Offentlig djurskyddstillsyn

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

OHENTLIG

DJURSKYDDSTILLSYN

SMU 1996:13 Betänkande av Utredningen om dlurskyddstlllsynen

r

Anya:

5766 WN

w Statens offentliga utredningar

1996: l 3

Jordbruksdepartementet

Offentlig

djurskyddstillsyn

Betänkande av

Utredningen om djurskyddstillsyn

Stockholm 1996

kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar SOU och Ds Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor. Fritzes, av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen. 1993. underlättar arbetet för den skall svara remiss. En liten broschyr som som - Broschyren kan beställashos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-20171-2 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1996

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 1 juni 1995 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla särskild en utredare med uppgift att redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd lagen av meddelade föreskrifter bedrivs lämna samt ett förslag på hur tillsynen fortsättningsvis bör anordnas. Med stöd detta bemyndigande förordnades den 1 juni av 1995 professor Göran Hugoson särskild utredare. Som som experter förordnades den 27 juni 1995 enhetschefen Leif Denneberg, Statens jordbruksverk, miljöingenjören Linda F idjeland, Svenska Kommunförbundet och länsveterinären Jörgen Wehre, Länsstyrelsen i Kalmar län. Den 1 juni 1995 förordnades avdelningsdirektören Per Åke Wennström, Skogsstyrelsen, sekreterare i som utredningen. Veterinärinspektörerna Maria Nyström och Helena Torkelsson, Statens jordbruksverk, förordnades den 27 juni 1995 biträdande sekreterare i som utredningen. Utredningen har antagit namnet Utredningen om djurskyddstillsynen. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i februari 1996

Göran Hugoson

Per Åke Wennström

Maria Nyström Helena Torkelsson

lnnehåH

Sammanfattning ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förfarrningsförslag 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l lnledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens direktiv 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Tillsyn över djurskyddet organisation, uppgifter och ansvarsfördelning 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Djurslag, djurhållningsformer och inspektioner 32 . . . . . . 2.2 Tillsynsmyndigheter 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Statens jordbruksverk 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Länsstyrelser 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Kommuner 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Övriga myndigheter m.m. 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Försvarsmakten 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Tävlingsveterinärer 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Centrala försöksdjursnämnden och djurförsöksetiska

nämnder 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.4 Polismyndigheter 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

en utvärdering samt en beskrivning av en alternativ och förbättrad djurskyddstillsyn 43 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Kritik mot den kommunala djurskyddstillsynen 43

. . . . . . 3.2 Hur kommunerna utövar den lokala djurskydds-

tillsynen 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.1 Verksamhetsplanering och tillsyn 46

. . . . . . . . . . . . . . .

3.2.2 Överväganden och beskrivning av förbättringar

som kan göras 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Register över djurhållning 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.4 Överväganden och beskrivning av förbättringar

som kan göras 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn 53

. . . . . . .

3.3.1 Kritik mot kommunernas kompetens 53 . . . . . . . . . . . . .

3.3.2 Tillsynspersonalens kompetens 56

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.3 Är tillsynspersonalens kompetens tillräcklig 57

. . . . . . . 3.3.4 Miljö- och hälsoskyddsinspektörernas utbildning 60 . . . . .

3.3.5 överväganden och beskrivning av förbättringar

kan göras 61 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Kommunal samverkan djurskyddstillsyn 65 om . . . . . . . . 3.4.1 Behov kommunal samverkan 65 av . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Rättsliga hinder mot kommunal samverkan 68 . . . . . . . . .

3.4.3 Överväganden och beskrivning av förbättringar

kan göras 70 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Samarbete mellan kommuner och veterinärer 71 . . . . . . . 3.5.1 Distriktsveterinärer 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.2 Besiktningsveterinärer 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.3 Andra veterinärer 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.4 Hur samarbetet mellan kommuner och veterinärer

bör ske enligt "Djurskyddstillsyn 1994" 76

. . . . . . . . . . .

3.5.5 Överväganden och beskrivning förbättringar

av kan göras 77 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6 Djurskyddstillsyn på slakterier 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.1 Kontrollslakterier 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.2 Besiktningsveterinärorganisationen 81

. . . . . . . . . . . . . .

3.6.3 Hur djurskyddstillsynen utövas slakterier 82

. . . . . . . .

3.6.4 Överväganden och beskrivning förbättringar

av kan göras 84 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Egentillsyn 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Lantbrukets egentillsyn 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7.2 Slakteriförbundets egenkontrollprogram 87

. . . . . . . . . . .

3.7.3 Svenska Djurhälsovårdens djurhälsokontroll 88

. . . . . . . . 3.7.4 Svensk Fågels djuromsorgsprogram 89 . . . . . . . . . . . . . .

3.7.5 Äggnäringens 90

omsorgsprogram . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7.6 Svenska Ridsportförbundets egentillsyn 90

. . . . . . . . . . . 3.7.7 Svenska Kennelklubbens egentillsyn 90 . . . . . . . . . . . . .

3.7.8 Övrig egentillsyn 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7.9 Överväganden och beskrivning vilken roll

av

egentillsynen kan ha i djurskyddstillsynen 91

. . . . . . . . .

3.8 Den kommunala djurskyddstillsynen

sammanfattande beskrivning av en alternativ - en och förbättrad kommunal tillsyn 94 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.9 Kostnader för kommunernas djurskyddstillsyn 96 . . . . . .

3.9.1 Nuvarande kostnader för djurskyddstillsynen

och hur de finansieras 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.9.2 Avgift for verksamhet enligt djurskyddslagen och djurskyddsförordningen 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.9.3 Vad förbättringsalternativet kostar och hur

det kan finansieras 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Försöksverksamhet med ökade kommunala befogen-

heter vid tillsyn enligt djurskyddslagen

en utvärdering 103 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Vad forsöksverksamheten innebar och vilka kommuner

som verksamheten omfattade 103 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Hur kommunerna använde sina ökade befogenheter 106

. . 4.3 Utvärdering 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda tillsynsobjekt 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Transporter av djur 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Cirkusdjur 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Djur i djurparker och liknande anläggningar 111

. . . . . . . 5.4 Hägnat vilt 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Fiskodlingar 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Renar 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Pälsdjur 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Försöksdjur 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Tävlingsdjur 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Djur slakterier 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet en beskrivning av en alternativ lokal djurskydds-

tillsyn 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Hur djurskyddstillsynen kan organiseras 119 . . . . . . . . . .

6.2 Beskrivning av en alternativ lokal djurskyddstillsyn 120

. .

6.3 Kostnader för länsstyrelsernas djurskyddstillsyn 123

. .

6.3.1 Nuvarande kostnader for djurskyddstillsynen och hur

de finansieras 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Vad alternativet kostar och hur det kan finansieras 123 . .

Europeiska unionen och djurskyddstillsynen 127

. . . . . . .

överväganden och förslag Förbättringar i den

lokala djurskyddstillsynen 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1 Kännetecken bra djurskyddstillsyn 129

en . . . . . . . . .

8.2 En jämförelse mellan alternativ och förbättrad

en

kommunal djurskyddstillsyn och ett länsstyrelse-

alternativ 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 För- och nackdelar med kommunerna som lokala

tillsynsmyndigheter 131

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 För- och nackdelar med länsstyrelserna lokala som

tillsynsmyndigheter 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 Förslag på lokal tillsynsorganisation och andra Förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen 134

. . . . . .

Samordning och samarbete 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Tillsynsmyndigheter 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1.1 Statens jordbruksverk 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Länsstyrelser 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Kommuner 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 149

9.1.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Polismyndigheter 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Polisorganisationen 153

9.2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2.2 Polismyndigheterna och djurskyddstillsynen 153

. . . . . . .

9.2.3 överväganden och förslag 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 157 10 . . . . . . . . . . Försöksdjur 157 10.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

jordbruksverk 158

10.1.l Statens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Centrala försöksdjursnämnden 160

10.1.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . 162

10.1.3 Överväganden och förslag

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Godkännande djurparker och liknande anläggningar 164

10.2 av

Mindre anläggningar för offentlig förevisning djur 164 10.2.1 av

10.2.2 Överväganden och förslag 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 Ärenden undantag från Statens jordbruksverks

om

föreskrifter SJV FS 1993:129 om djurhållning inom

lantbruket 166 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l0.3.1 Hur dispensärenden handläggs vid Jordbruksverket 166

. .

10.3.2 Överväganden och förslag 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Omhändertagande djur 168 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4.l Framställning av Rikspolisstyrelsen om översyn av

djurskyddslagen och lagen om tillsyn över hundar och

katter m.m. 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.4.2 Svenska Kommunförbundets och länsstyrelsernas

yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning 171 . . . .

l0.4.3 Överväganden och förslag 172

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l l Kommunernas ansvar enligt 2 § djurskyddslagen

för tillsynen över försöksdjur 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . l 1.1 Djurförsöksetiska nämndernas prövning djurförsök 175 av 11.2 Varför 2 § djurskyddslagen ändrats tidigare 176 . . . . . . . l 1.3 Framställning av Nordiska samfundet mot plågsamma

djurförsök om ändring i 2 § djurskyddslagen 178 . . . . . . 11.4 Justitieombudsmannens granskning av en kommuns

handläggning av ett ärende avseende djurförsök 179 . . . . 11.5 Remissyttranden över framställningen av Nordiska

samfundet mot plågsamma djurförsök 180 . . . . . . . . . . . 11.6 Enkätundersökning om tillsyn över försöksdjur 182 . . . . .

11.7 Överväganden och förslag 182

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen att meddela

föreskrifter om hur djur skall hållas och skötas 185 . . . . 12.1 Skötselföreskrifter som Jordbruksverket får meddela 185 . 12.2 Bör 4 § djurskyddslagen omfatta skötselföreskrifter

för försöksdjur 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2.1 Internationella överenskommelser om försöksdjur 187

. . . l2.2.2 Framställning av Nordiska samfundet mot plågsamma

djurförsök om ändring i 4 § djurskyddslagen 188 . . . . . .

12.23 Överväganden och förslag 189

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Bör 4 § djurskyddslagen omfatta skötselföreskrifter

för samtliga djur 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.3.l Tidigare förslag om skötselföreskrifter för fler djur 190 . .

l2.3.2 Överväganden och förslag 192

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Konsekvenser av förslagen 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Förslagen på lokal tillsynsorganisation och andra

förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen 195 . . . . . . 13.1.1 Ekonomiska konsekvenser 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.2 Konsekvenser för personal vid tillsynsmyndigheterna 198 .

13.l.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 199 . . . . . . . . . . . . .

13.1.4 Regionalpolitiska konsekvenser 200

. . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Förslagen samordning och samarbete 201 om . . . . . . . . . 13.3 Förslagen ändrad ansvarsfördelning mellan om

tillsynsmyndigheter 201

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Förslaget ändring i 2 § djurskyddslagen 201 om . . . . . . .

13.5 Förslagen om ändring i 4 § djurskyddslagen 202

. . . . . .

14 Förslagens genomförande 205

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Författningskommentarer 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.1 Förslaget till lag ändring i djurskyddslagen 207

om . . . . . 15.2 Förslaget till förordning ändring i djurskyddsom förordningen 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Förslaget till förordning ändring i förordningen om med allmän veterinärinstruktion 209 . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga Utredningsdirektiv 211

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga Sammanställning kommunernas enkätsvar om av

djurskyddstillsynen 217

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga Sammanställning länsstyrelsernas enkätsvar om av

djurskyddstillsynen 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Enligt direktiven skall utredningen redovisa och utvärdera hur

tillsynen enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd lagen

av meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna förslag hur tillsynen

fortsättningsvis bör anordnas. l utredningsuppdraget ingår även att utvärdera 2 § djurskyddslagen och de avgränsningsproblem

som kan finnas beträffande de kommunala nämndernas tillsynsansvar i

fråga om försöksdjur. Utredningen skall vidare utvärdera 4 § djurskyddslagen och överväga om inte Statens jordbruksverks rätt att

meddela föreskrifter hur djur skall hållas och skötas bör omfatta om samtliga djur.

1 det följande lämnar utredningen sammanfattning sina

en av

förslag.

Den lokala djurskyddstillsynen

Den lokala djurskyddstillsynen utövas inom kommunerna den

av

eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och

som

"hälsoskyddsområdet, om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen

skall utövas på något annat sätt. Den regionala tillsynen utövas av

länsstyrelserna och den centrala av Statens jordbruksverk. Enligt utredningens mening är regelbunden ajurskyddstillsyn

en

förutsättning för att kommunerna skall kunna ha uppfattning

en om

hur djurhållningen är inom kommungränserna. Alla kommuner

utövar emellertid inte regelbunden tillsyn. Många kommuner en

som utövar sådan tillsyn gör det inte tillräckligt ofta. Utredningen föreslår därför att den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur

12 Sammanfattning SOU 1996: 13

bör utövas vart tredje år och att tillsynen över annan djurhållning

i många fall bör utövas oftare.

kunna planera den regelbundna tillsynen behöver kom-

För att

ha register över djurhållningen inom kommunerna. Till-

munerna gången till sådana register är inte tillfredsställande enligt utredningen. Utredningen föreslår därför att de kommuner som saknar register bör upprätta sådana och att de har bristfälliga register som bör fortsätta bygga dem. Utredningen föreslår vidare att att upp

övriga tillsynsmyndigheter har uppgifter om djurhållning så

som långt det är möjligt bör ställa uppgifterna till kommunernas för- -

fogande. Jordbruksverket bör verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register hos tillsyns-

myndigheterna. Kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn är inte tillfredsställande enligt utredningens uppfattning. Det gäller framför allt kunskaper djurhållning och djurskydd, också de juridiska

om men kunskaperna är bristfälliga. För att förbättra kompetensen föreslår

utredningen att det i paragraf, 24 a i djurskyddslagen bör

en ny

införas krav på att tillsynspersonalen skall ha en ZO-poängs djurhögskolenivå. För behörig till utbildskyddsutbildning att vara ningen bör den sökande ha lämplig grundutbildning. Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, hippologutbildning och djursjukvårdarutbildning är enligt utredningens mening lämpliga grundutbildningar. Djurskyddsutbildningen bör emellertid även vara

för den har kvalificerad utbildning med inriktöppen som en mer ning på kunskap djur, t.ex. veterinärutbildning, husdjursagroom

nomutbildning och zoologutbildning. Den har kvalificerad

som

praktisk erfarenhet djurskyddstillsyn bör i ett övergångsskede

av kunna få dispens från utbildningskravet. I kommunallagen finns för närvarande rättsliga hinder mot

kommunal samverkan. En kommun får t.ex. inte hyra ut sin inspektill grannkommunen så att denne kan ägna sig djur-

tör där. Utredningen föreslår därför att hindret bör

skyddstillsyn undanröjas 24 b § införs i djurskyddslagen. Para-

genom att en ny

grafen innebär kommun får möjlighet dels att anlita en annan

att en

SOU 1996: Sammanfattning 13

kommun för att i uppdragsform utöva djurskyddstillsyn, dels att låta

en anställd i den andra kommunen utöva myndighetsutövning i den

egna kommunen. Samarbetet mellan kommuner och veterinärer är enligt utred-

ningens mening inte tillfredsställande och bör därför utökas så att

kommunernas insyn i djurhållningen förbättras. Utredningen föreslår därför att samarbetet med framför allt distriktsveterinärerna bör utvecklas och att länsveterinärerna bör ta fler initiativ till och bör genomföra fler sammankomster med kommuner och veterinärer. Utredningen föreslår vidare att ett tillägg införs i 4 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden att

samtliga veterinärer i sin yrkesutövning skall till att djurskydds-

se

lagstiftningen efterlevs och att veterinärerna, om de har anledning att anta att djurskyddet är eftersatt, skall ha anmälningsskyldighet

till kommunen och länsstyrelsen.

Besiktningsveterinäremas roll i urskyddstillsynen på slakterier

är enligt utredningens mening oklar. Utredningen föreslår därför att

deras ansvar för djurskyddstillsynen bör klarläggas att ett

genom

tillägg införs i 12 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden besiktningsveterinär

att en i sin yrkes-

utövning skall se till att djurskyddslagstiftningen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporter ankommer dit. Vidare

som

skall besiktningsveterinären, denne har anledning att anta att

om

djurskyddet är eftersatt, ha anmälningsslcjøldighet till kommunen och länsstyrelsen, rättelse inte sker efter tillsägelse. Om veterinären

om

gör iakttagelser som tyder på att det kan finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären

göra en

anmälan skyndsamt. Den lokala tillsynsmyndigheten bör enligt utredningens mening även i fortsättningen ansvarig för

vara djurskyddstillsynen slakterier. Den s.k. egentillsynen, som den enskilde djurhållaren utövar i mer eller mindre organiserad form tillsammans med någon sina av branschorganisationer, kan enligt utredningens mening få viss en

betydelse för den offentliga tillsynen i framtiden. En förutsättning

för att detta skall kunna ske är enligt utredningens uppfattning att

14 Sammanfattning SOU 1996: 13

central kvalitetsprövning egentillsynen införs. Ett antal krav en av

bör uppfyllda innan ett godkännande kan meddelas. Egen-

vara tillsynen kan i så fall eventuellt förlänga tidsintervallet för den

regelbundna tillsynen, den kan enligt utredningens mening inte

men ersätta den offentliga tillsynen. Utöver de redan nämnda förslagen för att stärka den kommunala tillsynen föreslår utredningen att länsstyrelserna övertar den lokala

djurskyddstillsynen från kommunerna över följande tillsynsobjekt:

transporter av djur cirkusdjur djur i djurparker och liknande anläggningar hägnat vilt - - renar tävlingsdjur djur inom slakteriområden -

Utredningen föreslår således att den lokala tillsynen bör utövas av kommunen i kombination med länsstyrelsen, enligt utredningsom bedömning har bättre kompetens än kommunerna att utöva ens

tillsyn över de nämnda tillsynsobjekten.

I betänkandet redovisar utredningen även hur ett renodlat kom-

munalt alternativ och renodlat länsstyrelsealternativ för den

ett

lokala djurskyddstillsynen skulle kunna utformas. Utredningen bedömer länsstyrelsealternativet förmodligen är det från djur-

att

skyddssynpunkt bästa alternativet.

Skälen till utredningen föreslår den kombinerade tillsynen är att

dels utredningen att djurskyddstillsynen blir bättre än i det

att anser renodlade kommunalternativet, dels att kostnaderna för den lokala

djurskyddstillsynen bedöms bli lägre för såväl samhället som djurhållarna det renodlade länsstyrelsealternativet skulle genom-

än om föras, dels möjligheten att överklaga kommunernas beslut till att

länsstyrelserna kvarstår. Regionalpolitiskt sett är det kombinerade förslaget dessutom något bättre än länsstyrelsealternativet, eftersom djurskyddsinspektörerna placeras i flera orter i länen.

SOU 1996: l 3 Sammanfattning 15

Samordning och samarbete

l Jordbruksverkets uppgifter ingår att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i denna verksamhet. För att komma till rätta med brister i Jordbruksverkets samordnande och stödjande verksamhet föreslår utredningen att verket

i årliga verksamhetsplaner för djurskyddstillsynen också redogör -

för vad de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna bör

prioritera

i anslagsfamställningar och årsredovisningar till regeringen

-

mer konkret redovisar sin verksamhetsplanering för djurskyddstillsynen och vad verket väntar sig de andra tillsynsmyndig-

av heterna

bör göra en särskild satsning på att utarbeta djurskydds- föreskrifter, göra sammanställningar rättsfall samt framställa av skriftlig information och annan information för tillsynspersonal.

Utredningen föreslår vidare att kommuner och länsstyrelser bör upprätta årsrapporter över verksamheten. Jordbruksverket bör

arrangera temadagar för tillsynsmyndigheternas personal eller delta

i sådana varje eller vartannat år. Jordbruksverket bör arrangemang vidare ta initiativ till s.k. projektinriktad tillsyn, utförs som av personal från kommunerna. Projekten bör utföras varje eller vartannat år. Även länsstyrelserna bör initiativ till sådan tillsyn. ta

Jordbruksverket bör dessutom regelbundet anordna samordnings-

konferenser med länsstyrelserna djurskyddsfrågor. Även läns-

om styrelserna bör anordna samordningskonferenser med kommuner och distriktsveterinärer. Samordningskonferenserna bör arrangeras ett par gånger om året. Utredningen föreslår slutligen att polis-

myndigheterna bör delta i tillsynsmyndigheternas kurser och

konferenser.

16 Sammanfattning SOU 1996: 13

.. Ansvarsfördelning mellan myndigheter

En zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning får enligt

37 § djurskyddsförordningen inte tas i bruk för offentlig förevisning

djur innan den har godkänts Jordbruksverket. Utredningen av av

föreslår att länsstyrelserna bör få pröva frågan om godkännande av sådana anläggningar för lantbrukets djur. Beträffande sällskapsdjur

föreslår utredningen att Jordbruksverket bemyndigas att meddela föreskrifter vilka djurslag länsstyrelsernas prövning bör om som omfatta.

Statens jordbruksverk kan medge undantag från sina föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning inom lantbruket m.m., om det

om finns särskilda skäl. Utredningen Föreslår att Jordbruksverket bör

bemyndigas att meddela föreskrifter att länsstyrelserna i sär-

om skilda fall får medge undantag från de nämnda föreskrifterna.

Kommunernas för tillsynen över försöksdjur ansvar

Kommunerna har för den lokala djurskyddstillsynen. Efter

ansvar

ändring i 2 § djurskyddslagen, trädde i kraft den 1 juli

en som 1990, har det ifrågasätts kommunerna har tillsynsansvar över om

djurförsöken. Justitieombudsmannen har i ett ärende uttalat att komär tillsynsansvariga. Utredningen delar denna uppfattning.

munerna Lagtexten är emellertid enligt utredningens mening inte helt klar. Utredningen föreslår därför att ett tillägg görs i 2 § andra stycket så att innebörden bestämmelsen blir tydligare. av

Skötselföreskrifter för djur

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur föds eller hålls för

som upp

produktion livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas

av

i tävling hållas och skötas i god djurmiljö och ett sådant sätt

en det främjar deras hälsa och dem möjlighet att bete sig att ger

naturligt. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller,

SOU 1996: l 3 Sammanfattning 17

efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur sådana djur skall hållas och skötas. om Utredningen anser att det finns behov detaljerade bestämav melser om hur djur skall hållas och skötas för fler djur och föreslår

därför att 4 § djurskyddslagen ändras så, att Jordbruksverket kan

ges ett bemyndigande att meddela skötselföreskrifter för samtliga djur som omfattas av djurskyddslagen.

Förslagens genomförande

Med undantag för förslagen 20-poängs djurskyddsutbildning

om en

för tillsynspersonalen och regelbunden tillsyn är de förslag

en som utredningen lämnat av den karaktären att de enligt utredningens mening bör kunna genomföras utan någon längre förberedelsetid. Utredningen föreslår därför att de genomförs den l januari 1997.

För att genomföra förslaget djurskyddsutbildning behövs enligt

om

utredningens mening en förberedelseperiod minst fem år därefter. Utredningen föreslår därför att förslaget utbildnings-

om krav bör träda i kraft den l januari 2003. Utredningen föreslår att den regelbundna tillsynen med tätare intervall påbörjas så fort som

möjligt efter den l januari 1997 så att den kan genomförd till

vara 2003, då myndigheterna bör fullt bemannade med kompetent vara tillsynspersonal

F

örfattningsforslag

l Förslag till Lag om ändring i djurskyddslagen 1988:534

Enligt riksdagensbeslut föreskrivs fråga i om djurskyddslagen1988:534 dels att 4 och 24 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 24 och 24 b §§, a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Djur skall behandlasväl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom

Djur, som används for ändamål som Djur, som används för ändamål som avses i 19 § första stycket, skall inte avses i 19 § forsta stycket, skall inte ansesvara utsatta for onödigt lidan- ansesvara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, de eller sjukdom vid användningen, om dennahar tillstyrkts av en djur- om dennahar tillstyrkts djurav en forsöksetisk nämnd. forsöksetisk nämndoch utförs i enlighet medden tillstyrkta ansökningen.

4§

Djur som föds upp eller hålls för Djur skall hållasoch skötasi god en produktion av livsmedel, ull, skinn djunniljö och ett sådant sätt att eller pälsar eller för att användas i det främjar derashälsaoch dem ger tävling skall hållasoch skötasi en möjlighet att bete sig naturligt. god djumriljö och ett sådant sätt att det främjar derashälsaoch ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringeneller, efter regeringens Regeringeneller, efter regeringens bemyndigande,Jordbruksverket får bemyndigande,Jordbruksverketfår meddelaytterligare föreskrifter om meddelaytterligare föreskrifter om hur sådanadjur skall hållas och hur djuren skall hållas och skötas. skötas.

24§

Jordbruksverket utövar den centralatillsynen över eñerlevnaden denna av lag och, om inte annat är angivet, av de föreskrifter har meddelatsmed som stöd av lagen.Jordbruksverket samordnarövriga tillsynsmyndigheters verksamhetoch lämnar vid behov råd och hjälp i dennaverksamhet.

20 F örfattnin gsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En sådannämnd avses i 16 § En sådannämnd som avsesi 16 § som utövar tillsynen inom kommunen om utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivet att regeringeninte har föreskrivit att tillsynen skall utövas något annat tillsynen skall utövas något annat sätt. Nämndenskall ha tillgång till sätt. Nämnden skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personali den djurskyddsutbildad personali den omfattning som behövs för att utsträckning som behövs för att nämndenskall kunna fullgöra sina nämndenskall kunna utöva tillsynen uppgifter ett tillfredsställande ett godtagbart sätt. sätt.

Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer . Polismyndigheten skall begäran lämnaden hjälp som behövs vid tillsynen.

24a§

Den personal som vid kommuner och länsstyrelser utövar djurskyddstillsyn skall ha en 20-poängs högskoleutbildning i djurskydd.

24b§

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att uppgifter som ankommer på kommunen enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen helt eller delvis skall ombesörjas av den andra kommunen.

Den nämndi kommunen som ansvarar för djurskyddstillsynenfår, efter överenskommelse med annan kommun, uppdra åt en anställd den i kommunen att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte i defall som avsesi 6 kap. 34 § kommunallagen 1991:900.

Denna lag träderi krañ, i ñåga om 24 § den 1 januari 2003, och i övrigt den l januari 1997.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddelade föreskrifter undantag från 24 a § som övergångsviskan om behövas.

F örfattningsförslag 21

2 Förslag till Förordning om ändring i djurskyddsförordningen 1988:539

Regeringenföreskriver att 17, 37, 56 och 59 djurskyddsforordningen 1988:539 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Jordbruksverket får meddelafore- Jordbruksverketfår meddelaföreskriñer om storleken och ut- skrifter om storleken och utfonnningen i övrigt av stall och fonnningen i övrigt av stall och andraförvaringsutrymmen for djur. andraforvaringsutrymmenför djur. Jordbruksverketfår vidare meddela föreskrifter om att länsstyrelsenför särskilt fall får medgeundantag från föreskrifterna.

l7§

Jordbruksverket får meddela ytter- J ordbniksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur ligare föreskrifter hur djur skall som om föds upp eller hålls för produktion hållasoch skötas.Jordbruksverket av livsmedel, ull, skinn eller pälsar får vidare meddelaföreskrifter om ellerför att användas tävling skall i att länsstyrelsen fär särskiltfall får hållasoch skötas. medgeundantagfrån föreskriftema.

37§

Inrättas en zoologisk trädgård, djur- Inrättas zoologisk trädgård, djuren park eller liknande anläggning,får park eller liknande anläggning,får den inte tas i bruk for offentlig den inte tas i bruk för offentlig förevisning av djur innan den har forevisning djur innan den har av godkänts av Jordbruksverket. Mot- godkänts Jordbruksverket.Fråga av svarandegäller också vid omflytt- om godkännande av sådana anning av djuren och vid ny-, till- eller Iäggningarför häst, nötlaeatur. ombyggnad av någon betydelse. svin, får, get ochfjäderfä eller för sådanasällskapsdjur som Jordbruksverketmeddelarföreskrifter om skall dock prövas av länsstyrelsen. Motsvarandegäller ocksåvid omflyttning av djuren och vid ny-, till- eller ombyggnad av någonbetydelse.

22 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

Länsstyrelsen utövar den regionala Länsstyrelsen utövar den regionala tillsynen över djurskyddslagen tillsynen över efterlevnaden av 1988:534. djurskyddslagen1988:534. Länsstyrelsen utövar vidare tillsynen inom kommunerna över djurrransporter, djur som hålls som cirkusdjur, djur som används verksamhet i somavses i 37 djur som föds upp eller hålls vilthägn, i renar, djur som föds upp eller hålls för att användas tävling och djur i inom slakteriområden.

59§

Närmare föreskrifter för förfarandet vid omhändertagande djur med stöd av av 31 och 32 djurskyddslagen 1988:534 får meddelas av Jordbruksverket.

Jordbruksverketfår meddelaföreskrifter om skyldighetför övriga tillsynsmyndigheter att underrätta Jordbruksverket om den tillsynsverksamhet som bedrivs och resultaten av verksamheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

Jordbruksverketfår om det övergångsvis behövsmeddelaföreskrifter om undantag från 24 a § djurskyddslagen 1988:534.

F örfattningsförslag 23

3 Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1971:810 med allmän veterinarinstruktion

Regeringenföreskriver att 9 och 12 §§ förordningen 1971:810 med allmänveterinärinstruktion skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

En veterinär skall En veterinär skall

i sin verksamhetföra journal i den i sin verksamhetföra journal i den omfattning och det sätt i övrigt omfattning och det sätt i övrigt som Jordbruksverketföreskriver, som Jordbruksverketföreskriver,

vid förskrivning och tillhanda- vid förskrivning och tillhandahållande av läkemedelfölja de före- hållande läkemedelfölja de föreav skrifter Jordbruksverketmeddelar, skrifter Jordbruksverketmeddelar,

vid utfardande av intyg eller utlå- vid utfardande intyg eller utlåav tandevisa synnerlig omsorg och tandevisa synnerlig och omsorg noggrannhet samt följa de föreskrif- noggrannhet samt följa de föreskrifter som Jordbruksverketeller Livs- ter som Jordbruksverket eller Livsmedelsverketmeddelar, medelsverketmeddelar,

skyndsamtunderrättaJordbruks- skyndsamtunderrättaJordbmksverket, länsstyrelsen,srnittskydds- verket, länsstyrelsen,srnittskyddsläkaren,den eller de kommunala läkaren,den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom nämnder fullgör uppgifter inom som miljö- och hälsoskyddsorrtrådetoch miljö- och halsoskyddsområdetoch vederbörandedistriktsveterinär om vederbörandedistriktsveterinär om förhållanden anledning att förhållanden anledning somger som ger att befara att det inom hansverksam- befara att det inom hansverksamhetsområdeförekommer sådansjuk- hetsområdeförekommer sådansjukdom som avses i epizootilagen dom i epizootilagen som avses 1980:369 eller annan djursjukdom 1980:369 eller annan djursjukdom som kan överföras till människor som kan överföras till människor samtatt omedelbartvidta nödvän- samt att omedelbartvidta nödvändiga åtgärderför att förhindra att diga åtgärder för att förhindra att smitta sprids, smitta sprids,

enligt de föreskrifter Jordbruks- enligt de föreskrifter Jordbruksverket meddelarunderrättaJord- verket meddelarunderrättaJordbruksverket också om andradjur- bruksverket också andradjurom sjukdomar än som avses i sjukdomar än i som avses

24 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

se till att djurskyddslagen 1988:534 och föreskrifter som meddelats medstöd av lagen efterlevs. Detsamma gäller föreskrifter djurs hälso- och sjukvård Om om veterinären har anledning att anta att djur inte hålls och sköts i enlighet med djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelatsmed stöd av lagen skall han anmäla detta till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljöoch hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen.För besiktningsveterinärer finns särskilda bestämmelseri 12

Föreskrifter i första stycket 2 far innebära förbud mot eller villkor som avses för användning läkemedel kan restsubstanser i livsmedel. I sådana av som ge fall skall samrådskemed Statens livs medelsverkinnan föreskriñema meddelas.

9 §

Det åligger distriktsveterinär att Det åligger en distriktsveterinär att en tillhandagå med hälso- och sjukvård tillhandagåmed hälso- och sjukvård i fråga om husdjur, i fråga om husdjur,

anmäla till Jordbruksverket och anmälatill Jordbruksverket och länsstyrelsenfall sådanahus- länsstyrelsen fall av sådanahusav djurssjukdomar visar sig mycket djurssjukdomar som visar sig mycket som smittsamma eller annars kan stor smittsamma eller annars kan stor spridning, spridning,

tillse att de bestämmelseri livsme- tillse att de bestämmelseri livsmedelslagen 1971:511 och i anslut- delslagen 1971:511 och i anslutning därtill meddelade före- skriñer ning därtill meddelade före- skrifter samt hälsoskyddslagen1982: 1080, samt hälsoskyddslagen1982: 1080, vilka angårhans verksamhetsom- vilka angår hans verksamhetsområde,samt föreskrifter rörande råde, efterlevs och i detta syñe eñer hälso- och sjukvården bland husdju- förordnande av Statens livsmedelsoch djurskyddet eñerlevsoch i verk eller länsstyrelsen företa beren detta syñe eñer förordnande av siktning eller inspektion. Jordbruksverket, Statens livsmedelsverk eller länsstyrelsen företa besiktning eller inspektion.

SOU l996:l3 Författningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finner en distriktsvetennär anled- Finner en distriktsveterinär anledning att anmärka något förhål- ning att anmärka något förhållande som angår den eller de kom- lande som angår den eller de kommunalanämnder som fullgör upp- munala nämnder som ñJllgör uppgiñer inom miljö- och hälsoskydds- gifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och sker icke rättelse, skall området och sker icke rättelse,skall han anmäladetta till nämndenoch han anmäladetta till nämndenoch länsstyrelsen samt till Jordbruks- länsstyrelsen samt till Statenslivsverketoch Statens livsmedelsverk, medelsverk, om frågan berör mynom fråganberör myndighetens dighetensverksamhetsområde, verksamhetsområde.

l2§

En besiktningsveterinárskall se till att zzjurslcyddslagen 1988:534 och föreskrifter som meddelatsmedstöd av lagen efterlevs inom slakteriområdet och aljurtransporter i som ankommer dit.

Om besiktningsveterinärenhar anledning att anmärka på djurskyddet inom slakteriområdet eller i djurtransporter som ankommerdit, skall veterinären anmäla detta till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljöoch hälsoskyddsområdetoch till länsstyrelsen, om rättelse inte sker efter tillsägelse.

Om en besiktningsveterinärgör sådana iakttagelser som tyderpå att det kanfinnas brister djurskyddet i i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären skyndsamt anmäla detta till de myndigheter som nämns i andra stycket.

Denna förordning träder i krañ den januari l 1997.

l Inledning

1.1 Utredningens direktiv

Utredningen skall enligt direktiven redovisa och utvärdera hur

tillsynen enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd lagen

av

meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna förslag till hur tillsynen fortsättningsvis bör anordnas. Av direktiven framgår att den nuvarande djurskyddstillsynen enligt regeringens bedömning inte

förefaller fungera på ett tillfredsställande sätt. Denna slutsats kan

man enligt regeringen bl.a. dra med anledning den granskning

av riksdagens revisorer har utfört 1993/94:RR8. Utredningen skall ge

ytterligare underlag för att komma till rätta med de problem och brister som finns inom djurskyddstillsynen. Utredningen skall

även

förutsättningslöst överväga om ansvaret för den lokala tillsynen skall åvila kommunerna eller länsstyrelserna. Utredningen bör vidare beakta de förslag har lagts fram i betänkandet

som Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan om

myndighetsutövning Ds 1995: 13.

Utredningen skall enligt direktiven vidare

redovisa och utvärdera hur djurskyddstillsynen bedrivs

- samt ge

förslag till hur den fortsättningsvis bör anordnas, innefattande

bl.a. arbetsinriktning för respektive myndighet och ansvars-

fördelningen mellan statliga och kommunala tillsynsmyndigheter

samt polismyndigheter,

undersöka hur myndigheter på olika nivåer kan samarbeta vid tillsynen,

28 Inledning .

utvärdera forsöksverksamheten med ökade kommunala befogen- -

heter vid tillsyn enligt djurskyddslagen,

beskriva möjligheter till kommunal samverkan, -

kartlägga och föreslå modell för hur tillsynen skall bedrivas en på landets såväl små- storskaliga slakterier, som

lämna förslag till hur de kommunala tillsynsmyndigheterna, be-

-

siktningsveterinärerna och distriktsveterinärerna närmare kan samarbeta och därvid bland annat undersöka om det är lämpligt att alla veterinärer omfattas av rapporteringsskyldighet till den lokala tillsynsmyndigheten i de fall veterinären i sitt arbete kon-

staterar brister från djurskyddssynpunkt,

utvärdera 2 § djurskyddslagen och de avgränsningsproblem som

kan finnas beträffande de kommunala nämndernas tillsynsansvar

i fråga försöksdjur, om

utvärdera 4 § djurskyddslagen och överväga inte Jordbruks-

om verkets rätt att meddela föreskrifter bör omfatta samtliga djur,

kartlägga bakgrund och kompetens hos den personal som idag

-

utövar djurskyddstillsynen,

redovisa vilken kompetens som är lämplig för djurskydds-

inspektörerna,

redovisa de ekonomiska konsekvenserna utredningens förslag. av

Utredningen skulle enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast

den 15 december 1995. Utredningstiden har förlängts till den senare

15 februari 1996.

Direktiven återfinns bilaga 1 till betänkandet. som

SOU 1996: I 3 Inledning 29

1 Utredningsarbetet

Utredningen inledde sitt arbete ijuni 1995. För att skaffa underlag till utvärderingen av djurskyddstillsynen och till utformningen av förslag om hur tillsynen bör anordnas i framtiden har utredningen

gjort enkätundersökningar tillsynen enligt djurskyddslagen.

om Enkäterna sändes i juli till samtliga 288 kommuner, att: hand-

läggaren djurskyddsfrågor, och samtliga 24 länsstyrelser, att:

av länsveterinären/biträdande länsveterinären. Statens jordbruksverks statistikenhet har svarat för bearbetning och teknisk sammanställning av de 247 enkätsvar som kom från kommunernas tillsynspersonal och de 24 enkätsvar länsstyrelserna lämnade. som Enkätsammanställningarna utgör bilagorna 2 och 3 till betänkandet. Statistikenheten har vidare gjort utredningens ekonomiska beräkningar. l augusti höll utredningen hearingar med inbjudna Företrädare för

djurskyddsorganisationer, jordbruksnäringen, organisationer för

sällskaps- och tävlingsdjur, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå universitet och Sveriges Veterinärförbund. De inbjudna lämnade vid hearingarna synpunkter vad de ansåg väsentligt för utredvara ningen att beakta i utredningsarbetet. I september hade utredningen ett Sammanträffande om den lokala djurskyddstillsynen med representanter för kommunernas tillsynspersonal. Ytterligare underlag till utredningen har samlats enkätgenom undersökningar hos besiktningsveterinärer djurskyddstillsynen om kontrollslakterier och hos tillsynspersonal i kommuner tillom synen över djurförsök. Rikspolisstyrelsen har vidare bidragit till utredningen med enkätundersökning hos samtliga länspolisen mästare om djurskyddstillsynen. Dessutom har Rikspolisstyrelsen

i ett sent skede gjort framställning till Jordbruksdepartementet

en

om översyn av djurskyddslagen och lagen l943:59 om tillsyn av hundar och katter m.m. Utredningen har tagit del framställningen

av och har dessutom inhämtat remissyttranden från Svenska

Kommunförbundet och länsstyrelserna över framställningen.

30 Inledning SOU 1996: 13

Utredningen har haft samråd med Centrala försöksdjursnämnden,

Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk och Rikspolis-

styrelsen i de frågor berör respektive myndighet. som

2 Tillsyn djurskyddet

över

-

organisation, uppgifter och ansvarsfördelning

Djurskyddslagen 1988:534 antogs riksdagen våren 1988 och av trädde i kraft den l juli samma år. Lagen vård och behandling avser

av husdjur och andra djur hålls i fångenskap. Genom den

som nya lagen förstärktes djurskyddet i flera avseenden. Den grundläggande principen för djurskyddet är att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Bestämmelser om skydd och vård vilda djur finns i av annan

lagstiftning, bl.a. i jaktlagen 1987:259 och naturvårdslagen 1964:822. "Vilda" djur omfattas således djurskyddslagen endast

av om de hålls i fångenskap.

Enligt propositionen djurskyddslagen åvilar ansvaret för att

om djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt varje enskild människa har djur i sin vård. Det allmänna har ansvaret för som

normgivning och en ändamålsenlig tillsyn. Samhällets tillsyn bör

enligt propositionen fattas i mycket vid bemärkelse. Tillsynen en skall inte enbart ses som en kontrollerande funktion utan skall i

första hand ta sikte på information, upplysning och rådgivning

om

djurskyddsaspekter såväl djurhållning i allmänhet

som enskilda personers djurinnehav prop. 1987/88:93 s. 15. Ett antal tillsynsmyndigheter har till uppgift att för samhällets räkning se till att djurskyddslagen följs. Statens jordbruksverk svarar för den centrala tillsynen över efterlevnaden djurskyddsav lagstiftningen och länsstyrelserna för den regionala. Den lokala tillsynen över djurskyddslagen utövas inom kommunerna den av eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och som

32 Tillsyn över djurskyddet

hälsoskyddsområdet, regeringen inte har föreskrivit att tillsynen om skall utövas något annat sätt. Det är dessa myndigheter som är tillsynsmyndigheter över djurskyddslagstiftningen. Inom Försvarsmakten har generalläkaren ansvar för tillsynen över djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet. Vid offentlig tävling med djur skall det finnas en veterinär som förordnats Jordbruksverket eller, om Jordbruksverket bestämmer av länsstyrelsen. det, av Polismyndighetema skall på begäran lämna den hjälp som tillsynsmyndighetema behöver vid djurskyddstillsynen.

2.1 Djurslag, djurhållningsformer och

inspektioner

Med hänsyn till att djurskyddslagen vård och behandling av avser husdjur och andra djur hålls i fångenskap 1 § omfattar som myndigheternas tillsyn ett stort antal djur skilda slag. Tillsynen av omfattar sällskapsdjur, lantbrukets djur, pälsdjur, renar, djur i vilthägn, fiskodlingar, tävlingsdjur, djurparksdjur, cirkusdjur, försöksdjur m.m. Med sällskapsdjur i första hand hundar och katter samt avses hästar inte används inom jord- eller skogsbruket. Till sällsom skapsdjur räknas också burfåglar, smågnagare, reptiler och liknande djurslag s.k. zoobutiksdjur. Tävlingsdjur räknas däremot inte som sällskapsdjur. Lantbrukets djur omfattar hästar används inom jord- eller som skogsbruket, nötkreatur, svin, får och getter samt höns, kalkoner, gäss, ankor m.m. Mink och räv är helt dominerande djurslag inom pälsdjursuppfödningen, där även chinchilla och iller förekommer. De vanligaste djurslagen föds upp i vilthägn är dovhjort, som kronhjort och vildsvin. I fiskodlingar förekommer i huvudsak regnbågslax men också öring, röding och ål.

SOU l996:l3 Tillsyn över djurskyddet 33

Som tävlingsdjur används i första hand hästar, även hundar men

förekommer i tävlingssammanhang.

I större cijurparker kan förutom vanliga husdjur även vilda och exotiska djurslag förekomma såsom björn, lodjur, sebra, varg, gnu och antilop. Som cirkusdjur förekommer bl.a. elefanter, sjölejon, kameler, sebror, hästar, åsnor, hundar och katter. Som försöksdjur används i huvudsak möss och råttor, även men marsvin, höns, hundar, katter, groddjur, kräldjur och fiskar apor, förekommer i djurförsök. Utvecklingen inom lantbruket har medfört att produktionen efter hand blivit allt specialiserad. Produktionen bedrivs också i allt mer större enheter. Även uppfödningen djur inom lantbruket har av specialiserats och förändrats med tiden. Det finns i dag ett stort

antal olika djurhållningsformer. För exempelvis nötkreatur är tradi-

tionella system med bundna djur fortfarande vanligast, men utvecklingen går mot system där djuren går lösa och därmed har

större möjligheter att bete sig naturligt, s.k. lösdriñssytem. Bland

lösdriftssystemen finns strösnåla och strörika system och där system djuren är inhysta i värmeisolerade byggnader eller i oisolerade byggnader. I systemen kan också ingå att djuren i större eller mindre utsträckning har möjlighet till utevistelse.

För smågrisuppfödningen pågår förskjutning från kontinuerlig

en

uppfödning till s.k. omgångsuppfödning. Omgångsuppfödning innebär att djurgrupper hålls åtskilda i olika stallavdelningar och att avdelningarna töms helt och rengörs innan en ny omgång djur

släpps in. Slaktsvin föds i huvudsak i specialiserade anläggupp

ningar, men det finns ett ökat intresse för s.k. integrerad

uppfödning. Det innebär att svinen föds i anläggning upp samma som de är födda Till de specialiserade anläggningarna köps svinen utifrån. På senare år har s.k. suggpooler fått inte oväsentlig en

omfattning. Suggpoolerna innebär att sinsuggor normalt hålls i

en

central anläggning, men att de flyttas till mindre anläggningar för

grisning och digivning. Inom de beskrivna uppfödningsmodellema

34 Tillsyn över djurskyddet

förekommer såväl strörika strösnåla system. 1 viss omfattning som hålls även svin utomhus. På värphönssidan försöker för närvarande utveckla alterman nativ till burhållningen. Det som närmast är aktuellt är olika system för frigående höns. För andra djurslag som get, får och slaktkyckling finns olika former av djurhållning, som även de håller att utvecklas.

djurhållningsformerna ställer ofta andra krav på skötsel

De nya och drift än den traditionella djurhållningen. Kunskaper i exempel-

vis regler- och datateknik, epidemilogi, immunologi, etologi och

ergonomi blir därför allt mer betydelsefulla. För att kunna utöva bra djurskyddstillsyn och för att kunna en motivera djurägare till förbättringar i djurhållningen är det viktigt

att tillsynsmyndigheterna har kunskap och erfarenhet av hur de

om

olika djurhållningsformerna fungerar. Sådana kunskaper behövs vid

inspektioner för att bedöma djurhållningen är godtagbar eller om

Tillsynspersonalen bör således ha kompetens att kunna bedöma om

exempelvis följande förhållanden är tillfredsställande, nämligen djurens skötsel och hälsa tekniska system för utfodring, vattning, mjölkning, ventilation, renhållning m.m. utrymme och inredning i lokaler stallklimat, t.ex. ventilation och buller betesmarker -

transportfordon.

-

2.2 Tillsynsmyndigheter

2.2.1 Statens jordbruksverk

Enligt 1 § förordningen 1991:375 med instruktion för Statens

jordbruksverk skall Jordbruksverket verka för ett gott djurskydd och

särskilt säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav. Jordbruksverket skall vidare verka för ett gott hälsotillstånd bland

husdjuren och se till att smittsamma djursjukdomar bekämpas. Att

Tillsyn över djurskyddet 35

följa, utvärdera och hålla regeringen informerad utvecklingen om

bl.a. inom jordbruksnäringen ingår också i verkets uppgifter.

Jordbruksverket deltar dessutom i arbetet med internationella frågor

och förhandlingar.

Jordbruksverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden

av djurskyddslagstiftningen och har dessutom till uppgift att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov

lämna råd och hjälp i den verksamheten. Detta framgår 24 § av

djurskyddslagen. Enligt proposition 1987/88:93 bör i det centrala

tillsynsansvaret ingå att utfärda allmänna råd beträffande tillsyns-

arbetet i övrigt, att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet samt att arbeta för att enhetlig praxis utbildas vid tillämpningen

en av tillsynsbestämmelserna s. 42.

Med stöd djurskyddslagen och djurskyddsförordningen har

av Jordbruksverket meddelat djurskyddsföreskrifter olika slag. av

Verket har även utfärdat allmänna råd till urskyddsförfattningama. För att underlätta tillämpningen djurskyddslagstiftningen har

av Jordbruksverket gett ut djurskyddshandbok, i forsta hand en som

redogör för verkets föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning

om

inom lantbruket m.m. också översiktligt redovisar de grund-

men

läggande bestämmelserna i djurskyddslagen och djurskyddsförord-

ningen 1988:539.

Som central tillsynsmyndighet lämnar Jordbruksverket råd och hjälp i djurskyddsfrågor till kommuner, länsstyrelser, veterinärer, intresseorganisationer och allmänhet. I regel handlar frågorna

om hur föreskrifter bör tolkas. Till kammarrätter lämnas begäran yttranden i överklagade djurskyddsärenden. Jordbruksverket deltar i internationella och nationella arbetsgrupper olika slag. Som av internationellt exempel kan nämnas arbetsgrupp Europarådet en som tillsatt för skydd sällskapsdjur och nationellt exempel av som en

referensgrupp för nya system inom värphönshållning. Utrednings-

uppdrag från regeringen resulterar i rapporter olika slag. av

Vid Jordbruksverket handläggs följande slag djurskyddsären-

av den. Jordbruksverket prövar i vissa fall frågor undantag från det om

s. betestvånget 13 § djurskyddsförordningen. Verket prövar

a

36 Tillsyn över djurskyddet

frågor tillstånd att använda djur vid vetenskapliga försök som om medför lidande för djuret och om tillstånd till uppfödning av

försöksdjur 19 § djurskyddslagen och 40 § djurskyddsförordningen. Verket prövar även frågor godkännande förestån-

om av

dare för djurförsök 20 § djurskyddslagen. Lokaler

som ansvarar för försöksdjur får inte uppföras, byggas till eller byggas om utan Jordbruksverket på förhand godkänt lokalerna från djurskyddsatt synpunkt. Detsamma gäller lokal ändras väsentligt sätt när en ett eller när lokal förut har använts för annat ändamål tas i en som

anspråk eller inreds lokal för försöksdjur 55 § djurskydds-

som

förordningen. I verkets uppgifter ingår dessutom att pröva frågor godkännande tekniska system och teknisk utrustning

om av nya ny

för djurhållning godkännande djurparker eller liknande

och om av

anläggningar 8 och 37 djurskyddsförordningen. Jordbruksverket prövar frågor godkännande kontrollprogram för

om av

slaktkycklingsuppfödning enligt 2 kap. 46 § verkets föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning inom lantbruket m.m. Slutligen

om prövar Jordbruksverket frågor undantag från verkets föreskrifter. om Som framgått förordnar Jordbruksverket veterinärer, ovan

tävlingsveterinärer och banveterinärer, för offentliga tävlingar

s. med djur. Jordbruksverket har möjlighet att bestämma att också

länsstyrelserna får förordna sådana veterinärer 33 § djurskyddsförordningen. Något sådant bemyndigande för länsstyrelserna har

verket inte meddelat.

Jordbruksverket är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisa-

tionen 2 § instruktionen för Jordbruksverket. Verket har dessutom tillsyn samtliga veterinärer i landet med undantag för den över

veterinära yrkesutövningen inom besiktningsveterinärorganisationen,

står under Statens livsmedelsverks tillsyn 2 § instruktionen för som Jordbruksverket och 3 § förordningen 1971:8l0 med allmän

veterinärinstruktion.

Djurskyddsfrågor bereds inom Jordbruksverket på avdelningen för djurfrågor, består en djurmiljöenhet, en djurhälsoenhet

som av och smittskyddsenhet. På enheterna tjänstgör personal med en

kompetens i husdjurs- och byggnadsfrågor samt veterinärer. I bered-

Tillsyn över cijurskyddet 37

ningen djurskyddsfrågor deltar dessutom jurister från verkets av juridiska enhet. Jordbruksverket har inrättat ett djurskyddsråd består tio som av medlemmar. Förutom Jordbruksverket representerar rådets medlemmar Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrelserna, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Svenska Kommunförbundet,

Svenska Lantarbetareförbundet, Sveriges Djurskyddsföreningars

Riksförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet och Sveriges Veterinärförbund. Genom djurskyddsrådet har medlemmarna möjlighet att redovisa sina erfarenheter och att framföra sina synpunkter och

förslag inom djurskyddsområdet till Jordbruksverket.

Även Jordbruksverket får

som tillsynsmyndighet enligt 26 §

djurskyddslagen meddela de förelägganden och förbud behövs som för att lagen och föreskrifter meddelats med stöd lagen som av skall efterlevas. l praktiken är det emellertid i första hand kommu-

nerna och i andra hand länsstyrelserna tillämpar dessa

som bestämmelser.

2.2.2 Länsstyrelser

Länsstyrelserna enligt 3 § förordningen 1990:1510 med svarar länsstyrelseinstruktion för frågor djurskyddet inom länet. om Länsstyrelserna har vidare särskild uppgift att med beaktande som av fastställda nationella mål verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas

efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen 2 §. Länsstyrelserna svarar också för distriktsveterinärorganisationen i

länet och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers

verksamheter samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar

4 §. Inom länsstyrelsen finns en länsexpert, länsveterinären, för livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor 12 §.

Den regionala tillsynen över djurskyddslagen utövas läns-

av

styrelserna 56 § djurskyddsförordningen. Länsstyrelserna får liksom andra tillsynsmyndigheter enligt 26 § djurskyddslagen

- meddela de förelägganden och förbud behövs för att lagen eller som

38 Tillsyn över djurskyddet

föreskrifter meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Vad

som detta innebär finns utförligt beskrivet i avsnitt 2.2.3. Länsmer

styrelserna får dessutom meddela förbud att ha hand om djur och besluta att djur skall omhändertas 29 och 31 § djurskyddslagen.

I vissa fall får länsstyrelserna dessutom besluta omedelbart om

omhändertagande djur 32 § djurskyddslagen. När länsstyrel-

av beslutar omhändertagande djur, skall länsstyrelserna serna om av också fastställa djuret skall säljas eller avlivas 34 § snarast om

djurskyddslagen. Länsstyrelserna lämnar information och ger råd till allmänhet, intresseorganisationer, företagare och kommuner i djurskyddsfrågor. Vidare länsstyrelserna emot anmälningar från allmänheten,

tar

veterinärer m.fl. bristande djurhållning inom praktiserande om

länen. Sådana anmälningar lämnas vanligen vidare till den kommun

den lokala tillsynen. Länsstyrelserna samordnar

som har ansvar för

Statens jordbruksverks s.k. riksprojekt med kommunerna det

Tillsynen koncentreras då till bestämd typ av

regionala planet. en ridskolor eller pälsdjursuppfödning. Länsstyreldjurhållning, t.ex. också initiativ till liknande tillsynsprojekt i kommu-

serna tar egna

Länsstyrelserna samarbetar vidare med polis- och åklagar-

nerna.

myndigheter i brottsutredningar som rör djurskyddsärenden. Hos länsstyrelserna handläggs också följande typer av djurskyddsärenden. Länsstyrelserna prövar frågor om godkännande av

stallar för hästar, nötkreatur, svin, får, getter och fjäderfän renar,

och godkännande anläggningar för pälsdjur förprövning. Pröv-

av

ningen skall ske från djurskydds- och djurhälsosynpunkt innan ett

stall uppförs eller byggs till eller byggs om. Detsamma gäller när

stall ändras väsentligt eller byggnad använts för annat ett en som

ändamål i anspråk eller inreds stall 5 och 6 djur-

tas som

skyddsförordningen Beslut kommunal nämnd meddelat enligt djurskydds-

som en eller enligt bestämmelser meddelats med stöd lagen lagen som av

och överklagats prövas länsstyrelserna 38 § djurskydds-

som av lagen.

Tillsyn över djurskyddet 39

För livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor är länsstyrelsens länsexpert, länsveterinären, ansvarig. Hos länsstyrelserna finns även personal med kompetens i husdjurs- och

byggnadsfrågor samt jurister, som vid behov deltar i beredningen av djurskyddsfrågor.

2.2.3 Kommuner

Den lokala tillsynen över djurskyddslagen utövas inom kommu-

nerna av den eller de kommunala nämnder fullgör uppgifter som inom miljö- och hälsoskyddsområdet, regeringen inte har föreom skrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt 16 och 24

djurskyddslagen. Enligt den enkätundersökning utredningen gjort hos kom-

som

munernas handläggare av djurskyddsfrågor är det en miljö- och hälsoskyddsnämnd eller en miljönämnd som är ansvarig för djur-

skyddstillsynen i nästan 70 procent kommunerna. I knappt 20 av procent av kommunerna ligger ansvaret bygg- och miljöen nämnd.

Av 24 § djurskyddslagen framgår att kommunen skall ha

tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

En tillsynsmyndighet, exempelvis kommun, får enligt 26 §

en djurskyddslagen meddela de förelägganden och förbud behövs som för att lagen och föreskrifter meddelats med stöd lagen som av skall efterlevas. l beslut föreläggande eller förbud får tillsynsom myndigheten sätta ut vite. Om någon inte rättar sig efter lagen eller

föreskrifter meddelats med stöd lagen eller inte följer

som av en

tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta

om rättelse hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande. Befogenheten att meddela

förelägganden tillkommer samtliga tillsynsmyndigheter. Detta bör enligt departementschefen inte föranleda några problem med hänsyn

till det samarbete och samråd som får förutsättas komma att ske i

40 Tillsyn över caljurs/cjøddet

tillsynsfrågor vikt. Huvudregeln bör enligt honom vara att av

tyngdpunkten i tillsynen i det enskilda fallet ligger hos den myndig-

het utövar den omedelbara tillsynen prop. 1987/88:93 s. 66. som Om ett djur är utsatt för lidande har kommunen vissa möjligheter fatta beslut att djuret skall omhändertas omedelbart. Ett att om sådant beslut skall underställas länsstyrelsen, snarast skall som avgöra beslutet skall fortsätta att gälla 32 § djurskyddslagen. om En redogörelse för vad tillsynen omfattar och hur den bedrivs finns

i kapitel Följande slags djurskyddsärenden handläggs hos kommunen.

Den kommunala nämnden prövar frågor tillstånd till den som om

yrkesmässigt eller i större omfattning föder eller säljer hundar

upp eller emot hundar för förvaring eller utfodring. Detsamma gäller tar

upplåtelse hästar eller användning hästar i ridskoleverksamhet

av av

eller uppfödning pälsdj Vid tillståndsprövningen skall särskild

av ur. hänsyn till att den sökande kan lämplig att bedriva verktas anses

samheten och att anläggningarna är lämpliga från djurskyddssynpunkt 16 § djurskyddslagen. Kommunen prövar vidare i vissa

fall frågor undantag från det betestvånget 13 a § djurom s.

skyddsförordningen. Frågan godkännande lokaler och andra

om av

för djur används i yrkesmässig handel med säll-

utrymmen som

skapsdjur prövas kommunen 20 § djurskyddsförordningen.

av

Svenska Kommunförbundet har sedan 1990 en djurskyddsgrupp samordna frågor djurskydd och djurskyddstillsyn det

för att om

lokala finns för djurskyddsinspek-

planet. I gruppen representanter

törer, miljö- och hälsoskyddschefer och veterinärer.

2.3 Övriga myndigheter m.m.

2.3.1 Försvarsmakten

Tillsynsbestämmelsema i 24, 26 och 27 djurskyddslagen gäller inte djur används inom Försvarsmakten 28 § djurskydds-

som lagen. Enligt 32 § förordningen 1994:642 med instruktion for Försvarsmakten i stället generalläkaren för tillsynen över ansvarar

Tillsyn över djurskyddet 41

djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet inom För-

m.m. svarsmakten. I sin tillsynsfunktion får generalläkaren meddela interna föreskrifter för myndigheten för efterlevnaden gällande av bestämmelser inom området. Försvarsmakten har undantagits från

de ordinarie tillsynsmyndigheternas verksamhetsområde

av

säkerhetsskäl. Undantaget gäller emellertid endast tillsynen. Övriga

regler i djurskyddslagen gäller således också för djur inom Försvarsmakten prop. 1987/88:93 s. 67.

Tävlingsveterinärer

Djur får enligt 17 § djurskyddslagen inte tränas för eller användas

vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande. Vid offentliga

tävlingar med djur skall det finnas veterinär förordnats en som av Jordbruksverket eller, om Jordbruksverket bestämmer det, länsav styrelsen. Veterinären skall före tävlingen besikta tävlingsområdet och de deltagande djuren. Om djur utsätts för eller kan antas bli utsatt för skada eller annat lidande skall veterinären med omedelbar

verkan helt eller delvis förbjuda tävlingen eller att ett visst djur

deltar i tävlingen. Om det finns särskilda skäl får Jordbruksverket föreskriva eller för visst fall medge undantag från kravet veteri-

när vid offentlig tävling med djur 33 § djurskyddsförordningen. Veterinärer som förordnas att tjänstgöra vid offentliga tävlingar

kallas tävlingsveterinärer eller banveterinärer.

2.3.3 Centrala försöksdjursnämnden och

djurförsöksetiska nämnder

Innan djur används vid vetenskapliga försök medför lidande som

för djuret skall användningen prövas från etisk synpunkt enligt 21 § djurskyddslagen. Den etiska prövningen utförs sju djurförsöks-

av etiska nämnder. Nämnderna har en rådgivande funktion. Dess leda-

möter utses av Centrala försöksdjursnämnden 41, 44 och 48

42 Tillsyn över ajurskyddet

djurskyddsförordningen. Centrala försöksdjursnämndens övergripande uppgift är enligt 1 § förordningen 1988:541 med instruktion

för Centrala försöksdjursnämnden att samordna och planera frågor

rör försöksdjur. En närmare beskrivning nämndens

som av

uppgifter finns i avsnitt 10.l.2.

2.3.4 Polismyndigheter

Polismyndigheterna är betydelsefulla för djurskyddet trots att de

-

inte är tillsynsmyndigheter enligt djurskyddslagen att de

- genom

har till uppgift att på begäran lämna den hjälp som tillsynsmyn-

digheterna behöver vid tillsynen 24 § djurskyddslagen. En polismyndighet har dessutom möjlighet att i vissa fall besluta att ett djur är utsatt för lidande omedelbart skall omhändertas. Ett sådant som beslut skall underställas länsstyrelsen, snarast skall avgöra om som det skall fortsätta att gälla 32 § djurskyddslagen. Omhänder-

tagande djur sker polismyndighetens försorg även i de

av genom fall där någon tillsynsmyndigheterna fattat beslutet. Om länsav

styrelsen beslutat att ett djur skall avlivas eller säljas, skall detta ske polismyndighetens försorg 34 § djurskyddslagen.

genom När det finns anledning att anta att någon gjort sig skyldig till

djurplågeri enligt brottsbalken eller brott mot djurskyddslagen, är det polismyndigheten eller åklagaren som leder förundersökningen

för att utröna det finns förutsättningar att väcka åtal mot den om misstänkte.

3 Kommunen som lokal

tillsynsmyndighet - en utvärdering samt en beskrivning av en alternativ och

förbättrad

djurskyddstillsyn

I avsnitt 3.8 finns en sammanfattning avsnitt 3.1-3.7. Där av beskrivs hur alternativ och förbättrad kommunal tillsyn en skulle kunna utformas.

Enligt avsnitt 3.9 skulle det behövas sammanlagt omkring

90 djurskyddsinspektörer för att utöva den förbättrade kom-

munala tillsynen i samtliga kommuner. De totala kostnaderna

beräknas uppgå till omkring 48 000 000 kronor år.

per

Utgiftsökningen skulle kunna finansieras genom att kommu-

nerna i större utsträckning än tar ut avgift för tillsynen. nu

3.1 Kritik mot den kommunala

djurskyddstillsynen

Djurskyddstillsynen har kritiserats i flera utredningar under senare

år. Det har skett bl.a. i riksdagens revisorers rapport l993/94.5 Tillsyn av djurskydd, där revisorerna redovisar resultatet av en granskning de utfört djurskyddstillsynen. Kritiken riktar sig i

av

första hand mot den kommunala tillsynen. I sitt förslag

1993/94:RR8 till riksdagen där rapporten ingår bilaga 1 - som har revisorerna sammanfattat sin kritik enligt följande s. 1 f.:

44 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

beskrivs hur tillsynen enligt djurskyddslagen går rapporten

till i praktiken. Bakgrunden är de omarbetningar av djurskyddslagstiftningen gjorts sedan slutet 1980-talet och som

som av

syftat till att förbättra djurskyddet. Revisorerna konstaterar att djurskyddstillsynen som regel är lågt prioriterad inom kommunerna och att tillsynen i många

kommuner utgör liten och udda uppgift för flera inspektörer. en

Åtskilliga kommuner saknar tillgång till djurskyddsutbildad per-

sonal. Flera kommuner har dock löst detta problem genom

samverkan där man utnyttjar gemensam djurskyddsexpertis. Flera kommuner har för små tillsynsresurser. Uppdaterade

register över verksamheter med djurhållning saknas i mindre kommuner. Man har därmed inte möjlighet att bedriva någon

planerad, uppsökande tillsynsverksamhet. Man förlitar sig till

anmälningar vilket kan få till följd att djur i många fall blir kvar

i undermåliga miljöer år efter år utan att myndigheterna ingriper. Den personal svarar för djurskyddstillsynen kom-

som munal nivå behöver ett starkt stöd från såväl Jordbruksverket

länsstyrelserna. Ytterligare insatser behöver göras vad gäller

som

tillämpningsföreskrifter, rådgivning och fortbildning. Endast ett fåtal kommuner har tillräcklig juridisk kompetens för att

handlägga ett komplicerat djurskyddsärende.

Av remissvaren framgår bl.a. att stora skillnader råder mellan kommunerna när det gäller tillsynens kvalitet. Svenska

Kommunförbundet anför dock i sitt yttrande över revisorernas djurskyddstillsynen förbättrats under de senaste åren.

rapport att

Enligt Kommunförbundet är revisorernas granskning alltför

begränsad. Den enligt förbundet inte en rättvisande bild av ger verkligheten i kommunerna. I remissvaren lyfts kompetens-

frågorna fram. Kompetens och kunnande krävs personalen för

av tillsynsarbetet skall framgångsrikt. Från kommunerna att vara framhålls vikten det ställs tydliga krav på kompetens för av att

djurskyddsinspektörer. Kommunerna också att det finns

anser

behov av utbildning för djurskyddsinspektörer.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 45

Efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter konstaterar revisorerna att de resurser som avsätts för djurskydd i kommunerna fortfarande synes vara otillräckliga."

Kritik mot djurskyddstillsynen har riktats även i rapporten Djurskyddstillsyn 1994, utarbetats arbetsgrupp inom som av en Statens jordbruksverk. Där lämnas förslag hur djurskyddstillsynen kan förbättras inte bara lokal utan även regional och central nivå. Arbetsgruppens utgångspunkt har varit att kommunen även i fortsättningen skall vara lokal tillsynsmyndighet. En tidigare utredning av Jordbruksverket om den lokala djurskyddstillsynen är

redovisad i rapporten 199213 Tillsyn enligt djurskyddslagen 1991.

Även Lantbruksstyrelsen, Jordbruksverkets föregångare, har utrett djurskyddstillsynen. Den utredningen är publicerad i Lantbruksstyrelsens rapport l988:9 Tillsyn enligt djurskyddslagen. De sistnämnda utredningarna innehåller också kritik mot djurskyddstillsynen.

3.2 Hur kommunerna utövar den lokala

djurskyddstillsynen

Kommunernas lokala djurskyddstillsyn omfattar ett stort antal olika

djurslag och djurhållningsmetoder. I storstadskommuner kan

tillsynsobjekten domineras sällskapsdjur och sporthästar medan av lantbrukets djur ofta är i flertal i landsbygdskommuner. I vissa kommuner förekommer djurförsök och i andra finns djurparker. Zoobutiker har blivit allt vanligare och förekommer i åtskilliga nu kommuner. Hur tillsynen bör bedrivas och vilken kompetens

djurskyddsinspektören bör ha är i stor utsträckning beroende av

vilka tillsynsobjekt finns i respektive kommun. som

46 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

3.2.1 Verksamhetsplanering och tillsyn

Den årliga verksamhetsplaneringen är utgångspunkt för kommu-

djurskyddstillsyn. Det är då avsätts för inspektioner

nernas resurser

fältet och för det administrativa djurskyddsarbetet. Verksam-

hetsplaneringen bör syfta till att få väl avvägd kombination av en olika tillsynsformer. I personalens tillsynsarbete ingår dessutom att upprätta register över tillsynsobjekt, att göra inventeringar, att granska handlingar och dokument, att förrätta inspektioner samt att

utfärda förelägganden och förbud. I tillsynsarbetet ingår också att

lämna information och råd till djurägare djurhållningen och att om hålla samråd med experter, organisationer och myndigheter av olika slag.

Regelbunden tillsyn, riktad tillsyn, projektinriktad tillsyn eller

tillsyn efter anmälan tillhör de vanligare tillsynsformerna. Tillsynen sker ofta i samband med att kommunerna utövar tillsyn enligt

miljöskyddslagstiftningen och lagen 1985:426 kemiska pro-

om dukter. Med regelbunden tillsyn tillsyn som ingår i verksamavses en hetsplaneringen och återkommer med jämna intervall, t.ex. vart som tredje år. Riktad tillsyn är sådan tillsyn också ingår i verksamsom

hetsplaneringen och sker där problem med djurhållningen

som redan är kända. Den sker att den regelbundna tillsynen utgenom förs oftare än vad annars skulle ha varit fallet. som

Vid projektinriktad tillsyn inriktas tillsynen på bestämd typ

en

djurhållning t.ex. ridskolor eller del djurhållning t.ex.

av av

sinsuggshållning. Sådan tillsyn genomförs under begränsad

en tidsperiod och kan ske förutom i kommun också i en region eller en över hela landet.

Att tillsyn efter anmälan utövas i samband med att en anmälan

gjorts någons djurhållning framgår direkt av uttrycket. mot Anmälningarna görs i många fall av privatpersoner som reagerat

mot brister i djurhållningen.. Men de görs också emellanåt av är yrkesverksamma inom djurhälso- och djursjuk-

personer som

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 47

vården, t.ex. distriktsveterinärer. Inte så sällan är det fråga om anonyma anmälningar. Av enkätundersökningen hos kommunernas tillsynspersonal

framgår följande om djurskyddstillsynen.

Omkring 90 procent av de kända tillsynsobjekten i kommunerna är lantbrukets djur. Med tillsynsobjekt ett eller flera djur menas som

förvaras eller hålls i anläggning eller inom ett begränsat område.

en

Som exempel kan nämnas djur jordbruksfastighet eller djur

en i en ridskola, i zooaffär, i lägenhet, i djurpark eller i en en en en

anläggning för försöksdjur. Andra exempel tillsynsobjekt är djur i ett vilthägn eller i ett transportfordon.

Hur ofta utövas den regelbundna tillsynen Drygt tre sjättedelar

av de kommuner som enligt enkätundersökningen har djurhållning

med lantbrukets djur utövar regelbunden tillsyn över dessa djur vart tredje år eller oftare. Ytterligare ungefär sjättedel komen av munerna utövar tillsyn med till års intervall mellan inspekupp sex tionerna, medan ungefär två sjättedelar inte utövar någon regelbunden tillsyn alls. Tillsyn efter anmälan utövas i ungefär två tredjedelar av kommunerna. Riktad tillsyn över lantbrukets djur utövas av en knapp tredjedel av kommunerna och projektinriktad tillsyn av en lika stor andel kommuner.

Tillsyn över annan djurhållning är mindre vanlig än den tillsyn

som utövas över lantbrukets djur. l 40-50 procent de kommuner av

som enligt enkätsvaren har kennlar, ridskolor, pälsdjursuppfödningar, zooaffarer, försöksdjursverksamheter eller djurparker

utövas någon form av regelbunden tillsyn med ett till års sex intervall. I en femtedel till tredjedel kommunerna utövas en av motsvarande regelbundna tillsyn över vilthägn, fiskodlingar eller slakterier. Tillsyn efter anmälan utövas över de nämnda djurhållningarna i tredjedel till hälften kommunerna. Över kennlar en av utövas dock tillsyn efter anmälan i omkring 70 procent kommuav nerna. Projektinriktad tillsyn över kennlar, ridskolor, pälsdjursuppfödningar, zooaffarer och vilthägn utövas i femtedel till en en fjärdedel kommunerna. av

48 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

Enligt enkätsvaren utövas tillsyn efter anmälan över sällskapsdjur i knappt 80 procent kommunerna. Motsvarande tillsyn över av djurtransporter utövas i 30 procent kommunerna Utredningen ca av utgår ifrån att det finns sällskapsdjur och djurtransporter i samtliga kommuner, även detta inte framgår av dessa enkätsvar. om Hur ofta bör då den regelbundna tillsynen utövas Den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur bör enligt det stora flertalet enkätsvar utövas minst vart tredje år för att godtagbar från vara

djurskyddssynpunkt. Motsvarande tillsyn över annan djurhållning bör enligt tillsynspersonalen i regel ske vart tredje år eller oftare. För kennlar, ridskolor, pälsdjur, zooaffárer, vilthägn, fiskodlingar och tävlingsdjur bör enligt flertalet enkätsvar ett tillsynsintervall till år godtagbart. Över försöksdjur, djurparker, slak-

ett tre vara terier och cirkusar bör tillsyn utövas varje år enligt enkätsvaren. En

del tillsynspersonalen att regelbunden tillsyn inte kan

stor av anser utövas över sällskapsdjur, djurtransporter och cirkusar. Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna bör den

regelbundna tillsynen över lantbrukets djur utövas vartannat eller djurskyddssynpunkt. Över vart tredje år för att vara godtagbar från djurhållning bör den regelbundna tillsynen enligt länsstyrel-

annan

lika ofta eller betydligt oftare. Över sällskapsdjur och

serna utövas djurtransporter dock många länsstyrelser att regelbunden anser tillsyn inte kan utövas.

3.2.2 Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Av de redovisade enkätsvaren i föregående avsnitt framgår att av

de kända tillsynsobjekten är djurhållningar med lantbrukets djur de till antalet helt dominerande. Vidare framgår att tillsynspersonalen

på kommunerna och länsstyrelserna att den regelbundna tillanser

över djur bör utövas oftare än vad som sker nu. Utredningen

synen

delar den uppfattningen och vill för sin del betona att den regelbundna tillsynen förutsättning för att tillsynsmyndigheterna

är en

SOU 1996: 13 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 49

skall kunna ha en uppfattning hur djurhållningen är inom om myndighetemas verksamhetsområden. Om myndigheterna gjorde inspektioner mer regelbundet och med tätare intervall än skulle de nu, kunna ingripa tidigare mot eftersatt djurskötsel. I många fall skulle det då räcka med att myndigheten gav råd och anvisningar hur om

djuren borde skötas. Om djurskötseln eftersatt djurhålla-

är mer och ren motvillig till att förbättra den kan det i stället för rådgivning bli aktuellt med ingripanden i form förelägganden eller förbud för av att åstadkomma rättelse. Hur ofta bör då den regelbundna tillsynen utövas för att vara godtagbar Utredningen att de tidsintervall mellan inspektioanser

nerna som kommunernas tillsynspersonal och länsstyrelserna angett

i sina enkätsvar är rimliga. För att tillsynen skall kunna anses vara utövad ett godtagbart sätt bör den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur enligt utredningens mening utövas vart tredje år. Nästan hälften av de kommuner som enligt enkätsvaren har tillsyn

över sådan djurhållning uppfyller för närvarande inte den målsättningen. Över djurhållning bör den regelbundna

annan tillsynen enligt utredningens mening i huvudsak utövas minst vart

tredje år och i vissa fall betydligt oftare. För kennlar, "hund- och

kattdagis", ridskolor, pälsdjursanläggningar, vilthägn och tävlingsdjur bör intervallen mellan inspektionerna inte längre än två år. vara Zooaffärer, försöksdjursverksamheter, djurparker och slakterier bör

inspekteras minst gång år. Inte heller denna målsättning är

en per uppfylld. Utredningen är medveten att regelbunden tillsyn kan om vara svår att utöva över framför allt sällskapsdjur grund av

bristfälliga register över djurhållningen.

Efter en anmälan bör tillsyn i princip alltid utövas, det inte om finns några särskilda skäl som talar däremot. Inte heller denna

målsättning är uppfylld av kommunerna. Den riktade tillsynen bör

av naturliga skäl utövas så ofta det behövs för att följa ett upp

djurskyddsproblem, är känt för tillsynsmyndigheten, till dess

som att problemet är löst. Utredningen återkommer i avsnitt 9.1.4 till den projektinriktade tillsynen.

50 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

Enligt utredningens mening bör det av 24 § djurskyddslagen framgå att kommunerna skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den utsträckning behövs för att de skall kunna utöva

som

tillsynen på godtagbart sätt, dvs. att de skall ha tillgång till en

ett

så personalstyrka att den regelbundna tillsynen över lantbrukets

stor

djur kan utövas vart tredje år och över annan djurhållning i många

fall oftare. 24 § andra stycket djurskyddslagen skulle därför kunna

ges följande lydelse:

"En sådan nämnd i 16 § utövar tillsynen inom som avses kommunen regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall om på något annat sätt. Nämnden skall ha tillgång till utövas

djurskyddsutbildad personal i den utsträckning som behövs för

nämnden skall kunna utöva tillsynen på ett godtagbart sätt." att

tillsynen skall godtagbar krävs utöver den beskrivna

För att vara

regelbundenheten att tillsynen utövas kompetent personal.

av Utredningen återkommer till den sistnämnda frågan i avsnitt 3.3.

3.2.3 Register över djurhållning

En grundförutsättningarna för att kommunerna skall kunna

av

bedriva effektiv djurskyddstillsyn är att de har tillgång till re-

en

djurhållningen i kommunerna. Registren behövs i första

gister över

hand för kommunernas verksamhetsplanering av den regelbundna

djurskyddstillsynen.

Många kommuner har enligt enkätundersökningen hos nu

tillsynspersonalen någon form register över djurhållningen.

av Omkring 85 procent kommunerna har register över lantbrukets av

djur, pälsdjur och försöksdjur. Det är mindre vanligt att kommu-

har register över övriga tillsynsobjekt.

nerna Ett register innehåller information lantbrukets djursom om

hållning lantbrukets företagsregister, förs Statistiska

är som av

centralbyrån med stöd lagen 1992:888 om uppgiftsskyldighet

av

på jordbrukets och fiskets område. På grund av sekretesskydd är

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 51

kommunernas möjligheter att få uppgifter registret begränsade. ur Enligt Statistiska centralbyrån kommer registret i framtiden inte att hållas lika aktuellt för närvarande, varför registrets värde för som kommunerna kommer att avta ytterligare.

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen

har nya krav regler om märkning och registrering djur tillkommit. Det av har skett genom direktiv den 27 november 1992 identifiav om

kation och registrering djur. Med anledning direktivet har

av av Statens jordbruksverk meddelat föreskrifter SJV FS 1994:190 om märkning och registrering djur. Föreskrifterna innebär att den av som föder upp nötkreatur, bufflar, svin, får och getter eller håller sådana djurslag för produktion av mjölk, kött eller ull är skyldig att anmäla och registrera verksamheten. Andra exempel på verksamheter, där de nämnda djurslagen ingår, skall registreras är som

visning t.ex. på djurparker eller utställningar, livdjursformedling,

handel, livdjursauktioner, slakteriverksamhet och verksamhet på

försöksdjursanläggningar. Den som har endast ett svin for eget bruk behöver emellertid inte anmäla det för registrering. Detsamma

gäller den har sammanlagt högst tre får eller getter och inte som söker statliga bidrag för dem. Om dessa djur säljs eller flyttas från

produktionsplatsen skall de dock registreras och märkas.

De uppgifter som anmäls för registrering sammanställs i ett

centralt register, för varje produktionsplats innehåller uppgifter

som om djurägare, djurhållare, djurslag, stadigvarande innehav av

moderdjur som får avkomma på produktionsplatsen, besöksadress och fastighetsbeteckning för produktionsplatsen och produktions-

platsnummer. Djurhållaren är skyldig att anmäla förändringar verksamheten av på produktionsplatsen som gör att uppgifterna i det centrala registret inte längre är fullständiga eller riktiga. Registret skall enligt Jordbruksverket vara upprättat senast den 29 februari 1996. Uppgifterna kommer offentliga. att vara Genom den registrering kommer att ske med anledning som nu av Jordbruksverkets föreskrifter får kommunerna tillgång till ett något mer omfattande register än tidigare över lantbrukets djur.

52 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

Statensjordbruksverk har vidare uppgifter om var djurförsök och

destinationsuppfödning försöksdjur får ske se avsnitt l0.l.1.

av

Även länsstyrelserna för register över vissa tillsynsobjekt. Av

avsnitt 5.4 och 5.5 framgår att länsstyrelserna är skyldiga att föra

register över vilthägn och fiskodlingar. Hos kommunerna finns uppgifter viss tillståndspliktig djurom

hållning. Enligt 16 § djurskyddslagen prövar kommunerna frågor tillstånd för den yrkesmässigt eller i större omfattning

om som föder eller säljer hundar eller tar emot hundar för förvaring upp och utfodring,

upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

föder upp pälsdjur.

Särskilda register över sällskapsdjur förs av en central mynsom dighet saknas. Sådana register har del kommuner emellertid en upprättat efter hand med hjälp den lokala kännedom och de av kontakter de har med enskilda personer och organisationer. Uppgifter hund-, katt- och hästuppfödare kan i viss mån om hämtas från Statistiska centralbyråns företagsregister, som även i utsträckning innehåller uppgifter företagare föder

begränsad om som lantbrukets djur. Patent- och registreringsverkets bolags- och

upp

Föreningsregister innehåller liknande information aktiebolag,

om handelsbolag, kommanditbolag, enskilda näringsidkare och ekono-

miska föreningar.

3.2.4 Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Som utredningen tidigare anfört är grundförutsättningarna för

en av

effektiv djurskyddstillsyn att kommunerna har tillgång till regis-

en

djurhållningen i kommunerna. Utredningen därför att

ter över anser det viktigt att kommuner saknar register upprättar sådana är som och att de har bristfälliga register fortsätter att bygga upp dem. som

Utredningen vidare att tillsynsmyndigheter som har uppgifter

anser

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 53

om djurhållning så långt det är möjligt bör lämna uppgifterna till andra tillsynsmyndigheter som har behov av uppgifterna. Statens jordbruksverk bör vidare enligt utredningens mening verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register hos tillsynsmyndighetema.

3.3 Kommunernas i

kompetens djurskyddstillsyn

3.3.1 Kritik kommunernas

mot kompetens

Enligt riksdagens revisorers rapport Tillsyn av djurskydd finns det

i varje län ett antal kommuner som saknar djurskyddsutbildad personal och som därför inte bedriver någon tillsynsverksamhet i ordets egentliga mening 1993/94:RR8 s.18. Av revisorernas

granskning framgår att djurskyddstillsynen är lågt prioriterad i många kommuner och att tillsynen utgör en alltför liten och udda uppgift för flera inspektörer. Många inspektörer har därför,

menar

revisorerna, svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens för att

en

kunna bedriva en effektiv djurskyddstillsyn. Revisorerna framhåller vidare att det är nödvändigt att djurskyddsinspektören har bred kunskap om vad som är normal hantering i djurhållningen och

kunskap om hur djurmiljö och skötsel i olika former påverkar

djurhälsan. Sådana kunskaper behövs for att inspektören skall kunna

motivera djurägaren till förändringar i djurhållningen. Enligt revisorerna kan det ifrågasättas kommuner har inspektörer om som som delar sin tid mellan flera olika tillsynsområden och där djurskyddstillsynen, inklusive miljötillsyn och tillsyn kemiska av

produkter vid företag med djurhållning, uppgår till mindre eller

en

liten del av årsarbetstiden kan uppfylla lagens krav på fullgod

en tillsyn av djurskyddet s. 24 f.. Frågan om kommunernas kompetens har behandlats vid flera

tillfällen redan innan riksdagens revisorer riktade kritik mot den i sin rapport. Det skedde bl.a. i samband med att djurskyddslagen

54 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

antogs 1988. Departementschefen anförde då i propositionen om djurskyddslagen att det för att få en fungerande djurskyddslag är viktigt att också ha fungerande tillsyn. Han var medveten om att

en åtskillig kritik hade riktats mot den tillsyn som då skedde och att

det hade gjorts gällande att resurserna och kompetensen var

bristande framför allt hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Han

framhöll vidare att tillsynen över djurskyddslagstiftningen hade blivit alltmer komplicerad grund att utvecklingen inom

av

animalieproduktionen gått mot allt större enheter med specialiserad uppfödning och att det uppenbart att den lokala tillsynen på det

var sättet många gånger otillräcklig. Han såg det som en angelägen var

uppgift att med olika medel stärka denna men ställde sig tveksam

till i lag att det skulle finnas särskilda befattningshavare för att ange

djurskyddsfrågorna. Departementschefen förklarade att han avsåg

lantbruksstyrelsen i uppdrag att ytterligare utreda frågan att ge prop. 1987/88:93 s. 42. Lantbruksstyrelsen fick ett sådant uppdrag 1988. Den arbets- Lantbruksstyrelsen tillsatte för att utreda frågan redogrupp som

visade sin uppfattning i Lantbruksstyrelsens rapport 198819 Tillsyn enligt djurskyddslagen. Arbetsgruppen ansåg att den lokala djurskyddstillsynen i många kommuner otillräcklig. Orsaken till

var detta förhållande enligt arbetsgruppens bedömning bl.a. att var

och hälsoskyddsnämnderna djurskyddstillsynen låg miljö- gett en prioritering, vilket medfört resurssvaghet och bristfällig kompetens hos inspekterande personal. Arbetsgruppen kom fram till att komfortsättningsvis ändå borde lokala tillsyns-

munerna även vara myndigheter. Ett primärt krav dock att kommunerna förfogade var kvalificerad personal. Arbetsgruppen föreslog därför att det i över

djurskyddsförordningen borde införas skyldighet för kommu-

en att utse tillsynsmän med tillräcklig utbildning s. l l. Lantnerna bruksstyrelsen biträdde arbetsgruppens förslag. Utredningen till resultat att riksdagen 1990 införde ett krav gav

i 24 § djurskyddslagen på att miljö- och hälsoskyddsnämnden "skall

ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter ett

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 55

tillfredsställande sätt." Det kravet gäller fortfarande for den nämnd som har ansvaret för djurskyddstillsynen inom kommunen. I samband med att kravet infördes i 24 § djurskyddslagen uttalade

departementschefen att det är av betydelse att personalen är tillräckligt kvalificerad och att basen för en god tillsyn är utbildning

och information. Utbildningskravet borde dock enligt honom inte preciseras i lagtexten. Han ansåg emellertid att insatser borde göras för att öka kunskaperna om djurskyddet hos tillsynspersonalen prop. 1989/90:1 18 s. 9 och 11. En sådan utbildningsinsats är bl.a. den utbildning i djurskydd som Sveriges lantbruksuniversitet star-

tade i Skara 1991 och som administreras av Umeå universitet se

avsnitt 3.3.4. Av "Djurskyddstillsyn 1994" framgår att Jordbruksverkets arbetsgrupp anser att bristande kunskap och erfarenhet i fråga om djurhållning och djurskydd hos politiker och tjänstemän de är en av viktigaste anledningarna till att tillsynen inte fungerar det är som tänkt. Arbetsgruppen vidare att dagens miljö- och hälsoanser skyddsinspektörer med utbildning endast från Umeå universitet i allmänhet inte har den erfarenhet och kunskap djurhållning om som bör krävas av tillsynspersonal s. 25 f.. Jordbruksutskottet har i anslutning till behandlingen riksav

dagens revisorers inledningsvis nämnda förslag betonat att

riksdagen i stor politisk enighet lagt fast en hög ambitionsnivå när det gäller vård och behandling husdjur. Om djurskyddsav

lagstiftningen verkligen skall få genomslag i det praktiska arbetet

krävs det enligt utskottet bl.a. effektiv och målmedveten djuren

skyddstillsyn i alla delar av landet. Utskottet konstaterar att det av

revisorernas granskning framgår att det alltjämt kvarstår flera

problem inom tillsynsorganisationen, t.ex. när det gäller utbildning, rådgivning och fortbildning av djurskyddsinspektörerna. Utskottet

anser i likhet med revisorerna att det även kan finnas skäl att i

anslutning till en mer genomgripande översyn av djurskyddstillsynen pröva frågan om att i lagstiftning precisera kraven på

kompetens för djurskyddsinspektörer 1994/95:JoU1 s. 8.

56 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

3.3.2 Tillsynspersonalens kompetens

Av den enkätundersökning som utredningen gjort hos den personal

arbetar med djurskyddstillsyn har följande framkommit om som

personalens djurskyddskompetens. Ungefär hälften av kommunerna

har tillsynspersonal med miljö- och hälsoskyddsinspektörsutbild-

ning. I inspektörsutbildningen ingår i regel djurskyddskurser

några avsnitt 3.3.4. En femtedel kommunerna har

poäng se av

tillsynspersonal med biolog/zoolog-utbildning och en dryg tiondel

med lantmästarutbildning eller motsvarande utbildning. Drygt en tjugonde kommunerna har personal med agronom- eller av veterinärutbildning. Tillsynspersonal med lantbruksutbildning gymnasienivå förekommer också liksom personal med annan akademisk utbildning än den tidigare nämnda. Av enkätundersökningen

framgår vidare att drygt tredjedel av kommunerna har personal

en

som inte har någon yrkesmässig praktisk erfarenhet av djur.

Enligt Sveriges lantbruksuniversitet har hittills 144 inspektörer

deltagit i den kompletterande djurskyddsutbildning for tillsynsperso-

nal lantbruksuniversitetet anordnar i Skara sedan l991se som avsnitt 3.3.4. Ungefär 60 procent av dem har deltagit i enbart en kurs och 5 procent i samtliga sju kurser, som tillsammans ca omfattar 20 poäng, dvs. termins studier. en Enligt enkätsvaren har än hälften kommunerna inte mer av någon jurist anställd. I femtedel av kommunerna deltar inte en

någon jurist alls i handläggningen djurskyddsärenden och i

av ungefär lika många kommuner anlitas kommunens egna jurister i ärendena. Framför allt är det länsstyrelsernas jurister som kommuvänder sig till vid handläggningen djurskyddsärenden 40 nerna av procent kommunerna. I mindre omfattning anlitas även Komav

munförbundets och Statens jordbruksverks jurister.

Kommunen som lokal tillsylmvnzjøndighet 57

3.3.3 Är

tillsynspersonalens kompetens tillräcklig

Enligt 24 § djurskyddslagen skall den nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning behövs för att nämnden som skall kunna fullgöra sina uppgifter ett tillfredsställande sätt. Enligt den tidigare nämnda propositionen om djurskyddslagen bör samhällets tillsyn fattas i mycket vid bemärkelse. Tillsynen en skall inte enbart kontrollerande funktion utan skall i ses som en första hand ta sikte på information, upplysning och rådgivning om

djurskyddsaspekter på såväl djurhållning i allmänhet

som enskilda personers djurinnehav prop. 1987/88:93 15. s. Riksdagens revisorer har i rapporten Tillsyn av djurskydd starkt kritiserat kommunernas låga prioritering djurskyddet och bristen av djurskyddsutbildad personal. Därutöver har revisorerna bl.a. anfört att det allt överskuggande problemet vid kommunernas

handläggning av djurskyddsärenden är de juridiska frågorna och att det allmänt efterlyses bedömningsgrunder för djurskyddstillsynen

och en central redovisning av rättsfall. Endast ett fåtal kommuner

har enligt revisorerna juridisk kompetens att handlägga ett komplicerat djurskyddsärende. Som regel måste djurskyddsinspektören

därför rådfråga länsstyrelsens, Jordbruksverkets eller Kommunförbundets jurister. Saknar djurskyddsinspektören då kunskaper i

förvaltningsjuridik föreligger stor risk att ärenden om uppenbara

djurplågerifall eller förbud att ha djur läggs ned eller återförvisas av

formella skäl. Revisorerna framhåller att flera djurskyddsinspek-

törer, särskilt de som har djurskyddstillsyn som deluppgift, har efterfrågat en skriftlig handledning för tillsynsarbetet och hand-

läggningen av djurskyddsärenden. Eftersom vitesförelägganden sker

i relativt liten utsträckning och ärenden sällan lämnas till åklagare är central information om aktuella rättsfall enligt flera inspektörer en förutsättning för att beredningen ett föreläggande eller ett av åtalsärende skall kunna avsett resultat s. 17. ge

58 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

I samband med att jordbruksutskottet behandlade riksdagens revisorers rapport påminde utskottet om att det tidigare pekat att

decentraliseringen vissa befogenheter från stat till kommun inte av fick medföra att rättstillämpningen tilläts variera alltför mycket mellan kommunerna. Decentraliseringen skulle enligt utskottet främja rationell handläggning och verkställighet de individuen av

ella djurskyddsärendena, samtidigt likställighet och enhetlighet

som

i rättstillämpningen skulle främjas 1994/95:JoUl s. 8.

Frågan är då kommunerna har den kompetens som behövs om for att ett tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter som nämns

i propositionen och jordbruksutskottets betänkande Enligt de

enkätundersökningar utredningen gjort hos kommunernas tillsom synspersonal och hos länsstyrelserna har följande framkommit om kommunernas kompetens.

Tillsynspersonal i 25 procent kommunerna har uppgett att de

av sig ha tillräcklig erfarenhet och utbildning for sin tillsynsanser

uppgift. I ungefär 40 procent av kommunerna anser personalen att

de behöver kunskap djurskydd och i ungefär 45 procent att mer om

de behöver kunskap om praktisk djurhållning. I nästan

mer 50 kommunerna behöver personalen mer juridisk procent av

kunskap. Av enkätsvaren framgår vidare att djurskyddstillsynen i

än 55 procent kommunerna omfattar sammanlagt högst en mer av

fjärdedels tjänst se avsnitt 3.4.1.

Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna anser det stora

flertalet länsstyrelser att kompetensen hos tillsynspersonalen är bra

i vissa kommuner och dålig i andra. Några få länsstyrelser anser att

kompetensen är genomgående dålig. En länsstyrelse har uppgett att

kommunernas kompetens är bra och länsstyrelse att den en annan är mycket bra. Den kunskap normalt brister hos kommunerna är enligt det som flertalet länsstyrelser baskunskaper i djurhållning. I övrigt stora framhåller länsstyrelserna framför allt brister i kommunernas juri-

diska kompetens. Förvaltningskunskapen och handläggningsrutii djurskyddsärenden också vara bristfälliga.

nerna anses

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 59

Av Rikspolisstyrelsens enkätundersökning framgår att samarbetet

mellan polismyndigheterna och tillsynsmyndigheterna i regel fungerar bra. Några polismyndigheter framhåller emellertid att djur-

skyddskompetensen är mycket skiftande hos kommunerna eller

betonar att det är viktigt att kommunerna har välutbildade djur-

skyddsinspektörer och att det inte räcker att ha inspektörer "på

papperet".

Vid en hearing med företrädare för bl.a. jordbruksnäringen har

framkommit att dessa att tillsynspersonalens kunskaper de anser om olika branschernas villkor och djurhållningsformer ofta är brist-

fälliga. De anser att tillsynspersonalen därför många gånger har svårt att göra realistiska bedömningar djurhållningen är

av om godtagbar och vilka åtgärder är lämpliga och möjliga att vidta som för att förbättra eftersatt djurhållning. Även företrädare för

djurskyddsorganisationer har vid hearingar ifrågasatt tillsynsperso-

nalens kompetens. Av enkätundersökningarna och hearingarna framgår enligt utredningens mening att alltför stor del kommunernas tillsynsen av

personal inte har tillräcklig djurskyddskompetens. Den

uppfattningen styrks för övrigt av de uppgifter personalen själv som

lämnat i enkätundersökningen. Endast i fjärde kommun

var anser

sig personal ha tillräcklig erfarenhet och utbildning för sin tillsynsuppgift. Framför allt är det kunskaper i djurhållning och djurskydd

som brister, men också den juridiska kompetensen är bristfällig. I och med att än hälften kommunerna ägnar sammanlagt mer av

högst en fjärdedels tjänst åt djurskyddstillsyn, måste det enligt

utredningens mening i längden svårt att i sådana kommuner vara

bevara personalens djurskyddskompetens. Utredningen att

anser

undersökningen bekräftar riksdagens revisorers uppfattning att många inspektörer inte har tillräcklig kompetens för att kunna bedriva effektiv djurskyddstillsyn och att även den juridiska

en kompetensen är bristfällig. Utredningens uppfattning är sammanfattningsvis att alltför stor andel kommunernas tillsynsen av personal för närvarande inte har tillräcklig kompetens för att kunna

fullgöra sina djurskyddsuppgiñer på ett tillfredsställande sätt.

60 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

3.3.4 Miljö- och hälsoskyddsinspektörernas

utbildning

Enligt avsnitt 3.3.2 utövar miljö- och hälsoskyddsinspektörer djurskyddstillsyn i ungefär hälften kommunerna. Innehållet i inspekav

töremas utbildning är därför betydelsefull för djurskyddstillsynen. Djurskydd och djurhållning har ingått i den treåriga grundutbild-

ningen i miljö- och hälsoskydd vid Umeå universitet sedan utbildningen startade vårterminen 1977. Grundutbildningen har sedan dess genomgått ett flertal större eller mindre förändringar. Utbild-

ningen i djurskydd och djurhållning, som har omfattat 1,5 poäng, har genomförts ett likartat sätt från starten 1977 till och med

vårterminen 1993 och har under den aktuella tiden ingått i kursen

Livsmedelshygien och djurskydd 9 poäng. Dessutom har sammanlagt 1,5 poäng djurskydd och djurhållning avhandlats inom kurserna Mark, och avlopp 9 poäng och Miljöpåverkande industrier

vatten 9 poäng. Utbildningen har således innehållit sammanlagt 3 poäng

djurskydd och djurhållning. En poäng motsvarar en veckas

studier.

Miljö- och hälsoskyddslinjen har förändrats genomgripande under l990-talet. Ämnet jordbruk med djurskydd och djurhållning

samlades höstterminen 1993 för första gången till en 3-poängskurs inom delkursen Verksamhetsinriktat miljö- och hälsoskydd. Denna

3-poängskurs överfördes i oförändrat skick från miljö- och hälso-

till det treåriga utbildningsprogrammet i miljö- och

skyddslinjen hälsoskydd, påbörjades hösten 1993.

som Från och med höstterminen 1994 har miljö- och hälsoskyddsutökats till ett fyraårigt utbildningsprogram. Det fyraprogrammet åriga programmets två sista år håller att planeras. Utbildnu

ningen i djurskydd och djurhållning är avsedd att ske under pro-

tredje år. Enligt Umeå universitet är det möjligt att grammets

utbildningen i djurskydd och djurhållning kommer att förstärkas så

den totalt kommer att omfatta 5 poäng. En annan förändring är att det i slutet det andra året kommer att införas en ny kurs i att av

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 61

Tillsynsmetodik 5 poäng, skall grundläggande kunskaper

som ge och färdigheter i ärendehantering, tillsyn och kontroll. Omkring 25 studerande har behandlat djurskydd och djurhållning i sina examensarbeten lO poäng inom de treåriga utbildningsalternativen. Examensarbetet kommer att omfatta 20 poäng inom det 4-åriga utbildningsprogrammet.

I andra delar av utbildningen Miljö- och hälsoskyddslinjen än de nu nämnda finns kursinslag, t.ex. i miljömätningsteknik och

ventilationsteknik, som kan vara visst värde for djurskyddsav tillsynen. Sveriges lantbruksuniversitet sedan 1991 för kurser i ansvarar

djurskydd för tillsynspersonal hos kommunernas miljö- och hälso-

skyddsnämnder. Kurserna är förlagda till Skara och administreras av Umeå universitet. Utbildningen omfattar för närvarande grund-

läggande djurskyddsutbildning lantbrukets djur 5 poäng och

om om sällskapsdjur 5 poäng. Den omfattar vidare fördj upningskurser för djurslagen idisslare 2 poäng, häst 2 poäng, fjäderfä 2 poäng och svin 2 poäng samt en kurs i handläggning djurskydd av 2 poäng. Utbildningen utgår ifrån att tillsynsarbetet skall ha sin tyngdpunkt i informations- och rådgivningsarbete och till sin inrikt-

ning vara förebyggande.

3.3.5 överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Som framgått avsnitt 3.3.3 utredningen att alltför stor av anser en andel av kommunernas tillsynspersonal for närvarande inte har

tillräcklig kompetens för att kunna fullgöra sina djurskyddsuppgifter ett tillfredsställande sätt. Framför allt är det kunskaperna i djur-

hållning och djurskydd brister, också de juridiska kunsom men

skaperna är bristfälliga. För att djurskyddstillsynen i framtiden skall

kunna uppfattas som trovärdig såväl uppfödare djur av av som samhället i övrigt måste den enligt utredningens mening grundas på

kunnande, objektivitet och realism. Den framtida tillsynspersonalens

62 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

kunskaper i djurhållning, djurskydd och juridik måste därför bli bättre än den nuvarande personalens. För att tillsynspersonalen skall

kunna behålla, och även utveckla, denna kompetens krävs i princip

att den arbetar heltid med djurskyddstillsyn. Djurskyddstillsynen bör således inte andrahandsuppgift för personal som

vara en

huvudsakligen har andra arbetsuppgifter.

Den framtida utbildningen bör enligt utredningens mening mer inriktas personalen kunskap och erfarenhet av än nu att ge om

djurslag och djurhållningsformer är vanligast förekommande

de som landet. Att det gäller stort antal skilda djurslag och djuri ett

hållningsformer framgår avsnitt 2.1 Utredningen ser det som

av

väsentligt tillsynspersonalen förutom praktisk erfarenhet av

att också har goda teoretiska kunskaper djur för att

djurhållning om

kunna förstå och lösa de problem de ställs inför vid bättre

För personalen skall kunna fullgöra sin djurskyddstillsynen. att tillsynsuppgift fullgott sätt krävs dessutom att den har kun-

ett

skap bl.a. djurskyddslagstiftningeit och hur tillsynsverksamheten

om bör utföras såväl administrativt vid inspektioner fältet. En som

sådan djurskyddskompetens bör enligt utredningens mening kunna uppnås tillsynspersonalen har dels en lämplig grundutbildning,

om

dels djurskyddsutbildning påbyggnad grundutbildningen.

en som

Båda utbildningarna bör vara högskolenivå. Vilka grundutbildningar kan då lämpliga Enligt utred-

vara

ningens har djurskyddstillsynen alltför underordnad uppfattning en roll i den nuvarande fyraåriga miljö- och hälsoskyddsutbildningen, när den kompletterats med enstaka, djurslagsvisa påbyggnads-

även det slag redovisats i avsnitt 3.3.4 Utredningen bekurser av som dömer därför denna utbildning skulle bli alltför lång, om att utbildningen skulle utökas så mycket att den skulle ge tillräckligt

kvalificerade kunskaper i djurhållning och djurskydd. Lämpliga grundutbildningar för djurskyddsutbildningen är enligt

utredningens mening Sveriges lantbruksuniversitets

lantmästarutbildning -

hippologutbildning

-

djursjukvårdarutbildning.

-

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 63

De två förstnämnda utbildningarna är tvååriga, medan djursjukvårdarutbildningen är ettårig. Samtliga utbildningar har behösom righetskrav bl.a. en längre yrkesinriktad praktik, utredningen som bedömer kan tillgodose grundbehovet kunskap och praktisk av om erfarenhet av djurhållning beträffande lantbrukets djur, sällskapsdjur

inklusive s.k. zoobutiksdjur och hästar. Den som har hippologutbildning eller djursjukvårdarutbildning grundutbildning behö-

som

ver troligen komplettera utbildningen med viss praktisk erfarenhet

av lantbrukets djur och zoobutiksdjur.

Djurskyddsutbildningen bör även vara öppen för den har

som en

mer kvalificerad utbildning med inriktning kunskap djur,

om

såsom veterinärutbildning, husdjursagronomutbildning och Zoologutbildning. Naturbruksutbildning gymnasienivå kan enligt utredningens uppfattning i och för sig vara en lämplig bakgrund för djurskyddsutbildningen. För att motsvara de tre nämnda grundutbildningarna det teoretiska planet bör naturbruksutbildningen dock kompletteras med relevant utbildning på högskolenivå. För att djurskyddsutbildningen skall kunna få ett tillräckligt

om-

fattande innehåll bedömer utredningen att utbildningen bör omfatta

20 poäng, dvs. termins studier. Förslagsvis bör Sveriges lanten bruksuniversitet kunna för utbildningen, för övrigt bör ansvara som kunna ersätta den nuvarande djurslagsvisa utbildningen på sam-

manlagt högst 20 poäng som bedrivs i Skara se avsnitt 3.3.4. Ett

belopp som motsvarar de 600 000 kronor som under år

senare årligen anvisats via Statens jordbruksverk till djurskyddsutbildningen vid lantbruksuniversitetet för de myndigheter - som ansvarar

för djurskyddstillsynen bör enligt utredningens uppfattning i fort-

sättningen i stället kunna anslås till den beskrivna djurskyddsnu utbildningen.

lokal tillsynsmyndighet

64 Kommunen som

Kursinnehållet i djurskyddsutbildningen bör förslagsvis bestå av

bl.a. följande ämnesområden:

djurslag och djurhållning. Kursavsnittet bör ha tyngdpunkten

förlagd lantbrukets djur, sällskapsdjur och hästar samt vanliga

djur förekommer i s.k. zoobutiker, även mer ovanliga som men

djurslag bör behandlas övergripande.

etologi smittskydd -

miljöskydd, har betydelse för djurhälsan

som rättsmedicin -

psykologi

-

djurskyddslagstiftning

- Förvaltningsrätt -

djurskyddstillsyn och tillsynsmyndigheter. Kursavsnittet bör

-

handla tillsynsmetodik och hur tillsynen i övrigt bör

bl.a. om bedrivas och administrativt. I avsnittet bör även dom-

praktiskt stolamas arbetssätt och tillsynsmyndighetemas rättsliga agerande Tillsynsmyndigheterna och deras inbördes samarbete

tas upp. bör också behandlas.

sannolikt och djurskyddsinspektör kan ha

Det är inte att en samma sådan kunskap och erfarenhet att denne på ett fullgott sätt kan utöva

tillsyn samtliga djurslag och djurhållningsformer. Därför anser

över

utredningen det önskvärt att del tillsynspersonalen har sär-

en av erfarenhet inom vissa områden. Sådan erfarenhet

skild, praktisk

behövs enligt utredningens mening för att utöva tillsyn över

fjäderfä

- - renar försöksdjur -

tävlingsdjur

-

djurparksdjur

hägnat vilt -

pälsdjur

djur på slakterier djurtransporter. -

Kommunen som lokal tilLvj/nsmyndighet 65

Den särskilda erfarenheten kan ha förvärvats eller kan förvärvas genom yrkeslivserfarenhet inom det aktuella området eller genom praktik hos en erfaren inspektör inom omrâdet.

För att det kompetenskrav som nu beskrivits skall få genomslag

hos tillsynsmyndigheterna utredningen att utbildningskravet anser bör föras i djurskyddslagen. En ny 24 a § djurskyddslagen skulle kunna följande lydelse: ges

"Den personal som vid kommuner och länsstyrelser utövar

djurskyddstillsyn skall ha en ZO-poängs högskoleutbildning i

djurskydd."

Den som har kvalificerad praktisk erfarenhet av djurskyddstillsyn bör dock i ett övergångsskede kunna beviljas dispens från utbildningskravet. Det kan ske genom att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela de föreskrifter om undantag som övergångsvis kan behövas. Utöver terminsutbildningen 20 poäng i djurskydd bedömer

utredningen att det kan finnas behov kortare fortbildningskurser

av

för inspektörer och veterinärer samt vidareutbildningskurser i

djurskydd för exempelvis poliser se avsnitt 9.2.3. Sådana kortare

utbildningar bör enligt utredningens mening kunna bedrivas som

uppdragsutbildning vid lantbruksuniversitetet under det halvår som

20-poängskursen inte pågår.

3.4 Kommunal samverkan om

djurskyddstillsyn

3.4.1 Behov kommunal samverkan

av

Riksdagens revisorer framhåller i rapporten Tillsyn djurskydd att av de intervjuer som de låtit utföra tydligt visar att kompetens och erfarenhet är förutsättningar för god tillsyn djurskydd. en av Inspektörer som endast kan avsätta fjärdedel eller mindre sin en av

66 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

årsarbetstid för djurskyddstillsyn har enligt revisorerna svårt att

upprätthålla tillräcklig kompetens för att bedriva en effektiv tillsyn. Flera kommuner har löst detta problem samverkan där man genom

utnyttjar djurskyddsexpertis s. 9. Enligt revisorerna har

gemensam de kommuner intervjuats och samverkar om en gemensam som som

djurskyddsinspektör, uteslutande arbetar med djurskyddsfrågor,

som framhållit att det inte hade varit möjligt att avsätta egen personal med motsvarande kompetens för att delar den totala av

arbetstiden arbeta med djurskyddstillsyn i den egna kommunen.

Revisorerna har vidare anfört följande s. 24 f:

"Det kan ifrågasättas kommuner har inspektörer som om som delar sin tid mellan flera olika tillsynsområden och där

djurskyddstillsynen, inklusive miljötillsyn och tillsyn av kemiska

produkter vid företag med djurhållning, uppgår till en mindre eller liten del årsarbetstiden kan uppfylla lagens krav en av fullgod tillsyn djurskyddet. Skall djurskyddstillsynen kunna av

fylla de krav bl.a. jordbruksutskottet l992/93zJoUl ställt

som på rationell handläggning och verkställighet de individuen av

ella djurskyddsärendena samtidigt likställighet och enhet-

som lighet i rättstillämpningen främjas, krävs regel samverkan som mellan kommuner".

Revisorerna framhåller således att det av kompetensskäl finns anledning till kommunal samverkan. Utöver kompetensskäl anförs

också indirekt ekonomiska skäl för kommunal samverkan i revisor- Det ekonomiska motivet för kommunal samverkan ernas rapport.

tas även i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och

upp

kommunal samverkan om myndighetsutövning Ds 1995:13. Där

sägs att många kommuner stora ekonomiska svårigheter att ser

kunna täcka alla specialområden med expertis och att detta

egen

särskilt gäller för specialområden där ärendefrekvensen är låg eller

mycket låg. I betänkandet framhålls att det mest rationella alternativet många gånger torde att nyttja befintlig kunskap hos vara

grannkommunen. Djurskyddstillsynen är enligt betänkandet ett

t.ex.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 67

sådant sakområde där det framkommit önskemål samverkan s. om 65 ff.. .lordbruksutskottet har vid flera tillfällen framhållit 1992/93:

JoUl 5.13 att kommunerna även fortsättningsvis bör pröva att i

ökad utsträckning lösa djurskyddstillsynen genom mellankommunal samverkan. Behovet kommunal samverkan djurskyddsav om tillsynen har vidare betonats flera utredningar, bl.a. i Jordbruksav verkets rapporter Tillsyn enligt djurskyddslagen 1991 och Djurskyddstillsyn 1994. Av svaren på den enkät som gjorts av utredningen hos kom-

munernas tillsynspersonal framgår att djurskyddstillsynen omfattar

högst en fjärdedels tjänst i drygt 55 procent kommunerna och av sammanlagt högst en halv tjänst i drygt 85 procent kommunerna. av

Enligt enkätundersökningen samverkar nästan hälften kom-

av

munerna något sätt med andra kommuner i djurskyddstillsynen.

Samverkan sker framför allt att tillsynspersonal i andra genom kommuner rådfrågas i särskilda fall. Vidare framgår att nästan en tiondel kommunerna antingen hyr in eller hyr ut tillsynspersonal av av eller till varandra. Ungefär hälften de kommuner inte av som samverkar med andra att det finns behov kommunal anser av samverkan, medan lika många anser att det inte finns något sådant behov.

Utredningen delar riksdagens revisorers uppfattning om att inspektörer som avsätter en fjärdedel eller mindre sin årsarbetstid

av

för djurskyddstillsyn i längden måste få svårt att upprätthålla sin djurskyddskompetens och därmed också möjligheten att utöva

en

fullgod tillsyn av djurskyddet. Det finns därför enligt utredningens mening av kompetensskäl behov av att genom kommunal

sam-

verkan anlita gemensamma inspektörer för djurskyddstillsyn i flera

kommuner. Det har vidare framgått att djurskyddsärendena i många kommuner tillhör ett litet specialområde där det ekonomiska skäl av

är svårt att upprätthålla en god djurskyddstillsyn. Utredningens

upp-

fattning är därför att det inte bara av kompetensskäl utan även

av ekonomiska skäl finns anledning för kommunerna att samverka om

djurskyddstillsynen över kommungränserna.

68 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

3.4.2 Rättsliga hinder mot kommunal samverkan

Ett rättsligt hinder mot kommunal samverkan är den s.k. lokali-

seringsprincipen, är reglerad i 2 kap. l § kommunallagen

som 1991:900. Principen innebär att den verksamhet som en kommun bedriver skall allmänt intresse och ha anknytning till det vara av

geografiska området eller till de medlemmarna. Av

egna egna

lokaliseringsprincipen följer vidare kommun inte får ha hand

att en sådana angelägenheter det ankommer enbart staten, en om som kommun, ett annat landsting eller någon annan att sköta. annan Lokaliseringsprincipen innebär därför ett hinder för kommunernas

möjligheter att i uppdragsform erbjuda t.ex. djurskyddstjänster

varandra.

I djurskyddstillsynen ingår ofta myndighetsutövning. Det sker

t.ex. när kommunerna meddelar förelägganden eller förbud eller när

de fattar beslut omhändertagande djur. Av det tidigare

om av

nämnda betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan myndighetsutövning framgår att det krävs

om

lagstöd för att kommuner skall kunna samverka om myndighets-

utövning, att anlita expert från annan kommun t.ex. genom en en

uppgifter innefattar myndighetsutövning. Även

för att utföra som detta förhållande utgör ett rättsligt hinder mot samverkan om djurskyddstillsyn. Enligt betänkandet förekommer det emellertid redan

i dag att kommuner samverkar ett sätt som ur rättslig synvinkel är tveksamt, nämligen genom att de hyr ut djurskyddspersonal till andra kommuner. Sådan personal kan enligt betänkandet inte ägna sig verksamhet innefattar myndighetsutövning och kan inte

som heller fatta sådana beslut på delegation s. 69. Denna utredning

bekräftar uppgiften att kommuner hyr ut inspektörer varandra se

avsnitt 3.4.1. Detta rättsliga hinder har tidigare uppmärksammats bl.a. Svenska Kommunförbundet och Jordbruksverkets av av

i Djurskyddstillsyn 1994. Även riksdagens

arbetsgrupp rapporten revisorer har behandlat problemet i sin rapport. Av det tidigare nämnda betänkandet framgår att det inom vissa kommunala verksamhetsområden, t.ex. inom räddningstjänsten, redan i dag finns lagstöd kommunerna relativt stora som ger

Konzmunen lokal tillsynsmyndighet 69

som

möjligheter dels att sälja tjänster till varandra, dels att delegera

beslutanderätt till personer utanför kommunen s. 71. Lagstödet beträffande räddningstjänsten finns i 9 och räddningstjänstlagen 1986:300. l betänkandet om kommunal uppdragsverksamhet lämnas ett generellt förslag hur det rättsliga hindret mot kommunal sam-

verkan om myndighetsutövning kan undanröjas, nämligen

genom en ändring i kommunallagen 1991:900. l betänkandet motiveras

förslaget enligt följande s. 75 ff:

"En utgångspunkt för vårt förslag har varit att finna modell en som bygger att varje enskild kommun behåller det politiska och rättsliga ansvaret för den verksamhet de enligt lag har att sköta även de anlitar är anställd i om en person som en annan kommun Det handlar således inte att flytta över det om lagstadgade ansvaret från kommun till t.ex. en en annan. Syftet är i stället att anställda i andra kommuner vid behov skall kunna handlägga vissa ärenden eller ärendetyper och fatta de

nödvändiga besluten i den delegerande kommunens

namn. Vi har inte bedömt att det skulle finnas något särskilt behov av att kunna delegera till andra utanför kommunen personer än kommunalt anställda. En kommunalt anställd har god person kännedom inte bara de specialbestämmelser gäller för om som det område vederbörande arbetar inom utan har också som kunskap de regler gäller för kommunal verksamhet i om som övrigt."

l betänkandet föreslås att 6 kap. 33 § kommunallagen skall få ett

nytt andra stycke kursiv text. Paragrafen skulle då följande

ges lydelse:

"En nämnd får uppdra åt ett utskott, ledamot eller ersättare en eller en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta nämndens vägnar i ett visst ärende eller viss ärenden, en grupp dock inte i de fall i 34 som avses

70 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

En nämnd får, på villkor i första stycket och samma som

efter överenskommelse med annan kommun eller ett annat

landsting uppdra åt anställd i den kommunen eller i det

en

landstinget att fatta beslut på nämndens vägnar. Om

begränsningar i rätten att delegera vissa ärenden på vissa

områden finns särskilda föreskrifter. "

3.4.3 Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Enligt utredningens uppfattning löser det förslag som lämnas i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan myndighetsutövning enbart del problemet med

om en av kommunal samverkan, nämligen den del som gäller delegering av beslutanderätt åt anställd i kommun. Det som återstår en en annan

lösa problemet med lokaliseringsprincipen, dvs. att en kom-

att är

inte får åta sig uppdrag för kommuns räkning. Det

mun en annan

problemet kan lösas att djurskyddslagen utökas med en ny

genom

paragraf innebär att kommun möjlighet att genom avtal

som en ges

med kommun ombesörja djurskyddsuppdrag åt denna jfr

annan

räddningstjänstlagen. Utredningen det emellertid lämpligare

anser

att båda problemen löses genom ändringar i djurskyddslagen. Det

kan ske 24 b § följande lydelse införs i djurgenom att en ny av

skyddslagen:

"En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att

uppgifter ankommer på kommunen enligt denna lag eller

som föreskrifter meddelats med stöd lagen helt eller delvis som av skall ombesörjas den andra kommunen. av Den nämnd i kommunen För djurskyddssom ansvarar tillsynen får, efter överenskommelse med annan kommun,

uppdra anställd i den kommunen att fatta beslut

åt en nämndens dock inte i de fall i 6 kap. 34 § vägnar, som avses kommunallagen 1991 :900."

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 71

För att underlätta samverkan mellan kommunerna kan det enligt utredningens mening vara lämpligt att tjänst inrättas for att bl.a. en samordna tillsynspersonalens verksamhet. En uppgift for sådan en

tjänst skulle kunna att upprätta och hålla förteckningar över

vara

inspektörerna aktuella. Av förteckningarna bör framgå och i så

om fall vilken särskild erfarenhet viss djurhållning inspekav som törerna har. En sådan tjänst skulle enligt utredningens mening kunna inrättas exempelvis vid Svenska Kommunförbundet.

3.5 Samarbete mellan kommuner och

veterinärer

3.5. 1 Distriktsveterinärer

Distriktsveterinärerna är anställda Statens jordbruksverk och av

ingår i den statliga distriktsveterinärorganisationen. Denna befinner

sig i ett uppbyggnadsskede efter omorganisation 1995 och en omfattar for närvarande omkring 250 distriktsveterinärer. En del av

dem är redan placerade på distriktsveterinärstationer. Övriga

distriktsveterinärer kommer efter hand att placeras sådana stationer, så att de blir förhållandevis jämnt spridda över hela landet. En

s.k. stationsansvarig distriktsveterinär har det lokala personal- och

ekonomiansvaret for verksamheten vid stationen. För de förrättningar som distriktsveterinärerna utför tar Jordbruksverket ut

avgifter enligt taxa verket fastställt.

en som

Enligt arbetsordningen för distriktsveterinärer distrikts-

är en

veterinär skyldig att behandla djur inom animalieproduktionen och

hästar som används i jordbruket och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl, är en distriktsveterinär även i andra fall skyldig att behandla sällskapsdjur samt sport- och tävlingsdjur. Den stationsansvariga veterinären skall samordna den verksamhet på stationen som avser djurens hälso- och sjukvård, djurskydd och Smittskydd med motsvarande verksamheter hos andra berörda myndigheter och organisationer.

72 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

Länsstyrelserna tidigare sagts, för distriktsveterinärsvarar, som

organisationen i respektive län. Enligt Statens innebär

detta följande. Länsstyrelserna har genom länsveterinärerna en samordnande och veterinärmedicinskt vägledande funktion för länets distriktsveterinärer. Länsstyrelserna skall i de fall detta ännu inte är gjort tillsätta s.k. regionala samverkansgrupper under ledning länsveterinärerna med representanter för bl.a. distriktsveterinärav

stationerna, jordbruksnäringen och kommunerna. Samverkansgrup-

huvudsakliga uppgifter är att undersöka vilket behov som pernas finns veterinära tjänster inom länen, att planera den veterinära av

hälso- och sjukvårdsverksamheten inom länen och att skapa

rationella samverkansformer framför allt mellan distriktsveterinär-

organisationen, den organiserade djurhälsovården och kommunerna.

Länsstyrelserna har vidare till uppgift s.k. samordningsatt genom konferenser tillgodose distriktsveterinärernas informations- och

fortbildningsbehov. Länsstyrelserna kan vidare vid behov omdispo-

distriktsveterinärer mellan länets stationer, framför allt för att nera

samordna åtgärder mot smittsamma djursjukdomar. På central nivå har Statens jordbruksverk för avsikt att tillsätta

central samverkansgrupp med representanter för bl.a. Jordbruksen verket, länsstyrelser, Svenska Kommunförbundet och näringens

djurhälsoorganisationer för att främja organiserad och effektivare

en samverkan mellan distriktsveterinärorganisationen och berörda myn-

digheter och organisationer. Enligt enkätundersökningen hos kommunernas tillsynspersonal

samarbetar kommunerna emellanåt med veterinärer i enskilda djurskyddsärenden, t.ex. i samband med tillsyn grund anmälan av eller när djurhållningen är komplicerad. Förhållandevis ofta är det distriktsveterinärer deltar i det samarbetet. Det är däremot inte som vanligt att distriktsveterinärer deltar i kommunernas verksamhetsplanering av djurskyddstillsynen.

I de enskilda tillsynsärendena kan distriktsveterinärema t.ex. delta i inspektioner djurbesättningar och i samband därmed göra

av veterinärmedicinska bedömningar olika slag. Det kan röra sig av bedömning ett enskilt djurs hälsotillstånd eller om om en av

Kommunen som lokal rillsyvnsvøzyndighet 73

djurhållningen i en besättning är godtagbar från djurskyddssynpunkt. Förhållandevis vanligt är också att distriktsveterinärerna lämnar råd vad bör göras för att förbättra den inspekterade om som djurhållningen eller att de utfärdar veterinärintyg för olika ändamål.

Skyldighet att anmäla brister i djurskyddet

Utöver det beskrivna samarbetet har distriktsveterinärerna enligt 9 §

förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion en

skyldighet att i vissa fall medverka i djurskyddstillsynen. Enligt denna paragraf är distriktsveterinärerna skyldiga att till att se föreskrifter om hälso- och sjukvården bland husdjuren och djurskyddet efterlevs. De skall dessutom företa besiktningar eller inspektioner i detta syfte efter förordnande Jordbruksverket eller av länsstyrelsen. Om distriktsveterinärerna finner anledning att anmärka något förhållande angår den eller de kommunala som nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och sker inte rättelse, skall veterinärerna anmäla detta till nämnden och länsstyrelsen samt till Jordbruksverket och Livsmedelsverket, om frågan berör myndighetens verksamhetsområde. Enligt vad utredningen erfarit är det endast i begränsad

utsträckning som distriktsveterinärerna hittills anmält eftersatt

djurhållning till kommunerna.

A/Ijölkdirektivet

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen gäller numera direktiv 92/46/EEG den 16 juni 1992 fastställande av om av hygienregler för produktion och utsläppande marknaden rå av mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölkbaserade produkter. En del av detta direktiv, det s.k. mjölkdirektivet, har införlivats i svensk rätt genom Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1994:33 om hygien och hälsa vid produktion mjölk. av

74 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

För att mjölk avsedd för humankonsumtion skall få levereras

mjölkproduktionsanläggning skall de hygien- och hälsokrav

från en i Jordbruksverkets föreskrifter vara uppfyllda. Med som anges

mjölkproduktionsanläggning anläggning i vilken mjölk-

menas en

producerande kor, får eller getter hålls och från vilken mjölk

levereras. Av Jordbruksverkets föreskrifter framgår att sådan en

anläggning skall genomgå regelbunden tillsyn, minst en gång

vartannat år, veterinär inom den statliga distriktsveterinärorgaav nisationen. Distriktsveterinärernas tillsyn utförs i enlighet med ett

inspektionsformulär Jordbruksverket upprättat. Om det inte

som finns något anmärka behåller mjölkleverantören och att veterinären sin kopia formuläret. Kopior av sådana formulär var av förmedlas sedan kvartalsvis veterinären till Jordbruksverket via av länsstyrelsen. Om veterinären har anmärkningar att göra och rättelse inte sker inom viss tid, skall veterinären anmäla detta till Jordbruksverket via länsstyrelsen. En kopia av anmälan skall också

skickas till den kommunala nämnd fullgör uppgifter inom

som

miljö- och hälsoskyddsområdet.

Distriktsveterinärerna håller för närvarande att genomföra den

första tillsynsomgången mjölkproduktionsanläggningarna. Det

av

första tillsynsbesöket skall genomfört senast den 30 juni 1996.

vara

3.5.2 Besiktningsveterinärer

En redogörelse for besiktningsveterinärernas anställningsförhållan-

den och uppgifter lämnas i avsnitt 3.6.

3.5.3 Andra veterinärer

Inom djursjukvården och djurhälsovården arbetar inte enbart de

redan nämnda veterinärerna utan också andra veterinärkategorier kan få god inblick i djurhållningen i samband med att de som en

behandlar djur eller utför besättningsutredningar.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 75

Som exempel på sådana andra veterinärkategorier i första som hand kommer i kontakt med lantbrukets djur kan nämnas veterinärer inom den organiserade djurhälsokontrollen. Hälsokontrollen sker med stöd lagen 1980:370 organiserad av om hälsokontroll husdjur. Jordbruksverket får enligt förordningen av 1980:372 om sådan hälsokontroll organisationer jordbruksge näringens område eller andra sammanslutningar rätt att anordna organiserad hälsokontroll. Den organiserade hälsokontrollen, som har till ändamål att motverka eller förebygga sjukdomar hos hus-

djur, bedrivs besättningsutredningar, undersökningar

genom av djurens miljö samt genomgångar av djurmaterial, utfodring, skötsel och slaktskadestatistik. Med utgångspunkt från gjorda observationer lämnas råd och förslag till lämpliga åtgärdsprogram. Hälsokontrollen skall samarbeta med besättningsveterinären. Ansvarig för verksamheten är en hälsokontrollenhet leds veterinär. som av en Svensk Husdjursskötsel ekför. SHS är huvudman för hälso-

kontrollen mjölkkor samt leukoskontrollprogrammet för

av nötkreatur. På det regionala planet arbetar SHS med tolv själv-

ständiga husdjursföreningar. SHS utför även, husdjurs-

genom

föreningama, annan förebyggande djurhälsovård än sådan

som omfattas av den organiserade hälsokontrollen, t.ex. juverhälsovård, hälsovård avseende bovin virusdiarré BDV, ringorm, fertilitetsfrågor samt klövvård. Slakteriförbundet är huvudman för hälsokontroller svin, får av och köttproducerande nötkreatur samt för kontroll- och bekämpningsprogram avseende Aujeszkys sjukdom svin, tuberkulos hos hägnad hjort och Maedi-visna hos får. Inom Slakteriforbundet är det Svenska Djurhälsovården bedriver hälsokontrollema och som

bekämpningsprogrammen se avsnitt 3.7.3.

Fiskhälsan FH AB är huvudman för hälsokontrollen avseende odlad fisk och odlade kräftor och har till uppgift att bedriva fiskoch kräfthälsovård. Andra veterinärkategorier som bör kunna ha uppfattning en om huruvida djurhållningen är godtagbar eller är privatpraktiserande veterinärer och veterinärer anställda på djurkliniker och djursjukhus.

76 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

Enligt den enkätundersökning utredningen gjort samverkar som kommunerna i regel "sällan" eller "aldrig" med andra veterinärer än distriktsveterinärer och länsveterinärer.

3.5.4 Hur samarbetet mellan kommuner och

1994"

veterinärer bör ske enligt "Djurskyddstillsyn

I "Djurskyddstillsyn 1994" anför Jordbruksverkets arbetsgrupp följande hur samarbetet mellan kommuner och veterinärer bör om ske 15 f.: "Samverkan mellan kommunen och lokalt verksamma veterinärer bör utökas. Främst gäller detta samarbetet mellan kommun och distriktsveterinärer. Distriktsveterinärens sakkunskaper bör tas till redan i den årliga kommunala verksamhetsplanevara ringen. Enligt allmänna veterinärinstruktionen är distriktsveteri-

nären skyldig att till att föreskrifter rörande djurskyddet

se

efterlevs. Distriktsveterinärerna har en riks- och dygnstäckande

verksamhet, varför ett samarbete mellan kommunal tillsynsmyndighet och distriktsveterinär är av stort värde. Distriktsveterinären kan anlitas kommunen antingen som av expert i ett enstaka fall eller för tillsynsarbete. I den senare funktionen har dock den anlitade veterinären inga myndighetsfunktioner utan utför endast inspektioner. Vid tillsynsbesök kan den anlitade veterinären lämna information och ge rådgivning. Veterinären lämnar sedan sitt utlåtande till kommunen som vid behov gör uppföljande besök. Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1994:33 om hygien och hälsa vid produktion mjölk K15 innebär att av distriktsveterinären skall utöva tillsyn hos alla mjölkproducenter

minst gång vart annat år. Kommunen får del av de protokoll

en upprättas vid dessa besök vilket bör underlätta i komsom

prioriteringsarbete samt främja samarbetet mellan kom-

munens och distriktsveterinär. mun

SOU 1996213 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 77

Kommunens tillsynspersonal och distriktsveterinären bör regelbundet utbyta erfarenheter om djurhållningen i kommunen och diskutera prioritering av verksamhetens inriktning. Genom det ömsesidiga utbytet av djurskyddserfarenheter sker inte minst en värdefull aktivering av djurskyddstänkande hos inblandade parter. Djurskyddsinspektören bör också meddela distriktsveterinären de skriftliga råd och anvisningar som meddelats efter tillsynsbesök. Denne kan då bidra till uppföljningen. Vid upptäckt av tveksam djurhållning i samband med rutinmässig tillsyn bör distriktsveterinären kontaktas för att höra

om denne i samband med sjukbesök föreslagit förbättringar. Det

är viktigt att budskapen är någorlunda samstämmiga. Distriktsveterinären bör ta motsvarande kontakt då denne i samband med

sjukbesök upptäcker tveksam djurhållning. Vid brister avseende

djurskyddet skall distriktsveterinären handla i enlighet med veterinärinstruktionen. När anmälan om vanvård eller misskötsel djur kommer till av nämnden bör distriktsveterinär eller aktuell besättningsveterinär kontaktas. Veterinärens erfarenhet av den aktuella djurhållningen kan vara till god vägledning vid handläggning ärendet. av Djurskyddsinspektören bör anlita veterinärmedicinsk expertis för bedömning och utlåtande... Arbetsgruppen att det är anser en fördel om distriktsveterinären deltar i nämndens sammanträden då djurskyddsärenden av särskild vikt behandlas. Även samverkan med djurhälsoveterinären kan underlätta prioritering av tillsynsarbetet. Bland annat kan information om besättningar anslutna till djurhälsovården erhållas."

3.5.5 Överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Enligt utredningens mening är det uppenbart att många kommuner inte har tillräcklig kunskap djurhållningen inom sina kommunom

78 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

gränser. Djurskyddstillsynen kan därmed inte heller bli rationell och

effektiv. Det är därför angeläget att kommunerna utnyttjar de möjligheter finns att ett sakligt sätt öka sin insyn i djursom hållningen, t.ex. att utöka kontakterna med distriktsveterigenom

närer och andra veterinärer som har kunskap om djurhållningen.

Utredningen delar därför Jordbruksverkets arbetsgrupps uppfattning att behovet samarbete mellan kommuner och distriktsom av veterinärer och även andra veterinärer är stort beträffande djur- - skyddstillsynen. Arbetsgruppens förslag hur samarbetet mellan kommuner och veterinärer bör bedrivas instämmer utredningen helt i avsnitt 3.5.4. Utredningen vill emellertid för sin del särskilt

se

framhålla distriktsveterinärernas roll i kommunernas verksamhets-

planering djurskyddstillsynen. Enligt utredningens mening är det

av väsentligt att distriktsveterinärerna i framtiden deltar i överläggningar inför verksamhetsplaneringen i helt utsträckning än en annan för närvarande. Kommunerna skulle därigenom få värdefull infor-

mation vilka djurskyddsinsatser de bör prioritera samtidigt

om som

tillsynspersonal och distriktsveterinärer skulle kunna knyta

som personliga kontakter är betydelsefulla för det fortsatta djursom

skyddssamarbetet.

Utöver de förslag arbetsgruppen lämnat vill utredningen särskilt betona den centrala roll länsveterinärerna har för samarbetet som mellan kommuner och veterinärer, inte minst de regionala genom samverkansgrupper och de samordningskonferenser för distriktsveterinärer berörts i avsnitt 3.5.1 Det är således betydelsefullt som länsveterinärerna tar initiativ till att dessa sammankomster att

genomförs regelbundet och att resultatet dem vid behov följs

av Samarbetet kan vidare förbättras genom andra gemensamma upp.

djurskyddskonferenser och -kurser för veterinärer, kommuner och

länsstyrelser, utredningen återkommer till i avsnitt 9.1.4. För som

djurskyddets del är det även väsentligt att Jordbruksverket så snart

möjligt tillsätter den planerade centrala samverkansgruppen. som Av avsnitt 3.5.1 framgår att distriktsveterinärerna enligt 9 § förordningen med allmän veterinärinstruktion är skyldiga att se till föreskrifter hälso- och sjukvården bland husdjuren och att om

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 79

djurskyddet efterlevs och att de också är skyldiga att anmäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna, om rättelse inte sker. Kommunernas insyn i djurhållningen skulle enligt utredningens mening öka om samtliga veterinärer skyldiga att motsvavar

rande sätt anmäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna.

Vidare skulle det psykologiska motståndet mot att göra anmälan en troligen minska hos Veterinärerna, om de för djurägarna kunde motivera sin anmälan med att de enligt veterinärinstruktionen är skyldiga att anmäla eftersatt djurhållning. Den osäkerhet för som

närvarande finns om huruvida sekretesslagstiftningen hindrar vissa

veterinärkategorier att anmäla eftersatt djurhållning skulle undanröjas om samtliga veterinärer var anmälningsskyldiga. Ytterligare ett skäl för att införa anmälningsskyldighet för samtliga veterinärer är att den som har eftersatt djurhållning kan anlita andra annars veterinärer för att undgå risken att bli anmäld till tillsynsmyndigheterna. Av det sagda följer att utredningen att anmälanser en

ningsskyldighet bör införas för samtliga veterinärer. Utredningen är

medveten om att det finns risk för att veterinärer låter bli att anmäla eftersatt djurhållning för att inte förlora uppdragsgivare. En

veterinär som inte fullgör sin anmälningsskyldighet riskerar

emellertid att få sin underlåtenhet prövad som disciplinärende av Veterinära ansvarsnämnden. Enligt utredningens mening är det betydelsefullt att tillsynsmyndigheterna får information eftersatt djurhållning så fort om som möjligt efter det att den upptäckts. Veterinärerna bör därför göra en anmälan omedelbart, när de upptäcker brister i djurskyddet. De bör således inte som nu vänta med sin anmälan till dess att "rättelse inte skett". Utredningen anser vidare att djurskyddet skulle förbättras ytterligare om samtliga veterinärer -i likhet med distriktsveterinärema skulle vara skyldiga att i sin yrkesutövning se till att djur- skyddslagstiftningen efterlevs. De beskrivna utökade skyldigheterna för samtliga veterinärer att delta i djurskyddsarbetet kan införas att 4 § första stycket genom

80 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

förordningen med allmän veterinärinstruktion utökas med en sjätte punkt med följande innehåll:

"En veterinär skall till att djurskyddslagen 1988:534 och se föreskrifter meddelats med stöd av lagen efterlevs. som Detsamma gäller föreskrifter djurs hälso- och sjukvård. Om om veterinären har anledning att anta att djur inte hålls och sköts i enlighet med djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd lagen, skall han anmäla detta till den eller de av kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen. För besiktningsveterinärer finns särskilda bestämmelser i 12 §3

Om den beskrivna förändringen genomförs bör distriktsveterinärernas anmälningsskyldighet i 9 § allmänna veterinärinstruktionen tas bort, eftersom distriktsveterinärerna i så fall skulle omfattas av den skyldighet som regleras i 4 För att få veterinärkåren engagerad i djurskyddsarbetet bör mer

enligt utredningens mening djurskyddsfrågan uppmärksammas mer

konkret än for närvarande i veterinära sammanhang, bl.a. i veterinärutbildningen.

3.6 Djurskyddstillsyn slakterier

3.6. 1 Kontrollslakterier

Hur slakt får bedrivas regleras i livsmedelslagen 1971:511, livsmedelsförordningen 1971:807 och i föreskrifter och allmänna råd meddelats av Statens livsmedelsverk. som Enligt förordningen 1988:857 med instruktion för Statens livsmedelsverk skall Livsmedelsverket utöva tillsyn enligt livsmedelslagen samt leda och samordna livsmedelskontrollen. Livsmedelsverket är enligt livsmedelsförordningen prövningsmyndighet för godkännande livsmedelslokaler för slakterier. Det finns av omkring 85 kontrollslakterier i landet. Av Livsmedelsverkets kun-

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 81

görelse SLVFS 1994: l med föreskrifter och allmänna råd slakt om av tamboskap och hägnat vilt framgår att ett antal kontrollslakterier är s.k. småskaliga slakterier. Med småskaligt slakteri avses ett slakteri där det slaktas högst 20 slaktenheter per vecka och högst 1 000 slaktenheter per år. För närvarande finns det knappt 50 småskaliga slakterier.

Slaktenheterna beräknas enligt följande: - nötkreatur och häst 1 slaktenhet 0 svin 0,33 slaktenheter - får och get 0,15 slaktenheter

Andra kontrollslakterier än småskaliga slakterier kallas i det följande övriga kontrollslakterier.

3.6.2 Besiktningsveterinärorganisationen

Enligt instruktionen för Statens livsmedelsverk är Livsmedelsverket

chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. För att

garantera saklighet och opartiskhet i besiktningsveterinäremas tjänsteutövning är de anställda Livsmedelsverket. Sin tjänsteav utövning utför de emellertid slakterierna. Enligt 10 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion har besiktningsveterinärerna bl.a. till uppgift att övervaka verksamheten vid kontrollslakterierna, utföra köttbesiktning och till att gällande förese skrifter följs. Besiktningsveterinärerna skall vidare medverka i den

förebyggande djursjukvården 11 a §.

Ett 70-tal fast anställda besiktningsveterinärer tjänstgör på kontrollslakterierna och ett 30-tal timanställda besiktningsveterinärer på småskaliga kontrollslakterier.

82 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

3.6.3 Hur djurskyddstillsynen utövas på

slakterier

Enligt 3 § Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 1991:9 med instruktion för besiktningsveterinärorganisationen skall besiktningsveterinären utföra besiktning djur före slakt, s.k. levande-

av

djursbesiktning. En sådan besiktning görs av livsmedelshygieniska också betydelse från djurskyddssynpunkl i och med

skäl men har

att veterinären samtidigt kan få uppfattning om djurens övriga

en allmänna tillstånd, t.ex. beträffande hull, hygien och sirskador.

Besiktningsveterinärerna har inte ålagts någon skyldighet i lag eller förordning att utöva djurskyddstillsyn på slakteiierna. Som

framgår nedan har emellertid vissa regler sådan tillsyn ändå om utfärdats.

Utredningen har genomfört enkätundersökning om djur-

en skyddstillsynen på ett 80-tal kontrollslakterier, knappt 50 är varav

småskaliga slakterier. Av undersökningen, besvaras av besikt-

som ningsveterinärer vid 50 slakterier, framgår i huvudsak följande. ca

På småskaliga slakterier utövar besiktningsveterinirerna djurskyddstillsyn "ibland" över djur, transportfordons tillstård och trans-

portörers hantering djur, när transporterna anländer till slakteav

rierna och djuren lastas Vid övriga kontrollslaktcrier utövas

av. sådan tillsyn "oftast".

På småskaliga slakterier utövas djurskyddstillsyn normalt en

gång dag eller mindre än så över uppstallning, bedövning och per

övrig hantering djur. Normalt utövas sådan tillsyn flera gånger

av dag vid övriga kontrollslakterier. per Beträffande frågan vilka åtgärder besiktningsveterinirerna vidtar

gentemot djurägare, transportörer eller slakterier, när ce upptäcker smärre eller brister i deras djurskydd, har sammarfattningsvis

grava följande framkommit. Att den berörde vid sådana brister får en

muntlig eller skriftlig tillsägelse, framför allt av besikmingsveteri-

tjänstgör vid övriga kontrollslakterier, är förhållandevis närer som vanligt. Anmälan till kommun eller länsstyrelse sker iförsta hand det är fråga brister i djurägarens skötsel djur, men när om grava av

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 83

förekommer också när smärre brister upprepats. Anmälningar förekommer även när djurskyddsbristerna är grava vid transporter och slakterier. I enstaka fall förekommer det också att besiktningsveterinärer vid övriga kontrollslakterier gör polisanmälningar, när bristerna är vid transporter och slakterier. grava Många besiktningsveterinärer vid framför allt de övriga kontrollslakterierna har framhållit att djurskyddstillsynen under år senare förändrats till det bättre slakterierna genom att s.k. djuromsorgsgrupper inrättats. På frågan det finns något särskilt problem i besiktningsom veterinärernas djurskyddstillsyn som bör uppmärksammas har bl.a. det svaret lämnats att en bestämmelse rapporteringsplikt för om besiktningsveterinärerna från "gamla H 190" borde återinföras så att

hanteringsgången vid djurskyddsärenden klart framgår. Enligt den bestämmelsen skulle besiktningsveterinärerna till miljö- och

hälsoskyddsnämnden anmäla missförhållanden i djurskyddet de som iakttagit vid besiktning före slakt och orsakats som av omständigheter utanför slakteriets område. Även besiktningsveterinärernas för djurskyddsom ansvar tillsynen på slakterierna inte reglerats i sig lag eller förordning vare saknas det, som tidigare sagts, ändå inte regler tillsynen. I om allmänna råd i Livsmedelsverkets kungörelse SLVFS 1991:9 med instruktion för besiktningsveterinärorganisationen sägs följande:

"Besiktningsveterinär skall enligt lantbruksstyrelsens kungörelse

LSFS 1981:45 transport levande djur och enligt om av kungörelsen LSFS 1982:12 behandling husdjur i om av samband med slakt m m utöva tillsyn över djurskydd och hantering av levande djur i samband med transport, vistelse på slakteristall samt i samband med bedövning och avblodning. Vid besiktningen före slakt skall också sådana omständigheter

uppmärksammas som kan tyda på eftersatt vård i den besättning

varifrån djuret kommer. m" - -

84 Kommunen lokal tillsynsmyndighet

som

Av Livsmedelsverkets kungörelse framgår vidare att de allmänna råden bindande för besiktningsveterinärerna utan rekominte är mendationer hur föreskrift bör tillämpas. om en

I "Djurskyddstillsyn 1994" framhåller även Jordbruksverkets arbetsgrupp besiktningsveterinären har skyldighet att inom

att slakteriet tillse hantering, bedövning och avblodning av slaktdjur att sker i enlighet med Lantbruksstyrelsens kungörelse LSFS 1982: 12 behandling husdjur i samband med slakt m.m. Arbetsom av denna skyldighet bör meddelas med stöd av 24 § gruppen anser att

djurskyddslagen och att besiktningsveterinären bör vara skyldig att

till kommunen anmäla brister han uppmärksammar vid som besiktning, bristerna tyder på eftersatt vård i den besättning som om djuret kommer ifrån s. 17.

I den lokala djurskyddstillsyn kommunerna utövar ingår

som

tillsyn över djurskyddet på slakterier. Av enkätundersökningen

även

hos kommunernas tillsynspersonal framgår att kommunerna och i regel samarbetar "sällan" eller "aldrig" i besiktningsveterinärerna tillsynsverksamheten.

I än hälften enkätsvaren från kommunernas tillsynsmer av

personal föreslås att den lokala tillsynen över slakterierna flyttas

från kommunerna. Enligt det stora flertalet dessa enkätsvar av

förordas länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter.

Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna anser fem

sjättedelar dem att det lokala tillsynsansvaret bör flyttas från

av

kommunerna. Fyra sjättedelar dem föreslår länsstyrelserna som

av

tillsynsmyndigheter.

3.6.4 överväganden och beskrivning av

förbättringar som kan göras

Utredningen ifrågasätter det, trots Lantbruksstyrelsens och om Livsmedelsverkets regler, finns formell skyldighet för besikten

ningsveterinärema till djurskyddslagstiftningen efterlevs på

att se att

slakterierna. Ifrågasättandet grundar sig på det förhållandet att

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 85

Livsmedelsverket saknar bemyndigande att meddela djurskyddsföreskrifter och att Lantbruksstyrelsen saknade bemyndigande att meddela Föreskrifter för besiktningsveterinärorganisationen. Inte heller Jordbruksverket, som ersatt Lantbruksstyrelsen, har ett sådant

bemyndigande.

Den osäkerhet som verkar finnas om besiktningsveterinärernas roll i djurskyddstillsynen på slakterierna kan enligt utredningens mening förklaras av att den inte är fastlagd i lag eller förordning. Ett sådant klarläggande bör därför göras. Utredningen är emellertid inte beredd att föreslå så långtgående förändringar i besiktningsveterinärernas för djurskyddstillsynen Jordbruksverkets ansvar som

arbetsgrupp gör i "Djurskyddstillsyn 1994". Arbetsgruppens förslag

innebär så utredningen uppfattar det- att besiktningsveteri- - som närerna görs till tillsynsmyndigheter och att de i så fall också ges

samma befogenheter som andra tillsynsmyndigheter, bl.a. att meddela förelägganden och förbud enligt 26 § djurskyddslagen. För att handlägga sådana ärenden krävs såväl förvaltningsrättslig erfarenhet

som juridisk sakkunskap inom djurskyddsområdet. Enligt utred-

ningens bedömning har besiktningsveterinärerna, utför sitt

som dagliga arbete på slakterierna, inte tillräckligt stor erfarenhet av

sådan handläggning. Utredningen bedömer att det inte skulle

vara

förvaltningsmässigt rationellt att göra sådana insatser skulle

som

behövas för att höja och därefter bevara besiktningsveterinär-

- ernas kompetens i nämnda avseenden. Den lokala tillsyns-

myndigheten bör således även i fortsättningen vara ansvarig för djurskyddstillsynen på slakterierna.

Av avsnitt 3.5.1 framgår att distriktsveterinärerna enligt 9 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion är skyldiga att se till att föreskrifter djurskyddet efterlevs och att om

de dessutom är skyldiga att anmäla brister i djurskyddet till

kommunen, länsstyrelsen och Jordbruksverket, rättelse inte sker. om Enligt utredningens mening skulle det innebära förbättring för en

djurskyddet om en liknande skyldighet infördes i veterinär-

instruktionen för besiktningsveterinärernas arbete slakterierna.

86 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

Det skulle kunna ske i 12 § allmänna veterinärinstruktonen som i så fall bör följande lydelse: ges

"En besiktningsveterinär skall till att djurskyddslagen se 1988:534 och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporier som ankommer dit. Om besiktningsveterinären har anledning att anmärka djurskyddet inom slakteriområdet eller i djurtranzporter som ankommer dit, skall veterinären anmäla detta till den eller de

kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och

som hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen, om rätte se inte sker efter tillsägelse.

Om besiktningsveterinär gör sådana iakttagelser som tyder

en på att det kan finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån, skall veterinären skyndsamt anrräla detta till de myndigheter nämns i andra stycket." som

3.7 Egentillsyn

3.7.1 Lantbrukets egentillsyn

Lantbrukets egentillsyn, Miljöhusesynen, är enligt Lantbrukarnas

Riksförbund LRF ett frivilligt redskap för lantbrukaren för egenkontroll och samordning kontrollinsatser gården beav träffande miljö- och djurskydd, det s.k. mjölkdirektivct samt föreningsföretagens leveransvillkor och kvalitetsprogram Miljöhuse-

har till syfte att upprätthålla ett bra djurskydd, fåtill stånd ett

synen

fungerande miljö- och djuromsorgsarbete gården och medverka

till hög kvalitet slutprodukten. en Miljöhusesynen innehåller motivationsdel för hntbrukaren, en anvisningar hur lantbrukaren bör utföra egentillsynet, checklista om med frågor lantbrukaren bör besvara och en sammansom

ställningsblankett där lantbrukaren kan redovisa resultatet av egentillsynen. I faktadel lämnar LRF information m gällande

en

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 87

lagstiftning inom djurskydds- och miljöområdet samt om vissa delar

av mjölkdirektivet och foderlagstiftningen. Där ingår också föreningsföretagens gemensamma leveransvillkor. LRF föreslår att lantbrukaren genomgår en inledande utbildning innan han, utifrån de krav som redovisas i faktadelen, utövar egentillsyn gården med hjälp av checklistan. Om det visar sig att kraven inte är uppfyllda, kan lantbrukaren lämna förslag vilka åtgärder bör utföras som och när de bör vara utförda. Resultatet egentillsynen kan lantav brukaren sammanställa blankett, kan överlämnas till en som kommunen. På blanketten kan lantbrukaren också föra uppgifter om gårdens byggnads- och djurbestånd, när veterinärbesök ägt rum och om lantbrukaren är ansluten till djurhälsokontroll m.m. Enligt LRF har miljöhusesynen egentillsyn införts i vissa som

delar av landet efter samråd mellan LRF:s kommungrupper och

berörda kommuner. Miljöhusesynen befinner sig för närvarande i ett uppbyggnadsskede.

3.7.2 Slakteriförbundets

egenkontrollprogram

Slakteriförbundets "kvalitetsprogram BAS" innehåller de krav på

djuromsorg, foder, Smittskydd och djurhälsovård som ställs på

samtliga leverantörer nötkreatur, svin och lamm till Scanav slakterier. En del av kraven är identiska med djurskyddslagens krav, t.ex. kravet på daglig tillsyn djur, medan andra krav är av mer långtgående. Beträffande djurhälsovården ställs bl.a. kravet att besättningar producerar livsvin eller smågrisar till avsalu måste som

vara anslutna till smågrishälsokontroll se avsnitt 3.7.3. Köttko-

besättningar måste vara anslutna till leukoskontrollen. Leverantörerna till slakterierna förbinder sig att genom årlig egenkontroll se till att programmet är uppfyllt och att vidta de åtgärder som

krävs för att det skall uppfyllas. Kontrollen kan ske med hjälp

av en checklista, som uppfödaren fyller i och som behandlar områdena

djuromsorg, foder och djurhälsovård, men den kan också ske på

andra sätt. Genom att underteckna en djurägarforsäkran leverans-

sedeln vid försäljningen av djur garanterar uppfödaren att BAS-

88 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

programmet är uppfyllt. Scan förbinder sig gentemot uppfödaren att i samråd med Svenska Djurhälsovården och uppfödaren upprätta och följa åtgärdsprogram då sådana krävs för att programmet upp skall uppfyllas. BAS-programmet trädde i kraft vid årsskiftet 1994/95.

BIS är ett "kvalitetssäkringsprogram" för grisköttsproduktion uppfödarna kan ansluta sig till frivilligt. Programmet innehåller

som krav bl.a. på sektionering och sammanhållning djurgrupper för av

minimera smittspridning och värna god djurhälsa.

att om en Kontrollen att kraven uppfylls sker genom en årlig revision som av utförs slakteriföreningarna utsedd och utbildad BISav en av specialist tillsammans med veterinär från Svenska Djurhälsoen vården. Något formaliserat samarbete mellan uppfödarna och kommueller länsstyrelserna förekommer för närvarande inte. nerna Slakteriförbundet och Köttbranschens Riksförbund har 1995 antagit "branschgemensam policy för åtgärder vid vanvård av en slaktdjur" innebär att djur inte skall tas emot för slakt om de som

uppvisar allvarliga brister i näringstillförsel och hygien eller visar

allvarlig skada och sjukdom som inte behandlats.

3.7.3 Svenska Djurhälsovårdens djurhälsokontroll

I avsnitt 3.5.3 finns kortfattad redogörelse för den organiserade

en

djurhälsokontrollen. Av redogörelsen framgår att Svenska Djur-

hälsovården, under sin huvudman Slakteriförbundet, ansvarar för

hälsokontrollen av svin, får och köttproducerande nötkreatur samt

för kontroll- och bekämpningsprogram avseende Aujeszkys sjukdom på svin, tuberkulos hos hägnad hjort och Maedi-visna hos får.

Enligt Svenska Djurhälsovårdens "policy avseende djur-

nya

skyddstillsynen på besättningsnivå", trädde i kraft den l sep-

som

tember 1995, skall bedömning djurskyddet göras i den be-

en av sökta besättningen i samband med att hälsokontrollen utförs där.

Om djurhållningen inte uppfyller djurskyddslagstiftningens krav,

skall detta påtalas för djurägaren. Om bristerna är allvarliga och

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 89

bedöms bryta mot grundläggande krav i djurskyddslagstiftningen, skall tillsynsmyndigheterna informeras.

3.7.4 Svensk Fågels djuromsorgsprogram

Branschorganisationen Svensk Fågel har ett djuromsorgsprogram som för närvarande omfattar ca 97 procent slaktkycklingsav uppfödningen i landet. Besätttningar är anslutna till som programmet besiktas årligen av Svensk Fågels s.k. rikslikare, till som sin hjälp har djuransvarig vid slakteriet eller kontrollveterinär en en

vid uppfödningsanläggningen. För närvarande omfattar besiktningen

31 kontrollpunkter, berör djurutrymmen, ekonomiutrymmen som

och skötsel av kycklingarna. Flertalet punkter har två bedömnings-

moment, ett tekniskt moment och ett skötselmoment. Kontrollpunkterna poängsätts rikslikaren och Den erhållna av summeras.

poängsumman bestämmer stallets högsta tillåtna beläggning i antal

kilogram levande kyckling per kvadratmeter golvarea. För besätt-

ningar som inte är anslutna till Svensk Fågels djuromsorgsprogram

är högsta tillåtna beläggning 20 kg kyckling kvadratmeter enligt per

Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning

om inom lantbruket m.m. För besättningar är anslutna till Svensk som Fågel är den högsta tillåtna beläggningen 36 kg kyckling per kvadratmeter, om de ställda kraven är uppfyllda. Den tillåtna beläggningsgraden för besättning bestäms rikslikaren i samband en av

med den årliga besiktningen anläggningen.

av

Statens Jordbruksverk har godkänt Svensk Fågels djuromsorgs-

program i enlighet med 2 kap. 46 § Jordbruksverkets föreskrifter om djurhållning inom lantbruket Frågor rörande kontrollm.m. programmet, dess praktiska funktion samt uppföljning sker i en referensgrupp sammansatt representanter för Svensk Fågel, av slakterier, uppfödare, Jordbruksverket, Lantbruksuniversitetet och djurskyddsorganisationer.

90 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

3.7.5 Äggnäringens omsorgsprogram

Enligt SFS-Svenska Ägg, som företräder äggnäringen, har näringen

nyligen beslutat sig för att genomföra ett för omsorgsprogram branschen. Programmet, som är avsett att påbörjas under hösten 1995, har Svensk Fågels djuromsorgsprogram som förebild. De anläggningar är anslutna till äggnäringens skall insom program

spekteras årligen s.k. rikslikare, bedömer djurskötseln

av en som och djurmiljön enligt ett poängsystem som liknar Svensk Fågels.

För att bli godkänd skall en viss poängsumma uppnås.

3.7.6 Svenska Ridsportförbundets egentillsyn

Svenska Ridsportförbundet har organiserat egentillsyn för för-

en bundets ridskolor. Egentillsynen bedrivs i omkring 15 av förbundets 19 distrikt i landet. Det är distriktens s.k. besöksgrupper, som har rådgivande funktion gentemot ridskolorna, som utför egenen tillsynen. Grupperna består personer med erfarenhet av hästav hållning. Enligt Ridsportförbundet är det önskvärt och vanligt - att veterinär med sådan erfarenhet också ingår i gruppen. Riden

sportförbundet rekommenderar besöksgrupperna att göra grund-

läggande besök ridskolorna vartannat eller vart tredje år. Ett

särskilt besöksprotokoll skall upprättas vid besöken. Därefter skall

besöksrapport sammanställas, överlämnas bl.a. till riden som klubben, kommunen och länsveterinären. Besöksrapporten innehåller bl.a. bedömning ridskolans verksamhet, stall och hästen av hållning. När det behövs, skall uppföljningsbesök göras mellan de grundläggande besöken.

3.7.7 Svenska Kennelklubbens egentillsyn

Svenska Kennelklubben bedriver egentillsyn ett 80-tal genom

kennelkonsulenter, som besiktar kennelanläggningar och hundpensionat hos klubbens medlemmar och hos medlemmar i dess special-

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 91

klubbar. Vid besöken kontrolleras i första hand hundarnas allmänna kondition och att anläggningen uppfyller vissa krav beträffande boxstorlek, värme, ventilation etc. Kennelkonsulenten upprättar ett besöksprotokoll som överlämnas till uppfödaren och Svenska Kennelklubben. Kennelklubben vidarebefordrar sedan i sin tur protokollet till kommunen och länsveterinären. För att tjänstgöra som kennelkonsulent krävs att man har mångårig erfarenhet av

hunduppfödning, har deltagit i Svenska Kennelklubbens kennel-

konsulentkurser och har varit elev hos en utbildad kennelkonsulent.

3.7.8 Övrig egentillsyn

Egentillsyn av olika slag kan även förekomma vid verkannan samhet än den som nämnts tidigare i detta kapitel. Det gäller t.ex. vid vissa privatslakterier är anslutna till Köttbranschens Rikssom förbund. Viss egentillsyn förekommer också i samband med hästoch hundtävlingar. Sådan egentillsyn finns beskriven i Statens Jordbruksverks utredning Tävlingsverksamhet med djur 1995.

3.7.9 Överväganden och beskrivning av vilken

roll egentillsynen kan ha i djurskyddstillsynen

Enligt propositionen djurskyddslagen åvilar ansvaret för att djur om behandlas väl och skyddas mot lidande primärt varje enskild människa som har djur i sin vård medan det allmänna har ansvaret

för normgivning och ändamålsenlig tillsyn prop. 1987/88:93

en s. 15. Att den enskilde djurhållaren är ansvarig för skyddet av det eller de djur han har i sin vård är således utgångspunkten för

djurskyddslagen. Den s.k. egentillsynen kan ses som en tillsyn som

den enskilde djurhållaren utövar i mer eller mindre organiserad form tillsammans med någon eller några sina bransch- eller av

intresseorganisationer. En utomstående insyn i djurhållningen kan

därigenom delvis ske. Genom egentillsynen kan dessutom den

92 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

myndighet för djurskyddstillsynen i en del fall få som ansvarar information om djurhållningen, antingen direkt från djurhållaren eller dennes organisation. Egentillsynen är vidare genom betydelsefull att den ökar djurhållarens medvetenhet och genom kunskap om djurskyddet. Av den tidigare redovisningen av olika former av egentillsyn framgår att det i vissa fall är bransch- eller intresseorganisationen är den part som utövar egentillsynen medan andra organisom sationers aktivitet i tillsynen är nästan obefmtlig. Organisationernas insatser i egentillsynen är således skiftande. Kvaliteten de olika formerna egentillsyn är enligt utredningens mening varierande av och svårbedömbar. För att göra kvalitetsbedömning krävs betyden

egentillsynens organisatoriska uppbyggnad

ligt mer information om och praktiska verksamhet än vad utredningen nu har tillgång till. Utredningen har därför inte för avsikt att försöka göra en sådan bedömning.

Utredningen att egentillsynen inte kan ersätta den of-

anser fentliga djurskyddstillsynen utan snarare tjäna som ett komplement

till denna. Enligt utredningens mening bör en väl fungerande egen-

tillsyn i första hand medföra att tidsmellanrummet för de lokala

tillsynsmyndigheternas regelbundna inspektioner bör kunna utökas,

särskilt kontrollprogrammet har mycket hög kvalitet och troom värdighet. Tillsynsmyndigheterna skulle därigenom kunna utnyttja sina effektivare, t.ex. för att utöva riktad tillsyn hos resurser

djurhållare är kända för tveksamt eller eftersatt djurskydd.

som Uppfödare med enligt egentillsynen god djurhållning skulle en

det längre tidsintervallet mellan de offentliga tillsynsbesöken

genom i praktiken belönas med lägre kostnader för tillsynen. Uppfödaren skulle samtidigt uppleva erkänsla från den offentliga tillsynen för

sin djurhållning. En bra djurhållning skulle därmed i praktiken

belönas tvåfaldigt.

Utredningen drar av det sagda slutsaten att både offentliga till-

synsmyndigheter och enskilda djurhållare skulle kunna dra fördel

väl fungerande egentillsyn. En väsentlig uppgift för utred-

av en ningen är därför att uppslag kan stimulera framväxten av en ge som

SOU I996:l3 Kommunen .mm lokal til/.gvns/nyidighet 93

egentillsyn som håller hög kvalitet. Hur kan då sådan utveckling en stimuleras Enligt utredningens mening kan det t.ex. ske genom att en central kvalitetsprövning införs för de organisationer önskar som sin egentillsyn godkänd. En sådan prövning bör lämpligen utföras av Statensjordbruksverk. Prövningen bör ske efter ansökan av respektive organisation och bör omfatta ett antal krav måste som vara uppfyllda för att egentillsynen skall kunna godkännas. Krav bör ställas vad som bör ingå i egentillsynen, bl.a. hur ofta tillsynen skall utövas att upptäckta brister rapporteras till den lokala tillsynsmyndig- heten

att förslag lämnas hur bristerna bör avhjälpas

att Lippföljning sker att smittskyddet är gott att egentillsynen utövas ett trovärdigt och enhetligt sätt för anslutna besättningar.

Utredningen vill betona att ett godkännande egentillsynen inte av innebär att den lokala tillsynsmyndigheten kan förvägras att göra inspektioner, när den finner anledning till det, besättningen även om ingår i en godkänd egentillsyn. Den lokala tillsynsmyndigheten skall alltså enligt Litredningens mening alltid ha möjlighet att självständigt avgöra inspektion skall utföras eller om en Utredningen vill slutligen tillfoga att trovärdigheten for egentillsynen hos allmänheten och konsumenterna, enligt utredningens uppfattning, i hög grad är beroende att det finns väl fungerande av en offentlig urskyddsti llsyn, vilket bör betydelsefullt framför allt vara för dem som för sin försörjning är beroende lantbrukets djur. av

94 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

3.8 Den kommunala djurskyddstillsynen

-

en sammanfattande beskrivning av en

alternativ och förbättrad kommunal

tillsyn

I det följande lämnar utredningen en sammanfattande beskrivning hur den kommunala djurskyddstillsynerz kan förbättras. Förslag av till kommunernas framtida roll i den lokala djurskyddstillsynen lämnas i avsnitt 8.3. Den regelbundna tillsynen är en förutsättning för att komskall kunna ha en uppfattning om hur djurhållningen är munerna inom kommungränserna. Alla kommuner utövar inte regelbunden tillsyn. Många kommuner som utövar sådan tillsyn gör det inte tillräckligt ofta. Över lantbrukets djur bör regelbunden tillsyn enligt utredningens mening utövas vart tredje år för att vara godtagbar.

Tillsynen djurhållning bör i många fall utövas oftare se

över annan avsnitt 3.2.2. För att kunna planera den regelbundna tillsynen behöver komha register över djurhållningen inom kommunerna. munerna

Tillgången till sådana uppgifter bör förbättras. De kommuner som

saknar register bör därför upprätta sådana och de som har

bristfälliga register bör fortsätta att bygga upp dem. Övriga tillsyns-

myndigheter har uppgifter djurhållning bör så långt det som om är möjligt ställa uppgifterna till förfogande för kommunerna. -

Jordbruksverket bör verka för att intresseorganisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register hos tillsynsniyndigheterna

se avsnitt 3.2.4.

Kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn är inte tillfredsställande enligt utredningens uppfattning. Framför allt brister det i

kunskaper djurhållning och djurskydd, men också de juridiska

om kunskaperna är bristfälliga. För att förbättra kompetensen bör i en

24 § djurskyddslagen införas krav att tillsynspersonalen

ny a

skall ha 20-p0ängs djurskyddsutbildning högskolenivå. För att

en behörig till utbildningen bör den sökande ha lämplig grundutvara bildning. Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, hippo-

logutbildning och djursjukvårdarutbildning är enligt utredningens

SOU 1996:l3 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 95

mening lämpliga grundutbildningar. Djurskyddsutbildningen bör

emellertid även vara öppen för den som har en mer kvalificerad utbildning med inriktning kunskap djur, t.ex. veterinärutom

bildning, husdjursagronomutbildning och zoologutbildning. Den som har kvalificerad praktisk erfarenhet djurskyddstillsyn bör i

av

ett övergångsskede kunna få dispens från utbildningskravet se

avsnitten 3.3.3 och 3.3.5. Kommunallagen utgör för närvarande ett rättsligt hinder för kommunal samverkan. Det hindret kan enligt utredningens mening undanröjas att 24 b § införs i djurskyddslagen genom en ny som innebär att en kommun får möjlighet dels att anlita personal från en

annan kommun för att i uppdragsform utöva djurskyddstillsyn i kommunen, dels att låta denne ägna sig åt myndighetsutövning i

kommunen se avsnitt 3.4.3.

Samarbetet mellan kommuner och veterinärer bör enligt utredningens mening utökas för att förbättra kommunernas insyn i djurhållningen. Det kan ske genom att samarbetet med framför allt distriktsveterinärerna utvecklas och att länsveterinärema tar genom initiativ till och genomför sammankomster olika slag med av kommuner och veterinärer. Det kan vidare ske att ett tillägg genom införs i 4 § förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden att samtliga veterinärer i sin yrkesutövning skall se till att djurskyddslagstiftningen efterlevs och att veterinärerna, om de har anledning att anta att djurskyddet är eftersatt, skall

ha anmälningsskyldighet till kommunen och länsstyrelsen avsnitt

se

3.5.5.

Djurskyddstillsynen på slakterier bör enligt utredningens mening

även i framtiden utövas av den lokala tillsynsmyndigheten.

Besiktningsveterinäremas ansvar för djurskyddstillsynen bör dock klarläggas genom att ett tillägg införs i 12 § förordningen

1971:810 med allmän veterinärinstruktion med innebörden att en

besiktningsveterinär i sin yrkesutövning skall se till att djurskyddslagstiftningen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporter

som ankommer dit. Vidare skall besiktningsveterinären, denne om har anledning att anta att djurskyddet är eftersatt ha anmäl-

96 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

ningsslçøldighet till kommunen och länsstyrelsen, om rättelse inte sker efter tillsägelse. Om veterinären gör iakttagelser som tyder att det kan finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur

kommer ifrån, skall veterinären göra en anmälan skyndsamt se

avsnitt 3.6.4 Den s.k. egentillsynen, den enskilde djurhållaren utövar i som

eller mindre organiserad form tillsammans med någon av sina

mer branschorganisationer, kan enligt utredningens mening ha en viss betydelse för den offentliga tillsynen. En förutsättning för att detta skall kunna ske är att central kvalitetsprövning av egentillsynen en införs. Ett antal krav bör uppfyllda innan ett godkännande kan vara meddelas. Egentillsynen kan i så fall eventuellt förlänga tidsintervallet för kommunernas regelbundna tillsyn, men den ersätter inte den offentliga tillsynen. En tillsynsmyndighet bör därför göra

inspektioner närhelst den finner anledning till det se avsnitt 3.7.9.

3.9 Kostnader för kommunernas

djurskyddstillsyn

3.9.1 Nuvarande kostnader för

djurskyddstillsynen och hur de finansieras

Enligt den enkät kommunernas tillsynspersonal besvarat

som

uppgår kostnaderna för djurskyddstillsynen i 225 kommuner till ca

31 500 000 kronor år. I kostnaderna ingår utgifter för personal, per lokaler, administration, Av dessa kostnader täcks enligt resor m.m.

personalen i genomsnitt knappt 14 procent av avgifter som kom-

tar ut från djurhållarna. Avgifterna inbringar således ca munerna 4 300 000 kronor. Resten kostnaderna, dvs. ca 27 200 000 kroav är skattefmansierade. 105 236 kommuner tar enligt enkätnor, av inte ut någon avgift alls for tillsynen. svaren På grundval de uppgifter tillsynspersonalen lämnat uppskattar av utredningen att den årliga kostnaden för djurskyddstillsynen för

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 97

samtliga 288 kommuner för närvarande uppgår till totalt ca 40 000 000 kronor.

3.9.2 Avgift för verksamhet enligt djurskyddslagen och djurskyddsförordningen

Enligt 57 a § djurskyddsförordningen får kommunen ta ut avgift enligt taxa som kommunen bestämmer för en kommunal nämnds

verksamhet enligt djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. I samband med att 25 § djurskyddslagen ändrades så att det blev möjligt för regeringen att överlåta åt kommunen att fastställa en

sådan taxa anförde departementschefen i huvudsak följande prop. 1989/902118 s. 15 f.:

förarbetena till djurskyddslagen uttalade jag att det borde vara

möjligt att ta ut avgift för tillsynen. Samtidigt framhöll jag

- - -

att avsikten inte att avgiftsbelägga tillsyn annat än då

var

tillsynen ställde särskilda krav på sakkunskap eller

det annars fanns särskilda skäl. Bemyndigandet att meddela föreskrifter avgift för om tillsynen har ännu inte utnyttjats. i

Lantbruksstyrelsen föreslår att avgift skall tas ut för

nu

kommunernas tillsyn över försöksdjur och cirkusdjur.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser att det är rimligt att kommunerna vid satsning på förstärkt och en en

förbättrad tillsyn också får möjlighet att ta ut viss avgift för

en

tillsynen. Det är som jag tidigare anfört angeläget att tillsynen

kan genomföras ett kompetent och tillfredsställande sätt. En avsikt med att förstärka tillsynen är att insatser från kommunernas sida på ökad sakkunskap hos nämnderna också skall tillföra djurägaren ny och värdefull kunskap och information. Främst kan en möjlighet att ta ut avgift för tillsynen få betydelse för kommuner som måste skaffa sig särskild kompetens för

komplicerad och resurskrävande tillsyn. Det kan t.ex. vara fråga

98 Kommunen lokal tillsynsmyndighet som

mycket stora anläggningar eller mycket speciell djurhållning om i ekonomisk verksamhet. Exempel detta kan vara anläggen ningar för försöksdjur och cirkusar. En möjlighet till avgiftsfinansiering kan också få betydelse när det gäller att genomföra

den av mig tidigare förordade projektinriktade tillsynen. I dessa

fall genomför kommunen under en begränsad tidsperiod vissa projekt där tillsynen koncentreras på speciella djurhållningsmetoder, t.ex. utformning av svinstallar. De djurhållare som berörs denna tillsyn kan vid sådan tillsyn få värdefull av en information och hjälp till förbättringar av djurhållningen.

Utgångspunkten för tillsynsavgifter det slag det är fråga

av är att avgifterna inte får täcka mer än kostnaderna för om tillsynen. Avgiften skall utformas så att den som betalar avgiften erhåller motsvarande prestation från myndigheternas sida. en Vidare måste avgiftstaxan vara överskådlig så att den avgiftsskyldige kan förutse den ungefärliga kostnaden. Taxan bör också utformas så att den kan administreras enklast möjliga sätt. På grund vad anförts bör avgiftsbemyndigandet - - - av som nu i djurskyddslagen utvidgas så att det blir möjligt för regeringen att överlåta kommunen att meddela föreskrifter om avgifter."

När avgifter tas ut för djurskyddstillsynen, sker det enligt tillsynspersonalens enkätsvar i form av fasta årsavgifter, fasta besöksavgifter, timavgifter eller annat sätt. l en del kommuner tas en kombination dessa avgifter ut, t.ex. både en fast årsavgift och en av fast besöksavgift. Den fasta årsavgiften varierar mellan 100 kronor och 10 000 kronor, den fasta besöksavgiften mellan 175 kronor och 6 750 kronor samt timavgiften mellan 250 kronor och 650 kronor.

3.9.3 Vad förbättringsalternativet kostar och hur

det kan finansieras

I enkätundersökningen har kommunernas tillsynspersonal uppskattat

hur många djurskyddsinspektörer som skulle behövas fö." att utöva

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 99

den regelbundna tillsynen vartannat och vart fjärde år i respektive kommun och hur stora kostnaderna i så fall skulle bli för djurskyddstillsynen. Uppgifter om tillsyn vartannat år har lämnats i 214 enkätsvar och vart fjärde år i 187 enkätsvar. Som framgått om av avsnitt 3.2.2 anser utredningen att en målsättning för djurskyddstillsynen bör vara att den regelbundna tillsynen utövas minst vart tredje år. Med enbart enkätsvarens uppgifter som underlag uppskattar utredningen att det skulle behövas omkring 200 djurskyddsinspektörer för att utöva en regelbunden tillsyn vart tredje år i samtliga 288 kommuner och att den totala kostnaden skulle bli omkring 70 000 000 kronor per år.

Även underlag än enkätsvaren har använts i utredningens

annat beräkningar. I en schablonmässig beräkning av kostnaderna för en förbättrad kommunal djurskyddstillsyn utgår utredningen från ett antal förutsättningar som i huvudsak grundar sig på en

kostnadsberäkning som Länsstyrelsen i Kalmar län gjort för det fall

att länsstyrelsen skulle utöva den lokala tillsynen. Dessa förutsättningar finns redovisade i avsnitt 6.3.2. Utredningen har dock i denna beräkning utgått ifrån att kommunernas tillsynspersonal i genomsnitt kan utföra tre och en halv inspektioner per dag jämfört med tre i länsstyrelsealternativet huvudsakligen på grund av kortare reseavstånd till tillsynsobjekten. Utredningen har vidare utgått ifrån att det inte tillkommer någon ytterligare kostnad för arbetsledning av inspektörerna utöver den kostnad kommunerna redan har jämfört med en fjärdedels veterinärtjänst per länsstyrelse. Enligt den schablonmässiga beräkningen skulle det behövas sam-

manlagt ca 60 djurskyddsinspektörer för att utföra enbart regelbundna inspektioner vart tredje år i samtliga 288 kommuner. Den totala årliga kostnaden för djurskyddstillsynen beräknas schablon-

mässigt uppgå till ca 32 000 000 kronor. Den genomsnittliga kostnaden per inspektion vart tredje år beräknas till ca l 300 kronor, vilket motsvarar en årlig kostnad för djurskyddstillsynen på i genomsnitt knappt 450 kronor per djurhållare. I den schablonmässiga beräkningen har utredningen trots uppräkningen antalet tillsynsobjekt utgått från ett för lågt antal tillsynsav

100 Kommunen som lokal tillsynsmyndighet

objekt, eftersom alla tillsynsobjekt inte är kända. Vissa objekt bör dessutom inspekteras oftare är vart tredje år. Inte heller all den tillsyn utövas lokalt ingår i beräkningen. Exempelvis ingår inte som den projektinriktade tillsynen i beräkningen. Detta medför att det totala antalet djurskyddsinspektörer är för lågt beräknat enligt den schablonmässiga metoden och därmed också den totala kostnaden

för djurskyddstillsynen. Också beräkningen av tidsvinsten vid en

kommunal tillsyn, jämfört med länsstyrelsens tillsyn, är schablonmässig och osäker. Den genomsnittliga kostnaden för ett inspektionsbesök vart tredje år torde dock inte ändras nämnvärt även om den totala kostnaden är för lågt beräknad, eftersom den genomsnittliga kostnaden beräknas på ett visst antal inspektioner per år av en inspektör. Kommunerna har inte kunnat lämna motsvarande underlag till de beräkningar som gjorts ovan. Utredningens intryck är att kvaliteten på de enkätsvar som kommunernas tillsynspersonal lämnat är mycket ojämn och fäster därför större avseende vid den schablonmässiga beräkningen. Antalet inspektörer är emellertid, som tidigare sagts, för lågt beräknat med den schablonmässiga metoden. Utredningen gör därför bedömningen att det skulle behövas upp till 50 procent fler djurskyddsinspektörer för att utöva den lokala djurskyddstillsynen i samtliga kommuner, dvs. totalt omkring 90 inspektörer. Kostnaden för tillsynen skulle i så fall uppgå till omkring 48 000 000 kronor per år.

För närvarande arbetar flertalet av kommunernas inspektörer

deltid med djurskyddstillsyn se avsnitt 3.4.1. Utredningen upp-

skattar att samtliga deltidstjänster sammanlagt motsvarar omkring 90 heltidstjänster, dvs. ungefär det antal tjänster som utredningen bedömer skall kunna utöva en godtagbar djurskyddstillsyn i framtiden. Ett skäl till att utredningen gör denna bedömning är att det i forbättringsalternativet är fråga om heltidstjänster, som enligt utredningens mening kan utnyttjas på ett avsevärt mer effektivt sätt än nuvarande deltidstjänster.

Kommunen som lokal tillsynsmyndighet 101

Finansiering

I "Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden" dir. 1994:23 anför regeringen Följande:

"Om förslag lämnas om åtgärder som påverkar den kommunala sektorns verksamhet och ekonomi skall följande gälla. Varje kommitté skall göra en bedömning av de kommunalekonomiska effekterna och om den s.k. finansieringsprincipen är tillämplig.

F inansieringsprincipen innebär att kommuner och landsting inte

skall åläggas uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet att nya finansiera dessa med annat än höjda skatter."

Den Förbättrade kommunala djurskyddstillsynen beskrivits tidisom gare innebär en ökning av de kommunala utgifterna. Enligt utred-

ningens mening bör denna utgiftsökning finansieras att

genom kommunerna i större utsträckning än för närvarande tar ut avgift för den tillsyn de utövar. som

4 F örsöksverksamhet med ökade

kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen - en utvärdering

En försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter har pågått under perioden 1986-1994. Ett antal kommuner

har då haft befogenheter som endast länsstyrelser annars har.

Utredningen anser att kommunerna använt sig de ökade av befogenheterna i så liten utsträckning att det inte går att dra någon direkt slutsats om huruvida det är en fördel eller för djurskyddet att kommunerna har befogenheterna.

4.1 Vad försöksverksamheten innebar och

vilka kommuner som verksamheten

omfattade

Riksdagen beslöt 1984 att försöksverksamhet med ökad en kommunal självstyrelse det s.k. frikommunförsöket skulle - inledas. Avsikten med försöksverksamheten att de kommuner var

och landsting som deltog skulle möjlighet att bättre den

ges anpassa kommunala organisationen till lokala förhållanden, att bättre utnyttja de samlade samhällsresurserna och att åstadkomma ökad en samordning och effektivitet i den kommunala verksamheten. Det

skedde genom att de deltagande kommunerna och landstingen

gavs

möjlighet att göra avsteg från föreskrifter i lagar och andra

104 F Örsöksverksamhet

författningar. Ett annat syfte med försöket att utveckla formerna var för samverkan mellan kommuner och landsting, liksom mellan kommunala och statliga organ. 1 samband med att frikommunförsöket inleddes anhöll Helsingborgs kommun att vissa länsstyrelsens mer omfattande av

befogenheter i den dåvarande djurskyddslagen 1944:219 också

skulle tillkomma miljö- och hälsoskyddsnämnderna i frikommuner- Örebro kommun framförde liknande önskemål prop. na. 1985/86:70 13. Framställningarna resulterade i lagen 1986:99 s. försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid om tillsyn enligt lagen 1944:219 djurskydd. Försöksverksamheten om

påbörjades den l april 1986 och upphörde vid utgången av år 1994.

Ursprungligen ingick nio kommuner i försöksverksamheten. Efter hand utökades antalet kommuner och när verksamheten upphörde omfattade den kommuner. Elva kommunerna ligger i Örebro 37 av län och nio i Stockholms län. Försöksverksamheten innebar bl.a. att den eller de kommunala nämnder fullgjorde uppgifter inom miljö- och hälsoskyddssom området hade befogenheter enligt 29, 31 och 32 samma som

djurskyddslagen 1988:534 eller motsvarande bestämmelser i den

-

gamla djurskyddslagen tillkom länsstyrelsen. Paragraferna har

--

följande lydelse:

29 § Länsstyrelsen skall meddela förbud att ha hand om djur eller visst slag av djur för den som

inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26 § och är väsentlig betydelse från djurskydds-

som av synpunkt, 2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården ett djur, eller av har misshandlat ett djur.

Förbud skall inte meddelas, det kan antas att ett upprepande

om inte kommer att inträffa. Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen dessutom ålägga honom att göra sig med det och av

Försoksverksamhet 105

förbjuda honom att skaffa djur över huvud taget eller visst slag av djur. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.

31 § Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse tillsynsmyndigheten; av ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller ett beslut som meddelats enligt 29 § inte följs.

32 § Utan hinder vad i 31 § l föreskrivs tillsägelse och av om rättelse får länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur är utsatt för lidande omedelbart skall som omhändertas om det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt, ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt. Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra det om skall fortsätta att gälla. Omhändertagandet skall ske polismyndighetens försorg. genom

Om den kommunala nämnden beslutade omhändertagande om av

djur, skulle nämnden också tillämpa 34 § djurskyddslagen. Av

denna paragraf framgår att länsstyrelsen, när den beslutar om omhändertagande av djur, snarast skall fastställa om djuret skall säljas eller avlivas.

106 F örsöksverksamhet SOU 1996: 13

4.2 Hur kommunerna använde sina ökade

befogenheter

Statens gjorde i slutet 1991 en enkätundersökning

av hos kommunerna för att bl.a. få frågan "om de utökade svar befogenheterna tillämpats frikommunerna." 28 av de 37 komav

då hade möjlighet att delta i försöksverksamheten med

muner som ökade kommunala befogenheter besvarade enkäten. Av Jordbruks-

verkets rapport Tillsyn enligt djurskyddslagen l99l framgår att

endast 4 dessa kommuner använde sig av de ökade befogenav heterna. I kommentar i rapporten sägs att del av de komen en besvarat enkäten nyligen hade fått frikommunmuner som

befogenheter och att det framkommit att tjänstemän miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i några kommuner inte kände till att

kommunen hade dessa befogenheter s. 59. En enkätundersökning Svenska Kommunförbundet gjorde som i slutet 1994 och besvarades 32 de 37 försöksav som av av kommunerna följande resultat. De ökade befogenheterna vid gav

tillsyn enligt djurskyddslagen utnyttjades enligt enkätsvaren i stor

utsträckning 3 och i begränsad utsträckning av 1 1 kommuner. 18 av kommuner använde sig inte de ökade befogenheterna. 24 komav ansåg det angeläget att de fick fortsätta att ha de ökade muner befogenheterna, medan 5 kommuner hade den motsatta uppfattningen. Resten kommunerna tveksamma eller hade ingen av var uppfattning i frågan. Av den enkätundersökning utredningen gjort hos komsom

handläggare djurskyddsfrågor har i huvudsak följande

munernas av framkommit försöksverksamheten med ökade kommunala om befogenheter. Handläggare i 24 de 37 kommuner haft ökade av som

befogenheter har besvarat enkäten dock inte alla frågor.

Enligt enkätsvaren användes de ökade befogenheterna under treårsperioden den 1 januari 1992 -den 31 december 1994 i enstaka fall 7 kommuner. En kommun tillämpade bestämmelserna i ett av trettiotal fall. Resterande 16 kommuner använde sig inte av de ökade befogenheterna under denna tid.

Försöksverksamhet 107

l enkätsvaren uppges vidare att tiden från det att ett missförhållande blivit känt för kommun till dess att det fanns ett en lagakraftvunnet beslut i djurskyddsärendet förkortades i fem kommuner. Vidare uppges att djurskyddstillsynens resurser i 17 av kommunerna inte förändrades när de fick ökade befogenheter, medan resurserna försämrades i kommun. I 11 kommuner en uppges rättssäkerheten ha förblivit oförändrad under denna tid, medan den förbättrades i och försämrades i kommun. en en annan

Av enkätundersökningen hos länsstyrelserna har i väsentliga drag följande framkommit. Inte heller länsstyrelserna har besvarat alla frågor. 7 länsstyrelser har uppgett att de fattade beslut enligt de tidigare nämnda bestämmelserna i djurskyddslagen under för-

söksperioden trots att kommunerna hade ökade befogenheter, medan 4 länsstyrelser uppgett att de inte gjorde det. Länsstyrelsen i Stockholms län, där det fanns 9 kommuner med ökade befogenheter, har uppgett att alla kommunerna inte ville använda de ökade befogenheterna. Kommunerna ansåg sig enligt länsstyrelsen inte ha skyldighet utan bara möjlighet att utnyttja dessa befogenheter. Enligt Länsstyrelsen i Örebro län, hade 11 kommuner med som ökade befogenheter inom sitt län, utnyttjade 10 länets kommuner av inte befogenheterna. I enkätsvaren från kommunernas djurskydds-

handläggare uppges dock att 2 av kommunerna använde sig

av befogenhetema, den ett trettiotal gånger och den andra några få ena gånger. Länsstyrelsen har vidare uppgett att elva ärenden över-

klagades till länsstyrelsen samt att sex av dem upphävdes därför att de inte var tillräckligt utredda och inte uppfyllde djurskyddslagens

formella krav.

En länsstyrelse har uppgett att tiden från det att ett miss-

förhållande blivit känt för en kommun till dess att det fanns ett

lagakraftvunnet beslut i ärendet förlängdes något under försöks-

perioden. 2 länsstyrelser har uppgett att tiden inte förändrades,

medan 6 länsstyrelser inte har någon uppfattning i frågan. Enligt 7 länsstyrelser förändrades inte djurskyddstillsynen i övrigt när

kommunerna fick ökade befogenheter. En länsstyrelse att anser tillsynen försämrades genom att kommunens samråd med läns-

108 F örsöksverlcsamhet SOU 1996: 13

styrelsen minskade påtagligt. 7 länsstyrelser anser vidare att rättssäkerheten inte förändrades, medan en länsstyrelse har uppfattningen att rättssäkerheten försämrades.

4.3 Utvärdering

Den redogörelse lämnats i föregående avsnitt för de enkätsom undersökningar gjorts kommunernas användning de som om av

ökade befogenhetema vid tillsyn enligt djurskyddslagen visar enligt

utredningens mening att kommunerna använt sig av de ökade befogenhetema i något större utsträckning under den sista en treårsperioden än tidigare. Utredningen anser dock att kommunerna använt sig de ökade befogenhetema i så liten omfattning av en med undantag för kommun att det inte går att dra någon direkt en -

slutsats om huruvida det för djurskyddet är en fördel eller att kommunerna får tillämpa 29, 31 och 32 djurskyddslagen. Den slutsats möjligen kan dras är att kommunerna generellt sett inte

som varit särskilt intresserade att använda sig av de ökade av

befogenhetema.

5 Särskilda

tillsynsobjekt

1 detta kapitel behandlas ett antal särskilda tillsynsobjekt som kommunerna har tillsyn över.

5.1 Transporter av ur

Kommunernas ansvar för djurskyddstillsynen omfattar även transporter djur. Bestämmelser om djurtransporter finns förutom i av djurskyddslagen och djurskyddsförordningen även i Lantbruksstyrelsens kungörelse LSFS 1981 :45 om transport av levande djur. Där anges bl.a. hur transportfordon skall vara beskaffade från djurskyddssynpunkt och hur djur skall lastas i och ur fordonen. Även internationella transportbestämmelser finns, bl.a. i den

europeiska konventionen den 13 december 1968 om skydd av djur

under internationella transporter. Inom Europeiska Unionen finns transportbestämmelser i rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG samt i rådets direktiv av 95/29 EG den 29 juni 1995 om ändring av direktiv av 91/628/EEG skydd djur vid transport. Enligt Statens jordom av bruksverk håller verket på att utarbeta nya transportbestämmelser införlivar transportdirektivet i svensk rätt och som också skall som ersätta Lantbruksstyrelsens kungörelse. Tillsynen över djurtransporter försvåras att kommunerna ofta av inte känner till när transporterna sker och att kommunerna kan ha svårt att hinna ingripa innan transporten lämnat kommunen. I de fall en kommun ingripit, t.ex. genom att vid vite förelägga transportören att vidta djurskyddsåtgärd inom viss tid, kan kommunen en

110 Särskilda tillsynsobjekt

få svårigheter att följa upp ärendet om transporten lämnar kom-

munen. En uppföljning av ärendet förutsätter att den kommun som transportfordonet för tillfället befinner sig i är beredd och har möjlighet att inspektera fordonet. Kommunen är vidare beroende av

polismyndighetens hjälp för att stoppa djurtransporten för inspek-

tion. Om det blir aktuellt att ansöka om utdömande av vitet, skall det enligt 6 § lagen 1985:206 om vite göras av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Ansökan skall göras hos länsrätten i det län där beslutsmyndigheten är belägen. Av nästan två tredjedelar av enkätsvaren från kommunernas

tillsynspersonal framgår att personalen anser att någon annan

myndighet än kommunen bör ansvara för den lokala tillsynen över

djurtransporter. I det stora flertalet enkätsvar förordas länsstyrel-

serna som lokala tillsynsmyndigheter. Enligt ungefär tre fjärdedelar av enkätsvaren från länsstyrelserna bör ansvaret för den lokala tillsynen över transporter överföras från kommunerna till länsstyrelserna.

5.2 Cirkusdjur

Årligen turnerar 10-20 cirkusar i landet. På cirkusama förevisas

bl.a. hästar, åsnor, sebror, kameler, lamadjur, bufflar, annan exotisk tamboskap, getter, kor, svin, hundar, katter, elefanter, sjölejon, duvor och papegojor. Kommunerna har ansvaret för djurskyddstillsynen över cirkusnär de befinner sig i respektive kommun. svårigheterna med ama, tillsynen över cirkusdjur överensstämmer med det som sagts om transporter i avsnitt 5.1. Dessutom tillkommer att cirkusar ofta inte

har någon hemortskommun i Sverige, där tillsynsmyndigheten kan ha möjlighet att nå den ansvarige. Tillsynen försvåras

annars

ytterligare att flera djurslag kan vara exotiska, vilket ställer

av särskilda krav kompetens för den utövar tillsynen. som

Enligt ungefär tre fjärdedelar av enkätsvaren från tillsynsperso-

nalen i kommunerna bör den lokala tillsynen över cirkusar Över-

Särskilda tillsynsobjekt 111

föras från kommunerna till antingen länsstyrelserna eller Statens jordbruksverk, vardera förordas i lika stor andel enkätsvar. som

Enkätundersökningen hos länsstyrelserna till resultat att två

gav tredjedelar av dem anser att det lokala tillsynsansvaret bör flyttas från kommunerna. Det stora flertalet förespråkar länsstyrelserna som

tillsynsmyndigheter.

5.3 i

Djur djurparker och liknande anläggningar

En zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning får enligt

37 § urskyddsförordningen inte tas i bruk för offentlig förevisning

av djur innan den har godkänts Jordbruksverket. Till anläggav

ningar där offentlig förevisning djur kan förekomma räknas

av också bl.a. terrarier, stadsparker, s.k. minizoo och 4H-gårdar. Ett drygt 30-tal anläggningar har godkänts Jordbruksverket för av offentlig förevisning djur. Ett stort antal anläggningar är i av som bruk lär dock sakna tillstånd till sådan förevisning. I större djurparker kan vilda och exotiska djurslag förekomma, såsom varg, björn, lodjur, sebra, antilop och elefant, liksom gnu, vanliga husdjur. På 4H-gårdar förekommer normalt lantbrukets djur.

Vanliga djur på ett minizoo är lantbrukets djur, kaniner och

marsvin. På terrarier hålls bl.a. reptiler, t.ex. ödlor och sköldormar, paddor. Där hålls vidare groddjur såsom grodor, paddor och salamandrar. Även leddjur kan hållas på terrarier, exempelvis insekter, Skorpioner och spindlar. I Lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd LSFS 1991:22 om djurhållning i djurparker vilka krav m.m. anges som

finns på bl.a. inom- och utomhusutrymmen för olika djurslag samt vilken inredning och utrustning skall finnas i lokaler för djur.

som Enligt föreskrifterna skall en veterinär och normalt även zoolog en vara knuten till anläggningen.

Ett par omständigheter som har betydelse för tillsynen över anläggningarna är dels att där kan finnas exotiska djurslag med sär-

112 Särskilda tillsynsobjekt

skilda behov, dels att de djur förevisas där befinner sig nära som

den publik besöker anläggningarna och därigenom kan utsättas

som för Dessa omständigheter medför att det kan finnas behov av stress.

att ställa särskilda kompetenskrav på den som utövar djurskyddstillsynen. Tillsynen över 4H-gårdama är normalt enklare att utöva, eftersom det där vanligen handlar tillsyn över lantbrukets djur.

om I än hälften enkätsvaren från kommunernas tillsynsmer av

personal föreslås att den lokala tillsynen över anläggningarna flyttas

från kommunerna. Enligt flertalet enkätsvar förordas länsstyrelserna

lokala tillsynsmyndigheter framför Statens jordbruksverk.

som

Av enkätundersökningen framgår att fem sjättedelar av länsstyrelserna att den lokala tillsynen över anläggningarna bör

anser överföras till dem från kommunerna.

5.4 Hägnat vilt

Dovhjort och kronhjort är de djurslag oftast förekommer i

som

vilthägn. Övriga viltarter som förekommer i någon större om-

fattning är vildsvin och mufflonfår. Frågor tillstånd att uppföra

om vilthägn länsstyrelsen enligt 24 § naturvårdslagen prövas av a

1964:822. Vid prövningen skall hänsyn tas till behovet av skydd

för friluftslivet och naturmiljön. Register över vilthägn skall föras

länsstyrelsen enligt 91 § Statens naturvårdsverks kungörelse

av SNVFS 1994:3 med föreskrifter jakt. I registret finns bl.a. om

uppgifter hägnets ägare och om dess belägenhet. Det finns

om

omkring 650 hjorthägn i landet.

Lantbruksstyrelsen har i sina föreskrifter LSFS 1990:26 om

djurhållning dovhjort och kronhjort i vilthägn fastställt de krav

av

från djurskyddssynpunkt gäller bl.a. beträffande utformning av

som

hägn och fållor, djurhållning, utfodring och avlivning.

Eftersom det finns förhållandevis få vilthägn, kan det vara svårt

för tillsynspersonalen att skaffa sig tillräcklig kompetens för att kunna utöva fullgod tillsyn över denna typ av djurhållning och

en

Särskilda Iillsynsobjekt 113

att sedan behålla kompetensen. Utfodrings- och djurhälsofrågor är exempel på djurskyddsproblem i vilthägn.

l ungefär två tredjedelar enkätsvaren från kommunernas av tillsynspersonal föreslås att den lokala tillsynen över vilthägnen även i framtiden bör utövas kommunerna, medan länsstyrelserna av

föreslås som tillsynsmyndigheter i omkring tredjedel enkät-

en av svaren. Fem sjättedelar länsstyrelserna enligt enkätsvaren att av anser den lokala tillsynen över vilthägnen bör överföras till dem från kommunerna.

5.5 Fiskodlingar

l fiskodlingar är regnbågslax den vanligaste fiskarten, där men förekommer även bl.a. öring, röding och ål. Enligt 2 kap. 16 § förordningen 1994:1716 fisket, vattenom

bruket och fiskerinäringen krävs det tillstånd för att anlägga och driva en fiskodling. Länsstyrelsen är den myndighet prövar

som

tillståndsfrågan. Tillstånd får inte för sådana fiskarter eller fisk-

ges stammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd får inte heller det finns risk for spridning ges om av

smittsamma sjukdomar. Ytterligare bestämmelser fiskodling

om finns bl.a. i Fiskeriverkets föreskrifter FIFS 1993:29 odling, om

utplantering och flyttning fisk. Enligt dessa föreskrifter skall

av

länsstyrelsen föra ett register över fiskodlingarna i länet. Registret skall bl.a. innehålla uppgifter sjukdomsläget i fiskodlingen.

om Det finns i dag två samverkande fiskhälsokontroller dels en

obligatorisk fiskhälsoövervakning där samtliga registrerade fiskod-

lingar enligt Europeiska Unionens regler ingår, dels ett frivilligt

hälsokontrollprogram i vilket ca 75 procent de registrerade fisk-

av

odlingsföretagen deltar. Fiskhälsan FH AB för båda

ansvarar fiskhälsokontrollerna.

Den obligatoriska fiskhälsoövervakningen sker enligt bestämmel-

serna i Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1994:94 om

114 Särskilda tillsynsobjekt

obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk. Av föreskrifterna framgår bl.a. att anmälan skall göras omgående till fiskhälsokontrollen vid misstanke smittsam sjukdom i odlingen. Den frivilliga om hälsokontrollen sker med stöd lagen 1980:370 om organiserad av

hälsokontroll husdjur se avsnitt 3.5.4.

av Som framgått tidigare är fisksjukdomar ett djurskyddsproblem

hålls under särskild uppsikt i frskodlingar. Till djurskydds-

som problemen hör även beläggningsgraden i fiskodlingarna och hanteringen fisken vid slakt. av Enligt drygt tre fjärdedelar enkätsvaren från kommunernas av tillsynspersonal bör den lokala tillsynen över fiskodlingarna kvarstå hos kommunerna. I knappt fjärdedel av enkätsvaren förordas en länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter. Av länsstyrelserna nästan fem sjättedelar att den lokala anser tillsynen över frskodlingarna bör överföras till dem från kommu-

nerna.

5.6 Renar

Renskötsel bedrivs i huvudsak i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. l Kopparbergs län finns dessutom en sameby som

bedriver renskötsel. Övergripande problem vid djurskyddstillsynen

är att känna till och när renskötseln bedrivs, de stora av renar var reseavstånden och kostnaderna för inspektionerna. För att kunna bedöma t.ex. helikopterdrivning eller transport av renar är om en

godtagbar från djurskyddssynpunkt krävs särskild kompetens.

Detsamma gäller slakt och utfodring av renar. Enligt drygt hälften enkätsvaren från tillsynspersonalen i av kommunerna bör den lokala tillsynen över flyttas från renar kommunerna. I flertalet enkätsvar förordas länsstyrelserna som

tillsynsmyndigheter. Också Statens jordbruksverk föreslås som

tillsynsmyndighet.

Drygt hälften länsstyrelserna föreslår att den lokala tillsynen av över bör föras över till dem från kommunerna. renar

Särskilda tillsynsobjekt 115

5.7 Pälsdjur

Det finns 250-300 pälsdjursuppfödningar i landet. Mink är det vanligaste djurslaget, men även räv förekommer i uppfödningarna. Iller och chinchilla är mer sällsynta djurslag. Enligt 16 § djurskyddslagen skall den som yrkesmässigt eller i större omfattning föder upp pälsdjur ha tillstånd till verksamheten. Frågor om tillstånd prövas av kommunerna. I Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1993:129 om djurhållning inom lantbruket m.m. finns bestämmelser om utrymmen för mink och räv och hur de skall skötas. l och med att antalet pälsdjursuppfodningar är relativt få är det svårt att skaffa sig kunskap och erfarenhet om hur sådan uppfödning bör bedrivas. Exempel på frågor som kan vara svära att ta ställning till är vilka krav som bör ställas anläggningarna med hänsyn till pälsdjurens behov att bete sig naturligt, hur fodret bör hanteras, hur dricksvattentillförseln bör ske eller hur pälsdjuren bör hanteras vid avlivningen. Enligt drygt fem sjättedelar av enkätsvaren från kommunernas tillsynspersonal bör kommunerna även i framtiden vara lokal tillsynsmyndighet för pälsdjur. Av dem som har en annan uppfattning anser flertalet att länsstyrelserna bör vara tillsynsmyndighet. Nästan fem sjättedelar av länsstyrelserna anser enligt enkätsvaren att den lokala tillsynen över pälsdjur bör överföras till dem från kommunerna.

5.8 Försöksdjur

I huvudsak möss och råttor används vid djurförsök. Även andra djurslag, exempelvis apor, förekommer i sådana försök. I avsnitt 10.1 och kapitel 11 finns ytterligare uppgifter om djurförsök och föreskrifter gäller för försöksdjur. om som Djurskyddstillsynen över djurförsök skiljer sig i många avseenden från den normala tillsynen, främst därför att djuren får

116 Särskilda tillsynsobjekt

utsättas för lidande försöket är tillstyrkt av en djurförsöksetisk om nämnd. Det rör sig vidare om ett stort antal olika djurslag med varierande behov av djurhållning och vård. Enligt nästan två tredjedelar av enkätsvaren från tillsynspersonalen i kommunerna bör den lokala tillsynen över försöksdjur flyttas från kommunerna till antingen länsstyrelserna eller Statens jordbruksverk, vardera förordas i lika många enkätsvar. som Enligt enkätundersökningen anser nästan fem sjättedelar av länsstyrelserna att den lokala tillsynen över försöksdjur bör flyttas från kommunerna. Ungefär två tredjedelar av dessa förespråkar länsstyrelserna tillsynsmyndigheter, medan en mindre andel som förordar Statens jordbruksverk.

5.9 Tävlingsdjur

Tävlingar med djur bedrivs huvudsakligen med hästar, men även hundtävlingar har blivit allt vanligare. Av avsnitt 2.3.2 framgår att det skall finnas tävlingsveterinärer vid offentliga tävlingar och vilka uppgifter och befogenheter de har. Tävlingsveterinärernas uppgifter omfattar inte träningen av djuren. I rapporten Tävlingsverksamhet med djur 1995 har Statens

jordbruksverk publicerat en utredning som behandlar både träningsoch tävlingsverksamhet med djur. Enligt rapporten är samhällets

tillsyn över träningsverksamheten starkt eftersatt eller i de flesta fall obefintlig. I rapporten lämnas förslag hur djurskyddstillsynen bör utövas såväl i tränings- som i tävlingssammanhang. För att kunna utöva fullgod tillsyn över tävlingsdjur och en

träningen dem krävs särskild kompetens hos tillsynspersonalen.

av Ett problem vid tillsynen av tävlingsdjur är de transporter som ofta sker i samband med träning och tävling jfr avsnitt 5.1. Enligt två tredjedelar av enkätsvaren från kommunernas tillsynspersonal bör kommunerna fortsätta att vara lokala tillsynsmyndigheter för tävlingsdjur. I ungefär en fjärdedel av enkätsvaren föreslås länsstyrelserna som tillsynsmyndighet, medan Statens jord-

Särskilda tillsynsobjekt 117

bruksverk eller någon annan myndighet förordas i mindre andel en enkätsvar. Tre fjärdedelar av länsstyrelserna enligt enkätundersökanser ningen att den lokala tillsynen över tävlingsdjur bör flyttas från kommunerna. Flertalet av dem förespråkar länsstyrelserna som

tillsynsmyndigheter, medan en mindre andel av dem föreslår Statens

jordbruksverk.

5.10 Djur på slakterier

Djurskyddstillsynen slakterier behandlas i avsnitt 3.6.

6 lokal

Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet - en beskrivning av en alternativ lokal djurskyddstillsyn

I avsnitt 6.1 och 6.2 finns en kortfattad beskrivning hur

av en förbättrad djurskyddstillsyn skulle kunna utformas med

länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet. Enligt avsnitt 6.3 skulle det behövas sammanlagt drygt

100 djurskyddsinspektörer for att utöva den lokala tillsynen i samtliga län. De totala kostnaderna beräknas uppgå till omkring 60 000 000 kronor per år. Finansieringen skulle

kunna ske att länsstyrelserna tar ut avgift for genom tillsynen.

I detta kapitel lämnar utredningen beskrivning hur

en av länsstyrelserna kan organ iseras för att utöva den lokala ayurskyddstillsynen. Förslag till länsstyrelsernas framtida roll i den lokala

djurskyddstillsynen lämnas i avsnitt 8.3.

6.1 Hur kan

djurskyddstillsynen organiseras

Utredningen utgår ifrån att en framtida lokal djurskyddstillsyn som

utövas av länsstyrelserna baserar sig på nuvarande organisation, dvs. med länsveterinären som ansvarig for djurskyddsverksamheten

se avsnitt 2.2.2. För att länsstyrelsen skall kunna utöva tillsyn

120 Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet

över hela länet behöver tillsynspersonalen förstärkas med ett antal djurskyddsinspektörer, som har den kompetens som beskrivs i avsnitt 3.3.5. Hur många inspektörer som skulle behövas i en framtida organisation beror framför allt hur många tillsynsobjekt finns inom länet och hur ofta de inspekteras. Även andra som faktorer som inspektörernas placering i länet, länets storlek, djurtäthet och djurslag påverkar emellertid också behovet av inspektörer. Utredningen återkommer i avsnitt 6.3.2 till frågan om hur många inspektörer som skulle behövas i en framtida organisation. Av enkätundersökningen framgår att flertalet av de länsstyrelser besvarat enkäten anser att djurskyddsinspektörerna bör placeras som centralt länsstyrelserna, medan en handfull länsstyrelser föredrar

en lokal placering av inspektörerna ute i länet. Några länsstyrelser

föreslår både central och lokal placering av inspektörerna. en Utredningen gör för sin del bedömningen att en central placering av inspektörerna normalt är att föredra framför en lokal placering. Det beror central placering gör det lättare att samordna att en inspektörernas arbete. Inspektörerna får dessutom närmare till länsstyrelsemas samlade kompetens i djurskyddsfrågor och får större

möjligheter att utbyta erfarenheter av tillsynsarbetet med varandra.

I de fall länsstyrelserna har filialer ute i länet kan det emellertid i vissa fall vara en fördel att placera några inspektörer där för att

minska reseavstånden till tillsynsobjekten.

6.2 Beskrivning av en alternativ lokal djurskyddstillsyn

I avsnitt 3.8 finns en sammanfattande beskrivning av hur den kommunala tillsynen kan förbättras. Utredningens uppfattning är att de förbättringar som redovisas där också bör införas i läns-

styrelsealtemativet i den mån de passar där. I det följande lämnas

därför en motsvarande beskrivning för länsstyrelserna. De förslag

Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet 121

till författningstexter lämnats i kommunalternativet behöver i som vissa fall ändras för till länsstyreIsealternativet. att passa Den regelbundna tillsynen är en förutsättning för att tillsyns-

myndigheterna skall kunna ha uppfattning hur djurhållningen

en om är. Över lantbrukets djur bör regelbunden tillsyn enligt utredningens

mening utövas vart tredje år för att godtagbar. Tillsynen över

vara

annan djurhållning bör i många fall utövas oftare se avsnitt 3.2.2.

För att kunna planera den regelbundna tillsynen behöver tillsynsmyndigheterna ha register över djurhållningen. De tillsynsmyndig-

heter som saknar register bör därför upprätta sådana och de har som

bristfälliga register bör fortsätta uppbyggnaden dem. Övriga

av

tillsynsmyndigheter som har uppgifter om djurhållning bör så

långt det är möjligt ställa uppgifterna till de lokala tillsynsmyn- -

digheternas förfogande. Jordbruksverket bör verka för att intresse-

organisationer inom djurområdet bidrar med uppgifter till register

hos tillsynsmyndigheterna avsnitt

se 3.2.4.

För att den framtida personalen länsstyrelserna skall få bra kompetens bör i likhet med kommunalternativet i 24 §

- - en ny a

djurskyddslagen införas krav på att tillsynspersonalen skall ha

en

20-poängs djurskyddsutbildning på högskolenivå. För att

vara

behörig till utbildningen bör den sökande ha lämplig grundutbildning. Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, hippologutbildning och djursjukvårdarutbildning är enligt utredningens mening lämpliga grundutbildningar. Djurskyddsutbildningen bör

även vara öppen för den som har en mer kvalificerad utbildning

med inriktning djurkunskap, t.ex. veterinärutbildning. Den

som

har kvalificerad praktisk erfarenhet djurskyddstillsyn bör i ett

av övergångsskede kunna beviljas dispens från utbildningskravet

se

avsnitt 3.3.5. Samarbetet mellan tillsynsmyndigheter och veterinärer bör enligt

utredningens mening utökas för att förbättra tillsynsmyndigheternas insyn i djurhållningen. Det kan ske genom att samarbetet med fram-

för allt distriktsveterinärerna utvecklas och att länsvetegenom rinärerna tar initiativ till och genomför sammankomster olika av

slag med distriktsveterinärer och övriga veterinärer. Det kan vidare

122 Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet

som

ske ett tillägg införs i 4 § förordningen l9"l 1810 med genom att allmän veterinärinstruktion med innebörden att samtliga veterinärer

i sin yrkesutövning skall till att djurskyddslagstiftningen efterlevs

se de har anledning anta att djurskyddet och att veterinärerna, om att

är eftersatt, skall ha anmälningsskyldighet till länsstyrelsen se

avsnitt 3.5.5.

Djurskyddstillsynen vid slakterier bör enligt utredningens mening även i framtiden utövas av de lokala tillsynsmyndigheterna. Besiktningsveterinärernas för djurskyddstillsyren bör klar-

ansvar

läggas genom att ett tillägg införs i 12 § förordningen 1971:810

med allmän veterinärinstruktion med innebörden att besikten

i sin yrkesutövning skall till att djurskyddsningsveterinär se lagstiftningen efterlevs inom slakteriområdet och i djurtransporter ankommer dit. Vidare skall besiktningsveterinären, denne

som om har anledning djurskyddet är eftersatt ha anmälningsatt anta att skyldighet till länsstyrelsen, rättelse inte sker efter tillsägelse. om

Om besiktningsveterinären gör iakttagelser tyder att det kan

som

finnas brister i djurskyddet i den besättning ett djur kommer ifrån,

skall veterinären anmälan skyndsamt se avsnitt 3.6.4.

göra en Den s.k. egentillsynen, den enskilde djurhållaren utövar i som

eller mindre organiserad form tillsammans med någon av sina

mer branschorganisationer, kan enligt utredningens mening få en viss betydelse för den offentliga tillsynen. En förutsättning för att detta

skall kunna ske central kvalitetsprövning egentillsynen

är att en av

införs. Ett antal krav bör vara uppfyllda innan ett godkännande kan meddelas. Egentillsynen kan i så fall eventuellt förlänga tidsintervallet för tillsynsmyndigheternas regelbundna tillsyn, men den erinte den offentliga tillsynen. En tillsynsmyndighet bör således

sätter

inspektioner närhelst den finner anledning till det se avsnitt

göra 3.7.9.

Länsstyrelsen som lokal tillsynsmyndighet 123

6.3 Kostnader för

länsstyrelsemas djurskyddstillsyn

6.3.1 Nuvarande kostnader för

djurskyddstillsynen och hur de finansieras

Enligt enkätundersökningen hos länsstyrelserna uppgår de nuvarande kostnaderna för djurskyddstillsynen i 22 län till ca

10 500 000 kronor per år exklusive den s.k. förprövningen

av djurstallar. För samtliga 24 län beräknar utredningen den årliga kostnaden till omkring 1 1 500 000 kronor. I kostnaderna ingår utgifter för personal, lokaler, administration, Kostnaderna resor m.m. är skatteñnansierade. Förprövning av djurstallar enligt 5 och 6 djurskyddsförordningen är avgiftsñnansierad och påverkas inte organisationsav en

förändring. Kostnaderna för förprövningen tas därför inte med i

beräkningen av länsstyrelsernas kostnader for djurskyddstillsynen.

6.3.2 Vad alternativet kostar och hur det kan

finansieras

I enkätundersökningen har 23 länsstyrelser redovisat hur många djurskyddsinspektörer de anser skulle behövas i respektive län för att utöva regelbunden djurskyddstillsyn vartannat år och 14 läns-

styrelser hur många som skulle behövas för tillsyn vart fjärde år. Motsvarande uppgifter om årliga kostnader för tillsynen har lämnats av 17 respektive 11 länsstyrelser. Med enbart enkätsvarens upp-

gifter som underlag uppskattar utredningen att det skulle behövas

117 djurskyddsinspektörer för att utöva regelbunden tillsyn vart

tredje år i samtliga 24 län och att den totala kostnaden skulle bli

omkring 43 000 000 kronor per år. Utredningen har även använt annat underlag än enkätsvaren för sina beräkningar. I en schablonmässig beräkning utgår utredningen

från ett antal förutsättningar i huvudsak grundar sig på Länssom

124 Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet som

styrelsens i Kalmar län kostnadsberäkning För det fall länsstyrelsen

skulle utöva den lokala djurskyddstillsynen.

I den schablonmässiga kostnadsberäkningen utgår utredningen

således ifrån

heltidstjänst för djurskyddsinspektör motsvarar 200

att en en arbetsdagar,

djurskyddsinspektör arbetar 60 procent sin arbetstid

att en av -

med direkt tillsyn 120 dagar och 40 procent med uppföljning kända brister i djurskyddet, föredragningar, administration,

av

kompetensutveckling, anmälningsärenden m.m. 80 dagar,

djurskyddsinspektör i genomsnitt kan utföra tre inspek-

- att en

tioner arbetsdag med direkt tillsyn, dvs. 360 inspektioner per

per år,

den regelbundna djurskyddstillsynen utövas van tredje år se

att avsnitt 3.2.2,

djurskyddsinspektör i genomsnitt 100 km per arbets-

att en reser dag då tillsyn utövas,

kostnaderna för djurskyddsinspektör motsvarar kost-

att en -

naderna för "medeltjänstemannen" vid Länsstyrelsen i Kalmar

län budgetåret 1994/95. I dessa kostnader ingår förutom en

månadslön på 15 000 kr även utgifter för sociala avgifter, ca traktamente, intern administration, hyra, telefon, utrustning m.m.,

det antal tillsynsobjekt som kommunernas tillsynspersonal

i enkätsvaren. Antalet objekt har dock justerats uppåt av uppgett utredningen beroende på att alla kommuner inte besvarat enkäten

vid jämförelse med lantbruksregistret visat sig att

och att det en

Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet 125

som

en del kommuner uppgett ett för lågt antal tillsynsobjekt i

enkätsvaren.

Utredningen har vidare antagit att det för arbetsledning djur-

av

skyddsinspektörerna behövs i genomsnitt ytterligare fjärdedels

en

veterinänjänst per länsstyrelse utöver vad länsstyrelserna redovisat

för det nuvarande djurskyddsarbetet.

Med de redovisade förutsättningarna utgångspunkt beräknar

som utredningen att det skulle behövas sammanlagt omkring 70 djur-

skyddsinspektörer för att utföra regelbundna inspektioner vart tredje

år i samtliga 24 län. l förhållande till dagens kostnader for djur-

skyddstillsynen i samtliga län beräknas kostnaderna schablonmäs-

sigt öka med ca 41 000 000 kronor år. per Per inspektion vart tredje år beräknas kostnaden i genomsnitt till drygt 1 600 kronor, vilket motsvarar årlig kostnad för en

djurskyddstillsynen i genomsnitt 500-600 kronor djurhållare.

per

I den schablonmässiga beräkningen har utredningen

trots uppräkningen antalet tillsynsobjekt utgått från för lågt antal av ett

tillsynsobjekt, eftersom alla tillsynsobjekt inte är kända. Vissa

objekt bör dessutom inspekteras oftare är tredje år. Inte heller vart all den tillsyn som utövas lokalt ingår i beräkningen. Exempelvis ingår inte den projektinriktade tillsynen i beräkningen. Detta medför att det totala antalet inspektörer är för lågt beräknat enligt schablonmetoden och därmed också den totala kostnaden för djurskyddstillsynen. Den genomsnittliga kostnaden för inspektionsett besök vart tredje år torde dock inte ändras nämnvärt den även om totala kostnaden är för lågt beräknad, eftersom den genomsnittliga kostnaden beräknas på ett visst antal inspektioner år per av en

inspektör.

Om beräkningen i stället skulle utgå ifrån att det i enlighet med

länsstyrelsernas enkätsvar behövdes l 17 djurskyddsinspektörer med

samma lön som "medeltjänstemannen" vid Länsstyrelsen i Kalmar län och en fjärdedels veterinär arbetsledare, skulle de totala som kostnaderna öka med 66 000 000 kronor år jämfört med ca per

länsstyrelsernas nuvarande kostnader.

126 Länsstyrelsen lokal tillsynsmyndighet som

Av avsnitt 3.9.3 framgår att utredningen med enbart kom-

tillsynspersonals enkätsvar underlag uppskattat att

munernas som det skulle behövas omkring 200 inspektörer i kommunerna för att

utöva tillsyn vart tredje år. Utredningens intryck är att kvaliteten på de enkätsvar som

kommunernas tillsynspersonal lämnat är mycket ojämn och fäster

därför större avseende vid den schablonmässiga beräkningen. Antalet inspektörer är emellertid, tidigare sagts, for lågt besom enligt schablonmetoden. Utredningen gör därför bedömningräknat

det skulle behövas drygt 100 djurskyddsinspektörer för att

en att

den lokala djurskyddstillsynen i samtliga län, dvs. något

utöva

det antal inspektörer länsstyrelsernas uppskattning med-

under som innebär det 4-5 inspektörer län. Kostnaden för

för. I genomsnitt per

tillsynen skulle i så fall uppgå till omkring 60 000 C00 kronor per

ar.

Finansiering

Om den lokala djurskyddstillsynen skulle föras över från

till länsstyrelserna ökar utgifterna för staten. Utredkommunerna

ningen kan inte några möjligheter att finansiera utgiftsökningen

se

statliga effektiviseringar eller omprövningar inom det

genom

aktuella politikområdet. Enligt utredningens mening bör utgifts-

ökningen finansieras att länsstyrelserna ges samma genom

möjligheter kommunerna att ta ut avgifter for djurskydds-

som

tillsynen. Det kan ske att regeringen utfärdar en förordning

genom

avgift för länsstyrelsernas verksamhet enligt djurskyddslagen.

om

7 Europeiska unionen och djurskyddstillsynen

Statens Jordbruksverk har utgett rapporten 1993:21 Svensk

djurskyddslagstiftning i EG-perspektiv, där jämförelse görs

en mellan svenska bestämmelser, EG:s direktiv och gällande bestämmelser i ett antal EG-länder. Av rapporten framgår EG:s direktiv att på djurskyddsområdet i huvudsak är minimikaraktär. Ett enskilt av medlemsland får således i regel ha strängare regler än vad direktivet innehåller. Sveriges regler är i flera avseenden strängare direkän tivens. Det s.k. transportdirektivet direktiv 9l/628/EEG den - av 19 november 1991 om skydd djur vid transport och ändring av om av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG innehåller också bindande bestämmelser medlemsstaterna måste följa. som Att Europeiska unionens medlemsstater införlivat direktivens

minimikrav i sin nationella lagstiftning kan kontrolleras kommis-

av

sionen genom stickprovskontroller. Den enskilda statens tillsyns-

myndigheter skall då bistå kommissionen med den hjälp kan som

behövas. Av direktiven framgår att medlemsstaterna skall ha behöriga myndigheter tillser att direktiven efterlevs. Hur tillsyns-

som myndigheterna är organiserade varierar mellan de olika medlems-

staterna.

överväganden

8 och

förslag på förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen

Utredningen föreslår att kommunerna även i framtiden bör

få för den lokala djurskyddstillsynen. Tillsynen bör

ansvar emellertid förbättras det sätt som beskrivs i sammanfattningen i avsnitt 3.8. För att ytterligare stärka den lokala tillsynen föreslår utredningen att länsstyrelserna bör överta den lokala tillsynen från kommunerna över transporter av djur -

cirkusdjur

-

djur i djurparker och liknande anläggningar

hägnat vilt - - renar

tävlingsdjur

djur inom slakteriområden - Utredningen föreslår således att den lokala tillsynen bör utövas av kommunen i kombination med länsstyrelsen.

l Kännetecken på en bra djurskyddstillsyn

Enligt utredningens mening bör en bra och trovärdig djurskydds-

tillsyn kännetecknas följande. av

130 Överväganden och förslag

Djurskyddsinspektören bör alltid ha kunskap och erfarenhet av de djurslag och den djurhållning han utövar tillsyn över så att han

kan bedöma djurhållningen är godtagbar från djurskyddssyn-

om

punkt. Den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur bör sikt

tredje år så att inspektören i ett tidigare skede än får utövas vart nu kännedom försämringar kan ha inträffat. Tillsynen över om som

andra tillsynsobjekt bör i många fall utövas oftare än vart tredje år, i vissa fall betydligt oftare. Djurskyddstillsynen bör präglas av rätts-

säkerhet. Inspektören bör därför utöver viss juridisk sakkunegen

skap också ha tillgång till juridisk hjälp, när det behövs. I enlighet med vad sägs i propositionen djurskyddslagen bör djur-

som om skyddstillsynen vidare inte enbart kontrollerande ses som en

funktion utan i första hand ta sikte information, upplysning och rådgivning djurskyddsaspekter på såväl djurhållning i allmänhet

om

enskilda djurinnehav prop. 1987/88:93 s. 15.

som personers

8.2 En jämförelse mellan en alternativ och förbättrad kommunal djurskyddstillsyn och ett länsstyrelsealternativ

l kapitel 3 har utredningen beskrivit hur den kommunala djurskyddstillsynen lokal nivå kan förbättras. En sammanfattande

beskrivning förbättrad kommunal tillsyn finns i avsnitt 3.8. av en

I kapitel 6 finns beskrivning länsstyrelserna som alternativa

en av

lokala tillsynsmyndigheter. Den generaliseradejämförelse som görs

nedan mellan de två alternativen utgår i huvudsak ifrån dels vad

bör känneteckna en bra djurskyddstillsyn, dels beskrivningarna

som myndigheterna i de nämnda kapitlen av .

Överväganden och förslag 131

8.2.1 För- och nackdelar med kommunerna

som

lokala tillsynsmyndigheter

Den tidigare beskrivna förbättrade kommunala djurskyddstillsynen har enligt utredningens bedömning följande fördelar framför länsstyrelserna som lokala tillsynsmyndigheter.

Kommunernas lokala kännedom bör allmänt sett bättre än vara

länsstyrelsernas på grund av de kommunala djurskyddsinspektöremas närhet till tillsynsobjekten och den information de kan få

genom kommunernas övriga verksamhet. Den lokala kännedomen är en fördel framför allt vid tillsynen över sällskapsdjur, det som ofta saknas register över. Den kommunala samverkan ingår i som det beskrivna kommunalternativet minskar dock denna fördel,

eftersom närheten till tillsynsobjekten och informationen från

kommunernas övriga verksamhet avtar när inspektörerna arbetar

flera kommuner. Den kommunala tillsynsorganisationen finns redan

-till skillnad från länsstyrelsernas den behöver

- även om byggas

ut med mer kvalificerad personal. Den kommunala djurskydds-

tillsynen kan till en början i viss mån samordnas med dess miljötillsyn, vilket kan medföra att kommunernas tillsynspersonal under

en tid kan utnyttjas ekonomiskt sett effektivare än länsstyrelsernas. Denna samordning bör dock upphöra efter tid så att inspeken törerna på heltid kan ägna sig djurskyddstillsyn. I förhållande till

dagsläget får kommunerna efter hand mer kvalificerade vanliga icke-specialiserade djurskyddsinspektörer på grund det

av nya

kompetenskravet. Kommunernas vanliga inspektörer bör därigenom

bli lika kvalificerade länsstyrelsernas. som Som framgått avsnitten 3.9.3 och 6.3.2 beräknas kostnaderna av

för den kommunala tillsynen bli lägre än för länsstyrelsens. Större

delen av kommunernas kostnader är i dag skattefinansierade, vilket är en fördel för djurhållarna. Den skattefinansierade delen kommer

emellertid enligt utredningens bedömning att minska påtagligt efter

hand. Utredningen ser följande nackdelar med kommunerna lokasom tillsynsmyndigheter.

132 Överväganden och förslag

djurskyddstillsynen i princip skall kunna bli ett heltids- För att arbete för inspektörerna krävs i regel samverkan mellan flera komvilket komplicerat än inspektörerna endast skulle muner, är mer om arbeta länsstyrelse. Samverkan behövs dels för att få några av en kommunerna att anställa inspektörerna, dels för att samordna inarbete i de olika kommunerna. Ännu komplicerat spektörernas mer är det att samverka om specialiserade djurskyddsinspektörer som har särskild erfarenhet viss djurhållning, exempelvis av tävlingsav djur eftersom det då krävs samverkan mellan ytterligare några kommuner. Inspektörerna blir i regel så få att de inte har kolleger på sin arbetsplats de kan få stöd i tillsynsarbetet. Särskilda som av insatser behöver göras för att förstärka samverkan mellan kommuner och länsstyrelser och mellan kommuner och veterinärer. Kommunernas juridiska kompetens är generellt sett sämre än länsstyrelsernas. Mer än hälften kommunerna har inga jurister av anställda. Dessutom är kommunernas jurister sannolikt mindre erfarna i djurskyddstillsyn än länsstyrelsernas jurister, som har ett större verksamhetsområde inom djurskyddet. Kommunerna har hittills inte prioriterat arbetet med djurskyddstillsyn särskilt högt. Det är svårare att samordna verksamheten för tillsynsmyndigheterna i kommunaltemativet, eftersom det rör sig om drygt 300 tillsynsmyndigheter Jordbruksverket, länsstyrelserna och kommu- på tre olika nivåer. Länsstyrelsealtemativet innehåller nerna endast 25-tal tillsynsmyndigheter Statens jordbruksverk och ett länsstyrelserna på två nivåer. -

8.2.2 För- och nackdelar med länsstyrelserna

som lokala tillsynsmyndigheter

Enligt utredningens bedömning har länsstyrelserna följ ande fördelar lokala tillsynsmyndigheter framför kommunerna. som Länsstyrelserna har högre djurskyddskompetens än kommunerna. Där finns förutom veterinärmedicinsk sakkunskap också personal med kompetens i husdj och byggnadsfrågor. Juridisk kompetens urs-

Överväganden och förslag 133

finns dessutom på alla länsstyrelser. Djurskyddsärendena skulle

därigenom och genom att det skulle bli färre myndigheter

som fattar beslut i ärendena kunna få enhetligare bedömning än en om ärendena avgörs av många kommuner. Eftersom länen är större än kommunerna skulle det i varje län anställas fler djurskyddsinspektörer än i enskilda kommuner eller i några få samverkande kommuner. Förutom vanliga inspektörer skulle länsstyrelserna därför kunna anställa fler inspektörer är specialiserade olika tillsynssom objekt. Inspektörerna skulle dessutom i länsstyrelsealternativet kunna stödja varandra i tillsynsarbetet, eftersom de har kolleger

arbetsplatsen. Varje länsstyrelses sammantagna djurskyddskompe-

tens skulle därmed kunna bli högre än den enskilda kommunens eller de samverkande kommunernas kompetens. Vid länsstyrelserna skulle djurskyddstillsynen i vissa fall kunna samordnas med annan

verksamhet som länsstyrelserna utför, t.ex. tillståndsprövning

av

vilthägn se avsnitt 5.4. Eftersom länsstyrelserna också för

svarar

distriktsveterinärorganisationen i länet, skulle möjligheterna till

samarbete vara större mellan länsstyrelser och distriktsveterinärer än mellan kommuner och distriktsveterinärer. Det skulle lättare vara att samordna verksamheten för ett 25-tal tillsynsmyndigheter tvâ nivåer, som länsstyrelsealternativet innebär, än för drygt 300 tillsynsmyndigheter på tre olika nivåer enligt kommunalternativet. Följande nackdelar kan finnas med länsstyrelserna lokala som

tillsynsmyndigheter för djurskyddet.

Länsstyrelserna har förmodligen sämre lokal kännedom än kommunerna, vilket framför allt är en nackdel vid tillsynen över sällskapsdjur, det förhållandevis ofta saknas register över. Den som

tillsynsorganisation som skulle behöva byggas ut vid länsstyrelserna

medför en större förändring i deras organisation än vad motsvarande utbyggnad vid kommunerna innebär. Kommunernas beslut

i djurskyddsärenden överklagas till länsstyrelserna. Om länsstyrel-

serna skulle bli lokala tillsynsmyndigheter upphör de att vara överklagningsinstans, vilket skulle kunna försämra rättssäkerheten. Även länsstyrelserna kan behöva samverka de specialiserade om

djurskyddsinspektörerna.

134 Överväganden och förslag

Kostnaderna för länsstyrelserna som lokala tillsynsmyndigheter

beräknas enligt avsnitten 3.9.3 och 6.3.2 bli större än för kommu-

För djurhållarna skulle inspektionsavgiften framför allt inled-

nerna.

ningsvis bli högre i länsstyrelsealternativet, eftersom kommunerna subventionerar djurskyddstillsynen via kommunalskatten.

nu

8.3 Förslag på lokal tillsynsorganisation

och andra förbättringar i den lokala

djurskyddstillsynen

Utredningens förslag framtida lokal tillsynsmyndighet grundar sig avvägning mellan å sidan angelägenheten av att ha en

en ena

djurskyddstillsyn mot samhällets värderingar och å

som svarar

andra sidan angelägenheten att samtidigt hålla kostnaderna för

av tillsynen så låga möjligt. Enligt utredningens mening bör det som inte enbart ligga i samhällets utan också i den enskilde djurägarens intresse den offentliga tillsynen är sådan kvalitet att den har att av trovärdighet hos allmänhet och omvärld.

En förbättrad kommunal djurskyddstillsyn

Som framgått tidigare utredningen att den nuvarande kommuanser

nala djurskyddstillsynen inte motsvarar de krav samhället stäl-

som

ler tillsynen, bl.a. i propositionen djurskyddslagen se avsnitt

om 8.1. I kapitel 3 har utredningen därför beskrivit alternativ en

förbättrad kommunal djurskyddstillsyn kortfattat innebär att

som

den regelbundna tillsynen över lantbrukets djur sikt utövas tredje år för att godtagbar och över vissa andra vart vara

tillsynsobjekt oftare,

registren över djurhållningen inom kommunerna förbättras,

-

Överväganden och förslag 135

kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn förbättras att

- genom det i en ny 24 § djurskyddslagen 1988:534 förs krav a

att tillsynspersonalen skall ha 20-poängs djurskyddsutbildning

en på högskolenivå. För att behörig till den utbildningen bör vara

den sökande ha lämplig grundutbildning, exempelvis Sveriges lantbruksuniversitets lantmästarutbildning, djursjukvårdarutbildning eller hippologutbildning. Även kvalificerad utbildning

mer

med inriktning på djurkunskap bör godtas grundutbildning,

som

t.ex. veterinärutbildning, husdjursagronomutbildning och zoolog-

utbildning. Inspektörerna bör dessutom ha praktisk erfarenhet

av

den djurhållning som inspekteras. Den har kvalificerad

som

praktisk erfarenhet av djurskyddstillsyn bör i ett övergångsskede

kunna få dispens från utbildningskravet,

det rättsliga hinder som nu finns mot kommunal samverkan - om

djurskyddstillsynen undanröjs genom att 24 b § införs i

en ny

djurskyddslagen,

samarbetet mellan kommuner och veterinärer förbättras framför allt genom länsveterinärernas medverkan,

samtliga veterinärer genom ett tillägg i 4 § förordningen

- 1971:810 med allmän veterinärinstruktion blir skyldiga att an-

mäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna,

den s.k. egentillsynen kan bidra till förbättrad djurhållning och

sikt möjligen också till att tidsintervallet för den regelbundna

offentliga tillsynen kan förlängas,

besiktningsveterinärernas roll i djurskyddstillsynen slakterier

-

blir klarlagd ett tillägg i 12 § förordningen med allmän

genom veterinärinstruktion, där det också förs skyldighet för en

besiktningsveterinärerna att anmäla eftersatt djurhållning till tillsynsmyndigheterna.

136 Överväganden och förslag

Utredningen bedömer att den beskrivna förbättrade kommunala nu

djurskyddstillsynen motsvarar de krav samhället ställer på

som tillsynen.

Ett kombinerat kommun- och länsstyrelsealternativ

Den lokala tillsynen skulle enligt utredningens mening utan nämnvärd fördyring kunna bli ännu bättre än det nyss beskrivna kommunalternativet den kommunala tillsynen kombinerades om med att länsstyrelserna tar över den lokala tillsynen för några av de

s.k. särskilda tillsynsobjekt kommunerna nu har ansvar för. I

som

kapitel 5 finns redogörelse för de särskilda tillsynsobjekten.

en Det enligt utredningens mening utmärker de särskilda som

tillsynsobjekten är att det i regel krävs särskild kompetens för att utöva tillsyn över dem. Utredningen bedömer att länsstyrelserna har

bättre kompetens än kommunerna beträffande djurtransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och liknande anläggningar, djur i

vilthägn, tävlingsdjur och hantering djur i samband med

renar, av slakt. Länsstyrelserna kommer dessutom i kontakt med vissa av de

nämnda tillsynsobjekten sin övriga verksamhet, t.ex. i

genom samband med ansökningar tillstånd att uppföra vilthägn enligt om naturvårdslagen 1964:822. I de län där renskötsel förekommer har länsstyrelserna särskild kompetens eller tillgång till kompetens i rennäringsfrågor. Länsstyrelserna får i ett tidigt skede vetskap om vilka tävlingar med djur skall äga i och med att som rum

ansökningar förordnande tävlingsveterinär lämnas där för

om av vidarebefordran till Statens jordbruksverk. De samordningsproblem kommunerna har vid tillsyn över transporter skulle bli som betydligt mindre länsstyrelserna utövade den lokala tillsynen, om eftersom tillsynen i så fall utövades endast myndighet i varje av en

län. Utöver de allmänna djurtransporter som sker dagligen berörs också framför allt cirkusdjur, och tävlingsdjur av transporter.

renar

Överväganden ochförslag 137

Av det sagda följer att den lokala djurskyddstillsynen skulle

förstärkas ytterligare den kommunala tillsynen kompletterades om med att länsstyrelserna övertar ansvaret för den lokala tillsynen över

transporter av djur cirkusdjur djur i djurparker och liknande anläggningar hägnat vilt - - renar

tävlingsdjur

djur inom slakteriområden. -

Att utredningen inte ser någon direkt fördel med att föra över tillsynen över pälsdjur och försöksdjur, också ingår i kapitel 5 som om särskilda tillsynsobjekt, till länsstyrelserna beror följande skäl.

Kommunerna prövar frågor tillstånd till pälsdjursuppfödning

om

enligt 16 § djurskyddslagen, den sker yrkesmässigt

om eller i större

omfattning, och kommer därigenom tidigt i kontakt med

upp-

födningen. Utredningen bedömer att tillsynen utövas mest rationellt om den utövas myndighet prövar tillståndsfrågan.

av samma som

Försöksdjur och djurförsök förekommer i ett förhållandevis be-

gränsat antal kommuner och regioner framför allt i anslutning till

de större universitetsorterna. Den kompetens krävs för tillsyn

som

över försöksdjur är speciell och behövs normalt inte i läns-

styrelsernas dagliga verksamhet. Tillsynspersonalens naturliga kon-

taktorgan i djurförsöks- och försöksdjursfrågor är enligt utredningens bedömning Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämn-

den samt de djurförsöksetiska nämnderna

se avsnitt 10.1.

Utredningen ser därför ingen fördel i att föra över den lokala tillsynen över försöksdjur till länsstyrelserna.

Ett länsstyrelsealternativ

I det länsstyrelsealternativ redovisats i kapitel 6 ingår de som

tidigare beskrivna förbättringarna i den kommunala djurskydds-

138 Överväganden och förslag

undantag för vad behöver göras för att undan-

tillsynen med som

hindret för kommunal samverkan. Det innebär exempelvis att röja i 24 § djurskyddslagen 20-poängs djurskydds-

kravet a en länsveterinärer och biträdande länsveterinärer, utbildning även avser Möjligheten till dispens från utbild-

om de utövar djurskyddstillsyn. ningskravet även veterinärerna.

avser

mening länsstyrelsealternativet väl Enligt utredningens motsvarar

de krav samhället ställer djurskyddstillsynen.

som

Förslag på lokal tillsynsorganisation m.m.

utredningens bedömning motsvarar samtliga tre redovisade Enligt

alternativ de krav samhället ställer på djurskyddstillsynen.

som

Utredningens uppfattning är att länsstyrelsealternativet förmodligen skulle det från djurskyddssynpunkt bästa alternativet. Utred-

vara

ningen dock vid att föreslå att den lokala djurskydds-

stannar

tillsynen bör utövas kommunen i kombination med länsstyrelsen

av beskrivits tidigare under rubriken Ett kombinerat det sätt som

och länsstyrelsealternativ. Det innebär således att utred-

kommunkommunerna även i fortsättningen bör ha ningen föreslår att

för djurskyddstillsynen lokal nivå med undantag för

ansvaret

tillsynen över djurtransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och

anläggningar, hägnat vilt, tävlingsdjur och djur inom liknande renar,

slakteriområden. Utredningen föreslår följaktligen att länsstyrelsen tillsynen över dessa objekt. I övrigt föreslår utred-

i stället övertar

förbättringar beskrivs i kapitel 3 beträffande den

ningen att de som

kommunala tillsynen och i kapitel 6 beträffande länsstyrelsealternativet genomförs i de delar som berör respektive myndighet.

Skälen till utredningen lämnar detta kombinerade förslag är att

djurskyddstillsynen blir bättre än i det renodlade kom-

dels att

munalternativet, dels att kostnaderna för den lokala djurskyddstillsynen bedöms bli lägre för såväl samhället som djurhållama än skulle genomföras avsnitten 6.3.2 och

om länsstyrelsealternativet se

möjligheten överklaga kommunernas beslut till 13.1, dels att att

länsstyrelserna består. Regionalpolitiskt sett är det kombinerade för-

Överväganden och förslag 139

slaget dessutom något bättre än länsstyrelsealternativet, eftersom

djurskyddsinspektörerna placeras i flera orter i länen.

Utgifterna för länsstyrelsernas lokala djurskyddstillsyn bör nya i likhet med kommunernas finansieras avgifter. genom

För att genomföra det kombinerade tillsynsförslaget föreslår utredningen att 56 § djurskyddsförordningen följande lydelse:

ges

"Länsstyrelsen utövar den regionala tillsynen över efterlevnaden

av djurskyddslagen 1988:534. Länsstyrelsen utövar vidare

tillsynen inom kommunerna över djurtransporter, djur hålls som som cirkusdjur, djur som används i verksamhet i som avses 37 djur som föds upp eller hålls i vilthägn, djur renar, som föds eller hålls för att användas i tävling och djur inom upp slakteri0mråden."

9 Samordning och samarbete

För att komma till rätta med brister i Jordbruksverkets samordnande och stödjande verksamhet föreslår utredningen

att verket förbättrar sina årliga verksamhetsplaner, anslagsframställningar och årsredovisningar. Vidare bör verket göra

en särskild satsning på att framställa djurskyddsinformation. Utredningen föreslår vidare att Jordbruksverket oftare bör temadagar - arrangera Jordbruksverket och länsstyrelser oftare bör ta initiativ till projektinriktad tillsyn Jordbruksverket och länsstyrelser oftare bör anordna - sam-

ordningskonferenser

kommuner och länsstyrelser bör upprätta årsrapporter över tillsynen.

1 Tillsynsmyndigheter

l 1 Statens jordbruksverk

. Statens jordbruksverks uppgifter och organisation har tidigare beskrivits i avsnitt 2.2. Där har bl.a. sagts att Jordbruksverket enligt 24 § djurskyddslagen har till uppgift att utöva den centrala tillsynen

över djurskyddslagstiñningen samt att samordna övriga tillsynsmyn-

digheters verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten.

142 Samordning och samarbete

Enligt propositionen djurskyddslagen bör i det centrala till-

om ingå att utfärda allmänna råd beträffande tillsynsarbetet synsansvaret

i övrigt, samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet samt att

att arbeta för enhetlig praxis utbildas vid tillämpningen av att en

tillsynsbestämmelserna prop. 1987/88:93 s. 42. I proposition 1991/922173 har departementschefen något mer preciserat uttalat vad Jordbruksverkets samordningsansvar innebär. Departementschefen anför där att det för att Förbättra djurskydds-

tillsynen avgörande betydelse att kommunerna är informerade är av

lagstiftningen och vilken roll nämnderna har som tillsyns-

om om och de krav ställs nämnderna i det hän-

myndighet om som

seendet. Jordbruksverket har här enligt honom mycket viktig en fylla. Verkets planering verksamheten på central nivå

uppgift att av

enligt honom nödvändig förutsättning för att tillsynen skall är en fungera i praktiken. Som exempel nämner han att Lantbruksstyrel- 1990 handbok i djurskydd för miljö- och hälsosen gav ut en

skyddsnämndernas tillsynsverksamhet. Enligt departementschefens

mening den åtgärder ett viktigt led i arbetet med att är typen av

förbättra djurskyddstillsynen s. ll. Riksdagens revisorer framhåller i rapporten Tillsyn av djurskydd de för djurskyddstillsynen kommunal nivå be-

att som svarar höver starkt stöd från såväl Jordbruksverket som länsstyrelserna ett

ytterligare insatser behöver göras vad gäller tillämpnings-

och att

föreskrifter, rådgivning till och fortbildning av djurskyddsinspek- Revisorerna framhåller vidare att även erfarna djurskydds-

törer.

inspektörer har problem vid hanteringen djurskyddsfrågor, bl.a.

av för har svårt att snabbt nå rätt på Jordbruksverket att man person för råd och vägledning. Mot denna bakgrund revisorerna att anser

det viktigt verket förstärker sin rådgivning till kommunerna

är att

i enlighet med det som anges i 24 § djurskyddslagen. De an-

ansvar vidare det är viktigt att Jordbruksverket ett mer aktivt sätt ser att

arbetar med information till stöd för den löpande djurskydds-

tillsynen och verket snarast bör fullfölja föreskriftsarbetet 25. att

Jordbruksverket har i sitt yttrande den 10 februari 1994 över

riksdagens revisorers rapport lämnat redogörelse över vilken en

Samordning och samarbete 143 A

samordnande verksamhet verket utfört och vad det då avsåg att som utföra. Av yttrandet framgår följande:

"Jordbruksverket delar revisorernas bedömning att verkets föreskriftsarbete snarast bör fullföljas. Verket har nyligen avsatt särskilda resurser i detta syfte. Det är vidare angeläget att Jordbruksverket på ett mera aktivt sätt arbetar med information och

rådgivning till stöd för lokala och regionala tillsynsmyndigheter.

Enligt Jordbruksverkets uppfattning är det brist att de åtgären der som Jordbruksverket vidtagit i syfte att förbättra tillsynsarbetet på lokal och regional nivå inte omnämns i rapporten.

Således har bland annat hela tillsynsorganisationen kurs-

genom

verksamhet informerats djurskyddslagstiftningen. Vidare har

om

djurslagsvisa broschyrer om djurskyddsbestämmelser och sär-

en

skild handbok rörande lantbrukets djur avsedd för tillsynspersonal utarbetats. Ett landsomfattande tillsynsprojekt har genomförts

och presenterats vid kursdag för lokal och regional tillsynsen personal. Rapporter slakt obedövade djur, motionens om av om och betesgångens betydelse för mjölkkor, alternativa inhysom

ningssystem för värphöns och djurskyddslagstiftningen

om i ett EG-perspektiv har utarbetats och publicerats. Jordbruksver- - -ket har mycket frekventa telefonkontakter med inte minst lokal tillsynspersonal varvid råd och vägledning lämnas i enskilda ärenden. En stor del denna rådgivning beror i grunden på att av tillsynspersonalen inte har erforderlig kompetens och Jordbruksverket saknar i realiteten for att möta de lokala kraven. resurser Enligt Jordbruksverkets uppfattning bör sådan vägledning vad

gäller ärenden av rutinkaraktär i första hand sökas hos läns-

styrelsen bland annat på grund av att länsstyrelsen som regel har den lokalkännedom som erfordras för adekvat rådgivning. en Länsstyrelsen bör även som för närvarande svara för viss vidare-

utbildning bl att så kallade temadagar Även

a genom arrangeras.

Jordbruksverket har under 1993 anordnat temadag för regio-

en

nala och lokala tillsynsmyndigheter. Denna dag föregången

var

av ett landsomfattande tillsynsprojekt rörande hönshållning.

144 Samordning och samarbete

Jordbruksverket har för avsikt att under 1994 genomföra ett liknande projekt avslutas med temadag till viken tillsom en

synsmyndigheterna kallas."

Sedan yttrandet lämnades har Jordbruksverket meddelat ytterligare

antal föreskrifter berör bl.a. sällskapsdjur och lantbrukets

ett som

djur. Några rapporter behandlar djurskyddsfrågor ha utarbe-

som

tats, bl.a. de tidigare nämnda rapporterna Djurskyddstillsyn 1994 och Tävlingsverksamhet med djur. En ny "Djurskyddshtndbok", i första hand riktar sig till kommunernas tillsynspersmal, har

som ut. Den behandlar Jordbruksverkets föreskrifter SJV FS getts

1993:129 djurhållning inom lantbruket m.m. och verkets all-

om

föreskrifter och till djurskyddslagen. Även

männa råd till dessa broschyrer olika djurslag har framställts av Jordbruksverket. om

Svenska Kommunförbundet har i sitt yttrande den 24 februari

riksdagens revisorers rapport betonat att i Jcrdbruks- 1994 över

verkets övergripande för tillsynen över djurskyidet och

ansvar

tillämpningen djurskyddslagen ingår att samordna andra tillsyns-

av verksamhet lämna råd och hjälp till behövan-

myndigheters samt att

de myndigheter. Kommunförbundet att Jordbruksverket brusmenar tit i till kommunerna och att omprioritering inom

vägledningen en

Jordbruksverket bör ske så att kommunerna får ett bättre stöd för

sin tillsynsverksamhet. I "Djurskyddstillsyn 1994", som gavs ut i januari 1995, anser

Jordbruksverkets arbetsgrupp att det inte avsätts tillräckliga resurser

på Jordbruksverket för djurskyddsfrågor. Kraftiga insatser behöver

enligt arbetsgruppen göras i första hand beträffande författningsarbete, information och rådgivning. Jordbruksverket bör enligt arbetsmedverka i kursverksamhet samt ta fram broschyrer, handgruppen

böcker, Videofilmer och diabildserier kan användas regionalt

som och lokalt vid informationsmöten och i kursverksamhet. Jordbruks-

verket bör vidare ordna årliga temadagar för regionala och lokala tillsynsmyndigheter. I verkets informationsblad "Djuridiken" som

utkommer med år och riktas till bland annat sex nummer per som

Samordning och samarbete 145

lokala och regionala tillsynsmyndigheter bör enligt arbetsgruppen frågor rörande djurskydd i ökad utsträckning beröras ll. Av de enkätundersökningar utredningen genomfört hos komsom munernas tillsynspersonal och hos länsstyrelserna har bl.a. följande framkommit Jordbruksverkets samordningsarbete. om Den huvudsakliga rådgivning och hjälp Jordbruksverket som ger länsstyrelserna i djurskyddsarbetet är enligt enkätsvaren rådgivning vid förfrågan, rådgivning kurser och andra träffar Jordgenom som bruksverket anordnar, t.ex. de årligen återkommande "länsgenom veterinärdagama". Jordbruksverket lämnar även skriftlig information till länsstyrelserna, bl.a. i form den tidigare nämnda djurskyddsav handboken. Av enkätsvaren från länsstyrelserna framgår att drygt två tredjedelar av länsstyrelserna att Jordbruksverkets rådgivning och anser hjälp inte är tillfredsställande. En sjättedel länsstyrelserna av anser att Jordbruksverkets rådgivning är tillfredsställande. Resten länsav styrelserna har uppgett att de inte har någon uppfattning i frågan, eftersom de inte utnyttjar Jordbruksverket rådgivare. som Länsstyrelserna lämnar i enkätsvaren i huvudsak följande Förslag på hur Jordbruksverket kan förbättra sin rådgivning och hjälp till dem. Jordbruksverket bör öka sin tillgänglighet så lättare att man kan få kontakt med den verket söks. Verket bör person som lämna regelbunden information principiellt intressanta rättsfall om och om tolkningar verket gjort olika djurskyddsbesom av stämmelser. Svar på frågor länsstyrelserna ställer bör lämnas som snabbare och utförligare. Omsättningen den personal vara som arbetar med djurskyddsfrågor bör minskas och personalens kompetens höjas. Jordbruksverket bör arrangera fler träffar gemensamma med länsstyrelserna och driva fler tillsynsprojekt. Enligt enkätsvaren från tillsynspersonal i kommunerna lämnar Jordbruksverket framför allt råd och hjälp till dem vid förfrågan. Jordbruksverket lämnar också skriftlig information, djurt.ex. genom skyddshandboken och nyhetsbrevet Djuridiken, innehåller som aktuell information i bl.a. djurskyddsfrågor. Tillsynspersonal i 20 ca

Sanzordning och samarbete 146

kommunerna att de inte får råd och hjälp av procent av anser Jordbruksverket.

Av enkätsvaren framgår att tillsynspersonal i omkring 40 procent Jordbruksverkets rådgivning och hjälp till

av kommunerna anser att dem inte tillfredsställande. Personal i 30 procent av kommuär ca hjälpen är tillfredsställande. I resten av kommunerna nerna anser att

personalen den inte har någon uppfattning i frågan.

uppger att enkätsvaren lämnas i huvudsak följande förslag på hur Jordl

bruksverket kan förbättra sin rådgivning och hjälp till kommunerna. Det framförallt efterlyses är information i djurskyddsfrågor

som handböcker eller i skriftlig form, bl.a. genom samgenom annan manställningar rättsfall. Fler träffar och kurser av gemensamma med från Jordbruksverket och kommunerna föreslås. Jord-

personal

bruksverket bör öka sin tillgänglighet vid telefonforfrågningar och

snabbare ärendehantering. Verket bör vidare lämna tydligare

ha en

hur djurskyddsbestämmelser bör tolkas.

svar

9.1.2 Länsstyrelser

I avsnitt 2.2.2 lämnas redogörelse för länsstyrelsernas uppgifter

en och framgår bl.a. länsstyrelserna för

organisation. Där att svarar

inom länet och utövar den regionala tillsynen över djurdjurskyddet

Länsstyrelsen har vidare särskild uppgift att med skyddslagen. som

beaktande fastställda nationella mål verka för att statlig, komav

munal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen.

anpassas

Länsstyrelsen också för distriktsveterinärorganisationen i

svarar

tillsyn andra praktiserande veterinärers verk-

länet och utövar över

samheter samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar. Den regionala tillsynen över djurskyddslagen utövas enligt 56 §

länsstyrelsen. Länsstyrelsen får liksom

djurskyddsforordningen av andra tillsynsmyndigheter enligt 26 § djurskyddslagen meddela

- och förbud behövs for att lagen eller före-

de forelägganden som

skrifter meddelats med stöd lagen skall efterlevas. Länssom av styrelsen får dessutom meddela förbud att ha hand djur och om

Samordning och samarbete 147

besluta att djur skall omhändertas. I vissa fall får länsstyrelsen

dessutom besluta omedelbart omhändertagande djur 29, 31

om av

och 32 djurskyddslagen.

I rapporten Tillsyn av djurskydd har riksdagens revisorer bl.a. anfört att länsstyrelsens möjligheter att påverka kommunal tillen synsresurs, trots en modifiering i länsstyrelseinstruktionen, fortfaran-

de är liten och att lagstiftningens utformning gör det lätt för kommunerna att lågprioritera djurskyddstillsynen. Flera länsveteri-

närer har dock enligt revisorerna tagit initiativ till sammanträden med inspektörerna för diskussion problem, mellankommunal om samverkan, samverkan med veterinär expertis, genomgång av nya författningar, rådgivning och information De har vidare tagit m.m. kontakt med miljö- och hälsoskyddscheferna och den politiska

ledningen i syfte att höja standarden tillsynsverksamheten. Läns-

veterinärerna enligt revisorerna att denna uppgift viktig, anser är eftersom flera oftast flertalet- kommuner inom varje län inte har -

tillgång till personal med särskild djurskyddsutbildning. I några län

har försök gjorts med projektinriktad tillsyn där koncentrerar man

sig speciella djurhållningsmetoder eller aktuella djurskydds-

frågor. Det dock att flera sådana projekt inte kunnat uppges genomföras i brist på och kompetens lokalt. Av revisorernas resurser

rapport framgår vidare att det förekommer att kommuner med små resurser för handläggning djurskyddsärenden önskar läns-

av att styrelsen tar över ett komplicerat ärende att detta regel men som inte sker. Länsveterinärerna förespråkar ofta att kommunerna i

högre utsträckning än hittills skall anlita distriktsveterinär eller

annan veterinär kompetens. Enligt revisorerna ställer länsveterinärerna upp när det behövs vid inspektioner svårbedömda verkav

samheter som försöksdj ursanläggningar och kennlar. Länsstyrelsens stöd vid handläggningen djurskyddsärenden sägs särskilt

av vara

värdefullt i de kommuner som saknar egentlig djurskyddstillsyn. I

kommuner med stadsveterinär och där samarbete etablerats med distriktsveterinär är de spontana kontakterna med länsveterinären något färre. Länsveterinäremas temadagar och i förekommande fall

projektverksamhet kring olika problemområden är enligt revisorerna

148 Samordning och samarbete

19 f.. Revisorerna framhåller att de för

uppskattade s. som svarar

kommunal nivå behöver ett starkt stöd från

djurskyddstillsynen

såväl Jordbruksverket länsstyrelserna och att länsstyrelsemas som är viktigt, eftersom länsstyrelserna ofta genom sina engagemang löpande kontakter med kommunerna har större förutsättningar än ett centralt verk i angelägna frågor vinna gehör hos de enskilda att

politiska ledning. Jordbruksverket och länsstyrelsen

kommunernas enligt revisorerna på aktivt sätt än hittills arbeta med bör ett mera

information till stöd för den löpande djurskyddstillsynen s. 25. Jordbruksverkets arbetsgrupp anför i "Djurskyddstillsyn 1994" i huvudsak följande samverkan mellan kommun och länsstyrel-

om Länsstyrelsen skall verka för att statlig, kommunal och landsse. verksamhet i länet samordnas och efter de

tingskommunal anpassas övergripande miljö- och regionalpolitiska målen. Inom djurskydds-

området har det enligt arbetsgruppen visat sig att samverkan med länsveterinären oftast sker i samband med vanvårdsärenden. Länsveterinären anlitas dessutom i många kommuner i samband med

ovanlig och komplicerad djurhållning och i samband med anmälan. I viss mån deltar länsveterinären även i kommunernas planering av

Länsstyrelsen bör enligt arbetsgruppen i första

djurskyddstillsynen. hand verka information och upplysning till kommunala poli-

genom beslutsfattare vikten ändamålsenlig och uniform tiker och om av en Länsstyrelsen bör vidare rådgivnings- och

djurskyddstillsyn. vara en samordningsresurs för den lokala tillsynspersonalen. Inte minst är samordningen mellan den kommunala tillsynspersonalen och di-

striktsveterinärerna väsentlig betydelse. Länsveterinären och den av

kommunala myndigheten bör enligt arbetsgruppen genomföra ge-

inspektioner, där länsveterinären delger kommunen sina mensamma muntligt eller skriftligt. Länsstyrelsen kan också efter iakttagelser överenskommelse med kommunen överta ärenden därifrån s. 15.

Den enkätundersökning som utredningen genomfört hos komtillsynspersonal har gett följande bild länsstyrelsemas

munernas av samarbete med kommunerna. Länsstyrelserna kommunernas tillger

synspersonal råd och hjälp framför allt när personalen begär det, t.ex. vid handläggning komplicerade djurskyddsärenden. Det är

av

Samordning och samarbete l49

också vanligt att länsstyrelserna lämnar juridisk rådgivning till dem. Länsstyrelserna arrangerar vidare kurser och träffar i djurskyddsfrågor för kommunernas tillsynspersonal.

Enligt drygt 70 procent av enkätsvaren är länsstyrelsernas råd-

givning och hjälp till kommunerna tillfredsställande. Ca 25 procent

anser det motsatta. Av enkätsvaren framgår att länsstyrelserna kan förbättra sin råd-

givning och hjälp till kommunerna framför allt att anordna

genom

träffar och kurser för kommunernas djurskyddspersonal. Att läns-

styrelserna tar initiativ till projektinriktad tillsyn viktigt. Länsanses

veterinärernas medverkan vid inspektioner och komplicerade ärenden nämns önskade förbättringar.

som

9.1.3 Kommuner

Som tidigare framgått i avsnitt 2.2.3 utövas den lokala tillsynen över efterlevnaden djurskyddslagen kommunerna,

av av om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas något annat sätt. I avsnittet har även en redogörelse lämnats för kommunernas uppgifter och organisation.

Av de tidigare avsnitten i detta kapitel framgår vilket samarbete med länsstyrelserna och Jordbruksverket kommunernas tillsyns-

som

personal anser sig behöva och vilken uppfattning bl.a. riks-

som

dagens revisorer har i frågan. Där redovisas även den uppfattning Jordbruksverkets arbetsgrupp har i "Djurskyddstillsyn 1994".

9.1.4 överväganden och förslag

Utredningen får till en början konstatera att Jordbruksverkets möjligheter att samordna och påverka de övriga myndigheternas verksamhet är begränsade. Det beror framför allt att Jordbruks-

verket inte har någon direktivrätt över de andra tillsynsmyndig-

heterna jfr JO 1988/89 s. 378. Jordbruksverket kan således inte genom bindande direktiv bestämma t.ex. att kommun skall satsa en

Samordning och samarbete 150

djurskyddstillsynen eller genomföra ett tillsyns-

större resurser verket skulle att det behövdes. Detsamma gäller projekt, om anse Jordbruksverkets möjligheter att påverka länsstyrelsernas verksam- Iänsstyrelsernas möjligheter att påverka den kommunala tillhet och Jordbruksverket och länsstyrelserna måste därför söka andra synen.

för påverka och samordna djurskyddstillsynen på de andra

vägar att

tillsynsmyndigheterna.

komma till rätta med brister i Jordbruksverkets samord- För att

nande och stödjande verksamhet föreslår utredningen följande.

Jordbruksverket bör i sina årliga verksamhetsplaner för djur-

skyddstillsynen också redogöra för vad verket anser att de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna bör prioritera i tillsynsarbetet under det kommande verksamhetsåret. De övriga tillsynsmyndig-

skulle därigenom kunna få information Jordbruksverkets heterna om planer tidigare vad ofta är fallet och kunna ta hänsyn till än som nu

verksamhetsplanering. Planeringen kan t.ex. lands-

dem i sin avse omfattande tillsynsprojekt, temadagar eller särskild information som bör lämnas till allmänheten eller vissa branscher i samband med att

djurskyddsföreskrifter träder i kraft. Verksamhetsplaneringen

nya bör ske efter samråd med företrädare för de berörda myndigheterna.

Jordbruksverket bör i sina anslagsframställningar och årsredo-

till regeringen konkret än för närvarande redovisa sin visningar mer

djurskyddstillsynen och inte minst vilka verksamhetsplanering för

förväntningar verket har de andra tillsynsmyndigheterna. De som berörda departementen skulle därigenom möjlighet att ta hänsyn

Jordbruksverkets planering, när regleringsbreven utformas för de

till

statliga tillsynsmyndigheterna.

Jordbruksverket bör göra en särskild satsning att

utarbeta djurskyddsföreskrifter

-

sammanställa information för tillsynspersonal principiellt in-

om -

tressanta rättsfall inom djurskyddsområdet

Samordning och samarbete l5l

framställa skriftlig information och information för till- - annan synspersonal, t.ex. i form handböcker och broschyrer, av men

också information som kan användas i tillsynsmyndigheternas

utåtriktade verksamhet.

Utredningen föreslår vidare följande för att förbättra både den cen-

trala och regionala samordningen av tillsynsmyndigheterna och stö-

det till dem. Länsstyrelserna och kommunerna bör upprätta årsrapporter över sin djurskyddsverksamhet så att Jordbruksverket kan följa verkupp

samhetsplaneringen och kan få en uppfattning om hur djurskyddstillsynen utövas av tillsynsmyndigheterna. Länsstyrelserna bör

sammanställa och kommentera kommunernas årsrapporter och därefter vidarebefordra dem till Jordbruksverket tillsammans med årsegna rapporter. Med utgångspunkt från årsrapporterna bör Jordbruksverket därefter vidta de åtgärder behövs. I årsrapporterna bör som myndigheterna exempelvis redogöra för hur stora resurser som

avsätts för djurskyddstillsynen, hur ofta den regelbundna tillsynen utövas, vilka tillsynsprojekt genomförts, vilka informations-

som

och rådgivningsprojekt utförts och vilket samarbete före-

som som kommit med veterinärer, branschrådgivare och polismyndigheter. Jordbruksverket bör samråda med företrädare för de övriga myndigheterna om vad årsrapporterna bör innehålla. Som jämförelse kan

nämnas att kommunerna lämnar liknande årsrapporter den

om lokala livsmedelskontrollen till Statens livsmedelsverk. Kommuner-

nas rapporteringsskyldighet har sin grund i 48 § livsmedelsförord-

ningen 1971 :807. Utredningen föreslår motsvarande bestämatt en

melse införs i ett nytt andra stycke i 59 § djurskyddsförordningen

så att också Jordbruksverket kan meddela föreskrifter om rappor-

teringsskyldighet. Bestämmelsen bör ges följande lydelse:

"Jordbruksverket får meddela föreskrifter skyldighet för om övriga tillsynsmyndigheter att underrätta Jordbruksverket den om tillsynsverksamhet bedrivs och resultaten verksamheten." som av

152 Samordning och samarbete

Jordbruksverket bör temadagar för kommunernas och arrangera

länsstyrelsernas tillsynspersonal eller delta i sådana arrangemang

varje eller vartannat år. Teman för sammankomsterna kan t.ex. vara

djurskyddsföreskrifter, djurhållningssystem, hälsoproblem

nya nya för särskilda djurslag eller frågor är betydelsefulla för handsom läggningen viss ärenden. av en typ av Jordbruksverket bör oftare ta initiativ till landsomfattande till-

s.k. projektinriktad tillsyn, där tillsynen inriktas på synsprojekt, en bestämd typ djurhållning eller del av djurhållning, exempelvis

av

burhönsanläggningar, sinsugghållning, ridskolor eller zoobutiker. Projekten bör ske varje eller vartannat år och genomföras under en begränsad tidsperiod. De bör föregås utbildningsdag för till-

av en

synspersonalen. Länsstyrelserna bör ansvara för samordningen av

projekten i länen. Även länsstyrelserna bör ta initiativ till projek-

tinriktad tillsyn inom länen, när det finns angelägna tillsynsprojekt

där. Jordbruksverket bör oftare anordna samordningskonferenser med

länsstyrelserna för att behandla gemensamma djurskyddsfrågor, t.ex. förberedelser inför projekt skall genomföras eller tillämpningen

som

djurskyddsföreskrifter. Länsstyrelserna bör i sin tur arrangera

av

samordningskonferenser på regional nivå med kommuner och

distriktsveterinärer. Samordningskonferenserna bör arrangeras ett

gånger om året. par I avsnitt 3.5.5 finns beskrivning hur utökad samverkan en av en mellan kommuner och veterinärer kan åstadkommas, bl.a. genom

regionala samverkansgrupper länsstyrelserna tillsätter.

som Utredningen föreslår vidare att Jordbruksverket bör undersöka

vilka möjligheter det finns att förstärka djurskyddstillsynen genom omprioriteringar inom verket. Utredningen anser det angeläget att Jordbruksverket kommer till rätta med den stora personalomsättning under år negativt påverkat kontinuiteten och kompe-

som senare

tensen vid verkets djurskyddsfunktion.

För det möjligt för Jordbruksverket att koncentrera sina att göra på de förändringar i verksamheten föreslagits ovan resurser som utredningen vissa arbetsuppgifter bör föras över från anser att

Samordning och samarbete 153

verket till länsstyrelserna, om de kan utföras rationellt där. mer

Utredningen återkommer till detta i avsnitten 10.2 och 10.3. Utredningen anser slutligen att kommunerna i första hand bör vända sig till länsstyrelserna för rådgivning och hjälp i enskilda djurskyddsärenden. Det finns annars risk för att förfrågningarna tar

för stor tid i anspråk från andra angelägna uppgifter för den mer

centrala tillsynsmyndigheten.

9.2 Polismyndigheter

Polisorganisationen

Rikspolisstyrelsen är enligt polislagen 1984:387 central förvalt-

ningsmyndighet for polisväsendet och har tillsyn över detta. Läns-

styrelsen är länets högsta polisorgan. Den för polis-

ansvarar verksamheten i länet och har tillsyn över den verksamhet besom

drivs av polismyndigheterna i länet. Länen är indelade i polis-

distrikt. I varje polisdistrikt finns polismyndighet en som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet. Till polisens uppgifter hör bl.a. att förebygga brott och andra störningar den allmänna ordningen eller säkerheten. Polisen skall av vidare bedriva spaning och utredning i fråga brott hör om som under allmänt åtal samt fullgöra den verksamhet ankommer på som polisen enligt särskilda bestämmelser.

9.2.2 och

Polismyndighetema djurskyddstillsynen

Som framgått tidigare skall polismyndigheterna begäran lämna den hjälp som tillsynsmyndigheterna behöver vid djurskyddstillsynen 24 § djurskyddslagen. I vissa fall får polismyndigheterna dessutom fatta beslut om omedelbart omhändertagande djur

av

32 § djurskyddslagen. Omhändertagandet av djur skall ske genom polismyndigheternas försorg, även om någon av tillsynsmyndigheterna fattat beslutet. Polismyndighetema bedriver vidare förunder-

154 Samordning och samarbete

sökningar vid misstanke om djurplågeri och brott mot djurskydds-

lagstiftningen.

För att kunna beskrivning vilka insatser polismyndig-

ge en av

heterna gör inom djurskyddstillsynen och vilket samarbete de har med tillsynsmyndigheterna har Rikspolisstyrelsen, i samråd med ut-

redningen, gjort enkätundersökning hos samtliga länspolisen

mästare. Dessa har i sin tur begärt uppgifter från polismyndig-

heterna i länen. Av enkätsvaren har följande framkommit.

Anmälan brott m.m. om

Under treårsperioden den 1 januari 1992 -den 31 december 1994

har omkring 1 400 anmälningar kommit till polismyndigheterna

djurplågeri enligt brottsbalken och drygt 200 anmälningar om om

brott djurskyddslagstiftningen. Åtal har väckts i omkring 200

mot fall och drygt 100 fallande domar har meddelats. Anmälningarna har i huvudsak gjorts privatpersoner, omkring av 1 100 fall. I omkring 100 fall kommuner för anmälningarna svarar och i hälften så många fall veterinärer. Länsstyrelserna har gjort

anmälan i tiotal fall. Polismyndigheterna har på egen hand tagit

ett initiativ till förundersökningar i ett 100-tal fall.

Förundersökning och samarbete med tillsynsmyndigheterna

Vid ungefär hälften polismyndigheterna personalen att de

av anser

har tillräckliga kunskaper djurskyddslagstiftningen för att kunna

om

bedriva effektiva förundersökningar vid misstanke om djurplågeri eller brott mot djurskyddslagstiftningen. Lika många polismyndig-

heter att deras kunskaper lagstiftningen inte är tillräckanser om

höja kunskapsnivån några polismyndigheter det

liga. För att anser

önskvärt med djurskyddsutbildning för personalen. Förslag lämnas också djurskyddsutbildning bör bedrivas gemensamt med

om att

tillsynsmyndigheterna så att sådana personliga kontakter kan knytas

är värdefulla vid förundersökningen i enskilda ärenden. som

Samordning och samarbete 155

Det stora flertalet polismyndigheter att de har tillräckliga

anser resurser för att utreda djurskyddsärenden och djurplågeriärenden och att de får tillräcklig information och dokumentation i ärendena

från tillsynsmyndigheter och berörda veterinärer. Många polismyn-

digheter nämner särskilt att de ofta får värdefull information av länsveterinärer och övriga veterinärer. Några dock det anser att tar

för lång tid att få intyg från veterinärerna.

Samarbetet med tillsynsmyndigheterna och veterinärerna funge-

rar normalt bra enligt polismyndigheterna. Några polismyndigheter framhåller emellertid att urskyddskompetensen är mycket skiftan-

de hos kommunerna eller framhåller att det är viktigt att kom-

munerna har välutbildade djurskyddsinspektörer och att det inte

räcker att ha sådana inspektörer "på papperet". Regelbundna träffar

mellan polismyndigheterna och tillsynsmyndigheterna förekommer

normalt inte utan endast i några enstaka fall. Några polismyndigheter anser att samarbetet skulle kunna förbättras polisom

myndighetema och tillsynsmyndigheterna träffades regelbundet och

om det fanns särskilt utsedda vid myndigheterna höll personer som kontakt med varandra. Flertalet polismyndigheter att det inte finns några särskilda anser problem i samarbetet och ansvarsfördelningen mellan dem och tillsynsmyndigheterna i samband med att djur omhändertas. Några polismyndigheter uppger dock att det förekommer att kommunen försöker förmå polismyndigheten att fatta beslut omhänderom tagandet i stället för att kommunen på hand meddelar sådana egen beslut. Många polismyndigheter ifrågasätter det är polismyndi om heterna som bör ansvariga för det praktiska arbetet och kostvara

naderna i samband med omhändertagandet djur se avsnitt 10.4.

av

Överväganden

9.2.3 och

förslag

För att tillgodose polismyndigheternas behov ytterligare kun-

av

skaper om djurskyddslagstiftningen och för att förbättra deras

sam-

arbete med tillsynsmyndigheterna föreslår utredningen att polismyndighetema deltar med personal i den djurskyddsutbildning och de

156 Samordning och samarbete

djurskyddskonferenser tillsynsmyndigheterna anordnar se av-

som

snitt 9.1.4. Därigenom kan också personliga kontakter knytas som kan betydelsefulla vid handläggningen enskilda djurskydds-

vara av

ärenden. På kurserna och konferenserna kan polismyndighetemas personal dessutom förmedla sådan kunskap till tillsynsmyndigheter-

från polisiär synpunkt är väsentlig för att åklagare skall na som en kunna utverka fallande dom i en rättegång. en Utredningen föreslår vidare att poliser deltar i de fortbildnings-

och vidareutbildningskurser i djurskydd Sveriges lantbruksuni-

som

versitet föreslås anordna se avsnitt 3.3.5.

10 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

En zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning får inte tas i bruk för offentlig förevisning djur innan den har

av godkänts av Jordbruksverket. Utredningen föreslår att läns-

styrelserna bör få pröva frågan godkännande sådana

om av

anläggningar för lantbrukets djur. Beträffande sällskapsdjur föreslår utredningen att Jordbruksverket bemyndigas

att meddela föreskrifter om vilka djurslag länsstyrelsernas som prövning bör omfatta. Statens jordbruksverk kan medge undantag från sina

föreskrifter SJVFS 1993:129 djurhållning inom lant-

om bruket det finns särskilda skäl. Utredningen förem.m., om

slår att Jordbruksverket bör bemyndigas att meddela föreskrifter om att länsstyrelserna i särskilda fall får medge

undantag från de nämnda föreskrifterna.

Under utredningsarbetet har det visat sig att det finns anledning att diskutera och i del fall också föreslå ansvarsfördelning en en annan av ärenden mellan myndigheter som deltar i djurskyddstillsynen. l det följande redogörs för sådana fall.

10.1 Försöksdjur

Under 1970-talet växte sig intresset för djurskyddsfrågor allt

starkare. Det gällde särskilt frågan försöksdjur, dvs. djur om som

158 Ansvarsfördelning ;Mellan myndigheter

används för vetenskapliga eller andrajämförliga ändamål. På hösten 1978 lade regeringen fram ett förslag som syftade till att begränsa

och kontrollera djurförsök prop. 1978/79: 13. Regeringen föreslog bl.a. djurförsöken skulle prövas från etisk synpunkt av etiska

att

nämnder i varje högskoleregion och att central nämnd för

en försöksdjursfrågor skulle inrättas med uppgift att vara ett sam-

ordnande och rådgivande organ inom försöksdjursverksamheten. Centrala försöksdjursnämnden och de djurforsöksetiska nämnderna

inrättades därefter den 1 juli 1979. l förordningen 1979:286 om användning djur för vetenskapligt ändamål m.m. reglerades av uppgifterna för den centrala nämnden och för de regionala nämnderna. Dåvarande Lantbruksstyrelsen bestämde enligt förordningen antalet ledamöter i de etiska nämnderna och utsåg också ledamöterna till nämnderna. Närmare föreskrifter om de etiska nämn-

dernas organisation och handläggningen ärendena meddela-

om av des dessutom Lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsens nämnda av

uppgifter överfördes till Centrala försöksdjursnämnden i samband med att den gällande djurskyddslagstiftningen trädde i kraft

nu 1988 och 1989. Alla uppgifter Lantbruksstyrelsen hade beträffsom ande försöksdjur överfördes däremot inte till nämnden.

För närvarande är det två myndigheter som från djurskydds-

synpunkt har for försöksdjursverksamheten, nämligen Statens ansvar

jordbruksverk efterträtt Lantbruksstyrelsen och Centrala

- som försöksdjursnämnden. Det finns enligt utredningens mening anledning att särskilt studera ansvarsfördelningen mellan de två mynom digheterna är den mest ändamålsenliga och effektiva för samhället.

10. 1 l Statens jordbruksverk

.

l avsnitt 2.2.1 finns redogörelse för Statens jordbruksverks

en verksamhet. Där framgår bl.a. att vissa ärenden rör försöksdjur som

handläggs Jordbruksverket. Det gäller bl.a. följande frågor:

tillstånd till användning försöksdjur 19 § djurskyddslagen av -

och 40 § djurskyddsförordningen

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 159

tillstånd till uppfödning försöksdjur 19 § djurskyddslagen - av

godkännande föreståndare för djurförsöks- - av som ansvarar verksamhet 20 § djurskyddslagen

godkännande av lokaler för försöksdjur från djurskyddssynpunkt - 55 § djurskyddsförordningen.

Jordbruksverket har vidare bemyndigande att meddela Föreskrifter

om

undantag från bestämmelserna uppfödning försöksdjur i - om av 19 § första stycket andra meningen djurskyddslagen 50 § djurskyddsförordningen

lokaler för försöksdjur 55 § djurskyddslagen. -

Jordbruksverket har meddelat föreskrifter med stöd de av redovisade bemyndigandena. Bestämmelser rör försöksdjur som finns dessutom i flera andra författningar Jordbruksverket som tillämpar eller i föreskrifter som Jordbruksverket meddelat och som avser även andra djur än försöksdjur. Bland de författningar som särskilt kan sägas beröra försöksdjur kan nämnas lagen 1994:900 och förordningen 1994:901 genetiskt modifierade organismer. om Jordbruksverket utövar, tidigare sagts, den centrala tillsynen som över efterlevnaden djurskyddslagstiftningen. Verket har vidare av till uppgift att samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och skall vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten 24 § djurskyddslagen. Dessa centrala tillsynsuppgifter gäller även försöksdjursverksamheten. Jordbruksverkets allmänna kompetens inom djurskyddsområdet är således betydelsefull även i verkets arbete med försöksdjursfrågor. Jordbruksverkets kompetens finns beskriven i avsnitt 2.2.1. Det finns följaktligen flera beröringspunkter mellan Jordbruksverkets allmänna djurskyddsarbete och det djurskyddsarbete försöksdjur. Jordbruksverket har vidare som avser

160 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

under tid satsat särskilt kompetensutveckling av egen

senare

personal arbetar med försöksdjursverksamhet. Som exempel

som kan nämnas att veterinärinspektör arbetar heltid med en numera djurskyddsfrågor rör försöksdjur. Vidare kan nämnas att en som 24 experter nyligen knutits till Jordbruksverket för att grupp lämna underlag till planerade föreskrifter försöksdjur. nya, om

10.1 Centrala försöksdj ursnämnden

Centrala försöksdjursnämndens verksamhet har kortfattat berörts i

avsnitt 2.3.3. Enligt förordningen 1988:541 med instruktion för

Centrala försöksdjursnämnden har nämnden till uppgift att

samordna och planera frågor rör försöksdjur. Nämnden skall som vidare enligt instruktionen bl.a.

främja samverkan mellan uppfödare försöksdjur, forskare, av -

personal har hand om försöksdjur, djurskyddsorganisationer

som och myndigheter

för planering av försöksdjursverksamheten i landet och

- svara

därvid företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen

begränsa behovet försöksdjur bl.a. att främja utveckav genom lingen alternativa metoder till djurförsök av

efter samråd med Statens jordbruksverk sammanställa statistik

över försöksdjursförbrukningen

följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av

frågor användningen försöksdjur om av

till stöd för utvecklingen alternativa metoder till djurförsök

- av fördela medel ställs till nämndens förfogande som

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 161

tillsammans med berörda högskolemyndigheter, Statens veteri-

närmedicinska anstalt samt berörda myndigheter i övrigt verka för att de samlade for försöksdjursverksamheten och resurserna därmed sammanhängande frågor utnyttjas effektivt.

Ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna Centrala utses av

försöksdjursnämnden 44 § djurskyddsförordningen. Nämnden har vidare bemyndigande att meddela föreskrifter

om

de djurförsöksetiska nämndernas organisation och - om pröv-

ningen av ärenden 47 § djurskyddsförordningen

utbildningskrav för den använder försöksdjur 51 § djur- - som

skyddsförordningen

undantag från kravet etisk prövning enligt 21 § djur- -

skyddslagen om djuren inte utsätts för operativt ingrepp, insprutning, blodavtappning eller annat lidande 52§ djurskyddsförordningen

uppgiftslämnande antal djur och djurslag,journalföring

- om m.m.

för den använder försöksdjur 54§ djurskyddsförord-

som ningen.

Centrala försöksdjursnämnden har meddelat föreskrifter med stöd

av de redovisade bemyndigandena och har dessutom utfärdat allmänna råd i anslutning till föreskrifterna. Nämndens föreskrifter och allmänna råd kungörs i Statens jordbruksverks författningssamling. Centrala försöksdjursnämndens kansli förestås byråchef av en medjuridisk examen. Vid kansliet finns vidare två handläggare med

biologisk examen samt en sekreterare på deltid.

Inom Centrala försöksdjursnämnden finns fem arbetsutskott med

följande uppgifter. Utskottet för alternativa metoder handlägger frågor om alternativa metoder till djurförsök. Till stöd för utveck-

162 Ansvarsfördelning mellan :myndigheter

sådana metoder lämnar utskottet förslag till fördelning av de ling av nämnden förfogar över. Vidare finns

forskningsmedel som

arbetsutskott för etiska frågor i samband med användandet av försöksdjur, för fÖrsÖrjnings-, kvalitets- och hälsofrågor vid uppfödning och användning försöksdjur, för lokaler och utrustning av

för försöksdjur för utbildning dem bedriver djurförsök

samt av som kommer i regelbunden kontakt med försöksdjur eller annat sätt i utskotten är har särskild

eller djurförsök. Ledamöter personer som i forskning och djurskydd samt tjänstemän från

kompetens

myndigheter inom försöksdjursområdet. försöksdjursnämnden har sedan 1991 arit huvud-

Centrala för Sveriges insatser i det internationella arbetet med ansvarig försöksdjur, bl.a. för det arbete bedrivs inorr ramen for som

skydd ryggradsdjur används Europarådskonventionen om av som

försöks- och vetenskapligt ändamål. Arbetet har under för annat perioden 1991-1995 i huvudsak berört frågor om försöksdjursoch utbildningskrav för den använder försöksdjur, dvs. statistik som

hör till Centrala försöksdjursnämndens ansvarsområde.

frågor som

10.13 Överväganden och förslag

Enligt utredningens uppfattning är Centrala försöksdursnämnden förankrad inom försöksdjursverksamheten än vad Statens

mer

jordbruksverk är. Nämnden har t.ex. regelbunden sanverkan om försöksdjur och djurförsök med det organiserade djurskyddet,

och berörda myndigheter. Nämndens utbildnings- och forskningen informationskanaler inom försöksdjursområdet är väl etablerade.

har vidare regelbundna kontakter också med sådana

Nämnden inriktade fram alternativa metoder till forskare som är att ta

djurförsök. Jordbruksverkets kontakter med djurförsöksverksam-

enligt utredningens mening inte så omfattande som heten är

Centrala försöksdjursnämndens. Genom sin funktion central

som

tillsynsmyndighet har Jordbruksverket emellertid en mer allsidig och omfattande kompetens inom hela djurskyddsområdet än försöksdjursnämnden, vilket är betydelsefull: för försöks-

Centrala

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 163

djursverksamheten de många beröringspunkter finns

genom som mellan det allmänna djurskyddsarbetet och det djurskyddsarbete som rör försöksdjur. Verket har t.ex. såväl veterinärmedicinsk som

byggnadsteknisk kompetens och stor erfarenhet författnings-

av arbete. Verket har vidare ett brett kontaktnät med organisationer,

institutioner och myndigheter inom djurskyddsområdet. Med hänsyn till den ansvarsfördelning finns mellan

som

Centrala försöksdjursnämnden och Jordbruksverket

och det sätt myndigheterna bedriver arbetet förekommer det enligt utredning-

ens bedömning knappast något dubbelarbete inom försöksdjursområdet för närvarande. Det är emellertid utredningens uppfattning att tillsynen över försöksdjur i och för sig sikt skulle kunna bli mer rationell om alla uppgifter rör försöksdjur fördes över från

som

Jordbruksverket till Centrala försöksdjursnämnden så att nämnden också blev central tillsynsmyndighet över försöksdjursverksamheten.

En nackdel med en sådan överföring uppgifter är att Jordbruksav

verkets större allmänna kompetens och förankring inom djurskydds-

området inte skulle kunna användas så rationellt för som nu

försöksdjursverksamheten. En annan nackdel är risken för dubbelarbete om ytterligare central tillsynsmyndighet djurskydds-

en området skulle tillskapas. Om uppgifterna skulle flyttas från Jord-

bruksverket till Centrala försöksdjursnämnden, är det t.ex. sannolikt

att förutom motsvarande också vissa allmänna djurskyddsresurser

resurser skulle behöva föras till nämnden. Utredningens samlade

bedömning är därför att det för närvarande inte är aktuellt att ändra

ansvarsfördelningen mellan Jordbruksverket och Centrala försöks-

djursnämnden.

164 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

10.2 Godkännande av djurparker och

liknande anläggningar

Mindre för offentlig

l0.2.1 anläggningar förevisning av djur

När zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anläggning

en

inrättas, får den enligt 37 § djurskyddsförordningen inte tas i bruk för offentlig förevisning djur innan den har godkänts av

av

Jordbruksverket. Motsvarande gäller också vid omflyttning av djuren och vid till- eller ombyggnad av någon betydelse.

ny-, Av avsnitt 5.3 framgår att offentlig förevisning av djur

förekommer förutom i zoologiska trädgårdar och djtrparker också

i mindre anläggningar terrarier, stadsparker, s.k minizoo och som

4H-gårdar. I avsnittet lämnas också kortfattad redogörelse för

en

vilka djurslag är vanliga i de olika anläggningarna. I

som

stadsparker och på 4H-gårdar förekommer framför allt lantbrukets djur. Även på minizoo är lantbrukets djur vanliga, l:ksom kaniner och marsvin. Statens jordbruksverk har uppskattat att det för närvarande finns omkring 250 mindre anläggningar spridda över hela landet. Nya anläggningar tillkommer efter hand. Något som utmärker handläggningen dessa ärenden är att anläggningarna

av behöver besiktas innan ärendena avgörs. Besiktningerr görs antingen Jordbruksverket eller länsstyrelsen, i så fall avger ett av som yttrande till verket.

Enligt 5 § djurskyddsförordningen får stall för häst, nötkreatur,

svin, får, get och fjäderfä inte uppföras, byggas till eller byggas ren,

utan att byggnaden på förhand har godkänts från djurskydds-

om

och djurhälsosynpunkt. Förprövningen stallama utförs av

av

länsstyrelsen enligt 6 § djurskyddsförordningen. Vid förprövningen kontrollerar länsstyrelsen bl.a. det planerade stallet uppfyller de

om krav ställs i Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 1993:129 som

djurhållning inom lantbruket m.m.

om

Ansvarsfördelrzing mellan myndigheter 165

102.2 överväganden och förslag

Utredningen har tidigare i avsnitt 9.1.4 anfört att det är angeläget att Statens jordbruksverk som central tillsynsmyndighet koncentrerar sina resurser att samordna och stödja de andra tillsynsmyn-

dighetema. Enligt utredningens mening är det därför angeläget att Jordbruksverket avlastas ärenden som kan handläggas regional eller lokal nivå. Av föregående avsnitt framgår att länsstyrelserna har den kompetens som behövs för att förpröva djurstallärenden och därmed också i princip den kompetens behövs för att pröva som frågan om godkännande av de mindre anläggningarna för offentlig

förevisning av lantbrukets djur. Länsstyrelserna har dessutom närmare till anläggningarna än Jordbruksverket för de besiktningar

som behöver göras. Handläggningen ärendena skulle därför av enligt utredningens mening bli rationell ärendena övermer om fördes till länsstyrelserna. Utredningen bedömer att länsstyrelserna bör ha kompetens att också pröva anläggningar med vanligare om sällskapsdjur bör godkännas för offentlig förevisning djur. Även av sådana ärenden bör kunna föras över från Jordbruksverket till länsstyrelserna. Jordbruksverket bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka sällskapsdjur utöver lantbrukets djur, bör som,

omfattas länsstyrelsernas prövning. Utredningen föreslår att 37 §

av

djurskyddsförordningen bör ges följande lydelse så att länsstyrel-

serna får till uppgift att pröva frågan godkännande anläggom av

ningar för offentlig förevisning nämnda djurslag:

av

"Inrättas en zoologisk trädgård, djurpark eller liknande anlägg-

ning, får den inte tas i bruk för offentlig förevisning djur

av innan den har godkänts av Jordbruksverket. Fråga godkänom nande av sådana anläggningar för häst, nötkreatur, svin, får, get och fjäderfä eller för sådana sällskapsdjur Jordbruksverket som meddelar föreskrifter skall dock prövas länsstyrelsen. om av

Motsvarande gäller också vid omflyttning djuren och vid

av ny-, till- eller ombyggnad någon betydelse." av

166 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

10.3 Ärenden om undantag från Statens

föreskrifter SJVFS

jordbruksverks

1993:129 om djurhållning inom lantbruket

m.m.

10.3.l Hur dispensärenden handläggs vid

Jordbruksverket

Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1993:129 om djur-

l

hållning inom lantbruket finns bestämmelser om hLr djur skall

m.m. skötas, och inredning i stallar, stallklinat och om om utrymme om finns särskilda bestämmelser för olika

utegångsdjur m.m. Där även

djurslag.

Enligt 5 § djurskyddsförordningen får stall För häst, nötkreatur, svin, får, och fjäderfä inte uppföras, byggas till eller byggas

ren, get

byggnaden förhand har godkänts från djurskydds-

om utan att

och djurhälsosynpunkt. Förprövningen stallarna utförs av läns-

av

styrelsen enligt 6 § djurskyddsförordningen. Vid Förprövningen kontrollerar länsstyrelsen bl.a. det planerade stallet uppfyller de

om krav ställs i Jordbruksverkets nämnda föreskrifter som Enligt 1 kap. 31 § Jordbruksverkets föreskrifter kan Jordbruksverket medge undantag från föreskrifterna, det finns särskilda om vissa ärendetyper är det förhållandevis vanligt med disskäl. För exempel kan nämnas ansökningar undan-

pensansökningar. Som om

från 1 kap. 28 § Jordbruksverkets föreskrifter. Av bestämmelsen tag

framgår utegångsdjur skall ha tillgång till ligghall, hydda eller

att motsvarande, dem skydd mot väder och vind samt en torr som ger och liggplats. Det utmärker handläggningen av dessa ren som

dispensärenden inspektion platsen behöver göras innan

är att en ärendena Jordbruksverket begär därför att den berörda avgörs. länsstyrelsen yttrar sig i varje enskilt ärende. Sedan föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 1994 har Jordbruksverket handlagt ett hundratal ansökningar med begäran undantag från l kap. 31 § om Jordbruksverkets föreskrifter.

Ansvarsfärdelning mellan myndigheter 167

I Jordbruksverkets föreskrifter finns även bestämmelser om utrymme i spiltor för hästar, utrymme i bås för nötkreatur och mått gångar i lösdriftsstallar för ungdjur nötkreatur. Även andra bestämmelser av liknande slag finns i föreskrifterna. För stallar som var i bruk före den 1 juli 1989 träder dessa bestämmelser i kraft

den 1 januari 1999. Jordbruksverket väntar sig dispensansökningar

i samband med ikraftträdandet bestämmelserna. Även i dessa fall av kommer det i så fall att krävas inspektioner platsen innan ärendena kan avgöras.

l0.3.2 Överväganden och förslag

Som framgått av avsnitt 9.1.4 utredningen det angeläget att anser Statens jordbruksverk koncentrerar sig de samordnande och

stödjande djurskyddsuppgifter verket har central tillsyns-

som som myndighet. Enligt utredningens bedömning är det därför angeläget att avlasta Jordbruksverket ärenden lämpligen kan handläggas som regional eller lokal nivå. Av Föregående avsnitt framgår att länsstyrelserna har den kompetens som behövs för att förpröva djurstallärenden. Enligt utredningens mening har länsstyrelserna

även den kompetens som krävs för att pröva dispens bör med-

om ges från den typ föreskrifter redovisats i avsnittet. Med av som hänsyn till de inspektioner dessutom behöver göras som anser

utredningen att handläggningen av de beskrivna ärendena skulle bli

mer rationell om de överfördes till länsstyrelserna. svårighetsgraden ärendena varierar emellertid och därmed också kravet kompetens för att handlägga dem. Det kan därför lämpligt att Jordvara bruksverket får bedöma i vilka fall länsstyrelserna bör få medsom dela dispens från föreskrifterna. Utredningen föreslår därför att 4 §

djurskyddsförordningen ges följande lydelse:

"Jordbruksverket får meddela föreskrifter storleken och om

utformningen i övrigt av stall och andra förvaringsutrymmen för

djur. Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter att om

168 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

länsstyrelsen för särskilt fall får medge undantag från föreskrif-

terna."

En motsvarande ändring bör införas också i 17 § djurskyddsförord-

ningen avsnitt 12.3.2.

se

10.4 Omhändertagande av djur

Beslut omhändertagande djur får meddelas av länsstyrelsen

om av

med stöd 31 § djurskyddslagen. I vissa fall kan det finnas behov

av djur omhändertas omedelbart. Sådana beslut får fattas av av att ett

länsstyrelsen, tillsynsmyndighet eller polismyndigheten enligt

en

32 § djurskyddslagen. Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som

skall avgöra det skall fortsätta att gälla. Omhändersnarast om

tagandet skall ske polismyndighetens försorg.

genom

När länsstyrelsen beslutar omhändertagande av djur, skall

om länsstyrelsen snarast fastställa djuret skall säljas eller avlivas. om

Försäljningen eller avlivningen skall ske genom polismyndighetens

försorg 34 § djurskyddslagen. Av 35 § djurskyddslagen framgår att kostnader som uppkommer på grund omhändertaganden djur enligt 31 och 32 § djur-

av av skyddslagen får förskotteras allmänna medel. Om ett djur omav händertas enligt 31 eller 32 skall kostnaden slutligt betalas av

vilken åtgärden har riktats, dvs. i normalfallet djurets

den mot det inte finns särskilda skäl till annat. Om ett omhänderägare, om

djur har sålts polismyndighetens försorg, får kostnad

taget genom slutligt skall betalas ägaren tas ut köpesumman. som av ur

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 169

Framställning av Rikspolisstyrelsen om Översyn av djurskyddslagen och lagen om tillsyn

över hundar och katter m.m.

I en framställning den 23 oktober 1995 till Jordbruksdepartementet har Rikspolisstyrelsen hemställt att Utredningen om djurskyddstillsynen får i uppdrag att överväga även de frågor aktualiseras som i en promemoria som fogats till framställningen. Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande i promemorian:

"Polisen har huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning som och säkerhet och att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. För polisens område har beslutats besparingar om med krav på en oförändrat hög verksamhetsnivå. Genom djurskyddslagen och lagen tillsyn över hundar om och katter tillsynslagen har polisen ålagts omfattande ansvar

och arbetsuppgifter. Polisens befattning med omhändertagande

av djur enligt de båda lagarna gäller inte bara själva omhänder-

tagandet utan även sådana arbetsuppgifter t.ex. transport,

som

förvaring, försäljning m.m. Verksamheten kräver inte sällan

ganska omfattande resurser hos polismyndigheten till förfång för den operativa verksamheten. Det har därför vid olika tillfällen ifrågasätts om inte polisens åligganden i dessa avseenden bör överföras till annan myndighet. De arbetsuppgifter - - - som åligger polisen vid omhändertaganden djur enligt såväl av

djurskyddslagen som tillsynslagen, t.ex. förvaring, värdering,

transport m.m. är ofta mycket resurskrävande och kan inte anses ha en naturlig plats inom polisverksamheten. Med denna utgångspunkt och mot bakgrund statsav makternas ställningstagande om en renodling polisens arbete av bör polisen befrias från dessa arbetsuppgifter. Polisen bör dock liksom f.n. initialt vara ansvarig för ingripanden när det t.ex. gäller bitska hundar, hundar som springer lösa i trafiken, vanvårdade djur, etc. Sådana åtgärder måste ligga inom anses ramen för vad som krävs för att upprätthålla allmän ordning och

170 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

säkerhet Det måste också åligga polisen att verkställa

m.|n. handräckningsuppdrag. Handräckning bör dock endast komma

ifråga när andra möjligheter är uttömda. Både djurskyddslagen och tillsynslagen skulle således ändras

all hantering, med undantag akuta åtgärder och så att av

handräckningsuppdrag, beträffande Omhändertagna djur över-

flyttas till andra Det kan diskuteras vilket organ som är organ. lämpligt, länsstyrelsen eller berörda kommunala organ mest men ligger dock närmast till hands. Mot bakgrund av att tillsynen

enligt djurskyddslagen f.n. utreds bör Rikspolisstyrelsen hos jordbruksdepartementet hemställa att utredningen får i uppdrag

att överväga även de aktuella frågorna. nu

I sammanhanget bör även uppmärksammas omhändertagande

djur sker enligt lagen 1938:121 om hittegods. Dessa av som

omhändertaganden bör inte handläggas som ett hittegodsärende bör alltid hanteras enligt djurskyddslagen. Jfr 32 § punkt 2

utan

djurskyddslagen, där det framgår att ett djur kan tvångsom-

händertas ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas. om

I specialfallet att djur, tillhör frihetsberövad, behöver tas

som

hand myndighet bör frågan vem som har kost-

om av om nadsansvaret för de vidtagna åtgärderna klargöras. I första hand skall djurägaren för kostnaderna. Emellertid kan det finnas svara situationer när djurägaren inte har möjlighet att stå för kostnaderna. I vissa fall bör socialnämnden kunna lämna bistånd till

kostnaderna, jfr. nämnda dom Kammarrätten i Göte-

ovan av

borg. I andra fall kan tvångsomhändertagande enligt djurskydds-

lagen bli aktuellt. Frågan skall bära kostnaderna i om vem som dessa fall får hanteras enligt djurskyddslagens bestämmelser och

således för Rikspolisstyrelsens del hanteras i samband med den

nämnda framställningen till Jordbruksdepartementet."

ovan

De omhändertaganden djur som tillhör frihetsberövad, som av

Rikspolisstyrelsen nämner i promemorian, sker med stöd av lagen

1976:371 behandlingen häktade och anhållna m.fl. om av

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 171

Genom att polismyndigheterna är skyldiga att ombesörja tvångs-

omhändertaganden djur har kostnader för förskotterade medel av enligt Rikspolisstyrelsen kommit att belasta enskilda polismyndigheters anslag. Rikspolisstyrelsen i promemorian att det inte uppger är ovanligt att polismyndigheterna har svårt att få ersättning för de förskotterade medlen, som kan uppgå till betydande belopp.

10.4.2 Svenska Kommunförbundets och

länsstyrelsernas yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning

Utredningen har begärt yttranden över Rikspolisstyrelsens

framställning av Svenska Kommunförbundet och länsstyrelserna. Av Svenska Kommunförbundets yttrande framgår i huvudsak följande. Svenska Kommunförbundet att djurskyddslagens

anser

regler om omedelbart omhändertagande inte får styras polisens

av önskan att avbörda sig tidskrävande arbete. Kommunförbundet

menar att åtgärder som förvaring och försäljning djuret är

av polisiära uppgifter, eftersom det är fråga ett tvångsmässigt om

omhändertagande av djur ända tills djuret säljs eller avlivas.

Kommunförbundet anser vidare att det inte finns någon annan myndighet som nu är mer lämplig att utföra uppgiften än polisen och tror också att polisen är den myndighet kan hantera frågan som på ett för samhället rationellt och kostnadseffektivt sätt. Om ett annat alternativ än polisen skall prövas, fordras enligt Kommun-

förbundet utförlig konsekvensanalys bl.a. lagregleringens

en av syfte, ansvarsförhållanden samt administrativa och ekonomiska effekter. Länsstyrelsemas yttranden över Rikspolisstyrelsens framställning har med några undantag i huvudsak haft ungefär följande - -

innebörd. Enligt länsstyrelsernas uppfattning är polismyndighetema de samhällsorgan som är mest lämpade att verkställa beslut

om omhändertagande av djur, eftersom det ofta uppstår pressad en

situation i samband med omhändertagandet. Polismyndighetema har

172 Ansvarsfördelning mellan myndigheter

auktoritet och att hantera sådana situationer. Länsstyrelserna vana det är lämpligt att den myndighet ansvarar för anser att som omhändertagandet också för transporter, förvaring, föransvarar säljning eller avlivning djuren, eftersom de olika insatser som av behöver göras i samband med omhändertagandet måste vara samordnade. Enligt länsstyrelsernas mening är det inte rationellt att fördela ansvaret för de olika uppgifterna flera myndigheter. Polismyndigheterna har vidare den juridiska kompetens som krävs

vid ingripanden detta slag. Några länsstyrelser har framhållit att

av det inte är ovanligt akuta omhändertaganden sker på natten eller att

helger, vilket talar för att polismyndigheterna bör vara de myn-

digheter verkställer omhändertagandet. som

Många länsstyrelser det naturligt att frågor om den prak-

anser tiska hanteringen Omhändertagna djur och efterföljande avlivning av

eller försäljning djuren löses i samverkan mellan polisen och

av

tillsynsmyndigheterna. enligt många länsstyrelsers uppfattning inte rimligt att de

Det är kostnader uppkommer i samband med omhändertaganden som

belastar enskild polismyndighets anslag. De anser därför att ett

en centralt anslag eller förslagsanslag bör inrättas för de kostnader som

inte kan tas ut av djurägaren. Flera länsstyrelser framhåller att de inte kan att de Riksse av polisstyrelsen föreslagna myndigheterna skulle kunna utföra de

beskrivna uppgifterna på ett för samhället mer kostnadseffektivt sätt

än polismyndigheterna. Sammanfattningsvis kan sägas att länsstyrelserna anser att nuvarande ansvarsfördelning mellan tillsynsmyndigheterna och polis-

myndigheterna i samband med omhändertagande djur bör bestå av även i framtiden.

10.4.3 Överväganden och förslag

Frågan ansvarsfördelning mellan polismyndigheterna

om en annan

och tillsynsmyndigheterna vid omhändertagande djur har aktu-

av

aliserats Rikspolisstyrelsen i ett förhållandevis sent skede av ut-

av

Ansvarsfördelning mellan myndigheter 173

redningen. Konsekvenserna av en ändrad ansvarsfördelning mellan myndigheterna i enlighet med Rikspolisstyrelsens förslag bör enligt utredningens mening egentligen utredas än vad skett mer som nu innan ett välgrundat förslag kan lämnas i frågan. Av tidsskäl är detta emellertid inte möjligt nu. Utredningen vill dock ett allsom mänt principiellt ställningstagande uttala att den myndighet som fattar ett beslut normalt också bör ta de ekonomiska konsekvenserna

av beslutet, vilket i och för sig talar för att ansvarsfördelningen mellan polismyndigheterna och tillsynsmyndigheterna beträffande omhändertagande av djur bör förändras. Motsvarande överföring

av

resurser från polismyndigheterna till tillsynsmyndigheterna för arbetsuppgifterna bör i så fall också ske. Utredningen emel-

anser lertid inte att det framkommit sådana uppgifter nu som på ett

övertygande sätt visar att den förändring Rikspolisstyrelsen

som

föreslagit är den från samhällets synpunkt mest rationella. På föreliggande utredningsmaterial utredningen därför att någon

anser ändring av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna för närvarande inte bör göras. Länsstyrelsernas förslag att inrätta ett om

centralt anslag eller ett försöksanslag skulle dock enligt utredningens mening möjligen kunna lösa en del de kostnadsproblem

av

som enskilda polismyndigheter kan drabbas i samband med

av nu

omhändertagande av djur.

11 Kommunernas 2 §

ansvar enligt djurskyddslagen för tillsynen över försöksdjur

Kommunerna har ansvar för den lokala djurskyddstillsynen. Efter en ändring i 2 § djurskyddslagen, trädde i kraft som den 1 juli 1990, har det bl.a. ifrågasätts kommunerna har om tillsynsansvar över djurförsöken. Justitieombudsmannen har

i ett ärende uttalat att kommunerna är tillsynsansvariga.

Utredningen delar denna uppfattning. Lagtexten är emellertid enligt utredningens mening inte helt klar. Utredningen föreslår därför att ett tillägg görs i 2 § andra stycket så att innebörden av bestämmelsen blir tydligare.

l 1.1 Djurförsöksetiska nämndernas prövning av djurförsök

Användning av försöksdjur för vetenskapliga eller andra jämförliga ändamål, som innebär att djuren utsätts för lidande, skall enligt 21 §

djurskyddslagen prövas från etisk synpunkt innan försöket påbörjas.

Prövningen görs av särskilda djurförsöksetiska nämnder 41 §

djurskyddsförordningen, som har till uppgift att göra en ingående

och allsidig bedömning nödvändigheten ett djurförsök och de av av etiska problemen kring försöket. För att utföra den uppgiften har nämnderna getts en särskild sammansättning. I nämnderna ingår därför lekmän, forskare och representanter för personal har som

176 Kommunernas ansvar

Bland lekmännen finns såväl allmänintressena hand om försöksdjur.

djurskyddsorganisationerna foreträdda. Vid prövningen gäller

som

enligt 49 § djurskyddsförordningen att nämnden skall ta hänsyn till

sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för å ena

djuren. Nämnden skall avstyrka att djur används for vetenskapliga

ändamål det inte kan angeläget från allmän synpunkt eller om anses det är möjligt att få likvärdig kunskap andra metoder. om genom

Varför 2 § ändrats

11.2 djurskyddslagen

tidigare

Djurskyddslagens 2 § har följande lydelse:

"2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödsgt lidande och

sjukdom.

Djur, används för ändamål avsesi 19 § första som som stycket, skall inte utsatta för onödigt lidande eller anses vara

sjukdom vid användningen, denna har tilstyrkts av en

om

djurförsöksetisk nämnd."

Andra stycket i 2 § djurskyddslagen trädde i kraft cen 1 juli 1990 SFS 1990:628. Dessförinnan omfattade paragrafen endast

genom första stycket. De djur i 19 § första stycket är djur som som avses används för vetenskapligt ändamål, s.k. försöksdjur.

I samband med att andra stycket infördes i 2 § durskyddslagen

uttalade departementschefen följande prop. 1989/9:l18 s. 10 f.:

"Jag vill i det här sammanhanget också ta särskild fråga upp en rör tillsynen försöksdjur och har uppmärksammats som av som

i den allmänna debatten. Användningen av sådana djur prövas särskilda djurforsöksetiska nämnder medan tillsynen är

av anordnad på sätt i fråga andra hur. Detta har i samma som om fall lett till att miljö- och hälsoskyddsnämnden meddelat ett par

Kommunernas ansvar 177

föreläggande om förbud mot försök som godkänts vid den etiska

prövningen. Ett ärende om överklagande av ett sådant beslut har nyligen avgjorts av kammarrätten. Kammarrätten har därvid uttalat att nämnden inte lagligen är förhindrad att meddela ett sådant förbud. Enligt 2 § djurskyddslagen får djur inte utsättas för onödigt lidande och sjukdom. I propositionen med förslag till ny djurskyddslag framhåller jag att huvudregeln bör att djur vara alltid skall åtnjuta sådant skydd men att det dock i vissa fall är

oundvikligt att djur åsamkas ett visst lidande, t.ex. vid användning av försöksdjur. Genom den etiska prövningen

- - tillgodoses således bl.a. kravet att djur inte onödigtvis skall utsättas för lidande och sjukdom. Avsikten med gällande bestämmelser är givetvis att den bedömning angelägenheten av

av forskningen som görs av de djurförsöksetiska nämnderna

skall vara bindande för tillsynsmyndigheterna. I annat fall förlorar den etiska prövningen en del av sitt värde. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har inte heller sådan särskild kompetens som bör krävas för att pröva ett försök bör få utföras eller om inte. Nämnden har i stället en viktig uppgift att se till att försöket utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att

djurens vård och förvaring i samband med försöksverksamheten

är tillfredsställande från djurskyddssynpunkt. Jag att lagen anser

bör förtydligas så att det klarare framgår att om ett djurförsök

har tillstyrkts vid den etiska prövningen så skall djuret, såvitt avser försöket, inte anses vara utsatt for onödigt lidande eller

sjukdom. En bestämmelse med den innebörden bör tas i ett

nytt andra stycke i 2 §."

178 Kommunernas ansvar

11.3 Framställning av Nordiska samfundet ändring i 2 §

mot plågsamma djurförsök om

djurskyddslagen

framställning den 16 augusti 1994 till chefen för Jordbruks-

I en

departementet har Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök föreslagit 2 § djurskyddslagen ändras så, att den återfår sin

att

ursprungliga lydelse. Skrivelsen har remissbehandlats Jordbruks-

av

departementet. Remissyttrandena har överlämnats till denna utred-

ning.

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anför i skrivel-

sen bl.a. följande:

"Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök N SMPD anser att Sveriges djurskyddslag ett mycket olyckligt sätt missde djur tvingas bli försöksdjur. Vi hoppas därför att

gynnar som

ska vidta åtgärder för att komma till rätta med regeringen

svagheterna i lagen.

2 § i djurskyddslagen säger att djur inte ska utsättas för

onödigt lidande. Men med tillägget kom ett rikssom genom

dagsbeslut 1990 har försöksdjurens skydd urholkats. Därför måste 2 § i djurskyddslagen få tillbaka sin ursprungliga lydelse

utan några tillägg.

På grund tillägget i paragrafen är det idag så att de råd-

av

givande djurförsöksetiska nämndernas EN beslut helt styr den ansvariga tillsynsmyndighetens möjlighet att trots att EN

agera, inte alls är ute på fältet utan enbart behandlar ansökningarna

papperet. Ingenting talar för att den nuvarande lydelsen ska vara kvar,

den ändå blir det krävs åtgärder så att EN får betydligt

men om skyldigheter och därmed ska även nämnderna kunna större

ställas till inte kraven uppfylls. Idag har EN inget

ansvar om

uppföljningsansvar när ansökan väl har behandlats men om det

riksdagens mening endast nämnden ska för är att ansvara

Kommunernas ansvar 179

försöksdjurens skydd måste naturligtvis även uppföljning ingå i arbetet. Nämnden måste i så fall för varje ansökan om att få utföra

djurförsök göra en detaljutredning, samt kräva att samtliga

tänkbara konsekvenser av försöket redovisas för att man ska kunna avge ett utlåtande. Ett exempel på svårigheterna med att innan ett försök startar kunna avgöra om djuren kommer att utsättas för onödigt lidande är genforskningen, eftersom osäkerheten oftast är stor angående vilka effekter en manipulering kan väntas få djuren. När de EN tillstyrker ett

försök vilket oftast sker idag är det enligt lagen inte möjligt att

ingripa. " - - -

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anför vidare i skrivelsen att en kommun "gjort den tolkningen när man vid en anmälan om djurplågeri i samband med ett djurförsök inte vidtagit åtgärder utan hänvisar till att man inte har något tillsynsansvar

enligt 2 § i djurskyddslagen."

11.4 Justitieombudsmannens

granskning av

kommuns ärende

en handläggning av ett avseende djurförsök

Justitieombudsmannen JO har granskat det ärende om djurförsök Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök hänvisar till i som skrivelsen till Jordbruksdepartementet.

Enligt JO:s beslut dnr 2678-1993 avsåg anmälan mot kommu-

nen dess underlåtenhet att som tillsynsmyndighet enligt djurskyddslagen anmäla misstanke brott. Av JO:s beslut framgår att miljöom och hälsoskyddsnämnden i kommunen i huvudsak anförde följande i sitt yttrande till JO. I ett på sin tid uppmärksammat rättsfall hade djurförsöksetiska nämnden i Stockholm meddelat en försöksledare tillstånd att utföra ett djurförsök. Med hänvisning till 2 § djurskyddslagen förbjöd den lokala tillsynsmyndigheten försöket.

180 Kommunernas ansvar

Beslutet överklagades till länsstyrelsen, som med stöd av 2 och 26 djurskyddslagen lämnade besvären utan bifall. Länsstyrelsens beslut överklagades i sin tur till kammarrätten, som likaledes lämnade besvären utan bifall. Därmed var den rättsliga prövningen avslutad. Fallet medförde emellertid att 2 § djurskyddslagen fick ett

nytt andra stycke se avsnitt 11.2. I miljö- och hälsoskyddsnämn-

dens tillsynsansvar faller skyldighet att göra åtalsanmälan när det

finns misstanke om djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen.

Principiellt råder emellertid stor osäkerhet vad tillsynsansvaret om

omfattar vid tillståndspliktig användning av djur för vetenskapligt ändamål. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har efter ändringen av

2 § djurskyddslagen uppfattat sin tillsynsroll så att den inte har

något tillsynsansvar vid användning av djur för vetenskapligt ändamål. I sitt beslut återgav JO delar det i avsnitt 11.2 citerade avav

snittet från propositionen och anförde bl.a. följande i sin bedömning

ärendet. Av förarbetena framgår klart att den lokala tillsynen av

enligt djurskyddslagen, liksom tidigare, skall utövas av de kommu-

nala nämnderna även beträffande sådana djur som används för vetenskapligt ändamål. Det åligger sålunda sådan nämnd bl.a. att en tillse att försöken utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen. Någon sådan tveksamhet i denna fråga som miljö- och hälsoskyddsnämnden gett uttryck för i sitt yttrande kan inte föreligga. Enligt JO måste nämndens felaktiga inställning till omfattningen av sitt tillsynsansvar bedömas allvarlig, eftersom den får förutsom sättas ha lett till att nämnden eftersatt sin skyldighet att utöva tillsyn i ett särskilt angeläget avseende.

11.5 Remissyttranden över framställningen av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök

Ett drygt 30-tal myndigheter, institutioner och organisationer har lämnat remissyttranden över Nordiska samfundets mot plågsamma

Kommunernas ansvar 181

djurförsök framställning till Jordbruksdepartementet. Det stora flertalet, omkring 20, remissinstanser att det inte framkommit anser sådana skäl som talar för en ändring 2 § djurskyddslagen, så att av den återfår sin ursprungliga lydelse. En majoritet dessa instanser av är universitet, myndigheter och andra själva använder organ som försöksdjur, medan övriga instanser delar majoritetens som uppfattning i huvudsak är tillsynsmyndigheter. Centrala försöksdjursnämnden framhåller i sitt remissvar att innebörden 2 § djurav skyddslagen enligt departementschefens motivering i proposition - 1989/90:1 18 är att den bedömning angelägenheten forsk- - av av ningen som görs av de djurförsöksetiska nämnderna skall vara bindande för tillsynsmyndigheterna och att den etiska prövningen i annat fall skulle förlora en del av sitt värde. Enligt nämnden torde en utvärdering av 2 § och de avgränsningsproblem den kan ha gett upphov till lämpligen göras i denna utredning. Några av de remissinstanser är uppfattningen att 2 § som av djurskyddslagen bör återfå sin ursprungliga lydelse har anfört att de anser att nuvarande lydelse av paragrafen skapat osäkerhet den om lokala tillsynsmyndighetens möjligheter att ingripa vid djurförsök. Andra remissinstanser framhåller att tillsynsmyndigheternas möjlig-

heter att ingripa mot försöksdjurs lidande, den djurförsöks-

som etiska nämnden inte kan ha förutsett, begränsats eller fråntagits myndigheterna tillägget i 2 Ytterligare några instanser genom menar att nuvarande lydelse av paragrafen missgynnar försöksdjuren. Det är djurskyddsföreningar och tillsynsmyndigheter

inklusive Svenska Kommunförbundet som vill återgå till den tidi-

gare lydelsen av 2 § djurskyddslagen. Uppfattningen att det är väsentligt att de ansökningar de som djurförsöksetiska nämnderna tillstyrker är så utförliga att det tydligt framgår vilket lidande djuren får utsättas för har framförts några av remissinstanser.

182 Kommunernas ansvar

tillsyn

över

11.6 Enkätundersökning om försöksdjur

Utredningen har gjort enkätundersökning, ställts till handen som

läggaren djurskyddsfrågor, hos ett fyrtiotal kommuner där det

av

finns Statens jordbruksverk godkända föreståndare som ansvarar

av

för djurförsöksverksamhet 20 § djurskyddslagen. Svar enkäten har lämnats tillsynspersonal i ett 30-tal kommuner. Av dessa har

av

inte alla besvarat de ställda frågorna bl.a. för att djurförsök inte bedrivs i kommunen eller för att tillsynspersonal saknar erfarenhet

tillsyn över sådan verksamhet. av Tillsynspersonal i tre kommuner att den ändrade lydelsen anser

2 § djurskyddslagen medfört att kommunen inte kan utöva

av

tillsyn över djurförsök, medan personal i arton kommuner anser att

den ändrade lydelsen inte hindrar kommunerna att utöva sådan

tillsyn. Personal i kommun har svarat att den ändrade lydelsen

en

2 § medfört att kommunen inte kunnat ingripa i djurförsök, när

av

försöket inte följt den tillstyrkta ansökningen. Tillsynspersonal i kommuner har den motsatta uppfattningen. I kommun har

sexton en

personalen svarat att den ändrade lydelsen av paragrafen medfört att kommunen inte kunnat ingripa i djurförsök att den tillstyrkta

p.g.a.

ansökningen varit oklar. Också i denna fråga har personal i sexton

kommuner den motsatta uppfattningen.

11.7 överväganden och förslag

Utredningen drar de redovisade remissyttrandena och enkät-

av

följande slutsatser de avgränsningsproblem som kan

svaren om finnas beträffande de kommunala nämndernas tillsynsansvar i fråga

om försöksdjur.

Att de myndigheter, institutioner och organisationer som själva använder djur för vetenskapliga ändamål i princip inte ser några avgränsningsproblem är enligt utredningens mening tämligen natur-

Kommunernas ansvar 183

ligt, eftersom de i sin verksamhet inte har direkt anledning att ta

ställning till hur 2 § andra stycket djurskyddslagen bör tolkas.

Framför allt enkätsvaren, men också remissyttrandena, talar enligt utredningens mening för att inte heller tillsynsmyndigheterna har några större problem att göra gränsdragningen. En överväldigande majoritet handläggare av djurskyddsfrågor anser således att kommunerna har ansvar för tillsynen över försöksdjur, medan en liten minoritet anser att kommunerna inte har det ansvaret. JO har dessutom gjort ett klargörande uttalande i denna fråga innebär som

att kommunerna är tillsynsansvariga se avsnitt 11.4. Utredningen

anser emellertid att det ändå finns skäl att något ändra formuleringen av 2 § andra stycket djurskyddslagen, eftersom innebörden av stycket inte framgår enbart av lagtexten. Innebörden framgår däremot, som tidigare redovisats, departementschefens uttalande av i propositionen, där det bl.a. sägs att "lagen bör förtydligas så att det klarare framgår att ett djurförsök har tillstyrkts vid den om etiska prövningen så skall djuret, såvitt avser försöket utredningens

kursivering, inte anses vara utsatt för onödigt lidande och

sjukdom." I propositionen sägs vidare att nämnden har viktig en uppgift i att "se till att försöket utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att djurens vård och förvaring i samband med

försöksverksamheten är tillfredsställande från djurskyddssynpunkt"

prop. 1989/902118 s. 11. För att förtydliga avsikten med den

gjorda ändringen föreslår utredningen att följande tillägg kursiv text görs i 2 § djurskyddslagen:

"Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och

sjukdom.

Djur, som används för ändamål som avses i l9§ första stycket, skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, om denna har tillstyrkts av en djurförsöksetisk nämnd och utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen. "

184 Kommunernas ansvar

Slutligen vill utredningen framhålla att det är betydelsefullt att de lokala tillsynsmyndigheterna deltar i de djurförsöksetiska nämndersammanträden i större utsträckning än hittills. Tillsynsmyndig-

nas heterna skulle på så sätt få värdefull kunskap inte bara om djurförsöken också de avvägningar nämnderna gör mellan utan om som betydelse och å andra sidan lidandet för å ena sidan försökets djuret. Också nämnderna skulle därigenom kunna få kunskap om de

kommunala tillsynsmyndigheternas förhållanden. Den ömsesidiga Förståelsen för nämndernas och tillsynsmyndigheternas verksamhet

skulle härigenom kunna öka.

För att de lokala tillsynsmyndigheterna skall kunna utöva en fullgod djurskyddstillsyn över djurförsök är det enligt utredningens mening väsentligt att djurskyddsinspektörerna har tillräcklig utbildning även i djurförsöksverksamhet. Ett exempel utbildning inom djurförsöksområdet, inspektörerna bör kunna delta är den

som

Centrala försöksdjursnämnden bedriver för ledamöter i de

som

djurförsöksetiska nämnderna.

12 Bemyndigandet i

4 §

föreskrifter

djurskyddslagen att meddela om hur djur skall hållas och skötas

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling hållas och skötas i en god djurmiljö och ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur sådana djur skall hållas och skötas. om Utredningen anser att det finns behov av detaljerade bestämmelser hur djur skall hållas och skötas för fler om

djur och föreslår därför att 4 § djurskyddslagen ändras så, att

Jordbruksverket kan ges ett bemyndigande att meddela skötselföreskrifter för samtliga djur som omfattas av

djurskyddslagen.

12.1 Skötselföreskrifter som

Jordbruksverket får meddela

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling hållas och skötas i en god djurmiljö och ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig natur-

186 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen

ligt. Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur sådana djur skall hållas och skötas. Ett sådant om

bemyndigande har Jordbruksverket fått i 17 § djurskyddsförord-

ningen.

l den ursprungliga lydelsen 4 inte innehöll något om

av som

tävlingsdjur, vissa grundläggande krav djurhållningen för

angavs

djur enbart inom husdjursskötseln. Enligt propositionen om djurskyddslagen utgör paragrafen precisering av den allmänna

en skyldigheten enligt 2 § att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att paragrafen begränsades till att gälla djur inom husdjursskötseln innebär enligt propositionen inte i och för sig inte motsvarande krav gäller också för övriga djur att

lagen är tillämplig för. Djur inom husdjursskötseln utgör

som emellertid särskilt utsatt på grund av de ekonomiska en grupp

intressen ligger i djurhållningen prop. 1987/88:93 s. 52.

som

Tillägget tävlingsdjur i 4 § djurskyddslagen gjordes 1992

om

och trädde i kraft den 1 januari 1993. Som skäl för tillägget anförde departementschefen att tillsynen kan bli effektivare om tillsyns-

myndigheten stöd för sin verksamhet har tillgång till bindande som föreskrifter och det, när det gäller tävlingshästar, ofta är att ekonomiska intressen involverade i minst lika hög grad för som lantbrukets djur. Han föreslog därför att även tävlingsdjur skulle omfattas 4 § prop. 1991/921173 s. 17. av De skötselföreskrifter Jordbruksverket hittills meddelat med som

i § djurskyddslagen och 17 § djurskydds-

stöd av bemyndigandet 4 förordningen föreskrifterna SJVFS 1993:129 djurhållning är om inom lantbruket m.m.

Jordbruksverket har för närvarande inte något bemyndigande att

meddela skötselföreskrifter t.ex. för försöksdjur eller för hästar som

inte används i tävlingsverksamhet. Enligt 7 § djurskyddslagen 1988:534 får regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Jordbruksverket meddela föreskrifter om förbud eller villkor för att hålla djur i fångenskap. I 19 § djurmot skyddsförordningen 1988:539 har Jordbruksverket fått ett sådant

Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen 187

bemyndigande. Jordbruksverket har nyligen med stöd av bemyndi-

gandet utarbetat ett förslag skötselföreskrifter som omfattar även s.k. zoobutiksdjur. De föreslagna föreskrifterna gälla för bl.a. avses fåglar, illrar, hardjur, gnagare, ormar, ödlor, sköldpaddor, krokodiler, groddjur och fiskar.

12.2 Bör 4 §

djurskyddslagen omfatta

skötselföreskrifter för

försöksdjur

12.2.1 Internationella överenskommelser

om

försöksdjur

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen gäller numera rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga

ändamål. Av artikel 5 framgår att alla försöksdjur skall hållas i lämplig miljö, att deras behov av foder, vatten och tillsyn skall tillgodoses samt att deras fysiologiska och etologiska behov skall

inskränkas i minsta möjliga utsträckning. Där sägs vidare att

försöksdjuren skall ha daglig tillsyn och att deras hälsa och

välbefinnande skall kontrolleras behörig Vidare av en person. framgår att åtgärder skall vidtas för att avhjälpa varje skada eller lidande så fort som möjligt. Direktivet har i denna del ännu inte införlivats i svensk rätt. I juni 1988 ratificerade Sverige Europarådets konvention om

skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål. I konventionen ställs liknande krav skötseln av försöksdjur som i nyss nämnda direktiv 86/609/EEG. Konven-

tionens artiklar har införlivats i svensk rätt förutom de artiklar som

behandlar skötseln av försöksdjur.

188 Bemyndigandet i 4 § cijurslcjøddslagen

12.2.2 Framställning av Nordiska samfundet mot

djurförsök ändring i 4 § plågsamma om djurskyddslagen

l den framställning Nordiska samfundet mot plågsamma som djurförsök gjorde till Jordbruksdepartementet den 16 augusti 1994

ändring i 2 § djurskyddslagen se avsnitt 11.3 föreslog sam-

om fundet även 4 § ändras så att skötselföreskrifter kan utfärdas för att försöksdjur.

Drygt 30 myndigheter, institutioner och organisationer har läm-

remissyttranden över framställningen. Omkring 25 remissnat instanser att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att det blir anser möjligt att meddela skötselföreskrifter för försöksdjur. Endast några få instanser har åsikten att 4 § bör förbli oförändrad.

I huvudsak djurskyddsorganisationer och tillsynsmyndigheter försöksdjur bör omfattas 4 § djurskyddslagen, dvs. att

anser att av

försöksdjuren "skall hållas och skötas i god djurmiljö och på ett

en

sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att

bete sig naturligt", och att det bör möjligt att meddela skötselvara

föreskrifter med motsvarande inriktning. Statens jordbruksverk har i sitt yttrande framhållit att de ekonomiska faktorer som tidigare grund i ett propositioner för att animalieproduk-

angetts som par tionens djur och djur används i tävling bör omfattas av 4 § i som

hög grad även torde gälla för djur används för vetenskapliga

som ändamål. Framför allt de institutioner använder försöksdjur föreslår som

tillägg i 4 § djurskyddslagen för försöksdjur som inte är så långt-

ett nuvarande första stycke. Statens veterinär-

gående som paragrafens medicinska anstalts yttrande kan representativt för denna

ses som

Anstalten anför i sitt yttrande att det med nuvarande kun-

grupp. skapsnivå inte torde "vara möjligt att för alla djurarter som används

försöksdjur någon preciserad form för förutsättningen för

som ange dessa djur skall kunna bete sig naturligt Det borde dock vara att

möjligt utfärda grundläggande bestämmelser för försöksdjur så

att

Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen 189

att även dessa skall kunna hållas och skötas i en god djurmiljö och ett sådant sätt att det främjar deras hälsa." Centrala försöksdjursnämnden framhåller i sitt remissyttrande att det enda område där Sverige ännu inte fullföljt sina åtaganden enligt den tidigare nämnda Europarådskonventionen är det område som rör vård och förvaring av försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden anser att det är angeläget att nya föreskrifter om vård och förvaring försöksdjur utfärdas. Även Statens jordbruksav snarast verk har framhållit det internationella åtagande Sverige har genom Europarådskonventionen.

Övrigt

Jordbruksverkets arbetsgrupp har i "Djurskyddstillsyn 1994" anfört att det är allvarlig brist i lagstiftningen att verket inte har been myndigande att utfärda skötselföreskrifter för försöksdjur och att 4 § djurskyddslagen därför bör ändras s. 32.

12.2.3 överväganden och förslag

Med hänsyn dels till Sveriges åtaganden beträffande försöksdjur gentemot Europeiska Unionen och Europarådet, dels till det redovisade remissutfallet anser utredningen att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att det blir möjligt att meddela skötselföreskrifter också för försöksdjur. Hur långtgående bör då skötselföreskrifter för försöksdjur vara Utredningens uppfattning är att 4 § i princip inte bör göra någon skillnad mellan försöksdjur och andra djur. I den utsträckning som djurförsök medför inskränkningar i djurskötseln och djurens möjlighet att bete sig naturligt, bör detta enligt utred- ningens mening framgå av ansökningen till den djurförsöksetiska nämnden. Det bör alltså ingå i den etiska nämndens uppgift att samtidigt den tar ställning till ansökningen i övrigt också ta som ställning till vilka inskränkningar i de nu aktuella avseendena som bör vara tillåtna medan försöket pågår. De skötselföreskrifter som

190 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen

enligt utredningens bedömning normalt kan komma i fråga bör vara grundläggande karaktär. Föreskrifterna bör meddelas av Statens av

jordbruksverk efter samråd med Centrala försöksdjursnämnden.

Utredningens uppfattning är sammanfattningsvis att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att det blir möjligt att meddela skötselföreskrifter också för försöksdjur och att dessa föreskrifter i princip

bör lika långtgående för försöksdjur som för andra djur. Som

vara

konsekvens härav bör även 17 § djurskyddsförordningen ändras.

en Ett förslag till lydelse dessa paragrafer lämnas i avsnitt ny av 12.3.2.

12.3 Bör 4 § djurskyddslagen omfatta skötselföreskrifter för samtliga djur

12.3.1 förslag skötselföreskrifter för Tidigare om

fler djur

Vid några tillfällen tidigare har förslag lämnats att Jordbruks-

om verkets, eller tidigare Lantbruksstyrelsens, bemyndigande att meddela skötselföreskrifter borde utökas till att omfatta fler djur än de som nämns i 4 § djurskyddslagen. Ett sådant förslag har lämnats bl.a. i Lantbruksstyrelsens rapport l99l:4 Hästutredningen. l rapporten framhålls att nya djurägar-

kategorier tillkommit med liten eller ingen erfarenhet av djurskötsel

och att detta lett till mindre god skötsel och t.o.m. vanvård av en hästar. Enligt rapporten är okunnig hantering djur ett betydande av

djurskyddsproblem. Också bland många av den hästägande allmän-

hetens förebilder, tränare, instruktörer m.fl., är kunskapen om skötsel och träning hästar ofta otillräcklig. Det är enligt rapporten av

mycket angeläget att miljö- och hälsoskyddsnämndernas lokala till-

får sådan omfattning att all hästhållning blir föremål för en syn en

regelbunden årlig tillsyn. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna måste,

sägs det vidare, ha tillgång till kompetent veterinär expertis i denna

Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen 191

tillsyn. Författningsändringar bör enligt rapporten ske så att Lantbruksstyrelsen kan utfärda skötselföreskrifter för hästar s. 134 f. I samband med att riksdagen behandlade det tidigare nämnda tillägget om tävlingsdjur i 4 § djurskyddslagen anförde jordbruksutskottet följande 1992/93:JoU1 s. 7:

"Utskottet konstaterar dock att den utformning som 4 § i lagen nu får innebär att väsentliga djurskyddsintressen fortfarande kommer att lämnas utanför lagrummets tillämpningsområde. Bl.a. har Lantbruksstyrelsen i sin rapport 1991:4 Hästutred-

ningen uppmärksammat de problem som är förknippade med

hållandet av privathästar. Enligt rapporten skulle bristande kunskaper när det gäller både skötsel och vård kunna motivera utökade möjligheter att meddela bindande skötselföreskrifter även för dessa djur. Vid den utfrågning som utskottet genomfört i samband med detta ärende framfördes liknande synpunkter bl.a. av representanter för Veterinärförbundet. Enligt ut- - - skottets mening kan det i vissa fall finnas anledning att ge föreskrifter om ett från djurskyddssynpunkt mer långtgående skydd även när det gäller sådan djurhållning som i sig inte i första hand motiveras av ekonomiska intressen. Utskottet är medvetet om att en utvidgning av tillämpningsområdet för 4 § i enlighet med det anförda torde kräva en mer genomgripande förändring av djurskyddslagen. Enligt utskottets mening bör det

ankomma regeringen att överväga vilka möjligheter som

finns att på ett bättre sätt tillvarata sådana väsentliga djurskyddsintressen i dag faller utanför tillämpningsområdet för som 4 § djurskyddslagen."

Jordbruksutskottet har även senare gjort ett liknande uttalande som

det nyss citerade 1994/95:JoUl s. 12.

I de remissyttranden lämnades över Nordiska Samfundets som mot plågsamma djurförsök framställning om skötselföreskrifter för försöksdjur framförde några remissinstanser även synpunkter på

sådana föreskrifter för övriga djurslag. Statens jordbruksverk anför

192 Bemyndigandet i 4 § djurskyddslagen

t.ex. i sitt yttrande att 4 § djurskyddslagen bör omfatta alla djur

berörs djurskyddslagen. Liknande yttranden lämnades av

som av

ytterligare fyra tillsynsmyndigheter. Svenska Kommunförbundet

framhåller i sitt yttrande att förbundet vid flera tillfällen uttalat att 4 § djurskyddslagen bör omfatta alla djur. Kommunförbundet anser att det är brist i lagstiftningen att Jordbruksverket saknar been myndigande att utfärda föreskrifter hur försöksdjur, sällom skapsdjur och andra hästar än tävlingshästar skall hållas och skötas och att detta förhållande medför stora svårigheter inte minst i tillsynsarbetet.

Statens jordbruksverks arbetsgrupp har i "Djurskyddstillsyn 1994" anfört att 4 § djurskyddslagen bör ändras så att den omfattar även Sällskapshundar och katter samt andra hästar än sådana som används i tävlingsverksamhet s. 28 f.. Med anledning av rapporten erinrade Statens jordbruksverk i skrivelse den 22 februari 1995

Jordbruksdepartementet att verket tidigare framhållit vikten av om

att 4 § djurskyddslagen utvidgas till att omfatta alla djur som berörs lagen, vilket enligt verket skulle underlätta tillsynsarbetet

av lokal och regional nivå.

12.3.2 Överväganden och förslag

l 2 § djurskyddslagen finns den grundläggande bestämmelsen om

hur djur skall hållas och skötas. Där sägs att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. En sådan allmän bestämmelse är emellertid i praktiken svår att tillämpa och har

därför preciserats i ett antal andra paragrafer i djurskyddslagen, bl.a. i 4 Preciseringar har också gjorts i djurskyddsförordningen och i föreskrifter Statens jordbruksverk har meddelat. Fördelen med

som preciseringarna är att både de enskilda djurhållama och tillsynsmyndigheterna får konkret information om vilka krav som mer gäller i olika situationer än vad den grundläggande bestämmelsen i 2 § Tillsynen blir därmed enklare att utöva. För förvaltger. ningsdomstolarna och de allmänna domstolarna finns det också

fördelar i den dömande verksamheten med mer konkreta regler.

Bemyndigandet i 4 § cäurskyddslagen 193

Med hänsyn till de förslag, rapporter och remissyttranden som redovisats i avsnitt 12.3.1 bedömer utredningen att det finns behov av mer detaljerade bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas och att det är lämpligt att Statens jordbruksverk ett bemynges digande att meddela sådana skötselföreskrifter. Sådana föreskrifter skulle förenkla tillsynsarbetet framför allt det lokala planet. Skötselföreskrifterna bör för dessa djur liksom för försöksdjur - normalt vara av grundläggande karaktär. Utredningen föreslår därför att 4 § djurskyddslagen ändras enligt följande så att det blir möjlighet för regeringen att bemyndiga Statens jordbruksverk att meddela skötselföreskrifter för samtliga djurslag omfattas djursom av skyddslagen:

"Djur skall hållas och skötas i god djurmiljö och ett en

sådant sätt att det främjar deras hälsa och dem möjlighet att

ger bete sig naturligt. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter hur djuren om skall hållas och skötas."

Som en konsekvens härav bör även 17 § djurskyddsförordningen ändras. Med hänsyn härtill och till förslaget i avsnitt 10.3.2 föreslår utredningen att paragrafen ges följande lydelse:

"Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter hur djur om skall hållas och skötas. Jordbruksverket får vidare meddela föreskrifter om att länsstyrelsen för särskilt fall får medge undantag från föreskrifterna."

13 Konsekvenser

av förslagen

Utredningen beräknar att de årliga kostnaderna för den före-

slagna lokala djurskyddstillsynen enligt förslaget

- som utövas av kommunen i kombination med länsstyrelsen uppgår till ca 48 000 000 kronor. Kostnaderna fördelar sig med 43 000 000 kronor på kommunerna och 5 000 000 kronor på länsstyrelserna.

13.1 Förslagen på lokal tillsynsorganisation och andra förbättringar i den lokala djurskyddstillsynen

Utredningen har i avsnitt 8.3 lämnat förslag på hur den lokala tillsynsorganisationen bör utformas och förbättras. I avsnittet föreslår utredningen att kommunerna i kombination med länsstyrelserna

bör få ansvaret för den lokala djurskyddstillsynen. Kommunerna bör

således även i framtiden i huvudsak för den lokala djuransvara skyddstillsynen. Länsstyrelserna bör dock ha ansvaret för den lokala

tillsynen över djunransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och liknande anläggningar, hägnat vilt, renar, tävlingsdjur och djur inom

slakteriområden.

196 Konsekvenser förslagen av

13.1.1 Ekonomiska konsekvenser

I avsnitt 3.9.3 finns beräkningar kostnaderna för en förbättrad av kommunal tillsynsorganisation. Därav framgår att den årliga kostnaden för samtliga kommuner beräknas till omkring 48 000 000 krooch den genomsnittliga kostnaden för en inspektion vart tredje nor år till ca 1 300 kronor. Beräkningarna avser det renodlade kommunala alternativet.

Kommuner och länsstyrelser

För den föreslagna kombinerade lokala tillsynsorganisationen gör utredningen följande beräkning kostnaderna. Enligt avsnitt 3.2.1

av utgör lantbrukets djur omkring 90 procent av de kända tillsynsobjekten i kommunerna. Eftersom kommunerna föreslås få tillsynen över lantbrukets djur och även över annan djurhållning, bör de objekt som länsstyrelserna föreslås få tillsynsansvar över utgöra mindre än tio procent av samtliga tillsynsobjekt. Kom-

beräknade årliga kostnad ca 48 000 000 kronor se

munernas avsnitt 3.9.3 bör därför i det kombinerade förslaget schablonmässigt fördelas på kommunerna med minst 43 000 000 kronor

minst 90 procent och länsstyrelserna med högst 5 000 000 kro-

högst 10 procent. För kommunerna innebär förslaget en årlig nor kostnadsökning totalt omkring 3 000 000 kronor. Kommunerna kan vidare ha behov att tjänst inrättas för att bidra till deras av en

samverkan djurskyddsinspektörema se avsnitt 3.4.3. En sådan

om tjänst kan placeras exempelvis vid Svenska Kommunförbundet. Den årliga kostnaden för tjänsten uppskattas till omkring 600 000 kronor. Enligt utredningens bedömning kommer kommunernas utgifter för djurskyddstillsynen att efter hand finansieras allt mer genom avgifter djurägarna vid inspektioner. Länsstyrelsernas som tas ut av utgifter för den föreslagna tillsynen bör enligt utredningens mening täckas avgifter. Utredningen bedömer därför att förslaget inte av

Konsekvenser av förslagen 197

kommer att få några direkta negativa ekonomiska konsekvenser för de berörda myndigheterna.

Sveriges lantbruksuniversitet

Under senare år har 600 000 kr årligen anvisats till Sveriges

lantbruksuniversitet via Statensjordbruksverk se avsnitt 3.3.5 for

djurskyddsutbildning tillsynsmyndigheternas personal. Motsvaav rande belopp bör enligt utredningens mening i fortsättningen i stället kunna anvisas till den föreslagna djurskyddsutbildningen nu 20 poäng.

Djurägare och jordbruksnäringen

Förslaget lokal tillsynsorganisation innebär att djurskyddstillsynen förbättras och att tillsynen i framtiden utövas oftare än i dag. Djurskyddsinspektörerna får enligt förslaget högre kompetens och kommer därför att ett helt annat sätt än också kunna djurnu ge ägaren råd om hur djurhållningen kan förbättras. Inom jordbruksnäringen kan det få till följd att hälsotillståndet i besättningarna förbättras och att det ekonomiska utbytet uppfödningen därigenom av också blir bättre. En förbättrad svensk djurskyddstillsyn kan dess-

utom åberopas av jordbruksnäringen i marknadsföringen av dess

produkter och kan därmed bli konkurrensfördel i förhållande till en utländska producenter. Som tidigare sagts bedömer utredningen att kommunernas utgifter för djurskyddstillsynen efter hand kommer att finansieras allt mer genom avgifter som tas ut djurägarna vid inspektioner. av Länsstyrelsernas utgifter för den föreslagna tillsynen bör vidare enligt utredningens mening täckas av avgifter. Djurägarnas och jordbruksnäringens årliga utgifter för djurskyddstillsynen beräknas därför öka med motsvarande belopp. Med hänsyn till att den förbättrade tillsynen kan höja avkastningen för jordbruksnäringen och att utgiften för tillsynen är förhållandevis låg bedömer utredningen

198 Konsekvenser av förslagen

att förslaget inte något avgörande sätt förändrar de ekonomiska förutsättningarna förjordbruksnäringen. Inte heller för övriga djurägare bör de ekonomiska förutsättningarna förändras nämnvärt.

Konsumenter

Utredningen bedömer att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget blir ungefär motsvarande för konsumenterna för jordsom bruksnäringen, dvs. att förslaget inte något avgörande sätt påverkar produktpriserna.

Konsekvenser för vid

l3.1.2 personal tillsynsmyndigheterna

Kommuner

För kommunerna innebär förslaget lokal tillsynsorganisation att större del tillsynspersonalen inte har den kompetens som

en av krävs. Utredningen bedömer emellertid att det inte bör bli några övertalighetsproblem, eftersom kommunerna får en femårsperiod på genomföra omorganisationen. En del personalen har sig för att av

troligen så kvalificerad erfarenhet djurskyddstillsyn att de kan

en av få dispens från det föreslagna utbildningskravet. Ytterligare en del kan vidare intresserade att vidareutbilda sig till djurvara av

skyddsinspektörer. Djurskyddstillsynen omfattar dessutom högst en

fjärdedels tjänst i drygt 55 procent kommunerna och sammanlagt av högst halv tjänst i drygt 85 procent av kommunerna. Större en delen personalen har således uppgift än djurav en annan skyddstillsyn huvudsaklig sysselsättning. Troligen kan en del som personalen ägna sig den andra uppgiften i framtiden. av mer Under femårsperioden kommer dessutom personal att lämna djurskyddstillsynen genom naturlig avgång.

Konsekvenser av förslagen 199

Länsstyrelser

Förslaget på lokal tillsynsorganisation innebär att länsstyrelserna får

uppgifter i Förhållande till i dag att de föreslås

nya genom ansvara för den lokala tillsynen över djurtransporter, cirkusdjur, djur i djurparker och liknande anläggningar, hägnat vilt, fiskodlingar, renar, tävlingsdjur och djur på slakterier. Utredningen bedömer därför att ytterligare personal kan behöva anställas vid länsstyrelserna. Av avsnitt l3.l.1 framgår att utredningen beräknat att den årliga kostnadsökningen för samtliga län uppgår till högst 5 000 000 kronor. Kostnadsökningen per län blir därmed i genomsnitt inte större än omkring 200 000 kronor per år, vilket innebär att det i normalfallet troligen blir fråga om deltidsanställningar av veterinärer.

Statens jordbruksverk

För Statens jordbruksverks del bedömer utredningen att förslaget på lokal tillsynsorganisation inte får några mätbara verkningar för behovet av personal.

13. 1.3 J ämställdhetspolitiska konsekvenser

I utredningsmaterialet saknas uppgifter om könsfördelning av den personal som arbetar inom kommunernas djurskyddstillsyn. Inte heller Svenska Kommunförbundet har sådana uppgifter. Enligt Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet bestod dock förbundets drygt 1 000 medlemmar år 1993 till knappt 60 procent av män och drygt 40 procent av kvinnor. Det är enligt utredningens mening rimligt att anta att ungefär samma proportion män och kvinnor arbetar inom den kommunala djurskyddstillsynen, som till stor del utövas av miljö- och hälsoskyddsinspektörer.

I utredningens förslag ställs det krav på att den framtida tillsynspersonalen skall ha genomgått särskild 20-poängs djurskydds-

en

utbildning. För att bli antagen till denna utbildning bör den sökande

200 Konsekvenser av förslagen

ha lämplig grundutbildning, exempelvis Sveriges lantbruksuniversi-

tets lantmästarutbildning, hippologutbildning eller djursjukvårdar-

utbildning. Enligt lantbruksuniversitetet könsfördelningen bland var nybörjarna de nämnda utbildningarna budgetåret 1994/95 följande. Av de 90 nybörjarna den tvååriga lantmästarutbildningen var

19 kvinnor och 71 män. Av de 20 nybörjarna djursjukvårdarutbildningen samtliga kvinnor. Av hippologutbildningens 45

var nybörjare 42 kvinnor och 3 män. Enligt utredningens mening var är det svårt att bedöma hur den framtida könsfördelningen hos tillsynspersonalen blir, förslaget genomförs. Det ligger dock om

nära till hands att anta att nyrekryteringen av personal till kom-

blir förhållandevis likartad från samtliga tre utbildningar munerna och att könsfördelningen bland de anställda därmed också blir

förhållandevis jämn under överskådlig tid. Detsamma gäller förmodligen även nyrekryteringen av tillsynspersonal till läns-

styrelserna. Utredningen bedömer därför att förslaget inte något avgörande sätt påverkar villkoren eller förutsättningarna för jämställdhet mellan könen.

13.1 Re gionalpolitiska konsekvenser

Utredningens förslag till lokal tillsynsorganisation innebär att komfår för än 90 procent den lokala tillsynen munerna ansvar mer av och länsstyrelserna för knappt 10 procent tillsynen. Tillsynsav

personalen blir således även i framtiden förhållandevis väl spridd

över hela landet. Någon egentlig förändring blir det således enligt utredningens mening inte fråga i det avseendet. Kvaliteten på om tillsynen kommer dock att höjas, vilket också innebär att tillsyns-

personalen i större utsträckning än för närvarande kan ge djurägaren

råd hur djurhållningen kan förbättras. Servicen för djurägama om kan således bli förbättrad. En nackdel för djurägama är däremot att

tillsynen sannolikt blir allt mer avgiftsfmansierad efter hand. Utred-

ningen bedömer dock att denna utgiftsökning till viss del motverkas

tillsynspersonalens förbättrade rådgivning och att den i övrigt

av

Konsekvenser av förslagen 201

inte är så stor att den får några negativa regionalpolitiska konsekvenser.

13.2 Förslagen om samordning och

samarbete

I kapitel 9 har utredningen lämnat förslag hur samordningen mellan tillsynsmyndigheterna kan förstärkas och hur framför allt Jordbruksverkets stöd till övri ga tillsynsmyndi gheter kan förbättras.

I kapitlet föreslås också hur samarbetet mellan tillsynsmyndigheter

och polismyndigheter kan förbättras. Utöver den effektivitetshöjning som förslagen bör medföra i tillsynsmyndigheternas arbete bedömer utredningen att förslagens ekonomiska konsekvenser och övriga konsekvenser av de slag som redovisats i avsnitt 13.1 inte är den av storleksordningen att de är direkt mätbara.

13.3 ändrad

Förslagen om ansvarsfördelning mellan tillsynsmyndigheter

I kapitel 10 finns förslag hur ansvarsfördelningen mellan Statens jordbruksverk och länsstyrelserna bör ändras för att uppnå ett bättre resursutnyttjande. Utredningen gör även i detta avsnitt bedömningen att förslagens ekonomiska konsekvenser och övriga konsekvenser av de slag som redovisats i avsnitt 13.1 är så små att de inte är direkt mätbara.

13.4 i 2 §

Förslaget om ändring djurskyddslagen

Utredningens förslag i avsnitt 11.7 en ändring i 2 § djurskyddslagen 1988:534 innebär enligt utredningens mening enbart att

202 Konsekvenser av förslagen

innebörden paragrafen blir tydligare. Några egentliga konseav kvenser utöver förtydligandet kan utredningen inte att förslaget se medför.

13.5 Förslagen om ändring i 4 §

djurskyddslagen

Förslagen i avsnitten l2.2.3 och 12.3.2 innebär att regeringen

bemyndigas i sin tur bemyndiga Statens jordbruksverk att med-

att dela skötselföreskrifter för samtliga djurslag omfattas av som djurskyddslagen 1988:534. Som framgått avsnitt 12.1 har Jordav bruksverket möjlighet att meddela skötselföreskrifter för djur nu

som omfattas av 4 § djurskyddslagen. För hästar inte används i tävlingsverksamhet finns nu regler

som i form allmänna råd, enligt Jordbruksverkets bedömning av som -

sannolikt skulle ändras till föreskrifter, om förslaget genomfördes.

- Någon egentlig utgiftsökning skulle föreskrifterna i så fall inte förorsaka, eftersom de allmänna råden redan kan göras bindande nu i form förelägganden tillsynsmyndigheterna kan utfärda. av som För djur hålls i djurparker och liknande anläggningar är det som enligt utredningens mening möjligt att skötselföreskrifter som meddelas i enlighet med förslaget kan medföra ökade utgifter. Utred-

ningen kan dock inte uttala sig om hur stora utgiftsökningar det kan

bli fråga om. För försöksdjur och sällskapsdjur, utöver de tidigare nämnda, finns inga föreskrifter hur de bör skötas. Enligt förslagen i nu om kapitel 12 bör de skötselföreskrifter meddelas normalt vara av som grundläggande karaktär. Utredningens bedömning är att innehållet

i de föreskrifter kommer att meddelas, om förslaget genomförs,

som i huvudsak kommer att överensstämma med den skötsel som de

aktuella djuren normalt får i dag. I de undantagsfall där djurskötseln

är sämre skulle dock kraven öka. Utredningen bedömer att förslaget inte medför några större utgiftsökningar för djurhållningen.

Konsekvenser av förslagen 203

Fördelarna med förslagen är att både de enskilda djurhållarna och tillsynsmyndigheterna får konkret information vilka mer om krav som gäller i olika situationer. Tillsynen blir därmed enklare att utöva. För forvaltningsdomstolar och allmänna domstolar finns det

fördelar i den dömande verksamheten med konkreta regler. För

mer tillsynsmyndigheterna och dom stolarna kan förslaget därför i någon mån medföra att utgifterna minskar. Några ytterligare mätbara konsekvenser av de slag redosom visats i avsnitt 13.1 kan utredningen inte se.

14 F

Örslagens genomförande

Med undantag för förslagen om en 20-poängs djurskyddsutbildning för tillsynspersonalen och en regelbunden tillsyn är de förslag som utredningen lämnat av den karaktären att de i princip kan genomföras utan någon större Förberedelse efter det att de nödvändiga besluten fattats. Om Förslagen får en positiv regerings- och riksdagsbehandling bör de därför enligt utredningens bedömning kunna genomföras den l januari 1997. Utredningen föreslår att förslagen

träder i kraft då. För att genomföra förslaget om djurskyddsutbild-

ning behövs emellertid enligt utredningens mening en förberedelseperiod på minst fem år därefter. Sveriges lantbruksuniversitet behöver tid på sig efter ett eventuellt riksdagsbeslut i frågan för att

detaljplanera innehållet i kurserna och för att genomföra dem. Med

omkring 20 deltagare kurs och år skulle det ta fyra till fem år per innan tillräckligt många utbildats under förutsättning att det finns många sökande till kurserna. Kommunerna och länsstyrelserna nog får därigenom möjlighet att efter hand skaffa ny kompetens antingen att låta den egna personalen vidareutbilda sig eller genom

genom att nyanställa personal med den nya djurskyddsutbildningen. För den har kvalificerad praktisk erfarenhet av djurskydds-

som tillsyn bör det, som tidigare sagts, dessutom vara möjligt att i ett övergångsskede få dispens från utbildningskravet. Utredningen föreslår i konsekvens med det sagda att förslaget om utbildningskrav bör träda i kraft den l januari 2003. Utredningen föreslår vidare att den regelbundna tillsynen med tätare intervall påbörjas så fort möjligt efter den 1 januari 1997 så att den kan vara som genomförd till 2003, då myndigheterna bör fullt bemannade vara med kompetent tillsynspersonal.

15 Författningskommentarer

Utredningen föreslår dels att det i djurskyddslagen 1988:534 görs ändringar i 4 och 24 och att det i lagen införs två nya paragrafer, 24 a och 24 b §§, dels att det i djurskyddsförordningen 1988:539 görs ändringar i 17, 37, 56 och 59 §§, dels att det i förordningen 1971:810 med allmän veterinärinstruktion görs ändringar i 9 och 12 §§. Författningsförslagen finns före kapitel I det följande lämnas hänvisningar till avsnitt i betänkandet som behandlar de olika paragraferna.

15.1 Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen

2§ Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 11.7. 4§ Kommentarer till paragrafen finns i avsnitten 12.2.3 och 12.3.2.

208 Författningskommentarer

24 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.2.2. 24 a § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitten 3.3.5 och 6.2. 24 b § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.4.3.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Kommentarer finns i avsnitten 3.3.5 och 6.2 samt i kapitel 14.

15.2 Förslaget till förordning om ändring i djurskyddsförordningen

4 §

Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 10.3.2.

17 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitten 10.3.2, 12.2.3 och 12.3.2. 37 §

Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 10.2.2.

56 §

Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 8.3.

59 §

Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 9.1.4.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser Kommentarer finns i avsnitten 3.3.5 och 6.2 samt i kapitel 14.

Författningskomnzentarer 209

15.3 Förslaget till förordning om ändring i allmän

förordningen med veterinärinstruktion

4 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.5.5.

9§ Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.5.5. 12 § Kommentarer till paragrafen finns i avsnitt 3.6.4. Ikraftträdande Kommentarer finns i kapitel 14.

@J

Kommittédirektiv

WW

B89

Djurskyddstillsynen Dir.

1995:36

Beslut vid regeringssammanträde den l juni 1995

Sammanfattning av uppdraget

lin särskild utredare tillkallas med Lippgift att redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslageir 1988:534 och med stöd av lagen meddelade föreskrifter bedrivs samt lämna förslag till hur tillsynen fortsättningsvis bör anordnas.

Bakgrund Sverige har en mycket långtgående djurskyddslagstiftning. Djurskyddet intresserar och engagerar människor i hög grad och är en viktig etisk fråga. En fungerande djurskyddslagstiftning förutsätter emellertid effektiv tillsyn. De grundlägganen de bestämmelserna om djurskydd återfinns i djurskyddslagen 1988:534 och djurskyddsförordningen 1988:539. Enligt 24 § första stycket djurskyddslagen utövar Statens jordbruksverk den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen. Jordbruksverket skall även samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov råd och anvisge ningar i den verksamheten. l 56 § djurskyddsförordningen anges att länsstyrelserna utövar den regionala djurskyddstillsynen. Länsstyrelserna prövar bl.a. frågor om förbud att ha hand djur och omhänom om dertagande av djur. l 24 § andra stycket djurskyddslagen att miljö- och anges hälsoskyddsnämnden eller nämnd med motsvarande funktion

212 Bilaga 1

utövar djurskyddstillsynen inom kommunen. Enligt den tidigare gällande lagen l986:99 om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen, har vissa kommuner haft samma befogenheter som länsstyrelserna avseende frågor om förbud att ha hand om djur samt omhändertagande av djur. Försöksverksamheten upphörde den ljanuari 1995. Riksdagens revisorer har i sitt förslag till riksdagen, 1993/94:RR8 Tillsyn av djurskydd, pekat många problem vad gäller djurskyddstillsynen. Enligt revisorerna är djurskyddstillsynen lågt prioriterad inom kommunerna och utgör liten och udda uppgift för inspektörerna. Intervjuer som en utförts av revisorerna visar tydligt att kompetens och erfarenhet är förutsättningar för en god tillsyn av djurskyddet. Vidare framgår det av revisorernas rapport att åtskilliga kommuner saknar tillgång till djurskyddsutbildad personal vilket leder till att kommunerna inte kan utöva planerad och uppsökande tillsyn. Enligt revisorerna förlitar sig i stället kommunerna anmälningar vilket kan till följd att djur i många tall blir kvar i undermåliga miljöer år efter år utan att myndigheterna griper in. Riksdagens revisorer konstaterar i sin granskning att de avsätts till djurskydd i kommunerna fortresurser som farande vara otillräckliga. synes Jordbruksutskottet uttalade i sitt betänkande, bet. l994/95:JoUl Tillsyn djurskydd, att riksdagen i stor poliav tisk enighet lagt fast en hög ambitionsnivå när det gäller vård ochbehandling husdjur. Jordbruksutskottet ansåg vidare att av djurskyddslagstiftningen verkligen skall få genomslag i om det praktiska arbetet, krävs det bland annat en effektiv och målmedveten djurskyddstillsyn. Utskottet anförde att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om de ytterligare

åtgärder som kan anses erforderliga om handläggningen i

djurskyddsärenden inte kan anses uppfylla de grundläggande kraven och ambitionerna i djurskyddslagen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan rskr. 1994/95:32. En arbetsgrupp inom Jordbruksverket har i januari 1995 lämnat rapport angående djurskyddstillsynen. I rapporten en

Bilaga 1 213

ges förslag till hur djurskyddstillsynen kan bedrivas lokal, regional och central nivå. Arbetsgruppen tar bl.a. upp di-

striktsveterinärernas roll och verksamheten med egentillsyn. l en skrivelse till chefen för Jordbruksdepartementet i augusti 1994 har Nordiska samfundet mot plågsamma djurför-

sök föreslagit en ändring av 2 § djurskyddslagen, som skulle

innebära en återgång till den ursprungliga lydelsen ett genom borttagande av andra stycket i paragrafen. Skrivelsen har

remissbehandlats. Av remissyttrandena framgår bl. att tolk-

a. ningen av paragrafen liar givit upphov till varierande upp-

fattningar i fråga om de kommunala myndigheternas till-

synsansvar vad gäller försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden påtalar i sitt yttrande bl.a. att flera miljö- och hälso-

skyddsnämnder, enligt en enkätundersökning, är i behov

av

utbildning för att kunna fullgöra god tillsyn inom försöks-

en

djursområdet. Nämnden föreslår vidare utvärdering

att en av paragrafen görs i anslutning till den översyn av djurskyddstillsynen som riksdagen efterlyst.

Uppdraget

Enligt regeringens bedömning förefaller den nuvarande

djurskyddstillsynen inte fungera ett tillfredsställande sätt.

Denna slutsats kan man bl.a. dra med anledning av den

granskning riksdagens revisorer har utfört. Utredaren skall ge

ytterligare underlag for att komma till rätta med de problem och brister som finns inom djurskyddstillsynen. Utredaren skall även förutsättningslöst överväga om ansvaret för den lokala tillsynen skall åvila kommunerna eller länsstyrelserna. Utredaren bör vidare beakta de förslag som har lagts fram i betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal

samverkan om myndighetsutövning Ds 1995:13.

2l4 Bilaga 1

Utredaren skall vidare redovisa och utvärdera hur djurskyddstillsytten bedrivs samt ge förslag till hur den fortsättningsvis bör anordnas, innefattande bla. arbetsinriktnittg för respektive myndighet

och ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala tillsynsmyndigheter samt polismyndigheter,

undersöka hur myndigheter olika nivåer kan samarbeta vid tillsynen,

utvärdera försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen,

beskriva möjligheter till kommunal samverkar, kartlägga och föreslå en modell för hur tillsynen skall bedrivas landets såväl stor- som småskaliga slakterier,

lämna förslag till hur de kommunala tillsynsmyndigheterna, besiktningsveterinärerna och distriktsveterinärerna närmare kan samarbeta och därvid bland annat undersöa om det är lämpligt att alla veterinärer omfattas rappmeringskylav dighet till den lokala tillsynsmyndigheten i de all veterinä-

ren i sitt arbete konstaterar brister från djurskyddssynpunkt, utvärdera 2 § djurskyddslagen och de avgränsningsproblem som kan finnas beträffande de kommunala nämndernas till-

i fråga försöksdjur, synsattsvar om utvärdera 4 § djurskyddslagen och överväga on inte - Jordbruksverkets rätt att meddela föreskrifter bör omfatta

samtliga djur. kartlägga bakgrund och kompetens hos den personal som idag utövar djurskyddstillsytten, redovisa vilken kompetens som är lämplig för djur- -

skyddsinspektörerna,

redovisa de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag.

Bilaga 1 215

Övrigt

Utredaren skall beakta vad som anförs i jordbruksutskottets betänkanden l992/93zJoUl och 1994/95:J0U1, förslagen från riksdagens revisorer 1993/94:RR8, regeringens direktiv dir. 1994:23, dir. 1992:50, dir. 1994:124 till kommittéer och särskilda utredare att pröva offentligt åtaganden att redovisa

regionalpolitiska respektive jämställdhetspolitiska konsekvenser

samt de synpunkter Jordbruksverkets arbetsgrupp lagt som fram i olika rapporter om djurskyddstillsyn under åren 1988-1995. Utredaren skall samråda med berörda myndigheter under utredningens gång.

Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 december 1995.

Jordbruksdepartementet

2 Bilaga

Svar på enkäter om kommunernas tillsyn enligt djurskyddslagen

247 enkäterhar behandlats.

För vissafrågor har flera svarsalternativvarit möjliga. 1de där sammanlagda svar procentsatsen blir mer än 100 % beror det på att mer än ett svar har angivits.

I Hur bedrivs diurskvddstillsvnen

Vilkenkommunalnämnd ansvarar för zljurskyddtzillsynen

I 67,6 % av enkätemahar angivits: Miljö- och hålsoskyddsnämnd/miljönåmnd 19,4 Bygg- och miljönämnd 13,0 Annan kommunal nämnd Bygg-, räddnings-och miljönämnd, Miljö- och räddningsnämnd,Miljöteknisk nämnd, Plan- och miljönämnd, kommundelsnämnderoch miljö- och stadsbyggnadsnämnd

Vem handlägger djurskyddsfrågor

I 27,5 % av enkätemahar angivits: Särskild djurskyddsinspektörhandlägger huvudsakligen djurskyddsfrågor 60,3 Miljö- och hälsoskyddsinspektörmedävenandraarbetsuppgifter 12,1 Annan Kommunal fönroendeman, f .d. distriktsveterinär. tjänster köps av konsultföretag, Miljö- och hälsoskyddschcf, kommunbiolog, veterinär

Hur stor andel av tiden som åtgår djurskyddsfrågor per år ägnas å inspektionpå fältet inklusive resor

I 16,6 % av enkätemahar angivits: 25 %

218 Bilaga 2

3 Hur mycketrid läggspá zijurskyddsrillsynen 5 Hur många av följandetillryruobjehjirtm i kommunen

Kolumnen"antal tillsynsobjekti kommunen" visardet sammanlagda antaletkända djurhállningar med lantbruketsdjur, hundar/katter kennlar/dagis, hästar pá ridskolor 0. likn., tâvlingshästar, pälsdjur, djur 1 zooaffärenförsöksdjur, djur i djurparker o. likn., hägnat vilt, odlad ñskoch djur slakterier.

% heltidstjinst av som liggs pl djurskyddslillsynen Antal t111syns- Objékll 0 25 - 26 49 - 50 51 - 99 100 101- 150 Summa kommunen 1-100 29,4 % 4,1% 1,2 % 0,4 % 101 200 13,5 4,1 % 0,4 0,8 % - 201-300 8,2 % 4,1% 3,7 % 0,8 W313- 400 3,7 1,7. 2,9 % 1,6 "7 3111 500 1,0 8 1,2 1,2 1.6 % 0,4 2 5511 100g 0.4 1.2 4,1% 3,7 1.0 1001 000 0,8 % 0,8 % 2001 5000 0,4 summa 7 av 56,7 15,9 % 13,9 9,4 % 3,3 Lnttuttuttctna

Sammanlagda tiden som läggs ijurskyddstillsyneni de kommuner som svarat enkätenkur skatta 1111 c1rk.1 uanster, 76 Med utgångspunkt frándetkanantalet tjänsterför 288 konttnuncr skattast1I1 cirk. 90 tösátkcrhcten vara bör ganskahög.

A111e1c11 cnkatsvardär register ñnns"respektive "registerfinnsej" baseras 2111121101 kommuner dnr antalet ttllsynsohjektär känt. Lantbr.djur Kennel Rtdsknleverks Iävltngshásur Pálsdjursuppt Antalenkäter där

Zooafür Försöksdjur Djurpark Vtllhign Fiskodl. Slakten Antalenk.där frågan be-Vifm 176 105 152 175 155 127

H3 Ing Objekt 15,3% 62.9 % 23,0 % 9,1 % 16,8% 26,8 % Velmü UP-kl 83,5 % 27,6 % 67,1 % 85,1 % 74,8 % 64,6 % vete; 1,1 % 9,5 % 9,9 % 5,7 % 8,4 8,7 S151 finns 72,3 % 87,1 % 72,1 % 61,8 % 70,3 % 66,7 % C8 1301155 16,3 6,5 % 19,8 % 28,5 % 20,3 % 21,5 %

I enkäter hurtngel ;var limma frlgtn regilur om ñnm eller Didör kan summan blinübdr: in 100 I nu:

Bilaga 2 219

a..

g g g g g g g g g ä a 3 . 3

S

g g g g g g g g g å

f 3

g g g g g g g g g g

m ä

g g g g g g g g g g g o

E i S m ä

.

g g g g g g g

v . g g g g g g g g g å 8

ä m m i Ä

E

g g g g g g g g g g g 8 i 3 3 3

g g g g g g g g g g g g

a g g g g g g g g g g g g . 8 .a 3 ä å

K

g g g g g g g g g g g g g 3 3

n n N A

å E .o

220 Bilaga 2

Annan tillsyn som angivits är i huvudsak för: o hundkennlar,ridskoloroch zooaffárer vid etablering,ägarbyte, tillstånd o fiskodlingar miljötillsyn o slakterier Livsmedelsverket - - cirkus i - man av tid och vid besok.

För nedanstående tillsynsobjekt har tillsynsfrekvensen inte relaterats till antaletkända tillsynsobjekteftersomuppgift om detta inte har kunnatlämnats.Observeras bör att det sannoliktär ett begränsatantalkommuner som har renar.

Sällskapsdlur Tåvlingsdjur Ren Transport Cirkus Enkäter där fråga 6besvarats 244 245 245 246 245 Tillsynefter 78,5 44,5 9,7 30,8 39,7

Hur ofta bör regelbunden tillsyn.tke uv följandeobjekt,fbr an denska vara godtagbar från djurxlcyddxsynpunkz. Flera alternativnmjligu

LÅnlbLLlJ Kcnncl l Ridskola Pälsdjur Zooaflår Försöksdj.Djurpark Enkät. frågan där besvarats 243 242 2l8 2l4

3111:144: 0,4 0,5 0.9 ggr/år 0,4 0,4 % 0,4 % 2,8 % 2,3 % lzzr/âr 14,8 21,8 38,4 24,3 36,9 21,0 35,6 vanzzm 26,7 25,1 24,8 11,5 14,6 2,8 8,3 vanan: 44,8 31,7 24,4 20,6 17,6 3,7 5,6 varma: 7,0 5,8 3,7 2,3 2,6 0,5 0,9 vanszeu 2,1 2,5 1,7 2,8 1,7 Regelbunden illsynhücj sk 1,0 % 2,0 % 1,0 % 1,0 % 1,0 2,0 % 1,0 % 108GB uppfattning 3,0 % ll,0 % 6,0 % 37,0 % 25,0 % 66,0 % 46,0 %

TivLiijur

Vilthign Fiskodl. SällskdL Ren Transport slakteri Cirkus Enkät.där fråg-bCSV- 231 217 238 227 202 221 213 220

lur/år 16,0 12,9 12,2 19,8 4,0 13,1 36,1 20,5 Vmzr-ar 10,4 7,8 13,0 20,7 1,5 6,8 2,3 0,9 van har 22,9% 12,4 19,7 15,9 2,0 0,5 3g 0,5 van-tur 8,2 2,8 5,9 4,4 1,0 1,4 1,9 0,5 Vmszeár 3,5 2,3 2,5 0,5 0,5 Regelb. tills. me ska 2,0 % 5,0 % 29,0 % 9,0 % 10,0% 27,0 % 2,0 % 35,0 ingen"P90" 37,0 % 57,0 % 17,0% 30,0 % 81,0 % 51,0 % 52,0 % 42,0 %

Bilaga 2 221

Vembör aruvaraför tillsynenöverföljandetillsymobjekt Lmlbndj. Kennel Ridskola Pälsdjur Zoonfñr Försöksdj Djurpark Kmmmm 213 222 209 179 207 78 101

Villhign Fiskodl. Sillskdj. TivLdJurRen TransportSllkleri Cirkus Kmnmu" 144 169 215 148 73 77 99 55 IÃDSSWMSC72 47 10 54 70 109 89 86 SJV 6 3 2 14 2 l 29 22 86 A553" 0 0 2 10 1 5 10 2

m - :L: D u t °° I su i I Annan

E m 3e 3

Om annan än kommunen Lex. Jordbruksverkeu/öreslái utöva tillsynen över något av objekten I fråga 8 varför , Fråganharbesvaratsi 206 enkäter l 42,2 av enkätemahar angivits: berör flera kommuner,transponer, cirkusar 7,8 udda djur 38,8 annan kompetens behövs 14,1 central myndighet harbättre överblick,kompetens 5,3 objekt 9,2 enhetligarebedömningar. 0,5 länsstyrelsen ger tillstånd ochbör då ävenha tillsynen 1,5 för att inte resurserna ska försvinnai denkommunala budgeten

222 Bilaga 2

10.Deltar handläggaren för djurskyddsfrågor på etiskanämndens sammanträdenBesvarasent/ast om detfinns verksamhet medförsöksdjuri kommunen

Frågan harbesvarats i 28 enkäter 11 st eller 39,3 % har svarat och 17 eller 60,7 % har svarat nej

11. samverkarkommuneni djurskyddstillsynen med annan kommun

l 49,4 % av enkätemahar angivits: 50,6 nej

12. Omja pdfrága 11, hur

Frågan harbesvarats i 128 enkäter l 12,5 % av enkätemahar angivits: handläggare från annan kommun hyrs 6,3 handläggaredenna i kommun hyrs ut 5,5 handläggare deltidsanstalldi mer ändenna kommun 44.5 handläggareannan i kommun tadfrágasi särskilda fall 6,3 handläggare i denna kommun rådfrâgas i särskildafall 7,0 vid jäv 7,0 med kollegeri andrakommunernär ex. djurägare flyttar 5,5 möten 5,5 delar kostnad/tjänst medandra kommuner/län

13. Omnej páfrágu J finns behov av samverkan med annan kommun

Frågan harbesvaratsi 115enkäter l 48,7 % av enkâtemahar angivits: 51,3 nej

SOU 1996 :13 Bilaga 2 223

å

o 5

o. o. n . o : . .

ä v. m ü E R . m å ä . 5 o J . .u

o. v

m .

m

. E

å å å o

.x u k .

o .

. . .

o. 3 o.

o m .m ... .

A u u v A n n v A u u v A u v A u n V

å G J n o o v

. K

E .

. å S ä m å a 2 a .u

224 Bilaga 2

m. .v

u E n h

o .

.

v n

s h n n

.m m ü

. : m

o ä N

m m Z N

.

u m. o v d N.

S o o o w 3 .

.

C.

m m n om ä m. J:

o .m N

E

v v A n n A u A A n A . u V A H u

h om h

o n m l .

m

.

s E

å å . .u . . ..

SOU 1996 :13 Bilaga 2 225

n. o N .. å

3 a

o .

o m . ä

d

c ..

E

:

v, m.

A n n v A n u v A n u v

u m an . E

m å es .s S . 3 a

u

.

226 Bilaga 2 SOU 19963:13

15. Har kommunen någonjurist anställd

Fråganhar besvarats i 245enkäter l 41,6 % av enkätemahar angivits: 58,4 nej

16. Utnyttja: juridisk hjälp vid djurskyddsärenden

Fråganharbesvarats i 242 av enkätema l 19,0 % av enkâtemahar angivits: nej 23,6 ja, jurist på kommunen 7,0 ja, jurist på kommunförbundet 37,6 ja, jurist länsstyrelsen 5,0 ja, jurist kommunförbundet och lasslyrelsen 2,1 ja, jurist på länsstyrelsen ochSJV ja, jurist i annan kommun 2,1 ja, jurist SJV 2,1

Erfarenhet och utbildning

17 Vilkenerfarenhetoch utbildninghar djurskyddstillsynspersonalcn F/trta/lerltalit mojliiga

Andelkommuner med inspektot/er som har erfarenhetoch utbildningenligt edan.

Yrkesmässig praktisk erfarenhet följande av djurslag:

36,8 % häst 52,6 lantbrukets djur 40,5 sällskapsdjur 3,6 zoobutiksdjur 1,2 vilda djur 0,8 försöksdjur 0,4 fiskar 36,8 ingen

Bilaga 2 227

Utbildning:

17,0 % lantbruksutbildninggymnasium 12,6 Lantmâstareutbildning eller motsvarande 4,5 Agronom 2,0 Veterinär 19,5 Biolog/zoolog 9,3 % Annan akademisk examen geovetare, naturresursingenjör, livsmedelstekniker,kemist,jurist

48,2 utbildning för miljö- och hälsoskyddsinspektörer vid Umeåuniversitetvarav 21,8 % med2-4 poäng,25,2 % med5 poängoch 2,5 % med poäng 9 djurskyddi grundutbildningen

44,9 5 poängs grundkurs,lantbruketsdjur i Skara 19,4 5 poängsgrundkurs,sällskapsdjur Skara i 20,2 I stycken2 poângskurser i Skara 1,6 2 stycken poängskurserSkara 2 i 2,0 3 stycken2 poängskurserSkara i 0,4 4 stycken2 poängskurser i Skam 1,2 5 stycken2 poängskurserSkara i 32,4 övrigt

18. Upplev:den redovisadeerfarenheten och utbildningensåsomtillräcklig Flera alternativ ntäj/iga

I 24,3 % av enkätemaharangivits: 41,7 nej, mer kunskap om djurskyddbehövs 44,9 nej, mer kunskap om praktiskdjurhållningbehövs 47,8 nej, mer juridisk kunskapbehövs 13,2 nej, mer kunskapbehövs om ex animalieprod. villkor, inspektionsövningar med veterinär, förvaltning,handläggning, smådjur/sällskapsdjur, psykologi/pedagogik

i 228 Bilaga 2

19. Vilkenform av löpandefortbildningdeltarkommunen.: djurskyddspersonalFlera alternativ i möjliga

20. Vilkenform av löpandefortbildning dr önskvärdför att utveckladjurskyddsarbelel i kommunen Hur ofta ska sådanfortbildning rkeHFleraalremau möjliga v

Deltaridag Önskvärt förframtiden l-flcraggr/år 1gång/âr ingen l-flera ggr/Ar 1gång/Ar intealls tidsang. Enkäter därfrågan besv. 222 238 Träffarmedveterinärer Vcfksåmmlikommüncü 19,4% 1,4 % 1,8 81,8 % 3,6 % 7,3 % Enkäter fr. där besv. 236 238 KFzzs regionala träffarför djurskyddspersoml 29,7 % 16,2 % 4,7 % 73,2 % 3,6 % 18,2% Enkäter därfrågan besv. 238 243 Lst5:s region. träffarmed 15115Vü- °- dlwskyddsinp 71,0 % 12,2 % 2,9 % 93,1 % 1,2 % 2,0 % Enkäter därfrågan besv. 217 239 Lats reg. träffarmed md111Y1k°Sk31°g0ñe124,4 % 7,4 % 1,4 % 71,2 % 6,4 % 15,4% Enkäter därfrågan besv, 221 227 landsomfattande träffar 1111014118113 aVKF 10,9% 13,7 % 2,3 % 38,3% 11,0 % 45,0% Enkäter där frågan besv. 222 231 Landsomfattande träffar anordnadeSJV av 11,3 % 18,0 % 2,3 % 56,7 % 14,7 % 27,7% Enkäter frågan där besv. 225 221 Föqupningskurscr, Skara 6,2 % 21,7 % 7,1% 53,9 % 34,8 % 7,7 % Enkäter därfrågan besv. 219 216 srudiebesökpáralner 13,2% I 21,7% 10,9% 67,6% I 12,1% 115,7%

l 20 av enkåtema har angivits: annan fortbildning varav 11 angivitvarje fleraggr/år självstudier, träffar, studieresor i andralän eller kommuner

l 27 av enkâtemahar angivits: juridisk fortbildning 10 fortbildning om ny teknik, nya djurhållmsystem likn. 0. 9 fortbildningi miljöskydd 63 länsvisfortbildningmedteman 3 fortbildning om EU 2 kursermedlantbrukskonsulcntcr

zknlmmnförbundel

länsstyrelsen

Bilaga 2 229

Avgifter och kostnader

21. Hur :a: avgift utför djurskyddstillyynenFlera alternativmöjliga. Frågorna21-24 är avsedda au besvaras den av som är ekonamiansvarigkommunen i

9 kommunertar ut fastårsavgift. 34 kommunertaren fastbesöksavgift. 23 kommuner tar ut en timavgiftvid besök. 4 kommuner tar ut fastårsavgift och fastbesöksavgift 12 kommuner tar ut fast årsavgift och timavgift 17 kommuner tar ut fastbesöksavgift och timavgift ll kommunertar ut fastårsavgift,fastbesöksavgiftochtimavgift 105 kommuner tar inte ut någon avgift 21 kommuner tar ut avgift annat sätt i kombinationmedovanstående, sjålvkostnpris,efter antaldjurenheter,vid återkommande besökm.m.

Den fastaårsavgiften varierarmellan 100 kr och 10000 kr. Den fastabesöksavgiflenvarierar mellan 175och 750 kr. Timavgiftenvarierarmellan250 6 kr och 650 kr.

22. Hur slor är dentotalakostnaden árför kommunemdjllfSÅydd.Yli1LII7 per l koxrnøzdvn :nyår kosmaderjörpersonal,lokaler,administration, resor m.m.

I 225 enkäter hanfrágan besvarats.

Summa:31 546974kr, Minimikostnad som angivits är 2 500 kr och maximikostnad ar l 158000

Beräknatför 288 kommuner, 95%igtkonfidensintervall: 34 896 960 45 863424 kr. -

23. Hur :tor del av rillxyrukoslnadenza räds av avgifier

I snitt tas 13,63 % ut i form av avgifter.

230 Bilaga 2

24. Hur mångairupektörerskulle behövaspå kommunen ochhur stor skullekastncdenbli om den re-r gelbundnatillsynenöver djurhållningmed lantbmketsdjur, hundkennlar, hund-/katdagia ridskølvverksamhet likn., o. palsdjursuppjödningar, zooajärer, verksamhet medförsöksdjLr, djurparkerinkl. 4H gårdar, stadsparker likn. , vilthägn,jixkodlingar, slakterieroch idvlingshäsar utövas vart 0.

antaltjänsterel. del av tjänster kostnadkr anger med decimal en

2:a år Summa: 183 Summa: 61 689662 Frågan harbesvaratsi 214 av enkätema

Beräknat för 288 kommuner: Summa: 225 -276 Summa: 72 975000 -96 487 000

4:e år 5111111112: 99 Summa: 34219952 Frågan harbesvarats 1 188 av cnkatcrna

Beräknat för 288 kommuner. Summa: 130 175 Summa: 42 855 000 63 562000 - -

IV Delegation av beslut m.m.

25. Till vem delegerarnämndenbeslut enligtföljandebestämmelser

l6§DL 24§DL 26§DL 32§DL l3a§DF 2l§DF Enkäter där frågan besvarats 243 235 243 246 244 245

Ingendeleganon 24,3% 31,9 % 63,0 % 13,4% 54,1 % 24,9 % Tiltporinkcr 0,8 n 1,7 % 3,7 3,7 2,0 % 1,2 % Ti" 1151151901311 74,9 % 66,4 % 33,3 % 82,9 % 43,9 % 73,9 %

I 14enkäterhar angivits att ävenannat delegeras, nämligenavgiftenligt25 § DL, 58 § DF, lokalahålsoskyddsföreskrifter, debitering enligt 57 § a DF, till nâmndordföranden vid brådskande ärenden,begära upplysningarenligt 27 § DL och 31 § DL.

26. Vilka är fördelarnamed delegationenligtfråga 25 Frågan harbesvarats i 227 av enkâtema I 97,8 % av enkâtemahar angivits: förenklad och snabbare handläggning 3,1 undviker onödigtlidande 1,3 lägre kostnader för nämnden 1,3 mindre politik och mer fakta

Bilaga 2 231

27. Vilka är nackdelarnameddelegationenligtfråga 257 Frågan har besvarats i 156 av enkâtema 1 2,6 % av enkätemahar angivits: förelägganden ochbeslutbör varamer politiskt förankrade 25,6 ansvaret läggs tjânstemannen 1,9 MHN har större pondus/tyngd 10,9 sämre handläggning 11,5 risk att politikerblir dåligt insattai en del ärenden 1,9 mindre tyngd beslut 3,2 rättssäkerhet 42,9 inga 1,9 ekonomiskt ansvarstag. i komplicerade ärenden

28. vilkenutsträckningharföljandebestämmelser I tillämpats kommunenFrågan av avser perioden från ochmedden1 januari 1992till ochmedden31december1994.Djurskyddslagen förkortasDL ochdjurrkyddsförordningen DF

16§DL 24§DL 26§DL 32§DL 13a§DF 21 §DF Enkäter där frågan bes 228 230 228 224 224 224

113-201451 1,2 % 0,4 % 2,2 % 0,8 % 0,4 % 0,4 %

V Regional och central mvndiqhet

29. Vilken:lags rådgivningochhjälp ger länsstyrelsen till kommunendjurskyddsarbetet i

Frågan harbesvarats i 229 av enkåtema I 61,1 % av enkâtemaharangivits: rådgivningefterförfrågan 22,7 träffar ochkurser 4,8 projektinriktadtillsyn 18,8 stöd vid komplicerade ärenden 22,3 juridisk 5,2 bedömningsnonner 5,7 obeñntlig,ingen 7,4 biträdervid besiktningar 1,3 nya bestämmelser

232 Bilaga 2

30. Är länsstyrelsenrådgivningoch hjälp tillfredsställande

Frågan har besvarats i 242 av enkâtema l 72,3 % av enkâtema harangivits: 25,6 nej 2,1 vet inte, eftersomlänsstyrelsen inte utnytjas som rådgivare

31. Hur bör länsstyrelsen såsomregional tillryruntyndighetjörbälzra sin rádgivnng ochhjälp till kommunen

Frågan harbesvarats i 150 av enkaterna 1 4,7 % av enkâtema harangivits: ge ut skriftlig information 12,0 initiera projektinriktadtillsyn 26,7 anordna träffar, kurser 20,7 ökat engagemang, stöd för verksamheter 2,0 hårdarekontroll av kommunens arbete 5,3 utökadekontaktermedkommunerna 9,3 följa med inspektioner 6,0 hjälpvid komplicerade ärenden 0,7 informerapolitiker om lagens krav tilsyn 3,3 möjlighet att ge rad som inte betrakta: som jäv länsvet. och bitr. länsvet så att inte lVållSlanS jäv föreligger 1,3 tidigareoch klarareställningstaganden 0,7 mer juridiskt stöd 0,7 lämna listor vemsom har djur 0,7 länsstyrelser och kommuner skatolka lagen lika

32. Vilkenslagsrådgivning ochhjälp ger Jordbruksverket till kommuneni züurslvddsarbetet

Frågan harbesvarats i 191 av enkätema l 26,2 % av enkätema har angivits: skriftlig information 4,2 kurser/träffar 12,0 skickar författningar, föreskrifter 42,4 rådgivning efterförfrågan 19,4 ingen 2,6 yttranden i vissa ärenden 19,4 djurskyddshandboken, "Djuridiken", Crdbruk" 2 tillfredsställande

sou 1996:13 Bilaga 2 233

33. Är Jordbruksverket.:rådgivning och hjälp tillfredsställande

Frågan har besvaratsi 239 av enkätema I 27,2 % av enkätemahar angivits: 38,9 nej 33,9 vet inte, eftersomJordbruksverketinte utnyttjas som rådgivare

34. Hur bör Jordbruksverketsåsomcentral tillsynsmyndighetförbättra sin rådgivning och hjälp till kommunen

Frågan har besvarats 134 i av enkätema I 29,1 % av enkätemahar angivits: fler träffar/kurser 29,1 skriftlig information, handböcker,skrifter 6,0 driva projektinriktad tillsyn 15,7 bättre tillgänglighet vid telefonkontakt,snabbare ärendehantering 20,9 tydligare svar tolkning bestämmelser av 6,0 sammanställning aktuellarättsfall av 2,2 informeradå inspektionsker i kommunen 1,5 fastställanationellaavgifter för tillsynen 2,2 utlokaliserakontaktpersoner 0,8 tillsynstips som underlättarinspektionema 4,5 samordnaLillsynsverksamheten, centralt stöd 0,8 bidragaså att kvalitén tillsynen blir bättre/enhetligare i landet 0,8 samordnainformation medlänsstyrelserna

VI Besvaras endast av de kommuner som ingått i försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsvn enligt djurskyddslagen

Här anger siffrorna inte längre % utan antal enkätsvar. 24 I enkäterhar kapitel Vl i någonform besvarats.8 av dessa24 har angivit att befogenhetemaaldrig utnyttjatsoch har därför inte be svarat de enskilda frågorna i kapitlet.

35. Hur många ár har kommunen ingått jörsöksverksamheten i

Antal a: | 3 i 4 | 5 | 6 | I | I

7 8 9 10 svar

I

kommuner 3 l 3 l 2 1 l 3 l 1 l l i 1

234 Bilaga 2

36. vilken utsträckninghar de I utökadebefogenheterna tillämpats Frågan avser periodenfrån och medden l januari 1992till och medden 31 december 1994. 29 DU 31 DL 32 DL 34 DL

3 4 5 6 7 8 9

37. Har kommunensamrâttmedlänsstyrelsenvid tillämpningen av:

I 8 av enkätemahar angivits: veterinär kompetens l juridisk kompetens 0 annan kompetens

39. Har tidenfrån det att missförhållandenblivit kändaför kommunen till dess att detfinns ett lagakrafivunnetbeslut ärendetförändrats ifråga i om 29, 31, 32 eller 34 §§ Flera altemartit möjliga

I 5 av enkätemahar angivits: ja. p.g.a. att kommunen ñck ökade befogenheter 2 ja. p.g.a. att delegation av beslutanderättenskett 5 nej

Djurskyaasngen 1988:534

sou 1996:13 Bilaga 2 235

40. Omja pd fråga 39, hur mycket

I 2 av enkätemahar angivits: betydligt kortare 3 någotkortare 0 någotlängre O betydligt längre

41. Har djurskyddstillsynens resurser förändrats sedankommunenfån fler uppgifter de genom ökadebefogenheterna

I 0 av enkätemahar angivits: ja, förstärkts 17 nej, oförändrad 1 ja, försämrats

42. Omförändringar skett. Pâ vilket sätt

I l av enkätemahar angivits: indragning halv assistenttjänst av

43. Har rättssäkerheteni djurskyddsärendena förändrats sedankommunenfått ökade befogenheter

I 1 av enkätemahar angivits: ja, förbättrats l 1 nej, oförändrad l ja, försämrats

44. Om rättssäkerhetenförändrats. Varför

I l av enkätemahar angivits: att den enskilde har ytterligare instans överklagatill en att

45. Har djurskyddstillsynenförändrats i övrigt sedankommunenfått ökadebefogenheter

I l av enkätemahar angivits: ja, förbättrats 12 nej, oförändrad l ja, försämrats

236 Bilaga 2

46. Om tüurskyddsti/Isynenförändrats. På vilket sätt

I l av enkätemahar angivits: Förkortadehandläggningstiderdå endast en myndighet hanterarärenden. Ett djurskyddsutskot bestående av 3 ledamöterinrättades. En sådanliten giupp kan snabbt kallas och fatta beslut samt vid behcvfölja med ut och bilda sig en uppfattning. En veterinär ronsult som kan upprätt erforderliga intyg har knutits till förvatningen. Detta för att undvika att lânsveterinärenkommer i en situation av tvåstegsjz och därmedförhindras att hanteraârerdetdå det överklagas länsstyrelsen.Fortlöpandehar länsvetcrinären informerats för pá ett tidigt stadiumbli införstådd ärendet. i

Bilaga

3 Svar på enkäter länsstyrelsens tillsyn enligt djurskyddslagen om 24 enkäterhar behandlats. Siffrorna anger antal enkätsvar.

I vilken utsträckninghar följande bestämmelsertillämpats av länsstyrelsen Frågan avser periodenfrån och medden 1 januari 1992 till och medden 31 december1994. 26 § DL 29 § DL 31 § DL 32 § DL 34 § DF

Är kommunerna länet i intresserade av regionala sammankomster djurskyddstillsyn om

I 17 enkäterhar angivits: stort intressefinns 7 intressefinns 0 inget intressefinns

Hur ofta genomförlänsstyrelsenregionala sammankomster för handläggareav zijurskyddsñágorpå kommunen

I l enkäterhar angivits: antal gånger per år

;Djurskyddslagen 1988:534

DJUrSky-idsförordningen 1988:539

238 Bilaga 3

Hur ofta bör regionalasammankomstergenomföras att den .öpande fønbildningen av ljurskyddsinspektöreroch djurskyddstillsvneni länet ska vara tillfredsställande

I 5 enkäterhar angivits: 1 antal gånger per år 13 2 3 3 3 4 eller fler

Hur är kompetensenhos handläggare av djurskyddsfrågorpâ kommunerna

I 1 enkäterhar angivits: mycket bra l bra 19 i vissakommuner bra, i andn dålig 3 dålig

Om kompetensen mindre bra någonkommun, är i vilken kompetens det normalt är som brister

I 19 enkäterhar angivits: baskunskaperidjurhållning/poduktionsformer 8 handläggningsrutiner/förvaltnngskunskap 5 utbildning erfarenhet 11 juridisk kunskap 1 personalresurser

Deltar länsveterinären/bitr. länsveterinârenpå begäran av komnuneni inspektioner

1 18 enkäterhar angivits: 6 nej

Om nej, varför I 5 enkäterhar angivits: av jävsskä 3 tidsbrist 1 länsveterinären ska fungera son konsult

SOU 1996: 13 Bilaga 3 239

Hur ofta bör regelbundendjurskyddstillsynpå lokal nivå skeför at tillsynen ska vara godtagbarfi-án djurskyddssynpunkt IAntbLdj. Kennel Ridskola Pälsdjur zooaffär Försöksdj. Djugark 3ggr/ir

Regelbunden tillsynkan din

Regelb.tills. h" ske 1 13 l 2 1l 2 2 Ingenuppf 1 8 17

10. Vem bor ansvara för tillsynen över följande tillsynsobjela .Lantbndj Kennel Ridskola Pälsdjur zooaffär Förs.djur Djurpark

240 Bilaga 3 SOU 1996: 13

Amnv nanm. FKomM-m 20:

i

l U ln - I SJV I Annan

a. a. x c u

11. Om än kommunenLex. Jordbruksverket föreslås utöva tillsynen över något av annan objektenifråga 10, varför

l 2 enkäterhar angivits: berör flera kommuner 4 kräver speciellkompetens 7 enhetligare bedömning 3 varierandetillsyn, dålig prioritet/resurser inom kommunen 2 samordning av avgifter/kostnader l akuta prioriteringar l höjer statusen insp l lättare att genomföra fortbildning l se riksdagens revisorers rapport

12. Hur myckettid läggs på zljurskyddstillsynen av länsstyrelsen

% av heltidstjänst

sou 1996:13 Bilaga 3 241

13. Hur stor är den totala kostnaden per år för länsstyrelsensdjurskyddstillsytz I kostnadeningår kostnaderför personal lokaler, administration, resor mm.

I 22 enkäterhar fråganbesvarats Summa: 10 528 808 kr. Minimikostnad som angivits är 80 000 kr och maximikostnad är l 500 000 kr.

Beräknatför 24 län, 95%igt konñdensintervall:8 233 608 14738 328 kr. -

14. Vilken slags rådgivning och hjälp ger Jordbruksverkettill länsstyrelsen djurskydds- i arbetet l 15 enkäterhar angivits: rådgivningvid förfrågan 10 kurser/träffar 13 skriftlig information/djurskyddspârmen 3 förprövningsärenden 2 juridisk 1 ingen l projekt

15. Är Jordbruksverketsrådgivningoch hjälp tillfredsställande I 4 enkäterhar angivits: 17 nej 3 vet inte, eftersomJordbruksverket inte utnyttjas som rådgivare

16. Hur bär Jordbruksverketsåsomcentral tillsynsmyndighetförbättra sin rådgivning och hjälp till länsstyrelsen

I 9 enkäterhar angivits: ökad tillgänglighet, snabbare/utförligaresvar, mer skriftlig information 8 regelbundeninformation tolkningar/svar om som SJV givit i enskildafrågor, delgivning av princip. rättsfall tillsynsprojekt kontakt medlänsstyrelsenvid inspektion mindre personalomsâttning bättre kompetenspå personalen träffar/kurser kunskap om kommunernasoch länsstyrelsemas verksamheter samordning av verksamhetmellanlänen SJV har för "liberal" syn på djurskyddslagen normgivningenska vara homogenöver hela landet genom årlig verksamhetsplantala om vad som förväntas av länsstyrelserna

242 Bilaga 3

l Hur många inspektörer skulle behövas på länsstyrelsenoch hur stor skulle kostnaden bli för utöva den lokala djurskyddstillsyneni länet, om den regelbundnatillsynen över djurhållning att medlantbrukets djur, hundkennlar, hund-/kattdagis, ridskoleverksamhø ø. likn., pälsdjursuppfödningar, zooajfärer, verksamhetmed försöksdjur, djurparker inkl 4H gårdar, stadsparkc. likn., vilthägn, jiskodlingar, slakterier och tåvlingshästar utövas vart 2:a resp vart 4:e år 0.

antal tjänster el. del av tjänster kostnadla anges med en decimal

2:a år Summa: 138 Summa: 35711 000 Frågan har besvarats i 23 enkäter Frågan har besvarats i 17 enkäter

Beräknat för 24 län: Summa: 144 Summa: 294 896 52 651 280 -

4:e är Summa: 53 Summa: 929 000 Frågan har besvarats i 14 enkäter Frågan ha besvarats i ll enkäter

Beräknat för 24 län: Summa: 91 Summa: 407 425 33 983 293 -

18. Var bör inspektörernai huvudsak placeras I 13 enkäter har angivits: centralt länsstyrelsen 5 lokalt ute i länet 1 resekostnader måste vägasmot fördelenmed central placering l 2/3 länsstyrelsen, l/3 lokalt ökad bemanningcentralt, inspektörema lokalt

Bilaga 3 243

Följande frågor besvaras endast av Iänsveterinärer/bitr. länsveterinärer i län med kommuner som ingått i försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt djurskyddslagen

I 12 enkäterhar frågorna i kapitlet besvarats.

Avseende frågorna 28, 29 och 30 är svaren något motsägelsefulla.

19. Hur mångakommuner finns i länet 20. Hur många av dessahar fått ökade befogenheter

Antal lån Antalkommuner i Antalkom. i lånet länet medökadebefogenh. 25 11 8 20 6 15 19 11 10

21. Har länsstyrelsenfattat beslut enligt 29, 31 32 eller 34 §§ djurskyddslagen som avser , djur kommuner i medökadebefogenheter

I 7 enkäterhar angivits: 4 nej

22. Om ja på fråga 21, hur ofta under tiden från och medden I januari 1992till och med den 31 december1994.

29 DL 31 DL 32 DL 34 DL

244 Bilaga 3

23. Om ja på fråga 21, av vilken anledninghar länsstyrelseningripi i ställetför kommunen

I l enkäter har angivits: kommunerna anser sig inte ha :kyldighet utan endast möjlighet att utnyttja sina befogenheter 1 långahandläggningstider kommunensbegäran 1 10 av länetskommunerhar inteutnyttjat befogenhetema 1 överenskommelse med kommunerna l ökad rättssäkerhet

24. Har kommunermed ökadebefogenhetersamráttmedlänsstyrelsenvid tillämpningenav:

29§DL 31§DL 32§DL 34§DL

I I enkäterhar angivits: veterinärkompetens 1 juridisk kompetens 3 veterinär och juridisk kompetens

26. Har ökadekommunalabefogenhetermedfört att tidenfrån det an missförhållanden blivit kändaför kommunentill dess att detfinns ett lagakrajtvunnetbesluti ärendet fråga i om 29, 31 32 eller 34 §§ djurskyddslagen förändrats ,

I l enkäterhar angivits: 2 nej 6 vet inte

27. Omja på fråga 26, hur mycket

I 0 enkäterhar angivits betydligt kortare 0 någotkortare 1 någotlängre 0 betydligt längre

Bilaga 3 245

28. Hur många gånger har kommunernasbeslutenlig följande paragrafer överklagatstill länsstyrelsen.Frågan gäller beslutfattade av kommunernaunderperiodenden l januari l 992 till och medden 31 december1994.

29 DL 31 DL 32 DL 34 DL 8 9 8 9 1 1 1 l

29. Hur många gånger har länsstyrelsenfastställt kommunernasöverklagadebeslutifråga om följande bestämmelser:Frågan galler beslutfattade av kommunerna undertidenfrån och medden l januari 1992 till och medden31 december1994.

29§DL 31§DL 32§DL 34§DL 0 ggr 9 9 8 10 l ggr l 2 ggr 1 5 ggr l

30. Hur många gånger har länsstyrelsenupphävtkommunernasöverklagadebesluti fråga om följande bestämmelser:Frågan gäller beslutfattade av kommunernaunder tidenfrån och medden I januari 1992till och medden31 december1994.

29§DL 31§DL 32§DL 34§DL

31. Finns det någonåterkommandeanledning, och i såfall vilken, de i fall de överklagade besluteni fråga 30 har upphävts

I l enkäterhar angivits: nej 1 ärendenahar inte varit tillräckligt utredda 1 ärendenahar inte uppfyllt djurskyddslagens formella krav

246 Bilaga 3 SOL 1996:13

32. Har rättssäkerheteni djurskyddsärendena förändrats sedankommunen fått ökade befogenheter l 0 enkäter har angivits: ja, förbättrats 7 nej, oförändrad 1 ja, försämrats

33. Om rättssäkerheten förändrats. Varför I l enkäterhar angivits: dåligt utredda ärenden l har inte uppfyllt djurskyddslagens formella trav l bristande juridisk kompetens

34. Har djurskyddstillsynenförändrats i Övrigt sedankommunen fått ökade befogenheter I O enkäter har angivits: ja, förbättrats 7 nej, oförändrad 1 ja, försämrats

35. Om djurskyddstillsynen förändrats. Pâ vilket sätt I l enkäterhar angivits: samrådetmellan länsstyrelse och kommun lar minskat

E3800 7 x Cbktq/ov L,

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolanhurgårdet U. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- . finansiering. U. Fritidi förändring. . Om kön ochfördelning fritidsresurser. av C. ä Vem bestämmer vad EU:sinterna spelregler inför . regeringskonferensen 1996.UD. Politikomráden underlupp. Frågor om EU:s första . pelare införregeringskonferensen 1996.UD. Ettår medEU. Svenska statstjänstemäns . erfarenheter av arbeteti EU. UD. Av vitaltintresse. EU:sutrikes och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. Batterierna en laddadfråga. M. - Om järnvägens trañkledning m.m. K. Forskning för vårvardag. C. EU-mopeden. Älders- och behörighetskrav för tvá-och trehjuliga motorfordon. K. .Kommuneroch landsting medbetalningssvárigheter. Fi. 13.Offentligdjurskyddstillsyn. Jo.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Vem bestämmer vad EU:sinternaspelregler inför regeringskonferensen 1996.4 Politikomráden underlupp. Frågor om EU:sförsta pelare införregeringskonferensen S l996. Ettår med EU.Svenska statstjänstemäns erfarenheter arbetet av i EU. 6 Av vitaltintresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 Kommunikationsdepartementet Omjärnvägens tralikledning m.m. 9 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för tvá-och trehjuligamotorfordon. ll Finansdepartementet Kommuner och landsting med betalningssvåriglteter. 12 Utbildningsdepartementet Den nya gymnasieskolan - hurgår det l Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. 2 Jordbruksdepartementet Offentligdjurskyddstillsyn. 13 Civildepartementet Fritidi förändring. Omkön och fördelning av fritidsresurser. 3 Forskning var för vardag. 10 Miljödepartementet Batterierna en laddadfraga. 8 -

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-20 5021, TELEFON 08-6909090

ISBN 91-38-20171-2 ISSN 0375-250X