Den framtida skogsvårdsorganisationen : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

framtida

SKOGSVÃRDS-

ORGANISATIONEN

L

SLUTBETÄNKANDE moÅ sssssssssssssssss MmTTé

Statens offentliga utredningar

w Ef]

1992 1 1 1

§7 Jordbruksdepartementet

Den framtida

skogsvårdsorganisationen

slutbetänkande 1990 års skogspolitiska kommitté av Stockholm 1992 q

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag regeringskansliets av förvaltningskontor ombesörjer mmissutsändningar dessa publikationer. av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13201-X GraphicSystems AB, Malmö1992 ISSN O375-25OX

SOU 1992111 3

Till statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet

Genom beslut den 21 juni 1990 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att utvärdera skogspolitiken m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen fr.o.m den 11 september 1990 f.d. statsrådet Svante

Lundkvist s att vara ordförande i kommittén samt f.d. riksdagsledamoten

Gösta Andersson c, dåvarande riksdagsledamoten Mariarme Andersson s, riksdagsledamoten Sinikka Bohlin s, riksdagsledamoten Jan Fransson s, kommunalrådet Mårtalisa Holmgren fp, dåvarande riksdagsledamoten Sven Eric Lorentzon m, riksdagsledamoten Leif Marklund s, dåvarande

riksdagsledamoten Maggi Mikaelsson v och skogsbrukaren Staffan Tranell mp att vara ledamöter.

Sedan Svante Lundkvist avlidit den 9 juli 1991 förordnade departementschefen Sven Eric Lorentzon att fr.o.m den 7 november 1991 vara ordförande. Från samma tidpunkt förordnades riksdagsledamöterna Carl Olov Persson kds och Christer Windén nyd till ledamöter samtidigt som Staffan Tranell förordnades som sakkunnig. Den 31 juli 1991 entledigades Marianne Andersson och förordnades riksdagsledamoten Lisbeth Staaf-

Igelström s som ledamot. Den 4 maj 1992 entledigades Christer Windén

och förordnades riksdagsledamoten Arne Jansson nyd som ledamot. Att som sakkunniga delta i kommitténs arbete förordnades, om inte annat sägs, från och med den 11 september 1990 departementsrådet Göran Aldskogius, dåvarande Industridepartementet t.o.m. den 31 augusti 1991, generaldirektören Rolf Annerberg, Statens naturvårdsverk fr.o.m. den 10 september 1991, skogsdirektören Åke Barklund, Sågverkens riksförbund, professorn Per-Ove Bäckström, Sveriges lantbruksuniversitet, generaldirektören Hans Ekelund, Skogsstyrelsen fr.o.m. den 1 januari 1991, förbundsordföranden Ove Fredriksson, Träindustriarbetarförbundet avliden, förbundsekonomen Roger Gerdin, Träindustriarbetarförbundet fr.o.m. den 1 januari 1992, departementsrådet Yvonne Gustafsson, Finansdepartementet, departementssekreteraren Göran Gustavsson, Näringsdepartementet fr.o.m. den 22 januari 1992, dåvarande generaldirektören Bo S. Hedström, Domänverket, förbundssekreteraren Claes Hellgren, Pappersindustriarbetarförbundet, departementsrådet Anders Holmgren, Jordbruksdepartementet, dåvarande generaldirektören Björn Hägglund, Skogsstyrelsen t.o.m. den 31 december 1990, förbundsordföranden Arne Johansson, Skogsarbetarförbundet, förbundsekonomen

4 SOU 1992111

Christer Larsson, Pappersindustriarbetarförbundet, fr.o.m. den 15 februari 1991 t.o.m. den 31 december 1991, departementsrådet Rolf Lindell, Miljö- och naturresursdepartementet, direktören Eric Lundh, Skogsågamas riksförbund, naturvårdschefen Lennart Nyman, Världsnaturfonden fr.o.m. den 9 december 1991, departementsrådet Hans Christer Olson, Näringsdepartementet fr.o.m den 10 september 1991 t.o.m den 21 januari 1992 dåvarande generaldirektören Valfrid Paulsson, Statens naturvårdsverk, skogsdirektören Jan Remröd, Skogsindustriema, näringskonsulenten Bror Saitton, Svenska samemas riksförbund fr.o.m. den 7 januari 1992, verkställande direktören Monika Stridsman, Sveriges skogsvårdsförbund, ekologen Ulf von Sydow, Svenska naturskyddsföreningen, och fiLdr. Magnus Sylvén, Världsnaturfonden t.o.m. den 8 december 1991. Att som experter biträda kommittén förordnades den 11 september 1990 departementsrådet Lena Noreland, Näringsdepartementet, departementssekreteraren Ann Thomson, Jordbruksdepartementet, och departementsrådet Gunnar Wetterberg, Finansdepartementet. Som huvudsekreterare till kommittén förordnades den 11 september 1990 hovråttsassessom Leif Persson och till sekreterare förordnades samma dag professorn Lars Lönnstedt t.o.m. den 30 september 1992 och byråchefen Sven A. Svensson t.o.m. den 31 augusti 1992 samt den 1 oktober 1990jägmästaren Yvonne Aldentun t.o.m. den 31 augusti 1992. Kommittén har antagit namnet 1990 års skogspolitiska kommitté. Vi har den 9 september 1992 till jordbruksministem överlämnat vårt huvudbetänkande Skogspolitiken inför 2000-talet SOU 199276. Vi får härmed överlämna vårt slutbetänkande Den framtida skogsvårdsorganisationen SOU 1992111. Till betänkandet fogas reservationer och särskilda yttranden. Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i oktober 1992.

Sven Eric Lorentzon

Gösta Andersson Sinikka Bohlin Jan Fransson

Märtalisa Holmgren Arne Jansson LeifMarklund

Maggi Mikaelsson Carl Olov Persson

Lisbeth Staaf-Igelsträm Leif Persson

SOU 1992 l 11 5

Innehåll

Sammanfattning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Kommitténs uppdrag 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets uppläggning och betänkandets disposition 18 . . . . . .

2 Skogsvdrdsorganisationens framtida roll enligt

kommitténs huvudbetânkande 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Framtida skogspolitiska mål 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Framtida skogspolitiska medel 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Inledning .23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Lagstiftning .23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Kunskapsöverföring 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.4 Statligt stöd 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.5 Inventering m.m. 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Budgetram 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Skogsvârdsorganisationen och länsstyrelserna 29 . . . . . . . . . 3.1 Utgångspunkter 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Länsförvaltningsreformen 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Sektorsansvaret 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kommitténs överväganden 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Skogsvárdsorganisationens uppdragsverksamhet 35 . . . . . . . 4.1 Inledning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Kommitténs överväganden 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet . 39 . . . . 5.1 Bakgrund 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Det statliga engagemanget i frö- och plantverksamheten

motiv och utformning 40 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Fröproduktionen 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Plantproduktionen 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Riksrevisionsverkets rapport Skogsvårds-

organisationens plantverksamhet 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Skogspolitiska motiv för och emot ett framtida statligt

engagemang i frö- och plantproduktionen 45 . . . . . . . . . . . .

6 SOU 1992111

5.6.1 Inledning .45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 Fröproduktionen .45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.3 Plantproduktionen .47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Kommitténs överväganden 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Behovet av fortsatt utredning om den framtida

svenska plantproduktionen 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skogsvárdsorganisationens framtida organisation 51 . . . . . . . Inledning 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommitténs organisationsförslag 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Förändringar i skogsvårdsorganisationens

organisation 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Regionmyndighetens styrelse 53 . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Regionmyndighetens organisation och

länsanknytning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Distriktsorganisationen 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Skogsstyrelsen .54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Konsekvenser av förslagen 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Personal .55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Ekonomi .56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Genomförandet 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservationer och särskilda yttranden 59 . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga

Utredningen Skogsvårdsorganisationens framtida organisation

SOU 1992111 7

Sammanfattning

Utgångspunkter för kommitténs arbete

1990 års skogspolitisk kommitté har haft i uppgift att göra en total genomgång och översyn av skogspolitiken. I direktiven till kommittén anges således att vi skall göra en utvärdering av skogspolitikens mål och medel. Utvärderingen bör ta sin utgångspunkt i en beskrivning av nuläget. Vidare sägs det att en framtidsbedömning bör göras. Baserad på utvärderingen och bedömningen om den framtida utvecklingen har det varit vår uppgift att förslå vilken skogspolitik som skall gälla inför 2000-talet. Denna del av uppdraget har vi redovisat i vårt huvudbetänkande Skogspolitiken inför 2000-talet SOU 199276. Vi har därutöver haft i uppdrag att med utgångspunkt i våra Överväganden om skogspolitikens framtida mål och medel lämna förslag till hur den statliga skogsvårdsorganisationen skall anpassas härtill.

Betänkandets uppläggning

Vi redovisar i detta slutbetänkande våra förslag till utformningen av den framtida statliga skogsvârdsorganisationen. Till att börja med redovisar vi kortfattat i kapitel 2 konsekvenserna för skogsvârdsorganisationen av våra förslag i huvudbetänkandet. Därefter diskuterar vi i kapitel 3 skogsvárdsorganisationens relation till länsstyrelserna och sektorsansvaret. Vi tar sedan i kapitel 4 upp skogsvârdsorganisationens uppdragsverksamhet och diskuterar särskilt i kapitel 5 frö- och plantverksamheten. Kommittén har lämnat i uppdrag åt en särskild utredare, konsulten Kjell Larsson, att med bl.a. regeringens direktiv till kommittén och våra förslag i huvudbetänkandet som utgångspunkt göra en översyn av skogsvårdsorganisationen och lämna förslag till alternativa organisationsmodeller. Hans förslag redovisas i bilaga till betänkandet. I det avslutande kapitel 6 lämnar vi förslag till skogsvârdsorganisationens framtida utformning med utgångspunkt i den särskilde utredarens förslag.

Skogsvårdsorganisationens framtida roll enligt kommitténs huvudbetänkande

Våra förslag i huvudbetänkande har betydelse för skogsvårdsorganisationen flera sätt. Vi vill framhålla bl.a. följande. Skogsvårdsorganisationens huvuduppgift är att verka för att skogsnäringen utvecklas i överensstämmelse med beslutade mål och riktlinjer för

8 SOU 1992 lll

skogspolitiken. Ett nytt inslag i den föreslagna skogspolitiken och därmed även för myndigheten är det av kommittén formulerade miljömålet för skogsbruket. Detta mål kommer att påverka verksamheten för alla aktörer i skogen, inte minst skogsvårdsorganisationen. Miljöfrågoma kommer också att kräva en större andel av skogsvårdsorganisationens budget. I myndighetens verksamhet för att uppnå de skogspolitiska målen kan flera olika typer av medel komma till användning. Det medel som kommittén särskilt lyfter fram i huvudbetänkandet är ökat kunnande hos markägare och brukare. Detta skall åstadkommas genom rådgivning, utbildning och forskning. Ökat kunnande och hos skogsägare och ansvar brukare gör det, enligt vår uppfattning, möjligt att förenkla regelsystemet. Kommittén har därför föreslagit att flera bestämmelser i skogsvårdslagen slopas. Den jämfört med nu gällande skogspolitik ökade betoningen av skogsägamas ansvarstagande påverkar skogsvårdsorganisationen och dess Verksamhetsinriktning. Resursema för lagtillsyn kan därigenom minska. Ökade krävs samtidigt för naturvårdsinriktade inventeringar resurser samt för information och rådgivning. Även resursbehovet för lagtillsyn minskar med det förslag om som kommittén presenterar är lagtillsynen även i fortsättningen ett viktigt inslag i organisationens verksamhet. Utvärderingen av nu gällande skogspolitiska mål visar att skogsnäringen i huvudsak väl uppfyllt ställda krav utom beträffande naturvårdshänsyn där den inte till fullo verkat i överensstämmelse med gällande regler. Orsakerna härtill är flera och vi har närmare utvecklat detta i huvudbetänkandets avsnitt 4.2.1. Det är stor vikt att av hänsynsreglema i fortsättningen tillämpas i den utsträckning varit som lagstiftarens avsikt. Detta kräver skärpt övervakning från skogsvårdsorganisationens sida. Myndighetsansvaret vad beträffar rådgivning och utbildning gäller i första hand förmedling av kunskap om skogsvårdslagstiftningen och de normer som ligger bakom denna. Denna myndighetsrådgivning bör även omfatta tillämpliga delar av naturvårdslagstiftningen och arman lagstiftning. I myndighetsansvaret inryms även den rådgivning som krävs för att skogsägaren skall kunna tillgodogöra sig inventeringsunderlag rörande allmänna intressen naturvård, rekreation, friluftsliv och kulturmiljövård. Som hittills bör också riktade kampanjer som Rikare Skog kunna finansieras av myndighetsmedel liksom särskilda satsningar där nytillträdda skogsägare informeras om skogspolitik och skogsbrukaransvar. Införandet av en ny skogspolitik kräver också, för att få genomslag, väl genomförda informationsátgärder. Kommittén föreslår att nödvändiga inventeringar görs ñr att kunna genomföra biotopskyddet enligt 21 § naturvårdslagen och de benya stämmelserna i samma lag och i skogsvårdslagen om markavvattning. Det är således angeläget att de pågående inventeringama angående nyckelbiotoper och sumpskogar slutförs. Enligt kommitténs uppfattning har skogsvårdsorganisationen en viktig uppgift att för och genomföra ansvara dessa inventeringar.

SOU 1992111 9

Kalkningsâtgärder på skogsmark förutsätter också tillgång till inventeringsdata skogsvårdsorganisationen bör ha ansvar för att ställa som att i första hand utnyttja befintligt material. samman genom Kommittén att de statliga stöden bör hållas på en miniminivå. anser Situationer där kommittén det motiverat med ett statligt stöd är anser vara kalkning, ädellövskogsbruk, planering av skogsbilvägar samt frivilliga avtal om biotopskydd. Kommittén har också angett att regionalpolitiskt stöd i fortsättningen bör finansieras via skattemedel men att stödet bör administreras av skogsmyndigheten. Sammantaget innebär den av kommittén föreslagna skogspolitiken att kraven för lagtillsyn minskar. Myndighetsuppgiftema för på resurser rådgivning och utbildning renodlas till att i huvudsak gälla lagstiftning och

viss naturvårds- och kulturmiljöanknuten rådgivning. Övrig rådgivning och

utbildning hänförs till uppdragsverksamhet. Samtidigt ökar kraven på skogsvårdsorganisationen vad gäller naturvårdsanknuten inventering samt administration till följd av utvidgad naturvårdshänsyn. Kommitténs förslag är att skogsvårdsorganisationen för att förverkliga dessa uppgifter får en budgetram på cirka 260 miljoner kronor för budgetåret 199394. Kommitténs förslag beträffande skogsvårdsorganisationen innebär för organisationen från början viktig uppgift att främja sammantaget att en skogsbrukets utveckling kvarstår och förstärks.

Skogsvårdsorganisationen, länsstyrelserna och sektorsansvaret

Kommittén konstaterar att det i olika sammanhang framförts förslag att föra skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna. Vi noterar samman också att riksdagen nyligen avvisat sådana förslag i samband med införandet av en ny länsförvaltning och att riksdagen så sent som förra året gett skogsvårdsorganisationen vidgade befogenheter på miljöområdet. Härtill kommer att det i våra direktiv framhålls att organisationen även framdeles skall ha en lokal förankring samtidigt som vi skall pröva om en ytterligare anpassning av de regionala skogsvârdsstyrelsema bör göras, t.ex. genom större geografiska ansvarsområden. Redan dessa utgångspunkter talar enligt kommitténs mening för att skogsvârdsorganisationen även i framtiden skall ha en självständig myndighetsroll. Dessutom betonar vi att en sammanhållen skoglig myndighet väsentligt underlättar kontakterna med näringen men även olika satsningar inom det skogliga området. De medel vi anvisar gemensamma för att uppfylla de föreslagna skogspolitiska målen, bl.a en utökad skoglig rådgivning, ökade inventerings- och planeringsinsatser samt ökad tillsyn och rådgivning för att uppfylla det föreslagna skogspolitiska miljömålet förstärker behovet av en självständig skoglig myndighet. Kommitténs anser att bl.a. dessa skäl starkt talar för att skogsvårdsorganisationen även framdeles bör ha en självständig myndighetsroll och att en sammanslagning med länsstyrelserna nu bör undvikas. Vad gäller sektorsansvaret har riksdagen nyligen bl.a. genom 1991 års miljöpolitiska beslut uttalat att varje sektor bl.a. skall ta sitt miljö- och

10 SOU 1992111

naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet. Detta kräver att både företag, myndigheter och enskilda människor för skyddet tar ansvar av miljön. Sektorsmyndighetemas miljöansvar har preciserats att detta genom ansvar har skrivits in i deras instruktioner. Detta gäller även för skogsvårdsorganisationen. Enligt 1991 års miljöpolitiskabeslut skall organisationen få ansvaret för att när så behövs fatta beslut i de enskilda fallen om det i naturvårdslagen införda biotopskyddets omfattning i fråga om skogsmark. I vårt huvudbetänkande drog vi slutsatsen att 1991 års miljöpolitiska beslut bör följas och att det är följdriktig utveckling en av ett ökat sektorsansvar att skogsvårdsorganisationen får ett större och ansvar vidgade befogenheter angående naturvârdsfrâgor på det skogliga området. Vi är samtidigt väl medvetna om att länsstyrelsen i sin övergripande roll måste ha insyn i miljöutvecklingen på såväl skogens på andra som områden. I våra direktiv har också angetts att våra förslag inte får leda till att länsstyrelsemas arbete försvåras samt att miljömyndighetemas övergripande ansvar för miljöfrågoma skall kvarstå. Av bl.a. annat denna anledning föreslår vi att länsjägmästaren i principiellt viktiga ärenden, främst sådana som berör både skogsbruket och naturvärden, regelmässigt ges skyldighet att för länsstyrelsen lämna förslag till beslut. Härigenom markeras länsstyrelsens övergripande miljöansvar samtidigt skogssom vårdsorganisationen får självständig roll. en

Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet

Kommittén anser att uppdragsverksamheten även framgent har viktig en roll som skogspolitiskt medel. Våra förslag i huvudbetånkandet inrymmer således situationer där uppdragsverksamheten kan bidra till att uppfylla ställda mål. Det gäller exempelvis betald rådgivning och utbildning men även upprättande av skoglig tillstânds- och hänsynsredovisning samt projektering av vägbyggnadsföretag. Genom organisationens service kan också åtgärder bli utförda som annars inte skulle bli gjorda eller skulle skjutas på framtiden. Det gäller särskilt inom glesbygdsområden. Enligt kommitténs mening bör den kritik riktats mot skogsvårdsorsom ganisationens dubbla roll som både myndighet och uppdragstagare kunna undanröjas genom våra förslag i huvudbetänkandet. Genom dessa kommer en framtida konkurrensutsatt uppdragsverksamhet mindre beroende att vara av myndighetsverksamheten. Istället kommer organisationens uppdragsverksamhet att vara mer beroende organisationens fömiåga att erbjuda av de rätta tjänsterna och produkterna till markägare, myndigheter och organisationer, inte minst arbetsmarknadsmyndighetema. Av den utredning som redovisas i bilagan framgår dessutom att ett borttagande av hela uppdragsverksamheten från skogsvårdsorganisationen, utan motsvarande kompensation anslagsmedel, skulle innebära att av närmare 600 årsarbetskrafter skulle bortfalla vilket skulle får synnerligen långtgående konsekvenser för organisationens myndighetsverksamhet och den lokala förankringen. Med hänsyn till vad som nu angetts anser kommittén att skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet bör behållas.

SOU 1992111 ll

Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet

Kommittén föreslår att skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet överförs till ett statligt bolag. Bakgrunden är kortfattat följande. De nuvarande skogspolitiska motiven för ett statligt engagemang i fröoch plantverksamheten formulerades kortfattat i propositionen 19808l136. Departementschefen anger där följande.

För del vill jag framhålla betydelsen av att skogsbrukets behov av egen högkvalitativt skogsodlingsmaterial kan tillgodoses till rimliga priser. Med hänsyn till plantproduktionens biologiska, tekniska och ekonomiska problem och till önskemålet om en snabb och fullvärdig skogsodling anser jag det vara lämpligt att staten genom skogsvårdsorganisationen sig i frö- och plantförsörjningen för att i första hand engagerar tillgodose det enskilda mindre skogsbruket.

Den kritik som riktats mot skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet har främst gällt frö- och plantverksamheten. Kritiken har främst kommit från privata frö- och plantproducenter. Verksamheten har av denna anledning granskats näringsfrihetsombudsmannen. Han har som sin av mening framfört att nackdelarna med den nuvarande verksamhetsfonnen år så stora i dagsläget att en förändring måste övervägas. I avvaktan på kommitténs arbete har näringsfrihetsombudsmannen dock låtit frågan bero. Även Riksrevisionsverket har granskat plantverksamheten i särskild en rapport Skogsvårdsorganisationens plantverksamhet F 199220 som överlämnats till regeringen och därefter till kommittén. I rapporten föreslår Riksrevisionsverket att den affärsdrivande frö- och plantverksamheten helt skiljs från skogsvårdsorganisationen och att ett statligt aktiebolag bildas för produktion, försäljning och distribution av skogsodlingsmaterial. Riksrevisionsverkets främsta skäl för en bolagisering är att den marknadsmässiga och produktionstekniska utvecklingen under 1980-talet har försvagat bärkraften i de ursprungliga skogspolitiska motiven för en kommersiell statlig plantproduktion. Dessutom har i takt med ökad marknadskonkurrens det skogspolitiska uppdraget till skogsvårdsorganisationen angående plantproduktionen blivit oklart med tilltagande konflikt mellan skogspolitiska och företagsekonomiska mål. Härtill kommer att organisationens kommersiella plantverksamheten inte har avgörande betydelse för möjligheten att fullgöra myndighetsuppgiftema. Kommittén anser att de skogspolitiska motiven för ett statligt engagemang i fröverksamheten minskat i betydelse. Således har förbrukningen minskat kraftigt under 1980-talet bl.a. på grund av övergång till täckrotsodling men också effektivare barrotsodling. Dessutom har antalet självföryngringar ökat. Vi har i huvudbetänkandet också understrukit behovet av alternativa avverkningsformer med ökade självföryngringar. Härtill kommer att det privata engagemanget i branschen har ökat. Plantproduktionen är betydligt kortsiktigare än fröverksamheten och lämpar sig än för marknadslösning utan myndighetsstyming. mer en ren Argumenten för och emot en sådan marknadslösning beror främst på om man accepterar att priset på varorna varierar över landet.

12 SOU 1992111

Enligt kommittén mening talar flera skäl för bolagisering fröen ren av och plantverksamheten. Kommittén instämmer i de argument Riksrevisionsverket framfört i sin rapport. Vi vill i det sammanhanget tillägga att regeringen i sitt uttalande i våra tilläggsdirektiv pekar på ett ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa pålagor. Kommittén föreslår därför att skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bolagiseras för att på sikt kunna privatiseras.

Skogsvårdsorganisationens framtida utformning

De slutsatser kommittén hittills dragit angående skogsvårdsorgansiationens ställning och verksamhet jämte våra ställningstaganden angående organisationens roll enligt huvudbetänkandet är utgångspunkt för våra förslag om skogsvårdsorganisationens framtida organisation. Kommittén har, som tidigare nämnts, gett särskild utredare i uppdrag en att med regeringens direktiv till kommittén jämte våra redovisade nu överväganden som utgångspunkt göra översyn skogsvårdsorganisatioen av nen och lämna förslag till alternativa organisationsmodeller. Hans förslag redovisas i en bilaga till betänkandet. Den särskilde utredaren konstaterar att behovet av att förändra skogsvårdsorganisationen skall i perspektivet att organisationen under ses senare delen av 1980-talet genomgått relativt omfattande omställningar. Det är hans bedömning att förutsättningarna för ett antal skogsvårdsstyrelser, dvs. den regionala delen av organisationen, är sådana att fortsatta nedskärningar riskerar att menligt påverka verksamhetens resultat och förmågan att styra och följa upp verksamheten. En omstrukturering verksamheten är av därför nödvändig. Han bedömer vidare omstrukturering kan leda till att en en effektivare verksamhet med god anpassning till de varierande en förutsättningar som gäller för enskilda skogsägare, skogsbruket och samhället i övrigt. Om kraven ställs att skogsvårdsorganisationen skall ha förmågan att möta även framtida krav på förändringar, ha stark lokal förankring en samt kunna verka i ett brett kontaktfalt leder skogspolitiska kommitténs förslag, enligt hans uppfattning, till att förändringar bör göras på alla nivåer i organisationen, d.v.s. förutom på lokal och regional nivå även inom centralmyndigheten Skogsstyrelsen. Kommittén instämmer i de redovisade slutsatserna. nu Den särskilde utredaren har också studerat kommitténs förslag angående ett vidgat sektorsansvar för skogsvårdsorganisationen. Hans slutsatser i denna del är att ett fungerande sektorsansvar är mer en fråga om kunskap, attityder och legitimitet än formerna för arbetet mellan olika myndigheter och andra organisationer. Med denna slutsats som utgångspunkt föreslår han att de påbörjade insatserna för öka att kompetensen inom hela organisationen vad gäller moderna och biologiskt väl grundade skogsbruksmetoder utökas väsentligt. Inriktningen bör vara att såväl den skogliga den biologiska kompetensen, och alldeles som

SOU 1992111 13

särskilt kombinationen av dessa båda, fördjupas. Syftet med insatserna är att dels skapa förutsättningar för att kunna agera i varje enskilt ärende utifrån de krav som miljömålet ställer, dels via utbildnings- och rådgivningsinsatser kunna agera som en kompetenskälla för hela skogsbruket. I det senare fallet bör det vara fråga om betald rådgivning. Kommittén delar även dessa slutsatser. Den särskilde utredaren lämnar två alternativa förslag till regional organisation inklusive vissa förändringar på lokal nivå. Förslagen har tagits fram och prövats mot den organisatoriska struktur som skogsnäringen utvecklas mot. Vidare har förslagen prövats mot de idéer som framförts i Region- och Västsverigeutredningama. Förslagen är att se som principförslag och anger i första hand typ och omfattning av de förändringar som utredaren anser erfordras. I båda alternativen har strävan varit att behålla en stark lokal förankring. Detta åstadkoms genom att resurser flyttas från den centrala och regionala nivån till distrikten. En ny regional organisation av skogsvârdsorganisationen, lokalisering av kanslier etc. bör beslutas av statsmakterna. Utifrån ett sådant inriktningsbeslut bör den fortsatta beredningen kunna överlåtas på Skogsstyrelsen i nära kontakt med resp. länsstyrelse. Alternativ l har som utgångspunkt att endast ytterligt angelägna förändringar i förhållande till dagsläget bör göras. Alternativet innebär 17 Skogsvårdsstyrelser. Alternativ 2 innebär att organisationen delas in i tio regioner. Detta ger enligt utredarens mening en långsiktigt stabil och utvecklingsbar mer organisation. Vad gäller styrelsefrågan i respektive Skogsvårdsstyrelse föreslår han i första hand att en regionmyndighet utgör Skogsvårdsstyrelse med en en styrelse. När det gäller utseendet av styrelseledamöter förslår han i alternativ 1 att dagens konstruktion i princip finns kvar. För alternativ 2 föreslår han en lösning som innebär att regeringen utser alla ledamöter. Den särskilde utredaren föreslår vidare att till varje Skogsvårdsstyrelse knyts ett rådsorgan sektorsråd för att förbättra kontakterna med - näringen, länsstyrelser, kommuner och de ideella organisationerna. Han bedömer att en regionmyndighet i stor utsträckning kan byggas upp enligt de principer som utvecklats inom skogsvårdsorganisationen under senare år. Arbetet leds av en regionchef. Det operativa arbetet bör organiseras länsvis och ledas av en fáltchef. Fältchefen skall ha en överblick över skogsbrukets utveckling inom länet och vara den som har hand om myndighetens kontakter på länsplanet. Fältchefen bör också vara föredragande för länsstyrelsen. Utredaren bedömer vidare att utvecklingen mot färre distrikt är en nödvändig utveckling. Han utgår i båda alternativen från att antalet distrikt minskas till ca 150 och bedömer att minskningen årsarbetskrafter på av distrikten blir drygt 100 i alternativ I alternativ 2 blir den hälften så ca stor. Kommittén vill i detta sammanhang understryka att det vid valet av alternativ är av stor betydelse att den lokala förankringen kan behållas. Enligt vår mening är dryg halvering antalet skogsvårdsstyrelser en av

14 SOU 1992111

enligt alternativ 2 det alternativ som på lång sikt organisationen den ger bästa möjligheten att möta de krav verksamheten vi föreslår nya som i vårt huvudbetänkande. Det gäller särskilt möjligheterna att bära olika specialistkompetenser inom exempelvis miljöområdet. Alternativet gör också organisationen tåligare för förändringar i uppdragsverksamheten. Kommittén förordar därför alternativ 2. Som den särskilde utredaren angett bör statsmaktemas beslut omfatta såväl regionindelningen val som av huvudort för respektive kansli. I övrigt bör beslutet få karaktär av inriktningsbeslut. Den fortsatta beredningen bör därefter överlåtas på Skogsstyrelsen som därvid bör ha nära kontakter med respektive länsstyrelse. Kommittén anser också att varje skogsvårdsstyrelse bör ledas av en styrelse som utses regeringen. I det sammanhanget förutsätter av kommittén att styrelsen får allsidig sammansättning. Kommittén en instämmer i förslaget att inrätta ett rådsorgan för att förbättra kontakterna med olika myndigheter och organisationer. Kommittén bedömer, i överensstämmelse med den särskilde utredarens slutsatser, att den nya regionmyndigheten i stor utsträckning kan byggas upp enligt de principer som gäller för skogsvårdsorganisationen idag. Således bör det förutom en regionchef finnas fältcheflänsjägmästare i en varje län som ansvarar för det operativa arbetet och har nära kontakt som med länsstyrelsen. Kommittén vill i detta sammanhang understryka att kommitténs förslag till regionindelning, till skillnad från Regionutredningarna, inte skär över nuvarande länsgränser. Detta medför att våra förslag gör det relativt enkelt för den organisationen att sig till nya anpassa alternativa regionala indelningar i framtiden. Kommittén anser att en nedskäming av antalet distrikt är nödvändig och att förslaget som lämnats är väl avvägt. Vi förespråkar således att antalet distrikt minskas till cirka 150. Härigenom behålls den lokala förankringen samtidigt som distrikten möjlighet att förstärka sin kompetens och öka ges flexibiliteten. Det år enligt kommitténs uppfattning inte meningsfullt att vi pekar ut vilka distrikt som skall dras in eller hur sammanslagningama skall ske. Detta måste överlåtas till organisationen att avgöra. Kommittén anser att Skogsstyrelsen är resurssnål redan idag och att möjligheten till nedskärningar är begränsad. Dock bör den administrativa volymen kunna minskas att uppgifter förs över på regionerna. genom Kommittén föreslår också att vissa frågor bör utredas vidare. Det gäller skogsvârdsorganisationens i virkesmätningen, prognosverkengagemang samhetens eventuella samordning med Riksskogstaxeringen samt behovet, Organisationsform och lokalisering av Nämnden för skoglig fjärranalys. Härtill kommer att frågan skogsvårdsorganisationens innehav de om av s.k. skogsvårdsgårdama också bör utredas. Genom de av kommittén föreslagna förändringarna kommer personalresurserna att behöva minskas med cirka 360 årsarbetskrafter varav 10-15 vid Skogsstyrelsen och resterande vid skogsvårdsstyrelserna. Det innebär en minskning med drygt 20 %. Genom kommitténs förslag att bolagisera frö- och plantverksamheten kommer minskningen att bli sammanlagt cirka 840 årsarbetskrafter.

SOU 1992111 15

För att underlätta för en del av den personal som blir övertalig föreslår kommittén att inventeringama av nyckelbiotoper och sumpskogar genomförs på 4 år istället för 5-8 år som vi föreslagit i huvudbetänkandet. Framför allt del den personal sysslat med ÖSI skulle kunna en av som projektanställas för dessa inventeringar. Detta skulle kräva ett resurstillskott på 26,35 miljoner kronor det första året och 24 miljoner kronor per år de följande tre åren. Detta skall jämföras med uppsägningskostnaden för hela ÖSI personalen på 27 miljoner kronor. Kommittén föreslår att Skogsstyrelsen får i uppdrag att göra en nämnare bedömning av vilka resurser och insatser som erfordras för att introducera den nya skogspolitiken. Kommittén vill avslutningsvis påpeka att det är angeläget att förändringarna av den allmänna verksamheten i så stor utsträckning som möjligt koordineras med bolagiseringen av frö- och plantverksamheten.

SOU 1992111 17

Inledning

1 Kommitténs

uppdrag

Enligt direktiven Dir 199047 och 199199 har kommitténs uppdrag främst varit att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som utvärderingen och bedömningen om den framtida utvecklingen kan föranleda. Denna del av uppdraget har vi redovisat i vårt huvudbetänkande Skogspolitiken inför 2000-talet SOU 199276. Vi har dessutom haft i uppdrag att med utgångspunkt i våra överväganden om skogspolitikens mål och medel lämna förslag till hur den statliga skogsvårdsmyndigheten skall härtill. Enligt våra direktiv i denna anpassas del har en utgångspunkt för vårt arbete varit att organisationens lokala förankring bör behållas. Vi har samtidigt haft att pröva ytterligare om en anpassning av de regionala skogsvårdsstyrelsema bör göras t.ex. genom större geografiska ansvarsomrâdemVâra förslag i denna del får inte leda till att länsstyrelsemas verksamhet försvåras. Kommittén har vidare haft i uppdrag att närmare utreda behovet den av uppdragsverksamhet av olika slag myndigheten bedriver i dag. Om som vi finner att den skall bedrivas även i fortsättningen skall vi närmare ange inriktning och omfattning och hur verksamheten skall organiseras i förhållande till myndighetsuppgiftema. Kommittén bör i detta sammanhang bedöma behovet av statligt engagemang i skogsplantproduktionen och om vi finner att sådant behov finns även lämna förslag till hur verksamheten bör organiseras. I det sammanhanget bör vi särskilt beakta vad konkurrenslagstiftningen föreskriver. Eventuella kostnader för förslagen och finansieringen av dem bör redovisas. Kommittén har vidare haft i uppdrag att bedöma hur skogssektoms miljöansvar skall komma till uttryck i skogsmyndighetens uppgifter och organisation samt belysa skogsvârdsmyndighetens samverkan med andra myndigheter på kommunal nivå och på läns- och riksnivå. Miljömyndighetemas övergripande ansvar för miljöfrågorna skall därvid kvarstå. Samtidigt bör en utgångspunkt för bedömningama att skogsägarens vara kontaktbehov med myndigheterna skall kunna tillgodoses på enklast möjliga sätt och i fråga om skötseln av skogen med endast myndighet. en Slutligen har kommittén haft i uppdrag att särskilt granska behovet av kompetensutveckling inom skogsvårdsorganisationen för att möta de nya krav och arbetsuppgifter som kommitténs förslag innebär. Regeringen har till kommittén överlämnat Riksrevisionsverkets rapport Skogsvårdsorganisationens plantverksamhet. Kommittén har därutöver från myndigheter, organisationer och enskilda mottagit skrivelser med personer

18 SOU 1992111

synpunkter och förslag med anknytning till vårt uppdrag att lämna förslag till hur den statliga skogsvårdsorganisationen skall utfomias. De inkomna skrivelsema får anses besvarade genom detta betänkande.

1.2 Arbetets och betänkandets dis-

uppläggning position

Kommittén har gett en särskild utredare, konsulten Kjell Larsson, i uppdrag att med regeringens direktiv till kommittén och kommitténs övergripande förslag som utgångspunkt göra en översyn av skogsvårdsorganisationen och lämna förslag till alternativa organisationsmodeller. Denna översyn redovisas i bilagan till detta betänkande. I betänkandet ger vi i kapitel 2 en kort redovisning av vilken betydelse kommitténs förslag i vårt huvudbetänkande har på skogsvårdsorganisationens roll. Därefter diskuterar vi i kapitel 3 sektorsansvaret och skogsvârdsorganisationen relation till länsstyrelserna. I kapitel 4 tar vi upp skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet förutom frö- och plantverksamheten. Den diskuterar vi särskilt i kapitel 5. Slutligen redovisar vi i kapitel 6 våra förslag till skogsvårdsorganisationens framtida utformning med utgångspunkt i Kjell Larssons översyn och förslag.

SOU 1992111 19

Skogsvårdsorganisationens framtida roll enligt kommitténs huvudbetän-

kande

Sammanfattning

Skogsvårdsorganisationens huvuduppgift är att verka för att skogsnäringen utvecklas i överensstämmelse med beslutade mål och riktlinjer för skogspolitiken. Ett nytt inslag i den föreslagna skogspolitiken och därmed även för myndigheten är det kommittén formulerade miljömålet för av skogsbruket. Detta mål kommer att påverka verksamheten för alla aktörer i skogen, inte minst skogsvårdsorganisationen. Miljöfrågoma kommer också att kräva en större andel skogsvårdsorganisationens budget. av I myndighetens verksamhet för att uppnå de skogspolitiska målen kan flera olika typer av medel komma till användning. Det medel som kommittén särskilt lyfter fram är ökat kunnande hos markägare och brukare. Detta skall åstadkommas rådgivning, utbildning och genom forskning. Ökat kunnande och hos skogsägare och brukare ansvar gör det, enligt kommitténs uppfattning, möjligt att förenkla regelsystemet. Kommittén har därför föreslagit att flera bestämmelser i skogsvårdslagen slopas. Den jämfört med gällande skogspolitik ökade betoningen nu av skogsägamas ansvarstagande påverkar skogsvårdsorganisationen och dess Verksamhetsinriktning. Resursema för lagtillsyn kan därigenom minska. Ökade krävs samtidigt för naturvârdsinriktade resurser inventeringar samt för information och rådgivning. Även resursbehovet för lagtillsyn om minskar med det förslag som kommittén presenterar är lagtillsynen även i fortsättningen ett viktigt inslag i organisationens verksamhet. Utvärderingen gällande skogspolitiska av nu mål visar att skogsnäringen i huvudsak väl uppfyllt ställda krav utom beträffande naturvårdshänsyn där den inte till fullo verkat i överensstämmelse med gällande regler. Orsakerna härtill är flera och vi har närmare utvecklat detta i huvudbetänkandets avsnitt 4.2.1. Det är stor vikt att av hänsynsreglema i fortsättningen tillämpas i den utsträckning varit som lagstiftarens avsikt. Detta kräver skärpt övervakning från skogsvârdsorganisationens sida. Myndighetsansvaret vad beträffar rådgivning och utbildning gäller i första hand förmedling av kunskap om skogsvårdslagstiftningen och de normer som ligger bakom denna. Denna myndighetsrâdgivning bör även

omfatta tillämpliga delar av naturvårdslagstiftningen och lagstiftning.

annan

20 SOU 1992 1ll

I myndighetsansvaret inryms även den rådgivning som krävs för att skogsägaren skall kunna tillgodogöra sig resultatet av inventeringama rörande allmänna intressen naturvård, rekreation, friluftsliv och kulturmiljövård. Som hittills bör också riktade kampanjer som Rikare Skog kunna finansieras av myndighetsmedel liksom särskilda satsningar där nytillträdda skogsägare informeras om skogspolitik och skogsbrukaransvar. Införandet av en ny skogspolitik kräver också, för att genomslag, väl genomförda infomiationsåtgärder. Kommittén föreslår att nödvändiga inventeringar genomförs för att kunna genomföra biotopskyddet i 21 § naturvårdslagen och de nya bestämmelserna om markavvattning. Det är således angeläget att de pågående inventeringama angående nyckelbiotoper och sumpskogar slutförs. Enligt kommitténs uppfattning har skogsvårdsorganisationen en viktig uppgift i för och genomföra dessa inventeringar. att ansvara Kalkningsåtgärder på skogsmark förutsätter också tillgång till inventeringsdata som skogsvårdsorganisationen bör ha ansvar för att ställa samman genom att i första hand utnyttja befintligt material. Kommittén anser att de statliga stöden bör hållas på en miniminivå. Situationer där kommittén anser det vara motiverat med ett statligt stöd är kalkning, ädellövskogsbruk, planering av skogsbilvägar samt frivilliga avtal om biotopskydd. Kommittén har också angett att regionalpolitiskt stöd i fortsättningen bör finansieras via skattemedel men att stödet bör administreras av skogsmyndigheten. Sammantaget innebär den av kommittén föreslagna skogspolitiken att kraven på resurser för lagtillsyn minskar. Myndighetsuppgiftema för rådgivning och utbildning renodlas till att i huvudsak gälla lagstiftning och

viss naturvårds- och kulturrniljöanknuten rådgivning. Övrig rådgivning och

utbildning hänförs till uppdragsverksamhet. Samtidigt ökar kraven på skogsvårdsorganisationen vad gäller naturvårdsanknuten inventering samt administration till följd av utvidgad naturvårdshänsyn. Kommitténs förslag är att skogsvårdsorganisationen för att förverkliga dessa uppgifter får en budgetram om ca 260 miljoner kronor för budgetåret 199394. Kommitténs förslag beträffande skogsvårdsorganisationen innebär sammantaget att en för organisationen från början viktig uppgift att främja skogsbrukets utveckling kvarstår och förstärks.

2.1 Inledning

I avsnitt 1.1 har vi redovisat våra direktiv vad gäller skogvårdsorganisationen. Av dessa framgår bland annat att vi skall lämna förslag till hur skogsvårdsorganisationen skall anpassas till våra överväganden om skogspolitikens mål och medel. Mot denna bakgrund redovisas i detta avsnitt vilka förslag i kommitténs betänkande som påverkar skogsvårdsorganisationen och på vilket sätt detta sker. Inledningsvis bör något nämnas om organisationens uppbyggnad. En utförligare redovisning av denna görs av den

SOU 1992111 21

särskilde utredare kommittén anlitat och vars arbete redovisas i bilagan, kapitel Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen och en skogsvårdsstyrelse i varje län. Skogsstyrelsen är ett centralt ämbetsverk under Jordbruksdepartementet och chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelsema. Skogsstyrelsens uppgift är att leda och samordna skogsvårdsstyrelsemas verksamhet och att verka för skogsnäringens utveckling. I dessa uppgifter ingår bl.a. att leda de statliga insatserna för att främja skogsbruket, att bedriva skoglig prognosverksamhet och att utöva tillsyn över virkesmätningen. Skogsstyrelsen svarar också för ledning och samordning av organisationens frö- och plantverksamhet. Skogsvårdsstyrelsema är regionala förvaltningsmyndigheter och svarar för att samhällets skogspolitik omsätts i praktiskt handlande. De är också ansvarigt sektorsorgan på länsnivå. Varje skogsvårdsstyrelse skall inom sitt område följa skogsbrukets tillstånd och utveckling och vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma en ändamålsenlig utveckling av skogsnäringen. För att fullgöra sina uppgifter har Skogsvårdsstyrelsema olika skogspolitiska medel till sitt förfogande. De arbetar både genom myndighetsutövning, som finansieras av staten, och genom uppdragsverksamhet. Skogsvärdsorganisationen är en starkt decentraliserad organisation med 232 distrikt för ñltverksamheten. Skogsvårdsstyrelsema samordnar distriktens verksamheten inom sitt län. Skogsvårdsorganisationens myndighetsutövning består av bl.a. lagtillsyn, rådgivning och infomiation, kampanjer, administration av statligt stöd, inventering, m.m. Uppdragsverksamheten indelas i allmän uppdragsverksamhet, beredskapsverksamhet samt uppdrag åt andra myndigheter. Till den allmänna uppdragsverksamheten räknas planläggning och projektering av bidragsföretag, skogsbruksplanläggning, värdering av skog och skogsmark, stämpling och avverkningsplanering, konsultverksamhet betald rådgivning, undervisning, markberedning, skogsodling, m.m. En tredje Verksamhetsgren är medverkan i frö- och plantverksamhet.

2.2 Framtida mål

skogspolitiska

I vårt huvudbetänkande har vi beskrivit de övergripande samhällsmålen om bl.a. ekonomisk tillväxt, balans i utrikesbetalningama, full sysselsättning, regional balans samt god natur- och miljövård som har lagts fast av riksdagen och som utgör mål för all samhällelig verksamhet. Vi har angett att var och en av samhällets sektorer enskilt och i samspel med andra samhällssektorer skall verka i riktning mot dessa mål. I de miljöpolitiska besluten har slagits fast att alla samhällssektorer skall genomsyras av en ansvarsfull hushållning med och omsorg om miljö- och naturresursema inom ramen för sin verksamhet. Detta sektorsansvar innebär bl.a. att varje sektor är skyldig att ta ansvar för att säkerställa den biologiska mångfalden och den genetiska variationen. Varje samhällssektor

22 SOU 1992111

har också ett ansvar för att lösa de problem som redan föreligger och förhindra att nya miljöskador uppstår. Kommittén har angett att den klart uttalade principen om ett sektorsansvar kommer att påverka skogsvårdsorganisationen. Det gäller att klargöra och avgränsa myndigheternas ansvar för hela sektorn resp. myndighetsdelen. Häri ingår att beskriva vilket ansvar Statens naturvårdsverk resp. skogsvårdsorganisationen har för skogsnåringen. Kommittén har formulerat ett produktionsmål för skogsbruket av följande innebörd.

Skogen och skogsmarken bör utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den uthålligt ger en god avkastning. Skogsproduktionens inriktnin skall vara sådan att en stor framtida handlingsfrihet erhålls beträ fande användningen av produkterna. Nyttjandet bör präglas av mångbruk.

I enlighet med vårt uppdrag har vi också formulerat ett särskilt miljömål för skogsbruket på följande sätt.

Skogsmarkens naturliga produktionsförutsättningar skall vidmakthållas. Biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall behållas genom att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges ñrutfortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga

sättningar

att bestån Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens estetiska . och kulturella värden skall värnas.

Kommittén anser att miljömålet är lika viktigt som produktionsmålet och att de två målen därför skall jämställas. Detta har vi uttryckt i en ny s.k. portalparagraf i skogsvårdslagen med följande lydelse.

Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas till andra allmänna intressen.

För att uppnå de nu angivna målen bör ett aktivt skogsbruk bedrivas på huvuddelen av skogsmarken. Det är önskvärt att produktionsförmågan med beaktande av miljömålet utnyttjas väl på all skogsmark där inte andra intressen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre än skogsproduktionen. Skogama bör av hänsyn till sysselsättningen i främst glesbygden ha en sådan sammansättning att de långsiktigt kan ge en jämn avkastning. En viktig slutsats kommittén drar är att principen att produktionsmâl om och miljömål likställs liksom miljömålet i sig kommer att påverka verksamheten för alla skogsnåringens aktörer, inte minst skogsvårdsorganisationen. Avsikten är därför att miljöfrågoma skall större uppmärksamhet inom organisationen, dvs. att en större andelar av resurserna skall utnyttjas för bl.a. miljöövervakning, inventering, rådgivning och infomiation om miljöhänsyn.

SOU 1992111 23

2.3 Skogspolitiska medel

2.3.1 Inledning

Som utvecklats närmare i huvudbetånkandets kapitel 7 är det kommitténs uppfattning att skogspolitiska åtgärder endast bör komma i fråga om ett mål finns uppsatt och den väntade marknadslösningen inte överensstämmer med detta mål. Detta kan t.ex. ibland gälla ambitionerna för föryngring, skogsskydd och naturvårdshänsyn. En framgångsrik skogspolitik förutsätter, förutom en konkurrenskraftig skogsnäring, bl.a. engagerade markägare och brukare av skogsmarken som kan fatta lokalt anpassade beslut. En bärande idé i den av kommittén föreslagna skogspolitiken är därför ökat ansvar genom ökat kunnande. Denna grundinställning har lett till att kommittén anser att viktiga skogspolitiska medel för att erhålla ökat kunnande hos markägare och brukare är information, rådgivning, utbildning och forskning. Ett annat viktigt medel är lagstiftningen som framför allt verkar genom att vara normbildande. Detta gäller särskilt för att uppnå miljömålet. Ett ökat kunnande och ansvar hos skogsägare och brukare gör det emellertid samtidigt möjligt att förenkla regelsystemet. Vi har därför föreslagit att flera bestämmelser i skogsvårdslagen slopas. I lagen bör i framtiden främst regleras de grundläggande bestämmelserna om föryngring och miljöhänsynen. Förenklingama i regelverket ger skogsägare och brukare större valfrihet vilket även kommer att gynna den biologiska mångfalden, detta särskilt som den nuvarande lagstiftningen till övervägande del har varit produktionsinriktad. Det statliga ekonomiska stödet hålls på en miniminivå. För att möjliggöra ett effektivt naturskydd och för att kunna uppnå miljömålet föreslås, förutom lagstiftning, inventeringar, frivilliga avtal och ökade avsättningar av naturreservat i södra och mellersta Sverige. Denna omstrukturering i den statliga medelskorgen är av stor betydelse för skogsvårdsorganisationen och dess Verksamhetsinriktning. Resursema för generell lagtillsyn kan minska. Ökade krävs samtidigt för resurser genomförande av naturvårdsinriktade inventeringar, för information och rådgivning men även för tillsyn av att de olika bestämmelserna till skydd för viktiga naturvärden följs.

2.3.2 Lagstiftning

Genom lagstiftningen preciserar staten vilka minimikrav som gäller för skogsägare och andra aktörer i samband med enskilda åtgärder, ñr enskilda bestånd eller för hela fastigheten och vilka påföljdema blir om markägaren bryter mot bestämmelserna. Syftet med lagen är, som tidigare nämnts, att verka normbildande men även att vara förebyggande. Det av oss föreslagna miljömålet är nytt varför vi här valt att särskilt kommentera medel knutna till det målet. För att uppnå det föreslagna miljömålet för skogsbruket föreslår kommittén en rad olika åtgärder, varav flera knyter an till skogsvårdslagstiftningen. Till att börja med föreslår vi

24 SOU 1992 1l 1

att den s.k 53 paragrafen tas bort och ersätts med en bestämmelse att ny skog skall anläggas på skogsmark om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande. Bestämmelsen syftar på situationen när skogen av andra orsaker än avverkning och skada är gles eller har låg tillväxt, det som idag som otillfredsställande skogstillstånd. Genom ändringen öppnas en anges möjlighet marker med höga naturvärden. Dessutom införs att spara uttryckligen möjlighet att generellt göra undantag från återbeskogningsen skyldigheten med hänsyn till bl.a. naturvårdens intressen. Bestämmelsen naturvårdshänsyn kompletteras också för att behålla om och skydda äldre träd samt för att behålla den naturliga karaktären hos skogliga impediment. För de skogsliga impedimenten innebär detta enligt kommitténs mening att trakthyggesbruk med slutavverkning, återväxtåtgärder, röjning och gallring bör undvikas på dessa områden. Inte heller bör produktionshöjande åtgärder såsom dikning, gödsling eller skogsodling med främmande trädslag få vidtas på sådana marker. Uttaget av fingrenar och barr från skogen föreslås också bli starkt begränsat på all skogsmark. Skogsägaren blir också skyldig att i samband med avverkningsanmälan även ange vilken hänsyn han avser att ta till naturvårdens intressen. Enligt kommitténs uppfattning kommer dessutom slopandet av röjnings och gallringsskyldigheten samt de utökade möjligheterna till andra awerkningsfonner än slutavverkning att generellt sett gynna den biologiska mångfalden. Vidare har nyligen införts särskilda restriktioner för skogsbruket i fjällnära skogar. Härutöver bör även nämnas kommitténs förslag att rätten till ersättning för intrång när pågående markanvändning avsevärt försvåras inskränks till att endast gälla ersättning för den del av intrånget som överstiger kvalifikationsgränsen. Det av oss föreslagna miljömålet knyter nära an till de övergripande miljöpolitiska mål riksdagen fastställt under senare år. Till dessa mål som har redan knutits flera medel. I detta sammanhang tål därför att upprepas att reglerna i skogsvårdslagen inte utgör de enda lagregler som avser att skydda viktiga naturvärden i skogen. De i naturvårdslagen nyligen införda bestämmelserna om ytterligare kontroll av markavvattning samt det särskilda biotopskyddet kommer, enligt vår mening, att bli viktiga instrument för att skydda naturvärden i skogen. För att dessa regler skall kunna fungera krävs dock ökade inventeringar samt en möjlighet att tillvarata markägarens intresse genom frivilliga överenskommelser. Det är på sin plats att här nämna att utvärderingen av 1979 års skogspolitiska mål visade att skogsnäringen inte till fullo kan ha ansetts ha verkat i överensstämmelse med de uppsatta miljövårds- och naturvârdspolitiska målen. Det är därför viktigt att hänsynsreglema tillämpas i den utsträckning som varit lagstiftarens avsikt. Detta kräver skärpt övervakning från myndigheternas sida. Kravet på skogsägaren att i samband med avverkningsanmälan även ange vilken hänsyn han avser att ta till naturvårdens intressen kommer förmodligen att kräva en viss ökning av de administrativa insatserna hos skogsvårdsorganisationen.

SOU 1992111 25

2.3.3 Kunskapsöverföring

Infomiation, rådgivning och utbildning bör enligt kommitténs mening bedrivas aktivt, anpassas efter olika ägargruppers behov samt vara flexibel. Kunskaperna hos skogsägare eller de personer som brukar marken behöver öka fortlöpande. Rådgivning och utbildning är speciellt viktigt när en ny markägare tillträder eller ny arbetskraft anställs. Kommittén framhåller i huvudbetänkandet att rådgivning och utbildning kan bedrivas i såväl statlig som privat regi. Vidare anser vi att det är rimligt att utgå från att ökad kunskap är ett egenintresse och att markägarna därför själva kan bekosta en ökad del av rådgivningen och sin utbildning. Kommittén anser dessutom att kunskaperna om skogsvårdslagstiftningen och de normer som ligger bakom denna bör förmedlas aktiv genom en rådgivning. Denna verksamhet är ett samhällsansvar och därför en huvuduppgift för skogsvårdsmyndigheten. Detsamma gäller tillämpliga om delar av naturvårdslagstiftningen och annan lagstiftning. Häri inrymms även den rådgivning som krävs för att skogsägaren skall kunna tillgodogöra sig inventeringsunderlag rörande allmänna intressen naturvård, rekreation, friluftsliv och kulturmiljövård. Ett annat samhällsansvar kan vara riktade rådgivnings- eller utbildningsinsatser såsom Rikare Skog och särskilda satsningar på nytillträdda skogsägare informeras som om skogspolitik och skogsbrukaransvar. Införande skogspolitik kräver av ny också, för att få genomslag, väl genomförda informationsinsatser. Härtill kommer rådgivning i samband med kalkning och eventuella framtida skadehäijningar av skogsinsekter och svampar. Kunskapsförmedling som inte ligger inom myndighetsansvaret kan skogsvårdsorganisationen bedriva inom för sin uppdragsverksamhet ramen och på lika villkor som privat kunskapsfönnedling.

2.3.4 Statligt stöd

Kommittén har föreslagit ett mycket begränsat statligt stöd. Situationer där kommittén anser det vara motiverat med ett statligt stöd är kalkning, ädellövskogsbruk, planering skogsbilvägar och frivilliga avtal biotopav om skydd. Det statliga stödet till skogsbruket administreras skogsvårdsmyndigav heten. I och med att stödet blir begränsat ställs mindre krav på administrativa insatser. Samtidigt kommer det att krävas resurser att utveckla nya administrativa rutiner för upprättande civilrättsliga avtal. av I den mån utvecklingen av ekonomi och sysselsättning inom olika delar av landet inte överensstämmer med statens regionalpolitiska mål kan olika regionalpolitiska åtgärder vidtas. Sådana åtgärder kan omfatta stimulans av skogsnäringen som har en särskild betydelse i regionalpolitiskt prioriterade områden. Det är kommitténs uppfattning att finansieringen dessa av åtgärder är av allmänt intresse, dvs. den bör ske över statsbudgeten men att stödet bör administreras av skogsmyndigheten.

26 SOU 1992 1ll

2.3.5 Inventering m.m.

Kommittén föreslår att den lagstadgade skyldigheten att inneha en skogsbruksplan slopas. Vi rekommenderar dock att en skogsbruksplan upprättas skogsågama även i framtiden men att detta bör vara frivilligt. Samtidigt av föreslår kommittén emellertid lagstadgad skyldighet för skogsägama att en för myndigheterna redovisa uppgifter om skogstillståndet. Härtill kommer den tidigare nämnda förslaget att i samband med awerkningsanmälan ange den hänsyn till naturvärden som skogsågaren avser att ta i samband med awerkning. För skogsvårdsorganisationens del torde detta krav delvis kompensera bortfallet den översiktliga skogsinventeringen. Troligen kommer inte av planverksamheten inom uppdragsverksamhetens ram att påverkas speciellt mycket. Påpekas bör dock att inventering av skogstillståndet samt planering skogsbruksåtgärder kan ske såväl av skogsvårdsorganisationen av som i privat regi. Det viktiga är att det sker på lika villkor. Som nämnts i avsnittet lagstiftningen är det angeläget att de om pågående inventeringama i Skogsstyrelsens regi angående nyckelbiotoper och sumpskogar slutförs. Detta är nödvändigt för att kunna genomföra biotopskyddet enligt 21 § naturvårdslagen och som ett underlag för att kunna tillämpa de nya reglerna om markavvattning. Kalkningsåtgärder på skogsmark förutsätter också tillgång till inventeringsdata som skogsvårdsorganisationen bör ha ansvar för att ställa samman genom att i första hand utnyttja befintligt material. Uppnåendet av de föreslagna skogspolitiska ambitionerna kräver även inom vissa andra områden ökade insatser från myndighetens sida. Intrångsersättningar och civilrättsliga avtal om skötsel av vissa områden måste administreras. skogsvårdsorganisationen har en viktig uppgift i detta arbete. Kraven på resurser för denna myndighetsuppgift ökar. Vad gäller skogsbruksplanläggningen medför kommitténs förslag att denna överförs helt till uppdragsverksamheten. Samtidigt tillkommer krav på tillståndsredovisningar. Med hänsyn härtill och då den nuvarande

kombinationsverksamheten ÖSI-skogsbruksplaner med stor sannolikhet

förenklat tillsynen är det osäkert om behoven av insatser kommer att sänkas.

2.4 Budgetram

Sammantaget innebär den av kommittén föreslagna skogspolitiken att kraven på resurser för lagtillsyn minskar. Rådgivning om skogsvårdslagen, naturvårdsinriktad rådgivning och inventering är enligt kommittén mening angelägna och bör därför även i framtiden ingå i skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter. Huvudparten av övri g rådgivning och utbildning hänförs till uppdragsverksamhet. Samtidigt ökar kraven på skogsvårdsorganisationen vad gäller naturvårdsanknuten inventering samt administration till följd av utvidgad naturvårdshänsyn. Genomförandet av inventerin garna

SOU 1992111 27

erbjuder en möjlighet för organisationen att trots avvecklingen av den översiktliga skogsinventeringen behålla kompetens och lokal ñrankring. Kommitténs bedömning är att budgetramen för skogsvårdsorganisationens verksamhet bör uppgå till ca 260 miljoner kronor. Budgetåret 199293 uppgår anslaget till 310 miljoner kronor. Nedskämingen motiveras av minskade krav på lagtillsyn samt att anslaget för försöksverksamhet med kalkning 9,6 miljoner kronor föreslås ingå i ett särskilt anslag för statligt stöd till kalkning. Vi har samtidigt i huvudbetänkandet angett att anslagsramen för myndigheten kan komma att justeras med något eller några tiotals miljoner kronor såväl uppåt som nedåt med hänsyn till den utredning om skogsvårdsorganisationen som kommittén har låtit göra och som presenteras i bilaga till detta betänkande.

SOU 1992111 29

3 läns-

Skogsvârdsorganisationen och styrelserna

l Utgångspunkter

Av våra direktiv framgår inledningsvis att värt uppdrag skall mot ses bakgrund av det arbete som fortlöpande pågår för att förnya och effektivisera den statliga verksamheten. Detta gäller även skogsvårdsorganisationen som getts ett ökat ansvar för resultaten av verksamheten och ökade befogenheter att avgöra hur den skall bedrivas. En utgångspunkt för vårt arbete är enligt direktiven även att skogsvårdsorganisationens lokala förankring bör behållas att vi bör pröva ytterligare anpassning men om en av de regionala skogsvårdsstyrelsema bör göras, t.ex. större genom geografiska ansvarsområden. Förslagen får dock inte leda till att länsstyrelsernas verksamhet försvåras. Vi skall även särskilt bedöma hur skogssektoms miljöansvar skall komma till uttryck i skogsmyndighetens uppgifter och organisation. I anslutning bl.a. härtill skall vi särskilt granska behovet av kompetensutveckling inom skogsvårdsorganisationen för att möta de nya krav och arbetsuppgifter som utredningsarbetet kommer att leda till. Enligt direktiven sägs i detta sammanhang att även skogsvårdsmyndigheten om har ett sektorsansvar inom miljövården skall miljömyndighetemas övergripande ansvar för miljöfrågoma kvarstå. En annan utgångspunkt ñr våra bedömningar bör enligt direktiven att skogsägarens kontaktbehov vara med myndigheterna skall kunna tillgodoses på enklast möjliga sätt och i fråga om skötseln skogen med endast myndighet. av en Flera av de nu angivna frågorna behandlas i den särskilda utredning som redovisas i bilaga till betänkandet. Vissa frågor kräver dock särskilda kommentarer av kommittén. Det gäller skogsvårdsorganisationens relation till länsstyrelserna, uppdragsverksamheten generellt och särskilt frö- och plantverksamheten.

3.2 Länsförvaltningsreformen

Frågan om skogsvârdsorganisationens ställning i förhållande till länsstyrelserna har varit föremål för överväganden vid ett flertal tillfällen under det senaste decenniet. I propositionen 198889 154 regional statlig om en ny förvaltning, som i huvudsak byggde pâ betänkandet SOU 19895 Samordnad länsförvaltning, föredragande departementschefen angav följande angående skogsvårdsorganisationen.

30 SOU 1992 l ll

Enligt utredningen är en så stor del av skogsvårdsorganisationens verksamhet ren produktion att det inte finns skäl att föreslå att skogsvårdsstyrelsen eller del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen. För att den skogliga kompetensen ändå skall tillgodoses, föreslår utredningen att länsstyrelsen får besluta i viktiga frågor som rör markanvändning samt att länsjägmästaren skall föredra dessa ärenden i länsstyrelsens styrelse. Departementschefen ansåg att utredningens förslag var en lämplig avvägning mellan de olika intressen skogsvårdsstyrelsen står för och föreslog därför att utredningens förslag genomfördes. Bostadsutskottet instämde i dessa överväganden efter hörande av bl.a. jordbruksutskottet bet. 198990BoU4. I samband därmed avstyrktes flera motioner, både i bostadsutskottet och jordbruksutskottet, med förslag att skogsvårdsstyrelsen skulle ingå i den nya länsstyrelsen. Riksdagen delade utskottets uppfattning. Den centrala organisationskommittén för en ny statlig länsförvaltning organisationskommittén lämnade med anledning av sitt uppdrag att utföra det förberedelsearbete som behövs på central nivå för att genomföra den nya regionala statliga förvaltningen i uppdrag Statskontoret att bl.a. närmare precisera i vilka övergripande skogliga frågor länsstyrelsen skulle fatta beslut. Statskontorets utredning berörde tre områden de skogliga länsprogrammen som en del av länsstyrelsens regionala samordningsansvar, naturvårdshänsyn samt markanvändning med utgångspunkt främst i plan- och bygglagen. - Statskontoret drog slutsatsen angående skogliga länsprogram att dessa var väl etablerade mellan skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser och gav länsstyrelserna ett inflytande i övergripande skogliga frågor. Programmen gav dessutom länsstyrelsen möjlighet att pâ ett tidigt stadium peka ut de geografiska områden inom vilka den vill formulera restriktioner för skogsbruket. Exempel på markanvändningsplanering är bl.a. markanvändningsplanering i de fjällnära skogarna, ett arbete som leds av länsstyrelsen men som huvudsakligen genomförs av skogsvårdsstyrelsen. Andra exempel år åtgärder för strukturrationalisering inom de areella näringama. Enligt Statskontoret har länsstyrelsen nödvändiga befogenheter för att fullgöra de uppgifter som propositionen om en ny regional statlig förvaltning anvisar inom dessa områden. Vad gäller frågor om naturvårdshänsyn angav Statskontoret att det ålåg skogsvårdsstyrelsen att i sin verksamhet bevaka att skogsbruket bedrivs på ett sätt som kan godtas ur miljösynpunkt. Olika typer av samråd förekom mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse avseende allt från generella riktlinjer för länet eller vissa naturområden, naturtyper eller naturobjekt till enskilda ärenden, t.ex. skogsdikning eller avverkning. Enligt Statskontorets mening behövdes knappast några befogenheter utöver de länsstyrelsen redan hade för att den skulle kunna leva upp till den roll som angavs i propositionen om en ny regional statlig förvaltning. Vid genomförandet av en ny statlig förvaltning fanns därför inte anledning

SOU 1992111 31

att ytterligare precisera i vilka skogliga frågor rörande markanvändning och naturvård som länsstyrelsen skulle fatta beslut. Organisationskommittén överlämnade i augusti 1990 till regeringen sina förslag som bl.a. rörde samverkan mellan skogsvårdsstyrelse och länsstyrelse. Enligt organisationskommitténs uppfattning krävdes inte några ändrade beslutsbefogenheter för länsstyrelsemas del för de skulle ha det att avgörande inflytandet i de övergripande skogliga frågorna. I propositionen l9909l27 om vissa lagstiftningsâtgärder till följd beslutet av om ny regional statlig förvaltning instämde regeringen i organisationskommitténs slutsatser. Riksdagen har beslutat enligt regeringens förslag.

3.3 Sektorsansvaret

I kapitel 7 i kommitténs huvudbetänkande har vi bl.a. redovisat den utveckling av sektorsansvaret skett 1991 års miljöpolitiska som genom beslut. Innebörden riksdagens uttalanden sektorsprincipen är av om att varje sektor skall ta sitt miljö- och naturvårdsansvar inom ñr sin ramen verksamhet. Artbevarandet bör även i fortsättningen angelägenhet vara en för jordbruket och skogsbruket och inte naturvårdsses som en separat fråga. Sektorsmyndighetemas miljöansvar har preciserats att detta genom ansvar har skrivits in i deras instruktioner. Det gäller för bl.a. skogsvårdsorganisationen. Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut krävs bl.a. både att företag, myndigheter och enskilda människor för skyddet tar ansvar av miljön. Det miljöpolitiska beslutet innebar bl.a. att skogsvårdsorganisationen skulle få ansvar för att när så behövs fatta beslut i de enskilda fallen om det i naturvårdslagen införda biotopskyddets omfattning i fråga om skogsmark. Skogsvårdsstyrelsemas för biotopskyddet gäller också ansvar tillsyn, rådgivning, inventering nyckelbiotoper samt information av om verksamheten. Beslutet om ett vidgat sektorsansvar för miljön präglas också av ambitionen att organisera arbetet med att omsätta miljömålet på det mest kostnadseffektiva sättet. För skogsbrukets del innebär det bl.a. att skogsägama i fråga om skötseln sin skog inte skall behöva ha kontakter av med mer än en myndighet. Våra slutsatser i huvudbetänkandet att 1991 var års miljöpolitiska beslut bör följas och att det är följdriktig utveckling en av ett ökat sektorsansvar att skogsvårdsorganisationen får ett större ansvar och vidgade befogenheter angående naturvårdsfrågor på det skogliga området. Det år mot denna bakgrund våra närmare överväganden som om ansvarsfördelningen mellan skogsvårdsorganisationen och länsstyrelsen skall ses.

32 SOU 1992111

3.4 Kommitténs överväganden

Enligt riksdagens beslut är länsstyrelsen den sammanhållande statliga miljömyndigheten på regional nivå. Länsstyrelsen har därvid ett helhetsansvar för miljöutvecklingen och ansvaret för påverkan och uppföljning insatserna för miljön i olika sektorer. Som tidigare angetts får inte våra av förslag leda till att länsstyrelsernas verksamhet försvåras. Vidare skall länsstyrelsernas övergripande ansvar för miljöfrågoma kvarstå. Det är därför stor vikt att finna smidiga administrativa samarbetsfonner mellan av olika berörda myndighetersektorer. Denna fråga kan exemplifieras med tillämpningen av det nya biotopskyddet och skogsvårdsorganisationens ansvar för det arbete som skall utföras i detta sammanhang. Det kommande arbetet med de skogliga biotoper som har stort naturvårdsintresse illustrerar behovet av att finna välövervägda former för skogsvårdsorganisationens respektive länsstyrelsens ansvar och uppgifter. I olika sammanhang har framförts förslag att föra samman skogsvårdsorganisationen och länsstyrelsema till gemensam myndighet. Som en framgår det föregående har riksdagen nyligen avvisat sådana förslag i av samband med införandet av ny länsförvaltning. Härtill kommer att en riksdagen så förra året gett skogsvårdsorganisationen vidgade sent som befogenheter på miljöområdet. Av det föregående framgår även att vi i vårt arbete skall utgå från att skogsvårdsorganisationen även i framtiden skall ha lokal förankring och att den i enlighet med bl.a. 1991 års en miljöpolitiska beslut skall ta ett ökat sektorsansvar för naturvårdsfrågor på det skogliga området. Dessutom är en annan utgångspunkt för våra överväganden att skogsägamas kontaktbehov i fråga om skötsel av skog skall kunna tillgodoses med endast en myndighet. Redan dessa utgångspunkter talar enligt vår mening för att skogsvårdsorganisationen även framdeles skall ha självständig myndighetsroll. en Viktigt är också att en till sin principiella grund enhetligt uppbyggd skogspolitik bl.a. skall garantera långsiktigt god försörjning med en virkesråvara till industrin. En sammanhållen skoglig administration underlättar väsentligt kontakterna med näringen. Den underlättar också satsningar Rikare Skog, kalkningsverksamhet och gemensamma som åtgärder till skydd mot skadeinsekter och svampar. De medel vi anvisar för att uppfylla de föreslagna skogspolitiska målen, bl.a. utökad skoglig rådgivning, ökade inventerings- och planeringsinen satser samt ökad tillsyn och rådgivning för att uppfylla det skogspolitiska miljömålet självständig samlad skoglig myndighet. förstärker behovet av en Våra förslag i dessa delar stämmer dessutom väl överens med de tidigare nämnda riksdagsuttalandena. Härtill kommer att tillsynen över skogsvårdslagstiftningen även framdeles kräver särskilda insatser. Till detta skall fogas att skogsbrukama, enligt flera undersökningar, har stort förtroende för skogsvårdspersonalens kunskaper och att man föredrar att vända sig till denna personal för att få råd och hjälp. Genom ett ökat ansvar för skogsvårdsorganisationen kommer önskemålet att skogsägamas kontaktbe-

SOU 1992111 33

hov med myndigheterna i fråga skötsel skog bör ske med endast om av en myndighet att kunna uppfyllas på ett smidigt och naturligt sätt.

Enligt kommitténs uppfattning talar dessa skäl starkt för sammantaget att en sammanslagning av skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna nu bör undvikas och att skogsvårdsorganisationen även framdeles bör ha en självständig myndighetsroll. Det bör också understrykas skogsvårdsoratt ganisationens verksamhet till stor del i fortsättningen kommer bestå i att ren produktion vilket också talar sammanslagning mot en med länsstyrel-

sen. Vi vill i detta sammanhang tillägga att organisationskomnuittén i sina

överväganden angett att länsstyrelsemas övergripande för bl.a. ansvar miljöfrågoma inte skulle komma att försvåras de uppgifter åvilar av som skogsvårdsorganisationen idag. I vårt huvudbetänkande har vi också i avsnitt 7.2.2 poängterat länsstyrelsemas och Statens naturvårdsverks centrala roll i miljöarbetet. Vi är därför väl medvetna länsstyrelsen om att i sin övergripande roll måste ha insyn i mil jöutvecklingen på såväl skogens

som på andra områden. Den samordningsfunktion som redan har införts

genom att länsstyrelsen beslutar i viktiga frågor rör markanvändning som efter föredragning länssj ägmästaren kan effektiviseras och vidareutveckav las. Länsstyrelsemas och skogsvårdsorganisationens instruktioner bör därför kompletteras så att länsjägmästaren i principiellt viktiga ärenden, främst sådana som berör både skogsbruket och naturvärden, regelmässigt

ges skyldighet att för länsstyrelsen lämna förslag till beslut. Den typ av ärenden som här bör i särskild förordning. Härigenom avses anges får skogsvårdsorganisationen även framdeles självständig roll samtidigt en som länsstyrelsens övergripande miljöansvar markeras. Den nu föreslagna ordningen bör utvärderas vid lämplig tidpunkt.

Vår bedömning är att våra lämnade förslag kommer underlätta nu att genomförandet skogspolitik med starkare betoning skogsägarav en ny av nas ansvar för miljön.

SOU 1992111 35

4 Sko

gsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet

4.1 Bakgrund

Omfattningen skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet av redovisas mer ingående i bilagan, avsnitt 2.3 till betänkandet. Dessutom redovisas i bilagan, avsnitt 3.1 den diskussion förs angående skogvårdsorganisasom tionens uppdragsverksamhet. Av redovisningen framgår bl.a. att uppdragsverksamheten har ingått i skogsvårdsstyrelsemas arbetsuppgifter och varit ett skogspolitiskt medel allt sedan organisationens tillkomst. Inriktningen och tyngdpunkten har dock varierat med tiden. Den största förändringen inträffade i slutet 1950-talet av när SVO fick offentliga uppdrag av betydelse, främst beredskapsverksamhet. Denna verksamhet har dock minskat betydligt under 1980-talet för att under senare år återigen öka något. Den utgör nu runt 50 procent uppdragsverksamheten räknat av

i antalet tjänstgöringsdagar. Övrig uppdragsverksamhet

utgörs främst av uppdrag åt andra myndigheter och offentliga organisationer 15 procent samt uppdrag skogsbruket 35 i sin procent, varav tur frö- och plantverksamheten utgör 23 delar. Skogsvårdsorganisationens dubbla roll som både myndighet och uppdragstagare har kritiserats. Den starkaste kritiken har berört frö- och plantverksamheten. Denna verksamhet redovisas i nästa avsnitt. Den övriga uppdragsverksamheten har granskats Riksrevisionsverket av i rapporten Konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna 1992-08-31. Bakgrunden till rapporten är ett uppdrag från regeringen till Riksrevisionsverket att göra översyn konkurrensutsatt en av affärsverksamhet

hos förvaltningsmyndighetema. Regeringens

uppdrag bygger i sin tur på uttalanden i budgetpropositionen 1991 prop. 199091100 bil. 2 att konkurrensutsatt affärsverksamhet större omfattning av inte bör bedrivas i myndighetsform. För sådan verksamhet bör i stället bolagsformen övervägas och därvid bör alltid prövas verksamheten om bör bedrivas i statlig regi. Vidare år det, enligt propositionen, i normalfallet inte lämpligt med bolag under förvaltningsmyndigheter. Det sågs också i propositionen

att verksamhet bedriven i bolagsform erbjuder goda möjligheter för staten att verka på ett mer effektivt sätt. Utöver dessa uttalande har regeringen i propositionen 19919238 Inriktningen den ekonomiska politiken redovisat av sin strategi för statens

förmögenhetsförvaltning. Enligt denna skall endast i

staten undantagsfall

36 SOU 1992111

med bestämda motiv uppträda ägare verksamheter som har och då som av kommersiella förutsättningar. Ett motiv till ett fortsatt statligt ägande som i propositionen är olika verksamheter finns på marknader nämns typer som präglas marknadsimperfektioner t.ex. utpräglade oligopol- och som av monopolmarknader. I dessa fall bör förändringar regelverk och av åtgärder vidtas för åstadkomma bättre fungerande strukturella att marknader innan försäljning påbörjas. en Enligt Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensfr. den l juli 1992 finns Konkurrensverket som centralt organ verk o. m. konkurrensfrågor bör konkurrensutsatt affärsverksamhet bedrivas i för bolagsform. Ett viktigt skäl till denna bedömning är att starka krav bör sådan affärsverksamhet i fråga bl.a. kostnads- och ställas på att om intäktsredovisningen hålls åtskild från myndighets övriga verksamhet en för att motverka möjligheter till korssubventionering, m.m. Med detta bakgrund Riksrevisionsverket i sin rapport att om som anger statlig verksamhet har större omfattning och är konkurrensutsatt krävs en det särskilda skäl för bolagisering inte skall ske av verksamheten. att en Riksrevisionsverkets mening finns det helt avgörande invändning Enligt en skilja affärsverksamheten från myndighet som även har mot att ut en anslagsñnansierad verksamhet, nämligen kopplingen mellan de båda om verksamheterna avgörande betydelse för myndighetens effektivitet. är av Riksrevisionsverket har i den översiktliga genomgången uttalat att Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamheten är av sådan omfattning den i och för sig skulle kunna bedrivas som egen verksamhet. att Kopplingen mellan myndighetsverksamheten och uppdragsverksamheten dock så stark, i såväl verksamhetsidé organisation och bedöms vara som praktiska utförandet olika arbetsuppgifter, att verksamheterna bör det av hållas ihop organisatoriskt. För skogsvårdsorganisationens del föreligger således enligt Riksrevisionsverkets mening särskilda skäl att behålla

uppdragsverksamheten utom såvitt frö- och plantverksamheten. avser

4.2 Kommitténs överväganden

våra förslag i huvudbetänkandet kommer att göra den Vår slutsats är att framtida konkurrensutsatta uppdragsverksamheten mindre beroende av myndighetsverksamheten. Sålunda kommer, slopade bidrag, genom och projektering bidragsföretag att minska kraftigt. Vidare planering av förslaget slopa ÖSI den fastighetsvisa skogsbruksplanläggmedför att att ningen blir renodlad uppdragsverksamhet som blir av mindre omen den nuvarande kombinerade ÖSI- och fastighetsvisa planläggfattning än Mindre till anslagsfinansierad rådgivning kommer troligen ningen. resurser resultera i konsultverksamhet och uppdragsfinansierad också att att utbildning kommer öka ytterligare. Sammantaget kommer skogsvårdsatt organisationens framtida uppdragsverksamhet att beroende av mer vara organisationens förmåga erbjuda de rätta tjänsterna och produkterna till att markägare, myndigheter och organisationer, inte minst arbetsmark-

SOU 1992 l ll 37

nadsmyndighetema. Dessa omständigheter gör att kommittén anser att konflikter anledning av skogsvårdsorganisationens dubbla roll som både myndighet och uppdragstagare i konkurrensutsatt uppdragsverksamhet kommer att minska väsentligt i framtiden. Kommittén anser samtidigt att uppdragsverksamheten även framgent har en viktig roll som skogspolitiskt medel. Genom skogsvårdsorganisationens service blir åtgärder utförda inte skulle bli gjorda eller skjutas som annars på framtiden. Uppdragsverksamheten ger också möjlighet för skogsvårdsorganisationen att i praktisk drift utveckla ny verksamhet och påskynda viss önskvärd verksamhet. Det finns gott om exempel på detta. Under 1970-talet tog skogsvårdsorganisationen på mycket kort tid fram en metod att genom fällor bekämpa skadeinsekter på barrskog. Genom Skogsstyrelsens försorg med samlade inköp och instruktion för uppsättning kunde flera hundra tusen fällor användas i bekämpning de mycket svåra av insektsskadoma på levande skog. Andra exempel på utvecklingsarbete är den pågående kalkningsverksamheten samt lövskogsplantering på åkermark med stängslingsproblematik. Frötäkt av särskilt angelägna sortiment som tall i Norrlands inland och nu i år inhemska lövträd är andra uppdragsverksamheter av stor skogspolitisk betydelse. Kommitténs förslag i huvudbetänkandet inrymmer även för framtiden situationer där skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet kan bidra till att uppfylla ställda mål. Exempel härpâ är betald rådgivning och utbildning samt upprättande av skoglig tillståndsredovisning, hänsynsredovisning och projektering av vägbyggnadsföretag. I detta sammanhang vill kommittén påpeka att vi i huvudbetänkandet betonat vikten av goda kunskaper för att bl.a. kunna uppnå det föreslagna miljömålet men även för att ersätta en minskad statlig reglering. Vi pekar därför på rådgivningens betydelse både som myndighetsuppgift och för uppdragsverksamheten. Den koppling mellan myndighetsverksamheten och uppdragsverksamheten som Riksrevisionsverket i sin rapport konkurom rensutsatt affärsverksamhet angett som särskilt skäl för att behålla den senare inom myndigheten förstärks kommitténs ställningstagande genom för ökad rådgivning. Härtill kommer, vilket framgår bilagan, avsnitt 6.5, att ett borttaganav de av hela uppdragsverksamheten från skogsvårdsorganisationens verksamhet, utan motsvarande kompensation av anslagsmedel, skulle innebära ett bortfall av närmare 600 årsarbetskrafter. Detta skulle synnerligen långtgående konsekvenser för skogsvårdsorganisationens myndighetsverksamhet och organisationens lokala förankring. Med hänsyn till vad som nu angetts anser kommittén att skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet bör behållas. Vad gäller den framtida organisatoriska utformningen av skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet är det, som påpekas i bilagan, angeläget att inom ramen för skogsvårdsorganisationens verksamhet än klarare separera uppdragsverksamheten från myndighetsuppgiftema. Vi föreslår därför att uppdragsverksamheten självständig ställning direkt under ges en generaldirektören, att den inom skogsvårdsstyrelsema skall vara direkt

38 SOU 1992111 underställd länsjägmästaren och att distriktsförestândaren även i fortsättningen har ansvar för all verksamhet.

SOU 1992111 39

5 frö-

Skogsvårdsorganisationens och

plantverksamhet

5.1 Bakgrund

Alltsedan skogsvårdsstyrelsema tillkomst i början av 1900-talet har det varit en viktig uppgift för dem att garantera tillgången på skogsfrö och skogsplantor för det privata enskilda skogsbruket. På så sätt har statsmakterna främjat de skogspolitiska målen om en god skogsvård och en långsiktigt hög skogsproduktion. Domänverket och skogsbolagen liksom en del större privata skogsägare har i huvudsak själva tillgodosett sitt fröoch plantbehov. Genom lagen 1960267 om skogsvårdsstyrelser ålades skogsvårdsstyrelsema att svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet Detta gällde fram till 1981 då skogsvårdsstyrelser- . na förstatligades. Fröbehovet har skogsvårdsstyrelsema huvudsakligen tillgodosett genom insamling av beståndsfrö samt anläggning, skötsel och skörd av fröplantager, klängning av kottar och lagring av frö. Fröplantagerna har dock kommit in i bilden i förhållandevis tid. Frö främst har också sen av gran importerats. Plantbehovet har främst till godosetts produktion i genom egna plantskolor. Även legoodling och import har förekommit i viss utsträckning. Fullständig statistik hela angående frö- och plantproduktioneni Sverige saknas. Det går dock att nöjaktigt beskriva utvecklingen i huvuddrag för plantproduktionen. Beskrivningen måste delvis baseras på indirekta uppgifter såsom plantskoleareal. Före det andra världskrigets slut var behovet skogsplantor relativt av litet till följd av att trakthyggesbruk med plantering tillåmpades i liten skala. Vid den beskogning av bl.a. ljunghedar i södra Sverige som genomfördes före och efter första världskriget hade plantproduktionen emellertid markerade toppar. I mitten av 1940-talet förfogade skogsvårdsstyrelsema över en sammanlagd plantskoleareal 124 hektar vilket ger en ungefärlig bild av

produktionsvolymen. Övriga producenters areal är inte känd bör ha

men varit liten i förhållande till skogsvårdsstyrelsemas areal. Sedan trakthyggesbruket allmänt började tillämpas ökade plantproduktionen i snabb takt. År 1957 fanns i hela landet plantskoleareal på 1050 ha, en varav skogsvårdsstyrelsema svarade för cirka 55 %. Skogsvårdsstyrelsemas

40 SOU 1992111

marknadsandel av privatskogsbrukets plantbehov vid den tiden kan inte beräknas. Bedömningsvis bör den inte ha varit långt från 100 %. Under perioden 1957-1970 ökade plantskolearealen till 1530 ha. Skogsvårdsstyrelsema svarade år 1970 för 62%, Domänverket för 9 %, de stora skogsbolagen ñr 18 % och övriga plantproducenter för resterande 11 % arealen. Även vid denna tidpunkt bör skogsvårdsstyrelsema ha haft av en marknadsandel för privatskogsbruket på närmare 100 %. Fram till slutet av 1960-talet utgjordes produktionen uteslutande av barrotsplantor odlade på friland. Då började täckrotsplantor att odlas i växthus med flera såddomgångar per år. Sedan dess har tåckrotsplantoma ersatt barrotsplantoma i allt större omfattning Plantskolearealen fungerar . därför inte längre som ett ungefärligt mått produktionsvolymen.

5.2 Det i frö-

statliga engagemanget och plantverksamheten motiv och utformning

-

I 1979 års skogspolitiska beslut betonades vikten av en bättre beståndsanläggning som skulle åstadkommas bl.a. genom ett bättre och säkrare skogsodlingsmaterial. Genom beslut i riksdagen år 1981 förstatligades skogsvårdsstyrelsema. Beslutet innebar ett fortsatt statligt engagemang i frö- och plantproduktionen genom skogsvårdsorganisationen. Motiven till det statliga engagemanget formulerades kortfattat. Departementschefen skrev i propositionen prop. 198081136följande.

För egen del vill jag framhålla betydelsen av att skogsbrukets behov av högkvalitativt skogsodlingsmaterial kan tillgodoses till rimliga priser. Med hänsyn till plantproduktionens biologiska, tekniska och ekonomiska problem och till önskemålet om en snabb och fullvärdig skogsodling anser jag det vara lämpligt att staten genom skogsvârdsorganisationen engagerar sig i frö- och plantförsörjningen för att i första hand tillgodose det enskilda mindre skogsbruket.

Det framgår också av riksdagsbeslutet att skogsvårdsorganisationens arbete med frö- och plantförsörjningen bör bedrivas enligt självkostnadsprincipen. Enligt sin instruktion SFS 1988855 skall Skogsstyrelsen tillgodose skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial, i den mån det inte sker på annat sätt. Skogsvårdsstyrelsema har till uppgift att medverka i skogsbrukets frö- och plantförsörjning. De skogspolitiska motiven till det statliga engagemanget är som framgått ovan kortfattat beskrivna liksom även uppdraget från statsmakterna till skogsvårdsorganisationen. Detta beror dock delvis på att dessa frågor närmare beskrevs i den utredning som föregick riksdagsbeslutet. Riksrevisionsverket har i sin rapport Skogsvårdsorganisationens plantverksamhet F 199220, vilken redovisas i avsnitt 5.5, tolkat uppdraget på så sätt att skogsvårdsorganisationen för i första hand det mindre privatskogsbruket skulle garantera försörjningen av skogsodlingsmaterial med avseende på

SOU 1992111 41

kvalitet rimliga priser tillgång tillgänglighet -

Av skogsvårdsorganisationens policyskrift Våra mål och vägarna dit

1985 framgår bl.a. följande.

Det är ett överordnat mål att varje skogsägare skall erhålla behövligt skogsodlingsmaterial.

Frö- och plantproduktionsverksamheten drivs på affärsmässiga grunder utan någon form av samhällsstöd.

Skogsodlingsmaterialet skall hålla högsta möjliga kvalitet. - Materialet skall vara av hög förädlingsgrad och ha för föryngrings- - en objektet väl avpassad härkomst.

Plantomas vitalitet skall vara hög. - Planttypen skall ge låga kostnader för beståndsanläggningen. - Sortimentet av plantor skall vara brett. - Plantoma skall finnas tillgängliga för skogsägaren på rimligt avstånd. - Skogsägaren skall i största möjliga utsträckning själv kunna välja tidpunkt för leverans.

5.3 Fröproduktionen

Den årliga förbrukningen skogsfrö har minskat kraftigt under 1980av talet. Detta beror dels på övergången från barrotsodling till täckrotsodling,

dels på en effektivare barrotsodling. Förbrukningen uppgår till totalt 4-5

ton. Den bedöms under de närmaste åren att minska ytterligare främst till

följd av minskande slutavverkningsarealer och ökad andel självfören yngring.

I fröproduktionen ingår följande verksamheter.

Import - Insamling av frö i skogsbestánd - Anläggning, skötsel och skörd fröplantager - av Klängning av kott, fröanalys och fröbehandling i s.k. fröstationer - Fryslagring av frö -

Skogsvårdsorganisationen driver samtliga dessa verksamheter och svarar

för närvarande för ungefär hälften landets totala fröförsöijning. av Eftersom Skogsvårdsorganisationen har marknadsandel för plantor en som år ca 35 % har man kapacitet att sälja frö till plantskolor utanför

skogsvårdsorganisationen.Fröverksamhetutanförskogsvårdsorganisationen

drivs främst av Domän AB, de stora skogsindustriföretagen och vissa

större plantproducenter för att försörja de plantskolomas med frö. egna

Import av frö avser främst gran från Östeuropa. Bristen på inhemskt

lövträdsfrö t.ex. ek har även föranlett viss import. Vad gäller beståndsen frö insamlas för närvarande i första hand lövträdsfrö. Frölagren tall och av gran samt de möjliga skördarna av fröplantagema bedöms tillräckligt vara

42 SOU 1992 111

stora för att klara fröförsörjningen för åtminstone skogsvårdsorganisatiobehov under lång tid framöver. Under större delen av 1980-talet var nens frö för användning i klimatiskt kärva lägen i Norrlands inland en bristvara. Året 1989 emellertid ett mycket gott fröår vilket normalt inträffar med var 15-25 års intervall. Under 198990 insamlades stora kvantiteter som nu lagras. Lagren bedöms räcka till minst 15-20 års förbrukning. Fröplantager betydelsefull del i fröförsörjningen. Äldre plantager år en anlades på 1960- och 1970-talen kan nu eller kommer snart att kunna som skördas. Vidare har många plantager anlagts under 1980-talet. Enligt nya anläggas. Det dröjer 10-15 år de planer som föreligger skall ytterligare innan dessa kan börja skördas. skogsvårdsorganisationen är dominerande intressent i detta plantageprogram och äger hela eller andel i plantagema. Vid fröstationer utförs klängning kott, olika slag av analyser för att av bl.a. kontrollera frökvaliteten samt fröbehandling med syfte att bl.a. förbättra fröets groningsegenskaper. Skogsvårdsorganisationen har under 1980-talet koncentrerat verksamheten till två moderna fröstationer, en i södra och en norra i Sverige. Investeringar i fröplantager är mycket långsiktiga och ger avkastning först efter 20-25 år. Dessutom är de förenade med stor risk då den framtida efterfrågan på frö både vad beträffar total omfattning och inriktning är svår att prognosticera. Framför allt är resultat av forskning med former skogsodlingsmaterial svåra att förutsäga. Av dessa skäl nya av utgick bidrag till anläggning plantagema. Detta upphörde vid utgången av budgetåret 199192. Då bidragen utgjorde förutsättning för den nämnda av utbyggnadsplanen har situation uppkommit som skapat osäkerhet om en ny hur fortsatt utbyggnad kan finansieras. Behoven är särskilt uttalade i södra Sverige för där beståndsfröet är så uppblandat att en stor osäkerhet gran råder om fröets genetiska egenskaper.

5.4 Plantproduktion

Omkring år 1990 planterades årligen i Sverige ca 500 miljoner plantor. Enligt undersökning Sveriges lantbruksuniversitet fördelade sig en av produktionen ungefär enligt följande.

Enligt Riksrevisionsverkets tidigare nämnda rapport hade 62 % av de privata mindre skogsägare som planterat någon gång under perioden 1987- 1991 anlitat Skogsvårdsorganisationen som plantleverantör. Det är inte möjligt att beräkna skogsvårdsorganisationen marknadsandel av plantförsörjningen inom privatskogsbruket mätt som andel av antal plantor. Den bör dock något större än de redovisade 62 procenten. Den främsta vara

SOU 1992 l 11 43

anledningen till avvikelsen är att andra aktörer, främst skogsägarföreningar, köper plantor skogsvårdsorganisationen och säljer sedan dessa av vidare till den enskilde skogsägaren. Trots bristerna i statistiken kan man konstatera att skogsvårdsorganisationens marknadsandel under de senaste tvâ decennierna har minskat kraftigt både totalt sett och för den del av marknaden som privatskogsbruket för. svarar Under 1970- och 1980-talen kom täckrotsplantan alltmer ersätta att barrotsplantan. I Sverige planteras idag mycket få barrotsplantor. I norra södra och mellersta Sverige håller den dock fortfarande ca 50 % den av totala plantrnarknaden. Minskningen barrotsplanteringen har här av upphört. Av de ca 175 miljoner plantor skogsvårdsorganisationen sålde 1990 som var knappt 20 miljoner importerade eller legoodlade utomlands. Skogsvârdsorganissationens kommersiella plantverksamhet kan delas enligt följande.

produktion i plantskola försäljning distribution -

För närvarande finns 19 plantskolor rustats under l980-talet. Som som upp en viktig del av distributionssystemet har skogsvårdsorganisationen byggt upp ett lokalt nät av kyl- och frysterminaler i vilka plantorna kan lagras före leverans till skogsägaren. Hos skogsvårdsstyrelsema frö- och plantenhet för verksamansvarar en heten. Försäljning och distribution till de enskilda skogsågama sköts huvudsakligen av fáltpersonal vid distrikten. Denna personal tillhör distriktsorganisationen och ingår inte i frö- och plantenheten. Ekonomiskt regleras fältpersonalens insatser intemdebitering mellan distgenom riktsorganisationen och frö-och plantenheten. Det har framgått det föregående att behovet frö kommer av av att minska i framtiden. Detta gäller även för plantor. För närvarande finns det en viss överkapacitet i landets plantskolor. Denna överkapacitet ökar troligen under de närmaste åren. Detta kommer sannolikt leda till att att orationella plantskolor i såväl statlig privat ägo kommer läggas som att ner.

44 SOU 1992 l ll

5.5 Riksrevisionsverkets rapport

Skogsvårdsorganisationens plant-

verksamhet

Riksrevisionsverkets rapport syftar bl.a till att bidra till underlaget för kommitténs ställningstagande skogsvårdsorganisationens framtida

i frö- och plantproduktionen. engagemang Riksrevisionsverket drar i rapporten bl.a. följande slutsatser.

Den marknadsmässiga och produktionstekniska utvecklingen under 1980-talet har försvagat bärkraften i de ursprungliga skogspolitiska motiven för kommersiell statlig plantproduktion i myndighetsforrn. en I takt med ökad marknadskonkurrens har det skogspolitiska uppdraget till skogsvårdsorganisationens plantverksamhet blivit oklart med tilltagande konflikt mellan skogspolitiska och företagsekonomiska mål. skogsvårdsorganisationens plantverksamhet visar på överskott i det årliga resultatet, uppfyller inte statens avkastningskrav på men förräntningspliktigt kapital. De strukturella roblemen kommer att fördjupas de närmaste åren till följd fortsatt örsämrad efterfrågeutveckav ling varför omstrukturering och finansiell rekonstruktion av en skogsvårdsorganisationens plantverksamhet bör genomföras. En utvecklad myndighetsroll inom frö- och plantverksamheten blir allt svårare att förena med skogsvårdsmyndighetens kommersiella intressen område. på samma Aven den kommersiella plantverksamheten ger visst stöd för om myndighetsverksarnheten har detta inte avgörande betydelse för möjligheterna att fullgöra myndighetsuppgiften. Problembilden helhet talar för att separera myndighets- och som affärsdrivande plantverksamhet och renodla myndighetsrollen. Tre organisationsmodeller skisseras.

Bolagisering av hela plantverksamheten Bolagisering enbart plantproduktionen av Divisionalisering av plantverksamheten

Sammanfattningsvis föreslår Riksrevisionsverket att skogsvårdsorganisatiokommersiella frö- och plantverksamhet avvecklas i dess nuvarande nens form och bildar ett aktiebolag för produktion, försäljning och att staten distribution skogsodlingsmaterial. Det statliga plantföretaget bör bedriva av sin verksamhet på affärsmässiga grunder och med likstållda konkurrensvillkor med andra plantföretag på marknaden. Riksrevisionsverket anser att förändringen bör föregås omstrukturering och finansiell rekonstrukav en tion den nuvarande plantverksamheten i syfte att det nya plantbolaget av ge goda affärsmässiga förutsättningar. Riksrevisionsverket bedömer det angeläget att detta förändringsarbete inleds skyndsamt med hänsyn till det aktuella marknadsläget och de relativt långsiktiga ekonomiska åtaganden gäller för plantproduktion. Riksrevisionsverket anger avslutningsvis som inte närmare granskat förutsättningarna för fröverksamheten men att man flera skäl talar för att ett statligt plantproducerande företag, i likhet med att andra större plantproducerande bolag, förfogar över sin egen fröförsörjning. Uppbyggnaden det plantbolaget bör därför kunna ske med av nya

SOU 1992 l ll 45

inriktning på att fröverksamheten integreras med plantverksamheten i det nya företaget.

5.6 för

Skogspolitiska motiv och emot ett

framtida statligt i frö- och

engagemang

plantproduktionen

5.6.1 Inledning

Av de skogspolitiska målen och av preciseringar av dessa mål som återfinns i kommitténs huvudbetänkande framgår bl.a. följande.

Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den uthålligt kan ge en god avkastning. Ett aktivt skogsbruk bör bedrivas på huvuddelen av skogsmarken. - Skogsmarkens virkesproducerande förmåga bör utnyttjas väl på all skogsmark där inte andra intressen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre än skogsproduktionen.

Ett viktigt medel för att uppnå dessa mål är den lagstadgade föryngringsplikten som kommittén föreslår skall finnas kvar. Ett genomförande av kommitténs förslag kan dock komma att innebära att naturlig föryngring används i större utsträckning än för närvarande. Skogsodling och då främst plantering bedöms emellertid vara den dominerande föryngringsmetoden inom överskådlig framtid. För att nå de angivna målen är det viktigt att skogsägama har tillgång till högkvalitativt, odlingssäkert skogsodlingsmaterial som är väl avpassat till de naturgivna förutsättningarna samt till det sätt på vilket det gamla beståndet avverkats. Frågan är då om det behövs någon form av statlig garanti för att säkerställa tillgången erforderligt skogsodlingsmaterial. Av kommitténs förslag i huvudbetänkandet rörande skogsvårdslagstiftningen framgår att det kan komma att finnas behov ytterligare reglering av av handeln med och användningen av skogsodlingsmaterial. Regleringen kan således komma att skärpas vid ett eventuellt inträde i EG. En diskussion om ett fortsatt statligt engagemang i frö- och plantverksamheten grundar sig främst på skäl hänförliga till långsiktigheten i verksamheten, och om det därför är nödvändigt att staten garanterar tillgången till lämpligt skogsodlingsmaterial i hela landet till ett rimligt pris.

5.6.2 Fröproduktionen

Som vi tidigare angett är ett skogspolitiskt mål att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den uthålligt god ger avkastning samt att ett aktivt skogsbruk skall bedrivas på huvuddelen av skogsmarken. Ett medel för att uppnå dessa mål är den lagstadgade föryngringsplikten. För att skogsägaren skall kunna uppfylla kraven

46 SOU 1992111

föryngring krävs bl.a. att försörjningen med skogsfrö är tryggad landet. Detta försörjningsbehov måste ses långsiktigt. När det gäller behovet av långsiktighet skiljer sig fröverksamheten och plantverksamheten åt. Fröverksamheten är nämnts till viss del mycket som långsiktig. Det gäller beståndsfrö från klimatiskt kärva områden som nomialt kan erhållas endast med 15-25 års intervall. För att säkerställa tillgången på sådant frö måste fröinsamling normalt ske varje gång ett en gott fröår inträffar. Långsiktigheten gäller också fröplantagema. Dessa kan börja skördas och ge intäkter först 20-25 år efter anläggning. Under tiden fram till skörden är investeringen och dess räntekostnader en tung kostnadspost. En investering i en fröplantager är dessutom osäker eftersom marknadens efterfrågan frö två decennier framåt i tiden är svår att bedöma. Mot denna bakgrund finns det naturligtvis en möjlighet att fröproduktionen inte kommer att kunna existera på marknadsmässiga villkor. Marknaden kan helt enkelt komma att värdera andra verksamheter högre varför produktionen av frö kanske inte kommer tillstånd i den omfattning och inriktning som är önskvärd från skogspolitisk synpunkt. Om detta inträffar kan konsekvenserna för föryngringsarbetet och skogstillståndet på sikt bli allvarliga. För att garantera frötillgången krävs dessutom viss en överproduktion. Det är bl.a. i det perspektivet det nuvarande statliga som engagemanget i fröverksamheten skall ses. Enligt kommitténs uppfattning har dock de skogspolitiska motiven för ett statligt engagemang i fröverksamheten minskat i betydelse. Den årliga förbrukningen har således minskat kraftigt under 1980-talet framför allt på grund av övergången från barrotsodling till täckrotsodling också på men grund av effektivare barrotsodling. Redan idag märks dessutom ökad en andel självföryngringar och minskade slutavverkningsarealer. I vårt huvudbetänkande har vi också understrukit behovet alternativa av avverkningsformer och behovet av att öka självföryngringama. Under 1980-talet har dessutom det privata engagemanget i branschen ökat. Om man avstår från ett direkt statligt i fröverksamheten engagemang bör detta innebära att skogsvårdsorganisationen får tydligt angiven en instruktionsenlig uppgift följa hur tillgång och efterfrågan på fröer att noga av olika kvaliteter utvecklas.Det bör också vara en uppgift för organisationen att ha en beredskap för att där så behövs aktivt agera för att fröer tas till vara vid exempelvis goda fröår så att de skogspolitiska målen kan uppfyllas. En bolagisering av plantverksamheten, vilket diskuteras i nästa avsnitt, torde av flera skäl, bl.a. affärsmässiga, kräva att frö- och plantverksamheten hålls ihop. De är redan idag integrerade och några statliga subventioner förekommer inte. Dessutom måste plantproducenter klara sin egen fröförsörjning. En bolagisering plantverksamheten bör av därför vidgas till att även omfatta fröverksamheten och plantagema.

SOU 1992111 47

5.6.3 Plantproduktionen

Plantproduktionen är betydligt kortsiktigare än fröverksamheten och lämpar sig därmed mer för marknadslösning utan myndighetsstyren ren ning. Eventuella ofullkomligheter på marknaden, t.ex. brist på något plantsortiment under något eller några år, kan relativt snabbt rättas till utan några allvarliga konsekvenser för föryngringsarbetet och skogstillståndet på sikt. Avgörande för om man skall välja en ren marknadslösning eller inte, är om det är förenligt med skogspolitiken att priser på plantor varierar över landet. En sådan varierad prissättning leder troligen till höga priser för leveranser som är små, kräver långväga transporter och som som innehåller udda sortiment eller bristsortiment. Argument mot att acceptera en varierad prissättning

Det är staten som ställer krav på återväxt. Därför skall inte skogsägare som t.ex. har sitt innehav långt från plantskolan behöva betala mer än en som bor nära. Rättviseargumentet Skogsägare som av olika skäl måste betala mycket för sina plantor kan börja använda olämpliga billiga föryngringsmetoder och men skogsodlingsmaterial. Det finns därmed risk för att de skogspolitiska en målen inte blir uppfyllda. Produktionsargumentet Saknas användbart material eller blir det mycket kostsamt kan det - leda till att avverkning inte genomförs. Detta blir läget i nordligare delar av landet inte barrträdsfrö finns. Produktions- och regionalpoom litiskt argument Inhemskt lövträdsfrö och även barrträdsfrö ersätts med billigt utländskt eller med andra främmande trädslag Miljöargumentet

Argument för varierad prissättning att acceptera en

De ekonomiska förutsättningarna för skogsbruk varierar med läge i landet, bonitet, terrängförhâllanden m.m.. Kostnaden för plantor utgör bara en liten del av de totala skogsbrukskostnadema. Det finns inget skäl att skogspolitiskt särbehandla plantkostnaden. Dessutom skall skogsägama enligt våra tilläggsdirektiv ta ett ökat ekonomiskt och praktiskt ansvar. Om plantverksamheten skall självbärande kommer icke eller vara en svagt differentierad prissättning leda till att skogsägare med gynnsamma

förutsättningar subventionerar skogsägare med ogynnsamma förut-

sättningar vilket snedvrider konkurrensen mellan olika skogsägare. Efterfrågan och betalningsförmåga hos skogsägama kommer att styra plantmarknaden så att rimliga kvalitets- och kvantitetsmässigt, resurser, satsas på beståndsanläggning. Skogsvårdslagens minimikrav finns som golv för resursinsatsen.

Frågan om styrkan i motiven för statligt utöver priset engagemang återfaller i princip på priset. Om kostnaderna för olika planttyper av leveranser fullt ut får återverka på priset kan givetvis plantor med hög kvalitet och rätt sortiment levereras vid lämplig tidpunkt på ett för skogsägaren bekvämt sätt.

48 SOU 1992 l ll

5.7 Kommitténs

överväganden

Det finns enligt kommitténs uppfattning flera skäl som talar mot ett fortsatt statligt engagemang i frö- och plantverksamheten och för bolagiseen ren ring av verksamheten. Den ökade konkurrensen inom plantverksamheten minskar således behovet statligt garanterad produktion. Dessutom av en har en förändrad produktionsteknik skapat marknadsmässiga m.m. nya förutsättningar och möjligheter för att trygga plantförsöxjningen i hela landet. Av Riksrevisionsverkets analys framgår också tydligt att avvägningen mellan skogspolitiska målsättningar och lönsamhetskraven i praktiken visat sig vara omöjlig att göra. Genom bolagisering uppnår en man också en bättre konkurrensneutralitet. Härtill kommer att plantverksamheten har lönsamhets- och strukturproblem. En bolagslösning gör det lättare att åstadkomma den nödvändiga omstruktureringen och finansiella nykonstruktionen. Enligt kommitténs uppfattning finns det även förutsättningar för att en klar prisvariation utan att effekterna denna på förav yngringsarbetet och skogstillstândet på sikt blir alltför negativa. I det sammanhanget vill kommittén särskilt peka på regeringens uttalande i våra tilläggsdirektiv att en grundläggande princip som präglar regeringens politik är ett ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från näringslivets sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa pålagor. Det finns således enligt kommitténs mening inga tungt vägande skäl för en statlig garanti för att säkerställa tillgången på erforderligt skogsodlingsmaterial i framtiden. Denna produktion bör istället överföras till ett statligt bolag som på sikt kan privatiseras. Detta innebär att de problem med att förena myndighetsverksamhet med kommersiell plantverksamhet som för närvarande föreligger inom skogsvårdsorganisationen elimineras. Det innebär också att fördelarna med att skogsvårdsorganisationens fältpersonal deltar i försäljning och distribution av plantor upphör. En sådan bolagisering bör göras i enlighet med Riksrevisionsverkets första alternativ, dvs. omfatta hela plantverksamheten dvs. även handel och distribution och bör, som tidigare nämnts, omfatta även fröverksamheten. Som Riksrevisionsverket angett i sin analys bör efter ett beslut om bolagisering av frö- och plantverksamheten förändringsarbetet inledas skyndsamt med hänsyn bl.a. till marknadsläget och de relativt långsiktiga ekonomiska åtaganden som gäller för produktionen. En sådan förändring bör enligt Riksrevisionsverket föregås av en omstrukturering och finansiell rekonstruktion av den nuvarande verksamheten i syfte att det ge nya bolaget goda affärsmässiga förutsättningar. I en sådan omstrukturering bör ingå en översyn och värdering av statskapitalet och verksamhetens tillgångar samt överväganden om de organisatoriska och produktionstekniska förändringar som är nödvändiga. I det sammanhanget bör också frågan om fröplantagemas lönsamhet och finansiering studeras. Riksrevisionsverket har tidigare erfarenhet ombildning myndigav av heter och affärsverk till bolag. Denna erfarenhet bör tas till vara. Regeringen bör ge i uppdrag Skogsstyrelsen att skyndsamt genomföra

SOU 1992111 49

den skisserade rekonstruktionen och bolagiseringen. Skogsstyrelsen bör därvid ta till vara de erfarenheter som Riksrevisionsverket har.

Övergången från myndighet till bolag innebär bl.a. att flera regelverk

måste beaktas. Enligt kommitténs mening torde det vara naturligt att den person eller myndighet som skall genomföra ombildningen får stöd i sina överväganden. Riksrevisionsverket bör därför ges i uppdrag att löpande följa bolagiseringsprocessen och bistå berörda myndigheter med granskningsinsatser vad gäller metoderna för avveckling av myndigheten, tillträdande och avgående styrelsernas roll, avtal m.m. I årets Finansplan framhålls att det är angeläget att staten behåller den kompetens och den kunskap som byggts upp inom Riksrevisionsverket. I bolagsordningen bör det därför inskrivas att Riksrevisionsverket har rätt att utse medrevisorer. I detta sammanhang vill vi betona att den nu föreslagna ombildningen måste koordineras med de av oss föreslagna förändringarna av skogsvårdsorganisationen i övrigt så att belastningen på personalen blir så liten och så kortvarig som möjligt.

5.8 Behovet fortsatt

av utredning om den framtida svenska plantproduktionen

Under 1980-talet har skett en hastig utveckling inom plantområdet, både vad gäller växtmaterial som plantskolenäringen i sig. Ett flertal projekt har startats för att få fram växtmaterial som är utvalt för svenska förhållanden. Dessa projekt har dock haft mycket begränsade resurser och samtidigt har importen av växtmaterial ökat. I detta sammanhang bör också observeras att Sveriges närmande till den europeiska gemenskapen kan komma att medföra ett ytterligare tryck på den svenska plantskolenäringen samtidigt som ett nytt regelverk kan komma att införas. Även den tidigare genomgången frö- och av av plantverksamheten framgår att det föreligger vissa problem som berör den svenska plantproduktionen. Kommittén vill därför att dessa problem belyses ytterligare. Det har också som tidigare nämnts vid flera tillfällen visats på ett behov av ytterligare forskning och utveckling kring framtida svensk plantproduktion. Vi vill därför förespråka att en särskild utredare tillsätts för att närmare studera frågan. I uppdraget bör bl.a. ingå att

analysera den nuvarande plantproduktionen i Sverige och vilka föränd- ringar som kommer att ske i det korta perspektivet, analysera den nuvarande plantimporten till Sverige, inklusive legood- lingen utomlands, ge en samlad bild av hur Sveriges närmande till EG med dess nuvaran- de och kommande normer kommer att påverka försörjningen plantor av i Sverige, analysera vad de nya skogs- och miljöpolitiska förutsättningarna kommer att ställa för krav på sortiment, plantkvalitet och etableringsmetoder. Härvid bör följande ägnas särskild uppmärksamhet.

50 SOU 1992111

Genetisk kvalitet. Det finns idag goda kunskaper om tallens och granens genetik medan det finns kunskapsluckor i övrigt sortiment, inte minst för arter som används i områden avsatta av miljöskäl eller för rekreation, samt arter intressanta för alternativ produktion. I perspektiv av en ökad internationalisering av handeln med plantor bör konsekvenser av felaktigt val av proveniens av dessa arter studeras.

Framtida försörjning av frö och vegetativt förökningsmaterial. För närvarande år tillgången frö av gran och tall relativt god i Sverige. För övriga arter år förhållandena mer eller mindre bristfälliga. Det gäller även för frö av gran i södra Sverige, i vart fall något decenniums sikt. Utredaren bör analysera möjligheter att säkra en kontinuerlig och säker tillgång på förökningsmaterial, med goda genetiska egenskaper av dessa arter.

Samspel, proveniens, plantkvalitet och etableringsmetod. Genom omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, både i statlig och privat regi finns väl fungerande system för plantetablering i norra och mellersta Sverige. För södra Sverige behöver sådana system utvecklas för både barroch lövträdsarter. Orsaken år framför allt den annorlunda ägostrukturen och att flera arter kan komma att bli aktuella i framtiden. Utredaren bör redovisa hur en sådan utveckling kan ske.

FoU-frågor. Utredaren bör identifiera viktiga frågeställningar och problemområden där FoU är påkallat. Han bör föreslå hur ett kommande forsknings- och utvecklingsarbete skall organiseras.

SOU 1992111 51

6 Skogsvårdsorganisationens framtida utformning

6.1 Inledning

Kommittén har i kapitel 3 dragit slutsatsen att övervägande skäl talar för att skogsvårdsorganisationen även framdeles bör ha självständig en myndighetsroll och att en sammanslagning skogsvárdsorganisationen av och länsstyrelserna nu bör undvikas. Vi har dessutom i kapitel 4 bl.a. dragit slutsatsen att organisationens uppdragsverksamhet, utom såvitt avser frö- och plantverksamheten, även framgent har viktig roll en som skogspolitiskt medel och att konflikter i anledning organisationens av dubbla roll som både myndighet och uppdragstagare i konkurrensutsatt uppdragsverksamhet kommer att minska väsentligt i framtiden. Med hänsyn bl.a. härtill anser vi att skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet bör behållas. Frö- och plantverksamheten framtida roll har vi diskuterat i kapitel 5. Där drar vi slutsatsen att de skogspolitiska motiven för ett statligt i denna verksamhet minskat påtagligt och engagemang att det även av konkurrensskäl finns starka skäl att bryta loss denna verksamhet från organisationen. Vi föreslår bl.a. därför att frö- och plantverksamheten bolagiseras. Kommitténs förslag till framtida utformning skogsvårdsorganisatioav nen grundar sig bl.a. pá de nu angivna ställningstagandena. En viktig utgångspunkt är givetvis också de förslag vi lämnat i huvudbetänkandet angående skogspolitikens framtida mål och medel. Dessa förslag ger ramarna för organisationens utformning. En redovisning organisationen av roll enligt huvudbetänkandet görs i kapitel 2. De av den särskilde utredaren Kjell Larsson i bilagan redovisade förslagen har haft utgångspunkt främst kommitténs direktiv samt våra som förslag i huvudbetänkandet och våra redovisade ställningstaganden. nyss I följ ande avsnitt redovisar vi kommitténs ställningstagande till förslagen i bilagan. Dessutom tar vi upp vissa andra närliggande frågor.

52 SOU 1992111

6.2 Kommitténs organisationsförslag

6.2.1 Förändringar i skogsvårdsorganisationens organisation

Mot bakgrund av bl.a. kommitténs förslag i huvudbetänkandet har Kjell Larsson i sin utredning bedömt att det inte är meningsfullt att göra en analys av typen nollbasbudgetering för skogsvårdsorganisationen. Han lämnar istället två alternativa förslag till regional organisation inklusive vissa förändringar på lokal nivå. Utgångspunkten är dels kommitténs förslag till anslagsnivå, dels att den lokala förankringen av organisationen bör vara god. Det första alternativet innebär i korthet att den regionala organisationen bantas till 17 regioner. Genom sammanläggningama kan antalet årsarbetskrafter på de berörda kansliema minskas med totalt cirka 40-50. Utgångspunkten för detta alternativ är att endast ytterst angelägna förändringar i förhållande till dagsläget bör göras. Det andra alternativet innebär en mer genomgripande förändring av skogsvårdsstyrelsema. Den regionala organisationen bantas till 10 regioner. Genom sammanläggningar kommer cirka 170 tjänster att kunna tas bort vid kansliema. Utgångspunkten för detta alternativ är att skapa en långsiktigt mer kraftfull organisation. Kommitténs förslag till budgetram innebär enligt beräkningarna av den särskilde utredaren en minskning av personalen med cirka 370 årsarbetskrafter i den allmänna verksamheten plus cirka 470 om frö- och plantverksamheten bolagiseras eller tillsammans 840 årsarbetskrafter. Till att börja med vill kommittén instämma i att det inte heller enligt vår mening är meningsfullt att göra analys av typen nollbasbudgetering för en skogsvårdsorganisationen. Som vi framhållit i avsnitt 3.4 framgår av våra direktiv att skogsvårdsorganisationen även i framtiden i huvudsak skall ha utformning som i dag. Vårt arbete avseende organisationen har samma främst gällt att anpassa denna till våra förslag och till den framtida skogspolitikens mål och medel. Vid valet av alternativ är det av stor betydelse att den lokala förankringen kan behållas. Om man väljer alternativ dvs. en mindre nedskäming av antalet skogsvårdsstyrelser måste man minska antalet årsarbetskrafter på den lokala nivån med drygt 100 för att nå det av kommittén föreslagna reducerade myndighetsanslaget på 260 miljoner kronor. Enligt beräkningarna behöver cirka 50 årsarbetskrafter tas bort i alternativ 2. Utredaren anser dock att inte ens en minskning med 100 årsarbetskrafter enligt alternativ 1 avsevärt försämrar organisationens förutsättningar att åstadkomma en fortsatt god lokal förankring. Skulle myndighetsanslaget däremot bli betydligt mindre kommer den lokala förankringen i alternativ 1 att förlorad. Enligt kommitténs mening är en halvering av antalet skogsvårdsstyrelser enligt alternativ 2 det alternativ som lång sikt ger organisationen den bästa möjligheten att möta de nya krav på verksamheten som vi föreslår i vårt huvudbetänkande. Det gäller särskilt möjligheterna att bära olika specialistkompetenser inom exempelvis miljöområdet men också att

SOU 1992111 53

upprätthålla uppdragsverksamhet som i framtiden med stor sannolikhet en kommer att variera uttalat. Alternativet gör också organisationen mer tåligare för förändringar i uppdragsverksamheten. Kommittén förordar därför att skogsvårdsorganisationen bantas i enlighet med alternativ 2. Statsmaktemas beslut bör omfatta såväl regionindelningen som val av huvudort för respektive kansli. I övrigt bör dock beslutet få karaktär av inriktningsbeslut. Den fortsatta beredningen bör därefter kunna överlåtas på Skogsstyrelsen som därvid bör ha nära kontakter med respektive länsstyrelse.

6.2.2 Regionmyndighetens styrelse

Enligt nuvarande bestämmelser leds varje skogsvårdsstyrelse av en styrelse förutom de sammanslagna skogsvärdsstyrelsema i Stockholms och Uppsala län respektive Kristianstads och Malmöhus län som leds av två styrelser vardera. Den särskilde utredaren anser att det finns både praktiska och principiella invändningar mot att ha flera styrelser för samma skogsvårdsstyrelse. Han föreslår därför att de nya regionmyndighetema utgör en skogsvârdsstyrelse med en styrelse och för det fall alternativ 2 väljs att regeringen utser alla ledamöter. Kommittén instämmer i förslaget. Vad gäller styrelsen förutsätter vi att den får en allsidig sammansättning. Kommittén vill också instämma i den av den särskilde utredaren framförda tanken att inrätta ett rådsorgan sektorsråd för att förbättra - kontakterna mellan näringen, länsstyrelse, kommuner och de ideella organisationerna. Ett sådant råd skulle få en väsentlig roll i länsplaneringen, inte minst vad gäller miljö- och näringsfrâgor med anknytning till skogen. En lämplig lösning kunde vara att landshövdingen utses till ordförande i rådet. Härigenom markeras ytterligare länsstyrelsens övergripande roll i bl.a. miljöfrågor inom länet. 1 den fortsatta beredningen bör överlåtas till Skogsstyrelsen att i nära samråd med länsstyrelserna närmare utveckla sektorsrådets roll i skogliga frågor.

6.2.3 Regionmyndighetens organisation och länsanknytning

Kommittén bedömer, i överensstämmelse med den särskilde utredarens slutsatser, att den nya regionmyndigheten i stor utsträckning kan byggas upp enligt de principer som gäller för skogsvårdsorganisationen i dag. Vi delar även i övrigt hans slutsatser i denna del. Vi anser således bl.a. att det förutom regionchef bör finnas en filtcheflänsjägmästare i varje län en som ansvarar för det operativa arbetet och som också sköter kontakten med länsstyrelsen. Denne tältcheflänsjägmästare bör vara föredragande i länsstyrelsen. Härigenom kommer det att finnas goda förutsättningar att upprätthålla ett nära samarbete på länsplanet med länsstyrelse, övriga länsmyndigheter, näringen och intresseorganisationer med länsanknytning.

54 SOU 1992 l ll

Som framgår ansluter förslaget enligt alternativ 2 nära till Regionutredningens och Västsverigeutredningens förslag. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla att kommitténs förslag till regionindelning av skogsvårdsorganisationen inte skär över nuvarande länsgränser till skillnad från de nämnda utredningamas förslag. Vårt förslag gör det relativt enkelt för skogsvårdsorganisationen att anpassa sig till alternativa regionala indelningar genom att ändringarna kan begränsas till fältchefsnivån.

6.2.4 Distriktsorganisationen

Kommittén anser att en nedskäming av antalet distrikt är nödvändig och att förslaget som lämnats är väl avvägt. Vi förespråkar således att antalet distrikt minskas till cirka 150. Härigenom behålls den lokala förankringen samtidigt som distrikten ges möjlighet att förstärka sin kompetens och öka flexibiliteten. Alternativ 2 ger här den starkaste lokala förankringen och de bästa möjligheterna att möta framtida krav på rationaliseringar. Som den särskilde utredaren framhållit innebär minskning myndigen av hetsanslaget betydligt under den av oss föreslagna på 260 miljoner ramen kronor att alternativ 1 inte kan användas om man vill behålla den lokala förankringen. Som kommittén angav under avsnitt 6.2.1 blir de beslut statssom makterna fattar i anledning av dessa förslag att betrakta inriktningsbesom slut. Det är inte meningsfullt att kommittén pekar ut vilka distrikt som skall dras in eller hur sammanslagningama ska ske. Detta måste överlåtas till organisationen att avgöra utifrån de faktiska förhållanden råder vid som olika tidpunkter.

6.2.5 Skogsstyrelsen

Kommittén delar de av den särskilde utredaren framförda förslagen i fråga om Skogsstyrelsen. Vi anser således att Skogsstyrelsen redan idag är resurssnål och att möjligheten till nedskärningar är begränsad. Ett minskat antal skogsvårdsstyrelser som samtidigt får förstärkta kansliresurser kan innebära att den administrativa volymen Skogsstyrelsen kan minskas och föras över på regionerna. Angående övriga frågor i detta sammanhang vill särskilt peka behovet av fortsatt utredning virkesmätningen. av Det kan ifrågasättas om inte denna verksamhet, den fortsättningsvis om skall finnas kvar och ligga under Skogsstyrelsen, borde få karaktär av uppdragsverksamhet dvs. att köpar- och säljarsidan helt för svarar verksamhetens kostnader. Härutöver vill kommittén understryka behovet av utredning om prognosverksamhetens eventuella samordning med Riksskogstaxeringen samt behovet, organisationsfonn och lokalisering av Nämnden för skoglig fjärranalys. En annan fråga kommittén vill nämna i detta sammanhang är skogsvårdsorganisationens innehav ett antal skogsvårdsgårdar. De flesta av av dessa var tidigare anläggningar för den grundläggande skogsutbildningen på skogbruksskolan. Enligt kommittén bör utreda skogsvårdsorgaman om

SOU 1992111 55

nisationens framtida verksamhet erfordrar anläggningar av detta slag och om gårdarna utgör en ekonomisk belastning.

6.3 Konsekvenser av förslagen

6.3.1 Personal

Kommittén instämmer i den särskilde utredarens slutsatser om konsekvenserna på personalresursema av nedskärningama. Han anger att personalresursema behöver minskas med cirka 360 årsarbetskrafter varav 10-15 skall kunna minskas vid Skogsstyrelsen. Resterande 345-350 årsarbetskrafter kommer att få tas bland förråttningspersonalen och den administrativa personalen vid skogsvårdsstyrelsema. Detta innebär en minskning med drygt 20 %. Genom kommitténs förslag att bolagisera fröoch plantverksamheten kommer minskningen att sammantaget bli 840 årsarbetskrafter. Den särskilde utredaren har understrukit att storleken på personalnedskämingama inom olika arbetsområden beror på hur verksamheten organiseras fortsättningsvis. Kommittén vill i detta sammanhang framföra ett förslag till hur en del den personal blir övertalig vårt förslag avskaffa ÖSI kan av som genom att tas om hand. Enligt nya beräkningar från Skogsstyrelsen uppgår antalet årsarbetskrafter blir övertaliga inom planläggarkategorin till 142. som Antalet personer som berörs är större. Dessa har en uppsägningstid på mellan 10 månader och ett år. Lönekostnaden under uppsägningsåret uppgår enligt skogsstyrelsens beräkningar för enbart denna personalkategotill omkring 27 miljoner kronor. Kommittén har i huvudbetänkandet understrukit vikten av att nyckelbiotops- och sumpskogsinventeringama genomförs. Dessa inventeringar är en nödvändig förutsättning för att det av oss föreslagna miljömålet skall kunna nås. Vi ansåg att det skulle krävas 5-7 âr för att genomföra nyckelbiotopsinventeringen om denna begränsades till småskogbruket. Kostnaden härför beräknade vi till 9 miljoner kronor om året. Sumpskogsinventeringen skulle kunna genomföras på 5-8 år till en kostnad av 6,5 miljoner kronor om året. Det är självfallet eftersträvansvärt att förkorta inventeringstidema så mycket möjligt. Om de förkortades till 4 år skulle kostnaderna för som nyckelbiotopsinventeringen exklusive storskogsbruket uppgå till 22,5 miljoner kronor. Härtill kommer utbildnings- och kontrollkostnader för skogsvårdsorganisationen på cirka 1,8 miljoner kronor om året. Totalkostnaden skulle bli 24,3 miljoner kronor per år. Sumpskogsinventeringen skulle kosta 11,4 miljoner kronor per år om den genomfördes på fyra år. Av den personal blir övertalig avskaffande ÖSI kan som genom av enligt uppgift från Skogsstyrelsen cirka 36 % av planläggama och cirka 13 av personalen i lednings- och stödfunktioner erbjudas tidsbegränsad projektanställning för att genomföra nu nämnda inventeringar på 4 år. Under förutsättning att anslagen för inventeringama är oförändrade krävs

56 SOU 1992 1ll

ett resurstillskott på 26,35 miljoner kronor det första året och 24 miljoner kronor per år de följande tre åren. Detta skall jämföras med uppsägningskostnaden för hela ÖSI personalen på 27 miljoner kronor. Finansieringen av det här föreslagna inventeringsarbetet kan ske från olika källor. Kommittén vill peka på de återstående medlen från skogsvårdsavgiften, på skogsvárdsorganisationens balanserade överskott och på arbetsmarknadspolitiska medel. Kommittén vill också i detta sammanhang understryka vikten av intensifierade utbildningsinsatser för att öka skogsvårdsorganisationens kompetens vad gäller moderna och biologiskt väl grundade skogsbruksmetoder. Dessutom måste en breddad och fördjupad utbildning med biologisk och ekologisk inriktning påbörjas snarast för att organisationens skall kunna möta de nya krav som samhället kommer att ställa för att bl.a. det av oss föreslagna miljömålet skall kunna uppfyllas. Kommittén instämmer i den särskilde utredarens förslag i dessa delar både vad gäller utbildningsinsatser och behovet ytterligare biologiskekologisk kompetens. av

6.3.2 Ekonomi

Den särskilde utredaren har i sina förslag utgått från kommitténs anslagsram på 260 miljoner kronor. Han har därvid bl.a. anmärkt att det förmodade behovet av insatser inom myndighetsuppgifter inte helt ryms inom den resurs som vi föreslagit. Enligt hans beräkningar uppskattas resursbehovet till 83 300 tjänstgöringsdagar medan utrymmet år 79 600. Kommittén vill i detta sammanhang nämna att vi i huvudbetänkandet 242 s konstaterade att utredningen om skogsvårdsorganisationen kunde medföra att vår föreslagna anslagsram kunde komma att behöva justeras med något eller några tiotals miljoner kronor såväl nedåt uppåt. Vi dock som anser att den differens som nu visats är så liten att den bör kunna inom rymmas ramen för vårt budgetförslag med hjälp av de föreslagna rationaliseringarna.

6.4 Genomförandet

Kommittén ställer sig bakom de den särskilde utredaren framförda av förslagen till genomförande. Således föreslår vi att Skogsstyrelsen får i uppdrag att göra närmare en bedömning av vilka resurser och insatser erfordras för att introducera som den nya skogspolitiken. Vidare anser det angeläget att kompetensutvecklingen inom skogsvårdsorganisationen påskyndas vidareutbildning genom och nyanstållningar så att organisationen senast budgetåret 199394 har tillgodosett behovet av ekologisk och biologisk specialistkompetens. Vi vill i detta sammanhang åter understryka vilken stor vikt kommittén lägger vid de av den särskilde utredaren framförda förslagen till utbildningsinsatser. Tillsammans med inventeringar utgör utbildning fundament för en framgångsrik skogspolitik.

SOU 1992111 57

Vad gäller den föreslagna sammanläggningen av distriktsenhetema bör den kunna göras oberoende av eventuella förändringar av den regionala organisationen och påbörjas tidigt. Under förutsättning att ett beslut om den regionala organisationen kan meddelas under våren 1993 innefattande vilka län som läggs samman och orter för de nya regionkansliema kan den mer omfattande förändringen enligt det av oss föreslagna alternativ 2 sannolikt genomföras tidigast 1 januari 1994. Ett flertal av de föreslagna förändringarna kräver dessutom att instruktionen för Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsema ändras. Detta gäller också eventuella förändringar av Nämnden för fjärranalys. En förändring av virkesmätningsverksamheten kräver lagändring. Som den särskilde utredaren pekat på bör en avveckling av skogsvårdsstyrelser och distrikt ske per ett visst datum samtidigt som de nya regionala myndigheterna inrättas. Det är också som vi tidigare påpekat angeläget att förändringarna av den allmänna verksamheten i så stor utsträckning som är möjligt koordineras med bolagiseringen av frö- och plantverksamheten.

SOU 1992111 59

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation av ledamöterna Sinikka Bohlin, Jan Fransson,

Leif Marklund och Lisbeth Staaf-Igelström

I vår skogspolitik, som vi tidigare redovisat i vår reservation till kommitténs huvudbetänkande, utgör skogsvårdslagstiftningen och den statliga skogsvårdsmyndigheten grundläggande medel. Vi framhöll att svensk skogspolitik har varit framgångsrik och i många avseenden betraktats som ett internationellt föredöme tack vare lämpligt utfomiade medel som fortlöpande anpassats och utvecklats med hänsyn till ändrade förutsättningar och ny kunskap. Vår huvudkritik mot kommittémajoritetens förslag i huvudbetånkandet var att inga verkningsfulla medel eller en trovärdig finansiering anvisats för en högre ambitionsnivå i skogsbruket. Såväl miljömålet som produktionsmålet överges därmed. Kommitténs uppdrag har nu varit att med utgångspunkt från kommitténs tidigare förslag till mål och medel i skogspolitiken den statliga anpassa skogsvårdsmyndigheten därtill. Av huvudbetänkandet framgår att majoriteten och vi har helt skilda utgångspunkter för myndighetens framtida roll och uppgifter. Majoritetens förslag att slopa ett flertal grundläggande bestämmelser i skogsvårdslagen, avskaffa det skogliga ekonomiska stödet, överge de regionalpolitiska ambitionerna, upphöra med översiktliga skogsinventeringar och en rådgivning som blir beroende av om skogsägama vill betala för denna innebär att skogsvårdsorganisationens framtida självständighet med fog kommer att ifrågasättas. Våra förslag däremot förutsätter att skogsvårdsmyndighetens ställning måste stärkas för att kunna svara upp mot den högre ambitionsnivå i skogsbruket som vi- förordar. Det innebär att organisationen även i fortsättningen måste ha en stark såväl regional lokal förankring. som Vi har anvisat ökade resurser för detta ytterligare insatser kan men komma att krävas. Att i det läget föreslå genomgripande förändring en av skogsvårdsorganisationen länsplanet anser vi är helt felaktigt och skulle dessutom föregripa den översyn av ändamålsenligheten med nuvarande länsgrånser som för närvarande pågår. Mot den bakgrunden anser vi att förändringar i organisationen så långt möjligt bör begränsas i avvaktan hur den samlade statliga myndighetsverksamheten ska organiseras på den regionala nivån. Inriktningen bör

60 SOU 1992 l ll

givetvis vara att antalet skogsvärdsstyrelser anpassas till vad som är mest lämpligt utifrân samhällets mål för skogspolitiken samt de medel som statsmakten ställer till förfogande. I det sammanhanget bör skogsvârdsstyrelsens funktion som länsorgan för skog och skogsmiljö ytterligare utvecklas. Det måste vara skogsvårdsstyrelsens ansvar, inflytande och medverkan bl.a. när det gäller övergripande länsprogram som bör vara styrande för vilken organisation som är lämplig. Vi har förståelse för att det kan finnas skäl att nu genomföra den typ av strukturförbâttringar som förordas i alt. l men om och hur dessa skall genomföras bör överlåtas till Skogsstyrelsen att besluta om. Vi har i vår tidigare nämnda reservation tagit principiell ställning till såväl uppdragsverksamheten som frö- och plantverksamheten. Möjligheten att sälja tjänster i uppdragsverksamhet skulle enligt vår mening finnas kvar eftersom den fungerar som ett viktigt skogspolitiskt medel samtidigt som den bidrar till att bibehålla organisationens kompetens och nära kontakt med skogsägama. När det gäller frö- och plantverksamheten så har utredningen visat att den fungerar väl. Vi avvisar därför bestämt det förslag om privatisering som majoriteten förordar. Privata marknadslösningar kan inte garantera den lângsiktighet som krävs eftersom den bygger på kortsiktig lönsamhet. Därför anser vi att starka skogspolitiska skäl talar för ett fortsatt statligt engagemang för den framtida frö- och plantförsörjningen. Om en förändring av organisationen ska genomföras bör detta ske genom en divisionalisering.

SOU 1992 1ll 61

Reservation av ledamoten Maggi Mikaelsson

Jag mig mot kommitténs förslag när det gäller att banta reserverar organisationen till tio regioner och att bolagisera frö- och plantverksamheten.

Organisationen

I huvudbetånkandet skogspolitiken inför 2000-talet har miljömålet om jämställts med produktionsmâlet vilket kommer att ställa stora krav både på inventeringar av skogsmark liksom på ökade kunskaper. Jag anser det är fel att i det läget slå sönder den skogliga organisationen och minska budgetramen motsvarande 370 ârsarbetskrafter i den allmänna verksamheten och 470 i frö- och plantverksamheten. Samtidigt som det nya lagförslaget innebär minskad lagtillsyn betonas skärpt övervakning, kunskapsförmedling och ökad rådgivning. behovet av Det är svårt att tro att detta skall kunna ske på ett bra sätt med drygt 20 % färre anställda. Dessutom föreslår kommittén att en del av den personal sägs skall projektanstållas för att sköta inventeringar dvs. samma som upp slags jobb som görs idag. Enligt utredningsdirektiven att kommittén särskilt skall bedöma anges hur skogssektoms miljöansvar skall komma till uttryck i skogsmyndighetens uppgifter och organisation. Jag anser inte att kommittén har gjort det.

Frö- och plantverksamheten

I betänkandet klart att bolagiseringen av frö- och plantverksamheten anges syftar till utförsäljningprivatisering. Det innebär en uppenbar risk att den framtida planförsöijningen liksom frötillgången hotas vid en privatisering. Kommittén är medveten om detta och förutser både behov av statliga garantier och särskilda instruktioner till skogsvârdsorganisationen att följa utvecklingen och vid behov agera. Kommittén föreslår också fortsatt utredning om den framtida svenska en plantproduktionen. Det hade varit lämpligt att denna utredning skett innan kommittén lagt sitt förslag.

SOU 1992111 63

Särskilt yttrande av ledamoten Gösta Andersson

Kommittén anser att det krävs större regioner för skogsvårdsorganisationen om resurserna skall kunna utnyttjas effektivt. Denna ståndpunkt kan jag i princip ansluta mig till. Däremot anser jag att regionerna bör överensstämma med länsindelningen. Skogsbrukets avgörande betydelse för sysselsättning och ekonomisk utveckling i stora delar av landet kräver att länsorganen tillsammans med det regionala skogbruket självständigt kan utfomia strategin för skogsnäringen inom länen. Det hade därför varit önskvärt att en ny regional skogsvårdsorganisation hade kunnat samordnas med en ny länsindelning. Jag känner däremot stor tillfredstållelse med kommitténs strävan att upprätthålla en decentraliserad lokal organisation i nära kontakt med den verklighet som skogsbruket lever med.

SOU 1992 l l 1 65

Särskilt yttrande ledamoten Carl Olov Persson av

I kommitténs betänkande föreslås att plantverksamheten bolagiseras. Jag anser inte att man når någon väsentlig framgång i fråga innovativ om plantverksamhet genom att bara föreslå bolagisering. Inom plantverksamheten skulle särskilt distribution och försäljning få större möjligheter att utvecklas positivt innovativa människor med mer om skogs-, miljö- och ägarintressen fick möjlighet att delta i verksamheten och konkurrera på en öppen marknad. Jag menar att det vid en eventuell bolagisering skall direktiv till ges bolaget om att aktörerna på marknaden får klara direktiv om en ansvarsfull dokumentation om plantmaterialets härkomst, att det ställs krav på att dokumentationen under skogens omloppstid sparas för att härledning skall vara möjlig om framtida skador i skogen kan ha orsakats av fel val av provinienser samt att Skogsstyrelsen och skogsvârdsstyrelsema fâr renodlat myndigett mer hetsansvar i vilket det ingår att kontrollera att plantverksamheten följer de regler som ställs upp.

-...r§::§s::;;tá

SOU 1992111 67

Särskilt yttrande av sakkunniga Rolf Annerberg och Rolf

Lindell

Vi anser att kommittén ett mer djupgående sätt borde ha utrett hur skogsvârdsorganisationen kan fylla en roll inom samhällsplaneringen på länsnivá. Olika organisationsaltemativ däribland en närmare knytning till länsstyrelserna borde därvid förutsättningslöst ha prövats. -

SOU 1992 1ll 69

Särskilt yttrande sakkunnige Åke Barklund

av

Viktigt skilja av frö och plant från skogsvårdsorganisationen

Betänkandet föreslår att skogsvârdsorganisationens frö- och plantverksmahet läggs i ett särskilt statligt bolag som på sikt kan privatiseras, det är bra. Det tyngst vägande skälet härför är dock inte klan angett av kommittén. Den kommersiella plantverksamheten ett hinder för den som skogsvårdande myndighetsverksamheten Riksrevisionsverkets rapport F 199220. Riksrevisionsverket pekar som exempel på skogsvårdsorganisationens roll; som remissinstans vid etableringutbyggnad enskilda av plantskolor, som tillsyns- och kontrollmyndighet för plantkvaliteten, som sektorsmyndighet för policyfrågor och implementering av nya synsätt och metoder inom det skogliga området. Själv förutser jag förbättrad en övervakningkontroll från skogsvårdsorganisationens sida importen till av landet av trädarter, raser och provenienser för storskalig odling, uppgift en som svårligen förenas med egen kommersiell frö- och plantverksamhet.

Riksskogstaxeringenskogsvårdsorganisationens prognosverksamhet

Kommittén önskar utrett en sammanläggning av Riksskogstaxeringen med skogsvårdsorganisationens prognosverksamhet. Jag är mycket tveksam till den blandning av vetenskap och skogspolitik detta skulle kunna leda till. Riksskogstaxeringen kännetecknas i sitt arbete att beskriva den svenska skogen av kontinuitet, effektivitet och integritet. Prognosen kan som idag förses med uppgifter från Taxeringen. Dessutom, med relativt begränsade ökade resurser, skulle Riksskogstaxeringen kunna så beskriva skog och mark att relativa biotopförändringar i tid exv. IO-årsperioden och rum exv. virkesbalansområden kan anges. Kombineras sådan detalj beskrivning av ståndortema då och nu med kunskap om genomförda skogliga åtgärder i mellantiden, kan vissa slutsatser också dras om vilka eventuella förändringar av balansområdets biotoper som beror på skogsbruket. Sådan taxeringsverksamhet skall mäta produktionstândortbiotopförändringpå fastighetsnivå utan statistiskt, vetenskapligt ange förutsättningarna för artbevarande enligt föreslagen ny skogsvårdslag och skognäringens avsiktsförklaring från sommaren 1992 i miljöfrågan. En sådan ny roll för Riksskogstaxerin gen kan svårligen rymmas inom skogsvårdsorganisationen, vars huvuduppgift är att hjälpa skogsägama förena produktions- och miljömålen i praktiskt skogsbruk.

Ökad skogsbrukskompetens inom skogsvârdsorganisationen

I avsnitt 6.3.1 framhåller kommittén att skogsvårdsorganisationens personals kompetens vad gäller moderna och biologiskt väl grundade skogsbruksmetoder bör ökas, rätt Ur kvalitetsskogssynpunkt behövs bättre

70 SOU 1992 l 11

kunskaper om hur ungskogen kan svältas för att hålla ner kvistgrovlek och ungdomsvedhalt. Likaså behöver kunskaperna förstärkas om hur kvalitetsgallring kan förena gallringsekonomi i nuet med god tillväxt och värdeökning på kvarstående stammar. I beståndets slutskede finns ofta goda skötselaltemativ som förenar hög värdetillväxt på avgående träd, några årtionden före avverkning, med möjligheten att anlägga ny, tät kvalitetsskog. Detta är inte heller väl känt av all personal. Då avsättningsfrågoma för virke framåt kan förväntas öka i betydelse för många skogsägare år goda kunskaper hos skogsvårdsorganisationens personal om kvalitetsskogsskötsel en av nycklarna till bibehållet högt förtroende.

SOU 1992111 71

Särskilt yttrande av sakkunnige Hans Ekelund

Skogsvårdsorganisationens framtida utformning

Kjell Larsson säger i sin utredningsrapport att de förslag han lagt är att betrakta som principförslag som anger i första hand typ och omfattning av de förändringar som han anser erfordras och att de således behöver beredas och eventuellt anpassas ytterligare innan de kan genomföras. Kommittén har vidare föreslagit att vissa frågor som rör skogsvårdsstyrelsemas funktion på länsnivå hänskjuts till Skogsstyrelsen för slutlig beredning i samråd med länsstyrelserna. Det här sagda ger mig anledning att redovisa vilka olika aspekter som jag anser bör beaktas vid ett ställningstagande till organisationens framtida utfomming. Jag anser att skogsvårdsorganisationens organisation bör bedömas från det interna stymingspespektivets horisont, från perspektivet hur kontakterna med skogsbruket kan lösas, från utgångspunkten att skogsvårdsstyrelsen är en myndighet som har och föreslås vidgade länsspeciñka uppgifter och slutligen från personalpolitisk och låt oss kalla det företagskulturell synpunkt. Kommitténs förslag förstärker de ökade anspråk som ställs i miljöproposition 1991 på skogsvårdstyrelsen i egenskap av länsorgan för skog och skogmiljö och som samarbetspartner med länsstyrelsen. Utöver de mer myndighetsinriktade uppgifter som följer av de här nämnda uttalandena har skogsvårdsstyrelsen en viktig uppgift att medverka och stå för skogsnäringens betydelse när sektorsövergripande länsprogram utarbetas. Som hittills bör skogsvårdsstyrelsen också tillsammans med skogsnäringen utarbeta förslag om och genomföra sådana utvecklingsprojekt som finansieras med statliga och andra medel som finns tillgängliga inom länen. Det finns enligt min uppfattning ingen motsatsställning mellan dessa arbetsuppgifter och övrig, till omfattningen helt dominerande, operativ verksamhet på lokal nivå. Vid en fortsatt beredning av de länsanknutna frågornas hantering i organisationen bör garanteras funktioner som har kunskap om länets situation, kapacitet och kontinuitet samt förankring i omvärlden.

Frö- och plantverksamheten

Skogsvårdsorganisationen har sökt fullfölja den skogspolitiska uppgiften i sin frö- och plantverksamhet genom att tillhandahålla ett brett sortiment som kan tillgodose behoven av fullvärdi skogsodlingsmaterial i alla delar av landet. Tillgänglighet, kvalitet och en konkurrensmässig prisnivå på skogsodlingsmaterialet har varit andra mål. Organisationens marknadssegment karaktäriseras av det stora antalet kunder och de små leveranserna. Enkätundersökningar som gjorts under senare tid bekräftar erfarenheten inom organisationen att kunderna är nöjda med det material de köpt och den service de fått i samband med plantleveranser från vår organisation.

72 SOU 1992 l 11

Riksrevisionsverket har i sin förvaltningsrevision bl.a. rekommenderat att de skogspolitiska målen för plantverksamheten bör preciseras. Den skogspolitiska kommittén har enligt min mening inte fullföljt detta på ett så grundligt sätt som varit önskvärt. Jag att flera de hittills menar av gällande skogspolitiska motiven för ett statligt kvarstår. T.ex. engagemang har inte frågan om hur tillhandahållande av bristsortiment av inhemskt ursprung skall klaras av redovisats på ett övertygande sätt. I en från övrig verksamhet inom skogsvårdsorganisationen fristående division som också ges marknadsmåssiga förutsättningar i övrigt tillgodoses de krav näringsfrihetsombudsmannen ställt. En divisionslösning möjliggör också för statsmakterna att från början och när behov därav uppkommer föra in de skogspolitiska moment t.ex. frötäkt av bristsorti- ment och drift av plantager som bör tillgodoses. - Med hänvisning till det som här anförts förordar jag istället för bolagslösningen det divisionsaltemativ som Riksrevisionsverket beskrivit i sin ovan nämnda rapport. Om kommitténs bolagiseringsñrslag genomförs kan de långsiktiga mål som är förenade med försörjning skogsodav lingsmaterial bäst tillgodoses om det redan från början finns ett väsentligt ågarinslag från skogsnäringen som har intresse och behov av verksamheten för lång tid framöver.

SOU 1992111 73

Särskilt yttrande av sakkunniga Roger Gerdin, Claes

Hellgren och Arne Johansson

Vi delar kommitténs syn att skogsvårdsorganisationen ska ha självständiga regionala organ. Antalet skogsvårdsstyrelser bör anpassas till vad som är mest lämpligt utifrån samhällets mål för skogspolitiken samt de medel statsmakten ställer till förfogande. Detta är en fråga som bör överlåtas till Skogsstyrelsen att besluta om. Utredningen har visat att nuvarande organisation för frö- och plantverksamheten fungerar väl. Om en förändring ska genomföras bör detta ske genom en divisionalisering.

SOU 1992111 75

Särskilt yttrande av sakkunnige Yvonne Gustafsson och

experten Gunnar Wetterberg

I samband med det huvudbetänkande som lämnades i september av skogspolitiska kommittén, tryckte vi på behovet av en förutsättningslös utredning av den skogspolitiska administrationen. Den organisationsutredning som nu föreligger utgör inte, enligt vår mening, ett tillräckligt bra och förutsättningslöst underlag för att vi ska kunna ta ställning till kommitténs förslag när det gäller skogsvârdsorganisationens struktur och medelsram. Utredningen angav i huvudbetänkandet en preliminär medelsram om 260 miljoner kronor för skogsvårdsorganisationen. När kommittén sedan begärde in underlag från en konsult lät man konsulten utgå från just denna medelsram, utan att ställa frågan vad organisationen borde syssla med. Konsulten har också understrukit att han inte gått in på någon nollbasbudgetering, utan sökt en organisation som svarar mot den angivna medelsramen kompletterat med ett något lägre alternativ. Ett ställningstagande till skogsvårdsorganisationens struktur och medelsbehov kräver bl.a. att man bedömer hur mycket behovet av lagtillsyn minskat, var i landet det finns behov av en rådgivningsorganisation därför att privata aktörer inte kan etablera sig och hur väsentligt det är att skogsvårdsorganisationen har en vitt förgrenad region- och distriktsorganisation, jämfört med den betydligt mer samlade struktur som gäller t.ex. skogsägamas egna organisationer. Att en stor del av skogsvården numera sköts av entreprenörer som täcker stora geografiska områden bör också beaktas. Slutsatsema av dessa analyser skulle behöva avvägas mot önskemålen om en lokal förankring.

SOU 1992 1l 1 77

Särskilt yttrande sakkunniga Bo S Hedström, Erik

av

Lundh och Jan Remröd

Tillgången till frö med bästa möjliga odlingssäkerhet och tillväxtegenskaper är grundläggande för all skogsodling. Då det gäller långsiktig skogsträdsförädling med syftet att producera högkvalitativt frö i fröplantager har staten och skogsnärin gen samarbetat under lång tid. Plantagearbetet har varit framgångsrikt och resulterat i god tillgång på förädlat frö. Uppbyggnaden av en ny plantagegeneration pågår men stor osäkerhet har uppstått om den fortsatta finansieringen i och med att det statliga bidraget upphörde vid utgången av budgetåret 199192. Investeringar i fröplantager är förhållandevis kapitalkrävande och av biologiska skäl mycket långsiktiga. Frö kan inte skördas förrän efter flera decennier. investeringen är förknippad med såväl stor osäkerhet om den framtida marknaden som tunga räntekostnader. Investeringar i fröplantageverksamhet kräver därför stor finansiell uthållighet och innebär också att normala företagsekonomiska avkastningskrav ibland inte kan nås inom ramen för en marknadsfinansierad plantproduktionsverksamhet. Med denna bakgrund finns en uppenbar risk att en bolagisering av skogsvårdsorganisationens nuvarande fröverksamhet innebär att fröplantageverksamheten inte kan existera på marknadsmässiga villkor. Vi anser därför det är nödvändigt i det fortsatta arbetet med organisaatt att en ny tion för frö- och plantverksamheten finna former som med hänsyn till de särskilda lönsamhets- och finansieringsproblemen, säkerställer fröplantageverksamhetens fortbestånd.

SOU 1992111 79

Särskilt yttrande av sakkunniga Erik Lundh och Monika

Stridsman

Vi delar kommitténs syn på Skogsvârdsorganisationens vitala roll för att den föreslagna skogspolitiken skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Inte minst krävs en väl fungerande statlig skogsadministration för att målsättningen om en sektorspolitik värd namnet skall kunna förverkligas. Skogsvârdsorganisationen måste därför ges tillräckliga ekonomiska och personella resurser. Det är emellertid beklagligt att den särskilde utredare som haft kommitténs uppdrag att föreslå utformning av den framtida skogsvårdsorganisationen givits alltför snäva direktiv för sin granskning. Det hade varit naturligt att han med utgångspunkt från innehållet i den föreslagna politiken - förutsättningslöst hade fått analysera de personella och ekonomiska behoven och med detta som grund lägga sina förslag. Vår uppfattning är att det hade varit möjligt med en längre gående kostnadssänkning genom ytterligare rationalisering av främst den regionala organisationen förslagsvis en minskning till ä regioner. Det skulle skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att bibehålla en stark lokal organisation. Det är den lokala förankringen som är, och också i framtiden bör vara, Skogsvårdsorganisationens styrka och som ger möjligheter till en praktisk och effektiv sektorspolitik för skogsbruket. Erfarenheterna från den kraftiga rationalisering som för närvarande genomförs i alla delar av skogsnäringen pekar på stora möjligheter till besparingar i den producerande sektorn. Utrymmet inom myndighetssektom bör rimligtvis inte vara mindre. Kommittén föreslår att det länsvis skall inrättas ett sektorsråd för att förbättra kontakterna mellan näringen, länsstyrelser, kommuner och de ideella organisationerna. Vi är mycket tveksamma till att man inrättar ett

permanent sammanträdesorgan av detta slag. överläggningar mellan

dessa parter bör naturligtvis ske då behov föreligger, men man bör ur effektivitetssynpunkt undvika att permanenta samrâdsorganet.

SOU 1992111 81

Särskilt yttrande sakkunnige Ulf Sydow

av von

Det förslag till framtida uppbyggnad av den statliga skogsbruksorganisationen som den skogspolitiska kommittén redovisar är, enligt min mening, utomordentligt dåligt underbyggt och på avgörande punkter direkt motstridigt. Regeringens direktiv säger att kommittén skall lämna förslag till hur skogsvårdsorganisationen bör till de mål föreslås. anpassas som Särskilt viktigt är det, enligt direktiven att den lokala förankringen bibehålles. Vidare ska behovet den uppdragsverksamhet skogsav som várdsmyndigheten idag bedriver utredas.

Felaktig tolkning direktiven av

Kommittén har tolkat direktiven som att det där förutsätts att skogsvârdsstyrelserna ska kvarstå som självständiga myndigheter. Detta finns, enligt min mening, ingen grund för att hävda att direktiven skulle innebära en sådan styrning. Kommittén borde i stället ha gjort förutsättningslös en bedömning av hur den framtida myndighetsorganisationen bör för se ut att man bäst ska kunna uppnå de mål beträffande såväl produktion miljö som som föreslås i Skogspolitiken inför 2000-talet. När det gäller bevarandet av den tudelade, statliga myndighetsorganisationen vad beträffar skogsbruknaturvård regional nivå bör förslaget, enligt min mening, avvisas. Genomförs kommitténs förslag kommer det att komplicera, försvåra, fördyra och försena genomförandet den av skogspolitik kommittén förespråkar.

Skogsvårdsstyrelserna in i länsstyrelsen

Pâ det nationella planet bör den nuvarande organisationen med skogsstyrelsen som central, policyskapande sektorsmyndighet behållas. De länsvisa skogsvårdsstyrelsema bör däremot i sin nuvarande form avskaffas. Genom att föra in skogsvårdsorganisationen under länsstyrelserna skulle det bli både lättare och billigare att genomföra de politiska målen. Den nya regionalisering föreslås i betänkandet kan adminisom ge strativa vinster, räknat i antal tjänster. Någon konsekvensanalys i förhållande till t.ex. miljömålet har dock inte gjorts. I stället har kommittén fört en diskussion hur bör den statliga myndigheten om man anpassa till näringens olika regionindelningar, ett agerande antyder att som man snarast betraktar den skogsvârdsorganisationen näringens förlängda som ann. Rimligare hade varit att i första hand söka samordningsvinster med samhällets övriga instanser för att därigenom öka den samlade effektiviteten. Den nuvarande ordningen med en särskild skogsvârdsmyndighet vid sidan om länsstyrelsen har åtskilliga gånger lett till att angelägna ärenden hamnat mellan stolama. informationsflödet mellan de bägge myndigheterna har inte fungerat, och naturvärden har ofta ställts inför fullbordat

82 SOU 1992 l 11

faktum när värdefulla naturområden avverkats, dikats eller liknande. Uppdelningen har dessutom lett till onödiga och kostsamma konflikter mellan olika samhällsintressen, främst mellan naturvärden och skogsbruket. Skogsvårdsstyrelsema har inte sällan ensidigt identifierat sig som en del skogsbruket och i praktiken partsinstans. Myndigheten av agerat som en har därigenom direkt motverkat samhällets övergripande intresse av att t.ex. genomföra fastställda planer på naturvårdsområdet. Detta kan till en del säkert förklaras det faktum utredaren Kjell Larsson tar upp i av som sin rapport såväl skolstyrelsema skogsvårdsstyrelsemas styrelselesom damöter kommer ofta från skogsnäringen eller i näringen engagerade organisationer. Den tudelade, statliga myndighetsutövningen har underblåst de motsättningar latent finns mellan skogsbrukets intresse av att bruka som skogen och naturvårdens intresse att värna samma skog. Det gäller av självfallet inte all skogsmark, intressemotsättningen förekommer i men varierande skala över stor del marken. Den nuvarande organisationsen av formen har förstärkt än dämpat dessa motsättningar. Detta har snarare varit till skada för samhället helhet, främst genom att naturvårdsmålen som inte kunnat uppfyllas, ett faktum som kommittén tidigare fastslagit i delbetänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet.

Samordningsvinster

Erfarenheterna den nuvarande organisationsmodelleni kombination med av krav den framtida skogspolitiken ställer på myndighetsutövde nya som ningen pekar, enligt min mening, entydigt mot att den regionala, statliga skogsvårdsorganisationen i likhet med t.ex. de tidigare lantbruksnämndema bör inordnas under länsstyrelserna. Bland de fördelar som en sådan samordning skulle ge kan bl.a. nämnas Förenklad kontakt mellan skogsbrukaren och myndigheterna. skogsbrukare såväl kommuner, rennäring, försvaret, ideell naturvård som skulle i framtiden endast behöva hålla kontakt med en enda statlig m.m. myndighet med för såväl produktions- som naturvårdsfrågor. ansvar Utredningens direktiv understryker vikten av att skogsägaren endast ska behöva hålla kontakt med en myndighet. Den statliga myndighetsutövningen på skogsområdet skulle förenklas och göras smidigare. Risken för att ärenden faller mellan stolarna skulle minska radikalt. De motsättningar som funnits mellan den produktionsin-

riktade skogsvârdsstyrelsen som haft i uppdrag att genomföra 1979 års

starkt produktionsinriktade skogsvârdslag och den skyddsinriktade länsstyrelsen skulle mildras eller försvinna. Förutom rent administrativa vinster skulle samordningsvinster även kunna göras beträffande hanteringt.ex. jordbruksfrågor, turism, glesbygdsfrågor, lokal induen av striutveckling m.m. Kommitténs huvudbetänkande genomsyras av mângbrukstanken, dvs. att skogen ger en mångfald av nyttigheter. Om detta tänkande slår igenom innebär det att avvägningen mellan olika intressen blir viktig del myndighetsutövningen i den framtida en av

SOU 1992 l ll 83

skogspolitiken. Självklart underlättas denna inriktning avvägningama om kan ske inom en och samma myndighet. Genom att tillföra länsstyrelserna den del de nuvarande skogsvårds- - av styrelsemas personal som kvarstår efter nödvändiga nedskärningar, skulle länsstyrelsen få tillgång till en lokal organisation, f.n. fördelad på över 232 distrikt. Detta skulle kunna förstärka och effektivisera länsstyrelsernas arbete när det gäller t.ex. naturvård och jordbruksfrågor. För att denna fältorganisation ska fungera och medverka till att de skogspolitiska målen uppfylls krävs avsevärda utbildningsinsatser. Personal inom distriktsorganisationen måste genomgå funktionell högskoleutbildning där bevarandebiologi och populationsekologi år viktiga inslag. Det är viktigt att denna utbildning i en eller annan form när all personal och inte bara, som föreslås i Kjell Larssons rapport, personal med särskilt intresse. Vidare måste skogsstyrelsens behov av personal med biologiskekologisk spetskompetens, som kan delta i såväl den dagliga verksamheten i som policyarbetet, bli väl tillgodosett. Skogsvårdsstyrelsema fungerar idag förvaltare många - som av naturreservat. I en samordnad organisation skulle denna funktion mera naturligt kunna samordnas med den förvaltning naturvårdsobjekt av som redan sker inom länsstyrelsen.

Brist på sakanalys

Kommitténs förslag till framtida skogsvårdsorganisation verkar tyvärr mera ha styrts av den förutfattade uppfattningen att skogsvårdsorganisationen till varje pris ska finnas kvar av en saklig analys det framtida behovet. av Detta avspeglar sig bl.a. i att förslaget innehåller många inkonsekvenser Den speciellt tillkallade utredaren, Kjell Larsson, - har som en av utgångspunktema haft beskedet från kommitténs huvudbetänkande att anslaget för skogsvårdsorganisationen ska 260 milj. kr år. vara per utredarens arbete har därmed i praktiken handlat att fylla given om en anslagsram med innehåll, inte om att förutsättningslöst analysera behoven. Någon genomarbetad motivering för den kommittén föreslagna av anslagsnivån finns inte. Kommittén säger sig vilja behålla regional skogsvårdsorganisation, - en men föreslår samtidigt att antalet skogsvårdsstyrelser reduceras från 22 till 10, att antalet distrikt reduceras från 232 till 150 och att personalen minskas med drygt 20-30 procent. Trots denna kraftiga centralisering hävdar kommittén att man med sitt förslag vill slå vakt organisationens om lokala förankring. Samtidigt som den lokala organisationen således avlövas kraftigt vill kommittén utöka den centrala ledningen. De nuvarande länsjägmästama ska behållas, men därutöver vill kommittén införa 10 regionchefer. nya Kommittén hävdar att skogsbrukaren i framtiden endast ska behöva ha kontakt med en enda statlig myndighet, vilket också är i linje med direktiven. Hur man kan detta att gå ihop med förslaget att behålla den nuvarande, tudelade organisationen är inte lätt att förstå.

84 SOU 1992 l ll

Kommittén motiverar sitt motstånd mot en inordning av skogsvårdsstyrelsema under länsstyrelserna bl.a. med de negativa slutsatser som dragits vid tidigare utredningar om en samordnad länsförvaltning. Detta resoneär enligt min mening inte relevant eftersom de förutsättningar som mang gällt för dessa utredningar varit helt andra än de som i framtiden kommer att gälla. De tidigare genomgångama har handlat om att hantera expanderande skogsvårdsstyrelser med stora bidrag och produktionsbefrämjande åtgärder. Nu föreslås en kraftigt bantad organisation med helt andra uppgifter. För närvarande förs en diskussion om en ny regionindelning för myndigheterna. Det vore, enligt min mening, mycket oklokt att för skogsvårdsorganisationen föregripa ett eventuellt beslut om en ny indelning. En ny regionindelning av skogsvårdsorganisationen kan snabbt visa sig inaktuell och leda till ytterligare omorganisationer med allt vad sådana innebär av oro och effektivitetsförluster. Jag har svårt att finna några sakliga motiv för de ofta motstridiga förslag kommittén redovisar. Tvärtom presenterar kommittén i sitt betänkande åtskilliga argument som talar emot de egna förslagen. Genomförs kommitténs förslag kommer länsstyrelsemas arbete på naturvårdsområdet att försvåras främst genom sämre möjligheter till överblick och helhetssyn. Förhållanden accentueras ytterligare av förslaget i huvudbetänkandet att lägga hanteringen av naturvårdslagens regler om markavvattning och biotopskydd hos skogsvârdsstyrelsema. Förslagen strider i detta avseende mot direktiven.

Bolagisering och uppdragsverksamhet

Beträffande bolagiseringen av frö- och plantskoleverksamheten ser jag inga avgörande problem. Det är dock väsentligt att finna former som garanterar att även smala provenienser, exempelvis för kärva klimatlägen och ädellövskog, finns tillgängligt till för markägaren rimliga priser och med god kvalitet. Vidare bör plantförsäljningen åläggas att garantera plantmaterialets kvalitet vad gäller proveniens och morfologisk överlevnad till en viss procent under ca 20 års tid. Exempel rotsnurr, som orsakat markägare stora återplanteringskostnader, är många. Dessutom innebär sådan plant- och ungskogsdöd många år av förlorad tillväxt till förfång för såväl samhället som den enskilde markägaren. Någon förutsättningslös granskning om vad ett totalt avskiljande av all uppdragsverksamhet skulle innebära har inte gjorts utöver ett konstate- rande att ärendevolymen då skulle bli orimligt låg på vissa skogsvårdsstyrelser. Huvuddelen av den uppdragsverksamhet som idag utförs kan köpas på den öppna marknaden via t.ex. skogsägarföreningar och konsultbyråer. Vid ett inlemmande av skogsvårdsstyrelsema i länsstyrelsen bör uppdragsverksamheten helt avskiljas från myndigheten, alternativt avvecklas.

SOU 1992111 85

Utredningens miljömål har fallit platt till marken

I huvudbetänkandet Sko gspolitiken inför 2000-talet förespråkade kommittén att andelen skyddad skogsmark under en 30-årsperiod skulle öka från f.n. 2,65 procent till fem procent av den produktiva skogsmarksarealen. Kommittén föreslog att denna helt otillräckliga satsning till mer än hälften skulle finansieras genom utförsäljning av Domän AB. I mitt särskilda yttrande till delbetänkandet kritiserade jag kommitténs målfomiulering eftersom den innebär att riksdagens fastlagda målsättning om att bevara den biologiska mångfalden inte kommer att kunna förverkligas. Jag ifrågasatte samtidigt realismen i kommitténs förslag till finansiering. Sedan kommittén i september lämnade sitt betänkande har en uppgörelse träffats mellan regeringen och socialdemokratema. Uppgörelsen innebär bl.a. att utförsäljningen av Domän AB skjuts upp pâ obestämd tid. Mot bakgrund av att kommitténs förslag när det gäller finansieringen av reservatsbildningen, därmed uppenbarligen blivit inaktuellt, har jag begärt att kommittén i sitt slutbetänkande skulle redovisa alternativa finansieringsvägar. Denna begäran har tyvärr avvisats. Kommittén har därmed misslyckats i sin ambition att för regeringen redovisa konkreta förslag till hur riksdagens fastlagda mål att bevara den biologiska mångfalden i det svenska skogslandskapet ska kunna uppfyllas. Med beklagande tvingas jag därmed konstatera att det otillräckliga mål kommittén satte upp i sitt huvudbetänkande nu fallit platt till marken.

SOU 1992111 37 Bilagan

SKOGSVÅRDSORGANISATIONENS

FRAMTIDA ORGANISATION

för kommittén

Ett uppdrag skogspolitiska

Kjell Larsson

1992-09-30

r .

SOU 1992111 89 Bilagan

Innehållsförteckning

Sammanfattning 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven till denna utredning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Läsanvisning 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Skogsvârdsorgarxisationezz i dag 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Skogsadministrationens framväxt 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Organisation 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Skogsstyrelsen 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Skogsvárdsstyrelsema 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Arbetsuppgifter 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Skogsstyrelsen 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Skogsvårdsstyrelsema 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Ekonomi 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Personal 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Organisationens kontaktnät 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Något om organisationskulturen 125 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Utvecklingstrerxderøförärzdrirzgar i skogsvårdsorgarzisa-

tionens verksamhet 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Relationen mellan myndighets- och uppdragsverksamhet 129 . . 3.1.1 Varför uppdragsverksamhet 130 . . . . . . . . . . . . 3.1.2 Kritiken mot uppdragsverksamheten 133 . . . . . . . . 3.2 Rollfördelningen mellan den centrala, regionala och lokala

nivån 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Några viktiga utvecklingsprojekt 136 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Externa faktorer av vikt för skogsvårdsorgarzisatiorzens

framtida organisation 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Utvecklingen av näringen och skogsägandet 139 . . . . . . . . . . 4.2 Utvecklingen av statsförvaltningen 140 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Diskussionen om den regionala förvaltningen 142 . . . . . . . . . 4.4 Skogsvårdsorganisationens sektorsansvar 144 . . . . . . . . . . . .

Bilagan 90 SOU 1992 1 ll

5 Konsekvenser för skogsvårdsorgarzisationen av kommitténs

förslag 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Dimensionering av verksamheten 149 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Konsekvenser för tillsyn, rådgivning m.m. 152 . . . . . . . . . .

6 Förslag 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Sektorsansvaret 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Skogsvårdsstyrelsernas organisation 159 . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Inledning 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Alternativ 1 En begränsad anpassning av

befintlig organisation 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Alternativ 2 En genomgripande förändring 163 . . . 6.3.4 Regionmyndighetens styrelse 165 . . . . . . . . . . . . 6.3.5 Regionmyndighetens organisation och lånsanknyt-

ning 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.6 Distriktsorganisationen 167 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Skogsstyrelsen 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Uppdragsverksamheten 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Konsekvenser av förslagen 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Personal 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Ekonomi och finansiering 174 . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Genomförandet 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

UNDERBILAGOR

1 Organisationstablå

Skogsstyrelsens samarbete med andra myndigheter och organisa-

tioner

3 Särskilda uppgifter vid Skogsstyrelsen

4 Antal tjänstgöringsdagar i allmänna verksamheten vid Skogssty-

relsen

5 Antal tjänstgöringsdagar i allmänna verksamheten vid skogs-

vârdsstyrelsema

6 Förteckning över anslag

7 Omsättning och ekonomiskt resultat vid enskilda skogsvárdsstyrelser

8 Kartbilder över skogsnäringens regionala indelning

9 Regionutredningens kartskisser

10 Personalmässiga konsekvenser av kommitténs förslag en över- slagsmässig beräkning

11 Konsekvenser av kommitténs förslag för verksamheten vid enskilda

skogsvårdsstyrelser

12 Två alternativ till regional indelning av skogsvårdsorganisationen

13 Statistik beträffande distriktsverksamheten

SOU 1992111 91 Bilagan

TABELLER

1 Antal distrikt vid skogsvårdsstyrelsema 2 Budgeterade tjänstgöringsdagari Skogsstyrelsens allmänna verksamhet 199293 3 Budgeterade tjänstgöringsdagar i skogvårdsstyrelsemas allmänna verksamhet 199293 4 Budgeterade tjänstgöringsdagar för skogsvårdsstyrelsemas myndighetsuppgifter 199293 5 Uppdragsverksamhetens omfattning under perioden 198283- 199192 6 Omfattning och typ av uppdragsverksamhet vid skogsvârdsstyrelserna enligt budget för 199293 7 Allmänna verksamhetens ekonomiska utveckling under perioden 198586-199192 8 Frö- och plantverksamhetens ekonomiska utveckling under perioden 198586-199192 9 Antal årsarbetskrafter vid skogsvârdsorganisationen under perioden 198283-199192 10 Skogsvârdsorganisationens andel av totala mängden skogsvârdsåtgärder 199192 11 Beräknad förändring av antalet tjänstgöringsdagar

12 Översiktlig bedömning av bortfallbehov medel för tillsyn

av 13 Beräknad förändring av Verksamhetsvolym för enskilda skogsvârdsstyrelser 14 Verksamhetsvolym m.m. vid skogsvârdsstyrelsema enligt alternativ l 15 Verksamhetsvolym m.m. vid skogsvårdsstyrelsema enligt alternativ 2

SOU 1992111 93 Bilagan

Sammanfattning

Utgångspunkten för denna utredning är skogspolitiska kommitténs förslag, regeringens direktiv till kommittén samt kommitténs direktiv till mig. De utgångspunkter som dessa direktiv ger, lägger på ett avgörande sätt ramarna för såväl inriktningen av verksamheten dimensioneringen som av den statliga skogliga administrationen. På så sätt får de stor betydelse för vilka synpunkter och förslag som läggs fram av mig. Mitt uppdrag innebär också att de beskrivningar som görs skall vara övergripande och förslagen principiellt utformade. Rapporten är upplagd så att i kapitel 2 beskriver jag framväxten av skogsvårdsorganisationen samt ett antal faktorer som karakteriserar organisationen i dag. Kapitlet kan ses som en ögonblicksbild av skogsvårdsorganisationen. I kapitel 3 försöker jag fånga ett antal utvecklingstrender inom organisationen vilka måste tillmätas vikt när förändringsåtgärder diskuteras. Kapitel 4 behandlar ett antal faktorer utanför organisationen som likaså bör beaktas. I kapitel 5 redovisar jag en överslagsmåssig beräkning av vilka konsekvenser för skogsvårdsorganisationen som skogspolitiska kommitténs förslag får. Kommittén föreslår, att skogsvårdsorganisationen skall disponera 260 milj. kr för myndighetsuppgifter budgetåret 199394. Förslaget får såväl direkta som indirekta konsekvenser. Jag beräknar att denna anslagsnivå innebär en neddragning med ca 370 årsarbetskrafter i förhållande till dagens situation. Till detta kommer att en bolagisering av frö- och plantverksamheten berör ca 470 årsarbetskrafter. I kapitel 6 redovisar jag mina överväganden och ñrslag under huvudrubrikema Sektorsansvaret, Skogsvårdsstyrelsemas organisation, Skogsstyrelsen, Uppdragsverksamheten, Konsekvenser av förslagen samt Genomförandet. Jag konstaterar inledningsvis bl.a. att skogspolitiken enligt kommitténs förslag bygger frivillighet och ställer stora krav på den enskilde skogsâgarens kunskaper, aktivitet etc. Skogsågandet och skogsnåringens struktur genomgår stora förändringar. Detta ställer krav på att skogsvårdsorganisationen utvecklar sina instrument ñr infomiation, rådgivning och utbildning så att de kan möta de behov som uppstår. Det ställer också krav att organisationen klarar att arbeta med såväl samtliga ägarkategorier som sammanfattande och analytiskt arbete vad gäller tillstånd och utveckling i skogen och skogsvården. Detta, liksom det vidgade Sektorsansvar som skogsvårdsorganisationen fått, ställer vidare krav att

Bilagan 94 SOU 1992 1 ll

organisationens redan i dag breda kontaktnät vidgas ytterligare såväl nationellt som internationellt. Behovet att förändra skogsvårdsorganisationen skall också ses i perspektivet att organisationen under senare delen av 1980-talet genomgått relativt omfattande omställningar. Det är min bedömning att förutsättningarna för ett antal skogsvårdsstyrelser, dvs. den regionala delen av organisationen, är sådana att fortsatta nedskärningar riskerar att menligt påverka verksamhetens resultat och förmågan att styra och följa upp verksamheten. En omstrukturering av verksamheten år därför nödvändig. En omstrukturering kan leda till en effektivare verksamhet med en god anpassning till de varierande förutsättningar som gäller för enskilda skogsägare, skogsbruket och samhället i övrigt. Om kraven ställs att skogsvårdsorganisationen skall ha förmågan att möta även framtida krav på förändringar, ha en stark lokal förankring samt kunna verka i ett brett kontakttält leder skogspolitiska kommitténs förslag, enligt min uppfattning, att förändringar bör göras på alla nivåer i organisationen, d.v.s. förutom på lokal och regional nivå även inom centralmyndigheten skogsstyrelsen.

sektorsansvaret

Det s.k. sektorsansvaret innebär att varje samhällssektor skall ta sitt miljö-, kulturmiljö och regionalpolitiska ansvar och att sådana hänsynstaganden måste ingår som ett led i all markanvändning. En ytterligare komponent i sektorsansvaret är det krav på samrådsñrfarande mellan skogsägarna och rennäringen som från 1990 återfinns i Skogsvårdslagen. Min samlade bedömning är att ett fungerande sektorsansvar mer är en fråga om kunskap, attityder och legitimitet än om formerna för arbetet mellan olika myndigheter och andra organisationer. Mina förslag i denna del är att de påbörjade insatserna för att öka kompetensen inom hela skogsvårdsorganisationen vad gäller moderna och biologiskt väl grundade skogsbruksmetoder utökas väsentligt. Inriktningen bör vara att såväl den skogliga som den biologiska kompetensen, och alldeles särskilt kombinationen av dessa båda, fördjupas. Syftet med insatserna är att dels skapa förutsättningar för att kunna agera i varje enskilt ärende utifrån de krav som miljömålet ställer, dels via utbildningsoch rådgivningsinsatser kunna agera som en kompetenskälla för hela skogsbruket. I det senare fallet bör det vara fråga om betald rådgivning. Jag föreslår en breddutbildning som i princip bör omfatta alla fältpersonal. Denna beräknar jag omfatta ca 750 personer. kr. Jag föreslår vidare att den biologiska kompetensen fördjupas genom att någon från i princip alla distrikt genomgår en utbildning motsvarande ca 20 poäng. Till bilden hör också att det finna behov av ytterligare ca 20 biologerekologer som specialister på olika nivåer inom organisationen. jag föreslår vidare att Skogsstyrelsen tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet och övriga intressenter utreder vilken kompetensprofil som dessa biologerekologer bör ha samt förutsättningarna för en särskild utbildning för såväl skogsvårdsorganisationen som näringens specialister.

SOU 1992 111 95 Bilagan

Skogsvårdsstyrelsemas organisation

Jag lämnar två alternativa förslag till regional organisation inklusive vissa ñrändringar på lokal nivå. Förslagen har tagits fram och prövats mot den organisatoriska struktur skogsnäringen utvecklas mot. Vidare har som förslagen prövats mot de idéer som framförts i Region- och Västsverigeutredningen. Förslagen är att principñrslag och anger i första hand se om typ och omfattning de förändringar som jag anser erfordras. I båda av alternativen har strävan varit att behålla en stark lokal förankring. Detta åstadkoms flyttas från den centrala och regionala nivån genom att resurser till distrikten. En regional organisation skogsvårdsorganisationen, lokalisering ny av kansliet etc. bör beslutas statsmakterna. Utifrån ett sådant inav av riktningsbeslut bör den fortsatta beredningen kunna överlåtas på Skogsstyrelsen i nära kontakt med länsstyrelse. I bil. 12 återfinns kartskisser resp. över alternativen. Alternativ l har utgångspunkt att endast ytterligt angelägna som föñndringar i förhållande till dagsläget bör göras. Alternativet innebär 17 Skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelsema i Stockholm Uppsala och Västmanlands län läggs Kansliort föreslås vara Uppsala. Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands samman. län samordnas i Ersta hand med dessa alternativt med Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar lån. Vidare innebär alternativet att Skogsvårdsstyrelsema i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län läggs Lämplig kansliort år samman. Kristianstad. Likaså läggs Skogsvårdsstyrelsema i Hallands-, Göteborgs-

och Bohus samt Älvsborgs län samman. Kansliorten föreslås bli Borås.

Jag bedömer att dessa sammanläggningar kan minska man genom antalet årsarbetskrafter vid de berörda kansliema med totalt ca 45. Den sammanlagda besparingen uppskattas till 17 milj. kr. Det främsta ca resultatet sammanläggningama är att nedskärningarna i den operativa av versamheten på distriktsnivå kan begränsas. Alternativ 2 innebär att organisationen delas in i tio regioner. Detta ger enligt min mening långsiktigt stabil och utvecklingsbar organisaen mer tion. Skogsvårdsstyrelsema i Stockholms-, Uppsala-, Södermanlands-, Gotlands och Västmanlands län läggs samman. Kansliorten förläggs lämpligen till Stockholmsområdet.

Länen i Östergötland och Småland delas upp i två regioner. Jag föreslår indelning med skogsvårdsstyrelse för Östergötlands och Jönköpings

en en styrelse för Kronobergs och Kalmar län. Lämpliga kansliorter län samt en är Jönköping resp. Växjö.

Skogsvårdsstyrelsema i Blekinge-, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs-

samt Skaraborgs län läggs till Västsverigeregion med Borås samman en som kansliort. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län kan antingen föras till Mälardalsregionen eller till Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län. Jag föreslår det alternativet. Karlstad föreslås som kansliort. senare

Bilagan 96 SOU 1992 1 1 l

För de sex nordligaste länen innebär förslaget att styrelsen i Kopparbergs län läggs samman med Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands läggs med styrelsen i samman Jämtlands län. Skogsvårdsstyrelsema i Norr- och Värsterbotten kvarstår. Lämpliga kansliorter är Falun och Östersund.

Genom sammanläggningarna enligt alternativ 2 kommer enligt min bedömning ca 170 årsarbetskrafter att kunna tas bort från kansliema. Sammantaget bedöms besparingarna bli ca 90 milj. kr. De täcker därmed både kraven nedskärningar enligt kommitténs förslag och erforderliga minskningar av lednings- och stödresursema. Vad gäller styrelsefrågan i resp. Skogsvårdsstyrelsen föreslår jag i första hand att en regionmyndighet utgör en Skogsvårdsstyrelse med en styrelse. När det gäller utseendet av styrelseledamöter förslår jag i alternativ 1 att dagens konstruktion i princip finns kvar. Om alternativ 2 väljs föreslår jag en lösning som innebär att regeringen utser alla ledamöter. Dessa förslag kan eventuellt komma att påverkas den av pågående utredningen om de statliga styrelsernas funktion. Jag föreslår vidare att till varje Skogsvårdsstyrelse knyts ett rådsorgan sektorsråd för att förbättra kontakterna med näringen, länsstyrelser, kommuner och de ideella organisationerna. Jag bedömer att en regionmyndigheti stor utsträckning kan byggas upp enligt de principer som utvecklats inom skogsvårdsorganisationen under senare år. Arbetet leds av en regionchef. Det operativa arbetet bör organiseras länsvis och ledas av en fältchef. Fältchefen skall ha en överblick över skogsbrukets utveckling inom länet och den har vara som hand om myndighetens kontakter på länsplanet. Fältchefen bör också vara föredragande för resp. länsstyrelsen. Jag bedömer vidare att utvecklingen mot färre distrikt år nödvändig en utveckling. Framtidens distrikt bör åtminstone så stora dagens vara som medeldistrikt. Jag utgår i båda alternativen från att antalet distrikt minskas till ca 150. Jag bedömer att minskningen årsarbetskrafter på distrikten av blir drygt 100 i alternativ I alternativ 2 blir den hälften så stor. ca En regionalisering av skogsvårdsorganisationen kan flera skäl riskera av att leda till en försämrad förankring i länet. I de lösningar jag som föreslår, och då speciellt i alternativ finns emellertid goda förutsättningar för att upprätthålla ett nära samarbete med alla organisationer som verkar länsplanet. Jag bedömer också att den föreslagna minskningen av antalet distrikt och distriktspersonal minskar försämrar inte men avsevärt förutsättningarna att åstadkomma god lokal förankring. I det en fall myndighetsanslaget blir betydligt lägre än de föreslagna 260 milj. kr krävs dock en betydligt genomgripande förändring den regionala mer av organisationen än alternativ l innebär.

Skogsstyrelsen

Jag utgår i mina beräkningar effekterna kommitténs förslag av av att resursminskningen vid Skogsstyrelsen blir ca 3 milj. kr. i alternativ 1 och ca 4,5 milj. i alternativ 2.

SOU 1992 1ll 97 Bilagan

Jag föreslår att en utredning görs av om behov föreligger av lagen om virkesmätning. I det gall behovet föreligger föreslår jag att säljar- resp. köparsidan svarar för alla kostnader för denna verksamhet. Jag föreslår vidare att Skogsstyrelsen får i uppdrag att utreda dels möjligheterna att skapa en långsiktigt stabil situation för prognosverksamheten genom en samordning med Riksskogstaxeringen, dels behovet och lokaliseringen av Nämnden för skoglig fjärranalys.

Uppdragsverksamheten

Jag konstatera att kommitténs förslag leder till att större delen de av förhållanden som rönt kritik vad gäller uppdragsverksamhet inom skogsvårdsorganisationen bortfaller. Jag framhåller att det år angeläget att de riktlinjer som finns i dag för att hålla en klar rågång för vilka uppdrag som överhuvud taget får komma i fråga hålls aktuella och följs upp av Skogsstyrelsen. Jag har i min utredning kunnat konstatera några fall där det kan vara tveksamt om versamheten är förenlig med den primära uppgiften. För att ytterligare klargöra gränsen mellan myndighets- och uppdragsverksamhet föreslår jag att Skogsstyrelsen överväger möjligheten att ge uppdragsverksamheten en självständig ställning direkt under generaldirektören. Inom skogsvårdsstyrelsema bör verksamheten avskiljas organisatoriskt och vara direkt underställd regionchefen. Inom distrikten bör distriktsföreståndaren även i fortsättningen ha ansvar ñr all verksamhet.

Konsekvenser av förslagen

Personalresursema behöver minskas med ca 370 årsarbetskrafter i den allmänna verksamheten. Genom sammanläggningar till större distrikt kan siffran reduceras till ca 360. Av dessa bedömer jag att ca 10-15 kan tas från Skogsstyrelsen. Resterande kommer att få tas från förrättnings- och den administrativa personalen inom Skogsvårdsstyrelserna. Till detta kommer en reduktion med 470 årsarbetskrafter om frö- och plantverksamheten avskiljs. Totalt innebär detta att skogsvårdsorganisationen reduceras från 2 160 till ca 1 320, dvs. med 840 årsarbetskrafter.

Genomförandet

Specialistutbildningen på distriktsnivå bör kunna genomföras under 199394 och de tre därpå följande budgetåren. Det primära behovet av ekologisk och biologisk specialistkompetens bör ha lösts under 199394. Breddutbildningen bör genomföras under 1993. Sammanläggningarna till större distriktsenheter kan till stor del göras oberoende av eventuella övriga förändringar i den regionala organisationen.

Bilagan 98 SOU 1992111

Alternativ 1 bör under förutsättning av ett statsmaktsbeslut senast våren 1993, kunna genomföras från 1 juli 1993. En förändring enligt alternativ 2 kan sannolikt genomföras tidigast den l januari 1994. Mina förslag och ändring av den regionala organisationen, styrelsemas sammansättning, föredragandeskyldigheti länsstyrelsen samt Nämnden för skoglig fjärranalys kräver instruktionsändringar. I det fall förändringar görs i verksamheten med virkesmätning krävs lagändring. Samtliga skogsvårdsstyrelser som berörs bör awecklas per ett visst datum samtidigt som de nya regionala myndigheterna inrättas. Samtliga tjänster i den nya reginala organisationen, såväl på kansli som distrikt, fär då bemannas genom ett tillsättningsförfarande. Det torde vara viktigt att förändringar av den allmänna verksamheten tidsmässigt koordineras med förändringar av frö- och plantverksamheten. För genomförandet av förändringarna bör en grupp inrättas inom skogsstyrelsen. Resurser bör tillföras ñr att täcka såväl awecklingskostnader som erforderligt tillfälligt behov inom Skogsstyrelsen för att genomföra omställningen. Medel för omställningsarbetet bör ev. budgeteras och anvisas i särskild ordning av statsmakterna.

SOU 1992 l ll 99 Bilagan

Bilagan 100 SOU 1992111

SOU 1992111 101 Bilagan

SOU 1992 1 l 1 103 Bilagan

1 Inledning

1.1 Direktiven till denna

utredning

I direktiven till denna organisationsöversyn framhålls att utgångspunkten skall vara skogspolitiska kommitténs förslag samt regeringens direktiv till kommittén. I uppdraget fram- hålls också att jag bör utnyttja det material som tagits fram inom Riksrevisionsverket RRV vad gäller plantverksamheten samt i verkets översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet inom förvaltningsmyndighetema. Jag bör vidare uppmärksamma de slutsatser som utredningen för översyn av länsindelningen i västra Sverige C 199108 och regionutredningen C 199109 kommit fram till. Dessa utgångspunkter lägger på ett mycket avgörande sätt ramarna för såväl inriktningen av verksamheten dimensioneringen den statliga som av skogliga administrationen. På så sätt får de också stor betydelse för vilka synpunkter och förslag som läggs fram mig. av I korthet år de för skogsvårdsorganisationen SVO viktigaste utgångspunkterna följande. En statlig skogsvârdsorganisation skall finnas kvar. Denna skall arbeta i nära kontakt med men vara fristående från länsstyrelser, jordbruksverk etc. Skogsägamas kontaktbehov med myndigheterna skall kunna tillgodoses på enklast möjliga sätt och i fråga om skötseln av skogen med endast en myndighet. Beskrivningama skall vara övergripande och förslagen skall prinvara cipiellt utformade. Hur organisationen skall utformas i detalj bör överlåtas till skogsstyrelsens SKS framtida avgörande. SVO lokala distriktsorganisation skall i princip bibehållas medan den regionala organisationen ev. förändras mot färre regioner i södra och mellersta Sverige. De förslag som jag lämnar får dock inte innebära att länsstyrelsemas verksamhet försvåras. SVO skall vidare organiseras så att sektoransvaret för skogliga frågor kan tas på alla nivåer inom organisationen samtidigt miljömyndigsom hetemas övergripande ansvar för miljön kvarstår. För kommittén återstår att på skogspolitiska grunder ta slutlig ställning till uppdragsverksamheten. Som utgångspunkt för mitt uppdrag har gällt att SVO även fortsättningsvis bedriver uppdragsverksamhet dock med den förändringen att frö- och plantverksamheten eventuellt bolagiseras. Pâ mig har ankommit att överväga hur SVO bör organiseras för att myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet skall kunna genomföras utan att detta skapar allvarliga förtroendekontlikter.

Bilagan 104 SOU 1992 l ll

Skogspolitiska kommitténs förslag siktar bl.a. mot att skogsbruket skall bedrivas så att skogsresursemas långsiktiga bårkraft hävdas och att arter och naturtyper skyddas. Skogen och skogsmarken skall nyttjas så att den uthålligt kan ge en god avkastning av trädråvara och andra produkter. Kommitténs förslag innebär också ökade krav på planering av all markanvändning samt på miljöanpassade brukningsmetoder och på en stärkt ställning för miljö- och naturvärden inom skogspolitiken. Kommitténs starka betoning av hänsynen till miljöns förutsättningar etc. kan snarare sägas vara en grad- än en art skillnad i förhållande till de förutsättningar som gäller i dag för SVO verksamhet. Denna skillnad skärper dock kravet SVO att kunna hantera miljöfrågoma i alla delar av verksamheten och på alla nivåer inom organisationen. I detta sammanhang kan också erinras om att riksdagen tidigare tagit ställning prop 19909190 för att de miljömål som formuleras på politisk nivå och inom de centrala miljömyndighetema skall överföras till sektorsmål och åtgärdsprogram av sektorsmyndighetema. Kommittén betonar användningen av rådgivning, utbildning och information som skogspolitiska medel. Rådgivning och utbildning skall kunna bedrivas både i statens och privat regi och till del bekostas av markägama själva. Kommittén föreslår också en avreglering och förenkling av det regelsystem som gäller för användning av skog och skogsmark. Detta innebär bl.a. att viss tillsyns- och inventeringsverksamhet som pågår idag kommer att avvecklas samtidigt som några andra verksamheter tillkommer. Ett viktigt inslag i mitt arbete har varit att klarlägga omfattningen och de övergripande konsekvenserna av dessa förändringar.

1.2 Utredningsarbetet

Arbetet har genomförts i nära kontakt med skogspolitiska kommitténs ordförande och huvudsekreterare. Utredningsarbetet har också inneburit en omfattande materialinsamling varvid jag haft kontakt med företrädare för och medarbetare inom svensk och finsk skogsindustri med intresseföreningar, skogsägarrörelsen, virkesförening, forskare, länsstyrelser och andra statliga myndigheter. Häri ingår ett stort antal företrädare för skogsvârdsorganisationen. Jag har också fått tillfälle att diskutera mitt arbete med styrelsemedlemmar inom SVO, politiker och representanter för miljöorganisationer. Jag vill tacka alla som ställt upp med värdefull tid och undantagslöst frikostigt delat med sig av synpunkter och idéer. Skogen och dess skötsel fascinerar oss alla Preliminära slutsatser av mitt arbete har föredragits och diskuterats i kommittén. I samband därmed informerades också berörda fackliga organisationer. I arbetet, som genomförts under perioden juli-september 1992, har jag biträtts av länsjägmästare Ingemar Linné och byråchef Erik Svensson. Ett

SOU 1992 1 l l 105 Bilagan

stort tack till Er båda för väsentliga och handfasta insatser Slutligen vill jag också tacka alla inom skogsvârdsorganisationen som hjälpt mig med underlagsmaterial och synpunkter under arbetets gång.

1.3 Läsanvisning

I kapitel 2 beskriver jag framväxten av SVO samt ett antal faktorer som karakteriserar organisationen i dag. Ett större antal sifferuppgifter presenteras för att ge olika mått verksamheten. En organisation låter sig dock sällan fångas i en beskrivning bara genom olika kvantitativa mått. Därför innehåller detta kapitel ett avsnitt där mer svârfângade viktiga men faktorer lyfts fram, faktorer här kallas organisationens kultur. Kapitlet som kan ses som en ögonblicksbild av SVO. l kapitel 3 försöker jag fånga in ett antal utvecklingstrender ingm SVO vilka måste tillmätas stor vikt när förändringsátgärder diskuteras. Kapitel 4 behandlar ett antal faktorer utanför organisationen likaså bör som beaktas. I kapitel 5 redovisar jag en överslagsmässig beräkning vilka av konsekvenser för SVO resurser och dimensionering kommitténs som förslag får. I kapitel 6 redovisar jag slutligen mina överväganden och förslag.

SOU 1992111 107 Bilagan

2 Skogsvårdsorganisationen i dag

2.1 Skogsadministrationens framväxt

Under innevarande sekel har framväxten av en statligt stödd och sedermera statlig skoglig administration varit nära kopplad till politiska beslut om skogarnas skötsel. Skilda medel lag, rådgivning, ekonomiska styrmedel, inventeringar etc. har betonats olika över tiden. För administrationen har det varit en viktig uppgift att tillse att de lagar som reglerar skogamas användning och skötsel efterlevs. En minst lika framträdande uppgift har varit att genom råd, information, utbildning samt genom konkreta insatser i skogen planläggning, värdering, produktion och försäljning frö och plantor av ge Skogsägarna de förutsättningar krävs för att driva ett effektivt skogssom bruk grundat på beprövad erfarenhet. Under de senaste två decennierna har också frågorna att hantera och om avväga olika markanvändningsintressen samt att delta i och underlag för ge den övergripande samhällsplaneringen vuxit i betydelse. Flertalet Skogsvårdsstyrelser SVS inrättades år 1905. Uppgiften var att, förutom att övervaka att skogsvârdslagens bestämmelser tillämpades, verka för främjandet av den enskilda skogshushållningen att väcka genom till liv intresse för skogen och lämna råd och upplysningar där detta behövs jordbruksminister T Odelberg i riksdagsdebatten i denna fråga. Redan tidigt kom man också att i flera län bygga för att upp resurser hjälpa skogsägama med stämpling och angelägna skogsvårdsåtgärder. Styrelsema var partsammansatta organ och fick i förhållande till en staten mycket fristående ställning som särskilt förvaltningsrättsligt objekt, dvs en privat organisation med vissa myndighets-myndighetsliknande uppgifter. Under de följande decennierna förändras denna successivt mot en allt tydligare myndighetsroll. Genom nya regler i fråga om styrelsemas sammansättning, organisation och beslutanderätt fick de under tidigt 60-tal ställning i allt en som väsentligt överensstämde med vad som gällde för övriga statliga länsorgan. Utvecklingen mot en helt statlig organisation fullföljdes i och med förstatligandet år 1981. SVS för Gotlands län inrättades 1908 och för Väster- resp. Norrbottens län inrättades styrelser 1925 i samband med att 1923 års skogsvårdslag trädde i kraft. Under det senare året bildades också ett samarbetsorgan, Skogsvårdsstyrelsemas förbund, centralrâd där Kungl.Majt utsåg vars en ledamot med tiden kom att fungera allmänt skogligt remiss- och som

Bilagan 108 SOU 1992 1 11

utredningsorgan. Förbundet fick också statligt stöd för att utföra vissa samordnande uppgifter för skogsadministrationen. Dessa uppgifter övertogs av den helstatliga myndigheten Skogsstyrelsen SKS som inrättades 1941. Motiven för att inrätta SKS var i första hand att behovet av centrala åtgärder och riktlinjer för att omsätta skogspolitiken i praktiskt handlande liksom den centrala statsförvaltningens behov av särskild sakkunskap inom området ökat. SKS uppgift var att genom vägledande råd till SVS och genom uppföljning och kontroll av den skogliga utvecklingen leda och samordna de statliga insatserna inom området och därutöver vara centralt expertorgan i skogliga frågor. Det ursprungliga syftet med SVS verksamhet var att främja och stödja den enskilda skogshushållningen. Verksamheten kom i stor utsträckning att inriktas på rådgivning och information riktad till enskilda privata skogsägare. Lagen användes endast i mindre utsträckning som tvingande instrument. Under 1950- och 1960-talen var SVS huvudmän och SKS tillsynsmyndighet för den statsunderstödda skogli ga yrkesutbildningen. Under perioden

1963-1970 hade SKS ansvaret även för skogsskoloma numera benämnda

skogsinstitut och skogsmästarskolan. Huvudmannaskap och tillsyn överfördes i början av 1970-talet till landstingen resp. Skolöverstyrelsen, som även fick ansvaret för de nybildade skogsinstituten. Skogsmästarskolan överfördes till Lantbruksuniversitetet. De olika SVS har sedan länge varit uppbyggda med en lokal förankring i form av distrikt och med ett centralt kansli vanligen placerat i residensstaden i resp. län. I samband med 1960 års förändringar av SVS organisation ändrades fmansieringsformema till det system som i sina huvuddrag har tillämpats därefter. Staten skulle i princip svara för den del av verksamheten som avser lagövervakning och andra uppgifter av offentlig natur och allmän

rådgivning på det skogliga området. Övrig verksamhet skulle finansieras

genom skogsvårdsavgifter avskaffades 1991 och genom avgiftsinkomster. Frö- och plantproduktionen bröts samtidigt i ekonomiskt hänseende ut ur den övriga verksamheten för att bedrivas helt affärsmässigt med egen verksamhetsplan, budget och bokslut. Det senaste skogspolitiska beslutet, 1979 års beslut, innebar flera förändringar i bruket av de skogspolitiska medlen. Beslutet togs mot bakgrund av en befarad kommande nedgång i virkesförsöijningen och innebar bl.a. skärpta krav på skogsvården. Till skillnad från tidigare kom också skogsvårdslagen att omfatta all skogsmark, d.v.s. även statens och kyrkans skogar. Det statliga ekonomiska stödet till skogsägama ökade. Beslutet innebar också en ökad satsning på skogsinventering. Det skogspolitiska beslutet och förstatligandet kom sammantaget att innebära en väsentlig förstärkning av SVS och SKS, dvs Skogsvårdsorganisationens SVO myndighetsroll. Några av de väsentligare lagar och förordningar som i dag reglerar SVO verksamhet är förordningen 1988855 med instruktion för SKS och SVS, Skogsvårdslagen 1979429, skogsvårdsförordningen 1979791,

SOU 1992 l l 1 109 Bilagan

Ädellövskogslagen 1984 l 19, ädellövskogsförordningen 1984120 och

Virkesmätningslagen 1966209.

2.2 Organisation

Den närmare uppbyggnaden av dagens SVO framgår av bil. I det följande avsnittet beskrivs de olika delarna mer ingående.

2.2.1 Skogsstyrelsen

Förstatligandet av SVS innebar att SKS roll korn att utvidgas från tillsynsmyndighet till central förvaltningsmyndighet med koncemansvar, d.v.s. ett övergripande verksamhetsmässigt och ekonomiskt ansvar för alla SVS. SKS leds av en generaldirektör. SKS styrelse består av nio ledamöter inkl. generaldirektören. Styrelsen har enligt de allmänna bestämmelserna i verksförordningen att besluta om anslagsframställningar och årsredovisningar, om åtgärder med anledning av revisionsrapporter och om föreskrifter riktade mot enskilda, kommuner och landsting. Därutöver är styrelsen ett rådgivande organ till generaldirektören. Till SKS är också knutet ett antal rådgivande organ som framgår av bil. 2. Verksamheten bedrivs inom fem avdelningar utgörs skogs- och som av prognosavdelningarna, frö- och plantavdelningen samt avdelningarna för skoglig utveckling och service administrativ utveckling och service. resp. Avdelningama är indelade i ett antal enheter. Ett sekretariat och en stabsenhet är direkt underställda generaldirektören. I stabsenheten ingår bl.a. funktion verksamhetscontroller en som inom koncernen. Generaldirektören har till sitt stöd en rådgivande direktion bestående av avdelningschefema, en länsjägmästare samt cheferna för ekonomi-, personal- och stabsenhetema.

2.2.2 Skogsvårdsstyrelserna

I dag finns 24 SVS. Kansliema för SVS i Stockholms Uppsala län resp. och Kristianstads resp. Malmöhus län lades 1986 varigenom samman antalet regionala kanslier reducerades till 22. Arbetet vid en SVS leds länsjägmästare. För varje SVS finns av en en styrelse vilken utses av regeringen och landstinget resp, för Gotlands län, kommunfullmäktige. Länsjägmästaren ingår som självskriven ledamot. I samtliga styrelser utom en är landshövdingen ordförande. För de fyra SVS med sammanslagna regionkanslier har sammanläggningama inte inneburit att man avskaffat de länsvisa styrelserna.

Bilagan 110 SOU 1992111

SVS styrelse avgör enligt instruktionen frågor om verksamhetens allmänna inriktning, viktigare frågor om organisation och arbetsformer samt andra frågor av principiellt slag eller större vikt. I praktiken ges dock förutsättningarna för dessa beslut i hög grad av planeringsanvisningar och andra beslut fattade av SKS. Samtliga SVS har en regional samt en lokal organisation kansli resp. distrikt. Antalet distrikt och uppgick i juni 1992 till 232. Distriktskontoren farms ännu under 70-talet många gånger i föreståndarens bostad. I dag har alla distrikt ett kontor. Av dessa år 86 samlokaliserade på 41 orter. Antalet distrikt vid resp. SVS framgår av följande tabell.

Tabell 1 Antal distrikt vid SVS

SVS i Antal SVS i Antal SVS i Antal län distrikt län distrikt län distrikt

ABC 7 LM 10 U 5 D 6 N 5 W 17

Den operativa verksamheten sker huvudsakligen vid distrikten medan kansliema till stor del svarar för planering, ledning och uppföljning av verksamheten samt kontakterna med näringen, andra myndigheter etc. på länsplanet. Olika skogliga specialistfunktioner finns också koncentrerade till kansliema. Vid förstatligandet stramades organisationen vid SVS upp och gjordes mer enhetlig samt anpassades med tonvikt på den mer markerade myndighetsroll som den nya skogspolitiken innebar. En senare översyn av distriktsorganisationen innebar att distriktsgränsema bättre anpassades till kommungränsema. De minsta distrikten lades samman med andra distrikt och vissa distrikt samlokaliserades. 1989 lade SKS fast vissa grundläggande organisationsprinciper för SVS. Dessa ger möjlighet till regionala variationer i organisationen. Syftet är samtidigt att trygga kompetens inom vissa angivna områden och att hålla isär myndighetsutövning och uppdragsverksamhet. Den vanligaste indelningen av verksamheten vid ett kansli är fortfarande den grundorganisation som tillskapades vid förstatligandet. Den innebär att det finns enheter för skogsvård, planläggning, frö- och plantverksamhet, ekonomi samt personal. Dessutom finns oftast ett sekretariat direkt underställt länsjägmästaren.

SOU 1992 1l 1 111 Bilagan

Inom skogsvårdsenheten finns i regel detaljer för lag och stöd, rådgivning samt uppdrag. Enheten leder även distriktsverksamheten. Planenheten arbetar med inventeringar, skogsbruksplanläggning, skogsvärdering samt vägbyggnads- och dikningsfrâgor. Den pågående utvecklingen av organisationen innebär renodling en av kansliemas lednings- och stabsroll och en koncentration operativt av fältarbete till distrikten. Vid flera SVS har förutvarande skogsvårds- och planenhetema slagits samman till en fáltenhet samtidigt för som ansvar genomförande och resurser förts ut på distrikten. Flera SVS har slagit samman ekonomi- och personalenhetema till en administrativ enhet, bl.a. med anledning ändrade ekonomiska ñrutav sättningar. Distrikten leds av en skogsvårdskonsulent. Oftast finns ytterligare en konsulent samt, i vissa fall, förmån för arbetsledning inom uppdragsverksamheten. En mindre del av distrikten har deltidsanställda administrativa assistenter. Planläggama har under de senaste åren, från att ha varit centralt en placerad resurs, i allt större utsträckning knutits till distriktsarbetet. Ett antal SVS har också organisatoriskt placerat planläggama på distrikt.

2.3 Arbetsuppgifter

Verksamheten inom SVO indelas i den allmänna verksamheten och den kommersiella frö- och plantverksamheten. Den allmänna verksamheten omfattar myndighetsuppgifter, uppdragsverksamhet, intern verksamhet samt lednings- och stödfunktioner. I intern verksamhet ingår bl.a. försäljnings- och distributionstjänster åt frö- och plantverksamheten.

2.3.1 Skogsstyrelsen

SKS är central förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och chefsmyndighet för SVS. Enligt instruktionen skall SKS leda de statliga åtgärderna för att främja skogsbruket, i enlighet med sitt sektorsansvar För miljön verka för rik en och varierad skogsmiljö, bedriva skoglig prognosverksamhet för skogsbruket och för samhällets och näringslivets planering med anknytning till skogsbruket, tillhandahålla underlag rörande skogsbruket för tillämpningen av Plan- och bygglagen 1987 10 och Lagen 1987 12 om hushållningen med naturresurser m.m. samt ha tillsyn över virkesmätningen. SKS skall också tillgodose skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial i den mån detta inte sker på annat sätt, vidta åtgärder för att bevara den ärftliga variationen hos de inhemska skogsträden samt förvalta den fasta egendom och de andra tillgångar som är bokförda hos SKS.

Bilagan 112 SOU 1992 1 l l

Den allmänna verksamheten I verksamhetsplaneringen för 199293 beräknar SKS att tjänstgöringsdagarna inom den allmänna verksamheten kommer att fördelas enligt tabell 2. En närmare indelning redovisas i bil. 4. Tabell 2 Tjånstgöringsdagamas fördelning i allmänna verksamheten vid SKS enligt budget för 199293.

Antal tjänst- Andel göringsdagar %

av som funktioner avser ledning och samordning av hela organisationen, d.v.s. koncemledningsuppgiften. I SKS funktion som koncemmyndighet ingår att leda och stödja verksamheten vid SVS och svara för kontakterna med regeringen, näringen, andra myndigheter och organisationer, forskningen samt de internationella kontakterna. SKS fastställer efter förslag från resp. SVS årligen målbeskrivningar och budget. SVS har inom sitt resp. område ansvar för såväl verksamhetens resultat som ekonomi. Till stöd för SVS bedrivs inom SKS utveckling och service avseende de skogspolitiska medlen och deras tillämpning i olika delar av den skogliga produktionsprocessen. Expertfunktioner finns också vanligen placerade inom SKS. På motsvarande sätt tillhandahåller SKS också administrativ service och utveckling avseende personal- och ekonomiadministration, informationsteknologi och juridik. SKS har också ett samordnings- och utvecklingsansvar för personalutbildningen inom SVO. Andra uppgifter för SKS är prognosverksamhet, statistikproduktion och statistikservice, internationell verksamhet, tillsyn över virkesmätningslagen, skoglig fjärranalys samt olika typer av informationsverksamhet. Flera av dessa uppgifter beskrivs närmare i bil. Myndighetsuppgiftema inom frö- och plantområdet omfattar den skogliga genbanken, inventering och godkännande av frötäktsomrâden, kontroll av frö- och planthandeln, administration av bidrag till anläggningar av fröplantager i den de] som kvarstår efter beslut om bidragens avveckling fr.o.m. 199293 samt regler för användningen av skogsodlingsmaterial.

SOU 1992 l 11 113 Bilagan

För att fullgöra sin uppgift har SKS också ett omfattande samarbete med andra myndigheter och organisationer både nationellt och internationellt. I bil. 2 beskrivs översiktligt detta samarbete.

Frö- och plantverksamheten

Affirsverksamheten inom frö- och plantområdet drivs Frö- och av plantavdelningen. Den är ekonomiskt och organisatoriskt separerad från myndighetsverksamheten vid skogsavdelningen. Frö- och plantavdelningen har självständig divisionsroll under en generaldirektören. Avdelningen leder och samordnar verksamheten inom hela SVO genom bl.a. produktionsplanering, prissättning och beslut om investerings- och driftbudget för de olika produktionsenhetema. Fröverksamheten är organiserad enhet inom Frö- och plantavsom en delningen. Enheten svarar bl.a. för drift av tvâ fröstationer och anläggning och skötsel av ett hundratal fröplantager. En plantskola, som under senare år förvärvats från Domänverket, leds

tills vidare direkt från SKS. Övriga 17 plantskolor sköts SVS.

av

2.3.2 Skogsvårdsstyrelserna

SVS skall enligt instruktionen inom sitt verksamhetsområde följa skogsbrukets tillstånd och utveckling och vidta eller hos SKS föreslå de åtgärder som behövs eller är lämpliga för att åstadkomma ändamålsenlig en utveckling av skogsnäringen. SVS för att samhällets skogspolitik svarar omsätts i praktiskt handlande. SVS skall särskilt utöva tillsyn över efterlevnaden av Skogsvårdslagen 1979429 och med stöd av lagen meddelade författningar och, i enlighet med myndighetens sektorsansvar för miljön, verka för rik och varierad en skogsmiljö. SVS skall vidare verka för och aktivt bedriva rådgivning och information i syfte att främja ett rationellt skogsbruk, bevilja statligt stöd till skogsbruket samt medverka i den yttre rationaliseringen skogsfastigav heter, i skogsbrukets frö- och plantförsörjning, i den regionalpolitiska och fysiska planeringen och i frågor om hushållningen med naturresurser. SVS skall även, i den utsträckning tillgång på medel och personal medger, mot fastställd taxa bistå skogsägare med skogsbruksplaner, skogsvårdsåtgärder och andra åtgärder bidrar till god skogshushållsom en ning. Under samma förutsättningar skall SVS bistå arbetsmarknadsmyndigheterna med planering och genomförande beredskapsarbeten med av anknytning till skogsbruket samt andra myndigheter i frågor inom styrelsens verksamhets- och kompetensornrâde. Myndighetsutövningen skall enligt 1981 års beslut SVS organisation om vara det centrala i verksamheten. Samtidigt ansågs kombinationen av myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet tillgodose behovet lokal av och regional anpassning. Uppdragsverksamheten ansågs också ha betydelse för det samlade skogsvårdsarbetet.

Bilagan 114 SOU 1992 l 11 Den allmänna verksamheten I verksamhetsplaneringen för 199293 beräknar SVS att tjänstgöringsdagarna inom den allmänna verksamheten kommer att fördelas enligt följande. Tabell 3 Tjänstgöringsdagamas fördelning i allmänna verksamheten vid SVS enligt budget för 199293. Antal tjänst- Andel göringsdagar %

Myndighetsuppgiftema består i huvudsak av att utöva tillsyn enligt gällande skogslagstiftning, bedriva skoglig rådgivning och information, medverka i samhällsplaneringen, förmedla statligt stöd till skogsbruket och genomföra skogliga inventeringar. Uppgifter om hur antalet tjänstgöringsdagar för myndighetsverksamhet fördelats på olika områden under det senaste decenniet återfinns i bil. 5. Här framgår att myndighetsuppgiftema totalt sett legat på en relativt konstant nivå under perioden, ca 130 000 dagar. Lagtillsynen tog i anspråk närmare 50 % av resurserna under början av 1980-talet för att under senare år svara för ca 30 %. Det bör därvid noteras att under lagtillsyn redovisas även all individuell rådgivning i samband med lagtillsyn. Rådgivning och information har haft ungefär samma omfattning under perioden. En trend har dock varit att insatserna till ökande del bestått större riksomfattande projekt typen Ökad en av av avverkning och Rikare skog. I uppgiften om antal tjänstgöringsdagar för myndighetsverksamhet ingår, av tekniska skäl, även viss uppdragsverksamhet i anslutning till den översiktliga skogsinventeringen ÖSI. Verksamheten har under år senare omfattat ca 15 000 dagar per år. I verksamhetsplanen för 199293

beräknas tiden för myndighetsuppgifter fördelas enligt följande.

SOU 1992111 115 Bilagan Tabell 4 Budgeterad antal tjänstgöringsdagar för SVS myndighetsuppgifter 199293 Antal tjänst- Andel göringsdagar %

Projektet Ökad säkerhet

ÖSI

Omfattningen av olika myndighetsuppgifter skiljer sig delvis åt mellan SVS beroende på variationer i de lokala förutsättningarna. Den gemensamma planeringsprocessen inom SVO bidrar till att samståmmigheten i prioriteringar av åtgärder är hög inom SVO. Av instruktionen framgår att SVO får ta ut ersättning för och varor tjänster rör skogsinventering, skogsbruksplanering, skogsvård, som utsyning av skog, skogsvärdering, anläggning skogsvägar av samt utbildning, rådgivning och information inom skogsnäringens område. Detta är inte till någon del fråga om offentligrättsliga avgifter. SVO delar uppdragsverksamheten i uppdrag skogsbruket, uppdrag

arbetsmarknadsmyndigheter m.fl. samt uppdrag åt andra myndigheter m.fl.

Uppdragen åt skogsbruket domineras skogsbruksplanläggningen. av Andra centrala uppdragstyper är planläggning och projektering av bidragsföretag, ståmpling, värdering skogsmark, av betald rådgivning, markberedning och skogsvârdsarbeten. Den allmänna uppdragsverksamheten riktar sig i första hand till privata skogsägare med mindre skogsfastigheter. Uppdragen arbetsmarknadsmyndigheter m.fl. består till huvuddelen av traditionell beredskapsverksamhet dock under år har som senare breddats till att omfatta olika typer tjänster riktade arbetsförmedav mot lingar, kommuners flyktingverksamhet, socialtjänsten, försäkringskassor

m.fl. Beredskapsverksamheten är, trots drastisk nedgång under en senare år, det i särklass mest omfattande uppdrag SVS har. som I kategorin uppdrag andra myndigheter m.fl. dominerar förvaltningen

av naturreservat på uppdrag av länsstyrelser. Här återfinns även verksam-

Bilagan 116 SOU 1992 111

heten med vapenfria tjänstepliktiga, uppdrag Invandrarverket, länsstyrelser, kommuner, landsting, Banverket m.fl. Hur antalet tjänstgöringsdagar i de olika formerna av uppdragsverksamhet utvecklats under perioden 198283- 199192 framgår nedan.

Tabell 5 Utvecklingen olika typer uppdragsverksamhet under av av perioden 198283-199192

Uppdrag a 198283 198384 198485 198586 198687

skogsbruket 47 028 41 028 37 246 33 229 32 133 Arbetsm.mynd. 134 120 131 707 98 647 89 715 83 124 Andra mynd. 17 881 17 495 16 651 15 040 ll 272

Arbetsm.mynd. 76 791 60 316 44 732 44 735 51 871 Andra mynd. 9 364 10 960 ll 079 9 083 10 591 Totalt 118 101 105 647 90 449 82 234 88 376

Utöver den i tabellen redovisade verksamheten tillkommer, som nämndes skogsbruksplanläggningi samband med ÖSI. ovan, under 1960- och 1970-talen starkt engagerade i beredskaps- SVS var verksamhet. Omslutningen under början av 1980-talet över hälften av var SVS totala omslutning. Inför 198485 beslutade statsmakterna om en kraftig minskning medlen till beredskapsarbeten till förmån för andra av arbetsmarknadsinsatser. Detta ledde till en mycket stor minskning av verksamheten vid SVS. Minskningen fortsatte därefter till följd av den minskade arbetslösheten under 80-talets högkonjunktur. Under det senaste budgetåret har omfattningen beredskapsverksamheten åter ökat något. av SVS beräknar att antalet tjänstgöringsdagar under 199293 kommer att bli ca 54 500. Den allmänna uppdragsverksamheten har minskat med ungefär en tredjedel under perioden. Orsakerna är flera, bl.a. ökad konkurrens och planläggning och projektering bidragsföretag. Även en minskning av av uppdragen åt andra myndigheter har minskat med ungefär samma andel under perioden. Minskningen i mitten av 1980-talet sammanhänger med avvecklingen av AMS skogsstationer. I budgeten för 199293 räknar SVS med 88 700 dagar för uppdragsverksamheten exkl. planläggning i samband med ÖSI.

Som framgår av tabellen skiljer sig omfattningen och innehållet i uppdragsverksamheten avsevärt mellan SVS. Skillnaderna avser i första hand beredskapsverksamhetens omfattning. Även i Övrigt förekommer skillnader som huvudsakligen sammanhänger med att förutsättningarna för uppdragsverksamhet skiljer sig åt mellan länen.

Frö- och plantverksamheten

Frö- och plantverksamheten har en budget på 94 104 tjänstgöringsdagar under kalenderåret 1992. Fröverksamheten är centraliserad och leds direkt SKS. I verksamav heten ingår två fröstationer, en i och i södra Sverige. Dessutom norra en finns inom organisationen bl.a. ett hundratal fröplantager i landet. runt om

Bilagan 118 SOU 1992111

Den kommersiella produktionen av plantor sker under ledning av SKS vid plantskolor som organisatoriskt lyder under SVS. Plantproduktionen vid SVS leds av särskilda plantenheter detaljer vid länskansliema. Försäljning och distribution av plantor sker till stor del via distriktens skogsvårdskonsulenter. Deras arbete liksom övri ga administrativa tjänster från allmänna verksamheten bokförs under intern verksamhet resp. ledning och stöd. Under 199293 beräknas 7 424 dagar intemdebiteras för fältpersonal och ca 4 000 dagar för ledning och stöd. Försäljningen består till stor del av små enskilda leveranser. För att klara distributionen finns ett 130-tal plantterrninaler uppbyggda runt om i landet, ofta i anslutning till ett distriktskontor. SVS har haft ett långvarigt engagemang i produktionen av skogsodlingsmaterial och under lång tid varit den största leverantören till privatskogsbruket. I anslutning till 1979 års skogspolitiska beslut och förstatligandet av SVS byggdes kapaciteten ut för att tillgodose de krav på ökade föryngringsinsatser som då fanns. Under 80-talet har konkurrensen på producentmarknaden ökat. Plantmarknaden har utvecklats från brist till överskott. Efterfrågan på täckrotsplantor har ökat starkt bekostnad av barrotsplantoma. Detta har lett till att en viss, men enligt riksrevisionsverkets bedömning SVO plantverksamhet Dnr 23-91-0986 inte tillräcklig, strukturomvandling av organisationens plantverksamhet genomförts under perioden.

2.4 Ekonomi

SVO verksamhet finansieras via ett antal anslag bil. 6 och med inkomster från Frö- och plantverksamheten resp. uppdrag inom den allmänna verksamheten. Uppdragsverksamhetema redovisas över 1000-kronorsanslag. Myndighetsutövningen tilldelas medel huvudsakligen via ramanslaget C 2. 199293 tilldelades SVO drygt 310 milj. kr. för myndighetsuppgifter och drygt 197 milj. kr. för bidrag m.m. Kostnaderna för myndighetsverksamheten beräknas uppgå till 375 milj. kr. Uppdragsverksamheten inom den allmänna verksamheten beräknas ge intäkter på 695 milj. kr. Budgeterade intäkter för Frö- och plantverksamheten under kalenderåret 1992 är 373 milj. kr. För den skull löpande utbetalningar inte kan täckas med löpande inbetalningar för den totala verksamheten har SKS tillgång till räntekonto med kredit 40 milj. kr. i Riksgäldskontoret. SKS får vidare under året ta upp lån i Riksgälden på drygt 187 milj. kr. för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamâl. För SKS gäller även 11-13 § i kapitalförsörjningsförordningen 1992406 vilket således innebär att myndigheten disponerar avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar. Sett över en tioårsperiod har de reala resurserna för myndighetsuppgifter ökat något under den första delen av perioden för att därefter ligga

SOU 1992111 119 Bilagan

relativt konstant. Medel anvisade till bidrag har däremot minskat m.m. med två tredjedelar. Trots den minskade uppdragsverksamheten är intäkter från uppdrag och försäljning den dominerande delen de ekonomiska Av den av resurserna. totala omsättningen 199192 utgjorde 66 % uppdragsintäkter, 25 % anslag och 9 % övriga rörelseintäkter. Omsättningen för 199192 fördelade sig med 76 % på den allmänna verksamheten och 24 % på frö- och plantverksamheten. Det ekonomiska resultatet för den allmänna verksamheten resp frö- och plantverksamheten under perioden 198586- 199192 framgår följande av tabeller. Före denna period upprättades inte fullständiga koncembokslut.

Tabell 7 Allmänna verksamhetens ekonomiska utveckling löpande priser

Tabell 8 Frö- och plantverksamhetens ekonomiska utveckling löpande priser

Den allmänna verksamhetens ekonomiska resultat försämrades kraftigt i samband med nedgången i beredskapsverksamheten under de första åren av perioden. Resultatet har därefter förbättrats successiv real trots en minskning verksamheten. Statens avkastningskrav förräntning av av

Bilagan 120 SOU 1992 111

statskapital och investeringslån uppfylldes 198990. Bl.a. ledde effekterna lågkonjunkturen till ett försämrat resultat under de två följande åren. av Under 199192 har emellertid avkastningskravet ånyo uppfyllts. Efter omstruktureringen av plantverksamheten under första delen av 1980-talet kunde frö- och plantverksamheten successivt förbättra sitt ekonomiska resultat fram till 198889 då avkastningskravet uppfylldes. Utvecklingen har därefter varit negativ bl.a. till följd av en vikande marknad. Omsättning och ekonomiskt resultat vid enskilda SVS under perioden 198283-199192 framgår av bil. 7.

2.5 Personal

Det totala antalet årsarbetskrafter inom SVO har, som framgår av tabellen nedan, varierat kraftigt under det senaste decenniet. Det totala antalet

årsarbetskrafter inom SVO har minskat med en fjärdedel ca 800 fr.0.m.

198586. Sett över hela decenniet har frö- och plantpersonalen minskat med 27 %, förrättningspersonalen med 22 % och den administrativa personalen med 13 %. Antalet beredskapsarbetare har halverats under samma period.

Tabell 9 Utvecklingen av antalet årsarbetskrafter inom SVO. Frö- och plantverksamheten redovisas helt inom SVS. Antalet årsarbetskrafter i frö och plantverksamheten vid fröstationer, Kolleberga plantskola och SKS uppgick till ca 37 under 9192

198283 198384 198485 198586 198687

SVS

Summa SVO 2 860 3 012 3 020 3 078 2 796 Beredskapsarb. 2 907 3 033 2 000 1 672 1 765

SOU 1992 l ll 121 Bilagan 198788 198889 198990 199091 199192 $Y§

Summa SVS 2 603 2 499 2 408 2 270 2 162

SKS 124 125 119 121 120

Summa SVO 2 727 2 624 2 527 2 391 2 283 Beredskapsarb. 1 514 1 178 928 968 l 423

Enligt verksamhetsplaneringen För budgetåret 199293 beräknas antalet årsarbetskrafter reduceras ytterligare. Förrättningspersonalen och den administrativa personalen beräknas därför uppgå till 1 576 årsarbetskrafter. Storleken på de olika SVS varierar avsevärt. Det totala antalet årsarbetskrafter 199192 varierade mellan 33 vid SVS i Västmanlands län till 287 vid SVS i Västerbottens län. Även personalfördelningen mellan kansli och distrikt skiljer sig åt mellan olika SVS. Detta förklaras främst av verksamhetens storlek och planläggamas organisatoriska placering. Organisatoriskt tillhör planläggarna, som framgått tidigare, i många fall kansliema år stationerade på men distrikt. Undantas beredskapsarbetare och plantskolearbetare under juni var månad 1992 55 % av personalen vid SVS organisatoriskt placerade vid kansli. Antalet årsarbetskrafter per distrikt varierade mellan 2,0 och 6,6. Genomsnittet var 3,6 per distrikt. Av den skogliga personalen var 170 utbildade till jägmästare, 116 hade skogsmåstarutbildning och 699 skogsteknikerutbildning år 1991. Även en förmännen har skoglig utbildning. Antalet biologer i organisationen är f.n. ett tiotal. Dessutom finns ett antal personer som kompletterat sin skogliga utbildning med viss biologisk utbildning.

2.6 Organisationens kontaktnät

SVO har en lång tradition att verka i nära kontakt på alla nivåer med skogsbruket och de enskilda skogsägama. Detta sker i olika formella och informella samverkansformer, framför allt personliga kontakter i genom det löpande arbetet. Genom sitt arbetssätt har fáltpersonalen i regel byggt upp ett brett kontaktnät. Styrelseledamötema i SKS och SVS har ofta anknytning till skogsen näringen eller i näringen engagerade organisationer.

Bilagan 122 SOU 1992 11 1

SKS har ett omfattande samarbete med andra myndigheter och organisationer. På myndighetssidan kan nämnas främst Statens naturvårdsverk SN V, Riksantikvarieämbetet och Arbetsmarknadsverket. Samarbetet sker i olika former. SKS samverkar t.ex. vid produktion böcker och annat informaav tionsmaterial med ett antal intressenter. Andra exempel är de riksomfattande kampanjer som genomförts, senast Rikare skog där både skogsbrukets intressenter och studieförbund deltagit. I bil. 2 redovisas nio olika samråds-kontaktorgan som leds av SKS. I bilagan redovisas även ett 30-tal samråds-kontaktorgan med andra huvudmän. Enligt 6a § resp. 14a § i instruktionen beslutar SKS om vilka rådgivande organ som får finnas vid SKS och vid SVS. Vid SVS finns f.n. inga formella rådgivande organ av den typ som avses i instruktionen. Däremot förekommer samverkansgrupper av olika slag både på läns- och distriktsnivå. I t.ex. Kalmar län finns det en samrådsgrupp i varje kommun. I gruppen ingår representanter för SVS och kommun samt företrädare för skogsbrukets intressenter och vissa andra samhällsintressen. Förekomsten av samrådsgrupper varierar dock väsentligt. Medan det i några län finns ett stort antal samrådsgrupper är omfattningen av mer formaliserat samarbete blygsam i andra län. Kontaktbehovet varierar också från tid till annan. Vid en förfrågan som SKS gjorde i början av 1992 framkom att ett flertal SVS avsåg att bilda länsvisa samarbetsgrupper kring natur- och miljöfrågoma. En särskild kontaktform är de årliga skogsdagar och exkursioner som många SVS anordnar i samarbete med olika intressenter såväl inom som utom skogsbruket. Under 199192 beräknas omkring 20 000 personer ha varit med någon samarrangerad skogsdag. SVS deltar också regelbundet i exkursioner och skogliga sammankomster anordnas företag och som av organisationer. På länsplanet har SVS kontakter med länsstyrelse, länsarbetsnämnd, näringens- och intresseorganisationemas företrädare på länsnivå, bildningsförbund m.fl. Det tätaste kontaktnätet finns på distriktsnivå mellan distriktspersonalen och de lokala företrädarna för skogsföretagen, skogsägareföreningen, de större markägama och intresseorganisationema inom skogs-, jakt- och naturvårdsornrådet. Distriktspersonalen har även i varierande utsträckning kontakter med andra myndigheter, främst arbetsfönnedlingama, kommunerna och länsstyrelsen. SVO kontakter med skogsägama är omfattande. Under år 1990 då bl.a. Rikare skogkampanjen genomfördes deltog 160 000 i t.ex. ca personer olika râdgivningsaktiviteter. Av dessa deltog 90 000 i någon ca personer form av grupprådgivning. I den individuella rådgivningen har SVO kontakt med ca 50 000 personer per år. En grov uppskattning är att den allmänna uppdragsverksamheten skapar ca 25 000 kontakter med skogsägare under ett år. Uppgiften innefattar inte de kontakter organisationen får med skogsägare via försäljningen frö och plantor eller förlagsverksamheten. av Utöver de redovisade kontakterna tillkommer de kontakter som skapas genom lagtillsyn och planläggning.

SOU 1992 l 11 123 Bilagan

Länsstyrelserna

Samverkan mellan SVO och länsstyrelserna gäller främst det regionalpolitiska utvecklingsarbetet inkl. lantbruksfrågor, miljö- och naturresursfrågor och markanvändningsfrâgor. Samverkan mellan SVS och länsstyrelserna är i olika former etablerad sedan länge, både med avseende på övergripande regionala frågor och i det löpande operativa arbetet. Omfattningen av kontakterna med länsstyrelsen inom för myndigramen hetsverksamheten varierar mellan olika SVS. Totalt sett för SVO tycks under ett år ca 800 tjänstgöringsdagar används för dessa kontakter. Till detta kommer de kontakter som SVS har med länsstyrelsen i samband med reservatsförvaltning och uppdragsverksamhet. annan Landshövdingen är normalt ordförande i SVS styrelse. Redan därigenom fmns möjligheter till koordination de principiellt viktiga frågor av inom resp. myndighetsomrâde. SVS har i egenskap regional expertmyndighet att bistå både av länsstyrelsen och andra regionala med sakkunskap i de frågor organ som hör till den skogliga sektorn. På senare år har lånsstyrelsemas verksamhetsomrâde vidgats samtidigt som den samordnande rollen utvecklats och förstärkts, främst genom beslutet 1989 samordnad länsförvaltning. I om samband härmed överfördes beslutsrätten i viktiga skogliga frågor som rör markanvändning till länsstyrelsen. Redan före beslutet om en ny länsförvaltning fanns väl etablerade rutiner för samverkan mellan SVS och länsstyrelserna vad gäller utarbetandet av skogliga länsprogram. I dessa SVS tar fram, program, som redovisas grundläggande data om skog och skogsbruk i länet, prognoser över utvecklingen, åtgärdsbehov och regionala mål för skogsbruket. Länsstyrelsen har genom sin medverkan ett inflytande över skogliga frågor och kan både få sitt eget behov av planeringsunderlag tillgodosett och under planeringsarbetets gång få sina synpunkter vad gäller skogsbrukets inriktning, restriktioner etc. beaktade och inarbetade i länsprogrammet. Detta fastställs slutligen efter föredragning i både SVS och länsstyrelsens styrelser. De senaste åren har SVS påbörjat ett arbete med att ta fram skogliga länsvisa handlingsprogram för miljövård, innefattande problemanalys, åtgärdsplaner och konkreta åtgärdsprogram. I dessa behandlas program frågor som t.ex. bevarandet den biologiska mångfalden, försurning och av andra skador eller hotbilder. Programmen kommer på motsvarande sätt som för de skogliga länsprogrammen att fastställas i båda myndigheternas styrelser. Några SVS har redan färdigställt sina program. SVS medverkar också i frågor markanvändningsplanering. SVS år om t.ex. huvudansvarig för genomförandet planeringen för de Gällnära av skogarna under ledning av länsstyrelsen. Andra frågor av vikt som behandlas båda myndigheterna i samverkan av kan röra t.ex. beskogning av åkermark, kulturminnesvård, viltskador m.m. Inom ramen för naturvårdslagen finns beröringspunkter i den löpande ärendehanteringen t.ex. när det gäller avverkningsanmälningar inom

Bilagan 124 SOU 1992 l 1 l

samrådsområden enligt 20 § och dikningsföretag enligt 20 § som skall prövas enligt 18c Även vid sidan denna ärendehandlåggning föreav kommer på tjånstemannaplanet ett samarbete i naturvårdsfrågor med skoglig anknytning rörande t.ex. mark-, vatten- och luftvârd, lokala växtoch djurarter Även ädellövskogslagen berörda SVS och länsm.m. ger styrelser anledning att samverka i hithörande frågor. Även i jakt- och viltvård finns etablerade kontaktytor att SVS genom regelmässigt ingår i den länsviltnämnd som finns i varje län.

Kommunerna

SVS samarbete med kommunerna inleddes redan i samband med att styrelserna bildades. I 1903 års skogsvârdslag infördes bestämmelser om kommunala skogsvârdskommittéer. Avsikten med kommittéema var att dessa skulle sprida intresse för skogsvård och väcka förtroende för SVS verksamhet. Ledamötemas ingående kännedom om de lokala förhållandena antogs vara av särskild betydelse. Bestämmelserna om att tillsätta kommittéer var inte tvingande men kommittéer bildades trots detta i stor utsträckning. Efter de första ârtiondenas pionjärarbete med skogsvården minskade behovet av kommitteema. 1955 års skogsvårdsutredning konstaterade att det inte längre fanns behov av att i författning meddela bestämmelser angående kommittéema. Under de närmast följande decennierna torde också samarbetet mellan SVS och kommunerna generellt sett ha varit mindre än tidigare. I takt med att markanvändningsfrågoma blivit alltmer aktuella har behovet av samarbete mellan SVS och kommunerna åter ökat. Kommunerhar under 1980-talet också fått ett ökat ansvar för miljövård och sysselna sättning och genom plan- och bygglagen och naturresurslagen fått en stark ställning i och ett ansvar för den fysiska planeringen vilket ytterligare ökar kontaktytoma med SVS. SKS har 1988 och 1991 gjort enkätundersökningar till SVS om deras samarbete med kommunerna. 1988 gjordes även en undersökning riktad till kommunstyrelsemas ordförande och vice ordförande. Undersökningarna visar att omfattningen och formerna för distriktens samarbete med kommunerna varierar i betydande utsträckning mellan SVS och kommunerna. Kommunvisa skogliga samarbetsgrupper där representanter för SVS, kommunen, skogsnäringen och ibland även andra samhällsintressen ingår finns i länets alla kommuner i tre län. I Övriga län förekommer liknande samarbetsgrupper i varierande men oftast i liten utsträckning. Distrikten har som regel fortlöpande kontakter med kommunerna men frekvensen kontakter under året varierar från ett fåtal till täta kontakter. Oftast har fasta personkontakter etablerats. Bland de frågor som oftast behandlas nämns naturvårdshänsyn enligt skogsvårdslagens 21 kommunens eget skogsbruk, markanvändningsfrågor och sysselsättningsfrågor. Vissa skogsvårdsdistrikt informerar regelbundet berörda tjänstemän

SOU 1992 l l 1 125 Bilagan

och politiker om skogen och skogsbruket i kommunen samt den om egna verksamheten. Enkäten till kommunrepresentantema visade bl.a. på skillnader i inställningen till skogsfrågoma i kommuner där skogsbruket har stor resp liten betydelse. Undersökningen tolkades av utredningsgruppen att det som fanns en beredskap hos kommunerna för ett utökat samarbete med SVS. En utvärdering av den kommunala översiktsplaneringen har genomförts genom Boverkets försorg i samråd med bl.a. SKS. Enligt utvärderingen kan för skogsbrukets del noteras att kommunerna i allmänhet tagit lite intryck av det planeringsunderlag som SKS och SVS presenterat. Detta även då materialet varit utförligt och preciserat. Bilden är dock inte enhetlig. Boverkets slutsats är att underlaget för översiktsplaneringen från skogsmyndigheterna måste anpassas bättre till kommunernas arbetssätt och följas upp med personliga besök och exkursioner. Skogspolitiska kommittén drar med anledning av Boverkets utvärdering slutsatsen att den kommunala planeringen rörande skogsbruket ännu inte når upp till ställda krav.

2.7 Något om organisationskulturen

Den kultur, d.v.s. de mer eller mindre uttalade normer som faktiskt påverkar och styr en organisations funktionssätt, som råder inom en organisation har en avgörande betydelse för bl.a. möjligheterna att förändra organisationen. Organisationskulturen är därmed en väsentlig faktor att beakta vid en bedömning av vilka medel etc. som organisationen bör och kan hantera. Det ligger i sakens natur att en beskrivning av organisationskulturen blir subjektiv och riskerar att bli för ytlig. Inte desto mindre är det alltså viktigt att också försöka väga in denna aspekt vid t.ex. organisationsförändringar. Här görs ett försök att lyfta fram några viktiga aspekter. Redan i samband med tillkomsten av SVS utkristalliserade sig ett arbetssätt som sedan dess kommit att karakterisera SVO i väsentliga avseenden. Liksom för hushållningssällskapen i förhållande till jordbrukarna byggde det i stor utsträckning på lokal förankring, d.v.s. en lokalkännedom och nära kontakt med de enskilda skogsägama. Statsrådet Theodor Odelbergs yttrande i riksdagsdebatten 1904 är än i dag en bra karakteristik på hur många inom SVO uppfattar organisationens uppgift. Det är naturligtvis icke blott genom den döda lagbokstaven som man skall verka för skogsvård. Det måste finnas bredvid lagen något organ som övervakar densamma och som även kan väcka till liv intresse för skogen och lämna råd och upplysningar där detta behövs. En strävan att finna praktiska lösningar i samverkan och samförstånd med enskilda skogsägare utmärker fortfarande det dagliga arbetet, framför allt på distriktsnivån. För att detta skall lyckas krävs goda praktiska kunskaper om skogsbruks- och skogsvårdsfrågor. Här har uppdragsverk-

Bilagan 126 SOU 1992 1 11

samheten stor betydelse. Kontaktema med skogsägama fås såväl genom uppdrags- som myndighetsverksamheten. De undersökningar som gjorts visar att förtroendet för personalen inom SVO är stort och att kontakterna är omfattande. Kopplingen till den enskilde skogsägaren bidrar sannolikt till att arbetet inom en SVS mer är inriktat på genomförande och praktisk hantering än på utredning och analys. Det senare är mer en uppgift för SKS. Det torde också vara en bidragande orsak till uppfattningen att det är viktigt och naturligt att SVO har de resurser som behövs för att handfast lösa de skogsvårdsproblem som den enskilde skogsägaren inte kan lösa själv eller via andra. Även riksplanet tillmäts samråds- och förankringsprocessen stor betydelse. I t.ex. arbetet med att ta fram föreskrifter till 1979 års skogsvårdslag genomfördes ett mycket omfattande sådant förankringsarbete och en hög grad av konsensus rådde också föreskriftemas innehåll när om de trädde i kraft. I fråga Iagtillämpning inriktar SVO i första hand om arbetet på att angripa de allvarligaste överträdelsema. Lag och rådgivning har således varit två fundamentala skogspolitiska medel över åren. Denna kombination har också fått betydelse för skogsvårdslagamas utformning. Lagens påföljdsbestämmelser träder i funktion först om det är uppenbart att inte rådgivningen räckt till. I 1923 års skogsvårdslag angavs att SVS i första hand skulle försöka träffa en överenskommelse med den markägare som inte vidtog de åtgärder som lagen föreskrev. Kunde inte överenskommelse nås utsågs särskild saken kunnig som tillsammans med två gode män skulle besiktiga skogsmarken och utarbeta ett åtgärdsförslag. Först om detta inte ledde fram till en överenskommelse fick SVS vända sig till domstol utdömde de åtsom gärder som skulle vidtas. Samma regler gällde i stort sett till nuvarande skogsvårdslag trädde i kraft. De grundläggande principerna finns dock kvar även i denna på så vis att SVS får fatta ett bindande beslut om att en viss åtgärd skall utföras först efter att det är visat frivillig medatt en verkan är utesluten. SVS har genom åren i många avseenden varit undervisande en myndighet med en klar inriktning mot att kunskap skall vara praktiskt gripbar och kopplad till lokal erfarenhet. SVS skaffade sig successivt skogsgårdar som fasta platser för rådgivning och kurser. Under 1950- och l960-talen hade SVS också, som framgått tidigare, ansvar för skogsbruksskoleverksamheten liksom för skogvaktarutbildningen. Detta undervisningsarv präglar fortfarande sättet att arbeta. Under 1970-talet inledde SKS systematiskt samarbete med ett mer skogsforskama i syfte att snabbare fånga upp och göra praktiska synteser av nya forskningsrön. Resultaten har sedan förts ut till skogsägama genom bl.a. omfattande och rikstäckande kampanjer. Pâ detta sätt har modell en utvecklats för Överföring av kunskap från forskning till praktisk verksamhet. En modell som varit stilbildande för SKS sätt att arbeta med dessa frågor under de senaste decennierna. Modellen bygger på läromedel som utarbetas med experters och forskares hjälp, studiecirkelverksamhet i

SOU 1992 l ll 127 Bilagan

samverkan med skogsnäringen, andra organisationer och studieförbunden samt exkursioner hemorten där den lokala erfarenheten lyfts fram. Av stor betydelse för hur arbetet utförs, hur kontakterna med skogsägama och andra fungerar är givetvis också att många inom SVO har ett stort och kanske sedan barnsben grundat intresse för naturfrågor i vid mening.

SOU 1992 111 129 Bilagan

3 Utvecklingstrenderförändringar i

skogsvårdsorganisationens verksam-

het

3.1 Relationen mellan

myndighets- och uppdragsverksamhet

I detta avsnitt beskrivs och belyses de argument framförts för SVO som att skall bedriva såväl myndighets- uppdragsverksamhet. Vidare som genomgås de ifrågasättanden framförts och då inom som nu av att samma organisation driva båda verksamhet. typer av Uppdragsverksamheten har ingått i SVS arbetsuppgifter och varit ett skogspolitiskt medel allt sedan SVS tillkomst. Inriktning och omfattning har varierat över tiden. Den största förändringen inträffade när SVO fick offentliga uppdrag av betydelse, främst beredskapsverksamhet, i slutet av 1950-talet. Redan 196364 var beredskapsverksamheten drygt 60 % den av totala uppdragsverksamhetens volym. Av kapitel 2 har framgått att uppdrag till enskilda skogsägare inkl. all skogsbruksplanläggning f.n. utgör ca 40 % av den allmänna uppdragsverksamhetens verksamhetsvolym. I detta sammanhang kan det vara av intresse att något precist mer karakterisera den konkurrenssituation SVO möter i dag i de olika som delarna av uppdragsverksamhetem Först bör konstateras den att monopolsituation som SVO tidigare haft när det gäller uppdrag till andra myndigheter successivt lösts upp under det senaste decenniet. Det finns inga tvingande motiv för beställande myndigheter använda SVO för att t.ex. skogliga beredskapsarbeten och förvaltning Inom båda av naturreservat. dessa områden finns i dag ett antal exempel där beställande myndigheter

vänt sig till andra för att tjänsterna utförda. Samtidigt kan inte säga man att konkurrensen är fullständig. Dels finns lång tradition uppdrag en att av viss typ utförs av SVO och beställamas upphandlingstradition verkar i vissa fall svag, dels är det många gånger just grund sin myndighetsav roll som SVO anses lämpad för ett uppdrag.

Frö- och plantverksamhcten har helt lämnats utanför denna diskussion eftersom den ingående behandlas i den tidigare nämnda av RRV-rapporten RRV Dnr. 23-91-0986

Bilagan 130 SOU 1992 1l l

När det gäller uppdrag åt enskilda skogsägare har konkurrensen generellt sett skärpts att dels befintliga privata aktörer ökat sitt genom tjänsteutbud, dels fler aktörer etablerats på marknaden. Antalet aktörer och därmed konkurrenssituationen varierar dock kraftigt mellan olika delar i Sverige och för olika tjänster. Lokalt kan situationen vara att SVO upplevs den enda aktören. I många andra fall är t.ex. skogsägarrörelsen det vara enda alternativet.

3.1. l Varför uppdragsverksamhet

Flera skäl har vid olika tillfällen framhållits motiv för att SVO driver som uppdragsverksamhet. Något förenklat kan dessa skäl sägas rymmas en inom tre kategorier. Med uppdragsverksamhet är det möjligt att lösa ett antal skogsvårdsuppgifter riskerar att inte bli utförda. En andra typ av argument som annars säger att uppdragsverksamheten SVO praktisk förankring och ger en förståelse för skogsägama och skogsägandets villkor. Detta förbättrar bl.a. kvaliteten i myndighetsutövningen och också en stark legitimitet för ger SVO att uppfattas kompetenta, verklighetsförankrade och genom man som hjälpande. Den tredje innebär att kopplingen mellan typen av argument uppdrags- och myndighetsverksamhet gör att kostnaderna för båda verksamheterna kan hållas och att därigenom bl.a. SVO lokala förankring nere kan göras starkare. motiv för uppdragsverksamhet kan återfinnas i Alla dessa grupper av de olika skogspolitiska besluten under 1900-talet. Redan när SVS bildades lade, framgått kap. statsmakterna fast att en viktig uppgift var som av att lämna enskilda skogsägare bistånd och råd vid skogsskötseln. 1973 års skogsutredning framhöll att den samlade servicen av skogsvårds- och viktigt medel i skogspolitiken. Även SVS borde avverkningstjänster var ett verksamhet inom framför allt skogsvårdsområdet. ha en I den skogsadministrativa utredningen, som utgjorde underlaget för beslutet att förstatliga SVS, framhölls att myndighetsuppgiftema behövde kompletteras med tjänster erbjöds skogsägama, organisationer och som andra myndigheter. Från allmän skogspolitisk synpunkt var det, enligt utredningen, angeläget att SVS hade vissa utföranderesurser för särskilt skogsvårdsåtgärder. Därigenom kunde personalen få praktisk erfarenhet av värde för verksamheten med myndighetsuppgifter. I 198081 136 SVS organisation sägs att uppdragsprop. om verksamheten bör ett komplement till den offentliga verksamheten. ses som Endast då skogsägama själva, deras organisationer eller andra inte kan utföra uppgifterna och dessa är angelägna från allmän skogspolitisk eller samhällelig synpunkt, bör SVO ställa resurser till förfogande. Statsannan budgeten får dock inte belastas härav. Departementschefen delar i samma proposition utredningens bedömning behovet av en uppdragsverksamhet av i SVS regi och uttalade också att versamheten inte saknar betydelse för det samlade skogsvârdsarbetet i landet. Även här poängterades att uppdragsverksamheten SVS tjänstemän den nödvändiga praktiska erfarenhet och ger de kontakter som behövs i deras myndighetsutövning.

SOU 1992 1ll 131 Bilagan

Vad gäller uppdragsverksamhetens bidrag till att lösa de skogsvårdsbehov finns tabellen nedan visst underlag. som ger

Tabell 10 SVO andel totala mängden skogsvårdsåtgärder 199192 av uppskattat. Slutavverkning, avverkning ö.f. 2 Bl.a. m.m. åkermarkplantering.

Beredskap Servicelag Andel åtgärd av hela riket

Plantering 3 700 ha 5 500 ha 5 % ca Röjning 11 500 ha 1 000 ha 3,5 % ca ca Gallring 225 000 m3fpb 20 000 m3fpb 1,5 % ca ca

Annan avverkn 110 000 m3fpb 5 000 m3fpb 0,3 %

ca ca

Under ett normalâr pâ 1980-talet röjdes 30 000 ha, planterades ca ca 10 000 ha och avverkades ca 700 000 m3fpb. Dagens aktivitetsnivå är således betydligt lägre. Omkring 80 % denna typ uppdrag utförs åt av av privata skogsägare. SVO således för något större andel de svarar en av åtgärder som utförs i privatskogsbruket än vad tabellen visar. Slutsatsen av ovanstående är att SVO för blygsam del de svarar en av totala skogsvârdsåtgärder som utförs. Bilden är dock i framför en annan allt vissa glesbygder där antalet alternativa aktörer är begränsat. Bilden är också en annan för vissa tjänster. När det gäller markberedning svarar SVO för ca 10 % av den areal bereds varje år. Vad gäller stämpsom lingutsyning har SVO en helt dominerande ställning pâ marknaden. Det är inte osannolikt att ett bortfall den verksamheten skulle kunna av innebära att rotposthandeln påverkas. Den andra typen av argument sade att uppdragsverksamheten SVO ger en praktisk förankring och förståelse för skogsägandets villkor. Detta antas förbättra myndighetsutövningen och stärka legitimiteten hos de enskilda skogsägama. Antalet kontakter med skogsägare noteras inte varför det inte är möjligt att exakt ange hur omfattande kontakterna år. Totalt utförde dock SVO ca 22 000 uppdrag under 199091. Uppdrag rörande skogsbruksplaner, stämpling och beredskap svarade för 80 % dessa. En mycket ca av grov bedömning utifrån dessa siffror är 16 000-18 000 skogsägare varje att ca. år anlitar SVS för någon avgiftsbelagd tjänst. Ca 3 000 dessa beställer av beredskapsarbete. Sammantaget kan det bedömas att uppdragsverksamheten skapar ca 25 000 kontakter med skogsägare under ett âr. Det motsvarar ca hälften av alla kontakter inom den individuella rådgivningen exkl. rådgivning i samband med lagtillsyn. Bedömningen från skogsägamas sida SVO uppdragstjänster är i stort av mycket positiv. Pâ uppdrag Riksdagens revisorer gjorde SIFO 1987 av en intervjuundersökning skogsägamas på SVO. Undersökningen visade av syn

Bilagan 132 SOU 1992 1ll

att SVO den ojämförligt mest utnyttjade tjänsteproducenten. var Skogsägarna bedömde också att såväl pris som kvalitet på tjänsterna var jämförbara med vad övriga aktörer kunde erbjuda. På SKS uppdrag har IMU-Testologen gjort två marknads- och attitydundersökningar under 1990 resp. 1992. Resultaten är i allt väsentligt lika. skogsägare vänder sig någon gång till SVO för att få Mer än varannan hjälp med skogsskötseln. 25-40 % säger sig inte ha någon annan att vända sig till. Tre fjärdedelar av de svarande anser också att det är viktigt att SVO ägnar sig åt uppdragsverksamhet. 90 % att uppdragen utförs anser bra eller mycket bra. Omkring 85 % skogsägama tycker att SVO har av pålitlig och kunnig personal. Flertalet har också större förtroende för staten än för det privata alternativet. Ca 25 % anser att myndighetsrollen kolliderar med att SVO tillhandahåller varor och tjänster. Inom Sveriges lantbruksuniversitet har institutionen för Skog-Industri- Marknad Studier publicerat en rapport avseende skogsägamas kontakter med omvärlden Rapport nr 22. Av denna undersökning framgår att SVO, i första hand skogsvärdskonsulentema, utan konkurrens är den engenom skilda aktör flest skogsägare samarbetar med. 78 % av skogsägama som att de har varaktiga kontakter med SVO och 23 % att SVO är den uppger enda samarbetspartnem. Ofta är dock SVO en kompletterande partner som t.ex. kontaktas beträffande lämplighetsbedömningar av olika skogsvårdsåtgärder medan skogsägarföreningen eller virkesköparen kontaktas angående försäljnings- eller sortimentsfrågor. Undersökningen visar också, vilket kan överraskande, att samarbetsmönstret endast påverkas i liten vara utsträckning av graden av självverkamhet. Detta trots att skogsägargruppen blivit allt mer heterogen. När det gäller den andra kategorin av argument är slutsatsen att uppdragsverksamheten är betydelsefull för kontakterna med skogsägama såväl kvantitativt som kvalitativt. Det torde inte vara allt för vittgående att antag att myndighetsutövningen påverkas positivt av detta. Alldeles klart upplever också majoriteten av de privata skogsägama att SVO ger värdefulla bidrag till deras insatser för skogsskötsel och planering vilket bl.a. innebär att skogsvårdskonsulentema och därmed SVO har byggt upp ett stort förtroendekapital hos skogsägama. Något som i sig också torde underlätta myndighetsverksamheten. Den tredje typen av argument innebar att kopplingen mellan uppdragsoch myndighetsverksamhet gör att kostnaderna för båda verksamheterna kan hållas och att därigenom bl.a. SVO lokala förankring kan göras nere starkare. Av kap. 2 har framgått att uppdragsverksamheten, exkl. frö- och plantverksamheten, i dag för drygt 40 % av den totala operativa svarar verksamhetens omfattning. Av kapitel 5 kommer att framgå att uppdragsverksamheten i framtiden, förutsatt att skogspolitiska kommitténs förslag genomförs, kommer att svara för mer än 50 % av den totala verksamheten. Detta innebär att uppdragsverksamheten väsentligt bidrar till uppbyggnaden och därmed möjligheten att ha en lokal förankring i meningen ett stort antal distrikt.

SOU 1992 l ll 133 Bilagan

Kombinationen uppdrags- och myndighetsverksamhet också vissa ger stordriftsfördelar på så sätt att gemensamma kostnader kan fördelas på flera aktiviteter. Något klart direkt samband mellan myndighets- och uppdragsverksamhetens omfattning går dock inte att utläsa i den årsvisa statistiken. Att myndighetsverksamhetens inriktning likväl kan inverka på

uppdragsverksamheten är klart. Den mycket omfattande statsbidragsgivningen till skogsvårdsåtgärder under den analyserade periodens m.m. början resulterade t.ex. i omfattande uppdrag åt skogsbruket i form av planläggning och projektering bidragsföretag. av Ett starkt samband finns också mellan myndighetsverksamheten och uppdragsverksamheten när det gäller skogsbruksplaner. Sedan tillkomsten av ÖSI hanteras av tekniska skäl den fastighetsvisa skogsbruksplanlägg-

ningen inom ÖSI-områden i redovisningen myndighetsverksamhet. som Endast skogsbruksplanläggning utanför ÖSI redovisas uppdrag. som Slutsatsen i denna del är att uppdragsverksamhetens omfattning ger väsentliga förutsättningar för möjligheterna att ha spridd distriktsen organisation.

3.1.2 Kritiken mot uppdragsverksamheten

Till och från har kritik riktats mot SVO uppdragsverksamhet. Förutom rena reklamationer kan kritiken sägas två olika slag. Dels har det vara av beträffande vissa tjänster gjorts gällande att de inte är förenliga med den myndighetsutövande verksamheten, dels har tjänster ifrågasatts av konkurrensskäl. Båda typer invändningar vanligen samtidigt. Antalet av invändningar med direkt koppling till något aktuellt fall måste dock bedömas vara litet. Frågan har oftare tagits utifrån principiella upp utgångspunkter av företrädare för olika parter på t.ex. virkesmarknaden. Den starkaste kritiken har rört frö- och plantverksamheten, med som anledning av kritiken granskats näringsfrihetsombudsmannen NO. av Denne framför i ett beslut den 14 december 1990 sin mening att de som nackdelar som frö- och plantverksamheten har i dagsläget är så stora att en förändring måste övervägas. Inte bara på grund de marknadsmässiga av effekterna utan kanske också i lika hög grad beroende på SKS att kommersiella engagemang kan riskera att hindra SKS ifrån fylla sina att myndighetsfunktioner på bästa sätt. Även RRV har inom ramen för sin förvaltningsrevision granskat skogsvårdsorganisationens affärsdrivande plantverksamhet. RRV föreslår bl.a. att SVO uppgifter inom frö- och plantområdet bör renodlas till att omfatta enbart myndighetsuppgifter. Den affärsdrivande frö- och plantverksamheten bör helt skiljas från SVO och ett statligt aktiebolag bildas för produktion, försäljning och distribution skogsodlingsmaterial. av SVO uppdragsverksamhet har under våren 1992 också berörts av en utredningsgrupp inom RRV i samband med ett regeringsuppdrag rörande en kartläggning av förutsättningarna att avskilja statliga konkurrensutsatta verksamheter. Av den översiktliga genomgång gjorts dras där som slutsatsen att uppdragsverksamheten är sådan omfattning den i och av att

Bilagan 134 SOU 1992111

för sig skulle kunna bedrivas som egen verksamhet. Kopplingen mellan myndighets- och uppdragsverksamheten bedöms dock, med undantag för frö- och plantverksamheten, vara så stark i såväl verksamhetsidé som organisation och det praktiska utförandet av olika arbetsuppgifter, att verksamheterna bör hållas ihop organisatoriskt. Skogspolitiska kommittén har bl.a. att väga in ovanstående i sitt kommande förslag rörande frö- och plantverksamheten. Verksamheter där förenligheten med myndighetsutövningen ifrågasätts, år främst handel med och förmedling av virke, förvaltningsuppdrag utom naturreservat samt privatekonomisk rådgivning. SKS har för den skull på senare år lagt fast en policy för uppdragsverksamheten. I denna sägs att uppdragsverksamheten skall medverka till förverkligandet av de skogspolitiska målen, bedrivas marknadsmässigt samt ge full kostnadståckning. Såväl förvaltningsuppdrag som privatekonomisk rådgivning anges som exempel på uppdrag som skall undvikas. Kritiken mot den dubbla rollen i SVO övriga affärsverksamhet har främst gällt skogsbruksplanläggningen kopplad till ÖSI och allmänna skogsvårdsuppdrag, inkl. plantförsåljning, kopplade till statsbidragsgivning. Även här handlar kritiken dessa kopplingar om att ger konkurrensfördelar för SVO. Stämpling av rotposter är också en verksamhet där förutsättningarna på marknaden tidvis drivit fram en debatt. Detta hänger samman med att det utvecklats ett antal alternativa former vid köp av virke där virkesköparna i regel svarar för utsyningen själva. Här finns dock en efterfrågan från skogsägama på en i förhållande till marknaden neutral mätmetod tillämpad av en likaså neutral part. Det är tydligt att SVO av många skogsägare anses uppfylla detta behov. Slutligen bör nämnas att det ibland framförs mer allmänna farhågor för att myndighetsverksamheten subventionerar uppdragsverksamheten och omvänt. Detta trots att kravet SVO entydigt är att dessa verksamheter skall hållas isär och att SVO taxor och avgifter regelbundet granskas av bl.a. RRV. Det kan konstateras att dessa granskningar under senare år inte lett till några invändningar i denna del.

3.2 mellan den

Rollfördelningen centrala,

regionala och lokala nivån

Några viktiga trender kan skönjas i utvecklingen av den interna rollfördelningen inom SVO. Under de senaste åren har gjorts ett antal förändringar som har sin grund både i de ändrade ekonomiska förutsättningarna för verksamheten och de nya krav som ställts på organisationen i olika avseenden. I SKS uppgifter som koncemmyndighet ingår att leda och stödja verksamheten vid SVS och svara för kontakterna med regeringen, näringen, andra myndigheter och organisationer, forskningen samt de internationella kontakterna.

SOU 1992 l l l 135 Bilagan

SKS har under de senaste åren vidareutvecklat och förtydligat sin koncemledningsroll vilket bl.a. inneburit att stymingsprincipema har utvecklats mot en ökad mål- och resultatorientering. SKS fastställer efter förslag från SVS årligen målbeskrivningar och budget för resp. SVS. Inom dessa ramar har SVS ett fullständigt ansvar för verksamhetens resultat och ekonomi. SKS har även arbetat med att förbättra metoderna och formerna för resultatuppföljningen. SKS har också i stor utsträckning delegerat arbetsuppgifter och beslutsfunktioner till SVS. Delegeringen av ekonomioch personaladministrativa beslut är numera långt gången. Det grundläggande organisationsintema kommunikationsmönstret styrs av den planeringsmodell som tillämpas. Processen med att ta fram operativa mål, ärliga planeringsramar, budgetar, resultatuppföljningar, bokslut och anslagsframställningar har utvecklats på de olika nivåerna i organisationen. Kontaktema med SVS sker huvudsakligen via SVS kanslier. Formema för samarbetet mellan SKS och SVS har utvecklats bl.a. genom regelbundet återkommande möten med länsjägmästama där verksamhetens inriktning och resultat, förestående förändringar, projekt m.m. diskuteras. Väsentliga uppgifter för SKS är att hålla kontakterna med forskningen, bedriva eget utvecklingsarbete och förmedla kunskap inom organisationen. SVS roll i och ansvar för utvecklingsarbetet har emellertid också utvidgats under de senaste åren. SVS engageras i allt större utsträckning i genomförandet utvecklingsprojekt. Även projektansvar läggs i ökande av utsträckning på SVS personal. I takt med att den internationella verksamheten börjat byggas ut vid SKS har SVS även här blivit engagerade. För SVS del har nedskärningarna i verksamheten under de senaste åren medfört ett behov av att göra mer genomgripande förändringar i organisationen. I samband med förstatligandet gjordes en uppstramning av SVS organisation med tonvikt den mera markerade myndighetsroll som SVS fick när 1979 års skogspolitik genomfördes. Behovet av organisatorisk enhetlighet minskade emellertid sedan myndighetsuppgiftema och sättet att handskas med dem fått stadga. 1989 lades i stället ett antal grundläggande organisationsprinciper för SVS fast. Principema innebär bl.a. att det vid varje SVS måste finnas kvalificerad kompetens inom vissa områden. Organisationen skall också utformas så att myndighetsutövningen och uppdragsverksamheten hålls i sär. Genomgående skall vidare gälla att verksamheten skall delegeras så långt det är praktiskt möjligt med bibehållande av hög effektivitet. Inom ramen för dessa riktlinjer har nu ett flertal SVS ändrat sin organisation med varierande omfattning och inriktning. En liknande renodling av roller som den mellan SKS och SVS pågår internt inom SVS mellan kansli och distrikt. Det finns en klar strävan att föra ut ansvar och befogenheter till distrikt och att samtidigt renodla kansliets uppgifter till lednings- och stödfunktioner samt specialistfunktioner. I utvecklingen ingår även att lägga det operativa arbetet på distrikten

Bilagan 136 SOU 1992 1ll

i så stor utsträckning som möjligt och att stärka distriktens kompetens i ett antal avseenden. Till kansliet är SVS ledning, huvudsakliga administration och centrala funktion knuten. Det finns en klar rollfördelning mellan kansliet och distrikten. Kansliet verkar centralt inom länetregionen och distrikten lokalt. Kansliet har kontakterna med de myndigheter och organisationer som verkar på lånsplanet. Skogsägamas kontakter med SVS sker nära nog helt med distriktspersonal. Till kansliet är ett antal specialist-, lednings- och stödfunktioner knutna. Specialistema ansvarar för verksamheter som kräver särskild kompetens eller kompetens över den allmänna kompetensnivân, t.ex. vägbyggnad, dikning, naturvård, skogsvård, rådgivning, skogsbruksplanläggning och skogsvärdering. Specialistema är oftast operativt verksamma, har men också till uppgift att ta åt sig och förmedla kunskap, utveckla och samordna verksamhet. De är som regel verksamma i hela länet. På flera håll har de förutvarande skogsvârds- och planenhetema slagits samman till en fáltenhet med ett samlat ledningsansvar för distriktens verksamhet. Distrikten är till stor del SVS verkställande med för den organ ansvar lokala verksamheten. En stor del den totala myndighetsutövningen, av rådgivningen, utbildningen och uppdragsverksamheten utförs distrikten. av Distrikten har befogenheter att självständigt handlägga och besluta i ärenden som förekommer distriktet. Undantag är lag- och stödärenden som avgörs kansliet sedan de initierats av distriktet. Distrikten svarar i regel även för kontakterna med kommunerna, arbetsförmedlingarna samt andra lokalt verksamma myndigheter och organisationer.

En grundtanke i Distrikt 95 se avsnitt 3.3 och i de

organisationsförändringar som pågår vid vissa SVS är att tillskapa större och självständigare distriktsenheter med ett ökat för verksamhetens ansvar resultat och ekonomi. Med större arbetsenheter ökar möjligheterna att möta förändringar och utveckla verksamheten liksom möjligheterna till specialisering och att utveckla personalens olika kompetenser. Till grund för den ändrade rollförändringen mellan kansli och distrikt som redovisas i Distrikt 95 ligger omvärldsanalys där bl.a. betydelsen en av de förändringar som skett i ägandet och inom skogspolitiken beaktats.

3.3 Några viktiga utvecklingsprojekt

I avsnittet presenterar jag kort något de viktigaste utvecklingsprojekten om som f.n. pågår inom SVO. Först redovisas externa projekt, därefter intema. Rikare skog är en utbildningskampanj, primärt riktad mot landets skogsägare, skogsarbetare och skogsentreprenörer. Sedan starten 198990 har 60 000 personer motsvarande 15-20 % av de privata skogsägama utbildats för att få ökade kunskaper om ekologiska samband och känsliga

SOU 1992 l 11 137 Bilagan

miljöer samt de ökade krav anpassningar av skogsbruket som numera ställs. Kampanjen fortsätter, f.n. med prioritering entreprenörer och av kvinnliga skogsägare. På regeringens uppdrag driver SVO fr.0.m. 1990 försök med inventering av s.k. nyckelbiotoper, d.v.s. skogsmiljöer med sällsynta växter och djur. Syftet år både att ta fram kunskap och att utveckla modeller för inventering. Verksamheten utvidgas 199293 till att gälla hela landet. Inventeringen genomförs i nära samarbete med andra myndigheter, organisationer, forskare, markägare och markägarorganisationer. I samverkan med Statens naturvårdsverk SNV genomför SVO en inventering för att kartlägga Sveriges sumpskogar med avseende främst belägenhet, arealer, naturvård och skogliga produktionsvärden. Verksamheten påbörjades 199091 med metodutveckling och håller på nu att övergå till praktiskt inventeringsarbete över hela landet. Ett projekt för att utveckla metoder och tekniker för skogsmarkskalkning och för att planera och utveckla beredskap för kalkningsinsatser och vitaliseringsgödsling av skogsmark i större skala påbörjades 1989, även detta i samråd med SNV. Nio SVS i södra och västra Sverige deltar i praktiska försök. Med utgångspunkt från en framtidsstudie av distriktsverksamheten 1995 och framåt har ett utvecklingsprogram för distriktschefer och övrig distriktspersonal, Distrikt 95, tagits fram. Utbildningen omfattar nio ämnesblock och genomförandet sträcker sig från 1991 till 1995. Ämnesblocken är företagspolicy, verksamhetsplanering och ekonomi, ledarutveckling, marknadsföring, rådgivning, ADB-kunskap, skogsekonomi, omvärlden och miljökunskap. F.n. prioriteras utbildning inom miljöoch naturvårdsområdet. Sedan början på 1980-talet tillämpar SVO ett planeringssystem för måloch resultatorienterad styrning. Genom ett projekt har anpassningar gjorts bl.a. för att få till stånd en fördjupad uppföljning och anpassning till en den nya statliga budgetanpassningen. Ett omfattande utbildningsprogram har dessutom nyligen genomförts för att genomslag för ett resultatorienterat arbetssätt, bl.a. genom Distrikt 95. SVO har ett väl utvecklat decentralt ADB-stöd både för den skogliga och administrativa verksamheten. Datormiljön håller nu på att bytas till en mer öppen miljö som samtidigt skapar förutsättningar för fortsatt en utveckling av teknikanvändningen på alla nivåer inom organisationen. Användningen av geografiska informationssystem i de skogliga inventeringama har t.ex. påbörjats vid flertalet SVS. SKS har deltagit i RRVs arbete med att ta fram ett nytt lokalt ekonomiadministrativt system för statsförvaltningen och ingår nu tillsammans med en SVS som pilotmyndigheter i den pågående försöksverksamheten med detta system.

SOU 1992111 139 Bilagan

4 Externa faktorer vikt för

av skogsvårdsorganisationens framtida orga-

nisation

4.1 Utvecklingen av näringen och skogs-

ägandet

Storskogsbruket har genomgått en betydande rationalisering under de senaste decenniet. Den nära nog totala mekaniseringen av avverkningama har inneburit att antalet arbetstimmar minskat med 40 % mellan 1984 och 1990. Antalet skogsarbetare har till följd härav minskats betydligt. Samtidigt har en ägarkoncentration skett liksom successiva förändringar i den regionala och lokala organisationen. De administrativa enheterna förvaltningar, distrikt, revir m.fl har blivit färre och större. - Domänverket, nuvarande Domän AB, har från mitten av 1980-talet minskat sina 31 revir till 17 skogsförvaltningar. De tidigare regionindelningen i sex regioner har upphört. SCA har minskat sina förvaltningar från tio under 1986 till Även Modo har minskat sina och tidigare sex. Iggesunds och Holmens förvaltningar till sex. De regionala enheterna har också fått en mera självständig ställning i förhållande till bolagsledningama. STORA Skog kommer fr.0.m. l januari 1993 att ha sju förvaltningar. Skogsägarföreningama har motsvarande sätt minskat från 12 st. år 1988 till åtta år 1992 och fortsatt sammanslagning är trolig. Den skogliga verksamheten rationaliseras på likartat sätt som inom storskogsbruket. I bil. 8 redovisas ett antal kartbilder som belyser skogsnäringens regionala indelning. Förändringarna får betydelse för SVO i framför allt två avseenden. Dels ändras kontaktnätet mot näringen. Den ökade självständigheten med långt delegerat ansvar för regionala och lokala enheter inom näringen ställer delvis nya krav omfattningen och innehållet i kontakterna på alla nivåer mellan SVO och näringen. Detta gäller inte minst när en ny skogspolitik skall genomföras. Dels innebär det förhållandet att näringen tunnar ut sin lokala organisation ett ökat behov av att SVO kan tillgodose den skogliga expertfunktionen lokalt. I vissa områden är SVS skogsvårdskonsulent den enda personen med hög skoglig kompetens. Även inom det privata skogsägandet har betydande strukturella förändringar skett under de senaste decennierna.

Bilagan 140 SOU 1992 1l l

En väsentlig sådan förändring är den minskade kopplingen mellan jordbruk och skogsbruk. Genom jordbrukets rationalisering har antalet privata företag med både jord- och skogsbruk väsentligt minskat. I början av 1950-talet utgjorde andelen kombinerade företag ca 70 % av företagen med skogsbruk. Andelen har därefter sjunkit och var 1988 28 % vilket motsvarar ca 35 % av den enskilt ägda skogsarealen. Skogspolitiska kommittén bedömer att denna utveckling kommer att förstärkas.

Skogsågama tenderar också att bli en mer heterogen grupp. Ägare med

alternativa sysselsättningar och ägare som inte bor på sin fastighet blir allt vanligare. 1984 var utboägandet för de rena skogsbruksföretagen så högt som 46 % vilket på ett decennium innebär en ökning med ca 10 %. Skogsägarna har även blivit mindre beroende av skogen som inkomstkälla. I en undersökning från 1983 angav 59 % av ägarna till rena skogsgårdar att mindre än 10 % av inkomsterna kom från skogsbruket. Endast 11 % angav att mer än hälften av inkomsterna kom från detta. Medelåldern bland skogsägama är relativt hög Ungefär en tredjedel av ägarna till rena skogsgårdar är pensionärer och andelen tycks öka. En naturlig följd av utvecklingen är också att yrkeskunskapema förändras. Andelen skogsägare med utbildning vid lantbruks- och skogsbruksskolor minskar. De praktiska nedärvda kunskaperna tunnas i viss utsträckning Å andra sidan ökar utbildningsnivån inom andra ut. områden än skogsbruk. Intresset för natur- och miljövård ökar också allmänt. Självverksamheten har trots de förändringar som sker i ägandet inte minskat. De flesta skogsägare arbetar dock få timmar per år i sitt skogsbruk. I genomsnitt tillkommer ca 15 000 nya skogsägare per år. Större delen av dessa erhåller fastigheten genom arv eller gåva. Mycket talar för att de pågående förändringarna i ägar- och företagsstrukturen inom privatskogsbruket kommer att fortsätta. Förändringarna ställer krav på SVO både när det gäller att intensivare följa förändringarna inom skogsägarkåren och att anpassa insatserna efter skogsägamas olika förutsättningar och behov. Metoderna för kunskapsspridning måste vidareutvecklas och varieras i allt högre grad. Här skapar ny teknik nya förutsättningar för detta. Skogspolitiska kommittén framhåller särskilt behovet av insatser riktade mot nya skogsägare.

4.2 Utvecklingen av statsförvaltningen

I årets finansplan prop. 91922100, bil s. 40 ff har regeringen presenterat en strategi för styrningen av de versamheter som skall fortsätta att bedrivas under statligt huvudmannaskap. Riksdagen har sedermera antagit propositionen. Strategin kan i flera delar sägas innebära ett förtydligande och en fördjupning av en utveckling vad gäller statsmaktemas styrning av statlig verksamhet som pågått under flera år.

SOU 1992 l l 1 141 Bilagan

I finansplanen betonas att renodling skall ske de en av verksamhetsformer i vilken statlig verksamhet bör bedrivas. Det poängteras att arbetet med att delegera ansvar och befogenheter till myndigheterna skall fortsätta. Regeringen skall styra verksamheterna genom att sätta upp mål för verksamheterna, ställa tydliga krav på resultat samt analysera och utvärdera de uppnådda resultaten. Myndigheterna skall genom en långt gången delegering av det finansiella ansvaret och en förändrad styrning få möjlighet att välja de medel och utfomia de insatser som krävs för att målen skall uppnås. För att skapa möjligheter att uppnå detta skall det regelverk som definierar myndigheternas handlingsutrymme göras tydligare. Stora krav ställs också på myndigheternas redovisning. Tyngdpunkten i regeringens prövning av verksamheterna skall vara bedömningen av årsredovisning och löpande redovisning samt myndighetens resultatanalys. På myndigheterna ställs kravet att de för sitt vidkommande utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, utvecklar sin resultatanalys och resultatredovisning samt stärker sin ekonomiadrninistrativa kompetens. Samtliga nu nämnda delar är av betydelse för den framtida verksamheten inom SVO men några bör lyftas fram särskilt. För statlig verksamhet bör myndighetsformen tillämpas oavsett om verksamheten genomförs av myndigheten själv eller på entreprenad. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för detta, bedrivas i myndighetsform och i normal fallet inte av staten. Konkurrensutsatt verksamhet finns inom SVO främst i frö- och plantverksamheten men också, som framgått kap. till viss del inom den allmänna av verksamhetens uppdragsdel. Av kap. 2 har framgått att SVO till väsentlig del finansieras genom avgiftsintäkter. Ett väsentligt inslag i den nämnda förändringen regelav verket är tillskapandet av avgifts- kapitalförsörjningsförordningen resp. 1992 191 resp. 1992406 vilka tillsammans stor del det ekonoger en av miska ramverket bl.a. för myndigheter vilka i likhet med SVO har en s.k. uppdragsmodell. Kort kan sägas att dessa förordningar innebär att SVO i flera avseenden kommer att arbeta under marknadslika förhållanden mer vad gäller avgiftssättning, avkastningskrav, investeringar, kapitalförsöijning e.t.c. Även inom flera andra områden sker förändringar innebär som att villkoren för att driva statlig verksamhet i många avseenden kommer att likna vad som gäller inom andra samhällssektorer. Statsförvaltningens hantering av arbetsgivarfrågor har fortlöpande förändrats. Utveckligen går här mot en successiv decentralisering arbetsgivaransvaret. De av nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning innebär också att den enskilda myndigheten får ett stort eget ansvar för lokalförsörjningen och de kostnader som är förknippade med denna. Sammantaget innebär den utveckling som skissats ovan att kraven på SVO skärps när det gäller styrning och uppföljning av verksamhetens alla delar samtidigt som valet av medel för nå resultat blivit friare. SKS samlade övergripande ansvar för verksamhetens resultat och dialogen med

Bilagan 142 SOU 1992111

statsmakterna koncemledningsansvaret blir tydligare samtidigt som - de direkt verksamhetsansvariga på olika nivåer i organisationen måste få ett eget integrerat verksamhets- och ekonomiskt ansvar. En utveckling som stämmer väl med den pågående utvecklingen inom SVO.

4.3 Diskussionen om den regionala för-

valtningen

Enligt mina direktiv bör de slutsatser som Regionutredningen och Västsverigeutredningen kommit fram till uppmärksammas. I mitt uppdrag ingår dock inte att utreda alternativ där SVO inte längre är en fristående organisation. Frågan om SVO ställning i förhållande till länsstyrelserna och övriga regionala länsmyndigheter har prövats vid flera tillfällen under de senaste årtiondena. Mycket kortfattat kan sägas att diskussionen framför allt rört frågan om ett effektivare och mer komplett samhälleligt engagemang i frågor om markanvändning och regional utveckling åstadkoms i en organisationslösning typ SVO eller genom en integrering med övrig verksamhet inom länsstyrelserna. Frågan behandlades ingående i samband med 1991 års länsförvaltningsreform. I propositionen om en ny statlig förvaltning 1988 89 154, som i huvudsak byggde på betänkandet Samordnad länsförvaltning SOU 19895, angav föredragande departementschefen följande angående SVO. Enligt utredningen är en så stor del av SVO verksamhet ren produktion att det inte finns skäl att föreslå att SVS eller del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen. För att den skogliga kompetensen ändå skall tillgodogöras, föreslår utredningen att länsstyrelsen får besluta i viktiga frågor som rör markanvändning och naturvård samt att länsjägmästaren skall föredra dessa ärenden i länsstyrelsens styrelse. Departementschefen ansåg att utredningens förslag var en lämplig avvägning mellan de olika intressen SVO står för och föreslog därför att utredningens förslag genomfördes. Bostadsutskottet instämde i dessa överväganden efter hörande av bl.a. Jordbruksutskottet. Riksdagen delade utskottets uppfattning. Den centrala organisationskommittén för en ny statlig förvaltning organisationskommittén vars uppdrag var att förbereda den nya regionala statsförvaltningen gav Statskontoret i uppdrag att bl.a. närmare precisera i vilka övergripande frågor länsstyrelsen skulle fatta beslut. Statskontorets utredning berörde tre områden, skogliga länsprogram som en del av länsstyrelsens regionala samordningsansvar, naturvårdshänsyn samt markanvändning med utgångspunkt främst i Plan- och bygglagen. Enligt Statskontorets mening behövdes knappast några befogenheter utöver de länsstyrelsen redan hade för att den skulle leva upp till sin roll som angavs i propositionen för en ny regional statlig förvaltning. Vid genomförandet av en ny statlig förvaltning fanns därför inte anledning att

SOU 1992 l ll 143 Bilagan

ytterligare precisera i vilka skogliga frågor rörande markanvändning och naturvård som länsstyrelsen skulle fatta beslut Organisationskomnuittén konstaterade i sitt betänkande att det enligt kommitténs uppfattning inte krävdes några ändrade beslutsbefogenheter för länsstyrelsernas del för att de skulle ha det avgörande inflytandet i de övergripande skogliga frågorna. I propositionen om vissa lagstiftningsåtgärder till följd av beslutet om en ny regional statlig förvaltning 19909127 instämde regeringen i kommitténs slutsatser. Riksdagen har lämnat förslaget utan erinran. Betänkanden rörande den framtida statliga organisationen på läns- och regionnivá har under 1992 lämnats av Regionutredningen Regionala roller en perspektivstudie SOU 199263-65 och Västsverigeutredningen Väst- sverige en region i utveckling SOU 199266. - Regionutredningen har analyserat den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och lämnat en perspektivstudie med olika alternativ för en framtida struktur. Västsverigeutredningen har lämnat förslag beträffande regionindelningen i västra Sverige. Betänkandena skall ligga till grund för fortsatt parlamentarisk beredning. Regionutredningen presenterar tre alternativ för den framtida uppbyggnaden av den offentliga verksamhetens regionala nivå. Ett alternativ innebär ett statligt regionalt ansvar, ett annat bygger på kommuner i samverkan medan i ett tredje, regionalt folkstyre, att en ny regional nivå inrättas. Alternativet med ett statligt regionalt ansvar utgör huvudsakligen en förändring av den regionala statsförvaltningen. Staten samlar sina planerings- och samordningsuppgifter i en myndighet- länsstyrelsen. Landstingen och kommunerna berörs inte direkt i detta alternativ. I alternativet kommuner i samverkan renodlas den s.k. närhetsprincipen vilket innebär att kommunerna svarar för merparten av den offentliga servicen inkl. landstingens nuvarande uppgifter. Regionala statliga arbetsuppgifter överförs successivt till lokal statlig förvaltning eller kommuner. Frågor om den regionala utvecklingen hanteras i detta alternativ i ett växelspel mellan länsstyrelser och kommuner. Alternativet regionalt folkstyre innebär att ansvaret för offentliga uppgifter regional och lokal nivå som syftar till hållbar utveckling en i olika delar av landet läggs självstyrande och direktvalda regionala regionfullmäktige. Där läggs också ansvaret för att tillhandahålla organ och finansiera sådan offentlig service som kräver stort befolkningsunderlag. Länsstyrelsen omformas till ett myndighetsutövande statligt på organ regional nivå. I alternativet kommuner i samverkan diskuteras olika samarbetsformer mellan kommuner. I Västsverigeutredningen diskuterar utredaren möjligheterna att inrätta ett regionförbund för regional samverkan i

Hallands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs och Skaraborgs län. Det

nya regionala organet tar enligt förslaget över planerings- och utvecklingsfrågor från länsstyrelser och landsting. Däremot ligger tillsynsfrågor

Bilagan 144 SOU 1992111

och uppgiften att bevaka riksintresset i samhällsplaneringen kvar hos statliga myndigheter, däribland länsstyrelsen. I sina resonemang utgår utredaren från att landet indelas i 8-12 regioner. De framtida regionerna bör vara utformade efter näringsgeografiska utgångspunkter. De bör avspegla de naturliga kontaktmönster och resandeströnunar som idag gäller. Regionema bör vidare utformade efter samhällsplaneringens behov än som idag vara mer främst vara administrativa indelningsområden. Utredaren presenterar som ett diskussionsunderlag tre alternativa

kartskisser för den geografiska indelningen av landet regioner se bil. 9.

Utredningama gör ingen analys av enskilda myndighetsområden. I enlighet med de huvudprinciper för den offentliga förvaltningens uppbyggnad som redovisas utgår utredaren i vad SVO avser från att uppdragsverksamheten och myndighetsuppgiftema överförs till näringen resp. länsstyrelserna.

4.4 Skogsvårdsorganisationens sektorsansvar

Det s.k. sektorsansvaret innebär att varje samhällssektor skall ta sitt miljö, kultumiiljö- och regionalpolitiska ansvar och att sådana hänsynstaganden måste ingå som ett led i all markanvändning. Skogssektoms ansvar för naturvärden, miljön och andra allmänna intressen har utvecklats och förtydligats under de senaste decennierna. En ytterligare komponent i sektorsansvaret är det krav på samrådsförfarande mellan skogsägama och rennåringen som från 1990 återfinns i Skogsvårdslagen. Redan av 1979 års skogspolitiska beslut framgår att skogsbruket måste bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset att bevara vissa inslag i kulturlandskapet prop. 197879 l 10. Skogsbrukets sektorsansvar för miljön slogs fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. I propositionen 19878885 sägs bl.a. att hänsyn till naturmiljön alltid måste ingå som ett viktigt led i all markanvändning och att skogsbruket bör bedrivas på ett sätt som tar hänsyn till naturvårdens intressen. Sektorsansvarets innebörd och principerna för dess tillämpning utvecklades i anslutning till 1991 års miljöpolitiska beslut. Betänkandet till grund för Naturvårdslagen SOU 199038 och SNVs rapport Natur 90 utgjorde i denna del det huvudsakliga underlaget för behandlingen i propositionen En god livsmiljö 19909190. Det miljöpolitiska beslutet 1991 innebar en allmän skärpning av miljömålen. I propositionen anges att det gemensamma målet för naturvården och hushållningen med naturresursema bör vara att, enligt intentionerna i naturresurslagen, slå vakt om den biologiska mångfalden och att nyttja naturresursema ett långsiktigt hållbart sätt. I form av riktlinjer anges

SOU 1992 1l l 145 Bilagan

att de förnybara resurserna skall utnyttjas inom för ekosystemens ramen produktionsförmåga och att den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter förutsättningar att ges fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. För skogsbrukets del innebär sektorsansvaret för miljön och för vården av naturresursema ett ansvar för såväl näringsidkare myndigheter att som anpassa sig till de fastlagda miljömålen. Till sektorsansvaret hör också att ta hänsyn till kulturvärden i de miljöer berörs respektive som av sektorsverksamhet. Regeringen har poängterat SVO sektorsroll att också ändra genom instruktionen. Skogspolitiska kommittén anser att det grundläggande sektorsansvaret för de skogliga naturresursema skall ligga på skogsägamaskogsbrukama. Det ingår i skogsägamas sektorsansvar att utveckla och tillämpa skötselmetoder som utgår från naturgivna förutsättningar och den att engagera sakkunskap som behövs för att tillgodose naturvårdshånsynen. Kommittén betonar att berörda myndigheters arbete i hög grad skall inriktas att bygga upp kunskaper, förändra attityder och kartlägga för samt skogsägama redovisa naturvärden. Kommittén föreslår mot denna bakgrund, och i enlighet med det miljöpolitiska beslutet, att SVO bör få ett större och vidgade ansvar befogenheter för naturvårdsfrågor på det skogliga området. Härigenom, framhåller man, uppfylls också kravet i det miljöpolitiska beslutet att skogsägaren i princip endast skall behöva ha kontakt med myndighet. en Konkret innebär kommitténs förslag att SVO, utöver att ha tillsyn över de skogliga biotopema enligt 21 § Naturvårdslagen, även skall handlägga samråd enligt 20 § och tillståndsfrågor enligt 18 § Naturvårdslagen c avseende skogliga arbetsföretag. Vidare föreslås att SVO skall ha ansvar för frågor rörande ädellövskogslagen och handlägga jakt- och viltvårdsfrågor med skoglig anknytning. Handläggningen dessa frågor sköts i av dag av länsstyrelserna resp. SNV. Kommittén anser också att eventuella regionalpolitiska stöd för att skapa underlag för en hög skogsproduktion bör, ett uttryck för som sektoransvaret, administreras SVO. av Under innevarande år kommer SNV och SKS att i samarbete och inom ramen för SNVs pågående projekt Miljön i Sverige, tillstånd, trender MILJÖ93 närmare precisera ansvarsfördelningen resp. att mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom området skogen och miljön. Därvid skall man också definiera och beskriva innebörden och utformningen av de instrument kommer till användning. Skogspolitiska som kommittén har framhållit att det finns anledning att inom för dessa ramen projekt också förutsättningslöst utreda hur planeringen och uppföljningen av berörda myndigheters verksamhet skall utformas. Enligt 1991 års miljöpolitiska beslut kommer sektorsmyndigheternas miljöansvar att ha stor betydelse för det fortsatta miljöarbetet. De miljömål som formuleras på politisk nivå och inom de centrala miljömyndighetema

Bilagan 146 SOU 1992 1 l l

skall överföras till sektorsmål och åtgärdsprogram av sektorsmyndighetema. De nationella målen skall också brytas ned på geografiska områden. SNVs centrala roll i miljöarbetet understryks. Verket skall vara stödjande, rådgivande och policyskapande. SNV och SKS har i en gemensam promemoria beskrivit de instrument med utgångspunkt i det miljöpolitiska beslutet, tänks komma till m.m, som användning för att fördela ansvaret mellan myndigheterna.

SNV skall främst identifiera problem, utarbeta aktionsprogram, sätta strategiska mål samt precisera mätbara kemiska, fysikaliska - upp och biologiska mål, delta i SKS arbete med sektorsplan för skogsbruket och åtgärdsprogram, utvärdera resultaten mot målen 3-5 års perspektiv och avge en revisionsberättelse , följa SKS och länsstyrelsemas årliga rapportering i miljörapporter knutna till den årliga resultatredovisningen,- stå för och sprida kunskap, ha internationella kontakter. -

SKS skall främst ta initiativ till insatser som bidrar till att uppfylla skogsbrukets miljömål, samordna, leda och utveckla de skogliga naturresursinventeringama, i kontakt med näringen utarbeta sektorsplan för skogsbruket inkluderande preciserade resultatmål och åtgärdsprogram, följa upp resultaten och avge årlig rapport, stå för och sprida kunskap. -

SVS skall i samarbete med länsstyrelserna föra ner verksamheten på ett regionalt anpassat plan och genomföra den i direktkontakt med näringens företrädare. I uppgifterna ingår bl.a. att förbättra kunskapsunderlaget genom inventeringar, utarbeta regionala resultatmål och åtgärdsprogram, genomföra åtgärdsprogram bl.a. utbildning av skogsägare m.fl. - genom rådgivning och lagtillsyn, följa resultaten och ärlig rapport till SKS och länsstyrelsen. - upp avge

Länsstyrelsen skall slutligen årligen avge en miljörapport varvid även skogsfrågoma avrapporteras med stöd av SVS rapport. Någon heltäckande utvärdering av hur skogsägama och SVO fakmer tiskt hanterar de olika komponenterna i sektorsansvaret i dag finns inte. Slutsatsema tidigare, av såväl SKS som andra gjorda utredningar som av delvis berör denna fråga, är dock att väsentliga förutsättningar när det gäller t.ex. faktaunderlag, riktlinjer, information, kunskap och arbetsmetoder år oklara. Inom SVO har ett antal åtgärder vidtagits under senare år för att kunna uppfylla de krav som det vidgade sektorsansvaret innebär. Av avsnitt 3.3.3

SOU 1992 1l 1 147 Bilagan

framgår att en betydande del utvecklingsresursema inriktas på av naturoch miljövårdsområdet. Inom ramen för Distrikt 95 kommer all fáltpersonal att få åttadagars en utbildning i naturvård och miljökunskap. Utbildningen har påbörjats vid några SVS. Flertalet SVS beräknar att genomföra den under 1993. ytterligare ett ånmesblock, mark- och Vattenvård, beräknas genomföras på motsvarande sätt med början under 199293. En spetsutbildning på akademisk nivå har också påbörjats eller planeras påbörjas för vissa anställda vid fem SVS.under 199293. Utbildningama, som har olika inriktning, omfattar områdena naturvårdsbiologi med inventeringsteknik samt mark, vatten, klimat och skogsmarkens kemi. Omfattningen motsvarar 20 poäng och genomförs i samarbete med ca Sveriges lantbruksuniversiteteller andra universitethögskolor. Målgruppen för denna utbildning är främst personal vid distrikten. Det kan också noteras att ett 10-tal biologer under år anställts vid senare några SVS och SKS.

i

å i

i

SOU 19921 ll 149 Bilagan

5 Konsekvenser för

skogsvårdsorga-

nisationen kommitténs

av förslag

5.1 Dimensionering av verksamheten

Skogspolitiska kommitténs förslag har långtgående konsekvenser för den skogliga administrationen såväl vad gäller verksamhetens inriktning som omfattning. Här skall jag belysa vad kommitténs förslag innebär för framför allt den framtida dimensioneringen SVO. Beräkningarna och de av antaganden som ligger till grund för dessa redovisas i detalj i bil. 10. mer Materialet har tagits fram i samarbete med personal från SKS. Utgångspunkten för beräkningarna är kommitténs förslag vad gäller Verksamhetsinriktning, omfattningen bidrag för att stimulera olika av skogliga verksamheter samt anslag till SVO för myndighetsuppgifter. Kommitténs förslag till anslag innebär gjort översiktlig att man en bedömning av vilken aktivitetsnivå SVO verksamhet bör ligga. Mot denna bakgrund och då tillräckligt precist material i form av förordningar och föreskrifter för den nya skogspolitiken av uppenbara skäl ännu saknas, har jag bedömt att det inte är meningsfullt att göra analys typen en av nollbasbudgetering för SVO. Avslutningsvis görs här också uppskattning omfattningen de en av av resurser som eventuellt frigörs inom länsstyrelserna när verksamhet, enligt kommitténs förslag, flyttas från dessa till SVO. Även dessa bedömningar

är översiktliga. Något beslut om omfördelning av dessa medel har givetvis ännu inte fattats. Kommittén föreslår att SVO skall disponera 260 milj. kr. anslag som till myndighetsuppgifter, dvs ca 40 milj. kr. lägre än för 199293 om hänsyn tas till förändringen av anvisade medel för kalkning. Bortfallet av skogsvårdsavgiften innebär att 40 av de 260 milj. kr. kan sägas sakna finansiering eftersom de anses härröra från skogsvårdsavgiften. Av denna anledning redovisar jag här också översiktligt konsekvenserna ett av myndighetsanslag på 220 milj. kr. Kommitténs förslag får såväl direkta som indirekta konsekvenser för SVO. De direkta konsekvenserna uppstår huvudsakligen att behovet genom av vissa typer av insatser reduceras eller försvinner helt och andra insatser kommer till. Avregleringen och förenklingen av de regelsystem gäller som för användning av skog och skogsmark liksom den bolagiseringen ev. av frö- och plantverksarnheten är uppenbara exempel på reducerad verksamhet. Kommitténs starka betoning hänsynen till miljöns förutav

Bilagan 150 SOU 1992 1ll

frö- och plantverksamheten är uppenbara exempel på reducerad verksamhet. Kommitténs starka betoning hänsynen till miljöns förutav sättningar etc. kan visserligen sägas snarast grad än en artskillnad vara en i förhållande till de förutsättningar som gäller i dag. Kravet på naturvårdshânsyn har funnits i ett antal år om än inte lika vittgående. Denna skillnad skärper dock kravet på att SVO skall kunna hantera rniljöhänsynen i alla delar av verksamheten och inom alla delar av organisationen. Det är därför realistiskt att räkna med att relativt sett mer måste sättas in för denna uppgift. resurser De indirekta effekterna är olika slag och i flera fall svårbedömbara. av Färre dagar för myndighetsverksamhet och därigenom färre kontakter med skogsägama kan innebära att uppdragen för enskilda skogsägare minskar. Avskaffandet ÖSI-verksamheten och obligatoriska skogsbruksplaner av kommer att till del kompenseras med försäljning av skogsbruksplaner en och de av kommittén föreslagna tillstândsbeskrivningama. Beräkningarna enligt bil. 10 har sammanställts i nedanstående tabell. Beräkningarna grundar sig på antagandet att 260 milj. kr. anslås till myndighetsverksamhet.

SOU 1992111 15 1 Bilagan

Tabell 11 Beräknad förändring av antalet tjänstgöringsdagar. En ev. bolagisering av frö- och plantverksamheten har beräknats innebära ett bortfall av 7 424 dagar operativt och 4 000 ca dagar ledning och stöd, dvs. ca 11 400 för den allmänna verksamheten. Tillståndsbeskrivningaroch skogsbruksplaner har flyttats från myndighetsverksamhet till uppdrag med 14 000 dagar. I talet för myndighetsuppgifter enl. utfall och budget ingår en viss mängd uppdrag gäller som skogsbruksplaneri samband med ÖSI. Liknande verksamhet redovisas under uppdragsverksamhet för 199394.

Utfall VP Beräknat Diff 9192 9293 9394 9293-9394

Allmänna v. Myndighets- 140 197 140 488 86 200 54 288 uppgifter

Uppdrags- 88376 88689 99000 +10311 verksamhet

Intern 26 710 18 551 7 600 10 951 verksamhet

Ledning och 74 041 68 393 50 200 18 193 stöd

Differens netto allmänna verksamheten 73 121 -

Frö- 0 plant Frö- o plant 94 104 0 94 104 -

Differensen mellan VP för 199293 och beräkningen för 199394 är således ca 73 100 dagar vilket motsvarar 370 årsarbetskrafter i den ca allmänna verksamheten. Till detta kommer bolagisering frö- och att en av plantverksamheten berör 470 årsarbetskrafter inkl. plantskolearbetare. ca En reducering av myndighetsanslaget med ytterligare 40 milj. kr. motsvarar ett ytterligare bortfall i den allmänna verksamheten med ca 110 årsarbetskrafter. Kommitténs förslag innebär således att SVO reduceras från 2 160 ca årsarbetskrafter exkl. beredskaps- och skogsarbetare till 1 320 1 210 ca om myndighetsanslaget reduceras med ytterligare 40 milj. kr.. Detta

Bilagan 152 SOU 1992 111

innebär att relationen mellan myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet förändras från 5446 idag till 4753 bå 1993942. ca

5.2 Konsekvenser för

tillsyn, rådgivning m.m.

Den överslagsmåssiga beräkning som baserats på kommitténs förslag innebär att den allmänna verksamheten 199394 kan ha en omfattning motsvarande 79 600 dagaH. ca Den verksamhet som finansieras av myndighetsanslaget kan delas in i lagtillsyn, samhällsplanering och övriga myndighetsuppgifter samt rådgivning och information. Fördelningen mellan dessa enligt VP 199293 är ca 40 800, 15 500 resp. 38 700 dagar. Kommitténs förslag innebär att medlet rådgivning och information får en ökad prioritet för SVO. Vidare lyfts miljö- och naturvârdshänsynen

Beräkningen av relationen mellan myndighetsuppgiñer och uppdragsverksamhet har gjorts utifrân dels VP för 199293 dels kommit- , téns förslag for 199394. Beräkningsunderlaget är följande.

Tjänstgöringsdagar 199293 199394 VP Beräknat

Allmän MU 125 888m 86 200 MU-andel i led. och stöd 38 300m 25 100 MU-andel av

UV-andel av led. och stöd 26 100m 25 100 UV av intern verks. 9 090W UV-andel av gemens. intern verksamhet 4 730 3 80013

Summa UV 143 209 127 900

Följande anmärkningar bör göras. l 14600 dagar för skogsbruksplaneri samband med ÖSI har flyttats från MU till UV. 2 4000 dagar för frö- och plants användning av ledning och stöd borttagna. Fördelning har gjorts efter bidraget till overhead. 3 De 7600 dagarna har delats lika. 4 Bidrag från frö- och plant samt uppdrag för SKS via främst främjandeanslaget

3 l detta sammanhang har det inte bedömts relevant att ta hänsyn vara till ev. produktivitetsökningar.

SOU 1992 l ll 153 Bilagan

fram mycket klart. Denna utgångspunkt gör det motiverat att anta att insatserna för rådgivning och information bör ligga på åtminstone oförändrad nivå 199394, dvs 38 700 dagar. En del denna rådgivning kan av sannolikt finansieras via inkomster från avgifter. Hur stor del är svårt att uppskatta. En viss vägledning kan fås resultatet utvärderingen ev. av av av kampanjen Rikare Skog. Av deltagarna i denna har 23 % angett att man kan tänka sig att köpa tjänster angående naturvård. Detta bedömer jag motsvara det kort sikt maximalt bästa utfallet. Om denna uppgift läggs till grund för beräkningen blir resultatet att ca 30 000 dagar måste anslagsfinansieras. En översiktlig bedömning gjord i samråd med personal från SKS år att avregleringen av skogsvårdslagstiftningen innebär följande bortfall resp. behov av tillskott av tjånstgöringsdagar.

Tabell 12 Översiktlig bedömning bortfall - och behov +

av av medel för tillsyn.

Skogsvårdslagen VP 199293 Kommittén Diff

5,7 Beståndsanläggning 16 971 14 971 -2 000

12,13,

21a m.m. Övergripande skogligt 2 483 2 483 0

Naturvârdslagen

21 Biotopskydd 0 5 000 +5 000 18e Markavvattning 0 1 000 +1 000 20,25 Samråd samt viss ökning ädellöv 0 500 +500

Summa tillsyn 40 828 37 759 -3 069

Bedömningama i tabellen bör kommenteras något Insatsema för beståndsanläggning har dragits ned med 25 % det ca senaste året. Här har ytterligare 2 000 dagar flyttats från beståndsanläggning till naturvård konsekvens att tillståndsbeskrivningar som en av sannolikt kommer att redovisas under denna rubrik. Tillsynen av röjningar upphör men 6 § i den lydelsen vård nya av plantskog bedöms kräva mindre volym en insatser med hänsyn till att

Bilagan 154 SOU 1992 l ll

antalet potentiella objekt ligger mellan 30 000 och 40 000 varje år. Dessa insatser kommer sannolikt att redovisas som återväxtátgärder. Tillsynen av gallringar bortfaller helt medan prövning av avverkningstillstånden i svårföryngrad skog och skyddsskog samt ransoneringsreglema för storskogsbruket blir kvar. För insatserna för mark- och Vattenvård gäller den nya regeln om anmälan av skyddsdikning. Då denna regel är ny är det mycket oklart på vilken nivå insatserna kommer att ligga. Naturvården bedöms kräva betydligt större insatser än tidigare.Behovet av skärpt tillsyn har understrukits av kommittén. Till detta kommer behovet av tillsyn av naturvärden på impediment. Sannolikt kommer också naturvårdsaspektema vid byggande av vägar att öka i betydelse. I övergripande skogligt redovisas bl. a. tillsyn enligt regeln om skogsbruksplaner vilken nu ersätts med krav på tillstândsbeskrivningar. Kombinationsverksamheten ÖSI skogsbruksplaner har med stor sannolikhet förenklat den tidigare tillsynen. Det är därför osäkert om behovet av insatser kommer att sänkas. Behovet av SVO insatser vad gäller Naturvârdslagen är mycket svårbedömbara, framför allt gäller detta biotopskyddet. Bedömningen här ses dock som en miniminivå av bedömare inom SKS. Vad gäller tillsynen enligt de tvâ lagkomplexen är således bedömningen den att tillsynen visserligen får en väsentligt arman inriktning men bör ligga på en relativt oförändrad nivå. För 199293 har 15 500 dagar planerats in för samhällsplaneringsinsatser och övriga myndighetsupgifter. Här är att märka att kommittén föreslår att den del av nyckelbiotopsinventeringen som i dag finansieras med 4 milj. kr. av anslaget bidrag till skogsvård ca 1 500 dagar i framtiden - skall ingå i myndighetsanslaget. Sektorsansvaret för SVO har sin främsta grund i 1991 års miljöpolitiska beslut. Den ansvars- och rollfördelning som kommittén beskriver mellan skogsvårds- och naturvårdsmyndighetema kommer med stor sannolikhet att kräva betydande resurser. Det är därför tveksamt om denna del kan dras ned i någon väsentlig grad. Summeras de tre olika delarna innebär detta ett uppskattat resursbehov på ca. 37 759 + 15 500 + 30 000 83 300 dagar att jämföras med utrymmet om 79 600. Eventuellt är gapet också något större p.g.a. behovet av resurser för ledning och stöd. Slutsatsema av denna genomgång är att det förmodade behovet av insatser inom myndighetsuppgifter inte helt ryms inom den resursram som föreslagits stå till förfogande. Om inte försäljningen av râdgivningsinsatser kan öka väsentligt utöver vad som antagits här, är det nödvändigt att minska insatserna för beståndsanlåggning resp. samhällsplanering och övriga myndighetsuppgifter. Givetvis minskar detta behov av prioriteringar om det är möjligt att rationalisera verksamheten kraftigt eller om ambitionsnivån sänks. Vad gäller arbetsuppgifter som överförs från länsstyrelserna till SVO kan följande grova uppskattningar göras av den totala tidsinsatsen pâ

SOU 1992 l l 1 155 Bilagan

grundval av diskussioner jag fört med nâgra berörda länsstyrelser och SVS. Samråd enligt Naturvårdslagens 20 § Arbetsuppgifterna har hittills varit relativt omfattande och då främst gällt omläggning av jordbruksmark till skog. Enligt uppgift minskar dessa ärenden nu starkt. Arbetsinsatsen bedöms under 199192 motsvara ca 250 persondagar inom länsstyrelserna. Markavvattningsärenden har minskat under tid och förmodligen senare än mer i framtiden genom bl.a. kommitténs förslag. Resursinsatsen inom länsstyrelserna under 199192 bedöms ligga nivån 500 persondagar.

Tillsyn enligt fdellövskøgslagerzz För de berörda lånen är insatsen totalt

ca 100 persondagar. Jakrfrågor från SNV Förutsatt att det vilande förslaget realiseras nu innebär det att jaktfrågor helt flyttas från SNV till SKS och att frågorna regionalt ligger kvar på länsstyrelserna. Totalt motsvarar detta 600 ca persondagar inom SNV. Totalt innebär sålunda kommitténs förslag och det vilande förslaget om jaktfrågor att resurser på nivån 1 500 persondagar frigörs och överflyttas. ev.

SOU 1992111 157 Bilagan

6 Förslag

l Inledning

I detta kapitel lämnar jag mina kommentarer och förslag till åtgärder vad gäller den framtida organisationen för SVO. Utgångspunkten är det uppdrag med direktiv jag fått av skogspolitiska kommittén kap. l. I kap. 2-5 har jag redogjort för ett antal faktorer som jag anser bör vägas in vid bedömningen av behovet av åtgärder. Några av dessa har varit av särskild vikt vid utformningen åtgärdsförslagen. av Den nya skogspolitiken bygger på frivillighet och ställer stora krav på den enskilde skogsägarens kunskaper, aktivitet etc. Skogsägandet och skogsnäringens struktur genomgår samtidigt stora förändringar. Detta ställer i sin tur krav pâ att SVO utvecklar sina instrument för information, rådgivning och utbildning så att de kan tillgodose de behov som uppstår i denna förändrade situation. Det ställer också krav på att SVO klarar att arbeta med såväl samtliga ägarkategorier utifrån de specifika villkor som varje kategori har, som sammanfattande och analytiskt arbete vad gäller tillstånd och utveckling i skogen och skogsvården. Detta, liksom det vidgade sektoransvaret, ställer vidare krav på att SVO redan idag breda kontaktnät vidgas ytterligare såväl nationellt som internationellt. Förändringsbehovet skall ses i perspektivet att SVO under den senare delen av 1980-talet genomgått relativt omfattande omställningar. Enligt min bedömning är förutsättningarna för ett antal SVS nu sådana att fortsatta nedskåmingar, utan en omstrukturering av verksamheten, riskerar att menligt påverka verksamhetens resultat och förmågan att styra och följa upp verksamheten. Jag bedömer vidare att en omstrukturering kan leda till en effektivare verksamhet med en god anpassning till de föränderliga och varierande förutsättningar som gäller för enskilda skogsägare, skogsbruket och samhället i övrigt. I min bedömning har jag också tagit hänsyn till att kraven på alla statliga myndigheter skärps vad gäller ekonomi- och resultatstyming. Följande utgångspunkter har varit av särskild vikt vid utfommingen av förslagen om den framtida organisationen. Den organisation som tillskapas för SVO bör ha förmågan att möta även framtida krav på förändringar och utveckling. Organisationen skall med kraft kunna arbeta för att den nya skogspolitikens sammansatta mål förverkligas. Den skall också kunna möta de system- och marknadsförändringar som kan komma att inträffa under överskådlig tid.

Bilagan 158 SOU 1992 l 11

SVO bör ha en stark lokal förankring, inte minst för att det skall vara möjligt att leva upp till sektorsansvaret. För att uppnå detta har jag i mitt förslag så långt som möjligt fört resurser till distriktsnivån. En viktig restriktion för detta är dock att det på regional och central nivå finns tillräckliga resurser för externa kontakter, utveckling, styrning och uppföljning av verksamheten. Vissa specialistfunktioner kan också med fördel finnas regionalt eller centralt. SVO måste kunna verka i ett brett kontaktfält. De direkta kontakterna med skogsägama, skogsnäringen och övriga intressenter som använder skogen och skogsmarken är omfattande och bör öka. Även kontakterna med kommunerna måste utvecklas. Redan i dag verkar SVO nära länsstyrelserna. Även kontaktbehovet med länsstyrelserna minskar om genom överflyttningen av vissa ärendetyper gäller att kontakterna med dessa bör byggas ut i flera avseenden. Med dessa utgångspunkter leder kommitténs förslag, enligt min uppfatt ning, till att förändringar bör göras på alla nivåer i SVO, d.v.s. förutom på lokal och regional nivå även inom SKS.

6.2 Sektorsansvaret

Skogspolitiska kommitténs förslag till mål för skogspolitiken säger att skogen skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bibehålls. Vid skötseln skall hänsyn tas till andra allmänna intressen. Kommitténs förslag innebär för SVO att verksamheten även fortsättningsvis har en klar produktionsinriktning sam-tidigt det redan som tidigare fastlagda sektorsansvaret accentueras ytterligare. Sektorsansvaret omfattar såväl miljö-, kulturmiljö- och regionalpolitiska aspekter. Enligt miljöpropositionen 19909190 kommer sektorsmyndighetemas miljöansvar att ha stor betydelse för det fortsatta miljöarbetet. De miljömål som formuleras på politisk nivå och inom de centrala miljömyndighetema skall överföras till sektorsmål och åtgärdsprogram av sektorsmyndighetema. Jag har konstaterat att SNV och SKS f.n. arbetar med flera projekt med syfte att precisera ansvarsfördelningen mellan myndigheterna central, regional och lokal nivå inom området skogen och miljön. I detta arbete utvecklas också ett antal planeringsinstrument och rapporteringsformer som skall användas i arbetet. Arbetsformema och ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter år således ännu inte klar. Ambitionsnivån när det gäller aktionsplaner, sektorsplaner, åtgärdsprogram, miljörapporter etc. bedömer jag hög. I som detta finns enligt min mening ev. en risk för att mer tid ägnas åt planerings- och gränsdragningsfrågor än att åstadkomma konkreta resultat. Detta första steg måste således följas av ett klart resultatinriktat och väl koordinerat arbete. Energi bör därvid ägnas åt att på det lokala och regionala planet ytterligare utveckla enkla och smidiga arbetsformer grun-

dade på klara mål och ömsesidigt förtroende. Åtgärder bör vidtas inom

SOU 1992 l ll 159 Bilagan

alla berörda organisationer för att åstadkomma detta. Självfallet måste arbetet utföras i nära samarbete med resp. länsstyrelse. Min samlade bedömning är att ett fungerande sektorsansvar år mer en fråga om kunskap, attityder och legitimitet än formerna för arbetet. om Därmed inte sagt att de senare är oviktiga. Inom SVO pågår redan relativt omfattande insatser för att öka kompetensen inom hela organisationen vad gäller moderna och biologiskt väl grundade skogsbruksmetoder. Under innevarande år har också en bredd- och fördjupningsutbildning med biologiskekologisk inriktning påbörjats. Mitt förslag är att dessa utbildningsinsatser utökas väsentligt. Inriktningen bör vara att såväl den skogliga den biologiska kompesom tensen, och alldeles särskilt kombinationen av dessa båda, fördjupas. Syftet med insatserna är att dels skapa förutsättningar för att kunna i varje agera enskilt ärende utifrån de krav som miljömålet ställer, dels via utbildningsoch rådgivningsinsatser kunna kompetenskälla för hela agera som en skogsbruket. l det senare fallet bör det, kommittén föreslagit, som vara fråga om betald rådgivning. Breddutbildningen, som i princip bör omfatta all fáltpersonal, kan under 199394 och 199495 beräknas kräva 3 500 dagar för 750 ca ca personer. Kostnaden för detta inkl. lönekostnader kan utifrån hittillsvarande erfarenheter bedömas uppgå till ca 5 milj. kr. Till detta kommer att den biologiska kompetensen bör fördjupas på lokal nivå. Denna insats bör bygga på erfarenheterna av den distansutbildning som nu genomförs eller planeras vid några SVS i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet eller andra universitethögskolor. Min

bedömning är att någon med särskilt intresse från i princip alla distrikt se

avsnitt 6.3.6 bör genomgå denna utbildning. Utbildningen bör motsvara ca 20 poäng. Totalt innebär detta ett behov av ca 7 500 dagar spridda över en period på förslagsvis tre år. Utifrån hittillsvarande erfarenheter kan kostnaden för en insats denna storleksordning uppskattas till totalt 13 av milj. kr. inkl. lönekostnader. Till bilden hör också att det finns behov av ytterligare 20 biologereca kologer som specialister inom SVS och SKS. Idag finns det ingen specialistutbildning som är direkt anpassad efter den skogliga sektorns behov. Jag föreslår därför att SKS, tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet och övri ga intressenter, närmare utreder vilken kompetensprofil som dessa biologerekologer bör ha och undersöker förutsättningarna för en särskild utbildning för såväl SVO näringens specialister. som

6.3 Skogsvårdsstyrelsernas organisation

6.3.1 Inledning

Jag bedömer att den regionala samhällsorganisationen hålls i princip intakt under de närmaste åren. En analys av det kontaktnät SVO kommer som

Bilagan 160 SOU 1992 111

att verka i leder till slutsatsen att länen bör vara grunden för den regionala organisationen SVO. Samtidigt gäller att kontakterna mellan SVO och av skogsbruket och skogsindustrins olika organisationer blir än viktigare och måste kunna hanteras över och mellan länen. Erfarenheterna från kanslisanunanlåggningama i Stockholms och Uppsala län resp. Kristiandstads och Malmöhus län visar att det finns klara ekonomiska vinster med att ha flera län som arbetsfält. Dessa lösningar även möjligheter att upprätthålla och utveckla de länsanknutna kontakger tema. Dessa vinster bör därför tas till vara. Mot denna bakgrund lämnar jag två alternativa förslag till regional organisation inklusive vissa förändringar på lokal nivå. Förslagen har tagits fram och prövats mot den organisatoriska struktur som skogsnåringen utvecklas mot. Vidare har förslagen prövats mot de idéer framförts i Region- och Västsverigeutredningen. som Mina förslag är att betrakta som principförslag och anger i första hand typ och omfattning av de förändringar som jag anser erfordras. De behöver således beredas och ev. anpassas ytterligare innan de kan genomföras. En ny regional organisation av SVO, lokalisering av kanslier etc. beslutas statsmakterna. Utifrån ett sådan inriktningsbeslut bör den fortsatta av beredningen kunna överlåtas på SKS. I detta arbete bör SKS ha nära kontakt med resp. länsstyrelse. Mitt alternativ 1 skall ses som ett nollaltemativ, d.v.s. det alternativ innebär minsta möjliga förändringar av SVO nuvarande organisation. som Detta alternativ återfinns i avsnitt 6.3.2. En långsiktigt mer kraftfull organisation uppnås med sammanläggningar av den omfattning som redovisas i avsnitt 6.3.3. I de efterföljande avsnitten berör jag frågorna om SVS styrelse resp. den principiella uppbyggnaden av en regionmyndighet med flera län. Distriktsorganisationen behandlas i avsnitt 6.3.6. Det är då att märka att distriktsorganisationen påverkas olika mycket beroende på vilken regional lösning som väljs resp. om myndighetsanslaget ligger på 260 eller 220 milj. kr.

6.3.2 Alternativ 1 En begränsad anpassning av befintlig organisation.

Utgångspunkten för mitt alternativ 1 är att endast ytterligt angelägna förändringar i förhållande till dagsläget bör göras. Jag har i kap. 5 redovisat vilka ekonomiska konsekvenser som följer av skogspolitiska kommitténs förslag för hela SVO. I de följande bedömningama konsekvenserna för enskilda SVS har vissa schablonav

beräkningar fått användas se bil. ll. Beräkningarna i tabell 13 nedan

bortser från de omprioriteringar som måste göras med anledning av en ny skogspolitik. ändå god indikation på den kommande resursnivån De ger en för enskilda SVS.

SOU 1992111 161 Bilagan

Tabell 13 Beräknad förändring verksamhetsvolymen för enskilda av SVS.

av resurser SVS vilket sammanhänger med verksamhetens nuvarande sammansättning. För nâgra SVS innebär förändringen en nedskäming personalresursema av med närmare en tredjedel. Till detta skall läggas att det sannolikt finns ett behov att nyanställa personal i specialistfunktion, och då framför allt biologerekologer, inom ett antal SVS. SVS möjligheter att i det korta perspektivet bära dessa och eventuellt ytterligare nedskärningar av organisationen varierar. Vilka förändringar som kan genomföras sammanhänger bl.a. med SVS storlek, nuvarande organisation och sammansättningen verksamheten. av Det har i olika sammanhang, utan större framgång, gjorts försök att slå fast en basresurs för verksamheten vid SVS SVO helhet. Jag en resp som har avstått från att ånyo försöka göra detta. Efter kontakter med bl.a. ett antal länsjägmåstare har jag fått uppfattningen att flertalet SVS sig anser

Bilagan 162 SOU 1992 11 1

kunna klara de förändringar som följer av kommitténs förslag även inom ramen för nuvarande organisation. Enligt min bedömning börjar dock de minsta SVS att närma sig eller ha passerat den gräns där betydande svårigheter uppstår att fullgöra verksamheten ett tillfredsställande sätt efter de nedskärningar som nu ñrestår. De minsta SVS blir SVS i Stockholms och Uppsala län, Gotlands län, Blekinge län, Göteborgs- och Bohus län, Hallands län samt Västmanlands län. Jag föreslår i alternativ 1 att en förändring med nedan angiven inriktning och storlek övervägs. SVS i Stockholm, Uppsala och Västmanlands län läggs samman. Motivet är den samhörighet som finns inom skogsbruket liksom allmänt inom Mälardalsregionen. Kansliorten föreslås bli Uppsala. SVS i Gotlands län kan antingen samordnas med de förstnämnda SVS eller med SVS i Kalmar län. Jag förordar det första alternativet mot bakgrund av att kommunikationerna med fastlandet är bättre i detta alternativ och att skogsägarrörelsen i sin organisation inkluderar Gotland i Mälardalsregionen. SVS i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län läggs samman. Lånen har en skoglig samhörighet i fråga om ädellövsskogsbruket. Lämplig kansliort är Kristianstad som ligger geografiskt väl till i regionen.

SVS i Hallands, Göteborgs- och Bohus samt Älvsborgs län läggs

samman. En annan möjlighet kan vara att endast sammanföra de två förstnämnda SVS. Jag förordar alternativet med tre län som har en bättre geografisk balans och som ansluter sig till de allmänna samarbetssträvanden som finns inom Västsverigeregionen. Kansliorten föreslås bli Borås. Nedanstående tabell beskriver verksamhetsvolymen m.m. vid SVS enligt alternativ Det bör noteras att uppgifterna för de nya SVS endast är en summering av uppgifterna om verksamhetsvolym enligt tabell 13. Uppgifterna år inte liktydiga med en kommande resursfördelning eftersom denna måste utgå från en noggrann behovsanalys.

SOU 1992 1ll 163 Bilagan

Tabell 14 Verksamhetsvolym vid SVS enligt alternativ m.m.

SVS Tjänstgöringsdagar enligt kommitténs i förslag Nuv Ant Ant län antal län kmn Mynduppg. Uppdrag Ledning Totalt distr 0 intern stöd 0 verksamhet

Jag bedömer att man genom sammanläggningama kan minska antalet årsarbetskrafter vid de berörda kansliema med totalt 45. Den ca sammantagna besparingen, inkl. övriga kostnader, uppskattas till 17 ca milj. kr. Det främsta resultatet sammanläggningama är dock att av nedskärningarna i den operativa verksamheten distriktsnivå kan begränsas. Kartbild och ytterligare statistik belyser alternativ 1 återfinns i som bilaga 12.

6.3.3 Alternativ 2 En genomgripande förändring

Jag vill understryka att följande faktorer och krav är viktiga att beakta om en långsiktigt kraftfull lösning skall uppnås för SVS organisation. En SVS skall kunna verka med en stark förankring både regionalt och lokalt. Verksamheten måste så sammansatt att SVS kan klara vara ev. kommande stora förändringar. Uppdragsverksamheten, för som svarar ca. 50 % av den totala verksamheten, torde även fortsättningsvis komma att variera kraftigt. För att stabilitet i den garantera en verksamheten, men naturligtvis också för att myndighetsutövningen är huvuduppgiften, bör varje SVS ha en relativt stor resurs för myndighetsverksamhet.

Bilagan 164 SOU 1992 l 11

På den regionala nivån skall det finnas resurser för såväl ledning och stöd utveckling och kontaktverksamhet. Förmågan att utveckla som verksamheten och att verka i ett kontaktrikt nätverk kommer enligt min bedömning att bli särskilt betydelsefull under det kommande decenniet. En SVS skall också kunna bära specialistkompetens inom för verksamheten betydelsefulla områden. På distrikten ställs också krav på att de skall varierad verksamhet än i dag. Framtidens distrikt kunna hantera en mer måste därför åtminstone så stora som dagens medeldistrikt. vara Det är endast mindre del av de nuvarande SVS som långsiktigt kan en uppfylla nu nämnda krav. För att göra detta möjligt behövs enligt min mening en sammanläggning av SVS enligt alternativ 2 eller motsvarande, d.v.s. ungefär en halvering av antalet SVS. Naturliga utgångspunkter för bedömningen av en lämplig regional indelning av SVO är bl.a. antalet skogsägare, skogsmarksarealen, omfattningen av det externa kontaktnätet med näringen, länsmyndigheter, kommuner och intresseorganisationer samt de skogsbiologiska förutsättningarna inom regionen. Mot bakgrund av SVO roll inom samhällsplaneringen måste också vikt läggas vid de allmänna samarbetssträvanden finns inom olika regioner av landet. Västsverige, som Skåne och Mälardalen är exempel på områden där samarbetet i dag sträcker sig över länsgränsema. Jag föreslår i alternativ 2 att SVO indelas i tio regioner. SVS i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands och Västmanlands län läggs till en Mälardalsregion. Av samman kommunikationsskäl föreslås kansliorten förläggas till Stockholmsområdet.

Länen i Östergötland och Småland delas upp i två regioner. Jag föreslår

indelning med SVS för Östergötlands och Jönköpings län och en

en en SVS för Kronobergs och Kalmar län med Jönköping och Växjö som kansliorter. SVS i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län läggs samman till en sydlig region med Kristianstad som kansliort.

SVS i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län

slås till en Västsverigeregion med Borås som kansliort. samman SVS i Örebro län kan antingen föras till SVS i Mälardalsregionen eller till SVS i Värmlands län. För det första alternativet talar indelningen av skogsägarföreningama. Jag föreslår dock det senare alternativet för att få regionmyndigheter av ungefär samma storlek. Karlstad föreslås bli kansliort. För de nordligaste länen innebär förslaget att SVS i Kopparbergs sex län läggs med SVS i Gävleborgs län. SVS i Västemorrland läggs samman med SVS i Jämtlands län. SVS i Norr- och Västerbotten kvarstår. samman En liknande indelning finns inom skogsägarföreningama och skogsbruket. Lämpliga kansliorter för SVS i Kopparbergs och Gävleborgs län samt SVS i Västemonlands och Jämtlands län är enligt min mening Falun och Östersund. Av tabell 15 framgår att regionmyndighetema blir relativt homogena vad storlek och verksamhetens sammansättning. Även här bör det avser

SOU 1992 1ll 165 Bilagan

framhållas att uppgifterna inte är liktydi med resultatet kommande ga av en resursfördelning.

som avseenden framgår av bilaga 12.

Med nuvarande lokala indelning blir antalet distrikt vid vissa

regionmyndigheter relativt stort. Som framgår avsnitt 6.3.6 utgår jag av dock från att antalet distrikt minskar. Jag bedömer därför att kontakterna

mellan regionkansli och distrikt inte behöver försämras i den nya orga-

nisationen. Enligt mitt förslag till organisation för regionmyndigheten

minskar i stället kontrollspannet för operativ chef jämfört med i dag. en Genom sammanläggningen kommer enligt min bedömning 170 ca. tjänster att kunna tas bort vid kansliema. Besparingar kan göras i

ledningsfunktionema, i de administrativa och i viss utsträckning resurserna också bland specialistema. Vissa övriga förvaltningskostnader av typen lokalkostnader minskar också. Sammantaget bedöms besparingarna bli ca

90 milj kr. De täcker enligt min bedömning både kraven på nedskärningar

enligt kommitténs förslag och erforderliga minskningar lednings- och av stödresursema.

6.3.4 Regionmyndighetens styrelse

SVS styrelse avgör enligt instruktionen 1988855 frågor om verksamhetens allmänna inriktning, viktigare frågor organisation och om arbetsformer samt andra frågor principiellt slag eller större vikt. Det av av senare kan t.ex. vara lagärenden betydelse. av

Bilagan 166 SOU 1992 1ll

Erfarenheterna styrelsearbetet hos dagens styrelseledamöter tycks av mycket blandade. På den negativa sidan framhålls otydligheti ansvar vara och reellt sett mycket begränsade beslutsbefogenheter. På den positiva sidan framhålls bl.a. att styrelserna har viktig rådgivande funktion och en att skogsfrågoma på detta sätt får nödvändig och bättre koppling till en övriga frågor i länet. SVS i Stockholms och Uppsala län och SVS i Kristianstads och Malmöhus län leds av två styrelser vardera. Styrelsearbetet har utformats på olika sätt vid de båda SVS. styrelserna i Stockholms och Uppsala län håller gemensamma sammanträden växelvis i respektive län med landshövdingen i värdlänet som ordförande. Styrelsema i Kristianstads och Malmöhus län har separata styrelsemöten i respektive län. Den nödvändiga samordningen sker via en beredningsgrupp med två representanter från varje styrelse under ledning ordföranden i styrelsen för Malmöhus län. av l praktiken har den nuvarande konstruktionen med två styrelser inte inneburit några allvarligare problem. Konstruktionen har i första hand inneburit ett merarbete för länsjägmästama. Av intervjuer med representanter för styrelserna i Stockholms, Uppsala, Kristianstads och Malmöhus län har också framkommit att det bedöms vara mycket tidsödande för en SVS att arbeta med fler än tvâ styrelser. Frågan är vidare det är fördel att en och samma SVS har två om en eller flera styrelser. Bl.a. kan SVS ställas inför mycket svåra tolkningsproblem styrelses beslut i en enskild fråga avviker från om resp. varandra. Jag konstaterar att vissa principiella invändningar kan göras mot den nuvarande konstruktionen med två eller flera styrelser för en SVS så länge styrelsen inte enbart är rådgivande. Frågan de statliga styrelsemas funktion och ansvar utreds f.n. om Denna utredning kan ev. komma att påverka vilka lösningar som blir möjliga även för SVS. I avvaktan ställningstagande till denna utredning föreslår jag följande. För att bl.a. uppnå tydlighet mot intressentema och klara ansvarsförhållanden föreslår jag i första hand att en regionmyndighet utgör en skogsvårdsstyrelse med en styrelse. Når det gäller utseendet styrelseledamöter föreslår jag i alternativ 1 av att dagens konstruktion i princip finns kvar. Om alternativ 2 väljs föreslår jag lösning innebär att regeringen utser alla ledamöter. en som I både alternativ l och 2 bör det övervägas att SVS i varje län, via SKS, använder den möjlighet dagens instruktion ger och inrättar ett som râdsorgan sektorsråd för att förbättra kontakterna med näringen, läns- - styrelse, kommuner och de ideella organisationerna.

6.3.5 Regionmyndighetens organisation och länsanknytning

Jag bedömer att en regionmyndighet i stor utsträckning kan byggas upp enligt de principer SVO utvecklat och börjat arbeta efter under de som senaste åren.

SOU 1992 l l l 167 Bilagan

Arbetet leds av en regionchef. Regionchefens huvuduppgifter är att svara för planering och uppföljning av verksamheten, utvecklingsfrågor samt kontakterna med näringen och andra organisationer på det regionala planet. Regionchefen har till sitt stöd en administrativ enhet och en stab av specialister med placering på regionkansliet. Starka skäl talar för att det operativa arbetet, så länge den som nuvarande länsindelningen består, bör organiseras länsvis och ledas i varje län av en fältchef. De skogliga specialister som f.n. finns på SVS kanslier kan i enlighet med tankegångama i Distrikt 95 i stor utsträckning placeras i distriktsorganisationen. Jag föreslår också att fältchefen som regel placeras i residensstaden tillsammans med befintligt distriktskontor och delar administrativa resurser med detta. Där kan också personal placeras som har hela länet som verksamhetsområde. Fältchefen skall ha en överblick över skogsbrukets utveckling inom länet och vara den som har hand om myndighetens kontakter på länsplanet. Fältchefen bör också vara föredragande för länsstyrelsen i ärenden enligt instruktionens 12 Med en renodling av rollfördelningen mellan lednings- och stödfunktioner och det operativa arbetet kan regionkansliet begränsas till ca 20-25 personer. Vid kansliet bör finnas specialistfunktioner i första hand för natur-och miljövård, rådgivning, planläggning, vägfrâgor och uppdragsverksamhet. Specialistkunskaper inom skogsvård, lagtillsyn m.m. förutsätts finnas inom fältorganisationen. En regionalisering av SVO kan av flera skäl riskera att leda till en försämrad förankring i länet. Det kan t.ex. inte uteslutas att en länsmyndighet har en större legitimiteti länet än en myndighet endast som har representation i länet. l den lösning som jag föreslår finns emellertid goda förutsättningar för att upprätthålla ett nära samarbete länsplanet med länsstyrelse, övriga länsmyndigheter, näringen och intresseorganisationema. Fältchefen kommer i större utsträckning än det i många fall är möjligt i dag för länsjägmästama att kunna ägna sig åt det utåtriktade arbetet inom länet. Vad gäller samarbetet på tjänstemannaplanet mellan t.ex. SVS och länsstyrelsen torde förutsättningarna för detta underlättas genom att kompetensen i natur- och miljöfrågor ytterligare höjs inom SVO. Den regionala indelningen av SVO enligt alternativ 2 överensstämmer i stor utsträckning med de indelningar som görs av Regionutredningen och Västsverigeutredningen. Den föreslagna organisationen för SVO bör relativt enkelt kunna anpassas även till andra regionala indelningar eftersom förändringen i de flesta fall kan begränsas till fältchefsnivån och ändrad regional tillhörighet för distrikten.

6.3.6 Distriktsorganisationen

Antalet distriktskontor var vid förstatligandet SVO 280. En intern av ca distriktsutredning föreslog 1984 att antalet distrikt skulle minskas till 238. Merparten av förändringarna hade sin grund i att anpassning till en

Bilagan 168 SOU 19921 ll

kommungränsema eftersträvades och att de minsta distrikten, många gånger ett distrikt med endast en konsulent, ansågs för små. Distriktsutredningens förslag genomfördes i sina huvuddrag under de följande åren. Rationaliseringen av distriktsorganisationen har emellertid fortsatt. Detta har i första hand inneburit att distrikt samlokaliserats men under senare tid har dock sammanläggningar blivit vanligare. Av de nuvarande 232 distrikten är 86 samlokaliserade på 41 orter. Lokala distriktskontor finns således f.n. 187 orter. Några SVS har genomfört eller planerar att genomföra en mer genomgripande förändring av sin distriktsindelning. Exempelvis genomför SVS i Norrbottens län f.n. en minskning av antalet distrikt från 22 till 14. Samlokaliseringen av distrikt har huvudsakligen gjorts för att minska kostnader för lokaler, ADB-stöd, kontorsutrustning m.m samt för att möjliggöra för distrikten att kunna anställa ett administrativt biträde. De förändringar av distriktsorganisationen som nu genomförs har ett bredare organisatoriskt perspektiv som bl.a. utvecklas i projektet Distrikt 95. Flera skäl framförs för att göra distriktsenhetema större. Liksom på den regionala nivån ökar möjligheterna att möta fortsatta krav på förändring och utveckling. Verksamheten kan göras bredare bl.a. genom att underlaget för uppdragsverksamheten ökar. I ett större distrikt finns större möjligheter till specialisering och att öka personalens olika kompetenser. Dessutom ökar förutsättningarna att få tillräckligt underlag för en administrativ stödresurs och möjligheterna att kunna investera i ny teknik i form av t.ex. geografiska informationssystem. Argumenten mot distriktsförändringar är framför allt risken för att tunna ut den lokala förankringen samt olika personalpolitiska aspekter. Jag bedömer att utvecklingen mot färre distrikt är en nödvändig utveckling. Skogspolitiska kommitténs förslag kommer här att vara pådrivande. Dels kommer SVO resurser att minska, ett förhållande som knappast kan hanteras utan att distriktsorganisationen ändras. Dels ställs krav ökade specialistkunskaper vad gäller ett modernt biologiskt förankrat skogsbruk och natur- och miljövård. Vid i princip varje distrikt bör det finnas en person med viss specialistkunskap inom denna sfår. En grundbult för att det skall vara möjligt och rationellt att föra ut ett budgetansvar till distrikten år också att distrikten blir tillräckligt stora och får en omfattande uppdragsverksamhet. Härav följer att de distrikt som nu är samlokaliserade bör läggas samman. Jag utgår i det följande från att antalet distrikt minskas till ca 150. Denna bedömning baseras pâ de förändringar som redan planeras vid några SVS. Minskningen innebär grovt sett att antalet distrikt i södra Sverige, där nuvarande distriktskontor ligger relativt tätt, minskas med närmare hälften till stor del genom att samlokaliserade distrikt slås samman medan minskningen i norra Sverige blir betydligt mindre. - Tillskapandet av större distriktsenheter innebär främst att flexibiliteten i organisationen förbättras i olika avseenden. Sammanslagningama ger också vissa besparingar i form av lägre förvaltningskostnader för lokaler och administration vid både distrikt och vid kansli. Eftersom en stor del av de förändringar som föreslås innebär sammanslagningar av redan sam-

SOU 1992 l ll 169 Bilagan

lokaliserade distrikt beräknar jag att besparingarna oräknat effekterna av kommitténs förslag stannar vid ca 3 milj. kr. - Kommitténs förslag innebär minskade arbetsuppgifter för myndighetsutövning, stöd, uppdragsverksamhet åt skogsägare och intern verksamhet huvudsakligen tjänster åt frö- och plantverksamheten vid distrikten. Till detta kommer minskningen med anledning ÖSI av att

upphör. Vilken resursminskning som sker vid distrikten är emellertid

också beroende av hur neddragningen i stort kan göras vid SVS och i vilken utsträckning resurser kan omfördelas mellan kansli och distrikt. Jag kan här endast göra en grov bedömning. Jag bedömer att minskningen på distrikt, undantaget de förändringar som avser ÖSI, blir drygt 100 årsarbetskrafter i alternativ I alternativ 2 blir den kanske hälften så stor. Nedskämingen faller huvudsakligen på skogsvårdskonsulentema. Om myndighetsanslaget blir 220 milj. kr. kommer en stor del av den nödvändiga ytterligare minskningen med 110 årsarbetskrafter att, framför allt i alternativ behöva göras bland distriktspersonalen. Även den nedskäming följer ÖSI avskaffas som av att drygt 100 årsarbetskrafter måste till stor del tas från distrikten. Antalet skogsvårdskonsulenter med traditionella konsulentuppgifter år i dag drygt 500 vid distrikten. Den lokala förankringen kan i stor utsträckning antas hänföra sig till det arbete som skogsvårdskonsulentema utför i form av rådgivning, information, uppdrag e.t.c. En grundläggande fråga för mig är i vilken utsträckning ändringar i distriktsorganisationen kan göras utan att den lokala förankringen försämras på ett avgörande sätt. I bilaga 13 redovisas viss statistik för att belysa att förutsättningar för distriktsverksamheten redan i dag skiljer sig betydligt åt mellan olika lån. Den privatägda skogsmarken per distrikt varierar t.ex. från 29 000 ha i Gotlands lån till 85 000 ha i Norrbottens län. Antalet privata brukningsenheter per distrikt är 667 i Södermanlands län och 1 643 i Skaraborgs län. Antal skogsägare per distrikt med fastighet i länet är 599 i Södermanlands län och 2 733 i Kristianstads och Malmöhus län. Antalet kommuner varierar liknande sätt från 4,4 distrikt i Stockholms och per Uppsala län till 4 distrikt i den enda kommunen i Gotlands län. Dessa olika mått ger således inte något på frågan hur stort ett svar distrikt lämpligen är. Något klart får inte heller ställer svar man om man antalet konsulenter i förhållande till t.ex. skogsareal, brukningsenheter, skogsägare med fastighet inom resp. utanför länet och antalet kommuner konsulenten skall ha kontakt med. Även här är variationema som stora. De skillnader som finns torde vara ett uttryck för såväl hur intensiteten i skogs- och naturvärden varierar över landet som mer interna organisatoriska förhållanden och tradition. De emellertid enligt min mening ger också en indikation på att den lokala förankringen inte är direkt avhängig måttliga förändringar i dessa avseenden. Betydelsen av och innehållet i den lokala förankringen ändras genom den nya skogspolitiken och de pågående förändringarna i skogsägandet. Den nya skogspolitiken innebär en större valfrihet för skogsägaren, men ställer samtidigt högre krav på skogsägaren när det gäller att ta hänsyn till

Bilagan 170 SOU 1992111

natur- och mil jövården och ett ekologiskt synsätt skogsbruksmetodema. De väsentligaste skogspolitiska medlen kommer att vara rådgivning, information och utbildning som traditionellt sker i stor utsträckning i direktkontakt med markägaren. Jag finner det naturligt att behovet av personlig rådgivning snarast ökar med de nya krav som ställs på skogsägarna och de förändringar som sker bland skogsägama. För behovet av lokal förankring talar även det förhållandet att näringen i övrigt tunnar ut sin lokala organisation samtidigt som större krav ställs på lokal kännedom när det gäller ett biologiskt anpassat skogsbruk. Enligt min bedömning kommer dock metoderna för kunskapsspridning att få varieras i allt större grad, bl.a. genom att skogsägama inte längre i samma utsträckning bor sin fastighet och har en annan utbildningsnivå än tidigare. Större riksomfattande kampanjer är redan idag ett viktigt inslag i verksamheten. Ny teknik ger också andra möjligheter att ha kontakt med skogsägama. När det gäller kommunkontaktema ser jag inga nämnvärda problem med att genomföra distriktsförändringama. Redan idag har vissa distrikt flera kommuner inom sitt verksamhetsområde. Kontaktema med näringen sker i stor utsträckning pä regional nivå. Sammantaget gör jag bedömningen att den nu föreslagna minskningen av antalet distrikt och distriktspersonal visserligen minskar men inte avsevärt försämrar SVO förutsättningar att åstadkomma en fortsatt god lokal förankring. Detta gäller för både alternativ l och 2. I det fall myndighetsanslaget blir betydligt lägre än de föreslagna 260 milj.kr. krävs dock enligt min mening en betydligt mer genomgripande förändring av den regionala organisationen än alternativ l innebär om inte den lokala förankringen skall gå förlorad.

6.4 Skogsstyrelsen

Kommitténs förslag om ny skogspolitik och de förslag jag lämnat ökar behovet av insatser från SKS för koncemledning samt för kontakter såväl nationellt som internationellt. Kommitténs förslag innebär en besparing av storleksordningen 3-4 årsarbetskrafter vid SKS. Om hänsyn tas till de uppgifter som åligger SKS idag, bedömer jag att styrelsens organisation är resurssnâLStorleken på personalneddragningama totalt inom SVO bör dock, enligt min mening, innebära en större nedskäming inom SKS. Görs en mer genomgripande förändring av den regionala indelningen underlättas SKS arbete både genom att den administrativa volymen vid SKS minskar och att den administrativa kompetensen kan förbättras vid SVS. Exempelvis finns i en organisation med större SVS bättre förutsättningar för den enskilda styrelsen att ta ett större ansvar för sin teknikutveckling samt för ekonomi- och personalfrågor.

SOU 1992 1 ll 171 Bilagan

Jag utgår i mina beräkningar av effekterna av kommitténs förslag från att resursminskningen vid SKS blir ca 3 milj. kr. i alternativ l och ca 4,5 milj. kr. i alternativ 2. Jag vill i detta sammanhang också ta upp SKS verksamhet med virkesmätningprognoser samt engagemang i Nämnden för skoglig fjärranalys. Virkesmätningen bedöms, vad jag erfarit, positivt av alla berörda parter. De motiv som ligger till grund för virkesmätningslagen torde dock i dag inte ha samma vikt som tidigare. Jag föreslår därför att en nämiare utredning görs av om behov föreligger för denna lag och den verksamhet som staten via SKS står för. En utgångspunkt för en sådan utredning bör också vara att, i det fall behov av fortsatta insatser föreligger, säljar- och köparsidan svarar för alla kostnader för verksamheten. Ev. skulle därmed denna verksamhet drivas av SKS som en uppdragsverksamhet. Jag föreslår vidare att SKS får i uppdrag att utreda dels möjligheterna att skapa en långsiktigt stabil situation för prognosverksamheten genom en samordning med Riksskogstaxeringen, dels behovet och lokaliseringen av Nämnden för skoglig fjärranalys.

6.5 Uppdragsverksamheten

I mitt uppdrag ingår att redovisa på vilket sätt SVO bör organiseras så att myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet kan genomföras utan att det skapar allvarliga förtroendekonflikter. Kommitténs förslag innebär, till följd av att myndighetsuppgiftema minskar och att vissa arbetsuppgifter i större utsträckning avgiftsfinansieras, att uppdragsverksamhetens relativa betydelse för organisationen ökar. Även frö- och plantverksamheten avskiljs och om bolagiseras kommer uppdragsverksamhetens andel av tjänstgöringsdagama att öka från ca 46 % under 199293 till 53 % under 199394. Till och från har kritik riktats mot SVS dubbla roll som myndighet och uppdragstagare. Den kanske starkaste kritiken har rört Frö- och plantverksamheten där risken för en snedvridning av konkurrenssituationen uppmärksammats. Kritiken av den dubbla rollen i SVS övriga uppdragsverksamhet har främst gällt skogsbruksplanläggningen kopplad till ÖSI allmänna skogsvårdsuppdrag, inklusive plantförsäljning, kopplad samt till statsbidragsgivning. Kritiken kan något förenklat sägas handla om dels det lämpliga i att dessa typer av verksamhet sker vid ett och samma tillfälle eller inom en och samma organisation, dels att anslag för myndighetsuppgifter används eller riskerar att användas för att subventionera tjänster i uppdragsverksamheten vilket innebär att konkurrenssituationen snedvrids. Motiven som framförs för uppdragsverksamheten är i korthet följande. Genom sin volym bidrar uppdragsverksamheten till att hålla den totala verksamhetsvolymen på en sådan nivå att SVO kan behålla sin starkt för-

Bilagan 172 SOU 1992 1 ll

grenade organisation. Detta har i sin tur stor betydelse för den lokala förankringen. Uppdragsverksamheten har också betydelse för kontakterna med skogsägama. Verksamheten ger personalen kunskaper om och erfarenheter av praktiskt skogsbruk och därmed förståelse för skogsägandets villkor. Den bidrar med samhällsinsatser olika slag, t.ex. beav redskapsverksamhet, arbetsmarknadsutbildning och reservatskötsel. Genom att uppdragsverksamheten bär sin del av kostnaderna för administration m.m. sänker den också kostnaderna för myndighetsutövningen. Detta innebär inte att det är fråga någon om korssubventionering. Fördelarna med att kombinera uppdragsverksamhet och myndighetsutövning har varit ett motiv för att i tidigare skogspolitiska sammanhang betrakta även uppdragsverksamheten som ett skogspolitiskt medel. Samtliga utvärderingar som gjorts visar att de enskilda skogsägama till alldeles övervägande del är nöjda eller mycket nöjda med utförda uppdrag. I många fall upplever enskilda skogsägare också att de inte kan få sina uppdrag utförda av någon annan organisation. Det bör påpekas att regeringens ställningstagande i årets finansplan innebär en betydande skärpning av reglerna för statlig uppdragsverksan1het. Enligt finansplanen bör konkurrensutsatt verksamhet, om inte särskilda skäl talar för detta, bedrivas i myndighetsform och i normalfallet inte av staten. Av SVO verksamhet är framför allt Frö- och plantverksamheten men också till viss del den allmänna uppdragsverksamheten konkurrensutsatt. Ett borttagande av all uppdragsverksamhet, utan motsvarande kompensation av anslagsmedel, innebär ett bortfall närmare 600 av årsarbetskrafter. Jag finner att detta skulle få synnerligen långtgående konsekvenser för SVO myndighetsverksamhet och organisationens lokala förankring. Om ett beslut med denna innebörd skulle fattas kan resultaten av min utredning och de överväganden jag gjort inte läggas till grund för de fortsatta övervägandena i organisationsfrågan. Med utgångspunkten i direktiven, att uppdragsverksamheten skall finnas kvar i väsentliga delar, återstår frågan hur risken för allvarliga förtroendekonflikter kan undanröjas. Jag konstaterar att kommitténs förslag och särskilt dessa också - om kommer att innebära en organisatorisk förändring för Frö- och plantverksamheten leder till att större delen av de förhållanden rönt - som kritik enligt ovan bortfaller eller reduceras väsentligt. Den kritik som förevarit har inte heller vad jag kunnat utröna varit omfattande. Jag konstaterar vidare att andra genomgångar, bl.a. RRVs nyligen på regeringens uppdrag gjorda genomgång av konkurrensutsatt verksamhet, dragit slutsatsen att det utbyte som finns mellan myndighets- och uppdragsverksamheten inom SVO torde motsvara kravet särskilda skäl enligt finansplanen. Ytterligare åtgärder bör dock enligt min mening vidtas för att reducera nämnda risk. Det är t.ex. angeläget att de riktlinjer finns i dag för att hålla som en klar rågång för vilka uppdrag överhuvud taget får komma ifråga som

SOU 1992 l l l 173 Bilagan

löpande hålls aktuella och följs upp av SKS. Av instruktionen framgår vilka varor och tjänster SVO får ta ut ersättning för. SKS har i sin som policy för uppdragsverksamheten fastställt att vissa uppdrag inte typer av är förenliga med myndighetsrollen. Exempel nämns är som privatekonomisk rådgivning, förvaltningsuppdrag och försäljning virke. av Vissa fall av förvaltningsuppdrag utan naturvårdsinslag tycks dock finnas kvar. Jag har i min utredning kunnat konstatera några fall där det är mera tveksamt om verksamheten är förenlig med SVS primära uppgift. De aktuella fallen rör engagemang i verkstäder och byggnadsverksamhet utanför naturreservatsförvaltningen och beredskapsverksamheten. SKS bör snarast se över behovet av dessa verksamheter och liknande ev. verksamheter i syfte att pröva vilka åtgärder bör vidtas för att som en avveckling skall kunna ske. Enligt min bedömning är det möjligt och i vissa avseenden verksamhetsmässigt lämpligt att klarare uppdragsverksamheten separera från myndighetsuppgiftema. För att ytterligare klargöra gränsen mellan myndighets- och uppdragsverksamhet föreslår jag att SKS överväger möjligheterna att ge uppdragsverksamheten en självständig ställning direkt under generaldirektören. På SVS nivå bör verksamheten avskiljas organisatoriskt och vara direkt underställd regioncheflänsjägmästare. På distrikten enligt vad som, jag anfört tidigare, bör ha personaluppsättning möjliggör en som specialisering i fråga arbetsuppgifter, bör distriktsföreståndaren även om i fortsättningen ha ansvar för all verksamhet. Föreståndaren bör dock där det är möjligt delegera ansvaret för uppdragsverksamheten på någon av medarbetarna. Enligt min bedömning kan denna åtgärd också motiveras av behovet av att utveckla och förstärka uppdragsverksamheten.

6.6 Konsekvenser

av förslagen

6.1 Personal

Kommitténs förslag innebär att personalresursema i förhållande till budgeten för 199293 behöver minskas med ca 370 årsarbetskrafter i den allmänna verksamheten. Hänsyn har då inte tagits till att besparingar kan göras genom sammanläggningen till större distriktskontor. Besparingskravet reduceras härigenom till ca 360 årsarbetskrafter. Av dessa har jag bedömt att 10-15 skall kunna minskas vid SKS beroende vilket ca alternativ till regional indelning väljs. Resterande 345-350 som årsarbetskrafter kommer att tas bland förrättningspersonalen och den administrativa personalen vid SVS. Dessa kommer i så fall att till antalet reduceras från l 576 199293 till ca 1 230, d.v.s. en minskning med drygt 20 %. Avskiljs frö- och plantverksamheten blir den sammantagna minskningen av personal till följd av kommitténs förslag 830 årsarbetskrafter. ca

Bilagan 174 SOU 1992 lll

Sänks myndighetsanslaget till nivån 220 milj. kr. innebär detta ett ytterligare besparingskrav med ca 110 årsarbetskrafter. Hur stora personalnedskämin garna blir inom olika arbetsområden beror, som jag framfört tidigare, bl.a. hur verksamheten organiseras fortsättningsvis. I detta sammanhang bör också framhållas att alternativ 2 innebär en betydligt mer genomgripande omställning för berörd personal än alternativ

6.6.2 Ekonomi och finansiering

Min analys och mina förslag har utgått från kommitténs bedömning att myndighetsanslaget för SVO bör ligga 260 milj.kr. i dagens penningvärde för 199394. Jag har också utgått från de bidragsbelopp som kommittén föreslår och utifrån dessa gjort antaganden om vilka andelar som kommer att hanteras av SVO för genomförandet. Jag har också analyserat konsekvenserna av ett myndighetsanslag på 220 milj. kr. De förslag jag gett för att bredda och utveckla såväl den skogliga som den biologiskaekologiska kompetensen inom SVO innebär tillsammans med redan nu inplanerad utbildning en betydande satsning de närmaste tre åren. Resurser bör avsättas för detta. Jag räknar med att den breddutbildning som pågår inom Distrikt 95 kommer att kräva insatser motsvarande ca 3 000 utbildningsdagar under 199394 och 500 dagar under 199495 till en kostnad av ca 5 milj. kr. Jag har föreslagit att den biologiskaekologiska kompetensen bör fördjupas ytterligare på den lokala nivån. Jag beräknar att denna insats motsvarar ca 7 500 utbildningsdagar till en total kostnad av ca 13 milj. kr. Härtill kommer en uppbyggnad av spetskompetens inom området biologiekologi motsvarande ett tjugotal årsarbetskrafter. Kostnaderna För detta bör kunna finansieras inom ramen för befintliga resurser. Jag har vidare framhållit att en överflyttning av arbetsuppgifter från länsstyrelserna till SVO bör kunna innebära ett visst minskat behov av resurser på länsstyrelserna.

6.7 Genomförandet

Kommittén föreslår att den nya skogspolitiken träder i kraft den 1 januari 1994. Introduktionen av en ny skogspolitik kommer att kräva betydande informations- och utbildningsinsatser av SVO såväl internt som externt under de närmast kommande åren. Jag föreslår att SKS får i uppdrag att göra en närmare bedömning av vilka insatser och resurser som erfordras härvidlag. Jag bedömer att det är angeläget att kompetensutvecklingen kan påskyndas alla nivåer inom organisationen. En målsättning bör därför vara att specialistutbildningen på distriktsnivå skall kunna genomföras under 199394 och de tre därpå följande budgetåren. SVS bör också senast under

SOU 1992 l l l 175 Bilagan

199394 genom nyanställning eller vidareutbildning av personal ha tillgodosett det primära behovet av ekologisk och biologisk specialistkompetens på den regionala nivån. Breddutbildningen fáltpersonalen av bör, som jag tidigare nämnt, till huvuddelen genomföras under 1993. Hur snabbt förändringarna i organisationen kan genomföras är delvis avhängigt förändringamas storlek. Det är av många skäl önskvärt att förändringarna kan ske så möjligt. snart som Sammanläggningar till större distriktsenheter kan till stor del göras oberoende av eventuella förändringar i den regionala organisationen. En planering för ändringar i distriktsorganisationen bör därför kunna påbörjas tidigt. Ett incitament för detta är den förmodade minskade medelstilldelningen 199394. En mindre förändring av den regionala organisationen bör, under förutsättning av ett statsmaktsbeslut under våren 1993 innefattande vilka län som läggs samman och orter för de nya regionkansliema, kunna genomföras från den l juli 1993. En mer omfattande förändring kan sannolikt genomföras tidigast den l januari 1994. Mina förslag beträffande ändringen av den regionala organisationen, styrelsens sammansättning, föredragandeskyldigheten i länsstyrelsen vid SKS förutsätter att instruktionen för SKS och SVS ändras. En förändring av Nämnden för fjärranalys kan också kräva instruktionsändring. I det fall förändringar skall göras i verksamheten med virkesmätning krävs lagändring. Den nya dimensioneringen av SVO kräver också särskilda åtgärder för genomförandet. Flera olika vägar för att göra de förändringar beslutas som är möjliga. Erfarenheterna frän tidigare avvecklingar i denna storleksordning av statliga verksamheter bör självfallet tas till Jag vill särskilt vara. peka på följande. Samtliga SVS som berörs bör avvecklas ett visst datum samtidigt per som de nya regionala myndigheterna inrättas. Samtliga tjänster i den nya regionala organisationen såväl på kansli distrikt fâr då bemannas som genom ett tillsättningsförfarande. Det torde bl.a. vara viktigt att förändringar vad den allmänna avser verksamheten tidsmässigt koordineras med förändringar frö- och ev. av plantverksamheten. För genomförandet förändringarna bör av en grupp inrättas inom SKS. Resurser bör tillföras för att täcka såväl avvecklingskostnader som erforderlig resursförstärkning SKS för att av genomföra omställningen. Till denna organisation bör också personal från resp. SVS knytas. Medel för omställningsarbetet bör ev. budgeteras och anvisas i särskild ordning av statsmakterna.

i 1 2

SOU 1992111 177 Underbilaga 1

. n . .. .

j

. . t . . m

SOU 1992111 179 Underbilaga 2

Skogsstyrelsens samarbete med andra myn-

digheter och organisationer

Skogsstyrelsens har ett omfattande samarbete med andra myndigheter och organisationer. Samarbetet sker i samrâdskontaktorgan, utredningar, arbets- och projektgrupper av tillfällig karaktär samt i olika former av produktion tillsammans med andra intressenter.

Samrádskontaktorgan leds eller är knutet till Skogsstyrelsen som av

Rådgivande gruppen för skoglig prognosverksamhet vid Skogsstyrelsen

Syfte Gruppen har bildats för att kanalisera de direkta intressentemas önskemål om prognossamheten.

Del- Skogstyrelsen tagare Domänverket NUTEK Skogsindustriema Skogsägamas Riksförbund Statens Naturvårdsverk Statistiska Centralbyrån Svenska Skogsarbetareförbundet Svenska Pappersindustriarbetareförbundet Svenska Träindustriarbetareförbundet Sveriges Lantbruksuniversitet Sågverkens Riksförbund

Tillkom 1979.

Träffar Två träffar år. per per år

2. Samrådsgruppen för Skogsbruk Natur- och Kulturmiljövârd SNOK

Syfte Gruppen har informativ och rådgivande funktion i första en hand till Skogsstyrelsen men även till de övriga myndigheter och organisationer som ingår i gruppen.

Underbilaga 2 l 80 SOU 1992111

Gruppen skall bidra till ökad ömsesidig kunskap om virkesproduktion och natur- och kulturmiljövârd i skogsbruket, stimulera utvecklingen av mângbruk av skog och skogsmark, ta del av och ge synpunkter beslut och ärenden hos berörda myndigheter om natur- och kulturmiljövârd i skogsbruket, följa tillämpningen av gällande författningar inom ämnesområdet, lämna synpunkter på utredningar, forskningsansökningar etc. som berör avvägningen mellan virkesproduktion och natur- och kulturmiljövârd.

Del- Skogsstyrelsen, ordförande tagare Statens Naturvârdsverk Riksantikvarieämbetet Boverket Svenska Kommunförbundet Svenska Kyrkan Skogsägamas Riksförbund Skogsindustriema Domänverket Svenska Skogsarbetareförbundet Naturskyddsföreningen Svenska Ornitologiska föreningen Riksförbundet för hembygdsvård Fältbiologema Friluftsfrämjandet Svenska Jägareförbundet

Tillkom 1986.

Träffar Två gånger per år varav ett sammanträde i form per år av exkursion.

Centrala skogsskyddskommittén

Syfte Centrala skogsskyddskommittén är ett centralt forum för skogsskyddsfrågor som är rådgivande ât Skogsstyrelsen och har till uppgift att bevaka skogsnäringens och skogsägamas intressen i frågor som berör skogsskyddet.

Del- I kommittén finns representanter från ságverken tagare skogsägarråirelsen, skogsbolagen, Domänverket, Sveriges Lantbruksuniversitet och Skogsstyrelsen.

Tillkom 1982.

SOU 1992 l ll 181 Underbilaga 2

Träffar Kommittén träffas när behov föreligger, under år år per senare vanligtvis en gång per år.

4. Centrala Frö- och Plantrádet

Syfte Centrala Frö- och plantrådet är rådgivande till Skogsstyrelsens generaldirektör. Verksamheten omfattar vissa för svenskt skogsbruk gemensamma frågor, t.ex. skogsträdsförädling, fröförsörjning och import m. m., plantproduktion,klonskogsbruk och genförrâd. Rådet initierar också utredningar, internationellt samarbete, förmedlar information och utgör referensforum för Skogsstyrelsen.

Del- Rådet har 13 ledamöter med representanter från tagare Skogsvárdsorganisationen, Domänverket, Sveriges Lantbruksuniversitet, Skogsindustrin och Sveriges Skogsägarföreningars Riksförbund.

Tillkom 1978.

Träffar Rådet har som regel tvâ sammanträden år. per per år

5. Skogsstyrelsens forskningsnämnd

Syfte Medel från Skogsstyrelsens forskningsanslag fördelas efter samråd med företrädare för skogsbruket och skogsforskningen. För detta ändamål har Skogsstyrelsen inrättat ett råd- givande organ i forskningsfrâgor. Nämnden har förutom forskningsförberedande uppgifter även regelbundna kontakter med forskningsinstitutioner.

Del- I nämnden finns representanter för Skogsstyrelsen, tagare Domänverket, Skogsindustriema, Skogsägarna och Sveriges Lantbruksuniversitet.

Tillkom 1981.

Träffar Nämnden sammanträder 2-3 gånger år. per per år

6. Samrådsgruppen skogsbrukrennäring

Syfte Gruppen har en rådgivande funktion i första hand till de centrala myndigheterna och näringamas organisationer.

Gruppen skall följa och utveckla de lokala samråden, -

Underbilaga 2 SOU 1992 l 11

behandla konflikter av generell och principiell karaktär, följa tillämpningen av författningar, bidra till ökad kunskap om resp. näring, lämna synpunkter på utredningar, forskningsansökningar etc. samt ärenden av principiell karaktär som underlag för Skogsstyrelsens eller Jordbruksverkets yttrande eller beslut lämna synpunkter på omfattning, användning och fördelning av myndigheternas resurser inom ämnesområdet.

Del- Skogsstyrelsen, ordförande tagare Jordbruksverket Domänverket Skogsindustriema Skogägama Norrbottens allmänningars förbund Svenska Skogsarbetareförbundet Samernas Riksförbund, 5 ledamöter

Tillkom 1983. Den efterträdde en tidigare grupp under dåvarande Lantbruksstyrelsens ledning som existerat sedan 1971.

Träffar Gruppen träffas två gånger per år varav en i form av en per år exkursion.

Samarbetsgrupp för skogsstatistik

Syfte Gruppen är ett organ där man på ett samlat sätt diskuterar planering och utveckling av skogsstatistiken inkl. behov av samordning och samarbete. Aven andra statistikområden av gemensamt intresse behandlas.

Del- Skogsstyrelsen tagare Statistiska Centralbyrån

Tillkom 1978.

Träffar Gruppen träffas två gånger per år. per âr

Nämnden för skogsskadeinventeringar

Syfte Nämnden är rådgivande till SKS. Den skall fastställa program för nationell och regional skogsskadeövervakning samt besluta om medelstilldelning och stödja forskning och metodutveckling.

Del- Skogsstyrelsen tagare Skogsstyrelsens forskningsnänmd Statens Naturvårdsverk

SOU 199211 l 183 Underbilaga 2

Tillkom 1985.

Träffar Nämnden träffas 1-2 gånger per år. per år

9. Informationsforum för internationella frågor

Syfte Information om aktuella internationella frågor inom respektive deltagares organisation. Beslut om eventuella gemensamma

åtgärder.

Del- Skogsstyrelsen tagare Domänverket Kungliga Svenska Lantbruksakademien Svenska Skogsarbetareförbundet Skogsindustriema Sveriges Lantbruksuniversitet Sveriges Skogsvárdsförbund Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund

Tillkom Januari 1992. Organisation och arbetssätt kommer att utvecklas närmare.

Andra samrádskontaktorgan där Skogsstyrelsen ingår

Exempel andra samrádskontaktorgan där Skogsstyrelsen har representation är

Styrelsen för Sveriges Lantbruksuniversitet, - Styrelsen för Föreningen Skogsträdsförädling, - Skogs- och Jordbrukets Forskningsrâd, - Smâskogsgruppen vid Sveriges Lantbruksuniversitet, - Sveriges lantbruksuniversitets programkommittéer, - Sveriges Lantbruksuniversitets linjenämnder för skoglig utbildning, - Institutet för skogsförbättring, - Rådgivande gruppen för skogsvård vid Skogsarbeten, - Arbetsgruppen för Skogsbrukets arbetsmarknadsfrågor, - Lantmäteriverkets kartrád, - Lantmäteriverkets mark- och fastighetsråd, - Sveriges Geologiska Undersökningars kartråd, - Styrelsen för Sveriges skogsvårdsförbund, - Utvecklingsrådet för landskapsinformation, - Ledningsgruppen för Skogen i skolan, - Svenska Arbetsgivarverkets lönedelegation för uppdragsverksamhet, - Skogsbrukets yrkesnämnd, - Rådgivande gruppen för smáskaligt skogsbruk, - Projektrådet för ökad säkerhet i privatskogsbruket, -

Virkesmätningsgruppen,

-

Underbilaga 2 184 SOU 1992 l 11

Sågtimmerkommittén, - Kontrollkommissioner för virkesmätning i norra resp. södra Sverige, - Nordiska frö- och plantrâdet, - Samarbetsgruppen för Nordisk skogsforskning, - European Forestry Commission, - ECEFAO Joint Working Party on Forests Economics and Statistics, - ECE Timber Committee. -

Utredningar, arbets- och projektgrupper av tillfällig karaktär

Exempel på utredningar, arbets- och projektgrupper som Skogsstyrelsen f.n. deltar i är

1990 års skogspolitiska kommitté, - Biobränslekommissionen, - Tekniska kommittén TK 80, - Miljö 93 Statens Naturvårdsverk, - Samrådsgrupp för lantbruksregistret, - ALA rådgivande kommitté, - ALA styrgrupp; industrikontaktlandsbygdsutveckling, - Storprojekt Skogsvitalisering. -

Samverkan i produktion

Produktionen av böcker och annat informationsmaterial sker vanligen i form av projekt till vilka forskare och experter knyts som författare och medverkan och förankring âstadkoms via referensgrupper. Samarbete i denna form sker ofta med Sveriges Lantbruksuniversitet, Statens Naturvårdsverk, Jordbruksverket och den ideella naturvärden.

Andra exempel på direkt samverkan i en produktionsprocess är f.n. sumpskogs-, nyckelbiotops- och skogsskadeinventeringama samt försöksverksamheten med skogsmarkskalkning. Kampanjer drivs som regel också i samverkan med andra intressenter. I det senaste exemplet Rikare skog har både skogsbrukets intressenter och studieförbunden deltagit.

SOU 1992 111 185 Underbilaga 3

Särskilda uppgifter vid Skogsstyrelsen

Vid sidan om sin uppgift som chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelsema har Skogsstyrelsen vissa uppgifter som hanteras endast eller i huvudsak på central nivå.

Prognosverksamhet

Skogsstyrelsen skall enligt instruktionen 1988855 bedriva prognosverksamhet för skogsbruket och för samhällets och näringslivets planering med anknytning till skogsbruket. Prognosavdelningen inrättades den 1 juli 1976 efter förslag från skogsadministrativa utredningen prop. 1975762132, rskr. 197576333. Verksamheten syftar till att ta fram underlag för utfomining och tillämpning av skogspolitiken, för bedömning av skogsindustrins utbyggnadsmöjligheter samt för samhällsplanering på central och regional nivå. Prognosverksamheten bör också kunna underlag för prioritering ge av skogsforskning, bedömning av arbetskraftsfrågor samt utbildningsplanering på det skogliga omrâdet. En vikti del prognosverksamheten g av består i att studera skogsproduktionens och virkesproduktionens utveckling och i anslutning härtill upprätta virkesbalanser och avverkningsberäkningar. Prognosverksamheten bygger ett samarbete med bl.a. övriga statistikproducenter. En rådgivande grupp för verksamheten inrättades samtidigt med verksamhetens tillkomst i

se bil 2.

Statistikproduktion och statistikservice

SKS samlar in, sammanställer och bearbetar skoglig statistik. I detta arbete används data från flera olika källor bl.a. Statistiska Centralbyrån, riksskogstaxeringen vid Sveriges Lantbruksuniversitet och skogsvârdsstyrelsema. Statistiken sammanställs, bearbetas och ut i olika ges publikationer, främst Skogsstatistisk årsbok och Statistiska meddelanden.

Tillsyn över virkesmätningen

Virkesmätningen regleras i virkesmätningslagen 1966209 samt SKS föreskrifter SKS FS 19863 med ändringar 19872 samt 19902. Ett viktigt syfte med virkesmätningen har varit att skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning genom att åstadkomma ett förtroende hos framför allt säljarsidan för att virkesmätningen återspeglar det sanna

Underbilaga 3 186 SOU 1992111

förhållandet. Genom att virkesmätningsföreskriftema gäller för all vederlagsgrundande mätning av virke har de också ansetts bidra till att effektivisera konkurrensen virkesmarknaden. Reglerna för virkesmätningen syftar till att få till stånd ett optimalt virkesutnyttjande genom en för fortsatt förädling lämplig tillredning av virket i skogen. Merparten av virkesmätningen genomförs vid landets sju virkesmätningsföreningar. Dessa är frivilliga sammanslutningar med styrelser. Även s.k. partsmätning är tillåten så länge partssammansatta som virkesmätningsreglema följs. Det möjliggör för enskild part att ordna sin virkesmätning på ett för denne lämpligt sätt. SKS verksamhet inom området består främst i att övervaka att reglerna tillämpas på ett korrekt och förtroendefullt sätt, begränsa antalet handelsmått och förhindra att regionala eller lokala avvikelser som försvårar en fri marknad uppkommer, stimulera teknisk och annan utveckling för att effektivisera mätningarna samt informera och bidra till att eventuella tvister löses. SKS har också rätt att medge dispenser. Virkesmätningsfrågoma handläggs idag av ca tvâ helårsarbetskrafter vid SKS. Budgeten för 199293 uppgår till 856 tkr.

Skoglig fjärranalys

Skoglig fjärranalys bedrivs inom Nämnden för skoglig fjärranalys som är lokaliserad till Gävle men är knuten till SKS avdelning för skoglig utveckling och service. Nämnden tillskapades ursprungligen som en tillfällig konstruktion 1955 för att utveckla användningen av flygbildsteknik inom skogsbruket. 1963 permanentades den under namnet Nämnden för skoglig fotogrammetri. Nämnden anslöts anslagstekniskt och personalmässigt till SKS men var självständig i sin verksamhet. Regeringen upphävde 1987 den då gällande instruktionen för nämnden. Namnet ändrades därvid till Nämnden för skoglig Gärranalys. Nu gällande instruktion är daterad 1987-04-24. Nämnden har till uppgift att arbeta med insamling, bearbetning och presentation av data fångade med något slag av fjärranalys. Det åligger nämnden att initiera och i samarbete med främst skogsbrukets intressenter driva praktiskt utvecklingsarbete och försöksverksamhet. Den skall genom information och utbildning medverka till att kompetensen inom området tjärranalys behålls och förstärks inom skogsbruket samt att skogsbruket finner gemensamma tekniska lösningar där så är befogat. Den skall även följa forskning och utvecklingsarbete inom området, initiera forskningsinsatser och ge synpunkter pâ dess inriktning. Nämnden skall vidare verka för att skogsbrukets intressen tillvaratas vid insamling, bearbetning och presentation av allmän landskapsinformation samt för samordning av skogsbrukets bild- och kartframställning. Nämnden skall också bedriva uppdragsverksamhet som är av karaktären försök i full skala.

SOU 1992111 187 Underbilaga 3

Nämnden består av sex ledamöter med suppleanter utsedda av SKS för en tid av tre år. Av ledamöterna utses fem efter förslag från olika intressenter inom skogsbruket. SKS tillhandahåller nämnden personal och lokaler och förvaltar de medel som står till nämndens förfogande. Budgeten 199293 uppgår till l 938 tkr. Intäkter för uppdragsutbildning och vissa projektbidrag uppgår till 240 tkr.

Förlagsverksamhet

SKS förlagsverksamhet omfattar produktion läromedel och av informationsmaterial böcker, övriga trycksaker, videor, bilder och ljudband. Förlagsverksamheten är primärt avsedd att vara ett stöd för SVO olika verksamheter. Produkterna används i stor utsträckning även av skogliga läroanstalter, skogsföretag, organisationer och enskilda skogsägare. Läromedlens innehåll grundar sig framför allt på forskningsresultat och produceras ofta i direkt samarbete med forskare.

Skogsägareko

Som ett led i SKS externa information tidningen SkogsägarEko ut f.n.

ges två gånger per år. Tidningen, har skogsägare huvudsaklig som som målgrupp, har en upplaga 300 000 exemplar.

Internationella verksamheten

SKS engagemang i internationella frågor omfattar både myndighetsuppgifter och uppdragsverksamhet. SKS har till uppgift att bistå regering och departement med expertstöd i det internationella samarbetet. SKS deltar också i olika internationella organ. SKS har även som myndighet ansvar för att stimulera och organisera kunskapsutbyte mellan olika länder. I detta ingår att ta emot ansvar ett stort antal utländska studiegrupper varje år. EG-frågoma och EESavtalets betydelse för den svenska skogsnäringen följs f.n. särskilt. I SKS uppdragskonsultroll ingår att verka för att SVO kan delta i bistândsprojekt och andra internationella uppdrag. Verksamheten som påbörjades under budgetåret 199192 innefattar ett samarbete avseende kunskapsöverföring inom den skogliga sektorn med flera länder i Central-

och Östeuropa.

SOU 1992111 189 Underbilaga 4

Antal tjänstgöringsdagar i allmänna verksamheten vid Skogsstyrelsen enligt budget 199293

Verksamhetsfomi GD o Skogs- Progn- Avd.f. Avd.f. Totalt stab avd. avd. skogl. adm. utv. utv.

Samhällsplanering 0

Anm. l uppdragsverksamhet för myndigheter m.fl ingår även internationell uppdragsverksamhet

SOU 1992 1ll 191 Underbilaga 5

N 8 5

N

a

S E

v 8

o

u

-

-

å - m

n

- - m

S 2

S

v

- -

a -

o

n

- -

E

ö

ä

.N S

SOU 1992 l ll 193 Underbilaga 6

Anslag från vilka

skogsvârdsorganisationen

tilldelas medel

Anslag 1 Verksamhet C l Förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen 1000 kr Uppdragsverksamhet C 2 Ramanslag Skogsvårdsorganisationen Myndighetsuppgifter C 3 Förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen Frö- och Plantverksamhet C 4 Reservationsanslag Skogsvârdsorganisationen Investeringar C 5 Förslagsanslag Bidrag till skogsvård m.m. C 6 Förslagsanslag Stöd till byggande skogsvägar av C 7 Reservationsanslag Främjande skogsvård av C 8 Reservationsanslag Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare

B 2 Bidrag till miljöarbete XIV huvudtiteln

SOU 1992 l 11 195 Underbilaga 7

Omsättningochekonomiskt resultat vid mskilda skogsvårdsstyrelser under perioden 198283- 199192

WUHIIIUUWUBFIUIUWDWN verk. 117 Plantverk. 31

Under-bi laga 7 196 SOU 1992 1ll

Omsättningochekonomiskt resultat vid enskilda skogsvårdsstyrelser under perioden 198283 1991192 - Belopp i tkr

um nu was was aan man was som som 01m

Allmänna verk. omsättning 21,320 25457920.229 24.347 23.051 27.790 23544 27.533 34.559 33.127 rörelseresultat 155 -aa -290 .379 574 24a -541 -aa -313 -592 Plant verk. omsättning 3.337 4.211 3.579 3.005 3.325 3.033 4.069 5.000 4.575 3.315 rörelseresultat -712 -4e -eaa -954 431 -59e -009 -7e1 -77a -2159

Allmänna verk. omsättning 22.424 alm nosa 20.003 194m rörelseresultat -123 .m1 1570 -1.a04 -433 Plant verk. omsättning 5727 7.431 7.922 3019 3073 rörelseresultat 313 777 -171 -24050 -2251

Allmänna verk. omsättning 25434129.91323111 23795 27,541 rörelseresultat 414 se 133 543 65 Plant verk. omsättning 4.191 0.331 5.500 5.294 7.203 rörelseresultat 734 14307 17e -1.7se -14329

Allmänna verk. omsättning 43.327 484544 46.542 50123 69.740 rörelseresultat 1.150 14017 14a -73 517 Plant verk. omsättning 15.375 22.691 204795 244101 26,682 rörelseresultat 4.123 142 sa 2535 -2714

Allmänna verk. omsättning 14.27015,735 13.45014.434 13.027 13.571 19.853 21 .313 23117 31.927 rörelseresultat -310 -401 -144 32 se -455 -275 47 -335 -19 Plant verk. omsättning 4a 5.492 0.132 0.000 8.286 9.305 11.575 11.410 12030 12.753 rörelseresultat 353 553 -357 41 -1 .ses -154 255 -1133 524 244

Allmänna verk. omsättning 22.634234469 22.012 19.545 name 17.551 17.456 20.297 24.968 349m rörelseresultat 131 493 -1ae -a7s -720 -11 -355 -453 54 461 Plant verk. omsättning 1.545 2157 2.399 2.450 2163 2.756 3.102 34159 3.082 23m rörelseresultat -232 -zas -171 -393 -452 -430 -591 -571 -407 453

Allmänna verk. omsättning 29.32032.462 25.145 23.29327.295 27.269 23.070 21.227 23.505 27.607 rörelseresultat 457 -1.042 -999 117 27 -1267 -391 24 154 237 Plant verk. omsättning 7.735 5175 10.033 10x10 9.997 12.533 13.503 15.096 17.013 14.523 rörelseresultat -453 -530 -825 -Lm -2531 -3017 4.893 -2227 1.257 -1494

Allmänna verk. omsättning 34.005 32.319 27.550 25.190 27232 25.651 21.204 msec 25.222 27.725 rörelseresultat -2se 47 -770 -44e -zrr -640 -1.247 -611 00 374 Plant verk. omsättning 54327 1.314 5.553 5.437 0,595 5737 7.475 3.070 10,279 10.771 rörelseresultat -27s 1.253 222 439 -333 -1039 -1320 -701 95 -160

Allmänna verk. omsättning 59.549 56.088 05.925 70.411 71.49459.934 70.320 72503 70.513 74.522 rörelseresultat -eoe -e25 -527 -547 397 359 -4aa -4e4 -14303 -202 Plant verk. omsättning 14.440 13.271 10444 15,13213034 13329 22107 214354 17.756 17.054 rörelseresultat -113 -1.4s5 -2113 -2100 -523 -2523 -937 -1.21a 4.393 410

Allmänna verk. omsättning 37.154 43.314 40.443 39.910 42.062 40.474 40,015 33.391 39.533 434553 rörelseresultat 4362 -705 215 -223 -m -943 1e7 1.121 26 -1003 Plant verk. omsättning 3.434 5,266 0.462 7.445 10.113 12.62517.771 17.555 19.465 13.999 rörd 367 723 332 1.429 319 2,562 2.755 4.532 1.009 -1,717

SOU 1992 l 11 197 Underbilaga 7

Omsättning ochekonomisktresultatvid enskilda skogsvårdsstyrelser under perioden198283 - 199192

rörelseresultat

. rörelseresultat

rörelseresultat

i rörelseresultat

rörelseresultat

verk. rörelseresultat Plant verk. rörelseresultat

verk. rörelseresultat Plantverk. rörelseresultat 4.492 . verk. nam 110.1 . rörelseresultat 1 . Plant verk. 1a. 18.052 rörelseresultat -2151 .

91 annas rörelseresultat 2205 45.154 139.001 211. rörelseresultat 11 -zm - -1

rånteintåkter o rn 8889 i allmänna verksamheten

SOU 1992111 201 Underbilaga 8

MoDo

Skogsförvaltningar

Underbilaga 8 202 SOU 1992111 SCA

Skogsförvaltningar

STORA

Skogsförvaltningar

Underbilaga 8 204 SOU 1992111

Skogsägareföreningar

SOU 1992 l 1l 205 Underbilaga 8

Ságverksföreningarnas områden Extension ofsawmillsässociations

Ságverksföreningsgräns O Kontorslokalisering - - - - - Länsgrâns Å Ságverkens Riksförbund

Nedre Norriands sågverksföraning Centrala ságverksföreningen Värmlands sågverkförening

ságverks förening

SOU 1992 l l 1 207 Underbilaga 9

Regionutredningens kartskisser

Regionutredningen presenterar tre alternativa skisser för den geografiska indelningen av landet i regioner. Skissen i figur l bygger på en betoning ekonomisk bärkraft och av målsättningen att en region bör ha minst 500 000 invånare. ca Samarbetssträvandena i Västsverige, Skåne, Sydostlandet och Mälardalen har bildat utgångspunkt, varefter indelningen i övrigt fått anpassa sig till detta med den ytterligare förutsättningen att hela län utgör byggklotsar. I figur 2 har avsteg gjorts i Sverige från kravet på minsta norra invånarantal med hänsyn till de stora geografiska ytorna. I södra Sverige visas hur ett avsteg från nuvarande länsgränser skulle kunna bidra till näringsgeografiskt bättre gränsdragningar och jämnare befolkningsfördelning. I det fortsatta arbetet med indelningsreform bör kommuner användas som slutliga byggklotsar. Figur 3 tar sin utgångspunkt i nuvarande indelningar för stora företag och näringslivsorganisationer, högskolorna, trafikverken, samt regionsjukvârden, utan att vara helt identisk med någon dem. Den av bygger på en föreställning om att bärkraftiga regioner skall så starka vara att ansvaret för de tyngsta samhälleliga funktionerna, inklusive stor del en av infrastrukturen, skall kunna fullgöras regionalt i stort sätt utan statliga mellanregionala utjämningsinsatser. I skissen har Stockholms län med sina 1,6 miljoner invånare trots Mälardalssammarbetet behållits avskild som en huvudstadsregion.

Underbilaga 9 208

SOU 1992 1ll 209 Underbilaga 10

Personalmässiga konsekvenser av kommitténs förslag - en Överslagsmässig beräkning

Syftet med denna beräkning är att ungefärlig uppfattning en om storleksordningen av de personalmässiga konsekvenserna kommitténs av förslag. Beräkningen är relativt så till vida att den utgår från grov att genomsnittslönen för den personal berörs neddragningen är lika som av med genomsnittslönen för all personal. Vidare har det förutsatts att lokalkostnader m.fl. poster anställd är lika före och efter personalper en reduktion. Beräkningen bygger i övrigt på följande antaganden.

Myndighetsuppgifter 260 mkr, ådellövskogsstöd 15,8 mkr, planering - av skogsbilvägar 10 mkr, skogsmarkskalkning 15 mkr, biotopskydd 9,5 mkr. Av det statliga stödet till ädellövskogsbruk bedöms 5 milj. kr. användas för rådgivning, fri utsyning och administration. Av stödet för planering av vägar bedöms 7 milj. kr. användas för SVO-insatser. Enligt kommittén behöver bidraget till skogsmarkskalkning 2,5 milj. kr. av + 10 % av anslaget användas för ledning, samordning, kontroll och administration. Här bedöms 3 milj. kr. användas för SVO-insatser. Av anslaget för biotopskydd antas 20 % till SVO-insatser. Dagkostnaden i budgeten för 199293 har använts. - Frö- och plantverksamheten antas bolagiseras. Detta innebär bortfall - av såväl operativ verksamhet ett täckningsbidrag till lednings- och som stödfunktionema. Den planerings- och inventeringsmodell ersätter ÖSI-verksamheten - som inkl. skogsbruksplaner innebär att skogsbruksplaneobligatoriet bortfaller och att konkurrensen i verksamheten sannolikt kommer att öka. För perioden 198889-199091 vad den genomsnittliga verksamhetsvolymen 40 000 dagar. Här antas att aktivitetsnivån för SVO ligger på 35 % av denna framöver, d.v.s. 14 000 dagar. Uppdragsverksamheten beräknas med utgångspunkt i VP för 199293. - Uppdragen för skogsbruket antas dock minska med 15 %. Intern verksamhet utgår från VP 199293 minskat med dels insatser i frö- och plantverksamheten, dels verksamhet utförs personal som av under avveckling. - Ledning och stöd minskar i omfattning p. g.a. bolagiseringen frö- och av plantverksamheten och i övrigt proportionellt med hänsyn till neddragningen den allmänna verksamheten. Hänsyn har tagits till av att MU resp. UV kräver olika mängd ledning och stöd.

Underbilaga 10 210 SOU 1992 l 11

För att underlätta beräkningen antas SKS andel av myndighetsanslaget uppgå till oförändrat belopp. Vidare är utgångspunkten för gemensamt avsatta medel att dessa dras ned proportionellt i förhållande till den totala neddragningen.

Med ovanstående antaganden grund kan följande beräkning göras. som

Finansieringverksam- SVS SKS SVO Summa hetsvolym gem.

Anslag C tkr 202 525 42 475 15 000260 000 motsvarar i dagar 79 600

Statligt stöd inkl. skogsmarkskalkning och biotopskydd, dagar 6 600

Tillståndsbeskrivningar och skogsbruksplaner, dagar 14 000

Uppdragsverksamhet, dagar 85 000

Intern verksamhet, dagar 7 600

Ledning och stöd, dagar 50 200

Summa 243 000

Differensen mellan VP för 199293 och ovanstående beräkning är 73 100 dagar, vilket 370 ârsarbetskrafter. Ett bortfall ytterligare motsvarar ca av 40 milj. kr. innebär att minskningen i stället blir 480 ârsarbetskrafter. ca Av de tillkommande 110 ârsarbetskraftema utgör ca 80 ca myndighetsutövning och ca 30 ledning och stöd.

SOU 1992 11 l 211 Underbilaga II

Konsekvenser av kommitténs förslag för verk-

samheten vid enskilda

skogsvårdsstyrelser

I tjänstgöringsdagsöversikten nedan redovisas överslagsmässig en beräkning av verksamhetsvolymen för varje SVS den skogspolitiska om kommitténs förslag genomförs. Redovisningen bygger dels på föreslagen anslagsñnansiering, dels på vissa antaganden när det gäller uppdragsverk-

samheten. Dessa antaganden och andra påpekanden i m.m. anges kommentarerna till översikten. Såväl när det gäller totalramen i övrigt som ansluter beräkningen nedan till den överslagsmåssiga beräkningen av personalmässiga konsekvenser i bilaga 10.

Tjänstgöringsdagar SVS Myn- Statl. Upp- Intern Led- Summa Jämföri dig- stöd drags- verk- ning totalt else län hets- m.m. verks- och VP samuppg. het stöd 1992193 1 2 3 4 5

ABC 3 782 165 1 870 100 1 513 7 430 10 198

LM 3 007 1 005 8 880 100 2 724 15 716 18 378

AC 6 954 550 5 980 540 3 757 17 781 25 719 BD i 5 755 450 9 030 1 000 3 697 19 932 26 120

Sza 79 600 6 600 99 000 7 600 50 200 243 000 316 121

Verksamhet finansierad CZ-anslaget har fördelats med utgångspunkt av från ett antal dagar för lagtillsyn, rådgivning och information Övrig resp. myndighetsverksamhet är 38 000, 17 000 24 600 och fördelningsresp. nycklar för 199293.

Underbilaga 1I 212 SOU 1992 1ll

2. Statligt stöd omfattar ädellövskogsstöd, vågplaneringsstöd, m.m. administration medel för biotopskydd samt administration av kalkning. av Volymen uppdragsverksamhet tar utgångspunkt i VP-volymen för 199293 med den reducering för uppdrag åt skogsbruket som framgår av bilaga 10. Till detta har lagts 14 000 dagar som avser framställning av tillståndsbeskrivningar och skogsbruksplaner efter det att kombinationsverksamheten med ÖSI har upphört. Dagarna har fördelats med ledning av andelen privatskog. I praktiken påverkas dock uppdragsverksamheten med skogsbruksplaner såväl konkurrens som av andra faktorer. av 4. Den interna verksamhet kvarstår efter det att tjänster åt frö- och som plantverksamheten inte längre förekommer är framför allt uppgifter avseende SVOs fastigheter, verkstäder vid vissa VS samt uppdrag åt SKS. Vad gäller de sistnämnda är viss del av dessa uppdrag finansierade med Främjandeanslaget. Enligt kommitténs huvudbetänkande skall detta kvar och förstärkas vad gäller forskning. anslag vara 5. Ledning och stöd har reducerats i förhållande till reduktionen av den operativa verksamheten.

0 Fördelningen mellan SVS medel för allmänna myndighetsuppgifter av kommer säkerligen att bli en annan grund av att prioriteringen av olika insatser måste påverkas av den lägre resursnivån.

0 Insatsema när det gäller planeringsstöd till vägar bygger på att SVO använder 7 av tillgängliga 10 milj. kr.

O När det gäller statligt stöd är det möjligt att det tillkommer en regionalpolitisk del.

0 Av de uppdragspotentialer inom inventeringplanering, rådgivning och skötsel naturreservat aktualiseras kommitténs förslag av som genom ingår endast del av den förstnämnda i denna beräkning.

0 Beräkningen ledning och stöd har inte gjorts med beaktande av olika av relationer MUUV mellan SVS.

SOU 1992111 213 Underbiltzga 12 Två alternativ till regional indelning av skogsvårdsorganisationen

ALTERNATIV 1 se även bif. kartbild

ALTERNATIV 2 se även bif. kartbild

Underbilaga 12 214 SOU 1992111

ALTERNATIV 1

Skogsvårdsorganisationen

Skogsstyrelsen Skogsvårdsstyrelsema

-Lânsgråns o Skogsvårdssryrelsekansli O Skogsstyrelsen own i Enhetförskoglig üârranaly AC

SOU 1992111 215 Underbilaga 12

ALTERNATIV 2

Skogsvårdsorganisationen

Skogsstyrelsen Skogsvárdsstyrelsema

lo ..Linsgråns 0 Skogsvårdssryrelsekznsli 9;. O Skogsstyrelsen Own- G Enhetförkoglig ljârranalys i AC

I1 1

SOU 1992 l 11 217 Underbilaga 13

Statistik beträffande dlsirlksverksamheten Tabell 1 skogeereel, brulmlngeenheteroch ewerlmlngeennilrlnger l prlvatekogebrukeg skogsägare medfaeügieter lånet l och antal kommunerI förhållande till antaldistrikt vld ekogsvlrdeetyrelun

Antal Pnvauga werkn. enrn Privata Kommuner dlstrlkt privatiød medhetldaeter bruknlngeskog länet enheter 1 OOOhÄ Antal Antal 11

14 121 4728 25726 151 1302811 1710511 15195 23394 1 1 1

Frånsell I lån

Underbilaga 13 SOU 19921 11

Tabell 2 Skogsareal, brukningsenheteroch awerkningsanmålningari privatskogsbruket samt skogsägare medfastigheter i respektive utanför lånet l förhållande till antal skogsvårdskonsulenter vid distrikt Lån Antal Privatägd Awerkn. anm skogsägare skogsägare Privata konsulenter skog privatågd medfastigheter medfastigheter bruknings-

I

Frånsettl län

Statens offentliga

utredningar

1992 Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37.Psykiatrinoch desspatienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan.U. vårdensinnehålloch utveckling.

Reglerför risker.Ett seminarium om varför vi 38.Friståendeskolor. Bidragochelevavgifter. U.

tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39.Begreppetarbetsskada.

Psykisktstördassituationikommunerna 40.Risk- och skadehanteringistatlig verksamhet.Fi.

-en probleminventering socialtjänstens ur 41.Angående vattenskotrar. M.

perspektiv. 42.Kretslopp Basenför hållbarstadsutveckling.M. - 4.Psykiatrini Norden -ett jämförandeperspektiv.S. 43. Ecocycles The Basisof SustainableUrban - Koncessionför försäkringssammanslumingar. Fi. Development.M.

Ny mervärdesskattelag. 44.Resurserför högskolansgrundutbildning.U.

Motiv. Del 45.Miljöfarligt avfall ochriktlinjer. M. - - ansvar - Författningstextoch bilagor. Del Fi. 46.Livskvalitet för psykisktlångtidssjuka forskning - Kompetensutveckling en nationellstrategi.A. kring service,stöd och vård. - Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter.Fi. 47. Avregleradbostadsmarknad. Del II. Fi. - Ekonomioch rätt i kyrkan. C. 48.Effektivarestatistikstyming Den statliga - 10.Eu nytt bolagför rundradiosändningar. Ku. statistikensfinansieringochsamordning.Fi.

l 1 Fastighetsskatt.Fi. 49.vEES-anpassning marknadsföringslagstiftningen. . av 12.Konstnärlighögskoleutbildning.U. C.

13.Bundnaaktier. Ju. 50.Avgifter och högkosmadsskydd inom äldre-och

14. Mindre kadmiumi handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S

15.Ledningoch ledarskapi högskolan några 51.Översyn sjöpolisen.Ju. - av perspektivoch möjligheter.U. 52.Ett samhälleför alla.

16.Kroppenefterdöden. 53.Skattpådieselolja.Fi.

17. Densista undersökningen obduktioneni ett 54. Mer för mindre styrforrnerför bam-och - - nya psykologisktperspektiv. ungdomspolitiken.C.

18.Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll. 55.Rådför forskning och - om transporter 19.Långtidsuuedningen1992.Fi. kommunikation.K.

20.Statenshundskola.Ombildningfrån myndighettill Rådför forskning om transponer och

aktiebolag. kommunikation.Bilagor. K.

21.Bostadsstödtill pensionärer. 56.Färjor och farleder. K.

22.EES-anpassning kreditupplysningslagen.Ju. av 57.Beskattning av vissa naturafönnåner Fi. m.m. 23.Kontrollfrågor i tnlldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden.En hur miljöskulden rapportom 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas om vi ingenting gör. M.

25.Utvärdering av försöksverksamheten med3-årig 59.Läraruppdraget. U.

yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.U. 60.Enklareregler för statsanställdaFi.

26.Rättentill folkpension kvalifrkationsregleri - 61.Ett reformeratåklagarväsende. Del. A och B. Ju.

internationellaförhållanden. 62.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret förslag Årsarbetstid. - 27. A. till åtgärder.Fö.

28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63.Regionala roller perspektivstudie.C. - - en regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65.Kartboken.C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66.Västsverige regioni utveckling.C. - 30.Kreditförsäloing Någraaktuellaproblem.Fi. - 67.Fortsattreformering av företagsbeskatmingen. Del

31.Lagstiftning om satellitsändningar av F1.

TV-prograrmKu. 68.Långsiktigmiljöforslming.M.

32.Nya Inlandsbanan.K. 69.Meningsfullvistelsepå asylförläggning.Ku.

33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst C. 70.Telelag. K.

34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 71.Bostadsfönnedlingi former. Fi. nya 35.Kart- och mätningsutbildningari nya skolfonner. M. 72.Det kommunalamedlemskapet.C.

36.RadioochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet- service,stödoch vård för 105. Administrativt stödtill Försvarsmakten.Fö. psykiskt störda. 106.Civilbefälhavarna.Fö. 74. Prova privat Provningoch mätteknikinom SP 107.Kulturstöd vid ombyggnad.Ku. och SMP i europaperspektiv.N. 108. VAL, Organisation Teknik Ekonomi. Ju. 75. Ekonomiskpolitik under kriser och i krig. Fi. 109.Investeringar i arrendejordbruketoch andra frågor. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet.Huvudbetän- Ju. kande. Skogspolitikeninför 200-talet. Bilagor 110.Information och dennya lnfomiationsTelmologin Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor II. Jo. straff- och processrättsliga fragor m.m. Ju. - 77. Psykisktstörda i socialförsäkringen ett 1ll. Den framtida skogsvårdsorganisationen. Jo. kunskapsunderlag. 78. Utredningenom vissainternationella insolvensfragor. Ju. 79. Statens fastigheteroch lokaler ny organisation. - Fi. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning.Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbelt bättre.Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagen och EG. Ju. 84. Ersättningför kränkning genom bron. Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. 86. Et nytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sverigesjordbruk och livsmedelsindustriför EG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexportenoch denekolo giskaproduktionen.Jo. 88. Veterinär verksamhet- behov, organisationoch finansiering.Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. S. - - - 90. Biobränslen för framtiden.Jo. 91. Biobränslenför framtiden.Bilagedel.Jo. 92. Pliktleverans.U. 93. Svenskskola världen. i U. 94. Skola för bildning. U. 95. Densvenskamarknaden för projektkapital statens nuvarande och framtidaroll. N. - 96. Förbudmot etniskdiskriminering i arbetslivcL Ku. 97. Spararvi för lite Hushallssparandet i samhällsekonomin.Fi. 98. Kommunernas socialbidrag en kartläggning av normer, kostnader m.m. S. 99. Rådgivningeninomjordbruket och trädgårdsnäringen.Jo. 100.Statenoch arbetsgivarorganisationerna. Fi. 101.Försvarsmaktens hälso-och sjukvård. Fö. 102.Myndigheternas förvaltningskostnader budgeteringav pris- och löneförändringar.Fi. - 103.FHU92.A. 104. Var uppgift efter Rio svensk handlingsplan inför 2000-talet. M.

1992 Statens offentliga utredningar Systematisk förteckning

nomrer, kostnader m.m. [98] Utredningen om vissainternationellainsolvens-

frågor. [78] Kommunikationsdepartementet

Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen dubbeltbättre.[81] Nya Inlandsbanan.[32] mer än Råd för forskning om transporter och kommunikation. Genteknik en utmaning.[82] - kommunikation. Aktiebolagslagenoch EG. [83] Rådför forskning om transporter och

för kränkning brott. [84] Bilagor. [55] Ersättning genom Ekonomi. Färjor och farleder.[56] VAL, OrganisationTeknik [108] Investeringari arrendejordbmket och andrafrågor. [109] Telelag. [70]

Informationoch dennya infonnationsteknologin Finansdepartementet straff- ochprocessrättsligafrågor m.m. [110] - Koncessionför försäkringssammanslutningar. [5] Försvarsdepartementet Ny mervärdesskattelag.

Forskning utvecklingför totalförsvaret- Motiv. Del och förslag till åtgärder.[62] Författningstextochbilagor. Del [6] - Förvaltning försvarsfastigheter.[85] Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter. [8] av sjukvård. Fastighetsskatt. Försvarsmaktens hälso-och [101] Administrativtstödtill Försvarsmakten. [105] Långtidsuüedningen1992.[19]

Civilbetälhavama.[106] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Avregleradbostadsmarknad. [24]

Socialdepartementet Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. [28] Psykisktstördassituationi kommunerna Kreditförsäluing Någraaktuellaproblem. [30] -en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] - Risk- och skadehanteringstatlig verksamhet.[40] i Psykiatrini Norden ett jämförande perspektiv.[4] - Avregleradbostadsmarknad. Del Il. [47] Kroppen efter döden.[16] Effektivare statistikstyming Den statligastatistikens Den sistaundersökningen obduktioneni ett - - finansieringochsamordning.[48] psykologisktperspektiv.[17] Skatt på dieselolja.[53] Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar och innehåll. [18] - Beskattning vissa naturaförmåner [57] Statenshundskola.Ombildningfrån myndighet till av m.m. Enklarereglerför statsanställda. [60] aktiebolag.[20] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del Bostadsstödtill pensionärer.[21] [67] Rätten till folkpension kvaliñlcationsregler i - Bostadsförmedlingi former. [71] internationellaförhållanden.[26] nya Ekonomisk politik underkriser och i krig. [75] Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges - Statens fastigheter nationellasmittskyddsfunktioner.[29] och lokaler ny - organisation.[79]

Spararvi för lite Hushållssparandet i samhälls- Psykiatrinoch dess patienter levnadsförhållanden, - ekonomin.[97] vårdensinnehåll och utveckling.[37] Statenoch arbetsgivarorganisationerna. [100] Begreppetarbetsskada.[39] Myndigheternasförvaltningskostnader Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka budgetering pris- och löneförändringar. av [102] -forskning kring service,stödochvård. [46] -

Avgifter ochhögkostnadsskydd inom äldre-och

handikappomsorgen. [50]

Ett samhälleför alla. [52]

Välfärd och valfrihet- service,stödoch vård för

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens Provaprivat- Provningoch mätteknikinom SP och - villkor SMPi europaperspektiv.[74]

i högskolan.[1] Densvenskamarknadenför projektkapital statens - Konstnärlighögskoleutbildning.[12] nuvarandeoch framtida roll. [95]

Ledningochledarskapi högskolan någraperspektiv -

ochmöjligheter. [15] Civildepartementet

Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig Ekonomioch rätti kyrkan. [9]

yrkesinriktadutbildningi gymnasieskolan.[25] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernastjänst [33]

Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. [38] EES-anpassning marknadsföringslagstiftningen.[49] av Resurserför högskolansgrundutbildning.[44] Mer för mindre styrformerför barn-och - nya Läraruppdraget.[59] ungdomspolitiken.[54]

Ett nytt betygssystem.[86] Regionalaroller perspektivstudie.[63] - en Pliktleverans.[92] Utsikt framtidensregioner sju debattinlägg.[64] mot - Svenskskolai världen.[93] Kartboken.[65]

Skolaför bildning. [94] Västsverige region i utveckling. [66] - Detkommunalamedlemskapet.[72] Jordbruksdepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet Mindre kadmiumi handelsgödsel.[14]

Skogspolitikeninför 2000-talet.Huvudbetänkande. Reglerför risker. Ett seminarium varför vi tillåter om [76] mer föroreningarinne än ute. [2]

Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor [76] Fastighetsdatasystemets datorstniktur.[34]

Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor II. [76] Kart- och mätningsutbildningari skolformer. [35] nya Åtgärderför att förberedaSverigesjordbnik och Angåendevattenskolrar.

livsmedelsindustriför EG förslag om vegetabilie- Kretslopp Basen för hållbarstadsutveckling.[42] - sektorn,livsmedelsexponenoch denekologiska Ecocycles The Basisof SustainableUrbanDevelop- produktionen.[87] ment. [43]

Veterinär verksamhet-behov,organisationoch Miljöfarligt avfall ansvar ochriktlinjer. [45] finansiering.[88] Miljöskulden.En hur miljöskulden utveckrapportom Biobränslenför framtiden.[90] las vi ingenting gör. [58] om Biobränslenför framtiden.Bilagedel. Långsiktigmiljöforskning. [68]

Rådgivningeninomjordbruketoch Vår uppgift efter Rio svensk handlingsplan inför trädgårdsnäringen. [99] 200-talet. [104]

Den framtidaskogsvårdsorganisationen. [111]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] - Årsarbetslid.[27]

FHU92 [103]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolagför rundradiosändningar. [10]

Lagstiftning om satellitsändningar TV-prograrn. av

[31]

RadioochTV i ett. [36]

Meningsfull vistelsepåasylförlåggning.[69]

Förbud mot etniskdiskrimineringi arbetslivet.[96]

Kulturstödvid ombyggnad.[107]