Mer för mindre

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

för barn

Nya styrformer ...

Mer för mindre

för barn- och

- nya styrformer

.

ungdomspolitiken

Betänkande från utredningen översyn av statens insatser om

inom bam och ungdomsområdet

glUNs-kommittén

Stockholm 1992

och Ds kanköpas från Allmänna Förlaget, också uppdrag av regcxingskansliets SOU som törvaltningskontor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08039 95 48

Publikationen kan ocksåköpas i Informationsbokhandcln. Malmtorgsgatan Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13072-6 ISSN 0375-2SOX Stockholm 1992

TILL STATSRÃDET

OCH CHEFEN FOR

CIVILDEPARTEMENTET

Genom beslut den 30 maj 1991 bemyndigade regeringen det statsråd som var föredragande i ungdomsfrågor att tillkalla en utredningsman med uppdrag att göra en översyn av arbets- och ansvarsfördelningen vad gäller statens insatser inom barn- och ungdomsområdet i syfte att finna mer effektiva former för samordning, utvärdering och uppföljning. Den 19 december 1992 bemyndigade regeringen statsrådet Davidson att utse en kommitté genom att utöka antalet ledamöter till tre. Med stöd av det förstnämnda bemyndigandet förordnades från och med den 1 augusti 1991 som särskild utredare ekonomen Hans Kilsved. Med stöd av det senare bemyndigandet förordnades från och med den 1 januari 1992 ekonomen Hans Kilsved som ordförande i kommittén och som ledamöter förordnades samma dag ekonomen Jan Björinge och mellanstadieläraren Arnold Carlzon. Att som sakkunniga biträda utredningen förordnades från och med den 5 september 1991 departementssekreterarna Christina Gynnå-Oguz Socialdepartementet, Patrick Joyce Finansdepartementet och Charlotte Svensson Civildepartementet samt sekreteraren Anders Nordh Svenska kommunförbundet. Departementssekreteraren Christina Gynnâ-Oguz entledigades från sitt uppdrag den 19 december 1991 och från och med den 1 januari 1992 förordnades departementssekreteraren Maria Renström Törnblom Socialdepartementet sakkunnig biträda utredningen. att som Till experter förordnades från och med den 5 september 1991 kommundelschefen Birgitta Almgren, ekonomen Ian Björinge fr. o. m. den 1 januari 1992 förordnad som ledamot i kommittén, skolsekreteraren Kerstin Björkbom, skolföreståndaren Arne Danner, avdelningsdirektören Maicen Ekman, fritidsdirektören Carin Fischer och socialchefen Göran Johansson. Carin Fischer entledigades från sitt uppdrag den 12 november 1991.

Till sekreterare i utredningen förordnades från och med den 16 september 1991 verksamhetschefen Rolf Josefsson. Departementssekreteraren Eva Cederholm Cars förordnades från och med den 5 september 1991 att biträda som sekreterare och från och med den 1 februari 1992 som sekreterare i utredningen. Kommittén har antagit namnet Stunskomrnittén statens ung- domspolitiska samordning. Kommittén överlämnar härmed betänkandet SOU 199254 Mer för mindre nya styrforrner för barn- och ungdomspolitiken. - Särskilt yttrande har lämnats av Maria Renström Törnblom, sakkunnig. Kommitténs uppdrag är härmed avslutat.

Stockholm i juni 1992

Hans Kilsved ordförande Jan Björinge Arnold Carlzon Eva Cederholm Cars Rolf Josefsson

INNEHÅLL

Förkortningar Sammanfattning Kap 1 Bakgrund och direktiv 1.1 Myndigheternas arbets- och ansvarsfördelning 1.2 Kommitténs uppdrag 1.3 Utredningens uppläggning och inriktning

Kap 2 Politiska förutsättningar 2.1 Mer barn- och ungdomspolitik för pengarna 2.2 Mobilisera det civila samhället 2.3 Málstyrning ersätter detaljstyming 2.4 Ökad internationalisering 2.5 Slutsatser

Kap 3 Verksamhetsidé för den offentliga sektorns bam och ungdomspolitik 3.1 Målen för den offentliga sektorns bamoch ungdomspolitik en verksamhetsidé - 3.2 Från idé till verklighet utgångspunkter för strategierna för barn- och ungdomspolitiken

Kap 4 Strategier för säkerhet och trygghet 4.1 Stimulera en levande diskussion om rätt och orätt 4.2 Skapa och tydligt kommunicera gemensamma normer 4.3 Reagera på avvikelser från gemensamma normer 4.4 Främja säkerhet och förebygga olycksfall 4.5 Slutsatser

Kap 5 Strategier för sociala behov Motverka tidiga tendenser till utslagning . Ge vård och behandling när så behövs Motverka främlingfientlighet Främja goda levnadsvillkor Grundlägga goda levnadsvanor Slutsatser

Kap 6 Strategier för verksamhetsbehov 6.1 Stimulera meningsfull fri tid 6.2 Tillhandahålla och stimulera tillkomsten av lokaler och anläggningar 6.3 Spontana och icke föreningsanknutna verksamheter 6.4 Stimulera eget skapande 6.5 Slutsatser

Kap 7 Strategier för självförverkligande 7.1 Ge möjlighet till god barnomsorg och god utbildning 100 7.2 Stimulera ansvarstagande, kritiskt tänkande och delaktighet 103 7.3 Slutsatser 106

Kap 8 Stödstrategier för förnyelse och utveckling Ta fram, samla och bearbeta kunskap

Utbilda personal och ledare som bärare av den övergripande idén 122 8.7 Slutsatser 123

Kap 9 Rollfördelning mellan stat, kommun och det civila samhället 125 9.1 Statens och kommunernas rollfördelning 9.2 Laglig reglering av barn- och ungdomsfrågor 127 Statens och kommunernas ansvar för barn och ungdom 129 Det civila samhällets roll 131 Slutsatser 132

Kap 10 överväganden och förslag till arbets- och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter 133 10.1 En ny statlig struktur för barn- och ungdomsfrâgorna 133 10.2 Förslag till ny arbets och ansvarsfördelning för statliga myndigheter 138 10.3 Okad målstyrning av statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna 150 10.4 Organisatoriska och ekonomiska överväganden 152

Särskilt yttrande 155 Bilaga 1 157 Bilaga 2 161 Referenser

FÖRKORTNINGAR

AN Alkohol och narkotika ATP Allmän tjänstepension BRÅ Brottsförebyggande rådet BUD Barn- och ungdomsdelegationen BVC Barnavårdscentral CDE] Steering Committee of Intergovernmental Cooperation in the Youth field COMETI Community Action Programme in Education and Training for Technology dir Direktiv , å EES Europeisk ekonomisk samordning EG Europeiska Gemenskapen ERASMUS European Community Action Scheme for the Mobility of University Students FN Förenta nationerna F RN Forskningsrädsnämnden IO Justitieombudsmannen JämO Iämställdhetsombudsmannen Ju Justitiedepartementet kap Kapitel KrU Riksdagens kulturutskott KU Konstitutionsutskottet Lu Riksdagens lagutskott LVU Lagen om vård av unga pm Promemoria prop Proposition rskr Riksdagsskrivelse SBU Statens beredning för utvärdering av medicinsk teknik och medicinska metoder SCB Statistiska centralbyrån SoS Socialstyrelsen SOU Statens offentliga utredningar SUR Statens ungdomsråd UbU Riksdagens utbildningsutskott UNG Civildepartementets ungenhet Världshälsoorganisationen

SOU 199254

SAMMANFATTNING

Kommitténs uppdrag översyn arbets- och ansvarsföravser en av delningen för de statliga insatserna inom barn- och ungdomsområdet. Ansvaret för barn och ungdomars fostran ligger på föräldrarna. insatserna från stat och kommun behövs som stöd och komplement. Statens styrning kommunerna övergår från detaljstyrning till av mâlstyrning med ökade krav på uppföljning av resultaten. Barns och ungdomars uppväxt förutsätter en helhetssyn. För detta krävs styrformer för barn- och ungdomspolitiken. Det blir mer barnnya

och ungdomspolitik för pengarna

En stor utvecklingspotential ligger i det civila samhällets resur- Om den offentliga sektorn prioriterar rätt saker kan resurserna ser. i det civila samhället frigöras. FNs konvention barnets rättigheter utgör en grund för de om nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. I betänkandet redovisas målen för den offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik i form verksamhetsidé för den offentliga sektorns av en barn- och ungdomspolitik. I en tid där varje sektor optimerar sina mál för verksamheten krävs en övergripande verksamhetsidé egna för barn- och ungdomspolitiken. För att omsätta denna verksamhetsidé krävs strategier. En del av strategierna för barn- och ungdomspolitiken är väl utvecklade, en del behöver utvecklas ytterligare. Kommittén belyser några strategier som behöver vidareutvecklas främst med avseende på statens ansvar. Därefter ger kommittén förslag till statlig ansvars- och arbetsfördelning för bamen och ungdomsfrågorna.

Strategier Strategier för säkerhet och trygghet utgår från barns och ungdomars behov att slippa rädda och känna olust i vardagsmilvara jöer. Olika former av stöd till föräldrarna föreslås i syfte att öka föräldrakompetensen och stimulera en aktiv normbildningsprocess. Barnomsorgen och skolan bör profilera sina verksamheter så att gemensamma normer och värderingar blir tydliga. Skolan måste bry sig mer om eleverna och bidra till att eleverna bryr sig om va-

10 Sammanfattning SOU 1992154

randra visar solidaritet genom att aktivt följa utvecklingen - - av skolk och mobbning och sätta tydliga mål för hur man skall komma tillrätta med dessa företeelser.

Strategier för sociala behov handlar om alla barns och ungdomars behov av att känna tillhörighet och gemenskap. Här föreslås att man i arbetet med barn och ungdomar tar vara på den kapacitet och det engagemang som finns i det civila samhället. Kommittén föreslår att särskilda datamodeller tas fram underlag för som analyser av hur införande eller ändringar avgifter påverkar av olika typer av hushåll med barn och ungdom. Det finns också anledning att undersöka vad de skilda förutsättningarna för de olika generationerna inneburit för respektive generations möjlighet

till förmögenhetsbildning. Kommittén föreslår att strategier

utvecklas med avseende på att motverka tidig utslagning, vård ge och behandling så behövs, j när motverka främlingsfientlighet, l

främja goda levnadsvillkor och grundlägga goda levnadsvanor. l

Strategier för verksamhetsbehov innebär att barn och ungdomar har behov av att bli stärkta i sin självuppfattning, att få uträtta någonting och få erkännande och uppskattning för det. Här föreslås en utveckling av strategiema med avseende på att stimulera en meningsfull fri tid, tillhandahålla och stimulera tillkomsten av lokaler och anläggningar, främja spontana och icke föreningsanknutna verksamheter samt stimulera eget skapande.

Strategier för självförverkligande handlar barns och ungdo-

om i mars behov av att få utvecklas och få utlopp för sin kreativitet, ny- i fikenhet och vetgirighet. Strategier utvecklas är att möjligsom ge het till god barnomsorg och god utbildning, stimulera ansvarstagande samt kritiskt tänkande och delaktighet. Kommittén redovisar hur en skolas profil kan byggas att utgå från utbildupp genom en ningsverksamhet med strategiskt inplanerade kringaktiviteter som

både förstärker basutbildningen och utvecklar elevernas individu-

ella egenskaper en amerikansk skolmodell. - Stödstrategier för förnyelse och utveckling är samlingsbe- l en nämning för de stödstrategier syftar till att öka utbytet insom av satta resurser. Här föreslås att strategier utvecklas med avseende på att ta fram, samla och bearbeta kunskap, utveckla metoder för utvärdering, ge stöd och rådgivning till eldsjälar, sprida kunskap och utbilda personal och ledare bärare den övergripande som av idén.

SOU 199254 Sammanfattning 11

Kommunernas ökade självständighet och försämrade ekonomiska utveckling innebär att verksamheter omprövas och förändras. Det blir därmed viktigare än någonsin att prioriteringar sker målmedvetet och inte är uttryck för godtycke. Det är i detta perspektiv som kraven på utvärdering metoder och tekniker mot av uppställda mål och förbrukade kostnader måste Det är ses. som dåligt och oekonomiskt måste utmönstras och effektiva metoder föras in som skapar utrymme för utveckling resurstillutan nya skott. Statens utvärderingar måste därför resultaten i förhålavse lande till de nationella målen för bam- och ungdomspolitiken.

Arbets- och ansvarsfördelning

Kommittén föreslår att statens arbets- och ansvarsfördelning för barn- och ungdomsfrågorna renodlas och tydlig profil ges en som svarar mot den roll och det staten skall ha. Statens ansvar som profil för barn- och ungdomsfrågor indelas i ett rättsblock, ett pedagogiskt block och ett förebyggande block.

Till rättsblocket hör frågor har med grundläggande rättssom trygghet att göra. Det pedagogiska blocket består investeringsav verksamheter som bl.a. den offentliga barnomsorgen och skolan. Det förebyggande blocket består utvärderande, kunskapsspriav dande och opinionsbildande verksamheter. Inom det förebyggande blocket renodlas statens arbets- och ansvarsfördelning barninom och ungdomsområdet genom att fem myndigheter föreslås avvecklas och en mindre myndighet inrättas. Utgångspunkten för kommitténs förslag är att det skall bli för mindre mer - genom nya styr-

former för barn- och ungdomspolitiken.

Regeringen föreslås att vart tredje år förelägga riksdagen en barn- och ungdomspolitisk proposition ett mâldokument - medförslag till riktlinjer för barn- och ungdomspolitiken. Riksdagens beslut om riktlinjer för barn- och ungdomspolitiken är en övergripande styrform innebär att teman och områden där som särskilda insatser krävs, liksom behov kompletterande och av programprojektorganisation, kan fastställas.

Kommittén föreslår att liten, flexibel myndighet för barn och en ungdomar, barn- och ungdomsmyndigheten, inrättas med uppgift att på nationell nivå främja goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar genom sektorsövergripande arbete. Barn- och ungdoms-

myndigheten skall svara för en övergripande samordning barnav och ungdomsfrågor och följa kommunernas barn- och ungdomsar-

12 Sammanfattning SOU 199254

bete samt ta fram underlag till den barn- och ungdomspolitiska propositionen. Till barn- och ungdomsmyndigheten knyts också Allmänna

arvsfondens medel för barn och ungdomar. Kommittén föreslår att

fördelningen av Allmänna arvsfondens medel skall fylla en mer strategisk funktion i barn- och ungdomspolitiken och utgå från de nationella målen med krav på uppföljning och utveckling av resultatmått. Medlen bör användas i syfte att utveckla metoder och insatser inom områden olika utvärderingar och resultatuppföljsom ningar visar behov av. l dessa avseenden krävs en modernisering av lagen 1928281 om Allmänna arvsfonden. Barn- och ungdomsmyndigheten skall också sammanställa och sprida kunskap om barn och ungdomar samt stimulera lokala projekt och initiera stöd och utbildning till presumtiva projektledare. Kommittén föreslår att barn- och ungdomsmyndigheten anlitar professionell marknadsföringskunskap i syfte att uppnå en effektiv och strategiskt genomtänkt kunskapsspridning om barn och ungdomar. Kommittén föreslår också att ett ombud för barn och ungdomar, en barnombudsman, inrättas. Barnombudsmannen skall verka utifrån särskild lag, lag om ombudsman för barn och ungdom. Laen gen har till ändamål att tillvarata och främja barns och ungdomars rättigheter, behov och intressen i samhället. Barnombudsmannen bör få självständig roll i förhållande till barn- och ungdomsen myndigheten och övriga myndigheter med ansvar för barn och ungdomar. Barnombudsmannen knyts administrativt till barn- och ungdomsmyndigheten för att utnyttja resurserna effektivt. Kommittén betonar med detta förslag barnombudsmannens roll som

opinionskapare och samlande kraft för barn- och ungdomsfrågor.

Inrättandet av en barn- och ungdomsmyndighet samt ett ombud

för barn och ungdomar möjliggörs genom att Statens ungdomsråd

och Barnmiljörådet avvecklas. Barn- och ungdomsdelegationens myndighetsfunktion avvecklas med anledning av den föreslagna barn- och ungdomsmyndigheten. Våldsskildringsrådet avvecklas och frågorna förs till barn- och ungdomsmyndigheten. Folkhälsoinstitutet föreslås få ett utvidgat ansvarsområde genom att bl.a. vissa frågor om barns och ungdomars trygghet och säkerhet förs dit, liksom frågor om sex och samlevnad samt HIV och aids. En avveckling av AIDS-delegationen bör därmed övervägas.

$OU 199254 Sammanfattning 13

Flera Statens ungdomsråds respektive Barnmiljörádets nuav varande arbetsuppgifter är också uppgifter för kommunerna själva samt andra myndigheter. De bägge rådens uppgifter att ge regeringen underlag om barns och ungdomars levnadsvillkor i vissa avseenden övertas av barn- och ungdomsmyndigheten. Den föreslagna barn- och ungdomsmyndigheten och ett inrättande av ett ombud för bam och ungdomar samt Folkhälsoinstitutet, innebär att staten inom ramen för befintliga resurser renodlar och förstärker det statliga block skall svara för det förebyggande barnsom och ungdomsarbetet. Det förebyggande barn- och ungdomsarbetet får därmed prioritet. Kommitténs uppfattning är att bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna skall styras av tydligare och mer konkreta mål. Kommittén föreslår att statens stöd till barn- och ungdomsorganisationerna koncentreras de insatser som måste uppfyllas i förhållande till de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Underlag för preciseringar av de nationella målen bör utarbetas. Stödet bör prövas mot de nationella målen för barn och ungdomar såväl vad avser barn- och ungdomsorganisationerna som barnoch ungdomsidrotten. Kommittén föreslår att barn- och ungdomsmyndigheten ger förslag till målformuleringar för bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna. Folkhälsoinstitutet föreslås till uppgift att ge förslag till mâlfarmuleringar för stödet till barn- och ungdomsidrotten. Därvid skall institutet särskilt beakta folkhälsoaspekter idrott och motion. Bidragsfördelningen skall utgå från de mål som regeringen och ytterst riksdagen fastställer på grundval av underlag från barn- och ungdomsmyndigheten och Folkhälsoinstitutet. Det är viktigt att noga skilja på organisationernas behov av stöd för sin grundorganisation, behovet av stöd till nya verksarnhetsformer och nya organisatoriska grupperingar samt stöd för särskilda insatser i förhållande till de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Kommittén föreslår att målen för statens stöd

till barn- och ungdomsorganisationerna bör analyseras noga och

preciseras. Oversynen av föreningslivets finansiella villkor, som skall göras inom ramen för utredningen om principer för utforrnning av ett nytt system för statens bidrag till folkrörelser och andra ideella organisationer, bör lägga förslag som medverkar till större självständighet och ökad egenfinansiering. Överskotten från statlig spel- och lotteriverksamhet bör i sin helhet återföras till föreningslivet. Formerna för detta bör närmare utredas.

14 Sammanfattning SOU 19925

Den offentliga barnomsorgen är pedagogisk verksamhet med en stark samhörighet med skolan. De inslag av omsorg och primärprevention präglar barnomsorgen idag och som utgör en del i som barnens grundläggande skyddsnät bör också finnas i skolan. Kommittén föreslår att Socialstyrelsen och Skolverket får i uppdrag att inleda samverkan i projektform i syfte att stärka samen hörigheten mellan barnomsorgen och skolan. Av särskilt intresse är att samla och sprida erfarenheter och idéer om hur daghem deltidsgrupper och skolor kan utveckla gemensamma pedagogiska profiler. Kommittén konstaterar att huvudlinjen i kommunernas organisationsförändringar är att föra samman barnomsorgen och skolan till barn- och ungdomsnärnnd respektive att kultur- och fritidsen frågor förs samman till en kultur- och fritidsnämnd. Kommittén att uppföljning av utvecklingen i kommuanser en avseende nämndsammanslagningar och den ökade samvernerna kan mellan barnomsorg och skola är angelägen och föreslår att den Civildepartementet. Därefter bör eventuella motsvarande görs av

förändringar på statlig nivå övervägasD

SOU 199254

BAKGRUND

OCH DIREKTIV

Statens och kommunernas roller förändras genom statlig avreglering och ökade inslag av målstyrning och decentralisering. Medborgarnas behov av god service ställer krav på den offentliga sektorns förmåga att ta tillvara de gemensamma resurserna. Detta innebär att man också måste ställa krav på att de statliga myndigheternas barn- och ungdomsarbete samordnas och effektiviseras.

1.1 Myndigheternas

arbets- och ansvarsfördelning

När det gäller barn och ungdomar ligger ansvaret för deras fostran i första hand på föräldrarna. Statens och kommunernas insatser behövs som stöd och komplement. Den statliga barn- och ungdomspolitiken berör ett flertal myndigheter och departement. Inom regeringskansliet har Civildepartementet en samordnande roll när det gäller ungdomsfrågoma. På myndighetsnivå skall Statens ungdomsråd verka för en samordning av statliga insatser när det gäller ungdomar samt bistå kommunerna i deras arbete med ungdomsfrågor. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för socialtjänstlagen 1980620 och skall därmed följa att kommunerna verkar för att barn och ungdomar får trygga uppväxtvillkor. Socialstyrelsen har också ett samordningsansvar för barn- och ungdomsverksamheten. Därutöver har ett flertal myndigheter som Skolverket, Brottsförebyggande rådet, Barnmiljörådet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Boverket, Konsumentverket och Statens invandrarverk m.fl. ansvar för olika insatser när det gäller barn och ungdomar. Kommunerna har ett stort ansvar för att ge barn och ungdomar goda uppväxtvillkor. Den nya kommunallagen ger kommunerna

direktiv SOU 199254 16 Bakgrund och

frihet själva forma sin organisation för bl.a. barn- och ungatt domsfrågorna. Det betyder också att organisation och former för

kommunala insatser inom bam- och ungdomsområdet kommer att

variera mellan olika kommuner.

statliga ungdomskommittén har i betänkandet SOU

Den 199112 Ungdom och makt, efterlyst tydligare ansvarsfördelen ning och effektivare hantering ungdomsfrågorna på central av

myndighetsnivå.

faktum barn- och ungdomsfrågoma är spridda på många Det att skilda myndigheter och innebär också att ansvarsfördelorgan ningen dem emellan inte är alldeles klar. Det finns skäl att anta att flera myndigheter sysslar med eller näraliggande uppgifter. samma Tillgängliga används därmed inte tillräckligt effektivt. resurser

1.2 Kommitténs uppdrag

Kommitténs uppdrag har varit att göra en översyn av arbets- och ansvarsfördelningen för de statliga insatserna inom barn- och

ungdomsområdet.

Enligt direktiven skall översynsarbetet inriktas på att finna forför hur statens insatser för att barn och ungdomar goda mer ge uppväxtvillkor skall samordnas och effektiviseras inom de givna ekonomiska samt hur en förenkling och minskning av ramarna administrationen kan åstadkommas.

I direktiven också att kommittén särskilt skall belysa i vilanges ken mån de statliga insatser för närvarande görs inom barnsom och ungdomsområdet år ändamålsenliga och effektiva.

I samband med regeringsskiftet hösten 1991 kompletterades direktiven den 12 december 1991 i form ett regeringsbeslut C 91 av 2621 UNG. I regeringsbeslutet angavs att översynen även skall belysa hur statens insatser kan stimulera och komplettera föräldrarför barns och ungdomars fostran. Särskilt framhölls nas ansvar betydelsen att stödja föräldrar överförare av normer och av som grundläggande mänskliga värden till den uppväxande generatio-

nen. Regeringen beslutade den 3 mars 1992 C92 170 UNG att uppdra åt kommittén att inom för sitt uppdrag se över och i ramen mån behov lägga fram förslag avseende målen för av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna.

OU 199254 Bakgrund och direktiv 17

Kommittén skall därutöver ägna uppmärksamhet åt kommunernas behov av kontakt med statliga myndigheter med tanke på den nya kommunallagen och de möjligheter till friare nämndorganisation som den ger kommunerna, samt Statens ungdomsråd och dess kontaktansvar gentemot kom- muner, övriga myndigheter och berörda organisationer. Kommittén skall utifrån olika alternativ ge förslag som innebär både renodling och samordning av insatserna på myndighets- nivå såväl vad avser ramar och riktlinjer för verksamheten som arbets- och ansvarsfördelningen på statlig nivå. l Enligt direktiven skall förslagen till samordning utgå från att j skapa möjligheter att bistå regering och riksdag med väl under-

l byggda underlag för viktigare beslut av ungdomspolitisk betydelse.

j Modeller för utvärdering och uppföljning de samlade statliga av insatserna inom barn- och ungdomsområdet skall också presentej ras. Kommittén skall ge förslag till lämpliga resultatkrav och resultatmått som kan användas för statens insatser inom barn- och ungdomsverksamheten. I direktiven anges att ett flertal av de myndigheter som berörs av översynen, nyligen har varit föremål för utredning och omorganisation och därför bör dessa myndigheters inriktning och organisation inte prövas av kommittén.

1.3 Utredningens uppläggning och inriktning

Kommittén har valt att tolka utredningsdirektiven så att översynen kan beröra samtliga statliga myndigheter som på olika sätt arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Skälen till denna tolkning är att kommittén anser att det bara är möjligt att ge förslag till en effektivare arbets- och ansvarsfördelning för det statliga barn- och ungdomsarbetet om de myndigheter som berörs får prövas i dessa j i avseenden. Ett flertal avgränsningar har dock varit både naturliga och nödvändiga. Kommittén avstår från att ha synpunkter på landstingets barn- och ungdomsverksamhet. Kommittén har inte tolkat direktiven som direkta spardirektiv. Utgångspunkten för utredningen har dock varit att en effektivisering av statens insatser för barn och ungdomar också åtminstone på sikt innebär rationaliseringar. -

18 Bakgrund och direktiv SOU 19925

Kommittén har behandlat berörda myndigheternas arbetsfördelning och ansvarsområden för barn och ungdomar först i ett senare skede i utredningen. Ambitionen har varit att med stöd laav gar, de berörda statliga myndigheternas dokument, experter och sakkunniga i barn- och ungdomsfrågor söka fånga de övergripande målen för statens barn- och ungdomsverksamhet samt formulera dessa i en verksamhetsidé för den offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik. Kommittén har gått igenom del strategier en som leder fram till att verksamhetsidén kan förverkligas. Därefter har rollfördelningen mellan staten, kommunen och det civila samhället belysts. Slutligen har kommittén tagit ställning till en ny ansvarsoch arbetsfördelning mellan de statliga myndigheterna med ansvar för barn- och ungdomsfrågor. Därvid har onödiga läsningar i viss mån kunnat undvikas.

Utredningsmetodik

Steg 1 fånga målen med hela den offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik

Steg 2 övergripande målskrivning formulera verksam- - en hetsidé för den offentliga sektorns barn och ungdoms- politik

Steg 3 strategier och medel för att genomföra verksamhetsidén belysa behovet strategiutveckling - av Steg 4 ansvarsfördelning rollfördelning kommunen staten - civila samhället

Steg 5 ansvars-och arbetsfördelning mellan statliga myndig-

heter.

Strävan har varit att beröra samtliga myndigheter med visst ansvar för barn- och ungdomsfrågor på ett för barn- och ungdomsfrågorna naturligt sätt och kommitténs förslag har logiskt anpassats därefter.

Kommittén har också fört dialog med berörda statliga en myndigheter, kommuner, barn- och ungdomsorganisationer forsamt skare och tjänstemän som arbetar med bam- och ungdomsfrågor.

De statliga myndigheterna med för barn- och ungdomsansvar frågor har intervjuats med avseende på mål, strategier, medel och uppföljning utvärdering verksamheten. av

SOU 199254 Bakgrund och direktiv 19

Kommittén har därutöver fört samtal med kommunerna Halm-

stad, Haninge, Lerum, Norrköping, Skellefteå och Ockerö. En särskild hearing för barn- och ungdomsorganisationerna har hållits. Kommittén har haft särskilda kontakter med anledning av betänkandet SOU 199170 Ombudsman för barn och ungdomar samt översynen dir.19913 om Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelser. Kommittén har också beaktat översynen dir.199150 om socialtjänstlagen samt ungdomsbrottskommittén Ju 199007, dir.199053 och organisationskommitténs arbete med att inrätta ett folkhälsoinstitut dir.l99l77 och tilläggsdir.l99l96. E

SOU 199254

2.

POLITISKA FÖRUTSÄTTNINGAR

I detta kapitel redovisas de politiska förutsättningarna för utredningen och om man sammanfattar dem i nyckelord kan det låta så här Mer barn- och ungdomspolitik för pengarna, mobilisering av det civila samhället, mâlstyrning istället för detaljstyrning samt ökad internationalisering. l Utredningens uppdrag att se över statens insatser inom barn-och ungdomsområdet i syfte att finna mer effektiva former för sam ordning, utvärdering och uppföljning är inte i första hand en uppmaning att spara. Däremot har förutsättningarna för att utveckla offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik förändrats och effektivitetskrav leder fram till nya lösningar. Ett i framtiden mer flexibelt arbetssätt inom den statliga sektorn kombinerat med nya modeller för resultat och målstyrning kan ge underlag till överväganden om förändringar av verksamhetens inriktning och medelsfördelning.

2.1 Mer barn- och

ungdomspolitik för

pengarna

Mycket talar för att 1990-talet kommer att bli ett decennium präglat av stora förändringar. Andå är den omvandling som nu sker av offentliga sektorn i många delar en logisk utveckling av det förnyelsearbete som inleddes under åttiotalet. Demokratiberedningen, som tillsattes 1983, syftade till att belysa de förändrade villkoren för den offentliga verksamheten. Utgångspunkten var att offentliga sektorn fick allt knappare resurser och därför måste bli effektivare. Den offentliga sektorn kritiserades också för ett ökat avstånd mellan väljare och politiker liksom att de offentligt anställda bemötte medborgarna onödigt byråkratiskt.

22 Politiska förutsättningar SOU 199254

Under det senaste decenniet har omstruktureringen av den offentliga sektorn diskuterats mycket. Flera statliga utredningar samt olika försöksverksamheter har syftat till förnyelse av den offentliga sektom. Frikommunsförsöken och som en följd därav den nya kommunallagen är konkreta uttryck för strävan att avreglera. Gemensamt för det utvecklingsarbete som pågått är viljan att stärka medborgarnas inflytande liksom att öppna fler möjligheter för medborgarna att bli delaktiga och ta ansvar för olika frågor. I regeringens budgetproposition 199192 aviseras följdaktligen ge-

nomgripande förändringar av den offentliga sektorn. De kollekti-

va, storskaliga lösningar som ofta förknippas med offentliga sektorn skall genomgå förändringar. Dessa förändringar innebär också att välfärdspolitiken förändras. Enligt budgetpropositionen skall välfärdspolitiken utvecklas så att speciellt de mest utsatta människornas eller gruppernas situation förbättras. Staten och kommunerna skall koncentrera sig mer på de uppgifter som ingen annan kan sköta. Av samhällsekonomiska och ideologiska skäl finns nu, liksom tidigare, en önskan att utveckla den offentliga verksamheten så att den blir bättre. I-luvudstrategin för detta är inte att i första hand tillföra mer resurser. Det är inte bara samhällsekonomiska skäl som ligger till grund för denna uppfattning. Ett annat skäl är att det inte finns något entydigt samband mellan resurser och kvalitet, samt att det är av övergripande intresse för såväl medborgarna som makthavarna att den offentliga verksamhetens kvalitet kan höjas på annat sätt. Medborgarna har rätt att få valuta för sina skattepengar genom att den offentliga verksamheten hushållar med sina resurser och att den effektiviseras där det är möjligt. Den offentliga sektorn skall omprövas och förändras på flera sätt. Arbetsformema skall utvecklas. Detta innebär att nya metoder och vägar för offentlig verksamhet skall prövas som i sig också sporrar till en effektivare resursanvändning. Det skall löna sig med kundanpassning och måluppfyllelse. Det skall löna sig att ge personal frihet och ansvar. En annan förändring där utvecklingen skall stärkas är att fler än tex kommuner och landsting får möjligheter att driva verksamheter på samma villkor. Konkurrens mellan olika huvudmän skall kunna bidra till både ökat kostnadsmedvetande och ökad kvalitet. Man skall således skilja på finansieringen av en verksamhet och vem som producerar verksamheten.

SOU 199254 Politiska förutsättningar 23

Vad som skall innefattas i begreppet välfärdsstat är inte givet. Välfärdsstaten måste hela tiden diskuteras. Det som skall diskuteras är inriktning, ambitionsnivå, kostnader, resultat, arbetssätt och erfarenhetsåterföring. De dåliga metoderna måste utmönstras och de goda metoderna måste genomföras. Diskussionen om välfärdsstaten måste, i varje tid, leda fram till vilka gemensamma behov som är viktigast. Svaret på frågan vad som skall ingå i välfärdsstaten är inte heller att allt skall minskas. Staten har det yttersta ansvaret för att medborgarna ges en grundläggande trygghet. I detta avseende skall välfärdsstatens grundläggande ideologi präglas av universialism.

2.2 Mobilisera det civila samhället

Utrymmet för medborgarnas möjligheter till delaktighet och inflytande över den offentliga sektorns utformning och inriktning skall öka. En av de viktigaste reformerna är att öka medborgarnas valfrihet. l budgetpropositionen 199192 talas om en valfrihetsrevolution. Detta innebär en önskan att tvätta bort stämpeln av förmynderi och byråkrati som i många människors ögon vilar över välfärdspolitiken. Valfrihetsrevolutionen innebär att offentliga monopol bryts, flera skall producera och tillhandahålla vård, omsorg och utbildning. Medborgarna skall som kunder och servicemottagare få mer att säga till om. Många har insett politikens begränsningar. Det inflytande som politiker utövar genom beslut om finansiering och standardkrav kompletteras med servicemottagarens rätt att fritt välja serviceproducent. Detta innebär att åttiotalets utvecklingsarbete som bl.a. Demokratiberedningen ett uttryck för, lagt var grunden till ett nytänkande när det gäller den offentliga sektorn. Ett klart skäl till att tiden nu är mogen för förändring är också de värderingsförändringar som skett i samhället. Idag ställer människor krav på att kunna påverka sin situation. Detta gäller såväl de anställda inom offentliga sektorn som de som skall använda sig av den. Riksdagens beslut hösten 1990 om att kommunalisera skolan, prop.9118, UbU4, rskr.76 utgick just från den grundläggande uppfattningen att den offentliga verksamheten i framtiden måste utvecklas och förbättras genom att de är beroende den eller som av arbetar inom den får ett större inflytande över verksamheten. Som ett första steg tillkom möjligheten att välja skola.

Politiska förutsättningar SOU 199254

Idag kan således föräldrarna själva välja vilken skola de vill att deras barn skall I budgetpropositionen 199192 talar man om föräldrarnas möjligheter att välja skola också om föräldrarmen skyldigheter välja skola. Att valfriheten också kan uttryckas nas att rättigheter och skyldigheter är ett uttryck för en både i termer av ambition medborgare skall göra ett aktivt val. Målet att man som alla människor både skall ha rättighet och skyldighet att välär att ja

Men välfärdsstatens utveckling hänger intimt samman med det i detta betänkande benämns det civila samhället. Med denna som benämning vi det arbete utförs frivilligt och oavlönat menar som likaväl det utförs marknaden. I vissa fall benämns det som som av frivilliga arbetet det arbete utförs oavvlönat av den som som informella sektorn. Den omstrukturering av offentliga sektorn pågår innebär att det individuella ansvaret, det frivilliga som nu arbetet och det ideella engagemanget ingår som nödvändiga förutsättningar. De kommersiella insatserna kommer också att ha

betydelse.

l praktiken innebär detta att den offentliga sektorn abdikerar

från uppgifter sköts bättre av det civila samhället. Den som offentliga sektorn skall koncentrera sig att göra rätt saker och

på så vis förutsättningar för mobilisering av det civila ge en samhället. Denna utveckling är positiv, eftersom den handlar om

att återupprätta idealitet och mänskligt engagemang i kombination med ett väl utvecklat skyddsnät för barn och ungdomar. Den historiska förklaringen till denna utveckling är framförallt en växande insikt att den offentliga sektorns verksamhet inte kan om ersätta mänskligt och idealitet. För att nå goda engagemang resultat i barn- och ungdomsarbetet skall det civila samhället och den offentliga sektorn komplettera varandra, genom att göra de

saker de är bra -inget annat

Välfärdsstaten och dess barn och undomsverksamhet kan aldrig och idealitet. Men den kan således i sin ersätta engagemang utövning och organisation knyta till sig det civila samhället och

därmed nå en kvalitativ utveckling.

Olika former kan bidra till en utveckling av de av engagemang insatser idag sker i offentlig regi. Människors ökade självsom ständighet och kunskaper samt vidgade intresse att ta personligt i olika frågor är viktiga inslag i samhällslivets förnyelse. ansvar Viljan sig på olika sätt bör tillvaratas och uppmuntatt engagera

SOU 1199254 Politiska förutsättningar 25

ras. Detta i sin tur ställer ökade krav på den offentliga sektorn att utveckla metoder för att tillvarata människors engagemang. Samtidigt kan också föreningar och organisationer komma att ta ett ökat ansvar.

2.3 Målstyrning ersätter detaljstyrning

Mål- och resultatorienterad styrning får allt större genomslag inom den kommunala sektorn och den statliga förvaltningen. Syftet är att få till stånd en mer ändamålsenlig styrning och uppföljning av den offentliga förvaltningen. Utvecklingen inom kommuner och landsting har också under senare år kännetecknats av en ökad decentralisering och målstyrning samtidigt som kraven på optimering av resursutnyttjandet och en effektivare uppföljning och utvärdering av den egna verksamheten har ökat. Kommunalekonomiska kommittén framhåller i sitt betänkande SOU 199198 Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans, att förutsättningarna för att använda målstyrning mellan stat och kommun är delvis annorlunda än när styrformen används inom en kommun eller inom den statliga förvaltningen. Vissa element i l målstymingen skall därför utgöra kärnan i statens och kommunernas målstyrning. Styrningen bör bli alltmer resultatinriktad och allt mindre inriktad på detaljer och processer. Ett väl fungerande system för uppföljning och utvärdering inom den kommunala verksamheten skall också utvecklas. I detta ingår krav på nationell jämförbarhet. Resultatstyrningen inom statsförvaltningen skall också vidareut-

i vecklas och kraven kommer att höjas. Regeringens prövning

av verksamheterna skall inriktas på myndighetens redovisning och resultat. j Aldrig tidigare har staten och kommunen stått inför så stora krav l på förändring och anpassning verksamheterna till de ekonoav miska förutsättningarna. Lösningen ligger i effektivisering och l anpassning av verksamheten. Kommunalekonomiska kommittén l l framhåller därför att staten måste föra en konsekvent politik gentemot den kommunala sektorn, där kraven på verksamhet måste stå i proportion till de krav som ställs på ekonomin.

Politiska förutsättningar SOU 199254

2.4 Ökad internationalisering

Det internationella samarbetet på ungdomsområdet har främst

inriktats att utbyta erfarenheter och stimulera ungdomsutbyte. Sverige har främst arbetat inom för Nordiska rådet och ramen Europarådet. Förutom att stödja internationellt ungdomssamarbete och att undanröja hinder för ungdomars rörlighet i Europa finns ambitioner för att utveckla samarbetet på ungdomsforskningens område. Den västeuropeiska integrationen och Sveriges närmande till EG kommer att innebära ett utökat internationellt samarbete på barn- och ungdomsområdet. EG strävar efter att sitt ungdomssamarbete en fastare strukge tur och överenskommelsen i Maastricht kommer ungdomsgenom arbetet att traktatfästas. Detta betyder att ungdomsfrågor blir ett uttalat kompetensornråde för EG gentemot medlemsländerna. EGkommissionen arbetar för närvarande med att ta fram ett förslag till samlat handlingsprogram för ungdomar och EG-ländernas ungdomsministrar har sedan 1991 återkommande möten. Genom avtalet ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, om det s.k. EES-avtalet, kommer Sverige att fr.o.m. avtalets ikraftträdande kunna delta i EGs ungdomsutbytesprogram Ungdom för

Europa. På utbildningsområdet deltar Sverige redan i dag i pro-

ERASMUS och COMETT. Ovriga program öppnas för grammen svenskt deltagande den 1 januari 1995. EES-avtalet innebär också att Sverige kommer att delta i informationsutbyte och annat samarbete på ungdomsområdet. Regeringen har i budgetpropositionen 199192 föreslagit att Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall utgöra det natio-

nella organ som handhar handläggningen av ungdomsutbytespro-

grammet. Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte bildades 1990 gemensamt staten, Landsrådet för Sveriges ungdomsorgaav nisationer och Riksidrottsförbundet. Stiftelsen har i uppdrag att främja ungdomsutbyte och informationsinsatser, bl.a. att bygga ett nationellt databaserat genom upp informationssystem för internationellt ungdomsutbyte prop.1990 9178, KrU18, rskr. 213. Databasen skall göra information om utbytesmöjligheter lättillgänglig ungdomar. En rad mynmer digheter utvecklar näraliggande databaserade informationssysexempel är Svenska Institutet. Det är vikt att respektive tem, ett av organs informationssystem samverkar.

OU 199254 Politiska förutsättningar 27

Statens ungdomsråd har inte något uttalat uppdrag att bevaka utvecklingen inom EG. Rådet har på detta område inskränkt sig till att ta fram översikt över situationen när det gäller boende och en arbete för ungdomar i ett antal EG-länder och anordnat ett kunskapsserninarium i dessa frågor. Med anledning av den ökade internationaliseringen bedömer kommittén att utvecklingen, och då främst inom Europa, bör följas även på myndighetsnivâ. Särskilt krävs beredskap inför eventuell utvidgning av samarbetet på en ungdomsområdet inom EG.

FNs barnkonvention Ett grundläggande dokument för barn och ungdomar är FNs konvention om barnets rättigheter som antogs den 20 november 1989. Konventionen trädde för Sveriges del ikraft den 2 september 1990. Genom undertecknandet av konventionen har Sverige förpliktat sig att på det sätt som anges i konventionen respektera och främja barns rättigheter. En särskild kommitté med representanter från konventionsstaterna skall kontrollera att konventionen följs. Sverige representeras i denna grupp av generalsekreteraren i Rädda Barnen. Inom regeringskansliet har en särskild arbetsgrupp tillsatts för att följa tillämpningen och genomförandet av konventionen i Sverige. Den första rapporten från Sverige skall avges i september 1992. I konventionen framhålls barns rätt till särskild omvårdnad och hjälp. Familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället, bör nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta sitt ges ansvar för barnens utveckling och välfärd. För att barnet skall kunna uppnå harmonisk utveckling av sin personlighet bör det få en växa i familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och upp en i förståelse Vidare betonas att barnet skall förberedas för ett självständigt liv i samhället och uppfostras enligt de ideal som uttalats i Förenta nationernas stadga, särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och solidaritet. I konventionens inledning uttalar konventionsstaterna ett erkännande av att det i alla länder finns barn som lever under exceptionellt svåra förhållanden och att dessa barn kräver särskild uppmärksamhet. Samtidigt betonas betydelsen av kulturella värden och olika traditioner när det gäller barns skydd och harmoniska utveckling.

28 Politiska förutsättningar SOU 199254

Konventionen innehåller 54 artiklar. Artiklarna 1-41 behandlar i sak barns rättigheter. Dessa artiklar är i sin tur indelade i olika bestämmelser barnets rätt till liv och utveckling, grupper av om barnets rätt till trygghet och skydd och barnets rätt till egen talan och respekt. I resterande artiklar finns i huvudsak bestämmelser om hur efterlevnaden konventionen skall kontrolleras och av garanteras.

I regeringens proposition 1989 1990 107 om godkännande av

FN-konventionen barnets rättigheter, har en systematisk om genomgång konventionens artiklar i förhållande till den gjorts av lagstiftning berör barn och ungdomar. Det konstateras att det som föreligger god överensstämmelse mellan konventionen och den en allmänna familjepolitiken. Av uttalanden i propositionen framgår måste ställa högre krav på rika länder i förhållande också att man till fattiga länder, när det gäller att vidta de tänkbara åtgärder

lagstiftning eller organisatoriska administrativa förändring-

t.ex. för att uppfylla de rättigheter konventionen ger barnen. ar som Kommitténs uppfattning är att FN- konventionen utgör den viktigaste grunden för barn- och ungdomspolitiken. Genom konventionen skapas också förutsättningar för att barns och ungdovillkor får en central politisk ställning. Konventionen om mars barns rättigheter tvingar att sätta målen för barn- och ungoss domspolitiken högt.

Toppmötesresolu tionen

Hösten 1990 hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte i FN om barnens villkor. Barntoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan för barns överlevnad och utveckling under 1990talet. Den handlingsplan antogs vid barntoppmötet är avsedd som att tjäna vägledning för nationella regeringar, internationella som organisationer, bilaterala hjälporganisationer, frivilligorganisationer när dessa skall implementera denna i sina egna handm m lingsprogram. En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet har tillsatts för att utarbeta nationell handlingsplan som skall en redovisas i FN första halvåret 1992. Barntoppmötet ställde ett antal mål för barns överlevnad, upp skydd och utveckling fram till år 2000. De flesta av dessa mål berör främst länderna i tredje världen. Det är relevant för svenska som förhållanden är framförallt frågor som berör hälsa, miljö och barn i särskilt utsatta situattioner.

Politiska förutsättningar 29

2.5 Slutsatser

Den offentliga sektorn skall genomgå stora omvandlingar genom renodling av roller och effektivisering av verksamheter. Det skall bli mer barn- och ungdomspolitik för pengarna.Välfärdspolitiken skall särskilt beakta att de mest utsatta gruppernas situation förbättras. Medborgarna skall som mottagare av offentlig service få större valfrihet och ökade möjligheter till inflytande. Den offentliga sektorn skall koncentrera sig på att göra rätt saker och skapa förutsättningar för en mobilisering av det civila samhället. Föräldraansvaret och individens behov betonas liksom välfärdsstatens kompletterande ansvar. Staten skall sluta detaljstyra och övergå till målstyrning. Fokus skall ligga på utvärdering av resultat i förhållande till uppsatta mål för barn- och ungdomsverksamheten. Barn- och ungdomsverksamheten skall utvecklas utan nya resurstillskott. Statens krav kommunerna skall stå i proportion till deras ekonomi. Kommunerna får stor frihet att utifrån målen forma och utveckla barn- och ungdomsverksamheten. Barnoch ungdomsfrågorna kommer också att präglas av den ökade

internationaliseringenD

VERKSAMHETSIDE FÖR DEN

OFFENTLIGA SEKTORNS BARN-

OCH UNGDOMSPOLITIK

Barn- och ungdomspolitiken saknar en gemensam verksamhetsidé. På barn- och ungdomsområdet arbetar en rad olika myndigheter utifrån olika mål och instruktioner etc. Kommitténs uppfattning är att det inte räcker med att varje sektorsmyndighet som är verksam inom barn- och ungdomsområdet har en genomarbetad verksamhetsidé. För att skapa överblick och sammanhang måste man försöka fånga uppgifterna för hela den offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik. Särskilt i en tid av stora förändringar inte minst inom den offentliga sektorn är det angeläget att målen är tydliga. - Ekonomiska nedskärningar, decentralisering av uppgifter och avreglering kan annars leda till att målen förloras. Den mest påtagliga risken är att varje offentlig aktör optimerar sina egna mål och skjuter ifrån sig helhetsansvaret till andra. Det är mot bakgrund av detta som kommittén har skissat på en sammantagen verksamhetsidé för den offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik innan vi gått in på arbets- och ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter. Verksamhetsidén skall också vara inspirationskälla för de som arbetar med barn och ungdomar. Målen för bam- och ungdomspolitiken kan på detta sätt tydliggöras och gemensamma strategier underlättas.

32 Verksamhetsidé SOU 199254

3.1 Målen för den

offentliga sektorns barnoch ungdomspolitik verksamhetsidé

- en

Myndighetsförordningar målformuleringar

- Som tidigare konstaterats är ansvaret för barn- och ungdomsfrå-

gor spritt på en mängd olika myndigheter. Varje sådan myndighet har förordning j en för sin verksamhet där det huvudsakliga målet med verksamheten j anges. Här redovisas översiktligt mål j och ansvarsområden för några de myndigheter är centrala för av som ut- l

redningen. En beskrivning de berörda myndigheternas

av uppgifter redovisas i bilaga.

D Barnmiljörådet verka för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö och för ökad säkerhet för barn och ungdom.

Målgrupp samhällsorgan på central, regional och lokal nivå, föräldrar, producenter och distributörer av material för barn samt barn- och ungdomsorganisationer. f

D Statens ungdomsråd främja fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland barn och ungdom redovisa samt utvecklingen när det gäller ungdomars villkor i samhället.

Målgrupp barn- och ungdomsorganisationer, andra organisationer, statliga myndigheter, kommuner och landstingskommu-

ner.

D Brottsförebyggande rådet främja brottsförebyggande

insatser inom olika områden samhällsverksamheten och av samordna samhällets och enskildas insatser mot brott.

Målgrupp kommuner, organisationer och enskilda.

D Statens kulturråd följa utvecklingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken

Målgrupp kulturinstitutioner, föreningar och organisationer, kommuner.

D Rådet för skadliga våldsskildringar stödja och konkret

ge hjälp z

till de som arbetar med videovåldsfrågor,

samordna utbildning i och information, ta inititativ till projekt bekämpa samt otillåtna

våldsskildringar.

Målgrupp alla myndigheter som på olika sätt arbetar med frågor om våld och våldspâverkan inom mediaomrädet.

OU 199254 Verksamhetsidé 33

D Ombudsman för barn- och ungdom l betänkandet SOU 199170 Ombudsman för barn och ungdom lämnas ett förslag till lag skall tillvarata och främja barns och ungdomars en som rättigheter, behov och intressen i samhället. I betänkandet argumenteras för behovet ett ombud för barn och ungdomar, inte av minst för att kunna leva upp till alla delar av FNs konvention om barnets rättigheter. D Socialstyrelsen, Skolverket och Rikspolisstyrelsen är centrala myndigheter för verksamheter som i hög grad berör barn och ungdomar, t.ex. socialtjänsten, skolväsendet och polisväsendet. Därutöver tillkommer myndigheter Statens Invandrarverk, som Konsumentverket och Folkhälsoinstitutet etc.

Verksamhetsidé Verksamhetsidén är en subjektiv mälformulering. Kommittén har studerat de nationella mål som anges i myndigheternas instruktioner, verksamhetsplaner och andra måldokument. Idén har sedan mcjslats ut i diskussioner med olika verksamhetsföreträdare. Den saknar således alla anspråk på att utgöra någon absolut sanning eller att vara vetenskaplig. Verksamhetsidén bör förbli subjektiv och ständigt vara föremål för diskussion. Det viktiga är att den är levande bland dem som arbetar med barn och ungdomar -inte att den är fastlagd i något beslut. Verksamhetsidén kan delas in i fyra grupper. Den första gruppen handlar om de grundläggande förutsättningar och värderingar som barn och ungdomar tillförsäkras respektive bör bibringas i ett demokratiskt samhälle. De tre följande utgår från de rättigheter som barn och ungdomar har eller snarare bör ha i samhället. De handlar barns och ungdomars möjligheter att känna trygghet om och säkerhet, att fâ sociala behov, behov av självförverkligande och verksamhetsbehov tillgodosedda.

34 Verksamhetsidé SOU 1992

Bam- och ungdomspolitiken skall medverka till att bam och ungdomar

växer upp i säkra och trygga miljöer åtnjuter god fysisk och psykisk hälsa åtnjuter lika värde och lika rättigheter tillerkänner andra samma rättigheter har en känsla för vad är rätt och orätt - som -känner respekt för liv

upplever trygghet och rika möjligheter under uppväxten även om man har särskilda behov har barn - rätt att vara grundlägger goda levnadsvanor -

kan påverka sin situation - -känner delaktighet

är kreativa - -får grundläggande utbildning

tänker kritiskt -

känner törst efter bildning och kultur

-

kan flytta hemifrån får arbete och försörjning -

Mottagare av verksamhetsidén är alla de arbetar med barn som och ungdomar runt om i landet. Verksamhetsidén kan vid ett första påseende uppfattas som en till intet förpliktande samling politiska slagord. Men att på ett kortfattat sätt sammanfattar genom man målen för barn- och ungdomspolitiken tydliggörs innehållet i målen

och man får en samlande idé för alla arbetar med barn- och som ungdomar. Verksamhetsidén kan på det sättet skapa energi och verka kraftsamlande. Hur sedan konkret arbetar med dessa man mål är emellertid en lokal fråga det är resultatet räknas. - som

Verksamhetsidé OU 199254

Syftet har också varit att formulera plattform för kommitténs en fortsatta arbete. Det är mellan denna idé och verkligheten som det fält är föremål för kommitténs huvudsakliga uppmärksamhet som finns. Det handlar dels de strategier som skall tillämpas för att om uppfylla målen, dels hur statens arbets- och ansvarsfördelning om ser ut för dessa strategier.

3.2 Från idé till verklighet

-

för strategierna för

utgångspunkter barn- och ungdomspolitiken

I detta avsnitt redovisas bakgrunden till de strategier som finns eller behöver utvecklas för att verksamhetsidén skall kunna omsättas i handling. Verksamhetsidén, dvs. målen för barn- och ungdomspolitiken, skall övergå från att vara en samling politiska slagord till konkret barn- och ungdomsverksamhet. För att omsätta en en verksamhetsidé krävs strategier och medel. När strategierna utformas gäller det att urskilja huvudlinjerna i ett välvilligt brus av goda avsikter. Eftersom verksamhetsidén är ett politiskt uttryck för vilka nationella mål skall gälla för statens barn- och ungdomspolitik som måste det finnas väl utvecklade strategier för att dessa skall kunna genomföras. skall skapa och förändra strategier måste För att man de befintliga målen värderas mot barns och ungdomars individuella behov. En hel del strategier finns redan, en del kan behöva utvecklas eller förändras. Följande bild får illustrera sambandet mellan verksamhetsidén, de individuella behoven, strategierna och resultatet av strategierna. Individ Samhälle | Behov Mål verksamhetsidé - | 4. Tillfredsställelse Strategier

Verksamhetsidén bygger på rad olika behov som barn och en ungdomar har. Vi har grupperat behoven Säkerhet och trygghet tillhör, näst efter fysiska behov som mat och husrum, de mest fundamentala behoven. Det handlar om att

36 Verksamhetsidé SOU 19925

slippa vara rädd och känna olust i olika vardagsmiljöer. Fundamentala element i en civilisation är de gemensamma normerna, utan vilka ingen samhällsordning kan byggas och i vart ställe djungelns lag skulle råda; den starkares rätt. Sociala behov handlar om alla barns och ungdomars behov av att känna tillhörighet och gemenskap. Verksamhetsbehov innebär kan få känna självuppskattatt man ning genom att känna sig nyttig, att få prestera. Behov av självförverkligande handlar om att få utveckla sig, att lära mer om omvärlden och det okända, att skapa och experimentera. Med självförverkligande menar vi också barns och ungdomars möjlighet att få utlopp för sin kreativitet, nyfikenhet och vetgirighet. Förnyelse och utveckling är inga behov samlingsbenämutan en ning för de stödstrategier som syftar till att öka utbytet av insatta resurser. Strategiema är inriktade på forskning, utvärdering, kunskapssammanställning, kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte, utbildning samt utmönstring och genomförande av metoder och tekniker. För att uppfylla behoven finns rad strategier. Redovisningen en av strategierna sker i de följande kapitlen. Kommittén har här valt att huvudsakligen redovisa vad man från statlig sida har för ansvar och del i de olika strategierna. Redovisningen är inte heltäckande utan syftar till att peka på ett antal möjliga förändringar av några strategier. Utgångspunkten har varit att belysa och lyfta fram de områden där vi funnit otillfredsställande strategier. Det är främst de strategier där det krävs förändringar för att verksamhetsidén skall kunna förverkligas behandlas. Mot bakgrund som av detta kan redovisningen uppfattas som något onyanserad och kntisk till dagens situation. Kommittén vill dock framhålla att situationen för det stora flertalet barn och ungdomar i Sverige är förhållandevis bra men detta hindrar inte att man vidtar åtgärder där det finns brister och där man kan skönja en negativ utvecklingstendens. Kommittén har gjort vissa avgränsningar i sitt arbete och avstår i dessa sammanhang från vidare synpunkter. Dessa avgränsningar gäller i huvudsak boende, arbete, utbildning och delar familjeav politiken. När det gäller barnomsorg och skola diskuteras endast vissa möjliga utvecklingsalternativ och gränsöverskridanden i de fall de utgör en direkt logisk följd av verksamhetsidénD

SOU 199254

4.

STRATEGIER FÖR SÄKERHET

OCH TRYGGHET

Föräldrarna har för sina barns säkerhet och trygghet. Men ansvar det handlar också om att barn och ungdomar skall slippa vara rädda och känna olust i olika vardagsmiljöer. Fundamentala element i civilisation är de gemensamma normerna utan vilka en ingen samhällsordning kan byggas och i vars ställe djungelns lag skulle råda; den starkares rätt. Det är demokratisk rättighet för unga människor att få växa en i säkerhet och trygghet. Vuxna måste ha en uppfattning om hur upp man skall förhålla sig till barn och ungdomar och en uppfattning hur de utvecklas som människor. Våra signaler till barn och om ungdomar skall vara att de behövs och att vi bryr oss om dem. Arbetslöshet och bostadsbrist bland unga människor och nedslitna miljöer är signaler på motsatsen. Ur detta uppstår lätt rotlöshet och identitetskriser. Kommitténs uppfattning är att det i första hand är föräldrarna som har ansvar för sina barn och som uppfyller deras grundläggande behov av säkerhet och trygghet. Men det behövs också kompletterande insatser och stöd för denna uppgift. I detta kapitel belyser vi nâgra områden där staten behöver utveckla tydligare strategier för att uppfylla behovet av säkerhet och trygghet. Dessa områden är Stimulera en levande diskussion om vad som är rätt och orätt; skapa och tydligt kommunicera gemensamma normer; reagera på avvikelser från gemensamma normer samt främja säkerhet och förebygga olycksfall.

Behovet av att diskutera normer Samhällets inställning till barn och ungdomar skall präglas av en medvetenhet om hur man vill att de skall anamma en viss grundläggande samhällsordning. Denna medvetenhet ger föräldrarna

38 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 199254

och b1.a. skolan styrka och kraft att ge barnen och ungdomarna det stöd de behöver under uppväxttiden. Barnen och ungdomarna skall veta vad de har att hålla sig till de skall känna sig trygga. - Barn och ungdomar får inte alltid denna trygghet. En del saknar vuxna som bryr sig om dem och får därmed inte det stöd som behövs under uppväxtåren. Både unga och gamla signalerar idag ett allt starkare behov av att diskutera normer. Med normer menar vi egentligen att vi skall sträva efter ett samhälle där vi bryr oss om varandra, där vi som individer är solidariska mot varandra. Motsatsen till ett solidariskt samhälle är ett samhälle där var och en är sig själv nog och där man inte bryr sig om andra människor. Att diskutera normer är därför att diskutera solidariteten i samhället. Det är därför vi diskuterar allmängiltiga, övergripande etiska principer som moral, attityder, värderingar, regler och sociala konventioner. Att behovet av att diskutera normer i denna mening har ökat under år har till stor del historisk förklaring. Men det häng- l i senare en er också samman med den nya tid vi lever en tid där allt fler kulturer skall kunna leva sida vid sida i ömsesidig respekt. Genom att utveckla normer strävar vi efter att uppnå människovärde, gemenskap, sammanhållning och respekt för olikhet. Vi strävar inte efter krav på slavisk ordning, rättning i ledet eller undertryckande av individualitet. Vi strävar efter normer som ger barn och ungdomar trygga och säkra uppväxtvillkor. Vi strävar efter solidaritet. Den samhällsomvandling som ägt rum i Sverige under det senaste seklet har inneburit en förändring av villkoren för föräldraskapet. Det industriella samhällets framväxt ledde till att föräldrarna började arbeta utanför hemmet. Därmed försvann också stora delar av den sociala kontrollen. Föräldrarna trädde tillbaka för olika institutioner som daghem och skola. Dessa institutioner har kommit att få en allt viktigare funktion i barns och ungdomars uppväxtvillkor. Också kamraterna och gängens betydelse har ökat. Under 1960- och 70-talet fäste de institutioner som arbetade med barn och unga, främst skolan och barnomsorgen, stor tilltro till sin fostrande roll. Inte minst trodde man sig kunna kompensera vissa brister i familjeförhállandena. Det finns idag inga utvärderingar som klart kan uttala sig om huruvida sådana ansträngningar haft den avsedda effekten. Däremot vet man att barn som har bra familjeförhållanden och medvetna föräldrar kan fâ ut det bästa av både barnomsorgen och skolan.

SOU 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 39

Idag är uppfattningen föräldrarnas roll och ansvar tydlig. om Man är överens om att föräldraansvaret mäste återupprättas och förstärkas. De senaste årens debatt domineras av uppfattningen att den offentliga sektorns insatser varken kan eller bör ersätta familjen i dess huvudansvar för barnens och ungdomarnas fostran. De insatser den offentliga sektorn svarar för skall komplettera som föräldrarnas Det har också vuxit fram en insikt om att den ansvar. offentliga sektorns kompletterande insatser inte kan ske utan ett nära samarbete med föräldrarna. En förklaring till behovet av att diskutera normer hänger också med de förortsområden som växte fram under 1960- och samman 70-talet, bostäder inom miljonprogrammet. För ett stort antal barn och ungdomar har uppväxtvillkoren i miljonprogrammets bostadsområden blivit hårda och dess konsekvenser är väl kända. Hit invandrade människor både från inlandet och från utlandet. Otryggheten och instabiliteten i dessa bostadsområden har förstärkts genom hög omflyttning och en ständigt ökande andel resurssvaga hushåll, varav många med utländsk härkomst. Många familjer med släkt och vänner på annat håll hade svårt att rota sig i den nya miljön där de flesta hade det gemensamt att de inte hade så mycket gemensamt. Kulturkollisioner uppstod, inte minst mellan invandrare och svenskar. Konsekvenserna av boendesegregationen genomsyrar som regel också barnomsorgen och skolan i form av högre personalomsättning och högre andel outbildad personal. Diskussionerna om barnen och ungdomarna i miljonprogrammets områden har präglat debatten länge. Inte minst kan man se tydliga tecken på att barn och ungdomar skaffar sig egna normer och värderingar när de vuxna intar för vaga positioner som normbildare.

Gamla och nya normbildare Vårt behov av att diskutera normer hänger också samman med förlusten av vissa normbildare. Kyrkan var tidigare en normbildare med ett starkt inflytande på en stor del av befolkningen. Detta gällde också de stora folkrörelserna som växte fram under 1800talet. Mycket det som dessa rörelser stod för utgör fortfarande av grundpelarna för samhället, men deras auktoritet har till stora delar gått förlorad. I takt med att den offentliga sektorn byggdes ut kom den att överta och institutionalisera många av verksamheterna som tillgodosåg olika sociala behov. Folkrörelsernas verksamheter blev därtill alltmer etablerade och beroende av staten och de-

40 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 199254

betydelse självständiga normbildare minskade. Därmed ras som minskade förmågan att upprätthålla olika solidaritetsnormer, eftersom de gjordes alltmer oberoende av den enskildes engagemang. Engagemanget och idealiteten blev mer beroende av staten än av människorna runt idén. Nya normbildare har också tillkommit. Den kommersiella kulturen, med reklam och idoler, har stärkt sin ställning som trendsättare och normskapare, speciellt bland barn och ungdomar. Hit hör också det allt större utbudet av váldsskildringar. Vårt samhälle präglas av en ökad individualism som till viss del innebär en fragmentisering av de tidigare gemensamma, kollektiva normsystemen. Man kan tala om en form av normsegregering där en gemensam norm endast omfattas av en mindre grupp. Generationsmotsättningar leder också fram till nya normbildningar. Idag när ungdomstiden, som blivit något av en väntetid inför vuxenlivet, förlängs ökar behoven av att revoltera och bryta mot vuxnas livsmönster. De allra flesta barn och ungdomar har det bra och känner trygghet och säkerhet. Samtidigt är det inte fel att konstatera att barns och ungdomars framtidsperspektiv i en del avseenden är dystra. Unga människor har idag kontakt med många vuxna men det är allt för få vuxna som bryr sig om. Det råder ungdomsarbetslöshet och brist på bostäder för ungdomar. För dem som drabbas ger det signaler att de inte behövs, att de inte räknas. Känslan av att vara förlorare förstärks. Man skiter i allt och alla, om man inte kan bli sedd för något bra kan man i alla fall utveckla den negativa sidan av sig själv, så att man blir sedd. Därför måste behovet av att diskutera normer utvecklas och införlivas i strategier som leder fram till större säkerhet och trygghet för bam och ungdomar.

4.1 Stimulera en levande diskussion om rätt och orätt

För de flesta barn är tänkandet upp till de första tonåren begränsat till den konkreta verkligheten. Den viktiga och första gemenskapen, där känslomässig närhet och samarbete finns är familjen. Ett barns moraliska och sociala växt kommer ur känslogemenskap mellan vuxna och bam. Den första principen för att detta skall ske är att de

OU 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 41

vuxna blir medvetna om hur känslan för rätt och orätt växer fram under barnens uppväxt. 50m vuxen gäller det att förstå innebörden i det klassiska uttrycket Barnen blir inte som du vill, de blir som du är De vuxna överför medvetet eller omedvetet attityder, normer och värderingar till sina barn, som dessa tar till sig som sina egna. Om man som vuxen inte bryr sig om eller förstår de normer och värderingar som gäller för vuxenlivets krav i sin helhet, kommer barnen och ungdomarna på kollisionskurs med samhällets normer. Dessa barn och ungdomar får helt enkelt inte lära sig samhällets koder för rätt och orätt. Det är ofta utifrån sådana bristtillstånd som vissa ungdomar eller ungdomsgrupper utvecklar egna normer mer eller mindre avståndstagande från de vuxna. - Oftast utgör olika ungdomskulturer något positivt och utmanande för det etablerade samhället. De är nödvändiga förutsättningar för samhällslivets utveckling och dynamik. Men vissa gruppers normer blir destruktiva för samhället. Det är ungdomsgrupper vars gemensamma nämnare är brist pâ tillit när det gäller vuxna och känsla av att vara sviken av vuxensamhället. Det är inom dessa ungdomsgrupper som fel normer uppstår, där känslan för vad som är rätt och orätt aldrig fått en chans att införlivas i personligheten. När det gäller många av dessa ungdomar går det inte att bortse ifrån att de vuxna rakt igenom har brustit i ansvar -föräldrar, daghem, fritidshem, skola och socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Strävan att ständigt ha en levande diskussion om vad som är rätt och orätt innebär att mycket skall kunna omprövas och omvärderas. Vissa värden är dock eviga. Våld, skadegörelse och stöld är alltid fel. Det är en mängd olika krafter som kan ge viktiga bidrag till att diskussionen om vad som är rätt och orätt hålls levande i samhället. Föräldrar, släkt, grannar, barnomsorgs- och skolpersonal. Det krävs katalysatorer och handledare i normbildningsprocessen. Här koncentrerar vi oss på att belysa några av de sammanhang där staten kan ge stöd till katalysatorer och handledare i normbildningsprocessen.

Katalysatorer och handledare i normbildningsprocessen Föräldrar kan behöva stöd för att klara barnens och ungdomarnas uppfostran. Det handlar om att få kunskap om barns utveckling och

42 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 19925

behov, om att markera gränser, om att respektera och göra de unga delaktiga utifrån ålder och mognad. Det som sker idag är att offentliga sektorn ställer nya krav på föräldrarnas aktiva ansvarstagande. Möjligheterna att välja skola och i viss utsträckning daghem öppnar möjligheter, men ställer också krav på föräldrarna att göra medvetna val. För att känna sig säker vilka val man skall göra kan föräldrarna behöva viss vägledning. Offentliga sektorn bör medverka till att det skapas förut-

U

sättningar för en sådan vägledning. De insatser det kan bli tal om är också ett sätt att öka föräldrakompetensen. Denna kompetensutveckling kan i se olika ut och ske med hjälp av olika katalysatorer och handledare. Föräldrakompetensen stärks förmodligen bäst i de naturliga nätverk som finns runt barn och ungdomar. Barnavdrdscentralerna eller deras motsvarighet har en central roll när det gäller att utveckla det tidiga stödet till föräldrarna. Till j barnavårdscentralen går de allra flesta föräldrar och verksamheten uppfattas som ett positivt stöd. På flera håll i landet inrättas också särskilda föräldragrupper. Det är en fördel att stödet till föräldrarna bygger på det normala, dvs. barnavårdscentralernas legitima roll som rådgivare utan egenintresse i barnet. Erfaren hetsmässigt vet man att en god start på föräldrarollen har stor betydelse för det fortsatta föräldraengagemanget och därmed för barnens sociala trygghet och utveckling. Det är därför särskilt viktigt att stödinsatser till förstagångsföräldrarna sker under barnets första år. De föräldragrupper som bildas på ett tidigt stadium bör etableras som ett mer varaktigt forum för erfarenhetsutbyte. Barnavårdscentralernas verksamhet är idag under omvandling. Det förekommer på flera håll att vårdcentralerna har tagit över barnavårdscentralernas uppgifter. Föräldrarnas behov av stöd, och indirekt barnens behov, riskerar att komma i skymundan. Det är därför viktigt att effekterna av dessa förändringar noggrant följs upp. För de föräldrar som har sina barn i daghem eller i deltidsgrupp kan föräldrakompetensen stärkas genom att man riktar insatserna till de naturliga föräldragrupper som finns där. Skolan är en naturlig bas för att stärka föräldrakompetensen under barnens skolår. l-Iär finns det möjligheter att koppla en del av insatserna till själva valet av skola samt inför stadieskiften. Vissa insatser kan också ske i samband med föräldramöten i klassen. Risken är uppenbar att de nya möjligheterna att välja skola leder

OU 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 43

till ökad segregering mellan upplysta och mindre medvetna föräldrar, mellan föräldrar som har kraft, motivation och god ekonomi å ena sidan och föräldrar som själva är utsatta och svaga å den andra. Ungdomsmottagnin garna arbetar bl.a. med sex- och samlevnadsinformation till ungdomar. Man arbetar också med ungdomar och deras föräldrar. Verksamheten är värdefull när det gäller föräldrar som av en eller annan anledning behöver stöd. Ofta handlar det om tonårsföräldrar och eller ensamstående föräldrar. Föreningar och organisationer intar en allt betydelsefullare roll i ambitionerna att Öka föräldrarnas kunskap och insikt om barns och ungas behov och utvecklingsstadier. Detta kan gälla organisationer som BRIS Barnens rätt i samhället eller Rädda Barnen. Men det kan också gälla sammanslutningar som bygger på ett gemensamt engagemang för barn och unga. Flera sådana nya rörelser har vuxit fram. Här kan nämnas t.ex. Stiftelsen Fryshuset i Stockholm som inom sin verksamhet inrymmer många föreningar som arbetar med ungdomar på olika sätt. Några av dessa föreningar arbetar med att engagera vuxna och föräldrar i syfte att hjälpa barn och ungdomar. Föreningen Söndagsföräldrar ger stöd till skilsmässobarn och framförallt ensamstående pappor, så att de får träffa sina barn och leva upp till sin föräldraroll. En annan sammanslutning är Farsor och Morsor på stan, som varje helg har ett antal frivilliga, i engagerade vuxna ute på stan. Dessa bygger upp kontakter med ungdomar och fungerar som stöd. Det finns fler exempel på sådana rörelser ute i landet.

F öräldrastöd Former och organisation för stödet till föräldrarna kan variera. Ett alternativ är att staten bidrar till att föräldrar kan delta i olika for-

mer av generella föräldrakompetensutvecklingsprogram. Ett så-

dant program skulle innebära att man förmedlar kunskap till föräldrarna om t.ex. risker för barnolycksfall, näringslära, utvecklingspsykologi, sex- och samlevnad, videovåldspåverkan samt vägledning inför val av daghem eller skola. Ett sådant kan delas program in i olika etapper efter barnens åldrar. Etapperna kan t.ex. utgöras av nybliven förälder, förskolebamförälder, lågstadiebarnförälder, mellanstadiebarnförälder och högstadiebarnförälder. Det som talar för att alla föräldrar skall få tillfälle att stärka sin kompetens som förälder, är just det generella. Det betyder med stor

44 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 1992544 l l | 1 | sannolikhet når även mindre motiverade föräldrar 1 att man som 1 inte direkt efterfrågar detta stöd. Mot en mer generell satsning på l 4 kompetensutveckling bland föräldrarna talar dels att sådana insat- 1 är kostnadskrävande, dels att det är svårt att komma förbi ser känslan av centralstyrning av föräldrar. Frågan att på olika sätt utveckla och ge stöd till föräldrarna i om deras fostrarroll är inte ny. Under mitten av 1970-talet utredde den s.k. Barnomsorgsgruppen föräldrarnas samverkan med barnomsorgen samt föräldrautbildning kring barnets födelse. Detta ledde till en proposition 1978792168 som utförligt behandlade föräldrautbildningsverksamheten. Sjukvårdshuvudmännen fick regeringens uppdrag att utan särskild ekonomisk ersättning genomföra en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns födelse. Socialstyrelsen den statliga myndighet som genom olika projekt sökte var bidra till utvecklingen. Föräldrautbildningen har dock, enligt rapporter från Socialstyrelsen, på flera håll i landet kommit i kläm under 80-talet, som en effekt av bl.a. olika prioriteringar inom den lokala barnhälsovården. Kommitténs uppfattning är att det är angeläget att föräldrar får möjligheter att erhålla kunskaper om barns och ungdomars behov och utveckling. En sådan kompetensutveckling bör vara möjlig att genomföra inom ramen för befintliga resurser på barnavårdscentralervårdcentraler, deltidsgrupper, daghem och skolor, främst genom att formerna för föräldrasamarbetet ges en fastare struktur. Föräldrastödet kan byggas upp utifrån naturliga nätverk där organisation och form avgörs av de lokala förutsättningarna. Kommittén bedömer att ökad föräldrakompetens minskar behovet av andra samhälleliga insatser senare under uppväxten. Genom att initiera lokalt utvecklingsarbete kan man dra underbyggda slutsatser om vilken typ av insatser som ger bäst resultat. Kommittén räknar med att om man kan belägga goda resultat av dessa satsningar så kommer ett brett genomförande att ske. Folkhälsoinstitutet är det statliga organ som bör bidra till ett lokalt utvecklingsarbete och stimulera olika former av föräldrastöd samt värdera dess resultat. Folkhälsoinstitutet bör utveckla ett gemensamt program för olika aktörers insatser i syfte att bidra till att föräldrakompetensen stärks. Folkhälsoinstitutets arbete bör bl.a. leda till att skolans och barnomsorgens måldokument får tydliga målbeskrivningar när det gäller att bidra till att föräldrakompetensen stärks.

SOU 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 45

Den offentliga barnomsorgen Omsorgen om barnen ligger främst på föräldrarna. I utredningen har vi begränsat oss till att behandla den offentliga barnomsorgen. I denna inbegrips daghem, deltidsgrupper, öppen förskola och fritidshem. Många barn i förskoleåldern vistas i deltidsgrupp, daghem eller familjedaghem. I de flesta kommuner finns också öppna förskolor. Peronalen inom den offentliga barnomsorgen är väl utbildad och fungerar som ett stöd till föräldrarna. Den offentliga barnomsorgen har ett medansvar för att barnen utvecklar gynnsamma sociala relationer och normer. En del föräldrar har dåliga kunskaper om barns och ungdomars utveckling och behov. Många föräldrar har sådana arbeten och arbetstider att tiden och orken inte alltid räcker till. Om barnen då hänvisas för mycket till sig själva och till kamratgruppen på daghemmet, där fler barn lever under samma villkor, fâr de otillräckliga förutsättningar för att konstruktivt pröva regler och normsystem. Därtill kommer att rollfördelningen mellan personalen och föräldrarna när det gäller barnens fostran kan vara otydlig. Denna otydlighet känner i så fall också barnen. Följden kan bli att barnen tolkar detta som ointresse eller upplever konflikter mellan hemmets och barnomsorgens normsystem. För att samarbetet mellan föräldrar och personal inom den offentliga barnomsorgen skall fungera måste ansvarsfördelningen vara tydlig. Detta innebär att det klart behöver framgå vilka krav föräldrarna kan ställa på den offentliga barnomsorgen och vilka förväntningar som barnomsorgen har på föräldrarna. En framkomlig väg för att renodla rollerna och ansvarsfördelningen kan vara att tillämpa en kontraktsmodell där ansvarsfördelningen mellan föräldrarna och den berörda institutionen framgår. Föräldrarna och personalen får därmed en möjlighet att diskutera och nyansera sina uppfattningar om verksamheten och den ansvarsfördelning som man vill skall gälla. Ansvarsfördelningen varierar givetvis beroende på pedagogisk profil och andra lokala förhållanden. Föräldrarna har utifrån detta möjligheter att göra ett val. Ramen för ansvarsfördelningen är att föräldrarna har huvudansvaret för barnets fostran, den offentliga bamomsorgens roll är att inom ramen för sin pedagogiska verksamhet komplettera hemmets och familjens ansvar. Kommitténs uppfattning är att den offentliga barnomsorgen be-

46 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 199254

höver vidareutveckla olika pedagogiska modeller och metoder i syfte att renodla verksamhetens ansvar och uppgifter. Modeller som visar på olika former av föräldrasamarbete och föräldramedverkan behöver också vidareutvecklas. Inom detta område föreligger även behov av tematiska utvärderingar.

Skolan Oklarheten i ansvarsfördelningen följer de unga också i skolan. Inom många skolor saknas en sammanhållen pedagogisk profil till grund för verksamheten. Följden blir en förvirrande brist på gemensamma värderingar som förstärker de ungas känsla av att ingen riktigt bryr sig om. De får ingen ordentlig vägledning om vad som gäller. I mars 1978 tillsatte dåvarande skolministern en arbetsgrupp med uppgift att undersöka vad som kunde göras för att komma tillrätta med den osäkerhet och håglöshet som vid den tiden ansågs ha spritt sig inom skolan. l dagligt tal kom arbetsgruppen att kallas normgruppen. Som en förklaring till att denna grupp inrättades framhölls som ett av de tyngsta skälen att skolan utgör en gemensam satsning på barn och ungdom och att skolan därför måste ta på sig ett stort ansvar för att komma tillrätta med problemen. Skolan måste vara beredd att överföra de grundläggande normer för mänsklig samlevnad som kan sägas utgöra ett slags minsta gemensamma nämnare för all uppfostran. l debattskriften Skolan skall fostra, som skrevs av normgruppen år 1979, diskuteras attityder, värderingar och normer i samhället och de vuxnas ansvar att tydliggöra vad som moraliskt är rätt och orätt. Där poängteras de vuxnas och skolans ansvar att positivt påverka barn och ungdomar, så att eleverna ges en moralisk förmåga att leva sig in i och förstå hur andra människor har det och en vilja att handla med deras bästa för ögonen. Kommitténs uppfattning är att normgruppens arbete fortfarande har aktualitet och kan tjäna som inspiration för skolans fortsatta utvecklingsarbete. En väg att utveckla arbetet med normer inom skolan är att, på samma sätt som vi diskuterat när det gäller den offentliga bamomsorgen, använda sig av olika former av avtal eller kontrakt. Inom skolan bör även eleverna delta i kontraktskrivningen och ha möjlighet att påverka dess innehåll och uppläggning. Under ett par decennier har det bedrivits forskning om sambanden mellan olika sociala bakgrundsfaktorer och senare brottslighet.

SOU 199254 Strategier [är säkerhet och trygghet 47

Skolan har i denna forskning framstått som en naturlig plats för ett brottsförebyggande arbete, oavsett om det har en direkt eller indirekt effekt elevernas brottslighet. Möjligheterna att tidigt uppmärksamma tendenser till utslagning får anses goda. l olika studier har t.ex. skolk visats sig utgöra en kraftig vamingssignal för framtida sociala problem och brottslighet. Internationell forskning visar att skolor med uttalad pedagogisk inriktning lyckas ge sina elever bättre sociala förutsättningar i livet än skolor som saknar uttalad pedagogisk inriktning. Skolan måste därför ses som den viktigaste bidragsgivaren till samhällets insatser i syfte att förebygga brott. Ur brottsförebyggande perspektiv bör det vara lönsamt att vid sidan av skolans pedagogiska uppgift försöka utveckla dess sociala funktion. Det förändrade samhället ställer större krav på skolans roll som normgivare. Genom den förlängda och utvidgade skoltiden blir de unga alltmer beroende av att skolan också fungerar som en trygg och utvecklande social miljö. När det gäller normbildning bland de unga har, vid sidan av föräldrarna, det vardagliga skolarbetet stor betydelse för den sociala utvecklingen. Skolans arbetssätt kan därför mycket väl innebära att eleverna försätts i kravfyllda situationer där önskvärda sociala beteenden kan utvecklas. Internaliseringen av normer hänger också samman med i vilken grad eleverna är delaktiga i regelsystemets utveckling. Kommitténs uppfattning är att den offentliga barnomsorgen och skolan bör profilera sina verksamheter så att gemensamma värderingar och normer blir tydliga. De kommunala måldokumenten för skolan och den offentliga barnomsorgen bör spegla ambitioner när det gäller att förmedla normer. Dessa ambitioner bör sedan omsättas i operativa mål i respektive enhets arbetsplan. Tydliga resultatmått för att möta t.ex. skolk, skadegörelse och mobbning bör utvecklas osh genom tematiska utvärderingar följs hur normöver-

föring sker och införlivas i skolans och den offentliga barnomsor-

gens verksamheter.

Polisen Polisen skal inte bara gripa brottslingar. Den har också en central funktion nir det gäller att upprätthålla normer. Riksdagen har antagit riktinjer för polisen, som innebär en ökad inriktning mot

48 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 199254

förebyggande polisarbete. Ett arbete med att utveckla polisarbetet i den angivna riktningen pågår inom polisorganisationen. Arbetet nu är i huvudsak lokalt förankrat och sker i samarbete med socialtjänst, skola, företag och ideella organisationer. Som ett led i det brottsförebyggande arbetet har Rikspolisstyrelsen år 1991 givit ut ett manifest benämnt Rakt på brottsligheten. Där framhålls att alltmer viktig uppgift för polisen skall bli att förutse, förebygga en och förhindra brott. l en undersökning som genomfördes av Statens ungdomsråd, Socialstyrelsen och Skandinavisk Opinion SKOP år 1991 bland 1 000 slumpvis utvalda ungdomar uttalade drygt 60 prode tillfrågade ungdomarna att de hade förtroende för policent av Därmed hör polisen till de samhällsföreträdare som registresen. rar högst andel förtroende. Det är enligt kommitténs uppfattning bra om barn och ungdomar naturlig kontakt med polisen under sin uppväxttid. Polisen får en har tydlig identitet och står för trygghet och stabilitet i vårt samen hälle. Därför bör polisen synas i många olika sammanhang där människor vistas. Polisen bör inte bara besöka förskolan och unga skolan i syfte att undervisa om hur man beter sig i trafiken, utan också finnas i barns och ungdomars vardagsmiljöer.

Religösa samfund

Andra instanser i samhället som har en viktig funktion när det gäller att föra in frågor om normer och etik är olika religiösa samfund. Den svenska kulturen vilar i huvudsak på den kristna etikens grund. Det är angeläget att barn och ungdomar i Sverige får del av sin kultur och historia. Likaväl som vi skall tolerera och respektera andra kulturer och bör våra egna barn få en kulturidentitet, vanor samtidigt skall bygga på respekt för oliktänkande. Skolans unsom dervisning kan vila på den kristna etikens grund utan att för den skull brista i respekt för andra värderingar och kulturer. Andra kulturbakgrunder bör också ges ett stort utrymme, inte minst i syfte att eleverna skall kunna diskutera gemensamma och olika värde-

ringar. Många de nya svenskarna har starka religiösa och

av kulturella traditioner. Kyrkans arbetsformer kan också utvecklas och breddas. Det sakinte intresse för andliga frågor. Många barn och ungdomar vill nas diskutera existensiella frågor, men saknar fora för detta. Statskyrkan utgör uppenbarligen inte ett sådant forum att döma av antalet kyrkobesökare under senare år. I en sammanställning som unga

U 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 49

Rädda Barnen gjort framgår att barn och unga besöker den svenska kyrkan i mycket liten utsträckning. Den slutsats som dras i undersökningen är att de blivit mer ointresserade av kyrkan de seunga naste decennierna och att de blir mer ointresserade äldre de blir, mer de får bestämma själva. Det krävs nya arbetsformer och mer utåtriktade arbetssätt för att fånga in barns och ungdomars intresse för dessa frågor. Svenska kyrkan har ett särskilt ansvar för att etiska och existensiella frågor diskuteras och tidigt förs in på dagordningen i barns och ungdomars liv. Brottsförebyggande rådet har ett särskilt ansvar för att främja brottsförebyggande insatser inom olika samhällsområden samt bedriva forskning och kunskapsspridning. Det är således en mängd myndigheter och andra instanser i samhället som kan vara katalysatorer och handledare i normbildningsprocessen. Kommitténs uppfattning är att de berörda sektorsmyndighetema bör sätta tydliga mål för sin del av normbildningsprocessen samt utveckla resultatmått.

Kommitténs förslag Folkhälsoinstitutet är det statliga organ som övergripande bör följa och stimulera olika former av stöd och kompetensutveckling till föräldrarna samt värdera resultaten. Den offentliga barnomsorgen och skolan bör profilera sina verksamheter så att gemensamma värderingar och normer blir tydliga. Kommunala måldokument bör spegla skolans och barnomsorgens ambitioner när det gäller att förmedla nonner. Dessa ambitioner bör omsättas i operativa mål i respektive enhets arbetsplan. Tydliga resultatmått bör utvecklas och genom tematiska utvärderingar följs hur normöverföring sker och införlivas i skolans och barnomsorgens verksamheter.

50 Strategier för säkerhet och trygghet

4.2 Skapa och

tydligt kommunicera

gemensamma normer

Normer skapas inte av sig själva utan byggs i social upp en samvaro. Delar av våra normer utgörs lagar och förordningar av som är grundförutsättningar för att samhället överhuvudtaget skall fungera. Men verkligheten bild regler och ger en av att normer i många fall är otydliga och att de ibland förvirrande vuxna ger signaler om dessa. För att klara ut ansvarsfördelningen mellan de vuxna kan man, som tidigare redovisats, skriva avtal eller ett ett kontrakt om exempelvis daghems- eller skolvistelsen. Som ett exempel kan vi ta skolk. Om elev skolkar skall det kontraktet en av framgå vilket då träder in, dvs. vad föräldrar, ansvar som elever och andra berörda skall göra. Skolk är varningstecken vuxna ett och indikerar hög risk för utslagning och utveckling kriminell av en personlighet. Det är idag näst intill ofattbart att många vuxna runt omkring barn och ungdomar sviker dem de inte på genom att ett mer genomgripande sätt arbetar med skolk.

Ett annat exempel är mobbning. Mobbning är betydande ett problem i den svenska grundskolan, ett problem berör som ett mycket stort antal elever. Flera tecken tyder att mobbning både sig tar allvarligare former och är utbredd än för år mer nu tio sedan. Enligt undersökningar som gjorts mobbning mobbade om anser

respektive mobbande elever att skolan gör förhållandevis lite för

att stoppa mobbningen. Andå måste mobbning del i ses som som en ett allmänt mönster antisocialt och regelbrytande beteende. av

Tidigare mobbare är överrepresenterade i kriminalregistret. Både

mobbare och offer är elevgrupper tycks försummas i skolan. som Det fordras inte mycket fantasi för att förstå hur det är att genomleva skoltiden med återkommande ångest och otrygghet. Men lika allvarligt är att fråga sig vilken uppfattning den mobbade eleven

får om samhällets värderingar. Denna fråga måste givetvis också ställas när de gäller de elever tillåts trakassera andra elever som utan att de vuxna stoppar detta.

Det är inte fel att säga att mobbning och skolk berör samhällets

mest centrala värderingar. Det är grundläggande demokratisk en rättighet att kunna i skolan och känna sig trygg. De skolor som inte aktivt arbetar mot mobbning och skolk godkänner genom sin passivitet att eleverna får värderingar och strider normer som mot våra grundläggande demokratiska värderingar; alla människors

lika värde.

Strategier för säkerhet och trygghet 51

Kommitténs förslag En viktig uppgift för alla skolor bör att göra regelbundna sammanställningar av skolkvara och mobbningsfrekvensen och aktivt följa utvecklingen av skolk och mobbning. Den skolplan som skall antas av kom- .

f munfullmäktige bör innehålla tydliga och realistiska mål

l för att komma tillrätta med skolk och mobbning. Målen operationaliseras för varje skola. Mobbning och skolk är angelägna områden för tematiska utvärderingar på nationell nivå i syfte att sprida metoder som givit goda resultat.

4.3 Reagera på avvikelser

från

gemensamma normer

Reaktioner på avvikelser från gemensamma normer skall komma på en gång. Reaktionerna måste vara bestämda och entydiga. Idag är reaktionsmönstret oftast tvärtom. Gränserna för det tillåtna får överträdas både en, två och tre gånger. Därefter reagerar samhället med alla tvångsmedel som man förfogar över. Reaktionerna på avvikelserna måste ske konsekvent och bestämt i de miljöer där barn och ungdomar vistas. Det är en skyldighet vi har gentemot de unga. Det är en solidarisk handling både mot den som avviker från en gemensam norm och mot den människa som utsätts för det avvikandet beteendet. En stöld är fel även om det är första gången man stjäl och värdet stöldgodset försumbart. Idag bagatelliseras ofta snatterier och småstölder som begås av unga. An mindre tänker man på de unga som utsätts för stöld. Vid skadegörelse och förstörelse sker sällan någon koppling till den uppkomna skadan, t.ex. klotter och ersättning eller gottgörelse från de som är skyldiga. Varför skall då en ung människa bry sig om eller känna respekt för sådant som är värdefullt för andra Den värdering eller norm som vi då ger dessa unga människor är att vi egentligen är rätt likgiltiga inför vad de gör. När samhället sätter in sina sanktioner är det som regel för sent. Införlivandet av felaktiga normer har alltför starkt satt sin prägel på identiteten. Här kan man säga att de vuxnas brist på solidaritet leder till att unga människor utvecklar felaktiga normer. En arbetsgrupp inom Brottsförebyggande rådet, arbetsgruppen för vårdnadshavares ansvar för barns brottsliga handlingar, har i

52 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 19925

rapporten BRÅ-pm-1990-1 Barnens brott och föräldrarnas

ansvar, föreslagit en utvidgning av vårdnadshavarens skadeståndsansvar. Arbetsgruppen att föräldrarnas och anser ansvar möjligheter, när det gäller att förebygga avvikande beteenden

bland unga, kan och bör ytterligare förstärkas.

Enligt arbetsgruppen är ett sätt att göra detta att skapa en bättre juridisk grund för vårdnadshavarens agerande genom ett utvidgat ersättningsansvar när det gäller skador deras barn som och ungdomar vållar. Arbetsgruppens uppfattning får stöd i attien tydundersökning utfört i samarbete med Statistiska som gruppen centralbyrån. Nästan 90 procent de tillfrågade ansåg att förälav drarna skall ta ett större ansvar för barnens fostran än vad är som fallet idag och nästan 80 procent ansåg att föräldrarnas ersätt-

ningsansvar skall vidgas.

I syfte att främja och utveckla det brottsförebyggande arbetet i

samhället har, genom ett särkilt regeringsbeslut, arbetsgrupp en tillkallats. Dess uppgifter är att ett antal samordnande åtgenom gärder inspirera det lokala brottsförebyggande arbetet och med-

verka till att goda metoder sprids vidare. På fem orter i landet har

det i särskilda projekt bildats lokala brottsförebyggande organ. Dessa lokala projekt får Brottsförebyggande rådets försorg genom utbildning främst om hur på orterna kan angripa problemen. man Dessutom kan man utvärdera effekten insatserna och korrigera av metoderna.

Det har varit uppenbart att det finns behov av en bred genomgång av hur samhällets reaktionsmönster skall utformat vara i fråga om unga som begår brott. Många vittnar hamom att unga

nar mellan socialtjänstens individ- och familjeomsorg och krimi-

nalvården. I praktiken innebär detta oftast ingenting händer. att Samhällets reaktioner blir eller uteblir helt i sådana fall. Revaga geringen har tillsatt särskild ungdomsbrottskommitté dir. en 199053 som har i uppdrag att genomföra samlad utvärdering en av socialtjänstrefonnens betydelse för behandlingen lagav unga överträdare. I samband därmed skall kommittén överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när de unga begår brott. I-luvuduppgiften är att undersöka den nuvarande om fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet

är väl avvägd när det gäller lagöverträdare och samordunga om ningen mellan myndigheterna kan förbättras.

Kommitténs uppfattning är att det skall finnas tydliga regler för

SOU 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 53

vilket beteende som kan accepteras av samhället och inom de verksamheter där barn och ungdomar vistas. Detta gäller självfallet också för de vuxna som finns i verksamheterna. Det arbete som idag sker inom regeringskansliet och de projekt som sker via Brottsförebyggandet rådet är insatser som syftar till att uppnå sådana förbättringar. Kommittén anser dock att det måste utvecklas mer heltäckande strategier för reaktioner på avvikelser från gemensamma norrner. Detta avser såväl vardagssamvarons gemensamma normer som direkt brottsligt beteende. Föräldrarnas engagemang i det brottsförebyggande arbetet bör ges en framträdande plats. Det är särskilt angeläget att de berörda myndigheterna utvecklar metoder för att engagera föräldrarna i det brottsförebyggande arbetet.

4.4 Främja säkerhet och förebygga olycksfall

För att barn och ungdomar skall växa upp i trygghet och säkerhet måste det också finnas strategier för att skador och olycksfall skall kunna förebyggas. Ansvaret för att främja barns och ungdomars säkerhet och att förebygga olycksfall vilar på flera av samhällets aktörer. I det vardagliga livet vilar ett stort ansvar på föräldrarna. Nya föräldrar måste medvetandegöras om olika risker bl.a. genom utbildning och information. Barnmiljörådet är den myndighet som idag, på ett föredömligt kostnadseffektivt sätt, arbetar med att söka efter och påtala var det föreligger brister i barns säkerhet. Barnmiljörådet påtalar brister när det gäller statens samordning och uppföljning för att förebygga barnolycksfall. Man menar att någon bör registrera och följa upp barnolycksfall vid öppenvårds-

och akutmottagningar och föra ut denna kunskap. Det saknas ock-

så en övergripande, nationell uppföljning av Skolhälsovården och skolans arbetsmiljö. Bamrniljörådet efterfrågar också beräkningar och fastställande av hygieniska gränsvärden relaterade till barn. Om sådana gränsvärden utvecklas blir det lättare att med konkreta argument förbättra såväl inomhus- som utomhusmiljön för bam. Dessutom påtalas att rättstillämpningen vid barnolycksfall måste utvecklas. Polis, åklagare och domare behöver mer kunskap om barns beteenden och barns utveckling.

54 Strategier för säkerhet och trygghet SOU 199254

Skolans arbetsmiljö uppvisar allt oftast betydande brister. som Vissa skolor har haft så dålig arbetsmiljö att de nästan tvingats stänga. De vanligaste bristerna är nedslitna och dåligt ventilerade lokaler samt gymnastiksalar och duschrum med mögelproblem. Alla elever omfattas arbetsmiljölagen och särskilda numera av skyddsombud utses. Kommunerna har ett ansvar för skolans arbetsmiljö och rapportering av olycksfall. Arbetarskyddstyrelsen är ansvarig sektorsmyndighet för arbetsmiljön i skolan och har som särskilt tema detta år skolans arbetsmiljö. Folkhälsoinstitutet bör följa utvecklingen av barns och ungdohälsa och säkerhet. Utgångspunkten för det internationella mars Hälsa för alla år 2000. År folkhälsoarbetet är WHOs strategi om 1984 antog länderna i WHOs europaregion Hälsa för alla-strategin med 38 hälsopolitiska mål. Detta innebär att skololycksfallen skall minska med till år 2000 mål null. År 1995 skall alla ef- 25 procent j fektivt skyddas mot hälsorisker i arbetsmiljön mål nr.25. När det gäller barns boendemiljö och barns och ungdomars krav på bra boendemiljö finns ingen bevakning idag. Plan- och byggen lagen är ramlag där olika intressen och behov bevakas av en en mängd intressenter. En förutsättning för att en bevakning av barns och ungdomars behov trygghet och säkerhet skall ske är att det av finns någon sådan instans att vända sig till. Boverket är den statliga myndighet som bör följa dessa frågor. Andelen trafikolyckor är hög framförallt när det gäller pojkar i åldersgruppen 16-24 år. Vid denna ålder är det motorcykel och körvilket alltså återspeglar sig i olycksstatistiken. Ankort som gäller, svaret för trafiksäkerhet låg tidigare på Trafiksäkerhetsverket, som fr.o.m. l juli 1992 integreras i Vägverket. Det är således Vägverket i frarnledes är ansvarig sektorsmyndighet för att främja säker- i som het och förebygga olycksfall när det gäller barn och ungdomar i trafiken. Vägverkets främsta målgrupp är dock förarna. Folkhälsoinstitutets insatser i syfte att förebygga olycksfall i trafiken innebär främst att barn, ungdomar och föräldrar kunskap om dessa ge risker. Informationen till barnen och ungdomarna sker bl.a. i skolan. Skolan liksom även den offentliga barnomsorgen kan inspireatt utveckla ett arbetssätt innebär att eleverna kartlägger ras som och inventera den lokala miljön bl.a. ur olycksfallssynpunkt. Därmed får eleverna gedigen kunskap var det finns olycksrisker en om och hur man skall göra för att undvika dem. Genom en sådan arbetsmetod blottläggs också bristerna i barns och ungdomars när-

OU 199254 Strategier för säkerhet och trygghet 55

miljö. Med denna kunskap kan föräldrar, elever och skola vidare till ansvariga instanser för att få bristerna åtgärdade. Konsumentverket har också ansvar för att ge barnen en så säker miljö som möjligt. Myndighetens arbete är inriktat på att få bort farliga varor och att medverka till att bra och ändamålsenliga produkter erbjuds. Verket tillämpar produktsäkerhetslagstiftningen, deltar i internationellt standardiseringsarbete och man testar och undersöker olika produkter. Olika former av regelverk och riktlinjer tas fram. En omfattande rådgivning till och utbildning för de kommunala konsumentvägledama handhas av Konsumentverket. I brist på svensk olycksfallsregistrering har verket skaffat sig internationell kunskap och erfarenhet genom att ansluta sig till internationella databaser för rapportering av produktskador. Information om farliga produkter kan därför fås snabbt. Den svenska anpassningen till EG i samband med EES-avtalet och ett eventuellt medlemskap innebär att Sverige kommer att få ta över EGs standarder och direktiv på bamsäkerhetsområdet. Sverige nämns idag av EG som ett föregångsland när det gäller barnsäkerhet.

Kommitténs förslag Folkhälsoinstitutet bör vara den statliga instans som utifrån hälsopolitiska mål följer utvecklingen av bams och ungdomars hälsa och säkerhet. En särskild uppgift är att främja säkerhet och förebygga olycksfall. De ansvariga sektorsmyndigheternas resultat bör följas. Som ett särskilt tema föreslås Folkhälsoinstitutet belysa skolans arbetsmiljö. Skolhälsovårdens utveckling är ett annat angeläget tema. Därutöver krävs en mer övergripande bevakning när det gäller att tillskapa trygga och säkra miljöer för barn och ungdom.

4.5 Slutsatser

Vi strävar efter ett samhälle där vi i ökad utsträckning bryr oss om varandra där vi visar solidaritet. Därför är det viktigt att disku- tera normer och aktivt delta i norrnbildningsprocessen. Staten kan bidra till denna utveckling genom att initiera stöd till föräldrarna när det gäller att stärka deras kunskaper barns och om

för säkerhet och trygghet SOU 199254 56 Strategier

ungdomars behov och utveckling. Folkhälsoinstitutet är det statliga kan utveckla ett gemensamt program för olika aktörers organ som insatser i syfte att stärka föräldrarnas kompetens.

Den offentliga barnomsorgen och skolan bör profilera sina verksamheter så värderingar blir tydliga. En viktig att gemensamma uppgift för alla skolor bör att göra regelbundna sammanställvara ningar skolk- och mobbningsfrekvensen och aktivt följa denna av utveckling. Mer heltäckande strategier för reaktioner avvikelser från gemensamma normer måste utvecklas.

Att följa utvecklingen barns och ungdomars säkerhet är en anav gelägen statlig uppgift liksom uppgiften att förebygga olycksfallü

SOU 199254

STRATEGIER FÖR

SOCIALA BEHOV

Sociala behov handlar om allas behov av till- och samhörighet i psykologisk bemärkelse. Alla barn och ungdomar växer som upp behöver känna tillhörighet och gemenskap. Det är föräldrarna som är avgörande för att ett barn skall må bra och få sina sociala behov tillgodosedda. Föräldrarna kan behöva stöd för sin uppgift. En bra familjepolitik bidrar också till att det skapas gynnsamma uppväxtvillkor för barn och ungdomar. Brister när det gäller att tillgodose barns sociala behov måste uppmärksammas tidigt och utslagningen motverkas. Idag inriktas insatserna i hög grad på sekundär och tertiär prevention. Mycket skulle vinnas om insatserna gjordes tidigare. Kommittén belyser i detta kapitel några områden där strategierna för att tillgodose sociala behov behöver utvecklas med avseende på statens insatser. Dessa områden är Motverka tidiga tendenser till utslagning; ge vård och behandling när så behövs; motverka främlingsfientlighet; främja goda levnadsvillkor; grundlägga goda levnadsvanor.

5.1 Motverka tidiga tendenser till utslagning

Det är inte alltid så enkelt att säga vilka förutsättningar måste som vara uppfyllda för att barn skall må bra och utvecklas väl. Däremot tycks det som om det ibland kan enklare att säga hur det inte vara skall vara. Det finns flera rapporter som visar att såväl personalen på barnavårdscentralen som barnomsorgspersonalen och senare skolpersonalen alla kunnat se vilka barn och ungdomar riskesom rat att slås ut. Regeln säger att det är ofrånkomligt att stor del en av personligheten grundläggs i tidiga bamaår och att detta sedan präglar oss resten av livet. Ett nytt inslag i debatten är emellertid

58 Strategier fär sociala behov SOU 19925

begreppet maskrosbam, dvs. barn som klarar sig mot alla odds trots att de växer upp under svåra förhållanden. Maskrosbarnen är undantagen som bekräftar regeln. Det är i första hand föräldrarna som skall tillgodose barnets grundläggande behov. Denna syn kommer också till uttryck i 6 kap. 1§ föräldrabalken, där det, dels anges vilka grundläggande rättigheter ett barn har, dels att det i första hand är föräldrarna som skall tillvarata dessa rättigheter. Barnets grundläggande rättighe-

ter öppnar också möjligheter från samhällets sida att ingripa i de

fall barnets grundläggande rättigheter kränks. Övergripande bestämmelser om socialtjänstens ansvar i förhållande till barn och ungdomar finns i socialtjänstlagen 1980620. Inom socialtjänsten skall socialnämnden tillsammans med föräldrarna medverka till att barn och ungdomar får trygga uppväxtförhållanden och i övrigt gynnsamma levnadsbetingelser. Det är av stor betydelse att unga människor har goda och nära relationer till sina båda föräldrar även då föräldrarna inte längre lever tillsammans. Detta understryks också av samhället genom den nya lagen om vårdnad och umgänge, lagutskottets betänkande 19909lLU 13 s. 10 f.f.. Förändringarna gäller reglerna i föräldrabalken om vårdnad och umgänge. Syftet är att bana väg för en utveckling där föräldrarna i så stor utsträckning som möjligt själva skall komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor. Domstolarna får genom de nya reglerna möjlighet att förordna om samarbetssamtal innan man tar upp tvist om vårdnad till avgörande. Kommunen skall också, enligt socialtjänstlagen 12a§, sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning för att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge. De nya reglerna som nu varit i kraft precis ett år har gjort att både rättsväsendet och föräldrarna själva fått upp ögonen för barnens behov. Föräldrarna påverkas att samarbeta för barnen och ungdomarna skull istället för att det skall bli vårdnadstvister där barnen oftast glöms bort. Barnens behov av två föräldrar är vägledande för den gemensamma vårdnaden. De som skiljer sig idag föredrar också alltmer gemensam vårdnad. Så har andelen av de skilda föräldrarna med gemensam vårdnad ökat från 44 procent år 1983 till 76 procent år 1989. Siffrorna skall ses mot bakgrund av att ca 20 000 familjer årligen splittras. Ser man till antalet minderåriga barn som berörs är det ca 45 000.

SOU 199254 Strategier för sociala behov 59

Ett viktigt förebyggande inslag utgör det arbete som utförs av barnavårdscentralernavårdcentralerna eller dess motsvarigheter. Deras verksamheter ingår i det sociala skyddsnätet kring barnen tillsammans med den offentliga barnomsorgen och socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Men det finns maskor i skyddsnätet. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett effekterna

av barnhälsovårdens integrering i primärvården. Denna utredning

visar att den svenska barnhälsovården kommit i kläm under 1980talet. Med lokala variationer framhålls att barnen har blivit förlorarna när det gäller kampen om distriktssköterskans tid. Kunskaper om barns hälsa och utveckling förmedlas till allt färre föräldrar. Kommittén anser att det bör vara en särskilt betydelsefull uppgift l för Folkhälsoinstitutet att följa barnhälsovårdens utveckling. | Socialtjänsten Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i koml munen får det stöd och den hjälp de behöver. Socialnämnden eller dess motsvarighet har också ett vårdansvar och ett ansvar för den vård som socialtjänsten ger såväl frivilligt placerade som tvångsomhändertagna barn och ungdomar. När socialtjänsten av en eller annan anledning måste gripa in i j barns eller ungdomars liv skall detta ske i samverkan med föräldrarna. Hur denna samverkan skall gå till finns det emellertid olika

t

uppfattningar om. Socialtjänstens mål är att i möjligaste mån hjälpa barn och föräldrar så att barnens uppväxtmiljö blir så bra som möjligt. Om det föreligger behov så kan barn och ungdomar placeras i samhällsvård enligt 22§ socialtjänstlagen. Den som behöver vård utanför det egna hemmet skall få sådan genom att placeras i ett familjehem eller ett hem för vård och boende, dvs. en institution. Så långt som möjligt skall socialtjänsten satsa på frivilligt samarbete med de barn och föräldrar som behöver stöd. I de fall när detta av olika anledningar inte är möjligt måste barnen och ungl domarna, enligt lagens synsätt, få den hjälp de behöver ändå. Därför finns en lagstiftning som möjliggör tvångsingripanden. Detta regleras i lagen 199052 med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Enligt denna lag kan barn och ungdomar i vissa ; i fall omhändertas för vård eller på annat sätt få stöd utanför hemmet även om föräldrarna och den unge själv motsätter sig detta. Syftet med LVU är att samhället skall skydda barnen genom att

60 Strategier för sociala behov SOU 19925

kunna fullgöra sina skyldigheter att tillgodose barns och ungdomars behov av vård och behandling. Vid befarade missförhållanden gäller anmälnings- och uppgiftsskyldigheten enligt socialtjänstlagen, förutom myndigheter vars verksamheter berör barn och ungdom, också alla andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Anmälnings- och uppgiftsskyldigheten gäller också dem som är anställda vid dessa myndigheter samt vissa i 7l§ i socialtjänstlagen angivna yrkesutövare. Man kan således konstatera att det finns strategier för att upptäcka problem tidigt och sätta in åtgärder. Men strategierna behöver utvecklas ytterligare.

5.2 Ge vård och behandling när så behövs

Socialtjänstlagen poängterar det förebyggande barn- och ung- g domsarbetet. Här koncentrerar vi våra diskussioner kring socialtjänstens insatser för barn och ungdomar såsom de definieras i socialtjänstlagen. Arbetet är inriktat på tre huvudfunktioner Cl strukturinriktade insatser i syfte att förbättra olika delar av samhällsmiljön. Detta skall ske genom att socialtjänsten deltar i samhällsplaneringen, genom grannskaps- och fältarbete och genom uppsökande arbete, ü allmänt inriktade insatser i syfte att förbättra förhållandena för vissa grupper som t.ex. barn och ungdomar samt förebyggande insatser som kan förhindra att det uppstår sociala problem samt individinriktade insatseri syfte att erbjuda sociala tjänster utifrån en enskild människas behov. Dessa kan gälla socialbidrag, samtal och rådgivning om ekonomi, barnuppfostran, samlevnad l eller vård och behandling.

I det praktiska sociala arbetet med barn och ungdomar griper de

tre huvudfunktionema in i varandra. Genom ett regeringsbeslut 1988 fick Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera socialtjänstens insatser för barn och ungdomar. Utredningen benämndes Rebus-projektet. Socialstyrelsens utvärdering av socialtjänstens insatser för barn- och ungdomar redovisas bl.a. i rapport 19903 Växa i välfärdsland, där en kritisk bild av socialtjänstens verksamhet för barn och ungdomar förmedlas. Kritiken avser socialtjänstens insatser inom samtliga tre huvudfunktioner.

OU 199254 Strategier för sociala behov 61

Sá framhålls att det råder stor klyfta mellan lagens mål och en verkligheten, inte minst framhålls att individ- och familjeomsorgen i jämförelse med den övriga socialtjänsten, dvs. barnomsorgen och äldreomsorgen tycks ha svårt att dokumentera, planera och utveckla verksamheten. Socialtjänstens strukturinriktade insatser har inte utvecklats enligt lagens intentioner. Orsakerna bl.a. vara brist på tydliga anges mål samt brist på kunskaper och metoder. Socialtjänstens allmänt inriktade insatser är svårare att få grepp om och insatserna varierar såväl metodmässigt som till omfattning från kommun till kommun. l Socialstyrelsens rapport framhålls behovet av en samlad barn- och ungdomspolitik och behovet av en långsiktig och generell uppbyggnad av kunskaper om bams, ungdomars och familjers levnadsförhållanden. Behov av en mer uttalad planering och politiska riktlinjer för barn- och ungdomsverksamheten i kommunerna framhålls. När det gäller socialtjänstens individinriktade insatser kritiseras dessa för bristande kunskaper om barn och ungdomar, brist på uppföljning och tillsyn samt avsaknad av goda arbetsmetoder. Dessutom kritiseras socialtjänstens individ- och familjeomsorg för bristande förmåga att se problemen ur barns och ungdomars perspektiv. Det sociala arbetet ställer stora krav på yrkesutövaren, eftersom kärnan i det sociala arbetet ligger i att kunna möta och hantera olika människor och deras behov. Det gäller att skaffa sig erfarenheter och växa i mognad och insikt. Detta uttrycks i Socialstyrelsens rapport som att från lärling till mästare. Idag hindras en sådan utveckling inom individ- och familjeomsorgen, eftersom mästarna ofta försvinner till administrationen. Därmed sker en kunskapsurholkning som motverkar yrkets professionalisering. Därutöver framhålls att ökade och mer kvalificerade insatser för utsatta grupper förutsätter ett nytt synsätt som kommer till uttryck också i högskoleutbildningen. Socialtjänstlagen är sedan ett år tillbaka föremål för särskilda

överväganden i den parlamentariska kommitté dir. 199107 som

skall göra en översyn av socialtjänstlagen. Oversynen skall innefatta en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syftar till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. I uppdraget ingår att belysa om barnomsorgens och individ- och familjeomsorgens uppgifter och ansvarsområden

62 Strategier för sociala behov SOU 19925

bör regleras i samma lag eller samordnas med lagstiftning. annan Socialtjänstens framtida inriktning och organisation utreds därmed. Oversynen skall även beakta förutsättningarna för föränen dring av socialsekreterarnas arbetsuppgifter och ansvarsområden och därvid särskilt uppmärksamma kompetensfrâgoma. Kommittén anser att det är särskilt intresse att i detta sammanhang beav lysa frågor om behandlingskarriärer i det sociala arbetet samt frâgan om legitimation för socionomer. Med anledning bl.a. av Socialstyrelsens rapport samt övrig tillsynsverksamhet har även andra åtgärder vidtagits. Både i föregående och innevarande års budget har avsattes medel för insatser i syfte att stärka barnkompetensen inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utforma och genomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familjeomsorgens förhållningssätt till utsatta barn och deras familjer. Satsningen tar sikte på att öka medvetenheten hos socialsekreterare och andra som arbetar med utsatta barn och ungdomar och tydliggöra skyldigheten att i första hand för barns och agera ungdomars skydd och bästa. En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet inrättades också i syfte att komma med förslag till åtgärder för samordning insatav serna för utsatta ungdomar. Arbetsgruppens arbete innebar att regeringen gav Bam- och ungdomsdelegationen i uppdrag att stimulera ett lokalt utvecklingsarbete för utsatta ungdomar, framförallt i miljonprogrammets bostadsområden. Med anledning av regeringsuppdraget avsattes 30 miljoner kronor Allmänna arvsfonur den under en treårsperiod. Syftet med försöksverksamheten är att stimulera en utveckling av nya metoder när det gäller individuella och allmänt förebyggande insatser för utsatta ungdomar. Projektet skall särskilt ta fasta på ungdomarnas, föräldrarnas och andra

vuxnas engagemang liksom nya former av föreningsengagemang.

Kommittén konstaterar att projektet tillkommit i syfte att utveckla strategierna för samordning av insatser när det gäller utsatta ungdomar på både statlig och lokal nivå. Att utsatta barn och ungdomar inte alltid får den vård kan som anses erforderlig är också uppmärksammat. Utredningen om tvångsinstitutioner för ungdomar och missbrukare redovisar i betänkandet SOU 199218, Tvångsvård i socialtjänsten och - ansvar innehåll, förslag till alternativa lösningar tvångsvårdens av organisation och arbetsformer med anledning riksdagens principbeav

OU 199254 Strategier för sociala behov 63

slut att §12-hemmen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård LVU, skall överföras från primär- och landstingsav unga, kommunalt huvudmannaskap till statligt. Utredningens förslag är föremål för remissbehandling och överväganden inom regenu ringskansliet. Utgångspunkten för förslagen är att alla ungdomar behöver tvångsvård också skall kunna få en plats på institusom tion, liksom att det skall finnas ett väl differentierat utbud av olika vårdmöjligheter. Anledningen till att utredningen gång tillsattes var att vården en inte fungerade bra i kommunernas och landstingens regi. Tonvikten lades på öppna vårdinsatser, vilka inte utvecklades i avsedd takt. Därmed fanns det heller inget att erbjuda de ungdomar som av olika skäl borde få sådan vård. Samtidigt rådde brist på platser vid ungdomshemmen och vården var dåligt organiserad. Det faktum att vården också varit splittrad på olika huvudmän gjorde det svårt att bygga specialiserade ungdomshem. Den vård och behandupp ling människor skulle få genom samhällets försorg funsom unga gerade inte. Därför fick vi också den s.k. värstingdebatten och häftiga reaktioner på försöken att hitta alternativa lösningar till de vårdformer som inte fanns eller inte fungerade.

Mobilisera stöd från det civila samhället En förutsättning för att arbetet med barn och ungdomar skall utvecklas så att det i högre grad än hittills kan bygga på barns och ungdomars grundläggande behov av engagerade vuxna innebär att det civila samhället måste mobiliseras. Detta är en insikt som vunnit allt större utrymme. I det sociala arbetet finns en strävan att utveckla kompetensen om arbete med barn och ungdomar. Det finns kunskap om att barns och ungdomars möjligheter att må bra hänger med deras grundläggande behov av mänskligt ensamman gagemang. Redan idag arbetar flera kommuner utifrån ambitionen att involvera barns och ungdomars fäder och övriga anhöriga och bygga nätverk i arbetet med barn och ungdomar, s.k. nätverksstrateupp gier. Ett sådant arbete är särskilt angeläget med tanke på att alternativet kan placering på institution. Nätverksarbetet är också vara betydelsefullt för att kunna lägga upp en vård- och behandlingsstrategi en fungerande vårdkedja. En sådan innebär att det skall finnas skyddsnät under hela vård- och behandlingstiden. Idag

64 Strategier för sociala behov SOU 199254

är det inte ovanligt att insatserna för unga blir allt för kortsiktiga och därmed ger dåliga resultat. Det kan tyckas som en självklarhet att arbeta tillsammans med barns och ungdomars nätverk, men så är inte fallet. Att exemplet nämns här skall i första hand inte ses som en metodfråga utan just som ett exempel på hur välfärdsarbetet kan utvecklas med hjälp av det civila samhället. Det är inte bara socialtjänsten som kan arbeta för att motverka för tidig utslagning av barn och ungdomar. Skolan har här en mycket viktig uppgift. Hur barn och ungdomar bemöts i skolan varierar väsentligt från den ena skolan till den andra, liksom var skolan eller den enskilde läraren sätter en gräns för sitt sociala engagemang. Det har framförts tveksamheter till i vilken omfattning som personalen i skolan respektive den offentliga barnomsorgen och indi- i vid- och familjeomsorgen kan samarbeta barns och ungdomars om situation, miljö och vardag. Ofta finns en konstlad motsättning mellan kunskap om utvecklingspsykologi och kunskap om pedagogik. Psykologiska insikter om utveckling ställs mot pedagogiska insikter om inlärning. Ibland framhålls att sekretesslagen lägger hinder i vägen för ett samarbete mellan olika personalkategorier. Den personal som på ett eller annat sätt har ansvaret för barnen och ungdomarna under skoldagen bör få viss gemensam utbildning och kunskap om barns och ungdomars grundläggande behov. Detta kan innebära att unga som befinner sig i riskzonen att få problem kan fångas upp tidigare. Kommittén anser att skolans, den offentliga barnomsorgens och i individ- och familjeomsorgens insatser i syfte att motverka tidig utslagning måste bygga på samarbete. Detta samarbete skall utgå från att barnens och ungdomarnas bästa sätts i centrum. Ingen ung människa skall slippa genom skyddsnätet på grund brister i av samarbetet. Om det råder olika uppfattningar om hur sekretesslagen skall tolkas måste de inblandade parterna söka en praktisk lösning på detta så att barnens och ungdomarnas bästa inte förloras ur siktet. Kommitténs uppfattning är att skolan och den offentliga barnomsorgen bör ha samma Sekretessregler. I samband med att den nya kommunallagen behandlades i konstitutionsutskottet förordades en översyn av sekretesslagen med anledning bl.a. kommuav nernas och landstingens ökade frihet att organisera sin nämnd-

OU 199254 Strategier för sociala behov 65

verksamhet. Utskottet har också förordat att riksdag och regering noggrant följer utvecklingen på det kommunala området och om så påkallas snabbt vidtar de förändringar som samhällsutvecklingen ger upphov till l9909lKU 38. Många skolor har utvecklat ett tänkande att redan från början tydliggöra vilken ansvars- och rollfördelning som skall gälla för både den personal som finns runt eleverna och eleven själv samt föräldrarna. Detta har vi belyst i avsnittet om strategier om säkerhet och trygghet. Grundtanken är att elever, föräldrar och personal via ett avtal gör upp om vilka regler som gäller för de olika parterna så att vistelsen i skolan blir så bra som möjligt. I vissa fall använder man sig av kontraktsmodellen som en framkomlig väg att engagera närstående och också andra berörda. Kontraktsmodellen fyller viktiga sociala behov. l förekommande fall är även individoch familjeomsorgen involverad. Kontraktet reglerar vad var och en skall göra i det speciella enskilda fallet. Gränserna och ramarna för vars och ens ansvar runt den unge blir därmed tydligare; man vet vad som gäller. Denna typ av kontraktsforrn fördjupas och utvecklas också utifrån elevens speciella behov. Det är inte kommitténs avsikt att lyfta fram och förorda ett antal nya modeller för skolans och socialtjänstens arbete. Det är dock en anmärkningsvärd situation när socialtjänstens individ- och familjeomsorg får så stark kritik för sitt barn- och ungdomsarbete och man samtidigt kan konstatera att brister och oförmåga till samarbete mellan föräldrar, elever och berörd personal ofta börjar redan före skolstarten. Förlorarna är de unga som inte får den hjälp och det stöd de bör kunna förvänta av en krets kompetenta vuxna. Länsstyrelsernas tillsynsverksamhet kommer att bli allt viktigare i takt med kommunernas omfattande organisationsförändringar och ökningen av privata alternativ. Möjligheterna att skapa större utrymme för Länsstyrelsernas tillsynsarbete bl.a. när det gäller individ- och familjeomsorgen är för närvarande föremål för en särskild utredning. Inom Socialstyrelsen skall ett centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete byggas upp som en särskild, självständig enhet. Forskningsförankrade kunskaps- och erfarenhetsöversikter skall komplettera och nyansera den mer målinriktade utvärderingen av verksamheten. Skolverket arbetar enligt liknande tankegångar.

66 Strategier för sociala behov SOU 199254

Kommitténs förslag Den barn- och ungdomsmyndighet kommittén föreslår ska inrättas bör få regeringens som uppdrag att stimulera en utveckling där det civila samhället mobiliseras i barn- och ungdomsarbetet.

5.3 Motverka främlingsfientlighet

Unga människor måste olika sätt tillägna sig insikt och fören ståelse för hur andra människor har det och på så sätt främja värvidsynthet och alla människors lika värde. Det den som tolerans, finns tydliga tecken på att invandrarfientligheten åtminstone hos l vissa ungdomsgrupper har ökat. För många svenska ungdomar finns konkret hotbild i form av gäng av invandrarpojkar. Denna en hotbild är kopplad till ett antal händelser där invandrarpojkar och svenska ungdomar varit inblandade. En del av dessa händelser hänger med de sociala spänningar som finns i samhället samman vidare till invandrarungdomar och de svenska och som också förs ungdomarna. Unga människors inställning till invandrare och flyktingar har förändrats. Attitydundersökningar som gjordes 1969 och 1981 visade att inställningen till invandrare det mellanliggande decenniet förändrats i positiv riktning inom alla åldersgrupper. Generellt var positiv var. En uppföljande studie genomman mer yngre man fördes hösten 1990. Denna studie visar att ungdomsopinionen har förskjutits mot restriktiv syn på svenskt flyktingmottagande. en Undersökningar som genomförts bl.a. av Statens ungdomsråd 1989 och 1991 visar också att ungdomarnas inställning har hårdnat betydligt och majoritet av de unga vill nu att flyktingmottagandet en skall minska. 1980-talet har således inneburit en återgång. Det för vardagslivets möten mest intressanta är dock om inställningen förändrats i de områden som är invandrartäta. Detta vet vi ingenting om. l enlighet med ett riksdagsbeslut våren 1992 har Statens invandrarverk, Skolverket, Statens ungdomsråd och Statens kulturråd fått i uppdrag att vidta särskilda åtgärder för att motverka främlingsfientlighet och rasism. insatserna skall i huvudsak inriktas på att långsiktigt påverka normer och attityder hos ungdomar. De berörda myndigheterna skall aktivt uppmuntra olika former av verksamhet och sprida kunskap om goda metoder.

OU 199254 Strategier för sociala behov 67

Insatserna mot främlingsfientlighet måste dock, enligt kommitténs uppfattning, bli konkreta och utgå från vilka resultat man mer vill uppnå. Utgångspunkten för insatserna bör vara de värderingar kommer till uttryck i svensk lagstiftning eller genom andra som politiska beslut. Det är i Miljonprogrammets förorter som den etniska mångfalden är mest iögonfallande. Man frågar sig på vilket sätt de unga formas att växa i sådan blandad miljö. Vad händer i av upp en skolan och vilken kultur uppstår bland de ungdomarna Växer det fram nya arbetssätt och tankesätt när unga människors förmåga

att leva tillsammans i skolan och på fritiden sätts prov

Kommittén att det krävs insatser som mer direkt vänder sig anser till konfliktbenägna grupper av ungdomar. På liknande sätt kan man rikta sig direkt till miljöer där man bedömer att insatser krävs. Man bör också följa attitydutvecklingen i de grupper och miljöer till vilka insatserna riktats. Kommitténs uppfattning är att insatserna mot främlingsfientlighet skall kopplas hårdare till de vardagliga miljöer där barn och ungdomar vistas. Projektpengarna kan ge möjlighet att utveckla insatserna mot främlingsfientlighet. Att motverka främlingsfientlighet bör på sikt bli naturliga inslag i barnomsorgs-, skol-, kulturoch fritidsverksamheten. Det nationella intresset ligger i att insatserna ger resultat så att de barn och ungdomar som lever och bor i Sverige kan göra detta under trygga omständigheter. En utveckling av insatserna mot främlingsfientlighet föreslås utgöra ett tillfälligt tema som staten bör följa och utvärdera.

Kommitténs förslag insatserna mot främlingsfientlighet föreslås utgöra ett av de teman som regeringen fastställer att barn- och ungdomsmyndigheten tillfälligt skall belysa. insatserna bör strategiskt riktas till vissa grupper av ungdomar och till speciella miljöer. Attitydutvecklingen i dessa grupper och miljöer bör följas upp. Insatserna bör utvärderas utifrån preciserade mål och resultatkrav.

68 Strategier för sociala behov

5.4 Främja goda levnadsvillkor

En god barn och ungdomar börjar med omsorgen om omsorg om familjen. Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att kunna fostra sina barn på det sätt som de själva vill genom att de skall kunna välja olika omsorgsalternativ och välja den arbetsfördelning som passar den egna familjen bäst. I regeringens proposition 1991 921165 om den kommunala ekonomin aviseras en lag om barnomsorg som skall utgå från att valfriheten inom barnomsorgen beaktas. Under år har intensiva diskussioner förts om det senare ekonomiska familjestödet. Kommittén anser inte att den har något väsentligt att tillföra denna diskussion. Kommitténs direktiv kräver heller inte kommentarer om farniljepolitiken. Det däremot är viktigt är att tydligare och mer handfast som påvisa hur olika familjepolitiska satsningar påverkar barn och ungdomar i olika familjesituationer. Varje gång regeringen presenterar sitt budgetförslag bör effekterna av de olika förslagen belysas för ett urval typfamiljer, där effekterna för bamfamiljerna bör av ha en framträdande redovisning. Barnfamiljernas handlande påverkas av skatter, bidrag och avgifter. Denna incitamentstruktur skall inte motverka de politiska målen utan bidra till en ökad måluppfyllelse. Det är emellertid tydligt att denna typ av överväganden endast sker i begränsad utsträckning när kommunerna skall besluta om olika former av subventioner eller avgifter. Idag är dessutom skillnaderna mellan kommunerna stora. Det går inte heller att skönja några politiska skillnader mellan avgifternas nivå, eftersom både socialdemokratiskt och borgerligt styrda kommuner uppvisar stora inbördes variationer. Med tanke på de effektivitetskrav som ligger på kommunerna och en fortsatt ansträngd ekonomi är det av särskild vikt att ta fram modeller för hur marginaleffekter, betalningsvilja och prisz känslighet ser ut för olika kommunala tjänster. Statistiska centralbyrån redovisar relativt väl hur gruppen hushåll med barn påverkas av skatter och bostadsbidrag. Däremot redovisas inte hur det ser ut för olika typer av hushåll med barn. Kommunerna tar ut avgifter för delar av den kommunala basj verksamheten, t.ex. barnomsorgen och fritidshemmen. Barn- i som och fritidshemsavgifterna är olika höga beroende på l omsorgskommun. Generellt tenderar dessa avgifter att öka i alla kommu-

OU 199254 Strategier för sociala behov 69

Däremot är skolan också är en obligatorisk basverksamner. som het ännu så länge avgiftsfri. - - Barnfamiljer betalar därutöver avgifter för t.ex. den kommunala musikskolan, avgifter uppvisar stora variationer mellan komvars munerna. Barnens fritidsverksamhet kostar med stigande ålder föräldrarna alltmer. Nöjen och kläder blir dyrare. Det är därför av stort värde att sammanställa data från konsumtions- och fritidsvaneundersökningar och komplettera dessa med variabler om inkomst och priskänslighet. Härigenom kan kommunerna få underlag som möjliggör bedömningar av hur olika avgifter påverkar ett antal typfamiljer. Kommunerna kan då få en uppfattning om det finns risker för att vissa barnfamiljer drabbas orättvist hårt, alternativt att barnen utestängs från vissa verksamheter. Konsumentverket gör idag analyser av hur olika regeringsbeslut påverkar barnfamiljernas ekonomi utifrån olika typhushåll. Kommunförbundet och Statistiska centralbyrån tar fram järnförelsetal i olika frågor när det gäller den kommunala verksamheten. Rädda barnen redovisar med viss periodicitet fakta om barn. Statens ungdomsråd ger årligen ut en statistisk årsbok om ungdomars levnadsförhållanden utifrån särskilda teman. Kommittén gör bedömningen att det, trots ett från flera håll intressant och belysande material om barn och ungdomar, saknas en mer samlad beskrivning av olika barnhushålls villkor och olika grupper av barns och ungdomars villkor. Det år också viktigt att dagens makthavare får ordentliga analyser av hur beslut i olika frågor påverkar barn och ungdomar. Politiska beslut bör också analyseras utifrån ett generationsperspektiv, dvs. att konsekvenser och skillnader för olika åldersgrupper tydliggörs. Kommittén anser r-att kommunerna bör få tillgång till särskilda datamodeller i syfte att belysa hur beslut om införande eller förändring av avgifter återverkar på olika typer av hushåll med barn och ungdomar. Dessa typer av beskrivningar bör enligt kommitténs mening bidra till att minska godtycket och öka medvetenheten om effekterna av olika beslut. Kommunen kan fatta beslut vars konsekvenser och innebörd är väl kända.

Studier av förmägenhetsbildning ur ett generationsperspektiv Som en särskild aspekt av den mer förfinade studie av hushållens villkor som vi efterfrågar framstår olika faktorer som påverkar

SOU 1992154 70 Strategier för sociala behov

förmögenhetsbildningen. Det missvisande att i en diskussion om och barnfamiljehushållens ekonomiska villkor inte beungdoms-

den handlingsfrihet kommer ett förmögenhetsinnehav.

akta som av disponerandet över förmögenhet, exempelvis en Därtill kan en bostad, ett betydande bruksvärde trots att det inte motsvaras av ge någon inkornstström fångas i inkomststatistiken. som upp Vid sidan de studier Statistiska centralbyrån och Konsuav som utför inkomstfördelningen är det således väsentligt mentverket av också försöker fånga utvecklingen förmögenhetsbildatt man av

Studier över förmögenhetsbildningen är emellertid avse-

ningen. värt mycket komplicerade på grund av svårigheterna att uppmer skatta värdet på olika tillgångar. En VISS vägledning ges av taxeringsstatistiken, denna omfattar endast en del av förmögenhemen och har hittills också tenderat att underskatta förmögenheterna

ternas storlek. Ett försök att uppskatta förmögenhetsutvecklingen s

kom till uttryck i Statistiska centralbyråns rapport 51 år 1987 Ojäm-

likheten i Sverige.

vår utredning är det särskilt intresse att diskutera frågan För av 3 skillnaderna i förmögenhetsbildning mellan olika generationer om tydliga och de förändrats något påtagligt sätt under de är om årtiondena. På grundval allmän statistik gör kommittén senaste av det antagandet att dessa skillnader från mitten av 1970-talet fram Skillnaderna förefaller i p till och med år 1991 ökade kraftigt. vara särskilt påtagliga mellan 193040-talsgenerationen och 196070-

talsgenerationens sk ungdomspuckel.

Den tidigare generationen har i förhållande till den senare upplevt helt skilda villkor. Den äldre generationen mötte ospärrad

högskoleutbildning och arbetsmarknad med hög efterfrågan.

en Den generationen har mött en högskola med höga intagyngre ningspoäng och arbetsmarknad med lägre efterfrågan på ung en arbetskraft.

Många i den äldre generationen kunde köpa bostadsrättslägenhet och småhus före och under den prisuppgång som tog verklig

fart under 1970-talets hälft och som fortsatte hela 1980-tasenare let. De har kunnat tilldogoräkna sig det tidigare skattesystemets förmånliga avdragsregler för låneräntor och har i många fall kun-

bygga ansenlig förmögenhet. Nu när lånen inte längre nat upp en är så stora och många i denna generation börjar se sig om efter an- 2 dra kapitalplaceringar läggs skattesystemet om så att skatten på kapitalavkastning och förmögenhet minskar. Detta passar onekli-

OU 199254 Strategier för sociala behov 71

mycket väl i tiden för den äldre generationen. Dessutom lindras gen också arvsskattereglerna påpassligt när den äldre generationen nu står inför föräldragenerations bortgång. Denna föräldrasin egen generation har i sin tur ofta byggt en betydande förmögenhet, upp extra guldkant kommer 30 40-talsgenerationen till som nu som en del när de inte längre har stora amorteringar och barnen är utflugna. Den generationen har å sin sida mött en mycket tuff boyngre stadsmarknad. Bostadsbyggandet har inte täckt ungdomspuckelns behov. Det har varit för lite och för dyrt. I de smålägenheter som kunnat vara lämpliga för förstagångsboende när de flyttat hemifrån har ofta den äldsta generationens pensionärer bott. På kort sikt är byggandet av servicehus och ålderdomshem för pensionärer viktiga för att kunna frigöra den typ av mindre lägenheter som efterfrågas. Köp av bostadsrättslägenhet eller småhus utan kontantinsats har, om de över huvud taget varit möjliga, varit förenade med hög skuldsättning och mycket dryga månadsutgifter. Efter 1991 har dessutom priserna på småhus och bostadsrätter stagnerat. Någon mer omfattande förrnögenhetsbildning framöver blir det alltså inte tal om. Den yngre generationens föräldrar har, bl.a. tack vare välfärdspolitiken, genomsnittligt betydligt längre livslängd. Möjligheten att få ut arv blir alltså för denna generation vanligtvis aktuell först i övre medelåldern. När den yngre generationen skall bilda familj får de konkurrera om tre- och fyrarumslägenheterna med den egna föräldragenerationen, som till skillnad från tidigare pensionärsgenerationer har god ATP och råd att bo kvar i den stora lägenhet man skaffade när man själv var barnfamilj. Förmögenhetsbildningen har hittills i hög grad kopplats till olika socioekonomiska grupper, upplåtelseformer i boendet och till geografiska skillnader.

72 Strategier för sociala behov

förslag Konsumentverket har ett övergripan- Kommitténs följa, utvärdera och föreslå åtgärder när det de ansvar att ekonomiska situation. Verket bör få i gäller hushållens uppdrag inom för detta arbete även ge en samatt ramen och analys bamhushållens villkor. lad beskrivning av

anledning undersöka vad de skilda för- Det finns nu att för de olika generationerna inneburit för utsättningarna generations möjlighet till förmögenhetsrespektive bildning. Frågan har stor betydelse för hur konsekvenserna vid utformningen skatte- och bostadsskall värderas av finansieringssystemen. Därför föreslås att Konsumentverregeringens uppdrag att följa göra en studie av ket får

generationsskillnader och förmögenhetsbildning.

uppdraget bör även ingå att utveckla verkets data- I underlag för kommunala analyser av hur modeller som införande eller ändringar avgifter påverkar olika typer av hushåll med barn och ungdom. av

5.5 Grundlägga goda levnadsvanor

rikt och verksamt liv är starkt beroende av hälsan. Att leva ett hälsa är både ett historiskt och ett internationellt Svenska barns ur mycket god. Samtidigt kvarstår betydande socioekonoperspektiv skillnader i sjuklighet och dödlighet bland svenska barn. Aven miska samhället på många sätt utvecklas mot att traditionella sociala i om ekonomiska klassgränser suddas ut är det avgörande för barns och

ungdomars uppväxtvillkor föräldrarnas klass och hälsa. Lev-

och yrkesval och därmed den framtida hälsan som vuxen nadsvanor, grundläggs tidigt.

rad visar att svenska barn och ungdomar mår En lång rapporter fysiskt avseende särskilt i ett internationellt

bra såväl i psykiskt som

perspektiv. Andá finns det barn och ungdomar i Sverige idag som

så bra varken fysiskt eller psykiskt. Under det senaste deinte mår cenniet har debatten jämlikhet mellan olika sociala grupper avom lätt få intryck att barn och ungdomar med stannat. Det är att av har lika möjligheter att ta sig fram i livet. Hela den olika bakgrund

offentliga sektorns barn- och ungdomsverksamhet har byggts upp

ambitionen barn och ungdomar lika rätt oavsett bakutifrån att ge inom folkhälsoområdet visar på en annan bild grund. Forskningen

LOU 199254 Strategier för sociala behov 73

och detta har delvis legat till grund för inrättandet av Folkhälsoinstitutet.

Folkhälsoinstitutets barn- och ungdomsprogram Ett nationellt folkhälsoinstitut med huvuduppgift att bedriva folkhälsofrämjande och sjukdomsförbyggande arbete av sektorsövergripande karaktär inrättas fr.o.m. 1 juli 1992. Arbetet skall ske i programform där institutet inom ramen för varje program skall ta fram, sammanställa och sprida kunskap. Programmen, som skall bygga på tydliga mâlforrnuleringar, kan vara både permanenta och tillfälliga. Ett tillfälligt program med inriktning mot barn och ungdom kommer att inrättas. Det barn- och ungdomsprogram som inrättas skall i första hand stödja lokalt utvecklingsarbete och därigenom bromsa de processer som ökar risken för ohälsa bland barn och ungdom från socialt utsatta familjer. Folkhälsoinstitutet blir en självständig myndighet under regeringen och skall ledas av en styrelse. Till de olika programmen knyts särskilda programråd. Den fasta basorganisationen skall vara liten och flexibel och ledas av personer med vetenskaplig förankring. Institutets roll som kunskapsfönnedlare innebär att det skall finnas en hög kapacitet att popularisera och sprida vetenskapliga rön av betydelse för ett praktiskt inriktat folkhälsoarbete. En central utgångspunkt för Folkhälsoinstitutets barn- och ungdomsprogram är att samhällets insatser för att stödja de utsatta barnen och ungdomarna måste sätta individen i centrum. Strävan är att också utveckla ett barn- och ungdomsperspektiv när det gäller samhällets insatser. Folkhälsoinstitutets barn- och ungdomsprogram skall arbeta tvärsektoriellt och överbrygga de olika samhällssektoremas ansvarsområden. Villkoren för hur en god hälsa hos barn och ungdomar kan förbättras skall inte heller isoleras till

specifika insatser för barn och ungdomar utan även beakta behov

av insatser för hela familjen. Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att Folkhälsoinstitutets barn- och ungdomsprogram följer upp och stimulerar sex- och samlevnadsundervisningen för ungdomar samt dess koppling till HIV och aids. Landstingets ungdomsmottagningar är en verksamhet där denna typ av rådgivning sker. Denna verksamhet är positiv och bör få stöd. Sex- och samlevnadsundervisning är inte minst viktig ur en förebyggande aspekt, dels för att lära barn

74 Strategier för sociala behov SOU 1992

och ungdomar samlevnadens villkor, dels för att upplysa om sexuallivets hälsoaspekter. Sex- och sarnlevnadsupplysning för ungdomar har också med framgång integrerats med annan ungdomsverksamhet. Det är positiv utveckling om sex- och samlevnadsen informationen kan anpassas till de miljöer och den verklighet som ungdomarna lever Ungdomsmottagningar är en form, men det finns flera. Lokala förhållanden avgör i vilka former som verksamheten sker. l å En angelägen uppgift för folkhälsoinstitutet bör vara att följa utvecklingen av självmord bland ungdomar. Statens ungdomsråd re- i dovisar i särskild undersökning år 1991 att vart fjärde 27% en dödsfall bland ungdomar utgörs av självmord.

Idrott och motion j Idrotten har stor betydelse för barn och ungdomar som påverkansfaktor vad gäller normer, värderingar och livsstil. Idrott och motion får på grund av alltmer stillasittande arbeten en allt större roll för folkhälsan. Goda motionsvanor är grundläggande behov för en god folkhälsa. I den organiserade idrotten är ca 2 miljoner människor aktiva. Riksidrottsförbundet är paraplyorganisation för 62 olika specialidrottsförbund. Riksidrottsförbundet har definierat sin strävan såsom att idrott skall organiseras så att den i någon form blir tillgänglig för alla Vissa kategorier är underrepresenterade bland de aktiva idrottarna, detta gäller främst kvinnor och äldre. Men aktivitetsgraden j skiljer sig också åt bland barn och ungdomar utifrån socioekono- l miska bakgrundsfaktorer. Samtidigt ställs, i takt med en utvecklad teknologi och automatisering samt förbättring av kommunikatioallt mindre krav på människors muskelkraft och fysiska prenerna, stationsförmága både i arbetslivet och på fritiden. I linje härmed . har andelen aktiva ungdomar minskat avsevärt. Spontanidrottandet har minskat under 70- och 80-talet som en följd av den alltmer strukturerade och organiserade föreningsverksamheten. En tydlig polarisering har skett. Gruppen ungdomar som tränar och tävlar aktivt ofta på elitnivå har ökat. Samtidigt har andelen - icke-aktiva också Ökat. Enligt Ungdomskommitténs betänkande SOU 199112 Ungdom och Makt, var det 32 procent 1984 som inte var aktiva mot 10 procent 1968. För pojkar var motsvarande siffror 26 respektive procent. i

OU 199254 Strategier för sociala behov 75

Fritid Stockholm har undersökt storstadsungdomars förändrade fritidsvanor mellan åren 1985 och 1991. Studien, som är Europas mest omfattande i sitt slag, är en allvarlig varningssignal för den etablerade idrottsrörelsen. Enligt rapporten går den organiserade idrotten tillbaka bland ungdomar i storstäder. Därmed är en hundraârig trend ständig tillväxt på ungdomssidan bruten för en av av de största folkrörelserna i Sverige. Den etablerade idrotten har i första hand tappat mark bland tjejer som vill kunna kombinera idrott och socialt umgänge. Den tidiga specialisering som sker idag inom idrotten med träningar tre, fyra gånger i veckan medger inte en sådan kombination. Därför lämnar tjejerna idrotten. Men även killarna drabbas av den tidiga specialiseringen och därmed tidiga utslagningen. Rapporten bekräftar också att ungdomar som inte är med i någon idrottsförening lever ett fysiskt inaktivt liv. Det finns teckan på att barn- och ungdomsidrotten idag inte är tillgänglig för alla barn och ungdomar. Barn erbjuds idag redan från tidig ålder lärarledda instruktionsverksamheter i form av olika skolor och kurser. Samtidigt byggs vuxenidrottens värderingar in tidigt i barnidrotten genom specialiseringsmönster och tävlingsstrukturer. Detta medför oönskade effekter för ungdomsidrotten. Den tidiga starten, ombytligheten och prestationsinriktningen gör att många unga inte platsar i föreningen. Prestationskraven och behoven av ökad träning blir en övermäktig konkurrent. Ett aktivt deltagande i en idrottsförening förutsätter också idag, med få undantag, att föräldrarna medverkar genom att ge stöd och hjälp till sitt barn när det gäller själva idrottsutövandet, men också när det gäller olika former av insatser för själva föreningen. ldrottsverksamheten har fångats av industrisamhällets värderingar och utvecklats till en mätidrott som kretsar kring centimetrar och sekunder. Grundbultarna är tävling, rangordning och prestation. Föreningarna dras in på marknaden och möter konkurrens med andra företag. En kommersialisering av idrottsklubbarna blir alltmer vanlig. Uppgifterna för idrottsklubbarna blir alltmer att skrapa ihop resurser till några få. När man talar om idrottsrörelsen tonar allt som oftast en positiv bild fram av en kraftfull och dynamisk folkrörelse. Men det gäller att våga se att idrottens utveckling tagit delvis skilda vägar. Den specialiserade idrottens ökade prestationskrav ställer krav på en specialiserad organisation med ökade eknomiska lkrav. För

76 Strategier för sociala behov SOU l992z5rl

l l j elitidrotten är samarbete med näringslivet nödvändighet. Breden didrotten kräver delvis andra villkor och kommitténs uppfattning l är att barn och ungdomar bör kunna få utöva idrott utan att för ti- l digt involveras i elitidrottens värderingar.

I budgetpropositionen 199192 framhålls att statens stöd till idrotten i första hand skall breddidrott bland barn och ungdoavse För elitidrotten diskuteras finansieringsfonner. Lotteriutmar. nya redningen dir. 199101 skall undersöka om föreningarna i högre grad än kan finansiera sin verksamhet genom ökade inkomster nu från lotterier. Lotteriutredningen skall avge förslag i september

1992. Kommittén att det är angeläget att motionsvanor och anser idrott kan kopplas ihop på ett positivt sätt. En möjlighet att stödja sådan utveckling är just att betona idrottens folkhälsofrämjande en betydelse och att statens fortsatta stöd till idrottsrörelsen baserar sig denna typ målformuleringar. Det verkar vara dags att av diskutera alternativa organisationsmodeller för idrottsverksamheten där elitidrottens speciella situation inte blandas samman med allmänt motionsutövande och den breda barn- och ungdomsidrot-

ten.

Kommitténs förslag Folkhälsoinstitutet bör följa utvecklingen och samlevnadsundervisningen för ungdoav sex- Frågor om HIV och aids bör föras till Folkhälsomar. institutet. Lokala projekt för sex och samlevnad bör stimuleras och verksamheterna utformas utifrån de miljöer som är mest naturliga för ungdomarna att vistas

En viktig uppgift för Folkhälsoinstitutet bör vara att följa utvecklingen självmord bland ungdomar. av Folkhälsoinstitutet bör regeringen förslag till målforge muleringar för barn- och ungdomsidrotten i syfte att betona värdet breddidrott för barn och ungdomar samt av olika folkhälsoaspekter.

5.6 Slutsatser

Det finns utvecklade strategier när det gäller att tillgodose barns och ungdomars sociala behov. Flera av dessa strategier fungerar

Strategier för sociala behov 77 OU 199254

dock inte tillfredsställande. Till viss del har dessa brister uppmärk-

och är föremål för åtgärder. Socialtjänstlagen ses över, sammats särskilda ungdomshemmen får organisation och ett folkde en ny inrättas i syfte att särskilt beakta utsatta barns och hälsoinstitut ungdomars hälsa. Strategier för att tidigare motverka tendenser till utslagning bör dock utvecklas, där inte minst samarbetet mellan

de olika yrkesgrupper finns runt bam och ungdomar i varsom dagslivet måste förstärkas. Barn- och ungdomsarbetet bör i högre grad bejaka behov mänskligt engagemang som kompleungas av till de professionella yrkesrollema. Det civila samhället bement hövs i det sociala arbetet. Strategierna bör också innefatta att rolloch ansvarsfördelningen mellan föräldrar, barn och ungdomar

samt professionella tydligt klargörs i syfte att motverka utslagning.

Strategier för att motverka främlingsfientlighet bör utvecklas mer riktat och med långsiktiga ambitioner än vad som sker idag. mer

Familjernas och därmed barns och ungdomars uppväxtvillkor

påverkas olika politiska beslut om avgifter och taxehöjningar. av En samlad beskrivning och analys barnfamiljernas villkor utiav från ett antal typhushåll bör tas fram. Särskilda datarnodeller bör utvecklas underlag för kommunala analyser hur införande av som eller ändringar avgifter påverkar olika barnhushâll. Faktorer av påverkar olika generationers fönnögenhetsbildning bör också som belysas.

Folkhälsoinstitutets inrättande bör innebära att strategierna för och samlevnadsundervisning kan förstärkas. Detta innebär sexäven att frågor HIV och aids tillförs Folkhälsoinstitutet. om Motionsvanor och hälsa bör kopplas ihop på ett positivt sätt med

syfte att stärka den breda barn- och ungdomsidrotten. Strategin för sådan utveckling är att betona idrottens folkhälsofrämjande en uppgifter där elitidrottens speciella situation inte blandas samman med allmänt motionsutövande och den breda barn- och ung-

domsidrottenD

STRATEGIER FÖR

VERKSAMHETSBEHOV

En positiv självuppfattning kommer av att vi känner oss nyttiga. Vi tvingas också, kanske motvilligt, acceptera att så mycket av vår status och vårt inflytande följer av det vi uträttar. Det är således förödande för självuppfattningen om man inte kan eller får prestera något. Det är viktigt att bli uppmärksammad för det man gör. Självuppfattningen växer fram gradvis under barnaåren för att under tonårsperioden ta tydligare form. Att det under denna period är viktigt att den vuxna omgivningen ser det positiva även om resultatet inte är stort, illustreras tydligast i de fall när individen i en känsla av att inte kunna hävda sig på vanligt sätt övergår till att tillfredsställa sitt behov av uppmärksamhet genom olika destruktiva beteenden. Av verksamhetsbehoven är möjligheten till arbete, och det erkännande som en yrkesroll kan ge, viktigast för formandet av självuppfattningen. När kommittén sammantaget beaktat den begränsade tiden och andra politikområdens pockande behov av analys och slutsatser har vi valt att avstå från att beröra ungdomars introduktion på arbetsmarknaden. Det beror inte på att vi anser arbetsmarknadsfrågorna vara oviktiga, utan på att vi bedömt kommitténs möjligheter att tillföra konstruktiva synpunkter på detta område som begränsade. Denna avgränsning står heller inte i strid med kommitténs direktiv. Dessutom aviseras i budgetpropositionen 1991 92 en särskild utredning om bl.a. ungdomar och arbetsmarknaden. Kommittén har valt att i huvudsak belysa strategier för verksamhetsbehov med utgångspunkt från barns och ungdomars fritid. Barns och ungdomars verksamhetsbehov tillgodoses på olika sätt och hänger samman med individuella förutsättningar och den miljö man växer upp I detta kapitel belyser vi några områden där strategierna för verksamhetsbehov behöver utvecklas med tyngd-

80 Strategier för verksamhetsbehov SOU 19925

punkt på statens insatser. Dessa områden är Stimulera en meningsfull fri tid; tillhandahålla och stimulera tillkomsten av lokaler och anläggningar; spontana och icke föreningsknutna verksamheter samt stimulera kreativitet och eget skapande.

6.1 Stimulera meningsfull fri tid

Kommitténs principiella uppfattning är att varken stat eller kommun skall blanda sig i hur unga människor använder sin fria tid så länge verksamheten inte skadar någon. Det är dock en offentlig uppgift att skapa möjligheter till och stimulera meningsfull frien tid. Kommunerna är inte enligt lag skyldiga att tillhandahålla fritidsverksamhet för barn och ungdomar. Från olika håll ifrågasätts också om det över huvud taget är kommunal uppgift. Kommiten téns uppfattning är att kommunernas satsningar på fritidsområdet har betydelse i tre avseenden. För det första för att upprätthålla infrastruktur anläggen av f ningar och institutioner, som idrottsanläggningar, simhallar, samlingslokaler etc., utan vilka aktiviteterna är omöjliga. Detta är den primära uppgiften. De flesta av dessa investeringar kan aldrig bli kommersiellt intressanta. Däremot kan det intressant att utvara veckla ett samarbete med de kommersiella intressena om detta innebär ett större utbud. För det andra för att möjliggöra deltagande i fritidsaktiviteter för de barn och ungdomar som av ekonomiska skäl annars skulle vara utestängda. Eftersom drift av anläggningar och administration av föreningar till stor del är fasta kostnader, är oberoende 5 som av antal besökare och medlemmar på marginalen, vore det irrationellt att ut avgifter som återspeglade verksamhetens genomsnittskostnader. Anläggningens respektive föreningens extra kostnad för ytterligare en besökare respektive ytterligare medlem är en l ytterst begränsad. För barn- och ungdomsgruppen vore det olyckligt om höga avgifter skulle begränsa möjligheten till deltagande trots att de reella kostnaderna för ytterligare deltagande är minimala. Därmed inte sagt att det skulle saknas anledning att se över den kommunala avgiftssättningen och göra den differen- g mer tierad. i För det tredje kan stöd till olika fritidsverksamheter vara uttryck för politiska prioriteringar av särskilda idrotter, särskilda grupper

SOU 199254 Strategier för verksamhetsbehov 81

utövare exempelvis tjejer och handikappade eller särav unga skilda aspekter på verksamheten exempelvis folkhälsa och demokratisk fostran. Det är viktig kommunal uppgift att följa utvecklingen av en barns och ungdomars intressen och anpassa stödet därefter. Det är viktigt att stödja ungdomars organisationer och aktiviteter, egna dvs. verksamhet inte innebär att vuxna organiserar aktiviteter som för ungdomar utan som ungdomarna själva utvecklar. Det framstår som särskilt angeläget att det finns en stor lyhördhet i kommuför kraven från sådana grupper av ungdomar som vill nerna samman i verksamhet också utan att bilda föreningar, vilket ofta är en förutsättning för bidrag idag. Kommittén anser att det är en primärkommunal uppgift att upprätthålla en infrastruktur för fritidsverksamhet. Kommittén anser vidare att höga avgifter för barn och ungdomar på ett samhällsekonomiskt omotiverat sätt skulle stöta undan besökande och medlemmar. Kommittén menar också att det är fullt legitimt från samhällets sida att stöd till verksamheter som skapar goda resultat ge ur samhällets synvinkel.

Statligt och kommunalt stöd till fritids- och föreningsverksamhet Kommunernas fördelning av anslag till fritidsverksamheten stämmer inte alltid överens med det folk helst vill syssla med. Detta framgår tydligt när man analyserar resultaten av fritidsvaneundersökningar i ett antal kommuner. Kommunerna har i hög grad satsat på anläggningar och stöd till verksamheter med ett exklusivt urval av utövare. Så får exempelvis idrotter som utövas under en relativt kort period i livet avsevärt mer stöd än idrotter som kan utövas livet igenom. Förhållandevis stora summor läggs också på anläggningar för elitidrotten. De attitydundersökningar som utförts i anslutning till fritidsvaneundersökningarna visar också att de flesta för sina egna fritidsbehov faktiskt hellre vill att kommunerna satsar på aktiviteter inom områden som friluftsliv, fiske och motion. Man får i sammanhanget dock inte glömma bort underhållningselitidrottens värde som alternativ till annan passiv fritid. En stor del av statens och kommunernas stöd till fritidsverksamhet går till föreningslivet. Det totala statliga stödet till föreningslivet uppgick budgetåret 198990 till 7,5 miljarder kronor. Av detta stöd gick 261,5 miljoner till idrotten och 177,3 miljoner till barn- och ungdomsorganisationerna.

Strategier för verksamhetsbehov SOU 199254

Av det totala föreningsstödet utgör 3,3 miljarder kronor skattesubventionerade tider i lokaler och anläggningar, medan ca 1,2 miljarder kronor består av kontant stöd till föreningsverksamhet främst lokalt aktivitetsstöd. De resterande kontanta bidragen omkring 350 miljoner kronor utbetalas årligen som stöd till lokaler och anläggningar i form driftsbidrag, anläggningsbidrag och loav kalbidrag. Idag uppgår det kommunala stödet till föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet till 4,5 miljarder kronor. Beloppet utgör ca ungefär hälften de skattemedel årligen läggs kommunal av som fritidsverksamhet. De statliga medel barn- och ungdomsföreningama erhåller som uppgår till 4% av vad kommunerna totalt bidrar med till det lokala föreningslivet. Detta säger en del om det statliga bidragets, trots allt, begränsade storlek och betydelse för det lokala föreningslivet. Ofta bygger fördelningen av anslag och bidrag på gammal tradition. Bidragsstrukturen har vuxit fram som lagringar av årtiondens politiska prioriteringar där fokus varje år legat tillskottets storlek inte på helheten. En målmedveten omfördelning av bidra- är självfallet förenad med betydande motstånd från de som gen hittills varit gynnade. Det kan dock inte vara skäl för att avstå från att ta upp frågan till diskussion. Det statliga bidragssystemet till barn- och ungdomsorganisatiohar reformerats och ytterligare steg mot ett mer målrelatenerna rat system har aviserats. På idrottens område fördelas dock fortfarande det statliga stödet i form av aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet ger intryck av exakthet och rättvisa. Detta är emellertid endast ett bedrägligt sken. Det förefaller exempelvis i förstone knatteidrotten får samma stöd som A-laget, men som om det är inte sant. Att föreningarna får betalt per aktivitet är ingen garanti för att inom föreningen sedan fördelas lika per pengarna aktivitetsgrupp. Knattelagets ledare ställer vanligtvis upp gratis, medan A-lagets spelare och ledare kvitterar ut flera tusenlappar i månaden. Aktivitetsstödet har egentligen bara en förtjänst och det är dess tydlighet när budgetprövningen av anslagen till föreningslivet sker. Det är då lätt att avgöra hur kraftfullt den politiska ledningen ökar satsningarna på föreningslivet. Men budgetläget idag skiljer sig från tidigare. Det är i såväl stat som kommuner tämligen ansträngt. Okningarna förbyts sannolikt i stagnation, eller rentav

SOU 199254 Strategier [är verksamhetsbehov 83

neddragningar. I detta läge anser kommittén att ambitionen att skapa och bättre verksamhet för de medel som finns överskugmer de förluster i tydlighet som en förändring av bidragsgivningen gar eventuellt skulle medföra. För många organisationer är statsbidragen direkt styrande för föreningsverksamheten. del fall har de avgörande betydelse för l en att föreningen organisationen överhuvudtaget skall kunna bestå. Det mest utmärkande kriteriet för en folkrörelse är emellertid att den har en självständig ställning gentemot staten. Då kan naturligtvis ett så starkt beroende av staten inte vara bra för rörelsens integritet.

Målen för statens bidragsgivning Målen för statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationema är

att främja en demokratisk fostran bland barn och

ungdomar, att främja jämställdhet och jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper,

att medverka till en meningsfull fritid för barn och

ungdomar, samt

att uppmuntra fler barn och ungdomar att delta i

föreningslivet.

Dessa mål är inte operationaliserade eller inbördes prioriterade. Det saknas en koppling mellan de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken och målen för bidragsgivningen så att även sådana inbördes prioriteringar kan ske. Det saknas också uppföljning och utvärdering av resultaten i förhållande till målen Kommittén anser att målen för statens bidragsgivning bör bli tydligare och att staten skall göra prioriteringar mellan sina mål. Olika modeller för en bättre målstyming av det statliga stödet till barn- och ungdornsorganisationerna bör utvecklas. Tematiska fokuseringar, tillfälliga eller mer permanenta, bör kunna ske för att lyfta fram sådana grupper eller verksamheter som hamnat i skymundan. Man bör exempelvis kunna ställa upp mål för kvinnligt deltagande för att nå en bättre och mer rättvis balans mellan könen. Vissa åldersgrupper bör också kunna fokuseras, exempelvis större satsning på tonåringarna, liksom att stöd riktas till olika mål-

84 Strategier för verksamhetsbehov SOU 199254

handikappade eller invandrare. Målet för det statliga grupper som stödet bör också att befrämja breddverksamhet framför stöd vara till elitsatsning och att i högre grad se till verksamhet som har bestående betydelse för ett livslångt engagemang. Statliga bidrag bör utgå bara till sådana föreningarorganisationer har till uppgift att främja idéutveckling och opinionssom bildning i religiösa, politiska, samhällsorganisatoriska, sarnhälls-

ekonomiska eller andra allmänna frågor om samlevnaden i sam-

hället. Aven föreningar organisationer som genomför åtgärder av humanitär art eller åtgärder för att stärka befolkningens mentala eller fysiska hälsa bör komma i fråga för stöd. Bidrag bör däremot inte utgå till föreningar som har till uppgift att tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen. Inte heller bör stöd utgå till föreningarorganisationer vilkas uppgift är att bevaka medlemmars sakintressen. De minskningar i anslagen som sker eller förestår får inte ut över spontanaktiviteterna. Man skall inte behöva delta i regelbunden föreningsverksamhet för att få del av samhällets satsningar på fritidsverksamheten. Därför måste formerna för bidragsgivning i framtiden också ta hänsyn till och ge möjlighet till grupperingar och rörelser bland barn och ungdomar som inte följer de gängse föreningsbildningarna. Stöd bör också utgå för föreningarnas öppna verksamheter. Det är inte heller säkert att ett stöd från statens sida alltid behöver handla om pengar i direkt form. Vi diskuterar ett antal möjliga sådana stödforrner i kapitel 8 Strategier för förnyelse och utveckling. En del av dagens bidrag till föreningslivet utgår som ersättning för särskilda uppdrag som staten vill få utförda. Detta är inte bidrag i vanlig mening utan handlar mer om att staten och kommuköper tjänster av föreningslivet organisationerna, s.k. nerna uppdragsstöd. Detta finns det ingen anledning att ändra på. Stat och kommun bör även framöver köpa tjänster från föreningslivet när man bedömer att tjänsten blir bättre och billigare utförd på det sättet. Vad dock behöver utvecklas och stramas upp är konsom traktering samt organisationernas avrapportexing av genomförda uppdrag och utvärdering av de resultat som uppdragen har gett.

U 199254 Strategier för verksamhetsbehov 85

Frigör barn- och ungdomsorganisationerna från bidragsberoendet Barn- och ungdomsorganisationema har blivit starkt beroende av bidrag från stat och kommun för sin finansiering. Den egna finansieringen genom medlemsavgifter och andra inkomstkällor är för del organisationer endast ett mindre komplement till bidragen. en En intressant faktor i denna utveckling är att staten lagt beslag på en god del av föreningslivets traditionella finansieringskällor, dvs. lotterier och spel. Barn- och ungdomsorganisationernas beroende av statlig och kommunal bidragsgivning bör minska kraftigt. Insatserna bör inriktas på att öka folkrörelsernas möjligheter till egenfinansiering i syfte att föreningslivet åter skall bli självständigt. Folkrörelsema bygger att människor frivilligt sluter sig samman utifrån en gemensam idé. En förenings livskraft står och faller med dess medlemmars engagemang. En förening utan medlemmar är ingen förening lika lite som en förening med merparten pas- siva medlemmar är det. Det är varken ett statligt eller kommunalt ansvar att utveckla föreningsidéer eller bidra till att medlemsantalet ökar. Ansvaret ligger helt och fullt på den enskilda föreningen. I samma stund som staten eller kommunen tar ett ansvar för att en förening finns eller bedriver verksamhet är folkrörelsetanken död. Under 1990-talet bör det vara de enskilda kommunernas förutsättningar och deras fritidspolitiska inriktning som avgör vilket kommunalt stöd som föreningarna skall få. Den tid är förbi när kommunerna anpassade sin bidragsgivning till generella och från statligt håll dikterade regler. Diskussionerna bör framöver mer utgå från föreningarnas behov av satsningar på infrastruktur och utveckling. l budgetpropositionen 199192 redovisas ett budgetunderskott som överstiger 100 miljarder kronor. Tillväxten beräknas bli negativ de kommande tvâ åren. Regeringen tvingas därför pröva varje utgiftspost mycket noga. I budgetpropositionen föreslog regeringen sålunda att folkrörelsernas förmåga till egenfinansiering skall ses över. Det är naturligtvis värdefullt om översynen kan ge en nyanserad bild av olika grupper av folkrörelsers finansiella situation, dvs vilken roll de statliga bidragen spelar för verksamhetens finansiering. Innan beslut om mer omfattande förändringar fattas är det angeläget att för varje grupp av folkrörelser kunna uttala sig om i vilken utsträckning en bidragsminskning påverkar verksamhetens

86 Strategier för verksamhetsbehov SOU 199254

omfattning, inriktning och vissa resursmässigt svaga målgruppers möjlighet till deltagande. Kommunerna får påräkna nolltillväxt fram till slutet av 1990talet. Vid fördelningen av resurser tvingas de ge företräde för den lagreglerade verksamheten. Det är inte svårt att dra slutsatsen att stora minskningar kan förväntas av anslagen till fritid och kultur. Av dessa anslag kan, pga. kommunernas omsorg om den egna verksamheten, i sin tur anslagen till föreningslivet förväntas påverkas mest. Marginella besparingar i statens och kommunernas budgetar kan alltså mycket väl tänkas slå igenom som halvering eller rentav slopande av stödet till föreningslivet. Det bidragssystem som i en tillväxtekonomi medfört möjligheter till expansion, blir i en tid av ekonomisk stagnation ett besparingsobjekt. Kommittén har därför diskuterat möjligheterna att frigöra barn- och ungdomsorganisationema från bidragsberoendet genom att öka föreningarnas möjligheter att finansiera sin verksamhet med lotterier och spel. Lagliga hinder bör ses över, liksom möjligheterna att koppla anslagen till vinsterna i spelbolagen. Utvecklingen av de statliga spelbolagen har lett till att föreningslivets andel av de medel som dras in genom lotterier och spel har minskat. Orsaken är främst att föreningslivet haft svårigheter att klara den hårdnande konkurrensen från statliga lotterier och spel. De statliga spelbolagen har fortlöpande ökat sina marknadsandelar på föreningslivets bekostnad. 1991 hade spelbolagen en bruttoomsättning på 16 miljarder kronor, medan folkrörelsernas spel omsatte endast drygt fyra miljarder. Statens nettoinkornster från spelbolagen uppgick till 35 procent av omsättningen, dvs. till drygt fyra miljarder kronor. Därav svarade Penninglotteriet för 1,3 och AB Tipstjänst för 2,2 miljarder kronor. Man kan på principiella grunder ifrågasätta med vilken rätt staten tränger ut folkrörelserna från spelmarknaden. Spel är knappast något naturligt statligt monopol och inte heller någon offentlig nyttighet. Kommittén menar att överskotten från den förstatligade spelverksamheten bör återföras till föreningslivet. En sådan lösning innebär att föreningslivet får en stabilare finansieringsbas. De statliga bidrag som blir kvar kan då utgöra komplement, riktade mot särskilda mål. Lotteriutredningen har i en delrapport SOU 199233 redovisat en intressant lösning med en stiftelse, Folkrörelserna i Sverige, som skulle få fördela överskottet från spelverksamheten. Det är ange-

U 199254 Strategier för verksamhetsbehov 87

läget att inom ramen för översynen av anslagen till folkrörel-

man överväger former och nivåer för en sådan lösning. serna noga Kommittén vill dock för sin del bidra med följande skiss till uppläggning. Staten skulle kunna fortsätta att vara ägare till AB Tipstjänst och AB Penninglotteriet. Staten kan sedan teckna ett entreprenadavtal driften företagen med den nya folkrörelsestiftelsen. Avtalet om av förslagsvis kan treårigt reglerar de krav som staten stälsom vara ler på stiftelsen avseende bidragsändamål och kretsen av mottagande organisationer. Det föreslagna avtalet hämtar sin förebild i statens avtal med Sveriges Radio. Staten bör behålla styrelseplati bolagen för att kunna utöva tillsyn över avtalets efterlevnad. ser

Kommitténs förslag Målen för statens stöd till barn- och ungdomsorganisationema bör analyseras noga och preciseras. Oversynen av föreningslivets finansiella villkor, som skall göras inom ramen för utredningen om principer för utformning av ett nytt system för statens bidrag till folkrörelser och andra ideella organisationer, bör beakta

möjligheterna till större självständighet och ökad egen-

finansiering. Overskotten från statlig spel- och lotteriverksamhet bör i sin helhet återföras till föreningslivet. Formerna för detta bör närmare utredas.

6.2 Tillhandahålla och stimulera

tillkomsten lokaler och anläggningar

av Sveriges kommuner lägger årligen ca 9 miljarder kronor av sina driftsbudgetar fritidssektorn. Dessutom investeras ca 1 miljard årligen i nya fritidsanläggningar. Driftsbudgetarna fördelas så att 60-70 procent står för drift och underhåll av anläggningar, 15 procent är kontantbidrag, 10-15 procent utgör kommunalt driven verksamhet och 5-10 procent står för administration. Ungefär 7 procent av de kommunala investeringarna går till fritidssektorn. 95 procent av hela fritidssektorn finansieras via skatteintäkter. Det innebär till exempel att en norrnalinkomsttagare 1989 betalade ca 2 000 kronor till fritidssektorn. Detta kan jämföras med att samme inkomsttagare betalade ca 6 000 kronor till skolan, 4 300 kronor till äldreomsorgen och 2 800 kronor till barnomsorgen.

88 Strategier för verksamhetsbehov SOU 199254

1987 arbetade drygt 20 000 personer inom fritidssektorn drygt 15 000 årsarbeten, varav hälften på del- eller timtid. Av dessa arbetade 7 500 med bam- och ungdomsverksamhet, 3 300 på sim- och badanläggningar och 4 200 idrottsplatser. Av dessa siffror framgår att kommunerna satsar stora resurser på att driva fritidsanläggningar. Det mesta av den verksamhet som bedrivs i dessa anläggningar sker i föreningsregi, främst idrottsaktiviteter. Svenska kommunförbundet beräknar att 80 procent av all verksamhet sköts av föreningar och att 20 procent drivs i kommunal regi, framför allt fritidsgårdsverksamhet. Likaså är ca 80 procent av all föreningsverksamhet idrottsaktiviteter. Idrottssammankomsterna 1991 fördelade sig på följande idrotter fotboll 32,3 procent, ishockey 6,5 procent, ridsport 6,3 procent, tennis 4,8 procent, simning 4,7 procent, handboll 4,4 procent, och gymnastik 4,2 procent osv.

Det går att se vissa geografiska mönster när det gäller utövan-

det av vissa idrotter. Detta återspeglas också i anläggningsbestån- 1 det. Det är exempelvis mer vanligt med fotbollsanläggningar i södra Sverige, liksom det av klirnatskäl också finns fler inomhushallar för ishockey. Det är kommuner som både äger och driver anläggningarna i de flesta fall. Vissa olikheter finns dock, främst på den typ av anläggningar som av tradition ägs och drivs av föreningar, t.ex. golfbanor och ridanläggningar. Enligt kommunförbundet kan man konstatera att det inte skett någon nämnvärd ökning när det gäller föreningsdrift av anläggningar i kommunerna under de senaste åren. Föreningsdriften kan dock försvåras och kanske t.o.m. minska om inga åtgärder sker med anledning av den fördyring som sker med de nya mervärdesskattereglerna. Avgifterna för att nyttja fritidsanläggningar har av tradition i kommunerna varit låga. Ofta har s.k. noll-taxa förekommit, speciellt för ungdomsverksamhet. Men detta innebär att de av kommunen finansierade anläggningarna som simhallar, ishallar, fotbollsplaner etc. med höga driftskostnader och låga intäkter de ger föreningar som använder dessa större subventioner jämfört med föreningar som har egna anläggningar. En timme i ishall kostar en ca 1 500 kronor, vilket innebär att hockeyklubben som tränar där utöver kontant stöd också får en subvention av lokalhyran med 1 500 kronor aktivitetstimma. Man kan med fog fråga sig om det är en politisk medveten vilja att killar som spelar ishockey skall ha

OU 199254 Strategier för verksamhetsbehov 89

större subventioner av skattemedel än t.ex. flickor som rider. Eller har det bara blivit så av slentrian och tradition Ett annat fenomen som har blivit mer och mer påtagligt är att kommunerna koncentrerar sina anläggningar inom kommunen. Det är således vanligt att om man bygger en ishall så lägger man av kostnadsskäl ner några utomhusbanor. Det är ofta de bostadsnära anläggningarna som får försämrad eller indragen skötsel. Konsekvensen blir att antalet aktiva minskar då spontanaktiviteterna så gott som helt upphör. Verksamheten måste planeras i förväg och sker numer oftast i föreningsregi. Endast ett fåtal har fått nytta av den nya fina anläggningen. Denna koncentration till färre anläggningar och till ett organiserat turneringsspelande innebär att de barn som deltar ofta är beroende av att föräldrar kan ställa upp och skjutsa till träning och matcher. Detta kan vara en faktor som gör att barn och ungdomar, vars föräldrar inte hinner eller av andra skäl inte har möjlighet att skjutsa, inte får chansen att utöva den verksamhet de helst vill. Dessutom gör idrotten förluster när talangfulla spelare tvingas sluta. Kommittén anser att stödet till anläggningar och institutioner bör ges med förbehåll för tillträde av spontanbesök.

Momsregler och anläggningar i föreningsregi Reformeringen av skattesystemet har medfört väsentligt förändrade förutsättningar för att driva institutioner och anläggningar i föreningsregi. Kommunerna har givits möjlighet att dra av ingående mervärdesskatt. Undantagna är sådana momsutgifter som har med utgifter för bostäder, vin och sprit, personbilar samt halva leasingkostnaden för personbilar att göra. Enligt kommunförbundet medför den generella avdragsrätten att kommunerna har rätt att dra av ingående moms även för sådana utgifter som har att göra med icke mervärdesskattepliktiga tillhandahållanden, t.ex. upplåtelse av idrottsanläggningar. Ideella föreningar saknar dock fortfarande denna avdragsrätt, vilket gör drift i kommunal regi väsentligt billigare. Tendensen att lägga över denna typ av anläggningar på föreningar har sedan de nya reglerna infördes följdriktigt bromsats upp. På sina håll i landet diskuteras nu att låta kommunerna återta anläggningarna för att man skall slippa avbränningen i mervär-

90 Strategier för verksamhetsbehov SOU 199254

desskatt och få ut verksamhet för pengarna. l flera fall har mer man redovisat att föreningar hemställt om att få bidrag in natura, exempelvis byggmaterial istället för sedvanligt anslag från komallt i syfte att kringgå momsreglema. munen - Att skapa kostnadsneutralitet mellan föreningsdrift och kommunal drift kan enligt kommunförbundet åstadkommas följande Sätt A. Kommunen kommunaliserar, övertar ägande och drift av samtliga fritidsanläggningar. B. Kommunen överenskommer med en förening som driver en kommunal fritidsanläggning att minska driftsbidraget mot att kommunen åtar sig utgifter avseende elektricitet, vatten, avlopp Mervärdesskatten på dessa utgifter blir fullt m.m. avdragsgill hos kommunen. Kommunen har också möjlighet att lämna driftsbidrag i form av varor respektive tjänster istället för kontanter. C När det gäller anläggningar som ägs av föreningslivet finns inga möjligheter till motsvarande enkel bidragsväxling. Ett något krångligt sätt för att kringgå momsskattereglerna är att föreningen eller föreningarna bildar ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen förvärvar idrottsanläggningen. Därefter ansöker man om frivillig skatteskyldighet för mervärdesskatt och hyr ut anläggningen till kommunen med moms. För kommunen är denna momsutgift fullt avdragsgill. Kommunen hyr därefter ut anläggningen till den ideella föreningen eller de ideella föreningar som bildat aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen. Denna uthyrning kan enligt huvudregeln ske utan moms. Genom detta tämligen enkla förfarande ökas inte kommunens respektive föreningens kostnader även om anläggningen ägs av föreningen. För många föreningar kan det upplevas som demokratiskt stötande att lämna formen som ideell förening. Därför kan det, som kommunförbundet beskriver, vara klokt att särskilja föreningens förvaltningsuppgifter från den traditionella folkrörelseuppgiften för att inte blanda ihop rollerna. Föreningarna måste anses oskyldiga till den uppkomna situatio- Det kan därför inte vara rimligt att föreningarna själva skall nen. belasta verksamheten med kostnader för bildande av ny juridisk

SOU 199254 Strategier för verksamhetsbehov 91

person. Skattereglerna får heller under inga omständigheter medföra att strävanden från kommunerna att engagera föreningarna för självförvaltning av institutioner och anläggningar motverkas. Eftersom ingen fritidsanläggning är lönsam utan kommunala bidrag borde därför inte driftsformen påverkas av skattemässiga skäl.

Kommitténs förslag Föreningar som berörs av förändrade förutsättningar för drift av anläggningar i föreningsregi bör erbjudas information och utbildning. Detta är en uppgift för staten, kommunerna, kommunförbundet och riksorganisationer, t.ex. Riksidrottsförbundet. Den översyn av skattereformens effekter på detta område som nu pågår inom Finansdepartementet bör särskilt beakta de ökade kostnader och den ökade byråkrati som de ideella föreningarna drabbas av. Utredningen bör enligt vår mening även ge förslag till framtida former för information och utbildning från staten till ideella föreningar och folkrörelser.

6.3 Spontana och icke

föreningsanknutna verksamheter

Barns och ungdomars fysiska närmiljö är i detta sammanhang av stor betydelse. Det handlar om att stimulera till lek och upptäckarglädje. I dag är lekmiljön eftersatt. Många barns närmiljö är starkt trafikerade gator och asfalterade skolgårdar. Miljön sätter ofta gränser för barns och ungdomars spontana aktivitet. De kan inte bara ut och spela boll utanför bostaden, utan aktiviteterna måste ske på särskilda anläggningar och därmed ofta organiseras i förväg. På detta område krävs ett ökat medvetande och åtgärder. En allt viktigare uppgift är att öka utrymmet för barn och ungdomar att kunna delta i olika verksamheter mer spontant och utan anspråk på föreningsmedlemskap. Under senare år har, som redovisats, fritidsverksamheten utanför föreningslivet ökat. Det är viktig att uppmärksamma att denna utveckling uttrycker nya behov. Många ungdomar deltar i olika föreningars öppna verksamheter, men uppfattar sig inte som föreningsaktiva. Olika utredningar visar på behov av nya strukturer och former för unga människor

92 Strategier för verksamhetsbehov SOU 1992

att komma runt en idé eller ett projekt. Dessa former kan samman föreningsformen men det bör också finnas en öppenhet för vara andra former engagemang. Många unga människor idag vill av inte stöpas in i gamla fällor och etablerade former. Framväxten av rörelser vid sidan av det traditionella föreningslivet visar tydnya ligt på behov. Så har framför allt olika musikrörelser och renya plokalers tillkomst oftast skett på ungdomars egna initiativ och villkor och därmed i stor utsträckning utvecklats i sådana former som de själva vill ha. Också vid sidan av de traditionella idrottsföreningarna växer det fram helt nya former för motion och fysisk aktivitet som t.ex. olika institut för Work Out. Inte minst lämnar unga flickor den etablerade idrottsrörelsen för att i stället motionera under sådana former. En social gemenskap finner de då på de olika motionsinstituten. Se kapitel 5 Strategier för sociala behov. Kommunerna har tidigare drivit omfattande fritidsverksamhet i egen regi. Denna verksamhet växte fram ur ett tidigt socialt engagemang för föreningslös ungdom. De mötesplatser som utvecklades var de s.k. ungdomsgårdarna. Under 70-talet expanderade den kommunala fritidsverksamheten och fritidsgårdar inrättades i varje kommun. Dessa fritidsgårdar kom i många fall att utgöra mötesplatser för ungdomar främst i de yngre tonåren. Studieförbunden har under de senaste åren kommit att spela en roll för att kanalisera det nya engagemang som finns bland ungdomar. Enligt Statens kulturråd utgör studieförbundens kulturgrupper tillsammans med studiecirklar i estetiska ämnen den dominerande formen för amatörverksamhet inom kulturområdet. Totalt samlar studieförbundens kulturprogramverksamhet en publik på över 11 miljoner deltagare årligen, av vilka en stor del är ungdomar. Denna verksamhet når ut bättre och engagerar en bredare allmänhet, både geografiskt och socialt, än vad kulturinstitutionerna gor. Inte minst barn och ungdomar deltar livligt i den omfattande amatörverksamheten. Så engagerar t.ex. rockmusiken över 70 000 ungdomar i olika band och grupper. Kommittén anser att studieförbunden kan utgöra en viktig kanal för att stödja den kulturverksamhet som bedrivs framför allt utanför traditionellt föreningsliv.

SOU 199254 Strategier för verksamhetsbehov 93

Allmänna arvsfonden

Nya former av rörelser och olika engagemang kan ockå få stöd genom medel från Allmänna arvsfonden. Allmänna arvsfonden tillkom enligt beslut av 1928 års riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar genom lagen 1928279 om arv uteslöts från arvsrätt. Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond, skild från statskapitaiet. Under budgetåret 199192 finns det ca 195 miljoner kronor att fördela. Av dessa medel disponeras ca 40 miljoner kronor för att främja fostran av ungdom. Med ungdom avses åldrarna 7-25 år. De medel som avser fostran av ungdom fördelas av Civildepartementet. Resterande medel fördelas av Socialdepartementet och avser omsorg om handikappade respektive vård av barn och ungdom. Enligt praxis utgår stödet till juridiska personer, t.ex. föreningar, stiftelser och andra organisationer. Stödet utgår till nyskapande ocheller utvecklande projekt samt som bidrag till kostnader för om- och nybyggnad av ungdomslokaler samt handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. Stöd ur fonden kan inte utgå till enskilda personer eller till reguljär föreningsverksamhet. Allmänna arvsfonden kan inte heller ge stöd till åtgärder som det åligger stat och kommun att bekosta. Däremot kan stöd utgå till kommuner och landsting för att utveckla en verksamhet som de inte är ålagda enligt lag att genomföra. Vidare kan stöd utgå när kommun eller landsting tillsammans med en eller flera organisationer vill förnya och utveckla en verksamhet pröva en idé. - De medel som avser fostran av ungdom har i hög grad riktat in sig på att uppmuntra ungdomars eget engagemang och underlätta för unga människor att aktivt delta i och påverka samhällsutvecklingen. Många av de projekt som beviljats medel har haft som särskilt syfte att nå ungdomar som inte återfinns i organiserade ungdomsaktiviteter. För att utveckla och ta fasta på nya behov av mötesplatser för ungdomar har 10 miljoner kronor avsatts för att bidra till en utveckling av nya former av träffpunkter för ungdomar. En utgångspunkt för detta projekt är att söka utveckla ett samarbete mellan lokala intressen, även kommersiella, i syfte att olika former av träffpunkter för ungdomar skall utvecklas. Statens ungdomsråd ansvarar för denna satsning. Idag finns erfarenheter i samband med bl.a. ansökningar till Allmänna arvsfonden för fostran av ungdom att många ungdomar

94 Strategier för verksamhetsbehov SOU 1992

inte genomför sina ideér, eftersom de inte vill bilda en förening eller tvingas in i form inte känns bra för verksamheten eller en som projektet. Möjligheter att ge ett snabbt stöd till ungdomsgrupper vill bedriva seriös form av aktivitet efterfrågas. Flera av de som en rörelserna vuxit fram under senare år, som Fryshuset i nya som Stockholm, Rosteriet i Luleå och Urkraft i Skellefteå, visar hur ett socialt engagemang för unga människor kan knytas till att de får möjlighet att växa och känna självförtroende genom olika verksamheter den egna personligheten. Dessa unga mänsom passar niskors kanaliseras bl.a. i olika verksamheter som engagemang hela tiden växer fram inom dessa rörelser. Det är inte alltid detta och verksamhetsbehov passar för en traditionell proengagemang jektansökan och med krav på att bilda en förening. Det finns således behov av att arvsfondsmedel skall kunna ges till verksamheter som bedrivs av andra än i huvudsak föreningar och organisationer. Det som är viktigt är att det finns ett formaliserat ansvar för redovisning och resultat kopplat till att medel beviljas. . Kommitténs uppfattning är att fördelningen av arvsfondsmedlen för barn och ungdom skall fylla en mer strategisk funktion i barnoch ungdomspolitiken och utgå från de nationella målen med krav på uppföljning och utveckling av resultatmått. Medlen bör användas i syfte att utveckla metoder och insatser inom områden som olika utvärderingar och resultatuppföljningar visar behov av. l dessa avseende krävs modernisering av lagen 1928281 om en Allmänna arvsfonden. En översyn dir.19913 av Allmänna arvsfondens ändamålsbe-

stämmelser samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslu-

tanderätten vid utdelning av stöd ur fonden pågår. Oversynen

omfattar också frågor om uppföljning av verksamheter som star-

tats genom stöd ur Allmänna arvsfonden. Oversynen skall vara klar i oktober 1992.

Kommitténs förslag Det är önskvärt att kommunerna prioriterar lokaler och verksamhet som vänder sig till en bred allmänhet och som också ger möjlighet till aktiviteter under en lång tid i livet. För att tillmötesgå resultaten från olika fritidsvaneundersökningar är det angeläget att det finns tillgång till grönområden idrottsplatser för olika former av spontanaktiviteter.

SOU 199254 Strategier för verksamhetsbehov 95

Kommittén anser att kommunerna i sin bidragsgivning bör främja spontan och öppen verksamhet mer än vad som sker idag. De erfarenheter som vunnits i samarbetsprojekt med kommuner, föreningsliv och näringsliv när det gäller att utveckla nya former av verksamheter för barn och ungdom bör spridas. Kommittén föreslår att översynen om Allmänna arvsfonden m.m. särskilt beaktar de synpunkter som framförts av kommittén med avseende på att fördelningen av arvsfondsmedlen för barn och ungdom bör ske strategiskt i förhållande till de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. -

6.4 Stimulera eget skapande

Barn och ungdomar behöver få uttrycka sig genom musik, sång, bild eller på andra konstnärliga språk för att få utlopp för kreativitet och skapande. För barn och ungdomar är det förutom föräldrarna och familjen, den offentliga barnomsorgen, skolan, föreningslivet och friannan tidsverksamhet som kan bidra till att underhålla kulturintresse och skaparlust. Flera undersökningar visar att uppväxtmiljön är en av de viktigaste bakgrundsvariablerna för lusten att uttrycka sig, möjligheten att utveckla sin kreativitet och sitt kulturintresse. Studierna talar om att de som tidigt får möjlighet att utveckla ett aktivt kulturintresse får impulser som följer dem resten av livet. Barn och ungdomar bör få chans att bekanta sig med olika former av kultur. Det är bra om unga människor tidigt får lära sig att analysera det de ser, hör och läser, lära sig att läsa budskap som inte alltid är så tydliga och att träna sig i att bedöma olika former av kulturutbud. Staten, landstingen och kommunerna delar på ansvaret för det offentliga stödet till kulturlivet. Den statliga kulturpolitikens möjligheter att direkt främja barn- och ungdomskulturen ligger huvudsakligen inom ramen för de generella, statliga stödformerna till centrala, regionala och lokala kulturinstitutioner och organisationer. Propositionen om barn och kultur 197879l43 lade den principiella grunden för de statliga barnkulturinsatsema. Efter 1979 har

verksamhetsbehov SOU 199254 96 Strategier för

initierat satsningar för både barn och ungdom av mer perstaten manent eller tidsbegränsat slag.

rad myndigheter har till uppgift att främja och utveckla barn- En ungdomskultur. Statens kulturråd fördelar ekonomiskt stöd till och fria och organisationer. Kulturrådet har i institutioner, grupper

Program för kulturrådets insatser för barn- och ungdomskultur

1990 91-1992 93 redovisat idéer och förslag i första hand för att

förstärka rådets insatser inom barn- och ungdomskulturomegna rådet. Med anledning programmet har rådet fått uppdrag av av regeringen i samarbete med de statligt stödda kulturinstitutioatt

redovisa på vilket sätt deras barn- och ungdomsverksamhet

nerna förstärkas. Bland övriga myndigheter främjar barn- och kan som

ungdomskultur kan nämnas Barnmiljörådet, Statens ungdomsråd,

Socialstyrelsen och Svenska filminstitutet.

Barns och ungdomars möjligheter att få del av kulturlivet betill övervägande del initiativ på lokal nivå. Nu pågår ett stäms av intensivt förändringsarbete i kommunerna. sammanslagning av kultur- och fritidsnämnder är vanliga, liksom att barn- och ung-

domsfrågor förs till en gemensam nämnd.

En del kulturprojekt syftar till att stimulera ungdomars eget ska-

pande i nära samarbete med professionella konstutövare inom olika konstarter. Inom kultur- och teaterverksamheten finns också lång erfarenhet att använda teatern som verktyg för ungdoen av behöver självkänsla, vuxentillit och gruppkänsla. Sådana mar som teaterprojekt innebär att ungdomarna deltar i process att nå en fram till teaterproduktion, där arbetet med teaen gemensam terpjäsen blir sammansvetsande länk. Dessutom engageras en ungdomarna i vardagens arbete runt teaterpjäsen, som matlagning, städning och dekor. Många teaterprojekt engagerar ungdohaft skolsvårigheter, skolkat eller på andra sätt haft svåmar som righeter. Kommitten att kulturverksamhet som på detta sätt anser ungdomar är stort värde och har visat sig mycket engagerar av framgångsrikt när det gäller att nå resultat i arbetet med ungdoolika skäl har sociala problem. Erfarenheterna från såmar som av dan verksamhet finns bl.a. inom många av de rörelser som vuxit fram för ungdomar på år liksom inom olika teaterverksamsenare heter.

I takt med att bildmedierna blivit alltmer omfattande inslag i

våra liv, inte minst de har behovet av mediakunskap och ungas, kvalitetsmedvetande ökat. Det är därför bra att barn och ungdo-

SOU 199254 Strategier för verksnmhetsbehov 97

möjlighet att kritiskt granska det utbud som finns. Lika mar ges viktigt är det att de får komma i kontakt med ett kvalitetsutbud filmens och videons område. Inte minst inom det senare området finns många avarter i videofilrnsuthyramas utbud. Regeringen inrättade 1990 rådet mot skadliga váldsskildringar dir.199040, allmänt kallat Våldsskildringsrådet. Rådet inrättades bl.a. ett på en omfattande opinion mot råa och brutala som svar våldsslcildringar förekommer i framför allt videofilmer. Flera som olika händelser gällde bråk mellan ungdomar visade bl.a. att som del ungdomar har svårt att dra en gräns mellan verkligt våld en och videovåld. Frågorna om skadliga våldsskildringar är intimt förknippade med beteendeuppfattningar, dvs. vilka värderingar förmedlas till barn och ungdom. Detta behandlas i och normer som kapitel 4 Strategier för säkerhet och trygghet. Våldsskildringsrådet utgör ett samarbetsorgan för de myndigheter på olika sätt arbetar med frågor om våld och våldspåversom kan inom mediaområdet. Syftet är att ge ett brett stöd, en uppmuntran och konkret hjälp till de grupper ute i landet som arbetar med videovåldsfrågan. Kommittén anser att strategierna för att utveckla insatserna när det gäller skadliga våldsskildringar bör utvecklas och stärkas. Fråbör ökad status. Kommittén anser att frågorna därför gorna ges en bör föras till barn- och ungdomsmyndigheten.

Kommitténs förslag Kulturverksamhet som engagerar utsatta ungdomar är av stort värde och det är önskvärt att denna ges ökad uppmärksamhet i det förebyggande barn- och ungdomsarbetet också på statlig nivå. strategierna för att utveckla insatserna när det gäller skadliga våldsskildringar bör utvecklas och stärkas. Kommittén anser att våldsskildringsfrågorna får ökad legitimitet genom att de förs till barn- och ungdomsmyndigheten.

98 Strategier för verksamhetsbehov SOU 199254

6.5 Slutsatser

Kommitténs uppfattning är att statens signaler till kommunerna när det gäller fritidsverksamhet skall vara stöd infrastrukturer, uppmuntra lösningar där ett stort mått av kreativitet och eget nya skapande finns med, och samarbeta med den kommersiella sek torn. Därutöver skall staten ha beredskap för att ge särskilda reen i form projektmedel och kunskap om den statliga utvärsurser av deringen visar på speciella behov för vissa barn- och ungdoms- Samtidigt kan målen förändras. Att tidigt bygga in verkgrupper. samhet barn och ungdomar kunskap och insikt om vad som som ger döljer sig i olika former av medier är en viktig fråga såväl för staten som för kommunernaü

SOU 199254

FÖR

STRATEGIER

SJALVFORVERKLIGANDE

Med självförverkligande menar vi behovet av att få utveckla sig, att lära mer om omvärlden och det okända, att skapa och experimentera. Det handlar om barns och ungdomars möjlighet att få utlopp för sin kreativitet, nyfikenhet och vetgirighet. Strategierna för att uppfylla dessa behov utgår från vuxensamhällets ansvar att stimulera kunskapsinhämtning, bildning, kreativitet och kritiskt tänkande. Det handlar också om att stödja barns och ungdomars egna initiativ till ansvarstagande och skaparglädje. Men även att ge dem möjligheter att, inom vissa gränser, få göra de misstag som krävs för att nå insikter och erfarenheter. Under de första levnadsåren är det föräldrarna och andra människor i barnets närhet som skall ge den stimulans som krävs. När barnet blir äldre blir också kamratkretsen allt viktigare och för ungdomar måste möjligheten att ta initiativ tillsammans med jämnåriga finnas. Parallellt finns i samhället betydelsefulla institutioner som har som huvuduppgift att just ägna sig åt att ge möjligheter till lärande och utveckling; den offentliga barnomsorgen och skolan. Många barn och ungdomar får inte den stimulans till självförverkligande som de har behov av, deras inneboende upptäckarglädje utnyttjas inte. Vilka åtgärder kan man då från statligt håll vidta Det är främst på två områden som vi har ansett att tydligare strategier behövs. Strategierna är att ge möjlighet till god bamomsorg och god utbildning samt att stimulera ansvarstagande, kritiskt tänkande och delaktighet.

Strategier för självförverkligande SOU 199254

7.1 Ge möjlighet till god barnomsorg och god utbildning

Den offentliga barnomsorgen och skolan är en kommunal uppgift. Den offentliga barnomsorgen bedrivs idag i en rad olika former; daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidsverksamhet. Den statliga styrningen av barnomoch skolan sker främst fastställande av tydliga mål sorgen genom för verksamheten samt uppföljning och kontroll. Både skollagens och socialtjänstlagens grundläggande paragrafer betonar att allsidigheten vad gäller barns och ungdomars utveckling och lärande skall främjas i nära samarbete med hemmen 1§ skollagen och 12§ socialtjänstlagen. Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran barn som passar dem och barnen bäst. av Detta innebär att det skall finnas en barnomsorg utanför hemmet god kvalitet för dem som vill ha det och ekonomiska möjligheter av för dem önskar stanna hemma när barnen är små. som Nya vägar prövas för en flexiblare resursanvändning och större valfrihet inom den offentliga barnomsorgen. Som ett första steg i den omläggningen har tidigare hinder för fri etablering och fritt utnyttjande olika barnomsorgsformer stegvis tagits bort. En särav skild lag barnomsorg aviseras i regeringens proposition om den om kommunala ekonomin prop.199192165, bil.2. Genomgripande förändringar av styrningen och ansvaret för skolans verksamhet har också skett. Det samlade sektorsbidraget till skolan innebär större frihet för kommunerna att fördela reen surserna och ger möjligheter till profilering av olika skolor. Nästa steg är att ge föräldrar, barn och ungdomar en reell möjlighet att kunna välja skola. Det har ett värde i sig att skolans och den offentliga barnomsorverksamhet präglas av kreativitet och att en utveckling av gens metoder utifrån individuella behov fortgår. Det är därför viktigt att olika metoder utvärderas och att slutsatserna omsätts i målen för skolans och socialtjänstens verksamheter. Här har både Socialstyrelsen och Skolverket förändrat sin myndighetsroll i riktning mot mâlstyrning, uppföljning och utvärdering av den offentliga barnomsorgens respektive skolans arbete. Möjligheterna att erhålla statsbidrag till barnomsorg i alternativa former liksom till fristående skolor accentuerar behovet av ett

SOU 199254 Strategier för självförverkligande

fungerande utvärderingsansvar för att driva utvecklingen framåt. Det gäller att kunna ta tillvara positiva tendenser och idéer och ge dem spridning, likväl att fästa uppmärksamheten på brister. som Skolbarnsomsorgskommittén har i sitt betänkande SOU 199154 Skola Skolbarnsomsorg en helhet, utvecklat ett resone- värdet att samtlig personal som arbetar med barn och mang om av ungdomar också erhåller grundsyn och kunskap när en gemensam det gäller arbete med barn och ungdomar. Förslaget avser i första hand barnomsorgens och skolans personal.

I många kommuner förs för närvarande diskussioner om uppläggningen den skolförberedande verksamheten och om hur den av flexibla skolstarten skall organiseras. Ett antal kommuner 103 av 286 enligt Kommunförbundets preliminära beräkningar planerar eller har redan genomfört organisatorisk integrering av barnen och grundskola under en gemensam nämnd eller motomsorg svarande. Kommittén anser att denna utveckling i kommunerna bör följas. Inte minst bör Läroplanskommittén dir.199ll7, noga skall formulera utgångspunkter för hur man skall kunna unsom derlätta ett närmande mellan den skolförberedande verksamheten och grundskolan, beakta att kommunerna på egen hand finner lösbygger mellanformer i gränslandet mellan förskola och ningar som skola. Kommittén att den utveckling som pågår också får återmenar verkningar på hur verksamheten skall organiseras på statlig nivå. Pâ sikt kommer uppdelningen mellan Skolverket och Socialstyrelatt framstå svârmotiverad. Enligt kommitténs uppfattning sen som skulle det faktum att barnomsorgen och skolan handhas av en och myndighet en markering från statens sida om en viss samma vara önskvärd utveckling; utveckling som innebär att barnets behov en sätts i centrum för verksamheterna.

ställningstagandet innebär därmed inte att skillnaderna mellan barnomsorg och skola skall raderas ut. Tvärtom anser kommittén att det är stor vikt att de olika professionernas särart och uppav gifter tydliggörs och profileras. När man skall samarbeta kring barnen blir det då lättare att avgöra vem som är bäst lämpad för olika insatser. Det finns ytterligare skäl till kommitténs ställningstagande.

.Den ökande valfriheten och att barnomsorgen nu också får utvecklas i friare former förstärker utvecklingen av ett närmande mellan skolan och barnomsorgen. Skolans och barnomsorgens möj-

Strategier för självförverkligande SOU 199254

ligheter profilera sig inrymmer möjligheter att utveckla en att nya pedagogisk profil. En sådan utveckling bör stödjas inte gemensam minst mot bakgrund att detta skapar möjligheter till en större av valfrihet. Det finns också ett ökande intresse hos både föräldrar och personal för alternativ pedagogik. Ett exempel på hur man kan utveckla verksamheten kan att man lokalt inleder ett särskilt vara samarbete mellan ett daghem och en skola där profileringen av daghemmet direkt fortsättning i och koppling till skolan. har en Den offentliga barnomsorgen är enligt kommitténs uppfattning pedagogisk verksamhet med stark samhörighet med skolan. De en inslag och primärprevention som präglar barnomsorav omsorg idag och del barnens grundläggande skyddsnät gen som utgör en i bör också finnas i skolan. Det är av vikt att stödja utvecklingen av för den offentliga barnomsorgen och skolan gemensamt utveckett lingspsykologiskt och kunskapspedagogiskt synsätt. Att föra över barnomsorgen till Skolverket skulle innebära att betoningen på förskola lyfts fram samtidigt som Socialstyrelsens anvarsområde blir mer renodlat.

Kommitténs förslag Kommittén föreslår att Socialstyrelsen och Skolverket får i uppdrag att inleda en samverkan i projektform, med syfte att stärka samhörigheten mellan barnomsorgen och skolan. Av särskilt intresse är att samla och sprida erfarenheter och idéer om hur daghem förskolor och skolor kan utveckla gemensamma pedagogiker och profiler. Den nuvarande departementsindelningen och ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter får inte hindra utvecklingen av strategier. Vidare föreslår kommittén att en gemensamma uppföljning utvecklingen i kommunerna avseende av nämndsammanslagningen och den ökande samverkan mellan barnomsorg och skola görs av Civildepartementet. Därefter bör en motsvarande överföring av det statliga ansvaret för barnomsorgen till Skolverket övervägas.

Strategier för självförverkligande

7.2 Stimulera ansvarstagande, kritiskt tänkande och delaktighet

Att växa i dagens samhälle skiljer sig från dagens upp vuxnas uppväxt. Särskilt har den alltmer utsträckta ungdomstiden förändrat villkoren för dagens unga människor. Ungdomar idag har inte någon given roll eller uppgift som gör att de känner sig delaktiga. Många ungdomar upplever sig leva i ett ingenmansland; man är varken barn eller vuxen. Perioden då man som ung människa varken är barn eller vuxen har förlängts främst därför att det har blivit allt svårare för ungdomar att etablera sig på arbets- och bostadsmarknaderna. l dagens samhälle är möjligheten att stå på egna ben och bli vuxen intimt förknippat med att man får ett arbete och en egen bostad. Det är också tydliga signaler från vuxenvärlden du behövs, din pre- station och dina kunskaper behövs Med en ökande ungdomsarbetslöshet får unga människor helt andra signaler. Kommittén noterar att regeringen aviserat om en särskild utredning av denna fråga. För att ungdomar skall kunna få en plats i samhället måste också de vuxnas respekt för barn och ungdomar öka. Dagens problem skall lösas med dagens lösningar inte med gårdagens. Detta in- nebär att vuxna måste våga vara vuxna och att barn och ungdomar redan från början betraktas som positiva resurser i samhället. Barn- och ungdomstiden skall inte vara ett stort tomrum där man väntar på att bli vuxen. En grundläggande utgångspunkt för en sådan utveckling är att rätten att få vara med, att ha uppgifter och få och ta ansvar kommer till uttryck i vardagslivet och i de verksamheter där barn och ungdomar finns. De vuxna utgör i den meningen förebilder för barnen och ungdomarna ur flera aspekter. Det gäller att vuxna själva har möjligheter till inflytande och delaktighet och i aktiv handling blir förebilder. Men det gäller också att barn görs delaktiga i verksamheter utifrån ålder och mognad, och inte minst att stimulera ungdomars eget ansvarstagande. Idag pågår strävanden att stärka medborgarnas inflytande och delaktighet i den politiska beslutsprocessen. Det behövs Maktutredningen SOU 199044 Demokrati och Makt i Sverige, visade på ett allmänt minskat fötroende för det politiska systemet men också på ett minskat intresse för att delta i t.ex. folkrörelsearbetet.

SOU 1992

104 Strategier för självförverkligande

uttryck för uppfattningen att människor Många har gett unga för politiken. Aktuell forskning om ungdomar har tappat intresse åsiktsbildning visar dock på nyanserad bild. och politisk en mer avstånd från de politiska partiernas förstel- Unga människor tar arbetsformer och vill kanalisera sitt samhällsengagemang i nade och knutet till enskilda sakfrågor utanför de poandra former mer litiska partierna. Detsamma gäller för gamla folkrörelser som en människor engagerade sig runt ett behov gång bildades genom att kan inte alltid ärvas och inte heller eller en idé. Ett engagemang former. Unga människor gär sina vägar och skaffar sig dess egna värderingar. Framtidsforskare konstaterar en vilsenhet bland egna slags vilsenhet i ett övergångsskede där gamla värungdomar, en deringar vittrar sönder och håller på att ta form. Erfarenheten nya också äldre har oförmåga att omfatta nya värderingar visar att en och lätt blir försvarare och förvaltare av det gamla.

Föreningslivet måste förnya sig för att man skall kunna attramänniskor. Villkoren för politiskt arbete måste också hera unga förändras. Ungdomarnas organisationer har i detta samegna manhang särställning. Verksamheter bedrivs av och för en som ungdomar själva har särskild betydelse när det gäller att stimulera ansvarstagande, demokratisk fostran och engagemang. I dagens samhälle behövs denna organisationer där ungdomar själva typ av skapar inte bara aktiviteten utan även ramen för den.

Om barns och ungdomars vilja till ansvarstagande skall kunna stimuleras krävs också att barnomsorgen och skolan präglas av

synsätt och arbetsmetoder bygger på barns och ungdomars som delaktighet. Inom barnomsorgen tillämpas ofta en sådan pedago-

gik där barnen får för olika uppgifter inom vissa ansvarsansvar områden. Olika former möten och samlingar ger träning och av att föra fram åsikter och påverka verksamheten. De uppmuntran äldsta barnen på daghemmet får ofta ett särskilt ansvar för de mindre. Inom skolan är elevernas delaktighet och inflytande ofta kopplat till formella delar klassråd och elevråd. Dessa verksom samheter skall givetvis fördjupas. Men de formella möjligheterna till inflytande måste kombineras med ambitioner att skapa en skola

där varje elev känner delaktighet, där verksamheten präglas av en anda och eleverna kan utvecklas att känna ansvar för gemensam varandra och sin skola.

Detta innebär att det är särskilt intresse att det inom skolan av och andra miljöer där barn och ungdomar finns utvecklas idéer och

OU 199254 Strategier för självförverkligande

modeller för inflytande och delaktighet. Ansvaret för att en sådan utveckling kommer till stånd måste delas av alla de som är berörda, dvs. föräldrar, elever, lärare och övrig personal inom skolan. En sådan utveckling är särskilt intresse att uppmuntra, eftersom av den har grundläggande betydelse för att barn och ungdomar en också skall bli aktiva och engagerade vuxna medborgare. Ett exempel på sådan strategi redovisas i det följande. en

Skapa något nytt och bättre

Strategin går ut att skolans profilering bygger på elevernas intresseinriktning och syftar till att eleverna skall känna för sin skola och både bli delaktiga och ta Eleverna skall ha många egna ansvar. ansvarsområden och på ett naturligt sätt dras in i en dynamisk skolverksamhet tillsammans med lärare, föräldrar och annan personal. Skolans lokaler skall öppna för eleverna också på vara kvällarna för den verksamhet som inte är ren undervisning i traditionell mening men som ändå knyter an till denna.

För att skolan skall kunna uppfylla behovet av självförverkli-

gande måste alla barn och ungdomar kunna känna att de kan bli

bra på någonting. År inte bäst i matte kan bli bäst på att man man spela skolteater eller bäst i skolans handbollslag. En skolas profil kan byggas att utgå från utbildningsverksamhet med upp genom en strategiskt inplanerade kringaktiviteter som både förstärker basutbildningen och utvecklar elevernas individuella egenskaper.

Denna skissering hur skola kan välja att profilera sig skall av en ett möjligt utvecklingsalternativ. Många amerikanska ses som skolor fungerar detta sätt. I dessa skolor pågår aktiviteter även efter den ordinarie undervisningstidens slut. Då ägnar sig eleverna åt att repetera teater, utöva skolidrott men också åt läxläsning. Skolorna har regel cafeterior som många gånger drivs av elesom verna själva. Man kan också göra en jämförelse med universiteten och högskolorna fungerar som öppna samhällen med stort utsom bud kringaktiviteter i en eller annan form ändå hör ihop av som med studentlivet och själva utbildningen.

l varje skola finns resurser i form av lokaler och material som inte används än delar av dagarna. Dessa resurser bör på ett mer genomtänkt vis kunna användas i skolans verksamhet. Exemmer pelvis kan en del av de resurser som används i skolbarnsomsorgen kopplas till verksamheter i skolan. Med detta menas inte att den traditionella fritidsverksamheten skall lyftas in i skolan utan att

Strategier för självförverkligande SOU 1992

skolan skall utveckla undervisningsverksamhet som kan fånga en barnens och ungdomarnas intresse specialiserad kunupp av mer skap musik, bild och idrott. De lösningar som idag diskuterats som för den s.k. heldagsskolan kan utgöra embryon till den inom ramen skisserade skolverksamheten. Kommitténs uppfattning är ovan dock att de förslag hittills presenterats när det gäller skolan som och fritidshemssamverkan alltför mycket låst sig till hur situationen

ut idag t.ex. med olika lokalförutsättningar och personalkate-

ser gorier. När det gäller att utveckla verksamheter handlar det mer att kunna tänka nytt och okonventionellt, en smula utmanande om och respektlöst i förhållande till gamla, traditionella sektorsbundna lösningar. Det gäller att använda sig av de möjligheter som öppnat sig att skolan kan få utveckla sina verksamheter i större pegenom dagogisk frihet och rätten att disponera sina resurser. Skolan kan själv avgöra skall knyta till sig en fritidspedagog eller nu om man specialistkompetens på teater eller kanske en duktig idrottsleen dare. Föreningar och organisationer kan också stå för en rad olika

verksamheter.

Kommitténs förslag Barn- och ungdomsmyndigheten bör få i uppdrag att på olika sätt stimulera ungdomars delak-

tighet och inflytande bl.a. genom att sprida positiva exempel. Skolans verksamhet och profilering skall präglas av social och pedagogisk dynamik där eleverna kan vara en delaktiga och ta ansvar. Skolverket bör utifrån tematiska utvärderingar följa utvecklingen och sprida kunskaper om

goda metoder.

7.3 Slutsatser

Såväl skolan barnomsorgen har nya möjligheter till pedasom gogisk profilering. Strategierna för barnomsorgen och skolan bör att barnens och ungdomarnas behov skall vara vägledande vara Utvecklingspsykologisk kunskap för hur en verksamhet utvecklas. och pedagogisk insikt bör förenas. Ett stort antal kommuner planeeller har redan genomfört en organisatorisk integrering av rar barnomsorg och skola under gemensam nämnd eller motsvaranen de. Denna utveckling får återverkningar på hur verksamheten skall organiseras på statlig nivå. Aven möjligheterna att utveckla pedagogiska profiler inom barnomsorgen och skolan skulle underlättas

U 199254 Strategier för självförverkligande 107

genom ett närmare samarbete dem emellan. Kommittén anser att den nuvarande departementsindelningen och ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter inte får hindra utvecklingen av gemensamma strategier. Strategierna för att stimulera barns och ungdomars ansvarstagande och delaktighet är dåligt utvecklade. respekt för De vuxnas barn och ungdomar måste öka. Unga människor måste få ansvar och bli delaktiga i takt med sin ålder och mognad. I viss mån finns sådana strategier inom barnomsorgen. I skolan är strategierna för ansvar och delaktighet hårt kopplade till formella organ som elevråd och klassråd. Strategierna måste också utgå från att skapa delaktighet och ansvarsområden där varje elev berörs i den vardagliga verksamheten. Skolans möjligheter att profilera sig bör innebära att helt nya vägar kan prövas för att uppnå delaktighet och ansvarstagandeü

STÖDSTRATEGIER FÖR

FORNYELSE OCH UTVECKLING

Förnyelse och utveckling är en samlingsbenämning för de stödstrategier som syftar till att öka utbytet av insatta resurser. Strategierna är inriktade på forskning, utvärdering, kunskapssammanställning, kunskapsspridning, erfarenhetsutbyte, utbildning samt utmönstring och genomförande av metoder och tekniker. Behovet av stödstrategier på barn- och ungdomsområdet har bland annat tydliggjorts av utvecklingen i kommunerna. Kommunerna har under de senaste åren minskat antalet centralt placerade handläggare med ansvar för utvecklingsfrågor. Särskilt tydlig är denna tendens i de större kommunerna. Dessa personer har förmedlat erfarenheter från andra kommuner, haft kontakt med aktuell debatt om forskning och har utifrån detta lagt förslag till utveckling i kommunen. När dessa kontaktförmedlare försvinner har trycket mot de statliga myndigheterna ökat. Samtidigt uttrycker de statliga myndigheterna att de fått allt mindre möjligheter att ägna sig åt rådgivning direkt till olika kommunala verksamheter. Inom de olika myndigheter och organ på central nivå som arbetar med barn- och ungdomsfrågor finns mycket kunskap samlad. Det ofta brister är effektiva sätt att sprida denna kunskap. Det är som ofta också så att den kunskap som finns inte når dem som skall omsätta den i praktisk handling. Kommittén vill lyfta fram följande stödstrategier; ta fram, samla och bearbeta kunskap om barns och ungdomars behov och villkor, utveckla metoder för utvärdering, ge stöd och rådgivning till verksamheter, ge stöd till eldsjälar, sprida kunskap samt utbilda personal och ledare som bärare av den övergripande idén.

110 Stödstrategier för förnyelse och utveckling SOU 199254

8.1 Ta fram, samla och bearbeta

kunskap

De myndigheter och organ på central nivå arbetar med barn som och ungdomar samlar idag på sig mängd kunskap. Det kan en handla om utvärderingar lokala projekt, statistik, från av rapporter olika verksamheter, forskning Kommunförbundet samlar m.m. fortlöpande in statistik framför allt från kommunerna. Barnmiljörådet för statistik om bamolycksfall. Statens ungdomsråd redovisar årligen statistik kring ungdomars villkor j i en årsbok om ungdom. De initierar och genomför också själva studier samt sammanställer och populariserar forskning kring ungdomars livsvill-

kor. Kommitténs bedömning är att denna verksamhet fungerar bra.

Barnmiljörådets och Statens ungdomsråds erfarenheter och arbetsmetoder på detta område bör tillvaratas inom den barn- och nya i

ungdomsmyndigheten. j

Det pågår också kunskapssarnlande inom en rad olika verksamheter och områden. T.ex. är barn- och ungdomsfrågorna viktiga i BRÄs forskning kring brottsförebyggande verksamhet. pågår Det ständigt forskning om socialt arbete där barns och ungdomars villkor utgör en viktig del. Inom skolans och barnomsorgens område

bedrivs kontinuerligt forskning kring olika delar och olika discipli-

ner. Forskning kring olycksfall och säkerhet pågår för att öka säkerheten för barn och för att underlag till

ge en samhällsplanering

utifrån barns villkor.

Ungdomsforskning är en relativt ny företeelse i Sverige, varför kommittén valt att särskilt fokusera denna forskningsimiktning.

Forskning om ungdom

Till skillnad från många andra länder i Europa, framför allt de

större, utgör inte ungdomsforskning något eget forskningsområde i Sverige. Det är också tveksamt om det skulle finnas något underlag

för detta, framför allt är frågan det önskvärt men om vore att av-

gränsa ungdomsforskningen till ett eget område.

Ungdomsforskning är den forskning har ungdom kun-

som som skapsobjekt. Att på något entydigt sätt avgränsa och definiera detta objekt är dock svårt. Detta beror bl.a. på begreppet ungdom att har flera dimensioner. Dels refererar det till livsfas och dels till en en social kategori. Denna livsfas och sociala kategori kan dessutom avgränsas på olika sätt beroende på utgår från om man levnadsålder, psykisk eller social mognad, kulturell grupptillj

SOU 199254 Stödstrategier för förnyelse och utveckling 111

hörighet eller historiska kriterier. Dessa kriterier sammanfaller endast till liten del. Sedan länge har man exempelvis påvisat den vidgade klyftan mellan levnadsålder och social mognad i de moderna industrisamhällena. Ungdomsforskningen kan därför beskrivas som ett vetenskapligt fokus som har infallsvinklar från en rad discipliner. Denna mångfald infallsvinklar är viktig att ta tillvara, samtidigt som det också av är viktigt att peka på behovet tvär- och flervetenskaplig av grundforskning inom omrâdet, dvs. i grunden projekt där flera infallsvinklar kombineras. Flera internationella exempel visar att en institutionalisering av ungdornsforskningen lätt leder till att den stelnar i vissa givna former. Samtidigt kan man konstatera att man i flera länder tar initiativ för att stärka den tvärvetenskapliga utvecklingen av ungdomsforskningen. Dessa initiativ syftar också ofta till att skapa en bas för ett utvidgat internationellt samarbete. Regeringens barn- och ungdomsdelegation har tagit initiativ till att ett årligt miljöstöd anslagits till sex olika forskningscentra knutna till universitet och högskolor. Medlen används för att bygga upp flervetenskapliga centra och forskarmiljöer kring ungdomsfrågor. De sex centra som byggts upp är lokaliserade till universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala samt till högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Detta stöd har endast använts för att finansiera de tvärvetenskapliga forskarmiljöernas organisatoriska och administrativa kostnader, inte till forskningsprojekt. På de olika centra som startade med hjälp av dessa medel har man fortlöpande arrangerat seminarier kring ungdomsforskning. Utifrån detta har man också givit ut olika antologier som sedan används bl.a. i utbildningssammanhang. Det är forskningsrådsnämnden FRN som fördelar miljöstödet mellan de sex centra som är igång. De har också ansvaret för att finansiera forskning om ungdom. Arbetet med en löpande biografi över ungdornsforskningen kommer förmodligen att ingå i ett vidare europeiskt samarbete kring ungdomsforskning enligt ett förslag från en arbetsgrupp inom Europarådet; Committee of Experts on Youth Research and Documentation.

112 Stödstrategier för förnyelse och utveckling SOU 199254

Kommitténs förslag Den nya barn- och ungdomsmyndigheten bör få i uppdrag att initiera och genomföra studier kring barn och ungdomars livsvillkor samt att sammanställa och popularisera statistik och forskning på barn- och ungdomsområdet. Samordning av ungdomsforskningen och stöd till kontaktverksamhet mellan ungdomsforskare, exempelvis genom konferenser och seminarier, bör ske. Forskningsrådsnämnden bör även fortsättningsvis den myndighet som fördelar vara miljöstödet till de centra som finns för ungdomsforskning. Kommittén vill också betona vikten av att även i fortsättningen behålla de fler- och tvärvetenskapiga initiativ inom barn- och ungdomsområdet som dessa centra arbetar med.

8.2 Utveckla metoder för utvärdering

Det ekonomiska läget inte utrymme för nya resurser till utveckger lingssatsningar inom barn- och ungdomsområdet. För fritids- och kulturverksamheten är därtill de signaler som skickas från landets kommuner entydiga här kan man rentav förvänta sig en minsk- ning av resurserna. De medel som behövs måste tas från befintlig verksamhet. Det är i detta perspektiv som man måste se kraven på utvärdering av metoder och tekniker mot uppställda mål och förbrukade kostnader. Genom att utmönstra dåliga och oekonomiska metoder och tekniker och föra in de som är effektiva kan man skapa utrymme för utveckling utan nya resurstillskott. Man får bättre barn- och ungdomspolitik för pengarna. Arbetet med utvärdering är emellertid ojämnt spritt mellan de statliga myndigheter som i något avseende arbetar med barn- och ungdomsfrågor. På skolans område finns det sedan länge en tradition av utvärdering av det pedagogiska arbetet, som i och för sig inte alltid relateras till kostnader. Däremot har skolans övriga innehåll och de insatser som inte finansierats med statsbidrag mer sällan varit föremål för utvärdering. Med tillkomsten av Skolverket kan man dock vänta sig en bredare inriktning av uppföljning och utvärdering. Brottsförebyggande rådet har utvärderat olika insatser med brottsförebyggande syfte. Det långsiktigt förebyggande arbete som kommittén förordar har dock endast i liten utsträckning systema-

SOU ll992z54 Stödstrategier för förnyelse och utveckling 113

tiskt genomförts i praktiken. En metodutveckling på detta område är angelägen. Socialstyrelsen har hittills lagt tyngdpunkten vid tillsynsfrágorna, dvs. att kommunerna uppfyller socialtjänstlagens minimikrav. Socialstyrelsen har emellertid inlett ett arbete med en aktiv uppföljning och dessutom inrättat ett särskilt centrum för utvärdemetoder i socialt arbete med följande huvuduppgifter ring av D att på vetenskapligt underlag utforma synteser av värdet av olika metoder och insatser inom individ- och familjeomsorgen. Såväl sociala humanitära, etiska och samhällsekonomiska aspekter som beaktas, D att göra kunskapssammanställningar och bedömningar på sakliga och så långt som möjligt vetenskapliga grunder, D att sprida information om utvärderingsresultat, D att verka för genomförande så att förändringar kan ske till bättre och mer effektiva metoder, D att fungera som ett kunskapscentrum när det gäller utvärdering av metoder i socialt arbete, samt D att utveckla internationellt samarbete när det gäller utvärdering av metoder i socialt arbete. Detta exempel för en centralt sammanhållen utvärdering som Socialstyrelsen nu ställt upp kan mycket väl tjäna som modell även för andra myndigheter och statliga organ. Ansvaret för utvärdering barnomsorgen har trots statsbidrag av hittills betraktats som kommunernas eget. Det är därför inte förvånande att det finns ett ytterst begränsat antal jämförelser mellan kommunerna, där man utvärderar olika arbetssätt och satsningar. Regeringen aviserar i kompletteringspropositionen en lag om barnomsorg. Kommittén menar att det därmed blir logiskt att låta staten fastställa ett måldokument för barnomsorgen och att man utvärderar verksamheten mot dessa mål. Kommunförbundets sammanställningar nyckeltal visar mycket stor spridning i kostav nadsnivåer mellan kommunerna. En viktig uppgift är att utvärdera i vad mån skillnaden i kostnad också motsvaras i skillnader i hur servicemottagarna upplever kvaliteten. Ett sådant arbete skulle innebära att man får fram underlag för att kunna göra de omprövningar som behövs för att få en bättre barnomsorg för pengarna.

114 Stödstrategier för förnyelse och utveckling SOU 199254

Fritidsområdet har i än högre grad än barnomsorgen betraktats kommunal angelägenhet och utvärderingarna är förhålsom en landevis få. Statens ungdomsråd har dock med begränsade resurser utfört viktiga insatser. Utvärderingarna har emellertid haft sin tyngdpunkt på ungdomsverksamheten mer än den infrastruktur bildar förutsättning för verksamheten. Kommunernas egna som utvärderingar är ofta för provinsiella till sin karaktär, dvs. begränsade till den kommunen inte jämförande för att tjäna som egna - ett bra underlag för bedömning av verksamheten i stort. Kommittén att staten behöver fastställa tydligare mål för menar sina insatser på fritidsornrâdet och dessutom prioritera dem emellan. Den pågående samhällsutvecklingen ger farhågor om att klyftorna mellan olika barn och ungdomar kvarstår eller grupper av rentav vidgas. Detta ligger inte i linje med samhällets övergripande mål. Kommittén vill därför understryka vikten av att staten följer utvecklingen på det lokala planet. En statlig uppgift skall vara att tillhandahålla den hjälp som behövs för att utvärdering och tolkning exempelvis lokala försök blir så bra som möjligt. Därför av bör en framtida statlig myndighet för barn- och ungdomsfrågor aktivt arbeta med att utveckla metoder för utvärdering och dokumentation. Allmänna arvsfonden finansierar många lokala utvecklingsprojekt. I vissa fall ingår projekten i tematiska satsningar från statens sida. Det är viktigt att projekten sätts in i ett större sammanhang att, i så stor utsträckning som möjligt, krav på utomstående genom utvärdering och dokumentation ställs i samband med beviljande av anslag. För kommunerna är dagens statliga projektmedel ofta småpengar. Däremot är det viktigt att staten svarar för utvärdering av och forskning kring olika förnyelseprojekt även för sådana projekt som man inte ger pengar till.

Utvärderingsprocessen

Det är viktigt att en utvärderingsmetod ger en uttömmande be-

skrivning av ü säkerhet i analysen, Cl pedagogisk effektivitet, de ekonomiska konsekvenserna, samt

Stödstrategier för förnyelse och utveckling 115

ü de sociala och etiska följderna av en viss insats eller verksamhet i en lokal situation. Ingen metod kan sägas uppfylla alla dessa krav. Utvärdering av försöks- och utvecklingsarbete kan alltså inte göras med hjälp av en enda metod. Den bör istället ses som en process där det ingår olika delinsatser för utvärdering, vilka så småningom kan förenas i en syntes om verksamhetens frågans projektets nytta, möjlighet och kostnad. Kommittén anser att en modell för en sådan utvärderingsprocess kan byggas upp med följande fyra steg, enligt den modell som använts av SBU, Statens beredning för utvärdering av medicinsk teknik och medicinska metoder. Identifiering; avgränsning och beskrivning av den verksamhet eller fråga anses vara i behov av utvärdering. Det kan gälla som en etablerad verksamhet eller en gammal frågeställning, en ny verksamhetfrågeområde som ännu inte nått en vid spridning eller en etablerad fungerande verksamhet som funnit nya arbetsområden eller former. utvärderingar och eller sammanställningar av resultat från redan . genomförda utvärderingar. I detta ingår också att klargöra vilken kunskap som saknas kring den aktuella frågan verksamheten. Syntes; att med utgångspunkt i resultaten från olika typer av . utvärderingar göra en syntes av verksamhetens frågans nytta, kostnader, bästa spridning och användning. I syntesen bör också ingå jämförelse med alternativa lösningar och deras relativa kostnader, risker och nyt-ta. Spridning av information; återföra kunskap om de samlade . kunskaperna om verksamheten frågan.

Metoder för utvärdering Ofta försöker man i ett lokalt utvecklingsprojekt förverkliga en rad olika mål. Inte sällan kan det finnas motsättningar mellan de olika målen i ett och samma projekt. Målkonflikter kan bottna i en rad olika förhållanden. Risken för att det skall uppstå målkonflikter är störst i s.k. samverkansprojekt där flera parter är inblandade. Men målkonflikten kan också bottna i att man inte klart formulerat några mål eller att de varit otydliga eller mångtydiga redan från början. Vi beskriver här helt kort de idag vanligast förekommande modellerna för utvärdering.

Stödslrategier för förnyelse och utveckling SOU 199254 1 16

Utvärdering kan ske enligt flera olika modeller. Här skall vi en-

dast diskutera former måluppfyllelsemodellen, system- och

tre processutvärdering och aktionsinriktad utvärdering.

CI Mâluppfyllelsemodellen l traditionell utvärdering utgår från de mål som har ställts upp man för ett projekt eller försöksverksamhet. Lite förenklat kan man en säga att ett projekt kan enligt denna modell värderas som bra, framgångsrikt eller lyckat man kan fastställa att de mål som om ursprungligen ställdes också har uppnåtts. Denna modell brukar kalla för nzâluppfyllelsemodellen. Modellen utgår från att ett man projekt kan betraktas som en planlagd verksamhet har som tillkommit för att uppfylla vissa avgränsade mål.

D Den system- eller processinriktade modellen För att komma tillrätta med de problem som en traditionell mål-

l

relaterad utvärdering kan ge upphov till har det på senare år utvecklats system- och processinriktade utvärderingsmodeller. Den l systeminriktade modellen för samman den sociala enhet som ett projekt utgör med bred analys av projektets uppbyggnad och en den omgivning det är en del av, påverkar eller påverkas av, som eller kort sagt är del Den processinriktade modellen utgår en av. varken från förutbestämda mål som formulerats för ett projekt eller från projektets anpassning till sin omgivning eller interna

uppbyggnad, utan från vad händer processerna i olika

som skeden projektet. Man betraktar projektet som en rad pågående av sociala handlingar påverkas av olika förändringar, utvecklas som eller helt enkelt avstannar.

Cl Den aktionsinriktade utvärderingsmodellen En utvärderingsmodell är helt motsatt måluppfyllelsemodellen som är den aktionsinriktade utvärderingsmodellen. Den speciella karaktären i denna modell är att utvärderaren vid sidan av att beskriva, analysera och få projektets resultat effekter, målgrepp om uppfyllelse etc. hela tiden befinner sig i en dialog med och försöker påverka dem som deltar i projektet.

Vilken modell används måste klargöras för varje enskilt fall. som Av avgörande betydelse är projektet storlek och omfattning då de olika modellerna kräver olika mått av arbetsinsatser och resurser.

Stödstrategier för förnyelse och utveckling 117

Kommitténs förslag Staten bör varje år ange mål för vilka områden och frågeställningar som är viktiga att utvärdera eller studera närmare. Lämpligen kan detta ske i samband med att budgetpropositionen läggs i början av året. l anslutning till den treårscykel för bearbetning av barn- och ungdomspolitiken, som vi föreslår att regeringen skall göra, kan de mer långsiktiga målen med utvärdering av samhällets barn- och ungdomspolitik anges. Det är också viktigt att det i målen framgår hur viktig en direkt och omedelbar spridning av resultaten är för att få till stånd snabba förändringar eller hindra att misstag begås. Staten bör också, genom barn- och ungdomsmyndigheten, fortlöpande bearbeta och stödja både central och lokal verksamhet med modeller och metoder för dokumentation, utvärdering, bearbetning och kunskapsförmedling.

8.3 Ge stöd och rådgivning till verksamheter

De större kommunerna i landet hade förr centrala staber av experter som försåg kommunen med övergripande kunskap från andra kommuner eller forskarvärlden. Ofta förmedlade dessa experter också kunskap till angränsande kommuner i de nätverk som ofta finns kring de större kommunerna. Det kan vara i form av gemensamma seminarier, riktade utbildningar eller regionala genomgångar kring angelägna frågor. Mindre kommuner har på det sättet också fått inspiration och kunskap från dessa kommunala experter. Flera av dessa kommuner skär nu ner sina centrala expertfunk-

tioner. Detta gäller i synnerhet de större kommuner som valt mo-

dellen med kommundelsnämndsorganisation. Overföringen av nya erfarenheter eller regelrätt utvecklingsarbete kan därför bli lidande. Flera statliga myndigheter vittnar om ökat antal förfrågningar från kommunerna med önskemål om medverkan på konferenser, handledning, lagtolkningar etc. Samtidigt är dessa myndigheter föremål för besparingar. Man har inte råd att arbeta selektivt längre och tvingas begränsa handgriplig rådgivning. Aven decentraliseringen och den Ökande friheten för kommunerna skapar ett utökat behov av erfarenhetsutbyte och rådgivning inom olika områden. Kommittén menar att lösningen på detta problem är att myndigheterna i än större utsträckning utvecklar och samtidigt tar betalt för olika rådgivningstjärtster.

för förnyelse och utveckling SOU 199254 1 18 Stödstrategier

Kommitténs förslag Myndigheterna bör ges möjlighet att konsultfunktioner, där kommunerna betalar för bygga upp de tjänster de anlitar. Detta kan ske genom att myndigheerbjuder kommunerna olika utvecklings- utbildterna ningspaket antingen mot betalning gång eller i form av per

att kommunerna prenumererar på ett antal utbildnings-

tillfällen i viss fråga eller på ett område. Aven konfeen rensverksamhet kan byggas enligt denna modell. upp Syftet bör emellertid att komplettera och inte ersätta vara Kommunförbundets verksamhet.

8.4 Ge stöd till eldsjälar

En viktig ambition från kommitténs sida har varit att finna strategier för att mobilisera det civila samhället. Statens uppgift bör vara att underlätta för människor med idéer och engagemang att för-

verkliga sina planer.

Det och det centrala i många projekt är de gemensamma eldsjälar driver dem. De kämpar ofta i uppförsbacke fören som sak de tror på, inte sällan under motstånd både från privat och offentligt håll. Det kan handla om enskilda personer som vill få ut mer det arbete de har att utföra eller har en speciell idé de vill av som förverkliga. Det kan människor, ledare i en förevara grupper av ning eller i kommunal verksamhet, som vill utveckla en ny idé. en Det kan också styrelsen för verksamhet som bestämt sig för vara en att utveckla det de är satta att förvalta etc. Det är viktigt att

underlätta för dessa människor att genomföra sina idéer.

Staten bör kunna utgöra ett bollplank för de lokala eldsjälarna. T.ex. viss handledning när det gäller att utveckla en projektidé ge eller starta ett projekt. Det handlar om att förmedla en så realistisk bild vad det innebär att starta ett projekt så tidigt och så klart av möjligt. Statens möjlighet att in med medel för att täcka som förlorad arbetsförtjänst, vid tjänstledighet, för dessa människor när

de deltar vid dessa tillfällen bör också ses över.

Kommittén menar att det statliga stödet, i motsats till vad som sker idag, bör i tidigare fas. Insatserna bör inriktas på utges en bildning och erfarenhetsförrnedling från andra projekt. Det vi fö-

reslår är ett stöd som i mycket liknar det som utvecklingsfondema

U 199254 Stödstrategier för förnyelse och utveckling 119

givit till dem vill starta eget. En motsvarande utvecklingsverksom samhet bör byggas med inriktning på projekt inom barn- och upp ungdomsområdet. Kommittén menar att en viktig ambition i ett sådant arbete är att bättre ta tillvara den kunskap som de många lokala redan etablerade eldsjälarna runt om i landet besitter. Många av dessa människor har en gedigen kunskap som andra, presumtiva projektledare, kan ha stor nytta av. Staten bör, i de former som vi senare föreslår, se dessa människor som en resurs både när det gäller att förmedla kunskap ut och tillbaka till lokal verksamhet och för att lyfta upp viktiga bam- och ungdomsfrågor på bordet. Detta kan bl.a. ske i form av att staten anlitar dessa människor och projekt i olika former av utbildningar eller utvecklingskonferenser för att sprida kunskap och idéer vidare. Kommittén menar att en viktig uppgift för en bam- och ungdomsmyndighet bör vara att anordna utbildning kring olika frågeställningar där både eldsjälarnas kunskap och erfarenhet kan användas och övergripande idéer och modeller presenteras. Att från centralt håll skapa mötestillfällen mellan olika projekt och företrädare för dessa är en viktig funktion för att stödja ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte.

Kommitténs förslag Barn- och ungdomsmyndigheten bör ge stöd och utbildning till presumtiva projektledare samt ta tillvara den kunskap och erfarenhet som olika eldsjälar har.

8.5 Sprida kunskap

Sprida kunskap kan man göra på många olika sätt. Det kan ske genom att sprida kännedom om material och skrifter, anordna konferenser samt genom olika opinionsbildande insatser där man använder sig av tidningar, radio och tv. Man kan också arbeta med uppsökande verksamhet, aktivt bearbeta viktiga utbildningar och nyckelpersoner genom att exempelvis bygga upp ett nätverk eller en referensgrupp kring olika frågor eller områden. Idag sker kunskapsspridning från myndigheterna i flera fall alldeles för osystematiskt. Man är duktig på att ta fram material, ordna bra innehåll i konferenser etc. men marknadsföringen är ofta bristfällig. Målgrupperna är inte tydligt definierade och prissätt-

120 Stödstrategier för förnyelse och utveckling SOU 1992

ningen irrationell. I många fall får intrycket att mycket man av material har som främsta syfte att presentera myndigheternas verk-

samhet, dvs. man talar om vad gör och söker legitimitet, istället man för att fråga sig vad målgruppen har för behov. Många fina material

kan spridas till en större krets endast lyckas ordna om man sponsorer. Många välförberedda konferenser hade kunnat genomföras vid fler än ett tillfälle.

När det gäller projekt kan vi tyvärr konstatera att det inte heller i

lika hög grad avsatts medel till marknadsföring och distribution av resultaten som till själva projekten. Dessutom de alltför stannar ofta på halva vägen och når inte tillbaka till avnämama eller ens till dem

som arbetar med barn och ungdomar på det lokala planet.

Problemen är dels att den utåtriktade verksamheten inte sköts på ett professionellt sätt, dels att produktionen material och konfeav renser innebär ett stort risktagande för varje enskild myndighet.

Böcker, tidskrifter, videoband och i viss utsträckning konferenser har en viktig sak gemensamt ekonomisk synpunkt. ur Framtagandet av det första exemplaret är det kostar som mycket pengar. Första exemplaret av en bok författarens arbetstid, rymmer viss referensverksamhet och framtagande tryckoriginal. av Men marginalkostnaden för ytterligare exemplar är mycket liten. Då är det tryckpapperet och färgen kostar och möjligen den

som hantering som omger själva distributionen, adressering och Att

porto. ta ut fullt pris är inte rationellt om det gäller ett angeläget budskap. Om det är gratis riskerar man ständigt att över- eller underskatta efter-

frågan. Att ta ut marginalkostnaden för olika publikationer skulle

däremot ge en effektivare efterfrågestyming.

Myndigheterna skall givetvis koncentrera sig på

sin huvudupp-

gift; att producera bra material och bra innehåll i konferenser. En

genomtänkt inforrnationsstrategi fordrar dock professionaliserad

en förlagsfunktion. En sammanhållen förlagsfunktion behöver inte medföra ett statligt utföraransvar. Det är fullt möjligt att tänka sig att denna uppgift upphandlas. Det är viktigt som är emellertid att den hålls samman, eftersom det finns uppenbara stordriftsfördelar i att skapa prenumerations- och sökregister, eventuellt t.o.m. databaser. Genom sammanhållen funktion en kan man också minimera risktagandet för varje enskild myndighet. Utvecklingen i kommunerna och behovet stöd när det av gäller kunskap- och

kompetensutveckling på bam- och ungdomsområdet understryker

behovet att förlagsfunktionen löses på av ett professionellt sätt.

U 199254 Stödstrategier för förnyelse och utveckling 121

Om väljer att lösa problemen genom att upphandla förlagsman funktionen är det viktigt att man vid första upphandlingen fäster avseende vid såväl hur väl förlaget förefaller lösa de informationsstrategiska frågorna den prisnivå man kan presentera för som beställarna. När förnyat kontrakt skall diskuteras måste givetvis frågan om förlaget lyckats öka efterfrågan på spridningen eller inte vara av stor betydelse. Kommittén anser att barn- och ungdomsmyndigheten skall ha som en av sina uppgifter att vart tredje år i konkurrens mellan olika förlag och informationsföretag upphandla förlags- och distributionsfunktionen. På samma sätt är det rimligt att man för konferensverksamheten vid första upphandlingen låter olika utbildningsanordnare ge anbud på deltagaravgifter för de konferenser som anordnas, även om den statliga myndigheten endast betalar framtagandet av innehållet för en konferensserie och den rörliga deltagaravgiften betalas av deltagarna. Behovet en sammanhållen upphandling på detta av område är inte lika stark, men otvivelaktigt kan det vara en fördel att i sin utåtriktade information kunna redovisa ett brett program av seminarier och konferenser. Vid fortsatt upphandling bör även här snarare utvecklingen av antalet deltagare vara avgörande vid bedömningen av fortsatta uppdrag. En annan tänkbar uppgift för förlaget kan vara utgivandet av ett brett utsänt presentationsmaterial som fungerar som underlag för beställningar, ungefär av det slag som ges ut av en del bokklubbar. En annan modell är att barn- och ungdomsmyndigheten kontinuerligt ger ut ett informationsblad. Det skulle innehålla kortfattad information och sammanfattningar av skrifter, läromedel, opinionsmaterial, forskning, utvecklingsprojekt, information om konferenser och seminarier som skall äga eller har ägt rum. För att ta fram underlag till informationsbladet behövs en samordningsgrupp där företrädare för olika myndigheter är representerade se förslag i kapitel 8.6. På sikt bör en gemensam databank för information på barn- och ungdomsområdet byggas upp. Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har fått i uppdrag att bygga upp en central databas för information om internationellt ungdomsutbyte. Utformningen sker med syfte att bibliotek, fritidsgárdar, organisationer etc. skall kunna prenumerera på informationen. En liknande modell har den finska Centralen för medborgarfostran.

122 Stödstrategier för förnyelse och utveckling

Kommitténs förslag Vinster i slagkraft och effektivitet

uppnås genom en sammanhållen förlagsfunktion barn-

och ungdomsområdet. Funktionen behöver inte medföra

ett statligt utföraransvar. Barn- och ungdomsmyndigheten

bör samordna verksamheten och sköta eventuell en upphandling av förlags- och distributionsfunktionen. Ett informationsblad och eller ett presentationsmaterial bör konti-

nuerligt sammanställas för spridning information av om skrifter, kurser och konferenser Ansvarig för etc. detta bör

också vara barn- och ungdomsmyndigheten.

8.6 Utbilda personal och ledare

som bärare den

av övergripande idén

Kommittén har utifrån målen för barnstatens och ungdomsverksamhet formulerat verksamhetsidé en för den offentliga sektorns barn- och ungdomspolitik. För att dessa bärande idéer på barn- och

ungdomsområdet skall kunna förverkligas

och få genomslag blir utbildningen av personal och ledare viktigt. Det gäller både den professionella utbildningen inom skola,

t.ex. barnomsorg och fritid som den ledarutbildning framförallt

som sker inom det ideella föreningslivet.

Kommittén menar att de olika utbildningsinstitutionema konti-

nuerligt måste utveckla och fördjupa innehållet i utbildning och inte minst fortbildning. Detsamma gäller

inom de frivilliga ledarut-

bildningar som finns. Målet bör alla lärare

vara att och ledare som arbetar med barn och ungdomar är bärare av en levande idé om ; barn- och ungdomsverksamheten.

Barn- och ungdomsmyndigheten bör återkommande erbjuda I

nyc-

kelpersoner utbildning och information.

En modell för detta kan vara Konsumentverkets arbete gentemot de kommunala konsumentvägledarna.

G

Vidare menar kommittén att de erfarenheter som Bammiljörådets

referensgruppsorganisation utgör bör tas tillvara. Ett kontaktforum

med företrädare för myndigheter och organisationer på barn- och ungdomsområdet bör etableras. Arbetsuppgiften kan vara, förutom att informera varandra aktuella initiativ, om att ordna konferenser,

seminarier etc. Genom ett nära och kontinuerligt

samarbete kan ett

U 199254 Stödstrategier för förnyelse och utveckling 123

sådant forum medverka till att den övergripande idén hålls levande och utvecklas i de olika verksamheterna.

Kommitténs förslag Ett kontaktforum med representanter för de olika myndigheter som arbetar med barn- och ungdomsfrågor etableras inom barn- och ungdomsmyndigheten.

8.7 Slutsatser Arbetet med att ta fram, samla och bearbeta kunskap om barns och ungdomars behov fungerar bra. De arbetsmetoder som utvecklats inom bl.a. Statens ungdomsråd och Barnmiljörådet kan man bygga vidare på inom en ny barn- och ungdomsmyndighet. Myndigheten bör få i uppdrag att initiera och genomföra studier kring barns och ungdomars livsvillkor samt att sammanställa och popularisera statistik och forskning på barn- och ungdomsområdet. Ungdomsforskningen skall inte institutionaliseras. De centra och nätverk mellan ungdomsforskare som etablerats bör stödjas. De statliga insatserna när det gäller att utveckla metoder för utvärdering skall inriktas på att fortlöpande bearbeta och stödja både central och lokal verksamhet med modeller och metoder. Myndigheterna bör stimuleras till att bygga upp konsultfunktioner för rådgivningsverksamhet gentemot bl.a. kommunerna. Barn- och ungdomsmyndigheten bör ge stöd och utbildning till presumtiva projektledare samt ta tillvara den kunskap som redan etablerade eldsjälar har. Denna typ av stöd under inledningsfasen av projekt saknas i dag.

Det brister i professionalism när det gäller kunskapsspridning.

Myndigheterna på barn- och ungdomsområdet har heller inte tillräckliga förutsättningar att var och en för sig ta de ekonomiska risker som större materialproduktion etc. innebär. En sammanhållen förlagsfunktion bör därför inrättas barn- och ungdomsområdet. För att sprida och utveckla den övergripande verksamhetsldén när det gäller barn- och ungdomspolitiken bör ett samordningsori form kontaktgrupp med representanter för de olika gan av en myndigheterna inom barn- och ungdomsområdet inrättas inom barn- och ungdomsmyndighetenü

ROLLFÖRDELNING MELLAN

STAT, KOMMUN DET

ocH

CIVILA SAMHALLET

I detta kapitel belyses rollfördelningen mellan stat, kommun och det civila samhället och hur denna rollfördelning påverkar statens insatser för barn och ungdomar.

9.1 Statens och kommunernas rollfördelning

Synen på vilka uppgifter bör handhas stat respektive komsom av liksom vilka uppgifter bör ligga på den offentliga makten mun, som varierar både ett tidsperspektiv och ur ideologisk synpunkt. ur Ändå kan säga att det finns två synsätt som är särskilt tydman liga när det gäller statens respektive kommunernas roll i förhållande till medborgarna. Det synsättet tar sin utgångspunkt i att ena all offentlig makt utgår från staten och att kommunernas verksamhet och beslut är ett resultat att staten har delegerat beslutandeav rätten. Det andra synsättet är federativt och innebär att kommubetraktas grunden för folkstyret. Inget av dessa synsätt nerna som kan sägas renodlat gälla i Sverige. Den offentliga makten utgår istället från kompromiss mellan de båda synsätten. Avvägningen en mellan statlig och kommunal makt måste ske fortlöpande och under ständig anpassning till förhållanden och bedömningar. nya Det krävs tydlig ansvarsfördelning mellan den statliga och en kommunala nivån. Riksdag och regering har det övergripande ansvaret för rättssamhället, kunskapsutvecklingen och den högre utbildningen. Kommunerna har ansvaret för hur verksamheten utformas och för lokala prioriteringar och målsättningar inom ramen för gällande lagstiftning. Det är sedan av fundamentalt statligt inatt följa och utvärdera hur verksamheten utformas i tresse upp förhållande till de statliga målen som kan vara gemensamma eller

126 Rollfördclning SOU 1992

anses självklarar. Statens uppföljning avser inte bara tillsyn och utvärdering av resultat. Den skall också inriktas att sprida goda metoder och bra teknik. l regeringens proposition 1991 92165 om den kommunala ekonomin framhålls två grundläggande förhållanden för statens och kommunernas roller och ansvarsfördelning framtid i en Kravet på en samhällsekonomisk balans är överordnat alla andra krav och måste styra bedömningen av det framtida ekonomiska utrymmet för den kommunala sektorn. Utan sund en samhällsekonomi kommer kommunernas möjligheter att ta sitt ansvar för vård, omsorg, utbildning etc. att underrnineras. Rollfördelningen mellan staten och respektive kommuner vad gäller uppgifter och ekonomi måste tydlig. Det ankommer vara på statsmakterna att föra sådan politik gentemot den komen munala sektorn att kraven på verksamheten står i rimlig proportion till de restriktioner som den ekonomiska utvecklingen sätter. Kommuner och landsting måste också ges förutsättningar att förändra och effektivisera sin verksamhet. Därutöver krävs en renodling av statens roll gentemot kommunerna utifrån en utveckling mot ett ökat självstyre. l regeringens proposition om den kommunala ekonomin föreslås detta ske utifrån följande utgångspunkter D Den statliga regleringen av den kommunala verksamheten skall minska. De krav som statsmakterna ställer på kommunsektom skall i princip regleras genom lagstiftning. D Det kommunala självbestämmandet stärks att kommugenom nerna ges ökad handlingsfrihet. D De ekonomiska relationerna mellan statlig och kommunal sektor skall bli tydligare och enklare att överblicka. D Statsmaktema skall ge tydligare ekonomiska och så långramar siktiga och stabila förutsättningar den samhällsekonomiska som situationen medger. D Statsmakternas uppföljning och utvärdering resultatet av av den kommunala verksamheten skall utvecklas och göras tydli- p S gare.

SOU 199254 Rollfördelning 127

Detta betyder att statens styrning när det gäller barn- och ungdomsfrågor skall bli mer långsiktig, ge utrymme för lokala lösningsamtidigt den lagstadgade barn- och ungdomsverksamar som heten lyfts fram.

9.2 Laglig reglering av

barn- och ungdomsfrågor

Strävan till avreglering uttrycks också tydligt i den nya kommunallagen där kommunerna får stor frihet att organisera sin verksamhet. Behovet att kunna bryta mot sektorsprincipen har gjort sig av alltmer gällande och kommit att bli en nödvändighet för att den kommunala verksamheten skall kunna förnyas och effektiviseras. Införandet ett generellt statsbidragssystem ökar kommunernas av frihet och självständighet. Mycket talar för att kommunernas verksamhet kommer att koncentreras till de lagreglerade områdena. En viktig fråga är vad denna utveckling egentligen innebär och vilka möjligheter som ligi den när det gäller bam- och ungdomsverksamheten. ger De lagar i första hand reglerar kommunernas barn- och som ungdomsverksamhet är kommunallagen, skollagen och socialtjänstlagen. Skollagen ändrades i samband med att skolan kommunaliserades l juli 1991. Ytterst syftar skollagen till att alla barn och ungdomar oberoende kön och geografisk hemvist samt sociala av och ekonomiska förhållanden skall ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar. Skollagen poängterar samarbetet med hemmen samt att utbildningen skall vara likvärdig, varthelst den anordnas i landet. l skollagens 2 kap. 8§ att det skall finnas kommunfullmäktige antagen skolanges en av plan visar hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utsom vecklas. Av skolplanen skall det särskilt framgå de åtgärder som kommunen vidta för att uppnå de nationella mål som har avser för skolan. I direktiven dir.199l117 till läroplanskomsatts upp mittén framhålls också att målen och riktlinjerna i läroplanerna skall utformas så att de kan preciseras och konkretiseras dels i nationella och lokala kursplaner, dels i undervisningsmål av den professionella personalen i skolan. Socialtjänstlagen är en ramlag som ger kommunen vida skyldigheter. Så skall socialnämnden eller dess motsvarighet enligt 5§ göra sig väl förtrogen med levnadsförhållanden i kommunen och

128 Rollfördelning SOU 199254

medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. Enligt socialtjänstlagens 12§ skall socialnämnden eller dess motsvarighet verka för att barn och ungdomar växer under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med upp hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom. Den parlamentariska kommitté, socialtjänstkommittén dir. 199107, över socialtjänstlagen skall bl.a. utvärdera socialsom ser tjänstlagens tillämpning och syfta till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Detta innebär att översynen särskilt skall belysa om t.ex. äldreomsorgens, barnomsorgens och individ- och familjeomsorgens uppgifter och ansvarsområden även i framtiden bör regleras i en och samma lag, lagstiftning eller regleras i skilda lagar. j 4 samordnas med annan Det finns, redovisats mer utförligt i kapitel flera skäl till som att översyn av socialtjänstlagen görs. Behovet av att forma rikten linjer för den fortsatta utvecklingen av socialtjänsten under 90-talet har framstått som angeläget. Lagliga möjligheter till konkurrens mellan olika kommunala verksamheter har möjliggjorts genom att föräldrarna enligt reg- lerna i 4 kap. 6§ tredje stycket skollagen nu i princip har rätt att välja grundskola för sitt barn i hemkommunen. De nya statsbia dragssreglerna skall träda i kraft budgetåret 1992 93. Denna för-

ändring innebär att det offentliga skolväsendet kommer att få ökad

konkurrens från bland annat fristående skolor. Överhuvudtaget å kommer en ökad konkurrens bli följden av de politiska ambitio- ; att fler intressenter kan för produktionen olika i nerna svara av

I

verksamheter. Kommitténs uppfattning är att det är betydelsefullt att konkurrens får ske inom ramen för de mål som satts upp för verksamheten. Kommunen väljer fritt den nämndorganisation bäst i som passar de lokala förutsättningarna. Av skollagens 2 kap. 1§ framgår att Skolstyrelsen inte längre är en obligatorisk nämnd. Varje kommun skall som styrelse för sitt offentliga skolväsende utse en eller flera nämnder. Inte heller socialnämnden är sedan den l januari 1992 en obligatorisk nämnd. Enligt 4§ socialtjänstlagen fullgörs kommunens uppgifter av den eller de nämnder som kommunfullmäktige . bestämmer. i

SOU 199254 Rollfördelrzing 129

l princip är dessa lagar styrande för kommunens skyldigheter att utifrån lokala förhållanden utforma verksamheten för barn och ungdomar.

9.3 Statens och kommunernas

för barn och ungdom

ansvar Statens och kommunernas förändrade roll bör rimligen avspegla sig också i deras arbets- och ansvarsfördelning och organisation. Det är angeläget att staten inrättar en tidsenlig organisation för barn- och ungdomsfrågorna. De verksamheter bedrivs inom ramen för skollagen respeksom tive socialtjänstlagen har delvis förändrat och anpassat sin verksamhet tiden. Så har sektorsmyndigheterna Socialefter den nya styrelsen och Skolverket fått en helt förändrad roll. Dessa myndigheters viktigaste funktioner sägs nu vara att följa upp och utvär-

dera verksamheten inom respektive sektor samt att i viss mån ut-

öva tillsyn generell karaktär. Oversynen av socialtjänstlaav mer innebär eventuellt en avgränsning och renodling av socialgen tjänstens verksamheter troligen reglerade i skilda lagar. Individ- och familjeomsorgen och dess arbete med utsatta barn och ungdomar kommer sannolikt att få fortsatt hög prioritet. Det är logiskt att statens organisation i en framtid består av en liten, fast basorganisation för tillsynen av den rena lagstadgade verksamheten och att denna kan kompletteras med olika former av projektorganisationer i syfte att arbeta med särskilt angelägna fråframkommit i olika utvärderingsresultat. gor som Kommunernas organisation tycks mot samma utveckling en fast basstruktur och ett projektinriktat arbetssätt där man inte mer bygger in sig i fasta förvaltnings- och nämndsstrukturer. Kommunförbundets inventering av kommunernas organisation med anledning den kommunallagen visar på en förändring av nya nämndorganisationerna. Kommunerna har slagit samman, skaav och slopat nämnder samt bolagiserat och därigenom både pat nya minskat antal nämnder och antal förtroendeuppdrag. Sá visar inventeringen att 57 procent av kommunerna, dvs. mer än varannan kommun, har splittrat skolstyrelsens traditionella verksamhetsområden på olika nämnder. Den vanligaste förändringen är att barnoch utbildningsnämnder eller barn- och ungdomsnämnder inrät-

Rollfördelning SOU 199254

Kultur- och fritidsverksamhetema i lOO kommuner har slagits tats. till kultur- och fritidsnärnnder. samman Allting pekar att den offentliga sektorn krymper sin verksamhet och obligatorisk är bara den verksamhet som lyder under socialtjänstlagen respektive skollagen. Den kommunala verksamheten för barn och ungdomar kommer allt att döma att handla av offentlig barnomsorg, skolans verksamhet samt socialtjänstens om individ- och familjeomsorg. Den redovisade utvecklingen betyder inte med automatik att barn- och ungdomsfrågorna får sämre position än i den tidigare en sektorsuppdelade verksamheten med fritid för sig, skola för sig och för sig. Kommunernas åtaganden har ibland spänt över omsorg alltför många områden och inte heller alltid uppnått avsedda effek- På kommunal nivå är det pedagogisk uppgift att se till att ter. nu en dess verksamhet leder fram till ett ansvarstagande för att barn och ungdomar får goda uppväxtvillkor. Här vill kommittén understryka och belysa de möjligheter som g både skollagen och socialtjänstlagen kommunerna. Vad det i ger handlar är att ta tillvara barn och ungdomar och deras kapaciom tet i deras vardagsmiljöer. Vi har i flera av de kapitel som redovisar strategier för barn- och ungdomspolitiken beskrivit hur skolan med små medel kan skapa uttalad pedagogisk profil, som bygger en öppen skola med utrymme för eleverna att vidareutveckla inen tressen också på sin fria tid. Vi har också belyst hur skolan i sitt pedagogiska arbete kan förebygga utslagning och hur socialtjänstens individ- och familjeomsorg i samarbete med skolan kan bedriva förebyggande socialt arbete utan stora resursanspråk. Barn och ungdomar och deras olika behov får inte reduceras till fritidsbehov. Kommittén att skollagen och socialtjänstlagen också ger anser kommunen skyldigheter att aktivt följa barns och ungdomars uppväxtvillkor. Därutöver bör kommunen ta ansvar för att tillhandahålla viss infrastruktur lokaler för bad, idrott och annan frisom tidsverksamhet. Statens uppgift är att följa resultaten av de verksamheter som bedrivs inom olika sektorer och ställa sina mål därefter. Staten bör övergripande följa utvecklingen av barns och ungdomars upp- i växtvillkor och ha beredskap för särskilda insatser när de statliga utvärderingarna visar brister eller speciella behov. Kommittén vill understryka vikten av att staten följer utvecklingen på det lo-

OU 199254 Rollfördelning 131

kala planet. En statlig uppgift skall vara att tillhandahålla den hjälp behövs för utvärdering och tolkning av lokala projekt. som Kommunernas egna utvärderingar är till nytta för den egna kommunen. Ur ett nationellt jämförande perspektiv är de dock alltför provinsiella.

9.4 Det civila samhällets roll

Det är föräldrarna som har ansvar för sina barn. De offentliga insatserna syftar till att på olika sätt komplettera föräldrarna i detta ansvar. De offentliga insatserna skall bygga på att föräldrarnas engagemang och delaktighet i möjligaste mån tillvaratas. Det är inom det civila samhället som det individuella ansvaret och solidariteten i vardagslivet växer fram. Insikten om att mänskligt engagemang och personligt ansvar aldrig kan ersättas av den offentliga sektorn har lett fram till en förändrad syn på offentliga sektom. Utgångspunkten är att den offentliga sektorn inte kan nå några framgångar i sitt barn- och ungdomsarbete utan att ta tillvara engagemanget från föräldrar, släktingar och andra vuxna. Det civila samhällets betydelse har ökat på flera sätt. Den demokratiska sidan av saken innebär att det finns en vilja att öka medborgarnas möjligheter till inflytande så att de utöver att rösta vart tredje år också kan komma till tals andra sätt. Det civila samhällets ökade betydelse hänger också samman med att medborgarna ses som mottagare av service. Här skall medborgarna få mer att säga till om och påverka utformningen av servicen. Det civila samhället utgörs också av marknaden. Det är inte fel att söka samarbeta med kommersiella företag i syfte att nå vissa resultat i barn- och ungdomsarbetet. Det är kommitténs uppfattning att det civila samhället har en betydelsefull roll i det framtida barn- och ungdomsarbetet. En av de viktigaste uppgifterna för offentliga sektorn är att genom att göra rätt saker mobilisera det civila samhället i barn- och ungdomsarbe- ; § tet. Detta betyder att den offentliga sektorns insatser bör ta fasta på den kapacitet som finns i det civila samhället och utveckla insatserna därefter. Även kommittén förespråkar ett ökat från den om engagemang civila sektorn innebär det inte att en sådan ansvarsförskjutning

Rollfördelrzing SOU 19925

fritar den offentliga sektorn från ansvar. Det finns naturligtvis en risk att de icke lagreglerade verksamheterna i kommunerna, såsom öppna förskolor, fritidsgârdar, ungdomsmottagningar och allmänt socialt arbete minskas. En kraftig neddragning i dessa verksamheter gör inte uppgiften att mobilisera den civila sektorn lättare. Mobiliseringen fordrar att satsas på uppmuntran till ininya resurser tiativ och ansvarstagande. För att insatserna inte endast skall bli kortvarig karaktär fordras dessutom att ett fortlöpande stöd av kan ges till de engagerade. Kommittén att det är angeläget att statens organisation anser för barn- och ungdomsfrågor ger kommunerna inspiration att utmetoder och idéer för barn- och ungdomsverksamheter. veckla nya Det civila samhället bör mobiliseras i barn- och ungdomsarbetet. l Det bör statlig uppgift att utifrån de nationella målen för g vara en barn- och ungdomspolitiken övergripande följa kommunernas barn och ungdomsarbete. Därutöver skall staten ha en beredskap att ge särskilda resurser i form av projektpengar eller kunskap, om de statliga utvärderingarna visar på speciella behov för vissa barnoch ungdomsgrupper.

9.5 Slutsatser Kommittén att statens arbets- och ansvarsfördelning när det anser gäller barn- och ungdomsfrågorna måste förändras och anpassas till statens och kommunernas förändrade roller och funktioner. Statens tyngdpunkt när det gäller barn- och ungdomsfrågor skall läggas på resultatkrav, uppföljning och utvärdering samt spridning de goda exemplen och metoderna. Ansvars- och arbetsfördelav ningen mellan olika berörda myndigheter måste därför förändras. Statens arbets- och ansvarsfördelning kan inte kvarstå oförändrad när kommunerna i accelererande grad väljer helt andra lösningar. Statens och kommunernas insatser bör ta fasta på den kapacitet som finns i det civila samhälletü

ÖVERVÄGANDEN OCH

FORSLAG ARBETS- OCH

TILL

ANSVARSFORDELNINGEN

MELLAN OLIKA MYNDIGHETER

I detta kapitel redovisar kommittén förslag till en arbets- och ansvarsfördelning mellan de olika myndigheterna med uppgifter inom barn- och ungdomsområdet.

10.1 En statlig struktur

ny

för barn- och ungdomsfrågorna

Kommitténs uppdrag arbets- och ansvarsfördelär att se över om ningen för statens barn- och ungdomsfrågor är effektiv. Dessutom efterfrågas en samordning för barn- och ungdomsfrågorna, som också kan utgöra underlag för regeringens ställningstaganden. Kommunernas och statens framtida samspel har också varit en angelägen fråga. Statens ansvar för att målen för barn- och ungdomspolitiken uppnås skall avspegla sig i myndighetsstrukturen för barn- och ungdomsfrågor. I den det är att igenom statens arbets- och anprocess som svarsfördelning för barn- och ungdomsfrågor är det lätt att låsa sig till befintlig myndighetsstruktur. Myndigheter kan arbeta både en effektivt och framgångsrikt. Andå måste omprövningar ske. De resultat uppnås måste värderas också utifrån en helhetssyn på som barn och ungdomar och deras behov. Sådana omprövningar innebär regel att förändringar måste ske i syfte att uppnå ännu som större framgång och effektivitet. Inga myndigheter kan undantas från sådana omprövningar. Kommittén har i denna utredning försökt undvika att direkt fastna i de berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter. Detta har vi gjort genom att utgå från de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Vi har fört sam-

Överviigarzden och förslag SOU 199254

olika mål för barn- och ungdomsfrågor till en verkman statens samhetsidé för statens barn- och ungdomspolitik. Verksamhetsidén är sammanvägning de nationella målen. Några korta målen av formuleringar barn- och ungdomspolitiken kan inspirera alla de om arbetar med barn- och ungdomsfrågor. De lokala målen är som betydligt konkretare, det skall att se sin insats i ett större, men nationellt sammanhang.

Barns och ungdomars behov är de egentliga utgångspunkterna för de nationella målen. Nästa steg har därför varit att gå igenom

de olika strategier finns för att tillgodose behoven. Kommittén som har ställt barns och ungdomars olika behov mot de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Vi har sorterat behoven i olika

behovsgrupper och gått igenom varje behovsgmpp för att se var det saknas strategier eller där strategierna uppvisar brister. Utifrån brister i strategierna har vi givit förslag till förändringar. Varken genomgången strategierna eller förslagen till förändringar av är heltäckande. Kommitténs ambition har varit att peka på några

möjligheter till utveckling eller förändring av ett antal strategier. Vi har också belyst vi tror bäst skall genomföra förändringvem det civila samhället, kommunerna eller staten. Vår huvudarna, uppgift har dock varit att koncentrera oss på statens insatser. De

förslag till förändringar som vi bedömt nödvändiga innebär att staten får eller förändrade ansvarsområden och arbetsuppgifnya i ter för barn- och ungdomspolitiken. Myndighetsstrukturen för barn- och ungdomsfrågor skall utgå från en ändamålsenlig och

kostnadseffektiv arbets- och ansvarsfördelning.

Den statliga och arbetsfördelningen för barn- och ungansvarsdomsfrågor måste anpassas till den nya statliga rollen som målsty- Statens organisation för barn- och ungdomsfrågor bör också rare. tydliga signaler till kommunerna hur en effektiv organisation ge kan bidra till att målen uppfylls.

Om de statliga myndigheterna för barn- och ungdom bara skulle

till lagreglerad verksamhet vore det enkelt att rationalianpassas bort ovidkommande arbets- och ansvarsuppgifter. Samtidigt sera är det så att både skollagen och socialtjänstlagen ger ett stort anför barns och ungdomars välfärd. Utvärderingar och resul- i svar tatuppföljningar de lagreglerade verksamheterna bör på sikt inav nebära att de utvecklas i överensstämmelse med målen. De verki samheter regleras i lagar har hittills inte räckt till för att ge de som resultat de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken som

SOU 199254 överväganden och förslag

Kommitténs uppfattning är att de nationella målen för barnavser. och ungdomspolitiken är vidare än vad som kan regleras i lagar för olika sektorer. Det gäller t.ex. forskning, kunskapsspridning och opinionsbildning. Därför behövs nya styrformer i bam- och ungdomspolitiken. Detta måste återspeglas i statens arbets- och ansvarsfördelning för barn- och ungdomsfrågor. Våra utgångspunkter för förslag till ny myndighetsstruktur grundar sig på i huvudsak följande faktorer

de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken; verksamhetsidén, utveckling av strategier för att uppfylla de nationella målen och som ställer krav på ny statlig arbets- och ansvarsfördelning, de statliga myndigheternas nya roll.

De nationella målen verksamhetsidén för statens barn- och ungdomspolitik De nationella målen för bam- och ungdomspolitiken ställer tydliga krav på arbets- och ansvarsfördelning. Barns och ungdomars välfärd kan inte sorteras i sektorer och lagar. De nationella målen kräver att statens organisation profileras därefter. Kommittén konstaterar att insikten om att barns och ungdomars uppväxt kräver en helhetssyn har stärkts under kommittéarbetets gång. Det förebyggande arbete som sker när barnen är små påverkar hela uppväxten. Barns och ungdomars uppväxtvillkor hänger ihop och bör ses i ett sammanhängande tidsperspektiv. Kommitténs uppfattning är att statens arbets- och ansvarsfördelning för barn- och ungdomsfrågor skall utgå från en flexibel och mer profilerad basorganisation. Utvärderingar och resultatuppföljningar kommer att visa på behov av teman, som kräver särskilda statliga initiativ. Dessa kan gälla bl.a. lagstiftning, forskning eller stöd till kommuner. Till basorganisationen bör det därför vara möjligt att koppla kompletterande, tidsbegränsade projektorganisationer utifrån särskilt fastställda teman.

överväganden och förslag SOU 199254

Utveckla strategier krav på statens arbets- och ansvarsfördelning nya

de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken skall

För att kunna genomföras krävs strategier. Vi har i detta betänkande belyst några strategier staten bör utveckla ytterligare i syfte att som nå fram till bättre måluppfyllelse. Dessa strategier är strategier en för säkerhet och trygghet, sociala strategier, verksamhetsstrategier och strategier för självförverkligande. Vi har också belyst hur stödstrategier för förnyelse och utveckling kan utvecklas. Det resultat vi kommit till pekar på att staten bör göra vissa förändringar i sin arbets- och ansvarsfördelning för barn- och ungdomsfrågor. Med anledning statens nya roll som målstyrare av måste också vissa uppgifter avföras från statens ansvarsområde.

De statliga myndigheternas roll historien som förklaring nya till nuvarande arbets- och ansvarsfördelning För förståelse dagens uppdelning arbetsuppgifter och ansvar av av är ett historiskt perspektiv särskilt belysande. Kommittén har därvid särskilt analyserat relationerna mellan Statens ungdomsråd, Socialstyrelsen och Skolöverstyrelsen Skolverket. Syftet med den historiska tillbakablicken är att spegla hur statens ansvar och behov myndigheter förändras över tiden. Samtidigt förutsätter direkav tiven att särskilt uppmärksamhet ägnas åt Statens ungdomsråd och dess kontaktansvar gentemot kommuner, myndigheter och berörda organisationer. Statens ungdomsráds första uppdrag 1961 var att utgöra ett kontakt- och samordningsorgan ungdomsområdet. Rådet skulle främja samarbete mellan myndigheterna och ungdomsorganisationerna. l början bestod därför rådet tjugo representanter från av framför allt olika ideella, religiösa och politiska organisationer samt idrottsrörelsen. Dessutom fanns kommunerna och ett antal myndigheter representerade. Rådets uppgift var från början att vara ett utätriktat organ. År 1970 fick rådet i uppgift rådgivande till kommunerna i att vara ungdomsfrågor. Det skulle dessutom förse regeringen med vissa planerings- och utredningsuppgifter. År 1972 blev rådet huvudman för alkohol- och narkotikapengdet s.k. AN-anslaget. arna -

SOU 199254 överväganden och förslag

Rekryteringen tjänstemän till rådet präglades av den nära av kontakten med ungdomsorganisationerna. Många av de som anställdes hade flerårig föreningserfarenhet. Det är först efter 1976 rådet kom att handha statens stöd till som ungdomsorganisationerna. Denna uppgift hade tidigare legat på Skolöverstyrelsen. Kopplingen till Skolöverstyrelsen hängde sammed bidragens syfte att gå till ledarutbildning. Det är också man först år 1976 rådet blir myndighet. Den gamla linjen med som en enbart representanter från ungdomsorganisationerna i styrelsen överges. Ungdomsrådet förvandlades från paraplyorgan för organisationerna till myndighet. Hädanefter får organisationerna själva bevaka sina intressen. I den instruktion finns från år 1986 anges gränserna för som Statens ungdomsråds verksamhet. Rådet skall inom ramen för samhällets fritids- och kulturpolitik främja verksamhet bland ungdomar. instruktion pekas också på att rådet skall följa och sti- I samma mulera forskning och utvecklingsarbete inom barn- och ungdomsområdet. Här betonas också rådets uppgift att stödja lokala försöksverksamheter. instruktion vidgas också samordning- I samma till att omfatta även landsting, institutioner och andra organisaen tioner än ungdomsorganisationer. Statens ungdomsråds instruktion samt uppgifter enligt regleringsbrev och särskilda regeringsuppdrag har syftat till att ge rådet ett större mått status. Så har rådet fått regeringens uppdrag att av intensifiera sina kommunkontakter i syfte att lyfta fram ungdomsfrågoma i det kommunala arbetet. Statens ungdomsråd har också fått regeringens uppdrag att fördela vissa projektpengar till särskilda satsningar. Beskrivningen Statens ungdomsråd speglar väl hur synen på av statens roll förändrats över tiden. Kommitténs uppfattning är att statlig myndighet bör ha för att regeringen får väl unen ansvar

derbyggda underlag för framtida barn- och ungdomspolitiska be-

slut. Däremot är det inte lång sikt förenligt med statens nya roll att utföra detaljuppgifter t.ex. bidragsfördelning till bam- och som ungdomsorganisationerna.

Överväganden och förslag SOU 199254

10.2 Förslag till arbets- och

ny

ansvarsfördelning för statliga myndigheter

Kommitténs förslag förutsätter arbets- och ansvarsfördelen ny ning. De myndigheter berörs är Statens ungdomsråd, Barnsom miljörådet, Skolverket och Socialstyrelsen. Därtill berörs Barn- och ungdomsdelegationen, Våldsskildringsrådet och AlDS-delegatio- Aven andra myndigheter berörs. nen. Kommittén hyser ingen övertro på att en organisation i sig innebär förändringar. Organisationen får inte heller bidra till läsningar eller hindra nödvändigt samarbete i syfte att utveckla barn- och ungdomsarbetet. Kravet är att statens organisation för barn- och ungdomsfrågor skall smidig, flexibel och förändringsbar. vara Målstyrning innebär att målen kan förändras på grund av vilka l1 resultat vill skall uppnås. Organisationen måste kunna i som man anpassas därefter.

Kommittén föreslår att regeringen vart tredje år förelägger riksungdornspolitisk proposition måldokument dagen en barn- och - ett med förslag till riktlinjer för barn- och ungdomspolitiken.

Det är viktigt att ansvars- och arbetsfördelningen mellan de statliga myndigheterna klargörs inom ramen för en flexibel organisationsstruktur utgår från de uppgifter som skall fullgöras som inom den närmaste treårsperioden. Den tänkta barn- och ungdomspropositionen kan inriktningen för de fördjupade anange slagsframställningar som sker från respektive myndighet. För mer tidsbegränsade uppgifter kan med fördel projektsamarbete skapas mellan olika myndigheter. En mer flexibel struktur som möjliggör omfördelning personal och övriga resurser mellan myndigheav terna kräver ökad trygghet i uppdragen och i ansvarsfördelen ningen för varje tidsperiod.

Det är uppenbart så att renodling statens ansvar och aren av betsfördelning kräver organisation är anpassad därefter. en som Kommittén därför att statens organisation för barn- och anser ungdomsfrågor måste ges en tydlig profil. Denna profil skall motinnebörden i de nationella målen för bam- och ungdomspolisvara tiken. Vi föreslår att statens profil för barn- och ungdomsfrågor utgörs tre block, ett rättsblock, ett pedagogiskt block och ett föreav byggande block. Mellan blocken finns inga absoluta gränser, efterverksamheterna inom respektive mellan blocken hela tiden påsom

UU 199254 överväganden och förslag

verkar och utvecklar varandra. Blockindelningen är sätt ett att ge en struktur åt barn- och ungdomsfrågoma.

Rättsblocket är samhällets bas för barn- och ungdomsfrågorna. Detta block står för mänskliga rättigheter och viss garanterar grundläggande trygghet. Det pedagogiska blocket utgörs invesav teringsverksamheter, i första hand satsningar på utbildning och

offentlig barnomsorg. Det förebyggande blocket skall bidra

till övergripande utveckling barn- och ungdomsarbetet av genom te-

matiska utvärderingar, kunskapsspridning och opinionsbildning.

FÖREBYGGANDE

BLOCK Utvärderande kunskapsspridning opinionsbildning

PEDAGOGISKT BLOCK Investerande utbildning barnomsorg

RÃTTSBLOCK Skyddande konstitutionella rättigheter, rättigheter i lag

De nationella målen för barn- och ungdomspolitiken och genomgången av strategierna för denna visar att det framförallt är det förebyggande blocket måste renodlas och förstärkas. som Kommittén föreslår att detta sker antal små genom att ett myndigheter avvecklas och att en liten, med väl avgränsade arbetsuppgif-

ter, barn- och ungdomsmyndighet inrättas. I syfte

att stärka det opinonsskapande arbetet kring barn och ungdomar inrättas också ett ombud för barn och ungdomar. Kommittén föreslår också att

140 överväganden och förslag $OU1992

Folkhälsoinstitutet får ett utvidgat ansvarsområde för vissa barnoch ungdomsfrågor. De olika myndigheterna har ansvarsområden som kan föras till de olika blocken. Tyngdpunkten i respektive myndighets ansvarsområde ger staten följande profil för barn- och ungdomsfrågorna

Statens bam- och ungdomspolitikblockprofil för måluppfyllelse

Rättsblock Socialstyrelsen

Pedagogiskt block Skolverket

Förebyggande block Barnombudsman

Barn- och ungdomsmyndigheten

Folkhälsoinstitutet

Barn- och ungdomsorganisationerna

Den föreslagna profilen för det förebyggande blocket innebär att en ny barn- och ungdomsmyndighet inrättas, liksom bamomen budsman. Detta möjliggörs genom att Statens ungdomsråd och Barnmiljörådet avvecklas, liksom Barn- och ungdomsdelegationens myndighetsutövande funktion. Våldsskildringsrådet avvecklas, liksom AIDS-delegationen. Större delen Barnmiljörådets av uppgifter förs till Folkhälsoinstitutet. Aidsdelegationens uppgifter

föreslås också föras till Folkhälsoinstitutet. Våldsskildringsrádets

uppgifter samt på sikt vissa av Barn- och ungdomsdelegationens uppgifter förs till barn- och ungdomsmyndigheten.

Barn- och ungdomsmyndigheten Kommittén föreslår att en barn- och ungdomsmyndighet inrättas

med huvudsaklig uppgift att nationell nivå främja

goda uppväxtvillkor för barn- och ungdomar. Detta skall ske bl.a. genom tvärsektoriellt arbete. Barn- och ungdomsmyndigheten skall vara samlande organ för barn- och ungdomsfrâgorna. En särskild uppgift för myndigheten bör att följa kommunernas barn- och vara

ungdomsarbete. Barn- och ungdomsmyndigheten skall

också ta

U 199254 överväganden och förslag

fram underlag till den barn- och ungdomspolitiska propositionen ett måldokument- regeringen föreslås förelägga riksdagen som med förslag till riktlinjer för barn- och ungdomspolitiken för den kommande treårsperioden. De statliga myndigheternas sektorsspecifika mål kan sammanvägas med riktlinjerna för den samlade barn- och ungdomspolitiken. Detta innebär att riksdagen också kan fastställa angelägna områden där det finns behov av tematiska utvärderingar och eller en kompletterande program- och projektorganisation för att nå bättre resultat. Genom de beskrivna uppgif-

terna får barn- och ungdomsmyndigheten en central roll när det

gäller att följa de nationella målen för barn- och ungdomspoliupp tiken.

I anslutning till den treårscykel för bearbetning av barn- och ungdomspolitiken, vi föreslår att regeringen skall göra, kan de som långsiktiga målen med utvärdering barn- och ungdomspomer av litiken Det är också viktigt att det i målen framgår hur viktig anges. direkt eller omedelbar spridning av resultaten är för att få till 5 en stånd snabba förändringar eller hindra att misstag begås. Barni fortlöpande stödja både central och och ungdomsmyndigheten bör l l med modeller och metoder för dokumentation, z lokal verksamhet .l utvärdering, bearbetning och kunskapsförmedling. ,z l Till barn- och ungdomsmyndigheten knyts fördelningen av Allmänna arvsfondens medel för barn och ungdom. Dessa medel skall fördelas utifrån riksdagens beslut med anledning av den barn- och ungdomspolitiska propositionen. Därmed får fördelningen av medlen från Allmänna arvsfonden direkt knytning till de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Detta betyder att det blir möjligt att fastställa de särskilda områden där det är av särskilt intresse att utveckla insatserna och genomföra projekt. Projekten bör utvärderas och följas upp i förhållande till de nationella målen. Resultatkraven bör utvecklas betydligt.

Kommitténs uppfattning är att arvsfondens medel skall fylla en mer strategisk funktion i barn- och ungdomspolitiken. De skall användas i syfte att utveckla metoder och insatser inom områden, bl.a. barn- och ungdomsmyndighetens tematiska utvärdesom ringar påvisar behov Fördelningen medlen skall bygga på en av. av insikt dessa behov och utgå från de riktlinjer som riksdagen om fastställer. Idag utgår arvsfondens medel i huvudsak till organisationer och ideella föreningar. I den mån som reglerna för Allmänna arvsfondens fördelning lägger hinder i vägen för att projekt skall

142 Överväganden och förslag SOU 199254

kunna genomföras bör lagen eller den praxis som utvecklats prövas. Utgångspunkten för vem eller vilka som kan erhålla medel från Allmänna arvsfonden bör vara realistiska bedömningar av vem eller vilka som bäst kan bidra till att goda resultat uppnås. Kommitten föreslår att översynen dir.19913 Allmänna om arvsfonden m.m. särskilt beaktar de synpunkter framförts som av kommittén med avseende på att fördelningen arvsfondsmedlen av för barn och ungdom bör ske strategiskt i förhållande till de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Barn- och ungdomsmyndigheten ska också sammanställa och sprida kunskap om barn och ungdomar samt stimulera lokala projekt och ge stöd och utbildning till presumtiva projektledare. I syfte att uppnå en effektiv och strategiskt genomtänkt kunskapsspridning om barn och ungdomar bör myndigheten upphandla professionell marknadsföringskunskap. Barn- och ungdomsmyndighetens huvudsakliga arbetsuppgifter är utvärdering och kunskapsspridning. Det är ytterst regeringen som fastställer de teman som myndigheten skall belysa. Kommittén har redovisat några områden där det idag föreligger brister i mål och uppföljning resultat och eller där tematiska, tvärsektoriella av uppföljningar och utvärderingar är angelägna.

Följande arbetsuppgifter föreslås bli permanenta Cl följa och kartlägga barns- och ungdomars uppväxtvillkor ü sammanställa underlag till en barn- och ungdomspolitisk proposition vart tredje år ü följa kommunernas barn- och ungdornsarbete ü ge förslag till målforrnuleringar för statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna D samla och sprida kunskap inom barn- och ungdomsområdet D initiera lokala projekt och ge stöd till presumtiva projektledare CI fördela medel från Allmänna arvsfonden utifrån riksdagens riktlinjer D utveckla tydliga mål och resultatmått för projekt inom ramen för Allmänna arvsfonden

OU 199254 överväganden och förslag

Följande arbetsuppgifter föreslås avse temporära projekt och tematiska studier D följa och utvärdera hur normöverföring sker D stimulera en utveckling där det civila samhället mobiliseras i barn- och ungdomsarbetet, särskilt med avseende på insatser i syfte att tillgodose barns och ungdomars sociala behov D följa och utvärdera insatserna mot främlingfientlighet.

Inrättandet av en barn- och ungdomsmyndighet med föreslagna uppgifter innebär att statens organisation ger det förebyggande barn- och ungdomsarbetet en förstärkt profil. Statens organisation för barn- och ungdomsfrågor renodlas och ansvarsfördelningen blir ändamålsenlig. Det av riksdagen fastställda måldokumentet med riktlinjer för barn- och ungdomspolitiken bildar utgångspunkt för den arbets- och ansvarsfördelning som skall gälla. Den föreslagna ansvarsfördelningen innebär också att projekt finansierade med hjälp av medel från Allmänna arvsfonden kan ske utifrån uppsatta mål med specificerade resultatkrav. Samma utgångspunkter gäller för statens stöd till barn- och ungdomsorganisationema i och med att målformuleringama förs till bam- och ungdomsmyndigheten.

Barn- och ungdomsdelegationen Barn- och ungdomsdelegationen är rådgivande organ åt regeringen i frågor som rör unga människors uppväxtvillkor. Delegationen skall också stimulera till debatt och diskussion om olika barn- och ungdomsfrågor genom bl.a. seminarier, konferenser, debattskrifter, undersökningar m.m. Barn- och ungdomsdelegationens myndighetsutövning avser beslut i ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden för att främja fostran av ungdom. Kommittén föreslår att denna uppgift förs till barn- och ungdornsmyndigheten i enlighet med kommitténs förslag om en samlad hantering av Allmänna arvsfondens medel för barn och ungdom.

Vâldsskildringsrådet Váldsskildringsrådet inrättades 1990 i syfte att samordna de olika insatser som idag görs av statliga och andra myndigheter, organisationer och näringslivet. En grundläggande uppgift för rådet är alltså att vara samarbetsorgan för myndigheter m. fl. i syfte att på

Öwrziâgaizden och förslag 5011199254

bekämpa skadliga våldsskildringar. Tyngdpunkten i råolika sätt dets uppgifter ligger på information och utbildning. Kommitténs uppfattning rådets uppgifter är angelägna och exempel på är att område kräver ytterligare utveckling av de statliga ett som en strategierna i syfte att stärka respektive sektors ansvar. Våldsskildringsrådets ansvarsområde bör ökad status och sättas in i ges en helhetssammanhang. Kommittén föreslår därför att arbetsett

uppgifterna förs till den föreslagna barn- och ungdomsmyndighe-

ten.

Barnombudsman Utredningen barnombudsman har i betänkandet SOU 199170 om Ombudsman för barn och ungdom föreslagit inrättande av en barnombudsman enligt särskild lag ska ta tillvara och som en främja barns och ungdomars rättigheter, behov och intressen i samhället. Förslaget är remissbehandlat. Den preliminära remissammanställningen splittrad bild inställningen till en ger en av svensk barnombudman. Av 52 remissinstanser totalt 72 ger 30 sitt stöd till tanken med varierande förslag till utformning. Sju men remissinstanser säger direkt nej. Bland dessa återfinns JO, JämO, Riksåklagaren, Kommunförbundet och Kriminalvårdsstyrelsen. Kommitténs utgångspunkt för att föreslå ett inrättande av en barnombudsman är i första hand behovet av att tillskapa en samlande kraft och opinionsbildare för barn- och ungdomsfrågorna. Denna funktion bör, såsom föreslås i betänkandet, i möjligaste mån stå fri i förhållande till regeringen. Det är dock ofrånkomligt att finansieringen barnombudsman ytterst är beroende av statsav en budgeten. I kommitténs förslag är finansiering över statsbudgeten utgångspunkten. Det har framförts invändningar mot barnombudsmannens generella funktion. Barnombudsmannen skall inte, enligt det förslag föreligger, i individfallen som många andra ombudssom agera män. Kommitténs uppfattning är att bamombudmannens tänkta funktion faller väl in i den statliga profilen för statens barn och ungdomsverksamhet under det förebyggande blocket. Vi är dock öppna för andra konstruktioner liksom andra namn på funktionen. Däremot vill vi understryka behovet av att barn och ungdomar kan identifiera sig med talesman och att det finns en stark opien nionsbildare för deras sak. Inom kommittén har vi inte heller sett det någon motsättning att det finns organisationer och föresom

OU 199254 överväganden och förslag 145

ningar arbetar utifrån delvis liknande utgångspunkter. Vi gör som istället den bedömningen att de olika rollerna och insatserna tillsammans kan ge ökad tyngd åt barn- och ungdomsfrågorna. Kommittén föreslår att barnombudsman inrättas med en en självständig funktion i förhållande till bam- och ungdomsmyndigheten. Den självständiga funktionen understryks av att ombudsför barn och ungdomar skall arbeta utifrån en särskild lag i mannen syfte att tillvarata och främja barns och ungdomars rättigheter, behov och intressen i samhället. Av effektivitets- och resursmässiga skäl bör dock barnombudsmannen administrativt knytas till den föreslagna barn- och ungdomsmyndigheten. Barnombudsmannens viktigaste funktioner skall vara den opinionsbildande och samlande kraften för barn- och ungdomsfrågor.

Barnmiljörådet Barnmiljörådet skall enligt sin instruktion verka för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för en ökad säkerhet för barn och ungdom. Rådet arbetar ett smidigt och obyråkratiskt sätt med att ständigt söka efter och påtala var det föreligger brister i barns säkerhet. Barnmiljörådet har utvecklat ett brett kontaktnät och kanaler för samråd och samverkan med berörda myndigheter och organisationer. En renodling av statens ansvarsfördelning för barn och ungdomar innebär att man skall undvika onödiga gränsdragningsproblem. Kommittén föreslår att Barnmiljörådet avvecklas och dess ansvarsuppgifter förs till barn- och ungdomsmyndigheten, Barnombudsmannen och Folkhälsoinstitutet. Genom att inrätta en barn- och ungdomsmyndighet samlas ansvaret för övergripande barn- och ungdomsfrågor på en myndighet. Avsikten är att följa barns och ungdomars behov ur ett helhetsperspektiv med tonvikt på unga människors uppväxtvillkor. Kommittén har i sitt förslag att inrätta en ny myndighet på barn- och ungdomsområdet strukit under behoven av flexibilitet och att, som Barnmiljörådet idag gör, snabbt kunna lyfta fram aktuella problem bl.a. genom tematiska fokuseringar, peka på förslag till lösningar och föra dessa vidare. Den nya myndigheten skall också överta uppgifterna att samla, sprida och samordna information, följa forskningen och driva opinionsbildningsarbete.

Överväganden och förslag SOU 19925

Barnmiljörådets opinionsbildning bl.a. via massmedia blir en naturlig uppgift för barnombudsmannen som samtidigt kan få en tydligare roll än vad Bammiljörådet har i detta avseende. Kommittén att Folkhälsoinstitutet bör vara statens överanser gripande för barns och ungdomars hälsa och säkerhet. Barnorgan miljörådets samordningsansvar inom barnsäkerhetsområdet tillförs därmed Folkhälsoinstitutet.

Folkhälsoinstitutet Folkhälsoinstitutets uppgifter bygger på engagemang, kunskap och samarbete över sektorsgränserna. I denna mening är Folkhälsoinstitutets och barn- och ungdomsmyndighetens inriktning likartade. De båda myndigheterna har också flexibel och förändringsbar en organisation. Men de bägge myndigheternas arbetsuppgifter skiljer sig åt. Folkhälsoinstitutet är förhållandevis stor myndighet en med stark forskningsprofil. Den föreslagna barn- och ungdomsmyndigheten liten myndighet med tonvikt på utvärdering och är en kunskapsspridning. Folkhälsoinstitutets barn- och ungdomsproskall arbeta utifrån hälsopolitiska mål. Barn- och ungdomsgram 4 myndigheten ska arbeta utifrån de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Det är dock angeläget att de bägge myndigherenodlar och avgränsar sina uppgifter samtidigt som pro- j4 terna jektsamarbete bör ske i syfte att nå de resultat man vill. Folkhälsoinstitutets barn- och ungdomsprogram inrättas utifrån hälsopolitiska mål för barn och ungdomar. Dessa mål innebär att barns och ungdomars hälsa i ett brett perspektiv, där arv, miljö, ses ; kunskap och livsstil beaktas. Folkhälsoinstitutets barn- och l ungdomsprogram kommer att följa barns och ungdomars levnadsvillkor i dessa avseenden. Det hälsopolitiska målen kan dock inte gömed de nationella målen för barn- och ungdomspoliras synonyma tiken. Barn- och ungdomsmyndigheten skall väga samman de statliga insatserna ett helhetsperspektiv och värdera resultaten i ur förhållande till de nationella målen. Detta är inte en uppgift för Folkhälsoinstitutet. De nationella målen för barn- och ungdomspolitiken måste avspegla sig i statens myndighetsstruktur om må-

len och dess resultat skall kunna värderas. Därför behövs en liten

barn- och ungdomsmyndighet. Aven av effektivitetsskäl förordar kommittén i första hand mindre myndighet för barn- och ungen domar.

SOU 199254 överväganden och förslag

Kommittén anser dock att Folkhälsoinstitutets ansvarsområde bör utvidgas. Detta innebär bl.a. att flera av Barnmiljörådets arbetsuppgifter förs till Folkhälsoinstitutet. Genom detta förslag försvinner också ett betydande gränsdragningsproblem mellan två myndigheter med likartade arbetsuppgifter. Kommitténs förslag att utvidga Folkhälsoinstitutets ansvarsområde grundar sig dock i huvudsak på genomgången av de statliga strategierna för att uppfylla målen för barn- och ungdomspolitiken. Kommittén föreslår att Folkhälsoinstitutets ansvarsområde utvidgas med följande uppgifter D Folkhälsoinstitutet föreslås vara det statliga organ som övergripande bör följa och stimulera olika former av stöd och kompetensutveckling till föräldrarna samt värdera resultaten. D Folkhälsoinstitutet föreslås vara det statliga organ som utifrån hälsopolitiska mål följer utvecklingen av barns hälsa och säkerhet. En särskild uppgift är att främja säkerhet och förebygga olycksfall. De ansvariga sektorsmyndighetemas resultat bör följas. Som ett särskilt tema föreslås Folkhälsoinstitutet belysa skolans arbetsmiljö. Skolhälsovårdens utveckling är ett annat angeläget tema. Därutöver krävs en mer övergripande bevakning för att tillskapa trygga och säkra miljöer för barn och ungdom, inte minst lekmiljöer. D Folkhälsoinstitutet föreslås följa utvecklingen av ungdomars sex- och samlevnadsundervisning för barn och ungdomar. Frågor om HIV och aids föreslås också föras till Folkhälsoinstitutet. Lokala projekt bör stimuleras och verksamheterna utformas utifrån de miljöer som är mest naturliga för ungdomar att vistas l. D Folkhälsoinstitutet bör ge regeringen förslag till målformuleringar för bidragen till barn och ungdomsidrotten i syfte att betona värdet av breddidrotten för barn- och ungdom samt olika folkhälsoaspekter på idrott och motion.

Socialstyrelsen och barn- och ungdomsmyndigheten Frågan om gränsdragningar uppkommer allt som oftast när en ny myndighet inrättas. Kommitténs förslag att inrätta en barn- och ungdomsmyndighet syftar till att utifrån den föreslagna profilen för statens organisation för barn- och ungdomsfrågor stärka det förebyggande blocket. Därför bör förslaget inte innebära några

148 överväganden och förslag SOU 19925

gränsdragningsproblem mellan Socialstyrelsen och barn- och ungdomsmyndigheten. Socialstyrelsen är en sektorsmyndighet och socialtjänstens verksamhet regleras i socialtjänstlagen. Socialtjänstlagen poängterar det förebyggande arbetet för barn och ungdomar, den praktiska verkligheten visar att dessa ambitioner varit för men höga. Kommittén har konstaterat att mycket det förebyggande av barn- och ungdomsarbetet sker utanför eller alldeles oavsett socialtjänsten. Förebyggande insatser sker genom olika former av individuellt ideellt engagemang, föreningsliv och i anengagemang, dra former, likväl som genom offentliga insatser som barnomsorg, skola och socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Det utvecklingsarbete som pågår inom ramen för socialtjänstens omsorgsområden, framförallt individ- och familjeomsorgen, bör om det finns sådana behov, kunna samordnas med bam- och ungdomsmyndighetens insatser.

Socialstyrelsen och Skolverket I direktiven till utredningen sägs att översynen inte skall in i dessa myndigheters interna organisation, då de nyligen varit föremål för omorganisexing. För att se hur man kan renodla och effektivisera de statliga insatserna på barn- och ungdomsområdet måste dock ta hänsyn till dessa myndigheters verksamhetsomman råden. Kommittén har, med anledning av direktivens formulering, valt att utifrån strategierna på området lägga övergripande förslag när det gäller dessa myndigheters uppgifter. Det finns en rad skäl för en större samordning av verksamheterna och kommittén anser att myndighets- och departementsorganisationer inte får utgöra ett hinder för olika former av samverkan och samordning av skolan och den offentliga barnomsorgen. Staten bör genom projektsamverkan också bidra till en mångfald när det gäller att medverka till en utveckling av nya metoder och samarbetsformer för dessa verksamheter. Den bedömning som kommittén har gjort grundar sig på utvecklingen i kommunerna, möjligheterna till kostnadseffektivitet, samhörigheten utifrån ett utvecklingspsykologiskt och kunskapspedagogiskt synsätt samt möjligheterna att på ett tydligare sätt bidra till att ge barnomsorgen respektive skolan en mer uttalad pedagogisk profil.

överväganden och förslag 149 SOU 199254

l många kommuner pågår ett omfattande arbete för att skapa

större samverkan mellan barnomsorgen och skolan.

Det finns ekonomiska fördelar med samordning av lokaler stora och andra Utifrån dagens ekonomiska realitet ute ijkomresurser. är det väsentligt att denna typ av lösningar, som innebär munerna effektivare resursanvändning, tas tillvara.

Det finns rad pedagogiska skäl som talar för en större samen verkan. Dessutom underlättas övergången från barnomsorg till

skola. Barnomsorgen skall präglas höga pedagogiska ambitioav för att tidigt ta till barnens lust att lära. Vidare finns det ner vara viktiga kunskaper och erfarenheter inom barnomsorgen och hos barnomsorgens personal ett bättre sätt kan tas tillvara i som skolans arbete. Kommittén understryker att en närmare samverkan inte innebär att de olika professionalism skall suddas gruppernas ut, utan tvärtom så behöver de i flera avseenden stärkas.

Kommittén föreslår att Socialstyrelsen och Skolverket får i uppdrag att inleda samverkan i projektform, med syfte att stärka en samhörigheten mellan barnomsorgen och skolan. Av särskilt intresse är att samla och sprida erfarenheter och idéer om hur daghem deltidsgrupp och skolor kan utveckla gemensamma pedago-

giska profiler. Den nuvarande departementsindelningen och ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter får inte hindra utvecklingen strategier. Vidare föreslår kommittén av gemensamma uppföljning utvecklingen i kommunerna avseende nämndatt en av sammanslagningar och den ökade samverkan mellan barnomsorg och skola görs Civildepartementet. Därefter bör en motsvaav rande förändring av den statliga organisationen övervägas.

l Andra statliga myndigheter

Barn- och ungdomsmyndigheten skall ha ansvar för att följa barns

och ungdomars uppväxtvillkor. Vart tredje år skall myndigheten ta fram underlag till regeringen inför barn- och ungdomspolitisk en proposition. Detta ställer krav på att utarbetar en fungerande man samordning mellan rad myndigheter, även myndigheter som en inte har barn- och ungdomsfrågor som ett huvudansvar.

Myndigheter utvecklat samarbete bör inledas med som ett mer är Arbetsmarknadsverket, Boverket och Konsumentverket. Detta

är myndigheter som bl.a. arbetar med för ungdomar helt avgö-

150 överväganden och förslag SOU 19925

rande frågor; ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och konsumentrådgivning bland ungdomar. Statens ungdomsråd har redan idag exempelvis tagit fram olika förslag på arbetsmarknadsområdet. Dessa förslag har handlat om att uppmärksamma regeringen behovet av långsiktiga åtgärder mot den strukturella arbetslösheten bland ungdomar och den bristande samordningen på lokal nivå när det gäller arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassa. En närmare samverkan mellan myndigheterna på statlig nivå har dock försvårats av att Statens ungdomsråd väger för lätt i en rad andra myndigheters ögon. Det krävs tydliga uppdrag till en barn- och ungdomsmyndighet, som tyngd och legitimitet för att få fram det sektorsövergripande ger underlag behövs för regeringens barn- och ungdomspolitik. som Kommittén har inte utvecklat några strategier när det gäller bostäder och arbete, då en särskild utredning om ungdomars möjligheter att erhålla arbete och bostad aviserats av regeringen. Kommittén vill dock understryka behovet av gemensamma och i sektorsövergripande strategier på detta område.

10.3 Ökad målstyrning statens bidrag

av

till barn- och ungdomsorganisationerna

Kommittén har som ett särskilt uppdrag att se över och i mån av behov lägga fram förslag avseende målen för statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna. Kommitténs uppfattning är att bidragen till barn- och ungdoms- g organisationerna skall styras av tydligare och mer konkreta mål. å Resultaten skall värderas. I syfte att få till stånd en ökad mâlstyrning av barn- och ungdomsorganisationerna föreslår kommittén att barn- och ungdomsmyndigheten ger förslag till målformuleringar för bidragen. Regeringen och ytterst riksdagen fastställer sedan de mål som skall gälla för stödet. Vi föreslår, som tidigare framhållits, att Folkhälsoinstitutet ger förslag till regeringen när det gäller mâlformuleringar för barn- och ungdomsidrotten. Detta för att stöd till breddidrotten genom att betona idrottens folkge hälsofrämjande effekt. Barn- och ungdomsorganisationerna är idag ofta beroende av bidrag från staten och kommunerna för sin finansiering. Samtidigt finns från statens sida en uttalad önskan att stödet till barn- och ungdomsorganisationerna skall bygga på mer preciserade mål.

OU 199254 Överväganden och förslag

Dessa mål skall formuleras och utvecklas utifrån de nationella målen för barn- och ungdomspolitiken. Statens målstyming skall bygga insikt vilka behov föreligger bland barn och en om som ungdomar. Denna kunskap får staten bl.a. genom de olika utvärderingar görs. Bam- och ungdomsorganisationemas stöd från som staten skall i framtiden grundas på sådan kunskap. Detta betyder att barn- och ungdomsorganisationernas behov av att finansiera sin grundverksamhet sikt måste skiljas från statligt beroende. Kommittén anser också att staten i sin bidragsgivning bör främja spontanverksamhet mer än vad som sker idag. Verksamhet även utanför det traditionella föreningslivet bör uppmuntras. Det finns flera skäl som talar för att barn- och ungdomsorganisationerna skall öka sin självfinansiering. Barn- och ungdomsorganisationernas bidrag från offentliga sektorn kan väntas minska i takt med att staten och kommunerna har svårt att finansiera den lagreglerade verksamheten. I en tid när renodling av rollerna eftersträvas är det naturligt att nya möjligheter öppnas som innebär att föreningslivet kan öka sin självfinansiering. Kommitténs uppfattning är att statens roll skall koncentreras till målstyming och utvärdering. Därför är det en otidsenlig uppgift att staten skall fortsätta att fördela bidrag till barn- och ungdomsorganisationernas grundfinansiering. Barn- och ungdomsorganisationernas möjligheter att frigöra sig från statligt och kommunalt bidragberoende kan utvecklas på olika sätt. Kommitténs uppdrag är inte att ge sådana förslag. Däremot kan vi peka på intressanta lösningar i detta syfte. Ett sätt att öka barn- och ungdomsorganisationemas möjligheter till självfinansiering för sin grundverksamhet är att de får tillgång till en del av statens lotterier och spel. Overskottet från lotterier och spel skulle då kunna fördelas av en stiftelse utifrån de av riksdagen fastställda målen för bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna. En modell för detta redovisas i Lotteriutredningens delrapport SOU 199233 Kasinoverksamhet i folkrörelsemas tjänst. Kommittén föreslår att målen för statens stöd till barn ochungdomsorganisationerna bör analyseras noga och preciseras. Oversynen av föreningslivets finansiella villkor, som skall göras inom ramen för utredningen om principer för utformning av ett nytt system för statens bidrag till folkrörelser och andra ideella organi-

sationer, bör beakta möjligheterna till större självständighet och

ökad egenfinansiering. Overskottet från statlig spel- och lotteri-

152 Overvägarzden och förslag SOU 1992

verksamhet bör i sin helhet återföras till föreningslivet. Fonnerna för detta bör närmare utredas.

10.4 Organisatoriska

och ekonomiska överväganden

Kommitten anser att barn- och ungdomsmyndigheten skall vara en självständig myndighet under regeringen och ledas styrelse. av en Styrelsens sammansättning får avgöras närmare i samband med den fortsatta uppföljningen av kommitténs förslag. Barn- och ungdomsmyndighetens uppgifter bör fastställas via en förordning med instruktioner för barn- och ungdomsmyndigheten. Myndigheten skall ledas av en person med hög kompetens inom bam- och ungdomsområdet. Till myndigheten knyts personer med hög sak- och metodkompetens samt med vetenskaplig förankring. Kommittén föreslår att barn- och ungdomsmyndigheten tillförs medel motsvarande högst ca 10 miljoner kronor. Detta innebär en finansiering inom ramen för befintliga medel. För Statens ungdomsråd finns för år 199192 anslaget 5 590 000 kr och för Barnmiljörådet 5 199 000 kr. Kostnaderna för att inrätta en barnombudsman samt lokalkostnader, teknisk utrustning har m.m. uppskattats till ca 3 miljoner kronor. Genom att bamombudsmannen lokalmässigt och i vissa avseenden även administrativt samordnas med barn- och ungdomsmyndigheten uppstår effektivitets- och samordningsvinster. Inrättande barnombudsman bör därför av en motsvara ett medelsbehov om högst 2 miljoner kronor. Till barn- och ungdomsmyndigheten förs också befintliga i form helårsresurser av anställningar för Allmänna arvsfonden. Dessa medel uppskattas till ca 2 miljoner kronor. Medlen för Rådet mot skadliga våldsskildringar uppskattas till ca 2 miljoner kronor. Budgeterade medel för Barnmiljörådet och Statens ungdomsråd inkluderar såväl förvaltningskostnader lönekostnader. Cirka som hälften av de budgeterade medlen är lönekostnader. Kommitténs uppfattning är att förvaltningskostnaderna kan nedbringas när fler myndigheter blir en. Effektivitetsvinster bör också uppstå när Allmänna arvsfondens handläggning för barn och ungdomar samordnas inom en myndighet, liksom att fördelningen medel sker av mer strategiskt utifrån fastställda mål. Liknande effektivitetsvinster bör uppstå genom att Våldsskildringsrådets ansvarsområde tillförs barn- och ungdomsmyndigheten.

U 199254 överväganden och förslag 153

Folkhälsoinstitutet föreslås få ett utvidgat ansvarsområde för vissa barn och ungdomsfrågor. Eventuella tillkommande resursbehov får beredas i samband med att detta betänkande är föremål för övervägandenü

SÄRSKILT YTTRANDE

AV SAKKUNNIG MARIA RENSTRÖM TÖRNBLOM

STUNS-kommittén skall enligt sina direktiv göra en översyn av arbets- och ansvarsfördelning vad gäller statens insatser inom barn- och ungdomsområdet i syfte att finna mer effektiva former för samordning, utvärdering och uppföljning. Direktiven förutsätter inte någon fullständig omorganisation av statens organisation av barn- och ungdomsarbetet. Kommittén har, trots detta, stannat för att föreslå inrättande av en ny barn- och ungdomsmyndighet. Jag instämmer i STUNS-kommitténs uppfattning att skolans, barnomsorgens och individ- och familjeomsorgens insatser i syfte att motverka tidig utslagning av barn och ungdomar måste bygga på samarbete. Detta samarbete skall utgå från att barn och ungdomars bästa sätts i centrum. Det kan även tillfogas att barn- och ungdomspsykiatrin bör utgöra en viktig samarbetspartner i detta sammanhang. Inom Socialdepartementet pågår sedan en tid olika utredningar som berör det framtida arbetet med barn och ungdomar. I socialtjänstkommitténs direktiv 199150 framhålls behovet av en bättre samordning mellan de verksamheter som bedrivs av kommuner och landsting. Socialtjänstkommittén har bl.a. fått i uppdrag att beakta behovet av samordning och utreda om de olika omsorgsområden som regleras i socialtjänstlagen även i framtiden bör omfattas av en och samma lag, samordnas med annan lagstiftning, eller regleras i skilda lagar. Även Barnmiljörådets framtid och inrättandet av en barnombudsman bereds inom Socialdepartementet. Ett nytt Folkhälsoinstitut inrättas fr.o.m. den 1 juli 1992. Folkhälsoinstitutet skall bl.a. innehålla ett barn och ungdomsprogram. Inom organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet har utarbetats förslag till arbetsområden för det blivande barn- och ungdomsprogrammet. Där poängteras vikten av att barn och ungdomars hälsa ses i ett brett perspektiv. Hälsa är alltid beroende av arv, miljö, kunskap och livsstil. Programmet kommer att ha som uppgift att mer allmänt bevaka barn- och ungdomsfrågorna, att ge synpunkter hur barn- och ungdomsperspektivet bäst skall tas tillvara och uppmärksamma de sektorsövergripande frågorna. Mot bakgrund av ovanstående avvisar jag, som representant för Socialdepartementet, STUNS-kommitténs förslag att inrätta en ny barn- och ungdomsmyndighet. Inrättandet av en ny myndighet inom barn- och ungdomsområdet bidrar snarare till splittring av statens ansvar för barn- och ungdomsarbetet än det bidrar till samordning. Folkhälsoinstitutet bör enligt min mening tillgodose behovet av sektorsövergripande samarbete på central nivå.

Särskilt yttrande SOU 19925

Folkhälsoinstitutet skall alltså just påbörja sin verksamhet. Institutets roll och uppgifter inom bl.a. barn- och ungdomsområdet fastlades av 1991 års vårriksdag och har sedan dess ytterligare konkretiserats och preciserats inom för det arbete bedrivits särskild organisationskomramen som av en mitté. Idén att i det läget inrätta ytterligare en ny myndighet inom barn- och ungdomsområdet, skulle förändra premisserna för institutets verksom samhet och dessutom skapa svårlösta gränsdragningsproblem förefaller inte genomtänkt. I budgetpropositionen för budgetåret 199293 Utbildningsdepartementets bilaga framhålls vikten att det i statliga styrsystem görs en mycket klar av skolans respektive barnomsorgens mål och uppdrag och en beskrivning av mycket tydlig gränsdragning mellan skolans och barnomsorgens roll och uppgifter. Regeringen har dessutom i de nya direktiv som utfärdats till läroplanskommittén angivit att uppdraget inte längre omfattar mål och riktlinjer för barnomsorgen. Jag avvisar därför kommitténs förslag att man bör på sikt skall överföras till Skolverket istället överväga om barnomsorgen idag tillhöra Socialstyrelsen. för som Svensk nordisk barnomsorg är unik genom att den förenar pedagogisk verksamhet med vård och omsorg om barnen. Utvecklingen inom barnomsorgen i Europa går också i denna riktning. Det är därför viktigt att bibehålla den svenska barnomsorgsmodellen. Ett överförande av bamomsorgen till Skolverket skulle därför ge felaktiga signaler. Ett STUNS-kommitténs argument för att inrätta en ny statlig bamav och ungdomsmyndighet är organisationsutvecklingen på den lokala nivån. Härom vill jag påpeka följande. Den kommunallagen, som gäller från nya kommunerna ökad frihet att forma sin nåmndorganisaoch med 1992, ger tion efter lokala förutsättningar. Mer än hälften av landets kommuner har vid årsskiftet 199192 genomfört organisationsförändringar. Kännetecknande för de förändringar, som genomförts i kommunerna från och med 1992, är mångfald. Olika tendenser och lösningar förekommer parallellt. Ett gemensamt drag för de många förändringar som skett i kommuannan är den snabbhet, med vilken förändringarna har genomförts. Jag annerna att analys och uppföljning av de många olika organisationsföränser en dringarna på lokal nivå måste ske innan följdförändringar sker på central nivå. Avslutningsvis vill jag poängtera att organisatoriska förändringar som i så stor utsträckning berör socialtjänstens område inte bör föregripa socialtjänstkommitténs översyn av lagstiftning och organisation av socialtjänstenD

OU 199254

Bilaga 1

KOMMITTEDIREKTIV

Översyn statens insatser inom barn- och ungdomsområdet

av

Dir. 199142

Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-30 Statsrådet Wallström anför.

1 Mitt förslag En särskild utredare bör tillkallas för att göra en översyn av arbets- och ansvarsfördelningen vad gäller statens insatser inom barn- och ungdomsområdet i syfte att finna mer effektiva former för samordning, utvärdering och uppföljning.

2 Bakgrund Ansvaret för barn och ungdomar ligger primärt alltid hos föräldrarna. Statliga och kommunala insatser kan aldrig ersätta föräldrarnas ansvar, men behövs som stöd och komplement inom vissa områden. Målet för regeringens ungdomspolitik är att alla barn och ungdomar skall kunna växa upp i trygga uppväxtmiljöer med god omsorg, en berikande och aktiv fritid samt goda möjligheter att själva påverka sin situation. För att uppfylla dessa mål krävs en lång rad skilda insatser från statens sida. I budgetpropositionen år 1991 199091100 bil.15 s.106, KrU 18 rskr.213 aviserade jag en översyn av statens ungdomsråd och övriga centrala organ för ungdomsfrågorna. En sådan översyn bör även belysa insatser för barn. Den statliga barn- och ungdomspolitiken handhas inom ett flertal departement och statliga myndigheter. Civildepartementet har inom regeringskansliet en samordnande roll när det gäller ungdomsfrågorna. Barn- och ungdomsdelegationen är ett rådgivande organ till regeringen i barn- och ungdomsfrågor. Delegationen har även en opinionsbildande roll samt ger stöd till barn- och ungdomsverksamhet via medel från allmänna arvsfonden. Statens ungdomsråd har till uppgift att främja fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland barn och ungdomar samt att handlägga frågor om statligt stöd till barn- och ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet skall särskilt verka för en samordning av statliga insatser på myndighetsnivå samt bistå kommunerna i deras arbete med ungdomsfrågor.

SOU 199254 158 Bilaga 1

tillsynsmyndighet för socialtjänstlagen 1980620 skall socialstyrel- Som kommunerna verkar för att barn och ungdomar växer upp sen se till att och goda förhållanden. Styrelsens arbete har en tyngdpunkt på under trygga kunskapsspridning samt uppföljning och utvärdering av samhällets insatser. Det från den 1 juli 1991 skolverket skall följa upp och utvärdera samt nya stödja och stimulera verksamheten i skolväsendet. Skolverket har också till uppgift utöva tillsyn. Det likaledes statens institut för handikappfrdatt nya i skolan SIH skall verka för att handikappade elever får bästa möjliga gor utbildning utifrån sina egna förutsättningar. Polisen gör olika insatser för att förebygga bl.a. ungdomsbrottslighet. Samverkan mellan polis, åklagare och socialtjänst är en förutsättning för att snabbt kunna vidta åtgärder mot unga lagöverträdare. Brottsförebyggande rådet har särskild barn- och ungdomsgrupp som en arbetar med frågor brottsförebyggande insatser bland barn och ungdoom mar. Barnmiljörâdet arbetar främst med barns säkerhet samt barns tillgång till bra lekmiljöer. Rådet skall bevaka forskning och utveckling samt medverka till sammanställning, bearbetning och spridning av kunskap inom sitt ansvarsomráde. Arbetsmarknadsstyrelsen ansvarar för att underlätta ungdomars etablering på arbetsmarknadensamt motverka ungdomsarbetslöshet genom bl.a. kompetensutveckling. Aven boverket, konsumentverket och statens invandrarverk arbetar med särskilda insatser för barn och ungdomar. Detgäller även vissa andra myndigheter, t.ex. naturvårdsverket. samma Kommunerna har ett stort ansvar för att ge barn och ungdomar goda uppväxtvillkor. För att stimulera samverkan över sektorsgränserna gäller rekommendation cirkulär 1970513, senast reviderat 19811228 om inen tensifierat sam-arbete mellan polis, socialtjänst och skola. Förslag till revihar redovisats i SoS 19903 Växa i väldering av cirkuläret rapporten färdsland. I förslaget ingår att även fritidssektom och föreningslivet skall innefattas. Kommunerna kommer i framtiden att få ökad frihet att själva välja nämndorganisation. Därmed kommer det organisatoriska ansvaret och formerna för kommunala insatser inom barn- och ungdomsområdet i allt större utsträckning att variera mellan olika kommuner. Den statliga ungdomskommittén C 198906 har i sitt betänkande SOU 199112 Ungdom och makt efterlyst en tydligare ansvarsfördelning och ungdomsfrågorna på central myndighetsnivå. Uteffektivare hantering av redningen föreslår att ett mindre barn- och ungdomsverk inrättas, med uppgift att initiera målinriktade och strukturella åtgärder inom barn- och ungdomsområdet. Statens ungdomsråd har, i en skrivelse till regeringen den 22 april 1991 C91 931 UNG, lämnat vissa förslag till statliga insatser för att ytterligare stimulera och utveckla kommunernas arbete med ungdomsfrågor.

U 199254 Bilaga 1 159

Regeringen har för avsikt att inom kort tillsätta en arbetsgrupp som skall fullgöra vissa uppgifter inom det brottsförebyggande området. Som framgår av den nu lämnade redovisningen är ansvaret för barnoch ungdomsfrågorna spritt på många skilda myndigheter och andra organ. Ansvars- och arbetsfördelningen dem emellan är inte alldeles klar, och i vissa fall sysslar flera organ med samma eller näraliggande uppgifter. Dessa förhållanden kan innebära att tillgängliga resurser inte används på ett effektivt Sätt.

3 Utredningsuppdraget Med hänvisning till vad jag nu anfört föreslår jag att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av arbets- och ansvarsfördelningen för de statliga insatserna inom barn- och ungdomsområdet. Översynsarbetet bör inriktas på att finna former för hur statens insatser för att ge alla barn och ungdomar goda uppväxtvillkor bättre skall kunna samordnas och effektiviseras inom de givna ekonomiska ramarna, samt förenkling och minskning administrationen skall kunna åstadhur en av kommas. Utredaren bör därvid belysa i vilken mån de statliga insatser som för närvarande görs inom barn- och ungdomsområdet är ändamålsenliga och effektiva. Relationerna till kommunerna och deras insatser för barn och ungdomar skall särskilt uppmärksammas. I samband med avregleringen av den kommunala nämndorganisationen kan kommunernas sätt att arbeta med bam- och ungdomsfrågor komma att förändras. Utredningen bör därför beakta vilka förändringar detta kan leda till i fråga om kommunernas behov av kontakt med statliga myndigheter. Utredaren skall ägna särskild uppmärksamhet åt statens ungdomsråd, samt dess kontaktansvar gentemot kommuner, övriga myndigheter och berörda organisationer. Flera av de berörda myndigheterna har nyligen varit föremål för utredning och omorgansiation varvid dessa myndigheters roll och uppgifter har preciserats. Det ankommer inte på utredaren att på nytt pröva dessa myndigheters inriktning och interna organisation. Utredaren bör utifrån olika alternativ utveckla förslag som innebär både en renodling och en samordning av insatserna på myndighetsnivå. Förslagen kan avse såväl ramar och riktlinjer för verksamheten som arbets- och ansvarsfördelningen på statlig nivå. Samordningen skall bl.a. göra det möjligt att bistå regering och riksdag med väl underbyggda underlag inför viktigare beslut av ungdomspolitisk betydelse. Vidare bör modeller för utvärdering och uppföljning av de samlade statliga insatserna inom barn- och ungdomsområdet presenteras.

SOU 199254 160 Bilaga 1

fri pá initiativ ta upp även andra frâ- Den särskilda utredaren är att eget uppdragets övergripande inriktning. En sådan ligger i linje med gor som kan på lämpliga resultatkrav och resultatmått som fråga kan vara förslag insatser inom barn- och ungdomsverksamheten. användas för statens

4 Utredningsarbetets genomförande

vad arbetet med barn- och Utredaren bör ta del av tidigare översyner avser ungdomsfrågor på myndighetsnivå.

följa utredningen S 199101 om Barnombudsman Utredaren bör vidare 19913 allmänna arvsfondens ändamålsbestämsamt översynen dir. om följa den aviserade översynen av socialmelser. Utredaren bör dessutom 199091100 bil. 7 SoU 12, rskr. 211, arbetet med att intjänstlagen jfr prop. folkhälsoinstitut jfr 199091175, SoU 23, rskr. 376 rätta ett särskilt prop. nämnda arbetsgruppen brons-förebyggande frågor. samt den tidigare om

regeringens direktiv till samtliga kommittéer och sär- För arbetet gäller angående dels utrednings-förslagens inriktning dir. skilda utredare EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 198405, dels beaktandet av 198843 och jämställd-hetsperspektiv på förslagen.

Arbetet bör slutfört före utgången av april 1992. vara

i

5 Hemställan

har anfört hemställer jag att regeringen be- Med hänvisning till vad jag nu statsråd har till uppgift att föredra ärenden som rör ung- i myndigar det som

domsfrågor

särskild utredare omfattad av kommittéförordningen att tillkalla en översyn arbets- och ansvarsfördel- 1976119 med uppdrag att göra en av insatser inom barn- och ungdomsområdet ningen av statens sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utatt besluta om

redaren.

regeringen beslutar att kostnadema skall belasta Vidare hemställer jag att trettonde huvudtitelns anslag A2. Utredningar m.m.

6 Beslut till föredragandens överväganden och bifaller hen- Regeringen ansluter sig

nes hemställan. Civildepartementet

OU 199254

Bilaga 2

MYNDIGHETERS MED

STATLIGA ARlêETE

BARN- OCH UNGDOMSFRAGOR

Den statliga barn- och ungdomspolitiken handhas inom ett flertal departement och statliga myndigheter. Inom regeringen har Civildepartementet en samordnande roll när det gäller ungdomsfrågorna. STUNS-kommittén har i sitt arbete fört samtal med de flesta de myndigheter som framförallt arav betar med barn- och ungdomsfrågor. Här följer en kort presentation av de myndigheter är mest berörda. Delvis utdrag ur Betänkande av utredsom ningen om barnombudsman SOU 199170.

Barnmiljörådet

Barnmiljörådet skall enligt sin förordning verka för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för en ökad säkerhet för barn och ungdom SFS 19881127. Rådet skall samla, sprida och samordna information, följa forskningen och driva opinionsbildningsarbete. Rådet har inte någon tillsynsfunktion och kan inte ålägga någon att göra vissa uppgif- Målgrupper för rådets arbete är nyckelpersoner inom centrala och regioter. nala myndigheter och förtroendevalda samt personer som arbetar diorgan, rekt med bam inom barnomsorg, barnhälsovård, skola och föreningsliv.

De uppgifter rådet har enligt sin instruktion innebär att rådet arbetar som direkt eller indirekt betydelse för barn, för barns lek och utmed frågor av veckling samt för förebyggande olycksfall bland barn. Inom sitt verkav samhetsorrtråde skall barnmiljörådet särskilt genom samråd och samverkan med berörda myndigheter och andra organ; hävda att god barnmiljö är en förutsättning för människans utveck- - en ling, verka för att goda möjligheter skapas för utvecklingsfrämjande lek i så- väl boendemiljö som offentlig miljö, verka för samordning samhällets insatser inom barnsäkerhetsom- - en av rådet, bevaka forskning och utveckling inom barnmiljö- och barnolycksfallsomrádet, medverka till att befintlig kunskap inom barnmiljö- och bamsäkerhets- området sammanställs och bearbetas samt informera statliga och kommunala myndigheter, bostadsföretag m. fl. om barns miljö och säkerhet. Instruktionen ingen klar åldersgräns för barn och ungdom, men anger rådet har valt att inrikta sin verksamhet främst på barn under 16 år.

Hittills har rådet främst inriktat sin verksamhet på frågor som rör barn utifrån kraven på såväl barns möjligheter till, och grundläggande behov av,

SOU 199254

162 Bilaga 2

lek rätt till säkerhet. Vidare söker rådet samordna bamfrågorna inom som där flera har ansvaret och där det föreligger behov av samområden organ ordnande insatser. obyråkratisk myndighet snabbt kan lyfta Barnmiljörådet är en liten som aktuella problem, peka på förslag till lösningar och föra dessa vidare fram till berörda instanser. viktigt redskap i arbetet för att förbättra barns och ungdomars miljö är Ett barns rättigheter och behov i lagstiftningen. Barnmiljörådet har att hävda tillkomst sökt påverka olika lagar har betydelse för barns sedan sin som miljö och hälsa. Barnmiljörådet bevakar vidare hur barns villkor och behov beaktas i förhållande till olika lagar och andra bestämmelser. Rådet har bl. a. undersökt hur domstolar tagit ställning i mål gällt barnolycksfall och hur lagstiftsom ningen tillämpas för barn. En viktig uppgift för rådet är att kunskapen om och barns krav på miljön inte urholkas eller försvinner i samband barn med nedskärningar på central och regional nivå.

Ett omfattande kontaktnät har byggts upp med centrala myndigheter och organisationer, förtroendemän och ledningspersonal i kommuner och personal arbetar direkt med barn, ungdom och förällandsting, samt som få kontinuerlig kontakt och ett nära samarbete med olika myndrar. För att digheter, organisationer, forskare och andra som arbetar med frågor som rör barns miljö har rådet två referensgrupper; en för lek och en för säkerhet, där cirka 30 myndigheter och organisationer finns representerade i respektive

grupp. Rådet bevakar forskning och utveckling inom bammiljö- och barnsäkerhetsområdet sina referensgrupper och genom direktkontakt med genom forskare, de arbetar direkt med barn, ledningsansvariga, projektledare som fl. Rådet ut Översikter över aktuell forskning inom sina områden m. ger och lagstiftning påverkar barns miljö, statistiska uppgifter samt samsom manställer material barnsäkerhet, barns lek och utveckling, barnmiljöom förbättringar utomhus och inomhus, våldsutbudet i barns miljö, barn med

handikapp, barn sjukhus m. m.

Barnmiljörådet tar även initiativ till forskning och initierar och stöder lokala verksamheter runt i landet. Det gäller ex. hur barns villkor påom förändringar i samhället, lokala barnmiljöombuds arbete i verkas av olika bostadsområden, barns behov lek för att utvecklas, lokala idébanker för av barnomsorgen, invandrar- och flyktingbams miljö, elevernas eget miljöarbete i skolan, barnsäkerhet och barntillsyn för lantbrukarbam, behandling ansvarsfrågor vid barnolycksfall samt utvärdering av barnsäkerhetsinav formation.

Under år har rådet arbetat alltmer med frågor om barn och våldsenare spåverkan och har i detta arbete fått en bred uppslutning från många organisationer, andra myndigheter, centrala och regionala organ samt andra experter i barnfrågor. Barnmiljörådet har anordnat flera regionala konferenser barn och våldsfrågor i samarbete med andra myndigheter. I enlighet om

Bilaga 2 163

med riksdagens intentioner har Barnmiljörådet och Konsumentverket träffat en överenskommelse med företrädare för leksaksbranschen om begränsning av marknadsföringen av leksaker och spel som förhärligar våld. Barnmiljörådet leds av en styrelse med elva ledamöter. Enligt regeringens förslag till budget för 199293 Regeringens budgetproposition 91 92100 får rådet ett förslagsanslag på 5 199 000 kr, varav lönekostnaderna utgör 2 731 000 kr. Kansliet har för närvarande 11 helårsarbetare.

Statens ungdomsråd Statens ungdomsråd skall enligt sin instruktion främja fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland barn och ungdomar samt redovisa utvecklingen när det gäller ungdomars villkor i samhället SFS 19881136. Inom sitt verksamhetsområde skall ungdomsrådet bistå regeringen och därvid särskilt; verka för en samordning av statliga insatser för ungdomar, bedriva utrednings- och informationsverksamhet som rör ungdomars villkor samt följa föreningslivets utveckling, samt följa resultaten av forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet som rör ungdomar. Myndighetens utredningsverksamhet är omfattande. Man följer också den forskning och utredningsverksamhet som bedrivs vid universitet, högskolor och i kommuner. Teman som är aktuella att bevaka är jämställdhet bland ungdomar, ungdomars politiska delaktighet, ungdomars situation i det mångkulturella samhället, ungdomars ekonomi och kommuners fritidspolitik. Resultaten från de av rådet gjorda utredningarna och sammanställningarna publiceras i rådets tidskrift Uppväxtvillkor och i tidningen UNG. Varje årsskifte ger Statens ungdomsråd ut en årsbok om ungdom, som innehåller längre artiklar om ungdomar, statistik och andra fakta om ungdom. Ungdomsrådet handlägger ärenden om statsbidrag till ungdomsorganisationer, om inte någon annan har denna uppgift, utvärderar effekterna av bidragsgivningen och fullgör de uppgifter som följer av särskilda föreskrifter. Ungdomsrådet fördelar cirka 100 miljoner kronor årligen i statligt stöd till ungdomsorganisationerna. Förutom stödet till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhet handlägger ungdomsrådet även medel till utvecklingsarbete i föreningslivet . För att ge ungdomsorganisationerna större frihet att själva utforma sin verksamhet utan att styras av ett stelbent bidragssystem har regeringen reformerat systemet för det generella stödet till ungdomsorganisationerna prop 1990 9l100 bil. 15, sid. 108 ff.

Bilaga 2 SOU 1992

Det ökad frihet för ungdomsorganisationerna att själva nya systemet ger bestämma hur deras skall användas. Det innebär också att ökad resurser vikt läggs vid organisationernas lokala aktiviteter. Detta system har trätt i kraft den 1 juli 1991 och handläggs av Statens ungdomsråd. De senaste åren har Statens ungdomsråd särskilt uppmärksammat nya ungdomsrörelser genom ett särskilt utvecklingsbidrag. Vid fullgörandet sina arbetsuppgifter samråder och samverkar ungav domsrådet fortlöpande med barn- och ungdomsorganisationer, med andra organisationer och med statliga myndigheter, kommuner och landstingskommuner. Statens ungdomsråd har i juni 1991 fått regeringens uppdrag att följa upp Ungdomskommitténs betänkande Ungdom och Makt SOU 199112. Rådet skall därvid kartlägga, uppmuntra, ex. genom försöksverksamhet med medel från Allmänna arvsfonden följa och till regeringen redovisa de in- sker inom olika myndigheter och kommuner i syfte att öka ungsatser som domars delaktighet och inflytande. Man har också för närvarande regeringuppdrag att med hjälp medel från Allmänna arvsfonden fördela stöd ens av till lokala försöks- och utvecklingsprojekt bland barn och ungdomar och deras föreningar och grupper. Ungdomsrådet består av tio ledamöter, vilka utses av regeringen. En av ledamöterna är ordförande. Rådet får ett förslagsanslag enligt regeringens budgetproposition 199192 på 5 590 000 kronor, varav lönekostnaderna utgör 2 789 000 kr. Man har ett kansli med för närvarande 14 helårsarbetare. Kansliet leds av en chef, som också utses av regeringen.

Barn- och ungdømsdelegationen Barn- och ungdomsdelegationen tillkallades i slutet av december 1982. I de utfärdades dir. 1982104 betonades delegationens huvuddirektiv som att uppgift är att samordna regeringens insatser på bam- och ungdomsområdet. Delegationen skulle ett samordnande och rådgivande organ för barnvara och ungdomsfrågor i regeringskansliet. Den hade även till uppgift att vara opinionsbildande genom seminarier, i debattskrifter och att initiera forsknings- och försöksverksamhet. m. m. l direktiven återfinns följande avsnitt, som mer än andra kommit att bidra till inriktningen av det arbete som utförs av Barn- och ungdomsdelegationen. Delegationen bör vara fri att i sitt arbete behandla de frågor man tycker är viktiga. Det kan visa sig vara värdefullt att genomföra viss försöksverksamhet. Regeringen bör därför vara beredd att, efter framställande från delegationen, ställa medel från allmänna arvsfonden till förfogande för sådan verksamhet.

Bilaga 2 165

Regeringen har bifallit ett motionsfärslag l980811251 om en utredning rörande ett informationssystem för barns välfärd SOU 19818228. En uppgift för delegationen är att ange de översiktliga riktlinjerna för ett sådant informationssystem. Teman som ofta förekommit i de diskussioner delegationen fört kan sammanfattas under fyra rubriker Barn behöver sina föräldrar i synnerhet små bam. - Samhället har ett särskilt ansvar att värna om de barn och ungdomar som har sämre förutsättningar än andra. Det finns ingen anledning att förgylla gångna tider ur barns och ungdomars perspektiv. Samtidigt måste man vara medveten om att vissa problem är speciella för vår egen tid hotet mot miljön, massförstörelsevapen etc. g 4. Barn och ungdomar har en väldig kraft och målmedvetenhet. Inför framtiden gäller det att vara lyhörd inför denna. Det måste finnas många vägar till självkänsla, ansvar och gemenskap. I tilläggsdirektiv dir. 198604 gavs delegationen en friare ställning i förhållande till det löpande arbetet i regeringskansliet. I samband därmed upphörde delegationen att vara ett direkt samordnande organ. Vidare begränsades delegationens rådgivande uppgift i bam- och ungdomsfrågor till frågor allmän karaktär och tvärgående frågor som hör hemma inom flera fackav departements områden. Tilläggsdirektivet avslutades med ett uttalande om att Barn- och ungdomsdelegationen inte bör blir ett permanent organ, men l att det var viktigt att delegationen fick tillräcklig tid för att fullgöra arbetet. Från och med våren 1992 har Barn- och ungdomsdelegationens direktiv ytterligare kompletterats dir. 199215. Delegationen bör även i fortsättningen; vara ett rådgivande organ åt regeringen i frågor som rör unga människors uppväxtvillkor, stimulera till debatt och diskussioner om olika barn- och ungdomsfrågor bl. a. genom seminarier, konferenser, debattskrifter, arbetsgrupper och undersökningar, och 3. fatta beslut i ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden för att främja fostran av ungdom enligt lagen om allmänna arvsfonden 1928281 och förordningen 1987324 om Barn- och ungdomsdelegationen. Delegationen bör i sitt fortsatta arbete även bidra till fördjupad samverkan i frågor som rör unga människor. Man bör uppmärksamma de värderingar och normer som präglar dagens fostran av unga människor. Av särskild betydelse i detta sammanhang, bl.a. när det gäller överföring av normer, är föräldrarnas och hemmens roll. Delegationen bör arbeta med frågor om unga människors kreativitet och eget skapande samt relationer och attityder mellan unga med olika kulturell

Bilaga 2 SOU 1992

bakgrund. Ungdomars möjlighet att få arbete och bostad bör särskilt uppmärksammas. Det är också viktigt att delegationen ägnar sig åt frågor som engagerar daungdomar, miljöfrågorna samt att belysa frågor som rör unga gens ex. människors hälsa och övriga levnadsvillkor under uppväxtåren. Detta gäller särskilt de unga som är speciellt utsatta. Delegationen bör hålla sig underrättad om resultat inom ungdomsforskningen och utifrån bl denna dra slutsatser kring hur framtidens unga domspolitik bör utformas. Man bör då uppmärksamma behovet av ytterliinsatser inom forskningen samt lägga fram förslag när det gäller den gare framtida ungdomsforskningens inriktning och organisation. Delegationens arbete bör ske i nära samarbete med berörda departement bl. så att dessa knyts till delegationen. Antalet ledamöter i delegationen a. skall högst femton och regeringen skall utse ordförande. Övriga ledavara möter, sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen utses av chefen för Civildepartementet. Delegationen bör i sitt fortsatta arbete vara ett för hela regeringen gemensamt bidrar till fördjupad samverkan i frågor som rör unga organ som människor. För närvarande är delegationen administrativt kopplad till ungenheten på Civildepartementet och har två helårstjänster knutna till sig.

Brottsförebyggande rådet BRÅ

BRÅ kunskaps- och informationsmyndighet inom den kriminologisär en ka kriminalpolitiska sektorn. Verksamheten syftar till att minska brottsligheten och lindra dess konsekvenser samt att öka tryggheten för medborgar- BRÅs verksamhet regleras av förordningen SFS 19881223 med inna. struktion för Brottsförebyggande rådet. BRÅ skall främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och samordna samhällets och enskildas insatser mot brott. I sin verksamhet skall BRÅ särskilt

biträda regeringen i uppgiften att främja och prioritera åtgärder, verka för att statliga myndigheters forsknings-, utrednings- och informa- tionsinsatser samordnas, stödja insatser av kommuner, organisationer och andra enskilda, bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete där resultatet kan belysa orsaker till brott,

bedriva eller medverka i forsknings- och utredningsarbete som kan ge underlag för åtgärder eller som gäller utvärdering av vidtagna åtgärder,

följa upp och analysera brottsutvecklingen och redovisa det aktuella lä- get,

Bilaga 2 167 U 199254

från forsknings-, utrednings- och informationsprojekt, re- - utge rapporter dovisa resultaten och andras insatser samt även i övrigt ge inforav egna kan ha förebyggande effekter, samt mation som initiativ och förslag medverka i det kriminalpolitiska arbe- - i övrigt genom tet. BRÅs huvuduppgift är att förse politiker, andra beslutsfattare och berörda allmänhet med underlag för diskussion och beslut inom det brottsfösamt rebyggande området. BRÅ initierar och bedriver forskning och utvecklingsarbete kan utgöra underlag för samhällets brottsförebyggande verksom samhet. Rådet tillhandahåller och sprider kunskap om brottslighetens omfattning, karaktär, orsaker och utveckling och om brottsprevention. I mån bedrivs även utbildning inom det brottspreventiva området. av resurser Dessutom verkar BRÅ för samordning samhällets brottsförebyggande en av projekt bedrivs lokalt, i kommuner och stadsdelar. BRÅ strävar som ex. efter ett samarbete med andra forsknings- och utvecklingsinstitutioner. Verksamheten är uppdelad på tre huvudfunktioner; forskning, utredning fr. o. m. 199192 utveckling och information. Tre rådgivande är knutna till BRÅ samverkansdelegation, en organ en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation. Samverkansdelegatiønen behandlar frågor om brottsförebyggande verksamhet som är mer omfattande och som utförs av eller berör mer än en myndighet. Domstolsverket, Riksâklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvárdsstyrelsen och Brottsskadenämnden är företrädda i delegationen.

Den vetenskapliga delegationen behandlar frågor om metodik och vetenskaplig inriktning i nya forsknings- och utbildningsprojekt, om etik i projektarbeten och utvärdering m. m. samt om bidrag till enskilda för forskning och utredning, om frågan inte är av mindre ekonomisk betydelse.

lnfarmationsdelegationen bereder frågor om informationsinsatser som för flera myndigheter, utvärderar informationsprojekt, är gemensamma samarbetar med folkrörelser m. fl. samt annat som hänskjuts till den.

BRÅs utred-J

Barn- och ungdomsfrågorna är viktiga i forsknings- och ningsarbete. Bl.a. därför har BRÅ särskild barn- och ungdomsgrupp. För en att få ökade kunskaper om problem och möjligheter vad gäller skolans socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, polisamarbete med t .ex. och det lokala föreningslivet initierade gruppen en kartläggning av det sen lokala förebyggande barn- och ungdomsarbetet under 1980-talet. Arbetet utfördes i samarbete med Skolöverstyrelsen och Socialstyrelsen. En rapport presenterades under 1991. BRÅ har fått regeringens uppdrag att utvärdera försöksverksamheten med samhällstjänst som påföljd i brottmål. Tingsrättema i Uppsala, Linköping, Helsingborg, Malmö och Gävle har möjlighet att istället för fängelse döma lagöveruädare, 18-25 år, till skyddstillsyn med föreskrift om att yngre utföra oavlönat arbete under minst 40 och som mest 200 timmar. Arbetet skall utföras på fritiden åt ex. ideella föreningar eller kyrkliga organisatio-

168 Bilaga 2 SOU 19925

För BRÅs utvärdering försöksverksamheten finns med ner. av en styrgrupp företrädare för BRÅ, Justitiedepartementet, berörda tingsrätter, Riksåklagaren, Kriminalvårdsverket och föreningslivet.

En arbetsgrupp har utrett vårdnadshavares ansvar för barns brottsliga handlingar och lämnade ett förslag under 1990. Arbetsgruppens förslag innebar i korthet att föräldrarvårdnadshavare får ett begränsat skadeståndsansvar för sina barns skadegörande handlingar. Ansvaret är begränsat till högst en femtedels basbelopp och gäller vid sidan av den underåriges eget skadeståndsansvar.

Den l juli 1988 trädde nya lagregler i kraft beträffande åtgärder rörande unga lagöverträdare. Samtidigt beslutade regeringen försöksverkom en samhet med snabbare handläggning av mål mot lagöverträdare. BRÅ unga fick regeringens uppdrag att utvärdera försöksverksamheten.

Det s. Stockholmsprojektet inleddes under hösten 1989. Projektet bygger vidare på och utvecklar den forskning om brottslighet i stadsmiljön som under senare år bedrivits vid BRÅs forskningsenhet och kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Stockholmsprojektet bedrivs i samarbete mellan kriminolo iska institutionen vid Stockholms universitet,

BRÅ

rikspolisstyrelsen och

Resultaten av de arbeten utförs BRÅ publiceras antingen som av som rapport eller PM. En del vetenskapliga skrifter publiceras i form av populärvetenskapliga skrifter liksom lättillgängliga förklaringar och råd publiceras i skrifter och broschyrer. BRÅ har tidskrift, APROPÅ, en som ges ut sex gånger per år. I denna publiceras resultat från såväl BRÅs verksamhet egen som annan svensk och internationell kriminologisk forskning och utveckling.

BRÅ leds av en chef, som bl. a. skall planera verksamheten, övervaka att

planerna följs, följa upp verksamheten samt analysera resultaten. Vid myndigheten finns också en styrelse som består av BRÅs chef samt nio andra ledamöter och två personalföreträdare. Styrelsen har en mer övergripande funktion och skall pröva BRÅs verksamhet bedrivs effektivt och om om den överensstämmer med syftet. Enligt regeringens budgetproposition 199192 får rådet ett förslaganslag på 14 361 000 förvaltningskostnader, varav 9 563 000 kr utgör lönekosmader. Till det kommer anslag till utvecklingskostnader på 4 823 000 kr Ca 30 personer tjänstgör n. vid BRÅ.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är en central förvaltningsmyndighet för verksamhet rör som socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor alkohol och om missbruksmedel, allt såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. Socialstyrelsen verkar för god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård hög kvalitet på lika villav kor för hela befolkningen.

Bilaga 2 169 U 199254

Socialstyrelsen arbetsinriktning skall enligt direktiven för verksamhetsplaneringen domineras granskningsarbete. Begreppet granskning inav nefattar enligt anvisningarna uppföljning, utvärdering och tillsyn. Socialstyrelsen har enligt 67§ socialtjänstlagen tillsyn över socialtjänsten i paragrafen framgår att Socialstyrelsen skall främja och vidareutriket. Av veckla socialtjänsten och att den till ledning för tillämpningen av socialtjänsten skall utfärda allmänna råd. handläggningen vissa ärenden, tillstånd till ingående av äk- För av som tenskap, abort och insemination, finns Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor. proposition 88 89130 Socialstyrelsens nya organisation sägs bl. a. att I om styrelsens verksamhet skall renodlas och att de huvudsakliga uppgifterna skall tillsyn kunskapsutveckling och kunskapsförmedling. Tillvara samt ska i första hand inriktas mot uppföljning och utvärdering av den synen kommuner, landsting och andra bedriver inom socialsekverksamhet som område. Myndighetens grundläggande uppgift är numer att följa och torns utvärdera kommunernas och landstingens verksamhet och utveckling. Socialstyrelsen bedömer fastlagda mål uppfylls, vilka problem som orsakar om brister i måluppfyllelsen och hur effektiv verksamheten är. Syftet är att ev. denna aktiva tillsyn driva på den nödvändiga förnyelsen. genom I instruktionen för Socialstyrelsen SFS 19881236, ändrad genom SFS 1989802 och 1990517 stadgas att Socialstyrelsen särskilt skall följa utvecklingen inom och utvärdera verksamheten samt därvid samverka med andra samhällsorgan i den utsträckning som behövs, vaka över verksamhet vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter, för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i vård och omsvara sorg, 4. samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård vad gäller barn och ungdom, bedriva informations- och upplysningsverksamhet samt ha ett samlat ansvar för den statliga droginforrnationen, följa forsknings- och utvecklingsarbete särskild betydelse inom sitt av ansvarsområde och verka för att ett sådant arbete kommer till stånd,

samt tillhandahålla underlag för tillämpning plan- och bygglagen 098710 av och lagen hushållning med naturresurser 098712. om I samband med omorganisationen bildades också en central organisation med nio enheter, däribland individ- och familjeenheten, i vilken den tidibarn- och ungdomsenheten ingår samt folkhälsoenheten, direkt under gare verksledningen. Socialstyrelsens arbete är organiserat i huvudprogramområden HPO, projekt och löpande verksamhet.

170 Bilaga 2 SOU 199254

Huvudprogramområdena HPO är tvärsektoriella och engagerar flera enheter inom myndigheten. Dessa âr Aktiv uppföljning, Kvalitet och säkerhet, Barn och ungdom, Vårdstruktur, Aldreomsorgens utveckling, Rehabilitering, HIV aids, Alkohol och droger samt Folkhälsoprogrammet. Vissa förändringar kommer att inträda för Socialstyrelsen under budgetåret 199293 i och med att det av riksdagen beslutade Folkhälsoinstitutet kommer att inrättas och starta sitt arbete 1992-07-01.Institutet skall vara det nationella samordningsorganet för folkhälsofrågor i vid bemärkelse. Institutet skall överta det tvärsektoriella folkhälsoarbetet i form av samverkan och samordning i förhållande till andra myndigheter vilket idag i vissa fall utförs av socialstyrelsen. Vidare övertar institutet Socialstyrelsens operativa uppgifter inom det tvärsektoriella förebyggande arbetet. Mot denna bakgrund föreslog kompletteringspropositionen 1990912150 att Socialstyrelsens myndighetsanslag skulle minskas med 10 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 199293 och att dessa medel istället skulle tillfalla Folkhälsoinstitutet. Detta förslag bifölls av riksdagen. Socialstyrelsens styrelse består av högst tio ledamöter. En av dessa är myndighetens chef, generaldirektören, som också är styrelsens ordförande. Enligt regeringens budgetproposition 199192 får Socialstyrelsen ett förslagsanslag på 205 744 000, varav lönekostnaderna utgör 129 968 000. Det totala antalet årsarbetare som arbetar med barnomsorgsfrågor inom individoch familjeenheten är för närvarande åtta stycken.

Statens folkhälsoinstitut I propositionen 1990 912175 om vissa folkhälsofrågor har regeringen föreslagit riksdagen att ett folkhälsoinstitut skall inrättas från den 1 januari 1992. Riksdagen biföll propositionen SoU 23, rsk. 376. I tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 199192 har regeringen föreslagit att tidpunkten för institutets inrättande skall senareläggas till den 1 juli 1992, men att vissa viktiga folkhälsoinsatser skall kunna påbörjas redan under budgetåret 1991 92. Aven denna proposition biföll riksdagen. Folkhälsoinstitutets huvuduppgift skall vara att på nationell nivå bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. En viktig uppgift blir att sprida kunskaper det moderna om folkhälsoarbetets metoder till berörda instanser och att initiera försöksverksamhet. Arbetet avses därför ske genom och i nära samarbete med kommuner, landsting, andra statliga myndigheter, företag och frivilliga organisationer m.fl. Folkhälsoinstitutet skall omsätta hälsopolitiska initiativ till programarbete. Inom ramen för de olika programmen skall institutet producera, ställa samman och sprida kunskap. Det programarbete som initieras och drivs av institutet skall kunna ha olika inriktning beroende på aktuella förutsättningar och målgrupper. Programmen kan vara dels permanenta, dels tidsbegränsade och skall utgå från tydliga målformuleringar.

SOU 199254 Bilaga 2 171

Utifrån de förhållanden som råder nu skall folkhälsoinstitutet inledningsvis starta med program om alkohol och droger, tobak, olycksfallsskador samt mot särskilda grupper till att börja med barn och ungprogram dom samt utsatta kvinnor. Internationellt sett är hälsans villkor för barn och ungdomar i Sverige mycket goda. Spädbamsdödligheten är bland de lägsta i världen. Detsamma gäller olycksfall bland barn både i trafiken och av andra orsaker. Samtidigt framträder en allt tydligare och mörkare bild av barns hälsa. Dessa förhållanden har speciellt analyserats inom ramen för folkhälsogruppens arbete. Bl.a. har man funnit att inom gruppen 4-åringar har 15 till 30% betydande hälsoproblem. I skolåldem är motsvarande andel 25 till 35%. Bland de största hälsoproblemen för barn och ungdom återfinns t.ex. allergier och annan överkänslighet som drabbar vart tredje skolbarn. De största hoten mot barns och ungdomars hälsa och välbefinnande ligger dock på det sociala planet och är nära relaterat till föräldrarnas levnadsvanor och livsvillkor. En folkhälsopolitik som syftar till att förbättra hälsans villkor för barn och ungdomar måste därför också i hög grad inriktas mot familjen i dess helhet och därmed föräldrarnas livssituation. De flesta av de samhällsinsatser som påverkar barns och ungdomars hälsa ligger inom kommunernas och landstingens ansvarsområde. Det gäller mödra- och barnhälsovård där det är viktigt att den höga kvaliteten i verksamheten som uppnåtts bibehålls och att utrymme skapas för att angripa dagens folkhälsoproblem bland barn och ungdom. Problem som inte sällan är av psykosomatisk karaktär. Det gäller också barnomsorg och skola där den fysiska miljön ofta kan behöva förbättras och den sociala segregationen minskas, liksom åtgärder kan behövas för att skapa förutsättningar för en aktiv och stimulerande fritid. Ett barn- och ungdomsperspektiv, en helhetssyn på barn och ungdom, behöver utvecklas när det gäller samhällets insatser. Inte minst gäller detta samhällets insatser för att stödja de utsatta barnen och ungdomarna. Inom ramen för institutets verksamhet skall ett speciellt program initieras med inriktning mot barn och ungdom för att stödja lokalt utvecklingsarbete i syfte att försöka bromsa de processer som ökar risken för ohälsa bland barn och ungdom från socialt utsatta familjer. I detta sammanhang bör invandrar- och flyktingbarnens situation särskilt uppmärksammas. Enligt budgetpropositionen 199192 skall Folkhälsoinstitutet få disponera vissa medel till bidrag, som tidigare disponerats av Socialstyrelsen för alkohol- och drogförebyggande arbete. Aven medel för bidrag till organisationer, som arbetar med hälsoupplysning, skall överföras till Folkhälsoinstitutet för fördelning. Man beräknar också att överföra anslagsmedel för alkoholoch narkotikaupplysning från Socialstyrelsen, Statens ungdomsråd och Centralförbundet för alkohol- och narkotikauplysning CAN. Folkhälsoinstitutet beräknas också ta över det tvärsektoriella folkhälsoarbetet i form av samverkan och samordning i förhållande till andra myn-

SOU 199254 172 Bilaga 2

i vissa fall utförs Socialstyrelsen. Även vissa andra digheter som idag av uppgifter planeras att överföras från Socialstyrelsen till institutet.

folkhälsoinstitut föreslås få ett reservationsanslag för budgetåret Statens 199293 på 106 883 000 kr enligt budgetpropositionen 1991 92.

Statens skolverk

Statens skolverk är central förvaltningsmyndighet för det offentliga skolen väsendet i den mån något annat inte är särskilt föreskrivet. l fråga om anutbildning under högskolenivå har Skolverket de uppgifter som följer nan författningar eller särskilda bestämmelser. av Skolverkets uppgifter grundar sig på den ansvarsfördelning mellan staoch kommunerna för verksamheten i skolan som lagts fast av riksdaten gen och regeringen. Riksdagen och regeringen de nationella målen och riktlinjerna för anger skolan framför allt i skollagen och i läroplanema. Kommunerna ansvarar för att skolverksamheten genomförs inom de ramar och riktlinjer som riksdagen lagt fast bl. med hjälp av en lokal skolplan för kommunen. a. Skolverket skall enligt sin förordning verka för att de mål och riktlinjer för skolan riksdagen och regeringen fastställt förverkligas inom givna som SFS 19911121. Skolverket skall särskilt följa upp och utvärdera skoramar lan. Det skall vidare särskilt lägga fram förslag till utveckling av skolan och medverka till sådan utveckling.

En Skolverkets huvuduppgifter är att svara för den nationella uppav följningen och utvärderingen av skolan. Uppföljningen och utvärderingen skall omfatta såväl genomförande och resultat av verksamheten som ekonomi och organisation. Skolverket skall också se till att kommunerna följer bestämmelserna i skollagen och att den enskildes rätt respekteras.

Den andra huvuduppgiften är att ta fram underlag och förslag till utveckling skolan samt att på andra sätt, t .ex. genom information och utbildav ning bidra till utveckling skolan. Skolverket skall också på regeringens av uppdrag utarbeta kursplaner. Härutöver har Skolverket vissa administrativa uppgifter som rör bl a fristående skolor.

Skolverket har tillsyn över

det offentliga skolväsendet, statens skolor för vuxna, utbildning vid skolor med enskild huvudman fristående skolor, vilka godkänts enligt 9 kap. skollagen 19851100 för vanlig skolplikt,

riksinternatskolor, utbildning vid särskilda ungdomshem enligt lagen 199052 med sär- skilda bestämmelser om vård av unga, samt

Bilaga 2 173 SOU 199254

vissa andra statsunderstödda skolor och utbildningar för barn, ungdom och i den omfattning följer av författningar eller särskilda bevuxna som stämmelser.

Skolverket sörjer vidare för att kansligöromål, föredragning av ärenden

och därmed sammanhängande sysslor utförs åt skolväsendets överklagande

nämnd i den omfattning som behövs.

Inom skolverket finns tre avdelningar; en för insamling och samman-

ställning basinformation, för utvärdering och en för skolutveckling. av en

Avdelningen för basinformation svarar för utveckling och handhavan-

det de uppföljningssystem och databaser som behövs för verksamheten, av bl. för utvärderingen samt bevakar tillämpningen av kriterier och modela. ler för statsbidragen.

Avdelningen för utvärdering svarar för den nationella utvärderingen av

skolan på grundval information från databaser och uppföljningssystem av samt med underlag från fältorganisationen.

Avdelningen för utveckling medverkar i utvecklingen av skolan genom

ta fram förslag till förändringar, medverka vid genomförandet av föränatt dringar information, kommentarmaterial och utbildningsinsatser genom samt på regeringens uppdrag utarbeta kursplaner.

Skolverket består central del i Stockholm och en fältorganisation, av en uppdelad på åtta regioner. Skolverket leds av en generaldirektör. I verks-

ledningen ingår överdirektör, också är ställföreträdare för generaldien som rektören. Till sitt förfogande har verksledningen dels en verksstab. på 230

årsarbetare, fältstab på 94 undervisningsråd. Enligt regeringens varav en budgetproposition 199192 får Skolverket ett förslagsanslag på 229 954 000

varav 112 107 000 utgör lönekostnader.

Våldsskildringsrddet

1990 inrättade regeringen ett råd mot skadliga våldsskildringar dir. 199040.

Detta råd kom till bl. för att ett samarbetsorgan för de myndigheter a. vara på olika sätt arbetar med frågor om våld och våldspåverkan inom mesom diaområdet. Syftet att ett brett stöd, en uppmuntran och konkret var ge hjälp till de ute i landet arbetar med videovåldsfrågan. Samtigrupper som digt betonades det att rådets arbete inte enbart skulle avse extremvåldet.

Frågan våldsskildringar måste ses i perspektivet av hela det utbud av om rörliga bilder når barn och ungdomar. Här finns t.ex. nyhetssändingar i som TV och det s.k. underhållningsvåldet. Aven de inslag av våld och brutalitet

och TV-spel skulle ingå i rådets arbetsomsom ingår i olika typer av dataråde. Självklart handlade inrättandet av Våldsskildringsrådet också om att

gå en växande lokal opinion till mötes.

Det breda perspektivet innebär att rådet skall följa hela marknaden och

göra bedömningar hur den utvecklas i alla dessa hänseenden. Samtidigt av tyngdpunkten i rådets arbete skall ligga på att verka för att innebär det att

174 Bilaga 2 SOU 199254

barn och ungdomar själva klarar att orientera sig i och kritiskt granska av det stora utbudet. Därför har det i rådets arbete varit viktigt att inte minst rikta sig till vuxengenerarionen. Det finns idag en kunskapsklyfta mellan ungdomarna och när det gäller film och video. Samtidigt är det de vuxna i nära relation till de unga främst kan bidra till att bygga upp en vuxna som motståndskraft mot våldsskildringar. En grundläggande uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för Skolverket, Socialstyrelsen, Statens biografråd, Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd, Arkivet för ljud och bild och Barnrniljörådet. I huvudsak skall rådet arbeta med information och utbildning, följa marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Följa och populäride erfarenheter massmedia- och påverkansforskare gör på området sera som ta initiativ till olika projekt inom forskningen, utbildningsväsendet samt och föreningslivet. Rådet skall etablera en nära kontakt med videobranschen för att kontinuerligt diskutera fortsatta åtgärder för självfinansiering. Man skall också bekämpa otillåtna våldsskildringar, inte minst i samarbete med polisen. Rådet består 18 ledamöter, som är hämtade från följande fyra områav den Från myndigheter m.fl. med uppgift att bekämpa skadliga våldsskildhärom. N j ringar och eller sprida kunskap

Från forskarvärlden. i

Från folkrörelser och politiska partier. Från film, teater och publicistisk verksamhet.

AIDS-delegationen Insatserna mot HIV och aids har alltmer integrerats som en naturlig del i de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av att initiera vissa förebyggande insatser. En alltmer effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer eftersträvas från statens sida. AIDS-delegationen har sedan den 1 juli 1991 ställning som myndighet inom regeringskansliet och är knutet till Socialdepartementet. Delegationen erhållit den övergripande uppgiften samordna arbetet har av regeringen att med att begränsa spridningen av HIV och aids. Enligt regeringens tilläggsdirektiv dir. 199196 till organisationskommittén för Folkhälsoinstitutet skall kommittén utreda de organisatoriska förutsättningarna för att inlemma AIDS-delegationen i Folkhälsoinstitutet fr.o.m. den 1 juli 19925

REFERENSER

Brottsförebyggande rådet BRÅ-pm-1990-1 Barnens brott och föräldrarnas ansvar, rapport. Civildepartementet m.fl. 1990 Kulturprogram för barn och ungdom. Dagens Nyheter 1992-01-12. Dagens Nyheter 1992-05-06. Ds 198918 Civildepartementet Erling Bjurström, Framtida ungdomsforskning i Sverige. Ds 199118 Civildepartementet. Vidga brukarinflytandet En väg till ökad delaktighet och bättre service. FNs konvention om barnets rättigheter 1989. Henriksson, Benny Institutet för sociala studier 1992 Utvärdering av lokalt utvecklingsarbete för att stärka ungdomars delaktighet, Rapport till Nordiska ministerrådets ungdomskommitté. Kommunaktuellt nr 192. Konstitutionsutskottet 1991 91 KU 38 Om den nya kommunallagen. Lagen om vårdnad och umgänge 199091 LU 13 Lagutskottets Betänkande. PhilgrenSvensson, Liber Ekonomi 1991 Målstyrning, 90-talets ledningsform för offentlig verksamhet. Proposition 1990 9118, UbU rskr. 76 Att kommunalisera skolan. Proposition 1990 91175 Om vissa folkhälsofrågor; Folkhälsoinstitutets olika program. Proposition 1991 92100 Budgetpropositionen. Proposition 19890107 Godkännande av FN-konventionen om barnets räty tigheter. Rombach, Björn, Studentlitteratur 1991 Det går inte att styra med mål. sekretariatet för framtidsstudier, Liber 1982 Tid för omsorg, slutrapport från projektet omsorgen i samhället. ; Socialstyrelsen Växa i välfärdsland, rapport 1990. Socialtjänstlagen 1980620. SOU 198528 Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. Betänkande från 1983 års demokratiberedning. SOU 1990441 Demokrati och makt i Sverige. Maktutredningens huvudrapport. SOU 199112 Ungdom och makt. Om ungdomars delaktighet, inflytande och jämlikhet på 1990-talet. Betänkande av ungdomskommittén. SOU 199154 Skola-skolbarnsomsorg, en helhet. Betänkande av skolbarnomsorgskommittén.

176 Referenser SOU 199254

SOU 199160 Olika ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångmen kulturella Sverige. Betänkande av ungdomskommittén. SOU 199170 Ombudsman för barn och ungdom. Betänkande av utredningen om barnombudsman. SOU 199198 Kommunal ekonomi samhällsekonomisk balans statsbi- drag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer. Betänkande av kommunalekonomiska kommittén. SOU 1991104 Konkurrensen inom den kommunala sektorn. Delbetänkande av konkurrenskommittén. SOU 199218 Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll. Betän- kande av IUM-utredningen om tvångsinstitutioner inom socialtjänsten. Statens kulturråd 1989 Program för kulturrådets insatser för barn- och ungdomskultur 1990 91-1992 93. Statens ungdomsråd Årsbok ungdom 1991, Uppväxtvillkor. om Statens ungdomsråd Årsbok ungdom 1992, Uppväxtvillkor. om Statistiska centralbyrån rapport 51 Ojärnlikheten i Sverige. Statskontoret 19916 Statligt föreningsstöd en kartläggning. - Svenska kommunförbundet Kommunerna, idrotten och juridiken. Fakta och argument i förändringsarbetet, föreläsning av Thomas Hallgren 1992 Utbildningsdepartementet, Liber Förlag 1979 Skolan skall fostra, en debattskrift. Wetterberg, Gunnar, Tidens förlag 1991 Det nya samhället Om den of- fentliga sektorns möjligheter.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

i l.Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37. Psykiatrin ochdess patienter - levnadsförhållanden.

- villkor i högskolan. U. vårdens innehålloch utveckling.

seminarium varforvi 38.Fristående skolor. Bidragoch elevavgifter. U. Regler for risker.Ett om tillåter föroreningar an inne ute. M. 39.Begreppet arbetsskada mer i kommunerna 40. Risk-och skadehantering i statlig verksamhet. Ft. 3.Psykiskt stordas situation pmbleminven ing socialtjänstens 41. Angående vattenskotnr. M. -en ur 42. Kretslopp Basen for hållbar stadsutveckling. M. perspektiv. - PsykiatrinNorden i jämförande perspektiv. 43. Eoocycles The Basisof Sustainable Urban 4. -ett - Koncession for torsakiángssamntanslutningar. Fr. Development. M.

mervardesskattelag. Resurser for högskolans gnrndutbildning. U. Ny 45. Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. M. Motiv. Del - - Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning Forfattningstext ochbilagor. Del Fr. 46. - - stodoch vård. Kompetensutveckling en nationell suategi. A. kring service. - Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fr. 47. Avreglerad bostadsmarknad. Delll. Fi. m.m.- Ekonomi ratt och i kyrkan. C. 48. Effektivare statistikstyrning Den statliga bolag för rundradiosändningar. Ku. statistikens finansiering och sanr- Fi. l0.Ettnytt lLFastighetsskatt. Fi. 49. EES-anpassning av marknadsforingslagstiftrtingen.

12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. C. aktier. 50. Avgifter och hogkosutadsskydd inom aldre- och 13. Bundna u. 14. Mindre kadmium i handelsgodsel. Jo. handikappomsorgen. S

Ledningoch ledarskap i högskolan några 51. Översyn sjöpolisen. av Ju. l5. perspektiv och möjligheter. U. 52.Ett samhälle föralla

Kroppen efterdöden. S. 53.Skatt dieselolja. Ft. 16. sista undersökningen obduktionen i ett S4.Mer for mindre nya styrformer för barn- och l7.Den - psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C.

18. Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll. - 19. Långtidsuuedningen 1992. Fi.

20. Statens hundskola. ombildningfrån myndighet till

aktiebolag.

21.Bostadsst5d till pensionärer. 22. EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju.

23. Kontrollñågor i mlldatoriseringen m.m. Fi.

24. Avreglerad bostadsmarknad. Fr.

25. Utvärdering av försöksverksamheten med S-årig

yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U.

26.Rätten till folkpension kvaliñkationsregler i internationella förhållanden. S.

27. Årsarbetstid. A.

28. Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner.

30. Kreditförsaltring Någraaktuella problem. Fr. - SLLagstiftning om satellitsåndningar av

TV-programxu.

32.Nya Inlandsbanan. K.

33. Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C.

Mfastighetsdatasysternets datorstruktur. M.

35. Kart- och mlltningsutbildningar i nya skolformer. M.

36.Radio ochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Bundna aktier. [13] Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens villkoor - - EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] i högskolan. [1] Översyn sjöpolisen. Konstnärlig högskoleutbildning. [12] av Ledningoch ledarskap i högskolan regna perspektiv - Socialdepartementet och möjligheter. [15]

Utvärdering av iöxsuksverksamheten med 3-arig Psykiskt stbrdas situation i kommunerna perspektiv [3] yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] -en probleminventexirtg ur socialtjänstens , Fristående skolor. Bidragoch elevavgafter. [38] Psykiatrin i Norden ett jämförande perspektiv. [4] - for högskolans grundutbildning. [44] Kroppen efterdöden. [16] Resurser

Den sista undersökningen obduktionen i ett - Jordbruksdepartementet psykologiskt perspektiv. [17] Tvangsvárd i socialtjänsten ochinnehåll. [l8] Mindre kadmium i handelsgödsel. [141 - ansvar Statens hundskola. ombildning från myndighet till Kulturdepartementet aktiebolag. [20] Bostadsstbd till pensionärer. [21] Ett nytt bolagför nrndradiosändningar. [10]

Rätten till folkpension kvaliñkationsregler i Lagstiftning om satellitsandningar av TV-program. [311] intentationella förhållanden. [26] Radiooch TV i ett. [36]

Smittskyddsinstitutet dsinstitutet ny organisation för Sveriges - Arbetsmarknadsdepartementet nationella smittskyddsfurtktioner. [29]

Psykiatrin ochdess patienter levnadsförhållanden. Kompetensutveckling en nationell strategi. [7] - vårdens innehålloch utveckling. [37] Årsarbetstid. [27]

Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka Civildepartementet

forskning kring service. stöd ochvard. [46] Ekonomi rått och i kyrkan. [9] - Avgifteroch högkostnadsskydd inomlildre- och Kasinospelsverksamhet i folkrörelser-ras tjänst [33]

handikappomsorgen. [50] EES-anpassning ntarknadsföringsltgstiftrtingen.[49]l] av Ett samhälle för alla. [52] Mer för mindre styrformer förlam- och - nya ungdomspolitiken. [54] Kommunikationsdepartementet

Inlandsbanan. [32] Miljö- och naturresu rsdepartementet t Nya

Regler förrisker.Ett seminarium om varförvi tillåter Finansdepartementet mer föroreningar anute. inne [2] Koncession mr försakringssammanslutnirtgar. [5] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34]

Ny mervärdesskattelag. Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] |

Motiv. Del Angående vattenskotrar. [41] - Forfattningstext ochbilagor. Del [6] Kretslopp Basen förhållbar Stadsutveckling. [42] - - Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter. [8] Eoocyclts TheBasis ot Sustainable Urban Develop- - - - Fastighemskatt. ment. [43]

Langtidsutredrtingen 1992. [19] Miljöfarligtavfall ansvar och riktlinjer.[45]

Kontrollfrågori tulldatoriseringen m.m. [23]

Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel enligt internationella regler. [28] Kreditmrsakring Några aktuella problem. [30] - Risk-och skadehantering i statlig verksamhet. [40]

Avreglerad bostadsmarknad. DelII. [47]

Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

Skatt på dieselolja. [53]

A LMÄ N N FÖRLAG 1 r

BESTÄLLNXNGAR ALLMÄNNA FöuLAczT,KUNDTJÄNST, 10647 STOCKHOLM, TEL 08-739 96 30, FAX 08-739 95 48. INFORMATHONSIOKHANDBLN, MALMTORGSGATAN 5 vm BRUNKEBERGSTORG, STOCKHOLM.

ISBNB1-S-1M7Z-O ISSN 0375-25OX