Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Rapporteringsskyldighet

för i revisorer finansiella

företag

Banklagskomrrlittén Delbetänkande av

FCC, 505

i H8

Statens offentliga utredningar 1995:106 Finansdepartementet

Rapporteringsskyldighet

för revisorer i finansiella

företag

Delbetänkande av Banklagskommittén

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20069-4 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet

beslut den 1 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med Genom utreda behovet ändringar i det regelverk styr framför uppdrag att av sorti andra kreditinstituts verksamhet, även verksamhet i allt bankers och men det finansiella området, t.ex. värdepappersbolag och förandra institut på såkringsbolag.

Den 16 juni 1995 förordnades landshövdingen Gösta Gunnarsson som ordförande. Som övriga ledamöter förordnades dag koncemsjefen samma Tormod Hermansen, kammarrättspresidenten Reidunn Laurén, f.d. am- Kurt Malmgren, hypoteksdirektören Sören Mannheimer, bassadören Irma Rosenberg, advokaten Lars Söderqvist och projektchefekonomen

chefen Annika Ähnberg.

sakkunniga förordnades den 20 juni 1995 ekonomie doktorn Lars Som docenten Lars Nyberg och chefsjuristen Hans Schedin. Att som Hömgren, kommittén förordnades dag verkställande direkexperter biträda samma Lundquist och kanslirådet Mats Walberg samt den 4 september tören Ulla 1995 ekonomie licentiaten Rolf Skog.

förordnades den 20 juni 1995 hovrättsassessom Gustaf Till sekreterare biträdande sekreterare förordnades den l september 1995 Sjöberg. Till Frick och den 21 september 1995 ekonomie hovrättsassessom Agneta doktorn Peter Ekegârdh.

Kommittén har antagit namnet Banklagskommittén. Härmed överlämnas kommitténs delbetänkande SOU 1995: 106 Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag. Till betänkandet fogas reservation ledamoten Lars Söderqvist. av Stockholm i december 1995

Gösta Gunnarsson

Tormod Hermansen Reidunn Laurén Kurt Malmgren Sören Mannheimer Irma Rosenberg Lars Söderqvist

Annika Ãhnberg

Gustaf Sjöberg

Agneta Frick Peter Ekegârdh

Innehållsförteckning

Sida

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617 11 . . . . Förslag till Lag ändring i lagen 1992:1610 om kreditom marknadsbolag 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713 17 . Förslag till Lag om ändring i lagen 1972:262 om

understödsföreningar 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag ändring i lagen 1991:981 om värdeom pappersrörelse 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag ändring i lagen 1992:701 om Konungariket om Sveriges stadshypotekskassa 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag ändring i lagen 1994:759 om Sveriges om allmänna hypoteksbank 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1980:1097 om Svenska

skeppshypotekskassan 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 BCCI-direktivet 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Huvuddragen i gällande rätt 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Allmänt 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Aktiebolagslagen 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Omfattningen revisors granskning 35 av . . . . . . . . . 3.2.2 Revisors tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet 38 . . . . . 3.2.3 Revisors skadestånds- och straffansvar 43 . . . . . . . .

3.3 Bankrörelselagen 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Försäkringsrörelselagen 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Lagen om understödsföreningar 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa 46

3.7 Lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank 47 . . . . . . . . . . . 3.8 Lagen om Svenska skeppshypotekskassan 47 . . . . . . . . . . . . 3.9 Av Finansinspektionen förordnade revisorer 48 . . . . . . . . . . 3.10 Koncembegreppet 49

3.10.l Allmänt 49

3.10.2 EG-rättens koncembegrepp 52

3.10.3 En ny koncemdefinition 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överväganden och förslag 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmänt 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Rapporteringsskyldigheti finansiella företag 58 . . . . . . . . . . 4.2.1 Kreditinstitut 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Försäkringsbolag och understödsföreningar 62 . . . . . . 4.2.3 Vårdepappersbolag 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.4 Fondbolag 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Rapporteringsskyldighetens närmare innehåll 66 . . . . . . . . . . 4.3.1 Vilka omfattas av rapporteringsskyldigheten 66

4.3.2 Vilka uppgifter skall rapporteras 66 . . . . . . . . . . . 4.3.3 Vid vilken tidpunkt skall rapportering ske 74 . . . . . . 4.3.4 Direktivets bestämmelse om god tro 74 . . . . . . . . . . 4.4 Sanktioner 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 77 . . . . . . . . . . . . . . . . l Koncemförhållanden 77

4.5.2 Likartade förbindelser 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningskommentar 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617 83 . 5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1992: 1610 om

kreditmarknadsbolag

5.3 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

1982:713

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1972:262 om

understödsföreningar

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:981 om värdepappersrörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Förslaget till lag om ändring i lagen 1992:701 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa . . . . . . . . . . . 5.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1994:759 om Sveriges allmänna hypoteksbank 5.9 Förslaget till lag om ändring i lagen 1980: 1097 om Svenska skeppshypotekskassan

6 Ikrajitrddande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservation

Bilagor

Bilaga 1 Kommitténs direktiv Dir. 1995:86 Bilaga 2 BCCI-direktivet

Sammanfattning

Sverige är som medlem i EU skyldigt att införa regler om rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag senast den l8 juli 1996 enligt det s.k. BCCI-direktivet. Direktivet utarbetades med anledning av upplösningen av Bank for Credit and Commerce International BCCI och andra händelser på den finansiella marknaden. Syftet med direktivet är att skärpa tillsynen inom den finansiella sektom. Kommitténs förslag innebär en anpassning av den svenska lagstiftningen till de minimikrav som direktivet lägger fast beträffande frågor om rapporteringsskyldighet för revisorer. Enligt vad kommittén erfarit har ännu inga andra länder infört lagstiftning med anledning av BCCI-direktivet.

Rapporteringsskyldigheten avser bl.a. förhållanden som kan antas påverka det finansiella företagets fortsatta drift. Därmed avses händelser som riskerar att allvarligt påverka företaget på ett negativt sätt. Vidare skall förhållanden som kan antas utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet rapporteras. Alla överträdelser som inte är bagatellartade träffas av denna bestämmelse. Härutöver omfattar skyldigheten rapportering av förhållanden som kan leda till att en revisor vägrar att tillstyrka fastställandet av årsredovisningen och sådana förhållanden som skall leda till anmärkningar i revisionsberättelsen eller till att erinringar framställs. Om en revisor får kännedom om sådana förhållanden som omfattas av rapporteringsskyldigheten när han utför sitt revisorsuppdrag skall han omgående rapportera förhållandena till Finansinspektionen.

Rapporteringsskyldigheten avser både stämmovalda revisorer, revisorer som utsetts med stöd av bestämmelse i bolagsordningen, s.k. minoritetsoch medrevisorer, och Finansinspektionen förordnade revisorer. Även av särskilda granskare omfattas. Däremot omfattas inte revisorer som tjänstgör inom företagens intemrevision.

10 Sammanfattning

Bestämmelser rapporteringsskyldighet föreslås för revisorer i banker, om kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag, fondbolag och hypoteksinstitut. Beståmmelsema skall införas i respektive lag som reglerar dessa företags verksamhet.

Författningsförslag

Förslag till

Lag ändring i bankrörelselagen 1987:617

om

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen 1987:617 att det skall införas en ny paragraf, 3 kap. 8 a samt att 3 kap. 3 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 3 §

Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor. Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av bankens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande. Till revisor kan utses även ett Till revisor kan utses även ett registrerat revisionsbolag. Be- registrerat revisionsbolag. Bestämmelser om vem som kan stämmelser om vem som kan vara huvudansvarig för revisio- vara huvudansvarig för revisionen och om underrättelseskyldi g- nen och om underråttelseskyldighet fmnsi 12 § lagen 1995:528 het finnsi 12 § lagen 1995:528 om revisorer. Bestämmelserna i om revisorer. Bestämmelserna i 5 § om behörighet och i 13 § 5 § om behörighet, i 8 a § om om rätt att närvara på stämma rapporteringsskyldighet och i tillämpas på den huvudansvari ge. 13 § rått att närvara på stämom ma tillämpas på den huvudansvarige.

Senastelydelse 1995:536.

12 Författningsjörslag SOU 1995: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspelaiosådana förhållanden rörande nen banken som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i banken och som kan antas negativt påverka bankens

fortsatta drift,

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar bankers verksamhet, eller leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning enligt 11 § eller erinran enligt 12 Första stycket gäller också i de fall revisorn får kännedom förhållandena vid fullgörande om revisorsuppdrag som han har av även i bankens moderföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med banken.

Revisorerna får inte lämna upplysningar till en enskild aktieägare, huvudman, medlem eller utomstående sådana angelägenheter som de om har fått kännedom vid fullgörandet av sina uppdrag, om det kan vara om till nackdel för banken. I 1 kap. 10 § föreskrivs att enskildas förhållanden till bank inte obehörigen får röjas. Revisorerna är skyldiga att till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det inte skulle till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd vara olägenhet för enskild,

2 Senaste lydelse 1992:1613.

SOU 1995: 106 F örfaltn ingsförslag 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. till medrevisor, granskare som avses i 15 ny revisor och, om banken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upplysningar om bankens angelägenheter, samt 3. på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål. Om revisors rapporteringsskyldighettillFinansinspelaionen finns bestämmelser i 8 a

Varje röstberättigad kan väcka förslag om att Finansinspektionen skall utse granskare för särskild granskning av bankens förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i banken. Förslaget skall framställas på en ordinarie stämma eller på stämma där ärendet enligt kallelsen skall behandlas. Finansinspektionen skall på begäran av röstberättigad och efter att ha hört bankens styrelse förordna en eller flera granskare, om förslaget biträds i ett bankaktiebolag av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier eller en tredjedel av de företrädda aktierna, 2. i en sparbank av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en tredjedel av de närvarande huvudmännen, eller 3. i en föreningsbank av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade. I en central föreningsbank kan innehavare av förlagsandelar begära hos styrelsen att granskare utses. Begärs detta av innehavare företräder som förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två månader göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning. Vad som sägs om revisorer i Vad sägs revisorer i som om 3 § första och tredje styckena, 3 § första och tredje styckena, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2 8a, 13 och 14 §§ samt och 4-8 §§ tillämpas även i fråga 5 kap. 2 och 4-8 §§ tillämpas om granskare. även i fråga om granskare. Yttrande över granskningen skall avges till stämman. Yttrandet skall hållas tillgängligt hos banken under minst en vecka före stämman för aktieägare, huvudman, medlem eller annan röstberättigad och genast sändas till var och en av dem som begär det. Yttrandet skall också läggas

3 Senaste lydelse 1991:1768.

14 Författningsförslag SOU 1995: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse fram på stämman. På samma sätt skall yttrandet hållas tillgängligt för och sändas till innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på begäran av sådan innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Författningqörslag 15

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1992: 1610 om kreditmarknads-

bolag

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 7 a-c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 7a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen sådana förhållanden rörande kreditmarknadsbolaget som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i kreditmarknadsbolaget och som kan antas negativt påverka kredit-

marknadsbolagets fortsatta drift,

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar kreditmarknadsbolags verksamhet, eller leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning enligt 10 kap. 10 § eller erinran enligt 10 kap. 11 § aktiebolagslagen 1975:1385. Första stycket gäller också i

de fall revisorn får kännedom

om förhållandena vid fullgörande av revisorsuppdrag som han har även i kreditmarknadsbolagets moderföretag eller ett företag

16 Författningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har en likartad förbindelse med kreditmarknadsbolaget.

7b§

1 1 kap. 5 § denna lag föreskrivs att enskildas förhållanden till kreditmarknadsbolag inte obehörigen får röjas och i 10 kap. 13 § aktiebolagslagen

1975:1385 finns bestämmelser

om revisors rätt och skyldighet att lämna upplysningar i vissa fall. Revisor i kreditmarknadsbolag är vidare enligt 7 a § skyldig att rapportera vissa förhållanden till Finansinspektionen.

7c§

Vad som sägs om revisor i 7 a § skall också tillämpas i fråga om granskare som utsetts enligt 10 kap. 14 § aktiebolagslagen 1975:1385 i kreditmarknadsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Förfaltningsjörslag 17 SOU 1995: 106

Förslag till

Lag ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

om

Härigenom föreskrivs i fråga försåkringsrörelselagen 1982:713 om det skall införas paragraf, 10 kap. 8 samt att 10 kap. 3 och att en ny a 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 3 §

Revisorer inte är auktoriserade eller godkända skall vara bosatta som inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen i särskilda fall tillåter Vad gäller dock inte, även auktoriserad något annat. som sagts nu om en eller godkänd revisor deltar i revisionen. Den är underårig, i konkurs som eller underkastad näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § som föräldrabalken får inte vara revisor. Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden med hänsyn till arten och omfånget av som bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande. Till revisor kan även utses ett Till revisor kan även utses ett registrerat revisionsbolag. Be- registrerat revisionsbolag. Bestämmelser kan ståmmelser om vem som kan om vem som huvudansvarig för revisio- huvudansvarig för revisiovara vara och underrättelseskyldi och underrättelseskyldi gnen om g- nen om het fmnsi 12 § lagen 1995:528 het finns i 12 § lagen 1995:528 revisorer. Beståmmelsema i revisorer. Bestämmelserna i om om 5 och 13 §§ i detta kapitel till- 8 och 13 §§ i detta kapitel a lämpas på den huvudansvarige. tillämpas på den huvudansvarige. Till revisor i dotterföretag bör, det kan ske, utses minst en av om moderbolagets revisorer.

8a§

En revisor skall omgående rapportera till F inansirzspelaio-

Senaste lydelse 1995:534.

18 Författningsfiárslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nen sådana förhållanden rörande försäkringsbolaget revisorn som får kännedom vid fullgäranom det av sitt revisorsuppdrag iförsäkringsbolaget och som kan antas negativt påverka försäkringsbolagets fortsatta drift, utgöra en inte ovâsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsbolags verksamhet, eller leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning enligt 11 § tredje stycket eller erinran enligt 12 Första stycket gäller också i

de fall revisorn får kännedom

om förhållandena vidfullgörande av revisorsuppdrag som han har även i försäkringsbolagen moderföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med försäkringsbolaget.

Revisor får inte till enskild aktieägare, delägare, delegerad, garant eller utomstående lämna upplysningar om sådana försäkringsbolagets angelägenheter som han fått kännedom vid fullgörandet sitt uppdrag, det om av om kan vara till förfâng för bolaget. Revisor är skyldig att till bo- Revisor är skyldig att till bolagsstämman lämna alla lagsstämman lämna alla upp- upplysningar som bolagsstämman lysningar bolagsstämman som begär, om det inte skulle begär, det inte skulle vara om vara till väsentligt förfâng för bola- till väsentligt förfång för bolaget. Revisor är vidare skyldig att get. Revisor är vidare skyldig att lämna medrevisor, revisor lämna medrevisor, revisor ny ny och, om bolaget har försatts i och, bolaget har försatts i om konkurs, konkursförvaltare konkurs, konkursförvaltare er erforderliga upplysningar bo- forderliga upplysningar om om lagets angelägenheter. bolagets angelägenheter. Revisor är vidare enligt 8 a § skyldig att

Förfanningsjörslag 19 SOU 1995: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rapportera vissa förhållanden till Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den l juli 1996.

20 Fötfattninggörslag SOU 1995: 106

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1972:262 om understödsföre-

ningar

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1972:262 understödsföreom ningar skall införas en ny paragraf, 32 a följande lydelse. av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen sådana förhållanden rörande understödjöreningen som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i understödvöreningen och som kan antas negativt påverka under-

stödsföreningens fortsatta drfi,

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reg lerarutzderstödsföreni ngars verksamhet, eller leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller erinran enligt

50 § femte stycket eller anmärk-

ning enligt 51 § tredje stycket lagen 19511308 om ekonomiska föreningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Författningsfâirslag 21

Förslag till

Lag ändring i lagen 1991:981 om värdepappers-

om rörelse

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1991:981 om värdepappersrörelse skall införas tre paragrafer, 2 kap. 4 a-c §§, av följande nya lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektiosådana förhållanden rörande nen värdepappersbolaget som revifár kännedom om vid fullsorn görandet av sitt revisorsuppdrag i värdepappersbolaget och som kan antas negativt påverka värdepappersbolagets fortsatta drift, utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar värdepappersbolags verksamhet, eller leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning enligt 10 kap. 10 § eller erinran enligt 10 kap. I I § aktiebolagslagen 1975: 1385. Första stycket gäller också i

de fall revisorn får kännedom

förhållandena vid fullgörande om revisorsuppdrag som han har av även i värdepappersbolagets m0derföretag eller ett företag som

22 Författningsgfâirslag SOU 1995: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har en likartad förbindelse med värdepappersbolaget.

4b§

I 1 kap. 8 § denna lag regleras tystnadsplikten för styrelseledamöter eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag eller ettutländslavärdepappersföretag och i 10 kap. 13 § aktiebolagsla-

gen 1975.°1385 finns bestäm-

melser om revisors rätt och skyldighet att lämna upplysningar i vissa fall. Revisor i värdepappersbolag är vidare enligt 4 a § skyldig att rapportera vissa förhållanden till Finansinspektionen.

4c§

Vad som sägs om revisor i 4 a § skall också tillämpas i fråga om granskare som utsetts enligt 10 kap. 14 § aktiebolagslagen 1975:1385 i värdepappersbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Förfauningsförslag 23

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1990:1114 om värdepappers-

fonder

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder skall införas tre paragrafer, 6 a-c §§, av följande lydelse. nya

Nu varande lydelse Föreslagen lydeLse

6a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektiosådana förhållanden rörande nen fondbolaget som revisorn får kännedom om vid fullgörandet sitt revisorsuppdrag i fondav bolaget och som kan antas negativt påverka fondbola-

gets fortsatta drift,

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar reglerar fondbolags verksom samhet, eller 3. leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning enligt 10 kap. 10 § eller erinran enligt 10 kap. 11 § aktiebolagslagen 1975: 1385. Första stycket gäller också i

de fall revisorn får kännedom

förhållandena vid fullgörande om revisorsuppdrag som han har av även i fondbolagets moderföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med fondbolaget.

24 Författningsjörslag SOU 1995: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 b §

I 5 § denna lag föreskrivs att enskildas förhållanden till värdepappersforzd, fondbolag och förvaringsimtitut inte obehörigen får rojas och i 10 kap. 13 § aktiebolagslagen 1 975:] 385 finns bestämmelser om revisors rätt och skyldighet att lämna upplysningari vissa fall. Revisor i fondbolag är vidare enligt 6 a § skyldig att rapportera vissa förhållanden till Finansinspektionen.

6c§

Vad som sägs om revisor i 6 a § skall också tillämpas i fråga om granskare utsetts som enligt 10 kap. 14 § alaiebolagslagen 1975:1385 i fondbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

SOU 1995: 106 Författningsjörslag 25

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1992:701 om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1992:701 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa skall införas en ny paragraf, 3 a av följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen sådana förhål landen rörande kassan som revisorn fâr kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i kassan och som kan antas negativt påverka kassans

fortsatta drifi, eller

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar reglerar kassans verksamsom het.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

26 Författningsförslag

Förslag till

Lag ändring i lagen 1994:759 Sveriges allmänna

om om

hypoteksbank

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1994:759 Sveriges allmänna om hypoteksbank skall införas en ny paragraf, 4 följande lydelse. a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen sådana förhållanden rörande Hypoteksbartken som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i Hypoteksbanken och som kan antas negati vt på verka Hypoteks-

bankens fortsatta driji, eller

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar Hypoteksbatzketzs verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

Författningsffarslag 27

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1980: 1097 om Svenska skepps-

hypotekskassan

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1980:1097 om Svenska skeppshypotekskassan skall införas en ny paragraf, 26 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26a§

En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen sådana förhållanden rörande kassan som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i kassan och som kan antas negativt påverka kassans

fortsatta drift,

utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar kassans verksamhet, eller 3. leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning enligt 28

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

1 Inledning

Genom beslut den l juni 1995 tillkallade regeringen kommitté med en uppdrag att utreda behovet ändringar i det regelverk styr framför av som allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet men även verksamhet i andra institut på det finansiella området, t.ex. värdepappersbolag och försäkringsbolag. Kommittén skall även utreda behovet ändringar i tillav synens innehåll och inriktning på detta område. Om det är lämpligt skall kommittén föreslå ändringar regelverket. av

I kommitténs uppdrag ingår att utreda vissa frågor revision. Detta om innebär bl.a. att kommittén skall överväga behovet av lagändringar avseende nu gällande regler för av Finansinspektionen förordnade revisorer i institut som står under inspektionens tillsyn. Uppdraget innebär också att kommittén skall överväga behovet lagändringar med anledning det av av inom EU utarbetade direktivet som syftar till att skärpa tillsynen inom den finansiella sektorn BCCI-direktivet. De delar direktivet berör av som kommitténs arbete innehåller regler revisorers skyldighet att rapportera om vissa iakttagelser till tillsynsmyndigheten. Det hade varit mest ändamålsenligt att behandla frågor som rör revisorer i finansiella ñretag i ett sammanhang. Medlemsländema skall dock ha införlivat BCCI-direktivet med sina respektive rättsordningar senast den 18 juli 1996. För att detta skall vara möjligt för Sveriges del är det nödvändigt att kommittén behandlar frågor med anledning av direktivet med förtur. Dessa frågor behandlas i förevarande betänkande. Frågan om de inspektionsförordnade revisorernas ställning avser kommittén att återkomma till.

2 BCCI-direktivet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har den 29 juni 1995 antagit ett direktiv 9526EG, BCCI-direktivet ändring direktiv om av 77780EEG och 89646EEG kreditinstitut, direktiv 73239EEG och om 9249EEG om andra direkta försäkringar än livförsâkringar, direktiv 79267EEG och 9296EEG direkta livförsâkringar, direktiv 9322 om EEG om tjänster inom värdepappersområdet och 85611EEG företag om för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper fondföretag i syfte att stärka tillsynen på dessa områden.

BCCI-direktivet utarbetades med anledning upplösningen Bank for av av Credit and Commerce International BCCI och andra händelser på finansmarknaderna. Syftet med direktivet är att i vissa närmare angivna avseenden stärka tillsynsmyndighetemas befogenheter när det gäller att hindra oegentligheter i företag står under tillsyn. Enligt direktivet som artikel 5 skall revisorerna i sådana bolag omfattas direktivet som av vara skyldiga att under vissa definierade omständigheter föra viss information vidare till behöriga myndigheter. Artikel 5 i direktivet har följande lydelse.

Följande skall införas i direktiv 77780EEG artikel 12 - som a, i direktiv 9249EEG artikel 16 - som a, i direktiv 9296EEG artikel 15 - som a, i direktiv 9322EEG artikel 25 och - som a, i direktiv 85611EEG artikel 50 - som a:

Medlemsstaterna skall föreskriva åtminstone

a att varje, i enlighet med direktiv 84253EEG, auktoriserad person som

i ett finansiellt företag utför ett i artikel 51 i direktiv 78660EEG, artikel 37 i direktiv 83349EEG eller artikel 31 i direktiv 85611EEG angivet uppdrag eller annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående

32 BC CI-direktivet

rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag han har fått kännedom om vid utförandet av sitt som uppdrag, som är ägnade att

utgöra påtaglig överträdelse lagar, förordningar eller bestämmel- - en av reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar ser som bedrivandet av finansiella företags verksamhet, påverka det finansiella företagets fortsatta drift, eller leda till vägran att godkänna räkenskapema eller till att reservationer framställs.

b att det på sätt skall åligga denna person att omgående rapportera samma alla uppgifter eller beslut han har fått kännedom om vid utförandet av som

sitt under a beskrivna uppdrag, i ett företag som har nära förbindelser

härrörande från kontroll över det finansiella företag i vilket han utför det ovan nämnda uppdraget.

2. Det förhållandet att de auktoriserats enligt direktiv personer som 84253EEG till de behöriga myndigheterna i god tro yppar sådana uppgifter eller beslut i punkt l utgör inte en överträdelse av som avses någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller annan bestämmelse, och medför inte något som helst ansvar för dessa personer.

Kontroll definierasi artikel 2.1 b som innebärande förbindelse mellan ett moderföretagoch ett dotterföretagi alla de fall som omfattas av artiklarna 1.1och 1.2 i direktiv 83349EEG, eller likartad förbindelsemellannågon fysisk eller juridisk person och ett företag. Varje en dotterföretagtill ett dotterföretagskallockså ansessom dotterföretagtill moderföretaget vilket står över dessa företag.

SOU 1995: 106 33

3 Huvuddragen i gällande rätt

I detta kapitel lämnas en beskrivning av den lagstiftning som berör revisorsfrågor i finansiella företag. I avsnitt 3.10 beskrivs koncembegreppet. Anledningen till detta är att koncemdefmitionen har betydelse för utfommingen av bestämmelserna om revisorers rapporteringsskyldighet med anledning av BCCI-direktivet. Pâ vilket sätt definitionen har betydelse behandlas utförligare i avsnitt 4.5. I det avsnittet behandlas också vad som i BCCI-direktivet benämns likartade förbindelser.

3.1 Allmänt

I nästan all lagstiftning på associationsrättens område föreskrivs skyldighet att offentligt redovisa ett företags ekonomiska förvaltning, s.k. redovisningsskyldighet. Vidare finns bestämmelser om obligatorisk medverkan av en eller flera externa revisorer för att kontrollera att den lämnade informationen är fullständig och riktig, s.k. revisionsskyldighet. Revisionsplikt åvilar i huvudsak aktiebolag, ekonomiska föreningar, banker, försäkringsbolag och vissa handelsbolag.

När det gäller olika former av företagsrevision görs åtskillnad mellan intern och extern revision. Intern revision innebär att ett företags verksamhet, räkenskaper och kontrollanordningar eller andra rutiner löpande övervakas av ett inom organisationen verksamt organ, t.ex. en revisionsavdelning. Ett väl fungerande intemkontrollsystem skall hindra att fel, såväl avsiktliga som oavsiktliga, som görs i det dagliga arbetet leder till fel i redovisningen eller förluster för organisationen. Den som utför den interna revisionen är normalt anställd i det företag, där han utför kontrollverksamheten och utgör en del av dess interna kontrollsystem. Vid extern revision är dock revisorn fristående i förhållande till företagsledningen och det företag han reviderar. Hans kontrollfunktion är i första hand riktad mot

2415-1186

34 Huvuddragen i gällande rätt SOU 1995: 106

företagsledningen. I sin granskningsverksamhet skall den exteme revisorn bevaka ägamas intressen i förhållande till företagsledningen. Han skall vidare övervaka att regler till skydd för borgenärer och anställda eller det allmänna iakttas. Extern revision omfattar normalt inte bara en granskning av företagets räkenskaper utan också granskning företagsledningens en av förvaltning av företaget. Revisionen brukar därför med hänsyn till dess granskningsomrâden även delas in i förvaltningsrevision och redovisningsrevision. I praktiken går det inte att dra någon skarp skiljelinje mellan dessa granskningsområden jfr avsnitt 3.2.1.

Den 1 juli 1995 trädde lagen 1995:528 revisorer i kraft. Lagen gäller om för sådana revisorer som har särskild behörighet att utföra lagstadgad revision. I lagen anges de krav på utbildning, praktik, oberoende ställning m.m. som skall gälla för godkända och auktoriserade revisorer. Lagen innehåller en bestämmelse tystnadsplikt 18 § innebär att revisor om som en inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för får annan, använda uppgifter som han har erhållit i sin yrkesutövning. Han får inte heller obehörigen röja sådana uppgifter. En myndighet har inrättats, ny Revisorsnämnden, som skall ha hand prövning och tillsyn. Lagen inneom bär bl.a. att reglerna i EG:s åttonde bolagsdirektiv 84253EEG2 införlivas med svensk rätt

Bestämmelser om revision finns i aktiebolagslagen 1975:1385, lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar, lagen 1980: l 103 årsredovisom ning m.m. i vissa företag, bankrörelselagen 1987:617, försäkringsrörelselagen 1982:713, lagen 1972:262 understödsföreningar och om lagen 1992: 160 om utländska filialer m.m. Regeringen har föreslagit en ny ârsredovisningslag för aktiebolag och vissa handelsbolag, lag en ny om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag lag samt en ny om årsredovisning i försäkringsföretag prop. 199596: 10.

BCCI-direktivets bestämmelser om rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen för revisorer kommer att beröra den lagstiftning reglerar som

2 Rådetsåttondedirektiv av den 10 april 1984grundat på artikel 54.3 i fördraget g om godkännande av personersom har ansvar för lagstadgadrevision av räkenskaper.

3 Se prop. 199495152.

Huvuddragen i gällande rätt 35

de företags verksamhet omfattas av detta direktiv och de direktiv som vartill detta hänvisar. Följande företagsfonner år berörda, nämligen banker bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker kreditmarknadsbolag, , hypoteksinstitut, försäkringsbolag, understödsñreningar, värdepappersbolag och fondbolag. I detta kapitel lämnas kortare redogörelse för reen visionsbestämmelsema i de lagar berör dessa företag, nämligen aktiesom bolagslagen, bankrörelselagen, försäkringsrörelselagen, lagen om understödsföreningar, lagen 1992:701 Konungariket Sveriges stadshypoom tekskassa, lagen 1994:759 Sveriges allmänna hypoteksbank och lagen om 1980: 1097 Svenska skeppshypotekskassan. Framställningen begränsas om huvudsakligen till de bestämmelser berör revisorers granskningssom

skyldighet, tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet

3.2 Aktiebolagslagen

Aktiebolagslagens bestämmelser revision är tillämpliga på bl.a. kreditom marknadsbolag, värdepappersbolag och fondbolag. Aktiebolagskommittén har lagt fram förslag till ändringar i aktiebolagslagen i delbetänkandet SOU 1995:44 Aktiebolagets organisation. Förslagen innebär bl.a. att kapitlet revision och särskild granskning i aktiebolagslagen 10 kap. om skall få helt utfornming. Förslagen bereds för närvarande inom regeen ny ringskansliet. Vissa Aktiebolagskommitténs förslag redovisas i det av följande.

3.2.1 Omfattningen av revisors granskning

revisorer finns i 10 kap. aktiebolagslagen. Varje aktie- Bestämmelserna om bolag skall ha minst revisor, skall granska bolagets årsredovisning en som

Regeringenhar i 199596:74 föreslagit att möjligheten att bedriva bankverksamhet prop. i ekonomiskföreningskall finnas kvar och att detta skall kunnaske med stöd av en ny lag medlemsbanker.Lagen överensstämmer i huvudsakmedlagen 1987:620 om föreningsom banker. Föreningsbankslagen föreslåsupphöra att gälla samtidigt som lagen om medlemsbanker föreslåsträda i krañ, den l januari 1996.

5 utförligare redovisning hänvisastill Revisorsutredningens slutbetänkande SOU För en 1993:69 Revisorerna och EG samt Aktiebolagskommitténs delbetänkande SOU 1995:44 Aktiebolagets organisation.

36 Huvuddragen i gällande rätt

jämte räkenskapema samt styrelsens och verkställande direktörens förvalt-

ning. Årsredovisningen består resultaträkning, balansräkning och för-

av valtningsberättelse. Begreppet räkenskaper har inte deñnierats i lagen, men torde emellertid innefatta veriñkationshantering, löpande extern bokñring, bokslut, intemredovisning, arkivering räkenskapsmaterial samt intern av kontroll. Granskningen styrelsens och verkställande direktörens förvaltav ning anses väsentligen gå ut på att upptäcka eller förebygga olagliga eller på annat sätt oförsvarliga förvaltningsåtgärder. Det ankommer inte på revisorerna att kritisera den ekonomiska lämpligheten förvaltningsåtgårav der i vidare mån än då åtgärderna kan tänkas föranleda vägrad ansvarsfrihet och skadestândstalan eller på annat sätt framstår som pliktöverträdelser eller pliktñrsummelser från bolagsledningens sida. Genom hänvisningar följer att revisorerna även har att kontrollera att balans- och resultaträkningama har upprättats i enlighet med bokföringslagens bestämmelser och med god redovisningssed.

Revisorerna är enligt 10 kap. 10 § tredje stycket aktiebolagslagen skyldiga att i revisionsberättelsen anmärka om de vid sin granskning har funnit att styrelseledamot eller verkställande direktör har handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

F örvaltningsrevision

Som ovan nämnts är det svårt att dra någon skarp gränslinje mellan förvaltningsrevision och redovisningsrevision. Det är även omstritt vad som skall anses ingå i förvaltningsrevisionen. Här skall dock lämnas redoen görelse för vad som vanligtvis därmed. avses

Vid förvaltningsrevision sker systematisk och planmässig granskning en av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning vilket innebär bl.a. att revisorn löpande under året tar del Styrelseprotokoll, budgetar, kortav periodiska bokslut och delårsrapporter. I fråga bolag i obestånds- eller om andra krissituationer ökar angelägenheten att revisorn följer rörelsens av utveckling och att revisorn erinrar styrelsen dess skyldighet att bevaka om att aktiebolagslagens regler till skydd för borgenärer och andra intressenter efterlevs. Granskningen av förvaltningen syftar främst till att klarlägga om åtgärd eller försummelse som kan föranleda skadeståndsskyldighet ligger

Huvuddragen i gällande rätt 37

styrelseledamot eller verkställande direktör till last och om styrelseledamot eller verkställande direktör annars handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Som ett led i granskningsarbetet skall revisorn bedöma styrelse och verkställande direktör utsatt bolaget för risker som kan om vålla bolaget skada utan att ge motsvarande fördelar.

Som ett led i förvaltningsrevisionen skall revisorn bedöma organisationen och rutinerna för att kunna klarlägga om styrelsen och verkställande direktören uppfyllt sina plikter i fråga om bokföring och medelsförvaltning. Revisorn skall vidare vid sin granskning bedöma om bolagets system för planering och kontroll förser styrelsen och verkställande direktören med tillfredsställande underlag ñr beslut samt om styrelsen och verkställande direktören har tillräcklig överblick över bolagets risksituation.

Revisorns arbete under förvaltningsrevisionen innebär i praktiken att gränsen mellan revision och konsultation inte alltid kan hållas skarp. För revisorns del innebär uppdraget ofta att han måste göra en avvägning mellan kontroll och rådgivning eftersom företagsledningen i den här situatioofta önskar utnyttja revisorns kompetens och tidigare erfarenheter. nen Revisorn ställs vid utförandet av förvaltningsrevision ofta inför frågan om hans uppdrag kan stanna vid enbart kontroll eller om det även bör utmynna i konsultation.

Konsultverksamhet

Aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om i vilken utsträckning en revisor kan uppträda som rådgivare åt ett bolag som han har i uppdrag att granska. Av revisorns skyldighet att fullfölja sitt uppdrag under iakttagande av god revisors- och revisionssed följer emellertid en rätt för honom att lämna råd och förslag till förbättringar med avseende på bolagets redovisning och förvaltning jfr prop. 1975: 103 s. 434 f.. Att en sådan på revisionsuppdraget grundad rådgivningsverksamhet är både nödvändig och önskvärd torde stå utom diskussion. Det är dock ornstritt i vilken omfattning revisor skall kunna lämna råd i en vidare omfattning än som en föranleds av själva revisionsuppdraget, utan att hans möjligheter att uppträda som en självständig aktör påverkas.

38 Huvuddragen i gällande rätt

För auktoriserade och godkända revisorer regleras möjligheten att uppträda som rådgivare av 14 § revisorslagen. Därav följer att revisor skall utföra sina uppdrag omsorgsfullt och enligt god revisorssed, att revisor skall noggrant iaktta gällande jävsbestämmelser för revisorer och att revisorn skall avböja eller avsäga sig uppdraget om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet.

Aktiebolagskommittén har gjort den bedömningen att bestämmelserna om revisors granskningsuppgifteri huvudsak är utformade på ett tillfredsställande sätt. Förutom omfattande redaktionella ändringar föreslår kommittén dock en uttrycklig bestämmelse om att revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida årsredovisningen upprättats enligt aktiebolagslagen och ger en rättvisande bild bolagets ställning och resultat. Vad gäller av frågor om konsultverksamhet anser kommittén att det är värdefullt för aktiebolag att kunna utnyttja revisorers sakkunskap, inte bara när det gäller redovisningsfrågor utan även när det gäller ekonomiska och organisatoriska frågor av mer övergripande karaktär. Särskilt torde detta gälla mindre aktiebolag som ofta själva saknar personal med sakkunskap i dessa frågor. Det kan å andra sidan, enligt kommittén, inte anses vara förenligt med revisorns ställning att lämna råd av sådan karaktär att hans oberoende eller förmåga att objektivt utföra sitt granskningsuppdrag kan ifrågasättas. Kommittén förutsätter att revisorsorganisationema understryker detta i sina rekommendationer om god revisionssed och finner inte skäl att föreslå någon bestämmelse i aktiebolagslagen revisors rådgivningsverksamhet. om Anledningen till detta anges vara att det torde vara förenat med svårigheter att entydigt bestämma gränsen för tillåten rådgivning varför lagbestämen melse skulle bli allmänt hållen och därmed knappast bidra till att klarlägga rättsläget.

3.2.2 Revisors tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet

En grundläggande förutsättning för att revisorn skall kunna fullgöra sitt uppdrag är att han har tillgång till allt material som har betydelse för uppdragets fullgörande. Enligt 10 kap. 8 § aktiebolagslagen skall styrelsen och verkställande direktören bereda revisorn tillfälle att verkställa granskning i den omfattning revisorn finner nödvändig samt lämna de upplysningar och det biträde som revisorn begär. Att bolagsledningen vågar anförtro re-

SOU 1995: 106 Huvuddragen i gällande rätt 39

visom även mycket känsliga uppgifter beror bl.a. att revisorer har tystnadsplikt.

Revisors tystnadsplikt regleras i 10 kap. 13 § aktiebolagslagen. Enligt lagrummets ursprungliga lydelse får revisor inte till enskild aktieägare eller till utomstående lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid sitt uppdrag, om det kan lända bolaget till förfång. Han är dock skyldig att till bolagsstämman lämna alla de upplysningar den begår, om det inte skulle leda till väsentligt förfâng för bolaget. Tystnadsplikten omfattar således inte upplysningar, som revisor kan lämna utan att det skadar bolaget. Genom senare tillägg till paragrafen har revitystnadsplikt inskränkts i vissa avseenden. Revisorn år sålunda skyldig sors att lämna medrevisor, granskare enligt 10 kap. 14 § aktiebolagslagen, ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare nödvändiga upplysningar om bolagets angelägenheter. Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

För att revisor skall vara skyldig att lämna uppgifter till bolagsstämman krävs ett stämmobeslut. En enskild aktieägare kan inte kräva vissa upplysningar av revisor. Uttrycket väsentligt förfâng för bolaget understryker att inte alltför stor restriktivitet bör iakttas vid uppgiftslämnandet. Bestämmelsen innebär emellertid inte att revisor skall avslöja innehållet i handlingar som enligt lag eller annan författning är sekretessbelagda och vars yppande skulle medföra skadestândsskyldighet för revisorn.

Upplysningsskyldigheten gentemot medrevisor och granskare begränsas inte av ett skaderekvisit. Anledningen härtill är att de har samma tystnadsplikt revisorn och bolaget kan därför inte skadas genom revisorns som upplysningar. Revisorn skall inte företa utredningar eller andra omfattande åtgärder. Däremot skall han stá till tjänst med faktiska upplysningar om förhållanden i bolaget.

Skyldigheten för revisor att lämna upplysningar till undersökningsledare vid förundersökning i brottmål innebär att undersökningsledaren kan vända sig till bolagets revisor och begära att revisorn lämnar upplysningar om bolagets angelägenheter. Förundersökningen behöver inte vara föranledd

40 Huvuddragen i gällande rätt

av att någon i bolaget har begått ett brott. Uppgiftsskyldigheten avser främst frågor som hänger samman med bolagets interna och externa redovisning.

Enligt 10 kap. 10 § aktiebolagslagen skall revisorer för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till bolagsstämman. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om årsredovisningen gjorts upp enligt aktiebolagslagen. Om revisor vid sin granskning har funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger styrelseledamot eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkställande direktör på annat sätt handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen skall detta, som ovan nämnts, anmärkas i revisionsberättelsen. Berättelsen skall också innehålla ett uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören. Härutöver har revisor ålagts en gransknings- och anmärkningsplikt på skatte- och avgiftsområdet. Denna skyldighet omfattar bl.a. bolagens skyldigheter i fråga om att göra avdrag är preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen 1953:272 och anmälan för registrering enligt mervärdesskattelagen 1994:200. Anmärkning skall alltid vara skriftlig och tas i revisionsberättelsen. I praktiken är det synnerligen ovanligt att revisor anser sig behöva tillgripa anmärkningsmöjligheten.

Revisorer kan även i övrigt i revisionsberättelsen meddela upplysningar som de anser att aktieägarna skall ha kännedom om. Det kan gälla uppgifter i anslutning till årsredovisningen, vilka revisor inte är skyldig att lämna men som han finner ha visst informationsvärde.

I 10 kap. ll § aktiebolagslagen finns bestämmelser om sådana uttalanden erinringar som revisor gör till bolagsledningen men som han inte anser - vara av sådan beskaffenhet att de bör komma till aktieägamas eller allmänhetens kännedom på grund av att de är mindre betydelsefulla eller berör affárshemligheter. I motsats till anmärkning berör emellertid inte erinran i något fall frågan ansvarsfrihet. Även erinringar skall göras om skriftligen. Av förarbetena prop. 1975: 103 s. 435 framgår att erinringar i princip avser alla uttalanden till bolagsledningen utom sådana muntliga påpekanden som revisorerna själva anser vara av alltför ringa vikt för att böra ges i skriftlig form. Revisorn bör framställa erinringar så snart som

Huvuddragen i gällande rätt 41

möjligt efter det att han iakttagit bristerna så att nödvändiga åtgärder kan vidtas.

Föreskrifterna i ll § hindrar således inte att revisorn muntligen eller skriftligen t.ex. i form av en revisionspromemoria framför kritik eller - iakttagelser av mindre allvarligt slag till bolagsledningen. Sådana synpunkter brukar kallas påpekanden.

Upplysningar om företagets ställning

Bestämmelserna om revisors tystnadsplikt begränsar revisorernas möjligheter att till annan än styrelsen lämna upplysningar om för företagets ställning eller utveckling skadliga omständigheter. Åtminstone torde sådana begränsningar föreligga i fråga om upplysningar som inte begärts av stämman.

Aktiebolagskommittért har funnit att det i och för sig inte föreligger något hinder mot att ålägga revisor en plikt att i revisionsberättelsen redogöra för väsentliga hot eller risker för bolagets bestånd eller utveckling. En uttrycklig skyldighet skulle också enligt kommittén ha den fördelen att reducera den osäkerhet som reglerna om tystnadsplikt kan medföra för revisorerna. Revisorerna skulle emellertid tvingas att göra rent affärsmässiga bedömningar, något som i svensk rätt inte ansetts bör âligga dem. Ett offentliggörande av uppgifter om väsentliga hot och risker mot ett bolags utveckling i sig kan enligt kommittén vara ägnat att förvärra bolagets ekonomiska situation. Kommitténs slutsats är att om en skyldighet att offentliggöra sådana uppgifter skall införas, finner kommittén det riktigare att lösa det förevarande infonnationsproblemet att lämna bestämmelserna om genom revisors tystnadsplikt oförändrade och i stället föreslå en skyldighet för styrelsen att i förvaltningsberättelsen lämna uppgift om väsentliga hot mot och risker för bolaget som gär längre än vad som i dag följer av 11 kap. 9 §.

Anmälan om misstanke om brott

För närvarande hindrar tystnadsplikten att en revisor polisanmäler brott som han upptäckt vid sin granskning och som han kanske till och med har

42 Huvuddragen i gällande rätt

anmärkt i sin revisionsberättelse. Akriebolagskommittén påpekar att revisorn har upplysningsplikt gentemot bolagsledningen och därför skall lämna uppgift om sådana oegentligheter som han upptäckt under revisionen. Tystnadsplikten har till följd därav endast betydelse i de fall där bolagsledningen själv gjort sig skyldig till brotten eller inte vidtar några åtgärder mot dem som har begått brotten.

I tidigare utredningar har antagits att en omfattande skyldighet för revisorn att anmäla brott skulle leda till ett försämrat förtroende mellan bolagsledningen och revisorn och därigenom leda till en försämrad revision, vilket i sin tur snarast vore ägnat att öka förekomsten av ekonomisk brottslighet i bolagen. Dessa betänkligheter anmälningsplikt har förlorat del mot en en av sin bärkraft enligt Aktiebolagskommirtérz. Kommittén anser i stället att det i dag framstår som motiverat att ålägga revisorer i samtliga aktiebolag skyldighet att underrätta åklagaren om brott som de upptäcker under sin granskning. En skyldighet för revisorer att underrätta åklagaren kan enligt kommittén bidra till att beivra brott och få en väsentlig brottsförebyggande effekt. Vidare hänvisas till att ett sådant förslag står i god överensstämmelse med de tankegångar som ligger till grund för BCCl-direktivet.

För att revisorn skall vara skyldig att lämna underrättelse om ett brott, som han upptäckt under sitt granskningsarbete, bör det enligt Aktiebolagskommittén krävas att brottet är av den art att det enligt gällande rätt skall anmärkas i revisionsberättelsen. Det skall således vara fråga om brottsliga förfaranden, varigenom det reviderade bolaget lider skada eller som på annat sätt innebär att aktiebolagslagen eller bolagsordningen överträds. Underrâttelseplikten kommer endast att avse misstanke om brott som begåtts av styrelseledamot eller verkställande direktör. Vidare bör det enligt kommittén krävas att revisorn faktiskt har anmärkt mot den aktuella gämingen antingen i den ordinarie revisionsberättelsen eller i en enligt bestämmelserna i 10 kap. 10 § avgiven anmälning. Ytterligare förutsättning en anges vara att revisorn finner att det anmärkta förhållandet vållat väsentlig skada eller innebär fara för sådan skada. För att underrättelseskyldighet skall föreligga är det tillräckligt att revisorn har anledning anta att brott har begåtts. Det bör sålunda inte krävas att han år förvissad om detsamma.

Huvuddragen i gällande rätt 43

3.2.3 Revisors skadestånds- och straffansvar

Skadestándsansvar

Revisor är på grund av sin ställning som bolagsorgan skyldig att vid fullgörandet av sitt uppdrag gentemot bolaget iaktta den omsorg som åvilar en syssloman. Frågan om revisorn har iakttagit tillräcklig omsorg vid fullgörandet av sitt uppdrag får bedömas mot bakgrund av aktiebolagslagens och bolagsordningens bestämmelser om revisors plikter och kvalifikationer. Av särskild betydelse är bestämmelserna i 10 kap. 7 § aktiebolagslagen om skyldighet för revisor att iaktta god revisionssed och av bolagsstämman meddelade föreskrifter.

I 15 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om skadestånd. Av 2 § följer att revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall ersätta skadan. En revisor är således inte skyldig att utge ersättning för mer än den skada som orsakats av honom. Akriebolagskømmittérz har inte funnit skäl att föreslå någon ändring av aktiebolagslagens grundläggande föreskrift om revisorns skadeståndsansvar gentemot bolaget.

Revisorerna ansvarar inte bara i förhållande till bolaget utan även när skadan vållas aktieägare eller annan som träder i förbindelse med bolaget. Revisorerna har ett ansvar för rena förmögenhetsskador som de genom att överträda aktiebolagslagen eller bolagsordningen vållar i utomobligatoriska förhållanden även när skadan inte orsakas genom brott. Den aktsamhetsnorm som revisorn har att iaktta utgörs av aktiebolagslagen och bolagsordningen. Revisors skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen går sannolikt längre än vad som följer av allmänna skadeståndsrättsliga regler om ansvar för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden. Aktiebolagskommittén har inte heller i detta avseende föreslagit någon ändring.

Strafansvar

Aktiebolagslagen innehåller inga bestämmelser om straff för revisor som uppsåtligen eller av oaktsamhet missköter sitt uppdrag. Straffansvar för sådan försumlighet kan i vissa fall komma ifråga enligt brottsbalken. En

44 Huvuddragen i gällande rätt

revisor som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen skadar bolaget kan t.ex. bli ansvarig enligt bestämmelserna i 10 kap. 5 § brottsbalken om trolöshet mot huvudman. Om en revisor medverkar till att t.ex. oriktiga uppgifter i ett bolags årsredovisning sprids bland allmänheten eller företagets intressenter, torde ansvar kunna komma ifråga för svindleri enligt 9 kap. 9 § brottsbalken. Alaiebolagskommittén har inte föreslagit något utvidgat straffansvar för revisorer.

3 ,Bankrörelselagen

Bestämmelserna om revision för banker finns i 3 kap. bankrörelselagen. Reglerna är gemensamma för banker med olika associationsformer och bestämmelsema överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. När det gäller antalet revisorer avviker dock bestämmelserna från aktiebolagslagen såtillvida att bolagsstämman skall välja minst två revisorer och minst tvâ suppleanter. Revisorerna väljs av stämman, om det inte föreskrivs att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt. Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad.

Bestämmelser om revisorers tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet finns i 3 kap. 14 § bankrörelselagen. Paragrafen överensstämmer i stort sett med 10 kap. 13 § aktiebolagslagen. Om tystnadsplikten åsidosätts kan revisorn ådra sig skadeståndsansvar enligt 5 kap. 2 § bankrörelselagen.

Bestämmelsema om revisors skyldighet och möjlighet att göra olika uttalanden under eller efter slutförd revision enligt bankrörelselagen överensstämmer i stort sett med 10 kap. 10 och 11 §§ aktiebolagslagen.

3.4 Försäkringsrörelselagen

Bestämmelser om revisorer i försäkringsbolag finns i 10 kap. försäkringsrörelselagen. Enligt denna lag skall bolagsstämman välja minst två revisorer. I bolagsordningen kan dock bestämmas att en eller flera av revisorerna, dock inte alla, skall utses i arman ordning. Samma allmänna behörighets- och kvalifikationskrav som föreskrivs i aktiebolagslagen gäller

Huvuddragen i gällande rätt 45

för den som utses till revisor. Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor om försäkringsbolagets verksamhetsområde omfattar hela riket eller tillgångarbruttovårde balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för nas de två senaste räkenskapsåren överstiger ett grånsbelopp som motsvarar 100 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår. Minst en av de revisorer som bolagsstämman utser skall vara auktoriserad revisor, om balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det angivna basbeloppet.

Bestämmelser om revisors tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet finns i 10 kap. 14 § försäkringsrörelselagen. Paragrafen överensstämmer i stort sett med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen och bankrörelselagen. Om tystnadsplikten åsidosätts kan revisorn ådra sig ansvar enligt 16 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna om uppgiftsskyldigheti revisionsberättelsen överensstämmed motsvarande bestämmelser i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen och mer 3 kap. 10 § bankrörelselagen. Revisor i försäkringsbolag har dock inte ålagts någon gransknings- eller anmälningsplikt vad gäller skatter och avgifter. Revisor skall sålunda anmärka särskilt angivna förhållanden men har också möjlighet att i revisionsberättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela aktieägarna respektive delågama, de delegerade och garantema.

På motsvarande sätt som i aktiebolagslagen och bankrörelselagen finns en bestämmelse om skriftliga erinringar i 10 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.

3.5 Lagen understödsföreningar

om

Bestämmelser om revision i understödsföreningar finns dels i lagen om understödsföreningar 31 och 32 §§, dels i lagen 1951:308 om ekonomiska föreningar 45 46 § 1 och 2 mom. samt 49-51 §§. Enligt 3 § lagen

46 Huvuddragen i gällande rätt

1987:668 om införande av lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar skall nämligen de hänvisningar som finns i lagen om understödsföreningar till 195 l års lag om ekonomiska föreningar fortsätta att gälla. I förhållande till aktiebolagslagen, bankrörelselagen och försåkringsrörelselagen är antalet bestämmelser som rör revisorer få.

En understödsförening skall ha minst två revisorer. Om en understödsförenings verksamhet är av stor omfattning eller det föreligger sårom armars skilda skäl kan Finansinspektionen föreskriva att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

Någon uttrycklig bestämmelse som reglerar revisors tystnadsplikt finns inte. För den som är godkänd eller auktoriserad revisor gäller dock bestämmelsen om tystnadsplikt i 18 § lagen om revisorer. Enligt denna bestämmelse får en revisor inte, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för arman, använda uppgifter som han har erhållit i sin yrkesutövning. Han får inte heller obehörigen röja sådana uppgifter. Bestämmelserna om uppgiftsskyldigheti revisionsberättelsen överensstämmer vad gäller lagreglering och terminologi i väsentliga avseenden med dem som finns i aktiebolagslagen, bankrörelselagen och försäkringsrörelselagen. Pâ motsvarande sätt som i försäkringsrörelselagen finns i 1951 års lag om ekonomiska föreningar inte någon gransknings- och anmälningsplikt för revisorer vad gäller skatter och avgifter. Även bestämmelsen i 50 § femte stycket i 1951 års lag om ekonomiska föreningar som avser erinringar överensstämmer med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen m.fl. lagar.

3.6 Lagen Konungariket

om Sveriges stadshypo-

tekskassa

Bestämmelser om revision för Stadshypotekskassan finns i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och i förordningen 1992:1124 med reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses ârligen tvâ revisorer och två suppleanter. Finansinspektionen och ombuds-

Huvuddragen i gällande rätt 47

stämman skall utse vardera en revisor och en suppleant. Såväl revisorerna som suppleantema skall vara auktoriserade revisorer. Revisorerna skall ârligen lämna en revisionsberättelse.

För revisorer i Stadshypotekskassan saknas uttryckliga regler om tystnadsplikt och om vilka uttalanden revisor skall göra under eller efter slutförd revision. Bestämmelsen om tystnadsplikti 18 § revisorslagen gäller dock.

3.7 Lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank

För Sveriges allmänna hypoteksbank gäller lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och förordningen 1994: 1535 med reglemente för Sveriges allmänna hypoteksbank.

Finansinspektionen skall utse tvâ auktoriserade revisorer och suppleanter för dem för revision av styrelsens förvaltning och Hypoteksbankens räkenskaper. Revisorerna och suppleantema skall vara auktoriserade revisorer. Revisorerna skall årligen lämna en revisionsberättelse till Finansinspektio- E1611.

Även för Hypoteksbanken saknas uttryckliga revisors tystnadsregler om plikt och vilka uttalanden revisor skall göra under eller efter slutförd revision. Bestämmelsen om tystnadsplikt för revisorer i 18 § revisorslagen gäller dock.

3.8 Lagen om Svenska skeppshypotekskassan

För Svenska skeppshypotekskassan gäller lagen om Svenska skeppshypotekskassan. För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utser regeringen årligen tvâ revisorer och suppleanter för dem. Revisorerna skall avge revisionsberättelse.

Inte heller i lagen om Svenska skeppshypotekskassan finns någon bestämmelse om tystnadsplikt. För revisor som är godkänd eller auktoriserad gäller dock bestämmelsen i 18 § revisorslagen om tystnadsplikt. Revisions-

48 Huvuddragen i gällande rätt

berättelsen skall enligt 28 § lagen om Svenska skeppshypotekskassan innehålla en redogörelse för omfattningen och resultatet av revisorernas granskning samt ett uttalande om anmärkning finns med avseende på förvaltningsberättelsen, de i denna upptagna resultat- och balansräkningama, styrelsens bokföring eller inventering av de under dess förvaltning stående tillgångarna eller i övrigt beträffande styrelsens förvaltning. Om det finns anledning till anmärkning skall detta anges i revisionsberättelsen. Revisorerna skall också i berättelsen meddela de erinringar som de anser påkallade. Begreppet erinringar synes här motsvara vad som i aktiebolagslagen m.fl. lagar benämns upplysningar. De förhållanden som skall anmärkas är inte av samma omfattning som i bl.a. aktiebolagslagen. Bl.a. saknas bestämmelser om uppgiftsskyldighet när styrelsen eller verkställande direktören kan bli skadeståndsskyldiga och när bolaget underlåtit att redovisa skatter och avgifter.

3.9 Av Finansinspektionen förordnade revisorer

Enligt 7 kap. 5 § bankrörelselagen skall Finansinspektionen förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen av en bank. Bestämmelsen finns sålunda intagen i tillsynskapitlet. Förordnandet får återkallas när som helst, vilket medför att en ny revisor måste ñrordnas. Revisorn har rätt till skäligt arvode för sitt arbete. Arvodets storlek bestäms av inspektionen. För revisorer som inspektionen förordnat med stöd av 7 kap. 3 § bankrörelselagen gäller en instruktion BFFS 1988:12, B 10.

För kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag, fondbolag, Stadshypotekskassan och Hypoteksbanken finns också bestämmelser om av Finansinspektionen förordnade revisorer; 5 kap. 5 § lagen om kreditmarknadsbolag, 10 kap. 2 § försäkringsrörelselagen, 69 § lagen om understödsföreningar, 6 kap. 5 § lagen

1991:981 värdepappersrörelse, 42 § lagen 1990: 11 14 värdepap-

om om persfonder, 3 § lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och 4 § lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank. På motsvarande sätt som för banker finns en skyldighet för inspektionen att utse revisor i försäkringsbolag, såvida inte inspektionen med hänsyn till rörelsens ringa

Huvuddragen i gällande rätt 49

omfattning eller andra skäl det obehövligt. Revisorer i Hypoav anser teksbanken Finansinspektionen. I Stadshypotekskassan skall en av utses av revisorerna inspektionen. För övriga företag gäller att inspektioutses av har möjlighet att utse revisorer. nen

Finansinspektionen har i skrivelse till regeringen föreslagit att systemet en med förordnande revisorer i institut under tillsyn reformeras. Sedan av Finansdepartementet remitterat skrivelsen har Finansinspektionen, efter att ha tagit del remissynpunkterna, utarbetat promemoria dagtecknad av en 1995-03-09, dnr 1256-93-319. I den föreslås att det inte skall föreligga någon skyldighet för Finansinspektionen att tillsätta revisorer men att inspektionen skall ha möjlighet till det. Vidare föreslår inspektionen att en den lagstadgade revisionsplikten i institut står under inspektionens som tillsyn på visst sätt skall utvidgas så att de bolagsstämman valda av revisorerna skall skyldiga att dels utföra de revisionsinsatser som vara initierats inspektionen, dels rapportera vissa iakttagelser till inspektioav Banklagskommittén har fått i uppdrag att överväga om Finansinnen. spektionens förslag bör medföra lagändringar. Som nämnts i inledningsavsnittet kommittén att behandla frågan om inspektionsförordnade avser revisorer i ett skede av utredningsarbetet. senare

10 Koncernbegreppet

I detta avsnitt behandlas koncembegreppet. Anledningen till det är att koncemdeñnitionen har betydelse för utfornmingen bestämmelserna om av revisorers rapporteringsskyldighet med anledning av BCCI-direktivet. På vilket sätt koncemdeñnitionen har betydelse behandlas i avsnitt 4.5. I det avsnittet redovisas också vad direktivet benämner likartade förbindelser. Likartade förbindelser omfattas inte koncemdeñnitionen och är, såvitt av kommittén kärmer till, terminologisk nyskapelse i direktivet. en

3.10.l Allmänt

Enligt artikel 5 i BCCI-direktivet den rapporteringsskyldighet som avser åläggs revisor förhållanden revisorn får kännedom om vid fullen som görandet sitt uppdrag i ett visst företag. Ett undantag skall dock, enligt av

50 Huvuddragen i gällande rätt

direktivet, göras för förhållanden revisorn får reda på uppdrag som genom i ett företag har nära förbindelser härrrörande från kontroll över som företaget. Kontroll definieras i artikel 2.1 b innebärande förbindelse som mellan ett moderföretag och ett dotterföretag i alla de fall omfattas som av artiklarna 1.1 och 1.2 i direktiv 83349EEG°, eller likartad förbindelse en mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

För att kunna ta ställning till vilka relationer mellan företag i som avses artikel 5 i BCCI-direktivet är det nödvändigt att närmare granska vilka situationer som avses i de angivna artiklarna i det sjunde bolagsovan

direktivet 83349EEG

och jämföra dessa med vilka situationer som ryms i den svenska koncerndefinitionen.

I prop. 199596:10 om års- och koncemredovisning har regeringen lagt fram förslag till ändringar i redovisningslagstiftningen för aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag. Flertalet förslag är betingade regler i EG:s fjärde, sjunde eller elfte av bolagsrättsliga direktiv eller de redovisningsdirektiv finns pâ bankav som och försäkringsomrâdet. Förslagen, föreslås träda i kraft den 1 januari som 1996, innebär bl.a. att det introduceras en ny koncemdefmition i svensk rätt.

En koncern utgör två eller flera företag, utgör en grupp om varav ett moderföretag och de övriga dotterföretag. I lagstiftningen ställs krav på en särskild koncemredovisning. Skälen till det är bl.a. det inte går fâ att att en klar bild av koncernens ställning och resultat enbart de olika av koncemföretagens årsredovisningar. Vidare har i lagstiftningen ställts upp särskilda regler om vinstutdelning i koncerner. Den grundläggande koncemdefinitionen i svensk rätt finns i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen. Definitionen gäller för de kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av Iagen. En motsvarande definition finns intagen i l kap. lagen 1 § om årsredovisning m.m. i vissa företag 1980 års redovisningslag. Dessutom finns motsvarande koncemdefinitioner, anpassade efter verksamhetsformema, i 1 kap. 3 § bankaktiebolagslagen 1987:618, kap. 1 2 §

5 Rådetssjundedirektiv av den 13 juni 1983grundat på artikel 54.3 i fördraget g om sammanställdredovisningdet sjundebolagsdirektivet.

Huvuddragen i gällande rätt 51

sparbankslagen 1987:619, l kap. 8 § föreningsbankslagen 1987:620, 1 kap. 9 § första-tredje styckena försäkringsrörelselagen och 1 kap. 2 § lagen 1994:2004 kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinom stitut och värdepappersbolag kapitaltäckningslagen.

Koncernddinitionen i svensk rätt; huvudregeln

I l kap. 5 § första stycket aktiebolagslagen föreskrivs att om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i svensk eller utländsk juridisk en att det har än hälften rösterna för samtliga aktier eller anperson mer av delar, är aktiebolaget moderföretag och den juridiska personen dotterföretag. Det är alltså, enligt huvudregeln, röstandelens och inte kapitalandelens storlek är avgörande för ett koncemförhâllande föreligger. som om

Av l kap. 5 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen framgår att indirekta dotterföretagsförhâllanden likställs med direkta sådana. Detta innebär ett moderföretag har ett dotterföretag som i sin tur att om kontrollerar än hälften rösterna i ett annat företag är även det sistmer av nämnda företaget dotterföretag till moderföretaget. Detsamma gäller om moderföretaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller genom flera dotterföretag innehar röstmajoriteten i ett företag.

Koncerndefinitionerz i svensk rätt; sekundärregeln

Den s.k. sekundärregeln fmnsi 1 kap. 5 § andra stycket aktiebolagslagen. Enligt regeln föreligger koncern ett företag grund av aktie- eller en om andelsinnehav i annat företag eller grund avtal ensamt har såväl ett av ett bestämmande inflytande över ett annat företag som en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.

Under denna regel faller den situationen att ett företag har s.k. praktisk majoritet i ett annat företag. Sådan majoritet kan föreligga om aktierna eller andelama är så spridda att det räcker med mindre än halva röstetalet för att utöva ett dominerande inflytande på stämma med delägarna i före- SOU 1979:46 23. En sådan praktisk majoritet kan även före-

taget se s.

ligga när någon delägare genom indirekt innehav dvs. innehav genom -

52 Huvuddragen i gällande rätt

mellanhand av andra aktier eller andelar kan utöva ett bestämmande inflytande.

Ett bestämmande inflytande kan också vara för handen när delägarna i ett handelsbolag har träffat avtal innebär att delägare skall ha besom en stämmanderätten över bolaget. Frågan ett bestämmande inflytande kan om grundas på avtal även i fråga om aktiebolag är omdiskuterad. Som exempel på avtal som grundar ett bestämmande inflytande har nämnts avtal om kreditgivning är utformade så att de kreditgivaren rätt till styrelsesom ger representation eller exklusivavtal med återförsäljarföretag. Ett avtal mellan

aktieägare om att utöva rösträtten på visst sätt konsortialavtal torde däre-

mot inte ge upphov till ett koncemförhâllande. Ett koncemförhällande torde dock kunna föreligga om två företag äger hälften vardera i ett som tredje företag träffar avtal om att det företagen skall ha rätt att ena av ge det tredje företaget direktiv om dess skötsel.

För att det bestämmande inflytandet skall kunna upphov till koncernge ett förhållande fordras, sagts, att det är förenat med betydande som nyss en andel i dotterföretagets resultat. Det kan fråga direkt andel i vara om en vinst eller förlust. Men hit hör också fall där moderbolaget betar ut en tydande andel dotterföretagets vinst prissättningen vid vissa av genom affárstransaktioner. 7

Ett koncemförhållande inte föreligga i fråga s.k. 5050-företag anses om

se prop. 197980: 143 s. 71-74. Med SOSO-företag avses företag ägs

som av två företag till lika delar. Det utmärkande för SOSO-företag är att vart och ett av de överordnade företagen endast har negativ bestämmandeen rätt, dvs. möjlighet att utöva vetorätt i det underordnade företagets angelägenheter.

3.10.2 EG-rättens koncernbegrepp

EG-rätten innehåller inte någon allmän bolagsrättslig koncemdeñnition. I det sjunde bolagsdirektivet anges emellertid ett antal situationer då ett företag skall vara skyldigt att upprätta s.k. sammanställd redovisning och

7 Se prop. l99596:10, del ll, s. 106-107.

Huvuddragen i gällande rätt 53 SOU 1995: 106

sammanställt ârsbokslut, dvs. vad i svensk rätt motsvarar konsom cemredovisningen. Dessa bestämmelser har i de flesta medlemsländer lagts till grund för en ändrad koncemdefmition.

Enligt artikel 1.1 skall ett företag upprätta en sammanställd redovisning a och sammanställt ärsbokslut det innehar majoritet av rösterna för ett om en aktierna eller i andelama i ett annat företag. Bestämmelsen förutsätter inte moderföretaget äger aktierna eller andelama i fråga. Den är tillämplig att moderföretaget innehar aktierna eller andelama pant, dock även när som endast under förutsättning att panträtten är förenad med rätt att utöva

rösträtt.

I artikel 1.1. b föreskrivs att motsvarande skyldighet att upprätta sammanställd redovisning och sammanställt ârsbokslut föreligger, om moderföretaär aktieägare eller delägare i dottertöretaget och samtidigt har rätt att get eller entlediga majoriteten ledamöterna i dotterföretagets förvaltutse av nings-, lednings- eller tillsynsorgan.

Enligt artikel 1.1 är bolag skyldigt att upprätta sammanställd redovisc ett ning, det avtal med ett annat företag eller grund av en om genom bestämmelse i det andra företagets bolagsordning har rätt att utöva ett bestämmande inflytande över det företaget. Huvudregeln är i detta fall att moderföretaget skall aktie- eller andelsägare i dotterföretaget. vara Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att så inte behöver vara fallet. Föreskriften måste införlivas endast i sådana medlemsstater artikel 1.1 c där lagstiftningen tillåter avtal åsyftat slag eller medger att motsvarande av resultat uppnås bestämmelser i dotterföretagets bolagsordning. genom

artikel 1.1 d bb följer att skyldighet att upprätta sammanställd redovis- Av ning föreligger, företag är aktieägare eller delägare i ett bolag och om ett avtal med andra delägare ensamt förfogar över majoriteten av genom röstetalet i bolaget. Föreskriften reglerar sålunda s.k. konsortialavtal.

angivna föreskrifterna är tvingande för medlemsstaterna i redovis- De nu ningshänseende. Den föreslagna koncemdefmitionen har anpassats till dessa föreskrifter. Förskriftema i artiklarna 1.1 d och 1.2 är däremot aa inte tvingande.

54 Huvuddragen i gällande rätt

Artikel 1.1 d aa avser fall när ledningen i ett företag har på grund utsetts av ett annat företags sätt att utöva sin rösträtt, trots att det företaget senare inte har stämmomajoritet eller pâ annat sätt formell rätt ledningen att utse i det första företaget. Föreskriften behandlar sålunda vissa fall s.k. av praktisk majoritet.

Enligt artikel 1.2 kan medlemsstaterna föreskriva att företag i vilka ett annat företag har s.k. ågarintresse klassificeras dotterföretag, dels som om det ägande företaget faktiskt utövar ett bestämmande inflytande över det andra företaget, dels om båda företagen står under det ägande företagets gemensamma ledning.

3.10.3 En ny koncerndefinition

Regeringen föreslår att med aktiebolagslagen och årsredovisen ny - nya ningslagen i princip koncemdefinition förs in i bankaktiebogemensam lagslagen, sparbankslagen, föreningsbankslagen, lag årsredovisen ny om ning i kreditinstitutoch värdepappersbolag, försäkringsrörelselagen, en ny lag om årsredovisning i försäkringsföretag i kapitaltäckningslagen. samt Den nya ârsredovisningslagen föreslås bli tillämplig på aktiebolag, de flesta handelsbolag och kommanditbolag. För andra företag införs ingen ny definition. Det gäller dels vissa speciella handelsbolag och enskilda näringsidkare. För dessa föreslås att definitionen i 1980 års årsredovisningslag alltjämt skall gälla. För ekonomiska föreningar skall definitionen i lagen om ekonomiska föreningar alltjämt gälla.

Följande definition koncern ligger till grund för den föreslagna av en lagstiftningen.

Regeringenhar i prop. 19959674 föreslagit att möjligheten att bedrivabankverksamhet i ekonomiskförening skall finnaskvar och att dettaskall kunnaske medstöd av en ny lag om medlemsbanker.Lagen överensstämmeri huvudsak med föreningsbankslagen, vilken föreslåsupphöra att gälla samtidigt som lagen om medlemsbanker föreslåsträdai krañ, den l januari 1996.

Huvuddragen i gällande rätt 55

Ett företag° innehar än hälften av rösterna för samtliga aktier mer eller andelar i en annan juridisk person. 2. Ett företag äger aktier eller andelar i juridisk person och en annan förfogar på grund avtal med andra delägare i denna över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. av 3. Ett företag äger aktier eller andelar i annan juridisk person och en har rätt att utse eller avsätta än hälften ledamöterna i dess styrelse mer av eller motsvarande ledningsorgan. 4. Ett företag äger aktier eller andelar i annan juridisk person och en har rätt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal att med den juridiska eller på grund av föreskrift i dess bolagsordpersonen ning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. I dessa situationer utgör företaget moderföretag och den andra juridiska personen dotterföretag. Om ett dotterföretag, eller ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans, eller flera dotterföretag tillsammans har sådana rättigheter i 1-3 över juridisk person, är även denna som avses en annan juridiska person dotterföretag i koncernen. Om ett dotterföretag har sådana rättigheter som avses i 4 över en annan juridisk i vilket det äger aktier eller andelar, skall även denna person, juridiska person anses som dotterföretag i koncernen.

Den koncemdefmition anpassningen till EG:s redovisningssom genom regler introduceras i den svenska lagstiftningen omfattar sålunda de situationer redovisats i artikel 1.1, med undantag för 1.1 d aa, i det som sjunde bolagsdirektivet. Den ändrade definitionen innebär bl.a. att det nuvarande kravet på att aktierna skall innehas med äganderätt utmönstras och att koncemförhållanden kan grundas även på konsortialavtal mellan ägare.

Regeringen har sålunda inte funnit anledning att utvidga koncemdefinitionen på det sätt artiklarna 1.1 d aa och 1.2 i det sjunde bolagssom

direktivet medger se 199596:10, del II, s. 113. Regeringen har

prop. inte heller funnit anledning att föreslå någon förändring beträffande s.k. 5050-företag. På vilket sätt den koncemdefinitionen har betydelse vid nya

9 Ordet företagbyts i respektivelag ut mot beteckningen för den associationsform som lagen behandlar.l bankakliebolagslagenanvänds sålunda bankaktiebolag, i sparbankslagen används Sparbank, i aktiebolagslagen användsbolag osv.

56 Huvuddragen i gällande rätt

harmoniseringen den svenska lagstiftningen till BCCI-direktivet av behandlas i avsnitt 4.5.

Överväganden

4 och förslag

4.1 Allmänt

Syftet med BCCI-direktivet är att skärpa tillsynen inom den finansiella sektorn. Direktivet är tvingande för medlemsstaterna. Sverige är därför skyldigt den svenska lagstiftningen till direktivets krav. Det att anpassa finns dock möjlighet att utöver den miniminivå som direktivet lägger fast. Kommittén har emellertid inte funnit skäl till detta med undantag för vissa särskilt angivna fall. Som sagts tidigare avser kommittén att återkomma till frågan revisorernas ställning i finansiella företag varvid om ställningstagandena kan komma att omprövas.

Såvitt kommittén erfarit har ännu inga andra länder infört lagstiftning med anledning BCCI-direktivet. Storbritannien har dock, innan direktivet var av slutbehandlat och antaget, infört skyldighet för banker och andra bolag enligt särskild lagstiftning står under tillsyn att rapportera skälig misssom till tillsynsmyndigheten. I bl.a. tanke om bedrägeri- och förskingringsbrott Finland och Danmark pågår arbete inom regeringskansliema med att anden nationella lagstiftningen till direktivets bestämmelser. I detta passa kapitel behandlas i vilka lagar författningsändringar är nödvändiga och som vilka lagändringar som bör införas.

Eftersom kommittén inte går utöver den miniminivá som det för Sverige bindande BCCI-direktivet lägger fast finns det inte anledning att pröva förslagen mot direktivet om prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23.

58 överväganden och förslag

4.2 Rapporteringsskyldighet i finansiella företag

Kommitténs förslag: Bestämmelser om rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen skall införas för revisorer i banker, kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag, fondbolag och hypoteksinstitut.

4.2.1 Kreditinstitut

Enligt artikel 5 i BCCI-direktivet skall bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för revisorer läggas till som artikel 12 a i Rådets första direktiv av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut första banksamordningsdirektivet, 77780EEG. Artikel 12 i det första banksamordningsdirektivet, som handlar om sekretess och informationsutbyte mellan myndigheter, är ändrad genom Rådets andra direktiv om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut andra bankyamordrzirzgsdirektivet, 89646EEG.

EG:s banksamordningsdirektiv avser såvitt nu är i fråga främst kredit- - institut enligt den definition som återfinns i det första banksamordningsdirektivet. Med kreditinstitut avses där ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar och andra âterbetalningspliktiga medel och att bevilja kredit för egen räkning. I ingressen till direktivet förtydligas att definitionen omfattar företag som tar emot medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgivning av obligationer eller andra jämförbara värdepapper. Definitionen har närmare behandlats i prop. 199293:89 ändrad lagstiftning för om banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet m.m. Definitionen träffar både banker och kreditmarknadsbolag, vilka finansierar sig på den allmänna marknaden. Även hypoteksinstituten faller in under definitionen. Detta har tidigare kommit till uttryck, exempelvis då likformiga kapitaltäckningsregler, grundade på EG:s direktiv om kapitalbasen i kreditinstitut 89299EEG och direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut 89647EEG, infördes âr 1990.

överväganden och förslag 59

En särskild fråga är om regler om rapporteringsskyldighet för revisorer bör införas för hypoteksinstituten. I Sverige finns tre slag av hypoteksinstitut, nämligen Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank med landshypoteksföreningar samt Svenska skeppshypotekskassan. Institutens framtida organisation och verksamhet har under en längre tid varit föremål för utredning vilket för Stadshypoteks del resulterat i en ny organisation. Beträffande Landshypotek har beslutats en lag om ombildning av landshypoteksinstitutionen prop. l99394:216, bet. 199394:NU27, rskr. 199394:446, SFS 1994:758.

Stadshypotek ombildades den 1 januari 1993 genom att institutets rörelse överfördes till ett för ändamålet bildat kreditaktiebolag, Stadshypotek AB. Ombildningen gick till på det sättet att Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningama fusionerades, varefter rörelsen fördes över till ett av kassan helägt aktiebolag prop. 199192:119, bet. l99ll92zNU32, rskr. 1991922323, SFS 1992:701. Lagen 1968:576 om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar upphävdes och ersattes av lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Bolaget inordnades därmed i den lagstiftning som reglerar kreditmarknadsbolagens verksamhet. Efter ombildningen förvaltar kassan obligationsskulden och reverser utställda av Stadshypotek AB. Dessutom äger och förvaltar kassan under en övergångsperiod huvuddelen av aktierna i Stadshypotek AB. Kassans aktieinnehav i bolaget skall, enligt vad som uttalas i prop. 199192: 1 19 om Ombildningen av stadshypoteksorganisationen, avvecklas inom tio år. Under en övergångstid, fram till utgången av år 1994, skulle kassan ha rätt att även fortsättningsvis bedriva upplåning. I prop. 199495 : 82 föreslogs en utvidgad rätt för kassan att låna upp medel. Detta innebär att kassan till och med den 31 juli 1997 har rått att låna upp medel genom utgivande av obligationer i obligationslån som har lagts upp före utgången av år 1994.

Vad gäller Sveriges allmänna hypoteksbank och landshypoteksförerzirz garna Landshypotek kan följande noteras. Landshypoteksorganisationen reglerades fram till den 1 januari 1995 av lagen 1970:65 om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. Sedan den 1 januari 1995 regleras Hypoteksbanken av lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank. Riksdagen beslutade om en ombildning av Landshypotek

60 överväganden och förslag

per den 1 januari 1995. Ombildningen har skett genom att landshypoteksföreningarna har ombildats till en av föreningarna bildad ekonomisk förening. Den ekonomiska föreningen har tillskj rörelse som apportegendom till ett av föreningen bildat aktiebolag kreditmarknadsbolag - Landshypotek AB mot att föreningen erhållit samtliga aktier i bolaget. - Hypoteksbanken har överlåtit sin rörelse, utom obligationsskulden och övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget. Banken har erhållit reverser eller andra låneförbindelser av bolaget. Grundfonden är kvar i Hypoteksbanken. Fonden ställs till bankens förfogande för ny upplåning i ytterligare två och ett halvt år. Hypoteksbanken skall avveckla den utestående obligationsstocken. Därefter skall banken likvideras. Under den tid som Hypoteksbanken svarar för nyupplåning av de medel som behövs för utlåning i kreditmarknadsbolagets rörelse är banken defmitionsmåssigt fortsatt att anse som kreditinstitut. Hypoteksbanken och kreditmarknadsbolaget skall ha gemensam kapitaltäckning under de tvâ och ett halvt år som Hypoteksbanken svarar för Landshypotek AB:s kapitalförsörjning prop. 1993941216 s. 38. Bestämmelserna i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank reglerar kapitaltäckningen under den tid som Hypoteksbanken svarar för nyupplåning av de medel som behövs för utlåning i kreditmarknadsbolagets rörelse, dvs. fram till den 1 juli 1997.

Såväl Stadshypotek AB som Landshypotek AB kommer att omfattas av bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för revisorer i kreditmarknadsbolag. Frågan är om motsvarande rapporteringsskyldighet bör införas för Stadshypotekskassan och Hypoteksbanken. Stadshypotekskassan svarar för nyupplåning av medel genom att ge ut obligationer enligt redan före år 1995 upplagda emissionsprogram. Hypoteksbanken svarar för nyupplåning av de medel som behövs för utlåning i Landshypotek AB:s rörelse. Såväl Stadshypotekskassan som Hypoteksbanken är därmed kreditinstitut. Trots Stadshypotekskassans och Hypoteksbankens begränsade verksamhet bör regler om rapporteringsskyldighet för revisorer i dessa institut införas.

Svenska skeppshypotekskassart, som regleras av lagen om Svenska skeppshypotekskassan, är ett kreditinstitut. Från det första banksamordningsdirektivets tillämpningsområde har undantagits centralbanker, postgiroinstitut samt vissa angivna kreditinstitut i olika medlemsstater. I det svenska anslutningsfördraget har införts ett tillägg till artikel 2.2 i det

SOU 1995: 106 överväganden och förslag 61

första banksamordningsdirektivet innebär att direktivet inte är tillsom lämpligt på Skeppshypotekskassan. I BCCI-direktivet finns inte, i som vissa andra direktiv bl.a. direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut, någon hänvisning till undantagsbeståmmelsen i artikel 2.2 i det första banksamordningsdirektivet. Detta torde emellertid inte heller vara nödvändigt. BCCI-direktivet ändrar endast redan befintliga direktiv, bl.a. det första banksamordningsdirektivet. BCCI-direktivet torde därför inte gälla Skeppshypotekskassan. Det kan emellertid ändamålsenligt att vara revisorer i Skeppshypotekskassan omfattas motsvarande regler av om rapporteringsskyldighet som föreslås för övriga finansiella företag. Sådana regler bör därför införas.

Definitionen av kreditinstitut träffar också värdepappersbolag tar emot som medel på konto. Vårdepappersbolag omfattas direktivet investeav om ringstjänster inom värdepappersområdet och behandlas särskilt i avsnitt 4.2.3.

Bestämmelser om rapporteringsplikt för revisorer i kreditinstitut skall sålunda införas i de författningar reglerar banker, kreditmarksom nadsbolag, Stadshypotekskassan, Hypoteksbanken och Skeppshypotekskassan. Bestämmelser om revision i banker finns i 3 kap. bankrörelse-

lagen se avsnitt 3.3. En bestämmelse rapporteringsskyldighet för

om revisorer i banker bör lämpligen tas in i detta kapitel. Vad gäller kreditmarknadsbolag saknas motsvarande reglering i kreditmarknadsbolagslagen. Revisionsfrågoma för kreditmarknadsbolag behandlas i stället i aktiebolagslagen. De särregler som nu är aktuella bör föras in i kreditmarknadsbolagslagen. Regler för Stadshypotekskassan finns i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och i förordningen med reglemente för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Regler för Hypoteksbanken finns i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och i förordningen med reglemente för Sveriges allmänna hypoteksbank. Skeppshypotekskassan regleras i lagen om Svenska skeppshypotekskassan. Bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer i dessa hypoteksinstitut bör införas i respektive lag som reglerar deras verksamhet.

° Det svenskaanslulningsfördraget,del avdelning XI, lll. Kreditinstitut, SFS 1994:1501, 2396. s.

62 överväganden och förslag

4.2.2 Försäkringsbolag och understödsföreningar

Enligt artikel 5 i BCCI-direktivet skall bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för revisorer läggas till artikel 16 a i Rådets direktiv av som den 18 juni 1992 samordning lagar och andra författningar som avom av direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv ser annan 73239EEG och 88357EEG tredje skadeförsäkringsdirelctivet, 9249 EEG. Vidare skall de beståmmelsema läggas till som artikel 15 a i nya Rådets direktiv den 10 november 1992 samordning av lagar och av om andra författningar direkt livförsäkring och om ändring av som avser direktiven 79267EEG och 90619EEG tredje liiförsäkringsdirekzivet, 9296EEG.

EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv gäller för sådan verksamhet bedrivs försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag som av och understödsföreningar. Försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag regleras i försäkringsrörelselagen. Verksamhet som bedrivs av understödsföreningar regleras främst i lagen om understödsföreningar. Lagen innehåller dock flera hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar.

direktiven har medfört relativt omfattande ändringar i De nu nämnda svensk lagstiftning såvitt försäkringsaktiebolag och ömsesidiga föravser

säkringsbolag se 199495:184. Lagändringama innebär att det in-

prop. förts regler enda auktorisation, hemlandstillsyn samt om prövning om en ägare och företagsledning vid koncessionsgivning och vid den löpande av tillsynen. Vidare har införts regler försäkringsbolags grunder och avom skaffande av stadfástelse av grunder, placering av tillgångar som svarar

tillägg till aniklama l i det första skadeförsäkringsdirektivet73239EEG och Av ett a det första livförsäkringsdirektivet 79267EEG följer att Sverige skall föreskriva, att försäkringsföretag etableras inom Sverigeoch som ansöker om auktorisationskall anta som någonav följande Företagsformer: försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag eller understödsföreningar se det svenska anlutningsfördraget, del avdelning XI, B, ll. Försäkring,SFS 1994:1501, 2396. s.

1§0U 1995:106 överväganden och förslag 63

mot de försäkringstekniska skulderna samt överlåtelse av bestånd. Lagen om understödsföreningar har ännu inte harmoniserats med EG-rätten.

Försäkringsrörelselagen innehåller såväl rörelseregler associationssom rättsliga regler för försåkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer i dessa bolag bör därför införas i försäkringsrörelselagen.

En understödsförening är förening för inbördes bistånd med uppgift att en lämna sjukhjälp, begravningshjålp, pension eller liknande understöd åt sina medlemmar eller dess anhöriga. Föreningarna bedriver försäkringsverksamhet och de är i princip uppbyggda ekonomiska Föreningar. En undersom stödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalförsäkring eller sjukförsäkring. Bestämmelser om revision i understödsföreningar finns i dels lagen om understödsföreningar, dels 1951 ârs lag ekonomiska föreom ningar. Lagen om understödsföreningar har, sagts, ännu inte som nyss ändrats så att den uppfyller EG-direktivens krav. Enligt vad kommittén inhämtat har regeringen dock för avsikt att tillsätta en utredning som bl.a. skall få i uppdrag att överväga på vilket sätt lagen bör harmoniseras med EG-rätten. Bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer i understödsföreningar bör tas in i lagen understödsföreningar. om

4.2.3 Värdepappersbolag

Enligt artikel 5 i BCCl-direktivet skall bestämmelserna om rapporteringsskyldighet för revisorer läggas till artikel 25 i Rådets direktiv som a av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersomrâdet 9322EEG. Artikel 25 i detta direktiv handlar om sekretess och informationsutbyte mellan myndigheter.

Direktivet om investeringstjänster på värdepappersomrâdet är avsett att förverkliga den inre marknaden värdepapperson-irâdet och är utformat efter mönster av det andra banksamordningsdirektivet. I direktivet föreskrivs obligatorisk auktorisation för juridiska och vissa fysiska personer som yrkesmässigt tillhandahåller investeringstjänster värdepappersföretag. Definitionen vad utgör investeringstjänster överensstämav som mer i huvudsak med det tillståndspliktiga området i lagen om värdepappers-

64 överväganden och förslag

rörelse. Motsvarande gäller i stort för de sidoverksamheter som direktivet tillåter. Enligt direktivet får dock andra värdepappersföretag än kreditinstitut inte använda kunders medel i rörelsen och därmed inte heller ta emot medel på konto inlåning. Vårdepappersföretag definieras i direktivet som juridisk vars regelmässiga verksamhet eller rörelse består i att person yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster till tredje man. Vissa företag och verksamheter undantas från direktivets tillämpningsområde, nämligen försäkringsföretag samt investeringstjänster internt inom en koncern och advokattjänster av tillfälligt slag.

Värdepappersrörelse regleras i lagen värdepappersrörelse som saknar om finns inte heller någon allmän hänvisning till regler om revision. I lagen aktiebolagslagens regler. Det torde dock inte råda någon tvekan om att aktiebolagslagen är tillämplig på värdepappersbolag. De särregler som nu blir aktuella bör tas in i lagen om värdepappersrörelse.

4.2.4 Fondbolag

Enligt BCCI-direktivet skall de reglerna i artikel 5 läggas till som nya artikel 50 i Rådets direktiv den 20 december 1985 om samordning av a av lagar och andra författningar företag för kollektiva investeringar som avser i överlåtbara värdepapper fondföretag UCITS-direlai vet, 8561 l EEG.

Fondföretag definieras i direktivet företag vilka har till enda syfte att

som företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten och tillämpar principen riskspridning och vars andelar som om på begäran innehavama återköps eller inlöses med medel ur företagets av tillgångar. En åtgärd ett fondföretag vidtar för att säkra att börsvärdet som dess andelar inte i någon väsentlig mån avviker från andelamas nettoav värde skall jämställas med återköp eller inlösen. Enligt artikel 1.3 kan fondföretag bildas med stöd lag, antingen kontraktsrättslig grund av

som värdepappersfonder förvaltade av förvaltningsföretag eller enligt

trustlagstiftning som unit trust eller på bolagsrättslig grund som investe-

ringsbolag. Sverige har valt det första alternativet.

Fondföretag regleras i lagen värdepappersfonder. Lagen har anpassats om till de minimikrav finns i UCITS-direktivet. Enligt lagen om värdesom

överväganden och förslag 65

pappersfonder får fondverksamhet inte utövas utan tillstånd av Finansinspektionen. Med fondverksamhet avses den förvaltning av en värdepappersfond och den försäljning och inlösen av andelar i fonden som utövas av ett fondbolag. Ett fondbolag är ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva fondverksamhet. För varje värdepappersfond skall det finnas ett förvaringsinstitut. Bank eller ett annat kreditinstitut kan vara förvaringsinstitut. I förarbetena prop. 198990:153 till lagen om värdepappersfonder framgår att begreppet kreditinstitut har en mer vidsträckt betydelse än den som följer av EG:s definition jfr ovan s. 58. Bl.a. hänvisas till vad som avses med kreditinstitut enligt lagen 1988: 1385 om Sveriges riksbank och den numera Upphävda lagen 1974:922 om kreditpolitiska medel. Exakt vilka institut som skall kunna komma ifråga som förvaringsinstitut anges emellertid inte. Ett oeftergivligt krav sägs dock vara att ett förvaringsinstitut skall stå under Finansinspektionens tillsyn.

Rapporteringsskyldighet skall åläggas revisorer i fondbolag. Frågan är om rapporteringsskyldighet bör åläggas även revisorer i förvaringsinstitut. Som nyss sagts kan bank eller annat kreditinstitut vara förvaringsinstitut. Enligt förarbetena till lagen om värdepappersfonder skulle ett företag som inte kommer att omfattas av de föreslagna bestämmelserna om rapporteringsskyldigheti bankrörelselagen m.fl. lagar kunna komma ifråga som förvaringsinstitut. l praktiken förefaller det dock i det närmaste uteslutet att ett sådant institut skulle utses som förvaringsinstitut. Det finns därför inte skäl att införa särskilda regler om rapporteringsskyldighet för revisorer i förvaringsinstitut.

Revisionsfrâgoma för fondbolagen regleras enligt 6 § lagen om värdepappersfonder i aktiebolagslagen. De särregler som nu blir aktuella bör tas in i lagen om värdepappersfonder.

i-l5-ll86

66 Överväganden och förslag

4.3 Rapporteringsskyldighetens närmare innehåll

Kommitténs förslag: Revisor i ett finansiellt företag skall skyldig vara att omgående till Finansinspektionen rapportera sådana förhållanden rörande företaget som revisorn får kännedom om när han fullgör sitt revisorsuppdrag i företaget och som kan antas negativt påverka företagets fortsatta drift, 2. utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet, eller 3. leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning eller erinran.

4.3.1 Vilka omfattas av rapporteringsskyldigheten

Enligt direktivet skall varje auktoriserad person i ett finansiellt företag som utför ett i artikel 51 i direktiv 78660EEG, artikel 37 i direktiv 83349 EEG eller i artikel 31 i direktiv 856l1EEG angivet uppdrag eller annat uppdrag föreskrivet i lag åläggas en rapporteringsskyldighet. Rapporteringsskyldigheten omfattar därigenom både stämmovalda revisorer, sådana som utsetts med stöd av bestämmelse i bolagsordningen, s.k. minoritetsoch medrevisorer, och Finansinspektionen förordnade revisorer. Även av granskare omfattas. Däremot omfattas inte revisorer som tjänstgör inom företagens intemrevision.

4.3.2 Vilka uppgifter skall rapporteras

Av direktivet framgår att rapporteringsskyldigheten avser ...alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som han har fått kännedom om vid

ning som utgör avgränsningen för rapporteringsskyldigheten. Gränsdragningen för vad som ingår i revisionsuppdraget synes emellertid inte vara helt klar och dessutom stadd i ständig förändring i svensk rätt. Kommittén anser att det inte i detta sammanhang kan komma ifråga att söka ändra gällande rätt i detta avseende utan nöjer sig med att påpeka vissa svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av reglerna om rapporteringsskyldighet.

överväganden och förslag 67

Det är möjligt att revisorn kan få information om det reviderade företaget på annat sätt än vid fullgörande av sitt revisorsuppdrag. Det kan exempelvis gälla sådan information som han får del av vid fullgörande av konsultuppdrag åt det reviderade företaget, vid fullgörande av revisorsuppdrag i ett annat företag eller sådant som han får del av genom massmedia. Frågan är om sådan information skall medföra rapporteringsskyldighet. Eftersom det är revisionsuppdragets omfattning som skall vara utgångspunkten i denna prövning blir den avgörande frågan huruvida revisorn använder, eller anser sig kunna använda, infomiationen vid fullgörandet av sitt uppdrag. Styrande för detta är i sin tur det regelverk som vägleder revisorernas arbete. En uppgift i massmedia medför således inte i sig rapporteringsskyldighet men om den föranleder åtgärder av något slag, frågor, påpekanden eller liknande, inom revisionsuppdraget kan den komma att medföra rapporteringsskyldighet, för det fall förutsättningarna för sådan i övrigt är uppfyllda. Detsamma gäller för uppgifter som revisor får del av på armat sätt. När det gäller information som revisorn får del av genom uppdrag i andra företag har han att särskilt beakta reglerna om sekretess när han beslutar i frågan huruvida informationen skall användas i ett annat företag men prövningen är i övrigt densamma. Kommer informationen via ett konsultuppdrag torde den i regel kunna användas i revisionsuppdraget.

När det gäller uppgifter som revisor får del av genom uppdrag i moderföretag, eller företag med likartad förbindelse, till det finansiella företaget gäller den skillnaden att revisorn i dessa fall inte skall göra en särskild prövning av om uppgifterna skall användas i det finansiella företaget utan han skall bedöma rapporteringsskyldigheten med utgångspunkt direkt i uppdraget i moderföretaget. Det blir alltså inte fråga om att med hänsyn till sekretess och liknande avgöra om uppgifterna skall användas i det finansiella företaget. Förhållanden rörande det finansiella företaget som framkommer i moderföretag, eller företag med likartad förbindelse, medför i stället direkt, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, rapporteringsskyldighet.

z Vad som avses medlikartad förbindelsebehandlasiavsnitt 4.5.2.

68 överväganden och förslag

Rapporteringsskyldigheten omfattar enligt direktivet alla uppgifter eller beslut ...s0m är ägnade att utgöra en påtaglig överträdelse av lagar, förordningar eller bestämmel- ser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av finansiella företags verksamhet, påverka det finansiella företagets fortsatta drift, eller leda till vägran att godkänna räkenskapema eller till att reservationer framställs. . . .

Enligt den första strecksatsen i direktivet omfattar alltså rapporteringsskyldigheten uppgifter eller beslut som är ägnade att ...utgöra en påtaglig överträdelse av lagar, förordningar... . I den svenska versionen av Rådets

Förklaringar som skall föras in i Rådets protokoll av den 15 maj 1995

sägs att Rådet och kommissionen påpekar att med väsentlig överträdelse avses alla överträdelser av innehållet i lagar och bestämmelser som inte är rent formella. Troligtvis beror skillnaden mellan användandet av påtaglig och väsentlig överträdelse på olikheter i översättningen till svenska och därmed är ingen innehâllsmässig skillnad avsedd. Den engelska versionen använder uttrycket constitute a material breach. Avsikten med båda uttrycken synes vara att det endast är bagatellartade överträdelser som skall undantas från rapporteringsskyldighet. I lagtexten uttrycks detta som att det är inte oväsentliga överträdelser som skall rapporteras.

Direktivet använder i den första strecksatsen termema lagar, förordningar eller bestämmelser. Dessa kan sammanfattas med samlingsbegreppet författningar. Detta innebär att samtliga författningar utfärdade av riksdag, regering, eller med bemyndigande från dessa, t.ex. av Finansinspektionen, kommer att omfattas.

Enligt den andra strecksatsen i direktivet skall revisorerna rapportera förhållanden som är ägnade att ...påverka det finansiella företagets fortsatta drift... . Ordvalet skulle kunna tolkas som om alla händelser som något sätt påverkar det finansiella företaget i framtiden skall medföra rapporteringsskyldighet. Syftet med direktivet, som det framgår av bl.a. punkten 15 i ingressen till direktivet, synes dock vara att det skall vara fråga om händelser som riskerar att mer påtagligt påverka företaget ett negativt

överväganden och förslag 69

sätt. Kommittén anser att det i lagtextens uttryck negativt påverka företagets fortsatta drift i sig ligger ett inte obetydligt kvalifikationskrav.

Kommittén har i lagtexten kastat om ordningen mellan vad som följer av den första och den andra strecksatsen.

Enligt den tredje strecksatsen i direktivet skall rapporteringsskyldighet införas för förhållanden som kan antas leda till vägran att godkänna räkenskapema. Begreppet räkenskaper definieras inte i svensk lag, men anses omfatta veriñkationshantering, löpande extern bokföring, bokslut, internredovisning, arkivering av râkenskapsmaterial samt intern kontroll. Revisor har enligt svensk rått inte möjlighet att godkänna eller underkänna räkenskapema. Revisor skall däremot uttala sig angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. Det är lämpligt att knyta rapporteringsskyldigheten till detta uttalande om årsredovisningen.

De uttalanden som revisor i övrigt gör under eller efter slutförd revision brukar, med den terminologi som används i anslutning till aktiebolagslagen, normalt indelas i anmärkningar, erinringar, påpekanden och upplysningar. 3

Anmärkningar skall tas in i revisionsberättelsen och riktar sig alltså till aktieägarna och allmänheten. Enligt 10 kap. 10 § tredje och fjärde styckena aktiebolagslagen kan anmärkning komma ifråga endast i vissa angivna fall, nämligen när styrelse eller verkställande direktör kan bli skadeståndsskyldiga, när de överträtt aktiebolagslagen eller bolagsordningen eller när bolaget underlåtit att redovisa skatter och avgifter.

Seäven avsnitt3.2.2, 3.3, 3.4, 3.5 och 3.8. Hänvisningama till paragraferi detta avsnitt avser l0 kap. aktiebolagslagen om inte annat anges.

70 överväganden och förslag

Erinringar enligt 11 § skall skriftliga och riktas till bolagsledningen. vara Erinringama behöver inte ges offentlighet. Det finns inga begränsningar i vilka fall erinringar kan framställas. De skall emellertid vara av sådan beskaffenhet att de inte bör bringas till aktieägamas kännedom på grund av att de är mindre betydelsefulla eller berör affärshemligheter eller dylikt. De kan med andra 0rd vara av allvarligt slag men trots detta inte böra ges offentlighet på grund av risken för skada för företaget. Det skall understrykas att denna skadebedömning får revisorn inte göra när det gäller anmärkningar. Sådana skall alltid framställas om förutsättningar föreligger.

Pâpekanden brukar det kallas när revisor muntligt eller skriftligt till bolagsledningen framför kritik och iakttagelser som är av mindre allvarligt slag än erinringar.

Upplysningar behandlas i 10 § tredje stycket sista meningen. Upplysningar skall tas in i revisionsberättelsen och riktar sig alltså till aktieägare och allmänheten. Denna bestämmelse lämnar en möjlighet för revisor att lämna de upplysningar som han önskar delge aktieägarna. Termen upplysningar förekommer också i andra stycket sista meningen där det sägs att för det fall årsredovisningen inte lämnar de uppgifter som krävs enligt ll kap. skall revisorerna ange detta och om möjligt komplettera med egna upplysningar i revisionsberättelsen.

Enligt den tredje strecksatsen i direktivet skall rapporteringsskyldighet också införas för förhållanden som kan antas leda till att reservationer framställs. Reservationer är inget i svensk rätt vedertaget uttryck. För att avgöra vilka av ovan nämnda situationer som skall omfattas av rapporteringsskyldighet får därför en tolkning av uttrycket göras. Det får betraktas som självklart att förhållanden som kan antas leda till anmärkning skall föranleda rapport. Mer tveksamt är det med förhållanden som kan antas leda till erinran. Vissa av dessa förhållanden är som nämnts av bagatellartad karaktär medan andra kan vara av allvarlig karaktär. De kan i princip vara av lika allvarlig karaktär som sådana som leder till anmärkning men så att säga falla utanför tillämpningsområdet för anmärkningar. Skälet till

5 Se Aktiebolagskommilténs betänkande SOU 1995:44 Aktiebolagets organisation 236 s. och KednerRoos, Akticbolagslagen, del kap. 1-10, tredje upplagan,s. 315.

SOU 1995: 106 överväganden och förslag 71

att revisorn väljer att inte offentliggöra sådana förhållanden kan, som nämnts, vara att de riskerar att skada företaget, en avvägning som inte är tillåten når det gäller anmärkningar. Eftersom erinringar har ett så brett tillämpningsområde kan det befaras ge upphov till vissa tillåmpningssvårigheter att inkludera dem. Når det gäller den närmare tolkningen av ordet reservationer i direktivtexten så har kommittén upplysts om att någon lagfåst motsvarighet till erinringar inte synes förekomma i övriga Europa, vilketi och för sig talar för att avsikten vid utforrnandet av direktivet inte var att de skulle omfattas. Det kan dock inte sågas vara någon onaturlig tolkning att hävda att erinringar är en fonn av reservationer, låt vara framställda till bolagsledningen och inte till aktieägarna och allmänheten. Det skål som starkast talar för att inkludera även erinringar, inom området som medför rapporteringsskyldighet, är att det kan antas att det är sådana som kommer till användning vid påpekande av sådana förhållanden som har speciell aktualitet för finansiella företag. Det kan t.ex. gälla att redovisningen av positioner i olika finansiella instrument inte bedöms som adekvat.

En samlad bedömning av vad som sagts leder till att kommittén föreslår att även förhållanden som kan antas leda till erinran omfattas av rapporteringsskyldigheten.

Både påpekanden och upplysningar, enligt 10 § tredje stycket sista meningen, har en karaktär av frivilligt informationslämnande som inte lämpar sig att lägga till grund för rapporteringsskyldighet. När det gäller upplysningar enligt andra stycket sista meningen är syftet med dessa att så fullständig information som möjligt skall lämnas. Denna uppgiftsskyldighet för revisorerna kan inte anses falla under begreppet reservationer i direktivet och skall alltså undantas från rapporteringsskyldigheten.

Lagregleringen och terminologin är i stort sett densamma i bankrörelselagen, försäkringsrörelselagen och i 1951 års lag om ekonomiska föreningar, med de undantagen att de två sistnämnda lagarna inte innehåller någon skyldighet att rapportera på skatte- och avgiftsområdet.

Det kan uppstå svårigheter för revisorn vid tillämpning av de föreslagna reglerna. Här nedan skall därför ges exempel på typsituationer där rap-

72 överväganden och förslag

porteringsskyldighet kan föreligga. Inledningsvis skall sägas att de föreslagna reglerna inte är avsedda att ändra revisorsuppdragets innehåll. Det innebär att revisorn inte behöver göra speciella undersökningar med anledning av reglerna utan de medför endast att han skall rapportera vissa förhållanden som han upptäcker vid fullgörandet av sitt uppdrag.

Rapporteringsskyldighet enligt den föreslagna första punkten förhållanden kan antas negativt påverka företagets fortsatta drift kan röra både en som enskild affär och generella förhållanden. När det gäller enskilda mer affärer kan de avse både kreditförluster och andra förluster, exempelvis till följd av valutaaffärer. Det behöver inte vara fråga om konstaterade förluster utan det är tillräckligt att det finns en påtaglig risk för ñrluster. För att en enskild affär skall vara av den storleksordningen att den i sig föranleder rapport torde krävas att den innebär risk för förlust av, i förhållande till företagets storlek, betydande belopp. Det bör dock inte vara så att endast förluster som äventyrar företagets fortbestånd skall rapporte- Information även om andra stora förluster förlustrisker kan nämligen ras. vara av intresse för Finansinspektionen i kombination med annan information som inspektionen besitter eller utgöra symptom missförhållanden som kan föranleda extra tillsynsinsatser.

På det generella planet är det främst fråga om att rapportera brister i system, rutiner och instruktioner. Det kan vara fråga om att styrelsen ändrat de interna instruktionerna för ett institut på ett sådant sätt att det medför ökade risker. Det har ingen betydelse om den ökade risknivån är avsedd eller den följer att institutet misslyckats med utformningen om av av instruktionerna. Det kan också vara fråga om att tradingfunktionen inte är skild från kontrollfunktionen i hela eller någon del av företaget eller andra bristande rutiner. En förutsättning för att rapporteringsskyldighet skall föreligga är genomgående att förhållandet mer påtagligt skall riskera att allvarligt påverka institutets ekonomiska ställning och förmåga att i rätt tid infria institutets ekonomiska åtaganden.

Rapporteringsskyldigheten enligt andra punkten förhållanden som kan antas utgöra en inte oväsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet tar i första hand sikte på de bestämmelser som reglerar institutens risktagande, främst är det fråga om vad som brukar kallas

överväganden och förslag 73

rörelsereglema för olika institutskategorier. Det är endast överträdelser av författningar som omfattas av reglerna. Situationer då institut inte efterlever Finansinspektionens allmänna råd medför alltså inte rapporteringsskyldighet enligt denna punkt. Överträdelser rörelsereglema torde alltid av medföra rapporteringsskyldighet. Det är nämligen svårt att tänka sig att en sådan överträdelse skulle betecknas som oväsentlig. Rapporteringsskyldighet kan uppstå på grund av att företaget bedriver verksamhet som det inte har tillstånd till, innehar egendom som inte är tillåten, inte uppfyller de kapitalkrav som ställs på företaget eller lämnar krediter på ett otillåtet sätt.

För de finansiella företagen finns bestämmelser om skyldighet att lämna vissa statistikuppgifter och att anmäla vissa förhållanden rörande firma och styrelsens sammansättning osv. till Finansinspektionen. Mindre dröjsmål med lämnande av sådana uppgifter bör i normalfallet kunna betraktas som en oväsentli g överträdelse och därför inte medföra rapporteringsskyldighet vid upptäckt av revisorn.

Bestämmelsen tar främst sikte på överträdelser de författningar av som speciellt reglerar de olika finansiella institutens verksamhet. Den gäller alltså inte författningar som träffar alla typer verksamhet, t.ex. av som miljö- och arbetstidslagstiftning. Gränsdragningen kan möjligen bli svår i vissa fall men i första hand avser bestämmelsen överträdelser de av centrala lagarna och föreskrifterna för varje institutskategori, såsom t.ex. bankrörelselagen, kreditmarknadsbolagslagen och försäkringsrörelselagen. Vidare bör rapporteringsskyldigheten omfatta vissa bestämmelser, som visserligen har ett generellt tillämpningsområde men som speciellt berör finansiella företag, t.ex. vissa grövre förmögenhetsbrott.

När det slutligen gäller tredje punkten förhållanden som kan antas leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen eller anmärkning eller erinran finns inte anledning att här närmare utveckla vilka situationer som kan leda till vägran att tillstyrka fastställande av årsredovisningen, anmärkning i revisionsberättelsen eller erinran eftersom denna fråga är rikligt kommenterad i revisionslitteraturen. Det skall endast påpekas att revisor är skyldig att omgående rapportera sådana förhållanden kan antas leda som till någon form påpekande. Det behöver alltså inte säkert att det av vara

74 överväganden och förslag

upptäckta förhållandet kommer att leda till påpekande för att revisorn skall vara skyldig att utan dröjsmål rapportera.

4.3.3 Vid vilken tidpunkt skall rapportering ske

Enligt direktivtexten skall rapportering ske omgående. Kommittén anser att samma begrepp bör användas i lagtexten. Begreppet ger uttryck för att revisor är skyldig att utan onödig tidsutdräkt rapportera förhållanden som han har upptäckt. Det kommer naturligtvis inte ifråga att vänta av fonnella skål, exempelvis tills revisionsberättelse har avgetts. Däremot kan det inte sådan brådska att revisorn bör rapportera varje misstanke. Om anses vara revisorn är osäker bestämmelsens förutsättningar är uppfyllda får han om göra nämnare kontroller innan han rapporterar.

4.3.4 Direktivets bestämmelse om god tro

Enligt artikel 5.2 i BCCI-direktivet utgör uppgifter som revisorer lämnar i god tro till de behöriga myndigheterna inte en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller annan bestämmelse, och medför inte något som helst ansvar för revisorerna. Denna bestämmelse kan med största sannolikhet anses uppfylld redan genom bestämmelsen om rapporteringsskyldighet 3 kap. 8 § bankrörelselagen och motsvarande bea stämmelse i övriga lagar. En i lag stadgad skyldighet att lämna vissa upplysningar kan nämligen inte medföra att fullgörandet av denna skyldighet leder till ansvar för överträdelse av någon tystnadsplikt. Detta gäller i första hand för tystnadsplikt som ålagts genom olika former av författningar, oavsett om de utfärdats av riksdagen, regeringen eller Finansinspektionen. Det år i första hand 3 kap. 14 § bankrörelselagen, 10 kap. 14 § försäkringsrörelselagen och 10 kap. 13 § aktiebolagslagen som är aktuella. Enligt paragrafema har revisor tystnadsplikt rörande angelägenheter röjande kan vara till nackdel för företaget. 3 kap. 14 § vars bankrörelselagen erinrar också 1 kap. 10 § bankrörelselagen, enligt om vilken enskildas förhållanden till bank inte obehörigen får röjas. Motsvarande ordning föreslås även för de andra institutskategoriema med undantag för försäkringsrörelselagen i vilken det inte finns någon motsvarighet till den senast nämnda paragrafen i bankrörelselagen. I lagen om understödsföreningar, lagen om Konungariket Sveriges stadshypoteks-

överväganden och förslag 75

kassa, lagen Sveriges allmänna hypoteksbank och lagen Svenska om om skeppshypotekskassan saknas bestämmelser om tystnadspliktoch sekretess. Det skall slutligen anmärkas att sekretesslagen 1980: 100 inte är tillämplig på verksamheten i de finansiella institut detta betänkande omfattar. som

Skyldigheten att rapportera kan inte heller inskränkas avtal mellan genom företaget och revisorn, eller för den delen mellan någon och reviarman sorn, och därmed torde också följa att ett korrekt fullgörande av rapporteringsskyldigheten inte heller kan leda till någon på avtal grundad sanktion.

För tydlighetens skull är det dock befogat att, i den paragraf reglerar som revisors tystnadsplikt i respektive lag, ta in erinran den rapporteen om ringsskyldighet gentemot Finansinspektionen ålagts revisorerna som genom den föreslagna lagstiftningen.

Direktivet föreskriver, som nämnts, att lämnande uppgifter i god tro av inte skall medföra några sanktioner. Uttrycket god tro används emellertid inte i den föreslagna lagtexten. Avgörande för frågan det varit beom rättigat att rapportera ett visst förhållande blir i stället bestämmelsen om rapporteringsskyldighet 3 kap. 8 a § bankrörelselagen och motsvarande bestämmelse i övriga lagar. I förevarande hänseende torde det tolkvara ningen av rekvisitet kan antas som får störst betydelse. Rekvisitet är avsett att tjäna som gräns mellan sådana situationer där revisorn är skyldig att rapportera och sådana där han inte har sådan skyldighet. I det senare fallet kan han också vara förhindrad att rapportera på grund av sekretessregler. Det kan olika orsaker bli aktuellt att i efterhand bedöma av revisorns prövning, exempelvis kan det bli aktuellt inom för ramen en skadeståndstalan eller ett disciplinärende.

För en revisor är det naturligtvis största vikt att i ett enskilt fall kunna av avgöra huruvida rapporteringsskyldighet föreligger eller inte. Vid sådan en bedömning skall han i första hand pröva huruvida de faktiska förhållandena som eventuellt kan föranleda rapporteringsskyldighet föreligger. Här bör ett strängt beviskrav upprätthållas. Revisorn skall alltså i det vara

6 Möjligen finns det även utrymme för situationer där rapporteringsskyldighetenligt bestämmelsen inte föreligger men där ett röjande av uppgiñerändåinte skullemedföra ansvar på grund av att någrasekretessregler inte är tillämpliga.

76 överväganden och förslag

närmaste säker på att sakförhållandena föreligger. Är han osäker måste han göra närmare undersökningar. Nästa steg i revisorns prövning är att bedöma om sakförhållandena är sådana att de medför rapporteringsskyldighet. Avgörande här är, enligt lagtexten, om det kan antas att förhållandena uppfyller de i punkterna 1-3 uppräknade rekvisiten. För att en revisor skall vara rapporteringsskyldig behöver han alltså inte vara helt säker på att förhållandena uppfyller rekvisiten. Prövningen skall revisorn i första hand göra utifrån sin kunskap och tillgänglig information men även här kan det bli aktuellt med vissa nämnare efterforskningar, exempelvis rättsutredningar.

4.4 Sanktioner

Kommitténs slutsats: Kommittén föreslår inte någon sanktion för revisorer som underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet.

BCCI-direktivet föreskriver inte någon sanktion ñr revisorer som underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet. I enlighet därmed föreslår inte heller kommittén någon sanktion. Om en revisor underlåter att fullgöra sin rapporteringsskyldighet blir det i första hand aktuellt med disciplinära påföljder enligt 22 § revisorslagen. Även sanktioner som föreskrivs i revisionsorganisationemas stadgar torde kunna bli aktuella. Det år vidare tänkbart att frågan om revisors skadeståndsskyldighet kan aktualiseras, t.ex. enligt 5 kap. 2 § bankrörelselagen. Slutligen kan det i sällsynta fall bli aktuellt med straffrättsligt ansvar när revisor underlåter att rapportera ett misstänkt förhållande som visar sig vara ett brott eller ett led i ett brott.

Revisors skadeståndsskyldighet kan aktualiseras även i de fall då han felaktigt rapporterat vissa förhållanden som hänförliga till bestämmelsen om rapporteringsskyldighet 3 kap. 8 § bankrörelselagen och motsvarande a bestämmelse i Övriga lagar. Sådana anmälningar kan föranleda betydande skador och olägenheter såväl för det berörda företaget som de utpekade tjänstemännen.

överväganden och förslag 77

4.5 Koncerndefinitionen och direktivet

Kommitténs förslag: Om en revisor utför revisorsuppdrag även i moderföretag till eller i företag som har en likartad förbindelse med, det finansiella företaget, skall revisorn rapportera även förhållanden som rör det finansiella företaget som han får kännedom när han utför ett sådant uppdrag.

Enligt artikel 5 i BCCI-direktivet avser den rapporteringsskyldighet som åläggs en revisor förhållanden som revisorn får kännedom om vid full-

görandet av sitt uppdrag i ett visst företag. Ett undantag skall dock, enligt

direktivet, göras för förhållanden som revisorn får reda på genom uppdrag i ett företag som har nära förbindelser härrörande från kontroll över företaget. Kontroll definieras i artikel 2.1 b som innebärande förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag i alla de fall som omfattas av artiklarna 1.1 och 1.2 i direktiv 83349EEG, eller likartad fören bindelse mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag. I det följande avsnittet behandlas vilka relationer mellan företag som omfattas av de nämnda artiklarna. I avsnitt 4.5.2 behandlas vad BCCI-direktivet benämner likartade förbindelser.

4.5. 1 Koncemförhâllanden

Av avsnitt 3.10.2 och 3. 10.3 framgår att föreskrifterna i artiklarna 1.1 och 1.2 i det sjunde bolagsdirektivet enligt regeringens förslag skall implementeras i den svenska lagstiftningen i den omfattning som föreskrifterna är tvingande för medlemsstaterna. Riksdagen har ännu inte antagit de av regeringen föreslagna lagändringama, vilka föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Även det kan bli vissa ändringar i den författningstext om som riksdagen antar utgår kommittén i sina fortsatta överväganden från de av regeringen föreslagna lagändringama. Regeringens förslag innebär att den nya koncemdefmitionen i allt väsentligt inte omfattar föreskrifterna i artiklarna 1.1 d aa och 1.2 i det sjunde bolagsdirektivet.

7 Vilka förhållanden somavses behandlasi avsnitt4.3.2. Rådetssjundedirektiv av den 13 juni 1983 grundat pá artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning det sjundebolagsdirektivel.

78 Överväganden ochfärslag

I artikel 1.1 d aa behandlas fall av s.k. praktisk majoritet. Belgien och Danmark har fört in föreskriften i sin lagstiftning. Flertalet andra länder har valt att inte föra in den i sin lagstiftning. Som skäl för att inte införa föreskriften i den svenska lagstiftningen regeringen följande prop. anger l99596:10, del Il, 5.112.

l gällande svensk rätt kan praktisk majoritet visserligen ge upphov till ett koncemförhållande enligt sekundärregeln. I praktiken har dock man sällan eller aldrig ansett att det finns en sådan praktisk majoritet att det enbart på grund därav föreligger ett koncemförhâllande se Rundfelt, Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1994, s. 141. En regel av detta slag torde också vara förenad med betydande praktiska olägenheter. Bl.a. är det först på bolagsstämman året efter räkenskapsåret som det går att fastställa om moderbolaget har praktisk majoritet. Regeringen anser därför att den nya lagstiftningen inte bör innehålla någon bestämmelse motsvarande artikel 1.1 d aa.

Artikel 1.2 innehåller föreskrifter om faktiskt bestämmande inflytande eller gemensam ledning. I Redovisningskommitténs delbetänkande SOU 1994:17, del 171 Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv s. uttalas att bestämmelsen i artikel 1.2 a ligger innehållsmässigt nära sekundärregeln i svensk rätt. Eftersom sekundärregeln föreslås bli upphävd anser kommittén att artikeln inte bör föranleda någon lagstiftningsåtgärd. Tillämpningsområdet för bestämmelsen i artikel 1.2 b torde, enligt kommittén, i vart fall delvis omfattas av direktivets tvingande bestämmelse i artikel l.l c. l övrigt anser kommittén att artikel 1.2 b inte bör föranleda någon lagstiftningsátgärd. Regeringen delar Redovisningskommitténs uppfattning och anser att en utvidgning av koncembegreppet på det sätt som bl.a. artikel 1.2 medger skulle innebära betydande avgränsningsproblem i den praktiska tillämpningen prop. 199596210, del ll, 113. s.

Frågan är om BCCl-direktivets hänvisning till det sjunde bolagsdirektivet avser alla de situationer som räknas upp i detta eller endast de situationer som omfattas av tvingande föreskrifter. Direktivets ordalydelse, i alla de fall som omfattas av artiklarna l.l och 1.2, talar närmast för det första alternativet. En sådan tolkning torde emellertid ge upphov till betydande tilllämpningssvårigheter i de länder som inte har infört denna mer omfattande koncerndefinition i sin lagstiftning. Utöver ordalydelsen finns heller inget som tyder på att denna mer långtgående tolkning, i viss som

OU 1995:106 överväganden och förslag 79

mån strider mot systematiken direktiven emellan, är avsedd. Möjligen borde det tydligare ha markerats om ett avsteg från systematiken är avsett. Den naturligaste och mest praktiska tolkningen sett från olika medlemsländers perspektiv är att det inte finns någon skyldighet att tillämpa BCCIdirektivet på ett strängare sätt än vad som följer av det sjunde bolagsdirektivet. Kommittén har vid samråd med tjänstemän vid EG-kommissionen tätt stöd för denna tolkning. Det finns således, med anledning av artiklarna 1.1 och 1.2 i det sjunde bolagsdirektivet, inte skäl att införa bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer för fler relationer mellan företag än dem som omfattas av den nya koncemdeñnitionen.

4.5.2 Likartade förbindelser

Den föreslagna koncemdeñnitionen inkluderar inte vad som i artikel 2.1 b i BCCI-direktivet sägs vara en likartad förbindelse mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag. Frågan år vad som kan anses utgöra en likartad förbindelse. Någon ledning för tolkningen härav ges inte i ingressen till direktivet. I den engelska översättningen används a similar relationship between any natural or legal person and an undertaking.

Ett exempel på likartad förbindelse kan vara s.k. oäkta koncerner, dvs. företag som inte står i sådant samband med varandra att de utgör en koncern i lagens mening men som bl.a. har en gemensam eller i huvudsak gemensam företagsledning. Sådana koncerner har hittills inte träffats av koncemdeñnitionen. Enligt regeringens mening bör sådana företag inte heller i fortsättningen behandlas som koncemföretag. Däremot föreslås att Finansinspektionen skall kunna föreskriva att bestämmelserna om koncernredovisning i den nya lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, skall kunna tillämpas en grupp av företag som inte utgör en koncern enligt koncembeståmmelsema men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning. I dag kan Finansinspektionen enligt 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen, i ett enskilt fall, besluta bl.a. om att koncemredovisning skall upprättas för en grupp av försäkringsföretag med en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Ett annat exempel på vad som skulle kunna utgöra en likartad förbindelse är relationer mellan företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt

80 överväganden och förslag

6 kap. l och 2 §§ kapitaltäckningslagen. Definitionen av finansiell företagsgrupp följer av artiklarna 3.1 och 3.2 i direktivet om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut 9230EEG. I direktivet uppställs regler för tillsyn över finansiella företagsgrupper. Tillsynen över finansiella företagsgrupper gruppbaserad tillsyn kan sägas bestå av tre delar. Den första delen är den tillsyn eller övervakning som Finansinspektionen skall ha över företagsgruppen. Den andra delen är de beräkningar som skall göras av kapitalkrav för kreditrisker och marknadsrisker samt begränsningar av stora exponeringar. För dessa beräkningar och begränsningar behövs särskilt upprättade redovisningar. Den tredje delen omfattar således den gruppbaserade redovisningen och de olika metoderna för sammanställningen konsolideringen.

En finansiell företagsgrupp skall enligt 6 kap. l § kapitaltäckningslagen föreligga i följande tre situationer. Om ett kreditinstitut, ett värdepappersbolag eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet år moderföretag till kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländska företag eller finansiella institut. 2. Om ett kreditinstitut, ett värdepappersbolag eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet innehar ägarintresse i kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländska företag eller finansiella institut. För att ägarintresset skall ingå i den finansiella företagsgruppen krävs att företaget som det finns ägarintresse i leds tillsammans med ett eller flera andra företag och varje företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som företagen innehar. Det är således fråga om ett samriskföretag joint venture. 3. Om ett kreditinstitut, ett värdepappersbolag eller ett holdingbolag med finansiell verksamhet har ett dotterföretag enligt punkten 1 och ett ägarintresse i ett samriskföretag enligt punkten 2. Begreppet finansiell företagsgrupp avviker något från koncembegreppet, dels genom att sådana ägarintressen som inte är dotterföretag ingår, dels genom att inte alla dotterföretag ingår.

9 l l kap. 1 kapitaltäckningslagen § definieras ett holdingöretag medjinansiell verksamhet som ett finansielltinstitut som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars dotterföretag även i övrigt uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag eller finansiellainstitut.

överväganden och förslag 81

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får vidare föreskriva att bestämmelserna finansiella företagsgrupper skall om gälla även för vissa andra situationer omfattas av 6 kap. 2 § kapitalsom täckningslagen. finansiell företagsgrupp föreligger skall även de Når en anknutna företag ingå är dotterföretag eller i vilka det finns ett som ägarintresse.

2° I l kap. 1 § kapitaltäckningslagen definieras en anknutetföretag som ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhetbestår i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänstereller bedriva liknande verksamhet som har samband med ett annan eller flera kreditinstituts, värdepappersbolags eller motsvarande utländska företags huvudsakliga verksamhet.

5 Författningskommentar

5.1 Förslaget till lag ändring i bankrörelsela-

om

gen 1987:617

3 kap. 3 § tredje stycket

Ett till revisor utsett bolag måste utpeka huvudansvarig för revisionen. en Bestämmelserna jäv och revisors rätt och skyldighet att närvara vid om om bolagsstämma tillämpas på den huvudansvarige. Även den föreslagna rapporteringsskyldigheten enligt 3 kap. 8 a § bankrörelselagen skall åläggas den huvudansvarige.

8a§

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisors rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen. Bestämmelsen behandlas i allmänmotiveringen avsnitt 4.3. Den föreslagna bestämmelsen omfattar både stämmovalda revisorer, sådana som utsetts med stöd av bestämmelse i bolagsordningen, medrevisorer enligt 3 kap. 2 § bankrörelselagen och av Finansinspektionen förordnade revisorer. Även granskare omfattas, se kommentaren till 3 kap. 15 § tredje stycket. Däremot omfattas inte revisotjänstgör inom bankernas intemrevision. rer som

Första stycket I lagtexten används 0rd i BCCI-direktivet för att ange inom samma som vilken rapporteringsskyldigheten skall fullgöras, nämligen omtid som gående. Begreppet uttryck för att revisor är skyldig att utan onödig ger tidsutdräkt rapportera förhållanden han har upptäckt. Om revisorn är som paragrafens förutsättningar är uppfyllda får han göra närmare osäker om kontroller innan han rapporterar.

84 Författningskømmentar

Direktivet anger att revisorernas uppgiftsskyldighet alla uppgifter avser eller beslut rörande det finansiella företaget. Ordet förhållanden som används i lagtexten är avsett att ha samma innebörd.

Rapporteringsskyldigheten gäller förhållanden revisorn får kännedom som när han fullgör revisorsuppdraget i banken. Vilka förhållanden som närmare avses behandlas i allmänmotiveringen avsnitt 4.3.2.

Första stycket första punkten Den andra strecksatsen i direktivet talar om att revisorerna skall rapportera förhållanden som är ägnade att påverka det finansiella företagets fortsatta drift. Den rapporteringsskyldighet åläggs revisor denna som genom bestämmelse går utöver vad han är skyldig att upplysa i revisionsom berättelsen. Nonnalt uttalar sig sålunda revisorer inte om bankens fortsatta drift, vilket kan bli nödvändigt enligt denna punkt. Vilka förhållanden som är avsedda att rapporteras behandlas utförligare i allmänmotiveringen avsnitt 4.3.2.

Första stycket andra punkten Enligt andra punkten åläggs revisor att rapportera överträdelser inte som är oväsentliga alla de författningar reglerar bankers verksamhet. av som

Användandet av ordet författningar se Myndigheternas föreskrifter,

Ds 1992: l 12 innebär att samtliga bestämmelser utfärdade regering och av riksdag eller med bemyndigande från dessa, Finansinspektionen, t.ex. av faller under lagtextens ordalag. Bestämmelsen behandlas utförligare i allmänmotiveringen avsnitt 4.3.2.

Första stycket tredje punkten Enligt denna punkt knyts rapporteringsskyldigheten till det uttalande som revisor skall göra angående årsredovisningen till de fall skall samt som föranleda anmärkning eller erinran. Bestämmelsen behandlas i allmänmotiveringen avsnitt 4.3.2.

Andra stycket I det andra stycket utvidgas rapporteringsskyldigheten till även att avse förhållanden som den är revisor både i banken och i bankens som moderföretag, eller företag har likartad förbindelse med banken, som en

:FOU 1995: 106 Fözfattningskammenlar 85

får reda på vid fullgörandet sitt revisorsuppdrag i moderföretaget eller av i det företag har likartad förbindelse med banken. Även vid sådana som en uppdrag gäller alltså begränsningen att det endast är förhållanden rörande banken revisorn får reda på vid fullgörandet av det uppdraget, som som han skall I vilka situationer ett företag år moderföretag till rapportera. banken följer den koncemdefinitionen föreslagits av regeringen av nya som prop. 199596:10. Koncemdefmitionen behandlas utförligare i avsnitt

3.10 och 4.5.1.

En likartad förbindelse kan föreligga då det finns s.k. oäkta koncern, en inte står i sådant samband med varandra att de utgör en dvs. företag som koncern i lagens mening bl.a. har gemensam eller i huvudsak men som en företagsledning. Likaså kan likartad förbindelse föreligga gemensam en mellan företag ingår i finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 och som en 2 §§ kapitaltåckningslagen. Se vidare allmänmotiveringen avsnitt 4.5.2.

14 § fjärde stycket

Paragrafen innehåller bestämmelser revisors tystnadsplikt. I paragrafen om införs stycke med erinran att det finns en bestämmelse om ett nytt en om revisors rapporteringsskyldighet i 8 a

15 § tredje stycket

Granskares uppgift år granska bankens förvaltning och räkenskaper att under viss förfluten tid eller vissa åtgärder eller förhållanden i banken. Särskild granskning kommer vanligen till stånd efter påståenden om missförhållanden. Det är därför troligt sådan granskning oftare än att en ordinarie revision leder fram till att sådana förhållanden som avses i en 8 a§ upptäcks. Detta är i sig ett skäl att ålägga särskild granskare rapporteringsskyldighet enligt 8 Ytterligare ett skäl är den tidsvinst a i vissa fall kan uppnås att granskare rapporterar direkt till som genom inspektionen.

86 Fäqfaltningskømmentar SOU 1995: 106

5.2 Förslaget till

lag om ändring i lagen

1992:1610 om kreditmarknadsbolag

Zkap. 7a§

Paragrafen år ny och överensstämmer, med nödvändiga ändringar, med förslaget till den paragrafen i 3 kap. 8 § bankrörelselagen. nya a Se författningskommentaren till den paragrafen och allmänmotiveringen avsnitt 4.3.

7b§

Paragrafen, som är ny, är avsedd att ha i stort sett sakliga innehåll samma som 3 kap. 14 § bankrörelselagen. Utformningen sker dock med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen jämte två tillägg som endast kreditmarknadsbolag. Tilläggen dels avser avser tystnadsplikten, dels rapporteringsskyldigheten till Finansinspektionen. Avsikten med tilläggen är att det tydligt skall framgå att lämnande av uppgifter enligt 2 kap. 7 § kreditmarknadsbolagslagen till inspektionen a inte skall utgöra ett brott mot någon tystnadsplikt, den förelagts oavsett om genom författning eller avtal. Se även allmänmotiveringen avsnitt 4.3.4.

7c§

Paragrafen, som är ny, är avsedd att ha sakliga innehåll samma som 3 kap. 15 § tredje stycket bankrörelselagen. Se författningskommentaren till den paragrafen.

F örfatlningskomm entar 87 SOU 1995: 106

5.3 Förslaget till lag ändring i försäkrings-

om

rörelselagen 1982:713

10 kap. 3 § tredje stycket

sakliga innehållet i ändringen i paragrafen är detsamma som i 3 kap. Det 3 § tredje stycket bankrörelselagen. Se författningskommentaren till den paragrafen.

8 a §

Paragrafen är och överensstämmer med förslagen till de nya paragraferny i 3 kap. 8 § bankrörelselagen och 2 kap. 7 § kreditmarknadsbolagsna a a lagen. Se författningskommentaren till 3 kap. 8 § bankrörelselagen och a allmänmotiveringen avsnitt 4.3.

14 § andra stycket

Sista meningen i andra stycket i paragrafen är och innehåller endast en ny erinran revisors rapporteringsskyldighet enligt 10 kap. 8 a § försäkom ringsrörelselagen.

5.4 till lag ändring i lagen Förslaget om

1972:262 om understödsföreningar

32a§

och överensstämmer i väsentliga avseenden med de nya Paragrafen är ny paragrafema i 3 kap. 8 § bankrörelselagen, 2 kap. 7 a § kreditmarknadsa bolagslagen och 10 kap. 8 § försäkringsrörelselagen. a

Bestämmelsen i lagen understödsföreningar skiljer sig dock i två avom seenden från motsvarande bestämmelse i de angivna lagarna. För ovan understödsföreningar gäller förutom lagen understödsföreningar vissa om

88 Författningskommentar SOU 1995: 106

bestämmelser om revision i 1951 års lag ekonomiska föreningar. Till om följd härav sker hänvisningen i tredje punkten till vad med som avses anmärkningar och erinringar i 1951 års lag. Lagen understödsom föreningar innehåller inte några bestämmelser koncemförhållanden. om En understödsförening torde därför inte kunna ingå i koncern. Bestämmelen sen som tagits in i andra stycket i motsvarande paragrafer i bankrörelselagen m.fl. lagar saknar därför aktualitet för understödsföreningamas del. I övrigt hänvisas till författningskommentaren till 3 kap. 8 § bankrörelsea lagen och allmänmotiveringen avsnitt 4.3.

5.5 Förslaget till

lag om ändring i lagen

1991:981 om värdepappersrörelse

2kap. 4a§

Paragrafen är och överensstämmer, med nödvändiga ändringar, med ny förslagen till de nya paragrafema i 3 kap. 8 § bankrörelselagen, 2 kap. a 7 a § kreditmarknadsbolagslagen och 10 kap. 8 § försäkringsrörelselaa gen. Se författningskommentaren till 3 kap. 8 § bankrörelselagen och a allmånmotiveringen avsnitt 4.3.

4b§

Paragrafen, som är ny, år avsedd att ha i stort sakliga innehåll sett samma som 3 kap. 14 § fjärde stycket bankrörelselagen. Utformningen sker, på samma sätt som i 2 kap. 7 b § kreditmarknadsbolagslagen, hångenom en visning till motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen jämte tvâ tillägg som endast avser värdepappersbolag. J författningskommentaren till bestämmelsen i kreditmarknadsbolagslagen och allmänmotiveringen avsnitt 4.3.4.

4c§

Paragrafen, som är ny, är avsedd att ha sakliga innehåll samma som 3 kap. 15 § tredje stycket bankrörelselagen. Paragrafen har utformats på

Författningskømmenlar 89 OU 1995: 106

motsvarande sätt 2 kap. 7 § kreditmarknadsbolagslagen. Se som c författningskommentaren till bestämmelsen i bankrörelselagen.

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen

1990: l 1 14 om värdepappersfonder

6a§

Paragrafen med nödvändiga ändringar, med är ny och överensstämmer, förslagen till de bestämmelserna i 3 kap. 8 a § bankrörelselagen, nya 2 kap. 7 § kreditmarknadsbolagslagen, 10 kap. 8 a § försäkringsrörela selagen och 2 kap. 4 § värdepappersrörelselagen. Se författningsa kommentaren till 3 kap. 8 § bankrörelselagen och allmånmotiveringen a avsnitt 4.3.

6b§

Paragrafen, är år avsedd att ha i stort sett samma sakliga innehåll som ny, 3 kap. 14 § fjärde stycket bankrörelselagen. Utfommingen sker, på som i kap. 7 b § kreditmarknadsbolagslagen och 2 kap. samma sätt som 2 4 b § lagen värdepappersrörelse, hänvisning till motsvarande om genom en bestämmelse i aktiebolagslagen jämte två tillägg som endast avser fondbolag. Jfr författningskommentaren till bestämmelsen i kreditmark-

nadsbolagslagen och allmänmotiveringen avsnitt 4.3.4.

6 c §

Paragrafen, är är avsedd att ha samma sakliga innehåll som som ny, 3 kap. 15 § tredje stycket bankrörelselagen. Paragrafen har utformats på motsvarande sätt 2 kap. 7 § kreditmarknadsbolagslagen och 2 kap. som c 4 § lagen värdepappersrörelse. Se författningskommentaren till bec om stämmelsen i bankrörelselagen.

90 Födanningskømmenlar SOU 1995: 106

5.7 till

Förslaget lag om ändring i lagen

1992:701 om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa

3 a §

Paragrafen år ny och överensstämmer i väsentliga avseenden med förslagen till de nya paragrafema i 3 kap. 8 § bankrörelselagen, 2 kap. a 7 a § kreditmarknadsbolagslagen, lO kap. 8 a § försåkringsrörelselagen, 2 kap. 4 a § lagen om värdepappersrörelse och 6 § lagen värdepapa om persfonder.

Bestämmelsen i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa skiljer sig dock i två avseenden från motsvarande bestämmelse i de ovan angivna lagarna. För revisorer i Stadshypotekskassan saknas uttryckliga regler om vilka uttalanden revisor skall göra under eller efter slutförd revision. Detta gäller såväl beträffande uppgifter lämnas i revisionsberättelsen som som i övrigt. Kommittén har därför inte funnit skål att föreslå någon bestämmelse som motsvarar den tredje strecksatsen i artikel 5 i BCCl-direktivet. Enligt denna bestämmelse skall revisor rapportera förhållanden kan som antas leda till vägran att godkänna räkenskapema eller till att reservationer framställs. För Stadshypotekskassan saknas också bestämmelser om koncemförhållanden. Kassan torde därför inte kunna ingå i någon koncern. Bestämmelsen som intagits i andra stycket i motsvarande paragrafer i bankrörelselagen m.fl. lagar saknar därför aktualitet för kassan.

5.8 Förslaget till lag ändring i lagen

om

1994:759 om Sveriges allmänna

hypoteksbank

4a§

Paragrafen är ny och överensstämmer i väsentliga avseenden med förslagen till de nya paragrafema i 3 kap. 8 § bankrörelselagen, 2 kap. a 7 a § kreditmarknadsbolagslagen, 10 kap. 8 § försäkringsrörelselagen, a

iSOU 1995: 106 Förfanningskømmentar 91

2 kap. 4 a § lagen om värdepappersrörelse och 6 a § lagen om värdepappersfonder.

Bestämmelsen i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank skiljer sig dock i två avseenden från motsvarande bestämmelse i de ovan angivna lagarna. För revisorer i Hypoteksbanken saknas uttryckliga regler om vilka uttalanden revisor skall göra under eller efter slutförd revision. Detta gäller såväl beträffande uppgifter som lämnas i revisionsberättelsen som i övrigt. Kommittén har därför inte funnit skäl att föreslå någon bestämmelse som motsvarar den tredje strecksatsen i artikel 5 i BCCIdirektivet. Enligt denna bestämmelse skall revisor rapportera förhållanden som kan antas leda till vägran att godkänna räkenskapema eller till att reservationer framställs. För Hypoteksbanken saknas bestämmelser om koncemförhållanden. Hypoteksbanken torde därför inte kunna ingå i någon koncern. Bestämmelsen som tagits i andra stycket i motsvarande paragrafer i bankrörelselagen m.fl. lagar saknar därför aktualitet för H ypoteksbanken.

5.9 Förslaget till lag ändring i lagen

om

1980:1097 om Svenska skeppshypotekskassan

26a§

Paragrafen är och överensstämmer i väsentliga avseenden med ny förslagen till de nya paragrafema i 3 kap. 8 a § bankrörelselagen, 2 kap. 7 § kreditmarknadsbolagslagen, 10 kap. 8 a § försäkringsrörelselagen, a 2 kap. 4 a § lagen om värdepappersrörelse, och 6 a § lagen om värdepappersfonder.

Bestämmelsen Svenska skeppshypotekskassan skiljer sig dock i lagen om i två avseenden från motsvarande bestämmelse i de ovan angivna lagarna. Den bestämmelse i lagen om Svenska skeppshypotekskassan, som anger vilka uttalanden revisorer i Skeppshypotekskassan skall göra under som eller efter slutförd revision 28 §, avviker i vissa avseenden från motsvarande bestämmelse i bankrörelselagen m.fl. lagar. Bestämmelsen i första stycket tredje punkten har därför utformats så att den knyter an till

92 Författningskømmentar SOU 1995: 104

utformningen av 28 § lagen om Svenska skeppshypotekskassan. Endast förhållanden som kan föranleda anmärkning omfattas av rapporteringsskyldigheten. På motsvarande sätt som för Stadshypotekskassan och Hypoteksbanken saknas bestämmelser om koncemñrhållanden. Skeppshypotekskassan torde därför inte kunna ingå i någon koncern. Bestämmelsen som tagits in i andra stycket i motsvarande paragrafer i bankrörelselagen m.fl. lagar saknar därför aktualitet för Skeppshypotekskassan.

6 Ikraftträdande

BCCI-direktivet skall vara införlivat med den svenska lagstiftningen senast den 18 juli 1996. De nya bestämmelserna som föranleds med anledning av direktivets bestämmelser om rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag föreslås därför träda i kraft den 1 juli 1996.

OU 1995:106 95

Reservation

Av Lars Söderqvist

En i lag föreskriven rapporteringsskyldighet för revisorer, av det slag som föreslås i betänkandet, skall präglas av klarhet och pregnans, inte minst av rättssäkerhetsskäl. Det är därvid av vikt, att avgränsningen av rapporteringsskyldighetens omfattning tydligt framgår såväl lagtexten förav som arbetena till densamma, för att i möjligaste mån förebygga oklarhet angående den aktuella lagstiftningens innebörd hos dem omfattas som av lagens tillämpningsområde.

Vikten av tydliga gränser för den aktuella rapporteringsskyldigheten understryks av att det är fråga om ett lagförslag, vari enskilda rättssubjekt åläggs en förpliktelse, som till yttennera visso medför att tystnadsplikt en som eljest åvilar dem, skall sättas åsido. Revisorer som inte rapporterar enligt den föreslagna rapporteringsskyldigheten, riskerar disciplinära påföljder, medan opåkallad rapportering i princip kan medföra skadeståndsansvar för brott mot tystnadsplikten.

Enligt min uppfattning kvarstår visst utrymme för missförstånd i betänkandets förslag till lagtext och kommentar, enligt vad som närmare kommer att anges nedan.

Avgränsningen av den information, som kan föranleda rapporteringsskyldighet

I förslagen till författningstext att rapporteringsskyldigheten anges, omfattar ...sådana förhållanden rörande... det finansiella företaget ...som revisorn får kännedom om vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag i ... det finansiella företaget.

96 Reservation

Ordalagen i förslaget ger närmast vid handen, att enbart sådan information som revisorn erhållit i denna sin egenskap och inom ramen år fullgörandet av det specifika revisionsuppdraget, omfattas av rapporteringsskyldi gheten. Emellertid framgår av kommentaren till författningsförslaget i betänkandet, att rapporteringsskyldigheten inte har denna begränsade omfattning. På s. 67 första stycket konstateras sålunda, att revisorn kan erhålla information på annat sätt än vid fullgörande av sitt revisorsuppdrag. I den fortsatta framställningen framgår vidare, att rapporteringsskyldigheten omfattar även sådan information som revisorn erhållit på annat sätt än vid fullgörandet av sitt revisorsuppdrag, om informationen används vid fullgörandet av revisorsuppdraget, eller om revisorn anser att den kan användas vid fullgörandet av uppdraget.

Den omfattning av rapporteringsskyldigheten, som det angivna avsnittet av betänkandet anger, synes inte överensstämma med vad som följer av ordalagen i den föreslagna lagtexten. Med beaktande av vad ovan anförts angående i lag föreskrivna skyldigheter att fullgöra vissa âligganden, synes detta innebära, att risk föreligger att vid en framtida rättslig prövning, det skulle befinnas att rapporteringsskyldigheten inte kan omfatta annat eller mera än vad som vid en restriktiv tolkning kan anses följa av lagtextens ordalydelse, vilket skulle innebära att rapporteringsskyldigheten inte skulle omfatta all den information som avsetts vid införandet av densamma. Detta förhållande är otillfredsställande, oavsett själva sakfrågan om hur omfattande rapporteringsskyldighet som kan anses motiverad.

Vad gäller den sistnämnda frågan, skall rapporteringsskyldigheten omfatta alla sådana förhållanden som revisorn fått kärmedom om via det finansiella företaget, och som vid en objektiv bedömning typiskt sett kan anses falla inom ramen för revisorsuppdrag i ett finansiellt företag av den storlek och det slag varom är fråga. Den avgränsning objektiv grund som sålunda bör göras, kan exempelvis ske genom hänvisning till vad som i respektive lag anges om granskningsskyldighetens omfattning. Jag anser att den koppling, som i betänkandet görs till den individuelle revisorns överväganden och till det individuella revisorsuppdragets omfattning inte bidrar till att skapa tydliga riktlinjer för på vilket sätt den aktuella rapporteringsskyldigheten skall fullgöras. Snarare synes ett visst utrymme härigenom skapas för att göra skillnad rapporteringsskyldigheten utifrån hur revisorn ut-

1995:106 Reservation 97

fört sitt uppdrag, vilket ytterst möjligen skulle kunna medföra, reviatt en sor sorn utfört sitt revisorsuppdrag med mindre omsorg, allt annat lika, skulle ha en mindre långtgående rapporteringsskyldighet än omsorgsfull en revisor.

Att rapporteringsskyldigheten omfattar all information som typiskt sett är att hänföra till revisorsuppdrag avseende finansiella företag, och inte blott information som hänför sig till ett individuellt revisorsuppdrag, medför också den fördelen, att rapporteringsskyldighet avseende ett visst förhållande inträder för revisorn oavsett när i tiden ett förhållande upptäcks. Om exempelvis ett förhållande, som bör rapporteras, inträffar visst år, men upptäcks av en revisor som förordnats först efterföljande år, inträder rapporteringsskyldighet, vilket inte sker om koppling görs till det individuella revisorsuppdraget, eftersom detta endast revision räkenavser av skapema från och med tidpunkten för förordnandet, och ett förhållande som enbart har bäring föregående räkenskapsperiod då inte omfattas av rapporteringsskyldigheten.

Mot bakgrund av det ovanstående, bör enligt mitt förmenande betänkandets förslag till lagtext i aktuell del ändras, enligt det följande förslaget avser ny lydelse av 3 kap. 8 a § bankrörelselagen 1987:617.

En revisor skall omgående till Finansinspektionen rapportera sådana förhållanden som omfattas av revisors granskningsskyldighet enligt denna lag och som revisorn får kännedom om i samband med fullgörandet något av uppdrag för banken, om förhållandena kan antas...

I konsekvens härmed, bör ändring av andra stycket ske enligt följande.

Första stycket gäller också i de fall revisorn får kännedom förhålom landena i samband med fullgörande av varje uppdrag för bankens moderföretag, eller för ett företag som har en likartad förbindelse med banken.

Motsvarande justeringar bör, i tillämpliga delar, göras i övriga författningsförslag som betänkandet omfattar.

--l5-ll86

98 Reservation SOU 1995: 106

Vad så beträffar frågan, om prövningen av om rekvisiten för rapporteringsskyldighet avseende förhållandena är uppfyllda första till tredje punki angivet lagrum, har i betänkandet s. 75 f. angivits, att reviterna ovan sorn har att pröva denna fråga utifrån rekvisitet kan antas. I sak anges, att revisorn har att bedöma om rekvisiten är uppfyllda utifrån sin kunskap och tillgänglig information.

Frågan om revisorn i ett fall fullgjort vad som ankommer på honom i fråga om rapporteringsskyldigheten, bör, av skäl som anförts i det föregående, så långt möjligt göras på objektiva grunder. Även detta möjom ligen kan uttryckt redan genom användningen av rekvisitet kan anses antas, är det av vikt att sättet för bedömningen klargörs på ett tydligt sätt, och de objektiva grunder som bedömningen bör baseras på, bör anges i den utsträckning det är möjligt. I fråga om bedömningen av revisorns agerande när denne tagit ställning till om rapporteringsskyldighet föreligger eller inte, ligger det nära till hands att den objektiva bedömningsmodell som skall tillämpas utgörs av en jämförelse med hur en normalt aktsam revisor skulle ha agerat i motsvarande situation.

Avgränsningen av den krets, från vilken information kan erhållas

Rapporteringsskyldigheten för revisor enligt förslaget i betänkandet omfattar även information, som revisor erhållit inom ramen för uppdrag i moderföretag till finansiellt företag, eller företag som har en likartad förbindelse till det finansiella företaget. Den som har revisorsuppdrag i såväl det finansiella företaget, som i moderföretaget eller det företag som har en likartad förbindelse, och som erhåller information om det finansiella företaget inom för uppdraget i moderföretaget eller företaget med likramen artad förbindelse, är rapporteringsskyldig även beträffande denna information.

Av skål som utvecklats ovan är det väsentligt, att gränserna för rapporteringsskyldigheten görs tydliga och lätta att urskilja för den enskilde revisorn som har att avgöra huruvida rapporteringsskyldighet föreligger eller inte. I betänkandets avsnitt 4.5.2 s. 79 ff. anges vissa exempel på situationer där likartad förbindelse skulle kunna anses föreligga, men i öven rigt erhålles inte någon vägledning för hur begreppet likartad förbindelse

Reservation 99

skall förstås, vilket kan medföra svårigheter för revisorer att avgöra huruvida rapporteringsskyldighet föreligger eller inte beträffande information som erhålls från företag som inte år moderföretag. Ett motiverat ställningstagande till frågan huruvida rekvisiten för rapporteringsskyldighet år uppfyllda i de fall som nämns i betänkandet i denna del skulle underlätta tolkningen och tillämpningen bestämmelserna. De faktorer, exempelvis av gemensam administration, gemensam ledning, faktisk möjlighet att fatta beslut etc., som primärt skall vara vägledande för bedömningen av huruvida likartad förbindelse skall föreligga, bör i vart fall anses anges i motiven till lagförslaget.

Sakligt sett synes det lämpligt, att rapporteringsskyldighetens omfattning bestäms till att omfatta de fall som exemplifierats i betänkandet, och att med företag med likartad förbindelse skall förstås bl.a. företag tillsom sammans med det finansiella företaget ingår i en grupp av företag, för vilka koncemredovisning skall upprättas enligt beslut Finansinspektioav nen enligt l kap. 9 § ñrsäkringsrörelselagen, eller i finansiell företagsen grupp enligt 6 kap. 1 § eller 2 § kapitaltäckningslagen, i sistnämnt fall under den tillkommande förutsättningen Finansinspektionens beslut. av Härtill förutsätts att det företaget har en ställning i motsvarar gruppen som ett moderbolags, i förhållande till det finansiella företaget, dvs. företag som har en med syster- eller dotterföretag likartad förbindelse, omfattas inte.

Frågan om huruvida ett företag skall ha med moderbolag likartad anses en förbindelse med det finansiella ñretaget, skall således primärt bedömas utifrân huruvida en finansiell företagsgrupp, enligt det ovanstående, föreligger, samt utifrån det med moderbolaget likartade företagets ställning i gruppen i förhållande till det finansiella företaget.

Det avgörande för frågan om huruvida rapporteringsskyldighet avseende viss omständighet föreligger enligt det ovanstående, kommer inte i första hand att vara från vem informationen erhålls, utan den aktuella om omständigheten kan anses falla inom revisorsuppdraget för det finansiella företaget. Detta medför att rapporteringsskyldighetens omfattning är lättare att bestämma, i det att utrymmet begränsas för diskussion från vilket om bolag inom en grupp relevant information härrör. Detta ligger i linje med

100 Reservation SOU 1995: 106

det övergripande syftet med beståmmelsema, som bör vara att rapporteringsskyldigheten skall omfatta i princip all information som är relevant, om den faller inom ramen för revisorsuppdraget, bestämt utifrån uppdragets materiella innehåll.

BILAGA l i

4%

Kommittédirektiv

mm

w

Dir. 1995:86

Översyn av vissa rörelse- och tillsynsregler på

bankområdet m.m.

Dir. 1995:86

Beslut vid regeringssammanträde 1995-06-01

Sammanfattning av uppdraget

En kommitté skall utreda behovet av ändringar i det regelverk styr som framför allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet, men även andra institut det finansiella omrâdet, t.ex. värdepappersbolag och försäkringsbolag. Kommittén skall även utreda behovet ändringar i tillsynens av innehåll och inriktning pä detta område. Om det är lämpligt skall kommittén föreslå ändringar av regelverket. Kommittén skall

överväga behovet av ändrade regler för hantering av ekonomiska risker och för intern kontroll i banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag, överväga behovet av ändrade regler för beslutsdelegation och beslutsfattande inom instituten, innefattande arbetet inom styrelse och ledning, analysera de mål som bör styra tillsynsvcrksamheten, värdera hur angelägna olika tillsynsuppgifter är samt bedöma hur riktlinjerna för verksamheten skall läggas fast, överväga vissa frågor om revisorernas roll, överväga behovet av ändrade regler för Finansinspektionens ingri- panden och sanktioner, överväga behovet av särskilda regler för situationer då ett enskilt kreditinstitut har finansiella svårigheter, samt

2 Bilaga 1

analysera det nuvarande straffrättsliga systemets sätt att verka området och överväga reformer.

Bakgrund

De svenska bankemas finansiella situation försvagades allvarligt i samband med att den långvariga högkonjunkturen bröts mot slutet av 1980talet. Den svenska ekonomin gick i en osedvanligt djup lågkonjunktur med fallande tillgångspriser och stigande realräntor. Tidigare överhettning med starka inslag av prisspekulation fastighetsmarknaden hade lett till långsiktigt ohållbara prisstegringar. Avregleringar av kreditmarknaden ledde i det rådande ekonomiska klimatet till en kraftig utlåningsexpansion och jakt marknadsandelar. Kreditgivningen kom i många fall att ske alltför lösa grunder. När prisbubblan fastighetsmarknaden sprack och konjunkturläget allvarligt försvagades, tvingades först ett antal finansbolag och senare banker att redovisa så stora kreditförluster att staten i syfte att säkra stabiliteten i betalningssystemet såg sig tvungen att göra ett temporärt åtagande om stöd till bankerna och vissa andra kreditinstitut. Den finansiella kris som drabbade i synnerhet bankerna i början av 1990-talet ger anledning till en översyn av statens system för kontroll av dessa. Även försäkringsområdet har berörts den finansiella krisen. l början av 1990-talet försattes kreditförsäkringsbolag i konkurs. Även av ett par andra bolag drabbades av stora förluster inom området för kreditförsäkring. Det senaste decenniets utveckling kreditmarknaden har präglats av avvecklingen av kvantitativa regleringar. Kreditregleringarna avskaffades gradvis under mitten och slutet av 1980-talet. Detta ändrade radikalt arbetsvillkoren för bankema. Vidare togs hinder för utländsk konkurrens bort. Från att ha verkat en marknad som närmast kan beskrivas som skyddad arbetar bankerna nu en friare och mer konkurrensutsatt marknad. Även de regler för bankernas verksamhet om som ger ramarna rörelsereglema i viss mån förändrades under samma period skedde det knappast i lika hög grad villkoren för verksamheten. Även detta försom hållande bidrar till behovet av en översyn av vissa regler. Kreditmarknadsbolagens och värdepappersbolagens förhållanden är intimt förknippade med villkoren för bankernas verksamhet. Regleringen

SOU 1995: 106 Bilaga 1 3

av dessa institut stämmer i viktiga avseenden överens med vad som gäller för bankerna. Regelverket bör därför ses över i samband med översynen av regelverket för bankerna. Motsvarande gäller i vissa avseenden försäkringsområdet. Tillsynsmyndighetens arbetsvillkor har också förändrats. Under de senaste tvâ decennierna har nya uppgifter förts till tillsynsmyndigheten. Detta i kombination med den snabba utvecklingen av produkter och institutens användning av ny teknik har ställt krav förändringar i tillsynens utövande och inriktning. De nämnda förändringarna, i kombination med i det närmaste oförändrade resurser fram till slutet av 1980-talet, fick till följd att de traditionella och grundläggande tillsynsverksamhetema fick mindre utrymme. Bankinspektionen, som tidigare ansvarade för tillsynen av bankerna och motsvarigheterna till dagens kreditmarknadsbolag, slogs den l juli 1991 samman med Försäkringsinspektionen till Finansinspektionen. Ett arbete pågår för närvarande inom Finansinspektionen för att förändra verksamhetens inriktning. Den nybildade myndigheten har genomgått flera organisationsförändringar. Genom en omorganisation den l april 1994 har inspektionen specialiserat verksamheten för att uppnå effektivare en tillsyn. Speciella enheter för finansiell analys och för operativ tillsyn har skapats. Tillsynen har ändrats från att tidigare ha varit institutsinriktad till att bli funktionsinriktad. Tonvikten har allt lagts institutens mer risktagande. Ett led i förändringsarbetet har varit att utveckla former för tillsyn av institutens interna styrning, information och kontroll. Till ledning för instituten har inspektionen utfärdat allmänna råd om styrning, intern information och intern kontroll inom kredit- och värdepappersinstitut samt försäkringsbolag. I anslutning till arbetet med de allmänna råden har inspektionen skrivit till regeringen och hemställt att lagreglering med moten svarande inriktning övervägs. Det fortsatta förändringsarbetet inom inspektionen inriktas nu de risker som finns i instituten, såsom kreditrisker, marknadsrisker, motpartsrisker etc. Inom ramen för de medel som Finansinspektionen tilldelas genom den sedvanliga budgetprocessen har den tämligen fria händer att själv bestämma hur resurserna skall användas. I viss mån styrs Finansinspektionens verksamhet och prioriteringar av anvisningar i regleringsbrev och särskilda uppdrag.

4 Bilaga 1

Tidigare utredningsarbete

Omfattande lärdomar om hur banksystemet och tillsynen fungerat har dragits, dels i arbetet med krishanteringen, dels genom efterföljande utredningar av olika slag. Statens finansiella stöd till bankerna har främst hanterats av Bankstödsnämnden jfr regeringens skrivelse 199394261. Under detta arbete har mycket omfattande undersökningar av de stödsökande bankerna vidtagits. På senare tid har statens ägande av Nordbanken och Gota Bank utövats genom Bankstödsnämnden. Värdefull kunskap om här aktuella frågor har erhållits under arbetet. l rapporten, Erfarenheter av bankkrisen, en rapport till regeringen, daterad den 17 oktober 1994, ger Bankstödsnämnden uttryck för sin syn vissa aspekter av bankkrisen. Rapporten behandlar främst brister i bankemas styrning, kontroll och informationssystem samt behovet av förändringar i regelverket och ramarna för tillsynen. Regeringen tillkallade i början av ár 1993 en kommitté Bankkriskommittén, Fi 1993:02. I kommitténs uppdrag ingick att kartlägga och beskriva utvecklingen kreditmarknaden samt att analysera orsakerna till de problem som uppstått. Vidare ingick en översyn av tillsynens innehåll

och inriktning i uppdraget. Översynen skulle göras mot bakgrund

av en analys av det regelverk som omgärdar bankernas verksamhet. Kommitténs arbete har resulterat i ett antal rapporter, författade av kommitténs ordförande och av personer knutna till kommittén. Rapporterna har publicerats. Bankkriskommitténs arbete har avslutats utan att något betänkande har avlämnats. Finansinspektionen har gjort omfattande undersökningar av bankernas kreditgivning under den tid som föregick krisen. Av dessa undersökningar torde en hel del slutsatser om arbetsformema inom bankerna ha dragits. En genomgång av kreditgivningen i Nordbanken, Gota Bank och Första Sparbanken har gjorts för att undersöka möjligheterna att föra skadestândstalan mot ledande befattningshavare i dessa banker. Dessa undersökningar, som finns publicerade, har lett till att skadestándsprocesser inletts mot vissa styrelseledamöter. l betänkandet kreditförsäkring Några aktuella problem SOU - 1992:30 redovisas en analys av orsakerna till Försäkringsaktiebolaget Njords konkurs samt vissa frågor om Finansinspektionens tillsyn vad gäller kreditförsäkring samt revisorernas uppgift.

SOU 1995: 106 Bilaga 1 5

Uppdraget

Skyddsintressena

Som inledningsvis angetts ger den djupa bankkrisen anledning till en översyn av statens tillsyn över framför allt banker och kreditmark- - nadsbolag. Det finns nu omfattande kunskaper om vilka skeenden som lett fram till krisen i banksystemet. Det är angeläget att ta till vara dessa erfarenheter i utredningsarbetet. Den särskilda regleringen av banker, andra kreditinstitut och värdepappersbolag som ställer större krav dessas verksamhet än arman näringsverksamhet, motiveras med att det finns särskilda skyddsintressen på området. Ett sådant skyddsintresse är att stabiliteten i betalningssystemet hotas om banksystemets solvens sätts i fråga. Omfattande störningar i den finansiella sektorn riskerar att sprida sig till resten av ekonomin vilket medför negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. Ett viktigt syfte med regleringen av instituten är att förhindra sådana förlopp. Det finns därutöver ett direkt konsumentskyddsintresse att beakta. Inte minst har bankernas inlåning stor betydelse för den enskildes möjligheter att hantera sin egen ekonomi ett effektivt och säkert sätt. Kommittén bör redovisa sin uppfattning om skyddsintressena som en grund för kommitténs överväganden inom ramen för detta uppdrag. Försäkringsutredningen har i betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1991:89 analyserat de särskilda skyddsintressena försäkringsområdet. l de delar kommittén har att bedöma frågor som rör försäkringsverksamhet bör de uppfattningar som framförts i det betänkandet ligga till grund för övervägandena.

Rörelsereglerna

Med utgångspunkt från en kartläggning av de erfarenheter som dragits av finanskrisen och kommitténs syn skyddsintressena är det naturligt att se över rörelsereglerna för banker och andra kreditinstitut och för värdepappersbolag. Främst bör behovet av kompletterande regler om riskhantering av olika slag övervägas. Intimt förknippad med denna fråga är, som bl.a. Finansinspektionen framhållit i sin skrivelse till regeringen, behovet av regler om den interna kontrollens innehåll och utformning. Kommit-

6 Bilaga I SOU 1995: 106

téns arbete bör i första hand inriktas de nu nämnda frågorna och styrelsens och ledningens ansvar för det interna regelverkets utformning och efterlevnad. l den delen bör kommitténs överväganden också inbegripa försäkringsbolag. Kommittén bör också ägna uppmärksamhet reglerna om s.k. jävskrediter. Om kommittén anser att det finns skäl för det, kan den också se över andra rörelseregler.

Regler om ledning och delegering

l krisens efterdyningar har styrelse- och ledningsfrâgor liksom olika ansvarsfrágor fått stor uppmärksamhet. En översyn av de särskilda regler som finns om styrning och ansvarsfördelning inom banker bör göras. l det sammanhanget bör även motsvarande regler för försäkringsbolag ses över. l samband härmed bör övervägas om det är motiverat att ha andra regler i dessa avseenden för som nu är fallet bankaktiebolag och för- - säkringsbolag än för allmänna aktiebolag. l detta sammanhang bör beaktas att kreditmarknadsbolagen och värdepappersbolagen omfattas av aktiebolagslagen och att därmed delvis andra regler styrning och om ansvarfördelningen mellan bolagsorganen gäller för dessa bolag. Aktiebolagskormnittén Ju 1990:08 har sett över aktiebolagslagens regler om ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen och lagens sanktionssystem och överlämnat ett delbetänkande SOU 1995:44 behandlar dessa frågor. som Aktiebolagskommitténs överväganden och förslag är intresse även för av regleringen av instituten på det finansiella omrâdet. Kommitténs närmare överväganden av dessa frågor bör ske i ljuset av de förslag som presenterats i aktiebolagskommitténs betänkande.

Vissa sekretessfrágor

Det har uppmärksammats att reglerna om sekretess, såsom de tolkats, har gett upphov till svårigheter bl.a. vid förvärv av banker och vid kreditgivning till kreditmarknadsbolag. En översyn sekretessreglema för av banker och kreditmarknadsbolag kan därför vara aktuell.

Bilaga 1 7

Tillsynen

Ett starkt samband råder mellan utformningen av rörelsereglema och utformningen av tillsynsverksarnheten. Det är önskvärt att kommittén med utgångspunkt från de övergripande målen för tillsynen att den skall bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet och ett gott konsumentskydd värderar hur angelägna olika tillsynsuppgifter är. - Kommittén bör i det sammanhanget uppmärksamma de synpunkter som förts fram i Bankstödsnämndens tidigare nämnda rapport, i Riksrevisionsverkets rapport Statens tillsyn över de finansiella marknaderna RRV 1994: 15 och i Finansinspektionens skrivelse till Riksrevisionsverket den 22 december 1994 med anledning av rapporten dnr 119-295894. Kommitténs överväganden i dessa frågor bör göras mot bakgrund av en analys av vilka resurser som fordras för att ett tillsynsarbete i enlighet med kommitténs förslag skall kunna utföras. Kommittén bör i det sammanhanget inte bara ange en önskvärd ambitionsnivâ utan också uttala sig om tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivâ för inspektionen. l det sammanhanget bör kommittén även beakta de krav som medlemskapet i EU ställer, såväl i form av inspektionens deltagande i utvecklingen av det gemensamma regelverket området som inspektionens samarbete med utländska myndigheter. Kommittén bör också överväga i vilken form riktlinjerna för inriktningen på själva tillsynsarbetet skall läggas fast. Styrningen av inspektionen kan ske olika sätt och med olika metoder. Det är naturligt att bestämmelser i lag identifierar inspektionens grundläggande uppgifter. Det bör dock övervägas vilken grad av flexibilitet dessa regler skall ge. Vidare bör övervägas hur övriga riktlinjer för inspektionens arbete bör vara utformade, exempelvis i myndighetens instruktion och i dess regleringsbrev.

Vissa frågor om revision

Enligt nu gällande regler skall Finansinspektionen enligt huvudregeln i banker och försäkringsbolag utse en eller flera revisorer att tillsammans med de revisorer som valts pä bolagsstämman eller motsvarande delta i revisionen. För övriga institut som står under tillsyn finns en möjlighet för inspektionen att utse revisorer. Inspektionen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att systemet med förordnande av revisorer i institut

8 Bilaga 1 SOU 1995: 106

under tillsyn reformeras. Sedan Finansdepartementet remitterat skrivelsen har Finansinspektionen efter att ha tagit del av remissynpunktema utarbetat en promemoria. l den föreslås att det inte skall föreligga någon skyldighet för Finansinspektionen att tillsätta revisorer men att inspektionen alltjämt skall ha en möjlighet till det. Vidare föreslås att den lagstadgade revisionsplikten i institut som står under inspektionens tillsyn visst sätt skall utvidgas och de av bolagsstämman valda revisorerna skall vara skyldiga att dels utföra de revisionsinsatser som initierats av inspektionen, dels rapportera vissa iakttagelser till inspektionen. Inom EU pågår för närvarande arbetet med ett direktiv om bl.a. förstärkt tillsyn över banker, värdepappersföretag och försäkringsföretag det s.k. BCCl-direktivet. Mycket talar för att direktivförslaget med veder- börliga justeringar kommer att antas inom kort samt att det kommer att innehålla regler om revisorers skyldighet att rapportera vissa iakttagelser till tillsynsmyndigheten. Även aktiebolagskommittén har behandlat revisorernas roll. Vidare har regeringen nyligen föreslagit vissa regler om godkända och auktoriserade revisorer prop. 199495: 152. Kommittén bör mot bakgrund av de överväganden som görs av aktiebolagskommittén och i ljuset av regeringens förslag dels bedöma om de förslag som läggs fram av Finansinspektionen i den nyssnämnda promemorian bör medföra lagändringar, dels utarbeta de förslag i den mån det inte sker med anledning av inspektionens framställan som föranleds av - BCCI-direktivet i den del det rör revisorer.

ingripanden och sanktioner

Finansinspektionen har i lag getts vissa befogenheter att ingripa mot de finansiella instituten. Enligt bankrörelselagen 1987:617 kan inspektionen bl.a. förbjuda verkställighet av en banks beslut, sammankalla bankens styrelse och bolagsstämma samt återkalla en banks oktroj eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Liknande, men inte helt överensstämmande, regler finns när det gäller andra finansiella företag. Finansinspektionen gör dessutom i vissa fall uttalanden, som inte är rättsligt bindande men som är avsedda att vara till ledning för de institut som står under tillsyn. Det är av grundläggande betydelse för Finansinspektionens möjligheter att fullgöra sitt tillsynsuppdrag att den till sitt förfogande har lämpligt

OU 1995: 106 Bilaga 1 9

avvägda möjligheter att ingripa mot missförhållanden i instituten. En kartläggning av de regler som styr tillsynsmyndigheternas möjligheter till ingripanden och sanktioner i Sverige och i andra länder bör följas av en analys av behovet av nya regler här i landet. l analysen skall särskilt belysas frågan om ytterligare sanktioner bör införas. Regelverket bör, om inte särskilda skäl talar mot det, vara utformat samma sätt för alla verksamhetsformer som står under Finansinspektionens tillsyn. Kommitténs överväganden i dessa delar bör åtföljas av en bedönming av vilka resurser som krävs för utövande av sådana befogenheter. Vidare bör övervägas hur detaljerade de regler som ger inspektionen rätt att ingripa bör vara. Vid den bedömningen måste kommittén naturligen lägga stor vikt vid hur förutsägbar reglernas tillämpning blir.

Speciella regler för situationer när en institut har finansiella problem

Arbetet bör även inbegripa en analys av behovet av särskilda regler för situationer då en enskild bank eller ett enskilt kreditmarknadsbolag har råkat i finansiella svårigheter. Enligt gällande regler erfordras en viss kapitaltäckningsnivå. Om kapitalbasen är för liten skall institutet rätta till missförhâllandet. l praktiken kan två vägar tänkas. Antingen tillförs nytt kapital eller minskas balansomslutningen. I det inledande skedet av bankkrisen visade det sig dock att ingendera möjligheten var realistisk för att återställa vissa bankers kapitalstyrka. När staten fann det nödvändigt att vidta åtgärder saknades regler som tillförsäkrade staten möjligheten att alltid ingripa i syfte att stabilisera betalningssystemet. Bland annat för att komma till rätta med dessa svårigheter infördes lagen 1993:765 om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Denna lag innehåller bl.a. regler om att staten, under vissa förhållanden, har rätt att lösa in aktierna i ett kreditinstitut eller ställa det under tvångsförvaltning. Vidare finns bestämmelser att villkoren för statligt stöd kan prövas av en för om ändamålet särskilt inrättad prövningsnämnd. Det av riksdagen år 1992 beslutade statliga åtagandet att banker och vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid är temporärt. Någon tidpunkt för avveckling av åtagandet är inte bestämd, vilket framgår av lagen. Bestämmelserna om prövningsnärrmd, inlösen av aktier och tvångsförvaltning har dock tidsbegränsats till att gälla till den 31 december 1995.

10 Bilaga 1 .

Kommittén bör i sitt arbete överväga bestämmelser rekonstrukom om tion av krisdrabbade banker och kreditmarknadsbolag bör införas permanent och hur de i så fall bör utformas. En studie av motsvarande system i andra länder torde vara betydelsefull. Kommittén bör beakta att banker och kreditmarknadsbolag för närvarande inte omfattas av ackordslagen 1970:847 och inte heller i avvaktan ytterligare utredning av det - förslag till lag om företagsrekonstruktion regeringen remitterat till som Lagrådet. Kommittén bör överväga om det är lämpligt att ge det system för insättningsgaranti som föreslagits jfr departementspromemorian lnsättningsgaranti, Ds 1995:3 någon uppgift vid rekonstruktion av en krisdrabbad bank. Promemorians förslag innebär att insättningsgarantin träder in först i och med att en bank försätts i konkurs. Dessförinnan kan medlen i insättningsgarantifonden inte tas i anspråk. Det finns emellertid exempel utomlands på att medel som avsatts i motsvarande fonder kan användas även för att förebygga bankfallissemang, dvs. för att utgöra ett statligt kontrollerat kapitaltillskott som syftar till att rekonstruera, eller bidra till rekonstruktion av, en krisdrabbad bank. Det är givetvis av vikt att kommittén överväger behovet särskilda av regler för att garantera rättssäkerheten i ett förfarande som syftar till rekonstruktion. Inte minst är de konstitutionella aspekterna betydelsefulla i sammanhanget.

Vârdslös kreditgivning

Den som är vårdslös i samband med kreditgivning och därigenom vållar skada kan bli skyldig att ersätta skadan. Vissa begränsningar för skadestándsansvaret finns dock, bl.a. regler om preskription. En fråga som tilldragit sig intresse efter bankkrisen är förutsättningarna för om skadeståndsskyldighet för befattningshavare inom bar1kema bör förändras. Vidare har frågan om kriminalisering vårdslös kreditgivning aktualiseav rats. Under 1990-talet har domstolar avgjort flera mål där frågan varit om banktjänstemän har begått brott i samband med kreditgivning. Målen har oftast rört det uppsåtliga brottet trolöshet mot huvudman. Med något enstaka undantag har det dock inte väckts åtal mot personer som ingått i en banks styrelse eller verkställande ledning. Det kan mot hittillsvarande erfarenheter ifrågasättas om det nuvarande straffrättsliga regelsystemet i tillräcklig utsträckning kriminaliserar straffvärda förfaranden i samband med kreditgivning inom banksystemet. Motsvarande kan gälla annan risk-

Bilaga 1 ll

hantering, t.ex. tagande positioner vid handel med valutor eller av derivatinstrument. En åtgärd som därvid är naturlig att överväga är, inte minst med tanke den centrala roll för betalningssystemet som främst bankerna har, en kriminalisering även av vårdslösa förfaranden vid kreditgivning och i samband med beslut om riskhantering, särskilt i sådana fall där vårdslösheten kan leda till så omfattande förluster att ett instituts solvens hotas. Kommittén bör mot denna bakgrund göra en genomgång av det nuvarande straffrättsliga regelverket på området och lämna de förslag som den anser behövs. Förslag till kriminalisering skall dock föregås av en noggrann analys, varvid olika intressen skall vägas mot varandra. En kriminalisering av vårdslöshet kan medverka till att upprätthålla stabiliteten i bankväsendet och därmed i betalningssystemet. En sådan stabilitet är inte uteslutande ett intresse för kreditinstituten och dessas ägare utan också i hög grad för staten och medborgarna. Mot detta skall vägas att en sådan kriminalisering skulle kunna motverka ambitionerna att kontrollen över kreditgivning och riskhanteringen i första hand skall utövas av kreditinstituten snarare än av staten. Av stor betydelse i sammanhanget är hur effektiv en straffbestämmelse av denna karaktär skulle vara och om fördelarna med en kriminalisering står i proportion till de resurser som myndigheterna måste lägga ned jfr prop. 199495:23 s. 52 och bet. l99495:JuU2. Kommittén skall lämna sina förslag mot bakgrund av en sådan samlad bedömning. Om förslag ges till ytterligare kriminalisering, skall en beräkning göras av de resurser som kan behövas för att upprätthålla de nya straffbuden och förslag lämnas till hur sådana resurser, genom omprioritering eller på annat sätt, skall kunna tillföras utredningar av detta slag. Frågan om förutsättningarna för skadeståndsskyldighet för befattningshavare inom banker och andra kreditinstitut skall förändras bör behandlas mot bakgrund av aktiebolagskommitténs överväganden i näraliggande frågor.

Allmänna synpunkter

En allmän utgångspunkt för utredningsarbetet är att den svenska lagstiftningen skall vara förenlig med det gemensamma regelsystemet inom EU. Kommittén bör även i övrigt i alla relevanta avseenden informera sig om och analysera regler och reglers tillämpning i andra jämförbara länder.

12 Bilaga 1 SOU 1995: 106

En annan utgångspunkt är att arbetet skall bedrivas från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Kommittén skall vidare beakta de direktiv dir. 1992:50 om regionalpolitiska konsekvenser, 1994:23 om prövning av offentliga åtaganden och 1994: 124 om jämställdhetspolitiska konsekven-

ser som utfärdats till samtliga kommittér och särskilda utredare.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1996. Kommittén skall om det är möjligt lämna delbetänkanden. Kommittén bör särskilt beakta vad som kommer att anges i BCCl-direktivet om tidpunkten för dess ikraftträdande och införlivande i medlemsländernas regelverk.

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm1995

BILAGA 2

18795 Europeiskagemenskapernas officiellatidning Nr L 1687

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 9526EG

av den 29 juni 1995

ändring av direktiv 77780EEG och 89646EEG om kreditinstitut, direktiv 73239EEG om och 9249EEG andradirekta försäkringar än livförsäkringar, direktiv 79267EEG och om 9296EEG om direkta livförsäkringar, direktiv 9322EEG om tjänster inom värdepappersområdetoch direktiv 85611EEG företagför kollektivainvesteringar i överlåtbara värdepapom per fondföretag i syfte att stärkatillsynen på dessa områden

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS ° Dessa direktiv fastställer bland annat devillkor som RAD HAR ANTAGITDETTADIREKTIV de behöriga myndighemåstevara uppfyllda innan terna får bevilja auktorisation för verksamheten.

med beaktande av Fördraget om upprättandet av den Europeiskagemenskapen, särskiltartikel 57.2 förstaoch tredjemeningeni detta, De behöriga myndigheterna bör inte bevilja auktori-

sation eller upprätthålla dennaauktorisation för ett beaktande kommissionens förslagU, finansiellt företag om en effektiv tillsyn förhindras med av av att företaget har nära förbindelsermed en annan fysisk eller juridisk person. De finansiellaföretag medbeaktandeav Ekonomiskaoch socialakommitténs redanär auktoriserade skall ochså uppfyllade yttrandeG, som behöriga myndigheternas krav i detta avseende.

i enlighetmed det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandetU,medbeaktande det av av fötlikningskom- 4 Definitionen av nära förbindelser detta i direktiv mittén godkända gemensamma utkastet av den 11 maj hindrarmedlemsstabyggerpå minimikrav som inte 1995 och andrasituationer terna från att tillämpa den även på än de somavsesav definitionen.

medbeaktandeav följande:

1 Vissa händelserhar visat att det är lämpligt att i en den enda Vid tillämpningen av direktivet utgör del avseenden andra vissa rådsdirektivför att preci- förvärv betydandedel omständigheten att av en av sera det allmännaregelverk inom vilket kreditinett bolags kapitalharskett,intei sig ägarintresse om stitut, försäkringsföretag, värdepappersföretag och kapitalandelen förvärvats endast som en tillfällig fondföretag får bedriva verksamhet,nämligen direkplacering som inte ger inflytande över företagets tiv 77780EEG° och 89646EEG, direktiv 73 organisation eller ekonomiskainriktning. 239EEG5 och 9249EEG, direktiv 79267 OOEEGUS och 9296EEG, direktiv 9322EEG7 och direktiv 85611EEG i syfte att skärpa tillsydessaområden. Det är önskvärt likartade Hänvisningen till ett effektivt utövande av tillsynsnen att åtgärdervidtas inom hela sektorn för finansiella myndigheternas uppgifter omfattat gruppbaserad

tjänster. tillsyn över ett finansiellt företag när bestämmelserna i gemenskapsrätten föreskriver det. sådana l fall måste de myndigheterhos vilka tillstånd söks EGT C 229, nr 25.8.1993, 10. s. kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att EGT C nr 52,19.2.1994, 15. s. utöva gruppbaseradtillsyn över detta finansiella Europaparlamentets yttrande den av 9 mars 1994 EGT nr C 91,28.3.1994, 61. Rådets gemensamma ståndpunkt av företag. s. den 6 juni 1994 EGT nr C 213.3.8.1994, s. 29 och Europaparlamentets beslut av den 26 oktober 1994 EGT nr C 323,21.11.1994, 56. s. Principerna om ömsesidigt erkännande och om hem- ° EGT nr L 322,17.12.1977, s. 30. Direktivet senast ändrat genom direktiv89646EEGEGT nr L 386, 30.12.1989, landstillsynkräveratt de enskildamedlemsstaternas 1. behöriga myndigheter inte skall meddelaauktorisas. I EGT L 228, 16.8.1973, Direktivet senast ändrat tion eller skall återkalla auktorisationen i sådana fall nr s. genom direktiv 9249EEG EGT nr L 228, 11.8.1992, där verksamhetsplanen, lokaliseringen ellerden faks. 1. tiskt utövade verksamheten klart visar att det finanf EGT nr L 63, 13.3.1979, s. Direktivet senast ändrat siellaföretagethar valt i medlemsrättssystemeten genom direktiv 9296EEGEGT nr L 360, 9.12.1992, syfte undgåde gäller stat i att strängarenormersom s. 1. område det i en annan medlemsstatinom vars 7 EGT L 141, nr 11.6.1993,27. s. bedrivereller har för avsikt att bedriva sin hul EGT nr L 375, 31.12.1985. s. Direktivet senast ändrat direktiv88220EEGEGT L 100, 19.4.1988, vudsakliga verksamhet. Ett finansiellt företag som är genom nr 31. en juridisk person skall vara auktoriserat den i s.

2 Bilaga 2

Nr L 1688 sv Europeiskagemenskapernas officiellatidning 187.95

medlemsstat vilken det har i sitt stadgeenliga säte. ning eller dess organisation administration och av Ett finansiellt företag som inte är en juridisk person redovisning. skallha sitt huvudkontor i denmedlemsstat där det är auktoriserat. Dessutomskall medlemsstaterna 16 Medtanke på deteftersträvade syftet ar det lämpligt kräva att ett finansielltföretaghar huvudkontori att medlemsstaterna tillser att dennaskyldighet galsin ursprungsmedlemsstat och att det faktiskt bedriler alla de tillfällen då en revisorupptäcker sådana ver verksamhetdär. omständigheter vid fullgörandet av sina uppdragi ett företag som har nära förbindelser med ett finan sielltföretag. 8 Det är lämpligt att föreskrivautbyte av information mellande behörigamyndigheterna och myndigheter eller organsom i kraft av sin uppgift bidrar till att 17 Revisorernas skyldighet att vid behovmeddelade stärkastabilitetenhos dct finansiella systemet. För behörigamyndigheterna vissa förhållandenoch om att bevarainformationenskonfidentiella karaktär beslut rörande ett finansiellt företag som de uppskallantalet mottagare hållasmycketbegränsat. täcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett icke-finansielltföretag ändrar inte i sig arten av derasuppdraghosdettaföretag, inte hellerdet sätt 9 Vissa handlingar såsombedrägerioch insiderbrott vilket de bör fullgöra sina uppgifterdär. påverkar det finansiella systemets stabilitet och integritet, även när andra företag än finansiella 18 Antagandet av detta direktiv utgör det lämpligaste företagberörs. sättet för att uppnå de eftersträvade målenoch då särskilt stärkande av de behörigamyndigheternas befogenheter. Direktivetbegränsar sig till det mini- 10 Det är nödvändigt att fastställaundervilka förutmum som krävsför att nå dessamål och går inte sättningar det ovan nämnda informationsutbytet utöver vad som är nödvändigtför detta syfte. skalltillåtas.

11 När det föreskrivs att informationenfår offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas HÄRMEDFÖRESKRIVS FÖLJANDE, uttryckliga tillstånd får dessa, när så är lämpligt, ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

Artikel 1 12 Utbyte av information bör ocksåtillåtas mellanå ena sidande behörigamyndigheternaoch å andra sidancentralbankeroch andra organ medliknande Varje gånguttrycketfinansiellt företag förekommer i uppgifter derasegenskap i monetära myndigheter dettadirektiv skalldet ersättas av av samt, i förekommande fall, andra myndighetermed uppgift att utöva tillsyn över betalningssystemen. kreditinstitut när detta direktiv ändrar direktiven - 77780EEG och 89646EEG,

13 Det är lämpligt att i direktiv 85611EEG införa försäkringsföretag när dettadirektivändrardirekti- samma tystnadspliktoch samma möjlighetertill 73239EEG, 9249EEG, 79267EEG och 92 ven informationsutbyteför de myndigheter som auktori- 96EEG, serar och utövar tillsyn över fondföretagoch andra företag som medverkar sådanverksamhet i som för värdepappersföretag detta direktiv ändrar - när de myndigheter som auktoriseraroch övervakar direktiv 9322EEG, kreditinstitut,värdepappersföretag och försäkringsföretag. företag för kollektiva - investeringar i överlåtbara värdepapperfondföretag eller företag som medverkari deras affärsverksamhet när detta direktiv ändrar 14 Genom dettadirektiv samordnas alla debestämmeldirektiv 85611EEG. sersom rör utbyte av informationmellanmyndigheter inom hela den finansiella sektorn enligt direktiv 9322EEG.

Artikel 2

15 För att stärkatillsynen över finansiellaföretagoch Följandedefinitionskall läggastill skyddetför deraskunderbör det föreskrivasatt en revisoromgåendeskall rapportera till de behöriga myndigheterna då han, enligt vad som föreskrivs i som femte strecksats, i artikel 1 i direktiv 77780 dettadirektiv underfullgörandet sitt uppdragfår av EEG, kännedom om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett finansielltföretagsfinansiellaställ- som punkt i artikel 1 i direktiv 9249EEG, -

Bilaga 2 3

137.95 Europeiskagemenskapernas officiella tidning Nr L 1689

punkt i artikel 1 i direktiv 9296EEG, för att de fortlöpande skall kunna övervaka att - som m, bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

som punkt 15, i artikel 1 i direktiv 9322EEG: -

Artikel 3 nära förbindelsen: en situation där två eller flera fysiskaeller juridiska personer är förenade genom

Följande punkt skall infogas i artikel 8 i direktiv

73239EEG och i artikel 8 i direktiv 79267EEG: a ägarintresse, innebärande innehav,direkt eller ett genom kontroll av 20% eller merav rösterna eller kapitalet i ett företag eller la. Medlemsstaterna skallkräva försäkringsfoatt retagens huvudkontor skall vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga Sale b kontroll, innebärandeförbindelsemellanett m0derföretagoch ett dotterföretag alla de fall i som omfattas av artiklarna 1.1 och 1.2 i direktiv 83 Följandepunkt skall infogas i artikel 3 i direktiv

349EEG, eller en likartad förbindelse mellan 77780EEG: någon fysiskeller juridisk person och ett företag.

Varje dotterföretag till ett dotterföretagskall 2a. Medlemsstaterna skallkräva följande: ocksåansessom dotterföretagtill moderföretaget vilket står över dessa företag. juridiska och Kreditinstitut som år personer som enligtsin nationella lagstiftninghar ett stadgeenligt säte skall ha sitt huvudkontori samma medlems Som nära förbindelseskall även anses en situation där sitt stadgeenliga säte; stat som två eller flerafysiskaellerjuridiska personer kontrolleras genomen varaktigförbindelsetill en och samma Andra kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i person. den medlemsstatsom auktoriserat institut och i

vilkenden faktiskt bedriver verksamhet.

EGT nr L 193, 18.7.1993, s. Direktivet senast ändrat genom direktiv 90605EEG EGT nr

L 317, 16.11.1990, 60. s.

Artikel 4

Följandestyckenskall läggastill i slutet av Följande punkt skal infogas i artikel 16 i direktiv

9249EEG och i artikel 15 i direktiv 9296EEG:

artikel 3.2 i direktiv 77780EEG, - Sa, Utan hinder av punkterna 1-4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbytemellan de behöriga artikel 3.3 i direktiv 9322EEG, - myndigheterna och

artikel 8.1 i direktiv 73239EEG, myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ - har befattning med finansiella företagsliksom vidation, konkursoch liknande förfaranden, artikel 8.1 i direktiv 79267EEG: myndigheter med ansvar för tillsyn över de perso- ner som ansvarar för lagstadgad revisionav för- Om det dessutom finns nära förbindelsermellandet vätdepappersföresakringsföretags, kreditinstituts, finansiella företaget och andra fysiskaeller juridiska tags ochandrafinansinstituts räkenskaper, eller personer skall de behöriga myndigheternaendast bevilja auktorisation dessa förbindelser inte hind- för försäkringsföretag om oberoendeaktuarier som myndigheterna från effektivtillsyn. rar att utöva en utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt

de med uppgift att övervakadessaaktuaorgan skallockså tillstånd rier. De behöriga myndigheterna vägra om lagar, förordningareller administrativabestämmelseri tredje land, gäller för eller flera Medlemsstater som tillämpar bestämmelsenförsta i ett som en fysiskaeller juridiska till vilka företagethar stycket skallkräva att minst följandevillkor uppfylls: personer nära förbindelser,eller svårigheter vid tillämpningen Informationen skall användasför att genomföra av dessa bestämmelser, hindrarmyndigheterna från att -effektiv tillsyn. den övervakningeller utöva dentillsyn som anges i utövaen första stycket.

De behöriga myndigheterna skall kräva att de finan- Den information som mottas i detta sammanhang siella företagen förserdemmederforderligauppgifter omfattas av tystnadsplikt enligtpunkt

4 Bilaga 2

Nr L 16810 Europeiskagemenskapernas officiellatidning 18.795

- När informationenhärrörfrån enannan medlems- Medlemsstater tillämpar bestämmelsenförsta i som stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt stycketskall kräva minst följande villkor uppfylls: att tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endastför de ändamål för vilket - Informationenskall användasför att utföra den

myndigheten givit sitt tillstånd. uppgift somanges i förstastycket.

Den information sommottas i detta sammanhang - Medlemsstaterna skall meddelakommissionen och de omfattas av tystnadspliktenligtpunkt

andra medlemsstaterna vilka myndigheter,personer och har tillåtelse - När informationenhärrör från enannan medlemsorgan som att motta information stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt enligtdennapunkt. tillstånd från de behörigamyndigheter som har

lämnat ut den,och då endastför de ändamål för vilket dessamyndigheter givit sitt tillstånd. Följandepunkt skall infogasi artikel 12 direktiv i 77780EEG och artikel i 25 i direktiv 9322EEG: Om en medlemsstats myndighetereller organ som avses i första stycketutför sin uppgift att upptäcka

5a. Utan hinder punkterna får medlemssta- och utredaöverträdelsermed hjälp av personersom av 1-4 genom sin särskildakompetens är utsedda detta terna tillåta informationsutbytemellan de behöriga och som inte är anställda inom denoffentligaförvaltmyndigheterna och ningen, kan möjlighetentill det informationsutbyte somavses i första stycketutsträckastill att omfatta myndighetermed ansvar för tillsyn över de organ dessa - personer enligtde villkor som föreskrivs andra i som har befattning med finansiella företagslik- stycket. vidation,konkursoch liknandeförfaranden,

För genomförande andrastycket av sista strecksatsen myndighetermed ansvar för tillsyn över de perso- skall de myndighetereller - organ som avses i första ner som ansvarar för lagstadgad revision av för- styckettill de behörigamyndigheter säkringsföretags, som lämnat ut kreditinstituts,värdepappersföre- informationen identitetoch exakt uppge ansvarsomtags och andrafinansinstitutsräkenskaper. rådeför de personersom får tillgångtill denna.

Medlemsstater Medlemsstaterna skall meddelakommissionen och de som tillämpar bestämmelsenförsta i stycket skall kräva följande andramedlemsstaterna vilka myndighetereller organ att minst villkor uppfylls: som får motta informationenligtdennapunkt.

- informationenskall användasför att utöva den Kommissionen skallföre den 31 december 2000upptillsyn somanges i förstastycket, rätta en rapport om tillämpningen bestämmelserna av i denna punkt. den information sommottas i detta sammanhang omfattas av tystnadspliktenligtpunkt

4. I artikel 1.7.i direktiv 77780EEG och artikel i 25 i när informationenhärrör från medlems- direktiv 9322EEG skallpunkt 6 ersättas medföljande: - en annan stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter har lämnat 6. Bestämmelserna i denna artikel skall inte som ut den, och då endastför de ändamålför vilket utgöra hinderför en behörig myndighet att lämna ut

myndigheten givit sitt tillstånd. information

- till centralbankeroch andra organ med liknande Medlemsstaterna skall meddelakommissionen och de uppgifteri dessasegenskap av monetära myndig-

andra medlemsstaterna vilka myndigheter har heter,och som tillåtelse att motta informationenligtdennapunkt. - i förekommande fall till andra myndighetermed uppgift utöva tillsyn över betalningssystem

Följandepunkt skall infogas artikel i 12 i direktiv för dessaskall kunnafullgöra att sina uppgifter, inte 77780EEG, i artikel 16 i direktiv 9249EEG, i artiheller skall bestämmelserna utgöra hinder för dessa kel 25 direktiv i 9322EEG och i artikel 15 i direktiv myndighetereller organ att till debehörigamyndighe- 9296EEG: terna vidarebefordrasådaninformation som är nöd-

vändig för att uppfylla de syften som framgår av punkt 4. information sommottas i dettasammanhang 5b. Utan hinder av punkterna 1-4, får medlemsskall vara underkastadtystnadspliktenligtdennaartistaterna för att stärkastabilitetenoch integriteten hos det finansiella kel. systemet tillåta utbyte av information mellande behörigamyndigheternaoch myndigheter

eller organ som enligt lag är ansvariga för att upp- Följande punkt skall infogas i artikel 16 i direktiv täckaoch utredaöverträdelser bolagsrätten. av 9249EEG och i artikel 15 i direktiv 9296EEG:

Bilaga 2 5

18.795 Europeiskagemenskapernas officiella tidning Nr L 16811

5c. Medlemsstaterna får tillåta de behöriga engageradi försök att rädda företaget, yppas vid myndigheterna att lämna ut information tvistemålsförfaranden.

till centralbankeroch andra organ med liknande - Vad i punkt 2skall inte hindra meduppgifter deras i egenskap monetära myndighe- som sägs av utbyta inforoch lemsstaternas behöriga myndigheter att ter, andradirektiv mation i enlighet meddetta eller som

gällerför fondföretag eller för företag som medverkar i förekommande fall till andra offentligamyndig- - i deras affärsverksamhet. För sådan information skall heter med uppgift att utöva tillsyn över betalningstystnadspliktgalla enligt punkt system

för dessa skall kunnafullgöra sina uppgifter, kan 4. Medlemsstater får ingå samarbetsavtal för utbyte att tillåta dessamyndigheter eller till de behö- information med behöriga myndigheteri tredje organ att av riga myndigheterna vidarebefordra sådan information land endast den information som överlämnas om nödvändigför uppfylla de syften omfattas tystnadsplikt är minst likvärdig med som är att som av som framgår punkt 4. Information som mottas i detta den som föreskrivs denna i artikel. av sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt

enligt dennaartikel. 5. Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig

informationenligt punkterna2 eller 3 får använda

denendast vid fullgörande sina av uppgifter Till artikel 12 i direktiv 77780EEG skall fogas en

punkt med följande lydelse: för kontrollera att de villkor som ställs för - att etablering verksamhet som fondföretageller av 8. Denna artikel skall inte hindra de behöriga medverkari deras affärsverksamhet företagsom myndigheterna från att vidarebefordraden informa- uppfylltsoch för underlätta tillsyn över sådan att tion enligtpunkterna1-4 till clearingorganisation eller verksamhet,rutiner för administration och redo-

annat liknande organ som är erkänt nationell lagstift- kontroll, visningsamt intern ning för att tillhandahållaclearing-eller avvecklings-

tjänster åt någon av marknadernamedlemsstaten i om de detta är nödvändigt för säkerställa att - för att meddela sanktioner, anser att att fungerar vid försummelser eller möjliga dessaorgan försummelser från marknadsaktörs sida. Informa- vid överklagande i administrativ ordning av beslut en i sådant sammanhang skall fattats av de behöriga myndigheterna, eller tion som mottas ett vara som

underkastad tystnadspliktenligtpunkt Medlemssta-

terna skall dock se till att information som mottagits vid domstolsförfaranden som inletts enligt arti- enligt punkt 2 inte får yppas underde omständigheter kel 51.2.

som avses i dennapunkt utan uttryckligtmedgivande

av de behöriga myndigheter som har lämnat den.

Vad som sägs i punkterna2 och 5 skall inte

utgöra hinderför utbyte av information

l artikel 50 i direktiv 85611EEG skall punkt-

3 och 4 ersättas med följande: a inom medlemsstat om det där finnsflerabehöerna en riga myndigheter, eller

2. Medlemsstaterna skallföreskriva att alla persoför de behöriga b såväl inom en medlemsstat som mellanmedlemsner som arbetar eller har arbetat stater, mellan de behöriga myndigheterna och myndigheterna, samt revisorer och experter somage-

rar eller som har agerat uppdrag av dessa myndig-

heter skall vara bundna av tystnadsplikt. Denna tyst- myndigheter med offentligt uppdrag att utöva nadspliktskall innebära att ingen konfidentiell infor- tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag,

erhålls tjänsten i får röjas till någon försäkringsföretag och andra finansiella företag mation som eller myndighet, i sammandrageller i myndigheter med ansvar för tillsyn över person utom samt sammanställning som omöjliggör identifikation av finansiella marknader,

enskilda fondföretag samt enskilda förvaltningsbolag

och förvaringsinstitut, nedan kallade företag som har befattning med likvidation, - organ som medverkar deras i affärsverksamhet, kan identifieras, konkurs och andra liknande förfaranden i

dock med förbehåll för fall som omfattas av straff- medverkar deras fondföretagochföretagsom i rättslig lagstiftning. affärsverksamhet,

Dock får, i fall då fondföretageller företag personer med ansvar för lagstadgad revision av ett ett som medverkari deras affärsverksamhet har försatts i försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepap-

konkurs eller underkastats tvångslikvidation, konfi- persföretags och andra finansiella instituts

dentiell information som inte rör tredje part räkenskaper,

6 Bilaga 2

Nr L 16812 - Europeiskagemenskapernas officiellatidning 18.735

vid derasfullgörande tillsynsuppgifter. av samt Om medlemsstats myndigheter eller en organ som för utlämnandetill organsom förvaltarersätt- i första stycketutför sin uppgift upptäcka avses att ningssystem, sådaninformation av som dessa eller utreda överträdelsermedhjälp av personersom organ behöver för sin verksamhet. Denna sin särskildakompetens utseddatill detta genom är information skall vara underkastadtystnads- och inte är anställda inomden offentliga förvaltsom plikt enligtpunkt ningen kan möjlighetentill informationsutbytesom

avses i första stycketutsträckas till att omfatta dessa

Utan hinder punkterna 2-5 får medlemssta- personer enligt de villkor som föreskrivs andra av stycket. terna tillåta informationsutbytemellan de behöriga

myndigheterna och

Vid tillämpning av andra stycket sista strecksatsen - myndighetermed ansvar för tillsyn över organsom skall de myndighetereller organ som avses i första har befattningmedfinansiellaföretagslikvidation stycknettill de behörigamyndigheter som lämnat ut och konkursochliknandeförfaranden,eller informationen uppge identitetoch exakt ansvarsom

rådeför de personersom får tillgångtill denna. - myndighetermed ansvar för tillsyn över personer

med ansvar för lagstadgadrevision av försäkrings-

företags,kreditinstituts,värdepappersföretags och Medlemsstaterna skall meddelakommissionenoch de andrafinansiellainstitutsräkenskaper. andramedlemsstaterna vilka myndighetereller organ

som har tillåtelse att motta informationenligt denna

Medlemsstater punkt som tillämpar bestämmelsen första i

stycketskall föreskriva att minst följande villkor uppfylls: Kommissionen skall före den31 december2000 upp-

rätta en rapport om tillämpningen dennapunkt. av - informationenskall användasför att utföra de

tillsynsuppgifter somavses i första stycket,

Bestämmelsernadenna i artikel skall inte utgöra - deninformation som mottas i detta sammanhang hinder för en behörigmyndighet att lämna ut inforskall vara underkastad tystnadsplikt enligt mation till centralbankeroch andra organ med likpunkt nandeuppgifter deras i egenskap monetära av myn-

digheterför att dessaskallkunnafullgöra sina uppgif- - när informationen härrör från en annan medlems- inte heller skallbestämmelserna ter, utgöra hinderför stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt dessa myndighetereller organ att till de behöriga tillstånd från de behörigamyndigheter som har myndigheterna vidarebefordra sådan information som lämnat ut den,och förekommande i fall endastför är nödvändigför att uppfyllade syften som framgår de ändamål som myndigheterna medgett. punkt Information av 5. sommottas i detta samman-

hangskall vara underkastad tystnadspliktenligtdenna

Medlemsstaterna artikel. skall meddelakommissionenoch de

andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har

tillåtelse att motta informationenligtdennapunkt. 10. Bestämmelserna denna i artikel skall inte

utgöra hinderför att en behörigmyndighet att lämna

Utan hinder av punkterna 2-5 får medlemssta- ut information enligt punkterna2-5 till clearingoren terna för att stärkastabiliteten och integritetenhos ganisationeller liknande är erkänt annat organsom det finansiella systemet tillåta utbyte information enligt nationell lagstiftning för tillhandahålla av att mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter clearing- eller avvecklingstjänster åt någon markav eller organsom enligt lag är ansvariga för naderna medlemsstaten i de detta att upp- om anser att är täckaoch utreda överträdelser av bolagsrätten. nödvändigt för att säkerställa dessa att fungerar organ vid försummelser eller möjliga försummelserfrån en

marknadsaktörssida. Information som mottas i ett Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen första i sådantsammanhang skall vara underkastadden tyststycketskallkräva att minst följande villkor uppfylls: nadsplikt somavses i punkt Medlemsstaterna skall

dock se till att information som mottagits enligt -Informationen skall användasför utföra de att punkt 3 inte får underde omständigheter uppgifter i första yppas som somanges stycket. i dennapunkt avses utan uttryckligtmedgivandefrån

de behörigamyndigheter som har lämnatden. - Den information sommottas i detta sammanhang

omfattas av tystnadspliktenligtpunkt

11. Utan hinder av punkterna2 och får 5 medlems- - När informationenhärrör från en annan medlems- dessutommed stöd bestämmelser lag staterna av i stat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillåta att viss information lämnas till andraavdelut tillståndfrån debehörigamyndigheter som lämnat ningar inom medlemsstaternas centralforvaltningar ut den, och då endast för de ändamålför vilka för lagstiftning som ansvarar om tillsyn över fondföredessamyndighetergivit sitt tillstånd. tag ochföretag medverkar i derasaffärsverksamsom

Bilaga 2 7

18.795 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 16813

het, kreditinstitut, finansiella institut, värdepappersfö- b att det samma sätt skallåliggadenna person att

retag och försäkringsföretag samt till personer med omgåenderapportera alla uppgifter eller beslut uppdragfrån sådanaavdelningar. hanhar fått kännedom om vid utförandet av som sitt under a beskrivna uppdrag, i ett företag som har nära förbindelser härrörandefrån kontroll Sådantutlämnandefår dock ske endastdå det är nödvändigt för utövande tillsyn. över det finansiellaföretagi vilket han utför det av ovan nämnda uppdraget.

Medlemsstaterna skalldock också till se att informa- Det förhållandet att de personersom auktorisetion som mottagits enligt punkterna 3 och 6 inte får rats enligt direktiv 84253EEG till de behöriga mynyppas under de omständigheter som avses i denna digheterna god i tro yppar sådana uppgifter eller punkt utan uttryckligt medgivandefrån de behöriga beslut somavses i punkt 1 utgör inte en överträdelse myndigheter som lämnat ut den. av någon tystnadsplikt föreskriven avtal, lag, eller i annan bestämmelse, och medför inte något som helst

ansvar för dessapersoner.

Artikel 5 ° EGT nr L 126, 12.5.1984, s. 20. EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11. Direktivet senast ändrat genom direktiv 90605EEG EGT Följandeskall införas L 317,16.11.1990, 60. nr s.

i direktiv 77780EEG som artikel 12a, - Artikel 6 i direktiv 9249EEG som artikel 16a, - Medlemsstaterna skall sätta i kraft delagar, förordi direktiv 9296EEG artikel 15a, ningar och andra bestämmelser som är nödvändigaför - som att följa dettadirektiv senast den 18 juli 1996.De skall genast underrättakommissionen om detta. i direktiv 9322EEG som artikel 25a, och -

När en medlemsstat antar dessabestämmelser skall de i direktiv 85611EEG som artikel 50a: innehålla hänvisningtill detta direktivelleråtföljas - en av en sådanhänvisning när de offentliggörs. Närmare fö- L Medlemsstaterna skall föreskriva åtminstone reskrifter hur hänvisningen skall göras skall varje om medlemsstat själv utfärda. a att varje, i enlighetmeddirektiv 84253EEG,

auktoriserad personsom i ett finansielltföretag Medlemsstaterna skalltill kommissionen överlämna utför ett i artikel 51 i direktiv 78660EEG, bestämmelser nationelllagstiftning texterna till centrala i artikel 37 i direktiv 83349EEG ellerartikel 31 i som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv 85611EEG angivet uppdrageller annat direktiv. uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behörigamyndigheternaalla

uppgifter eller beslut rörandedetta företag som Artikel 7 han har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, som är ägnade att Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

utgöra en påtagligöverträdelse lagar, av föt- ordningarellerbestämmelser som reglerar vill-

koren för auktorisationeller som särskilt reglebedrivandet finansiella företagsverksam- Utfärdat Brysselden i 29 juni 1995. rar av het,

påverka det finansiella företagetsfortsatta Pâ Europaparlamentets drift, eller vägnar Pâ rådets vägnar

godkänna K. HÄNSCH M. BARNIER leda till vägranatt räkenskaperna eller till att reservationer framställs, Ordförande Ordförande

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. 41. Allmän behörighet för högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- ochhälsorisker. Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik.K. . - .Lángtidsutredningen 1995.Fi. 43. Sambandet Redovisning Beskattning.Ju. - Vårdenssvåra val. 44. Aktiebolagets organisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd. M.

Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.A. i asylprocessen. A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. 47. Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn av skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler.K.

Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statens inkomster och utgifter. Fi. . tidpunkter för 50. Kunskapsläget kärnavfallsomrádet1995.M. 12.Mervärdesskatt- Nya redovisningoch betalning.Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N.

13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

14. Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 53. Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

l5. Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - 16. Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.S. och kommun. M. .Homosexuell prostitution. S. 55.Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.A.

18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåner och sanktioner

19.Ett säkrare samhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - 20. Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets-

21. Stadenpä vattenutan vatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.

22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skane.Fö. 58. Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- - 23. Brist elektronikkomponenter. Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

24.Gasmoln lamslárUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi

25. Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekter pá modeller, finansiering - Arlandabanan och i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26. Underhállsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.

Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor. C . 27. Regional framtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne.M. 28. Lagen vissa internationellasanktioner 63. Översyn av skattereglerna för stiftelseroch ideella om en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk försvarets resurser 64. Klimatförändringari trafikpolitiken. K. av regelverken, erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivets tvistlösning.Ju.

30. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M. 66. Polisens användning av övervakningskamerorvid

3l Ett vidareutvecklar miljöklassystem EU. i M. förundersökning.Ju. . 32. lT och verksarnhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslag till samverkansformer.Ju. .IT-kommissionensarbetsprogram 1995-96. SB. nya 33. Ersättning för ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34.Kompetens för strukturomvandling. A. 70. Allmänna kommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappomrádet. S. 71. Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för

36. Förmåner och sanktioner en samladredovisning. antagning till Universitetoch högskolor.U. - Fi. 72. Svenskainsatser för internationell katastrof-och

37. Várt dagligablad stöd till svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analys och förslag. - Kvalificerad eftergymnasial Fö. 38. Yrkeshögskolanyrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolag för service till universitetoch

39. Some retlections on Swedish LabourMarket högskolor m.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata. Fi.

Någrautländska forskares syn svensk 75. Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv.A.

arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

77. Röster om EU:s regeringskonferens hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer och forskare. UD. 78. Den svenska rymdverksamheten.N. 79. Vårdnad,boendeoch umgänge. JU. 80. EU om regeringskonferensen 1996 - institutionernasrapporter - synpunkteri övriga medlemsländer.UD. 8 Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom . rättsligt bistånd.Ju. 82. Finansieringslösningar för Göteborgs-och Dennisöverenskommelserna. K. 83. EU-kandidater 12länder som kanbli EU:s nya medlemmar.UD. 84. Kulturpolitikensinriktning. Ku. 84. Kulturpolitikensinriktning i korthet. Ku. - 85. Tjugo árs kulturpolitik 1974-1994.Ku. 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. 87. Försäkringsrörelse förändring i Fi. 88. Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. .Svenskari EU-tjänst. Fi. 90. Kärnavfall och Miljö. M. 91. Ett reformeratstraffsystem.Del l-lII. Ju. 92. EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför det svenskaregelsystemet.A. 93. Omprövning av statligaåtaganden.Fi. 94. Personalavveckling,utbildningoch beskattning. Fi. 95. Hälsodataregister Várdregister.S. - 96.Jordensklimat förändras.En analys av hotbild och globalaåtgärdsstrategier.M. 97. Miljöklassning av snöskotrar.M. 98. 1990-taletsbostadsmarknad - en första utvärdering.N. 99. SMI-llzsverksarnhetsformK. 100.Hållbar utvecklingi landetstjällomráden.M. lOl. Ett utvidgatEU möjligheteroch problem. - Sammanfattning av en hearingi augusti1995. UD. 102.MedborgarnasEU frihet och säkerhet - Frågor om unionenstredje pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 103.Föräldrar i självförvaltandeskolor. U. 104.Skattereformen1990-1991.En utvärdering.Fi. 105.Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning.N. 106.Rapporteringsskyldighet för revisoreri finansiella företag. Fi.

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.[53]

Svenskainsatserför internationellkatastrof-och lT-kommissionensarbetsprogram1995-96.[68] llyktinghjälp. Kartläggning, analys och förslag. [72]

Justitiedepartementet Socialdepartementet Pensionsrättiglieter och bodelning.[8] Várdenssvåraval. Nya konsumentregler. [11] slutbetänkande Prioriteringsutredningen.[5] av IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Könshandeln.[15] Förslagtill nya samverkansformer.[32] Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.[16] Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] Homosexuellprostitution. [17] SambandetRedovisning Beskattning.[43] - Underhállsbidragoch bidragsförskott, Aktiebolagetsorganisation.[44] Del A och Del B. [26] Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Avgifter inom handikappområdet. [35] samt polislagen.[47] Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- Godtrosförvärv av stöldgods [52] roller och arbetsfältinom socialtjänsten.[58] Näringslivetstvistlösning.[65] Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi Polisensanvändning av övervakningskameror vid olika aspekter modeller, finansiering förundersökning.[66] och incitament.[59] Vårdnad,boendeoch umgänge.[79] Kvinnofrid. Del A+B. [60] Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom Dokumentation och socialtjänstregister.[86] rättsligtbistånd.[81] Hälsodataregister Vârdregister.[95] Ett reformeratstraffsystem. Del l-lll. [91] -

Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Lagen om vissa internationella sanktioner Samordnadoch integreradtågtrafik en översyn. [28] - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.[25] Röster om EU:s regeringskonferens Älvsäkerhet.[40] hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer - Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] och forskare.[77] EG-anpassade körkortsregler. [48] EU om regeringskonferensen 1996 Klimatförändringari trafikpolitiken. [64] -- institutionernasrapporter Allmännakommunikationer för alla [70] synpunkteri övriga medlemsländer.[80] - - Finansieringslösningar för Göteborgs-och [EU-kandidater 12länder som kan bli EU:s - Dennisöverenskommelserna. [82] nya medlemmar.[83] SMl-llzsverksamhetsform [99] Ett utvidgatEU möjligheteroch problem. - Sammanfattning av en hearingi augusti1995.[101] Finansdepartementet

MedborgarnasEU frihet och säkerhet - Frågor unionenstredje pelare inför regerings- Grön diesel miljö- och hälsorisker. [3] om konferensen1996.[102] Längtidsutredningen1995. [4]

Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9]

Försvarsdepartementet Översyn av skattebrottslagen.[10]

Mervärdesskatt Nya tidpunkterför Muskövarvets framtid. [6] redovisningoch betalning. [12] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Förmåner och sanktioner en samlad redovisning.[36] Ett säkraresamhälle.[19] - Prognoser över statens inkomsterochutgifter. [49] Utan stannar Sverige. [20] Förmåneroch sanktioner Staden vatten utanvatten. [21] utgifter för administration.[56] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] - Översyn skattereglerna för stiftelser och ideella Brist elektronikkomponenter.[23] av föreningar. [63] GasmolnlamslårUppsala.[24] Civilt bruk Naturgrusskatt,m.m. [67] av försvaretsresurser - Betaltjänster.[69] regelverken,erfarenheter,helikoptrar. [29]

Statens offentliga 1995 utredningar

Systematisk förteckning

Lägenhetsdata.[74] Näringsdepartementet

Försäkringsrörelse förändring i [87] Ett renodlatnäringsförbud.[l] Svenskari EU-tjänst.[89] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14] Omprövning av statligaåtaganden.[93] Elförsörjning i ofred. [51] Personalavveckling,utbildningoch beskattning.[94] Den svenskaRymdverksamheten.[78] Skattereformen1990-1991.En utvärdering. [104] 1990-taletsbostadsmarknad Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella en förstautvärdering. [98] företag. [106] - Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad

Utbildningsdepartementet konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning.[105]

Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial Civildepartementet

yrkesutbildning.[38] Regionalframtid + bilagor. [27] Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Förslag om ett internationelltflygsäkerhets-

universiteti Norrköping-Linköping.[57] Miljödepartementet

Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för Alkylat och Miljöklassning av bensin.[30] antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. [31] Ett aktiebolagför servicetill universitetoch Grundvattenskydd.[45] högskolor m.m. [73] Kunskapslägetpå kärnavfallsomrádet1995.[50] Föräldrar sjâlvförvaltande i skolor. [103] Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - Jordbruksdepartementet och kommun. [54]

Ett renat Skane.[62] Den brukademångfalden.Del [+2. [88] Kärnavfalloch Miljö. [90]

Arbetsmarknadsdepartementet Jordensklimat förändras.En analys av hotbild

och globalaâtgärdsstrategier.[96] Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2] - Miljöklassning av snöskotrar.[97] Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa.[7] Hållbar utveckling i landetsijällomrâden. [100] Kompetensför strukturomvandling.[34]

Somereflections on SwedishLabour Market

Policy. [39]

Någrautländskaforskares syn på svensk

arbetsmarknadspolitik.[39]

Effektivare styrningoch rättssäkerhet

i asylprocessen.[46]

Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.[55]

Svenskilyktingpolitik i globalt perspektiv. [75]

Arbete till invandrare.[76]

EG:s arbetstidsdirektivoch desskonsekvenserför

det svenskaregelsystemet.[92]

Kulturdepartementet

Konst i offentlig miljö. [18]

Vårt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Kulturpolitikensinriktning. [84]

Kulturpolitikensinriktning i korthet. [84] - Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.[85]