Krigets lagar : konventionssamling

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

FOLKRÄTTSLIGA KONVENTIONER __ GALLANDE UNDER KRIG, NEUTRALITET OCH OCKUPATION

W

V @ Statens

offentliga utredningar

ww 1979:73

Försvarsdepartementet

Igrigets lagar

Konventionssamling utgiven av folkrättskomnzittén

Stockholm 1979

Omslag Jan Bohman ISBN 91-38-04949-X ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1979

Myndigheter inom försvarsmakten beställer denna bok från Försvarets bok- och blankettförråd. Beställningsnummer: M 7740-9061 ll

Till statsrådet och

chefen

för

försvarsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 29 juni 1978 dåvarande chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Krönmark, att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för att utreda och lämna förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation. Statsrådet De Geer tillkallade den 23 oktober 1978 såsom ledamöter

numera hovrättspresidenten Carl-Ivar Skarstedt, tillika

ordförande,

utrikesdepartementets folkrättssakkunnige Bo Johnson, tillika huvud-

sekreterare, översten av l. graden Carl Björeman, byråchefen Roland Lundquist, numera departementsrådet Johan Munck och kommendören av I. graden Torgil Wulff. _ Till förordnades samma

sakkunniga dag byråchefen Ulf Broström,

överstelöjtnanten Elof von

Celsing, byråchefen Bengt Forssbeck, profes-

sorn Atle Grahl-Madsen, kanslichefen Per-Axel undervis- Landahl, ningsrådet Ingemar Mattsson, f. d. generalsekreteraren Olof Stroh, länsrådet Ove Sundelius och kanslichefen Gunnar Åstrand. Uppdraget att vara biträdande sekreterare i utredningen lämnades den I november 1978 till juris kandidaten Erik Brandel. Att som experter stå till utredningens förfogande anmodade departementschefen den l april 1979 översten av l. graden Börje Wallberg och ^ majoren Ingemar Pedersson. _ Kommittén har antagit namnet folkrättskommittén. Kommittén får härmed överlämna delbetänkandet Krigets

lagar

m.m.”; I detta betänkande har kommittén sammanställt de grund-

läggande folkrättsliga konventioner, traktater, och andra doku-

fördrag

ment som hör till kommitténs arbetsområde.

Stockholm i november 1979

Carl-I var Skarstedt

Bo Johnson Carl Björeman Roland Lundquist

Johan Munck Torgil Wulff /Erik

Brande!

Innehåll

U trednin gsuppdraget .

Förord till konventionssamlingen . 23

DEL 1 KONVENTIONER SOM GÄLLER UNDER KRIG, NEUTRALITET OCH OCKUPATION

Datum Titel Nr Sida

1856 16 april Deklaration i Paris ang. sjörätten i krigs- 1 tid 1 868 29 november- Deklaration i Szt Petersburg ang. bes- 1 1 december kaffenheten av de projektiler, som i krig 2 32 må användas. l 899 29juh Deklaration i Haag ang. förbud mot an- 3 34 vändande av kulor som lätt utvidga sig

eller tillplattas i människokroppen.

18 oktober Konventionen 4 37

ang. fientlighetemas öppnande (III Haagkonventionen).

18 oktober Konventionen ang. lagar och bruk i lant- 5 38

krig (IV Haagkonventionen)

Bilaga: Reglemente ang. lagar och bruk i 39 lantkrig.

A vdelni n g I Om krigförande 39

Kapitel

Datum Titel Sida

1907 A vdelning II Om fientlighetema 42

Kapitel I Om medel att skada fienden, beläg- 42 ringar och bombardemang II Om spioner 44 III Om parlamentärer IV Om kapitulationer 45 V Om vapenstillestånd 45

Avdelning III Om militär maktbefogenhet å fi- 45 entlig stats område.

18 oktober Konventionen ang. neutrala makters och 48 personers rättigheter och förpliktelser under ett lantkrig (V Haagkonventionen).

Kapitel I Om neutrala makters rättigheter 48 och plikter II Om interner-ing av krigförande 49 och vård av särade hos de neutrala

fartygs behandling vid fientlighetemas utbrott (VI Haagkonventionen).

18 oktober Konventionen rörande handelsfartygs 54

omdaning till krigsfartyg (VIl Haag-

konventionen).

18 oktober Convention relative to the Laying of Au- 55 tomatic Submarine Contact Mines (VIII Haagkonventionen).

18 oktober Konventionen i 10 59 ang. bombardemang krigstid förmedelst sjöstridskrafter (IX Haagkonventionen).

Datum Titel Sida

1 907 Kapitel I Om bombardemang av hamnar, 59 städer, byar, bostäder och byggnader, som icke försvaras

i utövandet av rätten till uppbringning i sjökrig (XI Haagkonventionen).

Kapitel I Om postförsändelser 61 II Om vissa fartygs fritagande från 61 uppbringning III Om behandlingen av besättning 61 tillhörande fientliga handelsfartyg, som uppbringas av en krigförande IV Slutbestämmelser 62

18 oktober Convention relative to the Creation of 12 63 an International Prize Court (XII Haagkonventionen).

Part I General Provisions 63 II Constitution of the International 65 Prize Court III Procedure in the International 68 Prize Court IV Final Provisions 72

l 910 Additional Protocol to the Convention 13 75 19 september relative to the Establishment of an International Prize Court. 1 907 18 oktober Konventionen makters rät- 14 78 ang. neutrala tigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig (XIII Haagkonventionen).

Slutbestämmelser till Haagkonventio- 83 nerna (III-VII, IX, XI, XIII).

Datum Titel Nr Sida

1 909 26 februari Declaration the Laws of 16 85 concerning Naval War

Chapter

Compensation Final Provisions 96

1925 Protokoll i Geneve rörande förbud mot 17 99 17juni användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel. 1 936 6 november Ministeriella noter växlade med Storbri- 18 101 tannien den 15 och den 26 februari 1937 ang. Sveriges anslutning till intemationella regler beträffande undervattensbätars uppträdande under krigstid gentemot handelsfartyg m. m. I 948 9 december Konvention om förebyggande och best- 103 raffning av brottet folkmord. l 949 I2 augusti Geneve-konventionen ang. förbättrande 20 108 av sårades och sjukas behandling vid stridskraftema i fält (I).

Kapitel I Allmänna bestämmelser 108 II Särade och sjuka 111 III Sj ukvárdsformationer och 115

sjukvårdsanstalter

IV Personal 116 V Byggnader och materiel 119

Datum Titel Nr Sida

Förslag sjukvårdszoner och sjukvårdsplatser

12 augusti Geneve-konventionen ang. förbättrande 21 130 av behandling av särade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss (II).

Kapitel I Allmänna bestämmelser 130 II Sårade, sjuka och skeppsbrutna

trädelser

Slutbestämmelser 144

12 augusti Geneve-konventionen ang. krigsfångars 22 148

behandling (III).

A vdelning I Allmänna bestämmelser 148 II Allmänna bestämmelser om skydd för krigsfângar 152 III Fångenskapen 153

Del I Början av 153

fångenskapen

II Intemering av 155

krigsfângar

Datum Titel Nr Sida

1 949 Kapitel I Allmänna bestämmelser 155 II Krigsfångars inkvartering kost och beklädnad 157 III Hygien och sjukvård 158 IV Sjukvårds- och prästerlig personal, som kvarhållits för att bistå krigs- 159 fångarna V Religion, kulturell och fysisk verk- 160 samhet

deras ankomst till ett läger

Del III Krigsfångars sysselsättande med 164 arbete IV Krigsfångars penningtillgångar 166 V Krigsfångamas förbindelser med 170 yttervärlden VI Ktigsfângars förhållande till myn- 173 digheterna

Kapitel I Klagomål av krigsfångar med an- 173 ledning av förhållandena under fångenskapen

Avdelning IV Fångenskapens upphörande 183

Del I Direkt hemsändande och om- 183 händertagande i neutralt land II Frigivande och hemsändande av krigsfángar vid fientligheternas 185 upphörande

Datum Titel Sida

l 949 III Dödsfall bland krigsfångar 187

Avdelning V Byrå för 188 upplysningar angående och föreningar för bistånd åt krigsfángar VI Konventionens verkställighet

Del I Allmänna bestämmelser 190 II Slutbestämmelser 192

Bilaga I Typ-överenskommelse 194 ang. direkt hemsändande och omhändertagande i neutralt land av särade och sjuka krigsfångar II Reglemente för de blandade läkar- 198 kommissionema III Reglemente 200 ang. gemensamma understödsförsändelser till krigsfångar IV A. Identitetskort 202

krigsfångars penningmedel till deras hemland 12 augusti Genéve-konventionen ang. skydd för 23 209 civilpersoner under krigstid (IV)

A vdelning I Allmänna bestämmelser 209 II Allmänna bestämmelser om skydd för befolkningen mot vissa följder 213 av kriget III Skyddade personers ställning och 217 behandling

ll

Datum Titel Sida

l 949 Del I För stridande parters territorier 217 samt ockuperade områden gemenx samma bestämmelser II Utlänningar inom stridande 219 parts territorium III Ockuperade områden 222 IV Bestämmelser angående behand- 232 lingen av intemerade

Kapitel

V Religion samt kulturell och fysisk verksamhet 235 VI Personliga tillhörigheter och eko- 238 nomiska tillgångar VII Förvaltnings- och ordningsföresk- 239 rifter

omhändertagande i neutralt land

Del V Upplysningsbyrâer 250

Avdelning IV Konventionens verkställighet 252

Del I Allmänna bestämmelser 252 II Slutbestämmelser 255

Bilaga I Förslag till överenskommelse rö- 257 rande sjukvårds- och säkerhetszoner respektive -platser.

Datum Titel Nr Sida

l 949 II Förslag till reglemente angående 259 gemensamma understödsförsändelser till intemerade civilpersoner. III I. Interneringskort 26 l II. Brev 262 III. Brevkort 263

1977 Tilläggsprotokoll till Genevekonventio- 24 264 10 juni nerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpna-

de konflikter (Protokoll

I).

Del I Allmänna bestämmelser 264 II Sårade, sjuka och skeppsbrutna 267

A vdelnin g

Del III Stridsmetoder och stridsmedel, 282 kombattanters och krigsfångars status.

A vdelning I Stridsmetoder och stridsmedel 282 II Kombattant- och krigsfângestatus 284

Del

IV Civilbefolkningen 287

Avdening I Allmänt skydd mot krigets verk- 287 ningar

Kapitel I Grundregel och tillämpningsom- 287 råde

II Civila och civilbefolkning 288

III Civil egendom 289

Datum Titel Nr Sida

na på en part i konflikten

Kapitel I Tillämpningsomráde och skydd av 301 personer och egendom

II Åtgärder till förmån för kvinnor 304

och barn III Journalister 306

Del V Konventionernas och detta proto- 306 kolls verkställighet

A vdelni ng I Allmänna bestämmelser 306 II Beivrande av överträdelser av 308 konventionerna och detta protokoll

Del VI Slutbestämmelser 313

A nnex I Föreskrifter rörande identifiering 316

Kapitel

VI Anläggningar och installationer innehållande farliga krafter 323

Datum Titel Sida

1977 A nnex II Identitetskort för journalister på 324 farliga uppdrag å yrkets vägnar

l0juni Tilläggsprotokoll till Genevekonventio- 25 325 nerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i icke-intemationella

väpnade konflikter (Protokoll II).

Del

1954 14 maj Convention for the Protection of Cultur- 26 334 al Property in the Event of Armed Conflict.

Chapter I General Provisions 334 Regarding Protection

VI Scope of Application of the Conv-

Convention for the Protection of Cultural Property in the Event of Armed Conflict.

Chapter

Datum Titel Nr Sida

1954 Protocol for the Protection of Cultural 356 14 maj Property in the Event of Armed Conflict.

DEL II KONVENTIONER SOM GÄL- LER SÅVÄL I FRED SOM UNDER KRIG 1 950 4 november Europeiska konventionen ang. skydd för 28 361 de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema.

(Artiklarna l-l8)

1952 20 mars Tilläggsprotokoll till konventionen ang. 29 367 skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema.

(Artiklarna l-3)

1 963 Protokoll nr 4 till konventionen 30 368 I6 september ang. skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema, avseende erkännande av vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan inskrivits i konventionen och de första tilläggsprotokollet.

(Artiklarna l-4)

1951 28ju1i Konventionen ang. flyktingars rättsliga 31 369 ställning.

(Artiklarna 1, 8, 9)

1967 31 januari Protokoll ang. flyktingars rättsliga 32 373 ställning.

(Artikel l)

1 954 28 september Konventionen ang. statslösa personers 33 374 rättsliga ställning.

(Artiklarna 1, 8, 9)

1 966 18 december Internationell konvention om medborg- 34 376 erliga och politiska rättigheter.

(Artiklarna 1-27)

Datum Titel Nr Sidu

DEL III KONVENTIONER VILKAS SYFTEN BL.A. ÄR ATT FÖRHINDRA KRIG. I928 27 augusti Internationellt fördrag rörande 35 387 fördömande av krig. (Briand-Kcllogg-pakten) I945

freden, f redsbrott och angrepps-

handlingar.

VIII Regionala avtal 399 IX Internationellt ekonomiskt och so- 400 cialt samarbete X Ekonomiska och sociala rådet 401 XI Förklaring angående icke självstyrande territorier _ 403 XII Internationellt

förvaltarskapssys-

Övergångsbestämmelser

säkerheten 410

XVIII Ändringar 4ll

XIX Ratifikation och undertecknande 4ll

DEL IV ÖVRIGA KONVENTIONER, NEDRUSTNING M, M. 1920 9 februari Traktat angående 37 415 Spetsbergen.

Datum Titel Nr Sida

l 92 l 20 oktober Konvention Ålandsöarnas icke- 38 423 ang. befästande och neutralisering. l 950 of International Law Recogni- 39 428 juni-juli Principles zed in the Charter of the Nuremberg Tribunal and in the Judgement of the Tribunal. l 959 1 december The Antarctic Treaty. 430

1963 om förbud mot kärnvapenprov i 41 436 5 augusti Fördrag atmosfären, i yttre rymden och under vatten. l 967

innehållande för sta- 42 439

27 januari Fördrag principer

ternas uppträdande vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar.

om förhindrande 43 445 1968 Fördrag av spridning 1 juli av kärnvapen.

rö- 451 1970 Förklaring om folkrättsliga principer rande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta Nationernas stadga.

om förbud mot av 45 459 1971 Fördrag placering l l februari kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbotten och i dennas underlag.

46 463 1972 Konvention om förbud mot utveckling, 10 april framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring.

47 468 1974 Definition of Aggression.

Sammanställning över stater som til/trätt de i konvention.:- 471 samlingen upptagna traktaterna

18 485 Sakregister

Utredningsuppdraget

Utredningsuppdraget, dvs. kommitténs direktiv, återfinns i protokollet

från regeringssammanträdet den 29 juni 1978. Dåvarande chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Krönmark, anförde. Under åren 1974-77 har på den schweiziska regeringens inbjudan representanter för ett hundratal stater samt för vissa befrielserörelser deltagit i en konferens i Geneve om krigets lagar. Konferensens ändamål har varit att bekräfta och utveckla de internationella, humanitära rättsregler som bör gälla under väpnade konflikter. Arbetet avslutades i juni 1977 genom att konferensen då antog två tilläggsprotokoll till 1949 års Genévekonventioner angående skydd för krigets offer. Det ena protokollet avser internationella konflikter och det andra icke-intemationella konflikter. Konferensen antog också vissa resolutioner angående det fortsatta arbetet på folkrättens område. Tilläggsprotokollen har av schweiziska regeringen sänts ut till alla regeringar som hade inbjudits till konferensen samt till vissa befrielserörelser. Protokollen öppnades för undertecknande den 12 december 1977, varvid ett 50-tal stater, däribland Sverige, Norge, Danmark och Finland, undertecknade protokollen. I protokollen stadgas att dessa skall träda i kraft sex månader efter det att de två första staterna har insänt ratifikationsdokument till den schweiziska regeringen. Detta torde innebära att protokollen kommer att träda i kraft under andra halvåret 1978 eller under år 1979. Regeringen avser att inom kort i proposition till riksdagen föreslå att riksdagen godkänner de båda tilläggsprotokollen. Beslut av riksdagen kan väntas under hösten 1978. I och med att de båda tilläggsprotokollen godkänns, aktualiseras för svensk del en rad frågor inom folkrättens område. Det gäller i första hand tolkningen av vissa regler, spridning av protokollen samt undervisning om de nya reglerna och deras tillämpning. Staternas skyldighet att medverka vid information och undervisning om de nya reglerna framgår av särskilda artiklar i protokollen. Kunskap om konventionerna och tillläggsprotokollen skall förmedlas inte enbart till militär personal utan också till civila myndigheter och till civilbefolkningen. Ansvaret för undervisning framhålls särskilt i en vid Genévekonferensen enhälligt antagen resolution, som uppmanar bl. a. de nationella rödakorsorganisa-

tionerna att erbjuda sina tjänster åt myndigheterna då det gäller att sprida kännedom om den internationella humanitära rätten. av och undervisning om de nya reglerna torde medföra re- Spridning lativt omfattande uppgifter för flera myndigheter i vårt land. Framför om internationella som inallt gäller detta tilläggsprotokollet konflikter, nehåller mer än 100 artiklar. Härtill kommer att innehållet i ett flertal av dessa artiklar ramen för 1949 års Genevekonventioner, efgår utanför tersom artiklarna innehåller regler om stridsmedel och om stridsmetoder. Sistnämnda regler får närmast anses som en modernisering och utvidgning av 1907 års Haagkonventioner om land- och sjökrigets föraninnebär den första som har förede. Flera av de nya artiklarna reglering kommit på luftkrigets område. Det andra tilläggsprotokollet, som avser icke-internationella konflikter, har fått en mycket begränsad omfattning och ställer därför väsenligt i fråga om undervisning. Även om mindre krav än det första protokollet reglerna i detta protokoll har fått starkt begränsad räckvidd, är det likom innehållet i väl angeläget att i lämplig omfattning sprida information dessa regler och tillämpningen av dem. Frågor om tillämpningen av de folkrättskonventioner m. m. som gäller under de större övningar inom försvarskrig har tagits upp under makten och totalförsvaret som har ägt rum under senare år. Härvid har bl. a. särskilt aktualiserats ett antal frågor om tolkningen av dessa

I en del fall är konventionstexten komplicerad och har

folkrättsregler. till olika tolkningar. Exempel på sådana frågor är olika gett anledning folkrättsliga ställning i krig, beväpning av vissa personalkategoriers grupper vid sidan om de reguljära militära förbanden samt myndigheskulle octers ansvar och befogenheter om någon del av vårt territorium kuperas.

De frågor som jag nu har tagit upp berör olika delar av regeringskans-

liet och då i första hand försvarsdepartementet såsom ansvarigt för samordningen inom totalförsvaret. Dessutom berörs flera myndigheter, bl. a. överbefälhavaren, socialstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Frågorna är också av stor betydelse för verksamheten inom Svenska röda korset och samfund. En samt andra organisationer kartläggning av de olika folkrättsliga frågorna kräver också tillgång till ett antal experter. tillkallas med Mot bakgund av vad jag nu har anfört bör en kommitté att utreda och lämna om tolkning och tillämpning av uppgift förslag samt information och undervisning om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation i enlighet med vad som närmare anges i det I kommittén bör ingå företrädare för justitie-, utrikes- och följande. försvarsdepartementen samt för överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen. Till kommittén bör knytas expertis från bl. a. beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelser och civilbefälhavare samt

från Svenska röda korset. Kommittén bör vid behov samråda eller hålla kontakt med andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av kommitténs arbete. I sitt arbete skall kommittén utgå från de folkrättsliga konventioner och protokoll m. m. som Sverige har biträtt. Kommittén bör också kunna utgå från reglema i de båda tilläggsprotokoll till 1949 års Genevekonventioner som Sverige kan väntas ratificera. I den mån det behövs skall kommittén studera hur reglerna i tilläggsprotokollen är avsedda att tillämpas och mot bakgrund av våra särskilda förhållanden utforma en svensk tolkning av vissa regler. Kommittén skall särskilt uppmärksamma tillämpningen av folkrättens regler när det gäller att hänföra olika personalgrupper till någon av kategorierna kombattanter respektive civila. Enligt nuvarande planer för det militära försvarets krigsorganisation är vissa civila avsedda för servicefunktioner åt militära förband under krig. Pågående förändringar inom krigsorganisationen kan i framtiden komma att medföra ett ökat utnyttjande av civila för sådana uppgifter. En svaghet i detta sammanhang är dock att de civila personalgruppernas folkrättsliga skydd vid tjänst åt militära förband i krig inte är klarlagd. Detta kan leda till att de civila, om de faller i fiendens hand, inte anses tillhöra någon av de skyddade kategorierna. Motsvarande risker kan också finnas för annan civil personal som under krig tjänstgör inom icke militära delar av totalförsvaret. I detta sammanhang bör också uppmärksammas den folkrättsliga ställningen för personal från de frivilliga försvarsorganisationerna. Det är också angeläget att klarlägga den civila personalens möjligheter till

beväpning för självförsvar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad som i direktiven för den i år tillkallade

nya försvarskommitén (Dir 1978:30) har uttalats om integ-

rering och samordning av militära och civila funktioner i totalförsvaret. Enligt direktiven skall försvarskommittén beakta de folkrättsliga aspekterna vid sina överväganden om totalförsvarets framtida utformning. Det är naturligt att de båda kommittéema samarbetar i de nu berörda frågorna. Som framgår av vad jag förut har anfört tar den svenska regeringen, i och med att Sverige ratificerar tilläggsprotokollen, på sig ett ansvar för information och undervisning om de nya reglerna till all berörd personal. Detta åtagande är inte begränsat enbart till militär utan personal gäller också flera andra grupper, som på olika sätt kan bli berörda av stridshandlingar. Sålunda finns behov av utbildning i folkrätt för civilförsvarets personal, militär och civil sjukvårdspersonal, personal som är krigsplacerad inom det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret samt viss ledningspersonal hos civilbefälhavarkanslier och länsstyrelser. Även för andra kategorier inom totalförsvaret kan undervisningi folkrätt vara önskvärd eller rent av nödvändig. Kommittén bör kartlägga behovet av folkrättsundervisning för olika

2l

personalgrupper samt föreslå omfattningen av och metoderna för en sådan utbildning. Härvid skall kommittén beakta de bestämmelser för undervisning om 1949 års Genévekonventioner m. m. som överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen tidigare har utfärdat. Särskild vikt bör läggas vid att undervisningen blir engagerande och lämpligt awägd. Kommittén bör undersöka möjligheterna att använda auditörema i den fredstida auditörsorganisationen vid undervisningen i folkrätt inom försvarsmakten. Förslag bör också lämnas beträffande uppgifter för och utbildning av juridiska rådgivare åt militära chefer m. fl. under mobilisering och krig. Vissa delar av Genévekonventionema och tilläggsprotokollen har en så grundläggande humanitär betydelse, att det skulle vara av värde om undervisning om dessa avsnitt meddelas till all ungdom i skolåldem och i lämplig utsträckning också till övriga medborgare. Kommittén bör i detta sammanhang uppmärksamma det underlag för sådan undervisning som Svenska röda korset har tagit fram. Den bör också beakta den informationsverksamhet som under de senaste åren har inletts av Civilförsvarsstyrelsen i samarbete med bl. a. länsstyrelserna, folkrörelserna, ci-

vilförsvarsförbundet och skolöverstyrelsen. Ansvaret för att genomföra

sådana undervisningsuppgifter bör i första hand ligga på myndigheter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde och på Svenska röda korset. Genom tillkomsten om internationella konflikav tilläggsprotokollet ter kan civilförsvarets möjligheter att verka under krig och ockupation komma att underlättas väsentligt. Kommittén bör undersöka vilka konsekvenser som de nya reglerna kan få för civilförsvarets verksamhet och lämna förslag till de nya regler som dessa överväganden kan föranleda. Resultat från den pågående utredningen angående överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter (Fö 1977:05) bör därvid beaktas. De nya reglerna i det första tilläggsprotokollet innebär också att förutsättningarna för väpnat motstånd inom ockuperat område ändras. Kommittén bör mot denna bakgrund undersöka vilka allmänna anvisningar som bör lämnas civilbefolkningen om uppträdande under krig och ockupation. I detta sammanhang bör kommittén beakta tidigare erfarenheter och överväganden angående myndigheters befogenheter inom ockuperat område liksom också resultaten av ett till den engelske forskaren Adam Roberts lämnat uppdrag att studera folkrättsliga aspekter på civilmotstånd. Jag vill även erinra om pågående arbete med att utarbeta en ny upplaga av broschyren Om kriget kommer.

Förord till

konventionssamlingen

Att kunna förlita sig till folkrättens regler utgör en styrka för varje land. Små länder har allt att vinna på att åberopa folkrättens regler till skydd och väm. För Sverige, som i fredstid för en neutralitetspolitik, syftande till folkrättslig neutralitet i krig, har det folkrättsliga regelsystemet alltid utgjort en grundpelare. Erfarenheter visar att även stora och mäktiga länder önskar ha folkrätten som stöd i sina ageranden. Inget land, inte heller en stormakt, vill bli utsatt för beskyllningen att begå brott mot folkrätten. Även om det folkrättsliga regelsystemet uppvisar betänkliga luckor, måste man ändå dra slutsatsen att det existerar vissa normer för staternas inbördes umgänge. De flesta stater söker i sitt agerande att i möjligaste mån följa normmönstret för att inte kaos skall uppstå i det internationella samfundets umgänge. Folkrätten är emellertid känslig och påverkbar. Under 1970-talet har samfundet av stater blivit universellt. Alla länder ingår nu som självständiga stater i samfundet. Det är en självklarhet att de olika ländernas önskemål och behov återspeglar sig i världspolitiken och därmed också i den folkrättsliga materian. Folkrätten har i våra dagar blivit något annat än den var i en gången tid, då ett fåtal sinsemellan likartade stater utformade folkrätten. Utvecklingsvärlden eller den s.k. tredje världen kan numera genom sitt uppträdande i internationella konferenser o.dyl., likväl som genom sin statspraxis, införa nya element i den folkrättsliga materian. Vi måste vara medvetna om de nya strömningarna i dagens värld. Vi måste få kunskap om främmande kulturer och deras rättssystem. Vi måste analysera och sedan lära ut i vad mån ett nytt tänkande kan komma att påverka de folkrättsregler som vi själva har anslutit oss till och vill tillämpa. Varje ny stat som har inträtt i samfundet av stater har som regel blivit medlem av Förenta Nationerna och anslutit sig till FN-stadgan. Staten erkänner därmed de grundläggande elementen i världsordningen. Freden skall upprätthållas. Tvister skall lösas på fredlig väg. Varje medlem skall i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld. Våldsförbudet är en av stadgans grundpelare. Ingen enskild stat skall få utöva våld. Enda undantaget är våld utövat i självförsvar. I övrigt skall hot mot en stat enligt stadgan mötas genom Förenta N ationer-

nas kollektiva system. Våldsförbudet i stadgan har rötter i den s.k. Briand-Ke/Iogg-pukten från 1928 och Nationernas Förbunds stadga från 1919. Efter ödeläggande krig har mänskligheten försökt att lagstifta bort kriget. Dessa grundläggande dokument för staternas inbördes relationer har den allra största betydelse som normsystem. Vi vet emellertid att även tiden efter andra världskriget i hög grad har kännetecknats av kriser och andra väpnade konflikter. Samfundet av stater kan, även om alla bekänner sig till de grundläggande fredsnormemas existens, inte blunda för verkligheten. Den efterkoloniala tiden har fått bevittna grymma krig. Alla fredssträvanden till trots, alla solidaritetsyttringar till trots, vore det naivt att tro att våld och krig skulle upphöra. Det är således ingen paradox att samfundet av stater, parallellt med strävandena mot en fredligare och rättvisare värld, söker att reglera kristids- och krigsförlopp. Regler för krigets förande har sedan gamla tider varit del av folkrätten. Även i en våldsurladdning, det yttersta känneteeknet för det mellanstatliga samhällets kris, har det stridande parterna varit betj änta av vissa grundläggande regler. I slutet av förra seklet och i början av detta sekel inleddes försöken att kodifiera krigs- och neutralitetsrâtten. Än i dag utgör de konventioner som antogs år 1907 i Haag grunden för krigets och neutralitetens folkrätt. Av dessa konventioner kan nämnas den fjärde konventionen angående lagar och bruk i lantkrig samt dess bilaga, det s.k. lantkrigsreglementet, den nionde konventionen angående bombardemang i krigstid förmedelst sjöstridskrafter, den femte angående neutrala makters och personers rättigheter och förpliktelser under lantkrig samt den trettonde angående neutrala rättigheter och skyldigheter i händelse av sjökrig. Dessa konventioner kan sägas tillhöra de egentliga krigets lagar, d.v.s. regler för krigets förande mellan de fientliga stridskraf tema. Haagkonventioneras regelsystem har fått sådan tyngd i den folkrättsliga materian att de grundläggande principerna numera anses vara en del av det sedvanerättsliga systemet. Sedvanerättens utveckling är viktig att uppmärksamma i detta sammanhang. Här kan nämnas de s.k. Nümbergsprinciperna, d.v.s. de principer som fastställdes i Nürnbergdomstolen efter andra världskrigets slut. Dessa anses såsom en del av den allmängiltiga folkrätten på detta område. I sammanhanget bör också omnämnas 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Vid sidan om folkrättsliga regler för krigets förande utvecklades också principer för ökad humanitet i krigföringen. Krigets verkningar skulle i humanitetens intresse hållas begränsade. Även om regler om humanitet i krigföringen kan spåras långt ned i den folkrättsliga materian, räcker det med att påminna om 1929 års konventioner angående sårades och sjukas samt krigsfångars behandling. Efter andra världskrigets slut kom den humanitära rätten i krig att kompletteras i viktiga avseenden i och med tillkomsten av 1949 års Genevekonventioner. Den första konventio-

nen angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält, den andra angående förbättrande av av

behandlingen

särade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskraftema till sjöss, den

tredje angående krigsfångars behandling samt den fjärde angående

skydd för civilpersoner under krigstid. Praktiskt taget samtliga FN:s medlemsstater har ratificerat 1949 års Genevekonventioner, som därför speglar en allmängiltig folkrättssyn bland staterna. Under 1960-70-talen har våldsutövningen fortsatt. Krig har gått över både Asien och Afrikas kontinenter. Vid sidan om krig i den konventionella meningen utvecklades en ny typ av krig, nämligen de allt vanligare inbördes- och gerillakrigen. Dessa former

av krig har huvudsakligen va-

rit koncentrerade till den s.k. utvecklingsvärlden, till länder som sent har erhållit sin självständighet efter den koloniala och som nu är i perioden färd med att utforma sina egna samhälls- och rättssystem. Det är av stor vikt för framtiden hur dessa länder betraktar folkrättens regler för krig och neutralitet. Det kan finnas en risk att denna kategori av stater anser att de hittillsvarande reglerna för krigets förande innebär en alltför

ålderdomlig och geografiskt begränsad syn på folkrättens regelsystem.

De nya länderna har inte heller haft tillfälle att medverka i utformningen av dessa regler. De kan därför känna för regelsys-

främlingskap

temet. Även om de grundläggande principerna i Haag- och Genevekonventionerna får anses som del av den allmängiltiga sedvanerätten, har emellertid de senaste decenniemas konflikter visat på behovet av en förstärkning av den humanitära rätten i krig. De gällande

folkrättsreglema

för konflikter

mellanstatliga har visat sig klart otillräckliga för den mo-

derna med alltmer sofistikerad teknik

krigföringen, för krigets förande.

Krigets alltmer tekniska utseende har sannerligen inte medfört några positiva effekter sett från humanitära avancerad synpunkter. Tvärtom,

teknik, elektronik, kemiska bekämpningsmedel, höghastighetsvapen, splittervapen och brandvapen har medfört allt större lidande såväl för

soldater som för

civilbefolkningen.

- För den andra kategorin av tidstypiska konflikter gerilla- och inbör-

deskrig - har man kunnat konstatera att det folkrättsliga regelsystemet

är klart

otillräckligt, för att inte säga obefintligt. Folkrätten har hittills

koncentrerat sig på att uppställa normer för staters inbördes umgänge. Det är staterna som är de s.k.

folkrättssubjekten. Med denna utgångs-

punkt har endast mellanstatliga konflikter kunnat det regleras genom

folkrättsliga systemet. Inbördes- och gerillakrig, som huvudsakligen

kanske utkämpas inom en och samma stat, har generellt sett fallit under rubriken interna konflikter. På detta område har det folkrättsliga regelsystemet svårt att hävda sig. Här finns t.ex. principen om icke-inb1andning i staters inre angelägenheter, suveränitetsprincipen etc. Detta har effektivt lagt hinder i vägen för tillämpning t.o.m. av de folkrättsliga miniminormerna. Det har också inneburit att människor, som har varit in-

i inbördes- haft ett bräckligt humanitärt skydd. blandade och gerillakrig, blir allt vanligare, har denna Med tanke på att dessa typer av konflikter lucka i folkrätten bedömts som mycket allvarlig. har kommit att bedrivas i inter- Det folkrättsliga kodifieringsarbetet valler. konflikter har det folkrättsliga arbetet att stärka Efter allvarligare krigets lagar och den humanitära rätten i krig tagit fart. Så var det efter första och andra världskriget. Storkonfliktema i Asien och Afrika under medförde intresse från staternas sida att förstärka 1960-talet ett förnyat Vid den 20:e internationella rödakorsdet folkrättsliga regelsystemet. som Inter-

konferensen i Wien år 1965 antogs en resolution uppmanade

nationella rödakorskommittén att förbereda en fortsatt utveck- (ICRC) humanitära rätten i väpnade konflikter. Vid ling av den internationella i Teheran 1968 Förenta Nationemas konferens om mänskliga rättigheter i konflikter.

framlades flera förslag för att begränsa lidandet väpnade Från och med detta år blev dagordnipgspunkten mänskliga rättigheter

ett återkommande diskussionsämne för FN:s gei väpnade konflikter Arbetet av den humanitära rätten neralförsamling. på en modernisering i en i Geneve åren 1971 och 1972. På

i krig resulterade expertkonferens

av de resultat som nåddes där kunde Internationella rödakorsgrundval

kommittén två utkast till tilläggsprotokoll till 1949

i juni 1973 presentera Dessa utkast skulle tjäna som underlag för de års Genevekonventioner. som schweiziska förbundsrådet inbjöd

förhandlingar på regeringsnivå,

till sommaren 1973. Tidigare har betonats vikten av att folkrätten i krig och den humanitära rätten i krig får universiell anslutning. Det är av stor vikt att statssamfundets bereds tillfälle att medverka till utarbetannya medlemmar

Det är betydelsefullt, eftersom det alltid

det av regler på detta område.

ett samband mellan staternas verkliga önskemål och agerande

föreligger och folkrättens normer. Folkrätten får sin reella status genom nationeridentifierar sig

nas verkliga agerande. Om många av de nya staterna

med normerna som de nedskrivs i internationella dokument, konventionormerna en del ner etc., och verkligen tillämpar dem, blir de antagna De blir del av den i dagligt bruk tillav den reella folkrättsmaterian. lämpade folkrätten. och den humanitära rät- Det är givetvis ytterst viktigt att krigsrätten av statema. Från denna synpunkt sett ten i krig verkligen tillämpas måste det hälsas med stor tillfredsställelse att inte mindre än 126 stater var närvarande när konferensen om bekräftande och utveckling av den internationella humanitära rätten öppi väpnade konflikter tillämpliga 1974 i Geneve. Ett universiellt statssamfund delnades den 20 februari tog för första gången direkt i en konferens vars syfte var att modernisera lagar. Till detta kom 25 mellanstatliga och icke-mellanstatliga krigets att delta i förorganisationer, som deltog som observatörer. Inbjudna utan rösträtt var också 14 regionalt erkända nationella handlingarna befrielserörelser.

Den 8 juni 1977 antogs enhälligt två tilläggsprotokoll till 1949 års Genevekonventioner. Det första rör skydd för offren i internationella väpnade konflikter. Det andra rör skydd för offren i icke-intemationella konflikter. Den 10 juni 1977 undertecknade för 102 delerepresentanter gationer konferensens slutakt, till vilken tilläggsprotokollen och ett antal av konferensen resolutioner antagna hade fogats som bilagor. I en av bilagorna vikten om spridande understryks av kunskap om protokollen och konventionernas innehåll. Den 12 december 1977 öppnades till-

läggsprotokollen för staternas underskrift.

Sverige undertecknade protokollen samma dag. Enligt bestämmelserna skall protokollen snarast möjligt ratificeras av de stater som har undertecknat dem. Protokollen trädde i kraft sex månader efter dagen för av de två första ratifi-

deponering

kations- eller anslutningsinstrumenten och träder sedermera i kraft för varje fördragsslutande part sex månader efter det att dess ratifikationsinstrument har deponerats hos depositariemakten Schweiz. I September 1979 har ll stater ratificerat däribland som protokollen, Sverige, överlämnade sitt ratifikationsinstrument den 31 augusti 1979. Ännu har alltså bara två europeiska stater ratificerat protokollen, nämligen Sverige och Jugoslavien, samt därutöver Cypern (endast prot. I). De övriga länderna är: Botswana, Ecuador, El Salvador, Ghana, Jordanien, Libyen, Nigeria och Tunisien. I och med att Sverige har ratificerat de båda tilläggsprotokollen och därmed erkänt dem som en del av det folkrättsliga system som är tilllämpbart för vår del, aktualiseras en rad frågor inom folkrättens område. Det gäller tolkningen av vissa regler i protokollen och andra

folkrättsliga konventioner angående krig och neutralitet som Sverige har

biträtt. Det gäller också att i praktiken genomföra de åtaganden vi har bundit oss vid i och med ratifikationen, t.ex. att sprida kunskap om protokollens innehåll bland såväl försvarets personal som civilbefolkningen, liksom att upprätta den organisation av juridiska rådgivare som enligt protokollen skall finnas hos militära befälhavare för biträde vid tolk-

ningen av folkrättsreglerna.

Det ir av stor vikt att de stater som har skrivit under tilläggsprotokollen ›ckså ratificerar dem och utarbetar tillregler för protokollens

lämpning. Sverige har i olika internationella sammanhang strukit under

betydelsen av att staterna godkänner tilläggsprotokollens regler genom ratifikaion. På detta sätt kan de utarbetade bli en del av den reglerna

tillämpbara folkrätten.

Sverige har för sin del inlett detta arbete genom den under år 1978 tillsatta folkrättskommittén (Fö 1978:06). Kommitten har enligt sina direktiv till uppgift att utreda och lämna förslag om

tolkning och av samt information tillämpning och undervisning om

folkrättans regler under krig, neutralitet och ockupation. Kommittén .- skall i sitt arbete utgå från de folkrättsliga konventioner och protokoll

!~ll‘u‘ m.m. san Sverige biträtt.

I kommitténs direktiv betonas särskilt vikten av undervisning i folk-

-1lw£=,‘«Ir1n

rättens om krig och humanitet

regler i krig. En förutsättning för de

,_v‘._;,,..,,,..v,

_...

folkrättsliga reglemas tillämpning är att de är väl kända av både militär

personal och civilbefolkningen. En av kommitténs huvuduppgifter är också att kartlägga behovet av och information

folkrättsundervisning

om folkrättens regler. Med utgångspunkt från behovet av information och undervisning om folkrättens regler under fred, neutralitet, krig och ockupation har kommittén ansett det vara ändamålsenligt att kartlägga och i en samlad volym utge de grundläggande folkrättsliga dokument som Sverige har att ta hänsyn till i sitt internationella agerande, och som andra länder kan antas följai sitt agerande gentemot Sverige. Kommittén har också funnit behov av att insamla och systematisera de dokumenten för

folkrättsliga

att kommittén den andra själv skall kunna fullfölja av sina huvuduppgifter, nämligen att tolka de folkrättsliga regler som skall gälla under neutralitet, krig och ockupation. Den nu föreliggande volymen tjänar således dubbla syften, nämligen att utgöra ett viktigt underlag för kornmitténs överväganden och förslag i ett senare huvudbetänkande och samtidigt tillhandahålla en ingående och systematiserad uppställning

över gällande folkrättsliga dokument.

Avsikten är att denna skall kunna användas för

konventionssamling undervisning och information inom det militära försvaret och totalför-

svaret i övrigt, inom undervisningsväsendet, framförallt då universiteten, men självfallet också hos civilbefolkningen, d.v.s. den svenska allmänheten. Vid urvalet av konventioner m.m. till har kom-

konventionssamlingen

mittén funnit naturligt att i första hand ta med sådana konventioner som gäller under krig, neutralitet och ockupation. Här kan nämnas 1907 års Haagkonventioner, 1949 års Genevekonventioner och 1977 års tillläggsprotokoll till Genévekonventionerna. Kommittén har emellertid funnit det vara värdefullt och lämpligt att också ta med vissa konventioner som gäller såväl i fred som under krig, t.ex. 1950 års europeiska konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vidare har kommittén under rubriken Konventioner vilkas syfte bl.a. är att förhindra krig fört i Förenta Nationemas stadga. I en sista del har kommittén samlat vissa andra konventioner, traktater m.m. som bör finnas med i samlingen men som inte har kunnat föras in under andra rubriker. Exempel är Nürnpå sådana dokument

bergprincipema, fördrag från åren 1963, 1968 och 1971 som avser

kärnvapen samt 1972 års konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av biologiska vapen och toxinvapen samt om deras förstoring. Flertalet konventioner m.m. har tagits in i sin svenska översättning. I den mån svensk översättning inte har funnits tillgänglig har kommittén fört in dokumentets engelska text. Detta gäller exempelvis några av 1907 års Haagkonventioner, 1954 års kulturskyddskonvention och Nürnbergprinciperna.

Del 1

Konventioner som under

gäller krig,

neutralitet och

ockupation

Deklaration i Paris den 16 1856

april ang.

i krigstid sjörätten

tillträde anmäldes med likalydande skrivelser den 13 juni Sveriges I856 till Frankrikes, Preussens, Rysslands, Storbritanniens och Österrikes representanter i Stockholm.

vilka undertecknat i Paris av De befullmäktigade ombud, fredsfördraget den 30 mars 1856, hava, vederbörligcn bemyndigade och samladc till — överläggning, i betraktande av att sjörätten i krigstid länge varit föremål för beklagliga tvister, att ovissheten om rätt och plikter i detta ämne giver anledning till meningsskiljaktighcter mellan neutrala och krigförande, varav kunna uppstå allvarliga svårigheter och till och med stridigheter, att det följaktligen är gagneligt att i en så viktig punkt fastställa en enhetlig lära, och att de till Pariskongressen församlade befullmäktigade ombuden icke kunna bättre motsvara de avsikter som besjäla deras regeringar än genom att i detta avseende införa fasta grundsatscr i de mellanfolkliga förhål- landena, överenskommit att rådslå om medlen att uppnå detta mål, och, därom ense, fastställt följande högtidliga förklaring: 1) Kaperiet är och förblir avskaffat. 2) Neutral flagga skyddar fientlig! gods med undantag av krigskontraband. 3) Neutralt gods får, med undantag av krigskontraband, icke gripas under fientlig flagga. 4) Blockad måste, för att vara bindande, vara effektiv, dvs. upprätthållas av en tillräcklig styrka för att verksamt förhindra tillträde till fiendens kust. Undertecknade befullmäktigade ombuds regeringar förplikta sig att bringa denna förklaring till de staters kännedom vilka icke blivit kallade att deltaga i Pariskongressen, samt att inbjuda dem att ansluta sig därtill. övertygade att de grundsatscr, som de nu förkunnat, endast kunna med tacksamhet upptagas av hela världen, betvivla undertecknade befullmäktigade ombud ingalunda att deras regeringars ansträngningar för att göra anslutningen därtill allmän skola krönas med en fullständig framgång. Denna förklaring är och skall vara bindande endast mellan de makter vilka anslutit sig till den eller komma att ansluta sig. Som skedde i Paris den 16 april 1856.

Deklaration i S:t Petersburg

den 1868 ang. beskaffenheten

de i må användas

krig

som

projektiler,

av

Deklarationen umlertecknades av Sverige den I1 december 1868.

Sedan, på förslag av den kejserliga ryska regeringen, en mellanfolklig militärkommission sammanträtt i S:t Petersburg för att pröva lämpligheten av förbud mot användande av vissa projektiler i krig mellan civiliserade nationer, och nämnda kommission enat sig om fastställande av de tekniska vid vilka krigets krav böra vika för mänsklighetens fordgränser, hava undertecknade blivit genom sina regeringars belallning beringar, myndigade att förklara följande: I betraktande av, att civilisationens böra verka en lindring i möjligaste mån av framsteg krigets elände, att det enda lagliga mål staterna äga uppståill-a Linder kriget är försvagandet av fiendens militära krafter, att för uppnående av detta mål det är tillräckligt att försätta största möjliga antal män ur stridbart skick, att detta mål skulle överskridas genom bruket av vapen vilka onödigtvis skulle förvärra lidandena för de män som försatts ur stridbart skick och göra deras död oundviklig, och att användande av dylika vapen följaktligen skulle strida mot mänsklighetens bud, förplikta sig de fördragsslutande parterna att, i händelse av krig mellan dem, ömsesidigt avstå från att låta deras styrkor till lands eller sjöss använda varje projektil med mindre vikt än 400 gram som är explosiv eller laddad med sprängämne eller brännbara ämnen. De fördragsslutande parterna skola inbjuda alla stater, vilka icke genom att sända ombud deltagit i den i S:t Petersburg församlade mellanfolkliga militärkommissionens överläggningar, att ansluta sig till denna förpliktelse. Denna förpliktelse är bindande endast för de fördragsslutande eller sig anslutande parterna i händelse av krig mellan två eller flera bland dem;den är icke tillämplig på icke fördragsslutande parter eller parter som icke anslutit sig. Likaledes upphör den att vara bindande från och med det ögonblick då, i ett krig mellan fördragsslutande parter eller sådana som anslutit sig, någon icke fördragsslutande part eller någon som icke anslutit sig, sällar sig till endera av de krigförande.

1868. Sst 2

Petersburgsdeklarationen

I syfte att upprätthålla de av dem uppställda grundsatser samt förena krigets krav med mänsklighetens fordringar, förbehålla sig de fördragsslutande eller sig anslutande parterna vidare överenskommelse varje gång något klart förslag framställes med hänsyn till de förbättringar som vetenskapen kan bibringa truppers utrustning. Som skedde i Szt Petersburg den 1868. 11 december

Deklaration i den 29 1899

Haag juli ang.

förbud mot användande av kulor som lätt

eller

utvidga sig tillplattas

i

människokroppen

SFS 1900: 76 s. 67-71

Ratificerad av Sverige den 8 augusti 1900. Ratifikatimzsinsrrzmzentet

deponerades i Haag den 4 .september 1900.

Undertecknadc, fullmäktige för de å internationella fredskonferensen i Haag representerade makterna, av sina regeringar därtill behörigen bemyndigade, ledda av de grundsatser, som fått sitt uttryck i deklarationen i Szt Pe-

tersburg av den 1868,

11 december förklara: De fördragsslutande makterna förplikta sig att icke använda kulor, som lätt utvidga sig eller tillplattas i människokroppen, sådana som kulor med hård mantcl, om denna icke helt och hållet täcker kärnan eller är försedd med inskärningar. Denna deklaration är endast bindande för de fördragsslutande makterna i händelse av krig mellan två eller flera av dem. Den upphör att vara bindande i samma ögonblick, som under ett krig emellan fördragsslutande makter en icke fördragsslutande makt förenar sig med en av de krigförande. Denna deklaration skall ratificeras inom kortast möjliga tid. Ratifikationerna skola deponeras i Haag. Över deponerandet av varje ratifikation skall upprättas ett protokoll, varav en bestyrkt avskrift skall på diplomatisk väg tillställas alla fördragsslutande makter. Icke undertecknande makter kunna tillträda denna deklaration. De skola för sådant ändamål för de fördragsslutande makterna tillkännagiva sin anslutning genom en skriftlig notifikation, som ställes till Nederländska regeringen och av densamma delgives alla de andra fördragsslutande makterna. Därest någon av de höga fördragsslutande makterna skulle uppsäga denna deklaration, skall sådan uppsägning ej hava verkan förr än ett år efter det tillkännagivande härom skriftligen skett hos Nederländska regeringen och av densamma omedelbart bringats till de andra fördragsslutande makternas kännedom. Sådan uppsägning har verkan endast för den makt, som gjort densamma.

1899. 3

Haagdeklarationen

Till bekräftelse härav hava fullmäktige undertecknat och med sina sigill försett denna deklaration. Som skedde i Haag den tjugonionde Juli adcrtonhundranittionio, i ett enda exemplar, som förbliver deponerat i Nederländska regeringens arkiv, och varav bestyrkta avskrifter skola på diplomatisk väg tillställas de fördragsslutande maktema.

Observera i detta om small sammanhang den resolution Calibre weapon systems”, en vapenkategori vars effekter ibland starkt påminner om den s.k. dumdum-kulans, som enhälligt antogs på 1979 års session av FN-konferensen om vissa konventionella, extremt inhumana vapen. Resolutionen, daterad den 28 september 1979, har bl.a. följande lydelse: Recalling the agreement embodied in The Hague Declaration of 29 July 1899, to abstain, in international armed conflict, from the use of bullets which expand or flatten easily in the human body,

Appeals to all governments to exercise the utmost care in the development of small calibre weapon systems, so as to avoid an unnecessary escalation of the injurious effects of such systems.”

XI

Haagkonventionerna III-VII, IX,

och XIII

SFS 1910: 153

Konventionerna är undertecknade den 18 oktober 1907 vid den andra

fredskorzferensen i Haag.

Ratificerade av Sverige den 20 november 1909. Ratifikatirmsi/ntru-

menten deponerades i Haag den 27 november 1909. Konventionerna har Iikalydande slutbesriimmelser, som här är in-

förda efter XIII konventionen.

Konventionen i den 18 oktober

Haag 1907

ang. ñentligheternas öppnande

(Ill Haagkonventionen)

Artikel 1 De fördragsslutande makterna erkänna, att ficntligheter dem emellan icke böra taga sin början utan föregående tillkännaotvetydigt givande, avfattat antingen i form av en motiverad krigsförklaring eller i form av ett ultimatum med Villkorlig krigsförklaring.

Artikel 2 Krigstillståndet bör utan dröjsmål bringas till de neutrala makternas kännedom och skall med avseende å dem icke gälla förrän de mottagit en notifikation härom, vilken kan meddelas även på telegrafisk väg. Dock äga de neutrala makterna icke att åberopa sig på uteblivandet av notifikation, om det otvetydigt ådagalägges, att de i själva verket hade kännedom om krigstillståndet.

Artikel 3 Artikel 1 av denna konvention skall gälla i händelse av krig mellan två eller flera av de fördragsslutande makterna. Artikel 2 är bindande i förhållandet mellan en krigförande fördragsslutande part samt de neutrala, likaledes fördragsslutande makterna.

Konvention i den 18 oktober 1907

Haag

och bruk i

ang. lagar lantkrig. Bilaga:

Reglemente och bruk i ang. lagar lantkrig

(I V H aagkonventionen)

Inledning (utdrag)

I awaktan därpå, att en fullständigare sammanfattning av krigets lagar kan komma att utfärdas, anser de höga fördragsslutande parterna lämpligt att fastställa, att i de fall, som icke innefattas i av dem antagna reglementariska bestämmelser, befolkningarna och de krigsföiande skall förbli under de folkrättsliga grundsatsernas skydd och herravälde, sådana dessa grundsatser framgått ur de mellan civiliserade nationer vedertagna sedvänjor, mänsklighetens bud och det allmänna rättsmedvetandets krav. De förklarar, att i denna anda bör särskilt artiklarna l oh 2 av det antagna reglementet tydas. De höga fördragsslutande parterna, vilka önskar att för detta ändamål avsluta en ny konvention.

Artikel 1 De fördragsslutande makterna skola giva sina stridzkrafter till lands instruktioner, som äro i överensstämmelse med det vid denna konvention fogade reglemente angående lagar och bruk vid lantl-rig.

Artikel 2 De bestämmelser, som innehållas i det i art. 1 åsytade reglementet ävensom i denna konvention, äro endast tillämpliga melan de fördragsslutande makterna och blott om de krigförande samtliga äro parter i konventionen.

Artikel 3 Krigförande part, som bryter mot nämnda reglerrentes föreskrifter, gälde i förekommande fall uppstånden skada. Denna ;art är ansvarig för alla handlingar, som begås av till hans stridskrafta hörande personer.

Artikel 4 Denna konvention skall, sedan den blivit vederbörlgen ratificerad, de fördragsslutande makterna emellan ersätta konventionen den 29 juli 1899 angående lagar och bruk i lantkrig. Konventionen av år 1899 förblir gällande endast mellan le makter, som undertecknat densamma och som icke tillika ratificera ienna konvention.

sou 1979:73

1907. Lantkrigsreglementet 5

Bilaga till konventionen

Reglemente angående lagar och bruk i lantkrig.

AVDELNING l OM KRIGFÖRANDE

Kapitel I Om av egenskapen krigförande

Artikel 1 Krigets lagar, rättigheter och skyldigheter hava tillämpning icke blott å bären, men även å milistrupper och avdelningar av frivilliga under att dessa trupper och avdelningar förutsättning uppfylla följande villkor: 1) att de stå under befäl av en person, som är ansvarig för sina underordnade; 2) att de bära ett utmärkande tecken, som är fastsittande och igenkännligt på avstånd; 3) att de bära sina vapen öppet samt 4) att de vid sina operationer iakttaga krigets lagar och bruk. I de länder, där milistrupper och avdelningar av frivilliga utgöra armén eller del därav, inbegripas de under benämningen armé.

Artikel 2 Befolkningen i ett icke besatt område, vilken vid fiendens annalkande självmant griper till vapen för att bekämpa de inryckande trupperna men icke hunnit organisera sig i enlighet med bestämmelserna i artikel 1, skall betraktas som krigförande, om densamma bär sina vapen öppet samt iakttager krigets lagar och bruk.

Artikel 3 De krigförande parternas väpnade styrkor kunna bestå av stridande och icke stridande. Såväl de förra som de senare hava, om de

tillfångatagas av fienden, rätt till behandling som krigsfångar.

Kapitel II Om krigsfângar

Artikel 4 Krigsfångar äro under den fientliga regeringens herravälde men icke under de enskilda personers eller truppavtlelningars, vilka bemäktigat sig dem. Krigsfångar skola behandlas med mänsklighet. Alla deras personliga tillhörigheter, med undantag av vapen, hästar och militära handlingar, förbliva deras egendom.

Artikel 5 Krigstångar må underkastas internering i stad, fästning eller läger eller å vilken annan plats som helst med förpliktelse att icke därifrån bcgiva sig utöver vissa bestämda gränser; de må däremot icke inspärras, såvida icke sådan säkerhetsåtgärd befinncs oundgängligen nödvändig och

SOU 1979173

5 1907. Lantkrigsreglementet

blott så länge de omständigheter, som nödvändiggjort denna åtgärd, fortvara.

Artikel 6 Staten kan använda krigsfångar med undantag av officerare till arbete i enlighet med deras grad och fallenhet härför. Dessa arbeten må icke vara alltför ansträngande eller hava något samband med krigsföretagen. må kunna erhålla tillstånd att utföra arbete för allmän för- Fångarna valtnings, enskilda personers eller egen räkning. Arbete, som utförts för statens räkning, gottgöres efter den taxa, som gäller för arbete av samma slag, som utförts av den egna arméns personal, eller, om sådan taxa icke finnes, efter den taxa, som står i förhållande till de utförda arbetena. Då arbetet utföres för annan allmän förvaltnings eller enskilda personers räkning, fastställas villkoren för detsammas gottgörande i samråd med den militära myndigheten. Krigsfångars arbetslön må användas till mildrande av deras belägenhet, och överskottet skall utbetalas till dem vid deras frigivande efter avdrag av kostnaden för deras underhåll.

Artikel 7 Den regering, i vars makt krigsfångar befinna sig, är skyldig att underhålla dem. I saknad av särskild överenskommelse mellan de krigförande skola krigsfångar med avseende å förplägnad, förläggning och beklädnad behandlas på samma sätt som den regerings trupper, vilken bemäktigat sig dem.

Artikel 8 Krigsfângar äro underkastade de lagar, reglementen och föreskrifter, som gälla för den stats armé, i vars våld de befinna sig. Bryta krigsfångar mot krigslydnaden, må nödiga stränghetsåtgärder mot dem vidtagas. Krigsfångar, som rymt men åter fasttagas, innan de kunnat förena sig med egen armé eller hunnit lämna det område, som hålles besatt av den armé, vilken tillfångzitzigit dem, hava gjort sig förfallna till disciplinstraff. Krigsfångar, som efter att hava lyckats undkomma ånyo göras till krigsfångar, ärc icke förfallna till straff för den tidigare flykten.

Artikel 9 Det åligger varje krigsfånge att på tillfrågan sanningsenligt uppgiva namn och grad; och om han bryter mot denna föreskrift, utsätter han sig för inskränkningar i de förmåner, som medgivas med honom likställd krigsfånge.

Artikel 10 kunna försättas i frihet på hedersord, om lagar- Krigsfångar sin na i deras hemland tillåta dem avgiva sådant, och äro i dylikt fall vid heder förpliktade att såväl i förhållande till sin egen regering personliga

1907. Lantkrigsreglementet 5

som till den, vilken gjort dem till krigsfångar, samvetsgrant uppfylla de skyldigher som de iklätt sig. I sådant fall må den egna regeringen icke av dem fordra eller mottaga någon tjänst, som strider mot avgivet hedersord.

Artikel 11 Krigsfånge må icke påtvingas frigivande å hedersord; ej heller är den fientliga regeringen skyldig att bifalla krigsfånges begäran att varda frigiven på hedersord.

Artikel 12 Om en på hedersord frigiven krigsfånge ånyo gripes bärande vapen i hand mot den regering, i förhållande till vilken han avgivit sitt hedersord, eller mot denna regerings bundsförvanter, förlorar han rätt till behandling såsom krigsfånge och må ställas inför domstol.

Artikel 13 De personer, vilka åtfölja en armé utan att direkt tillhöra densamma, såsom tidningskorrespondenter och referenter, marketentare och leverantörer, hava, då de falla i fiendens händer och denne finner lämpligt att kvarhålla dem, rätt att behandlas såsom krigsfångar, såvida de äro försedda med ett tillståndsbevis, utfärdat av militär myndighet, tillhörande den armé, vilken de åtföljt.

Artikel 14 En upplysningsbyrå rörande krigsfångar inrättas vid fientligheternas början i en var av de krigförande staterna och eventuellt även i de neutrala stater, som mottagit de krigförande å sitt territorium. Nämnda byrå, som är skyldig att besvara alla förfrågningar, som angå krigsfångarna, skall från vederbörande förvaltningar tillhandahållas alla uppgifter, rörande interneringar och förändringar däri, frigivningar på hedersord, utväxlingar, rymningar, intagande å sjukhus, dödsfall, ävensom alla andra upplysningar, som äro erforderliga för att upprätta särskilda upplägg rörande varje krigsfånge. På detta upplägg skall byrån anteckna matrikelnummer, namn och förnamn, ålder, hemort, rang, truppavdelning, sår samt tid och ort för tillfångatagandet, interneringen, sårande och död, ävensom alla särskilda anmärkningar. Varje särskilt upplägg skall efter fredsslutet överlämnas till den andre krigförandes regering. Upplysningsbyrån skall även hopsamla och å ett ställe sammanföra alla föremål för personligt bruk, värdeföremål, brev m.m., som upphittats å Slagfältet eller efterlämnas av krigsfångar, som frigivits å hedersord, utväxlats, rymt eller avlida i sjukhusen eller ambulanserna, och skall byrån översända dessa föremål till vederbörande.

Artikel 15 Föreningar för understöd av krigsfångar, vilka upprättats i enlighet med sitt lands lagar och som hava till ändamål att förmedla barmhärtighetsverk, skola, för att kunna med framgång fylla sina humanitära uppgifter, såväl för egen som för sina behörigen anställda ombuds del från de krigförandes sida erhålla alla de lättnader, som de militära fordringarna och de administrativa föreskrifterna medgiva. Dessa för- 4l

5 1907.

Lantkrigsreglementet

eningars ombud kunna erhålla tillstånd att utdela understöd å interneringsorterna ävensom å etappstationer för hemsändande av krigsfångar förmedelst personliga tillståndsbevis, som utfärdas av vederbörande militära myndighet, och emot en skriftlig förbindelse från ombudens sida att underkasta sig alla de ordnings- och politibestämmelser, som nämnda myndighet må finna skäligt att föreskriva.

Artikel 16 Upplysningsbyråerna åtnjuta fribrevsrätt. Brev, penninganvisningar och värdeförsändelser ävensom postpaket adresserade till krigsfångar eller avsända av dem skola fritagas från alla postala avgifter såväl i avgångs- och ankomstlandet som i mellanliggande länder. Gåvor och understöd in natura, som äro avsedda för krigsfångar, skola fritagas från alla tull- och andra avgifter ävensom från befordringsavgifter å järnvägar, som drivas av staten.

Artikel 17 Fångna officerare skola erhålla samma avlöning, som tillkommer officerare av samma grad i det land, där de kvarhållas, att framdeles ersättas av deras hemlands regering.

Artikel 18 Krigsfånge äger full frihet att utöva sin religion, däri inbegripet att bevista gudstjänst, dock under det villkor att han ställer sig till efterrättelse de av vederbörande militära myndighet givna ordnings- och politiförcskrifter.

Artikel 19 I fråga om mottagande eller upprättande av testamenten av

krigsfångar gälla samma bestämmelser som i fråga om dylika handlingars

mottagande eller upprättande av egen armés personal. Samma regler skola följas i fråga om handling till fastställande av krigsfångars dödsfall och i fråga om deras begravning, därvid hänsyn skall tagas till deras grad och rang.

Artikel 20 Efter freds avslutande skola krigsfångar snarast möjligt hemsändas.

Kapitel III Om sjuka och särade

sjuka

Artikel 21 De krigförandes skyldigheter i fråga om vård av och sårade bestämmas genom Genêvekonventionen.

AVDELNING II OM FIENTLIGHETERNA

Kapitel I Om medel att skada fienden, belägringar och bombarde-

mang

Artikel 22 De krigförande hava icke oinskränkt frihet i fråga cm valet av medel att skada fienden.

SOU l979z73 1907. 5

Lantkrigsreglementet

Artikel 23 Utöver de förbud, som uppställas genom särskilda överenskommelser, gäller att det är uttryckligen förbjudet: a) att använda gifter eller förgiftade vapen, b) att genom förräderi döda eller såra till den fientliga nationen eller armén hörande personer, c) att döda eller såra en fiende, som, sedan han nedlagt vapnen eller icke längre är i stånd att försvara sig, givit sig på nåd och onåd, d) att förklara att pardon icke kommer att givas, e) att använda vapen, projektiler eller ämnen, som äro ägnade att förorsaka onödiga lidanden, f) att obehörigen använda parlamentärflagga, fiendens nationella flagga eller militära beteckningar och uniform ävensom Genêvekonventionens igenkänningstecken, g) att förstöra eller beslagtaga fiendens tillhörigheter, såvida icke sådant förstörande eller bcslagtagande till följd av krigets krav är oundgängligen nödvändigt, h) att förklara motpartens undersåtars rättigheter och käromål upphävda, provisoriskt försatta ur gällande kraft eller utestängda från att kunna göras gällande inför domstol. Det är likaledes förbjudet för krigförande att tvinga motpartens undersåtar att taga del i krigsoperationer, som äro riktade mot deras eget land, till och med om de varit i den krigförandes tjänst före krigets början.

Artikel 24 Det är tillåtet att använda krigslist och medel, som erfordras för anskaffande av upplysningar om fienden och om terrängen.

Artikel 25 Det är förbjudet att med vad medel det vara må anfalla eller bombardera städer, byar, bostäder eller byggnader, som icke försvaras.

Artikel 26 Befälhavaren för de angripande trupperna bör, innan bom-

bardemanget företages och såvida icke stormning äger rum, göra allt vad på honom ankommer för att underrätta myndigheterna därom.

Artikel 27 Vid belägringar och bombardemang böra alla nödiga åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån skona byggnader avsedda för gudstjänst, konst, vetenskap och välgörenhet, historiska monument, ävensom sjukhus och uppsamlingsplatser för sjuka och sårade under förutsättning att dessa byggnader och platser icke samtidigt användas för militärt ändamål. Det åligger de belägrade att utmärka byggnader eller uppsamlingsplatser av ifrågavarande art genom särskilda, synliga tecken, som på förhand skola meddelas den belägrande.

Artikel 28 Det är förbjudet att till plundring prisgiva en stad eller ort även om densamma tagits medelst storm.

5 1907.

Lantkrigsreglementet

Kapitel II Om spioner

Artikel 29 Såsom spion kan endast anses person, som hemligt eller under falska förevändningar inhämtar eller söker inhämta upplysningar inom en krigförandes operationsområde i avsikt att meddela dessa till motståndaren. Militärpersoner, som utan förklädnad inträngt inom den fientliga arméns operationsområde i ändamål att inhämta underrättelser, betraktas följaktligen icke såsom spioner. Ej heller betraktas såsom spioner militära eller civila personer, som hava i uppdrag att överbringa meddelanden till egen eller till den fientliga armén och utföra detta uppdrag öppet. Till samma kategori räknas de personer, som avsänts i ballong för att överbringa meddelanden och i allmänhet för att underhålla förbindelser mellan olika delar av en armé eller av ett område.

Artikel 30 Spion, som gripes på bar gärning, må icke straffas utan föregående dom.

Artikel 31 Spion, vilken efter återvändandet till den armé, han tillhör, sedermera tillfångatages av fienden, behandlas såsom krigsfånge och är icke underkastad ansvar för sin föregående verksamhet såsom spion.

Kapitel III Om parlamentärer

Artikel 32 Såsom parlamcntär anses den person, vilken av en av de krigförande parterna erhållit i uppdrag att inleda underhandlingar med den andra, och som inställer sig med vit flagga. Denne ävensom :len trumpetare, hornblåsare eller trumslagare, flaggbärare och tolk, som åtfölja honom, äga rätt till okränkbarhet.

Artikel 33 Befälhavare, till vilken parlamentär avsändes, är icke skyldig att under alla förhållanden mottaga denne. Han kan vidtaga alla åtgärder, som befinnas nödiga fö: att hindra parlamcntären att begagna sig av sitt uppdrag för att inhämta upplys- “ ningar. Han äger rätt att, om parlamentären missbrukar sin ställring, temporärt kvarhålla honom.

Artikel 34 Parlamentär förlorar sin rätt till okränkbarhet, om det klart och ovederläggligen styrkes att han begagnat sig av sin privilegierade ställning för att framkalla eller begå en förrädisk handling.

1907. 5

Lantkrigsreglementet

Kapitel IV Om kapitulationer

Artikel 35 Vid avslutande av kapitulationer mellan parterna skall hänsyn tagas till den militära hederns fordringar. Ingången kapitulation skall av båda parter på det noggrannaste iakttagas.

Kapitel V Om vapcnstillestånd

Artikel 36 Vapenstillestånd avbryter krigsrörelserna på grund av ömsesidig överenskommelse mellan de krigförande parterna. Om dess varaktig-

het icke är bestämd, kunna de krigförande parterna när som helst åter-

krigsrörelserna, dock under villkor att fienden inom överensupptaga kommen tid i enlighet med de för vapenstilleståndet gällande villkor därom underrättats.

Artikel 37 Vapenstillestånd kan vara allmänt eller lokalt; i förra fallet avbrytas överallt de krigförande staternas krigsrörelser, i senare fallet avbrytas desamma endast mellan vissa delar av de krigförande arméerna eller inom visst område.

Artikel 38 Vapcnstillestând skall i god tid officiellt kungöras för vederbörande myndigheter och trupperna. Fientligheterna inställas omedelbart efter ingånget meddelande eller vid bestämd tidpunkt.

Artikel 39 Det beror av de f ördragsslutande parterna att i överenskommelse angående vapenstillcstånd införa bestämmelser om de förbindelser, som å krigsskådeplatsen må äga rum med de olika befolkningarna och parterna sinsemellan.

Artikel 40 Varje svår kränkning av vapenstillestånd från endera partens sida berättigar den andra att uppsäga detsamma och i trängande fall till och med att omedelbart återupptaga fientligheterna.

Artikel 41 Kränkning av bestämmelserna angående vapenstillestånd genom enskilda personer, vilka handla på eget bevåg, berättigar endast att fordra de skyldigas bestraffning och, om anledning därtill förefinnes, skadestånd för lidna förluster.

AVDELNING lll OM MILITÄR MAKTBEFOGENHET Å FIENTLIG STATS OMRÅDE

Artikel 42 Ett område anses vara ockuperat, då detsamma faktiskt befinner sig under den fientliga arméns herravälde.

5 1907.

Lantkrigsreglementet

o ockupationen omfattar endast de områden, a vilka detta herravälde upprättats och kan utövas.

Artikel 43 Sedan utövandet av den lagliga maktens myndighet faktiskt övergått till den ockuperande, skall denne vidtaga alla på honom ankommande åtgärder för att såvitt möjligt återställa och trygga den allmänna ordningen och det offentliga livet, under iakttagande, såvida icke bestämt hinder häremot möter, av de i landet gällande lagar.

Artikel 44 Det är förbjudet för en krigförande att tvinga befolkningen i ockuperat område att lämna upplysningar om den andre krigförandes armé eller försvarsmedel.

Artikel 45 Det är förbjudet att tvinga befolkningen i ockupcrat område att avlägga trohetsed till den fientliga makten.

Artikel 46 Familjens heder och rättigheter, enskildas liv och egendom ävensom religiös övertygelse och religionsutövning skola respekteras. Enskild egendom får icke tagas i beslag.

Artikel 47 Plundring är uttryckligen förbjuden.

Artikel 48 Om den ockuperande inom det ockuperade området upptager

skatter, pålagor och väg- eller broavgifter, som utgå till förmån för staten,

bör han därvid så mycket som möjligt följa gällande bestämmelser rörande uttaxering och fördelning, och det åligger honom såsom en följd härav att bestrida kostnaderna för det ockuperade områdets förvaltning i samma omfång, som detta ålåg den lagliga regeringen.

Artikel 49 Utöver de i föregående artikel omförmälda skatter får den ockuperande å det ockuperade området upptaga penninggärder endast för arméns behov eller områdets förvaltning.

Artikel 50 Samfälld bestraffning antingen i form av penninggärd eller på annat sätt får icke åläggas befolkningen på grund av enskilda handlingar, för vilka densamma icke kan anses i sin helhet ansvarig.

Artikel 51 Krigsgärd må ej upptagas annorlunda än på grund av skriftlig befallning av högste befälhavaren och under hans ansvar. Såvitt möjligt skall vid uppbörd av sådan krigsgärd endast de regler komma till användning, som gälla för uttaxering och fördelning av skatter. För varje krigsgärd skall kvitto lämnas dem, som utgjort densamma.

Artikel 52 Rekvisitioner in natura och arbetsprestationer må avfordras kommuner eller innevånare endast för ockupationsarméns behov. De böra

1907. Lantkrigsreglementet 5

stå i förhållande till landets tillgångar och vara av sådan art, att de icke för befolkningen innebära en förpliktelse att deltaga i krigsföretag mot eget land. Sådana rekvisitioner och arbetsprestationer få endast åläggas efter bemyndigande av befälhavaren i det ockuperade området. Leveranser in natura skola, såvitt ske kan, betalas kontant; i motsatt fall skall kvitto lämnas, och betalning av de summor, för vilka skuld ådragits, snarast möjligt erläggas.

Artikel 53 som ockuperar Armé, ett område. får lägga beslag endast på kontanta fonder penningar, och exigibla värdehandlingar, som utgöra verklig statsegendom, vapenförråd, transportmedel, magasin och förnödenheter och över huvud all lös statsegendom av beskaffenhet att kunna användas vid krigsföretag. Alla de medel, som äro lämpade att vare sig på land, till sjöss eller i luften förmedla nyheters överförande eller äro användbara till transport av personer eller saker, bortsett från de fall, som äro föremål för avgörande enligt sjörättens bestämmelser, ävensom vapenförråd och över huvud alla slag av krigsförråd kunna beslagtagas, även om de tillhöra enskilda personer, men böra återställas. Ifrågakommande skadestånd fastställes vid fredsslutet.

Artikel 54 Undervattenskablar, som förbinda ockuperat område med må icke utom i fall av absolut nödvändighet neutralt, beslagtagas eller förstöras. De skola likaledes återlämnas och skadestånd fastställes vid fredsslutet.

Artikel 55 Den ockupcrande staten bör endast betrakta sig såsom förvaltare och nyttjanderättsinnehavare av de i det ockuperade landet befintliga, den fientliga staten tillhöriga offentliga byggnader, fast egendom, skogar och jordbruksdomäner. Den bör bevara egendomen vid oförminskat kapitalvärde och förvalta densamma enligt reglerna för nyttjanderätt.

Artikel 56 Kommunernas egendom och egendom tillhörande inrättning för religiöst ändamål, välgörenhet och undervisning, konst och vetenskap skall behandlas såsom enskild egendom även om den tillhör staten. Att taga i beslag eller att avsiktligt förstöra eller skada dylika inrättningar, historiska minnesmärken, konstverk eller vetenskapliga föremål är förbjudet och bör beivras.

Konvention i den 18 oktober 1907

Haag

neutrala makters och personers

ang.

och under ett

rättigheter förpliktelser

lantkrig

(V Haagkonventionen)

Kapitel I Om neutrala makters rättigheter och plikter

Artikel 1 Neutrala makters område är okränkbart.

Artikel 2 Det är de krigförande förbjudet att över en neutral makts landområde låta föra trupper eller transporter av vare sig ammunition eller proviant.

Artikel 3 Det är likaledes de krigförande förbjudet: a) att å en neutral makts landområde anlägga station för radio-telegrafering eller anbringa någon som helst apparat, avsedd att utgöra förbindelsemedel med de krigförande styrkorna till lands eller sjöss; b) att använda någon som helst anläggning av detta slag, vilken före krigsutbrottet blivit av dem å en neutral makts område utförd i uteslutande militärt icke upplåtits till bruk för den allmänna samsyfte och vilken färdseln.

Artikel 4 Stridande styrkor må icke uppsättas och värvningsbyråcr ej öppnas å en neutral makts landområdc till förmån för de krigförande.

Artikel 5 Neutral makt må icke inom sitt område tillstädja någon av de i artiklarna 2-4 omförmälda åtgärder. Sådan makt är pliktig att beivra mot neutraliteten stridande handlingar, endast försåvitt dessa handlingar blivit begångna å dess eget landområde.

Artikel 6 En neutral makt bär icke något ansvar för det förhållande att enstaka individer överskrida gränsen för att ställa sig i endera krigförande partens tjänst.

Artikel 7 En neutral makt är icke pliktig att förhindra utförscl eller genomförsel för den ena eller andra krigförande partens räkning av vapen, ammunition och överhuvudtaget allt som kan vara till gagn för en armé eller en flotta.

Artikel 8 En neutral makt är icke pliktig att gentemot de krigförande utfärda förbud eller förordna om inskränkning i fråga om bruket av de

1907, VHaagkonventionen 6

telegraf- eller telefonkablar ävensom de apparater för trådlös telegrafi, vilka äro vare sig dess egen eller bolags eller enskildas tillhörighet.

Artikel 9 Alla de av en neutral makt vidtagna åtgärder till inskränkning eller förbud i de hänseenden, som omförmälas i artiklarna 7 och 8, skola av densamma likformigt tillämpas gentemot de krigförande. Den neutrala makten skall vaka däröver att samma förpliktelse iakttages av de bolag eller enskilda, vilka äro ägare av telegraf- eller telefonkablar eller av apparater för trådlös telegrafering.

Artikel 10 Det kan icke anses som en fientlig handling, att en neutral makt, låt vara med våld, avvärjer angrepp mot sin neutralitet.

Kapitel II Om intemering av och vård av sårade krigförande

hos de neutrala

Artikel 11 Neutral makt, som å sitt område mottager trupper tillhörande de krigförande arméerna, skall internera dem, såvitt möjligt långt från krigsskådeplatsen. Den må bevaka dem i läger och till och med innesluta dem i fästningar eller å för ändamålet lämpade platser. Den äger likaledes avgöra, huruvida officerare må lämnas i frihet, sedan de på hedersord förbundit sig att icke utan tillstånd lämna det neutrala området.

Artikel 12 I saknad av särskild överenskommelse skall den neutrala makten förse de internerade med livsmedel, beklädnad och det understöd i övrigt allmän människokänsla bjuder. Gottgörelse skall vid fredsslutet beredas för de av interneringen föranledda kostnader.

Artikel 13 Neutral makt, vilken mottager förrymda skall krigsfångar, lämna dem i frihet. Om den tillåter dem att vistas inom sitt område, står det dem fritt att anvisa dem en viss uppehållsort. Samma stadgande är tillämpligt i fråga om krigsfångar, som medföras av trupper, vilka tagit sin tillflykt till neutralt område.

Artikel 14 Neutral makt kan tillåta att sårade eller sjuka, tillhörande de krigförande arméerna, föras över dess områden, under förbehåll att de tåg, som föra dem, icke forsla vare sig krigspersonal eller krigsmateriel. Det åligger i sådant fall den neutrala makten att vidtaga för ändamålet erforderliga säkerhets- och kontrollåtgärder. Sårade eller sjuka, som under dylika omständigheter införas å neutralt område av en av de krigförande parterna, men tillhöra böra motparten, av den neutrala makten bevakas, så att de ej ånyo må kunna taga del i

6 1907.

VHaagkonventionen

krigsrörelserna. Enahanda förpliktelser åligga samma makt i om

fråga

sådana sårade eller sjuka tillhörande den andra armén, vilka må hava åt densamma anförtrotts.

Artikel 15 Genêvekonventionen äger tillämpning å sårade och sjuka, som internerats å neutralt område.

Kapitel III Om neutrala personer

Artikel 16 Som neutrala anses undersåtar i stat, vilken icke deltager i kriget.

Artikel 17 En neutral äger icke åberopa sig å sin neutralitet: a) därest han begår fientliga handlingar gentemot en krigförande; b) därest han begår handlingar till förmån för en krigförande, särskilt om han frivilligt tager tjänst inom någondera partens väpnade styrkor. I dylikt fall må den neutrale icke av den krigförande, gentemot vilken han frånträtt sin neutralitet, behandlas strängare än en medborgare i den andra krigförande staten skulle behandlas för samma handling.

Artikel 18 Såsom handlingar utförda till förmån för endera av de krigförande i den bemärkelse, som i artikel 17 litt. b avses, skola ej anses: a) att fullgöra leveranser eller lämna lån åt någondera av de krigförande, förutsatt dock att leverantören eller långivaren icke bebor vare sig område tillhörande motparten eller område besatt av denne samt att leveransen ej heller leder sitt ursprung från sådant område;

b) bevisande av sådana tjänster, som tillhöra polisväsendet eller den

civila förvaltningens område.

Kapitel IV Om järnvägsmateriel

Artikel 19 Järnvägsmateriel, kommande från neutrala makters område, må, evad den tillhör dessa makter, enskilda bolag eller privatpersoner, icke, där den är såsom sådan igenkännlig, rekvireras och nyttjas av en krigförande utom för det fall att och i den utsträckning, som tvingande nödvändighet sådant påkallar. Den skall så snart möjligt är återsändas till det land, dit den hör. Den neutrala makten kan å andra sidan i tvingande fall kvarhålla och i motsvarande mån använda den materiel, som kommer från den krigförande maktens område. Ersättning skall å ömse sidor utgå i förhållande till den nyttjade materielen och den tid, densamma tagits i anspråk.

1907. VHaagkonventionen 6

Kapitel V Slutbestämmelser

Artikel 20 Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast de kontraherande maktema emellan och endast för det fall, att de krigförande samtliga äro parter i konventionen.

Konvention i den 18 oktober 1907

Haag

rörande ñentliga handelsfartygs behandling

vid utbrott

ñentligheternas

(VI Haagkon ventionen)

Artikel 1 När ett handelsfartyg lydande under en av de krigförande parterna vid fientligheternas utbrott befinner sig i en fientlig hamn, är det önskvärt, att detsamma tillåtes att fritt utlöpa antingen omedelbart eller

efter tillräcklig tidsfrist, ävensom att, försett med fripass, direkt uppnåsin

bestämmelseort eller annan hamn, som varder detsamma anvisad. Detsamma gäller beträffande fartyg, som lämnat sin sista avgångshamn om fientligheterna i före krigets början och som utan kännedom inlöper en fientlig hamn.

Artikel 2 vilket på grund av fall av vis major icke Handclsfartyg, kunnat lämna den fientliga hamnen före utloppet av tidsfrist, som i föreavscs, eller som ej kunnat tillåtas avgå, må icke förklaras gående artikel förbrutet. Den krigförande äger endast taga detsamma i beslag mot skyldighet för honom att efter krigets slut utan ersättning återställa detsamma eller ock övertaga detsamma mot inlösen.

Artikel 3 Fientliga handelsfartyg, som lämnat sin sista avgångshamn utbrott och som anträffas i öppen sjö utan kännedom om före krigets kunna icke förklaras förbrutna. De äro blott underkastade fientligheterna, att utan gottgörelse återställa dem att varda beslagtagna mot förpliktelse eller att till och med efter krigets slut eller att övertagas efter rekvisition förstöras mot det att ersättning gives och mot skyldighet att sörja för de ombordvarande personernas säkerhet ävensom för fartygshandlingarnas bevarande. Efter angörande av hamn i eget land eller av neutral hamn äro ifrågavarande fartyg underkastade sjökrigets lagar och bruk.

Artikel 4 Fientligt gods, som befinner sig å fartyg, som avses i artiklarna 1 och 2, äro likaledes underkastat att varda beslagtaget samt att efter utan ersättning, eller att varda rekvirerat mot ersättkrigets slut återställas ning, antingen gemensamt med fartyget eller särskilt. Detsamma sig å fartyg, som avses gäller i fråga om varor, vilka befinna i artikel 3.

Artikel 5 Denna konvention är icke tillämplig i fråga om handelsfartyg, vars konstruktion angiver, att de äro ämnade att omdanas till krigsfartyg.

1907. VI

Haagkonventionen

Artikel 6 Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast å förhållandet mellan de kontrahcrandc maktcrna och endast för det fall att de krigförande samtliga äro parter i konventionen.

Konvention i den 18 oktober 1907

Haag

rörande till

handelsfartygs omdaning

krigsfartyg

(VII Haagkonventionen)

Artikel 1 Till krigsfartyg omdanat handelsfartyg äger icke de rättigheter och förpliktelser, som äro förbundna med förstnämnda slag av fartyg, om detsamma icke är ställt under den makts direkta myndighet, omedelbara kontroll och ansvar, vars flagga det för.

Artikel 2 Till krigsfartyg omdanade handelsfartyg böra föra de för krigsfartyg av dess nationalitet utmärkande yttre kännetecknen.

Artikel 3 Befälhavare bör vara anställd i vederbörande stats tjänst och behörigen förordnad av vederbörande myndigheter. Hans namn skall finnas infört i förteckning över officerare tillhörande krigsflottan.

Artikel 4 Besättningen skall vara underkastad reglerna för militär lydnad.

Artikel 5 Till krigsfartyg omdanat handelsfartyg är pliktigt att under sina företag iakttaga krigets lagar och bruk.

Artikel 6 Krigförande, vilken till krigsfartyg omdanar ett handelsfartyg, bör snarast möjligt angiva denna övergång i listan över fartyg, tillhörande dess krigsflotta.

Artikel 7 Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast de kontraherande maktema emellan och endast för det fall att dc krigförande samtliga äro parter i konventionen.

S4

Convention relative to the of

(VIII) Laying

Automatic Submarine Contact Mines

Signed at The Hague, 18 October 1907.

Ej ratificerad av Sverige

Inspired by the principle of the freedom of sea routes, the common highway of all nations; Seeing that, although the existing position of affairs makes it impossible to forbid the employment of automatic submarine contact mines, it is nevertheless desirable to restrict and regulate their employment in order to mitigate the severity of war and to ensure, as far as possible, to peaceful navigation the security to which it is entitled, despite the existence of war; Until such time as it is found possible to formulate rules on the subject which shall ensure to the interests involved all the guarantees desirable; Have resolved to conclude a Convention for this purpose, and have appointed the following as their Plenipotentiaries:

(Here follow the names of Plenipotentiaries)

Who, after having deposited their full powers, found in good and due form, have agreed upon the following provisions:

Article I It is forbidden 1) To lay unanchored automatic contact mines, except when they are so constructed as to become harmless one hour at most after the person who laid them ceases to control them;

2) To lay anchored automatic contact mines which do not become

harmless as soon as they have broken loose from their moorings;

3) To use torpedoes which do not become harmless when they have missed their mark.

Article 2 It is forbidden to lay automatic contact mines off the coast and ports of the enemy, with the sole object of intercepting commercial shipping.

Article 3 When anchored automatic contact mines are employed, every possible precaution must be taken for the security of peaceful shipping. The belligerents undertake to do their utmost to render these mines harmless within a limited time, and, should they cease to be under surveillance, to notify the danger zones as soon as military exigencies per-

9 1907. VIII Haagkonventionen

mit, by a notice addressed to ship owners, which must also be communi-

cated to the Governments through the diplomatic channel.

Article 4 Neutral Powers which lay automatic contact mines off their coasts must observe the same rules and take the same precautions as are imposed on belligerents. The neutral Power must inform owners,

ship by a notice issued in ad-

vance, where automatic contact mines have been laid. This notice must be communicated at once to the Governments through the diplomatic channel.

Article 5 At the close of the war, the Contracting Powers undertake to do their utmost to remove the mines which they have laid, each Power removing its own mines. As regards anchored automatic contact mines laid by one of the belligerents off the coast of the other, their position must be notified to the other party by the Power which laid them, and each Power must proceed with the least possible delay to remove the mines in its own waters.

Article 6 The Contracting Powers which do not at present own perfected mines of the pattern contemplated in the present Convention, and which, consequently, could not at present carry out the rules laid down in Articles l and 3, undertake to convert the matériel of their mines as soon as possible, so as to bring it into conformity with the foregoing requirements.

Article 7 The provisions of the present Convention do not apply except between Contracting Powers, and then only if all the belligerents are parties to the Convention.

Article 8 The present Convention shall be ratified as soon as possible. The ratifications shall be deposited at The Hague. The first deposit of ratifications shall be recorded in a procésverbal signed by the representatives of the Powers which take part therein and by the Netherlands Minister for Foreign Affairs. The subsequent deposits of ratifications shall be made by means of a written notification addressed to the Netherlands Government and accompanied by the instrument of ratification. A duly certified copy of the procês-verbal relative to the first deposit of ratifications, of the notifications mentioned in the preceding paragraph, as well as of the instruments of ratification, shall be at once sent, by the Netherlands Government, through the diplomatic channel, to the Powers invited to the Second Peace Conference, as well as to the other Powers which have adhered to the Convention. In the cases contempla-

1907. VIII 9

Haagkonventionen

ted in the preceding paragraph, the said Government shall inform them at the same time of the date on which it has received the notification.

Article 9 Non—Signatory Powers may adhere to the present Convention. The Power which desires to adhere notifies in writing its intention to the Netherlands Government, transmitting to it the act of adhesion, which shall be deposited in the archives of the said Government. This Government shall at once transmit to all the other Powers a duly certified copy of the notification as well as of the act of adhesion, stating the date on which it received the notification.

Article 10 The present Convention shall come into force, in the case of the Powers which were a party to the first deposit of ratifications, sixty days after the date of the procês-verbal of this deposit, and, in the case of the Powers which ratify subsequently or adhere, sixty days after the notification of their ratification or of their adhesion has been received by the Netherlands Government.

Article 11 The present Convention shall remain in force for seven years, dating from the sixtieth day after the date of the first deposit of ratifications. Unless denounced, it shall continue in force after the expiration of this period. The denunciation shall be notified in writing to the Netherlands Government, which shall at once communicate a duly certified copy of the notification to all the Powers, informing them of the date on which it was received. The denunciation shall only have effect in regard to the notifying Power, and six months after the notification has reached the Netherlands Government.

Article 12 The Contracting Powers undertake to reopen the question of

the employment of automatic contact mines six months before the expiration of the period contemplated in the first paragraph of the preceding article, in the event of the question not having been already reopened and settled by the Third Peace Conference. If the Contracting Powers conclude a fresh Convention relative to the employment of mines, the present Convention shall cease to be applicable from the moment it comes into force.

Article 13 A register kept by the Netherlands Ministry for Foreign Affairs shall give the date of the deposit of ratifications made in virtue of Article 8, paragraphs 3 and 4, as well as the date on which the notifica-

tions of adhesion (Article 9, paragraph 2) or of denunciation (Article ll,

9 1907. VIII SOU l979:73

Haagkonventionen

paragraph 3) have been received. Each Contracting Power is entitled to have access to this register and to be supplied with duly certified extracts from it. In faith whereof the Plenipotentiaries have appended their signatures to the present Convention.

Done at The Hague, 18 October 1907, in a single copy, which shall remain deposited in the archives of the Netherlands Government, and duly certified copies of which shall be sent, through the diplomatic channel, to the Powers which have been invited to the Second Peace Conference.

(Here follow signatures)

Konvention i den 18 oktober 1907

Haag

i förmedelst

ang. bombardemang krigstid

sjöstridskrafter

(IX H aagkonventionen )

I Om bombardemang av hamnar, städer, byar, bostäder Kapitel och byggnader, som icke försvaras

Artikel I Det är förbjudet att förmedelst sjöstridskrafter bombardera hamnar, städer, byar, bostäder och byggnader, som icke försvaras. En ort må icke bombarderas endast på den grund att framför dess hamn finnas försänkta vid beröring automatiskt verkande undervattensminor.

Artikel 2 Dock äro i detta förbud ej inbegripna militära arbeten, lanteller sjömilitära anläggningar, förråd av vapen eller krigsmateriel, verkstäder eller inrättningar, som äro användbara för den fientliga flottans eller arméns behov, samt i hamnen befintliga krigsfartyg. Befälhavaren med lämnad föröver en sjöstyrka äger, efter anmaning skälig tidsfrist, störa dem medelst beskjutning, därest varje annat medel är uteslutet, och försåvitt icke skridit till ifrågavarande förstöring inom ortsmyndigheterna den bestämda tidsfristen. Han ådrager sig i dylikt fall intet ansvar för den oavsiktliga skada, vilken kan förorsakas genom bombardemanget. Därest tvingande militära krav fordra omedelbar handling och icke medgiva beviljandet av någon tidsfrist, är det överenskommet, att förbudet mot bombardemang av den oförsvarade staden står kvar i likhet med det i mom. 1 angivna fall, samt att befälhavaren äger att vidtaga alla erforderliga åtgärder i syfte att minsta möjliga olägenhet för staden måtte därav bliva följden.

Artikel 3 Efter föregående uttryckligt tillkännagivande må bombardemang öppnas mot hamnar, städer, byar, bostäder eller byggnader, som icke försvaras, därest ortsmyndigheterna, oaktat formlig uppfordran, vägra efterkomma rekvisitioner av livsmedel eller andra förnödenheter, vilka äro erforderliga för tillgodoseende av den framför platsen varande sjöstyrkans omedelbara behov. Dessa rekvisitioner böra stå i förhållande till ortens tillgångar. De må endast begäras efter bemyndigande av den ifrågavarande sjöstyrkans befälhavare och skola såvitt möjligt kontant gäldas; om så ej kan ske, skola de bekräftas medelst kvitton.

Artikel 4 Bombardemang av icke försvarade hamnar, städer, byar, bostäder eller byggnader på grund av underlåtenhet att gälda kontributioner i penningar är förbjudet.

10 1907. IX Haagkonventionen

Kapitel II Allmänna bestämmelser

Artikel 5 Vid bombardemang förmedelst sjöstridskrafter bör vederbörande befälhavare vidtaga alla erforderliga åtgärder i syfte att såvitt möjligt skona byggnader, som äro ägnade åt gudstjänst, konst, vetenskap och välgörenhet, ävensom historiska minnesmärken, sjukvårdsanstalter samt samlingsplatser för sjuka eller särade under förutsättning att dessa icke samtidigt brukas i något militärt syfte. Det åligger invånarna att utmärka dessa minnesmärken, byggnader eller samlingsplatser medelst tydliga tecken, bestående av stora, fasta rektangulära skivor, diagonalt avdelade i två färgade trianglar, den övre svart, den nedre vit.

Artikel 6 Utom i fall, där militära krav ej sådant medgiva, bör den anfallande sjöstyrkans befälhavare före bombardemangets öppnande göra allt vad på honom ankommer för att varsko myndigheterna.

Artikel 7 Det är förbjudet att åt plundring prisgiva stad eller ort även för det fall att den tagits med storm.

Kapitel III Slutbestämmelser

Artikel 8 Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast å förhållandet mellan de kontraherande makterna och endast för det fall att de krigförande samtliga äro parter i konventionen.

SOU l979z73 11

Konvention i den oktober

Haag 18 1907

vissa i

inskränkningar

ang. utövandet av

rätten till i

uppbringning sjökrig

(XI Haagkonventionen)

Kapitel I Om postförsändelser

Artikel 1 Neutralas eller kriglörandes som anträffas postförsändelser, till sjöss å neutralt eller fientligt fartyg, äro okränkbara, vare sig de hava egenskapen av officiella eller enskilda. Om fartyget uppbringas, skola desamma med minsta möjliga tidsutdräkt vidare befordras av det uppbringande fartyget. Bestämmelserna i föregående stycke äro icke tillämpliga då blockad brytes, å de försändelser, som äro bestämda till eller komma från den blockerade hamnen.

Artikel 2 Postförsändelsernas okränkbarhet icke neutrala undandrager postförande fartyg från tillämpligheten av sjökrigets lagar och bruk angående neutrala handelsfartyg i allmänhet. Dock må visitation av dem icke äga rum annat än vid nödtvång samt skall företagas med all möjlig skonsamhet och skyndsamhet.

Kapitel II Om vissa fartygs fritagande från uppbringning

Artikel 3 uteslutande avsedda för kustfisket Fartyg, eller till lokal sjöfart av ringare omfattning, äro fritagna från uppbringning jämte redskap, tackling, tillbehör och last. Detta fritagande upphör att gälla för dessa fartyg så snart de på något som helst sätt taga del i fientligheterna. De kontraherande makterna förbinda sig att icke begagna sig av dessa fartygs ofarliga egenskap för att använda dem i militärt ändamål under samtidigt bevarande av deras fredliga utseende.

Artikel 4 Från uppbringning äro jämväl fritagna fartyg med uppdrag av religiös, vetenskaplig eller filantropisk natur.

Kapitel III Om behandlingen av tillhörande besättning fientliga handelsfartyg, som uppbringas av en krigförande

Artikel 5 När ett fientligt handelsfartyg uppbringas av en krigförande, skola de av besättningen, som äro undersåtar av en neutral stat, ej göras till krigsfångar. Detsamma gäller den befälhavare och de av befälet i övrigt, som äro

11 1907. XI

Haagkonventionen

undersåtar av en neutral stat, om de uttryckligen skriftligen förbinda sig att icke tjäna å ett fientligt fartyg under krigets fortvaro.

Artikel 6 Befälhavare samt medlemmar av befälet och besättningen, som äro undersåtar av den fientliga staten, göras icke till krigsfångar, såframt de genom ett uttryckligt skriftligt löfte förbinda sig att, så länge fientligheterna fortfara, icke antaga någon tjänst, som äger samband med krigsoperationema.

Artikel 7 Namnen å de personer, vilka lämnats i frihet under de villkor, som angivas i artikel 5, andra stycket, och artikel 6, skola av den krigförande, som företagit uppbringningen, meddelas den andre krigförande. Det är den senare förbjudet att med vett och vilja använda ifrågavarande personer.

Artikel 8 Bestämmelserna i de tre föregående artiklarna äga icke tilllämpning å fartyg, som deltaga i fientligheterna.

Kapitel IV Slutbestämmelser

Artikel 9 Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast de kontraherande makterna emellan och endast för det fall att de krigförande samtliga äro parter i konventionen.

SOU l979z73 12

Convention (XII) relative to the Creation of an International Prize Court

Signed at The Hague, l8 October 1907.

Ej ratificerad av Sverige

(List of Contracting Parties)

Animated by the desire to settle in an equitable manner the differences which sometimes arise in the course of a naval war in connection with the decisions of national prize courts;

Considering that, if these courts are to continue to exercise their func-

tions in the manner determined it is desirable by national legislation, that in certain cases an appeal should be provided under conditions con-

ciliating, as far as possible, the public and private interests involved in

matters of prize; Whereas, moreover, the institution of an International Court, whose jurisdiction and procedure would be carefully defined, has seemed to be the best method of attaining this object;

Convinced, finally, that in this manner thehardships consequent on

naval war would be mitigated; that, in particular, good relations will be more easily maintained between and neutrals belligerents a and peace better assured; Desirous of a Convention

concluding to this effect, have appointed the following as their Plenipotentiaries:

(Here follow the names of Plenipotentiaries)

after

Who, depositing their full powers, found in good and due form, have agreed upon the following provisions:

Part I General Provisions

Article 1 The validity of the capture of a merchant ship or its cargo is decided before a prize court in accordance with the present Convention when neutral or enemy property is involved.

Article 2 Jurisdiction in matters of prize is exercized in the first instance by the prize courts of the belligerent captor. The judgments of these courts are pronounced in public or are officially notified to parties concerned who are neutrals or enemies.

Article 3 The judgments of the national prize courts may be brought before the International Prize Court.

12 1907. XII

Haagkonventionen

l. When the judgment of the national prize courts affects the property of a neutral Power or individual; 2. When the judgment affects enemy property and relates to a) Cargo on board a neutral ship; b) An enemy ship captured in the territorial waters of a neutral Power, when that Power has not made the capture the subject of a diplomatic claim; c) A claim based upon the allegation that the seizure has been effected in violation, either of the provisions of a Convention in force between the belligerent Powers, or of an enactment issued by the belligerent captors. The appeal against the judgment of the national court can be based on the ground that the judgment was wrong either in fact or in law.

Article 4 — An appeal may be brought l. By a neutral Power, if the judgment of the national tribunals inju-

riously affects its property or the property of its nationals (Article 3, No.

I), or if the Capture of an enemy vessel is alleged to have taken place in

the territorial waters of that Power (Article 3, No. 2 (b)).

2. By a neutral individual, if the judgment of the national court inju-

riously affects his property (Article 3, N0.1), subject, however, to the re-

servation that the Power to which he belongs may forbid him to bring the case before the Court, or may itself undertake the proceedings in his place; 3. By an individual subject or citizen of an enemy Power, if the judgment of the national court injuriously affects his property in the cases

referred to in Article 3, No. 2, except that mentioned in paragraph (b).

Article 5 An appeal may also be brought on the same conditions as in the preceding article, by persons belonging either to neutral States or to the enemy, deriving their rights from and entitled to represent an individual qualified to appeal, and who have taken part in the proceedings before the national court. Persons so entitled may appeal separately to the extent of their interest. The same rule applies in the case of persons belonging either to neutral States or to the enemy who derive their rights from and are entitled to represent a neutral Power whose property was the subject of the decision.

Article 6 When, in accordance with the above Article 3, the International Court has jurisdiction, the national courts cannot deal with a case in more than two instances. The municipal law of the belligerent captor shall decide whether the case may be brought before the International Court after judgment has been given in first instance or only after an appeal. If the national courts fail to give final judgment within two years from

1907. XII 12

Haagkonventionen

the date of capture, the case may be carried direct to the International Court.

Article 7 If a question of law to be decided is covered by a treaty in force between the belligerent captor and a Power which is itself or whose subject or citizen is a party to the proceedings, the Court is governed by the provisions in the said treaty. In the absence of such provisions, the Court shall apply the rules of international law. If no generally recognized rule exists, the Court shall give judgment in accordance with the general principles of justice and equity. The above provisions apply equally to questions relating to the order and mode of proof. If, in accordance with Article 3, No. 2(c), the ground of appeal is the violation of an enactment issued by the belligerent captor, the Court will enforce the enactment. The Court may disregard failure to comply with the procedure laid down in the enactments of the belligerent captor, when it is of opinion that the of complying therewith are unjust and inequitable.

Article 8 If the Court pronounces the capture of the vessel or cargo to be valid, they shall be disposed of in accordance with the laws of the belligerent captor. If it pronounces the capture to be null, the Court shall order restitution of the vessel or cargo, and shall fix, if there is occasion, the amount of the damages. If the vessel or cargo have been sold or destroyed, the Court shall determine the compensation to be given to the owner on this account. If the national court pronounced the capture to be null, the Court can only be asked to decide as to the damages.

Article 9 The Powers undertake to submit in good faith to

Contracting

the decisions of the International Prize Court and to carry them out with the least possible delay.

Part II Constitution of the International Prize Court

Article 10 The International Prize Court is composed of judges and deputy judges, who will be appointed by the Contracting Powers, and must all be jurists of known proficiency in questions of international maritime law, and of the highest moral reputation. The appointment of these judges and deputy judges shall be made within six months after the ratification of the present Convention.

12 1907. XII

Haagkonventionen

Article 11 The judges and deputy judges are appointed for a period of six years. reckoned from the date on which the notification of their appointment is received by the Administrative Council established by the Convention for the pacific settlement of international disputes of the 29 July 1899. Their appointments can be renewed. Should one of the judges or deputy judges die or resign, the same procedure is followed for filling the vacancy as was followed for appointing him. In this case, the appointment is made for a fresh period of six years.

Article 12 The judges of the International Prize Court are all equal in rank and have precedence according to the date on which the notifica-

tion of their appointment was received (Article ll, paragraph l), and if they sit by rota (Article 15, paragraph 2), according to the date on which

they entered upon their duties. When the date is the same the senior in age takes precedence. The deputy judges when acting are assimilaged to the judges. They rank, however, after them.

Article 13 and immunities in The judges enjoy diplomatic privileges the performance of their duties and when outside their own country. Before taking their seat, the judges must swear, or make a solemn promise before the Administrative Council, to discharge their duties impartially and conscientiously.

Article 14 The Court is composed of fifteen judges; nine judges constitute a quorum. A judge who is absent or prevented from sitting is replaced by the deputy judge.

I 5

following

Article The judges appointed by the Contracting Powers: Germany, the United States of America, Austria-Hungary, France,

Great Britain, Italy, Japan, and Russia, are always summoned to sit.

The judges and deputy judges appointed by the other Contracting P0wers sit by rota as shown in the table annexed to the present Convention; their duties may be performed successively by the same person. The same judge may be appointed by several of the said Powers.

Article 16 If a belligerent Power has, according to the rota, no judge sitting in the Court, it may ask that the judge appointed by it should take part in the settlement of all cases arising from the war. Lots shall then be drawn as to which of the judges entitled to sit according to the rota shall withdraw. This arrangement does not affect the judge appointed by the other belligerent.

1907. XII 12

Haagkonventionen

Article 1 7 No judge can sit who has been a party, in any way whatever, to the sentence pronounced by the national courts, or has taken part in the case as counsel or advocate for one of the parties. No judge or deputy judge can, during his tenure of office, appear as agent or advocate before the International Prize Court nor act for one of the parties in any capacity whatever.

Article 18 The belligerent is entitled captor to appoint a naval officer of high rank to sit as assessor, but with no voice in the decision. A neutral Power, which is a party to the proceedings or whose subject or citizen is a party, has the same right of appointment; if as the result of this last provision more than one Power is concerned, they must agree among themselves, if necessary by lot, of the officer to be appointed.

Article 19 The Court elects its president and vice— president by an absolute majority of the votes cast. After two ballots, the election is made by a bare majority, and, in case the votes are equal, by lot.

Article 20 The judges on the International Prize Court are entitled to travelling allowances in accordance with the regulations in force in their own country, and in addition receive, while the Court is sitting or while they are carrying out duties conferred upon them by the Court, a sum of 100 Netherlands florins per diem. These payments are included in the general expenses of the Court dealt with in Article 47, and are paid the International Bureau

through

established by the Convention of the 29 July 1899.

The judges may not receive from their own Government or from that

of any other Power any remuneration in their capacity of members of the Court.

Article 21 The seat of the International Prize Court is at The Hauge

and it cannot, except in the cases of force majeure, be transferred else-

where without the consent of the belligerents.

Article 22 The Administrative Council fulfils, with regard to the International Prize Court, the same functions as to the Permanent Court of Arbitration, but only representatives of Powers will be

Contracting

members of it.

Article 23 The International Bureau acts as registry to the International Prize Court and must place its offices and staff at the disposal of the Court. It has charge of the archives and canies out the administrative work. The secretary general of the International Bureau acts as registrar. The necessary secretaries to assist the registrar, translators and shorthand writers are appointed and sworn in by the Court.

12 1907. XII

Haagkonventionen

Article 24 The Court determines which it will itself use and language what languages may be used before it. of the national courts which have In every case the official language had cognizance of the case may be used before the Court.

Article 25 Powers which are concerned in a case may appoint special

between themselves and the Court. They agents to act as intermediaries may also engage counsel or advocates to defend their rights and interests.

Article 26 A private person concerned in a case will be represented be-

fore the Court by an attorney, who must be either an advocate qualified

the Contracto plead before a court of appeal or a high court of one of before a similiar court, or lastly, a proting States, or a lawyer practising fessor of law at one of the higher teaching centres of those countries.

Article 27 For all notices to be served, in particular on the parties, witof the nesses, or experts, the Court may apply direct to the Government State on whose territory the service is to be carried out. The same rule evidence. applies in the case of steps being taken to procure The requests for this purpose are to be executed so far as the means at to under its municipal law allow. They

the disposal of the Power applied

cannot be rejected unless the Power in question considers them calcula-

ted to impair its sovereign rights or its safety. If the request is complied

with, the fees charged must only comprise the expenses actually incurred. The Court is equally entitled to act through the Power on whose territory it sits.

Notices to be given to parties in the place where the Court sits may be

served through the International Bureau.

Part III Procedure in the International Prize Court

Article 28 An appeal to the International Prize Court is entered by means of a written declaration made in the national court which has althe case or addressed to the International Bureau; in ready dealt with the latter case the appeal can be entered by telegram. The period within which the appeal must be entered is fixed at 120

from the day the decision is delivered or notified (Article

days, counting 2, paragraph 2).

29 If the notice this Article of appeal is entered in the ntional court, was entered

Court, without considering the question whether the appeal

in due time, will tra.nsmit within seven days the record of the case to the International Bureau.

1907. XII 12

Haagkonventionen

If the notice of the appeal is sent to the International Bureau, the Bureau will inform the national

immediately court, when possible by tele-

graph. The latter will transmit the record as provided in the preceding paragraph. When the appeal is brought by a neutral individual the International Bureau at once informs by telegraph the individual’s in or- Government, der to enable it to enforce the rights it enjoys under Article 4, paragraph 2.

Article 30 In the case provided for in Article 6, paragraph 2, the notice of appeal can be addressed to the International Bureau only. It must be entered within thirty days of the expiration of the period of two years.

Article 31 If the appellant doés not enter his appeal within the period laid down in Articles 28 or 30, it shall be rejected without discussion. Provided that he can show that he was prevented from so doing by

force majeure, and that the appeal was entered within sixty days after the

circumstances which prevented him entering it before had ceased to operate, the Court can, after hearing the respondent, grant relief from the effect of the above provision.

Article 32 If the appeal is entered in time, a certified copy of the notice of appeal is forthwith officially transmitted by the Court to the respondent.

Article 33 If, in addition to the parties who are before the Court, there are other parties concerned who are entitled to appeal, or if, in the case referred to in Article 29, paragraph 3, the Government who has received notice of an appeal has not announced its decision, the Court will await before dealing with the case the expiration of the period laid down Articles 28 or 30.

Article 34 The procedure before the International Court includes two distinct parts: the written pleadings and oral discussions. The written pleadings consist of the deposit and exchange of cases, counter—cases, and, if necessary, of replies, of which the order is fixed by the Court, as also the periods within which they must be delivered. The Parties annex thereto all papers and documents of which they intend to make use. A certified copy of every document produced by one Party must be communicated to the other Party through the medium of the Court.

Article 35 After the close of the pleadings, a public sitting is held on a day fixed by the Court. At this sitting the Parties state their view of the case both as to the law and as to the facts.

12 1907. XII Haagkonventionen

The Court, may at any stage of the proceedings, suspend speeches of counsel, either at the request of one of the Parties, or on their own initiative, in order that supplementary evidence may be obtained.

Article 36 The International Court may order the supplementary evidence to be taken either in the manner provided by Article 27, or before itself, or one or more of the members of the Court, provided that this can be done without resort to compulsion or the use of threats. If steps are to be taken for the purpose of obtaining evidence by members of the Court outside the territory where it is sitting, the consent of the foreign Government must be obtained.

Article 37 The Parties are summoned to take part in all stages of the proceedings and receive certified copies of the minutes.

Article 38 The discussions are under the control of the president or vicepresident, or, in case they are absent or cannot act, of the senior judge present. The judge appointed by a belligerent Party cannot preside.

Article 39 The discussions take place in public, subject to the right of a

Government who is a Party to the case to demand that they be held in private. Minutes are taken of these discussions and signed by the president and registrar, and these minutes alone have an authentic character.

Article 40 If a Party does not appear, despite the fact that it has been duly cited, or if a Party fails to comply with some step within the period fixed by the Court, the case proceeds without that Party, and the Court gives judgment in accordance with the material at its disposal.

Article 41 The Court official notifies to the Parties decrees or decisions made in their absence.

Article 42 The Court takes into consideration in arriving at its decision all the facts, evidence, and oral statements.

Article 43 The Court considers its decision in private and the proceedings are secret. All questions are decided by a majority of the judges present. If the number of judges is even and equally divided, the vote of the junior judge in the order of precedence laid down in Article 12, paragraph 1, is not counted.

1907. XII 12

Haagkonventionen

Article 44 The judgment of the Court must give the reasons on which it is based. It contains the names of the judges taking part in it, and also of the assessors, if any; if is signed by the president and registrar.

Article 45 The sentence is pronounced in public sitting, the parties concerned being present or duly summoned to attend; the sentence is officially communicated to the parties. When this communication has been made, the Court transmits to the national prize court the record of the case, together with copies of the various decisions arrived at an of the minutes of the proceedings.

Article 46 Each party pays its own costs. The party against whom the Court decides bears, in addition, the costs of the trial, and also pays l per cent of the value of the subjectmatter of the case as a contribution of the general expenses of the International Court. The amount of these payments is fixed in the judgment of the Court. If the appeal is brought by an individual, he will furnish the Intema— tional Bureau with security to an amount fixed by the Court, for the purpose of guaranteeing eventual fulfilment of the two obligations mentioned in the preceding paragraph. The Court is entitled to postpone the opening of the proceedings until the security has been furnished.

Article 47 The general expenses of the International Prize Court are borne by the Contracting Powers in proportion to their share in the composition of the Court as laid down in Article 15 and in the annexed table. The appointment of deputy judges does not involve any contribution. The Administrative Council applies to the Powers for the funds requisite for the working of the Court.

Article 48 When the Court is not sitting, the duties conferred upon it by Article 32, Article 34, paragraphs 2 and 3, Article 35, paragraph 1, and Article 46, paragraph 3, are discharged by a delegation of three judges appointed by the Court. This delegation decides by a majority of votes.

Article 49 The Court itself draws up its own rules of procedure, which

must be communicated to the Contracting Powers.

It will meet to elaborate these rules within a year of the ratification of the present Convention.

Article 50 The Court may propose modifications in the provisions of the present Convention concerning procedure. These proposals are communicated, through the medium of the Netherlands Government, to the

12 1907. XII

Haagkonventionen

Contracting Powers, which will consider together as to the measures to be taken.

Part IV Final Provisions

Article 51 The present Convention does not apply as of right except when the belligerent Powers are all parties to the Convention. It is further fully understood that an appeal to the International Prize Court can only be brought by a Contracting Power or the subject or citizen of a Contracting Power. In the cases mentioned in Article 5, the appeal is only admitted when both the owner and the person entitled‘ to represent him are equally Contracting Powers or the subjects or citizens of Contracting Powers.

Article 52 The present Convention shall be ratified and the ratifica-

tions shall be deposited at The Hague as soon as all the powers mentio-

ned in Article 15 and in the table annexed are in a position to do so. The deposit of the ratifications shall take place, in any case, on the 30 June 1909, if the Powers which are ready to ratify furnish nine judges and nine deputy judges to the Court, qualified to validly constitute a Court. If not, the deposit shall be postponed until this condition is fulfilled. A minute of the deposit of ratifications shall be drawn up, of which a certified copy shall be forwarded, through the diplomatic channel, to each of the Powers referred to in the first paragraph.

Article 53 The Powers referred to in Article 15 and in the table annexed are entitled to sign the present Convention up to the deposit of the ratifications contemplated in paragraph 2 of the preceding article. After this deposit, they can at any time to it, purely and simp-

adhere

ly. A Power wishing to adhere, notifies its intention in writing to the Netherlands Government transmitting to it, at the same time, the act of adhesion, which shall be deposited in the archives of the said Government. The latter shall send, through the diplomatic channel, a certified copy of the notification and of the act of adhesion to all the Powers referred to in the preceding paragraph, informing them of the date on which it has received the notification.

Article 54 The present Convention shall come into force six months from the deposit of the ratifications contemplated in Article 52, paragraphs l and 2. The adhesions shall take effect sixty days after notification of such adhesion has been received by the Netherlands Government, or as soon

1907. XII 12

Haagkonventionen

as possible on the expiration of the period contemplated in the preceding paragraph. The International Court shall, however, have jurisdiction to deal with prize cases decided by the national courts at any time after the deposit of the ratifications or of the receipt of the notification of the adhesions. In such cases, the period fixed in Article 28, paragraph 2, shall only be reckoned from the date when the Convention comes into force as regards a Power which has ratified or adhered.

Article 55 The present Convention shall remain in force for twelve years from the time it comes into force, as detemiined by Article 54, paragraph l, even in the case of Powers which adhere subsequently. It shall be renewed tacitly from six years to six years unless denounced. Denunciation must be notified in writing, at least one year before the expiration of each of the periods mentioned in the two preceding para-

graphs, to the Netherlands Government, which will inform all the other Contracting Powers.

Denunciation shall only take effect in regard to the Power which has notified it. The Convention shall remain in force in the case of the other

Contracting Powers, provided that their participation in the appoint-

ment of judges is sufficient to allowof the composition of the Court

with nine judges and nine deputyjudges.

Article 56 In case the present Convention is not in operation as regards all the Powers referred to in Article 15 and the annexed table, the Administrative Council shall draw up a list on the lines of that article and tab-

le of the judges and deputy judges through whom the Contracting Po-

wers will share in the composition of the Court. The times allotted by the said table to judges who are summoned to sit in rota will be redistributed between the different years of the six-year period in such a way that, as far as possible, the number of the judges of the Court in each year shall be the same. If the number of deputy judges is greater than that of the judges, the number of the latter can be completed by deputy judges chosen by lot among those Powers which do not nominate a judge. The list drawn up in this way by the Administrative Council shall be

notified to the Contracting Powers. It shall be revised when the number

of these Powers is modified as the result of adhesions or denunciations.

The change resulting from an adhesion is not made until l January

after the date on which the adhesion takes effect, unless the adhering Power is a belligerent Power, in which case it can ask to be at once represented in the Court, the provision of Article 16 being, moreover, applicable if necessary. When the total number of judges is less than eleven, seven judges form a quorum.

12 1907. XII Haagkonventionen SOU I979:73

Article 57 Two years before the expiration of each period referred to in paragraphs l and 2 of Article 55 any Contracting Power can demand a modification of the provisions of Article l5 and of the annexed table, relative to its participation in the composition of the Court. The demand shall be addressed to the Administrative Council, which will examine it and submit to all the Powers proposals as to the measures to be adopted. The Powers shall inform the Administrative Council of their decision

with the least possible delay. The result shall be at once, and at least one

year and thirty days before the expiration of the said period of two years, communicated to the Power which made the demand. When necessary, the modifications adopted by the Powers shall come into force from the commencement of the fresh period. In faith whereof the Plenipotentiaries have appended their signatures to the present Convention. Done at The Hague, 18 October 1907, in a single copy, which shall remain deposited in the archives of the Netherlands Government, and du- 1y certified copies of which shall be sent, through the diplomatic channel to the Powers designated in Article 15 and in the table annexed.

(Here follow signatures)

Additional Protocol to the Convention relative to the Establishment of an International Prize Court

Signed at The Hague, 19 September 1910.

Ej ratificerad av Sverige.

(List of Contracting Parties)

Powers signatory to the Hague Convention dated 18 October 1907, for the establishment of an International Court of Prize, Considering that for some of these Powers difficulties of a constitutional nature prevent the acceptance of the said Convention, in its present form, Have deemed it expedient to agree upon an additional protocol taking

into account these without jeopardizing any legitimate interest and have,

to that end, appointed as their Plenipotentiaries, to wit:

(Here follow the names of Plenipotentiaries)

Who, after depositing their full powers, found to be in good and due form, have agreed upon the following:

Article 1 The Powers signatory or adhering to the Hague Convention of 18 October 1907, relative to the establishment of an International Court of Prize, which are prevented by difficulties of a constitutional nature from accepting the said Convention in its present form, have the right to declare in the instrument of ratification or adherence that in prize cases, whereof their national courts have jurisdiction, recourse to the International Court of Prize can only be exercised against them in the form of an action in damages for the injury caused by the capture.

Article 2 In the case of recourse to the International Court of Prize, in

the form of an action for damages, Article 8 of the Convention is not

applicable; it is not for the Court to pass upon the validity or the nullity of the capture, nor to reverse or affirm the decision of the national tribunals. If the capture is considered illegal, the Court determines the amount of damages to be allowed, if any, to the claimants.

Article 3 The conditions to which recourse to the International Court of Prize is subject by the Convention are applicable to the action in damages.

13 I910. Prisdomstolskonventionen

Article 4 Under reserve of the provisions hereinafter stated the rules of procedure established by the Convention for recourse to the Intemational Court of Prize shall be observed in the action in damages.

Article 5 In derogation of Article 28, paragraph 1, of the Convention, the suit for damages can only be brought before the International Court of Prize by means of a written declaration addressed to the International Bureau of the Permanent Court of Arbitration; the case may even be brought before the Bureau by telegram.

Article 6 In derogation of Article 29 of the Convention the International Bureau shall notify directly, and if possible by telegram, the G0vernment of the belligerent captor of the declaration of action brought before it. The Government of the belligerent captor, without considering whether the prescribed periods of time have been observed, shall, within seven days of the receipt of the notification, transmit to the International Bureau the case, thereto a certified if

appending copy of the decision,

any, rendered by the national tribunal.

Article 7 In derogation of Article 45, paragraph 2, of the Convention

the Court rendering its decision and notifying it to the parties to the suit shall send directly to the Government of the belligerent captor the record of the case submitted to it, appending thereto a copy of the various intervening decisions as well as a copy of the minutes of the preliminary proceedings.

Article 8 The present Additional Protocol shall be considered as forming an integral part of and shall be ratified at the same time as the Convention. If the declaration provided for in Article l herein above is made in the instrument of the ratification, a certified copy thereof shall be inserted in the procés-verbal of the deposit of ratifications referred to in Article 52, paragraph 3, of the Convention.

Article 9 Adherence to the Convention is subordinated to adherence to the present Additional Protocol. In faith of which the Plenipotentiaries have affixed their signatures to the present Additional Protocol.

1910. Prisdomstolskonventionen 13

Done at The Hague, 19 September 1910, in a single copy, which shall remain deposited in the archives of the Government of the Netherlands and of which duly certified copies shall be forwarded through diplomatic channels, to the Powers designated in Article 15 of the Convention relative to the establishment of an International Court of Prize of 18 October 1907, and in its appendix.

(Here follow signatures)

Konvention i den 18 oktober 1907

Haag

neutrala makters och

ang. rättigheter

i händelse

skyldigheter

av

sjökrig

(XIII Haagkonventionen)

Artikel 1 De krigförande äro skyldiga att respektera neutrala makters suveräna rättigheter och att å neutralt land- eller sjöområde avhålla sig från varje handling, som, om densamma av den neutrala makten bleve tåld, skulle utgöra ett brott mot dess neutralitet.

Artikel 2 Alla fientliga handlingar, uppbringning och av utövning visitationsrätten däri inbegripna, vilka begås av krigförandes örlogsfartyg i neutral makts territorialvatten, innebära en kränkning av neutraliteten och äro strängeligen förbjudna.

Artikel 3 Då ett fartyg blivit uppbringat i neutral makts territorialvatten, skall denna makt, om prisen ännu befinner sig inom dess jurisdiktionsområde, använda de medel, varöver densamma förfogar, för att prisen må varda frigiven tillika med befäl och besättning samt för att det manskap, som av det uppbringande fartyget ombordförts, må varda internerat. Om prisen befinner sig utanför den neutrala statens jurisdiktionsområde, skall den regering, som låtit uppbringa fartyget, på den förra statens begäran frigiva prisen jämte dess befäl och besättning.

Artikel 4 Prisdomstol må icke av krigförande inrättas å neutralt territorium eller å fartyg, som befinner sig i neutralt farvatten.

Artikel 5 Det är de krigförande att göra neutrala hamnar eller förbjudet farvatten till bas för sjökrigsföretag mot sin motståndare, särskilt att därstädes upprätta stationer för radiotelegrafi eller anbringa någon som helst annan apparat, avsedd för meddelande med de krigförande styrkorna till lands eller vatten.

Artikel 6 Varje överlämnande under vilken som helst form, direkt eller indirekt, av krigsfartyg, ammunition och något som helst slag av krigsmateriel från neutral makt till krigförande är förbjudet.

Artikel 7 Neutral stat är icke förpliktad att hindra utförsel eller genomförsel för någon av de krigförandes räkning av vapen, ammunition och i allmänhet av något, som kan komma till användning för armén eller flottan.

1907. XIII 14

Haagkonventionen

Artikel 8 Neutral regering är skyldig att använda de medel, varöver densamma förfogar, för att inom sitt jurisdiktionsområde hindra utrustande eller bestyckande av varje fartyg, om vilket densamma har grundad anledning att tro, att det är bestämt för kryssning eller att medverka vid fientliga företag mot en makt, med vilken densamma befinner sig i fred. Denna regering är jämväl skyldig att föra samma uppsikt för att hindra varje fartyg, som är avsett för kryssning eller att medverka vid krigsföretag, och som blivit inom dess jurisdiktionsområde helt eller delvis inrättat till krigsbruk, från att utlöpa från nämnda område.

Artikel 9 Neutral makt skall gentemot de båda krigförande lika tillämpa de villkor, inskränkningar eller förbud, som densamma utfärdat med avseende å tillträde till dess hamnar, redder eller territorialvatten för krigförande örlogsfartyg och deras priser. Dock kan neutral makt förbjuda tillträde till sina hamnar och redder för det krigförande fartyg, som underlåtit att ställa sig till efterrättelse de av den neutrala makten utfärdade påbud och bestämmelser, eller som kränkt dess neutralitet.

Artikel 10 En stats neutralitet kränkes icke därigenom, att de krigförandes örlogsfartyg och priser blott färdas genom dess territorialvatten.

Artikel 11 Neutral stat äger tillåta, att de krigförandes fartyg begagna sig av dess examinerade lotsar.

Artikel 12 I saknad av andra särskilda bestämmelser i den neutrala statens lagstiftning är det, utom i de fall, som i denna konvention angivas, förbjudet för de krigförandes fartyg att längre än 24 timmar kvarstanna i nämnda stats hamnar, å dess redder eller i dess territorialvatten.

Artikel 13 När en makt, som blivit underrättad om fientligheternas öppnande, erfar, att ett krigsfartyg, tillhörande en krigförande, befinner sig i någon av dess hamnar, å någon av dess redder eller i dess territorialvatten, skall denna makt meddela fartyget, att detta har att avgå inom 24 timmar eller före utgången av den tidsfrist, som ortens lag föreskriver.

Artikel 14 Krigförande örlogsfartyg må icke förlänga sitt uppehåll i neutral hamn utöver den lagliga tidsfristen, utom på grund av haveri eller havets tillstånd. Det skall avgå, så snart orsaken till dröjsmålet upphört. Reglerna angående begränsning av tiden för uppehåll i neutrala hamnar, på neutrala redder och i neutrala farvatten äro icke tillämpliga å krigsfartyg, som uteslutande äro avsedda för religiösa, vetenskapliga och människovänliga ändamål.

14 1907. XIII SOU l979I73

Haagkonventionen

Artikel 15 I saknad av andra särskilda föreskrifter i den neutrala statens lagstiftning måhögst tre krigsfartyg, tillhörande en krigförande, samtidigt befinna sig i en av dess hamnar eller å någon av dess redder.

Artikel 16 När krigsfartyg tillhörande de båda krigförande parterna samtidigt befinna sig i neutral hamn eller å neutral redd, skola minst 24 timmar förlöpa mellan den ena och den andra krigförandes fartygs avgång. Fartygen skola avsegla i samma ordning, som de anlänt, såvida icke det först anlända befinner sig uti sådana omständigheter, att en fartyget förlängning av den lagliga tidsfristen är medgiven. Ett krigförande fartyg kan icke lämna neutral hamn eller redd förr än 24 timmar efter det handelsfartyg, förande motståndarens flagga, avgått.

Artikel 17 I neutrala hamnar eller å neutrala redder må krigförande

örlogsfartyg reparera sinal haverier endast i den omfattning, som är en

oundgänglig nödvändighet för navigeringens säkerhet, men må icke å något sätt öka sin militära styrka. Den neutrala myndigheten fastställer beskaffenheten av de reparationer, som skola företagas; dessa skola utföras med största möjliga skyndsamhet.

Artikel 18 Krigförande örlogsfartyg må icke begagna neutrala hamnar, redder eller farvatten för att förnya eller öka sina krigsförråd eller sin bestyckning eller för att göra sin besättning fulltalig.

Artikel 19 Krigförande örlogsfartyg må i neutrala hamnar eller å neutrala redder blott intaga så stor myckenhet livsmedelsfömödenheter, som erfordras för att fylla dess normala förråd i fredstid. Dessa fartyg må likaledes endast taga ombord så stor myckenhet bränsle, som erfordras för att de skola kunna uppnå närmaste hamn i eget land. Emellertid må de taga ombord så stor myckenhet bränsle, som erfordras för fyllande av deras egentliga kolboxar, när de befinna sig uti neutrala länder, som antagit denna regel för beräknande av den myckenhet bränsle, som får lämnas. Om fartygen enligt den neutrala statens lagar först erhålla kol 24 timmar efter sin ankomst, förlänges den lagligen medgivna tiden för vistelsens längd med 24 timmar.

Artikel 20 Krigförande örlogsfartyg, som intagit bränsle i neutral makts hamn, må först efter 3 månader förnya sitt förråd i hamn tillhörande samma makt.

Artikel 21 En pris må införas i neutral hamn endast på grund av sjöoduglighet, svår sjögång eller brist på bränsle eller proviant. Den skall åter avgå, så snart den orsak, som berättigat dess inlöpande

1907. XIII 14

Haagkonventionen

i hamnen, upphört. Om densamma underlåter att göra detta, skall den neutrala makten meddela densamma befallning att ofördröjligen avgå; om densamma icke efterkommer denna befallning, skall dcn neutrala staten använda de medel, varöver denna förfogar, för att frigiva prisen med befäl och manskap samt internera den besättning, som det uppbringande fartyget fört ombord.

Artikel 22 Neutral makt skall jämväl frigiva en pris, som förts i hamn, utan att de i art. 21 stadgade villkor varit för handen.

Artikel 23 Neutral makt kan tillåta priser med eller utan följe att erhålla tillträde till dess hamnar eller redder, i fall de införas för att lämnas till förvaring under avvaktan å prisdomstolens utslag. Denna makt kan låta föra prisen till någon annan av sina hamnar. Om prisen åtföljes av ett krigsfartyg, må det befäl och det manskap, som av det uppbringande fartyget blivit förda ombord, gå över å det prisen åtföljande fartyget. Om prisen seglar utan följe, skall den personal, som blivit förd ombord därå av det uppbringande fartyget, lämnas i frihet.

Artikel 24 Om ett krigförande örlogsfartyg, oaktat anmaning från den neutrala myndighetens sida, icke lämnar hamn, i vilken detsamma icke äger rätt kvarstanna, har den neutrala makten rätt vidtaga de åtgärder, , som densamma anser nödiga för att sätta fartyget ur stånd att gå till sjöss, så länge kriget varar, och bör fartygets befälhavare underlätta utförandet av dessa åtgärder. Kvarhålles krigförande fartyg av neutral makt, skall dess befäl och besättning jämväl kvarhållas. Det befäl och det manskap, som sålunda kvarhållits, må kvarlämnas ombord å fartyget eller inkvartcras, vare sig å annat fartyg, eller i land; de kunna underkastas sådana inskränkningar, som det må anses nödvändigt att ålägga dem. Dock bör alltid kvarlämnas ombord det manskap, som är nödvändigt för dess skötsel. Officerarna må lämnas i frihet, om de på hedersord förplikta sig att icke utan tillstånd lämna det neutrala området.

Artikel 25 Neutral makt är pliktig att utöva sådan uppsikt, som de till dess förfogande stående medel tillåta, för att förhindra varje överträdelse av förestående bestämmelser i dess hamnar, å dess redder eller i dess farvatten.

Artikel 26 Den omständighet, att neutral makt utövar de i förevarande konvention fastställda rättigheter, kan aldrig av den ene eller den andre krigförande, som antagit ifrågavarande artiklar, anses såsom en mindre vänskaplig handling.

14 1907. XIII Haagkonventionen SOU 19_79:73

Artikel 27 De kontraherande skola ömsesidigt i god tid meddela varandra alla lagar, förordningar och andra bestämmelser, varigenom hos dem den behandling, som i dess hamnar och farvatten tillkommer wigförande örlogsfartyg, är ordnad, och sker detta meddelande förmedelst ett tillkännagivande till nederländska regeringen, vilket av denna omedelbart översändes till övriga kontraherande makter.

Artikel 28 Bestämmelserna i denna konvention äro tillämpliga endast å förhållandet mellan de kontraherande makterna och endast för det fall, att de krigförande samtliga äro parter i konventionen.

Likalydande slutbestämmelser till

Haag-konventionerna

Artikel. . Denna konvention skall snarast möjligt ratificeras. Ratifikationerna skola deponeras i Haag. Over det första deponerandet av ratifikationer skall upprättas ett protokoll, som skall undertecknas av representanterna för de däri deltagande makterna och av nederländske utrikesministern. Senare deponerande av ratifikationer skall ske medelst en skriftlig av ratifikationsinstrumentet åtföljd notifikation till nederländska regeringen. Bestyrkt avskrift av protokollet över det första deponerandet av ratifikationer, av de i näst föregående stycke omnämnda notifikationer samt av ratifikationsinstrumenten skola omedelbart genom nederländska regeringens försorg på diplomatisk väg tillställas de till andra fredskonferensen inbjudna makter, samt övriga makter, som tillträtt denna konvention. I de fall, som avses i näst föregående stycke, skall nämnda regering samtidigt underrätta dem om dagen för notifikationens mottagande.

Artikel . . Icke undertecknande makter äga tillträda denna konvention. Den makt, som önskar tillträda densamma, skall skriftligen tillkännagiva sin avsikt för nederländska regeringen och därvid överlämna adhesionsakten, som skall deponeras i nämnda regerings arkiv. Samma regering skall omedelbart tillställa alla övriga makter bestyrkt avskrift såväl av notifikationen som av adhesionsakten samt därvid angiva dagen för notifikationens mottagande.

Artikel . . Denna konvention träder i kraft med avseende å de makter, som deltagit i det första deponerandet av ratifikationerna, sextio dagar efter depositionsprotokollets datum, och med avseende å de makter, som senare ratificera eller tillträda konventionen, sextio dagar efter det att notifikationen om deras ratifikation eller tillträdande mottagits av nederländska regeringen.

Artikel .. Därest någon av de höga fördragsslutande skulle parterna vilja uppsäga denna konvention, skall uppsägningen skriftligen meddelas nederländska regeringen, som omedelbart skall tillställa alla de övriga makterna bestyrkt avskrift av notifikationen underrättelse om dajämte gen för dess mottagande. Uppsägningen medför verkan endast med avseende å den stat, som gjort densamma, och först ett år efter det notifikation härom kommit nederländska regeringen tillhanda.

15 1907. Haagkonferensens slutbestämmelser

Artikel . . I ett av nederländska Utrikesministeriet fört register skall antecknas dagen för ratifikationernas deponerande jämlikt art. . . . . . ., ävensom dagen, då notifikationcr om tillträdande (art. . . . .) eller uppsägning (art. . . . .) mottagits. Envar kontraherande makt äger rätt att taga kännedom om detta register och att begära utdrag av detsamma. Till bekräftelse härav hava fullmäktige försett denna konvention med sina underskrifter. Som skedde i Haag den adertondc oktober nittonhundrasju i ett enda exemplar, som förbliver deponerat i nederländska regeringens arkiv och varav bestyrkta avskrifter skola på diplomatisk väg tillställas de till den andra fredskonferensen inbjudna makter.

SOU l979:73 16

Declaration the Laws

concerning

of Naval War

Signed at London, 26 February 1909.

Ej ratificerad av Sverige

(List of Contracting Parties)

Having regard to the terms in which the British Government invited various Powers to meet in conference in order to arrive at an agreement as to what are the generally recognized rules of international law within the meaning of Article 7 of the Convention of 18 October 1907, relative to the establishment of an International Prize Court; Recognizing all the advantages which an agreement as to the said rules would, in the unfortunate event of a naval war, present, both as regards peaceful commerce, and as regards the belligerents and their diplomatic relations with neutral Governments; Having regard to the divergence often found in the methods by which it is sought to apply in practice the general principles of international law; Animated by the desire to ensure henceforward a greater measure of uniformity in this respect; Hoping that a work so important to the common welfare will meet with general approval; Have appointed as their Pleninpotentiaries, that is to say:

(Here follow the names of Plenipotentiaries)

Who, after having communicated their full powers, found to be in good and due form, have agreed to make the present Declaration:

Preliminary Provision

The Signatory Powers are agreed that the rules contained in the following Chapters correspond in substance with the generally recognized principles of international law.

Chapter I Blockade in Time of War

Article 1 A blockade must not extend beyond the ports and coasts belonging to or occupied by the enemy.

16 1909.

Sjökrigsdeklarationen

Article 2 In accordance with the Declaration of Paris of 1856, a blockade, in order to be binding, must be effective—that is to say, it must be maintained by a force sufficient really to prevent access to the enemy coastline.

Article 3 The question whether a blockade is effective is a question of

fact.

Article 4 A blockade is not regarded as raised if the blockading force is temporarily withdrawn on account of stress of weather.

Article 5 A blockade must be applied impartially to the ships of all nations.

Article 6 The commander of a blockading force may give permission to a warship to enter, and subsequently to leave, a blockaded port.

Article 7 In circumstances of distress, acknowledged by an officer of the blockading force, a neutral vessel may enter a place under blockade leave it, provided that she has neither nor and subsequently discharged shipped any cargo there.

Article 8 A blockade, in order to be binding, must be declared in accordance with Article 9, and notified in accordance with Articles l l and 16.

Article 9 A declaration of blockade is made either by the blockading Power or by the naval authorities acting in its name.

It specifies — l) The date when the blockade begins; 2) the limits of the coastline under blockade;

geographical

3) the period within which neutral vessels may come out.

Article 10 If the operations of the blockading Power, or of the naval authorities acting in its name, do not tally with the particulars, which, in accordance with Article 9 1) and 2), must be inserted in the declaration of blockade, the declaration is void, and a new declaration is necessary in order to make the blockade operative.

Article 11 A declaration of blockade is notified — 1) T0 neutral Powers, by the blockading Power, by means of a communication addressed to the Governments direct, or to their representatives accredited to it;

1909. Sjökrigsdeklarationen 16

2) T0 the local authorities, by the officer commanding the blockading force. The local authorities will, in turn, inform the foreign consular officers at the port or on the coastline under blockade as soon as possible.

Article 12 The rules as to declaration and notification of blockade apply to cases where the limits of a blockade are extended, or where a blockade is re—estab1ished after having been raised.

Article 13 The voluntary raising of a blockade, as also any restriction in the limits of a blockade, must be notified in the manner prescribed by Article ll.

Article 14 The liability of a neutral vessel to capture for breach of blockade is contingent on her knowledge, or presumptive, of the bloc-

actual

kade.

Article 15 Failing proof to the contrary, knowledge of the blockade is presumed if the vessel left a neutral port subsequently to the notification of the blockade to the Power to which such port belongs, provided that such notification was made in sufficient time.

Article 16 If a vessel approaching a blockaded port has no knowledge, actual or presumptive, of the blockade, the notification must be made to the vessel itself by an officer of one of the ships of the blockading force. This notification should be entered in the vessel’s logbook, and must state the day and hour, and the geographical position of the vessel at the time. If through the negligence of the officer commanding the blockading force no declaration of blockade has been notified to the local authorities, or, if in the declaration, as notified, no period has been mentioned within which neutral vessels may come out, a neutral vessel coming out of the blockaded port must be allowed to pass free.

Article I 7 Neutral vessels may not be captured for breach of blockade except within the area of operations of the warships detailed to render the blockade effective.

Article 18 The blockading forces must not bar access to neutral ports or coasts.

Article 19 Whatever may be the ulterior destination of a vessel or of her cargo, she cannot be captured for breach of blockade, if, at the moment, she is on her way to a non-blockaded port.

Article 20 A vessel which has broken blockade outwards, or which has attempted to break blockade inwards, is liable to capture so long as she

16 1909. Sjökrigsdeklarationen sou 1979:73

is pursued by a ship of the blockading force. If the pursuit is abandoned of if the blockade is raised, her capture can no longer be effected.

Article 21 A vessel found guilty of breach of blockade is liable to condemnation. The cargo is also condemned, unless it is proved that at the time of the shipment of the goods the shipper neither knew nor could have known of the intention to break the blockade.

Chapter II Contraband of War

Article 22 The following articles may, without notice, be treated as contraband of war, under the name of absolute contraband; l) Arms of all kinds, including arms for sporting purposes, and their distinctive components parts. 2) Projectiles, charges, and cartridges of all kinds, and their distinctive component parts. 3) Powder and explosives specially prepared for use in war. 4) Gun-mountings, limber boxes, limbers, military waggons, field forges, and their distinctive component parts. 5) Clothing and equipment of a distinctively military character. 6) All kinds of harness of a distinctively military character. 7) Saddle, draught, and pack animals suitable for use in war. 8) Articles of camp equipment, and their distinctive component parts. 9) Armour plates. 10) Warships, including boats, and their distinctive component parts of such a nature that they can only be used on a vessel of war. l l) Implements and apparatus designed exclusively for the manufacture of munitions of war, for the manufacture or repair of arms, or war material for use on land or sea.

Article 23 Articles exclusively used for war may be added to the list of absolute contraband by a declaration, which must be notified. Such notification must be addressed to the Governments of other Powers, or to their representative accredited to the Power making the declaration. A notification made after the outbreak of hostilities is addressed only to neutral Powers.

Article 24 The following articles, susceptible of use in war as well as for purposes of peace, may, without notice, be treated as contraband of war, under the name of conditional contraband: I) Foodstuffs. 2) Forage and grain, suitable for feeding animals.

1909. 16

Sjökrigsdeklarationen

3) Clothing, fabrics for clothing, and boots and shoes, suitable for use in war. 4) Gold and silver in coin or bullion; paper money. 5) Vehicles of all kinds available for use in war, and their component parts. 6) Vessels, craft, and boats of all kinds; floating docks, parts of docks and their component parts. 7) Railway material, both fixed and rolling-stock, and material for telegraphs, wireless telegraphs, and telephones. 8) Balloons and flying machines and their distinctive component parts, together with accessories and articles recognizable as intended for use in connection with balloons and flying machines. 9) Fuel; lubricants. 10) Powder and explosives not specially prepared for use in war. l 1) Barbed wire and implements for fixing and cutting the same. 12) Horseshoes and shoeing materials. 13) Harness and saddlery. l4) Field glasses, telescopes, chronometers, and all kinds of nautical instruments.

Article 25 Articles susceptive of use in war as well as for purposes of peace, other than those enumerated in Articles 22 and 24, may be added to the list of conditional contraband by a‘declaration, which must be notified in the manner provided for in the second paragraph of Article 23.

Article 26 If a Power waives, so far as it is concerned, the right to treat as contraband of war an article comprised in any of the classes enumerated in Articles 22 and 24, such intention shall be announced by a declaration, which must be notified in the manner provided for in the second paragraph of Article 23.

Article 2 7 Articles which are not susceptible of use in war may not be declared contraband of war.

Article 28 The following may not be declared contraband of war: 1) Raw cotton, wool, silk, jute, flax, hemp, and other raw materials of the textile industries, and yarns of the same. 2) Oil seeds and nuts; copra 3) Rubber, resins, gums, and lacs; hops. 4) Raw hides and horns, bones, and ivory. 5) Natural and artifical manures, including nitrates and phosphates for agricultural purposes. 6) Metallic ores. 7) Earths, clays, lime, chalk,stone, including marble, bricks, slates, and tiles.

16 1909.

Sjökrigsdeklarationen

8) Chinaware and glass. 9) Paper and paper-making materials. 10) Soap, paint and colours, including articles exclusively used in their manufacture, and varnish. 11) Bleaching powder, soda ash, caustic soda, salt cake, ammonia, sulphate of ammonia, and sulphate of copper. 12) Agricultural, mining, textile, and printing machinery. 13) Precious and semi-precious stones, pearl, mother-of-pearls, and coral. 14) Clocks and watches, other than chronometers. 15) Fashion and fancy goods. 16) Feathers of all kinds, hairs, and bristles. 17) Articles of household furniture and decoration; office furniture and requisites.

Article 29 Likewise the following may not be treated as contraband of war: 1) Articles serving exclusively to aid the sick and wounded. They can, however, in case of urgent military necessity and subject to the payment of compensation, be requisitioned, if their destination is that specified in Article 30. 2) Articles intended for the use of the vessel in which they are found, as well as those intended for the use of her crew and passengers during the voyage.

Article 30 Absolute contraband is liable to capture if it is shown to be distined to territory belonging to or occupied byt he enemy, or to the armed forces of the enemy. It is immaterial whether the carriage of the goods is direct or entails transhipment or a subsequent transport by land.

Article 31 Proof of the destination specified in Article 30 is complete in the following cases: 1) When the goods are documented for discharge in an enemy port, or for delivery to the armed forces of the enemy. 2) When the vessel is to call at enemy ports only, or when she is to touch at an enemy port or meet the armed forces of the enemy before reaching the neutral port for which the goods in question are documented.

Article 32 Where a vessel is carrying absolute contraband, her papers are conclusive proof as to the voyage on which she is engaged, unless she is found clearly out of the course indicated by her papers, and unable to give adequate reasons to justify such deviation.

sou 1979:73 1909. Sjökrigsdeklarationen 16

Article 33 Conditional contraband is liable to capture if it is shown to be destined for the use of the armed forces or of a government department of the enemy State, unless in this latter case the circumstances show that the goods cannot in fact be used for the purposes of the war in progress. This latter exception does not apply to a consignment coming under Article 24 (4).

Article 34 The destination referred to in Article 33 is presumed to exist if the goods are consigned to enemy authorities, or to a contractor established in the enemy country who, as a matter of common knowledge, supplies articles of this kind to the enemy. A similar presumption arises if the goods are consigned to a fortified place belonging to the enemy, or other place serving as a base for the armed forces of the enemy. No such presumption, however, arises in the case of a merchant vessel bound for one of these places if it is sought to prove that she herself is contraband. In cases where the above presumtions do not arise, the destination is presumed to be innocent. The presumptions set up by this Article may be rebutted.

Article 35 Conditional contraband is not liable to capture, except when found on board a vessel bound for territory belonging to or occupied by the enemy, or for the armed forces of the enemy, and when it is not to be discharged in an intervening neutral port. The ship’s papers are conclusive proof both as to the voyage on which the vessel is engaged and as to the port of discharge of the goods, unless she is found clearly out of the course indicated by her papers, and unable to give adequate reasons to justify such deviation.

Article 36 Notwithstanding the provisions of Article 35, conditional contraband, if shown to have the destination referred to in Article 33, is liable to capture in cases where the enemy country has no seaboard.

Article 37 A vessel carrying goods liable to capture as absolute or conditional contraband may be captured on the high seas or in the territorial waters of the belligerents throughout the whole of her voyage, even if she is to touch at a port of call before reaching the hostile destination.

Article 38 A vessel may not be captured on the ground that she has carried contraband on a previous occasion if such carriage is in point of fact at an end.

Article 39 Contraband goods are liable to condemnation.

16 1909.

Sjökrigsdeklarationen

Article 40 A vessel carrying contraband may be condemned if the contraband reckoned either by value, weight, volume, or freight, forms more than half the cargo.

Article 41 If a vessel carrying contraband is released, she may be condemned to pay the costs and expenses incurred by the captor in respect of the proceedings in the national prize court and the custody of the ship and cargo during the proceedings.

Article 42 Goods which belong to the owner of the contraband and are on board the same vessel are liable to condemnation.

Article 43 If a vessel is encountered at sea while unaware of the out— break of hostilities or of the declaration of contraband which applies to her cargo, the contraband carmot be condemned except on payment of compensation; the vessel herself and the remainder of the cargo are not liable to condemnation or to the costs and expenses referred to in Article 41. The same rule applies if the master, after becoming aware of the outbreak of hostilities, or of the declaration of contraband, has had no opportunity of discharging the contraband. A vessel is deemed to be aware of the existence of a state of war, or of a declaration of contraband, if she left a neutral port subsequently to the notification to the Power to which such port belongs of the outbreak of hostilities or of the declaration of contraband respectively, provided that such notification was made in sufficient time. A vessel is also deemed to be aware of the existence of a state of war if she left an enemy port after the outbreak of hostilities.

Article :(4 A vessel which has been stopped on the ground that she is

carrying contraband, and which is not liable to condemnation on account of the proportion of contraband on board, may, when the circumstances permit, be allowed to continue her voyage if the master is willing to hand over the contraband to the belligerent warship. The delivery of the contraband must be entered by the captor on the logbook of the vessel stopped, and the master must give the captor duly certified copies of all relevant papers. The captor is at liberty to destroy the contraband that has been handed over to him under these conditions.

III Unneutral Service

Chapter

Article 45 A neutral vessel will be condemned and will, in a general

way, receive the same treatment as a neutral vessel liable to condemnation of carriage of contraband:

sou 1979;73 1909. Sjökrigsdeklarationen 16

l) If she is on a voyage especially undertaken with a view to the transport of individual passengers who are embodied in the armed forces of the enemy, or with a view to the transmission of intelligence in the interest of the enemy. 2) If, to the knowledge of either the owner, the charterer, or the master, she is transporting a military detachment of the enemy, or one or more persons who, in the course of the voyage, directly assist the operations of the enemy. In the cases specified under the above heads, goods belonging to the owner of the vessel are likewise liable to condemnation. The provisions of the present Article do not apply if the vessel is encountered at sea while unaware of the outbreak of hostilities, or if the master, after becoming aware of the outbreak of hostilities, has had no opportunity of disembarking the passengers. The vessel is deemed to be aware of the existence of a state of war if she left an enemy port subsequently to the outbreak of hostilities, or a neutral to port subsequently the notification of the outbreak of hostilities to the Power to which such port belongs, provided that such notification was made in sufficient time.

Article 46 A neutral vessel will be condemned and, in a general way, receive the same treatment as would be applicable to her if she were an enemy merchant vessel: 1) if she takes a direct part in the hostilities: 2) if she is under the orders or control of an agent placed on board by the enemy Government; 3) if she is in the exclusive employment of the enemy Government; 4) if she is exclusively engaged at the time either in the transport of enemy troops or in the transmission of intelligence in the interest of the enemy. In the cases covered by the present Article, goods belonging to the owner of the vessel are likewise liable to condemnation.

Article 47 embodied Any individual in the armed forces of the enemy who is found on board a neutral merchant vessel, may be made a prisoner of war, even though there be no ground for the Capture of the vessel.

IV Destruction of Neutral Prizes

Chapter

Article 48 A neutral vessel which has been captured may not be destroyed by the captor; she must be taken into such port as is proper for the determination there of all questions concerning the validity of the capture.

16 1 909.

Sjökrigsdeklarationen

Article 49 As an exception, a neutral vessel which has been captured by a belligerent warship, and which would be liable to condemnation, may be destroyed if the observance of Article 48 would involve danger in which to the safety of the warship or to the success of the operations she is engaged at the time.

Article 50 Before the vessel is destroyed all persons on board must be and all the ship’s papers and other documents which placed in safety, consider relevant for the purpose of deciding on the parties interested the validity of the capture must be taken on board the warship.

Article 51 A captor who has destroyed a neutral vessel must, prior to any decision respecting the validity of the prize, establish that he only

acted in the face of an exceptional necessity of the nature contemplated

in Article 49. If he fails to do this, he must compensate the parties interested and no examination shall be made of the question whether the capture was valid or not.

Article 52 If the capture of a neutral vessel is subsequently held to be invalid, though the act of destruction has been held to have been justito the parties interested, in fiable, the captor must pay compensation place of the restitution to which they would have been entitled.

Article 53 If neutral goods not liable to condemnation have been destroyed with the vessel, the owner of such goods is entitled to compensation.

Article 54 The captor has the right to demand the handing over, or to proceed himself to the destruction of, any goods liable to condemnation

found on board a vessel not herself liable to condemnation, provided

that the circumstances are such as would, under Article 49, justify the destruction of a vessel herself liable to condemnation. The captor must enter the goods surrendered or destroyed in the logbook of the vessel stopped, and must obtain duly certified copies of all relevant papers. When the goods have been handed over or destroyed, and the formalities duly carried out, the master must be allowed to continue his voyage. 51 and 52 respecting the obligations of a The provisions of Articles captor who has destroyed a neutral vessel are applicable.

Chapter V Transfer to a Neutral Flag

Article 55 The transfer of any enemy vessel to a neutral flag, effected

before the outbreak of hostilities, is valid, unless it is proved that such

transfer was made in order to evade the consequences to which an en-

1909. 16

Sjökrigsdeklarationen

emy vessel, as such, is exposed. There is, however, a presumption, if the bill of sale is not on board a vessel which has lost her belligerent nationality less than sixty days before the outbreak of hostilities, that the transfer is void. This presumption may be rebutted. Where the transfer was effected more than thirty the days before outbreak of hostilities, there is an absolute that it is valid if presumption it is unconditional, complete, and in comformity with the laws of the countries concerned, and if its effect is such that neither the control of, nor the profits arising from the employment of the vessel remain in the same hands as before the transfer. If, however, the vessel lost her belligerent nationality less than sixty days before the outbreak of hostilities and if the bill of sale is not on board, the capture of the vessel gives no right to damages.

Article 56 The transfer of an enemy vessel to a neutral flag, effected after the outbreak of hostilities, is void unless it is proved that such transfer was not made in order to evade the consequences to which an

enemy vessel, as such, is imposed.

There, however, is an absolute presumption that a transfer is void. l) If the transfer has been made during a voyage or in a blockaded port. 2) If a right to repurchase or recover the vessel is reserved to the vendor, 3) If the requirements of the municipal law governing the right to fly the flag under which the vessel is sailing, have not been fulfilled.

Chapter VI Enemy Character

Article 57 Subject to the provisions respecting transfer to another flag, the neutral or enemy character of a vessel is determined by the flag which she is entitled to fly. The case where a neutral vessel is engaged in a trade which is closed in time of peace, remains outside the scope of, and is in no wise affected by, this rule.

Article 58 The neutral or enemy character of goods found on board an enemy vessel is determined by the neutral or enemy character of the owner.

Article 59 In the absence of proof of the neutral character of goods found on board an enemy vessel, they are presumed to be enemy goods.

Article 60 Enemy goods on board an enemy vessel retain their enemy character until they reach their destination, notwithstanding any trans-

16 1909. sou 1979:73

Sjökrigsdeklarationen

fer effected after the outbreak of hostilities while the goods are being forwarded a former natural owner exercises, on If, however, prior to the capture, the bankruptcy of an existing enemy owner, a recognized legal right to recover the goods, they regain their neutral character.

Chapter VII Convoy

Neutral vessels under national convoy are exempt from Article 61 search. The commander of a convoy gives, in writing, at the request of all information as to the charthe commander of a belligerent warship, acter of the vessels and their cargoes, which could be obtained by search.

has reason to Article 62 If the commander of the belligerent warship that the confidence of the commander of the convoy has been suspect abused, he communicates his suspicions to him. In such a case it is for alone to investigate the matter. He must the commander of the convoy record the result of such investigation in a report, of which a copy is to the officer of the commanhanded of the warship. If, in the opinion the capture of der of the convoy, the facts shown in the report justify one or more vessels, the protection of the convoy must be withdrawn from such vessels.

VIII Resistance to Search

Chapter

Article 63 Forcible resistance to the legitimate exercise of the right of involves in all cases the condemnation of stoppage search, and capture, the vessel, The cargo is liable to the same treatment as the cargo of an enemy vessel. Goods belonging to the master or owner of the vessel are treated as enemy goods.

Chapter IX Compensation

Article 64 If the capture of a vessel or of goods is not upheld by the

without any judgement being given, prize court, or if the prize is released have the right to compensation, unless there were the parties interested good reasons for capturing the vessel or goods.

Final Provisions

must be treated as Article 65 The provisions of the present Declaration a whole, and cannot be separated.

1909. Sjökrigsdeklarationen 16

Article 66 The Signatory Powers undertake to insure the mutual observance of the rules contained in the present Declaration in any war in which all the belligerents are parties thereto. They will therefore issue the necessary instructions to their authorities and to their armed forces, and will take such measures as may be required in order to insure that it will be applied by their prize courts, and more particularly by their courts. f Article 67 The present Declaration shall be ratified as soon as possible. The ratifications shall be deposited in London. The first deposit of ratifications shall be recorded in a Protocol signed by the representatives of the Powers taking part therein, and by His Britannic Majesty’s Principal Secretary of States for Foreign Affairs. The subsequent deposits of ratifications shall be made by means of a written notification addressed to the Brittish Government, and accompanied by the instrument of ratification. A duly certified copy of the Protocol relating to the first deposits of ratifications and to the notifications mentioned in the preceding paragraph as well as of the instruments of ratification which accompany them, shall be immediately sent by the British Government, through the diplomatic channel, to the Signatory Powers. The said Government shall, in the cases contemplated in the preceding paragraph, inform them at the same time of the date on which it received the notification.

Article 68 The present Declaration shall take effect, in the case of the Powers which were parties to the first deposit of ratifications, sixty days after the date of the Protocol recording such deposit, in the case of the Powers which shall ratify subsequently, sixty days after the notification of their ratification shall have been received by the British Government.

Article 69 In the event of one of the Signatory Powers wishing to denounce the present Declaration, such denunciation can only be made to take effect at the end of the period of twelve years, beginning sixty days after the first deposit of ratifications, and, after that time, at the end of successive periods of six years, of which the first will begin at the end of the period of twelve years. Such denunciation must be notified in writing, at last one year in advance, to the British Government, which shall inform all the other Powers. It will only operate in respect of the denouncing Power.

Article 70 The Powers represented at the London Naval Conference attach particular importance to the general recognition of the rules which they have adopted, and therefore express the hope that the Powers which were not represented there will accede to the present Decla-

16 1909.

Sjökrigsdeklarationen

ration. They request the British Government to invite them to do so. A Power which desires to accede shall notify its intention in writing to the British Government, and transmit the act of acsimultaneously cession, which will be deposited in the archives of the said Government. The said Government shall fortwith transmit to all the other Powers a duly certified copy of the notification, together with the act of accession, and communicate the date on which such notification was received. The accession takes effect sixty days after such date. In respect of all matters this Declaration, concerning Acceding Powers shall be on the same footing as the Signatory Powers.

Article 71 The present Declaration, which bears the date of 26 February 1909, may be signed in London up till 30 June 1909, by the Plenipotentiaries of the Powers represented at the Naval Conference. In faith whereof the Plenipotentiaries have signed the present Declaration, and have thereto affixed their seals. Done at London, the twenty—si_xth day of February, one thousand nine hundred and nine, in a single original, which shall remain deposited in the archives of the British Government, and of which duly certified

copies shall be sent through the diplomatic channel to the Powers repre—

sented at the Naval Conference.

(Here follow signatures)

Protokoll i Geneve den 17 juni 1925

rörande förbud mot användande i

krig

eller liknande

kvävande,

av

giftiga gaser

och stridsmedel

bakteriologiska

Ratificerat av Sverige den 21 februari 1930. Ratifikationsinstrumentet

deponerades i Paris den 25 april 1930.

‘SO 1930: 27

Undertecknade, befullmäktigade ombud förklara å sina respektive regeringars vägnar, i betraktande av att användandet i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser ävensom av alla likartade vätskor, ämnen och medel med rätta fördömts av den allmänna opinionen i den civiliserade världen och i betraktande av att förbud mot sådant användande förekommer i traktater, vartill flertalet av världens stater anslutit sig, samt i syfte att göra nämnda förbud allmänt erkänt såsom en del av folkrätten, i lika mån bindande för nationernas samvete och handlingssätt, att de Höga Fördragsslutande Parterna, i den mån de icke redan äro anslutna till traktater, vilka förbjuda sådant användande, erkänna nämnda förbud, överenskomma att utsträcka detsamma att gälla användandet av bakteriologiska stridsmedel samt erkänna sig gentemot varandra bundna av denna förklaring. De Höga Fördragsslutande Parterna skola på allt sätt bemöda sig att förmå övriga stater att ansluta sig till förevarande Sådan anprotokoll. slutning skall meddelas Franska Republikens regering och av denna delgivas alla signatär- och adhererande makter. Den skall äga giltighet från och med dagen för underrättelsens lämnande genom Franska Republikens regerings försorg. Detta protokoll, vars franska och engelska texter skola äga enahanda vitsord, skall snarast möjligt ratificeras. Det skall dagtecknas denna dag. Ratifikationema till detta protokoll skola tillställas Franska Republikens regering, vilken skall om deras deponerande underrätta samtliga signatär- och adhererande makter. _ Ratifikationsinstrumenten och adhesionsakterna skola förbliva deponerade i Franska Republikens regerings arkiv.

Detta protokoll skall för varje signatärmakts vidkommande träda i kraft

å dagen för deponeringen av dess ratifikation, och från och med denna tidpunkt skall ifrågavarande-makt vara bunden gentemot övriga makter, vilka redan skridit till deponering av sina ratifikationer.

17 1925. .

Genêveprotokollet

Till ytter-mera visso hava de befullmäktigade ombuden undertecknat

detta protokoll. Som skedde i Genêve, i ett enda exemplar, den 17 juni 1925.

Ministeriella noter växlade med Storbritan-

nien den 15 och den 26 februari 1937

ang.

Sveriges anslutning till internationella

den 6 november 1936 beträffande

regler

undervattensbåtars under

uppträdande

krigstid handelsfartyg

m.m.

gentemot

SÖ 1937: 7

a. Svenske ministern i London till brittiske utrikesstatssekretcraren.

London den 15 februari 1937. Herr Statssekreterare, Med skrivelse den 24 november 1936 har Hans Brittiska Majestäts chargé daffaires i Stockholm, enligt uppdrag av Hans Brittiska Majestäts statssekreterare för utrikes ärenden, till Kungl. svenska regeringen överlämnat avskrift av ett i London den 6 i samma månad undertecknat protokoll, innefattande regler beträffande undervattensbåtars uppträdande under krigstid gentemot handelsfartyg, samt uttalat den förhoppningen, att svenska regeringen skulle vara villig att ansluta sig till dessa regler.

Jämlikt mottagna instruktioner har jag äran meddela, att Kungl. svens-

ka regeringen ansluter sig till ifrågavarande regler, vilka äro av följande lydelse: ”l. Undervattensbåtar skola vid sitt uppträdande gentemot handelsfartyg följa de internationella rättsregler, vilka övervattensfartyg äro underkastade. 2. Särskilt må ej krigsfartyg, vare sig övervattens- eller undervattensfartyg, annat än vid fortsatt vägran att stanna vid regelmässig anmaning eller vid aktivt motstånd mot visitering eller undersökning, sänka ett handelsfartyg eller göra det navigcringsodilgligt utan att först hava bragt passagerare, besättning och skeppshandlingar till säker plats. I sådant avseende anses skeppsbåtarna icke såsom säker plats, därest ej passagerarnas och besättningens säkerhet under föreliggande sjö- och väderleksförhållanden tryggas genom närheten till land eller närvaron av annat fartyg, som är i tillfälle att taga dem ombord.” Jag har äran etc. Palmstierna.

18 1936. Notväxling betr. ubåtskrig

b. Brittiska inrikesministeriet till svenske ministern i London. London den 26 februari 1937. Herr Friherre, Jag har äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse den 15 februari, vari Ni haft godheten meddela mig, att svenska regeringen ansluter sig till de regler beträffande undervattensbåtars användande under krigstid

gentemot handelsfartyg, som angivas i det i London den 6 sistlidne novem-

ber undertecknade protokollet. 2. Brittiska regeringen har med stor tillfredsställelse den formmottagit liga notifikationen om svenska regeringens anslutning till de ifrågavarande reglerna. Jag har äran etc. (För statssekreteraren) J. N. Troutbeck.

.›\_

Konvention den 9 december 1948 om

och bestraffning av

förebyggande brottet folkmord (genocide)

de-

Ratificerad av Sverige den 9 maj 1952. Ratifikationsinstrumentet

ponerades i New York den 27 maj I 952.

SÖ 1952: 64.

De fördragsslutande parterna, den förklaring, som Förenta Nationernas som tagit under övervägande antog genom sin resolution 96 (1) den 11 december generalförsamling strider mot 1946 av innehåll, att folkmord är ett brott enligt folkrätten, Nationernas anda och syftemål samt fördömes av den civiliserade Förenta världen; som fastställa, att folkmord i all historisk tid har tillfogat mänskligheten stora förluster; och samarbete är nödvändigt för som äro övertygade om att mellanfolkligt att befria mänskligheten från en så avskyvärd hemsökelse; överenskomma härmed följande:

I bekräfta, att folkmord, vare sig Artikel De fördragsslutande parterna är ett brott enligt folkrätten, vilket de det förövas i fredstid eller i krigstid, sig att förebygga och bestraffa. förplikta

Artikel II I denna konvention förstås med folkmord envar av följande i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, gärningar förövad bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen, rasmässigt a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada; levnadsvillkor, som äro avsedda c) att uppsåtligen påtvinga gruppen helt eller delvis; att medföra dess fysiska undergång som äro avsedda att förhindra födelser inom d) att genomföra åtgärder, gruppen; e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Artikel III Följande gärningar skola vara straffbara: a) folkmord; b) stämpling till folkmord; och offentlig uppmaning till folkmord; c) omedelbar d) försök till folkmord; e) delaktighet i folkmord.

19 l 948. Folkmordskonventionen SOU l979:73

Artikel IV Personer, som göra sig skyldiga till folkmord eller annan i artikel III uppräknad skola bestraffas, gärning, vare sig de äro grundlagsenligt ansvariga styresmän, ämbets- och tjänstemän eller enskilda personer.

Artikel V De fördragsslutande parterna förplikta sig att i överensstämmelse med vars och ens grundlag genomföra den lagstiftning som erfordras för att möjliggöra en tillämpning av denna konventions bestämmelser, och i synnerhet att stadga verksamma straff, som skola drabba personer, vilka göra sig skyldiga till folkmord eller andra i artikel IlI uppräknade gärningar.

Artikel VI Personer, som anklagas för folkmord eller annan i artikel III uppräknad gärning, skola lagföras vid behörig domstol i den stat på vars område gärningen begåtts, eller vid den internationella straffdomstol som må vara behörig i förhållande till de av denna konventions parter vilka erkänt dess domsrätt.

Artikel VII Folkmord och övriga i artikel III uppräknade skogärningar la icke betraktas såsom politiska brott, när fråga uppkommer om utlämning. De fördragsslutande parterna förplikta sig att i hithörande fall medgiva utlämning i överensstämmelse med sina gällande lagar och traktater.

Artikel VIII Envar fördragsslutande part äger hcmställa till vederbörande organ inom Förenta Nationerna att vidtaga sådana åtgärder enligt Förenta Nationernas stadga, som dessa organ anse ägnade att förebygga och undertrycka gärningar, innefattande folkmord eller någon av övriga i artikel IIl uppräknade gärningar.

Artikel IX Tvister mellan de fördragsslutande tolkparterna angående ningen, tillämpningen cller uppfyllandet av denna konvention, däri inbegripet tvister, som angå en stats ansvarighct för folkmord eller annan i artikel III uppräknad gärning, skola hänskjutas till Internationella domstolen, där någon av de tvistande parterna så fordrar.

Artikel X Denna konvention, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter äga lika vitsord, skall dagtecknas den 9 december 1948.

Artikel XI Denna konvention skall intill den 31 december 1949 vara öppen för undertecknande för envar medlem av Förenta Nationcrna och för envar icke-medlemsstat, till vilken generalförsamlingen har riktat inbjudan att underteckna. Konventionen skall ratificeras, och ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare. Efter den 1 januari 1950 kan denna konvention tillträdas av envar medlem av Förenta Nationema och av envar icke-medlemsstat, som mottagit

1948. Folkmordskonventionen 19

inbjudan därtill enligt vad ovan sagts. Tillträdesinstrumenten skola deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel XII Envar fördragsslutande part äger när som helst genom ett till Förenta Nationernas generalsekreterare riktat tillkännagivande utsträcka denna konventions tillämplighet till alla eller några av de områden för vilkas förbindelser med främmande makter den fördragsslutande parten är ansvarig.

Artikel XIII Generalsekreteraren skall å den dag, då de första tjugu ratifikations- eller tillträdesinstrumenten ha deponerats, upprätta ett protokoll häröver och översända ett exemplar därav till envar medlem av Förenta Nationerna och till envar av de icke-medlemsstater som avses i artikel XI. Denna konvention skall träda i kraft nittio dagar efter dagen för deponerandet av det tjugonde ratifikations- eller tillträdesinstrumentet. Ratifikation eller tillträde, som äger rum efter sistnämnda dag, skall träda i kraft nittio dagar efter deponerandet av ratifikations- eller tillträdesinstrumentet.

Artikel XIV Denna konvention skall förbliva i kraft under en tidrymd av tio år från dagen för dess ikraftträdande. Den skall därefter förbliva i kraft under en tidrymd av fem år i sänder för de fördragsslutande parter som icke ha uppsagt densamma minst sex månader före den löpande periodens utgång. Uppsägning skall verkställas genom skriftligt tillkännagivande till Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel XV Därest till följd av uppsägningar antalet parter i denna konvention skulle nedgå under sexton, skall konventionen upphöra att gälla från och med den tidpunkt, då den senaste av dessa uppsägningar fick giltig verkan.

Artikel XVI Hemställan om ändring av denna konvention kan göras när som helst av envar fördragsslutande part i form av skriftligt tillkännagivande till generalsekreteraren. Generalförsamlingen skall avgöra, vilka åtgärder som eventuellt skola vidtagas i anledning av en sådan hemställan.

Artikel X VII Förenta Nationernas generalsekreterare skall underrätta alla Förenta Nationernas medlemmar och de icke-medlemsstater, som avses i artikel XI, om följande: a) Underskrifter, ratifikationer och tillträdesanmälningar, som mottagits enligt artikel XI;

19 1948. Folkmordskonventionen

b) tillkännagivanden, som mottagits enligt artikel XII; c) den dag, å vilken denna konvention träder i kraft enligt artikel XIII; d) uppsägningar, som mottagits enligt artikel XIV; e) konventionens urkraftträdande enligt artikel XV; f) tillkännagivanden, som mottagits enligt artikel XVI.

Artikel X VIII Originalexemplaret av denna konvention skall deponeras i Förenta Nationernas arkiv. Bestyrkta avskrifter av konventionen skall översändas till alla Förenta Nationernas medlemmar och till de icke-medlemsstater, som avses i artikel XI.

Artikel XIX Denna konvention skall inregistreras av Förenta Nationernas generalsekreterare vid den tidpunkt, då den träder i kraft.

Genêve-konventionerna den 12 1949

augusti

för offer

angående krigets

skydd

Ratificerades av Sverige den 4 december 1953. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Bern den 28 december 1953.

SÖ 1953214-17

Geneve-konventionen den 12 augusti 1949

förbättrande av sårades och

angående

vid stridskrafterna i fält

sjukas behandling (I)

Undertecknade, befullmäktigade ombud för de regeringar, vilka låtit sig företrädas vid den diplomatiska konferens, som hållits i Geneve från den 21 april till den 12 augusti 1949 för revision av Geneve-konventionen den 27 juli 1929 angående förbättrande av sårades och

sjukas behandling vid stridskrafterna i fält, hava överenskommit om

följande bestämmelser.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att under alla förhållanden iakttaga denna konvention och sörja för att den iakttages.

Artikel 2 Förutom de bestämmelser, som skola träda i tillämpning redan i fredstid, skall denna konvention tillämpas i varje förklarat krig eller annan väpnad konflikt, som uppstår mellan två eller flera av de höga fördragsslutande parterna, även om en av dem icke erkänner att krigstillstånd föreligger. Konventionen skall likaledes tillämpas vid ockupation av hela eller en del av en av de höga fördragsslutande parternas territorium, även om ockupationen icke möter något militärt motstånd. Även om en av de i konflikten inbegripna makterna icke biträtt denna konvention skall den likväl vara bindande för de makter, som biträtt densamma, i deras inbördes förhållanden. Konventionen skall vidare vara bindande för dem gentemot nämnda makt, därest denna antager och tilllämpar dess bestämmelser.

Artikel 3 För den händelse väpnad konflikt, som icke är av internationell karaktär, uppkommer på en av de höga fördragsslutande parternas territorium, skall envar stridande part vara skyldig att tillämpa åtminstone följande bestämmelser: 1) Personer, som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland medlemmar av stridskraftcrna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada, fångenskap eller av varje annat skäl, skola under alla förhållanden behandlas med humanitet och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller annan dylik omständighet. I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar städse och varhelst det vara må förbjudna:

1949. I Genêvekonventionen 20

a) våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former, stympning, grym behandling och tortyr; b) tagande av gisslan; c) kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling; d) utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol, vars rättsskipning erbjuder de garantier, vilka hållas för oeftergivliga av civiliserade folk. 2) Sårade och sjuka skola omhändertagas och vårdas. En opartisk humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté äger erbjuda de stridande parterna sina tjänster. De stridande parterna skola vidare sträva efter att genom särskilda överenskommelser sätta alla eller en del av denna konventions övriga bestämmelser i kraft. Tillämpningen av föregående bestämmelser skall icke inverka på de stridande parternas rättsställning.

Artikel 4 Neutral makt skall analogt tillämpa denna konventions bestämmelser på sårade och sjuka samt på medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster, vilka tillhöra de stridande parternas väpnade styrkor och mottagas eller interneras på dess territorium, liksom på döda, som påträffas.

Artikel 5 Beträffande de av denna konvention skyddade personer, som fallit i fiendens våld, skall konventionen äga tillämpning intill dess deras slutliga hemsändande ägt rum.

Artikel 6 Förutom de överenskommelser, som uttryckligen angivas i artiklarna 10, 15, 23, 28, 31, 36, 37 och 52, äga de höga fördragsslutande parterna avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt att göra till föremål för särskild reglering. Genom särskild överenskommelse må ej särade och sjuka liksom ej heller medlemmar av sjukvårdspersonalen eller militärpräster försättas i sämre läge än vad som stadgas i denna konvention; ej heller må dem i konventionen tillerkända rättigheter genom dylik överenskommelse inskränkas. Sårade och sjuka liksom medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster skola åtnjuta de i sagda överenskommelser stadgade förmånerna under den tid konventionen på dem är tillämplig, dock under förutsättning, dels att icke annat uttryckligen föreskrives i nyssnämnda eller i senare avslutade överenskommelser, dels ock att icke någon av de stridande parterna vidtagit åtgärder för gynnsammare behandling av dem.

Artikel 7 Sårade och sjuka liksom medlemmar av sjukvårdspersonalcn och militärpräster må icke under några omständigheter vare sig helt eller delvis avsäga sig de rättigheter, som denna konvention och, i förekom-

20 1949. I Genêvekonventionen SOU 1979373

mande fall, i föregående artikel angivna särskilda överenskommelser tillerkänna dem.

Artikel 8 Dcnna konvention skall tillämpas under medverkan och kontroll av de skyddsmakter, vilka ha till uppgift att tillvarataga de stridande parternas intressen. För sådant ändamål skola skyddsmakterna äga att vid sidan av sin diplomatiska och konsulära personal utse delegcrade bland sina egna eller bland andra neutrala makters medborgare. Dessa delegerade skola underställas godkännande av den makt, hos vilken de skola utföra sitt uppdrag. De stridande parterna skola i största möjliga underlätta omfattning arbetet för skyddsmaktens representanter eller delegerade. Skyddsmaktens representanter eller delegerade må icke under några omständigheter överskrida den i denna konvention angivna ramen för sitt uppdrag; de skola särskilt beakta för den stat, hos vilken de utöva sin verksamhet, angelägna säkerhetskrav. Endast undantagsvis och för en kortare tid må deras verksamhet begränsas, när detta på grund av tvingande militära skäl är nödvändigt.

Artikel 9 Bestämmelserna i denna konvention för den utgöra ej hinder humanitära verksamhet, som Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk, humanitär organisation med vederbörande stridande parters samtycke må komma att utöva till skydd och bistånd för särade och sjuka liksom för medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster.

Artikel 10 De höga fördragsslutande parterna äga städse överenskomma att åt organisation, som erbjuder garantier för opartiskhet och effektivitet, anförtro de uppgifter, som enligt denna konvention tillkomma skyddsmakterna. Därest särade och sjuka, medlemmar av sjukvårdspersonalen eller militärpräster, av vad anledning det vara må, icke åtnjuta eller upphört att åtnjuta förmånen av skyddsmakts eller jämlikt bestämmelserna i föregående stycke utsedd organisations verksamhet, skall den kvarhållande makten antingen hos neutral stat eller hos sådan organisation anhålla, att den måtte påtaga sig de uppgifter, som jämlikt denna konvention tillkomma av de stridande parterna utsedda skyddsmakter. Om skydd icke på detta sätt kan beredas ifrågavarande personer skall den kvarhållande makten hos en humanitär sådan antingen organisation som Röda Korsets internationella kommitté hemställa, att den måtte påtaga sig de humanitära åligganden, som enligt bestämmelserna i denna konvention tillkomma skyddsmakt, eller, för så vitt icke annat framgår av bestämmelserna i denna artikel, antaga av sådan organisation erbjudna tjänster. Neutral makt eller organisation, som av vederbörande makt anmodats att ställa sig till förfogande eller självmant erbjudit sina tjänster för nyss-

1949. I Genêvekonventionen 20

nämnda ändamål, skall handla i känsla av ansvar gentemot den stridande part, under vilken de jämlikt denna konvention skyddade personerna lyada, och erbjuda tillfredsställande garantier för sin förmåga att påtaga sig och opartiskt utföra ifrågavarande uppgifter. Överenskommelse om undantag från föregående bestämmelser kan icke träffas mellan makter, av vilka den ena, om ock endast tillfälligtvis, gentemot den andra makten eller dess allierade har begränsad förhandlingsfrihet såsom en följd av de militära händelserna, särskilt vid ockupation av hela eller en betydande del av dess territorium. När i denna konvention talas om skyddsmakt, avses därmed jämväl sådan organisation som i enlighet med bestämmelserna i denna artikel trätt i skyddsmakts ställe.

Artikel 11 När helst skyddsmakterna det finna påkallat i de skyddade personernas intresse, särskilt vid meningsskiljaktighet mellan de stridande parterna rörande tillämpningen och tolkningen av denna konventions bestämmelser, skola de lämna sina bona officia för tvistens lösning. För sådant ändamål äger envar av skyddsmakterna antingen på anmodan av part eller ock självmant föreslå de stridande parterna en sammankomst, eventuellt å lämpligt neutralt område, mellan deras representanter och särskilt mellan de för behandlingen av de sårade och sjuka samt medlemmarna av sjukvårdspersonalen och militärprästerna ansvariga myndigheterna. De stridande parterna skola vara skyldiga att efterkomma förslag, som framställas till dem i nu nämnt syfte. Skyddsmakt må, därest så befinnes lämpligt, hemställa till de stridande parterna att medgiva, att viss person, tillhörande neutral makt eller utsedd av Röda Korsets internationella kommitté, kallas att deltaga i denna sammankomst.

Kapitel II Sårade och sjuka

Artikel 12 Medlemmar av de väpnade styrkorna och övriga i följande artikel angivna personer, som äro sårade eller sjuka, skola under alla förhållanden respekteras och skyddas. De skola av den stridande part, i vars våld de fallit, behandlas med humanitet och vårdas, och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av kön, ras, nationalitet, religion, politiska åsikter eller annan dylik omständighet. Varje angrepp mot liv eller person är strängt förbjudet, särskilt må ifrågavarande personer icke dödas eller bringas om livet genom massmord, underkastas tortyr eller utsättas för biologiska experiment; de må ej heller avsiktligt lämnas utan medicinsk hjälp eller vård eller utsättas för avsiktligt framkallade smitto- eller infektionsrisker. Endast trängande medicinska skäl berättiga till förtursrätt i fråga om vård. Kvinnor skola behandlas med alla de hänsyn, som tillkomma deras kön.

lll

20 1949. I Genêvekonventionen

Stridande part, som nödgas lämna sårade eller sjuka i motståndarens våld, skall, därest militära hänsyn det medgiva, hos dem kvarlämna en del av sin sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel för att bidraga till deras vård.

Artikel 13 Denna konvention skall tillämpas på sårade och sjuka, vilka tillhöra följande kategorier: 1) medlemmar av stridande parts stridskrafter ävensom medlemmar av milistrupper och frivilligkårer, vilka ingå i stridskrafterna; 2) medlemmar av andra milistrupper och frivilligkårer, inbegripet medlemmar av en organiserad motståndsrörelse, vilka lyda under stridande part och vilka äro verksamma utanför eller inom eget territorium, även om detta territorium är ockuperat, under förutsättning att milistrupperna eller frivilligkårerna, inbegripet den organiserade motståndsrörelsen, uppfylla följande villkor: a) att de stå under befäl av person, som är ansvarig för sina underordnade; b) att de bära ett utmärkande tecken, som är fastsittande cch igenkännligt på avstånd; c) att de bära sina vapen öppet; d) att de vid sina operationer iakttaga krigets lagar och bruk; 3) medlemmar av regelrätta militära förband, vilka förklara sig lyda under en regering eller en myndighet, som icke erkännes av der. makt, i vars våld de fallit; 4) personer, som åtfölja stridskrafterna utan att direkt tillhöra dem, såsom civila medlemmar av besättningen på militärt luftfartyg, krigskorrespondenter, leverantörer samt medlemmar av arbetsenheter eller personal, som sörjer för militärernas välbefinnande, under förutsättnhg att de erhållit vederbörligt bemyndigande av de stridskrafter, som de åcfölja; 5) medlemmar av besättningen, inbegripet befälhavare, lotsar och elever, på handelsfartyg samt av besättningen på civila luftfartyg, tilhörande stridande part, vilka icke jämlikt andra bestämmelser i den internationella rätten åtnjuta gynnsammare behandling; 6) befolkningen å ett icke besatt område, som vid fiendens annalkande självmant griper till vapen för att göra motstånd mot de inryckarde trupperna utan att hava haft tid att bilda regelrätta militära förbanl, under förutsättning att den bär sina vapen öppet och iakttager krigets lxgar och t bruk.

Artikel 14 Med iakttagande av bestämmelserna i föregående artkel bliva sårade och sjuka från en krigförande, vilka falla i motståndarens våld, krigsfångar och skola folkrättens regler angående krigsfångar ara tilllämpliga på dem.

sou |979;73 1949. I Genévekonventionen 20

Artikel 15 De stridande parterna skola alltid och särskilt efter varje strid utan dröjsmål vidtaga alla åtgärder i deras makt för att dels uppsöka och omhändertaga sårade och sjuka, skydda dem mot plundring och misshandel samt lämna dem erforderlig vård, dels ock uppsöka döda och förhindra att dessa bliva plundrade. Så ofta omständigheterna det medgiva, skall överenskommelse träffas om vapenvila, om avbrott i eldgivningen eller om lokala anordningar för att möjliggöra bortförande, utväxling och transport av särade, som kvarblivit på slagfältet. Likaledes skola lokala överenskommelser kunna träffas mellan de stridande parterna om bortförande eller utväxling av sårade och sjuka från belägrat eller inneslutet område samt om genomfart till sådant område av sjukvårdspersonal och militärpräster samt sjukvårdsmateriel.

Artikel 16 De stridande parterna skola, så snart ske kan, uppteckna alla tillgängliga uppgifter för fastställande av identiteten hos såradc, sjuka och döda från motparten, vilka falla i deras våld. Dessa uppgifter skola om möjligt innefatta följande: a) uppgift på makt, under vilken de lyda; b) truppenhetsnummer eller registreringsnummer; c) efternamn; d) förnamn; e) födelsedatum; f) varje annan på identitetsbrickan förekommande uppgift; g) datum och plats för tillfångatagande eller dödsfall; h) uppgifter angående sår, sjukdom eller dödsorsak. Ovan angivna uppgifter skola, så snart ske kan, tillställas den i artikel 122 i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling omförmälda upplysningsbyrån, som genom förmedling av skyddsmakt och centralbyrån för krigsfångar skall vidarebefordra dem till den makt, under vilken ifrågavarande personer lyda. De stridande parterna skola utfärda och på den väg, som angivits i föregående styeke, till varandra översända dödsattester eller vederbörligen bestyrkta förteckningar över dödsfall. De skola likaledes tillvarataga och genom förmedling av nämnda byrå tillställa varandra ena hälften av dubbel identitetsbricka, testamenten eller andra handlingar av betydelse för de avlidnas familjer, penningbelopp och över huvud taget alla värdeföremål eller föremål med affektionsvärde, som påträffas hos de döda. Dessa föremål liksom föremål, vilkas identitet icke kan fastställas, skola sändas i förseglade paket åtföljda av en uppteckning, innehållande erforderliga uppgifter för fastställande av den avlidne ägarens identitet, samt av en fullständig förteckning över paketets innehåll.

Artikel 17 De stridande parterna skola tillse, att begravning eller förbränning av döda, vilken i den utsträckning omständigheterna det med-

20 1949. I Genévekonventionen SOU I979:73

giva skall ske individuellt, föregås av en noggrann, om möjligt av läkare verkställd undersökning av liken för att konstatera att döden inträtt, fastställa de dödas identitet och möjliggöra redogörelse härför. Enkel identitetsbricka eller, i fall att dubbel identitetsbricka använts, ena hälften av denna skall kvarlämnas på liket. Liken må icke brännas annat än om det påkallas av tvingande hygieniska skäl eller av motiv, som grundas på den avlidnes religion. Vid likbränning skola omständigheterna och skälen härför utförligt angivas i dödsattcsten eller i den bestyrkta förteckningen över de döda. De stridande parterna skola vidare tillse, att de döda få en värdig begravning, om möjligt i enlighet med ritualen för den religion, de tillhört, att deras gravar respekteras och såvitt möjligt sammanföras efter de dödas nationalitet, samt att gravarna vederbörligen underhållas och utmärkas så, att dc städse kunna återfinnas. För detta ändamål skola de vid fientligheternas början upprätta en officiell gravtjänst för att möjliggöra eventuella gravöppningar samt säkerställa identifiering av liken, var gravarna än må vara belägna, och den eventuella transporten till hemlandet. Dessa bestämmelser skola jämväl gälla aska, vilken skall förvaras av gravtjänsten intill dess hemlandet låter meddela, vilka slutliga åtgärder, som önskas vidtagna i dctta avseende. Så snart omständigheterna det medgiva och senast när fientligheterna upphört, skola nämnda organ genom förmedling av den i artikel 16, andra stycket, omnämnda upplysningsbyrån utväxla förteckningar, utvisande gravarnas exakta belägenhet och beteckning samt innehållande upplysningar om de döda, som där begravts.

Artikel 18 Militär myndighet äger vädja till invånarna att av barmhärtighetsskäl under dess ledning välvilligt omhändertaga och vårda sårade och sjuka, varvid erforderligt skydd och lättnader skola beviljas personer, som hörsamma denna vädjan. Skulle motparten kontrollen över återtaga området, skall denna bevilja dessa personer samma skydd och lättnader. Militär myndighet skall giva invånarna och hjälpföreningarna även i angripna eller besatta områden tillstånd att frivilligt omhändertaga och vårda sårade och sjuka utan avseende å nationalitet. Civilbefolkningen skall respektera dessa sårade och sjuka och särskilt avhålla sig från varje våldshandling mot dem. Ingen må i något fall ofredas eller dömas för att ha vårdat sårade eller sjuka. Bestämmelserna i denna artikel fritaga icke den ockuperande makten från skyldigheten att sörja för sårades och sjukas såväl fysiska som andliga vård.

1949. I Genêvekonventionen 20

Kapitel lll Sjukvårdsfonttationer och sjukvårdsanstalter

Artikel 19 Fasta sjukvårdsanstalter och rörliga sjukvårdsformationer tillhörande sjukvårdsvåisendct må icke Linder ttâgra omståindighetet* anfallas utan skola alltid respekteras och skyddas av parterna i konflikten. Om de falla i motpartens våld, skall deras personal äga att fortsätta sin verksamhet, sf: länge crövraren icke själv säkerställt den erforderliga vården av sjuka och sårade, som påträffats i dylika zinstalter och formationcr. Vederbörande myndigheter skola tillse att ifrågavarande sjukvårdsanstalter och formationer såvitt möjligt förläggas så, att anfall mot militära mål icke sätta dem i fara.

Artikel 20 Sjukvårdsfartyg, vilka äro berättigade till skydd enligt Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbâittrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterita till sjöss, må icke anfallas från land.

Artikel 21 Det skydd, som tillkommer fasta sjukvårdsanstalter och rörliga sjukvårdsforntationer, skall upphöra endast i det fall, att de vid sidan av användningen för sina humanitära uppgifter begagnas för handlingar, varigenom fienden tillfogas skada. Skyddet skall dock icke upphöra, förrän anmaning givits, då så befinnes lämpligt med angivande av skälig frist, och anmaningen icke hörsammats.

Artikel 22 Följande omständigheter skola icke anses vara av beskaffenhet att bcröva sjukvårdsforntation eller sjukvårdsanstalt det skydd, som genom artikel 19 tillförsäkrats den: l) att formationcns eller anstaltens personal är beväpnad och gör bruk av sina vapen till självförsvar eller till försvar av de sjuka och sårade; 2) att i saknad av beväpnad sjukvårdspersonal formationen eller anstalten bevakas av truppavdelning eller vakt eller en eskort; 3) att uti formationen eller anstalten finnas handvapen eller ammunition, som fråntagits de sårade eller sjuka och ännu icke avlämnats till behörig myndighet; 4) att personal och materiel tillhörande veterinärtjåinsten befinna sig vid formationen eller anstalten utan att utgöra en integrerande del av densamma; 5) att sjukvårdsformationernas och sjukvårdsanstalternas eller deras personals humanitära verksamhet utsträckes till att omfatta civila sårade eller sjuka.

Artikel 23 I fredstid må de höga fördragsslutande och efter parterna fientligheternas början de stridande parterna på sitt eget område och, därest så krävcs, på ockuperat ontråde, avskilja sjukvårdszoner och sjukvårdsplatser, ägnade att bereda skydd mot krigets verkningar åt sårade och sjuka ävensom personal, som har att ombesörja organisationen och

20 1949. I Genêvekonventionen

av dessa zoner och platser samt vården av de personer, som förvaltningen befinna sig där. Vid ficntligheternas början och medan de pågå må vederbörande parter avsluta överenskommelser rörande ömsesidigt erkännande av de sjukvårdszoner och sjukvårdsplatser, som upprättats. För detta ändamål äga de sätta i kraft bestämmelserna i det vid denna konvention fogade utkastet till överenskommelse med de ändringar, som de må finna erforderliga. och Röda Korsets internationella kommitté anmodas Skyddsmakterna att lämna sin medverkan för att underlätta upprättandet och erkännandet av dessa sjukvårdszoner och sjukvârdsplatser.

Kapitel IV Personal

Artikel 24 Sjukvårdspersonal, som uteslutande användes vid uppsökande, omhändertagande, transport och vård av sårade och sjuka eller för förebyggande av sjukdomar, personal, som uteslutande användes för sjukvårdsformationers och sjukvårdsanstalters förvaltning, ävensom vid stridskrafterna tjänstgörande militärpräster skola under alla omständigheter respekteras och skyddas.

Artikel 25 Militärpersoner, som särskilt utbildats att vid behov tjänsteller sjukbärare vid uppsökande eller omgöra som biträdande sjukvårdare händertagande, transport eller vård av sårade och sjuka, skola likaledes respekteras och skyddas, om de utöva denna tjänst, när de komma i beröring med fienden eller falla i hans våld.

Artikel 26 Med i artikel 24 omförmäld personal skola likställas personer tillhörande de nationella Röda Kors-föreningarna och andra frivilliga, av vederbörande regering behörigen erkända och bemyndigade hjälpföreningar, som användas för samma uppgifter som den i nämnda artikel omförunder förutsättning, att dessa föreningars unmälda personalen, personal derställts för krigsmakten gällande lagar och reglementen. Envar av de höga fördragsslutande parterna skall meddela motparten, redan under fredstid eller ock vid ficntligheternas början eller antingen kommit under deras fortgång och i varje fall innan den frivilliga hjälpen namnen som den bemyndigat att till verklig användning, på de föreningar, under sitt ansvar biträda den officiella sjukvårdstjänsten vid krigsmakten.

Artikel 27 _Erkänd förening i neutralt land må icke med sin personal och sina sjukvårdsformationer bistå en av de stridande parterna utan att först hava erhållit tillstånd därtill av sin egen regering samt av vederbörande stridande part. Denna personal och dessa formationer skola ställas under denna stridande parts kontroll. Den neutrala regeringen skall underrätta motparten till den stat, som

sou 1979:73 1949. I Genêvekonventionen 20

antager erbjudande om hjälp, om detta tillstånd. Stridande part, som antagit erbjudande om hjälp, skall, innan den begagnar sig därav, vara skyldig att härom underrätta motparten. Dylikt bistånd skall under inga omständigheter betraktas som en inblandning i konflikten. Medlemmarna av den i första stycket omförmälda personalen skola, innan de lämna det neutrala land, de tillhöra, vara försedda med i artikel 40 omförmälda identitetskort.

Artikel 28 I artiklarna 24 och 26 angivna personer, som falla i motpartens händer, må endast kvarhållas i den mån som krigsfångarnas hälsotillstånd, behov av andlig vård och antal det påfordra. De personer, som sålunda kvarhållits, skola icke betraktas såsom krigsfångar. De skola dock åtnjuta åtminstone alla de rättigheter, som följa av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling. De skola inom ramen för den kvarhållande maktens militära lagar och reglementen och under vederbörande myndigheters ledning fortsätta att i överensstämmelse med sin yrkesheder utöva sjukvård och andlig vård bland krigsfångarna, företrädesvis bland de krigsfångar, som tillhöra samma stridskrafter som de själva. De skola vidare i och för utövandet av sjukvården och den andliga vården åtnjuta följande lättnader: a) De skola vara bemyndigade att regelbundet besöka krigsfångar i eller sjukhus utanför lägret. Den kvarhållande makten arbetsavdelningar skall ställa erforderliga transportmedel till deras förfogande. b) I varje läger skall den äldste militärläkaren i den högsta tjänstegraden gentemot lägrets militära myndigheter vara ansvarig för allt som rör den kvarhållna sjukvårdspersonalens verksamhet. I detta syfte skola de stridande parterna vid fientligheternas början träffa överenskommelse ani tjänstegrad mellan deras sjukvårdspersonal, ingående motsvarigheten begripet de i artikel 26 omförmälda föreningarnas personal. I alla frågor rörande deras verksamhet skola nämnde äldste militärläkare liksom även militärprästerna hava direkt tillträde till vederbörande lägermyndigheter. vilka som kunna vara erforderliga för skola bevilja dem alla lättnader, brevväxling i dessa frågor. c) Ehuru den kvarhållna personalen skall vara ttnderkastad den interna disciplin i det läger, där den befinner sig. må den likväl icke åläggas att utföra något arbete som ligger utanför sjukvården och den andliga vården. Under fortgång skola de stridande parterna träffa överfientligheternas enskommelse rörande eventuell avlösning av den kvarhållna personalen och fastställa förfarandet för dylik avlösning. bestämmelser skola icke fritaga den kvarhållande makten Föregående från de skyldigheter, som åligga den med hiinsyn till sjukvården och den andliga vården bland krigsfångarna.

ll7

20 1949. I Genêvekonventionen

Artikel 29 I artikel 25 angivna personer, som fallit i fiendens händer, skola betraktas som krigsfångzir, men skola användas för sjLikvårdsuppgifter i den mån som behov därav föreligger.

Artikel 30 Personal, vars kvarhållande jämlikt bestämmelserna i artikel 28 icke är oundgängligen nödvändigt, skall återsändas till den stridande part, under vilken de lyda, så snart en väg står öppen för deras återsändande och militära hänsyn det tillåter. I avvaktan på återsändande skola de icke betraktas som krigsfångar. De skola dock åtminstone åtnjuta alla de rättigheter, som följa av bestämmelserna i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling. De skola fortsätta att utföra sina åligganden Linder motpartens ledning och skola företrädesvis användas för vården av särade och sjuka från den stridande part, Linder vilken de själva lyda. Vid sin avfärd skola de vara berättigade att medtaga dem tillhöriga effekter, personliga föremål, värdesaker och instrLiment.

Artikel 31 Utväljandet av personer, vilkas återsändande omförmäles i artikel 30, skall ske oberoende av varje hänsyn till ras, religion eller politisk åskådning och företrädesvis i den ordning, de tagits tillfånga, och allt efter deras hälsotillstånd. Från tiden för fientligheternas början må parterna i konflikten genom särskilda överenskommelser fastställa, hur stor procent av personalen i förhållande till krigsfångarnas antal. som skall kvarhållas. samt fördelningen av nämnda personal i lägren.

Artikel 32 I artikel 27 angivna personer, som fallit i motpartens händer, må icke kvarhållas. Därest icke annat överenskommits, skola de erhålla tillstånd att, så snart som en väg står öppen för deras återvändande och militära hänsyn det medgiva, återvända till sitt land eller, om detta icke befinnes möjligt, till den stridande parts område. i vars tjänst de befLinno sig. I avvaktan på återsändande skola de fortsätta att fullgöra sitt arbete Linder motpartens ledning; de skola härvid företrädesvis användas för vård av sårade eller sjuka tillhörande den stridande part, i vars tjänst de befunno sig. Vid avfärden skola de vara berättigade att medtaga dem tillhöriga effekter, personliga föremål, värdesaker, instrument, vapen och om möjligt transportmedel, som tillhöra dem. De stridande parterna skola tillförsäkra denna personal, så länge den befinner sig i deras våld, samma föda, inkvartering, underhåll och lön, som motsvarande personal tillhörande det egna landets stridskrafter åtnjuter. Födan skall i varje fall med avseende på kvantitet, kvalitet och sammansättning vara tillräcklig för att vidmakthålla ifrågavarande personal vid normal hälsa.

1949. I Genêvekonventionen 20

Kapitel V Byggnader och materiel

Artikel 33 Materiel tillhörande stridskrafternas rörliga sjukvårdsforntationer, som fallit i fiendens våld, skall uteslutande användas för vården av sårade och sjuka. Byggnader, materiel och förråd tillhörande stridskrafternas fasta sjukvårdsanstalter skola förbliva underkastade krigets lagar men må icke användas för annat ändamål än det, vartill de äro avsedda, så länge de äro behövliga för sårade och sjuka. Truppförbandschefer äga dock förfoga över dem, därest trängande militära hänsyn så fordra och sedan dessförinnan betryggande åtgärder vidtagits för sårade och sjuka, som där undergå behandling. I denna artikel avsedda materiel och förråd må icke avsiktligt förstöras.

Artikel 34 Lös och fast egendom, tillhörande hjälpföreningar, som åtnjuta konventionens skydd, skall betraktas som enskild egendom. Den rekvisitionsrätt, som krigets lagar och bruk tillerkänna de krigförande, må här icke utövas utan tvingande nödvändighet och först sedan betryggande åtgärder för de sårade och sjuka vidtagits.

Kapitel VI Sjuktransporter

Artikel 35 Transporter av sårade och sjuka eller sjukvårdsmateriel skola respekteras och skyddas på samma sätt som rörliga sjukvårdsformationer. Därcst dessa transporter eller fordon falla i motpartens våld, skola de vara underkastade krigets lagar, under förutsättning att den stridande part, som erövrat dem, under alla förhållanden åtager sig vården av de sårade och sjuka däri. Den civila personalen och de genom rekvisition uttagna transportmedlen skola vara underkastade folkrättens allmänna regler.

Artikel 36 Ambulansluftfartyg, varmed förstås luftfartyg, som uteslutande användas till bortförande av sårade och sjuka samt till transport av sjukvårdspersonal och sjukvårdsniateriel, må icke anfallas utan skola av de krigförande respekteras vid flygningar, som utföras på höjder och tider samt längs flygvägar, varom mellan vederbörande krigförande överenskommelse särskilt träffats. De skola på ett fullt synbart sätt jämte nationalfärgerna bära det i artikel 38 föreskrivna kännetecknet, anbragt såväl på under- och översidan som på sidoytorna. De skola vara försedda med varje annat tecken eller medel för igenkännande, varom överenskommelse antingen vid fientligheternas början eller under den tid de pågå må ha träffats mellan de krigi ‘ förande. Darest icke annat överenskommits, skall överflygning av fientligt eller

20 1949. I Genévekonventionen SOU 1979173

a av fienden ockuperat område vara förbjuden. Ambulansluftfatrtyg skall efterkomma varje anmaning att landa. I händelse av sålunda anbelalld landning skall luftfartyget med däri befintliga personer vara berättigat att fortsätta flygningen efter eventuell kontroll. I händelse av ofrivillig landning på fientligt eller av fienden ockupera! område bliva sårade och sjuka, som befinna sig i luftfartyget, liksom dess besättning krigsfångar. sjukvårdspersonal skall behandlas i enlighet med bestämmelserna i artikel 24 och följande.

Artikel 37 Ambulansluftfartyg, som tillhör stridande part, må, med förbehåll för vad som säges i andra stycket överflyga neutral makts område och dar företaga nödlandning eller mellanlandning. Den neutrala makten skall på förhand underrättas om överflygningen och varje anmaning att landa skall elterkommas. Sådant luftfarlyg skall endast vara skyddat mot angrepp vid flygning på höjder och tider samt längs flygvägar, varom särskild överenskommelse träffats mellan de stridande parterna och vederbörande neutrala makter. Neutral makt skall dock äga fastställa villkor för eller inskränkningar i ambulansluftfartygs rätt till överflygning av och landning på dess territorium. Sådana villkor och inskränkningar skola tillämpas lika gentemot samtliga parter i konflikten. Med mindre annat överenskommits mellan den neutrala makten och de stridande parterna, skola särade och sjuka, som med de lokala myndigheternas samtycke av ambulansluftfartyg landsatts på den neutrala maktens territorium, av nämnda makt, då den internationella rätten det kräver. interncras, så att de icke ånyo kunna taga del i krigsoperalionerna. Kostnaderna för sjukhusvård och internering skola bestridas av den makt, Linder -vilken de sårade eller sjuka lyda.

Kapitel VII Kännetecken

Artikel 38 Såsom en hedersbevisning mot Schweiz behålles det heraldiska tecknct rött kors i vitt fält - bildat medelst omkastning av Edsförbundets färger - som emblem och kännetecken för sjukvårdstjänsten vid krigsmakten. För länder, vilka såsom kännetecken i stället för rött kors redan använda röd halvmåne eller rött lejon och röd sol i vitt fält, äro emellertid även dessa emblem tillåtna i denna konventions mening.

Artikel 39 Under kontroll av vederbörande militära myndighet skall emblemet anbringas på flaggor och armbindlar ävensom på all till sjukvårdstjänsten hörande materiel.

1949. I Genêvekonventionen 20

Artikel 40 I artiklarna 24, 26 och 27 avsedd personal skall på vänstra armen bära en fuktbeständig, med kännetecknet försedd bindel, som utlämnas och stämplas av den militära myndigheten. Förutom med den i artikel 16 omförmälda identitetsbrickan, skall sådan personal jämväl vara försedd med ett särskilt identitetskort, på vilket kännetecknet skall vara anbragt. Detta kort skall vara fuktbeständigt och av sådana dimensioner att det kan förvaras i fickan. Det skall vara avfattat på hemlandets språk och åtminstone angiva vederbörandes fullständiga nanm, födelsedatum, rang och registreringsnummer, samt i vilken egenskap han har rätt till skydd enligt denna konvention. Kortet skall vara försett med innehavarcns fotografi och dessutom antingen med hans underskrift eller med hans fingeravtryck eller med båda. På kortet skall den militära myndighetens stämpel anbringas. Identitetskortet skall inom varje lands stridskrafter vara ensartat och inom de höga fördragsslutande parternas stridskrafter såvitt möjligt av samma typ. Det formulär, vilket såsom exempel finnes fogat till denna konvention, må tjäna till ledning för de stridande parterna. De skola vid fientlighetcrnas början delgiva varandra det formulär, som kommer till användning. Varje identitetskort skall såvitt ntöjligt upprättas i minst två exemplar, av vilka ett skall behållas av hemlandet. Ovannämnda personal må icke i något fall berövas tjänstetecken, identitetskort eller rätten att bära armbindeln. I händelse av förlust skall den vara berättigad att utfå dubblettexemplar av kortet och nya tjänstetecken.

Artikel 41 Den i artikel 25 angivna personalen skall, ehuru endast under den tid den utövar sjukvårdstjänst, bära en vit armbindel, i mitten försedd med kännetecknet i förminskad skala; bindeln skall utlämnas och stämplas av militär myndighet. De militära identitetskort, som innehavas av denna personal, skola angiva, vilkcn specialutbildning innehavaren undergått, den tillfälliga karaktärcn av de uppgifter han utför samt vilken rätt han har att bära armbindeln.

Artikel 42 Konventionens flagga må endast hissas å sjukvårdsformationer och sjukvårdsanstalter, vilka stå under konventionens skydd, samt

allenast med militär myndighets samtycke.

Såväl vid rörliga formationer som fasta anstalter må jämte konventionsflaggan den stridande parts nationalflagga hissas, under vilken formationen eller anstalten lyder. Å sjukvårdsformationer, som råkat i fiendens våld, skall likväl endast konventionens flagga hissas. De stridande parterna skola. i den mån militära hänsyn det medgiva, vidtaga erforderliga åtgärder för att göra de kännemärken, som angiva förhandenvaron av formationer och anstalter, tillhörande sjukvården, tydligt skönjbara för fiendens lands-, luft- och sjöstridskrafter i syfte att utesluta varje möjlighet till fientlig handling mot desamma.

l2l

20 I 949. I Genêvekonventionen

Artikel 43 Ncutrala länders sjukvårdsformzitioner, vilka jämlikt bestämmelserna i artikcl 27 erhållit tillstånd att erbjuda sina tjänster till en krigförande, skola jämte konventionens flagga hissa dennas nationalflagga, därest den gör bruk av den rättighet, som förlänats honom jämlikt artikel 42. Därest icke annat bestämmes av vederbörande militära myndigheter. må de alltid hissa sin egen nationalflagga, även om de falla i motpartens våld.

Artikel 44 Märke, bestående av rött kors i vitt fält, ävensom orden Röda Korset eller Geneve-korset må med undantag av de fall. som omnämnas i följande stycken av denna artikel, såväl i fred som i krig endast användas för att utmärka eller skydda sådana sjukvårdsformationer och sjukvårdsanstalter samt sådan personal och materiel, som står under skydd av denna konvention och övriga internationella konventioner reglerande liknande frågor. Detsamma skall gälla ifråga om i artikel 38 andra stycket omförmälda emblem för de länder, som använda dessa. De nationella rödakorsföreningarna och andra föreningar, som avses i artikel 26, må endast inom ramen för bestämmelserna i detta stycke använda det kännetecken, som medför skydd enligt konventionen. Dessutom må de nationella rödakorsföreningarna (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) i fredstid i enlighet med det egna landets lagstiftning använda Röda Korsets namn och kännemärke för sin verksamhet i övrigt i enlighet med de principer, som fastställts vid de internationella rödakorskonferenserna. Därest denna verksamhet fortsättes under krigstid, skall förutsättningen för användande av kännemärket vara, att detta icke må anses medföra skydd enligt konventionen; kännemärket skall vara av relativt liten storlek och må icke anbringas på armbindlar eller hustak. De internationella rödakorsorganisationerna och deras vederbörligen bemyndigade personal skola alltid vara berättigade att använda kännetecknet rött kors i vitt fält. Undantagsvis må konventionstecknet i enlighet med vederbörande lands lagstiftning och efter uttryckligt medgivande från någon av de nationella rödakorsföreningarna (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) i fredstid användas för att utmärka de fordon, som användas som ambulanser och för att angiva befintligheten av de hjälpstationer som uteslutande äro avsedda för avgiftsfri vård åt särade eller sjuka.

Kapitel VIII Konventionens verkställighet

Artikel 45 Det skall ankomma på varje stridande part att genom vederbörande högsta befälhavare sörja för den närmare verkställigheten av föregående artiklar samt att därvid, liksom i fall, som ej av konventionen

1949. I Genêvekonventionen 20

förutsetts, förfara i överensstämmelse med de allmänna grundsatserna i denna konvention.

Artikel 46 Repressalieâtgärder mot särade, sjuka, personal, byggnader eller materiel, som skyddas av denna konvention, äro förbjudna.

Artikel 47 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att såväl i fredstid som i krigstid inom sina respektive länder giva största möjliga spridning åt texten till denna konvention och särskilt att införa studiet därav i planerna för den militära och såvitt möjligt den civila undervisningen, i syfte att konventionens grundsatser bringas till hela befolkningens, framför allt stridskrafternas, sjukvårdspersonalens och militärprästernas kännedom.

Artikel 48 De höga fördragsslutande parterna skola genom förmedling av schweiziska förbundsrådet och då fientligheter pågå genom förmedling av skyddsmakt tillställa varandra officiella översättningar av denna konvention ävensom de lagar och reglementen, som de må utfärda för tillämpningen av densamma.

Kapitel IX Beivrande av missbruk och överträdelser

Artikel 49 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga erforderliga lagstiftningsåtgärder för fastställande av verksamma straffpåföljder för personer, som begått eller givit befallning om begående av någon av i följande artikel angivna svåra överträdelser av denna konvention. Fördragsslutande part skall vara skyldig att efterspana personer som anklagas för att ha begått eller att ha givit befallning om begåendc av någon sådan svår överträdelse, samt att oavsett nationalitet ställa sådan person inför egen domstol. Part må även, om den det föredrager, med iakttagande av föreskrifterna i sin lagstiftning utlämna sådan person till annan fördragsslutande part för att dömas, Linder förutsättning att denna fördragsslutande part har intresse av överträdelsens beivrande och har förebragt tillräckliga skäl för åtal. Fördragsslutande part skall vidtaga erforderliga åtgärder för att handlingar, vilka stå i strid med denna konvention men icke jämlikt följande artikel utgöra svåra överträdelser, bringas att upphöra. Under alla förhållanden skola de anklagade beträffande förfarande och försvar åtnjuta garantier, vilka icke må vara mindre förmånliga än de, som föreskrivas i artikel 105 och följande i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling.

Artikel 50 De svåra överträdelser, som avses i föregående zirtikel, äro sådana som begås mot jämlikt denna konvention skyddade personer eller

20 1949. I Genêvekonventionen

egendom och innefatta någon av följande handlingar: uppsåtligt dödande, tortyr eller omänsklig behandling, inbegripet biologiska experiment, uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp eller hälsa samt olaglig och godtycklig förstörelse eller tillägnelse av egendom i stor omfattning, som icke rättfärdigas av militär nödvändighet.

Artikel 51 Fördragsslutande part må icke fritaga sig själv eller annan fördragsslutande part från det ansvar, som den själv ellcr annan fördragsslutande part ådragit sig på grund av i föregående artikel angivna överträdelser.

Artikel 52 Därest stridande part det begär, skall beträffande varje påstådd kränkning av konventionen undersökning företagas jämlikt förfarande, som parterna äga att sinsemellan fastställa. Om överenskommelse rörande förfarandet för undersökningen icke uppnås, skola parterna gemensamt utse en skiljedomare, som skall bestämma förfarandet. Har kränkning befunnits vara för handen, skola de stridande parterna bringa den att upphöra samt snarast möjligt vidtaga åtgärder för att förhindra den.

Artikel 53 Andra enskilda personer eller sammanslutningar eller bolag, statliga eller privata, än sådana som enligt denna konvention äro därtill berättigade må icke använda tecknet eller benämningen Röda Korset eller Geneve-korset eller något tecken eller någon benämning, som utgör en efterbildning därav, i vilket syfte användandet än sker och oberoende av vilken tidpunkt det började. Med hänsyn till den hedersbevisning, som ägnats Schweiz genom att de omkastade edsförbundsfärgerna valts till konventionstecken, och den förväxling, som kan uppstå mellan Schweiz vapen och konventionstecknet, må under inga förhållanden enskilda personer, sammanslutningar eller bolag använda Schweiziska Edsförbundets vapen eller efterbildningar därav vare sig som fabriks- eller varumärke eller som del av sådana märken eller i illojalt handelssyfte eller på något sätt, som kan såra den schweiziska nationalkänslan. De höga fördragsslutande parter, som icke äro anslutna till Genevekonventionen den 27 juli 1929 kunna emellertid bevilja hittillsvarande innehavare av i första stycket omnämnda emblem, benämningar eller märken uppskov på högst tre år räknat från ikraftträdandet av denna konvention för att upphöra med begagnandet av dessa, med förbehåll, att de ej må användas på sådant sätt, att de under krigstid synas medföra skydd jämlikt konventionen. Förbudet enligt denna artikels första stycke skall likaledes tillämpas, dock utan att hittillsvarande innehavares rätt därav beröres, på i artikel 38 andra stycket omnämnda emblem och märken.

1949. I Genêvekonventionen 20

Artikel 54 De höga fördragsslutande parter, vilkas lagstiftning icke redan innehåller tillräckliga bestämmelser härom, skola vidtaga erforderliga för att under alla omständigheter förebygga och förhindra de åtgärder missbruk, som omnämnas i artikel 53.

Slutbestämmelser

Artikel 55 Denna konvention är avfattad på franska och engelska språken. Båda texterna hava lika vitsord. Schweiziska förbundsrådet skall ombesörja officiella översättningar av konventionen till ryska och spanska språken.

Artikel 56 Denna konvention, som skall bära denna dags datum, må intill den 12 februari 1950 undertecknas av samtliga makter, som låtit sig företrädas vid den i Geneve den 21 april 1949 öppnade konferensen, ävensom av de på nämnda konferens icke företrädda makter, vilka äro anslutna till 1864, 1906 eller 1929 års Geneve-konventioner angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Artikel 57 Denna konvention skall så snart ske kan ratificeras och ratifikationshandlingarna skola deponeras i Bern. Vid varje deponering av ratifikationsinstrument skall protokoll upprättas samt bestyrkt avskrift därav genom schweiziska förbundsrådet tillställas samtliga de makter, som undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

Artikel 58 Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter det att minst två ratifikationsinstrument deponerats. För var och en av de höga fördragsslutande parterna skall den sedermera träda i kraft sex månader efter deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 59 Denna konvention skall, i vad angår förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna, ersätta konventionerna den 22 augusti 1864, 6 juli 1906 samt 27 juli 1929.

Artikel 60 Från och med den dag, då denna konvention träder i kraft, skall den stå öppen för anslutning för envar makt, som icke undertecknat densamma.

Artikel 61 skall skriftligen anmälas till schweiziska förbunds- Anslutning rådet och träder i kraft sex månader efter den dag, då anmälan mottagits av förbundsrådet. _ Schweiziska förbundsrådet skall om anslutningen underrätta samtliga makter, som undertecknat eller anmält sin anslutning till konventionen.

20 1949. I Genêvekonventionen

Artikel 62 I sådana fall, som avses i artiklarna 2 och 3, skola ratifikationer och anslutningar, vilka av de stridande verkställts före parterna eller efter fientligheternas eller ockupationens hava omedelbar början, verkan. Meddelande angående ratifikation eller anslutning av stridande part skall av schweiziska förbundsrådct lämnas på snabbaste väg.

Artikel 63 Envar av de höga fördragsslutande parterna skall hava rätt att uppsäga denna konvention. Uppsägningen skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådct. Detta skall om uppsägningen underrätta samtliga höga fördragsslutande parters regeringar. Uppsägning skall icke erhålla verkan förrän ett år efter det att anmälan till schweiziska förbundsrådet skett. Uppsägning, som anmälts under pågående konflikt, i vilken den uppsägande makten deltagcr, skall dock icke erhålla verkan förrän fred slutits och i vart fall icke förrän verksamhet för frigivande och hemsändande av genom denna konvention skyddade personer slutförts. Uppsägning skall endast gälla i fråga om uppsägande makt. Den skall icke hava någon inverkan på de skyldigheter, som åligga de stridande parterna jämlikt folkrättens grundsatser, sådana dessa framgå av mellan civiliserade nationer vedertagna sedvänjor, bud och det mänsklighetens allmänna rättsmedvetandets krav.

Artikel 64 Schweiziska förbundsrådct skall låta inregistrera denna konvention hos Förenta Nationernas sekretariat. Likalcdes skola meddelanden om ratifikationer, anslutningar och uppsägningar, som i avseende på denna konvention mottagas av schweiziska förbundsrådct, av detta tillställas Förenta Nationernas sekretariat. Till bekräftande härav hava undertecknade, efter att hava deponerat sina respektive fullmaktcr, försett denna konvention med sina underskrifter. Som skedde i Geneve den 12 augusti 1949 på franska och engelska språken, skolande originalet förvaras i Schweiziska Edsförbundcts arkiv. Schweiziska förbundsrådct skall till envar av signatärmakterna liksom till stat, som anslutit sig till konventionen, överlämna bestyrkt avskrift av konventionen.

SOU I979:73 1949. I Genévekonventionen 20

Bilaga l

Förslag till överenskommelse om sjukvårdszoncr och

sjukvårdsplatser

Artikel 1 Sjukvårdszoner skola uteslutande vara förbehållna för i artikel 23 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält nämnda personer ävensom för personal, som har till uppgift att organisera och förvalta sådana zoner och platser samt att vårda dem, som där finnas församlade. Personer, som stadigvarande äro bosatta inom sådana zoner, skola emellertid ha rätt att vistas där.

Artikel 2 De personer, som av vad skäl det vara må, befinna sig inom sjukvårdszon, må varken inom eller utanför denna zon ägna sig åt något som helst arbete, som är direkt förknippat med militära operationer eller produktion av krigsmateriel.

Artikel 3 Den makt, som upprättar sjukvårdszon, skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att förhindra tillträde för envar person, som icke äger rätt att begiva sig dit eller uppehålla sig där.

Artikel 4 Sjukvårdszoner skola fylla följande villkor: a) de skola omfatta endast en ringa del av det territorium, som behärskas av den makt, som upprättat dem; b) de skola vara glest befolkade i förhållande till tillgängligt utrymme; c) de skola vara belägna på långt avstånd från och icke inrymma militära mål eller större industriella eller administrativa anläggningar; d) de skola icke vara belägna inom områden, vilka med all sannolikhet kunna bliva av betydelse för krigföringen.

Artikel 5 För sjukvårdszoncr skola följande bestämmelser gälla: a) de kommunikationsleder och de transportmedel, vilka finnas inom sådana zoner, skola icke användas för transport av militär personal eller krigsmateriel ens vid genomfart; b) de skola icke under några omständigheter militärt försvaras.

Artikel 6 Sjukvårdszoner skola utmärkas medelst röda kors (röda halvmånar, röda lejon och röda solar) på vit botten, uppsatta i utkanterna samt på byggnaderna. Zonerna må nattetid utmärkas på liknande sätt genom lämplig belysning.

20 1949. I Genêvekonventionen

Artikel 7 Envar makt skall redan i fredstid eller vid fientligheternas början till samtliga höga fördragsslutande parter överlämna förteckning över på det område, som den behärskar, upprättade sjukvårdszoncr. Den skall likaledes underrätta dem om varje ny zon, som upprättas under fientligheterna.

Så snart motparten mottagit ovannämnda underrättelse, skall zonen an-

ses regelrätt upprättad. Om emellertid motparten anser, att bestämmelse uppenbarligen icke uppfyllts, må densamma vägra att erkänna zonen genom att ofördröjligen underrätta den part, under vilken zonen lyder, om sin vägran eller såsom villkor för sitt erkännande föreskriva införandet av sådan kontroll, som stadgas i artikel 8.

Artikel 8 Envar makt, som erkänt en eller flera av motparten upprättade sjukvårdszoner, skall vara berättigad att begära, att en eller flera särskilda kommissioner kontrollera, huruvida zonerna uppfylla i denna överenskommelse föreskrivna villkor och bestämmelser. För detta ändamål skola medlemmarna av de särskilda kommissionerna städse ha fritt tillträde till de olika zonerna samt rätt att stadigvarande bosätta sig inom dessa. De skola beredas alla för utförandet av sina kontrolluppgifter erforderliga lättnader.

Artikel 9 Därest de särskilda kommissionerna skulle konstatera sakförhållanden, vilka synes dem strida mot bestämmelserna i denna överenskommelse, skola de därom omedelbart underrätta den makt, under vilken zonen lyder, och förelägga den att inom fem dagar vidtaga rättelse; de skola härom underrätta den makt, som erkänt zonen. Om vid utgången av denna tidsfrist den makt, under vilken zonen lyder, icke efterkommit den anmaning, som riktats till densamma, må motparten förklara, att den icke längre är bunden av denna överenskommelse beträffande ifrågavarande zon.

Artikel 10 Makt, som upprättat en eller flera sjukvårdszoner eller sjukvårdsplatser, liksom de motparter, vilka underrättats härom, skola utse eller genom neutrala makter låta utse personer, vilka kunna ifrågakomma såsom medlemmar av de särskilda kommissioner, varom talas i artiklarna 8 och 9.

Artikel 11 Sjukvårdszoner må icke under några omständigheter anfallas utan skola städse skyddas och respekteras av de stridande parterna.

Artikel 12 I händelse av ockupation av ett område skola där befintliga sjukvårdszoner alltfort respekteras och användas såsom sådana. Den ockumakten må dock använda dem för andra ändamål efter att ha perande sörjt för vården av de personer, som där upptagits.

1949. I Genêvekonventionen 20

Artikel 13 Denna överenskommelse skall jämväl tillämpas på platser,

som makterna använda för samma ändamål som sjukvårdszonerna.

. . . ..

.. ..

:m0 .då

umursm

.. ..

. .

oucEw.____«

. . .. ..

. . ..

.m__$

.. . .

v?

uoEEac

.. . .

. ..

oucowmcumvm.

.. ..

.. ..

2.:»

. .. .

w:___u:m;on

c2mE...:«=__E

.

.=ou_ ..

lame:

.

:EEE :otox

. . .. .

. . ..

.. . å. ..

.«u._m:= ..3:._5«

:nu ..

5_ov_m:_:—zun_

.. ..

:mzmau

..

:«Em::~.E

.

max...?

m:._otm.:_wE:3:m_

:oo .. ..

o..§_.§_.

.

auxmcømo

.. ..

«Emu

Eon

gm.. una_ .. : to; m_

.. ;oo

Cm...

oucauzwza

..

.ou

axon

:av

oEE.¢.Du «2_m_u:»E

E»

mmumåm

£00 _

..u:Emr:m¢

_mcom._on_wu._mx:_.w

a

u._GEE:cmWc_._0.5m_M0m

23._9_

:E

ä _

cm:o=co=9_a>m:

LP.

»cEM:._0«..—m NM__«r:.uw E3muom_ou..um :uu._m3m:«_.._. co._u_EoE__ oucnåmn

E:_aD

«c.$:a.=_

.E

._o».za..cm=c

Savanna

._o:u

._o__o

u:_5_o3:Eu2

fizaam m m

a:o._un:o.E_

:a..m2o._

Geneve-konventionen den 12 1949

augusti

förbättrande

angående

av

behandlingen

av särade, och

sjuka skeppsbrutna

tillhörande stridskrafterna till

sjöss (II)

Undertecknade, befullmäktigade ombud för de regeringar, vilka låtit sig företrädas vid den diplomatiska konferens, som hållits i Geneve från den 21 april till den 12 augusti 1949 för revision av X :de Haagkonventionen den I 8 oktober 1907 angående tillämpning på sjökriget av principerna i 1906 års Geneve-konvention, hava överenskommit om följande bestämmelser:

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att under alla förhållanden iakttaga denna konvention och sörja för att den iakttages.

Artikel 2 Förutom de bestämmelser, som skola träda i tillämpning redan i fredstid, skall denna konvention tillämpas i varje förklarat krig eller annan väpnad konflikt, som uppstår mellan två eller flera av de höga fördragsslutande parterna även om en av dem icke erkänner att krigstillstånd föreligger. Konventionen skall likaledes tillämpas vid ockupation av hela eller en del av en av de höga fördragsslutande parternas territorium, även om ockupationen icke möter något militärt motstånd. Även om en av de i konflikten inbegripna makterna icke biträtt denna konvention skall den likväl vara bindande för de makter, som biträtt densamma, i deras inbördes förhållanden. Konventionen skall vidare vara bindande för dem gentemot nämnda makt, därest denna antager och tilllämpar dess bestämmelser.

Artikel 3 För den händelse väpnad konflikt, som icke är av internationell karaktär, uppkommer på en av de höga fördragsslutande parternas territorium, skall envar stridande part vara skyldig att tillämpa åtminstone följande bestämmelser: l) Personer, som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland medlemmar av stridskrafterna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada, fångenskap eller av varje annat skäl, skola under alla förhållanden behandlas med humanitet och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller annan dylik omständighet.

1949. II Genêvekonventiønen 21

I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar städse och varhelst det vara må förbjudna: a) våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former, stympning, grym behandling och tortyr; b) tagande av gisslan; c) kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling; d) utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol, vars rättsskipning erbjuder de garantier, vilka hållas för oeftergivliga av civiliserade folk. 2) Sårade, sjuka och skeppsbrutna skola omhändertagas och vårdas. En opartisk humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté äger erbjuda de stridande parterna sina tjänster. De stridande parterna skola vidare sträva efter att genom särskilda överenskommelser sätta alla eller en del av denna konventions övriga bestämmelser i kraft. Tillämpningen av föregående bestämmelser skall icke inverka på de stridande parternas rättsställning.

Artikel 4 I händelse av krigshandlingar mellan de stridande parternas land- och sjöstridskrafter, skola denna konventions bestämmelser endast tillämpas på styrkor ombord på fartyg. Styrkor, som sättas iland, bliva omedelbart underkastade bestämmelserna i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Artikel 5 Neutral makt skall analogt tillämpa denna konventions bestämmelser på sårade, sjuka och skeppsbrutna samt på medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster, vilka tillhöra de stridande parternas väpnade styrkor och mottagas eller interneras på dess territorium, liksom på döda, som påträffas.

Artikel 6 Förutom de överenskommelser, som uttryckligen i angivas artiklarna 10, 18, 31, 38, 39, 40, 43 och 53, äga de höga fördragsslutande parterna avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt att göra till föremål för särskild reglering. Genom särskild överenskommelse må ej sårade, sjuka och skeppsbrutna liksom ej heller medlemmar av sjukvårdspersonalen eller militärpräster försättas i sämre läge än vad som stadgas i denna konvention; ej heller må dem i konventionen tillerkända rättigheter genom dylik överenskommelse inskränkas. Sårade, sjuka och skeppsbrutna liksom medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster skola åtnjuta de i sagda överenskommelser stadgade förmånerna under den tid konventionen på dem är tillämplig, dock under förutsättning, dels att icke annat uttryckligen föreskrives i nyss-

21 1949. II Genêvekonventionen

nämnda eller i senare avslutade överenskommelser, dels ock att icke någon av de stridande parterna vidtagit åtgärder för gynnsammare behandling av dem.

Artikel 7 Sårade, sjuka och skeppsbrutna liksom medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster må icke under några omständigheter vare sig helt eller delvis avsäga sig de rättigheter som denna konvention och, i förekommande fall, i föregående artikel angivna särskilda överenskommelser tillerkänna dem.

Artikel 8 Denna konvention skall tillämpas under medverkan och kontroll av de skyddsmakter, vilka ha till uppgift att tillvarataga de stridande parternas intressen. För sådant ändamål skola skyddsmakterna äga att vid sidan av sin diplomatiska och konsulära personal utse delegerade bland sina egna eller bland andra neutrala makters medborgare. Dessa delegerade skola underställas godkännande av den makt, hos vilken de skola utföra sitt uppdrag. De stridande parterna skola i största möjliga omfattning underlätta arbetet för skyddsmaktens representanter eller delegerade. Skyddsmaktens representanter eller delegerade må icke under några omständigheter överskrida den i denna konvention angivna ramen för sitt uppdrag; de skola särskilt beakta för den stat, hos vilken de utöva sin verksamhet, angelägna säkerhetskrav. Endast undantagsvis och för en kortare tid må deras verksamhet begränsas, när detta på grund av tvingande militära skäl är nödvändigt.

Artikel 9 Bestämmelserna i denna konvention utgöra ej hinder för den humanitära verksamhet, som Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk, humanitär organisation med vederbörande stridande parters samtycke må komma att utöva till skydd och bistånd för sårade, sjuka och skeppsbrutna liksom för medlemmar av sjukvårdspersonalen och militärpräster.

Artikel 10 De höga fördragsslutande parterna äga städse överenskomma att åt organisation, som erbjuder garantier för opartiskhet och effektivitet, anförtro de uppgifter, som enligt denna konvention tillkomma skyddsmakterna. Därest sårade, sjuka eller skeppsbrutna, medlemmar av sjukvårdspersonalen eller militärpräster, av vad anledning det vara må, icke åtnjuta eller upphört att åtnjuta förmånen av skyddsmakts eller jämlikt bestämmelserna i föregående stycke utsedd organisations verksamhet, skall den kvarhållande makten antingen hos neutral stat eller hos sådan organisation anhålla, att den måtte påtaga sig de uppgifter, som jämlikt denna konvention tillkomma av de stridande parterna utsedda skyddsmakter. Om skydd icke på detta sätt kan beredas ifrågavarande personer skall

1949. II Genêvekonventionen 21

den kvarhållande makten antingen hos en humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté hemställa, att den måtte påtaga sig de humanitära åligganden, som enligt bestämmelserna i denna konvention tillkomma skyddsmakt, eller för så vitt icke annat framgår av bestämmelserna i denna artikel, antaga av sådan organisation erbjudna tjänster. Neutral makt eller organisation, som av vederbörande makt anmodats att ställa sig till förfogande eller självmant erbjudit sina tjänster för nyssnämnda ändamål, skall handla i känsla av ansvar gentemot den stridande part, under vilken de jämlikt denna konvention skyddade personerna lyda, och erbjuda tillfredsställande garantier för sin förmåga att påtaga sig och opartiskt utföra ifrågavarande uppgifter. Överenskommelse om undantag från föregående bestämmelser kan icke träffas mellan makter, av vilka den ena, om ock endast tillfälligtvis, gentemot den andra makten eller dess allierade har begränsad förhandlingsfrihet såsom en följd av de militära händelserna, särskilt vid ockupation av hela eller en betydande del av dess territorium. När i denna konvention talas om skyddsmakt, avses därmed jämväl sådan organisation som i enlighet med bestämmelserna i denna artikel trätt i skyddsmakts ställe.

Artikel 11 När helst skyddsmakterna det finna påkallat i de skyddade personernas intresse, särskilt vid meningsskiljaktighet mellan de stridande parterna rörande tillämpningen och tolkningen av denna konventions bestämmelser, skola de lämna sina bona officia för tvistens lösning. För sådant ändamål äger envar av skyddsmakterna antingen på anmodan av part eller ock självmant föreslå de stridande parterna en sammankomst, eventuellt å lämpligt neutralt område, mellan deras representanter och särskilt mellan de för behandlingen av de sårade, sjuka och skeppsbrutna samt medlemmarna av sjukvårdspersonalen och militärprästerna ansvariga myndigheterna. De stridande parterna skola vara skyldiga att efterkomma förslag, som framställas till dem i nu nämnt syfte. Skyddsmakt må, därest så befinnes lämpligt, hemställa till de stridande parterna att medgiva, att viss person, tillhörande neutral makt eller utsedd av Röda Korsets internationella kommitté, kallas att deltaga i denna sammankomst.

Kapitel II Sårade, sjuka och skeppsbrutna

Artikel 12 Medlemmar av de väpnade styrkorna och övriga i följande artikel angivna personer, som befinna sig till sjöss och äro särade, sjuka eller skeppsbrutna, skola under alla förhållanden respekteras och skyddas; med uttrycket skeppsbrott förstås härvid varje skeppsbrott, oavsett under

21 1949. II Genêvekonventionen SOU 1979373

vilka omständigheter det inträffat, inbegripet nödlandning på vatten eller störtning i vatten av eller från luftfartyg. De skola av den stridande part, i vars våld de fallit, behandlas med humanitet och vårdas, och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av kön, ras, nationalitet, religion, politiska åsikter eller annan dylik omständighet. Varje angrepp mot liv eller person är strängt förbjudet, särskilt må ifrågavarande personer icke dödas eller bringas om livet genom massmord, underkastas tortyr eller utsättas för biologiska experiment; de må ej heller avsiktligt lämnas utan medicinsk hjälp eller vård eller utsättas för avsiktligt framkallade smitto- eller infektionsrisker. Endast trängande medicinska skäl berättiga till förtursrätt i fråga om vård. Kvinnor skola behandlas med alla de hänsyn som tillkomma deras kön.

Artikel 13 Denna konvention skall tillämpas på skeppsbrutna, sårade och sjuka till sjöss. vilka tillhöra följande kategorier: 1) medlemmar av stridande parts stridskrafter ävensom medlemmar av milistrupper och frivilligkårer, vilka ingå i stridskrafterna; 2) medlemmar av andra milistrupper och frivilligkårer, inbegripet medlemmar av en organiserad motståndsrörelse, vilka lyda under stridande part och vilka äro verksamma utanför eller inom eget territorium, även om detta territorium är ockuperat, under förutsättning att milistrupperna eller frivilligkårerna, inbegripet i den organiserade motståndsrörelsen, uppfylla följande villkor: a) att de stå under befäl av person, som är ansvarig för sina underordnade; b) att de bära ett utmärkande tecken, som är fastsittande och igenkännligt på avstånd; c) att de bära sina vapen öppet; d) att de vid sina operationer iakttaga krigets lagar och bruk; 3) medlemmar av regelrätta militära förband, vilka förklara sig lyda under en regering eller en myndighet, som icke erkännes av den makt, i vars våld de fallit; 4) personer, som åtfölja stridskrafterna utan att direkt tillhöra dem, såsom civila medlemmar av besättningen på militärt luftfartyg, krigskorrespondenter, leverantörer samt medlemmar av arbetsenheter eller personal som sörjer för militärernas välbefinnande, under förutsättning att de erhållit vederbörligt bemyndigande av de stridskrafter, som de åtfölja; 5) medlemmar av besättningen, inbegripet befälhavare, lotsar och elever, på handelsfartyg samt av besättningen på civila luftfartyg, tillhörande stridande part, vilka icke jämlikt andra bestämmelser i den internationella rätten åtnjuta gynnsammare behandling; 6) befolkningen å ett icke besatt område, som vid fiendens annalkande

självmant griper till vapen för att göra motstånd mot de inryckande trup-

perna utan att hava haft tid att bilda regelrätta militära förband, under

1949. II Genêvekonventiønen 21

förutsättning att den bär sina vapen öppet och iakttager krigets lagar och bruk.

Artikel 14 Krigförande parts örlogsfartyg äger begära att sårade, sjuka eller skeppsbrutna, vilka befinna sig ombord på militära sjukvårdsfartyg eller på hjälpföreningars eller enskildas sjukvårdsfartyg, liksom på handelsfartyg, jakter eller andra farkoster, oavsett fartygens nationalitet, överlämnas, för så vitt de sårades och sjukas hälsotillstånd medgiver detta och örlogsfartyget är försett med tillräckliga anordningar för beredande åt dem av erforderlig vård.

Artikel 15 Därest sårade, sjuka eller skeppsbrutna tagas ombord på neutralt örlogsfartyg eller neutralt militärt luftfartyg, skola, då den internationella rätten det kräver, åtgärder vidtagas till förebyggande av att de åter kunna taga del i krigsoperationerna.

Artikel 16 Med iakttagande av bestämmelserna i artikel 12 bliva sårade, sjuka och skeppsbrutna från en krigförande, vilka falla i motståndarens våld, krigsfångar och skola folkrättens regler angående krigsfångar vara tillämpliga på dem. Det tillkommer den tillfångatagande att efter omständigheterna avgöra, huruvida det är lämpligt att kvarhålla dem, sända dem till hamn i hans eget land, till neutral hamn eller till och med till hamn i motståndarens land. I senare fallet må krigsfångar, som i enlighet härmed återsändas till sitt hemland, icke användas i krigstjänst under den tid kriget varar.

Artikel 17 Sårade, sjuka eller skeppsbrutna, som med ortsmyndigheternas tillstånd landsättas i neutral hamn, skola, med mindre annat överenskommits mellan den neutrala makten och de krigförande makterna, då internationell rätt det kräver, bevakas av den neutrala makten, så att de icke ånyo kunna taga del i krigsoperationerna. Kostnaderna för sjukhusvård och internering skola bestridas av den makt, under vilken de sårade, sjuka eller skeppsbrutna lyda.

Artikel 18 Efter varje strid skola de stridande parterna utan dröjsmål vidtaga alla åtgärder i deras makt för att dels uppsöka och omhändertaga sårade och sjuka, skydda dem mot plundring och misshanskeppsbrutna, del samt lämna dem erforderlig vård, dels ock uppsöka döda och förhindra att dessa bliva plundrade. Så ofta omständigheterna det medgiva, skola de stridande parterna träffa lokala överenskommelser om bortförande till sjöss av sårade och sjuka från belägrat eller inneslutet område samt om genomfart till sådant område av sjukvårdspersonal och militärpräster samt sjukvårdsmateriel.

21 1949. II Genêvekonventionen

Artikel 19 De stridande parterna skola, så snart ske kan, uppteckna alla tillgängliga uppgifter för fastställande av identiteten hos skeppsbrutna, sårade, sjuka och döda från motparten, vilka falla i deras våld. Dessa uppgifter skola om möjligt innefatta följande: a) uppgift på makt, under vilken de lyda; b) truppenhetsnummer eller registreringsnummer; c) efternamn; d) förnamn; e) födelsedatum; f) varje annan på identitetsbrickan förekommande uppgift; g) datum och plats för tillfångatagande eller dödsfall; h) uppgifter angående sår, sjukdom eller dödsorsak. Ovan angivna uppgifter skola, så snart ske kan, tillställas till den i artikel 122 i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling omförmälda upplysningsbyrån, som genom förmedling av skyddsmakt och centralbyrån för krigsfångar skall vidarebefordra dem till den makt, under vilken ifrågavarande personer lyda. De stridande parterna skola utfärda och på den väg, som angivits i föregående stycke, till varandra översända dödsattester eller vederbörligen bestyrkta förteckningar över dödsfall. De skola likaledes tillvarataga och genom förmedling av nämnda byrå tillställa varandra ena hälften av dubbel identitetsbricka eller hela brickan, om enkel sådan använts, testamenten eller andra handlingar av betydelse för de avlidnas familjer, penningbelopp och över huvud taget alla värdeföremål eller föremål med affektionsvärde, som påträffas hos de döda. Dessa föremål liksom föremål, vilkas identitet icke kan fastställas, skola sändas i förseglade paket åtföljda av en uppteckning, innehållande erforderliga uppgifter för fastställande av den avlidne ägarens identitet, samt av en fullständig förteckning över paketets innehåll.

Artikel 20 De stridande parterna skola tillse, att begravning till sjöss av döda, vilken i den utsträckning omständigheterna det medgiva skall ske individuellt, föregås av en noggrann, om möjligt av läkare verkställd undersökning av liken för att konstatera att döden inträtt, fastställa de dödas identitet och möjliggöra redogörelse härför. I det fall att dubbel identitetsbricka använts, skall ena hälften av denna kvarlämnas på liket. Därest döda ilandförts, bliva bestämmelserna i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av de sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält tillämpliga på dem.

Artikel 21 De stridande parterna äga vädja till befälhavare på neutrala handelsfartyg, jakter eller andra farkoster att av barmhärtighetsskäl taga ombord och vårda sårade, sjuka eller skeppsbrutna samt att upptaga döda. Fartyg av alla slag, som efterkommit sådan vädjan, liksom de, vilka självmant upptagit särade, sjuka eller skeppsbrutna, skola åtnjuta särskilt

sou 1979;73 1949. II Genévekonventionen

skydd och lä tnader för utförande av hjälpverksamheten. De må icke under några omständigheter uppbringas på grund av sådan transport; men, såvida icke annat utlovats dem, förbliva de underkastade risken att uppbringas för neutralitetskränkningar, som de må ha begått.

Kapitel III Sjukvårdsfartyg

Artikel 22 Militära sjukvårdsfartyg, varmed förstås fartyg, som av en makt byggts eller inrättats särskilt och uteslutande i syfte att bispringa, vårda och transportera sårade, sjuka och skeppsbrutna, må icke under några omständigheter anfallas eller uppbringas utan skola alltid respekteras och skyddas, under förutsättning att namn och beskrivning på fartygen meddelats de stridande parterna tio dagar före deras användning. De uppgifter, som skola lämnas i denna notifikation, skola innefatta bruttodräktighet, längd från förstäv till akterstäv samt antal master och skorstenar.

Artikel 23 Anläggningar på kusten, som äro berättigade till skydd enligt Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält, må varken anfallas eller bombarderas från havet.

Artikel 24 Av nationella Röda Kors-föreningar, officiellt erkända hjälpföreningar eller enskilda använda sjukvårdsfartyg skola åtnjuta samma skydd som militära sjukvårdsfartyg och må icke uppbringas, därest de av den part i konflikten, under vilken de lyda, erhållit officiellt bemyndigande och för så vitt bestämmelserna i artikel 22 angående notifikation iakttagits. Sådant fartyg skall medföra av vederbörlig myndighet utfärdad handling, utvisande att det stått under dennas kontroll vid sin utrustning och avgång.

Artikel 25 Av nationella Röda Kors-föreningar, officiellt erkända hjälpföreningar eller enskilda i neutrala länder använda sjukvårdsfartyg skola åtnjuta samma skydd som militära sjukvårdsfartyg och må icke uppbringas, under förutsättning att de ställt sig under ledning av stridande part efter på förhand inhämtat samtycke från regeringen i sitt hemland och med bemyndigande av sagda part, samt för så vitt bestämmelserna i artikel 22 angående notifikation iakttagits.

Artikel 26 Det skydd, som föreskrives i artiklarna 22, 24 och 25, skall tillkomma sjukvårdsfartyg av alla storlekar och deras livräddningsbåtar, varhelst de färdas. De stridande parterna skola dock för tillgodoseende av största möjliga bekvämlighet och säkerhet söka att för transport av

21 1949. II Genêvekonventionen

särade, sjuka och skeppsbrutna över stora avstånd och på öppna havet endast använda sjukvårdsfartyg, som mäta mer än 2.000 bruttoton.

Artikel 27 På i artiklarna 22 och 24 angivna villkor skola farkoster, vilka av staten eller officiellt erkända hjälpföreningar begagnas för räddningstjänst vid kusten, likaledes skyddas och respekteras, i den utsträckning som krigsoperationerna det medgiva. Detsamma skall såvitt möjligt gälla fasta anläggningar på kusten, vilka uteslutande användas av dessa farkoster för deras humanitära verksamhet.

Artikel 28 I händelse av strid ombord på örlogsfartyg skola sjukrummen, såvitt sig göra låter, respekteras och skonas. Sjukrummen med tillhörande materiel skola förbliva underkastade krigets lagar, men må icke användas för annat ändamål än det, för vilket de äro avsedda, så länge de äro behövliga för sårade och sjuka. Befälhavare, som har dem i sitt våld, äger dock förfoga över dem, därest trängande militära hänsyn så fordra och sedan dessförinnan betryggande åtgärder vidtagits för sårade och sjuka, som däri undergå behandling.

Artikel 29 Sjukvårdsfartyg, som befinner sig i hamn vilken faller i fiendens våld, skall tillåtas att avgå därifrån.

Artikel 30 I artiklarna 22, 24, 25 och 27 nämnda fartyg och farkoster skola bringa hjälp och bistånd åt sårade, sjuka och skeppsbrutna utan avseende på nationalitet. De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att icke begagna dessa fartyg och farkoster för något militärt ändamål. Dessa fartyg och farkoster må icke på något sätt hindra de stridandes rörelser. Under och efter strid handla de på egen risk.

Artikel 31 Stridande part skall hava rätt till kontroll och undersökning av fartyg och farkoster, som avses i artiklarna 22, 24, 25 och 27. Den äger avböja bistånd från dessa fartyg och farkoster, ålägga dem att avlägsna sig, föreskriva dem viss angiven kurs, reglera deras användning av radio och annat förbindelsemedel samt, om förhållandenas vikt det kräver, kvarhålla dem under en tid av högst sju dagar räknat från prejningen. Den må för en begränsad tid sätta ombord en kommissarie, vars uppgift uteslutande skall vara att tillse, att i enlighet med bestämmelserna i föregående stycke givna order utföras. Stridande part skall såvitt möjligt i sjukvårdsfartygs skeppsdagbok på ett för dettas befälhavare begripligt språk införa de order, som givas. De stridande parterna må antingen ensidigt eller efter särskild överenskommelse ombord på sina sjukvårdsfartyg placera neutrala observatörer med uppgift att övervaka, att bestämmelserna i denna konvention noga iakttagas.

1949. II Genêvekonventionen 21

Artikel 32 I artiklarna 22, 24, 25 och 27 angivna fartyg och farkoster likställas icke med örlogsfartyg i fråga om sitt uppehåll i neutral hamn.

Artikel 33 Handelsfartyg, som förvandlats till sjukvårdsfartyg, må sedan icke användas för annat ändamål under den tid kriget pågår.

Artikel 34 Det skydd, som tillkommer sjukvårdsfartyg och örlogsfartygs sjukrum, skall upphöra endast i det fall, att de, vid sidan av användningen för sina humanitära uppgifter, begagnas för handlingar, varigenom fienden tillfogas skada. Skyddet skall dock icke upphöra förrän anmaning givits, då så befinnes lämpligt med angivande av skälig frist, och anmaningen icke hörsammats. Särskilt må sjukvårdsfartyg icke innehava eller använda hemlig code för sändning av meddelanden med radio eller andra förbindelsemedel.

Artikel 35 Följande omständigheter skola icke anses vara av beskaffenhet att beröva sjukvårdsfartyg och örlogsfartygs sjukrum det skydd som tillkommer dem: 1) att fartygens eller sjukrummens personal är beväpnad och gör bruk av sina vapen för upprätthållande av ordningen, till självförsvar eller till försvar av de sårade och sjuka; 2) att på fartygen finnas apparater, vilka uteslutande äro avsedda för navigeringen eller överbringande av meddelanden; 3) att ombord på sjukvårdsfartygen eller i örlogsfartygens sjukrum finnas handvapen eller ammunition, som fråntagits sårade, sjuka och skeppsbrutna och ännu icke avlämnats till behörig myndighet; 4) att sjukvårdsfartygens eller örlogsfartygens sjukrums eller deras personals humanitära verksamhet utsträckes till att omfatta civila sårade, sjuka eller skeppsbrutna; 5) att sjukvårdsfartyg medföra uteslutande för sjukvårdsuppgifter avsedd materiel och personal utöver deras normala behov.

Kapitel IV Personal

Artikel 36 Sjukvårdsfartygs prästerliga, läkar- och sjukvårdspersonal samt besättning skall respekteras och skyddas; den må icke tagas tillfånga under den tid den tjänstgör på sådant fartyg, vare sig sårade och sjuka finnas ombord eller ej.

Artikel 37 Prästerlig samt läkar- och sjukvårdspersonal, som har till uppgift att ombesörja sjukvård och andlig vård åt i artiklarna 12 och 13 angivna personer och som faller i fiendens våld, skall respekteras och skyddas; den må fortsätta att utföra sina åligganden, så länge detta kräves för vården av sårade och sjuka. Den skall därefter återsändas, så snart den

21 1949. II Genévekonventionen

högste befälhavare, i vars våld den fallit, finner det möjligt. Då den avgår från fartyget, må den medföra föremål, som utgöra dess personliga egendom. Om det emellertid med hänsyn till krigsfångarnas behov av sjukvård eller andlig vård befinnes nödvändigt att kvarhålla en del av denna personal, skola åtgärder vidtagas för dess landsättning snarast möjligt. I och med landsättningen blir sålunda kvarhållen personal underkastad bestämmelserna i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårade och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Kapitel V Sjukvårdstransporter

Artikel 38 Fartyg, som befraktats för sådant ändamål, skall vara berättigat att medföra materiel, som uteslutande är avsedd för behandling av sårade och sjuka tillhörande stridskrafterna eller för förebyggande av sjukdomar, under förutsättning att uppgifter om resan lämnats motståndaren och godkänts av denne. Motståndaren skall behålla sin rätt till prejning av fartyget men icke rätten till uppbringning eller beslagtagande av den medförda materielen. Neutrala observatörer må efter överenskommelse mellan de stridande parterna placeras ombord på sådant fartyg för kontroll av den medförda materielen. Materielen skall för detta ändamål hållas lätt tillgänglig.

Artikel 39 Ambulansluftfartyg, varmed förstås luftfartyg, som uteslutande användas till bortförande av sårade, sjuka och skeppsbrutna samt till transport av sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel, må icke anfallas, utan skola av de stridande parterna respekteras vid flygningar, som utföras på de höjder och tider samt längs de flygvägar, varom mellan vederbörande stridande parter överenskommelse särskilt träffats. De skola på ett fullt synbart sätt jämte nationalfärgerna bära det i artikel 41 föreskrivna kännetecknet, anbragt såväl på under- och översidan som på sidoytorna. De skola vara försedda med varje annat tecken eller medel för igenkännande, varom överenskommelse antingen vid fientligheternas början eller under den tid de pågå må ha träffats mellan de stridande parterna. Därest icke annat överenskommits, skall överflygning av fientligt eller av fienden ockuperat område vara förbjuden. Ambulansluftfartyg skall efterkomma varje anmaning att landa på land eller vatten. I händelse av sålunda anbefalld landning skall luftfartyget med däri befintliga personer vara berättigat att fortsätta flygningen efter eventuell kontroll. I händelse av ofrivillig [andning på fientligt eller av fienden ockuperat område bliva sårade, sjuka och skeppsbrutna, som befinna sig i luftfarty-

1949. II Genêvekonventiønen 21

get, liksom dess besättning krigsfångar. sjukvårdspersonal skall behandlas i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 36 och 37.

Artikel 40 Ambulansluftfartyg, som tillhör stridande part, må, med förbehåll för vad som säges i andra stycket, överflyga neutral makts område och där företaga nödlandning eller mellanlandning. Den neutrala makten skall på förhand underrättas om överflygningen och varje anmaning att landa skall efterkommas. Sådant luftfartyg skall endast vara skyddat mot angrepp vid flygning på de höjder och tider sarnt längs de flygvägar, varom särskild överenskommelse träffats mellan de stridande parterna och vederbörande neutrala makter. Neutral makt skall dock äga fastställa villkor för eller inskränkning i ambulansluftfartygs rätt till överflygning av och landning på dess territorium. Sådana villkor och inskränkningar skola tillämpas lika gentemot samtliga stridande parter. Med mindre annat överenskommits mellan den neutrala makten och de stridande parterna, skola sårade, sjuka och skeppsbrutna, som med lokal myndighets samtycke av ambulansluftfartyg landsatts på den neutrala maktens territorium, av nämnda makt, då den internationella rätten det kräver, interneras så att de icke ånyo kunna taga del i krigsoperationerna. Kostnaderna för sjukhusvård och intemering skola bestridas av den makt, under vilken de sårade, sjuka eller skeppsbrutna lyda.

Kapitel VI Kännetecken

Artikel 41 Under kontroll av vederbörande militära myndighet skall emblemet rött kors i vitt fält anbringas på flaggor och armbindlar ävensom på all till sjukvårdstjänsten hörande materiel. För länder, vilka såsom kännetecken i stället för rött kors redan använda röd halvmåne eller rött lejon och sol i vitt fält, äro emellertid även dessa emblem tillåtna i denna konventions mening.

Artikel 42 I artiklarna 36 och 37 avsedd personal skall på vänstra armen bära en fuktbeständig, med kännetecknet försedd bindel, som utlämnas och stämplas av den militära myndigheten. Förutom med den i artikel 19 omförmälda identitetsbrickan skall sådan personal jämväl vara försedd med ett särskilt identitetskort, på vilket kännetecknet skall vara anbragt. Detta kort skall vara fuktbeständigt och av sådana dimensioner, att det kan förvaras i fickan. Det skall vara avfattat på hemlandets språk och åtminstone angiva vederbörandes fullständiga namn, födelsedatum, rang och registreringsnummer, sarnt i vilken egenskap han har rätt till skydd enligt denna konvention. Kortet skall vara försett med innehavarens fotografi och dessutom antingen med hans underskrift eller med hans fingeravtryck eller med båda. På kortet skall den militära myndighetens stämpel anbringas.

21 1949. II Genêvekonventionen

Identitetskortet skall inom varje lands stridskrafter vara ensartat och inom de höga fördragsslutande parternas stridskrafter såvitt möjligt av samma typ. Det formulär, vilket såsom exempel finnes fogat till denna konvention, må tjäna till ledning för de stridande parterna. De skola vid fientlighetemas början delgiva varandra det formulär, som kommer till användning. Varje identitetskort skall såvitt möjligt upprättas i minst två exemplar, av vilka ett skall behållas av hemlandet. Ovannämnda personal må icke i något fall berövas tjänstetecken, identitetskort eller rätten att bära armbindeln. I händelse av förlust skall den vara berättigad att utfå dubblettexemplar av kortet och nya tjänstetecken.

Artikel 43 I artiklarna 22, 24, 25 och 27 angivna fartyg och farkoster skola utmärkas på följande sätt: a) samtliga utåt- och uppåtvända ytor skola vara vitmålade; b) ett eller flera mörkröda kors, så stora som möjligt, skola målas på skrovets sidor samt på horisontella ytor på sådant sätt, att de bliva så tydligt som möjligt skönjbara från luften och från havet. Sjukvårdsfartyg skall giva sig tillkänna genom att föra sin nationalflagga samt dessutom, om det tillhör neutral stat, den stridande parts flagga, under vars ledning det ställt sig. En vit flagga med rött kors skall vara hissad så högt som möjligt på stormasten. Sjukvårdsfartygs livräddningsbåtar, kustlivräddningsbåtar och alla

mindre farkoster, som användas av sjukvårdstjänsten, skola vara vitmåla-

de med tydligt skönjbara mörkröda kors; över huvud taget skola för sjukvårdsfartyg ovan angivna bestämmelser för utmärkande av identitet vara tillämpliga på dem. Om ovan nämnda fartyg och farkoster nattetid eller vid begränsad sikt önska försäkra sig om det skydd, till vilket de hava rätt, skola de med tillstånd av den stridande part, under vilken de lyda, vidtaga erforderliga åtgärder för att göra målningen och kännetecknen tillräckligt skönjbara. Sjukvårdsfartyg, som jämlikt artikel 31 tillfälligt kvarhålles av fienden, skall nedhala den stridande parts flagga, i vars tjänst det är eller under vars ledning det ställt sig. Kustlivräddningsbåtar, som med ockupationsmakts samtycke fortsätta sin verksamhet från ockuperad bas, må bemyndigas att, då de befinna sig borta från basen, jämte röda-kors-flaggan föra sin egen nationalflagga, under förutsättning att vederbörande stridande parter på förhand underrättats. Bestämmelserna i denna artikel angående det röda korset skola jämväl vara tillämpliga på övriga i artikel 41 nämnda emblem. De stridande parterna skola städse söka träffa överenskommelser sinsemellan i syfte att möjliggöra att nyaste till buds stående metoder komma till användning för underlättande av igenkännandet av fartyg och farkoster, som avses i denna artikel.

1949. II Genêvekonventionen 21

Artikel 44 Kännetecken, som avses i artikel 43 må varken i fredstid eller krigstid användas för annat ändamål än att utmärka eller skydda i sagda artikel nämnda fartyg med förbehåll dock för sådana fall, som må angivas i annan internationell konvention eller i mellan samtliga berörda stridande parter träffad överenskommelse.

Artikel 45 De höga fördragsslutande parter, vilkas lagstiftning icke redan innehåller tillräckliga bestämmelser härom, skola vidtaga erforderliga åtgärder för att under alla omständigheter förebygga och förhindra varje missbruk av i artikel 43 omförmälda kännetecken.

Kapitel VII Konventionens verkställighet

Artikel 46 Det skall ankomma på varje stridande part att genom vederbörande högsta befälhavare sörja för den närmare verkställigheten av föregående artiklar samt att därvid, liksom i fall, som ej av konventionen förutsetts, förfara i överensstämmelse med de allmänna grundsatserna i denna konvention.

Artikel 47 Repressalieåtgärder mot sårade, sjuka, skeppsbrutna, personal, fartyg eller materiel, som skyddas av denna konvention, äro förbjudna.

Artikel 48 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att såväl i fredstid som i krigstid inom sina respektive länder giva största möjliga spridning åt texten till denna konvention och särskilt att införa studiet därav i planerna för den militära och såvitt möjligt civila undervisningen, i syfte att konventionens grundsatser bringas till hela befolkningens, framför allt stridskraftemas, sjukvårdspersonalens och militärprästemas kännedom.

Artikel 49 De höga fördragsslutande parterna skola genom förmedling av schweiziska förbundsrådet och då fientligheter pågå genom förmedling av skyddsmakt tillställa varandra officiella översättningar av denna konvention ävensom de lagar och reglementen, som de må utfärda för tillämpningen av densamma.

Kapitel VIII Beivrande av missbruk och överträdelser

Artikel 50 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga erforderliga lagstiftningsåtgärder för fastställande av verksamma straffpåföljder för personer, som begått eller givit befallning om begående av någon av i följande artikel angivna svåra överträdelser av denna konvention.

21 1949. II Genêvekonventionen

Fördragsslutande part skall vara skyldig att efterspana personer, som anklagas för att ha begått eller att ha givit befallning om begående av någon sådan svår överträdelse, samt att oavsett nationalitet ställa sådan person inför egen domstol. Part må även, om den det föredrager, med iakttagande av föreskrifterna i sin lagstiftning utlämna sådan person till annan fördragsslutande part för att dömas, under förutsättning att denna fördragsslutande part har intresse av överträdelsens beivrande och har förebragt tillräckliga skäl för åtal. Fördragsslutande part skall vidtaga erforderliga åtgärder för att handlingar, vilka stå i strid med denna konvention men icke jämlikt följande artikel utgöra svåra överträdelser, bringas att upphöra. Under alla förhållanden skola de anklagade beträffande förfarande och försvar åtnjuta garantier, vilka icke må vara mindre förmånliga än de, som föreskrivas i artikel 105 och följande i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling.

Artikel 51 De svåra överträdelser, som avses i föregående artikel, äro sådana som begås mot jämlikt denna konvention skyddade personer eller egendom och innefatta någon av följande handlingar: uppsåtligt dödande, tortyr eller omänsklig behandling, inbegripet biologiska experiment, uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp eller hälsa samt olaglig och godtycklig förstörelse eller tillägnelse av egendom i stor omfattning, som icke rättfärdigas av militär nödvändighet.

Artikel 52 Fördragsslutande part må icke fritaga sig själv eller annan fördragsslutande part från det ansvar, som den själv eller annan fördragsslutande part ådragit sig på grund av i föregående artiklar angivna överträdelser.

Artikel 53 Därest stridande part det begär, skall beträffande varje påstådd kränkning av konventionen undersökning företagas jämlikt förfarande, som parterna äga att sinsemellan fastställa. Om överenskommelse rörande förfarandet för undersökningen icke uppnås, skola parterna gemensamt utse en skiljedomare, som skall bestämma förfarandet. Har kränkning befunnits vara för handen, skola de stridande parterna bringa den att upphöra samt snarast möjligt vidtaga åtgärder för att förhindra den.

Slutbestämmelser Artikel 54 Denna konvention är avfattad på franska och engelska språken. Båda texterna hava lika vitsord. Schweiziska förbundsrådet skall ombesörja officiella översättningar av konventionen till ryska och spanska språken.

1949. II Genêvekonventionen 21

Artikel 55 Denna konvention, som skall bära denna dags datum, må intill den 12 februari 1950 undertecknas av samtliga makter, som låtit sig företrädas vid den i Geneve den 21 april 1949 öppnade konferensen, ävensom av de på nämnda konferens icke företrädda makter, vilka äro anslutna till Xzde Haag-konventionen den 18 oktober 1907 angående tilllämpning på sjökriget av principerna i 1906 års Geneve-konvention eller till 1864, 1906 eller 1929 års Geneve-konventioner angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Artikel 56 Denna konvention skall så snart ske kan ratificeras och ratifikationshandlingarna skola deponeras i Bern. Vid varje deponering av ratifikationsinstrument skall protokoll upprättas samt bestyrkt avskrift därav genom schweiziska förbundsrådet tillställas samtliga de makter, som undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

Artikel 57 Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter det att minst två ratifikationsinstrument deponerats. För var och en av de höga fördragsslutande parterna skall den sedermera träda i kraft sex månader efter deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 58 Denna konvention skall, i vad angår förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna, ersätta Xzde Haag-konventionen den 18 oktober 1907 angående tillämpning på sjökriget av principerna i 1906 års Geneve-konvention.

Artikel 59 Från och med den dag, då denna konvention träder i kraft, skall den stå öppen för anslutning för envar makt, som icke undertecknat densamma.

Artikel 60 Anslutning skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet och träder i kraft sex månader efter den dag, då anmälan mottagits av förbundsrådet. Schweiziska förbundsrådet skall om anslutningen underrätta samtliga makter, som undertecknat eller anmält sin anslutning till konventionen.

Artikel 61 I sådana fall, som avses i artiklarna 2 och 3, skola ratifikationer och anslutningar, vilka av de stridande parterna verkställts före eller efter fientligheternas eller ockupationens början, hava omedelbar verkan. Meddelande angående ratifikation eller anslutning av stridande part skall av schweiziska förbundsrådet lämnas på snabbaste väg.

Artikel 62 Envar av de höga fördragsslutande parterna skall hava rätt att uppsäga denna konvention. Uppsägningen skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet.

21 1949. II Genêvekonventionen

Detta skall om uppsägningen underrätta samtliga höga fördragsslutande parters regeringar. Uppsägning skall icke erhålla verkan förrän ett år efter det att anmälan till schweiziska förbundsrådet skett. Uppsägning, som anmälts under pågående konflikt, i vilken den uppsägande makten deltager, skall dock icke erhålla verkan, förrän fred slutits och i vart fall icke förrän verksamhet för frigivande och hemsändande av genom denna konvention skyddade personer slutförts. Uppsägning skall endast gälla ifråga om uppsägande makt. Den skall icke hava någon inverkan på de skyldigheter, som åligga de stridande parterna jämlikt folkrättens grundsatser, sådana dessa framgå av mellan civiliserade nationer vedertagna sedvänjor, mänsklighetens bud och det allmänna rättsmedvetandets krav.

Artikel 63 Schweiziska förbundsrådet skall låta inregistrera denna konvention hos Förenta Nationernas sekretariat. Likaledes skola meddelanden om ratifikationer, anslutningar och uppsägningar, som i avseende på denna konvention mottagas av schweiziska förbundsrådet, av detta tillställas Förenta Nationernas sekretariat. Till bekräftande härav hava undertecknade, efter att hava deponerat sina respektive fullmakter, försett denna konvention med sina underskrifter. Som skedde i Geneve den 12 augusti 1949 på franska och engelska språken, skolande originalet förvaras i Schweiziska Edsförbundets arkiv. Schweiziska förbundsrådet skall till envar av signatärmakterna liksom till stat, som anslutit sig till konventionen, överlämna bestyrkt avskrift av konventionen.

1949. II 21 Genêvekonventionen

. . .. _

.

.. .. :oo

§25

. .. .. .

m8?

ouzfiwfizu

.. ..

.. ..

S3?

. .. & .. .. :S

AOEESE

. . . .. ..

amma

.. ..

.. ..

.3:.:«m

e2..ox$3::uE

. . ..

..8«mm.E.:.3:_E

.

än?

. . ..

33.3_

«:.S:a.:_mE.:m

._3354

.. ..

:mnmsw

,EomE.m,:ezmE

.. .. a

:z .. . ..

mwmnwaamwfifinfiwcwowhnmwwmw

.. ..

.

.. ... mu

:«EmE«.~.m

..

.. .. to: new

:ow:_:...:«:on

:nam

.. ..

«scams:

..

a5o:«.3_mE.5m

..

..

«:2.

o_Ea.5_:_:

oucavumbs

.

Kw- ..

. ..

E8 £00 . a

:==a:._£

.. « d

u.—o_.~==5Cmm:m._o.5m_moMH

_a:om._ommw.åx=_w

:o:o::o:9~.o>¢:oo

ao:

ha

maxmzumo

Efiafioam E5«uo2oun.m Uwuwoawcmñh :o.E§.~o::~ ouzaufimnanu a5=.5mnE8_m

ammzfiam

.su Em

233:3

å»

.63

.nio

m=_5_§=E«z

:mEmxam ääzramz:

:cmO

u n. ... . «.:.:

-

.vi

n:_ww..m8.o.~.5

2.3285 .EE=E=.E mäns... uaimämwn:

vunna

. .u u ...

Geneve-konventionen den 12 augusti 1949

angående krigsfângars behandling (III)

befullmäktigade ombud för de regeringar, vilka låtit Undertecknade, vid den diplomatiska konferens, som hållits i Genêve sig företrädas 1949 av den i Gefrån den 21 april till den 12 augusti för revision nêve den 27 juli 1929 avslutade konventionen angående krigsfångars behandling, hava överenskommit om följande bestämmelser:

AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att under alla förhållanden iakttaga denna konvention och sörja för att den iakttages.

Artikel 2 Förutom de bestämmelser, som skola träda i tillämpning redan skall denna konvention i varje förklarat krig eller i fredstid, tillämpas annan väpnad konflikt, som uppstår mellan två eller flera av de höga fördragsslutande parterna. även om en av dem icke erkänner, att krigstillstånd föreligger. Konventionen skall likaledes tillämpas vid ockupation av hela eller en del av de höga fördragsslutande parternas territorium, även om ockupationen icke möter något militärt motstånd. Även om en av de i konflikten inbegripna makterna icke biträtt denna skall den likväl vara bindande för de makter, som biträtt denkonvention, i deras inbördes förhållanden. Konventionen skall vidare vara samma, bindande för dem gentemot nämnda makt, därest denna antager och tilllämpar dess bestämmelser.

Artikel 3 För den händelse väpnad konflikt, som icke är av internationell karaktär, uppkommer på en av de höga fördragsslutande parternas territorium, skall envar stridande part vara skyldig att tillämpa åtminstone följande bestämmelser: som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland med- 1) Personer, lemmar av stridskrafterna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick sjukdom, sårskada, fångenskap eller av genom behandlas med humanitet varje annat skäl, skola under alla förhållanden och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylik omständighet. I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar städse och varhelst det vara må förbjudna: a) våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former, stympning, grym behandling och tortyr; b) tagande av gisslan;

I48

1949. 22

Krigsfångekonventionen

c) kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling; d) utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående

dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol, vars rättsskipning er-

bjuder de garantier, vilka hållas för oeftergivliga av civiliserade folk. 2) Sårade och sjuka skola omhändertagas och vårdas. En opartisk humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté äger erbjuda de stridande parterna sina tjänster. De stridande parterna skola vidare sträva efter att genom särskilda överenskommelser sätta alla eller en del av denna konventions övriga bestämmelser i kraft. Tillämpningen av föregående bestämmelser skall icke inverka på de stridande parternas rättsställning.

Artikel 4 A) Krigsfângar i denna konventions mening äro personer, vilka tillhöra en av följande kategorier och som fallit i fiendens våld: 1) medlemmar av stridande parts stridskrafter ävensom medlemmar av milistrupper och frivilligkårer, vilka ingå i stridskrafterna; 2) medlemmar av andra milistrupper och frivilligkårer, inbegripet medlemmar av en organiserad motståndsrörelse, vilka lyda under stridande part och vilka äro verksamma utanför eller inom eget territorium, även om detta territorium är ockuperat, under förutsättning att milistrupperna eller frivilligkårerna, inbegripet den organiserade motståndsrörelsen, uppfylla följande villkor: a) att de stå under befäl av person, som är ansvarig för sina underordnade; b) att de bära ett utmärkande tecken, som är fastsittande och igenkännligt på avstånd; c) att de bära sina vapen öppet; d) att de vid sina operationer iakttaga krigets lagar och bruk; 3) medlemmar av regelrätta militära förband, vilka förklara sig lyda under en regering eller en myndighet, som icke erkännes av den makt, i vars våld de fallit; 4) personer, som åtfölja stridskrafterna utan att direkt tillhöra dem, såsom civila medlemmar av besättningen på militärt luftfartyg, krigskorrespondenter, leverantörer, medlemmar av arbetsenheter eller personal, som sörjer för militärernas välbefinnande, under förutsättning att de erhållit bemyndigande av de stridskrafter, som de åtfölja, vilka för detta ändamål skola förse dem med identitetskort i överensstämmelse med bifogade formulär; 5) medlemmar av besättningen, inbegripet befälhavare, lotsar och elever, på handelsfartyg samt av besättningen på civila luftfartyg; tillhörande stridande part, vilka icke jämlikt andra bestämmelser i den internationella rätten åtnjuta gynnsammare behandling;

22 1949.

Krigsfångekonventionen

å ett icke besatt område, som vid fiendens annalkande 6) befolkningen griper till vapen för att göra motstånd mot de inryckande trupsjälvmant regelrätta militära förband, under perna utan att hava haft tid att bilda förutsättning att den bär sina vapen öppet och iakttager krigets lagar och bruk. B) Behandling, som jämlikt denna konvention tillkommer krigsfångar, skall jämväl åtnjutas av: som tillhöra eller hava tillhört ockuperat lands stridskraf- 1) personer, det nödvändigt att ter, därest ockupationsmakten på denna grund finner intemera dem, även om den ursprungligen frigivit dem, medan fientligheterna pågingo utanför det besatta området. Detta gäller särskilt då ifråföretagit ett resultatlöst försök att återförena sig med gavarande personer de stridskrafter, till vilka de höra och vilka äro inbegripna i strid, eller då de icke hörsamma kallelse om intemering, som utfärdats för dem; tillhörande en i denna artikel uppräknad kategori, vilka 2) personer neutral eller icke krigförande makt mottagit på sitt territorium och vilka sådan makt med den internationella rättens bestämmelser är i enlighet skyldig intemera, med förbehåll att sådan makt äger medgiva dem gynnsammare behandling och med undantag för bestämmelserna i artiklarna 8, 10, 15, 30, femte stycket, 58-67, 92, 126 och för de bestämmelser, som avse skyddsmakt, då diplomatiska förbindelser upprätthållas mellan de stridande och vederbörande neutrala eller icke krigförande makt. parterna I det fall att sådana diplomatiska förbindelser upprätthållas, äger stridande part, under vilken ifrågavarande personer lyda, beträffande dessa utöva den verksamhet, som enligt denna konvention tillkommer skyddsmakt, utan hinder för den verksamhet, som ifrågavarande part normalt utövar jämlikt diplomatiska och konsulära sedvänjor och överenskommelser. artikel inverkar icke på bestämmelserna i artikel 33 i denna C) Denna konvention angående sjukvårds- och prästerliga personalens ställning.

Artikel 5 Denna konvention skall vara tillämplig på de personer, som avses i artikel 4, från tiden för deras tillfångatagande till deras slutliga frigivande och hemsändande. Därest tveksamhet råder, huruvida person, som utfört krigshandling och fallit i fiendens våld, är att hänföra till en av de i artikel 4 uppräknade i kategorierna, skall sådan person åtnjuta skydd enligt denna konvention avvaktan på att hans ställning fastställts av behörig domstol.

Artikel 6 Förutom de överenskommelser, som uttryckligen omförmälas i artiklarna 10, 23, 28, 33, 60, 65, 66, 67, 72, 73, 75, 109, 110, 118, 119, 122 och 132 äga de höga fördragsslutande parterna avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt att göra till föremål för särskild reglering. Genom särskild överenskommelse må fångarna ej försättas i sämre läge än vad som stadgas i denna konvention; ej

1949. Krigsfångekonventionen 22

heller må dem i konventionen tillerkända rättigheter genom dylik överenskommelse inskränkas. Krigsfångama skola åtnjuta de i sagda överenskommelser stadgade förmåner under den tid konventionen på dem är tillämplig, dock under förutsättning, dels att icke annat uttryckligen föreskrivits i nyssnämnda eller i senare avslutade överenskommelser, dels ock att icke någon av de stridande parterna vidtagit åtgärder för gynnsammare behandling av dem.

Artikel 7 Krigsfångar må icke under några omständigheter vare sig helt eller delvis avsäga sig de rättigheter, som denna konvention och, i förekommande fall, i föregående artikel angivna särskilda överenskommelser tillerkänna dem.

Artikel 8 Denna konvention skall tillämpas under medverkan och kontroll av de skyddsmakter, vilka ha till uppgift att tillvarataga de stridande parternas intressen. För sådant ändamål skola skyddsmakterna äga att vid sidan av sin diplomatiska och konsulära personal utse delegerade bland sina egna eller bland andra neutrala makters medborgare. Dessa delegerade skola underställas godkännande av den makt, hos vilken de skola utföra sitt uppdrag. De stridande parterna skola i största möjliga omfattning underlätta arbetet för skyddsmakternas representanter eller delegeradc. Skyddsmakternas representanter eller delegerade må icke under några omständigheter överskrida den i denna konvention angivna ramen för sitt uppdrag; de skola särskilt beakta för den stat, hos vilken de utöva sin verksamhet, angelägna säkerhetskrav.

Artikel 9 Bestämmelserna i denna konvention utgöra ej hinder för den humanitära verksamhet, som Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk, humanitär organisation med vederbörande stridande parters samtycke må komma att utöva till skydd och bistånd för krigsfångar,

Artikel 10 De höga fördragsslutande staterna äga städse överenskomma att åt organisation, som erbjuder garantier för opartiskhet och effektivitet, anförtro de uppgifter, som enligt denna konvention tillkomma skyddsmaktema. Därest krigsfångar, av vad anledning det vara må, icke åtnjuta eller upphört att åtnjuta förmånen av skyddsmakts eller jämlikt bestämmelserna i föregående stycke utsedd organisations verksamhet, skall den kvarhållande makten antingen hos neutral stat eller hos sådan organisation anhålla, att den måtte påtaga sig de uppgifter, som jämlikt denna konvention tillkomma av parterna i konflikten utsedda skyddsmakter. Om skydd icke på detta sätt kan beredas ifrågavarande personer, skall den kvarhållande makten antingen hos humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté hemställa, att den måtte påtaga sig

lSl

22 1949. SOU 1979173

Krigsfångekonventionen

de humanitära åligganden. som enligt bestämmelserna i denna konvention tillkomma skyddsmakt, eller, för så vitt icke annat framgår av bestämmelserna i denna artikel, antaga av sådan organisation erbjudna tjänster. Neutral makt eller organisation, som av vederbörande makt anmodats att ställa sig till förfogande eller självmant erbjudit sina tjänster för nyssnämnda ändamål, skall handla i känsla av ansvar gentemot den stridande part, under vilken de jämlikt denna konvention skyddade personerna lyda, och erbjuda tillfredsställande garantier för sin förmåga att påtaga sig och opartiskt utföra ifrågavarande uppgifter. Överenskommelse om undantag från föregående bestämmelser kan icke träffas mellan makter, av vilka den ena, om ock endast tillfälligtvis, gentemot den andra makten eller dess allierade har begränsad förhandlingsfrihet såsom en följd av de militära händelserna, särskilt vid ockupation av hela eller en betydande del av dess territorium. När i denna konvention talas om skyddsmakt, avses därmed jämväl sådan organisation, som i enlighet med bestämmelserna i denna artikel trätt i skyddsmakts ställe.

Artikel 11 När helst skyddsmakterna det finna påkallat i de skyddade personernas intresse, särskilt vid meningsskiljaktighet mellan de stridande parterna rörande tillämpningen och tolkningen av denna konventions bestämmelser, skola de lämna sina bona officia för tvistens lösning. För sådant ändamål äger envar av skyddsmakterna antingen på anmodan av part eller ock självmant föreslå de stridande parterna en sammankomst, eventuellt å lämpligt neutralt område, mellan deras representanter och särskilt mellan de för krigsfångarnas behandling ansvariga myndigheterna. De stridande parterna skola vara skyldiga att efterkomma förslag, som framställas till dem i nu nämnt syfte. Skyddsmakt må, därest så befinnes lämpligt, hemställa till parterna i konflikten att medgiva, att viss person, tillhörande neutral makt eller utsedd av Röda Korsets internationella kommitté, kallas att deltaga i denna sammankomst.

AVDELNING II ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM SKYDD FÖR KRIGSFÅNGAR

Artikel 12 Krigsfångar äro i den fientliga maktens våld, icke i de individers eller truppstyrkors, som tagit dem tillfånga. Oavsett det individuella ansvar, som må föreligga, är den kvarhållande makten ansvarig för krigsfångarnas behandling. Krigsfångar må av den kvarhållande makten endast överlämnas till makt, som biträtt denna konvention, och först sedan den förra makten försäkrat sig om att den senare är villig och i stånd att tillämpa konventionen. När krigsfångar sålunda överlämnas, blir makt, som gått in på att

1949. 22

Krigsfångekonventionen

mottaga dem, ansvarig för tillämpningen av konventionen, så länge de äro i denna makts händer. Om emellertid denna makt i något betydelsefullt avseende skulle brista i sin skyldighet att fullgöra konventionens bestämmelser, skall den makt, som överlämnat krigsfångarna, efter därom från skyddsmakten mottagen underrättelse vidtaga effektiva åtgärder för att avhjälpa missförhållandena eller ock begära, att krigsfångarna återsändas. Sådan begäran skall efterkommas. Artikel 13 Krigsfångar skola städse behandlas med humanitet. Varje otillåten handling eller underlåtenhet från den kvarhållande maktens sida, som medför krigsfångens död eller allvarligt äventyrar krigsfångens hälsa, är förbjuden och skall anses såsom svår överträdelse av denna konvention. I synnerhet må krigsfånge icke underkastas fysisk stympning eller vetenskapligt eller medicinskt experiment av vad slag det vara må, annat än om detta rättfärdigas av läkarbehandling av fången och företages i hans eget intresse. Krigsfångar skola vidare städse skyddas särskilt mot våldshandlingar eller hot, förolämpningar och allmänhetens nyfikenhet. Repressalieåtgärder gentemot dem äro förbjudna. Artikel 14 Krigsfångar hava under alla förhållanden rätt att fordra aktning för sin person och för sin ära. Kvinnor skola behandlas med alla de hänsyn, som tillkomma deras kön, och skola under alla förhållanden åtnjuta minst lika gynnsam behandling som män. Krigsfångar bevara sin fulla rättshandlingsförmåga sådan den var vid tiden för tillfångatagandet. Kvarhållande makt må icke vare sig på eget territorium eller utanför detta begränsa utövandet av densamma annat än i den mån fångenskapen det kräver. Artikel 15 Den makt, i vars våld krigsfångar befinna sig, är skyldig att kostnadsfritt sörja för deras underhåll, och bereda dem den sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. Artikel 16 Med beaktande av bestämmelserna i denna konvention angående tjänstegrad och kön samt med förbehåll för förmånsbehandling, som må medgivas krigsfångar på grund av hälsoskäl, ålder eller yrkesskicklighet, skola fångarna av den kvarhållande makten behandlas lika och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, nationalitet, religion, politiska åsikter eller dylik omständighet.

AVDELNING III FÅNGENSKAPEN

Del I Början av fångenskapen

Artikel 17 Varje krigsfånge är på tillfrågan blott skyldig att uppgiva sitt fullständiga namn och tjänstegrad, födelsedatum och registreringsnum-

22 1949. Krigsfângekonventionen

mer eller, om sådant saknas, motsvarande uppgift. Efterkommer han icke frivilligt denna föreskrift, utsätter han sig för en inskränkning i de förmåner, som beviljas fångar av samma grad eller ställning. Varje stridande part skall vara skyldig att förse alla under dess domvärjo ställda personer, som kunna bliva krigsfångar, med identitetskort, utvisande deras fullständiga namn och tjänstegrad, registreringsnummer eller motsvarande uppgift samt födelsedatum. På detta identitetskort må vidare anbringas underskrift eller fingeravtryck eller båda, liksom varje annan uppgift, som parterna i konflikten må önska tillägga beträffande personer, vilka tillhöra deras stridskrafter. Såvitt möjligt skall kortet mäta 6,5 X 10 cm och utfärdas i två exemplar. Krigsfånge skall vara skyldig att på begäran uppvisa detta identitetskort, men det må icke under några omständigheter fråntagas honom. Varken fysisk eller psykisk tortyr eller tvång må utövas mot krigsfånge för erhållande av upplysningar av vad slag det vara må. Fångar, som vägra att lämna upplysningar, må icke vare sig hotas, förolämpas eller utsättas för obehag eller ogynnsam behandling av något som helst slag. Krigsfångar, som till följd av sitt kropps- eller sinnestillstånd äro oförmögna att uppgiva sin identitet, skola överlämnas till sjukvården. Dessa krigsfångars identitet skall med förbehåll för bestämmelserna i föregående stycke med alla till buds stående medel fastställas. Förhör med krigsfångar skall äga rum på språk, som de förstå.

Artikel 18 Alla effekter och föremål till personligt bruk - med undantag av vapen, hästar, militärutrustning och militära handlingar - skola kvarstanna i krigsfångarnas besittning, liksom ock metallhjälmar och gasmasker samt andra artiklar, som tilldelats dem för deras personliga skydd. Likaledes skola effekter och föremål, som äro avsedda för deras beklädnad och deras llvnärande, även om dessa effekter och föremål ingå i deras officiella militärutrustning, kvarstanna i deras besittning. Krigsfångar må icke vid något tillfälle sakna identitetshandlingar. Den kvarhållande makten skall förse dem, som icke innehava identitetshandlingar, med sådana. Krigsfångars grad- och nationalitetsbeteckningar, dekorationer och föremål, som huvudsakligen hava personligt i värde eller affektionsvärde, må icke fråntagas dem. Penningar, som innehavas av krigsfångar, må endast fråntagas dem på befallning av officer och sedan dels beloppet införts i särskild förteckning tillika med noggranna uppgifter om ägaren, dels den senare erhållit detaljerat kvitto, vilket i läslig skrift anger den utställande personens namn, tjänstegrad och truppenhet. De belopp, som äro i den kvarhållande maktens mynt eller som på begäran av krigsfånge växlas till detta mynt, skola tillgodoskrivas krigsfångens konto jämlikt bestämmelserna i artikel 64.

1949. 22

Krigsfångekonventionen

Kvarhållande makten må endast av säkerhetsskäl fråntaga dem värdeföremål. Där så sker, skall förfarandet vara detsamma som beträffande penningar. Dessa föremål liksom penningar, vilka äro i annat mynt än den kvarhållande maktens och vilka icke begärt få omväxlade, skola av ägaren nämnda makt förvaras och i sin ursprungliga form återställas till krigsfången vid fångenskapens upphörande.

Artikel 19 Inom kortast möjliga tid efter tillfångatagandet skola krigsföras till förläggningar, belägna på sådant avstånd från stridsfångarna området, att de äro utom fara. Inom område, där de äro utsatta för fara, må endast sådana krigsfångar skulle tillfälligtvis kvarhållas, som på grund av sårskador eller sjukdomar utsättas för större risk, om de förflyttades, än om de kvarbleve på ort och ställe. skola i avvaktan på bortförande från stridsområdet ej onö- Fångarna digtvis utsättas för fara.

Artikel 20 Bortförande av krigsfångar skall alltid utföras med humanitet och under förhållanden, som äro jämförbara med dem, som vid förberedas den kvarhållande maktens trupper. flyttning Den kvarhållande makten skall under förflyttningen förse dem med dricksvatten och föda i tillräcklig mängd samt med erforderlig beklädnad säkerhet under bortföoch sjukvård; den skall vidtaga alla för fångarnas randet och snarast möjligt upprätta förteckning över lämpliga åtgärder bortförda fångar. under bortförandet skall de- Om krigsfångar passera genomgångsläger, ras vistelse i sådana låger göras så kort som möjligt.

Del II Internering av krigsfångar

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 21 Den kvarhållande makten må internera krigsfångarna. Den må ålägga dem att icke avlägsna sig utöver ett visst avstånd från det läger, i vilket de äro internerade, eller, om lägret är slutet, att icke begiva sig utanför inhägnaden. Med förbehåll för vad denna konvention stadgar angående straffpåföljd och påföljd för disciplinär överträdelse må fångarna icke inspärras eller förbjudas lämna viss lokal annat än om sådan åtgärd befinnes nödvändig för bevarandet av deras hälsa; det må icke ske under längre tid än de omständigheter, vilka nödvändiggjort dylik åtgärd, äro för handen. Krigsfångar må, i den mån lagstiftningen hos den makt, under vilken

22 1949. Krigsfångekonventionen

de lyda, det medgiver, helt eller delvis frigivas på hedersord eller mot förbindelse. Denna åtgärd skall vidtagas särskilt i de fall, då den är ägnad att bidraga till förbättrande av hälsotillståndet hos fångarna. Krigsfånge må icke tvingas att mottaga frigivning på hedersord eller mot förbindelse. Vid fientligheternas början skall varje stridande part underrätta motsom tillåta eller förbjuda dess medparten om de lagar och förordningar, borgare att mottaga frigivning på hedersord eller mot förbindelse. Krigsfångar, som i enlighet med sålunda delgivna lagar och förordningar försatts i frihet på hedersord eller mot förbindelse, skola vara skyldiga att på heder och ära såväl gentemot den makt, under vilken de lyda, som gentemot den, vilken tagit dem tillfånga, noggrant iakttaga de förbindelser, som de må ha avgivit. I sådant fall skall den makt, under vilken de lyda, vara skyldig att varken kräva eller av dem mottaga tjänster, som stå i strid med givet ord eller förbindelse.

Artikel 22 Krigsfångar må interneras endast i förläggningar, som äro belägna på fasta marken och som äro fullt betryggande ur hälso- och sundhetssynpunkt; endast i undantagsfall och då det ligger i fångarnas eget intresse må de interneras i fångvårdsanstalter. Krigsfångar, som internerats i osunda trakter, eller i trakter, vilkas klimat är hälsovådligt för dem, skola snarast möjligt överföras till områden med gynnsammare klimat. Krigsfångar skola av den kvarhållande makten fördelas på läger eller avdelningar av läger med hänsyn till nationalitet, språk och sedvänjor; fångarna må dock icke, med mindre de samtycka därtill, skiljas från krigsfångar, som tillhörde samma stridskrafter vid tiden för tillfångatagandct.

Artikel 23 Krigsfånge må i intet fall sändas till eller kvarhållas i område, där han skulle utsättas för eld från stridsområdet, ej heller användas för att genom sin närvaro skydda vissa platser eller områden från stridshandlingar. Krigsfångar skola i samma utsträckning som den lokala civila befolkningen förfoga över skyddsrum mot bombardemang från luften eller andra krigets faror; med undantag för de fångar, som deltaga i skyddet av deras förläggningar mot sådana faror, äga de, sedan alarm givits, så snabbt som möjligt begiva sig till skyddsrummen. Varje annan skyddsåtgärd, som må vidtagas till förmån för befolkningen, skall likaledes gälla för krigsfångarna. Kvarhållande makter skola genom skyddsmakts förmedling ömsesidigt delgiva varandra alla gagneliga uppgifter angående krigsfångelägers geografiska läge. Då militära hänsyn det medgiva, skola krigsfångeläger utmärkas med bokstäverna PG eller PW, anbragta på sådant sätt, att de tydligt kunna urskiljas från luften; vederbörande makter må dock träffa överenskommelse rörande andra medel för utmärkande av lägren. Endast krigsfångeläger må utmärkas på detta sätt.

1949. Krigsfångekonventionen 22

Artikel 24 Permanenta genomgångs- eller uppdelningsläger skola vara inredda på samma sätt som föreskrivas i denna del, och krigsfångarna skola där åtnjuta samma behandling som i andra läger.

Kapitel II Krigsfångars inkvartering, kost och beklädnad

Artikel 25 Inkvarteringsförhållandena skola vara minst lika fördelaktiga för krigsfångarna som för den kvarhållande maktens inom samma trakt förlagda trupper. Hänsyn skall tagas till fångarnas seder och bruk och inkvarteringen må icke i något fall vara skadlig för deras hälsa. Föregående bestämmelser skola särskilt gälla för krigsfångarnas sovsalar såväl beträffande totala golvytan och minsta luftkubikinnehållet som beträffande inredning, bäddar och filtar. Lokaler, som anvisats för krigsfångars individuella eller gemensamma bruk, skola vara fullständigt skyddade för fukt samt vara tillräckligt uppvärmda och upplysta, särskilt från skymningen till ljusets släckning. Alla försiktighetsmått skola vidtagas mot eldfara. I alla läger, där kvinnliga krigsfångar äro förlagda tillsammans med manliga, skola de förra tilldelas särskilda sovsalar.

Artikel 26 Den dagliga grundransonen skall med hänsyn till mängd, beskaffenhet och omväxling vara tillräcklig för att bibehålla fångarna vid god hälsa samt förhindra viktförlust och undernäring. Hänsyn skall likaledes tagas till den matordning, vid vilken fångarna äro vana. Den kvarhållande makten skall förse de krigsfångar, som arbeta, med för fullgörandet av arbetet erforderliga tilläggsransoner. Dricksvatten skall i tillräcklig mängd tillhandahållas krigsfångarna. Bruk av tobak skall vara tillåtet. Krigsfångarna skola i största möjliga utsträckning beredas tillfälle att deltaga i av kosten; för detta ändamål må de användas till

tillredningen

köksarbete. De skola dessutom tillhandahållas vad som erfordras för att själva kunna tillreda de tillägg till ransonen, varöver de må förfoga. Lämpliga lokaler skola ställas till förfogande såsom matsalar och mäss. Alla kollektiva disciplinstraff avseende födan äro förbjudna.

Artikel 27 underkläder Beklädnad, och skodon skola i tillräcklig mängd tillhandahållas krigsfångarna av den kvarhållande makten, varvid hänsyn skall tagas till klimatet i den trakt, där de befinna sig. Uniformer, som av den kvarhållande makten tagits från fientliga stridskrafter, skola, därest de lämpa sig för landets klimat, användas för fångarnas beklädnad. Nyanskaffning och reparation av dessa persedlar skall regelbundet ombesörjas av den kvarhållande makten. Dessutom skola fångar, som sysselsättes med arbete, förses med lämplig arbetsdräkt, närhelst arbetets art det kräver.

22 1949. Krigsfångekonventionen

Artikel 28 I alla fångläger skola marketenterier inrättas, i vilka krigsfångarna till priser, vilka i intet fall må överstiga de på orten gängse, kunna förskaffa sig livsmedel, vanliga förbrukningsartiklar, tvål och tobak. Marketenteriernas vinst skall användas till krigsfångarnas förmån, för vilket ändamål en särskild fond skall bildas. Förtroendemannen skall hava rätt att deltaga i förvaltningen av marketenteriet och fonden. Vid lägrets upplösning skall överskott på den särskilda fonden överlämnas till en internationell humanitär organisation för att användas till förmån för krigsfångar av samma nationalitet som de, vilka bidragit till fondens I händelse av allmänt hemsändande skola dessa medel uppkomst. tillfalla den makt, i vars våld fångarna befunnit sig, därest icke amat avtalats mellan vederbörande makter.

Kapitel III Hygien och sjukvård

Artikel 29 Den kvarhållande makten skall vara skyldig att vidtaga alla Sanitära åtgärder som kunna erfordras för att göra fånglägren tillfredsställande ur renlighets- och sundhetssynpunkt och för att förhindra utbrott av epidemier. Krigsfångarna skola dag och natt äga tillgång till bekvämlighetsinrättningar, som motsvara hygienens krav och ständigt hållas i snyggt tillstånd. I läger, där kvinnliga krigsfångar vistas, skola dessa hava tillgång till särskilda för dem avsedda inrättningar. Förutom bad och dusch, varmed fånglägren skola vara försedda, skall vatten och tvål tillhandahållas fångarna i tillräcklig mängd för deras dagliga kroppsliga vård och för tvätt; erforderliga anordningar, möjligheter och tid skola för detta ändamål ställas till deras förfogande.

Artikel 30 I varje läger skall finnas en ändamålsenlig sjukvårdsavdelning, där krigsfångarna skola erhålla den vård, som kan erfordras, ävensom lämplig diet. Vid fall av smittosam sjukdom eller sinnessjukdom skola isoleringsrum avdelas för de sjuka. Krigsfånge, som lider av svår sjukdom eller vars tillstånd nödvändiggör särskild behandling, kirurgiskt ingrepp eller sjukhusvård, skall intagas å militär eller civil sjukvårdsanstalt, där lämplig behandling kan lämnas, även om han skall hemsändas inom en nära framtid. Särskilda anordningar skola träffas för vård av invalider, särskilt blinda, och för deras utbildning i avvaktan på hemsändande. Krigsfångar skola företrädesvis vårdas av läkarpersonal från den makt, under vilken de lyda, och såvitt möjligt tillhörande deras egen nationalitet. Krigsfångar må icke förhindras att inställa sig inför medicinsk myndighet för undersökning. På begäran skall kvarhållande makts myndighet tillställa varje för sjukdom behandlad fånge ett officiellt intyg utvisande sårens eller sjukdomens art, vårdens varaktighet samt arten av denna.

1949. Krigsfdngekonvefitionen 22

Dubblettexemplar av detta intyg skall tillställas centrala krigsfångebyrån. Sjukvårdskostnaderna, däri inbegripet kostnaderna för artiklar, som krävas för krigsfångarnas bibehållande vid god hälsa, särskilt tandtekniska eller andra proteser och glasögon, skola bestridas av den kvarhållande makten.

Artikel 31 Läkarundersökning av krigsfångar skall anordnas minst en gång varje månad. Den skall innefatta kontroll och anteckning av varje krigsfånges vikt. Den skall särskilt hava till uppgift att kontrollera det allmänna hälso-, närings- och renlighetstillståndet samt att uppspåra smittosamma sjukdomar, i synnerhet tuberkulos, sumpfeber och könssjukdomar. För detta ändamål skola de mest effektiva metoder, som stå till förfogande, användas, exempelvis skärmbildsfotografering för upptäckande av tuberkulos vid dess första framträdande.

Artikel 32 De krigsfångar, som utan att hava tillhört sina stridskrafters sjukvårdstjänst äro läkare, tandläkare, sjukvårdare eller sjuksköterskor, må av den kvarhållande makten anmodas att i de krigsfångars intresse, som lyda under samma makt som de själva, bland dem utöva sitt yrke. I sådant fall skola de förbliva krigsfångar men behandlas på samma sätt som medlemmar av kvarhållen sjukvårdspersonal med motsvarande ställning. De skola vara fritagna från varje arbete, som jämlikt artikel 49 kunde åläggas dem.

Kapitel IV Sjukvårds- och som kvarhållits för prästerlig personal, att bistå krigsfångama

Artikel 33 De medlemmar av den sjukvårds- och prästerliga personalen, som kvarhållits för att bistå krigsfångar, skola icke själva anses såsom krigsfångar. De skola dock åtnjuta åtminstone alla de förmåner, och det skydd, som stadgas i denna konvention, och dessutom de lättnader, som erfordras för att sätta dem i tillfälle att bringa krigsfångarna medicinsk och andlig vård. De skola inom ramen för den kvarhållande maktens militära lagar och reglementen och under vederbörande myndigheters ledning fortsätta att i överensstämmelse med sin yrkesheder utöva sjukvård och andlig vård bland krigsfångarna, företrädesvis bland de krigsfångar, som tillhöra samma stridskrafter som de själva. De skola vidare i och för utövandet av sjukvården och den andliga vården åtnjuta följande lättnader: a) De skola vara bemyndigade att regelbundet besöka krigsfångar i arbetsavdelningar eller sjukhus utanför lägret. Den kvarhållande makten skall ställa erforderliga transportmedel till deras förfogande.

22 1949. Krigsfångekonventionen SOU l›79:73

b) I varje läger skall den äldste militärläkaren i den högsta tjänstegraden gentemot lägrets militära myndigheter vara ansvarig för allt som rör den kvarhållna sjukvårdspersonalens verksamhet. I detta syfte skola de stridande parterna vid fientligheternas början träffa överenskommelse angående motsvarigheten i tjänstegrad mellan deras sjukvårdspersonal, inbegripet de i artikel 26 i Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält omförmälda föreningarnas personal. I alla frågor rörande deras verksamhet skola nämnde äldste militärläkare liksom även militärprästerna hava direkt tillträde till vederbörande lägermyndigheter, vilka skcla bevilja dem alla lättnader, som kunna vara erforderliga för brevväxling i dessa frågor. c) Ehuru den kvarhållna personalen skall vara underkastad den interna disciplinen i det läger, där den befinner sig, må den likväl icke åläggas att utföra något arbete som ligger utanför sjukvården och den andliga vården. Under fientligheternas fortgång skola de stridande parterna träffa överenskommelse rörande eventuell avlösning av dcn kvarhållna personalen och fastställa förfarandet för dylik avlösning. Föregående bestämmelser skola icke fritaga den kvarhållande makten från de skyldigheter, som åligga dem med hänsyn till sjukvården och den andliga vården bland krigsfångarna.

Kapitel V Religion, kulturell och fysisk verksamhet

Artikel 34 Krigsfångarna skola äga full frihet att utöva sin religion, däri bevistande av gudstjänst, på villkor att de efterkomma av miinbegripet litär myndighet utfärdade disciplinära föreskrifter. Lämpliga lokaler skola ställas till förfogande för gudstjänst.

Artikel 35 Militärpräster, som falla i fientlig makts händer och som kvarstanna eller kvarhållas för att bistå krigsfångar, skola vara berättigade att bringa dessa sitt bistånd och att obehindrat utöva sitt kall bland sina trosfränder i överensstämmelse med vad deras religion bjuder dem. De skola fördelas mellan olika läger och arbetsavdelningar, där krigsfângar, som tillhöra samma stridskrafter, tala samma språk eller tillhöra samma religion, befinna sig. De skola beredas erforderliga lättnader, särskilt tillgång till i artikel 33 angivna transportmedel, för besök hos krigsfångar utanför lägret. De skola hava frihet att med förbehåll för granskning skriftväxla i religiösa ärenden och inom ramen för sin andliga verksamhet med de kyrkliga myndigheterna i det land, där de kvarhållits, och med internationella religiösa organisationer. De brev och brevkort, som de i detta syfte avsända, skola icke inräknas i det antal, som avses i artikel 71.

I60

1949. 22

Krigsfångekonventionen

Artikel 36 De krigsfångar, som äro präster men icke varit militärpräster i sina egna stridskrafter, skola bemyndigas att, oavsett vilket religionssamfund de tillhöra, obehindrat utöva sitt kall bland sina trosfränder. De skola för detta ändamål behandlas på samma sätt som de kvarhållna militärprästerna. De må icke åläggas annat arbete.

Artikel 37 Då krigsfån gar icke hava tillgång till kvarhållen fältpräst eller fånge, som är präst inom det religionssamfund, som de tillhöra, skall präst, som tillhör antingen samma eller liknande samfund, eller, när sådan saknas, en lämplig lekman, därest detta är förenligt med deras religions föreskrifter, på begäran av vederbörande fångar utses att förrätta denna tjänst. Detta förordnande, som skall godkännas av den kvarhållande makten, skall ske i samförstånd med ifrågavarande fångars samfund och, när så erfordras, efter samtycke av lokal religiös myndighet av samma trosbekännelse. Sålunda utsedd person skall ställa sig alla av den kvarhållande makten för disciplinens och den militära säkerhetens upprätthållande utfärdade förordningar till efterrättelse.

Artikel 38 Med beaktande av varje krigsfånges individuella intressen skall den kvarhållande makten stödja kulturell, bildnings-, förströelse- och idrottslig verksamhet bland krigsfångarna; den skall vidtaga erforderliga åtgärder för möjliggörande av sådan verksamhet genom att ställa lämpliga lokaler och erforderlig utrustning till förfogande. Tillfälle till kroppsövningar, inbegripet idrott och lekar, samt till uppehåll i friska luften, skall beredas krigsfångarna. Tillräckliga öppna områ- I den skola för detta ändamål avdelas i alla läger.

Kapitel VI Disciplin

Artikel 39 Varje krigsfångeläger skall direkt lyda under en ansvarig officer, som tillhör den kvarhållande maktens reguljära stridskrafter. Denna officer skall hava tillgång till texten till denna konvention, tillse att dess bestämmelser äro kända för honom underställd personal och under sin regerings ledning vara ansvarig för dess tillämpning. Krigsfångar med undantag för officerare skola hälsa på den kvarhållande maktens officerare samt visa dem de yttre tecken på respekt, som äro fastställda i reglementena för fångarnas egna stridskrafter. Tillfångatagna officerare skola endast vara skyldiga att hälsa på dem av denna makts officerare, som äro av högre tjänstegrad; de skola dock hälsa på lägrets befälhavare, oavsett dennes grad.

Artikel 40 Krigsfångarna skola äga rätt att bära grad- och nationalitetsbeteckningar samt dekorationer.

9491:Krigsfångekonventionen

22 I

Artikel 41 I varje läger skall texten till denna konvention, derss bilagor och alla de särskilda överenskommelser, som avses i artikel 6, finnas anslagna på krigsfångarnas språk och på plats, där alla fångar kunna hava tillgång till dem. Exemplar skola på begäran tillhandahållas fångar, som icke äro i tillfälle att taga kännedom om den anslagna texten. Föreskrifter, befallningar, meddelanden och tillkännagivanden av varje slag berörande krigsfångarnas uppträdande skola delgivas dem på ett språk som de förstå; de skola anslås på ovan angivet sätt och avskrifter skola tillställas förtroendemannen. Alla befallningar, som riktas individuellt till krigsfångarna skola likaledes givas på språk, som de förstå.

Artikel 42 Användande av vapen mot krigsfångar, särskilt mot dem, som fly eller försöka fly, skall endast tillgripas som en yttersta åtgärd, som alltid skall föregås av efter förhållandena lämpad varning.

Kapitel VII Krigsfångars tjänstegrad

Artikel 43 Parterna i konflikten skola vara skyldiga att vid fientligheternas början delgiva varandra titlar och gradbeteckningar för alla de som angivas i artikel 4 i denna konvention, för att tillförsäkra personer, krigsfångar av likställd tjänstegrad likhet i behandling; därest titlar eller tjänstegrader införas senare, skola de göras till föremål för motsvarande delgivning. Den kvarhållande makten skall erkänna befordringar, som komma fångar till del och om vederbörligen meddelas den av den makt, under vilken fångarna lyda.

Artikel 44 Krigsfångar av officers och likställd grad skola behandlas med den hänsyn, som tillkommer deras grad och deras ålder. Såsom betjäning i officerslägren skall ett tillräckligt antal tillfångatagna soldater, tillhörande samma krigsmakt som officerarna och såvitt möjligt talande samma språk som dessa, kommenderas, varvid hänsyn skall tagas till officerarnas och de med dem likställdas tjänstegrad; annat arbete må icke åläggas dem. Det skall på allt sätt underlättas för officerarna att själva omhänderhava kosthållet.

Artikel 45 Krigsfångar, som ej äro officerare eller likställda, skola behandlas med den hänsyn, som tillkommer deras grad och deras ålder. Det skall på allt sätt underlättas för krigsfångarna att själva omhänderhava kosthållet.

1949. 22

Krigsfångekonventionen

Kapitel VIII Förflyttning av efter deras ankomst till krigsfångar ett läger

Artikel 46 Vid beslut om förflyttning av krigsfångar skall den kvarhållande makten taga hänsyn till fångarnas och särskilt egna intressen tillse, att svårigheterna för deras hemsändande icke ökas. Förflyttning av krigsfångar skall verkställas på humant sätt och icke under sämre förhållanden än dem varunder den kvarhållande maktens trupper förflyttas. Hänsyn skall städse tagas till de klimatförhållanden, vid vilka krigsfångarna äro vana, och förflyttningen må icke ske under förhållanden, som kunna vara till men för fångarnas hälsa. Under förflyttningen skall den kvarhållande makten förse dem med dricksvatten och föda i tillräcklig mängd för att vidmakthålla dem vid god hälsa samt tillhandahålla dem erforderliga kläder, och inkvartering sjukvård. Nämnda makt skall, särskilt vid förflyttning över vatten eller genom luften, vidtaga sådana åtgärder, att förflyttningen kan ske under ur säkerhetssynpunkt betryggande former, och före avresan upprätta en fullständig förteckning över de förflyttade fångarna.

Artikel 47 Sjuka och sårade krigsfångar må icke förflyttas, därest deras tillfrisknande genom förflyttningen kunde såvida icke deras äventyras, säkerhet bestämt kräver det. Därest fronten närmar sig lägret, må krigsfångarna icke förflyttas därifrån, såvida icke förflyttningen kan verkställas under ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande förhållanden eller de skulle löpa större risk genom att kvarstanna än genom att förflyttas.

Artikel 48 I händelse av förflyttning skola krigsfångarna på förhand officiellt underrättas om avresan och om sin nya postadress; denna underrättelse skall lämnas dem i så god tid, att de hinna verkställa packning och varsko sina anhöriga. De skola vara berättigade att medtaga sina personliga tillhörigheter samt mottagna brev- och paketförsändelser; därest omständigheterna vid förflyttningen det kräva, må vikten av packningen begränsas till vad fånge skäligen kan bära; vikten må icke under några förhållanden överstiga tjugufem kilogram. Brev och paket, som adresserats till det tidigare lägret, skola utan dröjsmål tillställas dem. Lägrets befälhavare skall i samråd med förtroendemannen vidtaga för eftersändning åtgärder av krigsfångarnas gemensamma ägodelar och den packning, som fångarna på grund av enligt andra stycket i föregående artikel fastställd begränsning icke kunnat medtaga. Kostnaderna för förflyttningen skola bestridas av den kvarhållande makten.

22 1949.

Krigsfångekonventionen

DEL III KRIGSFÅNGARS SYSSELSÄTTANDE MED ARBETE

Artikel 49 Den kvarhållande makten äger använda arbetsföra fångar, allt efter ålder, kön, tjänstegrad och fysisk lämplighet, till arbete, särskilt i syfte att bibehålla dem vid god fysisk och psykisk hälsa. Krigsfångar av underofficers grad må endast användas till övervakningsarbete. De, som icke uttagas för sådant arbete, äga anhålla om annat för dem passande arbete, vilket i så fall såvitt möjligt skall beredas dem. Därest officerare eller likställda anhålla om ett för dem passande arbete, skall dylikt såvitt möjligt beredas dem. Arbete må icke under några omständigheter åläggas dem.

Artikel 50 Förutom arbete, som står i samband med lägrets förvaltning, inredning och underhåll, må endast arbete, som faller inom någon av följande kategorier, åläggas krigsfångar: a) jordbruk; b) industrier för framställning eller frambringande av råvaror; tillverkningsindustrier med undantag för metallurgiska, mekaniska och kemiska industrier; allmänna arbeten och byggnadsarbeten, som icke hava militär karaktär eller avse militärt ändamål; c) transport- och lagerarbete, som icke har militär karaktär eller avser militärt ändamål; d) affärsverksamhet, konst eller hantverk; e) husligt arbete; f) statliga och kommunala företag, som icke hava militär karaktär eller avse militära ändamål. I händelse av överträdelse av bestämmelserna i föregående stycke skola krigsfångarna vara berättigade att enligt artikel 78 utöva sin rätt till klagomål.

Artikel 51 Krigsfångar skola åtnjuta drägliga arbetsförhållanden, särskilt beträffande bostad, föda, beklädnad och utrustning; arbetsförhållandena skola icke vara sämre än de, som beredas den kvarhållande maktens medborgare med liknande sysselsättning; hänsyn skall vidare tagas till klimatförhållandena. Kvarhållande makt, som använder fångar till arbete, skall tillse, att i de trakter, där fångarna arbeta, landets lagstiftning angående arbetaroch särskilt föreskrifterna om säkerhet i arbetet tillämpas. skydd skola utbildas för det arbete, de skola utföra, och ut- Krigsfångarna rustas med för detta arbete lämpliga skyddsmedel, vilka skola vara desamma för dem som för den kvarhållande maktens medborgare. För så vitt icke annat framgår av bestämmelserna i artikel 52, skola fångarna vara underkastade de normala risker, för vilka civil arbetskraft utsättes. Varje försämring av arbetsvillkoren genom disciplinära åtgärder är förbjuden.

1949.

Krigsfångekonventionen 22

Artikel 52 Krigsfånge må icke användas till hälsovådliga eller farliga arbeten, med mindre han frivilligt åtager sig sådana. Krigsfånge må icke uttagas till arbete, som kunde anses förnedrande för medlem av den kvarhållande maktens stridskrafter. Avlägsnande av minor eller liknande apparater skall anses såsom farligt arbete.

Artikel 53 Krigsfångarnas dagliga arbetstid, däri inbegripet tid för förflyttning till och från arbetsplatsen, må ej vara oskäligt lång och i intet fall överstiga den, som gäller för traktens civila arbetare med samma sysselsättning, vilka äro den kvarhållande maktens medborgare. Krigsfångarna skola vid mitten av dagens arbete beredas minst en timmes vila; vilotiden skall vara av samma längd som den, som stadgas för arbetare, tillhörande den kvarhållande makten, om denna är längre. Vidare skola fångarna äga åtnjuta en sammanhängande vilotid av tjugofyra timmar varje vecka, företrädesvis om söndagen eller annan dag, som i deras hemland är vilodag. Dessutom skall varje fånge, vilken utfört arbete under ett år, äga åtnjuta en sammanhängande vilotid av åtta dagar, under vilken arbetslön skall utbetalas till honom. Därest sådana arbetsmetoder som ackordsarbete användas, må arbetstiden icke därigenom oskäligt utsträckas.

Artikel 54 arbetslön skall fastställas Krigsfångarnas i enlighet med vad som stadgas i artikel 62 i denna konvention. Krigsfångar, som drabbas av olycksfall i arbete eller som under eller på grund av arbetet ådraga sig sjukdom, skola erhålla vård. erforderlig Vidare skall den kvarhållande makten tillställa dem- läkarintyg, med stöd varav de må kunna framställa krav på ersättning hos den makt, under vilken de lyda; avskrift av intyget skall tillställas den i artikel 122 omförmälda centrala krigsfångebyrån.

Artikel 55 Krigsfångarnas arbetsförmåga skall periodiskt och minst en gång i månaden kontrolleras genom läkarundersökning. Vid sådan undersökning skall arten av det arbete, vartill fångarna uttagits, särskilt beaktas. Därest krigsfånge anser sig oförmögen till arbete, skall han vara berättigad att inställa sig inför lägrets medicinska myndigheter; läkare må förorda, att fångar, som enligt hans åsikt äro oförmögna till arbete skola befrias därifrån.

Artikel 56 I fråga om arbetsavdelningars organisation och förvaltning skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgats om krigsfångeläger. Arbetsavdelning skall stå under kontroll av krigsfångeläger och administrativt lyda därunder. Lägrets militära och kommenmyndigheter

22 1949. SOU 1979373

Krigsfångekonventionen

dant skola, under sin regerings ledning, ansvara för att bestämmelserna i denna konvention iakttagas inom arbetsavdelningen. Lägrets kommendant skall föra en fortlöpande förteckning över arbetsavdelningar, som lyda under hans läger, och giva delegerade för skyddsmakt, Röda Korsets internationella kommitté eller annat organ, som bistår krigsfångar, del av densamma vid deras besök i lägret.

Artikel 57 Behandlingen av krigsfångar, som arbeta för enskildas räkning, skall, även om dessa på eget ansvar ombesörja bevakning och skydd av fångarna, minst svara mot den, som stadgas i denna konvention; den kvarhållande makten, de militära myndigheterna och kommendanten för det läger, till vilket fångarna höra, skola i full utsträckning svara för underhåll, vård, behandling och avlöning av dessa krigsfångar. Dessa krigsfångar skola vara berättigade att stå i förbindelse med förtroendemännen i de läger, under vilka de lyda.

DEL IV KRIGSFÅNGARS PENNINGTILLGÅNGAR

Artikel 58 Vid fientligheternas början och i avvaktan på att överenskommelse i frågan träffas med skyddsmakt, må den kvarhållande makten fastställa det högsta belopp i kontanta penningar eller motsvarande form, som fångarna skola vara berättigade att behålla hos sig. Överskjutande belopp, som är i dcras rättmätiga besittning och som fråntagcs dem eller innehålles för deras räkning, liksom ock varje av dem verkställd penningdeposition, skall gottskrivas dem och må ej utan deras medgivande förvandlas till annat myntslag. Då krigsfångarna ha tillåtelse att mot kontant betalning utanför lägret verkställa inköp eller mottaga tjänster, skall betalning verkställas antingen av fångarna själva eller av lägrets förvaltning, som i så fall skall debitera vederbörande fångars konton de utlagda beloppen. Den kvarhållande makten skall utfärda närmare bestämmelser härom.

Artikel 59 Penningbelopp, som av den kvarhållande makten fråntagits krigsfångarna vid tillfångatagandet i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 och som äro i den maktens mynt skola gottskrivas deras konton i enlighet med bestämmelserna i artikel 64 av denna del. Likaledes skall den kvarhållande makten gottskriva fånges konto penningbelopp, som uppkommit genom förvandling till nämnda makts mynt av medel i annat myntslag, som fråntagits fången vid nämnda tidpunkt.

Artikel 60 Den kvarhållande makten skall till fångarna utbetala ett månatligt förskott på lön, vars belopp skall bestämmas genom förvandling till nämnda makts mynt av följande belopp: kategori I: krigsfångar med lägre än sergeants tjänstegrad: 8 schweizerfrancs;

1949. 22

Krigsfdngekonvéntionen

kategori ll: sergeanter och andra underofficerare eller likställda fångar: 12 schweizerfrancs; _

kategori III: officerare till och med kaptens tjänstegrad eller likställda

fångar: 50 schweizerfrancs; kategori IV: majorer, överstelöjtnanter och överstar eller likställda fångar: 60 schweizerfrancs; kategori V: generalspersoner eller likställda fångar: 75 schweizerfrancs. Vederbörande stridande parter må emellertid genom särskild överenskommelse fastställa andra belopp för de löneförskott, som skola utbetalas till krigsfångar tillhörande ovan uppräknade kategorier. Skulle de belopp, som angivits i första stycket ovan visa sig för höga i jämförelse med den lön, som betalas till medlemmar av den kvarhållande maktens stridskrafter eller skulle av annan anledning utbetalandet av dessa belopp förorsaka nämnda makt allvarliga svårigheter, må denna i avvaktan på att särskild överenskommelse angående ändring av beloppet träffas med den makt under vilken fångarna lyda: a) fortsätta att gottskriva krigsfångarnas konton de belopp, som angivits i första stycket; b) tillfälligtvis till skälig storlek begränsa de belopp ur förskottslönen, som ställas till krigsfångarnas förfogande för eget bruk; för fångar tillhörande kategori I må dessa belopp dock icke vara lägre än de, som den kvarhållande makten utbetalar till medlemmarna av sina egna stridskrafter. Skälen till sådan begränsning skola utan dröjsmål delgivas skyddsmakten.

Artikel 61 Den kvarhållande makten skall från makt, vilken fång-

under

arna lyda, mottaga penningförsändelser, som den senare makten tillställer fångarna såsom lönetillägg, under förutsättning dels att beloppen äro lika för varje fånge tillhörande samma kategori, dels att de utbetalas till varje

fånge av denna kategori, som lyder under den utbetalande makten, dels

ock att beloppen, så snart sig göra låter, i enlighet med bestämmelserna i artikel 64 skola gottskrivas fångarnas individuella konton. Dessa lönetillägg skola icke fritaga den makt, i vars våld fångarna befinna sig, från dess skyldigheter enligt denna konvention.

Artikel 62 Krigsfångarna skola direkt av de kvarhållande myndigheterna erhålla skälig arbetslön efter taxa, som skall fastställas av dessa myndigheter, dock att lönen icke må understiga en fjärdedels schweizerfranc per hel arbetsdag. Den kvarhâllande makten skall underrätta dessa samt genom förmedling av skyddsmakt den makt, under vilken de lyda, om den tariff för daglig arbetslön, som fastställts. De kvarhållande myndigheterna skola likaledes utbetala arbetslön till fångar, som stadigvarande användas till att fylla befattningar eller utföra yrkesarbcte i samband med förvaltningen, inredningen eller underhållet

22 I949. Krigsfdngekonventionen

av läger, liksom till fångar, vilka uttagits för att där till förmån för sina kamrater utföra sjukvård eller andlig vård. Arbetslön till förtroendemannen, hans biträden och eventuellt hans rådgivare skall uttagas ur den fond, som tillföres medel ur marketenteriets vinst; tariffen skall fastställas av förtroendemannen och godkännas av lägrets befälhavare. Om sådan fond icke existerar, skola de kvarhållande myndigheterna till ifrågavarande fångar utbetala skälig arbetslön.

Artikel 63 Krigsfångarna skola vara berättigade att mottaga penningförsändelser, som äro adresserade till dem antingen var för sig eller gemensamt. Inom de gränser, som fastställts av den kvarhållande makten, skola de betalningar, som skola verkställas av nämnda makt, föräga att genom på sitt i följande artikel omförmälda konto. foga över tillgodohavanden Med förbehåll för finansiella eller monetära begränsningar, som ifrågavarande makt finner oundgâingliga, skola krigsfångar vara berättigade att verkställa betalningar till utlandet. I sådana fall skall den kvarhållande makten i första rummet underlätta betalningar, som fångarna adressera till av dem beroende personer. Under alla omständigheter skola krigsfångar med samtycke av den makt, under vilken de lyda, äga verkställa betalningar i sitt hemland enligt förfarande: den kvarhållande makten skall genom förmedling följande av skyddsmakt tillställa nyssnämnda makt ett meddelande med erforderangående avsändare och betalningsmottagare liksom storleliga uppgifter ken av det belopp, som skall utbetalas, uttryckt i avsändningslandets mynt; detta meddelande skall undertecknas av fången och lägrets befälhavare. Den kvarhållande makten skall påföra dennes konto beloppet; den makt, under vilken fångarna lyda. sådana belopp skola gottskrivas av föregående bestämmelser må vid denna konven- Vid tillämpningen tion såsom bilaga V fogat typreglemcnte tjäna till ledning för den kvarhållande makten.

Artikel 64 Den kvarhållande makten skall för varje fånge föra ett konto, _ som åtminstone skall utvisa: i 1) belopp, som krigsfången har tillgodo eller som han mottagit såsom förskott på lön, arbctslön eller från annan källa; medel, som fråntagits fången i den kvarhållande maktens mynt; medel, som fråntagits fången och på hans begäran förvandlats till nämnda makts mynt; 2) belopp, som kontant eller på motsvarande sätt utbetalats till fången; betalningar, som på hans begäran verkställts för hans räkning; belopp, som överförts jämlikt bestämmelserna i tredje stycket i föregående artikel.

Artikel 65 Varje post, som införts i krigsfånges konto, skall kontrasigneras eller paraferas av honom eller på hans vägnar av förtroendemannen. Krigsfångarna skola städse beredas skäligt tillfälle att granska sina

1949. Krigsfângekonventionen 22

konton och erhålla avskrift därav; konto må likaledes granskas av representant för skyddsmakt vid besök i lägret.

Vid förflyttning av krigsfångar från ett läger till ett annat skola deras

personliga konton åtfölja dem. Vid förflyttning från en kvarhållande

makt till annan sådan makt, skola dem tillhöriga medel, som icke föreligga i den kvarhållande maktens mynt åtfölja dem; beträffande övriga medel, som kvarstå dem tillgodo på deras konton, skola de erhålla intyg. Vederbörande stridande parter äga träffa överenskommelse om att genom förmedling av skyddsmakt med bestämda mellanrum delgiva varandra ställningen på krigsfångarnas konton.

Artikel 66 Då fångenskapen upphör genom frigivning eller hemsändande, skall den kvarhållande makten tillställa krigsfången ett av behörig officer undertecknat intyg, utvisande hans tillgodohavande vid fångenskapens upphörande. Vidare skall den kvarhållande makten genom förmedling av skyddsmakt tillställa makt, under vilken de lyda, förteckningar med uppgift på de fångar, vilkas fångenskap upphört genom hemsändande, frigivning, flykt, dödsfall eller på annat sätt, varvid tillgodohavandena på deras konton särskilt skola angivas. Varje uppslag i sådan förteckning skall vara bestyrkt av behörig representant för den kvarhållande makten. Vederbörande makter må genom särskilt avtal överenskomma om ändring helt eller delvis av föregående bestämmelser. Makt, under vilken krigsfånge lyder, skall svara för att tillgodohavande som han har hos den kvarhållande makten vid fångenskapens upphörande, utbetalas till honom.

Artikel 67 Utanordning av förskott på lön, som enligt bestämmelserna i artikel 60 skett till krigsfångar, skall anses ha gjorts för den makts räkning, under vilken de lyda; dessa förskott på lön liksom alla betalningar, vilka verkställas av nämnda makt jämlikt bestämmelserna i artikel 63, tredje stycket, och artikel 68, skola göras till föremål för uppgörelser mellan vederbörande makter vid fientligheternas slut.

Artikel 68 Varje av krigsfånge gjord ansökan om ersättning på grund av skada, som genom olycksfall eller annorledes uppkommit på grund av arbete, skall genom förmedling av skyddsmakt delgivas den makt, under vilken fången lyder. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 54 skall den kvarhållande makten i varje fall tillställa honom ett intyg utvisande arten av skadan, omständigheterna, under vilka den uppkommit, och uppgifter angående den sjuk- eller sjukhusvård, som lämnats honom. Detta intyg skall undertecknas av den kvarhållande makten tillhörig ansvarig officer och uppgifterna av medicinsk natur skola vara bestyrkta av tjänsteläkare. Den kvarhållande makten skall likaledes delgiva makt, under vilken dessa lyda, varje ansökan om ersättning, som gjorts av fånge beträffande

22 1949.

Krigsfângekonventionen

personliga ägodelar, penningmedel och värdeföremål, som jämlikt bestämmelserna i artikel 18 fråntagits honom och icke återställts vid hemsändandet; på samma sätt skall förfaras med varje ansökan om ersättning för förlust, som krigsfånge tillskriver den kvarhållande makten eller någon av dess tjänstemän. Den kvarhållande makten skall emellertid på egen bekostnad ersätta sådana personliga tillhörigheter, som fånge må ha behov av under fångenskapen. Under alla förhållanden skall den kvarhållande makten tillställa denne en av ansvarig officer undertecknad förklaring med angivande av skälen till att dessa tillhörigheter, penningmedel eller värdeföremål icke återställts till honom. Ett dubblettexemplar av i denna förklaring skall genom förmedling av den centrala krigsfångebyrå, som omförmäles i artikel 123, sändas till den makt, under vilken fången lyder.

DEL V KRIGSFÅNGARNAS FÖRBINDELSER MED YTTERVÄRLDEN

Artikel 69 Så snart krigsfångar fallit i en makts våld, skall denna meddela dem och genom förmedling av skyddsmakt den makt, under vilken de lyda, de åtgärder, som komma att vidtagas för att bringa bestämmelserna i denna del av konventionen i verkställighet; på samma sätt skall varje ändring i fråga om dessa åtgärder bringas till deras kännedom.

Artikel 70 Envar krigsfånge skall, så snart han blivit tillfångatagen eller senast en vecka efter ankomsten till ett läger, även om detta blott är ett genomgångsläger, eller efteriinträffat sjukdomsfall eller efter förflyttning till sjukhus eller till annat läger, sättas i tillfälle att dels till sin familj, dels till den centrala krigsfångebyrån som omförmäles i artikel 123, avsända ett såvitt möjligt i överensstämmelse med vid denna konvention fogat formulär avfattat kort med underrättelse om tillfångatagandet, adress och hälsotillstånd. ifrågavarande kort skola befordras med största möjliga skyndsamhet och få icke på något sätt försenas.

Artikel 71 Krigsfångar skola vara berättigade att avsända och mottaga brev och brevkort. Därest den kvarhållande makten anser det nödvändigt att begränsa brevväxlingen, skall den dock tillåta att minst två brev och fyra brevkort, såvitt möjligt avfattade i enlighet med vid denna konvention fogade formulär, avsändas per månad (förutom de brevkort, som omförmälas i artikel 70). Ytterligare begränsning må införas endast om skyddsmakt har anledning förmoda, att detta skulle ligga i fångarnas eget intresse med hänsyn till de svårigheter, som den kvarhållande makten må hava att anskaffa tillräckligt antal översättare, som äro i stånd att verkställa erforderlig granskning. Om begränsning av antalet till fångarna ställda brev och brevkort befinnes böra ske, må beslut därom endast fat-

1949. Krigsfångekonventionen 22

tas av den makt, under vilken de lyda, eventuellt på begäran av den kvarhållande makten. Dessa brev och brevkort skola befordras med de snabbaste kommunikationsmedel, som stå till den kvarhållande maktens för- De må icke av disciplinära skäl utsättas för försening eller kvarfogande. hållas. Krigsfångar, som sedan längre tid äro i avsaknad av underrättelser från sina anhöriga eller som sakna möjlighet att mottaga eller avsända sådana på sedvanlig väg, liksom de, vilka befinna sig på stort avstånd från de sina, skola äga rätt att avsända telegram; telegramavgiftema skola påföras deras konton hos den kvarhållande makten eller betalas ur medel, över vilka de förfoga. I brådskande fall skola fångarna likaledes åtnjuta denna möjlighet. Som regel skall fångarnas brevväxling försiggå på deras modersmål. De stridande parterna må dock medgiva brevväxling på andra språk. De säckar, som innehålla fångarnas post, skola vara omsorgsfullt förseglade, utmärkta på ett sådant sätt, att deras innehåll tydligt framgår, och adresserade till postanstalten på mottagningsorten.

Artikel 72 Krigsfångarna skola äga rätt att var för sig eller gemensamt mottaga till dem med post eller annat befordringssätt adresserade paket, framför allt sådana som innehålla livsmedel, kläder, läkemedel och artiklar, som äro avsedda att tillgodose deras behov i fråga om religion, studier och förströelse, däri inbegripet böcker, andaktsföremål, vetenskapligt materiel, examensformulär, musikinstrument, sportredskap och materiel som är ägnad att bereda fångarna möjlighet att fullfölja sina studier eller utöva konstnärlig verksamhet. Sådana försändelser fritaga på intet sätt den kvarhållande makten från de skyldigheter, som jämlikt bestämmelserna i denna konvention åvila densamma. De enda begränsningar, som må fastställas beträffande sådana försändelser, äro sådana som i krigsfångarnas eget intresse föreslås av skyddsmakt eller - dock endast beträffande deras egna försändelser- av Röda Korsets internationella kommitté eller annan organisation för hjälp åt krigsfångar på grund av exceptionell belastning av transport- och kommunikationsmedel. Villkoren för avsändande av enskilda eller gemensamma försändelser skola, om så kräves, bestämmas genom särskilda avtal mellan vederbörande makter, som icke i något fall må försena utdelning av till krigsfångarna ställda understödsförsändelser. Livsmedels- och beklädnadsförsändelser må icke innehålla böcker; gåvor av läkemedel skola i allmänhet sändas i gemensamma paket.

Artikel 73 Därest särskilda överenskommelser angående mottagande och fördelning av gemensamma understödsförsändelser icke träffats mel-

l7l

22 1949. Krigsfångekonventionen

lan vederbörande makter, skall vid denna konvention fogat reglemente angående gemensamma understödsförsändelser tillämpas. Genom ovan omförmälda särskilda överenskommelser må rätten för förtroendeman att omhändertaga till krigsfångarna adresserade gemensamma understödsförsändelser, verkställa fördelning därav eller förfoga däröver i fångarnas intresse icke på något sätt inskränkas. Genom sådan överenskommelse må ej heller den representanter för skyddsmakt, Röda Korsets internationella kommitté eller annan organisation för bistånd åt krigsfångar, som erhållit i uppdrag att förmedla gemensamma försändelser, tillkommande rätten att kontrollera fördelningen därav mellan mottagarna inskränkas.

Artikel 74 För krigsfångar avsedda understödsförsändelser skola vara fria från tull, införselavgifter och andra avgifter. Korrespondens, understödsförsändelscr och tillåtna penningförsändelser, som äro adresserade till krigsfångar ellcr avsändas av dem med post, skola, vare sig befordringen äger rum direkt eller genom förmedling av de i artikel 122 omförmälda upplysningsbyråerna och den i artikel 123 angivna centrala krigsfångebyrån, vara befriade från postavgifter, såväl i avsändnings- och mottagningsländerna som i de länder, genom vilka försändelserna transiteras. Kostnaderna för transport av understödsförsändelser, som äro avsedda för krigsfångar och som på grund av vikt eller av annat skäl icke kunna tillställas dem genom posten, skola bestridas av den kvarhållande makten inom alla områden under dess kontroll. Övriga makter, som biträtt denna konvention, skola svara för transportkostnaderna inom deras respektive territorier. Därest annat icke särskilt överenskommits mellan vederbörande makter, skola de kostnader, vilka oaktat ovan angiven avgiftsfrihet uppkomma för transport av ifrågavarande försändelser, åvila avsändaren. De höga fördragsslutande parterna skola i möjligaste mån nedsätta telegramavgifterna för telegram, som avsändas av krigsfångar eller äro adresserade till dem.

Artikel 75 Därest vederbörande makter på grund av krigshändelserna skulle vara förhindrade att uppfylla sina åligganden beträffande transport av försändelser, som omförmälas i artiklarna 70, 71, 72 och 77, skola vederbörande skyddsmakter, Röda Korsets internationella kommitté eller annan av de stridande parterna godkänd organisation kunna åtaga sig transporten av försändelserna med lämpliga kommunikationsmedel (järnvägsvagnar, lastbilar, fartyg eller luftfartyg osv). För detta ändamål skola de höga fördragsslutande parterna söka tillhandahålla sådana transportmedel och medgiva trafik därmed, särskilt genom beviljande av erforderlig lejd. Dessa transportmedel må likaledes användas för befordran av:

1949. 22

Krigsfångekonventionen

a) brev och brevkort, förteckningar och rapporter, som växlas mellan den i artikel 123 omförmälda centrala upplysningsbyrån och de i artikel 122 omförmälda nationella byråerna; b) brev och brevkort samt rapporter angående krigsfångar, som skyddsmakterna, Röda Korsets internationella kommitté eller annan organisation för bistånd åt fångar utväxla antingen med sina egna delegerade eller med de stridande parterna. Dessa bestämmelser skola på intet sätt inskränka envar stridande parts rätt att, om den det föredraget, föranstalta om andra transportvägar och utfärda lejdbrev på villkor, varom överenskommelse må träffas. Därest annat icke särskilt Överenskommits, skola kostnaderna för användandet av dessa transportmedel proportionellt bäras av de stridande parter, vilkas medborgare draga fördel därav. Artikel 76 Granskning av brev, brevkort och telegram, som äro adresserade till eller avsändas av krigsfångar, skall försiggå på kortast möjliga tid. Den må icke verkställas av annan än avsändnings- och mottagningsstat och endast en gång av vardera. Kontroll av till krigsfångar ställda paket må icke utföras under sådana förhållanden, att däri förekommande livsmedel taga skada, och skall, med mindre paketet innehåller skrift eller trycksak, ske i närvaro av adressaten eller någon av honom bemyndigad kamrat. Utdelning till fångar av enskilda eller gemensamma försändelser må icke fördröjas under förevändning av granskningssvårigheter. Förbud mot brevväxling, som de stridande parterna av militära eller politiska skäl utfärda, må endast vara av tillfällig art samt skall ha så kort varaktighet som möjligt.

Artikel 77 De kvarhållande makterna skola på allt sätt underlätta vidarebefordran genom förmedling av skyddsmakt eller den i artikel 123 omförmälda centrala krigsfångebyrån av för krigsfångarna avsedda eller av dem undertecknade handlingar av skilda slag, i synnerhet fullmakter och testamenten. Under alla förhållanden skola de kvarhållande makterna underlätta upprättandet av sådana handlingar. De skola särskilt medgiva fångarna att rådfråga jurist och skola vidtaga åtgärder för att möjliggöra bestyrkande av fångarnas namnunderskrifter.

DEL VI KRIGSFÅNGARS FÖRHÅLLANDE TILL MYNDIGHETERNA

Kapitel I Klagomål av krigsfångar med anledning av förhållandena under fångenskapen

Artikel 78 Krigsfångarna skola äga rätt att till de militära myndigheter, under vilkas uppsikt de stå, framföra sina önskemål beträffande för- !73

22 1949. Krigsfdngekonventionen

hållanden i samband med fångenskapen. De skola likaledes hava obegränsad rätt att antingen genom förmedling av förtroendemannen eller, om de så finna erforderligt, direkt hänvända sig till skyddsmaktens representanter och för dessa angiva de anledningar till klagomål, de må hava beträffande förhållandena under fångenskapen. Dessa framställningar och klagomål må icke begränsas till antalet och ej heller inräknas i den i artikel 71 omnämnda kvoten för brevväxling. De skola skyndsamt vidarebefordras. Även om de befinnas ogrundade, må de i intet fall giva anledning till bestraffning. Förtroendemännen äga periodiskt tillstiilla representanterna för skyddsmakterna rapporter över förhållandena i lägrcn och krigsfångarnas behov.

Kapitel II Ombud för krigsfångar

Artikel 79 På varje plats, där krigsfångar befinna sig, med undantag för platser, där officerare befinna sig, skola fångarna fritt och med hemlig omröstning var sjätte månad ävensom vid vakans välja förtroendemän med uppgift att företräda dem inför de militära myndigheterna, skydds-

makterna, Röda Korsets internationella kommitté och varje annan orga-

nisation för bistånd åt krigsfångar. Förtroendeman skall kunna omväljas.

I läger för officerare och likställda eller i blandade fångläger skall den äldste officeren i den högsta tjänstegraden erkännas såsom förtroendeman. I läger för officerare skall denne biträdas av en eller flera av officerarna utsedda rådgivare; i blandade fångläger skola dessa biträden utses bland och väljas av de fångar, som icke äro officerare. I arbetsläger för krigsfångar skola officerare av samma nationalitet som dessa placeras med uppgift att utföra de förvaltningsuppgifter i lägret, som åvila fångarna. Dessa officerare må jämväl väljas till förtroendemän i enlighet med bestämmelserna i denna artikels första stycke. I sådant fall skola förtroendemannens biträden utses bland de fångar, som icke äro officerare. Innan vald förtroendeman tillträder sin befattning, skall han godkännas såsom sådan av den kvarhållande makten. Därest denna makt vägrar att godkänna fånge, som valts av sina medfångar, skola skälen för vägran delgivas skyddsmakten. Förtroendeman skall alltid hava samma nationalitet, språk och sedvänjor som de krigsfångar, han representerar. Sålunda skola krigsfångar, som inom lägret äro fördelade på olika avdelningar efter nationalitet, språk och sedvänjor, i enlighet med föregående bestämmelser för varje avdelning hava en förtroendeman.

SOU l979:73 1949. 22

Krigsfdngekonventionen

Artikel 80 Förtroendemännen skola verka för krigsfångamas bästa i fysiskt, moraliskt och intellektuellt hänseende. Därest fångarna besluta bilda en sammanslutning för ömsesidigt understöd, skall denna särskilt falla under förtroendemännens behörighet oberoende av de särskilda uppgifter, som äro dem anförtrodda jämlikt andra bestämmelser i denna konvention. Förtroendemännen skola icke enbart på grund av sin ställning vara ansvariga för överträdelser, som begås av krigsfångar.

Artikel 81 Förtroendemännen må icke åläggas annat arbete, om utförandet av deras uppgifter därigenom skulle försvåras. Förtroendemännen äga bland fångarna utse de biträden, som må befinnas erforderliga. De skola beredas alla materiella lättnader och särskilt en viss rörelsefrihet, som kan erfordras för fullgörandet av deras uppgifter (besök vid arbetsavdelningar, mottagande av understödsförsändelser m.m.). Förtroendemännen skola hava rätt att besöka de lokaler, där krigsfångarna äro internerade, och dessa skola äga rätt att fritt rådgöra med sin förtroendeman. Förtroendemännens skriftväxling och telegramväxling med de kvarhållande myndigheterna, med skyddsmakterna, med Röda Korsets internationella kommitté och dess representanter, med blandade läkarkommissioner samt med organisationer för bistånd åt krigsfångar, skall på allt sätt underlättas. Förtroendemännen vid arbetsavdelningar skola beträffande skriftväxling med huvudlägrets förtroendeman åtnjuta samma förmåner. Denna skriftväxling må icke begränsas och ej heller inräknas i den kvot, som nämnes i artikel 71. Förtroendeman må i intet fall förflyttas utan att skälig tid beretts honom att sätta sin efterträdare in i löpande ärenden. Vid avsättning skall anledningen till beslutet meddelas skyddsmakt.

Kapitel III Straffåtgärder

I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 82 Krigsfångarna skola vara underställda de lagar, förordningar och allmänna bestämmelser, som gälla för den kvarhållande maktens stridskrafter. Denna makt skall vara berättigad att vidtaga rättsliga eller disciplinära åtgärder mot varje krigsfånge, som begått en överträdelse av nämnda lagar, förordningar eller allmänna bestämmelser. Åtal eller bestraffning, som står i strid med bestämmelserna i detta kapitel, skall dock icke vara tillåten. Därest den kvarhållande maktens lagar, förordningar eller allmänna bestämmelser förklara vissa handlingar straffbara, då de begåtts av krigs-

22 1949. Krigsfângekonventionen

fånge, under det att samma handlingar icke äro straffbara, när de begåtts av medlem av den maktens stridskrafter, må icke annat straff än disciplinstraff ådömas.

Artikel 83 Vid bedömandet av frågan, huruvida en av krigsfånge bebör bestraffas i disciplinväg eller i domstolsväg, skall gången överträdelse den makt, i vars våld fången befinner sig, tillse, att vederbörande myndigheter visa största möjliga överseende och, då så är möjligt, tillgripa disciplinära åtgärder hellre än åtal inför domstol.

Artikel 84 Krigsfånge må endast dömas av militär domstol, med mindre den kvarhållande maktens lagstiftning uttryckligen bemyndigar civil domstol att döma medlem av nämnda makts stridskrafter för sådan överträdelse som den, för vilken fånge är åtalad. Krigsfånge må i intet fall ställas inför domstol, vilken det vara må, som icke erbjuder de allmänt erkända väsentliga garantierna för oberoende och opartiskhet; särskilt skall förfarandet tillförsäkra honom den rätt och de medel till försvar, som angivas i artikel 105.

Artikel 85 Krigsfångar, vilka jämlikt den kvarhållande maktens lagstiftning åtalas för handlingar, som de begått före tillfångatagandet, skola, även om de befinnas skyldiga, åtnjuta i denna konvention stadgade förmåner.

Artikel 86 Fånge må icke straffas mer än en gång för en och samma handling eller på grund av en och samma anklagelsepunkt.

Artikel 87 Krigsfångarna få icke av den kvarhållande maktens militära myndigheter eller domstolar ådömas andra straff än sådana, som äro stadgade för medlemmar av nämnda makts stridskrafter för samrna handlingar. Vid utmätande av straffet skola nämnda makts domstolar och myndigheter i största möjliga utsträckning taga hänsyn till det faktum, att den åtalade, som icke är den maktens medborgare, icke är bunden av någon trohetsplikt gentemot den och att han befinner sig i dess våld på grund av omständigheter, över vilka han icke kunnat råda. De skola vara berättigade att fritt nedsätta straffet för den förseelse, för vilken fånge är åtalad, och skola därför icke vara skyldiga att tillämpa den lägsta straffsats, som må vara stadgad. Förbjudna äro kollektiv bestraffning för enskildas handlingar, varje slag av kroppsstraff, inspärrning i lokaler, som ej upplysas av cagsljuset, samt överhuvudtaget varje form av tortyr eller grymhet. Vidare kan krigsfånge i intet fall av den kvarhållande makten fråntagas sin militära tjänstegrad eller förhindras att bära sina gradbeteckmingar.

SOU l979:73

1949. Krigsfângekonventionen 22

Artikel 88 Tillfångatagna underofficerare officerare, eller meniga, vilka undergå bestraffning, som ådömts dem i disciplinväg eller av domstol, få icke utsättas för strängare behandling än den, som är föreskriven i fråga om samma straff för medlemmar av den kvarhållande maktens stridskrafter. Kvinnliga krigsfångar må icke ådömas strängare straff eller, då de undergå straff, utsättas för strängare behandling än till den kvarhållande maktens stridskraftcr hörande kvinnor, som undergå straff för en liknande överträdelse. Under inga omständigheter få kvinnliga krigsfångar ådömas strängare straff då de undergå straff, utsättas för strängare behandling än eller, manlig medlem av den kvarhållande maktens stridskrafter som undergår straff för liknande överträdelse. Sedan krigsfånge undergått bestraffning, som ådömts honom i disciplinväg eller av domstol, må han icke behandlas annorlunda än övriga fångar.

II DISCIPLINSTRAFF

Artikel 89 Krigsfångar må ådömas följande disciplinstraff: 1) böter intill ett belopp av 50 procent av i artiklarna 60 och 62 omförmälda löneförskott och arbetslön för en tid av högst 30 dagar; 2) upphävande av utöver i denna konvention bestadgad behandling viljade förmåner;

3) handräckningsarbete under högst två timmar

dagligen; 4) arrest. Under punkt 3) angivet straff må dock icke tillämpas på officerare. I intet fall må disciplinstraff vara omänskligt, brutalt eller ägnat att skada krigsfånges hälsa.

Artikel 90 av ett och samma straff må aldrig överstiga Varaktigheten trettio dagar. Vid disciplinär förseelse skall häktningstid, som föregått förhör eller fastställande av straff, avdragas från det ådömda straffet. Denna maximitid av trettio dagar må icke överskridas ens i det fall, att fånge i disciplinväg samtidigt har att svara för flera handlingar, vare sig dessa äga samband med varandra eller icke. Mer än en månad må icke förflyta mellan i disciplinväg fattat beslut och dess verkställande. För den händelse ådömes krigsfånge ånyo disciplinstraff skall, så snart strafftiden i någotdera fallet upgått till tio dagar eller mera, en tidrymd av minst tre dagar förflyta mellan verkställandet av vartdera straffen.

Artikel 91 skall Fänges flykt anses hava lyckats: 1) då han återförenats med den makts stridskrafter, under vilka han

22 1949. SOU 1979173

Krigsfångekonventionen

lyder, eller med en med denna allierad makts stridskrafter; 2) då han lämnat område, som behärskas av den kvarhållande maktens eller med denna allierad makts stridskrafter; 3) då han tagit sig ombord på fartyg, som för den makts flagga, under vilken han lyder, eller en med denna allierad makts flagga och som befinner sig i den kvarhållande maktens territorialvatten, under förutsättning att fartyget icke står under sistnämnda makts myndighet. Krigsfångar, vilkas flykt lyckats i denna artikels mening och därefter ånyo tagas tillfånga, få icke ådömas något som helst straff för den tidigare flykten.

Artikel 92 Krigsfånge, som försöker fly men som åter gripes, innan flykten enligt vad i artikel 91 säges lyckats, må endast ådömas disciplinstraff även om återfall föreligger. Åter gripen fånge skall snarast möjligt överlämnas till vederbörande militära myndigheter. Oavsett bestämmelserna i artikel 88, fjärde stycket, må krigsfångar,

vilka undergått bestraffning för flykt, som icke lyckats, ställas under sär-

-skild-iivervakning, dock påyillkor att detta icke påverkar deras hälsotillstånd, att det sker i krigsfångeläger och att det icke innebär, att de berövas någon av de rättigheter, som tillförsäkras dem genom denna konvention.

Artikel 93 Flykt eller flyktförsök skall, även om återfall föreligger, icke anses såsom försvårande omständighet, för den händelse krigsfånge inför domstol åtalas för brott, som under flykten eller flyktförsöket.

begåtts,

I överensstämmelse med vad som stadgas i artikel 83 skola brott, som krigsfångar begått i det enda syftet att underlätta flykten och som icke inneburit våld mot person, vare sig fråga är om brott mot allmän egendom, stöld utan vinningssyfte, upprättande och användande av falska legitimationshandlingar eller bärande av civila kläder, icke föranleda annat än disciplinstraff. Krigsfångar, som varit behjälpliga vid flykt eller flyktförsök, må härför endast ådömas disciplinstraff.

Artikel 94 Om krigsfånge efter flykt åter gripes, skall meddelande därom medelst i artikel 122 föreskrivet förfarande tillställas makt, under vilken han lyder, för den händelse denna underrättats om flykten.

Artikel 95 Krigsfångar, som anklagas för disciplinära förseelser, skola icke hållas i häkte i avvaktan på målets avgörande med mindre detta vid samma överträdelser är föreskrivet beträffande medlemmar av den kvarhållande maktens stridskmfter eller upprätthållande av ordning och disciplin i lägret det kräver. Häktningstiden vid disciplinära förseelser skall för alla krigsfångar inskränkas till det absolut nödvändiga och må icke överstiga fjorton dagar.

1949.

Krigsfángekonventionen 22

Bestämmelserna i artiklarna 97 och 98 i detta kapitel skola vara tilllämpliga på krigsfångar, vilka på grund av disciplinära förseelser hållas i häkte.

Artikel 96 Handlingar, som utgöra brott mot disciplinen, skola ofördröjligen göras till föremål för undersökning. Med förbehåll för den domsrätt, som tillkommer domstolar och högre militära myndigheter, må disciplinstraff endast ådömas av officer, som i egenskap av chef för fångläger erhållit disciplinär bestraffningsrätt, eller av ansvarig officer, som företräder denne eller på vilken han överlåtit sina disciplinära befogenheter. I intet fall må dessa befogenheter överlåtas på krigsfånge eller utövas av en krigsfånge. Innan skall disciplinstraff ådömes, den anklagade krigsfången noggrant underrättas om varför han är åtalad. Han skall beredas tillfälle att förklara sitt uppförande och att försvara att sig. Han skall vara berättigad låta avhöra vittnen och, om så erfordras, hava tillgång till lämplig tolk. Beslut skall meddelas krigsfånge och förtroendeman. Lägrets befälhavare skall föra förteckning över ådömda disciplinstraff: denna skall förteckning hållas tillgänglig för skyddsmaktens representanter.

Artikel 97 Under inga omständigheter må krigsfångar överföras till straffanstalter (fängelser, straffkolonier

tvångsarbetsinrättningar, m.m.)

för att undergå disciplinstraff. Alla lokaler, i vilka disciplinstraff avtjänas, skola stå i överensstämmelse med i artikel 25 angivna hygieniska krav. skola under be- Fångarna straffningstiden erhålla möjlighet att i enlighet med bestämmelserna i artikel 29 sörja för sin personliga renlighet. Officerare och likställda må icke hållas fängslade i samma lokaler som underofficerare eller meniga. Kvinnliga

krigsfångar skola avtjäna disci-

plinstraff i särskilda, från männens avskilda lokaler och skola stå under omedelbar uppsikt av kvinnor.

Artikel 98 Krigsfångar, som avtjäna disciplinstraff, skola fortfarande åtnjuta i denna konvention stadgade rättigheter med de undantag, som själva avtjänandet av straffet nödvändiggör. De må emellertid i intet fall berövas i artiklarna 78 och 126 stadgade rättigheter. Krigsfångar, som ådömts disciplinstraff, må icke fråntagas de företrädesrättigheter, som äro förenade med deras grad. Varje dag skola fångar, som ådömts disciplinstraff, erhålla tillfälle till motion och till vistelse i friska luften under minst två timmar. De skola vara berättigade att på därom framställd begäran infinna sig

vid den dagliga läkarundersökningen; de skola erhålla den vård, som

deras hälsotillstånd kräver, och i förekommande fall överflyttas till läg-

22 1949. SOU 1979173

Krigsfångekonventionen

rets sjukvårdsavdelning eller till sjukhus. De skola äga rätt att läsa och skriva, ävensom att avsända och mottaga brev; paket och penningförsändelser må däremot kunna undanhållas dem, intill dess straffet avtjänats; sådana försändelser skola i avvaktan därpå omhändertagas av förtroendemannen, som till sjukvårdsavdelningen skall överlämna livsmedel, vilka innehållas i paketen och vilka kunna utsättas för förskämning.

III ÅTAL INFÖR DOMSTOL

Artikel 99 Krigsfånge må icke åtalas för eller dömas för handling, som icke vid tidpunkten för handlingens begående är uttryckligen förbjuden enligt den kvarhållande maktens lagstiftning eller enligt gällande internationell rätt. Krigsfånge må icke i något fall genom moraliskt tvång eller fysiskt förmås att erkänna sig skyldig till handling, för vilken han är tilltalad. Krigsfånge må icke i något fall fällas till ansvar utan att hava haft tillfälle att försvara sig och utan att hava varit biträdd av lämplig försvarare.

Artikel 100 Krigsfångarna och skyddsmakterna skola snarast möjligt underrättas om vilka brott, som jämlikt lagstiftningen i den stat, i vars våld fångarna befinna sig, äro belagda med dödsstraff. Därefter må icke något brott beläggas med dödsstraff annat än efter överenskommelse med den makt, under vilken fångarna lyda. Dödsdom mot krigsfånge må icke avkunnas med mindre domstolen jämlikt bestämmelserna i artikel 87, andra stycket, särskilt gjorts uppmärksam på det faktum, att den åtalade, som icke är den kvarhållande maktens medborgare icke är bunden av någon trohetsplikt gentemot denna och att han befinner sig i dess våld till följd av omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

Artikel 101 Dömes krigsfånge till döden, må domen icke gå i verkställighet innan minst sex månader förflutit sedan i artikel 107 föreskrivet utförligt meddelande kommit skyddsmakt tillhanda under angiven adress.

Artikel 102 Dom skall med laga verkan endast kunna avkunnas mot krigsfånge av samma domstolar och enligt samma rättegångsordning som komma till användning i fråga om medlemmar av den kvarhållande maktens stridskrafter samt dessutom under förutsättning att bestämmelserna i detta kapitel iakttagits.

Artikel J03 I mål mot krigsfånge skall den förberedande undersökningen bedrivas så skyndsamt, som omständigheterna medgiva, och på sådant sätt, att rättegång kan äga rum snarast möjligt. Krigsfånge må icke

1949. 22

Krigsfångekonventionen

hållas i häkte med mindre detta vid samma brott är föreskrivet beträffanden medlemmar av den kvarhållande maktens stridskrafter eller nationella säkerhetshänsyn det kräva. Häktningstiden må icke i något fall överstiga tre månader. Häktningstiden skall avdragas från det frihetsstraff, till vilket fången må ådömas; hänsyn därtill skall tagas vid fastställande av straffet. Under häktningstiden skola krigsfångarna åtnjuta i artiklarna 97 och 98 i detta kapitel stadgade rättigheter.

Artikel 104 I de fall då beslut att öppna rättegång mot krigsfånge fattats av kvarhållande makt, skall skyddsmakt snarast möjligt och minst tre veckor före förhandlingarnas början underrättas därom. Denna frist av tre veckor skall börja löpa först vid den tidpunkt, då skyddsmakten mottagit nämnda meddelande under på förhand till den kvarhållande makten lämnad adress. Meddelandet skall innehålla följande uppgifter: 1) fånges namn, tjänstegrad, registreringsnummer, födelsedatum och, i förekommande fall, yrke; 2) ort, där fånge är internerad eller hålles i häkte; 3) redogörelse för den eller de anklagelsepunkter, varå åtalet grundas, jämte angivande av tillämpliga lagrum; 4) uppgift på domstol, som skall döma i målet, samt tid och plats för förhandlingarnas början. Samma meddelande skall av den kvarhållande makten tillställas dennes förtroendeman. Därest det vid förhandlingarnas början icke styrkes, att skyddsmakten, fången själv och vederbörande förtroendeman mottagit ovannämnda meddelande minst tre veckor före förhandlingarnas början, må dessa icke äga rum utan skola uppskjutas.

Artikel 105 Krigsfånge skall äga rätt att erhålla bistånd av en av sina medfångar, att försvaras av lämplig advokat efter eget val, att låta instämma vittnen samt att, om han så finner erforderligt, anlita sakkunnig tolk. Han skall i god tid före förhandlingarnas början underrättas om denna sin rätt av den kvarhållande makten. Därest krigsfånge icke utsett försvarare, skall sådan anskaffas av skyddsmakt; för detta ändamål skall den ha en tid av minst en vecka till sitt förfogande. Den kvarhållande makten skall på begäran av skyddsmakt

till sistnämnda makt överlämna en förteckning över personer, som äro

lämpliga att omhänderhava fångens försvar. För den händelse varken fången eller skyddsmakten utsett försvarare, skall den kvarhållande makten ex officio utse lämplig advokat att försvara den åtalade. För förberedande av den åtalades försvar skall försvararen före förhandlingarnas böjan hava en tid av minst två veckor till sitt förfogande samt komma i åtnjutande av erforderliga särskilt lättnader; skall han äga

22 1949. Krigsfångekonventionen

att fritt besöka den åtalade och samtala med denne utan vittnen. Han skall vidare äga samtala med försvarets vittnen, inbegripet krigsfångar. Han skall åtnjuta dessa rättigheter intill dess att tiden för överklagande utgått. Den åtalade krigsfången skall i god tid före förhandlingarnas början på ett för honom begripligt språk erhålla del av anklagelseakten ävensom av de handlingar, vilka i allmänhet delgivas åtalad jämlikt för den kvarhållande maktens stridskrafter gällande lagar. Samma delgivning skall under samma förutsättningar ske med hans försvarare. Ombud för skyddsmakten skola äga övervara förhandlingarna, utom i det fall att dessa av hänsyn till statens säkerhet undantagsvis skola hållas inom lyekta dörrar; den makt, i vars våld fången befinner sig, skall i ty fall därom underrätta skyddsmakt.

Artikel 106 Envar krigsfångc skall äga att överklaga mot honom fälld dom i alla instanser, som stå öppna, enligt samma regler, som gälla för medlemmar av den kvarhållandc maktens stridskrafter. Han skall fullständigt underrättas om sin rätt att överklaga och om den frist, inom vilken detta skall ske.

Artikel 107 Dom, som avkunnas mot krigsfånge, skall omedelbart bringas till skyddsmaktens kännedom i ett kortfattat meddelande, vari tillika skall angivas, huruvida fången har rätt till överklagande. Sådant meddelande skall jämväl tillställas vederbörande förtrocndeman. Därest domen icke avkunnats i fångens närvaro, skall meddelandet ävenledes tillställas honom på ett för honom begripligt språk. Vidare skall den kvarhållande makten omedelbart underrätta skyddsmakt om fånges beslut att använda sig av rätten till överklagande eller ej. Den kvarhållande makten skall dessutom, då avkunnad dom vunnit laga kraft, och, i händelse av dödsstraff, då dom avkunnats i första instans, snarast till skyddsmakt rikta ett utförligt meddelande med följande innehåll: 1) texten till domen; 2) en sammanfattande redogörelse för undersökningen och förhandlingarna, varvid huvudpunkterna i anklagelseakten och försvaret särskilt skola framhävas;

3) i förekommande fall uppgift på anstalt, där straffet skall avtjänas.

I föregående stycken omförmälda meddelanden skola tillställas skyddsmakt under den adress, som denna på förhand uppgivit till den kvarhållande makten.

Artikel 108 Straff, som ådömts krigsfångar i kraft av domar, vilka i laga ordning blivit verkställbara, skola avtjänas i samma anstalter och under samma förhållanden, som äro föreskrivna för medlemmar av den kvarhållande maktens stridskrafter. Dessa förhållanden skola städse stå i över-

SOU l979:73 1949. Krigsfångekonventionen 22

ensstämmelse med hygienens och humanitetens krav. Kvinnlig krigsfånge, som ådömts sådant straff, skall inhysas i särskilda lokaler och stå under övervakning av kvinnor.

Krigsfångar, som ådömts frihetsstraff, skola under alla omständigheter

komma i åtnjutande av i artiklarna 78. och 126 i denna konvention stad-

De skola vidare äga rätt_ att mottaga och avsända brev

gade rättigheter. och brevkort, mottaga minst en understödsförsändelse per månad och reerhålla tillfälle till motion i friska luften; de skola erhålla den] gelbundet

sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver, och den andliga hjälp, som de

må önska. Straff, som må ådömas dem, skola stå i överensstämmelse 1 med bestämmelserna i artikel 87, tredje stycket.

AVDELNING IV FÅNGENSKAPENS UPPHÖRANDE

Del I Direkt hemsändande och omhändertagande i neutralt land

- Artikel 109 Med förbehåll för vad som stadgas i tredje stycket i denna artikel, skola de stridande parterna vara skyldiga att i enlighet med bestämmelserna i första stycket i följande artikel utan hänsyn till antal eller tjänstegrad till hemlandet återsända svårt sjuka och svårt sårade krigsfångar, sedan dessa satts i stånd att uthärda transporten. Under fientligheternas gång skola de stridande parterna under medverkan av vederbörande neutrala makter söka ordna omhändertagande i neutralt land av de sårade och sjuka fångar, som avses i andra stycket i földe må dessutom avsluta överenskommelser om direkt hemjande artikel; sändande eller internering i neutralt land av vapenföra fångar, som undergått lång fångenskap. Sårad eller sjuk krigsfånge, som jämlikt bestämmelserna i denna artikels första stycke är uttagen för hemsändande, må icke mot sin vilja hemsändas under fientligheternas gång.

Artikel 110 av krigsfångar skola direkt hemsändas: Följande kategorier 1) obotligt sårade och sjuka, vilkas själs- eller kroppsförmögenheter synas väsentligt nedsatta; 2) sårade och sjuka, vilkas tillfrisknande, enligt vad som från medicinsk synpunkt kan förutses, icke kan förväntas inom ett år, då deras tillstånd nödvändiggör behandling och deras själs- eller kroppsförmögenhetcr synas väsentligt nedsatta;

3) tillfrisknade sårade och sjuka, vilkas själs- eller kropbsförmögenhe-

ter synas väsentligt och stadigvarande nedsatta. _ _ kategorier av krigsfångar må omhändertagas i neutralt land: Följande

tillfrisknande

vilkas inom ett år från dagen för

1) sårade och sjuka,

kan förutses, därest behandling i neutralt land

sårande eller insjuknande kan förmodas leda till säkrare och snabbare tillfrisknande;

22 I 949. Krigsfångekonventionen

2) krigsfångar, vilkas själsliga och kroppsliga hälsotillstånd enligt läkares uppfattning skulle utsättas för allvarlig fara genom kvarhållande i fångenskapen, medan däremot omhändertagande i neutralt land skulle avlägsna nämnda fara. Villkoren för hemsändande av krigsfångar, som omhändertagits i neutralt land, skola liksom deras rättsliga ställning fastställas genom överenskommelse mellan vederbörande makter. I allmänhet skola i neutralt land omhändertagna krigsfångar, som tillhöra följande kategorier, hemsändas: l) krigsfångar, vilkas hälsotillstånd så försämrats, att villkoren för direkt hemsändande äro uppfyllda; 2) krigsfångar, vilkas själs- och kroppsförmögenheter efter behandling alltjämt äro väsentligt nedsatta. Därest särskilda överenskommelser mellan vederbörande stridande parter icke träffats angående de fall av invaliditet eller sjukdom, som böra föranleda direkt hemsändande eller omhändertagande i neutralt land, skola dessa fall fastställas enligt principerna i vid denna konvention fogade utkast till överenskommelse om sårade och sjuka krigsfångars hemsändande och omhändertagande i neutralt land samt reglemente angående blandade läkarkommissioner.

Artikel 111 Den kvarhållande makten, den makt, under vilken fångarna lyda, och av dessa båda makter godkänd neutral makt skola söka avsluta överenskommelser för möjliggörande av internering av krigsfångar inom nämnda neutrala makts område intill fientligheternas upphörande.

Artikel 112 Vid fientligheternas början skola blandade läkarkommissioner tillsättas för undersökning av sjuka och sårade fångar samt för att besluta om erforderliga åtgärder beträffande dem. Om dessa kommissioners tillsättande, uppgifter och verksamhet är stadgat i vid denna konvention fogat reglemente. Fångar, vilka enligt den kvarhållande maktens medicinska myndigheters uppfattning uppenbarligen äro svårt särade eller svårt sjuka må emellertid hemsändas utan att dessförinnan behöva undersökas av blandad läkarkommission.

Artikel 113 Förutom krigsfångar, som anmälas av den kvarhållande maktens medicinska myndigheter skola sårade och sjuka fångar, vilka tillhöra nedan uppräknade kategorier, vara berättigade att för undersökning anmäla sig hos de i föregående artikel omförmälda blandade läkarkommissionerna: 1) sårade och sjuka, som föreslås av i lägret verksam läkare, vilken är deras landsman eller medborgare i stat, som är med den makt, under vilken de lyda, allierad stridande part; 2) sårade och sjuka, som föreslås av sin förtroendeman;

1949. 22

Krigsfângekonventionen

3) sårade och sjuka, som föreslås antingen av den makt, under vilken de lyda, eller av en av denna makt erkänd organisation för bistånd åt fångar. Krigsfångar, som icke tillhöra någon av ovannämnda tre kategorier, må icke desto mindre för undersökning anmäla sig hos de blandade läkarkommissionerna, men skola icke undersökas förrän efter dem, som tillhöra ifrågavarande kategorier. Den läkare, som är landsman till de för undersökning av den blandade läkarkommissionen anmälda fångarna, och deras förtroendeman skola vara berättigade att vara närvarande vid undersökningen.

Artikel 114 Krigsfångar, som skadats genom olycksfall, skola, med undantag av sådana, vilkas skada är självförvållad, i fråga om hemsändande eller eventuellt omhändertagande i neutralt land behandlas enligt denna konventions bestämmelser.

Artikel 115 Skulle krigsfånge, som ådömts disciplinstraff, för uppfylla hemsändande eller omhändertagande i neutralt land stadgade villkor, må han i intet fall kvarhållas av den anledning, att han icke avtjänat sitt straff. Skulle som stå under krigsfångar, åtal eller dömts, vara uttagna för hemsändande eller omhändertagande i neutralt land, må de komma i åtnjutande av dessa åtgärder innan rättegången avslutats eller straffet verkställts, därest den kvarhållande makten lämnar sitt samtycke därtill. De stridande parterna skola delgiva varandra namnen på dem som kvarhållas tills rättegången avslutats eller straffet verkställts.

Artikel 116 Kostnader i samband med krigsfångarnas hemsändande eller förflyttning till neutralt land, som uppkomma efter överskridandet av den kvarhållande maktens skola bestridas gränser, av den makt, under vilken de lyda.

Artikel 117 I intet fall må fånge, som hemsänts, användas till någon aktiv militär tjänstgöring.

DEL II FRIGIVANDE OCH HEMSÄNDANDE AV KRIGS- FÅNGAR VID FIENTLIGHETERNAS UPPHÖRANDE

Artikel 118 Krigsfångar skola utan dröjsmål frigivas och hemsändas efter de aktiva fientligheternas upphörande. Varje kvarhållande makt skall, därest i mellan de stridande parterna träffat avtal om fientligheternas bestämmelser därom sakupphörande nas eller för den händelse sådant avtal icke träffats, utan dröjsmål själv upprätta och verkställa en plan för hemsändande i enlighet med i första stycket uttalad princip.

22 I 949.

Krigsfångekonventionen

I båda fallen skola de beslutade åtgärderna bringas till krigsfångarnas kännedom. Kostnaderna för hemsändande av krigsfångar skola i varje fall på skäligt sätt fördelas mellan den kvarhållande makten och den makt, under vilken de lyda. I detta avseende skola följande principer iakttagas: a) då de två makterna gränsa intill varandra, skall den makt, under vilken fångarna lyda, bestrida de kostnader för hemsändandet, som uppkomma efter överskridandet av den kvarhållande maktens gränser; icke gränsa intill varandra, skall den kvarhålb) då de båda makterna lande makten bestrida kostnaderna för deras förflyttning över dess territorium till gränsen eller till den utskeppningshamn, som ligger närmast den lyda. Övriga av hemsändandet förorsakade stat, under vilken fångarna kostnader skola vederbörande makter genom överenskommelse på skäligt sätt fördela sinsemellan. Avslutande av sådan överenskommelse skall i intet fall berättiga till det minsta dröjsmål med krigsfångarnas hemsändande.

Artikel 119 Hemsändande skall ske under förhållanden, som motsvara dem, vilka jämlikt artiklarna 46 till och med 48 i denna konvention äro för förflyttning av krigsfångar, och med beaktande av bestämstadgade melserna i artikel 118 och följande. Vid hemsändandet skola de värdeföremål, som jämlikt bestämmelserna i artikel 18 fråntagits krigsfångarna, liksom penningbelopp i utländskt till den kvarhållande maktens mynt återställas mynt, som icke förvandlats till dem. Värdeföremål och penningbelopp i utländskt mynt, som, av vad anledning det vara må, icke återställts till krigsfångarna vid deras hemsändande, skola överlämnas till den i artikel 122 omförmälda upplysningsbyrån. skola vara berättigade att medföra sina personliga till- Krigsfångarna hörigheter samt mottagna brev- och paketförsändelser; vikten av dessa tillhörigheter må, om förhållandena vid hemsändandet det kräva, begränsas till vad fånge skäligen kan bära; dock skall krigsfånge städse vara berättigad att medföra minst tjugufem kilogram. Fånges övriga personliga tillhörigheter skola förvaras av den kvarhållande makten; sedan denna med den makt, under vilken fången lyder, träffat överenskommelse angående deras försändning och betalning av kostnaderna härför, skola de tillställas fången. Krigsfångar, som stå under åtal för brott eller förseelse mot strafflag, må kunna kvarhållas, till dess rättegången avslutats eller i förekommande fall straffet Detsamma skall gälla i fråga om krigsfångar, som avtjänats. dömts för brott eller förseelse mot strafflag.

De stridande parterna skola delgiva varandra namnen på de krigsfångar

som kvarhållas till dess rättegången avslutats eller straffet verkställts. De stridande parterna äga träffa överenskommelser angående tillsättanav kommissioner med uppgift att efterforska försvunna fångar och att

de

sörja för deras hemsändande inom kortast möjliga tidrymd.

1949. 22

Krigsfångekonventionen

DEL III DÖDSFALL BLAND KRIGSFÅNGAR

Artikel 120 testamenten Krigsfångars skola så upprättas, att de uppfylla villkoren för giltighet enligt lagstiftningen i fångarnas hemland, som skall vidtaga erforderliga åtgärder för att bringa dessa villkor till den kvarhållande maktens kännedom. På begäran av krigsfånge och under alla förhållanden efter hans död skall testamente utan dröjsmål översändas till skyddsmakt och bestyrkt avskrift tillställas centrala upplysningsbyrån. Dödsattester, som skola upprättas i enlighet med vid denna konvention fogat formulär, eller av ansvarig officer bestyrkta förteckningar över krigsfångar, som avlidit under fångenskapen, skola med minsta möjliga tidsutdräkt tillställas den jämlikt bestämmelserna i artikel 122 upprättade upplysningsbyrån för krigsfångar. De uppgifter för fastställande av identiteten, som uppräknas i artikel 17, tredje stycket, plats och datum för dödsfallet, dödsorsaken, plats och datum för begravningen samt erforderliga uppgifter för identifiering av graven skola angivas på dessa attester och förteckningar. Begravning eller förbränning skall föregås av en av läkare verkställd undersökning av liket för att konstatera, att döden inträtt, möjliggöra avfattande av en redogörelse och, om så erfordras, fastställa den dödes identitet. De kvarhållande myndigheterna skola tillse, att fångar, som avlida under fångenskapen, få en värdig begravning, om möjligt i enlighet med ritualen för den religion, de tillhört, ävensom att deras gravar respekteras, vederbörligen underhållas och utmärkas så, att de städse kunna återfinnas. Då sig göra låter, skola avlidna krigsfångar, som lydde under samma makt, begravas på samma plats. Avlidna krigsfångar skola begravas individuellt, därest icke tvingande omständigheter nödvändiggöra gemensam grav. Liken må icke brännas annat än om det påkallas av tvingande hygieniska skäl, om de avlidnas religion det kräver eller om de uttryckt önskemål därom. Vid förbränning skall detta angivas på dödsattesten tillika med skälen därför. I syfte att möjliggöra att gravar alltid må kunna återfinnas, skola alla uppgifter angående begravningar och gravar sammanställas av en officiell gravtjänst, som för detta ändamål skall upprättas av den kvarhållande makten. Förteckningar över gravar och uppgifter som på krigsfångar, begravts på kyrkogårdar eller annorstädes, skola översändas till den makt, under vilken dessa fångar lydde. Det skall åligga den makt, som utövar kontroll över ifrågavarande territorium, att, om den biträtt denna konvention, vårda gravama och anteckna varje senare förflyttning av liken. Dessa bestämmelser skola jämväl gälla aska, vilken skall förvaras av gravtjänsten, intill dess hemlandet låter meddela, vilka slutliga åtgärder som önskas vidtagna i detta avseende.

22 1949.

Krigsfångekonventionen

Artikel 121 Varje dödsfall eller svårt sårande av krigsfånge, som förorsakats av eller misstänkes hava förorsakats av vaktpost, av annan fånge eller av annan person, liksom varje dödsfall, vars orsak är okänd, skall omedelbart göras till föremål för officiell undersökning från den kvarhållande maktens sida. Meddelande härom skall omedelbart lämnas skyddsmakt. Vittnesutsagor, särskilt sådana som kunna avgivas av krigsfångar, skola upptagas och en redogörelse, innehållande dessa utsagor, skall tillställas nämnda makt. Därest undersökningen giver vid handen, att en eller flera personer äro skyldiga, skall den kvarhållande makten vidtaga åtgärder för åtal av den eller de ansvariga.

AVDELNING V BYRÅ FÖR UPPLYSNINGAR ANGÅENDE OCH FÖRENINGAR FÖR BISTÅND AT KRIGSFÅNGAR

Artikel 122 Vid början av en konflikt och i varje fall av ockupation skall envar stridande part upprätta en officiell byrå med uppgift att lämna upplysningar rörande krigsfångar, som befinna sig i dess våld; neutrala eller icke krigförande makter, som på sitt område mottagit personer, vilka tillhöra någon av i artikel 4 uppräknade kategorier, skola beträffande dessa förfara på samma sätt. Vederbörande makt skall tillse, att erforderliga lokaler, utrustning och personal ställas till upplysningsbyråns förfogande, så att denna må kunna på ett verksamt sätt fullgöra sina uppgifter. Krigsfångar må anställas vid byrån, under förutsättning att bestämmelserna i den del av denna konvention, som avse krigsfångars arbete, beaktas. Var och en av de stridande parterna skall beträffande varje fientlig person, som tillhör någon av i artikel 4 omförmälda kategorier och som fallit i dess våld, med minsta möjliga dröjsmål lämna sin byrå de upplysningar, som angivas i fjärde, femte och sjätte styckena av denna artikel. På samma sätt skola neutrala eller icke krigförande makter förfara beträffande personer av nämnda kategorier, som de må ha mottagit på sitt område. Byrån skall på snabbaste sätt översända dessa upplysningar till vederbörande makter genom förmedling dels av skyddsmakt, dels av den i artikel 123 omförmälda centralbyrån. Dessa upplysningar skola möjliggöra ett skyndsamt underrättande av vederbörande anhöriga. Upplysningarna skola för varje krigsfånge, med förbehåll för vad i artikel 17 stadgas och i den utsträckning uppgifterna äro tillgängliga för upplysningsbyrån, innefatta hans fullständiga namn, tjänstegrad, registreringsnummer, födelseort och fullständigt födelsedatum, uppgift på makt, under vilken fången lyder, faderns förnamn, moderns ursprungliga tillnamn, namn och adress på person, som bör underrättas, ävensom adress, under vilken fången må kunna tillskrivas. skall av olika ifrågakommande myndigheter tillstäl-

Upplysningsbyrån

1949. 22

Krigsfångekonventionen

las upplysningar angående krigsfångars förflyttningar, frigivning, hemsändande, flykt, sjukhusvistelse eller dödsfall samt vidarebefordra dem på i tredje stycket ovan angivet sätt. Likaledes skola upplysningar rörande svårt sjuka och sårade krigsfångars hälsotillstånd regelbundet, såvitt möjligt varje vecka, förmedlas. Upplysningsbyrån skall vidare hava till uppgift att besvara alla till densamma riktade förfrågningar rörande sådana som krigsfångar, inbegripet avlidit i fångenskapen; den skall, om så erfordras, verkställa undersökning för införskaffande av de uppgifter, som den icke har tillgängliga. Alla skriftliga meddelanden från byrån skola vara bestyrkta genom underskrift eller sigill. Upplysningsbyrån skall dessutom hava i uppdrag att uppsamla och till vederbörande makter vidarebefordra alla personliga värdeföremål, inbegripet penningbelopp i annat mynt än den kvarhållande maktens och handlingar av vikt för de närmast anhöriga, som efterlämnas av krigsfångar vid hemsändande, frigivning, flykt eller dödsfall. Sådana föremål skola försändas i av byrån förseglade paket; vid paketen skola vara fogade intyg, vari föremålens ägares identitet noggrant angives, samt fullständig innehållsförteckning för paketet. Ifrågavarande fångars övriga tillhörigheter skola återsändas på sätt, som må ha överenskommits mellan vederbörande stridande parter.

Artikel 123 En central byrå för upplysningar angående krigsfångar skall upprättas i ett neutralt land. Röda Korsets internationella kommitté skall, om den finner det nödvändigt, föreslå vederbörande makter upprättandet av en dylik byrå. Denna rörande byrå skall hava till uppgift att samla alla upplysningar fångarna, som den kan erhålla på officiell eller privat väg; den skall så snabbt som möjligt översända dem till fangarnas hemland eller till makt, under vilken de lyda. Byrån skall av de stridande parterna erhålla lättnader för överbringandet av sådana upplysningar.

erforderliga

De höga fördragsslutande.parterna och särskilt de, vilkas medborgare

komma i åtnjutande av centralbyråns tjänster, uppmanas att lämna denna det finansiella stöd, varav den må vara i behov. Dessa bestämmelser få icke tolkas såsom medförande någon inskränkning i den humanitära verksamhet, som utövas av Röda Korsets internationella kommitté eller av de i artikel 125 nämnda hjälpföreningarna.

Artikel 124 Upplysningsbyråerna liksom centrala upplysningsbyrån skola åtnjuta postportofrihet ävensom alla i artikel 74 omförmälda förmåner samt, i största möjliga utsträckning, frihet från eller åtminstone betydande nedsättning av telegramavgifter.

Artikel 125 Med förbehåll för åtgärder, som ur säkerhetssynpunkt eller för mötande av annat rimligt behov må bliva erforderliga, skola de kvar-

Krigsfdngekonventionen

22 1949. SOU l979:73

hållande makterna bereda religiösa organisationer, hjälpföreningar eller varje annan organisation, som bistår krigsfångarna; ett välvilligt mottagande. Dessa organisationer skola liksom deras behörigen befullmäktigade ombud beredas erforderliga lättnader för besök hos krigsfångar, fördelande bland dem av gåvor och av material, oavsett ursprunget, som är avsett för undervisnings-, rekreations- eller religiösa ändamål eller för att hjälpa fångarna att ordna för sin fritid inom lägret. Förenämnda föreningar och organisationer kunna bildas antingen på den kvarhållande maktens område eller i annat land eller ock hava en internationell karaktär. Kvarhållande makt må begränsa antalet föreningar och organisationer, vilkas ombud skola vara berättigade att utöva sin verksamhet på dess område och under dess kontroll, under förutsättning dock att en sådan begränsning icke förhindrar verksamhet och tillräcklig hjälp åt samtliga krigsfångar. Röda Korsets internationella kommittés särställning på detta område skall städse förbliva erkänd och respekterad. Vid överlämnandet av gåvor eller materiel för ovannämnda ändamål till krigsfångarna eller snarast därefter skall för varje försändelse ett av fångarnas förtroendeman undertecknat kvitto tillställas den hjälpförening eller organisation, som avsänt densamma. Kvitton på dessa försändelser skola samtidigt översändas av de administrativa myndigheter, som ha hand om fångarnas bevakning.

AVDELNING VI KONVENTIONENS VERKSTÄLLIGHET

Del I Allmänna bestämmelser

Artikel 126 Skyddsmakternas representanter eller delegerade skola äga rätt att begiva sig till alla platser, varest krigsfångar befinna sig, särskilt platser för internering, häkte och arbete; de skola hava tillträde till alla lokaler, som användas av fångarna. De skola likaledes vara berättigade att begiva sig till platser för förflyttade fångars avresa, genomfart eller ankomst. De skola äga att utan vittnen samtala med fångarna, särskilt med dessas förtroendeman, om så erfordras genom tolk. Skyddsmakternas representanter och delegerade skola äga full frihet att välja de platser, de önska besöka; varaktigheten av och antaiet besök må icke begränsas. Besök må icke annat än av tvingande militär nödvändighet och då endast undantagsvis och för en kortare tid förbjudas. Kvarhållande makt och makt, under vilken de fångar, som skola besökas, lyda, må i förekommande fall överenskomma, att personer av fångarnas egen nationalitet tillåtas medfölja vid besök. Röda Korsets internationella kommittés representanter skola åtnjuta samma förmåner. Sålunda utsedda ombud skola godkännas av den makt, i vars händer de krigsfångar, som skola besökas, befinna sig.

1949. 22

Krigsfângekonventionen

Artikel 127 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att såväl i fredstid som i krigstid inom sina respektive länder giva största möjliga spridning åt texten till denna konvention och särskilt att införa studier därav i planerna för den militära och såvitt möjligt den civila undervisningen, i syfte att konventionens grundsatser bringas till hela deras krigsmakts och befolknings kännedom. De militära och andra myndigheter, som i krigstid skola hava ansvar för krigsfångar, skola innehava texten till denna konvention och hava erhållit särskild undervisning om dess bestämmelser.

Artikel 128 De höga fördragsslutande parterna skola genom schweiziska förbundsrådet och då fientligheterna pågå genom skyddsmakt tillställa varandra officiella av denna konvention, ävensom de lagar

översättningar_

och reglementen, som de må utfärda för tillämpningen av densamma.

Artikel 129 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga erforderliga lagstiftningsåtgärder för fastställande av verksamma straffpåföljder för personer, som begått eller givit befallning om begående av

någon av i följande aiftikel angivna svåra överträdelser av denna konven-

tion. Envar part skall vara skyldig att efterspana

fördragsslptande personer,

som anklagas för att hava begått eller att ha givit befallning om begående

av någon sådan svår överträdelse, samt att oavsett nationalitet ställa sådan person inför egen domstol. Part må även, om den det föredrager, med iakttagande av föreskrifterna i sin lagstiftning, utlämna sådan person till annan fördragsslutande part för att dömas, under förutsättning att denna fördragsslutande parfhar intresse av överträdelsens beivrande och har förebragt tillräckliga skäl för åtal. Envar fördragsslutande part skall vidtaga erforderliga åtgärder för att handlingar, vilka stå i strid med denna konvention men icke jämlikt följande artikel utgöra svåra överträdelser, bringas att upphöra. Under alla förhållanden skola de anklagade beträffande förfarande och försvar åtnjuta garantier, vilka icke må vara mindre förmånliga än de, som föreskrivas i artikel 105 och följande i denna konvention.

Artikel 130 De svåra överträdelser, som avses i föregående artikel, äro sådana som begås mot jämlikt denna konvention skyddade personer eller egendom och som innefatta någon av följande handlingar: uppsåtligt dödande, tortyr eller omänsklig behandling, inbegripet biologiska experiment, uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp eller hälsa, tvingande av krigsfånge att tjänstgöra i den fientliga maktens stridskrafter eller vidtagande av åtgärd, varigenom han berövas sin i denna konvention föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga ordning rannsakad och dömd.

l9l

22 1949. Krigsfångekonventionen

Artikel 131 Fördragsslutande part må icke fritaga sig själv eller annan fördragsslutande part från det ansvar, som den själv eller annan fördragsslutande part ådragit sig på grund av i föregående artikel angivna överträdelser.

Artikel 132 Därest stridande part det begär, skall beträffande varje påstådd kränkning av konventionen undersökning företagas jämlikt förfarande, som parterna äga att sinsemellan fastställa. Om överenskommelse rörande förfarandet för undersökningen icke uppnås, skola parterna gemensamt utse skiljedomare, som skall bestämma förfarandet. Har kränkning befunnits vara förhanden, skola de stridande parterna bringa den att upphöra samt snarast möjligt vidtaga åtgärder för att förhindra den.

Del II Slutbestämmelser

Artikel 133 Denna konvention är avfattad på franska och engelska

språken. Båda texterna hava lika vitsord.

Schweiziska förbundsrå/det skall ombesörja officiella översättningar av konventionen till ryska och spanska språken.

Artikel 134 Denna konvention skall, i vad angår förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna, ersätta konventionen den 27 juli 1929.

Artikel 135 I förhållandet mellan de makter, som äro bundna av Haag-

landkrigets antingen av den 29

konventionen angående lagar och bruk

juli 1899 eller av den 18 oktober 1907, och som äro anslutna till förevarande konvention, skall den sistnämnda komplettera kapitel II i det till ovannämnda Haag-konventioner hörande reglementet.

Artikel 136 Denna konvention, som skall bära denna dags datum, må intill den 12 februari 1950 undertecknas av samtliga makter, som låtit sig företrädas vid den i Geneve den 21 april 1949 öppnade konferensen, även- l som av de på nämnda konferens icke företrädda makter, vilka äro anslutna till konventionen den 27 juli 1929.

Artikel 137 Denna konvention skall, så snart ske kan, ratificeras och ratifikationshandlingarna skola deponeras i Bern. Vid varje deponering av ratifikationsinstrument skall protokoll upprättas samt bestyrkt avskrift därav genom schweiziska förbundsrådet tillställas samtliga de makter, som undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

1949. 22

Krigsfångekonventionen

Artikel 138 Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter det

att minst två ratifikationsinstrument deponerats.

För var och en av de höga fördragsslutande parterna skall den sedermera träda i kraft sex månader efter deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 139 Från och med den dag, då denna konvention träder i kraft, skall den stå öppen för anslutning för envar makt, som icke undertecknat densamma.

Artikel 140 Anslutning skall anmälas till schweiziska förskriftligen bundsrådet och träder i kraft sex månader efter den dag, då anmälan mottagits av förbundsrådet. Schweiziska förbundsrådet skall om anslutningen underrätta samtliga makter, som undertecknat eller anmält sin anslutning till densamma.

Artikel 141 I sådana fall, som avses i artiklarna 2 och 3 skola ratifikationer och anslutningar, vilka av de stridande verkställts före parterna eller efter fientligheternas eller ockupationens början, hava omedelbar verkan. Meddelande ratifikation angående eller anslutning av stridande part skall av schweiziska förbundsrådet lämnas på snabbaste väg.

Artikel 142 Envar av de höga fördragsslutande skall hava rätt parterna att uppsäga denna konvention. Uppsägningen skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet. Detta skall om sådan anmälan underrätta samtliga höga fördragsslutande parters regeringar. Uppsägningen skall icke erhålla verkan förrän ett år efter det att anmälan till schweiziska förbundsrådet skett. Uppsägning, som anmälts under pågående konflikt, i vilken den uppsägande makten skall dock deltager, icke erhålla verkan, förrän fred slutits och i vart fall icke förrän verksamhet för frigivande och hemsändande av genom denna konvention skyddade personer slutförts. Uppsägning skall endast gälla i fråga om uppsägande makt. Den skall icke ha någon inverkan på de skyldigheter, som åligga de stridande parterna jämlikt folkrättens grundsatser, sådana dessa framgå av mellan civiliserade nationer vedertagna bud och det allsedvänjor, mänsklighetens männa rättsmedvetandets krav.

Artikel 143 Schweiziska förbundsrådet skall låta denna inregistrera konvention hos Förenta Nationemas sekretariat. Likaledes skola meddelanden om ratifikationer, anslutningar och uppsägningar, som i avseende på denna konvention mottagas av schweiziska förbundsrådet, av detta tillställas Förenta Nationemas sekretariat. Till bekräftande härav hava undertecknade, efter att hava deponerat

22 1949.

Krigsfdngekonventionen

sina respektive fullmakter, försett denna konvention med sina underskrifter. Som skedde i Geneve den 12 augusti 1949 på franska och engelska skolande förvaras i Schweiziska Edsförbundets arkiv. språken, originalet Schweiziska förbundsrådet skall till envar av signatärmakterna liksom till överlämna bestyrkt avskrift av stat, som anslutit sig till konventionen, konventionen.

Bilaga I

direkt hemsändande och

Typ-överenskommelse angående

i neutralt land av särade och sjuka omhändertagande

krigsfångar

(se artikel 110)

I Grundsatser för direkt hemsändande eller omhändertagande

i neutralt land

A. Direkt hemsändande Följande kategorier av krigsfångar skola direkt hemsändas: 1) Alla krigsfångar, vilka såsom resultat av trauma lida av följande skador: förlust av en extremitet, förlamningar, led- och andra skador, när dessa minst omfatta förlusten av en hand eller en fot eller äro jämförbara med förlusten av en hand eller en fot. Följande fall skola, utan hinder för en vidare tolkning, anses jämförbara med förlusten av en hand eller en fot: a) förlusten av en hand eller av alla fingrarna, eller av tummen och pekfingret på en hand; förlust av en fot, eller av alla tårna och mellanfotsbenen på en fot, b) ankylos, förlust av benvävnad, ärriga kontrakturer av sådan omfattning, att de hindra funktionen av en av de stora ledgångama eller av samtliga fingerleder på ena handen; c) pseudartros i de långa rörbenen; d) deformiteter beroende på fraktur eller annan skada, som allvarligt nedsätter funktionsförmågan. 2) Sårade krigsfångar, vilkas tillstånd har blivit kroniskt i sådan grad, att tillfrisknande trots behandling bedömes såsom uteslutet inom ett år från det tillfälle, då skadan skedde, såsom till exempel i följande fall av: a) projektil i hjärtat, även om den blandade läkarkommissionen icke skulle vid tiden för sin undersökning upptäcka några allvarliga funktionsrubbningar; b) metallsplitter i hjärnan eller lungorna, även om den blandade läkarkommissionen vid tiden för undersökningen icke skulle upptäcka någon lokal eller allmän reaktion; c) osteomyelit, när tillfrisknande icke kan förutses under loppet av det

1949. 22

Krigsfångekonventionen

år, som följer på skadan, och som synes sannolikt komma att resultera i ankylos av en led eller annan nedsättning av funktionen jämförbart med förlusten av en hand eller en fot; d) perforerande och suppurerande skada i de stora ledgångarna; e) skada å skallen med förlust eller dislokation av benvävnad; f) skada i eller förbränning av ansiktet med vävnadsförlust och funktionsrubbningar; g) skada å ryggmärgen; h) skada å de perifera nerverna med följder, som äro jämförbara med förlusten av en hand eller en fot, och där vården tager mer än ett år från det skadan inträffade, till exempel: skada å brachial- eller lumbosacralplexus, å nervus medianus eller nervus ischiadicus, likaledes skada, som drabbar både nervus radialis och cubitalis eller både nervus peroneus communis och nervus tibialis, etc. Enbart skada å nervus radialis, nervus cubitalis, nervus popliteus lateralis eller medialis skall emellertid icke berättiga till hemsändande utom i händelse av kontrakturer eller allvarliga neurotropiska rubbningar; i) skador å urinvägarna med allvarligt funktionsnedsättande resultat. 3) Sjuka krigsfångar, vilkas tillstånd har blivit kroniskt i sådan grad, att tillfrisknande trots behandling synes uteslutet inom ett år från sjukdomens början, såsom till exempel i fall av: a) fortskridande tuberkulos, i vilket organ som helst, vilken enligt medicinskt bedömande icke kan botas eller åtminstone ansenligt förbättras genom behandling i neutralt land; b) exsudativ lungsäcksinflammation; c) allvarliga sjukdomar i andningsorganen av icke tuberkulös natur, vilka anses obotliga, till exempel: allvarligt lungemfysem med eller utan bronchit, kronisk astma;‘ kronisk bronchit,* som varat mer än ett år i fångenskap, bronkiektasi* m.fl.; d) allvarliga kroniska rubbningar i cirkulationsorganen, till exempel: klaffel och myocardit} som företett tecken på cirkulationssvaghet under fångenskap, även om den blandade läkarkommissionen icke kan upptäcka några tecken härpå vid tiden för undersökning; sjukliga tillstånd i hjärtsäcken och blodkärlen (Buergefs sjukdom, aneurysm på de stora kärlen) m.fl.; e) allvarliga kroniska sjukdomstillstånd i matsmältningsorganen, till exempel: sår i magsäck eller tolvfingertarm; följder av magsäcksoperationer utförda under fångenskapen; kronisk som varat mag- eller tarmkatarr, mer än ett år och allvarligt påverkar allmäntillståndet; levercirros; kronisk gallblåsesjukdom* m.fl.;

1 Den blandade läkarkommissionens beslut skall i stor utsträckning grunda sig på de journaler, som föras av lägerläkama av samma nationalitet som krigsfångarna, eller på undersökning, som företagits av medicinska specialister tillhörande den kvarhållande makten.

22 1949. Krigsfângekonventionen

f) allvarliga kroniska sjukdomar i köns- eller urinorganen, till exempel: kroniska med åtföljande funktionsrubbning; nefrectomi njursjukdomar beroende njurbäckensinflammation eller kropå tuberkulös njure; kronisk nisk urinblåseinflammation; hydronefros eller pyonefros; allvarliga kroniska gynekologiska tillstånd; normalt havandeskap eller obstetriskt sjukdomstillstånd, då det är omöjligt att få vård i neutralt land, m.fl.; g) allvarliga kroniska sjukdomar i centrala och perifera nervsystemet, till exempel: alla uppenbara psykoser och psykoneuroser såsom allvarlig fångenskapspsykoneuros m.fl., vederbörligen verifierade hysteri, allvarlig av specialist? av epilepsi, vederbörligen verifierad av lägervarje form läkaren;1 åderförlzalkning av hjärnan; kronisk neurit av längre varaktighet än ett år m.fl.; kroniska i det vegetativa nervsystemet med h) allvarliga sjukdomar ansenlig nedsättning av den andliga eller kroppsliga prestationsförmågan, anmärkningsvärd viktförlust och allmän svaghet; i) blindhet på båda ögonen eller på ett öga, när synskärpan på det andra trots användning av korrektionsglas är mindre än l; nedsättning av synskärpan, som icke genom korrektion kan höjas till 1/2 på minst ett öga? andra grava ögonaffektioner som glaukom, irit, choriodit, trachom m.fl.; k) hörselrubbningar, sådana som total ensidig dövhet, om med andra örat icke uppfattas ordinärt tal på ett avstånd av en meter‘ m.fl.; till exempel: sockersjuka i l) allvarliga ämnesomsättningsrubbningar, behov av insulinbehandling m.fl.; m) allvarliga rubbningar i de endokrina körtlarnas funktion, till exemhypothyreos, Addisons sjukdom, Simmonds sjukdom, pel: thyreotoxikos, tetani m.fl.; n) allvarliga och kroniska rubbningar i de blodbildande organen; o) allvarliga fall av kronisk förgiftning, till exempel: blyförgiftning, kvicksilverförgiftning, morfinism, kokainism, alkoholism, gasförgiftning, radioaktiv förgiftning m.fl.; p) kroniska affektioner av rörelseorganen med uppenbara funktionella till exempel: arthritis deformans, primär och sekundär prorubbningar, polyarthrit; reumatism med allvarliga kliniska symtom gressiv kronisk m.fl.; q) allvarliga kroniska hudsjukdomar, som icke påverkas av behandling; r) varje form av elakartade svulster; s) allvarliga kroniska infektionssjukdomar, som varat mer än ett år, till malaria med uttalade organiska förändringar, amöba- eller baexempel: cillär med grava symtom, tertiär inälvssyfilis resistent mot bedysenteri handling, spetälska m.fl.; t) allvarliga avitaminoser eller allvarliga svälttillstånd.

1 Den blandade läkarkommissionens beslut skall i stor utsträckning grunda sig på de journaler, som föras av lägerläkarna av samma nationalitet som krigsfångarna, eller på undersökning, som företagits av medicinska specialister tillhörande den kvarhållande makten.

1949. 22

Krigsfångekonventionen

B. Omhändertagande i neutralt land Följande kategorier av krigsfångar skola kunna ifrågakomma för omhändertagande i neutralt land: l) alla sårade krigsfångar, som sannolikt icke komma att tillfriskna i fångenskap men som skulle kunna botas eller vilkas tillstånd skulle kunna bliva avsevärt förbättrat genom vård i ett neutralt land; 2) krigsfångar, lidande av varje slags tuberkulos oberoende av i vilket organ, då behandlingen i ett neutralt land sannolikt skulle kunna leda till tillfrisknande eller åtminstone till avsevärd förbättring, med undantag av före fångenskapen botad primär tuberkulos; 3) krigsfångar, som på grund av affektioner i andnings-, eirkulations-, matsmältnings-, nerv-, sinnes-, köns-, urin-, hud- eller rörelseorganen m.fl. äro i behov av behandling, om sådan behandling skulle uppenbarligen väntas giva bättre resultat i ett neutralt land än i fångenskap; 4) krigsfångar, som hava undergått nefrektomi i fångenskap för icke tuberkulös sjukdom; fall med osteomyelit, i latent stadium eller på bättringsvägen; sockersjuka utan behov av insulinbehandling m.fl.; 5) krigsfångar lidande av krigs- eller fångenskapsneuroser. Fall av fångenskapsneuroser, som icke äro botade efter tre månaders vistelse i ett neutralt land eller vilka efter denna tidrymd ej tydligt äro på väg mot full hälsa, skola hemsändas. 6) alla krigsfångar lidande av kroniska förgiftningar (gas-, metall-, alkaloid- m.fl.), för vilka utsikterna av behandling i ett neutralt land äro speciellt gynnsamma; 7) alla kvinnliga krigsfångar, som äro gravida eller mödrar med spädbarn och småbarn. Följande kategorier av krigsfångar kunna icke ifrågakomma för omhändertagande i neutralt land: 1) alla vederbörligen verifierade kroniska psykoser; 2) alla organiska eller funktionella nervösa sjukdomstillstånd, som bedömas obotliga; 3) alla smittosamma sjukdomar under den tidsperiod, de medföra smittorisk med undantag för tuberkulos.

II Allmänna anmärkningar

1) Ovan angivna grunder skola allmänt tolkas och tillämpas så vidsynt som möjligt. Neuropatiska och psykopatiska tillstånd, orsakade av krig eller fångenskap, såväl som fall av tuberkulos på varje stadium, skola framför allt beredas förmånen av denna vidsynthet. Krigsfångar, som hava erhållit ett flertal sår, av vilka intet i och för sig berättigar till hemsändande, skola undersökas i samma anda med beaktande av det psykiska traumat, som kan hänföras till antalet sår.

22 1949.

Krigsfångekonventionen

2) Alla otvetydiga fall, som giva rätt till direkt hemsändande (amputation, total blindhet eller dövhet, öppen lungtubcrkulos, sinnessjukdom, elakartade svulster m.fl.) skola så snart som möjligt undersökas och hemsändas av lägerläkarna eller av militära läkarkommissioner, som utsetts av den kvarhållande makten. 3) Skador och sjukdomar, som förcfunnos förc kriget och som icke förvärrats, liksom krigsskador, vilka icke utgjort hinder för föregående militär tjänstgöring, skola icke berättiga till direkt hemsändande. 4) Förevarande bestämmelser skola tolkas och tillämpas på samma sätt i alla länder, som äro parter i konflikten. Vederbörande makter och myndigheter skola giva de blandade läkarkommissionerna all hjälp som är nödvändig för genomförandet av deras uppgifter. 5) De exempel, som angivits under punkt I ovan, utgöra endast typiska fall. Fall, som icke helt sammanfalla med dessa exempel, skola bedömas i den anda, som framgår av bestämmelserna i artikel 110 i denna konvention och i enlighet med de grundsatser, som innefattas i denna överenskommelse.

Bilaga II

Reglemente för de blandade läkarkommissionerna

(se artikel 112)

Artikel I De blandade läkarkommissioner, som omförmälas i artikel 112 av konventionen, skola bestå av tre medlemmar, av vilka två skola tillhöra neutralt land och den tredje utses av den kvarhållande makten. En av de neutrala medlemmarna skall vara ordförande.

Artikel 2 De två neutrala medlemmarna skola på begäran av den kvarhållande makten utses av Röda Korsets internationella kommitté i samråd med skyddsmakten. De kunna vara bosatta antingen i sitt hemland, i annat neutralt land eller inom den kvarhållande maktens territorium.

Artikel 3 De neutrala medlemmarna skola godkännas av vederbörande stridande parter vilka skola meddela sitt godkännande till Röda Korsets internationella kommitté och skyddsmakten. Sedan sådant meddelande lämnats, skola ifrågavarande medlemmar anses vara slutgiltigt utsedda.

Artikel 4 Ställföreträdare skola likaledes utses i tillräckligt antal för att vid behov kunna träda i de ordinarie medlemmarnas ställe. ställföreträ-

1949. 22

Krigsfângekonventionen

darna skola utses samtidigt med de ordinarie medlemmarna eller eljest med minsta möjliga tidsutdräkt.

Artikel 5 Därest av någon anledning Röda Korsets internationella kommitté icke kan utse neutrala medlemmar, skall detta ske genom skyddsmakten.

Artikel 6 Såvitt möjligt skall den ena av de båda neutrala läkarna vara kirurg.

Artikel 7 De neutrala medlemmarna skola gentemot de stridande parterna åtnjuta fullständigt oberoende och av dem erhålla erforderliga lättnader för fullgörandet av sitt uppdrag.

Artikel 8 Samtidigt med att medlemmar jämlikt bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 i detta reglemente utses, skall Röda Korsets internationella kommitté i samråd med den kvarhållande makten, fastställa vederbörandes tjänstevillkor.

Artikel 9 Sedan de neutrala medlemmarna godkänts, skola de blandade läkarkommissionema påbörja sitt arbete snarast möjligt och i alla händelser inom tre månader från dagen för godkännandet.

Artikel 10 De blandade läkarkommissionerna skola undersöka samtliga fångar, som omförmälas i artikel 113 i konventionen. De skola föreslå hemsändande, uteslutning från hemsändande eller uppskov till senare undersökning. Deras beslut skola fattas genom omröstning med enkel majoritet.

Artikel 11 Kommissionens beslut skall i varje enskilt fall under månaden efter besöket delgivas den kvarhållande makten, skyddsmakten och Röda Korsets internationella kommitté. Den blandade läkarkommissionen skall likaledes underrätta varje fånge, som blivit undersökt, om beslutet och tillställa dem, som föreslagits till hcmsändande, ett intyg i enlighet med vid denna konvention fogat formulär.

Artikel 12 Den kvarhållande makten skall vara skyldig att inom en tid av tre månader från det att den vederbörligen underrättats om den blandade läkarkommissionens beslut verkställa detta.

Artikel 13 Därest i land, där en blandad läkarkommissions verksamhet synes önskvärd, icke finnes neutral läkare och om det av någon anledning befinnes omöjligt att utse neutrala läkare, som äro bosatta i annat land, skall den makt, i vars våld krigsfångarna befinna sig, i samråd med skydds-

22 1949. Krigsfångekonventionen

makten tillsätta en läkarkommission, som med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 1, 2, 3, 4, 5 och 8 i detta reglemente skola hava samma uppgifter som en blandad läkarkommission.

Artikel 14 De blandade läkarkommissionernas verksamhet skall vara kontinuerlig och de skola besöka varje läger med högst sex månaders mellanrum.

Bilaga llI

Reglemente angående gemensamma understödsförsändelser

till krigsfångar

(se artikel 73)

Artikel 1 Förtroendemännen skola vara berättigade att bland samtliga krigsfångar, som administrativt lyda under deras läger, inbegripet de fångar, som befinna sig i sjukhus, i fängelse eller i annan straffanstalt, fördela de understödsförsändelser, som de omhänderhava.

Artikel 2 Fördelningen av gemensamma understödsförsändelser skall ske i enlighet med givarnas önskemål och enligt av förtroendemännen upprättad plan; fördelning av sjukvårdsmateriel skall dock företrädesvis ske i samförstånd med chefsläkare och dessa må, vad beträffar sjukhus och karantänsanstalt, göra undantag från nämnda instruktioner i den mån de sjukas behov göra detta nödvändigt. Inom den sålunda angivna ramen skall städse en rättvis fördelning äga rum.

Artikel 3 För att kunna kontrollera de mottagna varornas kvalitet och kvantitet samt härom utarbeta utförliga redogörelser att tillställas givarna, skola förtroendemännen eller deras biträden vara berättigade att begiva sig till nära lägret belägna platser, där understödsförsändelscr mottagas.

Artikel 4 Förtroendemännen skola beredas möjlighet att kontrollera, att fördelningen av understödsförsändelserna i lägrets underavdelningar och annex sker i enlighet med deras instruktioner.

Artikel 5 Förtroendemännen skola vara berättigade att ifylla, liksom att låta arbetsavdelningarnas förtroendemän eller sjukhusens och karantänsanstalternas chefsläkare ifylla, formulär eller frågeformulär, vilka skola tillställas givarna och vilka avse understödsförsändelser (fördelning, behov, mängd m.m.). Dessa formulär och frågeformulär skola, sedan de vederbörligen ifyllts, utan dröjsmål översändas till givarna.

1949. Krigsfångekonventionen 22

Artikel 6 I syfte att kunna verkställa regelbunden fördelning av understödsförsändelser bland krigsfångarna i respektive läger och eventuellt för att kunna möta behov, som må uppstå genom nya krigsfångekontingenters ankomst, skola förtroendcmännen vara berättigade att upplägga och bibehålla lager av understödsförsändelscr i tillräcklig mängd. De skola för detta ändamål hava tillgång till lämpliga lagerlokaler; varje lagerlokal skall vara försedd med två lås, varvid förtroendemannen skall ha nycklarna till det ena låset och lägrets befälhavare till det andra.

Artikel 7 För den händelse gemensam försändelse av kläder mottages, skall varje krigsfânge hava rätt att behålla minst en fullständig uppsättning kläder. Om fånge innehar mer än en uppsättning kläder, skall förtroendemannen hava rätt att från dem, som äro bäst lottade, taga överskjutande persedlar eller vissa artiklar utöver en, därest det befinnes nödvändigt för att tillgodose de mindre väl försedda fångarnas behov. Han må dock icke fråntaga fånge en andra uppsättning underkläder, strumpor eller skor, med mindre fånge, som saknar sådana, icke på annat sätt kan utrustas därmed.

Artikel 8 De höga fördragsslutande parterna och i synnerhet den kvarhållande makten skola i så vidsträckt omfattning som möjligt och med beaktande av för befolkningen gällande ransoneringsbestämmelser medgiva inköp inom sitt område för möjliggörande av fördelning av understödsförsändelser bland krigsfångar; de skola på motsvarande sätt underlätta överföring av penningmedel och andra finansiella, tekniska eller administrativa åtgärder, som vidtagas i och för sådana inköp.

Artikel 9 Föregående bestämmelser utgöra icke hinder för krigsfångars rätt att före ankomsten till ett läger eller under förflyttning mottaga gemensamma understödsförsändelser, och ej heller för skyddsmaktens, Röda Korsets internationella kommittés eller annan organisations för bistånd åt fångar representanter att verkställa fördelning av understödsförsändelser, som de fått i uppdrag att överbringa till mottagarna på sätt, som de finna lämpligt.

22 1949.

Krigsfångekonventionen

C. BREVKORT OCH BREV (se artikel 71) 1. Brevkort 1. Framsidan Knmsr-Iu\m:xos-r Po nrox-‘nrrr I BREVKORT

Avsiindnru Fullständigt namn

2. Baksidan

Skriv tydligt och endast på linjerna.

Anm. Detta formulär bör upprättas på två eller tre språk, däribland fångens eget och den kvarhållande maktens. Formulärets rätta storlek: 15 x 10 cm.

22 1949. Krigsfângekonventionen

D. DÖDSATTEST (se artikel 120)

(Uttärdande DÖDSATTEST myndighet) Makt, under vilken fången lydde

Fullständigt namn ____________________________________ __ Fadems förnamn Födelsedatum och -ort Dödsdatum och -ort Tjänstegrad och registreringsnummer (på identltetsbrlckan angivna uppgifter) Närmaste anhörigas adress Tidpunkt lör tilltångatagandet Dödsorsak och omständigheterna vid dödsfallet Plats för begravning Är graven märkt och kan den senare återfinnas av de anhöriga? Äro den avlidnes personliga eilekteritörvar hos den kvarhållande makten eller ha de avsånts samtidigt med denna dödsattest? Om de a ‘ , genom vems förmedling? Kan person, som bistått den avlidne under hans sjukdom eller i hans sista stunder (Iiikare, sjukvårdare, präst, medtånge), här bredvid eller på härvid Iogat blad lämna närmare upplysningar angåendedödsfallet och begravningen?

Datum samt utiärdande myndighets stämpel och underskrift

Anm. Detta formulär bör upprättas på två eller tre språk, däribland fångens eget och den kvarhållande maktens. Formulärets rätta storlek: 21 x 30 cm.

1949. 22

Krigsfângekonventionen

E. INTYG FÖR HEMSÄNDANDE (se bilaga II, artikel II) INTYG FÖR HEMSÄNDANDE Datum:

Läger:

Sjukhus: Efternamn: Samtliga förnamn: Födelsedatum:

Tjänstegrad:

Registreringsnummer:

Fångnummer:

Sår —— sjukdom:

Blandade läkarkommissionens ordförande: A = direkt hemsändande B = i neutralt land

omhändertagande

NC = ny undersökning vid nästa sammanträde med kommissionen.

22 1949.

Krigsfângekonventionen

Bilaga V

för överföring av krigsfångars penningmedel

Reglemente

till deras hemland

(se artikel 63)

63, tredje omförmält meddelande skall innehålla 1) I artikel stycket, följande uppgifter: som avsänder beloppet: i artikel 17 angivet a) beträffande krigsfånge, registreringsnummer, tjänstegrad, efternamn och förnamn; b) beträffande mottagaren i hemlandet av beloppet: namn och adress;

som skall betalas, angivet i den kvarhållande maktens

c) det belopp, mynt. meddelande skall undertecknas av fången. Om denne icke 2) Detta skall han anbringa ett av ett vittne tecken. Medär skrivkunnig, bestyrkt delandet skall dessutom kontrasigneras av förtroendemannen. befälhavare skall till meddelandet foga ett intyg, att veder- 3) Lägrets börande krigsfânges konto utvisar ett tillgodohavande, som icke understiger det belopp, som skall utbetalas. 4) Meddelanden av denna art må översändas i form av förteckningar. sida i sådan förteckning skall vara bestyrkt av förtroendemannen Varje och försedd med av lägrets befälhavare påtecknat intyg om riktigheten.

Genêve-konventionen den 12 1949

augusti

angående skydd för civilpersoner

under

krigstid (IV)

Undertecknade, befullmäktigade ombud för de regeringar, vilka låtit sig företrädas vid den diplomatiska konferens, som hållits i Genêve

från den 21 april till den 12 augusti I 949 för upprättande av en kon-

vention till skydd för civilpersoner under hava överenskomkrigstid, mit om följande bestämmelser.

AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 De höga f ördragsslutande partcrna förbinda alla sig att under förhållanden iakttaga denna konvention och sörja för att den iakttages.

Artikel 2 Förutom de bestämmelser, som skola träda i tillämpning redan i fredstid, skall denna konvention tillämpas i varje förklarat krig eller annan väpnad konflikt, som uppstår mellan två eller flera av de höga fördragsslutande parterna, även om en av dem icke erkänner, att krigstillstånd föreligger. Konventionen skall likaledes tillämpas vid ockupation av hela eller en del av de höga fördragsslutande parternas territorium, även om ockupationen icke möter något militärt motstånd. Därest en av de i konflikten inbegripna makterna icke biträtt denna konvention, skall denna icke desto mindre vara bindande för de makter, som biträtt densamma, i deras inbördes förhållanden. Konventionen skall vidare vara bindande för dem gentemot nämnda makt, därest denna antager och tillämpar dess bestämmelser.

Artikel 3 För den händelse konflikt, som icke är av internationell väpnad karaktär, uppkommer på en av de höga fördragsslutande parternas territorium, skall i konflikten vara skyldig varje part att tillämpa åtminstone följande bestämmelser: l) Personer, som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland medlemmar av stridskrafterna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sârskada, fångenskap eller av varje annat skäl, skola under alla förhållanden behandlas med humani-

tet och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg,

religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylik omständighet.

I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar städse och varhelst det vara må förbjudna: a) våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former, stympning, grym behandling och tortyr;

23 1949.

Civilkonventionen

b) tagande av gisslan; c) kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling; d) utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol, vars rättsskipning vilka hållas för oeftergivliga av civiliserade folk. erbjuder de garantier, 2) Sårade och sjuka skola omhändertagas och vårdas. sådan som Röda Korsets interna- En opartisk humanitär organisation tionella kommitté äger erbjuda parterna i konflikten sina tjänster. Stridande skola vidare sträva efter att genom särskilda överensparter kommelser sätta alla eller en del av denna konventions övriga bestämmelser i kraft. av föregående bestämmelser skall icke inverka på par- Tillämpningen ternas i konflikten rättsställning.

Artikel 4 Skyddade personer enligt denna konvention äro sådana, som vid vilken och på vad sätt som helst, under konflikt eller vid tidpunkt ockupation, befinna sig i händerna på part i konflikten eller ockupationsmakt, vars medborgare de ej äro. Medborgare i stat, som ej är bunden av konventionen, skyddas ej av densamma. Neutral stats medborgare, vilka befinna sig på krigförande stats territorium, ávensom medkrigförande stats medborgare, skola ej anses som skyddade personer, så länge den stat, vars medborgare de äro, har normal diplomatisk representation i den stat, i vars våld de befinna sig. Bestämmelserna II hava emellertid en vidsträcktare tilli avdelning lämpning, som framgår av artikel 13. Enligt Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält eller enligt Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av beav särade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna handlingen till sjöss eller enligt Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling skola skyddade personer icke anses som skyddade personer i denna konventions mening.

Artikel 5 Då stridande part har goda skäl att anse, att en viss enligt denna konvention skyddad person på dess territorium är föremål för berättiatt ägna sig åt verksamhet riktad mot statens säkerhet, eller gad misstanke om det är styrkt, att denne ägnar sig åt sådan verksamhet, skall sådan person icke kunna göra anspråk på sådana av denna konvention följande och förmåner, som, om de medgåves honom, skulle kunna rättigheter vara till skada för statens säkerhet. Om på ockuperat territorium en viss enligt denna konvention skyddad som spion eller sabotör eller blivit föremål för beperson har ertappats stämd misstanke för att ägna sig åt mot ockupationsstatens säkerhet riktad

1949. Civilkonventionen 23

verksamhet, skall han, i de fall då den militära säkerheten nödvändigt kräver det, anses ha förverkat sin rätt enligt denna konvention att sända och mottaga meddelanden. I varje sådant fall skola icke desto mindre i föregående stycken omförmälda personer behandlas humant samt i händelse av åtal ej berövas sin i denna konvention föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga ordning rannsakade och dömda. De skola även så snart det med hänsyn till statens respektive ockupationsmaktens säkerhet är möjligt, återfå alla de rättigheter och förmåner, som tillkomma enligt denna konvention skyddade personer.

Artikel 6 Denna konvention skall tillämpas från början av varje i artikel 2 omnämnd konflikt eller ockupation. På stridande parters territorium skall konventionens tillämpning upphöra, sedan krigshandlingarna allmänt avslutats. Inom territorium oekuperat skall tillämpningen av konventionen upphöra ett år efter det att krigshandlingarna allmänt avslutats. Ockupationsmakten skall icke desto mindre vara förpliktigad att, så länge ockupationen varar — och i den mån denna makt utövar regeringsmyndighet inom ifrågavarande territorium — vara bunden av bestämmelserna i följande artiklar i denna konvention: 1 till 12, 27, 29 till 34, 47, 49, 51, 52, 53, 59, 61 till 77 samt 143. Skyddade personer, vilkas frigivande, hemsändande eller placering kan komma att äga rum efter ovannämnda skola under mellantitidpunkter, den fortfarande åtnjuta i denna konvention stadgade rättigheter.

Artikel 7 Förutom de överenskommelser, som uttryckligen omförmälas i artiklarna 11, 14, 15, 17, 36, 108, 109, 132, 133 och 149 äga de höga fördragsslutande parterna avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt göra till föremål för särskild reglering. Genom särskild överenskommelse må de skyddade personerna ej försättas i sämre läge än vad som stadgas i denna konvention; ej heller må dem i konventionen tillerkända överenskomrättigheter genom dylik melse inskränkas. De skyddade personerna skola åtnjuta de i sagda överenskommelser stadgade förmåner under den tid konventionen dock på dem är tillämplig, under förutsättning, dels att icke annat uttryckligen föreskrivits i nyssnämnda eller i senare avslutade överenskommelser, dels ock att icke någon av de stridande parterna vidtagit åtgärder för gynnsammare behandling av dem.

Artikel 8 Skyddade personer må icke under några omständigheter vare sig helt eller delvis avsäga sig de rättigheter, som denna konvention och, i förekommande fall, i föregående artikel angivna särskilda överenskommelser tillerkänna dem.

23 Civilkonventionen 1949.

Artikel 9 Denna konvention skall tillämpas under medverkan och kontroll vilka erhållit att tillvarataga stridande av de skyddsmakter, uppdrag parters intressen. För sådant ändamål skola skyddsmakterna äga att vid och konsulära utse delegerade bland sidan av sin diplomatiska personal sina egna eller bland andra neutrala makters medborgare. Dessa delegerade skola underställas godkännande av den makt, hos vilken de skola utföra sitt uppdrag. Stridande parter skola i så vidsträckt omfattning som möjligt underlätta arbetet för skyddsmakternas representanter eller delegerade. Skyddsmakternas representanter eller delegerade må icke under några överskrida den i denna konvention angivna ramen för sitt omständigheter de skola särskilt beakta för den stat, hos vilken de utöva sin uppdrag; verksamhet, trängande säkerhetskrav.

Artikel 10 Bestämmelserna i denna konvention utgöra ej hinder för den humanitära verksamhet, som Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk humanitär organisation med vederbörande stridande parters samtycke må komma att utöva till skydd och bistånd för civila personer.

Artikel I] De höga fördragsslutande staterna äga städse överenskomma som erbjuder för opartiskhet och effektiviatt åt organisation, garantier som enligt denna konvention tillkomma skyddstet, anförtro de uppgifter, makterna. Därest förevarande konvention skyddade personer, av vad anenligt eller upphört att åtnjuta förmånen av ledning det vara må, icke åtnjuta skyddsmakts eller jämlikt bestämmelserna i föregående stycke utsedd orverksamhet, skall kvarhållande makt, antingen hos neutral ganisations stat eller hos sådan organisation, anhålla, att den måtte påtaga sig de uppdenna konvention tillkomma av stridande utgifter, som jämlikt parter sedda skyddsmakter. skall Om skydd icke på detta sätt kan beredas ifrågavarande personer, kvarhållande makt antingen hos humanitär organisation sådan som Röda Korsets internationella kommitté hemställa, _att den måtte påtaga sig de humanitära som enligt bestämmelserna i denna konvention åligganden, tillkomma eller, därest icke annat framgår av bestämmelskyddsmakt, serna i denna artikel, antaga av sådan organisation erbjudna tjänster. Neutral makt eller organisation, som av vederbörande makt anmodats ställa sig till förfogande eller självmant erbjudit sina tjänster för nyssnämnda ändamål, skall handla i känsla av ansvar gentemot den stridande part, under vilken de jämlikt denna konvention skyddade personerna lyda, och erbjuda tillfredsställande garantier för sin förmåga att påtaga sig och opartiskt utföra ifrågavarande uppgifter. Överenskommelse om undantag från föregående bestämmelser kan icke träffas mellan makter, av vilka den ena, även tillfälligtvis, gentemot

1949. Civilkonventionen 23

den andra makten eller dess allierade åtnjuter begränsad förhandlingsfrihet såsom en följd av de militära händelserna, särskilt vid ockupation av hela eller en betydande del av dess territorium. När i denna konvention talas om skyddsmakt, avses därmed jämväl sådan organisation, som i enlighet med bestämmelserna i denna artikel trätt i skyddsmakts ställe. Bestämmelserna i denna artikel skola med erforderliga jämkningar erhålla motsvarande tillämpning å det fall, att medborgare i neutral stat befinna sig på ockuperat område eller inom territorium tillhörande sådan krigförande stat, hos vilken den stat, vars medborgare de äro, ej upprätthåller normal diplomatisk representation.

Artikel 12 När helst så befinnes ligga i de skyddade personernas intresse, särskilt vid meningsskiljaktighct mellan de stridande parterna rörande tillämpningen och tolkningen av denna konventions bestämmelser, skola skyddsmakterna lämna sina bona officia för tvistens biläggande. För sådant ändamål äger envar av skyddsmakterna antingen på anmodan av part eller ock självmant föreslå parterna i konflikten en sammankomst, eventuellt å lämpligt neutralt område, mellan deras representanter och särskilt representanter för de för vården av de skyddade personerna ansvariga myndigheterna. De stridande parterna skola vara skyldiga att efterkomma förslag, som framställas till dem i nu nämnt syfte. Skyddsmakt må, därest så befinnes lämpligt, hemställa till de stridande parterna att medgiva, att viss person, tillhörande neutral makt eller utsedd av Röda Korsets internationella kommitté, kallas att deltaga i denna sammankomst.

AVDELNING II ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM SKYDD FÖR BEFOLKNINGEN MOT VISSA FÖLJDER AV KRIGET

Artikel 13 Bestämmelserna i denna avdelning gälla hela befolkningen i de länder, som befinna sig i konflikt med varandra, utan åtskillnad på grund av ras, nationalitet, religion eller politisk åskådning eller dylikt, och avse att mildra av krig förorsakade lidanden.

Artikel 14 Redan i fredstid må de höga fördragsslutande parterna och, efter fientlighetemas början, de stridande parterna, på sitt eget område och, därest så kräves, på ockuperat område, avskilja zoner och platser, ägnade att ur sjukvårds- och säkerhetssynpunkt bereda skydd mot krigets verkningar åt sårade och sjuka, ofärdiga, åldringar, barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under sju år. Vid fientlighetemas början och medan dessa pågå, må vederbörande parter träffa överenskommelser om erkännande av zoner och platser, som

de må ha upprättat. För detta ändamål äga de sätta i kraft bestämmelser-

na i vid denna konvention till överenskommelse med

det fogade utkastet

23 I 949. Civilkonventionen SOU 1979173

de ändringar, som eventuellt må befinnas erforderliga. Skyddsmakterna samt Röda Korsets internationella kommitté anmodas att medverka till upprättandet och erkännandet av dessa sjukvårds- och säkerhetszoner respektive platser.

Artikel 15 Stridande part må, antingen direkt eller genom förmedling av neutral stat eller humanitär organisation, föreslå motparten att i trakter, där strid förekommer, upprätta neutraliserade zoner för att utan åtskillnad bereda skydd mot krigets faror åt följande personer: a) stridande eller icke stridande särade och sjuka; b) civilpersoner, som ej deltaga i ficntligheterna och som ej utöva militärt arbete under sin vistelse i dessa zoner. Sedan de stridande parterna överenskommit om det geografiska läget, förvaltningen, livsmedelsförsörjningen samt övervakningen av den föreslagna neutraliserade zonen, skall en skriftlig överenskommelse slutas och undertecknas av representanter för de stridande parterna. Denna överenskommelse skall fastställa tidpunkten för neutraliscringens inträde, ävensom dess varaktighet.

Artikel 16 Sjuka och sårade ävensom ofärdiga samt havande kvinnor skola åtnjuta särskilt skydd och hänsyn. I den mån militära hänsyn det medgiva skall varje stridande part främja åtgärder, som vidtagas för att uppsöka döda och sårade, för att bistå skcppsbrutna och andra personer i allvarlig fara samt för att skydda dem mot plundring och dålig behandling.

Artikel 1 7 De stridande parterna skola eftersträva att träffa lokala överenskommelser om bortförande från belägrade eller inneslutna områden av sårade, sjuka, ofärdiga, åldringar, barn och barnsängskvinnor samt om genomfart till dylika områden av präster tillhörande varje religion samt av sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel.

Artikel 18 Civila sjukhus, som inrättats för vård av sårade och sjuka, ofärdiga och barnsängskvinnor, må under inga omständigheter anfallas utan skola städse respekteras och skyddas av de stridande parterna. Stater, vilka äro parter i en konflikt, skola förse alla civila sjukhus med handlingar, vilka utvisa deras karaktär av civilsjukhus samt att sjukhusets byggnader ej användas för något ändamål, som i enlighet med artikel 19 skulle beröva dem deras skydd. Civila sjukhus skola, om de därtill bemyndigats av staten, utmärkas med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. De stridande parterna skola, i den mån militära hänsyn det medgiva, i syfte att förebygga risk för fientliga angrepp vidtaga erforderliga åtgär-

1949. Civilkonventionen 23

der för att göra de kännetecken, vilka utmärka civilt sjukhus, fullt synliga för fientliga land-, flyg- och sjöstridskrafter. Med hänsyn till de faror, för vilka sjukhus, belägna i närheten av militära mål, kunna vara utsatta, är det lämpligt tillse, att sådana sjukhus förläggas på största möjliga avstånd från militära mål.

Artikel 19 Det skydd, som tillkommer civila sjukhus, skall upphöra endast i det fall, att de, vid sidan av användningen för sina humanitära uppgifter, begagnas för handlingar, varigenom fienden tillfogas skada. Skyddet skall dock icke upphöra, förrän anmaning avgivits, då så befinnes lämpligt med angivande av skälig frist, och anmaningen icke hörsammats. Att sjuka och sårade medlemmar av de väpnade styrkorna vårdas på dylika sjukhus eller att handvapen och ammunition, som fråntagits dessa stridande, men som ännu ej överlämnats till vederbörlig myndighet, finnas därstädes, skall icke betraktas såsom för fienden skadlig handling.

Artikel 20 Personal, som är regelbundet och uteslutande sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, däri inbegripen den personal, som har till uppgift att uppsöka, bortföra och transportera samt vårda sjuka och sårade civilpersoner, ofärdiga samt barnsängskvinnor, skall respekteras och skyddas. Inom ockuperat område och stridsområde skall nämnda personal legitimera sig medelst identitetskort, innehållande uppgifter om innehavarens ställning och försett med dennes fotografi samt den utställande myndighetens stämpel, ävensom, då vederbörande ‘air i tjänst, medelst en stämplad fuktbeständig armbindel, som bäres på vänster arm. Denna armbindel skall utlämnas av staten och vara försedd med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. All annan personal, som är sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, skall respekteras och skyddas samt vid utövande av sin tjänst äga rätt att bära armbindel enligt föreskrifterna och villkoren i denna artikel. Identitetskort skall innehålla uppgift om innehavarens sysselsättning. Styrelsen för varje civilt sjukhus skall städse för vederbörande hemlands- eller ockupationsmyndigheter hålla tillgänglig en intill dato förd förteckning över sin personal.

Artikel 21 Fordonskolonner eller sjukhuståg till lands eller för ändamålet avsedda fartyg till sjöss, vilka transportera sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor, skola respekteras och skyddas i samma omfattning som sjukhus enligt artikel 18 samt skola, om statligt bemyndigande givits, utmärkas genom anbringande av det kännetecken, som angives i artikel 38 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 an-

23 1949. Civilkonventionen sou 1979:73

gående förbättrande av såradcs och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält.

Artikel 22 Luftfartyg, som uteslutande utnyttjas för transport av sårade och sjuka civilpcrsoncr, ofärdiga och barnsängskvinnor eller sjukvårdspersonal och sjulçvårdsmateriel må icke anfallas utan skola respekteras vid flygningar, som utföras på de höjder och tider samt längs de flygvägar, varom mellan alla vederbörande stridande parter överenskommelse särskilt träffats. Dylika luftfartyg må kunna förses med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. Därest icke annat överenskommits, skall överflygning av fientligt eller av fienden besatt område vara förbjuden. Luftfartygen skola efterkomma varje anmaning att landa. I händelse av sålunda anbefalld landning skall luftfartyget med däri befintliga personer vara berättigat att fortsätta flygningen efter eventuellt företagen kontroll.

Artikel 23 Envar hög fördragssltltande part skall medgiva fri genomfart för alla försändelser, vilka innehålla läkemedel och sjukvårdsmateriel ävensom för religionsutövning erforderliga föremål, uteslutande avsedda för annan hög fördragsslutande parts civilbefolkning, även om denna part är fiende. Fri genomfart skall jämväl medgivas för alla försändelser, vilka innehålla för barn under femton år, havande kvinnor och barnsängskvinnor avsedda oumbärliga livsmedel, kläder samt stärkande medel. Förpliktelsen för fördragsslutande part att medgiva fri genomfart för i föregående stycke angivna försändelser gäller under förutsättning, att denna part ej har grundade skäl att frukta: a) att sändningarna komma annan än avsedd mottagare tillhanda eller b) att kontrollen kan komma att vara otillräcklig eller c) att fienden kan draga bestämd fördel för sina krigsansträngningar eller i sin folkhushållning genom att med ovannämnda försändelser ersätta varor, som han eljest själv måste anskaffa eller framställa, eller ock att därigenom beredas möjligheter att frigöra råvaror, förnödenheter eller tjänster, som i annat fall skulle behövt tagas i anspråk för framställningen av dylika varor. Makt, som medgiver genomfart av försändelser enligt första stycket i denna artikel må såsom villkor för sitt medgivande kunna fordra, att fördelningen mellan mottagarna skall äga rum under övervakning på platsen av skyddsmakterna. Dylika sändningar skola befordras så snabbt som möjligt och den stat, som medgiver fri genomfart för dessa, skall äga rätt att fastställa de tekniska föreskrifter, enligt vilka en dylik genomfart skall tillåtas.

1949. Civilkonventionen 23

Artikel 24 De stridande parterna skola vidtaga erforderliga för åtgärder att barn under femton år, vilka blivit förändralösa eller skilda från sina familjer till följd av kriget, ej lämnas åt sig själva samt för att deras uppfostran under alla omständigheter främjas. Deras skall om uppfostran möjligt anförtros åt personer med samma kulturtradition. De stridande parterna skola efter medgivande av skyddsmakten, om sådan finnes, samt under garanti att de i första stycket angivna principerna iakttagas medverka till att sådana barn omhändertagas i neutralt land, så länge konflikten varar. Parterna skola dessutom sträva att vidtaga erforderliga åtgärder för att alla barn under tolv år må kunna identifieras genom identitetsbrickor eller på annat sätt. Artikel 25 En var person, som befinner sig inom område, som tillhör eller är ockuperat av stridande part, skall vara berättigad att lämna underrättelser av uteslutande personlig natur till medlemmar av sin familj, var de än må befinna sig, och att mottaga sådana underrättelser från dessa. Denna korrespondens skall befordras snabbt och utan oskäligt dröjsmål. Därest på grund av omständigheterna brevväxlingen mellan familjemedlemmarna genom den ordinarie postgången försvåras eller omöjliggöres, skola vederbörande parter i konflikten hänvända sig till neutral förmedlare, såsom den i artikel 140 angivna centrala byrån, för att med denna överenskomma på vilket sätt deras åligganden bäst skola kunna fullgöras, enkannerligen i samverkan med de nationella rödakorsföreningarna (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen). Om de stridande anse det erforderligt parterna att begränsa familjekorrespondensen, må denna begränsning ej gå längre än till föreskrifter om att standardformulär, omfattande tjugofem fritt valda ord uteslutande användas samt att högst en sådan försändelse må avsändas. per månad Artikel 26 Envar stridande part skall främja som föefterforskningar, retagas av medlemmar av på grund av kriget skingrade familjer för att återknyta förbindelserna medlemmarna emellan och om möjligt återförena dem. Part skall i synnerhet uppmuntra verksamheten hos organisationcr, som ägna sig åt denna uppgift, under förutsättning, att parten godkänt dessa och att desamma rätta sig efter de säkerhetsbestämmelser, som föreskrivits av parten.

AVDELNING III SKYDDADE PERSONERS STÃLLNING OCH BEHANDLING

Del I För stridande territorier samt områden

parters ockuperade

gemensamma bestämmelser

Artikel 27 Skyddade personer skola under alla omständigheter åtnjuta respekt till person, ära, familjerättigheter, tro och religionsutövning samt

23 1949. Civilkonventionen

seder och bruk. De skola städse behandlas humant och särskilt skyddas mot våldshandlingar eller hot, förolämpningar och allmänhetens nyfikenhet. Kvinna skall särskilt skyddas mot varje handling, som kan kränka hennes ära, framför allt våldtäkt, påtvingad prostitution och varje slag av otillbörligt närmande. Med beaktande av bestämmelserna rörande hälsotillstånd, ålder och kön skall envar skyddad person av den kvarhållande makten behandlas med samma hänsyn och ingen skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, religion, politisk åskådning eller dylikt. Stridande part må dock vidtaga sådana kontroll- och säkerhetsåtgärder i avseende på skyddad person, som må befinnas erforderliga på grund av kriget.

Artikel 28 Skyddad person må i intet fall användas för att genom sin närvaro skydda vissa platser eller områden från stridshandlingar.

Artikel 29 Oavsett det individuella ansvar, som må föreligga, är kvarhållande makt ansvarig för sina representanters behandling av skyddade personer.

Artikel 30 Skyddade personer skola beredas möjlighet att hänvända sig till skyddsmakterna, till Röda Korsets internationella kommitté, till rödakorsföreningen (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) i det land, i vilket de befinna sig, ävensom till varje annan organisation, som skulle kunna bistå dem. För nämnda ändamål skola de olika organisationerna åtnjuta alla lättnader från myndigheternas sida, som militära krav och säkerhetshänsyn medgiva. Förutom besök enligt artikel 142 av representanter för skyddsmakterna eller Röda Korsets internationella kommitté skall kvarhållande makt eller ockupationsmakt i görligaste mån främja besök hos skyddade personer av representanter för andra organisationer, vilka ha till ändamål att lämna andligt eller materiellt bistånd åt dylika personer.

Artikel 31 Fysiskt eller moraliskt tvång må icke i någon form utövas mot skyddade personer, i all synnerhet icke i syfte att erhålla upplysningar från dessa eller från tredje person.

Artikel 32 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig uttryckligen att ej vidtaga åtgärder av något slag, ägnade att förorsaka fysiskt lidande hos eller utrotning av skyddade personer, vilka befinna sig i deras händer. Detta förbud gäller icke blott mord, tortyr, kroppsstraff, stympning och

SOU I979:73 1949.

Civilkonventionen 23

sådana medicinska eller vetenskapliga experiment, som icke krävas för den medicinska behandlingen av skyddade personer, utan även varje annat slag av brutala handlingar vare sig från civila eller militära personers sida.

Artikel 33 Skyddade personer må i intet fall straffas för förbrytelser, som de inte själva begått. Samfälld bestraffning ävensom varje slag av skrämsel eller terrorism äro förbjudna. Plundring är förbjuden. Repressalier mot skyddade personer och deras egendom äro förbjudna.

Artikel 34 Tagande av gisslan är förbjudet.

Del II Utlänningar inom stridande

parts territorium

Artikel 35 Envar skyddad person, som vid början av eller medan konflikt pågår, skulle önska lämna territoriet, skall äga rätt därtill, med mindre hans avresa skulle befinnas strida mot vederbörande stats nationella intressen. Hans ansökan att få lämna territoriet skall prövas i enlighet med vederbörligen fastställt förfarande och beslut skall fattas snarast möjligt. Person, som erhållit tillstånd att lämna territoriet, må kunna förse sig med för färden erforderliga penningmedel samt medtaga en skälig mängd effekter och föremål för personligt bruk. Personer, som förvägrats tillstånd, skola äga rätt att få avslaget omprövat snarast möjligt av behörig domstol eller administrativ som nämnd, tillsatts för detta ändamål av den kvarhållande makten. På begäran skola representanter för skyddsmakten, med mindre säkerhetsskäl förhindra detta eller vederbörande personer göra invändningar däremot, erhålla uppgift om skälen för avslag på anhållan om tillstånd att få lämna territoriet, samt snarast möjligt få del av namnen på alla dem, som må befinna sig i sådan belägenhet.

Artikel 36 artikel Enligt föregående medgiven utresa skall äga rum på tillfredsställande villkor beträffande säkerhet, hälsovård och Sanitära förhållanden samt föda. Alla kostnader, som uppkomma sedan den kvarhållande maktens territorium lämnats, skola bestridas av destinationslandet eller, vid uppehåll i neutralt land, av den makt, vars medborgare ifrågavarande personer äro. Närmare bestämmelser rörande sådana förflyttningar må vid behov fastställas genom särskilda överenskommelser mellan vederbörande makter. Ovanstående bestämmelser inverka icke på särskilda överenskommelser, som kunna slutas mellan de stridande parterna beträffande utväxling och hemsändande av egna undersåtar, som fallit i fiendens händer.

23 1949. Civilkonventionen SOU 1979173

Artikel 37 Skyddade personer, som äro häktade eller undergå frihetsstraff, skola under tiden för frihetsberövandet behandlas humant. Efter frigivningen må de begära tillstånd att i enlighet med bestämmelserna i föregående artiklar få lämna territoriet.

Artikel 38 Med undantag för särskilda åtgärder, som må vidtagas enligt denna konvention, i synnerhet enligt artiklarna 27 och 41, skola för utlänningar i fredstid gällande bestämmelser i huvudsak reglera skyddade personers ställning. I varje fall skola följande rättigheter tillerkännas dem: 1) de skola vara berättigade att mottaga den individuella eller kollektiva hjälp, som må sändas till dem; 2) de skola erhålla sjukvård och sjukhusvård, om deras hälsotillstånd kräver det, i samma utsträckning som vederbörande stats egna medborgare; 3) de skola tillåtas utöva sin religion och åtnjuta andlig vård av präster tillhörande deras trosbekännelse; 4) de skola vara berättigade att, därest de äro bosatta inom område, som är särskilt utsatt för krigsfara, flytta från detta område i samma utsträckning som vederbörande stats egna medborgare;

5) barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under

sju år skola åtnjuta förmånsbehandling i samma utsträckning som vederbörande stats egna medborgare.

Artikel 39 Skyddade personer, som till följd av kriget förlorat sitt levebröd, skola sättas i tillfälle att erhålla lönat arbete och skola, med förbehåll för säkerhetsskäl samt bestämmelserna i artikel 40, jämställas med den stats medborgare, på vars territorium de befinna sig. Om stridande part utsätter en skyddad person för kontrollåtgärder, som hava till följd att han ej kan försörja sig, och särskilt om han av säkerhetsskäl förhindras att erhålla lönat arbete på skäliga villkor, skall sagda part sörja för hans och av honom beroende personers uppehälle. Skyddade personer må under alla omständigheter kunna mottaga understöd från sitt hemland, från skyddsmakt eller från i artikel 30 omnämnda välgörenhetssamfund.

Artikel 40 Skyddade personer må åläggas arbete endast i samma utsträckning som medborgarna hos den stridande part, på vars territorium de befinna sig. Därest skyddade personer äro av fientlig nationalitet, må de endast åläggas sådant arbete, som normalt kräves för att tillgodose människors behov av livsmedel, bostad, kläder, transporter och hälsovård, och som icke står i direkt samband med krigföringen. Då skyddade personer åläggas arbete enligt föregående tvenne stycken, skola de åtnjuta samma arbetsvillkor och samma skyddsåtgärder som inhemska arbetare, särskilt vad avser lön, arbetstid, kläder och utrustning,

1949. Civilkonventionen 23

förberedande utbildning samt ersättning för olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar. Därest ovannämnda bestämmelser kränkas, skola skyddade personer vara berättigade att utöva klagorätt enligt artikel 30.

Artikel 41 I händelse kvarhållande makt finner övriga i denna konvention omnämnda kontrollåtgärder otillräckliga, äro de strängaste kontrollåtgärder densamma må kunna tillgripa åläggande av bestämd vistelseort eller internering enligt artiklarna 42 och 43. Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 39, andra stycket, i avseende på personer, vilka ålagts att lämna sin sedvanliga vistelseort i kraft av beslut, varigenom de anvisats bestämd vistelseort å annan plats, skall den makt, i vars våld de befinna sig, så noggrant som möjligt iakttaga bestämmelserna rörande behandling av internerade i avdelning III, del IV av denna konvention.

Artikel 42 Internering av eller åläggande av bestämd vistelseort för personer må endast äga rum då så befinnes oundgängligen nödskyddade vändigt av hänsyn till den kvarhållande maktens säkerhet. Därest någon genom förmedling av representanter för skyddsmakten frivilligt begär internering och om hans belägenhet gör detta erforderligt, skall han interneras av den kvarhållande makten.

Artikel 43 Envar skyddad person, som blivit internerad eller ålagd bestämd vistelseort, skall äga rätt att snarast möjligt få detta beslut omprövat av behörig domstol eller administrativ nämnd, som tillsatts för detta ändamål av den makt, i vars våld han befinner sig. Därest interneringen eller åläggandet av bestämd vistelseort fastställes, skall domstolen eller den administrativa nämnden regelbundet och minst två gånger årligen ompröva ärendet i syfte att, om omständigheterna det medgiva, ändra det första beslutet i för vederbörande person gynnsam riktning. Med mindre vederbörande skyddade personer motsätta sig det, skall den makt, i vars våld de befinna sig, snarast möjligt meddela skyddsmakten namnet på envar skyddad person, som blivit internerad eller ålagts bestämd vistelseort eller blivit befriad från internering eller från ålagd vistelseort. Beslut av domstol eller nämnd enligt första stycket av denna artikel skall ävenledes under enahanda villkor snarast möjligt meddelas skyddsmakten.

Artikel 44 Vid tillämpningen av de i denna konvention angivna kontrollföreskrifterna skall kvarhållande makt ej behandla flyktingar, som faktiskt ej åtnjuta skydd av någon regering, såsom fientliga främlingar allenast på grund av den omständigheten, att de de jure äga medborgarskap i fiendestat.

23 1949. Civilkonventionen SOU 1979173

Artikel 45 Skyddade personer skola icke överlämnas till makt, som ej är part i konventionen. Denna föreskrift skall på intet sätt utgöra hinder mot skyddade personers hemsändande eller mot att de återvända till sina respektive hemländer efter fientligheternas upphörande. Skyddade personer må ej av kvarhållande makt överlämnas till makt, som är part i denna konvention, förrän förstnämnda makt förvissat sig om att den senare är villig och i stånd att tillämpa konventionen. Då skyddade personer sålunda överlämnas, är den makt, som mottager dem, ansvarig för tillämpningen av konventionen för den tid, under vilken dc skyddade personerna anförtrotts åt densamma. Om emellertid denna makt underlåter att i något väsentligt avseende tillämpa bestämmelserna i konventionen, skall den makt, av vilken dc skyddade personerna överlämnats, sedan den från skyddsmakt erhållit underrättelse därom, verkvidtaga samma åtgärder för att avhjälpa missförhållandet eller ock återfordra de skyddade personerna. Sådan begäran skall efterkommas. Skyddad person må under inga omständigheter överlämnas till land, där förföljelse mot honom på grund av hans politiska eller religiösa åskådning kan befaras. Bestämmelserna i denna artikel icke hinder utgöra mot utlämning i överensstämmelse med utlämningsfördrag, som slutits före fientligheternas utbrott, av skyddade personer, vilka anklagats för brott mot allmän lag.

Artikel 46 Åtgärder av restriktiv natur mot skyddade personer skola, i den mån de ej tidigare återtagits, upphävas snarast möjligt efter fientlighetemas upphörande. Åtgärder av restriktiv natur beträffande sådana personers egendom skola upphävas snarast möjligt efter fientligheternas upphörande i enlighet med lagen i den kvarhållande staten.

Del III Ockuperade områden

Artikel 47 Skyddade personer, som befinna sig på ockuperat område, må i intet fall och på intet vis berövas dem enligt denna konvention tillkommande förmåner, vare sig till följd av att ändring på grund av ockupationen ägt rum i ifrågavarande områdes statsinstitutioner eller regering eller på grund av en överenskommelse mellan det ockuperade områdets myndigheter och ockupationsmakten, eller därigenom att ockupationsmakten helt eller delvis annekterar det ockuperade området.

Artikel 48 Skyddade personer, vilka ej äro medborgare hos den makt, vars område är ockuperat, må begagna sig av rätten att lämna området

1949. Civilkonventionen 23

på i artikel 35 angivna villkor; beslut härom skall fattas i enlighet med förfarande, som ockupationsmakten skall fastställa i överensstämmelse med sagda artikel.

Artikel 49 Tvångsförflyttning, enskilt eller i massa, eller deportation av skyddade personer från ockuperat område till ockupationsmaktens eller annat lands territorium, ockuperat eller icke ockuperat, är oavsett de skäl, som må anföras därför, förbjuden. Ockupationsmakt må dock, då befolkningens säkerhet eller tvingande militära skäl gör det erforderligt, verkställa total eller partiell utrymning av viss trakt av ockuperat område. Sådan utrymning må endast omfatta förflyttning av skyddade personer inom det ockuperade området, utom då detta är faktiskt omöjligt. På så sätt förflyttad skall återbefolkning föras till sina hem, så snart fientligheterna i den berörda trakten upphört. Ockupationsmakten skall, vid genomförandet av sådan förflyttning eller utrymning, i största möjliga utsträckning sörja för att lämplig inkvartering tillhandahålles skyddade personer, att förflyttningarna genomföras under förhållanden, som ur renlighets-, hälsovårds-, säkerhets- och livsmedelssynpunkt äro betryggande samt att medlemmar av samma familj ej åtskiljas. Skyddsmakten skall underrättas om förflyttningar och utrymningar, så snart de ägt rum. Ockupationsmakt må icke kvarhålla skyddade personer inom område, som är särskilt utsatt för krigets faror, med mindre befolkningens säkerhet eller tvingande militära skäl göra detta erforderligt. Ockupationsmakt må icke deportera eller överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar.

Artikel 50 Ockupationsmakt skall, i samverkan med statliga och lokala myndigheter, underlätta verksamhetens fortgång vid anstalter, avsedda för barnavård och barnuppfostran. Den skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att underlätta identifiering av barn och registrering av deras härkomst. Den må icke i något fall

ändra barnens personliga status eller inskriva dem i av ockupationsmak-

ten beroende formationer eller organisationer. Därest de lokala institutionerna äro otillräckliga, skall ockupationsmakten vidtaga åtgärder för försörjning och uppfostran av barn, vilka blivit föräldralösa eller skilda från sina föräldrar till följd av kriget och som icke kunna bliva omhändertagna av någon nära anförvant eller vän. Denna försörjning och uppfostran skall om möjligt omhänderhavas av personer med samma nationalitet, språk och religion som barnen. En särskild avdelning av den byrå, som upprättats jämlikt bestämmelserna i artikel 136, skall ansvara för att alla erforderliga åtgärder vidtagas för identifiering av barn, vilkas identitet är osäker. Förefintliga uppgifter rörande deras föräldrar eller andra nära anförvanter skola alltid upptecknas.

i 23 1949. Civilkonventionen

Ockupationsmakt må icke förhindra tillämpningen av förmånsbehandling, som före ockupationen kan hava tillerkänts barn under femton år, havande kvinnor samt mödrar till barn under sju år vad beträffar föda, sjukvård och skydd mot krigets verkningar.

Artikel 51 Ockupationsmakt må icke tvinga skyddade personer att tjäna i dess väpnade styrkor eller hjälpformationer. Varje form av påtryckning eller propaganda i syfte att åstadkomma frivillig värvning är förbjuden. Ockupationsmakt må endast ålägga sådana skyddade personer arbete, som fyllt aderton år; därvid må ifrågakomma endast arbete, som är nödvändigt för ockupationsarméns behov eller för allmännyttigt ändamål, för livsmedels-, bostads- och beklädnadsförsörjningen, för transportväsendet eller för hälsovården för befolkningen i det ockuperade landet. Skyddade personer må icke tvingas till något arbete, som skulle medföra förpliktelse för dem att deltaga i militära operationer. Ockupationsmakt må icke tvinga skyddade personer att med våld skydda de anläggningar, i vilka de utföra dem ålagt arbete. Dylikt arbete må endast utföras inom det ockuperade område, där ifrågavarande personer befinna sig. Envar sådan person skall så vitt möjligt få kvarstanna på sin vanliga arbetsplats. För arbetet skall utgå skälig lön, och det skall lämpas efter arbetarnas fysiska och intellektuella prestationsförmåga. Den i det ockuperade landet gällande lagstiftningen angående arbetsförhållanden och skyddsåtgärder, särskilt vad avser lön, arbetstid, utrustning, förberedande utbildning samt ersättning för olycksfall i arbete och för yrkessjukdomar, skall tillämpas å skyddade personer, som äro uttagna till i denna artikel angivna arbeten. I intet fall må tvångsutskrivning av arbetskraft leda till att arbetare mobiliseras i någon militär eller halvmilitär organisation.

Artikel 52 Intet avtal, ingen överenskommelse eller föreskrift må inskränka någon arbetares, frivillig eller icke frivillig, rätt att, var han än befinner sig, hänvända sig till representanterna för skyddsmakten med begäran om dess inskridande. Varje åtgärd i syfte att framkalla arbetslöshet eller inskränka arbetsmöjligheterna för arbetarna i ett ockuperat land för att förmå dessa att arbeta för ockupationsmakten är förbjuden.

Artikel 53 Det är förbjudet för ockupationsmakten att förstöra fast eller lös egendom, som tillhör privatpersoner enskilt eller samfällt, staten, kommuner eller offentliga korporationer, kooperativa eller andra föreningar utom i de fall, då dylik förstörelse är absolut nödvändig med hänsyn till de militära operationerna.

Artikel 54 Ockupationsmakt må icke ändra offentliga ämbets- eller tjänstemäns eller domares status inom ockuperat område eller i något av-

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen

seende tillämpa sanktioner eller vidtaga tvångs- eller diskriminerande åtgärder mot dessa på den grund att de av samvetsbetånkligheter underlåta att fullgöra sina tjänsteåligganden. Detta förbud utgör icke något hinder mot tillämpningen av andra stycket i artikel 51. Det berör ej ockupationsmakts rätt att skilja ämbets- eller tjänstemän från deras befattningar.

Artikel 55 Ockupationsmakt är skyldig att så långt det står i dess förmåga säkerställa befolkningens försörjning med livsmedel och läkemedel; i synnerhet skall den låta införa erforderliga livsmedel, läkemedel och andra varor, därest det ockuperade områdets egna tillgångar äro otillräckliga. Inom ockuperat område befintliga livsmedel, läkemedel eller andra varor må oekupationsmakt endast rckvirera för ockupationsstyrkornas och ockupationsförvaltningens behov; hänsyn skall härvid tagas till civilbefolkningens behov. Med förbehåll för vad som i andra internationella konventioner må vara stadgat skall Ockupationsmakten tillse, att skälig ersättning utgår för rekvirerade varor. Skyddsmakten skall vara oförhindrad att när som helst kontrollera tillgången på livsmedel och läkemedel inom ockuperat område, utom då tvingande militära skäl nödvändiggöra tillfälliga inskränkningar i denna befogenhet.

Artikel 56 Ockupationsmakt är skyldig att så långt det står i dess förmåga och i samråd med statliga och lokala myndigheter säkerställa och vidmakthålla sjukvårds- och sjukhusanläggningar ävensom allmän hälsovård och hygien inom ockuperat område, särskilt genom att införa och tillämpa profylaktiska och preventiva åtgärder, som befinnas nödvändiga för att hindra spridningen av smittosamma sjukdomar och epidemier. sjukvårdspersonal av varje slag skall tillåtas att fullgöra sina uppgifter. Därest nytt sjukhus upprättas inom ockupcrat område och om vederbörande myndigheter i den ockuperade staten ej längre äro i verksamhet, skola ockupationsmyndigheterna, om så erfordras, lämna det godkännande, som föreskrives i artikel 18. Under motsvarande omständigheter skola ockupationsmyndigheterna ävenledes lämna godkännande för sjukhuspersonal och transportfordon i enlighet med bestämmelserna i artikel 20 och 21. Ockupationsmakten skall, då den inför och tillämpar sundhets- och hälsovårdsföreskrifter, taga hänsyn till befolkningens inom det ockuperade området moraliska och etiska krav.

Artikel 57 må endast tillfälligt Ockupationsmakt och endast vid trängande behov rekvirera civilt sjukhus för vård av sårade och sjuka militärpersoner och då under den förutsättningen, att lämpliga åtgärder i god tid vidtagits för vård och behandling av patienterna på ifrågavarande sjukhus

23 1949. Civilkonventionen

samt för säkerställandet av civilbefolkningens behov av sjukhusplatser. Utrustning och förråd vid civila sjukhus må icke kunna rekvireras, så länge desamma äro erforderliga för civilbefolkningens behov.

Artikel 58 Ockupationsmakt skall tillåta präster att lämna andligt bistånd åt sina trosfränder. Den skall likaledes medgiva mottagandet av försändelser, innehållande för religionsutövning erforderliga böcker och föremål, samt underlätta utdelningen därav inom det ockuperade området.

Artikel 59 Då försörjningen av befolkningen eller del därav inom ockupcrat område är otillräcklig, skall ockupationsmakt lämna sitt medgivande till hjälpaktioner till förmån för befolkningen och så långt det står i dcss förmåga underlätta sådana. Sådana aktioner, vilka må kunna företagas antingen av stater eller av opartiska, humanitära organisationer, såsom Röda Korsets internationella kommitté, skola särskilt avse försändelser av livsmedel, läkemedel och kläder. En var fördragsslutande part skall medgiva fri genomfart för dessa sändningar och tillse, att de skyddas. Makt, som medgiver fri genomfart för sändningar, destinerade till område, vilket ockuperats av motpart i konflikten, skall emellertid hava rätt att undersöka sändningarna, att tillse att genomfarten sker i enlighet med i avseende på tider och vägar givna föreskrifter samt att från skyddsmakt erhålla nöjaktig försäkran, att dessa sändningar äro avsedda för den nödställda befolkningen och ej komma att utnyttjas till förmån för ockupationsmakten.

Artikel 60 Hjälpsändningar skola i intet avseende befria ockupationsmakten från de skyldigheter, som artiklarna 55, 56 och 59 ålägga den. Ockupationsmakten må på intet sätt förfoga över hjälpsändningar för annat ändamål än det, för vilket de äro avsedda, utom i tvingande fall, då detta ligger i befolkningens inom det ockuperade området intresse, och sedan skyddsmakten givit sitt samtycke.

Artikel 61 Fördelningen av i föregående artiklar omförmälda hjälpsändningar skall utföras under medverkan av och överinseende av skyddsmakten. Denna uppgift må även efter överenskommelse mellan ockupationsmakten och skyddsmakten anförtros åt neutral makt, Röda Korsets internationella kommitté eller annan opartisk humanitär organisation. Dylika sändningar skola inom ockuperat område vara fria från alla pålagor, skatter eller tullavgifter, med mindre dessa äro nödvändiga för områdets ekonomi. Ockupationsmakten skall befrämja en snabb fördelning av dylika sändningar. Alla fördragsslutande parter skola söka medgiva avgiftsfri transitering

1949. Civilkonventionen 23

och befordran av dylika till ockuperat område destinerade hjälpsändningar.

Artikel 62 Skyddade personer, som befinna sig inom ockuperat område, skola, därest trängande säkerhetsskäl ej lägga hinder i vägen, tillåtas mottaga personliga hjälpsändningar, som skickas till dem.

Artikel 63 Med förbehåll för tillfälliga åtgärder, vilka på grund av trängande säkerhetsskäl undantagsvis må kunna vidtagas av ockupationsmakten, a) skola erkända nationella rödakorsföreningar, (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) kunna fullfölja sin verksamhet i enlighet med Röda Korsets grundsatser, sådana de fastställts vid de internationella rödakorskonferenserna. Andra hjälporganisationer skola tillåtas fortsätta sin humanitära verksamhet på motsvarande villkor; b) må ockupationsmakt i vad avser dessa organisationers personal eller struktur icke påfordra några ändringar, som menligt skulle kunna inverka på deras ovannämnda verksamhet.

§amma principer skola tillämpas på personalen och verksamheten inom

särskilda icke-militära organisationer, vilka redan finnas eller som kunna upprättas i syfte att säkerställa civilbefolkningens levnadsvillkor genom vidmakthållandet av viktigare allmännyttiga inrättningar, fördelgenom ning av hjälpsändningar samt genom att anordna räddningstjänst.

Artikel 64 Strafflagstiftningen inom ockuperat område skall förbliva i kraft, dock med det undantag att ockupationsmakten må upphäva den eller tillfälligt sätta den ur kraft, därest den utgör ett hot mot nämnda makts säkerhet eller ett hinder för tillämpningen av denna konvention. Med beaktande av sistnämnda förbehåll och nödvändigheten av att upprätthålla en effektiv rättsskipning skola domstolarna inom det ockuperade området fortsätta att utöva sin verksamhet i avseende på alla förbrytelser, som falla under nämnda lagstiftning. Ockupationsmakten må dock underkasta befolkningen inom ockuperat område de bestämmelser, som äro erforderliga för att sätta ockupationsmakten i stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt denna konvention, för att upprätthålla ordnad förvaltning inom området, för att trygga säkerheten för såväl ockupationsmakten som för medlemmar av och egendom tillhörande ockupationsstyrkorna eller ockupationsförvaltningen liksom även för kommunikationsanläggningar och kommunikationslinjer, som begagnas av densamma.

Artikel 65 Av ockupationsmakt utfärdade strafföreskrifter skola icke träda i kraft, förrän de kungjorts och bragts till befolkningens kännedom på dess eget språk. De skola icke ha retroaktiv verkan.

23 1949. Civilkonventionen sou 1979:73

Artikel 66 Vid överträdelse av Straffbestämmelser, som utfärdats av jämlikt andra stycket av artikel 64, må densamma ockupationsmakten kunna överlämna anklagad person till egen icke politisk och i vederbörlig militärdomstol, under förutsättning att sådan domstol ordning upprättad landet. skall föresammanträder i det ockuperade Appellationsdomstol trädesvis ha sitt säte inom det ockuperade landet.

Artikel 67 Domstol skall endast tillämpa sådana lagbestämmelser, som före brottets och som överensstämma med allvoro gällande begående männa rättsprinciper, särskilt principen att straffet skall stå i proportion till brottet. Domstol skall fästa avseende vid det förhållandet, att den anklagade icke är ockupationsmaktens medborgare.

Artikel 68 begår brottslig handling, som uteslu- Skyddad person, vilken tande har till syfte att skada ockupationsmakten, men icke utgör angrepp till liv eller lem mot medlemmar av ockupationsstyrkorna eller av ockupationsförvaltningen eller allvarlig kollektiv fara och ej heller förorsakar ansenlig skada å egendom, tillhörande ockupationsstyrkorna eller ockupationsförvaltningen, eller å anläggningar, som begagnas av dessa, är förfaleller enkelt fängelsestraff, varvid förutsättes, att interlen till internering neringens eller fängelsestraffets längd står i proportion till den begångna skall vidare för såbrottsliga handlingen. lnternering eller fängelsestraff dana brott vara den enda form av frihetsberövande, som må kunna tillbeträffande Det må stå domstol, som omlämpas skyddade personer. nämnes i artikel 66 av denna konvention, fritt att omvandla ett fängelsestraff till internering på lika lång tid. Straffbestämmelser, vilka utfärdats av ockupationsmakten i enlighet med artiklarna 64 och 65, må föreskriva dödsstraff för skyddade personer saboendast för de fall, att de gjort sig skyldiga till spionage, till allvarliga mot ockupationsmaktens militära anläggningar eller till tagehandlingar avsiktliga brott, vilka förorsakat en eller flera personers död, och under förutsättning att sådana brott voro belagda med dödsstraff enligt de lagar, som voro i kraft inom ockuperat område, innan detsamma ockuperades. må icke ådömas dödsstraff med mindre domstolen Skyddad person särskilt gjorts uppmärksam på det faktum, att den åtalade, som icke är ockupationsmaktens medborgare, icke är förbunden till någon trohetsplikt mot denna. år vid brottets begående, må i Skyddad person, som var under aderton intet fall ådömas dödsstraff.

Artikel 69 Den tid, under vilken för brott anklagad skyddad person hållits i häkte i avvaktan eller straffverkställighet, skall under på rättegång alla förhållanden avräknas från det frihetsstraff, som ådömes honom.

1949. Civilkonventionen 23

Artikel 70 Skyddade personer må icke av ockupationsmakten häktas, åtalas eller dömas för handling, som begåtts, eller åsikt, som framförts före ockupationen eller under tillfälligt avbrott av densamma, med undantag för brott mot krigets lagar och bruk. Ockupationsmaktens medborgare, vilka innan fientligheterna utbrutit sökt sin tillflykt inom den ockuperade statens territorium, må endast häktas, åtalas, dömas eller deporteras från ockuperat territorium för brott, som begåtts sedan fientligheterna utbrutit eller för sådan före krigsutbrottet mot allmän lag begången brottslig handling, som enligt det ockuperade landets lagstiftning skulle i fredstid gjort utlämning berättigad.

Artikel 71 Vederbörande domstolar hos ockupationsmakt må icke avkunna dom annat än efter laga rättegång. Envar av ockupationsmakten åtalad person skall utan dröjsmål på ett språk, som han förstår, erhålla skriftligt meddelande om de närmare omständigheter, som ligga till grund för åtalet mot honom, och skall snarast möjligt ställas inför rätta. Skyddsmakten skall underrättas om varje av ockupationsmakten mot skyddad person anhängiggjord talan, då anklagelsen eller anklagelserna kunna medföra dödsstraff eller fängsligt förvar i två år eller därutöver; skyddsmakten skall när som helst kunna göra sig underrättad om dylik rättegångs läge. Skyddsmakten skall därutöver vara berättigad att på begäran erhålla alla uppgifter om dylik rättegång och om varje annan av ockupationsmakten mot skyddade personer anhängiggjord talan. Meddelande till skyddsmakt i enlighet med andra stycket av denna artikel skall sändas ofördröjligen och skall under alla omständigheter ha nått skyddsmakten tre veckor före den för första rättegångstillfället fastställda dagen. Såvida icke vid öppnandet av rättegången bevis förebragts, att bestämmelserna i denna artikel till fullo iakttagits, må rättegången icke upptagas. Meddelandet skall innehålla följande detaljuppgifter: a) uppgifter om den anklagades person; b) den anklagades vistelseort eller plats, där han hålles häktad; c) redogörelse för den eller de anklagelsepunkter, varå åtalet grundas (jämte anförande av de straffbestämmelser, vilka åberopas); d) uppgift om domstol, som skall döma i målet; e) plats och tidpunkt för första rättegångstillfälle.

Artikel 72 Envar anklagad skall äga rätt att begagna sig av för sitt försvar erforderliga bevismedel och må i synnerhet kunna instämma vittnen. Han skall äga rätt till biträde av lämplig försvarare efter eget val, vilken fritt må besöka honom och som skall beredas tillfälle att obehindrat förbereda försvaret. Därest anklagad ej valt försvarare, skall skyddsmakt utse sådan åt honom. Då anklagad har att bemöta allvarlig anklagelse och då någon skyddsmakt ej finnes, skall ockupationsmakten med förbehåll för den an-

23 I 949. Civilkonventionen

klagades samtycke utse försvarare. Envar anklagad skall, såvida han icke frivilligt avstår från sådan hjälp, biträdas av tolk såväl under förundersökningen som under rättegången. Han skall äga rätt att när som helst framföra jäv mot tolk och begära en annan i stället.

Artikel 73 Dömd person skall äga rätt att överklaga i enlighet med den lagstiftning, som tillämpats av domstolen. Han skall erhålla fullständiga upplysningar om sin rätt att överklaga eller begära nåd samt om den tid, inom vilken han må begagna sig av denna rätt. Det i denna del av konventionen angivna straffrättsliga förfarandet skall analogt tillämpas vid överklagande. Därest den av domstolen tilllämpade lagstiftningen ej medger överklagande, skall dömd person äga rätt att hos behörig myndighet hos ockupationsmakten överklaga den avkunnade domen och det ådömda straffet.

Artikel 74 Representanterna för skyddsmakten skola äga rätt att närvara vid rättegång mot envar skyddad person, såvida icke rättegången med hänsyn till ockupationsmaktens säkerhet undantagsvis måste hållas inom lyckta dörrar; den senare skall i så fall underrätta skyddsmakten härom. Meddelande med uppgift om dag och plats för rättegångens början skall sändas till skyddsmakten. Varje dom, som lyder på dödsstraff eller fängelse i två år eller därutöver, skall med angivande av domskälen snarast möjligt meddelas skyddsmakten. Meddelandet skall innehålla hänvisning till det meddelande, som lämnats enligt artikel 71, samt i händelse av frihetsstraff uppgift på den plats, där straffet skall avtjänas. Protokoll över andra domar än de ovannämnda skola förvaras bland domstolens handlingar och finnas tillgängliga för granskning av skyddsmaktens representanter. I händelse av dödsstraff eller frihetsstraff på två år eller därutöver skall fristen för överklagande ej börja löpa, förrän skyddsmakten mottagit meddelande om domen.

Artikel 75 Dödsdömda personer må i intet fall frånkännas rätt att söka nåd. Ingen dödsdom må verkställas före utgången av en tidsfrist av minst sex månader räknat från den tidpunkt, då skyddsmakten mottagit meddelande om lagakraftvunnen dom, som stadfäster dödsstraffet eller om beslut med avslag å nådeansökan. Ovannämnda frist på sex månader må förkortas i vissa särskilda fall, då man i ett kritiskt och allvarligt läge kan sluta sig till att ockupationsmakten och dess väpnade styrkors säkerhet utsättas för ett organiserat hot; skyddsmakten skall alltid erhålla meddelande om en sådan förkortning av fristen och beredas tillfälle att hos vederbörliga ockupaticnsmyndigheter i god tid göra föreställningar i avseende på sådana dödsdomar.

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen 23

7 Artikel 76 Skyddade personer, som anklagats för brott, skola hållas i fängsligt förvar i det ockuperade landet samt, för den händelse de bli dömda, avtjäna sitt straff därstädes. De skola om möjligt hållas åtskilda från andra personer i fängsligt förvar och erhålla sådan kost och åtnjuta sådana hygieniska förhållanden, som äro tillfyllest för att bevara dem vid god hälsa och som i varje fall motsvarar förhållandena i det ockuperade landets fängelser. De skola erhålla den sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. De skola likaledes äga rätt att erhålla den andliga vård, som de må begära. Kvinnor skola förläggas i särskilda lokaler och stå under direkt övervakning av kvinnor. Vederbörlig hänsyn skall tagas till den särskilda vård, som bör ägnas minderåriga. Skyddade personer, som äro underkastade frihetsberövande, skola äga rätt att mottaga besök av delegerade för skyddsmakten samt för Röda Korsets internationella kommitté i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 143. De skola därutöver äga rätt att mottaga minst ett hjälppaket i månaden.

Artikel 77 Skyddade personer, som anklagats för brott eller dömts av domstolar inom ockuperat område, skola, då ockupationen upphör, jämte vederbörliga handlingar överlämnas till myndigheterna inom det befriade området.

Artikel 78 Ockupationsmakten må, därest densamma på grund av tvingande säkerhetsskäl finner det erforderligt att vidtaga inskridande gentemot skyddade personer, på sin höjd ålägga dem bestämd vistelseort eller internera dem. Beslut angående sådan bestämd vistelseort eller internering skall fattas i enlighet med ett lagligt förfarande, som skall fastställas av ockupationsmakten i överensstämmelse med föreskrifterna i denna konvention. Detta förfarande skall innehålla bestämmelser om rätt för vederbörande att överklaga. Överklagande skall avgöras med minsta möjliga dröjsmål. Därest det tidigare beslutet ej ändras, skall detsamma bliva föremål för omprövning på bestämda tider, om möjligt varje halvår, av behörigt organ upprättat av sagda makt. Skyddade personer, som ålagts bestämd vistelseort och som till följd därav äro tvungna att lämna sina hem, skola utan någon inskränkning åtnjuta de i artikel 39 i denna konvention angivna förmånerna.

23 1949. C tvi/konventionen

DEL IV BESTÄMMELSER ANGÅENDE BEHANDLINGEN AV INTERNERADE

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 79 Stridande parter må icke internera utom skyddade personer i överensstämmelse med bestämmelserna i artiklarna 41, 42, 43, 68 och 78.

Artikel 80 Interneradc skola behålla sin fulla rättskapacitet och må utöva därav följande rättigheter i den mån dessa äro förenliga med deras ställning som intcrnerade.

Artikel 81 Stridandc parter. som internera skola vara skyddade personer, pliktiga att kostnadsfritt sörja för deras underhåll samt jämväl lämna dem den sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. Något avdrag må ej göras från understöd till de internerade eller från deras löner eller fordringar för att återbetala kostnaderna därför. Kvarhållande makt skall sörja för av internerade beroende personers uppehälle, därest de senare ej förfoga över för sitt uppehälle nödiga egna medel eller äro oförmögna att tjäna sitt uppehälle.

Artikel 82 Den kvarhållande makten skall så vitt möjligt sammanföra de internerade med hänsyn till deras nationalitet, språk och sedvänjor. Internerade, vilka äro medborgare i samma land, må icke åtskiljas allenast på den grund att de tala skilda språk. Medlemmar av samma familj och särskilt föräldrar och barn skola under hela interneringstiden förläggas tillsammans utom i de fall, då arbetsförhållandena, hälsoskäl eller tillämpningen av bestämmelserna i kapitel IX i denna del av konventionen nödvändiggör, att de för en kortare tid skiljas från varandra. Internerade må påfordra, att deras barn, som lämnats i frihet utan tillsyn av anhöriga, skola interneras tillsammans med dem. Internerade medlemmar av samma familj skola i största möjliga utsträckning förläggas i samma lokaler och anvisas bostadsutrymmen, som äro avskilda från andra internerades utrymmen. De skola ävenledes erhålla erforderliga lättnader för att kunna föra ett normalt familjeliv.

Kapitel II Interneringsplatser

Artikel 83 Kvarhållande makt må icke upprätta interneringsplatser inom områden, som äro särskilt utsatta för krigets faror. Sådan makt skall genom skyddsmakternas förmedling delgiva fiendemakterna erforderliga uppgifter angående interneringsplatsers geografiska läge. Då militära skäl det medgiva, skola interneringslägren utmärkas med

1949.

Civilkonventionen 23

bokstäverna IC, anbragta på sådant sätt, att de under dagen tydligt kunna urskiljas från luften. Vederbörande makter må dock träffa överenskommelse rörande andra medel för utmärkande av platser. Annan plats än interneringsläger må icke utmärkas på nämnda sätt.

Artikel 84 Internerade skola beträffande inkvartering och i förvaltningshänseende behandlas åtskilt från krigsfångar och från personer, vilka av varje annan anledning berövats friheten.

Artikel 85 Kvarhållande makt är skyldig att vidtaga alla erforderliga och möjliga åtgärder för att de skyddade personerna från början av inskola bli förlagda terneringen i byggnader eller kvarter, som äro fullt betryggande ur hälsovårds- och sundhetssynpunkt samt erbjuda verksamt skydd mot klimatet och mot krigets verkningar. Under inga omständigheter må permanenta intemeringsplatser vara belägna i osunda trakter eller inom områden, vilkas klimat är skadligt för de internerade. I det fall skyddade personer äro tillfälligt internerade i osunda trakter eller inom område, som är ohälsosamt eller vars klimat är hälsovådligt, skola de, så

snart omständigheterna

det medgiva, överflyttas till en lämpligare interneringsplats. Lokalerna skola vara fullständigt för fukt skyddade samt tillräckligt uppvärmda och upplysta, särskilt från skymningen till ljusets släckning. Sovutrymmena skola vara tillräckligt rymliga och äga goda anordningar för vädring; de internerade skola erhålla lämpliga sänganordningar och filtar i tillräckligt antal, varvid samt de inhänsyn skall tagas till klimatet ternerades ålder, kön och hälsotillstånd. De internerade skola dag och natt äga tillgång till bekvämlighetsinrättningar, som motsvara hälsovårdens krav och vilka ständigt hållas i snyggt tillstånd. Vatten och tvål i tillräcklig mängd skall tillhandahållas de internerade för deras dagliga kroppsvård samt för tvätt; för detta ändamål skola erforderliga anordningar och möjligheter ställas till de internerades förfogande. Dusch- eller badanordningar skola ävenledes finnas tillgängliga. Erforderlig tid skall medgivas de internerade för kroppsvård och tvätt. Var gång det blir nödvändigt att undantagsvis och för kortare tid förlägga internerade kvinnor, som ej äro medlemmar i någon familjekrets, på samma interneringsplats som män, skola kvinnorna ovillkorligen erhålla särskilda sovlokaler och äga tillgång till särskilda bekvämlighetsinrättningar.

Artikel 86 Kvarhållande makt skall, oavsett de internerades religiösa tro, ställa för deras andaktsövning lämpade lokaler till deras förfogande.

Artikel 87 Marketenterier skola, såvida icke de internerade hava tillgång till andra motsvarande inrättningar, upprättas på alla interneringsplatser, så att de internerade skola kunna inköpa till priser, vilka i intet fall må

23 1949. Civilkonventionen

överstiga de på orten gängse, livsmedel och nödvändighetsartiklar, inbegripet tvål och tobak, som kunna höja deras trevnad och bekvämlighet. Marketenteriernas vinst skall gottskrivas en särskild hjälpfond, som skall upprättas på varje interneringsplats och förvaltas till förmån för de internerade på denna plats. Interneringskommitté enligt artikel 102 skall hava rätt att kontrollera förvaltningen av såväl marketenteri som marketenterifond. Då interneringsplats upplöses skall överskott på hjälpfond överföras till hjälpfond på annan interneringsplats för internerade av samma nationalitet eller, därest sådan plats ej finnes, till en central hjälpfond, vilken skall förvaltas till förmån för alla internerade, som finnas kvar i vederbörande makts våld. I händelse av allmän frigivning skall denna makt behålla dylik vinst, därest icke annat avtalats mellan vederbörande makter.

Artikel 88 På alla för luftanfall eller andra krigsfaror utsatta interneringsplatser skola lämpliga skyddsrum upprättas i tillräckligt antal för att giva erforderligt skydd. Vid larm skola de internerade fritt kunna fortast möjligt begiva sig till dessa skyddsrum med undantag av dem, som deltaga i skyddet av förläggningen mot sådana faror. Varje skyddsåtgärd, som vidtagits till förmån för befolkningen, skall jämväl gälla de internerade. Alla försiktighetsmått skola vidtagas mot eldfara på interneringsplatserna.

Kapitel III Kost och beklädnad

Artikel 89 De internerades dagliga matranson skall med hänsyn till mängd, beskaffenhet och omväxling vara tillräcklig för att bibehålla dem vid god hälsa samt förhindra undernäring. Hänsyn skall ävenledes tagas till den matordning, vid vilken de internerade äro vana. De internerade skola dessutom beredas möjligheter att själva anrätta de extra födoämnen, varöver de må förfoga. Dricksvatten skall tillhandahållas dem i tillräcklig mängd. Bruk av tobak skall vara tillåtet. De internerade, som arbeta, skola erhålla tilläggsransoner i förhållande till det slag av arbete, som de utföra. Havande kvinnor, ammande mödrar samt barn under femton års ålder skola erhålla extra födoämnen i förhållande till deras fysiologiska behov.

Artikel 90 Internerade skola vid interneringens början beredas tillfälle att förse sig med erforderliga kläder, skodon samt underkläder för ombyte samt att sedermera vid behov få tillfälle att anskaffa ytterligare sådana persedlar. Därest internerad ej förfogar över med hänsyn till klimatet tillräckliga kläder och ej kan anskaffa sådana, skall den kvarhållande makten kostnadsfritt förse honom med sådana.

1949. Civilkonventionen 23

De kläder, som utlämnas åt internerade av den kvarhållande makten och de yttre igenkänningstecken, som kunna anbringas på deras kläder, få ej vara av vanhedrande karaktär eller vara löjeväckande. Arbetare skola förses med lämplig arbetsdräkt, inbegripet skyddskläder, närhelst arbetets art det kräver.

Kapitel IV Hygien och sjukvård

Artikel 91 På varje interneringsplats skall finnas en ändamålsenlig sjukvårdsavdelning under ledning av kompetent läkare, där de internerade skola erhålla den vård, som kan erfordras, ävensom lämplig diet. Vid fall av smittosam sjukdom eller sinnessjukdom skola isoleringsrum avdelas för de sjuka. Barnsängskvinnor samt de internerade, som lida av svåra sjukdomar, eller vilkas tillstånd erfordrar särskild behandling, kirurgiskt ingrepp eller sjukhusvård, skola intagas på sådana sjukvårdsanstalter, där lämplig behandling kan lämnas, och de skola där erhålla en vård, som ej är sämre än den, som lämnas allmänheten. De internerade skola företrädesvis vårdas av personal av deras egen nationalitet. Internerade må icke förhindras att inställa sig inför sjukvårdsmyndigheterna för undersökning. På begäran skall läkarmyndigheter hos kvarhållande makt tillställa varje för sjukdom internerad person ett officiellt intyg, utvisande sjukdomens eller skadornas art samt vårdens varaktighet och arten av denna. Dubblettexemplar av sådant intyg skall översändas till den centrala byrå, som angives i artikel 140. Behandling, inbegripet anskaffande av alla de artiklar, som äro erforderliga för att hålla de internerade vid god hälsa, särskilt tandtekniska eller andra proteser ävensom glasögon, skall lämnas utan kostnad för internerad.

Artikel 92 Läkarundersökning av de internerade skall anordnas minst en gång i månaden. Den skall huvudsakligen avse kontroll av de internerades allmänna hälso-, närings- och renlighetstillstånd samt uppspårandet av smittosamma sjukdomar, särskilt tuberkulos, sumpfeber och könssjukdomar. Sådan undersökning skall i synnerhet omfatta kontrollvägning av alla internerade samt, minst en gång om året, röntgenundersökning.

Kapitel V Religion samt kulturell och fysisk verksamhet

Artikel 93 Internerade skola äga full frihet att utöva sin religion, däri inbegripet bevistande av gudstjänst på villkor, att de efterkomma gällande

23 1949. Civilkonventionen

ordningsföreskrifter, som utfärdats av myndigheterna hos den kvarhållande makten. Internerade präster skola äga rätt att bland sina trosfränder obehindrat utöva sitt prästerliga kall. För detta ändamål skall makt, i vars våld internerade präster befinna sig, tillse att dessa fördelas rättvist på de olika interneringsplatsema, där internerade, som tala samma språk och tillhöra samma religion, vistas. Därest dessa präster skulle vara alltför fåtaliga, skall den makt, i vars våld de befinna sig, lämna dem erforderliga lättnader, bl.a. ställa transportmedel till deras förfogande, för att sätta dem i stånd att förflytta sig från den ena interneringsplatsen till den andra; de skola jämväl äga rätt att besöka internerade, som äro intagna på sjukhus. Det skall stå prästerna fritt att i angelägenheter, som röra religionsutövning, brevväxla med de ecklesiastika myndigheterna i det land, i vars våld de befinna sig och, såvitt möjligt, med internationella religiösa organisationer av samma trosbekännelse. Sådan brevväxling skall icke anses falla under kvotering enligt artikel 107 men skall däremot vara underkastad bestämmelserna i artikel 112. Därest de internerade ej hava tillgång till andligt bistånd från präster av egen trosbekännelse eller därest deras antal är för ringa, må den lokala religiösa myndigheten med samma trosbekännelse i överenskommelse med den kvarhållande makten utse en präst, som tillhör samma trosbekännelse som de internerade, eller, därest sådant låter sig göra ur trosbekännelsesynpunkt, en präst tillhörande närbesläktad religion eller ock en lämplig lekman. Sistnämnde skall åtnjuta de förmåner, som äro förknippade med det kall, som han åtagit sig. På detta sätt utsedda personer skola ställa sig av den kvarhållande makten för disciplinens och säkerhetens upprätthållande utfärdade förordningar till efterrättelse.

Artikel 94 Kvarhållande makt skall bland de internerade främja intellektuell och “uppfostrande verksamhet, förströelsesysselsättning ävensom idrott; envar dock obetaget att taga del häri eller ej. Den skall vidare vidtaga erforderliga åtgärder för möjliggörande av sådan verksamhet, särskilt genom att ställa lämpliga lokaler till förfogande. De internerade skola erhålla alla möjliga lättnader för att kunna fortsätta sina studier eller påbörja nya. Barn och ungdom skola tillförsäkras vederbörlig undervisning. De skola tillåtas besöka skolor antingen inom eller utom intemeringsplatserna. De internerade skola ha tillfälle att ägna sig åt kroppsövningar och att deltaga i idrott och utomhusspel. För detta ändamål skola tillräckliga öppna områden avdelas inom alla interneringsplatser. Särskilda lekplatser skola reserveras för barn och ungdom.

Artikel 95 Kvarhållande makt må icke använda internerade som arbetare med mindre de önska detta. Under alla omständigheter äro följande slags sysselsättningar förbjudna: arbete, som, därest detsamma påtvingats

1949. Civilkonventionen 23

skyddad, ej internerad person, skulle utgöra överträdelse av artiklarna 40 och 51 i denna konvention samt sysselsättning i arbeten av nedsättande eller förödmjukande natur. Efter en arbetsperiod av sex veckor må de internerade när som helst med åtta dagars uppsägningstid sluta sitt arbete. Dessa bestämmelser utgöra intet hinder för att den kvarhållande makten ålägger internerade läkare, tandläkare och övrig sjukvårdspersonal att utöva sitt yrke till förmån för de medinternerade, använder internerade för förvaltnings- och underhållsarbete inom interneringsplatsen, avdelar internerade till köksarbete eller andra hushållsgöromål, eller ålägger sådana personer att deltaga i arbetet för att skydda de internerade mot luftangrepp eller andra krigsfaror. Internerad må emellertid ej tvingas till sådant arbete som han enligt tjänsteläkares utlåtande är fysiskt oförmögen att utföra. Kvarhållande makt skall vara helt ansvarig för alla arbetsförhållanden, för läkar- och sjukvården, för utbetalningen av lönerna samt för ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar. Arbetsvillkoren liksom även bestämmelserna för ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar skola stå i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen samt med gällande sedvänja; dessa bestämmelser må i intet fall vara sämre än de, som tillämpas för arbete av samma slag inom samma trakt. Lönerna för utfört arbete skola fastställas till skäligt belopp genom särskild överenskommelse mellan de internerade, den kvarhållande makten, och, i förekommande fall, annan arbetsgivare än denna makt; vederbörligt avseende skall därvidlag fästas vid den förpliktelse, som åligger den kvarhållande makten, att utan ersättning sörja för de internerades uppehälle och lämna dem den läkar- och sjukvård, som deras hälsotillstånd kräver. De internerade, som varaktigt äro sysselsatta med arbete i enlighet med tredje stycket av denna artikel, skola erhålla skälig lön av den kvarhållande makten. Arbetsvillkoren samt ersättningen för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar skola för de internerade icke vara sämre än de, som tilllämpas för arbete av samma slag inom samma trakt.

Artikel 96 Varje arbetsavdelning skall lyda under en interneringsplats. Vederbörande myndigheter hos den makt, i vars händer arbetsavdelning befinner sig, samt kommendanten på interneringsplatsen skola vara ansvariga för att bestämmelserna i denna konvention lända till efterrättelse inom arbetsavdelningarna. Kommendanten skall hålla en till dato förd förteckning över de arbetsavdelningar, som lyda under honom, och förete densamma för ombuden för skyddsmakten, Röda Korsets internationella kommitté eller andra humanitära organisationer, som må besöka interneringsplatsen.

23 1949. Civilkonventionen SOU 1979173

Kapitel VI Personliga tillhörighetcr och ekonomiska tillgångar

Artikel 97 Internerade skola vara berättigade att behålla för personligt bruk avsedda föremål och effekter. Pengar, penninganvisningar, värdepapper etc. ävensom värdeföremål i deras besittning må endast fråntagas dem i enlighet med ett härför fastställt förfarande. Specificerat kvitto skall därvid lämnas dem. Penningbeloppen skola gottskrivas respektive internerads konto i enlighet med föreskrifterna i artikel 98. Sådana belopp må icke förvandlas till annat myntslag, så vida icke lagstiftningen inom det territorium, där ägaren är internerad, så föreskriver eller den internerade samtycker därtill. Föremål, som framför allt hava personligt värde eller affektionsvärde, må icke fråntagas de internerade. Intemerad kvinna må endast kroppsvisiteras av kvinna. Vid frigivning eller återsändande skola de internerade återfå dels kontant behållning å det konto, som förts i enlighet med artikel 98, dels alla föremål, pengar, penninganvisningar, värdepapper etc., som fråntagits dem under intemeringen med undantag för de föremål eller värdehandlingar, som den kvarhållande makten med stöd av gällande lagstiftning må innehålla. Därest egendom tillhörande internerad innehålles på detta sätt, skall denne erhålla specificerat kvitto. Familjehandlingar eller identitetsbevis, som innehavas av de intemerade, mä endast fråntagas dem mot kvitto. De internerade må icke i något fall lämnas utan identitetsbevis. Därest de icke skulle vara i besittning av sådana, skola de myndigheter, i vars våld de befinna sig. utfärda särskilda handlingar, som skola tjäna som identitetsbevis till interneringstidens slut. De internerade må personligen inneha ett visst belopp kontant eller i form av inköpskuponger för att kunna verkställa inköp.

Artikel 98 Alla internerade skola regelbundet erhålla penningtilldelning för att kunna inköpa livsmedel och varor såsom tobak, toilettartiklar etc. Sådan tilldelning må kunna ske i form av krediter eller inköpskuponger. Därutöver må de internerade mottaga penningunderstöd från den makt, vars medborgare de äro, från skyddsmakterna, från organisationer, som kunna bispringa dem eller från sin familj, ävensom uppbära avkastning av sin egendom i överensstämmelse med lagstiftningen hos den kvarhållande makten. Understöd, som lämnas av hemlandet, skola till sitt belopp vara lika stora inom varje kategori internerade (ofärdiga sjuka, havande kvinnor etc.). Fastställandet av understödens storlek från hemlandets sida eller fördelningen av dessa belopp från interneringsmaktens sida må ej äga rum med sådan diskriminering, varom talas i artikel 27 av denna konvention. Kvarhållande makt skall för envar internerad öppna ett löpande konto, på vilket skall gottskrivas de i denna artikel angivna penningbidragen,

1949. Civilkonventionen 23

p

intjänad lön zivensom de penningförsändelser, som sänts till vederbörande. De penningsummor, som fråntagits de internerade och som må disponeras av dem i enlighet med gällande lagstiftning inom det territorium, där de befinna sig, skola likaledes gottskrivas vederbörandes konto. De internerade skola beviljas alla lättnader, som äro förenliga med lagstiftningen inom vederbörande territorium, för att sända penningunderstöd till sina familjer och till andra av dem ekonomiskt beroende personer. De skola från sina konton inom av interneringsmakten fastställda gränser kunna uttaga för sina personliga utgifter erforderliga De skola belopp. städse hava rimliga möjligheter att granska sina konton samt förse sig med avskrifter av dessa. På begäran skall kontouppställning tillställas skyddsmakten; en sådan uppställning skall medfölja internerad i händelse av förflyttning.

Kapitel VII Förvaltnings- och ordningsföreskrifter

Artikel 99 Varje interneringsplats skall lyda under en ansvarig officer eller civil tjänsteman, utsedd från reguljära militära förband eller den ordinarie civilförvaltningen hos den kvarhållande makten. Den officer eller tjänsteman, som är befälhavare för interneringsplatsen, skall innehava ett exemplar av denna konvention med texten avfattad på det eller de officiella språken i landet och skall vara ansvarig för dess tillämpning. Bevakningspersonalen skall bibringas kännedom om bestämmelserna i denna konvention samt om de förordningar, som avse dess tillämpning. Texten till denna konvention ävensom texterna till de särskilda överenskommelser, som slutits i överensstämmelse med nämnda konvention, skola anslås inom interneringsplatsen på ett språk, som de internerade förstå eller ock förvaras av de intemerades kommitté. Föreskrifter, befallningar, meddelanden och tillkännagivanden av varje slag skola delgivas de internerade och uppsättas inom interneringsplatsen på ett språk, som de förstå. Alla order och befallningar till enskild internerad skall likaledes meddelas på ett språk, som han förstår.

Artikel 100 Ordningsföreskrifterna på intemeringsplatserna skola vara förenliga med humanitetens krav och må under inga omständigheter innehålla bestämmelser, som ålägga internerade hälsovådlig fysisk ansträngning eller vålla dem fysiskt eller moraliskt lidande. Tatueringar eller anbringande av märken eller tecken på kroppen i identifieringssyfte äro förbjudna. Särskilt äro otillbörligt långvariga uppställningar eller upprop, straffexercis, militära övningar ävensom inskränkningar i livsmedelsransonerna förbjudna.

23 1949. Civilkonventionen

Artikel 101 De internerade skola äga rätt att till de myndigheter, i vars våld de befinna sig, framföra sina önskemål beträffande de interneringsförhållanden, som de äro underkastade. De skola likaledes äga oinskränkt rätt att antingen genom förmedling av de internerades kommitté eller, om de anse det erforderligt, direkt hänvända sig till representanterna för skyddsmakten och för dessa påvisa de anledningar till klagomål, de må hava beträffande interncringsförhållandena. Sådana framställningar och klagomål skola skyndsamt och utan att ändras vidarebefordras. Även om klagomålen befinnas vara ogrundade, må desamma i intet fall föranleda någon bestraffning. De internerades kommittéer må till representanterna för skyddsmakt översända periodiska rapporter angående läget på interneringsplatserna och beträffande de internerades behov.

Artikel 102 På varje interneringsplats skola de internerade var sjätte månad fritt och genom omröstning med slutna sedlar välja medlemmar av en kommitté, som skall ha i uppdrag att företräda dem hos den kvarhållande makten, hos skyddsmakt, hos Röda Korsets internationella kommitté, samt hos varje annan organisation, som kan bistå dem. Medlemmarna av denna kommitté skola kunna omväljas. De internerade, som valts till medlemmar av kommittén, skola börja utöva sina funktioner först sedan den kvarhållande makten godkänt valet av dem. Skälen för varje eventuellt avslag eller entledigande skola meddelas vederbörande skyddsmakt.

Artikel 103 De internerades kommittéer skola eftersträva att främja de internerades fysiska, moraliska och andliga välbefinnande. Särskilt för den händelse de internerade skulle besluta att sinsemellan upprätta ett system för ömsesidigt bistånd, skall denna organisation falla inom interneringskommittéers behörighet utöver de särskilda uppgifter, som tillkomma kommittéerna i enlighet med andra bestämmelser i denna konvention.

Artikel 104 Medlemmarna av de internerades kommittéer må ej åläggas annat arbete, därest fullgörandet av deras uppdrag därigenom försvåras. Medlemmarna av de internerades kommittéer må bland de internerade kunna utse de medhjälpare, som de eventuellt behöva. De skola beviljas alla materiella lättnader, särskilt viss rörelsefrihet, för att kunna fullgöra sina uppdrag (besöka arbetsavdelningar, mottaga varor etc.). Post- och telegrafförbindelserna mellan å ena sidan medlemmarna av de internerades kommittéer och å andra sidan den kvarhållande makten, skyddsmakterna, Röda Korsets internationella kommitté eller deras delegerade samt de organisationer, som kunna bistå de internerade, skola likaledes på allt sätt underlättas. De kommittémedlemmar, som befinna sig

sou :979;73 1949. Civilkønventionen 23

vid arbetsavdelningar, skola åtnjuta motsvarande lättnader i avseende på post- och telegrafförbindelserna med vederbörande kommitté på huvudinterneringsplatsen. Dessa förbindelser må ej begränsas eller anses utgöra del i kvot enligt artikel 107. Ingen medlem av kommitté må förflyttas, utan att ha erhållit skälig tid att sätta sin efterträdare in i de löpande ärendena.

Kapitel VIII Förbindelser med yttervärlden

Artikel 105 Så snart skyddade personer internerats, skall kvarhållande makt meddela dem, skyddsmakt och den makt, under vilken de lyda, de åtgärder, som komma att vidtagas för att bringa bestämmelserna i detta kapitel i verkställighet. På samma sätt skall varje ändring i fråga om dessa åtgärder bringas till deras kännedom.

Artikel 106 Envar internerad skall, så snart han internerats eller senast en vecka efter ankomsten till interneringsplats eller efter inträffat sjukdomsfall eller vid förflyttning till annan interneringsplats eller till sjukhus, sättas i tillfälle att dels till sin familj, dels till den centrala byrå, som omförmäles i artikel 140, avsända ett såvitt möjligt i överensstämmelse med vid denna konvention fogat formulär avfattat kort med underrättelser om interneringen, om sin adress och sitt hälsotillstånd. Ifrågavarande kort skola befordras med största möjliga skyndsamhet och får icke på något sätt försenas.

Artikel 107 Internerade skola vara berättigade att avsända och mottaga brev och brevkort. Därest kvarhållande makt anser det nödvändigt att begränsa antalet brev och brevkort, som må avsändas av internerad, må antalet icke sättas lägre än två brev och fyra brevkort såvitt per månad, möjligt avfattade i enlighet med vid denna konvention fogade formulär. Om begränsning av antalet till internerade ställda brev och brevkort befinnes böra ske, må beslut därom endast fattas av hemlandet, eventuellt på begäran av den kvarhållande makten. Dessa brev och brevkort skola befordras inom skälig tidrymd; de må icke av disciplinära skäl utsättas för försening eller kvarhållas. Internerade, som sedan längre tid äro i avsaknad av underrättelser från sina anhöriga eller som sakna möjlighet att mottaga eller avsända sådana på sedvanlig väg, liksom de, vilka befinna sig på stort avstånd från de sina, skola äga rätt att avsända telegram mot erläggande av telegramavgift i det myntslag, över vilket de förfoga. I erkänt brådskande fall må de internerade likaledes beredas denna möjlighet. Som regel skall de internerades brevväxling försiggå på deras modersmål. De stridande parterna må dock medgiva brevväxling på andra språk.

23 1949. Civilkonventionen

Artikel 108 De internerade skola äga rätt att var för sig eller gemensamt mottaga till dem med post eller annat befordringssätt adresserade paket framför allt sådana, som innehålla livsmedel, kläder, läkemedel samt böcker och föremål, vilka äro avsedda att tillgodose deras behov i fråga om religion, studier och förströelser. Sådana försändelser fritaga på intet sätt kvarhållande makt från de skyldigheter, som jämlikt bestämmelserna i denna konvention åvila densamma. För den händelse det av militära skäl skulle bliva nödvändigt att begränsa omfattningen av dessa försändelser, skall underrättelse därom i vederbörlig ordning lämnas skyddsmakt, Röda Korsets internationella kommitté eller varje annan organisation för bistånd åt internerade, vilken är ansvarig för befordran av sådana försändelser. Villkoren för avsändande av enskilda eller gemensamma försändelser skola, om så erfordras, bestämmas genom särskilda avtal mellan vederbörande makter, som icke i något fall må försena utdelning av till de internerade ställda understödsförsändelser. Livsmedels- eller beklädnadsförsändelser må icke innehålla böcker; gåvor av läkemedel skola i allmänhet sändas i gemensamma paket.

Artikel 109 Därest särskilda överenskommelser angående mottagande och fördelning av gemensamma understödsförsändelser icke träffats mellan vederbörande makter, skall vid denna konvention fogade reglemente angående gemensamma understödsförsändelser tillämpas. Genom sådana särskilda överenskommelser, som ovan omförmälas, må rätten för de internerades kommittéer att omhändertaga till de internerade adresserade gemensamma understödsförsändelser, verkställa fördelning därav eller förfoga därövcr i de internerades intresse icke på något sätt inskränkas. Sådana överenskommelser må ej heller inskränka den rätt, som tillkommer representanter för skyddsmakt, Röda Korsets internationella kommitté eller annan organisation för bistånd åt internerade, som erhållit uppdrag att förmedla gemensamma försändelser, att kontrollera fördelningen därav mellan mottagarna.

Artikel 110 För internerade avsedda understödsförsändelser skola vara

fria från tull, införselavgifter och andra avgifter. Alla understödsförsändelser och penningförsändelser, som från utlandet äro ställda till internerade eller av dem med post avsändas antingen direkt eller genom förmedling av de i artikel 136 omförmälda upplysningsbyråerna och den i artikel 140 angivna centrala upplysningsbyrån skola vara befriade från postavgifter såväl i avsändnings- och mottagningsländema som i de länder, genom vilka försändelserna transiteras. I detta syfte skola i synnerhet de enligt Världspostkonventionen 1947 och enligt Världspostföreningens överenskommelser till förmån för civilpersoner av fientlig nationalitet, vilka hållas i läger eller i civila fängelser, upptagna un-

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen 23

dantagsbestämmelserna utsträckas till att gälla för alla internerade personer, som skyddas enligt denna konventions föreskrifter. De länder, som icke undertecknat ovannämnda överenskommelser, skola vara förpliktade att medgiva befrielse från nämnda avgift under samma förhållanden. Kostnaderna för transport av understödsförsändelser, som äro avsedda för internerade och som på grund av sin tyngd eller av annat skäl icke kunna tillställas dem genom posten, skola bestridas av den makt, i vars våld de internerade befinna sig, inom alla områden under dess kontroll. Övriga makter, som biträtt denna konvention, skola bestrida transportkostnaderna inom sina respektive territorier. De kostnader, vilka oavsett ovan angivna avgiftsfrihet uppkomma för transport av ifrågavarande försändelser, åvila avsändaren. De höga fördragsslutande parterna skola i möjligaste mån nedsätta telegramavgifterna för telegram, som avsändas av internerade eller äro adresserade till dem.

Artikel 111 Därest vederbörande makter på grund av krigshandlingar skulle vara förhindrade att uppfylla sina åligganden beträffande transport av sådana försändelser, som omförmälas i artiklarna 106, 107, 108 och 113, skola vederbörande skyddsmakter, Röda Korsets internationella kommitté eller annan av de stridande parterna godkänd organisation kunna åtaga sig transporten av försändelserna med lämpliga kommunikationsmedel (järnvägsvagnar, lastbilar, fartyg eller luftfartyg etc.). För detta ändamål skola de höga fördragsslutande parterna söka tillhandahålla sådana transportmedel och medgiva trafik därmed, särskilt genom beviljande av erforderlig lejd. Dessa transportmedel må likaledes användas för befordran av: a) brev och brevkort, förteckningar och rapporter, som växlas mellan den i artikel 140 omförmälda centrala byrån och de i artikel 136 omförmälda nationella byråerna; b) brev och brevkort samt rapporter angående internerade, som skyddsmakt, Röda Korsets internationella kommitté eller annan organisation för bistånd åt internerade utväxla, antingen med sina egna delegerade eller med de stridande parterna. Dessa bestämmelser skola på intet sätt inskränka den envar stridande part tillkommande rätten att, om den så föredrager, föranstalta om andra transporter och utfärda lejdbrev på villkor, varom överenskommelse må träffas. Kostnaderna för användandet av dessa transportmedel skola i förhållande till försändelsernas betydelse bäras av de parter i konflikten, vilkas medborgare dragit fördel därav.

Artikel 112 Granskning av brev, brevkort och telegram, som äro adresserade till eller avsändas av internerade, skall försiggå på kortast möjliga tid.

23 . 1949. Civilkonventionen sou 1979:73

Kontroll av till internerade ställda paket må icke utföras under sådana förhållanden, att däri förekommande livsmedel taga skada och skall ske i närvaro av adressaten eller någon av honom bemyndigad kamrat. Utdelning till internerade av enskilda eller gemensamma paket må icke fördröjas under förevändning av granskningssvårigheter. förbud mot brevväxling, som de stridande parterna av militära Varje eller politiska skäl utfärda, får endast vara av tillfällig art samt skall hava så kort varaktighet som möjligt.

Artikel 113 Kvarhâllande makter skola medgiva alla skäliga lättnader för att möjliggöra befordran av testamenten, fullmakter eller alla andra handlingar till eller från internerad genom förmedling av skyddsmakten eller genom den i artikel 140 omförmälda upplysningscentralen eller på annat erforderligt sätt. Kvarhållande makter skola i varje särskilt fall underlätta för de internerade att upprätta handlingar och att få dessa bestyrkta i vederbördylika lig och riktig ordning, i synnerhet genom att tillåta dem att rådgöra med en jurist.

Artikel 114 Kvarhållande makt skall för att sätta internerade i stånd att förvalta sin egendom bevilja dem alla med interneringsförhållandena och med gällande lagstiftning förenliga lättnader. I detta syfte må nämnda makt tillåta internerade att i trängande fall och därest omständigheterna det medgiva lämna interneringsplatsen.

Artikel 115 I de fall, då internerad är part i rättegång, inför vilken domstol det än må vara, skall kvarhållande makt på vederbörandes begäran underrätta domstolen om hans internering samt inom ramen för gällande tillse. att alla erforderliga åtgärder vidtagas för att förhindra lagstiftning att han på grund av sin internering lider förfång vad beträffar förberedelserna för och förandet av processen eller verkställigheten av varje domstolsutslag.

Artikel 116 Envar internerad skall äga rätt att med bestämda mellanrum och så ofta sådant är möjligt mottaga besök, i första rummet av nära anförvanter. Intemerad skall såvitt erhålla tillåtelse att i trängande fall, i möjligt vid dödsfall eller vid nära anförvants allvarliga sjukdom, få besynnerhet söka hemmet.

Kapitel IX Straffâtgärder

Artikel 117 Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel skall gällande lagstiftning inom det område, där de internerade befinna sig, fortfarande äga tillämpning å internerade, som under interneringen göra sig skyldiga till lagöverträdelse.

SOU I979:73 1949. Civilkonventionen 23

Därest lagar, förordningar eller allmänna bestämmelser förklara av internerade begångna handlingar såsom straffbara, under det att samma handlingar, då de begås av icke internerade, icke äro straffbara, må dessa handlingar endast beläggas med disciplinstraff. Internerade må icke för en och samma handling eller på grund av en och samma anklagelsepunkt straffas mer än en gång.

Artikel 118 Vid straffs utmätande skola domstolarna och myndigheterna i största möjliga utsträckning taga hänsyn till det förhållandet, att den anklagade icke är den kvarhållande maktens medborgare. Det skall stå dem fritt att sänka straff, som är föreskrivet för det brott, för vilket internerad är anklagad, och de skola i detta hänseende icke vara bundna att utdöma det föreskrivna minimistraffet. Inspärrning i av dagsljus ej upplysta lokaler är förbjuden ävensom över huvud taget varje form av grymhet. Sedan de internerade avtjänat straff, som ådömts dem av domstol eller i disciplinväg, må de icke behandlas annorlunda än övriga internerade. Den tid, under vilken internerad hållits i häkte, skall avräknas från varje frihetsstraff, som må ådömas honom av domstol eller i disciplinväg. De internerades kommittéer skola hållas underrättade om alla rättsliga åtgärder, som vidtagas mot de internerade, som de representera, ävensom om utgången därav.

Artikel 119 Å internerade tillämpliga disciplinstraff skola vara följande: 1) böter, intill ett belopp av 50 procent av den enligt artikel 95 föreskrivna lönen för en tidsperiod av högst trettio dagar; 2) upphävandet av utöver i denna konvention stadgad behandling beviljade förmåner; 3) handräckningsarbete under högst två timmar dagligen bestående av underhållsarbeten på intemeringsplatsen; 4) arrest. I intet fall skall disciplinstraff vara omänskligt, brutalt eller ägnat att skada de internerades hälsa. Hänsyn skall tagas till de internerades ålder, kön och hälsotillstånd. Varaktigheten av ett och samma straff må i intet fall överstiga trettio dagar i följd även för den händelse, att internerad i disciplinväg har att svara för flera handlingar, vare sig dessa äga sammanhang med varandra eller icke.

Artikel 120 Internerade, som gripas efter flykt eller vid flyktförsök, må endast ådömas disciplinstraff för denna gärning, även om det är fråga om återfall. Oavsett bestämmelserna i artikel 118, tredje stycket, må internerade. vilka straffats på grund av flykt eller flyktförsök, ställas under särskild

23 1949. Civilkonventionen SOU 1979173

övervakning, under förutsättning, att sådan övervakning icke menligt inverkar på deras hälsa, att densamma utövas inom interneringsområde och att den ej medför avskaffande av någon av de rättigheter, som tillförsäkras dem genom denna konvention. Interncrade, som varit behjälpliga vid flykt eller flyktförsök, må för detta endast ådömas disciplinstraff.

Artikel 121 Flykt eller flyktförsök skall, även om återfall föreligger, icke anses som försvårande omständighet, då internerad inför domstol åtalas för förbrytelse, som begåtts under flykten. Stridande parter skola tillse, att vederbörande myndigheter visa överseende vid bedömandet av frågan, huruvida en av internerad begången överträdelse bör bestraffas i disciplinväg eller i domstolsväg, i synnerhet då det gäller gärningar, som stå i samband med flykt eller flyktförsök.

Artikel 122 Handlingar, som utgöra brott mot disciplinen, skola omedelbart bli föremål för undersökning. Detta skall särskilt gälla flykt eller flyktförsök, och internerade, som gripits efter flykt, skola snarast möjligt överlämnas till vederbörande myndigheter. Häktningstiden för disciplinära förseelser skall för alla internerade inskränkas till det absolut nödvändiga och må icke överstiga fjorton dagar; under alla förhållanden skall denna tidsrymd avdragas från det frihetsstraff, som kan komma att ådömas. Bestämmelserna i artiklarna 124 och 125 skola tillämpas å internerade, som hållas i förvar i avvaktan på utslag i disciplinmål.

Artikel 123 Med förbehåll för den domsrätt, som tillkommer domstolar och högre myndigheter, må disciplinstraff endast ådömas av befälhavare för interneringsplats eller av ansvarig officer eller tjänsteman, som ersätter honom eller på vilken han överlåtit sina disciplinära befogenheter. Innan disciplinstraff utdömes, skall internerad, som anklagats, noggrant underrättas om varför han är åtalad. Han skall äga rätt att rättfärdiga sitt handlingssätt, att försvara sig, att låta inkalla vittnen samt att, om så erfordras, anlita lämplig tolk. Utslag skall avkunnas i närvaro av den anklagade och av en medlem i interneringskommittén. Den tid, som förflyter mellan tidpunkten för utslag i disciplinmål och verkställigheten av straffet, må icke överstiga en månad. Därest internerad ådömes ytterligare ett disciplinstraff, skall, då strafftiden i ettdera fallet uppgår till eller överstiger tio dagar, en tid av minst tre dagar förflyta mellan verkställigheten av de båda straffen. Befälhavare på interneringsplats är pliktig att föra förteckning över ådömda disciplinstraff, vilken skall hållas tillgänglig för skyddsmakts representanter.

Artikel 124 Under inga omständigheter må internerad överföras till straffanstalter (fängelser, tvångsarbetsinrättningar, straffkolonier m.m.)

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen 23

för att där undergå disciplinstraff. De lokaler, i vilka disciplinstraff avtjänas, skola uppfylla hygienens krav och i synnerhet vara försedda med tillräcklig sängutrustning. De internerade skola under bestraffningstiden beredas möjligheter att sörja för sin personliga renlighet. Internerade kvinnor, som undergå disciplinstraff, skola förvaras i särskilda lokaler, avskilda från sådana, som rymma manliga internerade, samt skola stå under direkt övervakning av kvinnor.

Artikel 125 Internerade, som ådömts disciplinstraff, skola varje dag erhålla tillfälle till motion och till vistelse i friska luften under minst två timmar. De skola äga rätt att på därom gjord framställning infinna sig vid den dagliga läkarundcrsökningen. De skola erhålla den vård, som deras hälsotillstånd krävcr och i förekommande fall överflyttas till interneringsplatsens sjukvårdsavdelning eller till sjukhus. De skola äga rätt att läsa och skriva ävensom att avsända och emottaga brev. Paket- och penningförsändelser må däremot kunna undanhållas dem, intill dess straffet avtjänats; sådana försändelser skola i avvaktan därpå omhändertagas av interneringskommittén, som till sjukvårdsavdelningen skall överlämna livsmedel, vilka finnas i paketen och kunna utsättas för förskämning. I intet fall må internerade, vilka ådömts disciplinstraff, berövas de i artiklarna 107 och 143 i denna konvention stadgade rättigheterna.

Artikel 126 Artiklarna 71 till och med 76 skola analogt tillämpas i rättegång mot internerade, vilka befinna sig på den kvarhållande maktens eget territorium.

Kapitel X Förflyttning av internerade

Artikel 127 Förflyttning av internerade skall alltid genomföras humant. Som allmän regel gäller att förflyttning skall äga rum med järnväg eller med annat transportmedel och under förhållanden, som äro åtminstone likvärdiga med dem, som truppstyrkorna hos den kvarhållande makten åtnjuta vid förflyttning. Därest förflyttning undantagsvis måste genomföras till fots, må densamma icke äga rum med mindre de internerades fysiska hälsotillstånd medgiver detta; i intet fall må densamma medföra överansträngning för de internerade. Kvarhållande makt skall under förflyttningen förse dem med dricksvatten och med föda, vilken i avseende på mängd, beskaffenhet och omväxling är tillräcklig för att bibehålla dem vid god hälsa, ävensom med kläder, lämpligt skygd och erforderlig sjukvård. Den skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att trygga de internerades säkerhet under för-

23 1949. Civilkonventionen

flyttningen ävensom före avtransporten upprätta en fullständig förteckning över alla internerade, som förflyttas. Sjuka, särade eller ofärdiga internerade ävensom barnsängskvinnor skola icke förflyttas, så länge deras hälsotillstånd må kunna äventyras genom förflyttningen, med mindre deras säkerhet ovillkorligen kräver en förflyttning. Därest krigsfronten närmar sig en interneringsplats, skola de därstädes internerade icke förflyttas med mindre förflyttningen kan utbefintliga säkerhetsförhållanden eller de internerade skulle föras under betryggande utsättas för större risk, om de kvarbleve än om de förflyttades. Då kvarhållande makt beslutar förflyttning av dem, skall den taga hänsyn till de internerades egna intressen och särskilt tillse, att deras hemsändande eller återvändande till hemorten icke försvåras.

Artikel 128 I händelse av förflyttning skola de internerade officiellt underrättas om avresan och om den nya postadressen. Sådant meddelande skall lämnas dem i så god tid, att de hinna verkställa packning och varsko sina anhöriga. De skola vara berättigade att medtaga sina personliga tillhörigheter samt mottaga brev- och paketförsändelser. Därest omständigheterna vid förflyttningen det kräva, må vikten av packningen begränsas; densamma må dock i intet fall understiga 25 kilogram för envar internerad. Brev och paket, som adresserats till den tidigare interneringsplatsen, skola utan dröjsmål tillställas de internerade. Befálhavare på interneringsplats skall, i samråd med de internerades kommitté, vidtaga åtgärder för eftersändning av de internerades gemensamma ägodelar och den packning, som de internerade på grund av enligt andra stycket i föregående artikel fastställd viktbegränsning icke kunnat medtaga.

Kapitel XI Dödsfall

Artikel 129 De internerade må kunna inlämna sina testamenten till vederbörande myndigheter för förvaring. Då internerad avlidit, skall dennes testamente utan dröjsmål tillställas person, som han tidigare utsett. Varje dödsfall bland de internerade skall fastställas av läkare; dödsattest med uppgift om dödsorsaken och omständigheterna vid dödsfallet skall utfärdas. Officiell dödsattest, vederbörligen inregistrerad, skall upprättas i överensstämmelse med gällande föreskrifter inom det territorium där interneringsplatsen är belägen och vederbörligen bestyrkt avskrift skyndsamt tillställas skyddsmakten ävensom den i artikel 140 omförmälda centrala byrån.

sou 1979:73 1949. Civilkonventiønen 23

Artikel 130 De kvarhållande myndigheterna skola tillse att internerade, som avlida under interneringen, få en värdig begravning, om möjligt i enlighet med ritualen för den religion, de tillhört, ävensom att deras gravar respekteras, vederbörligen underhållas och utmärkas så, att de städse kunna återfinnas. Internerade, som avlidit, skola begravas individuellt, därest icke tvingande omständigheter nödvändiggöra gemensam grav. Liken må icke brännas annat än om det påkallas av tvingande hygieniska skäl, om de avlidnas religion det kräver eller om de uttryckt önskemål därom. Vid förbränning skall detta angivas på dödsattesten tillika med skälen därför. Askan skall omsorgsfullt förvaras av de kvarhållande myndigheterna och skall snarast möjligt tillställas de närmast anhöriga, om de det begära. Kvarhållande makt skall, så snart förhållandena medgiva detta och senast vid fientligheternas upphörande, genom de i artikel 136 omförmälda upplysningsbyråerna till de makter, vars medborgare de avlidna varit, översända förteckningar över avlidna internerades gravar. Dessa förteckningar skola innehålla alla uppgifter, som erfordras för att identifiera de avlidna internerade och för att fastställa gravarnas exakta belägenhet.

Artikel 131 Varje dödsfall eller svårt sårande av internerad, som förorsakats av eller misstänkes hava förorsakats av vaktpost, av annan internerad eller av annan person, liksom varje dödsfall, vars orsak är okänd, skall omedelbart göras till föremål för officiell undersökning, från den kvarhållande maktens sida. Meddelande härom skall omedelbart lämnas skyddsmakt. Alla vittnesutsagor skola upptagas och en redogörelse, innehållande dessa utsagor, skall upprättas och tillställas nämnda makt. Därest undersökningen giver vid handen, att en eller flera personer äro skyldiga, skall den kvarhållande makten vidtaga åtgärder för åtal av den eller de ansvariga.

Kapitel XII Frigivande, hemsändande samt omhändertagande

i neutralt land

Artikel 132 Envar internerad skall frigivas av den kvarhållande makten så snart de orsaker, som föranlett interneringen, ej längre äro för handen. De stridande parterna skola dessutom under fientligheternas gång, söka sluta överenskommelser avseende frigivande, återsändande till hemlandet eller hemorten eller omhändertagande i neutralt land av vissa kategorier internerade, framför allt barn, havande kvinnor, mödrar med spädbarn eller småbarn, sårade och sjuka samt internerade, vilka under längre tid hållits i fångenskap.

23 1949. Civilkonventionen SOU 1979173

Artikel 133 Internering skall upphöra snarast möjligt efter fientligheternas upphörande. Internerad, som befinner sig inom stridande parts territorium och som står under åtal för förbrytelse, vilken icke uteslutande är belagd med disciplinstraff, må dock kunna kvarhållas, till dess rättegången avslutats och, i förekommande fall, straffet Detsamma avtjänats. skall gälla i fråga om internerad, vilken förut ådömts frihetsstraff. Efter överenskommelse mellan den kvarhållande makten och vederbörande makter må efter fientligheternas eller ockupationens upphörande kommissioner tillsättas för att efterforska internerade, som försvunnit.

Artikel 134 De höga fördragsslutande skola eftersträva att efter parterna fientligheternas eller ockupationens upphörande bereda alla internerade tillfälle att återvända till den ort, där de senast haft sin hemvist eller underlätta deras återsändande till hemlandet.

Artikel 135 Kvarhållande makt skall bestrida kostnaderna för återsändandet av de frigivna internerade till de platser, där de voro bosatta, då interneringen ägde rum, eller, därest de internerade blevo gripna av nämnda makt på genomresa eller på öppna havet, erforderliga kostnader till destinationsorten eller för återresan till avgångsorten. Därest kvarhållande makt vägrar tillstånd för internerad, vilken frigivits, och som tidigare haft stadigvarande hemvist inom dess territorium, att bosätta sig därstädes, skall nämnda makt bestrida kostnaderna för hans hemsändande. Därest emellertid den internerade föredraget att återvända till sitt hemland på eget ansvar eller för att hörsamma den regering, under vilken han lyder, är den kvarhållande makten bestrida ej skyldig kostnaderna för dennes resa utanför eget territorium. Nämnda makt är ej förpliktad att bestrida kostnaderna för hemsändande av internerad, vilken blivit internerad på egen begäran. Därest internerad förflyttas i enlighet med artikel 45, skola den makt, som företager förflyttningen, och den makt, som mottager de internerade, träffa överenskommelse om fördelningen av kostnaderna. Föregående bestämmelser skola icke utgöra hinder för särskilda överenskommelser, som kunna slutas mellan de stridande parterna, beträffande utväxling och hemsändande av egna i fiendehand befintliga medborgare.

DEL V UPPLYSNINGSBYRÅER

Artikel 136 Vid uppkomsten av en konflikt och i varje fall av ockupation skall envar stridande part upprätta en officiell byrå med uppgift att mottaga och lämna upplysningar rörande skyddade personer, som befinna sig i dess våld.

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen 23

Var och en av de stridande parterna skall med minsta möjliga dröjsmål lämna sådan byrå upplysningar om åtgärder, som vidtagits mot skyddad person, vilken sedan mer än två veckor hållits i förvar, ålagts bestämd vistelseort eller internerats. Den skall vidare uppdraga åt vederbörande myndigheter att skyndsamt förse förenämnda byrå med upplysningar rörande alla förändringar med avseende på dessa skyddade personer, såsom förflyttningar, frigivanden, hemsändanden, flykter, sjukhusvistelser, födelser och dödsfall.

Artikel 137 Den nationella byrån skall omedelbart på snabbaste sätt och genom förmedling av å ena sidan skyddsmakt samt å andra sidan den i artikel 140 omförmälda centrala byrån översända upplysningar beträffande skyddade personer till de makter, vars medborgare nämnda personer äro, eller till de makter, på vars område vederbörande hade sitt hemvist. Byråerna skola vidare besvara alla till dem riktade förfrågningar rörande skyddade personer. Upplysningsbyrå skall befordra upplysningar beträffande skyddade personer försåvitt icke befordran därav kan inverka menligt för vederbörande person eller dennes släktingar. Även om så må vara fallet, må sådana upplysningar icke undanhållas den centrala byrån, vilken, sedan den blivit underrättad om omständigheterna, skall vidtaga erforderliga i artikel 140 angivna säkerhetsåtgärder. Alla skriftliga meddelanden, som lämnas av upplysningsbyrå, skola vara bestyrkta genom underskrift eller sigill.

Artikel 138 De av den nationella byrån mottagna eller befordrade upplysningarna skola vara av sådan natur, att de kunna möjliggöra en bestämd identifiering av den skyddade personen och ett skyndsamt underrättande av hans anhöriga. Upplysningarna skola beträffande varje person innefatta åtminstone fullständigt namn, födelseort och fullständigt födelsedatum, nationalitet, sista hemvist och utmärkande kännetecken, faderns förnamn, moderns ursprungliga tillnamn, åtgärd vidtagen mot vederbörande person samt plats och datum därför, adress under vilken denne kan tillskrivas liksom namn och adress på den person, som bör underrättas. Likaledes skola upplysningar rörande svårt sjuka och svårt sårade intemerades hälsotillstånd regelbundet och, såvitt möjligt varje vecka, förmedlas.

Artikel 139 Varje nationell upplysningsbyrå skall vidare hava till uppgift att uppsamla alla personliga värdeföremål, som efterlämnats av i artikel 136 omförmälda skyddade personer, i synnerhet efter dem, som hemsänts eller frigivits eller vilka flytt eller avlidit. Vederbörande upplysningsbyrå skall vidarebefordra ovannämnda värdeföremål antingen direkt till vederbörande eller, om så erfordras, genom förmedling av den centrala byrån. Sådana föremål skola försändas i av byrån förseglade paket;

23 1949. Civilkonventionen

vid paketen skola vara fogade intyg, vari föremålens ägares identitet noggrant angives, samt fullständig innehållsförteckning för paketet. Specificerade förteckningar skola bevaras beträffande mottagande och försändande av sådana värdeföremål.

Artikel 140 En central byrå för upplysningar angående skyddade personer, i synnerhet intemerade, skall upprättas i neutralt land. Röda Korsets internationella kommitté skall, om den finner det nödvändigt, föreslå vederbörande makter upprättandet av en dylik byrå, vilken må vara samma som den i artikel 123 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående behandlingen av krigsfångar föreskrivna byrån. Denna byrå skall hava till uppgift att samla alla upplysningar av i artikel 136 angivet slag, som den kan erhålla på officiell eller privat väg; den skall så snabbt som möjligt översända dem till vederbörande personers hemländer eller bosättningsländer, utom då sådana befordringar skulle kunna inverka menligt på de personer, som beröras av nämnda upplysningar eller på deras anförvanter. Byrån skall av de stridande parterna beviljas erforderliga lättnader för överbringandet av sådana upplysningar. De höga fördragsslutande parterna och särskilt de, vilkas medborgare komma i åtnjutande av centralbyråns tjänster, uppmanas att lämna denna det finansiella stöd, varav den må vara i behov. Dessa bestämmelser få icke tolkas såsom medförande någon inskränkning i den humanitära verksamhet, som utövas av Röda Korsets internationella kommitté och av de i artikel 142 nämnda hjälpföreningarna.

Artikel 141 Upplysningsbyråerna liksom den centrala upplysningsbyrån skola åtnjuta portofrihet för all post ävensom de i artikel 110 omförmälda förmånerna samt, i största möjliga utsträckning, frihet från eller i varje fall betydande nedsättning av telegramavgifter.

AVDELNING IV KONVENTIONENS VERKSTÄLLIGHET

Del I Allmänna bestämmelser

Artikel 142 Med förbehåll för åtgärder, som de ur säkerhetssynpunkt eller av annat rimligt skäl kunna anse oundgängliga, skola kvarhållande makter välvilligt mottaga representanter för religiösa organisationer, hjälpföreningar eller varje annan organisation, som önskar bispringa de skyddade personerna. Dessa skola liksom deras behörigen befullmäktigade ombud beredas erforderliga Iättnader för besök hos de skyddade personerna, fördelande bland dem av gåvor och av materiel, oavsett ursprunget, som är avsett för undervisnings-, rekreations- eller religiösa ändamål eller för att hjälpa fångarna organisera sin fritid inom interneringsplatserna. Förenämnda föreningar och organisationer kunna bildas antingen på den kvar-

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen 23

hållande maktens område, eller i annat land eller ock hava en intemationell karaktär. Kvarhållande makt må begränsa antalet föreningar och organisationer, vilkas ombud skola vara berättigade att utöva sin verksamhet på dess territorium eller under dess kontroll, under förutsättning dock att en sådan begränsning icke förhindrar verksam och tillräcklig hjälp åt samtliga skyddade personer. Röda Korsets internationella kommittés särställning på detta område skall städse förbliva erkänd och respekterad.

Artikel 143 Skyddsmakternas representanter eller delegerade skola äga rätt att begiva sig till alla platser, varest skyddade personer befinna sig, särskilt platser för internering, häkte och arbete. De skola hava tillträde till alla lokaler, som användas av skyddade personer, och skola hava rätt att utan vittnen samtala med de internerade, om så erfordras genom tolk. Sådana besök må icke annat än av tvingande militära hänsyn och då endast undantagsvis och för en kortare tid förbjudas. Varaktigheten av och antalet sådana besök må icke begränsas. Skyddsmakternas representanter och delegerade skola äga full frihet att välja de platser, de önska besöka. Kvarhållande makt, ockupationsmakt, skyddsmakt samt i ifrågakommande fall de skyddade personers hemland, som skola besökas, må överenskomma, att personer av de internerades egen nationalitet medgivas medfölja vid besök. Röda Korsets internationella kommittés delegerade skola ävenledes åtnjuta ovannämnda förmåner. Sålunda utsedda ombud skola godkännas av den makt, under vars överhet de områden, där de skola utöva sin verksamhet, stå.

Artikel 144 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att såväl i fredstid som i krigstid inom sina respektive länder giva största möjliga spridning åt texten till denna konvention och särskilt att införa studier därav i planerna för den militära och såvitt möjligt den civila undervisningen, i syfte att konventionens grundsatser bringas till hela befolkningens kännedom. De civila, militära, polisiära och andra myndigheter, som i krigstid skola hava ansvar för skyddade personer, skola innehava texten till denna konvention och hava erhållit särskild undervisning om dess bestämmelser.

Artikel 145 De höga fördragsslutande parterna skola genom schweiziska förbundsrådet och, då fientligheter pågå, genom skyddsmakt delgiva varandra officiella översättningar av denna konvention, ävensom de lagar och reglementen, de må komma att antaga för att säkerställa tillämpningen av densamma.

23 1949. Civilkonventionen SOU l979:73

Artikel 146 De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vidtaga erforderliga lagstiftningsåtgärder för fastställande av verksamma straffpåföljder för personer, som begått eller givit befallning om begående av någon av i följande artikel angivna svåra överträdelser av denna konvention. Envar fördragsslutande part skall vara skyldig att efterspana personer, som anklagas för att hava begått eller att hava givit befallning om svår överträdelse, samt att oavsett nationalitet ställa sådan person inför egen domstol. Part må även, om den det fördrager, med iakttagande av föreskrifterna i sin lagstiftning utlämna sådan person till annan fördragsslutande part för att dömas, under förutsättning att denna fördragsslutande part har intresse av överträdelsens beivrande och har förebragt tillräckliga skäl för åtal. Envar fördragsslutande part skall vidtaga erforderliga åtgärder för att handlingar, vilka stå i strid med denna konvention men icke jämlikt följande artikel utgöra svåra överträdelser, bringas att upphöra. Under alla förhållanden skola de anklagade beträffande förfarande och försvar åtnjuta garantier, vilka icke må vara mindre förmånliga än de, som föreskrivas i artikel 105 och följande artiklar av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående behandlingen av krigsfångar.

Artikel 147 De svåra överträdelser, som avses i föregående artikel, äro sådana som, såvida de begåtts mot jämlikt denna konvention skyddade personer eller egendom, innefatta någon av följande handlingar: uppsåtligt dödande, tortyr eller omänsklig behandling, inbegripet biologiska experiment, uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp eller hälsa, olaglig deportation eller förflyttning, olaglig inspärrning av skyddad person, tvingande av skyddad person att tjänstgöra i den fientliga maktens stridskrafter eller vidtagande av åtgärd, varigenom han berövas sin i denna konvention föreskrivna rätt att bliva opartiskt och i laga ordning rannsakad och dömd, tagande av gisslan, olaglig och godtycklig förstörelse och tillägnelse av egendom i stor omfattning, vilket icke rättfärdigas av militär nödvändighet.

Artikel 148 Fördragsslutande part må icke fritaga sig själv eller annan fördragsslutande part från det ansvar, som den eller annan fördragsslutande part påtagit sig på grund av i föregående artikel angivna överträdelser.

Artikel 149 Därest stridande part det begär, skall beträffande varje påstådd kränkning av konventionen undersökning företagas jämlikt förfarande, som parterna äga att sinsemellan fastställa. Om överenskommelse rörande förfarandet för undersökningen icke uppnås, skola parterna gemensamt utse skiljedomare, som skall bestämma förfarandet.

1949. Civilkonventionen 23

Har kränkning befunnits vara förhanden, skola parterna i konflikten så skyndsamt som möjligt bringa densamma att upphöra samt bestraffa de skyldiga.

Del II Slutbestämmelser

Artikel 150 Denna konvention är avfattad på franska och engelska språken. Båda texterna hava lika vitsord. Schweiziska förbundsrådet skall ombesörja officiella översättningar av konventionen till ryska och spanska språken.

Artikel 151 Denna konvention, som skall bära denna dags datum, må intill den 12 februari 1950 undertecknas av samtliga makter, som låtit sig företrädas vid den i Genêve den 21 april 1949 öppnade konferensen.

Artikel 152 Denna konvention skall, så snart ske kan, ratificeras och ratifikationshandlingama skola deponeras i Bern. Vid varje deponering av ratifikationsinstrument skall protokoll upprättas samt bestyrkt avskrift därav genom schweiziska förbundsrådet tillställas samtliga makter, vilka undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

Artikel 153 Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter det att minst två ratifikationsinstrument deponerats. För var och en av de höga fördragsslutande parterna skall den sedermera träda i kraft sex månader efter deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 154 I förhållandet mellan de makter, som äro bundna av Haagkonventionen angående landkrigets lagar och bruk antingen av den 29 juli 1899 eller av den 18 oktober 1907, och som äro anslutna till förevarande konvention, skall den sistnämnda komplettera del II och III i det till ovannämnda Haagkonventioner hörande reglementet.

Artikel 155 Från och med den dag, då denna konvention träder i kraft, skall den stå öppen för anslutning för envar makt, som icke undertecknat densamma.

Artikel 156 Anslutning skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet och träder i kraft sex månader efter den dag, då anmälan mottagits av förbundsrådet. Schweiziska förbundsrådet skall om anslutning underrätta samtliga makter, vilka undertecknat konventionen eller anmält sin anslutning till densamma.

23 1949. Civilkonventionen SOU l99:73

Artikel 157 I sådana fall, som avses i artiklarna 2 och 3 skola ratifikationer av de stridande verkställts före och anslutningar, vilka parterna eller efter fientligheternas eller ockupations början, hava omedelbar verkan. Meddelande angående ratifikation eller anslutning av part i konflikten skall lämnas av schweiziska förbundsrådet på snabbaste väg.

Artikel 158 Envar av de höga fördragsslutande parterna skall hava rätt att uppsäga denna konvention. skall skriftligen anmälas till schweiziska förbundsrådet. Uppsägningen Detta skall om sådan anmälan underrätta samtliga höga fördragsslutande parters regeringar. skall icke erhålla rättsverkan förrän ett år efter det att Uppsägningen anmälan till schweiziska förbundsrådet skett. Uppsägning, som anmälts i vilken den uppsägande makten skall under pågående konflikt, deltager, dock icke erhålla rättsverkan, förrän fred slutits och i vart fall icke förrän verksamhet för frigivande, hemsändande och återinstallering av genom denna konvention skyddade personer slutförts. Uppsägning skall endast gälla i fråga om uppsägande makt. Den skall icke ha någon inverkan på de skyldigheter, som åligga parterna i konflikten jämlikt folkrättens grundsatser, sådana dessa framgå av mellan civiliserade nationer vedertagna sedvänjor, mänsklighetens bud och det allmänna rättsmedvetandets krav.

Artikel 159 Schweiziska förbundsrådet skall låta inregistrera denna konvention hos Förenta Nationernas sekretariat. Likaledes skola meddelanden om ratifikationer, anslutningar och uppsägningar, som i avseende på . denna konvention mottagas av schweiziska förbundsrådet, av detta tillställas Förenta Nationernas sekretariat. Till bekräftande härav hava undertecknade, efter att hava deponerat sina respektive fullmakter, försett denna konvention med sina underskrifter. Som skedde i Geneve den 12 augusti 1949 på franska och engelska språken, skolande originalet förvaras i Schweiziska Edsförbundets arkiv. Schweiziska förbundsrådet skall till envar av signatärmakterna liksom till överlämna bestyrkt avskrift av stat, som anslutit sig till konventionen, konventionen.

1949.

Civilkonventionen 23

Bilaga I

Förslag till överenskommelse rörande och

sjukvårds-

säkerhetszoner

respektive -platser.

Artikel I Sjukvårds- och säkerhetszoner skola uteslutande vara reserverade för i artikel 23 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angiende förbättring av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält och för i artikel 14 av Geneve-konventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid nämnda personer ävensom för personal, som har till uppgift att organisera och förvalta sådana zoner och platser samt att vårda dem som där finnas församlade. Personer som stadigvarande äro bosatta inom sådana zoner skola emellertid ha rätt att vistas där.

Artikel 2 De personer, som av vad skäl det vara må, befinna sig inom sjukvårds- eller säkerhetszon, må icke, vare sig inom eller utanför denna zon, ägna sig åt något som helst arbete, som är direkt förknippat med militära operationer eller produktion av krigsmateriel.

Artikel 3 Den makt som upprättar sjukvårds- eller säkerhetszon skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att förhindra tillträde för en var person, som icke äger rätt att begiva sig dit eller uppehålla sig där.

Artikel 4 Beträffande och säkerhetszoner sjukvårds- skall följande villkor iakttagas: a) De skola endast omfatta en ringa del av det territorium, vilket kontrolleras av den makt, som upprättat dem. b) De skola vara glest befolkade i förhållande till där befintligt utrymme. c) De skola vara belägna på långt avstånd från och icke inrymma militära mål eller större industriella eller administrativa anläggningar. d) De skola vara belägna utanför områden, vilka med all sannolikhet kunna bliva av betydelse för krigföringen.

Artikel 5 För sjukvårds- och säkerhetszoner skola följande bestämmelser gälla: a) De kommunikationsleder och de transportmedel, vilka finnas inom sådana zoner skola icke användas för transport av militär personal eller

l

krigsmateriel ens vid genomfart. l b) De skola icke under några omständigheter militärt försvaras.

23 1949. Civilkonventionen

Artikel 6 Sjukvårds- och säkerhetszoner skola invid sina gränser samt på byggnader utmärkas med igenkänningstecken, bestående av sneda röda band mot vit botten. Zoner uteslutande reserverade för sårade och sjuka, må utmärkas med Röda Kors-emblemet (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) på vit botten. Zonerna må nattetid ävenledes utmärkas genom lämplig belysning.

Artikel 7 Envar makt skall redan i fredstid eller vid fientligheternas början till samtliga höga fördragsslutande parter överlämna förteckning över på det område, som den kontrollerar, upprättade sjukvårds- och säkerhetszoner. Den skall likaledes underrätta dem om varje ny zon som må upprättas under konfliktens gång. Så snart motparten mottagit ovannämnda underrättelse skall zonen anses regelrätt upprättad. Om emellertid motparten anser, att bestämmelserna i denna överenskommelse uppenbarligen icke uppfyllts, må den vägra erkänna zonen genom att ofördröjligen underrätta den part, under vilken zonen lyder, om sin vägran eller såsom villkor för sitt erkännande föreskriva införandet av sådan kontroll som stadgas i artikel 8.

Artikel 8 Envar makt, som erkänt en eller flera av motparten upprättade sjukvårds- och säkerhetszoner, skall vara berättigad att begära, att en eller flera särskilda kommissioner kontrollera, huruvida zonerna uppfylla i denna överenskommelse föreskrivna villkor och bestämmelser. För detta ändamål skola medlemmarna av de särskilda kommissionerna städse ha fritt tillträde till de olika zonerna samt rätt att stadigvarande vistas inom desamma. De skola beredas alla för utförandet av sina kontrolluppgifter erforderliga lättnader.

Artikel 9 Därest de särskilda kommissionerna skulle konstatera sakförhållanden, vilka synas dem strida mot bestämmelserna i denna artikel, skola de därom omedelbart underrätta den makt, under vilken zonen lyder och förelägga den att inom fem dagar vidtaga rättelse; de skola härom underrätta den makt som erkänt zonen. Om vid utgången av denna tidsfrist den makt, under vilken zonen lyder, icke efterkommit den anmaning, som riktats till densamma, må motparten förklara, att den icke längre är bunden av denna överenskommelse beträffande ifrågavarande zon.

Artikel 10 Makt, som upprättat en eller flera sjukvårds- och säkerhetszoner liksom de motparter, vilka underrättats härom, skola genom skyddsmakt eller andra neutrala makter låta utse personer, vilka kunna ifrågakomma såsom medlemmar av de särskilda kommissioner, varom i artiklarna 8 och 9 talas.

sou 1979:73 1949. Civilkonventionen 23

Artikel 11 Sjukvårds- och säkerhetszoner må icke under några omständigheter anfallas utan skola städse skyddas och respekteras av de stridande parterna.

Artikel 12 I händelse av ockupation av ett område skola där befintliga sjukvårds- och säkerhetszoner alltfort respekteras och användas som sådana. Den ockuperande makten må dock använda dem för andra ändamål efter att ha sörjt för vården av de personer, som där mottagits.

Artikel 13 Denna överenskommelse skall jämväl tillämpas på platser, som makterna använda för samma ändamål som sjukvårds- och säkerhetszonerna.

Bilaga II

Förslag till reglemente angående gemensamma understöds-

försändelser till internerade

civilpersoner.

Artikel 1 Intemeringskommittéerna skola vara att bland berättigade samtliga internerade, som administrativt lyda under deras intemeringsläger, inbegripet de internerade, som befinna sig i sjukhus, fängelse eller annan straffanstalt, fördela de understödsförsändelser, som de omhänderhava.

Artikel 2 Fördelningen av gemensamma understödsförsändelser skall ske i enlighet med givarnas önskemål och enligt en av interneringskommittéerna upprättad plan; fördelning av sjukvårdsmateriel skall dock företrädesvis ske i samförstånd med chefsläkare och dessa må, vad beträffar sjukhus och karantänsanstalt, göra undantag från nämnda instruktioner i den mån de sjukas behov göra detta nödvändigt. Inom den sålunda angivna ramen skall städse en rättvis fördelning äga rum.

Artikel 3 För att kunna kontrollera de mottagna varornas kvalitet och kvantitet samt härom utarbeta utförliga redogörelser att tillställas givarna, skola medlemmarna av interneringskommittéerna vara berättigade att begiva sig till järnvägsstationerna eller till andra nära lägret belägna platser, där understödsförsändelsema mottagas.

Artikel 4 Intemeringskommittéerna skola beredas att konmöjlighet trollera, att fördelningen av understödsförsändelsema inom interneringslägrens underavdelningar och annex sker i enlighet med deras instruktioner.

23 1 949. Civilkonventionen sou 1979:73

Artikel 5 Interneringskommittéerna skola vara berättigade att ifylla, liksom att låta interneringskommittéernas medlemmar i arbetsavdelningar eller sjukhusens och karantänsanstalternas chefsläkare ifylla formulär eller frågeformulär, vilka skola tillställas givarna och vilka avse understödsförsändelser (fördelning, behov, mängd m.m.). Dessa formulär och frågeformulär skola, sedan de vederbörligen ifyllts, utan dröjsmål översändas till givarna.

Artikel 6 I syfte att kunna verkställa regelbunden fördelning av understödsförsändelser bland internerade inom respektive interneringsläger och eventuellt föl att kunna möta behov, som må uppstå genom ankomsten av nya kontingenter internerade, skola interneringskommittéerna vara berättigade att upplägga och bibehålla lager av understödsförsändelser i tillräcklig mängd. De skola för detta ändamål hava tillgång till lämpliga lagerlokaler; varje lagerlokal skall vara försedd med två lås, varvid interneringskommittén skall ha nycklarna till det ena och interneringsplatsens befälhavare till det andra.

Artikel 7 De höga fördragsslutande parterna och i synnerhet de kvarhållande makterna skola i så vidsträckt omfattning som möjligt och med beaktande medav för befolkningen gällande ransoneringsbestämmelser inom sitt område för möjliggörande av utdelning av undergiva inköp stödsförsändelser bland de internerade; de skola likaledes underlätta överföring av penningmedel och andra finansiella, tekniska eller administrativa åtgärder, som vidtagas för sådana inköp.

Artikel 8 Föregående bestämmelser utgöra icke hinder för interneradcs rätt att före ankomsten till en interneringsplats eller under förflyttning mottaga gemensamma understödsförsändelser, och ej heller för skyddsmaktens, Röda Korsets internationella kommittés eller annan humanitär för bistånd åt internerade representanter att verkställa förorganisations delning av understödsförsändelser, som de fått i uppdrag att överbringa till mottagarna på sätt, som de finna lämpligt.

SOU |979:73 1949. Civilkonventionen

23 BILAGA III. I. Interneringskort i. Framsida CIVILXNTBRNBRINOSPOST

|Ip°,.t°t-rilt I

B RE V K O R T

VIKTIGT Detta kort skall Hyllas av varje CENTRALA UPPLYSNINGSBYRÅN internerad omedelbart vid interneringen och varje gång hans ad- FÖR SKYDD--DE PERSONER ressändras på grund av förflyttning till annan interneringsplats eller RÖDA Konsrrs INTERNATIONELLA sjukhus __ xoumná Detta kort ar ej detsamma som det särskilda kort, som varje internerad är berättigad sända till sina anhöriga.

2. Baksida Skriv tydligt och med tryckbokstäver - 1. Nntionalitet: 2. Efternamn 3. Förnamn (lull! ulskrivna) 4. Faderns förnamn

ö. Födelsedatum 6. Födelseort 7. Yrke ö. Adress före interneringen 9. Närmaste anhörigas adress

10. Internerad den: eller) ankommen från (sjukhus cl. dyl.) ‘ i 1. Hälsotillstând: 12. Nuvarande andres: 13. Datum 14. Underskrift ° Stryk det som ej är tillämpligt. —- Gör ej några tillägg till dessauppgifter. - Se anvisningar å omståendesida.

(interneringskortets storlek 10 x 15 cm)

23 1 949. C ivilkonventionen BILAGA III H.BREV

CIVILINTERNERINGS POST Portofritt Till Gatuadress Adressort (med tryckbokstiiver) Landskap eller län Land (med tryckboksläver)

ssaJpusñugJauxazul uoasppç; qao Lumepasppgg uweu 13gpumsun_.; .-a.n1pu_:g.s‘.4 V

(Brevcts storlek 29 x 15 cm)

%2

1949. Civilkonventionen 23

BILAGA III. Brevkort l. Framsida

CIVILINTERNERINGSPOST Portofritt

BREVKORT

Till i å Gatuadress

3 E”. Adressort (med lryckbokstduer) w :i E .= : U 3 g Z Landskap eller län

in:

.. s; å s; E 55 x ,E g :å Land (med lryckboksläver) E E å ;i i? E

2. Baksida

Datum

Skriv tydligt och endast på linjerna.

(Korrespondenskortets storlek 10 x 15 cm)

till Geneve-

Tilläggsprotokoll konventionerna den 12 augusti 1949 rörande för offren i internationella väpnade skydd

konflikter

(Protokoll I)

Ratificerad av Sverige den 31 augusti 1979

Inledning

De höga fördragsslutande parterna. som uttrycker sin allvarliga önskan att få se fred råda mellan folken, som erinrar om att varje stat i enlighet med Förenta Nationemas stadatt i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot ga är skyldig om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationemas ändamål. som dock anser det vara nödvändigt att bekräfta och utveckla de bestämmelser som skyddar offren i väpnade konflikter och att vidtaga ytterligare åtgärder i syfte att förstärka tillämpningen härav; som uttrycker sin övertygelse om att ingenting i detta protokoll eller i Genevekonventionema den 12 augusti 1949 kan tolkas såsom ett rättfärdigande eller ett godkännande av en angreppshandling eller annat med Förenta Nationemas bruk av våld som är oförenligt stadga. i Genévekonventionema den som ånyo bekräftar att bestämmelserna 12 augusti 1949 och i detta protokoll under alla omständigheter måste tillämpas i sin helhet på alla personer som står under beskydd av dessa instrument, utan att man gör någon ogynnsam åtskillnad på grund av den väpnade konfliktens natur eller uppkomst eller den sak som parterna i konflikten försvarar eller som tillskrivs dessa parter, har överenskommit om följ ande:

Del I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Allmänna principer och tillämpningsområde l. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att under alla förhållanden iakttaga detta protokoll och sörja för att det iakttages. 2. I sådana fall som icke omfattas av detta protokoll eller av andra internationella överenskommelser kvarstår civila och kombattanter under beskydd och överhöghet av den internationella rätten, härledd från etablerad sedvana, humanitetens principer och det allmänna samvetets bud. 3. Detta protokoll, vilket utgör ett tillägg till Genevekonventionema den 12 augusti 1949 om skydd av krigets offer, skall tillämpas i de situationer som åsyftas i den för dessa konventioner gemensamma artikel 2.

sou 1979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

4. De i ovanstående punkt åsyftade situationer inbegriper väpnade konflikter i vilka folk kämpar emot kolonialt förtryck och främmande ockupation samt mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt till självbestämmande, såsom denna är innefattad i Förenta Nationemas stadga och förklaringen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta Nationemas stadga.

Artikel 2 Definitioner

I detta protokoll a) avses med första konventionen”, andra konventionen, tredje konventionen och fjärde konventionen Genevekonventionen angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält den 12 augusti 1949, Genevekonventionen angående förbättrandet

av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande strids-

krafterna till sjöss den 12 augusti 1949, Genevekonventionen angående krigsfångars behandling den 12 augusti 1949, respektive Genevekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid den 12 augusti 1949; avses med konventionerna de fyra Genevekonventionema den 12 augusti 1949 rörande skydd för krigets offer; b) avses med folkrättsliga regler tillämpliga i väpnade konflikter de regler som är tillämpliga vid väpnade konflikter, vilka återfinns i internationella överenskommelser som parterna i konflikten biträtt, samt den internationella rättens allmänt erkända principer och regler som är tillämpliga vid väpnade konflikter; c) avses med skyddsmakt en neutral eller annan stat som icke är part i konflikten och som har utsetts av en part i konflikten och godkänts av motparten och samtyckt till att utöva de uppgifter som enligt konventionerna och detta protokoll tillkommer en skyddsmakt; d) avses med ersättare en organisation som ersätter en skyddsmakt jämlikt artikel 5.

Artikel 3 Tillämpning i tiden Utan intrång i de bestämmelser som alltid är tillämpliga skall a) konventionerna och detta protokoll tillämpas från början av varje situation som avses i artikel l i detta protokoll; b) tillämpning av konventionerna och detta protokoll upphöra inom territorium tillhörigt parter i konflikten efter allmänt upphörande av de militära operationerna och, i fråga om ockuperade områden, efter avslutad ockupation med undantag i båda fallen för personer vilkas slutliga

frigivning, repatriering eller återetablering äger rum senare. Dessa per-

soner skall komma fortsättningsvis i åtnjutande av relevanta bestämmelser i konventionerna och detta protokoll till dess att slutlig frigivning, repatriering eller återetablering har skett.

24 1977. I Genêveprotokollet sou 1979:73

Artikel 4 Parternas i konflikten rättsliga ställning

Tillämpningen av konventionerna och detta protokoll, liksom avslutandet av de däri föreskrivna överenskommelserna, skall ej påverka den rättsliga ställningen mellan parterna i konflikten. Varken ockupationen av ett område eller tillämpningen av konventionerna och detta protokoll skall påverka ifrågavarande områdets rättsliga ställning.

A rtikel 5 Tillsättande av skyddsmakt och av ersättare för denna l. Parterna i konflikten är skyldiga att från konfliktens början säkerställa kontroll och fullgörande av konventionerna och detta protokoll genom att tillämpa systemet med skyddsmakt, vari bl. a. inbegripes utseende och godkännande av sådan makt i enlighet med nedanstående punkter. Skyddsmakt är skyldig att tillvarataga de stridande parternas intressen.

2. I och med uppkomsten av en i artikel l åsyftad situation skall varje

stridande part utan dröjsmål utse en skyddsmakt i syfte att tillämpa konventionerna och detta protokoll och likaså snarast och i samma syfte tillåta en sålunda godkänd och av motparten utsedd skyddsmakt och utöva sin verksamhet. 3. Har skyddsmakt ej utsetts eller godkänts vid uppkomsten av en i artikel l åsyftad situation, skall Röda korsets internationella kommitté utan hinder för annan opartisk humanitär organisations rätt att göra detsamma erbjuda parterna i konflikten sina bona officia, så att en skyddsmakt varom parterna i konflikten kan enas skall kunna utses utan dröjsmål. I detta syfte kan kommittén bl. a. anmoda varje part att förse den med en förteckning över minst fem stater som parten anser vara godtagbara för skyddsmaktsuppdrag för dess räkning i förhållande till motpart samt anmoda varje motpart att upprätta en förteckning över minst fem stater som den skulle kunna godkänna som den första partens skyddsmakt. Förteckningarna skall inom två veckor efter mottagandet av sådan anmodan överlämnas till kommittén, som skall jämföra dem och söka samtycke från sådan föreslagen stat som upptagits i båda förteckningarna. 4. Finns det, trots det som ovan stadgas, icke någon skyddsmakt, skall parterna i konflikten utan dröjsmål godkänna ett erbjudande som kan göras av Röda korsets internationella kommitté eller annan organisation som erbjuder garantier för opartiskhet och effektivitet att efter vederbörliga konsultationer med de nämnda parterna samt med hänsyn till resultatet av dessa konsultationer fungera såsom ersättare. En sådan ersättares uppgifter förutsätter samtycke av parterna i konflikten. Dessa skall på allt sätt vinnlägga sig om att underlätta ersättarens verksamhet vid utövandet av dess uppgifter i enlighet med konventionerna och detta protokoll. 5. I enlighet med artikel 4 skall utseende och godkännande av skyddsmakt i syfte att tillämpa konventionerna och detta protokoll icke påver-

sou 1979:73 1977. I Genéveprotokollet 24

ka den rättsliga ställningen mellan parterna i konflikten eller för något område, inberipet ett ockuperat område. 6. Bibehålles de diplomatiska förbindelsema mellan parterna i konflikten eller anförtros bevakningen av en parts och dess medborgares intressen till en tredje stat i enlighet med den internationella rättens regler rörande diplomatiska förbindelser, skall detta ickc utgöra något hinder för att skyddsmakt utses i syfte att tillämpa konventionerna och detta protokoll. 7. I senare omnämnande i detta protokoll av skyddsmakt inbegripes även ersättare.

A rtikeI 6 Kvalificerad personal

l. De höga fördragsslutande parterna skall även i fredstid med hjälp av de nationella Röda korsföreningama (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen) söka utbilda kvalificerad personal för att underlätta tillämpningen av konventionema och detta protokoll samt i synnerhet skyddsmaktemas verksamhet. 2. Rekrytering och utbildning av sådan personal faller under hemlandets jurisdiktion. 3. Röda korsets internationella kommitté skall till de höga fördragsslutande parternas förfogande ställa listor över på detta sätt utbildad personal, som de fördragsslutande parterna kan ha upprättat och i detta syfte tillställt kommittén. 4. Villkoren för sådan personals tjänstgöring utanför nationellt territorium skall i varje särskilt fall bli föremål för särskilda överenskommelser mellan de berörda parterna.

Artikel 7 Möten Detta protokolls depositarie skall på begäran av en eller flera av de fördragsslutande parterna och efter godkännande av majoriteten av dessa parter sammankalla parterna till ett möte för att behandla allmänna problem rörande tillämpningen av konventionerna och protokollet.

Del II Sårade, sjuka och

skeppsbrutna

Avdelning I Allmänt skydd

Artikel 8 Terminologi - I detta protokoll a) betecknar särade och ”sjuka” sådana personer, militära eller civila, som på grund av chocktillstånd, sjukdom eller annan fysisk eller mental ohälsa eller svaghet behöver medicinsk hjälp eller vård och som avstår från varje fientlig handling. Med dessa termer avses även nyblivna mödrar, nyfödda barn och andra personer som kan behöva omedel-

24 1977. I Genêveprotokollet

bar medicinsk hjälp eller vård, såsom klena eHer blivande mödrar, och som avstår från varje fientlig handling; b) betecknar skeppsbrutna sådana personer, militära eller civila, som till följd av olycka eller missöde, vilket drabbat dem själva eller det fartyg eller luftfartyg som de var ombord på, är i fara på havet eller i andra vattendrag och som avstår från varje fientlig handling. Under förutsättning att dessa personer fortsätter att avstå från varje fientlig handling, skall de även i fortsättningen betraktas såsom skeppsbrutna under räddningsaktionen till dess att de får en arman rättsställning jämlikt konventionema eller detta protokoll; c) betecknar ”sjukvårdspersonal” sådana personer som av en part i konflikten utsetts uteslutande för sjukvårdsändamål som uppräknas under punkt e) eller för administration av sjukvårdsenheter eller för planläggning och genomförande av sjuktransporter. Sådana uppdrag kan vara antingen permanenta eller tillfälliga. Begreppet omfattar l) sjukvårdspersonal, militär eller civil, från en av parterna i konflikten, vari inbegripes personer omförmälda i första och andra konventionema samt personer hänförda till civilförsvarsorganisationer; 2) sjukvårdspersonal från nationella Röda korsföreningar (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen) samt andra nationella frivilliga hjälporganisationer, vederbörligen erkända och bemyndigade av en part i konflikten. 3) sjukvårdspersonal som ingår i sjukvårdsenheter eller deltager i Sjuktransporter omförmälda i artikel 9, punkt 2; d) betecknar själavårdspersonal sådan militär eller civil personal, såsom rnilitärpräster, som uteslutande ägnar sig åt sin själavårdsverksamhet och som är knuten till l) väpnade styrkor tillhörande en part i konflikten; 2) Sjukvårdsenheter eller Sjuktransporter tillhörande en part i konflikten; 3) de i artikel 9, punkt 2, omförmälda sjukvårdsenhetema eller sjuktransportema; eller 4) civilförsvarsorganisationer tillhörande en part i konflikten. Själavårdspersonalen kan tjänstgöra antingen permanent eller tillfälligt, och relevanta bestämmelser i k) är tillämpliga på dem; e) betecknar sjukvårdsenheter sådana anstalter eller andra enheter, militära eller civila, som är upprättade i medicinskt syfte, nämligen för uppsökande, omhändertagande, transport, diagnos eller behandling inbegripet första hjälpen — av särade, sjuka och skeppsbrutna, eller för förebyggande av sjukdom. Termen omfattar till exempel sjukhus och andra liknande enheter, blodtransfusionscentra, preventivmedicinska centra och institut, sjukvårdsdepåer samt sjukvårds- och läkemedelslager som tillhör sådana enheter. Sjukvårdsenheter kan vara fasta eller rörliga, permanenta eller tillfälliga; f) betecknar sjuktransport sådan befordran som sker på land, till

1977. I 24

Genêveprotokollet

sjöss eller i luften av särade, sjuka, skeppsbrutna, sjukvårdspersonal, själavårdspersonal, sjukvårdsutrustning eller sjukvårdsförråd under beskydd av konventionema och detta protokoll; g) betecknar sjuktransportmedel varje slag av transportmedel, militärt eller civilt, permanent eller tillfälligt, avsett uteslutande för sjuktransport och under kontroll av en parts i konflikten behöriga myndighet; h) betecknar sjukvårdsfordon alla slags Sjuktransporter på land; i) betecknar sjukvårdsfartyg och sjukvårdsfarkoster alla slags sjuktransporter till sjöss;

j) betecknar ambulansluftfartyg alla slags Sjuktransporter i luften;

k) betecknar permanent sjukvårdspersonal”, permanenta sjukvårdsenheter och permanenta sjuktransportmedel sådan som avses uteslutande för sjukvårdsändamål under en obestämd tidsperiod. Med tillfällig sjukvårdspersonal, tillfälliga sjukvårdsenheter” och tillfälliga sjuktransportmedel avses sådana som uteslutande ägnar sig åt sjukvårdsändamål under viss begränsad tid under hela denna tidsperiod. Om icke annorlunda angives, skall termerna ”sjukvårdspersonal sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel täcka såväl permanenta som tillfälliga kategorier; l) betecknar kännetecken Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonet och solens emblem på vit botten, då det användes för skydd av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel eller sjukvårds- och sj älavårdspersonal, utrustning eller förråd;

m) betecknar igenkänningssignal sådan signal eller sådant medde-

lande som närmare angives för identifiering uteslutande av sjukvårdsenheter eller sjuktransportmedel som avses i kapitel III i annex I till detta protokoll.

Artikel 9 Tillämpningsomrâde 1. Denna del vars bestämmelser är avsedda att förbättra de sårades, sjukas och skeppsbrutnas ställning skall tillämpas på alla de personer som beröres av en i artikel l åsyftad situation, varvid dessa ej skall utsättas för sämre behandling på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion eller tro, politisk eller annan uppfattning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller annan rättsställning eller av någon annan liknande omständighet. 2. Bestämmelserna i artiklarna 27 och 32 i den första konventionen skall i tillämpliga delar gälla för permanenta sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel (andra än sjukvårdsfartyg på vilka artikel 25 i den andra konventionen är tillämplig) samt dessas personal som i humanitårt syfte ställts till förfogande för en part i konflikten a) av en neutral eller annan stat som icke är part i konflikten;

24 1977. I Genêveprotokollet

b) av en erkänd och vederbörligen bemyndigad hjälpförening i en sådan stat; c) av en opartisk internationell humanitär organisation.

Artikel 10 Skydd och vård l. Alla särade, sjuka och skeppsbrutna, vilken part de än tillhör, skall respekteras och skyddas. 2. Under alla omständigheter skall de behandlas humant och skall i största möjliga utsträckning och med minsta möjliga dröjsmål erhålla den sjukvård och omsorg som deras tillstånd kräver. Ingen åtskillnad skall göras mellan dem av andra skäl än medicinska.

Artikel 11 Skydd av pefsoner l. Personer som fallit i motpartens våld eller som är internerade, häktade eller på annat sätt har berövats sin frihet till följd av en i artikel 1 åsyftad situation skall icke riskera sin fysiska eller andliga hälsa genom någon oförsvarlig handling eller försummelse. Det är följaktligen förbjudet att göra de i denna artikel beskrivna personerna till föremål för någon medicinsk åtgärd som inte är motiverad av den berörda personens hälsotillstånd och som ej är förenlig med allmänt erkända medicinska normer som under liknande medicinska omständigheter skulle ha tillämpats av parten ifråga på egna medborgare som ej berövats sin frihet. 2. Särskilt är det förbjudet att på sådana personer, även med deras medgivande, utföra a) fysiska stympningar; b) medicinska eller vetenskapliga experiment; c) borttagande av vävnad eller organ för transplantation, utom i de fall då dessa handlingar är berättigade i överenskommelse med de i punkt l nämnda förutsättningarna. 3. Undantag från förbudet i punkt 2 c) kan ske endast då det är fråga om i transfusionssyfte

blodgivning eller om hud ges för transplantation,

förutsatt att gåvan skett frivilligt och utan tvång eller övertalning, och i sådana fall endast för terapeutiska ändamål, under förutsättningar som motsvarar allmänt erkända medicinska normer och kontrolleri såväl donators som mottagares intresse.

4. Varje uppsåtlig handling eller försummelse, som allvarligt skadar

den fysiska eller andliga hälsan eller integriteten hos sådan person som fallit i annan parts våld än den part av vilken personen beror och som p antingcn strider mot något av förbuden i punkterna l och 2 eller icke överensstänmier med kraven i punkt 3, skall utgöra en allvarlig överträdelse av detta protokoll. 5. Personer som omförmäles i punkt l har rätt att vägra kirurgiska ingrepp. I fall av sådan vägran skall sjukvårdspersonalen söka erhålla en skriftlig förklaring härom, undertecknad eller godkänd av patienten.

sou 1979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

6. Varje part i konflikten skall föra ett medicinskt register över varje donation av blod för transfusion eller hud för transplantation från personer som avses i punkt l, om denna donation sker på. ifrågavarande parts ansvar. Varjepart i konflikten skall dessutom sträva efter att föra ett register över alla medicinska åtgärder som vidtagits med hänsyn till person som är intemerad, häktad eller annars berövad sin frihet till följd av en i artikel l åsyftad situation. skall alltid Registren vara tillgängliga för inspektion av skyddsmakten.

Artikel 12 Skydd av .sjukvârdsenheter l. Sjukvärdsenheter skall alltid respekteras och skyddas och får icke utsättas för anfall. 2. Punkt l skall vara tillämplig på civila sjukvârdsenheter, förutsatt att de a) tillhör en av parterna i konflikten; b) är vederbörligen erkända och bemyndigade av behöriga myndigheter tillhörande en av parterna i konflikten; eller

c) är vederbörligen bemyndigade i enlighet med artikel 9, punkt l, i

detta protokoll eller artikel 27 i första konventionen. 3. Parterna i konflikten att underrätta varandra uppmanas om platsen för sina fasta sjukvårdsenheter. Frånvaron av sådan underrättelse skall av parterna från ej befria någon skyldigheten att iakttaga bestämmelserna i punkt l. 4. Under inga omständigheter skall sjukvårdsenheter användas vid försök att skydda militära mål från anfall. När så är möjligt, skall parterna i konflikten tillse att sjukvårdsenheterna är så belägna, att anfall mot militära mål icke äventyrar deras säkerhet.

A rtikel 13

Upphörande av skydd av civila .vjukvârdrenheter

1. Det skydd som tillkommer civila sjukvärdsenheter skall upphöra endast i det fall att de vid sidan av användningen för humanitära upp-

gifter begagnas för handlingar som är skadliga för fienden. Skyddet får

dock icke upphöra förrän varning har givits med angivande, närhelst så är av skälig tidsfrist

lämpligt, och varningen icke hörsammats. 2. Följ ande handlingar skall ej anses som skadliga för fienden:

a) att enhetens personal utrustas med lätt personlig till

beväpning

självförsvar eller till försvar av de särade och sjuka i deras vård; b) att enheten bevakas av en eller av vakter eller av

truppavdelning

en eskort; c) att och ammunition

handvapen som fråntagits de sårade eller sjuka

och ännu ej överlämnats till behörig myndighet finnes inom enheten; d) att personer som tillhör de väpnade styrkorna eller andra kombattanter av medicinska skäl befinner sig inom enheten.

24 1977. I Genêveprotokollet sou 1979:73

Artikel 14 Begränsningar i fråga om rekvisition av civila sjukvdrdsenheter l. Ockupationsmakten är skyldig att tillse att civilbefolkningens behov av sjukvård inom ockuperade områden fortsättningsvis blir tillgodosett. 2. Ockupationsmakten får därför ej rekvirera civila sjukvårdsenheter, deras utrustning, material eller personal, så länge dessa resurser är nödvändiga för att tillgodose civilbefolkningens behov av fullgod sjukvård samt för fortsatt medicinsk vård av sårade och sjuka som redan står under behandling. 3. Ockupationsmakten kan, under förutsättning att den alltjämt iakttager den allmänna regeln i punkt 2, rekvirera ovan nämnda resurser med förbehåll för följ ande särskilda villkor: a) att resurserna är nödvändiga för lämplig och omedelbar medicinsk vård av sårade och sjuka som tillhör ockupationsmaktens väpnade styrkor eller som är krigsfångar; b) att rekvisitionen fortsätter endast så länge den är på detta sätt nödvändig; och c) att omedelbara åtgärder vidtagas för att tillse att behovet av sjukvård för civilbefolkningen såväl som för sådana sårade och sjuka under behandling som är berörda av rekvisitionen fortsättningsvis blir tillgodosett.

Artikel 15 Skydd av .sjukvårdspersonal och sjdlavdrdspersonal l. Civil sjukvårdspersonal skall respekteras och skyddas. 2. Om så är nödvändigt, skall all tillgänglig hjälp tillhandahållas för civil sjukvårdspersonal i ett område där den civila sjukvården till följd av striderna har avbrutits. 3. Ockupationsmakten skall på alla sätt bistå civil sjukvårdspersonal i ockuperade områden, så att den på bästa sätt kan utöva sin humanitära verksamhet. Ockupationsmakten får ej kräva att denna personal under utövandet av sin verksamhet skall ge företräde åt behandling av någon person utom av medicinska skäl. Personalen får ej tvingas att utföra uppgifter som icke överensstämmer med deras humanitära uppdrag. 4. Civil skall äga tillträde överallt sjukvårdspersonal där deras tjänster är oumbärliga under förutsättning att det vidtages sådana kontrolloch säkerhetsåtgärder som vederbörande pan i konflikten anser nödvändiga. 5. Civil själavårdspersonal skall respekteras och skyddas. Bestämmelserna i konventionerna och i detta protokoll rörande skydd och identifiering av sjukvårdspersonal skall tillämpas i samma grad på denna personal.

l i i l l 1977. I 24

E Genêveprotokollet

Artikel 1 6 Allmänt skydd för

sjukvårdsuppdrag

1. Under inga omständigheter skall någon straffas för att ha utfört

sjukvårdsuppgifter som är förenliga med medicinska etiska principer

oberoende av vem som kommer i åtnjutande av vården. 2. Personer med uppgifter inom sjukvården skall ej tvingas att utföra handlingar eller arbete som strider emot medicinska etiska principer eller mot andra medicinska regler som uppställts till de sårades och sjukas bästa eller i enlighet med bestämmelserna i konventionema eller i detta protokoll och icke heller tvingas att avstå från att utföra handlingar eller

arbete som kräves enligt dessa regler och bestämmelser.

3. Ingen som utför uppdrag inom sjukvården skall tvingas att till som tillhör en motpart någon eller egen part med undantag av fall i enlighet med sistnämnda parts lagar förmedla information om särade och sjuka som är eller har varit i hans vård, om denna information enlig hans åsikt skulle skada de berörda patienterna eller deras familjer. Regler rörande obligatoriska meddelanden om smittosamma skall sjukdomar dock iakttagas.

Artikel 1 7 Civilbefolkningens och hjälporganisationernas roll

1. Civilbefolkningen skall

respektera de sårade, sjuka och skeppsbrutna, även om dessa tillhör motparten, och skall icke begå våldshandlingar emot dem. och såsom na-

Civilbefolkningen hjälporganisationer

tionella Röda

korsföreningar (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen)

skall tillåtas att även på eget initiativ och vårda de såra-

omhändertaga

de, sjuka och skeppsbrutna, även i invaderade eller ockuperade områden. Ingen skall ofredas, åtalas, dömas eller straffas för sådan humanitär verksamhet. 2. Parterna i konflikten kan och de i

vädja till civilbefolkningen punkt l nämnda hjälpföreningarna beträffande och omhändertagande

vård av sårade, sjuka och skeppsbrutna samt beträffande uppsökande av döda och rapportering om var dessa befinner sig; de skall bereda såväl

skydd som nödvändiga lättnader åt dem som hörsammar denna vädjan.

Om motparten får eller återtager kontrollen över området, skall den erbjuda samma skydd och lättnader så länge detta är nödvändigt.

Artikel 18

Identifiering

l. Varje part i konflikten skall sträva efter att tillse att

sjukvårdsper-

sonal och personal i

själavårdstjänst samt sjukvårdsenheter och sjuk-

transportmedel kan identifieras. 2. Varje part i konflikten skall även eftersträva att antaga och tillämpa metoder och förfaranden som av de

möjliggör identifiering

sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel, som använder kännetecknet

och igenkänningssignalema.

3. I ockuperat territorium och i områden där strider äger rum eller förmodas komma att äga rum bör civil sjukvårdspersonal och civil

24 1977. I

Genéveprotokollet

sj älavårdspersonal kunna igenkännas genom kännetecknet och ett identitetskort som styrker deras ställning. 4. Med den behöriga myndighetens medgivande skall sjukvardsenheter och sjuktransportmedel utmärkas med kännetecknet. Fartyg och farkoster som nämnes i artikel 22 i detta protokoll skall utmärkas i enlighet med bestämmelserna i andra konventionen. 5. Förutom kännetecknet kan en part i konflikten i enlighet med kapitel III i annex I till detta protokoll tillåta användning av igenkänningssignaler för identifiering av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel.

Undantagsvis får sjukvårdsenheter, i de särskilda fall som avses i nämn-

da kapitel använda igenkänningssignaler utan att framvisa kännetecknet. 6. Tillämpningen av bestämmelserna i punkterna l—5 i denna artikel skall ske i enlighet med kapitel I-III i annex I till detta protokoll. Signaler som omförmäles i kapitel III i armexet, avsedda uteslutande för sjukvårdsenheter och sjukvärdstransportmedel skall icke, med undantag av det som däri stadgas, användas för andra ändamål än identifiering av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel som närmare anges i det kapitlet. 7. Denna artikel medger icke en mera utbredd användning av igenkänningstecknet i fredstid än vad som stadgas i artikel 44 i första konventionen. 8. Bestämmelserna i konventionerna och i detta protokoll rörande kontroll av användningen av kännetecknet och rörande förhindrande och avbrytande av missbruk härav skall vara tillämpliga på igenkänningssignaler.

Artikel 19 Neutrala och andra stater som icke är parter i konflikten

Neutrala och andra stater, som icke är parter i konflikten, skall tillämpa relevanta bestämmelser i detta protokoll för sådana personer som åtnjuter skydd enligt denna del, och som kan mottagas eller interneras

inom deras territorium samt på döda som de kan påträffa och som till-

hör en part i konflikten.

Artikel 20 Förbud mot reressalier Repressalier mot personer och föremål som åtnjuter skydd enligt denna del är förbjudna.

Avdelning II Sjuktransporter

Artikel 21 Sjukvårdsfordon Sjukvårdsfordon skall respekteras och skyddas på samma sätt som rörliga sjukvårdsenheter respekteras och skyddas enligt konventionerna och detta protokoll.

1977. I 24

Genêveprotokollet

A rtikel 22 Sjukvârdsfartyg och

farkoster för .sjöräddnin g vid kusten

l. Konventionemas bestämmelser rörande a) fartyg beskrivna i artiklarna 22, 24, 25 och 27 i andra konventionen, b) deras livräddningsbåtar och andra små farkoster, c) deras personal och besättningar, samt d) de särade, sjuka och skeppsbrutna ombord, skall även vara

tillämpliga i de fall då dessa fartyg, livräddningsbátar

och farkoster transporterar särade, sjuka och skeppsbrutna civila personer som icke tillhör någon av de i artikel 13 i andra konventionen nämnda kategoriema. Dessa civila personer skall dock varken överlämnas till

part som ej är deras egen eller tillfångatagas till sjöss. Befinner de sig i

sådan stridande parts våld som icke är deras egen, skall fjärde konventionen och detta protokoll vara tillämpliga på dem. _ 2. Det skydd som konventionerna tillförsäkrar fartyg beskrivna i anikel 25 i andra konventionen skall tillkomma även som i

sjukvårdsfartyg

humanitärt syfte ställts till parts i konflikten förfogande a) av neutral stat eller annan stat som icke är part i konflikten; eller b) av opartisk, internationell, humanitär organisation, förutsatt att de i nämnda artikel villkoren i båda fallen är uppställda uppfyllda. 3. Farkoster som anges i artikel 27 i andra konventionen skall skyddas även om föranmälan i enlighet med nämnda artikel icke givits. Parterna i konflikten anmodas dock att underrätta varandra om sådana farkosters detaljer, vilket kan medföra att de lättare kan identifieras och igenkännas.

Artikel 23 Andra sjukvdrakfartyg och sjukvdrdsfarkoster 1. Andra

sj ukvárdsfartyg och sjukvårdsfarkoster än de som avses i ar-

tikel 22 i detta protokoll och artikel 38 i andra konventionen skall, såväl till havs som i andra vatten, respekteras och skyddas på samma sätt som rörliga sjukvårdsenheter i enlighet med konventionerna och detta protokoll. Eftersom detta skydd kan bli effektivt endast om de kan identifieras och igenkännas såsom varande

sjukvårdsfartyg, skall dessa fartyg

förses med kännetecknet och så vitt som möjligt iakttaga bestämmelsernai artikel 43 i andra konventionen. 2. De fartyg och farkoster som avses i punkt l skall även fortsättningsvis vara underkastade som

krigets lagar. Ytgáende örlogsfartyg kan framtvinga att en order omedelbart kan beordra dem att

verkställes, stanna, att avlägsna sig eller att sätta en viss kurs, och de skall åtlyda varje sådan order. Dessa fartyg och farkoster får inte på något annat sätt dras bort ifrån sin

sjukvårdsuppgift så länge de erfordras för de sårade,

sjuka och skeppsbrutna ombord. 3. Det i punkt l nämnda skyddet skall upphöra endast under de förutsättningar som finnes angivna i artiklarna 34 och 35 i andra konven-

24 1977. I

Genêveprotokollet

tionen. En klar vägran att lyda order som har givits i enlighet med punkt 2 skall utgöra en handling som är skadlig för fienden i enighet med artikel 34 i andra konventionen. 4. Part i konflikten före avfärd underkan i så god tid som möjligt om eller namn, känne-

rätta motpart sjukvårdsfartygs sjukvårdsfarkosts

avgångstid, kurs och beräknade fart, särskilt då det är tecken, beräknade fråga om fartyg på över 2 000 tons bruttovikt, samt ge annan information som kan underlätta identifiering och igenkännande. Motparten skall erkänna mottagandet av sådan information. 5. Bestämmelserna i artikel 37 i andra konventionen skall tillämpas på och själavårdspersonal ombord på sådana fartyg

sjukvårdspersonal

och farkoster. 6. Bestämmelserna i andra konventionen skall tillämpas på särade, sjuka och skeppsbrutna som tillhör de i artikel l3 i andra konventionen och artikel 44 i detta protokoll åsyftade kategorierna och som kan befinna sig ombord på sådana fartyg och farkoster. Sårade, sjuka och skeppsbrutna civila, som icke tillhör någon av de i artikel l3 i andra konventionen nämnda kategorierna får, om de befinner sig till sjöss, varken överlämnas till part som icke är deras egen eller tvingas att lämna fartyget eller farkosten; befinner de sig i händerna på en part i konflikten och denna part icke är deras egen, skall de omfattas av fjärde konventionen och detta protokoll.

Artikel 24 Skydd av ambulansluftfartyg Ambulansluftfartyg skall respekteras och skyddas i enlighet med bestämmelserna i denna del.

Artikel 25 Ambulansluftfartyg i områden som ej kontrolleras av motparten I och över landområden som kontrolleras av vänskapliga styrkor eller i och över havsområden som icke kontrolleras av motparten skall respekten för och skyddet av ambulansluftfartyg tillhörande part i konflikten ej bero av något avtal med en motpart. För att uppnå större säksina ambulansluftfartyg i erhet kan dock part i konflikten som använder dessa områden underrätta motparten i enlighet med artikel 29, särskilt när dessa luftfartyg utför inom räckhåll för motpartens luftflygningar försvarssystem.

Artikel 26 Ambulansluftfartyg i kontaktzoner eller liknande zoner l. I de delar av kontaktzonen som kontrolleras av vänskapliga styrkor och i de zoner beträffande vilka det ej klart framgår av vem de kontrolleras, samt i motsvarande luftrum, kan skyddet av ambulansluftfartyg vara fullt effektivt endast om avtal på förhand har ingåtts mellan i konflikten behöriga militära myndigheter i enlighet med artiparternas kel 29. Även om ambulansluftfartyg i avsaknad av sådant avtal opererar

1977. I 24

Genêveprotokollet

på egen risk, skall de dock respekteras så snart de har identifierats såsom varande ambulansluftfartyg. 2. Kontaktzon betecknar landområde där stridande styrkors främsta enheter är i kontakt med varandra, särskilt där de är utsatta för direkt eldgivning från marken.

Artikel 27 i områden som kontrolleras Ambulansluftfartyg av en motpart l. Ambulansluftfartyg tillhörande part i konflikten skall fortsätta att vara skyddat. då det flyger över land- eller sjöområden som kontrolleras av en motpart, under förutsättning att godkännande för sådan flygning på förhand har erhållits från denna motparts behöriga myndigheter. 2. Ambulansluftfartyg som flyger över ett område som kontrolleras av en motpart utan eller i strid med bestämmelserna i ett i punkt l åsyftat avtal, antingen på grund av felnavigering eller på grund av en nödsituation som äventyrar flygningens säkerhet, skall på allt sätt försöka att identifiera sig och underrätta motparten om omständigheterna. Så snart ett sådant har igenkänts ambulansluftfartyg av motparten, skall denna part göra allt som rimligen står i dess makt för att ge ambulansluftfartyget order om att landa eller gå ned på vattnet i enlighet med artikel 30, punkt l, eller att vidtaga andra åtgärder för att bevaka sina egna intressen och att i båda fallen ge luftfartyget tid att följa ordern innan anfall insättes.

A rtikel 28 Restriktioner för ambulansluftfartygs operationer l. Det är förbjudet för parterna i konflikten att använda ambulansluf tf artyg i försök att få militärt övertag över en motpart. Ambulansluftfartyg f år icke användas för att skydda militära mål från anfall.

2. Ambulansluftfartyg får icke användas för insamlande och överfö-

rande av militära underrättelser och får icke medföra avsedd utrustning för sådana ändamål. Det är förbjudet att med dem frakta eller personer last som icke inberipes i definitionen i artikel 8 f). Frakt av besättning eller passagerares personliga tillhörigheter eller av utrustning avsedd uteslutande att underlätta navigering, signaltrafik eller

identifiering

skall icke anses vara förbjuden. 3. får icke frakta

Ambulansluftfartyg andra vapen än handvapen och

ammunition som tagits från sårade, sjuka och skeppsbrutna ombord och ännu icke överlämnats till behörig myndighet samt sådan lätt personlig beväpning som kan vara nödvändig för att sjukvårdspersonalen ombord skall kunna försvara sig själv samt särade, sjuka och skeppsbrutna i deras vård. 4. Under

flygning som åsyftas i artiklar 26 och 27 får ambulansluft-

fartyg icke användas för att söka efter särade, sjuka eller skeppsbrutna, såvida icke avtal härom på förhand har träffats med motparten.

24 1977. I

Genêveprotokollet

29 Underréittelser och avtal om ambulansluftfartyg

Artikel

l. Meddelande enligt artikel 25 eller ansökningar om förhandsavtal enligt artiklarna 26, 27, 28 (punkt 4) eller 31 skall innehålla uppgift om antal ambulansluftfartyg, deras färdplan och identifieringsmöjligheter. Sådana meddelanden skall tolkas som om de innebar att varje flygning skall utföras i enlighet med artikel 28. 2. Part som erhåller meddelande i enlighet med artikel 25 skall omedelbart erkänna mottagandet av sådant meddelande. 3. Part som erhåller ansökan om förhandsavtal i enlighet med artiklarna 26, 27, 28 (punkt 4) eller 3l skall snarast möjligt underrätta den ansökande parten om a) ansökningen har godkänts; b) ansökningen har avslagits; eller c) ett rimligt förslag till ändring av ansökningen framlagts. Parten kan även föreslå förbud mot eller inskränkning av andra flygningar i området under den ifrågavarande tiden. Om den part som har ingivit ansökan godkänner motförslagen, skall den underrätta den andra parten härom. 4. Parterna skall vidtaga nödvändiga åtgärder för att möjliggöra en snabb befordran av meddelanden och ett snabbt ingående av avtal. 5. Parterna skall även vidtaga nödvändiga åtgärder för att snabbt sprida innehållet i sådana meddelanden och avtal till berörda militårförband och skall instruera dessa förband om de sätt varpå identifiering av ifrågavarande ambulansluftfartyg kommer att ske.

Artikel 30 Landning och inspektion av ambulansluftfartyg l. Ambulansluftfartyg som flyger över områden som kontrolleras av en motpart eller över områden där kontrollen är omstridd kan få order att landa eller att gå ned på vattnet, allt efter omständigheterna, för att möjliggöra inspektion i enlighet med följande punkter. Ambulansluftfartyg skall åtlyda varje sådan order. 2. Om ambulansluftfartyg i sådant fall landar eller går ned på vattnet, vare sig de beordrats därtill eller av andra skäl, kan det bli underkastat inspektion endast för att fastställa de i punkterna 3 och 4 åsyftade förhållandena. Sådan inspektion skall påbörjas utan dröjsmål och ske snabbt. Den inspekterande parten skall ej kräva bortförande från luftfartyget av särade och sjuka, såvida deras bortförande ej är oundgängligen nödvändigt för inspektionen. Parten skall i varje fall tillse att de sårades och sjukas tillstånd ej försämras till följd av inspektionen eller bortförandet. 3. Framgår det av inspektionen att luftfartyget a) är ett ambulansluftfartyg i enlighet med artikel 8 j), b) icke används i strid med de i artikel 28 angivna villkoren, och c) icke har företagit flygning utan eller i strid med ett förhandsavtal, då ett sådant avtal kräves,

1977. I Genêveprotokollet 24

skall luftfartyget och de ombordvarande som tillhör motparten eller en neutral eller annan stat som icke är part i konflikten erhålla tillstånd att fullfölja flygningen utan dröjsmål. 4. Framgår det av inspektionen att luftfartyget a) icke är ett ambulansluftfartyg i enlighet med artikel 8 f), b) används i strid med de i artikel 28 angivna villkoren, eller c) har företagit flygning utan eller i strid med ett förhandsavtal, då ett sådant avtal kräves, kan luf tf artyget uppbringas. Besättning och passagerare skall behandlas i enlighet med tillämpliga bestämmelser i konventionerna och i detta protokoll. Uppbringat luftfartyg som avsetts vara permanent ambulansluf tf artyg kan därefter användas endast såsom ambulansluftfartyg.

A rtikel 31 N eutrala eller andra stater som icke är parter i konflikten

l. Ambulansluftfartyg får icke flyga över eller landa på territorium som tillhör neutral eller annan stat som icke är part i konflikten, såvida icke ett förhandsavtal har träffats. Finnes emellertid ett sådant avtal, skall ambulansluftfartyg respekteras under hela flygningen och likaså under eventuella mellanlandningar på territoriet. Luftfartygen skall dock åtlyda varje order att landa eller gå ned på vattnet, allt efter omi ständigheterna. 2. Skulle ett ambulansluftfartyg i avsaknad av ett avtal eller i strid med bestämmelserna i ett avtal, flyga över ett territorium som tillhör en neutral eller annan stat som icke är part i konflikten, antingen till följd av navigeringsfel eller på grund av en nödsituation som äventyrar flygningens säkerhet, skall det på allt sätt sträva efter att ge underrättelse om flygningen och att identifiera sig självt. Så snart som ett sådant ambulansluftfartyg är igenkänt, skall staten i fråga göra allt som rimligen kan stå i dess makt för att ge ambulansluftfartyget order om att landa eller gå ned på vattnet i enlighet med artikel 30, punkt l, eller att vidtaga andra åtgärder för att tillvarataga sina egna intressen och, i båda fallen, för att ge luftfartyget tid att följa ordern innan anfall insättes. 3. Om ett ambulansluftfartyg, antingen genom avtal eller under de i punkt 2 nämnda omständigheterna, landar eller går ned på vattnet på ett territorium som tillhör en neutral eller annan stat som icke är part i konflikten, vare sig det beordrats därtill eller av andra skäl, skall det bli föremål för inspektion i syfte att fastställa huruvida det faktiskt är ett ambulansluftfartyg. Inspektionen skall påbörjas utan dröjsmål och ske snabbt. Den inspekterande parten skall ej kräva att sårade och sjuka bortföres från luftfartyget, såvida deras bortförande icke är oundgångligen nödvändigt för inspektionen. Den inspekterande parten skall i varje fall tillse att de sårades och sjukas tillstånd ej försämras till följd av inspektionen eller förflyttningen. Framgår det av inspektionen att luftfartyget verkligen är ett ambulansluftfartyg, skall luftfartyget och de ombordvarande, med undantag av de som måste kvarhållas i enlighet

24 1977. I Genêveprotokollet

med folkrättsliga regler tillämpliga i väpnade konflikter, erhålla tillstånd att fullfölja flygningen och skäliga åtgärder skall vidtagas för att underlätta den fortsatta flygningen. Framgår det av inspektionen att luftfartyget icke är ett ambulansluftfartyg, skall det uppbringas och de ombordvarande behandlas i enlighet med punkt 4. 4. Sårade, sjuka och skeppsbrutna som, med de lokala myndigheternas samtycke, förts iland för en längre period på ett territorium som tillhör en neutral eller annan stat som icke är part i konflikten skall, om icke annorlunda överenskommits mellan denna stat och parterna i konflikten, kvarhållas av denna stat när folkrättsliga regler tillämpliga i väpnade konflikter så kräver, så att de icke på nytt kan deltaga i fientlighetcrna. Sjukhus- och intemeringskostnader skall bestridas av den stat som dessa personer tillhör. 5. Neutrala eller andra stater som icke är parter i konflikten skall i förhållande till alla parter i konflikten tillämpa lika villkor och restriktioner för ambulansluftfartyg i fråga om flygning över eller landning på deras territorium.

III Saknade och döda

Avdelning

A rtikel 32 Allmän princip Vid tillämpningen av denna avdelning skall de höga fördragsslutande parternas, parternas i konflikten och de i konventionema och i detta protokoll nämnda internationella organisationemas verksamhet dikteras främst av familjernas rätt att få vetskap om sina anhörigas öde.

Artikel 33 Saknade l. Så snart omständighetena medgiver och senast vid upphörandet av de aktiva fientligheterna, skall varje part i konflikten ef terforska de personer som av en motpart rapporterats vara saknade. Denna motpart skall för att underlätta efterforskningarna lämna alla nödvändiga upplysningar om ifrågavarande personer. 2. För att underlätta insamlandet av upplysningar i enlighet med föregående stycke skall varje part i konflikten, med avseende på personer som icke åtnjuter bättre villkor jämlikt konventionema eller detta protokoll a) registrera de upplysningar som anges i artikel 138 i fjärde k0nven.tionen beträffande som häktats, fängslats eller annars hållits i personer under längre tid än två veckor på grund av fientligheter eller fångenskap ockupation eller som dött i fångenskap; b) i högsta möjliga grad underlätta och, då så är nödvändigt, inhämta och registrera upplysningar om sådana personer, om de dött under andra omständigheter på grund av fientligheter eller ockupation. 3. Upplysningar om personer som rapporterats vara saknade i enlighet med första samt ansökningar om sådana upplysningar skall stycket

sou 1979:73 1977. I 24

Genéveprotokollet

lämnas antingen direkt eller genom skyddsmakten eller centrala byrån för efterforskningar inom Internationella Röda korskommittén eller de nationella Röda korsföreningarna (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen). I de fall då upplysningar ej lämnas genom Internationella Röda korskommittén och dess centralbyrå för efterforskningar, skall varje part i konflikten tillse att upplysningar av detta slag även lämnas till centralbyrån för efterforskningar. 4. Parterna i konflikten skall sträva efter att enas om bestämmelser som möjliggör för arbetslag att ef terforska, identifiera och hämta de döda från stridsområdena samt, i förekommande fall, om bestämmelser att sådana arbetslag skall åtföljas av personal från motparten då de fullgör dessa uppgifter i områden som kontrolleras av motparten. Personal som deltar i sådana arbetslag skall respekteras och skyddas då den uteslutande utför dessa uppgifter.

Artikel 34 De dödas stoft

l. Stoftet av personer som dött i samband med ockupation eller i fångenskap till följd av ockupation eller fientligheter samt stoftet av personer som icke var medborgare i det land i vilket de som en följd av fientligheter avled skall respekteras, och alla sådana personers gravar skall respekteras, underhållas och markeras i enlighet med artikel 130 i fjärde konventionen, såvida icke dessa stoft och gravar skulle bli föremål för en bättre behandling i enlighet med konventionema och detta protokoll. 2. Så snart omständigheterna och förhållandet mellan parterna medgiver skall de höga fördragsslutande parterna, på vilkas territorier gravar och, i förekommande fall, andra platser där stoftet av personer som dött till följd av fientligheter eller under ockupation eller i fångenskap är belägna, träffa överenskommelsen syfte att a) underlätta tillträde till gravama för de avlidnas släktingar och för representanter för officiella gravregistreringsmyndigheter samt enas om praktiska åtgärder för sådant tillträde; b) garantera ett permanent skydd och underhåll av dessa gravar; c) underlätta hemsändandet av de avlidnas stoft och av deras personliga tillhörigheter på hemlandets eller, om hemlandet ej motsätter sig detta, på de anhörigas begäran. 3. I avsaknad av i punkt 2 b) eller c) avsedda överenskommelsema

_de

och om de avlidnas hemland ej är att på sin bekostnad ordna med

villigt

underhåll av gravama, kan den höga fördragsslutande part på vilkens territorium gravama är belägna erbjuda sig att underlätta hemsändandet av de avlidnas stoft. Har ett sådant erbjudande kan den ej accepterats, höga fördragsslutande parten efter fem år från dagen för erbjudandet och efter vederbörlig underrättelse till hemlandet tillämpa bestämmelserna i sin egen lagstiftning rörande kyrkogårdar och gravar.

24 1977. I

Genêveprotokollet

territorium de i denna ar-

4. En hög fördragsslutande part på. vilkens

tikel avsedda gravarna är belägna skall bemyndigas att gräva upp stoften endast a) i enlighet med punkterna 2 c) och 3, eller i det allmännas inb) då uppgrävning är oundgängligen nödvändig fall som är nödvändiga av medicinska skäl eller i untresse, inbegripet varvid den höga fördragsslutande parten alltid skall dersökningssyfte, respektera stoftet samt underrätta hemlandet om den planerade uppgrävningen och närmare ange avsedd plats för den nya gravsättningen.

Del III Stridsmetoder och stridsmedel kombattanters och krigsfångars status

I Stridsmetoder och stridsmedel Avdelning

Artikel 35 Grundregler l. I väpnad konflikt är rätten för parterna i konflikten att välja stridsmetoder eller stridsmedel icke obegränsad. och material samt 2. Det är förbjudet att använda vapen, projektiler stridsmetoder av sådan beskaffenhet att de förorsakar överflödig skada eller onödigt lidande. att använda stridsmetoder eller stridsmedel som 3. Det är förbjudet till eller kan förväntas medföra omfattande, långvariga och svåra syftar

skador på den naturliga miljön.

Artikel 36 Nya vapen Vid studium, utveckling, anskaffning eller val av ett nytt vapen eller stridsmedel eller en ny stridsmetod är en hög fördragsslutande part skylhuruvida dess användning under vissa eller alla omdig att avgöra ständigheter skulle vara förbjuden enligt detta protokoll eller någon annan av folkrättens regler, tillämpliga på denna höga fördragsslutande part.

Artikel 37 Förbud mot förrädiskt förfarande l. Det är förbjudet att döda, såra eller tillfångataga en motståndare genom att tillgripa förrädiskt förfarande. Handlingar som inger förtroende hos motståndaren, så att han anser sig berättigad till eller skyldig att bevilja skydd enligt folkrättens regler tillämpliga i väpnade konflikter, men som avser att svika detta förtroende skall anses som förädiskt förfarande. Följande handlingar utgör exempel på förrädiskt förfarande: av avsikt att förhandla under parlamentärflagga eller a) föregivande föregivande av kapitulation, b) föregivande av stridsoduglighet på grund av särskada eller sjukdom.

sou 1979:73 ._ 1977. I 24

Genéveprozokollet

c) föregivande av civil- eller nonkombattantstatus, och d) föregivande av skyddad status genom användning av tecken, emblem eller uniformer som tillhör Förenta Nationerna eller neutrala eller andra stater som icke är parter i konflikten. 2. Krigslist är icke förbjuden. Som krigslist betecknas handlingar vilka avser att vilseleda en motpart eller att locka denne att begå oöverlagda handlingar, men som icke kränker folkrättens regler tillämpliga i väpnade konflikter, och som icke är förrädiska då de icke falskt utnyttjar motpartens förtroende i vad avser skydd under folkrätten. Följande handlingar utgör exempel på krigslist: användning av Camouflage, skenmäl, skenoperationer eller missledande information.

Artikel 38 Erkända emblem l. Det är förbjudet att använda Röda Röda

otillbörligen korsets,

halvmånens eller Röda lejonets och solens kännetecken eller andra, i konventionerna eller i detta protokoll angivna emblem, tecken eller signaler. Det är förbjudet att avsiktligt i väpnad konflikt missbruka andra internationellt erkända -tecken skyddsemblem, eller -signaler, inbegripet

parlamentärflagg, samt skyddsemblemet för kulturföremål.

2. Det är förbjudet att använda Förenta Nationemas kännetecken utan tillstånd av denna organisation.

Artikel 39

Nationalitetsbeteckningar

l. Det är förbjudet att i väpnad konflikt använda flaggor eller militä-

ra emblem, gradbeteckningar eller uniformer tillhörande neutrala stater

eller andra stater som icke är parter i konflikten. 2. Det är förbjudet att använda en motparts flaggor eller militära

emblem, gradbeteckningar eller uniformer vid anfall eller i syfte att

hemlighålla, underlätta] skydda eller hindra militära operationer. 3. Ingenting i denna artikel eller i artikel 37, punkt 1 d) skall inverka på befintliga, allmänt erkända folkrättsliga regler, vilka är tillämpliga på spioneri eller på användning av flaggor i sjökriget.

Artikel 40 Pardøn Det är förbjudet att ge order om att det icke skall finnas några överlevande, att hota en motpart härmed eller att föra strid med utgångspunkt härifrån.

Artikel 41

Skydd av fiende som försatts ur stridbart skick

l. En person som erkänts eller som med hänsyn till omständigheterna borde erkännas vara försatt ur stridbart skick skall icke blir utsatt för anfall.

sou 1979:73

24 1977. I Genêveprotokollet

2. En person är försatt ur stridbart skick om: a) han är i en motparts våld, sin avsikt att ge upp motståndet, eller b) han klart uttrycker c) han har förlorat medvetandet eller på annat sätt, genom sårskada eller sjukdom, blivit oförmögen att försvara sig själv, under att han i vart och ett av dessa fall avstår från fiförutsättning entlig handling och icke försöker att fly.

-3. Då personer, som är berättigade till skydd i egenskap av krigs-

har fallit i en motparts våld under ovanliga stridsförhållanden, fångar, vilka hindrar i enlighet med bestämmelserna i Del III. deras evakuering skall de friges och alla lämpliga föravdelning I, i tredje konventionen, siktighetsmått vidtagas för att deras säkerhet skall tryggas.

Artikel 42 Personal i flygplan l. Person som med fallskärm hoppar från ett luftfartyg i nödsituation får icke utsättas för anfall under nedfärden. i nödsituation skall efter 2. En person som hoppat från ett luftfartyg kontrollerat område beredas tillatt ha nått marken inom av motparten fälle att uppge motståndet innan han blir utsatt för anfall, såvida det icke tydligt framgår att han utför en fientlig handling. 3. Luftbuma trupper erhåller icke skydd enligt denna artikel.

II Kombattant- och krigsfängestatus

Avdelning

A rtikel 43 Väpnade styrkor 1. En stridande väpnade styrkor består av alla organiserade parts och enheter som står under befäl av någon väpnade styrkor, grupper som inför även

den parten ansvarar för sina underlydandes uppförande,

av en regering eller en myndighet som icke är om denna part företrädes erkänd av en motpart. Sådana väpnade styrkor skall vara underkastade ett internt som bland annat skall säkerställa att disciplinärt system folkrättens regler, tillämpliga i väpnade konflikter, iakttages. 2. Medlemmar av en parts i konflikten väpnade styrkor (andra än sjukvårdspersonal och militärpräster i enlighet med artikel 33 i tredje är kombattanter, dvs de är berättigade att direkt delta i konventionen) fientlighetema. införlivar en halvmilitär eller

3. När en part i konflikten organisation

beväpnade polisstyrkor med sina väpnade styrkor, skall denna part underrätta övriga parter i konflikten härom.

Artikel 44 Kombattanter och krigsfångar l. Kombattant enligt definitionen i artikel 43 som faller i en motparts våld skall bli krigsfånge. 2. Även om alla kombattanter är skyldiga att iakttaga folkrättens regler, tillämpliga i väpnade konflikter, skall överträdelser av dessa regler

1977. I 24

Genêveprotokollet

icke beröva en kombattant hans rätt att vara

kombattant eller, om han

faller i en motparts våld, hans rätt att vara krigsfånge utom i de fall som avses i punkterna 3 och 4. 3. I syfte att stärka civilbefolkningens skydd mot fientligheterna är kombattanter skyldiga att skilja sig från civilbefolkningen, då de deltar i ett anfall eller i en militär operation som förberedelse till ett anfall. Med hänsyn till att det dock förekommer situationer i väpnade konflikter, då en beväpnade kombattant till följd av fientlighetemas art icke kan skilja sig från civilbefolkningen, skall hans kombattantstatus kvarstå under förutsättning att han i sådana situationer bär sina vapen öppet a) vid varje militärt engagemang, och

b) under den tid han är synlig för motparten när han deltar i en mi-

litär förberedelse före inledandet av ett anfall, i vilket han skall deltaga. som motsvarar kraven Handlingar i denna punkt skall ej anses vara forrädiska enligt innebörden i artikel 37, punkt l c). 4. En kombattant som faller i en motparts våld och icke uppfyller xillkoren i den andra meningen i punkt 3 skall förlora rätten att bli krigsfânge men skall dock åtnjuta ett skydd som på alla sätt motsvarar det skydd som enligt tredje konventionen och detta protokoll tillkommer krigsfångar. Detta innefattar skydd motsvarande det som tillkommer krigsfångar enligt tredje konventionen, då en sådan person dömes och straf fas för de överträdelser han begått. 5. Kombattant som faller i en motparts våld när han ej deltar i ett anfall eller en militär operation som förberedelse till ett anfall skall icke förlora rätten att betraktas såsom kombattant eller krigsfånge på grund av sin tidigare verksamhet. 6. Denna artikel inverkar icke på någon persons rätt att bli krigsfånge i enlighet med artikel 4 i tredje konventionen. 7. Denna artikel syftar icke till att ändra staternas allmänt erkända sedvana rörande bärande av uniform inom reguljära, uniformerade och beväpnade enheter tillhörande en part i konflikten. 8. Utöver de i artikel 13 i första och andra konventionen avsedda personkategoriema har alla medlemmar av en parts i konflikten väpnade styrkor enligt definitionen i artikel 43 i detta protokoll rätt till skydd i enlighet med bestämmelserna i de nämnda konventionerna om de är sårade eller sjuka eller, i avseende på andra konventionen, om de har lidit skeppsbrott till sjöss eller i andra vatten.

Artikel 45 Skydd av personer som deltagit i fientlighetema l. En person som deltar i fientlighetema och faller i en motparts våld skall förutsättas vara krigsfånge och skall därför åtnjuta skydd enligt tredje konventionen då han åberopar krigsfångestatus, eller om det framgår att han är berättigad till sådan status, eller om den part som han är beroende av åberopar sådan status för hans räkning genom meddelande till den kvarhållande makten eller till Skulle skyddsmakten.

24 1977. I

Genêveprotokollet

något tvivel uppstå huruvida en sådan person är berättigad till krigsfångestatus, skall han behålla sådan status och därför åtnjuta skydd i enlighet med tredje konventionen och detta protokoll till dess att hans status fastställts av en behörig domstol. 2. Hålles en person som fallit i en motparts våld icke kvar i egenskap av krigsfånge, och skall han av denna part dömas för en överträdelse i samband med fientlighetema, skall han ha rätt att åberopa sin rätt till krigsfångestatus inför en domstol och att få frågan avgjord. Varje gång som det tillämpliga förfarandet medger detta, skall frågan avgöras innan rättegången om överträdelsen äger rum. Skyddsmaktens representanter skall ha rätt att närvara vid förhandlingarna i samband med frågans avgörande, såvida dessa icke med hänsyn till statens säkerhet hålles inför slutna dörrar. I så fall skall den kvarhållande makten underrätta skyddsmakten härom. 3. En person som deltagit i fientligheterna och som icke har rätt till krigsfångestatus och icke åtnjuter en förmånligare behandling i enlighet med fjärde konventionen, skall alltid ha rätt till skydd enligt artikel 75 i detta protokoll. På ockuperat område skall sådan person, såvida han ej kvarhålles för spionage, även komma i åtnjutande av sin rätt att meddela sig med andra i enlighet med nämnda konvention, detta oaktat bestämmelserna i artikel 5 i fjärde konventionen.

Artikel 46 Spioner l. Utan hinder av varje annan bestämmelse i konventionerna eller i detta protokoll skall medlem av en parts i konflikten väpnade styrkor som faller i en motparts våld då han ägnar sig åt spionage icke ha rätt till krigsfångestatus och får behandlas såsom spion. 2. Medlem av en parts i konflikten väpnade styrkor som för denna kontrollerat område insamlar elparts räkning och på ett av en motpart ler försöker insamla upplysningar skall icke anses ägna sig åt spionage om han härvid år iförd egna väpnade styrkors uniform. 3. Medlem av en parts i konflikten väpnade styrkor som är bosatt på ett av en motpart ockuperat område och som för den parts räkning, som han är beroende av, insamlar eller försöker insamla upplysningar av militärt intresse inom detta område skall icke anses ägna sig åt spionage, om han icke härvid handlar under falska förevändningar eller avsiktligt handlar i lönndom. Dessutom skall en sålunda bosatt medlem icke förlora rätten till krigsfångestatus och icke behandlas såsom spion, såvida han icke tillfångatages då han ägnar sig åt spionage. 4. Medlem av en parts i konflikten väpnade styrkor som icke är bosatt i ett område som ockuperas av en motpart och som ägnat sig åt spionage i detta område skall icke förlora sin rätt till krigsfångestatus och får icke behandlas såsom spion utom för det fall att han tillfångatages innan han återförenat sig med de väpnade styrkor han tillhör.

sou 1979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

Artikel 47 Legosoldater l. Legosoldat skall icke ha rätt till kombattanteller krigsfångestatus. 2. Legosoldat är en person som a) är särskilt inom landet eller utomlands rekryterad för att kämpa i en väpnad konflikt; b) faktiskt deltar direkt i

fientlighetema;

c) deltar i fientlighetema med främsta motiv att vinna personliga fördelar och som faktiskt av en stridande part eller på dess vägnar utlovats materiell ersättning som vida överstiger den som utlovas eller utbetalas till kombattanter med motsvarande grad och funktion i denna parts väpnade styrkor; varken

Id) är medborgare i en stat som är part i konflikten eller bosatt

i ett område kontrollerat av en part i konflikten; e) icke är medlem av en parts i konflikten och väpnade styrkor; f) icke av en stat, som icke är part i konflikten, sänts i offentligt uppdrag i egenskap av medlem av denna stats väpnade styrkor.

Del IV

Civilbefolkningen

I Allmänt

Avdelning skydd mot krigets verkningar

Kapitel I Grundregel och

tillämpningsområde

Artikel 48 Grundregel

I syfte att tillse att Civilbefolkningen och civil egendom

respekteras och skyddas skall de stridande parterna alltid göra åtskillnad mellan ci-

vilbefolkning och kombattanter samt mellan civil egendom och militära

mål samt följaktligen rikta sina operationer enbart mot militära mål.

Artikel 49 av

Definition anfall och tillämpningsområde l. Med uttrycket anfall avses våldshandling mot motståndaren, vare sig handlingen är offensiv eller defensiv.

2. Bestämmelserna

i detta protokoll rörande anfall är tillämpliga på alla anfall, på vilket territorium de än äger rum, inbegripet det nationel-

la territorium som tillhör en part i konflikten men står under en motparts kontroll. 3. Bestämmelserna i denna är

avdelning tillämpliga på varje operation på land, till sjöss eller i luften som kan beröra Civilbefolkningen, ci-

vila personer och civil egendom på land. De avser vidare alla anfall från sjön eller luften mot mål men berör på land icke på annat sätt de

folkrättsliga regler som är tillämpliga i väpnade konflikter till sjöss eller

i luften. 4. Bestämmelserna i denna avdelning kompletterar de regler rörande humanitärt skydd som återfinnes i fjärde konventionen, särskilt i dess

24 1977. I

Genêveprotokollet

II, och i andra internationella överenskommelser som är binavdelning dande för de höga fördragsslutande parterna samt andra internationella rättsregler rörande skydd av civila och civil egendom på land, till sjöss eller i luften mot fientligheters verkningar.

Kapitel II Civila och civilbefolkning

Artikel 50 Definition av civila och civilbefolkning

l. Såsom civil betraktas person som icke tillhör en av de personkate- 4A l), 2), 3) och 6) i tredje konventionen samt i gorier som avses i artikel artikel 43 i detta protokoll. Om tvekan råder huvuvida en person är civil, skall personen i fråga betraktas som civil. 2. Civilbefolkningen omfattar alla civila personer. 3. Närvaro inom civilbefolkningen av personer som icke kan definieras såsom civila berövar icke befolkningen dess egenskap av civilbefolkmng.

Artikel 51 Skydd av Civilbefolkningen l. Civilbefolkningen och civila personer skall åtnjuta allmänt skydd mot faror i samband med militära operationer. För att göra detta skydd effektivt skall följande regler, vilka kompletterar andra tillämpliga folkrättsliga regler, under alla omständigheter tillämpas. 2. Civilbefolkningen som sådan och civila personer skall icke bli utsatta för anfall. Våldshandlingar eller hot om våld vars primära syfte är att sprida terror bland Civilbefolkningen är förbjudna. 3. Civila skall åtnjuta det skydd som ges enligt denna avdelning, med undantag för den tid då de direkt deltar i fientlighetema. 4. Urskillningslösa anfall är förbjudna. Urskillningslösa anfall är: a) anfall som icke riktas mot ett bestämt militärt mål; b) anfall varvid man använder stridsmetod eller stridsmedel som icke kan riktas mot ett bestämt militärt mål; eller c) anfall varvid användes stridsmetod eller stridsmedel vars verkningar icke kan begränsas i enlighet med föreskrifterna i detta protokoll; och som följaktligen, i vart och ett av dessa fall, är ägnat att träffa militära mål och civila eller civil egendom utan urskillning. 5. Bland annat skall följande typer av anfall anses såsom urskillningslösa: a) anfall bombardemang, oberoende av vilka metoder eller genom medel som kommer till användning, vilka såsom ett enda militärt mål behandlar ett antal skarpt avgränsade och tydliga militära mål belägna i en stad, i en by eller i ett annat område med en liknande koncentration av civila eller civil egendom; samt b) anfall som kan förväntas förorsaka oavsiktliga förluster av människoliv inom Civilbefolkningen, skador på civila, skador på civil eller en kombination därav, vilka kan anses som överdrivna vid egenom

1977. I

Genêveprotokollet 24

jämförelse med den påtagliga och direkta militära fördel som kan förväntas.

6. Repressalieanfall mot civilbefolkning eller civila är förbjudna. 7. Civilbefolknings eller civilas närvaro

eller förflyttningar får icke användas för att skydda vissa punkter eller områden från militära operationer, särskilt vid försök att skydda militära mål från anfall eller att skydda, främja eller hindra militära operationer. Parterna i konflikten skall icke leda eller civila i

civilbefolkningens personers förflyttningar

syfte att söka skydda militära mål från anfall eller skydda militära operaioner. 8. Överträdelse av dessa förbud skall icke befria parterna i konflikten

från deras rättsliga skyldigheter mot civilbefolkningen och civila, inbe-

gripet skyldigheten att vidtaga de i artikel 57 föreskrivna försiktighetsåtgärderna.

Kapitel III Civil egendom

A rtikel 52 A Ilmänt skydd av civil egendom l. Civil egendom får varken utsättas för anfall eller för repressalier. Civil egendom är all egendom som icke utgör militärt mål enligt_punkt2. 2. Anfall skall vara strängt begränsade till militära mål. Vad egendom beträffar, skall de militära målen uteslutande omfatta egendom som på grund av art, läge, ändamål eller användning effektivt bidrar till de militära operationernas genomförande och vars totala eller delvisa

förstöring, beslagtagande eller neutralisering under de vid tidpunkten

gällande förhållandena medför en avgjord militär fördel. 3. Vid tvekan huruvida som normalt användes för civila egendom ändamål, såsom platser avsedda för religiösa ändamål, hus eller annan

form av bostad eller skolor kan bli utnyttjade i syfte att effektivt bidraga

till militär verksamhet, skall förutsättas att så icke blir fallet.

Artikel 53 Skydd av kulturell egendom och platser avsedda för

religionsutövning

Utan i bestämmelserna intrång i Haagkonventionen den l4 maj 1954 för skydd av kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt och andra

tillbörliga internationella konventioner, är det förbjudet

a) att begå fientlig handling riktad mot historiska minnesmärken, konstverk eller platser avsedda för religiösa ändamål, vilka utgör folkens kulturella eller andliga arv; b) att använda denna egendom såsom stöd för den militära insatsen; c) att utsätta denna egendom för repressalieanfall.

I 24 1977. I SOU 1979273

Genêveprotokollet

Artikel 54 Skydd av egendom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad 1. Utsvältning av civilbefolkning är förbjuden såsom stridsmetod. 2. Det är förbjudet att anfalla, förstöra, bortföra eller göra obrukbar sådan egendom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad, till exempel livsmedel och jordbruksområden där livsmedel produceras, gröda, boskap, anläggningar och reservoarer för dricksvatten samt bevatti syfte att beröva civilbefolkningen eller motparten ningsanläggningar oberoende av motivet, vare att svâlta ut dess livsupphälle, sig det är för de civila eller få dem att flytta eller av annan orsak. 3. Förbuden i punkt 2 gäller icke egendom som av motpart användes: a) som uppehälle enbart för medlemmar av dess väpnade styrkor; eller b) för andra ändamål än i a) angivna, nämligen som direkt stöd för militära aktioner, förutsatt att egendomen icke i något fall blir föremål för aktioner som kan förväntas medföra att civilbefolkningens livsmedels- och Vattenförsörjning blir så otillräcklig, att befolkningen utsättes för svält eller blir tvungen att flytta. 4. Denna egendom får icke utsättas för repressalieanfall. 5. Med hänsyn till varje parts i konflikten livsviktiga behov i samband med försvaret av dess nationella territorium mot invasion kan avvikelser från förbuden i punkt 2 göras av en part i konflikten inom sådant territorium under dess egen kontroll där tvingade militär nödvändighet så kräver.

Artikel 55 Skydd av den naturliga miljön l. Vid krigföring skall försiktighet iakttagas i syfte att skydda den naturliga miljön mot omfattande, långvariga och svåra skador. Skyddet innefattar även förbud mot användning av stridsmetoder eller stridsmedel som syftar till eller kan förväntas förorsaka sådan skada på den naturliga miljön och därigenom inverka menligt på befolkningens hälsa eller möjligheter till överlevnad. 2. Den naturliga miljön får icke utsättas för repressalieanfall.

Artikel 56 Skydd av anläggningar och installationer som innehåller

farliga krafter

l. Anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter, nämligen dammar, vallar och kärnkraftverk, får icke göras till föremål för anfall, även om de utgör militära mål, om sådana anfall kan förorsaka utlösandet av farliga krafter och åtföljande svåra förluster bland civilbefolkningen. Andra militära mål, belägna på eller i grannskapet av dessa anläggningar och installationer, får icke anfallas om anfallen kan förorsaka utlösandet av farliga krafter från anläggningarna och installationema och därmed leda till svåra förluster bland civilbefolkningen.

2. Det särskilda skyddet mot anfall enligt punkt l skall upphöra:

sou 1979:73 1977. I

Genêveprotokollet 24

a) för dammar eller vallar endast då de användes för andra ändamål än den normala funktionen och för reguljärt, och direkt betydelsefullt stöd för militära samt om anfall operationer, utgör den enda praktiska möjligheten att få stödet att upphöra; b) för kärnkraftverk endast om de levererar elektrisk ström för reguljärt, omfattande och direkt stöd åt militära och om anfall operationer utgör den enda praktiska möjligheten att få stödet att upphöra; c) för andra militära mål belägna på eller i närheten av dessa anläggningar och installationer endast om de användes för reguljärt, omfattande och direkt stöd åt militära operationer och om anfall utgör den enda praktiska möjligheten att få stödet att upphöra. 3. I samtliga fall skall civilbefolkningen och de civila fortsättningsvis vara berättigade till allt det skydd som tillkommmer dem enligt den internationella rätten, inbegripet skyddet de

genom försiktighetsåtgärder

som avses i artikel 57. Om skyddet upphör och anläggningar, installationer eller militära mål omnämnda i punkt l anfalles, skall alla praktiska försiktighetsåtgärder vidtagas för att undvika att de farliga krafterna utlöses.

4. Det är förbjudet att insätta repressalieanfall mot anläggningar, in-

stallationer eller militära mål som omnämnes i punkt l. 5. Parterna i konflikten skall sträva efter att icke lokalisera militära mål i närheten av anläggningar eller installationer som omnämnes i punkt l. Likväl är som uppförts uteslutande

anläggningar i syfte att

försvara de skyddade objekten mot anfall tillåtna. De får icke själva bli föremål för anfall, förutsatt att de icke användes i samband med fientlighetema utom för nödvändiga defensiva aktioner såsom svar på anfall

mot de skyddade objekten och att deras beväpning begränsas till vapen,

som endast kan slå tillbaka aktioner fientliga mot de skyddade objekten. 6. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten anmodas ingå ytterligare överenskommelser med varandra i syfte att ge utökat skydd för objekt innehållande farliga krafter.

7. I syfte att underlätta identifieringen av de enligt denna artikel

skyddade objekten kan part i konflikten förse dem med ett särskilt kännetecken bestående av en grupp av tre lysande orangefärgade cirklar placerade på samma axel, enligt vad som närmare angives i artikel l6 i annex I till detta protokoll. Frånvaron av sådan märkning befriar icke på något sätt en part i konflikten från dess skyldigheter i enlighet med denna artikel.

Kapitel IV

Försiktighetsåtgärder

Artikel 57 vid

Fiirsiktighetsdtgdrder anfall

l. Vid genomförandet av militära skall operationer försiktighet ständigt iakttas för att skydda civila

civilbefolkningen, och civil egen-

dom.

24 1977. I SOU 1979173

Genéveprotokollet

2. Ifråga om anfall, skall följande försiktighetsmått vidtagas: a) de som planerar eller beslutar om ett anfall skall l) göra allt som är praktiskt möjligt för att kontrollera att de mål mot vilka anfallen skall riktas varken är civilpersoner eller civil egendom och icke föremål för särskilt skydd utan att de är militära mål enligt punkt 2 i artikel 52 samt att de enligt bestämmelserna i detta protokoll icke är förbjudet att anfalla dem; 2) vidtaga alla praktiska möjliga försiktighetsmått vid valet av stridsmedel och anfallsmetoder i syfte ett undvika och i varje fall i möjligaste mån minska oavsiktliga förluster i människoliv bland civilbefolkningen samt skador på civilpersoner och civil egendom; 3) avstå från beslut att inleda anfall som kan förväntas medföra oavsiktliga förluster i människoliv bland civilbefolkningen, skador på civilpersoner och civil egendom eller en kombination därav, vilka skulle vara överdrivna vid jämförelse med den avsedda, konkreta och direkta militära fördelen med anfallet. b) ett anfall skall inställas eller avbrytas om det framgår att målet icke är militärt eller att det är föremål för särskilt skydd eller att anfallet kan förväntas medföra oavsiktliga förluster i människoliv bland civilbefolkningen, skador på civilpersoner och civil egendom eller en kombination därav, vilka skulle vara överdriva vid jämförelse med den avsedda, konkreta och direkta militära fördelen; c) effektiv förhandsvarning skall givas, då det är fråga om anfall som kan drabba civilbefolkningen, om icke omständigheterna utgör hinder härför. 3. Finnes valmöjlighet mellan flera militära mål för att nå likvärdig militär fördel, skall valet falla på det mål som vid anfall kan förväntas utgöra den minsta faran för civilpersoner och civil egendom. 4. Vid genomförandet av militära operationer till sjöss eller i luften

skall varje part i konflikten i enlighet med sina rättigheter och skyldig-

heter jämlikt de folkrättsliga reglerna tillämpliga i väpnade konflikter vidtaga alla rimliga försiktighetsmått i syfte att undvika förluster i civila människoliv och skador på civil egendom. 5. Ingen bestämmelse i denna artikel får tolkas så, att anfall mot civilbefolkning, civilpersoner eller civil egendom är tillåtna.

Artikel 58 Försiktighetsmått avseende följderna av anfall

Parterna i konflikten skall i möjligaste män a) utan intrång i bestämmelserna i artikel 49 i fjärde konventionen sträva efter att förflytta civilbefolkning, civilpersoner och civil egendom som står under deras kontroll från grannskapet av militära mål; b) undvika att förlägga militära mål till platser belägna inom eller i närheten av tättbefolkade områden; c) vidtaga övriga nödvändiga försiktighetsmått i syfte att skydda civilbefolkning, civilpersoner, civil egendom som står under deras kontroll 292 mot faror som uppkommer till följd av militära operationer.

sou 1979:73 1 97 7. I 24

Genéveprotokollet

Kapitel V Orter och zoner under särskilt skydd

A rtikel 59 Oförsvarade orter l. Det är förbjudet för parter i konflikten att med vilka medel det än må vara anfalla oförsvarade orter. 2. Varje bebodd ort i närheten av eller inom en zon där de väpnade är i kontakt med varandra styrkorna och som står öppen för ockupation av en motpart kan av parts i konflikten behöriga myndigheter förklaras såsom oförsvarad ort. En sådan ort skall uppfylla följande villkor: a) samtliga kombattanter ävensom rörliga vapen och flyttbar militär utrustning måste ha evakuerats; b) fasta militära installationer eller anläggningar får icke användas i fientligt syfte; c) ingen fientlig handling skall begås av myndigheterna eller befolkningen; och d) verksamhet som innebär stöd åt militära operationer får icke äga rum. 3. Närvaro på denna ort av personer som är särskilt skyddade av konventionerna och detta protokoll samt av polisstyrkor kvarhållna enbart i syfte att upprätthålla lag och ordning strider icke mot de i punkt 2 uppställda villkoren.

4. Den enligt punkt 2 avgivna förklaringen skall riktas till motparten,

och däri skall gränserna för den oförsvarade orten fastställas och anges så exakt som möjligt. Den part i konflikten som förklaringen är riktad till skall erkänna mottagandet av denna och skall behandla orten som en oförsvarad ort utom i det fall då villkoren i punkt 2 icke är uppfyllda van/id omedelbart skall underrätta mottagaren den part som avgivit Även om villkoren

förklaringen. i punkt 2 icke är uppfyllda, skall orten

behålla det skydd som erbjudes enlighet med övriga bestämmelser i detta protokoll samt övriga folkrättsliga regler tillämpliga i väpnade konflikter. 5. Parterna i konflikten kan överenskomma om upprättande av oförsvarade orter även om orterna icke uppfyller villkoren i punkt 2. I överenskommelsen bör den oförsvarade ortens gränser fastställas och anges så exakt som möjligt. Vid behov kan åtgärder för övervakning anges. 6. Part som kontrollerar ort vilken är föremål för en sådan överenskommelse skall, såvitt möjligt, utmärkta denna med de tecken varom överenskommits med den andra parten, och dessa skall placeras så att de är tydligt synliga, särskilt vid dess omkrets och gränser samt på huvudvägarna. 7. En ort berövas sin ställning såsom oförsvarad ort då den upphör att uppfylla villkoren i punkt 2 eller i den överenskommelse som avses i punkt 5. I sådant fall skall orten fortsättningsvis åtnjuta skydd i enlighet med andra bestämmelser i detta protkoll och övriga folkrättsliga regler tillämpliga i väpnade konflikter.

7}’/V\T‘|\V.

24 1977. I Genêveprotokollet

Artikel 60 Demilitariserade zoner l. Det är förbjudet för parterna i konflikten att utsträcka sina militära operationer till områden som de genom överenskommelse angivit som demilitariserad zon, om detta strider mot bestämmelserna i överenskommelsen. 2. Överenskommelsen skall vara uttrycklig. Den kan ingås muntligen eller skriftligen, antingen direkt eller genom skyddsmakt eller opartisk humanitär organisation, och den kan bestå av ömsesidiga och samstämmiga förklaringar. Den kan ingås under fredstid lika väl som efter fientlighetemas början, och gränserna för den demilitariserade zonen bör fastställas och beskrivas så exakt som möjligt. Vid behov skall åtgärder för övervakning anges. 3. Föremålet för ett sådant avtal skall i normala fall utgöras av en zon som uppfyller följande villkor: a) samtliga kombattanter, liksom rörliga vapen och rörlig militär utrustning, skall ha bortförts; b) fientligt bruk av fasta militära installationer och anläggningar får icke äga rum; c) fientlig handling får icke utföras av myndigheterna eller befolkningen; och d) varje verksamhet i samband med den militära aktiviteten skall ha upphört. Parterna i konflikten skall enas om tolkningen av det villkor som uppställts i d) och om vilka personer som skall få tillträde till den demilitariserade zonen utöver de personer som omnämnes i punkt 4. 4. Närvaro som är särskilt av kon-

i denna zon av personer skyddade

samt av kvarhållna enbart i

ventionema och detta protokoll polisstyrkor

lag och ordning strider icke mot de i punkt 3 framsyfte att upprätthålla ställda villkoren. 5. Part som kontrollerar en sådan zon skall, såvitt möjligt, utmärka denna med de tecken varom överenskommits med den andra parten, och dessa skall placeras så att de är tydligt synliga, särskilt vid dess omkrets och gränser samt på huvudvägama. 6. Om striderna närmar sig en demilitariserad zon, och om de stridande parterna överenskommit härom, får ingen av dem använda zonen för ändamål i samband med militära operationer eller unilateralt upphäva dess status. 7. Bryter någon av parterna i konflikten i väsentliga delar mot bestämmelserna i punkterna 3 och 6, skall den andra parten befrias från de skyldigheter som följer av den överenskommelse varigenom en zon erhåller status av demilitariserad zon. I sådant fall förlorar zonen sin status men skall fortsättningsvis åtnjuta det skydd som tillkommer den genom övriga bestämmelser i detta protokoll och övriga folkrättsliga regler tillämpliga i väpnade konflikter.

1977. I Genêveprotokollet 24

Kapitel VI Civilförsvar

Artikel 61 Definitioner och tillämpningsområde

I detta protokoll a) avses med ”civilf6rsvar” fullgörandet av alla eller några av nedan Omnämnda humanitära uppgifter i syfte att skydda civilbefolkningen mot faror i samband med Hemligheter eller katastrofer, att hjälpa den att övervinna de direkta härav samt att de nödföljderna tillgodose

vändiga förutsättningarna för dess överlevnad. Uppgifterna är följande:

l) varning; 2) utrymning; 3) tillhandahållande och iordningställande av skyddsrum; 4) genomförande av mörkläggning; 5) räddning; 6) sjukvård, inbegripet första hjälpen och religiöst stöd; 7) brandsläckning; 8) upptäckande och utmärkande av farliga områden; 9) sanering och liknande skyddsåtgärder; 10) förläggning och bespisning av nödställda; ll) brådskande hjälp med återställande och upprätthållande av ordningen i olycksdrabbade områden; 12) brådskande återställande i funktionsdugligt skick av oumbärliga i allmänna anläggningar; 13) brådskande begravningshjälp; 14) hjälp med bevarandet av egendom av väsentlig betydelse för befolkningens överlevnad; 4 15) kompletterande verksamhet som är nödvändig för fullgörandet av någon av ovanstående uppgifter, vilken inbegriper men ej begränsas till planering och organisation; b) avses med civilförsvarsorganisationer° sådana institutioner och andra enheter som bildats eller bemyndigats av en parts i konflikten behöriga myndigheter att fullgöra någon av de uppgifter som omnämnes i a) och som uteslutande avses och nyttjas för sådana ändamål; c) avses med civilförsvarsorganisationers personal de personer som en stridande part avdelar uteslutande för fullgörande av de i a) nämnda uppgifterna, inbegripet personal som av denna parts behöriga myndighet avdelats uteslutande för förvaltning av dessa organisationer; d) avses med civilförsvarsorganisationers ”materiel” sådan utrustning och sådana förnödenheter och transportmedel som dessa organisationer använder för att fullgöra de i a) nämnda uppgifterna.

Artikel 62 Allmänt skydd l. Civila civilförsvarsorganisationer och deras personal skall respekteras och skyddas i enlighet med bestämmelserna i detta protokoll och särskilt i denna avdelning. De är berättigade att fullgöra sina uppgifter inom civilförsvaret, utom i fall av tvingande militär nödvändighet.

24 1977. I Genéveprotokollet

2. Bestämmelserna i punkt l skall även tillämpas på civila som, även om de icke tillhör civila civilförsvarsorganisationer, till följd av kallelse f rån behörig myndighet fullgör civilförsvaruppgifter under dennas kontroll. 3. Byggnader och materiel som användes för civilförsvarsändamål samt skyddsrum avsedda för civilbefolkningen omfattas av bestämmelserna i artikel 52. Egendom som användes för civilförsvarsändamål får varkcn förstöras eller användas för annat ändamål, om icke den part som egendom tillhör så beslutar.

A rtikel 63 C (vi/försvar i ockuperade områden l. I ockuperade områden skall civila civilförsvarsorganisationer av myndigheterna erhålla den utrustning och annan hjälp som är nödvändig för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. Under inga omständigheter får deras personal tvingas till verksamhet som skulle kunna hindra dem från att fullgöra sina uppgifter på rätt sätt. Ockupationsmakten får icke ändra dessa organisationers struktur eller personalorganisation på ett sätt som skulle kunna vara till förfång för ett effektivt fullgörande av deras uppdrag. Civilförsvarsorganisationema skall ej vara skyldiga att ge företräde åt denna makts medborgare eller intressen. 2. Ockupationsmakten får icke driva, tvinga eller förmå civila civilförsvarsorganisationer att fullgöra sina uppgifter på ett sätt som kan vara till förfång för civilbefolkningens intressen. 3. Ockupationsmakten kan av säkerhetsskäl awäpna civilförsvarspersonalen. 4. Ockupationsmakten får icke för annat ändamål än det avsedda använda eller rekvirera byggnader eller materiel som tillhör eller nyttjas av civilförsvarsorganisationer om denna användning eller rekvisition är till förfång för civilbefolkningen. 5. Under förutsättning att den allmänna regeln i punkt 4 iakttages kan ockupationsmakten rekvirera eller använda dessa resurser på följande särskilda villkor: a) att byggnaderna eller materielen är nödvändiga för att tillgodose andra behov hos civilbefolkningen; och b) att rekvisitionen eller användningen endast pågår så länge detta behov föreligger. 6. Ockupationsmakten får icke för annat ändamål än det avsedda använda eller rekvirera skyddsrum som ställts till civilbefolkningens förfogande eller som är nödvändiga för att tillfredsställa denna befolknings behov.

Artikel 64 Civila civilförsvarsorganisationer i neutrala stater eller andra

stater som icke är parter i konflikten samt internationella samordningsor-

ganisationer l. Artiklarna 62, 63, 65 och 66 skall även tillämpas på personal och materiel som tillhör civila civilförsvarsorganisationer i neutrala eller

1977. I

Genéveprotokollet 24

andra stater som icke är parter i konflikten och som fullgör civilförsvarsuppgifter nämnda i artikel 61 på territorium tillhörande part i konflikten, med denna parts medgivande och under dess kontroll. Meddelande om sådant bistånd skall snarast möjligt lämnas till alla berörda motparter. Under inga omständigheter skall sådan verksamhet betraktas såsom en inblandning i konflikten. Verksamheten bör dock utövas med veder-

börlig hänsyn till berörda stridande parters säkerhetsintressen.

2. Parteri konflikten som erhåller bistånd i enlighet med punkt l och de höga fördragsslutande parter som lämnar sådant bistånd skall när så är lämpligt underlätta internationell samordning av dessa civilförsvarsåtgärder. I sådana fall skall bestämmelserna i detta kapitel vara tillämpliga på vederbörande internationella organisationer. 3. I ockuperade områden får ockupationsmakten endast förbjuda eller inskränka civila civilförsvarsorganisationers verksamhet om dessa tillhör neutrala eller andra stater som icke är parter i konflikten samt internationella verksamhet samordningsorgans och om ockupationsmakten kan säkerställa att genomförandet av kan

civilförsvarsuppgifterna

ske genom dess egna eller det ockuperade områdets resurser.

Artikel 65 Upphörande av skyddet

l. Det skydd som civila civilförsvarsorganisationer, deras personal,

byggnader, och materiel

skyddsrum är berättigade till skall upphöra endast om dessa vid sidan av sina utför eller an-

huvudsakliga uppgifter

vändes för att utföra

handlingar som är skadliga för fienden. Skyddet

skall dock upphöra först efter det att varning, som givits med angivande när så är

lämpligt av en rimlig tidsfrist, förblivit obeaktad. 2. Följande handlingar skall ej betraktas såsom skadliga för fienden:

a) att civilförsvarsuppgifter fullgörs under ledning eller kontroll av

militära myndigheter;

b) att civil civilförsvarspersonal samarbetar med militär vid

personal fullgörandet av eller att viss militär

civilförsvarsuppgifter personal är

anknuten till civila

civilförsvarsorganisationer;

c) att fullgörande av kan vara till

civilförsvarsuppgifter tillfälligtvis

nytta för skadad eller sårad militär särskilt personal, sådana personer som försatts ur stridsbart skick. 3. Det skall icke heller anses som en för fienden skadlig handling att

civil civilförsvarspersonal bär lätt för

personlig beväpning upprätthållande av ordningen eller för självförsvar. I områden där landstrider äger rum eller sannolikt kan tänkas äga rum åligger det dock parterna i konflikten att vidtaga lämpliga åtgärder för att begränsa dessa va-

pen till handvapen, såsom pistoler eller revolvrar, så att civilförsvarsper-

sonal lättare kan skiljas från kombattanter. Även om

civilförsvarsper-

sonalen bär annan

lätt personlig beväpning i dessa områden, skall den

Z I.

24 1977. I

Genêveprotokollet

respekteras och skyddas, när den igenkänts som sådan personal. 4. Uppbyggnaden av civila civilförsvarsorganisationer efter militärt mönster samt obligatorisk tjänstgöring för dess personal skall icke heller beröva dem det skydd som tillkommer dem enligt detta kapitel.

Artikel 66 Identifiering l. Vaije part i konflikten skall sträva efter att tillse att dess civilförsamt deras personal, byggnader och materiel kan svarsorganisationer identifieras, medan de uteslutande ägnar sig åt att utföra civilförsvarsuppgifter. Skyddsrum som ställts till civilbefolkningens förfogande skall på liknande sätt kunna identifieras. 2. Varje part i konflikten skall även sträva efter att antaga och tilllämpa metoder och förfaranden som gör det möjligt att igenkänna civila och civilförsvarets personal, byggnader och materiel, vilka är skyddsrum försedda med civilförsvarets internationella kännetecken. 3. I ockuperade områden i områden där strider troligen kan äga rum skall civil civilförsvarspersonal kunna igenkännas på civilförsvarets internationella kännetecken och med hjälp av ett identitetskort, som anger kännetecken och med hjälp av ett identitetskort, som anger dess status. 4. Civilförsvarets internationella kännetecken utgöres av en liksidig blå triangel mot orangefärgad bakgrund, när det användes som skydd för civilförsvarsorganisationer, deras personal, byggnader och materiel samt för civila skyddsrum. 5. Förutom av kännetecknet kan parterna i konflikten efter överenskommelse använda sig av särskilda signaler för identifiering av civilförsvarets enheter. 6. Tillämpningen av bestämmelserna i punkterna l-4 regleras av kapitel V i annex I till detta protokoll. 7. I fredstid kan det i punkt 4 beskrivna tecknet efter behöriga nationella myndigheters medgivande användas för identifiering inom civilförsvaret. och parterna i konflikten skall 8. De höga fördragsslutande parterna vidtaga nödvändiga åtgärder för att övervaka användningen av civilförsvarets internationella kännetecken samt förhindra och undertrycka varje missbruk härav.

9. Identifiering av civilförsvarets sjukvårds- och själavårdspersonal,

18. sj ukvårdsenheter och sjuktransportmedel regleras också av artikel

Artikel 67 Medlemmar av de väpnade styrkorna och militära förband avdelade för civiäörsvarsorganisationer l. Medlemmar av de väpnade styrkorna och militära förband avdelade för civilförsvarsorganisationer skall respekteras och skyddas under förutsättning att

sou 1979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

a) denna personal och dessa förband permanent är avdelade för ändamålet och uteslutande ägnar sig åt fullgörandet av någon av de i artikel 6l nämnda uppgifterna; b) denna personal, om den avdelats i detta syfte, icke fullgör andra militära uppgifter under konflikten; c) denna personal tydligt skiljer sig från andra medlemmar av de väpnade styrkorna genom att på ett framträdande sätt bära civilförsvarets internationella kännetecken, vilket skall vara av lämplig storlek, och att är försedd med det identitetskort personalen som avses i kapitel V i annex I till detta protokoll och som styrker dess status; d) denna personal och dessa förband är utrustade med endast lätt, personlig beväpning för upprätthållande av ordningen eller för självförsvar. Bestämmelserna i artikel 65, punkt 3, skall tillämpas även i detta fall; e) denna p personal icke direkt deltar i fientlighetema och icke vid sidan om sina utför eller användes för att utföra

civilförsvarsuppgifter

handlingar som är skadliga för motparten; f) denna personal och dessa förband fullgör sina

civilförsvarsuppgift-

er uteslutande inom sin egen parts nationella territorium. Det är förbjudet för medlem av de väpnade styrkorna, som är bunden av villkoren a) och b) ovan, att bryta mot de villkor som angivas under e) ovan. 2. Militär pesonal som tjänstgör inom

civilförsvarsorganisationer

skall, om den faller i en motparts blir våld, krigsfångar. I ockuperat område kan personalen, men endast om det ligger i detta områdes civilbefolknings intresse, användas för civilförsvarsuppgifter i den mån behov uppkommer, dock under förutsättning att de, om arbetet är av farlig natur, anmäler sig frivilligt. 3. Byggnader och större objekt bland materiel och transportmedel tillhörande militära förband som avdelats för civilförsvarsorganisationer skall tydligt märkas med civilförsvarets internationella kännetecken. Kännetecknet skall vara av lämplig storlek. 4. Materiel och byggnader tillhörande militära förband som permanent avdelats för civilförsvarsorganisationer och som uteslutande ägnar sig åt fullgörandet av civilförsvarsuppgifter skall, om de faller i en motparts händer, fortfarande lyda under krigets lagar. De får icke användas för annat ändamål än det avsedda, så länge de behövs för fullgö-

randet av civilförsvarsuppgifter, utom då tvingande militär nödvändig-

het föreligger, såvida icke tidigare åtgärder vidtagits för att på lämpligt sätt tillfredsställa civilbefolkningens behov.

24 1977. I

Genêveprotokollet

Avdelning II Bistånd åt civilbefolkningen

Artikel 68 Tillämpningsomrâde Bestämmelserna i denna avdelning är tillämpliga på civilbefolkningen i enlighet med definitionen i detta protokoll och kompletterar artiklama 23, 55, 59, 60, 61 och 62 samt andra relevanta bestämmelser i fjärde konventionen. Artikel 69 Grundläggande behov i ockuperade områden l. Utöver de skyldigheter som närmare anges i artikel 55 i fjärde konventionen avseende tillförsel av livsmedel och läkemedel skall ockupationsmakten även vara skyldig att i möjligaste mån och utan att utsätta någon för sämre behandling garantera tillförsel av kläder, sängkläder, nödbostäder och andra förnödenheter av största betydelse för civilbefolkningens överlevnad inom ockuperade områden samt föremål som behövs för religionsutövning. 2. Hjälpaktioner till förmån för civilbefolkningen inom ockuperat

område skall ske enligt artiklarna 59, 6.0, 61, 62, 108, 109, ll0 och lll i

fjärde konventionen och artikel 7l i detta protokoll, och de skall genomföras utan dröjsmål.

Artikel 70 Hjdlpaktioner 1. Är civilbefolkningen inom ett område som står under kontroll av en part i konflikten och ej utgör ockuperat område otillräckligt försedd med de i artikel 69 nämnda förnödenheterna, skall hjälpaktioner av humanitär och opartisk natur, vilka ej utsätter någon för sämre behandling, genomföras med förbehåll för de av dessa hjälpaktioner berörda parternas samtycke. Erbjudande om sådan hjälp skall ej betraktas, såsom inblandning i väpnad konflikt eller såsom ovänlig handling. Vid utdelning av hjälpförsändelser skall företräde givas till personer såsom barn, blivande mödrar, bamaföderskor och ammande mödrar, vilka enligt fjärde konventionen och detta protokoll skall vara föremål för priviligierad behandling eller särskilt skydd. 2. Parterna i konflikten och varje hög fördragsslutande part skall tilllåta och underlätta snabb och fri passage för alla hjälpsändningar, all utrustning och all personal som tillhandahålles i enlighet med denna avdelning, även om hjälpen är avsedd för motpartens civilbefolkning. 3. Parterna i konflikten och varje hög fördragsslutande som part

tillåter hjälpsåndningar, utrustning och personal att passera i enlighet

med punkt 2. a) skall ha rätt att uppställa tekniska föreskrifter, inbegripet visitation, för sådan passage; b) kan göra tillståndet beroende av om distributionen får ske under kontroll på platsen av en skyddsmakt;

c) skall ej på något sätt omdirigera hjälpsändningama eller försena

dem utom i de fall då så är absolut nödvändigt med hänsyn till den berörda civilbefolkningens intresse.

1977. I 24

Genéveprotokollet

4. Parterna i konflikten skall skydda hjälpsändningarna och underlätta en snabb utdelning av dem. 5. Parterna i konflikten och varje berörd hög fördragsslutande part skall uppmuntra och underlätta en effektiv internationell samordning av de i punkt l omnämnda hjälpaktionerna.

Artikel 71 Personal som deltager i hjälpaktioner l. Då så är nödvändigt kan hjälppersonal utgöra del av hjälpaktion, särskilt för transport och av hjälpförsändelser; sådan perso-

utdelning

nals deltagande skall underställas godkännande av den part på vars territorium personal skall fullgöra sina åliggande. 2. Denna personal skall respekteras och skyddas. 3. Varje part som erhåller hjälpförsändelser skall i möjligaste mån bistå den i punkt l omnämnda hjälppersonalen med utförandet av hjälpuppdraget. Endast då tvingande militär nödvändighet föreligger, får denna hjälppersonals verksamhet begränsas eller dess förflyttningar tidvis bli föremål för restriktioner. 4. Under inga omständigheter får hj älppersonal överskrida ramen för sitt uppdrag enligt detta protokoll. Personalen skall särskilt taga hänsyn till säkerhetskrav från den part på vars territorium den fullgör sina skyldigheter. Uppdrag som givits personal som icke iakttager dessa villkor kan avslutas.

Avdelning III Behandling av personer i händerna på

en part i konflikten

Kapitel I och

Tillämpningsområde skydd av personer

och egendom

Artikel 72 Tillämpningsområde Bestämmelserna i denna avdelning kompletterar de regler om humanitärt skydd av civilpersoner och civil egendom i händerna på en part i konflikten som finnes i fjärde konventionen, särskilt i avdelningarna l och III, samt övriga tillämpliga folkrättsliga regler rörande skydd av de grundläggande mänskliga rättigheterna under internationella väpnade konflikter.

Artikel 73 Flyktingar och statslösa Personer som före fientlighetemas början ansetts vara statslösa eller flyktingar enligt relevanta internationella instrument, vilka godkänts av de berörda parterna, eller enligt mottagar- eller vistelselandets nationella lagstiftning skall under alla omständigheter och utan att på något sätt utsättas för sämre behandling vara skyddade

personer enligt innebörden

i avdelning I och III fjärde konventionen.

24 1977. I

Genêveprotokollet

Artikel 74 Ãterförening av skingrade familjer

och parterna i konflikten skall i De höga fördragsslutande parterna mån underlätta av familjer som skingrats till möjligaste återförening och skall särskilt uppmuntra det arbete som följd av väpnade konflikter utföres inom humanitära organisationer som ägnar sig åt dessa uppgifter

i enlighet med bestämmelserna i konventionema och detta protokoll

samt i enlighet med dessa organisationers respektive säkerhetsföreskrifter.

Artikel 75 Grundläggande garantier l. I den mån de beröres av en situation som avses i artikel l i detta och protokoll skall personer som är i händerna på en part i konflikten som icke åtnjuter en mera fördelaktig behandling enligt konventionema under behandlas humant och eller detta protokoll alla omständigheter åtnjuta minst det skydd som omnämnes i denna artikel utan att man gör någon ogynnsam åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, relieller annan åsikt, nationell eller social härkomst, gion eller tro, politisk förmögenhet, börd eller annan status, eller på grund av annat liknande kriterium. Varje part skall respektera alla sådana personers heder, över-

tygelse och religionsutövning.

2. Följande handlingar är och skall alltid och överallt vara förbjudna. vare sig de begåtts av civila eller militärer: a) våld mot persons liv eller hälsa eller mot hans fysiska eller psykiska välbefinnande särskilt: 1) mord; 2) tortyr av alla slag, antingen den är fysisk eller psykisk: 3) kroppslig bestraffning; och 4) stympning; b) kränkande av personlig värdighet, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling, påtvingad prostitution och varje form av otillbörligt närmande; c) tagande av gisslan; d) kollektiv bestraffning; och e) hot om att utföra någon av ovanstående handlingar. 3. Person som anhållits, häktats eller internerats för handlingar i samband med väpnad konflikt skall omgående underrättas, på ett språk som han förstår, om orsakerna till dessa åtgärder. Utom då häktning eller internering skett på grund av brott, skall personerna friges med minsta möjliga dröjsmål och i varje fall så snart de omständigheter som utgjorde anledningen till anhållandet, häktningen eller intemeringen icke längre föreligger. 4. Ingen dom kan avkunnas och inget straff kan verkställas mot en person som befunnits skyldig till brott i samband med den väpnade konflikten annat än om vederbörande fällts till ansvar av en opartisk och regelrätt tillsatt domstol, vilken iakttager allmänt erkända principer för ett korrekt rättsligt förfarande, vari följande inbegripes:

sou 1979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

a) förfarandet skall innebära att den anklagade snarast underrättas om alla detaljer i det brott som han anklagas för samt garantera den anklagade, såväl före som under rättegången mot honom, alla nödvändiga rättigheter och försvarsmedel; b) ingen skall fällas till ansvar för ett brott utom på grundval av ett personligt straffansvar; c) ingen skall anklagas eller fällas till ansvar för brott på grund av

handling eller underlåtenhet som icke utgjorde ett brott enligt den natio-

nella eller internationella wd den tidlag som var tillämplig på honom

punkt då handlingen straff

begicks; ej heller skall ett strängare utdömas än det som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. Om lagen efter det att brottet ändras begicks så att den stadgar ett lindrigare straff, skall brottslingen komma i åtnjutande härav; d) var och en som anklagats för brott förutsättes vara oskyldig till dess att han förklarats skyldig enligt lag; e) var och en som anklagats för brott skall ha rätt att dömas i sin närvaro; f) ingen skall tvingas avlägga vittnesbörd mot sig själv eller erkänna sig skyldig; g) var och en som anklagats för brott skall ha rätt att förhöra eller låta förhöra vittnet på åklagarsidan och att erhålla inställelse och förhör

av egna vittnen under samma förutsättningar som vittnen

på åklagarsidan;

h) ingen skall åtalas eller straffas av samma part för brott som redan

varit föremål för slutgiltig friande eller fällande dom enligt samma lagstiftning och samma rättsliga förfarande;

i) var och en som anklagats för brott skall ha rätt att få domen_ publicerad offentligt; och

j) var och en som blivit dömd för brott skall i samband med domens fällande underrättas om sina och andra rättsmedel

besvärsmöjligheter

samt om de tidsfrister som härvid bör iakttagas. 5. Kvinnor som berövats sin frihet av skäl som står i samband med den väpnade konflikten skall vara inkvarterade i lokaler som är åtskilda från männens. De skall ställas under direkt övervakning av kxdnnor. I de fall då familjer anhållits, häktats eller internerats skall de dock, då så är möjligt, inkvarteras på samma plats och behandlas som familjeenheter. 6. Personer som anhållits, häktats eller internerats av skäl som står i samband med den väpnade konflikten skall åtnjuta det skydd som tillkommer dem enligt denna artikel till dess att de slutgiltigt friges, hemsändes eller återinträder i tjänst, även efter den väpnade konfliktens avslutande, 7. För att undvika vad beträffar varje tvivel åtal och rättegång mot personer som anklagats för krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten skall följ ande principer gälla;

1977. I Genêveprotokollet

till åtal a) personer som anklagas för sådana brott bör överlämnas och rättegång i enlighet med tillämpliga folkrättsliga regler; och b) var och en, som icke åtnjuter en förmånligare behandling enligt konventionema och detta protokoll, skall beviljas i denna artikel åsyftad behandling, vare sig de brott vederbörande anklagas för utgör eller icke utgör grova överträdelser av konventionema eller av detta protokoll. 8. Ingen bestämmelse i denna artikel skall tolkas såsom utgörande en begränsning av eller ett hinder för varje annan förmånligare bestämmelse vari tillämpliga folkrättsliga regler personer som täckes av enligt punkt l beviljas ett ökat skydd.

II till förmån för kvinnor och barn

Kapitel Åtgärder

Artikel 76 Skydd av kvinnor l. Kvinnor skall vara föremål för särskild respekt och skall skyddas främst mot våldtäkt, påtvingad prostitution och varje annan form av otillbörligt närmande. 2. Havande kvinnor och småbarnsmödrar som anhålles, häktas eller interneras av skäl i samband med väpnad konflikt skall få sina ärenden behandlade med absolut förtur. 3. I största skall parterna i konflikten försöka möjliga utsträckning undvika att avkunna dödsstraff mot havande kvinnor och småbarnsför brott “i samband Dödsstraff för sådana mödrar med väpnad konflikt. brott skall icke verkställas på dessa kvinnor.

Artikel 77 Skydd av barn l. Bam skall vara föremål för särskild respekt och skyddas mot varje form av otillbörligt närmande. Parterna i konflikten skall ge dem den vård och hjälp de behöver på grund av sin ålder eller av andra orsaker.

2. Parterna i konflikten skall vidtaga alla tänkbara åtgärder så att

barn som ej nått femton års ålder icke deltager direkt i fientlighetema, och särskilt skall de avstå från att rekrytera dem till sina väpnade styrkor. Då rekrytering sker bland personer som fyllt femton men icke aderton år, skall de stridande parterna sträva efter att ge förtur åt dem som är äldst. 3. Om bam som ej fyllt femton år undantagsvis och trots bestämmelserna och faller i en i punkt 2 deltager direkt i fientlighetema våld, skall de fortsättningsvis åtnjuta det särskilda skydd som motparts beviljas enligt denna artikel, vare sig de är krigsfångar eller ej. 4. Om bam anhålles, häktas eller interneras av skäl som står i samskall de inkvarteras i lokaler som är band med den väpnade konflikten, avskilda från de vuxnas, utom i de fall då familjer får bo tillsammans såsom familjeenheter i enlighet med bestämmelsema i artikel 75, punkt 5.

1977. I 24

Genêveprotokollet

5. Dödsstraff för brott i samband med den väpnade konflikten skall icke verkställas på personer som ej fyllt aderton år vid den tidpunkt då brottet begicks.

Artikel 78 Evakuering av barn 1. Ingen part i konflikten skall företaga evakuering till ett främmande land av andra bam än sina egna medborgare, såvida det icke rör sig om en tillfällig evakuering till följd av tvingande skäl i samband med barnens hälsa eller sjukvård eller, utom i ockuperade områden, när deras säkerhet så kräver. Då föräldrar eller förmyndare kan nås, kräves deras skriftliga godkännande av evakueringen. Kan dessa personer icke nås, kräves skriftligt godkännande av evakueringen från de personer som enligt lag eller sedvänja är i första hand ansvariga för barnens vård. Varje sådan evakuering skall övervakas av skyddsmakten i samråd med de berörda parterna, det vill säga den part som företager evakueringen, den part som mottager barnen och de parter vilkas medborgare evakueras. I samtliga fall skall alla stridande parter vidtaga alla tänkbara försiktighetsmått, så att de evakuerade icke utsättes för någon fara. 2. Då evakuering företages i enlighet med punkt l, skall varje barns uppfostran, inbegripet dess religiösa och moraliska uppfostran i enlighet med föräldrarnas säkerställas önskan, med största möjliga kontinuitet. 3. I syfte att underlätta de i enlighet med denna artikel evakuerade barnens återkomst till sina familjer och länder skall den parts myndigheter som företager evakueringen och, då så är lämpligt, myndigheterna i mottagarlandet för varje bam upprätta ett kort med fotografier, som de skall sända till Internationella Röda-korskommitténs centrala efter-

forskningsbyrå. Kortet skall, då så är möjligt och det icke medför någon

risk eller skada för barnet, innehålla följande uppgifter: a) barnets efternamn; b) barnets förnamn; c) barnets kön; d) födelseort och -datum (eller, om datum icke är känt: beräknad ålder); e) faderns fullständiga namn; f) moderns fullständiga namn och flicknamn; g) barnets närmaste släktingar; h) bamets nationalitet; i) barnets modersmål och andra språk som barnet talar; j) adress till barnets familj; k) barnets identifikationsnummer; l) barnets hälsotillstånd; m) barnets blodgrupp; n) eventuella särskilda kännetecken; o) datum då barnet påträffades och platsen härför; p) datum då barnet lämnade landet och platsen för avfärden;

24 1977. I

Genêveprotokollet

q) barnets eventuella religion;

r) barnets nuvarande adress i mottagarlandet;

s) i händelse av barnets eventuella dödsfall före återkomsten, datum, plats och omständigheter i samband med dödsfallet samt plats för barnets grav.

Kapitel III Journalister

Artikel 79 Skyddsâtgärder för journalister l. Journalister med farliga uppdrag å yrkets vägnar i områden där väpnad konflikt pågår skall betraktas såsom civila i enlighet med innebörden i artikel 50, punkt l. 2. De skall i denna sin egenskap skyddas i enlighet med konventionerna och detta protokoll, under förutsättning att de icke bedriver som skulle kunna inverka menligt på deras civila stanågon verksamhet tus, utan hinder för krigskorrespondenters rätt att då de är ackrediterade hos väpnade styrkor åtnjuta den status som avses i artikel 4 A (4) i tredje konventionen. 3. De kan erhålla ett identitetskort som överensstämmer med det som avbildats i annex II i detta Detta kort, som skall utfärdas av

protokoll.

regeringen i den stat vars medborgare journalisten är eller på vars territorium han är bosatt eller i vilken det nyhetsorgan är beläget som anställt honom, skall styrka hans ställning som journalist.

Del V Konventionernas och detta protokolls verkställighet

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Artikel 80 Verkställighetsátgärder l. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall utan dröjsmål vidtaga alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter i enlighet med konventionerna och detta protokoll. 2. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall

ge order och instruktioner i syfte att garantera iakttagandet av konven-

tionerna och detta protokoll samt övervaka deras verkställighet.

Artikel 81 Röda korsets och andra humanitära organisationen verksamhet l. Parterna i konflikten skall på alla sätt som står i deras makt underlätta för Internationella Röda korskommittén att fullgöra de humanitära uppgifter som den tilldelats i konventionerna och i detta protokoll i syft att garantera krigets offer skydd och bistånd. Internationella

1977. I 24

Genêveprotokollet

Röda korskommittén kan även med berörda parters medgivande utöva annan humanitära vrksamhet till förmån för dessa offer. 2. Parterna i konflikten skall bevilja sina respektive Röda korsorganisationer (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen) det bistånd som de behöver för att utföra sin humanitära verksamhet till förmån för krigets offer i enlighet med bestämmelserna i konventionema och i detta protokoll samt med Röda korsets grundläggande principer, så som de formulerats av de internationella Röda korskonferensema. 3. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall på allt sätt underlätta det bistånd som Röda korsorganisationerna (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen) och Röda korsföreningarnas förbund skall ge krigets offer i enlighet med bestämmelserna i konventionerna och i detta protokoll samt Röda korsets grundläggande principer, så som de formulerats av de internationella Röda korskonferensema. 4. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall såvitt av samma möjligt ge bistånd slag som omnämnes i punkterna 2 och 3 åt övriga humanitära organisationer som avses i konventionema och i detta protokoll, vilka är vederbörligen bemyndigade av de berörda parterna i konflikten och vilka utövar sin humanitära verksamhet i enlighet med bestämmelserna i konventionema och detta protokoll.

Artikel 82 Juridiska rådgivare inom de väpnade styrkorna

De höga fördragsslutande parterna skall alltid, och parterna i kon-

flikten skall under väpnad konflikt, tillse att juridiska rådgivare när så

är nödvändigt finnes till hands för att ge de militära befälhavarna på

lämplig nivå råd rörande tillämpningen av konventionema och detta protokoll och rörande lämplig undervisning av de väpnade styrkorna på detta område.

A rtikel 83 I nformationsspridnin g l. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att såväl i fredstid som under väpnad konflikt inom sina respektive länder ge största möjliga spridning åt konventionema och detta protokoll och särskilt att införa studiet därav i planerna för den militära undervisningen och att uppmuntra civilbefolkningen att studera dem, så att dessa instrument blir kända av de väpnade styrkorna och civilbefolkningen. 2. De militära eller civila myndigheter som under väpnad konflikt påtager sig ansvar för tillämpningen av konventionema och detta protokoll skall äga full kännedom om texterna i dessa instrument.

Artikel 84 Regler för tillämpning De höga fördragsslutande parterna skall så snart som möjligt genom förmedling av depositarien och, när så är lämpligt, genom förmedling av skyddsmakt tillställa varandra sina officiella översättningar av detta protokoll samt de lagar och förordningar som de avser utfärda för att säkerställa tillämpningen härav.

24 1977. I

GeneveprotokoI/et

II Beivrande av överträdelser av konventionerna

Avdelning

och detta

protokoll

A rtikel 85 Beivrande av överträdelser av detta protokoll l. Konventionemas bestämmelser rörande beivrande av överträdelser och svåra överträdelser skall, såsom de är kompletterade genom denna avdelning, tillämpas på överträdelser och svåra överträdelser av detta protokoll. 2. Handlingar som i konventionerna betecknas såsom svåra övertädelser utgör svåra överträdelser av detta protokoll om de begås mot personer i en motparts våld, vilka skyddas av artiklarna 44, 45 och 73 i detta protokoll, eller mot motpartens särade, sjuka eller skeppsbrutna, vilka skyddas av detta protokoll, eller mot sjukvårdspersonal eller

själavårdspersonal, sjukvårdsenheter eller sjuktransportmedel under

kontroll av motparten och skyddade av detta protokoll. 3. Utöver de i artikel II definierade svåra överträdelserna skall följande handlingar, då de begås uppsåtligen i strid med tillämpliga bestämmelser i detta protokoll och ger upphov till dödsfall eller allvarliga personskador, betraktas såsom svåra överträdelser av detta protokoll: a) att utsätta civilbefolkningen eller civilpersoner för anfall; b) att inleda ett urskillningslöst anfall som drabbar civilbefolkningen eller civil egendom i medvetande om att anfallet kommer att förorsaka ytterst svåra förluster i människoliv eller skador på civilpersoner eller civil egendom på sätt som är definierat i artikel 57, punkt 2, a, 3); c) att inleda anfall mot anläggningar eller installationer innehållande farliga krafter i medvetande om att anfallet kommer att förorsaka ytterst svåra förluster i människoliv eller skador på civilpersoner eller civil egendom på sätt som är definierat i artikel 57, punkt 2, a, 3); d) att utsätta oförsvarade platser och demilitariserade zoner för anfall; e) att utsätta en person för anfall i vetskap om att han är försatt ur stridbart skick; f) att bedrägligt och i strid med artikel 37 använda Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonets och solens kännetecken eller andra av konventionerna eller detta protokoll erkända skyddstecken. 4. Utöver de i föregående punkter definierade svåra överträdelsema skall följande handlingar betraktas såsom svåra överträdelser av protokollet, då de begås uppsåtligen och i strid med konventionerna eller detta protokoll: a) ockupationsmakts förflyttning av en del av sin egen civila befolkning till det område som den ockuperar eller deportering eller förflyttning inom eller utanför det ockuperade området av hela eller en del av befolkningen i detta område i strid med artikel 49 i fjärde konventionen; b) oförsvarligt uppskov med repatriering av krigsfångar eller civila;

sou 1979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

c) apartheidåtgärder och andra omänskliga och nedsättande åtgärder innefattande kränkningar av den personliga värdigheten och grundade

på rasdiskriminering;

d) insättande av anfall mot klart erkända historiska minnesmärken, konstverk eller andaktsplatser som utgör folkens kulturella eller andliga arv och som beviljats särskilt skydd i enlighet med särskilt arrangemang, exempelvis inom ramen för en behörig internationell varorganisation, vid följden blir förstörelse av dessa i stor skala, då bevis icke föreligger om att motparten överträtt artikel 53, b, och då dessa historiska minnesmärken, konstverk och andaktsplatser icke är belägna omedelbart intill militära mål; e) att beröva en person som är skyddad av konventionerna eller punkt 2 i denna artikel rätt till en regelrätt och opartisk rättegång. 5. Utan förfång för tillämpningen av konventionerna och detta protokoll skall svåra överträdelser av dessa instrument betraktas såsom krigsförbrytelser.

Artikel 86 Underlâtelse att handla 1. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall beivra svåra överträdelser och vidtaga nödvändiga åtgärder för att förhindra alla andra överträdelser av konventionerna eller detta protokoll, vilka att handla följer av en underlåtelse när en förpliktelse härtill föreligger. 2. Det faktum att en överträdelse av konventionerna eller av detta protokoll begåtts av en underlydande skall icke fritaga hans överordnade från straffrättsligt eller disciplinärt ansvar, allt efter omständigheterna, om dessa visste eller hade erhållit underrättelser som gjorde det möjligt för dem att under rådande förhållanden sluta sig till att den underlydande begick eller skulle begå en sådan överträdelse, och om de icke vidtagit alla utförbara åtgärder som stod i deras makt för att förhindra eller beivra överträdelse.

Artikel 87 Militära che/ers plikter l. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall kräva att militära chefer i vad avser medlemmar av de väpnade styrkorna under deras befäl och andra personer under deras kontroll förhindrar och, när så är nödvändigt, beivrar och rapporterar överträdelser av konventionerna och detta protokoll till behöriga myndigheter. 2. I syfte att förhindra och beivra överträdelser skall de höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten kräva att militära che-

fer, med hänsyn till graden av sitt_ ansvar, tillser att medlemmar av de

väpnade styrkorna under deras befäl är medvetna om sina skyldigheter enligt konventionerna och detta protokoll. 3. De höga fördragsslutande parterna och parterna i konflikten skall av varje militär chef, som är medveten om att underlydande eller andra

24 1977. I

Genêveprotokollet

personer under hans kontroll kommer att begå eller har begått en överträdelse av konventionerna eller detta protokoll, kräva att han vidtager för att förhindra sådana överträdelser av de åtgärder som är nödvändiga konventionema eller detta protokoll och, när så är lämpligt, tager initiativet till eller straffrättsliga åtgärder mot personer som disciplinära begått överträdelser.

Artikel 88 Ömsesidigt bistånd i brottmålsärenden

l. De höga fördragsslutande parterna skall i största möjliga utsträckning bistå varandra i samband med straffrättsliga förfaranden som inletts till följd av svåra överträdelser av konventionema eller av detta protokoll. 2. Med förbehåll och som fastslagits i

för de rättigheter skyldigheter

konventionema och i artikel 85, punkt l, i detta protokoll, och då om-

ständigheterna det medgiver, skall de höga fördragsslutande parterna

samarbeta i fråga om utlämningsärenden. De skall taga vederbörlig till ansökan från stat på vars område det uppgivna brottet blivit hänsyn begånget. 3. I samtliga fall skall lagen i den höga fördragsslutande part till vilken ansökan ställts vara tillämplig. Bestämmelserna i föregående punktsom följer av bestämmelserna i er skall dock ej påverka de skyldigheter eller multilateral traktat som, helt eller delvis, revarje annan bilateral bistånd i brottmålsärglerar eller kommer att reglera ämnet ömsesidigt enden.

Artikel 89 Samarbete

Då svåra överträdelser av konventionema eller detta protokoll föreligger, åtager sig de höga fördragsslutande parterna att gemensamt eller

var och en för sig handla i samarbete med Förenta Nationema och i enlighet med Förenta Nationemas stadga.

Artikel 90 Internationell kommission för undersökande av fakta

kommission för undersökande av fakta l. a) En internationell (härefter kallad ”kommissionen”) skall tillsättas. Den skall bestå av femton medlemmar kända för sin höga moral och sin oväld. b) När minst tjugo höga fördragsslutande parter har överenskomrnit om att godkänna kommissionens behörighet i enlighet med punkt 2, och därefter med fem års mellanrum, skall depositarien sammankalla ett möte med ombud för dessa höga fördagsslutande parter i syfte att välja kommissionens medlemmar. Vid mötet skall ombuden välja kommissionens medlemmar genom sluten omröstning från en lista över personer till vilken var och en av dessa höga fördragsslutande parter må nominera en person. c) Kommissionens medlemmar skall tjänstgöra i sin personliga egen-

3l0

1977. I 24

Genêveprotokollet

skap och skall inneha sitt uppdrag till dess att nya medlemmar väljes vid påföljande möte. d) Vid valet skall de höga fördragsslutande parterna tillse att var och en av de personer som skall inväljas i kommissionen äger nödvändiga kvalifikationer och att en rättvis geografisk representation uppnås inom kommissionen i dess helhet. e) Uppstår en vakans skall kommissionen själv återbesätta denna med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i styckena a)-d). f) Depositarien skall till kommissionens förfogande ställa de adrninistrativa resurser, som är nödvändiga för fullgörandet av dess uppgifter. 2. a) De höga fördragsslutande parterna kan vid protokollets undertecknande eller ratifikation eller vid anslutning till detta eller \nd varje

annan senare tidpunkt förklara att de ipso facto och utan särskild öve-

renskommelse, i förhållande till varje annan hög fördragsslutande part som godkänner samma förpliktelse, erkänner kommissionens behörighet att undersöka sådan annan parts anklagelser, på sätt som bemyndigats i denna artikel. b) Ovan nämnda förklaringar skall överlämnas till depositarien, som skall tillställa de höga fördragsslutande parterna kopior härav. c) Kommissionen skall vara behörig att l) undersöka fakta som hävdas utgöra svåra överträdelser i enlighet med definitionen i konventionerna och detta protokoll eller andra allvarliga kränkningar av konventionerna eller detta protokoll; 2) underlätta, genom sina bona officia, ett âterupprättande av respekten för konventionerna och detta protokoll. d) I andra situationer skall kommissionen företaga en undersökning på begäran av en part i konflikten endast med den eller de andra berörda parternas medgivande. e) Med förbehåll för ovanstående bestämmelser i denna punkt skall bestämmelserna i artikel 52 i första konventionen, artikel 53 i andra konventionen, artikel 132 i tredje konventionen och artikel 149 i fjärde konventionen fortsättningsvis tillämpas på varje påstådd kränkning av konventionerna och skall även gälla varje påstådd kränkning av detta protokoll. 3. a) Om icke annorledes överenskommes av de berörda parterna, skall alla undersökningar företagas av en byrå bestående av sju medlemmar, vilka utsetts enligt följ ande: l) fem medlemmar av kommissionenyilka icke får vara medborgare i stat som är part i konflikten, skall utses av kommissionens ordförande på grundval av en rättvis geografisk fördelning efter samråd med parterna i konflikten. 2) två ad hoc-medlemmar, som icke är medborgare i stat som är part i konflikten, utsedda av vardera sidan.

3ll

24 1977. I S)U 1979I73

Genêveprotokollet

mottagandet av en begäran om undersökning skal kommisb) Efter sionens ordförande fastställa en lämplig tidsfrist för upprättandet av en byrå. Har någon ad hoc-medlem icke blivit utsedd före utlnpandet av denna frist, skall ordföranden omedelbart utse den eller de nedlemmar som behövs för komplettering av byråns medlemsantal. 4. a) Den byrå som enligt bestämmelserna i punkt 3 upprittas i syfte att företaga en undersökning skall anmoda parterna i koiflikten att bistå den och att inkomma med bevismaterial. Byrån kan ävet eftersöka annat bevismaterial som den anser lämpligt och genomför: en undersökning in loco. b) Allt bevismaterial skall i sin helhet företes de berörd: parterna, som skall ha rätt att inkomma med sina kommentarer till ;ommissionen. c) Varje part skall ha rätt att bestrida sådant bevismaterial 5) a) Kommissionen skall till parterna framlägga en rapport om resultatet av byrâns undersökningar tillsammans med de rekonmendationer den finner lämpliga. det bevismaterial sombehövs för b) Är byrån ej i stånd att insamla och opartiska slutledningar, skall kommissionen rppgiva orobjektiva sakerna härtill. c) Kommissionen skall ej avgiva offentlig rapport om sinaslutledninparter i konflikten anmodat den därill. gar, såvida icke samtliga 6. Kommissionen skall upprätta sina egna stadgar, inbegipet reglerna rörande ordförandeskapet för kommissionen och byrån. lessa regler skall garantera att de uppgifter som tillkommer kommissioens ordförande alltid fullgöres och att de, då det är fråga om en untersökning, fullgöres av en person som icke är medborgare i stat som ärpart i konflikten. 7. Kommissionens administrativa utgifter skall täckas awidrag från

de höga fördragsslutande parterna som avgivit den i punk 2 nämnda

förklaringen samt av frivilliga bidrag. Den eller de parter konflikten som begär en undersökning skall förskottera de medel som ä nödvändiga för att täcka byråns utgifter och skall ersättas av den ellr de parter mot vilka på upp till femtioprocent av anklagelser gjorts med belopp byråns omkostnader. Då motanklagelser framlägges för byrât, skall varfemtio procent av de nödvändiga medlen. je part förskottera

Artikel 91 Ansvar bestämmelserna i konentionema Den part i konflikten som kränker eller i detta protokoll skall, när omständigheterna så kräver, ara skyldig att erlägga skadestånd. Sådan part skall vara ansvarig för da handlingar begångna av personer som tillhör dess väpnade styrkor.

1977. I 24

Genêveprotokollet

Del VI Slutbestämmelser

Artikel 92 Undertecknande Detta skall stå öppet för undertecknande protokoll av part till konventionema sex månader efter undertecknandet av slutdokumentet och under en period av tolv månader.

Artikel 93 Ratifikation

Detta protokoll skall snarast möjligt ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos det schweiziska förbundsrådet, som är depositarie för konventionema.

Artikel 94 Anslutning Detta protokoll skall stå öppet för anslutning av varje part till konventionema som ej undertecknat det. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.

Artikel 95 Ikraftträdande l. Detta skall träda i kraft sex månader protokoll efter dagen för deponering av två ratifikations- eller anslutningsintrument. 2. För varje part till konventionema som därefter ratificerar eller tillträder detta protokoll skall det träda i kraft sex månader efter den dag då parten deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Artikel 95 Trakatsförbindelser efter detta protokolls ikraftträdande

l. Då parterna till konventionema även tillträtt detta protokoll , skall konventionema vara tillämpliga i den form de erhållit genom komplettering med detta protokoll.

2. Då en av parterna i konflikten icke är bunden av detta protokoll,

skall parterna till protokollet likväl förbli bundna av detta i sina ömsesidiga förbindelser. De skall dessutom vara bundna av detta protokoll i förhållande till part som ej är bunden av det men godkänner och till lämpar dess bestämmelser. 3. Myndighet som företräder ett folk som gentemot en hög fördragsslutande i en väpnad konflikt part är engagerat av den typ som avses i artikel l, punkt 4, kan átaga sig att tillämpa konventionema och detta protokoll med avseende på denna konflikt genom en unilateral förklaring ställd till depositarien. En sådan deklaration skall, sedan den mot-

tagits av depositarien, med avseende på konflikten ha följande verkan:

a) att konventionema och detta protokoll med omedelbar verkan träder i kraft för denna myndighet i dess egenskap av part i konflikten; b) att denna myndighet ålägges samma rättigheter och skyldigheter

som en hög fördragsslutande part, vilken tillträtt konventionema och

detta protokoll; och

24 1977. I Genêveprotoko/Iet SOU 1979173

c) att konventionerna och detta protokoll är i lika grad bindande för alla i konflikten.

Artikel 97 Ändringar

l. Varje hög fördragsslutande part kan föreslå ändringar av detta protokoll. Text till ändringsförslag skall underställas depositarien, som efter samråd med alla höga fördragsslutande parter och den Intemationella rödakorskommittén skall besluta om en konferens skall sammankallas för att taga ställning till ändringsförslaget. 2. Depositarien skall till denna konferens inbjuda samtliga höga fördragsslutande parter liksom parterna till konventionerna, vare sig de är signatärer till detta protokoll eller icke.

Artikel 98 Revidering av Annex 1 l. Senast fyra år efter ikraftträdandet av detta protokoll och därefter åtminstone vart fjärde år skall Internationella rödakorskommittén samråda med de höga fördragsslutande parterna om annex I till detta protokoll och, om den finner detta vara av behovet påkallat, föreslå ett möte med tekniska experter i syfte att revidera annex I och föreslå sådana ändringar av detta som kan synas önskvärda. Såvida icke en tredjedel av de höga fördragsslutande parterna inom sex månader efter utsändandet till dem av ett förslag om ett sådant möte invänder häremot, skall Internationella rödakorskommittén sammankalla mötet och därvid även inbjuda observatörer från lämpliga internationella organisationer. Ett sådant möte skall även sammankallas av Internationella rödakorskommittén närhelst en tredjedel av de höga fördragsslutande parterna så begär.

2. Depositarien skall sammankalla en konferens med de höga för-

dragsslutande parterna och parterna till konventionerna i syfte att taga ställning till de ändringar som föreslagits av mötet med de tekniska experterna, om efter mötet Internationella rödakorskommittén eller en tredjedel av de höga fördragsslutande parterna så begär.

3. Ändringar av annex I kan vid en sådan konferens antagas med två

tredjedelars majoritet av de närvarande och röstande höga fördragsslutande parterna. 4. Depositarien skall underrätta de höga fördragsslutande parterna och parterna till konventionerna om vaije sålunda antagen ändring.

Ändringen skall anses ha blivit godkänd vid utgången av en period av

ett år efter underrättelsen, såvida icke en förklaring om icke-godkännande av ändringen under denna period har meddelats depositarien av minst en tredjedel av de höga fördragsslutande parterna. 5. En ändring som anses ha blivit godkänd i enlighet med punkt 4 skall träda i kraft tre månader efter godkännandet för alla andra höga fördragsslutande parter än de som avgivit en förklaring om icke-god-

kännande i enlighet med den punkten. Varje part som avgiver en sådan

3l4

1977. I 24

Genêveprotokollet

förklaring kan när som helst återtaga den, och ändringen skall då trädai kraft för den parten tre månader därefter. 6. Depositarien skall underrätta de höga fördragsslutande parterna och parterna till konventionema om ikraftträdande av ändringen, om vilka parter som är bundna härav, om dagen för dess ikraftträdande i

förhållande till varje part, om förklaringar om icke-godkännande avgiv-

na i enlighet med punkt 4 och om återtagande av sådana förklaringar.

Artikel 99 Uppsägning l. Skulle en hög fördragsslutande part uppsäga detta protokoll, skall uppsägningen icke erhålla rättsverkan förrän ett är efter mottagandet av uppsägningsinstrument.et. Är emellertid den uppsägande parten vid utgången av det året inblandad i någon av de i artikel l avsedda situationema, skall uppsägningen icke erhålla rättsverkan förrän vid utgången av den väpnade konflikten eller ockupationen och icke i något fall före avslutandet av åtgärder i samband med slutlig frigivning, hemsändning eller återetablering av de av konventionema eller detta protokoll skyddade personerna. 2. Uppsägningen skall skriftligen meddelas depositarien, som skall underrätta samtliga höga fördragsslutande parter härom.

3. Uppsägningen skall erhålla rättsverkan endast i förhållande till

den uppsägande parten.. 4. Uppsägning i enlighet med punkt l skall icke inverka på de till följd av den väpnade konflikten av den uppsägande parten redan ådragna förpliktelsema i enlighet med detta protokoll vad gäller varje handling begången innan denna uppsägning erhållit rättsverkan.

Artikel I 00 Notifikation

Depositarien skall underrätta de höga fördragsslutande parterna lik-

som parterna till konventionema, vare sig de är signatorer till detta protokoll eller ej, om: a) undertecknanden av detta protokoll samt deponeringar av ratifikations- och anslutningsinstrument enligt artiklarna 93 och 94; b) dagen för detta protokolls ikraftträdande enligt artikel 95; c) meddelanden och förklaringar enligt artiklarna 84, 90 och 97; d) förklaringar som mottagits enligt artikel 96, punkt 3, vilka skall meddelas på snabbast möjligaste sätt, samt e) uppsägningar enligt artikel 99.

Artikel 101 Registrering l. Efter ikraftträdandet skall detta protokoll av depositarien överlämnas till Förenta Nationernas sekretariat för registrering och publicering, i enlighet med artikel 102 i Förenta Nationernas stadga. 2. Depositarien skall även underrätta Förenta Nationernas sekreta-

3l5

24 1977. I Genéveprotokollet

riat om alla ratifikationer, anslutningar och uppsägningar som mottagits med avseende på detta protokoll.

Artikel 102 Lika vitsord Originalet till detta protokoll, varav de arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna äger lika vitsord, skall deponeras hos depositarien, som skall överlämna bestyrkta kopior av detsamma till samtliga parter till konventionerna.

Annex I Föreskrifter rörande identifiering

Kapitel I Identitetskort

Artikel l identitetskort för permanent civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal l. Identitetskort för permanent civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal, som anges i artikel 18, punkt 3, i protokollet, bör a) vara försett med det särskilda kännetecknet och vara av den storleken att det kan bäras i fickan; b) vara så hållbart som möjligt; c) vara avfattat på nationalspråket eller det officiella språket (och kan dessutom vara avfattat på andra språk); d) innehålla uppgift om innehavarens namn, födelsedatum, (eller, om detta datum ej är tillgängligt, ålder vid kortets utfärdande) samt identitetsnummer, om sådant finnes; e) innehålla uppgift om i vilken egenskap innehavaren har rätt till skydd av konventionerna och protokollet; f) vara försett med innehavarens fotografi och namnteckning eller tumavtryck eller bâdadera; g) vara försett med behörig myndighets stämpel och undertecknande; h) innehålla uppgift om dag för kortets utfärdande och dag för dess giltighetstids upphörande. 2. Identitetskortet skall vara enhetligt inom hela den höga fördragsslutande partens territorium och, såvitt möjligt, vara av samma typ för samtliga parter i konflikten. Parterna i konflikten kan använda det på ett enda språk avfattade kortet i figur l som förebild. Vid fientligheternas utbrott skall dessa parter till varandra överlämna ett prov på det identitetskort som de använder, om detta avviker från förebilden i figur l. Identitetskortet skall möjligt utställas i två exempelar, varav ett

om

skall bevaras av den utfärdande myndigheten, som bör behålla kontrollen över de kort som den utfärdat. 3. Permanent civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal får under inga förhållanden berövas sina identiteskort. Skulle ett kort förloras, har innehavaren rätt att erhålla ett duplikat.

1977. I 24

Genêveprotokollet

. . . . . . . . . . . .

mEE_oo_:Em:

. .

. . . . ._o:o

. . . . . . . .

x§.:Eow:c

. å: . . .

E5505; m:u§§_uc:_

. . .

: . . .

5:0

. . .

zBmM<m

.

;mångas

:

como

mzmE<:mzz_

._o__u

. . . .

coxuoaccfi

_uaE.flm.

. . . . .

umcm.. a:E

. . . . . . . . :s m .

. . . Em . . .

. . .

.o.u:uO

. . . _ . . . . . . .

332m

. . . : . . . . . . . . . . . . . . . . .. .

_oäxoöâämmâz_

. . . å

.ozm_vE.E

. . . .

~m__:u

__ov_o.o..c

. . . .

oucäø.

.nu . . . .

Ezmtz

. . . . .

_0882_

. . . . . . .

oucmcxuocuucb

.

uvcoamca

. . . .

25a

. . .

. . . Sö_ .

Eom

. . .

$:__=cox

.

uc:an._m::

. . :oo

. . ..

20:3_

. .

Amuse... :Små

_§o2o%E_3=.w _u=o28mus›a_w.w

. .

.E985

38._9_m§::oE

. .

ova.

E8_flE:zma_

z9m2$E

§_m_u:»E

. .

§.__w._%

. . . . m_ . .

owman? DUCNQOZD

.

.:aEm :mzmsm

.

E_ . . :9. :nu

.Hiøvä

con

. E. . m_ ö .

. E3 ;oo . Sö..

uEEbS.

. :on

.uu:_ mU_~m~0_._M____m € ._m::

5:3

.

w__oco__aE2:_

.

mcöcozcoåoxmämcoO

. å

_En_ .

+zmz_2~E._

.

.oEE::m§_EoE

. å

MKMOLEMH

mEu:o_Eucox

. . ö..

E::..Uom_uUon_

_

:o.m.Eu::_ amxmcuwo

ê EEmZ :oEo EBMD ESHMQ

Figur 1: Förebildfär identitetskort (format: 74 mm x 105 mm)

24 1977. I SOU 1979373 Genêveprotokollet

A rtikel 2 Identitetskort för temporär civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal l. Identitetskort för temporär civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal bör, om möjligt, överensstämma med det kort som nämnes i artikel l i dessa föreskrifter. Parterna i konflikten kan använda det kort som avbildas i figur l som förebild. 2. Föreligger, till följd av omständigheterna, hinder för utfärdande av identitetskort i överensstämmelse med de i artikel l i dessa föreskrifter beskrivna korten till temporär civil sjukvårdspersonal eller själavårdspersonal, kan denna personal förses med ett av behörig myndighet undertecknat intyg, vari bekräftas att den person för vilken det utfärdats förelagts uppgifter i egenskap av temporär personal och vari om möjligt fastställes tiden härför samt innehavarens rätt att bära kännetecknet. Intyget bör innehålla uppgift om innehavarens namn och födelsedatum (eller, om detta datum ej är tillgängligt, ålder vid kortets utfärdande), hans uppdrag samt identitetsnummer, om sådant finnes. Det skall vara försett med hans namnteckning eller tumavtryck, eller bådadera.

Kapitel II Kännetecknet

Artikel 3 Form och art l. Kännetecknet (rött mot vit bakgrund) skall ha en efter omständigheterna lämplig storlek. Vad korsets, halvmånens eller lejonets och solens form beträffar, kan de höga fördragsslutande parterna använda de i figur 2 avbildade formerna som förebild. 2. På natten eller när sikten är nedsatt kan kännetecknet belysas eller vara självlysande. Det kan även tillverkas av material som gör det igenkännligt med hjälp av tekniska metoder.

C-I-%

Figur 2: Kännetecken i rött mot vit bakgrund

Artikel 4

Användning

1. Kännetecknet skall, om möjligt, anbringas på en flat yta eller på flaggor synliga från så många håll och på så långt avstånd som möjligt. 2. Med förbehåll för instruktioner givna av den behöriga myndigheten skall sjukvårdspersonal och själavårdspersonal som fullgör sina upp-

drag i stridsområdet i möjligaste mån bära huvudbonader och kläder fö-

sedda med kännetecknet.

SOU 1979173 1977. I 24

Genêveprotokollet

Kapitel III Särskilda signaler

A rtikel 5 Frivillig användning l. Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 6 i dessa föreskrifter får de i detta kapitel närmare angivna signalerna för användning uteslutande av sjukvårds- och sjuktransportförband icke användas för något annat ändamål. Användning av samtliga i detta kapitel angivna signaler är frivilliga. 2. Temporärt ambulansluftfartyg, som antingen på grund av tidsbrist eller av sina speicella egenskaper ej kan förses med sitt kännetecken, kan använda de enligt detta kapitel godkända särskilda signalerna. Den bästa metoden för att effektivt identifiera och igenkänna ambulansluftfartyg är dock användning av visuell signal, antingen kännetecknet eller den i artikel 6 närmare angivna ljussignalen eller bådadera, kompletterade med övriga i artiklarna 7 och 8 i dessa föreskrifter nämnda signaler.

Artikel 6 Ljussignaler l. Ljussignalen, som består av ett blixtrande blått ljus, är avsedd att

användas av ambulansluftfartygi syfte att signalera sin identitet. Annat

luftfartyg får icke använda denna signal. Den rekommenderade blå färgen erhålles genom användning, såsom trikromatiska koordinater, av: Grön gräns y = 0.065 + O.805x vit gräns y = 0.400-x purpurfärgad gräns x = 0.133 + O.600y Rekommenderad frekvens för de blå blixtljusen är mellan sextio och etthundra blixtar i minuten. 2. Ambulansluftfartyg bör utrustas med sådana ljus som kräves för att ljussignalen skall vara synlig från så många håll som möjligt. 3. icke ett särskilt avtal mellan i konflikten,var-

Föreligger parterna

igenom användning av blå blixtljus reserveras för identifiering av ambu-

lansluftfartyg samt sjukvårdsfartyg och sjukvårdsfarkoster, är an-

vändning av sådana signaler icke förbjuden för övriga fordon och fartyg.

Artikel 7 Radiosignaler

l. Radiosignalen skall bestå av meddelanden på radiotelefoni eller

radiotelegrafi föregångna av en särskild prioritetssignal angiven och godkänd av en av Internationella teleunionens administrativa världskonferenser om radioförbindelser. Signalen skall avgivas tre gång-

er före den aktuella sjuktransportens anropssignal. Meddelandet skall

sändas på engelska med lämpliga intervaller på de enligt punkt 3 närma-

re angivna frekvensema. Användning av prioritetssignal skall begränsas

uteslutande till sjukvårdsenheter och sjuktransporter. 2. Radiomeddelande föregånget av särskild prioritetssignal, som nämnes i punkt l, skall innehålla följande:

24 1977. I SOU 1979173

Genêveprotokollet

a) sjuktransportens anropssignal; b) uppgift om sjuktransportens position; c) uppgift om sjuktransportens nummer och typ; d) uppgift om planerad färdväg; e) beräknad transporttid samt avgångs- och ankomsttid, allt efter omständighetema; f) annan information, såsom flyghöjd, passade radiofrekvenser, språk och sekundärradarmoder och koder. 3. I syfte att underlätta de i punkterna l och 2 avsedda radioförbindelserna, ävensom i artiklarna 22, 23, 25, 26, 27 28, 29, 30 och 31 i detta protokoll avsedda förbindelsema, kan de höga fördragsslutande parterna, parterna i en konflikt, eller en av parterna i en konflikt i samförstånd med en annan eller ensam, i enlighet med tabellen över frekvensfördelning i de till den internationella telekonventionen bifogade radioföreskriftema utse och utgiva valda nationella frekvenser som de skall använda för dessa förbindelser. F rekvenserna skall meddelas Internationella teleunionen i enlighet med förfaranden som skall godkännas av en administrativ världskonferens om radioförbindelser.

Artikel 8 Identifiering på elektronisk väg l. Det sekundära radarövervakningssystemet (SSR) enligt bilaga lO till Chicagokonventionen den 7 december 1944 om internationell civil luftfart, med efter hand införda ändringar, kan användas för att identifiera och följa ambulansluftfartygs färdväg. Den SSR-mod och -kod, som skall reserveras för användning av uteslutande ambulansluftfartyg skall fastställas av de höga fördragsslutande parterna, parterna i en konflikt eller en av parterna i en konflikt i samförstånd med en annan eller ensam, i enlighet med förfaranden som skall rekommenderas av Internationella civila luftfartsorganisationen. 2. Parterna i en konflikt kan genom särskilt avtal för eget bruk upprätta ett liknande elektroniskt system för identifiering av sjukvårdsfordon samt sjukvárdsfartyg och sjukvårdsfarkoster.

Kapitel IV Radioförbindelser m. m.

Artikel 9 Radioföbindelser Den i artikel 7 i dessa föreskrifter nämnda prioritetssignalen kan föregå lämpliga radiomeddelanden från sjukvärdsenheter och sjuktransporter vid tillämpning av förfaranden som genomföres enligt artiklarna 22, 23, 25, 26, 27, 28,29, 30 och 31 i protokollet.

Artikel 10 A nvändning av internationella koder Sjukvårdsförband och sjuktransportmedel kan även använda de av den Internationella teleunionen, Internationella civila luftfanygsorgani-

SOU I979:73 1977. I 24

Genêveprotokollet

sationen och Mellanstatliga rådgivare sjöfartsorganisationen fastställda koder och signalerna. Dessa koder och signaler skall användas i enlighet med av dessa organisationer fastställda normer, sedvänjor och förfaranden.

Artikel 11 Övriga förbindelser

När dubbelriktad radioförbindelse icke är möjlig, kan de signaler användas som omnämns i den av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen internationella antagna signalkoder eller i den tillämpliga bilagan till Chicagokonventionen den 7 december 1944 om internationell civil luftfart, med efter hand införda ändringar.

Artikel 12 Färdplaner De överenskommelser och underrättelser om färdplaner som avses i artikel 29 i protokollet skall i möjligaste mån utformas enligt av Internationella civila luftfartsorganisationen fastställda normer.

Artikel 13 Signaler och ingripanden i luften mot ambulansluftfartyg

Om ett militärt luftfartyg ingriper för att i luften fastställa ett ambu-

lansluftfartygs identitet eller för att uppmana detta att landa enligt arti-

kel 30 och 31 i protokollet, skall såväl det ingripande luftfartyget som

ambulansluftfartyget tillämpa de standardförföranden rörande visuella

procedurer och radioprocedurer som fastställts i annex 2 till Chicagokonventionen den 7 december 1944 om internationell civil luftfart med efterhand införda ändringar.

Kapitel V Civilförsvar

A rtikel 14 I dentitetskort 1. För det i artikel 66, punkt 3, i protokollet avsedda identitetskortet gäller tillämpliga bestämmelser i artikel 1 i dessa föreskrifter. 2. identitetskort kan utföras

Civilförsvarspersonalens i enlighet med

förebilden i figur 3.

3. Om civilförsvarspersonalen är bemyndigad att bära lätt personlig

beväpning, bör detta omnämnas på identitetskortet.

Artikel 15 Internationella kännetecken 1. Civilförsvarets internationella kännetecken, som anges i artikel 66, punkt 4, i protokollet, utgöres av en blå liksidig triangel mot orangefärgad bakgrund. Förebild finnes i figur 4: 2. Det rekommenderas att: a) om den blå triangeln finnes på en flagga, en armbindel eller en vapenrock, att flaggan, armbindeln eller vapenrocken utgör den orangefärgade bakgrunden:

24 1977. I

Genéveprotokollet

. . . ._u=o

. . . . . . . . .

E0983

. .

w:_E_uoEEa:

. . . . . . . . .

. . 8=»

:å: . . .

EmOO._.O.._

. .

m:8m§_u:E

.

xu.C.Eum:_._

. .

zn:mM<m

r_o..:wnE=

mzux<:mzz_

C30. 5:0

. .

coxuouoccwx

. .

_uaEm.m

. . . . .

EU:

. . . . . .

. . . a . . .

. . . E. Em . . .

.

-um=uO

. . . _ . .

.=uEm:=

. . . . . . . . . . . .

E5:

. . . 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

..o__ov_o.o._nmwwm__:

. . . . å . . . . . .

3:89

EEE

.

__8_2o._.c

.av . . . .

. . . .

._UC.=.c:C

. . .

EEMZ:

. . . . . . . .

oc.._«5_uo:oucD

.

oucoawcm

. . .

_u_u.$_m

øonmêcâ:

. . . . . . . .

Eon .etc

. . .

. . :oo .

. . .

m§._ov_

. . .

:måna

. .

_w=om._oam.3m._o.=_>_u

Amuse...

ZQ~m2<Mm

._oS.=:«

ou

ova.

. .

Eoxmfitezmé

.o:m=u§E

. .

cocoxfloficofi

§.._w.a=

. .

€ u:==:8_

uucwawzz

. . m_ . . .

cmzmza

. .

Euuam

. .

. :ox :oc .

ö.. . .

“tuna

.

:uu

. .. m_

6,. E3

owman?

.

:oo . Sö..

:av

m:u~u:w_:_w

.

»EEESV

occfltmzs

5:8

.

.E._o:o::o:o.._.o>w:uO

. m

usa_ .

.

._oEE::m§_:._oE

. . .5.

aEo:o:co:ox

.öm

E::..6om_u_u©m :u.a.£o:£ a__u:o_=~E2:_

EFEZ Enâmø :EEG

Figur 3: Förebild för identitetskort för civilförsvarspersønal (format: 74 mm x 105 mm)

b) att ett av triangelns hörn vändes uppåt, vertikalt;

c) att inget av tringelns hörn vidrör kanten av den orangefärgade

bakgrunden.

1977. I Genêveprotokollet 24

3. Detinternationellakännetecknet skallha en efter omständigheterna lämplig storlek. Känntetecknet skall om möjligt, anbringas på en flat yta eller på flaggor synliga från så många håll och på så långt avstånd som möjligt. Med förbehåll för instruktioner från den behöriga myndigheten skall

civilförsvarspersonal i möjligaste mån bära huvudbonader och klä-

der försedda med det internationella kännetecknet. På natten eller när sikten är nedsatt kan kännetecknet Det belysas eller vara självlysande. kan även tillverkas av material som gör det igenkänneligt med hjälp av tekniska metoder.

Figur 4: Blå tringel mot orangefärgad bakgrund

Kapitel VI och installationer

Anläggningar innehållande

farliga krafter

Artikel 16 Internationella kännetecken 1. Det internationella kännetecknet för anläggningar och installationer innehållande farliga krafter, som anges i artikel 56, punkt 7, i protoskall utgöras av en grupp av tre lysande orangefärgade cirklar av kollet, samma storlek, anbringade varvid avståndet mellan på samma axel, cirklarna skall vara av samma som radien,

storleksordning i enlighet

med figur 5 nedan. 2. Tecknet skall ha en efter omständigheterna lämplig storlek. Då det anbringas på en utbredd yta, kan det upprepas så ofta som omständigheterna påkallar detta. Om möjligt skall de anbringas på släta ytor eller på flaggor så att det kan ses från så många håll eller på så långt avstånd som möjligt. j 3. På en flagga skall avståndet mellan tecknets yttre gränser och flaggans angränsande sidor motsvara cirkelns radie. Flaggan skall vara rektangulär och ha en vit bakgrund. 4. På natten eller när sikten är nedsatt skall tecknet belysas eller vara självlysande. Det kan även tillverkas av material som gör det igenkänn- 9

ligt med hjälp av tekniska metoder.

Figur 5: Internationella kännetecken för arbeten och anläggningar innehållande farliga krafter

24 1977. I

Genêveprotokollet

Annex II Identitetskort för journalister på farliga uppdrag

å yr k ets vägnar

. . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . .

ämm:

. .

za_8_<m

:oaEEm

. . . . . . . . . . .

Co_._w_Uc»E

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

85.5.8285.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . .

s2_»_n§E

. . . . . . .

cw____:.:

o._~m_._o::_

. . . . . . .

E32.

. . . . . . ›

:oxooöccwx

5._ . . . .

wrong:

. . . . . . . . . . . . v . . .

em_____5 .omccxøa

. . . . .

. . :oo . .

a å . . . . ..

Eoocoamøtov_

: .

mcüuâwsocc: xu.§a._owc_.._

.

.a—.:m:D _._Ewo.on_ o_2_%é_ :EuEmm :ooâuvøm € uvzxâwm

:Euz swam; c: =o_w__3_ ._2m:m

ACENC MO.

4...

musa_

O¢D_nED

~_ZOx.

b_oV_mE:~zmo_

o_u_._au..m:DV

~_mFm:z~5o.

o:x<n_ whoa;

zo_m2$E

...m

.S .2? å Eu

wa

mamman

_ogweie

m_

8:3_

oscov

ca:

-ow:oO

.m

voE

coäiåocc_

Sex;

ma_E._m__B m.:o._uoE

:ou ._

a_._Em_._oo

:så

a

.u.m__a:._=o..

.Emm Em

:8_m.o._=_oE

:onEEo

8:5

.2._.$mm:_._u_._::ou_

:a

mm.:xE_._

%§__E§c_

ova.

.Juana

m:._o:o::o›:ox __oxo.o._ammwm=:

.c_E:9.

_

.co._a.Eu:E .comsmwcmäc

ö..

:E_ouuEo

:zu

55:2 uaflzmbn :måna

280 :65 «MES va: Som :Sa __: _

Tilläggsprotokoll till Geneve-

konventionerna den 12 1949 rörande

augusti skydd för offren i icke-intemationella

väpnade konflikter

(Protokoll II)

Ratificerad av Sverige den 31 augusti 1979

Inledning

De höga fördragsslutande parterna, som erinrar om att de humanitära som kommer principer till uttryck i den för Genevekonventionerna den 12 augusti 1949 gemensamma artikel 3 skall utgöra grundvalen för respekt för individen i fall av väpnad konflikt som icke är av internationell karaktär. som dessutom erinrar om att internationella instrument om de mänskliga rättigheterna erbjuder individen ett grundläggande skydd, som understryker behovet av att tillförsäkra dessa väpnade konflikters offer ett bättre skydd. . som erinrar om att individen i de fall som icke täckes av gällande lag kvarstår under skydd av de humanitära och den allmänna principerna opinionens krav, har överenskommit om följande:

Del 1 Detta protokolls räckvidd

Artikel 1 Materiellt tillämpningsområde l. Detta protokoll, som utvecklar och kompletterar den för Genevekonventionema den 12 augusit 1949 gemensamma artikel 3 utan att ändra de villkor som gäller för dess tillämpning, skall tillämpas på alla väpnade konflikter som icke täckes av artikel l i tilläggsprotokollet till Genevekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i

internationella väpnade konflikter (Protokoll

I) och som äger rum på en

hög fördragsslutande parts territorium mellan dess stridskrafter och

upproriska väpnade styrkor eller andra organiserade grupper som under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll över en del av dess territorium att de kan utföra sammanhängande och samordnande militära operationer samt tillämpa detta protokoll. 2. Detta protokoll är icke tillämpligt på situationer som uppkommit till följd av interna störningar och spänningar, såsom upplopp, enstaka

och sporadiska våldshandlingar och andra liknande handlingar vilka ic-

ke är att betrakta såsom väpnade konflikter.

25 1977. l I

Genêveprotokollet

Artikel 2 Personligt tillämpningsområde l. Detta skall som beröres av en protokoll tillämpas på alla personer väpnad konflikt i enlighet med definitionen i artikel l utan att någon utsättes för sämre behandling på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion eller tro, politisk eller annan uppfattning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller annan rättställning eller på grund av

någon annan liknande omständighet (nedan kallad ogynnsam åtskill-

nad”). 2. Vid den väpnade konfliktens avslutande skall alla personer som berövats sin frihet eller vilkas frihet inskränkts av skäl i samband med konflikten, liksom som av samma skäl efter konfliktens avslupersoner tande berövats sin frihet eller vilkas frihet inskränkts, åtnjuta skydd av artiklarna 5 och 6 till dess att detta berövande eller denna inskränkning av friheten upphört.

Artikel 3 Nonintervention l. Ingenting i detta protokoll skall åberopas i syfte att påverka en stats suveränitet; ej heller i syfte att påverka regeringens ansvar eller med alla lagliga medel bevara eller återupprätta lag och ordning i staten eller att försvara statens nationella enhet och territoriella integritet. 2. Ingenting i detta protokoll skall åberopas till försvar för ett direkt eller indirekt ingripande, vilken orsaken än må vara, i den väpnade kon-

flikten eller i den höga fördragsslutande parts inre eller yttre angelägen-

heter på vilkens territorium konflikten äger rum.

Del II Human behandling

A rtikel 4 Grundläggande garantier l. Alla som har att ta-

personer som ej direkt tager del i eller upphört

vare sig deras frihet har inskränkts eller ej, är ga del i fientlighetcrna, berättigade till respekt för sin person, l :der och övertygelse samt religiösa seder och bruk. De skall under alla omständigheter behandlas humant och ej utsätts för ogynnsam åtskillnad. Det är förbjudet att ge order om att det icke får finnas någon överlevande. 2. Utan intrång i vad som allmänt stadgas ovan, är och skall följande handlingar mot personer avsedda i punkt l vara förbjudna när och var som helst: a) våld mot personers liv, hälsa och fysiska eller mentala välbefinnande, särskilt mord och grym behandling såsom tortyr, stympning eller varje form av kroppslig bestraffning; b) kollektiva straff; c) tagande av gisslan; d) terroristhandlingar; e) kränkande av personlig värdighet, i synnerhet förödmjukande och

sou 1979:73 1977. II 25

Genêveprotokollet

nedsättande behandling, våldtäkt, påtvingad prostitution och varje form av otillbörligt närmande; f) Slaveri och slavhandel i alla former; g) plundring; h) hot om någon av ovanstående handlingar. 3. Barn skall ges den vård och hjälp de behöver och framför allt a) skall de erhålla den uppfostran, inbegripet religiös och moralisk uppfostran, som deras föräldrar eller, i avsaknad av föräldrar, deras vårdnadshavare önskar; b) skall alla lämpliga åtgärder vidtagas för att underlätta återförening av tillfälligt åtskilda familjer; c) skall barn som ej nått femton års ålder varken inkallas till stridskraftema eller tillåtas deltaga i fientlighetema; d) skall det särskilda skydd som i denna artikel beviljas för barn som ej nått femton års ålder förbli tillämpligt om de trots bepå dem

stämmelserna i c) deltager direkt i fientligheterna och blir tillfångatag-

na; e) skall åtgärder vid behov vidtagas, om möjligt med föräldrarnas eller i enlighet med lag eller sedvanerätt utsedda vårdnadshavares godkännande, för att tillfälligt förflytta barn från område där fientligheter äger rum till ett säkrare område inom landet samt för att tillse att barnen åtföljes av personer som år ansvariga för deras säkerhet och välbefinnande.

Artikel 5 Personer vilka berövats sin frihet

l. Utöver bestämmelserna i artikel 4 skall följande bestämmelser

iakttagas såsom ett minimum vad beträffar som berövats sin

personer frihet av skäl som står i samband med den väpnade konflikten, vare sig dessa personer är internerade eller i fångenskap: a) de sårade och sjuka skall behandlas i enlighet med artikel 7; b) de i denna punkt avsedda personerna skall i samma utsträckning

som civilbefolkningen förses med livsmedel och dricksvatten och erhålla

för hälsovård garantier och hygien samt skyddas i ett svårt klimat och vid fara som uppstått till följd av den väpnade konflikten; c) de skall få mottaga enskild eller kollektiv

hjälp; d) de skall få utöva sin religion och på begäran, om så är lämpligt,

mottaga andligt bistånd från personer som utövar religiösa uppgifter, såsom militärpräster; e) de skall, om de sätts i arbete, åtnjuta samma arbetsvillkor och garantier som dem som den lokala kommer

civilbefolkningen i åtnjutande

av. 2. De som är ansvariga för de i punkt l avsedda personernas intemering eller fångenskap skall även i möjligaste mån iakttaga följande bestämmelser rörande dessa personer: a) utom då män och kvinnor tillhörande samma familj är inkvartera-

25 1 977. II

Genêveprotokollet

de tillsammans skall kvinnorna inkvarteras i lokaler som är åtskilda från männens och ställas under direkt övervakning av kvinnor; b) de skall tillåtas sända och mottaga brev och kort, vilkas antal skall begränsas av den behöriga myndigheten om den anser detta vara nödvändigt; c) platser för intemering och fångenskap skall ej vara belägna i närheten av stridsområdet. De i punkt l avsedda personerna skall evakueras, då de platser där de är internerade eller i fångenskap blir särskilt utsatta för fara till följd av den väpnade konflikten, om evakueringen kan utföras under betryggande säkerhet; d) de skall kommai åtnjutande av läkarundersökningar; e) deras fysiska eller mentala hälsa och integritet skall icke äventyras eller försummelse. Det är därför förgenom någon oberättigad handling bjudet att underkasta personer som avses i denna artikel någon medicinsk åtgärd som icke motiveras av den berörda personens hälsotillstånd och som icke är förenlig med allmänt erkända medicinska normer tilllämpade på fria människor under liknande medicinska omständigheter. 3. Personer som icke täckes av punkt l men vilkas frihet inskränkts på något sätt, av skäl som står i samband med den väpnade konflikten skall behandlas humant i enlighet med artikel 4 och punkterna l a), c), d) och 2 b) i denna artikel. 4. Om det beslutas att personer som berövats sin frihet skall återfå friheten, skall nödvändiga åtgärder för att garantera dessa personers säkerhet vidtagas av beslutsfattarna.

A rtikel 6 S traffrättsligt åtal l. Denna artikel avser åtal och bestraffning av brott i samband med väpnad konflikt. 2. Ingen dom skall avkunnas och inget straff skall verkställas mot en person som befunnits skyldig till brott utom i samband med att vederbörande fällts till ansvar av en domstol som erbjuder nödvändiga garantier för oberoende och opartiskhet. Särskilt: a) skall förfarandet omfatta föreskrifter rörande omedelbar underrättelse till den anklagade om alla detaljer i det brott som han anklagas för samt garantera den anklagade, såväl före som efter rättegången mot honom, alla nödvändiga rättigheter och försvarsmedel; b) ingen skall fällas till ansvar för ett brott utom på grundval av ett personligt straffansvar; c) ingen skall förklaras skyldig till brott på grund av handling eller försummelse då som icke utgjorde ett brott enligt lagen vid den tidpunkt handlingen begicks; ej heller skall ett strängare straff tillmätas honom än det som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. Om lagen efter det att brottet begicks ändras så att den stadgar ett lindrigare straff, skall brottslingen komma i åtnjutande härav;

sou 1979:73 1977. II 25 Genêveprotokollet

d) var och en som anklagats för brott förutsättes vara oskyldig till dess att han förklarats skyldig enligt lag; e) var och en som anklagats för brott skall ha rätt att dömas i sin närvaro; f) ingen skall tvingas avlägga vittnesbörd mot sig själv eller erkänna sig vara skydlig. 3. Var och en som blivit dömd för brott skall i samband med domens fällande underrättas om sina

besvärsmöjligheter och andra möjligheter

samt om de tidsfrister som härvid bör iakttagas. 4. Dödsstraff skall icke avkunnas mot personer som vid den tidpunkt då brottet begicks ej nått aderton års ålder och skall icke verkställas på havande kvinnor och småbarnsmödrar. 5. Vid Hemligheternas upphörande skall de makthavande myndigheterna bemöda sig om att i största möjliga utsträckning bevilja amnesti åt personer som deltagit i den väpnade konflikten eller åt dem som berövats sin frihet av skäl som står i samband med den väpnade konflikten,

vare sig de är intemerade eller i fångenskap.

Del III och

Sårade, sjuka skeppsbrutna

Artikel 7 Skydd och vård l. Alla särade, sjuka och skeppsbrutna, vare sig de har deltagit i den konflikten väpnade eller ej, skall respekteras och skyddas. 2. Under alla omständigheter skall de behandlas humant och i största möjliga utsträckning och med minsta dröjsmål erhålla den sjukvård och omsorg som deras tillstånd kräver. Ingen åtskillnad skall göras mellan dem av andra skäl än medicinska.

Artikel 8 Efterforskning

Då omständigheterna så medgiver och särskilt efter överenskommelse, skall alla åtgärder som är möjliga omedelbart vidtagas i syfte att efterforska och

omhändertaga särade, sjuka och skeppsbrutna, att skydda

dem mot och misshandel, att tillse att de erhåller

plundring lämplig vård

samt att efterforska de döda, förhindra att de plundras och tillse att de får en hedersam

begravning.

A rtikel 9 Skydd av sjukvdrds- och själavârdspersonal l. Sjukvårds- och själavårdspersonal skall respekteras och skyddas och skall erhålla all av sin verksamhet. De

tillgänglig hjälp för utövande

skall ej tvingas utföra uppgifter som icke överensstämmer med deras humanitära uppdrag. 2. Under utövande av sin verksamhet får sjukvårdspersonal ej tvingas ge företräde åt någon person utom av medicinska skäl.

25 1977. II Genéveprotokollet SOU 1979173

Artikel 10 Allmänt skydd för sjukvdrdsuppdrag l. Under inga omständigheter skall någon straffas för utförande av sjukvårdsuppgifter som är förenliga med medicinska etiska principer oberoende av vem som kommer i åtnjutande därav. 2. Personer med uppgifter inom sjukvården skall ej tvingas utföra handlingar eller arbete som strider mot medicinska etiska principer eller mot andra regler som uppställts till de sårades och sjukas bästa, inklusive detta protokoll, och icke heller tvingas avstå från handlingar som kräves i enlighet med dessa principer eller regler. 3. Personer med uppgifter inom sjukvården skall, med förbehåll för nationell lagstiftning, respekteras i vad avser deras skyldigheter att å yrkets vägnar erhålla information om sårade och sjuka i deras vård. 4. Med förbehåll för nationell lagstiftning skall ingen som utövar verksamhet inom straffas sjukvården på något sätt till följd av vägran eller försummelse att lämna information om särade och sjuka som är eller har varit i hans vård.

Artikel 11 Skydd av sjukvárdsenheter och sjuktransporter l. Sjukvårdsenheter och Sjuktransporter skall alltid respekteras och skyddas och skall icke utsättas för anfall. 2. Det skydd som tillkommer sjukvårdsenheter och Sjuktransporter skall upphöra endast i det fall att de vid sidan av användningen för humanitära uppgifter begagnas för fientliga får dock

handlingar. Skyddet

inte upphöra förrän varning givits med angivande, i förekommande fall, av skälig frist och först då varningen icke hörsammats.

Artikel 12 Kännetecken Under ledning av vederbörande behörig myndighet skall sjukvårdsoch själavårdspersonal samt sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel förses med Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonets och solens kännetecken, mot vit bakgrund. Det skall respekteras under alla förhållanden. Det skall inte användas på otillbörligt sätt.

Del IV

Civilbefolkningen

Artikel 13 Skydd av civilbefolkningen

l. Civilbefolkningen och civila personer skall åtnjuta _allmänt skydd

mot faror i samband med militära operationer. För att göra detta skydd effektivt skall följande regler under alla omständigheter tillämpas. 2. Civilbefolkningen som sådan och civila personer skall icke utsättas för anfall. Våldshandlingar eller hot om våld vars främsta syfte är att sprida terror bland civilbefolkningen är förbjudna. 3. Civila skall åtnjuta skydd enligt denna del, utom under den tid då de direkt deltar i fientligheterna.

1977. II 25

Genêveprotokollet

Artikel 14 Skydd av egendom som är nödvändig för avi/befolkningens överlevnad Utsvältning av är förbjuden såsom stridsmetod. Det

civilbefolkningen

är därför förbjudet att i detta syfte anfalla, förstöra, bortföra eller göra obrukbar sådan egendom som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad, till exempel livsmedel och jordbruksområden där livsmedel produceras, gröda, boskap, anläggningar och reservoarer för dricksvatten

samt bevattningsanläggningar.

A rtikel 15 Skydd av anläggningar och installationer som innehåller

farliga krafter

Anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter, såsom

dammar, vallar och kärnkraftverk, skall ej göras till föremål för anfall, även om de utgör militära mål, om sådana anfall kan förorsaka utlösandet av farliga krafter och därmed leda till svåra förluster bland civilbefolkningen.

Artikel 16 Skydd av kulturell egendom och platser avsedda för religionsutövning Utan i bestämmelserna i Haagkonventionen den

intrång 14 maj 1954

om av kulturell i händelse skydd egendom av väpnad konflikt är det förbjudet att begå fientlig handling riktad mot historiska minnesmärken, konstverk eller platser avsedda för religionsutövning, vilka utgör folkens kulturella eller andliga arv, samt att använda dem såsom stöd för den militära insatsen.

Artikel 17 Förbud mot tvångsförflyttning av civila l. Order om förflyttning av civilbefolkningen skall icke givas av skäl som står i samband med konflikten, om icke berörda civilas säkerhet eller tvingande militära skäl så kräver. Måste sådan förflyttning ske, skall alla åtgärder som är möjliga vidtagas i syfte att mottaga civilbefolkningen på tillfredsställande sätt vad beträffar inkvartering, hygien, hälsovård, säkerhet och förplägnad. 2. Civila skall lämna ej tvingas sitt eget territorium av skäl som står i samband med konflikten.

Artikel 18 Hjdlporganisationer och hjälpaktioner l. Hj älporganisationer inom den höga fördragsslutande terripartens torium, såsom Röda korset Röda (Röda halvmånen, lejonet och solen), kan erbjuda sina tjänster för utförande av sina traditionella i uppgifter

vad avser den väpnade konfliktens offer. Civilbefolkningen kan även på

eget initiativ omhändertaga och vårda de särade, sjuka och skeppsbrut-

na. 2. Är utsatt för lidanden till

civilbefolkningen otillbörliga följd av

brist på förnödenheter som är av största vikt för dess överlevnad, såsom

25 1977. II Genêveprotokollet SOU 1979173

livsmedel och läkemedel, skall hjälpaktioner för civilbefolkningen av en renodlat humanitär och opartisk natur och som inte medför någon ogynnsam åtskillnad genomföras med förbehåll för vederbörande höga fördragsslutande parts samtycke.

Del V Slutbestämmelser

A rtikel 1 9 I nformationsspridnin g Detta protokoll skall få så stor spridning som möjligt.

Artikel 20 Undertecknande Detta protokoll skall stå öppet för undertecknande av parter till konventionerna sex månader efter undertecknandet av slutdokumentet och under en period av tolv månader.

Artikel 21 Ratifikalion

Detta protokoll skall snarast möjligt ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos det schweiziska förbundsrådet, som är depositarie för konventionerna.

Artikel 22 Anslutning Detta protokoll skall stå öppet för anslutning av varje part till konventionema som ej undertecknat det. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.

Artikel 23 Ikraftträdande l. Detta protokoll skall träda i kraft sex månader efter dagen för deponering av två ratifikations- eller anslutningsinstrument. 2. För varje part till konventionema som därefter ratificerar eller tillträder detta protokoll skall det träda i kraft sex månader efter den dag

då parten deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Artikel 24 Ändring

l. Varje hög fördragsslutande part kan föreslå ändringar i detta protokoll. Text till ändringsförslag skall underställas depositarien, som efter samråd med alla fördragsslutande och den Internationella rödaparter korskommittén skall besluta om en konferens skall sammankallas för att taga ställning till ändringsförslaget. 2. Depositarien skall till denna konferens inbjuda samtliga höga fördragsslutande parter samt parterna till konventionerna, vare sig dessa undertecknat detta protokoll eller ej.

sou 1979:73 1977. II

Genêveprotokollet 25

Artikel 25 Uppsägning l. Skulle en hög fördragsslutande part uppsäga detta protokoll, skall uppsägningen icke träda i kraft förrän sex månader efter mottagandet av uppsägningsinstrumentet. Är emellertid den uppsägande vid parten utgången av de sex månaderna inblandad i någon av de i artikel 1 avsedda situationerna, skall uppsägningen icke träda i kraft förrän vid utgången av den väpnade konflikten. Personer som berövats sin frihet eller vilkas frihet blivit inskränkt av skäl som står i samband med konflikten skall dock även i

fortsättningen, till dess att de slutligt friges,

komma i åtnjutande av bestämmelserna i detta protokoll.

2. Uppsägningen skall skriftligen meddelas som skall

depositarien, underrätta samtliga höga

fördragsslutande parter härom.

A rtikel 26 N otzfikationer

Depositarien skall underrätta de höga fördragsslutande parterna samt parterna till konventionerna, vare sig de undertecknat detta protokoll eller ej, om:

a) undertecknanden av detta protokoll samt deponeringar av ratifika-

tions- och anslutningsinstrument ” enligt artiklarna 21 och 22;

b) dagen för detta protokolls ikraftträdande enligt artikel 23, och c) meddelanden och förklaringar enligt artikel 24.

A rtikeI 2 7

Registrering

1. Efter ikraftträdandet skall detta protokoll av depositarien överlämnas till Förenta Nationemas sekretariat för registrering och publicering, i enlighet med artikel 102 i Förenta Nationemas stadga. 2. Depositarien skall även underrätta Förenta Nationemas sekreta-

riat om alla ratifikationer och anslutningar som mottagits med avseende

på detta protokoll.

Artikel 28 Lika vitsord Originalet till detta protokoll, varav de arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texterna äger lika vitsord, skall deponeras hos depositarien, som skall överlämna bestyrkta kopior av detsamma till

samtliga parter till konventionerna.

Convention for the Protection of Cultural in the Event of Armed Conflict

Property

Signed at the Hague, on 14 May 1954

Ej ratificerad av Sverige

The High Contracting Parties,

Recognizing that cultural property has suffered grave damage during recent armed conflicts and that, by reason of the developments in the technique of warfare, it is in increasing danger of destruction; Being convinced that damage to cultural property belonging to any people whatsoever means damage to the cultural heritage of all mankind, since each people makes its contribution to the culture of the world;

Considering that the preservation of the cultural heritage is of great

importance for all peoples of the world and that it is important that this heritage should receive international protection;

Guided by the principles concerning the protection of cultural proper-

ty during armed conflict, as established in the Conventions of The Ha-

gue of 1899 and of 1907 and in the Washington Pact of 15 April, 1935; Being of the opinion that such protection cannot be effective unless both national and international measures have been taken to organize it in time of peace; Being determined to take all possible steps to protect cultural propert ty; Have agreed upon the following provisions:

Chapter I General Provisions Protection Regarding

Article 1 Definition of cultural property

For the purposes of the present Convention, the term cultural pro-

perty” shall cover, irrespective of orgin or ownership:

a) movable or immovable property of great importance to the cultur-

al heritage of every people, such as monuments of architecture, art or history, whether religious or secular; archaeological sites; groups of

buildings which, as a whole, are of historical or artistic interest; works of

art; manuscripts, books and other objects of artistic, historical or arc-

haeological interest; as well as scientific collections and important col-

lections of books or archives or of reproductions of the property defined above;

b) buüdings whose main and effective purpose is to preserve or exhi-

bit the movable cultural property defined in sub-paragraph (a) such as

1954. Kulturkonventionen 26

museums, large libraries and depositories of archives, and refuges intended to shelter, in the event of armed conflict, the movable cultural property defined in

subparagraph (a);

c) centres containing a large amount of cultural property as defined in as ”centres

sub—paragraphs (a) and (b), to be known containing mo-

numents”.

Article 2 Protection

of cultural property

For the purposes of the present Convention, the protection of cultural

property shall comprise the safeguarding of and respect for such proper-

ty.

Article 3 Safeguarding of cultural property The High Contracting Parties undertake to prepare in time of peace for the safeguarding of cultrual situated within their own terri-

property tory against the foreseeable effects of an armed conflict, by taking such measures as they consider appropriate.

Article 4 Respect for cultural property

l. The High Contracting Parties undertake to respect cultural proper-

ty situated within their own territory as well as within the territory of

other High Contracting Parties by refraining from any use of the proper-

ty and its immediate surroundings or of the appliances in use for its protection for purposes which are likely to expose it to destruction or dam-

age in the event of armed conflict; and by refraining from any act of hostility directed against such property.

2. The obligations mentioned in paragraph l of the present Article

may be waived only in cases where military necessity imperatively re-

quires such a waiver.

3. The High Contracting Parties further undertake to prohibit, prevent and, i.f necessary, put a stop to any form of theft, pillage or misap-

propriation of, and any acts of vandalism directed agianst, cultural pro-

perty. They shall refrain from requisitioning movable cultural

property situated in the territory of another

High Contracting Party.

4. They shall refrain from any act directed by way of reprisals against cultural property.

5. No High Contracting Party may evade the obligations incumbent

upon it under the present Article, in respect of another High Contracting Party, by reason of the fact that the latter has not applied the measures of safeguard referred to in Article 3.

Article 5 Occupation

l. Any High Contracting Party in occupation of the whole or part of the territory of another High Contracting Party shall as far as possible

26 1954. Kulturkonventionen

the competent national authorities of the occupied country in support safeguarding and preserving its cultural property. 2. Should it prove necessary to take measures to preserve cultural property situated in occupied territory and damaged by military operations, and should the competent national authorities be unable to take such measures, the Occupying Power shall, as far as possible, and in close co-operation with such authorities, take the most necessary measures of preservation. 3. Any High Contracting Party whose government is considered their legitimate government by members of a resistance movement, shall, if possible, draw their attention to the obligation to comply with those provisions of the Convention dealing with respect for cultural property.

Article 6 Distinctive marking of cultural property

In accordance with the provisions of Article 16, cultural property may bear a distinctive emblem so as to facilitate its recognition.

Article 7 Military measures 1. The High Contracting Parties undertake to introduce in time of peace into their military regulations or instructions such provisions as may ensure obeservance of the present Convention, and to foster in the members of their armed forces a spirit of respect for the culture and cultural property of all peoples. 2. The High Contracting Parties undertake to plan or establish in peacetime, within their armed forces, services or specialist personnel whose purpose will be to secure respect for cultural property and to cooperate with the civilian authorities responsible for safeguarding it.

Chapter II Special Protection

Article 8 Granting of special protection

l. There may be placed under special protection a limited number of refuges intended to shelter movable cultural property in the event of armed conflict, of centres containing monuments and other immoveable

cultural property of very great importance, provided that they:

a) are situated at an adequate distance from any large industrial centre or from any important military objective constituting a vulnerable point, such as, for example, an aerodrome, broadcasting station, establilishment engaged upon work of national defence, a port or railway station of relative importance or a main line of communication; b) are not used for military purposes. 2. A refuge for movable cultural property may also be placed under special protection, whatever its location, if it is so constructed that, in all probability, it will not be damaged by bombs.

sou l979:73 1954. Kulturkonventionen 26

3. A centre containing monuments shall be deemed to be used for mi-

litary purposes whenever it is used for the movement of military person-

nel or material, even in transit. The same shall apply whenever acitivities directly connected with military operations, the stationing of military personnel, or the production of war material are carried on within the centre. 4. The guarding of cultural property mentioned in paragraph l above by armed custodians specially empowered to do so, or the prescense, in the vicinity of such cultural property, of police forces normally responsible for the maintenance of public order shall not be deemed to be used for military purposes. 5. If any cultural property mentioned in paragraph l of the present Article is situated near an important as defined in the military objective said paragraph, it may nevertheless be placed under special protection if

the High Contracting Party asking for that protection undertakes, in the

event of armed conflict, to make no use of the objective and particularly, in the case of a port, railway station or aerodrome, to divert all traffic therefrom. In that event, such diversion shall be prepared in time of peace. 6. Special protection is granted to cultural property by its entry in the International Register of Cultural Property under Special Protection. This entry shall only be made, in accordance with the provisions of the present Convention and under the conditions provided for in the Regulations for the execution of the Convention.

Article 9

Immunity of cultural property under special protection The High Contracting Parties undertake to ensure the immunity of

cultural property under special protection from the time by refraining, of entry in the International Register, from any act of directed

hostility

against such property and, except for the cases provided for in paragraph 5 of Article 8, from any use of such property or its surroundings

for military purposes.

Article 10

Identification and control

During an armed conflict, cultural property under special protection

shall be marked with the distinctive emblem described in Article 16, and shall be open to international control as provided for in the Regulations for the execution of the Convention.

Article 11 Withdrawal of

immunity l. If one of the High Contracting Parties commits, in respect of any item of cultural property under special protection, a violation of the obligations under Article 9, the opposing Party shall, so long as this violation persist, be released from the obligation to ensure the immunity of the property concerned. Nevertheless, whenever possible, the latter Par-

26 1954. Kulturkonventionen

the cessation of such violation within a reasonable ty shall first request time. 2. Apart from the case provided for in paragraph l of the present Article, immunity shall be withdrawn from cultural property under special protection only in exceptional cases of unavoidable military necessity, and only for such time as that necessity continues. Such necessity can be established commanding a force the equivalent of a only by the officer division in size or larger. Whenever circumstances permit, the opposing a reasonable time in advance, of the decision to Party shall be notified, withdraw immunity. 3. The party withdrawing immunity shall, as soon as possible, so inform the Commissioner—General for cultural property provided for in the Regulations for the execution of the Convention, in writing, stating the reasons.

Chapter III Transport of Cultural Property

A rticle I 2 Transport under special protection l. Transport exclusively engaged in the transfer of cultural property, whether within a territory or to another territory, may, at the request of the High Contracting Pary concerned, take place under special protection in accordance with the conditions specified in the Regulations for the execution of the Convention. 2. Transport under special protection shall take place under the inter-

national supervision provided for in the aforesaid Regulations and shall

display the distinctive emblem described in Article 16.

3. The High Contracting Parties shall refrain from any act of hostility directed against transport under special protection.

Article 13 Transport in urgent cases 1. If a High Contracting Party considers that the safety of certain cultural property requires its transfer and that the matter is of such urgency that the procedure laid down in Article 12 cannot be followed, especially at the beginning of an armed conflict, the transport may display the distinctive emblem described in Articel 16, provided that an application for immunity referred to in Article 12 has not already been made and reof transfer should be made to the fused. As far as possible, notification Parties. Nevertheless, conveying cultural property to opposing transport of another the distinctive emblem the territory country may not display unless immunity has been expressly granted to it. 2. The High Contracting Parties shall take, so far as possible, the necessary precautions to avoid acts of hostility directed against the trans-

port described in paragraph l of the present Article and displaying the

distinctive emblem.

1954. Kulturkonventionen 26

A rticle 14

Immunity from seizure, capture and prize

l. Immunity from seizure, placing in prize, or capture shall be granted to: a) cultural property enjoying the protection provided for in Article 12 or that provided for in Article 13; b) the means of transport exclusively engaged in the transfer of such cultural property. 2. Nothing in the present Article shall limit the right of visit and search.

Chapter IV Personnel

Article 15 Personnel As far as is consistent with the interests of security, personnel engaged in the protection of cultural property shall, in the interests of such property, be respected and, if they fall into the hands of the opposing Party, shall be allowed to continue to carry out their duties whenever the cultural property for which has also fallen into the they are responsible hands of the opposing Party.

Chapter V The Distinctive Emblem

Article I 6 Emblem of the Convention

l. The distinctive emblem of the Convention shall take the form of a shield, pointed below, per saltire blue and white (a shield consisting of a royal-blue square, one of the angles of which forms the point of the

shield, and of a royal-blue triangle above the square, the space on either

side being taken up by a white triangle). 2. The emblem shall be used alone, or repeated three times in a triangular formation (one shield below), under the conditions provided for in Article 17.

A rticle 1 7 Use of the emblem

l. The distinctive emblem repeated three times may be used only as a means of identification of: a) immovable cultural property under special protection; b) the transport of cultural property under the conditions for provided in Articles 12 and l3; c) improvised refuges, under the conditions provided for in the Regulations for the execution of the Convention. 2. The distinctive emblem may be used alone of only as a means identification of: a) cultural property not under special protection;

26 1954. Kulturkonventionen

responsible for the duties of control in accordance b) the persons with the Regulations for the execution of the Convention;

personnel engaged in the protection of cultural property;

c) the d) the identity cards mentioned in the Regulations for the execution of the Convention. 3. During an armed conflict, the use of the distinctive emblem in any of the

other cases than those mentioned in the preceding paragraphs

present Article, and the use for any purpose whatever of a sign resembling the distinctive emblem, shall be forbidden. emblem on any immovable cul-

4. The distinctive may not be placed

tural unless at the same time there is displayed an authorizaproperty tion duly dated and signed by the competent authority of the High Contracting Party.

VI of of the Convention

Chapter Scope Application

Article 18 Application of the Convention

l. Apart from the provisions which shall take effect in time of peace, the present Convention shall apply in the event of declared war or of any other armed conflict which may arise between two or more of the High Contracting Parties, even if the state of war is not recognized by one or more of them. 2. The Convention shall also apply to all cases of partial or total occupation of the territory of a High Contracting Party, even if the said occupation meets with no armed resistance. 3. If one of the Powers in conflict is not a Party to the present Convention, the Powers which are Parties thereto shall nevertheless remain bound by it in their mutual relations. They shall furthermore be bound by the Convention, in relation to the said Power, if the latter has declared that it accepts the provisions thereof and so long as it applies them.

Article l 9 Conflicts not of an international character

l. In the event of an armed conflict not of an international character occurring within the territory of one of the High Contracting Parties, the each party to the conflict shall be bound to apply, as a minimum, provisions of the present Convention which relate to respect for cultural property. 2. The parties to the conflict shall endeavour to bring into force, by of the means of special agreements, all or part of the other provisions present Convention. 3. The United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization may offer its services to the parties to the conflict. shall not affect the le- 4. The application of the preceding provisions gal status of the parties to the conflict.

1954. Kulturkonventionen 26 .

Chapter VII Execution of the Convention

Article 20 Regulations the execution

for of the Convention

The procedure by which the present Convention is to be applied is defined in the Regulations for its execution, which constitute an integral part thereof.

A rticle 21 Powers

Protecting

The present Convention and the Regulations for its execution shall be

applied with the co-operation of the

Protecting Powers responsible for safeguarding the interests of the Parties to the conflict.

Article 22 Conciliation procedure

l. The Protecting Powers shall lend their

good offices in all cases where they may deem it useful in the interests of cultural property, par»

ticularly if there is disagreement between the Parties to the conflict as to

the application or interpretation of the provisions of the present Convention or the Regulations for its execution.

2. For this purpose, each of the

Protecting Powers may, either at the

invitation of one Party, of the Director-General of the United Nations

Educational, Scientific and Cultural

Organization, or on its own initiative, propose to the Parties to the conflict a meeting of their representati-

ves, and in particular of the authorities responsible for the protection of cultural property, if considered

appropriate on suitably chosen neutral

territory. The Parties to the conflict shall be bound to give effect to the proposals for meeting made to them. The Powers

Protecting shall propo-

se for approval by the Parties to the conflict a person to a

belonging

neutral Power or a person presented by the Director-General of the Uni-

ted Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, which person shall be invited to take part in such a meeting in the capacity of

Chairman.

Article 23 Assistance

of UNESCO

l. The High

Contracting Parties may call upon the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization for technical assist-

ance in

organizing the protection of or in con-

theficultural property,

nexion with any other problem arising out of the application of the present Convention or the Regulations for its execution. The Organization

shall accord such assistance within the limits fixed by its programme and by its resources.

2. The Organization is authorized to make, on its own initiative, pro-

posals on this matter

to the High Contracting Parties.

A rticle 24 Special agreements

1. The High Contracting Parties may conclude for

special agreement

26 1954. Kulturkonventionen

all matters concerning which they deem it suitable to make separate provision. 2. No special agreement may be concluded which would diminish the afforded by the present Convention to cultural property and protection to the personnel engaged in its protection.

A rticle 25 Dissemination of the Convention

The High Contracting Parties undertake, in time of peace as in time of armed conflict, to disseminate the text of the present Convention and the Regulations for its execution as widely as possible in their respective countries. They undertake, in particular, to include the study thereof in so that its their programmes of military and, if possible, civilian training,

are made known to the whole population, especially the arm-

principles of cultural ed forces and personnel engaged in the protection property.

Article 26 Translations, reports l. The High Contracting Parties shall communicate to one another, through the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, the official translations of the present Convention and of the Regulations for its execution. to 2. Furthermore, at least once every four years, they shall forward the Director-General a report giving whatever information they think

suitable concerning any measures being taken, prepared or contempla-

ted by their respective administrations in fulfilment of the present Convention and of the Regulations for its execution.

Article 27 Meetings l. The Director-General of the United Nations Educational, Scienti-

fic and Cultural Organization may, with the approval of the Executive

Board, convene meetings of representatives of the High Contracting Parties. He must convene such a meeting if at least one-fifth of the High Contracting Parties so request. 2. Without prejudice to any other functions which have been con- Convention or the Regulations for its ferred on it by the present

execution, the purpose of the meetinâll be to study problems

and of the Regulations for concerning the application of the Convention its execution, and to formulate recommendations in respect thereof. 3. The meeting may further undertake a revision of the Convention or the Regulations for its execution if the majority of the High Contracting Parties are represented, and in accordance with the provisions of Article 39.

Article 28 Sanctions The High Contracting Parties undertake to take, within the framework of their ordinary criminal jurisdiction, all necessary steps to prose-

sou 1979:73 1954. Kulturkonventionen 26

cute and impose penal or disciplinary sanctions upon those persons, of

whatever nationality, who commit or order to be committed a breach of the present Convention.

Final Provisions

Article 29 Languages l. The present Convention is drawn up in English, French, Russian and Spanish, the four texts being equally authoritative. 2. The United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall arrange for translations of the Convention into the other official languages of its General Conference.

Article 30 Signature The present Convention shall bear the date of 14 May, 1954 and, until the date of 31 December, 1954, shall remain open for signature by all States invited to the Conference which met at The Hague from 21 April, 1954 to 14 May, 1954.

Article 31 Ratification

1. The present Convention shall be subject to ratification by signatory States in accordance with their respective constitutional procedures. 2. The instruments of ratification shall be deposited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization.

Article 32 Accession From the date of its entry into force, the present Convention shall be open for accession by all States mentioned in Article 30 which have not signed it, as well as any other State invited to accede by the Executive Board of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. Accession shall be effected by the deposit of an instrument of accession with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization.

Article 33 Entry into force

1. The present Convention shall enter into force three months after five instruments of ratification have been deposited.

2. Thereafter, it shall enter into force, for each High Contracting Par-

ty, three months after the deposit of its instrument of ratification or accession. 3. The situations referred to in Articles 18 and 19 shall give immediate effect to ratifications or accessions deposited by the Parties to the conflict either before or after the beginning of hostilities or occupation.

26 I 954. K ulturkonventionen SOU 1979173

In such cases the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall transmit the communications referred to in Article 38 by the speediest method.

Article 34 Effective application

1. Each State Party to the Convention on the date of its entrydnto force shall take all necessary measures to ensure its effective application within a period of six months after such entry into force. 2. This period shall be six months from the date of deposit of the instruments of ratification or accession for any State which deposits its instrument of ratification or accession after the date of the entry into force of the Convention.

Article 35 Territorial extension of the Convention

Any High Contracting Party may, at the time of ratification or accession, or at any time thereafter, declare by notification addressed to the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, that the present Convention shall extend to all or any of the territories for whose international relations it is responsible. The said notification shall take effect three months after the date of its receipt.

Article 36 Relation to previous Conventions l. In the relations between Powers which are bound by the Conventions of The Hague concerning the Laws and Customs of War on Land (IV) and concerning Naval Bombardment in Time of War (IX), whether those of 29 July, 1899 or those of 18 October, 1907, and which are Parties to the present Convention, this last Convention shall be supplementary to the aforementioned Convention (IX) and to the Regulations annexed to the aforementioned Convention (IV) and shall substitute for the emblem described in Article 5 of the aforementioned Convention (IX) the emblem described in Article l6 of the present Convention, in cases in which the present Convention and the Regulations for its execution provide for the use of this distinctive emblem. 2._ In the relations between Powers which are bound by the Washington Pact of 15 April, 1935 for the Protection of Artistic and Scientific

Institutions and of Historic Monuments (Roerich Pact) and which are

Parties to the present Convention, the latter Convention shall be supplementary to the Roerich Pact and shall substitute for the distinguishing flag described in Article III of the Pact the emblem defined in Article l6 of the present Convention, in cases in which the present Convention and the Regulations for its execution provide for the use of this distinctive emblem.

SOU 1979,73 1954. Kulturkonventionen 26

Article 37 Denunciation

l. Each High Contracting Party may denounce the present Conven-

tion, on its own behalf, or on behalf of any territory for whose international relations it is responsible. 2. The denunciation shall be notified by an instrument in writing, deposited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. 3. The denunciation shall take effect one year after the receipt of the instrument of denunciation. However, if, on the expiry of this period,

the denouncing

Party is involved in an armed conflict, the denunciation shall not take effect until the end of hostilites, or until the operations of repatriating cultural property are completed, whichever is the later.

Article 38 Notifications

The Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall inform the States referred to in Articles 30 and 32, as well as the United Nations, of the deposit of all the instruments of ratification, accession or acceptance provided for in Article 31, 32 and 39 and of the notifications and denunciations for reprovided spectively in Articles 35, 37 and 39.

Article 39 Revision of the Convention and of the Regulations for its

execution

1. Any High Contracting Party may propose amendments to the pre-

sent Convention or the Regulations for its execution. The text of any proposed amendment shall be communicated to the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization who shall transmit

it to each High Contracting Party with the request

that such Party reply within four months stating whether it: a) desires that a Conference be convened to consider the proposed amendment; b) favours the acceptance of the proposed amendment without a Conference; or c) favours the rejection of the proposed amendment vsdthout a Conferrence. 2. The Director-General shall transmit the replies, received under pa-

ragraph l of the present Article, to all High Contracting Parties.

3.

If all the High Contracting Parties which have, within the pre-

scribed time—limit, stated their views to the Director-General of the United Nations Scientific and Educational, Cultural Organization, pursuant to paragraph 1 (b) of this Article, inform him that they favour acceptance of the amendment without a Conference, notification of their decision shall be made by the Director-General in accordance with Article 38. The amendment shall become effective for all the High Parties

Contracting on the expiry of ninety days from the date of such

notification.

26 1954. Kulturkonventionen

4. The Director-General shall convene a Conference of the High Contracting Parties to consider the proposed amendment if requested to do so by more than one-third of the High Contracting Parties. 5. Amendments to the Convention or to the Regulations for its execution, dealt with under the provisions of the preceding paragraph, shall enter into force only after they have been unanimously adopted by the High Contracting Parties represented at the Conference and accepted by each of the High Contracting Parties. 6. Acceptance by the High Contracting Parties of amendments to the Convention or to the Regulations for its execution, which have been adopted by the Conference mentioned in paragraphs 4 and 5, shall be effected by the deposit of a formal instrument with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. 7. After the entry into force of amendments to the present Convention or to the Regulations for its execution, only the text of the Convention or of the Regulations for its execution thus amended shall remain open for ratification or accession.

Article 40 Registration In accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations, the present Convention shall be registered with the Secretariat of the United Nations at the request of the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. In faith whereof the undersigned, duly authorized, have signed the present Convention. Done at the Hague, this fourteenth day of May, 1954, in a single copy which shall be deposited in the archives of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, and certified true copies of which shall be delivered to all the States referred to in Articles 30 and 32 as well as to the United Nations.

Regulations for the Execution of the Convention for the

Protection of Cultural in the Event of Armed

Property

Conflict

Chapter I Control

Article 1 International list of persons

On the entry into force of the Convention, the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall compile an international list consisting of all persons nominated by

the High Contracting Parties as qualified to carry out the functions of

Comrnissioner-General for Cultural Property. On the initiative of the

sou 1979:73 1954. 26

Reglemente

Director-General of the United Nations Scientific Educational, and Cultural Organization, this list shall be

periodically revised on the basis of requests formulated by the High Contracting Parties.

Article 2 Organization control

of As soon as any High Contracting Party is engaged in an armed con-

flict to which Article 18 of the Convention applies: a) It shall appoint a representative for cultural property situated in its territory; if it is in occupation of another territory, it shall appoint a special representative for cultural situated property in that territory;

b) The Protecting Power acting for each of the Parties in conflict with such High Contracting Party shall appoint delegates accredited to the

latter in conformity with Article 3 below;

c) A Commissioner-General for Cultural

Property shall be appointed

to such High Contracting Party in accordance with Article 4.

Article 3 Appointment

of delegates of Protecting Powers The Protecting Power. shall

appoint its delegates from among the members of its diplomatic or consular staff or, with the approval of the Party to which they will be accredited, from among other persons.

Article 4 Appointment of Commissioner-General

l. The Commissioner-General for Cultural Property shall be chosen from the international list of persons by joint agreement between the Party to which he will be accredited and the Proctecting Powers acting on behalf of the opposing Parties. 2. Should the Parties fail to reach agreement within three weeks from the beginning of their discussions on this point, they shall request the President of the International of Justice to appoint the Commis-

C/Iourt

sioner-General, who shall the Party to which

not/take up his duties until

he is accredited has approved his appointment.

Article 5 Functions of delegates

The delegates of the Protecting Powers shall take note of violations of the Convention, investigate, with the approval of the Party to which they are accredited, the circumstances in which they have occurred, make representations locally to secure their cessation and, if necessary, notify the Comrr1issioner—General of such violations. They shall keep him informed of their activities.

Article 6 Functions of the Commissioner-General

l. The Commissioner-General for Cultural Property shall deal with all matters referred to him in connexion with the application of the Convention, in conjunction with the representative of the Party to which he is accredited and with the delegates concerned.

26 1954. Kulturkonventionen SOU 1979173

2. He shall have powers of decision and appointment in the cases specified in the present Regulations. 3. With the agreement of the Party to which he is accredited, he shall have the right to order an investigation or to conduct it himself. 4. He shall make any representations to the Parties to the conflict or to their Protecting Powers which he deems useful for the application of . the Convention. 5. He shall draw up such reports as may be necessary on the application of the Convention and communicate them to the Parties concerned and to their Protecting Powers. He shall send copies to the Director- General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, who may make use only of their technical contents. 6. If there is no Protecting Power, the Commissioner-General shall exercise the functions of the Protecting Power as laid down in Articles 21 and 22 of the Convention.

Article 7 Inspectors and experts l. Whenever the Commissioner-General for Cultural con- Property siders it necessary, either at the request of the delegate concerned or after consulation with them, he shall propose, for the approval of the Party to which he is accredited, an inspector of cultural property to be charged with a specific mission. An inspector shall be responsible only to the Commissioner-General. 2. The Commissioner-General, delegates and inspectors may have recourse to the services of experts, who will also be proposed for the approval of the Party mentioned in the preceding paragraph.

Article 8 Discharge of the mission of control

The Commissioners-General for Cultural Property, delegates of the

Protecting Powers, inspectors and experts shall in no case exceed their

mandates. In particular, they shall take account of the security needs of the High Contracting Party to which they are accredited and shall in all circumstances act in accordance with the requirements of the military

situation as communicated to them by that High Contracting Party.

Article 9 Substitutes for Protecting Powers

If a Party to the conflict does not benefit or ceases to benefit from the activities of a Protecting Power, a neutral State may be asked to undertake those functions of a Protecting Power which concern the appointment of a Commissioner-General for Cultural in accordance Property with the procedure laid down in Article 4 above. The Commissioner- General thus appointed shall, if need be, entrust to inspectors the functions of delegates of Protecting Powers as specified in the present Regulations.

sou 1979:73 26

1954. Reglemente

Article 10 Expenses The remuneration and expenses of the Comrnissioner—General for Cultural Property, inspectors and experts shall be met by the Party to which Remuneration they are accredited. and expenses of delegates of the Protecting Powers shall be subject to agreement between those Powers and the States whose interests they are safeguarding.

Chapter II Protection Special

Article I I Improvised refuges l. If, during an armed conflict, any High Contracting Party is induced circumstances by unforeseen to set up an improvised refuge and desires that it should be placed under special protection, it shall communicate this fact forthwith to the Commissioner-General accredited to that Party. 2. If the Commissioner—General considers that such a measure is justified by the circumstances and of the cultural by the importance property sheltered in this improvised refuge, he may authorize the High

Contracting Party to display on such refuge the distinctive emblem

defined in Article l6 of the Convention. He shall communicate his decision without delay to the delegates of the Protecting Powers who are concerned, each of whom may, within a time-limit of 30 days, order the immediate withdrawal of the emblem. 3. As soon as such delegates have signified their agreement or if the time-limit of 30 days has passed without any of the delegates concerned having made an objection, and if, in the view of the Commissioner- General, the refuge fulfils the conditions laid down in Article 8 of the Convention, the Commissioner-General shall request the Director- General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization to enter the refuge in the Register of Cultural Property under Special Protection.

Article 12 International Cultural

Register of Property under Special

Protection 1. An International Register of Cultural under Property Special Protection shall be prepared. 2. The Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall maintain this Register. He shall

furnish copies to the Secretary-General of the United Nations and to the

High Contracting Parties.

3. The Register shall be divided into sections, each in the name of a

High Contracting Party, Each section shall be sub-divided into three

paragraphs, headed: Refuges, Centres containing Monuments, Other Immovable Cultural Property. The Director-General shall determine what details each section shall contain.

26 1954. Kulturkonventionen

Article 13 Requests for registration

l. Any High Contracting Party may submit to the Director—General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization an application for the entry in the Register of certain refuges, centres containing monuments or other immovable cultural property situated within its territory. Such application shall contain a description of the location of such property and shall certify that the property complies with the provisions of Article 8 of the Convention. 2. In the event of occupation, the Occupying Power shall be competent to make such application. 3. The Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall, without delay, send copies of applications for registration to each of the High Contracting Parties.

Article 14 Objections l. Any High Contracting Party may, by letter addressed to the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, lodge an objection to the registration of cultural property. This letter must be received by him within four months of the day on which he sent a copy of the application for registration. 2. Such objection shall state the reasons giving rise to it, the only valid grounds being that: a) the property is not cultural property; b) the property does not comply with the conditions mentioned in Article 8 of the Convention. 3. The Director-General to shall send a copy of the letter of objection seek the High Contracting Parties without delay. He shall, if necessary, the advice of the International Committee on Monuments, Artistic and Historical Sites and Archaeological Excavations and also, if he thinks fit, of any other competent organization or person. 4. The Director-General, or the High Contracting Party requesting registration, may make whatever representations they deem necessary to the High Contracting Parties which lodged the objection, with a view to causing the objection to be withdrawn. 5. lf a High Contracting Party which has made an application for registration in time of peace becomes involved in an armed conflict before the entry has been made, the cultural property concerned shall at once be provisionally entered in the Register, by the Director—General, pending the confirmation, withdrawal or cancellation of any objection that may be, or may have been, made. 6. If, within a period of six months from the date of receipt of the letter of objection, the Director-General has not received from the High Contracting Party lodging the objection a communication stating that it has been withdrawn, the High Contracting Party applying for

Reglemente

registration may request arbitration in accordance with the procedure in the following paragraph. 7. The request for arbitration shall not be made more than one year after the date of receipt by the Director-General of the letter of objection. Each of the two Parties to the dispute shall appoint an arbitrator. When more than one objection has been lodged against an application

for registration, the High Contracting Parties which have lodged the ob-

jections shall, by common consent, appoint a single arbitrator. These two arbitrators shall select a chief arbitrator from the international list mentioned in Article l of the present Regulations. If such arbitrators cannot agree upon their choice, they shall ask the President of the International Court of Justice to appoint a chief arbitrator who need not necessarily be chosen from the international list. The arbitral tribunal thus constituted shall fix its own procedure. There shall be no appeal from its decisions.

8. Each of the High Contracting Parties may declare, whenever a dis-

pute to which it is a Party arises, that it does not wish to apply the arbitration procedureprovidedfor in In suchcases.

theprecedingparagraph.

the objection to an application for registration shall be submitted by the Director-General to the High Parties.

Contracting The objection will be

confirmed only if the High

Contracting Parties so decide by a two-third majority of the High Contracting Parties voting. The vote shall be taken

by correspondence, unless the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization deems it essential to convene a meeting under the powers conferred 27 upon him by Article of the Convention. If the Director-General decides to proceed with the

vote by correspondence, he shall invite the High Contracting Parties to

transmit their votes by sealed letter within six months from the day on which they were invited to do so.

Article 15 Registration 1. The Director-General of the United Nations Scien- Educational, tific and Cultural Organization shall cause to be entered in the Register, under a serial number, each item of property for which application for registration is made, provided that he has not received an objection within the time-limit prescribed in paragraph l of Article 14. 2. If an objection has been lodged, and without prejudice to the provision of paragraph 5 of Article 14, the Director-General shall enter property in the Register only if the objection has been withdrawn or has failed to be confirmed following the procedures laid down in either paragraph 7 or paragraph 8 of Article 14. 3. Whenever 3 of Article paragraph ll applies, the Director-General shall enter property in the Register if so requested by the Commissioner- General for Cultural Property. 4. The Director-General shall send without delay to the Secretary-

26 1954. Kulturkonventionen

General of the United Nations, to the High Contracting Parties, and, at the request of the Party applying for registration, to all other States referred to in Articles 30 and 32 of the Convention, a certified copy of each entry in the Register. Entries shall become effective thirty days after despatch of such copies.

A rticle 16 Cancellation l. The Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall cause the registration of any property to be cancelled: a) at the request of the High Contracting Party within whose territory the cultural property is situated; b) if the High Contracting Party which requested registration has denounced the Convention, and when that denunciation has taken effect;

c) in the special case provided for in Article 14, paragraph 5, when an

objection has been confirmed following the procedures mentioned either in paragraph 7 or in paragraph 8 of Article 14. 2. The Director-General shall send without delay, to the Secretary- General of the United Nations and to all States which received a copy of the entry in the Register, a certified copy of its cancellation. Cancellation shall take effect thirty days after the despatch of such copies.

Chapter III Transport of Cultural Property

Article 17 Procedure to obtain immunity l. The request mentioned in paragraph 1 of Article 12 of the Convention shall be addressed to the Commissioner-General for Cultural Property. It shall mention the reasons on which it is based and specify

the approximate number and the importance of the objects to be trans-

ferred, their present location, the location now envisaged, the means of transport to be used, the route to be followed, the date proposed for the transfer, and any other relevant information. 2. If the Commissioner-General, after taking such opinions as he deems fit, considers that such transfer is justified, he shall consult those delegates of the Protecting Powers who are concerned, on the measures proposed for carrying it out. Following such consultation, he shall notify the Parties to the conflict concerned of the transfer, including in such notification all useful information. 3. The Commissioner-General shall appoint one or more inspectors, who shall satisfy themselves that only the property stated in the request is to be transferred and that the transport is to be by the approved methods and bears the distinctive emblem. The inspector _or inspectors shall accompany the property to its destination.

1954. 26

Reglemente

Article 18 Transport abroad Where the transfer under special protection is to the territory of another country, it shall be governed not only by Article 12 of the Convention and by Article 17 of the present Regulations, but by the following further provisions: a) while the cultural property remains on the territory of another State, that State shall be its depositary and shall extend to it as great a measure of care as that which it bestows upon its own cultural property of comparable importance; b) the depositary State shall return the property only on the cessation of the conflict; such return shall be effected within six months from the date on which it was requested;

c) during the various transfer operations, and while it remains on the

territory of another State, the cultural property shall be exempt from confiscation and may not be disposed of either by the depositor or by the

depositary. Nevertheless, when the safety of the property requires it,

the assent of the depositor,

depositary may, with t_he have the property

transported to the territory of a third country, under the conditions laid down in the present article; d) the request for special protection shall indicate that the State to whose territory the property is to be transferred accepts the provisions of the present Article.

Article 19 Occupied territory Whenever a High of another

Contracting Party occupying territory High Contracting Party transfers cultural property to a refuge situated

elsewhere in that territory, without being able to follow the procedure provided for in Article l7 of the Regulations, the transfer in question

shall not be regarded as misappropriation within the meaning of Article

4 of the Convention, provided that the Commissioner-General for Cultural Property certifies in writing, after having consulted the usual custodians, that such transfer was rendered necessary by circumstances.

Chapter IV The Distinctive Emblem

A rticle 20 A ffixing of the emblem

1. The placing of the distinctive emblem and its degree of visibility shall be left to the discretion of the competent authorities of each High

Contracting Party. It may be displayed on flags or armlets; it may be

painted on an object or represented in any other appropriate form. 2. However, without prejudice to any possible fuller markings, the emblem shall, in the event of armed conflict and in the cases mentioned in Articles l2 and 13 of the Convention, be placed on the vehicles of transport so as to be clearly visible in daylight from the air as well as from the ground.

26 1954. Kulturkonventionen SOU 1979173

The emblem shall be visible from the ground: a) at regular intervals sufficient to indicate clearly the perimeter of a centre containing monuments under special protection; b) at the entrance to other immovable cultural property under special protection.

Article 21 Identification of persons

l. The persons mentioned in Article 17, paragraph 2 (b) and (c) of the Convention may wear an armlet hearing the distinctive emblem, issued and stamped by the competent authorities. 2. Such persons shall carry a special identity card bearing the distinctive emblem. This card shall mention at least the surname and first names, the date of birth, the title or rank, and the function of the holder. The card shall bear the photograph of the holder as well as his signature or his fingerprints, or both. It shall bear the embossed stamp of the com- petent authorities.

3. Each High Contracting Party shall make out its own type of ident-

ity card, guided by the model annexed, by way of example, to the present Regulations. The High Contracting Parties shall transmit to each other a specimen of the model they are using. Identity cards shall be made out, if possible, at least in duplicate, one copy being kept by the issuing Power. 4. The said persons may not, without legitimate reason, be deprived of their identity card or of the right to wear the armlet.

1954. 26 Reglemente

å: .B

fee

$.33 ko

.se

§38

w.§§=.m.~.n .£=.:5u.w.E.

»såäøuau

.Rim

S50

.Såna »kan

nmaoefih

ko

~Q.EO~\~=§.\Q

Ems:

oEm ASS»

u=.:.§

ESE

om._ooM

Emu

MO

Jawa_

HODESZ

wo 05

E

åns_

?E3

m5

. € u%a bönor_

E 3

05 QMU 002%

vomwwøo Baa: _a.5=:o

.oøwøm

E8

._.:.zmn:

wo

35:00

mo

_ocaomuom

mt: BE.

:oüooaoua

.ao mo

cofioowoum

uuE..

«om

5:32

:o::o=oD

. . mo

. 05

of

så ämm :så

05mm_

m_

moEw: .s .8 wo

DENEBW .:o_8=:.._ Bum

EE 0:5 BE.

Protocol for the Protection of Cultural Prop-

in the Event of Armed Conflict

erty

Signed at the Hague, on 14 May 1954

Ej ratificerad av Sverige

The High Contracting Parties are agreed as follows:

I 1. Each High Contracting Party undertakes to prevent the exportaof cultural

tion, from a territory occupied by it during an armed conflict,

as defined in Article 1 of the Convention for the Protection of property Cultural Property in the Event of Armed Conflict, signed at The Hague on 14 May, 1954. 2. Each High Contracting Party undertakes to take into its custody cultural imported into its territory either directly or indirectly property from territory. This shall either be effected automatically any occupied of upon the importation of the property or, failing this, at the request the authorities of that territory. 3. Each High Contracting Party undertakes to return, at the close of

authorities of the territory previously occu-

hostilities, to the competent which if such property has been pied, cultural property is in its territory, exported in contravention of the principle laid down in the first paragraph. Such property shall never be retained as war reparations. 4. The High Contracting Party whose obligation it was to prevent the exportation of cultural property from the territory occupied by it, shall

to the holders in good faith of any cultural property

pay an indemnity

which has to be returned in accordance with the preceding paragraph.

II 5. Cultural property coming from the territory of a High Contracting of another Party and depositcd by it in the territory High Contracting

Party for the purpose of protecting such property against the dangers of

an armed conflict, shall be returned by the latter, at the end of hostilities, to the competent authorities of the territory from which it came.

III 6. The present Protocol shall bear the date of 14 May, 1954 and, until the date of 31 December, 1954, shall remain open for signature by all States invited to the Conference which met at The Hague from 21 April, 1954 to 14 May, 1954. 7. a) The present Protocol shall be subject to ratification by signatory States in accordance with their respective constitutional procedures.

sou 1979:73 1954. 27 Kulturprotokollet

b) The instruments of ratification shall be deposited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. 8. From the date of its entry into force, the present Protocol, shall be open for accession by all States mentioned in paragraph 6 which have not signed it as well as any other State invited to accede by the Executive Board of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. Accession shall be effected by the deposit of an instrument of accession with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. 9. The States reffered to in paragraph 6 and 8 may declare, at the time of signature, ratification or accession, that they will not be bound of Section by the provisions I or by those of Section II of the present Protocol. 10. a) The present Protocol shall enter into force three months after five instruments of ratification have been deposited. b) Thereafter, it shall enter into force, for each High Contracting Party, three months after the deposit of its instrument of ratification or accession. c) The situations referred to in Articles 18 and 19 of the Convention for the Protection of Cultural Property in the Event of Armed Conflict, signed at The Hague on l4 May, 1954, shall give immediate effect to ratifications and accessions deposited either by the Parties to the conflict before or after the beginning of hostilities or occupation. In such cases, the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall transmit the communications referred to in paragraph l4 by the speediest method. ll. a) Each State Party to the Protocol on the date of its entry into force shall take all necessary measures to ensure its effective application within a period of six months after such entry into force. b) This period shall be six months from the date of deposit of the instruments of ratification or accession for any State which deposits its instrument of ratification or accession after the date of the entry into force of the Protocol.

12. Any High Contracting Party may, at the time of ratification or

accession, or at any time thereafter, declare by notification addressed to the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, that the present Protocol shall extend to all or any of the territories for whose international relations it is responsible. The said notification shall take effect three months after the date of its

l3. a) Each High Contracting Party may denounce the present Protocol, on its own behalf, or on behalf of any territory for whose international relations it is responsible. b) The denunciation shall be notified by an instrument in writing, de-

27 1954. K SOU 1979-73

ulturprotokollet

posited with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. c) The denunciation shall take effect one year after receipt of the instrument of denunciation. However, if, on the expiry of this period, the denouncing Party is involved in an armed conflict, the denunciation shall not take effect until the end of hostilities, or until the operations of repatriating cultural property are completed, whichever is the later. l4. The Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall inform the States referred to in paragraphs 6 and 8, as well as the United Nations, of the deposit of all the instruments of ratification, accession or acceptance provided for in paragraphs 7, 8 and l5 and the notifications and denunciations provided for respectively in paragraphs l2 and 13. 15. a) The present Protocol may be revised if revision is requested by more than one-third of the High Contracting Parties. b) The Director—General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization shall convene a Conference for this purpose. c) Amendments to the present Protocol shall enter into force only after they have been unanimously adopted by the High Contracting Parties represented at the Conference and accepted by each of the High Contracting Parties. d) Acceptance by the High Contracting Parties of amendments to the present Protocol, which have been adopted by the Conference metioned in subparagraphs (b) and (c), shall be effected by the deposit of a formal instrument with the Director-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. e) After the entry into force of amendments to the present Protocol, only the text of the said Protocol thus amended shall remain open for ratification of accession. In accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations, the present Protocol shall be registered with the Secretariat of the United Nations at the request of the Director—General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. In faith whereof the undersigned, duly authorized, have signed the present Protocol. Done at The Hague, this fourteenth day of May, 1954, in English, French, Russian and Spanish, the four texts being equally authoritative, in a single copy which shall be deposited in the archives of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, and certified true copies of which shall be delivered to all the States referred to in paragraphs 6 and 8 as well as to the United Nations.

Del II Konventioner som

gäller

såväl i fred som under

krig

konventionen

Europeiska angående

för de och de.

skydd mänskliga rättigheterna

friheterna

grundläggande

Artiklarna 1-18.

Rom den 4 november 1950.

Ratificerad av Sverige den ll januari 1952. Ratifikationsinstrumentet deponerat i Strasbourg den 4 februari 1952.

Sö 1952:35

Undertecknande regeringar, vilka äro medlemmar av Europarådet, hava, i betraktande av att Förenta Nationemas generalförsamling den 10 december 1948 i proklamerat en universell förklaring om de mänskliga rättigheterna, i betraktande av att denna förklaring syftar till att trygga universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter, som däri angivits, i betraktande av att Europarådets syfte är att uppnå fastare enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja detta syfte är vidmakthållandet och utvecklandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i ändamål att bekräfta sin djupa tro på de grundläggande friheterna, vilka utgöra själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som

bäst vidmakthållas å andra sidan genom verkliga politisk demokrati

samt, å den andra, genom samfälldhet i uppfattningen och respekterandet av de mänskliga rättigheterna, till vilka de bekänna sig, samt i egenskap av regeringar i europeiska stater, vilka besjälas av samma anda och äga ett gemensamt an! i sina ideal, sina politiska traditioner, sin frihet och sin rättsordning, beslutna att vidtaga de första åtgärderna ägnade att universellt säkerställa vissa av de rättigheter, som angivits i den universella deklarationen, överenskommit som följer:

Artikel 1 De höga fördragsslutande parterna skola garantera envar, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter, som angivas i avdelning I av denna konvention.

Avdelning I

Artikel 2 l. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen bliva berövad livet utom till verkställande av domstols dom i

28 1950. Europeiska mänskorättskonventionen SOU 1979173

fall då han dömts för brott, som enligt lagen är belagt med sådant straff. 2. Berövande av livet skall icke anses hava skett i strid mot denna artikel, när det är en följd av våld, som var absolut nödvändigt. a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning; b) för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är berövad sin frihet att undkomma; c) vid lagligen vidtagen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.

Artikel 3 Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 4 l. Ingen må hållas i slaveri eller träldom. 2. Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete. 3. Med tvångsarbete eller påtvingat arbete enligt denna artikel förstås icke. a) arbete som regelmässigt utkräves av den som är underkastad frihetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som är villkorligt frigiven;

b) tjänstgöring av militär art eller, i länder varest samvetsbetänklig-

heter mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hithörande fall utkräves i stället för militär värnpliktstjänstgöring;

c) tjänstgöring som utkräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets

existens eller välfärd; d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldighetema.

Artikel 5 l. Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må berövas sin frihet utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver: a) då någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol; b) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna föreläggande eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet; c) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet för att ställas inför

vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för

att ha förövat brott, eller när det skäligen anses nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta; d) då en underårig genom lagligt beslut är berövad sin frihet för att

undergå skyddsuppforstran eller för att inställas inför vederbörlig rätts-

lig myndighet; e) då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av sprid-

1950. mänskorättskonventiønen 28

Europeiska

ning av smittosam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hemfallen åt missbruk av droger eller lösdrivare; f) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet till förhindrande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande. 2. Envar, som arresteras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom. 3. Envar, som är arresterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad

under l.c) sagts, skall ofördröjligen ställas inför domare eller annan

ämbetsman, som _enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning må krävas borgen för att vederbörande inställer sig till rättegången. 4. Envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas samt hans frigivning beslutas, om åtgärden icke är laglig. 5) Envar, som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd.

Artikel 6 l. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheteroch skyldigheterelleranklagelsemot honom för br0tt,vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse. 2. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts. 3. Envar som blivit anklagad för brottslig gärning, skall äga följande minimirättigheter:

a) att ofördröjligen på ett språk, som han förstår, och i detalj bliva

underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot honom; b) att åtnjuta tillräckligt tid och möjlighet att förbereda sitt försvar; c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångsbiträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar; d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas emot honom,

28 1950. Europeiska mänskorrättskonventionen

samt att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom; e) att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstol.

Artikel 7 l. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var tillämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gärningens begående. 2. Förevarande artikel skall icke hindra rannsakning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som erkännas av civiliserade stater.

Artikel 8 l. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem- och sin korrespondens. 2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers frioch rättigheter.

Artikel 9 l. Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religon eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor. 2. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.

Artikel JO l. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt inne-

fattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tan-

kar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territo-

riella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag. 2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demo-

kratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den

territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av

1950. mänskorâttskonventionen 28 Europeiska

oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelse spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Artikel 11 l. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. 2. Utövandet av dessa rättigheter må icke underkastas andra inskränkningar än sådana som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggnadet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar icke, att för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen lagliga inskränkningar må göras i de nämnda rättigheternas utövande.

Artikel 12 Giftasvuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar, som reglera utövandet av denna rättighet.

Artikel 13 Envar, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbetsman i

tjänsteutövning.

Artikel 14 Åtnjutandet av de fri- och rättiheter,

som angivas i denna

konvention, skall tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom på gmnd av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, na-

tionell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Artikel 15 l. Under krig eller annat allmänt nödläge, som hotar nationens existens, må fördragsslutande som inpart vidtaga åtgärder, nebär avvikelser från dess skyldigheter i den enligt denna konvention som är

utsträckning, oundgängligen erfoderligt med hänsyn till situationens krav, under förutsättning att dessa åtgärder icke strida mot landets

övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.

2. Inga inskränkningar i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga kiigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 (mom l) och 7 må göras med stöd av förevarande bestämmelse. 3. Fördragsslutande part, som begagnar sig av rätten till avxdkelser från denna konvention, skall hålla Europarådets generalsekreterare till fullo underrättad och de åtgärder som i sådant hänseende xddtagits och om skälen för dessa. Fördragsslutande part skall likaledes underrätta

28 1950. Europeiska mänskorättskonventionen

Europarådets generalsekreterare om när dylika åtgärder hava trätt ur kraft och konventionens bestämmelser åter blivit i allo tillämpliga.

Artikel 16 Intet i artiklarna och 14 må anses hindra 10, ll de höga

fördragsslutande parterna från att stadga inskränkningar i utlänningars

politiska verksamhet.

Artikel 17 Intet i denna konvention må tolkas såsom medförande rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter, som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning än som däri medgivits.

Artikel 18 De som i denna konvention be-

inskränkningar, medgivits

träffande de däri upptagna fri- och rättigheterna, må icke vidtagas annat än i de syften, med hänsyn till vilka de tillåtits.

Tilläggsprotokoll till konvention

angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de frihetema

grundläggande

Artiklarna 1-3.

Paris den 20 mars 1952.

Ratificerad av Sverige den 17 april 1953. Ratifikationsinstrument deponerat i Strasbourg den 22 juni 1953.

SÖ 1953:26

Undertecknade vilka äro medlemmar regeringar, av Europarådet, hava beslutna att vidtaga åtgärder ägnade att kollektivt säkerställa även vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan upptagits i avdel-

ning I av konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de friheterna undertecknad i Rom den 4 november

grundläggande

1950 (i det följ ande benänmd ”konventionen”)

överenskommit som följer:

Artikel 1 Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall länmas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de

förutsättningar som angivas i lag och av

folkrättens allmänna grundsatser. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan som staten finner

lagstiftning erforderlig för att reglera

nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa av skatter

betalning och andra pålagor eller

av böter och viten.

Artikel 2 Vid utövandet

Ingen må förvägras rätten till undervisning. av

den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en

uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräld-

rarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Artikel 3 De höga fördragsslutande förbinda parterna sig att anordna fria och

hemliga val med skäliga mellanrum samt under förhållanden

som tillförsäkra folket rätten att fritt ge uttryck åt sin mening beträffan-

de sammansättningen av den lagstiftande församlingen.

Protokoll nr 4 till konventionen angående

för de och de

skydd mänskliga rättigheterna

friheterna.

grundläggande

Artiklarna 1-4 den 16 1963.

Strasbourg september

Ratificerad av Sverige den 14 maj 1964. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Strasbourg den 13 juni 1964.

SÖ 1964:11

Undertecknande som äro medlemmar av Europarådet och

regeringar, vilka beslutat säkerställa andra att vidtaga åtgärder för att gemensamt och friheter än dem som redan inskrivits i avdelning I i den i rättigheter Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen angående

rättigheterna och de grundläggande frihetema

skydd för de mänskliga ”konventionen”) och i artiklarna l-3 i det i Paris den (här nedan kallad

20 mars 1952 undertecknade första tilläggsprotokollet till konventionen,

hava överenskommit om följande.

Artikel 1 enbart att Ingen må berövas sin frihet på grund av oförmåga fullgöra avtalad förpliktelse.

Artikel 2 l. Den som lagligen befinner sig på en stats område äger rätt att där fritt röra sig och att fritt välja bosättningsort. 2. Envar att lämna vilket som helst land, inbegripet sitt äger frihet eget. 3. Utövandet får icke underkastas andra inav dessa rättigheter skränkningar än sådana som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna för av den allmänna ordningen och för-

säkerheten, upprätthållande

hindrande av brott, för av hälsa eller moral eller av annans

skyddande

fri- och rättigheter. som angivas i mom 1 må inom bestämda områden 4. De rättigheter tillika bli föremål för inskränkningar, angivna i lag, vilka äro berättigade av hänsyn till det allmännas intresse i ett demokratiskt samhälle.

Artikel 3 l.. Ingen må tvingas att lämna den stat vari han är medborgare vare sig genom individuella eller kollektiva åtgärder. 2. Ingen må förvägras rätten att inresa i den stat vari han är medborgare.

Artikel 4 Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.

sou 1979:73 31

Konvention

angående flyktingars rättsliga ställning

Artiklarna l, 8, 9.

Geneve den 28 juli 195 l.

Ratificerad av Sverige den 16 augusti 1954. Ratifikationsinstrumentet deponerades i New York den 26 oktober 1954.

SÖ 1954:55

Inledning

De höga fördragsslutande parterna hava, i betraktande av att Förenta Nationemas stadga och den av general-

församlingen den 10 december 1948 antagna universella förklaringen

om de mänskliga rättigheterna fastslagit grundsatsen, att människorna utan åtskillnad skola åtnjuta de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema, i betraktande av att Förenta Nationema vid upprepade tillfällen givit

uttryck för sitt stora intresse för flyktingarna och sökt tillförsäkra dessa

vidast möjliga åtnjutande av nämnda rättigheter och friheter, i betraktande av att det framstår såsom önskvärt att revidera och sammanfatta äldre internationella överenskommelser angående flyktingars rättsliga ställning samt att genom en ny överenskommelse utvidga de

äldre överenskommelsemas tillämpningsområde och det skydd, som ge-

nom dem tillerkännes

flyktingarna,

i betraktande av att beviljandet av asyl kan medföra en utomordentligt tung börda för vissa länder och att en tillfredsställande av lösning hithörande problem, vilkas internationella räckvidd och natur erkänts av Förenta därför Nationema, icke kan uppnås utan internationellt samarbete, under uttalande av önskemålet, att alla stater under erkännande av

flyktingproblcmets sociala och humanitära beskaffenhet måtte göra allt

som står i deras makt för att förhindra detta problem att bliva en orsak till spänning mellan stater, samt efter tagen kännedom om att Förenta Nationemas Höge Kommissa-

rie för flyktingar erhållit i uppdrag att övervaka tillämpningen av de in-

ternationella konventioner, som bereda flyktingarna skydd, och i insikt om att en effektiv samordning av de åtgärder, som vidtagas för att lösa

flyktingsproblemet, kommer att vara av staternas samarbete avhängig

med Höge Kommissarien. Överenskommit som följer:

31 1951.

Flyktingkonventionen

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Definition av uttrycket ’fIykting”.

A. I denna konvention avses med uttrycket ”flykting” följande personer, nämnligen 1) den som blivit att anse såsom flykting jämlikt överenskommelserna av den 12 maj 1926 eller den 30 juni 1928, konventionerna av den 28 oktober 1933 eller den 10 februari 1938, protokollet av den 14 september 1939 eller Internationella Flyktingorganisationens stadga,

varvid märkes, att av Internationella Flyktingorganisationen under

dess verksamhetstid fattade beslut om att vissa personer icke skola erkännas hinder för att ställning såsom såsom flyktingar icke skola utgöra tillerkännes vilka uppfylla de under 2) här nedan anflykting personer, givna villkoren 2) den som till följd av händelser, som inträffat före den 1 januari fruktan för förföljelse av 1951, och i anledning av välgrundad på grund sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit. Beträffande den som är medborgare i mera än ett land avses med uttrycket land vari han är medborgare varje land, vari han är medborgare; ingen skall anses vara i avsaknad av det lands skydd, vari han är medborgare, därest han utan bärande skäl grundat på berättigad fruktan underlåtit att begagna sig av något av de länders skydd, i vilka han är medborgare. B. l) I denna konvention skall med det i artikel l A förekommande uttrycket ”händelser som inträffat före den l januari 1951” kunna förstås antingen a) ”händelser som inträffat i Europa före den l januari 1951” eller b) händelser som inträffat i Europa eller annorstädes före den 1 januari 1951, och skall envar fördragsslutande stat vid undertecknandet eller ratifikationen av konventionen eller vid anslutningen till densamma avgiva som staten i en förklaring angående vilkendera av dessa båda betydelser fråga inlägger i förevarande uttryck med hänsyn till de förpliktelser, som

den åtager sig i enlighet med konventionen. 2) fördragsslutande stat, som valt alternativet a) ovan, äger när som

helst medelst ett till Förenta Nationernas generalsekreterare riktat med-

1951.

Flyktingkonventionen 31

delande utvidga sina förpliktelser genom att antaga alternativet b). C. Denna konvention skall upphöra att vara tillämplig på den som omfattas av bestämmelserna under A ovan men som 1) av fri vilja på nytt begagnar sig av det lands skydd, van han är medborgare; eller 2) efter att hava förlorat sitt medborgarskap, av fri vilja återförvärvar detsamma; eller 3) förvärvar medborgarskap i ett nytt land och kommer i åtnjutande av detta lands skydd; eller 4) av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som han lämnat eller utanför vilket han fortsatt att uppehålla sig på grund av fruktan för förföljelse; eller 5) icke kan fortfara att vägra begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare, enär de omständigheter, till följd av vilka han blivit erkänd såsom flykting, icke längre föreligga, dock att denna bestämmelse icke avser

flykting hänförlig under A l)

ovan, som kan åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare; eller 6) utan att äga medborgarskap i något land kan återvända till det land, vari han tidigare hade sin vanliga vistelseort, enär de omständigheter, till följd av vilka han blivit erkänd såsom flykting, icke längre föreligga. dock att denna bestämmelse

icke avser flykting hänförlig under A l)

ovan, som kan åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att återvända till det land, vari han tidigare hade sin vanliga vistelseort. D. Denna konvention är icke

tillämplig på dem som för närvarande

åtnjuta beskydd eller bistånd av andra Förenta Nationernas organ eller institutioner än Förenta Nationernas för

Höge Kommissarie flyktingar.

Därest

sådant beskydd eller bistånd, av vilken anledning det vara må,

skulle upphöra utan att nu ifrågavarande personers ställning blivit slut-

giltigt reglerad enligt tillämplig, av Förenta Nationemas

generalförsamling antagna resolutioner, skola vederbörande utan vidare äga åtnjuta de i denna konvention stadgade förmånema. E. Denna konvention äger icke

tillämpning på den som av vederbörli-

i det land, van han bosatt sig, erkännes hava de rättigga myndigheter heter och skyldigheter, som äro förbundna med innehav av medborgarskap i sagda land. F. Stadgandena i denna konvention äga icke

tillämpning på den be-

träffande vilken

föreligga allvarliga skäl antaga, att han

a) förövat brott mot freden,

krigsförbrytelse eller brott mot mänsklig-

heten, sådana dessa brott blivit definierade i de internationella överens-

31 1951. Flyktingkonventionen

kommelser, som tillkommit för att meddela bestämmelser angående sådana brott eller brott utanför tillflyktslandet, innan han b) förövat grovt ickepolitiskt erhöll tillträde till detsamma såsom flykting; eller stridande mot Förenta Nationernas c) gjort sig skyldig till gärningar, syften och grundsatser,

Artikel 8 Befrielse från undantagsåtgärder

I fråga om undantagsåtgärder som må vidtagas mot någon viss främmande stats medborgare med avseende på deras personer, egendom eller intressen, gäller att fördragsslutande stat icke äger gentemot flykting är medborgare främmande staten tillsom formellt i den ifrågavarande sådana allenast av detta flyktingens medborämpa åtgärder på grund garskap. Fördragsslutande stat, som på grund av den egna lagstiftningen är förhindrad den i denna artikel allmänna att tillämpa fastslagna grundsatsen, skall i därför ägnade fall medgiva undantag för flyktingar, som nu sagts.

Artikel 9 Tillfälliga åtgärder Bestämmelserna i denna konvention utgöra icke hinder för fördragsslutande och utomordentlistat att i krigstid eller under andra allvarliga ga förhållanden gentemot någon bestämd person provisoriskt vidtaga som staten finner erforderliga för den åtgärder, ifråga oundgängligen nationella säkerheten, i awaktan på utredning genom statens försorg, huruvida vederbörande verkligen är flykting samt huruvida i hans fall i den nationella säkerhe-

upprätthållandet av åtgärderna är nödvändigt

tens intresse.

Protokoll

angående flyktingars rättsliga ställning

Artikel 1.

New York den 31 januari 1967.

Ratificerat av Sverige den 25 augusti 1967. Anslutningsinstrumentet deponerades i New York den 4 oktober 1967.

SÖ 1967:45

De stater som är anslutna till detta protokoll har, i betraktande av att den i Geneve den 28 juli 1951 undertecknade konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (härnedan benämnd ”konventionen”) endast omfattar sådana personer som blivit flyktingar till följd av händelser, som inträffat före den l januari 1951, i betraktande av att nya flyktingkategorier tillkommit sedan konventionen antogs och att dessa flyktingar därför icke omfattas av konventionen, i betraktande av att det är önskvärt att samma rättsliga ställning skall åtnjutas av alla flyktingar, som omfattas av definitionen i konventionen utan hänsyn till tidpunkten l januari 1951, överenskommit som följer:

Artikel 1 Allmän bestämmelse l. De stater som är anslutna till detta protokoll förpliktar sig att tilllämpa artiklarna 2 till och med 34 av konventionen på flyktingar, sådant

detta begrepp definieras härnedan.

2. l detta protokoll skall, utom vid tillämpningen av moment 3 av denna artikel, med flykting förstås varje person, som omfattas av definitionen i artikel 1 av konventionen som om orden ”... till följd av händelse, som inträffat före den l januari 1951, och ...” samt orden ”... till följd av händelser som förut sagts ... i artikel l A 2) var utelämnade. 3. Detta protokoll skall tillämpas av stater, som är anslutna till detsamma utan någon begränsning från geografisk synpunkt; förklaringar som angivits enligt artikel l B l) a) av konventionen av stater, som redan tillträtt skall dock gälla även i förhållande densamma, till detta protokoll, med mindre dessa förklaringar utvidgas enligt artikel 1 B 2) av konventionen.

Konvention statslösa

angående personers rättsliga ställning

Artiklarna l, 8, 9.

New York den 28 september 1954.

Ratificerad av Sverige den 18 december 1964. Ratifikationsinstrumentet deponerades i New York den 2 april 1965.

SÖ 1965:54

Inledning De höga fördragsslutande parterna hava, i betraktande av att Förenta Nationernas stadga och den av Förenta Nationernas generalförsamling den 10 december 1948 antagna universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastlagt grundsatsen, att människorna utan åtskillnad skola åtnjuta de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i betraktande av att Förenta Nationema vid upprepade tillfällen givit uttryck för sitt stora intresse för statslösa personer och sökt tillförsäkra dessa vidast möjliga åtnjutande av nämnda rättigheter och friheter, i betraktande av att endast sådana statlösa personer, som tillika äro flyktingar, omfattas av Konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, och att många statslösa personer sålunda ej omfattas av sagda Konvention, i betraktande av att det framstår såsom önskvärt att de statslösa personernas rättsliga ställning regleras och förbättras genom en internationell överenskommelse, överenskommit som följer:

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Definition av uttrycket stats/ös person”

1. I denna konvention avses med uttrycket ”statslös person” den som ej av någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anses såsom dess medborgare. 2. Denna konvention skall icke äga tillämpning (i) på dem som för närvarande åtnjuta beskydd eller bistånd av andra Förenta Nationernas organ eller institutioner än Förenta Nationernas eller Höge Kommissarie för flyktingar, så länge som dylikt beskydd bistånd åtnjutes; (ii) på dem som av vederbörliga myndigheter i det land, vari de bosatt sig, erkännas hava de rättigheter och skyldigheter, som äro förbundna med innehav av medborgarskap i sagda land; (iii) på dem beträffande vilka föreligga allvarliga skäl antaga, att de 374

sou 1979;73 1954. Statläskonventionen 33

a) förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, sådana dessa brott blivit definierade i de internationella överenskommelser, som tillkommit för att meddela bestämmelser angående sådana brott; b) förövat grovt icke-politiskt brott utanför det land, vari de äro bosatta, innan de erhöllo tillträde till detsamma; c) gjort sig skyldiga till gärningar, stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser.

Artikel 8 Befrielsefrân undantagsâtgärder

I fråga om undantagsåtgärder, som må vidtagas mot viss främmande

stats medborgare ellerförutvarande medborgare med avseende på deras person, egendom eller intressen, gäller, att fördragsslutande stat icke äger gentemot en statslös person tillämpa sådana allenast åtgärder på grund av att denne

tidigare ägt medborgarskap i ifrågavarande stat. Fördragsslutande stat, som på grund av den egna lagstiftningen är för-

hindrad att tillämpa den i denna artikel skall i fastslagna grundsatsen, därför ägnade fall medgiva för statslösa som nu undantag personer, sagts.

A rtikel 9 Tillfälliga åtgärder Bestämmelserna i denna konvention icke hinder utgöra för fördragsslutande stat att i krigstid eller under andra allvarliga och utomordentliga förhållanden gentemot någon bestämd person provisoriskt vidtaga åtgärder, som staten ifråga finner för den

oundgängligen erforderliga

nationella säkerheten, i avvaktan på utredning genom sagda stats försorg, huruvida vederbörande verkligen är statlös samt huruvida i hans fall upprätthållandet av åtgärderna är nödvändigt i den nationella säkerhetens intresse.

Internationell konvention om

medborgerliga och rättigheter politiska

Artiklarna 1-27.

New York den 18 december 1966.

Ratificerad av Sverige den 26 november 1971. Ratifikationsinstrumentet deponerades i New York den 6 december 1971.

SÖ 1971:42

Konventionsstaterna, som anser att, i överensstämmelse med de i Förenta Nationemas stadga uppställda principerna, erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, som erkänner att dessa rättigheter härrör från det inneboende värdet hos varje människa, som erkänner att, i överensstämmelse med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, framtidsmålet med fria människor, som åtnjuter medborgerliga och politiska friheter samt frihet från fruktan och nöd, endast kan uppnås om sådana villkor skapas att envar kan åtnjuta sina medborgerliga och politiska rättigheter liksom sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som beaktar att Förenta Nationemas stadga ålägger staterna att främja den allmänna respekten för och iakttagandet av mänskliga rättigheter och friheter, som tar hänsyn till att varje människa har plikter mot andra människor och mot det samhälle han tillhör och att han är skyldig att medverka till att de i denna konvention inskrivna rättigheterna främjas och iakttages, överenskommer om följ ande artiklar:

Del I

Artikel I il. Alla folk har självbestämmanderätt. Med stöd av denna

rätt äger de fritt bestämma sin politiska ställning och fullfölja sin egen utveckling sociala och kulturella områdena. på de ekonomiska, 2. Alla folk må för sina egna syften fritt förfoga över sina naturrike-

domar och naturtillgångar, dock att detta ej må ske till förfång för för-

som härrör om det gemensamma inpliktelser, från det på principen samarbetet området tresset grundade internationella på det ekonomiska och den internationella rätten. I intet fall skall ett folk kunna berövas sina egna utkomstmöjligheter. 3. Konventionsstaterna, däribland de stater som har ansvaret för ad-

1966. FN -konventionen om medb. och rätt 34

pol.

ministrationen av icke-självstyrande områden och förvaltarskapsområden, skall medverka till att folkens självbestämmanderätt förverkligas, och de skall respektera denna rätt i överensstämmelse med bestämmelserna i Förenta Nationernas stadga.

Del II Artikel 2 l. Varje konventionsstat och att förpliktar sig att respektera tillförsäkra envar, som befinner sig inom dess område och är underkastad dess jurisdiktion, de i denna konvention inskrivna rättigheterna utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt. 2. Varje konventionsstat förpliktar sig att i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser och med bestämmelserna i denna konvention vidtaga erforderliga åtgärder för att genom lagstiftning eller på annat sätt förverkliga de i denna konvention inskrivna rättigheter, som ej redan är tillförsäkrade. 3. Varje konventionsstat förpliktar sig: a) att säkerställa att envar, vars i denna konvention inskrivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha effektiv möjlighet att tala härå och detta även i det fall att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning; b) att säkerställa att den som väcker sådan talan skall få sina rättigheter av behöriga judiciella, administrativa prövade eller lagstiftande myndigheter eller av annan enligt statens rättsordning behörig myndighet, samt att utveckla möjligheterna för att en talan skall kunna prövas på rättslig väg; c) att säkerställa att de behöriga myndigheterna verkställer avgöranden som avkunnats i sådana fall där talan befunnits ha fog.

Artikel 3 Konventionsstaterna förpliktar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt att åtnjuta alla medborgerliga och politiska rättigheter som inskrivits i denna konvention.

Artikel 4 l. Under allmänt nödläge, som hotar nationens fortbestånd och som officiellt kungjorts må konventionsstaterna vidtaga åtgärder som innebär avvikelser från deras skyldigheter i den enligt konventionen utsträckning som är oundgängligen erforderlig med hänsyn till situationens krav, under förutsättning att dessa åtgärder ej strider mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten och ej innebär åtskillnad enbart på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion eller social härkomst. 2. Inga inskränkningar i artiklarna 6, 7, 8 (mom. l och 2), ll, 15, 16 och l8 må göras med stöd av bestämmelsen i föregående moment. 3. Konventionsstat, som begagnar sig av rätten till avvikelser från konventionen, skall genom förmedling av Förenta Nationernas general-

34 1966. FN -konventionen om medb. och rätt

pol.

sekreterare omedelbart underrätta övriga konventionsstater om de bestämmelser från vilka avvikelse skett och om de skäl som föranlett detta. Ett ytterligare meddelande skall lämnas i samma ordning den dag, då staten upphävt sådana avvikelser.

Artikel 5 l. Intet i denna konvention må tolkas som medförande rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter som inskrivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning än som däri medgivits. 2. Inga inskränkningar eller awikelser skall medgivas i fråga om de grundläggande mänskliga rättigheter, som gäller i en stat på grund av lag eller annan författning, överenskommelse eller sedvänja, av den anatt denna konvention icke erkänner dessa rättigheter eller att ledningen den erkänner dem i mindre utsträckning.

Del III Artikel 6 l. Varje människa har en inneboende rätt till livet. Denna rätt skall skyddas genom lag. Ingen skall godtyckligt berövas sitt liv. 2. I stater, som ej har avskaffat dödsstraffet, må dödsdom avkunnas endast för de allvarligaste brotten i enlighet med den lag, som gällde vid

tiden för brottets begående. Denna lag må ej strida mot bestämmelserna

i denna konvention eller konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. Detta straff skall endast kunna verkställas efter slutlig dom av behörig domstol. 3. När berövande av livet utgör folkmord, skall intet i denna artikel konventionsstat att på något sätt avvika från skyldigheter, som berättiga den åtagit sig enligt bestämmelserna i konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord. 4. Envar dödsdömd skall ha rätt att begära nåd eller förvandling av straffet. Amnesti, nåd eller förvandling av dödsstraffet skall kunna beviljas i alla fall. 5. Dödsdom skall ej avkunnas för brott begångna av personer under 18 års ålder och skall ej verkställas mot havande kvinnor. 6. Intet i denna artikel skall kunna åberopas för att fördröja eller förhindra konventionsstats avskaffande av dödsstraffet.

Artikel 7 må utsättas för tortyr eller för grym, omänsklig eller Ingen förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt må ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

Artikel 8 l. Ingen må hållas i slaven; slaveri och slavhandel i varje form skall vara förbjudna.

1966.

FN -konventionen om medb. och pol. rätt 34

2. Ingen må hållasi träldom. 3. a) Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete I eller annat honom påtvingat arbete. b) I stater, där frihetsberövande i form av straffarbete må åläggas som

bestraffning för brott, skall mom. 3 a) ej utgöra hinder mot verk-

ställande av en dom på straffarbete, som avkunnats av behörig domstol; c) Med tvångsarbete eller påtvunget arbete detta moment enligt förstås ej: l) arbete eller

tjänstgöring, som ej avses under b) ovan och som regelmässigt utkrävs av den som är berövad sin frihet

till följd av ett av domstol i laga ordning meddelat beslut eller av den som är villkorligt frigiven; 2) av militär

tjänstgöring art och, i stater där samvetsbetänklighe-

ter mot sådan beaktas, annan

samhällstjänst som enligt lag utkrävs

av den, som sådan beaktas, annan samhällstjänst som enligt lag utkrävs av den, som hyser samvetsbetänkligheter;

3) tjäntsgöring som utkrävs, då nödläge eller olycka hotar sam-

hällets fortbestånd eller välfärd;

4) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga

skyldighetema.

Artikel 9 l. Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må

utsättas för godtycklig arrestering eller annat frihetsberö-

godtyckligt vande. Ingen må berövas sin frihet utom på sådana grunder och i sådan ordning som föreskrivs i lag. 2. Den som arresterats skall vid arresteringen underrättas om skälen för åtgärden och skall ofördröjligen underrättas om varje anklagelse mot honom. 3. Den som är arresterad eller eljest berövad sin frihet på grund av

anklagelse för brottslig gärning skall ofördröjligen ställas inför domare

eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara till rättegång inom

berättigad skälig tid eller till frigivning.

Det skall ej vara allmän regel, att personer som awaktar rättegång hålls i förvar, men för frigivning må krävas garantier för att vederbörande inställer sig till rättegången, vid varje annat tillfälle under det rättsliga förfarandet samt, i förekommande av domen. fall, för verkställighet 4. Den som berövats sin frihet genom arrestering eller eljest skall ha rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet prö-

vas utan dröjsmål och att hans frigivning beslutas, om åtgärden ej är lag-

lig. 5. Den som utsatts för olaglig arrestering eller annat olagligt frihetsberövande skall ha rätt till skadestånd.

Artikel 10 l. Envar som berövats sin frihet skall behandlas humant och med aktning för människans inneboende värde. 2. a) Åtalade personer skall, utom under utomordentliga förhållan- 379

om medb. och rätt

34 1966. FN -konventionen pol.

den, hållas åtskilda från dömda personer och skall ges särskild behandling, som är avpassad efter deras egenskap av icke dömda personer. b) Åtalade unga personer skall hållas åtskilda från vuxna, och deras fall skall avgöras så skyndsamt som möjligt. 3. Det väsentliga syftet med behandlingen av fångar skall vara deras och sociala skall hållas

bättring rehabilitering. Ungdomsbrottslingar åtskilda från vuxna och ges en efter deras ålder och rättsliga ställning

avpassad behandling.

Artikel 11 på gmnd av oförmåga att Ingen må sättas i fängelse enbart fullgöra avtalad förpliktelse.

Artikel 12 l. Envar som lagligen befinner sig på en stats område äger rätt att där röra sig fritt och fritt välja bosättningsort. 2. Envar att lämna vilket land som helst, däribland sitt äger frihet eget 3. Ovannämnda må icke underkastas andra inskränkrättigheter ningar än sådana, som stadgas i lag och är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (»0rare public«), den allmänna hälsovården eller sedligheten eller andra personers fri- och samt är förenliga med övriga i denna konvention inskrivna rättigheter rättigheter. 4. Ingen må godtyckligt förvägras rätten att inresai sitt eget land.

Artikel I3 Utlänning, som lagligen befinner sig på en konventionsstats fattat område. må avlägsnas från detta endast efter ett i laga ordning beslut därom. skäl hänförliga till den nationella sä- Såvida ej tvingande

kerheten talar däremot, skall han tillåtas framlägga de skäl, som talar

mot avlägsnandet. och få sin sak omprövad av, och för sådant ändamål företrädas inför, vederbörande myndighet eller en eller flera av denna myndighet särskilt utsedda personer.

Artikel 14 l. Alla skall vara lika inför domstolarna. Envar skall, när

det gäller att pröva anklagelse mot honom för brott eller hans rättigheter och skyldigheter i tvistemål, vara berättigad till opartisk och offentlig

rättegång inför en behörig, oavhängig och opartisk domstol, som inrättats enligt lag. Pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen (»0rdre public») eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle eller då hänsynen till parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle skada rättvisans intresse; dock skall domar som avkunnats i brottmål eller tvistemål offentliggöras, utom i fall då minderårigas intressen kräver att så ej sker eller då rättegången gäller äktenskapsmål eller förmynderskap för barn.

1966. FN -konventionen om medb. och pol. rätt 34

2. Envar som anklagats för brottslig gärning skall ha rätt att betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts. 3. Envar skall, när det gäller att pröva anklagelse mot honom för brott, utan åtskillnad ha rätt till följande minimigarantier: a) att ofördröjligen och i detalj på ett språk, som han förstår, bli underrättad om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom; b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar och att kunna rådgöra med rättegångsbiträde, som han själv utsett; c) att bli rannsakad utan oskäligt dröjsmål; d) att bli rannsakad i sin närvaro och att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett; om han ej har rättegångsbiträde, att bli underrättad om sin rätt till sådant; samt att i varje mål där rättvisans intresse så kräver kostnadsfritt få rättegångsbiträde sig anvisat, om han saknar erforderliga medel att betala för sådant; e) att förhöra eller låta förhöra de vittnen, som åberopas emot honom, och att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom; f) att kostnadsfritt åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar det språk som begagnas vid domstolen; g) att ej tvingas vittna mot sig sj älv eller erkänna sig skyldig. 4. I mål mot unga personer skall rättegångsförfarandet ta hänsyn till deras ålder och önskvärdheten av att främja deras återanpassning. 5. Envar som befunnits skyldig till och dömts för ett brott skall ha rätt att få skuldfrågan och det ådömda straffet omprövade av högre instans i enlighet med lag. 6. Har en lagakraftvunnen dom varigenom någon dömts för brottslig gärning senare upphävts eller nåd beviljats på grund av en ny eller nyuppdagad omständighet, som visat att domen var felaktig, skall den som undergått straff till följd av domen gottgöras i enlighet med lag, med mindre det visas att det helt eller delvis berott på honom själv att den tidigare ej kända omständigheten icke blivit uppdagad i tid. 7. Ingen må rannsakas eller straffas på nytt för ett brott, för vilket han redan blivit slutligt fälld till ansvar eller frikänd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i varje land.

Artikel 15 l. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid den tid då den begicks ej utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var tillämpligt vid den tid då den brottsliga gämingen begicks. Om efter brottets begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff, skall den skyldige komma i åtnjutande härav. 2. Intet i denna artikel skall hindra rannsakning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna råttsprinciper som erkänns av världens nationer.

34 1966. FN -konventionen om medb. och pol. rätt SOU 1979173

Artikel 16 Envar har rätt att överallt erkännas som person i rättsligt hänseende.

Artikel 17 l. Ingen må utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens, ej heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. 2. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Artikel 18 l. Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller antaga en religion eller tro efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsövningar och undervisning. 2. Ingen må utsättas för tvång, som kan inskränka hans frihet att bekänna sig till eller antaga en religion eller tro efter eget val. 3. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, hälsovården eller sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter. 4. Konventionsstatema förpliktar sig att respektera föräldrars och i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse.

Artikel 19 l. Envar skall äga rätt till åsiktsfrihet utan ingripanden. 2. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, mottaga och sprida uppgifter och tankar av varje slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat valfritt uttrycksmedel. 3. Utövandet av de i mom. 2 i denna artikel avsedda rättigheterna medför särskilda skyldigheter och särskilt ansvar. De må därför underkastas vissa inskränkningar, men endast sådana som är angivna i lag och som är nödvändiga: a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (»ordre public»), den allmänna hälsovården eller sedligheten.

Artikel 20 1. All propaganda till förmån för krig skall vara i lag förbjuden. 2. Allt främjande av nationalhat, rashat eller religiöst hat, som innebär uppvigling till diskriminering, fiendskap eller våld, skall vara i lag förbjudet.

1966. FN-konventionen

om medb. och pol. rätt 34.

Artikel 21 Rätten till sammankomster skall erkännas. fredliga Utövandet av denna

rättighet må ej underkastas andra inskränkningar än

sådana som föreskrivits i lag och som i ett demokratiskt samhälle är

nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmän-

na säkerheten, den allmänna ordningen (»0rdre public»), för skyddande av den allmänna hälsovården eller sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.

Artikel 22 l. Envar skall din äga rätt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. 2. Utövande av denna rättighet må andra inej underkastas

skränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett demokratiskt

samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella den säkerheten, allmänna säkerheten, den allmänna ordningen (»0rdre public»), för skyddande av den allmänna hälsovården eller sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar ej att för medlem-

mar av de väpnade styrkorna och polisen lagliga inskränkningar må gö-

ras i deras utövande av denna rättighet. 3. Intet i denna artikel skall tillåta stat, som biträtt Internationella arbetsorganisationens konvention år 1948 angående och

föreningsfrihet

skydd för organisationsrätten, att stifta lag som inskränker, eller tilllämpa lagen på sätt som inskränker, det genom sagda konvention tillförsäkrade skyddet.

Artikel 23 l. Familjen är samhällets naturliga och grundläggande en-

het och är berättigad till samhällets

och statens skydd. 2. Rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå och

äktenskap

bilda familj skall erkännas. 3.

Äktenskap skall ej ingås utan de blivande makamas fria och fulla

samtycke.

4. Konventionsstaterna skall vidtaga lämpliga åtgärder för att

säkerställa makars

likställighet i fråga om rättigheter och ansvar vid äktenskapets ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Vid

fall av upplösning skall åtgärder vidtagas för att tillförsäkra bamen er-

forderligt skydd.

Artikel 24 1. Varje barn skall utan åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, nationell eller social härkomst, förmögenhet eller börd äga rätt till sådant skydd av sin familj, samhället och staten, som dess ställning som minderårig kräver. 2. Varje barn skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha ett namn.

3. Varje barn har rätt att förvärva ett medborgarskap.

om medb. och rätt SOU 1979173

34 1966. FN -konventionen pol.

Artikel 25 Varje medborgare skall äga rätt och möjlighet att utan någon av de åtskillnader, som angetts i artikel 2, och utan oskäliga inskränkningar: i handhavandet av allmänna direkt eller

a) deltaga angelägenheter,

genom fritt valda ombud; b) välja och bli vald, vid periodiska och hederliga val, förrättade på grundval av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning, varigenom garanteras att väljarnas vilja kommer fritt till uttryck; c) få tillträde på lika villkor till allmän tjänst i sitt land.

Artikel 26 Alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan åtskillnad av något slag. I detta avseende skall lagen förbjuda all åtskillnad och garantera envar ett likvärdigt och effektivt skydd mot varje åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.

Artikel 27 I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter skall de som tillhör sådana minoriteter ej förvägras rätten att i av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att gemenskap med andra medlemmar bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.

Del III

Konventioner vilkas bland

syften

annat är att förhindra

krig

Internationellt rörande

fördrag

fördömande av

krig

(Briand-Kellog-pakten)

Paris den 27 augusti 1928

Ratificerad av Sverige den 22 mars 1929.

SÖ 1929:23

Artikel I. De Höga Fördragsslutande Parterna förklara å sihögtidligt na folks att de fördöma anlitandet vägnar av krig för avgörandet av internationella tvister och i sina inbördes förhållanden avstå från krig såsom verktyg för nationell politik.

Artikel II. De Höga Fördragsslutande Parterna erkänna, att avgörandet eller lösningen av alla tvister eller konflikter, av vilken natur eller vilket ursprung de än må vara, som kunna uppstå dem emellan, aldrig må eftersträvas annorledes än genom fredliga medel.

Artikel III. Förevarande skall ratificeras fördrag av de i inledningen nämnda Höga Fördragsslutande Parterna i enlighet med vederbörande staters grundlagar och skall träda i kraft emellan dem, så snart samtliga ratifikationsinstrument deponerats i Washington. Sedan detta

fördrag enligt betsämmelsen i föregående stycke trätt i

kraft, skall detsamma, så länge som må befinnas erfoderligt, stå öppet

för

anslutning från andra staters sida. Varje anslutningsakt skall deponeras i Washington och fördraget omedelbart

efter sådan deposition träda i kraft mellan den stat, som sålunda ansluter sig, och övriga fördragsmakter. Det åligger Förenta Staternas regering att till samtliga i inledningen omnämnda regeringar och till dem, som sedermera ansluta sig, överlämna avskrift bestyrkt av fördraget ävensom av varje ratifikationsinstrument eller anslutningsakt. Det åligger vidare Förenta Staternas regering att omedelbart telegrafiskt underrätta ifrågavarande regeringar om varje hos densamma verkställd deposition av ratifikationsinstrument eller anslutningsakt.

Till yttermera visso hava de befullmåktigande ombuden undertecknat

detta fördrag på franska och engelska språken, vilka båda texter skola äga enahanda vitsord, samt försett detsamma med sina sigill. Som skedde i Paris den 27 augusti 1928.

Förenta Nationernas stadga

San Francisco den 26 juni 1945

Antagen av Sverige den 26 juni 1945.

SÖ 1946:1 1966:20 1972:64

Förenta Nationernas stadga.

Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden,

att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna,

människans och värde, på lika rättigheter för på den enskilda värdighet män och kvinnor samt för stora och små nationer, som äro nödvändiga för av rätt-

att skapa de villkor, upprätthållande

härrörande ur fördrag och andra visa och aktning för förpliktelser, källor till den internationella rätten, och bättre levnadsvillkor under större fnatt främja sociala framsteg het,

och att i dessa syften öva och leva tillsammans i fred med varandra såsom

fördragsarnhet

goda grannar, förena våra krafter till av internationell fred och sä-

upprätthållande

kerhet, godtaga grundsatser och införa metoder, som giva säkerhet för att vapenmakt icke kommer till användning annat än i gemensamt intresse, samt anlita internationella verksamhetsformer för att främja sociala och ekonomiska framsteg för alla folk,

Hava överenskommit att förena våra ansträngningar för att förverkliga dessa syftemål. hava våra regeringar sina i San Francisco I enlighet härmed genom församlade ombud, vilka företett fullmakter, som befunnit i god och be- Förenta Nationernas stadga och upphörig form, enats om föreliggande rätta härmed en internationell som skall bära namnet Föorganisation, renta Nationema.

1945. FN 36 -stadgan

Kapitel I Ändamål och grundsatser

Artikel 1 Förenta Nationernas ändamål äro: l. Att upprätthålla internationell fred och säkerhet och att i detta syfte dels vidtaga verksamma kollektiva åtgärder för att förebygga och undanröja hot mot freden samt för att undertrycka angreppshandlingar eller andra fredsbrott, dels genom fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller saklägen, som kunna leda till fredsbrott; 2. Att mellan nationerna utveckla vänskapliga förbindelser, grundade på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämningsrätt samt vidtaga andra lämpliga åtgärder för att befästa världsfreden: 3. Att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk, social, kulturell eller humanitär art samt vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion: 4. Att utgöra en medelpunkt för samordnande av nationernas verksamhet för dess gemensamma syften.

Artikel 2 Organisationen och dess medlemmar skola vid fullföljandet av de i artikel l angivna ändamålen handla i överensstämmelse med följande grundsatser: l. Organisationen grundar sig på principen om samtliga medlemmars suveräna likställdhet. 2. Alla medlemmar skola för att samtliga skola komma i åtnjutande av de rättigheter och förmåner, som följa av medlemskapet, ärligt fullgöra de förpliktelser, som de åtagit sig enligt denna stadga. 3. Alla medlemmar skola lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara. 4. Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt Förenta Nationernas ändamål.

med

5. Alla medlemmar skola lämna Förenta Nationema allt bistånd i varje åtgärd, som organisationen företager i överensstämmelse med denna stadga, samt avhålla sig från att lämna bistånd åt någon stat, mot vilken Förenta Nationerna vidtager förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder. 6. Organisationen skall sörja för, att stater, som ej äro medlemmar av Förenta Nationema, handla i överensstämmelse med dessa grundsatser,

36 1945. FN sou 1979:73

-stadgan

i den mån detta kräves av internationell fred och för upprätthållande säkerhet. 7. Ingen bestämmelse i denna stadga berättigar Förenta Nationema att ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet, eller kräver, att medlemmarna hänskjuta sådana frågor till lösning enligt denna stadga. Denna grundsats skall dock ej utgöra hinder för vidtagande av tvångsåtgärder jämlikt kapitel VII.

Kapitel II Medlemskap

Artikel 3 Ursprungliga medlemmar av Förenta Nationema äro de stater som, sedan de deltagit i de förenade nationernas konferens om internationell i San Francisco eller tidigare undertecknat de förorganisation enade nationernas deklaration av den l januari 1942, underteckna föreden i överensstämmelse med artikel l l0. liggande stadga och ratificera

Artikel 4 l. Medlemskap i Förenta Nationema står öppet för alla andra fredsälskande stater, vilka âtaga sig de förpliktelser som denna stadga ålägger och enligt organisationens uppfattning kunna och vilja uppfylla dessa förpliktelser. 2. Upplagandet av sådan stat till medlem av Förenta Nationema sker efter tillstyrkan av säkerhetsrådet. genom bes ut av generalförsamlingen

Artikel 5 Medlem av Förenta Nationema, mot vilken förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder vidtagits av säkerhetsrådet, kan avstängas från utövande av medlemskapet åtföljande rättigheter och privilegier genom beslut efter av säkerhetsrådet. av generalförsamlingen tillstyrkan Säkerhetsrådet kan återinsätta vederbörande stat i utövandet av dessa rättigheter och privilegier.

A rtikel 6 Medlem av Förenta Nationema, som framhärdar i att kränka denna stadgas grundsatser, kan uteslutas från organisationen av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.

Kapitel III Organ

A rtike/ 7 l. Som Förenta Nationemas huvudorgan upprättas: en generalförsamling, ett säkerhetsråd, ett ekonomiskt och socialt råd, ett förvaltarskapsråd, en internationell domstol samt ett sekretariat. 2. De biträdande som befinnas nödvändiga, må upprättas i organ, överensstämmelse med denna stadga.

Artikel 8 Förenta Nationema skall icke göra någon inskränkning i mäns och kvinnors behörighet att i varje ställning och på lika villkor del- Nationemas huvudorgan och biträdande ortaga i arbetet inom Förenta gan. 390

i

sou 1979;73 1945. FN -stadgan 36

E

i

Kapitel IV Generalförsamlingen

Sammansättning

Artikel 9 l. Generalförsamlingen består av samtliga medlemmar av Förenta Nationerna. 2. Medlem må hava högst fem ombud i generalförsamlingen.

Uppgifter och befogenheter

Artikel 10 Generalförsamlingen äger dryfta varje fråga eller angelägenhet, som faller inom ramen för denna stadga eller hänför sig till befogenheter och uppgifter tillkommande något av de organ, som avses i denna , samt äger, med förbehåll för vad i artikel 12 stadgas, framlägga förslag i dylika frågor eller angelägenheter för Förenta Nationemas medlemmar eller för säkerhetsrådet eller för bådadera.

Artikel 11 l. Generalförsamlingen äger överväga de allmänna grundsatsema för samarbete vid upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, däribland principerna för nedrustning och reglering av rustningama, samt äger framlägga förslag rörande dessa grundsatser för medlemmarna eller för säkerhetsrådet eller för bådadera. 2. Generalförsamlingen äger dryfta varje fråga rörande upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, som hänskjutits till den av någon medlem av Förenta Nationema eller av säkerhetsrådet eller ock enligt artikel 35, moment 2, av stat, som ej är medlem av Förenta Nationema, samt äger, med förbehåll för vad i artikel 12 stadgas, framlägga förslag i dylika frågor till vederbörande stat eller stater eller till säkerhetsrådet eller till både rådet och vederbörande stat eller stater. Varje dylik fråga, som påkallar handling, skall av generalförsamlingen hänskjutas till säkerhetsrådet före eller efter frågans dryftande. 3. Generalförsamlingen äger fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på saklägen, som äro ägnade att sätta internationell fred och säkerhet i fara. 4. Vad i denna artikel stadgas om generalförsamlingens befogenheter innebär ej någon inskränkning i den allmänna räckvidden av artikel 10.

Artikel 12 l. Under det att säkerhetsrådet i fråga om viss tvist eller visst sakläge fullgör de uppgifter som tillkomma det enligt denna stadga skall generalförsamlingen ej framlägga något förslag angående ifrågavarande tvist eller sakläge, med mindre säkerhetsrådet därom hemställer. 2. Generalsekreteraren skall med säkerhetsrådets samtycke underrätta generalförsamlingen vid varje möte om de ärenden rörande internationell fred och säkerhet, som äro föremål för säkerhetsrådets behand-

36 1945. FN -stadgan SOU 1979173

ling, och likaledes underrätta generalförsamlingen eller, om denna ej är samlad, Förenta Nationernas medlemmar, så snart säkerhetsrådet slutar sin behandling av dessa ärenden.

Artikel 13 l. Generalförsamlingen skall taga initiativ till utredningar

och f ramlägga förslag i syfte att

a) befordra internationellt samarbete på det politiska området och främja den internationella rättens fortgående och dess kodiutveckling fiering; b) befordra internationellt samarbete på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena samt inom uppfostran och hälsovård ävensom bidraga till att förverkliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion. 2. Generalförsamlingens övriga åligganden, uppgifter och befogenheter med avseende på ovan i moment 1 b) omnämnda angelägenheter, framgå av kapitlen IX och X.

Artikel 14 Med iakttagande av bestämmelserna i artikel 12 äger generalförsamlingen föreslå för fredligt åtgärder tillrättaläggande av varje sakläge, oavsett dess ursprung, som församlingen anser vara ägnat att skada den allmänna välfärden eller de vänskapliga förbindelsema nationerna emellan, däri inbegripet saklägen uppkomna genom kränkning av de bestämmelser i denna stadga, som angiva Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15 l. Generalförsamlingen skall taga del av årliga och särskilda rapporter från säkerhetsrådet. Dessa rapporter skola innefatta redogörelse för de åtgärder, som säkerhetsrådet beslutit eller vidtagit för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. 2. Generalförsamlingen skall taga del av rapporter från Förenta Nationernas övriga organ.

Artikel 16 Generalförsamlingen skall fullgöra sådana uppgifter i fråga om det internationella förvaltarskapssystemet, som tillkomma den jämlikt kapitlen XII och XIII, däri inbegripet godkännande av förvaltarskapsavtal avseende områden, vilka ej angivits såsom strategiska.

Artikel 17 l. Generalförsamlingen skall granska och fastställa organisationens budget. 2. Kostnaderna för organisationen skola bestridas av medlemmarna enligt av generalförsamlingen uppgjord fördelning. 3. Generalförsamlingen skall granska och godkänna alla uppgörelser beträffande finanser och budget med de i artikel 57 omförmälda fackorganen samt granska varje sådant organs förvaltnjngsbudget för att framlägga förslag därom för vederbörande organ.

1945. FN-stadgan 36

Omröstning

Artikel 18 l. Varje medlem av

generalförsamlingen har en röst.

2.

Generalförsamlingens beslut i viktiga frågor fattas med två tredje-

dels majoritet av närvarande och röstande medlemmar. Till sådana frågor höra förslag, som angå upprätthållande av internationell fred och säkerhet , val av icke ständiga medlemmar i säkerhetsrådet, val av medlemmar i det ekonomiska och sociala rådet, val av medlemmar i förvaltarskapsrådet enligt artikel 86, moment l c), upptagande av nya medlemmar i Förenta Nationerna, suspenderande av medlemskapet åtföljande rättigheter och privilegier, uteslutning av medlemmar, frågor rörande

förvaltarskapssystemets tillämpning samt budgetfrågor.

3. Beslut i andra frågor, däribland fastställande av ytterligare slag av frågor, som skola avgöras med två tredjedelars majoritet, fattas med bifall av flertal av närvarande och röstande medlemmar.

Artikel 19 Medlem av Förenta som häftar

Nationerna, för finansiella

bidrag till organisationen. äger ej rösträtt i generalförsamlingen, om de

oguldna beloppen sammanlagt uppgå till eller överstiga medlemmens fastställda bidrag till organisationen för de två sistförflutna hela åren.

Generalförsamlingen äger dock medgiva dylik medlem rösträtt, om den

finner, att uraktlåtenheten att betala beror av omständigheter, över vilka vederbörande stat ej kunna råda.

Förfarande

Artikel 20

Generalförsamlingen sammanträder till årliga ordinarie

möten och, när omständigheterna så kräva, till extra möten. Extra möten sammankallas av generalsekreteraren på begäran av säkerhetsrådet eller flertalet medlemmar av Förenta Nationerna.

Artikel 21

Generalförsamlingen antaget själv sin arbetsordning. Den

väljer president för varje möte.

Artikel 22

Generalförsamlingen äger tillsätta sådana biträdande organ,

som den anser nödvändiga för fullgörande av sina uppgifter.

KapitelV Säkerhetsrådet

Sammansättning

Artikel 23 l. Säkerhetsrådet består av femton medlemmar av Förenta Nationerna. Republiken Kina, Frankrike, De Socialistiska

Rådsrepubli-

kemas Union, Det Förenade

Konungariket Storbritannien och Nordir-

sou 1979:73

36 1945. FN-stadgan

land och Amerikas Förenta Stater skola vara ständiga medlemmar av säkerhetsrådet. utser tio andra medlemmar av För- Generalförsamlingen enta Nationerna att vara icke ständiga medlemmar av säkerhetsrådet, varvid särskild hänsyn skall tagas dels i första hand till medlemmarnas insatser av internationell fred och säkerhet samt för för upprätthållande dels även till en skälig geografisk förorganisationens övriga ändamål, delning. 2. De icke ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet väljas för en tid av två år. Vi det första valet av icke ständiga medlemmar efter det att medlemsantalet i säkerhetsrådet ökats från elva till femton skola två av medlem de fyra nya medlemmarna väljas för en tid av ett år. Avgående kan ej omedelbart omväljas. 3. Varje medlem av säkerhetsrådet skall där företrädas av ett ombud.

Uppgifter och befogenheter

24 och effektivt inskridande Artikel l. I syfte att trygga ett snabbt från Förenta Nationernas sida överlåta medlemmarna på säkerhetsrådet

huvudansvaret för av internationell fred och säkerhet upprätthållande

till att säkerhetsrådet vid fullgörande av sina ur detta anoch samtycka svar härrörande förpliktelser handlar å medlemmarnas vägnar. skall säkerhetsrådet handla i 2. Vid fullgörande av dessa förpliktelser överensstämmalse med Förenta Nationernas ändamål och grundsatser. De särskilda befogenheter, som tillerkännas säkerhetsrådet för fullgöfinnas VI, VII, VIII och rande av dessa förpliktelser, angivna i kapitlen XII.

3. säkerhetsrådet skall till för granskning avgiva generalförsamlingen

erfoderligt, särskilda rapporter. årliga samt, när så befinnes

Artikel 25 Förenta Nationernas medlemmar samtycka till att godtaga och verkställa säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med denna stadga.

och av inter-

Artikel 26 I syfte att främja upprättande upprätthållande

nationell fred och säkerhet med minsta möjliga uppoffring av världens

och ekonomiska för rustningsändamål, har säker-

mänskliga tillgångar hetsrådet av det i artikel 47 omförmälda militära stabsatt, med biträde utarbeta av rustningama att utskottet, planer för ett system till reglering underställas Förenta Nationernas medlemmar.

Omröstning

Artikel 27 l. Varje medlem av säkerhetsrådet har en röst. 2. För säkerhetsrådets beslut i kräves bifall av nio

procedurfrågor

medlemmar.

1945. FN 36

-stadgan

3. För beslut av säkerhetsrådet i alla andra frågor kräves bifall av nio medlemmar, ibland dem de ständiga medlemmarna; dock att vid fattande av beslut enligt kapitel VI samt enligt artikel 52, moment 3, part i tvist skall avhålla sig från att rösta.

Förfarande

Artikel 28 l. Säkerhetsrådet skall så organiseras, att det kan fungera oavbrutet. Varje medlem av säkerhetsrådet skall därför vara ständigt företrädd vid organisationens säte. 2. Säkerhetsrådet håller periodiska möten, vid vilka envar av dess medlemmar mä, efter egen önskan, företrädas av regeringsmedlem eller av annat särskilt utsett ombud. 3. Säkerhetsrådet må hålla möten på annan ort än organisationens säte, om detta enligt rådets uppfattning är ägnat att underlätta dess verksamhet.

Artikel 29 Säkerhetsrådet sådana biträdande som äger tillsätta organ, det anser nödvändiga för fullgörande av sina uppgifter.

Artikel 30 Säkerhetsrådet självt sin innefattan-

antager arbetsordning,

de även bestämmelser om sättet för utseende av ordförande.

Artikel 31 Envar medlem av Förenta Nationerna, som ej tillhör säkerhetsrådet, äger utan rösträtt deltaga i överläggningen om varje säkerhetsrådet förelagd fråga, när helst detta anser, att vederbörande medlems intressen särskilt beröras.

Artikel 32 Envar medlem av Förenta Nationerna, som ej tillhör säkerliksom hetsrådet, envar stat, som ej är medlem av Förenta Nationerna, skall, om vederbörande är part i tvist, som är föremål för säkerhetsrådets behandling, inbjudas att utan rösträtt deltaga i överläggningen om denna tvist. Säkerhetsrådet fastställer de villkor, som det anser rättvisa för deltagande av stat, vilken ej är medlem av Förenta Nationerna.

Kapitel VI Fredlig lösning av tvister

Artikel 33 l. I varje tvist, vars fortbestánd är ägnat att sätta upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i fara, skola parterna i första hand söka uppnå en lösning genom

förhandlingar, undersökning-

sförfarande, medling, förlikningsförfarande, skjiljedom, rättsligt avgörande, anlitande av regionala organ eller avtal eller genom andra fredliga medel efter eget val.

36 1945.

FN-stadgan

2. säkerhetsrådet skall, när det finner nödvändigt, uppfordra parterna att lösa tvisten genom sådana medel.

Artikel 34 säkerhetsrådet äger utreda varje tvist, liksom varje sakläge som kan leda till internationella motsättningar eller giva upphov till en huruvida tvistens eller saklägets fortbestånd är tvist, i syfte att fastställa, av internationell fred och säkerhet i fa-

ägnat att sätta upprätthållandet

ra.

Artikel 35 l. Envar medlem av Förenta Nationerna äger fästa säkerhetsrådets eller generalförsamlingens uppmärksamhet på varje tvist, liksom på varje sakläge av den art som angives i artikel 34. 2. Stat, som ej är medlem av Förenta Nationerna, äger fästa säkerhetsrådets eller generalförsamlingens uppmärksamhet på varje tvist, i vilken unden är part, därest den med avseende på tvisten på förhand derkastar sig de i denna stadga fastställda förpliktelserna till fredlig lösning av tvister. 3. För generalförsamlingens handläggning av ärenden, varpå dess uppmärksamhet fästs enligt denna artikel, gälla bestämmelserna i artiklarna ll och 12.

Artikel 36 l. säkerhetsrådet äger i varje skede av en tvist av den art, som avses i artikel 33, eller av ett sakläge av motsvarande natur, föreslå lämpliga tillvägagångssätt eller metoder för sakens tillrättaläggande. 2. säkerhetsrådet bör taga i betraktande varje tillvägagångssätt för tvistens lösande, som redan antagits av parterna. 3. Vid framläggande av förslag enligt denna artikel bör säkerhetsrådet ävenledes beakta, att rättstvister i regel böra av parterna hänskjutas till den internationella domstolen i enlighet med bestämmelserna i domstolens stadga

Artikel 37 l. Skulle parterna i en tvist av den art, som avses i artikel 33, ej förmå lösa den genom de medel, som angivas i sagda artikel, skola

de hänskjuta den till säkerhetsrådet.

2. Om säkerhetsrådet finner, att tvistens fortbestånd faktiskt kan antagas sätta upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i fara, skall det besluta, huruvida det skall vidtaga i artikel 36 angivna åtgärder eller föreslå sådana villkor för tvistens lösning som det finner lämpliga.

Artikel 38 Utan intrång i bestämmelserna i artiklarna 33-37 må säkerhetsrådet, om i en tvist, vilken som helst, samtliga parter det begära, för parterna framlägga förslag i och för fredlig lösning av tvisten.

sou 1979:73 1945. FN 36

-stadgan

Kapitel VII Inskridande i händelse av hot mot freden,

fredsbrott och

angreppshandlingar

Artikel 39 Säkerhetsrådet fastställer av hot med freförefintligheten den, fredsbrott eller angreppshandling och framlägger förslag, eller fattar beslut om vilka åtgärder som skola vidtagas i överensstämmelse med artiklarna 41 och 42 i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

Artikel 40 För att förebygga, att läget förvärras, äger säkerhetsrådet, innan det framlägger förslag eller beslutar om åtgärder enligt artikel 39, uppfordra vederbörande parter att foga sig efter sådana provisoriska åtgärder, som rådet anser nödvändiga eller önskvärda. Dylika provisoriska åtgärder skola ej inverka på vederbörande parters rättigheter, anspråk eller ställning. Säkerhetsrådet skall taga vederbörlig hänsyn till underlåtenhet att foga sig efter dylika provisoriska åtgärder.

Artikel 41 Säkerhetsrådet äger besluta, vilka icke innebäranåtgärder, de bruk av vapenmakt, som skola användas för att giva verkan åt dess beslut, och äger uppfordra Förenta Nationernas medlemmar att vidtaga

sådana Åtgärderna kunna innefatta

åtgärder. fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser, jämvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser sa.rnt annan samfärdsel ävensom avbrytande av de diplomatiska förbindelsema.

Artikel 42 Finner säkerhetsrådet, att åtgärder enligt artikel 41 skulle bliva

otillräckliga eller redan visat sig otillräckliga, äger rådet företaga

sådant inskridande medelst luft-, sjö- eller lantstridskrafter, som må befinnas för att upprätthålla eller återställa

nödvändigt internationell fred

och säkerhet. Dessa åtgärder kunna innefatta demonstrationer, blockad samt andra operationer av luft-, sjö- och lantstridskrafter tillhörande medlemmar av Förenta Nationema.

Artikel 43 l. För att bidraga till upprätthållande av internationell fred och säkerhet utfästa sig Förenta Nationernas samtliga medlemmar att, på säkerhetsrådets anmodan och enligt särskilt avtal eller särskilda avtal, ställa till rådets förfogande de väpnade styrkor, det bistånd och de förmåner, däribland rätt till som äro nödvändiga passage, för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. 2. Detta eller dessa avtal skola fastställa numerär och bestyrkornas

skaffenhet, beredskapsgrad och allmänna förläggning samt arten av de

fönnåner och det bistånd, som skola lämnas. 3. Avtalet eller avtalen skola på säkerhetsrådets initiativ träffas så snart som möjligt. De skola slutas mellan säkerhetsrådet och medlemmar eller mellan säkerhetsrådet och grupper av medlemmar och skola

36 1945.

FN-stadgan

ratificeras av signatärstaterna i den ordning, som deras statsförfattningar föreskriva.

Artikel 44 När säkerhetsrådet beslutit bruka vapenmakt, skall rådet, innan det anmodar medlem, som ej är företrädd däri, att ställa väpnade styrkor till förfogande för fullgörande av dess förpliktelser enligt artikel 43, inbjuda sådan medlem att, om den så önskar, deltaga i säkerhetsrådets belut rörande användandet av förband ut medlemmarnas väpnade styrkor.

Artikel 45 I syfte att sätta Förenta Nationerna i stånd att vidtaga brådskande militära åtgärder skola medlemmarna hålla förband ur sina luftstridskrafter omedelbart tillgängliga för samordnad internationell tvångsaktion. Dessa förbands styrka och beredskapsgrad ävensom planer för deras samverkan skola, inom de gränser, vilka uppdragits i det eller de särskilda avtal som avses i artikel 43, fastställas av säkerhetsrådet med biträde av det militära stabsutskottet.

Artikel 46 Planer för användande av vapen makt skola uppgöras av säkerhetsrådet med biträde av det militära stabsutskottet.

Artikel 47 l. Ett militärt stabsutskott skall upprättas med uppgift att lämna säkerhetsrädet råd och bistånd i alla frågor rörande rådets militära behov för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, rörande bruk av och befäl över styrkor, som ställts till dess förfogande, rörande reglering av rustningarna och rörande eventuell nedrustning. 2. Det militära.stabsutskottetbestär av det ständiga medlemmarnas i säkerhetsrådet stabschefer eller ombud för dessa. Varje medlem av Förenta Nationema, som ej är ständigt företrädd i utskottet, skall inbjudas av utskottet att ansluta sig till detsamma, när ett verksamt fullgörande av utskottets åligganden kräver att ifrågavarande medlem deltageri dess arbete. 3. Det militära stabsutskottet är under säkerhetsrådet ansvarigt för den strategiska ledningen av alla väpnade styrkor, som ställts till rådets förfogande. Frågor rörande befälet över dylika styrkor skola senare avgöras. 4. Det militära stabsutskottet äger med säkerhetsrådets bemyndigande och efter samråd med regionala organ tillsätta re-

ifrågakommande

gionala underutskott.

Artikel 48 l. Åtgärd, som erfordras för att verkställa säkerhetsrådets

beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, skall vidav samtliga medlemmar av Förenta Nationerna eller av vissa tagas bland dem, allt efter säkerhetsrådets bestämmande. 2. Sådana beslut skola verkställas av Förenta Nationernas medlem-

1945. FN 36

-stadgan

mar direkt och genom deras verksamhet inom ifrågakommande internationella organ, till vilka de äro anslutna.

Artikel 49 Förenta Nationemas medlemmar skola inbördes lämna varandra bistånd vid verkställande av de åtgärder vilka säkerhetsrådet beslutat.

Artikel 50 Därest förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder mot någon stat vidtagas av säkerhetsrådet, skall varje annan stat, vare sig medlem av Förenta Nationerna eller icke, som finner sig ställd inför särskilda ekonomiska problem, uppkomna som följd av verkställandet av dessa åtgärder, äga rätt att rådföra sig med säkerhetsrådet beträffande lösningen av dessa problem.

Artikel 51 Ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Nationerna, intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för upprätthållande av inter-

nationell fred och säkerhet. Åtgärder vidtagna av medlemmar under

utövande av denna rätt till självförsvar skola omedelbart inberättas till säkerhetsrådet och skola ej i något avseende inverka på säkerhetsrådets rätt och skyldighet enligt denna stadga att vid varje tillfälle handla på sätt, som rådet anser nödvändigt för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

Kapitel VIII Regionala avtal

Artikel 52 l. Ingen bestämmelse i denna stadga utesluter regionala avtal eller organ för behandling av sådana angelägenheter rörande upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, som lämpa sig för regionala åtgärder, under förutsättning att dessa avtal eller organ och deras verksamhet äro förenliga med Förenta Nationernas ändamål och grundsatser. 2. De medlemmar av Förenta Nationerna, vilka träffa sådana avtal eller upprätta sådana organ, skola göra sitt yttersta för att åstadkomma fredlig lösning av lokala tvister genom dylika regionala avtal eller organ, innan de hänskjuta dem till säkerhetsrådet. 3. Säkerhetsrådet skall främja utvecklingen av fredlig lösning av lokala tvister genom sådana regionala avtal eller organ, vare sig på vederbörande staters initiativ eller efter hänvisning från säkerhetsrådet. 4. Genom denna artikel inskrånkes icke 1 något avseende tillämpningen av artiklarna 34 och 35.

Artikel 53 l. Säkerhetsrådet skall, när så ä: lämpligt, använda sådana

36 1945. sou 1979:73

FN-stadgan

regionala avtal eller organ för tvångsåtgärder under dess myndighet.

Utan säkerhetsrådets bemyndigande må dock tvångsåtgärder ej företagas enligt regionala avtal eller av regionala organ, med undantag av åtgärder mot fiendestat i den i moment 2 av denna artikel angivna mening, vilka avses enligt artikel 107 eller i regionala avtal riktade mot en förnyad angreppspolitik från sådan stats sida, intill dess organisationen på begäran av vederbörande regeringar må bliva ålagd uppgiften att förebygga ytterligare angrepp från sådan stat. 2. Den i moment l av denna artikel brukade benämningen fiendestat avser varje stat, som under det andra världskriget varit fiende till någon av denna stadgas signatärmakter.

Artikel 54 Säkerhetsrådet skall städse hållas fullständigt underrättat om den verksamhet för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, som bedrives eller planeras jämlikt regionala avtal eller av regionala organ.

IX Internationellt ekonomiskt och socialt Kapitel

samarbete

Artikel 55 I syfte att skapa de stadgade förhållanden och det välstånd, som äro nödvändiga för fredliga och vänskapliga, på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt grundade förbindelser mellan nationerna, skall Förenta Nationerna främja: a) högre levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande \ och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende; b) lösandet av internationella ekonomiska, sociala, hälsovårds- och närbesläktade problem; internationellt sammarbete i kultur- och uppfostringsfrågor; samt av mänskliga och c) allmän aktning för och respekterande rättigheter grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk, eller religion.

Artikel 56 Alla medlemmar förbinda sig att såväl samfällt som var för sig vidtaga åtgärder i samarbete med organisationen för att uppnå i artikel 55 angivna ändamål.

Artikel 57 l. De olika fackorgan, som upprättas genom mellanstatliga överenskommelser interoch hava vittgående, i deras statuter fastställda nationella åligganden på ekonomiska, sociala, kulturella, uppfostringshälsovårds- och närbesläktade områden, skola anknytas till Förenta Nationema i överensstämmelse med föreskrifterna i artikel 63. 2. Organ, som på detta sätt anknutits till Förenta Nationerna, benämnas i det följande fackorgan.

sou 1979:73 1 945. FN 36 -stadgan

Artikel 58 Organisationen skall framlägga förslag angående samordnande av fackorganens arbetsprogram och verksamhet.

Artikel 59 Organisationen skall, där så är lämpligt, taga initiativ till förhandlingar mellan ifrågakommande stater i syfte att upprätta sådana nya fackorgan, som må erfordras för uppnående av de ändamål, vilka angivas i artikel 55.

Artikel 60 Ansvaret för fullgörande av organisationens i detta kapitel angivna uppgifter åvilar generalförsamlingen och under dess myndighet det ekonomiska och sociala rådet, som för detta ändamål skall hava i kapitel X närmare angivna befogenheter.

Kapitel X Ekonomiska och sociala rådet

Sammansättning

Artikel 61 l. Det ekonomiska och sociala rådet består av

femtiofyra

medlemmar av Förenta

Nationerna, som väljas av generalförsamlingem

2. Med förbehåll för vad i moment 3 stadgas skola aderton medlemmar av det ekonomiska och sociala rådet årligen väljas fören tid av tre år. Avgående medlem kan omedelbart âterväljas. . -

3. Vid det första valet efter det att medlemsantalet i det ekonomiska

och sociala rådet ökats från tjugosju till femtiofyra skola, utöver de medlemmar som väljas i stället för de nio medlemmar vilkas mandattid utlöper vid utgången av det året, ytterligare tjugosju medlemmar väljas. Av dessa tjugosju nya medlemmar skall mandattiden för nio av de sålunda valda medlemmarna utlöpa efter ett år och för nio andra medlemmar ef ter tvâ år, i den ordning varom generalföramlingen beslutar. 4. Varje medlem av det ekonomiska och sociala rådet skall där företrädas av ett ombud.

Uppgifter och befogenheter

Artikel 62 l. Det ekonomiska och sociala rådet äger utarbeta eller ta-

ga initiativ till undersökningar och rapporter avseende internationella

ekonomiska, sociala, kulturella, uppfostrings-, hälsovårds- och närbesläktade angelägenheter samt äger framställa förslag i alla sådana angelägenheter till generalförsamlingen, Förenta Nationernas medlemmar och vederbörande fackorgan. 2. Rådet äger framställa förslag i syfte att främja aktning för och respekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla.

401.

36 1945. FN -stadgan SOU 1979173

3. Rådet äger utarbeta och underställa generalförsamlingen förslag till internationella avtal rörande angelägenheter, som falla inom dess behörighet. 4. Rådet äger enligt av Förenta Nationema fastställda föreskrifter sammankalla internationella konferenser i angelägenheter, som falla inom dess behörighet.

Artikel 63 l. Det ekonomiska och sociala rådet äger med ettvart av de organ, som omförmälas i artikel 57, sluta avtal, vari de villkor fastställas, på vilka ifrågavarande organ skall anknytas till Förenta Nationerna. Sådana avtal skola underställas generalförsamlingen för godkännande. 2. Rådet må samordna fackorganens verksamhet genom att samråda med och framlägga förslag för dylika organ samt genom förslag till generalförsamlingen och till Förenta Nationernas medlemmar.

Artikel 64 l. Det ekonomiska och sociala rådet äger vidtaga lämpliga åtgärder för att erhålla regelbundna rapporter från fackorganen. Rådet äger träffa uppgörelse med Förenta Nationernas medlemmar och med fackorganen för att erhålla rapporter rörande de åtgärder som vidtagits för genomförande av rådets egna förslag samt av generalförsamlingens förslag i angelägenheter, som falla inom behörighet.

_rådets

2. Rådet må delgiva generalförsamlingen sina erinringar med anledning av dessa rapporter.

Artikel 65 Det ekonomiska och sociala rådet äger ställa upplysningar till säkerhetsrådets förfogande och skall biträda säkerhetsrådet på dess begäran.

Artikel 66 l. De. ekonomiska och sociala rådet skall i samband med genomförandet av generalförsamlingens förslag fullgöra sådana uppgifter, som falla inom rådets behörighet. 2. Rådet må med generalförsamlingens godkännande utföra tjänster på begäran av Förenta Nationernas medlemmar och av fackorgan. 3. Rådet skall i övrigt fullgöra de uppgifter, som äro angivna annor-

städes i denna stadga eller som må tilldelas det av generalförsamlingen.

Omröstning I

Artikel 67 l. Varje medlem av det ekonomiska och sociala rådet har en röst. 2. Det ekonomiska och sociala rådets beslut fattas av flertalet av närvarande och röstande medlemmar.

1945. FN-stadgan 36

Förfarande

Artikel 68 Det ekonomiska och sociala rådet skall tillsätta utskott för ekonomiska och sociala frågor samt för främjande av mänskliga rättigheter ävensom de som må erfordras

övriga utskott, för fullgörande av

dess uppgifter.

Artikel 69 Det ekonomiska och sociala rådet skall inbjuda medlem av Förenta Nationerna att utan rösträtt deltaga i rådets överläggningar i varje angelägenhet av särskilt intresse för ifrågavarande medlem.

Artikel 70 Det ekonomiska och sociala rådet äger träffa anstalter för att bereda representanter för fackorganen tillfälle att utan rösträtt deltaga i rådets och i de av detta upprättande utskottens överläggningar samt för att bereda rådets representanter tillfälle att deltaga i fackorganens

överläggningar.

Artikel 71 Det ekonomiska och sociala rådet äger träffa lämpliga anstalter för samråd med icke statliga organisationer, som handhava angelägenheter, vilka falla inom rådets behörighet. Sådana må uppgörelse träffas med internationella med organisationer samt, där så är lämpligt, nationella organisationer efter samråd med vederbörande medlem av Förenta Nationerna.

Artikel 72 l. Det ekonomiska och sociala rådet antager självt sin ar-

betsordning, innefattande även bestämmelser om sättet för utseende av

ordförande. 2. Det ekonomiska och social rådet sammanträder, när så erfordras

i enlighet med föreskrifterna i arbetsordningen, vilken skall innehålla

bestämmelser om sammankallande av rådet på begäran av flertalet av dess medlemmar.

Kapitel XI icke Förklaring angående sj älvstyrande

territorier

Artikel 73 Medlemmar av Förenta Nationerna, som bära eller ikläda

sig ansvar för förvaltningen av territorier, vilkas befolkning ännu ej upp-

nått full erkänna att innevånarnas intressen

självstyrelse, grundsatsen,

komma i främsta rummet, och åtaga sig såsom ett heligt värv förpliktelsen att, inom ramen av det system för internationell fred och säkerhet som denna till upprättats genom stadga, det yttersta främja deras välfärd samt att i detta syfte: a) trygga de ifrågavarande folkens framåtskridande i politiskt, ekonomiskt och socialt avseende samt på uppfostrans område, allt med skyl-

36 1945. sou 1979:73 FN-stadgan

dig hänsyn till deras egen kultur, liksom ock åt dem trygga rättvis behandling och skydd mot övergrepp; vederbörligen beakta folkens politiska b) främja självstyrelse, strävanden samt bistå dem i den fortskridande utvecklingen av deras fria politiska institutioner, i överensstämmelse med varje territoriums och dess befolknings särskilda förhållanden och skiftande utvecklingsstadier; c) befästa internationell fred och säkerhet; uppbyggande och utvecklande åtgärder, uppmuntra forsd) befordra samt samarbeta inbördes och, där så är lämpligt, med internatiokning nella fackorganisationer för att förverkliga de sociala, ekonomiska och vetenskapliga ändamål, som angivits i denna artikel; som må betingas av säkerhetsskäl eller av e) med de inskränkningar, konstitutionella hänsyn, regelbundet för kännedom tillställa generalsekreteraren statistiska och andra upplysningar av teknisk natur rörande ekonomiska och sociala förhållanden och uppfostran inom de territorier, för vilka de äro ansvariga, med undantag för territorier på vilka kapitlen XII och XIII äro tillämpliga.

Artikel 74 Förenta Nationemas medlemmar äro tillika ense om att deras politik beträffande de territorier på vilka detta kaptiel äger tilllämpning måste, ej mindre än beträffande moderlandet, grundas på den allmänna principen om god grannsämja i sociala, ekonomiska och kommersiella angelägenheter, dock med skyldig hänsyn tagen till den övriga världens intressen och välfärd.

XII Internationellt förvaltarskapssystem

Kapitel

Artikel 75 Förenta Nationema skall under sin myndighet upprätta ett

internationellt förvaltarskapssystem för förvaltning och övervakning av territorier, som må komma att underställas detta genom senare särskilda avtal. Dessa territorier benämnas i det följande ”förvaltarskapsområden”.

Artikel 76 Förvaltarsystemets grundläggande syften äro, i överens-

stämmelse med Förenta Nationemas i artikel 1 av denna stadga angivna ändamål, följ ande: a) att främja internationell fred och säkerhet; innevånares framåtskridan-

b) att befordra förvaltarskapsområdenas

de i politiskt, ekonomiskt och socialt avseende samt på uppfostrans område ävensom deras fortskridande utveckling emot självstyrelse eller oberoende, under hänsynstagande till varje områdes och dess befolknings särskilda förhållanden och befolkningens fritt uttryckta önskemål samt enligt bestämmelserna i varje särskilt förvaltarskapsavtal;

1945. 36

FN-stadgan

c) att stärka aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion samt främja insikten om alla folks inbördes beroende; d) att tillförsäkra alla Förenta Nationemas medlemmar och dessas medborgare lika behandling i sociala, ekonomiska och kommersiella angelägenheter, ävensom åt sagda medborgare trygga lika behandling vid rättsskipningen, dock utan förfång för förverkligandet av förvaltarskapssystemets ovan angivna syften samt med förbehåll för vad i artikel 80 stadgas.

Artikel 77 l. Förvaltarskapssystemet skall tillämpas på sådana territorier inom följande kategorier som genom förvaltarskapsavtal underställas systemet: som för närvarande a) territorier, stå under mandatförvaltning; b) territorier, som till följd av det andra världskriget kunna bliva avskilda från fiendestater;

c) territorier, som frivilligt ställas under förvaltarskapssystemet av de

stater vilka äro ansvariga för deras förvaltning. 2. Genom senare överenskommelse skall fastställas vilka områden inom nämnda kategorier som skola underställas förvaltarskapssystemet ävensom villkoren härför.

Artikel 78 Förvaltarskapssytemet skall ej tillämpas på territorier, som blivit medlemmar av Förenta Nationerna, vilkas inbördes förhållanden skola vara grundande på aktning för principen om medlemmarnas suveräna likställdhet.

Artikel 79 Bestämmelserna rörande förvaltarskap för varje territorium,

som skall underställas förvaltarskapssystemet, liksom och varje järnk-

ning eller ändring, skola faställas genom överenskommelse mellan de direkt berörda staterna, däribland mandatärmakten i fråga om territorium, som under mandat förvaltas av medlem av Förenta Nationerna, samt skola godkännas på sätt föreskrives i artiklarna 83 och 85.

Artikel 80 l. Med förbehåll för vad som må överenskommas i de enligt artiklarna 77, 79 och 81 ingågna särskilda förvaltarskapsavtal, genom vilka respektive territorier ställas under

förvaltarskapssystemet,

och intill dess sådana avtal slutits, skall icke någon bestämmelse i detta kapitel anses på något sätt, direkt eller indirekt, ändra någon stats eller något folks rättigheter vilka de vara må, eller innehållet av något bestående internationellt avtal i vilket medlem av Förenta Nationerna må vara part. 2. Moment l av denna artikel må ej tolkas, som gåve det grund för dröjsmål eller uppskov med förhandlingar om och avslutande av överenskommelser enligt vilka, på sätt i artikel 77 sägs, mandatområden och andra territorier ställas under förvaltarskapssystemet.

36 l 945. FN -stadgan SOU 1979173

Artikel 81 Varje förvaltarskapsavtal skall innehålla föreskrifter för förvaltningen av området i fråga samt angiva vilken myndighet som skall förvalta området. Dylik myndighet, nedan benämnd förvaltande myndighet” må vara en eller flera stater eller organisationen själv.

Artikel 82 I varje förvaltarskapsavtal må fastställas ett eller flera stra-

tegiska områden, vilka kunna innefatta del av eller hela det förvaltar-

skapsområde, som avtalet avser, dock utan intrång i avtal, som ingåtts enligt artikel 43.

Artikel 83 l. Förenta Nationemas samtliga uppgifter med avseende på strategiska områden, däri inbegripit godkännande av förvaltarskapsavtalens bestämmelser och av jämkning eller ändring däri, skola fullgöras av säkerhetsrådet. 2. De grundläggande syften, som angivas i artikel 76, skola gälla för befolkningen inom varje strategiskt område. 3. Säkerhetsrådet skall, med iakttagande av förvaltarskapsavtalens föreskrifter och utan åsidosättande av säkerhetshänsyn, anlita förvaltarskapsrådets bistånd för fullgörande av sådana Förenta Nationema tillkommande uppgifter under förvaltarskapssystemet som hänföra sig till politiska, ekonomiska och sociala angelägenheter och uppfostringsfrågor inom de strategiska områdena.

Artikel 84 Det åligger den förvaltande myndigheten att tillse, att förvaltarskapsområdet för sin del bidrager till upprätthållande av internationell fred och säkerhet. I detta syfte äger sagda myndighet begagna sig av frivilligstyrkor, förmåner och bistånd från förvaltarskapsområdet, såväl fullgörande av de förpliktelser gentemot säkerhetsrådet, vilka myndigheten i detta hänseende iklätt sig, som för det lokala försvaret och för vidmakthållande av lag och ordning inom förvaltarskapsområdet.

Artikel 85 l. Förenta Nationemas uppgifter i avseende på förvaltarskapsavtal för alla områden, vilka ej betecknats som strategiska, däri inbegripet godkännande av förvaltarskapsavtalens bestämmelser och av jämkning eller ändring däri, skola fullgöras av generalförsamlingen. 2. Förvaltarskapsrâdet, som utövar sin verksamhet under generalförsamlingens myndighet, skall biträda generalförsamlingen vid fullgörandet av dessa uppgifter.

FN 36

1945,. -stadgan

Kapitel XIII Förvaltarskapsrådet

S ammansättni n g

Artikel 86 l. Förvaltarskapsrådet består av följande medlemmar av Förenta Nationema: a) de medlemmar, som omhänderhava förvaltarskapsomrâden; b) sådana i artikel 23 namngivna medlemmar, som icke omhänderha-

va förvaltarskapsområden; samt

c) ett så stort anta] andra, av generalförsamlingen för tre år valda medlemmar, att sammanlagda antalet platser i förvaltarskapsrâdet lika fördelas mellan sådana medlemmar av Förenta Nationerna som omhänderhava förvaltarskapsområden, och sådana som icke göra det. 2. Varje medlem av förvaltarskapsrådet skall utse en särskilt kvalificerad person att företräda den i rådet.

Uppgifter och befogenheter

Artikel 87 och under

Generalförsamlingen dess myndighet förvaltar-

skapsrådet äga vid fullgörandet av sina uppgifter: a) granska rapporter från den förvaltande myndigheten; b) mottaga petitioner och granska dessa i samråd med den förvaltande myndigheten; c) ombesörja regelbunda besök i vederbörande förvaltarskapsområde vid tidpunkter, som fastställas i samförstånd med den förvaltande myndigheten; samt d) vidtaga dylika och andra åtgärder i enlighet med föreskrifterna i vederbörande förvaltarskapsavtal.

Artikel 88 skall utarbeta Förvaltarskapsrådet ett frågeformulär avseende innevånamas i varje förvaltarskapsområde framátskridande i politiskt, ekonomiskt och socialt hänseende och på uppfostrans område. Den förvaltande myndigheten för varje under generalförsamlingen stående förvaltarskapsområde skall avgiva en årlig rapport till församlingen på grundval av detta frågeformulär.

Omröstning

Artikel 89 l. Varje medlem av förvaltarskapsrådet har en röst. 2. Fönaltarskapsrådets beslut fattas av flertalet av närvarande och röstande medlemmar.

36 1945. F N SOU 1979773

-stadgan

F örfarande

Artikel 90 l. Förvaltarskapsrådet antager självt sin arbetsordning, innefattande även bestämmelser om sättet för utseende av ordförande. 2. Förvaltarskapsrådet sammanträder när så erfordras i enlighet med föreskrifterna i arbetsordningen, vilken skall innehålla bestämmelser om sammankallande av rådet på begäran av flertalet av rådets medlemmar.

Artikel 91 Förvaltarskapsrådet skall, när så är lämligt, anlita det eko-

nomiska och sociala rådets samt fackorganens bistånd i frågor, som tillhöra deras verksamhetsområden.

Kapitel XIV Internationella domstolen

Artikel 92 Den internationella domstolen är Förenta Nationemas främsta rättsskipande organ. Den skall utöva sin verksamhet i enlighet med bifogande domstolsstadga, som bygger på den fasta mellanfolkliga domstolens stadga och utgör en integrerande del av Förenta Nationernas stadga.

Artikel 93 l. Alla medlemmar av Förenta Nationerna äro ipso facto anslutna till den internationella domstolens stadga. 2. Stat, som ej är medlem av Förenta Nationerna, må ansluta sig till den internationella domstolens som fastställas stadga på villkor, i varje särskilt fall av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.

Artikel 94 l. Varje medlem av Förenta Nationerna förpliktar sig att ställa sig den internationella domstolens beslut till efterrättelse i alla mål i vilka verderbörande medlem är part. 2. Därest någon part i ett mål underlåter att fullgöra de förpliktelser, som åliggai parten jämlikt ett av domstolen fällt utslag, må andra parten hänvända sig till säkerhetsrådet, som äger, om det finner nödvändigt, framlägga förslag eller fatta beslut om vidtagande av åtgärder för utslagets verkställande.

Artikel 95 Ingen bestämmelse i denna stadga skall utgöra hinder för Förenta Nationemas medlemmar att på grundval av redan gällande eller framdeles träffade avtal till annan domstol hänskjuta sina tvister.

Artikel 96 l. Generalförsamlingen eller säkerhetsrådet äger av den internationella domstolen begära rådgivande yttrande i varje rättsfråga. 2. Förenta Nationemas övriga organ och fackorganen äga, när helst de av generalförsamlingen därtill bemyndigats, jämväl rätt att begära rådgivande yttranden av domstolen i rättsfrågor, som kunna uppkomma inom ramen för deras verksamhet.

sou 1979:73 1945. 36

FN-stadgan

Kapitel XV sekretariatet

Artikel 97 sekretariatet består av en generalsekreterare jämte den personal, som organisationen behöver. Generalsekreteraren tillsättes av generalfö-rsamlingen på förslag av säkerhetsrådet. Generalsekreteraren är organisationens högste tjänsteman.

Artikel 98 Generalsekreteraren skall tjänstgöra i denna engenskap vid generalförsamlingens, säkerhetsrådets, det ekonomiska och sociala rådets samt förvaltarskapsrådets möten samtliga och skall fullgöra de andra som tilldelas honom uppgifter, av dessa organ. Generalsekreteraren skall avgiva en årlig rapport till generalförsamlingen angående organisationens verksamhet.

Artikel 99 Generalsekreteraren äger fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på varje omständighet, som enligt hans åsikt kan hota upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

Artikel 100 1. Generalsekreteraren och sekretariatets personal skola vid fullgörandet av sina åligganden icke begära eller mottaga instruktioner från någon regering eller från någon myndighet utanför organisationen. De skola avhålla sig från varje handling, som kan inverka menligt på deras ställning som internationella tjänstemän, ansvariga endast inför organisationen. 2. Varje medlem av Förenta Nationema förbinder sig att respektera den uteslutande internationella karaktären hos generalsekreterarens och personalens uppgifter och att ej söka påverka dem vid fullgörandet av deras värv.

Artikel 101 l. Sekretariatets personal tillsättes av generalsekreteraren enligt föreskrifter, som fastställas av generalförsarnlingen. 2. Lämplig personal skall stadigvarande knytas till det ekonomiska och sociala rådet, förvaltarskapsrådet och, i den mån så erfordras, till andra Förenta Nationernas Denna skall ingå i sekretaorgan. personal riatet. 3. Vid personalens anställning och fastställandet av tjänstevillkoren skall hänsyn i främsta rummet tagas till nödvändigheten av att tillförsäkra organisationen personal, som fyller de högsta krav på duglighet, kunnighet och rättrådighet. Vederbörlig hänsyn skall tagas till betydelsen av att rekrytera personalen på en så vidsträckt geografisk grundval som möjligt.

36 1945. FN-stadgan sou 1979:73

Kapitel XVI Särskilda bestämmelser

Artikel 102 l. Varje fördrag eller internationell överenskommelse, som ingås av medlem av Förenta Nationerna efter denna stadgas ikraftträdande, skall så snart som möjligt registreras hos sekretariatet och av detta offentliggöras. 2. Part i dylikt fördrag eller dylik internationell överenskommelse, som ej registrerats i enlighet med bestämmelserna i moment 1 av denna artikel, äger ej åberopa detta fördrag eller denna överkommelse inför något av Förenta Nationernas organ.

Artikel 103 I händelse av konflikt mellan medlemmarnas förpliktelser enligt denna stadga och deras förpliktelser enligt någon annan internationell överenskommelse skola förpliktelsema enligt stadgan gälla.

Artikel 104 Organisationen skall inom varje medlems territorium åtnjuta sådan rättskapacitet som må vara erforderlig för fullgörande av dess uppgifter och fullföljande av dess ändamål.

Artikel 105 l. Organisationen skall inom varje medlems territorium åtnjuta de privilegier och immuniteter som äro nödvändiga för fullföljande av dess ändamål. 2. Medlemmarnas ombud och organisationens tjänstemän skola likaledes åtnjuta de privilegier och immuniteter som äro nödvändiga för att de i fullt oberoende må kunna fullgöra sina i samband med organisationen stående uppgifter. 3. Generalförsamlingen äger framlägga förslag i och för fastställande av närmare bestämmelser rörande tillämpning av momenten l och 2 i denna artikel eller underställa medlemmarna av Förenta Nationerna förslag till avtal därom.

Övergångsbestämmelser

XVII rörande

Kapitel

säkerheten Artikel 106 I avvaktan på ikraftträdandet av sådana i artikel 43 avsedda särskilda avtal, som enligt säkerhetsrådets uppfattning sätta rådet i stånd att börja utöva sina uppgifter enligt artikel 42, skola undertecknama av fyrmaktsdeklarationen i Moskva av den 30 oktober 1943 samt Frankrike i enlighet med bestämmelserna i deklarationens punkt 5 rådgöra med varandra och, när omständigheterna så påkalla, med andra medlemmar av Förenta Nationerna i och för sådant samfällt inskridande på organisationens vägnar, som må krävas för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Artikel 107 Ingen bestämmelse i denna stadga medför ogiltighet av eller utesluter ingripande avseende stat, vilken under det andra världskrig-

sou 1979:73

1945. FN -stadgan 36

et varit fiende till någon av denna stadgas signatärmakter, och vidtaget eller godkänt som följd av detta krig av de regeringar som bära ansvaret för dylika åtgärder.

Kapitel XVIII

Ändringar

Artikel 108 Ändringar i denna stadga träda i kraft för alla medlemmar

av Förenta Nationerna, när de antagits med två tredjedelars majoritet av generalförsamlingens medlemmar och i den ordning, som de olika staternas författningar föreskriva, ratificerats av två tredjedelar av Förenta Nationemas medlemmar, bland dem alla ständiga medlemmar av säkerhetsrådet.

Artikel 109 l. En allmän konferens av Förenta Nationemas medlemmar med ändamål att taga denna stadga under omprövning må hållas å tid och plats, som fastställas genom beslut med två tredjedelars majo-

ritet av generalförsamlingens medlemmar och beslut av nio medlemmar

av säkerhetsrådet, oavsett vilka. Varje medlem av Förenta Nationerna skall på konferensen hava en röst. 2. Varje förändring av denna stadga, som föreslagits av konferensen med två tredjedelars majoritet, skall träda i kraft, när den i den ordning, som de olika staternas ratificerats författningar föreskriva, av två tredjedelar av Förenta Nationemas medlemmar, bland dem alla ständiga medlemmar av säkerhetsrådet. 3. Därest en sådan konferens ej hållits före generalförsamlingens tionde årliga möte efter denna stadgas ikraftträdande, skall förslag att sammankalla en sådan konferens för detta

upptagas på dagordningen

möte; konferensen skall hållas, om beslut därom fattas med bifall av flertalet av medlemmar

generalförsamlingens samt av sju medlemmar av

säkerhetsrådet, oavsett vilka.

Kapitel XIX Ratifikation och undertecknande

Artikel 110 I. Denna ratificeras stadga skall av signatärmakterna i

den ordning, som de olika staternas författningar föreskriva.

2. Ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos Amerikas Förenta Staters regering, vilken om varje deposition skall notificera samtliga signatärmakter ävensom sedan denne organisationens generalsekreterare, utsetts. 3. Stadgan skall träda i kraft, när Republiken Kina, Frankrike. De Socialistiska Rådsrepublikemas Union, Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland samt Amerikas Förenta Stater ävensom flertalet av övriga signatärmakter sina ratifikationsinstrudeponerat

4ll

36 1945. FN

-stadgan

ment. Ett protokoll över de deponerade ratifikationsinstrumenten skall därefter upprättas av Amerikas Förenta Staters regering, som skall tillställa alla signatärmakter avskrifter av detsamma. 4. Signatärmakt, som ratificerar denna stadga efter dess ikraftträdande, blir ursprunglig medlem av Förenta Nationerna den dag, å vilken dess ratifikationsinstrument deponeras.

Artikel 111 Denna stadga, vars kinesiska, franska, ryska, engelska och spanska texter äga lika vitsord, skall förbliva deponerad i Amerikas Förenta Staters regerings arkiv. Behörigen bestyrkta avskrifter av stadgan skola av denna regering tillställas övriga signatärmakters regeringar. TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV hava ombuden för de förenade nationernas regeringar undertecknat denna stadga. SOM SKEDDE i San Fransisco den 26 juni 1945.

\ 412

Del IV

Övriga konventioner,

nedrustning

m. m.

Traktat

angående Spetsbergen

Paris den 9 februari 1920

Ratificerad av Sverige den 27 juni 1924. Ratifikationema i deponerades Paris den 15 september 1924.

sö 1924:25

Amerikas Förenta Staters President; Hans Maj:t Konungen av Storbritannien och Irland och de Brittiska hinsides besittningarna haven, Kejsare av Indien; Hans Majzt Konungen av Danmark; Franska Republikens President; Hans Majzt Konungen av Italien; Hans Majzt Kejsaren av Japan; Hans Majzt Konungen av Norge; Hennes Majzt Drottningen av Nederländerna; Hans Maj :t Konungen av Sverige, besj älade av önskan att genom erkännande av Norges överhöghetsrätt

över Spetsbergsögruppen, se dessa områden ställda

inbegripet Bjömön, under en rättvis styrelse, och fredliägnad att betrygga deras utveckling ga utnyttjande, hava i ändamål att avsluta en traktat i dylikt syfte till sina respektive

fullmäktige utsett

(Här följer namnen på ombuden)

vilka, efter att hava utväxlat sina i god och behörig form befunna fullmakter, överenskommit om följande bestämmelser.

Artikel 1 De höga fördragsslutande parterna äro ense, att under de i denna traktat stadgade villkor, erkänna och oinskränkta Norges fulla suveränitet över som förutom eller Beeren

Spetsbergsögruppen, Bjömön

Island omfattar alla öar, som äro belägna mellan 10° och 35° östlig latitud från Greenwich och mellan 74° och 81° nordlig latitud nämligen:

Västspetsbergen, Nordostlandet, Barents-ö, Edge-ön, Wicheöama, Hoppön eller Hopen-Eiland och Prins Karls land, tillika med därtill hörande

öar, holmar och skär.

Artikel 2 Alla de höga

fördragsslutande parternas fartyg och medbor-

gare skola utan åtskillnad hava rätt att idka fiske och jakt inom de i artikel 1 om omförmälda områden och därtill hörande territorialvatten. Norge skall vara förpliktat eller vidtaga, upprätthålla påbjuda de åtgärder, som erfordras för att säkerställa bevarandet, eller om så påfordras, återställandet av djur- och växtvärlden i ovan nämnda områden och deras territorialvatten, dock så, att dylika åtgärder alltid skola utan åtskillnad tillämpas

på alla de höga fördragsslutande parternas un-

37 1920.

Spetsbergstraktaten

dersåtar, utan några som helst undantag, privilegier eller förmåner, direkt eller indirekt till fördel för någon av dem. De ockupanter, vilkas rättigheter erkänts i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 6 och 7, skola åtnjuta uteslutande rätt till jakt å sina landområden: av bostäder, hus, magasiner, verkstäder och l) i närheten anläggningar, som uppförts för utnyttjande av området enligt de närma-

re bestämmelser, som givas i de lokala polisförordningarna, 2) inom ett

område med en radie av 10 kilometer från företagens eller anläggningarnas huvudsäte - i båda fallen under att de föreskrifter förutsättning iakttagas, som av norska regeringen utfärdas i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

Artikel Alla undersåtar skola 3 de höga fördragsslutande parternas utan åtskillnad hava rätt till tillträde och uppehåll, av vilket skäl och för vilket ändamål det än må vara, i vatten, fjordar och hamnar, som äro belägna inom de i artikel l nämnda områden: de skola där obehindrat och under likställdhet infullkomlig äga rätt att driva all slags sjöfarts-, dustri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet, förutsatt att de iakttaga på platsen gällande lagar och förordningar. Under samma villkor av likställdhet skola de äga rätt att driva och utöva varje slags sjöfarts-, industri-, gruvdrifts- och handelsverksamhet både till lands och i territorialvattnen, utan att något monopol i något hänseende må kunna upprättas för vilket ändamål det än må vara. Oavsett vilka regler, som må tillämpas i Norge med avseende å kustfart, skola fartyg tillhörande någon av de höga fördragsslutande partersom omnämnas i artikel na på resa till eller ifrån de områden, l, hava rätt att anlöpa norska hamnar på såväl ut- som hemresan för att taga ombord eller ilandsätta eller varor, kommande från eller passagerare destinerade till ovan nämnda områden - eller för vilket annat ändamål som helst. Det är överenskommet, att i alla hänseenden och särskilt vad angår utförsel, införsel eller transitering, de höga fördragsslutande parternas undersåtar, fartyg och varor icke skola underkastas någon som helst avgift eller inskränkning, som icke tillämpas å medborgare, fartyg eller va- Norska unror, vilka i Norge åtnjuta mest gynnad nations behandling. dersâtar, deras fartyg eller varor skola i detta avseende vara jämställda med de övriga höga fördragsslutande parternas, och skola icke i något avseende åtnjuta en fördelaktigare behandling. Utförsel av varor destinerade till något av de fördragsslutande parternas område, må icke till föremål för pålaga eller ingöras någon skränkning, som skulle vara mer betungande än de, som gälla för utförsel av samma slags varor destinerade till någon annan fördragsslutande makts område (däribland Norge) eller till något annat land.

SOU 19:79:73 1920. 37 Spetsbergstraktaten

Artikerl 4 Varje offentlig station för trådlös som redan är telegrafi, upprärttad eller kommer att upprättas inom de i artikel l omförmälda områdlen med norska tillstånd eller regeringens genom dess försorg, skall städse av fullkomlig likställdhet på grundvalen vara öppen för meddelanden från fartyg av varje nationalitet och från de höga fördragsslutande parternas undersåtar, enligt de bestämmelser, som fastställts i konventionen om trådlös telegrafi den 5 juli 1912 eller i den intemationella konvention, vilken kan komma att ersätta densamma. Med förbehåll för de internationella som bliva förpliktelser, följden

av ett krigstillstånd, skola ägare av fastigheter alltid hava rätt att upp-

rätta och för eget bruk använda anläggningar för trådlös telegrafi, vilka fritt skola kunna meddela med fasta eller sig i enskilda angelägenheter rörliga stationer, däri inbegripet stationer ombord å fartyg och luftfarkoster.

Artikel 5 De höga fördragsslutande parterna äro överens om lämpligheten av att å de i artikel l angivna områden upprätta en internationell meteorologisk station, vars organisation kommer att bestämmas genom en senare konvention. Genom särskild konvention skall likaledes fastställas, under vilka villkor vetenskapliga forskningar inom sagda områden må företagas.

Artikel 6 Med de förbehåll, som angivas i denna artikel, skola sådana rättigheter, som förvärvats av de höga fördragsslutande unparternas dersåtar, erkännas som giltiga. Anspråk, vilka

uppstått genom besittningstagande eller ockupation

som ägt rum före denna traktats undertecknande, skola regleras enligt

bestämmelserna i härvid fogade bilaga, som skall hava samma kraft och verkan som denna traktat.

Artikel 7 Norge förbinder sig att inom dei artikel l nämnda områden i fråga om förvärv, åtnjutande och utövande av äganderätt, däri inbegripet gruvrättigheter medgiva de höga fördragsslutande parternas undersåtar en fullkomligt lika behandling i överensstämmelse med stadgandena i denna traktat. Expropriation kan endast äga rum för allmännyttiga ändamål och mot skälig ersättning.

Artikel 8 Norge förbinder sig att för de i artikel l omförmälda områden utfärda en bergverksordning, vilken särskilt beträffande skatter, pålagor eller avgifter av alla slag samt allmän och speciell arbetslagstiftning utesluter alla privilegier; monopol och förmåner till förmån för staten eller för någon de höga fördragsslutande parternas undersåtar, däri och tillförsäkrar avlönad

inbegripet Norges, personal av varje slag

4l7

37 1920. Spetsbergstraktaten SOU l979:73

den lön och det skydd, som erfordras för dess fysiska, moraliska och intellektuella välbefinnande. De skatter, pålagor eller avgifter, som uppbäras skola uteslutande användas till förmån för de nämnda områdena och kunna endast åläggas i den utsträckning, vartill deras syfte berättigar. Vad särskilt angår utförseln av mineralier, äger norska regeringen pålägga en exportavgift, som dock icke får överstiga 1% på maximivärdet av de utförda mineraliema, när fråga är om en myckenhet av intill 100 000 tons, och som därefter beräknas efter en fallande skala. Värdet skall fastställas vid slutet av seglationstiden i enlighet med medelpriset för fob-leverans. Tre månader före den dag, som bestämts för ikraftträdandet, skall förslaget till bergverksordning av norska regeringen meddelas de övriga fördragsslutande makterna. Om under nämnda tidrymd en eller flera av sagda makter föreslår vidtagandet av ändringar i förslaget, innan detsamma bringas till tillämpning, skola dessa förslag av norska regeringen delgivas övriga fördragsslutande makter för att till prövning och beslut underställas en kommission, sammansatt av en representant för en var av de nämnda makterna. Denna kommission skall sammankallas av norska regeringen och skall fatta beslut inom en tidrymd av tre månader efter det den sammanträtt. Dess beslut skola fattas med enkel majoritet.

Artikel 9 Med förbehåll för de rättigheter och förpliktelser, som kunna uppkomma till Nationernas för Norge på grund av dess anslutning förbund, förbinder sig Norge att icke anlägga eller tillåta upprättandet av någon flottbas inom de i artikel l omförmälda områden samt att icke uppföra någon befästning inom nämnda områden, vilka aldrig få användas för krigsändamål.

Artikel 10 Under awaktan på, att de höga fördragsslutande parternas erkännande av en rysk regering tillåter Ryssland att ansluta sig till denna traktat, skola ryska medborgare och bolag åtnjuta samma rättigheter som de höga fördragsslutande parternas medborgare. De anspråk, som de må hava att framställa å de i artikel l angivna områdena skola framläggas under de villkor, som bestämmas i artikel 6 och bilagan till denna traktat genom förmedling av danska regeringen som förklarar sig villig att därtill lämna sin medverkan. Denna traktat, vars franska och engelska texter skola äga lika vitsord, skall ratificeras. Ratifikationemas deponerande skall äga rum i Paris snarast möjligt. De makter, vilkas regeringar hava sitt säte utom Europa, kunna inskränka sig till att genom sina diplomatiska representanter i Paris meddela franska republikens regering, att deras ratifikationer ägt rum, och böra de i så fall snarast möjligt översända ratifikationsinstrumenten. I vad beträffar bestämmelserna i artikel 8, skall denna traktat träda i

1920. Spetsbergstraktaten 37

kraft sedan den blivit ratificerad av samtliga signatärmakter och i alla övriga avseenden samtidigt med den i sagda artikel omhandlade berg-

verksordning.

Andra makter än de fördragsslutande skola av franska republikens regering inbjudas att ansluta sig till denna traktat, sedan densamma vederbörligen ratificerats. Dylik anslutning skall äga rum genom notifikation till franska vilken det tillkommer att härom regeringen, underrätta de andra fördragsslutande parterna. Till bekräftelse härav hava nedannämnda underteck-

befullmäktigade

nat denna traktat. Som skedde i Paris den 9 februari 1920 i två exemplar, av vilka det ena tillställes Hans Majzt Konungens av Norge Regering och det andra deponeras i franska Republikens Regerings arkiv och varav bestyrkta avskrifter skola överlämnas till övriga signatärmakter.

Bilaga § I l. Inom tre månader från denna traktats ikraftträdande skall notifikationen angående alla anspråk å landomrâden, som inkommit till någon regering före undertecknandet av denna traktat, av sökandens regering insändas till en kommissarie, som har i uppdrag att pröva dessa anspråk. Kommissarien skall vara en domare eller rättslärd av

dansk nationalitet, i besittning av erforderliga kvalifikationer, och utses

av danska regeringen. 2. Notifikationen skall innehålla en noggrann för

gränsbestämning

det landområde, å vilket anspråk framställes och åtföljes av en karta i en skala av minst l:l 000 000, å vilken det landområde, varå anspråk framställes, skall vara tydligt utmärkt. 3. Notifikationen skall åtföljas av en avgift av en penny för varje acre (40 ar) av det område, som är föremål för anspråk, till bestridande av omkostnaderna för prövning av anspråken. 4. Kommissarien skall äga att från de sökande infordra dokument,

handlingar eller upplysningar, som han finner erforderliga.

5. Kommissarien skall pröva de på detta sätt notificerade anspråk. För sådant ändamål

skall han äga att anlita den sakkunniga hjälp han

kan finna nödvändig samt att i mån av behov

företaga undersökningar å.

platsen. 6. Kommissariens arvode fastställes överenskommelse mellan genom danska regeringen och övriga intresserade regeringar. Kommissarien fastställer arvode för de medhjälpare han finner nödigt använda. 7. Sedan kommissarien skall han utarbeta prövat anspråken, en rapport, som noggrant angiver de anspråk, vilka han anser genast böra godkännas såsom berättigade, samt de, vilka han, antingen på grund av deras beskaffenhet eller av annan orsak, anser bör underställas skiljedom på sätt nedan sägs. Avskrift av denna rapport skall av kommissarien tillställas de intresserade regeringama.

37 1920. Spetsbergstraktaten

8. Om det belopp, som deponerats i överensstämmelse med punkt 3 är otillräckligt för att täcka utgifterna för prövning av anspråken skall kommissarien, därest han anser anspråket berättigat, genast bestämma vilket skall förständigas inbetala. Beräkytterligare belopp den sökande ningsgrunden för detta belopp skall vara storleken av det jordområde, till vilket sökandes rätt har erkänts. Om de belopp, som deponerats i överensstämmelse med bestämmelförbundna kostnader, skall serna i punkt 3, överstiga de med prövningen överskottet anslås till kostnaderna för nedan omnämnda skiljedomsförfarande. 9. Inom tre månader från den i punkt 7 Omnämnda rapports datum skall norska regeringen vidtaga nödiga åtgärder för att giva de sökande, vilkas anspråk godkänts av kommissarien, ett bevis, som tillförsäkrar dem uteslutande till det ifrågavarande området i överensäganderätt stämmelse med lagar och förordningar, som gälla eller skola bliva gällande för de i denna traktatsartikel 1 angivna områden och i enlighet med bestämmelserna i den i denna traktats artikel 8 omhandlade bergverksordning.

I händelse emellertid en ytterligare inbetalning påfordras i överens-

stämmelse med punkt 8, skall endast provisorisk äganderättshandling

vilken bliver först då sökanden in-

utfärdas, handling slutligt gällande,

om en som bestämmes av norska regeringen, inbetalt tidrymd, ovannämnda ytterligare belopp. vilka av någon anledning icke godkänts av den i § II Anspråk, l omnämnde kommissarien. skola avgöras i överensstämmelse punkt med följande bestämmelser.

1. Inom tre månader från den i föregående paragraf mom. 7 om-

nämnda rapports datum skall en var av de regeringar, vars medborgare framställt krav som icke godkänts, utse en skiljedomare. Kommissarien skall vara ordförande i den sålunda tillsätts domstolen. Vid lika röstantal har han utslagsröst. Han utser en sekreterare, som har att mottaga de i 2 omförmälda handlingar samt vidtaga erforderliga åtgärder för punkt domstolens sammanträdande. 2. Inom sekreteraren uten månad efter det den i punkt l Omnämnda setts skola vederbörande sökande sina respektive regeringar tillgenom ställa denne en redogörelse för sina anspråk, vilken bör åtföljas av alla de handlingar och bevis, som de önska förebringa till stöd för anspråken. 3. Inom två månader efter det i den punkt l omförmälda sekreteraren utsetts, skall domstolen sammanträda i Köpenhamn för att pröva de anspråk, som understållts densamma. 4. Domstolens språk skall vara engelska. Handlingar och bevismaterial må av parterna kunna underställas densamma på vederbörandes eget språk, men i sådant fall skall en engelsk översättning bifogas. 5. Sökandena skola, om de så önska, vara berättigade att muntligen

1920. 37 Spetsbergstraktaten

höras av domstolen antingen personligen eller genom ombud, och domstolen äger från de sökande infordra sådana ytterligare förklaringar och handlingar, samt den bevisning, som den kan finna nödvändig. 6. Innan ett mål företages till behandling, skall domstolen avfordra parterna deposition eller annan säkerhet för det belopp, som den finner nödvändigt för täckande av varje parts andel i domstolskostnaderna. Vid fastställandet av sagda belopps storlek skall domstolen främst taga hänsyn till det omtvistade landområdets areal. Domstolen skall även vara berättigad att av parterna fordra ställandet av ytterligare säkerhet i sådana fall med vilka särskilda kostnader äro förbundna. 7. Skiljedomamas arvode skall beräknas per månad och fastställes av de intresserade Arvode åt sekreteraren regeringarna. samt andra personer som anställas av domstolen, bestämmes av ordföranden. 8. Med förbehåll för bestämmelserna i denna har domstolen bilaga full befogenhet att sj älv ordna sättet för förhandlingarna.

9. Vid handläggningen av målen skall domstolen

taga i betraktande: a) alla folkrättsliga regler, som må äga tillämplighet, b) rättvisans och billighetens allmänna grundsatser. c) följande omständigheter: l) datum, då det jordområde, å vilket anspråk framställes, första gången tagits i besittning av sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat. 2) datum, då anspråket anmäldes för reklamantens regering. 3) den utsträckning i vilken sökanden eller annan, vars anspråk han förvärvat, utvecklat och bearbetat det landområde, å vilket anspråk framställes. I detta sammanhang skall domstolen till de om-

taga hänsyn ständigheter eller inskränkningar, vilka till följd av krigstillståndet

1914-1919 må hava förhindrat reklamanterna från att hävda sina anspråk. lO. Alla domstolens omkostnader skola fördelas mellan sökandena i sådant förhållande, som bestämmes av domstolen. Om de belopp, som inbetalats enligt punkt 6 skulle överskrida domstolens utgifter, skall överskottet i den proportion, som domstolen må finna skälig, återbetalas till dem, vilkas krav godkänts. ll. Domstolens beslut skola av densamma de intresserade delgivas regeringarna för varje fall däri inbegripet norska regeringen. Norska regeringen skall inom tre månader efter det den erhållit kännedom om varje beslut vidtaga nödiga åtgärder för att tillställa de sökande bevis om rättlig åtkomst till det ifrågavarande landområdet i överensstämmelse med de lagar och förordningar, som gälla eller skola bliva gällande för de områden, som omnämnas i artikel l och i enlighet med den bergverksordning som omnämnes i denna traktats artikel 8. Bevis om rättslig åtkomst vinner dock icke definitiv giltighet, förrän den sökande inbetalt sin andel i domstolens utgifter vilket skall ske inom en lämplig tidrymd, som fastställes av norska regeringen

37 1920. Spetsbergstraktaten

§ III De anspråk, vilka icke notificerats komrnissarien i enlighet med punkt l i paragraf l, eller vilka icke godkänts av honom och ej heller underställts domstolen i överensstämmelse med paragraf 2, skola anses vara slutgiltigt dödade.

Konvention Ålandsöarnas angående icke-

befästande och

neutrahsenng

Geneve den 20 oktober 1921

Ratificerad av Sverige den 18 november 1921. Ratifikationema deponerades i Geneve den 6 april 1922.

SÖ 1921:26

Tyska Rikets President, Hans Majestät Konungen av Danmark och Island, Estniska Republikens Statschef, Finska Republikens President, Franska Republikens President, Hans Majestät Konungen av det Före-

nade Konungariket Stora Britannien och Irland och av de brittiska be-

sittningama hinsides av Indien, haven, Kejsare Hans Majestät Konungen av Italien, Lettiska Republikens Statschef, Polske Statschefen och Hans Majestät Konungen av Sverige, vilka enats om att förverkliga det av Nationemas förbunds råd i dess beslut den 24 juni 1921 uppställda önskemål om avslutande av en konvention mellan de intresserade makterna rörande Ålandsöamas icke-befästande och neutralisering, i syfte att garantera, att dessa öar aldrig komma att utgöra någon fara ur militär synpunkt, hava för detta ändamål beslutat av den förbindelatt, utan rubbning se, som Ryssland åtagit sig i den vid Paristraktaten av den 30 mars 1856

fogade konvention rörande Ålandsöama, innebörden av fullständiga

denna förbindelse, och till sina ombud utsettz

befullmäktigade

(Här följer namnen på ombuden)

vilka efter att hava deponerat sina fullmakter, som befunnits vara i god och behörig form, överenskommit om följande bestämmelser:

Artikel 1 Finland bekräftar, i den mån sådant må för dess del vara er-

forderligt, den förklaring Ryssland avgivit uti den vid Paristraktaten av

beskrivden 30 mars 1856 fogade konvention angående Ålandsöarna och för- Topografisk binder ning över gränsen melsig alltså att icke befästa den del av den finska skärgården, som lan konungariket Sveribenämnes Ålandsöarna. ge och kejsardömet Ryssland, upprättad efter den år 1888 revidera- Artikel 2 I. Under benämningen Ålandsöama inbegripas i denna de gränsregleringen av 1810. Se Sveriges och konvention samtliga de öar, holmar och skär, vilka äro belägna inom det Norges trakter, del XIII vattenområde, som begränsas av följande linjer: (IV) sid. 558.

Ålandskonventionen 38 1921.

a) i norr av latitudparallellen 60° 41’ N. som successivt sammanbinda följ ande geob) i öster av de räta linjer, grafiska punkter: 1) lat. 60° 41’,0 N 0. long. 21° 00’,0 O (Gr.) ° 2) lat. 60° 35’,9 N o. long. 21 06’,9 O (Gr.) 3) lat. 60° 33’,3 N o. long. 21° O8’,6 O (Gr.) 4) lat. 60° 15’,8 N 0. long. 21° 05’,5 O (Gr.) 5) lat. 60° l1’,4 N o. long. 21° 00,4 O (Gr.) 6) lat. 60° 09’,4 N o. long. 21° 0l’,2 O (Gr.) 7) lat. 60° 05’,5 N o. long. 21° O4,3 O (Gr.) 8) lat. 60° 01’,1 N o. long. 21° 1l’,3 O (Gr.) 9) lat. 59° 59’,0 N o. long. 21° 08’,3 O (Gr.) 10) lat. 59° 53’,0 N 0. long. 21° 20’,0 O (Gr.) 11) lat. 59° 48’,5 N o. long. 21° 20’,0 O (Gr.) 12) lat. 59° 27’,0 N o. long. 20° 46’,3 O (Gr.) c) i söder av latitudparallellen 59° 27’ N. som successivt sammanbinda följande ged) i väster av de räta linjer, ografiska punkter: 13) lat. 59° 27’,0 N o. long. 20° O9’,7 0 (Gr.) 14) lat. 59° 47’,8 N o. long. 19° 40,0 O (Gr.) 15) lat. 60° 11,8 N 0. long. 19° 05,5 O (Gr.) 16) Mittpunkten av klippan Märket lat. 60° l8’,4 N o. long. 19° 08’,5 O (Gr.) 17) lat. 60° 4l’,0 N o. long 19° 14’,4(Gr.) som äro De linjer, som förena punkterna 14, 15 och 16, äro desamma

angivna uti ”Description topographique de la frontiere entre le Royau-

de Russie de Pannée me de Suéde et l’Empire d’aprés la démarcation 1810 corrigée d’aprés la révision de 1888. hänför sig i allmänhet till Läget av de i denna artikel angivna punkter brittiska amiralitetets sjökort N20 2297 av 1872 (med däri införda . rättelser intill av större noggrannhet hänföaugusti 1921). För vinnande ras dock punkterna 1-11 till följande sjökort: finska sjökorten N20 32 av 4

1921, N20 29 av 1920 och ryska sjökortet Nzo 742 av 1916 (rättat i mars

1916). i i Nationemas Av vartdera av dessa sjökort är ett exemplar deponerat förbunds sekretariats arkiv. permanenta II. Ålandsöamas territorialvatten anses sträcka sig intill ett avstånd från här ovan avsedda öar, holmar och

av 3 sjömil vid lågvattenstånd

av havet översköljas, dock skall territorialvattnet skär, som icke ständigt av denna artikel ingenstädes anses sträcka sig utom de i första momentet bestämda gränslinjerna. III. De öar, holmar och skär, som angivas i mom. I, och de territorialsom äro bestämda den ”zon”, varå vatten, i mom. II, utgöra tillsammans följande artiklar äga tillämpning.

1921. Å Iandskonventionen 38

Artikel 3 Ingen anläggning eller operationsbas av militär eller marin art, ingen anläggning eller operationsbas för militär luftfart, ej heller någon annan anordning avsedd för krigsändamål må bibehållas eller upprättas inom den i artikel 2 angivna zonen.

Artikel 4 Under förbehåll för bestämmelserna i art. 7 må icke någon militär, lant-, sjö- eller luftstyrka tillhörande någon som helst makt inkomma i eller uppehålla sig inom den i art. 2 angivna zon. Tillverkning, införsel, transitering och återutförsel av vapen och krigsmateriel inom densamma äro uttryckligen förbjudna. Följande bestämmelser skola dock gälla under fredstid: a) utöver den reguljära polispersonal, som är nödvändig för uppehållande av ordning och allmän säkerhet inom zonen och som är organiserad i överensstämmelse med de allmänna bestämmelser, som gälla i den finska republiken, må Finland, därest utomordentliga omständigheter så kräva, dit införa och där temporärt hålla annan väpnad styrka, som är strängt nödvändig för ordningens upprätthållande. b) Finland förbehåller sig likaledes rätten att tid efter annan låta ett eller två av sina lätta, för övervattensfart avsedda krigsfartyg besöka öarna, och skola dessa fartyg i sådant fall kunna temporärt förankras i de till öarna hörande vatten. Utom dessa fartyg må Finland, därest särskilda omständigheter av vikt så kräva, i zonens vatten införa och där temporärt hålla andra övervattensfartyg, vilkas sammanlagda deplacement i intet fall får överstiga 6 000 ton. Rätt att inlöpa i ögruppen och där temporärt ankra må av finska regeringen icke medgivas mer än ett krigsfartyg tillhörande varje annan makt. c) Finland må låta sina luftstridskrafter flyga över zonen, men det är dessa förbjudet att där landa annat än fall av force majeure.

Artikel 5 Förbudet mot att låta krigsfartyg inlöpa eller uppehålla sig inom den i art. 2 angivna zonen inverkar icke på rätten till s. k. inoffensiv passage genom territorialvattnen, vilken passage förblir underkastad gällande internationella bestämmelser och sedvänjor.

Artikel 6 I krigstid skall den i artikel 2 angivna zon anses såsom neutralt område och får icke vare sig direkt eller indirekt begagnas för ändamål, som på något sätt sammanhänger med militära företag.

Dock skall, i händelse Östersjön beröres av ett krig, Finland äga att, i

och för tryggande av zonens neutralitet, temporärt nedlägga minor i dennas vattenomrâde och för detta ändamål vidtaga sådana maritima åtgärder, som äro strängt nödvändiga. Finland skall omedelbart härom underrätta Nationernas förbunds råd.

38 I 921. Ålandskonventionen

Artikel 7 I. I syfte att åt den garanti, som omförmåles i inledningen till denna konvention, bereda nödig effektivitet, skola de Höga Fördragsslutande parterna var för sig eller gemensamt hänvända sig till Nationemas förbunds råd, i ändamål att rådet må besluta, vilka åtgärder skola vidtagas antingen för att säkerställa upprätthållandet av denna konventions bestämmelser eller för att hejda dess kränkande. De Höga Fördragsslutande parterna förbinda sig att medverka till de åtgärder, som rådet i sådant syfte beslutar. Då rådet för fullgörande av denna förpliktelse har att fatta beslut under ovan angivna förutsättningar, skola de makter, som deltagit i denna konvention, vare sig de äro medlemmar av förbundet eller ej, av rådet kallas att därstädes taga säte. Vid beräkning av den enhällighet, som erfordras för rådets beslut, skall hänsyn icke tagas till den röst, som avgives av ombudet för den makt, vilken beskyllts för att hava kränkt konventionens bestämmelser. Om enhällighet icke kan uppnås, äger en var av de Höga Fördragsslutande parterna att vidtaga de åtgärder, som rådet må hava tillstyrkt med 2/3 majoritet, beräknad utan hänsyn till den röst, som avgivits av ombudet för den makt, vilken beskyllts för att hava kränkt bestämmelserna i konventionen. II. I händelse zonens neutralitet skulle bringas i fara genom ett antingen mot Ålandsöarna eller genom ögruppen mot finska fastlandet plötsligen riktat angrepp, skall Finland inom zonen vidtaga nödiga åtgärder för att uppehålla och tillbakavisa angriparen, intill dess de Höga Fördragsslutande parterna i överensstämmelse med bestämmelserna i denna konvention bliva i stånd att ingripa för att åvägabringa neutralitetens respekterande. Finland skall omedelbart härom underrätta rådet.

Artikel 8 Denna konventions bestämmelser skola förbliva i kraft, vilka

förändringar än kunna inträda uti det nuvarande status quo i Östersjön.

Artikel 9 Nationemas förbunds råd ombedes att meddela denna konvention till förbundets medlemmar, på det att den rättsliga status, som jämlikt densammas bestämmelser tillkommer de i Finska republiken såsom integrerande del ingående Ålandsöarna må i den allmänna fredens intresse respekteras av alla, såsom ingående uti de föreskrifter, som erkännas såsom rättesnöre för regeringarnas handlande. Denna konvention kan med enhälligt samtycke av de Höga Fördragsslutande parterna föreläggas makt, som icke undertecknat densamma, men vars accession senare må synas önskvärd, i syfte att sådan makt må formligen tillträda densamma.

Artikel 10 Denna konvention skall ratificeras. Protokoll över den förs-

ta deponeringen av ratifikationer skall upprättas, så snart flertalet av de

1921. Ålandskonventionen 38

makter, som undertecknat Finland konventionen, och Sverige inbegripna i detta flertal, blivai tillfälle att skrida till deponering. Konventionen skall träda i kraft för varje makt, som undertecknat densamma eller till densamma ansluter sig, ifrån tiden för deponeringen av sagda makts ratifikation eller adhesionsakt. Deponeringen av ratifikationerna skall äga rum i Geneve hos Nationernas förbunds permanenta sekretariat: eventuella adhesionsakter skola likaledes där deponeras. Till bekräftande härav hava de befullmäktigade ombuden undertecknat denna konvention och försett densamma med sina sigill. Som skedde i Geneve den 20 oktober 1921 i ett enda exemplar, som skall förbliva deponerat i Nationernas förbunds sekretariats permanenta arkiv och varav bestyrkt avskrift sekretariatets skall tillgenom försorg ställas var och en av de makter, som undertecknat densamma.

of International Law in

Principles Recognized

the Charter of the Tribunal and in

Nuremberg

the of the Tribunal

Judgment

Adopted by the Interantional Law Commission of the United Nations, 1950

Principle I Any person who commits an act which constitutes a crime under international law is responsible therefore and liable to punishment.

Principle II The fact that internal law does not impose a penalty for an act which constitutes a crime under international law does not relieve the person who committed the act from responsibility under intemational law.

Principle III The fact that a person who committed an act which constitutes a crime under international law acted as Head of State or responsible Government official does not relieve him from responsibility under international law.

Principle IV The fact that a person acted pursuant to order of his Government or of a superior does not relieve him from responsibility under international law, provided a moral choice was in fact possible to him.

Principle V Any person charged with a crime under international law has the right to a fair trial on the facts and law.

Principle VI The crimes hereinafter set out are punishable as crimes under international law: (a) Crimes against peace: (i) Planning, preparation, initiation or waging of a war of aggression or a war in violation of international treaties, agreements or assurances; (ii) Participation in a common plan or conspiracy for the accomplishment of any of the acts mentioned under (i). (b) War crimes: Violations of the laws or customs of war which include, but are not limited to, murder, ill-treatment or deportation to slave—labour or for any other purpose of civilian population of or in occupied territory, murder or il1—treatment of prisoners of war, of persons on the seas, killing of hostages, plunder of public or pirvate property, wanton destruction of cities, towns, or villages, or devastation not justified by military necessity.

1950. 39

Nürnbergprinciperna

(c) Crimes against humanity: Murder, extermination, enslavement, deportation and other inhuman acts done against any civilian population, or persecutions on political, racial or religious grounds, when such acts are done or such persecutions are carried on in execution of or in connexion with any crime against peace or any war crime.

VII in the commission Principle Complicity of a crime against peace, a war crime, or a crime against humanity as set forth in Principle VI is a crime under international law.

The Antarctic Treaty

Washington, 1 december 1959

Ej ratificerad av Sverige

The Governments of Argentina, Australia, Belgium, Chile, the French Republic, Japan, New Zealand, Norway, the Union of South Africa, the Union of Soviet Socialist Republics, the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, and the United States of America, Recognizing that it is in the interest of all mankind that Antarctica shall continue forever to be used exclusively for peaceful purposes and shall not become the scene or object of international discord; Acknowledging the substantial contributions to scientific knowledge resulting from international cooperation in scientific investigation in Antarctica; Convinced that the establishment of a firm foundation for the continuation and development of such cooperation on the basis of freedom of scientific investigation in Antarctica as applied during the International Geophysical Year accords with the interests of science and the progress of all mankind; Convinced also that a treaty ensuring the use of Antarctica for peaceful purposes only and the continuance of international harmony in Antarctica will further the purposes and principles embodied in the Charter of the United Nations; Have agreed as follows:

Article I l. Antarctia shall be used for peaceful purposes only. There shall be prohibited, inter alia, any measures of a military nature, such as the establishment of military bases fortifications, the carrying out of military maneuvers, as well as the testing of any type of weapons. 2. The present Treaty shall not prevent the use of military personnel or equipment for scientific research or for any other peaceful purpose.

Article II Freedom of scientific investigation in Antarctica and cooperation toward that end, as applied during the International Geophysical Year, shall continue, subject to the provisions of the present Treaty.

Article III l. In order to promote international cooperation in scientific investigation in Antarctica, as provided for in Article II of the present Treaty, the Contracting Parties, agree that, to the greatest extent feasible and practicable: (a) information regarding plans for scientific programs in Antarctica shall be exchanged to permit maximum economy and efficiency of operations;

sou 1979:73

195 9. Antarktistraktaten 40

(b) scientific personnel shall be exchanged in Antarctica between expeditions and stations; (c) scientific observations and results from Antarctica shall be exchanged and made freely available. 2. In this Article,

implementing every encouragement shall be given

to the establishment of cooperative relations working with those Specialized Agencies of the United Nations and other international organizations having a scientific or technical interest in Antarctica.

Article I V l. Nothing contained in the present Treaty shall be interpreted as:

(a) a renunciation by any Contracting asserted

Party of previously rights of or claims to territorial sovereignty in Antarctica; (b) a renunciation or diminution by any

Contracting Party of any ba-

sis of claim to territorial in Antarctica sovereignty which it may have wether as a result of its activities or those of its nationals in Antarctica, or otherwise;

(c) prejudicing the position of any Contracting Party as regards its re-

cognition or non-recognition of any other State’s right of or claim or basis of claim to territorial sovereignty in Antarctica. 2. No acts or activities taking place while the present Treaty is in force shall constitute

a basis for asserting, supporting or denying a claim to

territorial in Antarctica sovereignty or create any rights of sovereignty in Antarctica. No new claim, or enlargement of an existing claim, to territorial sovereignty in Antarctica shall be asserted while the present Treaty is in force.

Article V l. Any nuclear explosions in Antarctica and the disposal there of radioactive waste material shall be prohibited. 2. In the event of the conclusion of international agreements concerning the use of nuclear energy, including nuclear explosions and the dis-

posal of radioactive waste material, to which all of the Contracting Par-

ties whose representatives are entitled to participate in the meetings provided for under Article IX are parties, the rules established under such agreements shall apply in Antarctica.

Article VI The provisions of the present Treaty shall apply to the area south of 60° South Latitude, in:luding all ice shelves, but nothing in the present Treaty shall prejudice cr in any way affect the rights, or the exercise of the rights, of any Stat: under international law with regard to the high seas within that area.

Article VII l. In order to promote the objectives and ensure the observance of the provisions of th: present Treaty, each

Contracting Party

whose representatives are entitl:d to participate in the meetings referred

sou 1979:73 40 1 959. A ntarktistraktaten

to in Article IX of the Treaty shall have the right to designate observers for by the present Article. Obser-

to carry out any inspection provided

Parties which designate them. vers shall be nationals of the Contracting The names of observers shall be communicated to every other Contracand like notice shall ting Party having the right to designate observers, be given of the termination of their appointment. 2. Each observer designated in accordance with the provisions of pal of this Article shall have complete freedom of access at any ragraph time to any or all areas of Antarctica. all stations, installations and 3. All areas in Antarctica, including within those areas, and all ship_s and aircraft at points of disequipment

cargoes or personnel in Antarctica, shall be open

charging or embarking in accordance with

at all times to inspection by any observers designated

paragraph 1 of this Article.

4. Aerial observation may be carried out at any time over any or all areas of Antarctica by any of the Contracting Parties having the right to

designate observers. shall, at the time when the present Treaty 5. Each Contracting party the other Contracting Parties, and thereenters into force for it, inform after shall give them notice in advance, of to and within Antarctica, on the part of its ships or

(a) all expeditions to Antarctica in or proceeding nationals, and all expeditions organized

from its territory; in Antarctica and

(b) all stations occupied by its nationals;

to be introduced by

(c) any military personnel or equipment intended in paragraph 2 of it into Antarctica subject to the conditions prescribed

Article I of the present Treaty.

the exercise of their functions un- Article VIII 1. In order to facilitate

der the present Treaty, and without prejudice to the respective positions of the Contracting Parties relating to jurisdiction over all other persons

under 1 of Article VII

in Antarctica, observers designated paragraph and scientific exchanged under subparagraph 1 (b) of Article personnel III of the Treaty, and members of the staffs accompanying any such perjurisdiction of the Contracting Partyof

sons, shall be subject only to the which in respect of all acts or omissions occurring they are nationals their functions. while they are in Antarctica for the purpose of exercising

2. Without to the provisions of paragraph l of this Article,

prejudice of 1

and pending the adoption of measures in pursuance subparagraph

IX, the Contracting parties concerned in any case of dispu- (e) of Article in Antarctica shall immedia-

te with regard to the exercise of jurisdiction

a mutually acceptable solutely consult together with a view to reaching tion.

sou 1979:73 1 959. A ntarktistraktaten 40

Article IX l. Representatives of the Contracting Parties named in the preamble to the present Treaty shall meet at the City of Canberra within two months after the date ‘of entry into force of the Treaty, and thereafter at suitable intervals and places, for the purpose of exchanging information, consulting together on matters of common interest pertaining to Antarctica, and formulating and considering, and recommending to their Governments, measures in furtherance of the principles and objectives of the Treaty, including measures regarding: (a) use of Antarctica for peaceful purposes only; (b) facilitation of scientific research in Antarctica; (c) facilitation of international scientific cooperation in Antarctica; (d) facilitation of the exercise of the rights of inspection provided for in Article VII of the Treaty; (e) questions relating to the exercise of jurisdiction in Antarctica; (f) preservation and conservation of living resources in Antarctica.

2. Each Contracting Party which has become a party to the present

Treaty by accession under Article XIII shall be entitled to appoint representatives to participate in the meetings referred to in paragraph l of the present Article, during such time as that Contracting Party demonstrates its interest in Antarctica substantial scientific reby conducting search activity there, such as the establishment of a scientific station or the despatch of a scientific expedition. 3. Reports from the observers referred to in Article VII of the present Treaty shall be transmitted to the representatives of the Contracting Parties participating in the meetings referred to in paragraph l of the present Article. 4. The measures referred to in paragraph l of this Article shall become effective when approved

by all the Contracting Parties whose repre-

sentatives were entitled to participate in the meetings held to consider I those measures. 5. Any or all of the rights established in the present Treaty may be exercised from the date of entry into force of the Treaty whether or not any measures facilitating the exercise of such rights have been proposed, considered or approved as provided in this Article.

Article X Each of the Contracting Parties undertakes to exert appropriate efforts, consistent with the Charter of the United Nations, to the end that no one engages in any activity in Antarctica contrary to the principles or purposes of the present Treaty.

Article XI 1. If any dispute arises between two or more of the Contracting Parties concerning the interpretation or application of the present Treaty, those Contracting Parties shall consult among themselves with a view to having the dispute resolved by negotiation, inquiry, me-

40 1 959. A ntarktistraktaten SOU 1979373

diation, conciliation, arbitration, judicial settlement or other peaceful means of their own choice. 2. Any dispute of this character not so resolved shall, with the consent, in each case, of all parties to the dispute, be referred to the International Court of Justice for settlement; but failure to reach agreement on reference to the International Court shall not absolve parties to the dispute from the responsibility of continuing to seek to resolve it by any of

the various peaceful means referred to in paragraph l of this Article.

Article X II l. (a) The present Treaty may be modified or amended at any time by unanimous agreement of the Contracting Parties whose representatives are entitled to participate in the meetings provided for under Article IX. Any such modification or amendment shall enter into force when the depositary Government has received notice from all such Contracting Parties that they have ratified it. (b) Such modification or amendment shall thereafter enter into force as to any other Contracting Party when notice of ratification by it has been received by the depositary Government. Any such Contracting Party from which no notice of ratification is received within a period of two years from the date of entry into force of the modification or

amendment in accordance with the provisions of subparagraph l (a) of

this Article shall be deemed to have withdrawn from the present Treaty on the date of the expiration of such period. 2. (a) If after the expiration of thirty years from the date of entry into force of the present Treaty, any of the Contracting Parties whose representatives are entitled to participate in the meetings provided for under Article IX so requests by a communication addressed to the depositary Government, a Conference of all the Contracting Parties shall be held as soon as practicable to review the operation of the Treaty. (b) Any modificaton or amendment to the present Treaty which is approved at such a Conference by a majority of the Contracting Parties there represented, including a majority of those whose representatives are entitled to participate in the meetings provided for under Article IX, shall be communicated by the depositary Government to all the Contracting Parties immediately after the termination of the Conference and shall enter into force in accordance with the provisions of paragraph 1 of the present Article. (c) If any such modification or amendment has not entered into force in accordance with the provisions of subparagraph l (a) of this Article within a period of two years after the date of its communication to all the Contracting Parties, any Contracting Party may at any time after the expiration of that period give notice to the depositary Government of its withdrawal from the present Treaty; and such withdrawal shall take ef-

fect two years after the receipt of the notice by the depositary Govern-

ment.

sou 1979:73 1959. Antarktistraktaten 40

Article XIII l. The present Treaty shall be subject to ratification by the signatory States. It shall be open for accession by any State which is a Member of the United Nations, or by any other State which may be invited to accede to the Treaty with the consent of all the Contracting Parties whose representatives are entitled to participate in the meetings provided for under Article IX of the Treaty. 2. Ratification of or accession to the present Treaty shall be effected by each State in accordance with its constitutional processes. 3. Instruments of ratification and instruments of accession shall be deposited with the Government of the United States of America, hereby designated as the depositary Government. 4. The depositary Government shall inform all signatory and acce~ ding States of the date of each deposit of an instrument of ratification or accession, and the date of entry into force of the Treaty and of any modification or amendment thereto. 5. Upon the deposit of instruments of ratification by all the signatory States, the present Treaty shall enter into force for those States and for States which have deposited instruments of accession. Thereafter the Treaty shall enter into force for any acceding State upon the deposit of its instrument of accession. 6. The present Treaty shall be registered by the deposita.ry Govemment pursuant to Article 102 of the Charter of the United Nations.

Article XI V The present Treaty, done in the English, French, Russian

and Spanish languages, each version being equally authentic, shall be

deposited in the archives of the Government of the United States of America, which shall transmit duly certified copies thereof to the Governments of the signatory and acceding States. IN WITNESS WHEREOF, the undersigned Plenipotentiaries, duly authorized, have signed the present Treaty. Dom: at

Washington this first day of December, one thousand nine

hundred and fifty-nine.

förbud mot i

Fördrag om kärnvapenprov

och under i yttre

vatten

atmosfären, rymden

Moskva den 5 augusti 1963

Ratificerat av Sverige den 29 november 1963. Ratifikationsinstrumentet i Washington, Moskva och London den 9 december 1963. deponerades

SÖ 1963:63

Regeringarna i Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, De Socialistiska Union och Amerikas Förenta Sta- Rådsrepublikemas ter, nedan benämnda de ursprungliga partema vilka förklara sitt huvudsakliga mål vara att snarast möjligt uppnå ett avtal om allmän och fullständig nedrustning under strikt internationell kontroll Nationemas skulle i enlighet med Förenta syften, vilket göra motiven för framställande av och slut på kapprustningen och undanröja prov med alla slag av vapen, däribland kärnvapen,

vilka söka uppnå, att alla provexplosioner med kärnvapen skola upp-

höra för all framtid, vilka äro beslutna att fortsätta förhandlingar i detta syfte, och önska få slut på förorenandet av människans omgivning genom radioaktiva ämnen, ha överenskommit om följande:

Artikel 1 l. Var och en av parterna i detta fördrag förpliktar sig att

hindra och icke utföra någon kämvapenprovexplosion eller

förbjuda, eller någon annan kärnexplosion på någon plats under dess jurisdiktion kontroll: (a) I atmosfären, utanför denna, inbegripet yttre rymden, eller under vatten, inbegripet territorialvatten eller öppna havet; eller om sådan explosion medför att radioaktivt (b) I något annat element utanför de territoriella för den stat under vars spill kommer gränserna eller kontroll utföres. Det förutsättes i detta jurisdiktion dylik explosion sammanhang att bestämmelserna i denna punkt icke utgöra hinder mot vilket innefattar förbud mot alla avslutande av ett fördrag, permanent alla underjordiska och kärnprovexplosioner, däri inbegripet explosioner, vilket såsom de i inledningen till detta fördrag förklarat, sträva parterna, efter att uppnå. 2. Var och en av parterna i detta fördrag åtager sig vidare att avhålla sig från att förmå till, uppmuntra eller på något sätt deltaga i utförandet av någon eller någon annan kärnexplosion

kämvapenprovexplosion

elnågonstans, som skulle äga rum i något av de element som beskrivits ler ha den följd som nämns i denna artikels 1:a moment.

1963. 41

Kärnvapenprovfördraget

Artikel II l. Varje part äger föreslå ändringar i detta fördrag. Texten

till en föreslagen ändring skall underställas depositarieregeringarna, vil-

ka skola sända den till alla fördragets parter. Därefter skola depositarieregeringarna, om så begäres av en tredjedel eller flera av parterna, sammankalla en konferens, till vilken de skola inbjuda samtliga parter, för att överväga sådan ändring. 2. Varje ändring i detta fördrag måste godkännas av en majoritet av rösterna av fördragets samtliga parter, däri inbegripet alla de ursprungli-

ga parternas röster. Ändringen skall träda i kraft

för alla parter sedan ratifikationsinstrument av majoriteten deponerats av alla parterna, däri inbegripet ratifikationsinstrumenten från alla de ursprungliga parterna.

Artikel III l. Detta fördrag skall stå öppet för undertecknande för alla stater. Stat som icke undertecknar detta fördrag före dess ikraftträdande enligt moment 3 i denna artikel må ansluta sig till det när som helst. 2. Detta skall vara föremål för ratifikation föredrag av signatärstaterna. Ratifikationsinstrument och anslutningsinstrument skola depone- —— ras hos regeringarna i de stater som äro ursprungliga parter Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, De Socialistiska Rådsrepublikemas Union och Amerikas Förenta Stater - vilka härmed kallas att vara depositarieregeringar. 3. Detta fördrag skall träda i kraft, sedan alla de ursprungliga parterna ratificerat det och deponerat sina ratifikationsinstrument. 4. För stater, vilkas ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras efter detta fördrags ikraftträdande, skall det träda i kraft på dagen för depositionen av deras ratifikations- eller anslutningsinstrument. 5. Depositarieregeringarna skola omgående underrätta alla stater som undertecknat eller anslutit sig till fördraget om dagen för varje undertecknande, dagen för depositionen av varje ratifikations- eller anslutningsinstrument till fördraget, dagen för dess ikraftträdande samt dagen för mottagandet av eventuella framställningar om konferenser eller om andra meddelanden. 6. Detta fördrag skall registreras av depositarieregeringarna enligt ar- . tikel 102 i Förenta Nationemas stadga.

Artikel I V Detta fördrag skall ha obegränsad giltighetstid. Varje part skall under utövande av sin nationella suveränitet ha rätt att uppsäga fördraget om den finner att extraordinära händelser, berörande det ämne som avhandlas i detta fördrag, ha äventyrat dess lands vitala intressen. Den skall lämna meddelande om sådant uppsägande till alla andra parter i fördraget tre månader i förväg.

Artikel V Detta fördrag, vars engelska och ryska texter äga lika vitsord, skall deponeras i depositarieregeringarnas arkiv. Vederbörligen bes-

41 I 963. Kämvapenprovfärdraget

tyrkta avskrifter av detta fördrag skola av depositarieregeringarna överlämnas till regeringarna i de stater som undertecknat eller anslutit sig till fördraget. Till bekräftelse härav ha undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta fördrag. Som skedde i staden Moskva idag den femte augusti nittonhundrasextiotre, i tre exemplar.

innehållande för staternas

Fördrag principer

vid utforskandet och

uppträdande utnyttj

an-

det av däri inbegripet månen yttre rymden,

och

övriga himlakroppar

Washington, London och Moskva den 27 januari 1967

Ratificerat av Sverige den 25 maj 1967. Ratifikationsinstrumentet deponerades i Washington, London och Moskva den ll oktober 1967.

SÖ 1967:7

De fördragsslutande staterna som inspireras av de storslagna utsikter som öppnas för mänskligheten genom människans inträde i yttre rymden, som besinnar hela mänsklighetens gemensamma intresse av att framsteg görs i utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden för fredliga ändamål, som anser att utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden skall bedrivas till alla folks fromma oberoende av deras ekonomiska eller vetenskapliga utvecklingsnivå, som önskar bidraga till ett vidsträckt internationellt samarbete på det vetenskapliga såväl som det rättsliga planet vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden för fredliga ändamål, som tror att sådant samarbete kommer att bidra till ömsesidig förståelse och till att stärka vänskapliga förbindelser mellan stater och folk. som erinrar om resolution 1962 (XVIII) benämnd Deklaration om rättsliga principer som skall leda staterna vid utforskandet och, utnyttjandet av yttre rymden”, vilken enhälligt antogs av Förenta Nationemas generalförsamling den 13 december 1963, som erinrar om resolution 1884 (XVIII) vilken enhälligt antogs av Förenta Nationemas generalförsamling den 17 oktober 1963 vilken uppmanar stater att avstå från att placera kärnvapenbärare eller bärare av andra massförstörelsevapen i kretslopp runt jorden och från att installera sådana vapen på himlakroppama. som hänvisar till Förenta Nationemas generalförsamlings resolution 110 (II) den 3 november 1947, vilken fördömer propaganda som är ämnad eller som möjligen kan framkalla eller uppmuntra hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandlingar och som anser att denna resolution är tillämplig på yttre rymden som är övertygande om att ett fördrag rörande de principer, som skall leda staterna i deras verksamhet vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, främjar Förenta Nationemas stadgas syften och principer, har överenskommit som följer:

42 1967. Rymdfördraget SOU 1979173

Artikel I Utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, dim’ inbegripet månen och övriga himlakroppar, skall äga rum till alla länders fromma och i alla länders intresse utan att avseende fästes vid deras ekonomiska eller vetenskapliga utvecklingsnivå; det sker för hela mänskligheten. Yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga skall

himlakroppar,

fritt få utforskas och utnyttjas av alla stater utan åtskillnad av något slag dem emellan, på grundval av jämställdhet och i enlighet med folkrättens regler; alla områden av himlakropparna skall vara öppna för tillträde. I yttre rymden, däri inbegripet månen och himlakropparna, skall vetenskaplig forskning fritt få bedrivas och staterna skall underlätta och uppmuntra internationellt samarbete för sådan forskning.

Artikel 2 Yttre däri inbegripet månen rymden, och övriga himlakroppar, kan ej förvärvas av någon stat genom hävdande av suveränitet, genom nyttjande eller besittningstagande eller på annat sätt.

Artikel 3 Fördragsslutande stater skall bedriva sitt utforskande och nyttjande av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, i överensstämmelse med folkrättens regler, däri inbegripet Förenta Nationernas stadga, i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet och att främja internationellt samarbete och mellanstatlig förståelse.

Artikel 4 Fördragsslutande stater förpliktar sig att ej i kretslopp runt jorden placera några föremål, som bär kärnvapen eller andra vapen för massförstörelse, att ej placera sådana vapen på himlakroppar eller stationera dem på något annat sätt i yttre rymden. Månen och övriga himlakroppar skall av alla fördragsslutande stater användas uteslutande för fredliga ändamål. Det är förbjudet att på himlakropparna upprätta militära baser, anläggningar och befästningar, att där prova vapen av vad slag det vara må och utföra militära manövrer. Användning av militär personal för vetenskapliga undersökningar eller för andra fredliga ändamål är ej förbjudet. Ej heller skall användning av utrustning eller anordning av vad slag det vara må, vilken är nödvändig för det fredliga utforskandet av månen och andra himlakroppar, vara förbjudet.

Artikel 5 Fördragsslutande stater skall betrakta rymdfarare som mänsklighetens sändebud i yttre rymden och skall lämna dem allt tänkbart bistånd i händelse av olycka, nödlåge eller nödlandning på annan fördragsslutande stats område eller på det fria havet. När rymdfarare gör en nödlandning, skall de säkert och snabbt återsändas till den stat, där rymdfarkosten är registerförd. Under sin verksamhet i yttre rymden och på himlakropparna skall

1967. Rymdfördraget 42

fördragsslutande stats rymdfarare lämna allt tänkbart bistånd till andra fördragsslutande staters rymdfarare. Fördragsslutande stater skall omgående underrätta övriga fördragsslutande stater eller Förenta Nationernas generalsekreterare om varje företeelse de upptäcker i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, som skulle kunna utgöra en fara för rymdfarares liv och hälsa.

Artikel 6 Fördragsslutande stater bär internationellt ansvar för såväl statlig som icke-statlig verksamhet i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, och för att denna äger rum i överensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrag. För icke-statlig verksamhet i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, erfordras tillstånd och fortlöpande övervakning från vederbörande stats sida. När verksamhet bedrives av en internationell organsation i yttre rymden,

däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, åvilar ansvaret för ef-

terlevnaden av detta fördrag såväl den internationella organisationen som de fördragsslutande stater, vilka är medlemmar av organisationen.

Artikel 7 Varje fördragsslutande stat som utsänder föremål i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar eller medverkar härtill eller från vars område eller anordningar sådan utskjutning äger rum är internationellt ansvarig för skada, som på jorden, i luftrummet eller i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, av dylikt föremål eller del därav tillfogas annan fördragsslutande stat, dess fysiska eller juridiska personer.

Artikel 8 Fördragsslutande stat i vars register ett rymdföremål förs skall behålla domsrätt och kontroll över sådant föremål jämte personal på detsamma, då det befinner sg i yttre rymden eller på en himlakropp.

Äganderätten till föremål eller del därav som sänts ut i yttre rymden,

däri inbegripet föremål som landat eller byggts på en himlakropp, påverkas ej av dess närvaro i yttre rymden eller på en himlakropp eller av dess återvändande till jorden. Sådana föremål eller delar därav, som påträffas utanför den registerförande statens gränser, skall återlämnas till denna stat, som på begäran skall lämna uppgifter för identifiering av föremålet innan det återlämnas.

Artikel 9 Vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, dim’ inbegripet månen och övriga himlakroppar, skall fördragsslutande stater ledas av principerna om samarbete och ömsesidigt bistånd; de skola bedriva all verksamhet i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, under vederbörligt hänsynstagande till andra fördragsslutande staters intresse. Fördragsslutande stater skall bedriva studier av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, och utfö-

42 1967. Rymdfördraget

ra forskningar av denna på ett sådant sätt att skadlig nedsmutsning undvikes liksom även ogynnsarnma förändringar i jordens omgivningar genom att utomjordisk materia tillföres denna; staterna skall, där så är nödvändigt, vidtaga erforderliga åtgärder i detta syfte. Om fördragsslutande stat har anledning förmoda att en verksamhet eller ett experiment som planeras av staten eller dess medborgare, i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, kunde tänkas leda till skadliga störningar i andra fördragsslutande staters fredliga utforskande och utnyttjande av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, skall den förra staten föranstalta om erforderligt internationellt samråd innan den igångsätter dylik verksamhet eller dylikt experiment. Fördragsslutande stat, som har anledning förmoda att verksamhet eller experiment, som annan fördragsslutande stat planerar i yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, kunde tänkas leda till skadliga störningar i det fredliga utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar äger påkalla samråd rörande dylik verksamhet eller dylikt experiment.

Artikel 10 För att främja internationellt samarbete vid utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, i överensstämmelse med detta fördrags syften, skall fördragsslutande stater på likställd grund pröva varje begäran från andra fördragsslutande stater om att erhålla tillfälle att iakttaga flygningar av rymdföremål, som sänts ut av dessa stater. Utformningen av sådant tillfälle till observation och de villkor, på vilka det skall medgivas skall bestämmas i avtal mellan berörda stater.

Artikel 11 För att främja internationellt samarbete vid det fredliga utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden samtycker de fördragsslutande stater, som bedriver verksamhet i yttre rymden, däri

inbegripet

månen och övriga himlakroppar, att i möjligaste och görligaste mån underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare samt allmänheten och den internationella vetenskapen om arten, utförandet, platserna och resultaten av denna verksamhet. Då generalsekreteraren dessa mottager underrättelser, skall han vara beredd att omedelbart och effektivt sprida dem.

Artikel 12 Alla stationer, anläggningar, all utrustning och alla rymdfarkoster på månen och övriga himlakroppar skall vara öppna för representanter från andra fördragsslutande stater på ömsesidighetsgrundval. Sådana representanter skall lämna meddelande om ett tillämnat besök. skälig tid i förväg så att erforderligt samråd kan äga rum och så omfattande försiktighetsåtgärder som möjligt kan vidtagas i säkerhetssyfte och för att undvika störningar i anläggningens normala verksamhet.

1967. Rymdfördraget 42

Artikel 13 Bestämmelserna i detta fördrag skall vara tillämpliga på den verksamhet som fördragsslutande stater bedriver för utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, antingen dylik verksamhet bedrivs av en enda fördragsslutande stat eller av flera dylika stater i förening, däri inbegripet sådana fall där verksamheten bedrivs inom ramen för internationella mellanstatliga organisationer. Praktiska frågor som uppstår i samband med den verksamhet, som bedrivs av internationella, mellanstatliga organisationer för utforskandet och utnyttjandet av yttre rymden, däri inbegripet månen och övriga himlakroppar, skall lösas av de fördragsslutande staterna antingen med vederbörande internationella organisation eller med en eller flera av de stater, som är medlemmar av den internationella organisationen och samtidigt anslutna till detta fördrag.

Artikel 14 l. Detta fördrag skall stå öppet för undertecknande av alla stater. Stat, som ej undertecknar detta fördrag före dess ikraftträdande enligt mom. 3 i denna artikel, må ansluta sig till detta när den så önskar. 2. Detta fördrag skall ratificeras av de stater, som undertecknar det. Ratifikations- och anslutningsinstrument skall deponeras hos Amerikas Förenta Staters regering, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och De socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering, vilka härigenom utses till depositarieregeringar. 3. Detta fördrag skall träda i kraft, då ratifikationsinstrumentet deponerats av fem regeringar, inbegripet de regeringar som i fördraget ut-

setts till depositarieregeringar.

4. För stater, vilkas ratifikations- och anslutninsinstrument deponeras efter fördragets ikraftträdande, skall detsamma träda i kraft på da-

gen för deposition av ratifikations- eller anslutningsinstrument.

5. Depositarieregeringama skall omedelbart underrätta alla stater som undertecknat och anslutit sig till fördraget om dagen för undertecknandet, dagen för deposition av varje ratifikations- och anslutningsinstrument, dagen för ikraftträdandet och om andra meddelanden.

6. Detta fördrag skall registreras av depositarieregeringama enligt ar-

tikel 102 i Förenta Nationemas stadga.

Artikel 15 Vaije fördragsslutande stat må föreslå ändringar i detta

fördrag. Ändringar skall träda i kraft för varje fördragsslutande stat,

som godkänner ändringarna, då en majoritet av de fördragsslutande sta-

terna godkänt dem och därefter för varje stat vid dess godkännande av

ändringarna.

Artikel 16 Varje fördragsslutande stat må. uppsäga fördraget ett år

efter dess ikraftträdande meddelande till depositariere-

genom skriftligt

42 1967. Rymdfördraget SOU 1979173

geringarna. Sådan uppsägning skall bli gällande ett år från dagen för mottagandet av meddelandet.

Artikel 1 7 Detta fördrag, vars engelska, ryska, franska, spanska och kinesiska texter skall äga lika vitsord, skall deponeras i depositarieregeringamas arkiv. Bestyrkta avskrifter av detta fördrag skall av depositarieregeringama överlämnas till regeringarna i de stater, som undertecknat och anslutit sig till fördraget. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill befullmäktigade, undertecknat detta fördrag. Som skedde i Washington, London och Moskva den tjugosjunde januari nittonhundrasextiosju i tre exemplar.

om förhindrande av

Fördrag spridning

av

kärnvapen

Moskva, London och Washington den l juli 1968

Ratificerades av Sverige den 19 december 1969. Ratifikationsinstrumentet deponerades i London, Moskva och Washington den 9 januari 1970.

sö 1970: |2

De fördragsslutande staterna, härefter betecknade fördragsparterna”, som beaktar den förödelse som skulle drabba hela mänskligheten genom ett kärnvapenkrig samt den härav följande nödvändigheten att vidtaga varje ansträngning för att avvända faran för ett sådant krig och att vidtaga åtgärder för att garantera folkens säkerhet, som anser att spridningen av kärnvapen skulle allvarligt öka faran för kärnvapenkrig, i överensstämmelse med Förenta Nationemas generalförsamlings resolutioner, vari krävs att ett avtal om förhindrande av vidare spridning av kärnvapen träffas, som förbinder sig att samarbeta för att underlätta att Internationella atomenergiorganets kontroll tillämpas på fredlig kärnenergiverksamhet, som uttalar sitt stöd för forskning, utveckling och andra ansträngningar för att främja tillämpningen, inom ramen för Internationella atomenergiorganets kontrollsystem, av principen att effektivt kontrollera flödet av atområbränsle och särskilt klyvbart material genom användning av instrument och annan teknik på vissa strategiska punkter, som fastslår principen att fördelarna av kämteknologins fredliga tilllämpning, inbegripet varje teknisk biprodukt som kärnvapenstater kan utvinna vid utvecklingen av kärnladdningar, skall vara tillgängliga för fredliga ändamål för alla fördragsparter, vare sig de är kärnvapenstater eller icke-kärnvapenstater, som är övertygade att, för att främja denna princip, alla fördragsparter är berättigade att deltaga i fullständigast möjliga utbyte av vetenskaplig information för, och att ensamma eller i samarbete med andra av kämenergins tillstater bidraga till, den vidare utvecklingen fredliga lämpning, som tillkännager sin avsikt att vid snarast möjliga tidpunkt uppnå ett stopp för kärnvapenkapprustningen samt att vidtaga effektiva åtgärder i riktning mot kärnvapennedrustning, som yrkar på alla staters medverkan till att detta mål uppnås,

43 1968.

Icke-spridningsfördraget

som erinrar om den föresats som uttrycktes av parterna i inledningen till 1963 års avtal om förbud mot kärnvapenprov i atmosfären, i yttre rymden och under vatten, att söka åstadkomma att alla provsprängningar av kärnvapen upphör för alltid samt att fortsätta förhandlingar för att uppnå detta mål, som önskar internationell avspänning och stärkandet av förfrämja troendet mellan stater för att underlätta att kärnvapentillverkningen upphör. att alla deras förefintliga lager avvecklas samt att kärnvapen och kärnvapenbärare utesluts ur nationella arsenaler enligt ett avtal om allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll, som erinrar om att enligt Förenta Nationernas stadga, staten i sina internationella förbindelser måste avstå från hot eller användning av våld, riktat mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på något annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas syften, samt att upprättandet och vidmakthållandet av internationell fred och säkerhet skall med minsta möjliga överföring till rustningsfrämjas ändamål av världens mänskliga och ekonomiska resurser, har äverenskommit som följer:

Artikel I Varje kärnvapenstat som är fördragspart förbinder sig att icke till som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra någon kämladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller laddnjngar, vare eller indirekt; samt att icke på något sätt bistå, uppmuntra ellsig direkt er förmå någon icke-kärnvapenstat att tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kämladdningar eller kontroll över sådana vapen eller laddningar.

Artikel ll Varje icke-kärnvapenstat som är fördragspart förbinder sig att icke från någon som helst överlåtare mottaga kärnvapen eller andra kämladdningar eller kontroll över sådana vapen eller laddningar, vare sig direkt eller indirekt; att icke tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kämladdningar; samt att icke söka eller mottaga något bistånd för tillverkning av kärnvapen eller andra kämladdningar.

Artikel III l. Varje icke-kärnvapenstat som är fördragspart förbinder

sig att godtaga kontroll, sådan den angivits i ett avtal som skall träffas

efter förhandlingar med Internationella atomenergiorganet i överensstämmelse med dess stadga och kontrollsystem, i det enda syftet att kontrollera för att parten fullgör under detta fördrag ingångna förpliktelser att hindra överföring av kämenergi från fredlig användning till kämva-

pen eller andra kämladdningar. Åtgärder för den kontroll som erfordras

enligt denna artikel skall äga tillämpning på atområbränsle eller särskilt material, vare sig det framställs, bearbetas eller används i klyvbart kämteknisk anläggning eller finns utanför någon sådan någon primär

1968. 43

Icke-spridningsfördraget

anläggning. Den kontroll som erfordras enligt denna artikel skall tilllämpas på allt atområbränsle eller särskilt klyvbart material i varje fredlig verksamhet på kärnenergiområdet inom sådan stats territorium, under dess jurisdiktion eller utövad någonstädes under dess kontroll. 2. Varje stat som är fördragspart förbinder sig att icke tillhandahålla: a) atområbränsle eller särskilt klyvbart material, eller b) utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart material till någon icke-kärnvapenstat för fredliga ändamål med mindre atområbränslet eller det särskilt klyvbara materialet underkastas den kontroll som erfordras enligt denna artikel. 3. Den kontroll som erfordras enligt denna artikel skall tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med artikel IV i detta fördrag och som är ägnat att undvika att skapa svårigheter i vad avser fördragsparternas ekonomiska och tekniska utveckling eller internationellt samarbete om fredlig kämenergiverksamhet, inbegripet internationellt utbyte av kärnmaterial och utrustning för bearbetning, eller framanvändning ställning av kämmaterial för fredliga ändamål i överensstämmelse med bestämmelserna i denna artikel och den princip för kontroll som angivits i detta fördrags inledning. 4. För att uppfylla kraven enligt denna artikel skall icke-kämvapenstater som är fördragsparter träffa avtal med Internationella atomenergiorganet, antingen individuellt eller tillsammans med andra stater, i överensstämmelse med Internationella atomenergiorganets stadga. Förhandlingar om sådana avtal skall inledas inom 180 dagar från detta fördrags ikraftträdande. För stater som deponerar sina ratifikationseller anslutningsinstrument efter ISO-dagarsperiodens slut skall förhandlingar om sådana avtal börja senast på dagen för deras deposition. Avtalen skall träda i kraft senast aderton månader efter dagen för förhandlingamas inledande.

Artikel I V l. Ingenting i detta fördrag skall tolkas såsom påverkande samtliga fördragsparters oförytterliga rätt att utveckla forskning, framställning och användning av kämenergi för fredliga ändamål utan diskriminering och i enlighet med artiklarna I och II i detta fördrag. 2. Alla fördragsparterförbinder sig att underlätta, och har rätt att deltaga i, fullständigast möjliga utbyte av utrustning, material samt vetenskaplig och teknisk information för kåmenergins fredliga användning. Fördragsparter som är i stånd att göra så skall också samarbeta för att, antingen ensamma eller tillsammans med andra stater eller internationella organisationer, bidraga till den fortsatta utvecklingen av kämenergins tillämpning för fredliga ändamål, särskilt inom områden som tillhör fördragsanslutna icke-kämvapenstater, allt under vederbörligt hänsynstagande till behoven inom världens utvecklingsområden.

43 1 968. I cke-spridnin gsfördraget

Artikel V Varje fördragspart förbinder sig att vidtaga lämpliga åtgärder för att säkerställa att, i överensstämmelse med detta fördrag. under lämplig internationell insyn och genom lämpliga internationella procedurer, möjliga fördelar av varje fredlig tillämpning av kärnexplosioner kommer att göras tillgängliga för icke-kämvapenstater som är fördragsparter under icke diskriminerande betingelser, samt att den från sådana fördragsparter begärda ersättningen för utnyttjade laddningar kommer att vara så låg som möjligt och utesluta all ersättning för forskning och utveckling. Icke-kärnvapenstater som är fördragsparter skall kunna erhålla dessa fördelar. enligt ett eller flera internationella avtal, genom ett lämpligt internationellt organ med tillfredsställande representation från icke-kämvapenstater. förhandlingar i detta avseende skall börja så snart som möjligt efter det att detta fördrag träder i kraft. Icke-kämvapenstater som är fördragsparter må, om de så önskar, också förskaffa sig sådana fördelar enligt bilaterala avtal.

Artikel V] Varje fördragspart förbinder sig att fortsätta förhandlingari uppriktig avsikt om effektiva ågärder med avseende på kärnvapenkapprustningens snara upphörande och på kämvapennedrustning, samt om ett avtal om allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll.

A rtike/ VII Ingenting i detta fördrag påverkar rätten för en grupp av stater att sluta regionala avtal för att säkerställa fullständig frånvaro av kärnvapen inom deras respektive territorier.

Artikel VIII l. Varje fördragspart må föreslå ändringar i detta fördrag. Texten till varje föreslagen ändring skall underställas depositarieregeringarna. vilka skall cirkulera denna till alla fördragsparter. Därefter

skall depositarieregeringarna, om de anmodats därtill av en tredjedel

eller flera av fördragspartema, sammankalla en konferens, till vilken de skall inbjuda alla fördragsparter för att överväga en sådan ändring. 2. Varje ändring i detta fördrag måste godkännas med en majoritet av rösterna från alla fördragsparter, inbegripet rösterna från alla kärnvapenstater som är fördragsparter samt från alla andra fördragsparter som. vid den tidpunkt då ändringen cirkuleras, är medlemmar av Inter-

nationella atomenergiorganets styrelse. Ändringen skall träda i kraft för

varje fördragspart som deponerar sitt ratifikationsinstrument rörande ändringen, då sådana ratifikationsinstrument har deponerats av en majoritet av alla fördragsparter, inbegripet ratifikationsinstrumenten från alla kämvapenstater som är fördragsparter samt från alla andra fördragsparter som, vid den tidpunkt då ändringen cirkuleras, är medlemmar av Intemationella atomenergiorganets styrelse. Därefter skall den träda i kraft för varje annan fördragspart, då dess ratifikationsintrument rörande ändringen deponerats.

sou 1979:73 1968. Icke-spridningsfördraget 43

3. Fem år efter detta fördrags ikraftträdande skall en konferens mellan fördragsparterna hållas i Geneve, Schweiz, för att granska hur fördraget fungerar i avsikt att vinna förvissning om att föresatserna i fördragets inledning och fördragsbestämmelserna förverkligas. Med fem års intervall därefter ntâ en majoritet av fördragsparterna, genom att underståilla depositarieregeringarna ett förslag därom, utverka att ytterligare konferenser sammankallas med samma ändamål att granska hur fördraget fungerar.

Artikel IX I. Detta fördrag skall stå öppet för alla stater att underteckna. Stat som icke undertecknar detta fördrag före dess ikraftträdande enligt paragraf 3 i denna artikel må ansluta sig till det när som helst. 2. Detta fördrag skall ratificeras av de stater som undertecknar det. Ratifikationsinstrument och anslutningsinstrument skall deponeras hos De Socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering och Amerikas Förenta Staters regering. vilka härmed utses till depositarieregeringar.

3. Detta fördrag skall träda ikraft, då det har ratificerats av de state_r vars regeringar har utsetts till depositarieregeringar för fördraget och av

fyrtio andra stater som har undertecknat fördraget samt då deras ratifikationsinstrument deponerats. I detta fördrags mening är en kämvapenstat en stat som har tillverkat och fått ett kärnvapen eller annan kärnladdning att explodera före den ljanuari l967. 4. För stater vilkas ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras efter detta fördrags ikraftträdande skall fördraget träda i kraft på dagen för deposition av deras ratifikations- eller anslutningsinstrument.

5. Depositarieregeringarna skall omedelbart underrätta alla stater

som har undertecknat och anslutit sig till fördraget om dagen för varje undertecknande. dagen för deposition av varje ratifikations- eller anslutningsinstruntent. dagen för detta fördrags ikraftträdande samt dagen för mottagande av framställningar att sammankalla en konferens eller andra meddelanden.

6. Detta fördrag skall registreras av depositarieregeringarna enligt ar-

tikel I02 i Förenta Nationernas stadga.

Artikel X l. Varje fördragspart skall under utövande av sin nationella suveränitet ha ratt att uppsäga fördraget. om den finner att extraordinära händelser, sammanhängande med det ämne som avhandlas i detta fördrag. har äventyrat dess högsta intressen. Den skall underrätta alla andra fördragsparter och Förenta Nationernas säkerhetsråd om sådan uppsägning tre månader i förväg. Sådan underrättelse skall innefatta en redogörelse för de extraordinära händelser som den anser ha äventyrat dess högsta intressen. 2. Tjugofem år efter detta fördrags ikraftträdande skall en konferens sammankallas för att avgöra om fördraget skall förbliva i kraft på obe-

43 1968. Icke-spridningsfördraget

stämd tid eller om det skall förlängas för ytterligare en eller flera bestämda perioder. Detta beslut skall fattas av en majoritet av fördragparterna.

A rtike/ X I Detta fördrag, var engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter skall äga lika vitsord, skall deponeras i depositarieregeringamas arkiv. Bestyrkta avskrifter av detta fördrag skall av depositarieregeringarna överlämnas till regeringarna i de stater som har undertecknat eller anslutit sig till fördraget. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill befullmäktigade, undertecknat detta fördrag. Som skedde i London, Moskva och Washington i tre originalexemplar den ljuli l968.

Förklaring

om

folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser

och samarbete mellan stater i

enlighet

med Förenta Nationernas

stadga

I nledning

Generalförsamlingen Som ånyo bekräftar förklaringen i Förenta Nationernas stadga att upprätthållandet av internationell fred och säkerhet samt utvecklandet av vänskapliga förbindelser och samarbete mellan nationerna tillhör Förenta Nationernas grundläggande ändamål, Som erinrar om att Förenta Nationernas folk är beslutna att öva fördragsamhet och leva tillsammans i fred med varandra såsom goda grannar, Som betänker vikten av att upprätthålla och stärka internationell fred grundad på frihet, jämlikhet, rättvisa och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och av att utveckla vänskapliga förbindelser mellan nationerna oberoende av deras politiska, ekonomiska och sociala system eller av deras grad av utveckling, Som även betänker att Förenta Nationernas stadga är av yttersta vikt för att främja på rättslig ordning grundade förbindelser mellan stater, Som anser att ett strikt iakttagande av de folkrättsliga principerna rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater samt ett ärligt fullgörande av de förpliktelser som staterna åtagit sig i enlighet med stadgan, är av största betydelse för upprätthållandet av intemationell fred och säkerhet samt för förverkligande av Förenta Nationernas övriga ändamål, Som konstaterar att de stora politiska, ekonomiska och sociala förändringarna och vetenskapliga framåtskridanden, som ägt rum i världen efter stadgans antagande, ger ökad vikt åt dessa principer och åt behovet av att de mer effektivt i staternas

tillämpas uppträdande va.rhelst det va-

ra må, Som erinrar om den erkända principen att rymden, däri inbegripet

månen och övriga himlakroppar, inte kan förvärvas av någon stat genom

hävdande av suveränitet, genom nyttjande eller besittningstagande eller på annat sätt och som uppmärksammar att man inom Förenta Nationema överväger att skapa andra lämpliga bestämmelser i samma anda, Som är övertygad om att staternas strikta iakttagande av förpliktelsen att inte ingripa i annan stats angelägenheter är en väsentlig förutsättning för att säkerställa att nationerna lever tillsammans i fred med varandra, eftersom varje slag av inblandning inte bara kränker stadgans anda och bokstav, utan även leder till förhållanden som hotar internationell fred och säkerhet,

44 1970. FN om

-förklaringen folkrättsliga principer

Som erinrar om staternas att i sina internationella förbindelser plikt avhålla sig från militärt, politiskt, ekonomisk eller annat slags tvång riktat mot någon stats politiska oberoende eller territoriella integritet, att alla stater i sina internationella förbin- Som anser det väsentligt delser avhåller riktat mot ansig från hot om eller bruk av våld, vare sig nan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål, Som anser det lika väsentligt att alla stater löser sina internationella tvister med fredliga medel i överenskommelse med stadgan, Som ånyo bekräftar, i enlighet med stadgan, att staternas suveräna likställdhet är av och framhåller att Förenta Na-

grundläggande betydelse

tionernas ändamål endast kan förverkligas om staterna åtnjuter suverän likställdhet och tillfullo i sina internationella förbindelser iakttager de krav denna princip ställer, av folk under främmande herr- Som är övertygad om att underkastelse avälde, förtryck och utsugning är ett av de största hindren för främjandet av internationell fred och säkerhet, Som är övertygad om att principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt utgör ett betydelsefullt bidrag till den gällande folkrätten, och att dess tillämpning i verkligheten är av yttersta vikt för att främja vänskapliga mellanstatliga förbindelser grundade på respekt för principen om staternas suveräna likställdhet, Som således är övertygad om att varje försök att helt eller delvis bryta sönder en stats eller ett lands nationella enhet och territoriella integritet eller att angripa dess politiska oberoende är oförenligt med stadgans önskemål och grundsatser, Som tar i betraktande stadgans bestämmelser såsom helhet och beaktar betydelsen av de resolutioner som är tillämpliga och som antagits av vederbörande organ i Förenta Nationerna och hänför sig till principernas innehåll, Som anser att förverkligandet av Förenta Nationernas ändamål skulle och kodifiering av nedanstående i främjas av en utveckling principer syfte att säkerställa en effektivare tillämpning av dem i det internationella samfundet: Principen att stater skall i sina internationella förbindelser avhålla a) sig från hot om eller bruk av våld. vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål, b) Principen att stater skall lösa sina internationella tvister med fredfred och säkerhet samt rättviliga medel på sådant sätt att internationell san inte sätts i fara, c) Skyldigheten i enlighet med stadgan, att inte ingripa i angelägenheter som faller inom annan stats egen behörighet, d) Statemas skyldighet att samarbeta med varandra i enlighet med stadgan,

1970. FN om 44

förklaringen folkrättsliga principer

e) Principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt, f) Principen om staternas suveräna likställdhet, g) Principen att staterna skall ärligt fullgöra de förpliktelser som de åtagit sig enligt stadgan, Som har tagit i betraktande de folkrättsliga principerna rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan staterna,

l. Tillkännager högtid/i gen följ ande principer: Principen att staterna skall i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationemas ändamål Varje stat har skyldighet att i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationemas ändamål. Sådant hot om eller bruk av våld utgör en kränkning av folkrätten och Förenta Nationemas stadga och skall aldrig brukas som ett medel att avgöra mellanfolkliga tvistefrågor. Anfallskrig utgör ett brott mot freden och medför folkrättsligt ansvar. I enlighet med Förenta Nationemas ändamål och grundsatser har staterna skyldighet att avhålla sig från propaganda för anfallskrig. Varje stat har skyldighet att avhålla sig från att använda hot om eller bruk av våld för att känka annan stats internationella gränser eller som ett medel att lösa internationella tvister, däribland territoriella tvister och problem som rör staters gränser. Varje stat har likaså skyldighet att avhålla sig från att använda hot om eller bruk av våld för att kränka internationella demarkationslinjer, såsom stilleståndslinjer, vilka upprättats genom eller i anslutning till en internationell överenskommelse, till vilken staten i fråga anslutit sig eller som den på annat sätt är förpliktad att respektera. Det ovan sagda skall ej äga inverkan på de ståndpunkter som berörda parter må ha intagit beträffande sådana linjers status och verkan enligt för dem särskilt gällande ordning eller inverkan på linjernas i tidshänseende begränsade karaktär. Stater har skyldighet att avhålla sig från repressalieåtgärder som innefattar bruk av våld. Varje stat har skyldighet att avhålla sig från våldsåtgärder som berövar sådana folk, vilka omnämns i formuleringen av principen om lika rättigheter och självbestämmanderätt, deras rätt till självbestämmande, frihet och oberoende. Varje stat har skyldighet att avhålla sig från att organisera eller uppmuntra organiserandet av irreguljära styrkor eller väpnade band, inbegripet legosoldater, vilkas syfte är att tränga in på annan stats territonum.

44 1970. FN om SOU 1979173

-förklaringen folkrättsliga principer

Varje stat har skyldighet att avhålla sig från att organisera, anstifta, bistå eller delta i upprorshandlingar eller terrorism i annan stat eller samtycka till sådan organiserad verksamhet inom eget territorium som

syftar till dylika handlingar, när de handlingar, som nämns i detta styc-

ke, innefattar hot om eller bruk av våld. En stats territorium får icke militärt ockuperas av våld i genom bruk strid med stadgans bestämmelser. En stats territorium får icke förvärvas av annan stat genom hot om eller bruk av våld. Intet territoriellt förvärv som är en följd av hot om eller bruk av våld skall erkännas såsom lagligt. Vad ovan sagts skall ej äga inverkan på: a) Bestämmelser i stadgan eller i annan internationell överenskommelse som tillkommit före stadgan och är folkrättsligt eller giltig; b) Säkerhetsrådets befogenheter enligt stadgan. Alla stater skall bedriva uppriktiga förhandlingar i syfte att inom en snar framtid avsluta en universell traktat rörande allmän och fullständig

nedrustning under betryggande internationell kontroll samt bemöda

sig om att vidta lämpliga åtgärder för att minska internationella spänningar och stärka förtroendet mellan staterna. Alla stater skall ärligt fullgöra sina skyldigheter enligt folkrättens allmänt erkända principer och bestämmelser av angående upprätthållandet internationell fred och säkerhet och sträva efter att göra Förenta Nationernas

säkerhetssystem, grundat på stadgan, mer effektivt.

Intet i de föregående styckena skall tolkas så att det på något sätt vid-

gar eller minskar tillämpningsområdet för stadgans bestämmelser röran-

de fall då bruk av våld är tillåtet.

Principen att stater skall lösa sina internationella tvister med fred/i ga medel

på sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan inte sätts i fara

Varje stat skall lösa sina internationella tvister med andra stater med fredliga medel pâ sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan inte sätts i fara. Staterna skall således söka nå en snabb och rättvis i sina uppgörelse mellanfolkliga tvister medelst förhandlingar, undersökningsförfarande, medling, förlikningsförfarande, skiljedom, rättsligt avgörande, anlitande av regionala organ eller avtal eller genom andra fredliga medel efter eget val. Parterna skall, när de söker nå en dylik uppgörelse, komma överens om sådana fredliga medel som är lämpliga med hänsyn till tvistens omständigheter och beskaffenhet. Parterna i en tvist är skyldiga, i händelse de misslyckas nå en lösning genom något av de ovannämnda fredliga medlen, att fortsätta söka en uppgörelse med andra fredliga medel som de enas om att anlita. Tvistande stater lika väl som utomstående stater skall avhålla sig från varje handling, som kan försvåra läget på sådant sätt, att upp-

1970. FN om 44

-förklaringen folkrättsliga principer

rätthållandet av internationell fred och säkerhet sätts i fara, och skall handla i enlighet med Förenta Nationemas ändamål och grundsatser. Internationella tvister skall biläggas på grundval av staternas suveräna likställdhet och i överensstämmelse med principen om fritt val av medel. Att stater anlitar eller samtycker till ett förfarande som de frivilligt inrättat för lösande av föreliggande eller framtida tvister, skall inte anses oförenligt med suverän likställdhet. Vad i ovanstående stycken sagts skall ej förstås såsom inverkande eller inkräktande på i detta sammanhang tillämpliga bestämmelser i stadgan, i synnerhet de som hänför sig till fredlig lösning av internationella tvister.

Principen rörande skyldigheten, i enlighet med stadgan, att inte ingripa i

angelägenheter som faller inom annan stats egen behörighet.

Ingen stat eller grupp av stater har rätt att direkt eller indirekt av vad skäl det vara må ingripa i annan stats inre eller yttre angelägenheter. Följaktligen är väpnat ingripande och alla andra former av inblandning eller försök till hot mot staten som sådan eller mot staten i politiskt, ekonomiskt eller kulturellt hänseende en kränkning av folkrätten. Ingen stat får bruka eller uppmuntra bruket av ekonomiska, politiska eller andra tvångsåtgärder mot annan stat i syfte att förmå denna stat att avstå från att utöva sina suveräna rättigheter eller för att skaffa sig några som helst fördelar från staten i fråga. Ingen stat får heller organisera, bistå, underblåsa, finansiera, anstifta eller tolerera samhällsfientlig, terroristisk eller väpnad verksamhet, som syftar till att med våld störta annan stats styrelse, ej heller ingripa i en annan stats inbördes stridigheter. Bruk av våld för att beröva ett folk dess nationella identitet utgör en kränkning av folkets oförytterliga rättigheter och av principen om ickeinblandning. Varje stat har oförytterlig rätt att välja politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt system utan inblandning i någon form från annan stat. Vad i de föregående styckena sagts skall ej förstås såsom inverkande på de tillämpliga bestämmelser i stadgan som hänför sig till upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

S taters skyldighet att samarbeta med varandra i enlighet med stadgan Staterna har skyldighet att, utan hinder av olikheter i politiskt, ekonomiskt eller socialt system, samarbeta med varandra på de olika områdena för internationella förbindelser, för att upprätthålla internationell fred och säkerhet och främja internationell ekonomisk stabilitet och framåtskridande, nationernas allmänna välfärd och mellanfolkligt samarbete utan diskriminering grundad på dylika olikheter. För detta ändamål:

44 l 970. Fn-förklaringen om folkrättsliga principer SOU l979z73

a) skall staterna samarbeta med andra stater för att upprätthålla internationell fred och säkerhet; b) skall staterna samarbeta för att främja allmän aktning för och respekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, samt för att undanröja alla former av rasdiskriminering och alla former av religiös ofördragsamhet; c) skall staterna sköta sina internationella förbindelser på de ekonomiska, sociala, kulturella, tekniska och kommersiella områdena i överensstämmelse med principerna om suverän likställdhet och icke-inblandning. d) har Förenta Nationernas medlemsstater skyldighet att samfällt och var för sig samarbeta med Förenta Nationerna i enlighet med tillämpliga bestämmelser i stadgan. Staterna bör samarbeta på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena. inom vetenskap och teknologi och för internationellt framåtskridande i fråga om kultur och utbildning. Staterna bör samarbeta för att främja ekonomisk tillväxt i alla delar av världen och i synnerhet i utvecklingsländerna.

Principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt

Principen om folkens lika rättigher och självbestämmanderätt, som är nedlagt i Förenta Nationernas stadga, ger varje folk rätten att fritt och utan yttre inblandning bestämma över sina politiska förhållanden och fullfölja sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling, och varje stat har skyldighet att respektera denna rätt i enlighet med stadgans bestämmelser. Varje stat har skyldighet att genom samfällda och enskilda åtgärder främja förverkligandet av principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt, och bistå Förenta Nationerna att fullgöra de skyldigheter som ankommer på organisationen enligt stadgan beträffande principens förverkligande i syfte: a) att främja vänskapliga förbindelser och samarbete mellan staterna; och b) att åstadkomma ett snabbt slut på kolonialismen under tillbörligt hänsynstagande till de berörda folkens fritt uttryckta vilja; och ej förglömmande att underkastelse av folk under främmande herravälde, förtryck och utsugning innebär såväl en kränkning av principen som ett fömekande av grundläggande mänskliga rättigheter och står i strid med stadgan. Varje stat har skyldighet att genom samfällda och enskilda åtgärder främja allmän aktning för och respekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande frihet i enlighet med stadgan. Upprättande av en suverän och oberoende stat, frivillig anslutning till eller frivilligt uppgående i annan oberoende stat eller upprättande av an-

1970. FN om 44

-förklaringen folkrättsliga principer

nan politisk ordning som folket av fri vilja beslutat sig för utgör former i

vilka folket utövar sin självbestämmanderätt.

som berö- Varje stat har skyldighet att avhålla sig från våldshandling, var sådana folk, vilka ovan omnämns i formuleringen av denna princip, deras självbestämmanderätt och frihet och oberoende. När sådana folk i utövandet av sin självbestämmanderätt tillgriper motåtgärder och gör motstånd mot sådana våldshandlingar är de berättigade att begära och erhålla hjälp i enlighet med stadgans ändamål och grundsatser. En kolonis eller annat icke-självstyrande områdes territorium har enstatens territorium skild ligt stadgan en annan och från den förvaltande status skall bestå till dess folket i status, denna enligt stadgan särskilda kolonin eller det icke-självstyrande området har utövat sin självbestämmanderätt i enlighet med stadgan och i synnerhet dess ändamål och grundsatser. Vad de i föregående styckena sagts skall icke förstås så att det tillåter eller uppmuntrar handlingar som skulle helt eller delvis upplösa eller skada den territoriella integriteten och politiska enheten i suveräna och oberoende stater som iakttar principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt, sådan den ovan beskrivits, och sålunda har en regering som representerar territoriets folk i dess helhet, utan åtskillnad

med avseende på ras, tro eller hudfärg.

Varje stat skall avhålla sig från handlingar som syftar till att helt eller enhet och territoriella indelvis upplösa en stats eller ett lands nationella tegritet.

Principen om staters suveräna likstâlldhet Alla stater åtnjuter likställdhet. De har lika rättigheter och skyldigheter och är likställda medlemmar av det internationella samfundet, utan hinder av olikheter av ekonomisk, social, politisk eller annan art. Suverän likställdhet inbegriper i synnerhet följande: a) Stater är rättsligt likställda; b) Varje stat åtnjuter de rättigheter som innefattas i full suveränitet; c) Varje stat har skyldighet att respektera andra stater; territoriella integritet och politiska oberoende är okränkd) Staters bara; politiskt, socialt, ekoe) Varje stat har rätt att fritt välja och utveckla nomiskt och kulturellt system; f) Varje stat har skyldighet att till fullo och ärligt uppfylla sina internationella förpliktelser och leva i fred med andra stater.

Principen att stater skall ärligt fullgöra de förpliktelser som de åtagit sig i enlighet med stadgan

Varje stat har skyldighet att ärligt uppfylla de förpliktelse som den

åtagit sig i enlighet med Förenta Nationernas stadga.

44 1970. FN om folkrättsliga principer SOU I979:73 -förklaringen

Varje stat har skyldighet att ärligt uppfylla sina förpliktelser enligt folkrättens allmänt erkända principer och regler. Varje stat har skyldighet att ärligt uppfylla sina förpliktelser enligt internationella överenskommelser som är giltiga enligt folkrättens allmänt erkända principer och regler. I de fall förpliktelser enligt mellanfolkliga avtal strider mot de förpliktelser som Förenta Nationemas medlemmar har enligt Förenta Nationemas stadga, skall förpliktelserna enligt stadgan ha företräde.

Allmän del 2. Förklarar att: Ovanstående är vid tolkning och tillämpning att betrakta principer som avhångiga av varandra och varje princip bör sålunda förstås i sitt sammanhang med de övriga principerna. Vad i denna förklaring sagts skall ej förstås så att det på något sätt inkräktar på stadgans bestämmelser eller medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt eller på folkens rättigheter enligt stadgan, med hänsyn tagen till utformningen av dessa rättigheter i denna vederbörlig förklaring.

3. Förklarar vidare att: De principer i stadgan, som innefattas i denna förklaring, utgör grundläggande folkrättsliga principer, och vädjar följaktligen till alla stater att låta sig vägledas av dessa principer i sitt mellanfolkliga handlande och att utveckla sina ömsesidiga förbindelser på grundval av ett noggrant iakttagande av dessa principer.

om förbud mot av

Fördag placering

och andra massförstörelsevapen kärnvapen

havsbotten och i dennas underlag

på

London, Moskva och Washington den l l februari 1971

Ratificerat av Sverige den 24 mars 1972. Ratifikationsinstrumentet deponerades i London, Moskva och Washington den 28 april 1972.

SÖ 1972:18

De fördragsslutande staterna, som erkänner mänsklighetens gemensamma intresse av framsteg i utforskandet och användningen av havsbottnen för fredliga ändamål, som beaktar att förhindrandet av kämvapenkapprustning på havsbottnen tjänar intresset att vidmakthålla världsfreden, minskar de internationella spänningama och stärker de vänskapliga förbindelsema mellan staterna. som är övertygade om att detta fördrag utgör ett steg mot att undantaga havsbottnen och dennas underlag från kapprustningen, som är övertygade om att detta fördrag utgör ett steg mot ett fördrag om allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll, och beslutna att fortsätta förhandlingarna för att uppnå detta mål, som är övertygade om att detta fördrag kommer att främja syftena och principerna i Förenta Nationernas stadga, på ett sätt som ,överensstämmer med principerna i folkrätten och utan att kränka havets frihet, har överenkommit som följer:

Artikel I l. De fördragsslutande staterna förbinder sig att på havsbottnen och i dennas underlag utanför den yttre gränsen för en havsbottenzon, som definieras i artikel II, inte anbringa eller placera några kärnvapen eller några andra slag av massförstörelsevapen, ej heller byggnadsverk, utskjutningsinstallationer eller några andra anordningar särskilt utformade för lagring, utprovning eller användning av sådana vapen.

2. Åtagandena enligt punkt l i denna artikel skall även gälla för den

havsbottenzon som nämnes i samma punkt, dock att de inom denna zon inte gäller för kuststaten eller för havsbottnen under dess sjöterritorium. 3. De fördragsslutande staterna åtager sig att inte bistå, uppmuntra eller förmå någon stat att bedriva verksamhet, som anges i punkt l i denna artikel, och att inte på något annat sätt deltaga i sådana handlingar.

45 1971. Havsbottenfördraget

Artikel II I detta fördrags mening skall den yttre gränsen för den havsbottenzon som närnnes i artikel I vara liktydig med den tolv sjömils yttergräns för den zon som anges i avdelning 2 i konventionen angående territorialhavet och tilläggszonen, undertecknad i Geneve den 29 april 1958. Den skall mätas i överensstämmelse med föreskrifterna i avdelning l, kapitel II, i denna konvention och i enlighet med internationell rätt.

Artikel III 1. För att främja syftet med detta fördrag och för att säkerställa efterlevnaden av dess föreskrifter skall varje fördragsslutande stat ha rätt att genom observation kontrollera andra fördragsslutande staters verksamhet på havsbottnen och i dennas underlag utanför den i artikel I angivna zonen, förutsatt att observationen inte stör sådan verksamhet. 2. Om efter en sådan observation grundat tvivel kvarstår rörande uppfyllandet av de enligt fördraget åtagna förpliktelserna, skall den fördragspart, som hyser tvivlet, och den fördragspart, som är ansvarig för den verksamhet vilken orsakat tvivlet, överlägga i syfte att undanröja tvivlet. Om det ändå kvarstår, skall den fördragspart som hyser tvivlet underrätta de övriga fördragsparterna, och de berörda parterna skall samarbeta i fråga om sådana ytterligare kontrollåtgärder, om vilka de kan komma överens, inbegripet vederbörlig inspektion av föremål, byggnadsverk, installationer eller andra anordningar som rimligen kan förväntas vara av det slag som anges i artikel I. Parterna i verksamhetsområdet, inbegripet varje kuststat, och varje annan part som så önskar, skall ha rätt att deltaga i överläggningama och samarbetet. När de ytterligare kontrollåtgärderna har vidtagits, skall vederbörlig rapport tillställas övriga parter av den part som tagit initiativet till sådana åtgärder. 3. Om observation av föremål, byggnadsverk, installationer eller annan anordning inte utvisar vilken stat som är ansvarig för den verksamhet, som givit upphov till grundat tvivel, skall den fördragspart som hyser sådant tvivel underrätta och göra vederbörliga förfrågningar hos fördragsparter i verksamhetsområdet och hos annan fördragspart. Om det fastställs genom dessa förfrågningar att en viss fördragspart är ansvarig för verksamheten, skall denna fördragspart överlägga och samarbeta med andra parter i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Om den för verksamheten ansvariga statens identitet inte kan fastställas genom dessa förfrågningar, kan ytterligare kontrollåtgärder inbegripet inspektion, vidtagas av den fördragspart som framställt förfrågningama; denna skall inbjuda parterna i verksamhetsområdet att deltaga, inbegripet varje kuststat, och varje annan part som önskar samarbeta. 4. Om överläggningar och samarbete enligt punkterna 2 och 3 i denna artikel inte har undanröjt tvivlet om verksamheten, och uppfyllandet av fördragets förpliktelser allvarligt kan sättas i fråga, kan en fördragspart i enlighet med bestämmelserna i Förenta Nationernas stad-

1971.

Havsbottenfördraget 45

ga hänskjuta frågan till säkerhetsrådet, som kan vidtaga åtgärder i enlighet med stadgan. 5. Kontroll denna artikel enligt kan företagas av varja fördragspart med egna medel, eller med bistånd, helt eller delvis av någon annan

fördragspart eller genom lämpliga internationella åtgärder inom Förenta

Nationernas ram och i enlighet med dess stadga, 6. Kontrollverksamhet enligt detta fördrag får inte störa andra fördragsslutande staters verksamhet och skall utföras med vederbörlig hänsyn till folkrättsligt erkända rättigheter, inbegripet havets friheter och kuststatemas rätt att utforska och exploatera sina kontinentalsocklar.

Artikel I V Ingenting i detta fördrag skall tolkas såsom stöd åt eller till förfång för någon fördragsparts inställning till gällande internationella konventioner, inbegripet 1958 års konvention angående territorialhavet och tilläggszonen, eller till rättigheter eller krav som en sådan fördragspart kan hävda, eller till erkännanden eller bestridanden av rättigheter eller krav hävdade av annan stat och vilka avser vattenområden utanför

dess kust, inbegripet bland annat territorialhav och, tillläggszoner, eller

havsbottnen, inbegripet kontinentalsocklar.

Artikel V De staterna förbinder

fördragsslutande sig att fortsätta upp-

riktigt menade förhandlingar om ytterligare

åtgärder på nedrustnings-

området för att hindra en och i dennas un-

kapprustning på havsbottnen

derlag.

Artikel VI Varje kan föreslå i detta

fördragspart ändringar fördrag.

Ändringar skall för varje fördragspart som godkänner dem träda i kraft,

då de har godkänts av ett flertal av de fördragsslutande staterna, och därefter för varje övrig

fördragspart, den dag den godkänner dem.

Artikel VII Fem år efter detta ikraftträdande skall en konfe-

fördrags

rens hållas mellan

fördragspartema i Geneve, Schweiz, för att granska

hur fördraget fungerar i avsikt att förvissa sig om att ändamålet med

fördragets preambel och dess bestämmelser förverkligas. Denna granskning skall beakta alla tillgängliga teknologiska

framsteg. Granskningskonferensen skall i överensstämmelse med den åsikt som flertalet deltagande parter hyser besluta om och när en ytterligae granskningskonferens skall sammankallas.

Artikel VIII stat skall under Vaqe fördragsslutande utövande av sin nationella suveränitet ha rätt att frånträda om den finner att fördraget, extraoridinära händelser, sammanhängande med ämnet för detta fördrag, har äventyrat dess högsta intressen. Den skall underrätta alla andra fördragsslutande stater och Förenta Nationemas säkerhetsråd om

45 I 971

Havsbottenfördraget

sådant framträdande tre månader i förväg. Sådan underrättelse skall innefatta en redogörelse för de extraordinära händelser som den anser ha äventyrat dess högsta intressen.

Artikel IX Bestämmelserna i detta fördrag skall inte på något sätt påavtal om verka fördragsslutande stats förpliktelser enligt internationella upprättande av kämvapenfria zoner.

Artikel X l. Detta skall stå öppet för undertecknande för alla fördrag stater. Stat som inte undertecknar före dess ikraftträdande enfördraget ligt punkt 3 i denna artikel kan när som helst ansluta sig till det. 2. Detta skall ratificeras av signatärstatema. Ratifikationsfördrag skall deponeras hos De Socialistiska Rådsreoch anslutningsinstrument Unions Förenade Konungariket Storbritannien publikemas regering, och Nordirlands regering och Amerikas Förenta Staters regering, vilka härmed utses till depositarieregeringar. 3. Detta skall träda i kraft då tjugotvá regeringar, däribland fördrag de som utsetts till har deponerat sina ratifika-

depositarieregeringar,

tionsinstrument. 4. För stat vilkens ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeikraftträdande skall fördraget träda i kraft den ras efter detta fördrags dag då dess ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras. 5. skall omedelbart underrätta alla stater,

Depositarieregeringarna

som har undertecknat och anslutit sig till fördraget om dagen för varje undertecknande, av varje ratifikations- eller anslutdagen för deposition ikraftträdande, samt om daningsinstrument, dagen för detta fördrags gen för mottagandet av andra meddelanden.

6. Detta fördrag skall registreras av depositarieregeringama enligt ar-

tikel l02 i Förenta Nationemas stadga.

Artikel XI Detta fördrag, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och

spanska texter skall ha samma vitsord, skall deponeras i depositarierege-

arkiv. Vederbörligen bestyrkta avskrifter av detta fördrag skall ringamas överlämnas till regeringarna i de stater som av depositarieregeringama har undertecknat eller anslutit sig till fördraget. därtill un- Till bekräftelse härav har undertecknade, befullmäktigade, derskrivit detta fördrag.

Som skedde i London, Moskva och Washington i tre originalexemplar

den ll februari 1971.

Konvention om förbud mot

utveckling,

framställning och

lagring

av

bakteriologiska (biologiska) och

vapen toxinvapen

samt om deras

förstoring

London, Washington och Moskva den 10 april 1972

Ratificerat av Sverige den 22 januari 1976. Ratifikationsinstrumentet deponerades i London, Moskva och Washington den 5 februari 1976.

SÖ 1976:18

De fördragsslutande staterna, som är beslutna att verka för effektiva

framsteg i riktning mot en all-

män och innefattande

fullständig avrustning, förbud mot och avskaffande av alla slag av massförstörelsevapen, och som är förvissade om att ett

förbud

mot utveckling, framställning och lagring av kemiska och bakte-

riologiska (biologiska) vapen och deras avlägsnande genom effektiva

åtgärder kommer att underlätta uppnâendet av allmän och

fullständig

avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll, som erkänner den stora betydelsen av protokollet rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser och bakterio-

logiska stridsmedel, undertecknat i Geneve den 17 juni 1925, och som även är medvetna om det bidrag detta protokoll redan har lämnat och fortsätter att lämna till

lindring av krigets fasor, som bekräftar sin anslutning till protokollets principer och syften och som uppmanar alla stater att noggrant iakttaga dem,

som erinrar om att Förenta Nationernas

generalförsamling vid uppre-

pade tillfällen har fördömt alla åtgärder som strider mot och

principerna syftena i Geneveprotokollet den 17 juni 1925,

som önskar till att stärka förtroendet

bidraga mellan folken och till en allmän förbättring av den internationella

atmosfären,

som även önskar bidraga till att i förverkliga syftena och principerna

Förenta Nationernas stadga, som är övertygade om vikten och angelägenheten av att sådana farliga

massförstörelsevapen som använder kemiska eller bakteriologiska (biologiska) medel genom effektiva

åtgärder avlägsnas ur staternas vapenarsenaler, som erkänner att en överenskommelse om förbud mot

bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen kan utgöra ett första

steg mot träffandet av en överenskommelse om effektiva även avseende åtgärder förbud

mot utveckling, framställning och lagring av kemiska vapen, och

som är beslutna att fortsätta att förhandla i detta syfte,

som är beslutna att för hela mänsklighetens bästa fullständigt utesluta

46 1972. Konventionen om förbud mot bakteriologiska vapen

medel och toxiner skall kunmöjligheten att bakteriologiska (biologiska) na användas som vapen, skulle vara moraliskt som är övertygade om att en sådan användning stötande för mänskligheten och att ingen möda bör sparas för att minska denna risk, har överenskommit om följ ande:

Artikel I stat förbinder sig att aldrig under någ-

Varje fördragsslutande

ra förhållanden utveckla, framställa, lagrar eller på annat sätt förvärva eller inneha _ eller andra medel, eller toxiner oavsett ur- 1) mikrobiella biologiska eller av sådana typer eller i sådana mängder sprung framställningssätt, för ändamål, skyddsändamål eller

som ej har berättigande profylaktiska

andra fredliga ändamål. eller avsedda att an-

2) vapen, utrustning utspridningsanordningar

vändas för sådana medel eller toxiner för fientliga ändamål eller i väpnad konflikt.

Artikel II stat förbinder sig att, så snart som

Varje fördragsslutande

och icke senare än nio månader efter det att konventionen trätt i möjligt förstöra eller till ändamål överföra alla i artikel I i denna kraft, fredliga konvention angivna medel, toxiner, vapen, utrustning och utspridningssom befinner sig i dess besittning eller under dess överhöganordningar het eller kontroll. Vid av bestämmelserna i denna artikel

genomförandet

skall alla försiktighetsmått vidtagas för att skydda befolknödvändiga ning och miljö.

III stat förbinder sig att icke överlåta

Artikel Varje fördragsslutande

till mottagare, vare sig direkt eller indirekt, och att ej heller på någon eller förmå av stater ellnågot sätt hjälpa, uppmuntra någon stat, grupp

er intemationella organisationer att tillverka eller på annat sätt förvärva utrustning eller utspridningsanord-

några av de medel, toxiner, vapen, som anges i Artikel I i konventionen. ningar

Artikel IV Varje fördragsslutande stat skall i enlighet med sina konsti-

tutionella förfaranden vidtaga alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda förvärv eller innehav av och förhindra utveckling, framställning, lagring,

sådana medel, toxiner, vapen, utrustning eller utspridningsanordningar

som I i konventionen, inom vederbörande stats territoanges i Artikel rium, under dess överhöghet eller under dess kontroll.

V De staterna förbinder sig att samråda med

Artikel fördragsslutande varandra och att samarbeta för att lösa alla problem som kan uppkom-

ma med avseende syfte eller tillämpningen av dess på konventionens och samarbete som avses i dennna artikel kan bestämmelser. Samråd

1972. Konventionen om

förbud mot 46

bakteriologisktz vapen

även komma till stånd genom lämpliga internationella förfaranden inom ramen för Förenta Nationema och i enlighet med dess stadga.

Artikel VI l. Varje fördragsslutande stat som finner att en annan fördragsslutande stat handlar i strid med sina förpliktelser enligt konventionens bestämmelser kan anföra hos Förenta Nationemas klagomål säkerhetsråd. Sådana skall innefatta klagomål all tillgänglig bevisning som kan styrka dess berättigande ävensom en begäran om dess upptagande till behandling av säkerhetsrådet. 2. Varje fördragsslutande stat förbinder sig att samarbeta vid genomförandet av varje undersökning som säkerhetsrådet kan inleda, i enlighet med bestämmelserna i Förenta Nationemas av klastadga på grundval gomål som mottagits av rådet. Säkerhetsrådet skall underrätta de fördragsslutande staterna om undersökningens resultat.

Artikel VII Varje fördragsslutande stat förbinder sig att, i enlighet med Förenta Nationemas bistånd eller medverka till att stadga, lämna bistånd lämnas till fördragsslutande stat som så begär, om säkerhetsrådet finner att denna stat har utsatts för fara till följd av brott mot konventronen.

Artikel VIII i denna konvention Ingen bestämmelse skall tolkas så, att den innebär en i eller avvikelse

begränsning från de förpliktelser som en

stat åtagit sig enligt protokollet rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel, undertecknat i Geneve den 17 juni 1925.

Artikel IX Varje stat bekräftar det erkända

fördragsslutande syftet att

effektivt förbjuda kemiska vapen samt förbinder sig, för att uppnå detta

syfte, att fortsätta allvarligt menade förhandlingar i avsikt att nå en snar

överenskommelse om effektiva åtgärder för förbud mot utveckling,

framställning och lagring av sådana vapen och för deras förstöring, och

om rörande

lämpliga åtgärder utrustning och utspridningsanordningar

särskilt avsedda för

framställning eller användning av kemiska medel

för vapenändamål.

Artikel X l. De fördragsslutande staterna förbinder sig att underlätta,

och har rätt att deltaga i, ett så fullständigt utbyte som möjligt av utrust-

ning, material samt vetenskaplig och teknologisk information för utnyttjande av bakteriologiska (biologiska) medel och toxiner för fredliga ändamål. Fördragsslutande stater, som har möjlighet därtill, skall även samarbeta för att, antingen enskilt eller tillsammans med andra stater eller internationella organisationer, bidraga till den fortsatta utvecklingen och tillämpningen av vetenskapliga upptäckter på bakteriologins (biologins) område för förebyggande av sjukdomar eller för andra fredliga ändamål.

46 om mot

1972. Konventionen förbud bakteriologiska vapen

2. Denna konvention skall tillämpas så, att den icke hämmar de förstaternas ekonomiska eller teknologiska utveckling eller dragsslutande det internationella samarbetet rörande fredlig bakteriologisk (biologisk) verksamhet, häri inbegripet internationellt utbyte av bakteriologiska medel och toxiner samt utrustning för bearbetning, an- (biologiska) eller framställning av bakteriologiska (biologiska) medel och vändning i enlighet med bestämmelserna i denna toxiner för fredliga ändamål konvention.

Artikel XI stat kan föresla ändringar i denna

Varje fördragsslutande konvention. Ändringarna skall, för varje fördragsslutande stat som god-

i kraft, av de förkänner dem, träda när de har godkänts av flertalet

dragsslutande staterna, och därefter för varje annan fördragsslutande

stat, den dag den godkänner ändringarna.

Artikel XII Fem år efter denna konventions ikraftträdande, eller tidi-

av de fördragsslutande staterna begär detta genom

gare om en majoritet till skall en konferens med delta-

förslag därom depositarieregeringarna,

staterna hållas i Geneve i Schweiz för att

gande av de fördragsslutande

tillämpas, varvid syftet skall vara att förvissa granska hur konventionen i konventionens inledning och bestämmelser, häri sig om att ändamålen bestämmelserna rörande förhandlingar om kemiska vapen, inbegripet Denna skall beakta och teknoförverkligas. granskning ny vetenskaplig logisk utveckling som är av betydelse för konventionen.

Artikel XIII l. Denna konvention skall gälla utan tidsbegränsning. stat skall under utövande av sin nationella 2. Varje fördragsslutande suveränitet ha rätt att frånträda konventionen om den finner att extraormed ämnet för konventionen, har dinära händelser, som sammanhänger landets vitala intressen. Den skall underrätta alla andra föräventyrat stater och Förenta Nationernas säkerhetsråd om sådant dragsslutande frånträdande tre månader i förväg. Sådan underrättelse skall innefatta för de extraordinära händelser som vederbörande stat en redogörelse anser ha äventyrat dess vitala intressen.

Artikel XI V l. Denna konvention får undertecknas av alla stater. Stat som icke undertecknar konventionen före dess ikraftträdande enligt

punkt 3 i denna artikel får när som helst ansluta sig till den. 2. Denna konvention skall ratificeras av signatärstatema. Ratifikations- skall deponeras hos Amerikas Förenta och anslutningsinstrument Staters regering, de Socialistiska Rådsrepublikernas Unions regering och Förenade Storbritannien och Nordirlands regering, vilka Konungariket

härmed utses till depositarieregeringar.

3. Denna konvention skall träda i kraft, sedan tjugotvå regeringar, däribland de som utsetts till har deponerat sina

depositarieregcringar,

ratifikationsinstrument.

466 /

1972.

Konventionen om förbud mot 46

bakteriologiska vapen

4. För stater vilkas ratifikations- eller

anslutningsinstrument depone-

ras efter denna konventions ikraftträdande skall den träda i kraft på dagen för deponerande av deras ratifikations- eller

anslutningsinstru-

ment. 5.

Depositarieregeringama skall omedelbart underrätta alla stater

som undertecknat och anslutit sig till konventionen om dagen för varje undertecknande, dagen för deponerande av varje ratifikations- eller an-

slutningsinstrument, dagen för denna konventions ikraftträdande samt

om mottagandet av andra meddelanden. 6. Denna konvention

skall registreras av depositarieregeringama en-

ligt artikel 102 i Förenta Nationernas stadga.

Artikel XV Denna konvention, vars engelska, franska, kinesiska, ryska

och spanska texter har lika vitsord, skall deponeras i depositarierege-

ringamas arkiv.

Vederbörligen bestyrkta avskrifter av konventionen

skall av

depositarieregeringama överlämnas till regeringama i de stater

som undertecknat eller anslutit sig till konventionen. Till bekräftelse

härav har undertecknade, vederbörligen befullmäkti-

gade därtill, underskrivit denna konvention.

Som skedde i tre exemplar i London, Moskva och Washington den 10

april 1972.

Definition of

Aggression

The General Assembly, purposes of the

Basing itself on the fact that one of the fundamental

international and to United Nations is to maintain peace and security measures for the and removal of

take effective collective prevention suppression of acts of aggression or

threats to the peace, and for the

other breaches of the peace. in accordance with Article 39 of Recalling that the Security Council, the Charter of the United Nations, shall determine the existence of any

aggression and shall

threat to the peace, breach of the peace or act of make recommendations, or decide what measures shall be taken in acwith Articles 41 and 42, to maintain or restore international cordance

peace and security, to settle their inter- Recalling also the duty of States under the Charter means in order not to endanger intema—

national disputes by peaceful

tional peace, security and justice, shall be as

Bearing in mind that nothing in this Definition interpreted

of the Charter with re-

in any way affecting the scope of the provisions

spect to the functions and powers of the organs of the United Nations,

also that, since aggression is the most serious and dange-

Considering in the conditions rous form of the illegal use of force, being fraught, of mass destruction, created by the existence of all types of weapons threat of a world conflict and all its catastrophic conse-

with the possible

aggression should be defined at the present stage, quences, Reaffirming the duty of States not to use armed force to deprive peopfreedom and independence, or to les of their right to self-determination, disrupt territorial integrity, also that the territory of a State shall not be violated by Reaffirming even of military occupation or of other

being the object, temporarily,

State in contravention of the Chartmeasures of force taken by another by another State re-

er, and that it shall not be the object of acquisition

threat thereof, sulting from such measures or the of the Declaration on Principles of

Reaffirming also the provisions International Law Friendly Relations and Co-operation

concerning with the Charter of the United Nations, among States in accordance

of a definition of aggression ought to ha-

Convinced that the adoption a would simplify the deter-

ve the effect of deterring potential aggressor,

of measures to

mination of acts of aggression and the implementation them and would also faciliate the protection of the rights and

suppress lawful interests of, and the rendering of assistance to, the victim, although the whether an act of aggression has

Believing that, question

been committed must be considered in the light of all the circumstances

1974. av 47

Definitionen aggression

of each particular case, it is nevertheless desirable to formulate basic : principles as guidance for such determination, * Adopts the following Definition of Aggression:

Article 1 Aggression is the use of armed force by a State against the sovereignty, territorial integrity or political independence of another State, or in any other manner inconsistent with the Charter of the United Nations, as set out in this Definition. Explanatory note: In this Definition the term ”State”: (a) Is used without prejudice to questions of recognition or to whether a State is a Member of the United Nations;

(b) Includes the consept of a group of States where appropriate.

Article 2 The first use of armed force by a State in contravention of

the Charter shall constitute prima facie evidence of an act of aggression

although the Security Council may, in conformity with the Charter, conclude that a determination that an act of aggression has been committed would not be justified in the light of other relevant circumstances, including the fact that the acts concerned or their consequences are not of sufficient gravity.

Article 3 Any of the following acts, regardless of a declaration of war, shall, subject to and in accordance with the provisions of article 2, qualify as an act of aggression: (a) The invasion or attack by the armed forces of a State of the territory of another State, or any military occupation, however temporary, resulting from such invasion or attack, or any annexation by the use of force of the territory of another State or part thereof; (b) Bombardment by the armed forces of a State against the territory of another State or the use of any weapons, by a State against the territory of another State; (c) The blockade of the ports or coasts of a State by the armed forces of another State; (d) An attack by the armed forces of a State on the land, sea or air forces, or marine and air fleets of another State; (e) The use of armed forces of one State which are within the territory of another State with the agreement of the receiving State, in contravention of the conditions provided for in the agreement or any extension of their presence in such territory beyond the tennination of the agreement; Explanatory notes on articles 3 and 5 are to be found in paragraph 20 of the report of the Special Committee on the Question of Defining Aggression (Official Records of the General Assembly, Twenty-ninth Session Supplement No. l9 (A/ 9619 and Corr. 1)). Statements on the Definition are contained in paragraphs 9 and lO of the report of the Sixth Committee (A/ 9890).

47 1 974. av

Definitionen aggression

4 (f) The action of a State in allowing its territory, which it has placed at the disposal of another State, to be used by that other State for perpetrating an act of aggression against a third State; (g) The sending by or on behalf of a State of armed bands, groups, irregulars or mercenaries, which carry out acts of armed force against another State of such gravity as to amount to the acts listed above, or its substantial involvement therein.

Article 4 The acts enumerated above are not exhaustive and the Security Council may determine that other acts constitute aggression under the provisions of the Charter.

Article 5 l. No consideration of whatever natur, whether political

economic, military or otherwise, may serve as a justification for ag-

gression. 2. A war of aggression is a crime against international peace. Aggression gives rise to international responsibility. 3. No territorial acquisition or special advantage resulting from aggression is or shall be recognized as lawful.

Article 6 Nothing in this Definition shall be construed as in any way enlarging or diminishing the scope of the Charter, including ist provisions concerning cases in which the use of force is lawful.

Article 7 Nothing in this Definition, and in particular article 3, could in any way prejudice the right to self-determination, freedom and independence, as derived from the Charter, of peoples forcibly deprived of

that right and referred to in the Declaration on Principles of Interna-

tional Law concerning Friendly Relations and co-operation among States in accordance with the Charter of the United Nations, particularly peoples under colonial and racist regimes or other forms of alien domination; nor the right of these peoples to struggle to that end and to seek and receive support, in accordance with the principles of the Charter and in conformity with the above-mentioned Declaration.

Article 8 In their interpretation and application the above provisions are interrelated and each provision should be construed in the context of the other provisions.

Sammanställning över stater, som tillträtt de i

› konventionssamlingen upptagna traktaterna

w i

över stater

Sammanställning

g cd E‘-

.^ g ,_, .2 2G ä å

go g

å å s å* ä

a.: fb .o oo °° no g -g .z 2 2 2 å :e a: nade/u npzq :om pnqxg; mo uopua/mo); ‘9y x 198eJp19;u9uoqsAeH çy x zaiejpxggsfiuyuppds-9)p1 gp x 1a§E1p.l9_;puu(}; gp x 1afie1pJ9;Ao1duadeAu.1g)[ 1y x ua1e13{e11s;1x:e1uv OV uazenpznspueyy gg x uazezqønsâxaqsxads lg . x x › uefipels-Nd -9: naaxvd-fiotlex-puvua se

ng.: Iod o qpaux mo U9U0§1u9AUO)[-N_:[‘pg x

u9uopu9Auo3[s9[s1e1g gg x › 1a[1o]o1o.td§u§n]£[3 ZS uauo;1u9Auo:{3up3p([_.; ‘lg x A“°’I9¥-‘°5l5“3m [H1 V Il°’I°1°1d OS ‘nuoxslmoxsuzw I19 II°’l°1°-d533¥[lF.L 62 uauopuo/mo5{sug1o:]sugln eaysyadomg gz x 1a[[o1o1o.1d1n1[n); *Lz x uauo;1uaAuo3]Jn1[n)1 93 x 19ll°3l01°-‘d9/‘?“9{) II SZ :anoxonoxdazxçuag 1 ‘pz x u9“°IW9“°’II!’\K) CZ u9u0nuaAuox93ueJs3IJ1 zz :› “9u°I1“9“°3I9A?“9D II lZ X “9“°I1U9Au°’I9’\?u9D I OZ uauonua/xuoxspxowmog 61 x x x x 3!-D[S1?q‘“ -IQ}191331181 19[[0)[010.Id9AQl!9{) u x

uauo;1uaAuo:fieeH lux 71 x u9uoy1uaAuo)|§eeH 1x n x uauog1uaAuos1§mzH X1 01 x

u:uopuaAuo)[’§§eH m A 5

nauogxua/\uo)1§eeH 11A g x

uauopua/mo)1‘3ee1.1 1A /_ x uauogzumuofieefl A 9 x

uauo;1uaAuos|§eeH A1 ç x

uauo§1u9Ano)f§eeH 111 p x

nauone.rep[ap§§eH ‘g x

uauopexep[9psSJnqs.mad 1:5 z x “9“°I19-9I7I9P5!-Wd I

å c __ g ä ä

a, ä å -ä L; ê E g

E fi» 8 ?o ä” å» ä -â ä Z Z E m

över stater

Sammanställning

§_m=mMEa_m::oU

52.8 nmuvwäâm moussm anøäâom aoamaum annan museum uufiovaamnox «E8200 «E80800

Råå Baum 9225 såå Sååå «B50 0.50

x X X x X X x X

x X X X x X X X X X X X x X X X X

X X x X X x X X X x X X X X X X X a X X x X X X

X X X X X X X X X

X X x X X X X X x X X X X X X X x X X X X X x X X X X X X X x X X X X X x X X X X X X X x X X X X X x X X X X X

8_m=.8_.££EEoD

amuvflwaam movmøám mqaimaom sa2.§§ mBEBOU «E80800

:Husum coüüm Edam 5.23 «Eon :ueâhm «Sim _uscâ «cacao BED

&

över stater

Sammanställning

Rep.

CostaRica Kampuchea Dominikanska

Cuba Cypern Danmark Djibouti Dominica Ecuador

Dem.

X X uadeA 1)1eq1oLu pnqig; mo no;1u9Ano)[ 97 X X X 198e1p.I9Ju9uoqsAeH SV X X X X X X uaâexpxçgsâuguppds-aqcq EV ;aäexpxçgpm/(u ZV X X X X X X X 1a3e.Ip19;AoJdn9deAu.rg)[ lt U9]B]S|B11S]13[IB]UV OV UQIBIXEJISPUPW 85 uazeasfensfixaqsaadg LE

XXXXXXXXXXXXXXXXX

XXX

u1a8pe1s- Ng 95 X

named-puepg-3So[[a)[ SE XX

1121 O lIIO UQUOIIUQAUOX-Nd VE X

XXXXXX XXXXXX

IIQUOFIUQAIIOIISQISIIZIS SE xanoqozoxifiunxfig ZS

uauopuanuoxäxñxñü IE XX XX XX

AuoxsngJos[sugLu 1111 y [[O}]010Jd OS

Auo)1sm;1o3[sug1n m; [1o:{o1o1ds§§g[[; _1_ 6Z

uauopuanuoxsziçioxsuugw exspdoxng 8Z

XXXX

1a[[o)]o1o.ldm1[n)[ LZ

uauopuaAuo)1.uu[n)[ 92 XX XX X

19[[O}[O10.Id9AQl19-E) SZ 1a[[o3[o1o1daA:_n9g 1 VZ

XXXXXXXXX

uauopu9Auo)mA1;)

.NM

xxxxx

uauopuaAuo)1a§ug;s8p)[

xxxxx

XXXXX

XXXX

XXXXX

uauoguaAuoxaAeuag 11

E.2°..?...8;?.NN

XXXXXX

nauo;1uaAuo1aAeu9{) 1 uauo;3u9Auo3[spJotn)]1o3

..o\.

Spxswq-n 19; 1918911 ;anoxoaoxdançuag x x x X

uauognaAuo31§1TH 111x

uauopua/xnofifig 1x ._. p.

XXXXXXXXXXXXXXXXXXX

uauo§1uaAuo1‘3eeH X1 uauo}1u9Auos{§E.1 111A

uauopuamoaffieeg 11 A uauopuaAuos[%eeH 1 A

-izximwf-rS\ot~ooo~2

u9uo;1n9Auo1 € ee1.1 A

uauopnaAuo§[§1zeH A1 XXX

uauopua/mo)]‘3eH 111 uauopenzmspâeeg uauopempppsfixnqsxazad 1IS uauonemmspspvd

Rep.

Dominikanska

Rica

Costa Cuba Cypern Danmark Kampuchea Djibouti Dominica Eçuador

Dem.

Sammanställning över stater

uvwøounm

XXXXX

X x X

XX

XXXXXXX

XXXXXXXX

X X X X

xxxxx xxxxx

X X

XXXXXXXX

vn

XXXXX XXXXX

X X

XXXXX

XXXXXXX

vn

XXXXXXX

X X

XXXXXXXXXXX

XXXXXXXXXXXX

x X X X

XXXXXXXXXXXXXXXX

XXXXXXXXX XXXXXXX

XXX

XXXXXX

moE=wRto:~u_.m øoäsxmcuncobw 8§_eB8 afiesmsfism

cofizwm .oE%m_m Eåâä Essa vägas... 825 «Beau «EEO UEWEBO «E55 225330 moq.5O

åêå _E

över stater

Sammanställning

Guinea-Bissau

Guyana Honduras Indonesien

Haiti Indien Irak Inland

XXXIran

XXXXXIrland

uadeA upzq 10m pnqxg; mo I.I0§1lI9AlI0)[ 917 X X

IQSBJPJQJUQIIOQSABH 917 X X VnY..

zaiexpxggsfiuyuppds-sup} E? X X

VlY

XXXX

1a§e1pJg;pLuK}1 Z7 193e1p19;Ao.tdu9deAu.rg)1 W X X V l19]B)3[3J]SQfi.IE1IIV 017 USIBIXEJISPUEIY 8C naaenpxisâxaqszadg LE ue3pe1s—N,[ 9 €

XX XXX XX XXX

SE

XXX

named-puma-33011a)1 113.1 0 lIIO UQUOEIUQAUOX-Nd VE UOUODUSAUOXSQISIBIS EE & ZS

XX XX

vvvvv

u9uo;1u:;Auo)1‘3u;1sp([,5 IC

XXXXXX

Auo3[s11a.Io3{suguI up y [[o)1o1o1d OC Auo)]sng1o5{suguI 1111 [[os[o1o1dsfigu; 1_ 6Z uanopuaAuo)]sug1o3[suugu1 exsyadoxng 8Z 19[[OfiO10.Id.Ill][l1)[ LZ

uauo;1uaAuo3[1n1[n)[ 9Z XX XX XX XX

]3[[0)]010.Id9A9_U30 SK 19[[o)]o1oJdaA;_uag 1 VZ uauopuaAuoxmAgg 17 ur

-(\l(\

uauopu9Auop8ut;;s3p)[

(IOIDI

XXXX XXXX XXXX

u;

XXXXX

uauo;1uaAuo31aA:gu9{) 11

XXXXXX

XXXXXXX XXXXXXX XXXXXXX XXXXXXX

u9uopuaAuo3pAqu9t_) 1 OZ ‘I u9uoy1u9Auo:]sp1om5{[o5 ur Spxsrçq-n 19; 191303 l9[[03[010Jd9AQl.I9{) X X uauoy1uaAuo)] € eeH 111x ° uauo;1uaAuo3f3ee}.1 1x uauoy1u9Auo:fieeH X1 uauo§1u9/mo5[‘312eH 111 A

XXXXXXXXX

uau011u9Au0)1%ee1.1.11A

u9uo§1u9Auos|%eeH 1A u9uo§1uaAuo5[‘3maH A uauopuamoxfieen A1 uauopu9Auo3fBeH 111 uauo§1erep[ap%‘et»:H ?FX u9uo;uzre[1aps3Jnqs.191ad 1:5 ?X U9UO}1BJ8[)[9pS}.IBd X

Guinea-Bissau

Guyana Honduras Indien Indonesien

Haiti Irak Iran Irland

sou 1979:73

Sammanställning över stater

øuånømøuäom

-äom

aoaoX

aøåpzmum

.

§0_ _N33_ .S00 .Rang

&

XXXXX

XX

X X X X

XXX

xx

X

XXXXXXXX

X c X X

XXX

X

X XX

E

X X X X

XXXX

XXXXX XXXXX

X vn

XXXXXXX XXXXXXX

X X X

X X X

XXXXXXXXXXXX

och; aouoX

Saga: :o_m_mow:n =:..oEmM §52 omaovm _E33_ 0580._

sa.: nä. .Eg no.8! du.. 83

Sammanställning över stater

Liechtenstein Luxemburg Madagaskar Maldiverna

Libanon Liberia Libyen Malawi Malta

Mali

UâdBA 1)[eq1ou1 pnqxg; mo uoy1uaAuo)[ ‘91; X X 1a8e1p.l9;uauoqsAeH gp

1a8e1pJ91§§uruppds-a›1o1 gp X X X X X XXX

1a§e1p19;p|nK}1 ‘zy X

19§e.Ip19;Ao.Idu9deAuJg){ w X X XXX XXX X

U9]B]S[BJ1Sfl3[IBlUV UQIBIXBIISPUBW uawupzznsfixaqsuadg ‘Lg

W§PW5N_~I ‘9£ X X

ualxvd-Pueua-fiotxax ss XX

111%] 0 [I10 U3U0!1U9AUOX-Nd

XXXX

uauogzua/\uo)1s9[s11z1s gg XX

Ianoxololâäünxfu zc

uauo§1u9Auo3{§up)]£[_.1 1 g XX

Auoy[sugJos[sugI.u up p noxozoxd og

XXXXXXXX

Auoqszzgxoxsuçw up [1os[o1oJd§8‘33;[[;_L 53

uauonualxuoxsuçloxsuugw mjsyadoxng gz XX

1a[[o)1o1o.Id.m1[n)[

U3lI0!1lI9AIIO3[.!!l1[ll)I XX XXX XX XX

19[[0fi010.1d9AQII99 çz l3[[OS[O10.Id9AQII9{) I

XXXXXXXX

uauoy1uaAuo)uy\;3 gzv uauoy1u9Auo:1a3ue;sSg.I)1 zz

XXXX XXXX XXXX XXXX XXXX

XXXXX

uauopuaAuo)]aAqu99 11 °|z

XXXXX XXXXX

UDUOQUQAUOXOAQUQQ I OZ l19I10]1U9AII03[SpJOlID[[0;-I [ fiznlswq-n 1951913911 81 tauoqoioJdaAquag L1 X X X X

uauopu9Ano3[§tzeH 111x H

uauopua/moqflmzn 1x 11 uauopnmuosñeeg X1 01

uauoguaAuofi§EeH 111 A 5

XXXXXXXXXX

XXXXXXXXXXX

u9uo§1uaAuo3|§ € eH 11 A 3

U9IIO§1U9AIIOX§B8}.I IA L u9uoy1uaAuo)]§eeH A 9

uauo;1uaAuo)1 € mzH A1 ç u9uo;1u9Auo:1 € eH 111 p

u9uog1eIep[ap§eeH g

uauopempppsâmqsxazad 1:5 z UQUOQBIBHQPSHBJ [

Liechtenstein Luxemburg Madagaskar Maldiverna

Libanon Liberia Libyen Malawi Malta

Mali

Sammanställning över stater

cfiu..:_.£

.X.

x.

X x

X x x

XXXX

X x

XXX

x X x

xxxxx

XXX

x x X x

x X x X x

XXXXXXXXXXXXXXXXX

XXXXXXXXXXXXXXXXXX XXXXXXXXXXXXXXXXXX

XXXXXXXXXX

X

«E%§EBz

coasEaz

EEBN

oscfifiwwouz Saowaoz

§25_

8.832 32:32 02x02 00252

:§2 Euwz uw._oZ

å_

Z Z .az

Sammanställning över stater

Guinea

Panama Papua Nya Paraguay Pem Portugal Quatar Rumänien Rwanda

X X X uadeA upq 10111pnqxg; mo uopuaAuo)[ X 1a81z1p19;ua11oqsAeHSV X X X

XXX

1a3mp1Q;s§u§up;1ds-93101EV X X X

XXXXXXXXXXXPo1en

XXXX

19§1z1p.1g_;pu1K}1 ZV X X

XXX

1a3e.tp.x9;Ao1duadeAu.rg)1 W U91BU|B.I1S[l5[.lBlIIV’OV U9IEIS|BJISPUUIY 88 uaaenpnsixaqsxads LE

XXXXX

u123pe1s-N5 95 X

XXXX

named-puvpg-§§o[[a)[ SE XX

1110UQUOIIUQAUOX-NHVi XXX

XXX

1115.1 II9IIO[1l13A|IOS[S(_)[S1IZ1S EE 1a[[o){o1o.Id§n§1x.([_gZS

uauopua/xuoiäupxpqá IE XX XX X

XXXXX

Auo5[sm:Jo3{sugxn 11111; 1101101014OS

Auo5{sug.Io)[sugIn 1111 [[o3[o1o.Idsfigm_]_ 6Z

uauopuaAuoxsug.Io3[sI;rug1n exspdoxng 8Z 13[[03[010.Id.Ill][I1)[ LZ

u9uo;1u9Auos[Jn1[n)1 9Z X XX X XX

13[[0)[010.Id9A3_l19D 11 SZ

19[[O3[0101d9AQU9{)I VZ II9UO§1II9AIIOX[[AK) EZ

u9uo;1uaAuo)]a§ug;sfip)[ ZZ

XXXX XXXX XXXX

XXXXX XXXXX XXXXX

uauonuaAuoqaAQuag 11 lZ

XXXXXX

XXXXXXX

nauopuaAuo:]aAQua9 1 OZ uauopuaAuos[sp1oln5{[o_.{ 61 Sgnqsrgq-n 191 19189118! 1a[[o3[o1o1da/squag) LI X X X

XXXXXXXXXXXXXXXX

u9uoy1uaAuosrBee1.{ lux v1

XXXX

uauonuaAno§|§eeH 1x 11

uauogaumnoxiieg X1 Ol XX

uâuoswa/WWEH IIIA 6

XXXXXXXXXXX

ueuo§1uaAuo13m2H11A g uauopua/u1osr3maH1A L

uauoy1uaAuo)]§EzH

XXXXX

A 9 uauopuaAuo:[ € mzH A1 ç

XXXXXXXX

u9uopu:Auo)1‘3cH 111 y uauoperepppfieen g U9UOQEIBH3PS§RIQSJQ1QJ lås (IGUODEJEHOPSQBJ1

Guinea

Panama Papua Nya Paraguay Peru Polen Portugal Quatar Rumänien Rwanda

över stater

Sammanställning

.o

oaooq

mfiaonofiofim

..._52

5.5aao.9om 5.a.§E§m

:uEm.a € :am

wee...

afioaonomvm

§53

awaam Boammfim

F

nämäam

2:85

Bantam

38mm omm “såå «boa .§58 Efiam äga

.am .cm

X X X X X X X X X

X X x X X X

x X X X X X x X X X

x X X X X x X X X X X

x X X X X x X X X X X

X X X x X X X X X X X X X x X X X X x X X X X X X x X X

X x X X

a X

a X

a X

a X

a X

a X

a X

.o

uaouq

nfiaoaofiofim

05.82 week

aofififlcsmm “Eøzoøøaøm ._2_oaau..om 5.as=E§m

8.51_

§25.. Nssfim awoâm Boaawfim näsa qonaam sauna uâzáam

aoEøm am omm «boa Scam

.

cm

över stater

Sammanställning

Tanzania Tjeckoslovakien

Sydafrika Syrien Taiwan Tchad Thailand Tonga Trinidad- Tobago

Togo

X X X U9dBA :om pnqxç; lIIO UOQUQAUOX

XX

1âiEJPJQJUQIIOQSAEH X

X XX

XXXXX

1a§eJp19;s§Tyupg.Ids-93101 X X

XXX XXX

Ifitfixqipmfiu zv l£fiJQJAO.IdI19d‘lZAlIJR)[ 1 v X

XXX XXX

UQIEIXBJISTIXIBIUV X X U9lB]S[0JlSplI‘B[Y SE u91e1){e.us?19qs1adg X

‘?i5919Nd 92 XX X

uaaxvd-90911830119)! se X

0 (U0 USIIOTIIIDAIIOX-Nd X 113.! uauopuaAuos[s9[s1e1g gg

nauoxozälâusuxñu ac

II9I10}1II9Al1(fiE[1S[K[:[ ‘1 g XX XX

‘Auoxszmxoxsuew Im v II°3I°1°1d os

.\uo)[sug1oxsug1n up uoxozoxdsfigm 1_ gz

uauopuaAuo3[sugxoxsuugm e1s;9do.m3 gz 1a[[os[o1o1d.tm[n)1 Lz

uauopu9Auo)1Jn11n)[ 93 XX X XX

1a[[oxo1o.xdaAauar_) 11 çz 19[[03[O10.Id9AQII9{) 1 vz U9lI0]1Il9AII03[[§A[;)

U3lI0}1l13AU03[3§UQ]S§fJ)[ ZZ

XXXX XXXXXXXX XXXX XXXX

XXXXX

uauoy1uaAuo)19/rauag 11 |z

XXXXXXX XXXXXXX

uauo§1uaAuo)]aAQua{) 1 oz uauopuuuoxspxowmog [ ?ñxswvq-n 19; Iatiau 81

XX

u X X AX X zouoxozoxdmquag uauopuzmuoayiien 111x ‘pl

uauo§1uaAuo§[§e2H 1x 1 1

uauoguaAno§f§eeH x1 01 XX

uonoyaua/xuo)1’§ € 111 A 5 12H

IDIIODIIQAUWBH 11 A g X

uauopuaøuäâen 1 A L uauopuanuoxfieen A 9

-

nauopuq/xxäüg A1 ç uanopua/xuoñeg 111 y

XXX

uauopemnapânn g uauoperemapsTmqsiaaad 1:5 z U9UO[18.Il2[S[3pS!.I'8d [

i

Tjeckoslovakien

Sydafrika Tanzania Thailand Trinidad-

Syrien Taiwan Tchad Togo Tonga Tobago

° 482

över stater

Sammanställning

aoxmaaaum

.«.a_oEoQ

..a...5=%.%§..5m

mofium

fi3.3mnaMUa a8:3=ao.5S

du..

m_o=uuqo ..._2295

sååå. .ååh :H:._. väns? “nånn aqH.a5 Gawab baa: Ed52 839 580%

SEE. man: .oem

x x x x

XX x x x x

G X

X x x x x

x x x x N x X x x x x x N x X x

XXXX

x x x x N x X x x x x x N x x x

a x a a G a a 9

XXXXXXXXXXXXXX

a G Am a 2 e Am

.«.JoEoQ

afifiaeacaaeom

aøåasmøx

uofiam

n8:3:mo5S

u2SmaS3a £u=NEo

do.

..S_a.¢._

BEEF .u.a_E._. 3«:._. näsa? € 83 3.8.23 EownD hams: E0505 «.53; aoEu

SEC. San .com

över stater

Sammanställning

Folkrep. Volta

Yemen Zaire Zambia Österrike

Dem. Övre

uadeA 1)1eq1ou1 pnqxg; wo uopua/mo); 91; X X

1a%e1p19;uauoqsAe1.1 gp X

XXXXX

aaiexpxçgsiuruppds-axo1 gp

1sWw9JvwKx zv XX 1§t?1p.I9;Ao1du:deAuJg)1 17 X XX

ua1eu1eJ1s1u1murv 07

na1eu1enspue1y gg uawnpznsâraqsxads Ls

månens-Na 92

XXXX

vented-Wins):-pnvzla se

ngr 1od o qpom mo u9uo11u9Auo31-Nd pg x

uouopuaAuo31s91snz1g gg

:auoxowxdâunx/(H -zg

II9u0f1l.‘I9AlI0fiE]1S[K[_._.[ ‘1 g XX XXX

Auo:1sug1o)1sumn 1111p 1103101014 og

XXXXXXX

Auo51sug.Io)1sugu1 1111 11o51o1oJdsSS1;11§_L 5;

u9uo11n9Auos1sm;1o31sugm exsyadoxng gz

1a11ox1o1o.xd.m11n)1 Lz

uauo11u9Ano)1m11n)1 93 XX XX X

|3[[O)[O10.Id9AQlI3{) 11 çz

1911o31o1oJdaAqua{) 1 pz

uauopuamxomnrg gz

uauognaAuos1a§ue;sfi1J)1 zz

XXXXXXXX

XXXXX XXXXX

uauopuaAuoxaAçuag 11 13 :vi nanopuaAno)1oAaua9 1 oz ?o RI uauopua/suoxspxowmog 51 23 .Så ?Basam-n 191 19139118l Z

13[[0S[0!0Jd9AQ(l9{) u X X å

uauo11uaAuo)fi§e1..1 111x 71 £3

id uauo11uaAu$1§2e1.1 1x 11

XXXXXXXXXXXXXXXXXXX

uauopuaAuo:1§1zeH X1 01 å

Vietnam

UQUODMAWWH 111 A 5 ä! .n

uauopua/\uo)1§t?H 11 A g

Serbokroatoslavien

E

uauopuaAuo)1§veH 1 A 1_

ä

uauopua/mofi§eeH A 9 u:

Republiken

uauopuaAuo)1§ve1.1 A1 ç

Khmer

§ c:

Siam

u9uopuaAuo)181zeH 111 p

uauopemnapñTn g

6) 7) 8) 9) å!

uauo11emp19p3mqs.Ia19,1 1:5 z :I:

nauopemfiapsped 1 I-1 I—I

ZS

1948)

E

E

Riket

(Persien)

(före

c:

Folkrep.

o

Sardinien

Volta

-:1

Ryssland

c:

Tyska Kina

U

Iran

Yemen Zaire Zambia Österrike

å

Dem. Övre

l) 2) 3) 4) 5) 4

Sakregister

Konventionsnumren är tryckt

med fet stil och artikelnumren

med mager stil

A Arbete 5 reglemente: 6, 22:26, Barnsängskvinna 23:17, 18,

27, 32, 33,36, 49-53, 55, 81, 20-23, 91, 127 Advokat 22: 105 122, 126, 23:39, 40, 51, 90, 95, Bas 9:5, 21:43 Affektionsvärde 20:16, 21:19, 104, 143 Befäl, ansvarigt 5 reglemente: 1, 22:18, 23:97 Arbete för enskilds räkning 20:13, 21:13, 22:4, 24:43 Aggression 47 22:57, Befälhavare 5 reglemente: 26, Alkoholist 28:5 Arbetsavdelning 20:28, 22:33, 33, 51, 52, 8:3, 10:2, 3, 5, 6, Ambulans 5 reglemente: 14, 35, 56, 81, 23:96,104 11:5, 614:24, 23:99,123,128 20:44 Arbetsdräkt 22:27, 23:90 Begravning 5 reglemente: 19, Ambulansluftfartyg 20:36, 37,

Arbetsenhet 20: 13, 21:13, 22:4 20:17, 21:20, 222120, 231130,

21:39, 40, 24:8, 24-31 Arbetsför (måga) 22:49, 55 25:8 landning inspektion av Arbetslön 5 reglemente: 6, 24:61 24:30 Begravningshjälp

22:53, 54, 57, 62, 64, 89, Behandling, grym förödmjukanrestriktioner för operationer 23:40, 51, 95, 98 de, omänskilg och nedsättan- 24:28 Arbetslöshet 23:52 de 20:3, 50, 21:3, 51, 22:3, underrättelse och avtal om Arbetsprestation 5 reglemente: 87, 130, 23:3, 147 24:29 52 Behandling, human 34:10 Ammunition 6:2, 7, 14:6, 7, Arbetstid 22:53, 23:40, 51 Beklädnad 5 reglemente: 7, 20:22, 21:35, 23:19, 24:13, 28 Armbindel 20:39-41, 21:41, 42, 6:12, 22:18, 20, 27, S1, 23:51, Amnesti 25:6, 34:6 23:20 108 Andlig vård 20: 18, 28, 21:37, Arresterad 28:4, 34:9 Belägring 5 reglemente: 27 22:33, 62, 108, 23:38, 76 Arrest 22:89, 23:1 19 Beslag (taga) 5 reglemente: 23, Andaktsplats 24:85 Avbrott i eldgivning 20: 15 46, 53, 54, 56, 7:2-4, 21:38 Anfall 24:44, 49, 51, 52, 56, 57 Avböj ande av bistånd 21:31 Bespisning, av nödställd 24:61 försiktighetsmått 24:58 Avliden 22: 120, 122, 23: 129, Bestraffning 5 reglemente: 41, försiktighetsåtgärder 24:57 130, 139 50, 22:78, 82, 83, 86-88, 92 urskillningslösa 24:51, 85 23:33 Avläsning 20:28, 22:33 Anförvant, anhörig 22:48, Avresa 23:35, 128 Bestraffningsrått 22:96 71,122, 23:82,107,116,128, Avråttning 20:3, 21:3, 22:3, Bestyckning 14:8, 18 130, 138, 140 23:3 Besättning 8:4, 11:5, 6, 14:3, Angreppshandling 36: 1, 39 Avsägelse av rättigheter 22:7, 18, 21, 23, 24,18, 20:13, 36, Angreppskrig 44:1 23:8 21:13, 39, 22:4, 24:30 Anhållen 24:75, 76 Avsättning av förtroendeman Besök 22:33, 105, 125, 126, Anklaga (d) 23:66, 67, 69, 71, 22:81 23:76,104,116,142,143 72, 76, 77, 118, 123, 146 Betalning 5 reglemente: 52, Anläggning 24:56, 85, 25: 15 10:3, 22:58, 63,64, 67 Anmaning 10:2, 14:24, 18, Bevakning 21:17 20:21, 36, 37, 21:34, 39, 40, B Bevakningspersonal 23:99 23:19, 22 Bevattningsanlåggning 24:54, Annexion 23:47 Bakteriologiska stridsmedel 25:14 Ansvarighet, stats 19:9, 24:91 17, 46: VIII Beväpning 20:22, 21:35, 24:56 rymdkonventionen 42:6, 7 Barn 19:2, 24:14, 17, 23, 24, 38,

X 485

S akregister SOU 1979::73

Blockad 1, 11:1, 16:1-21, 36:42 materiel 24:61 E

Blodgivning 24:11 personal 24:61, 65 civil Efterforskning 22:1 19, 2326, Bombardemang 5 reglemente: Civilförsvarspersonal, 24:62-65 133, 24:33, 78 25-27, 10:1-6, 21:23, 22:23, 24:51 Civilperson 23:15, 21, 22, Efterforskningsbyrå 24:33, 78 Efterspaning 20:49, 21:50 Bona officia 20:11, 21:11, 24:22, 49-51, 56-58, 85, 25: 13 22:129, 23: 146 22:11, 23:12 Bortförande Egendom 5 reglemente: 41, 56, 22:19, 20, 23:17 20:34, 21:37, 23:33, 46, 53, Bostad 5 reglemente: 25, 10: 1, D 114, 147 3, 4, 24:52 24:61 Damm 24:56, 25:15 Egendom, civil, se civil egendonn Brandsläckning Dekoration Emblem 20:38, 39, 44, 53, Brev (kort) 5 reglemente: 14, 22: 18, 40 21:41, 24:37, 38, 39 16, 22:35, 48, 71, 76, 98, 108, Delaktighet 19:3, 4 kulturföremal 24:38 119, bilaga IV C, 23: 107, 111, Delegerad 20: 1, 21:8, 22:8, 56, 75, 126, 23:9, 76,104,111, Ersättning 6:19, 7:3, 4, 22 54, 112, 128, bil III, 25:5 143 68, 23:55 Brewäxling 20:28, 22:33, 71, Demilitariserad zon 24:60, 85 Eskort 20:22, 24:13 76, 23:25, 93, 107, 112 35: 1-3 23:49, 70, 147, Etappstation 5 reglemente: 15 Briand-Kellog-pakten Deportation 24:85 Etnisk grupp 19:2 Brott 19:7, 22:93, 100, 23:45, Destinationsland 23:36 Evakuering 25:5 64, 67-70, 76,77, 118, 121, barn 24:78 133 24:75, 28:6, 7, 34:6, 8, Diplomatiska förbindelser 22:4 39:I—VII Experiment, biologiska 20 12, Diplomatisk personal 20:8, 50, 21:12, 51 Brott mot fred och 21:8, 22:8, 23:9 vetenskapliga eller medicinmänsklighet 31: 1, 33: 1, 36:1 Disciplin 20:28, 22:33, 37, 39-42, 95, 96 ska 22:13, 130, 23:32, 47, Brottsmålsärende, ömsesidigt 24:1 1, 34:7 bistånd 24:88 Disciplinstraff 5 reglemente: 8,

Bränsle 14: 19-21 22:26, 82, 83, 88-90, 92, 93,

Bundenhet av konvention 20:2, 96-98,115, 23:117-125,133 F 21:2, 22:2, 23:2 Dom 20:3, 21:3, 22:3, 102,

By 5 reglemente: 25, 10: 1, 3, 4 106-108, 23:3, 71, 74,75, Fackförening 28: 1 1, 34:22

Byggnad, civilförsvars 24:62-64 24:75, 25:6 Fackorgan 36:57-59, 62, 63, 64, offentlig 5 reglemente: 25, Domare 23:54 66, 70

27, 55, 10:1, 3-5 Domstol 5 reglemente: 12, 23, Fallskärmshopp 24:42

Båt, krigskontraband 16:24 19:6, 20:3, 49, 21:3, 50, 22:3, Familj 5 reglemente: 46, 22:70,

Börd 20:3, 21:3, 22:3, 23:3, 5, 83, 84, 87, 88, 93, 96, 102, 23:25, 26, 49, 82, 98, 1(›6

24:9, 75, 25:2, 28: 14, 34:2, 24, 104, 129, 23:3, 35, 43, 64, 67, Familjeenhet 24:75

26 68, 71, 73, 74, 77, 115, 118, Farliga krafer, i anläggningar Böter 22:89, 23: l 19 121,123,146, 24:45, 25:6, och installationer 24:56, 85,

28:6, 34:6, 8, 9, 13 25:15

likhet inför 34: 13 Farliga områden 24:61

C Driksvatten, anläggning 24:54, Fartyg 11:4, 8, 14:8,11, 12 25:14 fientligt 11:1

Camouflage 24:37 Dumdumkulor 3 neutralt 11: 1, 16:7, 14, 17,

Central upplysningsbyrå 23:25, Döda 20:4,16,17, 21:5,18-21, 48-52

91,106,1l0,111,113,129, 24:17, 25:8 postförande 11:2

137,139-141, 24:33, 78 Dödande 19:2, 20:50, 21:51, Fartygshandlingar (jfr skepps-

Civil 24:50, 51, 25: 13 222130, 23:147, 24:37 handlingar) 7:3, 16:35, 50

Civilbefolkning 20:18, 22:23, Dödsattest 20:16, 17, 21: 19, Farvatten, neutralt 14:4, 5. 18,

23:23, 49, 55, 57, 63, 24:13, 222120, bilaga IV D, 23:129, 25, 27 17, 44, 48-51, 54, 56-58, 61, 130 Fiende 5 reglemente: 2, 13. 23,

62, 67-70, 85, 25:4, 13-15, 17, Dödsfall 5 reglemente: 14, 19, 24, 31, 36

18 20:16, 21:19, 22:66, 120-122, skydd av 24:41

skydd av 24:51 23:116, 129, 111, 136, 24:33, Fingeravtryck 20:40, 21:42, - Civil egendom 24:48, 49, 57, 58 34,28: 15 _ 22:17

Sakregister

24:25-28, 30, 3_1__ generalförsamlingen 36:9- 22 Genomfart 14:10, 21:18, 23:17, Flygväg 20:36, 37, 21:39, 40, internationella domstolen 23, 59 23:22 36:92-96 Genomgángsläger 22:20, 24, 70 Flykt (försök) 5 reglemente: 8, medlemskap 36:3-6 Gift 5 reglemente: 23 14, 22:42, 66, 91-94, 122, sekretariatet 36197-101 Gisslan 20:3, 21:3, 22:3, 23:3, 23:120-122, 136,139 sakerhetsrådet 36:23-54 34, 147, 24:75, 25:2 Flykting 23:44, 24:73, 31: 1, 8, ändamål och Gods, fientligt 7:4, 16:58-60 9, 32:1 grundsatser 36: 1-2 neutralt 1, 12:3, 16:53, 58, Flyttning 23:38 Förföljelse 23:45, 31: 1, 32:1 59 Folkmord 19: 1-9, 34:6

Fredstidsförråd 14:19 Förläggning 5 reglemente: 7, Grav 20:17, 22:120, 23:130, Fribrevsrätt 5 reglemente: 16 22:19, 22, 23 24:34 Frigivande 5 reglemente: 6, av nödställd 24:61 Gravregistreringsmyndighet 14, 14:21, 22, 22:4, 5, Förläggningsmateriel, krigskont- 24:34 66, 118, 122, 23:6, 37,87, 97, raband 16:22 Gravtjänst 20:17, 22:120 132, 135, 136, 139, 158 Förmånsbehandling 22:16, Grundranson 22:26 mot förbindelse 22:21 23:5, 7, 38, 50, 119 Gudstjänst 28:9 på hedersord 5 reglemente: Förmögenhet 24:9, 75, 25:2, Gáva 5 reglemente: 16, 22:125, 10-12, 14, 14:24, 22:21 28:14, 34:24, 26 23: 142 Frihetsberövande 23:68, 76 Förolämpning 22:13, 17, 23:27 Frihetsstraff 22: 108, 23:37, 69, avtalad 34: 11 Förpliktelser, H 74,118,122,133 Förräderi 5 reglemente: 23, 24 Fri- och rättigheter 28: 1, 9, 13, Förrädiskt förfarande 24:37 Haagkonventionerna 22:135, 14, 17, 18, 30:2, 34:5, 12, 18, Förseelse 22:87, 95, 119 23: 154 22 vid anfall Försiktighetsmått Halv militär organisation 24:43 Fripass 7:1 24:58 Hamn 10:1, 3, 4, 21:16,17, 29, Frivillig 5 reglemente: 1 Försiktighetsåtgärder 24:57 32 Frivilligkar 20:13, 21:13, 22:4 Förskott 22:60, 64, 67 fientlig 7: 1, 2 Fu1lmakt23:111, 113

16:34, 18, 21: IV B Försvarslös 5 reglemente: 23, 14, 21, 33

Fângvårdsanstalt 22:22 10: l, 3, 4 11:5 fientligt Fältpräst 22:37 Försök (folkmord) 19:3, 4 neutralt 11:2, 16:47

Fängelsestraff 23:68, 71, 74, 76 Försörjning 23:50, 55, 59 Handräckningsarbete 22:89, Färdplan 24:29, annex 1:12 Förteckning 22:18, 20, 46, 56, 232119 Födelse 23: 136 66, 75, 96, 120, 23:20, 96, 123, Handvapen 23:19, 24:13, 28, 65 hindrande av 19:2 127, 130, 139 Haveri 14:14, 17 Födelsedatum 20: 16, 40, Förteckning över döda 20: 16, Havsbottenfördraget 45

21:19, 42, 22:17, 104, 122, 23: 17, 21:19 Havsbottenzon 45:1 138 Förteckning över gravar 20: 17 Hedersord 5 reglemente: 10-12,

Förbindelsemedel 6:3, 21:31, Förtroendeman 22:28, 41, 48, 6:11, 14:24, 22:21 34 57, 62, 65, 73, 78-81, 96, 98, Hemland 22:63, 123, 23:39, 45, Förbränning av avliden 20: 17, 104,107,113,125,126 98, 134, 135, 140, 143

ekonomiska och sociala G Hemvist23:134, 135, 137, 138 rådet 36:61-72 Hjälpaktion 23:59, 24:69, 70, förvaltarskapsrådet Gas, kvävande eller giftig 17 71, 25: 18 36:86-91 Gasmask 22:18 23:87 Hjälpfond

Sakregister

23:51 21:42, 22:4, 17, bilaga IV A 99, 101-104, 109, 118, 123, Hj älpinformation Hjälpförening 20:18, 26, 27, 32, 23:20, 24: 18, 66, 67 125, 128 34, 40, 44, 21: 14, 24, 25, 27, Identitetskort, för civil civilför- Interneringskort 23: 106, 111,

22:33, 123, 125, 732140, 142 svarspersonal 24 annex I: 14 bilaga Ill journalister 24:79, annex II Interneringsort 5 reglemente: Hj älpförsändelse 24:70, 71 23:76 permanent civil sj ukvårdsper- 15 Hjälppaket Hj älppersonal 24:71 sonal 24:18, annex I:1 Intemeringsplatser 23:83, 85, Hjälpstation 20:44 permanent civil själavårdsper- 87, 88, 91, 93-96, 99-102, 104, Hjälpsändning 23:60-63 sonal 24:18, annex I:1 106,1l4,119,123,127-129, Hot 22:13, 17, 23:27, 24:75, temporär civil sjukvårdsper- 142, 143 25:4, 13 sonal 24:18, annex 1:2 Intyg om sjukdom och vård mot freden 36:39 temporär civil sj älavårdsper- 22:30, 23:91 om våld 36:2, 44:1 sonal 24: 18, annex 1:2 Isoleringsrum 22:30, 23:91 Hudfärg 24:75, 25:2, 34:2, 24, Igenkänningssignal 24:8, 18, i 26 annex I:7 i 1 Human behandling 25:4, 5, 7 Igenkänningstecken 5 reglemen- i J Humanitet 5 reglemente: 4, te: l, 23, 27, 8:2, 20:13, 36, i 1 20:3, 12, 21:3, 12, 22:3, 13, 21:13, 39, 22:4, 23:90 Jordbruksområde 24:54, 25:14

krigskontraband 9, 10, 21:3, 9, 10, 22:9, 10, 28, Information, missledande 24:37 23:3, 10, 15, 59, 61, 63, 96, Informationsspridning 20:47, 108, 109, 111, 24:9, 22, 60, 74, 21:48, 22: 127, 23: 144, 24:83, 81 25: 19 K Hushållsgöromål 23:95 Införselavgift 22:74, 23: l 10 Hygien 22:29, 97, 108, 23:56, Inkvartering 14:24, 20:32, Kapen 2 76, 124 22:25, 46, 23:49, 84, 85 Kapitulation 5 reglemente: 35 24:37 Häkta (d) 23:37, 70, 24:11, 33, Inköp 22:58 Inköpskuponger 23:97, 98 Kapprustning 46:V 75, 76 Häkte 22:95, 103, 104, 126, Inlösen 7:2 Klagomål 22:50, 78, 23: 101 23:69, 118,143 Inskränkning i förmåner 22:17 Klagorätt 23:30, 40 Häktningstid 22:90, 95, 103, Inspektion, ambulansluftfartyg Klimat 22:22, 27, 46, 51, 23:85, 23: 122 24:30, 31 90 Hälsovård 23:36, 40, 51, 56, 85 Inspärrning 5 reglemente: 5, Kläder 22:46, 72, 23:23, 40, 59, 22:21, 87, 23:118, 147 90, 108, 127, 24:69 Interna störningar 25:1 krigskontraband 16:24 Internationell kommission för Koder, internationella 24 undersökande av fakta annex I: 10 24:90 Kollektiv bestraffning 5 regle- I Internationella atomenergiorga- mente: 50, 22:87, 24:75, 25:4 Icke-krigförande makt 22:4, net 43:III Kollektivt självförsvar 36: 51 122 Internationella domstolen Kombattant 5 reglemente: 1, 2, Icke-kärnvapenstat 43:I-V 36:92-96 20:13, 21:13, 22:4, 5, 24:43, Icke stridande 5 reglemente: 3, Internationella prisdomstolen 44, 47, 48, 59, 60 20:3, 21:3 behörighet 12:3 Kommendant 22:56, 57, 23:96 Identifiering 20: 16, 17, 21:19, tillämplig lag 12:7 Kommissarie 21:31 20, 222120, 23:50, 100, 130, sammansättning 12: 10-27 Kommission 22:119, 23: 133 138, 24:15, 18, 29, 66, an- rättegång 12:28-50 Kommunikationsanläggnex I: 1-8 tilläggsprotokoll 13 ning 23:64 Intemering 5 reglemente: 5, 14, Kommunikationslinje 23:64 på elektronisk väg: 24 annex 1:8 6:11,12,15, 14:3, 21, 20:4, Kommunikationsmedel 22:7 1 , Identitet 22:17, 120, 122 37, 21:5,17, 40, 22:4, 21, 22, 72, 75, 23:111 ~ Identitetsbevis 23:97 81,104,109,111,126, Konflikt 23:4, 13, 35, 136, 158 Identitetsbricka 20:16, 17, 40, 23:41-43, 68, 78-82, 8L95, icke internationell 20:3, 21:19, 20, 42, 23:24 97-136, 138, 140, 143, bilaga 21:3, 22:3, 23:3, 25:1, 2, 3 Identitetshandlingar 22:18 1124:11, 75, 76, 25:5 väpnad 20:2, 3, 21:2, 3, Identitetskort 20:27, 40, 41, Interneringskomntitté 23:87, 22:2, 3, 122, 23:2, 6, 24:35,

Sakregister

37-39, 43, 44, 49, 59, 60, 20:49, 50, 52, 21:53, 22: 132, Kämvapenkapprustning 43:V1 74-76 23: 149 Kamvapennedrustning 43:V1 Konstverk 24:53, 85, 25:16 41 :1 Kränkning av personlig Kämvapenprovexplosion Konsulär personal 20:8, 21:8, värdighet 20:3, 21:3, 22:2, Köksarbete 22:26, 23:95 22:8, 23:9 23:3, 24:75 Kön 20:3, 12, 21:3, 12, 22:3,14, Kontaktzon 24:26 Kulturell egendom 24:53, 25: 16 16, 49, 23:3, 27, 119, 24:9, 75, Konto 22: 18, 58-61, 63-66, 71, (1954 ars konvention) 25:2, 28:14, 34:2, 24, 26, 36:1, 23:97, 98 definition 26: l, 27:1 55, 76 Kontribution 10:4 icke internationell Könssjukdomar 22:31, 23:92 Konvoj 16:61, 62 konflikt 26:19 Korrespondens 22:74, 23:25, kontroll 26:10, 12, regle- 28:8, 34: 17 mente: 1-10 Kostnad 6: 12, 20:37, 21:17, 40, kännetecken 26:6, 10, 12, L 22:48, 74, 75, 116, 118, 119, 16, 17, 36, 47, reglemente: 23:36. 91, 110, 135 20, 21 Lagar och bruk, krigets 5 regle- Krig 28:15 ockuperat område 26:5, mente: 1, 2, 8:5, 20:13, fördömande av 35: 1-3 reglemente: 19 21:13, 22:4, 23:70 föklarat 20:2, 21:2, 22:2, personal 26:7, 15 Lagföring 19:6 23:2 pris 26:14 Landning 20:36, 21:39, 40, propaganda 34:20, 44:1 register 26:8, 9 23:22, 24:30 Krigförande, se kombattant skydd 26:1-10, regle- Landsättning 21:37 Krigsfara 23:38, 49, 83, 88, 95 ente: 11-16, 27:2, 5 Lantstridskrafter 36:42, 38:4 Krigsfartyg 7:5, 8: 1, 2, 5, 6, uppbringning 26:14 Legosoldat 24:47, 44:1 10:2, 14:6, 13-16, 23, 16:6, transport 26:12-14, reg- Lejd (brev) 22:75, 23:111 17, 18, 38:4, 5 lemente: 17-20 Leverans 5 reglemente: 52, 6: 18 krigskontraband 16:22 Kulturell verksamhet 22:38 Leverantör 5 reglemente: 13, Krigsflotta 8:3, 6 Kustfartyg 11:3 20:13, 21:13, 22:4 Krigsfánge 5 reglemente: 3-16, Kustfiskefartyg 11:3 Lidande, förorsakade av 20:50, 18-20, 31,6:13, 11:5, 6, Kvalificerad personal 24:6 21:51, 22:130, 23:32, 100, 147 16:47, 20:14, 28, 29, 36, Kvarhalla 5: reglemente: 13, onödigt 5 reglemente: 23 21:16, 19, 37, 39, 22:4-7, 33, 6:19, 14:24, 20:28, 30, Livräddningsbat 21:26, 43, 9-123, 125-127, 130, 23:84, 21:10, 16, 31, 37, 43, 22:23, 24:22 24:14. 41. 44-47, 67, 85 33, 35, 119 Livsmedel 6: 12, 10:3, 14:19, Krigsfangebyran 22:54, 68, 70, Kvarstanna 14:12 24:54, 69, 25:5, 14, 18 74, 77, 122-124 Kvinna 21):12, 21:12, 22:14, 25, krigskontraband 16:24 Krigsfångeläger 5 reglemente: 29, 88, 97, 108, 23:14, 16, 23, Livsmedels (ranson) 22:28, 72, 5, 22:22, 23, 28-30, 33, 35, 38, 27, 38, 50, 76, 85, 89, 97, 98, 76, 98, 23:23, 55, 59, 87, 98, 39, 41, 47, 48, 56, 57, 62, 65, 124, 132, 24:75, 76, 25:5, 34:6 100,108,112,125 70, 78, 92, 113 Kvitto 5 reglemente: 51, 52, Ljussignal 24 annex 1:6 Krigsförbrytelse 24:75, 85, 10:3, 22:18, 125, 23:97 Lots 14:11, 20:13, 21:13, 22:4 31:1, 33: 1, 39:VI Kyrkogárd 22: 120, 24:34 Luftanfall 23:88, 95 Krigsförklaring 4:1 Kännetecken 20:13, 36, 38, Luftfartyg 21:12, 15, 22:75, Krigsförråd 5 reglemente: 53, 40-42, 44, 53, 21:13, 39, 41, 23:22, 111, 24:42 14: 18 42, 44, 45, 23:18, 20-22, 24:8, krigskontraband 16:24 Krigsgärd 5 reglemente: 51 18, 23, 38, 85, annex I:3—5, Luftstridskrafter 36:42, 45, Krigskontraband 2, 16:22-44 25:12 38:4 ovillkorligt 16:22, 32, 37 civilförsvar 24:66, 67, annex Lån 6: 18 villkorligt 16:24, 33-37 1:15 Läkare 22:32, 55, 113, 120, Krigskorrespondent 20: 13, farliga krafter 24:56, annex 23:91, 95, 129 21:13, 22:4 1:16 Läkarkommission 22:81, 112, Krigslist 5 reglemente: 24, Förenta Nationema 24:38 113, bilaga 11 24:37 kulturell egendom 26:6, 10, Läkarpersonal 21:36, 37, 42, Krigslydnad 5 reglemente: 8 12, 16, 17, 36, 47, regle- 22:30 Krigsmateriel 6:14, 10:2, 14:6 mente: 20, 21 Läkarundersökning 20:17, Kroppsstraff 22:87, 23:32, Kärnenergi 43:11, III 21:20, 22:30, 31, 51, 98,112, 24:75, 25:4 Kärnexplosion 40:V, 41:1 113,120, 23:91, 92,125, 25:5 Kroppsvisitation 23:97 Kárnkraftverk 24:56, 25:15 Lakarvárd 23:95 Kroppsövningar 22:38 Karnladdning 43:1-III Läkemedel 22:72, 23:23, 55, 59, Kränkning av konvention Kärnvapen 42:4, 43:1-III, 45:1 108, 24:69, 25:18

Sakregister

Lön 5 reglemente: 17, 20:32, självständigt verkande Neutralitetskränkning 14:2, 9, 22:60, 64, 67 minor 9:5 10, 21:21 22:61 Missbruk av kännetecken 21:45 Nonintervention 25:3 Lönetillägg Misshandel 25:8 Notifikation 4:2, 21:22, 24, 25 Monument, historiskt 5 regle- Nümbergprinciperna 39 mente:27 Nyfikenhet, allmänhetens M Mord 20:3, 12, 21:3, 12, 22:3, 22:13, 23:27 Markenterare medel för 5 5 reglemente: 13 23:3, 32, 24:75, 25:4 Nyhetsöverföring, Marketenteri 22:28, 62, 23:87 Motstånd, militärt 20:2, 21:2, reglemente: 53 Martens Clause 5 22:2, 23:2 Nyttj anderättshavare 5 reglemen- 22:26, 23:89 väpnat 5 reglemente: 2 te: 55 Matordning Matranson 23:89 Motstånd (srörelse) 20:13, Näd 23:73, 75 Matrikelnummer 5 reglemente: 21: 13, 22:4 Nåd och onåd 5 reglemente: 23 14 Mänskilga rättigheter 24:72, 28, Nödbostad 24:69 34:5, 36:1, 55, 62, 68, 76, 44:1 Nödlandning 20:37, 21:12, 40, Medborgare 30:3, 31: 1, 33: 1, 34:24 Mödrar 23:14, 38, 50, 89, 132, 24:31, 42:5 Medborgarskap 23:44, 34:25 24:70, 76, 25:6 Nödläge 28: 15 34:2, Mörkläggning 24:61 Medborgerliga rättigheter 3 Meddelande 22:41, 94, 101, O 104, 107, 121,23:71,74, 131 Medicinsk, värd 24: 14 observatör, neutral 21:31, 38 N åtgärd 24:11, 25:5 Ockupation 5 reglemente: 42, Mellanlandning 20:37, 21:40 Namn, 5 reglemente: 9, 14, 43, 22:2, 4, 10, 122, 23:2, 4, 6, Metallhjälm 22: 18 20:16, 40, 21:19, 22, 42, 22: 11,47, 50, 70, 77, 133, Milistruppcr 5 reglemente: 1, 17,18,104,115,119,122 134,136,157, 24:33, 34, 59 20: 13, 21:13, 22:4 Nationalflagga 20:42, 21:43 Ockupationsarmé 5 reglemen- Militära anläggningar 24:59, 60 Nationalfärg 20:36, 21:39 te: 52, 53, 23:51 Militära handlingar 5 reglemen- Nationalhat 34:20 Ockupationsförvaltning 23:55, te: 4, 22:18 Nationalitet 22:16, 22, 30, 79, 64, 68 Militära mål 24:48, 51, 52, 56, 31:1 Ockupationsmakt 5 reglemente: 58, 25: 15 Nationalitetsbeteckning 22: 18, 43, 48, 49, 55, 20:2, 10, 18,21: Militära operationer 24:57-60 40, 24:39 2, 10, 43, 22:4, 23:6, 30, 47, Militära stabsutskottet Nationell grupp 19:2 49-61, 63-68, 70-75, 78, 143, 36:45-47 Nationell härkomst 24:9, 75, 24:14, 15, 63, 64, 69, 85 Militärdomstol 23:66, 68 25:2, 28:14, 34:2, 24:26 Ockupationsstyrka 23:55, 64, Militär installation 24:59, 60 Naturlig miljö 24:35, 55 68 Militärläkare 20:28, 22:33 Navigeringsfel, ambulansluftfar- Ockuperat territorium 20:13, Militär nödvändighet 24:71 tyg 24:31 23, 36, 21:13, 39 Officer 5 reglemente: 6, 17, Militär personal 24:65, 67, 40:1, Nedrustning 36:47, 44: 1, 45:V 42:4 Nedrustning, kärnvapen 43:VI 6:11, 8:3, 14:24, 22:18, 39, 44, 1v1i1itärpräst20:4, 6, 7, 9, 10, 15, Neutral flagga 2, 16:55, 56 49, 60, 66, 68, 79, 89, 96, 97, 24, 28, 40, 47, 21:5-7, 9-11, Neutral makt 20:4, 10, 27, 37, 120, 23:99, 123 18, 48, 22:33, 35, 36, 24:8, 43, 43, 21:5, 8,10,11,17, 40, 43, Officersläger 22:44 25:5 22:4, 10, 11, 109-111, Ofärdig 23:14, 16-18, 20-22, Militär organisation 24:44, 51 114-1l6,122,123 98, 127 Militärutmstning 22:18, 24:59, Neutral person 6:16, 17 Oförsvarad ort 24:59, 85 60, 40:1, 42:4 Neutral stat 4:2, 5 reglemente: Olycksfall i arbete 22:54, 68,

Mina, självständigt verkande 9: 1-13 132, 140, 24:9, 19, 22, 30, 39, Omdaning 8:1, 2, 5, 6 23:76, 28:6 64 Omhändertagande 22: 109, 110, Minderärig Minnesmärke, historiskt 5 regle- Neutral stat, utläggning av 114, 115, bilaga I mente: 56,10:5, 24:53, 85, minor 9:4 Omhändertagande av särade och 25:16 Neutraliserad zon 23:15 sjuka 20:15, 24, 21:18 28:6, 34: 13 Neutralitet 6:5, 10, 17, itetsbest- Omhändertagande i neutralt Minimirättigheter Minoritet 28: 14, 34:27 ämmelser 14:27 land 23: 132 Miniröjning 22:52 Neutralitetsbrott 14:1 Omprövning 23:35, 43, 78

SOU 1979: 73

Sakregister

Område, belägrat eller Permanent sjukvårdspersonal 25:2, 31: 1, 34:2, 24, 26, 36: l, inneslutet20:15, 21: 18, 24:8 55, 76, 23:17 PG 22:65 Rasdiskriminering 24:85, 44:1 fientlig 21:39, 23:22 Pistol 24:65 Rashat 34:20 neutral makts 6: 1-5, 19 Plundring 5 reglemente: 28, 47 Rasmässigt bestämd grupp 19:2 neutral S reglemente: 54, 10:7, 20:15, 21:18, 23:16, 33 Redd14:9,12,13,15-19, 23, 25 6:11,13-15,14:1, 4, 24, 22: 25:2, 8 Register, kulturell egendom 11, 23:12, 38:6 Polis 28: 11, 34:2, 38:4 26:8, 9, reglemente: Område, ockuperat 5 reglement: Polisstyrkor 24:59, 60 11-13 42, 44, 45, 48, 49, 52, 54, 55, Polisstyrka, beväpnad 24:43 Register, medicinskt 24:11 23: 1 1, 14, 20,25, 47, 49, 51, Politisk åskådning 28: 14, 31: l, Registreringsnummer 20: 16, 52, 54-56, 58-62, 64, 68, 70, 34:2 40, 21:19, 42. 22:17, 104, 122 77, 24:15, 17, 45, 46, 63, 64, Politiska rättigheter 34:2, 3 Reglement 5 reglemente: 8 66, 67, 69, 78, 26:5, regle- Post 22:71, 72, 74, 23: 108, 110 22:73, 112, 23: 145 mente: 19 Postavgift 5 reglemente: 16, Rekvisition 5 reglemente: 52 Områdesbombning 24:51 22:74, 124, 232110, 141 6:19, 7:3,10:3, 23:55, 57, Omröstning 22:79, 23: 102 Postförbindelser 23: 104 24: 14 Operationsbas, militär 38:3 Postförsendelse 11: 1, 2 Rekvisitionsrätt 20:34 Operationsområde 5 reglemente: Postpaket 5 reglemente: 16 Religion 5 reglemente: 18, 46, 29 Prejning 21:31, 38 20:3,12,17,31, 21:3,12, Ordningsf öreskrif ter 5 reglemen- Pris 14:3, 9, 10, 21-23, 26: 14 22:3, 16, 34-37, 72, 120, 23:3, te: 15, 18, 23:93, 99, 100 Pris, neutral 16:48-54 13.23, 24,27, 38, 58, 86, 93, Organisation för bistånd åt Prisdomstol 12:1, 2, 14:4, 23, 108, 130, 24:9, 75, 25:2, 5,31: fångar 22:81, 113, 125 16:41, 64 1, 34:2, 18, 24, 26, 36:1, 55, 76, Organisation, opartisk 20:10, Privat- och familjeliv, skydd Religionsfrihet 34: 18 21:10, 22:9 av 28:8, 34: 17 Religionsutövning (plats Otillbörligt närmande 24:75, Privileger och immuniteter för) 24:53, 69, 25:5, 16 25:4 36: 105 Religiösa ändamål 24:52, 53 Process 23:1 15 Religiös grupp 19:2 Projektil 2, 5 reglemente: 23 Reparation 14:17, 22:27 24:3 24:85 Repatriering krigskontraband 16:22 P Repressalier 20:46, 21:47, Propagande 23:51 22:13, 23:33, 24:20, 51, 56, Packning 22:48 Prostitution 23:27, 24:75, 76 44:1 Paket 22:48, 72, 76, 98, 119, 25:4 Revolver 24:65 122, 23:108,112,125,128, Protes 22:30, 23:91 Rymdfarare 42:5 Pardon 5 reglemente: 23, 24:40, Proviant 6:2, 14:21 Rymdkonventionen 42 Parlamentär 5 reglemente: 32-34 Provstoppsavtalet 41 Rymning 5 reglemente: 8, 14 Parlamentärflagg 5 reglemente: Präst 22:36, 37, 23:17, 38, 58, Räddning 24:61 23, 32, 24:37, 38 93 Räddningstjänst 21:27, 23:63 Passagerare 18, 24:30 Prästerlig personal 21:36, 37, Rättegång 222103, 104, 115, Pengar, krigskontraband 16:24 42, 22:4, 33 119, 23:71, 72, 74, 115, 126, Penninganvisningar 5 reglemen- PW 22:23 133, 24:75, 85, 25:6, 28:5, 6 te: 16, 23:97 Pålaga 5 reglemente: 48 34:9, 13 Penningar 5 reglemente: 53, Påtryckning 23:51 22: 102 Rättegångsordning 20:16, 21: 19, 22:18, 58, 59, Rättshandlingsförmåga 22:14, 68, 119, 122, bilaga V 23:80 Penningdeposition 22:58 Rättsmedel 24:75 Penningförsändelser 22:61, 63, R Rättsskipning 20:3, 21:3, 22:3, 74, 98, 23:110, 125 Radio 21:31, 34 23:3, 64 Penninggärd 5 reglemente: 49, Radioförbindelse 24 annex 1:9, Rättsställning 20:3, 21:3, 22:3, 50 11 110, 23:3 Penningmedel 23:35, 97, 98, Radiosignal 24 annex 1:7 Röd halvmåne 20:38, 44, 21:41, Penningtilldelning 23:98 Radiotelegrafering 6:3, 14:5 43, 24:8, 17, 33, 81, 25:18

24:8, 9 16, 23:3, 13, 27, 24:9, 75 nationella 20:44, 25: 18 491

Sakregister

21:51 Röda Korsets internationella Sjukvård 20:28, 35, 21:37, kommitté 20:3, 9-11, 23, 22:15, 17, 20, 30, 33, 46, 54, genom olycksfall 22:68, 114

21:3, 9-11, 22:3, 9-11, 56, 72, 62, 68, 98, 108, 23:38, 50, 76, kroppslig eller själslig 19:2 81, 91, 95, 125, 127, 24:10, 14, Skadestånd 5:3, reglemente: 73, 75, 79, 81, 123,125, 126, 23:3, 10-12, 14, 30, 59, 61, 76, 61, 25:7, 10 41, 53, 54, 24:91, 28:5

96,l02,104,108,109,l11, Sjukvárdare 20:25, 29, 41, 22: Skatter 5 reglemente: 48, 49, 51

32 Skenmå124:37 140, 142, 143, 24:33, 78, 81 23:92 23:56 Skenoperationer 24:37 Röntgenundersökning Sjukvârdsanläggningar Rött kors 20:38, 44, 21:41, 43 Sjukvårdsanstalt 10:5, 20:19, Skeppsbrott 21 : 12

Rött lejon och röd sol 20:38, 21, 22, 24,33, 42, 44, 22:30 Skeppsbruten 21:3, 5-7, 9-19,

Sjukvârdsavdelning 22:30, 98, 21, 22, 26, 30, 35, 39, 40, 47, 44, 21:41, 43, 24:8, 17, 33, 81, 25: 18 23:91, 125 23:16, 24:8-10, 17, 22, 23, 28,

Sjukvárdsenhet 24:8, 12, 85, 25: 31,44, 85, 25:7, 8,18

11, 12 Skeppsdagbok 21:31 S civil 24: 12-14 Skeppshandlingar (jfr fartygs- Sjukvårdsenhet, 20:20, 21:14, handlingar) 18 Sabotagehandlingar 23:68 Sjukvârdsfartyg 22, 24-26, 29-36, 43, 44, 47, Skiljedomare 20:52, 21:53, Sabotör 23:5 23:21, 24:8, 22, 23 22: 132, 23: 149 Saknade personer 24:33 Sjukvårdsfordon 24:8, 21 Skola 24:52 Samarbete, Förenta Nationema 24:89 Sjukvárdsformation 20:19, 21, Skydd, kulturell egendom 22, 24, 27, 33, 42-44 26: 1-10, reglemente: Samarbete, mellan stater 44: 1 för sjuka eller såra- Sjukvardsmateriel 21):12, 15, 35, 11-16, 27:2, 5 samlingsplats de 10:5 36, 39, 44, 21:18, 35, 38, 39, Skyddsmakt 20:8, 10, 11, 16, 41, 47, 23:17, 22, 23 23, 48, 21:8,10,11,19, 49, 22: sammankomster, fredliga 28:1 1 Samvetsfrihet 34: 18 sjukvårdspersonal 20:4, 6, 7, 9, 4, 8, 10-12, 23, 56, 58, 60, 62,

10, 12, 15,22, 24, 26-28, 36, 63, 65, 66, 68, 69, 71-73, 75, Sanering 24:61 23:36 40, 44, 46, 47, 21:5-7, 9-11, 77-79, 81, 96, 100,101, 104, Sanitära förhållanden 18, 35-37, 39, 42, 47, 48, 22:4, 105, 107, 120-122,126, 128, Sanitära åtgärder 22:29 32, 33, 23:17, 22, 56,95, 24:8, 23:9,1l,12,14, 23, 24, 30, 35, Signal 24:38, annex 1:5-8, 13 24:66 23,85, 25:9, 12 39, 42, 43, 45, 49, 55, 59-61, Signal, identifiering sjukvårdspersonal, civil 24:8, 71, 72, 74-76, 83, 96, 98, 101, Sinnessj ukdom 22:30, 23:91, 28:5 15 102,104,105,l08,109,111,

Sjukvårdsplats 20:23 113,123,129,131,137,143, Sjuk 5 reg1emente:21, 6: 14, 15, . Sjukvårdstjänst 20:38, 39, 145, 24:2, 5, 33,45, 60, 70, 78 20:3, 4, 6, 7, 9,10,12-16,18, 19, 23, 33, 36, 37, 46, 21:3, 21:41, 43 Skyddsrum 22:23, 23:88, 74:

Sjukvárdstransport 20:35, 61-63, 65 5-7, 9-19, 21, 22, 26, 28, 30, 21:38-40 Skärmbildsfotografering 22:3 1 35, 39, 40, 47, 22:3, 47, 109, Sjukvårdsuppdrag 24:16, 25:10 Slaveri 28:4, 34:8 110, 112, 113, 122, 23:3, Slavhandel 25:4 14-22, 57, 98, 127, 132, 138, Sjukvårdszon 20:23, bilaga I Small calibre weapons 3 (not) 24:8-10, 14, 17, 22, 23, 28, 30, Sjukvårds- och säkerhetszoner resp. platser 23:14, bilaga 1 Smittosam sjukdom 22:30, 31, 31, 44, 85, 25:5, 7, 8 ,18 Själavárdspersonal 24:8, 23, 85, 24:16, 28:5 Sjukbärare 20:25, 29, 41 25:9, 12 Social härkomst 24:9, 75, 25:2, Sjukdom 20:3, 16, 21:3, 19, 22: civil 24:15 28:14, 34:2, 24, 26 3, 19,30, 54, 70, 110, 23:3, 56, 91, 92,116, 24:37 Självbestämmanderätt 34:1, Spetsbergen, traktat ang 37

36: l, 44:1 Spentsbergsögruppens Sjukdomsf all 23: 106 Självförsvar 20:22, 21:35, omfång 37:1 Sjukhus 5 reglemente: 14, 27, 20:28, 22:33, 98, 23:56, 93, 24:13, 67, 36:51 Spion 5 reglemente: 29-31,

Sjögáng 14:21 23:5, 24:46 106, 125 Sjöinstrument, krigskontraband Språk 28:5, 6,14, 34:2, 13, 24, Sjukhus, civilt 23: 18-20, 57 23:56 16:24 26, 36:1, 55, 70 Sjukhusartläggning Sjökrigets lagar och bruk 7:3, Spionage 23:68, 24:45, 46 Sjukhustág 23:21 11:2 Spioneri 24:39 Sj ukhusvistelse 222122, 23: 136 Sjöoduglighet 14:21 Sprángämne 2 Sjukhusvård 22:30, 68, 23:38, 91 Sjöstddskrafter 10: l, 5, 21:4, Stad 5 reglemente: 25, 10:1, 3,

36:42, 38:4 4,7 Sjukrum 21:28, 34, 35 24:8, 25:11 Sjöstyrka 10:2, 3, 6 Statsegendom 5 reglemente: 53, Sjuktransport Skada 22: 130, 23:68, 147 56 Sjuktransportmedel 24:8, 85, 25: 12 förorsakande av 20:50, Statslös person 24:73, 33: l, 8, 9

Sakregister

Storming 5 reglemente: 26 T Fjänstegöring, militär 221117,

Straff (a) 5 reglemente: 8, 30, 348 Tandläkare 22:32, 23:95 19: l, 4, 5, 20:3, 49, 21:3, 50, Tolk reglemente: 32, 22:96, Tankefrihet 34:18 22:3, 86-91, 98, 103, 108, 119, 105, 126, 23:72,123, 143, 34: Tatuering 23: 100 129, 23:3, 33,117—119,123, 13 Tecken 24:37, 38 125, 133,146, 149, 24:16,17, Tolkning av konvention 19:9, Telefonkabel 6:8, 9 75, 25:6 20:ll,21:ll, 22:11 Telegrafförbindelse 23: 104 Straffanstalt 22:97, 23: 124 Torpeder 9:1 Telegrafkabel 6:8, 9

Toxinvapen 46:I—IV, IX, X 124, 23:l07, 110, 141 Straffexercis 23: 100 Transitering 6:2, 7, 9, 14, 14:7, Territorialvatten 14:2, 3, 9, 10, Strafflagstiftning 23:64 22:74, 23:61, 110 12, 13, 22:91 Straffutmätning 22:3, 23:3, 118 Transplantation 24:1 l Territorier, icke Straffverkställighet 22:88, 90, Transport 20:15, 21:26, 39, sj älvstyrande 36:76 97,10l,108,115,1l9, 23:69, 26: 12-14, reglemente: Terror 24:51, 25: 13, 44:1 75, 76, 123, 124, 133 17-20, 27: l-3, 5 Terroristhandling 25:4 Stridsmedel, 5 reglemente: 22, Transportmedel 5 reglemente: Testamente 5 reglemente: 19, 24:35, 36, 51, 55, 57 53, 20:32, 35, 21:33, 35, 75, 20:16, 21:19, 22:77, 120, Stridsmedel, bakteriologiska 17 23:56, 93,111, 127 23:111, 113, 129 Stridsmetod 24:35, 36, 51, 54, Tro 20:3, 21:3, 22:3, 23:3, 27, Tidningskorrespondent 5 regle- 55, 25: 14 24:9, 75, 25:2, 34: 18 mente: 13 Stridsoduglighet 24:37 Trohetsed 5 reglemente: 45 Tidnjngsreferent 5 reglemente: Stridsområde 22: 19, 23, 23:20 Trohetsplikt 22:87, 100, 23:68 13 Studier 22:72, 23:94, 108 Truppavdelning 20:22, 24: 13 Tidsfrist 7:1, 2, 10:2, 14:13, 14, Stympning 20:3, 21:3, 22:3, 13, Trupp, luftburen 24:42 16, 22: 104, 106, 23:75 23:3, 32, 24:11, 75, 25:4 Trupphetsnummer 20:16, 21:19 Tillfångatagande 5 reglemente: Styrka, frivillig 36:84 Trådlös te1egra.fi6:8, 9, 37:4 3, 31, 24:37 väpnad 5 reglemente: 3, Tull 22:74, 23:110 Tillfällig sjukvårdspersonal 6:17, 211:4, 12, 21:12, 23:51, Tullavgift 5 reglemente: 16, 23: 24:8 75, 24:13, 14, 43, 44, 46, 54, 61 Tillfälliga 59, 67, 77, 28:11, 34:22, 36: Tvister, fredlig lösning sj uktransportmedel 24:8 43, 44, 47 36:33-38, 44:1 sjukvärdsenheter 24:8 Styrkor, irregulj ära 44:1 Tvång 22:17, 99, 34: 18 Tillgodohavande 22:63, 66 Stämpling 19:3, 4 Tvängsarbete 28:4, 34:8 Tillhörigheter, personliga 5 reg- Störtning 21: 12 Tvángsförflyttning 23:49, 25: 17 lemente: 4, 22:48, 68, 119, Svält 24:54 22: 130, Tvångstjänstgöring 122, 23: 128 Sår 5 reglemente: 14, 20:3, 16, 23: 147 Tillständsbevis 5 reglemente: 21:3, 19 Tvängsutskrivning 23:51 13, 15 Sara 5 reglemente: 23, 22: 121, Tättbefolkat omrâde 24:58 Tillträde 14:9, 23 23:13], 24:37 Tilläggsranson 22:26, 23:89 Sarad 5 reglemente: 21, 6:14,

Tillägnelse av egendom 20:50, 15, 20:3, 4, 6, 7, 9, 10,12-16, 21:51, 23: 147 18, 19, 23, 33, 36, 37, 46, 21:3, Tillämplighet avv konvention 5-7, 9-19, 21, 22, 26, 28, 30, U 5:2, 6:20, 7:6, 8:7, 10:8, 11:9, 35, 39, 40, 47, 22:3, 47, 109, 14:28 Ultimatum 4:1 110, 112, 113, 122, 23:3, Tillämpning av konvention Undantagsåtgärder 31:8, 33:8 14-22, 57, 127, 131, 132, 138, 19:9, 20:11, 21:11, 13, 22:11, Undergäng 19:2 24:8-10, 14, 17, 22, 23, 28, 30, 23:6, 7, 12 Underhåll 5 reglemente: 6, 7, 31, 44,85, 25:5, 7, 8,18 Tillämpning, likformig 6:9, 22:15, 57 Sårskada 22:3, 19, 23:3, 24:37 14:9 Undernäring 22:26, 23:89 Säkerhet 21:26, 22:20, 37, 46, Tillämpningsföreskrifter 20:48, Underrättelse 5 reglemente: 26, 47, 23:5, 36, 42, 49, 64, 74, 75, 127 21:49, 22:128, 23:145, 24:84 29, 36, 22:48, 70, 96, 100, 104,

Tjänst, frivillig 6: 17 106, 23:25, 115, 128,138 Säkerhetshänsyn, -skäl 22:18, 103, 105, 125, 23:30, 35, 39, Tjänstegrad 5 reglemente: 9, 19, Understöd 5 reglemente: 15,

22: 16-18, 33, 43-45, 49, 60, 16, 6: 12 42, 49, 62, 63, 78, 142 79, 87, 98, 104, 122 Understödsförening 5 reglemensäkerhetskrav 20:8, 21:8, 22:8 Tjänstetecken 20:40, 21:42 te: 15

Sakregister

Understödsförsändelse 22:72- 28:5 Z Utvisning 74, 81, 108, bilaga III, 23: Utväxling 5 reglemente: 14, 108-1 l 1, bilaga II 20:15, 23:36, 135 Zon, avseende Ålandsöarna Undersökning 22:96, 103, 107, 38:2 121,122,132,23:59,122,131, demilitariserad 24:60 V 149 havsbotten 45:1, II Undervattensbåt 18 23: 131 kontakt 24:26 Vaktpost 22:12], Undervattenskabel 5 reglemente: Val 29:3, 34:25 minor 9: 3 54 neutraliserad 23:15 Vapen 5 reglemente: 1, 2, 4, 12, Undervisning 5 reglemente: 56, 23, 53. 6:7, 14:7, 20: 13, 22, 20:47, 21:48, 22: 127, 23:94, 32, 21:13, 35, 22:4, 18, 42, 142, 144, 24:83, 29:2, 34:18 24:35, 59, 60, 38:4, 40:1, 42:4 Å Undervisningsmateriel 22: 125 förgiftade 5 reglemente: 23 Underårig 28:5 krigskontraband 16:22 Åland, konvention ang. Å. icke- Unesco 26: 19, 22, 23, 39, 26 inhumana 24:35 befästande och reglemente 1, 12, 15, 27:15 neutralisering 38 nedlagt 5 reglemente: 23, Uniform 5 reglemente: 23, 20:3, 21:3, 22:3, 23:3 Ålandsöama, omfång 38:2 24:37, 39, 44, 46 nya 24:36 Ålder 5 reglemente: 14, 22:16, Uppbringning 11:1, 3-5, 7, Vapenförråd 5 reglemente: 53, 44, 45, 49, 23:27, 85, 119 i 12:1, 8,14:2, 3, 21:21, 22, 24, 10:2 Åldring 23:14, 17 25, 38, 26:14 Vapenstillestánd 5 reglemente: Åsikt, politisk 24:9, 75 Uppbringning, av ambulansluft- 3641 Åsiktsfrihet 34: 19 fartyg 24:30, 31 Vapenvila 20: 15 Åtal (ad) 22:82, 83, 85, 87, 93, Uppdelningsläger 22:24 Varning 24:61 99, 100, 104, 105, 115, 119, Uppehåll 14: 14 Verkstad 10:2 121,129, 23:5, 70, 71,121, Uppehållsort 6: 13 24:80 131, 133,146, 24:75,34:l0 Verkställighetsåtgärd Uppehälle 23:24, 39, 81, 95 Vetenskapliga Återfall 22:92, 93, 231120, 121

Uppfostran 23:24, 50 Återförening 22:91

undersökningar 40:11, III Uppgjftsskyldighet 5 reglemente: Vetenskaplig forskning 42: 1 Återförening, försök till 22:4

9, 22:17 Återförening, tillfälligt åtskilda

Veterinärtj änsten 20:22 Upplopp 25:1, 28:2 Vis major 7:2 familjer 24:74, 25:4 Upplysning 5 reglemente: 14, Visitation 11:2, 14:2, 18 Återställa 5 reglemente: 53, 54, 24, 29,44, 22:17, 122, 123, 7:2-4 Vistelseort 23:41-43, 78, 136 Återsändande 23:31, 73, 136-138,140 Vittne (sutsaga) 22:96, 105, 20:30, 32, 21:37, Upplysningsbyrå (jfr central 121, 23:72, 123, 131, 24:75, 22:12, 109, 23:97, 132, 134, upplysningsbyrå) 5 reglemem 25:6, 34:13 135 te: 14,16, 20:16, 17, 21:19 Återvändande Våld mot liv och person 20:3, 23:45, 134 22:74, 75, 119, 120, 122, 124, 21:3, 22:3, 93, 23:3, 24:75, 23:50,110,111,130,l36-139, 25:4 141 Våldshandling 22:13, 23:27 A Uppmaning 19:3, 4 Våldtäkt 23:27, 24:75, 25:4

Uppror 28:2 Vägran att lämna äktenskap 28:12, 34:23

Uppsamlingsplats för sjuka och 22:17 Ambetsman 23:54 upplysning särade 5 reglemente: 27 Värdeföremal 5 reglemente: 14, Uppsikt 14:25 20:16, 30, 32, 21:19, 22:18, Utbildning 22:30, 23:40, 51 68, 119, 122, 23:97, 139 Ö Utförsel 6:7, 9, 14:7 Värdeförsändelse 5 reglemente: Utlänning 19:7, 20:49, 21:50, 16 Önskemål 22:78, 23:l01 22: 129, 23:45, 70, 146, 24:88, Värdehandling 5 reglemente: Öppen sjö 7:3 28:16, 30:4, 34: 13 53

Örlogsfartyg 14:2, 9, 10, 14,

Utmärkning 5 reglemente: 27, Värvning 23:51 17-20, 24, 27, 21:14, 15, 28, 10:5, 21:43, 44, 22:23, 120, Värvningsbyrå 6:4 34, 35, 24:23 23: 18, 83, 130 Vätska, kvävande eller giftig 17 Överenskommelse 5 reglemente: Utresa 23:35-37, 48 7, 23, 36, 20:3, 6, 10, 15, 23, Utrotning 23:32 Y 28, 31, 36, 37, 52, 21:3, 6, 10, Utrymning 23:49, 28:61 17,18, 31, 38-40, 43, 44, 53, Utslag i disciplinmål 23:122, Yrkessjukdom 23:40, 51, 95 22:3, 6, 7,10, 23, 33, 41, 60, 123 Yttrandefrihet 28:10 65, 66, 73, 75, 100, 109-111, Utsvältning 24:54, 25: 14 Yttre rymnden 42 118, 119, 122, 126, 132, bilaga

Sakregister I, 23:3, 7, 8, ll, 14,15, 17, 22, överlevnad, civilbefolkning 121.146-148, 24:11, 35-88

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

Utbyggl skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. S. 54. Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Överväganden. Naturmedel för injektion. S. Bo. Regional laboratorieverksamhet. Jo. 55. Hushållning med mark och vatten 2. Del ll. Bakgrundsbeskriv- Ju.

m\°”Y-”P$-°N.-

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. ning. Bo. Konsumentinflytande genom insyn? H. 56. Steg på väg.. . A. . Polisen. Ju. 57. Barnomsorg - behov, efterfrågan, planeringsunderlag. S. 4 Tandvården i början av 80-talet. S. 58. Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar. S. . Lönragarna och kapitaltillväxtan 1. Löntagarfonder - bakgrund 59. I livets slutskede. S. och problemanalys E. 60. Bidrag till folkrörelser. Kn. Löntagarna och kapitaltillväxtan 2. Den svenska förmögenhets- 61. Förnyelse genom omprövning. B. fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- 62. Kooperationen i Sverige. I. en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder, 63. Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m. m. Ju. E. 64. Ny utlänningslag A. . Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och 65. Ny p|an~och bygglag. Del I. Bo. soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala 66. Ny plan- och bygglag. Del ll. Bo. lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. 67. Svensk sjöfartspolitik. K. E. 68. De allmänna advokatbyråerna. Ju. . Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen - 69. Nya vyer. Datorer och nya massmedier -- hot eller löften. U. ideologi och verklighet. E. 70. Tandvård i fred för värnpliktiga. Fö. 12. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. 71. Handläggningen av anmälningar mot polispersonal. Ju. 13. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. 72. Rationalisering och ADB i statsförvaltningen. B. 14. Naturvård och täktverksamhet. Jo. 73. Krigets lagar. Fö. 15. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. 16. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. 17. Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. U. 18. Museijärnvägar. U. 19. Jaktvårdsomráden. Jo. 20. Anhöriga. S. 21. Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. 22. Barn och döden. S. 23. Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. 24. Sysselsâttningspolitik för arbete åt alla. A 25. Nya namnregler. Ju. 26. Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. 27. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. 28. Barnolycksfall. S. 29. Lotterier och spel. H. 30. Lotterier och spel. Bilagor, H. 31. Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. 32. Fastighetstaxering 81. B. 33. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. 34. Bilarna och luftföroreningarna, Jo. 35. Rationellare girohantering. E. 36. Konsumenttjänstlag. Ju. 37. Aktivt boende. Bo. 38. Lagerstöd, A. 39. Vattenkraft och miljö 4. Bo. 40. Malmer och metaller. l. 41. Barnen i framtiden. S. 42. Vår säkerhetspolitik. Fö. 43. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter. Jo. 44. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8. Jo. 45. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. 46. Koncernbegreppet m. m. Ju. 47. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. 48. Arbetstiderna inför 80-talet. A. 49. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. 50. Huvudrnannaskapet för specialskolan. U. 51. Öst Ekonomiska Byrán, H. 52. Viltskador. Jo. 53. Nytt skördeskadeskydd, Jo.

Statens offentliga 1979 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården, [4] Regional laboratorieverksamhet. [3] Polisen. [6] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] Konkurs och rätten att idka näring. [13] 2. Naturvård och täktverksamhet. [15] Bilagor. Nya namnregler. [25] Jakt- och viltvárdsberedningen. 1.Jaktvårdsområden. [19] 2. Vilt- Konsumenttjânstlag, [36] skador. [52] Koncembegrepoet m. m. [46] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49] Miljörisker vid sjötransporter. l. Ren tur. Program för miljösäkra Barnets rätt 2, Om föräldraansvar m, m. [63] i sjötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för miljösäkra sjötranspor- De allmänna [68] i advokatbyrâerna. ter. Bilagor 1-8. [44] 3. Ren tur. Program för miljösäkra sjötrans- Handläggningen av anmälningar mot polispersonal. [71] porter. Bilagor 9-13. [45] Nytt skördeskadeskydd. [53] Försvarsdepartementet Vår säkerhetspolitik. [42] Handelsdepartementet Tandvård l fred för värnpliktiga. [70] Konsumentinflytande genom insyn? [5] Krigets lagar. [73] Lotteriutredningen. 1,Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagär. [30] Socialdepartementet Öst Ekonomiska Byrán. [51]

Utbyggt skydd mot höga vård- och Iäkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Arbetsmarknadsdepartementet Tandvården i början av 80-talet. [7] Sy§elsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets effekter [offentliga sektorn] 16] 2. Sysselsättningspolitik för arbete slutskede. 1.Anhöriga. [20]2. Plötslig och oväntad död - anhörigas åt alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. sjuklighet och psykiska reaktioner, [21] 3. Barn och döden. [22] [27] 4. I livets slutskede. [59] Lagerstöd. [38] Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. [26] Arbetstiderna inför 80-talet. [48] Barnolycksfall. [28] Steg på väg.. . [56] Barnen i framtiden, [41] Ny utlänningslag. [64] Planeringsgruppen för barnomsorg. 1.Barnomsorg - behov, efterfrågan, planeringsunderlag. [57] 2, Barnomsorg. Redovisning av Bostadsdepartementet särskilda undersökningar. [58] Aktivt boende. [37] Vattenkraft och miljö 4. [39] Kommunikationsdepartementet Hushållning med mark och vatten 2. Del l. Överväganden. [54] Svensk sjöfartspolitik. [67] Hushållning med mark och vatten 2. Del ll. Bakgrundsbeskrivning. [55] Ekonomidepartementet PBL-utredningen. 1.Ny plan- och bygglag. Del H6512. Ny plan- och Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. l. Löntagarna och bygglag. Del ll. [66] kapitaltillväxten 1.Löntagarfonder-bakgrund och problernanalys.[8] 2, Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets- Industridepartementet fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en Malmer och metaller, [40] introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Kooperationen i Sverige. [62] Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen Kommundepartementet och företagets vinster - en preliminär analys] 10]4.Löntagarna och Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen - ideologi och verklig- [12] het. [ 1 1] Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31] Rationellare girohantering. [35] Bidrag till folkrörelser. [60]

Budgetdepartementet Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté, 1. Fastighetstaxering 81. [32] 2, Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33] Förnyelse genom omprövning. [61] Rationaliseringar och ADB i statsförvaltningen. [72]

Utbildningsdepartementet Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. [ 17] Museijärnvägar. [18] Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47] Huvudmannaskapet för specialskolan. [50] Nya vyer. Datorer och nya massmedier - hot eller löfte. [69]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckgiingen,

i “i

LiberFörlag

.SBM 91.38.0494 ISSN 0375-250X Allmänna Förlaget