SOU

Påföljd för brott 3,[om straffskalor, påföljdsval, straffmätning och villkorlig frigivning m m]. Bilagor

Beteckning: SOU 1986:15
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1986:14: Påföljd för brott : [om straffskalor, påföljdsval, straffmätning och villkorlig frigivning m m], avsnitt 17.3
SOU 1993:35b: Reaktion mot ungdomsbrott D. Bbetänkande., avsnitt 4

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SIPAFFSKALDR,

PÅFOLJDSVAL,

STRAFFMÄ “NING OCH VILLKOR_ .JG FRIGIVNIFG MM

3 BILAGOR

__ HUVUDBETÄNKANDEAV _ FANGELSESTRAFFKOMMITTEN

SME

12?

Statens offentliga utredningar ää 1986:15

?få

Justitiedepartementet

d för brott

Pâfölj

3 Bilagor

Huvudbetänkande av fängelsestraffkommittén Stockholm 1986

Omslag Jan Bohman ISBN69303=U qi- ”lâw O7SÖZVO ISSN 0375-250X gamla Stockholm 1986

till

Innehållsförteckning fängelsestraff-

kommitténs huvudbetänkande

(SOU

för brott

1986:13-15) Påföljd

Del 1 (SOU 1986:13)

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

l. Förslag till lag om ändring i brottsbalken . . . . . . . . . . . 25 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 3. Förslag till lag om ändringi rättegångsbalken . . . . . . . . . 93 Förslag till lag om ändring i jordabalken . . . . . . . . . . . . 106 Förslag till lag om ändring i sjölagen (l891:35 s. 1) . . . . . . 108

9°.\$7*PP

Förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt 109 Förslag till lag om ändring i valutalagen (1939:350) . . . . . . 112 Förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) . . . . 114 9. Förslag till förordning om ändring i förundersökningskungörelsen (1947:948) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115 10. Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117 11. Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) . . . . 120 12. Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (l960:74) . . . 121 13. Förslag till lag om ändringi lagen (1960:418) om straff för varusmuggling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 14. Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat . . . . . . . . . . . . . . 127 15. Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 16. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare . . . . . . . . . . . . . . . . 131 17. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökningi brottmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 18. Förslag till lag om ändringi lagen (1966:413) om vapenfri tjänst 133 19. Förslag till förordning om ändring i kriminalregisterkungörelsen (1973:58) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 20. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) . . . . . 135 21. Förslag till lagen om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

SOU 1986: 15

22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård ianstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 23. Förslag* till förordning om ändring i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 24. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 25. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m. m. . . . . . . . . . . . 144 26. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker. m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 27. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 28. Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 29. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1979:572) med tingsrättsinstruktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 30. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376) . . . . 153 31. Förslag till förordning om ändring i frivårdsförordningen (1983:250) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 32. Förslag till lag om tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om skattebedrägeri och andra skattebrott . . . . . . . . . . . 161 33. Förslag till lag om vad som avses med narkotika, m. m.. . . . 164

Del 2 (SOU 1986:14) Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 A Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 1.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 1.2 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 1.3 Betänkandets disposition och innehåll . . . . . . . . . . . . 19

2. Brott och straff i ett nutidshistoriskt perspektiv . . . . . . . . . . 23

2.1 Brottslighetens omfattning och utveckling . . . . . . . . . . 23 2.2 Brottslingenifokus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25 2.3 Brottsbalkens framväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 2.4 Behandlingstankens ifrågasättande . . . . . . . . . . . . . . 28 2.5 Förändringaribrottskatalogen . . .- . . . . . . . . . . . . . 33 2.5.1 Avkriminalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 33 2.5.2 Depenalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35 2.5.3 Andra straffbarhetsinskränkningar . . . . . . . . .. 36 2.6 Prioriteringar inom straffrätten . . . . . . . . . . . . . . . . 37 2.6.1 Den ekonomiska och den organiserade brottsligheten 2.6.2 Narkotikabrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 39 2.6.3 Miljöbrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40 2.6.4 Trafikbrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41

SOU 1986: 15

2.7 Kriminalpolitiska styrmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 2.7.1 Den kriminologiska forskningen . . . . . . . . . . . 41 2.7.2 Den allmänna opinionen . . . . . . . . . . . . . . . 42 2.7.3 Massmedias roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

3 Pâföljdssystemeti stora drag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

4 Brottsutvecklingen och påföljdernas användning . . . . . . . . . 49 4.1 Brottsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 4.2 Påföljdernas användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52

5 Straffmätningsregler i andra länder . . . . . . . . . . . . . . . . 57

B Överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61

6 Allmänna överväganden om straffsystemet . . . . . . . . . . . . 61 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 6.2 Kriminalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Preventionsteorierna som grundval för straffsystemet . . . . 66 6.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.3.2 Beslut om kriminalisering . . . . . . . . . . . . . . . 67 6.3.3 Påföljdsbestämningen . . . . . . . . . . . . . . .. 69 6.3.3.1 Straffmätningen . . . . . . . . . . . . . . . 69 6.3.3.2 Påföljdsvalet . . . . . . . . . . . . . . . .. 73 6.3.4 Verkställigheten av påföljden . . . . . . . . . . . . . 76 6.4 Minskad användning av fängelsestraff . . . . . . . . . . . . 77 6.5 Målsäganden i straffsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

lPåföljder . . . . . . . . . . _. . . . . . . .F . . . . . . . . . . . . 83

7 Fängelse m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 7.1 Fängelsestraffet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 7.2 Fängelse som gemensamt straff . . . . . . . . . . . . . . . . 84 7.3 Villkorlig frigivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 7.3.1 Tidpunkten för Villkorlig frigivning . . . . . . . . . . 87 7.3.2 Minimitiden för erhållande av Villkorlig frigivning . . 93 7.4 Vissa frågor rörande övervakning vid skyddstillsyn och villkorlig frigivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

8 Bötesstraffet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 8.1 Gällande rätt m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 8.2 De olika bötesformerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 8.3 relationen - . . 108 Den beloppsmässiga dagsböter penning-böter 8.4 Dagsböternas antal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 8.5 belopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 Dagsbotens 8.6 Böter i kombination med annan påföljd . . . . . . . . . . . 113 8.7 Seriebrottslighet vid bötesbrott . . . . . . . . . . . . . . . . 114

9 Överlämnande till särskild vård . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117

10 Specialmotivering till 28-32 kap. brottsbalken . . . . . . . . . . 121

II Straffvärde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131

11 Allmänt om straffvärde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 11.1 Reformbehovet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 l1.1.1 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 11.1.2 Den historiska utvecklingen . . . . . . . . . . . . . . 132 11.1.3 Skälen för en straffvärdeöversyn . . . . . . . . . . . 134 11.2 Principerna för en reform . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 11.2.1 Uppdragets avgränsning . . . . . . . . . . . . . . . . 136 11.2.2 Allmänt om nivån på straffen . . . . . . . . . . . . . 137 11.2.3 Huvudtankar vid straffskaleöversynen . . . . . . . . 138 1l.2.4 Den ekonomiska och den organiserade brottsligheten 142 .11.2.5 Proportionalitet mellan brott och straffskala . . . . . 142 11.3 Grunder för straffvärdebedömningen . . . . . . . . . . . . . 143 1l.3.1 förda Tidigare resonemang och vår inställning till dessa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 l1.3.2 Närmare om de omständigheter som bör påverka straffvärdebedömningen . . . . . . . . . . . . . . . . 147 11.4 Betydelsen för rättstillämpningen av ändrade straffskalor . . 149

12 Straffvärde och straffskalor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

12.1 Hur skall straffvärdet uttryckas? . . . . . . . . . . . . . . . 151 12.2 Allmänna principer för konstruktion av straffskalor . . . . . 153 12.2.1 Heltäckande straffskalor . . . . . . . . . . . . . . . 153 12.2.2 Straffskalor med inriktning på normalfall . . . . . . . 153 12.2.3 Straffskalor med inriktning på huvuddelen av fall . . 155

12.3 Överlappande straffskalor vid gradindelade brott . . . . . . 155

12.4 Allmänna fängelseminimum . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 12.5 Allmänna maximum för fängelse på viss tid . . . . . . . . . 161 12.6 Livstidsstraffet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 12.7 Allmänt om straffskalornas maximioch minimigränser vid de enskilda brotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 12.7.1 Maximistraffen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 12.7.2 Minimistraffen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 12.8 Bötesstraffets tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . 168 12.9 Typstraffskalor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 12.10Brott som inte omfattas av straffvärdeöversynen . . . . . . . 171

13 Vilka brott bör finnasi brottsbalken? . . . . . . . . . . . . . . 175

13.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 13.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 13.1.2 Statistik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 13.l.3 Tidigare diskussioner . . . . . . . . . . . . . . . . . 176

13.1.4 Övriga nordiska länder . . . . . . . . . . . . . . . . 177

13.2 Behovet av en reform . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 13.3 Principerna för en reform . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 13.3.1 Avgränsningen av vårt arbete i denna del . . . . . . 179

SOU 1986: 15

13.3.2 Förutsättningar för överförande av brott till brottsbalken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 13.3.3 Brott som bör föras över till brottsbalken . . . . . . 180 13.3.4 Brott som bör föras över från brottsbalken till specialstraffrätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

14 Specialmotivering till 3-25 kap. brottsbalken och till vissa speci- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 alstraffrättsliga straffstadganden 14.1 Brotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 mot person . . . . . . . . . . 190 14.1.1 3 kap. Om brott mot liv och hälsa 14.1.2 199 4 kap. Om brott mot frihet och frid . . . . . . . . . . 14.1.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 5 kap. Om folkmord 14.1.4 . . . . . . . . . . . . . . . 209 6 kap. Om ärekränkning 211 14.1.5 7 kap. Om sexualbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.6 . . . . . . . . . . . . . . 212 8 kap. Om brott mot familj 14.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 Förmögenhetsbrotten 14.2.1 . . . 217 9 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott . . . . . 226 14.2.2 10 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet 14.2.3 och andra skattebrott. . 236 11 kap. Om skattebedrägeri 14.2.4 och annan trolöshet . . . . 242 12 kap. Om förskingring l4.2.5 . . . . . . . . . . . . . . 247 13 kap. Om gäldenärsbrott 14.2.6 . . . . . . . . . . . . 254 14 kap. Om skadegörelsebrott 14.3 Brotten mot allmänheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257 . . . . . . . . . . . . 257 l4.3.1 15 kap. Om allmänfarliga brott 14.3.2 . . . . . . . . . . . . . . 272 16 kap. Om narkotikabrott . . . . . . . . . . . . 277 14.3.3 17 kap. Om förfalskningsbrott l4.3.4 287 18 kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga 14.4 Brotten mot staten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302 14.4.1 19 kap. Om brott mot allmän ordning . . . . . . . . 303 14.4.2 m. m. . . 321 20 kap. Om brott mot allmän verksamhet, 333 14.4.3 21 kap. Om högmålsbrott . . . . . . . . . . . . . . . 14.4.4 340 22 kap. Om brott mot rikets säkerhet . . . . . . . . . 14.4.5 23 kap. Om myndighetsmissbruk m. m . . . . . . . . 351 14.4.6 . . . . . . . . . . . . 357 24 kap. Om brott av krigsmän 14.4.7 m. m . . . . . . . . . . . . 367 25 kap. Om landsförräderi 14.5 Brotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 372 i specialstraffrätten 14.5.1 Brotten i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 372 14.5.2 Brotten i lagen (1960:418) om straff för varusmugg- 380 ling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5.3 Brotten . . . .“ . . . . . 384 i uppbördslagen (1953:272). 14.5.4 Brotten i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 385 14.5.5 Brotten . 388 i lagen (1977:293) om handel med drycker 14.5.6 Brotten i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk . . . . . . . . . . . 390 sprit och alkoholhaltiga preparat 14.5.7 . . . . . . 392 Brottenilagen (1938:274) om rätt till jakt Brotten . . . . . . . . . . . 394 14.5.8 i jaktstadgan (1938:279) 14.59 Brotten 395 i lagen (1950:596) om rätt till ñske . . . . . .

SOU 1986: 15

14.5.10Brotten i fiskeriförordningen (1982:126) . . . . . . . 396 14.5.11Brotten i miljöskyddslagen (1969:387) . . . . . . . . 397 14.5.12 Brotten i naturvårdslagen (1964:822) . . . . . . . . . 397 14.5.13 Vissa brott i sjölagen (1891:35 s. 1) . . . . . . . . . . 397 14.5.14 Brotten i utlänningslagen (1980:376) . . . . . . . . . 399 14.5.15 Brotten i vapenlagen (1973:1176) . . . . . . . . . . . 404 14.5.16Brotten i värnpliktslagen (1941:967) . . . . . . . . . 406 14.5.17 Brotten i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst . . . . 408 14.5.18 Brotten i civilförsvarslagen (1960:74) . . . . . . . . . 409 14.5.19 Brotten i jordabalken . . . . . . . . . . . . . . . . . 410 14.5.20 Brotten i valutalagen (1939:350) . . . . . . . . . . . 412

III Pdföljdsbestämning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 415

15 Allmänt om påföljdsbestämning . . . . . . . . . . . . . . . . . 415 15.1 Nuvarande ordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 415 15.2 Regler för påföljdsbestämningen . . . . . . . . . . . . . . . 418 15.2.1 Kritiken mot den .nuvarande regleringen . . . . . . . 418 15.2.2 Bör allmänna regler för påföljdsval och straffmätning införas? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 419 15.2.3 Betydelsen av gärningsmannens personliga förhållanden och hans handlande efter brottet (billighetshänsyn) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 422 15.2.4 Betydelsen av gärningsmannens 423 tidigare brottslighet 15.2.5 Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . . . 426 15.3 Påföljdseftergift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 427 15.4 Påföljders inbördes stränghet . . . . . . . . . . . . . . . . . 432 15.5 Unga lagöverträdare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 434

16 Specialmotivering tilll, 33, 34 och 36 kap. brottsbalken . . . . 439

IV Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 467

17 Följdändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 467 17.1 Bestämmelserna i 2 kap., 15 kap. 13 §, 23 kap. 4 §, 26 och 27 kap., 32 kap. 3 §, 35 och 37-40 kap. brottsbalken . . . . . . 470 17.2 Bestämmelsernairättegångsbalken . . . . . . . . . . . . . . 478

17.3 Övriga bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 488

17.3.1 Lagen (1964:163) om införande av brottsbalken . . . 488 17.3.2 Förundersökningskungörelsen(1947:948) . . . . . . 488 17.3.3 6 § lagen (1951:649) om straff för vissa trañkbrott . . 488 17.3.4 Lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister . . . . 489 17.3.5 Kriminalregisterkungörelsen (1973:58) . . . . . . . . 489 17.3.6 Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare . . . . . . . . . . . . . . . . . . 489 17.3.7 Lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål 489 17.3.8 Lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. . . 490

17.3.9 Kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rö-

rande tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . 490

17.3.10 Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt . . . . . 490 17.3.11Kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 491 17.3.12 Lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m. m . . . . . . . . . . . . . . 491 17.3.13 Bötesverkställighetslagen (1979:189) . . . . . . . . . 492 17.3.14 Förordningen (1979:572) med tingsrättsinstruktion . 492 17.3.1540 § utlänningslagen (1980:376) . . . . . . . . . . . . 492 17.3.16 Frivårdsförordningen (1983:250) . . . . . . . . . . . 492 17.3.17 Lagen om tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om skattebedrägeri och andra skattebrott . . . . 493 17.3.18 Lagen om vad som avses med narkotika, m. m. . . . 494

18 Genomförandet av förslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 497 18.1 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 497 18.2 Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser . . . . . . . . . 499

V Reservationer m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 503 Reservation av Blenda Littmarck . . . . . . . . . . . . . . . . . . 503 Reservation av Jan Nilsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 509

Reservation av Kay-Vilhelm Winqvist . . . . . . . . . . . . . . . 515

Särskilt yttrande av Erland Aspelin och Dag Victor . . . . . . . . 517

Del 3 ( )

Bilaga 1 Vissa statistiska uppgifter angående påföljdsval och straffmätning vid olika brottstyper . . . . . . . . . . 11

Bilaga 2 Allmänprevention och individualprevention (Eckart

Kühlhorn) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Bilaga 3 Om användningen av straffrättsliga påföljder i Nor-

den, Västtyskland och England (Knut Sveri). . . . . 55

Bilaga 4 Straffskalor i brottsbalken och specialstraffrätten samt straffskalor enligt förslaget . . . . . . . . . . . 95 A Sammanställning av brotten med nuvarande och föreslagna straffskalor . . . . . . . . . . . . . . . 95 B Sammanställning av brotten efter föreslagna straffskalor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 C Sammanställning av vissa brott med angivande av straffskalornas motsvarighet i tid i anstalt . . . . . 113

Bilaga 5 Sammanställning av nuvarande bestämmelser i brottsbalken, lagen (1964:169) om straff för folkmord, narkotikastrafflagen (1968:64) och skattebrottslagen (1971:69) samt närmast motsvarande bestämmelser i förslaget med angivande av var i betänkandet ändringsförslagen kommenteras . . . . . . . ll9

1 Vissa statistiska

Bilaga uppgifter angåen-

de och straffmät-

påföljdsval

vid olika

ning brottstyper

, ,

12 Bilaga 1 S O U 1 9 8 6 :15

- o m - o _ - o u - › e m o . - . _ . n o u . n m m

8 : 2 nu 2 2 u 2 u» om 3 u. än 8

*U0 .än .nu o.: S_

52. 3: S.:

...Sön EH 5 »så .E5 ...Bs .

Ilunlll-

. a a n e u m N - N o _ o

om 3 S. um 2. i a.. ou un au m. 2 mm .z 3 2 : E :

2» ou. å_ om» :om z: om e.:

2:e ...man 32

:o 2a

.inne .näsa :å:

_ u a . m N m N _ u o n o

5k en ua :o nu no u.. mm m_ 2 oo .o 2 o_ 2 2 :

o; nu_ s: m: e? un_ om.. S_ ouu

22 008 me.: ...m

S_ GN

.uno

än.:

:tan .magen .m R8

o u - . c n u o o u . - - n - - a u - . o m n - - › . - - - - -

m_ 2 E 2. S 2 n.. om

3a om: uno o.: S.

emo.:

-B34 -S95 Lai.. zum 57._

o a u .. o - u n › o n u n _ › a n m - - - - u - _ u n - - a - - - u u - - - _ - › - - - -

§2

nu.. .§03 :aus: 12,3

_ - n - n › 1 _ - u - a - › - - - u › u › - - - . - - - _ - - - - - - _ _ - - - - - - › -

u.: Zwüu 4.. 63a..

ingångna...

- - - m - u _ - - _ u - u c - - - - - - _ - - n - - - m u _ _ _ - u _ - - _ - .

u» n. u.

con

amma

nå .Cem Lä: -§3 3._

u u u u . a - _ - - - - - u › p - u - - u - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

-Ewan LåEm

1:5..

- u u - - ç - o - _ - - u - - - . - _ - - - - . _ o o -

3 o.. 2 om B No m_ en au

.zoo oc_ Noa

med

än 2:

Se_ i.

_man_

:Eau

?basis

||n›|||›|||

- - - - . - - › u u - - _ - u - u - - n - - - - - - - - a - - u - - -

2 un 2 2 m.

E E.. un.. So .nu nu»

-..§35

2.3_

annan än.: -uoä me:

o - n - a - › u .. . - › - _ : - - - v - - : - a - - - .. - a - u n - - - u u - - u u - u -

ä.: u»

n...? -mmE

233 mässan

.aina

to ›

E35

I|II|||›..|||||›|

- › n o - - u - . - o n u a . - a - - - - o o _ - . - - - o u o - - - - - - - - - -

20 o: e:

-..Zoom -G254

3=»

5:3 255

- - _ c c . c o _ - _ m - - u - N - - _ _ _ - - N a a - › _ _ - u - u

2 Z S nu u... ou

S_ S_

Se.. en! om:

ba? -..oz S.. :en

3.35.3513...

n - - u m u - › › n - . _ _ - y u - › u - - n - u _ a u . - - - u _ _ a - - u u - - - - -

aan §2 2:5 .FS e...

» n u - - _ - u n o - - › - - - - . u - m 1 - . o - - - n m a u . _ - - - - - - ›

||||1:|n||›||›||

8 nu n_

Go e:

zädimaosü

EES S: -uzá und

u - .. u u c - o n _ - _ m - - - u - - n . o - - u o m a _ - - - - - -

oo no 2 om 2 2 S 2

51 man 03

2=.:

558%...

-E

o. c - - u n _ - - › _ - - - n - - - . - - - - - - - - u - - - - - - - - u - - › - - - - - -

in zu.. En.. nu;

. u - - - - - - - u - 1 » - - - - - - - - - ø - u a n - - - - u n - - - - - - - - - - - - -

uuam xå..

._53 u ...saw u -55 :E05

.evaauuâzêâz

m_ › . - u - ... - _ - - _ - .. - - u a u _ o _ - - o u u - n u - a _ - .

å en nn .u m_ om 2 nu 2

man n.:

dä. -..du zu» än.. nä;

- u _ s u n u - - a - - - n N - s o . n ø c - n u s .m5

om m... o. 2 nu 2 2 S E. om om

mot now o.:

2----

Nå 3_ n.: t:

en?

:få

S.:

AE.: und DON.

:så

zzz< E.: Fc: .C58

.ägna

an..

...mig E man: 5 nå...

45x55???

FOQMUZEDIO

§S§§

›

25m

.Go S:

:§5

u.:

zoaxawmäaxmmnaoax

m_ ä m. d

nz§< 58.5

:ua

3:5:

ugânzuoøözr.:

nu:

nu E.

5:2:

.Gázäaønonzmzuz

5: C55

Cocømozzzu:

:§5: :§95 zuoz: .nes EEE

›: S: B:

:så

Ezuixâzäu

mnzuo.e._«›

m. m.

25m

.EESñmE

2853385”

_aåâox

C25...?

ozazåcaåucupwo. uiânzuäxaaäaaox

ä: › ›

SOZHO

Coaømüxuñâwm

waztzuuxmüåa»

...Eason

9:3 .G15 .EEE

S: S:

:SS :SB

Qnzgaäzu

»uzøixäáwøu

S: S: S:

235.. zamñ.. 285._ 235..

55.522.: uzuznzöoaa.

4325.3.: mm._uz.zao.

...azxuwoauiz

323.; 4.211: 321:... 5.558

Coco

1533820:

Camo

93:5

›uno »Bum 55m

»m »m

44.50...

»m 5 »m

_ S: emo: ...En o8 ...ss 49:a 49:a .G30 E. u n ;omm 5. u C58 CSE . u S: S: E: S: u-. 55

»poåeâaz

at. E.. at. nå. ut.

m-.a ,ixm

Conn

:så

n .ä .n mä fn t» nä a .ä m3 :ä m3 f.. ...ä f.. to nä at. m :m Nä nä o .S :o uno nä Ze m5 m2. f.. t.. ä.. 0;. n el. i»

W _

SOU 1986 :15 Bilaga I 13

a u m n - _ - a u n u . . u _ o ø › o. u 2 3 m.. u.. ...u nu 3 om u: n» an ma

.ao -› u: .om 3» n.: 2a Sn aa_ 3a 2a

un.: :a oc: 38

§7-: .§55 nu a.. 55m ...kb .mån

o c n u a. a u.

aoa moon Ru

oaoo

m2 25 2a un» 000 m2. om.

aSn

an» ...a å»

uzoa

So_ com. un? :nu än. 32

2.58 Sum.

S.:

. 2 o u a, S E au a u. 3 2 na om en nu an ua en .u ma. a»

Ca omm

mean mha.: .men n.: Sao .ann man_ En. mo.: nu.: ma? S?

:omm _aan_

Så

:fam 5:0.. .m :ua

n m o m u a m - o u o u. - u 0 _ u o_ nu G .a aa u» mn .n .u un ma C

a. .na S» az 8_ una ann m2 »na amm ...v

2.2 an? cum_

22:

S.:

|m..›< L395 but: .am 3.7_

u o u - - - . o . - . u . - a - - u - u u - - a - o - - u . - u o u . - m 4 g v a o u - 0 E

L... m3.: -EE :§3

a . . - - - - . . - - . . - - - n - n u - - u - n o n - u - - - n - u n - _ _ - - - u u a -

._33

7-------13571311

:I 2.:: :E

u - - - n - - - a - - _ n - u - u - c u n n. N - u u.. n_ nu .a 8 .o na 2 a_ a_ 2 as

t.. o: 2... 2» u.: man nu Se_ S2

man 7a» H3: -§3 01k

o n n - › - - _ _ - - a - - - n - - - . - a n - - N u _ q - n - n u › - - n n u u a c u a.

-Gmä 4.3._ .EEE

a o u u _ u u n a n o . - u - - - a u u n 2. 3 an 3 : a. 3 na 8 3 an. ao

:oo ana ann man new man

.En

“om m2. S.: .om S» ...om SE

§23

1-2-2----

- u - u - o - - - - u - u - a - u - - - - - - - - a. ç u en mo 2 om au n» ua ua

in 3a an.: emo u.: av 3.

eat. :än ...nu

55a -..âñm Lä. 10014 32.. .umu.

3--- o_ : _ - _ - - m - u - m - u - - - n - - n . _ - - › u - - u a - - - › - u u - u n o o 0 o u

o...? -mwE

285 :o uzásan

552m

u a - - - .. u o _ _ u n - u - .. u u - - a - a 4 › - - - - -. n - a a u. w ms an oc S om 2 3

mm» S_ 2_

9=› ---------------- .inom -E242 zum.:

a _ n - - n _ N u - u . - u - n - o u - u - u c u u 2 o_ uu en en 8 2 S

_n_ .om m.: am» man aom an...

Eau

S»

03m 22 non.

-35 -uox E.. so..

m u _ - - _ - _ - u - n _ - n - - _ - - - › u - - › › u - - - - u n - u - - - - - o u u n a

14.:»

12-----

må “än -E3 aa

. . - - - - - - - u - a a n - . - - : - - - - - u - - - - n. a o n

2-1.2-5---

o» nu au 2. 3 n. 9 2 S

n? an_ ma_ nu_

Eüdpmcoim

:ES S: :E215 »md

u - o - u - n _ _ _ - - - - : w. u . _ .. - u › o a n o. i o» .w S a_ ua 3 a» a. nu 2.

eaa man En »om Su

- -E S: Eau mo.: S.:

m u u › - - - _ - - - n u .. - › n - - - › r 0 - - n - - - u. 9 u - n - a - u u - - - a n › -

...n :ä §2 s=›

- - - - - - - - - - - . - - _ - - - - x - - v - n - - u : u › n u - - - u - n - - - - - - -

uäm .xäa

---a å? n :V53 u -55 4958 ..

- u n n . - - a _ s u - a - - › .. n v - - - - - - - o - - - - u n _ u u u › aa B 2 Z o_ nu nu

...C -Bm z! ärm.. dz

p n . n . u. u u. u -, - _ _ - - n m n - - - . a a_ mm un. nu a_ o. on E nu au o_

08 gå m? nä. å» non å.. i.. i.. n!

»man in_

:E3 I.- -uzf un: §03

uuuxzuwzoo

55:38 Sinan.: umaxzäåø uuñzuøøoø

.zauixnäom 5:øa._m=5›

du:

zuaémuuoa

24:85:

_.83_

weázñuøs

0258:453...

“Rawia

päaømøznäuäø

mån...? uicøoâo.

»Såå

223520 S: o o S: S:

uzuzuznxmco. umäzøouøêm

›

åuømmnxmpuxouaoxum

Couøwwäunuunxm

nauøxåun

gagna:

Cozøøaauaud:

.Ccuømøzäøuxoø

»nomømaxzuoaxu

mmduøuøüawâ:

§§äx

58m :mao

:!.E:mn._oa» uwauumuøuâapn

2.:.

:ztiäauu Enzømuags øznzøzuxmaø. puzmoäae; umduoouøxm 55:55...

uuuøxaña .sååå

305 2.522» »xazooø :så anucøä: b.1313 oüåä _auouaån »Säuaowø ;cam na!? 550mm: nzuäzäm _xäââes »eäzzo »o3›o..o »wåäawmø 2.25.25.. 32:. :Sami mg: Säsong:

:än :ä Sö.. än» ouø o§ äga

»poäønâx

E... at. at.. m3. a at. nä..

.§8

o :a to m5 aå mä .to to En to a .S m; nä aä må a; to nä 03 un.: t.: nä_ mi_ nä_ nä_ an.: nä_ 22

2 _ä_ nä_ an.: mi: f.: Z ä: un: å: : E: 2 72 2 :E

14 Bilaga 1

c N _ - o - o _ N - N N N - m - m - - - - - _ N - c N _ q N a _ o - - - No mN NN N_ NN Nm No o_ __ N_

.Go -› N: cc_ mmq omN om_

...saa NøzNm

2-----

Nm a_ 2:: ...En

o _ - m m N N m c N a N N _ _ N N _ - N N N.. __ No N.. Nm 3 ON N_ N_ o_ mm 3 om NN oN om o.. N_ .K No S »N

NeNN mo.:

258 i :Sö:

. _ _ m m N n n m e N N o _ o _ N N N a_ mo N_ m_ No om om oN om o_ o_ n_ Nm o.. co e_ »N 3 m_ om o_ oN NN mo oo _Nø å.. NN: 8_

oNa_ SN_ ...än må_ emo_

425m asöa .m :ua

_ m - _ n N m - - o - - N n - - - n - - - N - _ _ m c N _ N - m N e - i., o_ o_ NN om N_ N_ No _m o_ o_

NN_ ooN m: om_

-m..:_ -Ses but... Em _Dun_

- - - - - - - - - - - - u - - - - - u - - - u - _ - - - - - - - - - - - _ m - _ e - - - - - - u u - -

I---

å.. m3.: -SEN zNS

u - - - - - n - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - u - - - N N - - - - - - - - - u - -

NE 2:: -á al.:

u n - - m - n N - - - › N - u _ _ - N _ - o - - - - - u - n N N - - m - - - m - o N _ - - - m.. om o_ a_ mN_ me_

E... _S_ :j: -E3 9:.

- - n n - - › - - - - - - n n - n - - - - - - - - - - - n - - - - - - - - - - - - - - - - - - u u - -

- -UmE 4.:.. NåEm

- N - - - - - _ o o N _ o N a _ N _ _ N N _ - N N No_ om N... om N_ N_ a_ N_ aN mN 2 mN 3 S NN m_ mN _m mN mo

:oo oc_ :m Nm_ Nm.: mmm 3a

:ozNu

------222

- - N - - o - u - - n n N a _ o _ - N e - - - o - - - a m _ - - - - - - p - mm Nm m_ mN __ N.. oN Nm

in NmN

emo_

428m

_E_

SNS .Nang -moi 32._ ...ml

- - - - u - - - - - u - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - u - - - - m n - - - - - - - - - - - -

nu; -mmE

Naásuø

--- :NB:

----------.7---

:o ›

G55

m m - - - - - - - N - - _ - - _ n - u - - - - - _ - - - u - - - - - _ - - _ _ - - a m - - l u - ma 3

nu; -..áuom Lmzä... :N93

- o a u u - N _ c _ - - - m a - m - - - - › - - N _ - u › _ _ - N - N - m m _ - u __ NN Nm n_ N_ m_

»Nm eNN N_N Ne_

t...? -..ox E.. :en

u - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - s u - - - N N - - - - u - - - - u - -

man Nä» 5...: -§3 nä.

n n - - n - - - - _ - - - u _ - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - -

›---.---i--â--

3 e...

aä

z›m_.__._mna:.m

S: -uzä Nmd

- - - _ m - - a - - - o u _ - - _ - n N - a u - - - - n - - - › u u e m - - u _ - _ - u - - No 3 o_

o_N EN -oN S:

- - - - - - - - - a - n u - - - - - - - a n - - - n - › u a - - - u y - - » - - - - - - a - - - › - -

-..c zu.. xNmN o...?

- - - - v - u - - - - › n - - - - - - u - - - - › - - - - - - - - - › - n - - - › - - - - - - - - - -

uNam xNm..

os; _ ...sam ._ -.S .BzoNm

_ _ - - - - - u - - - - - - - - - u - - - - - - _ - - - - n - - - - _ - - - - - u - _ - - - a - -

_N oN

- N N - - n N - m _ u u - _ - _ - _ m - -

22-----

2_ mm e_ o mo nn oN N_ o N e_ - a - u n m - - - N_ u - - om - o m

m3 man

:man -.._21 Nmö

Sun

95x5

man..

N25.:

NENNNNN

2229.2»

zåuNmzanN

9:298

Nuimxa? 2:55:42

95x5

Nmdäåd» 235x438 2393.5..

Nåzxmuuâs

mm..u›_uz 5522..: 55.5%..

G555

›

9:25:23;

9=:

§28..

Nmäbäz: uåztuzun. øzümtozm

Nm:

Nm._N›Gz

_Ea 3:8

245.35. Neâutz_ ...Nmmtxa zøåzxgm

5:_

Zámo

øz_zxm..Zu_:møz:x§

›

aäätzö

5.5..

85x5

›

› No:

25...:

aåaøäou

?Euzâauxmáa

:s:

âåNmNoz

› E: No:

uz_z._m..1uaNuz_zzNa

zadmxxzä

u<m5mNu<a

› No: Så

Foummøåzxmátuou

mzäxmslmoNmozazk_ NgxuxZmduNSNoN

.§21

_ › ›

28%.

uz_zxm_taa.muxa4z

mamma; anxolz_

› › ›

än.

ma..m2=\xm_I

No..

?E52

Same Nzmo

xmä. _Et_

xmá:

uommE

52525395 _äøcuuøoxxmäu moäozåäoámo

No:

:me:

§5 No:

uåzxmziä» uåzxmáiao.. aiuuoäüä

No:

_umuisåno

Nazdmzâ. Nuzámaøå 3522:: Nmäåamuø. 025x253

5.25.32_ Nazåeâm Nozåzá:

.Szuz

“_9355 55mm? Nøzäâm _aämmao Em3<

NNouo toan

53:5 Nzauo

Nm Nm Nm Nm Nm Nm Nm Nm

9:8

åaø 82m: .uämo _ _ _ N _ N :imo m5: §30 »Bun _ N __.:. _ N-_ 35:

_Noacênx

at. 5:. at_ m_ 5:.

.ENS e_ _ä_ NS_ mä_ i! m3_ NS_ en.: 0:: m_ _um_ Num_ fm_ fm_ Nam_ Nnm_ 07m_ 2:... Bm_ _tm_ _im_ _tm_ Nim_ 2G_ o_ nä_ i.: ma: 0:: 0:: 2:: __5_ ä_ 2:: m7.: mi.: 23_ N_ _HN_ NN: iN_ mnN_ NNN_ EN_ EN_ _TN_ NZN_ EN_ nTN_ mtN_ mtN_

n n W

SOU 1986 .u 5 Bilaga 1 15

- - - - - - - - - a u - a - - - - - - - - n _ _ - s u: su 3

:8 u oso os: cos oc. o: os» os_ sm_ os: os..

mossa

once_ 2:0 38

.§80 .n a.. ...S 53:

3-5-2-1--

_ _ . u - u u n u m u n u a. 2 å .u o_ sm 3 mo 3 3

:n oc. mms ss_ .om o: cum.

cum_ ...än så. mot.. one_ soc» Se.

2.58 §23 ?sun s!!

S.: S.:

. _ _ _ u u n u c u m n u _ .å o_ e_ ou .u o. om s. oo ss a..

in man oas sus

asno

mo»

so.: 33 02m :no nu: om.: som. än..

0040» :S2 3::

305m .äran sm :oo säs.:

- - - - u a - u - u . - a - - s - _ - n o - . e - _ . 2. m. m. ns 3 3 om 2 n_

snu

sssu

Sn un.. m?

20m nå»

-miss -..GES -..E5 En .31

u u - - - a › - - o u - a - - u _ u - - - n s - o u - - . . - - - - - n - - - m. m_

L... 03.: ...usb EZ...

- - - a - a u a - - u - - - u › u a - › - - u u - u - u - - - - - - - - - - u - u -

t.: 2.:: -á ._32

- - - - u - - - u u - - - - › u - : - - s - o _ - - - n - no .c en u. sm om

03 men e: n: .zu e:

man .än -..ds -§3 o:

u u - - - - - - n m - - n _ _ - _ - o u - u - - - - - - - - - n - - - - - 3 nu u_ .u 2

---i

-G08 -zdn sågs»

o o . _ _ s - - u o _ _ o u n - u - _ Z s_ no »m 8 m.. s»

:oo som om_ so_ 3_ »ass u? as. En o.: 8: 2::

»oss :E ses. 82

:man

20:3

------212

- - - - - - - - - - a - - _ - u - - _ - - - - - - - - o e.. .s : : u:

:om men» ua: so: En.. 2.3

-täta

-uni 033 Sno. ons.: 5:a -§2 me: En.

- - - a u - - - - - - - n - u a - - - › a - c e - - - n - _ n › › - - - - n - u - -

s.: -musa

E9... to uåäå

8:5

n - - u - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - u m c - . - - - n n - - - - 3 n_ 8 o_

2:› -..Som -swiss 231_

-------..-------

- - - - _ - - - _ _ - a _ - _ - n - o - _ n _ - - u c u . e_ S n. no mo

80 u: som om.. 20 ns. us_

82 -._.§› §9. 03 :oo

- - - - .. - - - n c u - n - a - a - n u - - o m - - - m a - n - a - - - _ . u a ø -

nu.. nä» 5:: -25 e...

n - - . - - - n - _ - a - - - - n . - - - - o - _ _ _ - n - - - n - su o. so .n 8 _s_ S.

zsmázsmoosä

35:_ S: -uzf und

- - - .. u - - - - › - - _ - a u a - u - - . o - - .. n - en .n m_ o. 2 m.

2... .om om. 03 o: m:

---------------- -os h.: S2

.. - - - - - a - - u _ - - - - - - _ - - a - u u - - - u u - › - - - - - a - - - n -

...a zu.. ...nu os;

- - - - u - - - .. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - - a - - -

Ban än..

s==› s :.53 u -.›S .B85

- - - - - - - - - - - › - n - - - - - - - - s - - - m - u m m - - - - . _ - u - n.

.SE -Bm zus än.. :nä

- - - u . - - - _ . - o - - u . n - s - - - - - . - 3 ss en

å.. .2 oss oss s.: oss :s så som smu

:use -§2 un.:

»Gamba

suzzuxum åssogu.:

.C395 .andas

...En

ägna. ødoøêw

›o§suä.a§:

25525.

sxsaamåâä.

55::

›

:Ewan:

5.; sno..

äuømmszøsuzøsåsz

.waäizømøuz

uøausuu

22m:

...soåtzsoxäz

S: S.

sxwzsSB:

»ågoütmzaä

25325.

98.:..

S: u

suzuusxsêsâu uzñauszmouá,

so: ›

:E42

Cczømaazoå

9:253.

53..

so: s

uau:›ns›z

Smønmuzøsuåsetz »Bummåsáasoxøå

ugxuaömdoåxo.

:EIS

›

...v.95

Cozoáaseäå

33333..:

:HUS:

so: ›

suâoäae;

ssouømâzøo:

uiñåäáüs suxuusxszo

suzüxüomä

tacømøäâ: umázñsnmu:

ueâåuäz.

uzszbzm

zuoüzsqñâxssoxaå

suitmøozø søäxucmc .übsmzâs

zueáaøzüøoøzmzaá.

:møäoaä

2:68

ugxäm E025.

59:..

z z

town

zuuñwssaäxsäus

§42

:Sn

55.:. 8.5.5

såå 49.:. ..o..o

sm sm

.55

:så

s u E..

_ u S? so:

E0332.:

s... u: å.. ...ä

as. å.. at. å.. E.. å.. ä.. nä s... as. .än s: m: E.. s...

så-:

. N n a a m _ u n å ä . N n o

o. fo_ o_ to_ 2 :en .äs :S §8 .u t: un: i: sån 0:a os»

_ , _

16 Bilaga 1 S O U N, 8 6 15

- u n _ n u - - - _ o - - s - - .m 8 u. 2 2 8 S 2 nn m... 3 3 .u n...

:oo -› 2h in 2a m.:

nån 33

.så

...saa un. 3 223m ...S då:

22-12----

_ - - . m 2 S i Z 3 mm n. .m o.. en 3 3

k... nun n.: S. må e: _o_ u: å. nu_ omm ...mm .Z 3 man Nå h:

...än

3.:.. :saa Sn!

å.:

o u u _ o 3 1 2 n» Z m_ 2 3

nu_ com

none

om» ä: .ou än »nu Ze Su :m Su S_ u... .än m3 3a S.. :m n.:

22 22

...Eon

:mån 3:a

:kan .m :ua 2:a:

- o _ . a u u - - _ o o u o a m. m o .. u u» m_ o. a. 3 nu au 2 Z om o_ m.. un

.än 03

Soon

z.:

-B24 -§95 Luz...

En :ä:

. - - . - - - - - u › - - u - _ - - - - - - - - - - - _ - - - m o o - c oo

-ä ._33 -Siw zuåu

- - - - - - - u - - - - - - - - u - - - n - - - - - - - - - u - - - - u u.

z: å.: L... ._33

o _ - - . u - - u u a - u - - - - _ o - - - u - m - - m _ _ u o m. c - o

02e

ann :en 5...: -25 e...

u - - - - - › - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - u - - a - - e - u

-Små .Sá ttzm

m n_ - . - - . n om 2 S ac m... 3 2 .m 3 en 3 oo nu 3

:oo En o.: un. o: ot En 2: .nu 8a Su mo..

.Kom

.meon

.szuu

2-2-2----

- _ - - - c o - - - - _ o a - m m n_ 3 : 3

»En »nu o: u? än om. Sn mmm in å.. :z .än »E

-..sin

202 08m_ ...kan 5:3 Lä: -85 ä.: Em.

- - › - - - - - u - - - - - u - - › - - - - - - - - - - u - - - - - a om

---I os; -SE

:un: :o › »§55

E25

a - - - - - - - - - - - - - u . u - - › - - u - _ - u - - - - u - - - -

S»

os; 2------ -#88 -pmzaü zum.:

- o_ 1 - c - - n - - - u n - : a - u - - - _ - _ - m. o.. no .x m_ å e_ 8 m

om» om.

h...? -..ax m3 :on nå:

_ - - _ - - - - - - u - - - .. - - - - - - - - a - - - - - - - _ - - › en

.En “än -dä -§3 9a

22-22----

n . - _ - - - - _ - - a - - - - - a o - - - - - n - - - - - - . - - u -

z›5.:»moo›ä

2.5... S: -øzâ und

2 m - u › - n _ u - u - - n - n u n u - - - - o - u - - - - - - . u m_ 2

: å» S.: 30m

- - n u - - - - - u u - - › - u - - - a - - u - u - - - - u - - - ø a m u 2

-..o å.. En.. s.:

:und:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u › - - - - _

uuam En..

- - - - - › - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - - › - - u - - .så

1.:. -Bm zu» gå.. as;

- - m - - - a - u - u - a u - - - - - c . - a - Em

ou mo nu 2 en o... n.. m_

än om_ 3. om. Z

:usa -- -uzä ma: 23. M

. s:

5:3..

zmäocuzmoaoäaa

...Sñzoxuêêm

zmäoaämøaongu:

:ocasouuos

.muåauamaäâan

»tåaatixø

s...

.aoämuäxnmu

. .

uuuøxäuøupäxn

n to

ñxuza

35.552..

umdåüsx-.uâzcsuøuxuåñowm 35.8%.-.mmduou§xx:zho«

› SS

uåzcaouo.-

Euoxzouøutqxø umdumåbpåxm

qøåpmmøzuznuø

zuiuzoääumözuuuxäñ

›

åäzzpzzanmxtñuu

2322:5

müzmssm

mogmøuä 32:25

umdunuz3.-.u3zu.=›

adamse mnänuä 53%. coola-

zuezmtouaäåä

ica...

zuäâmøzxuuppxu ø95-.u<..nz<um o3ma›mzn...:›nu øimoaäSiz

uizädzmiøu.. .ujmtåuxøt

205194039. .øämtazbzn u3mac›xmn...:: uåzxuuöd» 34322-» uñmøåøaa: uimoåzzxd: ézmzzaaz...?

tozøgâ: .ø.3::<›

s... ut E.. s... E.. 5a s: s:

23153 uauzuaä

town

u n o m n o o

H , , W , , _ _ , ,

18 Bilaga 1 SOU 1986 :15

ÖQ-*olâelüñá FONNNN QQVÖCÖN CF-CO OMNWI lhiht-CNNN canon-namnen

uätuzwzøzuu

_ n _ NNV* A NGM-t

nañmdazau

muåzá.

NN 0 _ u 0 74 N 00! NO -o c-orsNNo ønmNNn-N CNN anna |l\ m q Q ln nu! NN 00 -u on N -1 -a

os.. åm

32 G ..

#44::

. - . ii i l I l | i I nal-il l I i I I iii I I

o..

E: zu

. IM! NiNi I l N IN l I I I I OOI I I sin ll I Il I I l GN -N Z

:u: za Sun: o..

iiiiii N_ 3 _ u.. NI -a hihi I I Britain-u NAN rshii CNNII I ii-u-qu I l

kw: ZK »monz :N

o -I oimi-ui GINIIN NiN mni I Olli-lll Nniiui iiiii i i å om N

33a N_

Mi MON! l I oiN-ain »oio I l ICONII onii i iinii I l N_ 3 in .u

o en” om_

:u: z.. man...? 2.4

i ni ruin-OI I I NNvs-ø-øo omm l I I QN-dlødl NoiNni nia-ii -ni-ui om 3 .g ... -ø uu u S_

tån a

o n - lødl MNi-øi: NII |§I| i NI IN Oni lund snäll D ii ll Z FO

a o

E: zx 252:. ZA

Z M0 mQldll nNi UIF! CV|CU I i ING-lll!! OÅIIÅI-IIÅII Ina-ill n en M .- ... nu u

o.:

E: za amma: a

i _ -øi

22224:

N hon-ai: :uui-ih O-h -u-lll Q-di lN-i OONIOI i--oiN ll E_ u.. om v» ... 0-!

H E: ZK »musa m

_ QIHOQN-llñ-i ONNQI-t B-iIøC-C .r :min -tl in o_iNoN QMuiQ_inNI iNi om G o - N U nu .-0 ii n

002.44 E: zu Ewa: N

O i §05- NOICII u n IM IG- m0IimNiniui OINO F! g :ni-nia rs 2... 2: _-

§53 _

wzuoåmmduz.:

_ M N i i I i i i i i Mill lå IUÅI| I i i I a-ll i II-c aus-ill i i i i i i i i i i i _

iiii

ur 53.:: zu

§08

25:5

»uzødauaø uuzazuuzom

uåzøzo

5:349:

0235:

wwdäñä»

nuauzmuøom auunzmumøm

uuuxzwozom

Euzzmzuoz: Exmogmnzä

du:

øzuzxmátzn.

:(2095:

undiäd»

Conn zzmø

:(52255

4k<

u2u8z wozâibzn

uznzxmgåanumøzsxz:

uozmwñn

9,555

meâooäø.

år...?

..._2553

...ox

vsmnmwnzmpmxonaoxum

...Oz ...Oz

u<måmpa<n

o O

ozumuzuxman. umäaooxäxm

.Ebunmøznzxmåuaou

ko:

uzuzxmálznumêsxs

.§31

umuøxanmm

ppouøumguznuuoxm

uzuzxwåumnumuxmu:

ko:

mmxuåzm

0.245250:

»oøømczzuøgzu

umåunaøbmuda: ;Loammuznunmxoø

ou._a<u_zu:.:<

v.23_ v.23_ zzäo 51.8

#0:

wøåxuâzauøz: mogmnzxåzøat

._85

uuznxmuam

øzäuzaxmaa. uäzåzaåá.

Maumuuaun

øzazmmwmapa mmdanuuøxm

ho:

amuuêouø »ongoxuauø G383 5:230.: »uxuäouao puzmogmaz§ 2423.25; 93100302 3242:5 22x33: møzáñzun.. Euoqgnzáo :Samoa

.ouzuz Como

»m ...m »m

;omm ouo ämm o5 âau åao Bzu: ;imo un_ Camo m5:

u q q

z n.. a u..

M nä. _ N n i m3. nå_ 2 0 x _ N a n o_ at. n_

...§8 ...Fong 2:.: Zum_ 0-2:

m6 .to m: nå.

_Im_ _tm_

o o o o u . _ _ _ N :N n :m nä n

ox:

_ _ _ u _ _ _ _ _ _ _ _ . u . q _ _ _ o u c _ o» _ _ u q _ _ - _ q _ - 2 :z

20 Bilaga 1 SOU 1986 :15

M N N u u _ c m

015225523 aäumdazä

:E524:

0 q en 3 om m.

om_

33.

5:2.

u | t n r u ..

oc oc_

nu: zu

| n u n v | u å

ån

S: zu »mans 0.»

N u | u n n -. N_

uoo

nu: zx »mona :N

a a | .. | r n

nom

taxa 2

_ n | l l 0 n 2. o 2 _

uuøzu:

E: 24 z.. I v c v a I u

mo:

»gång å» . u . i I I I

9 o so.

:ut zu 25::

ZK m q n u I _ n 2

400 E: ZK ammo: o

N a n _ n c

32721:

N o_

cum_

u 5: z... »musa n

h _ _ . n _ .m O_

coon 82a; »mans

nu: za N

N u n

:oss

0- o.. n_ .n

5.33 _

mzuounumguøzâ

.sa

I 0 .. . .N u u.

_ 000

umeå:

zu :m

m ,

...wmaummwoos

.anäawnuu

._8825

3:855?

0115.24» zuøzäøåm

wm..ma8z:x-.o._zma<›

åmzøgzm

uznzxzuåau» oimozønâ: oñmøzäzxå: uSSJ<

.§2 toan 5.5..: 40:59 b.4455... §8.

SOU 1986: 15 Bilaga 1

E21

p - p p I p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p

puzuøz ä: 55m

p p p p | p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p

-näsa

p p p p p I p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p

;än

nwjzáaâm

- p p p p I p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p

...Skäm .än

:OO p p p p p I p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p

»ha

...uåmuzuåwg

p p p p p I p p p p - p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p p

3:352

e m _ . n o o c o u

.N 3 2 om oo .n o.. 3 2 .R

.Enn

mao men

men

1: än un. k_ :z

22 ...mmm 32 Sao

E...

_ m O _ o . p - p p p p o _ m p p p p _ u u u n p .

2. u» S oc 2 5 S .u

:ounvgs:

m a u n n a p p _ o c _ o p u

e_ um o_ Z e_ 2 i 2 en 2

om. En in o; om_ m.:

mo.:

S»

mo:

auto

»oøzäunuün

xäuønm

m n n u u _ o p . _ _ . _ u p o

.ö a_ m_ o... nu u.. 2 u.. 8

090 o: 3a m2 än

.EGU 2::

S.. .

02m ?uu

zoo

50:0 .mp3

.mmmäovoa

. o _ n _ p p _ _ _ _ p p 8 3 o» 3 p. un .n 3 en mn nu 8 nu

noen

.54 å.. :o 8a m2 :o

020 Så

_ p p p p p p p p p p _ _

utväg...

n n p p I o p p p m p p p p p p p p e

måñhom

nu Z

ovåuuatähaâm .UZOWWQUSSL

c m _ . n o o e o u

S o.. o_ om oo .n 3 .c om .K

men

meon

un» m3 un_ t..

...eZ

_o_ än S_

...man 32 22.

S2_

.w -..Em ä: -Sn ägda

Eau-OM

.Såg .Ez C55 24224

S.:

å..

äs.:

...mzudpxppmou

›

:än

4234.98.

E95 :oo

.öesügoåmmaaozx

weáåäø.

nzzz< §82:

:ua

øz»z3._›r_<zx

05.52»

uøzânuummnmznzu

u<p_oxammo:::u:

.umEOU

3=.:

S.:

Ccaømobtå:

»E350

...uzbtpoz

5 ›

›

.SE

»xxzzä

ueászaauäuuanaoz

›

»pozmmpuzøuanmm Coummuñzødn»

øznå. .G50

DU E: ...oz

Quzäxzxuau

53m

»mxuntzzzueu

hEcEum

ozuznzáonf »oäåxzmou

4335.2: 323.; 443.25.: 3225:0 32:20 »uubsä anammat.: äupåzm anuzwd: ..x_:›.:..2p. odazo

»Sum Coco

ämnen 5.5.8»

:bum

...E3

»m »m ä.. »m

M ä; :.30 åño .E50 . u n . 53m 2.5 2:.

»poumesaz zuxåmmtøzø

se. 53. 5:. at. ns. at.

mä t... En in .to mä 03 03 0:. to oz. ?m f.. t.. 03 in nä .to to nä oö 26

TE=

n c m3 m :m o .ä a o :o Nä ...ä

22 Bilaga 1 SOU 1986 :15

- .. - .. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - - -

-uzâz ä.: 55a

- .. - - o - n - - - u - - y - - - - - - .. - u - - a - - - - - - - - - - - -

-nånn u - - - - - - - - - - - - - - - - n - n - - - › - - - u - - - - › - - - - -

832524...

- - - - - - - - - - - - - - u - - .. - - - - - - - - - › - - - - - - - u - -

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

mozoux

.zfonøzäzua

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - u - - - - - - - - - - - - - - n

225m

_ u u o o _ e e e _ o.. 2 u» 8 m» om i m.. 2 8 i : 2

än ...om E.. omm um_ un. m: S. S. ä... zu

S.: å.: ?en :om

- _ o u - _ c m - - - - - _ u - - - _ - u u o m - - - _ - n u - u 2 u_ 2 om o.. u_

o . . - m a m - m n - _ u - › n u 2 oo u.. no n.. 2 m_ 3 3 om om n.. uu o_ E.. om :

oem

uåñ_

- 2. ?m ...mm

»oøzäåumma

:Mira

n - . _ _ - . _ _ c

...Sd

Z - 2 e u o_ o e 2 om : k R 2 mo m.. mo å u» eo

- Sn ?u m2 n: o.: m.:

S: S2

zoo

m3.:

m - - a _ - o - - - o n u u s - _ _ - .

:Scania

co I S o.. e_ i u.. ua oo ou 3

E.. u- å.. 2.0 z: o.: än

En_ .od

n - - - - - - - n - - u n - - - n u s u . _ - u u u - - - u u - - - u u - -

»_2525 :Eammøä

o-.

är:

_ u u o o . c c e _ 3 S nu i. m» om 2 3 2 8 i : 8

Non m8 »ms ena un_ u,... m3 3. S_ NS Su

E.: ...än :en

:se:

å.:

-tån .BS -So

555.58 3353.:

95x5

55.39:

mmdåuz.. zssämma.

522.nu...?

95x5

uzuzxmáåzn.

5:33:

3355:»

Coco

25:32..:

› .5

»E350

Cosømøzäomäø

0:33

måsta.: unåmomznu

z z

»E355

o o

umduaøuaxm

Comnwøzuzxmgää.

ba.:

äuømmnzøpuzmnuszun øzuzääuåumøåxg

Emøxmâø

upcäumdunuuoxm

øåzxmäuanumåunz

magmoâs

Eozamzxzusxu

›

umguumüzuzudn:

zzäo

B.:.tzx:..._<

oznäzuxmzâ umgumnäâzt uøåxåzuauozø .zoobøoxgmdá mn._mn5xxm.:

ä.:

ånzmmäâ: wmdmnoäzxm añz=aznzd eznzxmzåunu

»umgänge :Scuba:

Emwxmoum »oimxuoum Eâeâes 5:235

.Bzuz

unuá: »oäâmo 85:30 »unäøä .áxguå mix.: uozásä

»m »m 5

...250 ...§8 .B22 ämm . _ u

»Sågs

.. .ä

as. at. ns. at. å..

.mia : ms. u_ _ä_ Nä_ _ a.: n_ i! S _ä_ nå. i.: ä.: oz: m. fm_ tm_ tm. 0:2 2G_

_ _

0 U 1 9 ü .J 5 Bilaga 1

- - - - - - - a - - n - u - - › - - - - - - - - - - s - - - u - - u - - - › u u

-E202 00.:. E50

- u u - a - .. - - - › › - - - › p a - - - - - u - u - u - u - - u a u - u u

02_ 02_

255m

-0050 u n - - - - u - - - - - - - - p - - y - u u - - - u - - - - u - - - - - - -

-än

S...

0052:920

a u - - u n u a - - - - - - - .. - u .. - - u - - y - - - u - - - - - - - - -

-:: 08 än R0

- n - u - - - - - - - - - - p - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

00 oo

0020..:

-E

...500025200

- - - - - - o - n - - - a - - - - - o - - - - u - - - - - - - › - - - - - - - -

å_

:_2200

o...

n _ 0 0 _ u n _ u 0 _ m u 0 0 _ _ _ u

0_ en S en 0_ nu 2., en __ u_ m_ 00 .m E 00 3 2

_o_ S0 000

N02

- - - u _ - c - - - - - - - _ _ u - u - - u - m _ n n - › s - - - u - - 0

00 om nu

00_

u o u 0 _ 0 _ e _ n _ - o _ - m 0 _ - - _ _ _ _ 0 - _ m

o_ .å 0_ m_ __ 2 m_ 8 n_

50:_

000 Sn i_

3-00

u _ - 0 n - - - o _ o n - n _ c - 0 - _ s n u u 0 _ - e

5:0

e_ 0_ å R S m_ Nu om Z

03 00_ ann

200 3-00 5.30

_ 0 a o - u u. u - u u - n u o u u _ - - u _ - a - n n a _ 0

2050002.

0a 00 n.. 00 a_ n_ o_ u...

...E mo.. man

00-0_

0050005_

- - - a - - - a u n - - - - - u - - - _ › - _ › › - - - a - - › n - - - u - - -

0-_

§2..

n _ 0 o _ u 0 _ 0 _ u u 0 0 _ _ _ u

0_ 2.. S 0a 0_ nu 00 en __ un m_ 00 .m nu m0 00 n_

S0 000

Sn_ 02_ 002

A50 0: -50 ._0120

man..

0:0

950.5 5.220 235m

E8000

052020 5200020

.G2:0xu0› 23250220» 23.052...?

›050Z20_02›:

552mm.:

t._._00u0200

000200..

›

0535:25..

0340:2_ 005530

.så

§z000_2m»0=0_02›=

0:00.51.

0200:30

§50

950.00 03:02

›

20335.:

222.5..

00:32.00

02:55:23.2..

052:.

:s:

t.5

E: S:

2050:...?

› S2

§200m_:m»020_02›:

_ 2

500m.:

002x0x›00_00z<zo0

00x05:

:_00

000m;

02:.

»§00

00_0_==›§200

._02

:.22 0002:

0500 S: S:

»800012002

020002...?

›

_0003052_ uwdnnäaam 052202000

S: .E

024202000 52202020 02:22.00 00000002. 002525:

»m

0500022 0023.20 E350 _230000 02503.; 0023.90 20040925 E0005:

.E020 E000 C000

»m

0:20 :små

»m »0 »m S »m »m

_ u E400 052 4030 C000 _ m 0...; _ T_ 00000 _ u

E8082.:

03. 05. at_ 03. 5:.

.så 0:0_ __00_ __00_ __00_ 0:0_ min_ 0_ nä_ 03_ nä_ 0:: 03_ 3:: :z: 23_ 2:: 0:0_ 0:0_ 0:0_ 2 _ä_ nä_ så_ nä_ nä_ nä_ 0:2 202 EK_ EK_ 0:2 mi: 0_ 80_ o_ nä_ å :S _äu N80

_ _ W i W , 0

24 Bilaga 1 S O U 1 % 6 .u 5

- u u - › - u n - .. - - - u u - - a - - - .. - - _ - . - u - - - - - - - - u

-uzâz mos. 55a

: - - - - n u - u - : - c _ - n - - - : - : - o - _ _ : - - - - - -

sn: Name

NE..

-muta

- - u - u - n - u u - - c : - n - - - _ - : - o - : o - - - - - - - -

-En .zum man

. - - - a - - .. - - : - - - a - - - › - - - - - - - a - - - - - - - -

omm 32 E.:

å: 08

- - u - u .. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - N _ _ - - - - - -

zozoux

-i 2: mo» 2a

.uupnnøznzzuu

- - - - - n - - - - n - e .. - - - - - - - - - - n - u - - : - - - - - - - -

255m

-E om

u c n N o a u o _ e m

3 nu Z n» nu i om 2

ån man E: ...nu .na En omm m: m2

m2:

:Zz

0.3» :än 82 :a: man:

555m SNS N82

å:

u - - - - n a u : u u m - m - - - m - _ - o u -

m: om o... en mo mo nn 2 .z

unc S... nn: i.. å.: 8_ nu.:

- : › a _ n _ - _ _ _ n u o n -

m: a.. o. 8 2 S 3 co

Sn .än Su om: »en En

53:.

a.: e.: S_

Som

»än an! :S

bbuøm

»oøzüåumuo

:SSE

: n a - _ - n : n - - m o m

5:a

o_ z. mo 2 um nu om nu u_ 2. 2 m.. å.

S» emo .än omm at.. än in

23 o...?

S..

in»

:ua »nån 5:a

: u n u u : o o - u - : : _ - u o m

Z o: : en om 2 2

aänomez_

ao .n

:ä men mm_ n? men men m8 .au

:un

2-2 N32 ämm. :o:

- - - u - - _ _ - - - - - - - - _ - - - - - : -

zånmmøä

o - - n u n u - - u o m m

mångas..

n..

n-.

._35

u o n m o n u _ m m

o.. nu i i øn i en 8

m2 nu» »nu o: .än u: un_

:Km

_m_

.m2 22 än_ En..

S..

S8 än_ S.:

.meon N32 Sen_

-tån 3.3 -En 25.::

mimmi..

åapøäâz

En...?

24:82... aduøazm

.SoEzoxEExm

zmäoaämaaomaa:

2:325.

zwäoowzmaanmna: zmäoomamauamaa:

v.25:

›

Eämnzfixm

5521.»

t.› »man

zuxåømtoå

2235..

S: z:

øzäwøazwamâ.

25325.

äzzubzzoiñ.

S: n

uznaoeazmamå

:E5:

:Zitiz

S: ›

uåzznx

S: n

uwdummoåxäøxmå

251mm

meáxuxåmamuuanu

:ñmnzoäfåzm umduwaotpåxm

audü?

»ozâxäøxaå

S: u

uz5om:zw:z›

»uzmåmoüs

›

meádnzåaå

»m:mn._moa§

Eozømåzaâ. mnäzñummn: miâåuuua.

32:22

zmo._uu<a»m$:»oxa<z

5:59.05 »uäxunxmo »uzzubzzo 4233:...

uåzäzm måmozä mnäouä

zwoñmøzuaumzzmauå zuwSmEozmuCxm

502:: øiåä 2.85 mâmmf

zwuñmbozøxnåu»

z z

.SSc

uzrétz

:ban .E22 :Eu

»Sun

_ u nä

a...?

Fånga.:

s...

nå. ...ä å.. s... mä us. s... å.. å.. E.. E.. E.. mä mä E.. så nä E.. 5a mä

im-.. 2:a 2:a 2:a 1:a 2:a 2:a E5m

s o

.§8 ha

. n _ u n _ w n o N n m o

0:a 0:a

u .. c m

:u ZS 4:a S

n , _

SOU 1986 :15 Bilaga I 25

n .. u. u u - . - u - p - - › n - - u - n - p u .. u c

-uzuoz me... 55m

a .. - - - › n - _ u - n _ n. m o_ un

eZ cou 3_ oi mo.

once

å_

MCE nu ...kan

-muån

- u u o - . - - - u _ - u u .. _ _ u.. n...

Su m3 3a

-En ...m2 nå_

å..

. 35a

oøñzâaân

- - - ø - - - n u › u - n - u u ou un

.m u.. man man

namn mono

n.:

L.: 8... m2:

- - o u - m n p a - u - - - - n _ .. u Z S ou

-E o.: oc» m;

»men

moázx

:nu

.zupnmuzuzzuz

u s u - n - n - - a - - n - u u .. - u u n - .

oo co n.:

-E

235m

_ a e en om 2 om om

om. ...än 2: e: m: .om omm Bm ann

San

om... .om ...S

man_

Some

S.. å..

nEnm una.:

u . - - - - _ › u - - - _ n _ n - d u 2 2 o_ .u nu n_

.65 oc. aus.

u _ _ u o - . e _ a a o - 3 om en n_ u_ om s.. mo

a.:

...293

o: 3_ nå

»nam 1.8_

»omzäåumnn

5:85

_ u m o e o _ o _ .

Sju

om 2 om n.. om no om 3

m.: e.: om_ 3. 2 men m3

män

5-3 1:2

.Go

.min

u a o o n nn 8 nu .m om uu

auåmmoá_

t: än an_ »ma å_ m2 n.: h: n? om.. oc.. S_ om..

3-2 nå.: 33m

m - - _ - _ - a u - › - - m -

zupnomus_

- - o u - a › a n

:v32

måzuwnø

o-.

...E5

.58

_ e om n_ S .n

m3 :nu nu.. 2a o: 23 .ou omm En k... om» om»

Sema

å.. S.. S..

E.:

-E3 35 -En 45.:: manen_ Em

.S250

øznzøuozn?

5.352030.:

ånámuuuxmu.

:o .

zuxuän

øø=mb.:.

mmdzøwzzx-.uznzaaoznmxaäupsnm

uâwanøusx-

äaåømøzuzono

:vara

oåêmza?

wüuunwzzxxu

mm.:z:<u.mngzau<n=ø«›

zuEåoåm

u2uzozocn.-.u..<5ä›

:många

2513024035... uinadzmåma.. øø<»w-.e<4az<am oiüzåznmdåu .oñmixmuzmnm oåmao›xmoaäz ua<»m-.ø<.::›

ppozmesn: zwäáäauon .oimtüacâs mågmomäaaäz zwwinnm oznzxzmåä» uau<»»o:-» uñmozzønm: uñmøzuzzäpz .u..zu.= w3m§3azax

.§8 25:: dnzi. 122mm; :E99 3:59 545» 22:3_

2 och

Bilaga Allmänprevention individualprevention

av Eckart Kühlhorn

Inledning

I det följande skall jag återge de väsentligaste empiriska forskningsresultaten när det gäller rättsväsendets effekter på lagbrytare och potentiella lagbrytare. Eftersom man traditionellt skiljer mellan allmänprevention och individualprevention skall jag hålla mig till dessa två infallsvinklar. Med allmänprevention förstår man den brottsförebyggande effekt som hotet om får för potentiella lagbrytare och med individualprevention den påföljden effekt som lagföring och påföljd får för lagbrytaren med hänsyn till den framtida brottsbenägenheten. Min genomgång sker från ett helhetsperspektiv vilket förutsätter en diskussion också av de termer som används. Begrepp som prevention, behandling och vård används nämligen inom rättsväsendet på ett helt annat sätt än inom andra sektorer. Eftersom rättsväsendets terminologi för kriminalvården har hämtats från det medicinska fältet är en sådan diskussion av begreppen nödvändig. Inom ramen för den här redogörelsen krävs att det klargörs vad som är vetenskapliga bevis, vad som är vetenskapligt underbyggda bedömningar och vad som är allmänna omdömen gjorda av författaren. Redan inledningsvis bör dock påpekas att när det gäller att - som här - presentera en litteraturgenomgång och att tolka resultaten det inte är fråga om vetenskapliga bevis utan i bästa fall om vetenskapligt underbyggda slutsatser. I sista avsnittet diskuterar jag i vad mån man bör ta hänsyn till resultaten av den empiriska forskningen rörande rättsväsendets effekterpå lagbrytare vid kriminalpolitiska beslut. Inom detta avsnitt är givetvis utrymmet för värderingar och ibland sunt förnuft betydligt större än annars.

Del I

Allmänpreventionenl

Allmänprevention kallas den effekt som hotet om straff har på potentiella lagbrytare (Ball, 1956). Detta hot påverkar hela befolkningen personer som redan begått brott och personer som inte har gjort det.

*Begreppet allmänpreventionen används i denna framställning som ett mer vidsträckt begrepp än i belänkandet i övrigt. Vad som där avses med allmänprevention framgår i avsnitt 2.2.

28 Bilaga 2

Hotet om straff är här ett mycket omfattande begrepp. Bakom hotet står först förbudet, därefter de straffvärden, som är angivna i lagen, de faktiska påföljder som döms för olika brott, påföljdernas kvalitet samt sannolikheten för atthotet kan förverkligas, dvs. upptäcktsrisken Man skiljer härvid

mellan det faktiska och det upplevda eller percepterade hotet. en

Enligt svensk opinionsundersökning överskattas i allmänhet de faktiska upptäcktsriskerna. När det gäller kunskaper om de i lagen angivna straffvärdena är dessa tämligen goda, men man tror att de faktiskt utdömda straffen överensstämmer med straffskalorna på så sätt att hela straffskalan utnyttjas (Lindén och Similä, 1982). Det finns en viktig distinktion som måste göras. Straffhotet kan ses i perspektivet av en person som står i begrepp att begå ett brott. I en sådan beslutssituation kan straffhotet spela en avgörande roll. Låt mig kalla detta perspektiv för allmänpreventionens direkta dimension. Emellertid kan straffhotet också ses i relation till den laglydiga befolkningen, för vilken straffsatser och upptäcktsrisker inte är relevanta i det dagliga handlandet. Dessa grupper har införlivat eller internaliserat samhällets normalnormer, i allmänhet redan i föräldrahemmet. Det kan antas att straffhotet i denna process också spelar en viss roll, dvs. kunskaper om tillåtna och enligt lag förbjudna beteenden eller kunskaper om samhällets sätt att upptäcka och beivra brott. Denna sker emellertid i huvudsak indirekt - hos barnen påverkan genom att de kopierar föräldrarnas beteenden, hos vuxna genom att de håller sig innanför den sociala kontrollens råmärken. Denna typ av påverkan kallar jag för allmänpreventionens indirekta dimension. För att man skall kunna bedöma allmänpreventionens betydelse för brottsligheten bör man först och främst hålla i minnet att vi i regel endast kan studera den direkta dimensionen.Vid analyser av de direkta effekterna, dvs. effekten på brottsfrekvensen av vissa satsningar inom rättsväsendet, bör först och främst slås fast, att allmänpreventionen varken är en nödvändig eller tillräcklig förutsättning för brottsminskning (Andenaes, 1974, Zimring och Hawkins, 1973). Brott kan minska utan att upptäcktsrisker eller straffsatser ändras. I Stockholm ökade exempelvis under perioden 1965-1970 antalet checkbedrägerier med flera hundra procent, trots att denna typ av brott resulterade i relativt kännbara straff och kännetecknades av en mycket hög upptäcktsrisk. Efter 1970 minskade de från 16 000 till 3 000 genom en förändring av tillfällesstrukturen (införandet av obligatorisk legitimationskontroll och slopandet av bankgarantin) utan att de faktiska

upptäcktsriskerna eller straffsatserna höjdes (Knutsson och Kühlhorn, 1980).Vidare kan icke önskade beteenden förändras och förses med en mo-

raliskt utan att de kriminaliseras. negativ stämpel Ett exempel är förändringen av rökvanorna i Sverige under 1970-talet. Om ändringar av upptäcktsrisker eller straffskalor är verksamma endast under vissa villkor - vilket är rimligt att anta - och vidare om de är utbytbara mot andra åtgärder synes det vara ostrategiskt att fråga om allmänpreventionen är effektiv eller ineffektiv. Rimligare är följande fråga: Under vilka villkor minskar olika åtgärder över huvud taget frekvensen av vissa brott? Man sätter alltså upp ett hypotessystem för brottspreventionen, där allmänpreventionen är en av flera delkomponenter. Brottspreventionen har i Crime Prevention (Kühlhorn och Svensson,

SOU 1986: 15 Bilaga 2 29

1982) beskrivits så, att den omfattar alla tekniska, informativa och uppfostrande metoder som genomförs på ett ej individualiserat sätt för att förebygga brott och som är så systematiska att de kan utvärderas. I diskussionen poängterar författarna, att brottspreventionen skiljer sig från rehabilitering, framför allt genom att de brottspreventiva åtgärderna inte är individualiserade. _ Inom ramen för det här avsnittet skall uppmärksamheten först och främst riktas på delkomponenten ”allmänprevention”. Den blir kriminalpolitiskt intressant när det gäller den direkta dimensionen framför allt för sådana brott, där upptäcktsriskerna är direkt påverkbara, exempelvis rattfylleri, ordningsbrott och vissa narkotikabrott. Upptäcktsriskerna kan för sådana brott ändras inte bara genom resurstillskott till polisen utan också genom straffsatser och beslut om lagföring. Det utdömda straffet framstår nämligen som ett moraliskt riktmärke, inte bara för potentiella lagbrytare, utan också för polisen i dess ansträngningar att beivra brott. Sådan brottslighet som inte resulterar i lagföring kommer nämligen knappast att prioriteras av polisen. Ett exempel på hur risken för lagföring kan ändras är vad som för några år sedan hände med smärre narkotikabrott. I börja av år 1980 gav riksåklagaren uttryck för att innehav av även små mängder narkotika skulle beivras. Narkotikabrottsligheten fick då följande dramatiska ökning utan att det fanns tecken på en genomgripande förändring av narkotikasituationen och utan att polisen fick nya resurser.

År Tillverk- Överlåtelse Innehav Samtliga

	ning av narkotika	och saluhåll- av lande av narkotika	narkotika	brott mot narkotika- strafflagen
1978 120		10 758	9 769	20 647
1979 132		9 319	13 148	22 599
1980 203		31 309	27 913	59 425

Tabellen avser polisanmälda brott.

För merparten av brottsligheten, i synnerhet tillgreppsbrottsligheten, är upptäcktsriskerna endast marginellt påverkbara genom ökade polisinsatser. Det är offrets iakttagelser eller misstankar om gärningsmannens identitet som är avgörande för uppklaringen och inte åtgärder som kan vidtas från samhällets sida - dvs. det allmänpreventiva instrumentet kan för en stor del av brottsligheten inte manövreras. Låt mig slutligen ta upp ett problem som kan i samband med

uppkomma

en kriminalpolitisk fixering på allmänpreventionen. Snatteri är en brottstyp vid vilken man genom ett ökat antal butikskontrollanter och en mer konsekvent lagföring kan förstärka den allmänpreventiva komponenten. Det måste emellertid nämnas att när det gäller snatteri finns det många exempel på att ertappade Snattare. trots att den straffrättsliga påföljen är relativt lindrig. genomgått ett såstort psykiskt lidande att händelsen i vissa fall har gett upphov till självmordsförsök. Det är i många av dessa fall tydligt att frestelsetrycket i varuhusen kan bli för stort för vissa personer även om de vet att följderna av en upptäckt kan bli fatala.

30 Bilaga 2

Affärsidkare kan genom en ökning av överdiskförsäljning och en förändrad exponering av sortimentet minska snatterierna. Men dessa åtgärder är betydligt dyrare än att bära förlusterna av kundstölderna. Det är inte ägnat att förvåna att affärsidkare är mest intresserade av att det av offentliga medel finansierade instrumentet kommer allmänpreventiva till användning, trots dess relativt låga effektivitetsgrad och trots erfarenheten att lagföringen kan leda till orimliga konsekvenser för gärningsmannen. De nu framförda synpunkterna belyser svårigheterna att höja den allmänpreventiva nivån så kraftigt, att en reducering av brottsnivån följer. Detta får dock inte förväxlas med den från vissa håll framförda tanken, att allmänpreventionens olika komponenter sammanlagt skulle sakna en brottsreducerande effekt eller att en sänkning av den allmänpreventiva nivån inte skulle kunna höja brottsligheten.

Allmänpreventionen i empirisk belysning

Under de senaste femton åren har empiriska undersökningar våra utvidgat teoretiska kunskaper om allmänpreventionen, men också visat att alltför många länkar i kedjan saknas för att man skall kunna tala om en teori. Den allmänpreventiva hypotesen har för det mesta prövats genom att man analyserat sambandet mellan å ena sidan straffsatser, den relativa andelen lagförda och upptäcktsrisken och å andra sidan kriminalitetsnivån. Detta har skett samtidigt som man har hållit olika andra samhällsförhållanden konstanta. Eftersom torde ha olika effekter allmänpreventionen vid olika typer av brott, grundar sig sådana undersökningar i allmänhet inte på brottslighet över huvud taget, utan på vissa brottskategorier. Låt mig i detta sammanhang först och främst redogöra för forskningen om dödsstraffets effekter. Den första centrala undersökningen på detta område genomfördes av Thorsten Sellin (1959). Han kom till det resultatet att dödsstraffet inte hade någon allmänpreventiv effekt på frekvensen av mord och dråp. Sellin jämförde frekvensen av dessa brott i två typer av amerikanska delstater, nämligen dels sådana som hade avskaffat dödsstraffet, dels sådana som hade det kvar. I alla övriga avseenden var dessa stater så lika som möjligt. Sellins undersökning fick många applåder men också negativ kritik. Den mest framträdande kritikern var ekonomen Isaac Ehrlich. Han stimulerades av Sellins arbete till att utföra en liknande med undersökning samma mål, men med andra metoder. Ehrlich gjorde en tidsserieanalys för perioden 1932- 1970 och använde sig av en ekonometrisk metodik med data för hela USA. Ehrlichs resultat, som efter vad jag vet redovisades för ett nordiskt auditorium för första gången av Johs. Andenaes (Andenaes, 1975), blev ett helt annat än Sellins: ”In fact, the empirical analysis suggests that on the average the tradeoff between the execution of an offender and the lives of potential victims it might have saved was of the order of magnitude of 1 for 8 for the

perio_cl 1933-1967 in the United States (Ehrlich, 1975, s. 398). _

Även Ehrlichs arbete blev kritiserat, bl. a. av Pasell och Taylor (1976). Dessa försökte upprepa Ehrlichs undersökning som tidsserieanalys med delstater som enhet, dvs. de försökte förena Sellins och Ehrlichs ansatser. Eftersom de inte kunde få alla data i Ehrlichs analys på delstatsnivå, är under-

Bilaga 2 31

sökningen inte direkt jämförbar med Ehrlichs. Pasell och Taylor fick ett klart negativt samband, dvs. en avskräckande effekt av dödsstraffet, när de använde Ehrlichs (multiplikativa) modell och ett svagt positivt samband när de utgick från ett alternativt antagande om modellens karaktär (additiv modell). Den allmänpreventiva effekten, som uppnåddes med den första modellen, försvann när man tog bort data efter 1968 (enligt Klein m. fl., 1978). I en senare genomförd studie med ekonometrisk metodik på delstatsnivå fick Pasell ett negativt samband mellan mord- och dråpfrekvens mätt med två allmänpreventiva komponenter (andel dömda för mord och dråp samt genomsnittlig fängelsetid för mördare), men inte med andelen avrättade - - har testat Ehrlichs me- (Pasell, 1975). Klein m. fl. själva ekonometriker todik. Förutom den brist som kännetecknar alla ekonometriska undersök-

ningar, nämligen att man antar att allmänpreventiva faktorer påverkar krimi-

nalitet men att kriminalitet inte påverkar upptäcktsrisker och straff, hittade de tre centrala faktorer där små slumpmässiga mätfel systematiskt skapar en skenbar allmänpreventiv effekt. Författarna drar slutsatsen att det krävs årtionden av analytisk utveckling innan man kan dra säkra slutsatser. Vidare

tvivlar de på att den centrala trossatsen bakom dessa modeller- brottslingen

som rationell person vid ett beslut att dräpa eller mörda - är tillämplig på detta område. Frågan om allmänpreventionens verkningar är emellertid inte endast en fråga om dödsstraffets effekt utan omfattar hela rättsapparatens effekter på kriminaliteten. Daniel Nagin (1978) har sammanfattat de empiriska resultaten på området, framför allt på grundval av ekonometriska modeller, och ,därvid beskrivit 20 större undersökningar. Som indikationer på allmänpre- / ventionen (oberoende variabler) fanns i dessa undersökningar uppklaringsprocenten, den relativa andelen arresteringar, sannolikheten för fängelsestraff och mediantiden för vistelsen i fängelse. Med något undantag hittade man i undersökningarna ett negativt samband mellan dessa oberoende variabler och den polisanmälda kriminaliteten, dvs. ju mer allmänprevention desto mindre var brottsfrekvensen. Ändå blev Nagins slutsatser tämligen nedslående efter granskningen av den ekonometriska forskningen (s. 135):

Trots intensiva forskningsinsatser är de empiriska beläggen ännu inte tillräckliga för att få en klar bekräftelse på att en allmänpreventiv effekt existerar. Ännu viktigare är kanske. att bevisföringen är skrämmande olämplig för att få en god skattning av någon effekts storleksordning, vilken effekt det än må vara.

Nagins slutsatser grundades på följande huvudinvändningar mot undersökningarna och modellerna bakom:

1) Samband mellan allmänprevention och kriminalitet kan vara ett resultat av förändrade rapporteringssystem. 2) Enligt ekonomisk teori bör man även räkna med ett omvänt samband mellan allmänprevention och brottslighet. Ju större brottsligheten är, desto mindre orkar rättssystemet att svälja. dvs. den relativa andelen uppklarade brott. dömda och fångar minskar med ökad kriminalitet. Allmänpreventionen är enligt detta ingen oberoende variabel utan både beroende och oberoende. Om så är fallet finns det andra tolkningar än att det är en allmänpre-

32 Bilaga 2

ventiv effekt som ger de negativa sambanden mellan kontrollnivå och brottslighet i de ekonometriska studierna. 3) I dessa undersökningar kan man inte skilja mellan inkapaciteringens och allmänpreventionens effekter. Låt mig illustrera Nagins invändningar på grundval av en nyligen publicerad ekonometrisk undersökning av Harold Votey på svenskt material inriktad på frekvensen av a) brott mot person, b) egendomsbrott och c) svåra och dödliga trafikolyckor (Votey, 1982). Votey kom fram till att 1 % av resursökningen på det polisiära området leder till en minskning med 0,97 % av brottsfrekvensen för brott mot person, alternativt med 2,11 % av egendomsbrottsfrekvensen och alternativt med 0,52 % av de svåra och dödliga trafikolyckorna. Det är emellertid osäkert om resultatet verkligen håller. Att orsakssambanden går åt det allmänpreventiva hållet (ökade resurser ger mindre brott) vilar nämligen i hans modell på antagandet att genomsnittsinkomsten i befolkningen påverkar resurserna inom rättsväsendet, men inte kriminalitetsfrekvensen, ett antagande som inte utan vidare kan accepteras. Den amerikanska vetenskapsakademin tillsatte år 1976 en kommitté med nio ansedda forskare på det allmänpreventiva området under ordförandeskap av Alfred Blumstein. Panelen granskade den befintliga forskningen på området -i princip endast den ekonometriska - och kom till följande slutsat-

ser (Blumstein och Cohen, 1978, s. 3-14):

1) Det finns fel i dataunderlagen som lätt leder till systematiska fel. 2) Allmänprevention och inkapacitering brukar vara sammanblandade. 3) Det måste finnas korrekta antaganden (s. k. Identification restrictions) som gör det möjligt att avgöra hur det allmänt funna negativa sambandet mellan sanktioner och kriminalitet skall tolkas, om sanktioner påverkar kriminalitet, om kriminalitet påverkar sanktioner eller om kriminalitet och sanktioner påverkar varandra. 4) Inom den framtida forskningen bör man genomföra tidsserieanalyser på delstatsnivå (eller på ännu lägre nivåer), analys på utländska data och även befatta sig med andra forskningsansatser, t. ex. observationer av olika individers reaktioner på straffhot. De här redovisade ekonometriska undersökningarna kännetecknas liksom andra typer av surveystudier av den bristen att de inte nöjaktigt kan besvara frågor om orsak och verkan. Däremot är deras representativitet ofta tillfredsställande. Undersökningarna kan nämligen både genomföras för brottstyper av stor kriminalpolitisk betydelse och basera sig på förändringar av brottsligheten i hela befolkningen. Den omvända problematiken föreligger vid den experimentella forskningen. Här kan man i allmänhet dra säkra slutsatser om orsak och verkan, men det är problematiskt att generalisera resultaten. Vidare är lagstiftare och beslutsfattare inte beredda att sätta lagstiftningen och brottsbeivrandet ur spel på kriminalpolitiskt viktiga områden för att få veta, om brottsligheten under sådana förhållanden ökar. Därför är experimentell forskning på det här området inte vanlig. Och den_ som förekommer kretsar, såvitt det gäller planerade experiment, kring brottsområden av ringa intresse. Häri-

genom föreligger en risk att man drar felaktiga slutsatser när det gäller an-

nan brottslighet. De oplanerade experiment där lagstiftningen och/eller brottsbeivrandet plötsligt förändras eller sätts ur spel avser i allmänhet ext-

Bilaga 2 33

rema situationer eller förhållanden och de härvid vunna erfarenheterna behöver därför inte gälla under normala förhållanden. Vidare har moderna amerikanska projekt på det experimentella området utvärderats så bristfälligt, att slutsatser inte kan dras (Zimring, 1978). Ett av de naturliga experimenten är Trolles klassiska undersökning av brottsutvecklingen i Danmark, där polisen internerades av den tyska ockupationsmakten från september 1943 till krigsslutet (T rolle, 1945). Undersökningen visade att brottsligheten ökade kraftigt under den aktuella tidsperioden. Att vissa ordningsbrott ökade under en partiell polisstrejk i Helsingfors visade Takala (1979). I en holländsk stad upplyste man bilförare om att förstärkta poliskontroller skulle ske, speciellt med uppgift att kontrollera däckens kvalitet. Mätningar av däck på bilar parkerade i staden före och efter visade att åtgärden hade haft effekter (Buikhuisen, 1978). För Sveriges del utvärderades i vad mån närvaro av en polisman avhöll fotgängare från att gå över gator, när trafiksignaler visade rött (Persson, 1979). Undersökningen visade att polisens närvaro minskade den typen av förseelse kraftigt. I en annan undersökning, som avsåg utvecklingen av bedrägerier med bostadsbidragen, kunde visas att dessa bedrägerier minskade kraftigt, när upptäcktsrisken ökade genom att dataregistren samkördes (Kühlhorn, 1982). Allmänt sett stöder resultaten av nu nämnda experiment tesen att allmänpreventionen är effektiv (se Andenaes, 1975). Det är emellertid tvivelaktigt om de allmänpreventiva ambitionerna i dessa experiment kan förverkligas i större skala (t. ex. att man kan placera polismän vid övergångsställen med trafikljus). Vidare tycks ett samhälles brottslighet efter en tid anpassa sig till en högre kontrollnivå. Som exempel kan nämnas att H L Ross fann en kraftig allmänpreventiv effekt i samband med en skärpning av rattfyllerilagstiftningen i Storbritannien år 1967. Efter en tid försvann emellertid dessa effekter så gott som helt och hållet (Ross, 1973). Ross slutsatser om effekternas kortvarighet har dock starkt ifrågasätts på grundval av trendberäkningar på utvecklingen i Storbritannien (Philips m. fl., 1981). Ross har nämligen bl. a. inte tagit hänsyn till att alkoholkonsumtionen har ändrats och att detta kan svara för en del av rattfylleriets ökning. Detta skulle tala för att lagstiftningens allmänpreventiva effekt trots allt inte har urvattnats.

Har allmänpreventionen brottsminskande effekter?

Som redovisats i förra avsnittet finns det indikationer på att vissa allmänpreventiva åtgärder har positiva effekter för vissa brottstyper. De undersökningar som pekar i denna riktning medger emellertid inga generella slutsatser. Eftersom det allmänpreventiva området inte är öppet för experimentell forskningsverksamhet i större skala och eftersom icke-experimentella forskningsstrategier ej medger slutsatser om orsak och verkan, kommer det dessvärre inom en överskådlig framtid att vara omöjligt att dra entydiga slutsatser om att vissa allmänpreventiva åtgärder minskar vissa typer av brott. Emellertid vore det orimligt- om inte rent utav antiintellektuellt - att dra slutsatsen att det ej experimentellt bevisade inte existerar och att allmänpreventionen därför kan betraktas som en myt. För att understryka nödvändigheten och rimligheten i att bygga upp referensramar även utan att

34 Bilaga 2

ha avgörande statistiska bevis vill jag citera Donald T. Campbell, grand old man av den experimentella och kvasiexperimentella forskningstraditionen (Campbell, 1979, s. 50):

Alltför ofta tror socialvetenskapare av den kvantitativa skolan under påverkan av den logiska positivismens missionärer att kvantitativt vetande i den sanna vetenskapen ersätter kvalitativt vetande på grundval av det sunda förnuftet. I själva verket är situationen helt annorlunda. Vetenskapen är beroende av kvalitativt sunt-förnuft-vetande, även om vetenskapen i bästa fall kan tränga bakom den. Vetenskapen bestrider på slutet några detaljer i det sunda förnuftet, men den åstadkommer det bara genom att lita på den stora massan av sunt-förnuft-vetande som är kvar.

Det är graden av rimlighet i en allmänpreventiv teori resp. motteori som måste bilda utgångspunkten för resonemanget. När det gäller den indirekta dimensionen av allmänpreventionen, dvs. normbildningen, så torde det råda enighet om att varje socialt system skapar både normer och sanktioner mot normöverträdelser. Vidare är det uppenbart att ett differentierat och utvecklat samhälle måste lagfästa och övervaka dessa normer och bygga upp organisationer för detta ändamåLAtt straffsystemet har en moralbildande och moralförstärkande effekt i samhällen som av flertalet medborgare uppfattas som legitima, torde vara uppenbart. Att bestrida dessa grundläggande tankegångar skulle kräva en total revidering av många av de grundläggande teorier som socialvetenskapen bygger på och förmodligen av socialvetenskapen över huvud taget. Mer omtvistad är frågan om allmänpreventionens direkta dimension. Såsom den redovisade experimentella forskningen visar är allmänpreventionen verksam åtminstone vid mindre allvarliga brottstyper. Vidare kan man påvisa effekter genom att studera moderna områden, där en kriminalisering av vissa beteenden införts. Har införandet av generella straffsanktionerade hastighetsbegränsningar lett till en faktisk sänkning av maximifarten? Används bilbälten mera sedan det blivit straffbelagt att köra utan bilbälte? Har införandet av läkemedelskontrollen lett till att icke-legala läkemedel efteråt sålts i samma utsträckning? Eller visas våld på bio och TV, oberoende av om det finns förbud och censur eller ej? Ingen kan förneka att allmänpreventionen, dvs. förbudet, upptäcktsrisken och hotet om straff, i dessa fall är verksam och undertrycker de icke önskvärda beteendena. Samtidigt visar emellertid alla dessa erfarenheter, att allmänpreventionen inte minskar alla brott, utan endast leder till en relativ nivåförändring. Kriteriet för en effektiv allmänprevention är sålunda inte att brotten ”utrotas” utan att en viss brottslighet håller sig på en viss låg nivå. Vidare är vissa normer så internaliserade och reproducerbara genom de mänskliga samlevnadsformerna, att stödet genom lagstiftningen endast markerar de faktiska förhållandena. Vad motteorier, dvs. teorier som innebär att direkta allmänpreventiva verkningar saknas, beträffar har jag i litteraturen inte hittat annat än anekdoter. Paradexemplet mot allmänpreventionen är historien, att ficktjuvar inte brukade dra sig för att vid offentliga avrättningar av tjuvar bestjäla åskådarna. Anekdoten talar dock inte om för oss, om detta var undantag eller regel och inte heller hur ficktjuveriet hade utvecklat sig, om man ersatt de dåvarande straffen med rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse. Skönlitteraturen är annars full av berättelser om hur hotet om straff och risken för upp-

Bilaga 2 35

täckt har främjar folkets laglydighet men också av historier om att vissa personer vågade trotsa lagen och därigenom blev hjältar i de fall lagstiftningens moral kunde ifrågasättas. Forskningsresultat och erfarenheter talar för att man bör utgå från grundfilosofin att allmänpreventionen är effektiv både när det gäller den indirekta och den direkta dimensionen. Speciellt i det sistnämnda fallet bör dock beaktas, att effekten kan variera starkt för olika typer av brott, vid olika situationer och för olika målgrupper. Jag vill mot denna bakgrund sammanfatta och formulera några viktiga utgångspunkter.

a. Brottskontrollen påverkar och blir påverkad av brottsnivån. Som tidigare nämnts måste man räkna såväl med allmänpreventiva effekter som med att brottsligheten påverkar kontrollnivån. När det moraliskt onormala händer så ofta att det kvantitativt sett blir normalt ändrar också befolkningen sin syn på det kriminella och omdefinierar tidigare kriminella handlingar till acceptabla eller t. o. m. normala. Detta får sedan konsekvenser för lagstiftaren. Denna teori har för första gången utarbetats och formulerats av Wilkins (1964). Blumstein och Cohen (1973) har försökt att belysa förhållandet empiriskt. Ursprungligen kommer tankegångarna från sociologen Durkheim. Durkheim menade att samspelet mellan brott och brottskontroll ledde till en brottsnivå som var lagom och självreglerande.

b. Samhällsstrukturen påverkar både brottsligheten och nivån på kontrollen av brottsligheten. Av olika undersökningsresultat att döma leder en ökad urbanisering till en kraftigare social differentiering och en ökad brottslighet. Denna ökade sociala differentiering leder också till att styrmedel försvagas och till en minskad kontroll av brottsligheten (Kühlhorn, 1981). Brottslighet och kontroll påverkar inte bara varandra ömsesidigt som framgått ovan, utan blir därutöver påverkade av liknande komponenter i samhällsstrukturen.

c. Eftersom allmänpreventionen och brottsligheten sarnspelar med varandra

och med många andra samhällsfaktorer är det svårt att förändra den all-

mänpreventiva nivån och, i de fall där detta lyckas, att kunna iaktta för-

ändringar av brottsnivån. Det krävs djupgående förändringar av samhällsstrukturen för att förändra antingen brottsstrukturen eller brottskontrollen och den allmänpreventiva nivån. Som exempel på en sådan djupgående förändring kan nämnas en ökad jämställdhet mellan könen. En sådan förändring kan i sin tur påverka den allmänpreventiva nivån för brott med kvinnliga offer, t. ex. hustrumisshandel och våldtäkt.

d. Kontrollen av brottsligheten sker inte endast formellt genom rättsväsendet utan också informellt genom familjen, skolan, kamratkretsen etc.

En av de viktigaste förutsättningarna för laglydnad är att normerna blir internaliserade redan i föräldrahemmet; Den informella kontrollen är väsentlig för uppnående av framför allt de indirekta verkningarna av allmänpreventionen. Det skall emellertid i detta sammanhang påpekas att det som sker inte endast är att befolkningen blir påverkad av lagstiftningen utan be-

36 Bilaga 2

folkningen påverkar också lagen. I lagen finns många generationers erfarenheter kodifierade. Formell och informell kontroll påverkar varandra. Bristande informell kontroll kan på vissa områden kompenseras genom ökad formell kontroll och t. o. m. terror medan bristande formell kontroll kan ersättas med ökad informell kontroll och t. 0. m. privatjustis.

e. Eftersom allmänpreventionen också indirekt påverkar efterlevnaden av normer är exakta kunskaper om straffsatser och upptäcktsrisker hos poten-

tiella lagbrytare varken ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för laglydnad. Allmänt visar forskningen om den upplevda preventionen att det finns ett samband mellan den upplevda risken för straff och laglydnad - ju större risker man upplever, desto färre brott begår man (Jensen m. fl., 1978). Emellertid brukar sådana studier, som ofta bygger på självdeklarerad brottslighet, ge en dålig indikation över den verkliga brottsligheten på individnivå. Vidare är det möjligt att personer som uppger att de begår få brott legitimerar det med att de uppger att sådana brott medför höga straffrisker. De slipper på så sätt att framstå som moralister i en intervjusituation, men uppgifterna återspeglar således ej verkligheten. När det gäller de svenska påföljderna för brott tror allmänheten att de är av den stränghet som latituderna i lagarna anger. Det faktiska straffet enligt rättspraxis är således mildare än vad allmänheten tror (Lindén och Similä,

1982). I en nyligen genomförd undersökning av orsaksfaktorer bakom ratt-

fylleri framkom att det saknas ett samband mellan den faktiska och den upplevda upptäcktsrisken (Nordström, 1981). Den faktiska upptäcktsrisken är i allmänhet betydligt lägre än den upplevda. En svensk undersökning antyder att personer med hög självrapporterad kriminalitet tror att kriminalitet ger mildare straff än personer utan sådan kriminalitet tror (Bondeson, 1975). Av dessa undersökningar att döma synes det vara sannolikt att gruppen med låga kriminalitetsrisker och internaliserade normer upplever upptäckt och straff som ett ospecificerat hot och överskattar både upptäcktsrisken och straffets stränghet. Grupper med erfarenhet av upptäckt kriminalitet och straff har däremot mera realistiska föreställningar.

f. Besluten att begå brott eller att vara laglydig är inte endast av rationell na-

tur, och detta gäller även instrumentell brottslighet (brottslighet med ekonomisk vinning). Centralt för allmänpreventionen är idéen om den rationella människan, i varje fall beträffande de grupper vilka inte internaliserat samhällets rättsnormer. Många beslut om att begå brott kan emellertid knappast betraktas som rationella, i synnerhet mot bakgrund av den beskedliga ekonomiska utdelning som brottslighet av traditionell karaktär ger. Det är därför tvivelaktigt om dessa grupper påverkas av förändringar av upptäcktsrisken och/eller straffskärpningar. Det bör hållas i minnet att vissa andra icke kriminaliserade beteenden som rökning och storkonsumtion av alkohol innebär ett hot om invaliditet och t. o. m. för tidig död, men att vissa grupper trots detta fortsätter med sådana beteenden. Det kan sålunda inte uteslutas att brottslighet, i likhet med alkohol, narkotika och rökning, medför några element

Bilaga 2 37

som skapar ett psykologiskt beroendeförhållande, dvs. en förändring av verklighetsuppfattningen.

g. Inte endast sanktionshotet genom rättsväsendet utan också kunskaper och föreställningar om vård och behandling och om vårdkrävande människor påverkar laglydnaden. Kriminologen Jackson Toby (1981) har nyligen utvecklat tankegången att allmänpreventionen inte är begränsad till rättsväsendet utan att den också är relevant på behandlingssidan. Ingen vill ha samma egenskaper som vårdbehövande människor. Detta innebär att beivrandet av icke önskvärda beteenden i vissa fall kan förflyttas från rättsväsendet till vårdområdet, utan att allmänpreventionen härigenom sätts ur spel.

Del II

Individualpreventionen

Den brottsminskande effekt som verkställigheten av en påföljd får för lagbrytare kallas för individualprevention. Individualpreventionen berör sålunda endast brottslingar eller före detta brottslingar till skillnad från allmänpreventionen som omfattar hela befolkningen inklusive brottslingar. Individualpreventiva effekter kan åstadkommas genom avskräckning, vård eller isolering (inkapacitering) eller genom en kombination av dessa. Begreppet vård använder man för alla de åtgärder som vidtas i syfte att tillgodose de av klientens fysiska, psykiska och sociala behov, som klienten på grund av sjukdom eller andra skäl inte själv kan tillgodose. Om dessa åtgärder enligt beprövad erfarenhet är ägnade att angripa själva sjukdomen talar man om behandling. Ibland reserverar man, t. ex. inom psykiatrin, begreppet behandling för endast de farmakologiska programmen, ibland omfattar det dessutom de genom psykiatriker eller psykologer bedrivna professionella åtgärderna, t. ex. psykoterapi. Användandet av begreppen vård och behandling inom rättsväsendet står i strid med gängse definitioner. Det kan inte vara fråga om vård, om en fysiskt och psykiskt frisk person föri det förflutna liggande handlingar befinner sig i fängelse och därigenom berövas beslutsautonomin. Vidare kan det inte vara fråga om behandling, eftersom det inte finns medikament mot kriminalitet och inte heller professionella beprövade psykologiska metoder mot kriminella böjelser. Här är det i stället fråga om att verkställa ett straff. Samtidigt är det emellertid uppenbart att verkställigheten av ett straff kan domineras av åtgärder som även enligt klientens bedömning (eller åtminstone enligt beprövad erfarenhet) är ägnade att tillgodose hans fysiska, psykiska och sociala behov. Vidare kan det tänkas att det kan utvecklas professionella som är effektiva påverkningsmetoder mot vissa psykologiska problem vilka kan frambringa Och strävan brottslighet. både i Sverige och utomlands är att öka de positiva åtgärderna på bekostnad av de repressiva. Mot bakgrund härav vore det orimligt att begränsa sig till en repressiv terminologi. _ Enligt min mening ter sig begreppet rehabilitering” fruktbart. Detta begrepp har av en panel med amerikanska forskare definierats på följande sätt

(Sechrest m. fl., 1979, s. 20-21):

38 Bilaga 2

Rehabilitering är resultatet av varje planerat ingripande som minskar en lagbrytares fortsatta kriminella verksamhet, vare sig denna minskning har uppnåtts genom påverkan av personlighet, beteende, färdigheter, attityder, värderingar eller andra faktorer. Självläkningen och effekterna av ångest eller skrämsel är undantagna.

I praktiken berör forskningen på det individualpreventiva området denna rehabilitering. Det bör emellertid påpekas att vissa element i de rehabiliterande åtgärderna, som domstolsförfarandet, väntetider, olika degraderingar inom ramen för behandling innanför och utanför institutioner, säkert har en avskräckande eller ångestskapande dimension. De ”positiva” ingredienseri na i reaktionerna är emellertid dominerande.

Inkapacitering

Begreppet rehabilitering måste skiljas från begreppet ”inkapacitering”. Med inkapaciteringseffekter avser man resultatet av det förhållandet att en lagbrytare genom tvångsâtgärder förhindras att begå brott. Dessa tvångsåtgärder har för det mesta karaktären av frihetsberövande. Inkapaciteringens brottsminskande effekter kan undersökas på olika nivåer. För det första kan de studeras på individnivån - den effektivt inkapaciterade brottslingen antas återfalla i mindre utsträckning under fängelsetiden - och för det andra på samhällsnivån genom att lagbrytarna inte kan bedriva sin brottsliga verksamhet antar man att brottsnivån i samhället sjunker. Den senare effekten är omstridd, i varje fall vad gäller dess storlek. Effekten kan tänkas bli stor om en stor del av brottsligheten förövas av en relativt liten grupp lagbrytare, om de genomsnittliga fängelsevistelserna är relativt långa och om fängelsesystemet är så slutet att det verkligen isolerar de intagna från samhället. De båda sistnämnda förutsättningarna är, när det gäller egendomsbrotten, inte uppfyllda för Sveriges del.

Amerikanska undersökningar på området har visat olika resultat. Gemen-

samt i dessa undersökningar är att en minskning av brottsnivån genom inkapacitering förutsätter kraftiga höjningar av den genomsnittliga straffnivån i det amerikanska samhället. Exempelvis kom Petersilia och Greenwood

fram till att en minskning av antalet brott med 30 % kräver en femårig inka-

paciteringsperiod som reaktion för varje brott (Petersilia och Greenwood,

1978). Dessa forskare gjorde också en specialanalys avseende våldsbrottsligheten. En reaktion på våldsbrott som innebär en femårig inkapacitering skulle minska den av vuxna begångna våldsbrottsligheten med endast 5 %.De mycket skiftande och delvis motsägelsefulla resultaten beträffande inkapaciteringens effekt på brottsnivån beror på att man saknar tillförlitliga skattningar av den individuella risken för återfall och av variationer av denna risk för olika ålders- och gärningsmannagrupper (Cohen, 1978). Moraliskt har inkapaciteringstanken en mycket låg status, eftersom argumentet för inkapaciteringen - den förväntade framtida brottsligheten -innebär att man straffar lagbrytare för handlingar som de inte begått (BRÅ 1977). I detta sammanhang måste också nämnas, att förutsägelser om individuella återfallsrisker är tämligen osäkra och kännetecknas av många falska positiva (= lagbrytare där man förutsagt återfall, som inte inträffat) och falska negativa (= lagbrytare där man förutsagt laglydighet men där återfall in-

sou 1986:15 Bilaga 2 39

träffat). l ett svenskt material, bestående av ett representativt urval av samtliga år 1975 dömda våldsbrottslingar, genomfördes en analys vad gäller återfall i våldsbrott fram till 1980 med följande resultat (Kühlhorn, 1983).

Förutsagt Faktiskt återfall i våldsbrott under 5 år återfall i

våldsbrott	nej	ja	totalt
nej	3 660	829	4 489
ja	945	863	1 808
totalt	4 605	1 692	6 297

Andelen falska positiva är sålunda 15 %, andelen falska negativa 13 % och andelen korrekt förutsagda 72 %. I analysen kom också fram att den mera inkapaciterade gruppen brottslingar (som år 1975 dömdes till åtminstone 7 månaders fängelse, till internering, ungdomsfängelse eller sluten psykiatrisk vård) återföll relativt sett mindre ofta i våldsbrott i förhållande till prognosen än den mindre inkapaciterade gruppen. Däremot var återfallen i våldsbrottslighet av den mera inkapaciterade gruppen betydligt grövre: samtliga mord och dråp (27 stycken) som begicks av 1975 års våldsbrottslingar som återfallsbrott under en femårsperiod begicks av personer ur den mer inkapaciterade gruppen. Det finns sålunda en grupp av personer, som tidigare gjort sig skyldiga till både grova och många våldsbrott, som efter frigivningen återfaller i mycket grova våldsbrott. Även om det, som olika kriminologiska tänkare framhållit, är omoraliskt att orientera åtgärder i nuläget efter förväntade händelser i framtiden råder det ingen tvekan om att ett sådant förfaringssätt dominerar inte endast vårt vardagsliv, utan också många beslut på samhällsnivå. Vi spärrar personer från den högre utbildningen på grund av bristande förtroende för deras prestationer i framtiden, vi begränsar medborgarnas legala och ekonomiska möjligheter till alkoholinköp på grund av farhågor beträffande deras hälsa och vi tillåter aborter med hänsyn till moderns eller barnets framtida bekymmer. Denna prognostiska orientering är emellertid enligt min uppfattning i högsta grad moralisk. Det omoraliska kommer in först när denna bedömning av framtida händelser inte är kontrollerbar och/eller inte står i proportion till reaktionerna i nuet. Om bedömningar om framtiden skall vara kontrollerbara, måste de vara orienterade efter händelser i det förflutna, t. ex. återfallsfrekvensen och/eller speciella psykopatiska drag vid brottets utförande. Vidare anser jag att åtgärderna, i vart fall när det gäller de inkapaciterande reaktionerna, måste begränsas till en kategori av brott som är mycket allvarliga, t. ex. brott mot andra människors liv. Slutligen måste enligt min uppfattning ett beslut om inkapacitering kunna ändras, såvida klientens personlighet och/eller attityder förändrats. Enligt den svenska undersökningen om våldsbrott uppfyller påföljden överlämnande till sluten psykiatrisk vård nu nämnda kriterier. Denna påföljd tillämpas för t. ex. mer än två tredjedelar av de mycket grova misshandelsbrotten men förekommer ytterst sällan vid mindre allvarlig brottslighet.

40 Bilaga 2

Effekter av behandling för kriminalitet

År 1975 publicerades av Lipton, Martinsson och Wilks boken ”The Effectiveness of Correctional Treatment. Slutsatsen i boken, i vilken 231 metodologiskt acceptabla undersökningar analyserades, hade Martinsson sammanfattat redan ett år tidigare i Public Interest med följande 0rd: “Bortsett från några enstaka undantag har de rehabiliterande prestationer som har rapporterats än så länge inte haft någon märkbar effekt på återfallsbenägenheten. Liptons- m. fl. inventering av behandlingsforskningen inom det kriminologiska fältet är inte den enda. W C Bailey publicerade nio år tidigare en inventering av denna behandlingsforskning på grundval av 100 kvalitativt acceptabla undersökningar (Bailey, 1966). Han erhöll samma resultat som senare Lipton m. fl. Inom Norden har Britta Kyvsgaard gått igenom de skandinaviska effektmätande kriminologiska undersökningar som uppfyller kvalitetskrav såsom kontrollgrupp m. m. (Kyvsgaard, 1978). Av hennes undersökning framgår, att de skandinaviska förhållandena på området inte skiljer sig från de nordamerikanska. Martinssons rapport i Public Interest har väckt stort uppseende både i USA och Europa. Speciellt Palmer har ifrågasatt studiens resultat (Palmer, 1975). Han menade, att ungefär hälften av de i rapporten redovisade undersökningarna ätergav positiva eller åtminstone delvis positiva resultat. En annan typ av kritik, som riktats mot rapporten av Lipton, Martinsson och Wilks, gäller de kriterier som använts för att skilja mellan vetenskapligt ac-

ceptabla och icke-acceptabla studier (Halleck m. fl., 1977). Enligt denna kri-

tik har det valts ut så rigorösa kriterier på vetenskaplighet, att studier med normalt positiva rehabiliteringsresultat inte kommit med. En amerikansk panel av forskare, tillsatt av National of Scien- Academy ces, har närmare granskat den kritik som framförts mot Lipton, Martinsson

och Wilks (Sechrest m. fl., 1979). På uppdrag avlpanelen lät man i detta

sammanhang också genomföra en specialstudie bestående av 10:e urval av de undersökta studierna, om de var korrekt återgivna och tolkade (Feinberg m. fl., 1979). Panelen drog slutsatsen, att Lipton, Martinsson och Wilks hade genomfört ett noga och korrekt arbete och dragit rimliga slutsatser. Om någon misstolkning hade förekommit, så var den till förmån för positiva rehabiliteringsresultat. Panelen kritiserade däremot Palmers optimistiska tolkning, att närmare hälften av undersökningarna skulle ha positiva resultat. Liptons, Martinssons och Wilks studie täcker endast perioden 1945-1968. För tiden efteråt har en analys av moderna behandlingsförsök genomförts av Greenberg (1977) och en studie rörande institutionsbehandling av ungdomsbrottslighet i USA och Storbritannien av Brody (1976). I båda dessa inventeringar drar författarna slutsatser liknande dem som Lipton, Martinsson och Wilks drog. I allmänhet väntar man sig mer eller mindre positiva resultat av behandlingsarbetet. Visar nu massiva forskningsinsatser att dessa effekter uteblivit ligger det nära till hands att fråga i vad mån behandlingsarbetet har blivit utvärderat med felaktiga metoder. Vidare finns skäl att utreda i vad mån de undersökta behandlingarna är kvantitativt så massiva och kvalitativt så

Bilaga 2 41

att de rimligen kan förändra kriminella beteenden. Denna seövertygande, nare problematik kallas inom den internationella litteraturen för behandlingens integrity, som här skall översättas med behandlingens genomslagskraft.

Fel på metoderna för utvärdering?

såsom den finns representerad i den interna- Utvärderingsforskningen, tionella litteraturen, bygger på de erfarenheter och den metodik som utvecklats huvudsakligen inom medicinen. Grundprinciperna är härvid följande. för bedömningen av effektiviteten måste vara klientens kar- Utgångspunkt riär efter en behandlingsinsats på det område som varit föremål för behandlingen, t ex kriminalitet. Därför måste man samla in data under en viss ob-

servationstid efter behandlingen. Vidare måste det bevisas, att förändringen

verkligen har åstadkommits av behandlingsinsatsen och inte genom något eller genom det förhållandet att klienten bliannat, exempelvis självläkning vit äldre. Av bl. a. dessa skäl måste man ha med en s. k. kontrollgrupp som inte får någon behandling eller som får en annan, mindre intensiv behandling. Det finns en tämligen rikhaltig metodologisk litteratur över hur den här typen av utvärderingar kan genomföras. I princip råder också en stor enighet om metoderna. Utifrån dessa metodologiska kriterier kan avgöras, i vad mån en utvärdering uppfyller rimliga vetenskapliga krav.Det finns emellertid grupper som inte accepterar det här sättet att resonera och forska. De menar att man inte bör arbeta med kvantitativa och statistiska metoder. I regel har den kritik som då kommit fram, i polemik mot negativa resultat av

den vetenskapliga behandlingsforskningen, inte varit rationell (Kassebaum

m fl, 1971). En av de mer seriösa invändningarna har varit att behandlingen visserligen inte ger några direkta resultat, men att den förändrar livsödet med synliga effekter först långt efteråt, något som inte kan mätas inom ramen för normala vetenskapliga undersökningar. Denna teori har genom en studie med en mycket lång uppföljningstid nu emellertid kommit i gungning. År 1975 startade Joan McCord en efterundersökning av det välkända Cambridge Sommerville-projektet (McCord, 1978). Projektet startade

1935-1939 i Massachusetts och omfattade från början 650 pojkar. Det var

frågan om dels normala” pojkar, dels problempojkar. De delades in i 325 par på grundval av likheter i bakgrund, intelligens och personliga problem. Endast den ene av pojkarna i varje par skulle få behandling. Vilken det blev avgjordes med lottens hjälp. Pojkarna i behandlingsgruppen blev föremål för åtgärder genom professionella socialarbetare. Dessa hade som uppgift att bygga upp en tät personlig kontakt med pojkarna. År 1942 var 253 par kvar i programmet. Dessa blev föremål för den första uppföljningen som publicerades under 1950-talet. Enligt denna hade behandlingsinsatsen inte givit bättre resultat. Livskarriären för samma par fram till år 1975 fångades in i den nya utvärderingen. Som ogynnsamt resultat definierades kriminalitet, död före 35 års ålder eller de medicinska diagnoserna alkoholism, schizofreni eller mano-depressiva tillstånd. Det visade sig att 42 % av behandmot 32 % av kontrollpojkarna uppvisade ogynnsamma utfall. lingspojkarna Denna skillnad är statistiskt säkerställd. Vidare framkom, att de mest

42 Bilaga 2

ogynnsamma utfallen noterades för de pojkar som mycket tidigt blivit föremål för behandling, för de pojkar som fick en intensiv behandling samt för de pojkar som hade en tät relation med socialarbetarna. På grundval av statistiska analyser, intervjuer och registerdata försökte Joan McCord förklara detta ogynnsamma resultat, som för övrigt gick stick i stäv med pojkarnas subjektiva bedömningar av behandlingens effekter. Hennes tolkning blev att desillusionering var den mest sannolika förklaringen. Behandlingen hade skapat eller förstärkt orealistiska förväntningar, framför allt om äktenskapet och andra personliga relationer, som sedan inte infriades. Kontrollgruppen slapp att få dessa förväntningar och desillusionerades inte. En annan kritisk invändning mot den empiriska behandlingsforskningen gör gällande att forskningen bör koncentreras på observationer och studier av de terapeutiska processer som utvecklas mellan behandlare och patient och inte på experiment och statistik över återanpassningen. Mot denna bakgrund vill jag redogöra för ett av de första kontrollerade experimenten över huvud taget. Den österrikiske läkaren Dietl blev misstrogen mot en av de mest vanliga behandlingsmetoderna mot alla möjliga sjukdomar, nämligen åderlåtningen. Han delade med hjälp av slumpen upp ett patientmaterial som led av lungsot. Försöksgruppen fick den sedvanliga behandlingen, åderlåtning. Den andra gruppen, en kontrollgrupp, fick ett annat omtyckt botemedel, nämligen kräkmedel. Den tredje gruppen slutligen bildade den andra kontrollgruppen. Patienterna i den fick ligga till sängs och erhöll väntaoch-se-terapi”, dvs. ingen behandling alls. Resultatet som publicerade 1849 blev mycket överraskande (Dietl, 1849). Under experimentperioden dog av behandlingsgruppen med åderlåtning och i den första kontrollgruppen med kräkmedel 20 % av patienterna. Av den andra kontrollgruppen, den som inte fick någon behandling alls, dog endast 7 %. Det är knappast förvånansvärt att åderlåtningen som ett läkemedel snabbt försvann ur den klassiska skolmedicinen. Jag vill stanna ett ögonblick vid resultaten av Dietls undersökning. Hur kunde det hända, att generationer av läkare inte lyckades observera dessa förhållanden? Det kan knappast förklaras på annat sätt än att läkarna inte kunde varsebli någon kontrollgrupp, de behandlade alla och kunde inte få erfarenheter av patienter som slapp få behandling. Detta exempel kommer från det medicinska-naturvetenskapliga området. Det som kan göras gällande är att dessa experimentella metoder visserligen är tillämpbara på detta område-men inte inom det humanistiska eller sociala fältet - de visar aldrig något positivt resultat. Detta kan vara sant i sådana _fall, där det synes vara ofruktbart att renodla orsak och verkan. Detta förhållande föreligger definitivt inte på behandlingsområdet man vill just veta vilken verkan behandlingen kan få. Vidare visar just de här metoderna att

påverkanhar effekter, om man har att göra med grupper vars beteende är

lättare att påverka. Jag vill exemplifiera detta med ett nyligen publicerat experiment inom den förebyggande sektorn, genomfört med experimentella metoder (Kristenson, 1982). Inom ramen för Malmös allmänna hålsoundersökning fick 11.643 män genomgå ett GT-test (ett blodprov som visar hur alkoholen påverkar levern). Av dessa visade 585 höga GT-värden. Dessa delades slumpmässigt in i två

Bilaga 2 43

i grupper, en försöks- och en kontrollgrupp. Försöksgruppen erbjöds läkarkontakt, informerades om att dricka mindre och fick fortlöpande ta nya GTprov. Kontrollgruppens män däremot informerades per brev att vara restriktiva. De erbjöds att få kontrollera sitt GT-värde. Enligt Kristenson fick försöksgruppen inte någon terapi, utan uthålligheten i kontakten samt självkontroll genom GT-proven var ingripandets egentliga innehåll. Försöks- och kontrollgruppens karriärer skiljde sig väsentligt. Sjukfrånvaroni försöksgruppen blev 80 % lägre än i kontrollgruppen. Motsvarande skillnad beträffande vårddagar på sjukhus blev 60 % och för dödligheten 50 %. Det finns otaliga andra exempel som visar att den klassiska experimentmetoden förmår visa effekter för verksamheter där det är uppenbart att effekter kan åstadkommas. Emellertid kan det inte förnekas, att dessa metoder ofta är mycket grova. För att statistiskt säkerställda resultat skall uppnås krävs det antingen kraftiga effekter av en verksamhet eller experiment med många försökspersoner. När det gäller behandling av psykologisk natur är det enligt min uppfattning inte lika uppenbart att den ger effekter. I allmänhet har sådan behandling en alltför svag genomslagskraft för att åstadkomma bättre resultat om man inte genomför mycket kraftiga förändringar. På denna punkt råder det en stor enighet bland behandlingsforskare. Behandlingen har i regel inte den massivitet att den över huvud taget kan ge positiva resultat. I exempelvis en undersökning av frivården framkom att den genomsnittliga behandlingstiden ligger mellan 10-20 timmar per år och klient (Kühlhorn, 1979). Det är orimligt att utgå från antagandet, att denna tid är tillräcklig för beteendeeffekter. Även om man inom ramen för ett experiment skulle kunna åstadkomma en ökning av intensiteten med 50-100 % är det orimligt att tro att detta förändrar bilden. Givetvis finns det skillnader på hur man värderar denna brist på intensitet. En grupp tycker att ”behandling” aldrig har fått en chans. En annan grupp däremot menar att detta ligger i sakens natur: en kriminell längtar inte efter behandling såsom en patient efter sin medicin.

Effektiv behandling

De citerade granskningarna av den kriminologiska behandlingsforskningen tyder på att variationer inom ramen för den sedvanliga behandlingen inte ger effekter. Vidare ger en ytlig bedömning av intensiteten i sådana behandlingar fog för antagandet, att de normalt inte heller kan ge nämnvärda rehabiliteringseffekter. Grundhypotesen för behandlingsforskningen bör därför inte vara, att behandlingen ger effekter, utan om, dvs. huruvida behandling under vissa villkor ger rehabiliterande effekter. Kanske kan forskningen om masskommunikation, speciellt TV, tjäna som förebild. Även här hade man i början ett stort antal noll-effekt-undersökningar, när man utgick från tesen att TV-tittandet har allmänna effekter på vissa beteenden, t ex aggression. Först efter en tillfredsställande teoribildning och utvärderingar enligt dylika teorier har allt fler forskningsresultat visat, att TV under vissa villkor kan påverka aggressiva beteenden, även om graden av påverkan i allmänhet inte är stark. För att komma ett steg på väg i en diskussion om villkoren för effektiv

44 Bilaga 2

behandling har jag analyserat publicerade behandlingsexpenment som haft lyckade resultat. De är publicerade l olika facktidskrifter och rapporter och

är sammanfattade i en bok ”Effective Correctional Treatment, utgiven 1980 av Robert R Ross och Paul Gendreau (se appendix). Boken har skrivits l polemik mot publikationernâ med negativa behandlingsresultat och har fått

följande dedikation:

Tillägnas alla kriminalvårdsarbetare som trots alla tillkännagivanden av behandlingsnihilismens leverantörer har uthärdat med att ge sina klienter ef-

fektivt stöd.

I boken finns totalt 24 studier återgivna. Det rör sig om utvärderingar av försöksverksamheter i USA och Kanada. Med ett undantag är det frågan om studier som tidigare publicerats i fackpressen. En del av dessa studier är internationellt välkända. AV dessa undersökningar har jag av metodologiska skäl uteslutit elva, som antingen är behäftade med grövre metodfel eller i vilka avgörande me-

todfrågor inte alls eller inte nöjaktigt besvarats. Detta betyder emellertid

inte, att de övriga studierna är lnvändningsfria. Bortfallet eller dropout

spelar exempelvis en betydelsefull roll inom utvärderingsforskningen och

förhållandena när det gäller detta år i regel inte redovisade. Undersökningarna är redovisade enligt typ av verksamhet och/eller mål-

grupp för verksamhet, se följande sammanställning.

Typ-av Antal Antal här

verksamhet publicerade analyserade

Kontraktsvårds- 3 2 verksamheter 1) Verksamheter med 2 1 lagbfytarnas familjer Frivårdsverksamheter 12 6 för unga lagöverträdare Verksamheter i anstalter 4 2 för ungdomar Verksamheter för vuxna 3 2 lagöverträdare Totalt 24 13

l) Original diversion programs. Lagbrytarna ställs inför valet att antingen delta i

ett behandlingsprogram eller att bli föremål för normala rättsliga åtgärder.

Det är iögonfallande hur starkt verksamheter i anstalter och verksamheter för vuxna är underrepresenterade. På detta sätt skiljer sig för övrigt denna sammanställning över lyckade verksamheter från granskningar som innehåller både misslyckade och lyckade försök, t.ex. Liptons, Martinssons och Wilks”. I denna sistnämnda inventering finns betydligt oftare mer eller mindre normal kriminalvårdsverksamhet uvärderad, dvs. inte speciella försök utan verksamheter i anstalter och verksamheter som riktar sig till både unga och vuxna.

Bilaga 2 45

För att få grepp om vad som menas med vuxna och unga har jag samman-

ställt uppgifterna om åldersintervallema i de 13 analyserade undêfåökningarna.

Undersökningens beteckning ,åldersgrupper

Ouay m fl 12-16 år Seidman m fl 11-17 år Alexander m fl 13-16 år Lee m fl children Walter m fl 14-17 .år Ostrom m fl 15-16 år Chandler 11-13 år Palmer 13- 19 år Barkwell 13-17 år Maskin 15-17 år Sarason m fl 15 1/2-18 år Kloss 18-30 år Platt m fl 19 år och äldre

Personer under 18 år är relativt sällsynta inom den svenska kriminalvården.

Den stora majoriteten av projekten med dessa åldersgrupper som målgrupp

hade knappast kunnat genomföras inom ramen för den svenska kriminalvården. Varför ligger dessa lyckade försök, i viss mån i motsats till de misslyckade, i allmänhet utanför anstalter och varför har de i regel mycket unga lagbrytare

som målgrupp? Man måste vara utomordentligt försiktig att dra slutsatser, eftersom det är okänt varför vissa försöksverksamheter blir utvärderade och

andra inte. Enligt min mening kan man därför inte dra slutsatsen, att rehabiliteringsmöjligheterna för unga lagbrytare är bättre än för äldre och inte heller att det saknas möjligheter till rehabilitering i anstalt. Framför allt det se-

nare har blivit en kriminalpolitisk trossats i Sverige, som även fått uttryck i

direktiven till fängelsestraffkommittén. Den har egentligen inte fått stöd i

den vetenskapliga litteraturen. De amerikanska experiment på området som jag har sett ger inte anledning till slutsatsen, att rehabilitering efter fängelse skulle vara mindre sannolik än efter frivård. I en försöksverksamhet med

aktiv frivård jämförd med fängelse fick Lerman_ resultatet, att effekti-

(1975)

viteten var lika, men den intensiva frivården dyrare än fängelse.

Teorin att man inom ramen för en anstalt saknar _rehabilitgringsmöjlighe-

ter kan inte heller vidhållas. Det finns ett danskt experiment - metodologiskt väl genomfört - som visar att det gick bättre för en försöksgrupp än för

en kontrollgrupp på en institution, efter det att försöksgruppçn fått intensiva stödåtgärder (Berntsen och Christiansen, 1965). Ert av de få metodologiskt

acceptabla svenska institutionsutvärderingarna avser skyddstillsyn med an-

staltsbehandling (Lennéer-Axelsson m.fl. , 19.69). Efter massiva insatser gick

det bättre för försöksgruppen än för kontrollgruppen. Givetvis bör man mot bakgrund av dessa lyckade resultat inte glömma bort det faktum att majoriteten av utvärderingar av anstaltsvård inte har gett resultat.

positiva

Det kan här påpekas att samma amerikanska panel av forskare som grans-

kat Liptons m.fl. genomgång av den amerikanska behandlingsforskningen

har hållit utkik efter nya möjligheter för rehabilitering både _iitOm frivården

och anstaltsvården. Panelen har dock inte på något sätt formulerat ens en

46 Bilaga 2

hypotes över anstaltsvårdens generella underlägsenhet. De två undersökningar som den svenska trossatsen om anstaltsvårdens underlägsenhet vilar på är av s.k. ex-post-facto-karaktär (Börjeson, 1966; Bondeson, 1977). I båda materialen får de mest belastade klienterna de mest ingripande påföljderna och man vet inte om de redovisade skillnaderna återspeglar den sociala verkligheten eller ett statistiskt fenomen, som är oundvikligt med data och samband av den här typen, även om man tar hänsyn till klienternas olika utgångsläge. Det sistnämnda förhållandet är i den statistiska litteraturen mycket väl dokumenterat. Det innebär i praktiken, att åtgärderna mot de mest belastade klienterna, dvs. de mest ingripande åtgärderna, alltid visar de sämsta resultaten, även om de i sig händelsevis skulle vara lika effektiva eller t. o. m. något effektivare än de minst ingripande åtgärderna. Men jag vill också redogöra för resultaten av de här två undersökningarna. Bondeson drog slutsatsen att endast Villkorlig dom (ingen behandling) gav bättre resultat än skyddstillsyn (övervakning) och att enbart övervakning gav bättre resultat än övervakning, som inletts med en kort anstaltsvistelse (skyddstillsyn med anstaltsbehandling). Börjeson fick fram att endast övervakning var bättre än anstaltsvård, men även att en lång anstaltsvård var bättre än en kort och att anstaltsvård med åtföljande övervakning var bättre än anstal.tsvård utan sådan Övervakning (det senare var en trend som inte var statistiskt säkerställd). För egen del ser jag knappast några möjligheter att dra några slutsatser med hänsyn till den statistiska problematiken och ännu mindre med hänsyn till resultatens bristande logik. Som skäl för fängelsestraffets underlägsna rehabiliteringsmöjligheter har åberopats förhållandet, att det i fängelser uppstår internkulturer vilka främjar inlärning av kriminella värderingar och bildar en kompakt mur mot rehabiliteringssträvanden. I detta resonemang om fängelsets skadlighet har dock glömts bort problematiken med de icke frihetsberövande påföljderna, nämligen att klienten inom frivården ofta ingår i kriminella gäng och har, i motsats till fängelseklienten, stora möjligheter att redan under behandlingstiden förverkliga kriminella planer. Sett i perspektivet av den internationella behandlingsforskningen finns det för problemet anstaltsvård-frivård inget utrymme för trossatser, utan även här gäller att man bör ställa följande frågor. Vilken typ av klient med vilka problem finns? Vilken typ av institution och/eller vilka icke-institutionsbundna alternativ är bäst lämpade? Att svaren för exempelvis svårt kriminaliserade lagbrytare med narkotikaberoende blir annorlunda än för unga förstagångsförbrytare är uppenbart. De här tankegångarna om fängelsets och frivårdens möjligheter till rehabilitering betyder givetvis inte en uppmaning till ett uppbrott från en kriminalpolitik som vill minska användningen av frihetsberövande påföljder. Det råder ingen tvekan om att ett fängelsestraff innebär ett kännbart ingrepp i människans självständighet och grundläggande rättigheter. Redan detta är skäl nog att ständigt ifrågasätta påföljdstyper som innebär frihetsberövande.

Behandlingens massivitet

När det gäller frågan om behandlingens genomslagskraft har jag vid min genomgång försökt att få grepp om den konkreta intensiteten av behandlingar.

SOU 1986: 15 2 47

Bilaga

Uppgifter i detta hänseende i de tidigare nämnda 13 analyserade studierna återfinns i följande sammanställning.

Studiens Intensitet beteckning

Quay m fl Uppgift saknas Seidman m fl 6-8 timmar/vecka under 41/2 månad Alexander m fl Uppgift saknas Lee m fl 1-2 ggr i veckan utöver normal övervakning Walter m fl l. Varje vecka en feed-back report från arbetsgivare; 2. varje vecka en personlig diskussion mellan klient och behandlingsorganisation; 3. varje vecka personligt möte mellan arbetsgivare och behandlingsorganisation. (Personlig kontakt mellan klient och behandlingsorganisation var under fas l en gång i veckan, fas 2 en gång varannan vecka och fas 3 var det inga formella kontakter.) Ostrom m fl 1 möte 2 timmar/vecka Chandler 1/2 dag/vecka under 10 veckor Palmer Tät övervakning - om det behövdes dagligen även vid veckoslut och kvällar Barkwell 4 kontakter/månad minimum Maskin Uppgift saknas Sarason m fl 16 grupp-terapi-möten Kloss Genomsnitt: 5-7 kontakter/vecka under 12 månader Platt m fl men verksamheten Ej tidsangivelser för terapiintensiteten, hade 4 steg och man fick avancera först efter lyckade test. Vidare fanns det familjerådgivning varje söndag, grupplerapi för gifta par varje söndag, stormöte med alla anställda och klienter varje söndag samt individuell rådgivning, öppen för personal och anställda.

I regel är behandlingsinsatsen olika lång för olika individer. Den varierar mellan någon månad och ett år. Behandlingsintensiteten uppgår till minst en gång i veckan. I ett antal fall har behandling skett flera gånger i veckan. Detta är en betydligt tätare kontaktfrekvens än den som framkommit i undersökningar av den svenska frivården (Kühlhorn, 1979). Tyvärr redovisas i regel inte i vad mån planerade kontaktfrekvenser avviker från de faktiska, dvs. i vilken utsträckning som planerad verksamhet genomförs konsekvent. Emellertid är det förbluffande vilka organisatoriska som ansträngningar görs för att behandlingen inte skall tappa sin genomslagskraft. I ett program exempelvis (Seidman m.fl.) är verksamheten uppdelad i delprogram. Varje delprogram leds av två chefer, som leder två studenter på doktorandnivå. Dessa svarar för en verksamhet av lekmän, vilka är de som genomför behandlingsarbetet. Det hela hålls ihop genom en effektiv återkopplingsplan. En annan verksamhet (Walter m.fl.) bygger på arbetsanpassning. Arbetsgivare som anställer en klient får hälften av klientens lön ersatt men måste i gengäld dagligen underteckna en blankett som innehåller om uppgifter ankomst etc. Klienten punktlig skall varje vecka visa de dagliga rapporterna för behandlaren. För allt positivt som inträffat får han då beröm. Rapporter-

48 2

Bilaga

na är underlag för att klienten får betalt; lönen utbetalas genom behandlingsorganisationen varje dag. Givetvis uppkommer härvid frågan, i vad mån en organisation kan bevara ett så tätt kontaktsystem och vidmakthålla den behövliga framåtandan. Kan dessa försök upprepas och kan verksamheten göras bestående? Så här be-

svarar en av de ansvariga för ett lyckat försök den frågan (Ross m.fl.,

1980, s. 365):

Enligt det intryck jag har fått (och även i enlighet med data från andra studier) är en organisation benägen att hamna i ett jämviktsläge med en aktivitetsnivå som tillgodoser organisationens omedelbara behov men som torde leda till ett stillastående, såvida den inte får uppmuntran och förstärkning utifrån. Verksamhetens hjul fortsätter att rulla och ger sken av rörelse utan att den dras framåt. Betydelsefull är givetvis inte endast kvantiteten av kontakterna utan också kvaliteten. Denna är dock mycket svår att bedöma. Ett sätt är att se efter i vad mån behandlingsmetoden är orienterad efter en teori. I endast två av de 13 analyserade undersökningarna saknas en utförlig diskussion om den centrala teorin eller åtminstone idéen bakom verksamheten, i de övriga finns den utförligt diskuterad. lngen av dessa idéer är av typen mer tid för klienterna”, ”bättre utbildning, ”mera samarbete”. mera resurser eller att se klienten i ett helhetsperspektiv utan det är frågan om innehållsrika resonemang, antingen rörande speciella psykologiska eller socialpsykologiska problem hos klienterna och/eller syftande till att effektivt förstärka socialt önskvärda beteenden. Man kan urskilja tre olika typer av teorier. Den första typen utgörs av vetenskapligt underbyggda teorier som skall tillämpas framför allt inom ramen för behandlingsverksamhet, genomförd av professionella terapeuter. Som ett exempel vill jag nämna Sarasons m. fl. försök med gruppterapi. Utgångspunkt är Banduras välkända inlärningsteori, där inlärningen sker via modeller. Dessa modeller var specialutbildade doktorander i psykologi. De fick vara modeller i gruppsammanträden med olika ämnen, t. ex. hur man söker jobb eller hur man kan motstå frestelserna att engagera sig i kriminalitet i gänget. Den andra teoritypen är oftare avsedd för icke-professionella behandlare. Teorin har i dessa fall omarbetats till teoretiskt orienterade riktlinjer. Som exempel må tjäna Lees m. fl. experiment. Den centrala idéen var, att den konventionella, auktoritära övervakningen måste kompletteras med en icke-auktoritär, klientorienterad verksamhet. Som riktlinjer gällde för de frivilliga övervakarna att man skulle koncentrera sig på klientens attityder och tänkande, att det var klientintressena som skulle bilda utgångspunkten och inte samhällets normer samt att mötena med klienten skulle ske i klientens naturliga miljöer och inte på kontor. Eftersom övervakarna träffades varje vecka, kunde denna idé förstärkas och upprätthållas. Den tredje typen av teorier avsåg en ändamålsenlig matchning av klient och övervakare. Här återfinns dels två försök bakom vilka tanken var att klienter med liknande psykologiska läggningar eller reaktionsmönster skulle behandlas av övervakare med ett likforrnigt sätt att arbeta (Palmers och Barkwells utvärderingar), dels ett tredje försök som gick ut på att man för klienterna rekryterade lekmannaövervakare med en liknande bakgrund som klientens, men utan att denne övervakare var kriminell eller så lågt utbildad som klienten.

Sammanfattande bedömning av rehabiliteringens effektivitet

Allmänt sett visar de godtagbart utvärderade försöken inom kriminalvården att variationer i behandlingen inte åstadkommer effekter. Detta är med hånsyn till behandlingens bristande massivitet och kvalitet i och för sig inte för-

Bilaga 2 49

vånansvärt. Det finns emellertid undantag. Dessa undantag kännetecknas av följande egenskaper. 1. De riktar sig selektivt till vissa klientgrupper och ligger inom det konstruktiva och inte inom det repressiva fältet av individualpreventionen och förutsätter samarbete och samförstånd mellan klient och behandlare. 2. De är relativt massiva och organiserade på så sätt att massiviteten bibehålls och entusiasmen inte kan slockna. 3. De bygger i allmänhet på en teori, men det är okänt i vad mån teorin har funktionen att entusiasmera personalen och kanske klienten eller i vad mån själva tillämpningen av teorin gör behandlingsmetodiken mer professionell och därigenom förbättrar rehabiliteringen. 4. Det är inte en grundteori som tillämpas för olika målgrupper och situationer, utan det är flera olika teorier.

Hittills har det repressiva fältet inom individualpreventionen, nämligen avskräckningen, inte berörts. Kan återfallsbenägenheten minskas genom att klienten utsätts för mer förnedrande åtgärder? Det kan inte uteslutas, men eftersom denna typ av står i konflikt med våra grundläggan-

åtgärdsstrategi

de värderingar finns det ingen anledning att utveckla antaganden om teorins och förnedringens olika konsekvenser på detta område. Hela det repressiva området har en etisk dimension. Genom straffet tillfogas lagbrytaren lidanden. De frihetsberövande åtgärderna begränsar exempelvis på ett dramatiskt sätt beslutsautonomin och detta - när det gäller de långvariga frihetsstraffen -för 10-15 % av den dömdes totala livslängd. De ekonomiska sanktionerna kan få betydande konsekvenser för lagbrytarens framtida livskvalitet. Vidare medför alla påföljder mer eller mindre svåra psykologiska påfrestningar, som i vissa fall är så allvarliga att den dömde tar sitt liv. Denna etiska aspekt av individualpreventionen sätter ett tak för civiliserade samhällens möjligheter till ingripande sanktioner och därmed direkt eller indirekt för massiviteten av insatserna.

Del III Kriminalpolitiska slutsatser

Allmänpreventionen hör i större utsträckning än individualpreventionen till de områden där en statistisk bevisföring är svår att genomföra. Den forskning på det allmänpreventiva området som medger vissa slutsatser är därför inte omfattande. Emellertid visar naturliga experiment på det allmänpreventiva området i allmänhet brottsminskande effekter, vilket är sällsynt i utvärderingen av experiment på det individualpreventiva fältet. Vidare förefaller det också i och för sig vara sannolikt att allmänpreventiva effekter kan uppnås. Däremot förefaller det knappast vara rimligt att, med hänsyn till den bristande massiviteten av behandlingen, vänta sig annat än i bästa fall marginella resultat av individualpreventiva insatser i form av personal och pengar. Detta utesluter inte att speciella insatser för vissa typer av lagbrytare kan bli framgångsrika, såvida vissa organisatoriska villkor är uppfyllda. Sett i detta perspektiv talar de av mig redovisade resultaten för att allmänpreventiva synpunkter bör ges företräde framför individualpreventiva.

50 Bilaga 2

Denna allmänpreventiva prioritering måste dock balanseras med etiska individualpreventiva aspekter. När det gäller allmänpreventionen synes den indirekta dimensionen, dvs. normbildningsaspekten, vara den viktigaste. Den är också mindre omstridd än den direkta dimensionen, dvs. laglydnaden på kort sikt. Beträffande den sistnämnda tycks upptäcktsrisken ha den största betydelsen - det är den faktor som för det mesta förändrats i experimenten. Totalt sett skulle man vilja ge följande rekommendationer: 1. Utforma reaktionssystemet mot brott i första hand med hänsyn till allmänpreventionens indirekta dimension, dvs. inlärning av en skala om brottens olika moraliska status. Kodifiera brottens moraliska status genom straffvärden. Ta vid dessa straffvärden hänsyn till en generell princip på det individualpreventiva området, nämligen att ej tillfoga lagbrytare orimliga lidanden. Reglera mer tillfälliga krav på krafttag mot en viss brottstyp genom höjning av upptäcktsrisken och inte genom en höjning av straffvärdet. I de fall där upptäcktsrisker inte är direkt påverkbara måste indirekta metoder prövas, t. ex. underlättande av brottsanmälan, tekniskt brottsskydd och regler för rapporteftergift och/eller åtalsunderlâtelse. Undvik förhållanden, där straffvärdena är mycket höga och upptäcktsriskerna mycket låga. Var medveten om att det är tvivelaktigt om de grupper som inte internaliserat samhällets rättsnormer, dvs. en stor del av dem som ägnar sig åt att begå brott, påverkas av förändringar av upptäcktsrisken och/eller straffskärpningar. Se till att det för påföljderna fängelse och skyddstillsyn (eller delar av dessa påföljder) finns alternativ eller varianter, som innebär en massiv insats av rehabiliterande karaktär. 9. Se till att sådana alternativ inte innebär fördelar vad gäller permissionstäthet, personlig frihet etc. 10. Ge personer, som dömts till fängelse eller skyddstillsyn, möjlighet att välja mellan ett normalt verkställande eller en massiv insats av rehabiliterande karaktär.

Bilaga 2 51

APPENDIX

De undersökta studierna finns publicerade i Ross, Robert R, och Gendreau, Paul (ed) (1980): Effective Correctional Treatment, Butterworths, Toronto med följande kapitelnummer: 4. Quay H C and Love C T: The effect of a juvenile diversion program on rearrests 6. Seidman E, Rappaport J and Davidsson W S: Adolescents in legal jeopardy: initial success and replication of an alternative to the criminal justice system. 7. Alexander J F and Parsons B V: Short-term behavioral intervention with delinquent families: impact on family process and recidivism. 10. Lee R and McG Haynes N: Project CREST and the dual-treatment approach to delinquency: methods and research summarized. 11.Walter T L and Mills C M: A behavioral-employment intervention program for reducing juvenile delinquency. 13. Ostrom T M, Steele C M, Rosenblood L K and Mirels H L: Modification of delinquent behavior. 14. Chandler M J: Egocentrism and antisocial behavior: The assessment and training of social perspective-taking skills. 15. Palmer T: The youth authoritys community treatment project. 16. Barkwell L J: Differential treatment of juveniles on probation: an evaluative study. 22.Maskin M B: The differential impact of workoriented vs. communication-oriented juvenile correction programs upon recidivism rates in delinquent males. 23. Sarason I G and Ganzer V J: Modeling and group discussion in the rehabilitation of juvenile delinquents. 25. Kloss J D: Success and failure in the evaluation of behavioral community treatment. 26. Platt J J, Perry G M and Metzger D S: The evaluation of a heroin addiction treatment program.

Litteratur

Andenaes J (1974): Punishment and deterrence. Ann Arbor. Andenaes J (1975): General Prevention Revisited. Research and Policy Implications: General Deterrence - a conference on current research and standpoints, June 2-4, 1975; Brottsförebyggande rådet, Report 2, Stockholm. Bailey W C (1966): Correctional Outcome: an evaluation of 100 reports. The Journal Criminal Law, Criminology and Police Science 57: 153-160. Ball John (1956): The Deterrence Concept in Criminology and Law. Journal Crim. Law, Criminology and Police Science, pp 347-354. BRÅ (1977): Nytt straffsystem. Idéer och förslag; Brottsförebyggande Rådet; Rapport 1977:7, Stockholm. Berntsen K och Christiansen K.O. (1965) A Resocialization Experiment with Short-Term Offenders; in Scandinavian studies in Criminology, Vol 1; Universitetsforlaget, Oslo.

52 Bilaga 2

Blumstein Alfred and Cohen Jacqueline (1973): A Theory of the Stability of Punishment. Journal Crim. Law, Vol 64, No 2. Blumstein Alfred and Cohen Jacqueline (eds) (1973): Deterrence and Incapacitation: Estimating the Effects of Criminal Sanctions on Crime Rates. National Academy of Sciences, Washington D C. Dietl J (1849): Der Aderlass in der Lungenentzündung, Wien. Ehrlich Isaac (1975): The Deterrent Effect of Capital Punishment - a question of life and death. American Economic Review 65 (3). Emrick C D ( 1975): A Review of Psychologically Oriented Treatment of Alcoholism, Journ Stud Alc, Vol 36 No 1288-108. Feinberg S and Grambsch P (1979): An Assessment of the Accuracy of the Effectiveness of Correctional Treatment. Appendix i Sechrest L., White S O and Brown Elizabeth (eds) (1979). The Rehabilitation of Chriminal Offenders: Problems and Prospects. National Academy of Sciences, Washington DC. Greenberg D F (1977): The Correctional effects of Corrections: A survey of evaluations in Greenberg D F (ed): Corrections and Punishment. Sage Publ, Beverly Hills. Hagen J (1974): Extra-legal Attributes and Criminal Sentencing: An Assessment of a Sociological viewpoint. Law and Society Review 8. Halleck S and Witte A (1977): Is rehabilitation dead? Crime and Delinquency 23: 372-380. von Hofer, H (1984) Rätts- och socialstatistik, Promemoria 1983:12, Brott och straff i Sverige. Jensen F, Erickson M L, Gibbs J G (1978): Perceived risk of punishment and self-reported delinquency. Social Forces 57. Jesness C (1980): Was the Close - Hocton Project a ”Summer” i Ross and Gendreau: Effektive Correctional Treatment, Butterworth, Toronto. Kassebaum G, Ward D and Wilkner D (1971): Prison Treatment and Parole Survival: An Empirical Assessment. Wiley, New York. Klein L R, Frost B and Filatov V (1978): The Deterrent Effect of Capital Punishment: An Assessment of the Estimates in Blumstein A, Cohen J and Nagin D (eds), Deterrence and Incapacitation: Estimating the Effects of Criminal Sanctions on Crime Rates. National Academy of Sciences, Washington DC. Knutsson J och Kühlhorn E (1980): När checkbedrägerierna försvann. Brottsförebyggande rådet. Rapport 1980:4. Stockholm. Kristenson H (1982): Studies on alcohol related disabilities in a medical intervention program in middle aged males. Department of alcohol disease and Internal Medicine, Section for preventive Medicine, University of Lund, Malmö General Hospital. Kühlhorn E (1979): Frivård och rehabilitering, BRÅ rapport 1979:3. Kühlhorn E (1981): Om brottslighet i svenska kommuner i Brottsutvecklingen. Lägesrapport 1981. Brottsförebyggande rådet, rapport 1981:1. Stockholm. Kühlhorn E och Svensson B ( 1982): Crime Prevention. Report No 9. Brottsförebyggande rådet, Stockholm. Kühlhorn E (1982): Juggling with Housing Allowances. An example of prevention of crime against welfare society. Kühlhorn and Svensson (eds), Crime Prevention, BRÅ report nr 9. Liber, Stockholm.

Bilaga 2 53

Kühlhorn E (1983): Våldsbrottsligheten i teoretisk belysning i Våldsbrottsligheten i Sverige; BRÅ-rapport; Liber, Stockholm.

Kyvsgaard Britta (1978): Straffsystemets Virkning. En redegörelse for undersögelser over straffe- og behandlingsforanstaltningens effektivitet overfor lovoverträdare. Köpenhamns universitet. Lennéer-Axelsson B och -Thylefors I (1969): En individualterapeutisk effektstudie. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, Göteborg. Lerman P (1975): Community Treatment and Social Control. The university of Chicago Press, Chicago. i Lindén P-A och Similä M (1982): Rättsmedvetandet i Sverige. BRÅ 1982:1. Liber, Stockholm. Lipton D, Martinson R and Wilks J (1975): The Effectiveness of Correctional Treatment: A Survey of Treatment Evaluation Studies. Praeger, New York. Martin S E, Sechrest L B and Redner R (Eds) (1981): New Directions in the Rehabilitation of Criminal Offenders, Washington DC, National Academy Press. McCord (1978): A thirty-year follow-up of treatment effects. American Psychologist 33(3): 284ø289. Mayer H (1936): Das Strafrecht des deutschen Volkes. Stuttgart. Nagin Daniel (1978): General Deterrence: A Review of the Empirical Evidence in Blumstein & Cohen (eds), Deterrence and Incapacitation: Estimating the Effects of Criminal Sanctions of Crime Rates. National Academy of Sciences, Washington DC. Nordström Thor (1981): Studies in the Causation and Prevention of Traffic Crime. Almqvist & Wiksell International, Stockholm. Ohlin Llyod E (1970): A Situational Approach to Delinquency Prevention. Washinton DC; U S Government Printing Office. Palmer T B (1975): Martinson revisited. Journal of Research in Crime and Delinquency 12: 133-152. Pasell P (1975): The Deterrent Effect of the Death Penality: A Statistical Text. Stanford Law Review 28 (1). Pasell P and Taylor J B (1976): The deterrence controversy: Reconsideration of the time series evidence in Bedan H, Pierce C (eds) Capital Punishment. AMS press, New York. Persson Leif G W (1980): Hidden Criminality - Pheoretical and Methodological Problems, Empirical Results. Department of Sociology, University of Stockholm. Petersilia J and Greenwood P. W. (1978). Mandatory prison sentences: Their projected effects on crime and prison populations. Journ. of Crim. Law and Criminology; 69 (4), 604-615. Phillips L, Subhash R and Votey H (1981): Forecasting Highway Causalities: The British Road Safety Act and a Sense of Deja Vu; paper presented at the 33rd Annual Meeting of the American Society of Criminology, 1981, Washington DC. Roos H L (1973): Law, Science and Accidents. Journal of Legal Studies 2. Roos R and Gendreau P (ed) (1980): Effective Correctional Treatment. Butterworth, Toronto.

54 2

Bilaga

Saltzman L, Paternoster R, Waldo G P, Chinicos T (1981): Deterrent and Experientel Effects. The problem of Causal Order in Perceptual Deterrence Research paper, presented at the 33rd Annual Meeting of the American Society of Criminology, 1981, Washington DC. Sechrest L, White S O and Brown Elizabeth (Eds) (1979): The Rehabilitation of Criminal Offenders: Problems and Prospects. National Academy of Sciences. Washington DC. Sellin Thorsten (1959): The Death Penalty. Philadelphia. American Law Institute. Takala H, Mäkinen T and Sirén R (1979): The police strike in Finland in Knutsson J, Kühlhorn E and Reiss A jr (eds) Police and the Social Order - Research rådet. Re- Contemporary Perspectives. Brottsförebyggande port No 6, Stockholm. Tittle Charles R (1975): Labelling and Crime: An Empirical Evaluation in Gove (ed) The Labelling of Deviance Evaluating a Perspective. Sage Publications, New York. Toby J (1981): Deterrence without Punishment, Criminology. Vol 19, pp 195-209. Trolle (1945): Syv maaneder uden politi. Köpenhamn. Votey Harold L Jr (1982): Crime and its Control in Sweden. An econometric study of causal and deterrent effects, in Kühlhorn E and Svensson B: Crime Prevention, The National Swedish council for Crime Prevention, Report Nr 9; Stockholm. Wilkins Leslie T (1964): Social Deviance. Social Policy, Action and Research. Tavistock. Zimring Franklin E and Hawkins Gordon J (1973): Deterrence. The Legal Threat in Crime Control. Chicago. Zimring Franklin E (1978): Policy Experiments in General Deterrence. 1970-75 in Blumstein A and Cohen J: Deterrence and Incapacitation: Estimating the Effects of Criminal Sanctions on Crime Rate. National Academy of Sciences, Washington DC.

3 Om av

Bilaga användning straffrättsliga

i Norden,

påföljder Västtysk-

land och

England*

av Knut Sven

Inledning

1.1 Allmänt

Komparativa undersökningar av olika staters rättssystem inskränker sig i allmänhet till jämförelser av teoretisk art. Man jämför med andra 0rd regelsystemen och de principer dessa vilar på. Hur nyttig denna verksamhet än måtte vara ger den inget riktigt svar på den fundamentala fråga som är all komparativ forsknings viktigaste, nämligen hur de olika rättssystemen faktiskt tillämpas. Rättsteoretiska undersökningar är föga ägnade att ge svar på denna fråga. Râttsregler kan finnas som inte tillämpas, vilket ej kan utläsas av lagen. Och rättsregler kan finnas som verkar exakt lika i två länder, men deras faktiska tillämpning kan vara helt olika.

Två exempel: Såväl den norska som den danska strafflagen har en form för frihetsberövande som är jämställd med fängelse nämligen hefte (N Strl § 15, D Strl § 31). Den danska används mycket flitigt, den norska har inte använts på 50 år.

Syftet med denna rapport är att ge en beskrivning av hur de beslutande organen (främst domstolarna) i resp. land använder straffrättsliga påföljder. Denna utgångspunkt har valts därför att det primära för lagstiftaren - och därmed för fängelsestraffkommittén - just är styrningen av beslutsorganens påföljdsval. . Det kan emellertid finnas anledning påpeka att det även finns andra sätt att empiriskt beskriva och jämföra olika länders sanktionspraxis. I den internationella kriminologiska litteraturen koncentrerar man sig sålunda i huvudsak på fängelsestraffet vid jämförelser av detta slag, och man har i allmänhet som mått det s.k. ”fångtalet, dvs. antalet fångar per en bestämd dag. Detta mått har emellertid den bristen att det är okänsligt för genomströmningen så att man exempelvis får samma fångtal i ett land med 100 långtidsdömda och 1 200 enmånadsdömda som i ett annat land med 190 långtidsdömda och endast 120 enmånadsdömda (nämligen 200). Ett annat mått är antalet nyintagna resp. utskrivna per år, vilket dock heller inte säger något om frihetsberövandets längd. Det bästa måttet - som dock ej används idag - på hur ett land faktiskt använder frihetsberövande påföljder vore en statistik över antalet utskrivna per år redovisade på den tid de faktiskt varit i anstalt. Några av de problem som uppkommer vid dessa typer av undersökningar finns redovisade i Knut Sveri, Empiriskt baserade mått på frihetsberövande påföljder, Nordiska Statistiska sekretariatet, Tekniske rapporter nr 28, Köbenhavn 1982. För europeiska jämförelser baserade på fångtal se Prison Information Bulletin, Council of Europe, Strasbourg.

56 Bilaga 3

En straffrättslig jämförelse mellan reglerna om vållande till annans död i Sverige och uaktsomt drap i Norge ger vid handen att dessa täcker samma typer av fall (vanligtvis i förbindelse med motorfordonsolyckor). Andenaes och Hauge (1965) har emellertid visat att den norska bestämmelsen praktiskt taget aldrig tillämpats. I stället döms den åtalade efter en betydligt mildare bestämmelse i den norska vägtrafiklagen. Orsaken torde vara att de norska domstolarna inte gärna vill kalla en person för dråpare i dessa fall av slarv.

Empiriska undersökningar av hur olika länder använder sig av de straffrätts- liga påföljderna har intresse ur ett flertal synvinklar. Vad man bestraffar och bestraffar ofta och strängt säger mycket om vilka politiskt-ideologiska värden som de styrande i ett samhälle står för. Mildhet i bruk av straffen säger något om toleransnivå och respekt för individen. Mängden av straffrättsliga normer och vilka värden dessa skall skydda säger mer än politiska program om vilka intressegrupper som bestämmeri ett samhälle och hur det är beskaffat med den enskildes frihet* Syftet med den föreliggande framställningen är emellertid mycket mer begränsad. Sverige har internationellt ett gott rykte för att föra en mild och human kriminalpolitik, ett rykte som till stor del har spritts via utländska jurister, kriminologer och kriminalpolitiker som har besökt Sverige i studiesyfte. Dessa utländska besökare får emellertid sällan något helhetsintryck av hur rättssystemet fungerar i stort utan återvänder fulla av beundran över någon detalj, som t.ex. de nya svenska fängelsernas arkitektur och resurser och den i allmänhet öppna och fria atmosfär som där råder. Vi å vår sida har liten systematisk kunskap om andra länders straffsystem och våra uppfattningar är i stor utsträckning präglade av schablontänkande: Finnarna är ”stränga, danskarna gemytliga”, engelsmännen konservativa etc., varför straffsystemen anses stränga eller milda, ”rättvisa” eller orättvisa, moderna eller ”gammalm0diga i enlighet med dessa schabloner. Verkligheten torde emellertid ofta vara annorlunda och det är syftet med denna undersökning att komma denna verklighet lite närmare. Förhåller det sig så, som vi ofta tror, att det svenska straffsystemet slår mindre hårt mot lagöverträdama än andra länders straffsystem? Denna fråga har tidigare undersökts huvudsakligen genom studier av en bestämd påföljd, nämligen fängelsestraffet, där man har jämfört förhållandena i fängelserna i olika länder? I princip är utgångspunkten i dessa undersökningar den dömde individen, hur han behandlas och hur han svarar på vad som sker med honom under strafftiden och därefter. Min utgångspunkt är betydligt mer översiktlig, nämligen att undersöka hur lätt eller svårt det är för en person som ertappats med brott att över huvud taget komma i fängelse i olika länder. För att göra en rättvis bedömning av detta behövs emellertid information om hur de olika länderna använder sig av samtliga straffrättsliga påföljder för det totala antalet personer som ertappas med brott. Denna population utgör de personer som är under risk att bli föremål för strängare eller mildare påföljder.

Bilaga3 57 ,

1.2 Personer skyldiga till brott

Man skulle tycka att det vore en relativt enkel sak att jämföra två länders bruk av straffpåföljder. Alla moderna stater har informationssystem numera ofta datoriserade - som används för statistiska redovisningar av flödet av lagöverträdare och olika beslut rörande dessa genom rättssystemen. Beklagligtvis är emellertid dessa redovisningar helt okoordinerade staterna emellan varför det är omöjligt att erhålla helt exakta, enhetliga klassifikationer. Dels beror detta på faktiska olikheter i de legala definitionerna, men oftast beror det på att statistiken görs för inhemska kriminalpolitiska ändamål utan tanke på internationell jämförbarhet. Idealiskt sett borde utgångspunkten för jämförelserna vara samtliga personer som ertappats med brott och som av någon kompetent myndighet förklaras skyldiga till dessa. Det är denna population som kan bli föremål för olika straffrättsliga åtgärder och det är fördelningen på dessa åtgärder inom populationen som skall redovisas. Totalsiffran för skyldiga får inte uppfattas som någon måttstock på brottsligheten i sig, även om ett visst samband nog torde finnas. Om två länder varierar med hänsyn till antalet skyldiga kan detta nämligen i allmänhet förklaras utifrån olikheter i rättssystemen. Om t.ex. ett land har kriminaliserat de vanliga parkeringsöverträdelsema kommer detta land att utvisa högre siffror än andra länder där dessa överträdelser inte anses som brott. Men detta dock endast om polisen verkligen registrerar parkeringsöverträdare. Här står man inför ett stort och olöst problem, nämligen polisens diskretionära möjlighet till att underlåta att registrera alla som förklaras skyldiga till smärre förseelser. För Sveriges del åsyftar jag polismannens dömande roll vid s.k. rapporteftergift på platsen (9 § polislagen, 1984:387), för Tyskland varningsinstitutet vid bagatellförseelser (Ordnungswidrigkeiten), för Norge ”advarslef” i forseelsessaker osv. Speciellt svåra att få insikt om är reglerna i England där det i princip är den enskilde polismannen som bestämmer om han skall åtala eller inte vid alla typer av brott. Det förhållandet att polisen har möjlighet att förklara att en person är skyldig till brott utan att därför registrera honom medför sålunda att man i den officiella statistiken missar en hel del fall av statliga ingrepp. Såvitt jag vet finns det inga europeiska undersökningar om hur ofta detta sker och hur antalet varierar inom olika länder. Uppenbart år emellertid att det här kan röra sig om betydande antal som kan medföra stora skillnader länderna emellan. Även på annat sätt kan polisen påverka totalsiffrorna, nämligen genom sina prioriteringar av upptäckt och registrering av vissa bestämda brott som förövas mycket ofta, exempelvis trafikbrott. Kraftiga insatser mot dessa typer av brott kan snabbt leda till stora förskjutningar beträffande fördelningen av olika påföljdstyper. De definitionsmässiga och administrativa olikheter som här har antytts, utgör huvudförklaringen till de skillnader i antalet skyldiga vi hittar i de olika länderna. Totalt sett förklaras 7 % av befolkningen skyldig varje år i Sverige och Danmark, 9-10 % i Finland och England, 4,5 % i Norge men endast 3 % i Västtyskland.

A58 Bilaga 3

1.3 Klassifikation av påföljdstyper

När en lagöverträdare har förklarats skyldig medför detta alltid någon form av beslut om vilka konsekvenser detta skall ha. Det är dessa beslut som här betecknas som straffrättsliga påföljder. Katalogen över juridiskt möjliga beslut är mycket lång och varierar avsevärt från ett land till ett annat. Olika typer av påföljder kan även kombineras i samma beslut (exempelvis villkor-

lig dom plus dagsböter) (Enstaka typer av påföljder förekommer antalsmässigt mycket sällan; så-

dana specialfall har inget intresse för en statistisk jämförelse.) Det är ointressant att redovisa alla existerande påföljdstyper för varje enskilt land - någon form av sammanfattning där man griper tag i det essentiella vid huvudpåföljden är erforderlig för översiktens skull. Utgångspunkten för en sådan klassificering bör, som jag ser det, vara graden av ingrepp som

görs från statens sida mot de skyldiga? De strängaste påföljderna blir enligt

detta sätt att se på åtgärderna de som medför tvångsmässigt frihetsberövande. I och för sig bör det givetvis vara likgiltigt under vilken beteckning frihetsberövandet sker och i vems regi det verkställs. Det är en naiv föreställning att medicinska och sociala behandlingsåtgärder som genomförs med tvång alltid kan anses påföra individen ett mindre lidande än åtgärder av motsvarande tvångskaraktär som betecknas som straff. En typ av frihetsberövande som knappast alls förekommer i Sverige, men som spelar en betydande antalsmässig roll i de flesta andra länder är fängelsestraff för obetalda böter. Uppgifterna om dessa fall redovisas emellertid inte i samma källor som redovisar straffrättsliga beslut (domstols- och åklagarstatistiken) utan måste hämtas ur fängelsestatistiken. Mindre ingripande är de påföljder som medför att den skyldige inte frihetsberövas, men blir föremål för vissa restriktioner, för en viss kontroll från myndigheternas sida. Klara exempel på detta är de olika former för övervakning som finns inom de flesta moderna straffrättssystem. Mer problematiskt är det med vissa påföljdstyper som endast har till innehåll att den skyldige kontrolleras i begränsad utsträckning genom att han åläggs viss närvaroplikt. Av dessa straff finns två typer, nämligen dels en typ där den skyldige åläggs att tillbringa en del av sin fritid (exempelvis fyra lördagskvällar) i en av myndigheterna inrättad lokal (t.ex. den tyska Freizeitarrest eller den engelska åtgärden Attendance center”), dels en typ där vederbörande åläggs att under ett visst antal timmar göra något nyttigt arbete för en privat förening eller någon social institution (exempelvis ”community service i England eller samhällstjänst i Danmark). Bägge typerna av åtgärder medför frihetsinskränkningar, men skillnaden mellan dem är, att i de förstnämnda fallen skall straffet avtjänas under sådana former att likheten med ett fängelsestraff är påtaglig medan den sistnämnda pâföljdstypen sker utan- i för en sådan ram. Det är därför naturligt att anse dessa senare påföljder som en speciell typ av kontroll utövad över individen och att föra de förstnämnda till de frihetsberövande påföljderna. Påföljder som inte har några omedelbara konsekvenser för individen i form av frihetsförlust eller kontroll av vederbörandes liv och verksamhet kan betecknas som varningar. Av speciell betydelse är domar eller beslut vars innehåll går ut på att om den skyldige inte förövar något nytt brott under viss

Bilaga 3 59

tid kommer inga åtgärder att vidtas mot honom. Olika rättssystem har olika utformningar av denna påföljd. Antingen utmäts ett straff som automatiskt blir aktualiserat vid ett nytt brott eller låter man bli att utmäta straffet och hotar endast med att det kommer att bli straffskärpning vid nytt brott. Någon större skillnad kan jag inte se att det finns mellan dessa påföljder (i båda fallen kan den dömde ju lämna domstolen som en fri man) fast mycket har skrivits av straffrättsteoretiker om fördelar och nackdelar med den ena eller andra formen. Flera rättssystem har för övrigt båda typerna (t.ex. Danmark och Norge) medan andra (t.ex. Tyskland) alltid har ett fast utmätt straff. I och med att kontrollåtgärder i form av övervakning i de flesta fall sker inom ramen för dessa typer av domar uppkommer vissa tekniska problem när man skall skilja vamingarna_ från kontrollåtgärderna. I flera rättssystem finns för övrigt möjligheten att kombinera dessa påföljder med andra typer av vilkor, exempelvis föreskrifter om betalning av skadestånd och om uppehållsort. Störst problem vållar emellertid kombinationen med böter, vilken torde vara rätt allmänt förekommande. I motsats till de ”villkor som föreskrivs och som vanligen är utan någon reell betydelse, är nämligen bötesstraff en väsentlig påföljd. Redovisningen av dessa kombinationsdomar är emellertid i flera länder ganska ofullständig, varför det är omöjligt att bilda en särskild klass av påföljderna varningar plus böter.

(Orsaken torde vara den, att man konsekvent fasthåller den felaktiga upp-

fattningen att bötespåföljd alltid är lindrigare än varje annan straffrättslig påföljd.) Rena varningspåföljder förekommer i stor utsträckning i alla rättssystem. Rätten att tilldela en lagöverträdare varning har tillagts inte enbart domstolarna utan skjutits ned i hierarkin till andra myndigheter, främst polis- och åklagannyndigheter. I Sverige kan polisen ge rapporteftergift” (ett totalt obegripligt ord!) i bötesfall, i Norge advarsler för forseelserm, i England ”cautions” eller - vid trafiköverträdelser - written warnings. [Tyskland är förhållandet mest komplicerat genom att bagatellförseelserna inte anses som brott”. För dessa förseelser (”Ordnungswidrigkeiten) har man ett - till vilket helt speciellt påföljds- och processystem hör såväl varningar (”Verwarnung”) med eller utan en smärre ”avgift” på mellan 2 och 20 DM

(OWiG § 56) som riktiga penningböter (”Geldbusse_”, § 17). Även i Tysk-

land, där man mycket strikt håller fast vid den s.k. legalitetsprincipen (dvs. att myndigheterna är utan diskretion när de upptäcker brott) har man sålunda av praktiska skäl funnit att opportunitet bör råda vid bagatellförseelser. En annan vanlig typ av varning är åtalsunderlåtelser meddelade av åklagare. De tekniska utformningarna varierar inom de berörda länderna, beroende på om vederbörande rättssystem vilar på opportunitets- eller legalitetsprincipen. I Tyskland - med sin långtgående legalitet - kan åtal i princip (se dock J GG § 45) nedläggas endast med domstolens samtycke, men man bör då samtidigt komma ihåg de speciella regler som gäller för ordningsöverträdelser. I Norden är förhållandet att i Sverige och Finland gäller legalitetsprincipen medan Danmark och Norge hävdar opportunitetsprincipen. Genom en rad undantag från legalitetsprincipen (RB 20:7, lagen (1964:167) om unga lagöverträdare, m.fl.) har det svenska systemet i praxis blivit tämligen likt det dansk-norska. Finland tycks å sin sida tillämpa undantagsbestämmelserna mer restriktivt.

60 Bilaga 3

Vilken princip som gäller i England är däremot svårt att utröna. Det för-

hållandet, att man där saknar en åklagarmyndighet av den typ som vi kän-

ner, gör att åtalsreglerna saknar en enhetlig prägel. I princip är det polismäs-

taren (the Chief Constable) som beslutar om åtal men samtidigt har han också befogenhet att besluta i allmänna policyfrågor, exempelvis att polisen inte skall befatta sig med vissa brott och att inte åtala alls. Variationerna mellan

olika polisdistrikt i England kan därför uppenbarligen bli rätt avsevärda. Ut-

över dessa olikheter med det svenska systemet gäller att polisen i stället för åtal ofta använder sig av muntlig (eller skriftlig) varning (caution“), men såvitt jag förstår år detta inte lagreglerat. Antalet sådana beslut har ökat mycket kraftigt sedan 60-talet. Den sista - och numerärt största - gruppen av påföljder är för samtliga länder böter. Samtliga länder har fast stipulerade penningböter för bagatellförseelser (mest trafikförseelser) och för övrigt dagsböter i lite varierande form - med undantag för Norge och England där dagsbotssystemet inte har införts.

Av speciell betydelse vid en jämförelse mellan olika länder är att bötes-

straffet i varierande utsträckning kan leda till fängelsestraff. Sverige tycks

här vara det enda land som har lyckats undvika detta. (År 1981 intogsi fäng-

elsema endast 50 personer för obetalda böter - motsvarande för Finland var drygt 1 300, Norge drygt 500, Danmark nästan 5 000, England 16 000 och Tyskland 25 000. Beträffande sistnämnda land bör dock beaktas att böter i stor utsträckning har ersatt fängelsestraff under sex månader.)

2 Faktorer som och

påverkar registreringsfrekvens tilllämpning av straffrättsliga åtgärder

Det torde redan framgå av det föregående att det kan vara svårt att få en något så när korrekt bild av hur olika länder faktiskt använder sig av straffrättsliga påföljder. Än svårare är det emellertid att förklara eventuellt existerande skillnader, emedan användningen av pâföljderna är beroende av så många olika faktorer som vi inte har tillräckliga kunskaper om. Tre holländska forskare, Steenhuis, Tigges och Essers, som har försökt förklara vissa skillnader i antalet fångar i Holland, Västtyskland och Sverige, betecknar

sina försök till förklaring som en ”våldsam gissningslek”. Detta förhindrar

emellertid inte att de själva har gjort en värdefull insats genom att systematisera olika tänkbara faktorer som kan ha medverkat till uppkomsten av de skillnader som de har funnit existerar mellan de tre länderna. De holländska forskarna diskuterar tre huvudgrupper av faktorer, nämligen dels faktorer som kan påverka brottslingsgruppens sammansättning, dels skillnaden i processuella regler och slutligen skillnader mellan de persongrupper som tillämpar regelsystemet. På var och en av dessa punkter finns olikheter mellan de tre länderna - olikheter som kan tänkas ha relevans för användningen av de olika straffrättsliga påföljderna. Jag skall inte här i detalj upprepa och diskutera holländarnas argumentering. Men det kan dock vara på sin plats att ge någon föreställningom komplexiteten i problemet genom att redovisa en lista på några av de viktigaste

Bilaga 3 61

faktorerna som kan förklara skillnader i av straffsystemen.

tillämpningen

Olika kriminaliseringar. Den totala mängden av handlingar som år kriminaliserade kan variera mellan länderna. Lagdefinitionerna, dvs. definitionerna på vad som konstituerar en brotts-

lig handling. För en mer förfinad analys uppkommer även frågan om mer

subtila skillnader som följd av olikheter betr. definitionerna försök, nöd-

på

värn, olika åldersgränser för nedsatt straff etc. Av speciell betydelse är skillnader i behandlingen av unga lagöverträdare. Straffnivån i strafflagarna. Om domstolarna beordras använda ett visst

straff eller att ej understiga ett visst straff påverkar detta självklart antalet

straffade i denna kategori av straff. Olika processuella principer, speciellt huruvida landet ifråga tillämpar legalitets- eller opportunitctsprincipen.

Domstolarnas och myndigheternas faktiska tolkning av bestämmelserna.

Samma bestämmelser i två länder kan tolkas olika. Ett prejudikat som föreskriver ett visst straff påverkar straffnivân. Om

lagstiftama get en straff-

ram på 6 månader till 4 år betyder det rätt stora skillnader om prejudikatsinstansen föreskriver 6 mån. eller 2 år som straff för normalbrottet.

Myndigheternas faktiska utövande av diskretion. Det är knappast troligt-

med den stora mängd av kriminaliseringar som finns i varje modern stat att inte

myndigheterna ser mellan fingrarna med en hel del brottslighet. Men hur ofta och inom vilka typer av brott detta sker kan givetvis variera. Polisens effektivitet och prioritering, Satsas det mycket på en typ av brotts-

lighet kommer med nödvändighet andra typer att bli försummadc. En satsning på komplicerade skattebrott leder sålunda till att_ få personer döms. Om

dessa resurser använts för trafikbrott skulle mängder av personer befunnits

skyldiga. Befolkningens intresse av att anmäla brott. Många brottstyper kommer till myndigheternas kännedom genom att de anmäls. Finns det en allmän motvilja mot polisen (vilket torde förekomma i många länder) kan man förvänta sig lägre anmälningssiffror. Vissa och företag kan även vara

intressegrupper

intresserade av att avstå från att anmäla brott av olika skäl. Brottsoffer kan avstå från anmälan därför att de inte vill ha besvär, för att de står i viss relation till gärningsmannen och anser ett straff för strängt etc. Faktorer som verkar i riktning mot en hög anmälningsfrekvens är exempelvis skadans allvar vid våldsbrott och att få ut vid tillgreppsbrott.

möjligheten försäkring

Den allmänna brottsnivån. Ar denna hög vid brottgtyper med misstänkt gärningsman redan vid anmälan påverkar detta antalet personer som förkla-

ras skyldiga till brott. (Effekten är däremot betydligt mindre vid brott med

okänd gärningsman.)

Olika registreringssystem och statistikföring. Typiska exempel är att baga-

tellförseelser i Västtyskland inte redovisas i brottäåtatistiken och att enklare överträdelser av trafikbestämmelser inte redovisas i denna statistik i England. (I USA saknas de flesta till fängelsestraff dömda i den officiella statistiken - den redovisar endast dem och

somifängelsedömts till imprisonment

ej dem som dömts till jail. På mer närliggande håll vill man finna att Dan-

mark saknar löpande redovisning I av dem som döms för överträdelse av speciallagstiftningen.)

62 Bilaga 3

3 Beslut om olika

straffrättsliga påföljder

Sverige

För Sveriges del föreligger en tämligen fullständig statistik över samtliga beslut rörande personer över 15 år. Vad som saknas är a) ej antecknade rapporteftergifter meddelade av polisen, b) information om s. k. vårdåtgärder i fall av åtalsunderlåtelse och överlämnande till sociala myndigheter och motsvarande beträffande överlämnande för vård av domstol. Enda undantaget är BrB 31:3 om vård av psykiskt sjuka och utvecklingsstörda - har denna bestämmelse tillämpats blir brottslingen inspärrad under former som är jämförbara med fängelse.

Vissa komplikationer uppkommer även i de fall domstol beslutat tillämpa BrB 34:1.1 Denna bestämmelse säger, att om en person har dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn och det därefter upptäcks att han tidigare förövat ytterligare brott eller att han innan den aktuella påföljden till fullo har verkställts gör sig skyldig till nytt brott, så kan domstolen för detta nyupptäckta brott låta det bero med den redan ådömda påföljden. Om denna exempelvis var fängelse skall givetvis inte den nya påföljden (som ju är lika med den gamla) redovisas, emedan man ju då får två fängelsedomar som i själva verket är en och den samma. I detta sammanhang är sålunda statistikredovisningar av antalet fall där 34:1.1 tillämpats ointressant. Men

komplikationer uppkommer när 34:1.1 tillämpats tillsammans med en helt p ny påföljd. Statistikredovisningen sker då endast med hänvisning till 34:1.1

och den nya påföljden ”försvinnef” sålunda helt. Om exempelvis en skyddstillsynsdömd står åtalad dels för ett nu upptäckt brott förövat för länge sedan, dels för ett helt nytt brott förövat under skyddstillsynstiden, kan domstolen med hänvisning till 34:1.1 döma för det gamla brottet (dvs. till fortsatt skyddstillsyn) men samtidigt ådöma ett fängelsestraff för det senaste brottet. I statistiken redovisas då i huvudtabellen endast 34:1.1, dvs. fängelsestraffet ”absorberas” helt av denna bestämmelse. Enligt Rättsstatistisk Årsbok 1982 tab. 3.4.l2 dömdes 15 440 personer till fängelse (eventuellt i kombination med annan påföljd). I tillägg härtill finnes ett antal personer som har fått 34:1.1 förordnande plus annan påföljd. Frågan är nu hur ofta annan påföljd” var en fängelsedom? I Statistiska Meddelanden R 1982:7.1 tab. 5 uppges det totala antalet fängelsedomar till 16 135 och enl. kommentaren s. 5 i denna publikation ingår i denna siffra de som i tillägg till förordnande enligt 34:1.1 erhöll fängelsedom. Mellanskillnaden mellan 16 135 och 15 440, dvs. 695, bör då vara den i Rättsstatistisk Årsbok ”dolda” gruppen av personer som meddelats fängelsestraff i tillägg till 34:1.1-förordnande. I bilaga 1 i appendix redovisas samtliga beslut om straffrättsliga påföljder i Sverige 1981 med undantag för dem som endast upprepar att ett tidigare

fattat beslut fortsatt skall gälla (BrB 34:1, Bvl 69, RB 20:7.2 och NVL 57).

Betr. RB 2027.4 (sinnessjukfallen) har det inte gått att utröna hur ofta det är fråga om återintagning och hur ofta det är fråga om nytt omhändertagande (som alltså borde ha varit med i tabellen under frihetsberövande).

SOU 1986: 15 Bilaga 3 63

3.2 Danmark

För Danmarks del finns kriminalstatistisk information endast i begränsad utsträckning. Man håller för närvarande på med att lägga om till EDB vilket (av någon anledning) även har medfört försening. Konkret betyder detta att fullständiga informationer endast föreligger om domar och beslut enligt strafflagen. Beträffande speciallagstiftningen måste informationer hämtas från andra källor (direktoratet for fengselsvesendet, rikspolischefens årsrapport). Vidare betyder det att det senast redovisade året är 1978. På grund av att Danmark har ett stort problem med fängelseplatser korresponderar informationerna om antalet intagna utomordentligt dåligt med antalet domar till frihetsberövande. Beträffande påföljdskategoriernas skiljer dessa sig inte väsentligt från de svenska. Det kan endast anmärkas, att den danska påföljden häfte är ett vanligt fängelsestraff som avsonas under något lindrigare former än det vanliga fzengsel. I praxis torde det dock endast vara fråga om en skillnad i ord.

3.3 Finland

Även för Finlands del finns vissa svårigheter att få reda på hur olika vårdåtgärder (för unga Iagöverträdare och mentalsjuka) faktiskt tillämpas. I vissa fall har informationen inhämtats med hjälp av personliga samtal- dessa informationer kan röra annat år än de som hämtats ur kriminalstatistiken (1980).

Norge

Under de senare åren har den norska statistiken förbättrats och är nu fullständig i och med att även beslut och domar rörande överträdelser av specialstraffrätten år inkluderade (en viss underrapportering torde dock fortsatt förekomma). I likhet med de övriga nordiska länderna saknas korrespondens med socialstatistiken, varför uppgifterna om vidtagna vårdåtgärder är skönsmässiga.

3.5 England och Wales

Det engelska påföljdssystemet är rätt komplicerat och innehåller en del påföljder som hos oss är okända. Det kan därför vara på sin plats med en genomgång av de olika påföljderna för att man därmed skall kunna se hur klassificeringen på de fyra huvudkategorierna har tillämpats. Till frihetsberövande påföljder har förts följande domar. a) Immediate imprisonment, dvs. vanligt, omedelbart verkställt fängelsestraff. b) Borstal training, motsvarande ungefär ungdomsfängelse. Tidsobestämt mellan 6 mån.-2 år för personer i åldern 14-21 år. c) Detention center order, a short sharp shock på 3 mån. för ungdom upp till 21 år. d) Care order. motsvarande ungefär placering i ungdomsvårdsskola. e) Attendance center order även för ungdom upp till 21 år. Innebär aktivt deltagande i verksamheten vid ett attendance center elnågra kvällar ler söndagar.

64 SOU 1986: 15

Bilaga 3

f) Hospital order, tvångsvård av mentalt sjuka i sjukhus. g) Restriction order, speciellt för mentalsjuka. h) Police cells. Magistrates Courts kan döma en person till 1-4 dagars vistelse i en polisarrest (4 dagar torde vara vanligast, men det finns exempel på att Crown Courts har ådömt 1 eller 2 dagar). In default of payment of a fine, omfattar det faktiska antalet intagna i i) fängelserna för obetalda böter (ur fängelsestatistiken).

Till kontroll i frihet har förts dessa påföljdstyper:

a) Probation order, dvs. skyddstillsyn (för personer över 17 år). b) Supervision order, övervakning m. m. för unga lagöverträdare under 17 år. service order, samhällstjänst ett visst antal timmar för en c) Community förening el. dyl.

Varning omfattar dessa påföljder: dvs. att domstolen förklarar vederbörande a) Absolute discharge, skyldig som enda påföljd. en dom där brottslingen förklarar sig uppfylla vissa beb) Recognizance, tingelser, speciellt att inte upprepa den olagliga handlingen. c) Conditional discharge, domsutsättelse. d) Suspended sentence, villkorlig dom med utsatt straff. e) Caution, muntlig eller skriftlig varning av polisen. f) Written warning, skriftlig varning vid vägtrafikförseelse.

I tillägg till dessa påföljder finns enstaka beslut som har varit omöjliga att klassificera (deras antal uppgår till ett hundratal och omfattar sådana beslut som att en sjöman beordras tillbaka till sitt skepp, att i stället för straff en utlänning förvisas ur riket o. dyl.). Värre är att det för 30 130 domar endast finns upplysning om att den åtalade funnits skyldig till brottet. Uppenbarligen rör det sig emellertid om överträdelse av diverse ordningsstadganden varför dessa fall troligen endast leder till böter, varningar, viten el. dyl. För ordningens skull skall slutligen tilläggas att de siffror som presenteras endast omfattar åldersgruppen 14 år och över - det engelska straffsystemet har ju annars i princip ingen nedre straffmyndighetsålder.

3.6 Västtyskland

i Tyskland talar man dels om förbrytelser (Verbrechen - straff på ett års

fängelse el. mera) dels om förseelser (Vergehen - straff på böter eller kortare fängelsestraff). I tillägg härtill kommer ordningsöverträdelser (Ordnungswidrigkeiten) vilka kan medföra smärre (oftast) eller större (mera sällan) böter eller avgifter. Ordningsöverträdelser och deras påföljder regleras i en egen lag gemensam för hela riket gällande även för lokala föreskrifter av olika slag. Viktigt är att märka att överträdelser av dessa lagar icke är straffbara och att de påföljder varom här är tal icke är straffrättsliga påföljder. Någon statistisk redovisning av dessa påföljder existerar inte (med un-

dantag för vissa påföljder som är av betydelse för frågan om körkortsindrag-

ning). Av speciell betydelse är, att rattonykterhet endast är ordningsöverträdelse (Strassenverkehrsgesetz § 24 a) och sålunda juridiskt sett inte ett

Bilaga 3 65

brott. Undantag - som gör handlingen till ett brott- finns i StGB § 315 e, (det förutsätts då att handlingen medfört risk för medtrafikanternas liv och hälsa eller att risk förelegat för skada av betydande ekonomiskt värde). Vad beträffar de straffrättsliga pâföljderna kan dessa ådömas dels efter StGB (Strafgesetzbuch) eller efter J GG (Jugendgerichtgesetz) beroende på den skyldiges ålder. Ungdomar mellan 14 och 18 år kan uteslutande behandlas enl. JGG medan de mellan 18 och 21 kan behandlas även efter StGB beroende på vederbörandes psykiska utvecklingsnivå (JGG § 105).

Av frihetsstraff finns följande huvudformer.

Enl. StGB: Fängelse samt för psykiskt störda och alkoholister sjukhusoch anstaltsvistelse. (I vissa fall används även Sicherungsverwahrung, som dock alltid föregås av ett fängelsestraff, varför det försvinner i statistiken över den omedelbart ålagda påföljden. Antalet med denna tilläggspåföljd var år 1980 41 personer). Viktigt att komma ihåg är, att enl. StGB § 47 får fängelse under 6 mån. endast undantagsvis användas. Enl. JGG: Jugendstrafe -fängelse mellan 6 mån. och 5 (i vissa fall 10) år. Straffet kan även vara tidsobestämt inom en ram på 4 år. Straffet kan vara villkorligt och den dömde skall då alltid stå under övervakning. Jugendarrest kan ådömas som fritidsarrest (vid 1-4 tillfällen), korttidsarrest (upp till 6 dygn) och långtidsarrest (1-4 veckor). Som uppfostringsåtgärd kan även användas intagning i uppfostringsanstalt inom socialvården och placering i specialanstalter för psykiskt störda. Frihetsstraff för obetalda böter förekommer rätt allmänt. Någon statistisk redovisning finns dock inte, varför antalet måste beräknas. Enligt vad som meddelats mig resulterar inte mindre än 5 % av alla ådömda bötesstraff i fängelsevistelser.5 Kontroll i frihet: Dom på frihetsstraff ges ofta villkorligt med eller utan övervakning (Strafaussetzung zur Bewährung) enl. StGB. Enl. J GG skall en sådan påföljd alltid vara förenad med övervakning. För unga lagöverträdare gäller, att domstolen kan besluta om olika påföljder av uppfostrande art, bl. a. att ge den unge och hans familj en övervakare (Erziehungsbeistandschaft).

Varning: Domstolen kan besluta om Villkorlig dom utan övervakning, men med olika villkor. Speciellt beträffande unga lagöverträdare ger systemet domstolen rätt fria händer (den dömde skall t. ex. be om ursäkt, betala skadestånd eller en mindre summa pengar till välgörenhet). Domstolen kan även besluta att ej straffa alls eller rätt och slätt ge en varning. Av speciell betydelse är de beslut som består i att målet ställs in” (Einstellung). Detta motsvarar svenska åtalsunderlåtelser enligt RB 2027.1 och innebär sålunda en varning. Skillnaden mellan de svenska och tyska systemen är processuell, i det att tyska åklagare måste ha ett domstolsbeslut för att ställa in målet (och där för övrigt åklagaren måste fråga om domstolen själv önskar meddela ett sådant utslag). Men även denna regel har ett undantag: För unga lagöverträdare behöver inte åklagaren fråga domstolen om adekvata åtgärder redan vidtagits eller om det i förseelsefall inte kan vara någon allmän hänsyn som kräver påföljd (JGG § 45).

Böter: Antalet böter är relativt litet, vilket är en följd av det ovannämnda systemet. med ordningsöverträdelser. 5

66 3

Bilaga

4 Resultat

Beräknat per 100 000 invånare i straffmyndig ålder visar sig följande.

Frihetsberövande påföljder Danmark (1978) _ 540,3 (431,5) Finland (1980) 358,0 (3l8,0) Norge (1981) 340,0 (328,0) Sverige (1981) 300,0 (300,0) England (1979) 272,7 (222,5) Västtyskland (1980) 223,1 (163,1)

Siffrorna i parentes: Exkl. bötesförvandling.

Kontroll i frihet

England	162,7
Sverige	154,4
Finland	96,1
Danmark	73,5
Västtyskland	49,9
Norge	19,3

Varning

Västtyskland	l 368,7
England	1 194,3
Finland	480,2
Danmark	466,3
Norge	423,0
Sverige	343,3

Böter

England	9 215,8
Finland	8 758,1
Sverige	6 349,8
Danmark	6 048,0
Norge	3 775.9
Västtyskland	1 087,8

Som man kan se av denna sammanställning används de olika typerna av brottspåföljder rätt olika i de sex länderna. Risken att bli dömd till en påföljd som medförde frihetsförlust var avsevärt högre i Danmark än i de övriga länderna - även betydligt högre än i Finland, som annars anses ha den högsta straffnivån i Norden. Man kan sålunda konkludera, att Sverige använder sig minst av frihetsbe› rövande påföljder inom Norden, men att vi oftare tillgriper dessa påföljder än England och - i synnerhet - Västtyskland. I stället använder sig dessa två senare länder av olika former av åtgärder som här har betecknats som ”varning. Exkluderar man bötesförvandling accentueras skillnaderna i användning av frihetsstraff mellan Norden och England/Västtyskland. Speciellt är skillnaden stor i förhållande till Västtyskland, i det Sverige, Norge och Finland använder frihetsberövande påföljder nästan dubbelt och Danmark nästan tre gånger så ofta. Om vi i Sverige skulle ligga på samma nivå som Västtyskland, skulle vi endast ha 9 150 domar till frihetsstraff mot ett faktiskt antal

3 67

Bilaga

på 16 150. Skillnaden motsvarar ungefär samtliga frihetsberövanden för överträdelser av specialstraffrättsliga bestämmelser, dvs. att vi skall kunna komma ned på Västtysklands nivå om vi införde ett förbud mot användning av frihetsstraff vid trafik-, narkotika-, smugglings- och skattebrott.

5 Frihetsstraffets

längd

5.1 Inledning

Vissa komplikationer uppkommer när man skall försöka jämföra hur långa frihetsberövanden som används av domstolarna i olika länder. I vissa fall saknas sålunda av naturliga skäl informationer från det beslutande organet, nämligen när det rör sig om tidsobestämda reaktioner, exempelvis placering i ungdomsanstalter eller vid påföljden livstidsstraff. I andra fall saknas helt information; detta gäller sålunda förvandlingsstraff för böter. Vissa tekniska problem försvårar även jämförelserna, speciellt viktigt är att de olika statistikerna opererar med olika klassintervaller på tidslängderna av ådömda frihetsstraff. Dessa svårigheter medför, att jämförelserna inte kan bli så detaljerade som man skulle önska. Vårdåtgärderna får t. ex. lämnas helt utanför framställningen som för övrigt får begränsas till de informationer som är jämförbara betr. respektive statistiks klassindelningar. Det skall för övrigt tilläggas, att de av domstolarna ådömda straffen inte i något av de länder som ingår i undersökningen motsvarar de faktiska tider som frihetsberövandena varar. Samtliga länder hade de år undersökningen omfattar 1/3 (och i vissa fall 1/2) tidsreduktion för straff över 2-4 månader? I bilagorna 7-12 i appendix redovisas de absoluta talen och en sammanfattning av huvudresultaten finns i följande tablå. För att jämförelsen skall bli något så när rättvis har för straff upp till 6 månader inkluderats de fall där verkställighet av bötesstraff har skett. Dessa siffror (som inte omfattar beslut om verkställighet, men faktiskt antal intagna i fängelserna) är hämtade ur resp. lands fängelsestatistik.

Frihetsstraffets längd. (Inkl. bötesförvandlingsstraff, vilka samtliga antagits vara under 6 mån. Exkl. bötesfcirvandling i parentes.) Procent (kumulativ) Sverige Danmark Finland Norge England , Västtyskland Underémånader 75,4 (-) 67,7 (63,6) 88,7 (88,1) 66,3 (53,8) ömånader och under 82,6 (-) 90,4 (88,4) 73,0 (69,3) 72,5 (65,9) 70,8 (60,0) Under l år 89,9 (-) 90,5 (89,3) 95,8 (95,5) lår och mindre 93,4 (-) 96,2 (95,4) 81,9 (77,5) 83,3 (77,1) Under 3 år Undcr4 år 99,1 (-) 3 år och mindre: 4 år och mindre 99,3 (-) 99,7 (-) 99,2 (99,1) 98,7 (98,3) 96,7 (95,5) N= 16 185 18 289 11 488 9 382 88 084 95 850 (16 135) (15 237) (10 141) (8 855) (71 040) (69 945)

68 3 SOU 1986: 15

Bilaga

5.2 Kommentar

Den lägsta gemensamma tidslängd som anges i de statistiska källorna är 6 månader. Men för Norges del gäller, att klassintervallet omfattar 6-11 månader, vilket betyder att det inte är möjligt att helt exakt jämföra med de övriga länderna där uppgifter finns om intervallet ”6 månader och mindre”. Det framgår emellertid av uppgifterna från Sverige, Finland och Västtyskland att 5-7 % av de dömda erhållit exakt 6 månaders fängelse. Utgår man från att motsvarande är fallet i Norge, betyder detta att ca 94 % av de norska frihetsstraffen är på 6 månader eller mindre. Detta skulle då betyda, att Norge är det land som oftast använder frihetsstraff upp till och med 6 månader. Därefter kommer Danmark (90,4 %), Sverige (82,6 %), Finland (73,0 %), England (72,5 %) och Västtyskland (70,8 %). Går man upp till 1 år saknas jämförbarhet med Finland och Norge (där klassintervallen går från 1 till 1,5 resp. 1 till 3 år). Det är emellertid inget som tyder på att den ovan angivna rangordningen länderna emellan har ändrats. Detsamma är fallet om man sätter gränsen vid 4 år - här är det för övrigt endast Västtyskland som något avviker, i det att de övriga länderna ytterst sällan använder straff som är längre. Orsaken till att man i Tyskland relativt sett oftast utmäter längre straff har troligen sin huvudorsak i det allmänna förbudet i StGB § 47 mot straff på under 6 månader. Om man inte medräknar förvandlingsstraff för böter blir de ovan anförda skillnaderna tydligare. Särskilt tydligt framträder detta vid l-årsgränsen: De nordiska länderna använder mer sällan längre straff än England och Västtyskland.

Medan det i föregående avsnitt påvisades att England och Västtyskland

använder sig av frihetsberövande påföljder i mindre utsträckning än de nordiska länderna ger den procentuella fördelningen i detta avsnitt läsaren ett intryck av att man ändå är strängare i dessa länder än i Norden. Huruvida detta är fallet kan kontrolleras genom att man tar hänsyn till befolkningsmängden. En beräkning ger följande ungefärliga resultat:

Dömda per 100 000 invånare till: Över 6 mån. fängelse Över 12 mån. fängelse Finland 92 (1) 26 (3) England 72 (2) 47 (2) Västtyskland 64 (3) 51 (l) Danmark 51 (4) 20 (4) Sverige 50 (5) 19 (5) Norge 30-35 (6) 14 (6)

Risken (per 100 000 invånare) att bli dömd till över 6 månaders fängelse är sålunda störst för befolkningen i Finland, följd av England och Västtyskland. Lägst ligger Norge. Ser vi emellertid på risken att bli dömd till över 1 års fängelse ändras rangordningen: Västtyskland och England intar tätpositionerna med Finland på tredjeplats. Att märka är. att skillnaden mellan Västtyskland/England och de nordiska länderna är avsevärd: Riskerna är endast halvparten eller lägre i Norden. Konklusionen för Sveriges del blir sålunda. att när det gäller tidslängen av det straff som domstolarna utmäter ligger vi ungefär på samma nivå som

Bilaga 3 69

Danmark. Kortast är straffen i Norge, medan Finland, Västtyskland och England oftare utmäter straff som kan innebära längre tids frihetsberövande. Det största antalet långa straff utmäts i Västtyskland och England. Och det största antalet korta straff- under 6 månader - använder sig domstolarna av i Norge, Danmark och Sverige och detta betydligt oftare än England och Västtyskland. Finland intar en mellanställning i det man där oftare använder straff på mellan 6 månader och 1 år än vad som är fallet i de övriga nordiska länderna.

6 vid rån och misshandel

Påföljderna stöld,

6.1 Inledning

Den föregående redovisningen omfattar samtliga beslut och domar där någon har ”lagförts” för brott, dvs. funnits i teknisk-mening skyldig. Det har visat sig, att de nordiska länderna använder sig av frihetsberövande påföljder i betydande utsträckning i jämförelse med Västtyskland och England, dvs. att fler personer ges sådana påföljder i Norden än i de två utomnordiska länderna. En av de närliggande förklaringarna till detta torde vara den utsträckta användningen av korta fängelsestraff trafiknykterhetsbrott. I Sverige avsåg sålunda 27 % av samtliga frihetsberövande påföljder brott mot TBL 4 § och i Norge hela 47 %, mot för Västtyskland 7 % och England omkring & %. Frågan är emellertid om detta är hela förklaringen. Kanske förhåller det sig så, att vi även använder frihetsberövande påföljder oftare för andra brottstyper. För att testa hur det förhåller sig har jag tagit fram uppgifterna för tre allmänt förekommande traditionella brott, nämligen stöld, rån och misshandel.

6.2 Stöld

För att en sådan jämförelse skall vara meningsfull förutsätter den att brottsdefinitionerna m. m. är likartade och tillämpas likartat. Vad beträffar den första frågan gäller att enhetligheten för de nordiska ländernas del är tämligen god så länge man opererar med begreppet stöld rent allmänt och dessutom inkluderar tillgrepp av motorfordon. Den enda kvantitativt betydande skillnaden torde vara att man i Norge inte har uppgifter om snatteri (naskeri”) i det dessa brott år 1972 nedkriminaliserades från forbrytelser till forseelser. Jag har sökt lösa detta problem genom att använda mig av antalet snat-

terier för året 1971. De tyska definitionerna på stöld (StGB §§ 242-3, 244,

248 a och b) tycks även omfatta i huvudsak samma som de nordiska, vilket

även torde vara fallet med rån (StGB 249-52), medan stöldbegreppet i Eng-

land även omfattar förskingring, något som förhöjer siffrorna med några procent. Ett speciellt problem föreligger för Västtyskland i det det saknas uppgifter om i hur många fall åklagaren självständigt medgivit åtalsunderlåtelse (Einstellung). De data som föreligger specificerar inte dessa beslut på brottstyp. Vad beträffar tillämpningen av lagreglerna är förhållandet att vi saknar

70 Bilaga 3

närmare undersökningar. (Man kan exempelvis fråga sig vad det betyder att

snatteri och motorfordonstillgrepp i Västtyskland är angivelsebrott.) Säker-

ligen skulle en sådan undersökning kunna visa på olikheter i detaljer. Jag

tror emellertid att dessa knappast skulle spela någon roll för en grov kvantitativ jämförelse. J ämförelsesiffrorna framgår av tabell 6.2.1 nedan. Där har för varje land beräknats den procentuella fördelningen på frihetsberövande, ej frihetsberövande påföljder och böter. Vidare har hänsyn tagits till befolkningsmängden i straffmyndig ålder (15 (14)-67 år). Ser man först på den procentuella fördelningen av det totala antalet domar och beslut kan man konstatera att frihetsberövande åtgärder har tillämpats i 13,4 - 32,4 procent. Sverige, Västtyskland och England använder relativt sett dessa åtgärder minst (13-15 %), därefter följer Danmark och Finland (20 %) medan Norge ligger högst med 32,4 %. Det senare är något förvånande, men kan ha samband med att snatterierna endast har medtagits med det antal de hade år 1971. Om det reella antalet sådana brott är högre, betyder detta givetvis att procentandelen frihetsberövande åtgärder minskar. Dessa påföljder används ju ytterst sällan vid snatteri. Den relativt vanligaste påföljden vid stöld är någon typ av ej frihetsberövande påföljd. Endast Finland representerar här ett klart undantag i det böter här används i hela 65 % av fallen. Ser man på fördelningen per 100 000 inv. förvånas man över de stora skillnader som finns mellan totalsiffrorna. England har hela 872,6 domar och beslut rörande stöld, Finland 678,0, Sverige 498,3, Västtyskland 468,5, Dan-

Tabell 6.2.1 Stöld

Sverige Danmark Norge

Pdföljd Antal Procent Per Antal Procent Per Antal Procent Per 100 0()0 100 000 100 000 inv. inv. inv.

1. Frihets- 3 735 13,4 66,6 2 681 19,7 78,0 2 285 32,4 82,3 berövande 2. Ej fri- 17 660 63,2 314,8 5 597 41,2 162,9 4 033 57,2 145,3 hetsberövande 3. Böter 6 558 23,5 116,9 5 323 39,1 154,9 733 10,4 26,4

Totalt 27 953 100 498,3 13 601 100 395,8 7 051 100 254,1 Finland Västtyskland England

1. Frihets- 4 464 19,9 132,5 28 250 14,0 65,5 43 593 14,8 129,3 berövande 2. Ej fri- 3 487 15,3 103,5 94 102 46,5 218,1 131 481 44,7 390,0 hetsberövande 3. Böter 14 890 65,2 442,0 79 831 39,5 185,0 119 150 40,5 353,4

Totalt 22 841 100 678,0 202183 100 468,5 294 224 100 872,6

Bilaga 3 71

mark 395,8 och Norge 254,1. En tänkbar förklaring är att detta avspeglar olika brottsnivåer i resp. länder. Tyvärr får detta emellertid ingen bekräftelse om vi som index för brottslighet använder polisstatistikens uppgifter om anmälda brott. Finland har exempelvis den lägsta registrerade brottsligheten men ligger näst högst i antalet domar och beslut, medan Danmark, som har den högsta registrerade stöldbrottsligheten, ligger näst lägst i antalet domar och beslut. En annan tänkbar förklaring kan vara skillnader i uppklaringsprocent. Det visar sig nämligen att England och Finland - de två länderna med det största antalet domar och beslut- även har mycket höga tal för uppklarade fall, omkring 40 %, medan Sverige, Danmark och Norge endast har 20 %. Vad detta i sin tur beror på kan man endast spekulera över: Beror det på olika statistiska sätt att beräkna uppklaringsprocent, på skillnader i poliseffektivitet eller på någon tredje faktor? Personligen har jag liten tro på att polisens effektivitet kan skilja sig särskilt mycket åt om då inte förutsättningarna för att polisen skall klara upp fallen kan vara olika i resp. land. Kan det exempelvis vara så att personer som blir offer för småstölder med identifierad gärningsman oftare anmäler brotten i Finland och England än i de övriga länderna? Ser man till den faktiska fördelningen per 100 000 inv. vid de tre påföljdsgrupperna visar det sig att risken för att bli dömd till frihetsberövande påföljd är högst i Finland och England (132,5 resp. 129,3). Därefter följer Norge (82,3) och Danmark (78,0). Lägst ligger Sverige (66,6) och Västtyskland (65,5). Skillnaderna är, som man ser, betydande. Denna rangordning stämmer på ett par punkter knappast med våra vanliga föreställningar. Vad jag åsyftar är dels Västtysklands lindriga bruk av frihetsberövande påföljder, dels Norges stränga tillämpning av desamma. För det förstnämnda landet torde förklaringen återigen ligga i det allmänna förbudet mot fängelsestraff under 6 månader. Vad beträffar förhållandena i Norge så ser dessa ut på följande sätt: Norge tycks vara det land av samtliga länder som procentuellt använder frihetsstraff oftast för stöld och risken att en person i Norge skall få sådant straff är betydligt högre än i Sverige. Nu har emellertid Norge färre registrerade stöldbrott än Sverige. Om man använder polisstatistikens siffror (vilka dock inte är helt jämför-

bara) har Norge endast 1/3 av den svenska stöldbrottsligheten7. Enbart ut-

ifrån denna jämförelse skulle man sålunda kunna frestas dra den slutsatsen att den norska stöldbrottsligheten har sin låga nivå på grund av den stränga straffrättskipningen. Men tyvärr håller inte detta enkla resonemang om man tar med i bilden även de övriga länderna: Danmark, som använder frihetsstraff nästan lika ofta som Norge, har sålunda den högsta anmälda brottssiffran för stöld, och Västtyskland, som minst använder sig av frihetsstraff, har en av de lägsta brottssiffrorna, nästan lika låg som Norge. Tabell 6.2.2 ger en föreställning om de utmätta frihetsstraffen (vårdåtgärder, tidsbestämda påföljder o. dyl. ej medtagna). Som man ser är de korta frihetsstraffen - upp till och med 6 månader vanligast i samtliga länder. Men vissa skillnader kan spåras, sålunda tycks Norge vara det land som oftast använder korta påföljder, medan Västtyskland, England och Danmark använder dem något sparsammare. För Finlands och Sveriges del finns uppenbarligen en viss faiblesse för é-månadersstraffet. Går man upp till 1 års frihetsberövande ser man att Norden skiljer sig från

72 Bilaga 3 SOU 1986: 15

Tabell 6.2.2 Stöld. Frihetsstralfets längd. Procent (kumulativ)

Sverige DanmarklNorgc Finland Väst- Englandz 1981 1978 1981 1980 tysk- 1979 land 1980

Under 6 mån. 63,2		74,6 65,9 56,7
6 män. och mindre 78,0 67,7		75,0 62,4	63,9
Under 1 år	92,7	94,4 92,7
1 år och mindre 96,5 91,7			81,4 78,5
Under 4 år		99,9 100,0 98,5
4 år och mindre 99,9 99,9			99,3
N.	3 525 2 250 2 284 4 464 27 775 22 626

lEndast män ZEndast immediate imprisonment.

Västtyskland och England, i det de senare länderna uppenbarligen långt oftare använder längre straff. Men vid 4-årsgränsen utjämnas alla skillnader: Relativt sett används längre straff än fyra år praktiskt taget inte för stöld och inbrott i något land.

6.3 Rån

I jämförelse med stöld och inbrott är rån en ”exklusiv typ av brott så till vida som det är en sällan förekommande typ av tillgreppsbrott och ofta av allvarlig art på grund av våldsmomentet. Lagdefinitionerna i de resp. länderna tycks ge vid handen att det finns vissa skillnader speciellt betr. lindrigare fall av rån. I praxis är gränserna mot å ena sidan stöld och å andra sidan misshandel säkerligen något olika (jfr. BrB 8:5 andra stycket). Omfattningen av de statistiska informationerna varierar. Speciellt skall man märka att den danska redovisningen endast omfattar män (17 kvinnor tillkommer uppgifter om påföljdsval saknas för dessa). Reslultatet av genomgången av tillgänglig statistik framgår av tabell 6.3.1. Skillnaderna i antalet personer som övertygats om rån varierar som synes avsevärt. Räknat per 100 000 inv. har Finland långt flera än de övriga länderna (21,1) och Norge betydligt färre (4,6). För de övriga länderna är likheten påtaglig (England 9,2, Sverige 9,1, Danmark 8,8, och Västtyskland 8,5). Det kan i detta sammanhang anmärkas att den tillgängliga anmälnings- och uppklaringsstatistiken tycks visa, att Finlands höga siffra har samband inte enbart med en strängare behandling av ”lindriga” fall, utan även med en hög uppklaringsprocent, medan Norges låga siffra verkar bero såväl på lågt antal anmälningar som på låg uppklaring. Av de personer som förklaras skyldiga till rån används frihetsberövande åtgärder oftast i Norge (85,2 %) och Danmark (83,8 %). .Därefter följer Sverige (79,3 %), England (76,4 %), Finland (65,8 %) och slutligen Västtyskland (55,3 %).

3 73

Bilaga

Tabell 6.3.1 Rån Sverige 1981 Danmark 1979 Norge 1981

Påföljd Antal Procent Per	100 000 inv.	Antal Procent Per	100 000 inv.	Antal Procent	Per 100 000 inv.
1. Frihets- 403	79,3 7,2	254 83,8 7,4		109 85,2 3,9

berövande 2. Ej fri- 104 20,5 1,9 49 16,2 1,4 19 14,8 0,7 hetsberövande 3. Böter 1 0,2 0,0 - - - - - -

Totalt 508 100 9,1 303 100 8,8 128 100 4,6

Finland 1980 Västtyskland 1980 England 1979

1. Frihets- 467 65,8 13,9 2 023 55,3 4,7 2 359 76,4 7,0 berövande 2. Ej fri- 241 33,9 7,2 1613 44,1 3,7 586 19,0 1,7 hetsberövande 3. Böter 2 0,3 0,1 25 0,7 0,1 142 4,6 0,4

Totalt 710 100 21,1 3 661 100 8,5 3 087 100 9,2

1 Endast män

Vad beträffar de utmätta frihetsstraffens längd framgår de av tabell 6.3.2.

Tabell 6.3.2 Rån. Frihetsstraffets längd. Procent (kumulativ)

Sverige Danmark Norge Finland England Väst- 1981 1978 1981 1980 1980 tyskland 1979

Under 6 mån.	15,1		20,2	3,9
6 män. och mindre	20,6	12,9		6,0	14,8	19,6
Under 1 år	30,7		44,0	44,1
1 år och mindre	55,7	51,4			29,5	29,4
Under 4 år			88,12	98,9
4 år och mindre	94,2	92,9			85,2	76,53
N.	345	240	109	463	2 359	2 012

l Endast män 2 Under 3 år 3 3 år och mindre

Rent allmänt framgår det av tabellen att de korta frihetsstraffen inte förekommer särskilt ofta i några av länderna. och Västtyskland Sverige, Norge använder sig av straff på 6 månader eller mindre i omkring 20 % av fallen, medan Finland endast använder det i 6 %. Drar man gränsen vid 1 år börjar det visa sig ett klart mönster i det att de nordiska länderna använder sig av straff intill 1 år i drygt 50 % av fallen, medan England och Västtyskland endast gör det i 30 %.

74 Bilaga 3 SOU 1986: 15

Går man upp till 4 år blir skillnaderna än tydligare. Finland är det land som minst använder sig av de riktigt långa straffen (endast 1 % döms till 4 år eller mera) medan Sverige och Danmark gör det något oftare (6-7 %). Troligen ligger Norge ungefär på finsk nivå. I motsats till detta har England hela 15 % som döms till över 4 års straff och det är troligt att något motsvarande är fallet för Västtysklands del.

6.4 Misshandel

Lagdefinitionerna beträffande misshandel varierar betydligt mera än de övriga medtagna brotten. Speciellt gäller detta i England, vars statistikredovisning innehåller en mängd olika handlingar som inte är närmare specificerade. En del av dessa (”impeding the saving of life from shipwreck, ”obstructing, assaulting or arresting upon civil process, clergyman performing service” eller ”using chloroform to commit or assist in committing an indictable 0ffence”) torde antalsmässigt vara så sällan förekommande att de endast har kuriositetsintresse. Värre är att olika typer (totalt sett hela 12 stycken) av lagbestämmelser rörande innehav av skjutvapen är inkluderade utan att det är möjligt att veta hur stor del de utgör av misshandelsbrotten. Det finns även vissa andra förhållanden som gör att man bör visa viss försiktighet vid tolkningen av de presenterade data. Exempelvis kan det säkerligen variera länderna emellan i vilken utsträckning man åtalar för misshandel resp. någon annan bestämmelse - vid slagsmål på allmän plats kan man sålunda kanske på vissa håll hitta att man använder någon lagregel som rör den allmänna ordningen i stället för misshandelsbestämmelsen. Vi har heller ingen möjlighet att veta något om betydelsen av den speciella norska bestämmelsen om provokation och retorsion, dvs. att en ärekränkning eller våldshandling kan leda till straffbefrielse om den är ett svar på motpartens

ärekränkning eller våld - och den senare blir även fri från straff. (En i och

för sig mycket praktisk regel som föregriper den nyare kriminalpolitiska skolan som vill låta parterna själva göra upp sinsemellan.) Resultat av genomgången finns i tabell

6.4.1.,

Det framgår att det land som har flest lagförda för misshandel är Finland med 254,9 per 100 000 inv. Därefter följer England (148,7), Västtyskland (96,3), Sverige (88,8), Danmark (60,4) och Norge (med endast 28,8). Hur korresponderar nu denna rangordning med antalet registrerade misshandelsbrott? Om man skall tro polisstatistiken ligger här Sverige högst, därnäst Finland, - - Danmark. Västtyskland, England, Norge och lägst Som man ser ligger Norge och Danmark lägst såväl betr. registrerade brott som när det gäller antalet lagförda, medan Finland och Sverige kämpar om tätplatsen när det gäller anmälda brott. Finland vinner emellertid överlägset när det gäller antalet lagförda - något som tycks ha samband med att Finland återigen rapporterar en nästan hundraprocentig uppklaring mot Sveriges blygsamma 60 %. En liknande förklaring kan finnas till de relativt höga siffrorna över lagförda i Tyskland och England. Vad som emellertid tycks vara klart, är att det är svårt att dra några slutsatser om sambandet mellan brottsnivå och lagföringar. Beträffande de olika påföljderna framgår av tabell 6.4.1 att Danmark, Sverige och Norge är de länder som procentuellt oftast använder frihetsbe-

sou 1986:15 Bilaga 31 75

Tabell 6.4. l Misshandel Sverige g_ Danmark Finland Påfäljd Antal Procent Per Antal Procent Per Antal Procent Per 100 000 100 000 100 000 inv. inv. inv. 1. Frihetsberövande 1 601 32,1 28,5 1 206 58,1 35,1 664 7,7 19,7 2. Ej frihets-

berövande	1 606 32,2 28,6	483 23,3 14,1	1069	12,5 31,7
3. Böter	1 775 35,6 31,6	385 18,6 11,2	6 853 79,8	203,4
Totalt	4 982 100 88,8 Norge	2 074 100 60,4 Västtyskland	8 586 100 England	254,9

1. Frihetsberövande 225 28,1 8,1 6 487 15,6 15,0 7 406 14,8 22,0 2. Ej frihets-

berövande	493 61,6 17,8 18 487 44,5 42,8 18 485 36,9 54,8
3. Böter	82 10,3 3,0 16 578 39,5 38,4 24 245 48,4 71,9
Totalt	800 100 28,8 41 552 100 96,3 50 136 100 148,7

rövande åtgärder, medan Västtyskland och England intar en mellanposition. Minst används frihetsstraff i Finland (endast i 7,7 % mot Danmarks 58,1 %). Räknar vi per 100 000 inv. visar det sig att risken att bli dömd till frihetsstraff är högst i Danmark (35,1) och Sverige (28,5) och lägst i Finland (19,7), Västtyskland (15,0) och Norge (8,1). Straffmätningen i de fall där frihetsstraff har använts framgår av tabell 6.4.2.

Tabell 6.4.2 Misshandel. Frihelsstralfens längd. Procent (kumulativ)

Sverige Danmark Finland Norge Väst- England tyskland

Under 6 män.	75,2		48,8	81,3
6 mån. och mindre	82,2	91,3	54,8		79,3	63,6
Under 1 år	87,7		81,3	92,9		82,4
1 år och mindre	93,3	97,0			89,2
Under 4 år			97,4	98,71	99,21
4 år och mindre	99,9	100				98,7
N.	1 534	1 182	664	225	6 487

7 265 l 3 år och mindre

76 Bilaga 3

Strafftider under 6 månader dominerar i samtliga länder, men det finns dock vissa klara skillnader: England, Västtyskland och Finland använder dessa korta fängelsestraff mer sällan än Danmark, Sverige och Norge. Vanligast är de förekommande i Danmark och Norge.

Samma tendens gör sig gällande vid 1-årsgränsen. Går vi upp till 4 år ser

man att det är ytterst sällan som straff över denna tid utmäts. Det är endast i England och Finland som detta förekommer (och då rör det sig i absoluta tal om 17 resp. 96 personer).

7 Sammanfattning

I det föregående har det på grundval av tillgänglig kriminalstatistik givits en översikt över användningen av straffrättsliga påföljder i Norden, Västtyskland och England. Undersökningens första del omfattar en totalredovisning av samtliga påföljder fördelade på huvudgrupperna frihetsberövande påföljder, påföljder som medför någon form av kontroll utan frihetsberövande, varningar och böter. Resultatet av denna genomgång visar, att Sverige är det land i Norden som minst använder sig av frihetsberövande påföljder, men att England och Västtyskland har en betydligt lägre frekvens. Vad som för övrigt är karakteristiskt är att Sverige, i jämförelse med övriga länder, mycket sällan använ-

der sig av någon typ av varning (Villkorlig dom el. likn.) men relativt ofta av

kontroll i frihet och böter. Beträffande frihetsstraffens utmätta längd gäller att de korta frihetsstraffen dominerar i samtliga länder. Sverige representerar här inget undantag och är inte ”mildare än de övriga länderna - vi har genomgående samma straffnivå som de övriga nordiska länderna. England och Västtyskland som använder frihetsstraff mer sällan - utmärker sig genom att slå till extra hårt mot en liten grupp av personer som får över 1 års fängelse. Den konklusion man kan dra av denna första del av undersökningen är sålunda att Sverige intar en mellanposition när det gäller användningen av frihetsstraff och tidslängd utmätt straff. Uppfattningen att vi skulle vara exceptionellt försiktiga i bruket av frihetsberövande påföljder och att vi skulle använda kortare straff än motsvarande länder torde vara betydligt överdriven. Andra delen av undersökningen utgöres av en jämförelse mellan resp. länders bruk av straffpåföljder för stöld, rån och misshandel. Sverige är det land som procentuellt använder sig minst av frihetsberövande påföljder vid stöld (omfattande stöld, grov stöld, snatteri och tillgrepp av motorfordon). I stället använder man oftare än något annat land ej frihetsberövande påföljder, men avståndet till Västtyskland och England är hårfint. Räknat per 100 000 inv. har emellertid Sverige en medtävlare i att inte utsätta medborgarna för risken att bli dömda till frihetsstraff, nämligen Västtyskland som ligger något lägre. Beträffande frihetsstraffens längd för de till ovillkorligt straff dömda skiljer sig inte Sverige från de övriga nordiska länderna, dvs. man är varken strängare eller mildare i straffmätningen. Västtyskland och England är

SOU 1986: 15 Bilaga 3 77

emellertid betydligt strängare i det de oftare använder strafftider på mellan 1 och 4 år än de nordiska länderna.

Motsvarande konklusioner kan dras av genomgången beträffande rän-

brotten. Sverige använder sig av frihetsstraff i 80 % av fallen vilket är betydligt oftare än Finland och Västtyskland, men mer sällan än Danmark och Norge. Räknat per 100 000 inv. ligger vi mitt på skalan i sällskap med Danmark och England. Beträffande straffmätningen går den stora skiljelinjen mellan de nordiska länderna och England/Västtyskland i det de senare länderna återigen har en liten grupp som de ger betydligt längre strafftiden Vad gäller misshandelsbrotten tillhör Sverige de länder som oftast använ-

der frihetsstraff och vår straffmätning tycks inte skilja från Dansig påtagligt

mark, Norge och Västtyskland (medan Finland och England är något strängare). Rent allmänt kan således sägas, att det presenterade materialet inte ger något belägg för antaganden om att vi i Sverige skulle använda oss av frihetsstraff mer sällan än de övriga länderna eller att de straiftider vi använder är speciellt korta. Sverige tycks ligga någonstans vid the middle road. Det kan slutligen påpekas, att användningen av olika straffpåföljder tycks

vara tämligen opåverkad av brottsnivåerna i resp. land, åtminstone om dessa

nivåer mäts med hjälp av polisstatistikernas uppgifter om registrerade brott. Strängare bruk av straff förekommer sålunda såväl i länder med hög som

med låg brottsnivå - och vice versa. Någon tendens i riktning av att stränga straff medför låg brottsnivå kan således inte utläsas av denna undersökning.

Det är uppenbarligen andra faktorer än straffnivån som primärt bestämmer

brottsnivån.

78 Bilaga 3

APPENDIX

Bilaga I

Sverige 1981. Population 15-67 år ca 5 609 500 1. Frihetsberövande påföljder

Domar: 1. Fängelse			14 231
2. Internering
3. Sluten psyk. vård			303
4. Vård i spec. sjukhus
5. Skyddstillsyn m fängelse			239
6. Fängelse (+skyddstillsyn)			890
7 -”-		(+villk. dom)	64
8. -”-		(+dagsböter)	16
9. Fängelse + 3411.1			695
0. Förvandlingsstraff (böter)			78
1. Vård enl. Bvl - intagning	i ungdomsvårdsskola		50
12. Vård enl. NVL-intagning	i anstalt		100

Å talsunderIåteLse: 13. Med intagning i ungdomsvårdsskola 155 16 831 2. Kontrollåtgärder

Domar: 1. skyddstillsyn	5 748
2. Öppen psyk. vård	19
3. Dom enl. Bvl - troligen övervakning	988
4. Dom enl. NVL -	91

troligen övervakning Åtalsunderlâtelse: 5. Åtalsund. med övervakning, fosterhem o. d. 1 817 8 663 3. Varningar

1. Villkorlig dom	9 180*
2. Fri från påföljd, abnormfall 33:2		13
3. Påföljd eftergiven 33:4		59
4. Åtalsunderlåtelser	10 008

19 260 Varav 5 885 med böter

Bilaga 3 79 4. Böter

1. Genom dom	39 095
2. strafföreläggande	101 380
3. Ordningsbot (523 + 215 278)	215 801

356 276 -78 356 198 Totalt 400 952

80 Bilaga 3

Bilaga 2

Danmark 1978 Population 15-67 år ca 3 436 500 1. Frihetsberövande påföljder Straffeloven Saerlovgivningen

Faengsel	4 580	661
Haefte*	1 236	8 760
i stedet for straf	97	19

Varetaegt 3 - Forvaring 115 - Hospital for sindslidende 6 -

Åndsvageanstalt

- Tiltalefrafald med 38 anstaltsvistelse ca - 3 0522 Avsonede böder 6 075 12 492 Totalt 18 567

2. Kontroll i frihet

dom med tilsyn 2 239 Betinget overfor 20 Foranstaltninger sindslidende Tiltalefrafald med tilsyn 266 eller börneforsorg (ej

genintagningar)

2 525

*Ej medräknat 190 militära straff

zEnl. Politiets Årsberetning 1981, s. 168. Omfat-

tar även övertr. av straffeloven.

Bilaga 3 81

3. Varningar Straffe- Saerlov-

	loven	givningen
Betinget dom	3 466	207
Tiltalefrafald	2 297	10 010*
-	39	6

Skyldig inget straff

5 802 10 223 Totalt 16 024

4. Böter Dom 9 287 6 028 - 195 578 Bödeforelaeg

9 287 201 606 Totalt 210 893 - 3 052

207 841

1 Politiets Årsberetning 1981, s. 163.

82 Bilaga 3

Bilaga 3

Finland 1980 Population 15-67 år ca 3 369 000 1. Frihetsberövande påföljder

Fängelse	10 326
Förvandlingsstraff för böter (1982)	1 347
Skyddsfostran (1978)	387

12 060

2. Kontroll i frihet

Villkorlig dom med övervakning (unga lagöverträdare) (1981) 3 237 3. Varning

Villkorlig dom	11 319
Unga förbrytare (domseftergift)	1 236
_Obetydligt brott	529
Obetydligt trafikbrott	277
Målet lämnat därhân	317

2 500

Åtalseftergift (1981)

16 178 4. Böter Genom dom 47 401 Strafforder 249 006 296 407 - 1 347 295 060

3 83

Bilaga

Bilaga 4

Norge 1981 Population 14-67 år ca 2 775 100

1. Frihetsberövande påföljder Ubetinget fengsel Forbrytelser 4 017 Forseelser 4 838 Sikring Specialskole (0.d.) för barn och ungdom ca 50 Bötesoning 5272

9 436

2. Kontroll i frihet

Betinget dom med tilsyn 437 Barnavård: Fosterhjem eller tilsyn ca 100

3. Varning Betinget fengsel el. straffutmåling utsatt Forbrytelser 4 209 Forseelser 1 275 Påtaleunnlatelser el. overföring barnevernet Forbrytelser 1 777 Forseelser 4 477

11 738

4. Böter For forbrytelser 575 For forseelser 104 736

105 311 - 527

104 784

* Enl. Stat. Årsbok 1981 var antalet 14-23-åringar som nyintogs 1979 111 (varav 59 flickor). Jag har antagit att halvparten har placerats p.g.a. brott. 2 Enl. Krimstat 1981, s. 176.

84 3 sou 1986:15

Bilaga

Bilaga 5

England och Wales 1979 Population 14-67 år ca 33 716 500 1. Frihetsberövande påföljder

Immediate	imprisonment	43 206
Borstal	training	7 770
Detention center order		11 635
Care order		2 832
Attendance center order	order	8 429 506

Hospital Restriction order 91 Police cells 567 In default of payment of a fine 17 044

92 080

2. Kontroll i frihet

Probation order 27 541 order 12 065 Supervision service order 15 356 Community

54 962

3. Varning Absolute 16 190 discharge 7 427 Recognizance Conditional discharge 57 212 sentence 34 227 Suspended No penalty 385 Caution 87 888 Written 200 000 warnings (motoring offences)

403 329

4. Böter 1 629 364 By the courts Fixed penalty noticcs 1 500 000 (paid)

3 129 364 - 17 044

3112 320

Bilaga 3 85

Bilaga 6

Västtyskland 1980 Population 14-67 år ca 43 153 000 1. Frihetsberövande påföljder

Fängelse	35 972
Massregcln - anstalten	252
Jugendstrafe	6 790
Jugendarrest	27 183
Fürsorgeerziehung	133
- anstalt	32

Massregeln Ersatzfreiheitsstrafe (5 % Geldstrafen) 25 905

96 267

2. Kontroll i frihet

Strafaussetzung zur Bewährung enl. § 56 d

StGB (övervakning) ca	10 000
D20 enl. J GG	11 192
Erziehungsbeistandschaft	339

21 531

3. Varning

Strafaussetzung zur Bewährung (utan över-

vakning)	58 878
Von strafe abgesehen	454
Einstellung StPO § 153 ca	346 000
Zuchtmittel-Andere Entsch.	70 907
--
Erziehungsmass	16 105
§ 45 JGG (åtalsunderl.) ca	50 900

§ 27 JGG -- 1 960 § 47 JGG (Einstellung) 45 427

590 631

4. Geldstrafe 494 114

- 24 700

469 414

1 Uppgifterna (delvis) hämtade ur en specialundersökning av Wolfgang Heinz, Strafrechtsreform und Sanktionsentwicklung (Zeitschrift für die Gesamte Strafrechtswissenschaft 1982, s. 647). Jag tackar prof. Günther Kaiser, Freiburg, för denna hänvisning.

86 Bilaga 3 sou 1986:15 i Bilaga 7 Sverige. Ådömda fängelsestraff 1981

Tidslängd	Antal
Mindre än 1 månad	193
Exakt 1 månad	5 925
Mer än 1 mån., högst 2 mån.	3 312
Mer än 2 mån., högst 3 mån.	1 673
Mer än 3 mån., högst 4 mån.	900
Mer än 4 mån., mindre än 6 mån.	155
Exakt 6 mån.	1 167
Mer än 6 mån., mindre än 12 mån.	1 185
Exakt 12 mån.	559
Mer än 12 mån., högst 24 mån.	682
Mer än 24 mån., högst 48 mån.	264
Mer än 48 mån.	120
Totalt, antal domar	16 135
Förvandlingsstraff för böter	50
Totalt	16 185

SOU 1986: 15 Bilaga 3 87 Bilaga 8 Danmark. Ådömda fängelsestraff 1978

Tidslängd	Strafflagsbrott Specialstraffrätt Totalt Haefte Fzengsel Haafte Fzengsel
Högst 30 dagar	1 050 478 8 197 107 9 832
Qver 30 d. - högst 60 d.	175 828 559 301 1 863
Qver 60 d. - högst 3 mån.	11 643 4 105			763
Qver 3 mån. - högst 4 mån.		278	46	324
Qver 4 mån. - högst 6 mån.		649	44	693
Qver 6 mån. - högst 9 mån.		572	58	630
Qver 9 mån. - högst 12 mån.		534		534
Qver 12 mån. - högst 2 år		459		459
Qver 2 år - högst 3 år		129		129
Qvcr 3 år - högst 4 år		63		63
Qver 4 år - högst 6 år		28		28
Qver 6 år - högst 8 år		10		10
Qver 8 år - högst 12 år		7		7
Over 12 år - högst 16 år		2		2
Totalt, antal domar	1 236 4 580 8 760 661 15 337
Förvandlingsstraff för böter				3 052
Totalt				18 389

88 3

Bilaga

Bilaga 9

Finland. Ådömda rangeisestran 1980

Tidslängd	Antal
Mindre än 1 månad	10
Från 1 mån. - mindre än 2 mån.	607
Från 2 mån. - mindre än 3 mån.	1 585
Från 3 mån. - mindre än 4 mån.	1 948
Från 4 mån. - mindre än 5 mån.	1 453
Från 5 mån. - mindre än 6 mån.	825
Från 6 mån. - mindre än 7 mån.	607
Från 7 mån. - mindre än 8 mån.	555
Från 8 mån. - mindre än 9 mån.	574
Från 9 mån. - mindre än 10 mån.	424
Från 10 mån. - mindre än 11 mån.	381
Från 11 mån. - mindre än 12 mån.	77
Från 12 mån. - mindre än 18 mån.	595
Från 18 mån. - mindre än 24 mån.	194
Exakt 24 mån.	42
Över 24 mån. - mindre än 48 mån.	169
Från 48 mån. - mindre än 96 mån.	66
96 mån. och över	25
Livstid	4
Totalt, antal domar	10 141
Förvandlingsstraff för böter	1 347
Totalt	11 488

Bilaga 3 89 Bilaga 10 Norge. Ådömda fängelsestraff 1981

Tidslängd	Forbrytelser Forseelser Totalt
1-90 dagar	2 377 i	4 838 7 799
91 d. - 5 mån.	584	›
6 mån. - 11 mån.	659	659
mån. - 3 år	314	314

1__2 Over 3 år 83 83 Totalt, antal domar 4 017 4 838 8 855

för böter 527 Förvandlingsstraff Totalt 9 382

90 Bilaga 3 Bilaga 11 England och Wales. Ådömda fängelsestraff 1979

Tidslängd	Magi- strates court	Crown Courts Impri- Borstal Detention Attendance sonment	center center	Summa
dagar och mindre	817			8 429
Qver 14 d. - högst 1 mån.	2 979
Qver 1 mån. › högst 2 mån.	1 350 6 889			46 809
Qver 2 mån. - högst 3 mån.	7 256		11 635
Qver 3 mån. - högst 6 mån.	7 454
(:)ver 6 mån. - högst 12 mån.		5 707		8 297
-		3 848 7 770
(__)ver12 mån. högst 18 mån.				6 438
Qver 18 mån. - högst 2 år		2 304		4 894
Qver 2 år - högst 3 år		2 556		2 556
Qver 3 år - högst 4 år		870		870
Qver 4 år - högst 5 år		488		488
-		320
(._)ver5 år högst 7 år				320
Qver 7 år - högst 10 år		151		151
Over 10 år		60		60
Livstid		157		157
Totalt, antal domar	19 856 23 350 7 770 11 635 8 429 71 040
Förvandlingsstraff för böter				17 044
Totalt				88 084

1 Borstal training varierar från 6 mån. till 2 år. I summakolumnen är de 7 770 domarna fördelade med lika andelar på de tre raderna.

3 91

Bilaga

Bilaga 12

Västtyskland. Ådömda fängelsestraff 1981

Tidslängd	Allmän Straffrätt (JGG)	Ungdomsrätt Summa
Under 6 månader	10 402	27 183 + 42,4 37 627,4
6_mån.	3 704	597 + 42,4 4 343,4
(_:)ver 6 mån. - högst 9 mån.	5 151	740 + 42,4 5 933,4
-	4 679
(__)ver9 mån. högst 1 är		1 273 + 42,4 5 994,4
Qver 1 år - högst 2 år	6 880	2 576 + 42,4 9 498,4
Over 2 år - högst 3 år	2 544	813 + 42,4 3 399,4
Qver 3 är - högst 5 år	1 590	373 + 42,4 2 005,4
Qver 5 år - högst 10 år	850	121	971
Over 10 år - högst 15 år	118		118
Livstid	54		54
Totalt, antal domar	35 972	33 676 + 297 69 945
Förvandlingsstraff för böter			25 905
Totalt			95 850

297 ungdomar har dömts till straff som är tidsobestämt mellan 0 och 5 år. Dessa är här fördelade på resp. 7 rader och inkl. i summakolumnen.

92 Bilaga 3

Bilaga 13

Källor till de statistiska uppgifterna

Sverige: p.:. Rättsstatistisk Årsbok 1982. (SCB, 1982) 2. Statistiska Meddelanden R 1982:7.1. Kriminalstatistik. För brott lagförda personer, 1981. Huvudbrott och huvudpåföljd. (SCB, 1982) Danmark: 1. Kriminalstatistik 1978. Statistiske Meddelelser

1980:2. (Danmarks Statistik 1980)

2. Kriminalforsorgen 1978. Justitsministeriet. Direktoratet for Kriminalforsorgen (Köbenhavn 1979) 3. Politiets årsberetning 1981. Utsendt av Rigspolitichefen, Köbenhavn, September 1982 Finland: Vid domstolar rannsakade brott 1980. Finlands officiella statistik XXIII B:116. Statistikcentralen 1982 Norge: Kriminalstatistikk 1981. Statistisk Sentralbyrå 1982. England: Criminal Statistics England and Wales 1979. Home Office 1980 Västtyskland Rechtspflege. Fachserie 10. Reihe 3: Strafverfolgung 1980. Statistische Bundesamt, Wiesbaden 1981 Nordisk statistik: Nordisk kriminalstatistik 1950-1980. Red. Hanns von Hofer. Nordisk statistiksekretariat. Tekniska rapporter nr 30. Köbenhavn 1982

Bilaga 3 93

Noter

Lagstiftning och domsmaterial utgör som bekant en viktig källa för historiker och sociologer.

2För en översikt över den omfattande litteraturen se Bondeson, Ulla, Fången i fångsamhället, Norstedts, Stockholm 1974.

3 Den här tillämpade klassificeringen har jag tidigare använt vid en jämförelse mellan de nordiska länderna, se Straffesysremer i Norden, NU 1977:25, Nordiska Rådet, Stockholm 1977, s. 16-36.

4 Fångtal och kriminalpolitik. En jämförelse mellan Holland, Västtyskland och Sverige av dr. Dato W. Steenhuis, dr. Leo C. M. Tiggers och J, J. M. Essers i Översättning av överdirektören Bo Svensson, Brottsförebyggande rådet. Kriminalvårdsstyrelsen. Forsknings- och utvecklingsgruppen. Rapport 1982:3. (Betr. det empiriska underlaget för jämförelsen vill jag passa på att anföra, att förf. har glömt att inkludera åtgärder mot unga lagöverträdare i Västtyskland; vilket gör att jämförelsen haltar.)

5 Enl. uppgift från professor Günther Kaiser, Max Plançk Institut für Internationales und Vergleichendes Strafrecht, Freiburg im Breisgau. Se även dennes Kriminologie, 3 auflage, Heidelberg - Karlsruhe 1976, s. 153,

5 Reglerna för avkortning av strafftiden var följande. Sverige: Normalfall 1/3, dock minst 3 månaders avtjänad strafftid. Halvtidsreduktion om särskilda skäl föreligger. BrB 26:6 §. Rutinmässig tilllämpning av 1/3-regeln, Danmark: Motsvarar den svenska, men med minsta tid 2 månader. Finland: Motsvarar den svenska. Vid ungdomsfângelse kunde dock en fånge friges redan efter l/3-tid sedan minst 6 månader avtjänats. Norge: Som den svenska. Västtyskland: Domstolen kan, sedan minst 2 månader avtjänats, avkorta strafftiden med l/3. Vid långa straff kan halvtidsavkortning ske om speciella omständigheter föreligger (StGB § 57). Den frigivne ställs under övervakning. Avkortning sker inte rutinmässigt, utan endast i ca 25 % av fallen, se Kaiser, Günther, op. cit., s. 141. England: Enligt föreskrifter av The Home Secretary sker 1/3 avkortning rutinmässigt för fångar med strafftider över 45 dagar (mellan 32 oçh 45 dagar sker för övrigt en mindre reduktion). Ingen övervakning kommer till stånd. - Utöver detta finns en icke-obligatorisk specialregel (“release on licençe). Vissa återfallssbrottslingar kan (pga. att domstolarna kan använda fördubbladç straff vid återfall i grövre brott) bli dömda till extremt långa straff. I dessa fall kan avkortning ske med 2/3 (regeln an› vänds dock sällan). Viktigare är, att motsvarande regel kan tillämpas även för andra med långa straff sedan 12 månader har avtjänats och för alla fångar under 21 år med strafftider över 18 månader. Se Walker, Nigel, Crime and Punishment in Britain, Edinburgh University Press, Revised ed., 1968, s, 151-5.

7 Den norska polisstatistiken omfattar inte anmälda brott (som t, 5x. den svenska) men “färdigt behandlade brott, dvs. att den redovisar brottsligheten sådan den ser ut när polisen avslutar efterforskningen. Detta har dels betydelse för brottsrubriceringarna. dels att fall där brott ej styrkts eller där gärningen ej är brottslig inte inkluderas i statistikuppgifterna, samt slutligen att statistiken förskjuts i tid (beroende på hur lång tid efterforskningen tar). När Norge (i allmänhet) uppvisar lägre brottssiffror än de övriga nordiska länderna beror detta sålunda till viss del på olika statistiska redovisningstekniker.

SOU 1986: 15 95

4 Straffskalor i BrB och

Bilaga special-

straffrätten samt Straffskalor

enligt

förslaget.

Sammanställning

av brotten med nuvarande och föreslagna Straffskalor”

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna Straffskalor Straffskalor

3 kap. Om brott mot liv och hälsa

mord 3:1 fä 10 år eller fä 8-10 år eller livstid livstid dråp 3:2 fä 6 år-10 år fä 4-10 år barnadråp 3:3 fä -6 år fä -4 år misshandel M4 fä -2 år db 100-1 år ringa misshandel 3:4 db db = grov misshandel 3:5 fä 1 år-l0 år fä 9 mån-10 år vållande till annans död 3:6 fä -2 år 50 db-6 mån ringa 3:6 l st db db = grovt 3:6 2 st fä 6 mån-4 år fä 3 mån-3 år vållande till kroppsskada 3:7 db -6 mån db -3 mån eller sjukdom -- 3:7 2 st fä -2 år grovt fä -18 mån framkallande av fara för annan 3:8 db -2 år db -18 mån

4 kap. Om brott mot frihet och frid

människorov 4:1 1 st fä 4 år-10 år fä 2-10 år eller livstid eller livstid mindre grovt 4:1 2 st fä -6 år fä -3 år olaga frihetsberövande 4:2 1 st fä 1 år-IO år fä 9 mån-ID år -- mindre grovt 4:2 2 st db -2år db -1 år försättande i nödläge 4:3 1 st fä 1 år-lO år fä 9 mån-10 år mindre grovt 4:3 2 st db -2 år db -1 år olaga tvång 4:4 l st db -2 år db -9 mån grovt 4:4 2 st fä 6 mån-6 år fä 6 mån-é år= olaga hot 4:5 db -2 år db - 3 mån grovt fä -3 år hemfridsbrott 4:6 l st db db - 1 år grovt 4:6 3 st fä -2 år straffskalan utgår olaga intrång 4:6 2 st db db -6 mån -- grovt 4:6 3 st fä -2 år straffskalan utgår

96 4

Bilaga

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

ofredande 4:7 db -6 mån db -3 mån brytande av post- eller 4:8 db -2 år db -1 år telehemlighet intrång i förvar 4:9 db -2 år db -1 år olovlig avlyssning 4:10 db -2 år db -1 år förberedelse till 4:8, 4:10 4:11 db -2 år db -1 år

5 kap. Om folkmord

folkmord 5:1 fä 4-10 år eller fä 4-10 år eller livstid livstid =

6 kap. Om ärekränkning

förtal 6:1 db db = grovt förtal 6:2 db -2 år db 100-1 år förolämpning 6:3 1 st db db = -- 6:3 2 st db -6 mån straffskalan utgår grov

7 kap. Om sexualbrott

våldtäkt 7:1 1 st fä 2-6 år fä 18 mån-4 år ringa våldtäkt 7:1 2 st fä -4 år fä -3 år grov våldtäkt 7:1 3 st fä 4-10 år fä 3-10 år sexuellt tvång 7:2 fä -4 år fä -3 år sexuellt utnyttjande 7:3 fä -4 år fä -3 år sexuellt utnyttjande av 7:4 l st fä -4 år fä -3 år underårig grovt sexuellt utnyttjande 7 4 2 st fä 2-8 år fä 18 mån-6 år av underårig sexuellt umgänge med 7 5 1 st fä -2 år fä -18 mån avkomling sexuellt umgänge med syskon 7:5 2 st fä -1 år fä -9 mån sexuellt umgänge med barn 7:6 fä -4 år få -3 år sexuellt ofredande 7:7 db -1 år db -9 mån koppleri 7:8 fä -4 år fä -3 år grovt koppleri 7:9 fä 2-6 år fä 18 mån-5 år förförelse av ungdom 7:10 db -6 mån db -3 mån

8 kap. Om brott mot familj

tvegifte , 8:1 db -2 år db förvanskande av 8:2 db -2 år db -18 mån familjeställning egenmäktighet med barn 8:3 db -6 mån db -3 mån egenmäktighet med barn, grov 8:3 3 st fä -2 år fä -18 mån

9 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

stöld 9:1 få -2 år db 50-6 mån snatteri 9:2 db -6 mån db bodräkt 9:3 db -1 år db -6 mån grov stöld 9:4 fä 6 mån-ö år fä 3 mån-5 âr

4 97

Bilaga

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

rån 9:5 fä 1 år-6 år fä 6 mån-S år grovt rån 9:6 fä 4 år-IO år fä 2-10 âr tillgrepp av 9:7 1 st fä -2 år db 50-6 mån fortskaffningsmedel ringa 9:7 1 st db db = grovt 9:7 2 st fä 6 mån-4 år fä 3 mån-4 år egenmäktigt förfarande 9:8 1 st db -6 mån db -3 mân -i- 9:8 2 st fä -2 år fä -18 mån grovt självtäkt 9:9 db -6 mån db olovlig kraftavledning 9:10 db -2 år db -3 mån grovt fä -3 år

10 kap. Om bedrägeri och anhan oredlighet

bedrägeri 10:1 fä -2 år db 50-6 mån bedrägligt beteende 10:2 db -6 mån db snyltning 10:3 db -6 mån db -3 mån grovt bedrägeri 10:4 fä 6 mån-6 år fä 3 mån-S år utpressning 10:5 1 st fä -2 år db 100-9 mån -- 10:5 1 st db db = ringa -- grovt 10:5 2 st fä 6 mån-Ö år fä 6 mån-ö år ocker 10:6 1 st db -2 år db -6 mån -n- grovt 10:6 2 st fä 6 mån-4 år fä 3 mån-4 år häleri 10:7 1 st fä -2 år db 50-6 mån -- db -6 mån db ringa 10:7 1 st -- grovt 10:7 3 st fä.6 mån-4 år fä 3 mån-5 år häleriförseelse 10:8 db -6 mån db -3 mån oredligt förfarande 10:9 db -2 år db -18 mån svindleri 10:10 1 st fä -2 år db 50-6 mån ringa 10:10 1 st db db = -- grovt 10:10 3 st fä 6 mån-4 år fä 3 mån-S år ockerpantning 10:11 db -2 år db -1 år

11 kap. Om skattebedrägeri och andra skattebrott

skattebedrägeri 11:2 fä -2 år fä -6 mån skatteförseelse 11:3 db db = grovt skattebedrägeri 11:4 fä6 mån-ö år fä 3 mån-5 år vårdslös skatteuppgift 11:5 db -2 år db -1 år oredlig uppbördsredovisning 11:6 fä -1 år db 100-1 år bristande uppbördsredovisning 11:7 db db = vårdslös uppbördsredovisning 11:8 db -6 mån db -3 mån försvårande av skattekontroll 11:9 db -2 år db -6 mån -r- grovt 11:9 fä 6 mån›4 år fä 3 mån-3 år

12 kap. Om förskingring och annan tfolöshet

förskingring 12:1 fä -2 år db 50-6 mån undandräkt 12:2 db -6 mân db grov förskingring 12:3 fä 6 mån-6 år fä 3 mån-5 år olovligt förfogande 12:4 db -2 år db -18 mån trolöshet mot huvudman 12:5 1 st db -2 år db -6 mån -i- grov 12:5 2 st fä 6 mån-6 år fä 3 mån-S år behörighetsmissbruk 12:6 db -2 år db -18 mån olovligt brukande 12:7 db -6 mån db -3 mån fyndförseelse 12:8 db db =

98 4

Bilaga

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

13 kap. Om gäldenärsbrott

oredlighet mot borgenärer 13:1 fä -2 år db 50-6 mån grov oredlighet mot borgenärer 13:2 fä 6 mån-ö år fä 3 mån-5 år vårdslöshet mot borgenärer 13:3 fä -2 är db -2 år mannamån mot borgenärer 13:4 fä -2 år db -2 år bokföringsbrott 13:5 fä -2 år db -6 mån --- ringa 13:5 db straffskalan utgår -r- 13:5 fä 6 mån-4 är fä 3 mån-3 år grovt

14 kap. Om skadegöreLsebrott

skadegörelse 14:1 db -6 mån db 50-3 mån åverkan 14:2 db db = grov skadegörelse 14:3 fä -4 år fä -4 år = tagande av olovlig väg 14:4 db db =

15 kap. Om allmänfarliga brott

mordbrand 15:1 fä 2 år-8 år fä 1-5 år grov mordbrand 15:2 fä 6 år-IO år få 4-10 år eller livstid eller livstid allmänfarlig ödeläggelse 15:3 1 st fä 2 år-8 år fä 1-5 år --- grov 15:3 2 st fä 6 år-10 år fä 4-10 år eller eller livstid livstid sabotage 15:4 fä -4 år fä -3 år grovt sabotage 15:5 få 2 år-10 år fä 2-10 år eller eller livstid livstid = kapning av luftfartyg 15:6 1 st fä -4 år fä -3 år -r- 15:6 3 st fä 2 år-IO år fä 2-10 år eller grov eller livstid livstid = luftfartssabotage 15:6 2 st fä -4 år fä -3 år -t- grovt 15:6 3 st fä 2 år-10 år fä 2-10 år eller eller livstid livstid = allmänfarlig vårdslöshet 15:7 1 st db -6 mån db -»- grov 15:7 2 st fä -2 år db 100-18 mån spridande av gift eller smitta 15:8 1 st fä -6 år fä -5 år -w- grovt 15:8 2 st fä 4 är-10 år fä 4-10 år eller eller livstid livstid = förgöring 15:9 1 st db -2 år db -9 mån -r- grov 15:9 2 st fä 6 mån-6 år fä 6 mån-6 är = miljöbrott 15:10 1 st db -2 år db -9 mån -r- grovt 15:10 2 st fä 6 mån-6 år fä 6 mån-6 år = vårdslöshet med gift 15:11 1 st db -2 år db -18 mån eller smittämne vållande till miljöstöring 15:11 2 st db -2 år db -18 mån underlåtenhet att 15:12 db -l år db -1 år = awärja allmänfara

16 kap. Om narkotikabrott

narkotikabrott 16:1 fä -3 år fä -3 år = ringa narkotikabrott 16:2 db -6 mån db -3 mån grovt narkotikabrott 16:3 fä 2-10 år fä 2-10 år = vårdslöshet med narkotika 16:4 db -1 år db -1 år =

sou 1986:15 Bilaga 4 99

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

17 kap. Om förfalskningsbrott

urkundsförfalskning 17:1 fä -2 år db 50-6 mån förvanskning av urkund 17:2 db -6 mån db grov urkundsförfalskning 17:3 fä 6 mån-6 år fä 3 mån-5 år undertryckande av urkund 17:4 1 st fä -2 år db 50-6 mån -- ringa 17:4 1 st db -6 mån db grovt 17:4 2 st fä 6 mån-4 år fä 3 mån-S år signaturförfalskning 17:5 1 st fä -2 år db 50-6 mån ringa 17:5 1 st db -6 mån db -w-grov 17:5 2 st få 6 mån-4 år fä 3 mån-3 år penningförfalskning 17:6 1 st fâ -4 år fä -18 mån -- ringa 17:6 1 st db -6 mån db -3 mån -- 17:6 2 st få 2 år-8 år få 1-6 år grov märkesförfalskning 17:7 1 st fä -2 år db 50-6 mån -- 17:7 1 st db -6 mån db ringa -- grov 17:7 2 st få 6 mån-4 år fä 3 mån-3 år förfalskning av fast märke 17:8 fä -4 år db -3 mån -r- 17:8 db -6 mån ringa grov fä -2 år olaga spridande av efterbildning 17:10 db db =

18 kap. Om mened, faLskl åtal och annan osann utsaga

mened 18:1 1 st fä -4 år fä -18 mån -n- 18:1 1 st db -6 mån db -3 mån ringa -n grov 18:1 2 st fä 2 år-8 år fä 1-6 år osann partsutsaga 18:2 fä -2 år fä -18 mån -»- ringa 18:2 db -6 mån db -3 mån ovarsam utsaga 18:3 db -6 mån db -3 mån osann utsaga inför 18:5 fä -4 år fä -18 mån nordisk domstol alt fä -2 år alt fä -18 mån -w- 18:5 db -6 mån db -3 mån ringa -w- 18:5 fä 2 år-8 år fä 1-6 år grov ovarsam utsaga inför 18:5 db -6 mån db -3 mån nordisk domstol falskt åtal 18:6 1 st fä -2 år fä -18 mån -w-ringa 18:6 1 st db -6 mån db -3 mån -v- grovt 18:6 2 st fä 6 mån-4 år fä 1-6 år obefogat åtal 18:6 3 st db -6 mån_ db -6 mån = falsk angivelse 18:7 1 st fä -2 år fä -2 år = w- ringa 18:7 1 st db -6 mån db -3 mån obefogad angivelse 18:7 2 st db -6 mån db -3 mån falsk tillvitelse 18:8 1 st fä -2 år fä -2 år = -n- 18:8 1 st db -6 mån db -3 mån ringa vårdslös tillvitelse 18:8 2 st db -6 mån db -3 mån bevisförvanskning 18:9 1 st få -2 år fä -18 mån -- ringa 18:9 1 st db -6 mån db -3 mån -n- grov 18:9 2 s! fä 6 mån -4 år fä 1-6 år underlåtenhet att 18:10 db -6 mån db -6 mån = avvärja rättsfel osann försäkran 18:11 1 st db -6 mån db -3 mån -- grov 18:11 1 st fä -2 år fä -18 mån vårdslös försäkran 18:11 2 st db -6 mån db osant intygande 18:12 1 st db -6 mån db -3 mån -- 18:12 1 st fä -2 år fä -18 mån grovt

100 4

Bilaga

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

brukande av osann urkund 18:12 2 st db -6 mån db -3 mån -w-grovt 18:12 2 st få -2 år fä -18 mån missbruk av urkund 18:13 db -6 mån db -3 mån grovt 18:13 fä -2 år få -18 mån förnekande av underskrift 18:14 db -6 mån db -3 mån grovt 18:14 fä -2 år fä -18 mån

19 kap. Om brott mot allmän ordning

upplopp (anstiftare) 19:1 1 st få -4 år fä -3 år -w-(deltagare) 19:1 1 st db -2 år db -1 år upplopp (skingrar sig) 19:1 2 st db -2 år db -2 år = våldsamt upplopp (anstiftare) 19:2 fä -10 år fä 2-10 år mindre grovt få -3 år (deltagare) 19:2 db -4 år fä 3 mån-3 år mindre grovt db -6 mån ohörsamhet mot 19:3 db -6 mån db -3 mån ordningsmakten störande av förrättning eller 19:4 db -6 mån db -6 mån = av allmän sammankomst uppvigling 19:5 1 st db -6 mån db -3 mån -w- 19:5 3 st fä -4 år fä -3 år grov myteri (deltagare) 19:6 1 st db -4 år db -2 år -- (anstiftare) 19:6 1 st fä -6 år fä -4 år -- (våld, deltagare) 19:6 2 st fä -6 år fä -4 år -- (våld, anstiftare) 19:6 2 st fä -10 år fä 2-10 år eller livstid eller livstid mindre grovt fä -3 år -- grovt 19:6 3 st få -10 år fä 2-10 år eller livstid eller livstid hets mot folkgrupp 19:7 fä -2 år fä -2 år = -- ringa 19:7 db db -3 mån olaga diskriminering 19:8 db -6 mån db -6 mån = brott mot griftefrid 19:9 db -6 mån db -6 mån = barnpornografibrott 19: 10 db -6 mån db -6 mån = otillåtet förfarande med 19:11 db -6 mån db pornografisk bild förledande av ungdom 19:12 db -6 mån db djurplågeri 19:13 db -2 år db -2 år = dobbleri (anordnare) 19:14 1 st db -2 år db -3 mån -n- (deltagare) 19:14 2 st db db = grovt dobbleri 19:15 fä 6 mån-4 år fä -2 år falskt larm 19:16 1 st db -2 år db -3 månader grovt fä -3 år = missbruk av larmanordning 19:16 2 st db db_ beteende 19:17 = förargelseväckande penningböter penningböter

20 kap. Om brott mot allmän verksamhet m. m.

våld eller hot mot tjänsteman 20:1 fä -4 år fä -2 år -v- ringa , 20:1 db -6 mån db -3 mån förgripelse mot tjänsteman 20:2 1 st db -6 mån db -3 mån -v- grov 20:2 2 st fä -4 år fä -2 år

l 4 101

Bilaga

Bron Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

våldsamt motstånd 20:3 db -6 mån db -3 mån bestickning 20:5 db -2 år db -2 år = otillbörligt verkande 20:6 l st db -6 mån db -3 mån vid röstning grovt 20:6 2 st fä -4 år fä -4 år = tagande av otillbörlig 20:6 3 st db -6 mån db belöning vid röstning brott mot rösthemlighet 20:7 db -6 mån db -6 mån = övergrepp i rättssak 20:8 1 st db -2 år ringa db -3 mån grovt 20:8 2 st fä -4 år normalgraden fä -2 år skyddande av brottsling 20:9 1 st db - 2 år db -2 år = --- 20:9 2 st (culpöst) db db = främjande av flykt 20:10 db -2 år db -3 mån grovt fä -3 år överträdelse av myndighets bud 20:11 1 st db -1 år db -6 mån hindrande av förrättning 20:11 2 st db db = föregivande av allmän ställning 20:12 1 st db -6 mån db -1 år wgrovt 20:12 2 st fä -2 år straffskalan utgår föregivande av ställning 20:12 3 st db db = såsom advokat

21 kap. Om hägmälsbrott

uppror 21:1 fä 10 år eller fä 8-10 år eller livstid livstid -ringa fara 21:1 fä 4 år-10 år fä 3-10 år väpnat hot mot laglig ordning 21:3 fä 6 år-10 år fä 4-10 år olovlig kårverksamhet 21:4 db -2 år db -2 år = brott mot medborgerlig frihet 21:5 fä -6 år fä -9 mån grovt . fä 6 mån-6 år svikande av försvarsplikt 21:6 db -2 är db -6 mån -w- 21:6 (krig) db -4 år db -2 år

22 kap. Om brott mot rikets säkerhet

högförräderi 22:1 fä 10 år eller fä 8-10 år eller livstid livstid -n- 22:1 ringa fara fä 4 år-10 år fä 3-10 år krigsanstiftan 22:2 fä 2 år-8 år fä 2-10 år trolöshet vid förhandling 22:3 fä 2 år-IO år fä 18 mån-10 år med främmande makt eller livstid eller livstid egenmäktighet vid förhandling 22:4 1 st fä -2 år fä -2 år = med främmande makt (krig) 22:4 1 st fä -4 år fä -4 år = -r- (fara för rikets självbe- 22:4 2 st fä 1 år-6 år fä 6 mån-6 år stämningsrätt m. m) egenmäktighet vid förhandling 22:4 2 st fä 4 år-10 år fä 3-10 år med främmande makt eller livstid eller livstid (fara 0. krig) spioneri 22:5 fä -6 år fä -4 år grovt spioneri 22:6 fä 4 år-10 år fä 3-10 år eller livstid eller livstid obehörig befattning med 22:7 db -2 år db -9 mån hemlig uppgift grov obehörig befattning 22:8 fä-4år fä 6 mån-6 år med hemlig uppgift

102 Bilaga 4

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

vårdslöshet med hemlig uppgift 22:9 db -6 mån db -6 mån = (krig) 22:9 db -2 år db -2 år = olovlig underrättelseverksamhet 22:10 db -2 år db -2 år = olovlig värvning 22:12 db -6 mån db -6 mån = -- 22:12 fä -2 år fä -2 år = (krig) tagande av utländskt understöd 22:13 fä -2 år db -2 är

23 kap. Om myndighetsmrlssbruk m. m.

myndighetsmissbruk 23:1 1 st db -2 är db -6 mån --- grovt 23:1 1 st fä -6 år fä 3 mån-S år vårdslös myndighetsutövning 23:1 2 st db -1 år db *6 mån mutbrott 23:2 db -2 år db -6 mån --- 23:2 fä -6 år fä 3 mån-S år grovt brott mot tystnadsplikt 23:3 1 st db -1 år db -6 mån -- 23:3 2 st db db = (culpöst)

24 kap. Om brott av krigsmän

lydnadsbrott 24:5 db -2 år db -2 år = grovt lydnadsbrott 24:6 få -10 år fä 18 mån-10 år eller livstid eller livstid rymning 24:7 1 st db -2 år db -2 år = -N- grov 24:7 2 st fä -10 år fä 18 mån-lo år eller livstid eller livstid våld eller hot mot förman 24:8 1 st db -2 år db -2 år = -w- grovt 24:8 3 st få -6 år fä 18 mån-10 år samröre med fienden 24:9 db -2 år db -1 år undergråvande av stridsviljan 24:10 fä -10 år fä 18 mån-IO år eller livstid eller livstid; ringa fara fä -2 år försummande av krigsförberedelse24zll fä -10 år fä -2 år eller livstid grovt fä 18 mån- 1O år eller livstid obehörig kapitulation 24:12 fä -10 år fä 2-10 år eller livstid eller livstid stridsförsumlighet 24:13 få -10 år få -2 år eller livstid grov fä 18 mån- 10 år eller livstid tjänstebrott 24:14 fä -2 år db -1 år

25 kap. Om landsförräderi m. m.

landsförräderi 25:1 fä 4 år-IO år få 3-10 år eller livstid eller livstid landssvek 25:2 fä -6 år fä -4 år landsskadlig vårdslöshet 25:3 fä -4 år db -2 år ryktesspridning till fara 25:5 db -2 år db -2 år = för rikets säkerhet folkrättsbrott 25:6 1 st fä -4 år fä -3 år -- grovt 25:6 2 st fä -10 år fä 2-10 år eller livstid eller livstid

Brorten i trafikbrøttslagen

vårdslöshet i trafik 1 § 1 st db db = -- 1 § 2 st fä -2 år db 100-18 mån grov

Bilaga 4 103

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

hinder i trafik 2 § db db = olovlig körning 3 § 1 st db db = -- grov 3 § 1 st db -6 mån db 50-3 mån åsidosättande av 3 § 2 st db db = föreskrift tillåtande av körning 3 § 3 st db db = rattfylleri 4 § 1 fä -1 år db 100-1 år mom. --- mildrande 4 § 1 db, lägst 25 db mom. rattonykterhet 4 § 2 db 10-fä 6 mån db -3 mån mom. smitning 5 § db -1 år db -1 år =

Brotten i varusmugglingslagen

varusmuggling 1 § db -2 år db -6 mån (narkotika) (fä -3 år) (fä -3 år) = ringa varusmuggling 2 § penningböter = penningböter (narkotika) (db -6 mån) (db -3 mån) grov varusmuggling 3 § fä 6 mån-ö år fä 3 mån-S år (narkotika) (fä 2-10 år) (fä 2-10 år =) vårdslös varusmuggling 5 § db -2 år db -1 år olovlig befattning med 6 § db -2 år db -2 år = smuggelgods (uppsåt) olovlig befattning med 6 § db db = smuggelgods (vårdslös) bristande tillsyn över 7 § db db = transportmedel

Brotten i uppbördslagen

oriktig uppgift av betydelse 79 § db db = för skattskyldighet underlåtenhet att verkställa 80 § db db = skatteavdrag underlåtenhet att inbetala 81 § db -1 år db -1 år = skatt som innehållits för annan

Bratten i lagen om tillverkning av drycker, m.m.

olovlig sprittillverkning 27 § db -2 år db -3 mån grov olovlig sprittillverkning 27 § fä -4 år fä -3 år olovlig tillverkning av vin, 28 § db -6 mån db -3 mån starköl eller öl olovlig tillverkning av 30 § db -1 år db -6 mån destillationsapparat, m. m. olovlig överlåtelse av 31 § db -1 år db -3 mån aktiverat kol m. m.

Brotten i lagen om handel med drycker

olovlig försäljning av 72 § db -2 âr db -3 mån alkoholdrycker grov olovlig försäljning av 72 § fâ -4 år fä -3 år alkoholdrycker

104 Bilaga 4

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

olovligt anskaffande av 74 § db -2 år db -3 mån alkoholdrycker grovt olovligt anskaffande 74 § fä -4 år fä -3 år av alkoholdrycker olovligt innehav av 75 § db -1 år db -6 mån alkoholdrycker olovlig dryckeshantering 76 § db -6 män db -3 mån

Brotten i lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

olovlig försäljning av 9§ db -2 år db -3 mån_ teknisk sprit grov olovlig försäljning av 9§ fä -4 år fä -3 år teknisk sprit olovligt förfarande med 10§ db -2 år db -3 mån teknisk sprit grovt olovligt förfarande 10§ fä -4 år fä -3 år med teknisk sprit obehörig användning av 11§ db db= teknisk sprit, m. m.

Brøtten i jaktlagen

olovlig jakt 28§ db -6 mån db grov olovlig jakt 28§ fä -1 år db lOO-fä 1 âr olovlig jakt på 29§ 2 db db = allmänning m. m. mom. olaga jakt 29a§ db -6 mån db grov olaga jakt 29a§ fä -l år db IOO-fä 1 år

Brotten i miljöskyddslagen

brott mot miljöskyddslagen 45§ db -2 år db -2 år =

Brotten i naturvårdslagen

brott mot naturvårdslagen 37§ db -6 mån db -6 mån =

Vissa brott i sjölagen

vårdslöshet till sjöss 324 § db -6 mån db grov vårdslöshet till sjöss 324 § fä -2 år db 100-18 mån onykterhet till sjöss 325 § db -›1 år db -1 år =

Bmtten i utlänningslagen

utlänning utan föreskrivet 95§ db db = tillstånd anställning av utlänning som 95§ db -1 år db -6 mån ej har föreskrivet tillstånd hjälp åt utlänning att olagligt 96§1st db -6 mån db -3 mån komma in i Sverige, m. m. 96§2st db -l år db -1 år = överträdelse av föreskrifter 97§ db -1 år db -6 mån rörande vistelseort m. m. olovlig vistelse i Sverige 98§ db -1 år db -1 år =

sou 1986:15 Bilaga 4 105

Brott Lagrum Nuvarande Föreslagna straffskalor straffskalor

Brotten i vapenlagen

olaga vapeninnehav (uppsåtligt) 37 § fä -2 år fä -18 mån ringa olaga vapeninnehav 37 § db -6 mån db -3 mån (uppsåtligt) olaga vapeninnehav (vårdslöst) 37 § db -6 mån db missbruk av rätt att inneha 38 § db -6 mån db -3 mån skjutvapen, m. m.

Brotten i värnpliktslagen

oriktig uppgift rörande 37 § 2 st db -6 mån db -3 mån adress m. m. vämpliktsbrott 39 § db -1 år db -6 mån

Brotten i lagen om vapenfri tjänst

olovlig utevaro 14 § db -6 mån db -6 mån = , -w- (beredskapstillstånd eller krig) 14 § db -2 år db -2 år = berusning 15 § db -1 år db -6 mån åsidosättande av tjänste- 16 § db db -6 mån åliggande m. m. w- 16 § fä -1 år grovt straffskalan utgår oriktig uppg. enl. 9 § 17 § 2 st db -6 mån db -3 mån

Brott mot civilförsvarslagen

underlåtenhet att inställa sig 81 § db -1 år db -6 mån till tjänstgöring m. m. -w-grov 81 § fä -2 år fä 3 mån-S år

Brotten i jordabalken

svart lägenhetshandel 65 § db -6 mån db -3 mån -- * grov 65 § fä -2 år fä -18 mån olaga ersättning för 65 a § db -6 mån db -3 mån bostadsförmedling -w-grov 65 a § fä -2 år fä -18 mån

Brotten i valutalagen

valutabrott 9 § db -1 år db -3 mån -- 9 § fä -2 år fä - 2 år = grovt oaktsamt valutabrott 9 § db db =

1. Med de i tabellen använda förkortningarna av straffskalorna förstås följande. db böter dvs. dagsböter db -2 år böter eller fängelse i högst två år db 50-6 mån böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader

fä -18 mån fängelse i högst ett år och sex månader

fä 3 mån«5 år fängelse, lägst tre månader och högst fem år fä 2-10 år eller livstid fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid fä 10 år eller livstid fängelse i tio år eller på livstid = straffskalan för brottet är oförändrad

2. Tabellen är inte heltäckande

106 Bilaga 4

Sammanställning

av brotten efter föreslagna straffskalor”

1. missbruk av larm- 19:16

pb anordning tagande av otill- 20:6 förargelseväck- 19:17 börlig belöning ande beteende vid röstning ringa varusmugg- 2§VSL vårdslöst skyddan- 20:9 ling de av brottsling

hindrande av för- 20:11 2. rättning db av 20:12 föregivande ställning såsom ringa misshandel 3:4 advokat ringa vållande till 3:6 vårdslöst brott mot 23:3 annans död förtal 6:1 tystnadsplikt vårdslöshet i trafik 1 § TBL förolämpning 6:3 hinder i trafik 2 § TBL tvegifte 8:1 olovlig körning 3 § TBL snatteri åsidosättande av 3 § TBL ringa tillgrepp av 9:7 föreskrift för körfortskaffnings-

medel		ning tillåtande av olov- 3 § TBL
självtäkt	9:9 10:2	lig körning

bedrägligt beteende rattfylleri, mild- 4 § TBL ringa utpressning 10:5 rande ringa häleri 10:7

olovlig befattning 6§VSL ringa svindleri 10:9 skatteförseelse 11:3 med smuggelgods

bristande 11:7 (vårdslös) uppbristande tillsyn 7§VSL bördsredovisning

undandräkt	12:2	över transportmedel oriktig uppgift av 79 § UppbL
fyndförseelse	12:8	betydelse för
åverkan	14:2 14:4	skattskyldighet

tagande av olovlig underlåtenhet att 80 § UppbL väg verkställa skatteavallmänfarlig vårds- 15:7 löshet drag obehörig använd- 11 §LTS förvanskning av ur- 17:2 ning av teknisk kund 17:4 sprit, m. m. ringa undertryckolovlig jakt 28 § JL ande av urkund 17:5 olovlig jakt på all- 29 §2 ringa signaturförmänning m. m. mom. JL falskning olaga jakt 29 a § JL ringa märkesför- 17:7 vårdslöshet till sjöss 324 § SjL falskning utlänning utan fö- 95 § UtlL olaga spridande av 17:10 reskrivet tillstånd efterbildning vårdslös försäkran olaga vapeninne- 37§VL 18:11 otillåtet förfarande 19:11 hav (vårdslöst)

valutabrott (vårds- 9 § ValL med pornografisk bild löst)

förledande av ung- 19:12

dom

dobbleri, deltagare 19:14

Bilaga 4 A107

3. otillbörligt verkan- _ 20:6 de vid röstning db - 3 mån ringa övergrepp i 20:8 rättssak vållande till 3:7 främjande av flykt 20:10

kroppsskada eller		rattonykterhet	4 § TBL
sjukdom		ringa varusmugg-	2 § VSL
olaga hot	4:5	ling (narkotika)
ofredande	4:7	olovlig sprittill- 27 § LTD
förförelse av ung-	7:10

verkning dom olovlig tillverkning 28 § LTD egenmäktighet 8:3 av vin, starköl elmed barn ler öl

egenmäktigt förfa- 9:8 olovlig överlåtelse 31 § LTD rande av aktiverat kol

olovlig kraftavled-	9:10	m. m
ning		olovlig 72 § LHD försäljning
snyltning	10:3	av alkoholdrycker
häleriförseelse	10:8	olovligt anskaffan- 74 § LHD
vårdslös uppbörds-	11:8	de av alkoholdryc-
redovisning		ker
olovligt brukande	12:7	olovlig dryckes- 76 § LHD
ringa narkotika-	16:2

hantering brott olovlig försäljning 9 § LTS ringa penningför- 17:6 av teknisk sprit falskning förfarande 10 § LTS olovligt förfalskning av fast 17:8 med teknisk sprit märke hjälp åt utlänning 96 § UtlL ringa mened 18:1 att olagligt komringa osann parts- 18:2 ma in i Sverige, utsaga m. m. ovarsam utsaga 18:3 37§VL ringa olaga vapenringa falskt åtal 18:6 innehav (uppsåtligt) ringa falsk angivel- 18:7 missbruk av rätt att 38§VL se inneha skjutvaobefogad angivelse 18:7 pen, m. m. ringa falsk tillvitelse 18:8 oriktig uppgift rö- 37 § VplL vårdslös tillvitelse 18:8 rande adress m.m.

ringa bevisför- 18:9 oriktig uppg. 17 § LVfT

vanskning		svart lägenhets-	65 § JB
osann försäkran	18:11	handel
osant intygande	18:12	olaga ers. vid bo-	65a§JB
brukande av osann	18:12

stadsförmedling urkund valutabrott 9§ValL missbruk av urkund 18:13

förnekande av un- 18:14 db 50-3 mån

derskrift skadegörelse 14:1 ohörsamhet mot 19:3 kör-

		grov olovlig 3 § TBL
ordningsmakten		ning
uppvigling	19:5
ringa hets mot	19:7

folkgrupp dobbleri (anordna- 19:14 re) 4. falskt larm 19:16 db - 6 mån ringa våld eller hot 20:1 olaga intrång 4:6 mot tjänsteman bodräkt

förgripelse mot 20:2 ocker 10:6

tjänsteman försvarande av 11:9 våldsamt motstånd 20:3 skattekontroll

108 4

Bilaga

trolöshet mot hu- 12:5 db 50-6 mån vudman vållande till annans bokföringsbrott 13:5 död obefogat åtal 18:6 stöld underlåtenhet att 18:10 tillgrepp av fortavvärja rättsfel skaffningsmedel våldsamt upplopp, 19:2 bedrägeri 10:1 mindre grovt (delta- häleri 10:7 gare) svindleri 10:10 störande av för- 19:4 förskingring 12:1 rättning eller av all- oredlighet mot 13:1

män		borgenär
sammankomst		urkundsförfalskning	17:1
olaga diskrimine-	19:8	undertryckande av	17:4
ring		urkund
brott mot griftefrid	19:9	signaturförfalskning	17:5
barnpornografibrott	19:10	märkesförfalskning	17:7
brott mot rösthem-	20:7

lighet överträdelse av 20:11 5. myndighets bud db - 9 mån svikande av 21:6 olaga tvång 4:4 försvarsplikt sexuellt ofredande 7:7 vårdslöshet med 22:9 förgöring 15:9 hemlig uppgift miljöbrott 15:10 olovlig värvning 22:12 obehörig befatt- 22:7 myndighetsmissbruk 23:1 ning med hemlig vårdslöst myndig- 23:1 uppgift hetsutövning mutbrott 23:2 brott mot tyst- 23:3 db 100-9 mån nadsplikt utpressning 10:5 varusmuggling 1 § VSL olovlig tillverkning 30 § LTD av destillationsap- 6. parat, m. m. db - I år olovligt innehav av 75 § LHD olaga frihetsberö- 4:2 alkoholdrycker vande, mindre grovt brott mot natur- 37 § NVL försättande i nöd- 4:3 vårdslagen läge, mindre grovt anställning av ut- 95 § UtlL hemfridsbrott 4:6 länning som ej har brytande av postföreskrivet till- eller telehemlighet i 4:9 stånd intrång i förvar överträdelse av 97 § UtlL olovlig avlyssning 4:10 föreskrifter röran- ockerpantning 10:11 de vistelseort m.m. vârdslös skatteupp- 11:5 värnpliktbrott 39 § VplL gift olovlig utevaro 14 § LVfT underlåtenhet att 15:12 berusning 15 § LVtT avvärja allmänfara âsidosättande av 16 § LVfT vårdslöshet med 16:4 tjänsteåliggande narkotika m. m. upplopp (deltagare) 19:1 underlåt. att instäl- 81 § CFL föregivande av all- 20:12 la sig till tjänst- män ställning gör. samröre med fien- 24:9 den tjänstebrott 24:14 smitning 5 § TBL

SOU 1986: 15

Bilaga 4 109

vårdslös varu- 5§VSL bestickning 20:5 “smuggling skyddande av 20:9 underlåtenhet att 81 § UppbL brottsling inbetala skatt som olovlig kårverk- 21:4 innehällits för an- samhet nan svikande av för- 21:6 onykterhet till sjöss 325 § SjL svarsplikt (krig) hjälp åt utlänning 96 § UtlL vårdslöshet med 22:9 att olagligt kom- hemlig uppgift ma in i Sverige, (krig) m. m. underrät- 22:10 olovlig olovlig vistelse i 98 § UtlL telsêverksamhet Sverige tagande av ut- 22:13 ländskt understöd db 100-1 år lydnadsbrott 24:5 misshandel 3:4 rymning 24:7 grovt förtal 6:2 våld eller hot mot 24:8 oredlig uppbörds- 11:6 förman redovisning landsskadlig vårds- 25:3 rattfylleri 4 § TBL löshet grov olovlig jakt 28 § JL ryktesspridn. till 25:5 grov olaga jakt 29a § JL fara för rikets säkerhet olovlig befattning 6§VSL 7. med smuggelgods db - 18 mån (uppsåt) framkallande av 3:8 45 § MSL brott mot miljö-

fara för annan		skyddslagen
förvanskande av	8:2	olovlig utevaro 14 § LViT
familjeställning		(ber. eller krig)
oredligt förfarande	10:9
olovligt förfogande	12:4
behörighetsmiss-	12:6	9.
bruk		fä - 6 mån
vårdslöshet med	15:11	skattebedrägeri 11:2

gift eller smittämne vållande till miljö- 15:11 störning 10. fä - 9 mån sexuellt umgänge 7:5 db 100-18 mån med syskon grov allmänfarlig 15:7 brott mot medborvårdslöshet gerlig frihet grov vårdslöshet i 1 §TBL trafik grov vårdslöshet 324 § SjL ll. till sjöss fä - 18 mån grovt vållande till 3:7 kroppsskada eller 8. sjukdom db - 2 år sexuellt 7:5 umgänge vårdslöshet mot 13:3 med avlçomling borgenärer grov egenmäktig- V 8:3 mannamån mot 13:4 het med barn borgenärer grovt egenmäktjgt 9:8 upplopp (skingrar 19:1 förfarande sig) penningförfalskning 17:6 myteri. deltagare 19:6 mened 18:1 djurplågeri _ 19:13 osann partsutsaga 18:2

110 4

Bilaga

falskt åtal 18:6 koppleri 7:8 bevisförvanskning 18:9 grov olovlig kraft- 9:10 grov osann försäk- 18:11 avledning ran sabotage 15:4 grovt osant inty- 18:12 kapning av luftfar- 15:6 gande WB grovt brukande av 18:12 luftfartssabotage 15:6 osann urkund narkotikabrott 16:1 grovt missbruk av 18:13 upplopp (anstiftare) 19:1 urkund våldsamt upplopp, 19:2 grovt förnekandc 18:14 mindre grovt (anav underskrift stiftare) olaga vapeninne- 37 § VL grov uppvigling 19:5 hav (uppsåtligt) myteri, mindre 19:6 grov svart lägen- 65 § JB grovt (våld, hetshandel anstiftare) 65a§JB grovt falskt larm 19:16 olaga ers. vid bostadsförmedling, grovt främjande av 20:10 grovt flykt folkrättsbrott 25:6 varusmuggling 1 § VSL 12. (narkotika) fä - 2 år grov olovlig sprit- 27 §LTD grov förfalskning 17:8 tillverkning av fast märke grov olovlig för- 72 § LHD falsk angivelse 18:7 säljning av alkofalsk tillvitelse 18:8 holdrycker hets mot folkgrupp 19:7 grovt olovligt an- 74 § LHD grovt dobbleri 19:15 skaffande av alkovåld eller hot mot 20:1 holdrycker olovlig för- 9§LTS tjänsteman grov grov förgripelse 20:2 säljning av tekmot tjänsteman nisk sprit övergrepp i rättssak 20:8 grovt olovligt för- 10 § LTS egenmäktighet vid 22:4 farande med tekförhandling med nisk sprit främmande makt

olovlig värvning	22:12
(krig)		14.
undergrävande av	24:10	fä - 4 år
(ringa		barnadråp 3:3

stridsviljan fara) grov skadegörelse 14:3 försummande av 24:11 myteri (anstiftare) 19:6 krigsförberedelse myteri (våld, delta- 19:6 stridsförsumlighet 24:13 gare) grovt valutabrott 9 § ValL grovt otillbörligt 20:6 verkande vid röstning 13. egenmäktighet vid 22:4 fä « 3 år förhandling med människorov, främmande makt

mindre grovt (krig) V

grovt olaga hot spionen 22:5 ringa våldtäkt landssvek 25:2 sexuellt tvång sexuellt utnyttjande sexuellt utnyttjan- 15. de av underårig fä - 5 år sexuellt umgänge spridande av gift 15:8 med barn eller smitta

SOU 1986: 15 4 111

Bilaga

16. grovt miljöbrott 15:10 fä 3 mån - 3 dr grovt brott mot 21:5 grovt vållande till 3:6 medborgerlig frihet annans död egenmäktighet vid 22:4 grovt försvarande 11:9 förhandling med av skattekontroll främmande makt grovt bokförings- 13:5 (fara för rikets brott självbesLrätt) grovt undertryck- 17:4 grov obehörig be- 22:8 ande ur urkund fattning med hemgrov signaturför- 17:5 lig uppgift falskning grov märkesför- 17:7 falskning 21. våldsamt upplopp 19:2 fä 9 mån - 10 dr (deltagare) grov misshandel 3:5 grov underlåtenhet 81 § CFL olaga frihetsberö- 4:2 att inställa sig till vande tjänstgöring m. m. försättande i nöd- 4:3 läge

17.

fä 3 mån - 4 år		22.
grovt tillgrepp av	9:7	fä [-5 år
forskaffningsme-		mordbrand	15:1
del		allmänfarlig öde-	15:3
grovt ocker	10:6	läggelse
18.		23.
fä 3 mån - 5 år		fä 1-6 år
grov stöld	9:4	grov penningför-	17:6
grovt bedrägeri	10:4	falskning
grovt häleri	10:7	grov mened	18:1
grovt svindleri	10:10	grovt falskt åtal	18:6
grovt skattebedrä-	11:4	grov bevisför-	18:9
geri		vanskning
grov förskingring	12:3
grov trolöshet mot	12:5
huvudman		24.
grov oredlighet	13:2	fä 18 mån - 4 år
mot borgenärer		våldtäkt	7:1
grov urkundsför-	17:3

falskning grovt myndighets- 23:1 25. missbruk fä 18 mån - 5 år grovt mutbrott 23:2 grovt koppleri 7:9 grov varusmuggling 3 § VSL

26. 19. fä 18 mån - 6 dr fä 6 mån - 3 år grovt sexuellt ut- 7:4 rån 9:5 nyttjande av underårig

20. fä 6 mån - 6 år 27.

grovt olaga tvång	4:4	fä 18 mån - 10 år
grov utpressning	10:5	grovt våld eller hot 24:8
grov förgöring	15:9	mot förman

112 4

Bilaga

28.	31.
fä 18 mån - 10 år eller livstid	fä 3-10 år
trolöshet vid för-	22:3 grov våldtäkt uppror, ringa fara	7:1 21:1

handling med främmande makt högförräderi, ringa 22:1 grovt lydnadsbrott 24:6 fara grov rymning 24:7 undergrävande av 24:10 stridsviljan 32. grovt försumman- 24:11 fä 3-10 år eller livstid vid 22:4 de av krigsförbere- egenmäktighet delse förhandling med grov stridsförsum- 24:13 främmande makt lighet (fara för rikets självbcstxätt och krig)

29.		grovt spioneri	22:6
fä 2 - 10 år		landsförräderi	25:1
grovt rån	9:6
grovt narkotika-	16:3
brott		33.
våldsamt upplopp	19:2	fä 4-10 år dråp	3:2

(anstiftare) 22:2 21:3 krigsanstiftan väpnat hot mot laggrov varusmugg- 3 § VSL lig ordning ling (narkotika)

34.

30.		fä 4-10 år eller livstid
få 2 - 10 dr eller livstid		folkmord	5:1
människorov	4:1 15:5	grov mordbrand grov allmänfarlig	15:2 15:3

grovt sabotage grov kapning av 15:6 ödeläggelse grovt spridande av 15:8 luftfartyg grovt luftfartssabo- 15:6 gift eller smitta

tage myteri (våld, an- 19:6 stiftare) 35. myteri, grovt 19:6 få 8-10 år eller livstid obehörig kapitula- 24:12 mord

u-u-ø-A

tion uppror

25:6 högförräderi IGN

grovt folkrättsbrott

4 113

Bilaga

1. Paragrafhänvisningarna avser BrB om inget annat anges.

Följande förkortningar har använts i tabellen.

JB Jordabalken CFL Civilförsvarslagen (1960:741) JL Lagen (1938:274) om rätt till jakt LHD Lagen (1977:293) om handel med drycker LTD Lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. LTS Lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat LVfT Lagen (1966:413) om vapenfri tjänst MSL Miljöskyddslagen (1969:387) NVL Naturvårdslagen (1964:822) SjL Sjölagen (1891:35 s. 1) TBL Lagen (1951:649) om straff för vissa trañkbrott UppbL Uppbördslagen (1953:272) UtlL Utlänningslagen (1980:376) ValL Valutalagen (1939:350) VL Vapenlagen (1973:1176) VplL Vârnpliktslagen (1941:967) VSL Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

2. Tabellen är inte heltäckande

Sammanställning

av vissa brott med angivande av straffskalomas motsvarighet i tid i anstalt.

Vid jämförelse mellan de av oss föreslagna straffskaloma och de nuvarande straffskaloma måste hänsyn tas till ett flertal faktorer vid sidan av de nominella straffskaloma. De viktigaste är ändringen av kvotdelen och minimitiden för villkorlig frigivning, domstolarnas straffmätningspraxis och vårt förslag till minskning av överlappningen mellan straffskaloma för olika grader av gradindelade brott. För att underlätta jämförelsen har vi gjort följande två tabeller. Den första innehåller ett antal brott som bl. a. med hänsyn till deras frekvens framstår som särskilt betydelsefulla. Den andra tabellen innehåller en del andra viktiga brott.

SOU 1986: 15

114 Bilaga 4

:W :W

0::WE

:W :W :W :W

:WE

WowWWEWW

:Små

:WE :WE :WE :WE :WE

m|:WE

ou:WE m|:WE

v “WW

W|:WE

W m W 0 w

o .se m :WE :W :WE :W :WE

.E0 W 0 m W n m v v :WE W .w :WE W m v W | W w w i W

vi.

:W WW :W :W

:WE m:WE

:WE

aEuWoWmEoW.

07:WE

mucWE

m|:WE m|:WE

:WE

700W

:ouWWsWSa

000W m 70m m o 07m m- m m.. 07m 8:

W.:W›:a

å WW å e. WW WW WW WW WW WW å WW WW o: å ä W

:oWWWmWWWWWW

:W :W :W :W

:W WW

:WE

Wovåmvñm

07:WE

méWE ms:WE mn:WE

:WE :W :WE :W :WE

700W 700W

aøwmaoöm

?om 07m 07m

m m.. m: mo m 0 o. m..

WW å WW WW å å

.Eu

e. WW e. å WW WW WW WW WW

:W :W :W :W

:W :WE

.exe

:Sån

8 w

:WE w :WE :WE :WE :WE

m|:WE

m|:WE mucWE mncWE

:W :W

_EWE

W 0 :W m m W 0 o

Wim

s W m o m W m W | WW W | W

:WH .:.W W 0 |

:W :W

:W WW

uEsoäEoW.

.W :W

cl:WE

.å .W W

:WE :WE

:WE

:W .WW :W

:oäiaä

7 07W 0: 0 vaW 0W1v e. 0 m.. 07m 8.. 7

WEWEW

WW WW WW e. WW WW WW WW WW WW n: WW WW n: WW

.WoWSWmWWWWWW

å W

:W :W

Wovåwvua

:W :W :W

0|:WE

:WE

o...?

WW :W :WE :W :W :W :WE WW :W

oWäüaåz

m: 0W..W m.. o. 0 01W 0W1v m: 0 m.. o. 07m vn 0: 7

WW WW WW WW WW WW a. WW WW å WW

.E0 WW WW WW å

WE.

Einar_

vum mmm Wä mä vä ma ca muWW vUWW WöW möW m.: Wöm Wöm v

små:

:omñvonouaazm WWoWWWWWWoWEW:

WWOWDWWWWWWOWWWW:

WoWäanmmWE .:wE8m:W.WW

8._ Wo:

:WEBEWWW

:umüuogozü: WWoWnWWWWoWEW:

usa 5:0 3=»

:W:

WuWEuWWEWE

100.93..

._23

W335

98m 38m :mi: 38m WoE

:Em

oWm uWWâ 5:» :W: WUWW SE EW

1. I parentes angivna tider avser de sällsynta fall då särbehandling enligt nuvarande

26 kap. 7 § BrB sker.

z. Enligt uttalande i avsnitt 14.3.2 skall straffmätningen för normalgraden av narkoti-

kabrott åndras så att tiden i anstalt blir oförändrad.

3. Straff som överstiger minimistraffet för grov misshandel torde inte utdömas för ett

brott

“. I praktiken används inte straff överstigande ca två månader för ett brott.

Bilaga 4 115

s s

8 s

s s s

?se ?se

Ess

somsüsâ

:S25

se se .se

Nuse sLse Tse

s s s s s s s s _

se se

N s s N s N s s s

EH .En s s s N s. w N s :m5 w w s. - w N; w suN w w

s s

sås

s s

mse

mcsmsosmåov

se se

sTse

.av s s

se se

?se ?se

s s

:oåiwsm

sis s... mass s s s- s. s s: ä- oss S-

vømåm

m» m-

m s ss 2.2_ ss ss ss ss ss ss ss ss ss ss ss ss ss ss

sosüsmsssssm

s s

.oss

s s

suncmwvnsm

ssusse

Tse

s s

suse

Tse

s .se s s s s

oss

scmmausøm

oss S... m .s T s- s m- T ss s- oss s- m-

.E0 ss _så_ ss ss ss ss ss ss ss s.. ss ss ss ss ss ss

s s

s s s s

:Swan

8 ss

se se se s s s s s

N-se ?se ?se

s s s

sås

m s m s s N s

EH .cs s ss w m s w w m w Nus w suN .se w w

s s

so.:

azszossEon

.ut s s s

se se

Tse

?se

s s s

:oxuxuñ

oss en_ si.

ss T s: N.

s. s s TN N- T N-

ucmsâm asså_

u s ss ss ss ss ss ss s.. ss ss ss ss ss ss ss

.oäxsssmssm .oss

s s

suvcawvusm

s s .es s

Tse

?se

s s s s s .ss s s s

oucmssåz

oss

s_ N- s 2-_ N. nu s N. s.N T St.. T T

.En ss oss_ ss ss ss ss ss s.. ss s.. ses ss ss ss ss ss

Simma_

ss Ns ss ss Ne Ne E. E. n.. se E E E ss se

.Bs

css

see

sssszssmssssss

mess;

.sssâasssossss

mess; :oss

smesme:

:oss

s.:

?osm

sssssss?

s.:

sssssss.,

se? .mess so.. .ses

sasse

asså? asså? sssso sssso 05:a: ssssssss sssosäs _same_

:osm Eee .ses ;osm sme.. sms... sms... sms... sme. äs Esa

Bilaga 4 117

w w

å å

8 .ö v

:åE

å å å.: å

...nås mrå.:

å.:

3:0 3:0

v w

w åE åE å åE å 8 å

vrå.: vrå.:

v å å.: å.:

muå.:

å: :

:åE

v w o N . N m å å å.:

m w å W . m å W v W .. m a W | W 04m 3:0 W W W N :å:

3:0 3:0

3:0

å å.:

å å .åE å å.:

ouå.:

å o

muå.:

å å.: å å.:

:T8:

å å

S4 m- o... o. 0 :u ou: m- mon m: Sum ?en m: m

å: 2.9: å: å: 2.:.. n: å: å: å.. å: n: å: nu å: å: å: :så n.. e. n... å:

3:0 .0:0 3:0

å å å.:

å å å å.:

ouå.:

å.: å.: å

.åE åE

mnå.:

å.: å.:

:Too:

å å å å

:E2950:

o: m.. o... m- c m7 m- o.. m: m. nu m: v: 21m ?om 0. m

å: EE.: å: å: :Ez: e. å: å: n.. å: nu å: :mi: e. å: å: å: :_33: p.. å.. n: å:

w 8 å

å å å å å 8

3:0

m o:

å nu :oxå

å 3:0 åE

muåE

å.: å å.: å.: å å

maå.: Nuå.:

å å å.:

å : m : m w n . m m

m... _Gås_ w W nu. 3:0 W m W n v.. W m | W W m.. w W W m m5 nu

:n:

3:0 3:0 3:0

å å å

dä_

:wanna:

å å .å å

oxå.:

vnå.: oLå.:

å.: å.: H å.: å.: å å å å

2:0 nu :TN 0. e m: min o. 0 ...T v: 0.4 m- 0. e. 0

:så: 2:2_ :Es: 0.::

0uå..å=:

å: å: å: n.. å: å: a.. å: å å: .nu å: å: å: å: å e. å:

0:3:

3:0 3:0 3:0

å å å

.E13

å å å

ouåä

å.: å

vnå.: o...?

3:52:02.:

å å å å å å å å å.: å

0.:: o... :Tv

m. 0. nu

v: o v.. m.. u» 0 Nu v: 0. m. 01 0

E32_ E5.: Ez.:

w::vå.:0n..å0

å: å: å: s: å: å: n.. å: n: å: n: å: å: å: å: n.. a.. å:

o..m

Am.: 15.:. qm ...v5

3859.30:

å:

m m. m m

mm. vä: om. :än: :än: :ö: :ö: :ö: 2a. ...ä :öm :öm ma. :än . m H m :å:

.0::å..:m_.::::.:

39...

:å:

._8013

::å..:m0m_0må:

3::

:o:

:å:

3m§30

:E50:

:Stå:

0.55.05.

å::w:å

38m 30:a

wiawzimåå..

.0._m0:m:..å›

:så

0:203:

5:30: 5:2.:

åwE: ›o..m

m==wm=EmEu

m:›0_0

. . E8

m0=3åm

3::

...rm S.: ›0:w As_ 5:a : :m:

. N m

SOU 1986: 15 119

5 Bilaga

Sammanställning av nuvarande bestämmelser i brottsbalken, lagen (1964:169) om straff för folkmord, narkotikastrafflagen (1968:64) och skattebrottslagen (1971:69) samt närmast motsvarande bestämmelser i förslaget med angivande av var i betänkandet ändringsförslagen kommenteras. Nuvarande bestämmelser Förslaget Betänkandet Brottsbalken

1:1	1:1	-
1:2	1:2	-
1:3	1:3, 1:4	9
1:4 1 st	34:1	16
1:4 2 st	1:5, 34:2	15:4
1:5	34:3	16
1:6	34:4	16
1:7	3415-7	6.3.3, 16
1:8	1:7	-
2:1	2:1	17:1
2:2	2:2	17:1
2:3	2:3	17:1
2:3a	2:4	17:1
2:4	2:5	17:1
2:5	2:6	17:1
2:5a	2:7	17:1
2:6	2:8	17:1
2:7	2:9	17:1
2:7a	2:10	17:1
2:8	2:11	17:1
3:1	3:1	14.1.1
3:2	3:2	14.1.1
3:3	3:3	14.1.1
3:5	3:4	14.1.1
3:6	3:5	14.1.1
3:7	3:6	14.1.1
3:8	3:7	14.1.1
3:9	3:8	14.1.1
3:10	3:9	14.1.1
3:11	3:10	14.1.1

Hänvisning till resp. specialmotivering har inte lämnats genomgående.

120 5 sou 1986:15 Bilaga

Nuvarande bestämmelser Förslaget		Betänkandet
4:1	4:1	14.l.2
4:2	4:2	14.l.2
4:3	4:3	14.l.2
4:4	4:4	14.l.2
4:5	4:5	14.l.2
4:6	4:6	14.l.2
4:7	4:7	14.l.2
4:8	4:8	14.l.2
4:9	4:9	14.l.2
4:9a	4:10	14.l.2
4:9b	4:11	14.l.2
4:10	4:12	14.l.2
4:11	4:13	14.l.2
5:1	6:1	14.l.4
5:2	6:2	14.l.4
5:3	6:3	14.l.4
5:4	6:4	14.l.4
5:5	6:5	14.l.4
6:1	7:1	14.1.5
6:2	7:2	14.1.5
6:3	7:3	14.1.5
6:4	7:4	14.1.5
6:5	7:5	14.1.5
6:6	7:6	14.1.5
6:7	7:7	14.1.5
6:8	7:8	14.1.5
6:9	7:9	14.1.5
6:10	7:10	14.1.5
6:11	7:11	14.1.5
6:12	7:12	14.1.5
6:13	7:13	14.1.5
7:1	8:1	14.1.6
7:3	8:2	14.1.6
7:4	8:3	14.1.6
7:5	8:4	14.1.6
7:6	8:5	14.1.6
8:1	9:1	14.2.1
8:2	9:2	14.2.1
8:3	9:3	14.2.1
8:4	9:4	14.2.1
8:5	9:5	14.2.1
8:6	9:6	14.2.1
8:7	9:7	14.2.1
8:8	9:8	14.2.1
8:9	9:9	14.2.1
8:10	9:10	14.2.1
8:11	9:11	14.2.1
8:12	9:12	14.2.1
8:13	9:13	14.2.1
9:1	10:1	l4.2.2
9:2	10:2, 10:3	l4.2.2
9:3	10:4	l4.2.2
9:4	10:5	l4.2.2
9:5	10:6	l4.2.2

sou 1986:15			5 121 Bilaga
Nuvarande bestämmelser Förslaget	9:6 9:7 9:8 9:9 9:10 9:11 9:12 10:1 10:2 10:3 10:4 10:5 10:6 10:7 10:8 10:9 10:10 11:1 11:2 11:3 11:4 11:5 11:6 11:7 11:8 12:1 12:2 12:3 12:4 21:5 12:6 13:1 13:2 13:3 13:4 13:5 13:5a 13:6 13:7 13:8 13:8a 13:9 13:10 13:11 13:12 14:1 14:2 14:3 14:4 14:5 14:6 . 14:7 14:8 14:9	10:7 10:8 10:9 10:10 10:11 10:12 10:13 12:1 12:2 12:3 12:4 12:5 12:6 12:7 12:8 12:9 12:10 13:1 13:2 13:3 13:4 13:5 13:6 13:7 13:8 14:1 14:2 14:3 14:4 14:5 14:6 15:1 15:2 15:3 15:4 15:5 15:6 15.7 15:8 15:9 15:10 15:11 15:12 15:13 15:14 17:1 17:2 17:3 17:4 17:5 17:6 17:7 17:8 17:9	Betänkandet 14.22 14.2.2 14.2.2 14.2.2 14.2.2 14.2.2 14.2.2 142.4 14.24 142.4 14.2.4 14.2.4 14.2.4 14.2.4 14.2.4 14.2.4 14.2.4 14.2.5 14.2.5 14.2.5 14.2.5 14.2.5 14.2.5 14.2.5 14.2.5 14.2.6 14.2.6 14.2.6 14.2.6 14.2.6 14.2.6 . 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 14.3.l 17.1 14.3.l, 14.3.l 14.3.3 14.3.3 14.3.3 14.3.3 14.3.3 14.3.3 14.3.3 14.3.3 14.3.3

122 5 .

Bilaga

Nuvarande bestämmelser Förslaget		Betänkandet
14:10	17:10	14.3.3
14:11	17:11	14.4.4
14:12	17:12	14.3.3
15:1	18:1	14.3.4
15:2	18:2	14.3.4
15:3	18:3	14.3.4
15:4	18:4	14.3.4
15:4a	18:5	14.3.4
15:5	18:6	14.3.4
15:6	18:7	14.3.4
15:7	18:8	14.3.4
15:8	18:9	14.3.4
15:9	18:10	14.3.4
15:10	18:11	14.3.4
15:11	18:12	14.3.4
15:12	18:13	14.3.4
15:13	18:14	14.3.4
15:14	18:15	14.3.4
15:15	18:16	14.3.4
16:1	19:1	14.4.1
16:2	19:2	14.4.1
16:3	19:3	14.4.1
16:4	19:4	14.4.1
16:5, 21:10	19:5	14.4.1
16:62	19:6	14.4.1
16:8	19:7	14.4.1
16:9	19:8	14.4.1
16:10	19:9	14.4.1
16:10a	19:10	14.4.1
16:11	19:11	14.4.1
16:12	19:12	14.4.1
16:13	19:13	14.4.1
16:14	19:14	14.4.1
16:14a	19:15	14.4.1
16:15	19:16	14.4.1
16:16	19:17	14.4.1
16:17	19:18	14.4.1
16:18	19:19	14.4.1
17:1	20:1	14.4.2
17:2	20:2	14.4.2
17:4	20:3	14.4.2
17:5	20:4	14.4.2
17:7	20:5	14.4.2
17:8	20:6	14.4.2
17:9	20:7	14.4.2
17:10	20:8	14.4.2
17:11	20:9	14.4.2
17:12	20:10	14.4.2
17:13	20:11	14.4.2
17:15	20:12	14.4.2
17:16	20:13	14.4.2
17:17	20:14	14.4.2

:enligt prop. 1985/86:9

sou 1986:15 5 123

Bilaga

Nuvarande bestämmelser Förslaget Betänkandet

18:1	21:1	14.4.3
18:2	21:2	14.43
18:3	21:3	14.4.3
18:4	21:4	14.4.3
18:5	21:5	14.4.3
18:6	21:6	14.43
18:7	21:7	14.4.3
18:8	21:8	14.4.3
19:1	22:1	14.4.4
19:2	22:2	14.4.4
19:3	22:3	14.4.4
19:4	22:4	14.4.4
19:5	22:5	14.4.4
19:6	22:6	14.4.4
19:7	22:7	14.4.4
19:8	22:8	14.4.4
19:9	22:9	14.4.4
19:10	22:10	14.4.4
19:11	22:11	14.4.4
19:12	22:12	14.4.4
19:13	22:13	14.4.4
19:14	22:14	14.4.4
19:15	22:15	14.4.4
19:16	22:16	14.4.4
20:1	23:1	14.4.5
20:2	23:2	14.4.5
20:3	23:3	14.4.5
20:4	23:4, 33:7	14.4.5, 17.1
20:5	23:5	14.4.5
21:13	24:1	14.4.6
21:2	24:2	14.4.6
21:3	24:3	14.4.6
21:4	24:4	14.4.6
21:5	24:5	14.4.6
21:6	24:6	14.4.6
21:7	24:7	14.4.6
21:8	24:8	14.4.6
21:9	24:9	14.4.6
21:10	24:10	14.4.6
21:11	24:11	14.4.6
21:12	24:12	14.4.6
21:13	24:13	14.4.6
21:14	24:14	14.4.6
21:15	24:15	14.4.6
21:16	24:16	14.4.6
22:14	25:1	14.4.7
22:2	25:2	14.4.7
22:3	25:3	14.4.7
22:4	25:4	14.4.7
22:5	25:5	14.4.7
22:6	25:6	14.4.7

321 kap. enligt prop 1985/86:9 422 kap. enligt prop. 1985/86:9

124 5

Bilaga

Nuvarande bestämmelser Forslaget		Betänkandet
22:7	25:7	14.4.7
22:8	25:8	14.4.7
22:9	25:9	14.4.7
22:10	25:10	14.4.7
22:11	25:11	14.4.7
23:1	26:1	17:1
23:2	26:2	17:1
23:3	27:7	17:1
23:4	26:3, 26:4	17:1
23:5	26:4, 27:8, 33:4	17:1 -
23:6	26:5 26:6	-

23:7

27:1 - 24:1 -

24:2	27:2	-
24:3	27:3	-
24:4	27:4	-
24:5	27:5, 33:4
24:6	27:6	17:1
25:1	28:1, 28:4, 28:5	8,10
25:2	28:2	8,10
25:3	28:7	8,10
25:4	28:3, 28:6	8,10
25:5	28:2, 28:3, 28:4, 28:7	8,10
25:6	28:9	8,10
25:7	28:10	8,10
25:8	28:11	8,10
26:1	29:1	8.7, 10, 12.4, 12,5, 12,6
26:2	29:2	7.2
26:3	33:6	15.2.4
26:4	33:10, 34 8	15.5, 16
26:5	29:3	7.1
26:6	29:4 -	7.3 7.3.1

26:7

26:8	29:4, 29:5	10
26:9	29:6	10
26:10	29:7	7.3.2
26:11	29:8	7.4 -
26:12	29:9 29:10	-

26:13 29:11 - 26:14 -

26:15	29:12	-
26:16	29:13 29:14	-

26:17 -

26:18	29:15	-
26:19	29:16 29:17	-

26:20 29:18 - 26:21 - 26:22 29:19 29:20 - 26:23

26:24	29:21	10
27:1	34:1, 34:13, 34:6	16
27:2	34:14 30:1	8.6, 15.4, 16 -

27:3

Bilaga 5 125

Nuvarande bestämmelser Betänkandet

27:4 27:5 27:6 27:7

28:1 28:2

28:3 Nu

OOQOLAJÄUDtOF-*i-*i-l

›-›-a›--›--›-A›-»-a›-

1:6 34:9 33:5, 33:7, 33:8, 33:9, 15.2.3, 15.3, 16 33:10 35:1 35:2 35:3 35:4 33:7

36:1 36:2 36:3 36:4, 36:5, 36:6, 36:7 36:8

OQO

nw-w--u

36:9 36:10 36:11 36:12

7-5

;;;';;';

b-I

126 Bilaga 5

Nuvarande bestämmelser Förslaget		Betänkandet
36:9	38:11	-
36:10	38:12	-
36:11	38:13	-
36:12	38:14	-
37:1	39:1	-
37:2	39:2	-
37:3	39:3	17:1
37:4	39:4	-
37:5	39:5	-
37:6	39:6	-
37:7	39:7	17:1
37:8	39:8	-
37:10	39:9	-
37:11	39:10	-
38:1	40:1	-
38:2	40:2	-
38:3	40:3	-
38:4	40:4	-
38:5	40:5	-
38:6	40:6	-
38:8	40:7	-
38:9	40:8	-
38:10	40:9	-
38:12	40:10	-
38:13	40:11	-
38:14	40:12	-

Lagen (1964:169) om straffför folkmord 1§ BrB 5:1 14.1.3 2 § BrB 5:2 14.1.3 Narkotika strafflagen 0968:64) 1 § BrB 16:1 14.3.2 2§ BrB 16:2 14.3.2 3 § BrB 16:3 14.3.2 3a § BrB 16:4 14.3.2 4§ BrB 16:5 - 5 § BrB 16:6 - 5a§ 3 § LAN5 17.3.18 6§ BrB 38:1, 38:2, 38:5, 17.1, 17.3.18 4 § LAN 7 § RB 27:7, 6a § lagen 17.2, l7.3.12 (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. 8 § 1 och 2 §§ LAN, 17.3.18 BrB 16:7

5 m.m. lagen om vad som avses med narkotika,

SOU 1986: 15 Bilaga 5 127

Nuvarande bestämmelser Förslaget Betänkandet

skattebrott:lagen 0971:69) 1 § 1 § LTBS°, BrB 11:1 17.3.17 2 § BrB 11:2 14.2.3 3§ BrB 11:3 14.2.3 4§ BrB 11:4 14.2.3 5 § BrB 11:5 14.2.3 6 § BrB 11:11 - 7§ BrB 11:6 14.2.3 8 § BrB 11:7 14.2.3 9§ BrB 11:8 14.2.3 10 § BrB 11:9 14.2.3 11 § BrB 11:10 - 12 § BrB 11:12 - 13 § BrB 11:13 - 14 § BrB 37:1, 5 § LTBS 17.1 - 14a § 6 § LTBS - 14b § 7 § LTBS 14c § 8 § LTBS - 15 § 2 § LTBS - 16 § 3 § LTBS - 17 § 4 § LTBS -

6 lagen om tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om skattebedrägeri och andra skattebrott

Statens offentliga utredningar 1986

Kronologisk förteckning

. Översyn av .än gångsbalken 2. Högsta domstolen och rambildningen. JU. . En treårig vrkesutblldning - riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning - baakflvnlngar, förslag. U. Bostadskämmitténs slutbetänkande. Sammanfattning. so. Bostadskomminéna sh “atänkandtm Dal 1. Bo . Bostadskárnmittáns slutbetänkande. Del 2. Bo. Militära âkyddsøm råden. F6. . Soliditet och skälighet I försñkringiverksamhoten. Fi. . Ny lönegarantilag. A. . Enkhare skolförfanningar. Det 1. Sammanfattning,författningsförslag; U. . Enklare skolrörranningar. Del 2. Mâfiv m.m. u. . Datoljbr, sårbarhet, säkerhet. Fö. . Påfül|ü för brott 1 Lagtext och sammanfattning. Ju. . Pqföljd för brott 2 Motiv. Ju. . Påfüljd för bron 3 Bilagor. Ju.

Statens offentliga utredningar 1986

Systematisk förteckning

J ustitiedepa rtementet Oversyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och råttsbilq: ningen. [1] Påföl d för brott 1 Lagtext och sammanfattning [13] Påföi d för brott 2 Motiv [14] Påföl d för brott 3 Bilagor [15]

Försvardepartementet Militära slryddsområden. [7] Datorer, sårbarhet, säkerhet [12]

Finansdepartementet Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. [B]

Utbildningsdepartementet En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. [3] Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, [ärfgttningsförslag. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny lönagerentilag. [9]

Bostadsdepartementet Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning, [4] Bostadskommittá... slutbetänkande. Del 1. [5] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

K Ja: LÖvffi ?BL 1986 *UA-Z 3 I\A\.x,. /I .år

ISBN 91-38-0 9303O |$SN 0375 -25OX

Allmänna

Förlaget