Miljömärkning av produkter

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

MILJÖMÄRKNING

AV

PRODUKT ER.

Betänkande av utrednin om miljömä rknin gav produ .

Statens

offentliga utredningar

1988:61

Finansdepartementet

Miljömärkning

av

produkter

Betänkande av om

lgredningen miljömärkning

av produkter Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08fl39 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

kan beställa Beställare som är berättigade till remissexemplar eller fiiexemplar sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08fI63 23 20 Telefontid 8 - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - l6°° (endast intemt)

ISBN 91-38- 10254-4 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL . Stockholm 1988

Till Statsrådet Wallström

Genom beslut den 28 april 1988 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om konsumentfrågor inom näringsrättens omrâde att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga för- och nackdelar med miljömärkning av produkter och utreda formerna för ett eventuellt införande av ett frivilligt miljömärkningssystem i Sverige.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade statsrådet Johansson direktören Sven-Runo Bergqvist i Statshälsan att vara särskild utredare fr.o.m. den l juni 1988.

Till experter i utredningen förordnades Christer avdelningsdirektören Arvlus i kommerskollegium fr.o.m. den 1 september 1988, avdelningschefen Bengt Bucht i kemikalieinspektionen fr.o.m. den 1 september 1988, kansliradet Rolf Lindell i miljö- och energidepartementet fr.o.m. den l juni 1988, avdelningsdirektören Staffan Modig i statens naturvardsverk fr.o.m. den 1 september 1988, departementssekreteraren Hélêne Tegnér i finansdepartementet fr.o.m. den 1 juni 1988 och byrachefen Ursula i konsu- Wallberg mentverket fr.o.m. den 1 september 1988.

Till sekreterare i utredningen förordnades organisationsdirektören Birger Jensen i statskontoret fr.o.m. den 1 september 1988.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet ( ) Miljömärkning av produkter.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm den 21 december 1988.

Sven-Runo Bergqvist

/Birger Jensen

INWZHÅLLSFÖRTECK: -JING

SAMMANFATTNING 1. UTREDNINGSUPPDRAGET

avi»-

2. ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER OCH SYFTEN 3. PRODUKTMÄRKNING FÖR KONSUMENTVÄGLEDNING 11 3.1 Allmänt 11 3.2 Svensk märkning med miljöanknytning 14 3.3 Erfarenheter av produktmärkning 2D 3.3.1 VDN Fakta 20 Användning 20 Konsumenternas uppfattningar 21 3.3.2 Möbelfakta 21 3.3.3 Kritik av VDN- och Möbelfaktasystemen 22 3.3.4 Varningsmärkning 23 3.3.5 Livsmedelsmärkning 24 3.4 Den västtyska miljömärkningen 27 3.4.1 Utformning 27 Allmänt 27 Syften 2B Kriterier för miljövänlighet 28 Förfaranden 30 3.4.2 Erfarenheter 32 Allmänt 32 Syften 34 Kriterier för miljömärkning 37 Förfaranden 42 Effekter pâ marknaden 44 Miljömärkning i Sverige och andra länder 44 3.5 Förslag om miljömärkning i Norge 45 Allmänt 46 Organisation 46 Kriterier för miljömärkning 47

3.6 Utveckling av miljömärkning i Norden 49 3.7 Utveckling av miljömärkning inom EG 3.8 Miljömärkning i andra länder 3.8.1 Kanada 3.8.2 Österrike 53

II _Si_d. 14. ÖVERVÃGANDEN Allmänt 55 4.1 Kriterier för miljömärkning 57 4.2 av ett system för miljömärkning 65 4.3 Inriktning 4.3.1 och samband 65 Avgränsningar Kemiska produkter 66 Livsmedel 70 73 Förpackningar 4.3.2 Förhållanden till andra märkningssystem 75 i Sverige 75 Märkningssystem i andra nordiska länder 76 Miljömärkning i andra länder och inom EG 77 Miljömärkning Tekniskt handelshinder 78 av miljömärket 78 Utformning 4.3.3 Former för bedömningar 79 h.3.4 Former för verksamht och organisation 82 4.3.5 Kostnader och finansiering 84 5. REKOMMENDATIONER OCH FÖRSLAG 89 5.1 89 Organisation 5.2 Kostnader och finansiering 92 5.3 Genomförande 93

BILAGA Kommittédirektiv 95

SAMMAhI-ATTNING

Utredningen förordar att ett system för frivillig och enhetlig positiv miljömärkning av produkter införs i Sverige.

Miljömärkning av produkter har aktualiserats som ett medel att genom konsumentinriktade atgärder främja syften inom miljövardsomradet. Det gäller i princip att med en positiv märkning använda marknadskrafterna för att främja utvecklingen och användningen av produkter som i visst avseende är miljövänliga. Märkningen skall utgöra en premiering av de miljövänliga produkterna framför andra motsvarande produkter.

Miljömedvetandet i samhället har under en följd av ar ökat snabbt. Det har bl.a. kommit till uttryck i att konsumenterna av skilda slag av produkter i växande omfattning fäster avseende vid produkternas miljövänlighet och efterfrågar vägledning i sitt val av produkter. Tillverkare och leverantörer i övrigt av konsumentprodukter har i linje med de allmänna strävandena att skydda miljön och för att möta konsumenternas efterfrågan i varierande omfattning anpassat utformning och framställning av sina produkter för att de skall bli mera miljövänliga. I marknadsföringen av olika produkter har miljövänlighet blivit ett argument. Det kommer til uttryck i texter och inte minst i olika slag av symboler i annonser och på produkterna eller deras förpackningar.

Mot den ökande användningen av miljöargument i marknadsföringen av skilda produkter i form av olika slag av symboler m.m. kan anföras, att den ger en splittrad bild och i längden kan bli mera förvirrande än vägledande för konsumenterna. En väsentlig brist är i manga fall att det är oklart hur ingående de bedömningar är som läggs till grund för att ange en produkt som miljövänlig. Detta talar för införande av ett mera enhetligt systern för miljömärkning, som bygger på öppet redovisade och kända kriterier för bedömningen av miljövänlighet.

[De miljöpolitiska strävandena nationellt och internationellt bygger väsentligen pa allmänt reglerande och styrande insatser för skydd av miljön. Dessa bygger i regel pa lagstiftning som är en omfattande och långsiktig process. Det kan därför vara lämpligt att komplettera den med upplysning

och informationsinsatser av olika slag för att öka det allmänna miljömedvetandet och att ta tillvara detta på ett positivt sätt.

En frivillig miljömärkning av produkter framstår som ett ändamålsenligt medel att vägleda konsumenterna i deras efterfrågan på miljövänliga produkter, genom att erbjuda enkla och relativt sett föga resurskrävande förfaranden, som fortlöpande snabbt kan anpassas till skiftande förutsättningar.

För att den frivilliga miljömärkningen med framgång skall kunna tillgodose de avsedda syftena och ge ett verksamt bidrag till miljöskyddet måste den nå en betydande spridning och åtnjuta allmänt förtroende. Förutom att förfarandena är relativt enkla är det härvid väsentligt för konsumenternas tilltro till systemet att kriterier för märkning kan utarbetas av ett oberoende organ som är skilt från direkta producent- och leverantörsintressen.

Begreppet miljövänligt är i sig relativt. l absolut betydelse får miljövänligt anses betyda nagot som har positiv eller i varje fall neutral påverkan på miljön. l strikt tolkning innebär det en mycket långtgående begränsning i

fraga om ämnen, verksamheter m.m. som förekommer i ett samhälle.

För att undvika tolkningssvårigheter och eventuella konflikter med bestämmelserna om otillbörlig marknadsföring, torde det vara lämpligt att i ett svenskt system för miljömärkning av produkter undvika uttrycket miljövänlig. l stället bör man endast använda beteckningen miljömärke tillsammans med en förklarande text, t.ex. ej klorblekt, återvinningsbar. Samtidigt bör det i den allmänna informationen om miljömärket framhållas, att produkter som bär märket är miljöskonsamma i den meningen att de i jämförelse med andra motsvarande produkter är fördelaktigare för miljön. Närmare redovisning av bedömningsgrunder o.d. bör därutöver kunna tillhandahållas på miljömärkningsblad.

När det gäller utformning av symbolen i miljömärket kan en tänkbar variant vara en vit ängel med gröna konturer.

Vid utformningen av kriterier för miljömärkning i ett svenskt system bör

man ta hänsyn till ala faktorer i en produktcykel. En enstaka god miljöegenskap hos en produkt bör inte framhållas utan att man undersöker andra miljöpåverkande förhållanden, som hänger samman med hela produktcykeln - produktens framställning, användning och slutliga omhändertagande. Kriterierna för miljömärkningen bör alltså utformas så långt som möjligt utifrån ett helhetsperspektiv.

Utgångspunkten att kriterierna för miljömärkning bör utformas från ett helhetsperspektiv innebär dock inte att man bör belysa och redovisa olika miljöpåverkande faktorer i en produktcykel i ett mera fullständigt och absolut perspektiv i form av vad som kan betecknas som en neutral miljövarudeklaration. De krav på allsidiga bedömningsunderlag som miljövarudeklarationer ställer på forskning och andra insatser är så omfattande att det inte kan vara realistiskt att tillgodose dem under överskådlig tid. Utredning av ett system för miljövarudeklarationer bör ske i särskild ordning. På längre sikt kan det dock inte uteslutas att ett märkningssystem kan kompletteras med ett systern för miljövarudeklarationer, åtminstone för vissa varor.

Miljömärkning kan i princip tillämpas för alla slag av produkter. Den torde dock vara mindre aktuell i fråga om främst kemiska produkter och livsmedel, framför allt för att dessa produktslag är föremål för en ingående reglering i fråga om obligatorisk märkning. Ytterligare märkning skulle här i flera fall kunna verka förvirrande.

Ett svenskt miljömärkningssystem bör handhas av en fristående stiftelse - Stiftelsen Miljömärkning - och inom ramen härför bygga på en samverkan mellan de olika intressenterna i systemet. Dessa är som nämnts i stort de allmänna samhällsintressena i första hand representerade av staten och kommunerna, konsumenterna, miljörörelsen och forskningen med anknytning till miljöfrågor samt näringslivet i form av producenter/industri och handelns olika led. Stiftelsen bör ha stor frihet att utforma sin verksamhet i enlighet med intressenternas intentioner. l organisatoriskt hänseende bör stiftelsen kunna utformas med en styrelse, ett representantskap och ett sekretariat.

Styrelsen skulle kunna bestå av tolv ledamöter, representerande de olika

lo

intressenterna med en fjärdedel för vardera de allmänna samhällsintressena konsumenterna, miljörörelsen och näringslivet. inkl. forskningen,

skulle bestå av flera ledamöter, förslagsvis 24, med Representantskapet 1 som i styrelsen av de fyra huvudintressentmotsvarande representation grupperna.

sekretariatet bör kunna begränsas till ett par handläggande tjänstemän med assistenter.

att svara för Stiftelsens löpande förvaltning, ha Styrelsen skulle, förutom för miljömärkning av olika till uppgift att genom beslut fastställa kriterier om märkning av produkter som produktslag och inga avtal med företag uppfyller fastställda kriterier.

Representantskapet skulle ha till uppgift att lägga fast den huvudsakliga inriktningen av miljömärkningen samt ge styrelsen rad i mera övergripande Det skulle också ta ställning till fragor om och principiella fragor. ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter.

av bedömningsunderlag även kunna anlita Stiftelsen bör för framtagning förekommande forsknings- coh provningsinstitutioner o.d.

bör i huvudsak finansieras genom avgifter fran de Stiftelsens verksamhet som får märka Under uppbyggnaden av verksamheten företag produkter. under de första fem aren bör den dock även disponera sammanlagt 3 milj. staten för informationsverksamhet och 7,5 milj. kr i kr i bidrag från statliga lan.

1. UTREWWLPPDRAET

beslutade Regeringen den 28 april 1988 om direktiv till en utredning om miljömärkning av produkter. Enligt beslutet bemyndigades det statsrad, som hade till att föredra ärenden uppgift om konsumentfragor inom näringsrättens omrâde, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att, i samarbete med företrädare för statliga myndigheter och näringslivs- och miljövardsorganisationer, kartlägga för- och nackdelar med miljömärkning av produkter och utreda formerna för ett eventuellt införande av ett frivilligt miljömärkningssystem i Sverige.

Direktiven återges i bilaga.

I sitt arbete har utredningen ställt samman uppgifter och erfarenheter i fraga om nagra tidigare och nuvarande system för produktmärkning, dels allmänna sådana och dels sadana med miljöanknytning.

Utredningen har särskilt inhämtat ingående uppgifter om utformning och erfarenheter av det system för miljömärkning av produkter som tillämpasi Förbundsrepubliken Tyskland sedan ar 1978. För utredningens räkning har informationssekreteraren Bertil Albertson vid besök i Tyskland intervjuat företrädare för berörda myndigheter och konsument-, miljövards- och näringslivsorganisationer. Resultatet härav har han redovisat i en rapport till utredningen.

Utredningen har vidare tagit del av det utredningsarbete i fraga om ett miljömärkningssystem som pagar i Norge. Inom ramen för det nordiska projektet Samradsforum för miljömärkning, som bedrivs under den Nordiska ämbetsmannakommittén för konsumentfragor, har utredningen en gjort avstämning med den norska utredningen och utvecklingen av miljömärkning i Norden i övrigt. Därutöver har utredningen inhämtat översiktliga uppgifter om pågående förberedelser för miljömärkning av produkter i Kanada och Österrike och inom EG.

l ett inledande skede och till en del även därefter har utredningen inhämtat synpunkter fran representanter från ett stort antal organisationer som företräder konsument-, miljövards- och näringslivsintressen. Dessa är An-

Kemisk-tekniska Leverantörförbundet, Koopenonsörföreningen, lnfopack, i Sverige, Miljöförbundet, Packrativa Förbundet, Landsorganisationen förening, Smaföretagens Riksorgaforsk, Plast- och kemikalieleverantörers i Sverige, Svenska Cellulosa- och nisation, Standardiseringskommissionen Svenska Svenska Petro- Pappersbruksföreningen, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges leuminstitutet, Sveriges Grossistförbund, Kemiska lndustrikontor, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsför-

bund, Sveriges Reklamförbund och Tjänstemännens Centralorganisation.

och associationsform för ett eventuellt organ Vissa fragor om verksamhetshar för räkning övervägts av för miljömärkning i Sverige utredningens

auktoriserade revisorn Bernt Gyllenswärd.

till utredningsarbetet med Utredningens experter har fortlöpande bidragit

uppgifter och synpunkter.

2. ALLMÄINNA UTGÅNGSFLNKTER OCH SYFTEN

Miljömärkning av produkter har aktualiserats som ett medel att genom konsumentinriktade atgärder främja syften inom miljövårdsomradet. Det gäller i princip att med en positiv märkning använda marknadskrafterna för att främja utvecklingen och användningen av produkter som i visst avseende är miljövänliga. Märkningen skall utgöra en premiering av de miljövänliga produkterna framför andra motsvarande produkter. Härmed skall utbudet av miljövänliga produkter kunna stimuleras för att tillgodose den växande efterfrågan pa sådana som finns hos olika konsumenter som en följd av den ökade miljömedvetenheten i samhället. Samtidigt skall även efterfrågan kunna ytterligare stimuleras genom den ökade medvetenhet om miljöfragorna som märkningen ger konsumenterna.

Med den angivna inriktningen har miljömärkning anknytning till dels de skilda former av produktmärkning som förekommer för att ge konsumenterna underlag för deras val av produkter, dels de olika slag av insatser som görs för miljövarden.

Produktmärkning är _e_t_t sätt att ge konsumenterna underlag för deras val av produkter i form av information och vägledning. Därutöver erbjuds konsumenterna produktinformation i många olika former. Har kan bl a nämnas den rådgivnings- och informationsverksamhet som bedrivs av exempelvis konsumentverket och de kommunala konsumentvägledarna. En hel rad andra myndigheter bedriver inom sina områden också på olika sätt informationsverksamhet som är av betydelse fran konsumentsynpunkt. Vidare kan nämnas den information som förmedlas i tidningar och tidskrifter genom artiklar om olika konsumentvarors egenskaper osv. Det mest omfattande allmänna informationsflödet är emellertid det som sker genom företagens reklam och marknadsföring av olika produkter.

På grundval av de olika slagen av information har konsumenterna att i sitt val av produkter beakta och väga samman en rad faktorer avseende bruksegenskaper, användbarhet, tillgång till service, pris rn m som i varierande omfattning har betydelse för olika konsumenter. l detta sammanhang kan miljöegenskaper vara av särskild betydelse för miljömedvetna konsu-

menter.

har bLa. kommit till uttryck i att produ- Den ökande miljömedvetenheten av olika produkter i växande center och distributörer i marknadsföringen

Genom olika former av märkning eller

omfattning anför miljöargument., som miljövänliga i mer eller andra markeringar betecknas produkterna är det oklart vad detta mindre avseenden. l många fall specificerade det är. Även enskilda miljö- och konsumentgrundas på och hur befogat mer eller mindre välgrundade märkhar tagit initiativ till brganisationer av miljövänliga produkter. ningar och rekommendationer

i dessa avseenden förklaras av att allsidiga Till stor del kan osäkerheten av ämnen är begränsade eller saknas i fråga om miljöpåverkan kunskaper till framställning, användning och verksamheter m.m., som har anknytning av olika eller att det saknas praktiska och avfallshantering produkter

för en systematisk sammanställning av tillgängliga möjligheter och resurser

kunskaper och erfarenheter.

och ges ett innehåll i insatser för miljövård och mål för dessa bestäms

Det propositioner och riksdagens manga olika former. gäller regeringens beslut av statliga och kornuttalanden och därpå grundad lagstiftning, rekommendationer från internationella munala myndigheter, forskning, debatten och i enskilda organisationer samt inte minst även i den allmänna

och människors handlande. företags

såsom att de innebär att Pa ett övergripande plan har malen formulerats

till en livsvänlig miljö, hejda miljöförstöring , återställa trygga rätten för rekreation och friluftsliv. förstörd miljö och göra naturen tillgänglig

målen i olika former i mer eller Med utgångspunkt häri konkretiseras

för att t ex begränsa användning och spridning mindre preciserade atgärder eller minska förorenande utsläpp, bevara av miljöfarliga ämnen, förhindra

natur och naturresurser.

är i regel relativa i Målen och på grundval därav eftersträvade atgärder

till att absolut utesluta negativa miljöefden meningen att de inte syftar milfekter men genom begränsningar eller minimeringar anpassa dem till

jöns förmåga att bära olika störningar och belastningar. Det knyter an till de av Brundtlandkommissionen anförda synpunkter-na och rekommendationerna om en varaktigt hållbar utveckling, och kommissionens betoning av en helhetssyn på miljö och samhälle.

Utöver den framväxande miljömärkningen av produkter finns i Sverige flera såväl tvingande som frivilliga systern för produktmärkning. Det gäller märkning av flera olika slag, från enkla märken med viss innebörd till mer eller mindre omfattande innehållsdeklarationer och användaranvisningar. Syftet med den obligatoriska märkningen är i regel att skydda konsumenterna till liv, hälsa och säkerhet. Den har därigenom en viss miljöanknytning. Syftet med de olika slagen av märkning kan i övrigt vara att tillgodose informationsbehov som myndigheter, leverantörer eller konsumenter anser vara viktiga.

Produktmärkningen är i huvudsak av negativ eller neutral karaktär. Med negativ märkning avses att den syftar till i visst hänseende att varna för risker och ange behovet av skyddsåtgärder vid hanteringen av en produkt. Med neutral märkning avses att den syftar till att meddela information om vissa faktiska förhållanden avseende en produkts innehåll, egenskaper m.m. utan inslag av anvisningar, rekommendationer o.d. informationen ger endast underlag för bl.a. konsumentens egna bedömningar. Positiv produktmärkning får då anses markera förhållanden som innebär en direkt rekommendation av produkten i visst avseende. Förekommande märkning med sådana positiva inslag syftar i regel till att garantera att en produkt uppfyller vissa höga krav i fråga om kvalitet, prestanda o.d., som är officiellt fastställda eller på annat sätt angivna. I denna mening är miljömärkningen också att beteckna som en positiv produktmärkning.

Uppdelningen i de tre slagen av produktmärkning är dock allmänt sett långt ifrån entydig. Gränsdragningen mellan dem är oklar. Med hänsyn till att märkningen av praktiska och andra skäl vanligen måste begränsas til att framhålla ett visst eller vissa förhållanden i fråga om en produkt bör i många fall skäl kunna anföras för två eller alla tre slagen av märkning av

en och samma produkt. För att undvika detta och den förvirring som det

kan föranleda måste en avvägning av skälen för de olika slagen av märkning göras med syfte att ange ett slag av märkning som bör ta över de andra.

i vilka miljömärkningen av Mot bakgrund av de angivna sammanhang att märkningen endast kan ses som ett produkter skall ses maste framhållas till andra insatser för vägledning av konsumenter och främjankomplement de av miljövârd. Miljömärkningen skall som nämnts syfta till att premiera avseenden. miljövänliga produkter och härigenom ge ett bidrag i angivna

Begreppet miljövänlig kan ges manga mer eller mindre snäva, vida, om de formella eller praktiska innebörder. Med den angivna uppfattningen har miljövänlig i miljöpolitiska malens och atgärdernas relativa karaktär ocksa kommit att fa en relativ innebörd av detta sammanhang i praktiken mindre miljöfarlig eller miljöskadlig.

i utformning av en särskild och mera För bedömning av det ändamålsenliga krävs klarlägganden och ställningsenhetlig miljömärkning av produkter

taganden i en rad fragor.

för miljömärkning i fraga Det gäller de krav som skall ställas pa ett systern som skall tillgodoses och vilka om sådant som vilka närmare syften inom systemet. kriterier som skall gälla för bedömningar och avgöranden

vilken inriktning systemet skall ha i fraga om bl.a. , Det gäller vidare och samband i förhållande till andra system och verksamavgränsningar heter och former för verksamhet och organisation för att pa ett lämpligt

avvägt sätt tillgodose kraven.

ll

3 PRODLKTMÄRKNING FÖR KONSUhENTVÄQEDNIMS

3.1 Allmänt

Produktmärkning är som nämnts ett sätt att ge konsumenterna information och vägledning för deras val av produkter.

Varuprovningskommittén redovisade i sitt betänkande (SOU 1982:38) Fakta för konsumenter olika former av konsumentinformation saväl i Sverige som utomlands. Beträffande den produktmärkning med tillhörande provning som förekommer i Sverige skilde kommittén mellan tre olika typer, obligatorisk provning och märkning, semiobligatorisk provning och märkning och fi l_ig provning och märkning.

Som exempel pa motorisk provning och märkning nämndes de märkningebestämmelser som utfärdas av olika myndigheter i anslutning till olika författningar, bl a arbetarskyddsstyrelsen (arbetsrniljölagen), socialstyrelsen (lagen om varningstext och innehallsdeklaration på tobaksvaror) och livsmedelsverket (livsmedelslagens bestämmelser om märkning av färdigförpackade livsmedel).

Med semiobligatorisk provning och märkning avses sådan frivillig provning och märkning som i vissa fall i praktiken kan bli obligatorisk. Det kan exempelvis handla om att försäkringsbolag i vissa fall kräver att av dem godkända lasanordningar används för att ersättning skall utgå enligt försäkring. En särskild ställning bland de semiobligatoriska kraven pa provning och märkning har konsumentverkets Riktlinjerna omriktlinjer. fattar främst regler avseende information och säkerhet och kan sägas utgöra rekommendationer, som under olika förutsättningar kan få bindande verkan.

Frivillig provning och märkning finns av flera olika slag. Viss frivillig provning-granskning, typgodkännande och märkning finns hos statliga myndigheter, men sker även genom enskild organisation eller privat företag.

Ett frivilligt system för märkning och provning var det tidigare använda

som alltsedan årsskiftet 1972/73, då Varudeklarationsnämn- VDN-systemet, men som i praktiken delvis anden (VDN) upphörde, varit under avveckling, vänts åtminstone en bit in pa 1980-talet.

på att intressenter inom ett visst varuomrade

VDN-systemet byggde som efter remissförfarande fastställdes. Använda utarbetade normförslag skulle vara svensk standard. Systemet var frivilligt och provningsmetoder kvalitet o.d. fanns i princip inte grundkrav i fraga om produkternas Undantag kom dock att göras för ett fatal produkter ( .inbyggda i systemet. och smabarnssängar). Kontroll skedde genom VDN och av denna flytvästar anlitade provningsinstitution.

Deklarerade varor märktes med en etikett pa varan. Vanligen visades flera värdeskaolika egenskaper hos varorna enligt oftast tre_- eller femgradiga lor. Leverantör som önskade märka sina varor med VDN Fakta fick vända sig till VDN (fr.o.m. ar 1973 konsumentverket) för att fa märkningstillstand. Vissa bestämmelser fanns om hur etiketterna skulle utformas. Deklarationsblanketter kontrollerades innan de fick användas. Viss_ avgift för deklarationstillstand betalades av tillstandshavaren, bl.a. för registeroch kontroll. Att deklarerade varors egenskaper stämde överens hallning med vad som angavs pa deklarationsblanketten kontrollerades stickprovevis. Avsikten var att kontroll skulle ske minst en gang per ar, norm och tillstandshavare.

hade en betydande utbredning inom livsmedelsomradet innan VDN-systemet av livsmedelsverket, och inom ansvaret för fragor om märkning övertogs textilomradet för tvättmärkning samt inom olika udda produktomraden.

Ett annat frivilligt system för produktmärkning är Möbelfaktasystemet. Bakom Möbelfakta star Möbelinstitutet, som är ett branschforskningsinstitut med Stiftelsen för möbelforskning (företrädare för konsumenter, produoch distributörer) och styrelsen för teknisk utveckling center, designers (STU) som huvudmän. Systemet har utvecklats ur det tidigare använda VDN-fakta De viktigaste skillnaderna är att man i på möbelomrädet. Möbelfaktasystemet ställer grundkrav pa produkterna, att Standardisering av metoderna eftersträvas men inte är ett villkor, samt att informationen sammanfattas till tre egenskaper med tre kravnivaer (baskrav, höga krav

och extra höga krav). Huvudinformationen vid Möbelfakta är att den märkta möbeln fyller grundkraven och provningsresultaten sammanfattas i en mat:is med nio rutor. I VON-systemet fanns, som nämnts, inga grundkrav och informationen kunde vara avsevärt mera omfattande.

inom Möbelinstitutet utarbetas i samarbete med berörda intressenter förslag till deklarationsanvisning. I anvisningen ingående provningsmetoder fastställs i efterhand som svensk standard av Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS), men anvisningen kan användas innan fastställande av provningsmetoderna hos SIS ägt rum.

Systemet är frivilligt och tillstandshavare betalar viss avgift till Möbelinstitutet för bl.a. registerhallning och kontroll. Provning sker pa Möbelinstitutet eller hos respektive tillstandshavare. Möbler som skall märkas med Möbelfakta, maste uppfylla vissa grundkrav. Att möbler försedda med Möbelfakta uppfyller ställda krav för respektive deklaration skall kontrolleras regelbundet. bestod Möbelfaktamärkningen tidigare alltid av en deklarationsetikett med märket Möbelfakta. Denna märkning har nu i stor utsträckning ersatts av ett märke pa möbeln. Detta förutsätter att deklarationen finns tillgänglig pa köpstället. Hanteringen av de manga etiketterna med olika deklarationer hos tillstandshavarna (tillverkarna) ansågs vara alltför besvärlig och dyr.

Möbler med möbelfaktamärkning förekommer i betydande utsträckning hos och IKEA, men i den övriga möbelhandeln i ringa konsumentkooperationen omfattning. En undersökning av marknaden för ett par är sedan visade att ca 10 procent av förekommande möbler var märkta som ca 15 samtidigt procent var provade.

För textila golvbeläggningar (heltäckningsmattor) finns ett nordiskt klassificeringssystem som i Sverige regleras av konsumentverkets riktlinjer och i de övriga länderna av förekommande system för varudeklarationer. Ungefär hälften av marknadens mattor har visat sig vara märkta enligt systemet.

Det finns dessutom en rad internationella och nationella system för kvalitetsmärkning som har initierats av näringslivet. Ett exempel på sådana

för är Ullmärket. Det administreras av Intersystem frivillig märkning ullsekretariatet (lWS) och är uppbyggt pa internationell basis i nationella syfte att främja användningen av ny ull och pa sa sätt gynna farfarmare. finns bl.a. men Intressen i organisationen i Nya Zeeland och Sydafrika, verksamhet bekostas huvudsakligen av australiensiska regeorganisationens och ringen. Huvudkontoret i Europa finns i England. Det svenska kontoret laboratoriet ligger i Göteborg.

skriver licensavtal med företag som, för att fa märka sina sekretariatet förbinder vissa minimikrav. produkter med ull-märket, sig att uppfylla med ullmärket är tvättmedel, tvättmaskiner och Varor som kan märkas textilier.

är leverantören som ansvarar för att märkta varor Det (licenstagaren) ställda minimikrav. Provningsmetoderna är oftast standardiserade uppfyller ISO-metoder, men i vissa fall lWS egna.

sekretariatet bedriver en omfattande kontrollverksamhet. Två gånger per och tar stickprov på nya produkter. l ar besöker man samtliga licenstagare laboratoriet i Göteborg, arbetar fem personer med kvalitetskontrollen.

Om sekretariatet vid kontroll upptäcker att minimikraven inte uppfylls, kräver man att märket tas bort, eller att varan genast tas ur handeln. Den information som allmänheten kan fa tillgang till är det i marknadsföringen använda märket och allmänt material om systemet.

3.2 Svensk märkning med miljöanknytning

Bland de olika systemen för produktmärkning i Sverige finns sådana med l huvudsak gäller de obligatorisk eller semiobligainslag av miljömärkning. torisk Därutöver finns inslag av märkning av negativ eller neutral karaktär. dvs märkning som framhåller vissa från frivillig positiv miljömärkning, hos varan. Exempel härpa utgör märkmiljösynpunkt positiva egenskaper ningen med Världsnaturfondens Panda-märke och den typ av marknadsföfästs direkt pa varan (t.ex. milring där miljövänlighetsargumenten jövänliga batterier, miljövänligt papper etc). Sådana miljömärkta promed ifrågasättande av dukter har i nagra fall anmälts till konsumentverket

marknadsföringens vederhäftighet. l sammanhanget kan vidare nämnas returmärket på främst dryckesförpackningar och den KRAV-märkning som sker enligt regler fastställda av Kontrollföreningen för alternativ odling.

Bland de mer eller mindre obligatoriska märkningarna med miljöanknytning kan i första hand nämnas de som gäller kemiska produkter och livsmedel.

Den obligatoriska märkningen av kemiska produkter regleras i lagen (1985:426) om kemiska produkter med tillhörande författningar. Enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter indelas hälsofarliga kemiska produkter i fyra farlighetsklasser; livsfarliga, mycket farliga, farliga samt måttligt farliga produkter. Bedömning och klassificering av kemisk produkt som skall överlåtas bygger på fakta om produktens samegenskaper, mansättning, ingående hälsofarliga egenskaper samt exponeringsrisken. Den märkning som enligt gällande bestämmelser skall ske innefattar såväl en ren innehållsdeklaration som vissa riskupplysningar och skyddsanvisningar.

I varningsmärkningen skall ingå farosymbol avseende såväl hälsorisk som brand- och explosionsrisk, huvudtext avseende brand- och explosionsfara, riskupplysning avseende hälso- och brandrisker (s.k. riskfraser), skyddsanvisning avseende hantering, förvaring, skyddsutrustning och första hjälpen (s.k. skyddsfraser), innehållsuppgift avseende de komponenter som ger produkten dess hälsofarliga egenskaper, och tillverkarens eller importörens och för tillståndspliktiga produkter även säljarens namn och adress.

Tillsyn över efterlevnaden av lagen om kemiska produkter utövas främst av kemikalieinspektionen, som också utfärdar olika kompletterande föreskrifter, men även av statens naturvårdsverk i frågor om skydd för den yttre miljön, arbetarskyddsstyrelsen i fragor om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön samt socialstyrelsen i frågor om sådana kemiska produkter som marknadsförs som hygieniska eller kosmetiska produkter.

Den obligatoriska märkningen av livsmedel regleras i livsmedelslagen (1971:511), i livsmedelsförordningen (1981:1372) och i statens livsmedelsverks kungörelse (SLV FS 1984:8) med allmänna tillämpningsföreskrifter. Därutöver finns bestämmelser om märkning i verkets kungörelser om

och berikningsmedel. Enligt livslivsmedelsstandarder, livsmedelstillsatser livsmedel märkas med uppgift om medelslagen skall färdigförpackade nettovikt eller nettovolym, anvisning om livsmedlets slag, sammansättning, hallbarhetstid, förpackarens eller hur livsmedlet skall förvaras, beräknad

namn och hemort samt andra uppgifter av betydelse för

tillverkarens

konsumenten.

betänkande (SOU 1982:38) Fakta för konsumen- I varuprovningskommitténs märkning med miljöanknytning. .ter ges andra exempel pa obligatorisk

kan med stöd av arbetsmiljölagen kräva provning Arbetarskyddsstyrelsen och typgodkännande av produkt samtvmärkning av typgodkänd produkt.

i anslutning till Styrelsen kan även kräva viss varningsmärkning pa eller

produkt.

krav pa information som Konsumentverket ställer i flera av sina riktlinjer För har betydelse fran miljösynpunkt. Det gäller bl.a. energideklarationer. närvarande krävs sådana vid marknadsföring av kylar, frysar och ugnar.

av energideklarationer för flera hushålls- Arbete pagar med framtagande och för småhus. Riktlinjer finns också om nya personbilars apparater för tvättmedel för textilier krävs att pa bränsleförbrukning. l riktlinjer skall finnas om tvättmedlets huvudsaktvättmedelsförpackningar uppgift fritidsklosetter har konsumentverket tagit fram liga beståndsdelar. För

dels ett faktablad, dels marknadsöversikter.

som konsumentverket tar I en betydande del av det informationsmaterial kommer vidare även miljöaspekter in. Resultaten fram och distribuerar gräsklippare m.m. fran verkets provningar av olika slags hushållsapparater,

innefattar Lex. i manga fall bullerniva och/eller energiatgâng.

utfärdar med stöd av utsädeslagen (1976:298) föreskrif- Lantbruksstyrelsen av utsäde. syftar till att garantera bl.a. ter om statsplombering Lagen men även till att bidra till finansiering av växtförutsädets kvalitet, (1977:945) om plantskoleväxters sundädlingen. Med stöd av förordningen och kvalitet utfärdar lantbruksstyrelsen vidare föreskrifter het, sortäkthet för import och yrkesmässig försäljning av plantskoleväxter. produktion, bl.a. krav av växterna vid Föreskrifterna omfattar på viss mnärkning

yrkesmässig handel.

Statens energiverk (tidigare statens industriverk) utfärdar bestämmelser om provning och märkning av elektrisk materiel. Bestämmelserna syftar främst till att minska riskerna för brand, explosion eller elektrisk chock. Vidare finns bestämmelser om provning vad gäller icke joniserande straining. Sådana bestämmelser gäller t.ex. mikrovagsugnar. Provad och godkänd apparat skall märkas med uppgift om bl.a. märkspänning, effektförbrukning, strömkällans art, ev. uteffekt, ev. frekvensomrade, tillverkarens namn eller inregistrerade varumärke, typbeteckning eller namn pa apparaten.

För viss elmateriel i explosionsfarlig miljö fordras att materielens explosionsskyddande utförande styrks genom typgodkännandebevis utfärdat av erkänd provningsanstalt. I Sverige utförs dessa provningar av statens provningsanstalt.

Beträffande brandfarlig vara (gas eller vätska) finns bestämmelser om varningsmärkning av behallare.

Statens jordbruksnämnd har utfärdat föreskrifter i anslutning till förordningen om klassificering av kött. Slaktkropp skall vid klassificering stämplas med den benämning för köttslag, klass och eventuell fettgrupp som slaktkroppen kan hänföras till. Syftet med bestämmelsen är att köparen

med hjälp av kontrollstämpeln skall kunna bedöma om priset är skäligt.

Köttklassificeringen utgör även underlag för prisreglering pâ kött.

Bestämmelser finns även om innehallsdeklaration och deklaration om tillsatta specialämnen till fodermedel.

Statens stralskyddsinstitut utfärdar bestämmelser om produkter som innehaller radioaktivt ämne eller som emitterar joniserande eller icke-joniserande strålning. Märkning i form av varningstext och/eller skötselanvisning är obligatorisk på konsumentvaror med radioaktivt innehåll. Konsumentvaror som emitterar röntgenstralning eller icke-joniserande strålning provas i regel med avseende pa denna egenskap av SEMKO i samband med provning av el-säkerheten. innebär S-märkning att apparaten uppfyller

gällande normer.

I varuprovningskommitténs betänkande ges ocksa exempel pa miljöanknuten semiobligatorisk märkning, dvs frivillig provning och märkning som i vissa fall i praktiken kan bi obligatorisk. Ofta gäller avtal med statliga eller kommunala institutioner eller med enskilda bolag endast om utruxtning av gäller oftast för att minska viss typ används. Avtalsbestämmelserna skaderisker, bade vad gäller risk för skada pa person och på egendom

vatten- och avloppsverksföreningen) utfärdar VAV-föreningen (Svenska typgodkännanden för produkter avsedda för användning i allmän va-anläggdel av va-installation. Nagot tvång pa tyagodkäm_ ning och till markförlagd nande föreligger dock inte.

Svenska gasföreningen kräver att utrustning som ansluts till gasnitet skall vara provad och godkänd.

i kan i första hand i Bland de frivilliga formerna av positiv miljömärkning z 1 i och som för närvarande de mest kända nämnas Panda-märkningen genom g I Världsnaturfonden (WWF) och returmärkningen i form av tre pilar i e triangelform.

Användningen av Panda-märket regleras i avtal mellan Världsnazurfonden Å och tillverkningsföretag som ansöker om märkning av viss mijövänlig produkt. De krav som Världsnaturfonden tillämpar för att godänna en pa att tillverkningen av produkt för märkning har i första hand inriktats ;i produkten är miljövänlig, men även produktens egenskaper i användning och som avfall har beaktats. skall ske i forma som är Tillverkningen godkända av myndigheterna och godtagbara ur miljöorganisationernas synkonsulterar Värlsnaturfonden även olica experpunkt. Innan avtal träffas ter. Av inkomna ansökningar om märkning har huvuddelen, 8U-9( procent, avvisats. De avtal som ingas löper vanligen pa mellan ett halvt (Ch ett ar för att inte produkter där miljökraven har passerats skall kunra behålla märkningen. Avtalen kan ocksa sägas upp med kort varsel om rrärkningen anseende. av nagon anledning skulle skada Världsnaturfondens

Det företag som har ingått avtal om Panda-märkning lämnar economiskt

bidrag till Världsnaturfmdens verksamhet. l regel kan inte mer än ett företag samtidigt ha avtal om märkning av ett visst slag av produkt.

Vid sidan av den miljöinriktade Panda-märkningen förekommer Världsnaturfondens Panda-symbol även på en rad skilda produkter, för vilka miljövänligheten inte har prövats. Symbolen markerar här endast att den som tillhandahåller produkterna stöder Världsnaturfondens verksamhet och enligt avtal bidrar ekonomiskt till denna.

De medel som årligen tillförs Världsnaturfonden för de olika formerna av produktmärkning uppgar för närvarande till drygt 5 milj. kr.

I juni 1988 hade Världsnaturfonden avtal med 17 företag om Pandamärkning av miljövänliga produkter. Huvudsakligen gällde de olika »pappersprodukter men även batterier, lackfärg utan lacknafta, filtpennor med vattenfärg, naturgas och vegetabiliska skäroljor. För pappersprodukterna är det huvudsakligen fraga om att de tillverkats utan eller med en lag andel klorblekt pappersmassa och med användning av en viss andel returpapper.

I marknadsföringen av pappersprodukter anförs miljövänlighet även i andra former. Papper som är granskat och godkänt av Svenska Naturskyddsföreningen i samarbete med stiftelsen Hall Sverige Rent far förses med den sextaggiga symbolen för naturvård och mot nedskräpning samt texten Miljöpapper. Stiftelsen har ocksa medgivit att vissa papperskvaliteter far märkas med märket Hall Sverige Rent. Det förekommer ocksa att olika producenter av papper förser sina produkter med egna texter om miljövänlighet.

Bl.a. mot bakgrund av förekomsten av olika slag av miljömärkning av pappersprodukter har Svenska Cellulosa-och Pappersbruksföreningen tagit initiativ till utveckling av någon form av enhetligt systern för deklaration av pappersprodukters miljöegenskaper i tillverkning, användning och avfallshantering. Arbetet härmed pågår.

Returmärket med de tre pilarna i triangelform infördes ar 1983 för dryckesförpackningar av aluminium som skulle atertas för materialåtervin-

används för närvarande huvudsakligen härför men är allmänt ning. Märket avsett att användas för produkter som är lämpade för materialåtervinning. som bör tas om hand pa Det har också börjat användas för sådana produkter

ett särskilt sätt. Ett exempel härpå är batterier med hög halt av kvicksil-

ver eller kadmium.

3.3 Erfarenheter av produktmârlating

sammanställda och redovisade erfarenheter av olika produkt- -Systernatiskt användbarhet och effekter som medel för information märkningssystems finns tillgängliga i endast mycket begränoch vägledning för konsumenter sad omfattning.

redovisade i betänkandet (SOU 1982:38) Fakta för Varuprovningskommittén om användning och erfarenheter av VDN Fakta konsumenter vissa uppgifter och Möbelfakta.

Plast- och Kemikalieleverantörers Förening - PKL har med anslag från låtit företa en Pilotstudie, hur förstås varningssymboler Arbetsmiljöfonden och risk/skyddsfraser. Studien redovisades i en rapport i mars 1988.

Statens livsmedelsverk har i rapporten (SLV rapport 1988:3) Bättre märkredovisat av nuvarande märkning av ning av livsmedel några utvärderingar livsmedel.

I det och refereras en del av de sålunda redovisade följande återges uppgifterna.

3.3.1 VDN Fakta

Användning

VDN-systemet infördes är 1959. Redan år 1961 fanns 75 fastställda normer, 145 tillståndshavare och 247 deklarationstillstând. Den största utbredningi slutet av 1960-talet. Da omfattade det inemot 150 en nådde systemet ca 560 tillståndshavare och ca 900 tillstånd. När Varudeklarationsnormer, nämnden år 1973 och systemet övertogs av konsumentverket upphörde

fanns 110 normer, 377 tillstandshavare och 598 tillstånd. Nedgången vr främst en följd av att Möbelfaktasystemet infördes år 1971 och att av livsmedel märkning reglerades i den nya livsmedelslagen som trädde i kraft den 1 januari 1972. Denna utveckling medförde även en ekonomisk kris för Varudeklarationsnämnden.

VDN-systemet upphörde i reglerad form fr.o.m. âr 1976. Sedan detta år har varken kontroll eller debitering av tillstandshavare ägt rum. Flera leverantörer har emellertid med konsumentverkets tillstånd fortsatt att använda kvarvarande normer.

Konsumenternas uppfattningar

l olika ar 1959 och under opinionsundersökningar 1960-talet belystes konsumenternas användning och uppfattning av VDN Fakta.

Redan ar 1959 visste ungefär hälften av de tillfrågade att varudeklarationer fanns och vad etiketten betydde. Omkring tio procent trodde ocksa att märket innebar en kvalitetsgaranti.

Efterföljande undersökningar visade vid olika tillfällen att mellan hälften och tre fjärdedelar av konsumenterna kände till inne- VDN-märkningens börd. Omkring en fjärdedel uppfattade att märkningen innebar hög kvalitet hos varan.

3.3.2 Möbelfakta

I Sverige finns ca 25D marknadsförande möbelföretag. Av dessa har omkring 200 ansökt om rätten att använda Möbelfakta.

Flera tusen möbler har testats, men Möbelfakta har trots detta förekommit i ringa omfattning i handeln. Som tidigare nämnts har en undersökning visat att ca 10 procent av förekommande möbler var märkta medan ca 15 procent var provade.

Mot bakgrund av den konstaterade ringa användningen av Möbelfaktamärkningen har dock varuprovningskommittén pekat på en indirekt effekt av

systemet. Deklarationsanvisningarna och provningsnormerna har gett tillverkarna en bild av konsumentkraven och av möblernas svaga punkter. har gjorts sedan Möbelfakta infördes. Avsevärda produktförbättringar används även i tillverkarnas produktutveckling som Provningsverksamheten ett medel att na bästa kvalitet till lägsta kostnad.

3.3.3 Kritik av VDN- och Möbelfaktasystemen

Kritik mot VDN-systemet riktades bl.a. mot att konsumenterna uppfattade VDN Fakta som en kvalitetsgaranti. Denna uppfattning hade emellertid visst fog för sig. De flesta leverantörer som valde att pa deklarationsetierhöll kett redovisa egenskaperna hos sina varor, gjorde detta pa varor som relativt höga betyg vid provningarna.

av En annan form av kritik mot VDN Fakta var att systemet för utveckling var mycket tungarbetat. Kravet pa att nya normer och provningsmetoder metoder skulle användas, ledde till att utarbetande av av SlS fastställda arbetsinsats. Även revidering av nya metoder tog lang tid och krävde stor tidsödande. Man förmådde inte heller alltid gällande normer var mycket utveckla metoder som mätte de för konsumenterna mest väsentliga egenskaperna.

riktades mot varudeklarationsetiketternas ut- Den tredje huvudkritiken formning. Pa etiketten redovisades ofta betygen pa ett flertal egenskaper. Dessutom fanns viss ytterligare text pa, etiketten. Det innebar att etiket- . ten i vissa fall blev svartolkad.

Bortsett fran Kritik riktades vidare mot systemets marknadstäckning. livsmedel och tvättmärkning av textilier användes systemet endast av ett fatal företag och pa ett begränsat antal produkter.

Kritiken mot Möbelfakta har främst varit att systemet används i alltför ringa utsträckning. Delvis är denna kritik missvisande. Möblerna genomgår provningarna för Möbelfakta i större utsträckning än vad som kommer till Däremot saknas ofta etiketten pa möbeln i uttryck genom märkning. butiken.

Tillstandshavare har anett systemet med etiketter att administbesvärligt rera. Man ansåg att man maste ha sa manga olika etiketter för olika slag av möbler och modeller att hanteringen blev omständlig och dyr. Om antalet redovisade egenskaper och/eller antalet kvalitetsklasser kunde minskas, skulle enligt tillstandshavarna, antalet olika etiketter att hantera minska till acceptabel storlek. Etiketthanteringen har numera som tidigare nämnts ändrats.

Kritik har även riktats mot systemet för att det är begränsat till att avse enbart möbler. Detta anses leda till att logotypen inte blir allmänt känd av konsumenterna och därmed inte heller efterfrågad.

Mot Möbelfakta har även anförts att det ofta hänt att fakrikanter latit testa sina möbler och efter sänkt kvaliteten provning sa att möbeln ifråga precis uppfyller grundkraven. Syftet med att sänka kvaliteten har varit att halla priset nere.

3.3.4 Varningsmärkning

I den ovan nämnda pilotstudien om varningssymboler och risk/skyddsfraser konstateras, att trots att sådana symboler och fraser använts bade i Sverige och i andra länder har det inte gjorts några större systematiska undersökningar, som visar hur syftet med dem tillgodoses. Med hänvisning till nagra utförda mindre konstateras undersökningar sammanfattningsvis att kunskaperna om hur en bra varningsmärkning skall utformas inte är särskilt väl underbyggda. Mycket mera forskningsarbete maste läggas till grund för hur man pâ ett effektivt sätt informerar om risker med bl.a. kemiska produkter.

Ett par av de angivna undersökningarna visar att av de olika farosymbolerna är det endast den som betecknar giftighet (dödskallen) som är mer eller mindre allmänt bekant och förstådd.

Avsikten med den redovisade var i första hand att provundersökningen studera hur den totala malpopulationen för varningsmärkning kunde tänkas förhålla sig i fraga om bl.a. kunskap och attityder. Om förstudien hade visat att svaren blev mycket homogena trots att de utvalda företagen/res-

sa hade man haft med avsikt valts fran helt separata grupper, pondenterna att en eventuell kvantitativ mätning endast skulle beanledning förutsätta kräfta resultat. provundersökningens I ( Nu visade det sig emellertid att _svaren fördelade sig som ett kalejdoskoatt förutsätta att om andra individer piskt mönster, där man har anledning hade valts ut sa hade ett annat mönster uppstått. Resultatet av provunderatt man vet att man inget vet. Endast en kvalitativ sökningen var därför .studie kan visa hur det verkligen förhåller sig. Det finns nämligen anledning till märkningen inte är att misstänka att gruppens kunskaper och attityder en risk sa genomarbetade som man skulle önska. Det finns helt uppenbart kunskapen till vissa delar missar att den genom märkningen förmedlade målet - och vad värre är -även skapar förvirring.

med varningsmärkningsystemet är att ge en adekvat Eftersom syftet år det nödvändigt att kvantitativt fa belyst var de stora riskuppfattning kunskapsbristerna finns.

De alternativ som star till buds för att förbättra informationssystemets effekt att öka förståelsen genom riktade specifika kampanjer är, antingen pa de områden där kunskapsbristen är störst, eller att skapa ett helt nytt är maste system. För att fa en uppfattning om hur ggg kunskapsbristerna större material än det som statt till buds i man mäta pa ett väsentligen pilotstudien.

resultat av studien som redovisas synes bekräfta de ovan De närmare nämnda iakttagelserna att det huvudsakligen endast är giftighetssymbolen som uppfattas riktigt av det stora flertalet.

3.3.5 Livsmedeismärkning

ovan nämnda om märkning av livsmedel har i livsmedelsverkets rapport redovisats av förekommande märkning. I det följande nagra utvärderingar refereras härav som kan vara av intresse när det gäller nagra resultat produktmärkning i allmänhet.

Livsmedelsverket i samarbete med sociologiska institutionen i Uppsala

genomförde ar 1977 en enkätundersökning av konsumenters attityder till

livsmedelsmärkning. Denna visade bl.a. att av de tillfrågade var 55 procent

nöjda med och 26 procent inte nöjda med informationen pa färdigförpackade livsmedel. De som var missnöjda uppgav ofta att märkningen var svar att första. I fraga om tydligheten i märkningen framfördes att informationen ofta var skriven med för liten stil och att märkningen var oöverskâdlig.

Hälften av intervjupersonerna höll vidare helt eller delvis med om pastâendet att det är för mycket information och att man inte orkar läsa allt. Den uppfattningen var vanligast bland de äldre.

Undersökarna sammanfattade önskemålen fran de konsumenter som var missnöjda med märkningen med att dessa vill

ha ett enhetligt signalsystem att märkningsinformationen ska vara mindre omfattande att kodmärkningen ska ersättas av klartext - att förekomsten av tillsatser ska motiveras - att informationen maste bli tydligare (större stil) att datummärkning bör finnas pa alla livsmedel.

De tillfrågade fick även lämna förslag till hur konsumenterna skulle kunna informeras om märkningen. Ett förslag som ofta återkom var kort information i TV och radio t ex i program såsom Anslagstavlan_ eller i andra konsumentprogram. Manga förslag rörde även information i butikerna från en särskild person eller i form av tryckt informationsmaterial.

l en SIFO-undersökning av konsumentsynpunkter pa livsmedelsmärkning, som genomfördes âr 1981; på uppdrag av Socialstyrelsen m.fl., presenterades intervjupersonerna bl.a. ett system för jämförelsekvalitet, där tre stjärnor stod för extra hög kvalitet, tvâ för stjärnor namnskyddad kvalitet och en stjärna för enklare kvalitet. 77 procent av de tillfrågade svarade ja pâ fragan om de ansåg att detta skulle märkningssystem förenkla deras val av produkt. Det bör dock noteras att intervjuerna inte

klargjorde vad man i detta sammanhang menade med kvalitet.

I medvetande om att manga yrkesgrupper i sina konsumentkontakter far

erfarenheter av konsumenters behov av märkning och problem härmed har livsmedelsverket anordnat diskussioner med sådana grupper i syfte att ta del av erfarenheterna.

Alla företrädare för olika provkök var eniga om att innehâllsdeklarationer ofta för konsumenten och att ingredienser maste ger upphov till problem deklareras pa ett lättförstaeligt sätt.

Fran för miljö- och hälsoskyddskontor framhölls en grupp av företrädare att konsumenten idag har sämre kunskap om livsmedlens sammansättning och därför lättare vilseleds av livsmedelsbeteckningar. Störst problem bedömdes det vara med sådana produkter, som inte regleras av standarder. bör förbehållna beteckningar användas i de fall Enligt gruppens uppfattning sådana finns. För att öka konsumenternas kunskap om vilka produkter, som motsvarar fastställda ansåg man att symbolmärkning kunde standarder, vara värdefull.

föreslogs informal syfte att öka konsumenternas kunskap om märkningen tion till vidareinformatörer sasom lärare, journalister och butikspersonal Man föreslog att även personal fran samt i radio, TV och butiksvideo: _ miljö- och hälsoskyddskontoren kan delta i detta arbete.

Livsmedelsverket har i rapporten även refererat till en del allmänna Konsumenter, som är missnöjda med en vara eller konsumentsynpunkter. som önskar information om en produkt, vänder sig i första hand till butiken,

tillverkaren eller miljö- och hälsoskyddskontoret i kommunen. Vissa konsu-

menter kontaktar emellertid livsmedelsverket skriftligen eller per telefon. En del av dessa kontakter rör märkningen pa livsmedel.

Den vanligaste orsaken till missnöje med märkningen är livsmedelsbeteckningar som man ansett vara vilseledande. Andra konsumentsynpunkter gäller önskemal om mer fullständig redovisning av ingående ingredienser. Dessa synpunkter kommer ofta fran personer, som av överkänslighetsskäl eller etiska skäl maste undvika vissa ingredienser. Till livsmedelsverket framförs även önskemål om utvidgade märkningskrav, t ex bättre urom vilka bekämpningsmedel som använts vid sprungsmärkning och uppgifter produktionen av vegetabilier.

3.4 Den västtyska niljömârlmingen

3.4.1 Utformning

Allmänt

l Förbundsrepubliken Tyskland tillämpas sedan år 1978 ett system för positiv miljömärkning av produkter. Systemet innebär att vissa produkter förses med ett märke - Förenta Nationernas miljösymbol, den s.k. blå ängeln - som i kombination med en mycket kortfattad text anger för konsumenten att produkten är särskilt miljövänlig. l en ring runt symbolen anges miljövänlig eftersom ... samt huvudmotiveringen för att miljömärket får användas för produkten. Det innebär i detta sammanhang att den är mindre miljöfarlig eller miljöskadlig än andra produkter av samma slag. Kraven för tilldelning av miljömärket för ett visst slag av produkter fastställs för en begränsad tid, i regel tre ar. Därefter undersöks om kraven fortfarande tillgodoser syftet med utmärkelsen eller om tekniken har vidareutvecklats. Beroende på hur undersökningen utfaller kan miljömärkningen av produktslaget upphävas, kraven behållas oförändrade eller höjas.

Det västtyska systemet är frivilligt och rätten att använda miljömärket föregås av ett prövningsförfarande som sker i flera olika steg. Flera olika organ medverkar i hanteringen av systemet. Det gäller det västtyska miljövardsverket (Umweltbundesamt), R_Al___ (institut för produktsäkerhet och märkning), en särskild jury för miljömärkning (Jury Umweltzeichen) samt den delstat där varan tillverkas.

Juryn för miljömärkning har den centrala rollen att ställa upp kraven för att produkter inom olika områden skall få miljömärket. Juryn består av ett tiotal personer. De är oberoende representanter från olika områden av samhällslivet. I juryn ingar bl.a. företrädare för kyrkan, industrin, fackföreningsrörelsen, konsumentorganisationer och miljöorganisationer. Juryn utses av miljöministeriet i Bonn. Representanterna för de fackliga organisationerna och för industrin utses efter förslag från deras centrala organisationer.

Juryn hade inte fran början den breda sammansättning den har idag.

fanns med från starten men det var först för tre ar Miljöorganisationerna korn med. De hade dock tidigare varit sedan som övriga organisationer som RAL anordnade. engagerade i de expertförhör 4 sin uppgift medverkar myndigheter, För att juryn skall kunna fullgöra och institutioner med experter och administrativa resurser. organisationer i Berlin och Institutet Särskilt viktiga i sammanhanget är miljövardsverket i @groduktsäkerhet och märkning (RAL) i Bonn.

Syften

med den tyska miljömärkningen är i första hand miljöpolitiskt. Syftet Systemet infördes pa initiativ av inrikesministern och miljövardsministern.

infördes för drygt tio ar sedan var grundtanken att När märkningen miljövänliga produkter, som annars skulle ha svart att fa genomslag, skulle fa en konkurrensfördel genom märkningen. Det skulle påverka utbudet av varor. Förfarandet skulle vara enkelt och snabbt. Märket skulle-ge en direkt information till konsumenten vid köptillfället och pa det sättet av miljövänliga alternativ. påverka efterfrågan

utformas sa att flertalet tillverkare Medan lagstadgade krav pâ produkter kan uppfylla dem sa riktar miljömärkningen in sig pa den f n bästa tekniken. En följd av detta blir att märket bara ges till produkter som har en relativt liten marknadsandel. Pa det sättet, anser man, sätter miljöunärkningskraven upp mal för branschen att vidareutveckla sina produkter i miljöhänseende.

Om en tillverkare inom ett produktomrade far rätten att miljömärka sina produkter innebär det ett försäljningsargument som sätter tryck på andra tillverkare att skaffa det.

Kriterier för miljövânligiet

kan tilldelas produkter, som i jämförelse med andra som Miljömärket används för samma ändamål, utmärker sig genom att vara speciellt miljövänliga.

Rätten att använda miljömärket bygger pa att man som tillverkare uppfyller vissa krav som gär utöver de lagstadgade minimikraven. Produkter som kan miljömärkas skall fylla samma funktion som andra jämförbara produkter. Vidare skall de vid en helhetsbedömning av miljöeffekterna (inkl. sparsam râvaruanvändning) utmärka sig för miljövänlighet utan att produktens användbarhet eller säkerhet därför minskar. Konsumenten skall kunna utgå från att de produkter som har miljömärket också uppfyller de vanliga kvalitetskraven.

Utgångspunkten är således att en bred bedömning skall göras av produkternas miljöegenskaper. Men om produkterna inom ett omrâde endast skiljer sig a: genom nagon enstaka miljöegenskap, t ex bullerpaverkan, inskränka bedömningen till denna egenskap. Det är också dessa särskilda egenskaper som anges pa miljömärket och som därigenom vidarebefordras till konsumenterna.

I det dokument där juryn anger tillstandskriterierna för den i regel också ett resonemang om varför produktomradet är lämpligt för miljömärkning och hur ravaruförbrukning och avfallsfragor kan pâverkas. Pa miljömärket kan dock endast en eller nagra fâ motiveringar anges. Även i de fall da juryn ställer upp flera kriterier blir det därför bara informationen om de mest utmärkande miljöfördelarna som nar konsumenten genom märkningen.

Exempel pa särskilda egenskaper som kan ge rätten att använda miljömärket: Mindre eller inget innehåll av vissa skadliga ämnen t.ex. bly, kvicksilver, kadmium eller produkter av returpapper eller returplast, varor som kan återanvändas t.ex. returflaskor, produkter som kräver mindre råvaror än andra liknande produkter, varor som är tystare än andra liknande produkter osv.

Exempel på nagra varuomraden med miljömärkning är sprayer utan CF C, emissionssnala värmepannor, bromsbelägg utan asbest, färger med mindre lösningsmedel än vanlig färg, papper av returpapper, rostskyddsmedel med små mängder bly eller krom, bilar med katalysatorrening, snâlspolande

toaletter, möbler med mindre formaldehyd och tystgaende motorgräsklip-

pare.

Förfaranden

För att miljömärkningen skall grundas pâ en trovärdig bedömning tillämpar man ett noggrant förfarande i flera steg.

kan komma från 1. Förslag om att en produkt skall förses med miljömärket Enda kravet är att skall vara motiverat. l vem som helst. förslaget är det nästan alltid tillverkare och leverantörer som kommer praktiken med förslag.

lämnas in till som bearbetar förslagen och 2. Förslagen miljövardsverket tillsammans med sin bedömning lämnar dem vidare till juryn för miljömärkning.

samlas tvâ gånger om âret. Den väljer da bland de föreslagna Juryn ut vilka som skall undersökas närmare. Ett första utkast produktgrupperna till vilka krav som skall ställas för miljömärkning av produkterna utarbetas Institutet för produktsäkerhet och märknig; (RAL) pa miljövârdsverket. från med inhämtar därefter bedömningar och synpunkter expertgrupper företrädare för industri och konsumenter. Därefter gar _bl.a. forsking, tillbaka till som slutligt beslutar vilka krav en tillverkare ärendet juryn inom den aktuella maste uppfylla för att fa använda miljöproduktgruppen märket.

den Kriterierna fastställs som nämnts i regel för tre ar framât._Efter perioden görs en undersökning av om kraven bör skärpas mot bakgrund av hur tekniken har utvecklats. Under den löpande treärsperioden kan alla som visar att de uppfyller de uppställda kraven, fa tillstand att tillverkare, använda miljömärket. Giltighetstiden begränsas dock alltid till utgången av den fastställda trearsperioden.

3. Företag som vill använda använda miljömärket för sina produkter ansöker om detta hos RAL. De maste da kunna visa att de klarar de uppställda miljökraven genom testresultat fran nagon godkänd provningsanstalt.

För att ett företag skall fa miljömärket maste den delstat där produkten

tillverkas tillstyrka. Dr t sker på grundval av en bedömning av att företaget uppfyller de lagstadgade miljökraven vid sin produktion. Delstaten har således vetorätt. _

När kraven är uppfyllda tecknar företaget ett avtal med El.: Företaget betalar dels en engangsavgift f.n. 250 DM, dels en ärlig avgift som är baserad pa omsättningen av den märkta produkten. Den senare avgiften kan som mest uppgå till 3 300 DM per ar om omsättningen överstiger 10 miljoner DM. Därutöver lämnar företaget ett bidrag motsvarande 20 procent av arsavgiften till en fond hos RAL för allmän information om miljömärkningen.

Motiveringen för rätten att använda miljömärket skall som nämnts anges pa märket med ett eller ett fatal ord.

Avgifterna finansierar den hantering av märkningssystemet som ankommer pa RAL. De betydande kostnaderna för utformning och fastställande av kriterierna för märkningen bestrida av miljövardsverket, som ocksâ svarar för en stor del av den allmänna informationen om märkningen. Juryn är helt oavlönad och inte ens ersättning för kostnader utgår.

Det tyska miljömärkningssystemet omfattar för närvarande 54 produktgrupper, ca 2 250 produkter och mer än 500 företag med rätt till Även utländska företag har tillträde till systemet. Drygt 20 miljömärkning. sådana har utnyttjat denna möjlighet. Produktgrupperna spänner över ett relativt brett fält.

De huvudgrupper som omfattas är motorfordon och tillbehör, hushalls- och trädgårdsmaskiner, hantverksartiklar, hushalls-, trädgârds- och kontorsva- POP.

Fördelningen av märkningen pa enskilda produkter är emellertid koncentrerad till ett relativt litet antal produktgrupper. Den största gruppen är färger med nära 600 märkta produkter. Bland de 54 produktgrupperna svarar tio grupper för ca 75 procent av produkterna.

Juryn arbetar successivt igenom de förslag till nya produktomrâden som

kommer in. F.n. har den en lista pa ca 140 omraden som väntar pa att bli behandlade.

3.4.2 Erfarenheter

Allmänt

De olika intressenterna i det tyska systemet för miljömärkning anger allmänt en grundläggande enighet om att erfarenheterna av systemt i stort sett är positiva och att systemet är ändamålsenligt och utvecklingsbart. detta finns det dock stora skillnader bade i bevekelsegrunderna och Utöver i ambitionerna för hur systemet skall utvecklas i framtiden.

Det rader en partipolitisk enighet i Tyskland kring miljömärkningen, åtminstone i den meningen att inget parti vill askaffa den. Nagon nämnvärd partipolitisk debatt har inte funnits i fragan de senaste aren. l de fall den

tagits upp i Förbundsdagen har det varit genom att regeringen har gjort

kring den kritik som förts fram i massmedier och genom klarlägganden organisationer.

De flesta är medvetna om att miljömärkningen bara är ett medel bland andra. Det maste ställas i relation till vad man bedömer möjligt och om. Mot bakgrund av uppfattningar om att man i lämpligt att lagstifta har kritiker framhållit att Tyskland har en relativt svag miljölagstiftning miljömärkningen bara fungerar som ett alibi för att inte göra nagot annat. I allmänhet finner Bedömningarna av vilka atgärder som behövs varierar. man dock att det finns plats och behov av en positiv märkning av det slag

som den miljömärkningen star för.

Det finns en stor mängd av olika miljömärken i Tyskland, utöver de som finns i Sverige. Det kan gälla märken med texten att produkten skyddar ozonlagret, är fosfatfritt, är miljövänlig och olika märken pa pappersvaror som tillverkats av returpapper. Förekomsten av ett officiellt miljömärke tillkomsten av andra har saledes inte pa nagot avgörande sätt motverkat märken. Det förklaras av att den officiella märkningen genom de förhållan-

devis tidskrävande förfarandena ännu inte fatt tillräcklig spridning. Det är

A märket som är välkänt och som åtnjuter stort A dock bara det officiella

förtroende.

Miljömärket är välkänt bland allmänheten. En undersökning som redovisats av miljöministeriet anger att 80 procent av tyskarna vet vad märket star för. Det finns en utbredd goodwill, men däremot är antalet produktomraden och produkter som har miljömärket relativt litet i förhållande till den enorma varumängden. För den som vill handla miljövänligt med märket som utgångspunkt finns därför ofta inte nagot sådant alternativ tillgängligt.

Särskilt under de senaste aren har miljömärkningen fatt stor uppmärksamhet i massmedierna, i miljödebatten och genom att företag som har miljömärkta produkter använt detta som försäljningsargument i sin reklam.

Miljövardsverket arbetar ocksa mycket aktivt med information i form av broschyrer, video, deltagande pä mässor, m.m. Bl.a. har man särskilt informerat dem som svarar för och framhållit de offentlig upphandling fördelar som det innebär att köpa miljömärkta varor.

Även om det i stort sett finns en grundläggande till positiv inställning miljömärkningen i Tyskland sa har det inte saknats kritik. Den har förts. fram fran flera olika hall, framför allt fran miljöorganisationer, konsumentorganisationer och tillverkare.

Kritiken har bl.a. riktats mot följande

- Alltför fa produkter är miljömärkta

Fran konsument- och miljöorganisationer framhåller man att märkningen är alltför begränsad. Bland viktiga områden som saknar miljömärkning nämner man tvättmedel och rengöringsmedel.

- Vissa betonas alltför egenskaper starkt vilket gör märkningen missvisande

Här gäller kritiken grunderna för märkningen. Den skall bygga dels pa en bedömning av nagon eller nagra särskilda miljöegenskaper hos produkten, dels pa en helhetsbedömning. Kritikerna menar att den förra delen domine-

rar, att märkningen är endimensionell. Man har hävdat att vissa produk-

ter, som fatt använda märkningen p.g.a. en viss egenskap, inte totalt sett kanske istället sämre. En är bättre än andra produkter fran miljösynpunkt, även om den inte har freon som drivgas sprayburk är t.ex. inte miljövänlig även om den har katalysatorrening. Att och en bil är inte miljövänlig är därför, enligt kritikerna, i märket anger att produkten är miljövänlig manga fall missvisande.

- De mest miljövänliga alternativen kan inte få märkning

Eftersom rätten att använda miljömärkningen bara ges till konkurrerande varor inom en produktgrupp, kan t.ex. oljebaserad lackfärg fa miljömärket › om den innehåller en lag andel lösningsmedel i förhållande till andra lacker. Envattenbaserad dispersionsfärg, som i den konkreta användningssituationen ofta kan vara ett alternativ, innehåller inga lösningsmedel alls. Men eftersom färgerna inom den den färgen kan inte fa nagot miljömärke, i miljöhänseende. Kritikerna har menat att kategorin anses vara likvärdiga

det maste vara fel att total avsaknad av miljöfarliga ämnen således inte

med nuvarande metoder. ger rätt till miljömärkning

Fran industrins sida har det bl.a. sagts att märkningen skulle bygga pa ett som passar dåligt i ett marknadsekonomiskt system. Att pekpinnetänkande som är staten, ger rekommendationer till konsumenmärkesinnehavaren, Man terna har ansetts vara ett betänkligt ingrepp i den fria konkurrensen. har ocksa fran industrins organisationer kritiserat systemet för godtycklig» het och brist pa insyn i det förfarande som miljömärkningen bygger på.

Det är värt att notera att den kritiska debatten ökat i samband med att Där har miljömärkningen fått starkt genomslag inom omradet lackfärger. påverkat marknaden påtagligt och det har också fokuserat märkningen debatten kring olika påstådda brister i miljömärkningen.

syften

har framhallits att det förhållandet att syftet Fran miljömyndigheterna i första hand är miljöpolitiskt och att märkningen bakom miljömärkningen bara är ett av flera instrument inte alltid har gått fram. Det har lett till

missförstånd. Man har ocksa hela tiden hävdat att det är fraga om en

relativ märkning fullständigt miljövänliga produkter finns inte.

I den senaste upplagan av miljövardsverkets skrift om miljömärkningen har man lagt till ett utförligt resonemang om märkningens begränsningar och relativitet. Man framhåller att med hjälp av miljömärket är det varken möjligt att fa bilköpare att eller ga över till cykel att över en natt göra miljöpaverkande produkter helt miljöneutrala. Miljömärket visar bara en tiil miljövänlighet.

Det gäller ocksa att använda sig av miljömärkningen pa områden där det är meningsfullt. Det skulle t.ex. vara meningslöst att miljömärka cyklar, framhåller man. Alla vet att det är mer miljövänligt att cykla än att använda bil. Cyklar konkurrerar med cyklar och bilar med bilar. lngen köper en cykel istället för en bil till följd av miljömärket. Däremot kan miljömärket för katalysatorrening vara ett argument vid bilköpet.

I anslutning till att den nyvalda juryn tillträdde i juni 1988 uttalade sig miljöminister Klaus Töpfer om miljömärkningen. Han sag mycket positivt pa erfarenheterna av miljömärkningen under den gångna tioärsperioden, som han ansåg hade uppfyllt de miljöpolitiska förväntningarna. Men han framhöll samtidigt att är ett till miljömärkningen komplement andra miljöpolitiska instrument, bl.a. lagstiftning. Det är inte bara antalet som är avgörande för bedömningen av framgången. Genom att produkter märkningen är ett marknadsanpassat instrument stimulerar miljöpolitiskt det konkurrensen om att fa fram allt mindre miljöbelastade produkter inom avgränsade marknader.

Miljömärket visar inte hur man frân en dag till en annan kan komma fram till ett drömsamhälle där ekologi och konsumtion stämmer överens. Det är i första hand en konkret konsumenten hjälp till vid köpbeslut. Det hjälper till att steg för steg utveckla vara till att vanliga produkter bli mer miljövänliga.

Miljöeffekten är omisskännlig, framhöll han. Som exempel nämnde han att miljömärkningen för lackfärger under de gångna aren har avlastat miljön 40.000 ton lösningsmedel. Även för olje- och gasbrännare kan man pa

samma sätt konstatera avsevärt minskade utsläpp av föroreningar.

av erfarenheterna redovisades när regeringen Samma positiva bedömning 1988 svarade fraga i Förbundsdagen bLa.

den 21 juni pa en enkel om

Den statssekreterare som uttalade sig bemötte bl.a. miljömärkningen. är för snäv. Han framhöll att miljömärket är kritiken om att märkningen som inom avgränsade marknader informerar att se som ett produktmärke hosen produkt i jämförelse med andra produkter om miljöegenskaperna . som används för samma ändamål. i det avseendet liknar miljömärkningen som också bara jämför likartade produkter med andra produkttester varandra. Han underströk att det officiella miljömärket är det f.n. enda tecken som bygger pâ ett formaliserat förfarande med högt ställda krav. Den konsument som köper en miljömärkt produkt kan lita pa att han får den miljövänligaste produkten inom produktomrâdet.

har dock under senare tid kunnat konstatera att allt fler Regeringen utformade märken pa marknaden och da företag själva för ut egenhändigt använder pastaendet miljövänlig utan att detta har prövats av nagon oberoende instans.

ställdes också hur regeringn såg pa möjligheten att förse särskilt Fragan produkter med motsatsen till miljöängeln, dvs en miljömiljöskadliga med texten särskilt miljöskadlig t.ex. för cigaretter eller bilar djävul Svaret blev att den sortens negativ märkning bara utan katalysatorrening. kan bi effektiv genom lagstiftning.

Fran har vidare framhallits att man ville fä en snabbare myndigheterna teknisk normering och kvaliprocess än den som används vid traditionell tetsmärkning, där förhandlingar mellan olika parter drar ut pa tiden. idén med märket var att med konsensus men i ett enklare system främja särskilt Informationen genom märket skulle flytta fram miljövänliga produkter. positionerna för bra produkter, som annars skulle ha svart att komma fram

pa marknaden.

l början visste man inte vilka produkter som var lämpliga för miljömärkning. Da gav man rätten till vissa produkter som nog inte borde haft den.

Det skall vara fraga om konkurrerande produkter. Det skall också gälla områden där man kan uppnå avgörande förbättringar. För tvättmedel finns det fortfarande eftersom ingen märkning, man inte kan säga att det finns en avgörande skillnad mellan olika tvättmedel i miljöhänseende. Det finns det beträffande lacker. Där innebär innehållet av lösningsmedlen avgörande skillnad.

Man maste ta ställning till dessa fragor i varje enskilt fall. För gasuppvärmningsanläggningar är utsläppen av kväveoxid avgörande för miljömärkningen. När kraven frân början diskuterades fanns det bara en enda typ av anläggningar som uppfyllde kraven. Men när kraven hade fastställts sa kunde hela industrin efter bara ett halvår klara detta.

Miljömärkning lönar sig bara om en väsentligt bättre produkt har mindre än 20 procent av marknaden. När marknadsandelen natt 60-80 procent har märkningen fyllt sin funktion. Då kan man avskaffa den eller skärpa kraven. l fraga om lacker har man skärpt kraven fran högst 15 till 10 procent lösningsmedel.

Det väsentliga är således att det finns en avgörande skillnad mellan produkterna i miljöhänseende och att de som har denna avgörande fördel har en liten marknadsandel.

Miljömärkningen skall ge konsumenten en positiv signal. Även om man från miljömyndigheternas sida är noga med att framhålla att det bara är i vissa avseenden som en miljömärkt är bättre produkt än andra, så vill man undvika att märket ges till produkter som är riskabla i nagot avseende. Man märker i princip inte varor som innehåller farliga ämnen och som är försedda med varningstecken. Miljömårket far inte förekomma tillsammans med dödskallemärket, men i undantagsfall har man beviljat för märkning produkter, t.ex. rostskyddsfärger, som samtidigt har tecknet för brandfarlighet (flamtecknet).

Kriterier för nliljömârlaling

Det förekommer ofta i debatten i Tysklandatt man hävdar att det tyska systemet skulle vara endimensionellt. inom de berörda myndigheterna

Man har utförliga krav på framhåller man att det är en missuppfattning. till många områden och täcker i princip in hela vägen från produktion

avfallshantering. Men man gör i varje enskilt fall en pragmatisk avvägning. är märket. Ett par exempel på att man Resultatet av prövningsprocessen har inte bara ser på en parameter är följande. När det gäller gasvärmare I fråga om man bl.a. ställt krav på utsläppen och energiförbrukningen. lacker är 10 procent lösningsmedel det avgörande kravet, men det finns cancerframkallande också en rad andra t.ex. att de inte skall innehålla ämnen, fungicider, formaldehyd, bly eller krom och att sprayförpackningar

inte skall ha freon som drivmedel.

för kravställande finns det också exempel på Från samma utgångspunkter bedömningar. Ett sådant områden där man idag inte kan göra tillräckliga Där finns ännu inga undersökningar exempel är lågbullrande byggmaskiner. år. Då är det fråga om en för avgaser. Det kanske kommer efter tio eller avvakta. avvägning om man ska göra nagot

så Inom myndigheterna anser man att det gäller att använda märkningen måste arbeta praktiskt för att att man praktiskt uppnår vad man vill. Man redan hos producenterna. Då kan man inte ta med allt, uppnå förbättringar i resultat. man måste välja områden där man kan få påtagliga

Även om kritiken har minskat finns det fortfarande de som påstår att

inte är tillräckligt stränga och att det redan finns för många kraven är det bara 10 procent märken på marknaden. 50D lacker har märket. Ändå

av dem som används av yrkesmännen och 140 procent av privatftörbrukarna.

att man inte tar Det finns 3.000 - ÅLUUU lacker. Det finns också kritik mot

upp allt.

är det När det gäller omfattningen av systemet och bredden på kriterierna för att det går inflation i en fråga om att välja system. Det finns en risk l detta sammanhang har man bl.a. diskuterat olika färger på märkningen. varianter av märkning. Men man har märkningen för att inrymma fier olika hittills avstått, eftersom målet för det tyska systemet är att förmedla

information, inte att ge en varudeklaration.

man bestämt sig för Men det är ocksa en fråga om resurser. i Tyskland har

att lösa vissa bestämda problem som man väljer ut och klarar med nuvarande resurser. Om man har stora resurser kan man göra det bredare.

Man arbetar successivt igenom de förslag till nya produktomraden som kommer in. F.n. har man som nämnts en lista på ca 4D olika områden som väntar. Arbetsomradet är således inte alls uttömt. Vissa förslag är inte realistiska och kommer aldrig längre än till förslagsstadiet. Men efersom man bara har tva sammanträden i juryn per ar och varje omrâde tar ganska lang tid att förbereda i de ansvariga organen sa har man en kö av ärenden. Juryn hinner inte behandla mer än 3-4 områden per år.

Man prövar bara det som är meningsfullt. Man har ingen märkning av livsmedel, eftersom man gjort bedömningen att fler tecken skulle irritera. Det skulle i sa fall handla om skyddet av jorden och grundvattnet. l hälsofragor far lagstiftingen ange gränser.

Man har emellertid behandlat formaldehyd i spanplattor även om det i första hand är fraga om en hälsofraga. I fraga om lacker är hälsoaspekterna också ett kriterium.

Inom olika intressentgrupper finns önskemål eller krav pa en utvidgning av kriterierna.

Fran konsumentorganisationerna är man intresserad av att utvidga kriterierna. Man skulle vilja att hela produktcykeln beaktas och man ställer också krav i den riktningen.

Konsumentorganisationerna anser ocksa att tillgänglig vetenskaplig kunskap mâste utnyttjas bättre vid tillstandsgivningen. Ledamöterna i juryn bör därför ha tillgang till kompletterande vetenskaplig fackkunskap när man tar slutlig ställning till kriterierna för miljömärkning inom olika produktomraden. Kostnaderna för detta maste bäras av miljövardsverket.

Konsumentorganisationerna har sammanfattat sina krav på hur kriterierna för miljömärkning bör ändras.

1. Miljömärket far inte användas för produkter som innehåller cancer-

framkallande ämnen eller ämnen som kan leda till missbildningar. Det spelar ingen roll om dessa ämnen reducerats ner mot noll. Om inte entydiga vetenskapliga belägg kan presenteras för att produkten är ofarlig skall inte miljömärkning beviljas. 1

Giltighetstiden bör kunnaivarieras. Den bör göras kortare (Lex. ett

ar) för produkter där ny kunskap kan ifrågasätta märkningen. För mer oproblematiska produkter kan giltighetstiden sättas till tre år.

Dagens praxis som oftast bygger på ett enda kriterium bör vidgas. Ett mer omfattande betraktelsesätt bör tillämpas när man bedömer miljöpåverkan och hälsa. En sådan bedömning bör omfatta miljö-

och hälsopâverkan i produktion; användning och när man gör sig av

med produkterna. Det underlag som behövs maste producenten tillhandahålla.

Vid tillstandsgivningen maste ocksa produktförpackningen omfattas av det föreslagna bredare synsättet.

5. Kriterierna för miljömärkning pâ olika områden maste mer än hittills innefatta de substitut som är skonsamma mot miljön och orienteras mot den f.n. bästa tekniken. Det är inte bara det som är tillgängligt pa marknaden som skall bestämma kravnivan, utan ocksa de tekniska möjligheterna att uppnå ett ekologiskt optimum.

En tillverkare som far tillstånd att använda miljömärket bör ocksa åläggas att ställa ytterligare information till konsumentens förfogande. Ofta handlar det da om innehallsdeklaration. Krav bör ocksa anges för hur märket får användas i reklamsyfte.

Vidare anser man att stickprovskontroller av att tillverkaren uppfyller de ställda kraven bör införas.

Man betonar vidare betydelsen av att de ansvariga myndigheterna ger bättre information om hur miljömärkningen beviljas och vad den betyder.

inom miljöorganisationerna vill man också utvidga kriterierna för märkningen. Man skulle t.ex. kunna ta hänsyn till att man vid produktionen inte bara uppfyller de lagstadgade kraven utan också har en bättre standard. När det gäller användningen av en produkt vill man t.ex. att det pa förpackningen anges, att man inte skall kasta bort t.ex. färgen eller förpackningen, att hälsoaspekterna markeras och att det ocksa särskilt markeras med t.ex. en bock att en viss aspekt är prövad.

Fran industrins sida anser man att systemet är endimensionellt och jämför da med de tester som Stiftung Warentest genomför och som är varudeklarationer. Märket maste ges fran en sakkunnig och oberoende organisation med ansvar. Prövningen hos RAL kan anses vara mera politiskt än sakligt betonad. Juryn är helt utan ansvar. Det är experterna pa miljövardsverket som styr.

Fran industrin framhåller man vidare att stora områden inte omfattas av miljömärkningen. De produkter som miljömärks är närmast randgrupper.

I ett uttalande fran tyska konsumtionsvaruindustrin anser man att det finns betydande brister i förfarandet, t.ex. felaktig sammansättning av de av RAL anlitade expertpanelerna och avsaknad av ansvar hos juryn att ta hänsyn till vad som framkommer. Det finns ocksa möjlighet, framhåller man, för miljömyndigheterna att skärpa kraven även efter juryns beslut. Pâ det sättet utsätts juryn för en okontrollerad påverkan fran RAL, miljövardsverket m.fl.

Det alternativ man förordar är att Stiftung Warentest bör ta över testningen och att man arbetar mera med produktinformation, där även miljöaspekterna tas upp pa etiketter och i bruksanvisningar.

De största företagen vill inte använda märket eftersom de anser att deras märke star för kvalitet, även i miljöhänseende. I stor utsträckning är det okända fabrikat som använder miljömärkningen i sin reklam. Lacker är ett undantag där även de stora företagen känt sig tvingade att vara med. Men fran en del företag har man hävdat att miljömärkningen inneburit en diskriminering av de vattenbaserade färgerna som är mer miljövänliga än de lackfärger som kan fa märkning.

Fran bl.a. färgindustrins sida har man framhållit att det tyska systemet inom innebär, att det inte med jämförelser avgränsade produktgrupper finns nagot motiv för att ta fram produkter som är helt utan skadliga ämnen. Färger helt utan lösningsmedel kommer inte ifraga för märkning. Man menar också att de färger som fatt rätt att använda miljömärket alls vilket Vidare kommer inte är ofarliga många konsumenter uppfattar. i bakgrunden. En mera omfattande kvalitetsbeproduktens bruksduglighet dömning behövs, menar man. Man framhåller ocksa att den nuvarande märkningen är missvisande genom att man kan sälja en i och för sig godkänd produkt i en miljöskadlig förpackning.

En färgtillverkare kräver därför att en guldängel införs för produkter som är helt eller nästan helt fria från skadliga ämnen. Kraven för sådan kvalitetsgradering. För att undvika felmärkmärkning skall ocksa innefatta ningar, som t.ex. skett beträffande aerosollacker, vill man ha en ekobalansräkning i matrisform som omfattar

- tillverkningen av råvarorna - tillverkningen av förpackningen användningen av produkten - hur man hanterar produktavfall - hur man pa ett miljövänligt sätt klarar att bli av med förpackning- BH.

Förfaranden

kraven till Den genomsnittliga tiden som gar at från att juryn fastställt dess märket finns pa produkten ligger pâ mellan ett och tva ar. Kortaste tiden har man haft för bilar med katalysatorrening som tog ca nio månader frán förslag till färdigt avtal med RAL.

inte blivit sa Pâ manga områden som behandlats har teknikutvecklingen snabb som man hade trott. Detta tillsammans med att miljövardsverket och juryn har fått känna av en mycket stor arbetsbörda har medfört, att man börjat fundera över om den trearsperiod som tillstanden gäller inte är för kort. Förlängning till fem ar diskuteras.

Problemen i systemet ser man inom RAL främst i den tekniska utveckling-

en som ständigt kräver nya typer av experter, jurister och tekniker. Antalet sammanträden ökar. Man har svart att klara kraven.

Pa RAL arbetar en person pa heltid med miljömärkningen och tvâ, varav en jurist, pa halvtid. En växande andel av arbetet gar at till ändringar i avtalen.

Själva prövningsförfarandet vid RAL är självfinansierat. Ganska stora kostnader belastar dock miljövardsverket. Eftersom det bl.a. inte finns någon oberoende provningsanstalt för färger i Tyskland sa har miljövârdsverket fatt fungera som sådan. Det tar mycket resurser och bl.a. har man en kemiingenjör som pa heltid ägnar sig a: att ga igenom de olika färgrecepten.

De länge handläggningstiderna är ett problem. Med ett märkningsgodkännande som varar i tre ar är det viktigt av konkurrensskäl att ansökningarna behandlas snabbt. När man ibland maste ga i flera omgångar mellan miljövardsverket och RAL kan det vara svart att klara det pâ ett bra sätt. Hanteringen maste bygga pa att man kan anlita oberoende provningsanstalter för att visa att produkterna uppfyller de ställda kraven.

Behandlingen i juryn och i miljövardsverket sker under sekretess. Juryn tar inte ställning till annat än vilka krav som skall ställas och behöver därför inte ha tillgång till företagshemligt material. Inom myndigheterna anser man att man maste respektera företagshemligheter. Det är en absolut förutsättning för att man skall kunna arbeta pa ett förtroendefullt sätt.

Fran miljöorganisationerna har man bl.a. kritiserat att juryn inte far del av recepten till färger som skall märkas.

lnom konsumentorganisationerna anser man att man kan acceptera sekretess med hänsyn till att myndigheternas tjänstemän har en oavhängig ställning. Det skulle vara svarare med en helt privat institution. Helst skulle man emellertid se att juryn fick del av allt underlag och det bör inte innebära nagot problem om den då skulle åläggas tystnadsplikt.

(al:

Från industrins sida vill man ha större offentlighet kring de kriterier som Det räcker inte att företagen känner utgör grunden för miljömärkningen. till dem.

Effekter på marknaden

har förskjutningar till förmån för Genom miljömärkningen på marknaden alternativ som nämnts kunnat iakttagas särskilt inom området miljövänliga färger. Förhållandet att de färger som säljs till enskilda personer numera till 110 procent är miljömärkta har enligt mångas uppfattning varit ett verksamt inom branschen. Utvecklingen i fråga om påtryckningsmedel har inneburit något av en kedjereaktion. Ett par företag lackfärgerna ökade korn de andra efter. Från industrins sida började och när efterfrågan har man hävdat att detta är en process som varit igång sedan 2D år tillbaka och således inte bara är en effekt av miljömärkningen.

Från industrihåll har också pekats på åtskilliga ekempel på att man hamnat fel vid miljömärkningen. Man har fått miljömärket för kallavfettningsmedel som var miljövänligt men ändå miljöfarligt. Reklam med anknytning till märkningen förbjöds av en domstol.

Miljömärkning i Sverige och andra länder

blå för I fraga om användning av den tyska miljömärkessymbolen ängeln motsvarande märkningssystem i Sverige och andra länder finns delade, men övervägande negativa uppfattningar från tysk sida.

Ä ena sidan anses det tveksamt om Sverige bör använda samma märke som Tyskland. Det anförs en rad reservationer och invändningar, som troligen framför allt grundar sig på att man internt i Tyskland skulle kunna få problem med sin egen märkning. Man skulle kunna få problem med den tyska industrin, om man far in importerade produkter som bättre fyller kraven än de egna produkterna. Tyska företag skulle vidare opponera sig om märket används i Sverige, men enligt krav som endast svenska företag kan uppfylla.

För det tyska märket har man fått tillstånd från FN med vissa förbehåll om

hur märket far användas. En användning av det tyska märket utanför Tyskland skulle förstöra det. Märket är tyskt i den

meningenlatt man

försett det med en ring med text. Att bara översätta texten till ett annat språk skulle vara missvisande och inte tillräckligt för att ge märket någon legitimitet. Skillnader i grunderna för märkningen skulle skapa missförstand och andra problem.

A andra sidan anförs att det inte finns något hinder för att använda märket eftersom att det är ett FN-märke. Schweiz har planer pa att använda märket medan Österrike överväger att ta ett annat märke. l Kanada funderar man pa att ha ett lönnlöv i märket.

När det gäller utvecklingen av miljömärkning inom EG har man inom de berörda tyska myndigheterna uppfattningen att en europeisk miljömärkning ligger langt borta i tiden. Den modell man har i Tyskland skulle knappast vara lämplig. Jurysystemet, som införts för att fa en snabb process, skulle inte kunna behallas i EG-sammanhang. Det är tveksamt om man har tid att fara till Bryssel och förhandla. Da skulle man fa skaffa mer personal och andra register. Dessutom är det sa att miljömärket ännu inte är nagot köpargument i manga andra länder. Tiden är inte mogen för ett europeiskt märke.

Varje land borde utveckla sin egen miljömärkning, men efter någorlunda lika grundprinciper. Da kan man använda erfarenheter mellan de olika länderna och man kan uppnå hävstangseffekter. Om man t.e.x i Sverige på ett område lyckas sätta upp kriterier som gar längre än i Tyskland, sa är det nagot man kan hänvisa till i Tyskland som exempel pâ hur man kan komma vidare. Det kan ocksa finnas omraden, där man mellan länderna kan använda sig av varandras kriterier och de förarbeten som ligger bakom.

Fran industriförbundets sida anser man att en parallell harmonisering skulle vara önskvärd i de länder som nu överväger att införa miljömärkning.

3.5 Förslag om nuiljövnârkning i Norge

l Norge har Forbrukerradet utarbetat förslag till miljömärkning i Norge. Ett första förslag presenterades i en rapport 1988-07-07 Miljömerking i

till modell Rapporten har senare omarbe- Norge, Forslag og organisering. version med titeln Miljömerking - fordeler tats. I oktober förelag en femte av innhold or organisering i Norge. Den ligger till og ulemper, Dröfting i en arbetsgrupp inom Forbruker- og grund för en utredning av fragan Arbetsgruppen avses kunna lägga fram ett administrasjonsdepartementet. förslag till årsskiftet 1988/1989.

förordas införande av ett miljömärkningssystem i Norge. De I rapporten motiv desamma som gäller och syften som anförs härför är i allt väsentligt för det tyska systemet. Det gäller ocksa till stor del om verksamhetsfor-

merna.

Allmänt

av fördelar och nackdelar med att tillskapa Pa grundval av en diskussion inom statsförvaltningen eller i en fristående ett miljömärkningssystem övervägs utformningen av en särskild märkningsorganisation organisation som skulle kunna vara en stiftelse.

skulle bl.a. vara att där med anslutning till statsförvaltnignen fördelar med etablerade ansvarsförhallanden och kontakter finns en organisation skulle främst vara svårigheter att med aktuella fackorgan. Nackdelar

erhålla erforderliga resurser inom förvaltningen.

En stiftelse med en styrelse som kan bedriva verksamheten pagnon-profitklara fördelar. De skulle bl.a. ligga i en liten basis skulle innebära och utförande, flexibilitet av organisation med kort väg mellan avgörande för som inte har haft personal m.m. En ny organisation miljömärkning ocksa vara helt opaverkad i förhållande till andra uppgifter tidigare skulle leverantörer, konsumenter och andra. producenter,

Organisation

skulle kunna ha ett råd med företrädare för de manga olika En stiftelse Den skulle också kunna ha en styrelse intressenterna i miljömärkningen. i ett som skulle bedriva Stiftelsens motsvarande styrelsen aktiebolag,

verksamhet på non-profit-basis.

Oberoende av organisationsforrnen

bör miljömärkningssystemet ha en anknytning i statsförvaltningen. Flera skäl talar för att det bör ske genom Forbruker- og administrasjonsdepartementet. Ett skål är att departementet genom Forbrukerrådet, Statens institut for forbruksforskning og Forbrukerombudet har uppgifter och internationella kontakter som kan underlätta genomförandet av miljömärkningen. Departemetet har också ansvar för statlig upphandling och förutsätts inom kort komma att få ta ställning till frågan om en miljöinriktad upphandlingspraxis. Miljömärkningen skulle ge underlag för en sådan praxis, som samtidigt skulle ha positiva effekter för miljömärkningssystemet.

Kriterier för miljöønäriming

Allmänt framhålls att kriterierna för miljömärkningen bör ta hänsyn till förhållandena i hela produktcykeln tillverkningsprocesser, användning och avfallshantering. Om detta erbjuder svårigheter för vissa produktslag bör dessa inte tas med i märkningssystemet.

Kriterierna för olika produktgrupper skall kunna variera i utformning och detaljeringsgrad. För vissa produkter kan det vara lätt att kräva frånvaro av vissa ämnen, för andra kan det endast gå att ange gränsvärden. Så langt som möjligt bör kriterierna också innefatta resursförbrukning vid framställning och användning. Kriterierna måste också ta hänsyn till de krav som ställs på produkternas användbarhet och säkerhet. De bör också så langt som möjligt ta hänsyn till resursförbrukningen vid framställning och användning av produkterna. Ett generellt krav bör också vara att märkta inte är belastade med olämpliga förhållanden i produktionsproprodukter cessen, t.ex. produktion i tredje världen under förhållanden som skulle varit olagliga i Norge.

Det bör vidare beaktas att kriterierna inte sätts så att de kan verka hämmande på produktutvecklingen. En för högt satt gräns för mängden av ett skadligt ämne i en produkt kan verka återhållande på insatserna för att finna alternativa miljövänliga ämnen i produkten eller att utveckla en annan produkt med samma funktion.

Miljömärkning av en produkt skall endast medges för ett bestämt antal (2-

4B

3) är pá grund av att märkningssystemet skall verka produktutvecklande och att kunskaperna om bl.a. miljöskador hela tiden utvecklas.

Förfaranden .

för miljömärkning av Märkningsorganet skall själv kunna sätta upp kriterier men vem som helst skall kunna föresla miljömärkning av olika produkter, produktslag eller enskila produkter. Det enda kravet pa förslagen skall vara -att de är motiverade. Det är svart att i förväg ange krav pa motiveringarnas innehåll och omfattning. Detta kan eventuellt utvecklas senare.

l behandlingen av fragor om miljömärkning är det viktigt att skilja mellan

av produkter, för vilka märkning inte tidigare förslag om miljömärkning skett och kriterier maste sättas upp, och ansökan om märkning av viss angiven produkt.

skulle kunna beredas för en eventuell styrelse för

Förslag om märkning av ett sekretariat, som efter behov konsulterar utomståmärkningsorganet bör utformas enligt en mall för märkende fackexpertis. Förslaget ningskriterier. Efter en första behandling i styrelsen sänds förslaget ut pa tre veckors remiss för inhämtande av synpunkter fran bl.a. olika organisationer och förvaltningsorgan. Vid en andra behandling tar styrelsen slutlig ställning till förslaget.

Syftet med remissen är inte endast att klarlägga fackmässiga invändningar, utan också att få kännedom om de senaste nyheterna på marknaden. Skälet för det senare är att fâ visshet om att den för märkning föreslagna produkten verkligen skiljer sig positivt fran andra jämförbara produkter.

När kriterierna är antagna kan producenter och importörer ansöka om märkning av enskilda produkter. Miljömärkningen är da möjlig för alla produkter som uppfyller kriterierna.

Ansökan om miljömärkning av en produkt kan snabbt behandlas när det finns fastställda kriterier och den sökande kan dokumentera att produkten kriterierna. En godkänd institution bör svara för dokumenuppfyller tationen. Eventuellt kan märkningsorganet behöva föranstalta om provning

av produkten. Sökanden star då för kostnaderna härför.

Kostnader för mârkningsrâttiçreter

För finansiering av märkningssystemet föreslås motsvarande ordning som i det tyska systemet men med korrigering för det norska kostnadsläget.

Utformning av miljömârket

För utformningen av miljömärket föreslas en kopiering av det tyska märket, den blå ängeln. Till stöd härför åberopas helt entydiga uppfattningar inom olika berörda branscher. Motivet är att det tyska märkningesystemet är ledande inom EG och med all sannolikhet kommer att utvecklas vidare för hela EG. Danmarks medlemskap i EG och betydelsen av en nordisk harmonisering av miljömärkningen styrker ytterligare märkesvalet. Med hänsyn till de andra nordiska ländernas intresse av att anpassa sig till EG:s inre marknad bör det inte vara något problem att använda det tyska märket i hela Norden. Om Norge börjar använda det bör de andra nordiska länderna knappast ha något emot att följa efter.

3.6 Utveckling av miljömärkning i Norden

De nordiska konsumentministrarna beslutade vid ett möte i mars 1988 att utreda möjligheterna till en frivillig nordisk miljömärkning av produkter. Som en följd härav har i Norge och Sverige påbörjats nationella utredningar i frågan för att redovisas vid årsskiftet 1988/1989. Därutöver har frågan diskuterats i Nordiska ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor och under denna i Utskottet för varor och tjänster. Under utskottet har igångsatts projektet Samrådsforum för miljömärkning med syfte att få till stand samråd för nordisk harmonisering av principer för miljömärkningen, Samrådsforumet består av en representant för varje land. Den norska representanten är sekreterare/projektledare.

Projektet skall utgöra ett forum för genomförandet av miljömärkning i alla de nordiska länderna genom att följa och påverka de nationella utredningsarbetena i Norge och Sverige. Som led häri skall det vidare granska och värdera principerna för det existerande västtyska miljömärkningssystemet

och följa utvecklingen inom EG. Frågor som skall behandlas är bl.a. principer för urval av produkter som kan märkas, märkningssymbolens utformning och uppbyggnad av beslutande organ.

verksamhet under âr 1989. Projektet disponerar 190.000 danska kronor för Därutöver har det erhållit medel för ett möte och viss utredningsverksamhet under ar 1988.

Den norska utredningen har behandlats i det föregående (avsnitt 3.5).

l Finland har miljöministeriet och handels- och industriministeriet uppdraför hemhushallnings- och konsumentfrâgor att git at Forskningscentralen av det tyska märkningssystemet och i andra länder företa en kartläggning förekommande om, miljömärkning av produksystern för, eller utredningar ter. Kartläggningen skall redovisas i mars 1989 för att läggas till grund för fortsatta och ställningstaganden till miljömärkning av proöverväganden dukter i Finland.

I Danmark behandlas ett förslag till ny miljölag. Enligt detta skall det vara och att tillsätta en nämnd för hantering möjligt att miljömärka produkter iav ett märkningssystem.

Den danska miljöstyrelsen har ocksa aktualiserat frågan om miljömärkning nämnder. Den av produkter som skulle handhas av en eller flera särskilda danska varufaktanämnden (Dansk Varefakta Naevn) har ocksa tagit upp frâ-

gan, bl.a. med hänvisning till att uppgifter med miljöanknytningui vissa fall

redan ingar i nämndens varudeklarationer. Nämnden har ocksa hos den ämbetsmannakommittén för konsumentfragor föreslagit att ett Nordiska om miljömärkning påbörjas. Projektet skulle bl.a. syfta till att projekt och beskrivning av områden där det är skapa en enhetlig terminologi förhållandevis enkelt att ange miljövänliga produkter.

i Danmark och möjligheterna att införa Trots intresset för miljömärkning som också i ett sådan är det för närvarande svart att förutse utvecklingen, större sammanhang maste anpassas till utvecklingen pâ detta område inom EG.

x .i s s i y i

3.7 Utveckling av miljömärkning inom EG

inom EG-kommissionen pågår en begränsad förberedande om utredning miljömärkning. Det är nu inte möjligt att bedöma vad den kan leda till. Utvecklingen av ett eventuellt generellt märkningssystem torde dock få ses på förhållandevis lång sikt.

3.8 Miljömärkning i andra länder

3.8.1 Kanada

Under en internationell miljökonferens i Toronto i juni 1988 tillkännagav premiärministern och miljöministern att ett program för miljövänliga produkter (The Environmentally Friendly skulle Product/EFP/Program) införas i Kanada. Det skulle huvudsakligen komma till uttryck i ett märkningssystem som skulle börja tillämpas i januari 1989. För att det

skulle få en snabb start skulle regeringen stödja det både ekonomiskt och

administrativt genom den federala miljömyndigheten (Environment Canada). Systemet skall i övrigt finansieras genom avgifter fran de företag som får märkningsrättigheten. Det antas kunna bli ekonomiskt självbärande i mars 1990.

Miljömärkningssystemet har närmare utvecklats under hösten 1988. Det bygger på samma principer som det västtyska systemet. Bland produkter som kan komma att omfattas av märkningen har angetts sådana som är energisnåla, återanvända eller återanvändningsbara, biologiskt nedbrytbara och sådana som inte skadar ozonlagret. Produkterna måste förutom att uppfylla kravet på miljövänlighet vara likvärdiga med jämförbara produkter i användbarhet och säkerhet.

l miljömärkningen samverkar i första hand tre olika organ. De år en rådgivande grupp (Advisory Panel), standardiseringsorganisationen (the Canadian Standards Association/CSA) som handhar fragor om teknik och provning, och ett sekretariat som tills vidare inryms i standardiseringsorganisationen. De tre organen avses på sikt handha märkningen fristående från såväl regeringen som näringslivet. Under uppbyggnaden av systemet skall miljömyndigheten dock vid behov ge den rådgivande gruppen stöd och råd.

Den rådgivande gruppen skall bestå av 114 ledamöter som representerar olika samhällssektorer och delar av landet. De tillsätts av miljöministern för en period av tvâ ar med möjlighet till förlängning. Gruppen avses halla

minst tva, till en början fyra, endagssammanträden under en tolvmanaders-

period.

(CSA) skall vara det oberoende organet för Standardiseringsorganisationen och verifiering av produktslag och produkter. Den ingar ocksa provning avtal om märkning av godkända produkter.

sekretariatet skall svara för de administrativa uppgifterna för den rådgi-

vande gruppen.

Den rådgivande gruppen har getts frihet att själv utforma miljömärknings- Sannolikt kommer den att till största delen följa miljömyndighesystemet. tens rekommendationer till procedur. Denna innebär i huvudsak följande.

till som bör omfattas av märkningen kan 1. Förlsag produktslag inlämnas av såväl företag och organisationer som privatpersoner.

2. De produktslag som föreslas bli omfattade granskas och utvärderas av Pa grundval härav väljer den ut den rådgivande gruppen. och föreslar även vilka kriterier som skall lämpliga produktslag av märket. Kriterierna kan omfatta en eller gälla för tilldelning flera miljöparametrar.

utsätts för en offentlig gransk- 3. Den rådgivande gruppens förslag Denna förutning, som handhas av standardiseringsorganisationen. höra alla och industrigrupperingar m.m. som sätts organisationer berörs av förslagen, eller av andra skäl kan förväntas ha synpunkter

pa dem.

av produktslag och kriterier beslutas av den h. Slutligt godkännande för efterföljande publicering i Canada Gazetrådgivande gruppen, te, part 1.

5. om märkning av produkter inlämnas till standardise- E Ansökningar i l E

ia.

ringsorganisationen. Denna prövar om produkterna överensstämmer med fastställda kriterier. Kostnaderna härför betalas av de ansökande företagen. För godkända produkter ingar standardiseringsorganisationen avtal med företagen pa normalt tre ar.

6. För finansiering av märkningssystemet i övrigt betalar företagen årliga avgifter i förhållande till försäljningen av märkta produkter.

7. Avtal om godkännande av produkter offentliggörs genom sekretariatets försorg.

Den kortaste tiden från förslag till publicering av beslut om produktslag och kriterier (pkt 1-4 ovan) beräknas bli 6 månader. Om den rådgivande gruppen inledningsvis beslutar att dra fördel av vissa kravspecifikationer som utarbetats inom det tyska miljömärkningssystemet, kan eventuellt en förkortad handläggningstid förväntas. Ett produktslag som antas bli föremal för inledande utvärdering är klorfria pappersprodukter.

Den rådgivande gruppen för miljömärkningssystemet är, som tidigare nämnts, fristående och oberoende av myndighets- och industriintressen. Valda specifikationer rörande produktslag och kriterier skall emellertid tillkännages under den kanadensiska miljöskyddslagen. Miljömärkningssystemet kommer därför att kvarstå under överinseende av miljömyndigheten.

Det miljömärke som har valts efter en landsomfattande telefonomröstning består av tre duvor sammanfogade sa att de bildar ett stiliserat lönnlöv. De tre duvorna symboliserar de tre samhällssektorerna konsumenterna, industrin och regeringen, som maste samverka för en bättre miljö.

3.8.2 Österrike

I det österrikiska förbereds miljöministeriet en förordning om miljömärkning av produkter efter förebild av det västtyska systemet. Arbetet inriktas pa att förordningen skall kunna antas under varen 1989.

Den asyftade miljömärkningen skulle i stort innebära att landets miljömyn-

dighet (Umweltbundesamt) fastställer riktlinjer för miljömärkning. Ansök-

för konsumentinningen om märkning av produkter prövas av föreningen formation (Verein für Konsumenteninformation). Produkter som härvid far rätt till märkning under tvâ ar. Därefter erfordras ny godkänns ansökan. Avgifter kommer att utge i förhållande till försäljningsvolymerna.

4 ÖVERVÄGANDEN

14.1 Allmänt

Miljömedvetandet i samhället har under en följd av ar ökat snabbt. Det har bl.a. kommit till uttryck i att konsumenterna av skilda slag av produkter i växande omfattning fäster avseende vid produkternas miljövänlighet i olika hänseenden och efterfrågar vägledning i sitt val av produkter. Tillverkare och leverantörer i övrigt av konsumentprodukter har i linje med de allmänna strävandena att skydda miljön och för att möta konsumenternas efterfrågan i varierande omfattning anpassat utformning och framställning av sina produkter för att de skall- bli mera miljövänliga. l marknadsföringen av olika produkter har begreppet miljövänlighet blivit ett argument. Det kommer till uttryck i texter och inte minst i olika slag av symboler i annonser och på produkterna eller deras förpackningar.

Den angivna utvecklingen kan iakttagas inte bara i Sverige utan även i många andra länder.

De miljöpolitiska strävandena nationellt och internationellt bygger väsentligen på allmänt reglerande och styrande insatser för skydd av miljön. Det kan gälla minskad användning eller spridning av miljöfarliga ämnen och dämpad förbrukning av naturresurser. För att insatserna skall nå största möjliga effekt måste de vara allmänt tillämpliga och tvingande. Detta förutsätter i regel att de bygger pa lagstiftning, som kan avse bl.a. förbud, kontrollåtgärder, uppgiftsskyldighet, miljöavgifter och föreskrifter om hantering av farliga ämnen, avfall m.m. Lagstiftning är en omfattande och långsiktig process. Därför kan det vara lämpligt att komplettera den med upplysning och informationsinsatser av olika slag för att öka det allmänna miljömedvetandet och att ta till vara detta på ett positivt sätt.

l olika sammanhang och bl.a. i propositionen 1987/88285 Miljöpolitiken inför 1990-talet har pekats pa den stora betydelse som de enskilda medborgarnas vardagliga handlande kan ha för att genom många små insatser bidra i arbetet för en bättre miljö. Samtidigt kan konstateras att det hos allmänheten finns en betydande beredskap härför. Även bland tillverkare och leverantörer av olika produkter finns med mer eller mindre direkt koppling

härtill strävanden att vidga förutsättningarna för sådana breda insatser för en bättre miljö.

Mot den skisserade bakgrunden framstår en frivillig miljömärkning av produkter som ett ändamålsenligt medel att vägleda konsumenterna i deras efterfrågan på miljövänliga produkter, att öka deras miljömedvetande och därmed beredskap till insatser för en bättre miljö, och att genom utnyttjande av marknadskrafterna påverka utvecklingen och utbudet av miljövänliga produkter. Miljömärkning enligt i princip de former, som har utvecklats i Tyskland och överväga i Norge och de övriga nordiska länderna och i flera andra länder, erbjuder enkla och relativt sett föga resurskrävande förfaranden, som fortlöpande snabbt kan anpassas till skiftande förutsättningar. Miljömärkningen har därigenom ett försteg framför i och för sig mera kraftfulla insatser för miljöskydd som kan åstadkommas genom lagstiftning. Den måste dock alltid ses som ett komplement och stöd för andra offentliga och enskilda insatser för en bättre miljö.

För att den frivilliga miljömärkningen med framgång skall kunna tillgodose de avsedda syftena och ge ett verksamt bidrag till miljöskyddet måste den nå en betydande spridning och åtnjuta allmänt förtroende.

Mot den ökande användningen av miljöargument i marknadsföringen av skilda produkter i form av olika slag av symboler m.m. kan anföras, att den ger en splittrad bild som i längden kan bli mera förvirrande än vägledande för konsumenterna. En väsentlig brist är i många fall att det är oklart hur ingående och omfattande de bedömningar är som läggs till grund för att ange en produkt som miljövänlig. Detta talar för införande av ett mera enhetligt system för miljömärkning som bygger på öppet redovisade och kända kriterier för bedömningen av miljövänlighet. Det är också väsentligt för konsumenternas tilltro till systemet att kriterier för märkning kan utarbetas av ett oberoende organ som är skilt från direkta producent- och leverantörsintressen. Det framstår också som olämpligt att koppla samman ett systern för miljömärkning med syftet att mera generellt ge ekonomiskt bidrag - sponsring - till en organisation att användas för andra ändamål. Syftet med miljömärkning bör vara att oberoende från alla ekonomiska intressen ge konsumenterna en enkel vägledning vid valet av produkter.

Mot frivillig miljömärkning av produkter har vidare anförts att den kan innebära orättvisa i jämförelser mellan olika produkter och vara allmänt vilseledande. Till detta kan framhållas att för varje form av åberopande av miljöargument genom märkning eller på annat sätt i marknadsföringen av produkter är marknadsföringslagen (1975:1418) och dess bestämmelser om otillbörlig marknadsföring (2 §), information (3 §) och produktsäkerhet (A §) tillämpliga. Användning av miljömärken och de kriterier som ligger till grund härför kan således bli föremål för prövning av marknadsdomstolen. Tillkomsten av ett enhetligt system för miljömärkning med öppen redovisning av tillämpade kriterier härför bör ge möjligheter till större rättvisa och säkrare bedömningar i användningen av miljöargument i marknadsföringen än en ohämmad utveckling av en mångfald olika enskilda märkningssystem o.d.

4.2 Kriterier för miljömärkning

Utgångspunkter för utformning av kriterier för miljömärkning av produkter måste vara dennas grundläggande syften och kännetecken. Dessa är som tidigare angetts i korthet

latt främja efterfrågan på miljövänliga produkter genom tillvaratagande och spridning av miljömedvetande hos konsumenterna av olika produkter.

att härigenom främja utbudet av miljövänliga produkter, bl.a. genom utveckling av miljövänlig teknik, och

- _ att bidra till att de miljöpolitiska malen uppnås, dvs främst att begränsa användning och spridning av miljöskadliga ämnen och bevara natur och naturresurser

Miljömärkningen skall utgöra en premiering av miljövänliga produkter framför andra motsvarande produkter, och av åtgärder för framtagning och hantering av sådana produkter. Den är till sin karaktär relativ och avser att framhålla produkter, förfaranden och verksamheter som är mera miljövänliga än andra som tjänar samma ändamål. Med utnyttjande av konkurrensförhallandena på marknaden för olika produkter skall märkning-

en bidra till att främja utvecklingen mot ett miljövänligare eller kanske mera riktigt ett mindre miljöskadligt samhälle.

Miljömärkningens konsumentinriktade syfte är att ge miljömedvetna konsumenter vid anskaffningen av olika produkter. Vid goda valmöjligheter kan dock miljöegenskapen endast bli en av flera faktorer som produktvalet tas upp till bedömning. Normala faktorer som en produkts ändamålsenlighet, användbarhet, säkerhet, kvalitet och pris maste och kommer givetvis alltid att ha väsentlig betydelse för produktvalet.

Ur miljöskyddssynpunkt skall miljömärkning av produkter ses som ett till andra insatser för att tillgodose de miljöpolitiska malen. komplement De mest angelägna och betydande insatserna far förutsättas ske genom lagstiftning och därpå grundade generellt verkande atgärder för reglering av miljöskadlig verksamhet genom förbud mot användning av vissa ämnen, fredande av naturområden, förebegränsning av utsläpp av föroreningar, skrifter om särskild hantering av vissa ämnen och produkter m.m. Dessa insatser har i väsentlig man en absolut och tvingande karaktär.

Den relativa karaktären av miljömärkning av produkter kommer till uttryck i flera olika avseenden.

Begreppet miljövänligt är som ovan antytts i sig relativt. I absolut betydelse fâr miljövänligt anses betyda nagot som har positiv eller i varje fall neutral paverkan pa miljön. l strikt tolkning innebär det en mycket i fraga om ämnen, verksamheter m.m. som långtgående begränsning förekommer i ett samhälle. I den betydelse som miljövänligt allmänt används i t.ex. den allmänna samhällsdebatten och kommersiell reklam m.m. är innebörden vanligen relativ. Det star da närmast för mindre miljöskadligt o.d. Det kan ifrågasättas om begreppet i fraga om miljömindre miljöskadlig, märkning bör ersättas med den angivna betydelsen miljöskonande eller miljöskonsam o.d. Nagra tolkningar av bestämmelserna i marknadsföringslagens 2 § om otillbörlig marknadsföring, som gjorts av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen pa 1970-talet antyder att uttrycket miljövänlig eller liknande i detta sammanhang bör anses ha den ovan angivna betydelsen av positiv eller neutral paverkan pa miljön.

S9

En ansökan från KO till marknadsdomstolen år 197A gällde en dryckesförpackning av en ny plast som skulle brytas ner snabbare i naturen än andra plastmaterial. Reklamen påstod att förpackningen var miljövänlig. KO ansåg att det inte fanns fog för detta påstående och väckte därför talan i

marknadsdomstolen med stöd av 2 § marknadsföringslagen. Ansökan

drogs tillbaka sedan företaget utfäst sig att modifiera påståendena i marknadsföringen, även om det bestredatt påståendet att förpackningen var miljövänlig skulle vara ovederhäftigt.

I sin ansökan hävdade KO bl.a. att användandet av ordet miljövänlig och liknande uttryck i reklam för viss produkt får antas vara ägnat att ge konsumenter i allmänhet intryck av att användandet av produkten har fördelar i förhållande till den yttre miljön. Argumentering av nämnda slag är i vart fall ägnad att framkalla föreställningen att produkten inte har negativ inverkan på miljön.

Två likartade fall prövades av marknadsdomstblen på talan av KO åren 1973 och 1974. Det ena fallet gällde marknadsföring av köksavfallskvarnar. Domstolen förbjöd bl.a. användningen av påståendet att avfallskvarnen inte bidrog till nedsmutsningen av sjöar och vattendrag. Det var alltför kategoriskt och onyanserat för att uppfylla marknadsföringslagens krav på vederhäftighet. l det andra fallet förbjöd marknadsdomstolen en marknadsförare av kallavfettningsmedel att i marknadsföringen använda beteckning där ordet miljö ingår. Utredningen i ärendet visade att produkten vid utsläpp i vattendrag gav viss giftverkan på fisk och användningen av ordet miljö i produktnamnet var därför vilseledande.

Liknande synpunkter har framförts av forbrukerombudet i Norge. Denne har i fråga om användning av uttrycket miljövänlig i marknadsföring intagit följande ståndpunkt. Den som använder miljövänlig fristående måste kunna dokumentera att den produkt som avses inte har någon negativ inverkan på miljön. Uttrycket miljövänlig ensamt godtas inte, om det i verkligheten rör sig om mindre miljöskadligt. Om uttrycken miljövänlig eller mindre miljöskadlig används i sammanhang, där det klart framgår vad som menas med dem, t.ex. för jämförelse med mera miljöskadliga produkter, anser forbrukerombudet att användningen knappast kommer i konflikt med marknadsföringslagens bestämmelser. Den i forbrukerrådets

förslag till miljömärkning av produkter i Norge angivna beteckningen Miljövennlig fordi ... överensstämmer enligt forbrukerombudet med denna uppfattning. Det framgår klart varför en produkt kan få märket. Märket visar de positiva egenskaper och framhäver de produkter som är minst farliga inom en grupp. Produkterna värderas enligt fastställda kriterier, som tar hänsyn till effekterna av deras produktion, distribution, användning och egenskaper som avfall.

I Förbundsrepubliken Tyskland har också förekommit ifrågasättande och kritik mot användning av uttrycket miljövänlig i märkningen. Som en följd härav har man med början under sommaren 1988 ändrat märket så att miljövänlig har ersatts med det neutrala uttrycket rniljömärke. Ändringen har inte ansetts ha nagon betydelse eftersom märket redan är sa väl känt.

För att undvika sådana tolkningssvårigheter och konflikter med bestämmelserna om otillbörlig marknadsföring som belyses av de angivna ställningstagandena, torde det vara lämpligt att i ett svenskt system för miljömärkning av produkter undvika uttrycket miljövänlig. I stället bör man endast använda beteckningen miljömärke tillsammans med en förklarande text, t.ex. ej klorblekt, âtervinningsbar. Samtidigt bör det i den allmänna informationen om miljömärket framhållas, att produkter som bär märket är miljöskonsamma i den meningen att de i jämförelse med andra motsvarande produkter är fördelaktigare för miljön.

l anslutning till frågan om innebörden av uttrycket miljövänlig kan diskuteras vad som i samband med miljömärkning skall anses innefattas i miljön. Frågor som skulle kunna ställas är om den miljöpåverkan som avses utöver naturmiljön även skall innefatta arbetsmiljö och människors hälsa. Det finns ingen anledning att här göra nagon snäv avgränsning, eftersom det finns uppenbara samband mellan naturmiljö, arbetsmiljö och människors hälsa, som svårligen på ett meningsfullt sätt kan särskiljas. Störningar i naturmiljön påverkar människors hälsa fysiskt och psykiskt. Sambanden mellan arbetsmiljö och hälsa är uppenbara. Ett av de övergripande miljöpolitiska målen är att trygga rätten till en livsvänlig miljö. Häri ingår saväl arbetsmiljön som hälsan. I miljövårdslagstiftningen utgör hälsa och miljö vanligen ett sammanhållet begrepp.

I den markering av miljövänIighet hos en produkt som förekommer i det tyska miljömärkningssystemet och i olika enskilda miljömärkningar o.d. framhålls i regel nagon bestämd enstaka miljöegenskap. Det kan gälla nagot av de led som ingar i en produktcykel-framställning (t.ex. klorblekning av papper), användning (t.ex. avgasutsläpp fran bilar och buller fran motorgräsklippare) och slutligt omhändertagande (t.ex. returförpackningar).

Detta sätt att markera miljövänlighet anger ingenting om en produkts samlade miljöpaverkan. Goda miljöegenskaper i ett led av produktcykeln kan vara kombinerade med mycket daliga i ett annat led, förbättrade egenskaper i ett led kan vinnas genom försämrade i ett annat led. l den man som en produkt har bättre miljöegenskaper än jämförbara produkter i ett led av produktcykeln, och dess egenskaper i andra led inte är sämre än hos de jämförbara produkterna, kan det vara motiverat att den premieras även om miljöegenskaperna i de icke premierade leden i och för sig är dåliga. l ett samlat perspektiv bidrar den dock ända till större miljövänlighet.

Miljömärkningens i detta avseende relativa karaktär av viss -markering bättre miljöegenskap hos en produkt i förhållande till mer eller mindre helt jämförbara produkter - innebär, att den information och vägledning i miljöhänseende som ges om skilda produkter blir begränsad, sett i ett helhetsperspektiv. En produkt i en viss grupp av jämförda produkter, som vid en helhetsbedömning framstår som mera miljöskadlig än en produkt i en annan produktgrupp, kan fa miljömärkning, medan den senare inte kan fa det, eftersom den vid jämförelsen inom sin särskilda grupp av direkt jämförbara produkter inte framstar som mera miljövänlig. Beroende av hur produktgrupperna avgränsas kan detta bli fallet även om produkterna är mer eller mindre utbytbara i vissa avseenden. (Jfr förhållandena i det tyska märkningssystemet, där lackfärger med lag halt av lösningsmedel kan fa miljömärkning medan vattenbaserade dispersionsfärger inte kan fa det.) Under förutsättning att relationerna i fraga om konsumtion av produkterna i de bada grupperna är oförändrade kan miljömärkningen ända bidra till minskade miljöskador genom förskjutning av konsumtionen inom gruppen med de mera miljöskadliga produkterna. Om märkningen däremot leder till en ökning av konsumtionen av den miljömärkta produkten pa bekostnad av

konsumtionen av produkterna inom gruppen av de mindre miljöskadliga produkterna, kan miljöpåverkan i ett helhetsperspektiv bli negativ.

Detta att kriterierna för miljömärkning bör utformas sa att belyser i fraga om miljöegenskaper hos olika produkter kan helhetsperspektivet beaktas.

l ett svenskt miljömärkningssystem bör man därför ta hänsyn till alla faktorer i en produktcykel. En enstaka god miljöegenskap hos en produkt bör inte framhållas utan att man undersöker andra miljöpaverkande förhållanden, som hänger samman med hela produktcykeln - produktens framställning, användning och slutliga omhändertagande.

Kriterierna för miljömärkningen bör alltsa utformas sa langt som möjligt utifrân ett helhetsperspektiv. En produkt som far miljömärke skall inte kunna vara fördelaktigare för miljön ur en aspekt, men samtidigt vara se ofördelaktig ur andra aspekter, att man kan ifrågasätta den totala betydelsen för miljön.

skall kunna redovisas för En annan fraga är hur dessa bedömningar konsumenterna på ett enkelt sätt. Själva syftet med miljömärkningen är att man med en enkel symbol i kombination med en kortfattad text skall kunna en vägledning i deras val av produkter. Mot den ge konsumenterna bakgrunden kan det vara en nackdel att ha en alltför omfattande information om vilka kriterier som gällt vid bedömningen. Erfarenheterna fran det tyska systemet på den här punkten visar emellertid att miljömärkningen ibland har kommit att missförstas. Man har trott att endast den aspekt som redovisas pa märket har prövats, trots att man i flera fall har haft en allsidigare bedömning.

Mot den här bakgrunden kan det i ett svenskt system vara lämpligt att när det är relevant dels redovisa flera aspekter, dels tillhandahålla en mera utförlig information på annat sätt än genom själva miljömärket pa produkmiljömärkningsblad kan ten. Det senare kan ske genom att särskilda rekvireras fran leverantörer och/eller det organ som godkänner märkningen. Pa miljömärkningsbladen kan lämnas utförligare information om vilka kriterier och bedömningar som ligger till grund för märkningen av ett

produktslag. Denna information kan förmodas ha särskilt intresse för bl.a. särskilt miljöintresserade konsumenter, konsumentvägledare samt företagare och anställda inom handeln.

Utgångspunkten att kriterierna för miljömärkning bör utformas fran ett

helhetsperspektiv innebär dock inte att man bör belysa olika miljöpåverkande faktorer i en produktcykel i form av graderade skalor eller liknande. En sammanvägning av sådana faktorer skulle kräva för mycket av detstora flertalet konsumenter. En risk härmed skulle ocksa kunna vara att miljöinformationen i sig av manga skulle uppfattas som en kvalitetsmarkering utan att vara det. Erfarenheterna frân VON-märkningen stöder bada dessa antaganden.

I detta sammanhang kan det även vara lämpligt att behandla s.k. miljövarudeklarationer som diskuterats i olika sammanhang, bl.a. i naturvardsverkets i juni 1988 framlagda rapport Avfallet och miljön. Den idéskiss som presenteras i rapporten är att leverantörer skulle vara skyldiga att ange i en miljövarudeklaration t.ex. vilka komponenter av betydelse för-miljön som en produkt innehåller, samt lämna en beskrivning av tillverkningsförhallandena. Denna idéskiss synes främst böra diskuteras som en miljövägledning för dem som yrkesmässigt har att hantera olika produkter och det avfall som de ger upphov till. Miljövarudeklarationen i denna form har en absolut innebörd. Det talar för att den bör vara allmänt tillämplig för vissa produkter med betydande miljöpåverkan och av tvingande karaktär.

l den allmänna debatten har också ibland framförts idéer om en s.k. neutral miljövarudeklaration, som ger en allsidig belysning av en produkts miljöpaverkan.

Det blir även här ytterst fraga om en absolut värdering av olika produkters miljöegenskaper i nagon form av miljöbalansredovisning i kombination med en traditionell varudeklaration. insatserna för framtagning härav, liksom redovisningen av resultatet skulle bli mycket omfattande. Redovisningen skulle knappast kunna fogas till den enskilda produkten på nagot praktiskt hanterbart sätt. Modellen förutsätter att normer för miljövänlighet, som är allmängiltiga för alla slag av produkter, kan fastställas.

_6h

denna En väsentlig skillnad mellan en s.k. miljövarudeklaration enligt modell och den enklare miljömärkningen är att bedömningen inte skall begränsas till att produkten är mera miljövänlig än jämförbara produkter. Deklarationen förutsätts vara absolut till sin karaktär och avse jämförelser mellan alla slag av produkter. Kraven pâ allsidiga bedömningsunderlag förutsätter sa omfattande forskning och andra insatser, att det inte kan vara realistiskt att tillgodose dem under överskådlig tid. Med långtgående av olika produkters miljöegenskaper skulle krav på fullständig redovisning lätthanterligt system för miljömärkning med syftet med ett förhållandevis stor spridning förfelas. De i och för sig begränsade bidrag till en bättre miljö som ett sadant system kan ge skulle inte erhållas.

nagon av de ovan diskuterade modellerna Miljövarudeklarationer enligt innebär betydande ingrepp i enskildas affärsförhallanden, genom att produkters sammansättning och tillverkningssätt förutsätts redovisas offentligt. De måste därför bygga pa lagstiftning. När det gäller miljövarudeklarationer maste beaktas att de internationellt kan grundade pa lagstiftning komma att bedömas utgöra tekniska handelshinder.

av ett systern för miljövarudeklarationer kräver således omfat- Utveckling tande och tidskrävande utredningar och överväganden om och ställningstaganden till fragor om inhämtande och sammanställning av kunskaper och komplicerade avvägningar. Det bör ske i särskild ordning. På längre sikt kan det dock inte uteslutas att ett miljömärkningssystem kan kompletteras med ett system för miljövarudeklarationer. Det sistnämnda systemet skulle da begränsas till vissa varor och produkter av stor betydelse för miljön ur Det torde vara alltför tidskrävande och omfattande t.ex. avfallssynpunkt. för att kunna tillämpas pa många skilda slag av produkter och tjäna som vägledning för de stora konsumentgrupperna.

innebär att om ett ur såväl konsument- som De angivna förhållandena önskvärt produkter skall miljöskyddssynpunkt systern för miljömärkta kunna införas och få nämnvärd omfattning under den närmaste framtiden maste det bli av det enklare relativa slaget. Det blir nödvändigt att beför miljömärkning till förhållanden, som på rådande gränsa kriterierna kunskapsnivå kan säkert beläggas, och att acceptera vissa ofullständigheter i kriterierna och framför allt, att de kan behöva kompletteras och ändras

mer eller mindre fortlöpande med hänsyn till utvecklingen av kunskaper och teknik. Ytterligare ett skäl härför är den fortlöpande snabba tillkomsten av nya ämnen och produkter.

l den premiering som den relativa märkningen bygger på ligger, att det är fråga om en egenskap som mer eller mindre unikt skiljer en produkt från andra jämförbara sådana. Om och när egenskapen blir mera allmänt förekommande har premieringen förlorat sitt berättigande. Den normala tekniska utvecklingen i detta avseende kan av olika anledningar gå fort. Införande av märkning för ett produktslag i kombination med konkurrensförhållandena på en marknad kan, och avses ju också, påskynda denna utveckling. Detta innebär också att kriterierna för märkningen av ett produktslag kan behöva fortlöpande skärpas eller upphöra att tillämpas efter ganska kort tid.

Ur konsumentsynpunkt är det väsentligt att införande av en miljöegenskap som premieras hos en produkt inte på ett för konsumenten dolt sätt leder till avsevärda försämringar i de faktorer, som i övrigt påverkar produktvalet och gäller sådant som produktens ändamålsenlighet, användbarhet, säkerhet och kvalitet. l kriterierna för miljömärkning måste detta beaktas, sa att inte premiering sker av produkter som i angivna avseenden avviker negativt från vad som gäller för jämförbara produkter. Märkning av sådana produkter bör inte kunna medges i annat fall än att den kombineras med någon form av varuupplysning, som anger produktens begränsningar o.d. i förhållande till andra jämförbara produkter.

4.3 Inriktning av ett system för miljömärkning

4.3.1 Avgränsningar och samband

Miljömärkning kan i princip tillämpas för alla slag av produkter, där det pa marknaden finns konkurrerande jämförbara produkter. Genom märkningens relativa karaktär är ju det grundläggande kriteriet för denna att nagon eller nagra av produkterna pa ett avgörande sätt är mindre belastande för miljön. För skilda slag av produkter kan dock märkningen vara mer eller mindre angelägen eller lämplig. Av betydelse för bedömning härav är sådant som förekomsten av annan obligatorisk eller frivillig märkning,

marknadens storlek och produkternas absoluta miljöfarlighet.

För att uppnå största möjliga effekt i fraga om minskning av belastningen pa miljön bör man i första hand sträva efter att inrikta valet av produktslag för märkning mot sådana som har förhållandevis stor inverkan pa miljön och samtidigt förekommer i avsevärd mängd genom stor användning och bred konsumtion.

Vid införandet av ett system för miljömärkning kan det ocksa finnas praktiska skäl för att prioritera vissa slag av produkter för att snabbt ge systemet större omfattning och göra det känt. Det kan da gälla produkter för vilka det redan finns miljövänliga alternativ och/eller det är lätt att fastställa kriterier för miljövänlighet.

Obligatorisk i lag reglerad produktmärkning med miljöanknytning förekommer främst i fraga om kemiska produkter och livsmedel. l första hand är det här hâlsoaspekten som avses.

Olika frivilliga märkningar av miljövänliga produkter eller andra former för allmänt angivande av att produkter är miljövänliga förekommer i betydande och växande omfattning. Huvudsakligen gäller det produkter där det pa senare tid har utvecklats miljövänliga alternativ enligt relativt enkelt formulerade kriterier, såsom icke klorblekt papper, batterier som inte innehåller kvicksilver samt fettsnâla och fiberrika livsmedel.

Ett slag av produkter med stor användning och bred konsumtion som har rönt särskild uppmärksamhet i miljödebatten är förpackningar.

Kemiska produkter

l Sverige regleras märkning av kemiska produkter ingående i lag och därtill anknutna författningar. Tillverkare och importörer av produkterna skall klassificera dessa efter art och grad av farlighet. Klassificeringen avgör vilken märkning (symbol, varningstext, skyddsanvisningar) en produkt skall âsättas.

Det svenska klassificerings- och märkningssystemet är i allt väsentligt

detsamma som EG:s system. De övriga nordiska länderna har likartade system. Systemen omfattar huvudsakligen ännu endast kemikaliers hälsofarliga egenskaper och inte deras miljöfarliga sådana.

Den viktigaste skillnaden mellan märkningssystemen i Sverige och fIG är att de svenska reglerna gar längre ned på fariighetsskalan när ett ämne/en produkt inte längre bedöms som hälsofarlig. I Sverige finns därför en farlighetskategori Mattligtfarliga produkter som saknas inom EG. -

i Sverige finns för vissa varor (produkt som innehåller eller behandlats med kemisk produkt) krav pa märkning med avseende pa miljöfarlighet. Detta gäller vissa batterier som innehåller kadmium, samt varor som innehåller PCB. Vidare finns särskilda regler för märkning av bekämpningsmedel. De utgar från reglerna för klassificering och märkning av allmänna kemikalier, men har pabyggnader bl a i fraga om miljöfarliga egenskaper.

Den nya kunskap som kommit fram om kemikaliers hälsofarliga egenskaper har medfört behov av att utveckla märkningen. Den har efterhand kommit att omfatta allt fler kemikalier. Enligt aktuella uppgifter fran kemikalieinspektionens produktregister är ungefär hälften av de kemiska produkter som används i Sverige bedömda som hälsofarliga.

Behovet av att utveckla produktmärkningen till fler produkter och fler egenskaper har varit särskilt angeläget från arbetsmiljösynpunkt. Pa arbetsplatserna utsätts människor för kemikalier bade oftare och under längre tid än vid kemikaliehantering i hemmen. Antalet kemiska produkter som hanteras är större och farligheten högre. Därför blir ocksa behovet av skydd mot exponering större i den yrkesmässiga hanteringen.

Det har efterhand visat sig att behovet av information om kemikaliers egenskaper och om hanterings- och skyddsanvisningar för den yrkesmässiga hanteringen inte kan täckas genom enbart produktmärkning. Därför har det utvecklats andra former för överföring av sådan information, främst i form av s k varuinformationsblad. Dessa ger förutom utförligare information om hälsofarliga egenskaper samt om hanterings- och skyddsanvisningar också uypplysning om atgärder vid förgiftningar och spill samt biologiska och fysikalisk-kemiska data.

en ansvarsfördelning mellan

Den svenska kemikaiielagstiftningen innebär

olika hanteringsled, där huvudansvaret för att kemiska produkter är tillräckligt utredda och bedömda med avseende pa hälso- och miljöfarlighet pa marknaden, dvs pa tillverkare och ligger pa dem som för ut produkterna importörer. Dessa har ocksa ansvar för att genom märkning eller pa annat sätt överlämna den information om egenskaper samt om hanterings- och som behövs för en säker hantering. Den som använder skyddsåtgärder produkter har ansvar för att utifrân denna information ordna med en säker hantering.

som användare av kemiska har Saväl tillverkare och importörer produkter ansvar för att välja sa ofarliga produkter som möjligt. Detta har uppmärksammats av utredningen om de nya arbetsformerna inom kemikaliekontrollen i betänkandet (SOU 1988:41:) Kontroll av kemiska produkter och varor. konstaterar att bland de försiktighetsmått, som Denna utredning ankommer pa den som hanterar en kemisk produkt, ingar atgärder enligt den s.k. substitutionsregeln. Det följer av förarbetena till lagen om kemiska produkter, även om det inte uttryckligen anges i denna. substitutionsregeln innbär att en kemisk produkt skall bytas mot en mindre farlig om hanteraren ända uppnår ändamålet med användningen.

Tillämpning av substitutionsregeln är enligt den uppfattning som utredningen om kemikaliekontrollen framför en grundläggande skyldighet för använär emellertid oklar. daren. Regelns tillämpning enligt företagna intervjuer Den har därför inte avsedd genomslagskraft. Av detta skäl kan det vara av stort värde föreslar om regeln uttryckligen anges i lagen. Utredningen därför ocksa bLa. att substitutionsprincipens tillämpning ater utredes i syfte att finna en lagregel, som underlättar utformning av tillämpningsföreskrifter, samt att kemikaliekontrollen inriktas sa att regelsystemet, finansieringssättet och kemikalieinspektionens insatser läggs upp sa att i ökad utsräckning pa eget initiativ byter produkter, minskar företagen volymer samt gör undersökningar.

Den enda produktgrupp under kemikalielagstiftningen som f.n. förhandsgranskas av myndighet är bekämpningsmedel. Ett bekämpningsmedel får inte importeras, överlatas eller användas utan att vara godkänt av kemikalieinspektionen. Prövningsförfarandet är mycket resurskrävande och detta

är också skälet till varför inte fler kemiska produkter är föremål för förhandsgranskning. Kemikalieinspektionen har emellertid lagt förslag till ett systern för förhandsanmälan för nya kemiska ämnen. Förslaget innebär att den som avser tillverka eller importera ett nytt ämne skall lata utföra vissa undersökningar om ämnets hälso- och miljöfarlighet och redovisa dessa och sin egen bedömning av ämnet för kemikalieinspektionen. Förfarandet resulterar inte i ett godkännande som för bekämpningsmedel, men ger inspektionen möjlighet att bedöma behovet av eventuella restriktioner (inkl förbud) innan ämnet förs ut i användning.

Den nuvarande svenska produktmärkningen beaktar, med undantag för bekämpningsmedel, enbart kemikaliers hälsofarlighet. Lagen ställer emellertid krav pa märkning även med avseende på miljöfarlighet. Arbete pågår f n pa kemikalieinspektionen med att ta fram bestämmelser om klassificering och märkning av kemiska produkter med avseende pa miljöfarlighet enligt samma grundprinciper som gäller i fraga om hälsofarlighet. Som ett första steg utarbetas vetenskapliga kriterier och lämpliga testmetoder för bedömning av kemiska ämnens och produkters miljöfarlighet. Allt sker i nordiskt samarbete och i kontakt med EG, som ocksa utvecklar kriterier samt regler för klassificering och märkning. Svenska bestämmelser om märkning med avseende pa miljöfarlighet väntas bli klara om ett par är. Redan under 1989 beräknas en vägledande förteckning över miljöfarliga ämnen publiceras.

Märkningen av kemiska produkter tenderar allt mer att fâ karaktär av neutral varuinformation. Lagen om kemiska produkter ger också kemikalieinspektionen möjlighet att föreskriva om produktinformation för alla kemiska produkter. Redan nu lämnar dock manga tillverkare och importörer frivilligt varuinformationsblad även för produkter som bedömts som inte hälsofarliga. En fortsatt utveckling av systemen för produktinformation (märkning, varuinformationsblad) mot neutrala informationssystem (med visst varningsinslag) är sannolik.

Märkningen av kemiska produkter är, som framgår av det anförda, ingående reglerad genom författningar och under fortlöpande utveckling genom

insatser från kemikalieinspektionen. Utvecklingen mot ökade inslag av produktinformation verkar i samma riktning som system för miljömärkning och miljövarudeklaration. Enligt den s.k. substitutionsregeln har den som hanterar kemiska produkter laglig skyldighet att vidtaga atgärder av det slag som avses kunna premieras genom miljömärkning.

Under dessa förhållanden kan det ifrågasättas om det är lämpligt, att för kemiska produkter införa ett parallellt och kompletterande system för Även vid en långtgående samordning skulle det kunna miljömärkning. medföra dubbelarbete. Framför allt skulle det kunna skapa förvirring, om en produkt samtidigt med varningsmärke och skyddsinformation också bär bör inte systematiskt uteslutas fran ett miljömärke. Kemiska produkter miljömärkning, men de anförda synpunkterna bör beaktas vid utformningen av kriterier för märkningen och meddelandet av rättigheter till märkning. Normalt bör miljömärkning endast kunna ske av produkter som i lagens mening inte är hälso- och miljöfarliga och möjligen sådana som hänförs till kategorin Mattligt farliga produkter.

Livsmedel

av framför allt färdigförpackade livsmedel regleras ingående i Märkning anknutna författningar. Märkningen har karaktären av lag och därtill varudeklaration och produktinformation och innebär redovisning av flera olika uppgifter om livsmedlet. Den syftar huvudsakligen till att ge konsumenterna vägledning till en från hälso- och näringssynpunkt lämplig kost, anvisning om livsmedlens hantering och underlag för olika varors prisförhallanden.

Under senare år har förekommit olika strävanden att förenkla märkningen. Härvid har även olika former av symbolmärkning övervägts och prövats, såväl genom utredningar och beslut i statens livsmedelsverk som genom försök i flera landsting och olika atgärder i den enskilda praktiska livsmedelshandeln.

Pa uppdrag av regeringen har livsmedelsverket utvärderat nuvarande märkning av livsmedel och föreslagit ändringar härav i syfte att förbättra konsumenternas möjligheter att välja livsmedel. Resultatet har i mars 1988

redovisats i rapporten (SLV rapport 1988:3) Bättre märkning av livsmedel. l rapporten berörs även symbolmärkning. Där anförs bl.a. följande uppgifter och synpunkter.

Näringsvärdesdeklarationer är svârförstâeliga för de flesta konsumenter. För att kunna första denna märkning och med ledning härav sätta samman en näringsriktig kost, fordras viss kunskap i näringslära. Manga försök har därför gjorts att försöka förenkla informationen om näringsinnehâllet i text eller i grafisk form.

I ett pågående försök, det s.k. Norsjöprojektet, som inleddes i april 1987 symbolmärks vissa livsmedel som innehåller antingen lag fetthalt eller hög kostfiberhalt. Principen för symbolmärkningen är att livsmedel som uppfyller vissa uppställda normer för lag fetthalt eller hög kostfiberhalt far förses med en symbol, en röd hjärtformad symbol. Andra produkter, som inte uppfyller dessa normer eller som inte omfattas av märkningssystemet, kommer att sakna symbolen. De använda normerna har fastställts av projektets ledningsgrupp efter samråd med livsmedelsverket.

i rapporten framhålls att symbolmärkning av livsmedel med syfte att underlätta för konsumenten att välja näringsmässigt bra livsmedel är ett märkningssystem som väsentligt avviker fran traditionell märkning. En sådan märkning kan självfallet inte ersätta de obligatoriska mârkningsuppgifterna, eftersom den endast ger en liten del av den nödvändiga informationen om livsmedlet. En kompletterande märkning med symbol kan dock vara värdefull, eftersom den pa ett mer iögonenfallande sätt än annan märkning informerar konsumenten om livsmedlets värde fran näringssynpunkt. En förutsättning för detta är emellertid att systemet för symbolmärkning är enkelt och därmed lättförstâeligt. Ett enkelt symbolmårkningssystem kan emellertid bara informera om innehållet av nagot enstaka av flera näringsämnen, i första hand det ämne som frän näringssynpunkt är väsentligast. Följdaktligen maste ett sådant märkningssystem bli en kompromiss mellan konsumentens behov av lättförståelig information och fullständig information om näringsvärdet.

Med hänsyn till att Norsjöprojektet endast hade pågått en kort tid och någon utvärdering av erfarenheterna ännu inte förelag ansåg sig livsme-

delsverket inte i rapporten kunna ta ställning till symbolmärkningen.

Verket behandla frågan när ett bättre underlag hade avsåg att på nytt kommit fram.

l oktober 1988 konstaterade livsmedelsverket att olika symboler allt oftare används för att hjälpa konsumenterna att hitta nyttigare livsmedel. Små och etiketter får en snabb spridning i butikerna. Efter hjärtan gröna diskussion av pågående aktiviteter i fraga om symbolmärkning av livsmedel ansåg verkets styrelse att

- symboler kan hjälpa konsumenten att hitta magra och fiberrika livsmedel som bör ingå i en balanserad kost,

- det behövs klara och enhetliga regler för hur symboler får använvilket är viktigt för både konsumenter, producenter och das, handeL

- om själva förpackningen skall märkas med symbol, är det önskvärt att en och samma symbol används.

Livsmedelsverket avsåg därför att under hösten utarbeta regler för användningen av symboler, som kan användas vid marknadsföringen av fettsnåla och fiberrika livsmedel.

Verket har därefter i november 1988 fastställt regler och normer för märkning av mjölk och mjölkprodukter, ost, matfett, spannmål och spannmålsprodukter. Man fortsätter med att ta fram normer också för bl.a. glass och köttprodukter. I det fortsatta arbetet ingår också att utforma någon lämplig enhetlig symbol för märkningen.

De regler i övrigt som skall gälla för märkningen är bl.a. följande. Märkningen är frivillig men när den används bör den finnas både på själva varan och på hyllkanten. För att använda symbolen krävs tillstånd av livsmedelsverket.

Med hänsyn till den förekommande omfattande regleringen av märkningen av livsmedel och utvecklingen av en enhetlig symbolmärkning av vissa

livsmedel är det tveksamt om sådana även bör omfattas av en allmän miljömärkning. Detta gäller även med hänsyn till att den förekommande och förutsedda märkningen huvudsakligen avser hälsoaspekter. Å andra siden skulle detta kunna ge utrymme för en miljömärkning som tar hänsyn till olika miljöfrämjande atgärder för minskad användning av bekämpningsmedel i odling o.d. I första hand synes dock sådana lämpligen böra åstadkommas genom andra rniljövårdsinsatser i form av förbud, miljöavgifter o.d.

Beskrivningen av livsmedelsmärkningen visar att miljömärkning kan vara mindre relevant inom livsmedelsområdet än inom andra produktområden. I vissa avseenden skulle ytterligare en form av märkning av livsmedel snarare kunna verka förvirrande än vägledande för konsumenterna. I enstaka fall skulle emellertid en positiv miljömärkning vara av värde även inom detta område. Det finns därför inte anledning att generellt undanta livsmedelsområdet från miljömärkning. Det får emellertid förutsättas att angivna aspekter medför en restriktiv användning av miljömärkning inom detta område.

Förpackningar

För miljömärkning av sådana produkter som utgörs av förpackningar kan några särskilda förhållanden behöva beaktas.

Ur konsumenternas synpunkt är förpackningar produkter som till stor del jämförelsevis direkt skall tas om hand som avfall. l hushållsavfallet upptar förpackningar en betydande andel - i vikt ca 25 procent och i volym mellan 140 och 50 procent. Detta torde vara en förklaring till att förpackningar och material har fått förhållandevis stort utrymme i den allmänna miljödebatten. Det innebär också att förpackningarnas miljöegenskaper har stora förutsättningar att uppmärksammas av konsumenterna.

Utvecklingen av system för återanvändning och återvinning av produkter och material har kommit långt i första hand när det gäller dryckesförpackningar - returflaskor och aluminiumburkar - men även vissa transportförpackningar av wellpapp och papp, trä, plast och metall. Transportförpackningarna berör dock vanligen inte konsumenterna direkt.

är således till stor del etablerat pa Ett beteende som beaktar miljöaspekten Det kan tänkas underlätta utvecklingen av återvinförpackningsomradet. De torde ningssystem o.d. även i fraga om andra slag av förpackningar. för sortering och dock till stor del behöva bygga pa nagot system

separering av hushållsavfall.

inom det För att underlätta bl.a. separering och hantering av avfall pâgar nordiska samarbetet ett arbete för klassificepa standardiseringsomradet Det bedrivs av en standardiseringsgrupp ring av symboler för miljöskydd. Nordisk Industrifond arbetar inom (INSTA CS-Z) som med stöd fran ar omradet konsumtionsvarudistribution. Gruppen började sin verksamhet standard för transportför- 1984 med målet att utarbeta viss grundläggande inom konsumtionsvaruomradet. Detta arbete avslutades under packningar roll i varen 1988. Man inriktade sig da pa konsumentförpackningens distributionen. Ett delprojekt är därvid standardiserade symboler för miljö-

egenskaper.

med standardiseringsarbetet är att skapa ett enhetligt system med Syftet symboler för märkning av förpackningar som ger anvisningar om returtag-

och hushållens källsortering. l arbetet har uppmärksamning, recirkulering märkning av förpackningar mats att ett systern med sadan miljöanknuten och är under utveckling i Västtyskland. Malet för tillämpas i Schweiz arbetet i standardiseringsgruppen år att ta fram en nordisk standard som

ansluter till internationellt antagna symboler eller symboler som antagits länder och således har utsikt att etableras av betydande europeiska

internationellt.

Den skall genom Den avsedda märkningen är av neutralt eller negativt slag. om t.ex. en kombination av en symbol (piktogram) och text ge upplysningar omhändertagande som riskavfall, brännbart eller kompostermiljöfarlighet, bart avfall och återtagning för återanvändning eller återvinning.

och dess organisationer har man tagit initia- Inom förpackningsbranschen till standardiseringsarbetet utveckla ett tivet till att i viss anslutning som är ätervinningsbara eller systern för symbolmärkning av förpackningar

problemfria vid energiatervinning i förbränningsanläggningar.

En teknisk fraga när det gäller miljömärkning av förpackningar är att märkning avseende förpackningen skall kunna särskiljas från märkning av dess innehåll, vilken i många fall lämpligen bör göras på förpackningen. Detta bör dock i regel kunna ske genom den förklarande text som

måste

förutsättas ingå i eller kompletteramiljömärket.

Med den uppmärksamhet som förpackningar har rönt i miljödebatten och den betydelse som de har i hanteringen av hushållsavfall har deras miljöegenskaper särskild aktualitet för konsumenterna. Förutsättningarna bör därför vara goda för att miljömärkning inom detta område skall fylla sitt ändamål. Någon allmän särbehandling av förpackningar i detta sammanhang är inte motiverad. l de fall där mer eller mindre heltäckande retursystem för återanvändning eller återvinning finns utvecklade är det dock tveksamt om miljömärkning har någon uppgift att fylla. l den mån arbetet med utformningen av andra miljöanknutna märkningar leder till att sådana kommer till användning bör det inte innebära något hinder för miljömärkning. Med hänsyn till att den avsedda neutrala och negativa märkningen i första hand har andra syften än den positiva miljömärkningen bör de två märkningssystemen kunna existera tillsammans och komplettera varandra.

4.3.2 Förhållanden till andra märkningssystem

Märkningssystem i Sverige

I det närmast föregående avsnittet har behandlats hur ett miljömärkningssystern bör förhålla sig till de obligatoriska märkningarna av kemiska produkter och livsmedel och till ett eventuellt kommande frivilligt system för miljöanknuten märkning av förpackningar. Det har därvid konstaterats

att de obligatoriska märkningssystemen i och för sig inte bör utesluta

miljömärkning. Sådan bör dock tillämpas mer eller mindre restriktivt. När det gäller en eventuell neutral eller negativ märkning av förpackningar bör den väl kunna kombineras med en positiv miljömärkning.

För övriga förekommande obligatoriska märkningar gäller att de huvudsakligen är av neutral karaktär och syftar till att ange att en produkt har vissa angivna egenskaper är godkänd för viss användning o.d. Hinder eller

_75

tveksamhet för att kombinera dessa märkningarumed miljömärkning före-

ligger inte.

Ett nytt allmänt och frivilligt systern för miljömärkning av skilda slag av produkter kommer att direkt konkurrera med de olika former av angivande av miljöegenskaper genom märken och texter som tillämpas av enskilda näringsidkare eller sammanslutningar av sådana. Eftersom den nya märkningen förutsätts vara frivillig liksom övriga märkningar o.d. och inte vara en statlig angelägenhet blir de olika märkningarna likställda i rättsligt hänseende. Användningen av dem kan alla bli föremål för prövning enligt marknadsföringslagen (1975:1418) och konkurrenslagen (1982:729).

Miljömärkning i andra :nordiska länder

I det nordiska samarbetet eftersträvas som tidigare (avsnitt 3.6) redovisats en harmonisering av principer för miljömärkning.

Inom ramen för det igangsatta nordiska projektet Samrädsforum för miljömärkning har gjorts en avstämning mellan de pågående norska och svenska utredningarna. I anslutning härtill har man kommit fram till de samstämmiga uppfattningarna att en harmonisering pa nuvarande stadium bör avse grundsatserna eller huvudramarna för i första hand de märkningssystem som utreds i Sverige och Norge. Det gäller da sådant som att de normer som fastställs bör sa langt som möjligt avse en helhetsbedömning av en produktcykel, att anläggningar och förfaranden för provning i ett nordiskt land bör godkännas även i de övriga, att finansieringsprinciperna bör vara samma, att ett fortlöpande utbyte av information och samråd i bl.a. fragor om utformning av normer och kriterier för märkning bör ske. I fraga om den närmare utformningen av kriterier kan dock vissa skillnader vara motiverade mellan ländena pa grund av att förutsättningarna skiljer sig. Ett exempel härpa är olika lagstiftning om fosfater i Norge och Sverige.

Projektet Samradsforum för miljömärkning bor behållas tills vidare. Projektgruppen bör dock kompletteras med företrädare för miljöskyddsintressena.

Miljömärkning i andra länder och inom EG

I det föregående (avsnitt 3.14) har lämnats en omfattande redogörelse för den västtyska miljömärkningen. Därutöver (avsnitt 3.6) har lämnats en kort beskrivning av den miljömärkning som börjar tillämpas i Kanada i januari 1989. Det har ocksa berörts att förberedelser pagar för införande av miljömärkning i Österrike. l bada fallen är det fraga om efterbildningar av den tyska märkningen. I fraga om utvecklingen inom EG har konstaterats att ett begränsat utredningsarbete av förberedande karaktär pagar.

Även för utvecklingen av eventuell miljömärkning i Sverige och Norge är det naturligt att den tyska märkningen tas som förebild även om skillnader i förutsättningar mellan länderna kan motivera olikheter i miljömärkningssystemens utformning i olika avseenden.

Genom den ställning som den tyska miljömärkningen sålunda intar sker i en viss faktisk praktiken harmonisering av märkningen i olika länder. Det ger förutsättningar för utbyte och tillvaratagande av erfarenheter. Med beaktande av skilda förutsättningar och krav bör t.ex. en svensk miljömärkl ning till större eller mindre del kunna tillämpa kriterier som gäller i det tyska systemet.

Vad som i dessa sammanhang kan vara önskvärt att åstadkomma är en gemensam ram för miljömärkningens huvudprinciper. Detta kan underlätta samarbetet mellan olika länder, samt innebära fördelar för företag som arbetar i flera länder. Det är däremot tveksamt om det inom överskådlig tid är önskvärt eller ens möjligt att eftersträva en detaljerad harmonisering av kriterier och bedömningsgrunder. Förhallandena i olika länder skiljer sig avsevärt när det gäller lagstiftning, konkurrensförhallanden och förekomsten av miljötekniska innovationer. Mot den bakgrunden kan strävanden att harmonisera kriterier m.m. i detalj bli sa tidsödande att mycket av miljömärkningens flexibilitet gar förlorad.

l stället för en detaljerad formell bör man eftersträva ett harmonisering långtgående informellt samarbete angáende kriterierna för miljömärkning. Detta är motiverat ur såväl effektivitets- som kostnadssynpunkt.

Miljömärkning av produkter kan förväntas komma att spridas spontant till för ett informellt samarbete mellan allt flera länder, vilket ökar utrymmet länderna. l detta perspektiv torde det vara en fördel om Sverige är ett av vinner erfarenheter av ett märkningssystem och kan de länder som tidigt sprida dessa informellt till andra länder.

Tekniskt handelshinder

av skilda system för miljömärkning i

En fråga i samband med utvecklingen olika länder är om märkningen kan uppfattas som tekniskt handelshinder.

Under att märkningen är frivillig och inte grundas på förutsättning samt är för såväl inhemska som bindande regler (författning), öppen och att den tillämpas pa ett icke diskriminerande importerade produkter kunna anföras att ett miljömärkningssystem utgör ett sätt bör det inte tekniskt handelshinder GATT-överenskommelsen om tekoberättigat enligt niska handelshinder.

av skilda förhållanden inom EG och till där När det gäller harmonisering såvitt har kunnat erfaras f.n. integällande regler utgör miljömärkningen Den finns redan och har inte något problem. tyska miljömärkningen i detta avseende. Utvecklingen av en eventuell gemensam ifragasatts vad som kunnat utrönas inte fastlagts i miljömärkning inom EG har enligt

någon bindande form.

åtgärder som handels- En anvisning om hur man bedömer miljömotiverade hinder inom EG ges i ett utslag från EG-domstolen i september 1988. Det av gällde bl.a. om den i Danmark gällande lagen om att öl och låskedrycker måste i returglas innebär ett otillåtet handelshinder. miljöskäl säljas konstaterade att Danmark har rätt att skydda landet mot Domstolen domstolen är miljöhänsynen så viktig att varje skadliga produkter. Enligt land inom EG själv skall ha rätt att skydda sin miljö innan en harmonisering i de olika länderna har kommit till stånd. av miljölagarna

Utformning av miljömål-kat

Förekomsten av miljömärkning i flera länder aktualiserar frågan om samma

märke eller skilda märken skall användas. Som tidigare (avsnitt 3.4) har redovisats är man i Tyskland tveksam till det lämpliga i att man i Sverige och andra länder använder det tyska märket, dvs den bla ängeln - FN:s

miljösymbol med tillfogad ring och text. l Kanada har man också vatlt ett

annat märke.

Den tyska tveksamheten har fog för sig. Samma märke pâ produkter där miljövänligheten bedömts pa avvikande grunder skulle verka förvirrande och även kunna medföra rättsliga komplikationer. Sa länge som grunderna för miljömärkning i olika länder inte är harmoniserade bör märkningssystemen ha egna märken. För att i en svensk miljömärkning ge associationer till den förhållandevis välkända tyska märkningen skulle det kunna vara lämpligt att ett svenskt märke ocksa innehåller i ängelsymbolen,men nagon klart särskiljande form, stilisering och färg.

Den närmare utformningen av ett svenskt miljömärke bör utgå fran att

märket skall vara lätt att anbringa pa alla slag av produkter. För att ge den

nämnda associationen till det tyska märket och framförallt till miljöområdet bör en tänkbar variant utformas som vara, att det svenska miljömärket en vit ängel med gröna konturer.

Mot bakgrund av det anförda bör man fran svensk sida lämpligen internationellt verka för att miljömärkning sker i form av ängelsymbolen, men att symbolen ges nagot olika utseende i skilda länder för att markera särdragen i de olika märkningssystemen.

4.3.3 Former för bedömningar

Miljömärkning av en produkt innebär som tidigare framhâllits att en produkt premieras för att den företer någon viss miljövänlig egenskap. De förfaranden som skall leda fram till detta kan da logiskt delas upp i en del som innebär att normer fastställs för vilka miljövänliga egenskaper hos en produkt som skall kunna premieras och en annan därpå följande del som består i att konstatera att en viss produkt uppfyller normerna.

Förfarandena kan i och för sig ske i en direkt följd i ett sammanhang för varje enskild produkt som på nagot sätt aktualiseras för märkning. Detta

synes vanligen vara fallet i fraga om många av de enskilda miljömärkningar 0.d. som förekommer. Det innebär dock betydande risker för bristande enhetlighet i fraga om jämförbara produkter, och lämnar utrymme för godtycke i bedömningarna, samt som en följd härav osäkerhet om vad märkningen står för.

En grundläggande förutsättning för en enhetlig och rättvisande miljömärkning är att alla jämförbara produkter av ett visst slag skall ha samma möjlighet att fa en likformig bedömning och kunna premieras. Det innebär att de angivna förfarandena för fastställande av kriterier och för beslut om märkning av en viss produkt bör delas upp i tva skilda förfaranden. sa sker ju ocksa i det tyska systemet, där de två förfarandena också ankommer pa skilda instanser.

Kriterierna för miljömärkning av ett visst produktslag bör fastställas pa grundval av ett så allsidigt underlag som möjligt, som beaktar såväl konsument- som miljöskyddssynpunkter. I det föregående (avsnitt 4.2) har närmare utvecklats att kriterierna bör så långt som möjligt avse ett helhetsperspektiv pa de faktorer hos ett produktslag som är av betydelse för bedömning av både dess påverkan på miljön och dess ändamålsenlighet för konsumenten. Märkningen bör dock som i det tyska systemet bestämmas av och framhäva någon eller några enstaka positiva miljöegenskaper. Det följer naturligen av miljömärkningens relativa karaktär och inriktning pa premiering av varje slag av miljöskyddande insatser av reell betydelse. Inte minst talar även praktiska skäl och hänsyn till märkningens genomslagskraft för detta. Erfarenheter av VDN- och Möbelfaktasystemen antyder att en märkning som omfattar detaljerade uppgifter av mer eller mindre neutral art kan vara svartillgänglig, missförstås och vara svârhanterlig. De kriterier som ligger till grund för miljömärkningen bör dock klart deklareras och i en fullständig sammanställning publiceras och finnas tillgängliga för den som vill ta del av dem i anslutning till försäljning och annan marknadsföring av märkta produkter.

Den angivna begränsningen i själva märkningen överensstämmer med vad som gäller i det tyska systemet och vad som förutsätts i de system som efter förebild härav införs i Kanada och övervägs i Norge och andra länder. Begränsningen kan da också bidra till att underlätta en framtida harmoni-

sering av miljömärkningen mellan de nordiska länderna och andra länder.

Initiativ till utformning av kriterier för miljömärkning av ett visst slag av produkter bör kunna tas av vem som helst. För att ett förslag skall kunna tas upp till seriös bedömning bör det dock krävas att det är försett med en motivering som belyser hur de avsedda miljöegenskaperna kan åstadkommas, vad som kan uppnas härmed och vilka effekter de i övrigt har på produkten.

I prövningen av ett förslag till kriterier för miljömärkning maste den anförda motiveringen verifieras ur olika berörda aspekter - dvs. förutsättningar och effekter i fraga om teknik, miljöpåverkan och produktens ändamålsenlighet. Fakta och synpunkter fran berörda experter och intressenter far därför förutsättas behöva inga i underlaget för prövningen.

För formerna för prövning och beslut i fraga om miljömärkning bör det tyska systemet med dess allmänt prövande och beslutande dess jury, utredande institutioner och granskande expertgrupper kunna utgöra en förebild. Det bör dock eftersträvas att göra handläggningstiderna kortare _ samtidigt som prövningen blir allsidig, objektiv och förtroendeingivande. Som tidigare (avsnitt 4.1) anförts är en av fördelarna med miljömärkning att den fortlöpande snabbt skall kunna anpassas till skiftande förutsättningar. Oaktat detta maste prövningen för att vinna allmän respekt karaktäriseras av noggrannhet och opartiskhet.

Kriterierna för miljömärkningen bör uppställas för en bestämd tidsperiod, som inte behöver vara samma för alla slag av produkter. För vissa produktslag, där utvecklingen ur miljösynpunkt gar mycket snabbt, kan det vara motiverat med en kort giltighetstid för kriterierna, t.ex. 2 âr. För andra kan det vara lämpligare att kriterierna behålls oförändrade under längre tid, t.ex. 5 år.

Grunderna för bedömningar och de kriterier som tillämpas bör alltid redovisas offentligt. Däremot kan det vara rimligt att underlag avseende specifika produkter som enskilda företag tillhandahåller för bedömning behandlas konfidentiellt för att inte tillverkningsoch affärshemligheter o.d. skall röjas.

företer även likheter med de förfaranden som Miljömärkningsförfarandena standardiseringsverksamheten. Förebilder kan även tänkas hämtillämpasi tas fran denna med dess olika kommittéer och arbetsgrupper för behandling Det bör dock inte innebära att kriterierna för av standardiseringsförslag. som svensk standard. Bl.a. erfarenhetermärkning normalt skall fastställas na fran VDN Fakta antyder att detta skulle bli ett alltför tungarbetat system för att tillgodose syftena med miljömärkningen.

h.3.4 Former för verksamhet och organisation

Av förutsättningen, som angivits i direktiven, att verksamheten för miljöatt den bör bedrivas märkning inte skall vara en statlig angelägenhet följer form. Det enda alternativet skulle kunna vara att i någon privaträttslig verksamheten Även om kommugörs till en rent kommunal angelägenhet. nerna av såväl konsumentpolitiska som miljöpolitiska skäl bör ha betydande intresse av verksamheten finns det inte nâgra naturliga skäl i övrigt för att överväga detta. I stället bör hänsyn tas till att det finns flera andra intressenter i verksamheten.

näringslivet i form De är i första hand konsumenter, miljöorganisationer, av tillverkare, importörer och distributörer av produkter och, som nämnts, kommunerna. Vidare har staten ett allmänt konsument- coh miljöpolitiskt Därutöver har olika delar av forskningsvärlden i intresse av verksamheten. intresse i verksamheten i fraga om attförse den med varje fall indirekt underlag för bedömningar och ställningstaganden.

Verksamheten kan karaktäriseras som rörelsedrivande men utan vinstsyfte och förutsätts vara i huvudsak ekonomiskt självbärande. Den skall vara frivillig och bör förutsättas bygga pa samverkan mellan flera olika intressenter.

De verksamhetsformer som under angivna förhållanden kan övervägas är ekonomisk förening, ideell förening och stiftelse. Med hänsyn aktiebolag, till att verksamheten inte i första hand bör avse att främja intressenternas ekonomiska intressen bör aktiebolag och ekonomisk förening inte vara aktuella. Pa grund av att inslagen av ekonomisk verksamhet ända maste bli påtagliga framstår formen ideell förening som mindre lämplig. Da återstår

stiftelse som den lämpligaste formen för verksamheten.

Ovan har angetts att verksamheten bör bygga pa samverkan mellan intressenterna. Om detta skall fa nagon reell betydelse innebär att

det

verksamhetsformen bör ge intressenterna möjligheter till aktiva insatser, inflytande och ansvar i verksamheten. Detta kan ske i flera olika former och gälla att täcka kostnader genom olika slag av ekonomiska insatser, ange allmänna riktlinjer, framställa önskemål och krav pá atgärder, föresla -atgärder, tillhandahålla, granska och bedöma uppgifter, besluta och verkställa atgärder. För olika intressenter ligger vissa slag av medverkan närmare än andra.

När det gäller att täcka kostnader för verksamheten förutsätts, att detta i huvudsak sker genom att berörda företag erlägger avgifter för användningen av miljömärken. Det bör emellertid inte utesluta att även övriga intressenter bidrar ekonomiskt till verksamheten.

Med hänsyn till för miljömärkningens inriktning pa vägledning konsumenterna och främjande av miljöskyddande insatser är det naturligt att konsument- och miljöintressena bör ha ett avgörande inflytande pa utformning av riktlinjer och angivande av önskemal och krav på atgärder.

Förslag om miljömärkning bör som tidigare nämnts kunna föras fram av vem som helst. Bl.a. med hänsyn till att förslagen skall vara motiverade och de krav pa allsidigt underlag som det innebär ligger det närmast till hands, att förslag lämnas av berörda företag och branschorganisationer. Detta bekräftas av erfarenheterna fran det tyska märkningssystemet.

Av detta följer att företag och branschorganisationer ocksa är lämpade att tillhandahålla uppgifter i övrigt som behövs för bedömningar m.m. Sådana bör emellertid till stor del även kunna lämnas fran miljö- och konsumentintressenterna och inte minst fran forskningsvärlden, bl.a. i samband med deras granskning av o.d. Pa samma bedömningsunderlag sätt är det att den expertkunskap väsentligt som finns i vissa myndigheter som t.ex. statens konsumentverket naturvardsverk, och kemikalieinspektionen kan användas. Vid behov skall detta kunna ske mot ekonomisk ersättning.

81a

När det gäller och bedömning av uppgifter, liksom beslut om

granskning

ligger det i samverkans natur att alla intressenter är lika atgärder delaktiga.

För hantering av miljömärkningsverksamheten behövs även administrativa resurser. Verksamheten bör emellertid som nämnts till stor del bygga pa direkt medverkan och insatser fran intressenterna. Därutöver kan den behöva stöd fran olika slag av expertis och andra resurser i forsknings- och provningsinstitutioner o.d. Behoven av sådana resurser kommer att variera fran fall till fall och kan därför inte innefattas i nagon fast administration för verksamheten. Med hänsyn till dessa förhållanden bör de administrativa resurserna kunna begränsas i hög grad.

Formerna för miljömärkning av godkända produkter, avgifter m.m. skall avtal mellan miljömärkningsorganet och berörda regleras i civilrättsliga Avtalen skall reglera parternas rättigheter och skyldigheter och företag. som ekonomiska förhållanden. Normalt skall det avse såväl juridiska företag som ansöker om miljömärkning av en produkt bLa. garantera att det underlag som lämnas för bedömning är korrekt.

skall även ha resurser för en fortlöpande kontroll av Miljömärkningsorganet att avtalen följs.

Information om miljömärkningen och dess innebörd till allmänheten och näringslivet är en grundläggande förutsättning för att märkningssystemet skall fa den spridning som erfordras för att det skall tillgodose sina syften. Miljömärkningsorganet maste därför disponera betydande resurser för informationsverksamhet. Det gäller givetvis alldeles särskilt när systemet haller pa att byggas upp.

Sammantaget för hanteringen av miljömärkningen skall eftersträvas att verksamheten kan bedrivas smidigt och effektivt i en projektorganisation med en relativt liten fast administration.

4.3.5 Kostnader och finansiering

Kostnaderna för hanteringen av ett miljömärkningssystem kan i huvudsak

hänföras till dels de olika intressenterna och medverkande i systemet, och dels den samlade verksamheten.I fraga om fördelningen av kostnaderna för olika insatser i verksamheten mellan dessa kan anföras följande.

Framtagning av förslag till utformning av kriterier för miljömärkning av ett visst produktslag och underlag härför skall förutsättas helt bekostas av förslagsställaren. Motsvarande skall gälla ansökan om märkning av en viss produkt.

För granskning och bedömning av förslag till kriterier behöver tas fram underlag för verifiering och eventuell komplettering av förslaget samt för slutlig utformning av kriterierna. Till den del som detta kan ske pä grundval av uppgifter m.m., som finns tillgängliga hos de i verksamheten företrädda intressenterna, bör de rimligen begränsade kostnaderna för sammanställning och delgivning härav bäras av dessa. Till den del som framtagningen av underlaget kräver att fristående expertis, provningsinstitutioner o.d. anlitas bör kostnaderna härför bestridas inom ramen för den samlade verksamheten.

gEn ansökan om märkning av en produkt bör normalt förutsättas vara styrkt av vederhäftiga provningsresultat, som visar att produkten fyller de fastställda kriterierna för märkning. l den man som detta inte är fallet utan ansökan behöver verifieras eller särskild kompletteras genom provning, granskning o.d. är det naturligt att kostnaderna härför bestrids av sökanden.

En väsentlig förutsättning för att miljömärkningen skall få äsyftad verkan är som nämnts att den blir allmänt känd och vinner förtroende hos

allmänheten och näringslivet. Det ställer

stora krav pa en bred och allsidig information om märkningen och vad den innebär. Till en del bör informationsbehovet kunna täckas som ett led i den normala informationsverksamhet som de medverkande intressenterna i bl.a. bransch- och medlernstidskrifter bedriver. Eftersom informationen om märkningen bör ligga i deras intresse är det naturligt, att de helt svarar för kostnaderna härför. Den information till bestämda av mottagare grupper som kan ges på detta sätt måste dock kompletteras med betydande särskilda informationsinsatser, som lämpligen handhas och bekostas inom ramen för den samlade verksam-

heten.

Kostnaderna för den direkta administrationen av märkningsverksamheten maste naturligen bestridas i den samlade verksamheten. Om och i vilken man häri skall innefattas ersättningar till intressenternas företrädare i för verksamheten särskilt inrättade organ kan diskuteras. Det synes dock vara rimligt att nagon form av arvoden och kostnadsersättningar utgår.

Det förutsätts att ett märkningssystem i huvudsak bör finansieras genom avgifter fran de förslag som får miljömärka produkter. Det gäller da de kostnader som enligt ovan bör bestridas inom ramen för den samlade verksamheten. Denna förutsättning bör kunna vara realisitsk pâ lang sikt, om systemet nar framgång och far en avsevärd omfattning i antal märkta Under ett uppbyggnadsskede, da det som nämnts ställs särskilda produkter. krav informationsinsatser, är en finansiering helt genom pa omfattande avgifter inte möjlig.

För en finansiering av systemet genom avgifter bör de principer som tillämpas i det tyska systemet lämpligen tas till förebild. sa görs ocksa i det förslag till märkningssystem som nu utreds i Norge. Även i det system som börjar tillämpas i Kanada i januari 1989 skall avgifter tas ut enligt i huvudsak samma principer. För att underlätta en harmonisering inom Norden och med andra länder bör det vara en fördel om avgiftssystemen är likartade i utformning.

Det asyftade avgiftssystemet innebär da, som tidigare (avsnitt 3.4.1 och 3.5) redovisats, att det företag som far märka en produkt betalar en engangsavgift och därefter en årlig avgift som varierar med omsättningen av produkten. Därutöver betalar företaget årligen ett belopp motsvarande 20 procent av arsavgiften som bidrag till verksamhet för information om märkningen.

Omfattningen av ett svenskt miljömärkningssystem i antal produkter kan inte bedömas med någon grad av säkerhet. Med ett antagande om att skulle komma att utvecklas, sa att det under de fem första åren systemet omfattar respektive 25, 75, 200, 300 och 400 märkta produkter, kan genom överslagsberäkningar ges en grov uppskattning av nâgra mycket ungefärliga

vilka intäkter systemet skulle kunna ge.

Om engangsavgiften sätts till 8 00D kronor och ârsavgifterna inkl. informationstillägg till i en stigande skala fran 4000 kronor för produkter med 4 den minsta omsättningen till 50 000 för de med den största, och med ett

genomsnitt pa 10 000 kronor, skulle med angivna antagande intäkterna

härav kunna utvecklas enligt följande.

_ År 1 ca G00 000 kr 2 ca 1 000 000 kr 3 ca 3 000 000 kr a ca 3 800 000 kr 5 ca ä B00 000 kr.

Kostnaderna för hantering av ett miljömärkningssystem i de delar som ovan har betecknats som den samlade verksamheten år ocksa svara att bedöma med nagon säkerhet. Det blir ju till stor del beroende av vilken omfattning systemet far.

En utgångspunkt för en uppskattning av kostnaderna kan sökas i kostnaderna för VDN-systemet. Enligt vad som angavs i varudeklarationsutredningens betänkande (SOU 1973:20) Varudeklaration -ett medel i konsumentpolitiken uppskattades varudeklarationsnämndens totala kostnader budgetåret 1971/72 till nära 3 milj. kr, varav ungefär hälften belöpte pa normarbete, 875.000 kr pa marknadsföring och information och 653.000 kr pâ kontrollverksamhet. omfattade VDN-systemet då ca 110 normer, ca 400 tillståndshavare och ca 700 tillstånd. Tillstandshavarnas egna kostnader för normarbete, provning m.m. uppskattades till minst 10 milj. kr.

De redovisade kostnaderna för VDN på 3 milj. kr innebär i nuvarande kostnadsläge ca 9 milj. kr.

Normarbetet far förutsättas bli mindre i ett miljömärkningssystem med dess inriktning pa i första hand premiering av en eller ett fatal miljöegenskaper hos en produkt, än i det varudeklarationssystem som VDN Fakta utgjorde. Med den exemplifierande utveckling av miljömärkningssystemet, som har skisserats ovan, torde detta vidare, åtminstone i ett inlednings-

skede, bli betydligt mindre än VDN-systemet var vid den angivna tidpunkten. Med hänsyn härtill synes en rimlig uppskattning av de samlade kostnaderna för miljömärkningssystemet kunna vara ca 4 milj. kr under de första tvâ aren, för att därefter med systemets tillväxt successivt öka till kanske ca 6,5 milj. kr under det femte âret.

Angivna antaganden och överslagsberäkningar och därpa grundade uppskattningar av intäkter och kostnader i ett svenskt miljömärkningssystem visar, att orn systemet skall kunna bli ekonomiskt självbärande maste avgifterna för märkningsrättigheter sättas betydligt högre än vad som gäller i det tyska systemet, vilket dock som tidigare (avsnitt 3.h.l) framhallits till stor del bekostas av statliga medel genom miljövardsverket.

Samtidigt torde inte en engangsavgift i storleksordningen 8 000 kronor och arsavgifter från ca a 000 kronor för produkter med den minsta omsättningen till ca 50 000 för dem med den högsta anses orimliga i marknadsföringssammanhang.

Vidare är det ju uppenbart att oavsett vilken avgiftsniva som väljs maste ett märkningssystem under uppbyggnad under ett större eller mindre antal ar delvis finansieras på annat sätt än genom avgifter.

5 REKGÅNENDATIGER OCH FÖRSLAG

5.1 Organisation

Mot bakgrund av anförda sakförhallanden och överväganden förordas, att ett system för frivillig och enhetlig miljömärkning av produkter införs i Sverige.

Ett svenskt miljömärkningssystem bör handhas av en fristående stiftelse - Stiftelsen Miljömärkning - och inom ramen härför bygga pa en samverkan mellan de olika intressenterna i systemet. Dessa är i stort de allmänna samhällsintressena i första hand representerade av staten och kommunerna, konsumenterna, miljörörelsen och forskningen med anknytning till miljöfrågor, samt näringslivet i form av producenter/industri och handelns olika led.

Stiftelsen bör ha stor frihet att utforma sin verksamhet i enlighet med intressenternas intentioner. En ram härför bör dock vara de överväganden om märkningens syften, avgränsning och utformning som har anförts i det föregående.

I stiftelsen bör finnas organ för beslutande funktioner, analysen-ande och bedömande uppgifter, samt beredande och administrativa uppgifter. För utredande och undersökande uppgifter som kräver särskild expertis, provningsutrustning o.d. av varierande slag bör stiftelsen anlita_ befintliga forsknings- och provningsinstitutioenr eller särskilt för ändamålet sammansatta tillfälliga expertgrupper eller liknande. l stiftelsens beslutande och bedömande organ bör de olika intresenterna vara representerade.

Med denna inriktning bör stiftelsen i organisatoriskt hänseende kunna utformas med en styrelse, ett representantskap och ett sekretariat.

Styrelsen skulle kunna bestå av tolv ledamöter, representerande de olika intressenterna med en fjärdedel för vardera de allmänna samhällsintressena inkl. forskningen, konsumenterna, miljörörelsen och näringslivet. Sammansättningen skulle de kunna bli enligt följande.

De allmänna samhällsintressena: l ordförande utsedd av regeringen l ledamot, Svenska Kommunförbundet

Konsumenterna: l ledamot, Landsorganisationen i Sverige 1 ledamot, Tjänstemännens Centralorganisation 1 ledamot, Kooperativa Förbundet

Miljörörelsen: 1 ledamot, Svenska Naturskyddsföreningen l ledamot, Miljöförbundet 1 ledamot, annan organisation

Näringslivet: l ledamot, Sveriges lndustriförbund 1 ledamot, Sveriges Grossistförbund l ledamot, Sveriges Köpmannaförbund

Forskningen: 1 ledamot utsedd av Vetenskapsakademien.

Representantskapet skulle beste av flera ledamöter, kanske 24, med motsvarande representation som i styrelsen av de fyra huvudintressentgrupperna. Förutom de som enligt ovan skulle representeras i styrelsen skulle för det allmänna samhällsintresset kunna inga företrädare för konsumentverket och statens naturvardsverk, för konsumenterna företrädare för andra konsumentorganisationer och konsumentvägledare, för milföreträdare för andra förekommande organisationer och för jörörelsen företrädare för ICA, olika branschorganisationer m. fi. näringslivet

sekretariatet bör kunna begränsas till nagon enstaka handläggande tjänsteman med assistenter.

skulle, förutom att svara för stiftelsens löpande förvaltning, ha Styrelsen till uppgift att genom beslut fastställa kriterier för miljömärkning av olika

produktslag och inga avtal med företag om märkning av produkter som uppfyller fastställda kriterier.

Representantskapet skulle ha till uppgift att lägga fast den huvudsakliga

inriktningen av miljömärkningen samt ge styrelsen rad i mera övergripande

och principiella frågor. Det skulle också ta ställning till fragor om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter efter sedvanlig granskning av auktoriserade revisorer.

sekretariatet skulle ha att efter bestämmande av styrelsen biträda denna och representantskapet.

Behandling av förslag om och fastställande av kriterier för miljömärkning av olika groduktslag skulle kunna ske enligt följande ordning.

Vem som helst kan lämna förslag om miljömärkning av ett produktslag. Förslaget skall vara under-byggt av material som visar vad som skall motivera märkningen.

Förslaget underkastas en första bedömning i styrelsen.

sekretariatet ombesörjer fortsatt beredning genom anlitande av lämpligt expertorgan.

Förslaget kan också om styrelsen sa önskar behandlas i representantskapet, som da fungerar som ett rådgivande organ at styrelsen.

På grundval av vad som framkommit under beredningen beslutar styrelsen om antagande av kriterier för miljömärkning av det avsedda produktslaget.

Behandling av ansökan om miljömärkning av viss produkt skulle kunna ske enligt följande.

Företag inkommer med ansökan.

sekretariatet utreder med eller utan medverkan av expertorgan om den produkt som ansökan avser uppfyller kraven enligt fastställda kriterier.

_92

Styrelsen beslutar om avtal med sökande företag om miljömärkning av

produkten.

5.2 Kostnader och finansiering

I enlighet med de antaganden och uppskattningar, som har redovisats i det föregående (avsnitt 4.3.5), skulle de ärliga kostnaderna för stiftelsen uppga till ca 4 miljoner kronor under det första âret för att successivt öka till ca 6,5 miljoner kronor under det femte.

l anslutning härtill har även framhallits att kostnaderna för ett miljömärkningssystem, dvs bl.a för stiftelsens verksamhet, bör i huvudsak täckas fran de företag som far märka produkter. Samtidigt har genom avgifter konstaterats att detta inte är möjligt under ett antal ar da systemet byggs upp.

Enligt de överslagsberäkningar, som redovisats pa grundval av vissa antautveckling, skulle stiftelsen kunna bli ekonoganden om verksamhetens miskt självbärande först efter det femte âret. Härvid förutsätts att för miljömärkningen av en produkt skulle utga en engangsavgift på 8 000 kronor och ärliga avgifter varierande frân la 000 kronor till 50 000 kronor beroende på produktens omsättning, och med ett genomsnitt pa 10 000 kronor. Utöver intäkter från avgifter skulle stiftelsen för att täcka sina kostnader under de första fem aren behöva disponera medel uppgående till under ar l ca 3,5 milj. kr ar 2 ca 3,0 ar 3 ca l år 4 ca 1 är 5 ca 1

För att miljömärkningssystemet skall bli känt och vinna spridning maste om märkningen och dess betydande kostnader läggas ned pa information innebörd. Det gäller särskilt när systemet är under uppbyggnad och, med med märkningen, information till allmänheten -konsuhänsyn til syftena menterna. information om miljömärkningen synes väl rymmas inom statens ansvar för samhällsinformation. Det bör därför vara rimligt att staten

svarar för en stor del av kostnaderna härför. Stiftelsen bör således kunna erhålla bidrag till informationsverksamhet med Z milj. kr under det första âret och 1 milj. kr under det andra. Beroende av hur märkningssystemet och stiftelsens kostnader och intäkter utvecklas bör dock förutsättas att sådant bidrag skall kunna utga med 1 milj. kr under ytterligare ett ar.

Som tidigare (avsnitt 4.3.5) berörts far det även förutsättas att de i miljömärkningssystemet medverkande intressenterna har ett intresse av att medverka i informationsverksamheten och bära sina kostnader härför. Det gäller såväl kommunerna som konsument-, miljö- och näringslivsorganisationer.

För att täcka stiftelsens kostnader i övrigt under de fem första aren bör den fa disponera lan fran staten med 1,5 milj. kr per ar. Dessa skall återbetalas i takt med att Stiftelsens verksamhet ger ett ekonomiskt överskott.

Utöver angivna medel bör stiftelsen även kunna paräkna vissa - om än i sammanhanget förhållandevis begränsade - medelstillskott fran de olika medverkande intressenterna. De bör förutsättas tillskjuta ett mindre

xstiftelsekapital.

5.3 Genomförande

Regeringen bör under varen 1989 inbjuda olika organisationer för. främjande av konsumenternas intressen, organisationer inom miljörörelsen, organisationer inom näringslivet och Svenska Kommunförbundet att ingå som huvudmän för en stiftelse med ändamål att handha ett system för miljö-

märkning av produkter enligt riktlinjer som ansluter till vad som här har

angetts.

Strävan bör vara att na en överenskommelse sa att stiftelsen kan bildas och börja sin verksamhet under hösten 1989.

l det förutsatta miljömärkningssystemets karaktär av rörelsedrivande verksamhet ligger att det fortlöpande maste bli utvärderat av de olika intressenterna och deras företrädare i stiftelsens representantskap och

styrelse. I första hand ankommer det pa dessa att ta ställning till verksamhetens utformning och ändringar i denna.

Mot denna bakgrund saknas det även förutsättningar att pa ett meningsfullt sätt ange om verksamheten under viss tid eller i annat avseende skall betecknas som försöksverksamhet eller inte. En reell försökssituation är således inte möjlig att skapa. I det fall att verksamheten kommer till stand maste det vara med avsikten att den skall fortleva. Om och hur länge sa blir fallet kommer att bero av i vilken man den uppnår avsedda resultat och syften. Detta maste avgöras av intressenterna och deras ställningstaganden till fortsatt medverkan.

@

Kommittédirektiv

@I%

få

t Dir. 1988:35

Miljömärkning av produkter

Dir. 1988:35

Beslut vid regeringssammanträde 1988-04-28

Statsrådet Johansson. finansdepartementet, anför.

l. Mill förslag En särskild utredare skall tillkallas för att - i samarbete med företrädare för och statliga myndigheter och-näringslivs- miljövfrrdsorganisationer

kartlägga för- och nackdelar med miljömärkning av produkter och utreda

formerna för ett eventuellt införande av ett frivilligt miljömärkningssystem i Sverige.

2. Bakgrund I betänkandet (SOU l987r32) För en bättre miljö föreslogs vissa åtgärder för ett miljöinriktztt konsumentskydtl. De åtgärder som särskilt nämndes var miljödeklarationer och s. k. positiv miljömärkning. Sådan märkning innebär att produkten har en ur miljösynpunkt positiv egenskap. Det är här fråga om en produkts relativa miljövâinlighct i jämförelse med konkurrerande produkter. De remissinstanser som berörde förslaget var i huvudsak positiva. Några instanser framhöll emellertid bl. a. att ett införande i Sverige måste föregås av närmare analyser av för- och nackdelar med olika tänkbara system. I propositionen 1987/88:85 Miljöpolitiken inför 1990-talet anförde föredragande statsrådet att den enskilde medborgarens livsstil. konsumtion och handlande i övrigt har stor betydelse i arbetet för en bättre miljö. Tänkbara former för det miljöinriktade konsumentskyddet bör därför utredas. Ett höjt miljömedvetande hos konsumenten gör att marknaden för miljövänliga produkter kan öka. Detta bör i sin tur leda till att industrin får ett ökat intresse av att utveckla nliljövänlig teknik och miljövänliga produkter. I propositionen l987/88:90 Energipolitiken inför 1990-talet uttalade före-

96 2

dragande statsrådet att konsumentverket luör få i uppdrag bl. a. att vidareutveckla systemet med energideklarationer för hushållsapparater. De nordiska konsumentministrarna beslutade vid ett möte i mars 1988 att till en frivillig nordisk Beslutet fattautreda möjligheterna miljömärkning. av Brundtlandkomntissionen des med utgångspunkt i rekonmteitdzttioiter för miljö och utveckling, tillkommen på en oavhängig världskommission Förenta Nationernas initiativ. lnom EG har kommissionen nyligen inlett arbetet med ett rniljömärkär emellertid ännu ningssystem. Frågan om hur EG:s systern skall utformas inte löst. har numera i viss utsträckning kommit att inne- Begreppet miljömärkning hälsa. fatta ntärkning även med ;avseende på effekter pä lnänniskors Det konsumentinriktade miljöskyddet skall ses som ett samlat system av olika typer av åtgärder - varav miljömärkning av produkter är en sådan typ.

3. Olika typer av produktmärkning

Information om produkter kan ske genom bl. a. märkning direkt på produkten. Vissa I Sverige finns ett flertal system för sådan produktmärkning. är obligatoriska, dvs. fastslagnzt i författningar eller myndighetsföreskrifter. är märkningsbestáimmelserna i Exempel på obligatorisk produktmärkitiitg om kemiska livsmedelslageits (1971:511) belagen (1985:426) produkter. stämmelser om märkning av färdigförpackade livsmedel, arbetarskyddsstyoch relsens föreskrifter om märkning av t. ex. personlig skyddsutrustning marknadsdomstolens beslut med stöd av marknadsföringslagens (1975:1418) informationsbestämmelse. Andra system är frivilliga. Också sådana kan administreras av myndigheter. även om flertalet frivilliga system upprätthålls av t. ex. branschorganisationer inom näringslivet och miljö- eller konsu-

mentorganisationer. Tre huvudprineiper för máirkning kan urskiljas: positiv_ negativ och neutral. l verkligheten kan emellertid inte en alldeles klar gräns dras mellan olika av märkning; särskilt gäller detta mellan negativ och neutral typer till nemårkniitg. l vissa fall kan positiv märkning även utgöra komplement gativ märkning. Positiv främst att betrakta som en märkning är, som jag antytt tidigare, till konsumenten riktad rekommendation till köp. Ur den enskilde leveran- Ett tilltörens synvinkel kan positiv märkning ttppfattzis som en premiering. delat positivt märke utgör således ett konkurrensmedel. Negativ märkning skall ses som en varning med upplysning om risker och om hur produkten för att skador Neutral skall hanteras på hälsa eller miljö skall undvikas. innebär att information om t. ex. produktens innehåll märkning, slutligen, eller egenskaper lämnas utan värderande inslag.

Produkmiärkøzirzg man miljäirmkrzytniøzg Den s. k. VDN-märkningen. som efter beslut av konsumentverket inte längre får användas eftersom tillsynen upphört. är exempel på ett frivilligt VDN-systemet administrerades ursprungligen av varumärkningssystem. deklarationsnämnden (sedermera av konsumentverket) och byggde på att intressenter inom ett visst varuområde utarbetade normförslag, som efter remissförfarande fastställdes. Använda provningsmetoder skulle vara svensk standard. Dcklztrcradc varor märktes med en ctikctl. VDN-Faklzi. pil varan. Oftast redovisades ett flertal egenskaper på etiketten. Möbelfakta är ett frivilligt märkningssystem enligt vilket egenskaper hos möbler och tre kvalitetsniväer anges. Möbelfakta har utvecklats ur VDNsystemet. Skillnaderna är främst att Möbelfakta ger mer koncentrerad information och att vissa minimikrav måste vara uppfyllda för att möbeln skall få märkas.

Produklmärkrzing med Iniljöanknylning I Sverige har ett flertal olika positiva märkningssystem med miljöanknytning utvecklats. De är vanligen konsument- eller producentinitierade. Som exempel på denna typ av märkning kan nämnas Världsnaturfondens Pandamärke (finpapper och batterier), återvinningssymbolen (dryckesförpackningar) samt K-märket och KRAVmärket (livsmedel). Ett exempel på negativ miljömärkning är kraven enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter skall genom märkning eller på annat sätt lämnas uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Kemikan utfärda närmare bestämmelser om märkning med av-

kalieinspektionen

seende på hälsofarlighet. Inspektionen håller för närvarande på att utarbeta ntärkitingsrcglcr även med auvsccntlc pä ntiljölarliglict. Även dessa :närkningssystem kan ses som exempel pä negativ märkning, men gränsen till neutral märkning är flytande. Som exempel pä neutral miljöuiiåirkiiiiig kan nâimnzis dc riktlinjer för information om nya pcrsonbilars lniiiislclt›r'brtikning. som konsumcittvcrket har fastställt.

4. Erfarenheter från Förbundsrepubliken Tyskland I Förbundsrepubliken Tyskland finns sedan år l977 ett system för positiv miljömärkning. detta förses vissa produkter. som bedömts vara Enligt mindre farliga för miljön än andra produkter inom samma produktgrupp, med ett märke - Förenta Nationernas miljösymbol. den blå ängeln. Hittills

98 4

har drygt 2000 produkter inom ett 50-tal olika produktgrupper tilldelats ett sådant märke. Bland de produkter som fått miljömärkning kan nämnas asbestfria bromsbelägg. biltvättanläggningar som återanvänder en del av avloppsvattnet samt lackfâirger som innehåller viss högsta halt av organiskt lösningsmedel. Förslag på produktgrupper som kan komma ifråga för miljömärkning kan lämnas in av vem som helst till det tyska miljövårdsverket. Efter beredning hos detta vcrk och hos RAI... den tyska motsvarigheten till statens provningsanstalt, väljer en särskild jury ut dels vilka produktgrupper som skall undersökas närmare, dels vilka minimikrav i miljöhänseende som skall gälla. Juryn bestâr av oberoende vetenskapsmän och representanter för näringslivet och miljöorgttnisationcrnzt. intresserade tillverkare ansöker hos RAL om att få använda märket med den blå ängeln. De skall visa att produkten klarar kraven. Provningskostnader svarar företaget för. Om produkten godkänns. tecknar RAL ett avtal med företaget, som innebär att märket får användzts under tre år. Därefter I samband med att på produkten görs en omprövning. avtalet undertecknas skall företaget erlägga en fast avgift. Företaget skall också betala en årlig avgift baserad ;må(misättnirtgen. Härtill kommer en avgift som skall bidra till marknadsföringen av systemet. Bland de nackdelar som framhållits med det tyska systemet kan nämnas det förhållandet att bedömningen är relativ. Sä kan t. cx. lackfâirgei med låg halt av organiskt lösningsmedel få mil jömärket medan lackfärger med vatten som lösningsmedel - som från miljösynpunkt är mindre skadligt- inte kan få det. De bägge produktvarianterna har inte ansetts ersätta varandra. Vidare kan nämnas att systemet i stort medger hänsyn bara till en enda miljöegenskap. Någon sammanvilgrting av flera olika ntiljiöcgcnskztjuer sker i regel ej och oftast beaktas inte heller alla de miljöeffekter som kan uppstå under ltcla livscykel: produktion. konsumtion och destruktion. De produktens största fördelarna anses vara att systemet är relativt enkelt att administrerat iir slagkraltig och låitt att lIirstü för konsumenteroch att symluümâirkttittgctt na.

5. Utredningsuppdragct Miljömärkningen innefattar en del problem och frågeställningar som är av den art att en särskild utredare bör analysera dem närmare. Med utgångsi en sådan analys bör utredaren lämna förslag till utformningen av ett punkt miljömärkningssystem. för utredaren bör vara att det tilltänkta skall En utgångspunkt systemet vara frivilligt. Det innebär att endast produkter som säljs av företag. vilka ansöker om miljömärkning, skall bli föremål för bedömning. Den själva märkning som då kan komma ifråga är positiv miljömärkning.

»99

Utredarens huvuduppgift är att redovisa för- och nackdelar med miljömärkning av produkter samt lämna förslag till ntfbrnznirzgerz av ett frivilligt miljömärkningssystem. l detta sammanhang bör utredaren kartlägga olika system för redovisning av bör särskilt beakta

miljöegenskaper._Utredaren

att miljöegenskapernzi kan variera väsentligt för en och samma produkt uni i der hela dess livscykel. Utredaren bör också bedöma hur den föreslagna utformningen av systemet kan komma att förhällzi sig till :indra system för produktmärkning, såväl

obligatoriska som frivilliga, för de produktgrupper som kan tänkas bli berör-

da. Frågan om vilken typografi själva märkningen skall ha hänger nära samman med de nyss nämnda frågeställningarna och bör bedömas av utredaren. För- och nackdelar med att använda Förenta Nationernas, Världsnaturfondens eller andra existerande miljösymboler jämfört med en ny symbol bör redovisas. Utredaren bör redovisa tänkbara alternativ för hur ett miljömärkningssystem lämpligen kan administreras och föreslå ett av alternativen. Det bör då särskilt beaktas att själva bedömningen av vilka produktgrupper som kan komma i fråga för miljömärkning och av vilka minimikrav i miljöavseende

som skall gälla, bör utföras av en opartisk instans. En utgångspunkt skall

vara att denna instans och dess verksamhet inte är en statlig zingelägenhet. Utredaren bör även beakta frågan om hur samverkan skall ske mellan å ena sidan den instans som handhar systemet och å andra sidan de myndigheter som tillämpar sådan lagstiftning som kan komma att beröras av det föreslagna miljömärkningssystemet. Utredaren bör också lämna förslag till finansieringar av sitt föreslagna system. Kostnaderna skall vara statsbudgetmässigt neutrala. Utgångspunkten är att systemet bör finansieras i huvudsak genom avgifter från berörda företag. Avgiftssystemet bör konstrueras sä att zivsättningen av de miljömärkta produkterna inte llllllllllil$ genom t. ex. en stark koppling Inellan avgiftens storlek och omsättningen på produkten i fråga. Systemet bör också vara utformat så, att intäkterna säkerställer kontinuiteten i verksamheten. Utredaren hör övervägzi om det föreslagna miljömärkniirgssystemet skall

tillämpas påfömök under en begränsad tid eller redan frän början göras per-

manent. Om en försöksverksamhet föreslås. bör utredaren även beakta behovet av en utvärdering. Utredaren bör i detta sammanhang oeksä redovisa vilka effekter som det framlagda förslaget kan ha på konkurrensen i de branscher som kan tänkas bli berörda av det. Slutligen bör utredaren särskilt beakta förslagets förenlighct med Sveriges internationella åtaganden. En redovisning av sådana aspekter bör lämnas sär-

100 6

och det arbete skilt med avseende på EG:s planerade miljömâirkningssystem som avses ske på det nordiska planet. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer ochlsärskilda utredare ;ingående utredningsförslagens inriktning. Utredningsarbetet bör redovisas senast vid årsskiftet 1988/1989.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om konsumentfrågor inom näringsrättens område att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att, i samarbete med företrädare för statliga mynoch näringslivs- och miljövårdsorgzunisationer. kartlägga för- och digheter nackdelar med miljömärkning av produkter och utreda formerna för ett eventuellt införande av ett frivilligt miljömärkningssystem i Sverige. att besluta om sakkunniga, sekreterare och annat biträde åt utexperter, redaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnadcrnzi skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut ansluter överväganden och bifaller Regeringen sig till föredragandens hans hemställan.

(liinansilcpartcmenlcl)

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Översyn av utlänningslagsstiftningen. A. Mål och resultat - nya principer for det statliga 2. Kortare väntamA. stödet till föreningslivet. C. 3. Arbetsolycka › olycka eller arbetsmiljöbrott? A Föräldrar som förmyndare. m.m. Ju. 4. Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. Tidig och samordnad rehabilitering - samverkans- UD. metoder och rehabiliteringsirtriktad ersättning Utgått. m.m. S. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. Statens roll vid finansiering av export. UD. Frihet från ansvar. Ju.

Bwøsøw

Folk- och bostadsräkningar i framtiden. C. En ny skyddslag. Fö. Kontroll av kemiska produkter och varor. ME. Sverigeinformation och kultursamarbete. UD. Vissa internationella skattefrågor. Fi. Ratt adress. Fi. Tillfällig handel. Fi. öppenhet och minne. U. Kommunalt stod till de politiska partierna. C. Civil personal i försvaret. Fo. Reformemt presstöd. U. Handel med optioner och terminer. Fi.

MPWPF

Arbetsmarknadsstriden III. A. Översyn av bostadsdiuslagen. Bo. Arbetsmarknadsstriden IV. A.

vapenexport. SB. Att följa media-utvecklingen. U. w .°\ SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisa- Domarbanan - Utbildning ochmeritvardering. Ju. tion. Ju. Om semester. A. Reklamskatten. Fi. Hushållens skuldsattning. Fi.

570.5 Rapport av den parlamentariska kommissionen Export av farliga varor. Fi.

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. Pensionssystemets stabilitet. Fi. U-lands- och bistándsinfonnation. UD. Utrikesförvalmingens inriktning och organisation. En förändrad ansvarsfördelning och styrning pá UD.

. skolområdet. U. Riksgäldskontoret - från riksdagens verk till rege- Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. ringens myndighet Fi. Fi Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid. Fi.

Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. Miljömärkning av produkter. Fi.

Fi. SIIESTA - Ett intemationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. Lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. Frikommunförsöket. C. Lönegarantin och förmånsrättsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videovald II- förslag till åtgärder. U. Fömyelsc av kreditmarknaden. FL Arbetsdomstolen. A. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Delbetänkande 4. Ju. Läge för vindkraft. Bo. Släpp kopioma fria. Fi. Dalälven - en miljösatsning. ME. Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsfonner. Fi. Effektiv statlig lokalförsörjnirtg. Fi. Statens ansvar för spridning och visning av vardefull film. U. Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. l.

wmgwe_ Statens 1988

offentliga utredningar

qmmrw--y :I .

Systematisk förteckning

Riksgäldskontoret - från riksdagens verk till regeringens Statsrådsberedningen myndighet. [59] Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen- Tank ekonomiskt - betah skatten i tid. [60] export. [15] Miljömärkning av produkter. [61]

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Utgått. [5] Frihet från ansvar. [7] öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolorn- SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisation. râdet. [20] [16] kommissionen med Lotteri i radio och TV. [24] Rapport av den parlamentariska Videovald II - förslag till åtgärder. [28] anledning av mordet pd Olof Palme. [18] Delbetankande 4. Statens ansvar för spridning och visning av värdefull Översyn av upphovsrättslagstiftningen. film. [37] [31] Reformerat presstöd. [48] Föräldrar som förmyndare, m.m. [40] Ut med musiken. [51] Domarbanan - Utbildning och meritvardering. [53] Att följa medieutvecklingen. [52]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Arbetsmarknadsdepartementet

Sverigeinformation och kultursamarbete. [9] Översyn av utllmningslagstifmingeir. [1]

U-lands- och biståndsinfonnation. [19] Kortare väntan. [2]

SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av Arbetsolycka - olycka eller arbetsuiiljöbrou?[3] miljöriktig teknik. [23] uinegarantin och fönnánsrättsordningen - om löne-

Statens roll vid finansiering av export. [42] garantins betydelse för det ökade antalet företagskun- Utrikesförvalmingens inriktning och organisation. [58] kurser. [27] Arbetsdomstolen. [30] Arbetsmarknadsstriden lll. [49] Försvarsdepartementet Arbetsmarknadsstriden IV. [50] En ny skyddslag. [8] Om semester. [54] Civil personal i försvaret. [12]

Socialdepartementet Bostadsdepartementet Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkansme- Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14]

toder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. [41] Läge för vindkraft. [32] Pensionssystemets stabilitet. [57]

Industridepartementet Finansdepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Rätt adress. [10] Ägande och inflytandei svenskt näringsliv. [38] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] - Refonnerad skattepmcess. Del 1. [21] Civildepartementet Ny taxeringslag Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Förnyelse och utveckling [25] Frikommunförsökct. [26] Förnyelse av kreditmarknaden. [29] Släpp kopiorna fria. [33] Mal och resultat- nya principer för statens stöd till föreningslivet. [39] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsformer. Folk- och bostadsrñlmingar i framtiden. [43] (351 Effektiv statlig lokalförsörjning. [36] Kommunalt stöd till de politiska partierna. [47]

Vissa internationella skattefrågor. [45]

Tillfällig handel. [46] Hushållens skuldsattning. [55]

Exmrt av farliga varor. [56]

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljö- och Energidepartementet Dalälven - en miljosatsning. [34] Kontroll av kemiska produkter och varor. [44]

_ KUNGL.BBL.

1989 -01-13

STOCKHOLM - m...sg,,w..,. ___ ,_ ,

IQCMnQ7lLOÃnY

ALLMÄNNA FÖRLAGET

oaqnozL/i

BESTÄLLNINGAR: ALLMÄNNA FÖRLAGEP. KUNDTJÄNST. 10647 STOCKHOLM. TEL: 08-739 96 30. füxx: 08-739 95 48.

[NFORMNPIONSBOKHANDELN, MALMT()RGSGAIAN 5 (vu) BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM. |cDMn1