Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

rlm l

Statens offentliga utredningar

1993 6

Jordbruksdepartementet

Livsmedelshygien

och

småskalig

livsmedels-

produktion

slutbetänkande

av 13vsmedelshygienutredningen

Stockholm 1993

från Allmänna Förlaget ingår i C E Fritzes AB. Allmänna SOU och Ds kan köpas som också, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor, Förlaget ombesörjer av remissutsändningarav SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-13271-0 OFFSETCENTRAL ISSN O375-25OX Stockhom, 1993

Till Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 februari 1992 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en förutsättningslös översyn av vissa livsmedelshygieniska frågor i samband med den småskaliga livsmedelsproduktionen.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 10 april 1992 justitierådet Fredrik Sterzel att särskild utvara redare. Till sekreterare förordnades den 13 juli 1992 kammarrättsfiskalen Roger Petersson.

Utredningen har antagit namnet Livsmedelshygienutredningen.

Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i december 1992

Fredrik Sterzel

Roger Petersson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FÖRKORTNINGAR 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1. INLEDNING 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.1 Utredningsuppdraget 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Utredningsarbetet 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. .

2. DENSVENSKALIVSHEDELSLAGSTIFTNINGEN 19 . . . . . . . . . . . . . .. 2.1 Inledning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 2.2 Livsmedels beskaffenhet 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.2.1 Allmänt 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.2.2 Mjölk 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 2.2.3 Kött 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.2.4 Ägg 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.2.5 Ost 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.2.6 Spannmål och grönsaker 24 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3 Hantering av livsmedel 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.1 Allmant 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.2 Mjölk 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.3 Övriga livsmedel 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.4 Märkning av livsmedel 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.5 Saluhållande av livsmedel 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.6 Personalhygien 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.7 Livsmedelslokaler 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.8 Tillsyn och slakterier 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.8.1 Allmänt om tillsynen 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 2.8.2 Slakterier och besiktningsveterinärer 43 . . . . . . . . . . . . .. 2.9 Avgifter 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.10 Straffansvar och överklagande 50 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.10.1 Brottspåföljder 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . 2.lO.2 Överklagande 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.10.3 Dispens 52 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

BESTÄMMELSER BETYDELSE FÖRDEN SHÅSKALIGA ANDRA AV

LIVSMEDELSPRODUKTIONENS VILLKOR 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Pian- och byggiagen 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. handei med drycker 57 Lagen om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

60 Vägiagen m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . .

REGLER I ANDRA LÄNDER 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. De nordiska länderna 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Norge 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Finiand 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Danmark 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Isiand 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. EG 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Mjuikprodukter 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kött 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Övriga regier svenska anpassningsåtgärder 73

Frankrike 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Tyskiand 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

SHÃSKALIG LIVSHEDELSPRODUKTION I SVERIGE 81 . . . . . . . . . .. Iniedning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Norrbottensprojektet 81 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Svensk Lantmat 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Jordbruksverkets utbiidningsinsatser 87 . . . . . . . . . . . . . .. Livsmede1stekniska förutsättningar 89 . . . . . . . . . . . . . . . .. Dörrödsfaiiet 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Utredningens undersökningar 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Livsmedeishygienz utgångspunkter 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Småskalig iivsmedeisproduktionz utgångspunkter 99 . . . . .. Måikonfiikten principieiia ståndpunkter 103 - . . . . . . . .. opastöriserad mjölk 107 Försäljning av . . . . . . . . . . . . .. . . Småskaiig slakt 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Smâskaiig verksamhet i övrigt 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kostnadsfrågor 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Författningsfrågor 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

SAMMANFATTNING

Utredningens uppgift är enligt direktiven 1 kap. att göra föruten sättningslös översyn av de livsmedelshygieniska bestämmelser som kan ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen och teknikutvecklingen pâ det området. I centrum står den målkonflikt som riksdagens jordbruksutskott har sett mellan önskemålen att upprätthålla stränga hygieniska krav för all produktion livsmedel av och att ta till vara de positiva effekterna av småskalig produktion. Av särskild vikt är frågan om pastörisering mjölk, av som har debatterats i riksdagen flera gånger under de senaste åren.

I betänkandet lämnas först 2 kap. ganska fyllig redogörelse en för det livsmedelshygieniska regelverket, i livsmedelslagen, livsmedelsförordningen och Statens livsmedelsverks föreskrifter och allmänna rád; SLVFS. Tyngdpunkten i systemet ligger pâ den sistnämnda nivån, medan lagen är vad man brukar kalla en ramlag.

Utredningen redogör också 3 kap. mera översiktligt för andra regler som har betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Det gäller bl.a. plan- och bygglagen och lagen om handel med drycker.

Särskild vikt har, som förutsatts i direktiven, lagts vid reglerna i andra länder och i EG 4 kap . En kartläggning är svär att genomföra pá kort tid ett så speciellt omrâde; utredningen har varit helt beroende av det bistånd stått att fâ. som En rätt omfattande redogörelse lämnas dock trots ojämnheter, bedömts som, fylla sitt syfte. Av vikt är framför allt EGs direktiv, speciellt det på mjölkomrâdet som kommit fram efter EES-avtalet torde fâ implementeras men i Sverige. Det har t.ex. inget kategoriskt krav pastörisering utan tillåter försäljning av opastöriserad mjölk, om andra, stränga krav uppfylls.

Utredningen har haft omfattande kontakter och avlagt flera studiebesök för att få insikter om den småskaliga livsmedelsproduktionen och dess problem. Den redogör för detta och för synpunkter som framförts 5 kap.. Vidare redovisas också enkät gjorts en som för att låta enskilda producenter föra fram sina synpunkter både i allmänhet och de livsmedelshygieniska kraven i synnerhet.

utredningen utgått från statsmak- Vid sina överväganden 6 kap. har

samband med 1989 och 1990 års riksdagsternas ställningstaganden i

livsmedelspolitik. Även om den haft beslut livsmedelskontroll och om

för sitt begränsade uppdrag, har det rätt stor frihet inom ramen

allmänna värderingar till grund som kom synts naturligt att lägga de

till uttryck i de sammanhangen.

6.l att vikten en hög livsmedelshy- Detta betyder till en början av

utgångspunkt. Vi har en god standard gienisk standard har varit en

enligt utredningens mening angeläget att detta område, och den är det

har blivit att livsmedelskontrollen behålla. En annan utgångspunkt

Klart är emellertid att inriktningen bör förbättras, inte försvagas.

helt andra förhållanden än dem som utredav kontrollen främst är

sig för. Det är den riktigt ningen har haft anledning att intressera

riksdagsbeslutet står i fokus och storskaliga verksamheten som enligt

restauranger och andra storkök. Dessa utanför det området främst

utredningens mening mycket naturliga. prioriteringar är enligt

befogenhetsfördelningen är något ovanlig Utredningen noterar att

livsmedelsverk har större uppgifter ån som är detta område. Statens

centralt-regionalt-lokalt. Detta är en medvanligt i en organisation

inriktning riksdagsbeslut och accepteras i huvudsak

veten av 1989 års

understryker dock det angelägna i utgångspunkt. Utredningen som en

alla möjligheter till decentralisering. att ta till vara

livsmedelshygieniska regleringen från Utredningen tar också upp den

utomordentligt omfattande allmänna synpunkter. Det rör sig om en mera Även mycket framstående experter med och detaljrik normgivning.

framhållit för utredningen, att det ingående kunskaper området har

för expert, än mindre för en knappast finns någon möjlighet ens en

Denna iakttagelse är varken småföretagare, att behärska systemet.

uttalar utredningen, utan förhållandena originell eller förvånande,

finns knappast någon anledning att är likartade andra områden. Det

Ett speciellt bekymmer ligger rikta kritik mot just Livsmedelsverket.

påverkas mest EES-avtalet och dock i att verket hör till dem som av

har verket självt understrukit; ett eventuellt medlemskap i EG. Detta

kungörelser har redan tagits fram. ett tjugotal nya

måste med den här situa- Utredningen menar att statsmakterna se upp

redan förut snårigt och ett

detaljreglerat område blir ännu värre samtidigt som det reglerade området utvidgas till följd av EGs regler. Detta är problem av generell natur, men de måste beaktas då man överväger ett specialområde. Huvudsaken är inte att lätta på detaljregler för småskalig livsmedelsproduktion utan att överhuvudtaget minska detaljregleringen eller åtminstone se till att den inte ökar alltför mycket genom EESoch EG.

Om den småskaliga livsmedelsproduktionen noterar utredningen 6.2 att en positiv inställning har redovisats vid samtliga kontakter. Det gäller bl.a. de företrädare för forskning och utveckling som utredningen har talat med. Utredningen har också själv fått ett starkt intryck av att dessa verksamheter överlag förtjänar samhällets stöd och uppmuntran. De syns värdefulla inte bara genom sitt bidrag till att fylla syftena med 1990 års livsmedelspolitiska beslut utan också genom att de mera allmänt tillför landsbygdens näringsliv initiativkraft och dynamik. Utredningen noterar att det inte rör sig endast om s.k. alternativ odling utan om mycket mera, bl.a. nischprodukter av olika slag. Hygienstandarden och kvalitetsmedvetandet är genomgående på hög nivå.

Utredningen har inte sett det som sin uppgift att göra en allmän utvärdering av den småskaliga livsmedelsproduktionen. Flera andra utredningsuppdrag har getts som berör olika aspekter på ämnet. Bl.a. skall Livsmedelsverket redovisa förutsättningarna för sådan produktion och hur ändringar i livsmedelslagstiftningen och dess tillämpning påverkar dessa förutsättningar. Sådana utredningar skall naturligtvis inte dubbleras, utan uppgiften har blivit att komplettera utredningsmaterialet ett rimligt sätt.

Dessa utgångspunkter leder till den målkonflikt som jordbruksutskottet och utredningsdirektiven pekar 6.3. Utredningen har kommit fram till att den bör tonas ned väsentligt, i den mån den alls kan sägas existera. Producenterna i liten skala har överlag som sitt kanske viktigaste konkurrensmedel, utanför den begränsade närmarknaden, att de häller en jämn och hög kvalitet sina produkter. Brister i hygienen som kan leda till brister i kvaliteten drabbar just dem särskilt hårt. Några önskemål om att de hygieniska kraven skall sänkas har de därför knappast. De till utredningen inkomna enkåtsvaren visar t.ex. klart att det inte finns någon nämnvärd opinion för generella lättnader.

Man är alltså målet kanske inte helt om hur det skall ense om men nås. Producenter i liten skala anser rätt allmänt att reglerna är onödigt invecklade och att borde den färdiga produkten man se mera än enskildheter i de olika produktionsleden. Inte heller här är det emellertid fråga någon verklig konflikt. Livsmedelskontrollen om skall ju inriktas främst helt andra områden än den småskaliga produktionen. Det är egentligen inte heller hygienbestämmelserna i sak vänder sig emot. Snarare är det fråga om att dessa är uppbyggda man med tanke produktion i stor skala och därför orsakar praktiska svårigheter när de tillämpas riktigt små företag. De enda regler, ofta klagar i enkätsvaren, är de om livsmedelslokal. Vad som man krävs är dock inte speciella lättnader utan främst ökade möjligsom heter till dispensgivning.

Detaljregleringen bör, redan sagts, minskas generellt. Däremot är som den angivna bakgrunden speciell översyn med sikte småskalig mot en produktion knappast meningsfull vid sidan av det arbete som Livsmedelsverket genomför enligt nyssnämnda uppdrag. Utredningen uttalar

dock viss sympati för tanken att rikta uppmärksamheten mera på den en färdiga produkten och något mindre olika produktionsled. Det

skulle ligga i linje med allmänna utvecklingstendenser, som bl.a.

kommer till uttryck i den produktansvarslagen.

nya

En huvudsak i dagens läge blir att garantera en flexibel regeltillde enskilda fallen. Dispensrätt bör föreligga, och den bör lämpning i hanteras myndighet som har tillsynsansvaret. av samma

Vid sidan den diskuterade målkonflikten har pastöriseringsfrâgan av utredningens huvuduppgift 6.4. Debatt har uppstått genom det varit bekanta Dörrödsfallet. Utredningen betonar att den inte går in enskildheter i det fallet utan endast resonerar om generella frågor.

diskussion sakfrågan är det viktigt att klargöra, vilka Före en av lättnader i pastöriseringskravet egentligen ställs önskemål om som 2 i och i vilken utsträckning det sker. Utredningen har med en viss -

påfallande i

förvåning mot bakgrund av Dörrödsdebatten noterat en aktivitet och kontakter i pastöriseringsfrâgan under arbebrist gång. Först i slutskedet har någon överhuvudtaget hört av sig. tets enkäten togs frågan endast i enstaka svar, endast i ett av Vid upp

dem med ett direkt krav om lättnad i reglerna. Vid studiebesök och andra kontakter har inte heller några sådana krav förts fram.

Utredningen konstaterar att det rör sig ett praktiskt sett mycket om begränsat problem som fått för stora proportioner i Dörrödsärendet. Eftersom ingen har begärt annat än dispens, kunde det ligga nära till hands att diskutera frågan som en ren dispensfråga. EGs förutnämnda direktiv motiverar dock ytterligare överväganden.

Utredningen går inte in på en egen sakdiskussion pastöriseringskom ravet, eftersom den saknar egen expertis och därför inte kan argumentera emot de experter den har talat med och som, naturligt stött nog, gällande ordning. Med utredningens vikten hög standard syn av en stämmer också bäst överens att inte föreslå någon uppluckring av kravet som sådant. Som ett sakskäl för ståndpunkt måste en annan man dock uppfatta saknaden av ett motsvarande krav inom EG.

Huvudfrâgorna i dag är enligt utredningens bedömning dispensfrågor gm endast skall få prövas centralt och bör tillämpa pastörigm man seringskravet så rigoröst, att dispenser vägras även i det fåtal fall som kan bli aktuella. Utredningen att ingenting kommit fram menar som kan motivera, att de kommunala nämnderna inte betros att pröva dispensfrågor i vanlig ordning. Den andra frågan besvarar utredningen så, att det i vart fall inte finns sakliga skäl för att uppställa strängare krav än enligt EGs direktiv. Utredningen anför vissa synpunkter på dispensbeslut, bl.a. om kvantitativa begränsningar.

Om man löser den akuta frågan genom en ändrad dispensrätt enligt angivna linjer, återstår principfrågan hur skall ställa sig till man pastöriseringskravet med hänsyn till EGs direktiv. Den frågan aktualiserar bedömningar av precis slag många andra seksamma som torsfrågor i samband med EESoch EG. Den lär få sättas in i ett större sammanhangoch lösas med anläggande principiella av samma synsätt som tillämpas andra sektorsfrâgor.

Utredningen har uppfattat statsmakternas allmänna attityd så, att EGs regler godtas om det inte finns mycket starka sakskäl emot dem. Det förefaller svårt att hävda, att det skulle innebära oacceptabla risker att godta reglerna detta omrâde. Å andra sidan är det också svårt att förstå, att en nationell svensk regel, med dispensorden ning som i sak svarar mot direktivet, inte skulle kunna försvaras.

Utredningen har fått intrycket att de flesta mjölkproducenter i vilket fall helst kommer att finna fortsatt pastörisering vara både som enklast och billigast.

överväganden detta slag har lett utredningen till att inte redan av förorda, att de svenska pastöriseringsreglerna harmoniseras med nu EGs så snart dessa blivit slutligt antagna.

När det gäller småskalig slakt 6.5 är huvudfrågan vilka konsekven-

blir att de kommunala köttbesiktningsbyråerna, där det inte serna av krävs levandedjursbesiktning, avskaffas vid halvårsskiftet 1993. Skälet för reformen är att vill uppnå en effektiv och likformig man köttkontroll i hela landet. Avsikten är att förändringen inte skall påverka utvecklingen mindre slakterier. Det har uppdragits åt av Livsmedelsverket att överväga möjligheterna att förenkla förutsätt-

ningarna för småskalig slakeriverksamhet.

Utredningen har mottagit några framställningar i denna fråga och har tagit ett visst intryck de synpunkter som har anförts och som för av också har kommit fram vid olika kontakter under arbetet. Med övrigt hänsyn till skälen för de reglerna och till den deklarerade vilnya underlätta verksamheten vid mindre slakterier har utredningen jan att dock funnit sig inte böra tillstyrka de önskade avvikelserna från den

nya ordningen.

Slutligen berörs några frågor småskalig verksamhet i övrigt 6.6 om

kostnadsfrågor 6.7 och författningsfrågor 6.8. Utredningen E

samt sammanfattningsvis funnit att detaljregleringen området 1 har alltså

begränsas generellt att vad som bör göras speciellt för den E

bör men Livsmedelsverkets översyn Q småskaliga produktionen vid sidan av - lokal dispensrätt. Det lig- I främst är att garantera en väl fungerade kostnadsaspekterna 3 i sakens natur att utredningen bedömer som ger försumbara och inte heller lägger fram förslag till författningsänd- , det sistnämnda hänseendet framhålls att det framför allt ringar. I gäller Livsmedelsverkets föreskrifter, vilka verket självt ser över.

FÖRKORTNINGAR

ALA-gruppen Arbetsgruppen Lantbruk och Samhälle BFS Boverkets författningssamling ESA EFTA Surveillance Authority EFTAs övervakningsmyndighet KOVFS Konsumentverkets författningssamling M Statens livsmedelsverks meddelanden PBL plan- och bygglagen 198710 SLV Statens livsmedelsverk; Statens livsmedelsverks samling av författningar, cirkulär m.m. SLVFS Statens livsmedelsverks författningssamling

1. INLEDNING

1.1 Utredningsuppdraget

I en motion vid 199091 års riksmöte J0502 tog Mona Saint Cyr m upp pastöriseringstvånget och hemställde om en översyn av reglerna i syfte att modernisera dem i harmonimed ny kunskap och teknik.

Jordbruksutskottet JoU4 erinrade i sitt betänkande inledningsvis om 1990 års livsmedelspolitiska beslut prop. 198990146, JoU25, som innebar att den gamla prisregleringen inom jordbruket skulle avvecklas. Riksdagen uttalade då, att ett viktigt motiv för avregleringen är att åstadkomma en bättre fungerande marknad där signaler om konsumenternas önskemål når fram till producenterna. Det framhölls också bl.a. att den småskaliga livsmedelsförädlingen spelar en viktig roll för dynamiken och konkurrensen lokala marknader. Konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag, där skillnader kan avse smak, ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad osv.

Jordbruksutskottet hänvisade även till vad som anförts i samband med 1989 års beslut om förstärkt livsmedelskontroll samt uttalade att det är angeläget att stränga livsmedelshygieniska krav upprätthålls för all produktion av livsmedel. Det är samtidigt viktigt att de positiva effekterna av den småskaliga livsmedelsproduktionen verkligen kan tillvaratas. Enligt utskottets mening föreligger här en målkonflikt som bör undersökas närmare. Utskottet förordade därför en förutsättningslös översyn av bestämmelserna om pastörisering av mjölk och andra livsmedelshygieniska bestämmelser. Detta kan enligt utskottet också ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen och teknikutvecklingen området.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

till utredningen dir. 199221 uttalar departements- I direktiven

chefen om syftet med denna.

reformering jordbrukspolitiken innebär att för- Beslutet om en av jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin har utsättningarna för önskemål kommer nu i högre grad än tidiförändrats. Konsumenternas livsmedelsproduktionens inriktning. För att stärka gare att styra lönsamhet i livsmedelskedjan måste alternativ till effektivitet och produktionsinriktning, produktionsstruktur och distribunuvarande Småskalig produktion och småskalig förädling tionssystem utvecklas. viktiga alternativ och måste därför underär i detta sammanhang möjligt. En sådan produktion kan också ha en stor lättas där det är betydelse att produktionen och förädlingen regionalpolitisk genom antalet arbetstillfällen och stärka underlaget för lokalt kan öka butiker och transportfirmor. Vidare är annan verksamhet, t.ex. produktion och förädling viktig för att konsumenterna småskalig välja mellan livsmedel som har producerats j skall kunna erbjudas att och för att lokalt producerade livsmedel skall finnas olika sätt Jordbruksutskottet framhåller är det dock viktigt att tillgå. Som livsmedelshygien tillgodoses. Framsteg i att samhällets krav förbättrade kylmöjligheter, och djurhälsa teknisk utveckling, t.ex. vissa krav ställs livsmedelsproduktionen kan bidra till att som

inte längre är lika motiverade.

utredningsuppdraget anför departementschefen följande. Om

bör göra förutsättningslös översyn av de Den särskilde utredaren en bestämmelser kan ha betydelse för den livsmedelshygieniska som livsmedelsproduktionen och för teknikutvecklingen småskaliga sådant område är bestämmelserna om pastörisering detta område. Ett Utredaren bör, V g mjölk och mjölkprodukter vid lokal försäljning. av sådana nödvändiga livsmedelshygieniska krav, lämna , med beaktande av i bestämmelserna kan underlätta utförslag till förändringar som

vecklingen av småskalig produktion.

också vikten att klarlägga och beakta EGs Direktiven framhåller av

regler området.

1.2 Utredningsarbetet 5

kort tid till sitt förfogande och har anpassat Utredningen har haft J

stort antal kontakter. 2

arbetet därefter. Den har sålunda haft ett

hur livsmedelsproduktion i mindre ska- För att få en uppfattning om

utredningen bl.a. haft kontakter med statsla ser ut i Sverige har

och Gert Göransson, ALA-gruppen vid konsulenterna Hans Bergsten

arbetar med sådana frågor. Ut- Sveriges Lantbruksuniversitet, som

Thord Ohlsson, Edafos redningen har även haft hjälp av agronomen

AB, som samverkar med ALA-gruppen. Vidare har utredningen besökt ett antal livsmedelsproducenter i södra Sverige samt genom en enkät givit omkring 400 småskaliga livsmedelsproducenter tillfälle att föra fram sina synpunkter. Dessutom har ett antal intresserade personer eget initiativ vänt sig till utredningen med synpunkter och önskemål.

Utredningen har härutöver bl.a. varit i kontakt med professorn Marie-Louise Danielsson-Tham, institutionen för livsmedelshygien, och professorn Bruno Nilsson, institutionen för lantbruksteknik, tillika dekanus vid lantbruksvetenskapliga fakulteten, båda vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, chefsjuristen Per-Erik Nistér, Livsmedelsverket, tekn. dr Ingegerd Sjöholm, avdelningen för livsmedelsteknik, Kemicentrum, Lunds universitet, förvaltningscheferna Bo Selmer och Ulf Björkman, miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna i Lunds och Kungsörs kommuner, länsveterinären i Malmöhus län, Lars Lund, samt företrädare för Kommunförbundet, Svenska Mejeriernas Riksförening, Lantbrukarnas länsförbund i Norrbottens län, Jordbruksverket och länsstyrelsernas lantbruksenheter.

Vidare har utredningen haft ett flertal kontakter med Inga och Sven R. Pettersson, som producerar och distribuerar opastöriserad mjölk, den s.k. Dörrödsmjölken.

När det gäller utländska förhållanden har utredningen inhämtat upplysningar från de nordiska ländernas jordbruksdepartement och lantbruksråden vid Sveriges ambassader i Bonn och Romsamt Sveriges delegation vid de europeiska gemenskaperna i Bryssel.

2. DENSVENSKALIVSHEDELSLAGSTIFTNINGEN

2.1 Inledning

De grundläggande reglerna livsmedelsområdet återfinns i livsmedelslagen 1971511; omtryckt i SFS 1989461; därefter ändrad genom SFS 1991357 och 1687. Till lagen ansluter en livsmedelsförordning 1971807; omtryckt i SFS 1990310; därefter ändrad genom SFS 1991 172 och 1613 samt 1992474 och 930. Hed stöd av bemyndiganden i ,

3 livsmedelslagen och livsmedelsförordningen har Livsmedelsverket be-

slutat

i ett flertal kungörelser med föreskrifter och allmänna råd.

§ Allmänna tillämpningsföreskrifter och allmänna råd återfinns i kunå görelsen därom SLVFS 19848; omtryckt i SLVFS 198411; därefter ändrad genom SLVFS 198521 och 23, 198717, 19889, 19893 och 32, 199012, 19918 och 22 samt 19927. Förteckning över gällande författningar och allmänna råd m.m. inom Livsmedelsverkets ansvarsområde den 1 september 1992 återfinns i SLVFS 199212.

I livsmedelslagen avses med livsmedel matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor, med undantag av vara vilken läkemedelsförordningen 1962 701 är tillämplig. Beträffande den närmare innebörden av begreppet livsmedel kan av förarbetena till livsmedelslagen prop. 197161 utläsas bl.a. följande s. 181 ff..

Att varorna skall vara avsedda att förtäras innebär som regel att råvaror faller utanför begreppet livsmedel. I allmänhet måste råvaran ett eller annat sätt ha bearbetats eller förberetts innan den blir livsmedel. Detta gäller dock inte vegetabilier, eftersom sådana ofta är avsedda att förtäras i obearbetat skick. Den kvarstående åtgärden skall i princip vara endast den beredning som består i att livsmedlet lagas till färdig mat.

vissa undantag. I allmänhet är det ange- Från huvudprincipen görs blir att livsmedel ett så tidigt staläget att varan anse som beredningsproceduren det är livsmedelshygieniskt påkaldium i som

lat.

livsmedel när den har kommit till kvarnan- Spannmål betraktas som bedömts kvarngill. De livsmedelshygieniska läggningen och där vara detta tidiga stadium får emellertid anpassas krav som ställs spannmålen skall tvättas och undergå vidare betill att rensas, blir färdig för konsumtion. För andra vegetabihandling innan den motsvarande. Beträffande kött gäller att de köttprodulier gäller betraktas livsmedel när de kommer till slaktecerande djuren som veterinärbesiktning. Fisk anses som livsriet och då underkastas och bearbetas ute till havs i anslutning medel redan när den rensas med vad gäller i fråga om spannmål till fångsten. I konsekvens som föreskrifterna livsmedel tillämpliga mjölk och kött blir om först då den har kommit till mejeri.

livsmedelshygieniska skäl motiverat avsteg från I vissa fall har Föreskrifter livsmedel kan sålunda behöva huvudprincipen. om tidigare skede varas beredningsprocedur. Det tillämpas i ett av en mjölk, vegetabilier eller andra varor säljs gäller bl.a. när kött, överlämnas producenten direkt till en konsument. eller av

allmänna grunderna för livsmedelslagstiftningen an- Beträffande de huvudsak följande s. 178 ff.. Lagstiftfördes i prop. 197161 i till att skydda konsumenterna mot skadliga ningen bör närmast syfta från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel. De hyeller annat sätt måste skärpas i takt med den snabba utvecklingen gieniska kraven hänsyn till de stora kostnader som inköp av livsmedelsområdet. Med människorna är det nödvändigt att skärpa kralivsmedel medför för konsumentupplysning. Oredlighet i handeln med ven bl.a. saklig Lagstiftningen bör utformas och tilllivsmedel skall motverkas. verkar konkurrensbegränsande. Den bör inte lämpas så att den inte får ett från närings-, kvalitets- och få hindra att konsumenterna så rikhaltigt sortiment livsmedel som möjligt. prissynpunkter

2.2 Livsmedels beskaffenhet

2.2.1 Allmänt

I 5 § livsmedelslagen sägs att livsmedel som saluhålls inte får ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt, att det kan antas vara skadligt att förtära, smittförande eller annars otjänligt till människoföda. I lagens 6 § finns bestämmelser om livsmedelstillsatser och i 7 § om livsmedelsstandard.

I 2-6 §5 livsmedelsförordningen finns ytterligare bestämmelser om livsmedels beskaffenhet. Däri sägs bl.a. följande. Livsmedelsverket prövar fråga om godkännande av livsmedelstillsats. Sådant godkännande får meddelas endast om tillsatsen är av värde för konsumenterna eller av särskilda skäl behövs för livsmedlets hantering. Livsmedelsverket föreskriver livsmedelsstandard.

I 2 kap. Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19848 med allmänna tillämpningsföreskrifter och allmänna råd tillämpningskungörelsen finns hänvisningar till verkets kungörelser om livsmedelsstandard, livsmedelstillsatser, berikningsmedel och högsta halter av främmande ämnen.

Livsmedelsverket har meddelat kungörelse SLVFS 19917 med föreskrifter om livsmedelstillsatser tillsatskungörelsen. Kungörelsen behandlar sådana tillsatser som, enligt 1 § 2 livsmedelslagen, inte är att anse som berikningsmedel. Föreskrifterna gäller inte för ämnen som används vid beredning av vatten. 1 kungörelsen godkänns de livsmedelstillsatser som finns upptagna i en till denna fogad tillsatslista, för att användas det sätt och under de villkor som anges i listan.

Livsmedelsverket har också meddelat kungörelse SLVFS 19831 med föreskrifter om främmande ämnen i livsmedel. De högsta halterna för främmande ämnen i eller livsmedel anges i bilaga 1-5 till kungörelsen. Såvitt avser de främmande ämnen som anges i bilaga 5 bl.a. aflatoxin, histamin och tenn gäller att, om halterna därav

i bilagen angivna, livsmedlet och det varuparti där överstiger de

skall otjänligt till människoföda enligt 5 § det ingår anses som

livsmedelslagen.

Livsmedelsverket beslutat kungörelse SLVFS 19832 med Vidare har

berikningsmedel i livsmedel berikningskungörelföreskrifter om

berikningsmedel framgår bilaga 1 och 2 till kunsen. Godkända av

få tillföra livsmedel sådana berikningsmedel görelsen. För att

generellt tillstånd eller, efter ansökan, särskilt fordras antingen

tillstånd Livsmedelsverket. Generellt tillstånd gäller de varor av

berikningsmedel framgår av bilaga 3 till kunoch halter av som koksalt 1 bl.a. berikning matolja, vetemjöl och L görelsen avser av

med retinylpalmitat, riboflavin och natriumjodid.

Mjölk c 5 2.2.2 l z X s Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19847 med före- I 1-6 §§

allmänna råd mjölk mjölkkungörelsen finns skrifter och om m.m.

livsmedelsstandard enligt 7 § livsmedelslagen. Där bestämmelser om

med begreppen mjölk både obehandlad definieras bl.a. vad som avses

behandlats så att dess sammansättning förmjölk och mjölk som

obetydligt utöver att dess fetthalt standardiserats ändrats endast

fettemulsion, huvudsakligen av typen olja i och grädde en flytande

erhållits separering från mjölk samt anges vatten, som genom överstigande den tillåtna fetthalter för standardiserad mjölk inte

naturliga fetthalt och för grädde en fetthalt obehandlade mjölkens

av lägst 12 gram per 100 gram.

mjölk inte får saluhållas som livs- I kungörelsens 8 § sägs att

medel, om den

har ett från det normala avvikande utseende, -

har kraftig bismak eller vilket har eller skäligen kan antas ha någon kommer från djur, mjölken otjänlig till människoföda eller vilsjukdom som kan göra

med läkemedel att övergå i mjölken ket har behandlats som - genom

sätt kan antas göra mjölken otjänlig till eller annat -

människoföda.

2.2.3 Kött

Livsmedelsverket har utfärdat kungörelse SLVFS 198613 med föreskrifter om köttvaror köttkungörelsen samt kungörelse SLVFS 198614 med allmänna råd för tillämpningen av köttkungörelsen. I l-18 §§ köttkungörelsen finns bestämmelser om livsmedelsstandard. Allmänt föreskrivs bl.a. följande. Köttråvara är varje av hävd till livsmedel bruklig sådan del av varmblodigt djur som inte undergått beredning. Köttråvarorna indelas i kött, fläsk, styckningsdetalj, organ och köttbiprodukt. Köttprodukt är vara som helt eller delvis beretts av köttråvara. Specifika regler om livsmedelsstandard finns bl.a. rörande skinka, köttfärs, hamburgare, bacon m.m.

2.2.4 Ägg

I 1 och 2 Livsmedelsverkets kungörelse SLV 19732 med föreskrifter och allmänna råd om ägg och äggprodukter äggkungörelsen finns bestämmelser om livsmedelsstandard området. Bl.a. anges att med ägg avses ägg från tamhöns eller till livsmedel brukligt ägg från annan fågelart. Med äggprodukt avses flytande, fryst, torkad eller annat sätt hållbarhetsbehandlad icke koagulerad ägggula, äggvita eller helt ägg utan skal heläggsmassa eller blandning därav.

I kungörelsens 4 § sägs att ägg eller äggprodukt inte får saluhållas som livsmedel, om äggen kommer från djur som är eller med skäl kan misstänkas vara angripna av sjukdom, som kan antas göra livsmedlet otjänligt till människoföda, eller tillförts läkemedel eller annat ämne som genom att övergå i livs- medlet eller annat sätt kan antas göra detta otjänligt till människoföda.

Vidare sägs följande. Ägg som ruvats eller varit inlagda i kläckningsmaskin får inte användas som livsmedel eller vid beredning av livsmedel. Ägg med knäckta eller annat sätt skadade skal eller med smutsiga skal får inte saluhållas till allmänheten. I 4 a § finns bestämmelser om skalets form, gulans och vitans beskaffenhet m.m. Dessa bestämmelser gäller dock inte ägg som en

saluhåller direkt till konsument för enskilt bruk. äggproducent en b § finns för kvalitetsfel ägg. 4 a och b §§ träder i I 4 normer

kraft den 1 januari 1993.

2.2.5 Qåt

livsmedelsstandard finns i 1-7 §§ Livsmedels- Bestämmelser om m.m. kungörelse SLV 197223 med föreskrifter om ost, margarinverkets ostkungörelsen. Däri anges bl.a. följande. Med ost och mesvara i förstås färsk eller mognad produkt som erhållits genom att ost en koagulering eller motsvarande behandvassle avskilts efter annan

mjölk eller mjölkprodukt, såsom grädde, skummjölk eller ling av blandning därav. Med mesvara mesost eller kärnmjölk, eller av en förstås produkt erhållits genom indunstning av messmör en som vassle, framställd nötkreaturs- eller getmjölk, med eller utan av mjölkbeståndsdelar och sockerart än mjölksocker. tillsats av annan får innehålla högst 60 vatten per 100 gram vara, om inte Ost gram

Livsmedelsverket medger annat.

2.2.6 Spannmål och grönsaker m.m.

Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 198214 om spannmåls- och I spannmålskungörelsen finns bestämmelser om livsbageriprodukter i 1-8 §§, framgår bl.a. följande. Med medelsstandard m.m. varav spannmål förstås de frukterna vete, råg, korn, havre, ris, mogna av

majs och hirs. Till spannmål hänförs även bovete.

Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19916 med föreskrifter och I å V matpotatis potatiskungörelsen finns bestämmelser allmänna råd om livsmedelsstandard i 1-3 §5. Därav framgår att med matpotatis om inte skalats eller beretts annat sätt och som avses potatis som användas livsmedel, med färskpotatis sådan matpoär avsedd att som

skördats samt med E

tatis saluhålls före den 1 oktober det år den som sådan matpotatis är avsedd att bakas. I bilaga 1 bakpotatis som finns krav för kvalitetsbestämning av matpotatis. till kungörelsen

Naturvårdsverket har vidare beslutat rekom- Livsmedelsverket och odlar grönsaker intill starkt trafimendationer till dem som m.m.

kerade vägar 1979 nr M 3.

2.3 Hantering av livsmedel

2.3.1 Allmänt

Med hantering av livsmedel avses i livsmedelslagen dels slakt, dels framställning, beredning, behandling, förvaring, förpackning, omförpackning, transport eller uppläggning av livsmedel, dels också saluhâllande, försäljning, servering eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

I livsmedelslagen regleras hantering av livsmedel m.m. i 8-12 §§. Däri stadgas bl.a. följande. Vid hantering av livsmedel skall förfaras så att fara inte uppkommer för att livsmedlet förorenas eller blir otjänligt till människoföda. För att hindra menlig inverkan livsmedel kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om användning av vara, ämne eller utrustning vid hantering av livsmedel och om förvaring av vara, ämne eller utrustning tillsammans med livsmedel. Omdet behövs från hälso- eller näringssynpunkt eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering av visst slag av livsmedel. Om hantering av livsmedel utomhus eller annars annat ställe än i livsmedelslokal meddelas bestämmelser av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Livsmedelsförordningens regler om hantering återfinns i 7-20 §5. Reglerna har bl.a. följande innehåll. Livsmedel får inte förvaras tillsammans med vara, ämne eller utrustning så att det därigenom utsätts för menlig påverkan. Endast vatten som är tjänligt som dricksvatten eller är av motsvarande bakteriologiska eller hygieniska beskaffenhet får användas vid rengöring, kylning eller annan hantering av livsmedel, om inte Livsmedelsverket medger annat. Detsamma gäller vid rengöring och annan skötsel av utrustning som används vid livsmedelshantering eller av livsmedelslokal eller annat utrymme där livsmedel hanteras.

skall livsmedel inneslutet i förpackning eller Vid transport vara skyddat mot menlig inverkan. Om det är påkallat från annat sätt hâlsosynpunkt kan Livsmedelsverket förbjuda att visst slag av förpackningsmaterial, utrustning eller transportmedel används vid

livsmedel. Livsmedel får inte utan särskilt tillstånd hantering av hanteras yrkesmässigt annat ställe än i en livsmedelslokal. Detgäller i fråga saluhâllande av livsmedel till allmänheten, samma om inte sker yrkesmässigt. Vid hantering av livsmedel även om detta i livsmedelslokal skall iakttas den särskilda omannat ställe än och varsamhet, krävs för att förebygga att livsmedlet utsorg som sätts för menlig påverkan.

c s

tillâmpningskungörelsen finns bestämmelser om hantering m.m. i 3 I I

i

och hantering annat ställe än i livsmedelslokal i 4 kap. kap. om följande. Förvaring kylvara varmed enligt 1 kap. Bl.a. sägs av

i

livsmedel för sin hållbarhet är beroende av att för- 6 § menas som kyla högst +8°C inte är djupfryst skall ske varas i men som sådant att livsmedlets temperatur inte överstiger +8°C. Som sätt bl.a. mjölk och flytande mjölkprodukt, färskkylvara anses annan och flytande äggprodukt. Köttfärs skall förvaras så ost, köttvara att dess temperatur inte överstiger +4°C.

livsmedelsbutik får oförpackade livsmedel sa- I kundutrymme i självbetjäning då det är fråga om frukt, färska bär luhållas genom torkade vegetabilier, rotfrukter, potatis, svamp och och grönsaker, gäller matbröd med hård skorpa och konfektyrer, om ägg. Detsamma från behållare eller anordning varifrån saluhållandet sker annan med tång, skopa eller annat redskap och om savarorna skall tas sådant sätt att inte påverkas menligt. luhållandet sker varorna innehåller i övrigt också bl.a. följande bestämmelser. Kapitlet

kärl och utrustning som används i livsme- Maskin, redskap, annan lätt rengörbar och av sådan beskaffenhet delshantering skall vara livsmedel förhindras. Vid hanteringen får att menlig påverkan material kan bly eller kadmium i skadbl.a. inte användas som avge

liga mängder.

får inte förvaras i lokal där livsmedel Utrustning som nyss sagts står 1 direkt förbindelse med lokalen. hanteras eller i utrymme som

Livsmedelsverket har beslutat allmänna råd om förvaring och transport av kylvaror m.m. SLVFS 19824. Däri erinras bl.a. om skyldigheten enligt 14 § livsmedelsförordningen för den som yrkesmässigt hanterar livsmedel att följa förvaringsanvisning förpackade livsmedel, varigenom alla hanteringsled såväl i distribution som i detaljhandeln blir skyldiga att iaktta sådan förvaringsan- visning om lägre temperatur än vad som följer av 3 och 5 kap. tillämpningskungörelsen.

Livsmedelsverket har vidare beslutat kungörelse SLVFS 198930 med

, S

föreskrifter och allmänna råd om dricksvatten vattenkungörelsen.

s

Den innehåller regler om hantering och kontroll av dricksvatten, som syftar till att konsumenterna får ett dricksvatten av god kvalitet. I kungörelsen avses med dricksvatten vatten som är avsett att förtäras av människor eller att användas vid produktion eller annan hantering av livsmedel och med råvatten vatten som är avsett att efter någon form av beredning användas som dricksvatten. 1 § Som ett grundläggande krav dricksvatten gäller enligt vattenkun- ; görelsen att sådant vatten från allmän anläggning sådan som avses - I i lagen 1970244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar eller förordnandeanläggning sådan som, utan att vara allmän, ställts under särskild tillsyn enligt 17 § vattenkungörelsen skall vara tjänligt när det når konsumenterna.

I övrigt finns i vattenkungörelsen bestämmelser om râvatten, vattenverk här gäller livsmedelslagens bestämmelser om livsmedelslo- kal beredning av dricksvatten, distributionsanläggning, tillsyn -, och undantag. I sistnämnda hänseende föreskrivs att Livsmedelsverket kan medge dispens från bestämmelserna i kungörelsen.

2.3.2 Mjölk

All obehandlad mjölk innehåller bakterier. Dessa kommer från den ; yttre miljön, men många bakteriearter härstammar från djurens tarm- ] kanal.

tidigare mest fruktade skulle spridas med mjölk De sjukdomar man tuberkulos och undulantfeber brucellos, Bangs sjukdom men var scharlakansfeber, polio och tyfoid. De första regäven halsfluss, konsumtionsmjölk infördes i Sverige 1937. lerna om pastörisering av 30 % landets slaktade nötkreatur smittade Vid denna tidpunkt var av tuberkulos i vissa djurtäta län hela 60 %. Härefter har flera av sjukdomarna i princip utrotats i landet. I dag är det av de nämnda stället förekomsten andra sjukdomsalstrande bakterier som ani av krav pastörisering mjölken. Exempel ses motivera fortsatt av Salmonella typhimurium, Yersinia enterocolitica, Campylohärpå är

bacter och Listeria monocytogenes.

från delen 1900-talet då Det finns flera fall beskrivna senare av insjuknat och orsaken härtill ansetts vara att de druckonsumenter mjölk. Som exempel nämns i supplement 2 för 1991 kit opastöriserad tidskrift Vår Föda, att det i England och till Livsmedelsverkets åren 1969-1976 förekom 60 Salmonellautbrott och i Wales under registrerades 29 Salmonellautbrott med 2 400 Skottland 1970-1979 Mellan 1978 och 1980 noterades i England och Wales 14 Campysjuka. 500 sjuka, 2 500 skolbarn. I Sverige lobacterutbrott med 3 varav Salmonellautbrott med 40 smittade, 1990 ett Salmoförekom 1979 ett Campylobacterutbrott med elva insjuknade nellautbrott och 1991 ett sjukdomsutbrottet enligt uppgift från Sveriges det sistnämnda

lantbruksuniversitet i december 1992.

utredningen att inte skall dra några Det har framhållits för man de rapporterade svenska fallen är så långtgående slutsatser av att säljs är pastöriserad, till skillfå. Nästan all mjölk som numera England, Wales och Skottland där åtminsnad från förhållandena i 3,5 % mjölken var opastöriserad. tone tidigare ca av

dricks i dag i Sverige huvudsakligen mjölkopastöriserad mjölk bor där har viss immunitet mot de producerande gårdar. De som en mjölken. Små matförgiftningsutbrott i mikroorganismer som finns i normalt inte och återfinns således inte i stahemmen rapporteras

tistiken.

Vid pastörisering upphettas konsumtionsmjölken. Denna värmebehandling innebär att sjukdomsalstrande bakterier och virus dödas, vissa bakterier och enzymer som kan påverka kvaliteten förstörs, mjölkprodukternas hållbarhet förbättras. -

Följande tre pastöriseringsmetoder är aktuella.

Lågpastörisering Används för söta mjölkprodukter, som upphettas till 72°C eller mer under 16 sekunder.

Högpastörisering Grädde och syrade mjölkprodukter upphettas till 85°C eller mer under 6 sekunder.

Ultrapastörisering UHT-behandling Först hettas mjölken upp till 75°C och därefter under tryck till ]40°C under Z-3 sekunder. Mjölken kyls snabbt och förpackas aseptiskt. Metoden ger extra lång hållbarhet utan kyla, minst 9 veckor i obruten förpackning.

Vid värmebehandling av mjölk påverkas olika näringsämnen i mjölken, nämligen vitamin Bl tiamin, B12 cyanokobalamin och C askorbinsyra, kalcium samt fett och vissa proteiner. Förändringarna anses betydelselösa från näringssynpunkt.

Enligt 11 § livsmedelsförordningen skall mjölk eller mjölkprodukter som saluhâlls som livsmedel eller används vid framställning eller beredning av livsmedel ha genomgått vårmebehandling pastörisering, om inte Livsmedelsverket i det enskilda fallet eller genom föreskrifter medger undantag.

Mjölkkungörelsens 16-20 §§ innehåller bestämmelser pastöriseom ring. Därav framgår i huvudsak följande. Sådan mjölk som en mjölkproducent sin gård överlåter till en konsument för enskilt bruk behöver inte vara pastöriserad. Detta gäller dock inte om överlåtelser sker i en omfattning eller ett sätt som kan liknas vid butiksförsäljning. Mjölk behöver heller inte vara pastöriserad när den används för framställning av värmebehandlad färskost, annan värmebehandlad liknande produkt eller av ost som skall mognadslagras.

råd till kungörelsens 17 och 18 §§ sägs bl.a. följande. I allmänna

undantagsbestämmelsen i 17 § har hänsyn tagits Vid utformningen av

förhållanden i dag råder landsbygden i fråga om till de som

överlåtelse mjölk i mindre skala. Bestämmelsen innebär att av

överlåtelsen skall knuten till produktionsplatsen. Producenten vara

opastöriserad mjölk från gården för leverans får inte transportera

Överlåtelse får inte ske till restauranger, skolor, annan plats.

eller liknande institutioner och inte heller till grosfritidshem

Själva verksamheten att sälja mjölk får sister eller detaljister.

sådan omfattning eller ske ett sådant sätt, att inte vara av en

butiksförsäljning. En mjölkproducent får således den kan liknas vid

mjölkbutik eller annat liknande sätt saluhålla inte öppna

mjölk till allmänheten. Verksamheten bör liknas vid opastöriserad

butiksförsäljning mjölkproducenten vidtar särskilda marknadsom

föringsåtgärder riktar sig till allmänheten eller en större som

krets av konsumenter.

kungörelsens ursprungliga lydelse fick miljö- och Enligt 18 § i

i kommun i särskilt fall och under vissa hälsoskyddsnämnden en

medge undantag från kravet pastörisering. Denna förutsättningar

dispensmöjlighet togs dock bort en ändring av kungörelsen som genom

juli 1989. 17 och 18 §§ hade dessförinnan i trädde i kraft den 1

sin helhet följande lydelse.

17 §

Pastörisering fordras inte av överlåtes från mjölkproducent till person som är an- 1. mjölk som mjölkproducentens jordbruk eller i sådan av producenten ställd i binäring till jordbruk, eller till medbedriven rörelse, som utgör

den anställdes hushåll, lem av överlåteltillkommer någon enligt avtal i samband med 2. mjölk som

se av jordbruksfastighet, mjölkproducent i hans egenskap av arrendator 3. mjölk som från denne är bosatt inom den kommun där överlåtes till jordägaren, om eller arrendatorn enligt sitt kontrakt är fastigheten är belägen om till jordägaren, allt dock endast i den skyldig att leverera mjölk erforderlig för att tillgodose behovet utsträckning som kan anses

mjölk i jordägarens hushåll, av överlåtes mjölk utanför tätbebyggelse hos mjölkproducent 4. som uppenbara svårigheter att annat sätt tilltill granne som har sitt eller sitt hushålls behov av mjölk, godose för framställning värmebehandlad färskost, 5. mjölk som används av värmebehandlad liknande produkt eller av ost som skall mogannan nadslagras.

18 § Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan i särskilt fall medge undantag från kravet pastörisering 1. inom visst område i fråga om mjölk som mjölkproducent inom området saluhåller till enskilt hushåll, 2. i fråga om mjölk som tillhandahålles en begränsad grupp förbrukare under förhållanden som kan jämföras med enskilt hushåll.

Undantag får avse högst tre år. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skall underrätta länsstyrelsen om medgivet undantag.

Undantag enligt första stycket 2 skall avse mjölk från viss nötkreatur-, får- eller getbesättning och får meddelas endast om tjänsteveterinär intygat, att besättningens hälsotillstånd och de hygieniska förhållandena vid mjölkens framställning är tillfredsställande.

I anmärkning till 18 § uttalades att första stycket 1 i första hand avsåg glesbygds- och skärgårdsbefolkningen medan stycke Z samma kunde avse bl.a. lantbrukselever och inackorderingar lantgårdar t.ex. ridläger och lantgårdssemester samt, beträffande får- eller getmjölk, personer som exempelvis allergiska skäl inte tål av komjölk.

Enligt 3 kap. 7 § tillämpningskungörelsen skall kylvara inte som anses livsmedel som behandlats så att de inte är beroende att av förvaras i kyla. Exempel detta är hållbarhetsbehandlad mjölk och grädde. Pastörisering räknas i detta sammanhang dock inte som hâllbarhetsbehandling. Enligt 4 kap. 2 § första stycket 5 samma kungörelse fordras inte tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen för saluhållande till allmänheten sådan mjölk kommer av som från egna djur och som djurägaren får saluhålla opastöriserad enligt mjölkkungörelsen.

2.3.3 Övriga livsmedel

Några särskilda regler om hantering av kött utöver vad som framgår av tillämpningskungörelsen finns inte i köttkungörelsen eller den därtill anslutande kungörelsen med allmänna råd.

Enligt 3 § äggkungörelsen skall ägg som avses att lagras mer än 30 dagar under lagringen förvaras vid en temperatur som inte

Tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen foröverstiger +8°C.

2 § första stycket 3 tillämpningskungörelsen indras enligt 4 kap.

te för saluhållande av ägg till allmänheten.

ostkungörelsenfinns inga särskilda hanteringsregler. I

stycket 3 tillämpningskungörelsen fordras Enligt 4 kap. 2 § första

livsmedelsförordningen för saluhållande inte tillstånd enligt 16 §

färska bär och grönsaker, frukt, potatis, rottill allmänheten av

frukter och svamp.

Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19876 med före- I 1-3 §§ svampprodukter svampkungörelsen finns beskrifter om svamp och

hantering med följande innehåll. Färsk svamp stämmelser om m.m. till konsument med varje svampart för sig. Svampen skall saluhållas

välputsad och i sådant skick att den lätt kan artbeskall vara innehåller två eller flera svamparter och som stämmas. Produkt som

konservering, torkning eller saltning frysts eller beretts genom

framgår bilaga till svampkunfår endast innehålla de arter som av

saluhåller skall förvissa sig om svampens görelsen. Den som svamp lämplig att äta; Livsmedelsverket har i identitet och att den är

meddelat kungörelse SLVFS 19877 med allmänna anslutning härtill att saluhålla i färskt tillstånd råd svampar som är lämpliga om

till konsument.

2.4 Märkning av livsmedel

livsmedelslagen skall färdigförpackat livsmedel som sa- Enligt 13 § otvetydigt märkt med uppgifter om livsluhålls vara tydligt och

och nettovikt eller nettovolym vid medlets slag, sammansättning

anvisningar hur livsmedlet skall förvaförpackningstillfället, om

för hållbarheten, beräknad hållbarhetsdet är av betydelse ras om förpackarens eller tillverkarens namn eltid om den är begränsad,

sådana uppgifter i övrigt av betydelse ler firma och hemort samt

föreskrivs regeringen eller myndighet som för konsumenterna som av 14 och 15 §§ framgår i övrigt bl.a. regeringen bestämmer. Av lagens

myndighet regeringen bestämmer får begränatt regeringen eller som

sa märkningsskyldigheten och föreskriva märkning av annat livsmedel än färdigförpackat. Det får också föreskrivas att särskild beteckning skall vara förbehållen livsmedel av visst slag.

Livsmedelsförordningens bestämmelser märkning finns i 21-26 §§. om Bl.a. gäller följande. Hållbarhetsmärkning skall göras endast i fråga om färdigförpackat livsmedel med särskilt kort hållbarhetstid. Livsmedelsverket får föreskriva om utökad och begränsad märkningsskyldighet eller i enskilda fall medge begränsning.

I 7 kap. tillämpningskungörelsen finns utförliga regler om märkning. Bl.a. sägs att en varubeteckning skall ge en beskrivande och rättvisande bild av livsmedlet. Vidare finns bestämmelser om ingrediensförteckning, näringsvärdesdeklaration m.m.

I 9-20 §§ tillsatskungörelsen finns bestämmelser om märkning.

Enligt 8 § berikningskungörelsen skall färdigförpackning av livsmedel märkas med uppgift om vedertaget namn berikningsmedel som använts, alternativt med namnet näringsämne enligt bilaga 1 och 2 till kungörelsen. Dessutom skall halten av det ifrågavarande ämnet anges.

Livsmedelsverket har vidare beslutat riktlinjer för frågor om undantag frân skyldighet att märka livsmedel med uppgift om förpackaren eller tillverkaren 1976 nr M ll samt tillsammans med Konsu- mentverket och efter samråd med Socialstyrelsen vägledning om märkning och information livsmedelsförpackningar 1981 annan nr M se även KOVFS19811.

I 10-15 §§ mjölkkungörelsen finns bestämmelser om märkning. Bl.a. sägs följande. Färdigförpackning med mjölk, grädde eller motsvarande syrade produkter skall som en del av varubeteckningen märkas med livsmedlets fetthalt i procent. Produkt med en fetthalt, som överstiger den obehandlade mjölkens naturliga fetthalt men inte uppgår till 12 gram per 100, får saluhållas endast med det produktnamn som Livsmedelsverket bestämmer. Färdigförpackad mjölk eller färdigförpackad mjölkprodukt skall märkas med uppgift om fetthalten i gram per 100.

köttkungörelsen finns bestämmelser om märkning av kött, I 19-28 §§ köttprodukter består kött från mer än ett djurbl.a. i de fall av Vidare regleras märkning med uppgifter om sammansättning av slag. kött samt om fetthalt.

äggkungörelsen gäller bl.a. följande. Vid salu- Enligt 12-19 §§ eller äggprodukt från annan fågelart än tamhöns hållande av ägg omedelbar anslutning till benämningen. Ägg skall fågelarten anges i 30 dagar samt färdigförpackning med sådana som har lagrats mer än ägg skall märkta med ordet kyllagrat. vara

stadgas bl.a. följande om märkning. Om I 8-15 §§ ostkungörelsen från annat djurslag än nötkreatur använts vid framställning mjölk livsmedlet märkas med namnet det andra djurslaget. av ost, skall skall vidare märkas med uppgift om den Osten eller förpackningen i viktprocent. Hel ost som saluhålls genomsnittliga fetthalten färdigförpackning får dock märkas med fetthaltsmärannat sätt än i fetthalten i 100 gram torrsubstans. Kungörke som utvisar gram per föreskrifter märkning gäller inte livsmedel som serveras. elsens om

spannmâlskungörelsen finns bestämmelser om märkning. I 9-16 §§ växtslag skall i anslutning till be- Därav framgår bl.a. att anges teckningen mjöl, och flingor av spannmål. gryn

regler märkning finns i 4-6 §§. Dessa har Potatiskungörelsens om innehåll. Vid saluhållande färdigförpackad matbl.a. följande av generella märkningsuppgifter enligt 13 § livspotatis skall utöver lämnas uppgift potatisens sortnamn jämte uppmedelslagen även om att potatisen bör förvaras mörkt och gift om kvalitetsbestämning, Detta gäller dock inte färskpotatis. svalt samt om förpackningsdag. självbetjäning i livsmedelsbutik av matpota- Vid saluhållande genom uppgift sortnamn och kvalitetsbestämning tis i lös vikt skall om liknande intill livsmedlet. Inte heller framgå genom en skylt eller detta gäller beträffande färskpotatis.

svampkungörelsen finns särskilda bestämmelser om I 5 och 6 §§ framgår bl.a. att färdigförpackad svamp skall märkning. Därav ingående svamparter. Om färsk, märkas med namnet eller namnen

saltad eller torkad svamp saluhålls i inte färdigförpackat skick, skall uppgift om svamparternas namn kunna lämnas. Vidare finns särskilda bestämmelser om stenmurklor.

2.5 Saluhâllande av livsmedel

Av bestämmelserna i 16-20 §5 livsmedelslagen framgår bl.a. följande. Livsmedel får inte saluhållas, om det kan antas vara otjänligt till människoföda samt om vad som föreskrivs om livsmedelstillsats, livsmedelsstandard och märkning inte har iakttagits. Färdigförpackat livsmedel, som märkts med uppgift om hållbarhetstid, får inte efter utgången av denna tid saluhållas i förpackningen, ommärkas med förlängd hållbarhetstid eller omförpackas. Livsmedel får inte utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kost grund av ålder, sjukdom eller annat förhållande.

Enligt 27 § livsmedelsförordningen får Livsmedelsverket bl.a. föreskriva villkor för eller förbjuda saluhållande av varor som i fråga om utseende och användning liknar livsmedel av sedvanligt slag och som lätt kan förväxlas med sådana livsmedel.

1 8 kap. tillämpningskungörelsen finns, beträffande förbud mot saluhållande m.m., hänvisningar till 16 § livsmedelslagen och Livsmedelsverkets kungörelser om främmande ämnen och berikningsmedel m.m.

2.6 Personalhygien

Enligt 21 § livsmedelslagen får i livsmedelshantering inte vara sysselsatt någon person som har eller kan antas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal, som är sysselsatt med livsmedelshantering, och om personalhygien i övrigt inom sådan hantering.

livsmedelsförordningen finns bestämmelser om bl.a. skyl- I 29-34 §§ visa läkarintyg eller att genomgå läkarundersökning eldighet att ler annan hälsokontroll.

Tillämpningskungörelsens regler personalhygien finns i 9 kap. om föreskrivs bl.a. läkarintyg vid nyanställning för den som i Däri om tillverkningslokal för livsmedel hanterar oförpackade livsmedel av mjölk och mjölkprodukt och äggprodukter samt för kött och köttvara, försäljningslokal för livsmedel eller till sådan lokal den som i för styckning, skivning eller paketering hanterar hörande utrymme i oförpackat skick. Vidare finns bestämmelser om kött och köttvara hâlsodeklaration, hygieninformation, faecesprov, förbud att hantera

livsmedel m.m.

2.7 Livsmedelslokaler

livsmedelslagen förstås med livsmedelslokal sådan lokal Enligt 22 § sådant i byggnad eller transportmedel, som avses att eller utrymme användas för stadigvarande hantering av livsmedel, och huvudsakligen biutrymme, brukas i samband med sådan hantering därtill hörande som kan hygienisk betydelse för denna. Livsmedel eller annars vara av lag inte hanteras yrkesmässigt i annan lokal får enligt 23 § samma livsmedelslokal, inte myndighet som regeringen bestämmer ger än om tillstånd till det. Frågor godkännande av livsmedelslokal prövas om livsmedelsförordningen normalt den kommunala nämnd enligt 38 § av utövar tillsyn enligt livsmedelslagen. som

livsmedelslagen framgår att lagen inte gäller hantering av Av 3 § enskilt hushåll. Enligt förarbetena prop. 197161 s. livsmedel i enskilt hushåll även hänföras en helt sluten krets 222 bör till privat konsumtionsförhâllande. Vidare sägs i 3 §

eller annat helt

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer följande. lagen helt eller delvis skall gälla hantering av får föreskriva att hushåll, vattnet är avsett att drickas eller att vatten i enskilt om hantering livsmedel. Lagen gäller inte hantering av användas vid av förskola och fritidshem med högst två avdelningar livsmedel i kök i eller den myndighet som regeringen bestämmer om inte regeringen

föreskrivet något annat. I 17 § livsmedelsförordningen har regeringen delegerat till Livsmedelsverket att meddela föreskrifter enligt vad nu sagts.

I 16 § livsmedelsförordningen föreskrivs att livsmedel inte utan särskilt tillstånd får hanteras yrkesmässigt annat ställe än i livsmedelslokal. Detsammagäller i fråga om saluhållande av livsmedel till allmänheten även om det inte sker yrkesmässigt. Frågor om å sådant tillstånd den kommunalanämnden. Tillstånd får medprövas av delas för viss tid eller tills vidare.

I 35-45 §§ livsmedelsförordningen finns bestämmelser om livsmedelslokaler, bl.a. om hur de skall vara inredda. Det föreskrivs att Livsmedelsverket prövar frågor om godkännande av kontrollslakterier, fristående sanitetsslaktavdelningar, mejerier, äggproduktanläggningar, exportkontrollerade anläggningar, livsmedelslokaler i järnvägsvagnar, luftfartyg och fartyg som är registreringspliktiga. Andra livsmedelslokaler prövas av sådan kommunalnämnd som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen. Om tillsynen över verksamheten i en livsmedelslokal flyttas över från Livsmedelsverket till en kommunal nämnd eller omvänt se avsn. 2.8.1, skall den nya tillsynsmyndigheten i fortsättningen pröva frågor om godkännande.

Det kan noteras att regeln i 23 § livsmedelslagen om krav tillstånd för hantering av livsmedel annan plats än i livsmedelslokal kompletteras av 16 § livsmedelsförordningen, som anger att frågor om tillstånd prövas av den eller de kommunalanämnder som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen. Vidare anges att Livsmedelsverket får meddela föreskrifter som avviker härifrån.

De ytterligare föreskrifter om livsmedelslokaler som Livsmedelsverket meddelat återfinns i 10 kap. tillämpningskungörelsen. I kapitlets 1 § sägs att föreskrifter om livsmedelslokals konstruktion och utformning i övrigt meddelas i särskild ordning av Statens planverk i fråga om byggnad. Genom lagstiftning 1988 upphörde Statens planverk se SFS 1988590. Dess uppgifter har i stället övertagits av Boverket tidigare Plan- och bostadsverket.

meddelat nybyggnadsregler, återfinns i BFS 198818 Boverket har som ändrade BFS 199028 och 199138. Reglerna är uppsedermera genom och behandlar förbindelser, rum, värme, luft, delade i nio avsnitt konstruktioner, fukt, brandskydd och tillsyn. De vatten och avlopp, föreskrifter och allmänna råd till i huvudsak ett flertal beutgör stämmelser i 3 kap. PBL.

a

2 tillämpningskungorelsen innehåller i övrigt i huvudsak följ- 10 kap. ä ande allmänna bestämnel ser.

myndighet skall utfärda skriftligt bevis om godkännande Godkännande livsmedelslokal. Beviset skall innehålla uppgift om lokalens av lokalens ägare och verksamhetens innehavare, det belägenhet, lokalen har godkänts samt de villkor för lokaländamål för vilket nyttjande kan ha föreskrivits 5 §. ens som

till utrymmet eller andra förhållanden i Om skäl finns med hänsyn livsmedelslokal, kan godkännande myndighet begränsa hanteringens samtidigt stadigvarande får omfattning eller det antal personer som sysselsättas i lokalen eller del därav 7 §.

Livsmedelslokal skall ha lätt tillgång till rinnande vatten av erannat inte medges skall tillgång forderlig mängd och kvalitet. Om finnas till varmvatten 8 §.

skall finnas ändamålsenliga utrymmen för frys- I livsmedelslokal anordningar för infrysning och upptining av och kylförvaring samt avsvalning eller varmhållning av livsmedel frysta livsmedel och för 9 §.

livsmedelslokal får inte upplåtas till all- Personaltoalett i mänheten annat än i undantagsfall 14 §.

hantering livsmedel annat ställe än i livsme- i Bestämmelser om av tillämpningskungörelsen. Kapitlet har hu- é delslokal finns i 4 kap. vudsakligen följande innehåll.

Tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen för yrkesmässig hantering av livsmedel annat ställe än i livsmedelslokal fordras inte för saluhållande till allmänheten av malt- och läskedrycker, varma och kalla drycker från automat eller liknande, färska bär och grönsaker, frukt, potatis, rotfrukter, svamp och - 599, förpackade bageriprodukter som i sin helhet är värmebehandlade, sådan mjölk som kommer från egna djur och som djurägaren får sa- luhålla opastöriserad enligt Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19847 med föreskrifter och allmänna råd om mjölk m.m., färska eller beredda fiskvaror, när dessa i begränsad omfattning saluhålls i anslutning till landnings- eller beredningsplatsen, frystorkade livsmedel, glassvaror, helkonserver, kaffe, te, ka- kao, konfektyrer, cocktailtillbehör, kryddor, pulvermixer och pulverdrycker, om dessa varor saluhålls färdigförpackade inomhus och saluhållandet endast utgör komplement till huvudsortimentet Z §.

Tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen erfordras inte heller för sådan enklare livsmedelshantering, som vid enstaka tillfällen eller annars i begränsad omfattning bedrivs av hembygds-, idrottseller välgörenhetsföreningar eller andra liknande sammanslutningar 4 §.

Livsmedelsverket har vidare meddelat föreskrifter och allmänna råd om lokaler för packning m.m. av ägg SLVFS 198211. Däri sägs bl.a. att tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen inte bör krävas i fråga om mindre anläggning, där man uteslutande packar ägg men inte framställer någon flytande äggprodukt för försäljning. Enligt övergångsbestämmelserna till Livsmedelsverkets kungörelse SLV FS 199119 om ändring i äggkungörelsen kommer nämnda föreskrifter och allmänna råd att upphävas den 1 januari 1993.

2.8 Tillsyn och slakterier

2.8.1 Allmänt om tillsynen

livsmedelslagen finns bestämmelser om tillsyn m.m. De I 24-29 §§ följande. Livsmedelsverket utövar den centrala innehåller bl.a. efterlevnaden livsmedelslagen och de föreskrifter tillsynen över av meddelats med stöd den. Länsstyrelsen utövar den närmare som av länet. Den eller de kommunala nämnder som fullgör tillsynen inom miljö- .och hälsoskyddsområdet utövar tillsynen inom uppgifter inom inte har föreskrivit att tillsynen skall kommunen, om regeringen Livsmedelsverket. Tillsynsmyndighet får meddela förelägutövas av förbud uppenbart behövs för att lagen eller föregande eller som meddelats med stöd den skall efterlevas. Ett sådant skrifter som av med vite. Jfr beträffande möjligheten att inbeslut får förenas vitesföreläggande mot förfarande RÅ 1992 gripa med straff och samma

ref. 25.

Tillsynsmyndigheterna skall verka för att överträdelser av livsmehar tillsynsmyndighet rätt att få delslagen beivras. För tillsyn en område, livsmedelslokaler och andra utrymmen och att tillträde till undersökningar och ta Tillsynsmyndigheten får ta där göra prover. saluhålls eller som uppenbart är avsedd att sahand om en vara som vad gäller för saluhållande av livsmedel luhållas i strid mot som enligt 16-20 §§ livsmedelslagen.

uppgifter framgår förordningen 1988857 Livsmedelsverkets m.m. av verket. Förordningen har bl.a. följande inmed instruktion för

nehåll.

central förvaltningsmyndighet för frågor som rör Livsmedelsverket är sådana frågor inte skall handläggas av någon livsmedel, i den mån Verket är chefsmyndighet för besiktningsannan statlig myndighet. veterinärorganisationen.

särskilt bevaka konsumentintresset inom livs- Livsmedelsverket skall enligt livsmedelslagen samt leda och medelsområdet, utöva tillsyn verkställa utredningar och praktiskt samordna livsmedelskontrollen, livsmedel och kostvanor, medverka vetenskapliga undersökningar om

till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, informera om sådana förhållanden livsmedelsområdet som är viktia för konsumenterna samt godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar.

Livsmedelsverket får utföra undersökningar uppdrag av myndigheter eller enskilda. Verket fastställer taxa för uppdragsverksamheten och övrig avgiftsbelagd verksamhet.

Inom Livsmedelsverket finns enheter med ansvar för normgivning, tillsyn, information, undersökning av livsmedel och kostvanor samt administration. Dessutom finns ett fristående vetenskapligt råd.

Livsmedelslagens regler om tillsyn kompletteras av 46-53 §§ livsmedelsförordningen, som bl.a. innehåller följande. Livsmedelsverket har tillsyn över verksamheten vid kontrollslakterier, fristående sanitetsslaktavdelningar, mejerier, äggproduktanläggningar och exportkontrollerade anläggningar samt i livsmedelslokaler i järnvägsvagnar, luftfartyg och fartyg som är registreringspliktiga. Om det finns särskilda skäl får Livsmedelsverket efter samråd med en sådan kommunal nämnd, som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen, i det enskilda fallet besluta att tillsynen över en viss verksamhet skall flyttas över från verket till nämnden. Livsmedelsverket får vidare, efter samråd med den kommunala nämnden, i det enskilda fallet besluta att den tillsyn över viss verksamhet som nämnden annars har skall flyttas över till verket, om verksamheten har särskilt stor omfattning, är komplicerad eller det finns andra särskilda skäl.

Tillsynsmyndigheten skall vidare enligt förordningen fortlöpande ta de prov och göra de undersökningar som fordras för tillsynen med hänsyn till livsmedelshanteringen inom myndighetens ansvarsområde. Det åligger länsstyrelsen och en sådan kommunal nämnd som utövar tillsyn enligt livsmedelslagen att biträda vid särskild provtagning och undersökning som Livsmedelsverket bestämmer. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas och om undersökning och annan kontroll som behövs för att livsmedelslagen skall följas. Livsmedelsverket får också meddela föreskrifter om skyldighet för övriga tillsynsmyndigheter att underrätta verket om

den tillsynsverksamhet bedrivs och resultaten av verksamheten. som Livsmedelsverket får godkänna laboratorier för undersökning av prov dricksvatten och övriga livsmedel. Läkare har viss anmälningsplikt rörande iakttagelser som han gör om personer som yrkesmässigt hanterar oförpackade livsmedel. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter egenkontroll och om kontrollprogram för sådan verksamom het.

I ll kap. tillämpningskungörelsen finns bestämmelser om livsmedelskontroll, bl.a. behandlar ansvariga myndigheter, föreläggande som och förbud enligt 25 § livsmedelslagen, provtagning och undersökning enligt 48 § livsmedelsförordningen samt ansvarig person för livsmedelshanteringen i livsmedelsbutik och serveringslokal.

Livsmedelsverket har vidare beslutat kungörelse SLVFS 199010 med föreskrifter och allmänna råd livsmedelstillsyn m.m. tillsynsom kungörelsen. Kungörelsen innehåller regler om Livsmedelsverkets och de kommunala nämndernas tillsyn enligt livsmedelslagen och om av-

gifter för denna verksamhet.

Beträffande egentillsyn sägs i kungörelsen 2 och 3 §§ att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet i vilken livsmedel hanteras är skyldig att utöva sådan tillsyn är anpassad efter verksamhetens som Han också skyldig att efter uppmaning från omfattning och art. är tillsynsmyndigheten komma in med förslag till kontrollprogram för att följa fastställt kontrollprogram. Varje egentillsyn samt skall sålunda själv kontrollera att hanteringen sker i näringsidkare med livsmedelslagstiftningens bestämmelser se de allmänna enlighet råden till 1 § tillsynskungörelsen samt prop. 19888968 s. 41 ff.. Tillsynsmyndigheten skall fastställa kontrollprogram för alla verkbedrivs i livsmedelslokal. Om det finns särskilda skäl samheter som dock besluta att kontrollprogram inte skall får tillsynsmyndigheten verksamhet eller att kontrollprogram skall fastställas för viss fastställas för verksamhet inte bedrivs i livsmedelslokal. även som

huvudsak följande. Kon- E

I de allmänna råden till 2 och 3 §§ sägs i enkla verksamheter. 5 trollprogram behöver inte fastställas för mycket vissa verksamheter Livsmedelsverket att upprätta typpro- För avser till ledning för företagen när de utarbetar gram, som kan vara

förslag till kontrollprogram, främst i verksamheter som helt saknar egentillsyn. Sådana typprogram finns numera bl.a. beträffande livsmedelsbutiker, storhushåll, bagerier och konditorier samt verksamheter med styckning och charkuteritillverkning.

Ett kontrollprogram bör innehålla instruktioner om vilka undersökningar som skall göras, om var i hanteringskedjan prov skall tas och om hur ofta prov skall tas eller undersökningar utföras. Det bör också innehålla rutiner för hur undersökningsresultat från egentillsyn skall dokumenteras, sammanställas och hållas tillgängliga för tillsynsmyndigheten samt rutiner för vilka åtgärder som skall vidtas om brister konstateras rapportering, uppföljande prov m.m.. Det är som regel inget krav att godkända laboratorier anlitas vid analys av prov som tagits inom egenkontrollen.

Om ett företag inte lämnar förslag till kontrollprogram kan tillsynsmyndigheten ändå fastställa ett sådant. Den offentliga tillsynen skall enligt 6 § tillsynskungörelsen bedrivas fortlöpande. Av de allmänna råden till bestämmelsen framgår att tillsynen i första hand bör inriktas inspektioner, uppföljning av verksamhetens egentillsyn, provtagning samt information och rådgivning. Vidare sägs att tillsyn med fördel kan bedrivas i form av projektinriktad kontroll.

2.8.2 Slakterier och besiktninqsveterinärer

Enligt 49 § livsmedelsförordningen får Livsmedelsverket för kontrollen av kött meddela föreskrifter om köttbesiktning, åtgärder som har sambanddärmed samt om uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt. Bestämmelsen infördes i samband med att lagen 195999 om köttbesiktning m.m. upphävdes den 1 juli 1990 se prop. 19888968, vilket leder till att de kommunala köttbesiktningsbyråerna avvecklas. Enligt övergångsbestämmelserna skall kommuner, som vid ikraftträdandet inte omfattas av slakteritvång enligt äldre bestämmelser, se till att köttbesiktningsbyrå finns att tillgå intill utgången av juni 1993. Om besiktning utförs annat sätt får kommunen dock avveckla köttbesiktningsbyrån före nämndadatum. Bland skillnaderna mellan kontrollbesiktning och byråbesiktning kan

vid kontrollslakterierna skall besiktigas före nämnas, att djuren Syftet med förändringen är att en effektiv och likformig slakt. köttkontroll skall kunna upprätthållas i hela landet.

betonades s. 24 ff. att utvecklingen av mindre I prop. 19888968 slakterier inte får motverkas genom den föreslagna nyordningen. Det Livsmedelsverkets föreskrifter i viss mån borde ananfördes att till verksamhetens omfattning. En sådan anpassning kunde passas gälla lokal- och utrustningskraven och innebära vissa begränsningar veterinär skall närvarande vid slakten. Vid i kravet att vara tillkomsten 1990 års livsmedelspolitiska beslut prop. 198990 av underströks också den småskaliga livsmedelsindustrins viktiga 146 dynamiken och konkurrenssituationen den lokala markroll för naden.

kungörelse SLVFS 19906 med föreskrifter och Livsmedelsverkets köttkontroll köttkontrollkungörelsen innehåller allmänna råd om köttbesiktning samt kontroll av kött av tamdjur och regler om annan vilt är avsett att användas som livsmedel. som

köttkontrollkungörelsen tillämpas följande djurslag, Reglerna i svin, fâr, get och häst tamdjur, hjort och nämligen nötkreatur, hägnat vilt samt älg, vildsvin och björn annat vildsvin i hägn Köttbesiktningstvång gäller för dessa djurslag. Sådana djur vilt. och besiktigas i kontrollslakteri. Enstaka djur av skall slaktas annat vilt får slaktas och besiktigas vid viltbehägnat vilt samt siktning. Reglerna skall inte tillämpas vid husbehovsslakt.

Enligt köttkontrollkungörelsen kan Livsmedelsverket undantag dispens från föreskrifterna i kungörelsen, medge föreskrifterna skall tillämpas andra djurslag än de besluta att ovan angigna, besluta ytterligare kontroll för de djurslag som omfattas av - om kungörelsen.

köttkontrollkungörelsen finns i övrigt regler om slakt och besikt- I efter slakt, laboratorieundersökning, köttbedömning, ning före och sjukdomsregistrering, stämplar, kassation, journalföring och rappor-

tering, hantering av kött efter slakt, personal, personlig hygien, vatten, lokaler, tillsyn och avgifter. Bestämmelserna kan har bl.a. följande innehåll.

Besiktning före slakt skall tillämpas endast på tamdjur. Detta skall ske samma dag som slakten utförs och så kort tid som möjligt före denna. Vid mindre kontrollslakterier får besiktningen utföras dagen före slakten. Snarast efter det att djuret slaktats skall besiktning av köttet genomföras. Den fortsatta slakten av djuret bör inledas senast två timmar efter det att djuret avlivats. Rutinbesiktning omfattar granskning, palpation och undersökning efter anskärning. Vid vissa tillstånd skall rutinbesiktningen utvidgas. Slaktkropp och organ skall efter slakten kylas till en temperatur av högst +7°C respektive +3°C innan leverans från slakteriet får ske.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet uppdrogs åt Livsmedelsverket att utreda och överväga möjligheterna att förenkla förutsättningarna för småskalig slakteriverksamhet. Verket har i avvaktan att närmare riktlinjer kan fastläggas skaffat sig erfarenheter från handläggningen av ett antal ärenden rörande småskalig slakt.

Under avsnitt D i de allmänna råden till bestämmelserna om lokaler i 18 kap. köttkontrollkungörelsen sägs f.n. beträffande mindre kontrollslakterier med slakt enbart under en del av arbetsdagen, att kraven kan anpassas till verksamhetens art och omfattning. Dessutom anges att till mindre kontrollslakterier räknas även s.k. gårdsslakterier med slakt enbart av djur som fötts upp gården.

Livsmedelsverket har uttalat att det med småskalig slakt avser slakt vid kontrollslakteri där slaktvolymen är väsentligt mindre än vid ett konventionellt slakteri se SLV rapport nr 4 för 1992. Vid denna bedömning kommer verket att tillämpa de volymer som fastställts av EG se avsn. 4.2.2, dvs. en maximal slaktvolym om 12 enheter per vecka och 600 enheter per år. I vissa delar avser Livsmedelsverket inte att följa EGs regler. Det gäller t.ex. kravet att kött från en småskalig anläggning endast får säljas den lokala marknaden,

vilket begrepp inte förklaras närmare. Vidare anser Livsmedelsverket

att vi i Sverige inte skall frångå eller sänka den hygieniska standard livsmedelshantering och livsmedelslokaler, som i dag är

och accepterad. EGs regler innebär att köttbeallmänt vedertagen siktning skall utföras dag som slakten. Livsmedelsverket anser samma ske dagen efter, vilket kan vara motiverat i att besiktningen kan

glesbygder.

tidskriften Köttbranschen 9 för 1992 har ca 50- Enligt uppgifter i nr godkännande småskaliga slakterier kommit in till 60 ansökningar om av Livsmedelsverket. Drygt 20 anläggningar har hittills godkänts. Livsatt handläggningen ansökningarna om småskamedelsverket beräknar av för 1 % all slakt i landet, tar i liga slakterier, som svarar ca av anspråk mellan 25 och 30 % arbetstiden för den tillsynsenhet som av har hand om slakterifrågor.

har beslutat kungörelse SLVFS 19907 med före- Livsmedelsverket råd kontroll kött av fjäderfä fjäderfäskrifter och allmänna om av Kungörelsen gäller vid slakt och besiktning samt annan kungörelsen. hantering fjäderfä vid kontrollslakteri. Med tillsyn i samband med av kungörelsen kyckling, höns, kalkon, anka, tamgâs och fjäderfä avses i dessa djurslag råder köttbesiktningstvång, varmed menas tamduva. För genomgått köttbesiktning ett kontrollslakteri att kött skall ha saluhålls eller hanteras vidare i avsikt att användas som innan det Kungörelsen skall dock inte tillämpas vid slakt av enstaka livsmedel. för sitt eget hushâlls behov själv utför eller djur som en uppfödare fastighet där djuret är uppfött. Efter ändring av låter utföra den 19923 skall den numera inte heller tillämkungörelsen 1992 SLVFS 5 000 slaktad vikt per år tidigare 500 pas vid hantering av högst till enskilda konsumenter för att användas kg, om köttet överlämnas

i deras hushåll.

fjäderfäslakteriverksamhet finns numera särskilda reg- För småskalig vid kontrollslakteri med väsentligt mindre ler. Dessa gäller slakt konventionellt slakteri. Den nedre gränsen är slaktvolym än vid ett och den gränsen är ca 30 000 slakt- 5 000 per år enligt ovan övre slakten slaktdag inte överstiger 1 500 st. kycklingar per år, om per kalkon, anka, gås är motsvarande tal 25 000 För större fåglar höns, beslutas Livsmedelsverket i varje st. Utformningen av kontrollen av och hygienisk slakthantering avviker enskilt fall. Kraven lokaler fjäderfäslakt principiellt inte från de krav som vid småskalig konventionella kontrollslakterier. tillämpas

Enligt fjäderfäkungörelsen kan Livsmedelsverket medge dispens från föreskrifterna i kungörelsen, besluta att ytterligare kontroll skall ske av de djur och djurkroppar som omfattas av kungörelsen samt besluta att föreskrifterna skall tillämpas andra djurslag än de ovan angivna.

I fjäderfäkungörelsen finns i övrigt föreskrifter om besiktning före och efter slakt, köttbedömning, kassation, stämplar eller märken, vatten, kontroll av vattenupptag, undersökning av koccidiostatika, journalföring och rapportering, personal, personlig hygien, lokaler, tillsyn och avgifter.

När det gäller besiktningsveterinärerna kan avslutningsvis bl.a. följande sägas. Livsmedelsverket har med stöd av 49 § livsmedelsförordningen samt ll och 12 §5 förordningen 1971810 med allmän vetei rinärinstruktion beslutat kungörelse SLVFS 19919 med instruktion för besiktningsveterinärorganisationen. Kungörelsen innehåller regler för besiktningsveterinärer, besiktningsassistenter och för annan personal som anställs eller förordnas att utföra arbetsuppgifter inom besiktningsveterinärorganisationen samt för personal som utför arbetsuppgifter i vilka den är underställd besiktningsveterinär. Kungörelsen omfattar även personal som utför besiktning annan plats än vid kontrollslakteri.

Veterinärutredningen har i sitt betänkande SOU 199288 föreslagit

att huvudmannaskapet för samtliga centrala veterinära myndighetsuppgifter bör ligga hos Livsmedelsverket. Samtidigt har utredningen föreslagit att länsstyrelsernas stödjande funktion i förhållande till de lokala tillsynsmyndigheterna skall stärkas och att länsstyrelserna skall överta den direkta tillsyn livsmedelsanläggningar och över den prövning av frågor om godkännande av livsmedelslokaler, som i dag utövas av Livsmedelsverket.

2.9 Avgifter

29 § livsmedelslagen får regeringen eller myndighet som re- Enligt a föreskriva avgifter för en myndighets verksamgeringen bestämmer om eller enligt föreskrifter meddelats med stöd av het enligt lagen som får vidare föreskriva att en kommun skall ombesörja den. Regeringen för den statliga tillsynen. uppbörden av avgifter

bemyndigande har regeringen utfärdat förordning På grundval av nämnda avgift för livsmedelstillsyn m.m. Däri föreskrivs 19891110 om följande. Den i livsmedelslokal driver verksamhet genom bl.a. som en framställa, bereda, behandla, förvara, förpacka, omförpacka, saatt eller livsmedel skall betala en årlig avluhålla, försälja servera enligt livsmedelslagen utövas av Livsmedelsgift för den tillsyn som kommunal nämnd. Avgift skall därutöver betalas när en verket eller en frågor tillstånd, godkännande eller liktillsynsmyndighet prövar om får avgift tas ut för uppföljning av prov som har lett nande. Vidare för att bekosta kontroll av rester av betill anmärkning samt och veterinärmedicinska preparat i vissa inom landet kämpningsmedel livsmedel, nämligen spannmål och spannmålsprodukter, producerade kött och köttvaror samt potatis. Livsmedelsmjölk, mejeriprodukter, föreskrifter avgifternas storlek. En kommun skall verket meddelar om betala in 15 % de årliga tillårligen till Livsmedelsverket av uppburit. En avgiftsskyldig skall betala årlig synsavgifter som den med det kalenderår som följer efter det att tillsynsavgift från och livsmedelshanteringen påbörjades.

tillsynskungörelsen finns bestämmelser om tillsynsav- I 10-13 §§ årliga tillsynsavgiften har i 10 § den gifter. När det gäller den - delats i fyra olika avgiftsgrupper med verksamhet tillsynen avser upp samt olika avgiftsklasser inom varje avgiftsgrupp. vissa undergrupper industriell tillverkning parti- och detalj- Avgiftsgrupperna är m.m., vattenverk. Avgiftsklasserna beror verkhandel, storhushåll samt omsättning eller antalet årsarbetskrafter. Avgifterna vasamhetens kr år för industriell tillverkning rierar mellan 1 500 och 36 000 per år för partihandel, 1 500 och 6 000 kr m.m., 1 500 och 24 000 kr per 000 kr år för storhushåll år för detaljhandel, 1 500 och 6 per per

samt 1 500 och 24 000 kr per år för vattenverk. Om två eller flera verksamheter som bedrivs i samma anläggning har ett mycket starkt hanteringsmässigt sambandmed varandra tas endast en avgift ut.

I de allmänna råden till 10 § sägs bl.a. att indelningen i avgiftsgrupper har skett med utgångspunkt i de skilda kontrollbehov från hygienisk synpunkt och redlighetssynpunkt som de olika leden i livsmedelskedjan för med sig.

Såvitt avser andra avgifter än den årliga tillsynsavgiften gäller bl.a. enligt 11 § tillsynskungörelsen att den ansöker godkänsom om nande av en livsmedelslokal skall betala en avgift som motsvarar den årliga tillsynsavgift enligt 10 § beräknas utgå efter godkänsom nandet. Enligt 12 § skall den som hos en kommunal nämndansöker om tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen betala avgift en som motsvarar nämndens administrativa kostnader för prövning av ansökan.

Den administrativa avgiften får högst uppgå till ett belopp som motsvarar för tillstånd som gäller en månad eller kortare tid halv årlig - en tillsynsavgift, för övriga tillstånd en hel årlig tillsynsavgift. -

Avgiften beräknas med utgångspunkt i den lägsta tillsynsavgift som enligt 10 § skall betalas för verksamhet av det slag tillståndet som gäller.

I Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 199112 med föreskrifter om avgifter i ärenden om tillstånd eller godkännande avgiftskungörelsen har fastställts avgifter i ärenden om vissa tillstånd, godkännanden av livsmedelstillsatser, dispenser m.m. bilaga 1 samt i ärenden om godkännanden av laboratorier enligt Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19894 med föreskrifter om godkännande av laboratorier samt tillsyn av dessa laboratorier bilaga 2. Några exempel avgifter följer nedan.

Tillstånd enligt 20 § livsmedelslagen att saluhålla s.k. spe- cialdestinerade livsmedel avseende spädbarnsmat enligt 3 § Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 197817 med föreskrifter om barnmat i form av modersmjölksersättning, välling, gröt eller liknande 3 655 kr.

processkemikalie för beredning av dricksvatten - Godkännande av 28 375 kr.

laboratorium för kemiska undersökningar av dricks- - Godkännande av ansökningsavgift och 3 050 kr i årlig tillsynsavvatten 12 410 kr i gift.

år för varje heltidsanställd besiktnings- Köttbesiktningsavgiften per besiktningsassistent ingående i grundbemanningen veterinär respektive köttkontrollkungörelsen till 558 400 respektive 405 750 uppgår enligt

kr.

enligt fjäderfäkungörelsen varierar be- Köttbesiktningsavgifterna

omfattning. Vid årlig produktion om mer än roende verksamhetens en fjäderfän uppgår avgiften till 30 000 kycklingar eller 25 000 andra

besiktning beräknas ta högst 16 timmar per 175 kr per halvtimme om 400 kr år för varje heltidsanställd bevecka och annars till 558 per vissa tillägg betalas. För småsiktningsveterinär. Därutöver skall produktion än sagts gäller skaliga slakterier med en mindre som nyss betalas med 3 000 kr vid en årlig produkföljande. Grundavgift skall eller 12 500 andra fjäderfän respektion högst 15 000 kycklingar om årlig produktion. Dessutom skall en rörtive 6 000 kr vid en större varje besiktning, motsvarar Livsmedelslig avgift betalas för som för ersättning till en distriktsveterinär som ververkets kostnader För veterinär utgår ket förordnat till besiktningsveterinär. annan Livsmedelsverket bestämmer i varje särskilt avgift i enlighet med vad

fall.

2.10 Straffgnsvar och överklagande m.m.

finns bestämmelser om ansvar och besvär. I 30-36 §§ livsmedelslagen även i livsmedelsförordningen. Förutom Sådana bestämmelser finns avsnitt att behandlas en del övriga nämnda regler kommer i detta även

livsmedelslagstiftningens dispensregler. frågor, främst

2.l0.1 Brottspåföljder

i högst ett år skall enligt 30 § livsme- Till böter eller fängelse bryter § med uppsåt eller av oaktsamhet bl.a. delslagen den dömas, som lag att det vid hantering av livsmot bestämmelsen i 8 § samma om uppkommer för att livsmedlet medel skall förfaras så, att fara inte

förorenas eller blir otjänligt till människoföda. Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentintresset uppsåtligen åsidosätts i större omfattning eller annars ett allvarligt sätt, skall dömas till fängelse i högst två âr.

Enligt 32 § livsmedelslagen skall vara som varit föremål för brott enligt lagen eller värdet därav samt utbyte av sådant brott förverkas, om det inte är uppenbart obilligt.

2.l0.2 Överklagande

I 33 och 34 §§ livsmedelslagen föreskrivs att beslut kommunal av en nämnd enligt lagen eller av en besiktningsveterinär enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 11 5 eller 28 § andra stycket får överklagas hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsens beslut får 3 överklagas hos kammarrätten. I 57 § livsmedelsförordningen sägs viå dare att en kommunal nämndsbeslut enligt förordningen får överklagas I hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

Av 35 § livsmedelslagen framgår följande. Beslut Livsmedelsverket som har meddelat enligt den lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos kammarrätten. Annat beslut av Livsmedelsverket enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos regeringen. För tillvaratagande av konsumentintresset inom livsmedelsomrädet får beslut som nyss sagts överklagas av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976580 om medbestämmandei arbetslivet eller motsvarande sammanslutning arbetsgivarsidan. I 58 § första stycket livsmedelsförordningen finns en hänvisning till dessa bestämmelser.

Enligt 36 § livsmedelslagen får myndighet förordna att dess beslut skall gälla omedelbart, utan hinder av att det överklagats.

Z.10.3 Dispens m.m.

livsmedelsförordningen skall föreskrift fastställas av Enligt 50 § en

meddelats med stöd förordningen och om den regeringen, om den har av

väsentlig ekonomisk betydelse eller annat sätt uppenbarligen har

är av större vikt.

antal bestämmelser med stöd av vilka dispens Det finns ett stort

gynnande riktning i det särskilda fallet kan medges dvs. undantag i

från de regler gäller livsmedelsområdet. som

dispensbestämmelse finns i 11 kap. 12 § regeringsformen En generell får regeringen medge undantag från förejfr avsn. 5.6. Enligt den

bestämmelse har meddelats med stöd skrift i förordning eller från som

annat följer lag eller beslut om beslut av regeringen, om inte av av

utgiftsanslag.

i 4 § tredje stycket att Livsmedelsver- I livsmedelsförordningen sägs

särskilda skäl, i enskilda fall får medge att en ket, om det finns att den är godkänd enligt 6 § livsmelivsmedelstillsats används utan

stycket att verket, det finns särskilda delslagen, i 10 a § andra om

fallet eller föreskrifter får medge undanskäl, i det enskilda genom

paragrafs första stycke om att luften tag från bestämmelsen i samma

eller rostning livsmedel skall värmas upp vid varmluftstorkning av

värmeväxling eller med elvärme, i ll § med indirekt teknik genom

verket i det enskilda fallet eller genom föreförsta stycket att från kravet pastörisering av mjölk skrifter får medge undantag första stycket att verket, om det eller mjölkprodukter och i 24 §

meddela föreskrifter begränsar märkfinns särskilda skäl, får som

stycket 1-6 livsmedelslagen elningsskyldigheten enligt 13 § första

ler i enskilda fall medge sådan begränsning.

kungörelser innehåller bestämmelser Ett flertal av Livsmedelsverkets

i enskilda fall dispensera från föreger verket möjlighet att som regler finns bl.a. i 1 kap. 11 § tillämpskrifterna i dessa. Sådana

mjölkkungörelsen, 32 § köttkungörelsen, 20 § ningskungörelsen, 27 § potatiskungörelsen, 7 § svampkungörelsen, 21 § äggkungörelsen, 8 §

tillsatskungörelsen, 15 § ti11synskungöre1sen och 16 § Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 19919 med instruktion för besiktningsveterinärorganisationen.

3. ANDRA BESTÄMMELSER AV BETYDELSE FÖR DEN SHÅSKALIGA LIVSHEDELSPRODUKTIONENS VILLKOR

Detta avsnitt berör en del bestämmelser utanför livsmedelsområdet som småskaliga livsmedelsproducenter utredningen varit i kontakt med se avsn. 5.7 utpekat som i vissa fall hindrande för deras verksamhet.

3.1 Plan- och bygglagen

Förutom att en livsmedelslokal normalt måste godkännas enligt livsmedelslagstiftningens regler är det ofta nödvändigt att dess anordnande även blir föremål för prövning enligt PBLs bestämmelser.

I PBL innehåller föreskrifter om planläggning av mark och vatten och i i om byggande. Bestämmelsernas syfte är enligt 1 kap. 1 § att med be- 1 aktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dagens samhälle och för kommandegenerationer.

i Krav byggnader m.m. återfinns i 3 kap. Byggnader skall placeras

och utformas ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg, som är lämplig för dem

k

och ger en god helhetsverkan 1 §. Byggnaders grundkonstruktion, stomme och andra bärande delar skall ha betryggande bärförmåga, J stadga och beständighet. Övriga byggnadsdelar skall ha en med hänsyn till ändamålet tillfredsställande hållfasthet 4 §. Byggnader skall ; vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad, god i hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inomhusklimat 5 §. Byggnader skall ge ett tillfredsställande skydd mot olycksfall, mot uppkomst och spridning av brand och mot personskador vid

brand. Avfall skall kunna tas om hand och forslas bort från byggnader på ett tillfredsställande sätt 6 §. I övrigt finns i kapitlet bestämmelser om menlig inverkan trafiksäkerhet, fara eller betydande olägenheter för omgivningen, skadlig inverkan grund-

försvårande användning av mark över byggnader under vatten och av

tillgänglighet för personer med nedsatt rörelsemarkytan 3 §, om

orienteringsförmåga 7 § samt begränsning av reparations-, eller om

underhålls- och driftkostnader 8 §.

befintliga byggnader sägs att tillbyggnader, ombyggnader Beträffande

ändringar skall utföras varsamt, så att byggnadens särdrag och andra

byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, beaktas och dess

konstnärliga värden tas till vara. Härutöver skall miljömässiga och

tillses att

kräver bygglov uppfyller kraven i 1-8 §§ och 1. tillbyggnader som

tillbyggnader uppfyller dessa krav i skälig utsträckning, att andra

så att de delar byggs om tillförs de i 2. ombyggnader utförs som

egenskaperna i den omfattning som följer av före- 1-8 §§ angivna

skrifter meddelade med stöd av lagen,

tillbyggnad eller ombyggnad utförs så att 3. andra ändringar än

ändringarna i skälig utsträckning uppfyller kraven i 1-8 §§.

eller områdesbestämmelser kan kommunen ställa lägre I detaljplan

följer 2 under förutsättning att bekrav än vad som av ovan,

området får långsiktigt godtagbara egenskaper. byggelsen inom

enligt 3 kap. 10 § andra stycket 2 PBL återfinns i 3 § Föreskrifter

och byggförordningen. De har följande innehåll. plan-

gäller utöver bestämmelserna om varsamhet i 3 kap. Vid ombyggnad -

PBL att de ombyggda delarna av byggnaden skall 10 § första stycket -

§§ PBL angivna egenskaperna i fråga om tillföras de i 3 kap. 1-8

i 1 utformning i 2 bärförmåga, utformning, form och färg och hållfasthet i 4 trevnad i 5 § samt skydd stadga, beständighet

olycksfall, mot uppkomst och spridning av brand och mot personmot

skador vid brand i 6 § första stycket,

i 7 det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn tillgänglighet om ombyggnadens omfattning och byggnadens standard, till

energi och uppvärmningssystem i 3 hygien, hushållning med inomhusklimat i 5 möjligheten att ta hand om och arbetsmiljö och

forsla bort avfall i 6 § andra stycket samt material och utförande i övrigt i 8 i den utsträckning det skäligen kan fordras med hänsyn till den förlängning av brukstiden som ombyggnadenmedför.

Enligt 8 kap. 1 § PBL krävs bygglov för att 1. uppföra byggnader, 2. göra tillbyggnader, 3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats, 4. göra sådana ändringar av byggnader som berör konstruktionen de av bärande delarna eller som avsevärt påverkar byggnadernas planlösning, 5. i byggnader installera eller väsentligt ändra eldstäder, rökkanaler eller anordningar för ventilation, 6. i byggnader eller inom tomter installera eller väsentligen ändra anordningar för Vattenförsörjning eller avlopp, 7. i byggnader installera eller väsentligt ändra hissar.

I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs bygglov endast för åtgärder enligt 3 ovan.

Av B kap. 6 § tredje stycket 1 framgår att en kommun, om det finns särskilda skäl, får bestämma att bygglov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring. Sådana bestämmelser skall meddelas genom detaljplan eller områdesbestämmelser.

3.2 Lagen om handel med drycker

l Frågor om bl.a. servering av alkoholdrycker regleras i lagen 1 1977293 handel med drycker LHD. I 7 § nämnda lag föreskrivs om 1 att försäljning av drycker som omfattas av lagen skall skötas sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras samt att den som tar befattning med sådan försäljning skall tillse att ordning, nykterhet och trevnad råder försäljningsstället.

spritdrycker, starkvin, lättvin, starköl Med alkoholdrycker avses

och öl.

enligt 3 § förbjudet att försälja alkoholdrycker om rätt Det är föreligger enligt lag. I 34 § föreskrivs vidare därtill inte samma alkoholdrycker får ske endast om tillstånd har medatt servering av förutsättningar för sådant tillstånd gäller enligt LHD i delats. Som

huvudsak följande.

Tillstånd hänför sig till viss lokal eller annat avgränsat utrymme

36 §. Det kan avse servering av alkoholdrycker

året runt eller årligen under viss tidsperiod, till allmänheten eller annat slutet sällskap året runt eller i förening, klubb årligen under viss tidsperiod, enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod 37 §. vid -

servering kan gälla alla slag av alkoholdrycker eller Tillstånd till till någon eller några av dessa drycker 38 §. begränsas att avse

tillstândsprövningen skall särskilt beaktas behovet av serve- Vid lämplighet att bedriva servering av alkoholdrycker ringen, sökandens serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Särskild hänsyn och till sökandens lämplighet med avseende skall vid prövningen tas fullgöra sina skyldigheter mot det laglydnad och benägenhet att

allmänna 40 §.

servering får meddelas endast om det kan antas att Tillstånd till kommer att utgöra betydande del av tillhandahållande av lagad mat en servering öl får dock meddelas om lagad rörelsen. Tillstånd till av tillgå eller i annat fall särskilda skäl föreligger mat finns att om

41 §.

framgår prop. 197677l08 s. 47 f. och 79 Av förarbetena till LHD praxis meddelas endast i rörelser som har att tillstånd enligt fast omfattande och allsidigt utbud av maträtter. ett förhållandevis grundval av en total bedömning av Tillståndsfrågan bör avgöras behöver inte betyda att lika stort urval av restaurangen. Det sagda

maträtter som tillhandahålls under normala måltidstimmar också skall kunna serveras natten eller att renodlade fisk- eller köttrestauranger diskvalificeras.

Ombyggnad av serveringsställe som medför väsentlig ändring av serveringslokalerna eller som innebär inrättande av drinkbar kräver särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten 42 §.

; Tillståndsmyndigheten får i tillstånd till servering alkoholav drycker meddela de föreskrifter som behövs 43 §.

Servering av öl får påbörjas tidigast kl. 07.00 och servering andav ra alkoholdrycker tidigast kl. 12.00. Serveringen skall avslutas senast kl. 01.00. Tillståndsmyndigheten får dock förordna andra tiom

i der för serveringens bedrivande 46 §.

Vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall lagad mat finnas att tillgå 48 §.

På serveringsställe, för vilket tillstånd till servering alkoholav drycker gäller, får inte någon dricka eller tillåtas dricka andra alkoholdrycker än som har serverats i enlighet med tillståndet 56 §.

Tillstånd till annan servering av alkoholdrycker än trafikservering meddelas av länsstyrelsen i det län där serveringsstället är beläget 58 §.

I ärende om tillstånd till servering av alkoholdrycker annat än vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod skall tillståndsmyndigheten alltid inhämta yttrande från polismyndighet och kommunfullmäktige i den kommundär serveringen skall bedrivas 60 §.

Annat tillstånd till servering av alkoholdrycker än trafikservering och servering vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod får inte meddelas om det avstyrks av kommunenoch inte heller omfatta starkare drycker än kommunentillstyrkt 61 §.

beslut enligt LHD, gäller omedelbart om inte annat Länsstyrelsens som får överklagas hos kammarrätten 67 och 68 §§. förordnas,

3.3 Väglagen m.m.

1971948 gäller följande. Inom ett avstånd av Enligt 46 § väglagen vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd 50 meter från ett jämförliga anordningar för reklam, propaganda skyltar eller därmed ändamål finnas uppsatta utomhus. I samband med eller liknande får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med tillstånd

hänsyn till trafiksäkerheten.

Tillstånd enligt väglagen erfordras inte

inom områden med detaljplan, anordningar är uppsatta byggnader för upplysning för sådana som affärsrörelse eller verksamhet stället, om annan för meddelanden rör kommunala angelägenheter, för anslagstavlor som föreningssammanträden, auktioner eller liknande,

för åtgärder för vilka bygglov krävs. -

stycket framgår att länsstyrelsens beslut enligt 46 § Av 74 § första kammarrätten besvär. Vidare framgår av 76 § får överklagas hos genom får överklaga länsstyrelsens beslut enligt lagen samt att Vägverket Naturvårdsverket får överklaga sådana beslut av bl.a. länsstyatt verksamhetsområde. Slutligen föreskrivs i relse, som berör verkets stycket att ett beslut i fråga om tillstånd enligt bl.a. 77 § första först när det vunnit laga kraft. I ett beslut om 46 § blir gällande

tillstånd får dock förordnas att det skall gälla omedelbart.

stycket Z PBL framgår att det utöver enligt vad Av 8 kap. 3 § första §5 kapitel krävs bygglov för att sätta som föreskrivs i 1 och 2 samma skyltar eller ljusanordningar. Enligt 5 § upp eller väsentligt ändra kapitel får kommun i detaljplan eller omförsta stycket 7 samma en besluta att bygglov inte krävs för att det sätt rådesbestämmelser eller bestämmelserna utföra sådana som närmare anges i planen i den återgivna bestämmelsen i PBL. åtgärder som avses nyss

I 22 § naturvårdslagen 1964822 finns bestämmelser om tillstånd för anbringande utomhus av anordningar för reklam, propagande eller liknande ändamål. Dessa bestämmelser gäller dock inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller heller inte sådana åtgärder som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 § första stycket 7 PBL.

4. REGLERI ANDRA LÄNDER

I detta kapitel följer en beskrivning av vissa livsmedelsregler i en del andra länder. Till grund för redovisningen ligger de svar som utredningen fått på förfrågningar till de svenska ambassaderna samt jordbruksministerierna i de aktuella länderna. Utredningen har varit helt beroende av detta bistånd. Ett par länder har t.ex. utelämnats därför att de uppgifter som samlats in synts för torftiga.

I första hand redovisas förhållandena i EG och de strävanden som finns att inom den sammanslutningen förenhetliga regelsystemet. Därutöver ges några kortfattade uppgifter om de övriga nordiska länderna samt redovisas något om förhållandena i Frankrike och Tyskland. Alla berörda länder är endera medlemmar i EG eller parter i l EES-avtalet. Avslutningsvis redovisas i korthet något det arbete I av som bedrivs med att anpassa svenska regler till dem som gäller inom EG. | i 4.1 De nordiska länderna i

i

4.1.1 Norge i De grundläggande livsmedelshygieniska reglerna återfinns i hygieneforskrift for produksjon og frambud m.v. av naringsmidler av 8. juli I 1983 nr. 1253, som gäller lokaler, inredning, utrustning, personal, packning, lagring, transport, försäljning m.m. Livsmedelshygieniska ; bestämmelser finns också i bl.a. lov om tilsyn med naringsmidler m.v. I av 19. mai 1933 nr. 6 och lov slakterier, kjøttindustri og offentom ; lig kjøttkontroll av 12. april 1957 nr. 2. 1 i Någon särskild lagstiftning rörande småskalig livsmedelsproduktion finns inte. Tillämpningen av reglerna anpassas dock till verksamhetens art i det enskilda fallet.

I Norge är all försäljning av opastöriserad mjölk förbjuden.

4.1.2 Finland

Köttbesiktningstvånget gäller i Finland kött av de i lag om köttbesiktning 16060 nämnda arterna, nämligen häst, nöt, svin, får och get. Dessutom finns det förordningar om besiktning av älgkött samt vitsvansad hjort, renkött, fjäderfä och uppfödda fåglar samt kött av föreskrifter besiktning djurarter som kan vara mellanvärdar för om av trikin.

En enskild konsument får köpa obesiktigat kött för egen konsumtion direkt från producenten. Köttbesiktningstvånget gäller inte heller kött är avsett för producentens eget hushåll. Av obesiktigat kött som får tillverkas köttprodukter för producentens eget behov. Han får sälja dessa produkter gården direkt till konsumenter. Sådan även försäljning får ske i lokaler inte är godkända av någon myndigsom het. Verksamheten i samband med ett gårdsslakteri får dock inte ha yrkesmässig karaktär, det får t.ex. inte finnas några anställda.

När det gäller besiktning rött kött eller kött av fjäderfä kan av sådan antingen i ett slakteri eller vid kommunal besiktäga rum en ningsstation. Dessa stationer kan ha fasta verksamhetsutrymmen eller också utöva köttbesiktning ett namngivet gårdsslakteri. I ett kommunalt godkänt gårdsslakteri får slaktas högst 10 000 fåglar per år. Sedan 1986 gäller vidare att det i ettgårdsslakteri för rött kött får och getter får slaktas högst 1 000 andra djur per år. förutom Köttbesiktning utförd besiktningsstation innehåller varken levanav dedjursbesiktning eller besiktning av tarmarna.

I gällade lagstiftning finns utrustningskrav för gârdsslakterier endast i stora drag. I praktiken följs kraven i EGs direktiv 64433 EEC. Beträffande köttförädling beaktas motsvarande EG-regler.

finns i Finland 15 godkända gårdsslakterier för rött kött och 14 F.n. fjäderfä, där köttbesiktningen sköts av en besiktningsstation för utan fasta verksamhetsutrymmen.

Besiktningstvång gäller inte för mjölk som en enskild konsument köper från producenten eller används i producentens eget direkt som hushåll.

Mjölk som säljs yrkesmässigt skall dock pastöriserad eller vara värmebehandlad i tillräcklig omfattning. Några särskilda regler för småskalig produktion finns härvidlag inte.

4.1.3 Danmark

Danmark är medlem i EG varför EGs regler gäller fullt ut.

I Danmark skall f.n. i princip all mjölk vara pastöriserad, men det är tillåtet att sälja 70 opastöriserad mjölk vecka till per exempelvis grannar. Dessa måste dock ha med sig eget emballage. Det finns fall av dispens, där en bonde förser sluten krets högst 200 en av konsumenter med opastöriserad mjölk. Mjölkbesättningen står därvid under särskild kontroll.

4.1.4 Island

På Island finns det inga särskilda regler rörande småskalig livsmedelsproduktion. Undantag från reglerna slakt och köttkontroll gälom ler för bönder som gården slaktar djur från egen besättning och då endast för egen konsumtion. Det finns även Island önskemål att om man genom vissa lättnader i lagstiftningen bör underlätta småskalig livsmedelsproduktion.

Det är Island förbjudet att sälja opastöriserad mjölk. Undantag härifrån kan, efter lokal dispens, medges för försäljning av råmjölk. Sådan används uteslutande till framställning av kalvdans och genomgår således därigenom vårmebehandling.

4.2 E

4.2.1 Mjölkprodukter

EG beslöt den 16 juni 1992 direktiv 9246EEC om hygieniska krav för produktion och försäljning av mjölk och mjölkprodukter. Bland direktivets grundläggande principer kan följande nämnas. Vissa produkter som säljs direkt från producent till konsument skall inte omfattas av direktivet. Småskalig verksamhet skall godkännas med utgångspunkt i vissa förenklade kriterier, såvitt den uppfyller de hygieniska krav

huvudsakliga ansvaret för att direkfastställs i direktivet. Det som respektive producent, varvid myndigtivets krav uppfylls ligger hos

denna egenkontrollprincip. heterna skall övervaka tillämpningen av

Z maj 1992 ingår detta direk- Eftersom EES-avtalet undertecknades den

avtalet. Det kan dock senare bli bindantiv naturliga skäl inte i av beslut av Gemensamma EESde för de avtalsslutande parterna genom

EES-avtalet. Direktiv 85397EEC om värmebekommittén se art. 7 i

Det gäller emellertid endast hanhandlad mjölk ingår dock i avtalet.

EFTA-länderna och således inte interna del mellan EG-länderna och

inom EG dessutom den 1 januari 1994 som förhållanden. Det upphävs

följd direktiv 9246EEC. en av

har i huvudsak följande innehåll. Direktiv 9246EEC

krav för produktion och försälj- I direktivet fastställs hygieniska

råmjölk, cows milk, rå mmlk; opastöriserad mjölk raw ning av

eller undergått behandling med mjölk inte upphettats över +40°C som

värmebehandlad mjölk, mjölk för framställning av motsvarande effekt,

mjölkbaserade produkter avsedda för konmjölkbaserade produkter och

människor; art. 1 1. sumtion av

någon inverkan nationella regler, till- Direktivet skall inte ha

från producent till en konsument av lämpliga direkt försäljning en

är officiellt fri från opastöriserad mjölk från en besättning som

från eller fri från brucellos undutuberkulos och officiellt fri

mjölkbaserade produkter tillverkade platsen av lantfeber eller av

hygieniska förhållandena överensstämmer sådan mjölk, förutsatt att de

vederbörande myndighet; art. 1 med de minimikrav som fastställts av

Z

tillse att opastöriserad mjölk Enligt art. 4 skall medlemsstaterna

människor enbart mjölken uppfyller de får säljas för konsumtion av om

hygieniska krav närmare anges i direktivet. som

ost med mognadstid av minst 60 När det gäller framställning av en

enskilda eller generella undantag från dagar får medlemsstat medge en

vissa av direktivets bestämmelser; art. 8 1. Vidare fâr, i särskild ordning, vissa undantag medges för framställning av traditionella mjölkbaserade produkter; art. 8 2.

När en medlemsstat godkänner en produktionsanläggning får den medge undantag från vissa av direktivets bestämmelser såvitt avser anläggningar för framställning av mjölkbaserade produkter, vars produktion är begränsad; art. ll 1. Medlemsstaterna skall senast den 1 oktober 1993 underrätta kommissionen om vilka kriterier tillsom lämpats vid medgivandet av sådana undantag. Gemensamma kriterier för EG skall därefter fastställas senast den 1 januari 1997.

Det ankommer på medlemsstaterna att tillse att egenkontroll genomförs respektive produktionsanläggning. En sådan kontroll skall baseras A på följande principer

fastställande av kritiska punkter i verksamheten, övervakning och kontroll av dessa kritiska punkter, - - provtagningar för analys i godkänt laboratorium såvitt avser kontroll av renligheten i anläggningen och efterlevnaden de regler av som läggs fast i direktivet, förande av journal över egenkontrollen och dess resultat, skyldighet att informera respektive myndighet om varje uppkommen allvarlig hälsorisk, skyldighet att från marknaden dra tillbaka produkter som kan utgöra en omedelbar hälsorisk för konsumenterna; art. 14 1.

Mjölktankar, lokaler och utrustning får användas för andra livsmedel än mjölk, förutsatt att relevanta åtgärder vidtas för att förhindra förorening eller försämring av konsumtionsmjölk eller mjölkbaserade produkter; art. 16 1.

De villkor som gäller för import från länder utanför EG av produkter som omfattas av direktivet skall ligga minst samma nivå som de som läggs fast i kap. II art. 3-21 i direktivet; art. 22.

Direktivets regler skall förverkligas genom nationella bestämmelser som träder i kraft senast den 1 januari 1994; art. 32 1.

ansluter fyra bilagor A-D. Bilagorna innehåller Till direktivet

skall tas emot vid produktionsanläggningar bikrav råmjölk som

produktionsanläggningar bilaga B, krav mjölklaga A, krav

regler EGs referenslaboratorium bilaga produkter bilaga C samt om

n.

kraven för opastöriserad mjölk innebär i den De särskilda hygieniska

huvudsak följande, förutom vad som framgår av engelska versionen i

de regler, vartill hänvisas i art. 3 1.

1. bila a A ka IV A 3 a .

Plate count 30°C per ml S 100 000 a

Somatic cell count per ml-5 400 000 b

period of two months, with at least two a geometric average over a samples a month; period of three months, with at least b geometric average over a where production levels vary considerably one sample a month, or, method of calculating results to be adjusted according to season,

2. jJaga A kap. IV A 3 b

Staphylococcus aureus per ml

m 500, M 2 000, c 2 n

number of sample units comprising the sample; 3 ll bacteria; the result is consithreshold value for the number of II bacteria in all sample units dered satisfactory if the number of

does not exceed m; number of bacteria; the result is consi- M maximum value for the unsatisfactory if the number of bacteria in one or more dered sample units is M, or more; units where the bacteria count may be between c number of sample sample being considered acceptable if the bacm and M, the the other sample units is m or less teria count of

3. bila a C ka II B 1 . that state must meet the following Raw c0ws milk for drinking in protection of product by the use of standards after wrapping the a initial container in direct contact with the an initial wrapping or well the initial wrapper or initial container product concerned as as

itself

Plate count at 30°C per mlS 50 000 a Staphylococcus aureus per ml m - 100, M 500, n c s 2 Salmonella absent in 25 g n c 0

a geometric average over a period of two months, with at least two samples a month In addition, pathogenic micro-organisms and their toxins must not be present in quantities such as to affect the health of Consumers.

Enligt art. 4 4 får dessutom ställas ytterligare krav, som bestäms i enlighet med den procedur som följer av art. 31 beslut av kommissionen eller rådet efter hörande av den ständiga veterinärkommittén och i förekommande fall förvaltningskommittén för mjölk och mejeriprodukter. Intill dess en sådan procedur avslutats gäller nationella bestämmelser rörande sådana krav, om dessa är förenliga med EGtraktaten.

EG har den 16 juni 1992 även fastställt direktiv 9247EEC om vissa

undantag från de bestämmelser som behandlats ovan. Enligt direktivet får angivna undantag medges t.o.m. den 31 december 1997.

4.2.2 Kött

Den 29 juli 1991 beslöt EGdirektiv 91497EEC med hygieniska krav vid framställning och marknadsföring av färskt kött från nötboskap, svin, får och getter samt hovdjur. Direktivet, som utgör ändring och ajourföring av direktiv 64433EEC och som skall förverkligas genom nationella bestämmelser som träder i kraft senast den l januari 1993, innebär i huvudsak följande jfr SLV rapport nr 4 1992 s. 21 f..

I ingressen till direktivet återfinns samma grundprincip beträffande småskalig verksamhet, som i direktiv 9246EEC och även direktiv 7799EEC, som ändrats genom direktiv 925EEC; jfr nedan.

Enligt art. 4 A gäller för slakterier som är i drift den 31 december 1991 och då inte hanterar mer än 12 djurenheter i veckan elsom ler 600 enheter år att de från den 1 januari 1993 kan uppfylla per något lindrigare krav än såvitt avser lokaler, utrustning och annars tillsyn. Djurenheter definieras i det sammanhanget enligt följande

1 storboskap 1,00 enhet, 1 gris 0,33 enhet dvs. 36 resp. 1 800 djur, l får 0,15 enhet dvs. 80 resp. 4 000 djur.

I vissa fall har medlemsstat rätt att höja nämnda slaktvolym till en 20 enheter i veckan eller 1 000 enheter per år; art. 13 1 första

stycket. Detta gäller slakterier ligger i regioner med särskilda geografiska hinder eller som - som påverkas av leveransproblem, den 1 juli 1991 håller att genomföra en omstrukturering en- - som ligt nationella regler som tillämpas vid det tillfället.

De småskaliga reglerna innebär enligt art. 4 A 1 bl.a. följande.

Verksamheten måste uppfylla de krav som närmare anges i bilaga II till direktivet avser bl.a. lokalernas utformning, hygieniska åtgärder och anordningar, tillgång till vatten m.m..

Den veterinära myndigheten skall underrättas före slakten så att levandedjursbesiktning kan utföras, antingen gården eller omedelbart före slakten. Besiktningen måste ske samma dag som slakten.

En besiktningsveterinär eller besiktningsassistent måste vara när- varande under slakten. Om så inte kan ske, får köttet inte lämna slakteriet förrän köttbesiktning ägt rum, vilket måste ske samma dag

som slakten.

Vederbörande myndighet skall till att kött från ett småskaligt se slakteri märks med distriktsstämplar.

Låttnader enligt bilaga II till direktivet samt undantag från vissa direktivet får också medges småskaliga styckningsanläggningregler i varmed anläggningar med produktion som inte överstiger ar, menas en tre ton per vecka.

Kött från ett småskaligt slakteri eller en småskalig styckningsanläggning måste säljas på den lokala marknaden direkt till butiker eller till konsumenten. Vad som menas med detta begrepp är inte närmare definierat. Köttet får inte vara förpackat. Motivet för dessa regler är att begränsa risken för spridning av köttprodukter som kan överföra smittsamma sjukdomar till människor och djur eller orsaka andra livsmedelshygieniska problem.

Reglerna i art. 4 skall ses över av ministerrådet senast den 1 januari 1998; art. 4 E.

En medlemsstat har i vissa fall rätt att tillåta småskalig slakt av högst 60 grisar per vecka under de förutsättningar som anges nedan; art. 13 1 andra stycket.

Verksamhetens ägare skall ha fått särskild utbildning i hygieniska frågor som rör verksamheten.

De djur som slaktas måste tillhöra verksamhetens ägare. -

Lokalerna måste uppfylla kraven i bilaga II till direktivet. -

Köttet får användas endast för att tillgodose verksamhetens eget behov eller för försäljning platsen direkt till en konsument.

m det är nödvändigt, får nya anläggningar godkännas beträffande vilka undantag från vissa av bestämmelserna i bilaga I till direktivet kan medges, förutsatt att kraven i art. 4 A är uppfyllda; art. 4 B. Sådant godkännande meddelas i särskild ordning enligt art. 16 beslut av kommissionen eller rådet efter hörande av den ständiga veterinärkommittén.

Samtidigt med direktiv 91497EEC beslöt EG direktiv 91498EEC om villkoren för beviljande av tillfälliga och begränsade avvikelser från särskilda hälsoföreskrifter inom gemenskapenbeträffande framställning och marknadsföring av färskt kött. Detta direktiv gör det möjligt att under en övergångstid t.o.m. den 31 december 1995 medge vissa undantag från det förstnämnda direktivets regler avser p. 1-13 i bilaga I till det direktivet.

Av bilaga I kap. I 1.2 till EES-avtalet framgår vissa justeringar beträffande direktiven 64433EEC i dess lydelse enligt direktiv 91 497EEC och 91498EEC, bl.a. när det gäller tidpunkter för vissa åtgärder se närmare Livsmedelsverkets informationsblad EG och m.m. våra livsmedel 1 1992; Livsmedelsverket har också när det gäller nr direktiv 64433EEC tagit detta i en skrivelse till samtliga upp miljö- och hälsoskyddsnämnder och länsveterinärer den 13 november 1992 angående EG-anpassning av svenska livsmedelsanläggningar.

EG beslöt den 10 februari 1992 direktiv 925EEC, som utgör ändring och ajourföring direktiv 7799EEC om produktion och försäljning av köttprodukter och vissa andra animala produkter. Direktivets regav ler skall förverkligas nationella bestämmelser som med vissa genom träder i kraft senast den 1 januari 1993. Även detta diundantag rektiv allmän princip att småskalig verksamhet skall godhar som en kännas med utgångspunkt i vissa förenklade kriterier, såvitt den uppfyller de hygieniska krav som fastställs i direktivet.

Till direktivet ansluter fyra bilagor A-D. Bilaga A tar upp allmänbestämmelser rörande godkännande av anläggningar och hygieniska na förhållanden. I bilaga B finns särskilda bestämmelser för köttprodukter rörande godkännande anläggningar, hygieniska förhållanden, av råvaror, tillsyn, förpackning och märkning, förvaring och transport m.m.. Direktivet har i huvudsak följande innehåll.

Vissa undantag från direktivets bestämmelser får enligt art. 9 medges anläggningar utan industriell struktur eller produktionskapacitet avser främst reglerna i bilaga B kap. I om lokaler. När det gäller anläggningar i art. 4 A 1 och som uppfyller kraven i som avses art. 13 1 andra stycket samt anläggningar som avses i art. 4 A Z och 13 1 andra stycket, allt direktiv 64433EEC, får undantag sagts medges även beträffande dem, under förutsättning att som nyss anläggningarna uppfyller övriga krav i direktiv 7799EEC.

Som framgått ingår direktiven 64433EEC med 91497EEC, 77 ovan 99EEC och 91498EEC alla i EES-avtalet. Det gör däremot inte direktiv 925EEC. Diskussioner pågår dock mellan EG och EFTA om att införliva det direktivet genom ett tilläggsavtal.

4.2.3 Övriga regler m.m.; svenska anpassningsåtgärder

EG saknar f.n. allmänna och heltäckande direktiv angående livsmedelshygien. Som framgått ovan finns dock vissa sådana direktiv som innehåller krav rörande den hygieniska hanteringen av kött m.m.

De senaste årens debatt inom EG har föranlett kommissionen att lägga fram förslag till ett horisontellt livsmedelshygieniskt direktiv, som täcker hela livsmedelskedjan; COM9l 525 final, den 14 januari 1992. Direktivet ingår som en del i det regelverk som skall garantera den fria handeln med livsmedel i den inre marknaden efter 1992.

I det föreslagna direktivet fullföljs principen om ömsesidigt erkännande av nationella standarder avseende hygien och livsmedelssäkerhet inom alla led av livsmedelskedjan.

Till direktivet finns fogad bilaga med ett antal harmoniserade,

en allmänna regler rörande livsmedelshygien. Dessa regler måste iakttas i alla led av livsmedelskedjan. Föreskrifterna innehåller krav avseende byggnader, rum, arbetsutrymmen, väggar, tak och golv, tvåttrum, ventilation, utrustning m.m. Vidare finns föreskrifter om avfall, tillgång till vatten, personlig hygien och utbildning, hygien i produktionen samt för uppvärmning, avkylning, förvaring m.m.

Vidare finns det föreskrifter om företagens egenkontroll. Enligt förslaget skall företagen utföra en systematisk övervakning och kontroll speciellt i de delar av en process eller tillverkning där det finns särskilda risker för menlig påverkan av livsmedlen. Det s.k. HACCPsystemet Hazard Analyses and Critical Control Points skall tilllämpas i största möjliga utsträckning.

Förslaget innehåller också en rekommendation om att för vissa typer livsmedel anta mikrobiologiska kriterier baserade förslag av av EGs vetenskapliga kommitté för livsmedel. Nationella myndigheter anmodas också att föreslå livsmedelsindustrin att utarbeta och lägga fram dokument rörande god livsmedelshygienisk praxis, baserad FAOs Codex Alimentarius.

innehåller också bestämmelser om kontroll Det föreslagna direktivet möjligt att från marknaden återkalla och åtgärder för att göra det risk för människors liv och hälsa. livsmedel som kan antas utgöra en företag bryter mot beockså möjlighet att stänga som Det ger stämmelserna.

tillämpat i produktions- och försäljningsleden Direktivet avses bli och privata serveringar, skolor, sjukskall även gälla allmänna men småskalig livsmedelsindustri. Under hus m.m. Reglerna omfattar även emellertid vissa undantag bli den pågående beslutsprocessen förutses direktivet till den småskaliga livsmeinförda för att bättre anpassa delsindustrins förutsättningar.

f.n. föremål för behandling inom minister- Förslaget till direktiv är parlamentsbehandling och förnyade överväganden i rådet rådet. Efter beräknas det bli antaget i mars 1993.

företag har ingen entydig definition Begreppen små och medelstora definitioner utgörs av kombinationer av gemenskapsnivå. De flesta storheter, t.ex. antal sysselsatta, årlig omolika direkt mätbara eller fasta tillgångar, och har utformats sättning, balansomslutning ändamål de skall användas till. Det finns olika beroende vilka begreppet småskalig livsmedelsindustri. ingen särskild definition av

det gäller det fria varuutbytet främst in- EES-avtalet omfattar när dustrivaror. Avtalet saknar motsvarighet till EGs gemensamma en gäller dock, framgått ovan, i jordbruks- och fiskepolitik. Det som jordbruksprodukter. Som följd av EES-avtalet vissa fall även en implementera EGs rättsakter i angivna åligger det EFTA-länderna att 1 500 rättsakter i bilagor till avtalet. fall ca

100 olika direktiv som berör livsmedels- I EES-avtalet ingår drygt återfinns i Livsmedelsverkets skrift frågor. En redovisning av dessa EG och våra livsmedel, nr 1 för 1992.

pågår f.n. ett arbete som syftar till att an- Inom Livsmedelsverket livsmedelsbestämmelserna till EGs regler. Arbetet passa de svenska sker inom följande delprojekt.

märkning och standarder specialdestinerade livsmedel och berikning pesticidrester tillsatser offentlig kontroll; mjölk och âggprodukter m.m. material i kontakt med livsmedel dricksvatten veterinära frågor

Livsmedelsverket har som en följd av nämnda anpassningsarbete föreslagit 20 nya kungörelser livsmedelsområdet. Vilka kungörelser som avses framgår av EG och våra livsmedel, nr 3 för 1992.

Det finns vidare förslag om ändringar i livsmedelslagen. Förslagen har remitterats till Lagrådet.

I EES-avtalet förutsätts att EFTA-staterna i ett avtal mellan dem skall upprätta en oberoende övervakningsmyndighet, EFTA Surveillance Authority ESA, samt skapa förfaranden som överensstämmer med dem som finns inom EG för att säkerställa att förpliktelserna såväl enligt EES-avtalet som enligt ESA-avtalet efterlevs. ESAges härigenom uppgifter som motsvarar EG-kommissionens.

Av bilaga I till EES-avtalet, som innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser veterinära frågor och växtskyddsfrågor enligt art. 17 i avtalet, framgår att, for att ESA skall kunna vidta de åtgärder som behövs, bestämmelserna i de rättsakter som avser veterinära frågor kap. I inom ramen för avtalet skall tillämpas från och med nio månader efter avtalets ikraftträdande och senast från den 1 januari 1994.

Bestämmelser om fri rörlighet för varor finns 1 del II av avtalet. I art. 11 och 12 förbjuds kvantitativa import- eller exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan. Enligt art. 13 skall dessa bestämmelser dock inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeolog-

iskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.

Enligt art. 129 3 skall avtalet träda i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännandeinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder avtalet i kraft den första dagen i den andra månaden som följder efter den sista anmälan. Den slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30 juni 1993. Efter den dagen skall de avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens för att bedöma läget.

Efter den schweiziska folkomröstningen om EES-avtalet den 5-6 december 1992 står det nu klart att det inte kan träda i kraft som planerat den 1 januari 1993. Detta påverkar ikraftträdandet av de svenska regelförändringar som berörts ovan.

4.3 Frankrike

Frankrike har börjat utarbeta särskilda regler för småskalig livsmedelsproduktion productions å la ferme inom jordbrukssektorn. Det har därvid diskuterats huruvida dessa regler skall omfatta enbart livsmedel som framställs och förädlas en gård eller om det är tillräckligt att det sker en jordbrukares ansvar, dvs. även livsmedel från kooperativ eller andra mindre företag. Det förefaller som om den förstnämnda lösningen kommer att väljas. Allmänt pågår nu en tillnärmning till EGs regler. En jordbrukare som avser att påbörja småsakalig livsmedelsproduktion tar kontakt med de veterinära myndigheterna Services vétérinaires, som fastställer ett kontrollprogram för verksamheten. Riktlinjerna är mindre ingripande än de som gäller för storskalig produktion. Större avvikelser från fastställda riktlinjer godtas inte.

När det gäller framställning av mjölkprodukter måste varje djurbesättning vara kontrollerat fri från tuberkulos och brucellos undu-

lantfeber. Något pastöriseringstvång finns inte. När det gäller anläggningar för småskalig framställning av ost och andra mejeriprodukter gäller i korthet följande.

Lokalerna

en tillverkningslokal skall vara åtskild från ladugården det skall finnas tvättutrymme som är åtskilt från tillverkningslo- kalen tillräcklig luftvåxling skall vara säkerställd en försäljningslokal skall vara âtskild från tillverkningslokalen tillgång skall finnas till varmt och kallt vatten ytor skall vara lätta att rengöra golv skall vara försedda med avrinningsanordning för vatten skydd skall finnas mot ohyra

Produktionen

all produktion måste ske med utrustning som används endast för det ändamålet maximal hygien skall iakttas olika produktionsskeden får inte äga rum samma plats -

De franska ostarna är ofta framställda av opastöriserad mjölk. Den årliga produktionen av ost franska gårdar uppgår till följande mängder enligt uppgifter från The European Commission, Direction of Agriculture.

antal ton

småskalig slakteriverksamhet gäller för Olika regler beträffande

Såvitt de större djuren kan fölstörre djur och för fjäderfä. avser

jande sägas.

Djuren

måste komma från den gård där de slaktas djuren slakten skall ske i ett godkänt slakteri -

Lokalerna

slakteriet skall åtskilt från gården - vara l tillgång till tillräckliga kylutrymmen skall finnas får inte äga rum samma plats olika steg i slaktprocessen golv och väggar skall vara lätta att rengöra takhöjden skall vara minst 1,80 m till varmt och kallt vatten samt tillfredstillgång skall finnas -

ställande belysning

skydd skall finnas mot ohyra försåljningslokal skall åtskild från slakterielokalen en vara gårdsbutik till personligen närvarande försäljning får ske endast i vid försäljning till restauranger m.m. gäller samma regkonsumenter;

ler som för storskalig verksamhet

4.4 Tyskland g

finns det 1 Tyskland inga särskilda 1 Enligt vad utredningen inhämtat

livsmedelsproduktion. Det finns således regler som rör just småskalig Å med sådan verksamhet. ä heller ingen legaldefinition av vad som avses

livsmedelsbeståmmelserna återfinns i Gesetz über den De grundläggande

Tabakerzeugnissen, kosmetischen Mitteln Verkehr mit Lebensmitteln,

Bedarfsgegenständen Lebensmittel- und Bedarfsgegenund sonstigen augusti 1974. LMBG, trädde i kraft ständegesetz; LMBG av den 15 som

1936 års Lebensmittelsgesetz LMG. Likden 1 januari 1975, ersatte

livsmedelslagen är LMBG av ramlagskaraktâr. Lagens som den svenska

genomförande ankommer förbundsländerna.

LMBGförbjuder framställning och försäljning av bl.a. livsmedel som kan vara skadliga för människors hälsa.

En viktig del av LM8Gs regler är de som rör livsmedelskontrollen. Vidare finns det regler om saluhållande m.m.

Det är i Tyskland tillåtet för mjölkproducenter att distribuera och sälja opastöriserad mjölk. Detta förutsätter att dispens meddelats och att hygien- och djurhållningsförhållandena är goda.

När det gäller den tyska livsmedelssektorns struktur kan bl.a. följande data vara av intresse uppgifter från Statistisches Bundesamt avseende september 1990.

a fördelning efter antal anställda, antal färetaq 1- 20- 50- 100- 200- 300- 400- 500-

b fördelning efter omsättningsandelgr, grocent

fördelninq efter antal anställda och omsättninasandelar c småföretaqs

anstâ11da omsättning

företag 1-9 10-19 sa 1-9 10-19 sa 1-9 10-19 anta1 % tDEM % sektor sza

63 33 31 616 73,5 28 774 78,8 kvarnar 48 22 26 505 76,8 5 378 86,8 bagerier 247 50 1 813 37,9 31 328 46,7 frukt 0. grönt 297 118 82 1 811 66,4 55 049 64,5 mejerier 200 21 5 16 276 93,5 5 381 96,3 slakterier 126 47 79 1 492 81,6 24 001 77,0 bryggerier

2 562 1 877 685 17 435 56,5 573 149 66,2

Anmärkningar industri- och hantverksnäringar med normalt fler än 19 anstäiida a + b avser

per företag småskalig industriverksamhet, utom hantverksnäringar, med mindre än 20 c avser anstäiida per företag

5. SHÅSKALIG LIVSHEDELSPRODUKTION I SVERIGE

5.1 Inledning

Det finns inte någon allmänt vedertagen definition av begreppet småskalig livsmedelsproduktion. Vilka avgränsningar som i vissa fall gjorts inom EG har framgått ovan. Dessa har dock inte alltid följts i de fall det finns svenska regler motsvarande område. T.ex. har inte Sverige någon motsvarighet till EG-regeln om att kött från de småskaliga anläggningarna endast får säljas den lokala marknaden för att verksamheten skall anses som småskalig. Detsammagäller EGs krav att småskaligt producerat kött inte får säljas färdigförpackat.

I detta kapitel kommer att behandlas två projekt rörande småskalig livsmedelsproduktion som genomförts i Sverige under senare år. Vidare kommer utvecklingen av småskalig livsmedelsteknik att tas upp och resultaten av utredningens kontakter med småskaliga livsmedelsproducenter att redovisas, liksom det s.k. Dörrödsärendet.

5.2 Ngrrbottensgrojektet m.m.

1988 anslog regeringen medel till ett treårigt försöksprogram för att främja småskalig livsmedelsproduktion i Norbottens län. Projektet genomfördes av dåvarande Styrelsen för teknisk utveckling STU och Arbetsgruppen lantbruk och samhälle ALA-gruppen vid Sveriges lantbruksuniversitet vilken arbetsgrupp ursprungligen bildades 1965. Syftet med projektet var att stimulera till kompetensutveckling och en ökad användning av småskalig teknik för att kunna bibehålla och utveckla livsmedelsproduktionen i framför allt Norbottens län. Innan projektet inleddes gjordes en förstudie. Till gruppen småskaliga livsmedelsproducenter hänfördes därvid rörelser med gårdsbaserad förädling med 1-3 verksamma personer. När projektet påbörjades fanns i länet ett 15-tal småskaliga livsmedelsproducenter.

under åren 1988-1991. I projektrapporten redovisas Projektet pågick

följande erfarenheter och slutsatser av verksamheten. bl.a.

livsmedelsproduktion ställer oftast krav egna anpassade Småskalig samtliga problemområden. Den svenska marklösningar när det gäller vid småskalig produktion utan är uppbyggd kring naden är inte van framställda produkter. Jordbrukets regleringssystem har storskaligt och de småskaliga initiativ som tagits har i medverkat till detta utanför de marknadsområden som påverkats av regleringsregel legat

systemet.

anpassad till småskalig produktion av livs- Befintlig teknik är inte har inte funnits någon efterfrågan småskalig teknik, medel. Det det har därför inte skett någon utveckling omrâdet. och

livsmedelslagstiftningen är ännu inte anpassad till den Den svenska livsmedelsproduktionens förhållanden. Den produktsäkerhet småskaliga i lagstiftningen erhålls i småskalig verksamhet gesom eftersträvas producenten är direkt personligt medveten om att hans exinom att marknaden beror att hans produkter är av god kvalitet. stens

intresse för den typ livsmedel som kan produ- Svenska konsumenters av småskaligt ökar. Detta gäller såväl exklusivare delikatesser ceras råvaror och förädlade basvaror. Det är dock som lokalt producerade för många producenter att skapa en efterfråfortfarande ett problem småskaligt framställda produkter. Producenterna behöver gan för sina

därför hjälp med marknadsföringen.

har efter att det avslutats fått sin fortsättning Norrlandsprojektet småskalig livsmedelsförädling i Norrlands ini Projektgruppen för projekt har sin bakgrund i arbetsgrupp med represenland. Detta en från Jämtland, Norrbotten och Västerbotten samt ALA-gruppen, tanter infrastrukturella programmet för stödområmed anledning av det som till insatser för sådan förädling. I 1990 de l utarbetade ett förslag beslut ett tänkbara områden för års regionalpolitiska angavs som av programmet småskalig livsmedelsförädling, mot det infrastrukturella insatser pågått i Norrbottens län 1988-1991. bakgrund av de som

Somdet primära syftet med projektet har angivits att det skall förbättra förutsättningarna för småskalig livsmedelsförädling i Norrlands inland med tyngdpunkt de infrastrukturella frågorna. Vidare har angivits bl.a. att projektet skall eftersträva att samordna länens insatser och att inom projektgruppen ha ett omfattande informations- och erfarenhetsutbyte.

Projektgruppen har behandlat frågor rörande marknad, produktutveckling och teknik. Därutöver har branschinriktade projekt påbörjats och vägar för samarbete prövats. Flera insatser bedrivs i form av förstudier för att finna rätt form och inriktning.

Enligt projektgruppen finns det ett stort behov av insatser. Försämrade betingelser för konventionella jordbruk och allt färre livsmedelsföretag i inlandet nödvändiggör intensiva insatser. Av särskild betydelse för småskaliga livsmedelsföretag i Norrlands inland är marknadsfrågorna och därmed sammanhängande problem. Det gäller distributionssätt, transporter, marknadsföring och nödvändig samverkan mell an företagare.

5.3 Svensk Lantmat

För att utveckla marknadsföringen av småskaligt producerade livsmedel och förbättra kontakterna mellan producenter och konsumenter har inletts ett projekt kallat Svensk Lantmat. Projektet finansieras av Jordbruksverket, Lantbrukarnas Riksförbund och Glesbygdsmyndigheten. Ansvarig för projektets genomförande är ALA-gruppen.

Projektgruppen har konstaterat att intresset för småskaligt producerade livsmedel ökat kraftigt under de senaste åren, inte bara i Sverige utan även i andra länder. Denna trend beror nya attityder hos både producenter och konsumenter. Bland konsumenterna har miljö- och kvalitetsdebatten skapat intresse för lokalt producerade livsmedel. Produkter, vilkas ursprung man känner till och kan härleda till en viss producent eller ett visst område, upplevs ofta ha högre kvalitet.

Den första etappen projektet genomfördes 1990, varvid en provkataav log framställdes, innehållande 163 företag. Härefter har katalogarbetet utvecklats. 199293 års upplaga av Svensk Lantmats Guide till gårdar med småskalig livsmedelsproduktion i Sverige omfattar 431 olika företag.

Följande kriterier har tillämpats för deltagande i projektet.

Produkterna

Produkten skall färdig för användning av konsument. Det kan - vara fråga såväl en högförädlad produkt som en råvara. vara om

Râvaran skall komma från egen primärproduktion eller från an- - en givna primärproducenter i trakten. Grundidén är att primärproduktion och förädling skall ske samma plats. Begreppet kan vidgas till en geografiskt och kulturellt avgränsad region.

Produkten får inte innehålla importerade råvaror. -

Produkten skall vara tydligt märkt med produktionsplatsen och var- ans ursprung.

Företagen

Verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt och inte enbart som hobby. -

Företaget skall ha en egen primärproduktion eller vara ägt eller kontrollerat av primärproducenter.

Den beräknade årliga bruttoomsättningen av de produkter som deltar i projektet skall uppgå till minst 30 000 kr.

Verksamheten skall vara godkänd av berörda myndigheter. -

Följande uppgifter gäller för deltagande företag per den 24 augusti 1992.

bruttoomsättning, tkr antal företag

0 44 ej svar 30 10 30 300 170 - 300 3 000 216 - 3 000 26

forsäljningsvärde, tkr antal företag

0 34 ej svar 30 31 30 300 271 - 300 - 3 000 119

När det rent allmänt gäller småskalig livsmedelsproduktion har av ALA-gruppen i en presentation av projektet uttalats bl.a. följande.

Vad som är utmärkande för småskalig livsmedelsproduktion är den nära kopplingen mellan råvara och slutprodukt. Producenter står i de flesta fall för såväl râvaruproduktion som förädling. Identiteten och kontrollen över produkten blir därför mycket god. Produktionsvolymer och marknadsandelar är i de flesta fall små. Småskalig livsmedelsproduktion förknippas oftast med en hög grad av hantverksmässighet och manuellt arbete. Användningen av modern teknik håller dock att öka. Nya tekniska lösningar kommer att underlätta småskalig livsmedelsproduktion.

Småskalig livsmedelsproduktion finns inom i princip alla produktkategorier. Det är ofta fråga om s.k. nischprodukter.

Intresset för småskaligt framställda livsmedel har ökat markant under de senaste åren. Detta beror flera olika faktorer som rör samhällsutvecklingen, konsumenterna, internationaliseringen, handeln, ny teknik och jordbrukets utveckling.

Shällsutvecklingen karakteriseras gärna så att vi sägs vara väg in kunskaps- och informationssamhälle. En fas därav kallas ofta i ett medvetandesamhället, därför att vi då blir alltmer medvetna om och intresserade frågor rörande t.ex. miljö, etik, självständighet och av andlighet. Våra val livsmedel återspeglar ofta rådande allmänna av värderingar i samhället. Detta talar i det här sammanhanget för en ökad efterfrågan småskaligt framställda livsmedel. av

Många konsumenter upplever det som viktigt att känna en trygghet i livsmedlen. Tillsatser, bekämpningsmedel och andra föroreningar i maten skapar Industriellt framställda livsmedel upplevs ofta som oro. Småskaligt producerade livsmedel kan tillgodose konsumentanonyma. behov. Dessa livsmedel produceras ofta nära konsumenterna, som därför kan skaffa sig kunskap om råvaruproduktionen och förädlingsprocessen.

Konsumenterna upplever ofta den småskaliga livsmedelsproduktionen som ekologiskt riktig än den storskaliga. Det finns därvid möjligmera heter till en förtroendefull dialog mellan producenter och konsumenter i aktuella värderingsfrågor.

Livsmedel tillgodoser inte enbart rent fysiologiska behov hos konsumenterna. Genomatt köpa mat ett annorlunda sätt, veta varifrån den kommer och hur den har framställts kan konsumenternas köp av unika produkter medföra annorlunda matupplevelser för dem, en form av livskvalitet. Detta hänger också samman med vår strävan att med hjälp det vi köper skapa en personlig profil. Genomett brett och variav erat utbud livsmedel skapas möjligheter att välja produkter som av stämmer in och ens personliga profil. Småskalig livsmedelsvars produktion kan här vara en hjälp för konsumenterna.

Såvitt rent allmänt gäller konsumtionsmönstren kommer de stora kvantiteterna livsmedel sannolikt även i framtiden att produceras i av stor skala. Inte minst kommer den ökade konkurrensen såväl det nationella det internationella planet att medföra att behovet som slagkraftiga företag och produkter ökar. Konsumenterna kommer därav växla mellan olika konsumtionsmönster och endast delvis tillför att godose sina behov småskaligt producerade livsmedel, t.ex. under av veckosluten. De blir s.k. flexare.

På det internationella området knyts Sverige allt närmare till omvärlden. Den med den ökade internationaliseringen förenade storskaligheten leder i många fall till ett värnande om det egna landet eller den egna regionen, vilket gynnar småskaligt producerade livsmedel.

Inom handeln kan polariseringsprocess skönjas. Å sidan vi en ena ser ökad storskalighet rationalisering och samverkan. Å den anden genom ra sidan kan dock samtidigt noteras att allt fler butiker strävar efter att skapa en egen profil med hjälp av ett unikt sortiment av regionala och småskaligt framställda livsmedel. Ofta väljer småskaliga livsmedelsproducenter också att själva sälja sina produkter direkt till konsumenterna från en egen butik, till konsumentgrupper eller något annat sätt.

Användning av ny teknik och en hög automationsgrad har varit en viktig faktor för utvecklingen av den storskaliga livsmedelsproduktionen. Ny teknik skulle också kunna få en avgörande betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionens utveckling. En allt mer förfinad och anpassad teknik kan bidra till att skapa lönsamhet även i korta produktionsserier. Utbudet av utrustning för småskalig teknik har hittills varit relativt begränsat, men kommer sannolikt att öka när antalet producenter ökar.

Vad avslutningsvis beträffar jordbrukets utveckling har denna varit snabb och omvälvande många sätt. Avreglering och omställning påverkar förutsättningarna att bedriva traditionellt jordbruk. Vissa jordbrukare ser därför möjligheter i att vidareförädla en traditionell råvara eller finna helt nya produktionsmöjligheter. Intresset bland svenska jordbrukare för småskalig livsmedelsförädling är stort.

5.4 Jordbruksverkets utbildningsinsatser

Jordbruksverket har tagit initiativ till och är huvudman för en utbildningsverksamhet som avser småskalig livsmedelsförädling. ALAgruppen har hand om produktion av utbildningsmaterial, genomförande provkurser samt kursledarutbildning. Ansvaret för utbildningens av genomförande ligger länsstyrelsernas lantbruksenheter.

Utbildningens målgrupp är lantbrukare och andra landsbygdsföretagare bedriver eller planerar att bedriva småskalig livsmedelsförädling som av gårdens eller andra gårdars produktion.

Syftet med utbildningen är att främja ökad lokal vidareförädling av livsmedelsråvaror, - en deltagarna kunskaper och beslutsunderlag så att de själva - att ge kan bedriva småskalig livsmedelsförädling, att skapa kontakter och förmedla erfarenheter mellan kursdeltagare, företag, forskning, näringsliv m.fl.

Utbildningsprogrammet består en allmän del och en fördjupningsdel. av

I den allmänna delen, omfattar 80 timmars utbildning, ingår fölsom jande moment.

översikt; ekonomi-, marknads- och planeringsfrågor råvarukännedom grundläggande råvarukontroll, livsmedelskemi, mikrobiologi och hy- gien livsmedelsteknik och förädlingsprocesser analyser och kvalitetsstyrning förpackningar och lagerhållning byggnader lagstiftning och kontroll eget projektarbete studiebesök

Fördjupningsdelen är praktiskt inriktad.

En viktig del i utbildningen är kursdeltagarnas egna arbetsinsatser. Denna del tillgodoses t.ex. genom att varje kursdeltagare skall genomföra och redovisa ett projektarbete. Syftet härmed är att tillämpa de kunskaper kursen förmedlat i en egen tänkt eller påbörjad som verksamhet.

För utbildningen finns särskild kurspärm framtagen. Den innehåller en följande huvudavsnitt.

kursinformation livsmedelsproduktion i Sverige och internationellt småskalig livsmedelsproduktion livsmedelslagstiftning och kontroll livsmedelskemi mikrobiologi råvarukännedom livsmedelsprocesser egentillsyn förpackningar byggnader marknadsföring ekonomiska beräkningar projektarbete

.5 Livsmedelstekniska förutsättningar

Som omtalats ovan synes utvecklingen av livsmedelstekniska hjälpmedel i huvudsak vara inriktad industriella behov. En viss utveckling när det gäller småskaliga livsmedelsproducenterns behov finns dock. Sedan 1968 bedrivs undervisning och forskning i livsmedelsvetenskap vid Kemicentrum, Lunds universitet. En del av undervisningen organiseras inom ramen för avdelningar med speciell livsmedelsinriktning. Dessa avdelningar bl.a. för livsmedelsteknik, livsmedelsteknologi och teknisk mikrobiologi bedriver forskarutbildning och forskning inom livsmedelsvetenskap.

Vid utredningens samtal med företrädare för nämnda verksamhet har uttalats bl.a. följande.

De regler som i dag styr livsmedelshanteringen och de olika processer som har samband därmed bygger den storskaliga livsmedelsindustrins förutsättningar. Det finns stora problem när det gäller utveckling av tekniska lösningar som passar för den småskaliga livsmedelsproduktionen. Intresset från den tekniska industrins sida är litet. Detta har lett till att det finns en livaktig andrahandsmarknad, där mindre livsmedelsproducenter söker tillgodose sina behov av tekniska hjälpmedel.

gäller rent tekniska lösningar för att förädla de Förutom när det i den småskaliga verksamheten är det viktigt livsmedel som hanteras förpackningsteknologi är anpassad till sådan verkatt ta fram en som Någon sådan finns i princip inte i dag. Detta är ett större samhet. just livsmedelshygieniska frågor i sig. problem än

viktigt att småskaliga livsmedelsproducenter i sin verksamhet Det är högteknologiskt synsätt. De måste vidga sitt kungår över till ett skaffa sig kringkunskaper. Det är således påkallat nande och även teknik- kompetensutveckling området. med såväl som

allmänt avkall livsmedelshygieniska krav Något behov att rent ge Några önskemål det har i stort sett inte heller finns det inte. om konstateras att nuvarande regler är för många frmställts. Däremot kan och detaljerade.

5.6 Dörrödsfallet

bedriver mjölkproduktion

Sven R. Pettersson och hans hustru Inga i Lunds kommun. De hade tidigare dispens enligt 18 § två fastigheter äldre lydelse se 2.3.2 för försäljmjölkkungörelsen i dess avsn. opastöriserad mjölk direkt från mjölkrum och till en skola. ning av

dispensgivningen enligt mjölkkungörelsen helt flyttades över Sedan Livsmedelsverket har verket inte medgivit makarna Pettersson till kungörelsen. Kammarrätten i Stockholm beslöt någon dispens enligt den 11 februari 1991 mål 5578-1990 att fortsatt disdock i dom nr försäljning från mjölkrum skulle ges fram till den 1 mars pens för

1993.

pastöriseringstvånget 19909lJo502 som ledde fram Den motion om jordbruksutskottet förordade en förutsättningslös översyn av till att livsmedelshygieniska bestämmelserna se avsn. 1 var närmast förde Dörrödsfallet se bl.a. även mot. 199192L716 och prot. anledd av f.. Det har också aktualiserats i två regerings- 199192 57 s. 41 ärenden under 1992.

Makarna Pettersson ansökte i januari 1992 hos regeringen om att de med stöd av 11 kap. 12 § regeringsformen skulle ges en tidsbegränsad dispens att få sälja opastöriserad mjölk under andra förutsättningar än de som anges i mjölkkungörelsen.

I beslut den 9 april 1992 dnr 7092 medgav regeringen dispens från 11 § livsmedelsförordningen, ll a § mjölkkungörelsen vad avser märkning med fetthalt och från 7 kap. 27 § 2 tillämpningskungörelsen vad avser skyldighet att märka färdigförpackat livsmedel med ordet kylvara. Dispensen som omfattade högst 700 liter mjölk per dag och av- såg Eslövs, Hörby, Höörs, Lunds, Sjöbo och Skurups kommuner förena- des med vissa särskilda villkor. Den gällde sex månader räknat från den dag då kontrollprogram för verksamheten fastställdes av miljöoch hälsoskyddsnämnden i Lunds kommun. Nämnden fastställde sådant program den 16 juni 1992.

I regeringsbeslutet hänvisade departementschefen till Livsmedelshygienutredningen och dess uppdrag samt anförde.

Mot denna bakgrund kan det vara befogat att genom en av regeringen beviljad tidsbegränsad dispens ge utredaren möjlighet att studera erfarenheterna av en lokalt begränsad butiksförsäljning av opastöriserad mjölk. En sådan försöksverksamhet bör därför möjliggöras. Med beaktande av vad som nu sagts och under förutsättning att det ställs högre krav på hygien och kontroll av verksamheten än vad som gäller vid produktion och distribution av mjölk som pastöriseras, bör Inga och Sven R. Pettersson beviljas en tid- och volymmässigt begränsad dispens för ett specifikt distributionsområde. --- Vid utformningen av kontrollprogram och vid genomförandet av offentlig provtagning och tillsyn bör miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lunds kommuntillse att den tidigare nämnde särskilde utredaren får ett fullgott underlag för sin bedömning av de hygieniska krav som bör ställas vid lokal försäljning av opastöriserad mjölk, om utredaren finner att sådan försäljning bör få ske i någon utsträckning. I övrigt gäller som förutsättningar för dispensen att miljö- och hälsoskyddsnämnden fastställer tillsynsavgift och att gällande regler för livsmedelslokal skall tillämpas för verksamheten.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Lund fann att de lokaler som makarna Pettersson använder för hantering av den opastöriserade mjölken inte kan godkännas som livsmedelslokaler utan större förändringar. Enligt förvaltningens mening var det inte rimligt att anordna nya lokaler för den aktuella dispensperioden. Livsmedelshantering borde

därför medges i lokalerna under den tid dispensen gäller. Någon tillsynsavgift kan därför inte tas ut. En sådan årsavgift skulle ha uppgått till 1 500 kr, varav 15 % skall överföras till Livsmedelsverket. Enligt förvaltningens mening måste avgiftssystement ändras, om det skall bedrivas någon form offentlig kontroll värd namnet. Det kan av enligt nämndens mening inte vara avsikten att kommunala medel eller andra verksamheters inbetalda tillsynsavgifter skall användas för kontroll den aktuella typen av verksamhet. Enligt förvaltningen av kommer all kontroll den opastöriserade mjölken därför att utföras av makarna Pettersson själva. Förvaltningens kontroll kommer att av inskränka sig till ett bakteriologiskt prov under dispensperioden.

I sitt nämnda beslut medgav miljö- och hälsoskyddsnämnden i ovan Lunds kommun makarna Pettersson tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen att hantera livsmedel i icke godkänd livsmedelslokal under den tid regeringens dispens gäller samt fastställde avgift enligt 12 § avgiftskungörelsen till 300 kr.

Det kan således konstateras att någon sådan offentlig provtagning som i regeringens beslut inte kommit att genomföras av miljö- och avses hälsoskyddsförvaltningen i Lunds kommun. Utredningen har mot bakgrund härav övervägt huruvida den själv borde ta initiativ till någon form provtagning, vilket i så fall skulle förutsätta särskilt anslag av av regeringen. I den frågan har utredningen därför varit i kontakt med institutionen för livsmedelshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Det har därifrån inte bedömts som meningsfullt att genomföra någon sådan provtagning. Utredningen har accepterat den bedömningen.

Makarna Pettersson kom i oktober 1992 in med en ny dispensansökan. De önskade fâ dispens tills vidare samt utvidgade geografiska möjligen heter att sälja den opastöriserade mjölken.

beslut den 10 december 1992 dnr 204092 förlängde regeringen dis- I till den 30 juni 1993. Försäljning får nu ske även i Svedala pensen och Vellinge kommuner samt i övrigt oförändrade villkor.

5.7 Utredningens undersökningar

För att skaffa sig insikter om den småskaliga livsmedelsproduktionen och dess problem i vårt land har utredningen dels gjort ett antal studiebesök hos olika livsmedelsproducenter samt sammanträffat med sakkunniga, dels också- genom en enkät berett främst de företag som medverkar i Svensk Lantmat tillfälle att framföra synpunkter. Ett speciellt syfte med enkäten var att få ett intryck av inställningen till de livsmedelshygieniska kraven utöver det som utredningens kontakter gett.

Resultatet av utredningens kontakter kommerhär att redovisas i korthet.

Ett genomgående drag hos de småskaliga livsmedelsproducenterna är att de anser det som mycket viktigt att deras produkter håller en hög och jämn kvalitet, såväl hygieniskt som andra sätt. De har således inget emot att det ställs krav dem i dessa avseenden och de önskar i allmänhet ingen sänkning av dagens hygieniska standard. Vad som orsakar problem för de småskaliga livsmedelsproducenterna är de sätt vilka dessa kvalitetskrav skall uppnås. De bestämmelser som reglerar deras verksamhet är mera anpassade till storskalig verksamhet och tar inte tillräcklig hänsyn till att de småskaliga producenterna under nuvarande förhållanden inte har samma möjligheter att genom dyra investeringar automatisera verksamheten eller annars använda sig av olika former av tekniska hjälpmedel.

Även andra områden än de som direkt berör de livsmedelshygieniska förhållandena är lagstiftningen mera inriktad storskalig verksamhet eller beaktar inte i tillräcklig utsträckning de småskaliga producenternas särskilda behov. Det kan t.ex. röra sig om möjligheten att genom att sätta upp en enkel skylt visa konsumenterna vägen till butiken den ganska ensligt belägna gården. Andra lagstiftningsområden som nämnts i sammanhanget är plan- och bygglagen och lagen om handel med drycker se beträffande dessa vidare kap. 3.

slutskedet arbetet beslöt utredningen att göra en rundskrivelse I av till de företagare finns upptagna i Svensk Lantmat. Syftet var som dels att dem möjlighet att komma till tals, dels att få en enge en kel pejling opinionslâget, särskilt beträffande de livsmedelshygiav eniska kraven. I skrivelsen framhölls noga att det var helt frivil-

ligt att svara.

På 373 brev inkom 76 På frågan, om vi har för stränga hygiensvar. ja. Ett antal förslag och krav, kom 54 svar varav 44 nej och 10 uppmjukningar i dagens regler framfördes också. Det enda önskemål om konkreta område togs i någon större utsträckning var reglerna som upp livsmedelslokal 25 Förenklingar i märkningsreglerna önskaom svar. medan nio vände sig mot avgiftsreglerna och åtta ville des i tio svar byrâbesiktningen kvar. I allmänna ordalag kritiserades bristande ha flexibilitet i 17 och för mycket storskalighet i fem svar, medan svar elva önskade att skall till slutprodukten. Pastöriseman se mera ringsreglerna berördes i tre svar; endast ett av dessa önskade ut-

tryckligen en uppmjukning.

Att enkäten inte har någon särskild tyngd behöver inte sägas. Utredningen det väsentliga vara, att de direkt berörda har haft anser tillfälle att komma till tals.

-

6. ÖVERVÄGANDEN FÖRSLAG OCH

Utredningen har haft till uppgift att på vissa livsmedelshygiese niska frågor i samband med den småskaliga livsmedelsproduktionen. Det har särskilt âlegat utredningen att närmare undersöka den målkonflikt som riksdagens jordbruksutskott har sett mellan önskemålen att samtidigt upprätthålla stränga livsmedelshygieniska krav för all produktion av livsmedel och att ta till vara de positiva effekterna av småskalig livsmedelsproduktion. Både utskottet och utredningsdirektiven pekar på bestämmelserna om pastörisering av mjölk som ett område av särskilt intresse, men uppdraget har inte begränsats till det.

Även om utredningens uppgifter har formulerats ganska öppet, framgår det klart att den angivna mâlkonflikten samt pastöriseringsfrågan står i centrum. Det bekräftas av den tidsram angetts för arbetet som och av andra utredningsuppdrag som lämnats ungefär samtidigt. Övervägandena har anpassats härefter. Utredningen preciserar först i två avsnitt sina utgångspunkter i fråga om livsmedelshygien resp. småskalig livsmedelsproduktion och diskuterar sedan målkonflikten. I samband härmed anges de principiella slutsatserna. Därefter behandlas vissa speciella frågor, bl.a. pastöriseringsfrågan.

6.1 Livsmedelshygien utgångspunkter

Utredningen har tagit statsmakternas ställningstaganden i sambandmed 1989 och 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelskontroll och livsmedelspolitik till utgångspunkt för sina överväganden. Även om utredningen ansett sig ha rätt stor frihet inom ramen för sitt begränsade uppdrag, har det synts naturligt att lägga de allmänna värderingar och riktlinjer till grund, som kom till uttryck i de sammanhangen.

Frågor om livsmedlens kvalitet och kostvanornas betydelse för hälsan har under senare år fått allt större uppmärksamhet. Det har bl.a. lett till att livsmedlen på ett annat sätt än tidigare satts i centrum för jordbrukspolitiken. Det markerades första gången genom 1985

Beslutet 1989 gällde förstärkt livsmedelskontroll prop. 19888968, JoU 14. Det framhölls bl.a. att utvecklingen inom livsmedelshanteringen ställer nya krav samhällets insatser och att det främst är på två områden som samhället kan göra insatser kunskapsinhämtning och förmedling av inhämtade kunskaper samt kontroll av livsmedel. Det framhålls vidare att den offentliga livsmedelskontrollen är ett viktigt medel i samhällets livsmedelspolitik, vars syfte bl.a. är att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser. Avsikten med kontrollen är att se till att lagstiftningens bestämmelser om hantering av livsmedel följs, så att konsumenterna skyddas mot hälsorisker och mot oredliga förfaranden. Samhällets tillsyn bör i princip vara densamma oberoende av hur och var ett livsmedel produceras, om det år importerat eller inhemskt etc. Tillsynen bör ha en sådan omfattning och inriktning att konsumenterna kan känna trygghet när det gäller att välja fullgoda livsmedel för en näringsriktig och prisvärd kost.

Det konstaterades samtidigt att livsmedelskontrollen inte i alla hänseenden uppfyllde de redovisade målen. Bristerna gällde främst den kontroll som syftar till att skydda konsumenterna mot oredliga förfaranden. De kommunala nämnderna, som har ansvaret för den löpande tillsynen, är dåligt rustade för en sådan kontroll. Den kräver nämligen i många fall tillgång till livsmedelsteknisk expertis, bl.a. för undersökningar av livsmedlens sammansättning. Särskilt stora var bristerna när det gällde den storskaliga livsmedelshanteringen. Organisationen och resurserna för offentlig livsmedelskontroll borde anpassas så att de medger en effektiv kontroll av den storskaliga livsmedelshanteringen. Samtidigt ville jordbruksministern dock framhålla betydelsen av att det finns en ändamålsenlig organisation och tillräckliga resurser också för livsmedelskontrollen i övrigt. Detta gällde inte minst kontrollen av restauranger och andra storkök.

Frågor om livsmedelskvalitet gavs en viktig plats också i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut prop. 198990l46, JoU 25. Det konstateras i propositionen att det i dag efterfrågas ett allt vidare sortiment av produkter, där kravet kvalitet betonas starkare än tidigare. Kvalitet är ett begrepp som kan ha olika betydelse för olika individer och som också varierar över tiden och mellan olika regioner. Konsumenterna måste därför kunna välja mellan olika slag av livsmedel, där skillnaden kan avse t.ex. smak, ursprung, produktions-

-

En huvudpunkt i 1990 års beslut är att konsumenternas önskemål måste vara det som styr produktionen i såväl jordbruket som förädlingsindustrin. Produktionen måste motsvara efterfrågan. För detta var jordbruksprisregleringen ett hinder. Samtidigt betonades att kravet på valfrihet inte får genomföras bekostnad av den hygieniska kvaliteten hos livsmedlen. Livsmedelslagstiftningen ställer grundläggande krav hygienen och redligheten inom livsmedelskedjan. Kvalitetsbegreppet har emellertid för de flesta konsumenter en vidare betydelse som går utöver dessa baskrav. önskemålen varierar. Målsättningen kan därför inte vara att föreskriva särskilda kvalitetsklasser, utan politiken måste främja ett produktionssystem som förmår uppfylla de olika kraven och önskemålen.

Att utredningen lägger dessa riksdagsbeslut till grund betyder till en början, att vikten av en hög livsmedelshygienisk standard blir en utgångspunkt. Även utan de uttalanden som gjordes av statsmakterna 1989 och 1990 skulle utredningen ha ansett en sådan utgångspunkt na-

turlig. Vi har en god standard i vårt land detta område, och den

är det enligt utredningens mening angeläget att behålla.

En annan utgångspunkt är att livsmedelskontrollen bör förbättras, inte försvagas. Det kan sägas ha varit huvudinnebörden av 1989 års beslut. Även utredningen har sig väl bekant att det har förekommit brister, inte minst lokalt. Det har också under arbetet framhâllits från olika håll att det ännu förekommer brister, bl.a. beroende på bristande resurser. Utredningen noterar nu endast, att inriktningen alltså är att förbättra kontrollen.

Klart är emellertid också att inriktningen av kontrollen främst är helt andra förhållanden än dem som utredningen har haft anledning att intressera sig för. Som framgått är det den riktigt storskaliga verksamheten som har stått i fokus och utanför dess område främst restauranger och andra storkök. Dessa prioriteringar är enligt utredningens mening mycket naturliga. Ingenting har kommit fram under arbetet som har gett anledning att ifrågasätta dem.

Utredningen noterar vidare att befogenhetsfördelningen är något ovanlig detta område. Framför allt har Statens livsmedelsverk större uppgifter än som är vanligt i en organisation centralt-regionaltlokalt. Detta är emellertid en medveten inriktning av 1989 års beslut

och beror bl.a. behovet särskild expertis som det är ont om ute av huvudsak även denna kompetensförfältet. Utredningen accepterar i delning utgångspunkt vill allmänt understryka det angesom en men lägna i att ta till alla möjligheter till decentralisering. vara

Utredningen finner det naturligt att i detta sammanhang också beröra regleringen livsmedelshygienens område från mera allmänna synpunk- Det kan omedelbart konstateras att det rör sig om en utomordentter. ligt omfattande och detaljrik normgivning som inom ramen för livsmedelslagen och livsmedelsförordningen har utfärdats av Statens livsmedelsverk. Även mycket framstående experter med ingående kunskaper området, vid Sveriges lantbruksuniversitet och vid tekniska t.ex. högskolorfakulteter, har klargjort att det knappast finns någon möjlighet för expert, än mindre för en småföretagare, att beens en härska systemet.

Den här iakttagelsen är varken originell eller förvånande. Förhållandena är likartade andra områden. De är, som utredningen ser det, konsekvenser dels statliga centralmyndigheters rent sakliga ambiav tioner, dels statsmakternas övertro på regelstyrning under 60- och 70-talen, vilken fick oförutsedd återklang myndighetsplanet. en Det finns knappast någon anledning att rikta kritik mot just Livsmedelsverket. Snarare torde det vara så att det på det området finns tekniska och andra expertfaktorer som kan verka pådrivande regel-

givningen.

Ett speciellt bekymmer ligger dock enligt utredningens tanke i att Livsmedelsverket hör till de statliga centralmyndigheter som påverkas EES-avtalet och påverkas ytterligare av ett eventuellt EG-medav som lemskap. Det betyder att mängd EG-direktiv och även en del EG-fören ordningar blir gällande. Verket arbetar med dessa frågor genom en särskild arbetsgrupp. Vid överläggningar med utredningen har framhåljust Livsmedelsverket torde ett av de mest drabbade, lits, att vara eftersom EG har utfärdat mängd regler också områden som man i en Sverige inte har gått in på typ karameller. Somnämnts har verket redan utarbetat ett tjugotal nya kungörelser.

att statsmakterna mäste upp med den här situa- Utredningen menar se Resultatet kan bli att ett redan förut snårigt och tionen. annars

-99-

detaljreglerat område blir ännu värre förutom att alltså själva det reglerade området utvidgas. g

Detta är problem av generell räckvidd, men de går inte att komma ifrån då man överväger ett specialområde. Huvudsaken är inte att lätta på detaljregler för just småskalig livsmedelsproduktion utan att överhuvudtaget minska detaljregleringen eller åtminstone se till att den inte ökar alltför mycket genom EES och EG.

Det bör här tilläggas att de regler som finns otvivelaktigt i viss utsträckning svarar mot önskemål från företagarhåll. Ibland hävdas rentav att industrin ofta vill ha regler och bygger upp sina produktionssystem kring dessa. Åtminstone en alltför långt driven utmönstring av regler skulle därför inte få ett odelat positivt bemötande. Enligt utredningens bedömning är det emellertid inte troligt att man åtminstone inte inom en närmare framtid når så långt i fråga om - minskning av detaljregleringen. Huvudinriktningen måste därför vara avreglering. Den nuvarande ordningen innebär en så vidlyftig och invecklad regelmassa, att det inte skulle vara sunt om företrädare för näringslivet ställde sig skeptiska till en nedbantning. Utredningen kan också se en risk för att stora resurser binds av för många regler som behålls för länge i stället för att sättas in viktiga framtidsfrågor.

Utredningen vill i detta sammanhang också nämna, att samma oklarheter rörande EG-râttsperspektivet dyker upp här som på andra håll. Vad exakt innebär ett visst direktiv Vilka svenska regler kan vi behålla Pâ vilka olika sätt kan vi implementera ett direktiv Kan vi ha strängare regler för inhemska produkter än för importerade Etc. Utredningen saknar anledning att in detaljer men vill allmänt varna för överdriven optimism om möjligheterna till självständigt svenskt agerande.

6.2 Småskalig livsmedelsproduktion utgångspunkter

Även i fråga om den småskaliga livsmedelsproduktionen har utredningen utgått från vad som uttalades i 1989 och 1990 års riksdagsärenden. Det är först under de allra senaste åren som denna verksamhet har fått egentlig uppmärksamhet. Den fanns med i bakgrunden vid 1989 års beslut och tilldrog sig något större intresse 1990.

- -

I samband med 1989 års beslut om livsmedelskontrollen pekade departementschefen den strukturomvandling inom livsmedelsindustrin, som kännetecknas av en utveckling mot färre och större enheter med en ökad geografisk koncentration. Han nämnde dock även att det inom vissa branscher kan spåras en motsatt utveckling. Som exempel anfördes att det under senare år skett en viss etablering av t.ex. småbagerier och köttbodar samt, i begränsad omfattning, gårdsslakterier. Som en förändring av mera grundläggande betydelse på livsmedelsområdet, som är särskilt tydlig vid de stora anläggningarna för hantering av livsmedel, framhölls användningen av alltmer avancerad teknik. I många fall sker tillverkningen numera som ett kontinuerligt flöde genom slutna beredningssystem.

Jordbruksutskottet erinrade om att det i andra sammanhang framhållit värdet av en lokal livsmedelsproduktion. Värnandet av en ökad lokal vidareförädling av bygdens råvaror utgör en viktig del i en aktiv glesbygdspolitik. Utskottet erinrade också om att det vid flera tidigare tillfällen betonat den ökade betydelsen av alternativt odlade produkter och andra högkvalitativa livsmedel. Genom miljöförbättrande åtgärder, stöd till såväl alternativ odling som forskning och rådgivning samt förbättrad livsmedelskontroll och andra åtgärder kan samhället medverka till en höjning av livsmedelskvaliteten. I en reservation till utskottets betänkande c, mp begärdes en översyn i syfte att underlätta en lokal livsmedelsproduktion.

Den småskaliga livsmedelsproduktionen tilldrog sig intresse i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut av två speciella skäl. Den bidrar till att uppfylla konsumentmâlet, att det skall finnas goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag. Den kan också öka möjligheterna till alternativ sysselsättning vid jordbrukets omställning.

I propositionen redovisas att Statens jordbruksnämnd bedömt att en avveckling av den interna marknadsregleringen skulle påskynda en omstrukturering av förädlingsindustrin i riktning mot en ökad storleksrationalisering. På det lokala planet och för specialprodukter skulle det dock komma att finnas förutsättningar för småskalig verksamhet. Vid remissbehandlingen i ärendet tog också några remissinstanser upp förutsättningarna för småskalig produktion. Enligt Sveri-

-101-

ges lantbruksuniversitet skulle dessa förutsättningar förmodligen förbättras vid en intern avreglering. Flera instanser hade emellertid en mindre optimistisk syn i denna fråga. Departementschefen uttalade som sin bedömning, att utvecklingen framöver kommer att karaktäriseras av att mindre, lokala företag utvecklas parallellt med större internationellt konkurrenskraftiga företag. Detta kommer att ge dynamik i livsmedelssektorn.

Departementschefen framhöll också att den småskaliga förädlingsindustrin spelar en viktig roll för dynamiken och konkurrenssituationen på den lokala marknaden. Inom ramen för ett utökat glesbygdsstöd för detta ändamål föreslogs ytterligare 100 milj. kr skulle stöd till småskalig livsmedelsindustri vara en viktig del. Det var främst i detta sammanhang som den småskaliga verksamheten behandlades. Därvid utvecklades bl.a. värdet av s.k. kombinationsföretag. Dessa kan vara av vitt skilda slag, t.ex. gârdssågar, turism och hantverk samt industri- och legotillverkning.

Departementschefen anför för egen del att han anser att jordbruket i glesbygden bör kunna få stöd till såväl investeringar kombinasom tionsverksamheter, t.ex. småskalig förädling. Möjligheter till detta skulle skapas genom höjningen av medlen för glesbygdsstöd. Även jordbruk utanför glesbygdsområdet kan i framtiden ha behov utveckav lingsinsatser. Genomhöjning av medlen för regionala utvecklingsinsatser skulle förutsättningar skapas för utökad projektverksamhet med inriktning jordbruks- och kombinationsföretag.

Under de senaste åren har småskalig livsmedelsproduktion uppmärksammats i ett par riksdagsärenden om bl.a. pastörisering av mjölk som behandlas i det följande 6.4.

Utredningen har i 5 kap. redovisat de kontakter, studiebesök etc. som den har företagit för att bilda sig en egen uppfattning om den småskaliga livsmedelsproduktionen och den betydelse denna kan förväntas få i framtiden. Därvid har utredningen begränsat sig till livsmedelshantering som är knuten till egen primärproduktion men som, givetvis, går utöver vad som traditionellt förknippas med ett jordbruk. Företag av typen småbagerier i städer och andra tätorter får i och för sig räknas till småskalig livsmedelsproduktion men har, med hänsyn till utredningsuppdragets bakgrund, lämnats utanför.

-102-

Vid samtliga kontakter har en positiv inställning redovisats för utredningen. Det gäller bl.a. de företrädare för forskning och utvecklingsarbete som utredningen har talat med vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp och i Ultuna vid Lunds universitet osv. Utred- - ningen har också själv fått ett starkt intryck av att den småskaliga livsmedelsproduktionen i hög grad förtjänar samhällets stöd och uppmuntran. Den syns värdefull inte bara genom sitt bidrag till uppfyllandet av syftena med 1990 års livsmedelspolitiska beslut utan också mera allmänt, genom att den tillför landsbygdens näringsliv initiativkraft och dynamik. Utredningen har noterat att det inte rör sig endast om s.k. alternativ odling som i och för sig tillgodoser väsentliga behov utan mycket därutöver, bl.a. nischprodukter av olika slag. Ett genomgående intryck är att hygienstandard och kvalitetsmedvetande är hög nivå inom dessa verksamheter.

Utredningen har emellertid inte bedömt det som sin uppgift att göra någon allmän utvärdering av den småskaliga livsmedelsproduktionen. Som redan nämnts har flera andra utredningsuppdrag getts som berör olika aspekter ämnet. Det har därför främst gällt att komplettera utredningsmaterialet ett rimligt sätt.

Bland övriga utredningar bör först nämnas några som har uppdragits åt Statens livsmedelsverk. Genom ett regeringsbeslut den 26 juni 1991 gavs verket i uppdrag att följa och analysera utvecklingen med anledning av det livsmedelspolitiska beslutet. Uppdraget omfattar två led, dels att utvärdera effekterna målsättningen att uppnå en bättre folkhälsa, dels att redovisa förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion samt hur ändringar i livsmedelslagstiftningen och dess tillämpning påverkar dessa förutsättningar. Den redovisning som åsyftas med det senare ledet skall göras i verkets anslagsframställningar åren 1992-1994.

Ett speciellt regeringsuppdrag har getts Livsmedelsverket beträffande småskalig slakt. Det redovisas i det avsnitt 6.5 i det följande som behandlar det ämnet.

I sin anslagsframställning för 199394 avgiven i förenklad form nämner verket en broschyr om småskalig slakt och en ändring av reglerna för äggpackerier men säger sig inte ha funnit skäl till särskilda åtgärder för annan småskalig livsmedelsproduktion.

-103-

Vidare har en särskild utredare haft regeringens uppdrag att se över veterinärväsendet. Uppdraget har slutförts med betänkandet SOU 199288 Veterinär verksamhet behov, organisation och finansiering. - Av indirekt betydelse är också utredningen om kommunernasarbete för en god livsmiljö, som bl.a. kommer att belysa frågor livsmedelsom kontroll. Den slutförs under 1992.

Utredningen har ansett det uppenbart, att den inte bort dubblera utredningar som tillsatts förut. Den har uppfattat sitt uppdrag så, att den bör koncentrera sig på de livsmedelshygieniska aspekterna på småskalig produktion och därvid särskilt överväga den målkonflikt som direktiven pekar pâ.

6.3 Målkonflikten principiella ståndpunkter -

Utredningen ansluter sig alltså 6.l till åsikten, att vi bör hålla fast vid vår höga livsmedelshygieniska standard, är också 6.2 men av meningen, att vi bör underlätta den småskaliga livsmedelsproduktionens arbetsvillkor. Därmed möter den målkonflikt som jordbruksutskottet och utredningsdirektiven talar om. Att undersöka den närmare har utredningen som nämnts sett som en av sina huvuduppgifter.

Utredningen har kommit fram till att målkonflikten bör tonas ned väsentligt, i den mân den alls kan sägas existera. Det förhåller sig överlag så att producenterna i liten skala har som sitt kanske viktigaste konkurrensmedel utanför den begränsade närmarknaden att de - garanterar en jämn och hög kvalitet sina produkter. Brister i hygien som kan leda till brister i kvalitet drabbar just dessa producenter särskilt hårt. Några önskemål om att de hygieniska kraven skall sänkas har de därför knappast.

Med det sagda vill utredningen naturligtvis inte ha påstått att det inte kan finnas undantag, än mindre att det inte föreligger ett kontrollbehov. Men det generella, övergripande omdömet är utredningen säker om. Det grundas en rad kontakter med Statens livsmedelsverk och regionala och lokala myndigheter, med vetenskapliga institutioner med särskild inblick i området samt direkt med olika producenter och med branschorganisationer. Det vitsordas genomgående att medveten-

-104-

heten om de hygieniska kraven är stark bland de företagare det här är fråga om. De hygieniska förhållandena är också i praktiken goda.

Vid sin enkät har utredningen lagt särskild vikt vid att få fram åsikterna om hygienkraven. De inkomna svaren ger klart besked om att det inte finns någon nämnvärd opinion för generella lättnader.

Mot denna bakgrund kan någon målkonflikt i egentlig mening knappast sägas föreligga det här området. Alla är ense om målet och angelägna om att det skall nås. Vad meningarna kan sägas gå något isär om är ng målet skall nås. En rätt allmän mening bland producenter i liten skala är att bestämmelserna är onödigt invecklade och detaljerade och att man borde se mera den färdiga produkten än enskildheter i de olika produktionsleden.

Inte heller här är det emellertid fråga om någon egentlig konflikt. Den av statsmakterna klart deklarerade inriktningen är att resurserna för livsmedelskontroll i första hand skall sättas in på riktigt storskalig verksamhet och därutöver främst på restauranger och andra storkök. I princip ligger alltså den officiella politiken väl i linje med önskemålen hos de producenter i liten skala som diskussionen rör här. Dessa önskemål är för övrigt inte bara producenternas utan lika mycket de kommunalanämndernas, som har ansvaret för den lokala tillsynen.

Vidare måste det observeras att det knappast är hygienbestämmelserna i trängre mening man vänder sig mot. Enkätsvaren visar att en viss konkret föreskrift sällan är föremål för ogillande. Snarare är det fråga om att bestämmelserna överhuvudtaget är uppbyggda och utformade med tanke produktion i stor skala och därför orsakar praktiska svårigheter utan motsvarande fördelar när de tillämpas riktigt små företag. De enda regler med mera konkret anknytning till hygienområdet, som man ofta klagar i enkätsvaren, är de om livsmedelslokal. Och även där krävs inte speciella lättnader utan främst ökade möjligheter till dispensgivning.

Det är givetvis rätt att bestämmelserna är utformade med sikte storskalig produktion. Det är också fullt naturligt; det bestrids av ingen och behöver inte utvecklas här. Det bör i stället erinras om att det är just inom den verkligt storskaliga verksamheten som de stora kontrollinsatserna skall göras enligt statsmakternas beslut.

-105-

Utredningen har redan framhållit att regelkomplexet allmänt sett ter sig alldeles för omfattande och detaljrikt. Inriktningen bör att vara minska detaljregleringen generellt. En speciell översyn med tanke på småskalig produktion är däremot knappast meningsfull vid sidan det av arbete som Livsmedelsverket kan förväntas genomföra inom för ramen 1991 års uppdrag. I vart fall är det främst mängd verksföreskrifen ter det gäller, och enskildheter i dem har utredningen inte ansett sig böra gå in.

Utredningen vill på denna punkt tillägga att den hyser viss en sympati för det citerade önskemålet att i fråga småskalig produktion om rikta mera uppmärksamhet på den färdiga produkten och något mindre på olika produktionsled. Det skulle ligga i linje med allmänna utvecklingstendenser, som bl.a. kommer till uttryck i den nya produktansvarslagen i kraft den 1 januari 1993. Det skulle också svara mot det omvittnade hygienmedvetandet i den småskaliga produktionen och mot dennas begränsade distribution. Utredningen är emellertid medveten om att frågorna är komplicerade, bl.a. grund bristerna i av teknikutvecklingen för småskalig produktion och därav följande större manuella inslag och andra faktorer ökar riskerna jämfört med de som stora anläggningarna. Möjligen kan man sätta de regel kortare som transport- och lagringstiderna på plussidan. I vart fall borde det enligt utredningens tanke möjligt att åstadkomma vissa lättnader vara utan att äventyra standarden i stort.

Det är för utredningen tydligt att huvudsak i detta läge

en blir att

garantera möjligheter till en flexibel tillämpning i de enskilda fallen av livsmedelslagen och livsmedelsförordningen. Främst betyder detta att dispensrätt bör föreligga och att den bör hanteras ett som led i den lokala tillsynen. Utredningen vill redan göra några nu ytterligare anmärkningar om detta.

Som framgått har tillsynsorganisationen övervägts i flera olika sammanhang under senare år. Ett bekymmer har varit brister särskilt på det lokala planet men också det regionala. De hänger med saman allmän resursknapphet, överbelastning av kommunernaoch andra generella faktorer men också med behovet av speciell sakkunskap. Utredningen har tidigare kommit i kontakt med dessa problem, bl.a. har som gett upphov till ett känt JO-ärende J0 198889 s. 378. Förhållan-

-106-

dena förefaller ha förbättrats under de senaste åren. Detta torde utredningen kommunernas arbete för god komma att bekräftas av om en livsmiljö.

Genomgående i tillsynsorganisationen har varit, att resonemangen om den lokala kontrollen bör ligga kvar hos de kommunala nämnderna. Senast utvecklas detta i veterinårutredningens betänkande, i vilket föreslås bl.a. ett ökat mellankommunalt samarbete och ett bättre regionalt stöd, i syfte att förstärka den önskvärda kompetensen.

Utredningen har för sin del ingen avvikande mening denna punkt. Från dess utgångspunkt är nuvarande organisation och inriktning i självklarhet. Det skulle innebära ett resursslöhuvudsak närmast en seri att satsa mera på tillsyn över de små företag som det här är fråga Det skulle också vara fel att lägga tillsynen en högre om. nivå. Vad närmast behöver framhållas är behovet av stöd och som information till de företag det rör sig om. Dessas arbetsvillkor bör förenklas och förbättras. De fall, där en annan bedömning är motiverad, uppmärksammasgivetvis lokalt och bör bedömas och åtgärdas där.

Utredningen har här opreciserat talat om småskalig verksamhet. Någon närmare begreppsbestämning torde inte behövas. Liksom statsmakterna i 1989 års beslut hänförde sig till den riktigt storskaliga industrin utan någon närmare definition, är det här fråga om riktigt små företag. Vad som intresserar är framför allt sådana verksamheter som i t.ex. ALA-gruppens arbete och belyses av katalogen Svensk avses lantmat. Vad är vidare, som redan angetts, endast företag som avses primärproduktion någon utsträckning; å andra sidan bortses med egen i från jordbruk som bara bedriver sådan begränsad livsmedelshantering traditionellt förknippas med ett jordbruk. Hur man närmare defisom nierar och drar gränser saknar, såvitt utredningen kan se, egentligt intresse. De bedömningsfrågor som uppkommer kan överlämnas åt tillsynsmyndigheterna.

Att dispensrätten bör ligga hos samma myndighet som tillsynsansvaret utredningen likaså självklart. Om man lägger ansvar och arbete anser kommunerna, måste de också ges befogenheter och förtroende. Om en tillsynsuppgift läggs centralt, Livsmedelsverket, bör dispensrätten ligga där.

-107-

En viktig aspekt som ligger utanför utredningens uppdrag gäller finansieringen av livsmedelskontrollen. Det nuvarande avgiftssystemet är ganska nytt. Man bygger också i stor utsträckning egenkontroll. Utredningen tror för sin del att man kan nå önskvärd effektivitet inom ramen för rådande system. Om man emellertid vill få till stånd t.ex. ökade kommunala insatser på det lokala planet, är det ofrånkomligt att revidera finansieringssystemet.

Avslutningsvis vill utredningen anmärka att huvudproblemet för den småskaliga livsmedelsproduktionen syns vara brister i teknikutvecklingen, inte krångliga regler eller betungande tillsyn även om sådana faktorer också spelar in.

6.4 Försälininq av opastöriserad mjölk

Utredningen går härefter över till den andra huvudfrågan, som avser pastörisering av mjölk. Därvid gäller de utgångspunkter som har preciserats i de föregående avsnitten Utredningen vill hålla fast vid vár höga livsmedelshygieniska standard och har inte funnit behov av några generella lättnader i gällande bestämmelser med hänsyn till den småskaliga livsmedelsproduktionen. Utredningen ifrågasätter om det är rätt att tala om en målkonflikt mellan livsmedelskontrollen och önskan att befrämja småskalig livsmedelsproduktion. En väl fungerande lokal dispensrätt är vad som behövs i första hand.

Dessa ståndpunkter år lätta att tillämpa på pastöriseringsfrågan. Det är emellertid angeläget att först klargöra hur frågan har aktualiserats och vilka krav som har rests och vilka skäl som har anförts.

Debatten har uppstått genom det bekanta Dörrödsfallet som har redovisats i det föregående. Det bör understrykas att utredningen inte har sett det som sin uppgift att ta ställning till enskildheterna i det fallet. Vid ett par besök plats har utredningen gått noga igenom frågeställningarna och, bör tilläggas, i bästa atmosfär men har - då klargjort och fått full förståelse för att ärendet handläggs i annan ordning och att endast principresonemang kommer i fråga nu.

Uppmärksamhet på riksplanet har detta fall väckt från 1989. Den direkta orsaken var att 11 § livsmedelsförordningen ändrades, så att

- -

Livsmedelsverket även prövar frågor om undantag i enskilda fall, och att verkets egna föreskrifter samtidigt skärptes. Därefter har pastöriseringsfrâgan bl.a. tagits upp i riksdagen vid flera tillfällen. Utredningen redogör kort för vad som har förekommit i dessa riksdagsärenden.

Med anledning propositionen om 1990 års livsmedelspolitiska beslut av väcktes motion 198990Jo60 s i vilken hemstâlldes, att riksen dagen skulle uttala sig mot 1989 års regeländringar och för att mjölkproducenter med god hygienisk standard skall kunna få tillstånd att sälja opastöriserad mjölk också till en bredare krets konsumenter. Skärpningarna var enligt motionärens mening otidsenliga. Hygiei mjölkhanteringen gårdarna är i dag generellt sett väsentligt nen bättre än förr i tiden. De bakterierisker som kan vara förenade med försäljning opastöriserad mjölk i ordnade och kontrollerade former av mäste bedömas som utomordentligt små.

Jordbruksutskottet konstaterade JoU 25 att konsumenternas fria val av livsmedel inte får ske bekostnad av livsmedelslagstiftningens krav på säkerhet och trygghet från hälsosynpunkt. Vid en eventuell dispens från pastöriseringskravet måste en mycket noggrann bedömning göras från bl.a. medicinsk synpunkt. Utskottet fann grund härav ingen anledning att ändra bestämmelserna. Motionen avstyrktes och avslogs av riksdagen.

Pastöriseringsfrâgan togs upp även 1991 med anledning av en motion 19909lJo502 m. Enligt motionären måste reglerna om pastörise- ring över så att lagstiftningen stämmer överens med ny kunskap ses och teknik området. Jordbruksutskottet hänvisade JoU 4 till regeringens uppdrag till Livsmedelsverket att överväga förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion m.m. samt förordade den utredning redovisas med detta betänkande dvs. livsmedelshygiensom utredningen. Till utskottsbetänkandet avgav en suppleant v en meningsyttring stödde utskottets förslag om utredning men riktade som kritik både mot försäljning av opastöriserad mjölk och mot handläggningen av Dörrödsärendet.

Även 1992 behandlade riksdagen pastöriseringsfrâgan med anledning av motion 199192L716 nyd. Motionärerna anför att lantgårdarna i en dag sköts ett mycket mer omsorgsfullt sätt än för 50 år sedan och

-109-

att man bör ta hänsyn till detta. Försäljning av opastöriserad mjölk bör kunna tillåtas av kommunerna; sedan får konsumenterna välja den mjölk de önskar. Denna motion hänvisades till lagutskottet LU 25 som anförde, att pågående utredningsarbete bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ området. Riksdagen avslog motionen.

Innan man går in på en diskussion av själva sakfrågan är det viktigt att göra klart för sig, vilka önskemål om lättnader i pastöriseringskravet som egentligen ställs och i vilken utsträckning det sker.

Utredningen har med en viss förvåning mot bakgrund Dörrödsdebat- - av ten och riksdagsärendena noterat bristen aktivitet och kontakter i pastöriseringsfrågan under arbetets gång. Först i slutskedet har någon överhuvudtaget hört av sig; det var då fråga om en enskild lantbrukare som bedriver alternativ odling och tidigare haft dissom pens men inte fått den förnyad efter 1989. Av samtalet framgick att hantering av opastöriserad mjölk också hade förekomit vid alternativ odling i anslutning till det antroposofiska centret i Järna. Efter kontakt från utredningen kom en skrivelse in därifrån; läget även var i det fallet att dispens hade vägrats efter 1989. Vid den utredav ningen genomförda enkäten togs pastöriseringsfrågan endast i upp några enstaka svar, endast i ett av dem med ett direkt krav lättom nad i reglerna. Vid utredningens studiebesök och andra kontakter har några sådana krav inte förts fram.

Utredningen måste konstatera, att det rör sig om ett praktiskt sett mycket begränsat problem. Ingen har begärt annat än dispens. Detta gäller även i Dörrödsfallet. Vid samtalen i Dörröd har för övrigt just den här bilden tecknats; det rör sig om dispens i ett ringa fåtal fall, inte mera. Det är tydligt att frågan fått för stora proportioner i Dörrödsärendet och genom detta indirekt i den allmänna debatten.

För utredningen kunde det mot denna bakgrund ligga nära till hands

att diskutera pastöriseringsfrågan endast kortfattat och som en ren dispensfråga. EGs direktiv 9246EEC påkallar emellertid ytterligare överväganden.

Nämndadirektiv ingår inte i EES-avtalet, vars framtida ikraftträdande för övrigt inte nu kan bedömasmed säkerhet. Utredningen utgår

-110-

emellertid i sitt här från att direktivet kommer att bli resonemang gällande i Sverige. Det måste då observeras att det inte innehåller något kategoriskt krav pastörisering. Opastöriserade produkter de uppfyller andra, stränga krav. Detta torde innebära att godtas om Sverige inte kan vägra import av opastöriserade produkter - principfrågan möjligheterna att ställa särskilda krav importerade om livsmedel har behandlats riksdagen flera gånger, se cit. bet. av av JoU. Möjligheterna för Sverige att för egen del, dvs. för inhemska produkter, hålla fast vid pastöriseringskravet tar utredningen inte upp just nu; frågan återkommer.

Utredningen går inte in en egen sakdiskussion om pastöriseringskravets vara eller icke vara. Utredningen har ingen egen expertis området och saknar därför underlag för att säga emot de experter som den har talat med och naturligt nog, har stött gällande ordning. som, Det är också klart att pastöriseringstvånget, som infördes 1937, blev ett effektivt medel för att minska hälsoriskerna med mjölkhanteringen och utrota olika sjukdomar tidigare var besvärande. Det går inte som heller att bestrida att vissa risker även i dag kan vara förenade med att ge avkall pastöriseringskravet; hur stora de blir beror naturligtvis hur långt man går och vilka villkor man ställer upp som ersättning.

Med utredningens principiella ståndpunkt, som återgavs inledningsvis, stämmer otvivelaktigt bäst överens att inte föreslå någon uppluckring pastöriseringskravet som sådant. Somett sakskäl för en annan av ståndpunkt måste dock uppfatta saknaden av ett motsvarande krav man inom EG, därmed inget sagt om hur tungt det skall anses väga.

Huvudfrågorna i dag gäller enligt utredningens bedömning dispensmöjligheterna och kan preciseras i tvâ delfrågorz gm dispensfrågor endast skall få prövas centralt och inte lokalt och gm man skall fortsätta att tillämpa pastöriseringskravet så rigoröst, att dispenvägras även i det fåtal fall som kan bli aktuella. ser

den första dessa frågor vidhåller utredningen sin principiella I av ståndpunkt. Ingenting har komit fram under arbetet som kan motivera, att de kommunala nämnderna inte betros att pröva dispensfrågor i vanordning. Tvärtom pekar frågans begränsade praktiska räckvidd lig klart emot att göra ett undantag från vad som i allmänhet gäller och

- 111 -

som har gällt också på detta område tidigare. Det finns ingen anledning att, som skett i Dörrödsfallet, besvära regeringen, kammarrätten och Livsmedelsverket med dispensfrågor.

Den andra frågan besvarar utredningen så, att det i vart fall inte finns sakliga skäl att uppställa strängare krav i praktiken än som gäller enligt EGs direktiv. Därutöver vill utredningen endast anföra följande.

En grundläggande förutsättning för att tillåta en vidgad hantering av opastöriserad mjölk är att det med en betryggande grad säkerhet av kan kontrolleras, att mjölken uppfyller de särskilda krav måste som ställas med hänsyn till att den inte har pastöriserats. Det skall således stå klart att fara inte uppkommer för att mjölken före konsumtion förorenas eller blir otjänlig till människoföda. Sådana krav omfattar i förekommande fall mjölkens hantering i alla led, dvs. såväl förhållandena på produktionsplatsen som under transport och i butik eller motsvarande. Skall försäljning ske i flera kommunerfår det bli en fråga för de olika nämnderna att pröva och övervaka verksamheten i resp. kommun.

I ett dispensbeslut bör anges under hur lång tid mjölken får saluhâllas, hur den skall förpackas och hur förpackningarna skall märkas samt - inte minst vilka volymer verksamheten får Utredningen - avse. anser att det finns anledning att fästa särskild vikt vid frågan om verksamhetens omfattning och den begräsning av denna som skall ske i ett beslut om dispens. En kvantitativ begränsning kan lämpligen ske. Enligt utredningens mening bör en dispens normalt inte få föravse säljning av mer än 1 000 liter mjölk dag eller 7 000 liter i per veckan. Försäljning bör heller inte få ske annat än till konsument, antingen direkt gården eller direkt genom sådana butiker eller institutioner som erhållit dispens för försäljning eller beträf- fande vissa institutioner annat tillhandahållande opastöriserad - av mjölk från gården.

Det ligger i sakens natur att olika nämnder kan komma att ta olika ståndpunkter, som bl.a. Dörrödsfallet visar. Det är inte märkvärdigare här än annars.

Om man löser den akuta frågan genomen ändrad dispensrätt enligt angivna linjer, återstår att bedöma hur framdeles skall ställa man

-112-

sig till det nuvarande pastöriseringskravet med hänsyn till EGs direktiv 9246EEC. Det är en större principfrâga. Den aktualiserar frågor och bedömningar av precis samma slag som många andra sektorsfrágor i sambandmed EESoch EG. Den lär få sättas in i ett större sammanhangoch lösas med anläggande av samma principiella synsätt som andra sektorsfrågor. Utredningen begränsar sig därför till att anföra några synpunkter.

Utredningen har uppfattat statsmakternas allmänna attityd så, att EGs regler godtas om det inte finns speciellt starka sakskäl emot dem - förhandlingsfrågor diskuterar utredningen självfallet inte. Det förefaller utredningen svårt att hävda, att det skulle innebära oacceptabla risker att godta reglerna nu ifrågavarande område.

A andra sidan är det också svårt att förstå att inte en nationell svensk regel detta område, med en dispensordning som i sak svarar mot EGdirektivet, skulle kunna försvaras. Utredningen har fått intrycket att de flesta mjölkproducenter i vilket fall som helst kommer att finna fortsatt pastörisering vara både enklast och billigast. För detta talar bl.a. att de experter, som utredningen har talat med, har bedömt EGs villkor för försäljning av opastöriserad mjölk som mycket stränga.

En i EES- och EG-sammanhang ofta hörd synpunkt är att Sverige bör i det längsta hålla fast vid sin nationella standard om den är högre än inom EG. Den synpunkten kan naturligtvis tillämpas på pastöriseringsfrågan. Hur långt den förtjänar att drivas saknar utredningen sakkunskap för att avgöra. I vart fall syns det emellertid väsentligt att beakta praktiska synpunkter och att inte dramatisera frågan.

överväganden av detta slag har lett utredningen till att inte nu föreslå, att de svenska pastöriseringsreglerna harmoniseras med EGs då dessa blivit slutligt antagna. Utredningen konstaterar endast att det blir ofránkomligt att ta upp frågan om pastöriseringskravets framtid i anslutning till EGs direktiv. Utredningen konstaterar ckså att dess eget förslag om enklare dispensgivning uppenbarligen ligger i linje med direktivet.

6.5 Småskalig slakt

Från den 1 juli 1993 skall i princip all slakt av större djur ske vid kontrollslakterier som står under tillsyn av Statens livsmedelsverk. Att byråbesiktning inte längre kommer att vara möjlig år en följd av 1989 års beslut om förstärkt livsmedelskontroll. Riksdagen var enig om detta, med endast ett tilläggsyrkande JoU 14 res. 33 vpk om en utredning med förslag till skydd för den småskaliga slakteriproduktionen vid en förändrad köttbesiktning.

Det har uppdragits åt Livsmedelsverket att överväga möjligheterna att förenkla förutsättningarna för småskalig slakteriverksamhet. Verkets utgångspunkter för köttbesiktningsreglernas anpassning till sådan verksamhet har varit, att beslutet om en effektiv och likformig köttkontroll i hela landet skall upprätthållas, att konsumenterna skall tillförsäkras kött som har producerats i hygieniskt tillfredsställande former och att kraven ett fullgott djurskydd i sambandmed slakten skall tillgodoses. Ett tjugotal mindre anläggningar har hittills godkänts.

Till utredningen har överlämnats framställningar med anledning av avskaffandet av köttbesiktningsbyráerna från LRFs länsförbund i Norrbotten och från Arvidsjaur-Arjeplogs LRF-avdelning. I framställningarna hemställs bl.a. om dispens även efter den 30 juni 1993 från kravet på levandedjursbesiktning vid slakt i Norrbottens inland, dvs. Arjeplogs, Arvidsjaurs, Jokkmokks, Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner. Även flera andra intressenter har framhållit att de vill ha kvar möjligheterna till byråbesiktning.

Anledningen till att de kommunala köttbesiktningsbyråerna, där det inte krävs någon levandedjursbesiktning, skall avskaffas är att man önskar uppnå en effektiv och likformig köttkontroll i hela landet prop. 19888968 s. 21 ff.. Avsikten är dock s. 24 f. att förändringen inte skall påverka utvecklingen av mindre slakterier. Det är mot bakgrund härav som uppdraget till Livsmedelsverket skall ses.

Utredningen har i och för sig tagit ett visst intryck av de synpunkter som har framförts i de överlämnade framställningarna och som för övrigt också har kommit fram vid olika kontakter under arbetet. Med hänsyn till de skäl, som ligger till grund för de nya enhetliga reg-

-114-

köttkontroll, och till de strävanden att underlätta verksamlerna om vid mindre slakterier, har kommit till uttryck, finner sig heten som dock utredningen inte böra tillstyrka de önskade avvikelserna från

den nya ordningen.

En faktor måste beaktas i detta sammanhangär också EGs direktiv som omrâdet, har redovisats i det föregående. Det kan visserligen som konstateras att EGs regler slakt, som ingår i EES-avtalet, närom mast är uppbyggda efter den storskaliga verksamhetens förutsättningar och att de i vissa avseenden kan verka hämmande för småskalig verksamhet. Som följd EES-avtalet åligger det dock Sverige att en av implementera reglerna. Utredningen har noterat att vissa strävanden förekommer att i någon mån lätta upp tillämpningen av EG-reglerna, bl.a. att betrakta hela Sverige som en lokal marknad. Hurugenom vida resultaten dessa strävanden i alla delar är förenliga med av EG-reglerna är inte helt klart.

6.6 Småskalig verksamhet i övrigt

Som framhållits i det föregående är det ett mycket stort antal detaljregler styr och påverkar livsmedelsproduktionen. Dessa regler som uppfattas ofta onödiga och hämmandeför småskaliga livsmedelsprosom ducenters verksamhet. Tillämpningen av såväl livsmedelslagstiftningregler, t.ex. godkännande av livsmedelslokaler, som andra beens om stämmelser, t.ex. de i PBL, ankommer i huvudsak kommunala nämnder. De kontakter utredningen har haft tyder att det i allmänhet har utvecklats ett gott förhållande, i många fall ett bra samarbete, mellan nämnderna och de livsmedelsproducenter det här är fråga om.

finns således inte underlag för att påstå, att det i första hand Det är kommunernas regeltillämpning som leder till de påtalade svårigheterna i småskalig verksamhet. Det är snarare reglernas utformning som skapar problemen. De är ofta alltför stela och ger inte tillräckligt utrymme för anpassning i de enskilda fallen till de förutsättningar den småskaliga livsmedelsproduktionen präglas av. Med och behov som tanke reglernas omfattning och komplexitet är det inte heller förvånande, att tillämpningen små företag ofta stöter problem som kan upplevas som orealistiska.

-115-

De regler som i första hand bör modifieras är de som gäller godkännande av livsmedelslokaler samt hantering och i viss utsträckning - märkning av livsmedel. Utredningen kan som förut sagts inte gå in föreskrifter som utfärdats på verksnivâ och har överhuvudtaget saknat möjligheter att inom sin snäva tidsram bearbeta sådana detaljfrågor som kommer upp i detta sammanhang. Somallmän riktlinje vill utredningen ange, att den kommunala nämnd som har tillsynen över småen skalig verksamhet alltid bör kunna medge undantag från gällande bestämmelser, såväl i livsmedelsförordningen som i de med stöd därav utfärdade föreskrifterna. En förutsättning måste naturligtvis i varje enskilt fall vara, att verksamheten kan antas bli bedriven så att där hanterade livsmedel inte blir skadliga att förtära, smittförande eller annars otjänliga till människoföda och att inte heller något annat väsentligt konsumentintresse åsidosätts.

Man kan bl a. utvidga de möjligheter till undantag från kravet tillstånd för saluhållande livsmedel plats än i godkänd av annan livsmedelslokal, som finns i 4 kap. 2 § första stycket tillämpningskungörelsen. Även andra varugrupper än de där kan undantas. som anges Dispensmöjligheten i andra stycket omfattar endast är likvaror som värdiga med dem som anges i första stycket. Dessutom kan t.ex. man låta livsmedelslokaler godkännas med utgångspunkt i förenklade kriterier, som mera direkt anknyter till verksamhetens art och omfattning i det enskilda fallet.

I fråga om gårdsförsäljning av opastöriserad mjölk kan överväga man en dispensmässig utvidgning av bestämmelsen i 4 kap. 2 § första stycket 5 tillämpningskungörelsen om undantag från tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen för hantering av livsmedel annat ställe än i godkänd livsmedelslokal. För butiks- och institutionshantering gäller i förekommande fall vanliga regler butikslokal. om

Vissa undantag syns också vara motiverade från reglerna märkning om av livsmedel. Konsumenternas intresse information livsmedlen av om får då tillgodoses annat sätt, exempelvis genom anslag i försäljningslokalen. Den nära relation mellan producent och konsument är som utmärkande för småskalig livsmedelsproduktion underlättar kommunikationen dem emellan. Den torde i många fall medverka till att konsumenten får väl så god information som annars om livsmedels sammansättning, hållbarhet m.m.

-116-

När det gäller lagen om handel med drycker anser utredningen däremot, att de alkoholpolitiska överväganden ligger till grund väger som tyngre än intresset att underlätta småskalig livsmedelsproduktion. Speciella undantag från lagens bestämmelser är således inte motiverade i samband med sådan verksamhet.

Huruvida det är påkallat med ökade möjligheter till undantag från PBL och väglagen för småskaliga livsmedelsproducenter är svårt att bedöma. Utredningen anser sig inte ha underlag för att föreslå några förändringar i dessa lagar, som dessutom ligger utanför dess egentliga arbetsområde. Utredningen erinrar om att en översyn av PBL nyligen har igångsatts och menar att här aktuella frågor lämpligen kan uppmärksammas det i arbetet.

6.7 Kostnadsfrågor

Det har framgått att utredningen i fråga om småskalig livsmedelsproduktion främst åsyftar sådana förändringar i gällande regler som ytterligare skjuter avgöranden av enskilda fall ned till de kommunala nämnderna och ger dessa ökade befogenheter att medge undantag. Enligt utredningens bedömning kommerdetta knappast inte att leda till några kostnadsökningar utan snarare till förenklingar och besparingar.

Det enda problem som syns värt att uppmärksamma gäller sådana fall där ett dispensbeslut kan leda till att ökade tillsynsinsatser från kommunens sida framstår som påkallade. En dispens att sälja opastöriserad mjölk kan tas som exempel.

Utredningen att det här problemet är mest skenbart och i vart

menar fall inte stort. Man bör hålla fast vid principen att i första hand bygga på egenkontroll enligt fastställda kontrollprogram. Vederbörande företagare bör sålunda bära kostnaden för erforderlig kontroll. Detta bör givetvis gälla även i de fall där förmånen av en dispens kan motivera ökad kontroll. Att man vid fastställande av anses en kontrollprogram och vid utövande av tillsynen i övrigt alltid måste göra realistisk bedömning både kontrollbehovet och kostnadsen av aspekterna behöver inte utvecklas.

-117-

Utredningens erfarenhet av Dörrödsfallet är på denna punkt positiv. Som förut nämnts ansåg den livsmedelshygieniska expertisen inte motiverat att utredningen skulle ta initiativ till någon speciell provtagning, utan egenkontrollprogrammet ansågs tillfyllest. Och lantbrukaren i Dörröd har själv uttryckligen sagt sig inte ha någon invändning mot vare sig kontrollprogrammet eller kostnaderna.

Om man i ett så besvärligt ärende som Dörrödsfallet har klarat av kontroll- och kostnadsfrågorna, bör det enligt utredningens mening vara möjligt även i övrigt. Utgångspunkterna för ställningstagandet sedan en dispens har getts bör alltid vara att statsmakterna har lagt fast som huvudinriktning att satsa på kontroll riktigt storskalig av verksamhet samt i övrigt främst restauranger och andra storkök, inte alls verksamhet av den typ här är aktuell, att den småskaliga som livsmedelsproduktionen överlag kännetecknas ett högt hygienmedveav tande, som bottnar bl.a. i att hög kvalitet år ett konkurrensmedel av avgörande betydelse, att statsmakterna klart uttalat sig för att småskalig verksamhet skall underlättas och stödjas samt att sådana dispenser som avses här rimligen inte kommer i fråga annat än då den kommunala nämnden hyser ett visst förtroende för vederbörande företagare. Från fältet kan utredningen omvittna goda erfarenheter med provisoriska tillstånd under uppbyggnads- och övergångsskeden etc. för att ge en lantbrukare eller annan företagare reell möjlighet att en pröva sina idéer.

Utredningen bortser inte från att det kan uppkommaenskilda fall där kommunerna inte enligt gällande avgiftsregler får full kostnadstäckning för sådana ökade kontrollinsatser som diskuteras här. Det syns tveksamt om detta är en tillräcklig anledning att över avgiftsregse lerna. Andra skäl kan dock kanske anföras gör översyn motivesom en rad. Utredningen vill för sin del bara understryka att det är angeläget å ena sidan att kommunerna får full kostnadstäckning, å andra sidan att inte de småföretag det här gäller blir ålagda orealistiska kostnader. Bland specialfrågor som kan förtjäna att tas i hänupp delse av en översyn vill utredningen peka skillnaden mellan verksamhet som bedrivs i en godkänd livsmedelslokal och verksamhet som bedrivs i annan lokal.

6.8 Författningsfrågor

Från början var utredningen inställd på att lägga fram förslag till författningsändringar men efterhand inställde sig allt större tvekan. Skälen har framgått av det föregående särskilt 6.1 och 6.3 och kan sammanfattas i två punkter. För det första ligger tyngdpunkten i det livsmedelshygieniska regelsystemet i Livsmedelsverkets föreskrifter. Det är inte utredningens sak att utarbeta förslag till ändringar i de reglerna, och dessutom har Livsmedelsverket ett speciellt uppdrag att göra en översyn med sikte på den småskaliga livsmedelsproduktionen. För det andra är det enligt utredningens mening uppenbart, att man bör sträva efter att begränsa detaljregleringen i dess helhet, inte bara efter vissa punktvisa lättnader för småföretagare.

Av nu nämnda skäl lägger utredningen inte fram några förslag till författningsändringar. En konkret fråga måste emellertid beröras, nämligen pastöriseringsreglerna. Utredningens ståndpunkt 6.4 innebär att man bör återgå till rättsläget före 1989 års ändringar i ll § livsmedelsförordningen och i Livsmedelsverkets föreskrifter, dvs. låta de kommunala nämnderna besluta om dispenser. I förordningen ändrades villkorssatsen från om ej livsmedelsverket föreskriver annat till om inte livsmedelsverket i det enskilda fallet eller genom föreskrifter medger undantag. Man observerar att en återgång till den tidigare avfattningen måste kombineras med ändringar i Livsmedelsverkets föreskrifter. Utredningen anmärker att det även några andra punkter förekommer, att livsmedelsförordningen ålägger verket att pröva enskilda fall. Det kan vara värt att överväga möjligheterna till decentralisering även där.

Utredningen vill till sist nämna, att den har övervägt möjligheten av en generell föreskrift om att dispensrätten ligger hos samma myndighet som tillsynen. En sådan föreskrift kunde tas in i livsmedelslagen och andra lagar som styr kommunal verksamhet. Det rör sig emellertid om en större fråga av allmänt förvaltningsråttslig natur. Utredningen vill inte aktualisera den i detta begränsade sammanhang.

v 13950-

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD Kursplaner för grundskolan. U. Ersättning för kvalitetocheffektivitet. - Utfonnning av ettnytt resurstilldelningssyslem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4.Statligtstödtill rehabilitering tortyrskadade av flyktingar fl. S. m. Bensodiazepinerberoendeframkallande - psykofarmaka.S. Livsmedelshygien småskalig och livsmedelsproduktion.Jo.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. [l]

Socialdepartementet Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingarm, tl. [4] Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. l5l

Utbildningsdepartementet Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitetoch effektivitet. Utformning ettnytt av resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3]

Jordbruksdepartementet Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6]