Civilbefälhavarna : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Civilbefälhavarna

S U M 1992106 Delbetänkande av Utredningen om lednings- och myndighetsorgaxlisationen för försvaret LEMO

Statens offentliga utredningar

w Eg l 992 106

få Försvarsdepartementet

Civilbefälhavarna

Delbetänkande av ptr_edningen lednings- och

om myndighetsorganisationen för försvaret LEMO Stockholm 1992

Allmänna Förlaget, också på uppdrag av regcringskansliets

SOU och Ds kan köpas från som ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer. törvalmingskontor

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 087 39 95 48

lnformationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm. Publikationerna kan ocksåköpas i

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-13188-9 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1992

Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Genom beslut den 20 juni 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Roine Carlsson, att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av ledningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret och myndighetsav strukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 27 juni 1991 som särskild utredare generaldirektören Gunnar Nordbeck. som experter förordnades expeditions- och rättschefen Rolf Holmquist, departementsrådet Dan Ohlsson och departementsrådet Bo Riddarström. Holmquist entledigades den 5 maj 1992 då rättschefen Ann-Louise Eksborg förordnades att vara expert.

Till sekreterare förordnades den 27 juni 1991 rationaliseringschefen Åke Hjalmarsson.

Utredningen har antagit namnet Utredningen ledningsom och myndighetsorganisationen för försvaret LEMO.

Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet SOU 1992106 Civilbefälhavarna. Utredningens arbete fortsätter enligt direktiven.

Stockholm i september 1992

Gunnar Nordbeck

Åke Hjalmarsson

SAMMANFATTNING

Utredningens uppgift är att över ledningsorganisase tionen på central och regional nivå inom totalförsvaret samt myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde dir. 199144.

Detta delbetänkande behandlar Sveriges indelning i civilområden och antalet civilbefälhavare. Även civilbefälhavarnas uppgifter berörs i den omfattning har som bedömts nödvändigt med hänsyn till delutredningens syfte att överväga antalet civilområden och civilbefälhavare. Utredningen kan dock behöva återkomma med detaljeramer de förslag därom i ett kommande delbetänkande år under 1993 om ledningen av totalförsvarets civila del.

Nuvarande ordning

I dag finns fem civilområden, nämligen

- Södra civilområdet Civo S, omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,

- Västra civilområdet Civo V, omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län,

- Mellersta civilområdet Civo M, omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, och Kopparbergs län,

Nedre Norrlands civilområde Civo NN, omfattande - Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län,

Övre Norrlands civilområde Civo ÖN, omfattande - Västerbottens och Norrbottens län.

Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområdens. Enligt statsmakternas beslut prop. 199192102, bet. FöUl2, rskr. 337 skall landet fr.o.m. den 1 juli 1993 vara indelat i tre militärområden.

varje civilområde finns en civilbefälhavare CB, som I landshövdingarna inom civilområdet. Hos varje är en av civilbefälhavare finns ett kansli som leds av en chef. Kanslierna omfattar i fredstid 11, 9, 19, 9 resp. 11 personår belägna i Malmö, Göteborg, örebro, och är Östersund Luleå. I krig omfattar kanslierna resp. 100-135 och är då samgrupperade med vardera personer militärbefälhavare MB på särskild krigsupperesp. hållsplats.

Civilbefälhavarna skall i fred verka för att totalförinom civilområde planläggs så att det i svaret resp. krigsfara kan föras med enhetlig inriktning. krig och Civilbefälhavarna leder viss utbildning och ledningsövningar inom resp. civilområde.

krig eller eljest efter regeringens beslut skall I civilbefälhavarna verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås.

Behov av civilbefälhavare

Ledningen av det civila försvaret i krig bygger på de fredstida organisatoriska och administrativa formerna för styrning och ledning av samhällsverksamheten. Utredningen har därför inledningsvis ställt frågan om civilbefälhavareinstitutionen behövs i fred ocheller krig. Civilbefälhavarna har ju inga andra fredstida uppgifter än beredskapsplanläggning samt utbildning och övning inför krig.

Krigsmiljön kan ställa alldeles speciella krav på ledning som inte finns i fred och motiverar att särsom skilda ledningsorgan inrättas eller redan befintliga ges ytterligare befogenheter och resurser. De förhållanden som kan motivera avsteg från den s.k. ansvarsprincipen kan delas in i tre grupper enligt följande.

Det kan, för det första, vara nödvändigt att anpassa ledningsorganisationen till behovet samverkan med det av militära försvaret, självfallet organiseras som med utgångspunkt från de krigstida kraven. särskilda civila ledningsorgan kan behövas för detta ändamål.

Det kan, för det andra, i krig finnas ett behov särav skilda tvärsektoriella ledningsorgan med uppgift att inrikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I krig finns för det tredje ett stort behov att kunna av fördela och kraftsamla knappa resurser för olika ändamål. För att tillgodose detta behov kan det nödvänvara digt att inrätta särskilda ledningsorgan eller redan ge befintliga ytterligare befogenheter och resurser.

LEMO har övervägt om var och en av dessa motiv föreligger i fråga om civilbefälhavarna samt vad uppgiften innebär och hur den påverkar indelningen i civilområden.

att militär chef bör ha en civil motpart LEMO anser en att samverka med när det gäller bl.a. gemensamma lägesbedömningar, övergripande prioriteringar och ömsesidigt hänsynstagande vid operationers genomförande. En militär måste, framförallt i snabba lägen, kunna vända sig chef till företrädare för det civila samhället för att gg sina bedömningar, avsikter, önskemål och behov. framföra På motsvarande sätt bör det finnas gg företrädare för civila samhället kan framföra de samlade civila det som på krigföringen. Det skall inte ankomma på synpunkterna den militära chefen att avväga skilda civila intressen.

civila myndigheten bör i krig vara samgrupperad med Den resp. militärbefälhavare.

Samverkanskravet är således ett skäl i sig för en civilbefälhavareinstitution. Det är ett starkt önskemål att civil- och militärområden har sammanfallande gränser.

också att åtminstone så länge nuvarande LEMO anser länsindelning gäller det i krig behövs en samordnande myndighet på nivån mellan den centrala och länen.

civilområden Antal

finns inget entydigt på hur stora geografiska Det svar ansvarsområden dessa samordningsmyndigheter bör ha. som faktorer påverkar detta, såsom näringsgeografiska Flera demografiska. I vissa hänseenden kan en minskning av och antalet civilområden från fem till tre kräva särskilda åtgärder. Några avgörande hinder finns dock inte.

vidare funnit att det kan behövas en lednings- LEMO har instans på högre regional nivå för vissa funktioner inom totalförsvarets civila del. Sådana funktionsledande uppgifter för civilbefälhavarna utgör dock, enligt LEMOs

bedömning, inget hinder för att antalet civilområden minskas från fem till tre.

LEMO anser att behovet av samverkan mellan det militära och det civila försvaret bör vara avgörande för indelningen i civilområden som alltså bör sammanfalla med indelningen i militärområden.

Utredningen föreslår därför att Sverige skall indelas i tre civilområden enligt följande.

Götalands civilområde Civo G Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län.

Svealands civilområde Civo S Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Västmanlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Norrlands civilområde Civo N Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I varje civilområde bör finnas civilbefälhavare, en en ställföreträdande civilbefälhavare och ett kansli i som krig skall vara samgrupperade med motsvarande militärbefälhavare och militärområdesstab.

Civilbefälhavare och ställföreträdande civilbefälhavare bör utses bland landshövdingarna inom civilområde. resp.

Fredskanslierna

Svealands civilområde föreslås bildas nuvarande av Mellersta civilområdet jämte Gävleborgs län. Denna förändring motiverar inte någon ändring i fråga den om fredstida kansliorganisationen. Fredskansliet i Svealands civilområde bör således även i fortsättningen

förlagt till Örebro och ha i stort sett samma vara omfattning som för närvarande.

I fråga fredskanslierna i Götalands och Norrlands om civilområden måste däremot deras dimensionering och lokalisering övervägas.

Med utgångspunkt i att de fredstida uppgifterna inte förändras i nämnvärd omfattning och med hänsyn till på det nuvarande kansliet i Mellersta civilstorleken området bedömer LEMO att fredskanslierna vardera bör omfatta drygt 15 personer.

så begränsad personalstyrka innebär att regionalpoli- En tiska motiv knappast behöver påverka valet av lokaliseringsort.

Inte heller bör valet av lokaliseringsort bestämmas av den aktuelle civilbefälhavarens residensort. civilbefälhavare skall kunna utses bland civilområdets landshövdingar utifrån de personliga kvalifikationerna. Det är inte rimligt att kansliet skall flytta om en ny civilbefälhavare utses.

Valet bör i stället bestämmas av fredskansliernas samverkans- och kontaktnät i syfte att minimera resekostnaderna. Möjligheterna att tillvarata nuvarande kompetens i kanslierna och de personalpolitiska aspekterna bör också beaktas. Det är fördel kansliet ligger i en en om residensstad. Administrativt stöd kan då erhållas av länsstyrelsen.

att civilbefälhavarekansliet i Götalands LEMO anser civilområde i fred bör vara lokaliserat till Malmö samt civilbefålhavarekansliet i Norrlands civilområde i att fred bör lokaliserat till Luleå. vara

Genomförande

Från den 1 juli 1993 bör myndigheten Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet benämnas Civilbefälhavaren i Svealands civilområde CB S. Vid samma tidpunkt bör Gävleborgs län överföras till Svealands civilområde.

Den nya civilområdesindelningen bör i övrigt gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.

Myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde bör upphöra den 30 juni 1994. Den 1 juli samma år bör två nya myndigheter bildas, benämnda Civilbefälhavaren i Götalands CB G resp. Norrlands CB N civilområde.

Det bör snarast uppdras åt särskilda utredare att till den 1 juli 1994 organisera och rekrytera kanslierna i de nya myndigheterna CB G resp. CB N samt lämna anslagsframställning för budgetåret 199495. Som utredare bör utses tilltänkta civilbefälhavare. De bör biträdas av kanslierna i Civo S och V resp. Civo NN och ÖN.

I särskilt beslut bör uppdras åt nuvarande CB S och CB ÖN att under 199394 i samråd med CB V resp. CB NN samverka med militärbefälhavarna i resp. Götalands och Norrlands militärområden.

Besparing

Personalstyrkan vid kanslierna i nuvarande Civo S, V, NN och ÖN omfattar sammanlagt 40 Kanslierna till personer. CB G och CB N bedöms behöva omfatta sammantaget ungefär 35 personår. Besparingarna i personår blir alltså i fred ca 5 personår eller ungefär 1,5 milj. kr. Hyreskostnaderna för två kanslier bortfaller. Genom områdenas större storlek kommer resekostnaderna att öka något.

Möjliga besparingar bedöms därför uppgå till sammantaget någon miljon kr. per år.

1 UPPDRAGET

1.1 Direktiven

Utredningens uppgift är att se över ledningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret samt myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde dir. 199144.

I delbetänkandet SOU 1991112 Försvarsmaktens ledning redovisades främst lednings- och strukturfrågor för försvarsmakten. Härvid föreslogs bl.a. att antalet militärområden skall minskas från nuvarande fem till tre, benämnda Götalands, Svealands och Norrlands militärområden.

statsmakterna har beslutat prop. 199192102, bet. FöU 12, rskr. 337 att landet fr.o.m. den 1 juli 1993 skall vara indelat i tre militärområden. Minskningen skall åstadkommas att Södra och Västra militärområdena genom resp. Nedre Norrlands och Övre Norrlands militärområden läggs samman. Regeringen anmälde i propositionen att LEMO i det fortsatta arbetet avsåg att behandla den civila delen av totalförsvaret samt anförde att som en utgångspunkt för detta arbete bör gälla militäromatt råden och civilområden skall ha geografiska gränser som sammanfaller. Försvarsutskottet förutsatte i sitt betänkande att samverkansfrågor mellan det militära och civila försvaret bl.a. på den högre regionala nivån blir ytterligare belysta i det fortsatta utredningsarbetet med ledningsorganisationen och att resultatet detta av arbete redovisas för riksdagen.

Utredningen anmälde i en till regeringen 1992-02-13 inlämnad arbetsplan att LEMO avsåg att i september 1992 lämna förslag former för samverkan mellan det militäom försvaret och civilt försvar på bl.a. högre regional ra nivå.

Detta delbetänkande behandlar således Sveriges indelning i civilområden och antalet civilbefälhavare. Även civilbefälhavarnas uppgifter berörs i den omfattning som har bedömts nödvändigt med hänsyn till delutredningens syfte att överväga antalet civilområden och civilbefälhavare. Utredningen kan dock behöva återkomma med mer detaljerade förslag därom i ett kommande delbetänkande under år 1993 om ledningen av totalförsvarets civila del.

1.2 Arbetsformer

övervägandena rörande antal civilområden och civilbefälhavare har organiserats särskild delutredning som en inom LEMO.

För att experter biträda utredningen i detta arbete som förordnade chefen för Försvarsdepartementet den 19 mars 1992 byråchefen Ulf Broström, avdelningschefen Göran Forssên, avdelningschefen Roland Nilsson och kommendören Frank Rosenius. Experternas uppdrag har varit att utföra preciserade utredningsuppgifter samt att skriftligt och muntligt rapportera dem till den särskilde utredaren.

I utredningens regi genomfördes den 3 juni 1992 ett seminarium med deltagare från försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB, Statens räddningsverk SRV och civilbefälhavarna. Härvid studerades olika frågor rörande civilbefälhavarnas uppgifter och rikets indelning i civilområden.

På utredningens begäran har Posten, Televerket, Statens järnvägarBanverket, Vägverket, Statens invandrarverk,

Närings- och teknikutvecklingsverket samt Sveriges riksbank skriftligen redovisat sin uppfattning om hur samverkan inom det civila försvaret bör utformas på högre regional nivå. Vidare har, likaledes på utredningens begäran, ÖCB, Rikspolisstyrelsen, SRV, styrelsen för psykologiskt försvar, Socialstyrelsen, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen samt Närings- och teknikutvecklingsverket redovisat sin uppfattning hur funkom tionsledningen inom resp. funktion bör utformas på högre regional nivå.

LEMO har fått skrivelser i ärendet från Kraftsam Elberedskap, Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde och Civilbefälhavaren i Västra civilområdet.

Utredningsmannen har tagit del Regionutredningens av betänkande SOU 199263 Regionala roller perspek- - en tivstudie och Västsverigeutredningens betänkande SOU 199266 Västsverige region i utveckling. -

Utredningsmannen har rådgjort med den parlamentariska referensgrupp som är knuten till LEMO.

LEMO har informerat företrädare för berörda centrala arbetstagarorganisationer arbetet och berett dem om tillfälle att framföra synpunkter.

2 NUVARANDE ORDNING

2.1 Civilbefälhavarnas uppgifter

Enligt förordningen 1981978 rikets indelning i om militär- och civilområden finns fem civilområden, m.m. nämligen

- Södra civilområdet Civo S, omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,

- Västra civilomrâdet Civo V, omfattande Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län,

- Mellersta civilområdet Civo M, omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Västmanlands, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län,

- Nedre Norrlands civilområde Civo NN, omfattande Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län,

Övre - Norrlands civilområde Civo ÖN, omfattande Västerbottens och Norrbottens län.

Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande militärområdens.

I varje civilområde finns en civilbefälhavare CB, som är en av landshövdingarna inom civilområdet. Hos varje civilbefälhavare finns ett kansli leds chef. som av en Kanslierna omfattar i fredstid 11, 9, 19, 9 11 resp.

personår och är belägna i Malmö, Göteborg, örebro, östersund Luleå. I krig omfattar kanslierna varresp. dera 100-135 och är då samgrupperade med resp. personer militärbefälhavare MB på särskild krigsuppehållsplats.

Enligt förordningen 19881121 med instruktion för civilbefälhavarna skall de i reg verka för att totalförsvaret inom civilområde planläggs så att det i resp. krig och krigsfara kan föras med enhetlig inriktning. Planläggningen skall samordnas såväl mellan de civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndigheterna. Civilbefälhavarna leder viss utbildning och ledningsövningar inom resp. civilområde.

I krig eller eljest efter regeringens beslut skall civilbefälhavarna verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås.

De skall därvid verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra har betydelse för försvarsansträngorgan, som ningarna, bedrivs med en enhetlig inriktning,

samordna de civila försvarsåtgärderna, -

tillsammans med militärbefälhavarna verka för att det civila och det militära försvaret samordnas,

verka för att civilområdes tillgångar fördelas - resp. och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas.

Civilbefälhavareinstruktionen återfinns i sin helhet i bilaga 1.

Enligt förordningen 19881215 om förfarandet hos komförvaltningsmyndigheterna och domstolarna under munerna, krig eller krigsfara får en civilbefälhavare, om riket är i krig och förbindelsen med riksstyrelsen inte kan

upprätthållas, fullgöra de uppgifter enligt kap. som 8 regeringsformen ankommer på regeringen. Vidare får en civilbefälhavare förordna beredskapstillstånd enligt om lagen därom 1960513 om stridshandlingar har inletts mot svenskt territorium och förbindelserna med riksstyrelsen inte kan upprätthållas.

2.2 ÖCBs studie 1989

ÖCB genomförde år 1989 särskilda studier avseende ledningen inom den civila delen totalförsvaret. Studiav erna rapporterades till regeringen med ÖCBs skrivelse 1989-10-20, dnr 291-34989 Ledningen totalförsvaav rets civila del under kriser och i krig.

ÖCB anser i rapporten att civilbefälhavarinstitutionen och CBs långtgående befogenheter i krig huvudsakligen motiveras av behovet av en civil myndighet under som extraordinära förhållanden dvs. under krig och krigs- liknande tillstånd tillsammans med MB kan samordna våra totala civila och militära inom resurser en region och kraftsamla dessa resurser till de för försvaret av vårt territorium och för befolkningens skydd och överlevnad väsentligaste uppgifterna.

CBs uppgift blir därvid, enligt ÖCB, att inrikta och samordna den civila totalförsvarsverksamheten samt att samverka med militär chef. ÖCB ansåg även att till dessa övergripande uppgifter borde läggas vissa funktionsledande uppgifter, främst inom funktionerna Befolkningsskydd och räddningstjänst, Hälso- och sjukvård, Psykologiskt försvar, Ordning och säkerhet samt Transporter.

ÖCB föreslog vissa ändringar i civilbefälhavareinstruktionen.

Regeringen angav i prop. 19899010o, bilaga 6, att de

principer för ledning som redovisats i överstyrelsens redan kan utgöra allmän grund för myndigrapport nu en heternas fortsatta arbete.

sammanhanget bör också nämnas att den s.k. CFL-utred- I ningen i sitt betänkande SOU 198942 civilt försvar lämnade vissa förslag civilbefälhavarnas uppgifter om m.m.

2.3 Regional indelning inom andra delar av totalförsvarets civila del

vissa funktionerna inom totalförsvarets civila Inom av del finns f.n. ledningsorgan på den högre regionala nivån. Dessa är följande.

Elförsörjning Elbefälhavare -

Telekommunikationer Teleregionchef och radioregion- chef

Järnvägstransporter Affärsområdeschef ur SJ och ban- regionchef ur Banverket

Sveriges Radio Programområdeschef -

Posten Postbefälhavare -

väghållning Regionchef -

Olika funktionsansvariga myndigheters motsv. regionala organisation i krig framgår av bilaga 2. LEMO hänvisar också i detta sammanhang till Regionutredningens betänkande, bilaga 2, SOU 199265 Kartboken. LEMO vill också framhålla att f.n. pågår stora omstruktureringar inom flera av de berörda myndigheterna motsv..

2.4 Utredningen om den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad

Regionutredningen lämnade i juni 1992 betänkandet SOU 199263 Regionala roller en perspektivstudie. I betänkandet presenterar utredaren analys tre en av alternativ för uppbyggnaden den offentliga verksamav hetens regionala nivå.

Det första alternativet innebär ett statligt regionalt ansvar. Den samordnade länsförvaltningen utvidgas till fler områden och länsstyrelsens roll sammanhållande som regionalt organ stärks. Länsstyrelsernas organisation renodlas vidare genom att lekmannastyrelserna avskaffas. Landstingen berörs inte direkt i detta alternativ. Deras roll blir i hög grad beroende utfallet den pågåenav av de utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation.

Det andra alternativet innebär att kommuner i samverkan får ansvaret för de regionala frågorna. Landstingen avvecklas och deras uppgifter förs över till kommunerna eller till kommuner i samverkan. Länsstyrelserna finns i detta alternativ kvar med i princip inriktning nuvarande och omfattning. Eventuellt kan vissa uppgifter föras över från länsstyrelserna till ett för organ kommuner i samverkan.

Enligt det tredje alternativet bildas ett nytt regionalt folkvalt organ. Det får sina uppgifter från dagens landsting och länsstyrelser. Landstingen avvecklas medan länsstyrelserna lever kvar om än i form. annan

När det gäller den geografiska indelningen betonas att de framtida regionerna bör vara utformade efter näringsgeografiska utgångspunkter. Regionerna bör vidare vara utformade mer efter samhällsplaneringens behov än vad

i dag är fallet. Antalet regioner bör enligt utredasom färre än i dag inte så få att nationalstaren vara men tens suveränitet utmanas.

Regeringen anmälde i 199192100, bilaga 14, att prop. den avsåg tillkalla parlamentarisk beredning för det en fortsatta arbetet med såväl den regionala verksamhetens uppbyggnad landets indelning i län. Direktiv dir. som 199286 för regionberedning har nyligen meddelats. en

3 ÖVBRVÃGANDEN

I detta kapitel behandlas inledningsvis några grundläggande utgångspunkter för hur ledningen av totalförsvarets civila del bör utformas. Med dessa som grund diskuteras därefter motiven för civilbefälhavareinstitutionen och civilbefälhavarnas uppgifter i krig. I ett tredje avsnitt övervägs hur dessa uppgifter samt den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad påverkar indelningen i civilområden. Slutligen behandlas civilbefälhavarnas fredstida uppgifter och den fredstida lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier.

Utredningens förslag med anledning slutsatserna i av detta kapitel sammanfattas i ett följande kapitel.

3.1 Grundläggande utgångspunkter

Grundläggande för utformningen av ledningssystemet för det civila försvaret är de aktuella samhällsförhållandena och möjliga förändringar av dessa, de uppgifter som det civila försvaret skall lösa samt karaktären de av situationer hotbilder i vilka uppgifterna skall lösas.

Ett civilt ledningssystem för krig berör all samhällsverksamhet och måste utgå från det sätt att leda och styra denna verksamhet som råder under fred.

samhällets omställning till krigsförhållanden och andra extraordinära situationer måste kunna ske snabbt och smidigt. Det finns en stor risk för att stora omorgani-

sationer leder till oklarhet och förvirring. Det är också viktigt att de ledningsmetoder som tillämpas i det fredstida samhället så långt möjligt tillämpas även i krigstider. Människor bör, trots de ändrade yttre förhållandena, kunna känna igen sig och de myndigheter med vilka de har att göra. Såväl organisation som metoder för ledning totalförsvarets civila del i krig, dvs. av samhällets hela verksamhet utom den militära, måste därför bygga på de principer som gäller i fred.

I Sverige tillämpar vi därför sedan länge den s.k. ansvarsprincipen, innebärande att den som har ansvar för viss samhällsverksamhet i fred också har motsvarande en i krig, verksamheten då skall fortgå, liksom ansvar om för att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas.

Samhällsverksamheten är mot denna bakgrund indelad i ett antal för totalförsvaret betydelsefulla funktioner. För varje funktion är, enligt förordningen 1986294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del, funktionsansvarig myndighet på central nivå utsedd. en Förordningen återfinns bilaga 3, varav också framgår som funktionsansvarets innebörd.

samhällsutvecklingen medför att såväl organisation som metoder för att styra och leda samhällsverksamheten ständigt förändras. Detta är inte minst aktuellt i dessa dagar kännetecknas av ett omfattande reform- och som förändringsarbete. Ledningen av det civila försvaret måste härtill. Det är emellertid också viktigt anpassas att beredskapsfrågorna beaktas i det pågående reformerbetet. LEMO får anledning att återkomma till dessa fråi ett kommande betänkande om ledningen av totalförgor svarets civila del. Längre fram i detta kapitel behandlas endast de förändringar som kan ha direkt betydelse för indelningen i civilområden och civilbefälhavarnas uppgifter.

Den organisatoriska lösningen för ledningen totalförav svarets civila del skall alltså utgå från organisation och ansvarsförhållanden i fred. Men krigsmiljön kan ställa alldeles speciella krav på ledning inte finns som l 0 fred.

Det kan sålunda vara nödvändigt att ledningen anpassa till behovet av samverkan med det militära försvaret, som självfallet organiseras med utgångspunkt från de krigstida kraven.

Särskilda tvärsektoriella ledningsorgan kan behöva inrättas för att inrikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I krig finns ett stort behov av att kunna fördela och kraftsamla knappa resurser för olika ändamål. För att tillgodose dessa behov kan det nödvändigt invara att rätta särskilda ledningsorgan eller redan befintliga ge ytterligare befogenheter och resurser.

Enligt 1992 års försvarsbeslut prop. 1991921o2, bet. FÖU 12, rskr. 337 har det civila försvaret till uppgift

- att värna civilbefolkningen mot verkningarna krigsav handlingar och under kriser trygga livsnödvändig fören sörjning,

att

- under kriser och i krig stödja försvarsmakten, samt

- ätt, för fullföljandet av dessa uppgifter, under kriser och i krig upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

Planeringen skall utgå från dels de påfrestningar som Sverige kan utsättas för vid ett väpnat dels de angrepp, försörjningsproblem som kan uppstå i samband med allvar-

liga, krigshotande internationella kriser och i en neu-

tralitetssituation.

Vid ett väpnat är uppgifterna för det civila angrepp försvaret att dels stödja försvarsmakten, dels lindra konsekvenserna för befolkningen.

års försvarsbeslut innebär viktiga justeringar av 1992 grunderna för totalförsvarets planering inför ett väpnat De stort upplagda, långvarigt förberedda anangrepp. greppsföretagen mot landet med syfte att successivt erövra svenskt territorium skall inte längre vara den främsta dimensioneringsgrunden för det militära försvaret. I stället skall angrepp med höga tidskrav, med mera begränsade, kvalitativt högtstående resurser och med men maximalt utnyttjande militär överraskning sättas i av fokus.

Försvarsmakten skall kunna möta ett angrepp som - i ett läge förhöjd politisk spänning i Europa inleds med av endast kort militär förvarning. Angriparen skall däriantas kunna sätta in endast begränsade styrkor, genom dock till huvuddelen har hög kvalitet, och vara insom på nå snabb strategisk och operativ framgång. riktad att sålunda ha betryggande förmåga Försvarsmakten skall en att motstå ett som inledningsvis kraftsamlas mot angrepp vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret. Denna angreppsform brukar benämnas strategiskt överfall.

Vid ett över havet skall det militära försvaret angrepp inriktas att hindra angripare att få fast fot på mot en svensk mark. Vid ett över landgränsen skall inangrepp riktningen liksom hittills vara att successivt bryta angriparens anfallskraft genom ett djupförsvar.

angripare sina operationer lyckas bryta vårt Om en genom organiserade motstånd skall alla tillgängliga resurser

utnyttjas för att fullfölja försvaret i alla de former som folkrätten medger.

Dessa uppgifter för det militära försvaret skall vara styrande också för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Den skall således kunna bidra till en betryggande förmåga att motstå ett överraskande inlett angrepp som kraftsamlas mot vitala samhällsfunktioner.

3.2 civilbefälhavarnas uppgifter i krig

I föregående avsnitt underströks vikten av att ledningen av det civila försvaret i krig bygger på de fredstida organisatoriska och administrativa formerna för styrning och ledning av samhällsverksamheten. Det finns därför anledning att inledningsvis ställa frågan om civilbefälhavareinstitutionen behövs i fred ocheller krig. Civilbefälhavarna har ju inga andra fredstida uppgifter än beredskapsplanläggning samt utbildning och övning inför krig.

Krigsmiljön kan ställa alldeles speciella krav på ledning som inte finns i fred och motiverar att särsom skilda ledningsorgan inrättas eller redan befintliga ges ytterligare befogenheter och resurser.

De förhållanden som kan motivera avsteg från den s.k. ansvarsprincipen kan delas in i tre grupper enligt följande.

Det kan, för det första, vara nödvändigt att anpassa ledningsorganisationen till behovet av samverkan med det militära försvaret, som självfallet organiseras med utgångspunkt från de krigstida kraven. Särskilda civila ledningsorgan kan behövas för detta ändamål.

Det kan, för det andra, i krig finnas ett behov av sär-

skilda tvärsektoriella ledningsorgan med uppgift att inrikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I krig finns för det tredje ett stort behov av att kunna fördela och kraftsamla knappa resurser för olika ändamål. För att tillgodose detta behov kan det vara nödvändigt att inrätta särskilda ledningsorgan eller ge redan befintliga ytterligare befogenheter och resurser.

I det följande övervägs om var och en av dessa motiv föreligger i fråga om civilbefälhavarna samt vad uppgiften innebär och hur den påverkar indelningen i civilområden.

3.2.1 samverkan med militära försvaret

En huvuduppgift för det civila försvaret i krig är att stödja det militära försvaret som inte kan verka isolerat utan kontinuerlig samverkan med och stöd från det övriga samhället. Man förlitar sig i planeringen i betydande grad på det civila samhällets resurser.

En väl fungerande hälso- och sjukvård i krig är en förutsättning för de militära förbandens stridsvärde och ytterst för totalförsvarets uthållighet. Den är planlagd att genomföras i samverkan mellan den civila och den militära sjukvårdsorganisationen. Den civila sjukvården skall därvid kunna för huvuddelen av all kvalifisvara cerad sjukvård för militära patienter.

Det militära försvaret är i avgörande grad beroende av väl fungerande telekommunikationer. Dess operativa rörlighet är starkt beroende av drivmedel samt av fungerande förbindelser och av tjänster från civila transportoch trafikföretag. Tillgången på elkraft har stor betydelse för försvarsmaktens verksamhet.

Försvarsmaktens försörjning med livsmedel, industrivaror, byggnadsarbeten och reparationer har stor betydelse under en uppbyggnadsperiod och vid mobilisering. Detta kräver en omsorgsfull och noggrann planläggning i fred, inte minst för att säkerställa att samhället kan tillgodose behoven. I ett längre krigsförlopp måste också försvarsmaktens ersättningsbehov tillgodoses. I ett kort och intensivt krig är däremot stödbehoven och även möjligheterna att tillgodose dem mindre. I en sådan situation fâr man leva efter principen man tager vad man haver.

Den civila delen av totalförsvaret har i en del fall behov av militärt stöd. Varning av civilbefolkningen vid flyganfall är beroende av en väl fungerande luftbevakning. Viktigare anläggningar och transporter måste ges militärt skydd. Militär trupp, som inte är upptagen av strid, kan behöva biträda vid olika former av skadeavhjälpande åtgärder.

I fråga om upprätthållande av ordning och säkerhet måste totalförsvarets olika delar samverka och stödja varandra.

Den ökade betoningen i planeringen på ett s.k. strategiskt överfall som, i ett läge av förhöjd politisk spänning i Europa, inleds med endast kort militär för-

varning och riktas vitala funktioner i

mot samhället ökar kraven på en väl fungerande samverkan mellan totalförsvarets militära och civila delar. Behov av gemensam lägesbedömning och gemensamma prioriteringar när det gäller den skadeavhjälpande verksamheten uppstår snabbt. Intressekonflikter kan uppstå mellan militära och civila behov och önskemål. Sådana konflikter måste få en rimligt sammanvägd lösning.

vid ett strategiskt överfall är en snabb och korrekt

nyhetsförmedling och information till allmänheten liksom andra åtgärder inom det psykologiska försvaret av den största betydelse. Detta ställer stora krav på samverkan och samordning.

Militära operationer kan inte genomföras utan hänsynstagande till det civila samhället. På motsvarande sätt måste åtgärder inom det civila försvaret anpassas till den militära planläggningen. Det kan till exempel gälla i samband med omfattande utrymningar.

Behovet samverkan och ömsesidigt bistånd i krig melav lan totalförsvarets olika delar är således omfattande och mångfacetterat.

Den s.k. ansvarsprincipen innebär att ledningen av totalförsvarets skilda civila delar åvilar olika organ. En militär chef kan därför i verkställighetslägen behöva samverka med resp. begära stöd av olika organ.

Det är emellertid angeläget att en militär chef har gg civil motpart att samverka med när det gäller bl.a. gemensamma läqesbedömningar, övergripande prioriteringar och ömsesidigt hänsynstagande vid operationers genomförande. En militär chef måste, framförallt i snabba lägen, kunna vända sig till en företrädare för det civila samhället för att framföra sina bedömningar, avsiktönskemål och behov. På motsvarande sätt bör det finer, nas gg företrädare för det civila samhället som kan framföra de samlade civila synpunkterna på krigföringen. Det skall inte ankomma på den militära chefen att avväga skilda civila intressen.

Inom försvarsmakten svarar fr.o.m. den 1 juli 1993 tre militärbefälhavare för den operativa ledningen på högre regional nivå. Denna ledning utövas i syfte att samordna insats med mark-, sjö- och flygstridskrafter jämte stödverksamhet inom ett tilldelat operationsområde och om-

fattar att

- bedöma det operativa läget och fatta beslut i stort innefattande riktlinjer för operationens genomförande,

- utforma operationsplan,

- ställa uppgifter och fördela resurser,

- reglera befälsförhållanden,

- samordna stridande förbands verksamhet och erforderliga stödfunktioner sinsemellan och med totalförsvaret i övrigt,

- om läget kräver det fatta nytt beslut i stort,

- följa utvecklingen och rapportera till överbefälhavaren.

En militärbefälhavare leder också inom sitt område genomförandet av mobiliseringen. Ledning mobilisering av måste kunna ske samtidigt ledningen operationen som av och annan verksamhet utförs. Anskaffning förnödenhetav er skall kunna ske parallellt med att mobilisering genomförs.

Effektiviteten i den operativa ledning kan åstadkomsom mas i krig, är i stor utsträckning beroende på de förberede1ser.i form av bl.a. operativa planer gjorts i fred.

På civil sida finns i fred ingen myndighet med tvärsektoriella och samordnande uppgifter på högre regional nivå. Mot bakgrund vad har anförts i föregåav som det ende är det emellertid ett starkt behov sådan av en myndighet i krig för samverkan med militärbefälhavaren. Det bör vara gg myndighet med vilken resp. militärbefälhava-

har att samverka. De bör ha sammanfallande geografire ska ansvarsområden. I sammanhanget erinrar LEMO om att försvarsområdena i allt väsentligt har sammanfallande gränser med länen. Norrbottens län omfattar dock tre försvarsområden.

För att kunna lösa sina samverkansuppgifter måste den civila myndigheten naturligtvis ha tillgång till en god sammanställd bild över läget inom det civila samhället och dess skilda sektorerfunktioner inom det geografiska ansvarsområdet. Det innebär däremot inte att den måste ha detaljkunskap läget inom varje sektorfunktion. om Överblicken och sammanhanget är viktigast. Myndigheten bör dock ha ett sådant kontaktnät att även detaljerade uppgifter kan inhämtas snabbt.

För att samverkansuppgifterna skall kunna lösas måste myndigheten också ha befogenheter eller åtminstone sådan auktoritet att den kan inrikta den civila verksamheten i enlighet med vad som har överenskommits med den militära motparten. Det innebär inte i och för sig någon funktionell ledningsuppgift innefattande t.ex. att ställa uppgifter och fördela resurser. Den uppgiften ankommer på de funktionsansvariga myndigheterna och organen.

Den civila myndigheten bör i krig vara samgrupperad med resp. militärbefälhavare.

Samverkanskravet är således ett skäl i sig för en civilbefälhavareinstitution. Det är ett starkt önskemål att civil- och militärområden har sammanfallande gränser.

3.2.2 Inriktning och samordning av det civila försvaret

Tidigare har anförts att det kan finnas ett behov i krig att inrätta särskilda tvärsektoriella ledningsorgan med

uppgift att inom ett geografiskt ansvarsområde inrikta och samordna skilda funktioner inom det civila försvaret mot gemensamma mål.

I föregående avsnitt konstaterades att militärbefälen havare bör ha gg civil samverkansmyndighet med motsvarande geografiskt ansvarsområde. Vidare konstaterades att denna myndighet för att lösa sina samverkansuppgifter måste ha en god sammanhållen bild över läget inom det civila samhället och sådana befogenheter eller åtminstone sådan auktoritet att den kan inrikta den civila verksamheten i enlighet med vad som har överenskommits med den militära motparten. Samverkanskravet är således ett motiv i sig för civilbefälhavareinstituen tion.

Det finns emellertid skäl att pröva rent civila om samordningsbehov på högre regional nivå motiverar civilbefälhavarna. Detta med hänsyn till bl.a. hur de geografiska ansvarsområdena bör utformas. I föregående avsnitt framhölls att samverkansaspekterna talar för att militärbefälhavare och civilbefälhavare skall ha sammanfallande geografiska ansvarsområden.

I krig, inte minst vid ett s.k. strategiskt överfall, uppstår med stor sannolikhet situationer då besked eller beslut inte kan eller inte hinner inhämtas från den som normalt har beslutsrätten. Därför måste ett decentrali-

serat beslutsfattande

vara förberett och kunna utövas. Särskilt allvarligt motstånd inte bjudas vore om skulle ett angrepp därför att beslut inte har erhållits från högre instans.

Enligt den administrativa fullmaktslagen och förordningen 198897 resp. 19881215 får civilbefälhavare i krig fullgöra de uppgifter som enligt 8 kap. regeringsformen ankommer på regeringen förbindelsen med riksstyrelsen om inte alls eller endast med avsevärda svårigheter kan

upprätthållas eller omedelbara åtgärder måste vidtas. om Under förutsättningar har länsstyrelserna motsvasamma befogenheter förbindelsen har avbrutits med rande om både regeringen och civilbefälhavaren. Befogenheterna gäller i båda fallen självfallet endast inom det egna geografiska ansvarsområdet.

Enligt lagen beredskapstillstånd 1960513 och beom redskapskungörelsen 1960575 har civilbefälhavare -eller, hans beslut inte kan avvaktas, länsstyrelse om rätt att förordna beredskapstillstånd genom beredom skapslarm stridshandlingar inleds mot svenskt terriom torium och förbindelserna med riksstyrelsen inte kan upprätthållas.

för sig utgör dessa delegeringsregler inget motiv I och för civilbefälhavareinstitutionen. Befogenheterna skulle kunna delegeras från regeringen till länsstyrelserna. Det måste emellertid anses vara en betydande fördel att det i de aktuella fallen finns en instans med ett större geografiskt ansvarsområde än län.

Enligt ansvarsprincipen utövas ledningen av totalförsvarets civila del av många myndigheter och andra organ på skilda nivåer. De olika myndigheternas och organens organisation och regionala indelning varierar i interna betydande grad. Någon enhetlighet föreligger inte. Inte geografiska och demografiska förhållanden i olika minst landsändar samt tekniska, ekonomiska och andra förutsättningar för olika verksamheter har lett till detta. Olika funktionsansvariga myndigheters regionala organisation i krig framgår av bilaga 2.

Samhället är komplext. Samtidigt råder ett stort beroendeförhållande mellan olika sektorerfunktioner. I fredstid klaras mycket de komplexa beroendeförhållandena av fungerande marknad vari tjänster och varor genom en bjuds ut och köps. samverkan mellan olika myndigheter är

också ett naturligt och självklart inslag i det fredstida samhället.

Sättet att samverka mellan myndigheter och sättet att samordna verksamheter i fredssamhället skall utgöra grunden för samordning och samverkan i krig. Men krigsfallet ställer krav på samordning och samverkan av en helt annan omfattning än fredssituationen. Det som skiljer krigsförhållandena från fredsförhållandena är inte främst arten av påfrestningar utan deras dimension och geografiska omfattning. I krig är också kraven på snabbt beslutsfattande större. Tidsödande samrådsförfaranden är inte möjliga.

Det behövs därför någon som i krig inom ett givet geografiskt område inriktar och samordnar all civil samhällsverksamhet mot gemensamma mål så att största möjliga försvarseffekt i vid mening åstadkoms. På riksnivå ankommer detta på regeringen med biträde av centrala myndigheter. Men samordning måste också kunna utövas på lokal och regional nivå, bl.a. med hänsyn till att förhållandena varierar mellan olika landsändar. I krig är det inte heller möjligt för regeringen att följa och överblicka läget och samordningsbehoven i olika landsändar.

På lokal nivå utövas samordningen kommunstyrelsen, av som är högsta civila totalförsvarsmyndighet i kommunen. På länsnivå utövas rollen av länsstyrelsen redan i som fred har betydande samordningsuppgifter inom länet.

Regionutredningen har i betänkandet SOU 199263 Regionala roller en perspektivstudie anfört att nuvarande län utgör för små planeringsområden. Detta gäller, enligt LEMos mening, även i fråga om samordning inför och i krig. som nämnts har regeringen tillkallat en parlamentarisk beredning med uppgift att överväga bl.a. länsindelningen. En rimlig bedömning är dock att

eventuell länsindelning inte kan förverkligas ännu en ny på flera år.

Åtminstone så länge nuvarande länsindelning gäller behövs därför i krig samordnande myndighet på nivån en mellan den centrala och länen.

Det finns inget entydigt svar på hur stora geografiska ansvarsområden som dessa samordningsmyndigheter bör ha. Flera faktorer påverkar detta, såsom näringsgeografiska och demografiska. Även skilda samhällssektorers regionala indelning måste beaktas. Som har framgått av beskrivningen i avsnitt 2.3 och bilaga 2 företer dessa en synnerligen brokig karta.

På LEMOs begäran har Posten, Televerket, Vägverket, Statens järnvägarBanverket, Statens invandrarverk, Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK samt Sveriges riksbank lämnat sina synpunkter avseende samordning totalförsvarets civila del på högre av regional nivå.

Posten anser att en civilbefälhavare - inom vart och ett föreslagna tre civilområden skall inrikta verksamav heten efter principer som för närvarande. Civilbesamma fälhavaren bör samverka med en postbefälhavare representerad kontaktpersoner på uppehållsplatsen. av

Televerket erinrar om att det skall bolagiseras den 1 januari 1993 samt att funktionsansvaret för funktionen Telekommunikationer då övergår till den nybildade Tele- Det telebolagets roll och uppgifter på styrelsen. nya skilda nivåer inom totalförsvaret är inte helt utklarad. Televerket emellertid f.n. inga påtagliga svårighetser eller problem med att anpassa sin samverkan med toer talförsvaret på den högre regionala nivån till en indelning i tre civilområden.

Vägverket anser att samverkan med militär- och civilbefälhavare löses bäst genom en samverkansgrupp från Vägverket placerad på MBCB krigsuppehållsplats. Vägverket redovisar inga synpunkter på indelningen i civilområden.

Invandrarverket anser att behovet av en högre regional samverkande och samordnande myndighet är helt klart. Verket anser att civilbefälhavaren skall vara inriktningsansvarig och att civilområdena skall ha sammanfallande gränser med militärområdena.

NUTEK hänvisar beträffande delfunktionen Elförsörjning till yttrande från Kraftsam Elberedskap, som framhåller att grundläggande för indelningen i elområden är elsystemets tekniska utformning, branschens uppdelning i företag samt indelningen i distributionsområden. Kraftsam Elberedskap anser att den nuvarande indelningen i fem civilområden från elsamverkanssynpunkt är bra en lösning. En övergång till tre civilområden är dock inte gränssättande. samverkan under beredskap och krig kommer även i framtiden att ske via samverkansgrupper. olägenheter som kan uppstå i den fredstida samverkan är inte av större svårighetsgrad än att de går att lösa.

Riksbanken framhåller att genom information från civilbefälhavare till bankens regionchefer om aktuellt läge, en angripares möjligheter och de militära chefernas intentioner samt behovet av inriktning och samordning av verksamheten kan Riksbanken inrikta sina åtgärder i överensstämmelse med det övriga försvarets inriktning mot ett gemensamt mål. Enligt Riksbanken synes denna princip för indirekt ledningstyrninginriktning vara lämplig även om civilområdena minskas från fem till tre.

SJBanverket erinrar i en gemensam skrivelse om att deras organisation uppvisar ringa överensstämmelse med nuvarande milocivo-indelning. Organisation och lednings-

förhållanden i princip inte ändras i krig. De båda avses verken bör representeras av samverkansgrupp på MBCB krigsuppehållsplats och kan möjligen tilldelas vissa beslutsbefogenheter. En övergång från fem till tre civilområden bedöms förstärka behovet av dessa samverkans- Däremot verken att det är mindre lämpligt grupper. anser att inordna järnvägsrepresentanterna 1 civilbefälhavarens transportfunktion.

LEMO kan konstatera att för de myndigheter eller organisationer med viktiga totalförsvarsuppgifter, som har någon form regional indelning, så överensstämmer den av i mycket ringa grad med nuvarande indelning i fem civilområden. Andra faktorer än civilområdesindelningen har naturligt varit styrande för resp. funktions regionog nala organisation. Även i krig bör varje funktions ledning utformas utifrån dess förutsättningar. Samordning och samverkan får och kan tillgodoses på annat sätt, - bl.a. genom samverkansorgan. Mot den bakgrunden synes en minskning från fem till tre civilområden inte leda till några större problem.

Civilbefälhavarna skall emellertid också samordna och inrikta verksamheten på lägre regional nivå, främst vid länsstyrelserna. En sammanslagning av Södra och Västra civilområdena kan från den utgångspunkten vara tveksam. Det finns uppenbar risk för att problemen i södra en Sverige, främst Skåne, och i Göteborgsområdet i vissa krigsfall kan bli civilbefälhavare övermäktiga. Genom en särskilda åtgärder, t.ex. genom att civilbefälhavarens befogenheter för viss tid eller för vissa uppgifter delegeras till en länsstyrelse, kan dock den risken minskas. LEMO vill i det sammanhanget erinra om det samarbete växt fram i det s.k. NORP-området. Västsom sverigeutredningen har i juni i år överlämnat betänkandet SOU 199266 Västsverige region i utveckling. - Utredaren föreslår i betänkandet en temporär lösning i form av en försöksverksamhet med ett regionförbund

enligt kommunalförbundsmodell där kommuner och landsting i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län får samverka i övergripande utvecklingsfrågor. Länsstyrelsens ansvar för regionala utvecklingsfrågor flyttas till förbundet. På sikt anser utredaren att de fyra västsvenska länen bör slås samman till ett. För detta behövs dock enligt utredaren ett fortsatt utredningsarbete. Utredningens betänkande remissbehandlas för närvarande.

Ett sammanslaget civilområde i Norrland kommer att till ytan bli mycket stort. I delbetänkandet SOU 1991112 om Försvarsmaktens ledning anförde LEMO att de södra försvarsområdena eller ett underhållsregemente i Norrlands militärområde bör förstärkas med transport- och fältarbetskompetens för att ledningen av transporter till övre Norrland skall säkerställas. Enligt vad LEMO har erfarit överväger ÖB f.n. hur sådan och var en förstärkning bör organiseras.

Ledningen av transportrörelserna genom Nedre Norrland måste självfallet ske i samverkan militärtcivilt. En civilbefälhavare i ett sammanslaget civilområde i Norrland kan därför i krig behöva organisera en särskild transportledningsresurs i den södra delen av området.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att det finns ett behov av en myndighet som på högre regional nivå samordnar och inriktar verksamheten inom den civila delen av totalförsvaret. I vissa hänseenden kan en minskning av antalet civilområden från fem till tre från denna utgångspunkt kräva särskilda åtgärder. Några avgörande hinder härför föreligger dock inte.

3.2.3 Ledning på högre regional nivå av vissa funktioner inom totalförsvarets civila del

I de två föregående avsnitten har konstaterats dels att det bör finnas civil myndighet på högre regional nivå gg som samverkar med motsvarande militärbefälhavare, dels att på samma ledningsnivå behövs en myndighet som i krig samordnar och inriktar den civila delen av totalförsvaret. Därvid har konstaterats att det är ett starkt önskemål att civilområden och militärområden har sammanfallande gränser samt att samordningsuppgifterna kan lösas vid en indelning av riket i tre civilområden. I detta avsnitt övervägs om det inom någon funktion inom det civila försvaret dessutom behövs en ledningsinstans på högre regional nivå som inte finns i fred och om detta påverkar indelningen i civilområden.

Utredningen finner anledning att i detta sammanhang utveckla innebörden av begreppen inrikta och samordna resp. leda.

Att inrikta och samordna innebär, enligt utredningen, att ange gemensamma och övergripande mål för den civila totalförsvarsverksamheten, att fatta och formulera beslut i stort och ange övergripande prioriteringar. I uppgiften ingår också att se till att erforderlig samverkan kommer till stånd. Däremot ingår inte att ställa preciserade uppgifter till olika effektuerande organ eller i detalj tillhör uppgiften fördela resurser. Detta att leda.

I öCBs studie 1989 om ledningen i krig av totalförsvarets civila del framhölls att civilbefälhavarnas huvuduppgift är att inrikta och samordna den civila totalförsvarsverksamheten samt att samverka med militär chef. ÖCB ansåg att till dessa övergripande uppgifter borde läggas vissa funktionsledande uppgifter, främst inom funktionerna Befolkningsskydd och räddningstjänst,

Hälso- och sjukvård, Psykologiskt försvar, Ordning och säkerhet samt Transporter. Därutöver bedömde ÖCB att civilbefälhavarna behövde funktionskompetens inom funktionerna Försörjning och Arbetskraft.

På begäran av LEMO har ÖCB, Rikspolisstyrelsen RPS, SRV, Styrelsen för psykologiskt försvar SPF, Socialstyrelsen sos, Statens jordbruksverk SJV, Arbetsmarknadsstyrelen AMS samt NUTEK redovisat sin uppfattning om funktionsledningen på högre regional nivå.

ÖCB erinrar i fråga om funktionen Transporter att den är indelad i delfunktionerna Transportsamordning, Landsvägstransporter, Väghållning, Flygtransporter, Järnvägstransporter, Banhållning och Sjötransporter. För dessa delfunktioner utom Transportsamordning och Landsvägstransporter fullgörs de funktionsledande uppgifterna på högre regional nivå genom resp. delfunktionsansvarig myndighet.

Enligt ÖCB krävs funktionsledning landsvägstranen av sporter på högre regional nivå för att kunna omfördela resurserna. Det krävs även en transportsamordning på denna nivå. ÖCB anser att civilbefälhavaren bör ha dessa funktionsledande uppgifter. ÖCB anför inga särskilda synpunkter på indelningen i civilområden med hänsyn härtill annat än att funktionsledningen på högre regional nivå bör således bibehålla nuvarande utformning.

I fråga om funktionen Försörjning med industrivaror anför ÖCB att civilbefälhavaren inte har några ledningsuppgifter inom funktionen. ÖCB anser vidare att förändringen till tre civilområden inte påverkar tidigare ställningstagande att civilbefälhavarna behöver en funktionskompetens inom området Industriell försörjning för att kunna utöva sin samordningsuppgift.

RPS anser att funktionen Ordning och säkerhet behöver en

funktionsledning på den högre regionala nivån, i synnerhet mot bakgrund av att antalet civilområden kan komma att reduceras till tre. Uppgifterna bör även i framtiden läggas på en civilområdespolischef som under civilbefälhavaren bör ges ansvaret för ledningen av polisverksamheten inom civilområdet. På grund av de framtida civilområdenas storlek bör även en biträdande civilområdespolischef förordnas. RPS utvecklar också sin på ledningen av säkerhetspolisen och anser att det syn på den högre regionala nivån bör finnas representation från säkerhetspolisen.

SPF att behovet funktionsledning för funktionen anser av Psykologiskt försvar på högre regional nivå kvarstår. Med endast tre civilområden bör funktionsledningen stärkas. I skrivelsen utvecklar SPF sin uppfattning om civilbefälhavarnas uppgifter inom funktionen.

SoS framhåller att även om vissa större förändringar sker i fredsorganisationen inom funktionen Hälso- och sjukvård, socialtjänst samt hälsoskydd minskar inte kravet på stark ledningsorganisation i krig på högre en regional nivå. Sos anser att de förslag som redovisades i ÖCBs ledningsöversyn avseende civilbefälhavarnas roll och uppgifter fortfarande är giltiga.

SJV erinrar om att den livsmedelspolitiska reformen 1991 leder till stora förändringar inom sektorn, även i organisatoriskt hänseende. De ändrar dock inte, enligt SJV, de principer som gäller för livsmedelsförsörjningen i krig, nämligen att den så långt möjligt skall ske på som sätt i fred. SJV bedömer att förändringarna samma som inriktning mot tre civilområden inte påverkar och en civilbefälhavarnas uppgifter inom livsmedelsförsörjningen, som närmast bör hänföras till samordningsuppgiften snarare än funktionsledning.

AMS anmäler att inga förändringar betydelse i frågan av

har genomförts inom Arbetsmarknadsverket sedan ÖCBs ledningsöversyn genomfördes. AMS föreslår att arbetskraftsfunktionen skall vara representerad på civonivån.

NUTEK erinrar om att överenskommelsen mellan oljeföretagen och staten om Drivmedelscentralen AB DMC har upphört att gälla fr.o.m. den 1 januari 1992. Detta innebär att DMC krigsorganisation med centralkontor, zonchefer, länsdrivmedelsledare och distributionschefer har utgått. En ny samverkansorganisation mellan staten och branschen håller på att byggas upp. Någon särskilt inrättad organisation för funktionsledning på högre regional nivå finns inte. Antalet civilområden, tre, fyra eller fem, har ingen betydelse för verksamheten.

SRV anser att civilbefälhavarens huvuduppgifter bör vara att utgöra motpart till och samverka med militärbefälhavaren samt samordna de civila försvarsansträngningarna inom civilområdet genom övergripande inriktning och prioritering. Beträffande funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst anser SRV att uppgifterna är av sådan art att de inte behöver innebära direkta ledningsuppgifter för civilbefälhavaren. SRV har utgått från att civilområde och militärområde skall ha sammanfallande gränser.

LEMO konstaterar att de framförda synpunkterna i fråga om funktionerna Transporter, Ordning och säkerhet, Psykologiskt försvar samt Hälso- och sjukvård överensstämmer i allt väsentligt med slutsatserna i ÖCBs ledningsstudie 1989. LEMO har f.n. inte underlag för en annan bedömning men vill framhålla att utredningen avser återkomma med mer detaljerade förslag om civila försvarets ledning. LEMO konstaterar dock att några synpunkter som motsäger en indelning i tre civilområden inte har framkommit även om redovisningarna i några fall kan tolkas som att nuvarande indelning i civilområden vore fördelaktigare.

LEMO konstaterar vidare att SRV inte anser att det behövs någon funktionsledning på högre regional nivå för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Denna uppfattning avviker från den som framfördes i ÖCBs ledningsutredning. Frågan bör därför studeras närmare i LEMOs fortsatta utredningsarbete om det civila försvaret. Någon avgörande inverkan på indelningen i civilområden har den dock inte. SRV utgår från att militär- och civilområden skall sammanfalla.

LEMO noterar att de funktionsansvariga myndigheterna att civilbefälhavarna inte behöver utöva någon anser, funktionsledande uppgift avseende Försörjning i vid mening och Arbetskraft men att kompetens inom dessa funktioner behövs inom kanslierna för att samordningsuppgiften skall kunna utövas.

3.3 Rikets indelning i civilområden

Utredningen har i det föregående konstaterat att en militärbefälhavare i krig bör ha en civil samverkanspart och att deras geografiska ansvarsområden bör sammanfalla. Detta talar således för att det bör finnas tre civilområden med gränser som överensstämmer med Götalands, Svealands Norrlands militärområden. resp.

Utredningen har vidare konstaterat att det på högre regional nivå behövs en civil myndighet med uppgift att samordna och inrikta verksamheten inom totalförsvarets civila del. Utredningen ansåg att denna uppgift kan lösas vid indelning av riket i tre civilområden. en

Utredningen har också angett att en indelning i tre civilområden kan accepteras med hänsyn till vilka funktionsledande uppgifter som civilbefälhavarna bör ha.

LEMO anser att behovet av samverkan mellan det militära och det civila försvaret bör vara avgörande för indelningen 1 civilområden som alltså bör sammanfalla med indelningen i militärområden.

I delbetänkandet Försvarsmaktens ledning anmälde LEMO att frågan om vilket militärområde som Gävleborgs försvarsområde och län skall tillhöra borde närmare övervägas av överbefälhavaren. Denna har senare föreslagit att försvarsområdet och länet skall tillhöra Svealands militärområde.

Gävleborgs län har i flera avseenden, t.ex. näringsgeografiskt och kulturellt, ett närmare samband med Uppsala och Kopparbergs län än med Västernorrlands och Jämtlands län. Gävleborgs län bör således tillhöra Svealands civilområde.

Sverige bör alltså indelas i tre civilområden enligt följande.

Götalands civilområde Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län.

Svealands civilområde Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Norrlands civilområde Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I varje civilområde bör finnas en civilbefälhavare. Han skall biträdas av ett kansli som i krig skall vara samgrupperat med militärområdesstaben.

Liksom f.n. bör civilbefälhavaren vara en av landshövdingarna inom resp. civilområde.

Enligt civilbefälhavareinstruktionen 19881121 förordersättare för civilbefälhavaren av regeringen. om nas någon ersättare inte är förordnad och civilbefälhavaren är förhindrad att utöva sin tjänst sköts hans uppgifter kanslichefen. Regeringen har hittills inte förordnat av någon ställföreträdande civilbefälhavare.

Det torde i krig komma att ställas stora krav på att civilbefälhavaren genom sin personliga auktoritet utövar ledning och samordning. Han kan därför behöva verka s.k. chefsbesök inom civilområdet. I den mån han genom själv är bunden till krigsuppehållsplatsen kan han behöva ha medarbetare på hög nivå kan företräda en som honom vid skilda överläggningstillfällen. Behovet härav ökar självfallet ju större civilområdet är. Kanslichefen skall leda kansliets arbete på krigsuppehållsplatsen och bör därför inte utnyttjas för den typen av uppgifter.

Det kan också vara fördelaktigt om ställföreträdare finns utsedd i den händelse att ordinarie civilbefälhavare inte kan fullgöra tjänsten. Regeringen behöver då inte omedelbart utse civilbefälhavare bland civilen ny områdets landshövdingar. Det kan vara olämpligt att i en krigssituation flytta en landshövding från dennes län.

Starka skäl talar alltså för att en ställföreträdande civilbefälhavare skall finnas utsedd och fullgöra de uppgifter civilbefälhavaren ålägger honom. Även som ställföreträdaren bör vara en av landshövdingarna inom resp. civilområde.

3.4 civilbefälhavarnas uppgifter 1 fred

Enligt civilbefälhavareinstruktionen 19881121 skall civilbefälhavarna i fred verka för att totalförsvaret civilområde så i krig och inom resp. planläggs att det

krigsfara kan föras med enhetlig inriktning. De skall vidare leda ledningsövningar, genomföra viss utbildning samt upprätta de planer som behövs. De skall samverka med resp. militärbefälhavare samt samråda med civila myndigheter och organ med uppgifter i krig. Någon väsentlig ändring av de fredstida uppgifterna finner LEMO f.n. inte vara motiverad. LEMO understryker dock att utredningen i ett kommande betänkande avser behandla ledningen av det civila försvaret i sin helhet och där-

vid avser lämna detaljförslag rörande bl.a. civilbefäl-

havarnas uppgifter.

Civilbefälhavaren, som i fred förenar uppgiften med landshövdingeämbetet, biträds av ett fredskansli omfattande 9, 11, 19, 9 resp. 11 personår. Kanslierna är i dag belägna i Malmö, Göteborg, Örebro, Östersund och Luleå.

Vid en minskning från nuvarande fem till tre civilområden bör antalet kanslier också reduceras.

Svealands civilområde föreslås bildas av nuvarande Mellersta civilområdet jämte Gävleborgs län. Denna förändring motiverar inte någon ändring i fråga om den fredstida kansliorganisationen. Fredskansliet i Svealands civilområde bör således även i fortsättningen vara förlagt till Örebro och ha i stort sett samma omfattning som för närvarande.

I fråga om fredskanslierna i Götalands och Norrlands civilområden måste däremot deras dimensionering och lokalisering övervägas.

Med utgångspunkt i att de fredstida uppgifterna inte förändras i nämnvärd omfattning och med hänsyn till storleken på det nuvarande kansliet i Mellersta civilområdet bedömer LEMO att fredskanslierna bör omfatta vardera drygt 15 personer.

En så begränsad pesonalstyrka innebär att regionalpolitiska motiv knappast behöver påverka valet av lokaliseringsort.

Inte heller bör valet av lokaliseringsort bestämmas av den aktuelle civilbefälhavarens residensort. Civilbefälhavare skall kunna utses bland civilområdets landshövdingar utifrån de personliga kvalifikationerna. Det är inte rimligt att kansliet skall flytta om en ny civilbefälhavare utses.

Valet bör i stället bestämmas av fredskansliernas samverkans- och kontaktnät i syfte att minimera resekostnaderna. Möjligheterna att tillvarata nuvarande kompetens i kanslierna och de personalpolitiska aspekterna bör också beaktas. Det är en fördel om kansliet ligger i residensstad. Administrativt stöd kan då erhållas av en länsstyrelsen.

Civilbefälhavarna skall samverka med resp. militärbefälhavare i planläggningsarbetet. Ledningsövningar planläggs och genomförs gemensamt. Kontakterna med militärbefälhavaren är följaktligen omfattande och frekventa. Detta talar för att fredskanslierna bör vara lokaliserade till samma ort som militärområdesstaberna.

Kontakterna med skilda civila samverkansorgan är emellertid minst lika omfattande och frekventa. Dessa är ofta belägna till plats där resp. regions näringsgeografiska och demografiska tyngdpunkt finns.

I tabell 3.1 och 3.2 redovisas de viktigaste samverkansorganen för civilbefälhavaren i Götalands resp. Norrlands civilområde och deras lokaliseringsorter.

Tabell 3.1 samverkande myndigheter och organ för civilbefälhavaren i Götalands civilområde

Myndighet motsv Lokaliseringsorter

Militärbefälhavaren Kristianstad

Länsstyrelse Malmö, Kristianstad, Karls-

krona, Kalmar, Växjö, Jönköping, Göteborg, Halmstad, Vänersborg, Mariestad Landsting Malmö, Lund, Kristianstad, Karlskrona, Kalmar, Växjö, Jönköping, Göteborg, Halmstad, Vänersborg, Mariestad Teleregion Malmö, Göteborg, Jönköping Televerket Radio Malmö, Göteborg Svensk rundradio AB Malmö, Göteborg SJBV försvarsenhet Malmö, Göteborg Elbefälhavare Malmö, Trollhättan Postbefälhavare Malmö, Göteborg Vägverket Jönköping, Göteborg, Kristianstad Invandrarverket Malmö, Alvesta, Mölndal Kustbevakningen Karlskrona, Göteborg Sveriges Radio Malmö, Göteborg Tullverket Malmö, Göteborg

Av särskild vikt

Tabell 3.2 samverkande myndigheter och organ för civilbefälhavaren i Norrlands civilområde

Myndighet motsv Lokaliseringsorter

Militärbefälhavaren Boden Länsstyrelse Härnösand, Östersund, Umeå, Luleå

Landsting a Härnösand, östersund, Umeå,

Luleå Teleregion Sundsvall, UmeåLuleå Televerket Radio Sundsvall, Luleå Svensk rundradio AB Sundsvall, Luleå SJBV försvarsenhet Gävle I Luleå finns ett kontor Elbefälhavare Sundsvall, Luleå Postbefälhavare sundsvall, Umeå I Boden finns ett kontor Vägverket Härnösand, Luleå Invandrarverket Sundsvall Kustbevakningen Härnösand Sveriges radio Sundsvall, Umeå, Luleå Tullverket Haparanda

Av särskild vikt

För Götalands del synes valet av lokaliseringsort stå mellan Malmö, Kristianstad och Göteborg. I Malmö och Göteborg finns det övervägande antalet civila samverkansparter. Där finns också de nuvarande kanslierna. I Kristianstad finns militärområdesstaben.

LEMO noterar inledningsvis att av de nuvarande fem civilbefälhavarekanslierna är endast ett lokaliserat till samma ort som militärområdesstaben, nämligen i Östersund. Vid bildningen Mellersta civilområdet för av några år sedan valdes en annan lokalisering örebro än militärområdesstabens Strängnäs. Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motioner om flyttning av civilbefälhavarekansliet från Malmö till Kristianstad. Hittills har det således bedömts mer angeläget att kanslierna har närhet till samverkande civila parter än till resp. militärområdesstab. LEMO delar den uppfattningen. I Götaland bör valet således stå mellan Malmö och Göteborg.

Därvid kan avståndet till militärområdesstaben i Kristianstad ha en viss betydelse. Hänsyn bör också tas till belägenheten av militärbefälhavarens och civilbefälhavarens gemensamma krigsuppehållsplats. Vidare kan noteras vad LEMO har anfört i det föregående om samverkan inom det s.k. NORP-området. Det kan möjligen tala för att vissa av civilbefälhavarens samordningsuppgifter i fred kan delegeras till någon eller några länsstyav relserna i detta område.

Det sagda talar för att civilbefälhavarekansliet i Götalands civilområde i fred bör vara lokaliserat till Malmö.

I Norrland synes valet stå mellan östersund, sundsvall, Umeå, Luleå och Boden. Av dessa har Östersund det minsta antalet samverkande myndigheter motsv. och ligger kommunikationstekniskt vid sidan. I Sundsvall finns ett

stort antal civila samverkansparter. Avståndet till militärområdesstaben är dock betydande. Sundsvall är inte heller residensstad.

Umeå är residensstad. Den ligger relativt centralt i området med goda kommunikationer. Antalet viktiga samverkansparter är dock mindre än i Luleå, som också ligbetydligt närmare Boden, där militärområdesstaben ger finns.

LEMO anser att civilbefälhavarekansliet i Norrlands civilområde i fred bör lokaliserat till Luleå. vara

Det förhållandet att de nya kanslierna föreslås bli lokaliserade till samma orter som två av de nuvarande innebär inte att de nya kanslierna bör bildas genom endast ombildning av kanslierna i Civo S resp. Civo en ÖN. LEMO anser att de nuvarande kanslierna bör avvecklas myndigheter bildas. Det hindrar inte att och nya rekrytering i betydande grad bör ske från nuvarande kanslier.

4 rönsnnc

Mot bakgrund av övervägandena i kapitel 3 sammanfattar LEMO i detta kapitel sina förslag rikets indelning i om civilområden samt civilbefälhavarnas uppgifter i m.m. krig resp. fred. Avslutningsvis presenterar utredningen sin syn på hur förslagen skall genomföras och vilka besparingar som bedöms möjliga.

4.1 Indelning i civilområden

Sverige bör delas in i tre civilområden enligt följande.

Götalands civilområde Civo G omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län.

Svealands civilområde Civo S omfattande Stockholms, Uppsaia, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Norrlands civilområde Civo N omfattande Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I varje civilområde skall finnas civilbefälhavare, en en ställföreträdande civilbefälhavare och ett civilbefälhavarekansli. Myndigheterna bör benämnas Civilbefälhavaren i Götalands civilområde CB G, Civilbefälhavaren i Svealands civilområde CB S resp. Civilbefälhavaren i Norrlands civilområde CB N.

Civilbefälhavare och ställföreträdande civilbefälhavare bör utses bland landshövdingarna inom civilområdet. I fred utövar de sin tjänst tillika med landshövdingeskapet. I krig frånträder de det senare. Varje kansli bör ledas kanslichef skall finnas i både fred och av en som krig.

4.2 civilbetälhavarens uppgifter i krig

Civilbefälhavaren med kansli bör i krig vara samgrupperad med motsvarande militärbefälhavare med stab på särskild krigsuppehållsplats.

Civilbefälhavaren skall i krig inom civilområdet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Han skall därvid

verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och har betydelse för försvarsansträngningorgan, som arna, bedrivs med enhetlig inriktning,

samordna de civila försvarsåtgärderna, -

tillsammans med militärbefälhavaren verka för att det civila och det militära försvaret samordnas,

verka för att civilområdets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas.

Civilbefälhavaren skall därutöver inom civilområdet leda verksamheten inom vissa funktioner.

LEMO avser lämna mer detaljerade förslag om civilbefälhavarens uppgifter i krig i ett kommande betänkande om ledningen av totalförsvarets civila del. Därvid kommer

utredningen också att lämna förslag till ändringar i civilbefälhavareinstruktionen.

4.3 Civilbefälhavarens uppgifter i fred

I fred skall Civilbefälhavaren verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs så att det i krig kan föras med en enhetlig inriktning. Civilbefälhavaren skall vidare leda ledningsövningar inom civilområdet, anordna viss utbildning samt upprätta de planer som behövs. Han skall samverka med militärbefälhavaren och samråda med civila myndigheter och med uppgifter organ inom totalförsvaret.

Kanslierna och därmed myndigheterna bör lokaliseras till Malmö, Örebro resp. Luleå. Kanslierna bedöms i fred behöva omfatta vardera drygt 15 personer.

4.4 Genomförande och möjliga besparingar

Från den 1 juli 1993 bör myndigheten Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet benämnas Civilbefälhavaren i Svealands civilområde CB S. vid samma tidpunkt bör Gävleborgs län överföras till Svealands civilområde.

Den nya civilområdesindelningen bör i övrigt gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.

Myndigheterna Civilbefälhavaren i södra, Västra, Nedre Norrlands resp. övre Norrlands civilområde bör upphöra den 30 juni 1994. Den 1 juli samma år bör två nya myndigheter bildas, benämnda Civilbefälhavaren i Götalands CB G resp. Norrlands CB N civilområde.

I särskilt beslut bör uppdras åt nuvarande CB S och CB ÖN att under 199394 i samråd med CB V resp. CB NN sam-

verka med militärbefälhavarna i resp. Götalands och Norrlands militärområden.

Det bör snarast uppdras åt särskilda utredare att till den 1 juli 1994 organisera och rekrytera kanslierna i de nya myndigheterna CB G resp. CB N samt lämna anslagsframställning för budgetåret 199495. som utredare bör utses tilltänkta civilbefälhavare. De bör biträdas av kanslierna i Civo S och V resp. Civo NN och ÖN.

Personalstyrkan vid kanslierna i Civo S, V, NN och ÖN omfattar sammanlagt 40 personer. Kanslierna till CB G och CB N bedöms behöva omfatta sammantaget ungefär 35 personår.Besparingarna i personår blir alltså i fred ca 5 personår eller ungefär 1,5 mi1j.kr. Hyreskostnaderna för två kanslier bortfaller. Genom områdenas större storlek kommer resekostnaderna att öka något. Möjliga besparingar bedöms därför uppgå till sammantaget någon miljon kr. per år.

Bilaga 1

Förordning 19881121 med instruktion för

civilbefälhavarna

Inledandebestämmelser

1QCivilbemhavarenikrig är denhögracivilatotalförsvarsmyrtdigheten inom civilomrâde. ett Föreskrifter riketsindelningicivilomräden om finnsi förordningen 1981978 om rikets indelning i ntiiitär- och civilomräden m.m.

2 § Av förordningen 1986294 om ledningochsamordning inomtotalförsvarets civiladel framgår civilbeililhavarrta att haruppgifter inomfunktionen Gvil ledning ochsamordning samt att derasverksamhet därutöver ingar i vissaandrafunktioner. Av samma förordning framgår vilkanärmare uppgifter följer detta som av

Verksförordnlngenstillämpning

3§Följande bestämmelser i verksiörordningext 19871100skalltillämpas pacivilbeiälhavaren 4-7,9 och 10 om myndighetscheferts ochuppgifter. ansvar 14och15§5 om myndighetens regelgivning, 165 om interna föreskrifter. 17§ om inhämtandeuppgifter. av 185 om iirendeföneckning. 25och26 om föredragning. 27§ om rätt att besluta i vissafrågor. 285 omvemsom fårbegära införklaringar m.m.. 29§ om myndighetens beslut. 30S om överklagande. ,

Ledningoch organisation

45En landshövdingarna av i civilonuadetcivilbefälhavare. lir Hosvarjecivilbeiälhavare finns kansli ett som leds aven chef. Närcivilbeililhavarenhindrad är att utöva sintjänst skötshansuppgifter aven ersättare eller. om någon ersättare inte är förordnad. av chefen förkansliet.

Bestämmelser för krig m. m.

Inledande bestämma

5 § Kommer Sverige i krig,skall6-13§§tillämpas. l annat falltillämpas dessa bestämmelsen denutsträckning regeringar bestänuner.

Uppsiller

6 äHgilvilbeiälhavart-n skallinomcivilomrádet verkaför att största möjliga iörsvarseffekt uppnås.

skalldärvid - verkaför att sådanverksamhet hoscivila myndigheter ochandracivila har organ.som betydelse förförsvarsartsträngningama, bedrivs med enhetlig en inriktning, - samordna decivilaiörsvarsät erna. - tillsammans medmilitärbefälhavaren verkaför att detcivilaochdetmilitära försvaret samordnas. - verkaför att civilomradets tillgångar fördelas ochutnyttjasä iörsvarsansuängninganta att främjas.

7 §Civilbelälhavaren skall ägna särskild uppmärksamhet åt fragorsom sammanhänger med inombefolkningsskyddet ochräddningstjänsten störreutrymnings- ochllyktingrörelser. undsättande verksamhet skydd samt mot radioaktiva ochkemiska stridsmedel. 2.inomhalso-ochsjukvården samt veterinärväsendet fördelningen av personal, vard-och laboratorietillgangar ochmedicinska förnödenheter. skydd mot biologiska stridsmedel samt et av smittsamma sjukdomar hosmänniskor ochhusdjur. 3.inomdetpsykologiska försvaretupplysningsverksarnhetenradio,television genom och press samt åtgärder ryktesspridning. mot 4.inompolisväsendet uafikövervalming, flyktingkonuroll ochsakerhetstjärtst, inomuansportväsendet transportreglering omfattande landsvägs-, jämvägsnsjö-och ñysmnsporter. inomförsörjningsväsendet utnyttjande beredskapslager av och andra nyttigheter samt viktigare undanförsel- ochförstöringsátgärder, inomarbetsmarknadsväserüet fördelning arbetskraftstillgärtgar. av inomvägväsexidet ande förråd ersättningsmataial omfördelning av av samt av väghallningsorganför och väghallmngen erforderlig utrustning. Civilbeilllhavarext skallverkaför att förbindelseninomcivilomrâdet upprätthålls.

8 5 Civilbefälhavamn får meddela länsstyrelserna civilområdet inom föreskrifter verksam- för heten. Om detär nödvändig för samordning försvarsansuängningama. av fårcivilbefälhavaren meddela annan regional civil myndighet statligaförvaltningsuppgif med ter inomcivilorrtrådct. riksdagens myndigheter dockundantagna. föreskrifterfråga i om verksamheten.

9 5Civilbefälhavaren skall hålla sig underrättad läget om inom civilområdet. Hanskallpåallt sätt sökaupprätthålla förbindelse regeringen. med centrala myndigheter civilbefälhavama och i angränsande civilornråden. Detfinnssärskilda bestämmelsercivilbefälhavaiens om rapponeringsskyldighet.

10§ Omcivilbefälhavarens befogenheter förbindelserna riksstyrelscn när med inte allseller endast avsevärda med svårigheter kan up uhållas elleromedelbara åtgärder annars måste vidtas finns bestämmelser i lagen198829 om förfarandet hoskommunerna. förvaltnings myndigheterna ochdomstolarna underkrigellerkrigsfara m.m. Civrlbefälhavaren skalli fall somavses i första stycketsjälvständigt vidtadeåtgärder som behövs för dencivilatotalförsvarsverksantheten och stöd detmilitäraförsvaret. till för

ll § Civilbefälhavaren får bemyndiga länsstyrelsen att beräffande visstärende eller vissa grupper av ärenden eget ansvar fattabeslutellervidtaåtgärder som annars skulle artkornma civilbefälhavaren.

12§ Omcivilbefälhavaren finnerdetnödvändigt besluta att omen åtgärdför vilkenmedel saknas ochregeringens beslutinte kanavvaktas, fårhan besluta någon att av länsstyrelsema inomcivilområdet skalltillhandahålla demedel som behövs. sådant Ett beslutskallanmälas till regeringen snarast möjligt.

Organisation

13§Civilbefälhavarens kansli organiseras enligt fastställd en krigsorganisationsplan.

Bestämmelser för fred

14 § Civilbefälhavaren skall verka för att totalförsvaret inom civilområdet planläggs så att det i krig och vidltrigsfara kanförasmed enhetlig en Planläggningen skalli erforderlig utsträckning samordnas såvälmellande civilamyndigheterna och organen inbördes som mellan dessa ochde militäramyndigheterna. Civilbefälhavaren fårförsådant ändamål hoscivilamyndigheter medstatliga förvaltningsuppgifter inom eivilområdet. riksdagens myndigheter dock undantagna. begära att material rörandeplanläggnin en sänds in till honomoch, när detbedöms erforderligt. föreskriva beredskapsplan att intefår fastställas samråd innan ägt rum med honom.

15§Civilbefälhavarert skall - ledaledningsövnirtgar inomcivilområdet. - verkaför att personal hosdecivilamyndigheterna civilområdet inom utbildas försinverksamhet i krig samt själv anordna sådan utbildning, - planlägga sinkansliorganisation. upprätta de civilotnrådesplana och egna planeri övrigt som behövs verksamheten för i krig ochVld lcrigsfam. Civilbefälhavaren fåri denutsträckning behövs som förhans eget planläggningsarbete ta del av lcrigsplartläggrtingert även hosmilitäramyndigheter och organ inomcivilområdet.

16 I § sinverksamhet enligt 14och §§skallcivilbefälhavaren 15 samverka medmilitärbefälhavarcn. Hanskallsamråda civila med myndigheter ochandra civila organ samt hosdessa göra de framställningar behövs. som

Ãrendenashandläggning

17 § Civilbefälhavaren fåri arbetsordningen i särskilda eller beslutlämna över till någonpå kansliet att avgöra ärenden som av ar detslaget de att inte behöver prövas av civilbemhavaren.

Tjänstetlllsättnlngar

18§Regeringen civilbefälhavama. utser

19 Ersättare § förcivilbefälhavaren förordnas regeringen. av

20 § Tjänsten som chefförkansliettillsätts regeringen av efterförslag civilbefälhavaren. av Andratjänster tillsätts civilbefälhavarert. av

Bisysslor

21 § Besked bisyssla om enligt37§andrastycketanställningsförordrtingert 1956601lämnas av civilbefltlhavarert i fråga även om tjänstpåkansliet tillsätts regeringen. som av

Bilaga 2

u kt sansva i a ° et s motsv. e ona a g;ggni§atiog 1 ;gig I det följande redovisas rubr. organisation för funktionerna Elenergiförsörjning i ubil 1 Telekommunikationer i ubil 2 Järnvägstransporter och banhållning i ubil 3 väghållning i ubil 4 Postal kommunikation i ubil 5

Ubil l till bilaga 2

Elfürsörjningens

n

KRA FTSAM

regionala

,y ELBEREDSKAP

indelning

çvre Norrlands Elområde QNE1 Västerbottensblocket QNE2 Norrbottensblocket

Nedre

0NE3 Ovre Norrbottensblocket

Nedre Norrlands Elområde

NNEzl Västernorrlandsblocket

NNE2 Hälsingeblockel

NNE3 Jämtlandsblocket

Bergslagens Elområde BE1 Dalablocket

BE2 Värmlandsblocket Elomradet

BE3 Gullspångsblocket Qstra

QE1 âtorstockholmsblocket

QE2 Qstgöla-Gotlandsblocket

0E3 Ostra Svealandsblocket

Västra Elområdet

VE1 Göteborgsblockel VE2 Bohus-Dalsblocket J

VE3 Skaraborgsblocket

Södra Elområdet SE1 Skåneblocket

SE2 Kalmar-Blekingeblocket SE3 Kronobergsblocket

SE4 Smålandsblocket Faslslalld 1992-03-01

Ubil 2 Sid 1 2

Teleregioner till bilaga 2

----- - - Telerogionsgrâns O HuvudorL lrogionen Region Nord

Room Bergslagen

Ubil 2 Sid 2 till bilaga 2 . m

m A W W m N. em W m. N w W m O

m

Ubil 3 till bilaq 2 u

u N

l

Vägverket

VÄGHÅLLNINGSREGIONER

Region Norr DD Norrbottens län AC Vlistsrboltcnsmn

Region Mill Z Jilmalands län Y Västernorrlands lan X GävleborgsInn W Kopparbergslän

Region Slockliulm

AB Stockholmslän I Gotlandsllin

RegionVäst S Värmlandslila

Härnösand i

R SkaraborgsHin P Älvsborgs län O Göteborgs och Bohuslün N l-kzlinrxlsliin

Rcginv Mälardalen r Öral lün i U Västmanlands llln C Uppsalaliin D Södcrmuxilunds län

RegionSydost E Östergötlands län F Jönköpingslän G Kronobergslim H Kalmarlän K Blekingelän

RegionSkåne L KristianstadsHin M Malmöhuslän

Ubil 5 till bilaga 2

M

i

Sundsva 0 å

Stbckholm Norra

A Sj Stockholm City Stockholm Södra

Förordning om ledningochsamordninginom totalförsvaretscivila del 1986 294

Inledande bcstilnltltelse

l å Medtotalförsvaret alladet gairder avses som iirnodviittdiga ftir att förbereda landet intor yllrt hotochfor att ställa samhället tillkrigsför. om hzillamlcn. l kriguntfattar totallursvare helasamhällets verksamhet. 1987991

2 i Denna förordning gallerförmyndigheter under regeringen medundantag totalförsvarets av chcfsnümnd ochmyndigheterna inom militära det försvaret.

Samordnad planeringtotalförsvaret fiir J 5 Varjemyndighet skallisinverksamhet beakta totalförsvarets krav.

4 § En utgångspunkt förmyndigheternas planering iir ntten myndighet med ansvar en för vissverksamhet i fredskall behålla detta ansvar också underkrig. om verksamheten upprätthålla skall då. Myndigheten skall också svara fördeberedskapsförbercdelser som behövs. Planeringen skallskeisamverkan meddestatliga ochkommunala myndigheter. sutnnianslutningitr och näringsidkare som ür berörda. I förordningen l977 SS om vissastatliga myndigheters beredskap m.nt.anges att särskildachefen försvarsdepartementet av för meddelade föreskrifter skallbeaktas vidplaneringen.

F llonslndelnirtg

5§ Myndigheternas verksamhet i totalförsvaret hänförs till funktioner enligtföljande uppställning. Avuppställningen framgår vilkenmyndighet som skall ansvara förfunktionen ochdeövrigamyndigheter har som uppgifter i denna. Avsärskilda bestämmelser följer civilbefalhavarnas att ochlänsstyrelsernas verksamhet ingari vissafunktioner utövervad som framgår av uppstålllrtingcit. Enligt305lagen 19881385 Sveriges om riksbank åligger det riksbanken att ansvara fdrbcredskapsplanläggningen pábank- och betalningsvlscndets område. l lagen 1964624 kommunal om beredskap ochcivillörsvarslagcn 196074finnsbestämmelser om kommunala uppgifterifråga totalförsvaret. om FörSveriges Radio aktiebolag ochTERA- COMSvensk Rundradio Aktiebolag gällerbestämmelser i särskilda avtal mellan staten ochbolagen om m samheten vidkrig krigsfara.

Funktion Ansvarig myndighet Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen Civil ledning ochsamordning Överstyrelsen fdrcivilberedskap Civilbclälltavama unsstyrelsema Domstolsvlsende m,m. dom- Domstolsverket Högsta domstolen stolsvlsende. statlig advokat- Regeringsrätten verksamhet. rllltshjillmfrâgo 1 llovrlltterna fingsrlilterna Kammarrätten Linsrättcrna Bostldsdomstolen Arrendenäntnderrta llyrcsnätnnderna Statens vn-nlmnd Allrnlnna ndvokatbyráerna Rlttshjllpsmyndigheten Ordning ochsäkerhet m.m. Rikspolisstyrelsen Riksåklagn ren upprlltthlllnnde av allmän ord- Regionlklaprmyndigheterna ning ochsäkerhet. brottsbe- Den lokalIklaurorganisationen kimpning ochbrottsutredning. Statens kriminaltekniska laborntori åklagarvllscndet. utllinningsfrá- um gor utom llyktingvcrkmirtltct Denlokala twlisorgattisntinuen Statens invandrarverk

Funktion Ansvarig myndighet Övriga myndigheter med uppgifter inomfunktionen

Kriminalvård Kriminalvårdsstyrclsen

Utrikeshandel Kommerskollegium Tullverket Statens jordbruksverk rtkreditnåmnden , Befolkningsskydd ochrädd- Statens räddningsverk Statens strálskyddsinslitut ningstjänst Statens kämkraftinspektion

Psykologiskt försvar Styrelsen forpsykologiskt för- Televerket svar Socialförsäkringadmi- m. m. Riksförsäkringsverket Deallmänna försäkringskassoma nistrationsocialförsäkringen, av Statens löne- ochpensionsverk arbetslöshets- och tjänstegrupp- Arbetsmarkna ytçlxn livförsäkring samt försäkringsrättemas verksamhet Hälso- ochsjukvård m. m. häl- Socialstyrelsen Statens strálskyddsinstitut so- ochsjukvård, socialtjänst. Rättsmedicinalvcrket miljö- hälsoskydd och Statens bakteriologiska laboratorium Statens livsmedelsverk Statens naturvárdsvcrk Läkemedelsverket

Postbefordran Post verket

Telekommunikation. Televerket Transporter purtsamord- Överstyrelsen förcivilberedskapStatens räddningsverk utan ning,järnvägstransporter. ban- Statens järnvägar hållning, landsvägstransporter. Banverket väghållning, flygtransporter. Vägverket sjötransporter Sjöfartsverket Luftfartsverket

Enskild Försäkring m.m. Finansinspektionen Statens krigsförsâkringsnämnd Statens krigsskadenämn

Skalle- uppbördsväsende och Riksskatteverket Tull S myndigheterna K ,ndigheterua

Livsmedelslörsörjnirtg m.m. Statens jordbruksverk Statens livsmedelsverk försörjning livsmedel med in- Statens naturvárdsverk klusive vatten, reglerings- och ransoneringsátgärdet avseende livsmedel. livsmedelshygien, civil veterinärverksamhet

Arbetskraft arbetskraftsförsörj- Arbetsmarknadsstyrelsen läusarbetsnämnderna ning. arbetsmarknadsutbildning, AMU-styrelsen vapenfriutbildning. arbetar- Vapenfristyrelsen skydd. arbctsmarknadstvister Arbetarskyddsstyrelsen Yrkesinspektioucu Arbetsdomstol Statens förlikningsmannaexpedition Flyktingverksamhet Statens invandrarverk Rikspolisstyrelsen Tullverket Statens räddningsverk Socialstyrelsen Arbetsmarknad tylviwu

Landzkaps- och fastighetsinfo Statens Iantmåteriverk Övriga statliga lantmäterimyndighe- mation ter Sjöfartsverket Sveriges geologiska undersökning Centralnämnden förfastighetsdata Energiförsörjning försörjning Närings- teknikutv och Bränslenämnden medbränslen. drivmedel ochel- verket r Ellörsörjningsnärnnden kraft Amirsverket Svenska Kraftnät Statens kimkraftinspektion Trañksälrerhetsverket Försörjning industrivaror med Överstyrelsen förcivil beredskap utom energiförsörjning ochlivsmedelsförsörjning Kyrklig beredskap Överstyrelsen för civilberedskap

1992 94 O

6 5 Om indelning i delfunktioner bestämmer denmyndighet är som ansvarigför funktionen. Den funktionsansvariga myndigheten får överlåta till enannan myndighet vars verksamhet ingår i funktionen i att fråga omen delfunktion fullgörade uppgifter somanges i 9ochl0 §§.

7§ Vissa myndigheter medverkar såsom fristående beredskapsmyndigheter i totalförsvaret utan att deras verksamhet hänförs till någon funktion enligt 5 Dessa myndigheter är Justitiekanslern, Riksvärderingsnämnden, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Byggnadsstyrel- Statskontoret, Riksrevisionsverket och Statistiska centralbyrån. sen, 1992940

Den funktionsansvariga myndighetens uppgifter Den funktionsansvariga myndigheten skall samordna verksamheten 8 § inom funktionen. Myndigheten skalli den utsträckning det behövs samord denna verksamhet med verksamhet vidandra myndigheter inom totalna försvarets civila deloch det militära försvaret.

9 § l fred skallden funktionsansvariga myndigheten i samrådmed övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målenför funktionen i krig, samordna beredskapsförberedelser. samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser. . krigsplanläggning. samordna och genomföra , svara föratt personal utbildas. . svara föratt övningar genomförs. . redovisa beredskapsläget. regelbundet till regeringen , § Underlag för beslut funktionens inriktning och resursåtgång 10 om fem årssiktskall utarbetas den funktionsansvariga myndigheten genom av programplanering.

Ledning och samordning Uppgüierför bversIyre.reiftäi civilberedskap

ll § Överstyrelsen för civil beredskap skalli fred ledaoch samordna beredskapsförberedelserna vid övriga funktionsansvariga myndigheter. Overstyrelsen skalldärvidsärskilt genom rådochrekommendationer verkaförenhetlighet i frågor som gemensamma förtotalförsvarets civiladel. 2.regelbundet till regeringen redovisa beredskapslâget i ston. verkaför att totalförsvarets intressen beaktas i samhällsutvecklingen. samordna utbildningi frågor som gemensamma är förtotalförsvarets civila del. informerainom verksamhetsomrádet. 1 987 z 991

12§ Överstyrelsen för civil beredskap skall också för totalförsvarets civiladel till regeringen enligtsärskiltbeslutredovisa samlad en studie över utvecklingen på längre sikt pcrspektivstudie. till regeringen varje år ge engemensam programplan som upprättats i samråd med funktionsansvariga myndigheter. sig över destatliga myndigheternas anslagsframstâllningar i den yttra delde berörtotalförsvaret. samordna frågor om gemensam försvnrsforskniñg. 1987 9 91

l den uppgift Överstyrelsen för civil beredskap har somansva- 13§ som funktionen Civil ledning och samordning ingår att rig myndighet för studier underlag för krigsplanläggningen inom bedriva operativa som totalförsvarets civila del. samordna planeringen. inriktningen och uppföljningen av ledningsövningar inom totalförsvarets civila del. övningar för civilbefáilhavare och militärbefälhavare vad ledastörre totalförsvarets civila del. 1987 991 avser

M § Överstyrelsen civilberedskap för skall samverka med överbefälhai frågor för totalförsvarets civiladel. Överstyvaren som ärgemensamma relsen skall samordna krigsplanläggning och operativ planläggning inom totalförsvarets civila del med motsvarande planläggning inom försvarsmakten. Om inte annat följer av särskilda föreskrifter. företräder Överstyrelsen central nivåtotalförsvarets civila deli frågor som har betydelse för avvägningen mellan civila och militärabehov av samhällets resurser.

Uppgifter för civilbqfiillimrure och länsstyrelser

IS § Civilbefalhavarna ochlänsstyrelserna skallinom civilområdena respektive länen svara för de uppgifter som. enligt ll § I och4 samt l3 § I och2 i fråga om dencentrala nivån. ligger på Överstyrelsen för civil beredskap. 1987 991

16§ Civilbelälhavarna meddela får länsstyrelserna dc föreskrifter som behövs för planläggningentotalförsvaret av inom civilomrádct. Civilbefálhavarna fårockså meddela andra myndigheter förvilkadenna förordninggäller föreskrifter om inriktningen de av beredskapsförberedelsersom berör civilområdet.

17§ På regional nivå skallcivilbefalhavare ochlänsstyrelser samverka medmilitära myndigheter motsvarande nivå för att åstadkomma en enhetlig inriktningoch ledning totalförsvarets av olika delaroch ända- en målsenlig användning civilaoch av militära resurser.

...annan-annu . -..i

REH-JGL. Bla

1992 -11- 2 6

STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningetts 37.Psykiatrinoch desspatienter levnadsförhållanden. - - villkori högskolan. U. vårdens innehåll ochutveckling.S. Reglerförrisker.Ettseminarium varmtvi om 38.Fristående skolor.Bidragochelevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 39. Begreppet arbetsskada. Psykisktstördassituationi kommunerna 40.Risk-ochskadehantering i statligverksamhet. Fi. -en probleminventeringsocialtjänstens ur 41.Angående vattenskotrar. M. perspektiv. S. 42.Kretslopp Basen hållbarStadsutveckling. för M. - 4.PsykiatriniNorden -ett jämförande perspektiv. 43.EcocyclesTheBasisof Sustainable Urban - Koncession för försakringssammanslumingar. Fi. Development. M. Nymervardesskattelag. 44.Resurser förhögskolans grundutbildning. U. - Motiv.Del 45.Miljöfarligtavfall ansvar och M. - - Nrfattningstextochbilagor.Del Fi. 46.Livskvalitetförpsykisktlångtidssjukaforskning - Kompetensutveckling nationellstrategi.A. - en kringsavice,stödochvård. Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47.Avreglerad bostadsmarknad. Del II. Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 48.Effektivarestatistikstyrrting Den statliga l0.Ett nytt bolagför Ku. statistikens finansiering samordning. och Fi. 11.Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassningmarknadsforingslagstiftrtingen. av 12.Konsmärlig högskoleutbildning. U. C l3.Bundr|aaktier.Ju. 50.Avgifterochhögkostnadsskydd inomäldre-och 14. Mindre kadmiumihandelsgödsel. Jo. handikmpomsorgen. S l5.Ledningochledarskap i högskolannågra 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv ochmöjligheter.U. 52. Ett samhälle föralla. 16.Kroppenefterdöden. 53.Skattpadieselolia. Fi. 17.Densistaundersökningenobduktionen i ett 54. Mer för mindre nya styrforrner förbam-och - psykologiskt perspektiv. S. ungdomspolitiken. C. 18.Tvângsvârd i socialtjänsten ansvar ochinnehåll. S5.Radför forskning om transporter och lilártgtidsutredningen1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighet till Rådför forskning om transporter och aktiebolag. kommunikation. Bilagor.K. 21.Bostadsstöd till pensionärer 56.Färjorochfarleder.K. 22.EES-anpassningkreditupplysningslagen. av Ju. 57.Beskattning vissa av m.m. Fi. 23.Kontrollüâgoritulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. FJ rapport om hurmiljöskulden 2A.Avreglerad bostadsmarknad. Pi. utvecklas vi ingenting om gör. M. 25.Utvärdering försöksverksamheten 3-ârig av med 59.Läraruppdraget. U. yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. U. 60.Enklare reglerfor statsanställda. Fi. 26.R3lner| till folkpension kvalifikationsregler i 61.Ettreformerat aklagarväsende. Del. och A B. Ju. internationella förhållanden. S. 62.Forskning ochutvecklingför totalförsvaretförslag Årsarbetstid. - 27. A. till atgärder. F6. 248. Kartläggning kasinospelenligtinternationella 63.Regionala av roller perspektivstudie. C. - - en regler. Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet organisation - ny förSveriges 65.Kartboken. C. nationella smittskyddsfunktioner. 66.Västsverigeregioni utveckling.C. - 30.KreditförsllkringNågraaktuellaproblem.Fi. - 67.Fortsattreformering företagsbeskatutingen. av Del 31.Lagstiftning satellitsändningar om av Fi. TV-prograrmKu. 68.långsiktigntiljöforskning. M. 32.NyaInlandsbanan. K. 69.Meningsfullvistelsepåasylförlåggrting. Ku. 33.Kasinospelsverksanthet i folkrörelsemas tjänst C. 70.Telelag.K. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 71.Bostadsförmedling i nya former.Fi. 35.Kan-ochmtttningsutbildningar i nya skolfomter. M. 72. Detkommunala medlemskapet. C. 36.RadioochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet service. stodoch vårdfor 106. Civilbemlhavarna. Fo. psykiskt störda. 74. Prova privat Provning och mätteknikinom SP och SMP i europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politik under kriser och i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor Skogspolitiken inför 2000-talet. BilagorII. Jo. 77. Psykiskt störda i socialförsäkringen - ett kunskapsunderlm. 78. Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor. Ju. 79. Statens fastigheter och lokaler ny organisation. - Fi. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning.Ju. 81. Trañkpolisen mer än dubbeltbattre. Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagen och EG.Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott.Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fo. 86.Ettnytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag - om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten ochden ekolo giska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhet behov, organisation och futansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. S. - - - 90. Biobränslen for framtiden.Jo. 91. Biobranslen för framtiden. Bilagedel.Jo. 92. Pliktleverans. U. 93. Svensk skola i världen. U. 94. Skola för bildning. U. 95.Den svenska marknaden för projektkapital statens nuvarande och framtida roll. N. - 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97.Sparar vi rör lite Hushållssparartdet i samhällsekonomin. Fi. 98.Kommunernas socialbidrag en kartläggning av normer, kostnader m.rn. 99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnaringen. Jo. 100.Staten och arbetsgivarorganisationerrta. Fi. 101. Försvarsmaktens halso- och sjukvård. Fd. 102. Myndigheternas förvaltningskosmader budgetering av pris- och lönefdrllndringar. Fi. - 103. Fl-IU92.A. 104. Vår uppgift efterRio. M. 105. Administrativt stödtill Försvarsmakten. F6.

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet underlag. [77]

Bostadsbidragenklare rättvisare billigare.[89] Bundnaaktier. - - - Kommunernas socialbidrag en kartläggning av EES-anpassningkrediurpplysningslagen. av [22] normer, kostnader m.m. [98] Översyn sjöpolisen.[51] av

Ett reformerat åklagarväsende. Del och [61] A B. Kommunikationsdepartementet

Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor.[78] NyaInlandsbanan. [32]

Kriminologisk och kriminalpolitiskforskning.[80] Radförforskning om transporter och kommunikation.

Trafikpolisen Rad för forskning om transporter ochkommunikation. mer än dubbeltbättre. Genteknik [82] Bilagor.[55] - en utmaning. Aktiebolagslagen ochEG.[83] Färjoroch farleder.[56]

Ersättning for kränkning brott. [84] Telelag.[70] genom

Finansdepartementet

Försvarsdepartementet Koncession för försäkringssammanslutningar. [5]

Forskningochutvecklingförtotalförsvaret-förslag Ny mcrvärdesskattelag.

till åtgärder.[62] Motiv. Del - [85] Författningstext ochbilagor.Del [6] Förvaltning törsvarsfastigheter. av hlllso- sjukvård[101] Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter. [8] Försvarsmaktens och - Administrativt stödtill Försvarsmakten. [105] Fastighctsskatt.

Civilbefälhavama. [106] Iártgtidsutredningen 1992.[19]

Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Socialdepartementet Kartläggning av kasinospelenligt internationella regler.[28] Psykisktstördassituationikommunerna KreditförsäkringNågra aktuellaproblem. [30] -en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] - Risk-och skadehanteringi statligverksamhet. [40] Psykiatrini Norden ett jämförande perspektiv. [4] - Avreglerad bostadsmarknad. DelII. [47] Kroppen efterdöden.[16] EffektivarestatistikstymingDen statligastatistikens Den sistaundersökningenobduktionen i ett u finansiering ochsamordning. [48] psykologiskt perspektiv.[17] Skattpådieselolja.[53] Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll.[18] - Beskattning vissa av naturaförmåner m.m. [57] Statens hundskola. Ombildning frånmyndighet till Enklarereglerförstatsanstlillda. [60] aktiebolag. [20] Fortsatt reformering av företagsbeskattrtingen. Del Bostadsstöd till pensionärer. [21] [57] Rättentill folkpension kvalifikationsregler i - Bostadsförmedling i nya former.[71] internationella förhållanden. [26] Ekonomisk politikunderkriserochi krig.[75] Smittskyddsinstitutet organisation ny för Sveriges - Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. [79] nationella smittskyddsfurtktioner. [29] - Sparar förlite Hushållssparandet i samhälls- Psykiatrinoch desspatienter levnadsförhållanden, - ekonomin. [97] vårdens innehåll och utveckling.[37] Statenoch arbetsgivarorganisationenta. [100] Begreppet arbetsskada. [39] Myndigheternas förvaltningskostrtader Livskvalitetförpsykisktlångtidssjuka budgetering pris-och av löneiörllndringar. [102] forskningkringservice.stödochvård.[46] - - Avgifterochhögkostrtadsskydd inomäldre-och

handikappomsorgen. [50]

Ettsamhälle för alla.[52]

Välfärdochvalfrihet service,stödochvårdför -

psykisktstörda.[73]

Psykiskt stördai socialförsäkringen kunskaps- ett -

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet kompetens. Grundutbildningens Prova privat Provning och mätteknik inom SPoch Frihet ansvar- villkor SMP i europaperspektiv. [74] ihögskolan.[1] Den svenska marknaden för pmjektkapital statens - Konstnärlig högskoleutbildning. [12] nuvarande och framtida roll. [95] Ledningoch ledarskap i högskolan några perspektiv A Civildepartementet och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Kasinospelsverksamhet i folkrerelsemas tjänst [33] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] EES-anpassning av marknadsfcringslagstiftningen.[49] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Mer förmindre nya styrformcr förbam- och - Läraruppdraget. [59] ungdomspolitiken. [54] Ettnytt bctygssystem. [86] Regionala roller en perspektivstudie. [63] - Pliktleverans. [92] Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] - Svenskskola i världen. [93] Kartboken. [65] Skola för bildning. [94] Västsverige regioni utveckling. [66] - Det kommunala medlemskapet [72] Jordbruksdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Mindre kadmiumi handelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. Regler förrisker.Ett seminarium om varför vi tillåter [76] mer föroreningar inne änute. [2] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] Fastighetsdatasystemets datorstmktur. [34] Skogspolitiken inför 2000-talet. BilagorIl. [76] Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] Åtgärder föratt förbereda Sveriges jordbnikoch Angående vattenskotrar. [41] livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilie- Kretslopp Basen för hållbar szadsutveckling. [42] - sektorn, livsmedelsexponen ochden ekologiska Ecocyeles The Basis of Sustainable Urban Develop- produktionen. [87] ment. [43] Veterinär verksamhet behov, organisation och Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] finansiering. [88] Miljöskulden. En rapportom hur miljöskulden utveck- Biobränslen för framtiden. [90] las om vi ingenting gör. [58] Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91] Långsiktig miljöforskning. [68] Rådgivningen inom jordbruket och Vår uppgiftefterRio. [104] trädgârdsnâringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet Kompetensutveckling en nationellstrategi.[7] - Årsarbetstid. [27] FHU92 [103]

Kulturdepartementet Ettnytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningarTV-program. av [31] Radio ochTV i ett. [36] Meningsfullvistelse på asylförläggning. [69] Förbudmot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96]