Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

PR|VAT FÖRMEDLING OCH UTHYRNING AV ARBETSKRAFT

SHM

1992116 Betänkande av utredningen om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet

ä 1 13

Statens offentliga utredningar

w w 1992 l 16

@ Arbetsmarknadsdepartementet

Privat förmedling och

arbetskraft

uthyrning av

Betänkande av utredningen om avreglering

av arbetsförmedlingsmonopolet

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget. som och uppdng av regeringskamsxliets Rsrvalmingskontorombesörja nemissutsäzxdnüugardessapublikationer. av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 08039 95 48

Publikationer-nakan ocksåköpasi Infotmaüonaboklmndeln.Manmmrgsgamn Stockholm.

Omslagsfoto Ingemar Björling

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13212-5 Stockholm 1992 ISSN 0375-250X

SOU 1992116

Till

statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 30 januari 1992 bemyndigade regeringen chefen för Arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Börje Hörnlund, att tillkalla särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en en avreglering arbetsförmedlingsmonopolet. Den 18 mars 1992 av förordnades landshövdingen Birger Bäckström som särskild utredare. Som sakkunniga förordnades den 31 mars 1992 generaldirektören Göte Bernhardsson, Arbetsmarknadsstyrelsen, hovrättsassessorn Hans Blyme, Arbetsmarknadsdepartementet och överdirektören Bo

Lindörn, Statens Pris- och Konkurrensverk numera Konkurrensver-

ket. . Till sekreterare förordnades den 30 mars 1992 utredningssekrete- Åke Zettermark. I sekretariatet har förste byråsekreteraren raren Anneli Gärdman arbetat som assistent. Utredningen har antagit namnet Utredningen om af-monopolet. Härmed överlämnar utredningen betänkandet Privat förmedling och uthyrning arbetskraft med förslag till lag om privat arbetsav förmedling och uthyrning av arbetskraft. Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 4 november 1992

Birger Bäckström

Ãke Zettermark

SOU 1992116

Innehållsförteckning

2.1.2 Offentliga förmedlingar ett partsintresse redan från början 22

2.1.3 1900-talet har inneburit nya restriktioner

2.2.3 Reviderad konvention nr 96 om

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

2.2.4 Konvention nr 88 angående den oñent-

liga arbetsförmedlingens organisation 27

2.3 Tillämpningen av konventionerna och den svenska lagstiftningen 28 2.3.1 1935 års arbetsförmedlingslag 28 2.3.2 Gällande lag 29

Innehåll SOU 1992116

2.4 Upphävande av förmedlingsmonopolet 30

II. Förhållanden i dag 35

Rekryteringsmarknaden 35

3.1 Några övergripande tal för arbetsmarknaden 35 3.1.1 Omkring 1 miljon påbörjar en anställning varje år 35 3.1.2 Hur får man information om sitt nya arbete 36

3.2 Den offentliga förmedlingen 39 3.2.1 Vilka vänder sig till arbetsförmedlingen 39 3.2.2 Utveckling av platsförmedlingsservice till nya grupper 42 3.2.3 Lediga platser vid förmedlingen 44

3.3 De privata förmedlingarna 45 3.3.1 Företag och marknader 46 3.3.2 Organisationsförmedlingar 49

3.4 Uthyrning av arbetskraft 49 3.4.1 Marknaden 49 3.4.2 Principer för debitering 3.4.3 Uthyrning och förmedling tenderar att

SOU 1992116 Innehåll 7

4.1.5 Privata förmedlingars betydelse svår att avgöra 58 .1.6 Rimlig arbetsfördelning 59 4.1.7 Temps och uthyrning 60 överväger nu 4.2 Danmark 61 4.2.1 Lagstiftningen 61 4.2.2 Effekter 62 4.3 Norge 66 4.4 Finland 68 4.5 Tyskland 70 4.6 Internationell tendens att mjuka upp monopolet 71

EES-avtal och EG-rätt 73 5.1 EES-avtalet 73 5.2 EG-rätten 74 5.3 EG-direktiv och förslag till direktiv som berör utredningsuppdraget 75 Inställning hos parterna och vissa andra intressenter 79 6.1 Synpunkter från parterna på arbetsmarknaden 79 6.2 Andra intressenter än centrala parter 83

Innehåll SOU 1992116

III. Utredningens överväganden och förslag 85

7. Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet och av uthyrning av arbetskraft 85

7.1 Den offentliga förmedlingens roll och ställning 86

7.2 De privata förmedlingarna 88 7.2.1 Gällande rätt m.m. 88 7.2.2 Privat arbetsförmedling får drivas i vinstsyfte 89 7.2.3 Tillståndskrav avskaffas 90 7.2.4 Myndighetstillsynen avskaffas 92 7.2.5 Branschtillsyn 93 7.2.6 Registrering för information 93 7.2.7 Inga särskilda riktlinjer 94 7.2.8 Förbud att ta betalt av arbetssökande personer 96

7.3 Uthyrning av arbetskraft 99 7.3.1 Gällande rätt m.m. 99 7.3.2 Fördelar och nackdelar 100 7.3.3 Direktiven 101 7.3.4 Allmänna överväganden 101 7.3.5 4-månadersregeln 103 7.3.6 Osund rekryteringsverksamhet m.m. 104 7.3.7 Skriftliga anställningsavtal 105 7.3.8 Rätten att träffa tidsbegränsade anställningar 106 7.3.9 Medbestämmandelagen MBL 109

7.4 Lagens tillämpningsområde lll 7.4.1 Undantag för tryckt skrift lll 7.4.2 ILO-konventionen nr 9 om arbetsförmedling för sjömän lll

7.5 överväganden i vissa andra frågor som samman-

hänger med avregleringen 112 7.5.1 Allmän platsanmälan och information om lediga platser 112

SOU 1992116 Innehåll 9

7.5.2 uppdragsintäkter för offentlig arbets- Fråga om förmedling 115 7.5.3 tjänster 118 Köp av 7.5.4 Ev. ratiñcering av ILO-konvention nr 96 med accepterande av del III 118

7.5.5 Övriga lagförslag 119

8. Våld händer efter avregleringen 121 8.1 Allmänna utgångspunkter 121 8.2 Privat förmedling ett komplement eller en konkurrent till den offentliga förmedlingen 122 8.3 Head-hunting 125 8.4 Branschförmedlingar m.fl. 125 8.5 Uthyrning arbetskraft 126 av 8.6 Utländska företag 127 8.7 Kostnadskonsekvenser 128 8.8 Regionalpolitiska konsekvenser 129 8.9 Uppföljning 130

Bilagor Kommittédirektiv dir. 199216 Lag 1991746 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

SOU 1992116

Sammanfattning

En ny lag om privata arbetsförmedlingar och uthyrning av arbetskraft trädde i kraft år 1992. Lagen, som ersatte 1935 års arbetsförmedlingslag, innebär vissa uppmjukningar främst när det gäller möjligheten att hyra ut arbetskraft och att förmedla personer i företagsledande eller jämförbar ställning. Till grund för den svenska

lagstiftningen ligger en ILO-konvention nr 96 enligt vilken Sverige

förbundit sig att förbjuda inrättandet av privata vinstsyftande arbetsförmedlingar och att avskaffa de finns. Konventionen har nusom mera sagts upp av Sverige med verkan från och med den 4 juni 1993. Utredningens uppgift har varit att föreslå hur en avreglering av den offentliga arbetsförmedlingens monopol bör genomföras när Sverige inte längre är bundet av konventionen. Därvid har utredningen särskilt beaktat den offentliga arbetsförmedlingens roll och funktion. Det förslag till ny lag om privata arbetsförmedlingar som utredningen lägger fram innebär att regleringar, som försvårar för privata förmedlingar och uthyrningsföretag att etableras, avskaffas. De viktigaste förändringarna i förhållande till gällande lag kan sammanfattas enligt följande.

Privat arbetsförmedling får bedrivas i vinstsyfte och får etableras utan krav på licens eller annat tillstånd. Arbetsmarknadsstyrelsens AMS tillsyn av de privata ar- betsförmedlingarnas och uthyrningsföretagens verksamhet avskaffas. AMS möjligheter att ingripa med vitesföreläggande eller vitesförbud avskaffas också. Ett uttryckligt och straffsanktionerat förbud mot att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare som hyrs ut införs i lagen.

12 Sammanfattning SOU 19921 l6

Den nuvarande begränsningen att en enskild arbetstagare får hyras ut för en sammanhängande tid av högst fyra månader avskaffas. Anställningsskyddslagens regler om anställningsform skall gälla vid uthyrning, dvs. tillsvidareanställning skall vara huvudregeln. Särregleringar för uthyrningsföretag avskaffas.

När utredningen har bedömt vilka effekterna kan bli har en utgångspunkt varit att den offentliga förmedlingen även i fortsättningen skall vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Den skall också disponera över de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Skyldigheten att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen skall kvarstå. De privata arbetsförmedlingarnas uppgift blir att upptäcka var det finns affärsmässiga förutsättningar för en kompletterande förmedlingsservice, som arbetsgivare är beredda att betala för. Utredningen anser inte att de privata förmedlingarna skall styras av några i lag eller annan författning angivna riktlinjer, heller att taxorna skall regleras. Utredningen räknar inte med att de privata arbetsförmedlingarna skall få någon stor omfattning. Deras verksamhet kommer bl.a. att bli mycket konjunkturkänslig. Inom vissa delar av arbetsmarknaden kan de dock få större betydelse. Det gäller liksom i dag för - rekrytering av personer i företagsledande befattningar, men de kan också väntas få betydelse för vissa specialister samt för vissa yrkesoch branschområden. Arbetsförmedlingar drivna fackförbund kan få större betydelse av inte minst om förmedlingen är avgiftsfri. Om ett ökat engage- -mang hos parterna i egna förmedlingar medför ett minskat engagemang för den offentliga arbetsförmedlingen eller om det uppstår monopolliknande tendenser på olika delarbetsmarknader, kan utredningen se risker med en sådan utveckling.

1992116 13 SOU

Utredningen föreslår att uppföljning avregleringens effekter en av lämpligen sker efter två år.

1992116 15 SOU

Författningsförslag

Förslag till

arbetsförmedling och uthyrning

Lag om privat av

arbetskraft

Lagens innehåll

1 § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av annan än den offentliga arbetsförmedlingen och som inte sker på det sätt som i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. avses Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 som

2 § I lagen också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. ges Härmed ett rättsförhållande mellan en beställare och en aravses betsgivare innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arsom betstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes verksamhet.

Arbetsförmedling

3 § Arbetsförmedling för sjömän får inte bedrivas mot ersättning.

Uthyrning av arbetskraft

4 § En arbetsgivare att hyra ut arbetskraft enligt 2 § skall som avser iaktta följande.

16 Författningsförslag SOU l992ll6

Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna anställningsvillkor.

En arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på annat sätt hindras att ta anställning hos en beställare för vilken arbete utförs.

En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut till sin tidigare arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställningen hos denne upphörde.

5 § Avvikelser får göras från 4 § 1 genom kollektivavtal har som slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.

Förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare

6 § Den som förmedlar arbete eller hyr ut arbetskraft får inte begära, avtala om eller ta emot ersättning av en arbetssökande eller en arbetstagare för att erbjuda eller anvisa arbete.

Ansvar

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 utan att avvikelse träffats enligt 5 döms till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 eller 6 §§ döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen 1991746 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall upphöra att gälla.

SOU 1992116 F örfattningsförslag 17

Förslag till

Lag ändring i allmänna änstepliktslagen

om

l95983

Härigenom föreskrivs att 4 § allmänna tjänstepliktslagen l95983 skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omfattning Regeringen får i den omfattning

Konungen äger i den som behövs föreskriva om förbud prövas erforderlig förordna som mot annan arbetsförmedling än om förbud mot annan arbetsförden offentliga samt om inskränkmedling än den offentliga samt ning i rätten att utöva sådan om inskränkning i rätten att utöva annan arbetsförmedling. sådan arbetsförmedling vartill tillstånd meddelats med stöd av lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Utan hinder förordnande som nu sagts må Arbetsmarknadsstyrelav medgiva, att annan arbetsförmedling än den offentliga må tills sen vidare utövas i samverkan med denna villkor som styrelsen föreskriver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

SOU 1992116

Inledning

l. Uppdraget

1 proposition 19919289 föreslog regeringen att Sverige säger upp

ILO-konventionen nr 96 angående avgiftskrävande arbetsförmed-

lingsbyråer. Dessförinnan hade regeringen anmält i proposition 19919251 smâföretagspolitik, att förslag förbereddes för om en ny avskaffa det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet senast den 1 juli att 1993. Konventionen kunde sägas under perioden den 18 juli upp 1991 den 17 juli 1992. Riksdagen godkände propositionen om uppsägning ILO-konventionen bet. 199192AU 10, rskr. av 1991921174. Den 4 juni 1992 registrerades den svenska uppsägningen hos lLOs generaldirektör. Sverige är därefter bundet av konventionen under ytterligare ett år. I kommittédirektiven dir. 199216, bilaga l, anges att den se särskilda utredaren skall lägga fram förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Utredningsuppdraget inte att utreda om det svenska arbetsavser förmedlingsmonopolet skall avskaffas, utan hur avregleringen skall ske. Syftet skall att åstadkomma bättre fungerande arbetsvara en marknad. En utgångspunkt skall vara att den offentliga arbetsförmedlingen även i framtiden skall tillhandahålla en god och avgiftsfri förmedling arbete på hela arbetsmarknaden. av Utredaren bör bedöma effekterna avreglering av arbetsav en förmedlingsmonopolet och därvid studera erfarenheter från länder tillåter privat arbetsförmedling. Om brist på eller splittrad som information kan bli ett problem vid en avreglering så skall åtgärder föreslås motverkar sådan utveckling. Utredaren bör utgå som en från att de individinriktade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna även

20 Uppdraget SOU l992ll6

i framtiden skall vara en angelägenhet för den offentliga arbetsförmedlingen. Regler skall framarbetas som förhindrar att någon otillbörligt ekonomiskt utnyttjar en individs arbetslöshet. Utredaren skall vidare undersöka hur en avreglering uthyrning arbetskraft kan ske så av av att verksamheten även fortsättningsvis kan ske i arbetsrättsligt ordnade former och i överensstämmelse med den utveckling är på som gång inom EG. I särskilda direktiv till kommittéer och utredare dir. 199250 anges att de regionalpolitiska konsekvenserna förslagen skall av redovisas i utredningsarbetet. Bedömningar och förslag skall redovisas före utgången oktoav ber 1992.

l.1 Hur utredningsarbetet har genomförts

Utredningen har syftat till att föreslå lag privata arbetsen ny om förmedlingar och uthyrning arbetskraft. För bedöma effekterav att na av en avreglering och med ledning därav kunna avgöra om några restriktioner i en ny lagstiftning är nödvändiga har utredningen fört diskussioner med, eller intervjuat företrädare för arbetsparterna marknaden, privata och offentliga arbetsförmedlare m.fl. Under den tid som stått till buds har utredningen inte bedömt det möjligt som att initiera eller genomföra några större undersökningar i form egna av enkäter eller motsvarande. studieresor har företagits till Storbritannien och Danmark. Privat arbetsförmedling får bedrivas fritt i Danmark och i Storbritannien med licens. När det gäller frågor om uthyrning av arbetskraft har samråd skett med utredningen A 199105 för översyn den arbetsrättsliga av lagstiftningen dir. 1991118. Det har gällt frågor fackligt om inñytande vid inhyrning och tidsbegränsade anställningar i om uthyrningsföretag. Nämnda utredning att under våren 1993 avser lägga förslag med anknytning till dessa frågor.

SOU 1992116

2. Historisk bakgrund

2.1 Privata och offentliga arbetsförmedlingar

2.1.1 Privata förmedlingar förekom tidigt

Privata arbetsförmedlingar är gammalt datum. På 1700-talet av fanns i Stockholm det s.k. priviiigierade adresskontoret, som var ett försök skapa arbetsförmedling. Även skråna och de tidiga att en fackföreningarna kunde ha arbetsförmedlande uppgifter. Privata kommissionärers arbetsförmedlingsverksamhet växte fram på 1800talet. De drev sin förmedling i vinstsyfte och tog ut avgifter av arbetssökande eller arbetsgivare. Missförhållanden av olika slag av uppstod. Arbetssökande kunde tvingas betala oskäligt höga avgifter eller anvisas platser inte existerade. Påtagliga missförhålsom ens landen förekom vid förmedling svensk arbetskraft till Danmark av och till Tyskland. Privata förmedlingar utan vinstsyfte förekom också. De drevs i regel av olika organisationer. 1884 års kungörelse angående kommissionärer för anskaffande tjenstehjon och andra af anställning inom eller utom riket försökte rätta till missförhållandena. Yrkesmässigt bedriven arbets-

förmedling kommissionär krävde tillstånd av länsstyrelsen..

som Kontroll kommissionärens vandel. skedde främst av

De privata förmedlingarna avgiftskrävande, ofta lokalt be-

var gränsade och inriktade på vissa yrken. Framförallt var de inriktade att förmedla kvinnor till dåtidens kvinnoarbetsmarknad.

22 Historisk bakgrund SOU 1992116

2.1.2 Offentliga förmedlingar ett partsintresse redan

-

från början

En som hävdade behovet av en offentlig arbetsförmedling riksvar

dagsmannen Edvard WavrinskyK

I två numera berömda motioner som han skrev åren 1900 och 1901, och som båda avslogs, pläderade han för inrättandet av en offentlig arbetsförmedling. De grundsatser han föreslog för verksamheten bygger på viktiga principer för förmedlingens organisation och arbetssätt. Dit hör t.ex. att ett lika antal och likaberättigade arbetsgivare- och arbetstagarrepresentanter skall ingå i ledningen, att förmedlingen görs gratis och bekostas av det allmänna kommunerna enligt Wavrinsky och att arbetsförmedlingen görs fullt opartisk. Även riksdagen om avslog motionerna förde debatten ändå med sig att kommunala arbetsförmedlingskontor började inrättas enligt Wavrinskys modell, med början år 1902 i Helsingborg och Göteborg. Det var inte minst ett intresse från arbetsgivarnas sida att en offentlig och avgiftsfri förmedling arbetskraft ordnades. År 1907 av fanns det i tio större städer arbetsförmedlingar organiserade efter dessa principer. Statsbidrag infördes då för verksamheten. Förutsättningen för statsbidrag var emellertid att organisationen med opartiskhet och partssammansatt ledning låg fast och att förmedlingarna ställdes under statlig inspektion. Förmedlingarna skulle iaktta strikt neutralitet vid industriella konflikter. År 1940 fattade riksdagen beslut temporärt förstatliga om att organisationen. Då inrättades länsarbetsnämndema och staten tog sig ett odelat för arbetsförmedlingen. År 1948 blev förstatansvar ligandet definitivt och Arbetsmarknadsstyrelsen AMS inrättades.

l Riksdagsman åren 1891-1921, först liberal, senare socialdemokrat

SOU 19921 16 Historisk bakgrund 23

Den offentliga förmedlingens neutrala roll har alltsedan starten varit grundsten i verksamheten och av utomordentlig betydelse en för förmedlingens ställning och förtroende.

2.1.3 1900-talet har inneburit restriktioner mot nya

privata förmedlingar

Kritiken mot de privata kommissionärerna fortsatte och ledde till ett i regleringen de privata arbetsförmedlingarna. 1916 års nytt steg av kungörelse innebar att det vid tillståndsprövningen också skulle tas hänsyn till om det fanns behov av förmedlingar. År 1935 beslutade riksdagen arbetsförmedlingslag. Den om en trädde i kraft år 1936. Därmed infördes ett förbud mot att nyetableprivata arbetsförmedlingar. Lagen grundades på den konvention ra

nr 34 angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer som

antagits av ILO-konferensen år 1933. Existerande förmedlingar fick dispens för att fortsätta verksamheten. Gradvis inskränktes emellertid verksamhetsområdet för de kvarvarande privata arbetsförmedlingarna. I början 1900-talet förmedlingar som drevs av arbetsgivarav var organisationer och fackföreningar ett alternativ till den offentliga förmedlingen. Fackföreningarnas arbetsförmedlingar hade större betydelse än arbetsgivarnas. Särskilda sammanslutningars arbetsförmedlingar, t.ex. sjuksköterskebyråer, förekom. Avvecklingen av de privata arbetsförmedlingarna skedde till största delen under slutet

1930-talet och början 1940-talet. De sista hade dispens som

av av tillät dem att verka t.o.m. år 1967. Förmedlingarna oftast små och inriktade på den kvinnliga arvar betsmarknaden. I diagram 2.1 visas de privata arbetsförmedlingarandel de tillsatta platserna under perioden 1922-1967. nas av Notera att betydelsen av verksamheten var störst för kvinnorna.

24 Historisk bakgrund SOU 1992 l 16

Cirka en fjärdedel av alla kvinnliga platser tillsattes privata av arbetsförmedlingar fram till mitten 1930-talet. av Diagram 2.1 De privata arbetsförmedlingarnas andel de tillav satta platserna

Andel 0.30 0.25 - 0.20- 0.15 - 0.10 0.05- 0,00 K kvinnligaplatser M manligaplatser T totalaantaletplatser

Källa SOU 199031, s. 225

Historisk bakgrund 25 SOU 1992116

2.2 HJO-konventioner

Den svenska lagstiftningen privat arbetsförmedling har grundats om på ILO-konventioner avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. om Även konventionerna är uppsagda finns ändå anledning om numera att kortfattat redovisa innehållet i dem samt i ett par andra konventioner har haft betydelse för hur frågor om privat och offentlig som arbetsförmedling behandlats.

2.2.1 Konvention nr 2 angående arbetslösheten

Internationella arbetsorganisationen ILO tog upp arbetsförmedling till behandling redan när organisationen bildades år 1919. ILO då konvention angående arbetslösheten, enligt vilken en antog en medlemsstat ratificerade konventionen borde upprätta ett syssom offentliga arbetsförmedlingsanstalter och, det fanns både tem av om offentliga och enskilda sådana, samordna deras verksamhet. I en rekommendation antogs samtidigt med konventionen hemställsom des varje medlemsstat borde förbjuda inrättandet av arbetsföratt medlingsanstalter tog betalt. Redan befintliga sådana borde som snarast avskaffas och tills så skedde skulle deras verksamhet vara regeringens tillstånd. 1921 års riksdag ansåg att konberoende av ventionen borde antas för Sveriges del prop. 1921361, rskr. 343. Konventionen ledde inte till några särskilda lagstiftningsåtgärder i Sverige. Skälet bl.a. bedömde att de privata förmedvar att man lingarna skulle avvecklas den offentliga förmedlingens Överp.g.a. lägsenhet.

26 Historisk bakgrund SOU 1992116

2.2.2 Konvention 34 avgiftskrävande arbets-

nr om

förmedlingsbyråer

Under 1930-talet kom de privata arbetsförmedlingarnas ställning att omprövas. ILO antog år 1933 en konvention om avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer nr 34. Konventionen behandlade såväl

privat arbetsförmedling som bedrevs i vinstsyfte som förmedling som bedrevs utan vinstsyfte eller utan ersättning. Bestämmelserna i konventionen syftade till att inskränka och reglera arbetsförmedling som bedrevs i privat regi. Enligt konventionen förband sig ratiñcerande stater att inom tre år från konventionens ikraftträdande avskaffa avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer bedrevs i vinstsom syfte. Avgiftskrävande byråer som drevs utan vinstsyfte skulle ha tillstånd av myndighet att driva sin verksamhet. De fick inte ta ut mer ersättning än enligt en av myndigheten fastställd taxa, beräknad efter självkostnadsprincipen. I konventionen fanns också en bestämmelse om att den som mot avgift eller kostnadsfritt bedrev arbetsförmedling skulle göra anmälan om detta till vederbörande myndighet. Konventionen ratificerades av Sverige år 1935 och trädde i kraft för Sveriges del den 1 januari 1937. Konventionen ratiñcerades -förutom av Sverige endast av fem stater. -

2.2.3 Reviderad konvention 96 avgiftskrävande

nr om

arbetsförmedlingsbyråer

Är 1949 ILO reviderad konvention

antog en nr 96 angående av-

giftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Frågan revision hade om en väckts av Sverige, närmast för att underlätta möjligheterna till internationell arbetsförmedling inom musiker- och artistbranschen.

SOU 19921 16 Historisk bakgrund 27

Den reviderade konventionen gav medlemmarna möjlighet att ratificera ettdera två olika alternativ. Enligt det alternativ som av Sverige valde del II skall, liksom enligt 1933 års konvention, avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte avskaffas. Del III föreskriver vissa villkor för och kontroll av sådana byråer men de behöver inte avskaffas. Den reviderade konventionen ratiñcerades Sverige den 18 juli av 1950 och trädde i kraft ett år senare. Ratifikationen av nr 34 sades

därmed Närmare fyrtio länder är bundna av konventionen nr

upp. 96, övervägande flertalet har ratificerat del 11. Konventionen varav kan sägas ett medlemsland under en tolvmånadersperiod vart upp av tionde år. Den senaste perioden utlöpte den 17 juli 1992.

2.2.4 Konvention 88 angående den offentliga arbets-

nr

förmedlingens organisation

Även i fråga offentlig arbetsförmedling har ILO antagit en om

konvention, nämligen konventionen nr 88 angående den offentliga

arbetsförmedlingens organisation. Konventionen som antogs år 1948, innebär att offentlig arbetsförmedling skall finnas och vara avgiftsfri, att sådan förmedling skall verka för bästa möjliga organisation arbetsmarknaden och att syftet skall vara full sysselsättav ning samt utveckling och tillvaratagande av produktionsresurserna. Samverkan med representanter för arbetsgivare och arbetare skall rådgivande nämnder för verksamheten och uppdratryggas genom gande dess riktlinjer. Sverige ratificerade konventionen år 1949 av prop. nr 162, skr.231.

28 Historisk bakgrund SOU 1992116

2.3 Iillämpningen konventionerna och den

av

svenska lagstiftningen

2.3.1 1935 års arbetsförmedlingslag

Till grund för 1935 års arbetsförmedlingslag 1935113 låg ILO-

konventionen nr 34 om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Privat arbetsförmedling fick enligt lagen förekomma i viss begränsad omfattning och i noggrant reglerade former. Med privat arbetsförmedling avsågs också uthyrning av arbetskraft. Enligt arbetsförmedlingslagen fick arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte. Det enda undantaget härifrån avsåg förmedling till och från utlandet av musiker och sceniska artister. Tillstånd till sådan arbetsförmedling kunde beviljas för högst ett år i sänder. Som förutsättning för tillstånd gällde att sökande utfaste sig att vid förmedling inte ställa upp villkor som begränsade förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen. AMS Socialstyrelsen till år 1948 prövade frågor om tillstånd. Den som ville bedriva arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning måste ha tillstånd av AMS. AMS fastställde den högsta ersättning som fick tas ut och fastställde de villkor och bestämmelser för verksamheten som ansågs nödvändiga.

Ersättningen fick inte överstiga självkostnaden. Ett tillstånd kunde

återkallas och ändrade villkor och bestämmelser kunde meddelas för verksamheten. Den som bedrev avgiftsfri arbetsförmedling behövde inget tillstånd men måste anmäla verksamheten till AMS inom tre månader från verksamhetens början. AMS utövade också tillsynen över lagens efterlevnad. Lagens bestämmelser straffsanktionerade. Även för den fått arbetsvar som kraft anvisad från en otillåten förmedling förelåg straffansvar.

1992116 Historisk bakgrund 29 SOU

Den reviderade konventionen 96 Sverige ratiñcerade 1950

nr som föranledde inga omedelbara ändringar i arbetsförmedlingslagen. konventionens och därmed också den svenska arbets- Frågan om förmedlingslagens tillämplighet och räckvidd har emellertid länge diskuterats och har varit kontroversiell. Ett stort problem i detta sammanhang har varit avgränsningen mellan arbetsförmedling och andra liknande verksamhetsformer. En fråga som tilldragit sig särskild uppmärksamhet är i vad mån s.k. uthyrning av arbetskraft skulle innebära arbetsförmedling. En fråga var lagliganses annan heten den verksamhet bedrevs s.k. head-hunting-föreav som av tag. De straffskärpningar infördes i lagen under 1970-talet kunde som inte hejda uthymingsverksamheten särskilt inte inom skrivbyråbranschen. AMS tillsynsverksamhet med lagföring och straff fungerade inte i praktiken. Den snabba utvecklingen av tjänsteföretag som hyr ut arbetskraft torde i själva verket haft sin grund i att verksamheten uppfattades både nyttig och önskvärd för såväl och arsom tjänsteföretagen och deras kunder. betstagare som En översyn lagen gjordes i Arbetsförmedlingslagen en av översyn Ds 198930. Förutom vissa förslag av lagteknisk natur föreslogs också särreglering uthyrning av arbetskraft. en av

2.3.2 Gällande lagt Vi i

Lagen 1991746 privat arbetsförmedling och uthyrning av om arbetskraft trädde i kraft den 1 januari 1992 1991 års arbetssom förmedlingslag innebär vissa uppmjukningar i förhållande till 1935 års lag. Privat vinstsyftande arbetsförmedling är fortfarande förbjuden huvudregel. Företag förmedlar arbetskraft i föresom som eller verksledande ställning får dock efter tillstånd av AMS tagsbedriva sin verksamhet i vinstsyfte.

30 Historisk bakgrund SOU 1992116

Uthyrning av arbetskraft legaliserades utan krav på myndighetstillstånd. Den som hyr ut eller hyr arbetskraft i sin verksamhet måste iaktta vissa regler som syftar till att arbetstagare som fått arbete via uthyrningsföretag inte skall hamna i svårigheter av olika slag. Bl.a. får uthyrd arbetskraft endast anlitas om detta föranleds av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft. Vissa begränsningar gäller i förhållande till anställningsskyddslagens möjligheter att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. En enskild arbetstagare får, inom ramen för uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Genom kollektivavtal får avvikelser träffas från bl.a. den angivna tidsfristen. I syfte att förstärka de fackliga organisationernas möjligheter att utöva inflytande i samband med att en arbetsgivare avser att anlita extern arbetskraft har vissa ändringar skett i medbestämmandelagen.

Ändringarna innebär förstärkt förhandlings- och informations-

en skyldighet. AMS är tillsynsmyndighet och kan gentemot den som bryter mot lagens bestämmelser i vissa avseenden, meddela de. förelägganden och förbud som behövs för lagens efterlevnad. Sådana förelägganden eller förbud får förenas med vite.

2.4 Upphävande av törmedlingsmonopolet

I propositionen 199192251 om en ny småforetagspolitik anmälde regeringen att ett förslag förbereds att avskaffa det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet senast den 1 juli 1993. I anslutning härtill anmäldes att regeringen avsåg att ta initiativ till att säga upp ILOkonventionen nr 96. Mot denna bakgrund upprättades inom arbetsmarknadsdepartementet den 21 november 1991 en promemoria R 2244191 med

förslag om uppsägning av ILOs konvention nr 96 angående av-

SOU 19921 16 Historisk bakgrund 31

giftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. I promemorian lämnades en redogörelse för gällande rätt och de problem som är förknippade med nuvarande förhållanden när det gäller arbetsförmedlingsverksamheten. I promemorian sägs bl.a. följande.

Främst två skäl låg bakom förbudet mot att bedriva privat arbetsförmedling och arbetsförmedlingsmonopolet. Det att missförhållanden rådde inom området för den ena var yrkesmässigt bedrivna arbetsförmedlingen och att de övervakande myndigheterna haft svårt att komma tillrätta med dessa missförhållanden. Det andra var att staten kommit att utöva en alltmer omfattande, reglerande och understödjande verksamhet, varför behov hade uppstått vidgad och mer ingående kännedom om av en det vid varje tillfälle aktuella läget på arbetsmarknaden. För att kunna tillgodose detta behov ansågs det önskvärt att samla förmed-

193583 22

lingsverksamheten på så få händer som möjligt prop. s. f. Det första dessa skäl torde i dag närmast vara av historiskt inav tresse. Framväxandet starka fackliga organisationer och en omav fattande arbetsrättslig- och social skyddslagstiftning är i dag tillräckliga garantier för att missförhållanden av de slag som förelåg vid tiden för 1935 års lag inte skall behöva uppkomma. Inte heller det andra skälet har någon större relevans. I dag finns väl utbyggd offentlig arbetsförmedling. Med stigande arbetsen löshet kommer arbetsförmedlingens insatser att bli ännu viktigare. Om upprätthåller förbudet mot fristående arbetsförmedlingar man begränsas de tillgängliga resurserna till den av staten finansierade förmedlingen. Det finns anledning att ställa sig kritisk till detta. ILO-kommittén avgav yttrande över promemorian. I ILO-kommitténs yttrande lämnas bl.a. redogörelse för en av en internationella arbetsbyrân gjord översyn av tillämpningen av kon-

32 Historisk bakgrund SOU 1992116

ventionen nr 96 i 25 medlemsländer. Översynen utvisar alltmer

en bristande efterlevnad av konventionens bestämmelser i de olika medlemsländerna. ILO-kommittén har därefter bl.a. anfört följande. Sverige har i samband med ratifikationen av konventionen nr 96 åtagit sig att respektera dess del som förbjuder avgiftskrävande arbetsförmedling. Om regering och riksdag önskar genomföra den i promemorian föreslagna avvecklingen av arbetstörmedlingsmonopolet bör enligt ILO-kommitténs uppfattning, Sverige säga upp konventionen nr 96.

Konventionen nr 96 gör ett uttryckligt undantag för arbetsförmedling för sjömän. Bestämmelser härom återfinns däremot i konven-

tionen nr 9 om arbetsförmedling för sjömän, antagen år 1920 och

ratificerad av Sverige den 27 september 1921. Om den föreslagna avregleringen avses omfatta även sjömansförmedlingen, bör noga prövas om detta är förenligt med Sveriges åtaganden enligt konventionen nr För denna konvention gäller inga särskilda bindningstider. Även i detta fall gäller dock uppsägning träder i att en kraft ett år efter det den registrerats. Ledamöterna Edström LO, Jakobsson Svenska Metallindustriarbetareförbundet och Gustafsson TCO har i en särskild reservation anmält en från yttrandet avvikande mening. Enligt reservanternas mening bore konventionen 96 för närvanr rande inte sägas upp. En uppdelning förmedlingsverksamheten, av och den försvagning av den offentliga förmedlingen som en sådan innebär, riskerar att försämra både arbetsmarknadens funktionssätt och effektiviteten i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Införandet av arbetsförmedlingar i vinstsyfte medför, enligt deras mening, en tendens till segregering av de arbetssökande särskilt vid ett försämrat sysselsättningsläge. Det kan också på sikt påverka

16 Historisk bakgrund 33 SOU 1992 1

förutsättningarna för att upprätthålla det nuvarande arbetskravet i arbetslöshetsförsäkringen. Anses det från svenskt håll tveksamt ILO-konventionen helt om uppfyller det moderna samhällets krav, bör den närmaste åtgärden regeringen hos ILO begär översyn av konventionen, vara att en enligt reservantema. Riksdagen har våren 1992 beslutat godkänna att ILO-konventio-

nr 96 avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer sägs upp

nen om prop. 19919289, bet. 199192 AU 10, rskr. 174. Vid riksdagsbehandlingen avslogs motioner ifrågasatte om privata arbetssom förmedlingar skulle innebära effektivare arbetsmarknad. Vidare en skulle uppsägning konventionen skada Sveriges internationella en av anseende, enligt motionerna. Registreringen hos ILO den svenska regeringens uppsägning av konventionen skedde den 4 juni 1992. Sverige är bundet av konav ventionen under ytterligare ett år efter det att uppsägningen registrerats. ILO har i samband med uppsägningen velat uppmärksamma Sveriges regering på att det när som helst är möjligt att på nytt ratiñcera konventionen med accepterande av del III. Denna del föreskriver reglering och tillsyn av avgiftskrävande förmedlingar, en inkluderande dem har vinstsyfte. Däremot behöver förmedsom i lingarna inte avskaffas. Den 18 juli 1992 hade Nederländerna, Sverige, Finland, Elfen-

benskusten och Tyskland sagt konventionen nr 96, del II om

upp avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Tidigare hade Brasilien konventionen del II. Nederländerna och Elfenbenskusten sagt upp har ratiñcerat på nytt med accepterande konventionen del III. av

34 Historisk bakgrund SOU 1992116

Källor Prop. 199091124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft m m

Prop. 19919289 om uppsägning av internationella

arbetsorganisationens ILOs konvention nr 96

angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

Utskottsbetänkande 199192 AU 10

Arbetsförmedlingslagen en översyn Ds 198930 - Att organisera arbetsmarknadspolitik. Artikel av Rothstein Bo i Wadensjö, Dahlberg, Holmlund red Vingarnas Trygghet, Lund 1989.

Perspektiv på arbetsförmedlingen EFA SOU 199031

Larsson Tor, Svensson Gunnar, Twilight Time. Forskningsrapport från SAMU nr Uppsala 1992

Leimar Tord, Återblick. Några hågkomster och hállpunkter från arbetsmarknadsverkets historia. Arbetsmarknadsstyrelsen 1988.

SOU 1992116

II. Förhållanden i dag

3. Rekryteringsmarknaden

I detta kapitel görs ett försök att beskriva de rekryteringsvägar som förekommer på den svenska arbetsmarknaden. Syftet är att utredningen skall kunna göra bedömningar av de effekter som en avreglering kan Genom att Arbetsmarknadsstyrelsen AMS i samge. band med arbetskraftsundersökningen i januari frågar på vilket sätt ñck information sitt arbete under föregående år får personerna om viss uppfattning olika rekryteringskanalers betydelse. man en om Utredningen har inte haft möjlighet att genomföra någon egen undersökning, utan redovisningen bygger till stor del på de uppföljningar AMS. Därutöver har utredningen haft kontakt som görs av med ett antal företrädare för de privata företagen på förmedlingsmarknaden.

3.1 Några övergripande tal för arbetsmarkna-

den

3.1.1 Omkring l miljon påbörjar anställning varje år

en

Antalet i arbetskraften, dvs. summan av sysselsatta och personer arbetslösa, uppgick âr 1991 till i genomsnitt 4 552 000 enligt arbetskraftsundersökningarna, AKU. Det är emellertid många persotillhör arbetskraften under endast en del av året. Dit hör ner som feriearbetande ungdomar, de börjar sin första anställning någon som gång under året eller de pensioneras. Räknar vi alla dem som

36 Rekryteringsmarknaden SOU 1992116

som någon gång tillhörde arbetskraften under år 1991 var antalet sammanlagt 4 940 000. Av dessa närmare 5 miljoner personer som någon gång under år 1991 tillhörde arbetskraften var det enligt AKU 937 000 som påbörjade en ny anställning. Av dessa kan 57 000 hänföras till arbetsmarknadspolitiska åtgärder beredskapsarbeten, anställningar med lönebidrag m.m.. Antalet nyanställningar på den öppna marknaden var således ca 880 000. Det är en mycket markerad nedgång jämfört med året innan då antalet nyanställningar på den öppna marknaden beräknades till 1 150 000. Skälet till nedgången är i första hand det försämrade arbetsmarknadsläget. Rörligheten minskar då färre lediga platser erbjuds samtidigt som många personer blir försiktigamed att byta anställning. År 1989 bytte 11,2 de re procent av sysselsatta arbetsgivare. År 1991 hade andelen sjunkit till personerna 7,1 procent.

3.1.2 Hur får man information sitt arbete om nya

En arbetsgivare kan tala om att det finns en ledig plats t.ex. genom att annonsera i en tidning eller genom att anmäla platsen till arbetsförmedlingen och en arbetssökande letar bland de platsannonsernotiser som kan passa de intressen och kvalifikationer han eller hon har. Ofta är endast ena parten aktiv. Det gäller t.ex. när en arbetssökande ringer upp en arbetsgivare som han tror kan ha ett lämpligt arbete. Eller det är när en arbetsgivare direkt eller med hjälp av en rekryteringskonsult tar kontakt med en person som kan vara lämplig för ett visst arbete utan att den personen själv är aktivt sökande. De informella kontakterna tips genom vänner och bekanta, direktkontakter från sökande eller arbetsgivare är det vanligaste sättet att få information om ett nytt arbete. I AKU-undersökningen januari 1992 uppgav ca 15 procent av dem som fått en ny anställning under 1991 att de fått informationen

Rekryteringsmarknaden 37 SOU 1992116

arbetsförmedlingen. Andelen var något större än om arbetet genom 12 att de fått information via arbetsunder 1990, då procent uppgav förmedlingen. Det finns skäl att göra viss reservation vad gäller en relationerna för arbetsförmedlingen. Det kan finnas en de exakta de tillfrågas underskattar betydelsen av tendens att personer som arbetsförmedlingens medverkan i deras nyanställning året innan. Samtidigt kanske de något övervärderar vad egen aktivitet betytt för

att få anställningen. det är möjligt göra internationella jämförelser av I den mån att arbetsförmedlingens roll visar de på att förmedlingen i Sverige har relativt roll. En OECD-studie har nyligen presenterat en en stor jämförelse mellan några länders arbetsförmedlingar. I ett par av

finns liknande undersökningar den offentliga förmed-

länderna av lingens roll. I Norge motsvarande andel ca 6 procent. I Japan var andelen något högre än i Sverige, de alternativa informavar men i undersökningen.

tionssätten var inte desamma den

OECD. Employment outlook, July 1992.

38 Rektyteringsmarknaden SOU 19921 16

Tabell 3.1 Hur man fått information om sitt senaste jobb år 1991 och 1990. Procent av samtliga informationssätt 1 91 129.9 Afzs personal, Platsjournalen,

därav privat rekryterings- konsult 0,3

100 100

Källa AMS Information från utredningsenheten 19923

En jämförelse mellan åren 1991 och 1990 visar de skillnader m a n kan förvänta när arbetsmarknadsläget försämras. En minskad andel får arbetet med hjälp av annons och en ökad andel genom arbetsförmedlingen. År 1991 frågade man för första gången privat rekryterare om en givit information om jobbet. 0,3 procent av de nyanställda fick information sådan. Även siffran är osäker på grund genom en om av att ett fåtal personer svarat så kan den ändå bekräfta bilden av att privat rekryteringsverksamhet är marginell i sammanhanget. Andra källor ger också vid handen att antalet personer som rekryteras den vägen är högst 10 000 per år. En uppföljning av de lediga platser som varit anmälda vid förmedlingen i november 1991 och januari 1992 visar att omkring 65 procent av de platser som tillsätts med externa sökande tillsätts med sökande som varit anmälda på förmedlingen. Om man utgår från att

Rekryteringsmarknaden 39 SOU 1992 1 16

35 nyanställningama motsvaras en anmäld ledig plats procent av av avsnitt 3.2.3 så skulle cirka 23 procent samtliga nyanställ-

se av

ningar anmälda platser tillsatta med sökande registrerade vid avse arbetsförmedlingen. Skillnaden mellan AKU-undersökningens cirka 15 och dessa 23 procent kan förklaras av att man faktiskt procent hittat jobben på andra vägar, i AKU-undersökningen underatt man skattat förmedlingens betydelse eller att uppföljningarna i november 1991 och januari 1992 inte är representativa för hela 1991.

3.2 Den offentliga förmedlingen

3.2.1 Vilka vänder sig till arbetsförmedlingen

Enligt AKU det under år 1991 ca 934 000 personer som hade var kontakt med arbetsförmedlingen. Det motsvarade drygt 17 procent befolkningen i åldern 16-64 år. Andelen något högre än år av var 1990, vilket sammanhänger med det försämrade arbetsmarknadsläget. 60 procent dem i kontakt med arbetsförmedlingen av som var tog kontakten för att de sökte jobb. Bland övriga orsaker var att information, vägledning eller arbetslöshetsersättning. Ca 6 procent dem tog kontakt gjorde det för att anmäla en ledig plats. av som Följande tabell visar på den stora skillnad i sysselsättningssituationen finns mellan vänder sig till arbetsförmedsom personer som lingen och de som söker arbete på annat sätt.

40 Rekzyteringsmarløtaden SOU 19921 16

Tabell 3.2 Sökande som kontaktat förmedlingen resp. enbart använt andra kanaler

Kategori Sökande vid af sökande vid af

Arbetslösa 403 000 49 000 Ombytessökande, arbetslösa 185 00 354 000 Nytillträdande samt tillf på arbmarknaden 65 000 253 000

Övriga arbetssökande 91 000

- Kontakt annat slag3 190 000 av -

Summa 934 000 656 000

Källa AKU-undersökningen januari 1992 ej publicerade siffror.

De arbetslösa går normalt till arbetsförmedlingen och de utgjorde mer än hälften av dem som sökte arbete vid förmedlingen 54 procent. Ungefär en tredjedel av de ombytessökande vände sig till

2 Person som inte kunnat hänföras till någon av kategorierna och har uppgivit att de kontaktat förmedlingen för att söka jobb 3 190 000 personer har uppgett att de haft kontakt med förmedlingen utan att vilja söka jobb anmäler lediga platser, andra slag av kontakter

Rekryteringsmarknaden 41 SOU 1992 1 16

arbetsförmedlingen. Av dessa det i sin tur ungefär en tredjedel var att de sökte grund av arbetslöshetsrisk. som uppgav Av de arbetslösa vänt sig till förmedlingen har omkring som hälften fått ett nytt jobb under året. 30 procent av dessa säger sig ha fått information det lediga jobbet via förmedlingen. Även bland om ombytessökande vänt sig till förmedlingen har cirka hälften fått som ett nytt jobb under året. 23 procent dessa har fått information om av jobbet via förmedlingen. Av samtliga vänt sig till förmedlingen som utom anmäla ledig plats har cirka 30 procent fått reda på för att förmedlingen. Även i Övrigt kan tänka det lediga jobbet genom man sig de sökande fått lättare att hitta sitt jobb genom förmedlingens att insatser. Ett stort antal har deltagit i s.k. jobbsökaraktivitepersoner ter där deltagarna stimuleras att söka jobb på egen hand. ArbetsmarknadsutbiIdningen har för många sökande varit en förutsättning för att de skall ett visst arbete även om informationen om det aktuella arbetet hittats på annat sätt. Flertalet de ombytessökande går till arbetsförmedlingen för att av informera sig det platsutbud som finns lättillgängligt på kontoom De registrerar sig dock inte arbetssökande. I en underren. som sökning de ombytessökande registrerade vid arbetsav som var förmedlingen hösten 1989 konstaterades att 62 procent var deltidsarbetslösa, 11 procent riskerade att bli arbetslösa inom kort, 8 procent ville byta arbete hälsoskäl. Endast 14 procent var s.k. av frivilligt ombytessökande genom att de hade fast anställning men ville förbättra sina villkor söka efter nytt arbete genom att Arbetsförmedlingens styrka ligger i att den är heltäckande, har tillgång till de flesta lediga platserna och kan erbjuda olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utifrån den arbetslöses egna förutsättningar kan arbetsförmedlingen utöver erbjudande om lediga platser diskutera arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd eller beredskapsarbete, lönebidrag etc. En arbetslös måste också ha

4 AMS Rapport från utredningsenheten 19902

42 Rekryteringsmarknaden SOU 1992116

kontakt med arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande för att kunna erhålla kontant ersättning. Många arbetssökande väljer andra vägar än arbetsförmedlingen. Särskilt de ombytessökande med fasta jobb söker andra genom kanaler. Befattningar med krav på lång utbildning eller erfarenhet tillsätts i betydligt mindre utsträckning med sökande vid arbetsförmedlingen än befattningar med låga krav på utbildning och erfarenhet. Den genomsnittliga kvalifikationsnivâ hos de sökande vid arbetsförmedlingen påverkas också arbetsmarknadsläget. Med högre av arbetslöshet finns ñer kvalificerade sökande vid förmedlingen. Det är därför större chans att företagen hittar lämplig sökande till en en viss befattning när arbetslösheten är hög. AMS undersökningar visar t.ex. att andelen företag som varit i kontakt med förmedlingen och andelen befattningar som tillsatts via förmedlingen är större i län med hög arbetslöshet än län med låg arbetslöshet. Företagen förväntar sig också att arbetsförmedlingen ska kunna till bättre vara hjälp vid rekrytering av personal till mindre kvalificerade jobb än kvalificerades. till mer

3.2.2 Utveckling platsförmedlingsservice till

av nya grupper

Arbetsförmedlingarna har sina traditionella arbetssökande inom tillverkningsarbete, servicearbete och inom pedagogiskt arbete. Utredningen har i det föregående konstaterat att det mest är personer som är arbetslösa eller upplever en risk för att bli arbetslösa som vänder sig till arbetsförmedlingen. Häri ligger också ett dilemma. Arbetsförmedlingen riskerar att gå miste stor del den om en av expanderande marknaden för tjänstemän och andra kvalificeramer

5 Arbetsgivarna och AF. AMS Rapport från utredningsenheten 1990 3

SOU 1992 1 16 Rekryteringsmarkzaden 43

de befattningar. Arbetsförmedlingens traditionella sökande tillhör till del sådana områden arbetsmarknaden som långsiktigt minstor skar sin sysselsättning. För att bättre utnyttja det platsutbud som finns i förmedlingarnas register och i många fall skulle passa bäst för de ombytessö- - som kande med fast anställning har fiera initiativ tagits för att kunna nå sökande med arbetsförmedlingens service. Detta nya grupper ställer också och ökade krav på själva förmedlingsfunktionen. nya Vid låga kvaliñkationskrav kan räkna med att det inte är så man stor skillnad mellan olika personers sätt att utföra arbetsuppgifterna. Den första uppfyller vissa minimikrav anställs därför person som och rekryteringskostnaderna kan bli små. Vid höga kvalifikationskrav och där ingen meritvärdering sker enligt givna regler är det svårare att hitta rätt person för jobbet. En arbetsgivare är därför beredd att satsa betydande resurser att hitta rätt Oftast söker då bland andra än dem som finns person. man anmälda på arbetsförmedlingen. Annons är vanligast. De privata rekryteringsföretagen har här sin marknad. De medverkar vid annonsering och urval av kandidater eller kartlägger och söker aktivt lämpliga kandidater utan att dessa nödvändigtvis upp själva är arbetssökande. Det brukar benämnas search eller senare head-hunting. Arbetsförmedlingen har medvetet arbetat för att öka sin medverkan vid kvalificerad rekrytering. Platsutbudet hos arbetsmer förmedlingen exponeras numera lättillgängligt Af-Expo, platsautomater m.m.. Vidare erbjuds specialiserad service till företag som söker kvalificerade tjänstemän. Af-Teknik, Ekonomi, Data, är ett det förekommer också i viss utsträckning vid exempel på detta, men vanliga arbetsförmedlingar. En fördjupad kompetens inom vissa yrkesområden inom vissa enskilda uppdrag har och en ökad insats varit förutsättning för att arbetsförmedlingen skall kunna meden verka vid tillsättningar kvalificerade befattningar. av mer

44 Rekryteringsmarknaden SOU 1992116

3.2.3 Lediga platser vid förmedlingen

Genom den skyldighet som finns för arbetsgivare att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen med vissa begränsade undantag, speglar antalet nyanmälda platser efterfrågan på arbetskraft. Under år 1989 anmäldes 767 000 platser med än 10 dagars varaktigmer het. År 1990 antalet 649 000 och 1991 387 var under 000 dvs. endast hälften av antalet år 1989. Antalet nyanställningar på öppna marknaden nämnts var som ovan cirka 880 000 under år 1991. Samtidigt beräknas antalet tillsatta platser på öppna marknaden av dem som varit anmälda till arbetsförmedlingen uppgå till 304 000. Därmed skulle 35 procent av alla nyanställningar under år 1991 lediga platser varit avse som anmälda hos arbetsförmedlingen. Om beredskapsarbeten, anställningar i Samhall inräknas ökar förmedlingens andel till m.m. 38 procent. Arbetsförmedlingen är en av flera källor arbetsgivare som använder för att skaffa arbetskraft. För cirka 10 de lediga procent av platser som anmäldes under januari och februari 1991 använde företagen enbart arbetsförmedlingen som sökkanal. För drygt hälften av de lediga platserna använde företagen ytterligare ett sätt att söka och för nära 40 procent platserna minst två söksätt vid av förmedlingen sidan av Sättet att söka efter medarbetare skiljer sig rätt mycket mellan olika slags arbetsuppgifter. För platser med högre utbildnings- och erfarenhetskrav används ofta flera sökkanaler. Framförallt används annons i dags- eller fackpress i större utsträckning vid platser med högre kvalifikationskrav. För platser inom offentlig sektor används internannonsering i större utsträckning än för platser inom privat sektor.

° AMS Rapport från utredningsenheten 19924

SOU 1992 116 Rekryteringsmarknaden 45

AMS undersökningar tyder på att det för alla typer av befattningär förhållandevis stor del som anmäls till förmedlingen. Särar en skilda undersökningar av dagspressens platsannonser visar att arbetsförmedlingarna har flertalet dem anmälda hos sig. Arbetsav förmedlingen hade under en vecka våren 1992 93 procent av de platser som fanns hos arbetsförmedling och dagspress sammantaget. 70 procent av platserna fanns endast hos arbetsförmedlingen. En stor del de lediga platserna tillsätts med sökande vid förmedav lingen. Enligt den undersökning som refereras i avsnitt 3.1.2 tillsattes cirka 65 procent av de anmälda platserna i november 1991 och januari 1992 med sökande vid förmedlingarna. De internationella jämförelser som kan göras visar också att den offentliga förmedlingen har en mycket hög andel av platserna.

3.3 De privata förmedlingarna

Ett behov av en specialiserad och fördjupad rekryteringshjälp inom vissa kvalificerade områden, som ett komplement till den offentliga arbetsförmedlingen, har funnits under många år. Annonser i dagsoch fackpress, personliga kontakter och rekryteringsföretag används hellre. Olika slag av privat rekryteringsservice har därför vuxit fram trots att den kanske legat i gråzonen. Först med 1991 års arbetsförmedlingslag fick privat vinstsyftande arbetsförmedling ske för personer med företagsledande, verksledande eller därmed jämförbar ställning. AMS kan dock ge tillstånd för högst ett år i taget och skall fastställa den högsta ersättning som företagen får ta ut. T.0.m. augusti 1992 hade AMS beviljat cirka 100 tillstånd till företag. Därtill hade tillstånd beviljats till organisationer där taxorna baseras självkostnadsprincipen. På kulturarbetsmarknaden finns sedan tidigare ett antal av AMS godkända organisationsförmedlingar för förmedling av främst populärmusik.

46 Rekryteringsmarknaden SOU 1992116

3.3.1 Företag och marknader

Grovt sett kan branschen för de privata företagen delas in i tre huvudområden Search, Selection och Outplacement. Search företagen arbetar med vad som brukar kallas headhunting. De har företagen som uppdragsgivare och letar fram kandidater till befattningar i såväl näringsliv som förvaltning. Metoden går ut på att aktivt söka personer som stämmer in på en överenskommen kravproñl. Detta gör att även personer som normalt aldrig skulle ha svarat på en platsannons kan bli kandidater till platsen. Executive-search avser de absoluta topptjänsterna, såsom VD, añärsområdeschefer, styrelseledamöter i börsbolag, personer som sitter i företagens ledningsgrupp, t.ex. produktionschefer, ekonomichefer och motsvarande. Denna krets av lcvalilici-.rade- tvefattningshavare svarar för cirka 70 procent av uppdragen bland executivesearch-företagen. Därutöver rekryteras olika slags specialister som får nyckelbefattningar och i några fall även personer under den direkta ledningsgruppen. Totalt sett är marknaden för executivesearch relativt liten i Sverige. De flesta höga chefer rekryteras på annat sätt. Högst cirka 2 000 rekryteringar per år svarar dessa företag för, enligt uppgift från branschföreträdare. Är 1992 har marknaden minskat och cirka 100 konsulter, eller head-hunters beräknas tillsammans genomföra omkring l 000 rekryteringar. Flertalet av de företag som arbetar på den svenska marknaden har utländska ägare eller är på annat sätt associerade med utländska ägarintressen. Det ñnns också små enmans- eller tvåmansföretag som specialiserat sig på t.ex. bank- eller försäkringspersonal eller dataspecialister. Den svenska marknaden är dock i minsta laget för att sysselsätta företag som arbetar inom snäva rekryteringsområden. Head-hunters arbetar normalt inte med utannonserade platser. Många uppdrag kommer genom informella kontakter. En head-

Rekryteringsmarkrzaden 47 SOU 1992 l 16

hunter, ansluten till något branschföretagen, får inte rekrytera av från företag varit uppdragsgivare förrän en period om två år ett som har förñutit. Det i de etiska regler branschorganisationanges som antagit. De flesta head-hunters ålägger sig ytterligare en erna restriktion, nämligen att aldrig rekrytera samma person så länge denne är kvar hos uppdragsgivaren. Två branschföreningar har etablerats. Det är föreningen Sveriges Executive Search Konsulter ESK och Sveriges Branschförening för Human Resource Konsulter HRK. Båda föreningarna har bl.a. syfte att värna om god kvalitet som och god etik i rekryteringsarbetet. Det finns olika debiteringsprinciper. Head-hunters tar antingen fast arvode eller cirka tredjedel första årets lön + värdet ett en av övriga förmåner för den anställs. Cirka tredjedel av det av som en totala arvodet betalas redan när uppdraget startar. En debiteringsteknik inte får förekomma bland medlemmar som branschorganisationen ESK är konsult tar ut hela arvodet först att en då uppdraget är avslutat. Det leder till ett oseriöst arbete, enligt ESK. Konsulten tvingas ha mängd uppdrag på gång samtidigt en och orkar inte arbeta seriöst med de uppdrag som konsulten åtagit sig. Urvalsfäretag selection söker inte kandidater. Bedömupp kandidater är det primära. Det största urvalsföretaget i ningen av Sverige, Mercuri Urval, medverkar i 3 000 rekryteringar per år. ca Annonsering lediga platser är den metod som används för att av hitta sökande. Lediga platser bör i annons enligt föreexponeras uppfattning. Det gäller även platser som företagsledare. tagets Annonsering sker även i Platsjournalen finns på alla arbetssom förmedlingar. Annonsering i utvalda media anses vara ett effektivt sätt att nâ rätt slags sökande. I princip tillämpas timdebitering. Personbedömningen kan dock kräva särskild taxa, beroende på vad slags tester m.m. som man genomför.

48 Rekryteringsmarknaden SOU 1992116

Gemensamt för search-företag och urvalsföretag är att de lågger ned förhållandevis mycket tid och resurser tidigt i processen. Innan sökningannonsering sker analyseras verksamheten i företaget, arbetsinnehâll och kravproñlen för sökande. Outplacement är en relativt verksamhet i Sverige. På ny uppdrag av en arbetsgivare arbetar med att hjälpa övertaliga chefer man eller andra befattningshavare att finna nytt arbete. Verksamheten innehåller till stor del analyser av och rådgivning till den berörda personen. Outplacement bör betraktas rådgivningsverksamhet som snarare än förmedlingsverksamhet. Det verkar inte förekomma att enskilda personer betalar för att hjälp att hitta jobb eller på nya annat sätt få hjälp med sin karriärplanering. Rekryteringsföretag kan arbeta enbart med sökning eller egen enbart med urval med hjälp av annonsering. Andra företag använder båda metoderna beroende på uppdragets art. Flertalet privata rekryteringskonsulter tycks arbeta med rekryteringar eller urval i skikten strax under de högsta nivåerna. Företrädarna för branschen vittnar om att det uppstod vissa problem på grund av att nya konsulter etablerade sig i snabb takt under slutet av 1980-talet. Alla var inte helt seriösa7. Därefter har marknaden vänt nedåt. Under 1990-talet har antalet konsulter och företag minskat i Sverige. En aktuell förteckning över branschen visar på ett 70-tal företag inom Search, ett 60-tal inom Selection och cirka 20 inom Outplacement. Flera företag förekommer under såväl Search Selection. Däremot det som anses oetiskt att samtidigt arbeta med Search och Outplacement. Det totala antalet rekryteringar som under ett år sker under medverkan av privata rekryteringsföretag är svårt att uppskatta. Tidningen LEDARSKAP uppskattade att år 1988 svarade de 50 största

7 se t.ex. tidskriften LEDARSKAP 588, E r Media nr Whos Who, in the Scandinavian Recruitment, Selection and Assessment World 1992. Branschförlaget 1992

1992116 Rekryteringsmarknaden 49 SOU

företagen för drygt 7 000 uppdrag. Det största urvalsföretaget svarade för närmare hälften av dessa.

3.3 Organisationsförmedlingar

På kulturarbetsmarknaden finns ett antal AMS godkända organiav sationsförmedlingar. Dessa förmedlar i huvudsak populärmusik. Organisationerna är Folkparkernas Centralorganisation, Föreningen Turnerande Sällskap, Musiketablissementens Förening och Svenska Musikerförbundet. Organisationsförmedlingama är av gammalt datum. Dessutom finns tre vinstsyftande förmedlingar, som bedrivs i enskild regi med tillstånd från AMS. Dessa är Svensk Konsertdirektion, AB Konsertbolaget och Svenska Konsertbyrån AB. Dessa förmedlingar är inriktade på det västerländska konstmusikomrädet ofta med förmedling utländska artister till Sverige. av Med förmedlingstillstånd arbetar slutligen sex stycken modellförmedlingar. Samtliga organisationsförmedlingar och de enskilda förmedlingarfinansierar sin verksamhet att ta ut provision av arbetsna genom givaren baserad på gaget. Ett högsta tak för provisionens storlek har hittills fastställts av AMS.

3.4 Uthyrning av arbetskraft

3.4.1 Marknaden

Uthyrning arbetskraft innebär arbetsgivare ställer sina av att en arbetstagare till beställares förfogande för att utföra arbete som en hör till beställarens verksamhet. Vanligast förekommande torde det inom kontorsområdet, det förekommer uthyrning inom vara men många andra områden, inte minst inom bygg- och Verkstadsindus-

50 Rekryteringsmarkrzaden SOU 1992 l 16

trin. Företag som hyr ut personal arbetar inte sällan med kunskapsintensiva områden, t.ex. ekonomichefer att hyra förekommer. Vanligen anlitas ett uthymingsföretag när den ordinarie arbetsstyrkan av olika skäl inte klarar tillfälligt uppkommande arbetsuppgifter. I en utredning av kontorsarbetsmarknaden i Stockholms län utförd inom AMS slår AMS fast att uthyrning arbetskraft av svarar mot behov som finns på arbetsmarknaden. AMS konstaterar också att den egna förmedlingen har svårt att konkurrera när det gäller korta uppdrag. Att snabbt och enkelt få kunnig på plats en person uppväger de ökade personalkostnaderna. Uthyrning av arbetskraft var före 1992 i princip olaglig verken samhet. Inte sällan var uthyrningen förenad med oseriös verksamhet av skilda slag. Det är ett skäl till att det är svårt att få någon god bild av verksamhetens omfattning. Det finns ingen särskild redovisning av uthyrningsföretag i någon sysselsättningsstatistik. Företrädare för exempelvis kontorsserviceföretagen beräknar att antalet dag är sysselsatta personer som per som uthyrd arbetskraft i denna bransch är 5 000 å 7 000 i hela landet. Stockholmsområdet beräknades år 1990 ha cirka 40 procent av antalet kont0rsserviceföretag°. För att möta tillfälliga svängningar i arbetskraftsbehovet har det t.ex. inom byggnadsbranschen träffats avtal om att låna ut arbetskraft mellan olika arbetsgivare.

3.4.2 Principer för debitering

Den bransch som utredningen kan uttala sig med någorlunda om säkerhet är kontorsservicebranschen.

9 Kontorsarbetsmarknaden i Stockholms län. Rapport januari 1988. AMS Rapport 199114 Länsstyrelsen i Stockholms län

SOU 1992; 1 16 Rekryteringsmarknaden 5 l

Uthyrningsforetagen fakturerar för lönekostnaden för den uthyrda arbetskraften, samt ett påslag. Påslaget, som täcker administrativa kostnader och vinst, varierar med konjunkturen och med uppen dragets art och längd. Normalt ligger det i intervallet 30-40 procent, enligt uppgifter från företrädare för skrivbyråbranschen. Det medför i sin tur att uppdragen blir relativt korta. Uppdragslängden beror också på konjunkturen. Enligt uppgifter från branschföreträdare är uppdragens längd under år 1992 i genomsnitt 2-3 veckor för sekreterare och personal med enklare uppgifter inom ekonomiavdelning- Redovisningsansvariga, ekonomichefer och motsvarande befattar. ningar hyrs ut under 2-3 månader. Längst hyrestider har ofta dataspecialister, inte sällan 6 månader eller mer. Det förekommer också fleråriga hyrestider. Att uthyrningsverksamheten särreglerades i lagen och legalisera des från och med år 1992 tycks inte generellt ha medfört att ñer företag etablerats. Den vikande konjunkturen har minskat antalet uppdrag och pressat lönsamheten i branschen. Den dominerande branschorganisationen för kontorsserviceområdet, Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet, har följa. Företag har utesluetiska regler som medlemsföretagen skall tits.

3.4.3 Uthyrning och förmedling tenderar att växa sam-

man

Merparten dem slutar hos uthyrningsföretag inom kontorsav som områden anställs hos kundföretag. Uthyrningsföretagen har hög personalomsättning och har därmed upparbetat en kompetens för att anställa personal, Utvecklingen i många andra länder är entydig; uthyrning och rekrytering går hand i hand. Här finns affärsmässiga förutsättningar för förmedlingstjänster. Bl.a. att specialisera sig på en yrkesgenom

52 Rekryteringsmarknaden SOU 1992116

eller utbildningskategori kan ett uthyrningsföretag upparbeta kompetens och trovärdighet som förmedlare av viss personal. Ett företag kan ta ut sin förmedlingsprovision genom att hyra ut sina anställda under en viss minsta tid till kundföretaget innan detta får anställa. Ur kundföretagets synpunkt innebär rekryteringsförfarandet att man har möjlighet att prova en person en tid innan beslut om anställning tas. Entreprenader som en del i uthyrningsföretagens verksamhet har också vuxit fram de senaste 2-3 åren.

SOU 1992116

4. Förhållanden i några andra

länder

besökt Storbritannien och Danmark. Storbritannien Utredningen har privata och offentliga arbetsförmedlingar arbetar har ett system där parallellt sedan många år tillbaka. Danmark avskaffade arbetsförmedlingsmonopolet den l juli 1990. Varken Storbritannien eller Dan-

ratiñcerat ILO-konventionen nr 96 avgiftskrävande

mark har om arbetsförmedlingsbyråer.

4.1 Storbritannien

4.1.1 Lagstiftnin gen

Är lagstiftning Employment Agencies Act i 1973 kom en nationell syfte få enhetlig nationell lagstiftning och reglering av de att en privata arbetsförmedlingarna. Dessförinnan hade kontrollen, i den mån den förekom, skötts olika lokala myndigheter. Reglerna och av kontrollerna sinsemellan olika och därmed ineffektiva. var Den nationella lagstiftningen trädde i kraft år 1976. Lagen innebär privat arbetsförmedling och uthyrning arbetskraft inte får att av bedrivas erhållande licens. Avsikten är att försäkra annat än mot av sig olämpliga inte bedriver arbetsförmedling. Någon om att personer bedömning görs inte det arbetsmarknadsmässiga behovet av ller av förmedlingar. De får licens skall följa ett antal regler. Ytterst som syftar lagstiftningen till att skydda arbetssökande och arbetsgivare utnyttjar privat arbetsförmedling. Lagen säger dock ingenting som en vilka avgifter får ut. Lagen omfattar såväl vinstsyftande om som tas icke vinstsyftande förmedlingar. som

54 Förhållanden i SOU l992ll

Bland de grupper undantagits från Employment Agencics som Act märks sjömän samt sjuksköterskor och barnmorskor. Byråer som förmedlar sjuksköterskor och barnmorskor regleras genon licensiering och kontroll i särskild lagstiftning från 1950-talet. en En privat förmedling kan arbeta Employment Agency eller som Employment Business. Den förstnämnda arbetar huvudsakligen med förmedling av permanenta eller tillfälliga arbeten. En Employment Business arbetar med uthyrning arbetskraft. av Lagen innehåller ett uttryckligt förbud betalt arbets mot att ta av sökande. Förmedlingen får heller inte ta betalt omvägen at genom t.ex. sätta upp villkor till arbetssökande att de måste utnyttja någoi form av vägledningsservice eller dylikt kan debiteras. De priva som ta förmedlingsbyråerna debiterar enbart arbetsgivarna. Ingen av de olika företrädarna utredningen mötte i Storbritannien hade några invändningar mot förbudet att ta betalt arbetssökande av Tvärtom ansåg företrädarna för privata arbetsförmedlingen föratt budet medverkade till att deras verksamhet uppfattades seriös. som

4.1.2 Administrationen lagen av

Arbetsmarknadsdepartementet för administration och tillsyn ansvarar av licenssystemet. Cirka 50 arbetar med detta i huvudpersoner ett kontor i London samt i fyra regionala kontor. Varje kontor har personal för bedömning och förnyade licensansökningar av nya sam för inspektioner hos de privata förmedlingarna. Av resursskäl kan alla byråer inte besökas. Ambitionen är att besöka de flesta nystartade förmedlingarna för att så tidigt möjligt kunna rätta till som eventuella felaktigheter. Det är mycket ovanligt finner sådana att man grava fel att en licens återkallas. Verksamheten bekostas fullt ut ax de årliga licensavgifterna uppgår till 114 pund. Avgiften ha som varit oförändrad sedan år 1982 och den reala minskningen av avgiftens storlek har medfört att för bl.a. inspektioner ha] resurserna minskat.

SOU 1992116 Förhållanden i 55

Trots licenssystemet så kan det vara för svårt att förhindra att oseriösa förmedlingar uppstår. Det uppgav tjänstmän vid Arbetsmarknadsdepartementet vid utredningens besök. Av de 4 000-4 500 licensansökningar inkommer år avslås endast 10-12. Det är som per när uppenbart olämpliga personer sökt licens. Licensavdelningen får cirka l 200 klagomål per år på olika byrå- Ungefär tredjedel klagomålen föranleder anmärkning från er. en av departementets sida. Så kallade cowboys kan uppträda och exempelvis erbjuda arbetssökande att för avgift få ett arbete utomlands. en Ofta finns det ingen reell verksamhet bakom dessa löften. Det förekommer att personer startar förmedlingsverksamhet utan att ha någon licens. En hel del anmälningar kommer från andra byråer.

4.1.3 Privata förmedlingar är ofta små och vanligast i Londonområdet

Den 31 mars 1992 fanns 15 600 licensierade privata förmedlingar. Flertalet av dem, 10 500, hade tillstånd att bedriva både förmedling och uthyrning arbetskraft. 4 400 hade tillstånd för enbart arbetsav förmedling och cirka 700 för enbart uthyrning. År 1980 antalet privata förmedlingar cirka 5 000 och steg därvar efter successivt fram till och med budgetåret 199091 till drygt 17 000. Därefter har antalet minskat något, framför allt på grund av en svagare allmän konjunktur med minskad efterfrågan på arbetskraft. Cirka 80 procent av licensinnehavarna är små företag, egenföretaeller företag med ett enda kontor. Privata förmedlingar finns gare över hela landet majoriteten, 60 procent, finns i Londonområdet men och i sydöstra delen av landet, Många privata förmedlingar erbjuder tjänster utöver själva förmedlingsverksamheten. Det kan gälla tester, vägledning eller annan rådgivning eller utbildning i ordbehandling för dem som har varit utan arbete under viss tid. Vidare förekommer outplacement-tjäns-

56 Förhållanden i SOU 1992116 ...

ter vid vissa byråer. Outplacement-verksamhet regleras inte i 1973 års lag och därför kan byråerna ta betalt för sådana tjänster. Majoriteten av privata förmedlingar tillhör inte någon branschorganisation. Den största branschorganisationen, The Federation of Recruitment and Employment Services Limited FRES, representerar cirka 20 procent av totala antalet licensinnehavare, i huvudsak de större och mer etablerade. Under år har också organisationer senare för headhunters etablerats.

4.1.4 Yrkesfördelning

De privata förmedlingarna kan ansöka om att licens för vilka typer av yrken eller platser helst utom sjuksköterskor, barnmorskor som och sjömän. En studie från år 1988, gjord på uppdrag den offentav liga förmedlingen, fann att arbetsgivarna anmälde i genomsnitt 6 procent av sina vakanser till privata förmedlingar. De fördelades emellertid rätt olika mellan olika yrkesomráden, vilket framgår av nedanstående tabell.

SOU 1992116 Förhållanden i 57

Tabell 4.1 Andel vakanser anmälts till privata arbetsförmedlingar i av som januari 1988. Genomsnitt for hela Storbritannien. Procent

Typ arbete Procent inom resp yrkes0mav råde Ledande befattningar och

Manuellt arbete yrkesutbildade 2

Totalt 6

Källa Private Employment Agencies Report n0.72 Research and Evaluation Branch, Employment Service April 1992

För sekreterare, assistenter och liknande personal clericals är det vanligt att arbetsgivare vänder sig till en privat förmedling när man anmäler en ledig plats. De privata förmedlingarna tillsatte enligt studie 86 procent samma av platserna som var anmälda till dem.

58 Förhållanden i SOU 1992116

I Londonområdet var det betydligt vanligare att anmäla vakanser till privata förmedlingar. För sekreterare m.fl. andelen 50 var procent, för ledande personal och professionals 34 procent. Det måste dock noteras att hemarbete, au-pair och annat omsorgsarbete i hemmen inte kommit med i undersökningen, helt enkelt för att sådana arbetsgivare inte tillfrågats. Förmedling av personal som arbetar i hemmen är expanderande, uppger Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt uppgifterna i licensregistrct arbetar omkring hälften de av privata förmedlingarna med rekrytering specialister, administrativ av personal och företagsledande befattningar executives. Cirka en tredjedel av byråerna förmedlar arbetskraft för hushållsarbete, omsorgsarbete och au-pair.

4.1.5 Privata förmedlingars betydelse svår att avgöra

En mängd uppgifter förekommer från olika undersökningar som var för sig kan ge lite olika uppfattningar om de privata arbetsförmedlingarnas betydelse. Utredningen fick uppgifter låg i intervallet som mellan 4 och cirka 10 procent när det gällde att ange vilken andel av sökandena eller rekryteringarna eller platserna gick via de privasom ta förmedlingarna. I den brittiska arbetskraftsundersökningen 1991 uppgav cirka 4 procent av de arbetssökande att de utnyttjade privata arbetsförmedlingar som sin huvudsakliga sökkanal. Andelen har fördubblats sedan 1984. I sydöstra delen av landet exklusive London var det 9 procent av de sökande som uppgav privata arbetsförmedlingar som sin huvudsakliga sökkanal. I norra delarna av landet var andelen mindre än l procent. De som primärt använde privata förmedlingar arbetade ofta i ledande befattningar och andra kvalificerade yrken, samt inom kontor, banker och försäkringsbolag. De 4 procent som här nämnts inkluderar inte alla sökande som vände sig till privata förmedlingar, endast dem som hade den som sin huvudsakliga sökkanal.

SOU 1992116 Förhållanden i 59 ...

Ungefär fjärdedel arbetskraften i Storbritannien byter arbete en av eller påbörjar ett arbete under ett år. Andelen varierar med konjunkturen relationen tycks ungefär som i Sverige. En särskild men vara undersökning rekryteringsmönster gjordes år 1983 och en ny om skall göras under 1993. Undersökningen från 1983 pekar mot att ungefär tionde rekrytering skulle ha skett med hjälp av privata var förmedlingar. I ungefär fjärde rekrytering skulle den offentliga var arbetsförmedlingen ha medverkat. Man ville dock på Arbetsmarknadsdepartementet sig mot att ta en nio år gammal underreservera sökning för gott och ville avvakta 1993 års undersökning. Däremot, finns det inga skäl att tro att rekryteringsmönstret uppgav man, dramatiskt skulle ha ändrats under tio år, bortsett från den inverkan som konjunkturen haft. Platsannonser i dagspress, direktkontakt mellan sökande och arbetsgivare är i Storbritannien liksom i Sverige de huvudsakliga m.m. informationskällorna för rekryteringar.

4.1.6 Rimlig arbetsfördelning

Det finns ingen uttalad målsättning att den offentliga förmedom lingen skall öka sin andel av marknaden. Den offentliga förmedlinghar sina förtjänster och de privata förmedlingarna har sina. Den en offentliga arbetsförmedlingen uppmanas t.0.m. att samarbeta med de privata förmedlingarna. Det finns en överenskommelse mellan arbetsförmedlingen och den största branschorganisationen FRES som innebär att privata förmedlingar kan anslå sina platser i den offentliga förmedlingens lokaler. Vidare skall arbetsförmedlingens personal kunna rekommendera sina arbetssökande att utnyttja också de privata förmedlingarnas tjänster. Det gäller särskilt inom administrativa arbeten och övriga mer kvalificerade arbeten. En gång vecka måste dock en arbetslös person ha konvarannan takt med den offentliga förmedlingen för att arbetslöshetsersättning skall kunna utbetalas.

60 Förhållanden i SOU 1992116

Utredningen fick ett klart intryck att de olika intressenterna är av rätt nöjda med lagen och hur systemet fungerar i praktiken. Möjligen kunde licens- och kontrollsystemet vara dyrt och krångligt i förhållande till vad man fick ut av det. Någon garanti mot oseriös förmedlingsverksamhet gav det dock inte. TUC ungefär brittiska LO + TCO har ett långsiktigt mål att som avskaffa de privata förmedlingarna, men det är inte fråga en som man för närvarande driver. Enligt TUC är det för närvarande bristerna i en sammanhängande arbetsmarknads- och socialpolitik som kräver snabba ändringar. Några arbetsförmedlingar drivs i som facklig regi förekommer inte. Det finns heller inga planer på att starta några, enligt de uppgifter utredningen fick. Inte heller brittiska arbetsgivare tycks ha några särskilda invändningar, utöver att de anser att taxorna är i högsta laget. De har dock alltid möjligheter att vända sig till den avgiftsfria offentliga förmedlingen om de privata blir för dyra att anlita.

4.1.7 Temps och uthyrning överväger

nu

Under konjunkturnedgången de senaste åren har förmedlingen av fasta jobb minskat drastiskt. I stället är det nu förmedling av temporära jobb och uthyrning som dominerar. Det är också den lönsammaste delen för de privata förmedlingarna. Mellan 6 och 7 arbetskraften temporary procent av är workers temps. Då används bred definition även olika slags en som avser objektanställningar. Temps förekommer inom såväl enklare som mer kvalificerade yrken och kan antingen hyras ut eller förmedlas till anställningar under kort tid. Vanliga kategorier är sekreterare och dataspecialister. De flesta privata förmedlingarna har tillstånd till både förmedling och uthyrning av arbetskraft. Uthyrning arbetskraft är av en omfattande verksamhet och det förekommer både att uthyrningsföretaget anställer personer uppdrag för uppdrag och har fast anställd mer

1992116 Förhållanden i 61 SOU

personal uppbär lön också mellan uppdragen. I det senare fallet som är det vanligen frågan personer med värdefull kompetens som om uthyrningsföretaget vill slå vakt Dataspecialister nämndes som om. exempel. Arbetskraft hyrs ut över hela arbetsmarknaden. Den största provisionen tas ut för olika dataspecialister, ett belopp motsvarande mer än 25 procent lönen utgör då normal provision till uthyrningsav en företaget. För kontorspersonal, t.ex. sekreterare, motsvarar provisio- 25-30 och för industriarbetare 10 procent. Per den 29 nen procent ca november 1991 hade varje anställd i de privata förmedlingarna i genomsnitt 10 temps ute hos kundföretag. Under hela året 1991 förmedlades i genomsnitt 9 permanenta arbeten anställd. Den per offentliga förmedlingen förmedlar anställd 5 ä 6 gånger så många per till permanenta jobb. Att de privata arbetsförmedlingarna är personer duktiga på att snabbt få temps på plats hos arbetsgivare bekräfen tades företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet. av

4.2 Danmark

4.2.1 Lagstiftningen

Före den l juli 1990 krävdes i Danmark tillstånd för andra förmedlingar än den offentliga förmedlingen. Det gällde arbetslöshetskassorarbetsförmedling parallellförmedling, impressariebyråer och nas liknande, privat förmedling samt uthyrning av arbetskraft annan vikariebyråer. Arbetsförmedlingens monopol avskaffades från och med den 1 juli 1990 Lov 840 den 20 december 1989. Samtidigt nr infördes möjlighet till betalning för vissa av den offentliga arbetsförmedlingens tjänster.

Enligt undersökning bland FRES medlemmar. Recruitment en Industry Survey, FRES February 1992

62 Förhållanden i SOU 1992116

Möjligheten för den offentliga arbetsförmedlingen att ta betalt för vissa tjänster regleras av Arbetsministeriet Bekentd-gørelse 315 nr af 22 maj 1991. Det gäller när förmedlingen särskild serviger en ce till verksamheter och institutioner. Exempel som nämns är medverkan i företagens behovsanalyser, analyser av medarbetare, utarbetande av kravprofiler för lediga platser, urval komav personer, petensutveckling hos medarbetare, utarbetande utbildningsplaner av etc. När privata förvärvssyftande arbetsförmedlingar vill ha hjälp med sin egen utbildnings- och personalplanering bör den offentliga förmedlingen kunna ta betalt. Den närmare tillämpningen reglerna av kan delegeras till Arbetsmarknadsstyrelsen. Avregleringen är långtgående. Förmedling av sjuksköterskor undantogs dock från avregleringen. Något förbud mot att ta betalt av arbetssökande finns inte i den danska lagen. Slopandet tillståndsav givningen innebär vidare att någon registrering de privata arbets-av förmedlingarna inte sker. Någon särskild tillsyn finns inte heller.

4.2.2 Effekter

På danska Arbetsministeriet uppger man att motiven till avregleringen var att

den offentliga arbetsförmedlingen skulle bli bättre till följd av att konkurrerande förmedlingar etablerades, samt att åstadkomma en effektivare arbetsmarknad genom att utbudet av specialförmedlingar skulle öka.

Avregleringen föregicks inte av någon särskild utredning. Politikerna bestämde sig helt enkelt för att genomföra avregleringen. Det danska Socialforskningsinstitutet, fått i uppdrag att utsom värdera effekterna av avregleringen, var vid utredningens besök i augusti 1992 mitt uppe i arbetet med undersökningen. Från institutets sida ville man därför inte beskriva några klara effekter. Arbetsmark-

SOU 1992116 Förhållanden i 63

nadsstatistiken i Danmark är knapphändig vilket försvårar en löpande utvärdering arbetsmarknadsutvecklingen. Det var för tidigt att av privata arbetsförmedlingarna varit framgångsrika i någon säga om de del. Den offentliga förmedlingen verkade ha blivit mer öppen och effektiv. Den hade också blivit bättre på vikariatsförmedling. Dessa förbättringar kunde dock ha skett även utan en avreglering. På det danska Arbetsministeriet uppger man att den offentliga arbetsförmedlingen har klarat sig bra i konkurrensen. Förmedlingen har utvecklat sin service. Överslagsmässiga produktivitetsmått, såsom sökande anställd, visar att produktiviteten har ökat inom den per offentliga förmedlingen. Till del kan detta vara en följd av att en betydligt fiera sökande kommer på grund av lågkonjunkturen. nu Det är osäkert i vilken grad den offentliga förmedlingens utveckling mot ett öppnare och mer serviceinriktat arbetssätt beror på avregleringen. De genomförda förändringarna är av samma slag som genomfördes i den svenska arbetsförmedlingen under 1980-talet. Förändringarna i den svenska arbetsförmedlingen genomfördes alltså tidigare och var mer genomgripande. Att lagen inte har något uttryckligt förbud mot att ta ut avgifter av sökande har inte givit upphov till några stora problem. Fackförbunden har ögonen på förmedlingar som kräver betalt. Dessa förmedlingar får negativ publicitet. Branschorganisationen för vikariebyråerna har antagit etiska regler som hindrar medlemsföretagen att ta ut avgifter av arbetssökande. Intäktsmöjligheten, den offentliga arbetsförmedlingen fått i som samband med avregleringen har utnyttjats i relativt liten utsträckning. Intäkterna uppgår till endast ett par miljoner kronor. Den verksamhet är möjlig att debitera har visat sig vara svår att avgränsa och som vidare finns vissa problem med att ha avgiftsbelagd och gratis service under samma tak.

64 Förhållanden i SOU 1992116 ...

Vikariebyråer börjar med förmedling

Vikariebyråernas förväntade uppgång efter avregleringen har uteblivit. Ett skäl kan vara lågkonjunkturen, ett annat att den offentliga arbetsförmedlingen har blivit betydligt bättre på förmedling vikaav rier. Vikariebyråerna har efter avregleringen börjat förmedla arbetskraft till anställningar. Arvodet är 8-12 den aktuella årslönen. procent av Byrån gör ett urval på ett par, tre kandidater och arbetsgivaren betalar när en anställning kommit till stånd. De berörda personalkategorierna är främst sekreterare, korrespondenter, ekonomipersonal eller ADB-personal. Cirka 1 000 permanenta jobb per år har förmedlats. Man har vidare utvecklat systemet med att uthyrning övergår i fast anställning. Företagen hyr personal i minst tre månader innan de får anställa personen. Under hyrtiden motsvarar provisionen 35-40 procent av lönen. I Danmark har vikariebyråerna normalt ingen tillsvidareanställd personal. De anställs uppdrag för uppdrag och nytt uppdrag inte om kan ges är arbetsgivaren skyldig att betala ytterligare dags lön. en Därefter övergår personerna till a-kasseersättning om de är kvalificerade för sådan. Det är därför inte ovanligt arbetar att samma person för ñera olika vikariebyråer. Antalet vikariebyråer, inklusive ñlialer, är cirka 80 st. Omsättningen är cirka 300 miljoner kronor år. De 15 största byråerna per år med i branschorganisationen Föreningen för vikariebyråer i Danmark som totalt har 22 medlemsföretag. 16 av medlemsföretagen är koncentrerade till Köpenhamnsområdet. Samtliga 80 företag i branschen arbetar med kontorsvikarier. Under loppet ett år av arbetar för närvarande cirka 20 000 olika vikarier. personer som Under en och samma dag är cirka 2 000 vikarier ute på olika arbetsplatser. En vikariebyrå har ingen skyldighet att anmäla till en a-kassa eller till den offentliga arbetsförmedlingen person tackar nej om en

1992116 Förhållanden i 65 SOU

till vikariat. Branschen har ambitioner att komma in på andra ett områden än kontorsområdet, t.ex. vikariat inom industriyrken. Det har dock inte varit möjligt ännu.

Fackliga arbetsförmedlingar har startat

Yrkesförbund har alltid förmedlat arbete informellt genom lokalav-

Den formella arbetsförmedling

delningar, arbetsledare m.m. mer två LO-förbund utredningen besökt, Snedsom har startats av som ker- Tømrerforbundet samt Metalarbejderforbundet, har som og motiv komplettera den offentliga förmedlingen för att inte ge att något utrymme för privata arbetsförmedlare. Framförallt inom L0förbunden har varit orolig för att avregleringen skulle medföra man oseriösa förmedlingar. arbetsförmedling är frivilligt. Även Deltagande i fackförbundens de inte tillhör förbunden kan anmälda till deras förmedling som vara de vill ha ett arbete inom fackområdet. Fackförbunden samarbeom sina lokalavdelningar med den offentliga arbetsförmedlingtar genom Båda startade sin förmedlingsverksamhet under år 1991. Fören. bunden gör bedömningen att de förmedlar fler jobb till sina medlemmar än vad den offentliga förmedlingen gör i dag. Majoriteten av byggnadsarbetare får dock fortfarande arbete på informell väg genom kontakter med arbetsledare etc. Förbunden bedriver också en omfattande vidareutbildning .för sina medlemmar i syfte att ge dem den kompetens som efterfrågas. Båda förbundens a-kassor har haft parallellförmedling. En arbetslös medlem uppbär arbetslöshetsersättning och som tackar nej som till ett lämpligt arbete förbundet anvisar, anmäls dock inte till som förbundets a-kassa, enligt de uppgifter utredningen fick från de båda förbunden. Inte heller anmäls de till den offentliga förmedlingen. Förmedlingsverksamheten finansieras av ordinarie medlemsavgifter. Avgifter tas inte ut arbetsgivare för förmedlingsuppdraget. av Snedker- Tømrerforbundet har från maj-december 1991 förmedlat

66 Förhållanden i SOU 1992116

cirka l 400 personer. Metall har förmedlat cirka 1 000 personer sedan starten i augusti 1991. Varje gång en person skall förmedlas till en arbetsgivare går detta genom en ombudsman. Den arbetslös eller ombytessökanperson de som anvisas måste passa in på den kravprofil arbetsgivaren ställt upp. Båda förbunden uppgav att de inte kan ta några särskilda hänsyn till arbetslöshetstid m.m. vid anvisning av medlemmar till arbete. Arbetsgivarens krav på den sökande är helt styrande för den rangordning som görs av personerna som finns i sökanderegistret. Styrkan i förmedlingsverksamheten är den person- och branschkunskap som finns i förbunden. I stort har platsannonser i tidningarna upphört. Arbetsgivare ringer nu order till förbundens olika avdelningar.

Arbetsgivare positiva

De danska arbetsgivarna är positiva till avregleringen. De anser att den offentliga förmedlingen har blivit bättre sedan avregleringen. Man ser emellertid en risk med fackliga arbetsförmedlingar om dessa blir dominerande inom sina respektive yrken. Arbetskraften kan låsas i vissa sektorer eller yrken och försvåra en önskvärd rörlighet. Arbetsgivareföreningen är angelägen om att den offentliga förmedlingen är väl fungerande och vill närmast förstärka sitt engagemang i Arbetsmarknadsstyrelse och länsarbetsnämnder.

4.3 Norge

Norge har ratiñcerat ILO-konventionen 96 del II. Enligt sysselnr sättningsloven är det förbjudet att bedriva privat arbetsförmedling. Undantag görs bl.a. för förmedlingar för musiker och sångare, arbetstagare över 60 år, au-pair och praktikanter. Vissa övriga organisationsförmedlingar utan vinstsyfte är tillåtna. Sammanlagt har ett

1992116 Förhållanden i 67 SOU

drygt hundratal förmedlingar fått dispens Arbeidsdirektoratet att av bedriva verksamhet, de allra flesta gällande förmedling av musiker, sångare och au-pair. Lagen förbjuder uthyrning arbetskraft men i Hera sektorer har av generella undantag från förbudet gjorts. Det gäller uthyrning till kontors-, bokförings-, sekreterar-, butiks-, köks- och lagerarbete inom varuhandeln. Vikariebyråerna koncentrerar sig inom dessa områden. Uthyrningstiden för det enskilda uppdraget får högst sex månader. vara Möjligheter finns att förlänga tiden med tre eller sex månader, till sammanlagt tolv månader för de arbetar inom de sektorer som som har generella undantag från förbudet. ordinarie bedrifter efter ansökan få tillstånd Vidare kan företag att hyra ut sina arbetstagare. Tillståndet är behovsprövat och tidsbegränsat och har intill varit begränsat till verkstadsindustrin. nu Ett förslag att upphäva förbudet mot uthyrning avslogs nyligen om i stortinget. I stället genomfördes under våren 1992 en viss uppmjukning när det gäller möjligheten att få dispens från förbudet att hyra arbetskraft. Dispensen gäller möjligheten att etablera s.k. p0olut ordninger. Tanken är att ett antal företag inom samma bransch och inom ett visst geografiskt område skall kunna ansluta sig till poolen. I stället för att säga eller permittera arbetskraft skall ett upp företag kunna hyra ut arbetskraft till andra företag som också är anslutna till systemet. Arbetsgivaransvaret övergår inte till poolen utan ligger kvar på företaget. Upp till 10 arbetstagare kan alltid hyras ut medan företag med över 50 arbetstagare kan hyra ut upp till arbetskraften. Varje enskilt uthyrningsuppdrag kan ha 20 procent av oavbruten varaktighet högst sex månader. en av För närvarande diskuteras i Norge en uppmjukning av arbetsförmedlingsmonopolet, dock under iakttagande av ILO-konvention nr 96. Norge har inte sagt upp denna.

68 Förhållanden i SOU 1992116

4.4 Finland

Finland ratiñcerade ILO-konventionen nr 96 del II år 1951. Arbetsförmedlingslagen 24659 från är 1959 grundar sig på konventionen. Staten har monopol på arbetsförmedling. Tillstånd kan ges till arbetsförmedling som bedrivs av organisationer. Uthyrning av arbetskraft kräver också tillstånd. Det är Arbetskraftsministeriet utfärdar som tillstånd. Tillstånd till organisationer att förmedla arbete kan ges om organisationen anses besitta särskilda möjligheter att på ett visst område placera arbetskraft. Förmedlingen får inte begära ersättning om inte särskilt tillstånd ges att täcka kostnader i samband med förmedlingen. Hösten 1992 fanns 35 tillstånd till arbetsförmedling som meddelats till fackliga organisationer, till organisationer som verkar inom social service, till organisationer som förmedlar arbeten av tillfällig art t.ex. guider och musiker samt till studentorganisationer. I fackförbundens tillstånd föreskrivs att förbunden meddelar den offentliga förmedlingen de lediga platser som förbunden får in. Detta föreskrivs för att motverka en differentiering segregering av arbetsmarknaden. Kravet ställs inte på de övriga organisationernas förmedlingar eftersom de anses verka inom områden där den offentliga förmedlingen ändå har små förutsättningar att göra sig gällande. Enligt sysselsättningslagen, som trädde i kraft i början av år 1988, är arbetsgivaren skyldig att till arbetskraftsbyråerna anmäla lediga arbetsplatser, ändringar i användningen av arbetskraft och inrättandet av nya verksamhetsställen. i Sedan år 1986 finns en lagstiftning som reglerar uthyrning av arbetskraft. Tidigare var frågan oreglerad. Uthyrning får ske i högst sex månader, såvida det inte är fråga om ett enstaka arbetsprojekt. Tillståndspliktig uthyrning är det frågan om när företag eller enskilda personer i betydande utsträckning mot vederlag såsom arbetsgivare ställer sina arbetstagares arbetskraft till en beställares förfogande för att utföra arbete som hör till beställarens näringsverksamhet. Om det

Förhållanden i 69 SOU 1992116

gäller uthyrning till utlandet skall uthyraren dessutom i förväg anmäla det till myndigheterna kan förbjuda uthyrning eller ställa som villkor för den. Myndigheterna kan också kräva säkerheter för t.ex. hemtransport arbetstagarna och för uppfyllandet av arbetsgivarens av förpliktelser och förbindelser. En förutsättning för tillstånd till uthyrning är enligt lagen att uthyrning gör det möjligt tillgodose ett behov kortvarig och tillfällig att av arbetskraft särskild bransch eller det finns andra vägande för en att skäl för verksamheten. överträdelser de här bestämmelserna är av straffbelagda. Tillstånd kan inte lämnas till utländska medborgare eller företag. Den 30 september 1992 fanns 463 tillstånd drygt 200 inom varav underhållningsbranschen. Lagen möjlighet till arbetsmarknadspolitisk bedömning av ger en uthyrningsverksamhet. I praktiken har lagen dock tillämbehovet av ministeriet så att de formella kraven har uppfyllts så har pats av om tillstånd lämnats. Det är i allmänhet ren laglighetsbedömning som en görs och konsekvensen detta är att det får råda konkurrens mellan av uthyrningsföretagen. 5 juni 1992 signerade den finländske presidenten uppsägning- Den ILO-konventionen 96. I sin uppsägning till ILO angav regeen av nr ringen för riksdagen föreslå så långtgående att man avser att en liberalisering de privata avgiftskrävande förmedlingsbyråerna att av konventionen blir oundviklig. Arbetstagarrepresenen uppsägning av tanterna reserverade sig i den finska ILO-kommittén. En kommission för lag arbetskraftsservice har under en ny om 1992 lagt sitt förslag. Förslaget innebär bl.a. ett avskaffande av tillståndskrav för privata arbetsförmedlingar och att förbud införs betalt arbetssökande. Tillståndskravet för uthyrningsmot att ta av företag ersätts med anmälningsförfarande. Tillsynen av privata ett förmedlingar och uthyrningsföretag förs till arbetarskyddsmyndig-

heten.

70 Förhållanden i SOU 1992116

4.5 Tyskland

Den tyska arbetsförmedlingslagen är grundad på ILO-konventionerna nr 88 och nr 96. Tyskland ratiñcerade år 1954 ILO-konventionen nr 96 och accepterade därvid del och har därmed ett förbud mot privat vinstsyftande arbetsförmedling. Den tyska offentliga arbetsförmedlingen har en monopolställning. Vissa undantag från monopolet medges dock. Icke vinstsyftande organisationsförmedlingar kan få tillstånd av Bundesanstalt für Arbeit BA, t.ex. kyrkligt anknutna organisationer, studentorganisationer speciellt för korttidsarbeten och andra ideella organisationer. Tillståndet är normalt begränsat till region, yrke och antal uppdrag. Någon egentlig konkurrens till den offentliga förmedlingen utgör inte dessa organisationsförmedlingar. Till undantagen från förbudet mot vinstsyftande förmedlingar hör vissa förmedlingar för artister. Beträffande cthefstjänster inom privat sektor utfärdades år 1970 riktlinjer som avgränsat personalrådgivning från arbetsförmedling vid tillsättandet sådana tjänster. Arbetsav förmedlingen skall vara avgiftsfri även för i företagsledande personer ställning. För personalrådgivning godkänns att avgifter tas ut. Det innebär att head-hunters kan verka, i den mån den verksamhet som de får betalt för kan hänföras till rådgivning. Uthyrning av arbetskraft är noga reglerad sedan år 1972. Tillstånd krävs av BA eller respektive länsarbetsnämnd. I byggbranschen får uthyrning av arbetskraft inte förekomma. Uthyrningsföretagen får i början av sin verksamhet tillstånd för ett år i taget. Viss ekonomisk garanti måste kunna ställas. Ett enskilt uthyrningsuppdrag får pågå sammanhängande under högst sex månader. I annat fall bedöms verksamheten arbetssom förmedling. Ett uthyrningsföretag får inte anställa arbetskraft upp-

SOU 1992116 Förhållanden i 71

drag för uppdrag. Yrken inom metallindustrin och inom kontorsområdet är vanligast förekommande bland dem hyrs utz. som BA utövar kontroll och tillsyn av uthyrningsföretagen, som är skyldiga att lämna uppgifter om sin verksamhet. Frågan uppsägning ILO-konventionen nr 96 har debatteom en av rats i Tyskland under den period uppsägning kunnat ske. Den 10 juli 1992 sade den tyska regeringen konventionen. Motivet är enligt upp regeringen skapa handlingsmöjligheter och att man inte vill vara att konventionen ytterligare 10 år. De fackliga organisationerna låst av sig uppsägningen. Arbetsgivarnas uppfattningar har varit har motsatt delade. Några signaler att ändring av den tyska arbetsom en snar förmedlingslagen är förestående har dock inte givits.

4.6 Internationell tendens att mjuka upp mono-

polet

lLO har konstaterat alltmer bristande efterlevnad av konvention nr en 96, del i samband med den översyn av tillämpningen av konvenarbetsbyrån gjorde åren 1988-1990. I ett tionen som Internationella dokument till lLOs styrelse i november 1991 redovisades att lera länder under 1970-talet t.ex. tillåtit uthyrningsföretag, även om de reglerat deras verksamhet. Eftersom uthyrningsföretags och privata arbetsförmedlingars verksamhet uppvisar likheter innebär ländernas lagstiftning uthyrningsföretag ett avsteg från principen om offentom ligt monopol. Rapporten slår också fast att privata förmedlingsbyråer har expanderat i medlemsländerna helt enkelt för att de förmått möta de behov företagen har av tillfällig extra arbetskraft. som

2 För utförligare redovisning av uthyrning av arbetsen kraft i Tyskland, se t.ex. FAKTADEBATT Nr 290. Arbetspapper från TCO

72 Förhållanden i SOU 1992116

ILOs styrelse har i november 1992 att besluta om dagordningen för 1994 års konferens. Ett av de föreslagna ämnena rör de privata arbetsförmedlingarnas roll på arbetsmarknaden.

SOU 1992116

5. EES-avtal och EG-rätt

5.1 EES-avtalet

Förmedlingsservice

I början maj 1992 undertecknade BETA-länderna och EG avtalet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet som om träda i kraft den 1 januari 1993. Avtalet innebär ett åtagande avses i svensk rätt införliva vissa EG-förordningar EEG för Sverige att bl.a. 161268 arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. nr om I regeringens proposition 1991922170 bil. 10 föreslås bl.a. att förordningens artikel innehåller regler arbetsförmedling skall som om gälla svensk lag. Skälet till lagform uppges i propositionen vara som kraven i artikel 5 riktar sig även mot privata arbetsförmedlingar. att Enligt artikel 5 skall medborgare som söker anställning inom en en medlemsstats territorium få samma hjälp där som den som ges annan arbetsförmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som av söker anställning. Det sagda innebär alltså enligt propositionen att nu privata arbetsförmedlare i Sverige inte får sämre arbetsförmedge lingsservice EES-medborgare än den som ges till svenska en medborgare. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att utredningen känner viss tveksamhet huruvida artikel 5 verkligen omfattar en privata arbetsförmedlingars verksamhet. Artikelns ordalydelse ger enligt utredningen inte klart stöd för sådan tolkning. Utredningen en har emellertid inte haft möjlighet att göra någon närmare analys av

förordningens räckvidd i detta avseende.

74 EES-avtal och SOU 1992116

Fri rörlighet

Ett viktigt inslag i EES-avtalet är den fria rörligheten för personer. Härigenom skapas en gemensam arbetsmarknad till vilken alla perso-

ner som omfattas av avtalet skall äga tillträde. Personer har rätt att

förflytta sig fritt och söka anställningar inom de länder som slutit avtal. Hinder som begränsar möjligheten att ta arbete i annat land undanröjs inom områden som rör uppehållstillstånd, socialförsäkringsskydd, ömsesidigt erkännande av examina m.m. Inom EES kommer det att råda fri etableringsrätt och i princip kommer ingen särbehandling, som grundar sig på nationalitet, att tillåtas. Genom en ny lag, lagen 1992160 om utländska filialer m.m., som trädde i kraft den 1 juli 1992, krävs inte längre näringstillstånd för en utländsk medborgare eller ett utländskt företag som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige. Även den särskilda prövningen av rätten att bedriva verksamhet i Sverige genom filial har upphävts. Lagen ställer dock upp vissa villkor för hur verksamheten skall bedrivas, bl.a. att verksamheten skall bedrivas genom filial. EES-avtalets etableringsfrihet gäller även självständiga näringsidkare. Det nu sagda har tillämpning även på utländska arbetsförmedlingsföretag som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige.

5.2 EG-rätten

EG-rättens konsekvenser för den offentliga arbetsförmedlingen har aktualiserats genom en dom i EG-domstolen våren 1991. Domen rörde den tyska lagstiftningen om offentlig arbetsförmedling. Frågan om Rom-fördragets regler om konkurrens var tillämpliga på en offentlig arbetsförmedling behandlades i domstolen. Domstolen kom fram till att så var fallet. Det nationella arbetsförmedlingsmonopolet i Tyskland såvitt gäller chefsrekrytering inte förenligt med var - konkurrensreglema. Reglerna i EG-rätten förbjuder visserligen inte monopol eller en dominerande ställning på marknaden. De syftar till

SOU 1992116 EES-avtal och 75

hindra monopol eller dominerande ställning används för att att att försvåra uppkomsten eller förekomsten av konkurrerande företag. av Bland de slutsatser kan dras domen är att missbruk av som av marknadsdominerande ställning föreligger utbudet av tjänster på om det ifrågavarande området begränsas. Begränsningen kan ske dels monopolföretaget saknar möjlighet att tillgodose eftergenom att frågan, dels att privata företags verksamhet omöjliggörs på genom grund monopolet upprätthålls och avtal inom ramen för verkav att samheten ogiltigförklaras. Konkurrensreglerna är tillämpliga även på lagstadgade monopol, de betraktas i detta sammanhang som företag. Domen har inte anförts skäl till att Tyskland sagt upp ILOsom konventionen 96. Enligt vad utredningen inhämtat avser man för nr närvarande inte att göra några ändringar i den tyska arbetsförmedlingslagen. Enligt utredningens uppfattning får domen inte heller några konsekvenser för den svenska lagstiftningen på området inte minst mot bakgrund den legalisering av arbetsförmedling av av företagsledande genomfördes med verkan från den 1 personer, som januari 1992. Om utredningens förslag till lag, innebär en avreglering av ny som arbetsförmedlingsmonopolet, genomförs kommer för övrigt frågan inte heller att behöva aktualiseras för svensk del.

5.3 EG-direktiv och förslag till direktiv som

berör utredningsuppdraget

EG-direktiv 91383, antaget den 25 juni 1991, gäller förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare med tidsbegränsade eller tillfälliga arbetsförhållanden. Där understryker att tillfälligt anställda och inhyrd arbetskraft bör ha tillgång till säkerhet i arbetsmiljön som andra anställda. samma Enligt direktivet skall arbetstagare som omfattas av direktivet inde risker de utsätts för innan arbetet påbörjas. Informaformeras om

76 EES-avtal och SOU 1992116 . ..

tionen skall lämnas av det företag som arbetet utförs åt, d.v.s. vid uthyrning arbetskraft, inhyraren. Även i andra avseenden har av av inhyraren ansvar för den inhyrda personalens säkerhet på arbetsplatsen. Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivaren huvudansvaret för de anställdas arbetsmiljö. Hur svensk lagstiftning på arbetsmiljöområdet skall anpassas till nämnda direktiv utreds för närvarande arbetsav miljöutredningen dir. 199175. Två förslag till direktiv COM 90228 finns som avser deltidsanställd och visstidsanställd arbetskraft samt uthyrd arbetskraft. Det ena förslaget till direktiv uttrycker att arbetskraft omfattas som av direktivet bör ha samma arbetsvillkor fast anställda. De bör som få samma möjligheter till vidareutbildning och åtnjuta sociala samma förmåner. För anställda i dessa tillfälliga arbeten skall finnas ett kontrakt som anger grunden för anställningsfâirhållandet. Lämpliga åtgärder skall vidtas av medlemsländerna för att uthyrningsföretagets förpliktelser mot sina anställda uppfylls, i synnerhet vad gäller utbetalning av lön och sociala avgifter, även uthyrningsföretaget inte om är i stånd till det. Det andra förslaget till direktiv innebär att deltidsanställda, visstidsanställda och uthyrd arbetskraft bör ha sociala skydd samma som tillsvidareanställda på full tid och alltså möjligheter till samma betald semester m.m. Förslaget tar också att det i nationell upp lagstiftning bör finnas gräns på tolv månader för vilken tid en en arbetstagare sammanhängande kan hyras ut för ett och samma arbete. Med möjlighet till förlängning av uppdragslängden får den totala uthyrningstiden inte överstiga 36 månader. Båda förslagen är endast tillämpliga för anställda arbetar som minst åtta timmar per vecka. De skall gälla såväl anställda i privat som i offentlig tjänst. Det senare förslaget till direktiv lämnades till Rådet i juni 1990 som diskuterade förslaget i november 1990. Därefter tycks förslaget

SOU 1992116 EES-avtal och

ha stannat Det är högst osäkert om dessa direktiv är en framupp. komlig väg att reglera uthyrningsverksamheten. Ytterligare ett förslag till direktiv berör uthyrning. Det är förslag avseende arbetsvillkor för tillfälliga arbeten i främmande medlemsstat COM 91230 ñnal. Det går ut på att arbetstagare som arbetar i annat land där företaget har säte måste ha ett visst socialt skydd i landet där arbetet utförs. Är arbetstagaren engagerad än tre månader, inom en mer period ett år från första tillfället, så skall arbetstagaren ha samma av villkor värdlandets arbetstagare minimivillkor vad gäller t.ex. som maximal arbetstid, betald semester och lön. De villkor som uthyrning av arbetskraft är reglerade med i värdlandet skall också gälla för den arbetskraft i förslaget. i som avses Det är i dagsläget svårt att bedöma vad som kommer att hända med förslagen till direktiv. Utredningen anser sig därför inte kunna dra några slutsatser av förslagen som påverkar utredningens överväganden.

SOU 1992116 79

6. Inställning hos parterna och

vissa andra intressenter

Utredningen har inledningsvis i sitt arbete haft kontakt med de centrala parterna på arbetsmarknaden. Kontakter har också förekommit med ett antal andra intressenter. I det följande redovisas kortfattat de synpunkter framförts vid utredningens besök hos som centrala parter och vissa andra intressenter. Den information som utredningen har inhämtat vid kontakter med olika rekryteringsföretag i syfte att kartlägga marknader och arbetssätt, har redovisats i kapitel

6.1 från på arbetsmark- Synpunkter parterna

naden

Svenska Arbetsgivareföreningen SAF har sedan ñera år tillbaka verkat för ett avskaffande arbetsförmedlingsmonopolet och för en av avreglering arbetsförmedling och uthyrning. av SAF att det inte finns några skäl mot en fullständig avregleanser ring. Erfarenheterna från Danmark skulle, enligt SAF, tala för att fullständig avreglering borde genomföras också i Sverige. Frågan en det skall tillåtet att ta betalt arbetssökande, har på ett om vara av en olyckligt sätt kommit att dominera debatten om privata arbetsförmedlingar. I Danmark har t.ex. de organiserade vikariatsbyräerträffat frivillig överenskommelse om att inte ta betalt av arbetsna sökande. allmän platsanmälan borde enligt SAF kunna upphä- Lagen om Om lagen föreslås vara kvar ser SAF det som en självklarhet vas. att de insamlade uppgifterna görs tillgängliga även för de privata förmedlarna.

80 Inställning hos SOU 1992116

De offentliga arbetsgivarna Statens Arbetsgivarverk, Landstingsförbundet och Kommunförbundet har inte några invändningar mot utredningens uppdrag såsom det formulerats i direktiven. De kan se vissa fördelar med att privata arbetsförmedlingar kan etableras inom t.ex. specialistområden. Som arbetsgivare har man ett intresse av att uthyrningsverksamheten fungerar smidigt och att de arbetsrättsliga aspekterna vid inhyrning blir helt klarlagda. Förbudet bör kvarstå att en arbetstagare säger upp sig från en anställning, tar anställning hos en annan arbetsgivare och hyrs ut till sin tidigare arbetsgivare inom sex månader. Inte minst inom vården är det viktigt att förhindra att sådan osund rekryteringsverksamhet uppstår när det är brist på vissa nyckelgrupper. Landsorganisationen LO framhåller att dagens lagstiftning ger tillräckliga möjligheter att effektivisera arbetsförmedlingen. Under de senaste åren har ett omfattande förnyelsearbete framgångsrikt bedrivits. En avreglering löser därför inga arbetsmarknadspolitiska problem. Avgörande är om parterna vill ställa för den offentupp liga förmedlingen och samarbeta i Arbetsmarknadsverkets olika organ. Privata förmedlingar löser endast problem på marginalen. Det finns risker att en avreglering bidrar till att segregering en uppkommer av de sökande arbetsmarknaden. Den offentliga förmedlingen får arbeta mest med sökande. Platsförmedlingssvaga funktionen är kärnan i arbetsförmedlingens verksamhet. Den allmänna platsanmälan skall vara kvar. Tillgången till platsinformation är avgörande för den offentliga förmedlingens ställning. En öppen information är helt avgörande för samhällets möjlighet att styra medel inom arbetsmarknadspolitiken. Enligt LO skall arbetsförmedlingen avgiftsfri för såväl vara arbetsgivare som för arbetssökande. Detta är dels principiell och en ideologisk utgångspunkt för LO, dels en förutsättning för att samhället ska kunna bedriva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik.

SOU 1992116 Inställning hos

Lagen uthyrning arbetskraft bör inte ändras. Registrering om av uthyrningsföretag respektive nuvarande förhandlingsskyldighet av vid inhyrning är nödvändiga. Med en ytterligare avreglering anser LO att uthymingsverksamheten blir ohanterlig. Tjänstemännens Centralorganisation TCO refererar bl.a. till ståndpunkter i TCO-skriften Effektiv arbetsförmedling på 90-talet.

En allmän och offentlig arbetsförmedling är en nödvändig förutsättning för effektiv arbetsmarknadspolitik och för en en väl fungerande arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen skall vara avgiftsfri. Arbetsförmedlingen måste klara av att ge service på hela arbetsmarknaden även till tjänstemän och inom de expansiva näringarna i tjänstesektom. En obligatorisk allmän platsanmälan är viktig för att säkra ett informationssystem för arbetsmarknaden. En fortsatt datorisering arbetsförmedlingen är också nödav vändig för att ett bra informationssystem för arbetsmarknaden. För att uthyrning av arbetskraft skall kunna tillåtas krävs en lagreglering av vissa grundkrav samt att uthyrningsföretagen omfattas av en tillståndsgivning.

TCO betonar att direktiven att de offentliga arbetsförmedanger lingarnas uppgift även i framtiden skall vara att tillhandahålla en god och avgiftsfri förmedling över hela landet. V TCO framför också farhågor för att konkurrensen mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar kan komma att snedvridas till den privatas fördel om den offentliga förmedlingens informationslediga platser görs tillgängligt även för privata förmedsystem om lingar. ; Ett förbud mot att ta betalt arbetssökande bör utredningen av i föreslå, enligt TCO. En fråga som bör studeras i det sammanhanget

82 Inställning hos SOU 1992116

är hur de privata förmedlingarnas kunder skall hindras från att vältra över kostnader arbetssökande de får förmedlade till sig. Vad gäller uthyrning av arbetskraft är TCO för en kontroll av verksamheten. Krav på registrering av uthyrningsföretagen måste ñnnas. Idag faster man i lagen stor vikt vid att fackliga organisationer hos inhyraren skall ha möjlighet att via § 38-40 MBL pröva om inhyrning skall ske. Men också olika samhällsorgan måste ha möjlighet att ingripa mot missbruk. Inom EG finns enligt TCO stora problem med uthyrningsverksamhet. Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO ser positivt på att en avreglering sker. Syftet bör vara att matchningen mellan arbetssökande och platser förbättras. Endast fem ä sju procent av akademikerna får arbete via den offentliga arbetsförmedlingen, uppger SACO. Stora informationssystem för hela arbetsmarknaden ger ringa fördelar om arbetsmarknaden i praktiken består av en mängd mindre delarbetsmarknader enligt SACO, en synpunkt som också SAF framförde. SACOs medlemmar anser att den offentliga förmedlingen alltför ofta visar bristande kunskaper om akademikernas arbetsmarknad. Detta framgår också av två skrivelser som inkommit till utredningen från tvâ av medlemsförbunden, JUSEK och Sveriges Naturvetareförbund, där resultatet från enkäter till arbetslösa medlemmar redovisas. SACO framhåller att det är viktigare att förmedlare är kunniga än att de har all platsinformation tillgänglig. Samtliga ovanstående parter anser att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall hanteras av den offentliga arbetsförmedlingen samt att de arbetslösa skall anmäla sig hos denna. Man vill heller inte ha en situation när nya monopolliknande tendenser uppstår t.ex. genom

att privata förmedlingar helt lägger under sig vissa delarbetsmarkna-

der.

SOU 1992116 Inställning hos 83

i

6.2 Andra intressenter än centrala parter

Företagarnas Riksorganisation har i kontakter med utredningen framhållit att organisationen vänder sig mot varje form av etableringskontroll och intrång i den fria företagsamheten. En avreglering främjar tillväxt företagstyper. Det har länge förekommit en av nya icke önskvärd gråzon, där vissa verksamheter som sysslat med uthyrning av arbetskraft, förmedling av entreprenader m.m., verkat i ett oklart rättsläge. Företagarna anser att de företag som utnyttjar en privat förmedlingsservice skall betala för den. Den offentliga förmedlingen skall såsom i dag bekostas av skattemedel. Handikappförbunden HCK har för utredningen framhållit angelägenheten av att handikappade får tillgång också till den service som privata förmedlingar erbjuder, dvs. får reella möjligheter att välja mellan privata och offentliga förmedlingar. En farhåga finns för att införandet privata förmedlingar skall medverka till en av ökad segregering på arbetsmarknaden. HCK ser gärna att de privata förmedlingarna får några slags riktlinjer för sitt arbete. Sekretess och personlig integritet vad gäller den sökandes förhållanden måste iakttas.

SOU 1992116 85

III.

Utredningens överväganden och

förslag

7. arbetsförmed-

Avreglering av

lingsmonopolet och av uthyrning

av arbetskraft

I kapitel 7 redovisar utredningen sina överväganden och förslag vad gäller avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet samt av en ytterligare avreglering uthyrning av arbetskraft. Utredningen av föreslår i detta sammanhang en ny lag om privat arbetsförmedling avsedd att ersätta lagen 1991746 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Utredningen diskuterar i kapitel 8 några av de effekter som kan uppkomma och de bedömningar som kan göras därvidlag. Mellan regler och bedömningar av effekter finns givetvis ett ömsesidigt beroende. Hur långt avregleringen går påverkar bedömningarna av vad som sker på arbetsmarknaden. Samtidigt påverkar dessa

bedömningar övervägandena om reglernas utformning.

Utredningens förslag

Privat arbetsförmedling får bedrivas i vinstsyfte och får etable- ras utan krav på licens eller annat tillstånd. Arbetsmarknadsstyrelsens AMS tillsyn av de privata arbets- förmedlingarnas och uthyrningsföretagens verksamhet avskañas.

86 Avreglering av SOU 1992116

AMS möjligheter att ingripa med vitesföreläggande eller vitesförbud avskaffas också. Ett uttryckligt och straffsanktionerat förbud mot att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare som hyrs införs i lagen. Den nuvarande begränsningen att en enskild arbetstagare får hyras ut för en sammanhängande tid av högst fyra månader avskaffas. Anställningsskyddslagens regler om anställningsform skall gälla vid uthyrning d.v.s. tillsvidareanställning skall vara huvudregeln. Särregleringar för uthyrningsföretag avskaffas.

7.1 Den offentliga förmedlingens roll och ställ-

ning

Utredningen skall enligt direktiven ha som utgångspunkt att den offentliga arbetsförmedlingens uppgift även i framtiden skall vara att tillhandahålla en god och avgiftsfri förmedling av arbete på hela arbetsmarknaden. Detta följer också av ILO-konventionen nr 88 från år 1948 som Sverige ratiñcerat. Där sägs bl.a. att ett medlemsland skall upprätthålla eller trygga upprätthållandet av en avgiftsfri arbetsförmedling. Den offentliga arbetsförmedlingen är det centrala instrumentet i en aktiv arbetsmarknadspolitik. Förmedlingen har befogenheter att ge ekonomiskt stöd av olika slag för att påverka utbud och efterfrågan på arbetskraft. Förmedlingen har också en kontrollfunktion mot de arbetslösa medlemmarna i arbetslöshetskassorna när det gäller att bedöma om medlemmarna står till arbetsmarknadens förfogande. Den offentliga arbetsförmedlingen finns utbyggd över hela landet med cirka 360 förmedlingskontor, cirka 120 arbetsmarknadsinstitut och 24 länsarbetsnämnder. En arbetssökande kan kostnadsfritt orientera sig på arbetsmarknaden om utbudet av lediga platser samt vid behov tillgång till väg-

SOU 1992116 i Avreglering 87 av

ledning Arbetsgivaren skall också kostnadsfritt eller annan service. kunna tillgång till den samlade kunskapen om var det finns ledig arbetskraft och få hjälp att få lediga platser tillsatta. Genom den offentliga arbetsförmedlingen får arbetssökande och arbetsgivare kontakt med det samhällsorgan som har hand om de arbetsmarknadspolitiska medlen. Att den offentliga arbetsförmedlinghar såväl platsförmedling som de arbetsmarknadspolitiska åtgären derna i sin hand ger den dess centrala roll. Enligt utredningens mening måste den offentliga arbetsförmedlingförfoga över alla de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen. Den en offentliga förmedlingen måste kunna bedriva sin verksamhet enligt de arbetsmarknadspolitiska riktlinjer som statsmakterna lägger fast. Det ankommer på statsmakterna att ge den offentliga förmedlingen förutsättningar för det. En uppsplittring av åtgärderna eller medlen på flera olika aktörer skulle, enligt utredningens mening, försvåra statsmakternas möjligheter att bedriva en sammanhållen och effektiv arbetmarknadspolitik. En väl fungerande offentlig förmedling motverkar också en segregering rekryteringsmarknaden. På en segregerad marknad får den av offentliga förmedlingen enbart ta hand om den mest svårplacerade och minst attraktiva arbetskraften. Det kan gälla långtidsarbetslösa eller arbetshandikappade eller personer som av andra skäl har en nedsatt arbetsförmåga. Detta försämrar i sin tur möjligheterna för andra sökande behöver utnyttja arbetsförmedlingens tjänster att som hävda sig på arbetsmarknaden. Kontant stöd vid arbetslöshet skall även i fortsättningen förutsätta kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen. Genom förmedlingseller vägledningsinsatser skall den arbetslöse få erbjudande om arbete, utbildning eller annan åtgärd så att arbetslösheten bryts. Utredningens uppfattning är att det för den enskilde arbetslöse är viktigt att ha en fortlöpande och nära kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen skall ha tillgång till i princip samtliga lediga platser och kan därtill diskutera olika individinriktade

88 Avreglering SOU l992ll6 av

åtgärder med den arbetslöse. Även arbetsmarknadspolitisk ur synvinkel är det nödvändigt att arbetsförmedlingen har ett fortlöpande informationsutbyte med alla slags arbetslösa för att kunna rätt ge en inriktad service till olika grupper pâ arbetsmarknaden. Ett aktivt engagemang från arbetsmarknadens parter i frågor rörande verksamhetens inriktning och dess genomförande är viktigt, enligt utredningens uppfattning. Att parterna bidrar med sitt engagemang och kunnande på olika nivåer i Arbetsmarknadsverket har utomordentligt stor betydelse för att arbetsmarknadspolitiken kan genomföras på ett effektivt sätt. Avregleringen begränsas till den rena platsförmedlande funktionen.

7.2 De privata förmedlingarna

7.2.1 Gällande rätt m.m.

Privat arbetsförmedling får förekomma i begränsad omfattning och i noggrant reglerade former. Enligt 1991 års arbetsförmedlingslag får arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte vinstsyfte. AMS får dock enligt 3 § ge tillstånd för högst ett år i sänder till arbetsförmedling i förvärvssyfte för musiker och sceniska artister för verksamhet som innefattar anställning i utlandet avdem som är bosatta i Sverige eller anställning i Sverige av dem som är bosatta i utlandet, eller arbetstagare som skall ha företags- eller verksledande eller därmed jämförlig ställning. S.k. branschförmedlingar kan tillstånd. I 4 § lagen sägs att arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas endast efter tillstånd av AMS. Sådana tillstånd får dock inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedling för sjömän. En förutsättning för tillstånd är att det finns ett behov verksamav heten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. AMS skall fastställa den

SOU 1992116 Avreglering av 89

högsta ersättning som får tas ut och får också förena tillstånden med villkor. Endast sådan förmedling som avses i 3 § punkterna 1 och 2 ovan får vara vinstsyftande. AMS anger dock i sina villkor för förmedlingarna att dessa inte på något sätt får ta ut avgifter av arbetstagare eller arbetslösa. Även den bedriver arbetsförmedling utan att någon ersättning som tas ut måste anmäla verksamheten till AMS. Enligt departementschefens uttalande i prop. l9909l124 finns skäl att vidga möjligheterna att driva förmedling. Utgångspunkten är att förmedling arbetskraft är fråga av central betydelse för av en relationen mellan parterna på arbetsmarknaden. Om parterna inom ett avtalsområde kommer fram till en överenskommelse om att bedriva en gemensam förmedling bör den omständigheten vara ett tillräckligt skäl för att konstatera att det föreligger ett arbetsmarknadspolitiskt behov av en sådan förmedling. Som villkor bör uppställas att förmedlingen skall arbeta efter samma allmänna riktlinjer gäller för arbetsmarknadspolitiken, t.ex. att främja jämställdhet, som att motverka utslagning från arbetslivet m.m. För dessa förmedlingar bör även gälla förbud att ta ut avgifter av de arbetssökande prop. l9909l124 s. 29. AMS utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen och får meddela föreläggande eller förbud gentemot den som bedriver vinstsyftande arbetsförmedling utan tillstånd eller anlitar arbetskraft som förmedlas genom sådan olaglig arbetsförmedling.

7.2.2 Privat förmedling får drivas i vinstsyfte

Den avreglering arbetsförmedlingsmonopolet som direktiven av föreskriver förutsätter att privata arbetsförmedlingar får drivas i vinstsyfte. Det nuvarande förbudet mot vinstdrivande förmedlingar måste således avskaffas. De privata förmedlingarnas roll blir att komplettera den offentliga arbetsförmedlingen i själva platsförmedlingsarbetet. Utredningen har

90 Avreglering SOU 1992116 av

sett som sin uppgift att avskaffa de regleringar som försvårar för kompletterande förmedlingsservice att etableras. Den dynamik och mångfald i förmedlingsverksamheten som en ny lagstiftning skall skapa förutsättningar för kräver att etableringshinder sätts upp i så liten utsträckning som möjligt. Utredningen har som redovisas i avsnitt 7.4.2 funnit att med hänsyn till ILO-konvention nr 9 om arbetsförmedling för sjömän bör

fortfarande finnas kvar ett förbud att bedriva sjömansförmedling mot

ersättning. Utredningen har därutöver inte funnit att det finns några internationella åtaganden som hindrar en avreglering, t.ex. av det slag Danmark genomfört, när Sverige inte längre är bundet av ILO-konventionen nr 96. Utredningen har inte heller i övrigt funnit några hinder mot en fullständig avreglering. Utredningen anser dock att regler som motiveras av ett särskilt skyddsintresse bör finnas. En väsentlig begränsning i de privata förmedlingarnas rätt att ta betalt för sina tjänster föreslås genom förbudet att ta betalt av arbetssökande, se avsnitt 7.2.8.

7.2.3 Tillståndskrav avskaffas

Utredningen vill till att börja med redovisa överväganden om tillståndskravet för privat förmedling bör vara kvar. De frågor man måste ställa sig inför ett system med tillstånd är bl.a.

Skall någon arbetsmarknadspolitisk prövning ske av behovet av förmedlingen Skall några särskilda krav ställas på förmedlingens omfattning eller inriktning Skall några särskilda krav ställas på den som bedriver verksamheten

SOU 1992116 Avreglering av 91

Utredningen svarar nej på dessa frågor. Skälen är följande. Utredningen ser inget behov av att styra etableringen av privata förmedlingar skall arbeta helt på marknadens villkor. Om man som ändå skall kontrollera och pröva etableringen av privata arbetsförmedlingar utifrån arbetsmarknadspolitiska behov så uppkommer frågan vilken instans skall avgöra det arbetsmarknadspolitisom som ka behovet. Bäst kompetens vad gäller att bedöma arbetsmarknadsutveckling, flaskhalsar i rekrytering etc. finns hos Arbetsmarknadsverket. Utredningen finner det dock principiellt felaktigt att den dominerande aktören på rekryteringsmarknaden skall kontrollera etableringen förmedlingar kan uppfattas som konkurrenter. av som Innebörden begreppet arbetsmarknadspolitiskt behov kan inav bjuda till att tillståndsprövningen uppfattas som godtycklig. Utredningen vill också erinra om att trots att licensprövningen i Storbritannien görs i Arbetsmarknadsdepartementet, så sker ingen prövning av behovet fler förmedlingar inom de yrkes- eller branschområden av ansökningarna Utredningen anser inte heller att det är som avser. lämpligt att överlämna tillståndsprövningen till en annan myndighet. Utredningen föreslår därför att nuvarande tillståndskrav for privata förmedlingar skall avskaffas. Något särskilt tillstånd eller en licens skall inte behöva utfärdas för den som vill starta en arbetsförmedling. Det skall gälla såväl privata företag som organisationer. Utredningen heller inte några bärande skäl att föreslå någon särskild ser prövning av den sökandes vandel eller personliga lämplighet. Den prövning görs vid inregistrering av enskild näringsidkare, hansom delsbolag och kommanditbolag hos länsstyrelsen eller aktiebolag hos Patent- och registreringsverket är tillräcklig. Den sökande skall därvid förete konkursfrihetsbevis och förvaltarfrihetsbevis. Myndigheten kontrollerar att den sökande är dömd till näringsförbud.

92 Avreglering av SOU 1992116

7.2.4 Myndighetstillsiynen avskaffas

Behövs det någon form av tillsyn för att kontrollera att de privata förmedlingarna bedriver verksamhet uppfyller vissa kvalien som tetskrav De privata förmedlingarna kommer att arbeta på fri marknad en där de dock inte tillåts att ta betalt av arbetssökande. Det är arbetsgivaren som betalar för förmedlingstjänsten och det är därmed arbetsgivaren skall avgöra förmedlaren håller som om en tillräcklig kvalitet i sin verksamhet. Normalt har arbetsgivare en som söker arbetskraft en hög beställarkompetens. Förmedlarens information om sökandens kvalifikationer kompletteras med intervjuegna er eller tester av kandidaterna. Det slutgiltiga beslutet anställning om tas alltid av arbetsgivaren. Om likväl rekryteringen blir felaktig genom att förmedlaren t.ex. inte informerat på ett vederhäftigt sätt eller på annat sätt utelämnat relevant information så kommer arbetsgivaren inte att återkomma till samma förmedlare. Endast de som förmår skapa goda relationer med sina uppdragsgivare och får uppdragsinkomster har förutsättningar att etablera sig och bli kvar på marknaden. Erfarenheter från Storbritannien visar att inte ens med ett licens- och kontrollsystem förmår hålla man oseriös verksamhet borta. S.k.cowboys dyker utan licenser upp och kan trots det uttryckliga förbudet i lagen förmå arbetssökande att betala för förmedlingsservice. De blir dock inte långlivade eftersom verksamheten snabbt får uppmärksamhet. Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte är motiverat att föreskriva någon särskild myndighetstillsyn de privata förmedav lingarnas verksamhet. Det innebär att den nuvarande möjligheten för AMS att ingripa med vitesföreläggande och vitesförbud mot oseriös verksamhet avskaffas.

SOU 1992116 Avreglering av 93

7.2.5 Branschtillsyn

Utredningens intryck från förhållandena i såväl Sverige som i Storbritannien och i Danmark är att de frivilliga branschorganisationer som växer fram vill ta ett ansvar för att medlemsföretagen uppträder korrekt och etiskt. Behovet av att skapa etiska normer kan ha varit huvudmotivet till att branschorganisationer bildats. Branschorganisationer kan visserligen vara mer eller mindre representativa för branschen, anslutningsgraden variera och flera sinsemellan olika konkurrerande branschorganisationer kan uppträda. Utredningen är emellertid av den uppfattningen att man vid en avreglering bör ge branschen chansen att genom egen tillsyn av medlemsföretagen se till att olika avarter förhindras. Utredningen har också i sina kontakter erfarit att det finns ett egenintresse hos flera förmedlingsföretag av starka branschförbund som verkar för goda normer. Det ger en kvalitetsstämpel på medlemsföretagen.

7.2.6 Registrering för information

Utredningen har övervägt om privata förmedlingar som startar verksamhet skulle vara skyldiga att anmäla detta till AMS liksom avgiftsfria förmedlingar är skyldiga att göra i dag. Någon prövning, tillsyn eller liknande skulle inte ske men AMS skulle få kännedom om de företag som arbetar på rekryteringsmarknaden. Fördelen skulle bl.a. vara att det skulle vara lätt att t.ex. inhämta information från företagen förhållanden bedöms vikt för att följa utveckom som vara av lingen på arbetsmarknaden. AMS skulle i så fall ha en rätt att begära sådana uppgifter från de privata förmedlingsföretagen. Beträffande frågan om AMS bör rätt att begära vissa uppgifter verksamheten kan vara av intresse för att följa utveckom som lingen på arbetsmarknaden, såsom inñöde av vissa platser, vakanstider, etc. anser utredningen att behovet av information om arbetsmarknadsutvecklingen ändå är väl tillgodosett. Detta utesluter dock

94 Avreglering SOU 1992116 av

inte att sådana uppgifter hos privata förmedlingar som är intressanta att följa ur arbetsmarknadssynpunkt skulle kunna inhämtas på frivillig väg. När det gäller att följa utvecklingen på arbetsmarknaden ger den allmänna platsanmälan en god information. Sedan några år görs särskilda undersökningar om rekryteringsmönster med hjälp av AKU. Utredningen förutsätter att AMS kommer att fortsätta och vidareutveckla dessa undersökningar. Denna information blir viktig bl.a. för att kunna bedöma olika effekter av avregleringen. När det gäller AMS möjligheter att veta vilka rekryteringsföretag som arbetar på marknaden vill utredningen peka på att de företag som avser att hålla personregister på data över t.ex. arbetssökande är skyldiga att ansöka om tillstånd hos Datainspektionen. Ur handelsregistret kan uppgifter också fås liksom i Statistiska Centralbyråns centrala företagsregister. Slutligen är utredningen tveksam till om en särskild anmälningsplikt skulle efterlevas och det även om en sådan skyldighet skulle förenas med en straffsanktion. Utredningen avstår från att föreslå någon anmälningsplikt eller registreringsförfarande för de privata förmedlingarna.

7.2.7 Inga särskilda riktlinjer

Utredningen har övervägt frågan om de privata förmedlingarnas arbete borde styras med arbetsmarknadspolitiska riktlinjer av liknande slag som utfärdas för de offentliga förmedlingarna. Dit hör t.ex. att verka för jämställdhet på arbetsmarknaden, att motverka lângtidsarbetslöshet, att anstränga sig för att flyktingar och andra invandrare skall få arbete, att arbetshandikappade skall få ökad del i arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. I direktiven sägs att den offentliga arbetsförmedlingen skall vara heltäckande och avgiftsfri samt att ansvaret för individinriktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall vila på den offentliga arbets-

SOU 1992116 Avreglering av 95

förmedlingen. Det är inte lämpligt att splittra upp ansvaret för arbetsmarknadspolitiken genom att lägga något delansvar för denna på privata förmedlingar. En sådan åtgärd skulle dessutom strida mot syftet med avreglering genom att den skulle förutsätta långtgående en regleringar och kontroll. Utredningen anser därför att de privata förmedlingarna skall få verka på marknaden utan några särskilda riktlinjer. Ett syfte med avregleringen är att privata förmedlingar skall kunna upptäcka områden där förutsättningar finns för att finansiera en kompletterande förmedlingsservice med uppdragsinkomster från den som söker arbetskraft. Utredningen har noterat hur svårt det är även för de arbetsförmedlingar i facklig regi i Danmark att försöka anvisa annan arbetskraft än den bäst mot arbetsgivarens krav. Ändå tar som svarar de danska fackliga förmedlingarna inte betalt av arbetsgivarna, utan verksamheten betalas via medlemsavgifter. Uppställs krav på att privata förmedlingar skall ta särskild hänsyn till eller uppnå vissa resultat för olika grupper av sökande skulle det ofelbart leda till att förmedlingarna i sin tur krävde att få disponera åtgärdsmedel. Därmed skulle staten tvingas att reglera även de privata förmedlingarnas verksamhet på ett sätt utredningen uppfattar att man bör undvisom ka. Den roll som de privata förmedlingarna skall ha i syfte att effektivisera arbetsmarknaden skulle bli oklar om de arbetade med två olika uppdragsgivare. Utredningen anser det mot den bakgrunden varken möjligt eller lämpligt att ställa krav på privata arbetsförmedlingar att arbeta efter några särskilda riktlinjer. En annan sak är att olika former av samverkan mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar bör kunna växa fram. En samverkansform kunde t.ex. vara att privata arbetsförmedlingar får i uppdrag av den offentliga att arbeta med någon eller några sökandegrupper som är svårplacerade. I detta sammanhang vill utredningen särskilt uppmärksamma handikappades möjligheter att utnyttja de privata arbetsförmedlingarnas service. 1989 års handikapputredning har i sitt slutbetänkande Ett

96 Avreglering av SOU 1992116

samhälle för alla SOU 199252 betonat att funktionshindrades behov av särskilda stöd- och vägledningsinsatser måste beaktas vid ett eventuellt upphävande av arbetsförmedlingsmonopolet. Handikapputredningen förordar att de privata arbetsförmedlingarna måste ha en lagfäst skyldighet att biträda arbetssökande med funktionshinder. Även handikapprörelsen har uttalat sig för de privata arbetsatt förmedlingarna ges någon form av riktlinjer för insatserna för funktionshindrade. Av skäl som redovisats ovan delar inte utredningen handikapputredningens uppfattning om att en lagfäst skyldighet skall införas att biträda arbetssökande med funktionshinder. Utredningens utgår dock från att de privata arbetsförmedlingarnas tjänster och service även skall vara tillgängliga för arbetssökande med olika funktionshinder. Det måste också innebära att en privat arbetsförmedling inte får diskriminera en arbetssökande på grund av dennes funktionshinder. Utvecklingen inom detta område måste följas noga och vara en viktig aspekt i den uppföljning som utredningen föreslår skall ske.

7.2.8 Förbud att ta betalt arbetssökande av personer

I 3-5 §§ i 1991 års arbetsförmedlingslag regleras när arbetsförmedling får bedrivas mot ersättning. I de tillstånd som AMS meddelar med stöd av lagen anger AMS regelmässigt som villkor bl.a. att ersättning inte på något sätt får arbetstagare eller arbetstas ut av sökande. Utredningen har i sina kontakter med olika aktörer på den svenska, den brittiska och den danska förmedlingsmarknaden inte funnit någon som anser att privata arbetsförmedlingar skall kunna få ta betalt av arbetssökande för själva förmedlingsuppdraget. Tvärtom är företrädare för brittiska privata förmedlare mycket angelägna om att ett förbud finns klart uttryckt i lagen. Det förhindrar oseriösa för-

SOU 1992116 Avreglering av 97

medlare och medverkar till att privata förmedlare och uthyrare uppfattas seriösa bland allmänhet, arbetsgivare och sökande. som De hittillsvarande danska erfarenheterna talar möjligen för att det inte uppstår så stora problem ens om man avstår från ett uttryckligt förbud. Etiska regler har framarbetats inom vikariebyråbranschen som anger att medlemmarna inte får ta betalt av sökande. Det förekommer att vissa andra förmedlingar kräver betalning av sökande, exempelvis för att komma i ett sökanderegister. Sådana förmedlingar har snabbt fått negativ publicitet. Erfarenheterna är dock gjorda under en relativt kort tid. Utredningen har således kommit fram till att det är en utbredd uppfattning att arbetsförmedlingar inte skall ta betalt av arbetssökande. Utredningen har för sin del funnit att ett uttryckligt lagförbud är motiverat för att förhindra att någon otillbörligt utnyttjar en individs arbetslöshet. Enligt utredningen bör förbudet också omfatta ett förbud mot att ta betalt av arbetskraft som hyrs ut. Som utredningen tidigare påpekat tenderar arbetsförmedling och uthyrning att växa samman. Förbudet skall vara så utformat att det blir lätt att förstå och lätt att se när överträdelser sker. Den som förmedlar arbete eller hyr ut arbetskraft får inte begära, avtala om eller ta emot ersättning av en arbetssökande eller arbetstagare för att erbjuda eller anvisa arbete. Förbudet innebär bl.a. arbetssökande inte skall behöva betala att en för förmedlingsservice, varken direkt i samband med tjänsten, eller indirekt att betala för kringservice. Något undantag från genom förbudet bör därför inte ñnnas. Utredningen att t.ex. registreringsavgifter för att finnas med anser i ett arbetssökanderegister skall vara förbjudna. Utredningen har erfarit att det redan i dag förekommer i viss utsträckning att förmedlingsbyråer försöker ta ut registeravgift av arbetssökande. Ofta är en arbetssökande inom speciella yrkes- eller utbilddet då fråga om ningsgrupper. För förmedlingar som är nystartade uppträder kostnader för register, datautrustning etc. tidigt i verksamheten men

98 Avreglering av SOU 1992116

uppdragsinkomster från arbetsgivare saknas. Det är därför sannolikt att vissa förmedlingsföretag skulle överväga möjligheten att ñnansiera sin verksamhet i starten genom olika former av s.k. registeravgifter från de sökande. Det är inte otänkbart att en arbetssökande skulle avkrävas återkommande registeravgifter för att behålla sin plats i arbetssökanderegistret. Förbudet mot att ta betalt av arbetssökande innebär att privata arbetsförmedlingar inte får sätta upp några som helst ekonomiska krav gentemot arbetssökande för att de skall komma i åtnjutande av förmedlingsservicen. Det kan gälla att de måste utnyttja någon slags service som kan debiteras. Förbudet syftar bl.a. till att utestänga oseriösa förmedlare och skapa förutsättningar för konkurrens på lika villkor. Förmedlingarna blir beroende av uppdragsintäkter från företagen. Flertalet företag har erfarenhet av tidigare rekryteringar och kan bedöma seriositeten i den privata förmedlingens arbete. Förbudet mot att ta betalt för förmedlingstjänster av arbetssökande gäller också intresseorganisationer, fackliga organisationer och liknande som avser att bedriva arbetsförmedling för sina medlemmar eller för andra. Däremot är det naturligtvis inget som hindrar att man generellt bedriver förmedlingsservice med hjälp av medlemsavgifter. Medlemmar som utnyttjar förmedlingsservicen skall inte debiteras högre avgifter än övriga. Förbudet bör enligt utredningens mening vara straffsanktionerat. Utredningen föreslår därför att den som bryter mot förbudet skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

SOU 1992116 Avreglering 99 av

7.3 Uthyrning av arbetskraft

7.3.1 Gällande rätt m.m.

1991 års arbetsförmedlingslag redovisas kortfattat i avsnitt 2.3.2 men det finns skäl att här något utförligare redovisa reglerna för uthyrning av arbetskraft. Mellan uthyraren och dennes anställda skall ñnnas ett skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt löner och allmänna anställningsvillkor. Den normala anställningsformen skall tillsvidareanställning. Vissa undantag finns från de möjligheter vara följer enligt lagen anställningsskydd att träffa tidsbegränsade som om anställningsavtal om tidsbegränsningen föranleds av ett uthyrningsuppdrag. Det ñnns regler som riktar sig till såväl uthyraren som beställaren. En arbetstagare får, inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget, ställas till beställares förfogande för en sammanhängande tid en av högst fyra månader. Inhymingen måste vara föranledd av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft. Genom kollektivavtal får avvikelse göras från de angivna bestämmelserna. En arbetstagare får inte heller hindras att, om han så önskar, ta anställning hos beställaren efter uppdragets avslutande. En arbetstagare som slutar sin anställning och tar anställning hos ett uthyrningsföretag får inte hyras ut till sin tidigare arbetsgivare förrän sex månader förflutit från anställningens upphörande. Mot bakgrund att inget tillstånd för uthyrningsverksamhet krävs av så har inte minst för att försvåra osund konkurrens genom att -oseriösa uthyrare uppträder förstärkning skett när det gäller för- handlingsrätten enligt 38 § medbestämmandelagen. Enligt denna bestämmelse skall arbetsgivare på eget initiativ en förhandla med kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation innan han beslutar att låta någon utföra arbete för hans räkning eller i hans

100 Avreglering av SOU 1992116

verksamhet utan att denne skall vara arbetstagare hos honom. Undantag från förhandlingsskyldigheten gäller bl.a. i fråga om arbete av kortvarig och tillfällig natur och arbete som kräver särskild sakkunskap. När det gäller frågor om anlitande av uthyrd arbetskraft så gäller fr.o.m år 1992 inte dessa undantag i förhandlingsskyldigheten undantag från undantagen. Lagens dispositiva regler har tagits i anspråk vid centrala förhandlingar i februari 1992 mellan Handelns och Tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation HAO och Handelstjänstemannaförbundet HTF om det s.k. ambulerandeavtalet som berör verksamheten vid kontorsserviceföretag m.fl. Förbudet mot provanställningar och andra tidsbegränsade anställningar hos uthyrningsföretagen har avtalats bort. Vidare är regeln om tidsbegränsning borttagen i avtalet. En arbetstagare får därmed inom ramen för ett enskilt uthyrningsuppdrag hyras ut för längre tid än fyra månader.

7.3.2 Fördelar och nackdelar

I prop. 1990912124 Privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft m m beskrivs på s. 14-18 såväl fördelar som nackdelar med uthyrning av arbetskraft. Till fördelarna hör att anlitande av arbetskraft från ett uthyrningsföretag uppfattas som ett bekvämt och smidigt sätt att lösa tillfälliga eller snabbt uppkomna behov av extra arbetskraft. Behoven kan bero på sjukdom, semester eller annan ledighet, oväntade arbetstoppar eller omorganisation, vakanser, specialprojekt med begränsad varaktighet m.m. Uthyrningsföretaget debiterar kundföretaget inhyraren ersättning som täcker den anställdes lön, skatt, sociala avgifter samt de egna administrativa kostnaderna inkl. vinst. En relativt utförlig beskrivning ges av de problem som kan vara förknippade med uthyrningsföretagens verksamhet och som motiverade de speciella regler som infördes i lagen SFS 1991746 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.

SOU 1992116 Avreglering av 101

Bland de problem som nämndes hörde otillfredsställande anställningstrygghet i uthyrningsföretagen, där s.k. uppdragsanställningar var vanliga, d.v.s arbetstagarna anställs uppdrag för uppdrag. Det bäddade för oseriösa uthymingsföretag som vältrar över risken på de anställda. Uthyrningsföretag visade ibland bristande vilja att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna och försökte kringgå arbetsrättslig lagstiftning och gällande kollektivavtal samt undandra sig skatter och avgifter. Arbetsmiljöproblem genom åsidosättande av på arbetsplatsen gällande säkerhetsföreskrifter eller brott mot i lag eller avtal föreskrivna arbetstidsregler förekom ofta i tillverkningsindustrin och inom byggoch anläggningsindustrin.

7.3.3 Direktiven

Enligt utredningens direktiv innebär reglerna ...Jångtgående inskränkningar i uthyrningsföretagens verksamhet. Utredaren bör undersöka hur en avreglering kan ske så att verksamheten även fortsättningsvis kan bedrivas under arbetsrättligt ordnade former och i överensstämmelse med den utveckling som är på gång inom EG när det gäller denna typ anställningar dir. 199216, s. 4. av

7.3.4 Allmänna överväganden

Utredningen har inte haft möjlighet att avgöra om legaliseringen den 1 januari 1992 uthymingsföretagens verksamhet har påverkat av antalet uthyrningsuppdrag. Legaliseringen har sammanfallit med en försvagning av arbetsmarknadsläget vilket givit en allmänt sämre efterfrågan på tjänster. Företag kan i större utsträckning under en lågkonjunktur kompensera tillfälliga personalbehov med omdisponeringar kanske inte har full sysselsättning. Inom av egen personal som exempelvis kontors- och administrativa yrken pågår dessutom len

102 Avreglering av SOU 1992116

långsiktig förändring till följd av att ny teknik introduceras, varför antalet anställda med traditionella kontorsuppgifter minskar. Kontorsserviceföretagens möjligheter att konkurrera är därför att erbjuda kvalificerad arbetskraft som är väl förtrogen med den nya kontorstekniken. Uthyrningsverksamhet kommer att efterfrågas även i fortsättningen. Dels finns det alltid ett behov av att smidigt och utan onödigt besvär få en ersättare på plats vid oplanerad frånvaro, såsom sjukdom etc. Att faktureras kostnader för inhyrd personal är ofta att föredra även om utgiften skulle högre än lönekostnaden för vara en anställd vikarie. Men det kan också finnas en planerad inhyrning som tillgrips för att klara säsongsvariationer eller andra arbetstoppar. Företag kan komma att kalkylera på alternativ för sin fasta bemanning och överväga om variationer i sysselsättningen i stället skall mötas med inhyrning. Kostnader föratt ha anställd personal som tidvis inte har full sysselsättning kan också vara betydande. Uthyrning av arbetskraft förekommer över stora delar av arbetsmarknaden. Seriösa uthyrningsföretag medverkar till en effektiv arbetsmarknad. Deras verksamhet och möjligheterna att utnyttja deras service bör inte onödigtvis inskränkas. Ett problem är dock att uthyrningsverksamheten som sådan tycks ge större möjligheter än i annan näringsverksamhet för oseriösa företag att undandra sig skyldigheter mot anställda och det allmänna. Detta är emellertid något som enligt utredningens uppfattning får lösas inom för redan ramen befintlig lagstiftning. Något krav på särskild registrering av uthyrningsföretag finns inte i gällande lag. Såväl LO som TCO har dock krävt att en registrering införs. Utredningen har emellertid stannat för att inte föreslå någon särskild registreringsplikt för uthyrningsföretag. Utredningen hänvisar här till de skäl som anförts i avsnitt 7.2.6 mot ett registreringsförfarande.

SOU 1992116 Avreglering av 103

7.3.5 4-månadersregeln

Enligt 9 § l arbetsförmedlingslagen, får en arbetstagare, inom ramen for det enskilda uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Begränsningen av längden på det enskilda uthyrningsuppdraget riktar sig mot både uthyrare och inhyrare och har kritiserats från olika utgångspunkter. I en riksdagsmotion med anledning av regeringens 199091124 framhölls att det i takt med en allt hårdaprop. internationell konkurrens och minskad tillväxt blir allt viktigare re för företagen att inte ha personal än nödvändigt. Företagen blir mer sårbara för frånvaro och därmed ökar behovet av inhyrd arbetskraft. 4-månadersgränsen innebär t.ex. att ett inhyrningsuppdrag inte kan sträcka sig över en barnledighet. Företrädare för kontorsservicebranschen, som utredningen varit i kontakt med, uppger att det ofta är svårt att från början avgöra hur lång den totala hyrestiden blir i varje enskilt uppdrag. Beställare vill inte sällan förlänga hyrestiden i perioder. Även det i efterhand om skulle visat sig att det vid längre uppdrag hade varit att föredra att anställa vikarie visstidsanställd, så bestäms företagets en eller annan beslut varje gång den bedömning som då görs av hyrestidens av i längd. Detta vägs vid varje nytt tillfälle mot arbetet och kostnaderna att få en visstidsanställd på plats och i funktion. Det opraktiskt och ineffektivt att tvingas ersätta en inhyrd anses lärt sig arbetsuppgifterna med en annan. Det ligger person som därmed varken i inhyrarens eller samhällets intresse att sådana personalbyten tvingas fram 4-månadersregeln. De seriösa uthyrningsföretagen inom kontorsområdet har normalt sin personal tillsvidareanställd. Det s.k. ambulerandeavtalet innebär att anställd har lägre lön för den tid han inte kunnat erhålla uppdrag. Den anställde och uthyrningsföretaget tar båda på sig kostnaden för arbetslösheten de dagar uppdrag inte finns inom den avtalade arbetstiden.

104 Avreglering av SOU 1992116

Det är relativt dyrt för en beställare att hyra in arbetskraft. Uthyrningstiderna är därför normalt kortare än fyra månader. För telefonister, receptionister och annan personal som alltid måste finnas på plats är hyrtiderna oftast endast ett par dagar. För redovisningspersonal som hyrs i samband med bokslut etc. är hyrestiden längre. De längsta hyrtiderna inom kontorsområdet förekommer normalt för dataspecialister. Tiden kan där överstiga sex månader. Längre uthyrningstider kan också förekomma i andra branscher t.ex. byggnads- och verkstadsindustrin. Utredningen anser att någon tidsbegränsning inte behöver föreskrivas i en ny lag. En i lag föreskriven tidsgräns kan motverka en uthyrningsverksamhet som bidrar till en god ekonomisk utveckling genom ökad konkurrenskraft. Utredningen anser vidare, närmast som en konsekvens av tidsgränsens borttagande, att ett krav på beställaren kan avskaffas. Det gäller kravet att en inhyrning måste vara föranledd av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft. Här skall inte bortses från de negativa effekter som skulle kunna uppstå om den framtida utvecklingen för med sig att uthyrningsperioderna tenderar att bli mycket långa, t.ex. över flera år. Det finns då anledning att överväga vilka konsekvenser detta kan för den uthyrda arbetskraftens möjligheter att kunna arbeta på samma arbetsrättsliga villkor som andra arbetstagare. Detta bör särskilt uppmärksammas i den uppföljning av avregleringen som utredningen föreslår.

7.3.6 Osund rekryteringsverksamhet m.m.

9 § 3 i gällande lag säger att en arbetstagare inte genom villkor i avtal eller på annat sätt får hindras att ta anställning hos en beställare för vilken arbete utförs. Bestämmelsen syftar till att förhindra att arbetsgivaren genom villkor i avtal med beställaren eller arbetstagaren eller på annat sätt försvårar för arbetstagaren att ta anställning hos beställaren.

SOU 1992116 Avreglering av 105

9 § 4 säger att en arbetstagare som sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos en annan arbetsgivare inte får hyras ut till sin tidigare arbetsgivare förrän sex månader efter det att anställningen upphörde. Regeln har till syfte att motverka försök till kringgående av arbetsrättslig lagstiftning, dels motverka oönskad rekryteringsverksamhet från uthymingsföretagets sida. Båda dessa regler bör enligt utredningen finnas kvar i en ny lag, dock med den skillnaden att bestämmelserna, som i dag riktar sig mot både uthyraren och beställaren, endast bör ta sikte på uthyrarens verksamhet. Den senare regeln förhindrar bl.a. att situationer med brist på viss slags personal utnyttjas så att personal anställs för att hyras ut till den tidigare arbetsgivaren. Bestämmelserna föreslås bli sanktionerade genom bötesstraff. Utredningen vill slutligen, när det gäller att motverka oseriös verksamhet, erinra om utredningens förslag under avsnitt 7.2.8 om förbud att ta betalt, vilket förbud föreslås gälla även arbetskraft som hyrs ut.

7.3.7 Skriftliga anställningsavtal

Enligt 9 § 2 första meningen arbetsförmedlingslagen föreskrivs att det mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall finnas ett skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna anställningsvillkor. Enligt 11 § får avvikelser göras från denna bestämmelse genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Det kan i detta sammanhang nämnas att EG den 14 oktober 1991 har utfärdat ett direktiv om arbetsgivarens skyldighet att skriftligen informera en arbetstagare om de förutsättningar och villkor som gäller för anställningen 91533EEG. I detta direktiv finns föreskrifter som delvis motsvarar mot innehållet i nuvarande 9 § 2 första meningen. Avsikten är att det svenska regelsystemet skall anpassas till EG-direktivet genom en för hela arbetsmarknaden gemensam

i SOU 1992116 106 Avreglering av

reglering frågan. Detta arbete bedrivs för närvarande inom ramen av för 1992 års arbetsrättskommitté dir. 1991118. Utredningen behandlar därför inte denna fråga närmare. Kravet på skriftligt anställningsavtal föreslås ingå i den arbetsförmedlingslagen. Liksom nya i dag föreslås bestämmelsen vara dispositiv. Den som bryter mot skriftlighetskravet, utan att kollektivavtal träffats, bör kunna dömas till böter.

7.3.8 Rätten att träffa tidsbegränsade anställningar

För uthyrningsföretag kan det intresse att ha möjlighet att vara av anställa arbetskraft endast för den tid ett enskilt uthyrningsuppdrag erhållits. Därigenom undviker företaget kostnader för den personal som inte har uppdrag. I stället kan det vara det allmänna som genom t.ex. arbetslöshetsförsäkringen eller på annat sätt får bära kostnaden för att arbetskraften inte är fullt sysselsatt. Utredningen har erfarit att i såväl Storbritannien i Danmark tillämpas ett system med ansom ställning uppdrag för uppdrag utom för personer som med sin speciella kompetens är värdefulla att knyta till uthyrningsföretagen. Sådana anställningsförhållanden är främmande för svensk arbetsrättslagstiftning. Tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen. I 9 § 2 sista meningen arbetsförmedlingslagen föreskrivs att avtal tidsbegränsad anställning inte får träffas i de fall som avses i 5 § om l och 3 samt 6 § lagen 198280 om anställningsskydd LAS. Föreskriften som riktar sig till arbetsgivare som avser att hyra ut arbetskraft innebär alltså vissa inskränkningar i förhållande till LAS möjligheter att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. De fall som och där det alltså inte är möjligt att träffa tidsbegränsade avtal avses gäller tidsbegränsningar med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet 5 § 1, tillfällig arbetsanhopning 5 § 3 samt provanställningar 6 §.

SOU 1992116 Avreglering av lO7

Av 11 § arbetsförmedlingslagen följer vidare att avvikelser från bl.a. 9 § 2 får göras genom kollektivavtal som slutits eller godkänts central arbetstagarorganisation. Av 14 § framgår slutligen att av en Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud ev. förenat med vite bl.a. gentemot den som i strid mot 9 § hyr ut arbetskraft utan att avtal avvikelse har träffats enligt ll om Enligt departementschefen var syftet med de angivna undantagen att hindra att de långtgående reglerna om anställningsskydd vid mera tillsvidareanställning skulle kunna kringgås genom utnyttjande av andra anställningsformer prop. 19909l124 s. 39. I sammanhanget uttalade också departementschefen en förhoppning att frågan om vilka villkor bör gälla inom olika branscher när det gäller utsom hyrd arbetskraft snarast blir föremål för branschöverenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden. Såvitt utredningen har kunnat konstatera har åtminstone ett sådant avtal träffats, nämligen det

tidigare nämnda s.k. ambulerandeavtalet mellan HAO och HTF för

vissa tjänstemän vid kontorsserviceföretag och skrivbyråer. I detta avtal har bl.a. avtalats bort de nämnda förhuden för vissa tidsovan begränsade anställningar. Anställningen skall dock gälla tills vidare inte arbetsgivaren och tjänstemannen överenskommit om annat. om Enligt utredningens uppfattning är det principiellt olyckligt att för vissa arbetstagare upprätthålla en särreglering i förhållangrupper av de till reglerna i övrigt på arbetsmarknaden. En särreglering innebär ofta gränsdragningsproblem och svårigheter att överblicka och tilllämpa regelsystemet på ett enkelt sätt. Detta gör sig gällande inte minst på ett område som uthyrning av arbetskraft, där exempelvis gränsdragningen mot entreprenadverksamhet alltid har vållat stora problem. Undantagen från LAS när det gäller uthyrningsföretagens möjligheter att träffa tidsbegränsade anställningar är exempel på en särreglering där måste överväga om det verkligen föreligger något man behov avvikande regler. Enligt utredningen bör en särreglering på av detta område upprätthållas endast om starka skäl talar härför och det

108 Avreglering SOU 1992116 av

är nödvändigt för att ifrågavarande arbetstagarkategori inte skall hamna utanför det anställningsskydd som LAS avser att tillförsäkra alla arbetstagare. Ett liknande synsätt har också varit vägledande i ett nyligen lagt betänkande med anledning av en översyn av lagstiftningen om offentlig anställning där en grundläggande målsättning har varit att försöka begränsa den statliga särregleringen och istället låta LAS regelsystem gälla fullt ut även för statsanställda SOU 199260 Enklare regler för statsanställda. Enligt utredningens uppfattning är det flera omständigheter som talar för att LAS regelssystem bör kunna gälla fullt ut även för anställda i uthyrningsföretag. Till en början är det svårt att motivera varför eventuella inskränkningar i rätten att träffa tidsbegränsningar bara skall gälla för uthyrningsarbetsgivare. Även inom andra områden förekommer att arbetsgivare mer eller mindre i syfte att kringlagens regler använder sig av tveksamma anställningsformer. Detta har i så fall fått lösas inom ramen för LAS regelsystem. De rättsföljder som kan komma i fråga enligt LAS i de fall en anställning begränsats i strid med reglerna om anställningsform är att begära domstols förklaring på att anställningen skall gälla tillsvidare och skadestånd. Enligt arbetsförmedlingslagen är motsvarande rättsföljder en möjlighet för AMS att ingripa med vitesföreläggande eller vitesförbud. Enligt utredningen är denna skillnad i sanktionssystemen krånglig och svår att motivera. Utgångspunkten för utredningens ställningstagande har varit den förhållandevis restriktiva syn på tidsbegränsade anställningar som LAS ger uttryck för. LAS innebär att anställning normalt skall gälla tills vidare och att tidsbegränsade anställningar bara får träffas i vissa angivna situationer. Härav följer att även uthyrningsföretagen skulle rätt att träffa tidsbegränsade anställningar under de i lagen angivna kriterierna och att lovligheten s.a.s. inte blir beroende av var arbetsinsatsen utförs. Även Arbetsdomstolen har exempelvis när det gäller tidsbegränsad anställning p.g.a. arbetets särskilda beskaffenhet eller när det gäller fall av upprepade anställningar för viss tid anlagt ett

SOU 1992116 Avreglering av 109

restriktivt synsätt speciellt när det varit fråga om försök att kringgå lagens regler om tillsvidareanställning. Domstolen nöjer sig i regel inte med noggrann prövning av om arbetet är av särskild beskafen fenhet utan prövar även om arbetsgivarens verksamhet i det enskilda fallet motiverat tidsbegränsad anställning eller om verksamheten möjligen varit organiserad så att arbetstagaren bort tillsvidareanställas trots att anställningen i första hand avsett vissa tidsbegränsade arbetsuppgifter jfr ex.vis AD 1977 nr 17, 1984 nr 77, beträffande s.k. äkta vikariat se dock 1984 nr 66 Mot denna bakgrund torde det enligt utredningen stå helt klart att vissa former av upprepade tidsbegränsade anställningar som i dag förekommer i samband med uthyrningsuppdrag och som innebär att arbetstagare anställs uppdrag för uppdrag utan att något anställningsförhållande föreligger mellan uppdragen vid en rättslig prövning skulle komma att betraktas som otillåtna visstidsanställningar. När det gäller lovligheten av andra tidsbegränsade anställningar som är en följd ett uthyrningsuppdrag är det utredningens uppfattning att av detta till fall får lösas i rättstillämpningen är en fråga som från fall och inom ramen för det grundläggande syfte som bär upp bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar enligt LAS. Utredningen föreslår därför att anställningsskyddslagen skall gälla fullt även för uthyrningsföretag. i ut

7.3.9 Medbestämmandelagen MBL

I samband med nya arbetsförmedlingslagens tillkomst vidtogs även vissa ändringar i 38 § MBL som rent allmänt hade till syfte att stärka löntagarorganisationernas inñytande enligt 38 § MBL. Bl.a. infördes en uttrycklig lagbestämmelse som innebar att undantagen i arbetsgivarens förhandlingsskyldighet i 38 § andra stycket avseende kortvarigt och tillfälligt arbete resp. arbete som kräver särskild sakkunskap slopades i det fall att den arbetsgivarens tilltänkta åtgärden avsåg av anlitande uthyrd arbetskraft. I dessa fall blir arbetsgivaren alltid av

110 Avreglering SOU 1992116 av

förhandlingsskyldig innan han fattar beslut. Denna regel kan frångås endast genom att parterna träffar kollektivavtal om det. I lagstiftningsärende infördes också en förstärkt informasamma tionsskyldighet för arbetsgivaren i samband med förhandlingar enligt 38 Dels preciserades arbetsgivarens skyldighet att självmant lämna den information som arbetstagarorganisationen behöver för att kunna ta ställning i förhandlingsfrågan, dels infördes en rätt för arbetstagarorganisationen att på begäran få del av sådant som den anser angeläget. Utredningen har i sina överväganden funnit skäl att föreslå några ändringar i 38 Utredningen föreslår att varken AMS eller någon annan myndighet skall ha någon tillsynsfunktion över efterlevnaden av den nya lagen eller utöva någon kontroll över uthyrningsföretagens verksamhet. Mot denna bakgrund kan det enligt utredningen vara av ett värde att de fackliga organisationerna bibehålls sina möjligheter att med stöd av 38 § få insyn i förhållandena hos den tilltänkte uthyraren och möjlighet att ställa villkor för att godta arbetsgivarens åtgärd. Som framhålls i förarbetena prop. l99091124 s. 48 torde emellertid även med den äldre lydelsen av 38 § endast i undantagsfall den situationen inträffa att en arbetsgivare kan underlåta att påkalla förhandling innan han beslutar sig för att hyra in arbetskraft. Utredningen vill slutligen peka på att förhandlings- och vetorättsreglerna i 38-40 MBL för närvarande är föremål för en allmän översyn inom ramen för 1992 års arbetsrättskommitté dir. 1991118. Enligt direktiven skall frågan om den fackliga vetorätten behandlas med förtur.

SOU 1992116 Avreglering av lll

7.4 Lagens tillämpningsområde

7.4.1 Undantag för tryckt skrift

Den nuvarande arbetsförmedlingslagen l § första stycket gäller inte arbetsförmedling sker på det sätt som avses i tryckfrihetsförsom ordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen 19911568. Enligt utredningens uppfattning bör även den nu föreslagna lagstiftningen innehålla detta undantag. Utredningen vill emellertid understryka att exempelvis annonsering i tryckt skrift eller sändningar i radioprogram kan vara ett led i en mer omfattande arbetsförmedlingsverksamhet. Andra slag av åtgärder som vidtas i en sådan förmedlingsverksamhet, t.ex. direkta kontakter med enskilda arbetssökande och arbetsgivare samt förmedling av kontakt dem emellan, kan därför omfattas av lagens bestämmelser jfr 19909lAU2O s. 22 och 23 samt Högsta domstolens dom DB 141 i mål B 47991.

7.4.2 ILO-konventionen 9 arbetsförmednr om

ling för sjömän

Den nuvarande arbetsförmedlingslagstiftningen innebär ett förbud att mot ersättning bedriva arbetsförmedling för sjömän. Detta framgår av lagens 3 och 4 §§. Förbudet att bedriva arbetsförmedling för sjömän regleras inte i ILO-konventionen nr 96. Tvärtom är denna grupp uttryckligen un-

dantagen i konventionen se konv. art. 1 2 Istället regleras detta

förbud i ILO-konvention, nämligen konventionen nr 9 1920 en annan om arbetsförmedling för sjömän. Konventionen ratificerades av Sverige den 27 september 1921. Totalt har 32 länder ratiñcerat konventionen bl.a. ett stort antal västeuropeiska länder. Inget land har sagt upp konventionen. Konventionen kan sägas upp utan några

l 12 Avreglering SOU 1992116 av

särskilda bindningstider. En uppsägning träder i kraft ett år efter den registrerats. Förutom förbudet att bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling för sjömän innehåller konventionen bestämmelser om hur den offentliga sjömansförmedlingen skall vara organiserad. Mot denna bakgrund och eftersom det under utredningsarbetet inte framkommit att det skulle föreligga något direkt behov av privat arbetsförmedling av sjömän, är det utredningens uppfattning att det vore förenat med betydande nackdelar att säga upp konventionen enbart för att kunna möjliggöra privat arbetsförmedling sjömän. Även den utredav av ningen föreslagna lagstiftningen bör därför innehålla ett förbud mot avgiftskrävande privat arbetsförmedling av sjömän. Förbudet föreslås bli straffsanktionerat.

7.5 överväganden i vissa andra frågor som

sammanhänger med avregleringen

7.5.1 Allmän platsanmälan och information om lediga

platser

Arbetsgivamas skyldighet att anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen berörs inte uttryckligen i direktiven. Frågan om den skyldigheten skall finnas kvar eller inte har stor betydelse för bedömningen av vilka effekter ett avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet får på arbetsmarknadens sätt att fungera och på möjligheterna att driva arbetsmarknadspolitik. Platsanmälan har också stor betydelse för den offentliga arbetsförmedlingens möjligheter att vara heltäckande, vilket förutsätts i direktiven. Utredningen har därför tagit upp frågan till prövning. Utredningen anser att det är viktigt att den allmänna platsanmälan bibehålls. Skälen är bl.a. följande.

SOU 1992116 Avreglering av ll3

En effektiv arbetsmarknad måste ha en effektiv informationsspridning av lediga platser. Lediga platser skall tillsättas så fort som möjligt och med rätt person. Möjligheten att snabbt och utan kostnad erhålla information om lediga arbeten underlättar sökprocessen för de arbetssökande. Arbetsgivare å sin sida får ett större antal sökande att välja mellan och därmed bättre möjligheter att hitta rätt man på rätt plats, eventuellt efter att en förmedlande länk medverkat vid urvalet. Samhällsekonomiskt är ett system med allmän platsanmälan effektivt. En effektiv lösning är i princip att den offentliga skatteñnansierade förmedlingen samlar platsinformationen, bearbetar den sortering efter olika urvalssätt och gör den snabbt tillgänglig för alla sökande, liksom för de övriga förmedlingarna som önskar ta del av viss inf0rmati0n. Den allmänna platsanmälan ger möjlighet att ge översiktlig information till arbetsgivare, arbetssökande och statsmakterna om hur delarbetsmarknaderna ser ut och utvecklas. Den utgör ett underlag för t.ex. beslut om hur yrkesutbildningar skall dimensioneras. För vägledare, SYO-funktionärer m.ñ. är detta viktig information vid diskussionen om utbildnings- och yrkesval. För bedömning av den allmänna konjunkturutvecklingen är t.ex. flödena av nyanmälda platser en tidig indikator. Utredningen är övertygad om att den allmänna platsanmälan bidragit till att fler grupper av sökande inte minst många tjänsteman- nagrupper sökt sig till förmedlingen för att ta del av platsutbudet som exponerats alltmer lättillgängligt. Att platser med skilda utbildnings- och kvalifikationskrav finns hos den offentliga förmedlingen är en förutsättning för att den på ett effektivt sätt skall kunna arbeta med alla slags sökande som ställer krav på service vid arbetslöshet.

För en utförligare diskussion om de samhällsekonomiska aspekterna, se t.ex. Perspektiv på arbetsförmedlingen, SOU 199031, s. 37-45

114 Avreglering av SOU 1992116

I frånvaro av allmän platsanmälan skulle den offentliga arbetsförmedlingen i praktiken kunna bli utslagen från vissa delarbetsmarknader, som den i dag arbetar inom, när privata förmedlingar etableras. Utredningen har därför kommit fram till att lagen om allmän platsanmälan skall vara kvar. Utredningen har fått synpunkter från bl.a. Svenska Arbetsgivareföreningen SAF att det är olämpligt att kräva en platsanmälan till den offentliga förmedlingen om företaget ändå inte räknar med att få någon lämplig sökande anvisad. Utredningen vill i detta sammanhang peka på att Arbetsmarknadsverket erbjuder arbetsgivare olika servicegrader för arbetet med den anmälda platsen. Arbetsgivaren bestämmer vilken grad av service som arbetsförmedlingen skall ge i samband med att platsen anmäls. Arbetsgivaren kan i kontakten med arbetsförmedlingen bestämma att platsen endast skall registreras utan att det anges vem som är arbetsgivare. Detta kan t.ex vara aktuellt när arbetsgivaren avser att en privat arbetsförmedlare skall i uppdrag att hitta en lämplig kandidat. Platsen registreras då endast hos arbetsförmedlingen för information om arbetsmarknaden och utan avsikt att den offentliga förmedlingen skall arbeta med att få fram någon lämplig sökande till platsen. För den händelse att det ändå finns en lämplig sökande vid den offentliga arbetsförmedlingen är dock förmedlingen oförhindrad att kontakta arbetsgivaren om detta. En ökad servicegrad ges i det fall arbetsgivaren vill att den offentliga förmedlingen skall göra ett urval av lämpliga sökande vid förmedlingen och anvisa personer till platsen. Platsen skall då också registreras men det framgår inte heller då vem som är arbetsgivare. I vissa fall när det rör enklare arbetsuppgifter och många sökande

förväntas vara intresserade kan det räcka med att söka kandidater

bland dem som är anmälda på det aktuella kontoret, i andra fall kan man överenskomma om att offentliggöra platsen på bredast möjliga sätt genom platsnotis i platsjournal och andra kanaler så att så många sökande som möjligt kan nås. Det är dock den offentliga förmed-

SOU 1992116 Avreglering av 115

lingen som har uppdraget och som skall hitta kandidaterna och hjälpa till med urvalet. I det fall arbetsgivaren säger att platsinformationen skall redovisas så öppet som möjligt med angivande av arbetsgivarens namn skall arbetsförmedlingen publicera platsen med namn. Då kan arbetssökande och övriga förmedlare ha möjlighet till direktkontakt med arbetsgivaren. Att arbeta med ett rekryteringsuppdrag förutsätter att förtroende finns mellan uppdragsgivaren arbetsgivaren och förmedlaren. Utredningen anser att det skulle skada förtroendet för den offentliga arbetsförmedlingen och minska efterlevnaden av den allmänna platsanmälan om förmedlingen öppet spred information om vilka arbetsgivare som hade vakanser om arbetsgivarna inte önskar det. - Privata arbetsförmedlingar skall ha tillgång till de lediga platser som anmäls till den offentliga förmedlingen och där arbetsgivaren givit klartecken till att uppgiften om arbetsgivarens namn publiceras. Olika former bör utvecklas för hur privata arbetsförmedlingar skall tillgång till information om de lediga platser som är öppna för övriga förmedlare. Här kan utredningen tänka sig olika lösningar från fasta abonnemang till enstaka specialbeställningar. De extra kostnader som eventuella bearbetningar, anslutningar till databaser m.m. åsamkar Arbetsmarknadsverket bör kunna debiteras de privata förmedlingarna. Detta regleras bl.a. i avgiftskungörelsen SFS 1991191.

7.5.2 Fråga om uppdragsintäkter för offentlig arbets-

förmedling

Arbetsmarknadsverket har rätt att ta ut avgifter för viss service. I avgiftsförordningen SFS 1992191 regleras vad myndigheter under regeringen kan ta ut avgift för. Det gäller t.ex. avgifter för tidsskrifter, konferenser, rådgivning, lokaler m.m. Arbetsmarknadsverket har rätt att ta ut avgifter för t.ex. platsjournalen, verksamheten vid Aske

1 16 Avreglering av SOU 1992116

kursgård, barnomsorg vid AMU och kost och logi vissa AMUdeltagare. I regleringsbrev för Arbetsmarknadsverket ges AMS bemyndigande att under vissa villkor ta ut avgifter för uppdragsverksamhet inom området yrkesinriktad rehabilitering riktad till arbetsgivare och myndigheter. För arbetsförmedlingstjänster har förmedlingen inte möjlighet att

ta betalt. ILO-konventionen nr 88 som Sverige är bunden av anger

att den offentliga arbetsförmedlingen skall vara avgiftsfri. Motsvarande regel finns i förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten SFS 1987405. Frågan om den offentliga arbetsförmedlingen skall ha möjlighet att ta betalt för vissa förmedlingsuppdrag har väckts från två olika utgångspunkter. En utgångspunkt är att konkurrensneutralitet borde eftersträvas gentemot de privata förmedlarna eftersom de måste ta ut avgifter för att finansiera sin verksamhet. Utredningen pekar bl.a. i avsnitt 8.2 på att ett sådant synsätt strider mot det grundläggande syftet med en offentlig avgiftsfri arbetsförmedling. En annan utgångspunkt har att göra med att många förmedlingsuppdrag är mycket resurskrävande. Att den offentliga anslagsfinansierade förmedlingen skulle ägna sig åt en resurskrävande headhunting-verksamhet eller liknande har inte ansetts rimligt. Med möjligheter till uppdragsinkomster skulle däremot förmedlingen kunna finansiera sina insatser utan att behöva omfördela från resurser annan angelägen verksamhet. De anställda i den offentliga förmedlingen skulle också kunna visa på värdet av sitt arbete och få möjligheter att utnyttja sin kompetens i nya uppdrag. Utredningen har erfarit att det finns intresse hos många anställda för en sådan möjlighet. Även i fall med större företagsnedläggningar och omstruktureringar har frågan väckts om den offentliga förmedlingen skulle kunna få del av de medel som företaget kan ha avsatt för sina avvecklingskostnader. Därmed skulle förmedlingen kunna finansiera sina intensifierade personalinsatser vad gäller förmedling, vägledning m.m.

SOU 1992116 Avreglering ll7 av

I Danmark ges den offentliga förmedlingen numera möjligheten att ta betalt för vissa väl specificerade tjänster, snarast av rådgivningskaraktär. Utredningen föreslår inte att några möjligheter öppnas att ta betalt för offentlig arbetsförmedlingsservice. Det finns fiera skäl till detta. Ett är att den avgiftsfria arbetsförmedlingsservicen har en vidsträckt

innebörd. Stöd för detta finner man bl.a. i ILO-konventionen nr

88. Arbetsförmedlingsservice innefattar inte bara ren förmedling av arbete och arbetssökande. Det innefattar registrering av de arbetssökande liksom dokumentation av deras erfarenheter och önskemål. Urval av sökande, vägledning, medverkan till ansökningar till arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering räknas till arbetsförmedlingsservice. När det gäller arbetsgivarnas behov omfattar arbetsförmedling detaljerade platsanmälningar och kvaliñkationskrav. Ett annat skäl är att den offentliga förmedlingens neutrala ställning mellan arbetsgivare och arbetssökande är viktig för att upprätthålla förtroendet för verksamheten. Utredningen ser risker för att detta förtroende skadas om arbetsgivare skulle få möjlighet att betala för viss rekryteringsservice. Förmedlingen kunde misstänkas att åsidosätta sitt arbetsmarknadspolitiska uppdrag. Arbetsförmedlingens prioriteringar måste grunda sig på såväl kundernas behov som på det arbetsmarknadspolitiska uppdraget. Vid större insatser från förmedlingens sida får resursfrågorna lösas genom omprioriteringar eller genom särskilda medeltillskott beslutade av statsmakterna. Arbetsmarknadsverket har bedrivit en försöksverksamhet mellan oktober 1980 och juni 1992 med avgiftsbeläggning för vissa delar av programförmedlingen vid kulturarbetsförmedlingen Af Kultur. Svårigheter uppstod att bedriva en verksamhet med både anslag och intäkter under samma tak när inte uppdragettjänsten klart kunde definieras. Avgifterna avskaffades på AMS förslag fr.o.m. den 1 juli 1992. Att den offentliga förmedlingen inte skall ta betalt för arbetsförmedlingsservice får dock inte innebära att den avstår från att

1 18 Avreglering SOU 1992116 av

arbeta med enskilda resurskrävande förmedlingsuppdrag. Det kan vara väl förenligt med det arbetsmarknadspolitiska uppdraget att ägna tid och kraft enstaka uppdrag. I vissa lägen kan det vara motiverat av t.ex. regionalpolitiska skäl att lägga ned mycket resurser på att rekrytera nyckelpersoner eller annan arbetskraft. På motsvarande sätt skall förmedlingen ägna mycket resurser åt arbetet med att skaffa arbete gravt handikappade.

7.5.3 Köp av tjänster

Enligt direktiven bör utredaren överväga om AMS skall ha möjlighet att köpa tjänster från eller lokalt anlita fristående förmedlingar i vissa situationer, t.ex. platsförmedlingstjänster. Den offentliga förmedlingen har redan i dag möjlighet att köpa tjänster av olika slag, Lex konsulttjänster, tester m.m. Utredningen ser inget hinder mot att den offentliga förmedlingen inom ramen för sina upphandlar t.ex. viss förmed- - resurser lingsservice när sådan skulle kunna medverka till en effektivare arbetsmarknad. Några ändringar i lag eller författningar behövs inte för detta.

7.5.4 Ev. ratiñcering ILO-konvention nr 96 med

av

accepterande av del III

Som tidigare redovisats kommer Sveriges uppsägning av konventionen att träda i kraft den 4 juni 1993. Konventionen erbjuder medlemmarna möjlighet att ratiñcera ettdera av två olika alternativ. Enligt det alternativ som Sverige har valt och numera sagt upp del II skall avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer avskaffas på sikt. Enligt alternativ III föreskrivs endast vissa villkor för sådana byråer, i stort sett identiska med dem som även föreskrivs i del II.

SOU 1992116 Avreglering av 119

Utredningen har i detta sammanhang, mot bakgrund av direktiven, undersökt möjligheten för Sverige att på nytt ratiñcera konventionen, denna gång med tillträde av konventionens del III. Exempelvis har Nederländerna, som i likhet med Sverige nyligen har sagt upp konventionen, ratiñcerat på nytt med accepterande av del III. Utredningen har emellertid funnit att även del III innehåller alltför många begränsningar för att syftet som uttalas i direktiven skall kunna uppnås. Sålunda innehåller även del III föreskrifter om myndighetstillsyn, ettåriga tillstånd för vinstsyftande arbetsförmedling och tillstånd för icke vinstsyftande arbetsförmedling, fastställande av taxor m.m. Utredningen kan därför inte rekommendera en ratiñkation av konventionen med accepterande av del III. Utredningen vill dock väcka frågan om inte en översyn av konventionen nr 96 bör aktualiseras med tanke på att flera länder sagt upp den.

7.5.5 Övriga lagförslag

Som en konsekvens av utredningens förslag till avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet föreslås en följdändring i 4 § allmänna tjänstepliktslagen l95983.

SOU 1992116 121

8. Vad händer efter

avregleringen

8.1 Allmänna utgångspunkter

Utredningen har tagit som en utgångspunkt att den offentliga arbetsförmedlingens centrala roll i arbetsmarknadspolitiken skall bestå. De privata förmedlingarna kommer därför som utredningen ser det - i första hand att svara för en komplettering till den offentliga förmedlingens platsförmedlingsservice. De kommer att uppträda inom de områden där arbetsgivare har högre krav på service än den som den offentliga förmedlingen normalt kan ge. Privata arbetsförmedlingar kan bara uppstå inom de delar av marknaden där de bedöms bli lönsamma. För detta krävs att arbetsgivarna är beredda att betala för förmedlingsarbetet och att arbetsgivarna inte räknar med att den avgiftsfria offentliga förmedlingen kan ge motsvarande service. Innovativa privata förmedlingar kan uppnå vinster på kort sikt någon tid efter att man kommit på en bra idé, upptäckt ett nytt servicebehov o.d.. På lite längre sikt kommer konkurrensen att locka in fler privata förmedlingar så att utbudet av tjänster ökar och vinsterna sjunker. Specialistförmedlingar kommer sannolikt att växa fram. Ju mer kvalificerade befattningar desto större krav ställs på att även förmedlaren är väl förtrogen med såväl arbetsinnehåll och företagsmiljö som med de krav på utbildning och annan kompetens som arbetet ställer. Vikten av att tillsammans med arbetsgivaren göra ordentliga kravanalyser, analys arbetsinnehåll kommer att av m.m. öka. Arbetsförmedlarens egen kompetens blir i hög grad avgörande för det förtroende som kan etableras med uppdragsgivarna. Man kan också tänka sig att privata förmedlingar arbetar med enskilda företag eller grupper av företag inom ett geografiskt område. Erfarenheterna från Storbritannien och Danmark visar att den allmänna efterfrågan på arbetskraft är betydelsefull för de privata förmedlingarnas möjligheter att hävda sig. En svagare konjunktur med

122 Vad händer SOU 1992116

färre rekryteringar ger färre uppdrag till privata arbetsförmedlingar. Samtidigt finns ñer lämpliga sökande anmälda hos de offentliga förmedlingama. I Storbritannien har antalet licensierade byråer minskat i antal under den innevarande konjunkturnedgången. Lönsamheten hos dem som är kvar har pressats nedåt. I Danmark har avregleringen år 1990 inte lett till att antalet privata arbetsförmedlingar minskat, vilket i huvudsak förklaras med konjunkturläökat, snarare get. I Sverige visar head-hunting-branschen en nedgång i antal uppdrag och företag efter år 1989. I såväl Storbritannien i Danmark har den offentliga förmedsom lingen ställning än i Sverige. Utredningen anser det dären svagare för inte troligt att privata förmedlingar kommer att få samma omfattning eller betydelse i Sverige som de har i Storbritannien.

8.2 Privat förmedling ett komplement eller

-

konkurrent till den offentliga förmed-

en

lingen

Erfarenheterna från Storbritannien visar att privata förmedlingar ofta lokalt förankrad verksamhet och är inriktade vissa yrkeshar en områden. De yrkesområden där är mest frekventa finns inom som kontors- och serviceområdet, hemarbete, vissa omsorgsområden samt inom det professionella området, d.v.s. specialister och personer i ledande befattningar. De har också en stark ställning vid förmedling eller uthyrning av korttidsanställd arbetskraft, temps. Det finns anledning att räkna med att de privata förmedlingarna i Sverige kommer att arbeta inom ungefär samma områden, utom vad gäller olika slags arbeten i hemmen där marknaden antagligen blir mindre. Det är sannolikt att den offentliga förmedlingen med sin avgiftsfria service också i fortsättningen kommer att dominera platsförmedlingsmarknaden för de allra flesta yrkesområden. För många yrkesgrup-

SOU 1992116 Vad händer 123

per har den offentliga förmedlingen en hög kompetens och servicegrad. Den får också höga betyg av företagen för serviceanda och tillgänglighet. Däremot anser företagen att de sökande anvisas inte motsvasom rar de krav man ställer, i vart fall inte under tider med brist på arbetskraftl. Det finns också grupper av sökande som har synpunkter på den offentliga förmedlingens service. Det har framgått bl.a. av de kontakter utredningen haft med TCO och SACO och den underav sökning bland arbetslösa medlemmar fackförbundet JUSEK som redovisat for utredningen. Enligt de servicemätningar som görs inom AMS är dock skillnaden liten i bedömningen av service mellan olika utbildningskategorier. Personer med längre utbildning ger dock förmedlingen ett något lägre betyg än personer med enbart grundskola. Enligt utredningens uppfattning kommer de privata arbetsförmedlingarna inte att bli några stora konkurrenter till den offentliga arbetsförmedlingen om marknadsandelarna när det gäller de lediga platserna. Privata förmedlingar kommer att uppträda där det finns betalningsvilja från arbetgivarnas sida. Det är uppenbart att det framför allt gäller områden där arbetsgivarna redan i dag lägger ned stora kostnader för sin rekrytering, t.ex. för högre arbetsledande befattningar och olika specialistfunktioner. Arbetsgivarna använder i dag betydande resurser för att annonsera efter sådan arbetskraft. De privata arbetsförmedlingarna kommer därför i hög grad att konkur-

rera med annonsmarknaden både storstadstidningarna och olika

facktidningar. Hur kommer den offentliga arbetsförmedlingen att möta den nya situation som uppstår med privata förmedlingar bedrivs i vinstsom syfte

se t.ex. Arbetsgivare och AF. AMS. Rapport från utredningsenheten 19903

124 Vad händer SOU 1992116

Den offentliga arbetsförmedlingen kan inte låta sin verksamhet styras utifrån den konkurrens eventuellt kan uppstå från privata som arbetsförmedlingar. Dess inriktning måste bestämmas av de långsiktiarbetsmarknadspolitiska målen d.v.s. att så långt som möjligt söka ga minska vakanstiderna och antalet svårtillsatta platser samt minska arbetslöshetstiderna och särskilt långtidsarbetslösheten. För att kunna fullfölja detta arbetsmarknadspolitiska uppdrag krävs att den offentliga arbetsförmedlingen har tillgång till betydande del av marknaen den för lediga platser och sökanden. Den offentliga arbetsförmedlingen måste ha ett helhetsperspektiv på sin planering resursanvändningen och skall inte låta sig styras av någonstans på arbetsmarknaden som privata arbetsförmedav var lingar finner sina nischer. En förbättrad offentlig arbetsförmedlingsservice inom ett visst område skall då inte ha som enda syfte att konkurrera med privat förmedling utan det måste också finnas en djupgående arbetsmarknadspolitiska motiv för en sådan förmera ändrad resursanvändning. I många fall är det rimligare att se privata arbetsförmedlingar ett komplement till den offentliga arbetssom förmedlingen. Utredningen att ett avskaffande av förmedlingsmonopolet anser kan öka lyhördheten hos den offentliga förmedlingen. Förekomsten kompletterande eller konkurrerande förmedlingar bör skapa en av ökad känslighet för kundernasavnämarens behov. Ett system med anslagsñnansierad offentlig arbetsförmedling, en vilket förutsätts i direktiven till denna utredning, kan inte skapa någon konkurrensneutralitet i förhållande till privata platsförmedlingar. Genom resurstilldelning och politiska riktlinjer för den offentliga arbetsförmedlingen avgör statsmakterna vilken roll den skall ha sedan får övriga aktörer finna ut var de affärsmässiga förutsätt- ningarna finns för kompletterande platsförmedling. De privata förmedlingarna kommer inte att finna någon marknad inom de områden där den offentliga förmedlingen fungerar bra.

SOU 1992116 Vad händer 125

8.3 Head-hunting

Enligt utredningens bedömning kommer en avreglering inte att nämnvärt påverka marknadsförutsättningarna för de företag som medverkar i rekryteringen av personer i företagsledande eller därmed jämförlig ställning och som nu omfattas av tillståndsplikt. De företag som sökt tillstånd har samtliga beviljats tillstånd och de godkända taxorna är de som är gängse inom branschen eller de som företaget begärt. Ersättning av något slag får dock inte tas ut av arbetssökande. T.o.m augusti 1992 hade cirka 100 tillstånd beviljats till företag.

8.4 Branschförmedlingar m.fl.

Gällande lag anger att den som bedriver arbetsförmedling utan ersättning endast behöver anmäla det till AMS. Något tillstånd behövs ej. Om ersättning skall tas ut dock inte av arbetssökande krävs att - - AMS ger tillstånd till verksamheten och fastställer taxan. Det skall också föreligga ett arbetsmarknadspolitiskt behov av förmedlingen. Vad gäller arbetsförmedling i parters regi kan det arbetsmarknadspolitiska behovet av förmedlingen fastställas genom den omständigheten att parterna överenskommit om att bedriva en gemensam förmedling prop. 199091124 s. 29. Utredningen konstaterar att ingen av parterna på arbetsmarknaden tillvaratagit möjligheten att driva egen arbetsförmedling avgiftsfritt. Däremot ñnns ett antal s.k. organisationsförmedlingar som bedriver arbetsförmedling mot självkostnad. De danska fackliga organisationer som utredningen besökt motiverar sitt engagemang i platsförmedlingen med att oseriösa privata förmedlare inte skall möjligheter att etablera sig inom respektive fackområde. Utredningen har erfarit att liknande motiv finns med i de överväganden som görs bland några svenska fackförbund.

126 Vad händer SOU 1992116

Yrkesförbund kan ha goda förutsättningar att nå hög specialistkompetens i förmedlingsfunktionen. De kan därmed bidra till en effektivare förmedlingsmarknad inom sin bransch. Vissa negativa effekter kan uppstå om branschvisa platsförmedlingar får en dominerande ställning. En sådan effekt är att yrkeseller fackförbund förmodas ha ett litet intresse av att skapa rörlighet mellan olika branscher när detta skulle kunna vara motiverat av arbetsmarknadspolitiska skäl. En nödvändig rörlighet och strukturförändring kan försenas. En annan effekt är att vissa förmedlingar kan få en så dominerande ställning inom sina områden att det i praktiken blir monopol. Det skulle också medföra att den offentliga förmedlingens kompetens tunnas ut. Det skulle kunna vara till nackdel för den som vill vända sig till den offentliga förmedlingen. Men den största risken ligger i om parternas engagemang i den offentliga förmedlingen och i den aktiva arbetsmarknadspolitiken minskar. Partssamverkan i arbetsmarknadspolitiken är en styrka. Den innebär att parterna tar aktiv del i arbetsmarknadspolitiken, är idégivare och på olika sätt bidrar med kunnande. Arbetsmarknadspolitiken får därigenom en bred förankring på arbetsmarknaden vilket är en stor fördel.

8.5 Uthyrning arbetskraft

av

Den väsentligaste avregleringen av uthyrningsverksamhet skedde i och med 1991 års lag, som legaliserade uthyrningen. Uthyrning av arbetskraft är en verksamhet som är starkt beroende av konjunkturutvecklingen. Under perioder med svag efterfrågan kan man räkna med att uthyrningsverksamheten också ligger på en låg nivå. Den tid under vilken uthyrning av arbetskraft har varit tillåten har varit kort och dessutom präglats av en kraftig nedgång i efterfrågan på arbetskraft. Det har därför inte varit möjligt att se några tydliga

SOU 1992116 Vad händer 127

utvecklingstendenser, som kan vara vägledande för en bedömning av den framtida utvecklingen. De förändringar som utredningen föreslår kommer enligt utrednu ningens bedömning inte ha någon avgörande betydelse för utvecklingen på uthyrningsmarknaden. Det är i första hand konjunkturutvecklingen som blir styrande. Förslagen kan däremot skapa en viss ökad flexibilitet som gör att inhyrning av arbetskraft bättre kan utnyttjas för att effektivisera verksamheten. Uthyrningsföretagen kan ta fler uppdrag än i dag.

8.6 Utländska företag

Utredningen har i avsnitt 7.2.3 föreslagit att något särskilt myndighetstillstånd inte skall krävas för att få bedriva privat arbetsförmedling. Det innebär att något sådant tillstånd inte heller kan krävas för utländsk medborgare eller utländskt företag vill bedriva privat som arbetsförmedling i Sverige. Det kan innebära att det i praktiken kan bli lättare att etablera privat förmedling i Sverige än i det egna landet där tillståndskrav kan finnas. Svenska förmedlingsföretag måste följa de krav på tillstånd m.m. som kan finnas i andra länder. Utredningen har svårt att bedöma vilka effekterna blir fri av en etablering även för utländska arbetsförmedlare i Sverige. De kommer i många fall att tillföra ny kompetens. Arbetskraftsrörligheten mellan länder kan stimuleras. Utländska förmedlings- och uthyrningsföretag som kan känna sig kringskurna av nationell lagstiftning kan välja att etablera sig i Sverige. De måste då givetvis följa den svenska lagstiftningen i sin verksamhet.

128 Vad händer SOU 1992116

8.7 Kostnadskonsekvenser

Statsfinansiella kostnader

Utredningen bedömer att förslagets direkta effekter på statsfinanssrna blir obetydliga. Utredningen har utgått ifrån att den offentliga förmedlingen även i fortsättningen skall anslagsfinansieras och att anslagen inte påverkas av avregleringen. AMS tillsynsuppgift upphör visserligen men detta påverkar inte heller anslagen nämnvärt. Vissa kostnadsbesparingar kan komma att göras genom att färre mål blir föremål för domstolsprövning enligt den föreslagna lagen. Hur stor besparingen kan bli är dock omöjligt att ange.

Samhällsekonomiska konsekvenser

Det är svårt att göra någon mer konkret bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna av en avreglering av arbetsförmedling och uthyrning enligt utredningens förslag. Eftersom såväl privat arbetsförmedling som uthyrning enligt utredningens bedömningar kommer att få relativt liten volym så blir de samhällsekonomiska, omedelbara konsekvenserna av förslagen sannolikt små.

Syftet med avregleringen är att den skall bidra till en effektivare arbetsmarknad. Kompletterande förmedlingar kan medverka till snabbare och mer träffsäkra rekryteringar. Därmed minskar väntekostnaden som för den sökande yttrar sig i utebliven inkomst och för arbetsgivaren i produktionsbortfall. Snabbare tillsättningar av nyckelbefattningar med vissa sökande kan i sin tur också leda till att andra arbetssökande får kortare väntetider och därmed sänks väntekostnaden ytterligare. Mer träffsäkra rekryteringar påverkar produktiviteten positivt. Om privata förmedlingar medverkar till att arbetskraft låses in i vissa yrkes- och branschomrâden motverkas en rörlighet som vore

SOU 1992116 Vad händer 129

önskvärd ut arbetsmarknadspolitisk och samhällsekonomisk synvinkel. Utredningen har berört denna fråga i avsnitt 8.4. Arbetskraft inom vissa speciella yrkesområden eller med speciell kompetens kan komma att rekryteras till uthyrningsföretag. Lättnaderna för uthyrningsverksamheten kan medföra att konkurrenskraften i näringslivet ökar något att inhyrning i vissa genom situationer kan bli en effektivare lösning än att anställa egen arbetskraft. En förutsättning for detta är naturligtvis att den s.k. oseriösa verksamheten inte tillåts breda ut sig på de seriösa företagens bekostnad. Utredningen fäster här stor vikt vid att arbetsmarknadens olika branschorgan genom inrättandet av etiska nämnder och liknande motverkar oseriös verksamhet.

8.8 Regionalpolitiska konsekvenser

I Storbritannien och i Danmark är privata förmedlingar ett storstadsfenomen. Det är i London och i de allra största städerna man hittar flertalet privata förmedlingar liksom i Köpenhamnsområdet. Det finns anledning att anta att motsvarande utveckling kommer att äga i Sverige vid avreglering, d.v.s. det är i Stockholm, Göterum en borg och Malmö kommer att finna de flesta förmedlingarna som man även om vissa av dem kommer att operera med hela landet som bas. Eftersom utredningen inte bedömer att de privata förmedlingarna kommer att någon stor omfattning totalt sett så är den relevanta frågan snarast om deras rekryteringsverksamhet på något sätt kommer att påverka den regionala balansen. Utredningen bedömer inte att den föreslagna avreglering kommer att få några märkbara regionalpolitiska effekter.

130 Vad händer SOU 19921 l6

8.9 Uppföljning

Utredningen har i det föregående gjort vissa allmänna bedömningar av vad som kan hända efter en avreglering. Till stor del har utredningen refererat till erfarenheter i Storbritannien och i Danmark som inte utan vidare kan överföras till svenska förhållanden. Det är svårt att förutse vad som kommer att hända inom olika områden i Sverige. Den allmänna ekonomiska utvecklingen kommer att ha stor betydelse för avregleringens effekter. Det finns därför goda skäl att följa utvecklingen efter avregleringen. Utredningen föreslår att reformen följs upp, förslagsvis efter två år. Om de närmaste två åren efter avregleringen kommer att kännetecknas av svag efterfrågan på arbetskraft kan det kanske vara lämpligt att senarelägga uppföljningen med hänsyn till vissa av de frågor en uppföljning bör avse.

Kommittédirektiv

w

Dir. 199216

Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet

Dir. 199216

Beslut vid regeringssammanträde 1992-01-30

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Hörnlund, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lägga fram förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Utredaren skall även lämna förslag till en avreglering av verksamhet som innebär uthyrning av arbetskraft med beaktande av att denna verksamhet även fortsättningsvis skall bedrivas under arbetsrättsligt ordnade former. Utredaren skall i sitt arbete inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. Senast före utgången av oktober månad 1992 skall utredaren redovisa sina bedömningar och förslag till regeringen.

Bakgrund

Arbetsförmedlingsmonopolet innebär i princip att arbetsförmedlingen i Sverige offentlig angelägenhet. Även privat arbetsförmedling får dock är en förekomma i viss begränsad omfattning och i-noggrant reglerade former. Sådan arbetsförmedling regleras fr.o.m. den l januari 1992 i lagen 1991746 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Till grund för den offentliga arbetsförmedlingens organisation ligger ILOkonventionen nr 88 med tillhörande rekommendation. nr 83. Av konventionen framgår bl.a. att det skall finnas en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Den privata arbetsförmedlingen regleras i huvudsak av ILO-konventionen nr 96 om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Konventionen innebär i princip ett förbud mot privat arbetsförmedling i förvärvssyfte. Av intresse i sammanhanget är också ILO-konventionen nr 91920 som förbjuder privat arbetsförmedling av sjömän. Denna konvention ratificerades av Sverige den 27 september 1921. Vid den senaste översynen av arbetsförmedlingslagen prop.199091124,

AUIZU rskr.3l4. uttalade den dåvarande regeringen att det inte fanns något behov av att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och därmed inte heller något behov av att revidera eller såga upp konventionen nr 96. l propositionen om en ny småföretagsjutulitik l99ll92z5l har den nuvarande regeringen emellertid anmält att tiden nu är kommen att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet och att ILO-konventionen nr 96 bör sägas upp. Enligt föredragande statsrådet innebär fristående arbetsförmedlingar som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen flera fördelar. Med en större valfrihet inom arbctsförmedlingsotnrådet skulle man åstadkomma förutsättningar för en bättre fungerande arbetsmarknad. Vidare uttalades let. bör en utredning tillsättas med uppgift att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet och behandla frågan om uthyrning av arbetskraft. Regeringen har därefter i prop. 19919289 föreslagit riksdagen att ll..-konventioner1 nr 96 sägs upp.

Uppdraget Mot denna bakgrund anser jag det lämpligt att nu tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet med syfte att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Utredaren skall därvidlzig inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter. En utgångspunkt bör här vara att den offentliga arbetsförmedlingens uppgift även i framtiden skall vara att tillhandahålla en god och avgiftsfri förmedling av arbete hela arbetsmarknaden. Utredningen skall bedrivas med sikte förslag till konkreta åtgärder, även lagstiftningszitgärtler. Jag kommer i det följande att ta upp vissa frågor som bör prioriteras i utredarens arbete. Arbetet bör bedrivas förutsättningslöst. Det bör illtsä stå utredaren fritt att komma med förslag även inom andra områden än de jag tar upp i det följande.

Allmänt Utredaren bör till en början bedöma effekterna av en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Därvid bör utredaren studera och redovisa erfarenheterna från länder som redan tillåter privat arbetsförmedling. Utredaren bör vid behov föreslå nödvändiga åtgärder för att främja största möjliga effektivitet på arbetsförmedIingsområdet. såväl när det gäller den offentliga som den privata förmedlingsverksztmheten. Utredaren bör även undersöka om det finns några skäl, bl.a. med hänsyn till internationella åtaganden. mot en fullständig avreglering.

Information om arbetsmarknaden

Ett av de främsta ekonomiska argumenten mot en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet har ibland angetts vara att stordriftsfördelar vid information om ;arbetssökande och lediga platser kan förlorade vid en fri konkurrens arbctsförmcdlingsområdet. Det ankommer på utredaren att analysera om brist eller splittrad information kan bli ett problem vid en avreglering och vid behov föreslå åtgärder för att motverka cn sådan utveckling. Utredaren bör också beakta huruvida arbetsmarknadspolitiska stödformer kan försvåras grund av brist information om arbetsmarknaden som ett resultat av avregleringen. Utredaren bör överväga att göra informationssystemct med uppgifter om lediga platser tillgänglig även för fristående arbetsförmedlingar. Utredaren bör även överväga om AMS skall ha möjlighet att köpa tjänster från eller lokalt anlita fristående förmedlingar i vissa situationer t.ex. platsförmedlingstjåinster. Arbetsförmedlingen har i dag en samordnande uppgift beträffande olika arbetsmarknzidspolitiska åtgärder. Utredaren bör utgå från att individers anvisning till statens individinriktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder även i framtiden skall vara en angelägenhet för den offentliga arbetsförmedlingen. Förekomsten av fristående arbetsförmedlingar skall normalt inte påverka skyldigheten för en person som uppbär arbetslöshetsersättning att som en del av sitt aktiva arbetssökande anmäla sig som arbetssökande till den offentliga arbetsförmedlingen.

En bättre fungerande arbetsmarknad

Förekomsten av fristående arbetsförmedlingar kan medföra en stimulans

även för den offentliga förmedlingen. Utredaren bör undersöka och vid be-

hov föreslå olika åtgärder i syfte att åstadkomma en totalt sett bättre fungerande arbetsmarknad. Utredaren bör även undersöka vilka krav de privata förmedlingarna som kan anses nödvändiga när det exempelvis gäller registrering. resultatredovisning, uppföljning, utvärdering m.m.

Övrigt

En viktig anledning till de stränga förbuden i ILO-konventionen och svensk lag mot privata arbetsförmedlingar var de allvarliga sociala konsekvenserna privat förmedlingsverksamhet som förelåg vid tidpunkten för av konventionens tillkomst. l regel fick de arbetssökande själva betala de privata förmedlingarna inskrivnings- och förmedlingsavgifter utan att för den

sakens skull vara garanterade ett arbete. Förmedlingsavgifterna kunde uppgå till en eller ett par månadslöncr. Förhållandena den svenska arbetsmarknaden är idag avsevärt annorlunda. Bl.a. har Sverige heltäckande en offentlig arbetsförmedling öppen för alla. Litretlaren skall framarbeta regler som förhindrar att någon otillbörligt ekonomiskt utnyttjar en individs arbetslöshet. När det gäller frågan om uthyrning av arbetskraft regleras denna verksamhet dels i lagen 1991746 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. dels i 38 § ntedbestämmztndelztgen. Reglerna innebär långtgående inskränkningar i uthyrningsföretagens verksamhet. Utredaren bör undersöka hur en avreglering kan ske så att verksamheten även fortsättningsvis kan bedrivas under arbetsrättsligt ordnade former och i överensstämmelse med den utveckling som är gång inom EG när det gäller denna typ av amställniirgztr.

Utredningens hedrivande

För utredarens arbete gäller kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om dels utredningsförslttgens inriktning dir. 19845. dels beaktande av [ICE-aspekter i utredningsverksttmhcten dir. 198843. Utredaren bör vidare när det gäller âindringar i ntedbestâintntaitdelagen samråda med kommittén för översynen av den arbetsrättsliga lagstiftningen dir.l99lll8. Utredaren skall senast före utgången av oktober 1992 redovisa sina bedömningar och förslag till regeringen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

0 att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen - av 1976119 med uppdrag att lämna förslag till avreglering arbets- - en av förmedlingsmonopolet. och

0 att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

0 att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hcmställan. Arbetsmarknadsdepartcmentet

Svensk författningssamling

å få

SFS 1991746 Lag Utkomfråntrycket den juni 19 199 om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft;

utfärdad den 6juni l99l.

Enligt riksdagensbeslut föreskrivs följande.

Lagensinnehåll I § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av annan än den offentligaarbetsförmedlingenoch som inte sker genom utgivande av skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Med arbetsförmedling enligt lagenavses verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete till arbetssökandeeller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av arbetskraftenligt 2

2 § l lagen ges ocksåbestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Härmed avses ett rättsförhållande mellan en beställareoch en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogandeför att utföra arbete som hör till dennesverksamhet.

Arbetsförmedling . 3 § Arbetsförmedling får inte bedrivas Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrelsen ge tillståndtill arbetsförmedling i lörvärvssyfte för musiker och sceniskaartister för verksamhet som innefattar anställning i utlandet av dem som är bosatta i Sverigeeller anställning i Sverige av dem som är bosatta i utlandet, eller arbetstagare som skall ha löretags-eller verksledandeeller därmed jämförlig ställning. Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.

4 § Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådanttillstånd får dock inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedlingför sjömän.

Prop.99091 l24.AU20. 304. l rskr.

förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 § är att det finns ett SFS 1991 746 S § En verksamheten från arbetsmarknadspolitisksynpunkt. behovav Arbetsmarknadsstyrelsen skall fastställa den högsta ersättning som får 4 vartill tillstånd lämnats enligt 3 eller4 Ersättningtas ut för Förmedling fall i 3 § överstigade beräknade kostnaderna en får endast i de som avses för verksamheten. Ett tillstånd enligt 3 eller 4 § får förenas med villkor.

bedriver arbetsförmedling utan att ersättning tas ut skall 6 § Den som verksamhetens början anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen. vid

Arbetsmarknadsstyrelsen får, helt eller delvis, återkalla ett tillstånd 7 § eller meddela ändrade villkor om Förutsättningar gällde när tillståndet meddelades inte längre de som föreligger, eller inte bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt villkor verksamheten tillståndet har förenats med. som

dör eller försätts i konkurs och dödsboet eller 8 § Om en tillståndshavare verksamheten, skall boet skriftligen anmäla detkonkursboet vill fortsätta arbetsmarknadsstyrelsen inom tvâ månader från dödsfallet eller ta till Om anmälan inte görs inom denna tid upphör tillståndet konkursbeslutet. att gälla.

Uthyrning av arbetskraft

hyra arbetskraft enligt 2 § skall 9 § En arbetsgivare som avser att ut iaktta följande får. inom för det enskilda uthyrningsuppdra- En arbetstagare ramen beställares förfogande för en sammanhängande tid av get, ställas till en högst fyra månader. arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt Mellan reglerar anställningsformensamt lön och allmänna anställningsavtalsom Avtal tidsbegränsad anställning får dock inte träfanställningsvillkor. om i 5 § l och 3 samt 6 § lagen 098280 om fas i de fall som avses anställningsskydd. får inte villkor i avtal eller på annat sätt En arbetstagare genom anställning hos beställare för vilken arbete utförs. hindras att ta en har sagt sig från en anställning och tar En arbetstagare som upp arbetsgivare hyr ut arbetskraft får inte hyras ut till anställning hos en som arbetsgivare tidigare än månader efter det att anställningen sin tidigare sex hosdenne upphörde.

får anlita uthyrd arbetskraftendast om detta föranleds l0 § En beställare arbetskraft och under de förutsättningar av ett tillfälligt behov av extra En beställare får inte medverka till att uthyrd arbetssom anges i 9 § hindras anställning hos beställaren eller anlita kraft i strid mot 9 § 3 att ta uthyrd arbetskraft i strid mot 9 §4.

ll § Avvikelser får göras från 9 § l och 2 samt lO § första meningen SFS 1991746 genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.

Tillsyn 12 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av dennalag.

13 § Arbctsmarknadsstyrelsenhar rätt att från den som omfattas av tillsyn enligt denna lag på begäran de upplysningaroch handlingar som behövsför tillsynen.

14 § Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela föreläggandeeller förbud gentemot den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedlingi förvärvssyfte,eller anlitar arbetskraft som förmedlats genom sådan olaglig arbetsförmedling, eller i strid mot 9 eller l0 § hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan att avtal om avvikelse har träffats enligt ll eller 4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt I3 Arbetsmarknadsstyrelsen får förenabeslut om föreläggandeeller förbud med vitc.

Ansvar 15 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbetsförmedling förvärvssyfte i döms till böter eller fängelsei högst sex månader. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättningdöms till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt 6 § döms till penningböter.

16 § Den som överträtt ett viteslöreläggande eller ett vitesförbud enligt 14 § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Överklagande 17 § Arbetsmarknadsstyrelsensbeslut om vitesföreläggandeeller vitesförbud får inte överklagas. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

18 § Vid en prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet prövas.

SFS 1991 746 Denna lag träder i kraft den r l januari 1992, då lagen1935 l 13 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall upphöra att gälla.

På regeringens vägnar ODD ENGSTRÖM

MAJ-LIS LÖÖW Arbelsmarknadsdepancmentct

BIBL.

1992 -l 1 2 6

- STOCKHOLM

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37. Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden. - - villkor i högskolan. U. vårdens innehåll och utveckling. Regler förrisker.Ett seminarium om varförvi 38.Fristående skolor. Bidragoch elevavgifter.U.

tillåter mer föroreningar inne änute. M. 39.Begreppet arbetsskada. Psykisktstördas situationi kommunerna 40. Risk-och skadehantering i statlig verksamhet. Fi. -en probleminventering ur socialtjänstens 41. Angående vattenskotrar. M. perspektiv. S. 42.Kretslopp Basen för hållbar Stadsutveckling. M. - 4.PsykiatriniNorden-ett jämförande perspektiv. S. 43.Ecocycles The Basisof Sustainable Urban - Koncession för försäkringssammanslutningar. Fi. Development. M. Ny mervardesskattetag. 44. Resurser för högskolans grundutbildning. U. Motiv.Del 45. Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer.M. - - Författningstext ochbilagor.Del Fi. 46. Livskvalitetförpsykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi. A. kringservice,stödoch vard. - Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad. DelII. Fi. m.m.- Ekonomiochrätt i kyrkan. C. 48. Effektivare statistikstymingDen statliga - 10. Ettnytt bolagför rundradiosändningar. Ku. statistikens finansiering och samordning. Fi. 11.Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassning av marknadsföringslagstiftrtingen.

12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. C l3.Bundnaaktier.Ju. 50. Avgifteroch högkostnadsskydd inom äldre-och 14. Mindre kadmiumi handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S 15. Ledningoch ledarskap i högskolannågra 51. Översyn sjöpolisen. av Ju. perspektiv och möjligheter.U. 52.Ett samhälle föralla. 16. Kroppen efterdöden. 53.Skatt dieselolja. Fi. 17. Den sista undersökningen obduktionen i ett 54.Mer förmindre nya styrforrner för bam- och - psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C. l8.Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll. 55.Rádför forskning om transporter och - 19.Långtidsutredningen 1992. Fi. kommunikation. K. 20. Statens hundskola. Ombildningfrån myndighet till Radför forskning om transporter och aktiebolag. S. kommunikation. Bilagor.K.

21.Bostadsstöd till pensionärer. 56.Färjorochfarleder.K. 22. EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 57. Beskattning vissa av naturaförmáner m.m. F1. 23. Kontrollfrágori tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. En rapportom hur ntiljöskulden 24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi. utvecklas vi om ingenting gör. M. 25.Utvärdering försöksverksamheten av med 3-årig 59. Läraruppdraget. U. yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. U. 60.Enklarereglerför statsanstållda. Fi. 26. Rätten till folkpension kvalifikationsregler i 61.Ett reformerat aklagarväsende. Del.A och B. Ju. internationella förhållanden. 62. Forskning ochutveckling förtotalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder. Fö. 28. Kartläggning av kasinospelenligt internationella 63. Regionala roller en perspektivstudie. C. - regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges 65. Kartboken. C. nationella smittskyddsfunktioner. 66. Västsverigeregioni utveckling. C. - 30.KreditförsäkringNågraaktuella problem. Fi. 67.Fortsatt reformering av företagsbeskamtingen. Del - 31.Lagstift.rting satellitsändningar om av Fr. TV-prograrmKu. 68. Långsiktigmiljöforsluiing. M. 32. Nya Inlandsbanan. K. 69. Meningsfullvistelsepå asylförlltggning. Ku.

33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. 70.Telelag. K. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 71. Bostadsförmedling i nya fomier. Fi. 35. Kart- och mätningsutbildningari skolfomier.M. nya 72. Det kommunala medlemskapet. C.

36. RadioochTV i ett. Ku.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

73. Välfärdoch valfrihet- service,stödochvArdför 105.Administrativtstödtill Försvarsmakten. Fo. psykiskt störda. 106.Civilbefálhavarna. Fo. 74.Prova privat- Provningochmätteknikinom SP 107.Kulturstöd vidombyggnad. Ku. och SMPi europaperspektiv. N. 108.VAL. Organisation Teknik Ekonomi.Ju. 75. Ekonomisk politikunderkriseroch krig. i Fi. 109. Investeringar i arrendejordbruket och andra 76. Skogspolitiken inför2000-talet. Huvudbetån- arrenderattsliga frågor.Ju. kande. Skogspolitiken inför 2000talet.Bilagor 110.Informationochdennya InformationsTcknologin Skogspolitiken inför2000-talet. BilagorII. Jo. straff-och processrattsliga frågor m.m. Ju. - 77. Psykisktstörda i socialförsäkringen - ett lll. Den framtida skogsvårdsorganisationen. Jo. kunskapsunderlag. 1 12.Administrationen i kanslihuset. 78.Utredningen om vissainternationella insolvens- Klara administrationenBilaga. Fi. frágor.Ju. l 13. Lagom företagsrekonsmiktion. Ju. 79.Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. 114.Malmöregionens trañksystem. Överenskommelse - Fi. om åtgärder i antikensinfrastruktur. K. 80.Kriminologisk ochkriminalpolitisk forskning.Ju. 115. Kontrolli konkurrens avveckling AB av Svensk - 81. Trafikpolisen mer än dubbeltbättre. Ju. Bilprovnings monopolpå kontrollbesiktning. K. 82.Genteknik en utmaning. Ju. 116.Privat förmedlingoch uthyrning av arbetskraft. A. - 83. Aktiebolagslagen ochEG.Ju. 84. Ersättning förkränkning genom brott Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. 86.Ettnytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten den och ekolo giskaproduktionen. Jo. 88.Veterinär verksamhetbehov, organisation och finansiering. Jo. 89.Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. - - - 90.Biobränslen för framtiden.Jo. 91. Biobränslen för framtiden.Bilagedel.Jo. 92.Pliktlevemns. U. 93.Svensk skolai världen.U. 94.Skola förbildning.U. 95.Den svenska marknaden förprojektkapital statens nuvarande ochframtidaroll. N. - 96.Förbudmot etniskdiskrimineringarbetslivet. i Ku. 97.Sparar för lite Hushållssparandet i samhällsekonomin. Fi. 98.Kommunernas socialbidrag kartläggning en av normer. kostnader m.m. S. 99.Rådgivningen inomjordbruketoch trädgårdsnäringen. Jo. 100.Staten och arbetsgivarorganisationerna. Fi. 101.Försvarsmaktens hälso-ochsjukvård.Fö. 102. Myndigheternas förvaltningskostnader budgetering av pris-ochlöneförändringar. Fi. - 103.FHU92.A. 104.Vår uppgiftefterRio svensk handlingsplan inför2000-talet. M.

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Välfärdochvalfrihet- service,stödochvårdför

psykisktstörda[73] Bundna aktier.[13] Psykisktstörda i socialförsäkringen ett kunskaps- EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] underlag. [77] Översyn sjöpolisen. av [51] Bostadsbidragenklare rättvisarebilligare. [89] Ettreformerat åklagarväsende. DelA och [61] B. - - - Kommunernas socialbidrag en kartläggning av Utredningen vissa om internationella insolvens- normer, kostnader m.m. [98] frågor.[78]

Kriminologiskoch kriminalpolitisk forskning. [80] Kommunikationsdepartementet

Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.[81] NyaInlandsbanan. [32] Genteknik en - utmaning. [82] Aktiebolagslagen ochEG. [83] Rådförforskning transponer om och kommunikation.

Rådför forskning transponer om och kommunikation. Ersättning för kränkning genom brotL [84] Ekonomi.[108] Bilagor.[55] VAL, Organisation Teknik arrendejordbruket ochandraarrende- Färjoroch farleder.[56] Investeringar i frågor.[109] Telelag. [70] rättsliga Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelse Informationochdennya InfonnationsT eknologin om åtgärder i trafikensinfrastruktur. [114] straff-och processrttttsliga frågor m.m. [110] - Kontroll konkurrens i avveckling AB Svensk av Lagom företagsrekonsmiktion. [113] - Bilprovnings monopol kontrollbesiktning. [115]

Försvarsdepartementet Finansdepartementet Forskningoch utvecklingför totalförsvaret- förslag Koncession för försakringssammanslumingar. [5] till åtgärder. [62] Ny mervårdesskattelag. Förvaltningav försvarsfastigheter. [85]

Kontrollfrâgor i tulldatoriseringen m.m. [23] Psykisktstördas situationi kommunema Avreglerad bostadsmarknad. [24] -en probleminventeringsocialtjänstens ur perspektiv. [3] Kartläggning av kasinospelenligt internationella PsykiatrinNorden ett i jämförande perspektiv. [4] - - regler.[28] Kroppenefter döden.[16] Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.[30] Densista undersökningenobduktionen i ett - - Risk-och skadehantering i statligverksamhet. [40] psykologiskt perspektiv. [17] Avreglerad bostadsmarknad, DelII. [47] fvångsvârdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll. - Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighet till finansiering ochsamordning. [48] aktiebolag. [20] Skattpådieselolja. [53] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Beskattning av vissanaturaförmáner m.m. [57] Rättentill folkpension kvaliftkationsregler i - Enklarereglerför statsanstållda. [60] internationella förhållanden. [26] Fortsatt reformering av företagsbeskattrtingen. Del Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges - [67] nationellasmittskyddsfunktioner. [29] Bostadsförmedling i nya former.[71] Psykiatrin och dess patienter levnadsförhållanden, - Ekonomisk politik under kriserochi krig. [75] vårdensinnehålloch utveckling.[37] Statens fastigheter och lokaler ny organisation. [79] Begreppet arbetsskada. [39] - Spararvi förlite Hushallssparandet i samhälls- Livskvalitet psykisktlångtidssjuka för ekonomin. [97] forskningkring service,stöd ochvard.[46] - Staten och arbetsgivarorgartisationema. [100] Avgifterochhögkostnadsskydd inomäldre- och Myndigheternas förvaltningskostrtader handikappomsorgen. [50] budgetering av pris- och löneförlindringar. [102] Ettsamhälleföralla.[52] -

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Administrationen i kanslihuset. Kulturdepartementet

Klara administrationenBilaga.[112] - Ettnytt bolagför rundradiosändningar. [10]

Lagstiftning satellitsändningarTV-program. om av

Utbildningsdepartementet [31]

RadioochTV i ett. [36] Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens Meningsfullvistelse påasylförlllggning. [69] - villkor Förbud etnisk diskrimineringiarbetslivet [96] mot i högskolan. [l] Kulturstbdvid ombyggnad [107]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Ledningoch ledarskap i högskolan några perspektiv Näringsdepartementet och möjligheter.[15] Prova privat Provning och mätteknikinom SP och Utvärdering försöksverksamheten 3-árig med av SMPi europaperspektiv. [74] yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. [25] Densvenska marknaden för projektkapital statens Fristående skolor.Bidragoch elevavgifter. [38] nuvarande och framtidaroll. [95] Resurser förhögskolans grundutbildning. [44]

Läraruppdraget. [59] Civildepartementet

Ettnytt betygssystem. [86] Ekonomiochrätti kyrkan. [9] Pliktleverans. [92] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst [33] Svenskskola världen. i [93] EES-anpassning av marknadsföringslagstiftriingen.[49] Skolaförbildning. [94] Mer för mindre nya styrformer förbarn-och - Jordbruksdepartementet ungdomspolitiken. [54]

Regionala roller en perspektivswdie. [63] Mindrekadmiumi handelsgödsel. [14] - Utsiktmot framtidens regioner sjudebattinlägg. [64] Skogspolitiken inför2000-talet. l-luvudbetänkande. - Kartboken. [65] [76] Västsverigeregioni utveckling.[66] Skogspolitiken inför2000-talet. Bilagor [76] - Det kommunala medlemskapet. [72] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagorll. [76]

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbrukoch Miljö- och naturresursdepartementet

livsmedelsindustri för EG förslagom vegetabilie- - Reglerförrisker.Ett seminarium om varför tillåter sektorn. livsmedelsexporten den och ekologiska mer föroreningar inne änute. [2] produktionen. [87] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Veterinär verksamhet-behov, organisation och Kart- och mätningsutbildningar i nya skolfonner.[35] finansiering. [88] Angående vattenskotrar. [41] Biobränslen för framtiden.[90] Kretslopp Basenför hållbar Stadsutveckling. [42] Biobränslen för framtiden. Bilagedel.[91] - EcocyclesThe Basis Sustainable of Urban Develop- Rådgivningen inomjordbruket och ment. [43] trädgårdsnäringen. [99] Miljöfarligtavfall ansvar och riktlinjer.[45] Den framtida skogsvârdsorganisationen. 11] - Miljöskulden. Enrapportom hur miljöskulden utveck-

Arbetsmarknadsdepartementet las om vi ingentinggör. [58]

Långsiktigmiljöforskning. [68] Kompetensutveckling nationell - en strategi. [7] handlingsplan inför Våruppgiftefter Rio svensk Årsarbetstid. [27] - 2000-talet. [104] FHU92 [103]

Privat förmedlingoch uthyrning av arbetskraft. [116]