiken i den praktiska yrkesorienteringen som bedrivs vid AMU-centrer påminner mycket om den prövningsverksanthet som linns vid de landstingskommunala arbetsvårdsinstituten. Den praktiska yrkesorienteringen indelas i allmänhet i fyra skeden. Under introduktiøns/asen ska kursdeltagaren förberedas på innehållet i den fortsatta träningen. Under denna tid lär kursdeltagaren ta del av det material som används och göra sig förtrogen med de instruktions- och arbetsformer som tillämpas. Nästa skede består av generella prövningsuppgt/ter. l denna fas prövar kursdeltagaren sin zillmänna. framförallt manuella ;arbetsförmåga Vidare görs kursdeltagaren medveten om vilka arbetskrav som arbetsmarknaden ställer genom att arbetsuppgifterna exemplilierar de krav som generellt ställs inom de flesta manuella yrken. Proven och övningsuppgifterna består bl a av monteringsuppgifter, bänkarbeten och maskinarbeten. Syftet med de specifika prövnings-och träningsuppgilterna är att göra kursdeltagaren närmare förtrogen med de särskilda yrkeskrav som ofta förekommer inom det yrke och/eller den utbildning som utgör det preliminära målet. Särskilda prövningsuppgifter finns främst för kontor och elektroteknik. De har ett såväl teoretiskt som praktiskt innehåll. är av Uppgifterna olika svårighetsgrad. lnom elektroteknik består de av byggsatser representerande arbetsuppgifter inom styr- och reglerteknik, hemelektroteknik, svagströmsmontering, kontorsmaskinsservice etc. Kursdeltagaren arbetar enskilt i tillämpliga delar efter en studieplan, där såväl representativt material från yrkesinriktade kurser som audiovisuella hjälpmedel kan utnyttjas. prövningsuppgifterna inom kontor består av allmänt förekommande rutinuppgifter och kontorsservice. Det sista skedet består av ti/Iämpningsövningar. Innehållet i dessa anpassas efter varje kursdeltagares förutsättningar. Om den tidigare praktiska yrkesorienteringen tyder på att Kursdeltagaren har förutsättningar för ett speciellt yrke, är det angeläget att få pröva om verkligheten motsvarar förväntningarna. Kursdeltagaren kan i detta syfte välja mellan alternativa praktikplatser. Dessa kan vara förlagda till kurser inom AMU, ekonomiavdelning, internat etc. Praktikplatser kan även väljas i olika företag och institutioner, varvid arbetsförmedlingstjänstemän svarar för anskaffning av praktikplatser. I anpassningsundervisningen arbetar personalen i s k kurslag. l detta ingår kursföreståndare. utbildningsman, lärare, psykolog, kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, fritidsledare. sjuksköterska, läkare, boendepersonal samt kontaktman från arbetsförmedlingen.

sou 1975:33 Kart/äggande och/örberedarzde åtgärder 73

För blinda och synskadade anordnas anpassningskurser i Skellefteå, Uppsala, Kristinehamn, Norrköping, Växjö och Furulund. l anslutning till anpassningskurser vid Uppsala AM U-center finns en synteknisk avdelning med Ögonläkare, optiker och synpedagog. Detta är en försöksverksamhet i avvaktan på inrättande av synhjälpscentrziler i landstingens regi. Fördöva och hörselskadade ordnas anpassningskurs i Uppsala. Vid AMUcentret finns en hörselteknisk avdelning som svarar för teknisk-audiologisk utredning och service. Till verksamheten är också teckenspråkstolkar knutna. Omställningsundervisning för rörelsehindrade bedrivs i Östa. Bollmora, Norrköping, Tranås, Vejbystrand och Furulund. För ungdomar med olika slags fysiska handikapp bedrivs anpassnings-

undervisning vid AMU-filialen vid Änggården i Göteborg.

För intellektuell! arbershandikappazle anordnas anpassningsundervisning i Sundsvall, Uppsala, Motala, Bångsbo, Växjö, Strömsnäsbruk och Ronneby. Anpassningsundervisning för psykisk! arbershandikappade. som är den nyaste formen av sådan kurs, bedrivs i Piteå i samarbete med Furunäsets sjukhus. Beslut föreligger att även anordna sådan kurs i Skövde. Vidare linns planer på liknande kurs på l1era andra oner. Totalt påbörjade ca 600 personer anpassningskurs år 1975. Utöver dessa 42-veckors kurser anordnas 4-1(('Å'()I'S/\'llIS('I'fö!” synskadade. Dessa vänder sig huvudsakligen till personer som blivit synskadade på äldre dagar. l undervisningen ingår allmän orientering och träning med käppteknik, punktskrift etc. hem och hushållskunskap samt vissa terapiarbeten. År 1975 påbörjade ca 300 personer dessa kurser. Arbetsmarknadsverket gör årligen en uppföljning över personer som slutfört anpassningsundervisning och begär in uppgifter om anställningsförhållanden inom högst tre månader efter kursens slut. År 1974 var antalet uppföljda personer som slutfört anpassningskurs 643. Av dessa hade 19 procent fått anställning inom högst tre månader. 81 procent hade inte arbete. Närmare 30 procent av dessa arbetade inte p g a sjukdom, 19 procent var under utbildning, ll procent arbetade i eget hushåll. 5 procent uppgav brist på arbete och 2 procent begränsat arbetskraftsutbud. 17 procent uppgav annan orsak till varför de saknade arbete.

6.5.3 Kursen Arbetsliv och utbildning lnom ramen för arbetsmarknadsutbildningen ordnas också kursen “Arbetsliv och utbildning (ALU), som är en form av yrkesförberedande utbildning. År 1975 påbörjade ca 12 000 personer ALU-kurser. Av eleverna är många registrerade arbetshandikappade. De nuvarande ALU-kurserna är resultatet av en successiv utveckling av olika typer av introduktions- och förberedelsekurser för personer som av olika skäl har svårt att komma ut på arbetsmarknaden - och för vilka gängse arbetsförmedlingsservice visat sig otillräcklig. Kursen står öppen för personer som av olika anledningar känner sig osäkra inför yrkesvalet. Kursens målsättning är att bl a genom fördjupad yrkesvägledning, möjligheter till anlagsundersökning samt praktisk yrkesorientering ge den arbetssökande un-

74 KarIIäggam/e ochförberedande åtgärder

derlag för ställningstagande rörande lämpligt yrkes- och/eller utbildn ingsval. Kursuppläggningen kännetecknas av stor flexibilitet och möjligheter till individuella lösningar. Läroplanen omfattar i princip fyra veckor men kan förlängas eller avkortas efter individuella behov. Första delen omfattar kollektiv samhälls- och ar-

betsmarknadsinformation i en rad olika ämnen.

Dagens samhälle och näringsliv ger en översikt över utvecklingstendenser i stort; befolkningsutveckling och industrialisering; utbildningssamhället och social service; näringslivets utveckling etc, l avsnittet ArbelsnzarktIat/sin/brnzaliøn och (Irbelslnarknaz/ssørtice, som arbetsförmedlingspersonalen svarar för, ingår arbetsmarknadsutvecklingen regionalt och lokalt, arbetskraftsbehov, olika utbildningsmöjligheter, arbetsförmedlingens verksamhet och organisation. Under detta avsnitt ges också möjlighet till enskild yrkesvägledning och anlagsundersökningar. Arbetsmarknadens inrresse/râgor ger information om arbetsmarknadens organisationer, arbetarskydd, arbetslagstiftning, olika lönesystem etc. Denna undervisning förmedlas av facklig funktionär och av lärare vid centret. Undervisning i Rörelseekønomi med hälso/ära och ergonomi ges av lärare

och sjuksköterska. Här ingårövningar i metodisk arbetsteknik. undervisning

i ergonomi samt konditionsträning. Föreragsorierztering omfattar information om hur ett företag fungerar, olika Företagsformer etc. I ämnet Arberslivsorienrering ges information av representanter för olika branscher, lärare och arbetsförmedlare. Här informeras eleven om förhållanden inom de arbetsområden där han sedan ska praktisera. Den inledande fasen av kursen är således en förberedelse för den andra etappen, som omfattar praktisk yrkesorientering. Denna kan förläggas till lediga utbildningsplatser inom AMU-centret eller till företag och institutioner utanför centret. Vid de AMU-centrer där särskild avdelning för praktisk yrkesorientering finns inrättade för anpassningsundervisningen kan även ALU-elever utnyttja dessa. Den praktiska yrkesorienteringen omfattar i allmänhet två ä tre yrkesområden. ALU-kurser kan också ordnas för särskilda målgrupper. Således ordnas särskilda kurser för invandrare. Dessa kurser omfattar 12 veckor. Särskilda anvisningar har utarbetats för denna kurstyp. Under senare år har behovet av särskilda ALU-kurser främst gällt socialt arbershandikappade. Därför har särskilda anvisningar för kurs omfattande 20 veckor utarbetats. Uppläggningen av kursen anknyter till innehållet i 4-veckorskursen. Under den första etappen, som omfattar 6 veckor, ingår dock också undervisning i svenska och matematik. Svenskundervisningen syftar till att träna språkförståelsen. öka ordförrådet, använda handböcker, fylla i blanketter etc. Matematikundervisningen är likaledes inriktad på att ge eleven färdigheter att klara sig i det dagliga livet. Vidare ges stort utrymme åt hälsolära. Här ingår information om personlig hygien, könssjukdomar, preventivmedel. Motion och konditionsträning ges också stort utrymme. Under kursens andra del ges tillfälle till längre och fler praktikperioder än i den kortare ALU-kursen. Uppföljning och stöd från kurslaget är också mer omfattande. Kursen vänder sig till personer som på grund av psykosociala besvär

Kartläggande och _förberedande åtgärder 75

har svårt att finna sig tillrätta på arbetsmarknaden. De måste dock vara i sådan allmän kondition att de kan få utbyte av kursen. Personer med grava missbruk kan därför endast i undantagsfall beredas plats på kursen. För socialt arbetshandikappade är det särskilt angeläget med ett smidigt samarbete med andra myndigheter; främst social- och kriminalvård. Särskild kontaktman bör därför finnas utsedd inom den berörda myndigheten för att olika insatser ska kunna samordnas. ALU-kurser leds av lärare som genomgått särskild utbildning. l kurslaget ingår dessutom representant från arbetsförmedlingen, arbetsvårdare. yrkesvägledare, lärare, fritidsledare samt vid behov psykolog. sjuksköterska och läkare. Antalet elever per kurs i vanlig“ ALU är 12-15 och i specialkurserna högst 12. Vanliga ALU-kurser finns vid alla AMU-centrer och dessutom på ytterligare ett antal orter. Av uppfoljningsstatistik över elever som slutfört ALU-kurs år 1974 (ca 9 000) framgår att 36 procent fått arbete inom tre månader. Av övriga var 40 procent under annan utbildning, 13 procent var arbetslösa, 3 procent

arbetade inte pga sjukdom. Övriga orsaker till att man saknade arbete

var begränsat arbetskraftsutbud (2,5 procent), arbete i eget hushåll (l,6 procent), andra orsaker (3,5 procent), militärtjänst (0.2 procent).

7 Andra former av

rehabiliteringsverksamhet

än yrkesinriktad

rehabilitering

Yrkesinriktad rehabilitering föregås ofta av eller bedrivs parallellt med andra former av rehabilitering. l det följande kommeri korthet utvecklingen inom några av de vårdomráden, som har anknytning till yrkesinriktad rehabilitering, att presenteras.

7.1 Sjukvård

Många människor blir arbetshandikappade på grund av sjukdom. trafikolyckor. skador i arbetslivet etc. Medicinsk rehabilitering i olika former är därför nödvändig innan de kan tillgodogöra sig yrkesinriktade åtgärder.

7. l . l Medicinsk rehabilitering F n finns medicinska rehabi/iIeringsk/iniker vid ett 15-tal sjukhus i landet. Riktlinjer lör verksamheten har angivits av dåvarande medicinalstyrelsen i råd och anvisningar från 1964. I dessa anvisningar diskuteras tvâ principer för organisation av medicinsk rehabilitering. En horisontell organisation innebär att sjukhusets rehabiliterande verksamhet överlåtes på en speciell institution medan den vertikala principen innebär att ansvaret lör rehabiliteringen ankommer på den primärbehandlande läkaren. Det framhålls som önskvärt att den vertikala principen tillämpas på regional nivå och för specialiteterna Ortopedi, psykiatri och neurologi. Samtidigt bör dock även en horisontell organisation finnas lör att bl a kontakterna med arbetsvården och andra sociala organ ska underlättas. Enligt anvisningarna bör en medicinsk rehabiliteringsklinik vid ett centrallasarett bestå av fyra huvuddelar: l vårdavdelning lör sluten vård samt resurser lör halvöppen och öppen vård 2 avdelning lör sjukgymnastik b.) avdelning lör arbetsterapi 4 organisation lör samarbete med sociala organ samt laboratorier lör psykologisk och fysiologisk arbetsprövning. I anvisningarna diskuteras också vad som bör ingå i funktionell arbetsterapi, varmed avses metoder som stimulerar och leder patienten till att med hjälp av manuella arbetstekniker avlägsna eller minska funktionella

78 Andrajbrnrer av rehabilireringsverksamhet. . .

_ defekter av både fysisk och psykisk art. En kombination av sjukgymtnastik och arbetsterapi bedöms ge bästa funktionsförbättrlng. Den funktionella arbetsterapin bör omfatta tre huvuddelar. Kärnan bör vara motorisk och manuell träning i form av handslöjd och enklare former av hantverk. Vävning nämns som exempel på lämplig träning. Vidare bör ingå ADL-träning. Som den tredje komponenten nämns Förberedande bedömning av patientens arbetsmöjligheter och Förberedande träning med ett arbetsmål i sikte. För att denna sista målsättning ska kunna uppfyllas bör tillgång till industriell arbetsterapi ñnnas. l råd och anvisningar anges följande fyra uppgifter för industriell arbetsterapi. a funktionell uppträning b preliminär bedömning av arbetsförmågan och anlagsprövning c yrkesträning d teknisk service (tillverkning av enklare tekniska hjälpmedel). Det framhålls i råd och anvisningar att industriell arbetsterapi är ett viktigt led i den behandling, som inom rehabiliteringskliniken förbereder patienten för olika arbetsvårdande åtgärder. Den skall dock inte ersätta vare sig verksamheten vid arbetsklinik eller arbetsvårdsinstitut. Utöver rent industriella arbetsformer bör även tillgång till kontorsarbete. trädgårdsarbete m m ñnnas beroende på arbetsmarknadens struktur på orten. l råd och anvisningar förutsätts också rehabiliteringsorganisationen ha ett utvecklat samarbete med vissa specialavdelningar och specialiteter som Ortopedi, psykiatri, långtidsvård, klinisk fysiologi, neurologi, urologi, talvård m fl. Rörande samarbete med arbetsvården framhålls att regelbundna konferenser bör anordnas med personal från rehabiliteringskliniker samt representanter från den statliga och kommunala arbetsvården. Vidare bör en gemensam planering av den industriella arbetsterapin inom den medicinska organisationen och träningsverkstaden inom arbetsvården komma till stånd. År 1968 tillsattes en utredning inom socialstyrelsen med uppdrag att kartlägga resurser och behov på rehabiliteringsområdet samt lägga fram principer för en medicinsk rehabiliteringsorganisation på olika nivåer. Utredningen har i september 1975 lagt fram ett principprogram för medicinsk rehabilitering. I socialstyrelsens utredning konstateras att utbyggnaden av den medicinska rehabiliteringen gått långsammare än planerat. Det sammanhänger främst med bristen på specialistutbildade läkare. sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Tillgången på dessa personalkategorier kom mer dock att förbättras under de närmaste åren. Den fortsatta utbyggnaden av medicinsk rehabilitering måste anpassas till den nya organisationsstruktur för samhällets omvårdnad av människor, som bl a kännetecknas av inriktning mot samordnad social och medicinsk närhetsservice. Ett drag i denna utveckling är principen att undvika institutionaliserad vård för att istället ge möjlighet för människor att vistas i så normal miljö som möjligt och där få sina vårdbehov tillgodosedda. Utredningen föreslår därför en medicinsk rehabiliteringsorganisation i tre nivåer: primärvårdsnivå, länssjukvårdsnivå och regionsjukhusnivå. På primäivârdsrziirâ föreslås vårdcentralen utgöra basorganisation för re-

SOU 1976238 Andra former av rehabiIiter/ngsverksamhet. . . 79

habiliterinsverksamhet. Enligt Socialstyrelsens principprogram ”Hälso- och sjukvård inför 80-talet ska i princip minst en vårdcentral och därtill knutet sjukhem finnas i varje primärkommun. Vid vårdcentralen ska möjligheter till dagvård finnas. Primärvårdens sjukhem bör ha resurser för ADL-träning, som kan användas även av hemmaboende patienter. Någon av primärvårdens läkare - i första hand långvårdsläkaren - bör ha viss utbildning i medicinsk rehabilitering. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter ska också finnas. Rehabiliteringslag från den medicinska rehabiliteringskliniken kan genom regelbundna besök användas som konsulter. På denna nivå är också samarbetet med försäkringskassorna av stor betydelse. På länssjzlkvårdsnivâ skall tillgång finnas till en medicinsk rehabiliteringsklinik vid länets centralsjukhus. Här ska patienter med komplicerade problem i företrädesvis arbetsför ålder kunna mottagas för mer omfattande rehabiliteringsinsatser. Vidare ska kliniken svara för de tidigare nämnda lednings- och konsultfunktionerna. Kliniken ska vidare leda lokal eller regional hjälpmedelsorganisation och svara för försörjning med tekniska hjälpmedel. Vidare ingår i klinikens uppgift att fungera som serviceavdelning och tillhandahålla sjukgymnastik och arbetsterapi åt patienter i öppen och sluten vård vid andra kliniker inom det egna sjukhuset. Dessutom ska kliniken främja en fortlöpande metodutveckling i rehabiliteringsarbetet samt meddela undervisning i medicinsk rehabilitering. l utredningen framhålls att kliniken måste ha egen personal och egna resurser, men att en lokal- och utrustningsmässig samordning kan komma till stånd med långtidssjukvården. Vid nyplanering bör en för sjukhuset gemensam behandlingscentral kunna tillskapas. Här bör ingå resurser för sjukgymnastik, fysikalisk medicin, arbetsterapi, träningslägenhet, hjälpmedelscentral, talvård, psykologverksamhet samt sociala och yrkesinriktade åtgärder. Huvuddelen av patienterna bör kunna behandlas i Öppen vård. men slutna vårdplatser bör också finnas. Sådana behövs ex för patienter med komplicerade somatiska skador, ex neurologiska sjukdomar. Utredningen betonar att slutna vårdplatser också behövs för sådana patienter som kanske inte har så grava somatiska handikapp, men där rehabiliteringsprocessen kompliceras av besvärliga sociala förhållanden. Dessa patienter har ibland dålig arbetsmotivation och är starkt pensionsinriktade. Erfarenheterna har visat att en tids sluten vård på rehabiliteringsklinik kan leda till ändrade attityder och en mer positiv inställning till rehabiliteringsåtgärder. Socialstyrelsens medicinska rehabiliteringsutredning vill också framhålla att den sjukhusanknutna rehabiliteringen inte uteslutande bör koncentreras till länssjukhuset. Långvårdsenheterna vid länsdelssjukhus förfogar i allmänhet över träningslägenhet, sjukgymnastik- och arbetsterapiavdelningar samt god utrustning för träning och behandling i övrigt. Här bör således även enklare rehabiliteringsfall kunna mottagas. Den medicinska rehabiliteringen på regionsjtzkvârdsnivä ska ta hand om patienter med särskilt omfattande eller svårbedömda skador, som kräver tillgång till särskilda specialister. Neurologi och neurokirurgi tillhör de specialiteter som har särskilt stort behov av samverkan med den medicinska rehabiliteringen för bl a patienter med ryggmärgsskador som följd av tra-

80 Andra _fbrmer av rehabilireringsverksamhet. . .

ñkolyckor. För denna grupp är det viktigt med omfattande utrustning for fysiska aktiviteter, tillgång till simbassäng för rörelseträning i vatten etc. Antalet ryggmärgsskadade är inte så ston att varje länssjukhus kan ha resurser for adekvat behandling. Den kvalificerade vården måste därför i huvudsak koncentreras till regionsjukhus. För ledning och samordning av den medicinska rehabiliteringsverksamheten på alla nivåer inom ett sjukvårdsområde föreslås inrättande av en ledningsgrupp. Denna ska vara knuten till den medicinska rehabiliteringskliniken och svara för planering, vårdprogrammering, metodarbete. utbildnings- och informationsfrågor. Gruppen bör i sig innehålla eller samverka med Företrädare för skilda medicinska specialiteter som Ortopedi, neurologi, långtidssjukvård, socialmedicin etc. Chefarbetsterapeut, chefgymnast och chefkurator förutsätts medverka i gruppen. Gruppen ska samarbeta med olika myndigheter och organ på läns-, landstings- och kommunnivå; försäkringskassa, social centralnämnd, arbetsvård, Företagshälsovård, olika samverkansorgan m fl.

7.7.2 Psykiatrisk vård Den psykiatriska vårdens framtida organisation har nyligen varit föremål för utredning. l samband med socialstyrelsens principprogram Häiso- och sjukvård inför 80-talet” har en särskild arbetsgrupp år 1973 avgivit ett principförslag rörande den framtida psykiatrin. Som allmänna mål i val av metoder och organisation for psykiatrisk verksamhet anges följande: l) ökad inriktning på förebyggande åtgärder 2) kontinuitet i vården och vårdens förankring i den lokala miljön 3) ökad inriktning på familjediagnostik och familjeterapi 4) samordning snarare än avgrinsning av arbetsuppgifterna 5) ökad samordning av psykiatrisk vård och socialvård 6) samverkan mellan psykiatrisk och somatisk vård 7) sektorisering av psykiatrisk verksamhet, dvs all psykiatrisk vård inom ett geografiskt område har gemensam ledning 8) begränsad subspecialisering 9) fortlöpande omprövning och anpassning av verksamheten. Arbetsgruppen föreslår en uppbyggnad av den psykiatriska vården i två nivåer; primärvård och länsvård. Den kvantitativt största delen av vårdansvaret kommer i den föreslagna vårdorganisationen att ligga på primärnivån. En stor del av behandlingen av psykiska störningar och problem kommer att handhas av icke specialiserade team vid mindre vårdcentraler. l dessa team ingår allmänläkare, distriktssköterskor och socialarbetare. Arbetsuppgifterna bör omfatza uppsökande och förebyggande arbete, första kontakt för alla typer av p;ykiska störningar och problem, rådgivning och behandling av relativt okompicerade fall och viss eftervård. Beträffande upptagningsområde för ett sådant team föreslås ett område med 2 000-3 000 invånare per allmänläkare. För övriga personalkategorier saknas ännu underlag för dimensionering. På denna nivå ska också ett särskilt psykiatriskt primärvårdsteam finnas. I detta ska ingå läkare, psykolog, kurator och psykiatriskt utbildaj sjuksköterska. Det bör även kunna kompletteras med arbetsterapeut samt » för att betjäna mindre dagavdelning ytterligare en sjuksköterska om mentalskötare. Arbetsgruppen föreslår två å tre vuxenpsykiatriska team srmt ett

Andra av rehabilireringsverksamher. . . 81 former

for ett primärvårdsområde med ca 50 000 invånare. barn- och ungdomsteam bör ha tillgång till vissa härbärges- De psykiatriska primärvårdsteamen bör kunna bedrivas ex i en våning i vårdcentralens/norplatser. Dagvård mallasarettets närhet. Primärvårdsteamet bör också ta ansvar for närbelägna för lättskötta liksom för psykiatriska inackordesjukhem psykiskt sjuka ringshem. korttidsvård bör finnas vid centrallasaretten. Dessa Platser for psykiatrisk bör innefatta intagningsavdelning. intensivkliniker jourmottagning jämte for vård av vissa akuta psykoser m m, psykiatriska allvårdsvårdsavdelning dagsjukvård, dels integrerad med sluten vård, dels vid särskilda avdelningar, avdelningar. l utredningen diskuteras också behovet av platser lör sluten vård. Sådana med vissa psykotiska och andra orostillstånd. DIRISCTkrävs bl a lör patienter patienter vilkas tillstånd medför överhängande fara for eget eller annans alkoholister och narkomaner i avgiftningsskede etc. liv, Behov av vårdplatser för rehabilitering och långtidsvård kan gälla patienter eller störande som som är kroniskt farliga har gravt psykoser, patienter av domstol överlämnats till vård samt patienter som behöver psykiatrisk dvs att uppöva funktioner en längre tids vård med sikte på rehabilitering, for att klara en social tillvaro utanför sjukhuset. Vid som är nödvändiga av rehabilitering/långtidsvård bör man i forsta hand underorganisationen en utbyggnad av decentraliserade resurser, inkluderande dagcentra, stödja boende, verkstäder, halvskyddat arbete skyddat eller halvskyddat skyddade kan inackorderingshem av karaktären små sjukhem etc. För en del patienter anställda vara lämpliga. Störmed 6-8 patienter och professionellt “vårdpar” hand komma för patienter som trots målre sjukhem bör i forsta ifråga inte klarar en självständig tillvaro utanför institution. medveten aktivering mentalsjukhusen avveck- Enligt arbetsgruppens forslag bör de nuvarande las inom en ZO-årsperiod.

7.2 Omsorgsvården

Genom omsorgslagen, som tillkom 1968, har landstingen ålagts ett totalansvar för lnom omsorgsvården är dagcenlerverksamutvecklingsstörda. heten en relativt ny verksamhet, som är under uppbyggnad. ska vuxna beredas sysselsättning och Vid dagcentrer utvecklingsstörda vårdhem eller träning oavsett om de bor i eget hem, inackorderingshem, Avsikten med verksamheten är att den utvecklingsstörda specialsjukhus. ska ges en allsidig träning i olika funktioner så att han eller hon kan klara i så stor som Detta kan bla innebära en sig själv utsträckning möjligt. förflyttning till skyddat arbete, halvskyddat arbete eller öppna arbetsmarknaden eller ett självständigt boende i inackorderingshem eller egen bostad. emellertid att stanna for sitt återstående liv Många kommer på dagcentret och måste beredas att få utveckla sin personlighet och stärka möjligheter sitt självförtroende. Verksamhetens innehåll består av en mängd aktiviteter. ABL-träningen berör både intellektuella, motoriska samt sociala aspekter och omfattar inom områdena personlig hygien, klädsel grundläggande funktionsträning

82 Andra former av rehabi/iteringsverksamher. . .

och ätande. Den sociala träningen innebär framförallt träning i samverkan med andra personer, träning av olika funktioner med avseende på fritiden, undervisning i samlevnadsfrågor inklusive sexualundervisning etc. Motorisk träning syftar till fysisk trim och kondition genom gymnastik och idrott, sjukgymnastik, träning i allmän rörelseutveckling etc. Vuxenundervisningen syftar till att ge vuxna kompletterande undervisning anpassad efter särskolans läroplan. Den kan antingen komplettera tidigare utbildning eller fylla ett utbildningsbehov hos utvecklingsstörda som på grund av sen mognad inte tidigare fått någon undervisning. l undervisningen kan också ingå talträning och språkstimulans av talpedagoger och logopeder. Ett mycket viktigt inslag i verksamheten är den arbetsmässiga träningen. Målsättningen är att denna ska ske under så autentiska betingelser som möjligt samtidigt som den måste individualiseras efter den utvecklingsstördes möjligheter. Arbetsträningen kan uppdelas i tre nivåer. Första nivån har till uppgift att svara för den grundläggande aktivitetsträningen samt inlärning av enklare arbetsmoment. Andra nivån omfattar arbete i en fastare form och med möjlighet att bli prövad i olika slag av arbetsuppgifter. Tredje nivån utgör den sk industriella arbetsterapin. Därmed menas den verksamhet inom dagcenter som har industriell karaktär oavsett vad produktionen har för innehåll. Oftast förekommer mekaniskt arbete och/eller snickeriarbete, men också hantverksarbeten, vävning, sömnad etc. Tredje nivån är avsedd för dem som har förutsättningar att på lång sikt nå upp till en arbetsförmåga som eventuellt kan leda till en utplacering i hel- eller halvskyddat arbete. De som inte lyckas nå upp till en arbetskapacitet som motsvarar kraven vid skyddade verkstäder ska beredas en varaktig arbetsplats på dagcentret med för dem lämpliga arbeten.

7.3 Socialvård

Socialvård i olika former har stor betydelse för rehabiliteringsarbetet. Enligt socialhjälpslagen åligger det primärkommunerna att svara för den uppsökande verksamheten och tillse att invånarna får den vård och behandling de behöver. Under senare år har förutsättningarna för socialvårdens arbete förändrats. Den tidigare tillämpade funktionsprincipen. som innebar att särskilda socialnämnder, barnavårdsnämnder och nykterhetsnämnder handlade ärenden i enlighet med varje nämnds kompetensområde, har ersatts med en helhetssyn på individen och/eller familj som innebär att samma nämnd handlägger alla socialvårdsärenden. Sociala centralnämnder har inrättats och de olika förvaltningarna integrerats. Härigenom har skapats förutsättningar för ett behandlingsarbete som utgår från en helhetssyn på individen och dennes problem. Behandlingsmetodiken har också ändrats. lnstitutionsvården har minskat och ersatts med behandlingsformer i öppenvård. Bakgrunden till detta är vetskapen om att individens problem oftast uppstår i samspel med omgivningen. Beteendestörningar är ofta tecken på relationsstörningar mellan individen och hans familj, skola och arbetskamrater. För att ett gott be-

av rehabilireringsverksamher. . . 83

Andraformer

handlingsresultat ska uppnås är det nödvändigt att bearbeta dessa relationer. lnstitutionsplacering, som innebär att skilja individen från hans närmaste omgivning och kanske placera honom på långt geografiskt avstånd från hemorten, försvårar ett sådant arbete. Dessutom kan institutionsvård förstärka individens uppfattning av sig själv som avvikare. lnstitutionsvård får också lätt karaktär av omhändertagande och passivisering. Familje- och gruppbehandling i olika former har därför många gånger blivit ett alternativ till mer traditionella vårdformer. De senaste årens utveckling har dock visat att man inte klarar alla vårdbehov i öppen vård. En stigande efterfrågan på institutionsvård för bla barn och ungdomar har också noterats. Ett annat utmärkande drag for socialvården är att tvångsåtgärderna generellt har minskat och frivilliga behandlingsformer tillkommit. De samhällsprocesser som skapar utstötning och avvikande beteende har mycket uppmärksammats och diskuterats. Vid sidan av individuella och familjeinriktade behandlingsformer har därför samhällsarbete i vidare bemärkelse börjat tillämpas. Det kan gälla åtgärder att förbättra dåliga bostadsområden genom att aktivera människorna själva etc. Av socialutredningen framgår att omfattningen av vidtagna åtgärder inom nykterhetsvården har sjunkit under åren 1961-1971 medan antalet personer aktuella för utredning varit relativt konstant. Vårdinsatser för personer med alkoholproblem görs i olika former och av olika huvudmän. Totalt finns ett 50-tal institutioner fördelade på statliga (5), erkända (ca 20) och enskilda (ca 25). Det totala platsantalet är ca 2 500. De statliga och erkända anstalterna går också under beteckning allmänna anstalter. Vid dessa ges såväl tvångsmässig som frivillig vård. De flesta intagningar är dock frivilliga vid allmänna anstalter. Vid de enskilda anstalterna är all behandling frivillig. Utmärkande för anstaltsvården är bl a att vårdtiderna sjunkit och att behandlingsinnehållet utökats. Förändring i institutionsstruktur under perioden 1962-1972 har framförallt inneburit att de enskilda anstalterna fördubblat sitt platsantal medan övriga vårdanstalter minskat. Utvecklingen under 1950-talet och första hälften av 1960-talet, då en kraftig utbyggnad av olika institutionssektorer ägde rum, har under senare år brutits. Anpassningen till vikande efterfrågan på institutionsvård har skett genom en reducering av institutionernas platsantal. Under samma period har dock många primärkommuner inrättat egna institutioner, främst inackorderingshem. Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer har också tillkommit i allt fler kommuner. De allmänna anstalterna har att utforma sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i nykterhetsvårdslag och anstaltslag. De enskilda anstalterna har formellt större frihet att utforma sin verksamhet utan hänsyntagande till lag och stadga. Sedan l juli 1974 kan även patienter vid allmänna vårdanstalter uppbära sjukpenning. vilket tidigare var förbehållet patienter vid enskilda vårdhem. Arbetsdrift i olika former förekommer huvudsakligen vid allmänna anstalter. Exempel på verksamhetsområden är snickeri, montering, skogs- och trådgårdsskötsel, mekanisk verkstad etc. Vid de enskilda anstalterna, där vistelsetiden är kortare, finns huvudsakligen terapi- och handräckningsarbete. Inom nykterhetsvården har bedrivits försöksverksamhet med arbetsmark-

84 Andra formér av rehabilireringsverksamher. . . sou 1976:38

nadsutbildning vid Åsbrohemmet i Örebro län. l samverkan mellan arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen och socialstyrelsen drevs såsom ett annex till Åsbrohemmet en yrkesskola, Kull. Denna gav en grundläggande yrkesutbildning till Verkstadsmekaniker. Sammanlagt genomgick under åren 1965-1971 ca 200 personer yrkesutbildning. På grund av svårigheter att rekrytera elever är verksamheten numera nerlagd. Inom socialstyrelsen pågår fn ett projekt med målsättning att göra en kartläggning avseende olika aspekter av nykterhetsvården. Projektet som går under beteckning NYS (nykterhetsvårdens strukturgrupp) består av en rad delundersökningar med avsikt att belysa olika aspekter av alkoholmissbrukarnas sociala situation. Således planeras en riksundersökning avseende alkoholmissbrukares arbetsmarknadssituation. Vikande efterfrågan på institutionsbehandling har under många år kännetecknat ungdomsvârden. Detta har gällt såväl barnhemsvården som ungdomsvårdsskolevården. Antalet institutioner har minskat och platsantalet vid kvarvarande institutioner reducerats. Under senare tid har dock denna trend vänt och beläggningen på institutionerna ökat. F n finns ett 20-tal ungdomsvårdsskolor med ett sammanlagt platsantal på ca 650. Skolorna är av två slag. För skolpliktiga elever finns skolhem och för övriga elever yrkesskolor. Yrkesskolorna har i allmänhet tillgång till mekanisk verkstad, snickeri, jordbruk, trädgård, bil- och maskinreparation. Vid ungdomsvårdsskolorna for flickor ges undervisning i sömnad, matlagning, hemvård etc. En yrkesskola har tillgång till verkstad för arbetsprövning och arbetsträning. Vid samtliga ungdomsvårdsskolor planeras eller finns möjligheter till teoriundervisning av speciallärare. Under senare år har pågått forsöksverksamheter i syfte att utveckla nya behandlingsformer. Ett exempel är försök med frivillig intagning samt vård av pojkar och flickor gemensamt vid vissa ungdomsvårdsskolor. Möjligheterna att under längre tid placera eleverna i eget hem utan att slutligt skriva ut dem från institutionen har också prövats. En utredning pågår fn i syfte att utreda ungdomsvårdsskolornas framtida funktion. Socia/ulredningen har angivit mål och medel för den framtida socialøården. lett avsnitt om institutionellt anknuten vård och behandling anges följande syften med framtida institutionsvård: att bryta en akut och för klienten destruktiv situation; att klarlägga behovet av stöd och behandling; att planera och påbörja problemlösningsprocessen; att bereda tillflykt vid nya kriser; att i speciella fall tillgodose behov av längre tids vistelse i mera syddad miljö. Med denna målsättning blir tre principer av grundläggande betydelse vid utformningen och utnyttjandet av de institutionella resurserna i framtiden: kontinuitet, flexibilitet och närhet. Förutsättningarna for kontinuitet i vården måste skapas så att inte värdrelationer bryts under en ev institutionsvistelse. Vården måste präglas av flexibilitet. Stöd- och hjälpåtgärder liksom tidpunkten for utnyttjandet av institutionella resurser måste anpassas till klientens aktuella behov förutsättningar och totala sociala situation. Detta kräver ett brett register ai handlingsalternativ, där olika resurser är lätt åtkomliga och möjliga att förena till ett individuellt präglat åtgärdssystem. Institutionens geografiska närhet till klientens hemort underlättar kontakten med anhöriga och rislen for

Andra former av rehabiliteringsverksamher. . . 85

social och psykologisk isolering reduceras. Närheten påverkar också möjligheterna att finna flexibla och situationsanpassade lösningar under det löpande behandlingsarbetet. Ett primärt vårdansvar gemensamt för den öppna och den institutionella vården förutsätter ett begränsat avstånd hemon -institution

7.4 Kriminalvård

Kriminalvårdsreformen som trädde i kraft år 1974 innebär en kraftig satsning på frivården. Anstaltsvården har också förändrats i avsikt att ge en del interner möjlighet att avtjäna straffet i närheten av hemorten. Därigenom förutsätts möjligheterna öka till ett närmare rehabiliteringssamarbete mellan kriminalvården och andra myndigheter. 1 detta syfte har räjongsystemet ersatts med en regionindelning omfattande ett a två län. Interner med kortare strafftid än 1 år ska placeras på lokalanstalt i närheten av hemorten. Totalt beräknas ett 50-tal sådana komma till stånd. Personer som dömts till längre straff ska avtjäna dessa på riksanstalter, totalt ca 20. Vid anstalterna förekommer en omfattande arbetsdrift. Bland de verksamhetsgrenar som förekommer kan nämnas mekaniskt verkstadsarbete, snickeri, jordbruk, skogsbruk etc. De intagna har arbetsplikt och avlönas med en mindre arbetspremie. Denna premie är inte beskattningsbar och införselskyddad. Vid Tillbergaanstalten har försöksverksamhet med marknadsmässig lön bedrivits. Avsikten är att de intagna genom att få marknadsanpassad lön ska ha bättre möjligheter att sanera sin ekonomi och ha ett sparat kapital vid frigivningen. Möjligheter till teoretiska studier för vissa i olika former ges vid ett 30-tal anstalter. l flertalet fall rör det sig om kompletterande utbildning på grundskolenivå. Möjligheter till gymnasie- och universitetsstudier finns också. Vid en vårdanstalt ges folkhögskoleutbildning. Möjligheter till direkt yrkesutbildning ges vid ett 10-tal anstalter. Exempel på utbildningsområden som förekommer är verkstadsmekanisk; el-tele-_ teknisk, bygg- och anläggningsteknisk utbildning m fl. Skolöverstyrelsen ska fro m nästa budgetår överta delar av den utbildningsverksamhet, som fn bedrivs i kriminalvårdsstyrelsens regi och ge den formen av arbetsmarknadsutbildning. Denna utbildning kommer huvudsakligen att äga rum vid riksanstalterna. Kriminalvårdsstyrelsen tillhandahåller lokaler och vaktpersonalen, medan skolöverstyrelsen svarar för utrustning samt lärare. Arbetsmarknadsverket ska avgöra vilka personer som ska beredas arbetsmarknadsutbildning. För intagna som deltar i utbildningsverksamheten utgår Stimulansbidrag om sju kronor/dag utöver den s k arbetspremien om två kronor i timmen. Under senare år har antalet intagna vid fångvårdsanstalt minskat och frivården ökat. Kriminalvårdens frivårdsorganisation omfattar fn ca 50 distrikt, och ca 17 000 personer är föremål för frivård. Inom frivården pågår olika försöksverksamheter. En del är knutna till brottsförebyggande rådet, som inrättades 1973, och är ett centralt samord-

86 Andra former av rehabiliteringsverksamher. . .

nande organ för kriminalvårdpolitiken. Rådet, som sedan 1974 är en statlig myndighet underjustitiedepartementet, leds av en styrelse på 16 personer. I styrelsen ingår representanter från samtliga riksdagspartier, statssekreterarna från ett antal departement, Företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna, landstings- och kommunförbunden, försäkringsbolagen och kriminologisk forskning. Till rådets kansli är knutna ett antal arbetsgrupper, som svarar för en stor del av rådets utredande arbete. Ledamöter i arbetsgrupperna är företrädare for myndigheter och organisationer som berörs av rådets verksamhet. Enligt sin instruktion skall rådet bl a ta initiativ till och samordna forsknings- och utvecklingsarbete inom kriminalpolitikens område. Till brottsförebyggande rådet är knutet det s k Sundsvallsprojektet. Försöksverksamheten som startade 1972 innebär att ett frivårdsdistrikt getts förstärkta resurser i avsikt att se hur detta påverkar klienternas resocialisering. Således har antalet skyddskonsulenter tredubblats. Socialmedicinsk expertis knutits till försöket, frivårdshotell och frigångshem ställts till förfogande samt särskild arbetsförmedlare avdelats för verksamheten. För att effektivisera övervakningsarbetet har antalet ärenden begränsats till tre per övervakare. Ambitionen har också varit att försöka rekrytera övervakare bland personer som kände klienten innan han begick brott samt ge övervakarna intensilierad utbildning och stöd i form av bl a regelbundna behandlingskollegier. Försöksverksamheten. som är föremål för vetenskaplig uppföljning, ska pågå to m 1976 och slutrapport väntas föreligga 1978. Av en halvtidsrapport“ som publicerats 1975 framgår att försöksverksamhetens intentioner varit svåra att förverkliga. Man har inte lyckats rekrytera andra övervakare än tidigare och utbildningsinsatserna har endast nått dem som redan var välutbildade. Det personliga förhållandet mellan klient och övervakare har inte heller blivit bättre. Inom brottsförebyggande rådet planeras f n en försöksverksamhet i syfte att finna och pröva lokala samarbetsmodeller mellan olika myndigheter. Bakom försöksverksamheten ligger tanken på normalisering, dvs att kriminalvårdens klienter i största möjliga utsträckning ska få hjälp och service på samma villkor som andra samhållsmedborgare. Projektet ska genomföras på tre nivåer; inom ett län, en kommun och ett bostadsområde. Avsikten är att samordna olika myndigheters insatser kring konkreta projekt, exempelvis utbildnings-, arbetsmarknads- och bostadssituation.

7.5 Allmän försäkring

Försäkringskassorna intar en viktig roll i rehabiliteringsarbetet. Enligt 4 kap. 2 § lagen om allmän försäkring åligger det försäkringskassan att ta initiativ till rehabiliteringsåtgärder i de fall sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgått i nittio dagar. För handläggning av dessa ärenden finns särskilda samarbetslag inrättade. Dessa är knutna till centralkassorna. l laget ingår försäkringskassans förtroendeläkare, en eller flera tjänstemän från försäkringskassan, föredragande i arbetsvårdsfrågor samt länsarbetsnämndens förtroendeläkare. Ansvaret för sjukfallsbevakningen decentraliseras fn. Samarbetet med

Andra/brmer av rehabilireringsverksamhet. . . 87

berörda myndigheter har också utökats. Således ska nya samarbetsgrupper - numera benämnda rehabiliteringsgrupper - bildas dels vid Försäkringskassornas centralkontor (totalt 24), dels vid lokalkontoren (totalt ca 500). l Försäkringskassans centrala rehabiliteringsgrupp bör kassans Förtroendeläkare och en eller Flera tjänstemän vid kassans utredningsavdelning delta. - Vidare bör Företrädare För länsarbetsnämnd och sjukvårdshuvudman gärna läkare vid rehabiliteringsklinik - delta. Företrädare För andra samhällsorgan, Företrädare För länets handikappråd, kan också kallas. exempelvis Centralkontoren bör verka För att lokala rehabiliteringsgrupper bildas, knutna till kassans lokalkontor. l dessa ska ingå tjänstemän Från Försäki Förekommande Fall dess Förtroendeläkare, distriktsläkare eller ringskassan, distriktsköterska, Företrädare För socialvården och arbetsFörmedlingen/arbetsvården. Till Forsäkringskassornas centralkontor är också knutna pensionsdelegationer, som handlägger Frågor om Förtidspension, Vårdbidrag och handikappersättning. I delegationen ingår av regeringen utsedd ordförande, vice ordFörande samt två av socialstyrelsen utsedda läkare jämte tvâ lekmannarepresentanter utsedda av riksFörsäkringsverket och två utsedda av landsting eller kommun. Företrädare För länsarbetsnämnden, som regel Föredragande i arbetsvårdsärenden, deltar som särskild expert. Denne är emellertid endast adjungerad. Fro m l juli 1976 ingår också två representanter utsedda av AMS vid handläggning av ärenden rörande deltidspension. har också tre egna sjukhus i Nynäshamn, Tranås RiksFörsäkringsverket och Åre. Här behandlas patienter med bl a reumatiska sjukdomar (Främst Tranås), neuroser (Främst Nynäshamn) och astma (Främst Åre). Det totala är drygt 600. Vid sjukhusen Finns särskilda rehabiliteringsavplatsantalet delningar med viss arbetsmarknadsinriktad prövning och träning. Till avfinns rehabiliteringsläkare, psykologer, kuratorer och arbetsdelningarna knutna. Tillgång till mekanisk verkstad, snickeri, kontorsvårdstjänstemän etc Finns. Hit kan patienter som är svårbedömda från Försäkprövning ringssynpunkt remitteras.

7.6 samarbetsformer mellan arbetsvården och andra

rehabiliteringsorgan

För handläggning av gemensamma rehabiliteringsfrågor Finns ett antal samarbetsorgan inrättade på olika nivåer. lnom arbetsmarknadsstyrelsen Finns sedan 1952 en rådgivande delegation for arbefsttârdsfizigol på central nivå. l denna deltar numera representanter bl a Från riksFörsäkringsverket, so- Från 29 myndigheter och organisationer: cialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd, statens arbetsklinik, samt arbetsmarknadens paner. Delegationen har handikapporganisationerna till uppgift att verka För arbetsvårdens utveckling och samordning av statliga och kommunala åtgärder på arbetsvårdens område. På Iänsplaner Finns motsvarande arbetsvårdsdelegationer med representanter For länets handikapporganisationer, arbetsmarknadens parter, landstinget, primärkommunerna samt Försäkringskassan. l regel ingår också nuetc. mera representanter För skyddskonsulentorganisationen, specialskolor

88 Andra former av rehabi/iteringsverksamher. . . SOU l976:38

Förslag till nya riktlinjer för de regionala arbetsvårdsdelegationerna är fn under utarbetande i arbetsmarknadsstyrelsen. Samverkansformerna mellan olika vårdorganisationer och arbetsförmedlingen har huvudsakligen karaktär av mer eller mindre utbyggt kontaktmannaskap. Någon central överenskommelse som närmare reglerar formerna för samverkan i enskilda fall mellan arbetsvård och sjukvård finns inte. Vid en del medicinska rehabiliteringskliniker ingår arbetsvårdstjänstemän i rehabiliteringsteamen. Till vissa psykiatriska kliniker finns kontaktmän utsedda och vissa sjukhus besöks regelbundet av personal från arbetsförmedlingen. Riktlinjer för kontaktmannaskapet med kriminalvården är f n under omarbetning med anledning av kriminalvårdsverkets nya anstaltsorganisalion och den ökade satsningen på frivården. Således ska i varje län finnas en länskontaktman med kriminalvårdsverket. För riksanstalt ska finnas lokalkontaktmän i de fall länskontaktman ej handhar den direkta kontakten med de intagna på anstalten. lntagna på lokalanstalt ska i största möjliga utsträckning själva söka upp arbetsförmedlingen under permission eller frigång, varför särskild kontaktman inte alltid är nödvändig. Enligt de nya riktlinjerna behövs inte heller någon särskild kontaktman för frivården, eftersom de som är aktuella för frivård ska utnyttja samhällets arbetsförmedlingsservice på samma villkor som övriga medborgare. Sedan år 1963 gäller en överenskommelse mellan arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen om ett organiserat samarbete mellan nyk/erhersvârd och arbetsförmedling. Överenskommelsen har bl a inneburit att länsarbetsnämnderna utsett särskilda kontaktman. Sådana finns för samtliga allmänna vårdanstalter och för en del enskilda. Vid varje länsarbetsnämnd ska dessutom finnas en länskontaktman för kontakten med den öppna nykerhetsvården och för samordning av de lokala kontaktmännens och arbetsförmedlingens verksamhet för alkoholskadade i länet. År 1959 träffades en överenskommelse mellan socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen om samverkan. Överenskommelsen innebär att en särskild befattningshavare inom arbetsförmedlingen ska fungera som kontaktman mellan skolan och arbetsförmedlingen. Kontaktmän finns utsedda i alla län oberoende av om ungdomsvårdsskolor finns eller inte. Kontaktmannen besöker skolorna och deltager vid behov i behandlingskollegierna vid skolorna. Bl a på grund av ungdomsvårdsskolornas vikande beläggning kommer kontaktmannafunktionen att bli föremål för översyn. Som framgått tidigare förekommer samverkan mellan arbetsvärd och/örsäkringskassan i samarbetslag, pensionsdelegationer och de nya rehabiliteringsgrupper som är under uppbyggnad i anknytning till lokalkontoren. l detta sammanhang kan också nämnas de försöksverksamheter med social samverkan som på socialutredningens initiativ prövats på en del håll i landet. Dessa försöksverksamheter har haft delvis olika uppläggningar och syften. Avsikten har varit att skapa samarbetsformer mellan socialvården och andra myndigheter i frågor av gemensamt intresse. I Falun, Ljusdal och Linköping har sådan försöksverksamhet bedrivits utan lokalmässig samordning. Försöket i Falun är nu avslutat medan försöken i Ljusdal och Linköping fortfarande pågår. En utvärdering av försöksverksamheten i Falun samt en lägesrapport från

Andra former av rehabilireringsverksamher. . . 89

Ljusdal och Linköping visar att det har varit svårt att förverkliga idéerna bakom Försöken. Projekten har inte alltid upplevts som en gemensam angelägenhet för gruppmedlemmarna. Det har i vissa fall varit svårt att säkerställa den nödvändiga Iäkarmedverkan. Målet att utveckla klientdemokrati har varit svårt att förverkliga. Det kollektiva behandlingsansvaret har inte fungerat. Det har också visat sig att behandlingsplanering ställer krav på ändrade arbetsmetoder inom socialt arbete och förändrade yrkesroller. Av rapporterna framgår också klan att det finns ett stort behov av gemensamma baskunskaper och en gemensam referensram for alla personalkategorier om verklig samverkan ska kunna komma till stånd. Det är därför nödvändigt med ordentliga utbildningsinsatser.

8 Utredningens överväganden

8.1 Utredningsuppdraget

YR-utredningens uppgift är dels att finna en samordnad organisation för yrkesinriktad rehabilitering, och dels att företa en översyn av den arbetspsykologiska verksamhet som bedrivs i anslutning till arbetsförmedlingarnas arbete. l utredningsuppdraget ingår dessutom att finna en klarare ansvarsfördelning mellan medicinsk, social och yrkesinriktad rehabilitering. Statens arbetskliniks ställning och Verksamhetsinriktning ska också övervägas. Med yrkesinriktad rehabilitering avses de åtgärder som tillskapats för personer som på grund av fysiskt, psykiskt, intellektuellt och socialt handikapp har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Hit räknas arbetsprövning och arbetsträning som bedrivs vid landstingskommunala eller kommunala arbetsvårdsinstitut och anpassningskurser (OT-kurser) för vissa handikapp» grupper som anordnas inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. I utredningsuppdraget ingår även att överväga frågor i samband med de s k ALU-kurserna, som är en form av Fördjupad och individualiserad yrkesvägledning i kombination med praktisk yrkesorientering. Dessa kurser är således inte i första hand en rehabiliteringsresurs. I praktiken genomgår dock många arbetshandikappade sådana kurser. Den arbetspsykologiska verksamhet som bedrivs för arbetsmarknadsverkets räkning är i första hand ett medel för yrkesvägledningen i dess arbete att hjälpa de arbetssökande att finna rätt yrke eller utbildningsalternativ. Hit räknas anlagsundersökningar och psykologmedverkan vid förmedlingarna samt ALU-kurserna. Dessa åtgärder kan utnyttjas av alla arbetssökande vid förmedlingarna. De arbetshandikappade utgör således mindre än hälften av alla dem som genomgår anlagsundersökning i någon form.

8.2 Arbetsmarknadspolitikens Förändrade roll

Utgångspunkten for samhällets sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik är allas rätt till arbete. Det framstår numera allt klarare att denna rätt bör tillgodoses på den gängse arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att med kraftfulla åtgärder försöka motverka behov av ytterligare tillväxt av den skyddade sektorn. De viktigaste arbetsmarknadspolitiska reformerna i syfte att förverkliga detta mål är tillkomsten av trygghetslagarna. Härigenom

92 Utredningens överväganden SOU l96:38

har instrument skapats som syftar till att motverka utslagning på arbetsmarknaden. Av de särskilda arbetsvårdsåtgärderna har halvskyddat arbete ökat förhållandevis kraftigt under senare år. Detta är också ett uttryck för strävanden att integrera arbetshandikappade med andra arbetstagare. Utredningen vill ansluta sig till detta synsätt. Människors rätt till arbete bör i möjligaste mån tillgodoses på den gängse arbetsmarknaden. Alla tendenser till en uppdelning av arbetskraften med hänsyn till arbetsförmågan är oacceptabla från jämlikhetssynpunkt. Ett jämlikt liv kräver möjligheter till social gemenskap och sociala kontakter med olika slags människor. En fortsatt normalisering och integrering av åtgärderna för arbetshandikappade tillgodoses bäst genom att arbetstillfällen i första hand skapas på den gängse arbetsmarknaden. Från samhällsekonomisk synpunkt är detta också fördelaktigt. Erfarenheterna tyder på att utslagningen på arbetsmarknaden har fortsatt under den senaste tioårsperioden. Således har antalet förtidspensionärer ökat från ca 150000 år 1965 till ca 289000 år 1974. Antalet män utanför arbetskraften i åldrarna 45-64 år har stigit med 60 % under samma år, Sysselsättningsutredningen visar att denna grupp medelålders och äldre män huvudsakligen bor i storstadsområden samt i skogslänen. De är i allmänhet ej gifta - ofta frånskilda. De har kort och bristfällig grundutbildning och speciellt i storstäderna har de ofta svåra sociala problem som antingen är en följd av eller orsaken till utslagningen från arbetsmarknaden. Hälsoskäl är det dominerande förvärvshindret. Ytterligare antydningar på en fortsatt utslagningsprocess är att företagsfusioner och nedläggning av småföretag också har fortsatt. Detta leder erfarenhetsmässigt till att en del av arbetstagarna aldrig återinträder i arbetskraften. Många av dessa människor blir härigenom arbetshandikappade och hänvisade till skyddat arbete. De reformer som tillkommit för att motarbeta utslagningen på arbetsmarknaden har ännu verkat kort tid. Trygghetslagstiftningen trädde i kraft ijuli 1974 och anpassningsverksamheten har ännu knappast kommit igång på allvar. Det är därför svårt att bedöma vilken effekt dessa reformer kommer att få. Erfarenheterna från arbetsförmedlingarna tyderdock på att utslagningen på arbetsmarknaden har dämpats sedan tillkomsten av dessa lagar. Utredningen vill understryka vikten av att åtgärder vidtages som förhindrar att människors rätt till arbete på den arbetsmarknaden reguljära urholkas. I takt med att företagen blir större kommer interna arbetsbyten att svara för en allt större del av rörligheten på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att samhället och de anställda får ett större inflytande över företagens personalpolitik. Detta har också varit tanken bakom inrättandet av anpassningsgrupperna. Utredningen finner det mycket angeläget att denna nya linje ytterligare utvecklas. Arbetsförmedlarna måste ges de förutsättningar som krävs för att gentemot företagen med kraft kunna hävda samhällets intressen i personalpolitiska frågor. Behovet av att stärka samhällets inflytande på detta område är viktigt även ur följande aspekt.” Den allmänna trenden på arbetsmarknaden idag är att anställningsförhållandena för redan anställda förbättras. Denna tendens kommer ytterligare att förstärkas när arbetsrättskommitténs förslag genomförs. Personalorganisationerna kommer i framtiden att få ett allt större in-

sou 197533 Utredningens överväganden 93

flytande i allt fler frågor. Erfarenheter tyder på att detta tenderar att gynna redan anställda. För att inte en klyfta ska skapas mellan personer som redan är förankrade på arbetsmarknaden och dem som står utanför är det viktigt att samhället med kraft tillvaratar de senares intressen. Detta är också tanken bakom lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder som avser bla att underlätta nyanställning av arbetshandikappade. Utredningen vill understryka att möjligheterna att bereda arbetshandikappade anställning på den ordinarie arbetsmarknaden måste ytterligare förbättras. Ett framträdande drag i svensk arbetsmarknadspolitik har varit att finna samforståndslösningar mellan parterna på arbetsmarknaden och samhället. Tanken på kvotlagstiftning for att hjälpa arbetshandikappade till anställning på gängse arbetsmarknad har diskuterats. Mot en sådan generell lag har framförts uppfattningen att den skulle upplevas som diskriminerande för de arbetshandikappade. att det skulle vara svårt att fastställa kvoter samt att göra en objektiv bedömning av arbetshandikapp. l stället har samhället genom lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder fått möjligheter att påverka företagens anställningspolitik genom att lokalt anmoda företag att anställa arbetshandikappade. Detta skapar möjligheter till smidiga och situationsanpassade lösningar. I de fall företag vägrar att följa länsarbetsnämndens anvisningar kan frågan hänskjutas till arbetsmarknadsstyrelsen, som i sin tur kan föra frågan till rättslig prövning. Dessa båda möjligheter har dock inte hittills formellt utnyttjats. Detta behöver inte innebära att lagen inte haft effekter. Erfarenheterna från arbetsförmedlingarna tyder på att själva existensen av lagen har gjort vissa arbetsgivare mer benägna att anställa arbetshandikappade och äldre. Eftersom det inte finns någon samlad redovisning av lagens hittillsvarande effekter och eftersom rättslig prövning aldrig har vidtagits är det dock svårt att veta i vilken mån den kan bli ett effektivt instrument för att bereda arbetshandikappade arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Utredningen vill betona att i den mån erfarenheterna visar att samförståndslösningar är otillräckliga för att bereda arbetshandikappade anställning på den reguljära arbetsmarknaden finns också möjligheter att vidta rättsliga åtgärder. Erfarenheterna av anpassningsgruppernas hittillsvarande verksamhet visar att de lyckats relativt bra med omplaceringsärenden. De har dock endast i mycket liten utsträckning kunnat bereda möjligheter till arbete åt arbetshandikappade som saknar sådant. Utredningen vill erinra om att lagen om anställningsskydd och lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder förutsätter varandra. I den mån den sistnämnda lagen inte används kommer lagen om anställningsskydd att få en diskriminerande verkan for arbetshandikappade som står utanför arbetsmarknaden. Den kommer att bidra till att öka klyftan mellan redan anställda och personer som står utanför arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder byggs ut och följs upp med regler och anvisningar för hur den ska tillämpas. YR-utredningen har ovan pekat på det angelägna i att förutsättningar skapas för integration av de arbetshandikappade på den reguljära arbetsmarknaden. Utöver detta krävs också åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och avpassa arbetena efter arbetstagarnas förutsättningar. Arbetshandikapp

94 Utredningens överväganden sou 1970:33

uppstår alltid i förhållandet mellan individen och arbetet. l den mån arbetskraven ökar och nivån för “normalprestationen” höjs kommer alltfler arbetstagare att bli arbetshandikappade. Det är därför av yttersta vikt att arbetsmiljön ges en sådan utformning att utslagning av arbetskraften motverkas. Enligt förslaget till arbetsmiljölag kommer denna lag att omfatta flertalet områden av mänsklig aktivitet. Arbetarskyddet har förstärkts kraftigt under senare år men har hittills huvudsakligen varit inriktat mot de tekniska och medicinska aspekterna av arbetsmiljön. Ambitioner finns dock att bredda verksamhetsområdet till att omfatta även de psykiska och psykosociala sidorna av arbetsmiljön. Denna- utveckling vill YR-utredningen tillstyrka. YR-utredningen vill också understryka behovet av en utbyggd företagshälsovård. Det är viktigt att denna ges en sådan utformning att den kan uppfylla sitt primära mål. dvs att förebygga arbetsbetingad ohälsa. Det är därför angeläget att sjukvården inte får ett alltför dominerande inslag i företagshälsovården.

8.3 Företagshälsovårdsutredningen

Enligt regeringsbeslut 1976-02-26 skall frågan om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten utredas. Av direktiven till utredningen framgår att företagshälsovården ännu är otillräckligt utbyggd, bla beroende på brist på kompetent personal. Företagshälsovårdens stora betydelse som en del av den lokala arbetarskyddsorganisationen har aktualiserats av arbetsmiljöutredningen. En utbyggnad av företagshälsovården kräver en samplanering med övrig hälso- och sjukvård avseende bla avvägningen mellan sjukvård och förebyggande hälsovård. Av direktiven till företagshälsovårdsutredningen framgår vidare att de hinder som uppstått i anslutning till den hittillsvarande utbyggnaden av företagshälsovården ska analyseras. En ändamålsenlig fördelning och planering av läkarresurserna inom företagshälsovården ska därvid beaktas. Vidare bör frågan om lämplig organisation av företagshälsovården i små och geografiskt spridda företag, där man haft svårt att finna lämpliga modeller för verksamheten, övervägas. Företagshälsovårdens innehåll och vissa utbildningsfrågor i anslutning härtill ingår också i utredningsuppdraget. En effektiv kontroll av arbetsmiljön med hjälp av hygieniska gränsvärden kräver tillgång till resurser for mätning, analys och utvärdering. Företagshälsovårdsutredningen ska enligt sina direktiv överväga i vilken mån dessa behov i ökande grad kan tillgodoses inom ramen för företagshälsovården resp inom den offentliga hälso- och sjukvården. En fortsatt utveckling i riktning mot att en psykosocial funktion blir en särskild del av företagshälsovården bör också aktualiseras. De sakkunniga ska enligt sina direktiv också undersöka lämpliga vägar att utforma företagshälsovården så att den kan medverka till att tillgodose anpassningsgruppernas behov av service. Vidare bör övervägas vilka utbildningsvägar som lämpar sig som bas för specialutbildning i företagshälsovård samt frågan om kompetensvillkor. Frågan om den fortsatta utbyggnaden av den yrkesmedicinska verksamheten ska också behandlas.

Utredningens överväganden 95

8.4 Gränsdragning mellan medicinsk, social och yrkesinriktad

rehabilitering

Det går aldrig att dra en absolut klar gräns mellan olika led i en rehabiliteringsprocess. All rehabiliteringsverksamhet måste utgå från en helhetssyn på individen och hans situation. I detta perspektiv är flertalet rehabiliteringsåtgärder, avsedda att bistå personer i yrkesverksam ålder, yrkesinriktade. Målet är att på sikt möjliggöra for individen att så långt som möjligt klara sig själv och ett arbete. Detta utesluter inte att många rehabiliteringsåtgärder vänder sig till grupper, som inte i forsta hand avser att söka sig ut på arbetsmarknaden ex handikappade husmödrar. Det är samtidigt uppenbart att det i ett rehabiliteringsförlopp krävs olika former av medicinska, sociala och yrkesinriktade specialinsatser for att ett inträde/ återinträde på arbetsmarknaden ska möjliggöras. Dessa insatser får olika tyngd och delvis olika inriktningar i olika faser av rehabiliteringen. l ett skede av akut sjukdom är den medicinska behandlingen av primär betydelse. När det akuta sjukdomstillståndet är hävt kan exempelvis funktionsträning bli det huvudsakliga rehabiliteringsinnehållet. Det är dock fortfarande viktigt att patienten får regelbunden medicinsk tillsyn för att t ex återfall i sjukdomen ska kunna förebyggas. Vid ett normalt tillfrisknande kan sedan denna tillsyn successivt minskas men är fortfarande av betydelse under hela det återstående rehabiliteringsforloppet. Förhållandet mellan medicinsk, social och yrkesinriktad rehabilitering kan på liknande sätt beskrivas som en gradvis förskjutning av rehabiliteringsinnehållet mot åtgärder som alltmer uttalat syftar till en arbetsplacering. Detta innebär dock inte att den medicinska och sociala rehabiliteringen kan anses helt avslutad i och med att personen passerar olika administrativa gränser mellan sjukvård, socialvård och arbetsvård. Sådana insatser kan vara nödvändiga under lång tid framåt. Det aktiva behandlingsinnehållet tonas dock alltmer ned och åtgärderna får främst en stödjande funktion. I enlighet med detta synsätt vill utredningen betona att en organisation för yrkesinriktad rehabilitering aldrig kan ses isolerad. Ett arbetshandikapp hos individen är i allmänhet ingen enstaka företeelse utan ofta ett utslag av en även i övrigt otillfredsställande livssituation. Olika undersökningar har på ett övertygande sätt visat samband mellan bl a hälsa, ekonomi, bostad, utbildning och arbetslivserfarenhet. Icke tillgodosedda behov hos individen på dessa områden tenderar att samvariera. I ett rehabiliteringsforlopp finns det således en mängd intressenter. Sjuk- och socialvården har huvudansvaret for den mer grundläggande rehabiliteringsverksamheten. Sjukvårdens ansvar gäller såväl organspecialiserad vård som en mer allmänt inriktad medicinsk rehabiliteringsverksamhet. Socialvården har huvudansvar for att människors rehabiliteringsbehov uppmärksammas och tillgodoses. Socialvården ansvarar också for mycket viktiga funktioner som måste vara tillgodosedda innan en återgång till arbete kan möjliggöras, bostadsfrågan måste vara löst, sanering av ekonomin kan vara nödvändig, barntillsynsfrågan ordnad etc. Det forsta kravet på en rehabiliteringsorganisation är således att den möjliggör en helhetssyn på individen och hans problem. Organisationen måste också möjliggöra en tidsmässig och innehållsmässig samordning av insat-

96 Utredningens överväganden SOU l97bz38

serna från olika delar av den totala rehabiliteringen. Detta kräver ofta parallella insatser från olika myndigheter. Samtidigt är det viktigt att fastställa de olika myndigheternas kompetensområde så att dubbelarbete undviks. Vidare måste organisationen tillgodose krav på decentraliserade resurser så att individens behov kan tillgodoses i hans närmiljö. Ur individens synvinkel är det viktigt att rehabiliteringsförloppet ges en sådan utformning att köbildning mellan olika led i rehabiliteringsforloppet undviks. Tidsmässiga forskjutningar kan få till följd att resultaten av tidigare rehabiliteringsinsatser går förlorade. Även om det således inte är möjligt att dra några absoluta gränser mellan olika rehabiliteringsåtgärder och därmed olika huvudmäns insatser kan utredningen konstatera att nuvarande ansvarsfördelning mellan medicinsk, social och yrkesinriktad rehabilitering inte är tillfredsställande. Många människor har svårt att tillgodogöra sig yrkesinriktade på grund av

åtgärder

att andra samhällsorgan, som t ex medicinska rehabiliteringskliniker eller den primärkommunala socialvården har bristande resurser. Som en konsekvens härav har den yrkesinriktade rehabiliteringsorganisationen tvingats påtaga sig ansvar för ett ofta mycket omfattande vård- och behandlingsarbete. I anpassningskurserna (OT-kurserna) ingår betydande inslag av ADL-träning. psykisk och social träning etc. Vid arbetsvårdsinstituten har man i ökande utsträckning tvingats ägna sig åt en rent terapeutisk verksamhet av socialmedicinsk natur. I stället för att utgöra ett komplement till tidigare medicinsk behandling och social träning har således den yrkesinriktade rehabiliteringen många gånger fått ersätta sådan vård. Utredningen vill därför betona vikten av att den medicinska och sociala rehabiliteringen upprustas och samordnas. Soda/vården måste på ett annat sätt än idag ta sitt primära ansvar för att rehabiliteringsbehov uppdagas och åtgärdas. Detta innebär naturligtvis inte att kommunerna är skyldiga att svara för åtgärder som enligt lag eller förordning vilar på staten eller landstingen. Det är på den kommunala nivån som ansvaret bör ligga för att individuella behandlingsplaner upprättas och olika åtgärder samordnas. Den primärkommunala socialvården har genom sin anknytning till människors närmiljö i forhållande till andra myndigheter den bästa förutsättningen att skaffa kunskap om människors levnadsförhållanden. Genom införande av familjevårdsprincipen finns också möjligheter till en helhetssyn på individen och hans problem. Symtombehandling kan därför undvikas till förmån för familje- och relationsbehandling. Detta kräver dock att resurser tillskapas för en behandlingsinriktad socialvård. Utredningen har funnit att den medicinska rehabiliteringen måste förstärkas. Idag saknas medicinska rehabiliteringskliniker i ca hälften av landstingsområde. Vidare måste den medicinska rehabiliteringen ges en sådan utformning att den når större grupper än idag. Den nuvarande huvudsakliga inriktningen på somatiskt handikappade, främst rörelsehindrade, får inte medföra att andra grupper med lika stort behov av medicinsk rehabilitering

i vid bemärkelse utestängs. Åtgärderna måste kunna differentieras efter

individuella behov och en mer målinriktad funktionsträning komma till stånd. Arbetsterapin får inte bli en allmän sysselsättningsform utan måste i första hand ses som ett led i en medveten behandling. Utredningen vill också tillstyrka de forslag till decentraliserad medicinsk rehabiliteringsor-

Utredningens överväganden 97

ganisation med förankring vid vårdcentralerna som socialstyrelsen föreslår i sin utredning om den medicinska rehabiliteringen. Likaledes vill utredningen poängtera vikten av att den psykiatriska vården förbättras. Psykiskt handikappade som tillbringat lång tid på sjukhus måste tränas att klara sig bättre ute i samhället. Institutionsvård får lätt karaktären av omhändertagande och passivisering, som måste kompenseras innan patienten kan skrivas ut. Det är således viktigt att patienterna genom en medveten social träning förbereds för ett självständigt liv ute i samhället. Många psykiskt handikappade, som vistats åratal på sjukhus har dåliga kunskaper om hur samhället fungerar och de kommer till arbetsvården ovana att fatta egna beslut, osäkra i sin kontakt med myndigheter etc. Kriminalvården måste på ett annat sätt än idag förbereda sina intagna för ett liv i frihet. Möjligheterna till yrkesutbildning vid anstalt är ett viktigt medel för de intagnas arbetsanpassning efter frigivning. Det är därför positivt att skolöverstyrelsen övertar delar av den yrkesutbildning som kriminalvårdsstyrelsen bedriver och ger den formen av arbetsmarknadsutbildning. De försöksverksamheter i frivården som pågår eller planeras kan också ge värdefulla erfarenheter. vill sålunda framhålla att institutionsvården i olika former Utredningen måste bli mera medveten i sin strävan att förbereda personer för ett liv ute i samhället. lnstitutionsvården är dock på väg att begränsas och öpökar. Det är därför av stor vikt att förstärka öppenvårdens penvårdsformer människors medicinska och sociala möjligheter att fånga upp och tillgodose rehabiliteringsbehov. Många av de människor som idag kommer till arbetsvården har komplicerade socialmedicinska arbetshandikapp. En “vanlig” symtombild är

svårdiagnostiserade ryggbesvär i förening med psykiska besvär. Öfta finns

missbruksproblem och en tung social problematik med i bilden. Problemen är inte av den arten att personerna blivit föremål för behandling vid någon medicinsk rehabiliteringsklinik eller intagna för psykiatrisk vård. De kan vara kända av socialvården och kan ha haft kontakt med socialläkare. För att dessa människors medicinska och sociala rehabiliteringsbehov ska kunna tillgodoses i syfte att förbereda dem för en yrkesinriktad rehabilitering krävs en betydande samordning av medicinska och sociala insatser. Former och resurser för en sådan samverkan har i stort sett hittills saknats. lnnehållsmässigt skulle en verksamhet som tillgodoser deras rehabiliteringsbehov närmast tillhöra socialmedicin, men socialmedicinska kliniker finns endast vid ett fåtal sjukhus i landet. Eftersom dessa människors rehabiliteringsbehov således inte har kunnat tillgodoses inom den gängse sjuk- och socialvården har på vissa håll arbetsvårdsinstituten i realiteten fått fylla denna funktion. Målet att bereda människor arbete uppnås alltmer sällan. Detta är olyckligt för såväl personal som elever vid arbetsvårdsinstituten. Personalen kan lätt uppleva meningslöshet i sitt arbete genom att det högt ställda målet så sällan uppnås. Många elever med små förutsättningar att kunna tillgodogöra sig en direkt yrkesinriktad rehabilitering kommer till instituten. Målet för vistelsen vid institutet är att eleven på sikt ska kunna få ett arbete. När detta inte uppnås blir resultatet lätt en upplevelse av personligt misslyckande och ytterligare en bekräftelse på svårigheterna 7

98 Utredningens överväganden

att komma över handikappet. Utredningen har därför funnit att för att en rehabiliteringsorganisation med striktare ansvarsfördelning mellan medicinsk, social och yrkesinriktad rehabilitering ska kunna komma till stånd måste man finna former for en bättre samordning av insatserna. Det är möjligt att de vårdcentraler med integrerad sjuk- och socialvård, som inrättas i allt fler kommuner, i framtiden kan få betydelse för ett intensiñerat samarbete mellan primärkommuner och landsting i rehabiliteringsfrågor. Utredningen vill också peka på försäkringskassornas viktiga roll i detta sammanhang. Långvariga och/eller täta sjukskrivningar kan vara ett tecken på ohälsa i vid bemärkelse. Möjligheterna att tidigt upptäcka sådana störningar och sätta in lämpliga medicinska och sociala åtgärder kan ha stor förebyggande effekt. De nya rehabiliteringsgrupperna med representanter från försäkringskassa, distriktsläkare eller distriktssköterska samt företrädare för socialvården och arbetsförmedlingen, vilka grupper är under uppbyggnad

i anknytning dels till försäkringskassornas centralkontor, dels till lokalkon-

toren, kan här få stor betydelse. I detta sammanhang kan nämnas en försöksverksamhet, “Terapeutisk verksamhet med industriella inslag. som arbetsvårdsnämnden i Stockholms läns landsting startat hösten 1975. Målet är att genom en individualiserad träning av förberedande karaktär bättre tillgodose rehabiliteringsbehovet hos den grupp personer som befinner sig i gränsområdet mellan vård- och arbetsmarknadsåtgärder och som behöver en intensitierad medicinsk och social rehabilitering innan de kan tillgodogöra sig mera direkt yrkesinriktade åtgärder. Viktiga inslag i verksamheten kommer därför att bli gruppträning, ADLträning, studiebesök och studiecirklar, social träning i syfte att nå bättre relationer med omvärlden. fysisk träning, konstnärliga aktiviteter, industriell arbetsterapi i syfte att förbereda för kommande arbetsprövning och arbetsträning etc. Inremittering sker genom kommunens socialbyrå inom ett begränsat upptagningsområde. Behandlingstiden beräknas bli ca ett år med möjlighet till förlängning. Fullt utbyggd kommer verksamheten att omfatta 40 elever. En utvärdering ska göras efter två år. Som framgått i det föregående har utredningen funnit att behovet av samordnad och förstärkt medicinsk och social rehabilitering är mycket stort. Regeringen har uppdragit åt statens handikappråd att utarbeta förslag till en organisatorisk modell för samordning av olika rehabiliteringsinsatser för handikappade, avsedd att prövas i en försöksverksamhet. Uppdraget kommer att genomföras under ledning av en särskilt utsedd utredningsman med statens handikappråds enskilda medlemmar som referensgrupp. Arbetsplan för uppdragets genomförande framgår av bilaga 1. Denna försöksverksamhet kan förväntas ge värdefulla erfarenheter beträffande möjligheterna att åstadkomma en samordnad medicinsk och social rehabiliteringsorganisation. Denna fråga bör enligt YR-utredningen efter projektets genomförande göras till föremål för en särskild utredning.

Utredningens överväganden 99

8.5 Nuvarande organisation för yrkesinriktad rehabilitering

och verksamhet i anknytning till arbets-

arbetspsykologisk

förmedlingarna

Som framgått av tidigare avsnitt har utredningen funnit att den nuvarande organisationen för kartläggande och förberedande åtgärder är mycket splittrad. Sådana resurser finns idag knutna dels till arbetsförmedlingarna, dels till de fristående arbetspsykologiska instituten, dels till de landstingskommunala arbetsvårdsinstituten, dels ock till arbetsmarknadsutbildningen. Dessa resurser har vuxit fram utan någon närmare samordning. Denna splittförsvårar ett effektivt utnyttjande av rade organisation enligt utredningen de tillgängliga resurserna och ett smidigt utnyttjande av åtgärderna i det enskilda fallet. att komma ut på arbetsmarknaden riskerar En person med svårigheter instanser. Han kommer därvid att utredas idag att få passera ett flertal i olika sammanhang och av olika personer. Vid arbetsförmedlingen görs en allmän Vid de arbetspsykologiska instituten utreds hans utredning. teoretiska och personlighetsmässiga förutsättningar för olika arbeten. Kan

hans svårigheter på arbetsmarknaden härledas till sjukdom eller handikapp,

vilket i flertalet fall avgörs av läkare, kan han få tillgång till arbetsprövning och arbetsträning, vilket innebär ytterligare utredning och diagnostisering. Tillhör han vissa handikappgrupper kan han alternativt få del av anpassningsundervisning med starka inslag av utredning. Bedöms hans svårigheter kunna lösas med mindre individualiserat utredningsförfarande eller om han inte bedöms som arbetshandikappad av läkare kan han hänvisas till ALUkurs. Resultatet av den splittrade organisationen blir att många arbetshandikappade får ta del av en rad olika åtgärder. Detta leder ofta till dubbelarbete i främst utredande och diagnostiserande syfte. De olika åtgärdsformerna har delvis likartad uppläggning och innehåll men skiljer sig också åt i väsentliga avseenden. I anpassningskurserna (OT-kurserna) ingår en relativt av olika funktioner. Vid arbetsvårdsinstituten, där systematisk uppträning arbetsträningen ofta är kopplad till produktion, är det svårare att få till stånd en systematisk och individualiserad uppträning. l den reguljära arbetsmarknadsutbildningen saknas i alltför hög grad möjligheter till individualiserade stödåtgärder under utbildningstiden. Med nuvarande splittrade organisation är det svårt att korrigera en felaktig rehabiliteringsplan. Man kan inte flexibelt varva olika former av kartläggande och förberedande åtgärder. Resultatet blir att den arbetshandikappade kan tvingas att ofta byta verksamhetsområde. För individen är detta ansträngande och kan upplevas som omotiverat. Rehabiliteringstiden blir utdragen genom att så många olika medel tillgrips innan personen är färdig att gå ut på arbetsmarknaden. Som utgångspunkt för sina förslag rörande en samordnad organisation för yrkesinriktad rehabilitering och arbetspsykologisk verksamhet i anknytarbete vill utredningen anföra följande. Arning till arbetsförmedlingarnas betsprövning och arbetsträning var länge de enda formerna för kartläggande och förberedande av svåra ärenåtgärder som stod till buds vid bedömning den. Dessa åtgärder växte fram som en del av den arbetsvårdsorganisation,

100 Utredningens överväganden

som hade sina rötter i den primärkommunala socialvården och med stark anknytning till sjukvården. Det var då ganska naturligt att dessa resurser förbehölls personer vars svårigheter på arbetsmarknaden antogs bero på handikapp i främst medicinsk bemärkelse. Läkarutlåtande kom därför att få en avgörande betydelse för att fastställa vilka personer som skulle få del av de särskilda arbetsvårdsåtgärderna. Under främst 1960-talet har arbetsmarknadsutbildningen expanderat kraftigt. Denna åtgärdsform har kommit att omfatta ett stort antal människor med mycket skiftande bakgrund. Det har därvid blivit uppenbart att människor i en omställningssituation inför ett inträde/återinträde på arbetsmarknaden kan behöva stöd av insatser av kartläggande och förberedande natur utan att de för den skull kan betecknas som arbetshandikappade i någon medicinsk bemärkelse. Lång bortovaro från arbetsmarknaden, bristfällig skolutbildning etc. kan vara reella arbetshinder som behöver kompenseras med olika insatser. Som en konsekvens av detta har också resurser av kartläggande och förberedande karaktär tillkommit inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Således beräknas ca en tredjedel av kursdeltagarna delta i någon form av yrkesförberedande utbildning, tex kompletterande grundskoleutbildning. För vissa handikappgrupper är ett landstingsområde ett för litet upptagningsområde för att en verksamhet som tillgodoser deras behov ska kunna organiseras. Anpassningskurser (OT-kurser) för dessa grupper har därför ordnats inom arbetsmarknadsutbildningen, som har vidare upptagningsområde än vad ett arbetsvårdsinstitut kan ha. Totalt sett omfattar åtgärder inom ramen for arbetsmarknadsutbildningen ett betydlgt större antal personer med arbetshandikapp än de som omfattas av arbetsvårdsinstitutens verksamhet. Således påbörjade år 1975 ca 20 000 perscner med arbetshandikapp någon form av arbetsmarknadsutbildning medan år 1974 ca 5000 påbörjade arbetsprövning och ca 4000 arbetsträning. Arbetsmarknadsutbildningen har således även kommit att bli den huvudsakliga rehabiIiteringsorganisationen for de arbetshandikappade Den traditionella uppdelningen i registrerade arbetsvårdssökande och andra arbetssökande har alltmer förlorat sin relevans. Det har visat sig att beuovet av särskilda kartläggande och förberedande åtgärder inte följer ett sådan mönster. Arbetsförmedlingarnas nya metodik och organisation där all: arbetssökande som behöver en mer personlig service i första hand ska betjänas av förmedlare har visat att många som tidigare skulle ha hämisats till särskilda arbetsvårdsexpeditioner kunnat beredas arbete genom andra insatser. Även om således normaliseringen gäller i ena riktningen, dvs att registrerade arbetshandikappade i ökande utsträckning får del av fördjupad arbetsförmedlingsservice och yrkesutbildning, gäller inte det omvända förhållandet. För att få tillgång till arbetsprövning och arbetsträning som är de mest kvalificerade formerna för kartläggning, måste i princip den ar- 1 Med arbetsförmedlare betssökande av läkare klassificeras som arbetshandikappad enligt vissa givna avses alla arbetsförmedkategorier. lingstjänstemän. Med hänsyn till deras olika Detta finner utredningen otillfredsställande. Utgångspunkter fören samfunktioner skiljer man på ordnad organisation av arbetsförmedlingens kartläggande och förberedande förmedlare, arbetsvårdare åtgärder måste vara möjligheten att kombinera olika åtgärder efter indioch yrkesvägledare. viduella behov. Således kan ett praktiskt prövningsförfarande vara en hjälp

Utredningens överväganden 101

för personer bl a i en yrkesvalssituation. Inga delar av åtgärdssystemet bör därför vara förbehållna endast vissa grupper på mer eller mindre formella grunder. Som en andra utgångspunkt för sina forslag vill utredningen framhålla att organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen i första hand ska betjäna människor som själva önskar eller av ekonomiska skäl tvingas komma ut på arbetsmarknaden och som har förutsättningar att klara ett arbete. Detta utesluter inte att en viktig uppgift för rehabiliteringsorganisationen är att skapa motivation för arbete. Personer som kanske från början är tveksamma eller obestämda infor en yrkesinriktad rehabilitering men som samtycker till en sådan sedan de fått närmare kännedom om vad den syftar till och innebär ska också betjänas av organisationen. Utredningen har funnit att det är olyckligt att de mest kvalificerade rehabiliteringsresurserna används som ett led i en pensionsbedömning. Många av de elever som kommer till arbetsvårdsinstituten har i realiteten remitterats av försäkringskassan. De har mycket liten motivation att söka sig ut i arbetslivet utan önskar endast få pension. I de fall det är uppenbart att en återgång till arbete är orealistisk är det från samhällsekonomisk synvinkel inte rationellt att de dyrbaraste och mest kvalificerade utredningsresurserna tas i anspråk. I takt med att pensionssystemet görs smidigare och möjligheter att kombinera förvärvsarbete med delpension tillskapas borde också inträde i pensionssystemet kunna göras smidigare. l komplicerade ärenden kan det dock vara nödvändigt med en tids arbetsmarknadsinriktad prövning och träning för att bilden rörande den arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden ska klarna. Detta behov måste också framdeles tillgodoses inom ramen för organisationen för yrkesinriktad rehabilitering om än i mer restriktiv omfattning än idag. Därvid bör det samlade utlåtandet från enhetens personal tillmätas betydelse. Läkarna bör i detta sammanhang jämställas med andra experter.

9 Utredningens förslag

organisation för yrkesinriktad re- Utredningsförslagen gäller en samordnad och arbetspsykologisk verksamhet i anknytning till arbetsförhabilitering medlingarna.

9.1 Förstärkning vid arbetsförmedlingarna Det är naturligt att arbetsförmedlingarna intar en nyckelposition i en samordnad organisation. Det är vid arbetsförmedlingen och genom dess externa kontakter man får den forsta kontakten med den arbetssökande. Detta organ till vårdinrättningar och dess upplevs också som realtivt neutralt i förhållande funktion är väldefmierad: arbetsförmedlingen ska i första hand förmedla arbete och hjälpa till med förberedelserna därvid. Dess karaktär av förmedför alla arbetssökande kommer ytterligare att förstärkas alltefterlingsorgan som obligatorisk platsanmälan genomförs. vill därför föreslå förstärkning vid arbetsförmedlingarna. För- Utredningen slagen innebär dels en förstärkning av resurserna för yrkesinriktad rehabilitering i syfte att erbjuda arbetshandikappade bättre service, dels en förresurser i syfte att hjälpa människor i en stärkning av yrkesvägledningens yrkesvalssituation. För personer med arbetshandikapp som kanske efter lång tvekan och stor självövervinnelse på nytt eller för första gången ska söka arbete kan denna kontakt få avgörande betydelse för det fortsatta rehabiliteringsförtill förtroendefullt samtal mellan den arbetssökande och loppet. Möjligheten förmedlingstjänstemannen, upplevelsen av att från dennes sida möta respekt och förmåga till inlevelse i den sökandes situation, möjligheten att få innebörden i olika åtgärder förklarade för sig etc kan i sig ha positivt värde. Utredningen vill därför starkt framhålla att arbetsförmedlingsverksamheten bör inriktas på att i ökad grad ge de arbetssökande en individualiserad service. Möjligheterna till fortlöpande kontakt mellan den arbetshandikapbör kunna förbättras. Personalen bör ges bättre pade och arbetsförmedlaren om handikapproblem av fysisk, psykisk, intellektuell och social utbildning natur. Detta gäller speciellt arbetsvårdarna. För att undvika att människor kommer till arbetsförmedlingen alltför i medicinskt och socialt avseende är det viktigt att ardåligt förberedda betsförmedlingarnas kontaktmannaskap med sjukvården och socialvården byggs ut. Arbetsmedlingstjänstemännen är experter på hur arbetsmarknaden ser ut och vilka krav den ställer. Det är viktigt att denna sakkunskap för-

104 Utredningens förslag

medlas till andra rehabiliteringsorgan så att dessa bibringas en realistisk uppfattning om vad arbetsmarknaden kräver. Den rehabilitering som föregår den yrkesinriktade rehabiliteringen kan därigenom ges en mer målinriktad prägel. Detta kontaktmannaskap bör ges en fastare organisation och omfatta fler vårdinrättningar än idag. Beträffande sjukvården bör den inte begränsas till medicinsk rehabilitering utan omfatta hela den somaliska vården. Likaledes bör kontaktmannaskapet med psykiatriska vården ut. För byggas yrkesvägledarna bör på liknande sätt kontakten med SYO-konsulenterna byggas ut. En förstärkt medicinsk och social rehabilitering i enlighet med vad som tidigare skisserats och ett utökat kontaktmannaskap kommer inte att innebära att alla människor som kommer till arbetsförmedlingen är tillräckligt förberedda för att kunna tillgodogöra sig yrkesinriktade åtgärder. Liksom förhållandet är idag kommer det även fortsättningsvis att finnas svårbedömda ärenden. Utredningen har funnit att den nya förmedlingsorganisationen som innebär att alla arbetssökande som behöver en mer personlig service i första hand ska betjänas av förmedlare har inneburit bättre arbetsförutsättningar för arbetsvårdarna och yrkesvägledarna. De har kunnat koncentrera sig på komplicerade ärenden. Det närmare samarbetet mellan olika förmedlingstjänstemän får dock inte medföra att deras speciella funktion i förmedlingsarbetet försvinner. För arbetsvårdarna är denna funktion att vara specialister på arbetshandikapp och arbetsmarknadens krav. Detta är mycket viktigt eftersom det har blivit svårare för många handikappgrupper att få arbete. För att arbetsvårdarnas yrkesidentitet ska kunna bibehållas är det nödvändigt med grundliga och återkommande utbildningsinsatser. Denna utbildning bör ges en bred utformning rörande handikappfrågor m m men också omfatta sociallagstiftning, hur sociala myndigheter olika bifungerar, dragsmöjligheter etc. Särskild vikt bör läggas vid utbildning om olika handikappgruppers behov och situation. Många arbetssökande som kommer till förmedlingen är i behov av att ordna sin sociala situation; sanera sin ekonomi, skaffa bostad etc. Det är då viktigt att arbetsvårdarna har kunskap om vart den sökande ska vända etc. Det sig. vad han har for rättigheter är också viktigt att arbetsvårdarna ges möjligheter till kontinuerliga överläggningar rörande gemensamma problem och att de får möjligheter att utbyta gemensamma erfarenheter. På liknande sätt bör man beakta yrkesvägledarnas särskilda funktion. Utredningen vill också föreslå att arbetsförmedlingstjänstemännen får bättre möjligheter att samråda med medicinsk och psykologisk sakkunskap i svårbedömda ärenden. Detta samrådsförfarande bör ha formen av lagarbete där alla lagmedlemmar har lika stort ansvar för ärendet. l dag finns möjligheter för arbetsförmedlingen att konsultera läkare och psykolog. Läkarna är knutna till förmedlingarna på konsultbasis. lnsatserna skiftar mycket och omfattar i allmänhet endast ett fåtal veckotimmar. Psykologmedverkan har hittills huvudsakligen bestått av konsultinsatser från de fristående arbetspsykologiska instituten i samband med anlagsundersökningar. Vid två länsarbetsnämnder finns psykologtjänster inrättade. Under senare år har också försöksverksamhet med “jour“psykologer vid arbetsförmedlingarna prövats.

Utredningens _förslag 105

Utredningen har funnit att erfarenheterna av psykologmedverkan i förmedlingsarbetet är så positiva att den arbetspsykologiska verksamheten som i dag bedrivs på konsultbasis bör inordnas i arbetsförmedlingarnas verksamhet. Fasta psykologtjänster bör därför inrättas vid arbetsförmedlingarna. Erfarenheterna har visat att psykologernas medverkan behövs även för andra insatser än anlagsundersökningar. Förmedlingspersonalen har ofta konsulterat psykologerna i svårbedömda ärenden där man känt behov av att samråda om vilka åtgärder som ur psykologisk aspekt kan vara lämpliga. Direkta samtal med den sökande har också förekommit, om än i mindre utsträckning. Dessa samtal kan ha aktualiserats i samband med anlagsundersökningar men också med utgångspunkt i andra frågeställningar. Behov finns således av psykologmedverkan i förmedlingsarbetet i betydligt fler frågor än de som direkt rör en yrkesvalssituation. Utredningen vill framhålla att psykologer vid arbetsförmedlingarna också ska kunna ha mer kontinuerliga stödsamtal med arbetssökande som känner behov av sådana. För många personer kan en fördjupad arbetsformedlingsservice eventuellt i kombination med några psykologsamtal vara tillräckliga stödåtgärder för inträde på arbetsmarknaden. Utredningen vill betona att den förstärkning av arbetsformedlingsverksamheten med psykologtjänster som föreslås inte ska vara förbehållen endast arbetshandikappade. I enlighet med normaliseringstanken ska denna resurs ingå som ett led i arbetsförmedlingarnas reguljära verksamhet och stå öppen för alla arbetssökande i mån av behov. Alla förmedlarkategorier ska således kunna anlita psykologerna. Utredningen har också diskuterat behovet av utökad läkarmedverkan i förmedlingsarbetet. Arbetsförmedlingarna har svårt att knyta lämplig medicinsk expertis till sin verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen har i anslagsframställningar begärt att få inrätta läkartjänster vid distriktskontoren; i första hand i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det kan naturligtvis diskuteras om arbetsmarknadsstyrelsen ska anställa egna läkare eller om behovet av medicinsk sakkunskap ska tillgodoses genom köpta tjänster från sjukvårdshuvudmännen. Utredningen har funnit att det i och för sig finns fördelar med ett fastare anställningsförhållande än det som idag råder. Läkaren skulle på ett bättre sätt kunna utnyttjas i det dagliga förmedlingsarbetet och det skulle bli lättare för honom att delta i det lagarbete mellan arbetsförmedlare, arbetsvårdare, yrkesvägledare och psykologer som bör eftersträvas. Utredningen har ändå funnit att läkarmedverkan liksom hittills främst bör tillgodoses genom köpta tjänster från sjukvårdshuvudmannen. Det är viktigt att den medicinska expertisen har återanknytning till det medicinska forsknings- och utvecklingsarbetet som bedrivs inom den gängse sjukvården. Beträffande lämplig specialistutbildning av de läkare som engageras i förmedlingsarbete vill utredningen föreslå att arbetsförmedlingarna får knyta till sig den expertis man anser välbehövlig och att detta får avgöras lokalt. Således har läkare med specialistkompetens i antingen var och för sig medicinsk rehabilitering, yrkesmedicin, psykiatri eller socialmedicin alla var och för sig värdefulla kunskaper, som behövs i förmedlingsarbetet. För att arbetsförmedlingarnas behov av läkarmedverkan ska kunna säkerställas vill utredningen föreslå att arbetsmarknadsstyrelsen inleder överläggningar med landstingsförbundet om lämplig organisatorisk form lör så-

106 Utredningens . förslag SOU 1976:33

dan medverkan. En möjlig väg vore att ålägga vissa sjukhuskliniker ansvaret för denna konsultverksamhet.

9.2 Samordning av kartläggande och förberedande åtgärder

Genom en Förstärkning av arbetsförmedlingarna i enlighet med vad som ovan skisserats kan många människor få sin sysselsättningsfråga löst redan vid förmedlingen. I många fall kommerdetdock bli nödvändigt med ytterligare kartläggning och förberedelser. För att dessa åtgärder ska bli så allsidiga som möjligt och smidigt kunna anpassas till skiftande individuella behov finner utredningen det angeläget att samtliga resurser samlas på ett ställe. Den nuvarande uppdelningen påolika huvudmämvilket innebäratt fristående arbetspsykologiska institut svarar för teoretisk prövning i form av anlagsundersökningar, arbetsvårdsinstituten svarar för praktisk prövning och träning och arbetsmarknadsutbildningen för bl a anpassningsundervisning och preparandutbildning i olika former, är orationell och försvårar ett effektivt. utnyttjande av samtliga resurser. En viss integrering av den arbetspsykologiska verksamheten och arbetsmarknadsutbildningen förekommer i anpassningskurser(OT-kurser) och ALU-kurser. Det krav som måste ställas på en samordnad organisation för yrkesinriktad rehabilitering är framförallt flexibilitet och förmåga till snabb anpassning till ändrade arbetsmarknadslägen. Målsättningen måste alltid vara att se individens möjligheter i förhållande till en konkret arbetsmarknad och åtgärderna måste fortlöpande avpassas efter de konkreta krav som olika arbeten ställer. Genom att anlagsundersökningar genomförs vid fristående arbetspsykologiska institut, som inte har någon direktkunskap om arbetsmarknadens krav kan undersökningarna lätt bli för individinriktade. De ger en allmän bild av den arbetssökandes förutsättningar för olika arbetsområden utan att sätta detta i relation till vad som är praktiskt genomförbart. Detta ankommer sedan på arbetsförmedlingstjänstemannen. Utredningen har därför funnit att anlagsundersökningarna bör integreras med arbetsförmedlingarnas övriga åtgärdssystem för kartläggning av arbetsförmågan. Arbetsvårdsinstituten har också svårigheter att anpassa sin verksamhet efter ändrade arbetsmarknadskrav. De har i allmänhet byggts upp under 60-talets andra hälft och är inriktade mot en arbetsmarknad dominerad av varuproduktion. Idag svarar den offentliga sektorn för en ökande andel av det totala antalet arbetstillfällen, vilket också sysselsättningsutredningen har visat. Det är svårt att på ett institut härma många expanderande arbetsområden t ex servicesektorn. Instituten har också svårt att fånga upp ändrade krav på arbetsmarknaden tex och personalens egna arbetslivserfarenheter blir lätt föråldrade. Genom att instituten är relativt små kan inte heller någon större bredd på yrkesutbudet erbjudas. Genom att arbetsträningen är kopplad till produktion är det svårt att systematisera och individualisera den efter individens behov. Denna utveckling av institutens verksamhet är olycklig. Den har försvårat institutens möjligheter att tjäna som effektiva instrument i en yrkesinriktad rehabilitering. Utredningen har därför funnit att en samordnad organisation för yrkesprövning bör knytas till arbetsmarknadsutbildningen. Denna verksamhet

Utredningens förslag 107

omfattar årligen ett stort antal människor som av olika anledningar befinner sig i en omställningssituation på arbetsmarknaden. Genom att knyta rehabiliteringsåtgärder till en utbildningsorganisation får verksamheten en positivare klang. Det har ofta varit svårt att motivera personer att genomgå arbetsprövning och arbetsträning. Utbildning har varit attraktivare. Sambandet mellan utbildning och arbete är för många människor klarare än sambandet mellan vård och arbete. Från individens synpunkt kan också arbetsmarknadsutbildningen erbjuda ett mycket varierat kursutbud, representerande ett stort antal yrkesområden på arbetsmarknaden. Organisationen kännetecknas av flexibilitet och förmåga till anpassning efter ändrade arbetsmarknadsförhållanden. Arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-centren bedrivs i nära samarbete mellan AMS och SÖ. Arbetsmarknadsverket bedömer behov av kurser, deras yrkesinriktning, omfattning och lokalisering. Verket bedömer också vilka arbetssökande som är berättigade till arbetsmarknadsutbildning. Skolöverstyrelsen svarar för den pedagogiska utformningen av kurserna och för ledning av verksamheten. Genom den nära samverkan mellan AMS och SÖ finns förutsättningar att hela tiden revidera kursplaner efter ändrade krav inom olika yrken. Utbildningen är också starkt målinriktad och avpassad för vuxenstuderande.

9.3 Enhet för yrkesprövning

Utredningen vill därför föreslå att delar av de resurser för kartläggande och förberedande åtgärder som idag finns vid de arbetspsykologiska instituten, arbetsvårdsinstituten och inom arbetsmarknadsutbildningen sammanlörs till särskilda enheter för yrkesprövning inom arbetsmarknadsutbildningen. Vid dessa enheter skall olika funktioner tillgodoses. Under en introdukrionsperiod ska eleven kunna genomgå ett generellt prövningsförfarande. anlagsundersökningar i olika former, ta del av fördjupad yrkesvägledning och arbetsmarknadsinformation etc. Målsättningen ska vara att personalen tillsammans med eleven ska kunna göra en bedömning av dennes allmänna förutsättningar för arbete eller utbildning. Ett viktigt inslag är också de motivationsskapande åtgärderna. Bedömningen kan bygga på tidigare arbetslivserfarenhet, utbildningsbakgrund och allmän kunskapsnivå, studievana, kunskap om och intresse för olika yrkesområden och utbildningsvägar, begåvningsmässiga och personlighetsmässiga förutsättningar för olika arbeten och utbildningar, fysisk och psykisk kapacitet i förhållande till olika yrkeskrav, behov av särskilda tekniska hjälpmedel etc. Längden på introduktionsperioden ska vara flexibel och kunna avpassas efter elevens individuella behov. För somliga som genomgår anlagsundersökning kan det räcka med någon dag - för andra kan det behövas ytterligare en tids introduktion. Efter denna tid kan bilden ha klarnat för många elever. Alla de olika åtgärdsformerna ska då vara tillgängliga. En fördjupad yrkesvägledning och kanske en kortare prövning kan för somliga elever leda fram till en önskan att praktiskt pröva ett bestämt yrke

108 Utredningens _lärslag sou 197633

eller arbetsområde. Möjligheter till prövning i reell miljö ska då kunna ordnas. För andra kan det bli aktuellt med utbildning i olika former, halvskyddat arbete, arkivarbete etc. För många kan det vara nödvändigt med ytterligare en tids prövning och förberedelse. De ska då få del av _firdjupad prövning och förberedelse inom enheten. Detta kan innebära ett mer regelrätt prövningsförfarande med sikte på bestämda yrkes- och/eller arbetsområden. I praktiskt betonade arbetsuppgifter ska de då kunna pröva sig fram i olika yrken för att komma underfund med vad de själva passar för och klarar av. För många elever är det nödvändigt med olika former av Förberedelser inför ett kommande arbete eller en utbildning. Det kan t ex vara nödvändigt att genom fysisk träning och sjukgymnastik förbättra konditionen och den motoriska funktionsförmågan. Andra elever kan vara i behov av psykisk träning i syfte att stärka motivation, självförtroende, uthållighet etc. Andra åter kan behöva social träning i form av kompletterande ADL-träning, träning i att fungera i grupp och tillsammans med arbetskamrater etc. Ergonomiska insatser och utprovning av och träning i användning av tekniska hjälpmedel kan också behövas. Dessa behov ska också kunna tillgodoses vid yrkesprövningsenheten. Efter vistelsen vid yrkesprövningsenheten ska alla åtgärdsformer stå öppna. Somliga elever kan exempelvis genom en tids prövning/träning i reell miljö ha fått möjligheter till arbete. För andra kan en placering i halvskyddat eller skyddat arbete bli aktuellt. Utredningen vill särskilt framhålla att åtgärdsformen prövning och träning i reell miljö bör byggas ut och vidareutvecklas i den nya organisationen. Denna åtgärdsform har visat sig synnerligen effektiv. Många arbetshandikappade har efter en tids prövning och träning i reell miljö fått anställning vid företaget eller institutionen. Särskilda personalresurser bör därför finnas vid yrkesprövningsenheten för kontakt med och uppföljning av elever som genomgår prövning och träning i reell miljö. För många elever kommer dock någon form av utbildning att bli nödvändig för att ett lämpligt yrkes- eller arbetsval ska kunna realiseras. Detta kan gälla såväl yrkesutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen som andra utbildningsvägar. l många fall är det då nödvändigt med vissa förberedande åtgärder innan de kan börja en reguljär kurs. Elever. som har bristfälliga grundkunskaper kan behöva komplettera sin grundskoleutbildning i bla svenska och matematik för att bli bättre rustade att klara en ordinär arbetsmarknadsutbildning. För många är själva studiesituationen ovan och undervisning i Studieteknik kan vara nödvändig. Det är också mycket viktigt att eleven noga får bekanta sig med den kommande undervisningssituationen: får tid att lära sig tekniken med bandade instruktioner, får lära sig att hantera den utrustning i form av maskiner od som används i undervisningen. Under förutsättning att olika stödformer och möjligheter till starkt individualiserade studieplaner tillkommer har utredningen funnit att delar av den arbetsträning som idag bedrivs vid arbetsvårdsinstituten med fördel bör kunna inordnas i den reguljära yrkesutbildningsverksamheten v d AMUcenter. Det måste vara riktigt att så långt som möjligt utnyttja AMU-centras breda kursutbud och omfattande utrustning istället för att bygga upp sär-

Utredningens _ förslag

skilda arbetsträningsavdelningar, som aldrig kan få samma bredd på yrkesutbudet. Detta förutsätter dock att en mer individualiserad kursuppläggning för personer med särskilda behov kan komma till stånd. Utöver Förberedande åtgärder i olika former, som skisserats ovan, måste också själva kursuppläggningen kunna varieras efter den enskildes behov. Somliga elever kan behöva betydligt längre tid än normalt för att klara en viss kurs; för andra kan nuvarande instruktionsformer behöva kompletteras med mer personlig assistans tex genom ökade personalinsatser; en del elever måste ägna längre tid åt vissa moment i utbildningen; andra åter kan behöva ett intensiñerat socialpsykologiskt stöd under utbildningstiden. Det är således mycket viktigt att kontinuerlig kontakt hålls med eleven under hela utbildningstiden och att övergången mellan yrkesprövningsenheten och yrkeskursen görs smidig. Eleven måste få möjlighet att regelbundet träffa den personal som han känner från enheten för yrkesprövning och delge dem sina synpunkter på utbildningssituationen. För somliga elever kan det vara nödvändigt med regelbundna samtal med psykologen; andra kan behöva viss stödjande tillsyn av läkare; för andra kan sjuk- och friskgymnastik i olika former vara önskvärd. Ansvaret för att individuella kursprogram läggs upp och att kontinuerlig uppföljning av elevens framsteg görs måste åvila enhetens personal. l de fall eleven inte klarar en påbörjad utbildning bör ansvaret för att annan åtgärd vidtas åvila enheten. Likaledes måste resurser för uppföljning av elever i andra utbildningar än arbetsmarknadsutbildning tillskapas. De flesta elever i arbetsmarknadsutbildningen kommer inte att passera enheten för yrkesprövning. Elever i reguljära kurser kan få problem under utbildningens gång och svårigheter att fullfölja kursen. Resurser för elevsociala insatser vid AMU-center måste därför förstärkas. En arbetsgrupp med representanter för AMS och SÖ har också i april 1976 lagt förslag till dimensionering av personalresurser för elevsocialt arbete inom arbetsmarknadsutbildningen. För att yrkesprövning ska kunna fungera enligt ovan angivna riktlinjer måste olika personalkategorier finnas representerade vid enheten. Där bör finnas arbetsförmedlingstjänstemän, läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, psykolog, kurator, lärare/instruktörer etc. Personalen bör arbeta i lag med ett gemensamt ansvar för eleverna men med bibehållna specialistfunktioner. I en organisation av ovan skisserat slag kommer lärarna i den reguljära arbetsmarknadsutbildningen att få ett ökat ansvar. Utredningen vill därför starkt poängtera vikten av att de också ges förutsättningar att ta detta ansvar. Möjligheter att sätta in extra personal och även andra extraresurser i kurser med arbetshandikappade måste tillskapas. Dessutom krävs en betydande satsning på metodutveckling för att kravet på starkt individualiserade kursplaner ska kunna tillgodoses samt en grundlig utbildning av lärarna om handikapproblem. En viktig uppgift för arbetslaget vid yrkesprövningsenheten blir således att till lärarna förmedla sina fackkunskaper i dessa frågor. En organisation av ovan skisserat slag innebär ett bättre utnyttjande av rehabiliteringsresurserna. Flertalet resurser för kartläggande och förberedande åtgärder samlas på ett ställe. Den nuvarande något konstlade uppdelningen i teoretisk prövning som i form av anlagsundersökningar huvudsakligen utförs vid de fristående arbetspsykologiska instituten och den prak-

l 10 Utredningens fors/ag

tiska prövningen som utförs vid arbetsvårdsinstituten försvinner. Detta kommer att möjliggöra ett betydligt mer individualiserat prövningslörfarande. Olika kombinationer av fördjupad yrkesvägledning, anlagsundersök-

ningar, prövningsförfarande samt preparandutbildning i olika former blir

härigenom möjliga utan att den arbetssökande tvingas uppsöka olika institutioner. Utredningsförfarandet kommer att effektiviseras och mycket av det dubbelarbete, som nuvarande splittrade organisation ger upphov till, kommer att kunna undvikas. Personalen kommer exempelvis att kunna avlastas en del administrativt arbete. Mycket av den skriftliga information i form av utlåtanden etc som idag är nödvändig för att erfarenheter ska kunna förmedlas mellan olika instanser kommer att bli onödig. Utrymme för ökad elevkontakt kommer därigenom att skapas. Rehabiliteringstiden kommer för många att förkortas bl a genom att delar av träningen inordnas i den reguljära arbetsmarknadsutbildningen. Den genomsnittliga tiden från det att den sökande först kommer i kontakt med arbetsförmedlingen till dess han eller hon är färdig med en eventuell yrkesutbildning kan således förkortas, vilket måste verka befrämjande för motivation och uthållighet. Genom att ovan beskrivna resurser av kartläggande och förberedande art sammanförs under samma enhet och knyts till arbetsmarknadsutbildningen uppnås en ökad normalisering och effektivisering av verksamheten. Den nuvarande uppdelningen av eleverna, som i huvudsak innebär att de ”svårare” fallen kommer till arbetsvårdsinstituten medan de “enklare” går till arbetsmarknadsutbildningsorganisationen kommer därigenom att upphävas. Det kan ge positiv effekt att personer med olika bakgrund men med samma konkreta problem, dvs svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden, har tillgång till samma organisation. Många med till synes mycket svåra problem kan uppleva stimulans och förnyat självförtroende i kontakten med andra arbetssökande med annan bakgrund.

9.4 Regional fördelning och dimensionering

Utredningen har diskuterat lämplig regional fördelning av ovan skisserade yrkesprövningsavdelningar. Verksamheten vid dessa avdelningar skulle till stor del vara ett hjälpmedel för arbetsförmedlingarna i deras kartläggande arbete. Man skulle därför i och för sig kunna tänka sig att en sådan yrkesprövningsavdelning knöts till varje distriktskontor. För att enheterna ska bli slagkraftiga är det dock viktigt att resurserna inte splittras för mycket. För att bl a arbetsträningen ska kunna integreras i den reguljära arbetsmarknadsutbildningen är det nödvändigt att yrkesprövningsenheter knyts till större AMU-centra, som har ett brett utbud av kurser. Utredningen har därför funnit att yrkesprövningsenheter bör koncentreras till större AMU-center i varje län. Dimensioneringen av verksamheten bör kännetecknas av samma flexibilitet som gäller för arbetsmarknadsutbildningen i övrigt. Idag finns ca 2 700 platser för arbetsprövning och arbetsträning. l den nya organisationen skulle dessa platser integreras vid yrkesprövningsenheterna. Genom effektivitetsvinster, bl a genom att arbetsträningen inordnas i den yrkesinriktade utbildningsverksamheten vid AMU-centra, kommer för många elever vistel-

Utredningens förslag

setiden vid yrkesprövningsenheten att bli kortare än vid nuvarande arbetsvårdsinstitut. Det skulle innebära behov av färre platser för lika många elever. Å andra sidan skulle fler personer än de elever som idag kommer till arbetsvårdsinstituten passera yrkesprövningsenheterna. Således skulle behovet av mer omfattande anlagsundersökningar tillgodoses vid dessa enheter och ett praktiskt prövningsforfarande kunna bli aktuellt även för andra personer än arbetshandikappade. I den föreslagna organisationen kommer yrkesprövningsenheten att bli basorganisation för olika insatser av kartläggande och Förberedande karaktär. Här kommer således nuvarande anpassningskurser (OT-kurser), teoretisk och praktisk arbetsprövning samt i viss mån ALU-kurser att kunna samordnas. Detta bör kunna ge uppenbara effektivitetsvinster. Förutsättningarna för ett gemensamt utnyttjande av vissa personalresurser, ex psykologer, material och maskinutrustning kommer därigenom att öka. Vissa gemensamma funktioner, som idag sköts av tjänstemän på olika håll, kan i en samordnad organisation koncentreras på färre händer. Anskaffande av praktikplatser i reell miljö kan vara en sådan funktion. Undervisningsmaterial och maskinutrustning kan utnyttjas av elever i såväl anpassningskurser, (OT-kurser) och ALU-kurser som vid ett praktiskt prövningsförfarande. Vissa moment av kompletterande grundutbildning m m kan eventuellt vara gemensamma för olika elever. Utredningen vill framhålla att verksamheten vid yrkesprövningsenheterna inte kan komma att ersätta anpassnings-undervisningen eller ALU-kurserna. För vissa handikappgrupper kommer även fortsättningsvis anpassningskurser med deras speciella metodik att vara nödvändiga. Utredningen vill dock betona att dessa kurser i första hand är att se som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd även om inslaget av medicinsk och social rehabilitering med nödvändighet måste vara stort. De korta anpassningskurserna på fyra veckor som ordnas för äldre synskadade kan inte sägas ha en arbetsmarknadsinriktad målsättning. I realiteten är de en form av kontaktkurs för människor som redan lämnat arbetsmarknaden. Det kan därför ifrågasättas om dessa kurser ska ordnas inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Denna verksamhet kunde alternativt bedrivas av De blindas förening med anslag från socialdepartementet. Utredningen vill föreslå att namnet anpassningskurser eller OT-kurser ersätts med benämningen yrkesprövningsverksamhet med särskilda resurser för vissa handikappgrupper. Därigenom markeras klarare verksamhetens nära anknytning till andra former av yrkesprövning som bedrivs vid yrkesprövningsenheten. l den föreslagna organisationen kommer behovet av psykologmedverkan och eventuellt också annan personal i ALU-kurserna att kunna tillgodoses genom medverkan från personal vid yrkesprövningsenheterna. Yrkesprövningsenheterna ska enligt utredningens förslag koncentreras till större AMUcenter i varje län. Idag anordnas ALU-kurser vid samtliga AMU-center och på ytterligare ett antal orter. Behov av ALU-kurser kommer även i fortsättningen att finnas på fler ställen än där det finns yrkesprövningsenheter. Utredningen vill därför föreslå att dessa AMU-center också tillförs psykologer med erfarenhet av arbetspsykologisk verksamhet.

1 12 Utredningens _förslag sou 197533

9.5 Organisationsutredning

Utredningen har genom sina förslag velat ange principerna för en samordnad organisation för yrkesprövning. Detaljplanering av organisationen får ankomma på särskilt tillsatt arbetsgrupp med representanter från AMS och SÖ. Yrkesprövningsenheten, som den tidigare skisserats, är att betrakta som en samlad resurs för kartläggande och förberedande åtgärder inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. l den föreslagna organisationen är det naturligt att arbetsvårdsinstitutens verksamhet och personal bildar grunden till dessa avdelningar. Den lokalmässiga samordningen med AMU-centra bör också utredas av ovan nämnda arbetsgrupp. Inför en samordnad organisation av ovan skisserat slag kommer vissa övergångsproblem att uppstå. Således har olika personalgrupper, exempelvis AMU-centras yrkeslärare och arbetsvårdsinstitutens instruktörer och arbetsledare, olika utbildningsbakgrund, lön och anställningsförhållanden. Skolöverstyrelsen har i skrivelse till regeringen den 4/6 1975 aktualiserat frågor rörande ändrade anställningsförhållanden för lärare inom AMU. Ett genomförande av dessa förslag skulle underlätta genomförandet av en samordnad organisation för yrkesprövning. Utredningen vill föreslå att de personalfrâgor som blir aktuella i samband med en ändrad organisation utreds av arbetsgruppen med repr för AMS. SÖ och berörda personalorganisationer.

9.6 Forskning och metodutveckling

Utredningen har från olika utgångspunkter diskuterat behov av forskning och metodutveckling inom yrkesrehabiliteringens område. l detta sammanhang har utredningen försökt göra en distinktion mellan de båda begreppen. Med forskning avser utredningen ett systematiskt och metodiskt sökande efter kunskap av mer generell och övergripande karaktär. Utvecklingsarbete har enligt utredningens synsätt en mer uttalad inriktning mot lösande av bestämda problem som uppstår i den praktiska verksamheten. Utredningen är väl medveten om att det i praktiken sällan går att dra några helt klara gränser mellan dessa olika aktiviteter. I det följande kommer att ges en översikt över några av de institutioner som idag sysslar med arbetsmarknadsinriktad forskning och metodutveckling.

9.6.1 Forskning För mer övergripande arbetslivsforskning rörande utvecklingen på arbetsmarknaden från olika aspekter finns idag en rad institutioner. I betänkandet (SOU 1973:55) “Beteendevetenskaplig arbetslivsforskning ges en översikt över befintliga institutioner där någon form av arbetslivsforskning bedrivs. Vid universiteten är det huvudsakligen inom de beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi som sådan forskning förekommer.

Utredningens _förslag 1 13

Dessutom Förekommer viss arbetslivsforskning, främst beträffande orinom ämnet företagsekonomi. Också vid de tekniska faganisationsfrågor, kulteterna förekommer viss arbetslivsforskning. Av betänkandet framgår att universitetens resurser på detta område är otillräckliga. Utredningen föreslog därför att fasta forskar- och lärartjänster borde inrättas vid de beteendevetenskapliga universitetsinstitutionerna. Vid psykotekniska institutet vid Stockholms universitet bedrivs arbetsmarknadsinriktad forskning på projektbasis. Denna forskning finansieras genom medel från bla arbetarskyddsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, idrottens forskningsråd, riksbankens jubileumsfond, socialstyrelsen samt statens råd för samhällsforskning. Den del av institutets forskningsverksamhet som finansieras av arbetsmarknadsstyrelsen avser forsknings- och utvecklingsarbete rörande den arbetspsykologiska verksamheten som bedrivs i anknytning till arbetsförmedlingsarbetet, bla anlagsundersökningar. Institutet _för social _forskning som inrättades 1972 genom ombildning av institutet för arbetsmarknadsfrågor ska bl a bedriva grundläggande forskning rörande arbetsmarknadens utstötnings- och absorptionsmekanismer. Detta innefattar forskning om hur tekniska och strukturella förändringar, olika slags lönepolitik etc påverkar dels sysselsättningen för olika grupper, dels arbetstillfállenas utformning. Vid arbetsmedicinska avdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen som inrättades år 1972 genom att det tidigare fristående institutet inlemmades i arbetarskyddsstyrelsen bedrivs forskning vid fem enheter, däribland en arbetsfysiologisk och en arbetspsykologisk. Vid den arbetsfysiologiska enheten bedrivs grundläggande studier av människans arbetsförmåga och därmed sammanhängande fysiologiska mekanismer, kartläggning av fysiska belastningsfaktorer i arbetslivet och experimentella studier som syftar till deñnition av ergonomiskt lämpliga arbetsförhållanden. Den arbetspsykologiska enhetens verksamhet omfattar främst arbetspsykologiska utredningar och undersökningar. Laboratorier/ör klinisk stress/brskning är knutet till medicinska och psykiatriska klinikerna vid Karolinska sjukhuset. Ett forskningsprogram vid laboratoriet har rubriken Stress i arbetslivet”. Studierna, som bedrivs tvärvetenskapligt, avser bl a att mäta individens funktion och välbefinnande under olika typer av belastning, tex skiftarbete. Vid styrelsen för teknisk utveckling finns en grupp för ergonomiskt/msknings- och utvecklingsarbete, som förfogar över ett arbetsmiljölaboratorium. Gruppens uppgift är bl a att verka för en riktig utformning av arbetsplatser, arbetsmiljöer, arbetshjälpmedel och arbetsuppgifter. Vid pedagogiskt centrum, som sorterar under Stockholms skoldirektion, finns sedan 1971 en sektion för yrkesutbildning. Vid sektionen bedrivs viss forskningsverksamhet avseende bl a miljö och ergonomi i yrkesutbildningen samt undersökningar beträffande arbetsmarknadsutbildning. l prop 1975/ 762182 har föreslagits och riksdagen har beslutat om inrättande av ett särskilt center/ör arbetslivsforskning fr o m 1 januari 1977. Enligt förslaget är detta institut att betrakta som ett komplement till universitetsfotskningen med ett praktiskt inriktat arbete styrt av arbetsmarknadens parter. Institutet ska ha statligt huvudmannaskap och finansieras via arbetarskyddsfonden. I styrelsen, som ska utses av regeringen, bör flertalet le- 8

1 14 Utredningensförs/ag sou 197638

damöter bestå av Företrädare för arbetsmarknadens parter. Tyngdpunkten i institutets verksamhet bör ligga på forsknings- och utvecklingsarbete kring problem som berör individer och grupper i arbetslivet, arbetsmarknadsparternas relationer och inllytandefrågor samt arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Institutet ska ha en fast forskarstab på ca lO personer och möjligheter att knyta till sig ytterligare lika många på projektbasis. För att säkerställa den nödvändiga anknytningen till universiteten ska innehav av vissa tjänster vid institutet vara förenat med tjänstgöring inom den högre utbildningen. 9.6.2 Nuvarande resurser/ör metodutveckling inom yrkesinriktad rehabilitering Idag bedrivs metodutveckling inom olika organisationer för yrkesinriktad rehabilitering och med delvis olika uppläggning och inriktning. Statens arbetsklinik svarar for visst metodutvecklingsarbete inom arbetsprövningens område. Kliniken har därvid huvudsakligen svarat för utarbetandet av normerade arbetsprov. Under senare år har ett samarbete med sociologiska institutionen vid Stockholms universitet inletts i det s k utslagningsprojektet. Detta har mer karaktär av forskning än av metodutveckling. Vid vissa större arbetsvårdsinstitut har också metodutvecklingsarbete bedrivits. Detta har dock fått begränsad spridning och det har inte funnits någon instans med ansvar att fånga upp och vidarebefordra erfarenheter från fältet. Utvecklingsarbetet for den arbetspsykologiska verksamheten har haft en delvis annan uppläggning. För denna verksamhet har inte funnits något särskilt institut for forsknings- och metodutvecklingsarbete. l stället har ca 10 procent av arbetsmarknadsverkets anslag för arbetspsykologisk verksamhet använts till utvecklingsarbete. Detta anslag har fordelats till de olika arbetspsykologiska instituten för särskilda projekt. l sina diskussioner om en framtida enhet för forsknings- och metodutveckling har utredningen övervägt två alternativ.

9.6.3 Särskilt institut för forskning och metodutveckling (Alt. l) Enligt det första alternativet skulle forsknings- och metodutveckling för yrkesinriktad rehabilitering åvila ett fristående institut. Grunden for detta institut skulle vara statens arbetsklinik, som skulle få ett vidgat verksamhetsområde och förstärkta resurser. Klinikens självständiga ställning under departementet skulle behållas. Styrelserepresentationen skulle vidgas betydligt och omfatta representanter för fler myndigheter och organisationer än idag. Behovet av ett sådant institut skulle främst motiveras av att det idag saknas en instans med ett samlat grepp över rehabiliteringsmetodik i ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. För att få till stånd en gemensam syn på rehabiliteringsprocessen med beaktande av såväl arbetsmarknadsmässiga, pedagogiska, psykologiska, sociala, medicinska som tekniska aspekter kan det finnas skäl att knyta ansvaret för den samlade metodutvecklingen till en särskilt inrättad enhet. Den nödvändiga anknytningen mellan yrkesinriktad rehabilitering och andra former av rehabiliteringsverksamhet som medicinsk och social rehabilitering skulle därigenom också underlättas.

Utredningens _förslag l 15 sou 1975; 33

Tonvikten i denna metodutveckling skulle ligga på att anpassa rehabiliteringsmetodik och rehabiliteringsåtgärder till arbetsmarknadsutvecklingen i arbetslivet. Basen för institutets verksamhet skulle således och förändringar vara arbetsförmedlingens utvecklingsbehov beträffande åtgärder for arbets- Institutet skulle svara för metodutveckling inte bara av den handikappade. Föreslagna yrkesprövningen utan även för andra åtgärder för arbetshandioch skyddat arbete, beredskapsarbete och arkappade såsom halvskyddat kivarbete etc. En viktig uppgift för detta institut skulle också vara att beakta särskilda handikappgruppers behov av speciell rehabiliteringsmetodik: blinda och synskadade, döva och hörselskadade, cp-skadade, rörelsehindrade, intellektuellt arbetshandikappade etc. Detta institut skulle också kunna tillgodose anpassningsgruppernas behov av metodutveckling. Inrättande av anpassningsgrupper är en av de på sikt reformerna för arbetshandikappade. Denna verksamhet har ännu viktigaste inte fått planerad omfattning och saknar i stort sett metodik. Detta gäller framför allt introduktion av arbetshandikappade, inskolning och stöd i en ny arbetsmiljö. Det återstår också mycket att göra för att påverka attityder och öka toleransen hos arbetsledare och arbetskamrater. Bättre resurser behövs även for åtgärder ifråga om handikapp-kompenserade tekniska anordningar och hjälpmedel. Metodutveckling bör bedrivas i nära anknytning till den praktiska verksamheten. Två möjligheter har härvid diskuterats. Institutet skulle antingen bedriva egen praktisk prövningsverksamhet med 30 platser. Alternativt skulle institutet inte ha egen prövningsverksamhet utan repliera på yrkesprövningsenheterna vid AMU-center samt platser i reell miljö. Formema för sådant samarbete kan regleras i avtal. Institutet skulle också svara för dokumentation och information rörande yrkesinriktad rehabilitering samt för utbildning av personal verksam inom detta område. Verksamheten vid institutet kunde förslagsvis organiseras på fyra avdelningar. lnom avdelningen/ör urredningsmetødik skulle enligt alt. l metoder utvecklas för psykologisk, social och medicinsk utredning inför val av arbete och utbildning. Avdelningen för behandlingsmerodik skulle omfatta vad som inom arbetsprövningen betecknas som fysisk, psykisk och social träning. Verksamheten inom avdelningen/ör anpassningsmerodik kunde ha en både pedagogisk och teknisk inriktning. Utredningen av den sökande skulle här relateras direkt till konkreta arbetsplatser och därför även omfatta utredning av arbetskrav och arbetsmiljö. Behovet av den sistnämnda avdelningen skulle motiveras enligt följande. Metoder för introduktion och inskolning i arbete krävs för att stödja enskilda sökande och underlätta anpassningsprocessen. Anpassningen av arbetsuppgifter och arbetsplatser som en teknik att vidga arbetshandikappades sysselsättningsmöjligheter förutsätter också en systematisk metodutveckling. Avdelningen _för uppföljnings- och samverkansmelødik skulle utveckla metoder för systematisk uppföljning av användningen av olika hjälpmedel och åtgärder för arbetshandikappade samt metoder för individuell uppföljning

1 16 Urredningens/örs/ag

och återinformation från såväl arbetsförmedlingstjänstemän som sökande. Vid institutet skulle finnas personal med beteendevetenskaplig, socialvetenskaplig, medicinsk och teknisk kompetens samt medarbetare med praktisk erfarenhet från arbetslivet som socialarbetare, psykolog, läkare, sjuksköterska, ingenjör. Till varje avdelning bör även knytas aktiv personal från arbetsförmedlingen. Driftkostnaderna för metodutveckling enligt detta alternativ skulle uppgå till ca 6 mkr.

9.6.4 Metodurveck/ing i anknytning ri/l yrkesprövningsenhererna (All. II) Utredningen har också diskuterat ett annat alternativ till organisation av metodutveckling. l stället för att centralisera forsknings- och metodutvecklingsarbetet till ett särskilt institut med fristående ställning kan resurser för utvecklingsarbete knytas direkt till fältverksamheten. Bakgrunden till förslaget om en sådan organisatorisk lösning är synsättet att metodutveckling inte kommer till stånd uppifrån eller vid särskilt inrättande institutioner. Utvecklingsarbetet är att betrakta som en ständigt pågående process i anslutning till den praktiska verksamheten. Det är därför mycket viktigt att skapa sådana förutsättningar i organisationen så att denna utveckling stimuleras och erfarenheterna tas tillvara. Den viktigaste uppgiften för en metodutvecklingsenhet är att i samverkan med fältet medverka i konkreta utvecklingsprojekt. Detta kräver en nära anknytning till den praktiska verksamheten och samma huvudman. l den nya organisationen kommer en rad aktiviteter att föras samman. Vid yrkesprövningsenheterna kommer behov av anlagsundersökningar, arbetsprövning och arbetsförberedelser i olika former att tillgodoses. Vidare kommer ökade krav på flexibilitet i utformningen av reguljära yrkesutbildningskurser att ställas. Den metodutveckling som blir nödvändig i den nya organisationen kommer att gälla ett rikt utbud av åtgärder från olika former av yrkesvalsinstrument som anlagsundersökningar och andra former av begränsade psykologkonsultationer till mer djupgående och långvariga rehabiliteringsinsatser. Den hittillsvarande metodutvecklingen inom arbetsprövningens område har huvudsakligen varit inriktad på utarbetande av praktiska arbetsprov. l den framtida organisationen kommer ökade krav att ställas på metodutveckling rörande de psykosociala aspekterna på arbetshinder. Således finns behov av att utveckla metoder för social och psykisk träning innefattande metoder att stärka självförtroende, skapa motivation för arbete eller utbildning, hjälpa de arbetssökande att ställa krav på sin omgivning, träna de arbetssökande att fungera i grupp, i ett arbetslag etc. Dessutom kommer att krävas metodutveckling rörande kompletterande funktionsträning, konditionsträning etc. Utarbetande av praktiska arbetsprover mot bakgrund av arbetskravsana-

lyser är andra viktiga områden. Åtgärdsformen prövning i reell miljö kräver

utarbetande av introduktionsformer för eleven, attitydpåverkan av arbetskamrater och arbetsledare etc. Ett mycket viktigt område för metodutvecklingsarbetet är också utform-

Utredningens _förslag

av kursplaner inom arbetsmarknadsutbildningen. Utredningens förningen att arbetshandikappade i ökad utsträckning kommer att delslag förutsätter yrkesutbildningskurser vid AMU-center. Detta kräver metaga i reguljära todutveckling rörande studieträningsprogram. introduktions- och instruktionsformer for olika målgrupper, anpassning av läromedel och undervisningsmaterial etc. l detta avseende kan metodutvecklingen få stor betydelse for arbetsmarknadsutbildningen i sin helhet och medverka till att även andra än arbetshandikappade får lättare att följa undervisningen. detta alternativ skulle tillgodoses genom en or- Metodutveckling enligt ganisation med starkt decentraliserade resurser vid AMU-centras yrkesprövsamt med viss Förstärkning vid skolöverstyrelsens centrala förningsenheter valtning. En särskild metodutvecklingsenhet vid byrå V3 med 5 kvalificerade skulle detta alternativ inrättas. Ett anslag på förslagsvis l tjänster enligt mkr ställs till förfogande som sedan fördelas for konkreta projekt av en särskilt inrättad delegation med representanter för bl a AMS och SÖ. Projekten kan förmodas till stor del komma att lanseras av AMS och AMS ska också ha ett flertal representanter i delegationen. Härigenom garanteras arbetsmarknadsstyrelsen inflytande över metodutvecklingen. Utredningen vill också peka på det nära samarbete som skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadens parter har i frågor rörande omoch inriktning av arbetsmarknadsutbildningen. På länsnivå finns fattning representerade i länsarbetsnämnden, kursstyrelsen och kursnämnparterna derna. På central nivå deltar parterna vid behandlingen av ramsplanen för arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadens parter är också representerade i SAMS. som är en samarbetsdelegation mellan SÖ och AMS med rådgivande funktion. Delegationen vari ingår ingår representanter för LO, TCO, SACO/SR och SAF ger råd beträffande planering av arbetsmarknadsutbildning, kursverksamhetens inriktning i fråga om yrkesområden samt kursernas längd och innehåll. Skolöverstyrelsens läroplansarbete sker likaledes i samråd med fackliga organisationer och yrkesnämnder. Dessa samarbetsformer mellan skolöverstyrelsen och olika arbetsmarknadsorgan skapar goda förutsättningar för ett allsidigt metodutvecklingsarbete med stark förankring i arbetslivet. Detta kommer också att främja ett önskvärt närmande mellan utbildningoch arbetsliv. Utöver detta anslag för metodutveckling kan det finnas skäl generella att tilldela vissa AMU-centra extra resurser för utvecklingsarbete. Det kan vara av värde med en regionalt förankrad utvecklingsverksamhet vid större AMU-centra på vissa orter med etablerade och utvecklade forsknings- och Det är också viktigt att hittills bedriven metodutveckutbildningsresurser. ling tas till vara. Resurser för metodutveckling bör därför tillföras yrkesprövningsverksamheten i Göteborg, Stockholm och Umeå. Detta motiveras bl a med att det finns universitet på dessa orter. l Göteborg har man sedan länge bedrivit metodutvecklingsarbete och har etablerat samarbete med universitetet. l Stockholm skulle enligt detta alternativ statens arbetskliniks resurser överföras till en yrkesprövningsenhet vid ett AMU-center och bilda for en liknande metodutvecklingsenhet. Förläggning av en enhet underlag till Umeå skulle motivaras av att eleverna har delvis andra arbetshandikapp i norra än i södra Sverige, bl a beroende på näringslivets struktur. Dessutom finns en arbetsmedicinsk filial i Umeå.

l 18 Urredningensfirs/ag SOU l96:38

Vid metodutvecklingsenheterna bör finnas personal med bl a beteendevetenskaplig, statistisk och pedagogisk utbildning. Personalstyrkan bör begränsas till ca 5 tjänster per enhet och omfatta kvalificerad personal med huvudsaklig uppgift att leda och samordna utvecklingsprojekt av tvärvetenskaplig karaktär. Inriktningen vid dessa metodutvecklingsenheter bör ha karaktären av främst praktisk åtgärdsforskning. Detta hindrar inte att enheterna bör samverka med högskolor och forskningsinstitut vid genomförande av speciella forskningsprojekt. Enligt utredningens förslag kommer psykologtjänster att inrättas vid arbetsförmedlingarna. För samordning och viss metodutveckling av denna verksamhet föreslås en förstärkning med tre tjänster vid den arbetspsykologiska sektionen inom AMS yrkesvägledningsenhet. Enligt detta alternativ ska metodutvecklingsresurser huvudsakligen tillföras yrkesprövningsverksamheten vid AMU-center. Behovet av en mer övergripande forskning rörande utvecklingen på arbetsmarknaden, utslagningsproblematiken och uppkomst av arbetshandikapp, arbetsmiljöforskning med inriktning på analys av arbetstillfredsställelse, arbete som social miljö och liknande frågor får enligt detta alternativ tillgodoses vid redan befintliga och föreslagna forskningsinstitutioner. Således bör det föreslagna centret för arbetslivsforskning ges förstärkta resurser för sådan forskning. Centret bör också ges en samordnande funktion för den arbetslivsforskning som idag bedrivs på olika håll. Kostnaderna för metodutveckling enligt detta alternativ skulle uppgå till drygt 3 mkr.

9.6. 5 Utredningens _förslag

Utredningen har diskuterat och övervägt ovan angivna alternativ för metodutveckling och vill föreslå en i enlighet med alternativ ll.

organisation

Utredningen har funnit att en organisation med starkt decentraliserade resurser i nära anknytning till den praktiska verksamheten har de bästa förutsättningarna att kunna fånga upp och vidareutveckla den metodutveckling som pågår i organisationen. Ett fristående institut har ofta svårigheter i detta avseende och löper lätt risk att isoleras. Statens arbetskliniks svårigheter att leda metodutveckling på arbetsprövningens område har delvis berott på dess fristående ställning. Utredningen har i och för sig funnit att det finns behov av en mer övergripande forskning rörande utveckling på arbetsmarknaden, uppkomst av arbetshandikapp, utslagningsproblematiken samt forskning inriktad på att förändra arbetsmiljön i olika avseenden. Denna forskning bör dock enligt utredningens mening inte särskiljas från annan arbetsmarknadspolitisk forskning. Redan idag finns ett antal institutioner med liknande forskningsuppdrag. Som framgått tidigare sker arbetsmarknadsinriktad forskning_vid bla universiteten, institutet för social forskning, arbetsmedicinska avdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen och laboratoriet för klinisk stressforskning. Dessutom föreligger beslut om inrättande av ett centrum för arbetslivsfrågor. Tyngdpunkten i institutets verksamhet skall enligt propositionen ligga på forsknings- och utvecklingsarbete kring problem som rör individer och grupper i arbetslivet, arbetsmarknadsparternas relationer och inflytan-

Utredningensförslag l 19

defrågor samt arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Den övergripande forskningen rörande arbetshandikappades problem på arbetsmarknaden bör således ske inom ramen för redan befintliga institutioner. Detta är också i linje med de normaliseringssträvanden som gör på allt fier områden och som innebär att man ska undvika sig gällande att särskilja grupper med avseende på olika symtom. Det är därför lämpligt också att det planerade centret för arbetslivsfrågor ges resurser för forskning rörande de arbetshandikappades problem på arbetsmarknaden. Utredningen är medveten om att det sker arbetsmarknadsinriktad forskarbetspsykologiska instituten, främst PT1. Den del ning vid de fristående av detta forsknings- och utvecklingsarbete som avser den arbetspsykologiska verksamheten i anknytning till arbetsförmedlingarnas arbete kommer att övertas i den nya organisationen. Beträffande den övriga forskningsverksamheten har utredningen funnit att den bör tillgodoses vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, som bör ges extra resurser härför.

9.7 Kostnadsberäkningar

har i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och skolöver- Utredningen beräkning av kostnaderna för verkstyrelsen gjort en mycket ungefärlig samheten i den nya organisationen. Beräkningarna grundas på 1976 års prisoch lönenivå. Beträffande arbetsvårdsinstitutens verksamhet förutsätts att driftkoststatsbidraget på 10 000 kr per årsplats täcker 30 procent av totala nader.

9.7.1 Nuvarande kostnader Av tabell l framgår kostnaderna för verksamheten i nuvarande organisation. Av tabellen att arbetsprövning och arbetsträning totalt kostar framgår 144,1 mkr. Av denna kostnad är driftkostnaderna 90.1 mkr och utbildningsbidragen 54 mkr. Landstingen svarar för 90,1 mkr, varav huvuddelen eller 63,1 mkr är driftkostnader. Statsbidragen utgör 54 mkr, lika fördelad på driftkostnader och utbildningsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsens anslag för psykologmedverkan vid arbetsförmedlingarna uppgår till 24,1 mkr. An-

Tabelll Nuvarande kostnader för arbetsprövning/träning samt psykolog- och läkarmedverkan vid förmedlingarna. Fördelade på olika huvudmän. Mkr.

Landstingen AMS Totalt

Arbetsprövning/arbetsträning driftkostnader 63.1 27,0 90.1 27.0 27,0 54.0 utbildningsbidrag 90.1 54,0 144.1 totalt ap/al Psykologmedverkan vid förmed- - 24.2 243 lingarna Läkarmedverkan vid förmedling- 2.9 29 arna

Totalt 90,1 81 .l 171:2

120 Utredningens förslag

Tabell2 Kostnadsjämförelse mellan nuvarande organisation och den föreslagna organisationen. Mkr. Nuvarande org Föreslagen org Dill*

Psykologmedverkan vid för- ” 4] medlingarna 24,2 19.5 Läkarmedverkan vid förmedlingarna + ll 2,9 4,l Totalt “ 7-0 |7| .2 154.2

slaget för läkarmedverkan är 2,9 mkr. Totalt kostar verksamheten i nuvarande organisation l7l,2 mkr.

9.7.2 Kostnadsförändringar enligt utredningsförs/aget

Enligt utredningens förslag ska arbetsvårdsinstitutens verksamhet överföras till yrkesprövningsenheter vid AMU-center. Dessutom ska den arbetspsykologiska konsultverksamheten ersättas med fasta tjänster vid arbetsförmedlingar och yrkesprövningsenheter. Utredningen har i sina kostnadsberäkningar utgått från oförändrat platsantal vid i yrkesprövningsenheterna jämförelse med arbetsvârdsinstituten, dvs 2 700 platser. Antalet psykologtjänster förutsätts motsvara 150 heltidstjänster, dvs samma antal psykologer som idag arbetar vid de fristående instituten. arbetspsykologiska I tabell 2 har en jämförelse gjorts mellan kostnaderna i nuvarande organisation och beräknade kostnader i den föreslagna organisationen.

9.7.3 Kostnads/örändringar vid över/örande av A VI- verksamheten till

yrkesprövningsenherer vid AM U-Cemer

Av tabell 2 framgår att den främsta kostnadsförändringen i den nya organisationen gäller personalkostnader. Genom en samordnad organisation kan en rad funktioner samordnas på mindre personal. Således beräknas personalkategorin övrig personal vid AVl-instituten (kontorister, Städpersonal etc) på sikt kunna minska. Likaledes skulle de gemensamma förvaltningskostnaderna kunna minska. ldag sysselsätts en rad personer vid arbetsvärdsinstituten och landstingens centrala förvaltning med manuell administration av utbildningsbidragen. l den nya organisationen skulle denna funktion övertas av försäkringskassan. På sikt kommer också behov av hantverkare som idag fungerar som stödarbetare vid träningsverkstäderna att upphöra. Totalt beräknas dessa bruttobesparingar till l5 mkr. uppgå Den nya organisationen medför också kostnadsökningar för administration av verksamheten vid SÖ. Totalt kommer 600-800 personer att överföras i fältorganisationen. Behov av förstärkning vid byrå V 3 har beräknats till

Utredningens_ förs/ag 121

8 handläggare. Dessutom behövs 2 biträdestjänster för kamerala uppgifter (löneräkning, redovisning) samt anslag för ADB-kostnader. Totalt beräknas dessa kostnader uppgå till ca 1,5 mkr. Den reella kostnadsbesparingen i den nya organisationen blir således ca 13,5 mkr.

9.7.4 Psykologt/änsrer vid arbetsförmedlingar och yrkesprövningsenherer

Utredningens förslag innebär att fasta psykologtjänster motsvarande 150 heltidstjänster inrättas vid arbetsförmedlingarna och yrkesprövningsenheterna. Dessa tjänster tillkommer utöver de psykologer som överförs från arbetsvårdsinstituten till yrkesprövningsenheterna. Till länsarbetsnämnderna och distriktskontoren knyts psykologer. På vissa håll, ex Stockholm. är lokalkontor härvid ztttjämställas med distriktskontor. Detta ger totalt ca 100 psykologer för förmedlingsarbetet. Dessutom tillförs yrkesprövningsenheterna och övriga AMU-center var sin psykolog. Detta ger totalt ca 50 tjänster. För den totala psykologverksamheten krävs också biträdespersonal. Således tillförs 20 biträdestjänster. Psykologsektionen vid AMS bör tillföras vissa tjänster för administration och metodutveckling. Idag omfattar sektionen l chefspsykolog, l administratör, 2 psykologer samt 1 kontorist. Sektionen tillförs 3 psykologtjänster och 2 biträdestjänster. Denna förstärkning bör kunna tillgodoses inom ramen för tidigare nämnda 100 psykologtjänster och 20 biträdestjänster. Den totala kostnaden för psykologmedverkan blir l8,5 mkr. l nuvarande organisation ingår ca 2 mkr för forskning i anslaget på 24,2 mkr. l den nya organisationen föreslås ett anslag på 1 mkr för forskning. Den reella kostnadsvinsten i den nya organisationen blir ca 4,7 mkr. Läkarmedverkan förutsätts öka med 40 procent. vilket ger en merkostnad på 1.2 mkr. För metodutveckling föreslås också inrättande av ca 20 tjänster. Kostnaderna för detta uppgår till drygt 2 mkr. Statens arbetskliniks budget är fn på drygt 3 mkr. Den totala kostnadsbesparingen i den nya organisationen skulle således uppgå till ca 18 mkr.

Bilaga

Genom beslut 1976-03-18 har regeringen uppdragit åt statens handikappråd att utarbeta lörslztg till en organisatorisk modell för samordning av olika rehabiliteringsinsatser för ilztlkllktlppitdc. avsedd att prövas i en försöksverksamhet. Regeringen har vidare uppdragit åt rådet att inge en plan for arbetet med beräknade kostnader för detta. Med anledning härav får statens handikappråd anföra Följande: Handikapprådet anser det viktigt att finna former för en effektivare samordning av rehabiliteringsinsatsemzt. Olika huvudmän och myndigheter är ansvariga för olika delar av rehabiliteringen. De arbetar efter olika Iag- och regelsystem. De har också olika tmrioriteringar och delvis skilda ntålsâittningztr. Fr några av de ztktuella organen är rehabiliteringen en liten del av verksamhetsområdet för andra är rehabilitering huvudsyftet. En väl fungerande samverkan är. enligt rådet. en förutsättning för att den enskilde skall kunna få snabb och adekvat hjälp. och för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas effektivt. En sådan samverkan kan innebära att nya samarbetsformer prövas ntellan ntedicittskzt organ och exempelvis försäkringskassa. arbetsförmedling och socialvård. Psykiska och andra handikapp förstärks många gånger av sociala hantlikztpp. De problem sociala handikapp medför bör särskilt beaktas. Stor vikt bör fästas vid tidigt uppspärztnde av rehabiliteringsbehov. Arbwszsärr. Uppdraget kommer att genomföras under ledning av en särskild utsedd utredningsman. Han skall arbeta självständigt och rådets enskilda medlemmar skall bilda en referensgrupp för arbetet. För förberedande arbetsuppgifter och kartläggning skall viss arbetskraft tillfälligt kunna engageras. l anslutning till rådets kansli finns personer med lämpliga kunskaper och erfarenheter som kan utnyttjas för sådana uppgifter. Den expertis som finns vid olika institutioner ute i landet skall också kunna utnyttjas. Studiebesök och samtal med experter och lältztrbetztre skall vara en utgångspunkt för arbetet. För att bistå tttredningsmztnnen beräknas en kvalificerad konsult - med erfarenheter från ledande befattning inom berörd förvaltning - kunna anlitas under arbetets semtre fas. Tiden lör uppdragets genomlörande har av rådet beräknats till l l/2 -2 år. Förutsatt att medel beviljas i särskild ordning kan utredningen ;iâbörias under april 1976. Till utredningsman har utsetts fil. dr Lars Boman. expert i handikapputredningen.

124 Bilaga SOL 1976:38

Arbetsplan. Uppdraget bör genomföras efter en plan som medger flexibilitet. Följande översiktliga arbetsplan skall betraktas som en utgångspunkt lör arbetet.

l K (JrI/(iggriring l Genomgång av tidigare utredningar på området och kontakt med nu ;arbetande Sammanställning över de olika organ som f. n. är verksamma på rehabiliteringsomrâdct. (Inom sjukvård. arbetsförmedling, ztlltnâin försäkring, socialvård m. m.). Redovisning av vanligen förekommande samverkansfornter (rehabiliteringsgrupper m. m.). Beskrivning av de särskilda modeller lör samverkan som finns på vissa håll. Redovisning av santverkan i vårdcentral. (Tierpsprojektet m. m.). Försäkringskassorntts rutiner För uppspårzmde verksamhet. Verksamheten med pensionsbedötttningztr. Rehabiliteringsinsatserna inom ztrbetsntzirknadsorganen. Rehabiliteringen inom kommunal soeialvård. Rutiner För olika rehabiliteringsåtgiirder etc.

ll Förslag till samverkar: Hypotes: En socialt inriktad lörebyggztnde sjukvård bör ha huvudansvaret För en samordnad rehabilitering. Vårdeentralernzt är lâintpligzt organ härför. Samverkan förutsätts ske inom ramen För nuvarande resurser. Prövning och diskussion av hypotesen. Utarbetande av en organisatorisk modell För samverkan mellan vårdcentraler och övriga organ verksamma inom rehabiliteringssektorn. Prövning av möjligheten att utnyttja andra samhällsresurser än de nu berörda i rehatbiliteringsarbetet m. m. exempelvis folkhögskolor. Praktiska Försök i ett eller två landsting med den utarbetade modellen - under ledning av särskilda projektledare. 6 Förslag och rekommendattioner med ledning av Försöksverksamheten.

Bord/ritade kaslnøu/ør /976-()4«()l-l977-0353/ l Utredningsmztn Lön enl. F 25:1 (f. n. 8.902/mån.) 106.824

Lönekostnztdspålâigg 3 n 35.252 Arvoden

Summa kr. 252.076

SOU l976:38 125

Reservation

Av ledamoten Ove Jönsson

Jag delar utredningsmajoritetens uppfattning, att de nuvarande splittrade resurserna för yrkesmässig rehabilitering bör samordnas och att de i olika avseenden bör byggas ut och förstärkas. Jag är också ense med utredningens båda övriga ledamöter om att existerande större centra för arbetsmarknadsutbildning - ett i varje län - erbjuder den lämpligaste lokalmässiga förläggningen för rehabiliteringsverksamheten. Men i övrigt kan jag inte ansluta mig till de förslag till organisatoriska lösningar, som presenteras. Och i andra fall har man underlåtit att Föreslå åtgärder, där sådana skulle vara påkallade.

Enhet för yrkesprövning Inom de föreslagna yrkesprövningsenheterna skall samordnas resurser och uppgifter, som nu är fördelade på statliga AMU-centra, på huvudsakligen landstingskommunala arbetsvârdsinstitut och på arbetspsykologiska institut med olika huvudmän. En markerad anslutning till arbetsförmedlingen framförallt dess arbetsvårds- och yrkesvägledningssektorer skall även genomföras. Utredningen föreslår, att detaljplanering av organisationen får ankomma på särskilt tillsatt arbetsgrupp med representanter för AMS och SÖ. Enligt mitt lörmenande gäller det här inte detaljfrågor utan grundläggande principiella problem. En organisatorisk plattform måste skapas, som tillåter breda kontakter med arbetsmarknaden och därigenom förutsättningar för en resultatgivande rehabiliteringsverksamhet. Lika väsentligt är att verksamheten praktiskt knytes an exempelvis ti.ll sociala åtgärder på olika plan, till fackliga aktiviteter, bl a inom ramen av anpassningsgrupperna. och till erfarenheter och verksamhetslinjer, som är aktuella inom skilda handikapporganisationer. För att ovan nämnda och även andra intressen skall kunna tillgodoses på ett effektivt sätt är det angeläget att deras företrädare både i initialskedet och fortlöpande ges möjligheter att mycket nära kunna följa och påverka yrkesprövningsenheternas utformning och verksamhet. En sådan åtgärd ansluter för övrigt till en rådande tendens i samhälleligt planeringsarbete. De ovan berörda anpassningsgrupperna och de enligt beslut av årets riksdag inrättade lekmannanämnderna vid arbetsförmedlingens distriktskontor ut-

126 Reservation SOU l976:38

gör var för sig jämförbara exempel på tendenserna att bredda ansvarsfördelningen. Även om det kan sägas att det redan existerar länsorgan med anknytning till delar av yrkesprövningsverksamheten, saknas dock förslag om någon instans med primärt och koncentrerat ansvar för helheten. Den arbetsgrupp, som enligt utredningens förslag skall tillsättas för att överväga yrkesprövningsenheternas organisation, bör därför utrustas med vida mandat och ha en bred sammansättning.

Forskning och metodutveckling

Mot bakgrund av väsentligen samma principiella synpunkter, som ovan anföns beträffande det organisatoriska ansvaret för yrkesprövningsenheterna, anser jag att ledningen för den centrala verksamheten med forskning och metodutveckling bör vara förlagd hos en instans med klar anknytning till arbetsmarknadsfrågor i vidsträckt mening. Bland nuvarande myndigheter eller samhälleliga institutioner torde det knappast finnas någon, som har sådan inriktning, att den synes självskriven att svara för metodutveckling och forskning inom här aktuella verksamhetssektor. Detta är anledningen till attjag anser att en särskild organisatorisk enhet, ett fristående institut, bör inrättas för här angivna uppgifter. l princip. men inte beträffande detaljutformningen kan jag alltså på denna punkt ansluta mig till det förslag, som av utredningen betecknas som alternativ I. Jag avstår från att precisera enskildheter i fråga om institutets verksamhet, utformning och omfattning. Dessa uppgifter bör ankomma på en särskild organisationsutredning eller ev densamma som enligt utredningens forslag ska utforma yrkesprövningsenheternas organisation. Men generellt kan framhållas, att institutet måste ha en bred arbetsmarknadsmässig anknytning och en sådan personell och ekonomisk utrustning, att det kan upprätthålla en nära och fortlöpande kontakt med problemen på arbetsmarknaden i allmänhet och med verksamheten vid yrkesprövningsenheterna i synnerhet. Såvitt jag kan se innebär majoritetsförslaget, att forskning i samband med yrkesmässig rehabilitering överlåtes till institutioner, som inrättats för huvudsakligen andra uppgifter. Vad gäller metodutvecklingsarbetet skall detta däremot bedrivas vid samtliga yrkesprövningsenheter, dock med någon tyngdpunktsförskjutning mot tre utvalda enheter. Slutligen skall denna sistnämnda verksamhet byggas under genom att en byrå inom SÖ förstärkes

med fem tjänstemän.

_ l motsats till utredningens majoritet anser jag att den föreslagna decentraliseringen innebär splittring och uttunning av resurserna. När, som i förevarande fall, det i hög grad är fråga om att bygga upp en i väsentliga hänseenden ny verksamhetsform, är en koncentration av insatserna en väg att avgjort föredra. Förslaget om att överlåta en del av ansvaret på SÖ innebär att man ålägger

styrelsen uppgifter, som den av många skäl, bl a inriktningen av dess hu-

vudsakliga verksamhet, har begränsade förutsättningar att ägna speciell uppmärksamhet åt. Bilden förändras inte av att det inom SÖ finns en rådgivande delegation för arbetsmarknadsutbildning, där representanter för arbetsmark-

Reserva tion 127

nadsparterna och AMS ingår. När emellertid en lämplig, självskriven och redan existerande, organisation saknas, är alternativet ett särskilt institut att föredra. Denna utväg innebär också en större frihet att skapa nya och okonventionella infallsvinklar vid lösandet av aktualiserade problem - och det behovet torde komma att föreligga. Men man kan här också som ett annat alternativ föra in statens arbetsklinik i bilden. Dess verksamhet har beaktats endast i förbigående av utredningen. Det borde dock vara möjligt att vidga och reformera arbetsklinikens uppgifter och också bredda dess organisationsmässiga förankring inom grupper av betydelse för yrkesmässig rehabilitering. Jag anser detta alternativ i hög grad förtjäna vägas mot andra förslag, som framförts av utredningen. Enligt beslut av årets riksdag kommer ett särskilt institut för beteendevetenskaplig arbetslivforskning att inrättas; finansieringen ska ske genom arbetarskyddsfonden. Utan att torgföra förslaget, att det av mig ovan förordade institutet ska organiseras och finansieras enligt samma mönster, kan de i propositionen (l975/76:l82) formulerade motiveringarna förtjäna att beaktas i förevarande sammanhang: “Sedan fonden kom till har intresset vidgats från att främst gälla fysiska olycksfallsrisker, yrkessjukdomar etc till att omfatta även psykiska och sociala sidor av arbetet, arbetstider m m. Denna utveckling av fondens verksamhet är uttryck för att arbetsmiljön i vidare mening är av intresse för fondens avnämare och stöd i fondens anslagspolitik. Till denna

har_vunnit

utveckling har inte minst diskussionerna på fackligt håll bidragit. . . Med arbetsmiljö förstås förutom arbetarskydd även arbetets organisation, arbetstid och arbetets anpassning till människan. dess fysiska utformning och psykiska innehåll.”

Särskilt yttrande

l Av experterna Karl-David Lundgren och Calle Waller

En av de principiellt sett mest centrala frågorna i YR-utredningen är gränsdragningen mellan yrkesinriktad rehabilitering och övrig rehabiliteringsverksamhet, framför allt den medicinska och sociala. YR-utredningen har valt att Förklara den för närvarande dåliga effekten av de yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärderna med att man fått ta på sig rehabiliteringsuppgifter av alltför djupgående och allmän art. Den minskande andelen av de arbetshandikappade, som återgår till den öppna arbetsmarknaden, förklaras av att man till följd av resursbrist på andra områden har fått för svåra ärenden. YR-utredningen skapar här ett underlag för arbetsvården att inta en mer avvisande mot andra vårdområden hållning och mot svårare uppgifter över huvud taget. Denna förskjutning konkretiseras bland annat i utredningens resonemang om att arbetsförmedlingen måste bygga ut sin kontaktverksamhet med bland annat hela den somatiska vården för att kunna bibringa dessa instans er“en realistisk uppfattning om vad arbetsmarknaden kräver. Anknytningen av den- institutionaliserade prövningsverksamheten till AMU-centra samt avvecklingen av den traditionella arbetsträningen minskar också oundgängligen möjligheterna att inom dessa âtgärdsformer hysa en stor del av dem som nu är inskrivna vid arbetsvårdsinstituten. Enligt vår uppfattning har YR-utredningen här felbedömt orsakerna bakom den snabba ökningen av antalet arbetsvårdsärenden och den begränsade effekten av de åtgärder som sätts in. Flertalet svåra arbetsvårdsärenden är inte sådana som hänvisats dit på grund av sjukvårdens bristande resurser. Tvärtom har ofta ytterst omfattande utredningar och behandlingsförsök gjorts, varefter slutsatsen dragits att man inte kan komma längre med medicinska åtgärder. I många fall kan man alldeles uppenbart hävda att sjukskrivningstiden varit onödigt lång och att individen därför hunnit anpassa sig till rollen som sjuk och sysslolös. Förklaringen till den rådande situationen inom arbetsvårdsområdet är istället att de stora omvälvningarna inom arbetslivet under senare tid medfört ökade svårigheter för personer med även måttligt nedsatt kapacitet att såväl vinna inträde som hålla sig kvar på den öppna arbetsmarknaden. Det rör sig således om människor, som har det gemensamma inte att vara “sjuka” utan att stöta på svårigheter vid återgång till eller utträde på den öppna 9

130 Särskilda yttranden

arbetsmarknaden. Att den medicinska diagnostiken trots detta har en så central roll i sammanhanget förklaras av att bestämmelserna hittills varit sådana att man måste ha ett dokumenterat medicinskt handikapp för att få utnyttja arbetsvårdsåtgärderna. Stark oro har uttryckts över den snabba tillväxten av psyko-sociala problem bland de arbetsvârdssökande. Även på denna punkt väljer YR-utredningen att hänvisa till otillräckliga resurser, nu inom psykiatri och socialvård. Man gör sig dock här skyldig till samma misstag som tidigare, det vill säga man riktar uppmärksamheten mot individen istället för mot de omständigheter som utlöser problemet. De utbredda psyko-sociala problem, som vi idag står inför, måste ses som en direkt följd av eller åtminstone som förvärrade av de ökande svårigheter som vissa grupper idag möter på arbetsmarknaden. Att ha en viss sysselsättning, som man klarar av och trivs med. bidrar till såväl psykisk som social stabilitet. De symtom som framkallas av oi dessa avseenden kan inte behandlas annat än i omedelbar antrygghet slutning till faktiska förändringar av situationen. Slutsatsen av det förda resonemanget blir att de åtgärder som sätts in blir alltmer verkningslösa ju större avståndet blir till de resurser som finns för att skapa sysselsättning (dvs arbetsförmedlingen). YR-utredningens förslag att hänvisa en stor del av problemen dels till allmän rehabiliteringsverksamhet, dels till utbildningsomrâdet torde därför kunna få direkt negativa följder. Man kan visserligen vänta en förbättring av statistiken men detta till följd av, att de svårare ärendena utestängts.

Med sin hittillsvarande verksamhet har anpassningsgrupperna visserligen

verksamt bidragit till att bromsa tillströmningen till arbetsvården men eftersom de mest har sysslat med omplaceringar och överföringar inom företagen och i ringa utsträckning lyckats åstadkomma nyanställningar har anpassningsverksamheten inte medfört några förändrade arbetsbetingelser för den yrkesinriktade rehabiliteringen. av ovanstående finner vi att en förbättrad yrkesinriktad Mot bakgrund förutsätter en närmare anknytning till arbetsförrehabiliteringsverksamhet medlingens övriga verksamhet. Arbetsmarknadsverket bör ges i uppdrag att på lämpligt sätt samordna resurser och metodik för anpassningsarbetet, rehabilitering, arbetsvârd i övrigt innefattande bland annat yrkesinriktad arbete samt viss yrkesvägledning. AMS får härskyddat och halvskyddat mot arbetslivet. igenom det odelade ansvaret för de åtgärder som är riktade Till detta kommer ett ansvar för samordning av de yrkesinriktade åtgärderna med medicinsk, psykiatrisk och social rehabilitering. Det främsta arbetsinstrumentet för den samordnade yrkesinriktade rebör bli prövning och träning i realistisk miljö. Beslut om habiliteringen sådan placering måste kunna fattas på arbetsförmedlingen. Vad gäller biden lämpligaste formen vara densamma som för utbilddragen förefaller ningsbidrag. Med tanke på de stora omställningsproblem, som många visat sig få i samband med övergång till skyddat arbete, är det också synnerligen att en omfattande prövningsverksamhet kan ske vid dessa arangeläget betsplatser. Förutom de ökade möjligheterna till individuella placeringar som detta resurser för att stödja individen under omförslag ger, krävs omfattande Den metodik med individuella rehabiliteringsplaner, som ställningsskedet.

Särskilda 131 yttranden

utformats vid nuvarande arbetsvårdsinstitut bör här tillämpas. YR-utredningens förslag om att psykologerna skall införlivas med arbetsförmedlingen, att tillgången på medicinsk service skall förbättras samt att den inblandade personalen skall ges tillfälle till fördjupad utbildning måste därför starkt understrykas. Denna helt decentraliserade och i arbetsförmedlingen i övrigt integrerade rehabiliteringsverksamhet bör förankras i ett institut där resurser finns för mer koncentrerade utrednings- och behandlingsinsatser. Vid dessa institut bör i stort sett kunna utföras de uppgifter, som i utredningens avsnitt 9.3 anges för de så kallade enheterna för yrkesprövning. Det bör dock betonas, att stor frihet måste ges vid dessa institut i fråga om metodik och arbetsformer. Erfarenheterna från de nuvarande arbetsvårdsinstituten ger viss ledning, men resultaten härifrån är så pass nedslående, att man aktivt måste söka nya vägar. En nyorientering av detta slag kan ske genom lokal försöksverksamhet, men förutsätter också en stark satsning på utveckling på central nivå. De aktuella instituten bör vara underställda länsarbetsnämnderna men av praktiska skäl (bl a pryo-möjlighet) förlagda i anslutning till AMU-centra. Vad gäller antal och geografisk fördelning ansluter vi oss till utredningsförslaget. Platsantalet torde däremot kunna begränsas avsevärt. En rimlig dimension är cirka 40 fasta platser per institut. Till detta kommer mer kortvariga insatser i form av tex anlagsundersökningar. En annan följd av vårt förslag är, att behovet av ALU-kurser med all sannolikhet kommer att minska. Vissa läroplansförändringar torde behöva göras. Beträffande vissa av de så kallade OT-kurserna kan hävdas att de är så allmänt inriktade att de skulle ha en naturligare hemvist i den medicinska rehabiliteringen. l huvudförslaget påpekas att den medicinska rehabiliteringen behöver byggas ut såväl kvantitativt som kvalitativt. Ett principbeslut innebärande att OT-kurserna successivt skall överföras till den medicinska

och psykiatriska rehabiliteringen skulle kunna innebära att en sådan ut-

veckling påskyndas. Även om den ovan givna organisationsmodellen för yrkesinriktad rehabilitering kommer att kunna rymma flertalet av de ärenden som nu ombesörjs, så måste vissa krav skärpas i fråga om vilka som kan tas emot. Det gäller då framför allt de mer renodlade pensionärsärendena samt dem med starkt nedsatt arbetsmotivation. Detta innebär att avsevärda arbetsuppgifter. om än mindre än vad som följer av YR-förslaget, måste läggas över på andra områden framför allt sjukvården. I samband med övergång till en organisation enligt ovan måste därför ett samråd komma till stånd länsvis mellan arbetsförmedling, sjukvård, försäkringskassa och socialvård för att precisera de nya gränsdragningar, som behöver göras. En samordning av resurserna för yrkesinriktad rehabilitering enligt den skisserade modellen bör avspeglas i en motsvarande omorganisation på central nivå, dvs på Arbetsmarknadsstyrelsen. Det mer djupgående utvärderingsoch utvecklingsarbetet bör däremot bedrivas vid ett särskilt institut. Här vill vi hänvisa till utredningens alternativ 1, avsnitt 9.6.3, som i sin konstruktion och sitt ansvarsområde är en direkt avspegling av den modell för den lokala verksamheten, som vi föreslagit. Lämplig utformning av

132 Särskilda yttranden

ett sådant institut framgår av annat särskilt yttrande. Behovet av resursförstärkningar vid Skolöverstyrelsen och vid AMU-centra bortfaller enligt vårt förslag helt. Sammanfattningsvis innebär vårt forslag en avsevärd decentralisering av den yrkesinriktade rehabiliteringen samtidigt som resurserna samordnas och på ett sådant sätt att individuella program kan utformas. görs tillgängliga En renodling av ansvarsförhållandena på området kommer till stånd på så vis att Arbetsmarknadsstyrelsen blir huvudman för yrkesinriktad rehabilitering. att Skolöverstyrelsen även i fortsättningen begränsar sig till utsamt att Socialstyrelsen svarar for de medicinska debildningsverksamhet larna, dvs den medverkande medicinalpersonalen.

Särskilt yttrande

2 Av experterna Seved Eriksson, Karl-David Lund- Inga Holmbäck, gren, Rol/Utberg och. Calle Waller

Omorganisation av Statens arbetsklinik

Utredningens majoritet förordar att Statens arbetsklinik överförs till AMUcentret Stockholm och inordnas i dess verksamhet. skall Metodutvecklingen därutöver enligt majoritetens förslag ske dels genom förstärkta resurser vid Skolöverstyrelsen, dels vid enheter förlagda till Göteborg och Umeå. Jag delar helt uppfattningen om en förstärkning vid SÖ för metodutveckling på det pedagogiska området. Resurser bör även tillkomma för en praktiskt utformad faltverksamhet. Jag anser emellertid att förslaget om överförandet av Statens arbetsklinik till ett AMU-center i Stockholm kommer att innebära en begränsning av en verksamhet för metodutveckling och forskning som redan nu har alltför knappa resurseri förhållande till behovet. Enligt min uppfattning måste betydligt kraftfullare insatser till för metodutveckling och för att forskning främja utvecklingen av den yrkesinriktade rehabiliteringen. Det är därvid nödvändigt att se denna i sitt arbetsmarknadspolitiska sammanhang. Som en bakgrund till det förslag som framlägges i det följande anges några huvuddrag i utvecklingen på områden, som har stor betydelse för arbetsförmedlingens åtgärder för de arbetshandikappade. Man kan i detta sammanhang peka på den som har skett utbyggnad av samhällets resurser på kroppsjukvårdens och den psykiatriska vårdens områden. Resurser har tillkommit för medicinsk och psykiatrisk rehabilitering och är under ytterligare utbyggnad. Den sociala omvårdnaden har

kraftigt förbättrats. Åtgärder för vad som skulle kunna kallas social reha-

bilitering har setts över och förstärkts. Skolan och utbildningen har genom förbättrad pedagogik, anpassade hjälpmedel och stödåtgärder genom specialutbildad personal kunnat i betydande grad integrera även elever med grava handikapp. På Socialförsäkringens område har en kraftig utbyggnad skett. Denna har inte bara gett individen en väsentligt ökad ekonomisk trygghet utan också genom samarbete åstadkommit en effek-

försäkringskassa-arbetsförmedling

tiv av att åtgärder aktualiseras bevakning för hjälp till yrkesrehabilitering

134 Särskilda yttranden

och arbete. Den kvantitativa utvecklingen på yrkesrehabiliteringens (arbetsvårdens) har beskrivits i

område har gått mycket snabbt. Åtgärdernas utveckling

vid arbetsförmedlingen kapitel OO. Jag vill här erinra om att antalet sökande som var registrerade som arbetshandikappade, steg ifrån 12 844 år 1950 till 89 600 år 1974.* Den mycket kraftiga ökningen av sökande med arbetshandikapp till förmedlingen har givetvis ett samband med den Förstärkning och social rehabilitering, utbildning och social omav sjukvård, medicinsk vårdnad som antytts i det föregående. Dessa åtgärder - ofta i kombination med arbetsvårdsåtgärder - har i högre att idag i arbete placera individer som grad än tidigare gjort det möjligt förr ej ansågs möjliga att bereda sysselsättning. En annan faktor som i kanske högre grad bidragit till den kraftiga ökningen av sökande med arbetshandikapp är strukturomvid arbetsförmedlingen och rationaliseringen inom arbetslivet. De ökade kraven på prevandlingen station, monotonin och ensidigheten i många arbeten är faktorer som medfört större svårigheter for arbetshandikappade och äldre att erhålla eller behålla ett arbete. Kostnadsutvecklingen för arbetsvård som den avspeglas i AMS:s budget har från blygsamma 4,4 milj 1950, 20,5 milj 1960, ökat mycket kraftigt Till sistnämnda summa skall 684,5 milj 1970/71 till ca l 490 milj l974/75. förarbetsläggas 110 milj kr för SÖ:s kostnader för arbetsmarknadsutbildning handikappade. under budgetåret 1974/75 ut- AMS:s utgifter för de arbetshandikappade gjorde ca 34 % av verkets totala budget. Till ovan redovisade kostnader skall läggas vad kommuner och landsting betalar. Deras kostnader för arbetsprovning/arbetsträning var 1974 50,2 milj kr och för verkstäder för skyddat arbete 242,8 milj kr. Därutöver har kommuner och landsting även kostnader för sysselsättning och i arkivarbeten. Gemensamt för av svårplacerade i beredskapsarbeten ovan i korthet beskrivna åtgärder och andra, som inte har exemplifierats. är samhällets ökande medvetenhet om ansvar för individerna och viljan

att på olika sätt ge dessa stöd och trygghet i olika situationer. Åtgärdernas

främsta skall kunna försörja syfte är som regel att de berörda personerna sig genom eget arbete. Utvecklingen har ställt starkt ökade krav på såväl arbetsförmedlingens av arbete som ifråga om en utbyggnad av de reinsatser för förmedling som förmedlingen förfogar över. habiliteringsåtgärder

Yrkesinriktad rehabilitering i arbetsmarknadspolitisk! perspektiv l Under år 1975 skedde en omläggning av arbets- bild som den yrkesinriktade rehabiliteringen for närvarande Den splittrade sökandestatistiken. Nu- i olika samhälleliga och enskilda initiativ på skilda uppvisar har sin bakgrund mera redovisas aktuella som områden och från skilda tider. Splittringen gäller såväl organisatoriskt sökande vid en viss tidifråga om metoder, hjälpmedel och åtgärder. Den har också sin bakgrund punkt varje månad. av handikapp, funktionsnedi skillnader och förändringar i uppfattningen l Beräknade kostnader sättning resp arbetslöshet, anpassningsförmåga. Man kan tex se ett handiför arbetshandikappade i kapp mer renodlat medicinskt utifrån en klinisk diagnos men också se det arbetsmarknadsutbildi relation till den handikappades personlighet och sociala situation. till utning ingår.

Särskilda yttranden

bildning och arbetsmarknad etc. Viss enighet råder väl nu om att ett handikapp i rehabiliteringssammanhang måste relateras till bestämda arbeten eller yrken. Om handikappet ej hindrar eller kan kompenseras vid yrkesutövningen är det i varje fall inget arbetshandikapp. Den traditionella medicinska rehabiliteringen har främjat ett ensidigt teknologiskt synsätt. Den traditionella arbetsvården har på motsvarande sätt varit i stor utsträckning åtgärdsinriktad. Det är nu nödvändigt att starkare betona de sociala och psykologiska aspekterna och i högre grad se rehabiliteringsinsatserna i ett for den enskilde individen meningsfullt sammanhang. Det blir än mer angeläget allteftersom arbetslivets krav ökar och psykosociala problem kommer i förgrunden. Denna beteckning får ej undanskymma det faktum att ett stort behov föreligger av en utbyggnad av åtgärderna för arbetets anpassning liksom av de traditionella arbetsvårdsåtgärderna. Det är därför också nödvändigt att ställa rehabiliteringsbehovet i relation till arbetsmarknadsutvcklingen och förändringarna i arbetslivet och se den yrkesinriktade rehabiliteringen i första hand som en arbetsmarknadspolitisk angelägenhet med klar förankring i arbetsförmedlingen. En samordning av resurser och åtgärder inom den yrkesinriktade rehabiliteringen måste grundas på insikten om rehabiliteringen som en process som innefattar hela personligheten och påverkas av individens omgivning. Denna rehabiliteringsprocess är i sin tur ett led i en yrkesvalsprocess där de individer som blivit handikappade kan befinna sig i mycket olika faser av en livslång utveckling. Från arbetmarknadspolitisk synpunkt är rehabiliterings- och yrkesvalsprocessen en aspekt av utbudet av och efterfrågan på arbetskraft eller av anpassningen mellan individen och arbetet. Genom att fasthålla denna grundsyn kan en samordning och utveckling av den yrkesinriktade rehabiliteringen sketmed beaktande av såväl arbetsmarknadsmässiga som psykologiska, sociala, medicinska och tekniska aspekter.

Samordning av arbetsförmedlingens arbetsfdrberedande och

åtgärder anpassningsverksamheten Arbetsförmedlingen måste ses som den naturliga basen för samtliga aktiviteter och åtgärder som syftar till att främja de arbetssökandes inträde eller omställning på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen är den enda instans som i detta sammanhang kan ta till vara deras intressen som står eller riskerar att ställas utanför arbetslivet. Med hänsyn till såväl samhällsintresset som den enskilde arbetssökandens intresse har arbetsförmedlingen här dels en förebyggande uppgift, dels en rehabiliterande uppgift. Den förebyggande verksamheten omfattar en individuell väl avvägd platsförmedling, olika former av yrkesvägledande och psykologiskt stödjande insatser samt arbetsmarknadsutbildning. Dessa verksamheter är occkså av väsentlig betydelse för att möjliggöra återinträde i arbetslivet för arbetshandikappade. För vissa arbetshandikappade har därutöver särskilda åtgärder tillskapats, tex arbetsprövning/arbetsträning, kurserna omställning

Särskilda 136 yttranden

och träning, bidrag till tekniska anordningar och speciella arbetstekniska och skyddat arbete, vissa beredskapsarbeten, arhjälpmedel, halvskyddat särskilda för näringshjälp, motorfordon m m. kivarbete, bidragsformer Som ett radikalt kan man beteckna nytt grepp på hela denna problematik den direkt i arbetslivet införda anpassningsverksamheten. Den har till huatt underlätta för äldre och handikappade att få och behålla arbete vudsyfte För arbetsförmedlingens del skall tyngdpunkten på den öppna marknaden. i insatserna vara att bereda personer som står utanför arbetslivet möjlighet

till anställning. har ännu inte fått planerad omfattning och Anpassningsverksamheten saknar en fullt utprövad metodik, framför allt när det gäller for arbetseffektiva former for introduktion, inskolning och stöd i en handikappade ny arbetsmiljö. Det återstår också mycket att göra för att påverka attityder och öka toleransen hos arbetsledare och arbetskamrater. Bättre resurser bekompenserande tekniska anhövs även för åtgärder ifråga om handikapp-, ordningar och hjälpmedel. Samtidigt är det just i förmedlingsinsatser av detta slag på själva arbetsvinsten med anpassningsverksamheten bör platserna som den avgörande från s k prövning i realistisk miljö inom arligga. De goda erfarenheterna och från praktikverksamheten i ALU-kurserbetsprövning/arbetsträningen na och kurserna Omställning/Träning pekar i samma riktning. Det är mot denna bakgrund angeläget att utveckla metodiken i anpassav arbetsförmedlingens arningsverksamheten jämsides med en utveckling av de betsförberedande åtgärder och därmed också främja en samordning olika insatserna för arbetshandikappade. Dessa insatser kan dels ha olika tyngd för olika sökandegrupper. dels få sin speciella betydelse under olika

skeden av en rehabiliteringsprocess. Ett utvecklingsarbete av detta slag måste också innefatta en fortlöpande utvärdering av arbetsformer, metoder och åtgärder.

Förslag till centra/r urvecklingsinsrirur

betänkande har Statens arbetsklinik och dess verksamhet bel föreliggande bla att kliniken på grundval av skrivits. Av denna beskrivning framgår sökt vidga sina insatser på forskningens område utöver sina erfarenheter Kliniken saknar dock vad som i egentlig mening hör till arbetsprövningen. har resurser för att på en bredare bas angripa dessa frågor. Arbetskliniken .i ett utvecklings- och forskningsarbete , ej heller något ansvar för att samordna inom Jag har ej heller kunnat finna att ett sådant yrkesrehabiliteringen. ansvar åvilar något annat organ. min uppfattning föreligger ett mycket stort behov av ett organ Enligt utvecklings- och forsksom har ansvar och resurser för att kunna samordna på yrkesrehabiliteringens område. ningsarbetet Ett institut for utveckling, forskning och utbildning börägna sig åt metoder, av arbetshandikappade. Dohjälpmedel och stödåtgärder i rehabiliteringen och information måste bli ett viktigt inslag i institutets verkkumentation vid utbildning av persamhet. Det bör också ha som uppgift att medverka verksamhet som sonal. Detta gäller personal inom den yrkesrehabiliterande drivs inom AMS-SÖ. Institutet bör också kunna medverka i utbildning

Särskilda yttranden

av arbetsledare m ll personalgrupper som i sin dagliga gärning kommer i kontakt med frågor som berör arbetshandikappade. Området för insatser är vittomfattande. Det är därför nödvändigt att en kommande institution utöver resurser för egna åtgärder också kan samordna och nyttiggöra den utveckling och forskning som sker på olika delområden. Institutionen bör också ha resurser att initiera och stödja forsknings- och utvecklingsarbete utanför den egna institutionen. Verksamheten skall inte bara inrikta utformsig på den sas generella ningen av rehabiliteringsåtgärder. Lika viktigt är att den ägnar sig åt olika handikappgruppers speciella problematik: blinda, döva, hörselskadade, cpskadade. gravt rörelsehindrade, grupper av psykiskt sjuka, intellektuellt arbetshandikappade osv. Många handikappgrupper kräver sin speciellt utformade pedagogik och metodik och sina särskilda åtgärder för att kompensera handikapp. De måste samordnas och komplettera varandra för att ett gott resultat skall kunna uppnås. Institutet bör också studera åtgärder som kan underlätta en bättre anpassning av arbetet till individer och olika handikappgruppers förutsättningar. Studierna i kombination med praktisk fältverksamhet bör belysa behovet av tekniska anordningar for att underlätta arbetet och särskilda arbetstekniska hjälpmedel för att kompensera handikapp. arbetsprocessens uppläggning, arbetspsykologiska aspekter, ev behov av personella stödätgärder m m. Ett annat område som bör uppmärksammas är formerna for samverkan. Rehabilitering kan endast klaras genom samverkan. Utöver den nödvändiga samverkan mellan de direkt involverade krävs också sampersonalgrupperna verkan mellan olika samhällsorgan m fl. Den sistnämnda är inte minst viktig för ett gott rehabiliteringsresultat. Mot bakgrund av förestående föreslås, att Statens arbetsklinik ges väsentligt utökade resurser. Den förändring och utökning av klinikens verksamhet som förslaget innebär motiverar ett namnbyte som bättre svarar mot den framtida funktionen. Jag vill därför föreslå namnet Statens institut för yrkesrehabilitering. Som bas för institutets verksamhet bör ligga arbetsförmedlingens utvecklingsbehov. Det bör därför ha en fast anknytning till den praktiska verksamheten såväl på förmedlingskontoren som på arbetsplatserna.

Organisation

Institutet bör administrativt stå direkt under arbetsmarknadsdepartementet och ledas av en särskild styrelse med företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen. skolöverstyrelsen, universitetskanslerämbetet. socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen. Landstingsförbundet, handikappinstitutet, centrala handikapporganisationer och arbetsmarknadens parter. Institutet föreslås utöver föreståndare och kansli bli organiserat på _zfvra avdelningar; en avdelning för utredningsmetodik, en avdelning för behandlingsmetodik, en avdelning för anpassningsmetodik och en avdelning för uppfoljningsmetodik (se vidare organisationsskiss, bilaga l). Det bör ankomma på den i det följande föreslagna projektgruppen att

Särskilda

138 yttranden

även formulera kvalifikationskrav för föreståndaren. För avdelningsföreståndarna synes det dock klart att dessa bör ha vetenskaplig kompetens. Förutom den specifika metodutvecklingen skall inom varje avdelning , i forsknings-, informations- och personalutbildningsfrågor ägnas stor uppmärksamhet. Ett samlat grepp på dessa frågor tas genom en till kansliet knuten permanent samrâdsgrtzpp med deltagare från varje avdelning. lnom varje avdelning skall personalsammansättningen garantera en inriktning på tvärdisciplinär samverkan och utveckling av metoder för lagarbete. skall således ha personal med beteendevetenskaplig, so- Varje avdelning medicinsk och teknisk kompetens samt medarbetare med ; cialvetenskaplig, praktisk erfarenhet från arbetslivet som socialarbetare, psykolog, läkare, sjuksköterska, ingenjör. Till varje avdelning bör även knytas aktiv personal från arbetsförmedlingen.

Verksamhetens inriktning lnom avdelningen för utredningsmetodik skall metoder utvecklas för psykologisk, social och medicinsk utredning inför val av arbete och utbildning. Sådan yrkesvalsutredning omfattar kartläggning av de personliga förutsättningarna och begränsningarna men också pedagogiska insatser för att hjälpa den sökande till ett mer aktivt och självständigt ställningstagande och till Som underlag för yrkesvägledning krävs vidare en ökad handlingsberedskap. modeller för beskrivning av kritiska funktioner i arbetsuppgifter och aroch av teoretiska och praktiska utbildningskrav. Dessa yrkesbetsmiljöer skall ingå som ett led i arbetsförmedlingens arbetsförbevalsutredningar redande insatser i övrigt och kunna ge underlag för de lösningsalternativ och åtgärder som arbetsförmedlingen kan erbjuda. Avdelningen för behand/ingsmetødik omfattar vad som inom arbetsprövningen betecknas som fysisk. psykisk och social träning. Här avses bl a metoder för fysisk träning i anslutning till yrkesmässig prövning och träning samt individuell behandlingsplanering. Den psykiska och sociala träningen bygger på utvecckling av kommunikationsmetoder: individuella stödsamtal, gruppsamtal, rollspel, situationsi gruppsamverkan/kontaktövningar tex när det spel, praktiska övningar eller som nyanställd. Den kan också gäller att uppträda som arbetssökande direkt av självförtroende. ökad stresstolerans, samarbetssyfta till träning förmåga. ansvarsdeltagande. Metodiken kan tillämpas inom en institution. tex AMU-center, men också som stödåtgärder för personer som befinner sig i en utrednings- eller anställningssituation. Verksamheten inom avdelningen _för anpassningsmetodik bör ha en både och teknisk inriktning. Arbetsförmedlingens ansvar i anpasspedagogisk rekrytering av handikappade och äldre. ningsverksamheten gäller särskilt av den sökande måste här relateras direkt till konkreta ar- Utredningen betsplatser och därför även omfatta utredning av arbetskrav och arbetsmiljö. lnformationsmetoder måste utvecklas för att påverka attityd såväl hos de sökande som inom arbetsorganisationen. Metoder för introduktion och inskolning i arbete krävs för att stödja enskilda sökande och underlätta anpassningsprocessen (i många fall även for Genom kännedom om den enskildes förutsättningar och kunomgivningen).

*Q

Särskilda yttranden 139

skap om olika handikapp får arbetsförmedlaren här en expertfunktion och behöver till sin hjälp en utvecklad metodik. Anpassningen av arbetsuppgifter och arbetsplatser som en teknik att vidga arbetshandikappades sysselsättningsmöjligheter förutsätter också en systematisk metodutveckling. Här gäller det bl a att tillvarata erfarenheter och uppslag från skilda områden. Samtidigt måste lösningar av anpassningsproblemen ofta vara “skräddarsydda” och kräver därför särskilda metodiska ansatser med utgångspunkt i den enskildes förutsättningar. A vdelningen/ör upp/öI/nings- och samverkansmerodik skall utveckla metoder för systematisk uppföljning av användningen av olika hjälpmedel och åtgärder för arbetshandikappade samt metoder för individuell uppföljning och återinformation från såväl arbetsförmedlingstjänstemän som sökande. Samordning och redovisning av olika uppföljningsprojekt bör ingå i verksamheten. Avdelningen bör även studera och utveckla metoder för samverkan mellan de institutioner och myndigheter, som är involverade i rehabiliteringen.

Konsultation praktisk prövning -jfälrverksamher Som bas för metodutvecklingen bör institutet ha egen konsultationsverksamhet och någon form av praktisk prövningsverksamhet. Dessa verksamheter är viktiga för att utvecklingsarbetet ska få en nära anknytning till konkreta problem och möjligheter ges till mer experimentella försöksaktiviteter. Den praktiska prövningsverksamheten kan bedrivas antingen genom att ett avtal tecknas med ett AMU-center eller annat organ eller att instituten har en egen verksamhet av den ungefärliga omfattning som idag finns vid Statens arbetsklinik. För denna konsultations- och prövningsverksamhet bör beräknas ett antal tjänster som provledare och instruktörer i förhållande till den omfattning av verksamheten som bedöms lämplig. Utprövning av metoder och uppföljning av olika insatser föreslås dock huvudsakligen ske i praktisk tillämpning ute på fältet och i fortlöpande samarbete med arbetsförmedlingen och de verksamheter som genom arbetsförmedlingen utnyttjas som arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel - arbetsmarknadsutbildning, inklusive den tilltänkta yrkesprövningen, åtgärder för arbetets anpassning och anpassningsgruppernas verksamhet, halvskyddat arbete, arkivarbete, skyddat arbete, beredskapsarbete m m. Tillgången till “experimentmiljöer” ute på fältet bör kunna ordnas genom samarbete med AMU-centra och arbetsgivare med flera med intresse för rehabiliteringsåtgärder och anpassningsfrågor. Samarbetet mellan institutet och olika centra liksom med lämpliga arbetsgivare bör kunna få fastare former genom särskilda avtal. Såväl när det gäller utvecklingsarbetet som den praktiska tillämpningen måste en nära samverkan mellan institutet och arbetsmarknadsstyrelsen förutsättas. Sådan samverkan både centralt och lokalt krävs vidare för att studera gränsdragningen mellan olika myndigheters ansvarsområde och utveckla praktiska samarbetsformer mellan arbetsförmedlingen och skolan, socialvården, sjukvården och kriminalvården etc.

140 Särskilda

yttranden

Information och tttbildning

En viktig uppgift för institutet hör att sammanställa information om den verksamhet som bedrivs vid och genom institutet samt samla in erfarenheter från relevanta områden. Denna information bör göras lättillgänglig för den personal som arbetar ute på fältet och bör kunna utgöra underlag för praktiskt utformade anvisningar. De kunskaper och erfarenheter som institutet tillgodogör sig bör delvis kunna läggas till grund för utbildning av personal inom arbetsförmedlingen, arbetsvårdsinstitutionerna och arbetsmarknadsutbildningen samt arbetsledare m fl personalgrupper ute i arbetslivet. Institutet bör kunna genomföra egna kurser, alternativt medverka i sådana.

Mai/inriktad _fbrskning Institutet skall bedriva en forsknings-, utvecklings- och utvärderingsverksamhet med direkt inriktning på det praktiska livets behov. Huvuddelen av verksamheten bör vara direkt målinriktad. Institutets uppgift blir i lika hög grad att initiera, befrämja och samordna och utveckling genom andra organ, inom arbetslivet osv. Vissa forskning projekt kan komma till utförande genom att forskare för visst uppdrag knyts till institutet under kortare eller längre perioder. För forskningsverksamhet och metodutveckling m m kommer institutet att vara beroende av personell och annan hjälp från redan befintliga forskfrämst inom universitet och tekniska högskolor. Ett tvärningsinstitutioner samarbete bör kunna ordnas genom särskilda överenskomvetenskapligt melser mellan parterna. De projekt som institutet förutsätts arbeta med initieras från arbetsmarknadsverket, arbetsgivare, arbetstagare, AMU-centra samt andra organ som arbetar med rehabiliteringsfrågor. En viss del av verksamheten kommer att ha sitt ursprung i de problem som samhället möter ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt när det gäller att yrkesrehabilitera personer. För att bekosta sådana målinriktade forskningsuppdrag som här antytts bör institutet ha ett förhållandevis väl tilltaget anslag, så att det möjliggör en smidig anpassning till uppkommande behov och ett effektivt utnyttjande av tillgänglig kapacitet inom ett komplext och vidsträckt forskningsområde.

KUNGL. 7 5 .JUL 1975 _ ST_O(T_: un: M

Statens

offentliga utredningar 1976

Kronologisk förteckning

, Arbetsmiljölag. A. . Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. . Rapport i psykosociala frågor. A. . Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A. . Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö.

:5wmymm›wr0_-

, Deltidsanställdas villkor. Ju, Deltidsarbete 1974. Ju. . Regionala trafikplaner - Iänsvisa sammanfattningar. K , Sexuella övergrepp. Ju. . Skolans ekonomi. U. . Bostadsbeskattning II. Fi. 12, Företagens uppgiftslämnande. Fi, . Bvggnadsindex för husbvggnader och anläggningar. Fi. . Kårobligatorium? U. . Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. FÖ. . Folkhögskolan. U. . Skador i arbetet, A. . Lokala trafikföreskrifter m. m. K. . Den militära underrättelsetiänsten. Fö. . Kultur åt alla. U. . Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K . Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års långtidsutredning. Fi. . Produktansvar l. Ersättning för läkcmedelsskaia. Ju. . Internationellt patentsamarbete II. H. . Internationellt patentsamarbete ll. Bilagor, H. , Bostadsverket. Samordning›decentralisering. B. . Den internationella bakgrunden, Bilaga 1 till 1975 års långtidsutredning. Fi. . Vattenkraft och miljö 3. B. . Verkstadsindustrins arbetsmarknad. l. . Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. I. . Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del ll. I. . Spent nuclear fuel and radioactive waste. I. . Musiken-människansamhället. U. . Arbetstidsförkortning - när? hur? A. . Dryckesförpackningar och miljö. Jo. . Anonymitet och tvångsmedel. Ju. . Smugglingsbrott och tulltillägg. Fi. . Yrkesinriktad rehabilitering, A

Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Delegationen för jämställdhetmellanmänochkvinnor1. Deltidsanställdasvillkor.[6] 2. Deltidsarbete1974. [7] Sexuellaövergrepp.[9] Produktansvarl. Ersättningför läkemedelsskada. [23] Anonymitetoch tvångsmedel.[36]

Försvarsdepartementet Säkerhetspolitik och totalförsvar.[5] Utbildningi förvaltninginom försvaret.Del 3. [15] Den militäraunderrättelsetjänste... [19]

Kommunikationsdepartementet Regionalatrafikplaner - länsvisasammanfattningar. [8] Lokalatrafikföreskrifter.[18] Trafikbuller.Del 3. Bullerfrân fritidsbåtar.[21]

Finansdepartementet Bostadsbeskattning ll. [11] Företagensuppgiftslämnande. [12] Byggnadsindex för husbvggnaderoch anläggningar.[13] 1975årslângtidsutredning. 1.Sverigesexport1975-1980.Bilaga [22] 2. Deninternationella bak- 2 till 1975 års långtidsutredning. [27] grunden.Bilaga 1 till 1975 års lângtidsutredning. Smugglingsbrottoch tulltillägg.[37]

Utbildningsdepartementet Skolansekonomi.[10] Károbligatorium? [14] Folkhögskolan. [16] Kulturåt alla.[20] Musiken-människan-samhället, [33]

Jordbruksdepartementet Dryckesförpackningar och miljö,[35]

Handelsdepartementet 1.Internationelltpatentsamarbete Il.[24] Patentpolicykommittén. 2. internationelltoatentsamarbetell. Bilagor.[25]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmiljöutredningen. 1.Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrundtill för- [2] 3. Rapporti psykosociala frågor.[3] slagom arbetsmiljölag. 4. internationellakonventionerinom arbetarskyddet. [4] Skadori arbetet.[17] Arbetstidsförkortning- när?hur?[34] Yrkesinriktadrehabilitering.[38]

Bostadsdepartementet Bostadsverket.Samordningdecentralisering. [26] Vattenkraft och miljö 3. [28]

lndustridepartementet Verkstadsindustrins arbetsmarknad. [29] Aka-utredningen. 1.Använtkärnbränsle och radioaktivtavfall.Del l. [30] 2. Använtkärnbränsleoch radioaktivtavfall.Del II.[31] 3. Spent nuclearfuel and radioactivewaste,[32]

nummeri den kronologiskaförteckningen Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningarnas

Nordisk

utredningsserie (NU) 1976

Kronologisk förteckning

. Nordiske naturgasudredninger . Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern , Adult Education . Nordisk samarbeide om energisparing i byggsektoren

ocøooxigamaun-

. Norden och fackpressen |L0 og kvinner i arbeidslivet . Aikuiskasvatus Pohjoismaissa . Cooperation Agreemems between the Nordic Countries . Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation . Nordisk konvention om gränskommunait samarbete

KUNGL. BlBL. ? 5 JUL 1876

aroqxuoum

A lSBN 91-38-02952-9

LiberFÖrlag

ISSN 0375-250x

Allmänna Förlaget