Översyn av betalningssäkringslagen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Översyn av betalningssäkringslagen

Betänkande av betalningssäkringsutredningen

Statens offentliga utredningar

gg 1987:75

ü Finansdepartementet

Översyn

av

betalningssäkringslagen

Betänkande av lrçtalningssälcringsuttedningen

Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Knmdtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30

Informationsbokhandeln

Malmtorgsgatan 5

Beställare

som är berättigade till remissexemplar eller fñexemplar kan beställa

sådana under adress: Regeringskansliets töxvalmingskontor SOU-tön-ádet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08063 23 20 Telefontid 81° - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 1200 - 16°°(endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10108-4 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Regeringen bemyndigade den 25 september 1986 chefen för finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av betalningssäkringslagen.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 3 oktober 1986 lagmannen Arnold Joelsson som särskild utredare. För att som sakkunniga biträda utredaren förordnades

den 16 december 1986 kammarrättsassessorn Per-Erik

Nistér och kammarrättsrádet Peter Wennerholm. Som experter förordnades samma dag avdelningsdirektören Kurt-Allan Egelby, chefskronofogden Rune Tavemark, avdelningsdirektören Gunnel Thelning, numera lagmannen Christer Törnros och biträdande skattedirektören

Nils-Sture Åman.

Som sekreterare åt utredningen förordnades den 1 december 1986 numera kammarrättsassessorn Lennart Börjesson.

Den särskilde utredaren har arbetat under namnet betalningssäkringsutredningen.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Översyn av betalningssäkringslagen.

sou 1937:75» Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande av Egelby och Thelning. Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Göteborg i januari 1988 Arnold Joelsson /Lennart Börjesson

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. SAMMANFATTNING

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

UTREDNINGSUPPDRAGET M.M. . . . . . . . . . . . . ..

ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG . . . . . . . . . . . . . . .. Inledande synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35 2.2 Förutsättningar för betalningssäkring ... 38 2.2.1 Riskrekvisitet . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 38 2.2.2 Beviskravet vid betalningssäkring för icke fastställda fordringar .. 43 E 2.3 Handläggningen av betalningssäkringsmâl 48 E 2.3.1 Det allmännas processföreträdare 48 2.3.2 Domstolarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 53

E

E Kronofogdemyndigheterna E Samordning

2.3.5 Kompetensfrâgor . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 ä Ä 2.4 Några verkställighetsfrågor . . . . . . . . . . . .. 72 i 2.4.1 Atergáng av verkställighet vid beslut om hävning . . . . . . . . . . . . . . . . .. 72

2.4.3 Utbyte av säkrad egendom . . . . . . . .. 75 2.4.4 Omhändertagna medels avkastning .. 78 2.4.5 Värdesäkring av betalningssäkrad

egendom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 79

2.5 Åtgärder för en skyndsam handläggning av skattemålet m.m. .. . . . . . . . . . . . . . . .. 82

sou 1987:75

2.7 Sekretessbeläggning av interimistiska be- SPECIALMOTIVERING nooooa-nnoøocccoccncooc BILAGOR Bilaga 1 Direktiven Bilaga 2 Gällande lagstiftning m.m. nc-oocu Bilaga 3 Utredningens undersökningar m.m.

FÖRKORTNINGAR

å lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomå stolar AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring BrB brottsbalken

Y

bevissäkringslagen för skatte- och avgifts- _BSL processen (1975:1027) BtSF förordningen (1978:881) om betalningssäkring l för skatter, tullar och avgifter BtSL lagen (1978:880) om betalningssäkring för å tullar och skatter, avgifter › FPL (1971:291)

E förvaltningsprocesslagen

JB jordabalken _ i JK justitiekanslern é JO riksdagens ombudsmän KonkL konkurslagen (1987:672) prop. regeringens proposition 1978/79:28 med förslag till lag om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter RB rättegångsbalken

E SekrL sekretesslagen (1980:100)

SkL (1972:207)

2 skadeståndslagen

TF taxeringsförordningen (1957:513) å 1 TL taxeringslagen (1956:623)

E UB utsökningsbalken

UF utsökningsförordningen (1981:981) uppbördslagen (1953:272)

SAMMANFATTNING

Vi har haft i uppdrag att göra en översyn av lagen

för skatter, tullar (1978:880) om betalningssäkring

Vi har särskilt undersökt hur laoch avgifter (BtSL).

,...___.-..____ um›mm.._..

sker för gen tillämpas i de fall då betalningssäkring

en fordran som inte är fastställd.

är i korthet våra ståndpunk- I de viktigaste frågorna

ter och förslag dessa:

såsom det har konkretiserats i 0 Riskrekvisitet är,

och ut- BtSL:s förarbeten i regeringsrättens praxis,

så att det svarar mot högt ställda krav på format

Rekvisitet bör därför inte ändras. rättssäkerhet.

› c för betalningssäkring för icke fast- 0 Beviskravet å (sannolika skäl) är till fyllest. ställda fordringar

E

emellertid att beviskravet skrivs in i I Vi föreslår

lagen. . .

i

o Den nuvarande processuella ordningen i betalnings- E brister. kan länsrätt insäkringsmål har Exempelvis

E

te utan ompröva en beslutad betalningssäk- : yrkande i det efterföljande skattering när omständigheter

målet motiverar det. Vi föreslår att betalningssäk-

skall i länsrätten så ringsmâlet ligga öppet

kan ändras och att länslänge betalningssäkringen

ex officio skall kunna ompröva en beslutad rätten

betalningssäkring.

10 Sammanfattning sou 1937:75

o Har beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären har hörts, är det angeläget att han snabbt får komma till tals i målet och att beslutetdärefter omprövas. Vi föreslår att länsrätten i dessa fall skall hålla muntlig förhandling i målet inom tre veckor från den dag gäldenären fick del av beslutet om betalningssäkring.

Den tid som förflyter mellan beslutet om betalningssäkring och prövningen av fordringsansprâket är i de flesta fall alltför lång. Vi föreslår att ett beslut om betalningssäkring för en fordran som inte är fastställd skall hävas av länsrätten, om det allmänna inte inom sex månader från beslutet väcker talan vid domstol om att fordringen skall fastställas eller fordringen inom samma tid fastställs i annan ordning.

o Beslut om betalningssäkring får meddelas innan det allmännas utredning om fordringsanspråket är avslutad och utan att den enskilde har fått yttra sig. Vi anser att det är rimligt att ersättning för skada i samband med ett sådant beslut skall kunna utgå även om fel eller försummelse inte kan läggas det allmänna till last. Vi föreslår att ersättning skall kunna utgå till gäldenär som har lidit betydande skada till följd av ett beslut om betalningssäkring för en icke fastställd fordran, om fordringen inte fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats.

Lite mera i detalj innehåller vårt betänkande följande överväganden och förslag.

Riskrekvisitet

För att ett beslut om betalningssäkring skall få meddelas för det allmännas fordran på skatt, tull eller

Sammanfattning 11

krävs bl.a. att det finns en påtaglig risk för avgift att gäldenären inte kommer att betala fordringen.

Det måste, enligt motiven till BtSL, i det enskilda fallet kunna beläggas att det finns en konkret risk för att inte kan eller vill göra rätt för gäldenären sig. Regeringsrättens praxis visar att det i varje mål måste göras en kvalificerad riskbedömning grundad på av gäldenärens förhållanden. vår en helhetssyn Enligt är riskrekvisitet, såsom det har konkretiuppfattning serats i motiven och i regeringsrättens praxis, utformat så att det svarar mot högt ställda rättssäkerhetskrav.

i nuvarande ordning synes i stället ligga i

_Bristerna

det att riskrekvisitet inte alltid har fått en tillräcklig uppmärksamhet i domstolarnas motiveringar. Detta är emellertid inte någon lagstiftningsfråga. Vi I föreslår därför inte några författningsändringar på E Å denna punkt. i i I.

Beviskravet vid betalningssäkring för icke fastställda

fordringar

En stor del av den kritik som har riktats mot BtSL å E har avsett användandet av betalningssäkring för att säkra av fordringar som inte är fastställda. betalning

* För att effektivt kunna driva den offensiva processi verksamheten måste vår mening det allmänna ha enligt att kunna säkra betalningen av sina fordmöjlighet Inte av de länder vars rättsringsanspråk. i något vi har studerat har man ansett sig kunna ordningar stå utan den möjligheten.

5 § BtSL får beslut om betalningssäkring för Enligt en fordran som inte är fastställd avse det belopp

sammanfattning SOU

till vilket fordringen med hänsyn till omständigheterna kan antas bli fastställd.

Lagtexten kan ge intryck av att det för beslut om betalningssäkring skulle räcka att bevisningen för fordringens existens när upp till beviskravet antagligt. Den högre bevisniván sannolika skäl gäller för kvarstad i civilprocessen. Kvarstadsinstitutet har varit förebild för betalningssäkringsinstitutet. Det finns inget i motiven till BtSL som talar för att lagstiftaren avsett att lägga beviskravet lägre i betalningssåkringsprocessen än i kvarstadsprocessen. Regeringsrättens praxis på området styrker uppfattningen att det krävs sannolika skäl för fordringens existens för att beslut om betalningssäkring skall få fattas.

Inte i någon av de utländska rättsordningar som vi har studerat har beviskravet för att fordringen existerar satts högre än sannolika skäl. Enligt vår uppfattning är det beviskrav som nu gäller för att betalningssäkring skall få ske för en fordran som inte är fastställd till fyllest.

Eftersom det här är fråga om en grundförutsättning för att betalningssäkring i dessa fall skall få tillgripas anser vi att det är nödvändigt att beviskravet skrivs in i lagen. Vi föreslår därför att det i BtSL föreskrivs att ett beslut om betalningssäkring får avse en fordran som inte är fastställd, om det av utredningen framstår som sannolikt att fordringen kommer att fastställas. Det bör understrykas att det inte är fråga om en skärpning av kravet på bevisning i förhållande till gällande rätt, utan om ett förtydligande.

Det allmännas processföreträdare

r .. tors av Det allmännas talan i betalningssäkringsmâl ett allmänt ombud. Vid de senaste årens reformering

Sammanfattning 13

taxerings- och beskattningsförfarandet har det varit en strävan att samordna det allmännas processföring i fråga om olika skatteslag och att låta beslutsmyndigheten svara för processföringen. Länsskattemyndigheterna har därvid kommit att få den centrala rollen som beslutsmyndighet och processförare. Det huvudsakliga syftet med denna ordning, att få ett enhetligt och konsekvent uppträdande från skattemyndigheternas sida gentemot de skattskyldiga, gör sig gällande även vad gäller det allmännas agerande i betalningssäkringsprocessen. Vi föreslår därför att det allmännas talan i betalningssäkringsmål skall föras av länsskattemyndigheten. För att effektivisera det allmännas processföring i dessa mål föreslås vidare att uppdraget att föra det allmännas talan skall kunna ges till en annan länsskattemyndighet. Av samma skål föreslår vi att riksskatteverket får befogenheten att ta över det allmännas talan.

Handläggningen av betalningssäkringsmål i domstol

Vår undersökning visar att nio av tio betalningssäkringsmål avser en fordran som inte är fastställd. I många fall används betalningssäkring i ett tidigt skede av utredningsarbetet. I nio av tio mål fattar länsrätten ett interimistiskt beslut om betalningssäkring l utan att har beretts tillfälle att gäldenären yttra 6 . I sig. x

Den bedömning av fordringsbeloppets storlek som görs av länsrätten vid det första beslutet kan behöva änd- 4 å ras flera gånger innan fordringen är fastställd. I vår visade det att i vartannat

i undersökning sig ungefär

3 mål hade det ursprungliga betalningssäkringsbeslutet avsett ett för högt belopp.

Den nuvarande processuella ordningen innebär att det

interimistiska beslutet följs av en skriftväxling,

Sammanfattning

varefter målet slutligt avgörs. Vid denna tidpunkt är i det stora flertalet fall det allmännas utredning ännu inte klar. Det eventuellt efterföljande skattemålet anhängiggörs således vanligtvis vid länsrätten efter det att betalningssäkringsmålet har avslutats där. För att en omständighet som har kommit fram under det fortsatta utredningsarbetet eller under handläggningen av skattemålet i domstolen skall kunna leda till ändring av betalningssäkringen, fordras att ett nytt mål i saken anhängiggörs vid länsrätten av någon av parterna. Vi har i flera fall funnit brister i samordningen mellan det allmännas agerande i skattemálet och i betalningssäkringsmålet. Det bör enligt vår mening varamöjligt för den länsrätt som också handlägger skattemålet att själv ta initiativ till att ompröva betalningssäkringen, om det under handläggningen av skattemâlet kommer fram omständigheter som talar för att betalningssäkringen är för hög. Vi föreslår därför att betalningssäkringsmålet skall ligga öppet i länsrätten så länge betalningssäkringen kan ändras. Målet kommer således att avslutas antingen genom att betalningssäkringen hävs eller genom att målet skrivs av för att fordringen kan drivas in.

I hälften av de fall då ett interimistiskt beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären hade fått yttra sig kom det, enligt vår undersökning, inte in något yttrande från gäldenären inför den slutliga prövningen. I en stor del av dessa fall begärde gäldenären sedan att beslutet skulle omprövas.

Det är angeläget att det interimistiska beslutet så fort som möjligt ersätts med ett beslut där gäldenärens synpunkter har beaktats. Många gäldenärer har svårt att snabbt i skrift bemöta det allmännas uppgifter. Enligt vår uppfattning läks bristen i det ursprungliga beslutet bäst och snabbast genom att gäldenären redan i samband med delgivningen av beslutet kallas till en inledande förhandling i länsrätten, där

Å? sou 1937 =75 Sammanfattning

han muntligen kan ge sin syn på saken. Vi föreslår därför att länsrätten, om ett beslut om betalningssäkring har meddelats utan att gäldenären har beretts tillfälle att yttra sig, skall hålla muntlig förhandling i målet. Förhandlingen skall enligt förslaget äga rum inom tre veckor från den dag gäldenären fick del av beslutet. Länsrätten föreslås få förlänga denna tid, om gäldenären begär det eller om det av annat skäl be- - döms nödvändigt. Meddelar gäldenären att han inte vill ha någon förhandling skall förhandling inte hållas.

Åtgärder för en skyndsam handläggning av skattemålet 111.111.

I de flesta fall där betalningssäkring har skett för en fordran som inte är fastställd förflyter det lång tid innan fordringsanspråket fastställs. Enligt vår undersökning hade inom ett halvår från beslutet om betalningssäkring endast fem procent av fordringsanspråken prövats av länsrätten. Ett år efter beslutet hade endast vart fjärde anspråk prövats och efter två år knappt två tredjedelar av fordringsanspråken.

De administrativa föreskrifterna om skyndsam handläggning av mål i vilka beslut om betalningssäkring har meddelats har enligt vår mening visat sig vara otillräckliga.

En rad ändringar av skatte- och taxeringsförfattningarna i såväl materiellt som processuellt hänseende torde komma att leda till en förbättrad balanssituation i länsrätterna. Genomloppstiden för ett skattemál bör, under förutsättning att länsrätterna får behålla erforderliga resurser, komma att markant förkortas. Att skattemålet och betalningssäkringsmålet vanligtvis kommer att torde också komma

handläggas parallellt,

att bidra till att skattemål där betalningssäkring förekommer handläggs skyndsamt.

Sammanfattning

Det är därför främst på utredningsstadiet som det gäller att påskynda handläggningen. Vi föreslår att ett beslut om betalningssäkring för en icke fastställd fordran, skall hävas av länsrätten, om det allmänna inte inom sex månader från dagen för beslutet väcker talan vid domstol om fastställande av fordringen eller fordringen inom samma tid fastställs i annan ordning. Länsrätten föreslås få förlänga tidsfristen om det finns särskilda skäl. Att gäldenären försvårar utredningen eller att utredningen är mycket omfattande kan vara skäl till förlängning.

Ersättning för förluster

Beslut om betalningssäkring för en icke fastställd fordran måste många gånger fattas under sådana betingelser att det finns en särskild risk för att de bedömningar som görs sedermera visar sig vara oriktiga. Risken för felaktiga beslut kan sägas ligga i den förprocessuella säkerhetsâtgärdens natur. Det är därför enligt vår mening rimligt att den som har lidit skada till följd av ett beslut om betalningssäkring som visat sig vara felaktigt skall kunna få ersättning för sina förluster även om fel eller försummelse inte kan läggas det allmänna till last.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter till ersättning som i övrigt finns inom skatte- och uppbördsområdet är det emellertid befogat att i viss mån utforma ersättningsreglerna restriktivt.

Behovet av förbättrade möjligheter till ersättning gör sig främst gällande i de fall beslutet om betalningssäkring avser en fordran som inte är fastställd och fordringen sedan inte fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp. Vi föreslår därför att rätten till ersättning begränsas till dessa fall. En ytterligare förutsättning för rätt till ersättning bör

R

1987:75

sou Sammanfattning 17

vara att den uppkomna skadan är betydande. I de flesta fall torde skadan behöva uppgå till ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) för att den skall anses som betydande.

Ersättningen föreslås kunna jämkas, om den enskilde har brustit i sin uppgiftsskyldighet eller lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter. Har den enskilde på annat sätt försvårat sakens utredning bör också ersättningen kunna jämkas. Jämkning av ersättningsbeloppet föreslås kunna ske så att ingen ersättning alls utgår. Ersättningsbeloppet kan enligt förslaget också sättas ned, om det framstår som oskäligt att ersättning utgår med fullt belopp. Det kan vara fallet om det föreligger en påtaglig disproportion mellan den betalningssäkrade egendomens värde och den skada som den enskilde har orsakats till följd av att han inte har kunnat förfoga över egendomen. I en del fall kan det enligt vår mening vara oskäligt att ersättning över huvud taget utgår, trots att förutsättningarna för rätt till ersättning är uppfyllda. Ett sådant fall föreligger när en i och för sig befogad betalningssäkring har kommit att avse fel taxeringsår.

Ersättning föreslås kunna utgå för förlorad arbetsförtjänst och intrång i näringsverksamhet. Uteblivna kapitalinkomster eller realisationsvinster kommer därför enligt vårt förslag att kunna ersättas endast om de är att hänföra till den enskildes näringsverksamhet. Det

bör påpekas att vi föreslår en lagstadgad skyldighet

för kronofogdemyndigheten att göra omhändertagna medel räntebärande.

Kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall bör göras tillämplig på förfarandet. Anspråk på ersättning skall därför framställas hos JK. Ärende som handläggs av JK skall hänskjutas

till regeringen, om fråga uppkommer om åtagande för

staten att utge skadestånd med belopp som överstiger

Sammanfattning

100 000 kr. I annat fall skall JK själv avgöra ärendet. Väcks talan vid domstol skall JK bevaka statens talan.

Ansprâk på ersättning skall enligt förslaget framställas senast inom två år från den dag, då anspråket

tidigast kan göras gällande.

Övrigt

I några ärenden hos JO och JK har påvisats brister i samordningen mellan det allmännas företrädare i processen, länsrätten och kronofogdemyndigheten. Det är nödvändigt att det i författning klart anges vilka uppgifter som ankommer på resp. myndighet. Vi har lämnat förslag till sådana bestämmelser.

Det finns i den nuvarande lagstiftningen ingen bestämmelse om vad som gäller när ett beslut om betalningssäkring hävs. Vi föreslår att det i BtSL stadgas att verkställigheten i dessa fall genast skall återgå. I de fall rättsfrågan är svårbedömd och det finns en påtaglig risk att en omedelbar återgång av verkställigheten skulle medföra att en prövning i högre instans i praktiken kommer att sakna betydelse, föreslås emellertid att rätten skall kunna förordna att beslutet inte gäller förrän det har vunnit laga kraft.

Betänkandet innehåller i övrigt bl.a. förslag som syftar till att klarlägga rättsläget i några frågor och förslag som rör länsrättens upplysningsplikt.

_Lösou 1987:75

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter dels att 19 § skall upphöra att gälla, dels att 3, 5, 6, 7, 9, 17, 18 och 20 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer,

7 a, 13, 21 och 22 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 3 § Fråga om betalningssäk- Fråga om betalningssäkring prövas av länsrätt g ring prövas av länsrätten. på framställning av all- Det allmännas talan i mål mänt ombud som har för- om betalningssäkring förs ordnats att föra det all- av länsskattemyndigheten. männas talan i mål enligt vad som föreskrivs i denna lag. 18 § tredje och fjärde styckena taxeringslagen (1956:623) gäller i tilllämgliga delar i mål om betalningssäkring.

1 Senaste lydelse 1979:186.

Författningsförslag »

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Är fordringen ej fast- Ett beslut ombetalningsställd, får beslut om be- säkring får avse en fordtalningssäkring avse det ran som inte är fastställd, till vilket ford- om det av utredningen frambelogg med hänsyn till står som sannolikt att ringen kan an- fordringen kommer attfastomständigheterna tas bli fastställd. ställas.

6 § I mål om betalnings- Ett beslut om betalningsfår rätten, om säkring gäller till dess säkring fara är i dröjsmål, ome- annorlunda förordnas. Är delbart bevilja åtgärden det fara i dröjsmål får att gälla till dess an- rätten omedelbart bevilja norlunda förordnas. åtgärden. geslutet skall omgrövas av länsrätten om någon av parterna begär det eller om skäl för omgrövning 4 föreligger av annan anled- Gäldenären skall ning. om rätten till ugglysas

omgrövning.

Har ett beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären har i l beretts tillfälle att yttra sig, skall länsrätten å hålla muntlig förhandling i målet. Förhandlingen . å 3 skall hållas inom tre veckor från den dag gäldenären fick del av beslutet. Länsrätten får förlanga denna tid, om gäl-

§ Författningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denären begär det eller om det av annat skäl bedöms nödvändigt. Muntlig förhandling behöver inte hållas om särskilda skäl talar mot det.

7 § Beslut om betalningssäkring skall hävas i den mån skäl för beslutet inte längre föreligger eller beslutet av annan anledning inte längre bör kvarstå. För beslut enligt 5 § galler dessutom att beslutet skall hävas av länsrätten, om inte mål i saken anhängiggörs vid domstol inom sex månader från dagen för beslutet eller fordringen inonlsamma tid fastställs i annan ordning. Föreligger det särskilda skäl får länsrätten förlänga tidsfristen. Ett beslut angående förlängning av tidsfristen får inte överklagas. Bäver länsrätten ettbeslut om betalningssäkring med stöd av bestämmelsen i andra stycket får ett nytt beslut om betalningssäkring för samma fordran meddelas endast om mål i saken har anhängiggjorts vid domstol eller fordringen har fastställts i annan ordning.

22 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a § Rätten får förordna att ett beslut om att häva ett beslut om betalningssäkring inte skall gälla förrän det har vunnit laga kraft.

9 § Beslut om betalningssäkring får genast verkstållas. Verkställighet begärs Verkställighet begärs hos kronofogdemyndighe- hos kronofogdemyndigheten av allmänt ombud som ten av länsskattemvndigheavses i 3 §. ten.

13 §2

Hävs ett beslut om betalningssäkring, skall,om inte annat har förordnats med stöd av 7 a §, vidtagna åtgärder genast återgå.

1753 Har egendom tagits i Har egendom tagits i förvar enligt 16 §, förvar enligt 16 §, skall anmälan därom ome- skall anmälan därom omedelbart göras till delbart göras till läggallmänt ombud som avses i skattemvndigheten. gäng- 2 3 §. Det allmänna ombu- skattemzndigheten prövar det prövar genast om genast om egendomenskall å skall bli bli kvar i förvar. Beslu- Å egendomen kvar i förvar. Beslutar tar länsskattemzndigheten ä det allmänna ombudet att att egendomen skall bli § kvar i skall 1 egendomen skall bli förvar, minkvar i förvar, skall digheten så snart det kan ggn 2 Förutvarande 13 § upphävd genom 1981:840. 3 Senaste lydelse 1979:186.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

snarast göra framställ- ske och senast fem dagar ning om betalningssäk- efter beslutet göra framring hos länsrätten. ställning om betalnings- Görs ej sådan framställ- säkring hos länsrätten. ning eller lämnas fram- Görs ej sådan framställställningen utan bifall, ning inom föreskriven tid skall egendomen omedel- eller lämnas framställbart återställas. Medde- ningen utan bifall, skall las beslut om betal- egendomen omedelbart återningssäkring skall, om ställas. Meddelas beslut inte rätten bestämmer om betalningssäkring annat, egendomen bli skall, om inte rätten be- _kvar i förvar till dess stämmer annat, egendomen beslutet verkställs. bli kvar i förvar till dess beslutet verkställs.

18 § Har beslut om betal- Har ett beslut onzbetalningssäkring överlämnats ningssäkring meddelats, till kronofogdemyndighet eller kan ett sådant beför verkställighet, får slut komma i fråga, får myndigheten i stället kronofogdemyndigheten ta för att genast verk- emot säkerhet som gäldenäställa beslutet ta emot ren eller, där gäldenären säkerhet som gäldenären kan antas medge det, annan eller, där gäldenären erbjuder sig att ställa. kan antas medge det, an- Tar kronofogdemyndighenan erbjuder sig att ten emot säkerhet, skall ställa. länsrätten häva beslutet Är i annat fall fråga om betalningssäkring. om betalningssäkring, Länsrätten skall uggfår kronofogdemyndighet lysa gäldenären om möjsom anvisas av allmänt ligheten att ställa säombud som avses i 3 § kerhet. ta emot säkerhet.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Säkerhet får tas i anspråk när fordringen har förfallit till betalning eller vid den senare tidpunkt som har medgivits. I skall bestämmelserna i lagen (1978:882) om övrigt säkerhet för skattefordringar m.m. tillämpas.

Mål om betalningssäk- Mål om betalningssäkav den läns- ring prövas av den länsring prövas rätt som är i rätt som är behörig i behörig fråga om gäldenärens fråga om gäldenärens till skatt en- taxering till skatt entaxering (1947:576) om ligt lagen (1947:576) om ligt lagen inkomstskatt för statlig inkomstskatt för statlig det framställning det beskattningsår, då §r,då om betalningssäkring framställning om betal- Finns inte behörig ningssäkring görs. Finns görs. domstol vad som inte behörig domstol enenligt nu har må- ligt vad som nu har sagts, prövas let av länsrätten i det sagts, prövas målet av där verkställighe- länsrätteni det län, där län, ten kan rum. verkställigheten kan äga äga rum.

Gäldenär som har lidit skada till betydande följd av ett beslut om betalningssäkring för en icke fastställd fordran, har rätt till ersättning av staten, om fordringen inte fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp än

4 Senaste lydelse 1979:186. 5 Förutvarande 21 § upphävd genom 1980:251.

i sou 1987:75 Författningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det som har betalningssäkrats. Ersättning kan vägras eller sättas ned om gäldenären genom att lämna oriktig uppgift, underlåta att lämna uppgift som han var skyldig att lämna eller på annat sätt har försvårat sakens utredning. Detsamma gäller i den mån det eljest med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ersättning utgår. Har galdenären utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse, utgâr inte ersättning för den skada som därigenom hade kunnat undvikas.

Ersättning utgår för förlorad arbetsförtjänst och intrång i näringsverksamhet. Ansgrák gå ersättning skall framställas senast inom två år från den dag anspråket tidigast kan göras gällande. Framställs inte anspråk på ersättning inom denna tid är rätten till ersättning förlorad.

Författningsförslag

1. Denna lag träder i kraft den 2. De nya bestämmelserna i 6 § första och andra gäller beslut som meddelas efter ikraftträdanstyckena det vid prövning av ansökan om betalningssäkring. Be-

stämmelserna gäller också beslut som meddelas efter

ikraftträdandet vid omprövning av beslut om betalningssäkring som har meddelats före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna i 6 § tredje stycket, 7 § andra och tredje styckena, 21 och 22 §5 gäller inte i mål där ansökan om betalningssäkring har kommit in till länsrätten före ikraftträdandet.

Författningsförslag 27

Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1978:881) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1978:881) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter dels att 1 § skall upphöra att gälla, dels att i 4, 6 och 10 §§ orden allmänt ombud, allmänna ombudet ochdet allmänna ombudetskal1 bytas ut mot länsskattemyndigheten, dels att i 4 § ordet ombudet skall bytas ut mot myndigheten, dels att 7 S skall ha följande lydelse, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 12 §, av följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Avser beslut om betal- Har ett beslut om betalningssäkring fordran som ningssäkring meddelats « inte har fastställts, skall länsskattemyndigheskall allmänna ombudet ten hålla sig underrättad hålla sig underrättad om om fordringen så länge det fordringen, så länge finns ett betalningssäkbeslutet gäller och till_ ringsmål hos länsrätten. dess fordringen fast- Bör beslutet ändras eller ställs. målet skrivas av, skall Vad nu sagts gäller länsskattemyndigheten hos även när i annat fall länsrätten göra framställfråga är om betalnings- ning därom. säkring och säkerhet Avser beslutet en fordhar tagits emot för ran som inte är fastställd fordran som inte har skall länsskattemyndighefastställts. ten genast underrätta länsrätten när mål i saken har anhängiggjorts vid domstol eller fordringen

Författningsförslag 1987:75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har fastställts i annan ordning. Länsskattemvndigheten skall underrätta kronofogdemyndigheten när beslut om betalningssäkring har ändrats. Har kronofogdemxndighet emot säkerhet för tagit en fordran som inte är fastställd, skall länshålla skattemvndigheten underrättad om fordsig ringen tills den förfaller till betalning. Länsskattemyndigheten skall underrätta kronofogdemyndigheten om förhållanden som är av betydelse för säkerheten.

12 § Ett mål om betalningsskall avskrivas säkring av länsrätten när fordkan drivas in. ringen

Denna förordning träder i kraft den

i sou 1987:75 Författningsförslag 29

Förslag till Förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsförordningen (1981:981) att 18 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 2 § Beslut om betalningssäkring skall verkställas skyndsamt. Beträffande verkstäl- Beträffande verkställighet av sådana be- lighet av sådana beslut tillämpas 1 kap. slut tillämpas 1 kap. 3 - 5 §§, 2 kap. 10 och 3 - 5 §§, 2 kap. 10 och 11 §§, 3 och 4 kap., 11 §§, 3 och 4 kap., 6 kap. 1, 3, 4 och 6 kap. 1, 3, 4 och 6 - 8 §§, 9 § första 6 - 8 §§, 9 § första stycket, 10 - 12, stycket, 10 - 12, 16 - 18, 22 - 24, 26 och 16 - 18, 22 - 24, 26 och 27 §§, 12 kap. 8 - 10 §§, 27 §§, 12 kap. 8 - 10 §5, 15 kap. 3 § andra stycket 13 kag, 1 §, 15 kap. 3 § och 4 - 8 §5 och 17 kap. andra stycket och 4 - 8 §§ och 17 kap.

Denna förordning träder i kraft den

Författningsförslag

§§rs1ag till Förordning om ändring i KK (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall

föreskrivs att 1 och 2 §5 KK (1972:416) om Härigenom skadereglering i vissa fall skall statsmyndigheternas ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 1 S Denna kungörelse gäller Denna kungörelse gäller i om skadestândsan- i fråga om skadeståndsanfråga som riktas mot sta- språk som riktas mot staspråk ten med stöd av 2 kap. ten med stöd av 2 kap. 1 eller 1 § eller 3 kap. 1 eller 1 § eller 3 kap. 2 § skadeståndslagen 2 § skadeståndslagen 23 § datala- (1972:207), 23 § datala- (1972:207). (1973:289) eller gen (1973:289), lagen gen lagen (1974:515) om er- (1974:515) om ersättning sättning vid frihetsin- vid frihetsinskränkning skränkning. eller 21 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

2§1

ersättning med stöd av skadeståndslagen Anspråk på framställes hos justitiekanslern, om an- (1972:207) om felaktigt beslut elspråket grundas på påstående ler underlåtenhet att meddela beslut. Anspråk enligt annan framställes hos den skadeståndslagen på grund centrala författningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om för viss verksamhet sådan myndighet ej finnes, hos justitiekanslern. Anspråk på ersättning Anspråk på ersättning med stöd av datalagen med stöd av datalagen

1 Senaste lydelse 1976:319

ggg 19g7,75 Författningsförslag 31

Qggarande lydelse Föreslagen lydelse

(1973:289) eller lagen (1973:289), lagen (1974:515) om ersättning (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning vid frihetsinskränkning framställes hos justitie- eller lagen (1978:880) om kanslern. betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter framställes hos justitiekanslern.

Denna förordning träder i kraft den

1 UTREDNINGSUPPDRAGET M.M.

Uggdraget

Vi skall enligt direktiven (se bil. 1) se över BtsL och bl.a. undersöka hur lagen tillämpas i fall då betalningssäkring sker för en fordran som inte är fastställd.

Vi har tillställts finansministerns svar i riksdagen på fråga nr 1986/87:143 om sekretessbeläggning av interimistiska beslut i mål om betalningssäkring, riksskatteverkets skrivelse, dnr 929/86-109, om enkätsvar vid en utvärdering av utsökningsbalken m.m., riksrevisionsverkets revisionsrapport, dnr 1985:1066, om kronofogdemyndigheternas indrivning och två beslut av JO, dnr 3304 - 1983 och 1538 - 1984, i ärenden om tilllämpning av BtSL.

Utredningsarbetet

Vi har gjort två undersökningar. Genom att studera samtliga mål i vilka beslut om betalningssäkring meddelades år 1985 har vi försökt att få en bild av själva betalningssäkringsprocessen. För att se hur lagen har tillämpats i de fall betalningssäkring har skett för en fordran som inte är fastställd har vi dessutom, med utgångspunkt i 1982 års beslut om betalningssäkring för fordringar på tillkommande skatt, studerat den efterföljande skatteprocessen och den

Utredningsuppdraget m.m. _

slutliga debiteringen. Resultaten av de båda undersökningarna presenteras i bilaga 3.

Vi har inhämtat uppgifter om lagstiftningen i andra länder vad gäller möjligheten att säkra betalning av det allmännas anspråk på skatter, tullar och avgifter. Den redovisningen finns i bilaga 2, avsnitt 4.

Under utredningsarbetet har vi tagit del av beslut i ärenden hos JO och JK om tillämpningen av betalningssäkringsförfattningarna. Synpunkter på den nuvarande lagstiftningen har inhämtats frânvissa intresseorganisationer.

SOU 1987275 35

2 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2.1 Inledande synpunkter

Utredningsarbetet innefattar en översyn av BtSL, med tyngdpunkten lagd på rättssäkerhetsfrågor. I bilaga 2 finns en översiktlig redovisning av de nuvarande bestämmelserna i lagen. Enligt direktiven bör utredningsarbetet utgå från att de grundläggande principerna i den nuvarande lagen skall behållas.

Som skäl för att införa BtSL anförde departementschefen (prop. s. 111) att det allmänna på grund av att myndigheterna saknade möjligheten att säkra det allmännas fordringsanspråk träffades av stora förluster vid uppbörden och indrivningen av skatter. Han påpekade också att det av rättviseskäl inte kan accepteras att beskattningssystemet missbrukas av vissa grupper av skattskyldiga för att skaffa sig förmåner på andra medborgares bekostnad. Dessutom skulle de åtgärder som satts in för att bekämpa skattefusket och stärka myndigheternas kontrollverksamhet många gånger bli verkningslösa om inte det allmänna har erforderliga instrument för att säkra det ekonomiska utfallet.

I riksrevisionsverkets rapport Kronofogdemyndigheternas indrivning (dnr 1985:1066, s. 92) sägs att det kan sättas i fråga om betalningssäkringsinstitutet har motsvarat de förväntningar som har ställts på det. Antalet betalningssäkringar har varit alltför få för att kunna påverka kronofogdemyndigheternas indrivningsre-

och förslag överväganden

sultat mer än marginellt. De fordringsbelopp som har säkrats och sedan utmätts utgör högst ett par procent totala inleveranser. Det är inte ens av myndigheternas säkert att dessa belopp inte skulle ha flutit in i vanlig ordning.

Som framgår av departementschefens uttalande i propositionen fanns det emellertid inte bara statsfinansiella motiv till att BtSL infördes. Det är enligt vår nödvändigt att det allmänna i skatte- och avmening giftssammanhang har möjligheten att säkra betalningen av sina fordringsanspråk. Inte något av de länder vars rättsordningar vi har studerat (se bil. 2, avsnitt 4) har ansett sig kunna stå utan en sådan möjlighet.

Som inledningsvis har angetts sägs i direktiven att de principerna i den nuvarande lagen bör grundläggande behållas. En utgångspunkt för utredningsarbetet får därför anses vara att betalningssäkring skall få ske för en fordran som inte är fastställd och en annan att beslut om betalningssäkring skall få meddelas utan att gäldenären har hörts.

våra undersökningar (se bil. 3) avser nio avtio Enligt betalningssäkringsmål fordringar som inte är fastställda. I en lika stor andel av målen meddelas beslut om betalningssäkring utan att gäldenären har fått yttra sig.

För att betalningssäkringsinstitutet skall vara effektivt krävs att åtgärden kan vidtas i ett förhållandevis skede av utredningsarbetet och att beslut kan tidigt meddelas utan föregående kommunikation med gäldenären. Å andra sidan måste det ställas stora krav på rättssäkerhet för att en åtgärd som innebär ett så kraftigt i den enskildes rättssfär skall få användas ingripande under sådana betingelser. Risken för oriktiga beslut måste begränsas så långt det är möjligt och skadeverkav besluten minimeras. När BtSL:s regler utningarna

»SOU 1937:75 Överväganden och 37 förslag

formas måste därför ständigt kravet på effektivitet och kravet på rättssäkerhet vägas mot varandra.

Vi har under utredningsarbetet i flera frågor jämfört

bestämmelserna om betalningssäkring med bestämmelserna

om kvarstad - främst kvarstad i civilprocessen - och därigenom fått uppslag till hur en del brister i BtSL

Tmwvxvøur bör kunna rättas till. Det bör emellertid

understrykas att man vid en sådan jämförelse måste beakta att det finns väsentliga skillnader mellan fordringar inom civilrättens område och fordringar inom skatterättens område, bl.a. vad gäller fordringarnas uppkomst och möjligheten för borgenär att visa att en fordran föreligger. Det är därför ofrånkomligt att bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i viss mån måste utformas på olika sätt i civilprocessen och i skatteprocessen.

..,, Vi i betänkandet områden där det finns pekar på en del

X-.vJø-;g-ruøu

brister i det nuvarande regelsystemet och i tillämp- 7-*1 ningen av det. Vi vill emellertid betona att de undersökningar som vi har gjort av hur lagen tillämpas ger vid handen att betalningssäkringsinstitutet på det 5 stora hela taget har fungerat tämligen väl. Vi anser oss vidare kunna konstatera att bristerna i tillämpningen av lagen efter hand har minskat. Det torde främst bero på att de tjänstemän som i olika sammanhang handlägger betalningssäkringsmál har fått ökad erfarenhet och att regeringsrätten genom en rad avgöranden har gett besked om hur lagen bör tillämpas.

Slutligen några kommentarer till den fortsatta framställningen. Beslut om betalningssäkring kan omfatta åtskilliga slag av fordringar och dessa fastställs på olika sätt. För enkelhetens skull utgår många resonemang i betänkandet från att fordringen avser inkomst-

skatt och att den skall prövas i en skatteprocess.

Termen gäldenären används genomgående för att beteckna enskild part, oavsett om något skuldförhållande har visats föreligga eller ej.

överväganden och förslag sou 19g7,75

Förutsättningar för betalningssäkring

För att ett beslut om betalningssäkring skall få meddelas måste följande förutsättningar vara uppfyllda.

Det skall finnas en fordran.

risk skall föreligga för att fordringen inte Pátaglig kommer att betalas.

0 Fordringen skall uppgå till betydande belopp.

0 Den tidsperiod som fordringen hänför sig till skall § ” ha gått till ända eller fordringen dessförinnan vara förfallen till betalning.

De två första villkoren ägnas särskild uppmärksamhet i vårt betänkande.

Vad som avses med betydande belopp har inte angetts i lagen. Såvitt vi känner till har det allmänna endast i enstaka undantagsfall begärt betalningssäkring för belopp som har understigit ett basbelopp enligt AFL. Denna beloppsgräns anser vi vara ett lämpligt riktmärke vid tillämpningen (jfr NJA 1984 s. 520).

Den sist nämnda förutsättningen för betalningssäkring, att den tidsperiod som fordringen hänför sig till skall till anser vi inte behöver tas i beha gått ända, upp tänkandet.

2.2.1 Riskrekvisitet

En grundläggande förutsättning för betalningssäkring är att det skall föreligga en påtaglig risk för att fordringen inte kommer att betalas.

och 39 överväganden förslag

Enligt direktiven bör vi undersöka hur riskbedömningen har skett och om det finns någon anledning att ändra lagen på denna punkt.

Vår ståndpunkt

Vi föreslår inte någon författningsändring.

De huvudsakliga skälen för stándpunkten

I begreppet påtaglig risk ligger enligt uttalanden i propositionen till BtSL att betalningssäkring endast får tillgripas, om det i det enskilda fallet kan beläggas att det finns en konkret risk för att gäldenären inte kan eller vill göra rätt för sig. Regeringsrättens praxis visar att det fordras en kvalificerad riskbedömning grundad på en helhetssyn av gäldenärens förhållanden. Vi anser att riskrekvisitet, såsom det har konkretiserats i propositionen och i regeringsrättens praxis, är utformat så att det svarar mot högt ställda rättssäkerhetskrav.

Lililnk*vq::vv ,

ma. ...u Riskrekvisitet enligt gällande rätt m.m.

I motiven till 4 § BtSL (prop. s. 120, 141 och 142) har departementschefen närmare redovisat vad han avsett med begreppet påtaglig risk. Det betonas att betalningssäkring endast får tillgripas om det i det särskilda fallet kan beläggas att det finns en konkret risk för att gäldenären inte kan eller vill göra rätt för sig. För att kunna avgöra om gäldenären kommer att kunna betala sin skuld till det allmänna vid uppbördstillfället måste en allsidig bedömning av hans ekonomiska läge göras. Gäldenärens underlåtenhet att deklarera eller fullgöra sin uppgiftsskyldighet på annat sätt talar för att han inte kommer att många gånger

överväganden och förslag sou 1937:75

fullgöra sin betalningsskyldighet. Det gäller särskilt om förhållandena tyder pá att han medvetet har sökt beskattning. Gäldenärens sätt att sköta sin bokundgå eller annan anteckningsskyldighet kan också vaföring ra av betydelse för riskbedömningen. En annan omstän-

som har betydelse är att gäldenâren försöker

dighet att sin egendom oåtkomlig för en kommande verkgöra ställighet, genom att exempelvis överlåta tillgångar eller förbereda att flytta utompå familjemedlemmar lands. Ett sådant agerande kan sammantaget med att överstiger vad gäldenären norfordringen betydligt malt brukar vara skyldig i skatt, ofta innebära att det föreligger en påtaglig risk för att fordringen

inte kommer att betalas. En annan indikation på att

inte kommer att betala fordringen är att gäldenären han tidigare har visat betalningsovilja eller sökt att sina betalningsförpliktelser. När det gälundgå ler att bedöma riskrekvisitet i fråga om juridiska

personer skall hänsyn tas även till omständigheter

som rör företrädaren för den juridiska personen.

Vi har studerat samtliga betalningssäkringsmál, i vilka länsrätten meddelade det första beslutet under år 1985 (se bil. 3). Undersökningen, som omfattar 214mál, visar b1.a. följande.

Länsrätten avslog endast i två mål allmänna ombudets framställning om betalningssäkring av den anledningen att riskrekvisitet inte ansågs vara uppfyllt. Kammarrätten hävde i två fall länsrättens beslut om betalpå grund av att påtaglig risk för betalningssäkring ningsunderlåtelse inte ansågs föreligga.

I ungefär hälften av de undersökta målen redovisade inte länsrätten, vare sig i det interimistiska beslutet eller i det slutliga beslutet, vilka konkreta omständigheter som hade medfört att riskrekvisitet ansågs vara uppfyllt. Rätten begränsade sig i dessa fall antingen till att endast konstatera att påtaglig risk

_ Överväganden och förslag 41

förelåg eller till att använda motiveringar av typ med hänsyn till omständigheterna i målet eller på grund av vad som har framkommit i målet, utan att det var möjligt att anknyta detta till en klargörande sak- 2 framställning. å

i I två av målen angav länsrätten att risken för utebli-

i ven betalning bestod i befarad betalningsoförmåga. I

E övriga mål där risken hade konkretiserats var således befarad betalningsovilja skälet till beslutet om betalningssäkring.

Numera föreligger det flera domar, vari regeringsrätten har prövat frågan om det har funnits en påtaglig risk för att gäldenären inte skulle komma att betala fordringen. I bilaga 2, avsnitt 2.1, finns korta referat av några särskilt intressanta fall.

Av regeringsrättens avgöranden kan man sluta sig till att den omständigheten att det föreligger oredovisade intäkter i sig inte är en tillräcklig grund för betalningssäkring. Räcker gäldenärens tillgångar till för att betala fordringen kan beslut om betalningssäkring endast meddelas, om det allmänna kan visa att det föreligger en konkret omständighet som indikerar att det finns påtaglig risk för utebliven betalning.

Vår bedömning

I propositionen har departementschefen betonat att beslut om betalningssäkring endast får meddelas om det i det enskilda fallet kan beläggas att det föreligger en konkret risk för att gäldenären inte kan eller vill göra rätt för sig. Departementschefen har också pekat på omständigheter som kan tyda på en sådan konkret risk. Av regeringsrättens avgöranden framgår att regeringsrätten inte ger avkall på kravet att det i det

och SOU 1937:75 överväganden förslag

enskilda fallet måste påvisas att det finns en konkret risk för utebliven betalning.

Riskrekvisitet har, såsom det närmare har konkretiserats av departementschefen i propositionen och i regeringsrättens praxis, utformats så att det svarar mot högt ställda krav på rättssäkerhet.

Bristerna i den nuvarande ordningen synes i stället ligga i det att riskrekvisitet många gånger inte har ägnats tillräcklig uppmärksamhet i domstolarnas motiveringar. Detta behöver naturligtvis inte innebära att rekvisitet rent faktiskt inte har prövats. Så har säkert skett och vi utgår från att rekvisitet har varit uppfyllt. Brister i motiveringen kan emellertid uppfattas så att prövningen av rekvisitet inte har ägnats omsorg. De påtalade bristerna är inte actillräcklig ceptabla och inte enbart av formell art. Det är angeläget att riskrekvisitet i domstolarnas motiveringar som svarar mot rekvisitets cenägnasdenuppmärksamhet trala roll vid prövningen av betalningssåkringsmål.

I mycket speciella undantagsfall kan det av sekretess- å skäl vara befogat att en uppgift som har legat till för beslutet inte blir offentlig. Rätten kan då grund sekretessbelägga uppgiften med stöd av 12 kap. 4 § SekrL. Det bör därför inte förekomma att en domstol av sekretesskäl underlåter att motivera sitt beslut.

De påtalade bristerna är inte av lagstiftningsnatur. De tillämpande myndigheterna och domstolarna torde genom de avgöranden som numera föreligger från regeringsrätten ha tillräckligt klara riktlinjer för hur riskrekvisitet skall tillämpas.

överväganden och förslag 43

2.2.2 Beviskravet vid betalningssäkring för icke fastställda fordringar

Enligt 5 § BtSL får beslut om betalningssäkring för en fordran som inte är fastställd avse det belopp till vilket fordringen med hänsyn till omständigheterna kan antas bli fastställd.

Vi har till uppgift att undersöka om beviskravet för betalningssäkring i dessa fall är till fyllest.

Vårt förslag

Beslut om betalningssäkring får avse en fordran som inte är fastställd, om det av utredningen framstår som sannolikt att fordringen kommer att fastställas.

De huvudsakliga skälen för förslaget

Gällande lagtext innehåller inte någon uppgift om vilken nivå som bevisningen om fordringens existens måste nå upp till, för att beslut om betalningssäkring skall ; få meddelas. Från rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att beviskravet för en säkerhetsåtgärd anges i lagtexten.

Förslaget innebär en kodifiering av regeringsrättens praxis, som vi har tolkat den. Det är således inte fråga om att skärpa kravet på bevisning. Bevisniván sannolika skäl ansluter till vad som i detta hänseende är vedertaget i de utländska rättsordningar som vi har studerat och till beviskravet i mål om kvarstad i civilprocessen.

överväganden och förslag sou 1937:75

Beviskravet enligt gällande rätt m.m.

Till ledning för tillämpningen av 5 § BtSL uttalade departementschefen (prop. s. 146 och 147) bl.a. följande. I många fall kan fordringsbeloppet bestämmas ganska enkelt. Så är fallet när taxering eller motsvarande har skett för att bestämma underlaget för den kommande debiteringen. Det vanliga är emellertid att inte är bestämt. Domstolen har då först att underlaget avgöra om det finns grund för den påstådda fordringen. Den bedömningen skall göras med ledning av de materiella och processuella bestämmelser som gäller för att bestämma en sådan fordran. Det skall därvid med skäl 5 kunna antas att de omständigheter som föreligger utgör grund för fordringen. I det andra ledet prövas fordringsbeloppets storlek. Det ställningstagandet skall grundas pá en skälighetsbedömning, vid vilken domstolen kan ha ledning av den teknik som används vid skönstaxeringar. Det mått av bevisning som skall presenteras för att ett beslut om betalningssäkring skall få fattas är avhängigt av hur långt en eventuell granskning av gäldenärens räkenskaper och förhållanden i övrigt har framskridit.

Man brukar ange kravet på bevisningen i en process med beteckningar som antagligt, sannolikt, styrkt och uppenbart. Det är svårt att med ledning av författningstexten och förarbetena till BtSL ange vilket

beviskrav

som gäller i ett mål om betalningssäkring för en fordran som inte är fastställd. Uttrycket kan antas i lagtexten kan uppfattas som ett uttryck för den erforderliga bevisningens nivå som motsvarar beviskravet antagligt.

Betalningssäkringsinstitutet har sin förebild i kvarstadsinstitutet. För att beslut om kvarstad i civilskall kunna meddelas för en fordran som inte processen har prövats i rättegång eller i annan ordning krävs

Överväganden och förslag 45

bl.a. att sökanden visar sannolika skäl för att han har en fordran (15 kap. 1 § RB).

Om lagstiftaren hade tänkt sig att beviskravet i be-

E

talningssäkringsprocessen skulle vara lägre än bevis- § kravet i kvarstadsprocessen, borde skälen för ett så-

E

dant ställningstagande ha redovisats i förarbetena ? till betalningssäkringslagen. Det finns inte några sådana resonemang vare sig i utredningsförslaget eller i propositionen. Inga sakskäl talar heller för att beviskravet bör vara lägre i betalningssäkringsprocessen.

Regeringsrättens praxis (se bil. 2, avsnitt 2.2) ger också, om än något svårtolkad, stöd för uppfattningen att den för att beslut om betalningssäkring skall få fattas,krävs att det finns sannolika skäl för att en fordran föreligger.

i

Vi har, som framgår av bilaga 3, undersökt samtliga beslut om betalningssäkring som meddelades under år 1982 och som avsåg en icke fastställd fordran, som skulle komma att prövas i taxeringsprocess. Vid undersökningen har det ursprungliga betalningssäkringsbeå slutet jämförts med den slutligt debiterade tillkommande skatten. Jämförelsen ger en bild av precisionen i det ursprungliga betalningssäkringsbeslutet.

Undersökningen omfattar 153 fall. Det allmänna yrkade att fordringsanspråket skulle fastställas i 149 fall. I fyra fall frånträdde sålunda det allmänna ståndpunkten att det förelåg en fordran. Länsrätterna har hittills behandlat 146 fall. I tre av dessa

R

(1987-10-01) har det allmännas framställning helt avslagits av länsrätten. I 64 fall har taxeringsmålen förts vidare till kammarrätten. Tio av dessa har ännu inte av- E i gjorts. Kammarrätten har helt ändrat länsrättens domar i tre fall. I två fall där länsrätten hade avslagit

det allmännas framställning påförde kammarrätten ef-

överväganden och förslag sou 1937:75

Kammarrätten undanröjde en eftertaxtertaxeringar. ering.

av tillkommande skatt har alltså skett i Debitering 144 fall. I tio av dessa kan debiteringen komma att har i 70 fall fastställts till ett ändras. Fordringen lägre belopp än det som fick betalningssåkras enligt det beslutet och i 74 fall till ett högre ursprungliga I 25 fall visade sig fordringen inte ens uppgå belopp. till hälften av det belopp som fick betalningssäkras. fastställdes ett fordringsbelopp som var mer I 17 fall än dubbelt så stort som det som hade betalningssäkrats.

Vår bedömning

Eftersom beslut om betalningssäkring får fattas innan är avslutad och utan att gäldenären har utredningen hörts måste en förhållandevis hög risk för felaktiga beslut De avvikelser som påvisas i vår unaccepteras. är emellertid i många fall stora. dersökning

Att i ett stort antal fall har skett betalningssäkring för ett än det som sedermera kom att lägre belopp fastställas kan förklaras av att det allmänna har valt att gå försiktigt fram.

Det har inte varit möjligt att närmare utreda anledtill att det ursprungliga beslutet om betalningen i så många fall visat sig avse ett alltningssäkring för En av flera förklaringar kan vara att högt belopp. det i viss mån har rått osäkerhet om hur stark bevisning som har krävts för betalningssäkring,

Risken för att betalningssäkring sker för ett större än det som sedermera fastställs kan fordringsanspråk endast elimineras helt om kravet på bevisning ställs lika högt för säkerhetsåtgärden som för fordringen.

överväganden och förslag 47

Det ligger i sakens natur att ett sådant beviskrav för en säkerhetsátgärd i praktiken skulle omöjliggöra användandet av institutet.

För kvarstad i civilprocessen krävs att sökanden visar sannolika skäl för att han har en fordran. I de utländska rättsordningar som vi har studerat (se bil. 2, .- . avsnitt 4) finns det inte något exempel pá en högre ,. bevisnivå för att fordringen existerar än sannolika

:“\L

skäl.

...mm

Vår syn på beviskravet enligt gällande rätt är, som tidigare har redovisats, att det krävs sannolika skäl för fordringens existens för att betalningssäkring skall få ske. Beviskravet enligt gällande rätt får därför anses vara till fyllest.

Eftersom det här är fråga om en grundförutsättning för att betalningssäkring i dessa fall skall få tillgripas

w-.I4.=e-4.1-,.›u-v.-av-w-v<.r:›\v.

anser vi att det är nödvändigt att beviskravet skrivs in i lagen. Det bör därför i 5 § BtSL föreskrivas att ett beslut om betalningssäkring får avse en fordran msom inte är fastställd, om det av utredningen framstår som sannolikt att fordringen kommer att fastställas. N Vad som därmed avses bör tolkas med ledning av deparä tementschefens uttalanden i propositionen och de avgö- | randen som nu föreligger från regeringsrätten. 2 å När det gäller omfattningen av den bevisning som skall presteras för att beslut om betalningssäkring skall få

E uttalade

meddelas departementschefen i propositionen

i

(s. 147) att måttet av bevisningen är avhängigt av hur

E

långt en eventuell granskning av gäldenärens förhålg landen har framskridit.

å uttalande kan tolkas så att bevis- Departementschefens kravet för beslut om betalningssäkring skulle variera i tiden på så sätt att kravet på bevisningen är lägre i ett skede av utredningsarbetet än i ett setidigare

och förslag Överväganden

nare. Det skulle i så fall kunna från rättssäkerhetsresas invändningar mot en sådan ordning med synpunkt relativa beviskrav.

Man måste emellertid skilja på den nivå bevisningen i ett visst mål når upp till och den säkerhet med vilken den nivån uppnås. Ett högt beviskrav kan i och för sig på en knapphändig utredning (jfr NJA 1983 uppfyllas s. 436). Ju bristfälligare en utredning är desto större är emellertid risken för att bedömningen kan få revideras om utredningsmaterialet utvidgas. Visar exemen kontroll hos gäldenärens kunder att han har pelvis kvitterat ersättningar som han inte har redovisat i sina räkenskaper, får det på den föreliggande utredanses finnas sannolikaskäl för att en fordran ningen kommer att fastställas. Invänder sepå inkomstskatt dermera gäldenären att kvittona är förfalskade och kan i någon mån troligt, är det inte han göra påståendet ens antagligt att någon fordran kommer att fastställas

tidigare nämnda uttalande bör dår- Departementschefens för förstås så att det alltid krävs sannolika skäl för fordringens existens för att beslut om betalningssäkskall få fattas, men att omfattningen av bevisring och därmed den säkerhet med vilken beviskravet ningen uppnås, är avhängigt av hur långt granskningen av gäldenärens förhållanden har framskridit.

2.3 Handläggningen av betalningssäkringsmål

2.3.1 Det allmännas processföreträdare

I betalningssäkringsmål förs enligt 3 § BtSL det allmännas talan av ett allmänt ombud.

Enligt direktiven skall vi undersöka om principförslatill ett taxeringsförfarande (se bil. 2, avget nytt snitt 3) bör föranleda några ändringar i BtSL. En

överväganden och förslag 49

grundtanke i principförslaget är att process- och boslutsfunktionerna i skatteverksamheten kopplas samman och att processföringen i fråga om olika skatteslag samordnas.

Vårt förslag

I. Det allmännas talan i mål om betalningssäkring skall ›: Å föras av lånsskattemyndigheten. 3 F En länsskattemyndighet får uppdra åt en annan länsskattemyndighet att föra det allmännas talan, om den andra myndigheten medger det. Riksskatteverket får ta over uppgiften att föra det allmännas talan.

De huvudsakliga skälen för förslaget

”v2.5- Med hänsyn till strävandena vid reformeringen av tax-

. 4 erings- och beskattningsförfarandet faller det sig naturligt att också i betalningssäkringsmål lägga pro-

Yu,...

cessfunktionen hos länsskattemyndigheten. För attmöjliggöra en effektiv processföring från det allmännas sida bör uppdraget att föra det allmännas talan i betalningssäkringsmålet kunna tas över av annan länsskattemyndighet eller av riksskatteverket, onndessa har bättre förutsättningar att föra det allmännas talan, exempelvis på grund av att myndigheten har att föra det allmännas talan i målet om fastställande av fordringen.

Bakgrunden

Genom riksdagens beslut om en sammanhållen skatteförvaltning har skatteförvaltningen fått en självständig organisation och riksskatteverkets styrnings- och ledningsfunktion har stärkts. Principförslaget till ett

och förslag överväganden

nytt taxeringsförfarande är ytterligare ett led i strävandena mot ett i hela landet enhetligt och konsekvent uppträdande från skattemyndigheternas sida gentemot de skattskyldiga.

Sammanlänkningen av det allmännas processföring i taxeringsmål med skatteförvaltningens utrednings- och beslutsfunktioner tjänar samma syfte. Det har ansetts olämpligt att det allmänna genom sina företrädare ien process kan driva en linje som inte skatteförvaltning- . en i övrigt står bakom. Det allmännas processföring har ansetts böra samordnas i fråga om alla skatteslag. Sålunda avses processföringen även i mervärdeskattemâL punktskattemål och mål enligt uppbördslagen bli integrerad med resp. utrednings- och beslutsfunktioner. Det allmänna kommer enligt principförslaget att i dessamål inte längre företrädas av ett allmänt ombud, utan av myndigheten som sådan.

Vår bedömning

Allmänna ombudet i betalningssäkringsmål har till uppgift att ansöka om betalningssäkring hos länsrättenoch att föra det allmännas talan i processen. Beslutar rätten om betalningssäkring får allmänna ombudet begära att beslutet verkställs av kronofogdemyndigheten. Det ankommer på allmänna ombudet att besluta om egendom som har tagits i förvar skall bli kvar i förvar tills länsrätten har beslutat om betalningssäkringen. Avser ett beslut om betalningssäkring en fordran som inte är fastställd, skall allmänna ombudet hålla sig underrättad om fordringen så länge beslutet gäller och till dess fordringen har fastställts.

Det åligger allmänna ombudet i betalningssäkringsmål att göra flera överväganden med avseende på rekvisiten för beslut om betalningssäkring innan en ansökan om betalningssäkring ges in. Det gäller i särskilt hög

överväganden och förslag 51

grad när ansökningen avser betalningssäkring för en fordran som inte är fastställd. Allmänna ombudet kan då välja en mjukare linje än den granskningsmännen har förespråkat. Man kan tänka sig fall där länsskattemyndigheten med stöd av innehållet i en revisionspromemoria ansöker om eftertaxering, men allmänna ombudet anser bevisningen vara för svag för att begära betalningssäkring. En ordning med en oberoende företrädare * för det allmänna innebär att processfunktionen får karaktären av en överprövningsinstans. En sådan ordning i 5 u. får anses strida mot intentionerna i principförslaget á till ett nytt taxeringsförfarande. Det nuvarande systemet med ett allmänt ombud som företrädare för det allmänna bör därför inte behållas.

Betalningssäkring kan användas för att säkra betalning E för fordringar som fastställs av ett flertal myndighe- E ter. Det är inte ovanligt att en framställning om be- 5 a talningssäkring omfattar olika slag av fordringar. Att låta varje beslutsmyndighet göra var sin framställning .E s skulle innebära betydande effektivitetsförluster. Proe e cessfunktionen bör därför liksom nu i varje län ligga 5 i en och samma hand. 1

Betalningssäkring används främst för att säkra betal- Ã ningen av det allmännas fordringar på tillkommande skatt, kvarstående skatt, preliminär skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter (se bil. 3, tab. 5). Det ligger därför närmast till hands att lägga processfunktionen i betalningssäkringsmål hos länsskattemyndigheten. I flertalet fall har samma länsskattemyndighet att svara för det allmännas processföring i fråga om fordringsanspråket, eller att själv fastställa fordringen, och handha uppbörden av fordringen. Genom att också lägga befogenheten att föra det allmännas talan i betalningssäkringsmál på den myndigheten de bästa förutsättningarna för samordskapas ning av dessa verksamheter.

överväganden och förslag

En ordning med länsskattemyndigheten som företrädare för det allmänna i betalningssäkringsmål medför visseratt i en del fall kommer att befatta ligen myndigheten med frågor som ligger utanför myndighetens skattesig Men denna brist vidlåder rerättsliga kompetensområde. dan den existerande ordningen, eftersom de allmänna ombuden genomgående är tjänstemän vid länsskattemyndigheterna. Det finns inte heller i övrigt några omständigheter som talar mot att det allmännas talan förs av länsskattemyndigheten.

Länsskattemyndigheten får en central roll i det samsom krävs mellan berörda myndigheter för att bespel talningssäkringsinstitutet skall kunna användas effektivt och för att den enskildes intressen inte skall bli satta Utredningen föreslår (se avsnitt på undantag. 2.3.4) att myndighetens ansvar för detta samspel ytterligare stryks under.

En ordning med länsskattemyndigheten som företrädare för det allmänna i betalningssäkringsmål får inte leda till effektivitetsförluster genom att det allmänna som anonymiseras. Det är därför angeläget att det i part varje betalningssäkringsmål finns en tjänsteman som har ansvaret för att det löpande arbetet under processen fungerar.

Det år inte alldeles ovanligt att utredningen av ett skatteärende av länsskattemyndigheten i ett annat görs län än det län där betalningssäkringsprocessen skall föras. Av effektivitetsskäl kan det många gånger vara att den länsskattemyndighet som svarar för lämpligt och dessutom kommer att föra det allmännas utredningen talan i skattemålet också för talan i betalningssäkringsmålet. Det bör därför i betalningssäkringsmål en möjlighet att på sätt som anges i 18 § tredöppnas taxeringslagen (TL) uppdra åt annan länsje stycket skattemyndighet att föra talan.

överväganden och förslag 53

Riksskatteverket får enligt 18 § fjärde stycket TL ta över uppgiften att föra det allmännas talan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Om det i samband med ett taxeringsmål, i vilket verket företräder det allmänna, kommer upp fråga om betalningssäkring bördet för att möjliggöra ett snabbt agerande från det allmännas sida,vara möjligt för riksskatteverket att föra också i det målet. Också i de fall riksskatte-

talan

verket tar över talerätten i ett taxeringsmål talar ? effektivitetshänsyn för att myndigheten tar över pros i: cessfunktionen också i ett eventuellt betalningssäki n i ringsmål som rör fordringsanspráket. 5 z å ? Tar riksskatteverket över att föra det alluppgiften männas talan, skall vad som stadgas om länsskattemyndighet i BtSL och BtSF i stället gälla riksskatteverket. ê .

2.3.2 Domstolarna

Handläggningen i domstol av betalningssäkringsmål reg-

leras i FPL. Kompletterande bestämmelser finns i BtSL.

I direktiven påpekas att de i FPL angivna undantagen från skyldigheten att kommunicera ofta behöver tillämpas i betalningssäkringsmål. Detta leder till att processen i de mål som överklagas i praktiken förskjuts ; till andra instans. Därigenom urholkas instansord- : ningsprincipen. Vi har fått i uppdrag att vid översyn

E av de processuella reglerna undersöka möjligheterna

att komma till rätta med detta och lämna för-

f problem

? slag till eventuella ändringar.

i .

å x Várt förslag

Samtliga beslut om betalningssäkring skall gälla till

dess annorlunda förordnas och blir således interimis-

och förslag överväganden

tiska till sin natur. Det innebär att betalningssäkkommer att ligga öppet i länsrätten tills ringsmålet betalningssäkringen hävs eller målet skrivs av för att kan drivas in. Betalningssäkringsmålet komfordringen mer således i de flesta fall att kunna handläggas parallellt med skattemálet.

Ett beslut om betalningssäkring skall omprövas av länsrätten, om någon av parterna begär det eller om länsrätten anser att det finns skäl att ompröva beslutet av annan anledning. Ett skäl att ompröva beslutet kan vara att det under handläggningen av skattemålet har kommit fram omständigheter som motiverar att beslutet om betalningssäkring ändras.

Har länsrätten meddelat ett beslut om betalningssäkutan att har beretts tillfälle att ring gäldenären sig, skall rätten hålla muntlig förhandling i yttra målet. Förhandlingen skall äga rum inom tre veckor från den dag gäldenären fick del av beslutet om betalningssäkring. Länsrätten får förlänga denna tid, om begär det eller om det av annat skäl bedöms gäldenären nödvändigt. Muntlig förhandling behöver inte hållas om särskilda skäl talar mot att en sådan förhandling hålls.

Ytterligare förslag som rör handläggningen i domstol redovisas i avsnitt 2.5.

De huvudsakliga skälen för förslaget

Betalningssäkring måste ofta tillgripas i ett tidigt skede av utredningsarbetet. Visar den fortsatta utredningen att beslutet om betalningssäkring bygger på förutsättningar måste beslutet snabbt kunna felaktiga ändras. Den nuvarande processuella ordningen har brister i detta hänseende. Betalningssäkringsmålet är oftast avslutat i länsrätten när skattemålet anhängig-

och 55 överväganden förslag

görs där. Det bör vara möjligt för länsrätt som också handlägger skattemålet att själv ta initiativ till att ompröva betalningssäkringen, om det under handläggningen av skattmeålet kommer fram omständigheter som i talar för att betalningssäkringen avser ett för högt belopp. För att sådana omprövningar skall kunna göras måste betalningssäkringsmålet ligga öppet i länsrätten så länge betalningssäkringen kan ändras.

När ett beslut om betalningssäkring har fattats utan att gäldenären har hörts, är det angeläget att länsrätten sá fort som möjligt får reda på gäldenärens syn på saken och att beslutet därefter omprövas. Många gäldenärer har svårt att snabbt i skrift bemöta det allmännas uppgifter. Enligt vår uppfattning läks bristen i det ursprungliga beslutet bäst och snabbast genom att gäldenären redan i samband med delgivningen av x beslutet kallas till en inledande förhandling i länsrätten, där han muntligen kan ge uttryck för sin ståndpunkt.

De föreslagna åtgärderna bidrar till att lägga tyngd- K punkten i betalningssäkringsprocessen i länsrätten.

Handläggningen enligt nuvarande regler

Handläggningen i länsrätt av betalningssäkringsmál skiljer sig från handläggningen av övriga mål inom skatte- och avgiftsområdet dels genom att det i fler- § talet mål meddelas interimistiskt beslut utan att den 3 enskilde har fått yttra sig, dels genom att rättens i i beslut kan omprövas på begäran av någon av parterna. i s 3 De flesta betalningssäkringsmål handläggs, sedan interimistiskt beslut har meddelats, enligt den traditionella modellen för handläggning i förvaltningsprocessen, dvs. skriftväxling sker varefter målet avgörs slutligt.

och överväganden förslag

Skriftväxlingen i betalningssäkringsmål kan många bli omfattande och dra ut på tiden. Kommer det gånger fram som motiverar att en under handläggningen uppgift beslutad betalningssäkring ändras, kan länsrätten vismeddela ett interimistiskt beslut. serligen ytterligare Det förekommer emellertid nästan bara i de fall då allmänna ombudet att betalningssäkringen helt eller begär delvis skall hävas. Kommuniceringen av målet sker i många fall tämligen schablonmässigt. Det är vanligen . först sedan skriftväxlingen är avslutad som de uppgifter som har lämnats under kommuniceringen prövas i sak. Ett beslut om att ändra en betalningssäkring kan därför som har lämnats av part redan grunda sig på uppgifter flera månader tidigare. Även under omprövningsförfarandet kan skriftväxlingen pågå under lång tid innan målet anses färdigkommunicerat och beslut kan meddelas.

Om betalningssäkringen rör en fordran som kräver en taxeringsprocess för att fastställas, handläggs skattemålet i de flesta fall vid samma länsrätt som betalningssäkringsmålet. Nästan alltid har slutligt beslut meddelats i betalningssäkringsmålet när taxeringsmålet anhängiggörs vid länsrätten. För att en uppgift som har lämnats i taxeringsmålet skall kunna leda till av betalningssäkringen fordras i sådana fall ändring att ett nytt betalningssäkringsmål anhängiggörs vid domstolen av någon av parterna.

Vår bedömning

Har beslut om betalningssäkring meddelats, är det viktigt att förändringar av det allmännasfordringsanspråk snabbt leder till att betalningssäkringen justeras. Också omständigheter som kan medföra att riskbedömningen ändras måste skyndsamt kunna prövas av länsrätten.

SOU 1937375 och 57 överväganden förslag

Den nuvarande processuella ordningen i betalningssäkringsmål kan inte anses uppfylla de krav på snabbhet och flexibilitet som bör ställas på en sådan process.

Omprövningsinstitutet har enligt våra undersökningar inte kommit att användas i den utsträckning som krävs för att fortlöpande anpassa betalningssäkringen till det allmännas fordringsanspråk. Vi har funnit flera

fall där det allmännas yrkande i skattemálet har lagts

på en avsevärt lägre nivå än den som svarar mot den beslutade betalningssäkringen, utan att det allmännas företrädare i betalningssäkringsprocessen har begärt att beslutet omprövas. För att ändringar av det allmännas fordringsansprâk snabbt skall leda till att betalningssäkringen ändras, bör det skapas möjlighet för länsrätten att ta initiativ till att ompröva beslutet. En förutsättning för det är att det finns ett mål i saken hos domstolen. Betalningssäkringsmålet bör därför ligga öppet i länsrätten så länge beslutet om betalningssäkring kan ändras. Vi föreslår att målet om betalningssäkring, i de fall beslutet inte hävs, av- _ å slutas i länsrätten först genom att rätten när ford- ; ringen kan drivas in avskriver målet från vidare handläggning.

När omprövning bör ske och hur handläggningen bör gå till redovisas i förslaget till specialmotivering till 6 § BtSL.

Den föreslagna ordningen innebär att flertalet betalningssäkringsmál enligt FPL:s terminologi, kommer att avgöras först genom avskrivningsbeslutet. Det ursprungliga betalningssäkringsbeslutet liksonxeventuella omprövningsbeslut som inte leder till att betalningssäkringen hävs blir därför av interimistiskt slag.

I FPL finns en rad bestämmelser som knyter an tillavgörandet av målet och således inte uttryckligen avser

överväganden och förslag

andra beslut av rätten, såsom interimistiska beslut. Ett exempel på en sådan bestämmelse är föreskriften i 30 § andra stycket att det av beslutet skall framgå de skäl som har bestämt utgången.

Den föreslagna ordningen får inte leda till att processens kvalitet sänks i dessa hänseenden. Det kandärför övervägas att i BtSL införa en bestämmelse som gör de nämnda i FPL tillämpliga på samtliga bestadgandena slut om betalningssäkring. Vi anser emellertid attdet är uppenbart att ett beslut som gäller en så ingripansom betalningssäkring alltid skall motiveras. de åtgärd Någon särskild lagbestämmelse föreslås därför inte.

För att markera att ett beslut om betalningssäkring inte innebär att målet avgörs slutligt bör det i lagen särskilt anges att ett beslut om betalningssäkringgäller till dess annorlunda förordnas. Bestämmelsen i 6 § BtSL om interimistiska beslut skulle då kunna utgå. Tas den bestämmelsen bort finns det emellertid risk för att det kan uppfattas som att det allmänna betas möjligheten att snabbt få till stånd beslut om betalningssäkring. Bestämmelsen bör därför i klarhetens intresse stå kvar.

I de flesta fall fattas beslut om betalningssäkring utan att gäldenären har fått tillfälle att yttra sig. Det är därför att gäldenärens synpunkter inangeläget hämtas så fort som möjligt.

Gäldenären delges nästan alltid beslutet i sambandxned att det verkställs. verkställigheten blir ofta en omtumlande upplevelse för honom. Tiden efter verkställigheten är i många fall fylld av praktiska bestyr till av beslutet om betalningssäkring. Det kan följd därför vara svårt för gäldenären att samla sig till ett skriftligt svaromål.

överväganden och förslag 59

Ofta är det bästa sättet att snabbt få en klarare bild av sakförhållandena i målet att hålla en muntlig förhandling. Vid en sådan förhandling kan rätten få belyst förhållanden som inte alltid ges så stor uppmärksamhet av parterna under skriftväxlingen. Särskilt för prövning av riskrekvisitet bör en muntlig förhandling vara till fördel. En sådan förhandling i ett tidigt skede kan också bidra till att inför den fortsatta skriftväxlingen rensa målet från onödig utredning och få gäldenären att förstå i vilka hänseenden motbevisning bör presenteras.

Enligt 9 § FPL skall, om part begär det, länsrätten hålla muntlig förhandling i målet,0m det inte är obeatt sådan förhandling hålls och inte heller _höv1igt särskilda skäl talar mot det. Det torde vara mycket sällsynt att en begäran om muntlig förhandling i ett betalningssäkringsmál avslås av rätten. Muntliga förhandlingar förekommer emellertid sällan i betalningssäkringsmál. Det skulle kunna tas till intäkt för att parterna i allmänhet inte anser att behovet av muntlighet är särskilt stort. å

Våra undersökningar, se bilaga 3, visar att det i drygt.hälften av de mål i vilka interimistiskt beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären hörts, inte kom in något yttrande från gäldenären in-

för den slutliga prövningen. I flertalet av dessa mål

begärde sedermera gäldenären att beslutet skulle om- I prövas. Det ligger nära till hands att dra den slut- : § satsen att gäldenären i dessa fall inte till denslutliga prövningen hunnit att samla sig till att bemöta § uppgifterna i det allmännas utredning. Om gäldenären i samband med att beslutet om delges

betalningssäkring

Ä honom, underrättas om att han hos länsrätten muntligen får redovisa sina synpunkter på betalningssäkringen torde bästa möjliga förutsättningar ha getts för att gäldenärens rättssäkerhet beaktas.

60 Övervåganden och förslag

Vi föreslår därför att länsrätten skall hålla muntlig förhandling i de mål där ett beslut om betalningssäkring har meddelats utan att gäldenären har beretts tillfälle att yttra sig.

Det bör påpekas att det vid denna inledande muntliga förhandling inte är avsett att gäldenären skall kunna lämna en fullständig redovisning av de omständigheter som han vill åberopa i betalningssäkringsmålet. Förhandlingen syftar till att på ett snabbt och enkelt sätt låta gäldenären få ge sin syn på saken. Den bör också, som nämnts, kunna ge gäldenären vägledning om vad han bör prestera i bevishänseende. Dessutom bör domstolen begagna tillfället att ställa frågor till det allmännas företrädare vad gäller uppgifter som kan behöva klarläggas ytterligare.

Det bör föreskrivas att en sådan förhandling skall hållas inom tre veckor från den dag gäldenären fickdel av beslutet. Gäldenären bör redan i samband med att beslutet om betalningssåkring delges honom kallas till förhandling vid länsrätten på viss dag och klockslag. Kallelsen bör innehålla uppgift om att gäldenären kan begära att förhandlingen hålls på annan tid och att han, om han inte vill utnyttja möjligheten till muntförhandling, snarast bör meddela rätten detta, vid lig att förhandlingen annars kan komma att hållas äventyr i hans utevaro.

Länsrätten bör få förlänga treveckorsfristen, om gäldenären begär det eller om det av annat skäl bedöms nödvändigt.

Det bör inte vara obligatoriskt med muntnaturligtvis om gäldenären har meddelat att han inlig förhandling te vill ha någon sådan förhandling eller om han medger yrkandet om betalningssäkring. Det bör därför att länsrätten inte behöver hålla muntlig förstadgas

överväganden och förslag 61

handling om särskilda skäl talar mot att en sådan förhandling hålls.

I övrigt hänvisas också i denna del till förslaget till specialmotivering till 6 §.

En annan sak som bör tas upp i detta sammanhang ärdomutredningsskyldighet vid handläggning av be-

stolarnas

talningssäkringsmål. Enligt 8 § FPL skall rätten se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver, den s.k. officialprincipen. Rätten skall vid i behovanvisapart hur utredningen bör kompletteras.

i

E

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1971:30 s. 530) att rättens aktivitet på detta område

E

framgår måste växla, beroende på bl.a. vad för slags mål det

I

är fråga om, om det finns en offentlig motpart i målet och om enskild part kan ta till vara sin rätt.

Uttalandena i propositionen får anses innebära att, även om officialprincipen skall tillämpas vid handläggningen av betalningssäkringsmåL det förhandlingsmässiga inslaget blir dominerande. I betalningssäkringsmâl kan utredningen om sakförhållandena intealltid vara uttömmande. Institutet får ju användas under utredningsarbetet. I de flesta fall torde parterna se till att erforderlig utredning kommer rätten till handa. Är målet inte utrett såsom dess beskaffenhet krä- 7 bör vår domstolarna vara re-

i ver, enligt uppfattning

g striktiva med att ta initiativ till utredning som kan

vara till nackdel för enskild part. Vi anser att den grundläggande principen bör vara att den som begär att en säkerhetsåtgärdskall få vidtas själv har att lägga fram erforderlig utredning för att påvisa att förutsättningar för åtgärden föreligger.

Beslut om betalningssäkring måste i många fall fattas utan att gäldenären har beretts tillfälle att yttra sig. Bedömningen kommer då att helt bygga på uppgifter

Överväganden och förslag

från det allmännas sida. Det är därför nödvändigt att det allmänna vid framställning om betalningssäkring om att så fullständigt som möjligt revinnlägger sig dovisa sakförhållandena. En ansökan skall, förutom uppsom rör fordringsanspråket, innehålla de upplysningar som krävs för att riskrekvisitet skall kunna begifter dömas. En redovisning av gäldenärens ekonomiska förhållanden skall därför finnas i varje ansökan. Från krobör information ha inhämtats om ennofogdemyndigheten skilda och allmänna mål och vad som har förekommit i samband med indrivning hos gäldenären. Det bör påpekas att det allmänna bör avstå från att ansöka om betalningssäkring om informationen talar för att det inte finns någon egendom att säkra.

kan omständigheterna vara sådana att frå- Många gånger om betalningssäkring omgående måste prövas av rätgan ten. Det allmännas ansökan kan i sådana fall inte alltid vara fullständig i angivna hänseenden. Ansökningen bör då kompletteras med de uppgifter som saknas så snart det är möjligt.

2.3.3 Kronofogdemyndigheterna

I bilaga 2, avsnitt 1.3, lämnas en orientering om handläggningen av betalningssäkringsmål hos kronofogdemyndigheten. Det har under översynen av betalningssäkringslagen inte kommit fram några omständigheter att för handsom motiverar de grundläggande reglerna ändras. verkställighetsfrågor med anläggningen Några knytning till handläggningen hos kronofogdemyndighet tas upp i avsnitt 2.4.

2.3.4 Samordning mellan myndigheter

direktiven bör vi överväga och lämna förslag om Enligt vilka och rutiner som skall gälla för bl.a. unregler

överväganden och förslag 53

derrättelse mellan berörda myndigheter i de fall beskattningsbeslut meddelas eller annat inträffar sonlbör föranleda en begränsning av en redan beslutad betalningssäkring.

Vårt förslag

Länsskattemyndigheten skall hålla sig underrättad om den betalningssäkrade fordringen så länge det finns ett betalningssäkringsmål hos länsrätten, dvs. tills beslutet hävs eller målet skrivs av för att fordringen kan drivas in. Bör beslutet ändras eller målet skrivas av, skall länsskattemyndigheten hos länsrätten göra framställning därom. Länsskattemyndigheten skall vidare underrätta kronofogdemyndigheten när ett beslut om betalningssäkring har ändrats.

De huvudsakliga skälen för förslaget

Det allmännas skyldighet att hålla sig underrättad om ; x den betalningssäkrade fordringen upphör enligt 7 § BtSF när fordringen fastställs. Även efter denna tidpunkt kan det emellertid inträffa qmständigheter som skall föranleda att beslutet om betalningssäkring ändras. Ett exempel är att gäldenären betalar fordringen. Det bör därför ankcmma på länsskattemyndigheten, som enligt vårt förslag skall föra det allmännas talan i betalningssäkringsmál, att hålla sig underg E rättad om fordringen, oavsett om den är fastställd el- ! ler ej, så länge betalningssäkringsbeslutet gäller och till dess fordringen kan drivas in. Det bör dessutom i lagen föreskrivas att lånsskattemyndigheten är skyldig att hos länsrätten begära att beslutet om betali å skall när sådant förhållande har . ningssäkring omprövas l › föranleda av beslu- 5 inträffat som bör en ändring tet .

överväganden och förslag

Det ankommer på det allmännas företrädare i betalningssäkringsprocessen att hos kronofogdemyndigheten begära att rättens beslut om betalningssäkring skall verkställas. Det faller sig därför naturligt att på länsskattemyndigheten lägga uppgiften att meddela kronofogdemyndigheten att verkställigheten skall återgå när beslut om betalningssäkring har hävts.

Kort om gällande bestämmelser

Av betalningssäkringsförfattningarna framgår i grova drag följande vad gäller rollfördelningen mellan länsrätten, allmänna ombudet och kronofogdemyndigheten. Fråga om betalningssäkring prövas av länsrätten på framställning av allmänna ombudet. Allmänna ombudet begär hos kronofogdemyndigheten att beslutet om betalningssäkring skall verkställas. Kronofogdemyndigheten skall i sin tur underrätta allmänna ombudet om resultatet av verkställigheten och om säkerhet har tagits emot. Avser beslutet om betalningssäkring en fordran som inte är fastställd, skall allmänna ombudet hålla sig underrättad om fordringen så länge beslutet gäller och till dess fordringen har fastställts.

Några exempel på brister i samordningen

Vi har studerat ärenden hos JO och JK som rört betalningssäkring. I några ärenden har påvisats brister i kommunikationen mellan länsrätten, allmänna ombudet och kronofogdemyndigheten. Bristerna har sin grund i att det i betalningssäkringsförfattningarna inte klart anges vilka uppgifter som ankommer på de olika myndigheterna. Sådana oklarheter har också påtalats av några kronofogdemyndigheter vid en av riksskatteverket företagen utvärdering av b1.a. betalningssäkringslagen (RSV dnr 929/86-109). Följande exempel belyser bristerna i det nuvarande regelsystemet.

överväganden och förslag 65

1. Betalningssäkring har skett för en fordran som inte är fastställd. Sedan fordringen har fastställts betalar gäldenären skulden vid ordinarie uppbördstillfälle. Eftersom fordringen är fastställd har allmänna ombudet inte längre någon skyldighet att hålla sig informerad om fordringen. Betalningssäkringen kan därför komma att stå kvar trots att fordringen är betald.

Ett beslut om betalningssäkring ändras. Domstolen är skyldig att delge allmänna ombudet beslutet. Däremot är domstolen inte skyldig att underrätta kronofogdemyndigheten. Det finns ingen föreskrift om att allmänna ombudet i sin tur skall meddela kronofogdemyndigheten om ändringen. Det kan därför inträffa att kronofogdemyndigheten inte får redapå ändringen och att verkställigheten inte går åter.

Betalningssäkring har skett för en fordran. Gäldenären betalar inte utan skulden restförs. Allmänna ombudet är inte skyldig att hålla sig underrättad om fordringen eftersom den har fastställts. Vid restföringen sker inte någon koppling till betalningssäkringen i kronofogdemyndigheternas datasystem, det s.k. REX-systemet. Det kan därför vara svårt för kronofogdemyndigheten att uppmärksamma att det finns en betalningssäkring som svarar mot restföringen. I värsta fall kan kronofogdemyndigheten komma att företa utmätning i annan egendom 2 än den som har betalningssäkrats. å 2 S i . 2 Vår bedömning

I de flesta fall inträffar inte några rättsförluster i de beskrivna situationerna. Det beror på att allmänna ombudet såsom den som begärt verkställigheten

66 överväganden och förslag

anser sig ansvarig och därför även utan författningsenlig skyldighet underrättar vederbörande myndighet.

Det är angeläget att skadeverkningarna vid ingripande med stöd av BtSL så långt som möjligt minimeras. Det gäller därför att se till att ett beslut onlbetalningssäkring inte kommer att gälla under längre tid än nödoch att beslutet inte omfattar större del av vändigt än vad som är erforderligt för att gäldenärens egendom säkra betalning av fordringen. Uppgifter som rör fordringens existens och förändringar av fordringsbeloppets storlek måste därför omgående bringas till behörig myndighets kännedom så att betalningssäkringen undanröjs eller justeras. Regelsystemet måste utformas så att nödvändiga underrättelser inte uteblir.

Länsskattemyndigheternas uppbördsenheter svarar för huvudparten av uppbörden vad gäller de fordringar för vilka betalningssäkring kan ske. Den länsskattemyndighet som svarar för uppbörden av skatten m.m. kommer i de flesta fall enligt vårt förslag, att föra det allmännas talan i betalningssäkringsmålet. Det är därför lämpligt att låta det ankomma på den länsskattemyndigheten att som företrädare för det allmänna i betalningssäkringsprocessen, hålla länsrätten underrättad om fordringen även sedan fordringen har fastställts. Det bör därför i 7 § BtSF stadgas att länsskattemyndigheten,när sådant förhållande inträffar som bör föranleda att beslutet om betalningssäkring ändras, skall begära omprövning av beslutet hos länsrätten.

I de flesta mål där beslut om betalningssäkring har ändrats skickar domstolen en kopia av beslutet till kronofogdemyndigheten. En sådan expediering är ändamålsenlig. Skyldigheten att underrätta kronofogdemyndigheten bör emellertid med tanke på den roll som i övrigt har tilldelats det allmännas företrädare i betalningssäkringsprocessen läggas på länsskattemyndigheten.

SOU 1937:75 överväganden och förslag 67

Det bör ankomma på riksskatteverket och länsskattemyndigheterna att skapa de rapportvägar som krävs för att kommunikationen mellan berörda myndigheter, enheter och befattningshavare skall fungera.

Att det hos kronofogdemyndigheten kan inträffa att det inte sker en sammankoppling mellan uppgiften att en gäldenär är restförd för en skuld med uppgiften att f betalningssäkring har beslutats för att säkerställa i kunna âtbetalning av skulden torde riksskatteverket gärda genom erforderliga ändringar i REX-systemet.

Ytterligare frågor som rör rollfördelningen i betalningssäkringsmål blir aktuella genom våra förslag om I ändring i betalningssäkringsprocessen och om åtgärder för en skyndsam handläggning av efterföljande skattemål. Frågorna behandlas inte här utan tas upp i avsnitten 2.3.2 och 2.5.

g

2.3.5 Kompetensfrågor

å Det är av stor vikt att de tjänstemän som i olika situationer är behöriga att utreda och besluta i frågor s i om betalningssäkring är kvalificerade. Det ingår i vårt uppdrag att studera kompetensfrågorna och överväga om befattningshavarkretsen bör begränsas.

s vår ståndpunkt

E

i k Vi föreslår inga särskilda författningsändringar för

i

E att begränsa befattningshavarkretsen. i i S k I E å

och SOU 1987=75 Överväganden förslag

Det huvudsakliga skälet för ståndpunkten

Såvitt vi har kunnat utröna är det genomgående kvalificerade och erfarna tjänstemän som utreder och beslutar i frågor om betalningssäkring.

Granskningsledare och revisorer

Med granskningsledare enligt BtSL avses den som i sin tjänst har att övervaka granskningen samt den som särskilt har förordnats att vara granskningsledare enligt bevissäkringslagen (16 § BtSL jfr med 2 § BSL).

Till den första kategorin hänförs tjänstemän som har att övervaka granskningar inom sitt verksamhetsområde. Av arbetsordning eller instruktion för den ifrågavarande myndigheten framgår vem som på grund av sin tjänst har befogenhet som granskningsledare. Länsskattecheferna och enhetscheferna vid länsskattemyndighe- ; terna tillhör den kategori av tjänstemän som utan särskilt förordnande har granskningsledares befogenheter. Detsamma gäller de tjänstemän inom riksskatteverkets olika avdelningar, som i sin tjänst har motsvarande funktion. Även chefen för lokal skattemyndighet, chefen för riksförsäkringsverkets revisionssektion och motsvarande befattningshavare inom tillämpningsområdet i övrigt är på grund av sina tjänster granskningsledare i lagens mening.

Övriga granskningsledare förordnas genom särskilt beslut. Det bestäms i administrativ ordning vilka tjänstemän som skall ha sådant förordnande. I motiven till 2 § BSL (prop. 1975/76:11 s. 125) framhålls att förordnande endast bör ges den som har särskild erfarenhet av och tillräcklig utbildning för granskningsarbete. Alla som är revisorer eller har motsvarande befattning inom skatte- och avgiftssystemet förordnas inte automatiskt till granskningsledare. Inget hindrar

och överväganden förslag

att ett förordnande att vara granskningsledare avser ett särskilt granskningsärende.

Enligt 57 § tredje stycket TL skall taxeringsrevision verkställas av tjänsteman som den som får meddela beslut om revision därtill förordnar. Taxeringsrevision får även uppdras åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill har godkänts av läns-

skattemyndigheten. I 14 § TF sägs att den som förord-

nar någon att utföra taxeringsrevision skall se till att denne lämpar sig för uppdraget.

En revision utförs vanligtvis av en eller flera tjänstemän vid länsskattemyndighetens revisionsenhet. De

som tjänstgör som revisorer vid länsskattemyndigheter-

na har i de flesta fall en högskoleutbildning med inriktning på företagsrevision. Alla har genomgått en gedigen internutbildning i riksskatteverkets regi.

Vi gör följande bedömning. De flesta beslut om betalningssäkring avser en fordran som inte är fastställd och fattas utan att gäldenären har beretts tillfälle att yttra sig. Besluten kommer därför i många fall att enbart grunda sig på den utredning som granskningsmännen har presenterat. Inte sällan ansöker det allmänna om betalningssäkring långt innan revisionsarbetet har avslutats. Gäldenären kanske inte har hörts beträffande de uppgifter som läggs honom till last. Det är därför särskilt angeläget att de granskningsledare och revisorer som har hand om sådana utredningar också är erfarna och omdömesgilla.

Betalningssäkring förekommer i störst utsträckning i samband med s.k. integrerade revisioner, revisioner i samband med brottsmisstanke och andra omfattande revisioner. Uppdraget att utföra sådana revisioner ges vanligtvis till särskilt kvalificerade och erfarna granskningsmän. Därigenom värnas kvalitetskravet i de

70 överväganden och förslag

utredningar där betalningssäkring kan förväntas förekomma.

Vid de studier som vi har gjort av handläggningen av olika betalningssäkringsmál har några fall påträffats där granskningsmännens goda omdöme kan sättas i fråga. Enstaka utredningar har visat sig vara bristfälliga. Helhetsintrycket är emellertid att kvaliteten i revisionsarbetet håller en god klass. Däremot bedrivs i fall det fortsatta utredningsarbetet inte med många nödvändig skyndsamhet när betalningssäkring har skett. Detta synes framför allt ha sin orsak iatt arproblem betet med dessa utredningar inte prioriteras i tillräcklig grad. Utredningen föreslår därför åtgärder (se avsnitt 2.5) för att utredningsarbetet skall bedrivas snabbare. Dessa åtgärder torde få till följd att frågan om vilka tjänstemän som skall delta i utredningsarbetet kommer att ägnas särskild uppmärksamhet.

vår mening finns det inte skäl att införa sär- Enligt skilda i syfte att begränsa kretsen av lagbestämmelser granskningsledare och revisorer som får delta i arbetet med att utreda skatteärenden i samband med vilka det kan bli aktuellt med betalningssäkring.

Det allmännas processföreträdare

Vi föreslår (se avsnitt 2.3.1) att länsskattemyndigheten skall föra det allmännas talan i betalningssäkringsmål. Det är enligt vår uppfattning naturligt att de tjänstemän vid länsskattemyndigheterna som nu verkar som allmänna ombud i betalningssäkringsmål även framdeles för myndighetens räkning kommer att handläg- Det är emellertid inte lämpga betalningssäkringsmål. ligt att lagstiftningsvägen reglera vilka kompetenskrav som skall ställas på dessa tjänstemän. Det bör vara länsskattemyndigheternas ansvar att besluta om den saken i administrativ ordning.

överväganden och förslag

Domare

I motiven till 18 § tredje stycket 2. AFDL omlänsrätts domförhet i betalningssäkringsmål påpekade departementschefen (prop. s. 183) att det är av vikt att mål om betalningssäkring handläggs av erfarna domare.

Vid ungefär hälften av länsrätterna handläggs betalningssäkringsmálen regelmässigt av lagmannen. Vid länsrätten i Stockholms län är det nästan uteslutande chefsrådmän som handlägger betalningssäkringsmál. Vid de övriga länsrätterna är målen lottade på rådmansrotlar. Ofta är målen speciallottade, varvid målgruppen förs över till en annan rotel efter ett par âr. Vi har stött på några enstaka betalningssäkringsmål somhandlagts av icke ordinarie domare. Målen har emellertid handlagts av länsrättsassessorer, som haft mycket lång erfarenhet av att döma i förvaltningsdomstol.

Vi anser att det kan slås fast att betalningssäkringsmål handläggs av erfarna domare. Det är av vikt att så sker även fortsättningsvis. Det finns inte skäl att med en särskild författningsbestämmelse begränsa befattningshavarkretsen. Det torde även framdeles vara tillräckligt att saken regleras i länsrätternas arbetsordningar.

Tjänstemän vid kronofogdemyndighet

I samband med verkställigheten av ett betalningssäkringsbeslut fattas en rad beslut av tjänstemän vidden aktuella kronofogdemyndigheten. Besluten fattas i första hand av kronofogdar och kronoassistenter. Samma har att fatta i allt väsentligt motbefattningshavare svarande beslut vid utmätning. Eftersom betalningssäkringsmål avser betydande belopp räknas dessa mål vanligen som mera kvalificerade och handläggs därför oftast av särskilt erfarna befattningshavare. Enligt var

och förslag Överväganden

kan det gånger vara lämpligt att mål om mening många verkställighet av betalningssäkringsbeslut handläggs av tjänstemän som redan har erfarenhet av att handlägga sådana mål. Det finns emellertid inte tillräcklig anledning att genom lagstiftning lägga dessa uppgifter på särskilda befattningshavare.

Några verkställighetsfrågor

2.4.1 av verkställighet vid beslut om Återgáng hävning

I 9 § BtSL sägs att ett beslut om betalningssäkring får verkställas dvs. innan beslutet har vunnit genast, kraft. I BtSL finns det däremot ingen bestämmelse laga som anger vad som gäller när ett beslut om betalningssäkring har hävts. Det finns inte heller i lagen någon till 3 kap. 23 § UB om upphävande av exekuhänvisning tionstitel i allmänt mål. Bristen har pátalats avbl.a. den arbetsgrupp vid riksskatteverket som utvärderar UB.

Vårt förslag

Ett beslut om att häva en betalningssäkring skall gälla omedelbart, om rätten inte särskilt förordnar att beslutet inte skall gälla förrän det har vunnit laga kraft.

De huvudsakliga skälenför förslaget

Bestämmelserna i UB om verkan av att en exekutionstitel i allmänt mål upphävs och bestämmelserna i UppbL om återbetalning av skatt när ett taxeringsbeslut ändras, talar för att verkställigheten genast skallåterett beslut om betalningssäkring upphävs. I de gå när fall det finns en svårbedömd rättsfrága i målet och

SOU 1937:75 och 73 överväganden förslag

det föreligger en påtaglig risk för att en omedelbar återgång av verkställigheten skulle medföra att en prövning i högre instans i praktiken kommer att sakna betydelse, bör rätten kunna förordna att beslutet inte skall gälla förrän det har vunnit laga kraft.

Vår bedömning

Enligt 3 kap. 23 § tredje stycket UB gäller att en ut- › mätning i ett allmänt mål genast återgår när exeku- I tionstiteln har upphävts. I 87 § UppbL, som bl.a. reg-

E

lerar frågan om återbetalning av skatt, föreskrivs att skall verkställas, oavsett att det

I åtgärd enligt lagen

k beslut som föranleder åtgärden inte har vunnit laga

E kraft. Det allmänna har inte längre möjlighet att mot-

E sätta sig restitution. Om t.ex. kammarrätten sätter å ned en taxering, skall omdebitering och utbetalning av den skatt som betalts för mycket göras även om länsskattemyndigheten har överklagat domen. Enligt 17 kap. 14 § andra stycket 4. RB gäller ett beslut om att häva ett kvarstadsbeslut omedelbart.

De nämnda bestämmelserna talar för att också i betalningssäkringsmål huvudregeln bör vara att verkställigheten genast skall återgå när ett beslut om betalningssäkring upphävs. Det bör därför i BtSL föreskrivas att ett beslut om att häva en betalningssäkring gäller omedelbart.

Det bör emellertid finnas en möjlighet för domstol som häver ett beslut om betalningssäkring att särskilt förordna att beslutet inte skall gälla förrän det har vunnit laga kraft.

Av 28 § FPL framgår att domstol som har att pröva be- * svär får förordna att det beslutet tills överklagade I vidare inte skall gälla.

74 överväganden och förslag

2.4.2 Verkan av att säkerhet ställs

I 18 § BtSL sägs att kronofogdemyndighet får ta emot säkerhet som gäldenären eller annan erbjuder sig att ställa. Av lagen framgår emellertid inte uttryckligen vad som gäller när kronofogdemyndighet tar emot säkerhet.

Vårt förslag

I BtSL skall anges att ett beslut om betalningssäkring skall hävas av länsrätten om kronofogdemyndighet tar emot säkerhet för fordringen.

Dethuvudsakliga skälet för förslaget

Det har visat sig råda en viss osäkerhet om beslutet om betalningssäkring skall hävas när kronofogdemyndighet tar emot säkerhet för fordringsanspråket. Det bör därför framgå av lagtexten att beslutet i ett sådant fall skall hävas.

Vår bedömning

Spörsmålet berörs något av departementschefen i motiven till BtSL. Departementschefen anger (prop. s. 149) att ett beslut om betalningssäkring skall hävas om kronofogdemyndighet har tagit emot erbjuden säkerhet för betalning av fordringen. I ett annat sammanhang (prop. s. 167) säger han att det, om kronofogdemyndighet accepterar erbjuden säkerhet sedan myndigheten fått beslut om betalningssäkring, i normalfallet inte blir fråga om någon verkställighet. Detta uttalande är inte helt förenligt med det nyssnämnda yttrandet, eftersom det talar för att beslutet skall kvarstå, men verkställigheten av det underlåtas. Skillnaden är inte

SOU 7937375 och 75 överväganden förslag

betydelselös. Om beslutet inte hävs kan detta ha negativa konsekvenser för gäldenären, bl.a. från kreditsynpunkt. Hävs beslutet medför det a andra sidan att det allmänna förlorar förmånsrätten.

Har kronofogdemyndighet tagit emot säkerhet för fordringen, föreligger det inte längre någon påtaglig risk för att fordringen, till det belopp säkerheten avser, inte skall komma att betalas. Det finns därför inte längre några förutsättningar för betalningssäkring vad l i det Den gäller beloppet. Beslutet skall därför hävas. angivna oklarheten i förarbetena till BtSL motiverar Ä emellertid att det i lagen uttryckligen stadgas att

t

beslut om betalningssäkring i dessa fall skall hävas.

2.4.3 av säkrad

E

Utbyte egendom

Gäldenären kan många gånger ha ett intresse.av att få byta ut betalningssäkrad egendom eller ställd säker- : het. Generösare bestämmelser har efterlysts av både § gäldenärer och företrädare för det allmänna.

Vår stándgunkt

Vi föreslår inte några författningsändringar på denna punkt.

De huvudsakliga skälen för ståndpunkten

För att utbyte av egendom eller säkerhet skall kunna göras utan att det allmännas ställning som borgenär försämras fordras, med hänsyn till bestämmelserna om

förmånsrätt och återvinning i konkurs, att förmåns-

rätten i den egendom eller säkerhet som erbjuds kan räknas från samma dag som förmånsrätten i den redan säkrade eller redan lämnade säkerheten. En egendomen

överväganden och förslag sou 1987:75

sådan ordning skulle vara mycket svår att rent praktiskt och den skulle kräva omfattande ändgenomföra ringar av den nuvarande rättsordningen.

Vår bedömning

Vid verkställigheten bör givetvis gäldenärens synpunkter egendom som skall betalningssäkras beakpå vilken tas. Det är emellertid inte alltid som hans synpunkter kan inhämtas. Ibland kan omständigheterna vid tidpunkten för verkställigheten vara sådana att hänsyn inte kan tas till gäldenärens önskemål.

Gäldenären kan då ha ett intresse av att få betalutbytt mot annan egendom. Den beningssäkrad egendom talningssäkrade egendomen kan ha betydelse för hans Exempelvis kan en lantbrukare, vars skörförsörjning. detröskor har betalningssäkrats, vilja att betalningsi stället omfattar hans fastighet. Det kan säkringen vidare vara så att den egendom som har säkrats har ett särskilt affektionsvärde för gäldenären och att han därför vill ha den utbytt.

Bestämmelser om gäldenärens rätt att förfoga över den finns i 11 § BtSL. I första

betalningssäkrade egendomen

stadgas att gäldenären inte får överlåta egenstycket dom, som har tagits i anspråk genom betalningssåkring, eller till skada för borgenären förfoga över egendomen på annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av särskilda skäl.

I motiven till bestämmelsen (prop. 1980/81:84 s. 254) att anledning att medge undantag kan finnas t.ex. sägs om viss bör säljas och bytas ut mot egendom lämpligen annan egendom, som i stället får omfattas av betalningssäkringen.

överväganden och 77 förslag

Betalningssäkring medför förmånsrätt. Förmånsrätten gäller den egendom som har säkrats (8 § förmånsrättslagen). Ersätts betalningssäkrad egendom med annan egendom, skjuts tidpunkten för förmånsrättens inträde framåt i tiden.

Enligt 4 kap. 13 § andra stycket KonkL (tidigare 38 § andra styckeü går förmånsrätten åter om den har inträtt senare än tre månader före fristdagen, dvs. dagen då ansökan om att försätta gäldenären i konkurs kom in.

Medger kronofogdemyndigheten att den betalningssäkrade egendomen byts ut kommer det allmännas ställning vid en eventuell konkurs att försämras eftersom förmånsrätten kan komma att återvinnas.

Gäldenären kan söka att få den betalningssäkrade egendomen åter genom att i enlighet med 18 § BtsL ställa annan egendom som säkerhet. Handpant ger förmånsrätt när den mottas och panträtt i fast egendom vid inskrivningen. Sådana säkerheter kan återvinnas inom tre månader från fristdagen enligt 4 kap. 12 § KonkL (tidigare 37 §). Det allmännas ställning kan således också i dessa fall försämras, om erbjuden säkerhet godtas.

Ställs säkerhet i form av en bankgaranti, föreligger det däremot ingen risk för det allmänna. Banken garanterar ju att fordringen kommer att betalas. Kronofogdemyndigheten godtar därför vanligtvis endast säkerhet som består av en sådan garanti.

JO har i ett ärende (dnr 605-1983) uttalat som sin principiella inställning att en kronofogdemyndighet inte a priori bör vägra att medverka till utbyte av å säkerheter. E

f Enligt vår uppfattning bör det med hänsyn till det

E allmännas intresse inte föreskrivas någon ovillkorlig

Överväganden och förslag

rätt till utbyte. Det bör även fortsättningsvis ligga att bedöma om utbyte bör få på kronofogdemyndigheten ske. En begäran om att få ersätta betalningssäkrad egendom med annan gäldenärens egendom bör emellertid inte generellt avslås med motiveringen att förmånsrätten blir sämre. I många fall torde omständigheterna vara sådana att det allmänna löper en ringa risk om utbyte av säkerhet sker.

2.4.4 Omhändertagna medels avkastning

Det finns ingen lagstadgad skyldighet för kronofogdeatt se till att omhändertagna medel görs myndighet räntebärande. Vi har fått i uppdrag att föreslå erforderliga bestämmelser.

Vårt försla

Stadgandet i 13 kap. 1 § utsökningsförordningen (UF) om att kronofogdemyndighet är skyldig att se till att medel som inflyter i enskilt mål görs räntebärande, skall tillämpligt vid verkställighet av beslut göras om betalningssäkring.

Det huvudsakliga skälet för förslaget

Vid utformningen av bestämmelserna om verkställighet av beslut om betalningssäkring har lagstiftaren genomvalt den linjen att när så är möjligt hänvisa gående till motsvarande bestämmelse för utmätning. Denna fråga bör lösas på samma sätt.

överväganden och 79 förslag

Vår bedömning

Enligt 10 § första stycket BtSL gäller UB:s bestämmelser om utmätning i tillämpliga delar i fråga om verkställighet av beslut om betalningssäkring. I bestämmelsen sägs vidare att mål om verkställighet av sådant beslut handläggs som allmänt mål. I allmänt mål gäller, såvida fråga inte är om fördelning med enskild borgenär, att influtna medel omedelbart bokförs på gäldenärens skuld och redovisas till staten. Utsökningslag- { stiftningen har därför inte kommit att innehålla någon bestämmelse om att medel som inflyter i allmänt mål å I skall göras räntebärande. I och med BtSL:s tillkomst › har det kommit att finnas allmänna mål i vilka influtna medel inte genast kan redovisas till staten.

L E

3 Beträffande medel som inflyter i enskilt mål stadgas å i 13 kap. 1 § UF att sådana medel utan dröjsmål skall E göras räntebärande. Detta behöver emellertid inte ske om det kan antas att utbetalning kommer att äga rum L inom två veckor från det att medlen har flutit in. I 18 kap. 2 § andra stycket UF anges vilka bestämmelser i förordningen som skall tillämpas vid verkställighet r av beslut om betalningssäkring. Det bör där föreskrivas att 13 kap. 1 § UF skall tillämpas beträffande verkställighet av beslut om betalningssäkring. En sådan lösning är lagtekniskt att föredra framför en särskild bestämmelse i BtSL eller BtSF eftersom särskilda bestämmelser som rör verkställigheten bör återfinnas i dessa författningar endast om utsökningslagstiftningen inte innehåller motsvarande bestämmelse för utmätning.

2.4.5 Värdesäkring av betalningssäkrad egendom

Enligt direktiven bör vi även i övrigt överväga och

lämna förslag om vad som bör göras i fråga om egendom som har betalningssäkrats så att egendomens värde inte försämras.

80 och förslag överväganden

Vår ståndpunkt

Vi föreslår inte några författningsändringar.

De huvudsakliga skälen för ståndpunkten

BtSL innehåller bestämmelser som kan sägas ge ett visst mot att omhändertagen egendom försämgrundskydd ras. av regelsystemet i detta hänseende Enutbyggnad vår inte utan att det leder kan enligt mening göras till att resurser tas i ankronofogdemyndigheternas i Vi anser inte att nyttan av en språk betydande grad. sådan utbyggnad motiverar det.

Vår bedömning

Eftersom ändamålet med betalningssäkring är att säkerställa för senare verkställighet är det både i egendom den enskildes och det allmännas intresse att försäljav den betalningssäkrade egendomen kan komma till ning stånd om det kan befaras att egendomens värde kommer att sjunka.

BtSL därför att lös I 11 § tredje stycket stadgas egendom som har tagits i anspråk genom betalningssäkfår på begäran av någon av parterna i den ring säljas ordning som gäller för utmätt egendom, om egendomen faller i värde eller kräver alltför kostsam hastigt vård.

Även i övrigt innehåller 11 § BtSL bestämmelser som bl.a. syftar till att förhindra att den säkrade egendomens värde försämras. Hänvisningen i andra stycket till 4 kap. 31 § UB innebär att kronofogdemyndigheten får vidta de åtgärder beträffande den betalningssäkrade som behövs för att det allmännas rätt egendomen skall tas till vara. I detta sammanhang har myndighe-

överväganden och förslag

ten de befogenheter som tillkommer gäldenären, frånsett befogenheten att väcka talan vid domstol eller svara i mål angående fordringen. Som exempel på åtgärd som kronofogdemyndighet äger rätt att vidta med stöd av bestämmelsen kan nämnas att myndigheten efter betalningssäkring av aktier kan bevaka den rätt som tillkommer de betalningssäkrade aktierna vid fond- eller nyemission.

Vidare får, som tidigare har nämnts, kronofogdemyndigheten med stöd av 11 § första stycket BtSL medge att betalningssäkrad egendom säljs och byts ut mot annan egendom, som i stället får omfattas av betalningssäkringen.

De nämnda bestämmelserna ger gäldenären och det allmänna ett grundskydd mot värdeförsämring av den betalningssäkrade egendomen. BtSL innehåller däremot inga bestämmelser som direkt syftar till att säkra den betalningssäkrade egendomens reala eller absoluta värde.

Vi föreslår en rad åtgärder för att minimera skadeverkningarna av beslut om betalningssäkring. Dessa åtgärder får till följd att förlusterna på grund av värdeförsämring kommer att minska. Vi har däremot inte ansett oss kunna föreslå några ytterligare bestämmelser som särskilt är ägnade att förhindra att den betalningssäkrade egendomen sjunker i värde. De lösningar som vi i detta sammanhang har diskuterat skulle leda till att kronofogdemyndigheternas resurser togs i anspråk i en omfattning som inte stod i rimlig proportion till de vinster som skulle kunna uppnås.

överväganden och förslag SOU

2.5 Åtgärder för en skyndsam handläggning av skattemâlet m.m.

Det finns särskilda författningsbestämmelser om inga skyndsam handläggning av mål som rör en betalningssäk-

rad fordran. Däremot har det i administrativ ordning

utfärdats om att sådana mål skall behandlas med regler förtur.

har i direktiven ifrågasatt om det Departementschefen är tillräckligt med administrativt utfärdade skyndsamoch uppdragit åt oss att överväga denna hetsregler fråga.

Vårt förslag

Har beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som inte är fastställd, skall beslutet hävas av länsrätten, om det allmänna inte väcker talan vid domstol om fastställande av fordringen inom sex månader från dagen för beslutet eller fordringen inom samma tid fastställs i annan ordning.

Länsrätten får förlänga tidsfristen om det finns särskilda skäl. Att gäldenären försvårar utredningen eller att är mycket omfattande kan vara skäl utredningen till förlängning.

Har länsrätten hävt ett beslut om betalningssäkring på av att tidsfristen inte har klarats, får ett grund beslut om betalningssäkring för samma fordran nytt meddelas först sedan talan i saken har väckts vid domstol eller fordringen har fastställts i annan ordning.

överväganden och förslag 33

De huvudsakliga skälen för förslaget

De administrativa föreskrifterna om skyndsam handläggning av mål i vilka betalningssäkring har meddelats har inte gett önskat resultat. En allmän lagbestämmelse om skyndsam handläggning torde inte heller ge tillräcklig effekt. Det är på utredningsstadiet som det främst finns behov av att få till stånd en mera skyndsam handläggning. Genom att begränsa betalningssäkringsbeslutets giltighetstid sätts press på det allmänna att prioritera och effektivisera arbetet med att i i utreda de mål i vilka betalningssäkring har beslutats. I

E

I en del fall kan det vara omöjligt att avsluta utredningen inom den föreslagna sexmånadersfristen. Tidsfristen bör därför kunna förlängas. !

Bakgrunden

Vid tillkomsten av BtSL framhöll nâgra remissinstanser att den föreslagna lagstiftningen borde innehålla bestämmelser om förtur och om skyndsam handläggning av i mål vari betalningssäkring meddelats. Departementsche- N fen uttalade (prop. s. 116) att han anslöt sig till uppfattningen att sådana mål bör behandlas med största skyndsamhet. Regler borde utfärdas i administrativ ordning om att sådana mål skall behandlas med förtur. Han hade övervägt att införa en ordning med tidsbegränsade säkerhetsåtgärder men funnit att den tidskrävande skatteprocessen och den omständigheten att den skattskyldige många gånger förhalar processen gjort att han avstått från en sådan lösning.

Vi har undersökt samtliga mål i vilka betalningssäk-

ring meddelades under år 1982 för tillkommande skatt,

dvs. de mål i vilka det krävs en process i skattedomi stol för att få fordringen fastställd. Resultatet av undersökningen redovisas i bilaga 3. En sammanå K

84 och överväganden förslag

fattning av resultat i de i detta sammanhang relevanta delarna kan emellertid vara på sin plats.

Av undersökningen framgår att taxeringsintendenten i endast nâgra enstaka fall hade anhängiggjorttaxeringsmålet i länsrätten när beslutet om betalningssäkring meddelades. I en tredjedel av fallen hade talan väckts inom tre månader från beslutet. Knappt hälften av de mål vari betalningssäkring meddelats varanhängiggjorda inom ett halvår och inte fullt tre fjärdedelar inonlett år. I sex procent av målen hade talan inte väckts inom två år från beslutet om betalningssäkring. I ett par fall dröjde det mer än tre år innan taxeringsintendentens ansökan om eftertaxering kom in till länsrätten.

Länsrätten hade inom ett halvår från beslutet om betalningssäkring dömt i fem procent av taxeringsmålen. Efter ett år hade en fjärdedel av målen avgjorts. I ungefär hälften av taxeringsmålen förelåg länsrättens dom inom ett och ett halvt år från betalningssäkringsbeslutet. Efter två år var knappt två tredjedelar av målen avgjorda och efter tre år 85procent. Fyra år efter beslutet om betalningssäkring var åtta procent av målen Vid halvårsskiftet 1987 förelåg ännu oavgjorda. inte länsrättens dom i tre av de taxeringsmål vari betalningssäkring hade meddelats under år 1982.

Vi har också följt upp 1985 års betalningssäkringsbeslut avseende handläggningstider i efterföljande inkomstskattemål. Undersökningen ger vid handen att det i drygt hälften av fallen dröjde mer än ett halvår från beslutet om betalningssäkring till taxeringsintendenten väckte talan i taxeringsmålet. Ett år efter beslutet om betalningssäkring hade drygt 20 procent av målen avgjorts i länsrätten. Drygt hälften av taxeringsmålen var avgjorda vid halvårsskiftet 1987. Sá överensstämmer alltså i stort uppgifterna från långt de båda unde:,okningarna.

överväganden och 85 förslag

Vi har närmare undersökt ett antal taxeringsmål med särskilt lång handläggningstid. Det har därvid visat sig att vederbörande taxeringsintendent i flera fall inte kände till att det hade meddelats ett betalningssäkringsbeslut som rörde den aktuella fordringen. I några fall var också domaren i skattemålet på länsrätten okunnig om att sådant beslut hade meddelats.

l normalfallet dröjer det ett par månader från dagen

för länsrättens dom till skatten debiteras och fordl ringsbeloppet fastställs. Ytterligare tid förflyter i I innan fordringen eventuellt restförs och kan utmätas. i l

Vår bedömning och förslag till lösning Å F Det är ett allmänt intresse att›beslut om betalningssåkring inte medför onödiga skadeverkningar. Ett sådant beslut bör inte bestå under längre tid än som är absolut nödvändigt. När betalningssäkringen avser en fordran som inte är fastställd är det därför väsentligt att se till att fordringsanspråket prövas så snart som möjligt.

Taxeringsmål där betalningssäkring har meddelats för att säkra det allmännas fordringsanspråk handläggs ofta snabbare än taxeringsmål av samma svårhetsgrad där betalningssäkring inte föreligger. Handläggningstiderna är ändå i flertalet fall alltför långa för att kun- ; na anses som tillfredsställande.

Det får anses stå klart att administrativa föreskrifter om skyndsamhet är otillräckliga för att få en snabb handläggning av målen. En allmän lagbestämmelse

E om skyndsamhet torde inte heller få tillräcklig ef-

? fekt.

Beslut om betalningssäkring kan omfatta i stort sett all statlig uppbördsverksamhet inom området för skat-

86 och förslag överväganden

ter, tullar och avgifter. Det ligger på olika myndigheter att fatta beslut om att fastställa det allmännas fordringsanspråk. Länsrätten prövar i stort sett endast fordringsanspråk på tillkommande skatt. Det är emellertid det vanligaste fordringsslaget i betalningssäkringsmål (se bil. 3, tab. 5).

Det är inte alldeles ovanligt att taxeringsmålet handläggs av en annan länsrätt än den som beslutar i betalningssäkringsärendet. Vi ser det därför som angeläget att peka på bestämmelsen i 14 § tredje stycket AFDL som gör det möjligt att till en länsrätt sammanföra mål enligt skatte-, taxerings- eller uppbördsförfattningarna som förekommer vid mer än en länsrätt. Denna möjlighet bör ofta tas till vara. Det torde i de flesta fall främja både rättssäkerheten och processekonomin om betalningssäkringsmålet och taxeringsmålet förs samman.

Vi föreslår, se avsnitt 2.3.2, att betalningssäkringsmålet skall ligga öppet i länsrätten tills beslutet om betalningssäkring hävs eller fordringen kan drivas in. När talan i taxeringsmålet väcks är det naturligt att erinrar om beslutet om belänsskattemyndigheten talningssäkring; Konfereringsrutinerna vid domstolen bör sörja för att de båda målen kommer att handläggas på samma rotel.

Enligt principförslaget till ett förenklat taxeringsförfarande blir länsskattemyndigheten, jämte den lokala också behörig att besluta om efskattemyndigheten, tertaxering. En fordran på tillkommande skatt kommer således, enligt vad som redovisas som huvudregel i förslaget, att kunna fastställas på i stort sett samma sätt som nu sker vid efterbeskattning för mervärdeskatt.

Det skall emellertid enligt principförslaget vara möjligt att väcka talan direkt i länsrätten för att und-

överväganden och förslag 87

vika den fördröjning som en obligatorisk skattemyndighetsprövning skulle kunna innebära i svårbedömda och tvistiga fall. De eftertaxeringsmål som avser en fordran för vilken betalningssäkring har skett tillhör till övervägande del den kategorin.

Vi anser att de eftertaxeringsmál, där beslut om betalningssäkring har meddelats för att säkerställa det allmännas fordringsansprák, regelmässigt bör föras direkt till länsrätten. Det kan visserligen hävdas att strävandena att snabbt få fordringen fastställd borde innebära att länsskattemyndigheten begagnade tillfället att själv fastställa fordringsanspråket. Den föreslagna ordningen med öppna betalningssäkringsmål gör det möjligt att snabbt ompröva beslutet ombetalningssäkring. Omprövningen kan initieras av länsrätten på grundval av omständigheter som har kommit fram i taxeringsmålet. Risken för att betalningssäkringen kvarstår med för högt belopp under den tid som taxeringsmålet handläggs i länsrätten får därigenom anses ha minimerats.

Det torde därför inte strida mot gäldenärens intressen att länsskattemyndigheten låter länsrätten fastställa fordringen. Det finns vägande skäl för att i de eftertaxeringsmål i vilka det förekommer betalningssäkring följa principen att svårbedömda och tvistiga fall avgörs av länsrätten.

Enligt vår uppfattning är den mest ändamålsenliga åtgärden för att snabbare få fordringsanspráket prövat att införa en bestämmelse som begränsar betalningssäkringsbeslutets giltighetstid. Inom giltighetstiden har det allmänna att slutföra utredningen rörande fordringsanspråket och väcka talan vid domstol för

att få fordringen fastställd. I de fall då det inte

behövs någon domstolsprövning för att fastställa fordringen, exempelvis om betalningssäkringen avser ford-

och SOU 1937:75 88 överväganden förslag

ran har det allmänna att inom samma på mervärdeskatt, tid själv pröva fordringen.

En sådan ordning löser dock inte problemet med de långa handläggningstiderna i länsrätterna. Länsrätternas balanser har emellertid minskat påtagligt under de senaste åren. En rad ändringar av skatte- och taxeringsföri såväl materiellt som processuellt hänfattningarna seende kan förmodas komma att leda till att máltillströmningen avtar ytterligare under de närmaste åren. Principförslaget till ett nytt taxeringsförfarande torde också få till följd att antalet taxeringsmål kommer att minska. Man måste å andra sidan räkna med att det genomsnittliga skattemålet kommer att bli svårare än för närvarande. Antalet mål i andra målgrupper vid länsrätterna kan förväntas öka och nya målgrupper kan komma till.

Sammantaget torde emellertid balanssituationen i länsrätterna komma att förbättras. Genomloppstiden för ett skattemål torde komma att förkortas markant. Detta förutsätter dock att länsrätterna får behålla erforderliga resurser.

Att betalningssäkringsmålet kommer att ligga öppet under handläggningen av taxeringsmålet och att de båda målen till viss del kommer att handläggas parallellt talar för att dessa taxeringsmål kommer att kunna handläggas snabbare än andra taxeringsmål.

Länsrätten bör vid handläggningen av skattemål av nu aktuellt slag utöva en särskilt aktiv processledning. Rätten bör i varje mål ställa sig frågan om inte en förhandling skulle kunna bidra till ett snabmuntlig bare avgörande av målet. Vid skriftväxlingen bör remisstiderna aktivt bevakas. Begäran från det allmänna om anstånd bör behandlas restriktivt. När med yttrande skriftväxlingen är avslutad bör rätten snarast pröva

SOU J987:75 överväganden och förslag 89

målet. Handläggningen av dessa mål bör, jämte åtalsmålen, ha högsta prioritet bland taxeringsmålen.

De redovisade omständigheterna talar för att handläggningstiderna av taxeringsmálet i länsrätten inte kommer att ta längre tid i anspråk än som är nödvändigt för att båda parterna skall få lägga sina synpunkter på rättsfrågorna och på utredningsmaterialet.

Det bör i detta sammanhang ånyo påpekas att den föreslagna ordningen med att betalningssäkringsmålet ligf t ger öppet under handläggningen av taxeringsmålet syf-

i tar b1.a. till att ändringen i bedömningen av tax-

E

eringsfrågan omedelbart skall leda till justeringar av betalningssäkringen. Därigenom bör risken för att gäl-

E

; denären lider rättsförluster till följd av att handav drar ut tiden minime-

Y läggningen taxeringsmålet på

ras.

En ordning med tidsbegränsade betalningssäkringsbeslut r förutsätter att länsrätten kan tidsfristen förlänga när utredningen är särskilt omfattande eller när gäldenären förhalar utredningen. I specialmotiveringen I till 7 § BtSL anges närmare i vilka fall tidsfristen bör kunna förlängas.

Det kan många gånger vara svårt för rätten att bedöma hur lång utredningstid som krävs. Uppgiften synes särskilt vansklig när det rör sig om ett för rättenokänt ämnesområde. Domstolen kan då helt få förlita sig på den uppskattning av tidsåtgången som det allmännas företrädare har lämnat. Det ligger i sakens natur atten sådan uppskattning ofta kan bli tilltagen i överkant. l Det finns därför risk för att den eftersträvade förkortningen av handläggningstiderna skulle utebli om det lades på länsrätten att i samband med beslutet om betalningssäkring bestämma giltighetstidens längd.

90 och förslag överväganden

i stället att det i lagen före- Om den ordningen väljs skrivs hur länge ett betalningssäkringsbeslut som avser en icke fastställd fordran längst får gälla, behöver domstolen först när denna tid håller på att gå till ända eventuellt ta ställning till frågan om utredningstidens Vid denna tidpunkt torde underlaget för längd. en sådan vara väsentligt mycket bättre änvid bedömning tiden för beslutet om betalningssäkring.

Som tidigare har visar undersökningarna av angetts 1982 och 1985 års betalningssäkringsmål att taxeringsintendenten i ungefär hälften av målen hade väckt talan i skattemålet i länsrätten inom ett halvår från beslutet om betalningssäkring. Inom ett år hade ca tre av målen anhängiggjorts i länsrätten. fjärdedelar

Av övriga fordringar som kan bli föremål för betalär fordringar avseende mervärdeskatt och ningssäkring arbetsgivaravgifter mest betydande. Dessa fordringar utreds ofta parallellt med fordringar på tillkommande inkomst- och Det kan antas att det förmögenhetsskatt. åt i stort sett lika lång tid att utreda dessa går fordringar.

I vart fall tre fjärdedelar av målen bör med ytterligare prioritering och effektivisering av utredningsarbetet vara färdigutredda inom ett halvår efter beslut om betalningssäkring. Det är mot den bakgrunden rimligt att giltighetstiden för beslut om betalningssäksom inte är fastställda bering i fråga om fordringar stäms till sex månader.

I finns en liknande bestämmelse. Gilcivilprocessen för kvarstadsbeslutet är emellertid entighetstiden dast en månad. En fordran på skatt bestäms på grundval och förutsätter hans av gäldenärens egna uppgifter medverkan. Gäldenären är vanligtvis den ende som har en fullständig inblick i de förhållanden som grundar Det kan därför ofta ta lång tid fordringsanspråket.

Överväganden och förslag 91

för det allmänna att prestera den utredning som erfordras för att talan skall kunna väckas i saken. Dessa omständigheter motiverar att giltighetstiden vid beslut om betalningssäkring sätts avsevärt längre än vid beslut om kvarstad.

Ett beslut som gäller frågan om att förlänga giltighetstiden har närmast karaktären av ett anståndsbeslut. Eftersom det är fråga om ett beslut under rättegången bör talan inte få föras mot ett sådant beslut.

Kravet på snabbhet i utredningsarbetet kan komma i konflikt med kravet på kvalitet. Införandet av en tidsfrist får inte leda till att kvaliteten eftersätts Man kan inte räkna med att ytterligare resurser kommer att ställas till myndigheternas förfogande för att denna typ av mål skall kunna utredas snabbare. Det allmänna måste därför föra över resurser från andra utredningar. De nu aktuella utredningarna avser ofta s.k. åtalsmål. Det kan därför även från andra synpunkter vara motiverat att detta arbete prioriteras.

Det finns i inkomst- och förmögenhetsskattesammanhang ytterligare ett led i fastställelseförfarandet där handläggningen bör skyndas pâ.

En fordran är fastställd när den av behörig myndighet har bestämts till sitt belopp. I ett taxeringsmâl har fordringen inte fastställts förrän debitering har skett av lokala skattemyndigheten. Debiteringen av tillkommande skatt tar i normalfallet ett par tre månader. vid vissa lokala skattemyndigheter kan det ibland dröja upp till ett halvår innan debitering har skett. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att riksskatteverket lägger upp särskilda rutiner om för-

tursbehandling vid debiteringen.

I specialmotiveringen till 7 § BtSL finns det närmare uppgifter om tillämpningen m.m.

92 och förslag SOU 1987:7 överväganden

2.6 Ersättning för förluster

Fråga om ersättning för förluster i samband med beslut om betalningssäkring prövas enligt bestämmelserna i SkL .

I ingår att pröva om det finns anutredningsuppdraget ledning att införa nâgra särskilda regler om ersättning för förluster som en gäldenär kan ha åsamkats i samband med betalningssäkring.

Vårt förslag

Gäldenär, som har lidit betydande skada till följd av ett beslut om betalningssäkring för en icke fastställd fordran, skall ha rätt till ersättning av staten, om inte fastställs eller fastställs ett

fordringen till

väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats.

skall kunna vägras eller sättas ned, om Ersättning att lämna oriktig uppgift, underlåta gäldenären genom att lämna som han var skyldig att lämna eller uppgift sätt har försvårat sakens utredning. Detsamma på annat skall gälla om det eljest med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ersättning utgår.

Om gäldenären utan giltig anledning underlåter att föra talan om rättelse skall ersättning inte kunna utgå för den skada som hade kunnat undvikas om sådan talan hade förts.

Ersättning skall utgå för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet.

Ansprâk på ersättning skall framställas hos JK senast inom två år från den dag anspråket tidigast kan göras gällande.

överväganden och förslag

De huvudsakliga skälen för förslaget

Betalningssäkring är ett förprocessuellt tvångsmedel

och används huvudsakligen för att säkra betalningen av fordringar som inte är fastställda. Beslutet om betalningssäkring fattas nästan alltid utan att gäldenären har fått yttra sig.

Under dessa betingelser finns det en särskild risk för

att de bedömningar som görs sedermera visar sig vara oriktiga. Denna risk kan sägas ligga i de förprocessuella säkringsinstitutens natur. För den som i civilprocessen erhåller kvarstad gäller bl.a. därför ett strikt ansvar för den skada som åsamkas gäldenären, om åtgärden befinnes vara obefogad.

Det är enligt vår mening inte rimligt att gäldenären i de fall det visar sig att det allmänna inte haft fog för sitt fordringsanspråk alltid skall behöva bära hela den förlust som beslutet kan ha medfört. I dessa situationer bör ersättning kunna medges utöver SkL:s regler.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter till ersättning som i övrigt finns inom skatte- och uppbördsförfarandet är det befogat att vid utformningen av ersättningsreglerna iaktta en viss restriktivitet.

Rätten till ersättning bör endast omfatta de fall där beslutet om betalningssäkring avsett en fordran som inte var fastställd. Avgörande för rätten till ersättning bör vara att fordringen inte fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats. Samhällets resurser bör inte tas i anspråk för processer om mindre belopp. Rätt till ersättning bördärför föreligga endast om skadan är betydande.

Överväganden och förslag sou 1987:75

För att ersättning skall kunna utgå fullt ut bör krävas att den uppkomna skadan inte till någon väsentlig del kan anses bero på förhållanden som är att hänföra till gäldenären. Ersättningen bör därför kunna jämkas i sådana fall.

De förluster som kan hänföras till gäldenärens förvärvsverksamhet framstår som mest angelägna att täcka. Ersättningsrätten bör därför knytas till gäldenärens och innefatta ersättning för förlorad arnäringsfång betsförtjänst och intrång i näringsverksamhet.

Förfarandereglerna bör anpassas till vad som gäller för skadestånd vid myndighetsutövning. Kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall bör därför göras tillämplig vid mål om ersättning enligt BtSL.

Möjligheten till ersättning enligt nuvarande lagstiftning

I 3 kap. 2 § SkL sägs att staten skall ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas fel eller försummelse vid myndighetsutövning i genom verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Statens ansvar inskränks emellertid betydligt genom bestämmelsen i 3 § samma kapitel, den s.k. standardregeln. Erföreligger nämligen endast om de sättningsskyldighet krav har blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändammål skäligen kan ställas på utövandet av verksamheten.

Som skäl för begränsningen i skadeståndsansvaret uttalade departementschefen i motiven till skadeståndsla- 1972:5 s. 326) att smärre förbiseenden och gen (prop. av brådskande förhållanden eller stor misstag på grund arbetsbörda osv. är oundvikliga företeelser i den offörvaltningen. Allmänheten kan inte rimligen fentliga

överväganden och förslag

kräva absoluta garantier mot de ekonomiska följderna av sådana händelser. Att de då och då leder till förluster för enskilda får ses som ett av de pris som medborgarna får betala för den nytta de har av en verksamhet som ytterst syftar till att tillvarata deras egna intressen. Departementschefen menade vidare (s. 518) att en felaktig rättstillämpning endast i un dantagsfall torde vara så uppenbart oriktig att man över huvud taget kan tala om fel eller försummelse från myndighetens sida. Inte heller bör man ställa alltför stränga krav på en myndighets värdering av bevisningen, t.ex. då den har godtagit en bristfällig utredning om vissa faktiska förhållanden. Att myndigheten i sådana fall har byggt sitt beslut på ett antagande som sedan visat sig vara felaktigt bör i allmänhet inte medföra skadeståndsansvar för det allmänna.

Bestämmelserna i SkL innebär att det endast är i rena undantagsfall som den enskilde kan få ersättning av staten för förluster som han har fått vidkännas i samband med ett beslut om betalningssäkring, som sedermera visat sig vara oriktigt.

Behovet av ny lagstiftning

Den vars egendom betalningssäkras åsamkas i de flesta fall ekonomisk skada till följd av beslutet. Skadeverkningarna kan bli särskilt allvarliga för den som driver rörelse. Egendom som används i rörelsen tasinte sällan i anspråk vid betalningssäkringen. Leverantörer och kunder kan ställa sig tveksamma till fortsatta affärskontakter och kreditgivare kan bli restriktiva med för rörelsen nödvändiga krediter.

Vid tillkomsten av BtSL föreslog en remissinstans att det i lagen borde införas bestämmelser om skadeståndsskyldighet för det allmänna. Departementschefen ansåg emellertid s. 117) att det inte fanns skäl att (prop.

96 överväganden och förslag SOU 1987:73

i BtSL införa ett längre gående skadeståndsansvar än det som gäller enligt SkL.

Vi föreslår i andra hänseenden ändringar av betalningssäkringsförfattningarna som bör leda till att besluten om betalningssäkring blir säkrare och att skadeverkningarna av besluten begränsas. Man måste emellertid räkna med att gäldenärer också framdeles i viss omfattning kommer att drabbas av skada till följd av beslut om betalningssäkring, vilka senare visar sig vara grundade på felaktiga förutsättningar.

Frågan är om detta förhållande bör föranleda särskilda bestämmelser om ersättning. Det kan därvid konstateras att det även i övrigt inom taxerings- och uppbördsförfarandet kan förekomma att den som drabbas av ett oriktigt beslut kan få vidkännas betydande förluster. som ett exempel kan nämnas att en skattskyldig som anför besvär över ett taxeringsbeslut enligt huvudregeln i 87 § UppbL är skyldig att betala den påförda skatten. Ett felaktigt eftertaxeringsbeslut kan således, om anstånd med betalningen av skatten inte medges, förorsaka den skattskyldige stora förluster.

Ett beslut om hatalningssäkring skiljer sig emellertid i betydelsefulla hänseenden från ett taxeringsbeslut eftersom ett beslut om betalningssäkring kan meddelas innan det allmännas utredning av ärendet är avslutad och utan att den enskilde har fått tillfälle att bemöta de uppgifter som beslutet grundas pâ. Detta ökar givetvis riskerna för felaktiga beslut. Enligt våra undersökningar fattas i nio av tio betalningssäkringsmål beslut under sådana premisser.

Risken för felaktiga beslut kan sägas ligga i den försäkerhetsåtgärdens natur. Det ligger nära processuella till hands att jämföra med kvarstad, eftersom det institutet har varit förebild för betalningssäkringsin- 1” tutet .

sou 1987:75 överväganden och förslag

Den som ansöker om kvarstad i måste civilprocessen, ställa säkerhet för den skada som motparten kan åsamkas genom den yrkade åtgärden, såvida inte sökanden visar synnerliga skäl för anspråket. Om yrkandet i tvistemálet återkallas eller ogillas, liksom om talan inte väcks i saken, står sökanden strikt ansvar för den skada som kvarstadsbeslutet har medfört. Är staten sökande behöver visserligen ingen säkerhet ställas, men staten är lika fullt strikt för den skada ansvarig som kan ha åsamkats gäldenären.

Staten är alltså som sökande i en kvarstadsprocess skyldig att ersätta motparten den skada som kvarstadsbeslutet orsakat, om fordringsanspråket inte fastställs. När staten ansöker om betalningssäkring avseende en icke fastställd fordran är staten, om fordringen inte fastställs, skyldig att ersätta motparten endast om det kan visas att fel eller försummelse föreligger och att avvikelse har skett från vad som kan anses vara skälig standard vid myndighetsutövning.

Statens agerande som part i en betalningssäkringsprocess år, till skillnad från statens agerande som part i en kvarstadsprocess, Det bör myndighetsutövning. därvid noteras att det allmänna som borgenär inom beskattningsområdet inte väljer sin gäldenär och att dennes kreditvärdighet inte blir föremål för någon prövning. Dessa omständigheter motiverar enligt vår mening emellertid inte att statens skyldighet att som part ersätta en skadedrabbad motpart bygger på helt skilda principer i betalningssäkringsprocessen och kvarstadsprocessen. Därtill kommer att de i motiven till standardregeln redovisade rättspolitiska skälen till begränsningen av det allmännas skadeståndsansvar, nämligen att myndighetsutövningen ytterst syftar till att tillvarata medborgarnas egna intressen, inte har samma tyngd när det gäller processuella säkerhetsátgärder som myndighetsutövning i allmänhet.

98 och förslag överväganden

till för förluster i samband De möjligheter ersättning med beslut om betalningssäkring som SkL ger, är enligt vår inte tillräckliga. Den enskildes möjuppfattning att få ersättning för skada bör därför förligheter bättras.

Även om det finns skäl som talar för att frågan om ersättning för förluster vid beslut om betalningssäkring skulle få en mer allsidig belysning om den togs upp i ett vidare sammanhang, anser vi att behovet av att förbättra till ersättning vid beslut om möjligheterna är så angeläget att det är motiverat betalningssäkring att den frågan löses särskilt.

Utformningen av ersättningsbestämmelserna

till att det och uppbördsområdet Med hänsyn på skatteinte finns någon möjlighet till ersättning tidigare utöver SkL:s bestämmelser är det naturligt att nu iaktta en viss restriktivitet. Det är nödvändigt för att inte obalans i regelsystemet. som framgår av skapa det anser vi att inte alla oriktiga betalföljande bör öppna möjlighet till ersättningssäkringsbeslut Det lär inte heller vara möjligt att låta varje ning. form av skada vara ersättningsgill. Även i andra hän-

seenden torde begränsningar bli nödvändiga.

att rätten till ersättning SkL bygger på principen beslutet har blivit rättat i föreskrigrundas på att ven ordning. Någon efterhandsprövning av beslutets inte. en sådan lösning blir i riktighet görs väljs av talan eller anlitande av särskilprincip fullföljd da rättsmedel den enda vägen att skapa underlag för

ett beslut om ersättning.

Ett sådant system innebär flera fördelar. Reglerna blir lätta att tillämpa och väl förenliga med princi-

överväganden och förslag

pen att lägre instansers avgöranden i första hand skall prövas genom fullföljd av talan.

Det kan emellertid resas invändningar mot en ordning som har sin förebild i SkL:s bestämmelser. Har ett beslut om betalningssäkring upphävts på grund av att rätten ansett att bevisningen för fordringens existens inte var tillräcklig, skulle det närmast framstå som stötande att medge ersättning, om fordringen efter lagakraftvunnet beslut fastställs. Till detta kommer att ett stort antal betalningssäkringsbeslut upphävs till följd av att gäldenären inte har några utmätningsbara tillgångar eller att gäldenären ställer säkerhet för fordringsanspråket.

5 Som tidigare har sagts bör en viss återhållsamhet prägla utformningen av ersättningsreglerna. En fastställd fordran kan oftast tämligen omgående bli föremål för Ett beslut indrivning. om betalningssäkring för en sådan fordran torde därför sällan orsaka någon skada av betydenhet. Detsamma gäller beslut om förvarstagande som inte leder till beslut om betalningssäkring. Inte heller de fall där hävningsbeslutet har sin grund i att riskrekvisitet inte varit uppfylltkan anses tillhöra de mest angelägna från ersättningssynpunkt, om fordringen senare fastställs.

Behovet av förbättrade möjligheter till ersättninggör sig enligt vår mening främst gällande i de fall beslutet om betalningssäkring avser en fordran som inte är fastställd och fordringen sedan inte fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp. Övervägande skäl talar för att rätten till ersättningendast bör omfatta dessa fall.

I flertalet fall där betalningssäkring har verkställts till ett belopp som väsentligt överstiger det som sedan fastställs uppkommer någon skada för den enskilde. Det är emellertid inte rimligt att det allmännas re-

och förslag sou 1987:75 Överväganden

surser tas i anspråk för att pröva mindre ersättningsför rätt till anspråk. En ytterligare förutsättning bör därför vara att den uppkomna skadan är ersättning betydande.

Jämkning av ersättning m.m.

En utgångspunkt vid konstruktionen av ersättningsreglerna bör vara att den enskilde vidtar de mått och kan krävas av honom för att minimera steg som rimligen skadeverkningarna av beslutet om betalningssäkring. Den enskilde har således, för att fullt ut få ersättatt se till att uppgifter som kan ha betydelse ning, -för om betalningssäkring så fort som möjligt frågan tillförs Visar den enskilde pasutredningsmaterialet. sivitet i detta hänseende bör ersättningen kunna jämkas. Har den enskilde lämnat oriktiga eller vilseledande eller sätt försvårat sakens uppgifter på annat bör också kunna jåmkas, utredning ersättningsbeloppet i flertalet fall så att ingen ersättning utgår.

Om det en påtaglig disproportion mellan den föreligger värde och den skada som

betalningssäkrade egendomens

har orsakats till följd av att han inte den enskilde kan det framstå som har kunnat disponera egendomen, att med fullt belopp. Eroskäligt ersättning utgår

sättningen bör i sådant fall kunna sättas ned.

I en del fall kan det vara oskäligt att ersättning över huvud taget utgår, trots att förutsättningarna är Ett sådant fall för rätt till ersättning uppfyllda. när det att avgöra till vilket av föreligger gäller en oredovisad inkomst är att hänföra. två taxeringsår avsett år 1 och det se- Har betalningssäkringsbeslutet att inkomsten i stället bör beskatdermera visar sig kunna vägras. Detsamma kan tas år 2, bör ersättning som driver en rörelse tillsammans, gälla om två makar, i rörelsen. För det fall att har utelämnat intäkter

sou a937,75 överväganden och förslag 101

beslutet om betalningssäkring bygger på en annan fördelning av den oredovisade inkomsten än det slutliga taxeringsbeslutet, är det inte rimligt att ersättning alltid skall utgå.

Ersättningsgill skada

Enligt SkL omfattar statens ersättningsskyldighet personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Ersättning för ren förmögenhetsskada som har till uppkommit följd av intrång i näringsverksamhet emellertid utgår ; endast i den mån det är skäligt med hänsyn till intrångets art och varaktighet, felets eller försummelsens beskaffenhet och övriga Staten omständigheter. kan i vissa speciella fall åläggas att utge ersättning även för lidande.

Den skada som ett beslut om betalningssäkring normalt kan innefatta är vad som i 1 kap. 2 § SkL betecknas som ren förmögenhetsskada. Med ren förmögenhetsskada förstås sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med person- eller sakskada.

som angetts tidigare bör en viss återhållsamhet iakttas vid utformningen av ersättningsbestämmelserna. All slags skada som den enskilde kan drabbas av till följd av beslut om betalningssäkring kan inte errimligen sättas.

Ersättningsrätten bör i första hand innefatta ersättning för förlorad arbetsförtjänst. I det uttrycket inbegrips såväl förlorad inkomst av anställning som förlust i näringsverksamhet.

Om en bilhandlare inte kan sälja sitt av årets lager bilmodeller för att de har tagits om hand i samband med betalningssäkring utan tvingas att senare år realisera bilarna till underpris, kan själva kapitalför-

överväganden och förslag

lusten inte hänföras till förlorad arbetsförtjänst. Även i en rörelse bör därför kunna kapitalförluster ersättas.

bör vara knuten till den skadedrab- Ersättningsrätten bades Uteblivna kapitalinkomster eller näringsfång. realisationsvinster som inte har samband med den skadedrabbades näringsverksamhet bör därför inte ersät- Det bör att utredningen föreslår, se avtas. påpekas snitt 2.4.4, en lagstadgad skyldighet för kronofogdeatt omhändertagna medel räntebärande. myndigheten göra

Den situationen kan inträffa att annan person än gäldenären lider ekonomisk skada till följd av beslutet Om exempelvis två personer tillom betalningssäkring. sammans driver en rörelse kan betalningssäkring av den ena rörelseidkarens egendom leda till ekonomiska svåi rörelsen och därmed skada den andra rörelrigheter seidkaren. Ett inte ovanligt fall torde vara att beav ett fåmansföretags egendom indirekt talningssäkring förorsakar företagsledaren skada. Den principiella i skadeståndsrätten är emellertid att ståndpunkten rätt till ersättning för sådan sekundär skada inte föfrån den som har svarat för den primära skareligger dan (se bl.a. Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsut- S. 347 f och prop. 1972:5 s. 158 f). Vi anövning I, det inte är motiverat att vid utformningen av ser att inta en annan ståndpunkt än den ersättningsreglerna som i övrigt är förhärskande i skadestândslagstiftningen (jfr NJA 1975 s. 275 och 533).

i ett fåmansföretag meddelas be- Om en företagsledare på grund av att slut om betalningssäkring, exempelvis inkomster i bolaget anses ha kommit honom oredovisade kan beslutet leda till svårigheter för fötill godo, Minskar företagsledarens inkomster på grund retaget. kan Detsamma gäller om föav detta, ersättning utgå. i egenskap av ägare drabbas av kapitalretagsledaren förluster till följd av att företaget har fått lägga

överväganden och förslag 103

ned verksamheten. I dessa fall har skadan drabbat ju den som omfattas av beslutet om_betalningssäkring.

Ett beslut om betalningssäkring är ägnat att medföra mer eller mindre kännbara psykiska för påfrestningar den enskilde. Är beslutet är den ogrundat givetvis psykiska belastningen särskilt tung. Som nämnts är det endast i speciella fall som staten SkL kan förenligt pliktas att utge ersättning för lidande. En viss återhållsamhet vid utformningen av ersättningsreglerna är, som påpekats, nödvändig för att inte skapa en omotiverad obalans i förhållande till vad som i övrigt gäller om rätt till skadestånd inom skatte- och uppbördsområdet. Vi menar med hänsyn härtill att det skulle leda för långt att i detta sammanhang föreskriva en längre ; gående ersättningsskyldighet än den som gäller enligt 5 SkL.

Den enskilde kan till av ett beslut om betalföljd ningssäkring ha åsamkats kostnader för säkerhet, vanligen bankgaranti. Han har ofta haft kostnader för biträde. Enligt skatteförenklingskommitténs om förslag ersättning för kostnader i skatteärenden och skattemål (Ds Fi 1986:20) skall ersättning för sådana kostnader kunna utgå under vissa i redovisade förslaget betingelser. Det är inte lämpligt att det för betalningssäkringsmál skapas särskilda bestämmelser i detta hänseende.

Ersättningens storlek

Det är en allmän princip i skadeståndsrätten att ersättningen i varje särskilt fall skall bestämmas så att den motsvarar den skada som har Utuppkommit. gångspunkten är således att den skadelidande skall försättas i den ekonomiska situation som skulle ha förelegat om skadan inte hade inträffat. En annan så-

och 104 överväganden förslag

är att den som begär skadestånd har att dan princip visa att skada har uppstått och hur stor skadan är.

SkL gäller att ersättning för ren förmögenhets- Enligt skada som har till följd av intrång i näuppkommit endast utgår i den mån det är skäligt ringsverksamhet till art och varaktighet, felets med hänsyn intrångets eller försummelsens beskaffenhet och övriga omständigheter. Som skäl för bestämmelsen uttalades bl.a. (prop. 1972:5 s. 372 och 373) att konsekvenserna av att det allmänna ålades en ovillkorlig skyldighet att utge full skulle kunna bli mycket vittgående. Skadorersättning nas var mycket svåra att beräkna på förhand omfattning Sociala och humanitära hänsyn ansågs inte göra siggällande vid förmögenhetsförluster som vid på samma sätt personskador.

Vi anser att det finns behov av att kunna begränsa ernär skada har uppkommit till följd av insättningen i näringsverksamhet. Den föreslagna bestämmelsen trång att kan vägras eller sättas ned i den mån ersättning till är oskäligt att det med hänsyn omständigheterna bör emellertid kunna tillämpas i de ersättning utgår mellan fall det föreligger en påtaglig disproportion värdet av den betalningssäkrade egendomen och den uppskadans storlek. Något särskilt stadgande om ingivna i ersättningsrätten vid intrång i näskränkningen föreslás därför inte. ringsverksamhet

1987:75 överväganden och förslag

Förfarandet

Skadeståndsanspråk enligt SkL prövas av allmän domstol.

I kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall finns bestämmelser för att främja en frivillig skadereglering när det gäller anspråk mot det allmänna. I kungörelsen sägs bl.a. att anspråk på ersättning med stöd av SkL, datalagen (1973:289) och lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkningar, med vissa undantag, skall framställas hos JK. Ärende som handläggs av JK hänskjuts i till \ regeringen, om fråga uppkommer om åtagande för › i staten att utge skadestånd med belopp › som överstiger x x 100 000 kr. I annat fall JK ärendet. väcks l avgör själv talan vid domstol skall JK bevaka statens talan.

Även när det gäller anspråk på ersättning för skada till följd av beslut om betalningssäkring finns behov av att främja frivilliga uppgörelser och att förenkla förfarandet så mycket som möjligt. Bestämmelserna i den nämnda kungörelsen bör därför även göras tillämpliga i ärenden som rör ersättning av skada till följd av beslut om betalningssäkring.

Den enskilde bör kunna pâkalla i de domstolsprövning fall förhandlingarna med JK inte leder till någon överenskommelse.

Om inte några särskilda preskriptionsregler införs, blir de allmänna bestämmelserna om tioårig preskription tillämpliga. En så lång preskriptionstid kan inte anses behövas för att den enskilde skall kunna överblicka skadeverkningarna av beslutet. Detliggeri sakens natur att hanså snabbt som möjligt vill få ersättningsfrågan prövad. Från domstolarnas och andra myndigheters sida skulle en kortare preskriptionstid medföra väsentliga fördelar. Rätten att framställa

106 överväganden och förslag

bör därför ytterligare tidsbeanspråk på ersättning gränsas.

år bör enligt vår mening En preskriptionstid på två för att den enskilde skall kunna få vara tillräcklig en klar bild av eventuellt kvardröjande eller senare effekter av det oriktiga beslutet. Preskripuppkomna tionstiden bör räknas från den dag anspråket tidigast

kan göras gällande.

till 22 § BtSL anges vilken dag I specialmotiveringen kan i olika situaanspråket tidigast göras gällande tioner.

Kostnaderna för förslaget

att kostnaderna för försla- Det är vanskligt uppskatta Enligt vår undersökning av 1982 års betalningsget. torde rätt till ersättning enligt försäkringsbeslut i mindre än tio fall. Sedan år slaget ha förelegat 1983 har antalet anhängiggjorda betalningssäkringsmål Under år 1986 anhängiggjordes vid sjunkit kraftigt. länsrätterna mindre än hälften så många betalningssäksom år 1982. Det kan på goda grunder antas ringsmål máltillströmningen till stor del att den begränsade i att det allmänna har blivit förhar sin förklaring siktigare med att använda betalningssäkringsinstitutet

Vi har i övrigt föreslagit ändringar av betalningssäksom bör leda till att besluten om ringsförfattningarna betalningssäkring blir säkrare och att skadeverkningav besluten Det är mot den beskrivna arna begränsas. att anta att ersättning kommer att bakgrunden rimligt endast i ett fåtal fall om året. utgå

Det är ännu svårare att spekulera i vilka ersättningssom kan bli aktuella. Det är inte ovanligt att belopp omfattar Unbeslut om betalningssäkring miljonbelopp.

överväganden och förslag

der år 1985 förekom det 30 sådana fall. Ofta brukar emellertid endast en mindre del av det belopp som får betalningssäkras kunna verkställas. Verkställighet sker till stor del i sådan egendom som inte medför någon förmögenhetsskada för den enskilde. Det är emellertid inte enbart beloppets storlek som är avgörande för om någon betydande skada kan ha uppkommit. Betalningssäkringsbeslutet som sådant kan vålla den enskilde ekonomisk skada. De totala kan ersättningsbeloppen komma att variera kraftigt år från år. Det är under dessa förhållanden inte meningsfullt att försöka uppskatta statens utgifter i detta hänseende.

En kalkyl avseende det allmännas kostnader för att handlägga ersättningsanspráken är inte heller lätt att göra eftersom det är vanskligt att förutsäga i vilken omfattning anspråk på ersättning kommer att framställas.

2.7 Sekretessbeläggning av interimistiska beslut

Departementschefen har med anledning av en fråga i riksdagen (1986/87:143) särskilt uppdragit åt oss att behandla frågan om sekretessbeläggning av interimistiska beslut om betalningssäkring.

Vår ståndpunkt

Vi föreslår inte några författningsåndringar.

Det huvudsakliga skälet för ståndpunkten

Enligt vår uppfattning skulle det strida mot grund- : principerna i SekrL att sekretessbelägga de interimistiska besluten.

SOU 1937375 108 överväganden och förslag

Bakgrunden

till frågan i riksdagen var en tidningsar- Anledningen tikel. Enligt artikeln hade en företagare på felaktiga utsatts för betalningssäkring genom ett interigrunder mistiskt beslut av länsrätten. Företagaren hade i pres-

som en skattesmitare. Beslutet hade ställt sen utpekats till stora för företagaren och hans företag. problem

Gällande rätt

får sekretess föreskrivas för Enligt 12 kap. 4 § SekrL domslutet eller motsvarande del av uppgift i själva ett annat domstolsbeslut, endast om rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikt oundgängligen

påkallar det.

till bestämmelsen (prop. 1979/80:2 Del A s. I motiven uttalade bl.a. att intresset 103) departementschefen från rättssäkerhetssynpunkt är särav offentlighet domslutet eller motsvaskilt starkt i fråga om själva domstolsbeslut. att med rande del av annat Möjligheten denna del av domstolarnas domar och sekretess omgärda bör därför vara starkt begränsad. I vissa unbeslut kan det vara av behovet pákallat att hemdantagsfall också domslut, t.ex. under vissa förhållanden lighålla

i mål om ansvar för spioneri eller olovlig underrät-

telseverksamhet.

Vår bedömning

uttalande i propositionen markerar

Departementschefens

om domars och vilken grundläggande betydelse principen har i ett rättssamandra domstolsbesluts offentlighet interimistiska beslut i hälle. En ordning med hemliga skulle strida mot den principen. betalningssäkringsmål

Interimistiska beslut i betalningssäkringsmål bygger

;sou 1987:75 och 109

överväganden förslag

i många fall på ett tämligen begränsat utredningsmate-

rial och är dessutom behäftade med bristen

vanligtvis att gäldenären inte har fått yttra vår mesig. Enligt ning skall det trots det starka skäl föreligga mycket för att man beträffande dessa beslut skall gå mot principen om domars och andra domstolsbesluts offentlighet.

Såvitt vi har kunnat utröna har det endast i ett fåtal fall förekommit att den enskilde lidit förbetydande luster till av beslut följd om betalningssäkring som sedermera visat sig grundade på oriktiga förutsättningar. Vi föreslår, se avsnitt 2.6, särskilda bestämmelser om rätt till ersättning för den som lidit betydande skada till följd av ett beslut om beoriktigt talningssäkring. Förmögenhetsskada som uppkommit på grund av att beslutet fått spridning via massmedia föreslås därvid kunna ersättas. Vi anser emellertid att det inte är befogat, att bryta mot i grundprincipen SekrL genom att föreskriva att interimistiska beslut om betalningssäkring skall vara hemliga.

l x

3 SPECIALMOTIVERING

: Lagen om ändring i lagen om betalningssäkring för I skatter, tullar och avgifter

E 3 och 5 §§

E

Vi hänvisar till den allmänna avsnitt motiveringen, 2.3.1 och 2.2.2.

E

6 §

5 Enligt första ett beslut

st2cket.gäller om betalnings- 3 säkring till dess annorlunda förordnas. Betalningssäkringsmálet kommer att ligga öppet i länsrätten till

dess betalningssäkringen har hävts eller målet, enligt å N 12 § förslaget till BtSF, skrivs av för att fordringen

kan drivas in. Eftersom enbetalningssäkringsmålet, ligt FPL:s terminologi, avgörs antingen vid hävningsbeslutet eller vid avskrivningsbeslutet, blir samtliga beslut om betalningssäkring under av handläggningen interimistisk karaktär. Något slutligt beslut om be-

talningssäkring fattas inte. Begär part av omprövning

E ett beslut om betalningssäkring skall inte

något nytt mål läggas upp.

Länsrätten skall enligt andra alltid stycket ompröva ett beslut om betalningssäkring om någon av parterna begär det. Är det gäldenären som begär omprövning, skall rätten, innan beslutet omprövas, inskyndsamt hämta länsskattemyndighetens yttrande.

:

Specialmotivering

dessutom när det finns skäl för Omprövning skall göras det av annan anledning. Även om någon uttrycklig begäinte bör rätten när en ran om omprövning föreligger kommer in till rätten skrivelse från någon av parterna till om skrivelsen innehåller sådana uppta ställning bör ändras. Ingifter att betalningssäkringsbeslutet från enligt länsrätnehåller en skrivelse gäldenären, sådana skall skrivelsen tens bedömning, uppgifter, kommuniceras med länsskattemyndigheten. skyndsamt därefter bedömningen att beslutet bör ändras, Kvarstår länsrätten fatta nytt beslut i målet. skall genast

i yttrande under skriftväx- Om länsskattemyndigheten att betalningssäkringen hävs till lingen tillstyrker skall länsrätten omedelbart ompröva beslu- .någon del,

tet.

i taxeringsmålet eller annat mål om Även uppgifter vid domstolen, kan föranleda fordringen som handläggs att betalningssäkringen. Avser länsrätten ompröva framställning om eftertaxering länsskattemyndighetens ett fordringsbelopp än det som har betalningslägre alltid omprövas. I säkrats skall betalningssäkringen länsrätten inte särskilt höra ett sådant fall behöver innan ett nytt beparterna i betalningssäkringsmålet

slut fattas.

att belopp

Vill länsskattemyndigheten ytterligare

måste en ny framställning om skall betalningssäkras, hos länsrätten. Däremot behöbetalningssäkring göras ver inte ett nytt mål läggas upp hos domstolen.

skall fortgå även om be- Handläggningen i länsrätten För att den slutet om betalningssäkring överklagas. skall kunna ske på ett effekfortsatta handläggningen handlingarna i målet tivt sätt bör länsrätten kopiera innan de överlämnas till kammarrätten. Nya omständigi första hand bedömas av länsrätten heter i målet bör är oförhindrad att ompröva betalningssäk- Länsrätten

Specialmotivering 113

ringen under den tid besvären handläggs i högre instans. I så fall skall länsrätten, som i normalfallet vet att dess beslut är överklagat, underrätta kammarrätten.

Ett av syftena med bestämmelserna i paragrafen är att tyngdpunkten i betalningssäkringsprocessen skall förläggas till länsrätten och inte, som nu relativt ofta är fallet sedan det interimistiska beslutet har överklagats, till kammarrätten. Prövningen i kammarrätten bör normalt ske skyndsamt. Kammarrättens utredningsskyldighet enligt FPL är inte skäl att avvakta att utredningen om fordringsansprâket avslutas innan beslut fattas. I de flesta fall bör kammarrätten kunna avgöra 5 målet sedan besvärsskrivelsen har kommunicerats med N länsskattemyndigheten och gäldenären har fått tillfäl- V le att yttra sig över myndighetens svar. Finns det an- E ledning att anta att talan inte kommer att bifallas till någon del, kan kommunikation med länsskattemyndigheten underlåtas.

Om kammarrätten eller regeringsrätten ändrar ett beslut av länsrätten om att häva en betalningssäkring skall handläggningen fortsätta i länsrätten.

Det sägs vidare i paragrafen att gäldenären skall upplysas om att han har rätt att få betalningssäkringen omprövad.Denupplysningen bör tas in i varje beslutom betalningssäkring.

Har ett beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären har fått tillfälle att yttra sig, skall länsrätten enligt tredje hålla muntlig förstycket handling inom tre veckor från den dag gäldenären fick del av beslutet, om inte särskilda skäl talar mot att en sådan förhandling hålls.

Gäldenären bör redan i samband med att beslutet onlbetalningssäkring delges honom kallas till den muntliga

Specialmotivering

Kallelsen bör innehålla uppgift om tid förhandlingen. och för förhandlingen. Dessutom bör det anges plats att har att vända sig till länsrätten omhan gäldenären förhindrad vid den tiden eller om han inte är angivna önskar att till muntlig förhandutnyttja möjligheten Gäldenären skall underrättas om att förhandlingling. en kan komma att hållas i hans utevaro om han inte

hörs av.

trots att muntlig förhandling skall Gäldenären bör, hållas, i samband med att beslutet om betalningssäkhonom föreläggas att yttra sig skriftliring delges Har kommit in från gäldenären och länsgen. yttrande fátt del av det, skapas det bättre skattemyndigheten för ett gott resultat av den muntliga förutsättningar

förhandlingen.

skall hålla muntlig förhandling även om be- Länsrätten har överklagats till kamslutet om betalningssäkring

marrätten.

år en muntlig förhandling ett I förvaltningsprocessen led i av målet. Länsrätten bör emellerhandläggningen sedan har hållits, med tid regelmässigt förhandlingen stöd av bestämmelserna i andra stycket, ompröva betal- Ibland kan dock omständigheterna vara ningssäkringen. bör få tillfälle att sådana att länsskattemyndigheten

..:.»<..=-.ø›_,,.›;:nc-.(a

kontrollera som har lämnats vid förhandlinguppgifter en och bemöta dessa innan beslutet omprövas.

v... Beslutar länsrätten att betalningssäkringen till någon kommer skriftväxlingen i målet nordelskallstå kvar, malt att fortsätta sedan beslutet har meddelats.

bestämmelsen skall muntlig förhandling inte Enligt om särskilda skäl talar mot det. Syftet medden hållas är i första hand att ge gäldemuntliga förhandlingen att snabbt få komma till tals i målet. nären möjlighet meddelar att han inte vill utnyttja den- Om gäldenären

SOU 1937:75 115 Specialmotivering

na förmån skall någon förhandling inte hållas i detta skede, såvida inte länsskattemyndigheten begär det eller rätten ändå undantagsvis anser att muntlig förhandling är påkallad. Muntlig förhandling behöver inte heller hållas i de undantagsfall då gäldenären medger yrkandet om betalningssäkring.

Det är inte ovanligt att gäldenären inte bryr sig om att yttra sig i målet. Det kan därför befaras att gäldenären i en del fall kommer att utebli från den muntliga förhandlingen. Även i dessa fall är det emellertid angeläget att snabbt få prövat om betalningssäkringen bör stå kvar. Förhandlingen får därför i dessa ; fall hållas i gäldenärens utevaro. Rätten bör vid en L sådan förhandling begagna tillfället att begära erforderlig komplettering eller förtydliganden av länsskattemyndigheten. Många gånger kan rätten behöva kompletterande uppgifter för att kunna bedöma om riskrekvisitet är uppfyllt. Är fordringen inte fastställd, bör rätten höra sig för om det fortsatta utredningsarbetet Även en förhandling i gäldenärens utevaro bör i normalfallet föranleda att länsrätten omprövar det ursprungliga betalningssäkringsbeslutet. Innan ett sådant beslut meddelas kan, om omständigheterna ger anledning till det, en kopia av rättens protokoll från förhandlingen skickas till gäldenären, som bereds tillfälle att yttra sig över de nya sakuppgifter som har tagits in i protokollet.

Ofta behöver gäldenären hjälp med att föra sin talan i málet. Det kan vara svårt för ett biträde att på tre veckor sätta sig in i målet. Gäldenären kan då begära att förhandlingen skall hållas senare. En sådan begäran av gäldenären bör alltid bifallas. Ger gäldenären in ett omfattande skriftligt material före den muntliga förhandlingen, skall länsskattemyndigheten få tillfälle att gå igenom materialet inför förhandlingen. Tidsfristen bör kunna förlängas också i ett sådant fall.

Specialmotivering

7 § har ut med två stycken. I det andra Paragrafen byggts föreskrivs att ett beslut om betalningssäkring stycket som inte är fastställd skall hävas av för en fordran om inte mål i saken anhängiggörs vid domlänsrätten, inom sex månader från dagen för beslutet eller stol inom samma tid fastställs i annan ordning. fordringen till att utredningen avde Bestämmelsen syftar påskynda mål i vilka beslut om betalningssäkring har meddelats.

får inte få till att det allmänna i Bestämmelsen följd då beviskraven för betalningssäkring är uppde fall avstår från att göra framställning om betalfyllda av det skälet att det bedöms som osäkert ningssäkring om tidsfristen kan klaras. En sådan indirekt skärpning av beviskraven i dessa mål är inte avsedd.

En fordring är fastställd när den av behörig myndighet till sitt I ett taxeringsmål har har bestämts belopp. inte fastställts förrän debitering har fordringen Det får därför anskett av lokala skattemyndigheten. att i dessa fall se komma på länsskattemyndigheten till att debitering sker med förtur.

till av 7 § BtSF skall läns- Enligt förslaget ändring underrätta länsrätten när mål i saskattemyndigheten ken har vid domstol eller fordringen anhängiggjorts i annan ordning. Det finns inte något har fastställts krav att det beslut som fordringen grundar sig på skall ha vunnit laga kraft. Det ankommer på länsrätten när tidsfristen ut, också i de fall att bevaka löper har meddelat beslukammarrätten eller regeringsrätten

tet om betalningssäkring.

får när det finns särskilda Tidsfristen förlängas kan om utredningen är skäl. Sådana skäl föreligga kan behöva informycket omfattande. Granskningsmännen mation från för att slutföra utredningen. polisförhör

. 117 .Specialmotivering

kanske måste i andra

Transaktioner följas upp bolag.

Handräckning av främmande stat kan bli nödvändig.

Försvårar gäldenären utredningen eller fastställandet av fordringen genom att inte besvara förfrågningar, inte komma in med efterfrågade handlingar eller genom att inte låta sig delges finns det i många fall skäl för förlängning. Tidsfristen kan också om förlängas gäldenären har begärt anstånd med att yttra sig över utredningen.

Under vissa betingelser kan det vara att få omöjligt ; fordringen fastställd inom sex månader. Sker exempelvis betalningssäkring i början av taxeringsáret för beräknad kvarstående inkomstskatt, kan debitering av skatten ske först sedan tidsfristen har löpt ut. I detta fall och liknande fall föreligger naturligtvis alltid särskilda skäl att förlänga tidsfristen.

Det ankommer på länsskattemyndigheten att, när myndigheten anser det pâkallat, av tidsbegära förlängning fristen hos länsrätten. Länsrätten kan emellertid utan att sådan begäran föreligger meddela beslut om förlängning. Det bör dock endast ske i undantagsfall. Ett sådant fall är det nyss nämnda exemplet om betalningssäkring i början av taxeringsåret för beräknad kvarstående skatt.

Begäran om förlängning bör framställas i sådan tidatt länsrätten i god tid innan tidsfristen löper ut kan ta ställning till frågan. Länsskattemyndighet skall ange varför utredningen inte kan slutföras inom tidsfristen och vilka utredningsuppgifter som återstår. Myndigheten skall också tala om hur lång tid som beräknas gå åt för att skyndsamt slutföra utredningen.

Förlängs tidsfristen av skäl som är att hänföra till

gäldenären, bör förlängning medges med högst den tid som utredningen kan beräknas ha försenats på grund av

118 sou 1937,75 Specialmotivering

Om förlängningen av tidsfristen gäldenärens agerande. beror utredningen är mycket omfattande, börförpå att ske med den tid som krävs för att skyndsamt längning slutföra utredningen.

bör endast under tid som kan över- Förlängning medges Ett beslut att förlänga tidsfristen bör blickas. aldrig omfatta mer än sex månader. Länsskattemyndigheten kan begära förlängning flera gånger, om utredningkan slutföras inom den tidigare beslutade tidsen inte En sådan torde emellertid endast bli fristen. begäran aktuell när utredningen har dragit ut på tiden på av att gäldenären har saboterat utredningsarbegrund tet.

I andra stadgas vidare att ett beslut som gälstycket av tidsfristen inte fåröverler frågan om förlängning Motiven till bestämmelsen redovisas i den allklagas. männa motiveringen, avsnitt 2.5.

Om länsrätten har hävt ett beslut om betalningssäkring med stöd av bestämmelsen i andra stycket får enligt stycket ett nytt beslut om betalningssäkring tredje för samma fordran meddelas endast om mål i saken har vid domstol eller fordringen har fast- 1 anhängiggjorts ställts i annan ordning.

har ansetts för att syftet med Bestämmelsen nödvändig i andra inte skall kunna förfelas. stadgandet stycket

bestämmelsen i tredje stycket skulle det allmänna E

Utan 2 efter det att länsrätten med stöd av andra omedelbart ett beslut om betalningssäkring kunna anstycket hävt för samma fordran och få söka om ny betalningssäkring ansökningen beviljad.

samma fordran avses inte bara att det Med uttrycket skall röra om samma fordringsslag och samma tidssig Det krävs dessutom att fordringsanspråken är period. att hänföra till samma grund.

1987:75 Specialmotivering

Avser exempelvis den hävda en betalningssäkringen fordran på tillkommande inkomstskatt, som har sin grund i att vissa intäkter inte har redovisats i gäldenärens rörelse, kan ett nytt beslut om betalningssäkring, utan hinder av 7 § tredje stycket, avse en fordran som har uppkommit till följd av att falska fakturor har kostnadsförts i rörelsen.

7 a § Enligt 13 § förslaget gäller ett beslut om att häva en betalningssäkring omedelbart. I u I Domstol som meddelar ett sådant beslut kan enligt I› I 7 a S förordna att beslutet inte skall gälla förrän F det har vunnit laga kraft. Ett sådant förordnande bör meddelas om saken rör en svárbedömd rättsfråga och om det finns en påtaglig risk att en omedelbar återgång av verkställigheten skulle medföra att en prövning i högre instans i praktiken kommer att sakna betydelse.

Meddelas inte något sådant förordnande i beslutet, kan enligt 28 § FPL, domstol som har att pröva besvåröver beslutet förordna att det tills vidare inte skall gälla.

13 § I paragrafen föreskrivs att ett beslut om att häva en betalningssäkring gäller omedelbart. När ett beslutom betalningssäkring hävs upphör rättsverkningarna avbetalningssäkringen. Att vidtagna åtgärder skall återgå innebär att gäldenären får full förfoganderätt över den betalningssäkrade egendomen. Har egendomen tagits om hand av kronofogdemyndighet skall den, jämte eventuell avkastning, omedelbart återställas till gäldenären.

Har ett beslut om betalningssäkring hävts innan det har hunnit verkställas följer av bestämmelsen att verkställigheten omedelbart skall inställas.

Specialmotivering

av ett beslut gäller i mot- Vad som stadgas om hävning svarande mán vid delvis hävning av ett beslut.

7 a § får domstol som meddelar beslut om att Enligt helt eller delvis häva en betalningssäkring förordna beslutet inte skall gälla förrän det har vunnit att laga kraft.

17 § I bestämmelsen har inom vilken tid länspreciserats skattemyndigheten skall ansöka om betalningssäkring

när har tagits i förvar. egendom

I motiven till bestämmelsen uttalade departementsches. 166) att under inga omfen (prop, handläggningen borde överskrida de tidsgränser som för ständigheter fall vid kvarstad i brottmål. Enmotsvarande gäller 4 § RB har om lös egendom har ligt 26 kap. åklagaren, att framställning om kvarstad så tagits i förvar, göra det kan ske eller senast inom fem dagar. Tidssnart räknas från det att undersökningsledaren eller fristen har i förvar, eller (om poåklagaren tagit egendomen lisman i förvar) beslutat att egendotagit egendomen men skall bli kvar i förvar.

innebär att den maximala tidsfrist som Bestämmelsen förordade i motivuttalandet skrivs departementschefen

Tidsfristen skall alltid räknas från

in i lagtexten. beslutat att egendomen den dag länsskattemyndigheten skall bli kvar i förvar.

18 § får ta I första anges när kronofogdemyndighet stycket innebär inte någon ändring i emot säkerhet. Förslaget flesta fall tas säkerhet emot först sak. I de allra har verkställts. Att sedan betalningssäkringsbeslutet säkerhet tas emot redan i samband med verkställigheten med hänsyn till är sällsynt. Lagtexten har redigerats

detta.

Specialmotivering 121

I betalningssäkringslagen sägs inte vad som gäller när kronofogdemyndighet tar emot säkerhet. Eftersom förarbetena inte heller ger något helt klart besked på den punkten har saken reglerats i andra Omfattar stycket. inte säkerheten hela det betalningssäkrade beloppet skall betalningssäkringen endast hävas till den del som säkerheten täcker.

I paragrafen sägs vidare att ett beslut om att häva en betalningssäkring på grund av att säkerhet har tagits emot alltid skall meddelas av länsrätten, oavsett om . betalningssäkringen prövas i högre instans.

Det bör i sammanhanget anmärkas att en mottagen säkerhet så länge fordringen kvarstår inte kan återkallas, om kronofogdemyndigheten inte medger det.

Bestämmelsen i tredje skall ses som ett led i stycket strävandena att i görligaste mån säkra av betalningen det allmännas fordringar utan att använda tvångsmedel. Gäldenären bör upplysas om möjligheten att ställa säkerhet när han föreläggs att yttra sig i målet. Om länsrätten har meddelat beslut om betalningssäkring utan att dessförinnan ha hört bör gäldenären upplysningen tas in i beslutet.

Det synes inte motiverat med en bestämmelse om att kammarrätt och regeringsrätten skall upplysa om möjlilgheten att ställa säkerhet. Ett sådant stadgande skulle kunna ha praktisk betydelse endast i de fall högre instans ändrar länsrättens beslut att avslå en framställning om betalningssäkring. I de fåtal fall det här kan vara fråga om torde emellertid länsrätten regelmässigt kommunicera ansökan om betalningssäkring med gäldenären och därmed upplysa om möjligheten att ställa säkerhet.

Det bör påpekas att det allmänna bör ha ambitionen att i ett tidigare skede av utredningsarbetet försöka

122 sou 1937:75 t

Specialmotivering

förmå att ställa säkerhet för fordringsangäldenären och därmed undvika framställning om betalningsspråket säkring.

20 § har förtydligats i enlighet med regerings- Paragrafen rättens avgörande RA 85 2:44.

21 § vilka förutsättningar som skall I första stycket anges för att rätt till ersättning skall fövara uppfyllda religga.

Gäldenären skall ha lidit betydande skada till följd Med skada avses erav beslutet om betalningssäkring. skada 22 § första stycket. Att sättningsgill enligt skall vara innebär att endast skada skadan betydande en ekonomisk belastning för den som utgör påtaglig skall ersättas. I de flesta fall torde skadedrabbade skadan behöva uppgå till minst den ersättningsgilla (1962:381) om allmän förett basbelopp enligt lagen för att den skall anses som betydande. Ersättsäkring emellertid kunna utgå också i de fall skadan ning bör till ett så stort belopp, om skadan med inte uppgår till den skadedrabbades ekonomiska förhållanden hänsyn och omständigheter, såsom stor försörjningsbörövriga da, framstår som betydande.

krävs vidare att fordringen inte För ersättningsrätt eller att den fastställs till ett väsentfastställs ligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats. mellan och Viss avvikelse betalningssäkringsbeslutet får accepteras utan att den fastställda fordringen inträder. Fastställs mindre än rätt till ersättning tre fjärdedelar av det belopp som betalningssäkrats alltid anses uppfyllt. Gäller får väsentlighetskravet stora belopp kan avvikelse betalningssäkringen mycket vara även om en större andel av det belopp väsentlig som har betalningssäkrats fastställs.

Specialmotivering

Det är inte ovanligt att ett beslut om betalningssäkring avser såväl fastställda som icke fastställda fordringar. Bedömningen av väsentlighetskravet skall då endast avse de icke fastställda fordringarna.

Det är att ett beslut vanligt om betalningssäkring omfattar olika slag av fordringar och som fordringar hänför sig till olika tidsperioder. av om Bedömningen fordringen fastställts till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats skall inte göras för varje fordran för sig, utan för samtliga fordringar som avses med beslutet.

Det bör påpekas att det är det belopp som betalningssäkringsbeslutet avser som skall användas vid bedömningen av väsentlighetskravet. Att beslutet inte har kunnat verkställas fullt ut, eller att den egendom som har säkrats har värderats till ett högre belopp än det som fick betalningssäkras, saknar alltså betydelse i detta sammanhang.

Andra stycket innehåller bestämmelser om undantag från ersättningsrätten. Har gäldenären försvårat utredningen genom att inte deklarera eller att inte lämna annan uppgift som behövs för att fastställa skatt, tull eller avgift, bör någon ersättning normalt inte kunna utgå. Samma sak gäller om gäldenären har försvårat utredningen genom att inte i skälig omfattning med räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att det finns underlag för deklarations- eller uppgiftsskyldigheten.

I den allmänna motiveringen lämnas exempel på några fall där det med hänsyn till omständigheterna kan vara oskäligt att ersättning utgår. Den vanligaste anledningen till att vägra ersättning eller sätta ned ersättningen torde emellertid komma att vara att kronofogdemyndigheten inte lyckas verkställa betalningssäkringsbeslutet fullt ut. I de fall värdet av den be-

124 SOU Specialmotivering

inte uppgår till det sedertalningssäkrade egendomen mera fastställda fordringsbeloppet bör i normalfallet inte någon ersättning utgå.

utgår inte ersättning för skada Enligt tredje stycket som har orsakats eller förvärrats av att gäldenären har varit passiv. Bestämmelsen innebär att gäldenären, för att få full ersättning för den skada han har åsammåste ha sett till att sådana omständigheter som kats, kunnat leda till att beslutet om betalningssäkring ändrats snabbt har tillförts målet. Det kan ske genom att gäldenären begär att beslutet om betalningssäkring eller att han anför besvär över besluomprövas genom tet.

22 § första utgår ersättning för förlorad Enligt stycket arbetsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet. Med förlorad arbetsförtjänst avses inte bara uteblivna eller minskade inkomster av anställning utan också utebliven eller minskad vinst i näringsverksamhet.Dennavidsträcktatolkning av begreppet förlorad arbetsförtjänst tillämpas också i övrigt inom skadestånds- Med näringsverksamhet avses sådan lagstiftningen. verksamhet som bedrivs av näringsidkare, som denna term fattas i bokföringslagen (1976:125). Med bestämmelsen avses sålunda inte bara yrkesmässig verksamhet

utan all ekonomisk verksamhet som bedrivs självstän-

och i näringsverksamhet födigt i vinstsyfte. Intrång så snart beslutet har inverkat menligt på religger i samband själva näringsverksamheten. Kapitalförluster med att en rörelse måste avvecklas kan således ersättas.

som indirekt har orsakats av beslutet om Även skador kan ersättas. Hår kan ingå ersättbetalningssäkring av att banker inte har varit ning för skada till följd beredda att osv. Har en näringsidkares goge krediter av att det blivit allmänt da renommé skadats på grund

sou 1987:75 Specialmotivering

känt att beslut om betalningssäkring har meddelats mot honom kan den omständigheten i sin tur leda till försämrad lönsamhet i rörelsen. Även sådan skada kan ersättas. Det bör emellertid påpekas att undantagsregeln i 21 § andra stycket kan tillämpas i de fall skadans storlek inte står i rimlig proportion till den beslutade betalningssäkringen.

Enligt andra stycket skall anspråk på ersättning fram- , ställas senast inom två år från den dag anspråket tidigast kan göras gällande.

Utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden är den tidpunkt då rätt till ersättning enligt förslaget inträder. Har fordringsanspråket prövats av domstol beräknas preskriptionstiden från den dag då beslutet vann laga kraft. Motsvarande gäller när myndighet har ? beslutat rörande fordringsanspråket.

I en del fall frånträder det allmänna ståndpunkten att det föreligger en fordran. Ett exempel är att länsskattemyndigheten inte framställer något yrkande om eftertaxering. Det finns i dessa fall inget lagakraftvunnet beslut rörande fordringen från vilket preskriptionstiden kan beräknas. När det allmänna inte längre vidhåller sin uppfattning om fordringens existens eller storlek skall detta föranleda en omedelbar begäran om att beslutet om betalningssäkring helt eller delvis hävs. I dessa fall kan rätten till ersättning sägas inträda när hävningsbeslutet vinner laga kraft.

Det kan inträffa att ett beslut i ett betalningssäkringsmål, där det allmänna frånträder stándpunktenatt det föreligger en fordran, redan i ett tidigare skede har hävts, exempelvis på grund av att riskrekvisitet inte har ansetts vara uppfyllt. I dessa fall är tidpunkten då rätten till ersättning inträder inte dokumenterad.Preskriptionstiden måste därför i dessa mycket sällsynta fall räknas från den dag då det all-

126 Specialmotivering sou 1937:75

männas att väcka talan om fastställande av möjligheter eller själv fastställa fordringen löper ut. fordringen

Specialmotivering

Förordningen om ändring av förordningen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

7 § Ändringarna i paragrafen syftar till att förhindra rättsförluster till följd av brister i kommunikationen mellan berörda myndigheter när en betalningssäkring har ändrats eller bör ändras.

Enligt första stycket skall länsskattemyndigheten hålla sig underrättad om fordringen så länge det finns ett betalningssäkringsmål hos länsrätten. Betalningssäkringsmálet är inte avslutat i länsrätten förrän betalningssäkringen har hävts, eller målet, enligt 12 § förslaget till BtSF, skrivs av för att fordringen kan drivas in. Regler och rutiner måste utarbetas av länsskattemyndigheten så att erforderliga uppgifter om de aktuella fordringarna fortlöpande kommer de tjänstemän till handa som handlägger betalningssäkringsärenden vid myndigheten. Om det allmännas inställning till fordringsanspråket förändras skall länsskattemyndigheten genast begära att beslutet om betalningssäkring omprövas. Har kronofogdemyndigheten tagit emot säkerhet eller har fordringen betalts, skall länsskattemyndigheten omedelbart begära att beslutet om betalningssäkring hävs. Länsskattemyndigheten skall vidare underrätta länsrätten när fordringen blir indrivningsbar så att betalningssäkringsmålet enligt 12 § kan skrivas av.

Stadgandet i andra stycket har tillkommit som enföljd av bestämmelsen i 7 § andra stycket förslaget till : ändring i BtSL. Även bestämmelsen i andra stycket N fordrar att länsskattemyndigheten utvecklar goda inx terna och externa informationsvägar. Underrättelse enligt bestämmelsen bör ske genom att länsrätten tillställs en kopia av fastställelsebeslutet be-

eller

svärs- eller ansökningshandlingen. För säkerhets skull bör länsskattemyndigheten på detta sätt underrätta

128 sou 1987:75 Specialmotivering

länsrätten också i de fall talan om fastställande av fordringen anhängiggörs vid den länsrätt som handläg-

ger betalningssäkringsmålet.

I finns inte någon betalningssäkringslagstiftningen bestämmelse om skyldighet att underrätta kronofogdenär ett beslut om betalningssäkring ändras. myndighet föreskrivs att sådan underrättelse I tredje stycket skall lämnas av länsskattemyndigheten.

I de flesta fall får kännedom om kronofogdemyndighet ett beslut om ändring först genom att rätten skickar av beslutet till Domstol som en kopia myndigheten. meddelar beslut om ändring bör även i fortsättningen -se till att beslutet också expedieras till kronofogde- Härigenom uppnås inte bara att verkställigmyndighet. heten kan snabbare utan också att risken för återgå att kronofogdemyndigheten inte får reda på ändringen blir mindre.

motsvarar i huvudsak det nuvarande and- Fjärde stycket Bestämmelsen när säkerhet har ra stycket. gäller ställts för att undvika ett beslut om betalningssäkoch när säkerhet har ställts för att häva en bering slutad Syftet med bestämmelsen är betalningssäkring. att se till att mottagen säkerhet inte är större än vad som är nödvändigt. Enligt de nuvarande reglerna

det allmännas skvldighet att hålla sig under-

upphör rättad om fordringen när beslutet om betalningssäkring inte längre gäller. Ett beslut om betalningssäkring skall emellertid hävas när säkerhet tas emot. Länsatt hålla sig underrätskattemyndighetens skyldighet tad bör därför tills fordringen förfaller till gälla och säkerheten 18 § BtSL får tas i betalning enligt anspråk.

Det erinras om att enligt 10 § kronofogdemyndighet skall underrätta länsskattemyndigheten när säker- BtSF het har tagits emot.

Specialmotivering

12 S För att betalningssäkringsmålet, i de fall betalningssäkringen inte har hävts, skall kunna avslutas i länsrättens diarium föreskrivs i paragrafen att målet skall skrivas av när fordringen kan drivas in. Det bör observeras att beslutet om betalningssäkring inte skall hävas. Hävs beslutet går ju det allmänna miste om förmánsrätten.

130 Specialmotivering

Förordningen om ändring i utsökningsförordningen

18 kap. 2 § Hänvisningen till 13 kap. 1 § förordningen innebär att kronofogdemyndighet blir skyldig att utan dröjsmål se till att de medel som har influtit i mål om betalningssäkring blir räntebärande.

I den andra meningen av författningsrummet stadgas att influtna medel inte behöver göras räntebärande, om det kan antas att utbetalning, dvs. i detta fall redovisning till staten, kommer att äga rum inom två veckor från det att medlen har influtit. Eftersom utmätning måste följa på betalningssäkring innan redovisning till staten kan ske, kommer det inte att bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i andra meningen i samband med betalningssäkring.

I 19 kap. 2 § förordningen bemyndigas riksskatteverket att meddela ytterligare föreskrifter rörande förfarandet hos kronofogdemyndigheterna. Sådana föreskrifter om hur influtna medel skall göras räntebärande har den 2 mars 1972 meddelats av den tidigare centralmyndigheten, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON). Föreskrifterna finns intagna i publikationen FAX (Föreskrifter, anvisningar m.m. för exekutionsväsendet).

Enligt föreskrifterna skall kontant influtna medel sättas in på ett kapitalkonto, som är anslutet till kronofogdemyndighetens tjänstepostgirokonto. Föreskrifterna bör i tillämpliga delar gälla också omhändertagna medel i betalningssäkringsmál. Kronofogdemyndighet bör emellertid inte vara förhindrad att placera medel som har omhändertagits vid betalningssäkring på annat konto med bättre avkastning, om det kan ske utan större olägenhet för myndigheten.

E SOU 7937:75 Specialmotivering

Förordningen om ändring i KK om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall

1 och 2 SS Ändringarna innebär att kungörelsen blir tillämplig på förfarandet i mål om skadestånd enligt BtSL. I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.

SÄRSKILT YTTRANDE

Särskilt yttrande av experterna Kurt-Allan Egelby och Gunnel Thelning

Utredningen föreslår att 6§ betalningssäkringslagen tillförs en ny bestämmelse om obligatorisk muntlig förhandling då ett beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären har beretts tillfälle att yttra sig.

Vi har för vår del ifrågasatt förfarandet med obligatorisk muntlig förhandling. Vi anser i stället att gäldenären vid delgivningen av beslutet bör upplysas om möjligheten till muntlig förhandling och att muntlig förhandling alltid skall hållas om någon av parterna begär det. Den muntliga förhandlingen blir då ett led i omprövningsförfarandet. I betalningssäkringslagen bör därför det tredje stycket i 6 § ha följande lydelse:

Mål om betalningssäkring skall handläggas skyndsamt. Muntlig förhandling skall alltid hållas av länsrätt och kammarrätt om någon part begär det. Parterna skall upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling.

En begäran om muntlig förhandling torde även med nuvarande regler med största sannolikhet komma att beviljas i ett betalningssäkringsärende. Det har i utredningens undersökningar visat sig att det i ca 50 % av de mål i vilka interimistiskt beslut om betalningssäkring meddelats utan att gäldenären hörts inte kommit

134 Särskilt yttrande

in något yttrande inför den slutliga prövningen. Mot denna kan det enligt vår mening befaras att bakgrund gäldenären i många fall inte kommer att infinna sig till den muntliga förhandlingen. En sådan förhandling bidrar då inte i någon större utsträckning till att klarlägga omständigheterna i målet.

I detta sammanhang kan nämnas att det av en nyligen utkommen redogörelse från RSV avseende betalningssäkringsmâl går att utläsa följande. Under år 1984 fattades 400 interimistiska beslut i betalningssäkringsmål och i 15 fall förekom muntlig förhandling. Under år 1985 var motsvarande siffror 213 beslut och 3 fall av muntlig förhandling. Under år 1986 slutligen förekom endast i 2 fall av 137. Detta tymuntlig förhandling der på att gäldenären eller hans ombud endast i ett fåtal fall funnit muntlig förhandling vara ett lämpligt inslag i betalningssäkringsprocessen.

i processen kommer En obligatorisk muntlig förhandling att medföra att utredningsresurserna, i ett ofta intensivt skede av en utredning, måste tas i anspråk för planläggning, förberedelse och inställelse till en Om dessa förberedelser sedan inte för utförhandling. redningen framåt har man skapat en stelbent processsom inte gagnar kravet på flexibilitet i förordning farandet. Resurserna skulle bättre kunna utnyttjas till själva utredningsarbetet.

Betydelsen av den muntliga förhandlingen som hjälpmedel för att uppnå snabbhet och flexibilitet i processen anser vi kan ifrågasättas. De gäldenärer som infinner till en muntlig förhandling kan förväntas sig ha invändningar som inte utan ytterligare utredning kan bemötas av det allmännas företrädare. De flesta torde av det skälet få uppskjutas i avförhandlingar vaktan på ytterligare utredning.

SOU 1937:75 Särskilt yttrande

Det är vår uppfattning att de ändringar som utredningen föreslår i 7 S bättre befrämjar snabbhet och flexibilitet i processen än införandet av en bestämmelse i 6 § om obligatorisk muntlig förhandling. Utredningens uppfattning att en muntlig förhandling kan vara till fördel för en prövning av riskrekvisitet anser vi inte utgöra tillräckliga skäl för obligatorisk muntlig förhandling. Flertalet av de omständigheter som skall finnas för att en konkret risk för utebliven betalning skall anses föreligga är direkt objektivt påvisbara. Det förefaller därför inte motiverat att i betalningssäkringslagen införa en så genomgripande förändring i förhållande till FPL som en obligatorisk muntlig förhandling fár anses utgöra.

BILAGA 1

Kommittédirektiv

gg

7 E85

Dir. 1986:27

Översyn av lagen (1978:880) om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter

Dir. 1986:27

Beslut vid rcgeringssammantrüde 1986-09-25.

Chefen för finansdepartementet. statsrådet Feldt. anför.

l Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter (betalningssäkringslagen). l översynen skall undersökas bl.a. hur lagen tillämpas i fall då betalningssäkring sker för en fordran som inte har fastställts. Utredaren skall på grundval av undersökningen föreslå de lagändringar och de övriga åtgärder som kan behövas.

2 Bakgrund

En grundprincip enligt svensk rätt är att en fordran inte får drivas in på exekutiv väg förrän den har blivit fastställd genom ett myndighetsbeslut. Den tid det tar för en borgenär att få sin fordran fastställd på detta sätt kan en gäldenär utnyttja till att göra sin egendom oåtkomlig. För att skydda fordringsägarcn mot denna risk finns sedan länge i vår rättsordningett system av säkerhetsåtgärder, som är avsedda att trygga kommande verkställighet av ett beslut. Sådana säkerhetsåtgärdcr finns sålunda inom både civilprooessen och straffprocessen. Bland de säkcrhetsåtgärder som riktar sig mot gäldenärens egendom märks främst kvarstad. Denna åtgärd innebär att så mycket av gåldenärens egendom som svarar mot sökandens fordran tas om hand eller förses med märken som utvisar att den är belagd med kvarstad. Som villkor för ett beslut om kvarstad i en civilprocess gäller bl.a. att sökanden visat sannolika skäl för att han har en fordran. Vidare krävs att det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat

sätt uttdatttlrar sig att betala skulden. far inte ainviindas för att säkerställa De eivilprncessttella ätgáirtlernzt skauteknxhingar. va sktntetnnrádet hutns det üdigare inte hcHer någon

zmnmnnmüywtmtMmnüwummmmnwdeummämmsbukmumdutwen

från det att lnrdringen uppkninniit till dess att den fatstställts och betalningstcnnnwnimrmtdlnmcn|msükñng§n§ndermnynpmesavvhsagmdemüen Särskilt i sädana fall där det vid en revision hade upptäckts att gäldenärcn lämnat i syfte att dra undan skatt förekom det att m-iktigzt ttppgittet innan fordringen kunde drivas in. egendomen: gjordes uiitkomlig för skatter, tullar och avgifter Lagen (I*J7.\:.\S(l) nin hetalningssåikriitg intitärtles för att komma till rätta med sådant (betalningssäkringslagen) indrivningssalsntage och för att även i övrigt stärka det allmännas ställning som horgeniii vid upphörd och indrivning av skattefordringar. Bctalningssåikringen motsvarar i huvudsak kvarstadsinstitutet inom civiloch straliivrncessett. Som förutsättning för beslut om bctalningssäkring gäller att det :illnianita har en fordran mot gäldenären på ett betydande belopp och att den titlsperiotl till vilken fordringen är att hänföra gått till ända. Vidare skall det törcliggat en ;wätaglig risk för att gäldenären inte vill eller förmår betala :tär den förfaller till betalning. Är fordringen inte L fordringeti. fastställd far hetatlnittgssäkringen avse det belopp till vilket fordringen med

n/.vntt\å4vf/ .

ltänsyn till nntståiitdigheterna kan antas bli fastställd. Möjlighet finns att ställa säkerhet för lvetztlning av fordringen. Härigenom kan undvikas såväl att beslut om ltetatlttingssäkring meddelas som att det verkställs. Beslut om betalningssäkring meddelas av länsrätt som första instans och verkställs av kronofogdemyndighet. V- Betalningssiikringen innebär att gäldenären inte får. till skada för det atlltnåinnzt. förfoga över den egendom som omfattas av beslutet och medför också att staten får förmänsrätt i egendomen. Förmânsrätten gäller från den dag då beslutet om betalningssäkring verkställdes och får åberopas vid efterföljande utmätning och i gäldenärens konkurs. Betalningssäkringslagen har varit i kraft sedan den l januari 1979. Enligt vad jag har erfarit är erfarenheterna på fältet av betalningssäkringen pâ det hela taget positiva. Den har haft stor betydelse när det gäller att stärka det ttllntännzts ställning och förhindra skatteundandragande. Lagen har emellertid också fatt kritik. l olika sammanhang har sålunda framhällits att det förekommit att betalningssäkringsbeslut varit felaktiga och att detta medfört ekonomiska förluster för de drabbade. l en motion (l983/84:947) till 1983/84 ärs riksdag yrkades att betalningssäkringslttgen skulle utvärderas. Motionärerna åberopade ett uttalande som kammarrätten i Stockholm hade gjort i ett li remissyttrande över eko-kommissionens betänkande (SOU 1983:36) Effek- i tivare företagsrevision. Domstolen framhöll i det santmanhanget att den i mål om betalningssäkring mer än en gäng funnit att en person blivit felaktigt

1 139 Bilaga

utsatt för bctalningssiikring och att detta medfört att hans rörelsekapital beskurits och rörelsen därför måst läggas ned. Skattteutskottet uttalade att man inte kan bortse från den allvarliga kritik som framförts mot den praktiska tillämpningen av betalningssâkringslagen. Riksdagen begärde i enlighet med utskottets hcmställan att betalningssiikringsinstitulet skulle utvärderats (SkU 1983184545. rskr. 256). Jag delar uppfattningen att det bör göras en utvärdering och översyn av betalningssäkringslztgen. Uppdraget bör ges till en särskild utredningsman.

3 Uppdraget

Uppdraget bör som antytts omfatta en utvärdering av hur lagen har tillämpats. Därvid bör närmare undersökas bakgrunden till den kritik som framförts. Jag vill framhålla att betalningssäkringsinstitutet har visat sig vara ett verkningsfullt medel mot skatteundandragande åtgärder. De missförhållanden som har påtalats torde i allt väsentligt kunna hänföras till tolkning och tillämpning av enskilda bestämmelser i lagen. Även bristande utbildning och erfarenhet hos handläggarna och det förhållandet att det till en början har saknats kan ha bidragit till vägledande praxis en felaktig tillämpning. Utredningsarbetet bör därför utgå ifrån att de grundläggande i principerna den nuvarande lagen skall bibehållas. l det följande kommer jag att ta upp några punkter där särskilda problem föreligger. Mycket av kritiken mot betalningssäkringsinstitutet gäller den situation där betalningssäkring sker för en fordran som inte har fastställts. l dessa fall måste domstolen dels pröva om det finns gmnd för fordringen. dels bestämma det belopp till vilket fordringen kan antas bli fastställd. l det stora flertalet situationer torde domstolen ha goda förutsättningar att bestämma om en fordran föreligger och även dess belopp. Men det har enligt vad jag erfarit förekommit fall där det lång tid efter det att beslutet om betalningssäkring verkställts visat sig att det betalningssäkrade beloppet varit alltför högt. Utredaren bör därför undersöka om de beviskrav som för närvarande finns för betalningssäkring är till fyllest. I detta sammanhang skall framhållas att det är väsentligt att den tid som förflyter mellan betalningssåkringen och det att fordringen fastställs år så kort som möjligt. Enligt nuvarande regler handläggs målet om betalningssäkring skilt från skattemålet. Även om det i administrativ ordning utfärdats regler om att skattemål angående fordran som har betalningssäkrats skall behandlas med förtur finns exempel på att det tagit mycket lång tid innan gäldenärens skuld fastställts. Det kan ifrågasättas om det är tillräckligt med administrativt utfärdade Utredaren bör skyndsamhetsregler. överväga denna fråga.

l sou 1937:75 140 Bilaga

Utredaren bör ocksä övervägzi och lämna förslag om vilka regler och rutiner som skall gälla för bl.a underrättelser mellan lverörtlai myndigheter i de fall beskattningsbeslut meddelas eller annat inträffar som bör föranleda en begränsning av en redan beslutad betalningssiikring. Enligt uppgift har det i den [Ifüklläkll tillämpningen förekommit misstag på detta område. Som villkor för ett beslut om betalningssäkring gäller hl.a. att det finns en páttaglig risk för att gäldenáiren inte kommer att betala fordringen. I risk Prfivningen av frågan huruvida påtaglig föreligger kan vara svär att göra. En relativt omfattande dokumentation är nödvändig. Dä länsrätten ställs inför denna frägai har vanligtvis - med hänsyn till att en eventuell m « verkställighet skulle kunna försválras - nägon kontakt med gäldenären inte - _.. tagits. Länsrätten blir i sådana fall hänvisad till den utredning som presenteras av det allmänna ombudet. Särskilt gäller detta vid interimistiska beslut. Vid översynen av betalningssäkringslagcns bestämmelser bör utredaren särskilt undersöka hur denna riskbedömning har skett och om det ñnns anledning att. göra några ändringar i lagen på denna punkt. Finns anledning att ändra lagen skall utredaren framlägga förslag till sådana åindringar. Betalningssäkring utgör ett omfattande ingrepp i gäldenärens förmögenhetssfär. Det är därför av stor vikt att de tjänstemän som i olika situationer är

vwz0zøL7m vNv7›ç^p-v.%

behöriga att utreda och besluta i fragor om betalningssäkring är kvalificerade. Utredaren bör studera dessa kompetensfrågor och överväga om och i så fall föreslå hur befattningshavarkretsen lämpligen skall begränsas. De allmänna bestämmelserna i 10 och 18 §§ förvaltningsprocesslagen (l97l:29l) om kommunikation gäller även i mâl om betalningssäkring. Det ligger i sakens natur att de i dessa bestämmelser angivna undantagen från skyldigheten att kommunicera ofta behöver tillämpas vid länsrättens handläggning av mål om betalningssäkring på grund av risken att gäldenären skall föra undan sin egendom. Länsrätten kan alltså slutligt besluta om

hetsilningssåikring utan att gäldenären fått tillfälle att yttra sig. överklagas ett

säitlnnl beslut kommer argumentationen att äga rum i kammarrätten. l

i

praktiken förskjuts alltså processen i dessa fall till andra instans. Länsrätten

v,...

.M har ocksa möjlighet att meddela ett interimistiskt beslut om betalningssäk-

i

ring (in ä). (Överklagas det interimistiska beslutet är det naturligt att

l gáildenáiren koncentrerar sin argumentation pä detta mål. Även här förskjuts ;alltsa processen till andra instans. Det är naturligtvis inte tillfredsställande

i

um instansønrdningsprineipen urholkas. Utredaren bör vid översynen av de proeessuella reglerna undersöka möjligheterna att komma till rätta med detta problem oeh lämna förslag till eventuella ändringar. Regeringen har i en den ll september 1986 beslutad Iagrådsremiss lagt fram ett principfilrslaig till ett nytt taxeringsförfarande. En proposition i ämnet beräknas kunna zivlämnas inom kort och riksdagen torde ta ställning till principlörslaiget under hösten 1986. Utredaren bör undersöka om det nya

sou 1987:75

Bilaga 1

taxeringsförfztraindet bör föranleda några ändringar beträffande betalningssäkringen. Justitiekanslern har i ett beslut den l9 december l983 ett prövat skadeständsanspråk på grund av felaktig hantering av medel som omhändertagits genom bctalningssäkring. Bakgrunden var att betalningssäkring hade verkställts med högre belopp än som svarade mot den slutligt fastställda skatten. Att det vid äterhetalningen inte utgick någon ränta ansågsi och för sig inte skadeständsgrundande. eftersom någon uttrycklig skyldighet att göra medlen räntebärande inte hade åsidosatts. Men justitiekanslern uttalade sig för att det bör införas en skyldighet för kronofogdemyndigheterna att göra medel som omhändertas vid verkställighet av betalningssäkring räntebärande. Jag delar justitiekanslerns uppfattning i frågan. Det bör ankomma på utredaren att föreslå erforderliga bestämmelser. Utredaren bör även i övrigt överväga och lämna förslag om vad som bör göras i fråga om egendom som betalningssäkrats så att egendomens värde inte försämras. Utredaren bör också ;wrövanom det finns :inledning att införa några särskilda regler om ersättning för förluster som en gäldenär kan ha åsamkats i samband med betalningssäkring. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och vara avslutat senast den l oktober 1987.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen 0976:119) - med uppdrag att göra en översyn av betalningssäkringslagen, att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt den särskilda utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

i

5 Beslut l l Regeringen ansluter sig till föredragande ns överväganden och bifaller hans

I hemställan. i (Finansdepartementet)

i

i

l

Bilaga 2

BETALNINGSSÄKRINGSLAGSTIFTNINGEN

Syftet med betalningssäkring är att i en risksituation tillfälligt trygga det allmännas fordringsansprák till dess att fordringen frivilligt betalas eller kan drivas in.

Betalningssäkring är en säkerhetsåtgärd och inte något substitut för utmätning. För att det allmänna skall kunna få betalning ur den säkrade egendomen måste den först utmätas.

Det allmänna kan använda sig av betalningssäkring vid i stort sett all statlig uppbördsverksamhet inom området för skatter, tullar och avgifter.

Beslut om betalningssäkring meddelas av länsrätt på framställning av ett särskilt förordnat allmänt ombud. Beslut verkställs av kronofogdemyndighet.

1.1 Förutsättningar för betalningssäkring

En grundläggande förutsättning för betalningssäkring är att det föreligger en fordran på skatt, tull eller avgift. Fordringen skall uppgå till ett betydande belopp. Om flera fordringar finns mot samma gäldenär skall de tillsammans uppgå till ett betydande belopp.

146 2 Bilaga

För att fordringsbeloppet skall anses betydande bör det i normalfallet i vart fall överstiga ett basbelopp enligt AFL.

Är fordringen hänförlig till en viss tidsperiod skall denna ha gått till ända eller fordringen dessförinnan ha förfallit till betalning, för att betalningssäkring skall kunna ske.

Om fordringsbeloppet inte är fastställt får beslut om betalningssäkring avse det belopp till vilket fordringen med hänsyn till omständigheterna kan antas bli fastställd. En fordran anses vara fastställd när den inom det ordinarie förfarandets ram genom uttryckligt beslut eller på annat sätt har bestämts till det belopp som gäldenären har att betala. I det fall beloppet beräknas på grundval av taxering eller liknande skall med fastställelse förstås debiteringen av skatten eller avgiften.

Frågan om det finns grund för fordringen skall avgöras med ledning av de materiella och processuella bestämmelser som gäller för att fastställa fordringen. Det skall vid en sådan prövning med skäl kunna antas att föreliggande omständigheter grundar betalningsskyldighet till det allmänna. Fordringsbeloppet skall bestämmas efter en skälighetsbedömning. Det mått av bevisning som skall presteras för att ett beslut om betalningssäkring skall få fattas är avhängigt av hur långt en eventuell granskning eller i förekommande fall taxering eller fastställelse av avgiftsunderlaget har framskridit.

Det skall föreligga en påtaglig risk för att gäldenären inte kommer att betala fordringen. Uttrycket påtaglig risk innebär att risken för att gäldenären inte kommer att betala fordringen skall kunna beläggas i det särskilda fallet. Omständigheterna måste tala för att det finns risk för att gäldenären inte kan eller

2 147 Bilaga

vill göra rätt för sig. I den helhetsbedömning som skall göras av gäldenärens förhållanden för att fastställa om villkoren för beslut om betalningssäkring föreligger skall således en konkret risk för utebliven betalning kunna konstateras.

Om gäldenären har underlátit att deklarera eller fullgöra sin uppgiftsskyldighet på annat sätt, kan det tala för att han inte heller kommer att fullgöra sin be- › talningsskyldighet. Det gäller särskilt om förhållandena tyder på att han medvetet har försökt att undgå beskattning för viss inkomst eller förmögenhet.

Det kan också vara så att omständigheterna pekar på att gäldenären avser att göra sin egendom oátkomlig för en kommande verkställighet. Han kan t.ex. överlåta tillgångar pá familjemedlemmar eller andra närstående personer. Vidare kan det komma fram att han planerar att flytta utomlands. Dessa omständigheter, sammanta-

get med det faktum att fordringen betydligt överstiger

, vad gäldenären normalt brukar vara skyldig i skatt torde ofta vara tillräckligt för att riskrekvisitet x _ skall vara uppfyllt. Om gäldenären tidigare har visat betalningsovilja och försökt att komma från sina betalningsförpliktelser eller har bristfälliga räkenskaper är också det av betydelse för riskbedömningen.

Beslut om betalningssäkring kan meddelas även vid befarad betalningsoförmåga, om denna inte är enbart tillfällig. Gäldenärens vilja att göra rätt för sigår alltså inte i och för sig avgörande.

Vid bedömning av riskrekvisitet i fråga om juridiska personer skall hänsyn också tas till omständigheter som rör företrädaren för den juridiska personen. Hur denne skött sina áligganden i andra betalningssammanhang har betydelse för bedömningen.

ä sou 1987:75

Bilaga 2

1.2 Handläggningen av betalningssäkringsmål

Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt som är i fråga om gäldenärens taxering till skatt enbehörig ligt lagen om statlig inkomstskatt för det år då framom betalningssäkring görs. Det innebär att ställning som regel företas av länsrätten i det län prövningen där är mantalsskriven eller har sitt säte gäldenären det år då framställningen ges in. Görs exempelvis framställning om betalningssäkring under år 1987 är det den länsrätt som har att pröva besvär över 1988 års taxering som är behörig att pröva framställningen. Om det inte finns någon länsrätt som är behörig enligt denna exempelvis vid framställning om betalregel, avseende handelsbolag, skall målet prövas ningssäkring av länsrätten i det län där verkställigheten av beslutet Är gäldenären inte för kan äga rum. skattskyldig inkomst i Sverige, är länsrätten i Stockholms län behörig att pröva frågan om betalningssäkring (RÅ 1986 ref. 103).

I är länsrätten domför med ordbetalningssäkringsmål föranden ensam om det inte är påkallat av särskild anatt målet av fullsutten rätt (18 § ledning prövas tredje stycket 2. AFDL).

Mål om betalningssäkring handläggs enligt bestämmelserna i FPL med de inskränkningar och tillägg som föreskrivs i BtSL.

det fara för att lös egendom som kan bli Föreligger föremål för undanskaffas, får betalningssäkring ta egendomen i förvar. Han skall granskningsledare omedelbart anmäla förvarstagandet till allmänna ombu- Denne skall om egendomen skall bli det. genast pröva kvar i förvar. Beslutar allmänna ombudet att egendomen skall bli kvar i förvar skall han snarast göra framhos länsrätten. Gör han ställning om betalningssäkring

inte sådan eller lämnas framställ-

någon framställning

sou 1987:75 Bilaga 2 149

ningen utan bifall, skall egendomen omedelbart återställas.

Bestämmelserna i 10 och 18 §§ FPL om kommunikation gäller i mål om betalningssäkring. Undantagsreglerna tillämpas emellertid ofta på grund av risken att gäldenären skall göra sin egendom oåtkomlig.

Ä I de flesta fall är det angeläget att höra gäldenären i målet trots att det finns skäl mot kommunikation. Rätten har då möjlighet att meddela ett interimistiskt beslut om betalningssäkring utan föregående kommunikation. Sedan beslutet har verkställts kan gäldenären beredas tillfälle att yttra sig i målet innan det avx x görs slutligt.

i

Gäldenären eller allmänna ombudet kan hos länsrätten

E begära att beslutet om betalningssäkring omprövas.

i Rätten att begära omprövning är inte tidsbegränsad. ä Ett beslut om betalningssäkring

f skall efter yrkande av

å någon av parterna hävas när det inte längre finns skäl för beslutet eller beslutet av annan anledning inte längre bör kvarstå. Är förutsättningarna för betalningssäkring inte längre uppfyllda skall beslutet gii l vetvis hävas. Samma sak gäller om kronofogdemyndigheten har tagit emot erbjuden säkerhet för betalning av

i Beslutet skall också hävas om det vid

fordringen. verkställigheten visar sig att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar.

Talan mot länsrättens beslut förs hos kammarrätten.

1.3 Delgivning och verkställighet

Bestämmelserna om underrättelse om beslut i 31 § FPL gäller i princip beträffande beslut om betalningssäkring. Det lagrummet gäller emellertid endast beslut

150 2 Bilaga

rätten avgör mälnt. Av 8 § utHL frnmqår att varigenom också interimistiska beslut om bvtnlninqssäkring skull delges gäldenäron. Kan det befaras att qunumförundvt av beslutet skulle avsevärt försvåras qnnum att hvslutet delges innan det verkställs, hvhövvr hnslutvt inte delges före förrättningen. I sådana full skall kronofogdemyndighet anlitas för dnlgivningcn (9 § BtSF). Länsrätten skall meddelas när delgivning har skutt.

Beslut om betalningssäkring får verkställas genast, dvs. oberoende av att gäldenären har anfört besvär över beslutet eller att besvärstiden inte har löpt ut. Enligt 28 § FPL äger emellertid kammarrätt och regeringsrätten förordna att vidare åtgärd för verkställighet inte får ske.

Det ankommer på allmänna ombudet att hos kronofogdeverkställighet av beslutet om bemyndigheten begära Behörig kronofogdemyndighet är den talningssäkring. som har att driva in den aktuella fordringen, alltså i de flesta fall kronofogdemyndigheten i det distrikt där gäldenären har sitt hemvist.

Beslut om betalningssäkring skall i princip verkställas i den ordning och enligt de villkor som gäller vid för den fordran, vars betalning beslutet avutmätning ser att säkerställa. Verkställighetsförfarandet är i korthet detta.

skall underrättas i förväg om att Gäldenären i princip verkställighet skall ske. Föreligger det risk att gäldenären skaffar undan eller förstör egendom eller är saken eljest brådskande behöver han inte underrättas. Verkställighet får ske utan hinder av att gäldenären inte är såvida det inte anses nödvändigt . närvarande, att han får tillfälle att yttra sig vid förrättningen.

Vid skall föras protokoll. Gäldenären är förrättning att lämna om sina som skyldig de uppgifter tillgångar

2 151 Bilaga

behövs i målet. Kronofogdemyndigheten får hålla förhör med gäldenären, Myndigheten får förelägga gäldenären att vid vite inställa sig till sådant förhör. Även tredje man, som är skyldig att lämna upplysningar, får vid vite kallas till förhör.

Vid förrättningen skall i första hand tas i anspråk egendom som kan användas för att betala fordringen med

E minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäl-

Å denären. Om egendom har tagits i förvar, bör kronofog- N demyndigheten i första hand undersöka om denna egendom skall tas i anspråk för betalningssäkringen. Saknar\ gäldenären utmätningsbar egendom skall kronofogdemyndigheten meddela detta till allmänna ombudet.

Sedan kronofogdemyndigheten har bestämt vilken egendom som skall omfattas av åtgärden skall egendomen förklaras vara ianspráktagen genom betalningssäkring. Egendomen skall därefter säkras och värderas.

I regel skall lös egendom säkras genom att den tas om hand och förs från platsen. Pengar och löpande papper skall alltid tas i förvar. Enkla skuldebrev eller kontrakt skall om möjligt tas om hand. Dessutom skall sekundogäldenären meddelas förbud att betala till annan än kronofogdemyndigheten. Lösöre får lämnas kvar hos gäldenären, om det kan ske under betryggande former. i Tas inte egendomen om hand, skall den förseglas eller märkas som betalningssäkrad, om det inte framstår som obehövligt. säkrad egendom, som inte tas i förvar eller förseglas, får användas av gäldenären, om inte kronofogdemyndigheten beslutar annat. Innehar tredje man gäldenärens lösa egendom med rätt att behålla den, skall han meddelas förbud att utge egendomen eller vidta annan åtgärd med den till skada för det allmänna.

Tas fast egendomj.anspråk genom betalningssäkring skall kronofogdemyndigheten genast underrätta inskriv-

152 2 Bilaga

ningsmyndigheten, som har att anteckna betalningssäkringen.

Gäldenären skall delges bevis om verkställd betalningssäkring.

Besvär över kronofogdemyndighetens beslut rörandeverkställigheten förs hos hovrätten.

1.4 Rättsverkningar

Ett verkställt beslut om betalningssäkring inskränker förfoganderätt över egendomen. Vidare uppgäldenärens kommer förmánsrätt för det allmänna i egendomen.

Inskränkt förfoganderätt

När egendomen har tagits i anspråk genom betalningsfår inte överlåta egendomen eller säkring gäldenären till skada för det allmänna på annat sätt förfogaöver egendomen. Kronofogdemyndigheten får medge undantag från förfogandeförbudet om särskilda skäl föreligger. att undantag kan finnas t.ex. om viss Anledning medge bör säljas och bytas ut mot annan egendom lämpligen egendom som i stället får omfattas av betalningssäkringen.

Skada för det allmänna uppkommer b1.a. när förfogandet över medför en förmánsrätt i egendomen som egendomen företräde vid eller konkurs framför det äger utmätning allmännas förmånsrätt på grund av betalningssäkringen. som betalningssäkrats får sålunda inte Lös egendom om det inte görs förbehåll om företräde pantsättas, för det allmännas rätt på grund av betalningssäkring- Däremot finns det inte något hinder att meddela en. i den egendomen eller företagsinteckning ianspråktagna att inteckna en fastighet som har betalningssäkrats

Bilaga 2

eftersom dessa säkerheter ges förmánsrätt efter betalningssåkring. Har betalningssäkring verkställts i del av fastighet gäller emellertid enligt 22 kap. 3 S 6. JB att inteckning får göras endast om kronofogdemyndigheten medger det.

Om betalningssäkring har skett i en fastighet skall gäldenären på anmodan lämna över de pantbrev som han innehar. I regel får han bo kvar i fastigheten och uppbära normal avkastning av den.

Lös egendom som hastigt faller i värde eller behöver

i

alltför kostsam vård får säljas genom kronofogdemyn-

l

dighetens försorg.

i rätt att vidta de

; Kronofogdemyndigheten äger åtgärder som behövs

i

beträffande den betalningssäkrade egendomen för att det allmännas rätt skall tas till vara. Krono-

i fogdemyndigheten har i detta sammanhang samma befogen-

å heter som tillkommer gäldenären. Myndigheten får emellertid inte väcka talan vid domstol eller svara i mål i angående egendomen. Som exempel på åtgärd som får vidtas kan nämnas att kronofogdemyndigheten efter betal- ; ningssäkring av aktier kan bevaka den rätt som tillkommer de betalningssäkrade aktierna vid fond- eller I

i nyemission.

i

i Om gäldenär överlåter egendom som har tagits ianspråk genom betalningssäkring eller om han på annat sätt förfogar över sådan egendom till skada för detallmän-

na, kan han enligt 17 kap. 13 § brottsbalken (BrB)dömas för överträdelse av myndighets bud till böter el-

r

ler fängelse i högst ett år.

En rättshandling som strider mot förfogandeförbudet blir i princip ogiltig. Vid överlåtelse av lösöre som har betalningssäkrats kan emellertid godtrosförvärv göras under samma förutsättningar som i allmänhetgäller för sådant förvärv. Däremot kan godtrosförvärv

154 Bilaga 2 sou 1987:75

aldrig göras av en fastighet som har betalningssäkrats.

Förmånsrätt

Betalningssäkring ger förmánsrätt i den egendom som har tagits i anspråk.

Vid betalningssäkring av lös egendom inträder förmånsrätten i och med att beslutet verkställs. Förmånsrätt i fast egendom eller i här i riket registrerat skepp eller m.m. inträder däremot först när ett luftfartyg ärende angående anteckning av betalningssäkringen tas upp på inskrivningsdag.

Förmånsrätt av betalningssäkring ger företräpá grund de framför förmånsrätt på grund av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om betalningssäkring meddelades eller senare. Förmånsrätt på grund av betalningssäkring ger vidare företräde framför förmånsrätt av annan inteckning, vilken har på grund sökts samma inskrivningsdag som ett ärende om anteckom betalningssäkringen har tagits upp eller senaning re.

Förmånsrätt på grund av betalningssäkring får åberopas vid en senare utmätning för annan fordran i den betalom utmätningsfordrinqen har ningssäkrade egendomen, sämre förmånsrätt. Den del av köpeskillingen 50m på grund av förmånsrätten belöper på den betalningêâåkrade fordringen skall avsättas till dess fordringen har blivit fastställd och kan drivas in. j

Förmânsrätten får även åberopas i gäldenärens konkurs. Enligt 4 kap. 13 § andra stycket KKL gälleremellertid att förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om egendomen har tagits i anspråk senare än tre

Bilaga 2 månader före fristdagen, dvs. dagen då ansökan om att försätta gäldenären i konkurs kom in.

,

INTRESSANTA RÄTTSFALL

2.1 Riskrekvisitet

5 RÅ80 1:75. Gäldenären, som var företagsledare i ett i fåmansbolag, hade medverkat till att upprätta två s.k. , luftfakturor på 23.000 kr och 60.000 kr. I målet hade i framskymtat att gäldenären när han drev ett annat fö- ? skulle ha orsakat det allmänna förluster. Gälderetag nären reste invändningar mot detta och framhöll att N han inte låtit sig personligen komma någon betalnings- ? anmärkning till last. Regeringsrätten fann att framför allt gäldenärens förehavanden med de falska fakturorna samt storleken av det belopp som dessa tillsammans uppgick till utgjorde tillräcklig anledning till att anta att påtaglig risk förelåg att gäldenären inte skulle komma att betala det allmännas fordringar.

RÅ83 Aa 29. Gäldenären bedrev kreaturshandel och skogsbruk. Betalningssäkring hade.skett till ett belopp av 76.543 kr med anledning av uppgifter som kommit fram i samband med en kontrollaktion mot gäldenären. Regeringsrätten fann, delvis med beaktande av att N gäldenären enligt vad som framkommit hade betydande t förmögenhetstillgångar och inte tidigare visat betalningsförsummelse för det allmännas fordringar, att tillräcklig grund för beslut om betalningssäkring inte förelåg.

RA84 2:26. Gäldenären var delägare och företagsledare 1 ett aktiebolag. Vid revision hos bolaget hade konstaterats att vissa försäljningslikvider inte hade redovisats och att gäldenären tagit ut kapitalvaror ur bolaget utan att erlägga ersättning. Allmänna ombudet hävdade att tillkommande skatt skulle komma att debiteras gäldenären med 204.569 kr. Gäldenären medgav att likvider om tillhopa 19.998 kr inte hade redovisats. Han lämnade vidare obestritt påståendet om ett varuuttag på 12.400 kr. Regeringsrätten konstaterade att det av utredningen framgick att gäldenären hade bankmedel på ca 100.000 kr samt att han hade fastigheter vilkas värde sammanlagt torde motsvara det allmännas fordran. Utredningen gav inte vid handen att gäldenären i öv-

Bilaga 2

rigt inte skött sina betalningar av avgifter och skatter. Vid en helhetsbedömning av gäldenärens förhållanden fann regeringsrätten att det inte förelåg påtaglig risk för att det allmännas fordringar inte skulle betalas.

RÅ84 Aa 50. Gäldenären var ett aktiebolag i byggvarubranschen och identisk med det i det föregående rättsfallet förekommande bolaget. Betalningssäkring meddelades för att säkerställa betalning för tillkommande inkomstskatt och mervärdeskatt jämte avgifter till ett av 179.365 kr. Regeringsrätten ansammanlagt belopp förde bl.a.: Den omständigheten att bolagets delägare underlåtit att i bolagets räkenskaper redovisa försäljningslikvider och varuuttag till betydande belopp ger i och för sig anledning att ifrågasätta delägarnas att rätt för sig gentemot det allmänna. Bevilja göra slut om betalningssäkring får emellertid fattas endast risk att inte kommer om påtaglig föreligger gäldenären att betala fordringen. Såvitt framgår av utredningen har inte tidigare visat betalningsovilja eldelägarna ler sökt undgå sina betalningsförpliktelser och de har tillsammans inte obetydliga förmögenhetstillgångar. Bolaget har numera på spärrat konto i bank inbetalat 100 000 kr av det beräknade fordringsbeloppet, 197 365 kr, varav 76 234 kr avser genom slutligt beslut fastställd fordran på mervärdeskatt. - Vid en helhetsbeav bolagets och delägarnas förhållanden har dömning inte framkommit sådan påtaglig risk för betalningsunderlåtelse som fordras för beslut om betalningssäkring.

RÅ84 Aa 152. Gäldenären hade underlåtit att redovisa en realisationsvinst vid en fastighetsförsäljning. Skattefordringen beräknades till 85 000 kr. Regeringsrätten konstaterade att det i målet om eftertaxering och vid husrannsakan hos gäldenären hade framkommit brister i underlaget för deklarationen och väsentliga att han hade lämnat oriktiga och ofullständiga uppgifter om sina skattepliktiga förmögenhetstillgångar. Vidare av utredningen att det aktuella skatteframgick översteg vad gäldenären normalt beloppet betydligt brukar vara skyldig i skatt. Regeringsrätten ansågmed hänsyn till dessa omständigheter och vad som i övrigt förekommit i målet att påtaglig risk förelåg för att skatteskulden inte skulle betalas.

RA84 Ba 20. Gäldenären var ett aktiebolag som bedrev restaurangrörelse. Framställningen om betalningssäkett sammanlagt fordringsbelopp på 43.000 kr ring avsåg avseende tillkommande mervärdeskatt och tillkommande arbetsgivaravgifter m,m. I revisionspromemoria uppgavs att bolaget underlåtit att i rörelsen redovisa intäkter medåtminstone1.000.000 kr. De oredovisade intäkterna skulle ha använts för att betala s.k. svarta lö-

Bilaga 2

ner för de anställda. Bolaget godtog inte beräkningen av oredovisade intäkter och bestred att svarta löner betalts ut. Regeringsrätten fann att det med hänsyn till storleken av fordringarna och till vad som framkommit vid polisförhör med nuvarande och tidigare delägare i bolaget förelåg påtaglig risk att bolaget inte skulle komma att betala fordringarna. - Vid polisförhören hade delägarna vidgått att svarta löner hade betalats ut.

2.2 Beviskravet vid betalningssäkring för icke E I fastställda fordringar

RA80 2:29 och RA80 Ba 80. Vid taxeringsrevision ansåg sig granskningsmännen, enligt en s.k. informationspromemoria, ha funnit ett antal falska fakturor som kost- N nadsförts i det granskade bolagets räkenskaper. All- ; männa ombudet hävdade att företagsledaren tillgodo- N de medel som bolaget betalt ut med stöd av gjort sig § fakturorna och att han skulle beskattas för dessa me- E del såsom för lön (notismålet). Allmänna ombudet gjori de vidare gällande skattekrav avseende den ingående mervärdeskatt på fakturorna vilken kommit bolaget tillgodo (referatmålet). Avgörande för bedömningen av de båda målen var alltså om fakturorna skulle komma att bedömas som falska. Den bedömningen skulle slutligen få göras i en eftertaxeringsprocess. Påståendena om de falska fakturorna hade lämnats av företagsledare i de bolag som utställt fakturorna. Det granskade bolaget och dess företagsledare bestred att fakturorna var falska och kom med bemötanden på ett flertal punkter. - Regeringsrättens majoritet förklarade att den föreliggande utredningen inte med tillräcklig grad av säkerhet kunde antas grunda fordran på skatt. En ledamot var skiljaktig beträffande motiveringen och menade, kort uttryckt, att allmänna ombudet inte hade ; presenterat de grundläggande uppgifter som erfordrats för att bedöma skattekraven. En annan ledamot var N beträffande slutet. Han yttrade bl.a. att skiljaktig j det material rörande bolagets och företagsledarens \ förhållanden som skulle bedömas inte behövde innefatta 1 något fullständigt klarläggande av att ytterligare 7 skatt skulle komma att påföras. Det var tillräckligt med en viss grad av sannolikhet för beslut om betal-

L sattes beviskravet alltför skulle

ningssäkring. högt, bestämmelserna om betalningssäkring inte kunna komma

E

att tillämpas i praktiken på fordringar som inte var ! fastställda. Vid en samlad bedömning av utredningsmal terialet kunde det med skäl antas att omständigheter- I na grundade skattskyldighet. Storleken av fordringarr 7 na kunde skäligen beräknas i enlighet med länsrättens beslut.

160 2 Bilaga

RÅ80 1:75. Gäldenären, som var företagsledare i ett fämansbolag, hade medverkat till att upprätta s.k. luftfakturor. Han påstod emellertid att bolaget haft icke bokförda avdragsgilla kostnader som uppgick till stora - beträflika belopp. Regeringsrätten yttrade fande frågan om någon skattefordran skulle uppkomma bl.a. att vad gäldenären hade anfört - särskilt vid det förhållandet att han vidgått sin medverkan i upprättandet av falska fakturor - inte kunde leda till att fordringsanspråken skulle betraktas som så osannolika att till inte de med hänsyn omständigheterna kunde antas bli fastställda.

RA84 2:26.Vid taxeringsrevision hade det enligt allmanna ombudet kommit fram att vissa försäljningslikvider inte redovisats i det granskade bolagets räkenska- Det hade vidare enligt allmänna ombudet konstateper. rats att gäldenären,som var företagsledare i bolaget, hade ut ur bolaget utan att han ertagit kapitalvaror lagt ersättning. Han medgav att vissa försäljningslikvvider inte hade redovisats och lämnade påståendet om varuuttag obestritt. - Regeringsrätten, som undanröjde betalningssäkringen eftersom det inte fanns påtaglig risk för att gäldenären inte skulle komma att betala fann vad gäller fordringsbeloppet att det fordringen, inte kunde anses osannolikt att fordringsanspråket till stor del skulle komma att fastställas.

RA84 Ba 20. Gäldenären var ett aktiebolag som bedrev Enligt en av allmänna ombudet åberestaurangrörelse. revisionspromemoria hade bolaget underlåtit att ropad redovisa betydande intäkter från lunchservering och De redovisade lunchintäkterna hastarkölsförsäljning. med ledning av de av granskningsmännen uppskattats gjord kassakontroll och beräknad åtgång av lunchdrycker. Starkölsförsäljningen hade beräknats med beaktande och redovisad De oredoviav gjorda inköp försäljning. sade intäkterna påstods av det allmänna ha använts till att betala svarta löner. Framställningen om betalningssäkring avsåg tillkommande arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt m.m. beloppen. Bopå de oredovisade inte beräkning av rölaget godtog granskningsmännens relseintäkten och bestred att svarta löner hade betalts ut. - Regeringsrätten yttrade bl.a. att den utredning som allmänna ombudet hade åberopat gav vid handen att underlåtit att redovisa intäkter bolaget till avsevärda och att bolaget överfört dessa belopp oredovisade intäkter till och anställda i delägare form av svarta löner. Mot den bakgrunden fick det anses sannolikt att allmänna ombudets fordringsanspråk skulle komma att fastställas.

Bilaga 2

PRINCIPFÖRSLAGET TILL ETT NYTT TAXERINGS- FÖRFARANDE

Det ingår i utredningsuppdraget att undersöka om principförslaget till ett nytt taxeringsförfarande bör föranleda några ändringar i BtSL. I denna bilaga lämnas därför en kortfattad redogörelse för innehållet i principförslaget.

Riksdagen antog i december 1986 regeringens principförslag till ett nytt taxeringsförfarande (prop. 1986/87:47, SkU 11, rskr. 95). Principförslaget är ett led i strävandena mot ett i hela landet enhetligt och , konsekvent uppträdande från skattemyndigheternas sida gentemot de skattskyldiga. Förslaget ger också större möjligheter att snabbt få felaktiga taxeringsbeslut rättade.

Principförslaget innebär i huvudsak följande.

Beslut om taxering skall fattas av de lokala skattemyndigheterna och länsskattemyndigheterna. Ocksålänsskattemyndigheterna blir behöriga att meddela beslut om skattetillägg och förseningsavgift liksom beräkning av pensionsgrundande inkomst och egna avgifter.

De nuvarande taxeringsnämnderna ersätts med förtroendeorgan, kallade skattenämnder, som skall ingå i skattemyndigheterna. Skattenämnderna skall för myndigheternas räkning fatta beslut i ärenden där ett behovav insyn och inflytande för lekmängörsig gällande. I andra fall skall tjänstemännen fatta besluten.

162 Bilaga 2

Skattemyndigheterna får väsentligt utvidgade möjligheter att ompröva sina beslut. Den skattskyldige får inom fem år efter taxeringsårets utgång begära omprövning av skattemyndighetens beslut. Några särskilda krav för rätt till omprövning pá den skattskyldiges initiativ skall i övrigt inte ställas. Omprövning pá den skattskyldiges initiativ av samma års taxering och även av samma sakfrága kan ske flera gånger under förutsättning att saken inte har prövats av domstol.

Beslut om taxeringsändring på skattemyndighetens initiativ till den skattskyldiges fördel får fattas inom fem är efter taxeringsâret utan begränsningar.

Beslut om taxeringsändring till den skattskyldiges nackdel får fattas inom ett år efter taxeringsårets utgång.

För det fall att den skattskyldige inte har deklarerat i rätt tid skall särskilda regler gälla. Skattemyndigheten skall i dessa fall oberoende av om förutsättningarna för eftertaxering föreligger ha möjlighet att besluta om taxeringsändring till den skattskyldiges nackdel under ett är efter det deklarationen lämnades in. Ändring får emellertid inte göras efter utgången av femte året efter taxeringsåret.

Den skattskyldige skall få överklaga skattemyndighetens beslut, om det gått honom emot, intill utgången av femte året efter taxeringsáret. För beslut som fattas strax före eller efter omprövningsperiodens utgång bör en särskild, relativt kort besvärstid löpa från delgivningen av beslutet. Skattemyndigheten bör i samband med att den tar emot ett överklagande vara skyldig att granska det överklagade beslutet och ändra beslutet om det framstår som oriktigt.

Skattemyndigheten skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering. Det allmänna kan emellertid

Bilaga 2

vända sig direkt till länsrätt med ett yrkande om eftertaxering för att undvika den fördröjning som en obligatorisk prövning av skattemyndigheten skulle ha inneburit om beslutet med all sannolikhet skulle ha överklagats.

Att föra det allmännas talan i skattemál skall i princip vara en uppgift för beskattningsmyndigheterna som sådana.

När den enskilde har överklagat ett skatteärende där beslut meddelats av länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet skall länsskattemyndigheten vara hans motpart i processen. Länsskattemyndigheten får om det är lämpligt utse tjänsteman hos den lokala skattemyn- E som har meddelat det beslutet att dighet överklagade

E

såsom ombud företräda det allmänna. iI › Talan om ändring av skattemyndighets beslut skall fö» ras av överordnad myndighet. Länsskattemyndigheten skall således få överklaga beslut av de lokala skattemyndigheterna medan riksskatteverket skall få överklaga beslut av länsskattemyndigheterna.

Frågan om sakprocess eller beloppsprocess skall utre- § das vidare.

siktet år inställt på att införa det nya förfarandeti sin helhet vid 1990 års taxering.

_ Bilaga 2

FÖRHÅLLANDENA I NÅGRA ANDRA LÄNDER

Norge

Förfarandet vid fastställelse och uppbörd av inkomstoch förmögenhetsskatt följer i stort sett de svenska reglerna. Fastställelse och uppbörd av mervardiavgifter sker i allt väsentligt enligt samma principer som gäller för mervärdeskatt.

För att säkra betalning av det allmännas anspråk på r skatt, tull och avgift får arrest och andra provisoriska åtgärder beviljas. Arrest kan avse egendom eller person. Åtgärden beviljas av den domstol som prövar talan om fordringen eller av en utsökningsdomstol.

Arrest på egendom får beviljas, om sannolika skäl för fordringen föreligger och om gäldenärens handlingssätt ger anledning att befara att en kommande verkställighet omintetgörs eller i väsentlig mån försvåras. Vid fara i dröjsmål får beslut om arrest meddelas även om anspråket inte har gjorts sannolikt. Sökanden har då att ställa säkerhet för den skada som kan komma att tillfogas motparten. Även i andra fall kan beslutet göras avhängigt av att sådan säkerhet lämnas.

Har arrest beslutats utan att sökanden har haft någon exekutionstitel eller innan talan har väckts i huvudsaken, skall domstolen på begäran av gäldenären fastställa en tidsfrist inom vilken sökanden skall väcka

166 2 Bilaga

talan. Väcks inte talan inom tidsfristen skall domstolen på begäran häva beslutet om arrest.

Beslutet om arrest innebär att gäldenären förlorarrätten att råda över den egendom som omfattas avåtgärden. Om beslutet tinglyses får det rättsverkan mot tredje man. Är arrestbeslutet tinglyst kan efterföljande panträtt i egendomen inte göras gällande mot arrestborgenären. Utmätning kan ske i arrestbelagd egendom. Arrest medför inte förmånsrätt.

Danmark

Förfarandet vid beskattning av inkomst och förmögenhet är i huvudsak utformat efter samma principer som det svenska. Det bör emellertid noteras att skattskyldig som avser att flytta utomlands är skyldig att före utresan avge deklaration avseende realisationsvinst samt betala den skatt som påförs honom i anledning av de- ç klarationen, oberoende av om skatten är förfallen till betalning.

Förfarandet vid fastställelse och uppbörd av mervärdeskatt liknar i allt väsentligt det svenska systemet. Det gäller även punktskatterna.

För att säkerställa betalning av det allmännas fordran på skatt, tull och avgift får arrest beviljas avseende gäldenärens egendom. Institutet motsvarar i princip de svenska reglerna om kvarstad i civilprocessen. Arrest på egendom medför inte skydd mot gäldenärens övriga borgenärer vid utmätning eller konkurs.

För att ett beslut om arrest skall få meddelas skall fordringen vara förfallen till betalning. Är fordringen inte förfallen till betalning får emellertid beslut om arrest meddelas, om det finns grund til at befrukte att gäldenären, genom att undanhållaeller bortföra

Bilaga 2

egendom, omöjliggör eller väsentligt minskar möjligheten att verkställa dom avseende betalning av fordringen. Är saken inte redan anhängiggjord vid domstol, skall sådan talan väckas inom en vecka.

Fråga om arrest prövas av fogden på ansökan av lokala skattemyndigheten. Har fogden beslutat om arrest kan gäldenären överklaga beslutet till domstol.

Beslut om arrest medför att gäldenären förlorar förfoganderätten över egendomen. Arrest som avser fast egendom måste tinglysas för att gälla mot godtrosförvärv.

Om sannolika skäl föreligger att den skattskyldige har gjort sig skyldig till brott mot skattekontrolloven, får beslag meddelas för att säkra betalning av skattebelopp av icke obetydlig storlek. Beslut om beslag meddelas av domstol och medför samma rättsverkningar som arrest.

Finland

Förfarandet vid taxering och uppbörd av inkomst och förmögenhet sker huvudsakligen efter samma riktlinjer som i Sverige.

Förfarandet vid fastställelse och uppbörd av omsättningsskatten uppvisar stora likheter med det svenska mervärdeskattesystemet. Även i fråga om punktskatterna och tullarna överensstämmer förfarandet i allt väsentligt med motsvarande svenska system.

Enligt lagen om säkerställande av skatter och avgifter i utsökningsväg får säkringsåtgärd för det allmännas fordringar pá skatt, tull och avgift beviljas av överexekutor. säkringsåtgärd innebär ett förbud för gäldenären att överlåta eller pantsätta egendom

168 2 Bilaga

som är föremål för Säkringsåtgärd medför inåtgärden. te förmånsrätt. Egendom som har belagts med sådan åt-

gärd får utmätas för annan fordran.

Beslut om säkringsåtgärd får meddelas om fordringsanhar sannolikt såväl till grunden som språket gjorts till och särskilda skäl föreligger att befara beloppet att undanhåller eller förstör sin egendom. gäldenären

i fråga om de två första villkoren är Utredningskravet om företrädare för det allmänna kan förete uppfyllda eller rapport, vari skatten begranskningsprotokoll räknats Särskilt skäl att befara att gälpreliminärt. denären undanhåller eller förstör egendom anses i reom denne har begått skattebrott. Att han -gel föreligga har försökt skattelag utgör däremot inte allkringgå tid grund för säkringsåtgärd.

Beträffande skatter och avgifter som återkommande debiteras, krävs att den fordran som skall säkerställas till osedvanligt stort belopp och att utredning uppgår företes om att den betalningsskyldige håller på eller

förbereder att skingra sin egendom.

får beviljas tidigast sex månader före Säkringsåtgärd av den tid inom vilken fordringen eller del utgången därav sannolikt kommer att uppbäras eller betalas. Åt-

till dess fordringen har betalats eller

gärden gäller har gjorts, dock högst ett år. Föreligger 4 utmätning får tiden med högst sex Ä det synnerliga skäl förlängas 2 i 4 månader. i 3 F a Överexekutor har rätt att bevilja s.k. provisoriskt › beslut om utan att höra den som berörs

säkringsåtgärd

Beslutet i tre veckor och kan efav åtgärden. gäller ter omprövning förlängas.

Bilaga 2

Myndighet som handlägger ärende angående debitering eller fastställande av fordran eller besvär över fordran får förordna att verkställigheten skall gå åter.

Förbundsrepubliken Tyskland

Direkt beskattning av fysiska personers inkomst sker genom den allmänna inkomstskatten. Skatten erläggs som preliminär skatt under inkomståret. Skatten fastställs slutligt genom ett taxeringsförfarande som grundas på den skattskyldiges självdeklaration. För skattskyldiga som endast har inkomster av anställning tas en definitiv källskatt ut genom arbetsgivarens försorg. Löntagare med högre inkomster taxeras emellertid. Under vissa förutsättningar kan löntagare medges jämkning av skatten.

Redovisning och inbetalning av omsättnings- och mervärdeskatt sker löpande för varje månad och efter varje kvartal. Efter utgången av kalenderåret skall den skattskyldige avge en årsdeklaration som utgör underlag för taxeringen. Därefter fastställs den skatt som skall erläggas. Under vissa förutsättningar får skattemyndigheten interimistiskt fastställa skatten.

För att säkra betalning av det allmännas fordringar på skatt, tull och avgift får skattemyndigheten förordna om dinglische Arrest på fast eller lös egendom. Beslut om arrest får meddelas av myndigheten om det kan befaras att en kommande verkställighet kommer att omintetgöras eller väsentligt försvåras.

Åtgärden får inte avse framtida anspråk. Det är emellertid inte nödvändigt att anspråket redan är beloppsmässigt fastställt. Det räcker att anspråket är välgrundat.

170 2 _ Bilaga

Vid bedömningen av om det föreligger förutsättningar för att besluta om arrest skall samtliga relevanta omständigheter beaktas. Att gäldenären har dålig ekonomi är inte ett tillräckligt skäl för beslut om arrest.

Arrest på lös egendom medför panträtt i egendomen. Egendomen får i princip inte användas av gäldenären. Arrest på fast egendom grundar genom anteckning i fastighetsbok säkerhetshypotek för fordringen.

Får arrestborgenären exekutionstitel för sin fordran räknas vid utmätning prioriteten från tidpunkten för beslutet om arrest.

Beslut om arrest får verkställas utan att den som berörs av åtgärden dessförinnan har hörts i ärendet.

För att säkra fullgörandet av det allmännas fordringskrav kan skattemyndigheten vidare hos domstol begära persönlicher Sicherheitsarrest“ av gäldenären. i a USA

Inkomstskattesystemet är grundat på ett deklarationsförfarande. Den skattskyldige skall själv räkna ut sin skatt. Löntagare källbeskattas.

Finner skattemyndigheten vid deklarationskontroll att för lite skatt har betalats in, uppmanas den skattskyldige att erlägga mellanskillnaden. Denne kan begära att skattemyndighetens beslut prövas av domstol. När besvärstiden har gått till ända utfärdar myndigheten ett slutligt beslut rörande skattebeloppets storlek. Beslutet rätt att inteckna den ger myndigheten skattskyldiges egendom. Om den skattskyldige har banktillgodohavande utfärdas vanligtvis levy på dessa. Det innebär en skyldighet för banken att överföra i i 3 1 e t

Bilaga 2

ifrågavarande belopp till skattemyndigheten. Försummelse i detta avseende från bankens sida år straffbar.

Anser skattemyndigheten att det föreligger ett omedelbart behov av att säkra betalning av skatt, får myndigheten fatta ett interimistiskt beslut härom när som helst under beskattningsförfarandet. Den skattskyldige uppmanas därefter att utan dröjsmål avge deklaration. På grundval av denna meddelas slutligt beslut. Den skattskyldige får överklaga beslutet hos domstol, vilket emellertid inte utgör hinder mot indrivning.

Vid sidan av dessa åtgärder får domstol besluta om förbud för gäldenären att lämna landet. Ett sådant beslut får meddelas om det föreligger ett omedelbart behov av att säkra skattenochdenna uppgår till betydande belopp.

BILAGA 3

i

VÅRA UNDERSÖKNINGAR M.M.

Vi har gjort två undersökningar. Den ena undersökning-

en avser själva betalningssäkringsprocessen och den

andra den efterföljande skatteprocessen. Undersökning-

arna bygger på uppgifter som har lämnats av de allmän-

P na ombuden, länsrätterna och de lokala skattemyndighez terna.

l

Vi vill emellertid inledningsvis redovisa i vilken om- Å fattning som betalningssäkring har kommit att använ- E das. I tabell 1 anges antalet inkomna betalningssäk- % rings- och bevissäkringsmål till länsrätterna fördela- E { de efter län och år. Bevissäkringsmålen uppgår i ge-

nomsnitt till ett tiotal per år i hela landet. Det bör § observeras att det varje gång en omprövning begärs av

ett beslut om betalningssäkring läggs ett nytt mål u inte mot antaupp. Antalet inkomna mål svarar därför i i let betalningssäkringsfall.

I Tabellen visar att antalet inkomna betalningssäkrings- › “ som flest år har mål, efter att ha varit 1983, sjunkit

kraftigt under senare år. Av tabellen framgår dessutom Ä en påtaglig skillnad mellan olika län vad gäller benä-

att använda

I

genheten betalningssäkring.

I I z I I 7 I

174 Bilaga 3

läbelll Anuet üüuxma uaalnüxpsäkrnxuál (hdd. baüsäür ring) till länsråtterna fniüade efter Himcth år

Ar

Län 791 80 31 82 83 84 as 86 872 Totalt

Stockholms 23 49 70 78 89 66 32 31 14 452 Uppsala 20 26 39 35 21 18 21 1 187 Södermanlands 14 12 13 15 16 17 4 9 1 101 Östergötlands 5 19 22 48 39 40 28 5 3 209 - 4 16 11 11 4 - - 55 Jönköpings 6 4 5 10 4 - 3 - 41 Kronobergs

Blekinge

Göuünrgscxm

1 Avser andra halvåret 1979. 2 Avser första halvåret 1987.

Bilaga 3

För att ge en bild av prövningen i kammarrätt finns i tabell 2 en redovisning av betalningssäkringsmál i kammarrätt under åren 1979 - 1986. Uppgifterna avser besvär av gäldenären över interimistiska beslut, slutliga beslut och omprövningsbeslut.

Tabell 2 Betalningssâlcrixmgslál i larmar-rått åren 1979 - 1986. - - E av -li 1 i KRNS KRIG KRNI KRSU IUPALT antal % antal % antal % antal % antal % Ej prövning 85 34 43 22 38 32 27 28 193 29 Ej ändring 99 39 114 57 58 48 41 42 312 47 Ändring helt eller delvis 68 27 42 21 24 20 29 30 163 24

252 199 120 97 668

F 1

E Av tabellen framgår att en förhållandevis stor del av 1 1 besvären (29 %) inte har prövats i sak. Den vanligaste i orsaken till det är att länsrätten sedan besvär kommit . 1 in till kammarrätten har ersatt det överklagade beslu- 1 tet med ett nytt beslut. Nästan vart fjärde beslut som har överklagats har ändrats till någon del.

i

5 Det bör noteras att varje överklagat beslut blir ett särskilt mål i kammarrätten. Ett mål i länsrätten kan

E

ge upphov till flera mål i kammarrätten. Man kan allt-

E

så inte genom att ställa tabell 1 mot tabell 2 få nå- : * säkert besked i betalningssäkgot om besvärsprocenten l ringsmål. 5 l 7 Undersökning av 1985 års betalningssäkringsbeslut t V

E I undersökningen ingår samtliga mål i vilka länsrätten meddelade det beslutet om betalningssåk-

E ursprungliga

under år 1985. Mål som avgjordes under år 1985

E ring

5 men gällde omprövning av betalningssäkringsbeslut som hade meddelats tidigare år finns alltså inte med. Undersökningen omfattar inte heller de omprövningar av

Bilaga 3

1985 års beslut som kan ha skett sedan det s.k. slutliga beslutet meddelades.

Det första beslutet

Länsrätterna behandlade 214 framställningar om betalunder år 1985. I tabell 3 redovisas länsningssäkring vis uppgifter som avser handläggningen och prövningen.

Beslut om betalningssäkring meddelades i 198 fall (93 %) utan att gäldenären hade fått tillfälle att yttra sig. I 189 mål (88 %) var det första beslutet ett interimistiskt beslut. Rätten hade i 196 mål (92 %) förordnat att beslutet inte behövde delges gäldenären innan förrättning för verkställighet ägt rum. Länsrätten biföll helt 202 (94 %) framställningar. Tio bifölls delvis och tvâ framställningar avslogs. Länsrätten ani båda fallen att riskrekvisitet inte var uppfyllt såg

SOU 1987: 75 3 Bilaga

mbe113 mrñlâqgzxingaxodtpzöwxüpilânsrâtt-fâstabe slutet

Antal Inte- Ej Del- Helt Del- AVf ram- rim. kottmu- giv- bi- vis slag ställ- beslut nioe- ning fall bi-

Kronobergs Kalmar 33 33 33 33 32 Gotlands

C-*COH-i

Blekinge

CCCOOC

i i Göteborgs och

i

Bohus län 33 b) N h) h.) w h.) LJ N i 1 .o ao .o W .n (D Älvsborgs

i

i Skaraborgs i i Värmlands i

nlåbxlmübxlnbUlUiko INJO-b-ICCCONO-á

i Örebro

-JDQOGIUTbUILH -lubxlmxltllbUiUi -hubxløUlLflbtnUi Obaxlkbxlbmwtø NCCCCCOCCCO

i Västmanlands

i

Kopparbergs

i Gävleborgs

i Västernorrlands

Jämtlands

i i Västerbottens

i i Norrbottens i Ibtalt 214 189 198 196 202 -n O k.)

Procent 88 93 92 94 U1

i

i

i

i

178 3 Bilaga

Av de 212 framställningar som bifölls helt eller delvis avsåg 190 (90 %) fordringar som inte var fastställda.

I mer än hälften av målen avsåg beslutet om betalningssäkring ett belopp mellan 100 000 kr och 500 000 kr. Den betalningssåkrade fordringen var i 30 fall större än 1 000 000 kr. I Stockholms län förekom elva sådana betalningssäkringar.

Tabell 4 Fördelningen av fordringsbeloppen - första beslutet

I flera fall omfattade beslutet om betalningssäkring

Övriga Handläggningstiden mellan allmänna ombudets ansökan och länsrättens avgörande var i genomsnitt tre dagar.

Bilaga 3 Besvär över interimistiskt beslut Av 189 interimistiska beslut överklagades 21 (12 %) till kammarrätten. Tabell 6 Besvär över interimistiskt beslut

Ej sakprövning

Nio mål prövades inte i sak. I sex fall var orsaken

till det att länsrätten hade avgjort målet slutligt innan kammarrätten hade hunnit att pröva det interi-

mistiska beslutet. Två besvär hade áterkallats. Ett § hade anförts för sent.

E

l

i Tio beslut ändrades inte. Ett ändrades delvis. Länsr rättens interimistiska beslut upphävdes alltså endast l i ett fall. Kammarrätten ansåg att riskrekvisitet in- E E

l te var uppfyllt.

r r l

ben genomsnittliga handläggningstiden i kammarrätten

l

för de sakprövande målen var fyra månader.

t

I Inget mål fördes vidare till regeringsrätten.

› I Slutligt beslut

I Vid slutligt beslut i länsrätten, dvs. sedan kommu-

I l nikationen i málet avslutats, upphävdes 37 beslut om f Dessutom ändrades 22 beslut delvis. betalningssäkring. Senare i framställningen redovisas skälen till dessa

beslut.

180 3 Bilaga

I 102 (54 %) av de mål i vilka interimistiskt beslut meddelats utan att gäldenären hade hörts, kom det inte in något yttrande från gäldenären inför den slutliga prövningen.

Besvär över slutligt beslut

Av de 214 betalningssäkringsmålen var två mål inte avgjorda i länsrätten vid halvårsskiftet 1987. Till kammarrätten överklagades 26 slutliga beslut.

Tabell 7 Besvär över slutligt beslut

Antal slutliga beslut 212 Antal besvär 26 Betalningssäkring hävd Betalningssåkring delvis hävd 10 Avslag Ej sakprövning

I tre av de fall betalningssäkringen upphävdes visades målen åter till länsrätten, varefter länsrätten beslutade om betalningssäkring för ett lägre belopp än tidigare.

Den genomsnittliga handläggningstiden i kammarrätten var omkring fem månader.

Regeringsrätten prövade inget mål.

Resultatet efter lagakraftvunna slutliga beslut

I tabell 8 redovisas i vilken utsträckning det allmännas ursprungliga framställning om betalningssäkring vunnit bifall efter lagakraftvunna slutliga beslut.

3 181 Bilaga

mbell8 ingefter s1ut1igabes1ut

Antal Helt Delvis Ej slut- bifall bifall betalliga till till ningssäkr. beslut urspr . urspr .

Kronobergs

Göteborgs och

Procent

3 Bilaga

Av tabellen framgår att var femte betalningssäkring har hävts. Endast en mindre del av hävningsbesluten kan emellertid sägas påvisa att förutsättningar för betalningssäkring inte har förelegat.

Tabell 9 Skälen för att häva betalningssâkringen

Antal Utmätningsbara tillgångar saknas eller

Ingen påtaglig fordran 5 Ingen áterkallad 7 Framställningen 43

Som en orsak anges i tabellen att framställningen har âterkallats. Det finns naturligtvis i varje enskilt mål ett konkret skäl till varför återkallelse har skett. Det har emellertid inte gått att få fram.

Riskbedömningen

Av 214 framställningar om betalningssäkring ogillades slutligen fyra av det skälet att det inte förelåg påtaglig risk för utebliven betalning.

I 106 mål (50 %) redovisades inte, varken i det interimistiska beslutet eller i det slutliga beslutet eller i därtill fogad handling, vilka konkreta omständigheter som påvisade att riskrekvisitet var uppfyllt.

I två av målen angav länsrätten att risken för utebliven betalning bestod i befarad betalningsoförmåga. I övriga mål där risken hade konkretiserats var såle-

Bilaga 3

des befarad betalningsovilja skälet till beslut om betalningssäkring.

Studie av taxeringsmål i vilka beslut om betalningssäkring meddelades under år 1982

Vi har med utgångspunkt i de beslut om betalningssäk- › ring som meddelades under år 1982 och avsåg fordran på

E

tillkommande skatt, studerat den efterföljande tax-

t

{ eringsprocessen. Dessutom har den efter avslutade tax- : eringsprocesser slutligt debiterade skatten jämförts med det av länsrätten ursprungligen beslutade betal- E ningssäkringsbeloppet. I de fall, ett tjugotal, där

E

taxeringsbeslutet ännu inte har vunnit laga kraft har

den senaste skattedebiteringen använts vid jämförelsen.

Länsrätterna beslutade under år 1982 om betalningssäkring i 153 mål där det skulle komma att krävas en taxeringsprocess för att pröva fordringsanspråket. I fyra fall framställde det allmänna aldrig något yrkande om taxeringshöjning eller eftertaxering. Fordringsanspråket har i tre fall ännu inte (1987-10-01) prövats av länsrätten.

Handläggningen av taxeringsmâlet

; I tabell 10 redovisas hur lång tid det förflöt från N det att det ursprungliga beslutet om betalningssäkring meddelades till dess det allmänna kom in till rätten med sitt yrkande i skattemålet.

3 Bilaga

Tabell 10 Tidsåtgånq ellan det ursprungliga beslutet om betalningssåkring och det allmännas yrkande i skattemålet

antal mål procent Yrkande före beslutet om betalningssäkring Inom 3 månader från beslutet

således talan väckts i knappt hälften av taxeringsmá-

len. Efter ytterligare ett halvår i inte fullt tre

fjärdedelar av målen. Det dröjde i två fall mer än tre år innan taxeringsmålen hade anhängiggjorts i länsrätten.

Länsrätten prövade en fjärdedel av målen inom ett år från beslutet om betalningssäkring. Inom två år avgjordes knappt två tredjedelar av målen. Det tog tre år för att få 85 % av målen klara i länsrätten. I tre fall har, som nämnts, skattemålen ännu inte prövats av länsrätten.

Bilaga 3 Tabell 11 Tidsåtgång mellan det ursprungliga beslutet m betalninqssåkring och länsråttens dom i skattemålet antal mål procent

i

eo 146 i l i i Jämförelse mellan beslutad betalningssäkring och debiterad skatt 1 1 Som tidigare har sagts yrkade det allmänna aldrig om fastställande av den betalningssäkrade fordringen i fyra fall. I två fall avslogs det allmännas yrkande. I 70 fall fastställdes fordringen till ett lägre belopp . än det som fick betalningssäkras. Fordringen bestämdes till ett högre belopp i 74 fall. Hur stora avvikelserna var framgår av tabellerna 12 och 13.

Tabell 12 Avvikelse i procent av beslutad betalningssäkring; fordringen bestämts lägre än betalningssäkringen 4 1

Bilaga 3 sou 1987:]

I 25 fall fastställdes således en fordran som var mindre än hälften av det belopp som hade betalningssäkrats. Det bör påpekas att jämförelsen avser det ursprungliga beslutet om betalningssäkring. Det betalningssäkrade beloppet kan och bör därför ha satts ned vid det slutliga beslutet eller vid en omprövning av beslutet.

Tabell 13 Avvikelse i procent av beslutad betalningssåkring; fordringen bestämts högre än betalningssåkringen

I 17 fall fastställdes således fordringen till ett mer än dubbelt så stort belopp som det som hade betalningssäkrats.

Övrigt

Vi har närmare undersökt de 6 fall där någon fordran inte fastställdes och de ytterligare 25 fall där fordringen fastställdes till ett belopp som inte uppgick till hälften av det som hade betalningssäkrats.

Av de sex fall där någon fordran inte fastställdes avsåg fyra fall frågan om fördelning mellan makar av oredovisade intäkter i rörelse. Den fortsatta utredningen av dessa fall visade att hustrun, vars egendom hade betalningssäkrats, inte skulle påföras ytterligare skatt. I ett annat fall meddelades ett fåmansbolag

OU 1987:75 Bilaga 3

beslut om betalningssäkring på grund av oredovisade intäkter i bolaget. De oredovisade beloppen beskattades emellertid sedermera i sin helhet hos företagsledaren.

Det begärdes aldrig någon verkställighet 1 ett av målen. Beslutet om betalningssâkrinq kunde verkställas fullt ut i 8 av de 31 undersökta fallen.

Statens 1987

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Oüllbörlig efterbildning. Ja. Folkrürelserrtas lotterier och spel. Jo.

NZ Dödsboägartde och samägandc av jordbmksfastighet 53. Kompetamrtvecklingen efter läknrexmnen. S.

m.m. Ju. 54. Kompctatsmvecklingen efter lllrarexanm. lángtidsutrcdningcn 87. Ft. Huvudbilaga - Målbeskrivningar. S. En ny kyrkolag m. m. Del 1. C. 55. El m, S. En ny kyrkolag m. m. Del 2. C. 56. Economiskt stöd till arbetslösa. A.

59ws9M›w

Folkstyrclscns villkor. Ju. 57. Svcrigebiklcr-l7 svenskar ser pl Sverige. UD. Barnets rätt. Ju. 58. i framtida. Fr. Svenska försvarsindustrin: utlandsverksartthct. UD. 59. Ansvarsgenombrott m.m. Ju. Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. 60. lnformationsforsörjnirtg lör lndrivningslag m.m. Fr. vetenskap och tdmik. U Skyddlördetväntadehamalu. 61. lcnivförbtrdJtL Legitimation för vissa kiropraktorer. S. 62. Ny arva- och gåvoskauelag. Fi. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. 63. Vidareslxlning av satellilproyam i kabelntll. U. Mordet på Olof Palme. Ju. 64. och skydd mot översvämningar. Miljoskadefond. ME. ME. 65. StatistikochprogxtosaplenergiomddeLME.

$3§$5§?B5?§5§?§§F

Begravninglag. C. Franchising Ju. 66. Arbetsmiljö och sekretess. A. Intcmationella familjerättsfråga. Ju. 67. Finsk-svenska riktlinjer och Varannan damernas. A. aktuell verksamhet. U. Läkemedel och hälsa. S. 68. Elhushâllningpå 1990-talet. ME. Äldreomsorg i utveckling. S. 69. Elhushâllningpá 1990-talet. Bilagor. ME. Missbrukama Socialtjänsten och Tvanget. S. 70. ldrottuts forskning och höga utbildning. U. Medicinteknisk säkerhet. S. 71. Rirslag till ny yttre organisation för datacen- Produktsäkerhctslag. Fr. tralcrt m: högt: utbildning och forskning i Ökat kommunalt väghállningsansvar. K. Stockholm (Q2). U. Enskilda vägar. K. 72. Mordet på Olof Palme. Del 2. Ju. Skeppslcga till utlänning. Tillstånd. dispenser. 73. Intcmatiortella förmyndaskapsfrdgor. Ju. Ilaggskifte. K. 74. Optisk-elektronisk tlvvcrvalurirtg. Ju. Bistånd för bättre miljö i u-land. UD. 75. Översyn av betalningssäkringslagert. Ft. Stöd till näringslivet. Fi. Fel i fastigtet. Ju. Integritetsskyddct i informationssamhällct 4. Ju. För en bättre miljö. ME. Jumer vi är tillsammans. Del 1. C. $§§?$$$ .lu mer vi är tillsammans. Exempelsamling. Del 2. C. ä Ju mer vi är tillsammans. Underlag för reformer samt Rirslag. Del 3. C. 3 R5: en bättre miljö. Miljövårdsfamiljcn. Myndigheter och mrfattningar. ME. Stödet till bam- och ungdomsföreningar. C. Arkiv för individ och miljö. U.

LJLÅDJ

åwøs

Studiemedel. U. Datorisering av tullens expon- och imponrutiner. Fi Fasta Öresundsförbindelser. K.

Öå Nr Miljökonsekvenser av fasta ÖresundsRirbindclser.

K. 43. Snabbare körkortsingripmden m.m. K. 44. Livsmcdelspriser och livsmedelskvalitet. Jo. 45. Översyn av mervärdeskatten. Del Xl. F1. 46. Översyn av rättegångsbalken 4. Ju. 47. skäliga lokalhyror och trygghet i besittningar. Bo. 48. En nytt plan- och bostadsverk. Bo. 49. Sverigcinformationert och vissa publikationer. UD. 50. Högskolans joumalistutbildrting. U. 51. Ljud och bild för eftervärlden. U.

Statens 1987

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av mervärdeskauen. Del XI. [45]

Otillbörlig efterbildning. [1] Försäkringsväsextdet i framtiden. [58] Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet Ny arvs- och gavoskattelag. [62]

m.m. [2] y Översyn av betalningssäkringlagen. [75]

Folkstyrelsens villkor. [6]

Barnets ratt. [7] Utbildningsdepartementet Skydd för det väntade barnet. [l 1] 3. [13] Arkiv för individ och miljö. [38] Översyn av rättegångsbalken Studiemedel. [39] Mordet på Olof Palme. [14] [17] Högskolans joumalistutbildning. [50] Franchising. Internationella [18] Ljud och bild för eftervärlden. [51] familjcrättsfrágor. lnformationsförsörjning för vetens ap och teknik. [60] Fel i fastighet. [30] i informationssamhllllet Vidaresllntlrtiitg av satcllitprogram i kahelnålt. [63] lntegritetsskyddct 4. [3 l] Finsk-svenska utbildningsrâdct: riktlinjer och Översyn av rättegångsbalken 4. [46] aktuell verksamhet. [67] Ansvarsgenombrott m.m. [59] Idrottens forskning och högre utbildning. [70] Knivförbud. [61] Förslag till ny yttre organisation för datorccn- MordctpáOlot Palme. Del 2. [72] Internationella [73] tralen för högre utbildning och forskning i förmynderskapsfrågor. Stockholm (QZ). [7 l] Optisk-elektronisk övervakning. [74]

Utrikesdepartementet Jordbruksdepartementet

Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. [8] Livsmedclspriser och livsmedclskvalitet. [44]

Folkrörelsemas lotterier och spel. [52] Bistånd för bättre miljö i u-land. [28]

Sverigeinfonnationen och vissa publikationer. [49]

Sverigebilder-17 svenskar ser pá Sverige. [57] Arbetsmarknadsdepartementet

Vararman damernas. [19]

Försvarsdepartementet Ekonomiskt stöd till arbetslösa. [56]

Det svenska totalförsvaret inlör 90-talet [9] Arbetsmiljö och sekretess. [66]

Socialdepartementet Bostadsdepartementet

Legitimation för vissa kiropraktorer. [12] skäliga Iokalhyror och trygghet i besittningen. [47]

Läkemedel och hälsa. [20] Ett nytt plan- och bostadsverk. [48 ]

Äldreomsorg i utveckling. [21] Missbrukarna Socialtjänsten och Tvánget. [22] Civildepartementet Medicinteknisk säkerhcL [23] efter läkarexamcn. En ny kyrkolag m. m. Del l. [4] Kompctcnsutvuekiiiigert [53] efter läkarexnmen. En ny kyrkolag m. m. Del 2. [5] Kompctensutmcklingen Huvudbilaga Begravningslag. [16] - Målbeslaivningar. [54] Ju mer vi :lr tillsammans. Del l. [33] Eftulevand r . Iu. [55] Ju mer vi :tr tillsammans. ExempclsamlingDcl 2. [34] Ju mer vi är tillsammans. Underlag för reformer samt

Kommunikationsdepartementet förslag. Del 3. [35]

Ökat kommunalt väghållningsansvar. [25] Stödet till bam- och ungdomsföreningar. [37]

Enskilda vägar. [26]

Skcppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser, [27] Miljö- och Energidepartementet Haggskifte. Fasta Örcsundsförbindelscr. [41] Miljöskadcfond. [15] av fasta Örcsundsförbindelscr. För en bättre miljö. [32] Miljökonsekvenser [42] Snabbare m.m. [43] För en bättre miljö. Miljövårdsfarniljen. Myndigheter körkortsingripanden och författningar. [36]

Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. [64]

Finansdepartementet

Statistik och prognoser pá energiområdet. [65] Långtidsutredningen 87. [3] på 1990-talet. 1681 ;___...__.__Elht.|åháI1niDE lndrivningslag m.m. [10] Bilagor. [69] KUNGL. llnilrg pa 1990-talet. Produktsäkuketslag. Stöd till näringslivet. [29]

U2 15

Datorisering av tullcns export- och importrutiner. 403988

blULKHULM

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10108-4 ISSN 0375-250X