Djurförsök betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

urförsök

Betänkande av 1997 års utredning om

alternativa metoder till djurförsök och försöksdjurs-

användningens omfattning i framtiden m.m.

I

31a

xWJ

Statens offentliga utredningar WW

1998:75

w Jordbruksdepartementet

Dj urförsök

Betänkande 1997 års alternativa

av utredning om

metoder till djurförsök och forsöksdjursanvändningens

omfattning i framtiden m.m. Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes.order@liber.se

Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20943-8 Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen

for Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 6 1997 bemyndigade regeringen chefen för

mars Jordbruksdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag

en att göra inventering och bedömning försöksdjursanvändningen i

en av landet och att utvärdera det stöd lämnas till forskning om alternativ

som till djurförsök. I uppdraget ingick också att göra översyn av Centrala

en försöksdjursnämndens och de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet samt att lämna förslag till hur forsöksdjursanvändningen skall kunna begränsas.

Med bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 22 april 1997

stöd av riksdagsledamoten Sinikka Bohlin till särskild utredare. Som experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 11 augusti 1997 professor Per- Olof Berggren Karolinska institutet, universitetsveterinären Anders Forslid Lunds universitet, chefsveterinären Stig-Göran Olovson Astra Hässle AB och Staffan Persson Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök.

Som sekreterare anställdes fr.o.m. den 16 juni 1997 hovrätts-

Helena Åhlén. assessorn

Härmed överlämnar utredningen sitt betänkande Djurförsök SOU 1998:75. Experten Staffan Persson har avgett ett särskilt yttrande.

Utredningens uppdrag är härigenom slutfört.

Stockholm i juni 1998

Sinikka Bohlin

/Helena Åhlén

Innehåll

Innehåll 9

16 De övriga generella direktiven 191

16.1 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 191 16.2 Regionalpolitiska konsekvenser 191 16.3 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsföre-

byggande arbetet 191

En utblick över förhållandena i andra länder ..207 Användningen olika djurslag i försök ..239

av Sammanställning över granskningen av de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet 245

ll

Förkortningar

CFN Centrala försöksdjursnämnden dir. Kommittédirektiv Ds Departementsserien EBRA European Biomedical Research Association ECVAM European Centre for the Validation of Alternative

Methods EMRC European Medical Research Councils EU Europeiska unionen EUPREN European Primate Resources Network LIF Läkemedelsindustriföreningen MF R Medicinska forskningsrådet NSMPD Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök OECD Organization for Economic Co-operation and Develop-

ment prop. Regeringens proposition rskr. Riksdagens skrivelse SJV Statens jordbruksverk SMI Smittskyddsinstitutet SOU Statens offentliga utredningar SVA Statens veterinärmedicinska anstalt WHO World Health Organization

Sammanfattning

Utredningen har haft i uppgift att göra en inventering och en bedömning försöksdjursanvändningen i landet och att utvärdera det

av stöd lämnas till forskning alternativ till djurförsök. Vidare har

som om utredningen haft i uppgift att granska vad som krävs för att ytterligare begränsa försöksdjursanvändningen i landet och därvid utarbeta en handlingsplan för sådan begränsning. I samband därmed skulle

en frågan att reducera försöksdjursanvändningen med 50 procent

om enligt målet i Europeiska unionens EU s.k. femte miljöhandlings-

utredas. I uppdraget ingick även att göra en översyn av program Centrala försöksdjursnämndens verksamhet och hur den har bedrivits samt föreslå de förändringar verksamheten som kunde behöva göras.

av Utredningen skulle bl.a. lämna förslag till hur forskningsstödet för att främja alternativa metoder till djurförsök borde organiseras. Slutligen har utredningen även haft i uppgift att utvärdera erfarenheterna av de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet och i det sammanhanget göra analys utfallet nämndernas hittillsvarande prövning och

en av av den praxis utvecklats inom nämnderna.

som

Definitionen av djurförsök

I Sverige är det ändamålet med användningen djur är avgörande

av som för denna skall betraktas ett djurförsök. Det krävs tillstånd för

om som att använda djur ändamålet med användningen är vetenskaplig

om forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska produkter eller andra jämförliga ändamål. Användning djur för nämnda ändamål kräver även godkännande

av

från etisk synpunkt djurförsöksetisk nämnd.

av en

Sverige ratificerade år 1988 Europarådets konvention ETS 123 om skydd ryggradsdjur används för försök och annat vetenskapligt

av som ändamål. Vidare har Sverige sitt medlemskap i EU förbundit sig

genom

att genomföra direktivet 86/609/EEG försöksdjursanvändning. I

om dessa två dokument definieras djurförsök användning av djur för

som försöks- eller annat vetenskapligt ändamål, kan tillfoga djuret

som

14 Sammanfattning

smärta, lidande, ångest eller bestående skador. Undantag görs för de mest skonsamma metoderna som godtagits i modern praxis för avlivning och märkning av djur.

De djur som omfattas av bestämmelserna djurförsök är

om ryggradsdjur.

Europeiska unionens femte miljöhandlingsprogram

År 1992 publicerade Europeiska kommissionen ett dokument med titeln Towards Sustainability : A European Community Programme of Policy and Action Relation to the Environment and Sustainable Development. Dokumentet kallas också EU:s femte miljöhandlingsprogram. I detta anges beträffande skyddet för försöksdjur, att målet är en 50-procentig minskning av antalet ryggradsdjur som används för vetenskapliga ändamål per år 2000. Det anges att EU, medlemsländerna och industrin har att agera härför.

Den närmare innebörden av det uppställda målet har kommit att diskuteras bland de intressenter som är berörda av frågan. För närvarande pågår det ett arbete med att revidera det aktuella miljöhandlingsprogrammet. Enligt det förslag som den Europeiska kommissionen har arbetat fram klargörs att målet om en 50-procentig minskning av försöksdjursanvändningen per år 2000 är en politisk målsättning. Det står också helt klart att frågan har en hög prioritet inom EU. Miljöhandlingsprogrammet utgör en bestämd fingervisning om att såväl de som använder djurförsök som de olika medlemsländerna skall arbeta med kraft för att minska användningen av försöksdjur. EU har bidragit till detta arbete främst genom inrättandet av European Centre for the Validation of Alternative Methods ECVAM.

Användningen av försöksdjur

Den viktigaste anledningen till djurförsök är sökandet efter ny kunskap. Man vill få sådana kunskaper och metoder att sjukdomar hos människa och djur kan diagnostiseras, behandlas och förebyggas. Försöksdjur används även vid produktion av vissa vacciner. Vidare görs djurförsök för att säkerhetstesta mediciner och andra substanser.

De som använder försöksdjur i Sverige kan delas in i tre huvudgrupper. Den största gruppen består av universitet/landsting/kommun. Den näst största gruppen utgörs av läkemedelsindustrin. Den sista

Sammanfattning 15

är betydligt mindre än de två övriga, består av fristående gruppen, som statliga myndigheter och företag som inte hör till läkemedelsindustrin.

Möss, råttor, fåglar och fiskar är de vanligaste försöksdjuren och de utgjorde under år 1996 tillsammans 95 procent av den totala användningen. Användningen försöksdjur enligt definitionen i Europarådets

av konvention och EG:s direktiv domineras dock av möss och råttor. Med introduktionen tekniker för framställning genetiskt modifierade

av av djur har forskningen de senaste åren fått tillgång till djur som ger möjlighet att med stor precision klarlägga funktion i ett helt

genemas djur och få fram djur kan fungera som modeller för sjukdomar.

som Utredningen bedömer att användningen av transgena djur kommer att öka den närmaste framtiden. Huruvida detta kommer att innebära att den totala försöksdjursanvändningen kommer att öka är det svårare att uttala sig om.

Sedan år 1970 har försöksdjursanvändningen minskat från 914 000 djur till 718 400 djur. Denna minskning beror troligen flera faktorer. Till stor del är det säkert den djurförsöksetiska prövningen som infördes år 1979, hälsoinventeringar i försöksdjursbesättningar, som lett till bättre djurhälsa, förfinad och effektiviserad försöks-

en samt en djursanvändning inom biomedicinsk forskning som har påverkat användningen. Till viss del kan minskningen även tillskrivas de alternativa och kompletterande metoder till djurförsök tagits fram.

som Att beakta i detta sammanhang är att omfattningen av den forskning

bedrivs i landet och den läkemedelsutveckling som finns inom den som svenska läkemedelsindustrin har ökat under samma period.

Definitionen djurförsök enligt Europarådets konvention och EG:s

av direktiv begränsad än den svenska. Detta medförde t.ex. för år

är mer 1996 att försöksdjursanvändningen enligt svenska bestämmelser var

än dubbelt så stor som användningen enligt Europarådskonvenmer tionens och EG-direktivets artiklar.

Eftersom det enligt den svenska definitionen av djurförsök är ändamålet med användningen djur är avgörande för om denna

av som skall ett djurförsök, omfattar den svenska definitionen även

anses vara djurförsökssituationer där djur inte utsätts för något ingrepp. Detta får till följd att de djurförsöksetiska nämnderna har att pröva användning

djur etisk synpunkt varken för allmänheten eller de av ur som djurförsöksetiska nämnderna och framför allt inte för sökandena framstår något etiskt problem kräver etisk prövning. Detta

som som skadar förtroendet för de djurförsöksetiska nämnderna och belastar även de djurförsöksetiska nämnderna i onödan. Utredningen anser därför att rimlig ordning att djurförsök inte avviker från

en vore som sedvanligt hållande husdjur undantas från kravet etisk prövning.

av Undantaget skall dock gälla under förutsättning att djuren inte för

16 Sammanfattning

vetenskaplig forskning eller undervisning eller andra jämförliga ändamål avlivas eller utsätts för lidande eller obehag. l undervisningen grundskole- och gymnasienivå saknas det i de allra flesta fall skäl som skulle göra användningen djur försvarbar. av Det är ett område där det finns en god tillgång till alternativa metoder till djurförsök. Vidare är användningen sällan angelägen från allmän synpunkt. Utredningen föreslår därför att det huvudregel inte skall som vara tillåtet att använda djur i undervisningen grundskole- och gymnasienivå.

Alternativa metoder

De senaste årtiondena har frågan om möjligheten att använda alternativa metoder till djurförsök blivit alltmer fokuserad och djurförsök får inte utföras om likvärdig kunskap kan vinnas genom användning av alternativa metoder. Definitionen vad är av som en alternativ metod är oklar. Såväl forskare, politiker som representanter för djurskyddet har emellertid i princip kunnat sig kring de 3 Rzns ena princip refinement, reduction och replacement. Denna princip de- finierar, som alternativ till djurförsök, varje metod innebär som en förbättring av djurens situation, en minskning i användningen förav söksdjur eller ett totalt ersättande av försöksdjursanvändningen. De metoder som inom vissa användningsområden kan sägas utgöra alternativ till djurförsök kan delas 0 vävnadskulturer 0 användning av ryggradslösa djur 0 användning av mikroorganismer 0 kemiska metoder 0 tekniska metoder Det finns i dag en mängd alternativa metoder till djurförsök. Den minskning som hittills skett av försöksdjursanvändningen tillskrivs dock av de flesta bedömare inte främst de alternativa metoderna. Detta beror bl.a. på att metoderna inte är kompletta vid jämförelse med en användningen av intakta organismer, vilket får till följd att djurförsök ibland måste utföras för att bekräfta resultat från användning av alternativa metoder. Det finns mot bakgrund härav endast ett fåtal alternativa metoder som helt ersätter djurförsök. I praktiken hämmas användningen av alternativa metoder även till stor del grund av otillräcklig utvärdering. Av det sagda följer att användningen av alternativa metoder för närvarande främst utgör ett komplement till användningen av djurförsök.

Sammanfattning 17

Inom grundforskning och målinriktad forskning bedöms förutsättningarna för att i framtiden använda alternativa metoder till djurförsök begränsade, och kommer även inom den närmaste framtiden i stor

man utsträckning att vara hänvisad till djurförsök. De alternativa metoderna kommer dock inom dessa områden att fortsätta utgöra ett viktigt komplement till djurförsök.

När det gäller säkerhets- och toxicitetstestning samt i viss mån läkemedelsutveckling, finns det i dag många alternativa metoder till djurförsök. Utvecklingen går också fort framåt. För närvarande saknas emellertid tillräcklig kunskap om metodemas värde i praktiska tillämpningar. Sådan kunskap måste skaffa sig att utföra en

man genom

s.k. utvärderingsstudie, där metodens tillförlitlighet och relevans för ett

visst ändamål fastställs. Efter en utvärdering med positivt resultat vidtar arbetet med att metoden skall bli godkänd för användning av industri och myndigheter. Det är således en omständlig och tidskrävande

innan alternativa metoder kan komma i praktisk tillämpning process och ersätta djurförsök. Även inom de aktuella användningsområdena kommer därför de alternativa metoderna inom en överskådlig framtid att främst utgöra komplement till djurförsök.

Möjligheterna att använda alternativa metoder bedöms däremot vara mycket goda för produktion och produktkontroll av biologiskt aktiva substanser. Inom detta område kan man genom jämförande studier med djurförsök visa att de aktuella substanserna kan upptäckas och mätas lika bra genom en alternativ metod som med djurförsök.

Det finns vidare redan i dag mycket goda möjligheter till att använda alternativa metoder inom utbildning på alla nivåer.

Det statliga forskningsstödet

Sedan år 1980 har Centrala försöksdjursnämnden erhållit statliga medel för att kunna dela ut forskningsanslag för utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök. Detta arbete har sedan år 1984 skett i samarbete med läkemedelsföretagen, som också har bidragit med medel. De budgeterade medlen har under åren i stort sett varierat mellan 2,5-4 miljoner kronor.

Det föreligger svårigheter att bedöma effekterna av forskningsstödet, dvs. om stödet har inneburit någon reell djurbesparing. Utredningen har därför funnit att det behöver utvecklas nya och bättre analysinstrument för att kunna jämföra den ursprungliga ansökan om forskningsanslag med det faktiska utfallet av projektet vad gäller dess i första hand djurbesparande effekt.

18 Sammanjzttning

Tidgare gjorda utvärderingar av forskningsstödet har pekat på att forsknngsstödet är otillräckligt för att i någon större mån kunna påverka utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök. Utredningendelar denna uppfattning.

För närvarande lämnas forskningsstödet främst till projekt inom grundbrskning eller tillämpad forskning inom forskningsområden som CFN pioriterar. Utredningen har funnit att en mer målinriktad karaktär på fonkningsstödet skulle vara mer ändamålsenlig för att utveckla alternaiva metoder. Detta förutsätter dock att man kan finna en metod att ideitifiera lämpliga alternativa metoder. Ansvaret för detta arbete bör ävzn fortsättningsvis ligga på den för djurförsöksfrågor centrala myndigheten.

De aljuförsöksetiska nämndernas verksamhet

Det finns sju djurförsöksetiska nämnder i landet. Dessa skall pröva djurfönök ur etisk synpunkt. Vid denna prövning skall nämnderna ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djlret. Vidare skall nämnderna avslå att djur används för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpurkt. Nämndema skall särskilt diskutera bl.a.:

syfet med djurförsöket -

om syftet med försöket kan uppnås med någon annan tillfreds- ställanle metod utan användning av djur, med annan metod eller med djur avannat slag

försöket utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än - om som ärabsolut nödvändigt

om Jedövning eller smärtstillande eller lugnande medel fordras, och -

om försöket är ett onödigt upprepande av tidigare gjorda försök. -

De djurförsöksetiska nämnderna prövar årligen sammanlagt drygt 1 500 trenden. Av dessa avstyrks endast ett fåtal ansökningar. I stor utsträcming har skälen för att avstyrka ärenden varit av formell karaktär. Att djurförsök avstyrks som ett resultat av den avvägning

girs vid den etiska prövningen är således sällan förekommande. I som omkrirg en femtedel av ärendena lämnar nämnderna någon form av modifiering. Dessa modifieringar kan dels bestå av råd eller rekommendaioner till sökanden, dels utgöra villkor för nämndernas tillstyrlan. De flesta modifieringar behandlar förvaringen av djuren, försökms genomförande samt bedövnings- och avlivningsmetoder.

M01 nämndernas beslut att tillstyrka ansökningar om djurförsök reserverar sig enskilda nämndledamöter i ca en femtedel av ärendena. Detta nnebär att en stor majoritet av de ärenden som behandlas av

Sammanfattning 19

nämnderna tillstyrks samtliga nämndledamöter. De som reserverar av sig är främst representanter för djurskyddet och politiker. I en begränsad omfattning har det även förekommit att djurförsökspersonal har reserverat sig. Att forskare och ordföranden reserverar sig en förekommer endast i undantagsfall. När det gäller skälen för reservationerna domineras dessa av sådana som innebär att reservanten ifrågasätter syftet med försöket eller att försöket innebär ett för anser stort lidande för djuren.

Handlingsplan för att begränsa försöksayursanvändningen

Utredningen att det är nödvändigt att arbetet med att begränsa anser användningen försöksdjur utgår från djurens situation. Speciellt av viktigt är det att komma bort från de plågsamma djurförsöken. Det framtida arbetet bör fortgå flera nivåer: på det politiska planet, hos myndigheterna och bland forskarna. För att möjliggöra att den politiska målstymingen blir effektiv och adekvat föreslås att regeringen

kontinuerligt lämnar skrivelse till riksdagen med upplysningar om

en

djurförsöksfrågoma.

Det är vidare nödvändigt att Sverige fortsätter att engagera sig med kraft i internationella sammanhang och inom EU i frågor som rör

djurförsöksanvändningen.

Behov förändringar de myndigheter ansvarar för frågor som av av som

rör försöksdjursanvändningen

Centrala försöksdjursnämnden, Statens jordbruksverk, de djurförsöks-

etiska nämnderna och kommunerna är de myndigheter som främst för djurförsöksfrågoma hanteras på ett tillfredsställande ansvarar att sätt. Utredningen är i vissa delar kritisk mot hur verksamheterna i de djurförsöksetiska nämnderna fungerar. Utredningen vill dock även framhålla att det arbete de hittills utfört har haft en mycket positiv effekt på försöksdjursanvändningen i stort, i det att man har ökat medvetandet hos forskarna och andra använder försöksdjur om de som etiska frågorna är förbundna med djurförsök och de djurskyddssom aspekter som måste beaktas vid hanteringen av försöksdjuren. En väsentlig förutsättning för att de djurförsöksetiska nämnderna skall kunna fullgöra sin uppgift, och åtnjuta forskarnas och allmänhetens förtroende i framtiden, är emellertid att nämnderna har erforderlig kompetens. För att kunna åstadkomma de förändringar och förbätt-

ringar inom djurförsöksverksamheten som är önskvärda kan inte

man heller bortse från betydelsen väl fungerande tillsynsverksamhet.

av en Det krävs därför enligt utredningens mening ökad kompetens till de djurförsöksetiska nämnderna och till tillsynen försöksdjuren. För att

av erhålla detta föreslår utredningen inrättar heltidstjänster,

att man som innebär att med specialkompetens dels får verka i de

personer djurförsöksetiska nämnderna, dels får utöva tillsynen försöksdjuren.

av En stor del av nämndernas ansvar för att ärenden om etisk prövning blir tillräckligt utredda och allsidigt granskade från djurskyddssynpunkt skall läggas på dessa tjänstemän. De skall därvid bereda och

nya föredra ärendena i de djurförsöksetiska nämnderna, inte själva

men delta i nämndernas beslut. De nya tjänstemännen är med hänsyn till sina kvalifikationer och till att de kommer att ha neutral roll i

en nämnderna, väl lämpade att även utöva tillsynen över försöksdjursverksamheten. Den Föreslagna ordningen kommer att bidra till väl

en fungerande samverkan mellan de djurförsöksetiska nämnderna och tillsynsmyndigheten, vilket utredningen funnit angeläget flera olika

av skäl. De nya tjänsterna föreslås finansieras avgifter.

genom

För att ytterligare höja kompetensen hos de djurförsöksetiska nämnderna föreslår utredningen att nämndernas ledamöter erhåller rätt att närvara när djurförsöken genomförs. Lämpligt är att enstaka nämndledamöter tillåts följa med tjänstemännen när de utövar tillsynen av djurförsöken. Nämndledamötema skall därvid inte delta i tillsynsarbetet, utan endast delta som observatörer.

Under arbetet med att bedöma vilken central myndighet bör

som vara huvudman för de nya tjänstemännen, har utredningen kommit fram till slutsatsen att den nuvarande uppdelningen djurförsöks-

av frågor två centrala myndigheter Centrala försöksdjursnämnden

-och Statens jordbruksverk inte längre kan adekvat. Det är

- anses viktigt att samla kunskap och kompetens beträffande sådan

en komplicerad verksamhet som djurförsöksverksamheten på ett och samma ställe. Den centrala myndigheten skulle därmed ges förutsättningar att erhålla en total bild av försöksdjursverksamheten i landet. Utredningen har funnit att det är mest ändamålsenligt att samla djurförsöksfrågorna under den mest resursstarka myndigheten, dvs. Statens jordbruksverk.

Författningsförslag

1 till om i

Förslag lag ändring djurskyddslagen

1988:534

Härigenom föreskrivs att 24 § djurskyddslagen 1988:534 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Jordbruksverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och, inte annat är angivet, de föreskrifter som har

om av meddelats med stöd lagen. Jordbruksverket samordnar övriga

av tillsynsmyndigheters verksamhet och lämnar vid behov råd och hjälp i denna verksamhet.

Jordbruksverket utövar den

lokala tillsynen över efterlevna-

den denna lag och de

av

föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen betrafande

sådana djur och lokaler som

i 19 och 19 a §§.

avses

En sådan nämnd som avses i 16 § utövar tillsynen inom kommunen

regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas något om annat sätt. Nämnden skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning behövs för att nämnden skall kunna fullgöra sina

som uppgifter ett tillfredsställande sätt.

Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Polismyndigheten skall begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Senaste lydelse 1992: 1095.

22 F örfattningsförslag

Denna lag träder i kraft den

För kommentarer till den föreslagna ändringen paragrafen hänvisas

av

till betänkandets avsnitt 14.2.2 och l4.2.3.

Författningsförslag 23

Å

2 Förslag till förordning om ändring i djurskydds-

förordningen 1988:539

Härigenom föreskrivs att 49 och 52 djurskyddsförordningen 1988:539 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid prövningen ett ärende skall nämnden ta hänsyn till å ena

av sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret.

Nämnden skall avslå ansökan att få använda djur för

en om vetenskapliga ändamål, sådan användning inte kan anses

om en angelägen från allmän synpunkt. Nämnden skall också avslå en ansökan sådan användning djur, det är möjligt att få

om av om likvärdig kunskap andra metoder.

genom

Vidare skall nämnden avslå

ansökan att få använda

en om

djur i grundskolans eller gymna-

sieskolans undervisning. Nämn-

den får dock godkänna en

ansökan att få använda djur i

om

sådan undervisning, använd-

om

ningen sker inom ramen för en

utbildning med yrkesinrikining

mot arbete med djur.

2Senaste lydelse 1998:57.

24 F örfattningsförslag

Sedvanligt hållande av hus-

djur för ändamål som avses i

19 § första stycket djurskydds-

lagen 1988:534 behöver inte

sådant etiskt godkännande som

sägs i 21 § första stycket

nämnda lag under förutsättning

att djuren inte för sådana

ändamål avlivas eller utsätts för

operativt ingrepp, insprutning,

blodavtappning eller annat

lidande.

Centrala försöksdjursnämn- Centrala försöksdjursnämnden får meddela föreskrifter om den får meddela föreskrifter om undantag från kravet på etiskt ytterligare undantag från kravet godkännande enligt 21 § djur- på etiskt godkännande enligt 21 skyddslagen 1988:534 om § djurskyddslagen 1988:534 djuren inte utsätts för operativt om djuren inte utsätts för ingrepp, insprutning, blodav- operativt ingrepp, insprutning, tappning eller annat lidande. blodavtappning eller annat

lidande.

Denna förordning träder i kraft den

För kommentarer till de föreslagna ändringarna paragrafema hänvi-

av sas till betänkandets avsnitt l4.3-14.3.4.

3Senaste lydelse 1998:57.

l Utredningens uppdrag och arbete

l 1

Utredningsuppdraget

. Utredningens direktiv dir. 1997:43 beslöts av regeringen den 6 mars 1997. Av direktiven, se bilaga framgår att utredningen skall göra en inventering och bedömning av försöksdjursanvändningen i landet

en och utvärdera det stöd lämnas till forskning om alternativ till

som djurförsök. Utredningen skall granska vad som krävs för att ytterligare begränsa försöksdjursanvändningen i landet och därvid utarbeta en handlingsplan för sådan begränsning. I samband därmed skall frågan

en

att reducera försöksdjursanvändningen med 50 procent enligt målet om i Europeiska unionens s.k. femte miljöhandlingsprogram utredas. Utredningen skall även göra en översyn av Centrala försöksdjursnämndens CFN verksamhet och hur den har bedrivits samt föreslå de förändringar verksamheten som kan behöva göras. Utredningen

av skall bl.a. lämna förslag till hur forskningsstödet för att främja alternativa metoder till djurförsök bör organiseras. Vidare anges det i direktiven att erfarenheterna av de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet skall utvärderas, och att det i det sammanhanget bör göras

analys utfallet nämndernas hittillsvarande prövning och den en av av praxis utvecklats inom nämnderna.

som

1.2 Utredningens arbete

Utredningen har haft sammanträden vid nio tillfällen, varvid oftast samtliga experter har deltagit. Ett sammanträdena har hållits i form

av av ett två dagars internat.

Utredningen har sammanträffat med representanter för CFN:s alternativutskott, Statens jordbruksverk SJV, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborg, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök NSMPD, Svenska djurskyddsföreningen, Föreningarna djurens vänners riksorganisation, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund,

26 Utredningens uppdrag och arbete

Stiftelsen Forskning utan djurförsök och Medicinska forskningsrådets MFR enhet för försöksdjursvetenskap. Vidare har utredningen vid ett möte träffat ordförandena och sekreterama i de djurförsöksetiska nämnderna. Utredningen har även varit närvarande vid CFN:s styrelsemöte den 13 februari 1998.

Utredningen har gjort studiebesök på Astra Hässle AB, Karolinska institutet och Smittskyddsinstitutet SMI samt varit närvarande vid ett av den djurförsöksetiska nämndens i Göteborg sammanträden. Vidare har den särskilda utredaren och experterna deltagit som observatörer under en krigskirurgisk övning.

Sekreteraren har varit närvarande vid det av CFN den 14-16 september 1997 anordnade 5th symposium Effects of Toxicants on Gene Expression and Intracellular Signalling och vid en konferens som CFN:s styrelse hade den 26--27 november 1997. Vidare har sekreteraren den 18 september 1997 närvarit vid en av Föreningen för forsknings- och försöksdjurspersonal 3F-väster anordnad paneldebatt i ämnet etik-genteknik och den 8 oktober 1997 åhört ett av den nämnda föreningen anordnat föredrag av professor Jann Hau, Institutionen för försöksdjursvetenskap vid Uppsala universitet. Sekreteraren har också närvarit vid MFR den 28 oktober 1997 anordnat planerings- och

ett av informationsmöte och vid ett av Gentekniknämnden den 21 oktober 1997 organiserat informationsmöte om regler för kontroll av genteknisk verksamhet i Sverige. Dessutom har sekreteraren vid två tillfällen följt med djurskyddsinspektörema vid Göteborgs Miljö- och hälsoskyddsnämnd vid deras tillsyn av försöksdjur.

Den 12 februari 1998 inbjöd utredningen riksdagsledamöter och representanter från bl.a. Jordbruksdepartementet, CFN, SJV, Sveriges lantbruksuniversitet, flera olika djurskyddsorganisationer och Miljöoch hälsoskyddsnämnden i Göteborgs komun och i Stockholms kommun att delta i en diskussion om användningen av försöksdjur i Sverige. Vid detta möte hade utredningen inbjudit docent Birgitta Forsman, Lunds universitet, byråchefen Tommy Stagh, CFN, professor Lars Terenius, ordförande i CFN:s altemativutskott och avdelningschefen Leif Denneberg, SJV, att hålla särskilda anföranden.

Utredningen har under arbetes gång haft ytterligare kontakter med CFN och SJV samt kontakter med Gentekniknämnden, Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Europeiska kommissionen DG XI och Kommittén om forskningsetik dir. 1997:68.

Vidare har utredningen företagit en studieresa till Schweiz den 8- 10 mars 1998. Utredningen besökte därvid Bundesamt für Veterinärwesen och Kantonales Veterinäramt Basel-Stadt. Utredningen sammanträffade dessutom med representanter från läkemedelsindustrin i Schweiz, från Stiftelsen Forskning 3R och från djurskyddsorganisa-

Utredningens uppdrag och arbete 27

tioner. För att även få jämförelser med regelsystemet i andra länder har utredningen haft kontakter med Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Nederländerna och USA.

Till utredningen har också lämnats synpunkter, skriftligen och muntligen, i olika frågor med anknytning till utredningens uppdrag från organisationer och enskilda personer som är engagerade i djurförsöksfrågor.

Regeringen har genom beslut den 11 december 1997 till utredningen överlämnat en skrivelse från NSMPD om förbud mot djurförsök på grundskole- och gymnasienivå.

1.3 Generella direktiv

Utredningen har även att beakta vissa generella direktiv som gäller för samtliga kommittéer och särskilda utredare. Dessa direktiv är att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det förebyggande arbetet dir. 1996:49. I kapitel 15 kommer utredningen att redovisa överväganden finansieringen

om av utredningens förslag. överväganden i övrigt vad gäller de generella direktiven redovisas i kapitel 16.

2 Allmän

bakgrund

1 Inledning

Djurskyddslagstiftningen

Utvecklingen inom djurskyddets område hade fram till 1920-talet i huvudsak rört straffbestämmelser för s.k. misshandling av djur. Därutöver fanns det även föreskrifter i lag om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhänderta djur och en lag angående slakt av husdjur. Bestämmelserna till skydd för djuren var således bristfälliga. Särskilda djurskyddslagar antogs i början av 1900-talet i några europeiska länder: England år 1911, Danmark år 1916, Tyskland år 1933, Finland år 1934 och Norge år 1935. Detta kom att ha stor påverkan på inriktningen på reformsträvandena i Sverige. År 1938 lämnade

en särskild utredning ett förslag om en djurskyddslag och den l januari 1945 trädde djurskyddslagen 1944:219 i kraft. Genom djurskyddslagen infördes mera utförliga bestämmelser om djurens vård och behandling i allmänhet samt bestämmelser om förevisning av djur, om kastrering, kupering och vissa andra ingrepp och om användning av djur för vetenskapligt ändamål. Eftersom lagen anknöt till ett hållande och inte som tidigare till ett ägande av djur, blev lagens tillämpningsområde omfattande. Även den tillfälligt tog hand

mer som om annans djur eller ett vilt djur omfattades lagens bestämmelser. Den

nu av allmänna straffbestämmelsen för djurplågeri avseende alla djur behölls dock i strafflagen. Den nya djurskyddslagens grundtanke var att djuren skulle behandlas väl och såvitt möjligt skyddas mot lidande. Lagen ändrades och kompletterades flera gånger. Det genomfördes en översyn av djurskyddslagen som år 1988 resulterade i en ny djurskyddslag 1988:534. Genom denna lag, trädde i kraft den l juli 1988 och

som alltjämt är gällande, förstärktes skyddet för djuren ytterligare prop. 1987/88:93, JoU 22, rskr. 327. Striwing, Djurplågeri s. 24 ff. och prop. 1987/88:93 s. 1415.

30 Allmän bakgrund

Användning djur för vetenskapligt ändamål

av

I förarbetena till 1944 års djurskyddslag prop. 1944:43 uttalades att det djurskyddssynpunkt angeläget att frågan vivisektion och

ur var om

därmed jämförlig användning levande djur reglerades. Genom annan av 12 § nämnda djurskyddslag infördes krav att användning av djur för vetenskapligt ändamål inte fick ske utan myndighets tillstånd om

m.m., användningen förenad med operativt ingrepp, insprutning eller

var blodavtappning eller annat lidande för djuret. Under vissa förutsättningar dock bl.a. universitetet, högskolor, forskningsinstitut samt

var laboratorier och vissa sjukhus befriade från kravet sådant tillstånd. Enligt 13 § djurskyddslagen fick försöksdjur inte tillfogas större lidande än oundgängligt. Om det kunde antas att avsevärt

som var lidande skulle åsamkas djuret även sedan ingreppet eller åtgärden slutförts, skulle djuret därefter dödas snarast möjligt. Närmare bestämmelser djurförsöksverksamheten fanns i kungörelsen 1944:771

om med vissa bestämmelser användning djur för vetenskapligt ända-

om av mål m.m.

År 1979 kompletterades 12 § djurskyddslagen med en bestämmelse

s.k. destinationsuppfödning. l princip skulle inga andra djur få om användas försöksdjur än sådana som hade fötts upp för detta

som ändamål. Därigenom skulle bl.a. uppnå att försöksdjurens kvalitet

man blev bättre, vilket skulle bidra till att minska behovet av försöksdjur. För att erbjuda försöksdjuren bästa möjliga miljö de institutioner och liknande inrättningar där de skulle användas infördes även krav förprövningsskyldighet i fråga stall eller annat förvaringsrum för

om djur. Detta ansågs viktigt ur djurskyddssynpunkt men också av

vara betydelse för försöksresultaten. En god miljö förväntades bidra till att minska behovet försöksdjur. År 1979 infördes vidare ett bemyn-

av digande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att meddela föreskrifter prövning från etisk synpunkt innan djur

om användes för vetenskapligt ändamål. Som en följd härav inrättades regionala djurförsöksetiska nämnder. Dessförinnan hade vederbörande forskare haft att bedöma nyttan ett djurförsök var så stor

ensam om av att den kunde motivera att gjorde undantag från principen att djur

man inte skulle tillfogas lidande. Inrättandet djurförsöksetiska nämnder

av

följd den allt starkare opinionen mot djurförsök. Det hade var en av gjorts gällande att djurförsök i många fall innebar ett onödigt lidande för djuren. Krav hade därför förts fram ökad insyn i och kontroll

en

all försöksdjursverksamhet från det allmännas sida. Som en följd av av

reglerna för försöksdjursuppfödning och etisk prövning in-

de nya rättades år 1979 CFN för att ha en rådgivande funktion, vara ett

samordnings- och planeringsorgan för försöksdjursfrågor och verka för

Allmän bakgrund 31

att kontakter skapades mellan olika intressenter inom försöksdjursområdet. Nämnden skulle även ges ansvaret för den långsiktiga planeringen av försöksdjursverksamheten i landet och därvid särskilt beakta möjligheterna att minska användningen av försöksdjur genom att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder. Inte minst viktigt ansågs det vara att nämnden skulle upprätthålla internationella kontakter. En annan viktig uppgift för nämnden skulle vara att fortlöpande följa bedömningarna i de regionala etiska nämnderna. Nämnden skulle även kunna disponera särskilda medel för att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning. Prop. 1978/79 s. 17-21.

Gällande bestämmelser djurförsök

om Bestämmelserna i 1944 års djurskyddslag med ovan införda ändringar om tillståndsprövning och etisk prövning av användning av djur för vetenskapliga ändamål behölls i stort sett oförändrade i 1988 års djurskyddslag. Några skäl att undanta högskolor, sjukhus och liknande som drevs av det allmänna från kravet på tillstånd ansågs dock inte längre föreligga. l den nya djurskyddslagens allmänna regel i 2 § föreskrivs att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Eftersom det i vissa fall är oundvikligt att djur orsakas ett visst lidande, t.ex. vid diagnostik och terapi av sjuka djur och vid användningen av försöksdjur, har skyddet mot lidande i sådana och liknande fall fått stå tillbaka. Detta har i lagtexten uttryckts på så sätt att djur skall skyddas mot onödigt lidande prop. 1987/88:93 s. 50--5 1.

Den 1 mars 1998 trädde en rad ändringar i kraft beträffande användningen av försöksdjur i djurskyddslagen. De grundläggande bestämmelserna om användning av djur för vetenskapligt ändamål finns i 19-19 a djurskyddslagen. Av 19 § följer att djur får användas för vetenskapliga och liknande ändamål endast under förutsättning att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur. Vidare gäller att verksamheten skall utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt och att det vid verksamheten inte används andra djur än sådana som fötts upp för ändamålet. Vissa undantag från kravet på s.k. destinationsuppfödning har meddelats av SJV och gäller t.ex. häst och klöverbärande husdjur, vilda däggdjur och fåglar, fjäderfä, pälsdjur, fiskar och groddjur. I 19 a § finns bestämmelsen om krav tillstånd för att använda djur i djurförsöksverksamhet. Genom tillståndsprövningen skall kontrolleras att lokaler, personal och andra faciliteter är av sådan beskaffenhet att

32 Allmän bakgrund

det kan lämpligt att utföra djurförsök där. Enligt 20 § skall det

anses vidare finnas godkänd ansvarig Föreståndare som ansvarar för

en verksamheten. Både tillstånd att få bedriva djurförsöksverksamhet och förordnande av ansvarig föreståndare utfärdas av SJV.

Innan användningen av djur för vetenskaplig forskning och liknande ändamål kan påbörjas krävs enligt 21 § djurskyddslagen att försöket har godkänts från etisk synpunkt en djurförsöksetisk nämnd. Kravet

av prövning har utvidgats i förhållande till vad som gällde när de djurförsöksetiska nämnderna inrättades år 1979 och omfattar alla

nu djurförsök och inte bara sådana där djuren utsätts för någon form av lidande. Det finns dock två undantag från kravet etisk prövning. Det är dels sådana utfordringsförsök som sker vid sedvanligt hållande av husdjur och inte är förenade med lidande för djuren, dels

som traditionell ringmärkning fåglar. Grundläggande bestämmelser om

av

den djurförsöksetiska prövningen finns vidare i djurskyddsförord-

ningen 1988:539 och i den kungörelse den etiska prövningen som

om CFN har utfärdat LSFS 1988:45.

Internationella regler och överenskommelser om djuranvändning

Internationellt finns det flera på olika sätt arbetar med djur-

organ som skyddsfrågor. Europarådet har antagit flera konventioner på djurskyddets område, t.ex. konventioner som reglerar användningen av sällskapsdjur, animalieproduktionens djur, slaktdjur och transporter av djur. År 1986 undertecknade Sverige Europarådets konvention ETS 123 skydd ryggradsdjur som används för försök och annat

om av vetenskapligt ändamål. Konventionen ratificerades av Sverige år 1988 och har utgjort ledmärke vid arbetet med de svenska bestämmelserna

försöksdjursanvändningen. Artiklarna är i princip inarbetade i den om

svenska djurskyddslagstiftningen.

Även inom EU finns regler försöksdjursanvändning. Europeiska

om rådets direktiv 86/609/EEG ansluter nära till Europarådets konvention. Genom Sveriges medlemskap i den europeiska unionen skall EG:s direktiv genomföras i den nationella lagstiftningen.

Inom Organization for Economic Co-operation and Development OECD har det sedan många år framtagits riktlinjer för hur olika djurtester skall göras. Här har det varit ett mål att successivt minska antalet djur använts i de olika testerna. Riktlinjerna har kommit att

som tillämpas i många länder såvitt föreskrifter om hur olika tester

avser skall genomföras.

Ytterligare viktig organisation vad gäller vissa aspekter på

en djurförsök är WHO World Health Organization.

Allmän bakgrund 33

2.2 Olika definitioner på djurförsök

l Sverige är det ändamålet med användningen av djur som är avgörande för om denna skall betraktas som ett djurförsök. Enligt 19 a § djurskyddslagen krävs nämligen tillstånd för att använda djur om ändamålet med användningen är vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska produkter eller andra jämförliga ändamål. Användning av djur för nämnda ändamål kräver enligt 21 § djurskyddslagen godkännande från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd.

I Europarådets konvention ETS 123 och EG:s direktiv 86/609/EEG definieras ett djurförsök däremot som användning av djur för försökseller annat vetenskapligt ändamål som kan tillfoga djuret smärta, lidande, ångest eller bestående skador. Undantag görs för de mest skonsamma metoderna godtagits i modern praxis för avlivning och

som märkning av djur. Den lägsta nivå av ett ingrepp som anses orsaka något av dessa tillstånd har beskrivits som motsvarande ett nålstick.

Vid jämförelse de två definitionerna finner man att de svenska

en av bestämmelserna också omfattar försökssituationer där djur inte utsätts för något ingrepp, dvs. försök som för djurens del är mycket lindriga. Exempel på sådana försök är försök där djur används i beteendestudier utan ingrepp och utan tvångsanordningar. Enligt Europarådets definition menas med tvångsanordningar att djuret i försökssituationen utsätts för någon åtgärd som har en inverkan djuret minst samma nivå

ett nålstick. Vidare kan som exempel försök som utförs utan att som ett ingrepp görs, men som utgör djurförsök enligt svensk definition, nämnas utveckling av utfordrings-, inhysnings- och skötselsystem för djur. Om ett djur avlivas med en skonsam, accepterad metod för att

skall få tillgång till ett organ eller vävnad för användning t.ex. vid man framställning av cellkulturer betraktas detta inte som ett djurförsök enligt Europarådskonventionen eller EG-direktivet. Så är emellertid fallet enligt svensk definition, eftersom det är ändamålet som avgör om djuranvändningen skall anses som ett djurförsök eller inte.

De skillnader som alltså finns mellan den svenska definitionen och definitionen enligt Europarådets konvention och EG:s direktiv av begreppet djurförsök är betydelsefulla. De medför att försöksdjursanvändningen enligt svensk rätt år 1996 var mer än dubbelt så stor som användningen enligt artiklarna i EG:s direktiv och Europarådets konvention.

Det är ryggradsdjur som omfattas av bestämmelserna om djurförsöksanvändningen. Det "lägsta" djurslag som omfattas av de svenska bestämmelserna är rundmunnar Cyclostomata. I EG:s direktiv och Europarådets konvention dras gränsen för vilka djur som omfattas av

2 18-1115

34 Allmän bakgrund

bestämmelserna däremot vid fiskar Pisces. Rundmunnar omfattas således inte av dessa bestämmelser.

2.3 Djurförsökens historia

Den grekiske läkaren Galenos 129-200 anses vara grundaren av experimentell fysiologi i västvärlden. Han nöjde sig inte med att observera fakta utan han ville även bevisa sina iakttagelser genom experiment. Vid denna tid det självklart att använda djur i

var undersökningssyfte det orsakade djuren lidande. Till och med

även om människor levde under hot att utnyttjas i experiment. Galenos anatomiska forskning nästan helt baserad på studier av apa och gris. Han

var motbevisade med djurexperiment t.ex. uppfattningen att artärema innehåller luft. Med användning av djurdissektioner ansåg Galenos sig ha kartlagt människokroppens uppbyggnad och funktioner. Detta tillvägagångssätt ledde till stora felaktiga slutsatser. Galenos forskning blev emellertid oemotsagd under flera århundraden. Det var först 1500-talet Galenos läror ifrågasattes och han beskylldes för att ha

som använt felaktig metod. Hans misstag bestod dock i att han okritiskt

en hade överfört resultaten från djurmodellema till människan.

Fram till 1600-talet hade det antal personer som utförde djurförsök varit begränsat, under 1600- och 1700-talen genomfördes det allt

men fler fysiologiska experiment. Det talas om att det var en vetenskaplig revolution. Vetenskapsmannen René Descartes 1596-1650 påstås ha jämställt djur med komplicerade maskiner oförmögna att tänka

som var och känna. Descartes uppfattning om djuren anses av många ha banat väg för allmän användning vivisektion. Först i början av 1800-

en av talet inleddes dock organiserad systematisk djurförsöksverksamhet i

en

omfattning. År 1865 den kände franske fysiologen Claude stor gav Bernard ut bok innehållande regler och principer vid studier av

en experimentell medicin. I boken förespråkades metoden att kemiskt och fysiskt inducera framkalla sjukdomar i experimentella situationer, vilket ledde till användning de djurmodeller som förekommer i

av dagens biomedicinska forskning. En auktoritet som bidrog till att

annan etablera laboratorieforskningen och den experimentella användningen

fransmannen Louis Pasteur. av djur var

Numera används djurmodeller i princip inom alla områden bio-

av medicinsk forskning. I den moderna djurförsökshistorien har verksamheten förändrats narkos- och bedövningsmedel fram-

genom att nya tagits. Efter andra världskriget har den nya försöksdjursvetenskapen haft stor inverkan djurförsöksverksamheten. Öbrink, Waller; För-

Allmän bakgrund 35

söksdjurskunskap s. 25-29, Löfgren; Djurförsök s. 32 ff., Svendsen, Hau; Handbook of Laboratory Animal Science vol. s. 1-2.

Röster mot användningen av djurförsök har höjts alltsedan djurförsök först kom i bruk. Motståndet till djurförsök blev emellertid mer utbrett kring mitten av 1800-talet, när användningen av djurförsök hade fått en allt större omfattning. Under slutet av 1800-talet bildade man bl.a. i England, Frankrike, Tyskland, och USA organisationer som uttryckte sitt motstånd mot användningen av djur för vetenskapliga experiment, s.k. antivivisektionsorganisationer. I Sverige bildades Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet år 1882. År 1970 antog organisationen namnet Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Dessa rörelser för djurens rätt uppstod samtidigt som en rad andra rörelser för sociala reformer växte fram. Efter att intresset för rörelserna om djurskydd hade minskat i början av 1900-talet, tog debatten om djurförsöksproblematiken ny fart under 1970-talet. Forsman, Djurförsök s. 100 ff., Löfgren, Djurförsök s. 28 och 29.

En av djuretikens förgrundspersoner är filosofen Peter Singer. Hans bok Animal Liberation från år 1975 ifrågasatte inställningen att djuren är till för människan att använda som vi behagar och talade för en ny etik vid behandlingen av djur. Boken anses ha haft stor betydelse för de framväxande djurrättsorganisationema. En annan förgrundsfigur inom djuretiken är Tom Regan, som år 1983 kom ut med boken The Case for Animal Rights. Gålmark,red., Djur människor s. 6. De senaste åren har i Sverige och i flera andra länder djurskyddsfrågor allt

rönt en

större politisk uppmärksamhet.

Den under de senaste decennierna alltmer ökade kritiken mot djurförsök har också medfört tydligt försvar från användarna av

ett mer djurförsök. Det har också bildats organisationer till försvar för djurförsöken. Bl.a. bildades redan år 1908 Research Defence Society som har sitt säte i London. Organisationen sprider information olika sätt och har även bildat en fond till hjälp för personer som arbetar med djurförsök och som kan råka illa ut grund härav. Forsman, Djurförsök s. 116.

De flesta forskarna att det är viktigt att allmänheten har en viss

anser insyn i forskarnas arbete. På så sätt kan allmänhetens kunskaper om betydelsen forskningen öka, liksom förståelsen för de metoder som

av används inom forskningen. Vikten av en dialog mellan forskare och allmänheten poängteras.

Birgitta Forsman har i sin avhandling Djurförsök pekat att den etiska kritiken mot djurförsök ofta bemöts med vetenskapliga argument till försvar för djurförsök. Hon anger att det är nyttoargumentet som helt dominerar i försvaret djurförsök, dvs. svarar frågan

av om

36 Allmän bakgrund

vi vill öka våra kunskaper inom medicin innebär det att djurförsök om är nödvändiga. Forskarsamhället är emellertid väl medvetet om att behovet att använda sig djur i försök också medför skyldighet

av av en att värna om försöksdjuren.

I början 1990-talet gjordes en publikundersökning i syfte att öka

av kunskaperna om allmänhetens inställning till djurförsök inom medicinsk forskning Cronholm, Djurförsök. Intervjuerna genomfördes telefonintervjuer med 811 personer som var slumpmässigt

som utvalda befolkningsregistret och i ålderskategorien 16 till 79 år. Sju

ur

tio tillfrågade ansåg att försöksdjursfrågan är en viktig fråga. Många av ansåg att de hade tagit ställning emot djurförsök efter att ha läst, hört eller sett information djurförsök. Av de tillfrågade ansåg 60 procent

om att djurförsök inom medicinsk forskning skall vara tillåtna, men av dessa ansåg drygt hälften att djurförsök inte bör vara tillåtna reservationslöst. På en direkt fråga tyckte en femtedel av de tillfrågade att djurförsök borde förbjudas. Undersökningsresultaten visade att den kommersiella användningen försöksdjur var ett område som berörde

av de intervjuade personerna starkt. De som reserverade sig mot djurförsök fokuserade mer på försökets syfte än försöksdjurets art eller behandling. Det också vanligt att de tillfrågade samman-

var blandade den användning av försöksdjur som sker inom kosmetikaindustrin med forskning inom det medicinska området. Av intervju-

nästan hälften av uppfattningen att djurförsök används personerna var av forskare trots att alternativa metoder till djurförsök skulle kunna tillämpas. Denna uppfattning återfanns i högre grad hos dem som var emot försöksdjursanvändningen, där 64 procent ansåg att försöksdjur används i onödan. Bland dem som var emot försöksdjursanvädningen

det 29 procent svarade vet på frågan om forskare håller fast var som vid djurförsök i situationer när de egentligen inte skulle behöva. Av dem ville tillåta djurförsök reservationslöst var det 25 procent som

som ansåg att försöksdjur används i onödan. I gruppen av dem som ville tillåta djurförsök det 24 procent som varken ville svara eller nej

var på frågan. Att de tillfrågade hade konsekvent och stram attityd emot

en djurförsök ovanligt. Detta berodde enligt undersökningen att

var djurförsöksfrågan är komplicerad. De reservationslöst ville

som förbjuda medicinska djurförsök kunde i viss utsträckning acceptera veterinärmedicinsk försöksdjursanvändning. Vidare var det få av de tillfrågade i valsituation, oavsett inställning i försöksdjurs-

som en frågan, skulle avböja närstående försöksdjursbaserad behandling.

en en

Den slutsats undersökningen drog basis av intervjumaterialet var att allmänheten verkade ha nyanserade åsikter iförsöksdjursfrågan men att åsikterna oftast grundade sig ett starkt engagemang snarare än faktakunskaper.

3 Internationella bestämmelser

1 Inledning

Sverige har som medlemsstat i Europarådet och i EU förbundit sig att uppfylla bestämmelserna i två internationella dokument rörande

användningen djur i försök. Det är Europarådets konvention ETS

av ena 123 och det andra är EG:s direktiv 86/609/EEG.

3.2 konvention

Europarådets

Europarådet är en mellanstatlig samarbetsorganisation. Den bildades år 1949 av de europeiska länderna för att göra det möjligt for länderna att uppnå en närmare förening, for att trygga och realisera deras

gemensamma ideal och principer och för att främja deras

gemensamma ekonomiska och sociala utveckling. Medlemsländerna samarbetar på frivillig basis och rådet kan inte påtvinga sina medlemmar några regler. Medlemsländerna har träffat flera överenskommelser, s.k. konventioner. När ett visst antal medlemsstater har skrivit på och ratiñcerat

en konvention, är dessa länder därefter bundna vid överenskommelsen. Medlemslandets åtagande innebär en moralisk plikt att beakta innehållet i konventionen.

År 1985 träffade medlemsländerna i Europarådet överens-

en kommelse om en konvention ETS 123 skydd ryggradsdjur

om av som används for forsöks- och annat vetenskapligt ändamål. Konventionen var färdig att undertecknas av medlemsländerna i 1986. Sverige

mars ratificerade konventionen år 1988. Bakgrunden till konventionen att

var medlemsländerna hade önskemål om ett samarbete beträffande skyddet av levande djur som används för forsöks- och annat vetenskapligt ändamål. Den allmänna opinionen bättre djurskydd i flera med-

om lemsländer utövade kraftig påtryckning på regeringama att införa

en lagstiftning på området. van Zutphen, Balls; Animal Altematives, Welfare and Ethics s. 129-139.

38 Internationella bestämmelser

Konventionen ETS 123 består 37 artiklar och två bilagor. Den

av

bilagan handlar förvaring och skydd försöksdjur och den ena om av andra handlar statistik. I dokumentet anges att medlemsländerna

om erkänner att människan har moralisk förpliktelse att respektera alla

en djur och att ta vederbörlig hänsyn till deras förmåga att uppleva lidande och att minnas. Man godtar likväl att människan i sitt sökande efter kunskap, hälsa och säkerhet har ett behov att använda djur, om det

av rimligen kan förväntas att resultatet kommer att bidra till ökade kunskaper eller till allmän nytta för människor eller djur, på

vara

sätt hon använder djuren till föda, kläder och som lastdjur. samma som Det vidare att är beslutna att begränsa användningen av

anges man försöksdjur i syfte att då så är möjligt ersätta sådan användning av djur, i synnerhet att söka alternativa metoder och genom att

genom uppmuntra utnyttjandet sådana alternativa metoder.

av

Konventionen omfattar alla levande icke-mänskliga ryggradsdjur

används eller skall användas i djurförsök eller annan vetenskaplig som åtgärd åtgärden kan orsaka djuret smärta, lidande, ångest eller

om bestående skador. Konventionen gör dock undantag för de minst plågsamma metoderna godtagits i modern praxis att avliva eller

som märka djur. Detta innebär, tidigare nämnts, att definitionen av

som djurförsök är snävare än den används i svensk lagstiftning.

som

Medlemsländema skall hålla multilaterala samråd inom Europarådet för att granska tillämpningen konventionen eller för att utsträcka

av någon dess bestämmelser. Icke statliga organisationer som är enga-

av gerade i djurförsöksfrågor, t.ex. djurskydds- och forskarorganisationer, har från börjat inbjudits till dessa multilaterala samråd. Konventionens bestämmelser har fått vid acceptans och utgör en gemensam grund

en för ytterligare förbättringar inom djurförsöksanvändningen i Europa.

Zutphen, Balls; Animal Alternatives, Welfare and Ethics s. 130-

van

131.

Inom EU har nyligen beslutat att ratificera Europarådets kon-

man

vention om försöksdjursanvändningen.

3.3 EG:s direktiv

Den 24 november 1986 antog EG:s råd direktiv 86/609/EEG om tillnärmning medlemsstaternas lagar och andra författningar om

av skydd djur används i försök och andra vetenskapliga ändamål.

av som Direktivet skulle implementeras i de dåvarande medlemsländernas nationella lagstiftning senast den 24 november 1989. Bestämmelserna i direktivet är minimiregler och inskränker inte rätten för medlemsstaterna att tillämpa eller besluta strängare åtgärder för skyddet av

om

Internationella bestämmelser 39

försöksdjur eller för att kontrollera och begränsa användningen

av försöksdjur.

Direktivet bygger till mycket stor del bestämmelserna i Europarådets konvention ETS 123. Direktivet består av 27 artiklar och två bilagor, varav den ena listar de djur som omfattas av direktivet och den andra är identisk med Europarådets konvention bilaga A, som ställer upp riktlinjer för förvaring och vård av djur.

EG:s direktiv har samma definition djurförsök som Europarådets konvention. Det innebär att direktivet är tillämpligt levande ickemänskliga ryggradsdjur som används eller skall användas i försök som kan orsaka smärta, lidande, obehag eller bestående

men.

Syftet med direktivet var att säkerställa en harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar till skydd för försöksdjur. De nationella bestämmelser som var i kraft om skydd av djur som används för vissa försöksändamål uppvisade nämligen olikheter

som ansågs kunna inverka på den gemensamma marknadens funktion. Ett starkt vägande skäl att införa direktivet var att hindra medlemsstaterna att lagstifta på ett sådant sätt att det kunde leda till handelshinder. Detta är också bakgrunden till att direktivet inte omfattar användning av djur vid försök som ett led i vetenskaplig forskning, utbildning och rättsmedicinska undersökningar, vilka användningsområden omfattas

Europarådets konvention. År 1987 antog dock Europaparlamentet av en resolution om att direktivets bestämmelser, nationell lagstift-

genom ning, skulle tillämpas alla djurförsök, dvs. även de som utfördes i vetenskaplig forskning och i utbildningssyfte. van Zutphen m.fl.; Principles of laboratory animal science s. ll.

l EG-direktivet har de 3Rzns princip reduce, refme, replace

- införlivats Man vill säkerställa att antalet djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål reduceras till ett minimum. Vidare skall dessa djur få en korrekt skötsel och de skall inte tillfogas smärta, lidande, ångest eller bestående men i onödan. När sådant lidande inte kan undvikas skall detta reduceras så långt det är möjligt. Det anmärks särskilt att onödig dubblering av försök bör undvikas.

I direktivets artikel 23 anges att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skall främja forskning med sikte på utveckling och utvärdering av alternativa metoder, som kan ge lika ingående information som den som kan uppnås genom försök med djur,

men som innebär användning av färre djur eller ett mindre smärtsamt tillvägagångssätt. Vidare anges att alla andra åtgärder skall vidtas som anses lämpliga för att främja forskningen detta område.

Enligt artikel 6 skall varje medlemsstat utse den eller de myndigheter som skall svara för tillsynen av att bestämmelserna i direktivet följs korrekt. Vidare anges att medlemsstaterna som ett led i genom-

40 Internationella bestämmelser

förandet av direktivet skall vidta de åtgärder som krävs för att den myndighet som utsetts att utöva nämnda tillsyn ges möjlighet att rådfråga expertis med sakkunskap det aktuella området.

Sverige anser sig till fullo ha genomfört direktivets bestämmelser i den svenska lagstiftningen i och med de senaste ändringarna i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen samt genom SJV:s föreskrifter SJVFS 1998:20 om uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning m.m. av försöksdjur. Ãndringarna genomfördes till stor del till följd av påpekanden från EU.

3.3.1 Pågående arbete inom EU

European Center for the Validation of Alternative Methods

ECVAM inrättades år 1991 efter beslut av Europeiska kommissionen. Det är EUzs mest konkreta steg mot att uppfylla åtagandena i direktivet 86/609/EEG. ECVAM är ett forskningscenter och dess huvuduppgift är att främja vetenskaplig och regulatorisk acceptans av alternativa metoder som minskar, förbättrar eller ersätter användningen av försöksdjur inom biovetenskapen. En av de första prioriteringar som ECVAM gjorde i sin verksamhet var att skaffa sig information om de senaste rönen inom utvecklingen och utvärdering av alternativa testmetoder. Vidare ville man erhålla kunskap om möjligheten att inkorporera alternativa metoder i myndigheternas testföreskrifter. Man fann att det bästa sättet att erhålla nödvändig information var att organisera workshops inom olika ämnesområden. Hittills har man hållit ett stort antal workshops. Till dessa har man bjudit experter som kunnat redogöra för den rådande statusen för olika typer av vitro-tester och deras potentiella användning samt rekommendera den bästa vägen att främja en fortsatt utveckling området. ECVAM spelar även en viktig roll genom att dels utvärdera nya metoder inom forskning och toxicitetstestning, dels genom att lämna stöd till olika forskningsprojekt. ECVAM har t.ex. tillsammans med CFN lämnat stöd till ett projekt som kallas ECITTS.

Hittills har arbetet i ECVAM lett till utvärdering av tre alternativa metoder som man har funnit kan användas i stället för djurtester. Det pågår nu ett arbete med att få dessa vitro-metoder accepterade av behöriga myndigheter och införlivade i myndigheternas föreskrifter.

Internationella bestämmelser 41

Kosmetikatester på djur

Användningen av djurförsök i samband med tester av kosmetiska produkter har under lång tid varit ifrågasatt. Den långvariga allmänna och politiska debatten i denna fråga resulterade bl.a. i att EU i juni 1993 beslutade om ett tillägg till EG:s direktiv 76/768/EEG om kosmetiska produkter. Det mest betydande i denna åtgärd var att tillägget innebar ett åtagande att förbjuda handel med kosmetika och hygieniska produkter innehållande ingredienser eller kombinationer av ingredienser som testats djur efter den l januari 1998. En förutsättning för att förbudet skulle införas vid denna tidpunkt var dock att man till dess hade utvecklat och utvärderat alternativa metoder till djurtesterna. Om det skulle visa sig att utvecklingen härvidlag inte hade kommit tillräckligt långt, skulle förbudet skjutas upp minst två år. Redan från början medvetna om att dessa förutsättningar skulle bli mycket

var man svåra att uppnå till fullo. Langley, Fisher; New perspectives cosmetic toxicology s. 3.

Det är nu bestämt att förbudet skall skjutas upp i brist på utvärderade alternativa metoder till djurtesterna. År 2000 skall EU på nytt ta ställning till det är möjligt att införa förbudet. Något som ytterligare

om komplicerar situationen är att Europeiska kommissionen har framfört vissa farhågor om att ett förbud skulle kunna stå i strid med GATTavtalet.

Sverige var ett av några få länder som motsatte sig EU:s beslut att skjuta det aktuella försäljningsförbudet av kosmetika och hygien-

upp produkter Djurens rätt 1997:2 s. 25. Det kan för övrigt påpekas att det i Sverige inte har utförts tester av kosmetika genom användning av djur

många år.

Användningen av apor i djurförsök

Frågan om importen av apor från länder utanför EU har blivit alltmer uppmärksammad. Särskilt uttrycks bekymmer för den stora dödligheten och det stora lidandet bland de viltfångade aporna. Med hänsyn till den speciella karaktären på dessa djur föreslog Europeiska kommissionen att man skulle upprätta ett förslag till policyprogram för medlemsländerna när det gäller användningen av apor. Ett sådant förslag lämnades under år 1994 och det har bl.a. följande innehåll:

som ett generellt krav borde gälla att tillstånd för import av apor till - EU skall begränsas till uppfödda i fångenskap av certifierade/er-

apor kända uppfödare.

42 Internationella bestämmelser

kommissionen och medlemsländerna skall sträva efter att inom -ramen för direktiven 92/65/EEG och 86/609/EEG erkänna särskilda uppfödare av apor i fångenskap i tredje land för att erhålla nödvändiga garantier rörande apornas ursprung liksom om att djuren förvarats under godtagbar standard. Om lämpligt, skall sådana anläggningar bli föremål för gemensamma inspektioner av EU och lokala myndigheter,

kommissionen och medlemsländerna skall vidare sträva mot att så långt det anses tillbörligt uppmuntra och stödja uppfödningsanläggningar av apor i fångenskap inom EU,

artikel 7.3 i direktivet 86/609/EEG stipulerar att viltfångade - apor inte borde importeras till länder inom EU i syfte att användas i experiment. Dock kan man, under exceptionella omständigheter och när andra resurser inte finns tillgängliga, ändå tillåtas importera viltfångade apor. Detta får ske endast om ansvarig nationell myndighet i det medlemsland till vilket djuret skall importeras, accepterar de skäl importören redovisar. Den nationella myndigheten skall sitt uttryck-

ge liga godkännande till varje undantag från huvudregeln.

Medlemsländerna har fått komma med kommentarer till policyprogrammet. Vidare har Sverige, Österrike och Finland, blev medlem-

som mar i EU först efter upprättandet av programmet, också uppmanats att lämna synpunkter. Policyprogrammet fick ett positivt mottagande bland medlemsländerna, men den generella uppfattningen var att innehållet borde preciseras och i vissa fall utvidgas till andra frågor. Policyprogrammet är fortfarande under behandling och alltjämt är det oklart vilken status dokumentet skall erhålla. De möjligheter som står till buds är att dokumentet skall anses innehålla antingen riktlinjer, rekommendationer eller tvingade beslut. Föremål för fortsatta diskussioner är bl.a. följande frågor: definitionen av t.ex. viltfångad och uppfödd i fångenskap, identifikationen av de importerade djurens förbud att

ursprung, använda människoapor i djurförsök, förbud att använda viltfångade djur, kriterium som utgör skäl för undantag, transporter, kontrollen av uppfödningsanläggningar utanför EU, specifika kriterium för förvaring och vård av olika djurslag, forskningsområden där det finns behov att använda apor och alternativa metoder.

4 EU:s femte

milj öhandlingsprogram

1 Bakgrund

År 1992 publicerade Europeiska kommission ett dokument med titeln Towards Sustainability: A European Community Programme of Policy and Action in Relation to the Environment and Sustainable Development. Dokumentet kallas också EU:s femte miljöhandlingsprogram och är det senaste i raden av en serie, som inleddes år 1973, av vittomspännande program beträffande kommissionens miljöpolicyprogram. Det femte miljöhandlingsprogrammet belyser en lång rad av olika policyproblem och prioriteringar för åtgärder som rör frågor som klimatförändringar, vatten, kämkraftssäkerhet och industrirelaterade risker. Fem miljösektorer som åtnjuter särskild uppmärksamhet i programmet är industri, energi, transport, jordbruk och turism. Till varje område uppställs ett antal mål att uppfylla fram till år 2000. Handlingsprogrammet är sammanfattat i tabellfonn. Hänförligt till miljösektom industri och under en rubrik Management of Risk and Accidents återfinns i en tabell över målområden uppgiften att, när det

gäller skyddet försöksdjur, är målet 50-procentig minskning av

av en antalet ryggradsdjur som används för vetenskapliga ändamål. Det anges att EU, medlemsländerna och industrin skulle agera härför. Det hänvisas även till EG:s direktiv 86/609/EEG om försöksdjursanvändning. Beträffande detta specifika mål innehåller dokumentet, som består av mer än 160 sidor, emellertid ingen motivering eller förtydligande. Den närmare innebörden av det uppställda målet har därför kommit att diskuteras bland de intressenter som är berörda av frågan.

4.2 Oklarheter om vad den

50-procentiga målsättningen innebär egentligen

De frågor som vanligen har ställts angående målet om den 50procentiga reduktionen har varit bl.a. följande. Vad innebär målet Varför har kommit fram till just 50 procent Är målet del

man en av EU:s officiella policy Är målet del den europeiska lagstift-

en av ningen Vilka åtgärder skall vidtas Vad kommer att hända om målet inte uppfylls Vilket år är Startår På vilka grunder skall man mäta förbättringar Har vi tillräckligt bra utgångsmaterial för att kunna bedöma utvecklingen Vilka konsekvenser får en halvering av antalet

försöksdjur på forskning och utveckling

En stor fråga har varit om målsättningen är en uppgift för varje enskilt medlemsland eller om det är en övergripande målsättning inom EU. Förhållandena mellan medlemsländerna visar stor variation och förutsättningarna att uppnå målsättningen är därför olika från land till land. Inte bara den faktiska försöksdjursanvändningen skiljer sig åt, utan länderna tillämpar även olika definitioner av vad som är ett djurförsök. Ländemas rapportering över uppgifter om försöksdjursanvändningen har vidare varit tillgänglig och tillförlitlig i varierande grad.

4.3 Konferenser angående den 50-

procentiga målsättningen

Det femte miljöhandlingsprogrammet anger att objekten och målsättningarna i programmet inte utgör några rättsliga förpliktelser utan snarare visar på de nivåer eller prestationer som man för närvarande siktar mot i syfte att finna en väg som innebär en hållbar utveckling. Inte heller skulle alla de uppställda åtgärderna kräva lagstiftning unionell eller nationell nivå. På grund av den osäkerhet som uppstod om målsättningens tänkta innebörd och konsekvenser, förtydligade Europeiska kommissionen vid ett möte i Bryssel i september 1996 att målet om en 50-procentig minskning av användningen av försöksdjur var att se som en europeisk interaktiv målsättning och alltså inte ett mål för varje enskilt medlemsland.

I april 1997 hölls vidare en konferens i Bryssel som vände sig till företrädare för medlemsstaternas regeringar, myndigheter, industri, universitet och djurskyddsorganisationer för att bereda dem möjlighet att diskutera de olika aspekterna på försöksdjursanvändningen i allmänhet och målet om en 50-procents reduktion härav i synnerhet.

E Ussfemte miljöhandlingsprogram 45

Konferensen finansierades bl.a. av Europeiska kommissionen DGXI, European Coalition to End Animal Experiments och Eurogroup for Animal Welfare. Syftet med konferensen var att försäkra att EU:s policy om en minskning av djurförsöksanvändningen också genomfördes av medlemsländerna. Flera länders representanter ifrågasatte de vetenskapliga grunderna för målsättningen. Vidare konstaterades att någon referenspunkt inte var klart angiven i miljöhandlingsprogrammet, även om det hade förekommit förslag om att det skulle vara år 1992 som avsågs, dvs. året när miljöhandlingsprogrammet antogs av kommissionen. EG-direktivet skulle införas i medlemsländernas

lagstiftning senast i november 1989. Första gången som EU samlade statistiska uppgifter över djurförsöksanvändningen i medlemsländerna avsåg användningen år 1991. Mot bakgrund av dessa uppgifter fanns det även åsikter om att det var rimligt att anta att användningen år 2000 skall jämföras med användningen någon gång under perioden november 1989 den 31 december 1991.

-

En representant från Europeiska komissionen DGXI, betonade under konferensen i april 1997 att målsättningen i det femte miljöhandlingsprogrammet en 50-procentig minskning antalet försöksdjur

om av till år 2000 hade till syfte att inspirera och motivera samarbete i syfte att en dag erhålla tillräckligt avancerad teknologi att ersätta djurförsök med bibehållen säkerhet för både människors och djurs hälsa liksom för miljön.

CFNJS rapport

Vid konferensen år 1997 deltog från Sverige bl.a. representanter från Jordbruksdepartementet, SJV och CFN. I CFN:s reserapport från konferensen angavs bl.a. följande. Företrädare för olika intressen redogjorde för sin syn på en 50-procentig minskning försöksdjursan-

av vändningen. Det stod alldeles klart att djurskyddet betraktade målsättningen som mycket positiv samtidigt var missnöjd med att

men man utvecklingen var så långsam. Från de sektorer som använder sig av försöksdjur, i första hand universitet och läkemedelsindustri,

var uppfattningen annorlunda. Här ansåg man att numeriska mål inom verksamheten var både orealistiska och felaktiga och snarast motverkade en positiv utveckling. Det ansågs att inom forskning var en riktad minskning knappast möjlig att uppnå över huvud taget medan det för försöksdjursanvändningen inom testverksamheten bedömdes som fullt möjligt att få till stånd en minskning. CFN redovisade uppfattningen att några ytterligare åtgärder från EU i anledning av den 50-procentiga målsättningen för närvarande knappast var att vänta.

Rapport i EBRA :s tidskrift Bulletin

Den rättsliga karaktären av EU:s femte miljöhandlingsprogram, såvitt nu är i fråga, har även diskuterats bl.a. i branschorganisationen European Biomedical Research Association EBRA. EBRA har i sin tidskrift Bulletin i oktober 1996 redovisat sin tolkning den 50av procentiga målsättningen. Enligt författaren, dr Mark Matfield, har det uppställda målet inte beslutats EU, dvs. det utgör ingen del EU:s av av lagstiftning. Vad som enligt artikelförfattaren skulle ha ägt att rum var Ministerrådet i februari 1993 beslöt att notera miljöområdena, målsättningarna, åtgärderna och tidsramarna nämndes i det Europeiska som av kommissionen upprättade miljöprogrammet, och Ministerrådet ansåg detta konstituera en användbar start inför utvecklingen mot hållbar en utveckling. Ministerrådet skulle därvid ha föreslagit Europeiska kommissionen att arbeta fram ett lämpligt förslag skulle effekt som ge till miljöprogrammet i det att det skulle kräva aktivitet de enskilda av medlemsstaterna. Enligt artikelförfattaren skulle ett initiativ att anta den 50-procentiga målsättningen kräva att Europeiska kommissionen lämnade förslag till lagstiftning, och förslaget skulle behöva den genom normala lagstiftningsprocessen inom EU. Artikelförfattaren konstaterade att det för närvarande inte föreligger något sådant förslag till ny lagstiftning rörande djurförsök och att målet 50-procentig minskom en ning försöksdjur i det femte miljöhandlingsprogrammet inte har av erhållit någon rättsligt bindande kraft. Detta välkomnades i artikeln då det var författarens uppfattning att idén att mål för minskningen ange av försöksdjur i siffror är oklokt. Som skäl härför att sådana mål angavs endast kan uppställas godtyckliga grunder och skulle hindra viktig forskning och medföra att industrin lämnade EU. Författaren ansåg att arbetet med att driva utvecklingen i enlighet med de 3 Rzns princip var den bästa framkomliga vägen att maximera välfärden för försöksdjuren utan att samtidigt hämma medicinsk forskning och testning.

4.4 Utredningens överväganden

Den rättsliga statusen vad gäller målsättningen i fråga djurförsöksom användningen i EU:s femte miljöhandlingsprogram är för närvarande inte tvingande. Det är emellertid helt klart att frågan har hög prioritet inom EU. Målsättningen är också högt politiskt värde. Miljöhandav lingsprogrammet är en bestämd fingervisning att såväl de om som använder djurförsök som de olika medlemsländerna skall arbeta med kraft för att minska användningen försöksdjur. av

E Uxsfemte miljöhandlingsprogram 47

Eftersom EU:s femte miljöhandlingsprogram omfattade en âttaårsperiod, ansåg skäl föreligga över innehållet i programmet.

man att se Sedan januari 1996 pågår ett sådant arbete inom Europeiska kommissionen. Revisionen omfattar bl.a. det ifrågavarande avsnittet om försöksdjursanvändningen. Diskussioner förs fortfarande om vilka formuleringar skall användas i det reviderade programmet. Det förslag

som härom har arbetats fram klargör emellertid att målet om en 50-

som procentig minskning försöksdjursanvändningen per år 2000 är en

av politisk målsättning. Det nämligen i förslaget att man skall sträva

anges efter att vidta åtgärder kan leda till en minskning av antalet an-

som vända försöksdjur per år 2000 med 50 procent.

Med all säkerhet kommer frågan att begränsa försöksdjurs-

om användningen att bli föremål för överväganden inom EU även i

nya fortsättningen.

SOU: 1998:75 49

5 Etik

l Allmänt

Frågor av etisk karaktär omgärdar i princip all forskning. Det kan,

som vid djurförsök och experiment människor, bero att metoderna är etiskt problematiska. Forskningsetiska frågor kan emellertid

även avse andra frågor, t.ex. objektivitet och sakkunskap vid utvärdering

av forskning. Även forskningens konsekvenser bör del den

vara en av etiska debatten. De senaste årtiondena har det vuxit fram ett system för forskningsetisk granskning i Sverige. Det har skapats riktlinjer för att de enskilda forskarna skall vara medvetna om sitt ansvar.

För att bedöma biomedicinsk forskning innefattar försök

som människor finns det sedan mitten av 1960-talet forskningsetiska kommittéer. Dessa kommittéer finns vid de medicinska fakultetema och har till uppgift att bl.a. övervaka att personer som deltar i forskningsförsök får tillräckligt skydd, samtidigt som möjlighet att

ges utveckla ny, betydelsefull kunskap. Det finns även en nämnd för forskningsetik vid MFR. Nämnden fungerar som ett samrådsorgan för de medicinska fakulteternas kommittéer. De forskningsetiska kommittéerna är rådgivande. I deras uppgift ingår inte att göra någon

uppföljning av projekten.

Sedan år 1979 finns djurförsöksetiska nämnder som skall pröva enskilda djurförsök.

År 1985 inrättades Statens medicinsk-etiska råd, skall ett

som vara rådgivande organ till regeringen. Rådet skall följa utvecklingen inom sådan forskning och behandling som bedöms vara känslig för den mänskliga integriteten eller som kan påverka respekten för människovärdet.

År 1994 inrättades Gentekniknämnden. Nämnden har till uppgift att följa den nationella och internationella utvecklingen genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar och säker användning gentekniken så att

av

50 Etik SOU: 1998:75

människors och djurs hälsa samt miljön skyddas. Nämnden har alltså ett övergripande ansvar på genteknikområdet. Dir. 1997:68.

5.2 Djurförsöksetik

l prop. 1978/79:13 om ändringar i 1944 års djurskyddslag m.m. uttalade departementschefen Anders Dahlgren bl.a. följande 5.14l5: Djurskydd är en fråga som rör samspelet mellan människan och de djur som hon har tagit i sin tjänst eller utnyttjar annat sätt, t.ex. som sällskapsdjur, för livsmedelsproduktion eller inom vetenskaplig forskning. Utnyttjade för dessa syften representerar djuren ett stort värde för människan. Jag finner emellertid det vara angeläget att understryka att djuren som levande varelser har ett egenvärde som måste ta tillbörlig hänsyn till. Användningen av djur för olika ändamål förutsätter att en omsorgsfull avvägning sker mellan det intresse som påkallar viss åtgärd och vad åtgärden innebär för djuret. Varje ingrepp i djurens liv bör därför kräva eftertanke. Ett realistiskt

- - djurskyddsarbete måste grundas på en rimlig avvägning mellan behovet att kunna utnyttja djuren å ena sidan och vårt ansvar mot djuren å den andra. Det blir samhällets sak att göra denna avvägning genom att ställa upp regler för djurhållningen.

I förarbetena till 1988 års djurskyddslag anförde dåvarande departementschefen Mats Hellström ett motsvarande synsätt djurskyddsfrågan. Han uttalade bl.a. följande prop. 1987/88:93 s. 14: Djurskyddet gäller förhållandet mellan människan och de djur som hon har i sin värd. Sedan urminnes tider är människan beroende av att hålla husdjur skilda slag för olika ändamål och medvetenheten om att

av dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gammal som husdjursskötseln. Djurskyddsfrågor intresserar också människor i hög grad och

kommer ofta till uttryck såväl vad gäller djurett stort engagemang skyddet i allmänhet som i fråga om enskilda djurskyddsfall.

- - - Sedan lång till tillbaka har människor slutit i djurskydds-

sig samman föreningar och därigenom markerat att de vill ta ett särskilt ansvar för djurens välbefinnande. Djurskyddet är sålunda en viktig etisk fråga.

Birgitta Forsman har i sin avhandling Djurförsök ansett djurskyddslagarna vara jämförelsevis radikala i sin djursyn, eftersom man diskuterar djuren som individer som grund av sina egenskaper är skyddsvärda. Djuren tillerkänns alltså, förutom sitt värde som naturresurs och sitt instrumentella värde i övrigt även ett visst egenvärde. Man strävar efter att skydda djuren från smärta eller annat lidande. Enligt Birgitta Forsman har dock i praktiken det instrumentella värdet

SOU:1998:75 Etik 51

tagit överhanden över egenvärdet. Detta yttrar sig bl.a. i det att försöksdjur kan utsättas för icke onödigt lidande.

Numera är frågan hur vi skall förhålla oss till andra djurarter allt

mer uppmärksammad och inte minst i Sverige diskuteras djuretiska

frågor livligt. Diskussionen i dag handlar, som Lisa Gålmark skriver i boken Djur Människor s.6, inte längre huruvida vi skall ta hänsyn till djur eller inte, utan om hur, vilket sätt och hur mycket.

Richard Ryder myntade år 1970 begreppet speciesism. Begreppet betecknar sämre behandling av individer på grund av deras arttillhörighet. Forsman, Djurforsök s. 83. Speciesism innebär att människan bortser från djurs intressen för att de är djur. Begreppet har kommit att användas mycket inom djurrättsrörelsen.

Birgitta Forsman har karaktäriserat debatten inom djurförsöksproblematiken en bred social och politisk kontrovers mellan

som forskarsamhället och externa protestgrupper. Hon urskiljer några huvuddrag i kontroversen, nämligen olika vetenskapsideal, olika vårdideal, olika uppfattning om djurs status och etikens roll och makt. Hon

vidare att kontroversen grovt sett handlar om gränsdragningar anger och problemformuleringar rör vetenskapens anspråk och roll i

som samhället.

I diskussionerna människans förhållande till djuren har ämnet

om kretsat till vilken eller vilka egenskaper som skiljer människor från djur. De vanligaste argumenten till att inte inkludera djur i den moraliska gemenskapen har varit att hänvisa till att djur saknar förnuft och språk. När det gäller argument för att djur har rättigheter är det rättighetsargument och den s.k. utilitarismen som är de vanligaste

etiska positionerna.

Den engelske filosofen och juristen Jeremy Benthan 1748--1832

upphovsmannen till utilitarismen, dvs. den etiska teorin om anses vara att handling är rätt den totalt sett innebär mer positiva värden

en om t.ex. lycka, hälsa än andra alternativa handlingar. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap 272. I modern tid kan den australiske pro-

s. fessorn i filosofi, Peter Singer, utilitarismens främste före-

sägas vara trädare. Tom Regan, är amerikansk professor i filosofi, är en

som

förgrundsfigur i den etiska debatten och förespråkare för den s.k. annan

rättighetsprincipen.

Enligt Peter Singer kan det, om en varelse lider, aldrig vara moraliskt berättigat att vägra ta hänsyn till detta lidande. Vilken varel-

natur än är, så kräver jämlikhetsprincipen att dess lidande jämställs sens med lidande hos varje annan varelse, så långt en grov

samma jämförelse låter sig göras. Är varelsen oförmögen att lida eller känna välbehag eller lycka finns det inget att ta hänsyn till. Så gränsen för förmåga att känna är den enda försvarbara gränsen för hänsyn till

52 Etik SOU: 1998:75

andras intressen. Enligt hans teori är det inte viktigt att behandla individer jämlikt i sig, utan att ta jämlik hänsyn till deras förmåga att uppleva världen och då främst förmågan att lida.

Tom Regan förespråkar, i motsats till Peter Singer, ett totalt avskaffande av användning av djur inom vetenskapen. Han bygger sitt resonemang på en rättviseteori: Var och en av oss som är ett upplevande livssubjekt, en medveten varelse med en individuell välfärd som är viktig för oss vare sig den är användbar för andra eller

- har ett inneboende värde. Även djur måste betraktas upplevande

som livssubjekt med ett inneboende värde. Vidare har alla som har inneboende värde detta i lika grad, vare sig de är mänskliga djur eller inte. Eftersom människan, för att nå den bästa teorin för våra plikter mot varandra, måste erkänna vårt jämlika inneboende värde som individer, tvingar oss förnuftet att erkänna det jämlika inneboende värdet hos dessa djur, och därmed deras jämlika rätt att bli behandlade med respekt. Eftersom försöksdjur rutinmässigt och systematiskt behandlas som om deras värde hänger på hur användbara de är för andra, behandlas de rutinmässigt och systematiskt med brist respekt, och därför kränks deras rättigheter rutinmässigt och systematiskt. Det är lika sant när de används i triviala, upprepade, onödiga eller okloka försök som när de används i studier som kan ge verkligt löfte om mänskliga fördelar. Det är inte bara förfining eller reducering som krävs, inte bara större och renare burar, inte bara att använda smärtstillande medel mer frikostigt eller att slopa upprepade operationer. Det som gäller är i stället total ersättning av djurförsöken. Det bästa vi kan göra när det handlar om att använda djur inom forskningen är att inte använda dem. Det är där vår plikt ligger enligt rättighetsteorin.

Den amerikanska professorn Lori Gruen Gålmark red., Djur och människor s. 41 ff. har kommenterat Tom Regans rättviseteori och menar att teorin inte någon vägledning till handling i de fall då

ger värdena står i konflikt med varandra. För att visa skillnaden mellan rättvisesynen Tom Regan och utilitarismen Peter Singer ger hon följande bild. De som instämmer med rättighetsargumentet, likaväl som de som håller fast vid utilitarismen, äter inte djur men av olika anledningar. De förra är vegetarianer därför att behandla djur på det sättet inte är förenligt med att behandla dem som varelser med inneboende värde. För den som ansluter sig till rättighetssynen är det en kränkning av djurets rätt att bli behandlat med respekt att använda det som medel till ett mål, i detta fall som mat att ställa middagsbordet. En utilitarist avstår från att äta djurprodukter så länge processen med deras uppfödning innehåller en övervikt av lidande. Om djuren lever

SOUzl998z75 Etik 53

lyckliga, stressfria liv innan de smärtfritt dödas, kanske utilitaristen inte skulle ha något emot att använda dem som mat.

När det gäller användningen djur i försök visar Lori Gruen på

av följande skillnad mellan teorierna. Tom Regan att inte skall

menar använda djur i försök över huvud taget, dvs. ett totalt förbud. Peter Singers inställning är däremot att det är fel att besluta att experimentera på djur än på människor med liknande förmåga att förstå

snarare situationen, villigheten att utföra experimentet grundas enbart på att

om djuret tillhör en annan art än människan.

5.2.1 Användningen av bioteknik djur

Bioteknik använd på djur kan definieras alla ändringar av djurs

som biologiska funktioner framkallas med vetenskapligt baserade

som tekniker. Den mest avancerade biotekniken är gentekniken, med vilken

kan flytta och ändra djurs arvsanlag. man

Allmänheten ställer sig i olika utsträckning ofta skeptiska till användning bioteknik djur. Många anser att djurens genetiska

av integritet kränks. Vidare finns det bl.a. för djurens välbefin-

en oro nande. Det kan antas att stammar av genetiskt avvikande djur som utvecklar anatomiska eller fysiologiska förändringar också upplever smärta och obehag grund av dessa förändringar. Det finns ännu ingen säker metod att mäta långtidsstress, obehag och smärta, men om

använder antropomorfisk förmänskligad syn är det dock inget man en tvivel att djur med genetiskt betingade svåra sjukdomar också har

om

nedsatt livskvalitet. Det finns emellertid inget tyder på att det är en som någon skillnad djurs välfardsstatus med hänsyn till om den genetiska avvikelsen har uppstått grund selektiv avel efter en bestämd

av egenskap eller det har uppstått som en följd av ingrepp i djurets

om

Det Dyreetiske Råd, Etiske graenser for anvendelse af bioarvsmassa teknologie dyr, s.24.

Sandøe, Forsman och Hansen skriver i artikel med titeln

en Transgenic Animals: The need for ethical dialogue intagen i boken Welfare Aspects of Transgenic Animals under redaktion av van Zutphen m.fl. bl.a. följande: Ur djurskyddssynpunkt skiljer sig den etiska aspekten djurförsök där transgena djur används inte från den etiska aspekten på djurförsök i allmänhet. Transgena sjukdomsmodeller kan naturligtvis kräva särskild vård och kontroll, i förhållande till normalt friska djur. Detta gäller emellertid även för sjukdomsmodeller som tagits fram avel spontana mutationer eller kemisk eller

genom operativ väg. Transgena djur väcker alltså inga nya eller speciella etiska problem.

54 Etik SOU: 1998:75

Birgitta Forsman har diskuterat etiska aspekter transgena djur vid ett av CFN ordnat seminarium år 1994 CFN:s skriftserie nr. 28. Hon har därvid dock pekat en aspekt som är djuretiskt relevant och kan sägas vara specifik för gentekniskt förändrade djur, nämligen farhågan om att, eftersom djurets rätta natur inte finns kvar, man inte kan veta vad som är djurets naturliga behov och därmed inte kan avgöra hur det mår. Birgitta Forsman tror, trots att knappast något av de problem som är djuretiskt relevanta är specifikt för gentekniskt förändrade djur, att gentekniken ställer nya krav på etiken. Som skäl härför anför hon följande s. 44: Mitt antagande om moralens ursprung är att moral har utvecklats i olika kulturer och samhällen alltefter vad som varit praktiskt möjligt och önskvärt i dessa gemenskaper. Med ändrade materiella förhållanden har också moralen ändrats. Men tidigare har de materiella betingelserna ändrats långsamt. Tekniker har utvecklats och tagits i bruk långsamt. Det har inneburit att människor har hunnit skaffa sig ett förhållningssätt till dessa tekniker. Man har successivt och evolutionärt kunnat anpassa sin moral och sina intuitioner till tekniken. Detta gäller inte i dag. Intuitionerna hänger inte med i teknikutvecklingens rasande fart. Detta anser jag visar att förnuftet, det kritiska tänkandet, måste få större plats i etiken än det haft under

en tidigare epoker... Genteknikens och en del andra moderna teknikers

-

snabbhet för med sig att vi måste börja skapa, konstruera, vår moral mer medvetet och överlagt än tidigare.

Birgitta Forsman pekar på att det även kan finnas djuretiska fördelar med transgena djur. En fördel, menar hon, kan vara att lidande, åtminstone i vissa fall, borde kunna bli kortvarigare. Hon pekar även på att det brukar framhållas som en etisk fördel att det med transgena djur går

totalt sett färre djur i varje experiment. Birgitta Forsman har dock svårt för att se att antalet djur är djuretiskt relevant i någon nämnvärd utsträckning, eftersom varje individ har sina upplevelser för sig: det är värre om lO lider än om 100 används i icke plågsamma procedurer s. 43.

Djurförsök med transgena djur bedöms liksom andra djurförsök i de djurförsöksetiska nämnderna. Detta innebär att de transgena djurens lidande skall ställas mot möjliga vinster för människor i form av minskad sjuklighet och effektivare behandlingsmetoder. Gentekniknämnden är av uppfattningen att etiska bedömningar förändringar

av av arvsmassan med hjälp av genteknik måste göras med utgångspunkt från vad vi åstadkommer med denna teknik, inte med utgångspunkt från tekniken som sådan. Gentekniknämnden, Genteknik, Ekologi och Etik s. 61.

SOU: 1998:75 Etik 55

5.2.2 De nämndernas prövning

djurförsöksetiska

Sverige började redan år 1979 att bedöma enskilda djurförsök ur etisk synpunkt i särskilda nämnder. Vilken etisk princip som det var tänkt att nämnderna skulle tillämpa har det inte förts något särskilt resonemang

från myndigheterna sida. I bestämmelsen anger vilka kriterier om som de djurförsöksetiska nämnderna skall göra sin prövning framgår dock, Birgitta Forsman anmärker i sin avhandling Djurförsök, att

som den princip är applicerbar är den utilitaristiska principen. Enligt

som Birgitta Forsman blir det i praktiken fråga om en mycket grovhuggen nyttomoral.

5.2.3 En jämförelse med etisk granskning inom

humanmedicin

När det gäller granskningen försök inom humanmedicinska

av forskningen har i motsats till vad gäller för djurförsök, väl

man, som preciserade grunder att bygga bedömningen på. Under 1960-talet fick vi i Sverige regelmässig granskningsorganisation vad gäller försök

en

människa. Detta ett led i en internationell utveckling. Ett

var dokument härvid fick stor betydelse Helsingforsdeklarationen.

som var Detta är ett dokument framarbetades vid World Medical Asso-

som ciation°s möte i Helsingfors år 1964 och som ställde upp ett antal rekommendationer kring etiska ställningstaganden i medicinsk forskning. Dokumentet innehöll dock inget krav etisk granskning av forskningsprojekt. Efter ett antal forskningsskandaler i USA, där såväl friska sjuka försökspersoner hade utnyttjats på ett oetiskt och i

som vissa fall kränkande sätt, beslöt amerikanska National Institute of Health år 1966 att alla humanforskningsprojekt, som skulle stödjas ekonomiskt, skulle genomgå etisk granskning. Eftersom även svenska projekt till del finansierades amerikanska anslag, kom dessa

en genom riktlinjer att även påverka forskningen i Sverige. Den första forskningsetiska kommittén i Sverige inrättades vid Karolinska institutet år 1966. Under slutet 1960-talet arbetade inom MFR med att bl.a.

av en grupp fastställa etiska principer för den kliniska forskningen. Sedan år 1971 har MFR krav att alla ansökningar därifrån anslag skall vara

om etikgranskade. SOU 1989:75 s. 13 ff.

Fortfarande är det Helsingforsdeklarationen, som har reviderats vid olika tillfällen, är det grundläggande dokumentet för vägledande

som principer på humanforskningsområdet. Vid humanförsök ställs krav på att försökspersonens väl och sätts före samhällsnyttan, det är

ve skillnad mellan terapeutisk och icke-terapeutisk forskning i det att man

56 Etik SOU:1998:75

kan ta större risker försökspersonen själv kan dra fördel forsk-

om av ningen och det finns en princip om att försökspersonen skall ha lämnat ett informerat samtycke. Vidare följer ofta de forskningsetiska prin-

av ciperna att försökspersonen har rätt till självbestämmande, att försökspersonens lidande skall undvikas och dess välbefinnande främjas samt att det finns en skyldighet att vara rättvis så sätt att fördelningen

av bördor och förmåner fördelas. Forsman, Djurförsök.

6 urförsöksverksamhet

6.1 Varför använder vi fortfarande djurförsök

Orsakerna och skälen till att djurförsök fortfarande kommer till användning är många. Den viktigaste anledningen till djurförsök är sökandet efter ny kunskap. Man eftersträvar sådana kunskaper och metoder att sjukdomar hos människa och djur kan diagnosticeras, behandlas och förebyggas. För att uppnå detta måste man erhålla kunskap om hur det normala fungerar genom s.k. biomedicinsk forskning. Försöksdjur används även vid produktion av vissa vacciner. Vidare görs djurförsök för att säkerhetstesta mediciner och andra substanser.

Den kunskap vi har i dag har vi till stor del erhållit genom iakttagelser och experiment alla biologiska nivåer, dvs. från molekyler och celler till hela organismer. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 19-24. För att öka kunskapen om människan skulle i många fall människan vara det lämpligaste försöksobjektet. Modellen skulle därmed vara identisk med den man önskar diagnosticera eller behandla. I de flesta sammanhang är emellertid experiment direkt på människan uteslutet det finns såväl etiska, legala som praktiska

invändningar mot att använda människan som försöksmodell van . Zutphen m.fl.; Principles of Laboratory Animal Science s. 326-327.

Försök på djur anses av de flesta som det moraliska alternativet till försök direkt på människan. I djurförsök försöker man med användning av en s.k. djurmodell att efterlikna människan. Det är inte själva bilden av det använda djuret som är i fokus utan den kunskap som man erhåller vid jämförelser mellan det fysiologiska beteendet hos djuret och vår egen art, s.k. extrapolering. Att förutsäga en reaktion hos människan utifrån kunskaper erhållna genom djurförsök är en av de mest svåra uppgifterna för forskare. Svårighetema med extrapolering är livligt debatterad i vetenskapliga och politiska sammanhang när frågan om betydelsen av djurförsök för människans hälsa diskuteras. Det som är skadligt eller verksamt i en icke mänsklig art kan vara oskadligt eller

58 Djurförsöksverlcsamhet

overksamt i människan. Som exempel kan nämnas att penicillin är ödesdigert för marsvin tolereras vanligtvis människan. Thalido-

men av mid, som medförde att tusentals barn blev handikappade Neurosedynkatastrofen, orsakar inte missbildningar hos råtta och många andra djurslag men väl hos apa. Det har visat sig upprepade gånger att ett nära genetiskt släktskap eller en anatomisk likhet inte är pålitliga kännetecken av parallella fysiologiska reaktioner, även så kan

om vara fallet i många situationer. Under alla förhållanden är det mycket svårt att förutsäga sådan överensstämmelse. En okritisk tillit till resultat från djurförsök kan bli missledande. Svendsen, Hau, Handbook of Laboratory Animal Science, vol II, s. 2-5.

Det finns kritiska röster mot användningen av djurförsök även inom den vetenskapliga världen. Kritikerna anser bl.a. att djurförsök som metod inte är tillräckligt bra och att den kan leda vetenskapen på fel väg. Detta kan få till följd att viktiga medicinska framsteg försenas på grund av missvisande resultat från djurförsök. De pekar att

nya tekniker och forskningsområden öppnar ökade möjligheter att använda metoder som är bättre källor till ökad kunskap om människan än vad djurförsöken är. Gålmark, Djurens rätt 1997:3 13.

s.

En majoritet av forskarsamhället är dock av den bestämda uppfattningen att vi inte inom överskådlig framtid kommer att kunna upphöra med användningen av djurförsök om vi vill fortsätta att skaffa oss ny medicinsk kunskap för att kunna bota sjukdomar.

6.1.1 Olika djurmodeller

Man hänför vanligtvis de olika djurrnodellema till någon utav fyra olika kategorier. Dessa är inducerade, spontana, negativa och orphana modeller. Av dessa är inducerade och spontana modeller de klart mest använda modellerna. En inducerad modell erhåller man genom att man t.ex. med ingrepp orsakar djuren ett sjukdomstillstånd. I djurmodeller för diabetes tillför man djuret en substans som förstör bukspottkörteln. En speciell form av inducerad modell är de transgena djurmodellerna. Dessa djur bär artificiellt tillförd främmande DNA i sin

arvsmassa. Användningen av transgena djurmodeller har kraftigt ökat. Spontana modeller består av djur som på ett naturligt sätt har fått genetiska förändringar. På grund av dessa genetiska defekter utvecklar djuren en viss typ av sjukdom. Genom att ta vara på denna genetiska defekt och avla vidare den erhåller man tillgång till en ny modell. Som exempel på en spontan djurmodell kan nämnas de nakna mössen som används i cancerforskning. Negativa modeller är djur som inte svarar upp mot en viss sjukdom, dvs. djuret får inte en sjukdom som man har försökt

Djurförsöksverksamhet 59

utsätta djuret för. En orphan modell slutligen, är en modell som består av djur som har utvecklat en sjukdom som ännu inte har påträffats hos människan. Modellen kommer till användning när en liknande mänsklig sjukdom senare blir identifierad. Ett exempel härpå är den s.k. galna ko-sjukan. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 328-331, Svendsen, Hau, Handbook of Laboratory Animal Science, vol II, s. 3.

Det finns förmodligen ingen djurmodell som visar alla de aspekter som finns i en sjukdom hos människan.

Hur väljer man modell

Vilken djurmodell som används i forskning skiftar lika mycket som själva forskningsområdena. Det finns inga specifika regler att ta till när man står inför att välja den bästa djurmodellen för ett experiment. Förutsättningarna för olika projekt är alltför varierande.

1 Försöksdj ursvetenskap

Efter andra världskriget ökade satsningarna biomedicinsk forskning, vilket också ledde till en ökad användning av försöksdjur. Trots att omfattningen på den biomedicinska forskningen har ökat, har en minskning av antalet använda försöksdjur skett sedan slutet av 1970talet. Till stor del kan detta tillskrivas den växande kritiken mot djurförsök, som ökade forskarnas medvetenhet om problematiken kring djurförsök. En annan viktig faktor är framväxten av den nya vetenskapen om försöksdjursanvändning, försöksdjursvetenskap. Denna vetenskap är en hjälpvetenskap som utnyttjar metoder och tekniker från de flesta andra biomedicinska discipliner. Vetenskapen studerar vetenskapliga, etiska och juridiska aspekter vid användning av djur i biomedicinsk forskning. De främsta målen för försöksdjursvetenskapen är att bidra till kvaliteten djurförsöken och till att öka välbefinnandet hos djuren.

För att erhålla tillförlitliga resultat i forskningen är det viktigt att ha mesta möjliga kontroll över de i försöket ingående parametrarna. Ju

förfinade försöken blir desto viktigare är det att djuren har en hög mer kvalitet. Detta ledde till att man började avla definierade djur. Vidare byggde man försöksdjursanläggningar efter strikta fysiologiska kriterier. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 32-35. En kontrollerbar miljö är viktig för att kunna tolka resultaten från djurförsök. En sådan s.k. standardiserad miljö kan inte alla gånger ge djuren tillräcklig stimulans. Olika insatser görs för att försöka förbättra miljön för djuren och bereda dem möjlighet att uttrycka sitt naturliga beteende.

60 Djurförsölcsverlcsamhet

Inom försöksdjursvetenskapen betonar man betydelsen vad

av som kallas de 5 Fzn. Detta begrepp används ett mått djurens välfärd

som och formulerades ursprungligen av dr John Webster, Bristol University i England Djurens Rätt 1996:4 s. 27. De 5 Fzn är

Frihet från törst/hunger -

Frihet från obehag -

Frihet från skada/sjukdom/smärta -

Frihet från rädsla/stress/ångest -

Frihet att kunna bete sig på ett naturligt sätt. -

Nyligen tillsattes det en professur i försöksdjursvetenskap vid Uppsala universitet. Ytterligare en sådan professur är under tillsättning vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I Uppsala har det bildats en nätverksgrupp, bestående av personer från Uppsala universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt SVA och läkemedelsindustrin. Denna nätverksgrupp verkar för att binda ihop försöksdjursfrågor en vetenskaplig central nivå och vara rådgivande åt de som använder djur i försök.

Statens veterinärmedicinska anstalt

SVA är den centrala anstalten för sjukdomsdiagnostik och förebyggande verksamhet inom djurhälsovården. Verksamheten vid SVA omfattar många olika discipliner, bl.a. patologi, bakteriologi, toxikologisk kemi, Virologi och parasitologi. SVA har också en produktionsavdelning som tillverkar bl.a. vaccin och sera. Verksamheten innefattar även forskning och metodutveckling inom området veterinärmedicin. Ett stort antal specialister, representerande olika djursjukdomar och husdjurshygien, år anställda myndigheten. Man utför både myndighetsuppgifter samt uppdragsverksamhet åt bl.a. djurägare, organisationer och andra intressenter.

SVA har haft flera hälsoinventeringsprogram som varit av stor vikt för att förbättra kvaliteten forsöksdjuren. Detta har varit en viktig faktor för den minskning som skett av antalet använda försöksdjur sedan 1970-talet. Även arbetet i sådana alltjämt pågår, bör

om program man dock inte förvänta sig att denna faktor skall ha en lika stor inverkan på försöksdjursanvändningen i fortsättningen som den haft under tidigare decennier.

Djurförsö/csverksamhet 61

6.2 av

Användningen försöksdjur

6.2.1 Inledning

I beslutsprocessen över vilket djur som skall användas vid ett experiment spelar många faktorer in. Det viktigaste är att finna rätt djurmodell och att djurmodellen kan ge svar på de frågor man ställer. Två andra faktorer som man inte kan bortse från är traditionen inom området och ekonomin. När ett djurslag har använts mycket och länge inom ett forskningsområde samlas en stor mängd data om detta djur och en stor erfarenhet om den experimentella tekniken för just det djurslaget. Ekonomiska faktorer har lett till att råttor, möss och kaniner till viss del har ersatt hund och katt. Andra faktorer än de som nämnts, som kan påverka valet av försöksdjur, är bl.a. biologiska olikheter, försöksdjurets storlek, tillgänglighet och samhällsreaktioner. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 250-452.

Det är främst tre olika typer av djurförsök som görs försök där

djuren används som organdonatorer, akutförsök och kroniska försök. Användningen av djur som används som donatorer av organ, vävnader eller celler är stor. Djuren avlivas i dessa fall ett humant sätt och därefter tas organ eller organdelar ut och används i t.ex. vitroexperiment. Ett akutförsök innebär att experimentet i sin helhet utförs under narkos och när experimentet är slutfört avlivas djuren medan de fortfarande ligger i narkos. Kroniska försök kan se ut på många olika sätt men de har det gemensamt att djuren är vakna under större delen av experimentet. De kroniska experimenten kan innebära att djuren utsätts för lidande eller obehag, men detta är inte alltid fallet. Experimentens varaktighet kan variera mellan några timmar och flera år. Djur som ingår i kroniska försök och vistas försöksdjursanläggningen länge, ställer stora krav på miljö och omvårdnad. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 197-198.

Vilka använder försöksdjur

De som använder försöksdjur i Sverige kan delas i tre huvudgrupper. Den största gruppen består av universitet/högskola/landsting/kommun. Under 1990-talet har denna grupp svarat för knappt två tredjedelar av den totala användningen av försöksdjur. Den näst största gruppen utgörs av läkemedelsindustrin, som svarar för omkring en tredjedel av den totala användningen försöksdjur. Läkemedelsindustrin i Sverige

av domineras av Astrakoncemen och Pharmacia Upjohn AB. Den sista gruppen som använder försöksdjur består av fristående statliga myndigheter, bl.a. SVA, Statens livsmedelsverk, SMI, Socialstyrelsen,

62 Djurförsöksverksamhet

Arbetsmiljöstyrelsen, Försvarets sjukvårdscentrum och Försvarets forskningsanstalt samt företag som inte hör till läkemedelsindustrin.

Denna grupp svarar för en mindre del av den totala användningen av

försöksdjur.

Vilka djurslag används och för vilka ändamål används de

De vanligaste försöksdjuren är råtta, mus, marsvin, hamster, kanin, apa,

hund, katt, svin, nötkreatur, fågel, groddjur och fisk.

Användningen möss, råttor, fåglar och fiskar utgjorde under år

av 1996 tillsammans 95 procent av den totala användningen: möss 25 procent, råtta 20 procent, fågel 25 procent och fisk 25 procent. Om man

till det antal djur används i försök enligt definitionen i ser som Europarådets konvention och EG:s direktiv har 87 procent bestått av

möss och råttor. De flesta fiskar och fåglar har således använts i försök

endast omfattas av den svenska definitionen av djurförsök. som

Universitet, högskolor och landsting använder i huvudsak råttor, möss, fiskar, kaniner, fåglar, svin och marsvin i nämnd ordning såvitt

djurförsöklenligt definitionen i Europarådets konvention och EGavser direktivet. Denna använder ett stort antal djur till försök som

grupp endast utgör djurförsök enligt svensk definition.

I motsats till vad är fallet för universitet, högskola och

som landsting är de djurförsök utförs inom läkemedelsindustrin till

som övervägande delen djurförsök enligt definitionen i Europarådets konvention och EG-direktivet. De djurslag som används är främst möss,

råttor, marsvin, kaniner, fåglar och hundar i nämnd ordning.

För övriga företag och myndigheter som använder försöksdjur dominerar användningen möss i försök enligt Europarådskonven-

av tionens och EG-direktivets definition och fiskar i försök enligt svensk

definition.

Antaldjursomanvänt:I försökförslnklldaändamål g Grundmgggndg

forskninginomde

1 biologiska,medicinska

. och .

veterinärmedicinskal

E

E|områdena..Låkemedelsutveckling

inomhuman-och ,

§ veterinarmedicininkl.i

ä tillhörande

s j säkerhetsbedomningai

ä ä i

ä l

när ZSjukdomsdiagnostik

ä 4

s

ä ä ä ä ä ,ä

,DToxikoIogiskaeller i andra

ä å sakerhetsbedömningaøf

uuskyddav

å människa.djuroch N

än

miljö

ä §5 I Utbildningoch

fårdighetstraning

1990 1991 1992 1993 1994 1995

Djurförsölcsverlcramhet 63

Användningen av olika djurslag i försök under 1990-talet såväl enligt svensk definition som enligt definitionen i Europarådets konvention och EG:s direktiv redovisas i bilaga Nedan följer kort redogörelse

en över bl.a. användningsområdena för en del av de olika djurslagen. Uppgifterna är till övervägande del hämtade CFN:s skriftserie, där

ur årliga redogörelser lämnas över användningen försöksdjur.

av

Råttor och möss

Råttor och möss har sedan lång tid varit de vanligaste försöksdjuren och de används på de flesta försöksdjursavdelningarna i landet. Användningsområdena är således många. Vid studier hjärt- och

av kärlsjukdomar och nervsystemets sjukdomar dominerar råtta. Den största förbrukningen av mus sker institutioner med tumörbiologisk och immunologisk inriktning. Den stora användningen av mus beror bl.a. på att det förekommer ett stort antal inavlade stammar vilka har specifika egenskaper som olika sätt kan utnyttjas inom forskningen. När det gäller mus kommer med all sannolikhet användningen

av transgena möss att öka kraftigt de närmaste åren. Det finns även ett alltmer ökat intresse för att framställa transgena råttor.

Marsvin

Marsvin har traditionellt använts vid diagnostik av tuberkulos. Alternativa och kompletterande metoder har emellertid möjliggjort en minskning av denna användning. Under åren 1982-1989 varierade förbrukningen mellan 29 000 och 21 500. Hittills under 1990-talet är motsvarande siffror 19 500 och 12 500. Som jämförelse kan nämnas att förbrukningen år 1974 var 63 000 marsvin.

Kanin

Kanin används som försöksdjur inom ett flertal olika forskningsområden. Tidigare användes ett stort antal vid pyrogentestning av olika farmaka. Sådan testning kan göras med vitro-metodik, där

numera blod från ryggradslösa djur används se avsnitt 7.3.3. Vanligt är dock att använda kanin för bl.a. framställning av antikroppar. Vidare

används kaniner vid olika irritationstester. Den totala förbrukningen

av kanin har halverats sedan början av l980-talet.

64 DjurfÖrsö/csverksamhet

Svin

Svin har alltmer kommit till användning inom forskningen och är ett intressant djurslag inom experimentell kirurgi, bl.a. transplantationsoch plastikkirurgi. Vidare används svin i cirkulations- och allergiforskning samt vid utbildning i krigskirurgi. I viss mån har svin ersatt försök med hund. Under 1980-talet varierade förbrukningen mellan 810 och 3 160 djur. För år 1996 uppgick förbrukningen till 5 200 djur.

Hund

Det är främst läkemedelsindustrin som använder hund som försöksdjur. Hund används bl.a. inom farmakologisk och toxikologisk forskning. Vidare används hund inom experimentell kirurgi. l början av 1980-talet såg minskning antalet använda hundar. Användningen har

man en av därefter hållit sig mellan ca 550-870 djur per år.

Katt

Katt har använts framför allt inom cirkulationsfysiologin och neurofysiologin. Användningen vid neurologiska undersökningar har berott på att kattens olika hjärndelar är väl kartlagda. Detta har möjliggjort att

med mycket stor precision kan föra ett instrument till en man bestämd punkt i hjärnan. Forskningen på katt har framför allt ägt rum på universiteten. Antalet använda katter i djurförsök har dock stadigt minskat. Förbrukningen är 1982 uppe i 2 350 djur och för år 1995

var rapporterades förbrukning 272 djur. Under år 1996 ökade

en av användningen visserligen till 393 djur. Användningen beräknas dock inte öka ytterligare under den närmaste tiden.

Apa

De används i djurförsök är bl.a. makaker, markatter och

apor som marmosetter. Dessa kommer från Asien, Afrika resp. Sydamerika. Apor användes tidigare i huvudsak i samband med framställning av poliovaccin. I dag används de främst vid forskning om nervsystemets sjukdomar och psykiska sjukdomar hos människa samt inom aidsforskningen. På grund myndighetskrav har läkemedelsindustrin aviserat

av behov ökad användning av apa som försöksdjur. Att transportera

av en

till Sverige blir allt svårare då allt färre flygbolag åtar sig apor

DjurförsÖksver/csamhet 65

transporten beroende negativ opinion från bl.a. djurskyddsorganisationer. Se mer om apor nedan.

Fåglar och fiskar

Under 1980- och 1990-talen har även ett stort antal fåglar och fiskar använts vid djurförsök. Huvuddelen av förbrukningen fåglar under

av 1980-talet, omkring 10 000 djur årligen, har utgjorts daggamla

av kycklingar från tamhöns vilka använts vid akutförsök för diagnostik

av röda hund. Under 1990-talet har ett mycket stort antal fåglar använts i beteendestudier. Det har främst varit höns har studerats i syfte att

som försöka utveckla och förbättra alternativ till burhönshållning. För år 1996 användes ca 1l0 000 fåglar i beteendestudier. Ett stort antal fåglar under l990-talet har vidare utgjorts av tuppar, vars kammar använts för utvinning av hyaluronsyra för framställning läkemedel.

av

Fiskar används i naturvetenskaplig grundforskning, bl.a. i beteendestudier och uppfödningsförsök, samt för toxikologiska tester. Ett

exempel är de försök som utförs enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för karaktärisering av bl.a. avloppsvatten och prövning miljö-

annan av farlig verksamhet. Användningen av grupperna fågel och fisk visar en tendens till att öka. Individuellt märkt fisk ingår sedan år 1996 i rapporteringen av försöksdjur. Detta år redovisades 160 000 fiskar.

ca

Transgena djur

Genom att blanda och välja, sortera och inavla, ta vara mutationer och föröka de djur bär på vissa anlag kan erhålla djur är

som man som särskilt lämpade för viss forskning. Forskning och försök har dock begränsats av hur djur kan korsas och vilka mutationer uppstår

av som mer eller mindre spontant. Med användning av transgentekniken har emellertid helt andra möjligheter öppnats inom forskningen. Vetenskapsakademien; Djur med nya gener s. 32-33.

I transgena djur har tagit bort förändrat eller

man en gen, en gen lagt till Den genetiska förändringen förekommer i alla

en ny gen. djurets celler och den genetiska förändringen är ärftlig. I och med de transgena djuren har forskare fått en brygga från molekylär biologi till hela biologiska system. Dessa djur ger forskningen ökad handlings-

en frihet och möjlighet att med stor precision klarlägga funktion i

genernas ett helt djur, få fram djur som kan fungera som modeller för mänskliga sjukdomar och ta fram djur lämpar sig för att testa vad människan

som kan exponeras för. Vetenskapsakademiem Djur med nya gener s. 9l0.

3 184115

66 Djurförsöksverksamhet

Utöver användningen inom den biomedicinska forskningen finns det användning for transgena djur inom jordbruksområdet där de transgena djuren öppnar möjligheter till djur med bl.a. effektivare foderomvandling och resistens mot sjukdomar. Vidare kan de transgena djuren användas produktionssystem, dvs. vissa biologiskt aktiva substan-

som

för terapeutiskt bruk kan produceras i djuren. Herbertssom ser Transgena djur i USA.

Produktion transgena djur kan i princip göras på vilket djurslag

av

helst. Den transgena tekniken har också använts flera olika som djurslag, bl.a. råtta, kanin, ko, gris, får, get och fisk. Det absolut

mus, vanligaste djuret är dock mus. Orsakerna till detta är bl.a. att forskarna redan hade mycket kunskap om musens embryologi och genetik. Eftersom den transgena tekniken är tidsödande och dyr, är musen dessutom lämplig på grund av sin korta livscykel.

Idén att skapa transgena djur startade i slutet av l970-talet. Man hade då lärt sig att odla och hantera musägg utanför mushonans äggledare och lägga tillbaka dem i mushona. Vidare fanns det

en annan

teknik för att isolera, massföröka och renframställa enskilda en arvsanlag med hjälp den s.k. hybrid-DNA-tekniken. Genombrottet

av för transgena möss kom i början av 1980-talet, när metoden att injicera

extra i cellkärnan hos befruktade musägg introducerades. en gen Forskarna lyckades bl.a. att skapa transgen mus med främmande

en

för tillväxthormon. Genom genteknik hade människan åstadgener kommit att i alla sina celler bar på ett arvsanlag från en råtta.

en mus Den den stora extra tillväxthormon som ökade

nya genen gav musen dess växtformåga. Detta medförde att den transgena musen var dubbelt så stor normal mus. Vetenskapsakademien; Djur med nya

som en gener s. 11-15.

År 1987 utvecklades den s.k. knock out-tekniken som innebär att

tar bort Med denna teknik kan s.k. man gener ur musens arvsmassa. recessiva sjukdomar studeras, dvs. sjukdomar som bryter ut endast om anlaget for sjukdomen finns i dubbel uppsättning i arvsmassa. Denna typ sjukdomar kunde nämligen inte studera med användning av

av man den ursprungliga s.k. injektionstekniken, eftersom denna endast lägger till Så länge den normala fungerande genen finns kvar

en gen. som bryter inte sådan sjukdom ut, oavsett vilken muterad genvariant som

en läggs till. Medicinsk vetenskap 3/97 s. 26-27.

Transgentekniken fortsätter att utvecklas i snabb takt. En begränsning med tekniken länge att forskarna bara kunde slå ut ett

var arvsanlag i kroppens samtliga celler. Nu kan man emellertid slå ut en specifik i ett kroppens alla Genens betydelse för olika

gen av organ.

kan nämligen variera. Man förfinar även tekniken genom att med organ

markör följa den insatta genen är aktiv i det transgena djuret och en var

Djurförsöksverksamhet 67

man kan t.0.m. bestämma om den insatta genen skall aktiveras eller inte. Medicinsk vetenskap 3/97 s. 27.

Särskilt om användningen av icke-mänskliga primater

som försöksdjur

Icke mänskliga primater, apor, är de djur som med hänsyn till fysiologisk utveckling är mest lika människan, bl.a. visar det centrala nervsystemet stora likheter liksom det finns likheter i socialt beteende, emotionella behov och intellektuell kapacitet. Dessa förhållanden gör att apor i vissa sammanhang anses särskilt användbara i vetenskaplig forskning, t.ex. för att undersöka mänskliga sjukdomar, och för att förutsäga möjliga reaktioner på kemiskt och farmakologiskt effektiva ämnen hos människa.

På grund av apornas stora likheter med människan är användningen av apor i försök också särskilt ifrågasatt. Det kan nämligen antas att aporna har ungefär förmåga att uppleva smärta och obehag

samma som människan. Detta gör att det från forskningens, djurskyddets och allmänhetens sida hävdas att forskning som inte är etiskt försvarbar på människan inte heller kan anses etiskt försvarbar på apor.

De apor som främst kommer till användning inom forskningen i Europa är makaker, markatter och marmosetter. Bland de människoliknande aporna är det i princip uteslutande chimpanser som används. De mesta användningsområdena inom forskningen är studier i neurofysiologi, särskilt hjärnans fysiologi, fortplantningsbiologi, smittsamma sjukdomar som aids, hepatit A och malaria och slutligen autoimmuna sjukdomar och neurologiska sjukdomar såsom reumatism, multipel skleros, Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Apor används även inom utveckling och testning av nya läkemedel, vacciner och produkter för genterapi samt i samband med säkerhetstester för produktkontroll av vacciner.

Det uppskattas att det i EU:s medlemsländer under år 1991 användes ca 10 000 apor i djurförsök. En prelimiär rapport för år 1996 tyder

att användningen av apor även detta år uppgick till omkring 10 000 djur. I motsats till de flesta övriga EU-länderna har vi i Sverige haft en tydlig minskning av antalet använda apor i djurförsök. Storbritannien följt av Frankrike och Tyskland är de länder i den europeiska unionen som enligt statistiska rapporter använder flest antal apor i försök. De statistiska rapporterna från EU-länderna är fortfarande inte alltid kompletta och metoderna att samla uppgifterna är inte uniforma. EUländerna ha dock förbundit sig att år 1999 ha underlag för en jämförbar

68 Djurförsöksverksamhet

och överensstämmande insamling av data kring djurförsöksanvändningen.

Många av de apor som används i djurförsök har importerats från de länder där aporna har sitt ursprung. Aporna kan vara viltfångade eller uppfödda i fångenskap. Det förekommer viss uppfödning av apor i Europa för djurförsöksändamål. När det gäller uppfödningen av apor i deras ursprungsländer ses detta som ett bättre alternativ än att fånga djuren vilt. Internationella transporter av apor är mycket påfrestande för djuren och ställer höga krav tillsyn och skötsel. Från djurskyddshåll ifrågasätts att apor har fötts upp i fångenskap och att många sådana

i stället egentligen är viltfångade. För att bli klassificerad som apor uppfödd i fångenskap och inte viltfångad krävs att djuret i fråga utgör minst andra generationen i ett uppfödningsprogram. Ett annat problem kan vara att förhållandena för djuren som föds upp i fångenskap utanför Europa inte har den standard som krävs här.

EG:s direktiv 86/609/EEG om djurförsök fastställer att apor som används försöksdjur skall vara destinationsuppfödda, men att

som undantag kan medges myndigheterna. Europarådets konvention

av innehåller inga specifika regler om apor.

Apor hör till de djurslag där många underarter är utrotningshotade. Importen av dem regleras av konventionen om internationell handel av hotade vilda djur och växter CITES-konventionen. Innehållet i konventionen implementerades delvis i EG:s direktiv 3626/82/EEG. Bestämmelsen stadgar att handel med arter som är skyddade endast är tillåtet om tagandet av djuret inte skadar fortlevnaden av arten eller negativt påverkar omfattningen det område inom vilket populationen i fråga ett djur förekommer. Det krävs särskilt tillstånd för import

av och export av sådana djur som omfattas av CITES-konventionen. Detta gäller bl.a. för apor som används i djurförsök.

De länder främst för exporten av apor som skall

som svarar användas i djurförsök, både viltfångade och uppfödda i fångenskap, är Filippinerna, Indonesien, Mauritius, Guyana, Kina, Barbados, Vietnam, Kenya och Israel.

Under perioden 1989-1992 importerade Sverige enligt statistiska uppgifter 2 300 samtliga för vetenskapligt ändamål. Sedan år

ca apor, 1992 har dessa apor importerats främst från Filippinerna, Kina och USA.

År 1993 hölls möte i samarbete med Europeiska kommissionen

en Directorate-General DG XII för Vetenskap, Forskning och Teknologi samt europeiska experter uppfödning Mötet hölls för att

av apor. försöka hitta en godtagbar lösning Europas behov av apor att användas som försöksdjur. Mötet uppskattade att behovet av apor för den europeiska unionen uppgick till än 10 000 djur årligen. För att

mer

Djurförsö/nsverlcsamhet 69

svara upp mot behovet krävdes det destinationsuppfödda Som apor. en följd härav bildades i november 1994 EUPREN European Primate Resources Network. EUPREN består hittills primatcenter och andra av forskningscenter i Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien och Nederländerna. EUPREN har till syfte bl.a. att garantera att apor används på ett kontrollerat och etiskt sätt, att förbättra kvaliteten på försöksdjuren, att underlätta utbyte information primatologi och av om att påverka lagstiftningen med hänsyn till djurskyddsaspekter. Från djurskyddshåll ifrågasätts om EUPREN inte kommer att få en negativ effekt på användningen i djurförsök. Man pekar bl.a. på av apor att målet för EUPREN är att tillhandahålla än 10 000 år mer apor per för vetenskapligt ändamål. För att uppnå detta krävs stora insatser både ekonomiskt och personellt. Det befaras därför att projektet blir ekonomiskt försvarbart endast under förutsättning att verksamheten blir långsiktig och det skulle motverka ambitionen att minska användningen av apor som försöksdjur. Från djurskyddshåll därför att menar man EUPREN:s uppfödningsplaner kommer att strida mot tanken i EG:s direktiv 86/609/EEG, artikel 23, som säger att kommissionen och medlemsländerna skall stimulera forskning för utveckling och utvärdering av alternativa metoder. Ruhdel, Sauer; Primate Experimentation.

Smittskyddsinstitutet

I Sverige förvaras de flesta apor som används i djurförsök på SMI. SMI bedriver bl.a. forskning, avgiftsbelagd uppdragsverksamhet och diagnostik. Försöksdjursenheten SMI skall tillgodose behovet djur, i av synnerhet apor, på ett acceptabelt och tillförlitligt sätt och har mål som att detta skall ske med full kostnadstäckning. Under hösten 1998 kommer verksamheten på SMI att flytta till nya lokaler Karolinska institutets campusområde. Det finns långtgående planer på att där uppföra ett nytt djurhus, ett primatlaboratorium, som är tänkt att stå färdigt under år 2000. SMI har minskat sin användning På grund att verksamav apor. av heten är dyr och att har medveten strävan mot att minska man en användningen av apor. Användningen av apor på SMI är hårt kritiserad. De lokaler där aporna för närvarande förvaras är omoderna och är med dagens mått mätt inte ändamålsenliga. De uppfyller inte på ett bra sätt djurens behov. SJV, som är central tillsynsmyndighet, har tillåtit fortsatt verksamhet efter att ha ställt vissa krav på förbättringar för djuren och med försäkran om att verksamheten kommer att flytta inom kort till nya lokaler.

70 Dj urförsölcsverksamhet

Övrig användning av apor i Sverige

Utöver verksamheten vid SMI är det Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala, använder i djurförsök. Vid

som apor Uppsala universitet sker användningen i grundforskningen.

6.2.2 Användningen av försöksdjur sedan början av

1980-talet

För tiden före år 1982 fanns det ingen systematisk statistik över användningen försöksdjur i Sverige. Detta år började emellertid

av Lantbruksstyrelsen SJV och CFN att publicera årlig statistik

numera

angående användning försöksdjur. Sammanställningarna baserades

av

uppgifter från försöksdjursavdelningarna i landet. Dessa hade en

skyldighet att föra inköpsförteckningar, i vilka även skulle ingå uppgift

djur togs från avel till försök. Uppgifterna i om som egen inköpsförteckningama bedömdes motsvara den reella användningen med undantag för viss förskjutning över årsskiftet.

en

År 1988 fick CFN hela ansvaret för statistikföringen vid försöksdjursanvändning. Skyldigheten för den som använder försöksdjur att bl.a. lämna uppgifter antalet djur och djurslag används

om som reglerades i CFN:s kungörelse LSFS 1989:38 med Föreskrifter om statistikföring vid användning djur för vetenskapligt ändamål m.m.

av Dessa föreskrifter, har tillämpats fr.0.m. år 1990, var en följd av

som att Sverige hade undertecknat och ratificerat Europarådets konvention

ryggradsdjur används till försök och annat vetenskapligt om som ändamål.

De första åren publicerades endast uppgifter om användningen avseende djur i försök enligt den svenska definitionen. År 1990 inleddes redovisningen även antalet djur i försök som motsvarar

av definitionen enligt Europarådskonventionen och sedermera EGdirektivet. Skillnaden mellan de olika definitionerna är att den sistnämnda inte omfattar försök där djur utan föregående ingrepp avlivas för uttagande eller organdelar, heller djur som

av organ används i beteendestudier utan tvångsanordningar och försök som görs utan ingrepp.

Sedan år 1995 har CFN vid redovisningen försöksdjursanvänd-

av ningen lagt tonvikten på definitionen enligt Europarådets konvention och EG:s direktiv med hänvisning till att Sverige är medlemsland i EU och till att det underlättar jämförelser med andra länder.

Den totala årsförbrukningen försöksdjur ser ut enligt följande

av

avrundade siffror;

Den totala försöksdjursanvändningen i Sverige enligt svensk definition

resp. enligt ETS 123 och 86I609IEEG

700000 åQêxânê9BfEDJQQILEEEJå?Ehåê/QJQEEG:

i i -A 600000 500000 400000 300000 200000 - 100000

72 Djurförsöksverlcsamhet

Kommentarer till användningen under 1980-talet

Försöksdjursförbrukningen i landet under åren 1983 till 1987 visade en vikande trend. Trenden bröts år 1988 och det redovisades en viss ökad användning jämfört med föregående år. Det berodde främst att fler råttor, möss, fiskar och grodor eller Ödlor hade använts. Användningen av möss fick en ökad betydelse genom att man hade tagit fram bl.a. olika immunodefekta stammar. År 1989 kom att nytt visa på

en minskning av använda försöksdjur. Användningen av apor och råttor ökade dock jämfört med föregående år. Användningen av möss år 1989

den lägsta sedan år 1982. En bidragande orsak till nedgången kan var ha varit att man vid produktion av monoklonala antikroppar till viss del hade börjat övergå till vitro-metoder.

Kommentarer till användningen under 1990-talet

År 1990 visade ökning försöksdjursförbrukningen enligt svensk

en av definition. Ökningen berodde till övervägande del på att användningen

fåglar redovisades till ett antal om 98 000, att jämföras med 12 000 av

antalet för året dessförinnan. Endast en mindre del av de som var redovisade fåglarna för år 1990, nämligen knappt 15 000, hade använts i traditionella djurförsök. Merparten av använda fåglar var höns

mer

till stor del hade förekommit i enklare utfodringsförsök, som selektionsförsök av olika slag, försök med olika inhysningssystem och i uppfödning för produktion av biologiska produkter till läkemedel. Sådan användning hade sannolikt förekommit under lång tid. Denna användning hade emellertid inte tidigare redovisats i statistiken för att undvika att göra redovisningen missvisande vid en jämförelse med tidigare år. Under samtliga år 1990-1994 ökade försöksdjursanvändningen. Denna trend bröts tillfälligt år 1995. År 1996 ökade dock användningen jämfört med år 1995 med så mycket som 160 000 djur. Hela ökningen berodde emellertid i princip på att man först under år 1996 började redovisa utsättning av märkt fisk.

Inte än drygt hälften, 59 procent, antalet försöksdjur år 1995

mer av utgjordes djur använts i försök enligt Europarådskonventionen.

av som För 1990 var motsvarande andel 68 procent. Denna trend av sjunkande andel försök enligt Europarådskonventionen kan förklaras av att det i Sverige används allt större antal fåglar, dels för framställning

läkemedel, dels i försök med utveckling av alternativ till burhönsav hållning. För år 1996 andelen försöksdjur som använts i försök

var enligt Europarådskonventionen endast 40 procent. Detta berodde på att redovisningen utsättning märkt fisk som inleddes år 1996 endast

av av omfattas av den svenska definitionen av djurförsök.

Djurförsöksver/csamhet 73

6.2.3 Faktorer som påverkat försöksdj

År 1970 bedömdes den totala försöksdjursanvändningen uppgå till

ca 914 000 djur Ds Jo 1986:3 s. 31. För år 1995 var användningen enligt den svenska definitionen 558 400 djur. Detta visar en minskning 350 000 djur under 25 års-period. Denna minskning av

om ca en försöksdjursanvändningen sedan 1970-talets början beror troligen flera faktorer. Till stor del har användningen säkert påverkats av den djurförsöksetiska prövningen och hälsoinventeringar i försöksdjursbesättningar, lett till bättre djurhälsa. Vidare har en förfinad och

som en effektiviserad försöksdjursanvändning inom biomedicinsk forskning påverkat användningen. Till viss del kan minskningen även tillskrivas de alternativa och kompletterande metoder till djurförsök som tagits fram. Att beakta i detta sammanhang är att omfattningen av den forskning som bedrivs i landet och utvecklingen inom den svenska läkemedelsindustrin har ökat under samma period.

Försöksdjursanvändningen enligt definitionen i EG:s direktiv och Europarådets konvention har under åren 1991-1995 varierat mellan 331 200-351 600 djur. Det har således under denna period varit en relativt sett stabil årsanvändning av försöksdjur enligt nämnda definition. För år 1996 användningen 286 000 djur. Minskningen om ca

var 45 000 djur detta år jämfört med föregående år kan till stor del bero på att det förekom omfattande ombyggnation av djurhus, främst på

en flera universitet även inom läkemedelsindustrin. Det går mot

men bakgrund föreliggande material inte att utläsa någon klar trend vad

av gäller användningen av försöksdjur enligt definitionen i Europarådets konvention och EG:s direktiv.

Centrala försöksdjursnämndens bedömning

Skälen till att djurförsök kommer till användning är många. De verksamheter använder djurförsök har också sinsemellan en rad

som olika förutsättningar. Vidare är de faktorer, både interna och externa,

påverkar försöksdjursanvändningen många och bara delvis kända. som CFN har efter kontakter med forskare som använder försöksdjur redovisat de faktorer forskarna utpekats som särskilt betydelse-

som av fulla för användningen. CFN har sammanställt i tabellform några av dessa faktorer och uppgifter deras betydelse för försöksdjurs-

om användningen de senaste åren, vilka uppgifter finns upptagna i CFN:s årsredovisning för 1997. Faktorernas betydelse har bedömts efter en

74 Djurförsökrverlcsamhet

femgradig skala där 1 står för mycket liten betydelse och 5 för mycket stor betydelse.

Faktorer Betydelse Anmärkning

Framställning och användning 4 Ökning -

av genetiskt modifierade djur

Omstrukturering av läkemedels- 4 Minskning i -

industrin Sverige

Förfmad teknik och alternativ 3 Minskning -

metodik

Ökade försöksdjurskostnader l Minskning -

Ombyggnad av lokaler 4 Minskning/Ökning -

Hälsoinventeringar 2 Minskning -

Djurförsöksetisk prövning och 4 Minskning -

ökad etisk medvetenhet

CFN lämnade bl.a. följande kommentarer till tabellen: När det gäller framtagningen och användningen genetiskt modifierade djur har det

av hävdats att den svenska försöksdjursanvändningen skulle komma att öka kraftigt under 1990-talet till följd härav. Eftersom ännu inte sett någon sådan utveckling är det oklart om någon sådan utveckling kommer att inträffa eller om den kommer att ske vid en senare tidpunkt- Läkemedelsindustrin har i Sverige liksom i andra länder genomgått stora strukturella förändringar och blivit multinationell. Detta innebär att det finns stora möjligheter för företagen att prioritera och lokalisera verksamheterna till de länder som ger det optimala resultatet för företagen. Försöksdjursanvändningen inom läkemedelsindustrin har under åren 1994-1996 visat en svag men ändå tydlig minskning. Det är emellertid ännu oklart vad omstruktureringen kan ha för inverkan på den svenska försöksdjursanvändningen. Det forskningsstöd som

man lämnat till utveckling av alternativa metoder har ett stort värde för forskning med särskild inriktning mot alternativa metoder. Forskningsstödets effekter samt den moderna och förfinade tekniken kommer

som till användning i laboratorierna leder till att behovet av att använda försöksdjur minskar inom den biomedicinska forskningen- Om- och tillbyggnader av lokaler påverkar försöksdjursanvändningen både på kort och lång sikt. Möjligheterna att utföra djurförsök under byggnationstiden är ofta försämrade vilket kan leda till en minskad användning. Så har varit fallet flera håll i landet de senaste åren. Nya lokaler och därmed förbättrade förhållanden för djuren kan på lång sikt däremot skapa förutsättningar för en utökad djurförsöksverksam-

Djurförsöksverksamhet 75

het. Hälsoinventeringar är viktiga för att Förbättra djurhälsan och

djurskyddet. Inventeringarna är betydelsefulla för att få kunskap om djurens definierade hälsostatus, vilket leder till en bättre situation vid planeringen djurförsöken och leder i ett längre perspektiv till att

av försöksdjursanvändningen begränsas. Den djurförsöksetiska pröv-

ningen har bl.a. fostrande effekt forskningen i det att en ansökan

en till den djurförsöksetiska nämnden föregås ett iakttagande av de

av djurskyddsaspekter den etiska prövningen ställer krav på. Forskningen har vidare framhållit att det finns en ökad etisk medvetenhet bland forskare som använder djurförsök. Denna medvetenhet är delvis en följd den djurförsöksetiska prövningens påverkan men också en

av följd den utbildning som numera förekommer inom försöksdjurs-

av området samt den information försöksdjursfrågor som förekommer.

om l denna verksamhet medverkar också CFN. Det saknas dock mätmetoder som på ett tillfredsställande sätt kan ge svar i numeriska termer för vad CFN:s insatser har betytt för försöksdjursanvändningens omfattning.

6.2.4 Något om försöksdjursanvändningen den

närmaste framtiden

Biomedicinsk forskning

Den biomedicinska forskningen står för en mycket stor del av den totala användningen försöksdjur. Den främsta anledningen till att

av den biomedicinska forskningen använder djurförsök är behovet av ny kunskap. Visserligen har vårt vetande om människans kropp och dess funktioner blivit avsevärt mycket större under de senaste årtiondena. Det är dock väldigt långt kvar innan alla livsfunktioner är kända. Om vill erhålla ytterligare kunskap härom finns det för närvarande ingen

väg att än att fortsätta studera det levande livet i alla nivåer, annan från molekyler till hela organismer. Detta inbegriper studier djur. Den biomedicinska forskningen ställer mot bakgrund härav inga utsikter ett minskat behov att använda djurförsök inom en över-

om av skådlig framtid. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 19-23.

I och med transgentekniken har forskningen fått tillgång till nya djurmodeller för flera olika sjukdomar. Med stor sannolikhet kommer

att ökning användningen av transgena möss. Det finns flera

se en av exempel på forskningsområden där användningen av transgena djur kommer att få stor betydelse. Här följer en redogörelse över några av dessa områden.

76 Djur/försöksverksamhet

Genom möjligheterna med transgentekniken har ett forskningsområde som kallas utvecklingsbiologi fått allt större utrymme inom den biomedicinska forskningen. Inom utvecklingsbiologin försöker man förstå hela processen från den enkla ospecialiserade äggcellen till alla de högt specialiserade cellerna i hela människan. Det vetenskapslika namnet för denna process är differentiering. Denna forskning kommer att få stor medicinsk betydelse, eftersom människans fosterutvecklig styrs av hur gener sätts och stängs av. De transgena djuren kommer att kunna bidra till förståelsen av hur olika fosterskadande ämnen angriper differentieringens mekanismer. Vetenskapsakademien; Djur med nya gener s. 36-37.

Forskningen kring cancer har alltid varit mycket intensiv. Detta är också del den biomedicinska forskningen där ett stort antal för-

en av söksdjur har använts och kommer att användas. Cancer uppkommer på grund av en serie förändringar i vissa gener. Dessa gener kallas onkogener och finns normalt i alla celler. Onkogenerna har betydelse för reglering av tillväxt och differentiering. Forskningen kring cancer är till stor del koncentrerad på att studera effekterna av onkogenema och samspelet mellan dem i syfte att försöka utveckla behandlingsmetoder eller försöka förebygga sjukdomens uppkomst. Det har skapats många transgena musmodeller för olika cancertyper. Den kanske mest kända djurmodellen för cancer är den s.k. onkomusen. Denna mus har en extra benägenhet att utveckla motsvarigheten till bröstcancer hos människan. Herbertsson; Transgena djur i USA. Utvecklingen inom transgentekniken har även givit forskningen möjlighet att "beställa" möss som får cancer i t.ex. bukspottkörteln eller leukemi. Innan användningen av transgena möss med onkogener krävdes det omfattande och långvariga försök för att testa under vilka omständigheter en cancer utvecklas. Man gav cancerframkallande ämnen till stora grupper av försöksdjur för att få fram de tumörer man ville studera. Forskarna valde sedan ut de djur som hade de mest relevanta tumörerna. Detta var ett grovt instrument. Transgentekniken innebär att betydligt färre djur behövs i ett enskilt försök, eftersom man med de transgena mössen vet att en av cancerfaktorerna är plats. Vetenskapsakademien; Djur med nya gener s. 39-40.

Transgentekniken har också kommit till stor användning inom immunologin. Forskningen kring vårt immunförsvar bedöms som ett centralt område inom den moderna biologiska forskningen. Genom de transgena djuren har forskarna fått ett bättre instrument i sina ansträngningar att förstå hur kroppen kan skilja kroppsegna och främmande ämnen samt hur olika typer av celler i immunsystemet bildas och samverkar Medicinsk vetenskap 3/97 s. 28. I dag är många av de gener svarar för vårt immunsystems egenskaper kartlagda. Vi vet

som

vilka celler producerar antikroppar och hur detta går till. Vidare

som har vi kunskap några de genetiska mekanismer som får s.k.

om av mördarceller att angripa främmande ämnen i kroppen. Med transgena möss kan ändra immunsystemet genom att lägga till gener eller att

man slå ut bestämda På så sätt kan successivt undersöka hela

gener. man immunförsvaret. Den kunskap erhålls är stor vikt för förståelsen

som av

t.ex. autoimmuna sjukdomar som diabetes, reumatism, struma osv. av Försök har även visat att det är möjligt att i möss producera monoklonala antikroppar från andra arter, bl.a. människan. Sådana humana monoklonala antikroppar kommer till stor användning vid

att vara behandling vissa sjukdomar. Möjligheten att transplantera organ

av

att behöva använda starka läkemedel för att trycka immunförutan ner svaret är också ett tänkbart resultat efter forskning med hjälp av trans-

möss. Dessa kan också hjälpa att lösa flera problem som finns gena oss vid användningen djur donatorer till människan Vetenskaps-

av som akademien; Djur med gener s. 37-38. Herbertsson; Transgena

nya djur i USA.

Chimpanser det enda försöksdjur som hade möjlighet att

var utveckla aids. Tillgången djurmodeller därför liten. Nu har

var forskare emellertid utvecklat transgen mus som man hoppas kan

en

modell vid forskningen kring fungerande behandling av aids. I vara en musmodellen har avlägsnat eget immunförsvar och ersatt

man musens det med från människans immunsystem. Därefter infekteras

gener

med hiv därmed kan bli en modell som kanske kan ge musen som värdefull information vad sker i människokroppen.

om som Herbertsson; Transgena djur i USA.

Nervsystemet och de neurologiska sjukdomarna är ytterligare forskningsområden i framtiden kommer att få stor användning av

som transgena djurmodeller Medicinsk vetenskap 3/97 s. 28.

Läkemedelsutvecklingen

Att utveckla ett läkemedel är omfattande och komplicerad process

en

kräver ett vetenskapligt samarbete mellan många olika experter. som

Vanligtvis är det någon form biologisk mekanism i kroppen som

av

upphov till sjukdom. Om kan påverka denna mekanism så ger en man kan även påverka sjukdomstillståndet. Att försöka förstå de

man bakomliggande sjukdomsmekanismerna är därför av stor vikt. Nästa

i utvecklingsprocessen är att försöka finna substans som har de steg en egenskaper är önskvärda. I det inledande skedet, när många olika

som substanser testas, är förutsättningarna för att använda alternativa metoder goda. Dessa är både snabbare och billigare än djurförsök. Detta

78 Djurförsö/csverksamhet

innebär ofta att fler substanser testas med användning alternativa av metoder än vad som skulle ha varit fallet vid användning enbart av djurförsök. Trots användningen av alternativa metoder behöver man ofta även utföra djurförsök som kontroll att den substansen har av nya önskad effekt. De alternativa metoderna kompletterar därför än mer ersätter djurförsöken. Om man har hittat en substans med potential vidtar därefter prekliniska effekt- och säkerhetsstudier. Dessa studier använder allt från cellodlingar till levande djur och syftet är att samla tillräckligt med fakta och kunskap om den nya substansen för att den skall kunna provas människor. Utan dessa tester skulle man inte nå sådan en kunskap om substansen att man skulle våga ge den till människor. Även när kliniska studier, dvs. försök människan, genomförs, fortsätter användningen av djurförsök. Dessa djurförsök skall ge svar på substansens effekter efter lång tids intag. en Läkemedelsindustrin strävar efter att använda metoder som ersätter användandet av levande djur. Inom överskådlig tid kommer emelleren tid traditionella djurförsök att vara nödvändiga vid utvecklingen av läkemedel. En stor del av djurförsöken måste dessutom utföras i enlighet med och grund de riktlinjer olika myndigheter ställer för av som att få ett blivande läkemedel godkänt för användning på människa och djur. Astra AB och Pharmacia Upjohn AB; Hur ett läkemedel kommer till.

6.2.5 En fallstudie

- diabetesforskningen

Forskningen och utvecklingen inom i princip alla medicinska områden har under de senaste årtiondena inneburit stora framsteg med avseende såväl ökad kunskap om sjukdomar som mer effektiv behandling. I syfte att exemplifiera utvecklingen inom ett forskningsområde har utredningen valt att närmare redogöra för diabetesforskningen. Denna har varit och är mycket intensiv. Det är vidare ett forskningsområde där användningen av olika djurmodeller har spelat och även i framtiden kommer att spela avgörande roll. Därtill kommer att djurförsöken en inom forskningen har ifrågasätts ur djurskyddssynpunkt. Diabetes mellitus diabetes är det latinska namnet sockersjuka. Detta är en s.k. folksjukdom, som ökar snabbt i omfattning. Man räknar med att ca 50 miljoner människor enbart i Europa och USA har diabetes. I Sverige finns det uppgifter att samhällets kostnader för sjukdomar i det endokrina systemet, där diabetes är den dominerande sjukdomen, år 1991 var över sex miljarder kronor Jacobsson, Lindgren; Vad kostar sjukdomarna Därtill kommer kostnader för

Djurförsö/csverksamhet 79

följdsjukdomar. Detta kan jämföras med de resurser som läggs på forskning kring sjukdomen diabetes. För år 1998 lämnar MFR 13 miljoner kronor i projektbidrag. Till detta skall läggas medel för ett par forskartjänster och forskningsassistenttjänster. Vidare bidrar Svenska diabetesförbundet med för närvarande sex miljoner kronor årligen. Svenska projekt får även ekonomiskt bidrag från utländska finansiärer, t.ex. amerikanska Juvenil Diabetes Foundation. Ytterligare resurser satsas dessutom inom olika industriprojekt.

Diabetessjukdomen har varit känd sedan lång tid tillbaka och ordet diabetes, som betyder rinna igenom, myntades av den grekiske läkaren Aretaeus år 180 e Kr. Aretaeus syftade på att den diabetessjuke har stora urinmängder och han ansåg att kött och ben strömmade bort med urinen. Att det sannolikt var socker som utsöndrades i urinen vid diabetes konstaterades redan under 1700-talet. Under 1880-talet påvisades att levern kan bilda glukos druvsocker och dr Paul Langerhans beskrev öliknande anhopningar av celler betaceller i

bukspottkörteln pankreas, de s.k. Langerhanska öarna. Genom avlägsnandet bukspottkörteln hund kunde man år 1889 konstatera

av att detta ledde till diabetes med dödlig utgång hos hunden. Den mest banbrytande upptäckten gjordes emellertid år 1921 när Frederich Banting och Charles Best upptäckte insulinet. Insulin är nämligen ett livsnödvändigt hormon reglerar kroppens glukosomsättning. Det

som krävdes många experiment djur innan man kunde börja behandla diabetespatienter med insulin. Patienterna, som tidigare hade varit dödsdömda, kunde i och med behandlingen återföras till ett normalt liv och den kvarvarande livslängden efter sjukdomens utbrott ökade från 1,5 år till 30-40 år.

Det visade sig emellertid att diabetes inte var besegrad genom insulinbehandlingen. Många de hade överlevt tack vare insulin-

av som tillförseln började efter tid att svåra symptom från framför allt

en ögon, njurar och nervsystem. Nu att symptomen är tecken på

vet man förändringar i de små blodkärlen. I ögats näthinna kan förändringarna i blodkärlen leda till ärrbildning, förr ofta ledde till kraftigt nedsatt

som

eller blindhet. De fina kärlen i njurarna kan förtjockas, vilket på syn lång sikt kan leda till nedsatt och i svåra fall helt upphävd njurfunktion. Detta leder till urinförgiftning, kräver dialysbehandling eller njur-

som transplantation. Diabetesförändringama kan också drabba hjärtats kranskärl och försämra funktion. De svåra följdsjukdomama

nervernas

diabetes kan medföra samt det faktum att antalet diabetiker har som fortsatt att öka i snabb takt, har drivit på forskningen.

Diabetes är egentligen ett samlingsnamn för flera olika rubbningar

ämnesomsättningen alla karaktäriseras av att blodsockret är av som förhöjt. Det finns två huvudtyper diabetes. Den ena typen kallas

av

80 Djurförsöksverksamhet

juvenil diabetes, barndiabetes, ungdomsdiabetes eller typ l-diabetes. Denna debuterar i regel tidigt, oftast i tonåren. Utredningen har valt att kalla denna form av diabetes för barndiabetes. Utmärkande för denna är att tillverkningen av insulin helt eller så gott helt har upphört på som grund av att betacellerna i de Langerhanska öarna förstörts. Sjukdomen kräver därför en livslång behandling insulin. Förr användes nästan av enbart högrenat svininsulin. Numera är dock samtliga insuliner som används i Sverige s.k. humaninsuliner, dvs. identiska med det mänskliga insulinet. En del av dessa humaninsuliner framställs med insulin från svin utgångsmaterial, andra med s.k. hybrid-DNA-teknik. som Den andra huvudtypen diabetes kallas för vuxendiabetes, åldersav diabetes, adult diabetes eller typ Z-diabetes. Denna uppkommer nästan alltid efter 40 års ålder. Utredningen har valt att kalla denna diabetesform för vuxendiabetes. Denna finns i sin tur i flera former, varav en har samband med övervikt. Vid vuxendiabetes är förmågan att producera insulin inte helt upphävd och oftast behövs inte insulinbehandling. Den insulinbrist som råder vid vuxendiabetes kan bero dels att betacellerna i de Langerhanska öarna i bukspottkörteln producerar för lite insulin, dels att kroppens vävnader följd övervikt och fetma som en av har nedsatt känslighet för insulin och därför kräver insulin än bukmer spottkörteln kan producera. I många fall är det en kombination dessa av två faktorer som orsaker vuxendiabetes. I motsats till vad många tror är vuxendiabetes ärftlig än barndiabetes. Levnadssättet spelar dock mer en stor roll för att utlösa vuxendiabetes. Vuxendiabetes är betydligt vanligare än barndiabetes och för svarar omkring 85-90 procent av all diabetes. Vuxendiabetes och barndiabetes kan ge upphov till samma följdsjukdomar, dvs. ögonförändringar, njurskador, hjärt- kärlsjukdomar och nervlidande i allmänhet neuropati. Risken att relativt tidigt drabbas komplikationer är emellertid av lägre för vuxendiabetiker, vilket bl.a. beror att sjukdomen regel som uppträder betydligt senare i livet än vad är fallet med barndiabetes. som Upptäckten att diabetes är ett heterogent tillstånd, representerar som flera sjukdomar med olika sjukdomsorsaker och förlopp, har inneburit en ny bas för diabetesforskningen. Denna bedrivs inom ett stort nu antal vetenskapliga fält, bl.a. biokemi, cellbiologi, molekylärbiologi, immunologi, epidemiologi, fysiologi och farmakologi.

Dj urförsÖIcsver/csamhet 81

Forskningen kring barndiabetes

Varje framsteg i förståelsen orsakerna till diabetes är förknippade av med ökad kunskap om insulin och dess verkan kroppens celler. Stor del av forskningen har därför ägt rum genom att studera insulinets egenskaper på molekylär nivå. Man har länge antagit att barndiabetes är en s.k. autoimmun sjukdom, dvs. det egna immunförsvaret börjar någon anledning angripa av den egna kroppen. Vid barndiabetes är det just de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln som drabbas denna attack. Vad av som startar denna process är emellertid ännu inte kartlagt. Antagandet att virus genom att infektera och förstöra betacellerna skulle kunna vara en orsak till barndiabetes fick stöd då kunde påvisa förhöjda halter man av antikroppar mot vissa förkylningsvirus hos nyinsjuknade diabetiker. Dessutom fann man att virus kan framkalla diabetes hos möss. Det har gjorts stora ansträngningar att få fram lämpliga djurmodeller för studier av barndiabetes. Tre djurmodeller har också kommit att få omfattande användning och medfört ökade kunskaper om barndiabetes. l två fall har det rört sig om djur med ärftlig diabetes. Den ena modellen utgörs av råttor och den andra möss. De två typerna av av försöksdjur upptäcktes i Kanada resp. Japan då enstaka djur spontant fick diabetes. Genom systematisk avel fick fram flera olika stamman mar av diabetesbenägna försöksdjur. Gemensamt för dessa olika djurmodeller är att diabetestillståndet uppstår till följd attbetacellerna i av de Langerhanska öarna förstörs. Det tycks ske genom angrepp av kroppens egna vita blodkroppar, dvs. genom inflammatorisk, en sannolikt autoimmun, Genom dessa djurmodeller fick forskningen process. alltså möjligheter att genom djurförsök öka kunskaperna de faktorer om som utlöser förstörelsen av betaceller vid barndiabetes. Samtidigt som kunskapen ökade om den autoimmuna processens betydelse för uppkomsten av barndiabetes bedrevs även framgångsrika studier kring arvets betydelse för sjukdomsutbrottet. Den ärftliga komponenten har nu kartlagts och beskrivits såväl epedimiologisk ur som molekylärbiologisk synpunkt. Benägenheten att utveckla barndiabetes har visat sig nedärvas av gener som är inkopplade i kroppens immunförsvar. Denna upptäckt har ytterligare befäst betydelsen den autoav immuna processen för uppkomsten barndiabetes. Denna koppling av har även kunnat visas hos försöksdjur både hos råtta och mus har man funnit att förändringar sker i immunförsvaret långt före uppkomsten av den autoimmuna reaktionen mot betacellerna. Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med syfte att kartlägga generna hos såväl patienter som försöksdjur med barndiabetes.

82 Djurförsöksverksamhet

Forskningen kring vuxendiabetes

Frågetecknen kring vuxendiabetes är i dag större än vad är fallet som beträffande barndiabetes. Eftersom vuxendiabetes karaktäriseras av såväl en nedsatt sekretion av insulin nedsatt känslighet för detta som en hormon, har forskningen koncentrerats att förstå orsakerna till dessa defekter cellulär nivå. Dock spelar även sekretionen andra av hormoner i de Langerhanska öarna roll vid utvecklingen sjuken av domen. Således är vuxendiabetes förknippad med såväl ökad en glukagon- som en minskad somatostatinfrisättning. För att förstå den molekylära bakgrunden till vuxendiabetes görs sofistikerade försök på cellulär nivå. Dessa försök syftar till att förstå såväl de mekanismer vilka gör det möjligt för socker och andra substanser upphov till att ge de cellulära signaler som aktiverar frisättningen insulin från av betacellen som de signaler vilka leder till att insulin förmår minska leverns sockerproduktion samt stimulera sockerupptaget från blodet i insulinkänsliga vävnader. En intensiv forskning, inte minst i Sverige, vilket är ett land som ligger idiabetesforskningsfronten, har under de senaste åren ökat våra kunskaper dramatiskt vad gäller såväl stimulerings-sekretionskopplingen i de insulinproducerande cellerna som insulinsignalens reglering. Denna forskning har gjorts möjlig tack vare i användandet av såväl olika insulinproducerande cellinjer som djurmo- l deller för diabetes. För att förstå de komplicerade samband råder i som l kroppen under normala betingelser och varför dessa inte fungerar vid

I

vuxendiabetes, kommer forskningen även i framtiden att kräva tillgång till väldefinierade diabetiska djurmodeller. Sedan mer än 40 år tillbaka har forskningen haft tillgång till möss med ärftlig fetma och diabetes. Under 1950-talet uppstod nämligen en spontan förändring i ett arvsanlag hos en mus i en stor försöksdjursanläggning i USA. En recessiv ärftlig förändring i ett arvsanlag medförde att en del av mössen några veckor efter födseln blev kraftigt feta. Efter i hand fick de också en måttlig höjning av blodsockernivån. Allt sedan l upptäckten av dessa möss har man bedrivit avel dessa och kolonier finns tillgängliga på många håll, bl.a. i Sverige. Kroppsvikten hos de nu sjuka djuren överstiger den normala med 2-3 gånger. Diabetes har sedan dess upptäckts i ytterligare rått- och musstammar vilka används i forskningen kring vuxendiabetes.

Hur ser fortsättningen ut

Som framgått kan dagens diabetesbehandling, framtagits med som användning av djurförsök, visserligen avlägsna det omedelbara hotet mot patientens liv och medföra en väsentligt höjd livskvalitet. Behand-

a

Djuiförsöksverksamhet 83

lingen kan emellertid knappast sikt förhindra svåra komplikationer. Forskare från olika delar världen fortsätter därför sitt samarbete som

av går ut på att förstå, bota och förebygga diabetessjukdomen.

Det allra bästa skulle naturligtvis vara om man fick kunskap om hur

skulle kunna förebygga att sjukdomen bryter ut. Både när det man gäller barn- och vuxendiabetes blir därvid den primära uppgiften att kunna identifiera med hög risk att utveckla sjukdomen, för att

personer därefter inleda en förebyggande behandling. Man har redan utarbetat vissa metoder på försöksdjur där man i blodprover upptäcker markörer för sjukdomen. Metoden kan dock ännu inte användas människan. Vidare kvarstår omfattande insats på grundforskningsnivå innan

det en man erhåller sådan kunskap om betacellerna som medger möjlighet att förhindra sjukdomsutbrottet.

Parallellt pågår det därför även en omfattande utveckling med målsättning att kunna bota grundsjukdomen när den väl har brutit ut. Beträffande barndiabetes gäller det främst att försöka hejda den autoimmuna processen. För närvarande är emellertid det enda sättet att bota barndiabetes att genomföra en transplantation av bukspottkörteln. Denna metod har emellertid betydande nackdelar. Dels är tillgången till lämpliga givare begränsad, dels måste diabetespatienten under sin återstående livstid få behandling, med stor risk för biverkningar, som hindrar avstötning, dels är operationen besvärlig och förenad med vissa risker. Man arbetar därför även på att försöka utveckla metoder för transplantation av enbart Langerhanska öar. Vid experiment på råtta har

enkel injektion kunnat införa sådana öar i kroppen. man genom en Metoden har även de fördelarna att öarna kan hållas levande i vävnadsodling i väntan lämplig mottagare och man har kunnat behandla öarna före transplantationen så att deras förmåga att orsaka avstötningsreaktion minskar eller upphör. Vid försök människan har det emellertid visat sig svårt att isolera överlevande Langerhanska öar från människa i tillräcklig mängd. I stället har försökt

vuxen man utnyttja bukspottkörtelvävnad från foster. På grund av bl.a. etiska problem försöker undvika användningen människofoster. Man har

man av funnit att egenskaperna hos betaceller från grisfoster liknar de mänskliga betacellemas. Detta innebär att bukspottkörtel från grisfoster skulle kunna tillgodose behovet av betaceller för transplantation. Det återstår dock mycket forskning innan transplantation av betaceller kan bli vedertagen behandlingsmetod mot diabetes.

en

När det gäller möjligheterna att behandla vuxendiabetes inriktas forskningen främst att påverka obalansen mellan kroppens behov och produktion av insulin. Det finns vissa läkemedel vid behandling av vuxendiabetes. Läkemedlen kan emellertid inte återställa blodsockerregleringen fullt ut. På grund härav och då även små rubbningar i

84 Djurförsöksverlcsamhet

blodsockerhalten kan leda till diabeteskomplikationer är arbetet med att finna bättre behandlingsmetoder av vikt. Detta arbete kräver ytterligare kunskap om utsöndringen från betacellen och hur denna är förändrad vid vuxendiabetes. Arbetet sker främst genom djurexperimentell forskning där man med användning av avancerad metodik försöker klarlägga cellfunktionen på molekylär nivå. Eftersom resultat har visat att den bristande insulinproduktionen vid vuxendiabetes kan bero på en ärftlig oförmåga hos betacellen att svara med celldelning och tillväxt en långvarigt ökad belastning, har man förhoppningar om att genom utveckling av nya läkemedel kunna stimulera betacellens insulinproduktion och tillväxt. Forskarna anser i dag att forskningen kring vuxendiabetes mycket snart kan ge upphov till nya och mer adekvata farmakologiska principer i behandlingen av denna svåra folksjukdom. Detta skulle medföra väsentliga förbättringar av behandlingen av vuxendiabetes.

Den möjlighet som nu finns till kartläggning av de mänskliga arvsanlagen kommer att medföra att de genetiska förutsättningarna som ger vissa personer en benägenhet att utveckla diabetes blir kända. I förlängningen innebär detta en möjlighet att genom förändring av arvsanlagen, s.k. genterapi, förhindra utbrott av diabetes.

Som framgått ovan har hund, råtta, mus och gris använts som försöksdjur i forskningen kring diabetessjukdomen och dess följdsjukdomar. Ytterligare djurslag som har använts är marsvin och apor. När det gäller apor har dessa främst använts i transplantationsforskningen. l och med användningen av transgena djur har forskare fått ytterligare möjligheter att skapa djurmodeller för diabetesforskning. Redan nu är användningen av transgena möss omfattande och det finns anledning att tro att denna kommer att öka avsevärt de närmaste åren. Kanske kan de gener som hos människor framkallar diabetes snart vara identifierade. Genom att sätta genen i ett försöksdjur har man kanske möjlighet att skapa den perfekta djurmodellen för diabetes.Hellström; Diabetes Forskning om en folksjukdom, Agardh m.fl. red.; Dia-

betes.

SOU:l998:75 85

7 Alternativa metoder till

djurförsök

7.1 Vad är alternativa metoder

I Sverige har en omfattande biomedicinsk forskning och en betydande läkemedelsindustri. Dessa verksamheter är för inhämtande

kunskap beroende av möjligheten att utföra djurförsök. Detta är av accepterat av samhället, som tillåter djurförsök. Staten satsar också

på den biomedicinska forskningen. De senaste årtiondena stora resurser har emellertid frågan om möjligheten att använda alternativa metoder till djurförsök blivit alltmer fokuserad och djurförsök får inte utföras om likvärdig kunskap kan vinnas genom användning av alternativa metoder.

Definitionen av vad som är en alternativ metod är oklar. Vid en strikt tolkning skulle naturligtvis endast metoder som helt utesluter användningen djur kunna alternativ metod till djurförsök. I

av utgöra en de flesta sammanhang när man talar om alternativa metoder i dag avses emellertid vidare definition.

en

Diskussionen alternativa metoder tog riktig fart under 1970-talet

om då flera plågsamma djurförsök blev mycket uppmärksammade. Diskussionen gav vid handen att såväl forskare, politiker som representanter för djurskyddet i princip kunde ena sig kring de idéer om humant utnyttjande försöksdjur de brittiska forskarna William Russel

av som och Rex Burch år 1959 hade givit uttryck för i sin bok The Principles of Humane Experimental Technique. Dessa två definierade som alternativ till djurförsök varje metod som innebär en förbättring av djurens situation, en minskning i användningen av försöksdjur eller ett totalt ersättande försöksdjursanvändningen. Deras definition är känd som

av de 3 Rzns princip på grund att definitionen engelska kan samman-

av fattas med orden refinement, reduction och replacement. CFN:s skriftserie nr 27 s. V.

Refine förfina innebär att man alla sätt försöker förbättra djurens situation i djurförsöksanvändningen. Djuren skall orsakas så lite besvär möjligt. Det kan ex. vara fråga om att arbeta med mer

som

86 Alternativa metoder till djurförsök SOU: 1998:75

förfmade metoder, använda smärtlindring eller bättre bedövningsmedel såväl under som efter ett operativt ingrepp, bättre utbildning för forskare och försökdjurspersonal och förbättra förhållandena för djuren i burama.

Reduce begränsa innebär att man vidtar åtgärder med syfte att minska behovet av försöksdjur. I det här fallet kan det vara åtgärder som tar sikte på att skapa så friska och väldefinierade djur som möjligt, att förbättra metodiken, att förbättra djurförsökslokaler och att förbättra utbildningen för forskare och djurvårdande personal.

Replace ersätta innebär en strävan att ersätta djurförsök med någon annan metod. Varje metod som ersätter ryggradsdjur anses var ett led i denna strävan. Om man utför experimentet med användning av organ eller vävnadsdelar från djur eller i stället för ryggradsdjur använder ryggradslösa djur anses detta som ersättning för djurförsök enligt de 3 Rzns princip.

I dag är de 3 Rzns princip allmänt tillämpad inom forskarvärlden och

de myndigheter ansvarar för djurförsöksanvändningen. Detta av som gäller både i Sverige och internationellt. CFN:s skriftserie nr 27 s. V.

Det har emellertid höjts röster om att de 3 Rzns princip inte är tillräcklig vad gäller strävan mot att minska användningen av försöksdjur. Erik Walum har gett uttryck för sådana tankar i CFN:s skriftserie nr 27. Han uttalar bl.a. följande VI: Ett problem med den redovisade, och allmänt accepterade definitionen av alternativa metoder är att den låser fast diskussionen vid redan existerande djurbaserad metodik och kan därmed utgöra ett hinder för prospektiv utveckling av alternativ. Med andra ord, för biomedicinska undersökningar där det i dag inte existerar etablerade djurmodeller, men där man med lätthet kan förutse betydande djuranvändning i framtiden, gives inga alternativ

en enligt tre R-definitionen. Det är dock väsentligt att den forskning som syftar till att reducera försöksdjursanvändningen genom att utveckla, utvärdera och introducera djurbesparande metoder inte bara ägnar sig åt att finna alternativ till redan existerande procedurer utan, som i all

forskning, koncentrerar sina ansträngningar att ta fram ny annan kunskap och tillämpa denna inom områden där forskningen expanderar och på problemställningar, i framtiden kommer att angripas. Utan

som denna inställning till vad utveckling av alternativa metoder innebär kommer graden försöksdjursanvändningen inte att vara avhängig en

av verksamhet med ett uttalat djurbesparande syfte utan vara helt hänvisad till den allmänna utvecklingen inom forskningen.

Från djurskyddsintressets sida har kanske de 3 Rzns princip aldrig helt accepterats som en lämplig definition på vad som är alternativa metoder till djurförsök. De anser att ansträngningama i första hand skall fokuseras på just utvecklingen av metoder som kan ersätta

SOU:1998:75 Alternativa metoder till aljuiförsök 87

djurförsök. Vidare har det gjorts gällande att principen borde kompletteras med ytterligare två R, nämligen reject och redirect resources. Innebörden av reject avvisa är att djurförsök skall underlåtas när försöken inte är motiverade utifrån ett vetenskapligt perspektiv eller när det inte är etiskt försvarbart att använda djur grund av det lidande som orsakas djuren. Dessa förhållanden skall därvid bedömas oberoende av varandra. Redirect resources omfördela resurser innebär att man skall försöka lösa problemet annat sätt än att

genom använda djurförsök. Redan befintlig kunskap skall användas på ett bättre sätt. Det kan röra sig om behov av politiska beslut, sociala, hygieniska och andra förbättringar samt informationskampanjer som har till syfte att påverka beteenden och på så sätt bidra till att djurförsök blir onödiga. T.ex. skulle fungerande kampanjer för att hindra människor att börja röka eller få dem att sluta röka i kombination med fler kontroller och förbättrade diagnosmetoder kanske innebära för

mer möjligheten att minska dödligheten i sjukdomar till följd av rökning än om man satsade alla resurser forskning med uppgift att hitta sätt att bota sjukdomarna. Ett annat exempel som skulle reducera den stora djuranvändningen inom toxikologin skulle vara att genom politiska beslut minska produktionen av nya potentiella hälsovådliga kemikalier samt att förbättra separationen av kemikalier från människor.

7.2 Tidigare om alternativa

utredningar

metoder

1972 års försöksdjursutredning

1972 års försöksdjursutredning konstaterade att det fanns en långt gående opinion som ifrågasatte det nödvändiga i användning av försöksdjur. Utredningen fann emellertid att framstegstakten när det gällde alternativa och kompletterande metoder långsam. Man menade att

var forskningen inte i större utsträckning förväntades tillgodogöra sig dessa framsteg och rutinmässigt använda dem ett sådant sätt att behoven av försöksdjur av denna anledning kunde förväntas väsentligen avta under överskådlig tid. Utredningen ansåg dock att införandet av alternativa och kompletterande metoder var värdefulla av ekonomiska och etiska skäl. Ds I 1975:4 s. 11-14.

88 Alternativa metoder till djurförsök SOU:1998:75

Lantbruksstyrelsens undersökning

År 1976 uppdrog regeringen åt Lantbruksstyrelsen att undersöka möjligheterna att utnyttja alternativa och kompletterande metoder i stället för djurförsök. Lantbruksstyrelsens redovisning, som byggde en rapport från en tillsatt arbetsgrupp, konstaterade att frågan s.k.

om alternativa och kompletterande metoder var stor och komplicerad och att frågan troligen inte kunde lösas utan övergripande internationella insatser. Man fann att studier på isolerade organ eller celler utgjorde ett utomordentligt viktigt fält inom den biologiska och medicinska forskningen. Resultaten från dessa försök var oumbärliga. Metoden kunde emellertid endast inom vissa forskningssektorer och för begränsade syften sägas vara verkligt alternativa, dvs. göra djurförsök obehövliga. I det allt övervägande antalet fall blev dessa andra metoder endast komplement till djurförsöken. Man framhöll att det önskvärt

var att användningsområdet för sådana metoder utvidgades i all tänkbar utsträckning. För att åstadkomma detta ansåg man det nödvändigt att forskningsmedel ställdes till förfogande för forskningsprojekt där andra testmetoder än djurförsök används och för att experiment med försöksdjur, isolerade organ eller celler, cellodlingar och subcellulära studier skulle kunna bedrivs parallellt. Man förordade att utvecklingen av andra testmetoder än djurförsök borde främjas på så sätt att forskningsråden gavs särskilda tilläggsanslag för ändamålet. Råden skulle därvid kunna främja sådana projekt, där vid problemets lösande annan testmetod än djurförsök kom till användning, antingen enbart eller parallellt med dittills brukliga djurförsök. Prop. l978/79zl3 s. 52-53

Propositionen 1978/79: 13

I prop. 1978/79213 om ändringar i 1944 års djurskyddslag m.m. betonades att ett ökat utnyttjande av alternativa och kompletterande metoder skulle inta en central plats i strävandena att begränsa användningen av försöksdjur. Man framhöll att det var angeläget att de kunskaper om alternativa metoder som fanns på olika håll i världen kunde utnyttjas. Eftersom man ville inrätta CFN ansåg man att CFN skulle få disponera särskilda medel för att ekonomiskt kunna stödja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder. Prop. l978/79:13 s. 16-17

SOU: 1998:75 Alternativa metoder till djurförsök 89

7.3 Alternativa metoder i bruk

som kommit

7.3. l

Inledning

När man diskuterar olika tekniker för att lösa biomedicinska problem kan man generellt dela dessa i vivo-metoder och vitroupp metoder. In vivo betyder i den levande kroppen och innebär att forskaren prövar sin frågeställning i levande människa eller ett en levande djur. In vitro betyder i glaset. En vitro-metod innebär att forskarens problemställning studeras i ett provrör. När vitro-metoder tillämpas används ofta vävnader eller celler från djur eller organ, människa och man försöker dem att överleva i konstgjord miljö. en Vid vitro-metoder används även ofta delar ett eller celler. av organ European Medical Research Council, EMRC,; Djurforsök och alternativa metoder s. 9. l dag används begreppet alternativ metod inom forskningen för i princip alla de metoder inte omfattar försök med hela djur, dvs. som varje användning cellkulturer och liknande sägs alternativ av vara en metod. I många fall är emellertid användningen sådan metod den av en enda framkomliga vägen för forskaren. Om t.ex. vill studera man cellemas funktioner och sammansättningar är det inte möjligt att göra detta genom att använda en modell baserad hela djur. I dessa fall är det inte adekvat att tala att tillämpar alternativ metod. De om man en två huvudmetoderna kan därför oftast sägas komplettera varandra. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap 264-266, EMRC; Djurfors. sök och alternativa metoder 9. s. De metoder som inom vissa användningsområden kan sägas utgöra alternativ till djurförsök kan delas in; vävnadskulturer användning av ryggradslösa djur användning av mikroorganismer kemiska metoder tekniska metoder - Nedan följer redogörelse olika alternativa metoder. Framställen av ningen gör inte anspråk att fullständig. Att göra heltäckande vara en kartläggning av vilka alternativa metoder som finns och kommit i som bruk är mycket omfattande och komplicerad uppgift. Utvecklingen en på området går också mycket snabbt. För att ett arbete med att kartlägga alternativa metoder skall ändamålsenligt krävs därför att vara frågan är föremål för fortlöpande uppmärksamhet. Det är därmed lämpligen en uppgift för den myndighet centralt for försom ansvarar

söksdjursanvändningen i landet.

90 Alternativa metoder till djwförsök SOU: 1998:75

7.3 Vävnadskulturer

Vävnadskultur är en gemensam benämning för odling vitro av organoch vävnadsdelar eller celler. Denna alternativa metod till djurförsök har en lång historia. Redan år 1885 lyckades hålla celler från man kycklingembryon levande i varm saltlösning och tillväxt celler av vitro beskrevs första gången år 1907. Vävnadskulturtekniken expanderade kraftigt i och med introduktionen av antibiotika. För närvarande är vävnadskulturtekniken den mest betydande kategori alternativa av metoder van Zutphen mil., Prinicples of Laboratory Animal Science s. 319-321. Når man använder organ- eller vävnadsdelar av organ är syftet att upprätthålla strukturella och funktionella förhållanden mellan celler och vävnader i det aktuella organet. Sådana vävnadskulturer har kort en livslängd. När man använder denna teknik, behöver tillgång till man nytt material från djur eller människa inför varje försök. Zutphen

van

m.fl.; Principles of Laboratory Animal Science 321-322. En bes. gränsning med tekniken var länge att det var få typer av normala mänskliga celler som kunde odlas. Fortfarande används mycket vävnader från djur i cellkulturer och andra vitro-metoder. Vävnadskulturtekniken genomgår mycket snabb utvecklingsfas och vitroen metoder har blivit alltmer tillförlitliga och reproducerbara. Vävnadskulturtekniken har redan resulterat i många tillämpningar ersätter som eller reducerar behovet av försöksdjur. EMRC; Djurförsök och alternativa metoder s. 15-20. Ett område där vitro-metoder har fått stort genomslag och till stor del ersatt användningen djurförsök är framställningen av av monoklonala antikroppar. Monoklonala antikroppar har flera användningsområden. De används bl.a. inom immunologin och vid diagnostik av olika sjukdomar. Det har även gjorts försök att använda monoklonala antikroppar i samband med terapi vid immunologiska sjukdomar, cancersjukdomar och infektionssjukdomar. Framställningen kunde ursprungligen enbart göras med hjälp möss med tillämpning den av av s.k. ascitesmetoden. Metoden ett rikt utbyte antikroppar och har ger av varit väl använd. På grund att metoden mycket smärtsam av anses vara för djuren har metoden väckt starka protester främst från djurskyddshåll. Numera finns det för bl.a. storskalig och industriell produktion av monoklonala antikroppar tillgång till etablerade vitro-metoder. Framställningen av monoklonala antikroppar sker i dag främst utan användningen av djur. Alltjämt förekommer dock viss användning av ascitesmetoden. CFN:s allmänna råd nr 1-1990. Vacciner kunde tidigare framställas enbart med användning djur. av Smittämnet sprutades i djuret, där viruset fick växa till sig, varpå

SOU: 1998:75 Alternativa metoder till cäurförsäk 91

vaccinet kunde tillverkas. Vaccin kan numera framställas i cellkulturer. Ett exempel är framställningen av poliovaccin. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 266. För detta använder njurar från

man apor. Poliovirus odlas nämligen i celler isolerats från apnjure. Utveck-

som lingen inom vävnadskulturtekniken har med tiden medfört att det har blivit möjligt att upprepa odling av sådana njurceller i ett antal

generationer. Det antal apor som har behövts för att få fram tillräcklig mängd njurvävnad har därmed kunnat minskas. På tid har även cellinjer

senare av mänskligt ursprung börjat utnyttjas för vaccinframställning. Det finns därför i dag en ökad tillgång av alternativa metoder vid framställning av vaccin mot virus. Fortfarande måste man dock använda djur för att testa det framställda virusvaccinets förmåga att ge immunitet och om vaccinet kan tänkas bieffekter. EMRC; Djurförsök och

ge alternativa metoder s. 17.

Ryggradslösa djur

Många länder, däribland Sverige, betraktar ryggradslösa djur som alternativ till djurförsök. Utvecklingsavståndet mellan ryggradslösa djur och människor är visserligen stort men den strukturella och funktionella specialiseringen på olika utvecklingsnivåer kan utnyttjas inom grundforskningen. Den information man erhåller kan även värdefull för

vara högre organismer. EMRC; Djurförsök och alternativa metoder s. 20. Ett ryggradslöst djur, hästskokrabba, har kommit att ersätta kanin vid pyrogentest s.k. limulustest. Pyrogener orsakar förändring i

en krabbans blod. Pyrogener är substanser som hos människa och djur orsakar feber. Läkemedel avsedda för injektion eller infusion måste pyrogentestas och därvid konstateras fritt från innan det

vara pyrogener får distribueras. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 268. Fortfarande används dock kaniner i viss mindre omfattning för att testa förekomsten av feberframkallande agens.

7.3.4 Mikroorganismer

Även mikroorganismer kan användas på ett sådant sätt att de ersätter försök med djur. Arvsmassan från mikroorganismer har grundläggande likheter med högre stående organismers arvsmassa och mikroorganismer utnyttjas därför som modeller vid genetisk forskning. Den kunskap

har i dag inom den molekylära genetiken har grundlagts från studier av genfunktion och genreglering hos bakterier. Denna kunskap används nu bl.a. vid prövningar av om läkemedel och industriella kemikalier

92 Alternativa metoder till cüuiförsök SOU:l998:75

kan skada EMRC; Djurförsök och alternativa metoder s.

arvsmassan. 21-22. Ames test är ett välkänt test där bakterier används för att upptäcka ett ämnes eventuella cancerframkallande egenskaper. Viss misstro har dock riktats mot metodens prognostiska värde. Arnes test och flera liknande test med bakterier används främst vid en förstahandsprövning potentiella cancerframkallande ämnen. Denna an-

av vändning minskar det antal djur som behöver användas vid tester av ämnens benägenhet att orsaka cancer. Det s.k. MEIC-projektet har avslutat utvärdering befintliga vitro-metoder som används inom

en av toxikologin. Öbrink, Waller; Försöksdjurskunskap s. 267.

7.3.5 Kemiska metoder

Ytterligare ett område där har kunnat över från användning av

man in vivo-metod till in vitro-metod är vid mängdbestämning av t.ex. hormoner, vacciner, vitaminer och toxiner. Numera använder man immunologiska metoder utan användning djur där antikroppar eller

av isolerade celler har specifika receptorer binder sig specifikt och

som stabilt till testsubstansen. Receptorbindningen avspeglar mängden testsubstans.

Kemiska metoder används också för att analysera prov som tagits på djur. På grund att de kemiska metoderna har hög känslighet behöver

av

inte använda lika stora provvolymer tidigare. Detta har också man som bidragit till att reducera behovet av djur

Det finns ett förhållande mellan ämnens molekylära struktur och biologiska aktivitet. Med hjälp av fysikalisk-kemiska analysmetoder kan förutsäga biologisk aktivitet hos nya substanser, t.ex. vad

man gäller dess toxicitet. Denna metod kan användas bl.a. för att prioritera och välja ut möjliga ämnen inom läkemedelsutvecklingen. En initial gallring screening kan göras med denna metod som medför att endast ett mindre antal ämnen, valda utifrån ett mycket större antal möjliga ämnen, testas på djur. Telestam; CFN:s skriftserie nr 27 s. 4-5. EMRC; Djurförsök och alternativa metoder s. 22-23.

7.3.6 Tekniska metoder

Många de sker i levande organismer kan uttryckas

av processer som matematiska ekvationer. Detta innebär att man kan utveckla

genom matematiska modeller många fysiologiska, biokemiska, patologiska

av och toxikologiska I de flesta fall produceras och används

processer. dessa modeller i dataprogram, och kallas därför datamodeller eller data-

SOU:l998:75 Alternativa metoder till cüuiförsök 93

simuleringar. van Zutphen, Principles of Laboratory Animal Science

s. 326 Man kan numera med hjälp av datatekniken simulera funktioner hos bl.a. njure, hjärta och lungor. De tekniska hjälpmedlen har stor möjlighet att ersätta djurförsök inom framför allt den medicinska undervisningen. EMRC, Djurförsök och alternativa metoder s. 23- 24. För utveckling av modeller krävs en detaljerad kunskap i vivoprocesser. Denna kunskap kan främst erhållas genom djurförsök och försök människan. Om skall producera komplett modell

man en krävs att man kan beskriva alla de processer som existerar vivo. De flesta datamodeller kan endast erbjuda en uppskattning av verkliga förhållanden. van Zutphen, Principles of Laboratory Animal Science

s. 326. Eftersom man inte uppnår någon kunskap med användning

ny av tekniska metoder kan dessa i sin nuvarande form endast i mindre omfattning ersätta djurförsök inom den biomedicinska forskningen.

7.4 Effekter som de alternativa metoderna

har haft på användningen av försöksdjur

l förarbetena till 1988 års djurskyddslag betonades att djurförsök inte skulle få förekomma om likvärdig kunskap kunde vinnas genom användning av alternativa metoder. Sådana alternativa metoder för att skaffa sig den önskade kunskapen fanns delvis men man förväntade sig en snabb utvärdering av nya alternativa metoder. Prop. l987/88z93

s. 35. Även från andra håll hystes motsvarande förhoppning på att de

en alternativa metoderna skulle ersätta djurförsöken till en stor del inom en nära framtid.

De senaste decennierna har användningen av försöksdjur minskat i de flesta europeiska länderna. Skälen härtill är tidigare nämnts

som många och faktorerna är samverkande. Bl.a. har sett en förbättrad lagstiftning och kontroll över användningen av försöksdjur, kvaliteten

försöksdjuren har blivit allt bättre, det har blivit dyrare att använda försöksdjur och det finns ett ökat engagemang i etiska aspekter i samband med djurförsök. Användningen av alternativa metoder är också en faktor som påverkat djurförsöksanvändningen. I vilken mån kan då den minskning av försöksdjur som noterats tillskrivas de alternativa metoderna Den minskning som hittills sketttillräknas de

av flesta bedömare inte främst de alternativa metoderna. Den begränsade effekten av alternativa metoder till djurförsök i forskning och testning anses bero på bl.a. att metoderna inte är kompletta vid en jämförelse med användningen av intakta organismer. Fysiologiska processer, såsom absorbtion och utsöndring, kan t.ex. i vävnadskulturer imiteras

94 Alternativa metoder till djurförsök SOU:l998:75

endast till viss nivå. När datasimulering, lägre stående djur eller

en vitro-metoder används är skillnaden mellan modell och människa ännu större än när djurmodeller används. Detta får till följd att djurförsök ibland måste utföras för att bekräfta resultat från användning av alternativa metoder. Det finns för närvarande endast ett fåtal alternativa metoder helt ersätter djurförsök. I praktiken hämmas användning-

som

alternativa metoder till stor del på grund av otillräcklig en av utvärdering. Zutphen, Principles of Laboratory Animal Science s.

van

330-332.

Av det sagda följer att användningen alternativa metoder i

av huvudsak fortfarande främst utgör ett komplement till användningen av djurförsök. Även de alternativa metoderna inte helt kan ersätta

om djurförsöken, bidrar de dock till att minska antalet djurförsök.

7.5 att använda andra metoder

Möjligheter

än

djurförsök

7.5.1 Inom grundforskning

Många de frågor studeras i medicinsk grundforskning kräver

av som studier levande människor och djur. Om t.ex. önskar undersöka

man blodtryck och reglering blodtryck går det inte att använda vitro-

av metoder på grund att ett isolerat eller isolerad vävnad

av organ en saknar blodflöde. Kunskapen från vivo-studier är därför av betydelse för forskningen kring bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar. Ett annat område där vissa frågeställningar har kunnat angripas endast genom användning djurförsök är neurologin. Här har djurstudier använts för att

av beskriva reflexer från muskler och och hur dessa kontrolleras av

senor det centrala nervsystemet. Vidare är bl.a. hormonella effekter svåra att förstå studier in vivo. EMRC; Djurförsök och alternativa metoder

utan s. 9-14.

Det används emellertid även ett stort antal vitro-metoder inom grundforskningen. Vissa frågeställningar kan endast studeras genom användning vitro-metoder. Så kan t.ex. vara fallet när man

av försöker få inblick i vad händer på cellulär eller molekylär nivå.

en som För sådana studier är in vivo-metoder inte tillämpbara grund av att påverkan och samspel mellan andra celler och organ påverkar de

av cellulära vill studera. Vilken metod används beror

processer man som således vilket speciellt problem skall studeras. Under skilda

som faser ett projekt behöver därför kanske använda olika tekniker.

av man EMRC, Djurförsök och alternativa metoder s. 9

SOU: 1998:75 Alternativa metoder till cäurförsök 95

Eftersom vissa frågor inom biomedicinen för närvarande endast kan belysas med vivo-metoder och då grundforskningen har stor

en betydelse när det gäller försöken att lösa problemen med folksjukdomar som diabetes, infektionssjukdomar, cancer och hjärt/kärlsjukdomar, kommer behovet av djurförsök inom en överskådlig framtid att finnas kvar.

7.5.2 Inom målinriktad

forskning

Inom den målinriktade forskningen utgår från den kunskapsbas

man som man erhållit inom grundforskningen. Generellt sett är användningen av alternativa metoder lättare att introducera i grundforskning än i målinriktad forskning. van Zutphen mf.l., Principles of Laboratory Animal Science 320. Även inom målinriktad forskning används

s. dock ett stort antal vitro-metoder. Avgörande för valet metod är

av emellertid främst vilken integrationsnivå i kroppen man vill studera. För att undersöka skeenden på organnivå använder man t.ex. fripreparerade organ med konstgjord genomströmning vätska

av genom kärlen, s.k. perfusion. Vidare kan effekten substans vävnad

av en en bestämmas genom att man studerar den mekaniska förändringen hos den isolerade vävnaden, t.ex. muskelaturen i ett tarmavsnitt. Effekter av tillväxtfaktorer, hormoner eller neurotransmittorer celler kan undersökas genom användning isolerade celler. Användningen

av av alternativa metoder har många fördelar. Resultaten erhålls snabbare än med djurförsök. Experimenten kan lätt och utföras rutin-

upprepas mässigt. Oftast är de även mindre kostsamma och medger större flexibilitet i förhållanden och variabler vid försöksuppläggning. Vidare reduceras fel på grund av variationer mellan individer; EMRC, Djurförsök och alternativa metoder s. 15 och 28. När det finns behov av att studera bl.a. komplicerade biokemiska och metaboliska förlopp, tillväxtprocesser eller återhämtning hos skadad vävnad, beteenden och artspecifika reaktioner, är de alternativa metoderna mindre användbara. För att upptäcka okända områden inom den levande kroppen kommer man därför att under en överskådlig framtid behöva fortsätta att använda djurförsök. EMRC, Djurförsök och alternativa metoder 28-

s. 29.

96 Alternativa metoder till ajurförsök SOU:1998:75

7.5.3 Inom säkerhets- och toxicitetstestning

Toxikologins uppgift är att bedöma vilken slags skada en viss substans kan orsaka och under vilka förhållanden skadan uppstår. Denna kunskap skall bl.a. kunna användas vid riskbedömning när och hur en

om substans med viss sannolikhet upphov till skadlig effekt och

ger en förslag hur substansen skall hanteras.

om

Läkemedelsindustrin och den kemiska industrins utveckling under 1900-talet har medfört att antalet kemikalier och andra substanser som människan och miljön utsätts för har ökat mycket kraftigt. Denna ökande exponering medför ökade risker för sjukdomar och andra skador. Vi kräver därför information om substansers giftiga egen-

mer skaper för att så långt det går säkerställa dess användning. De ökade kraven säkerhet har inneburit alltmer omfattande lagstiftning som

en ställer krav toxikologiska tester skall utföras innan ett läkemedel

att eller kemikalie får tas i bruk. Dessa krav tester systern för

en riskbedömning byggdes med försöksdjur modeller för

upp som

människan. Fortfarande innebär kraven till övervägande del tester på levande djur. Främst används råttor och möss, men det förekommer även andra djur, t.ex. hundar och Försök av detta slag kräver ett

apor. stort antal djur och de kan utsättas för lidande eller obehag. Djurförsök har den mest informativa metoden vid bedömning av

ansetts vara toxisk effekt och hälsorisk för människor. Eftersom testerna har an-

under lång tid, finns det lång erfarenhet och stor mängd vänts en en en testdata att använda vid utvärdering testresultat.

av nya

Många testerna tidigt blev standard, t.ex. LD50 och Draize

av som ögontest, är plågsamma för djuren och de mötte efter hand en allt större kritik. Denna kritik och den allt större mängden kemikalier och läkemedel ledde till ett ökat intresse för utveckling alternativa

av metoder till djurförsöken. De finns ett stort internationellt intresse

nu för vitro-metoder inom toxikologisk testverksamhet och utvecklingen går fort framåt. De senaste åren har också en rad nya vitrometoder kommit att utvecklas. Man har därvid tagit vara de möjligheter den allmänna utvecklingen inom cell- och molekylärbiolo-

gin har erbjudit.

Utvärdering

När det gäller alternativa testmetoder utvecklats för att på sikt

som kunna ersätta vissa de traditionella djurtesterna saknas för närvaran-

av de ofta tillräcklig kunskap testernas värde i praktiska tillämpningar.

om Sådan kunskap måste skaffa sig att utföra en s.k.

man genom

SOU: 1998:75 .Alternativa metoder till djurförsök 97

utvärderingsstudie. Syftet med utvärderingsstudien är att genom ett standardiserat och oberoende förfaringssätt konstatera den

att testet ger information som behövs för en riskbedömning eller för beslut annat

av slag. Testets tillförlitlighet och relevans för ett visst ändamål måste alltså fastställas. Detta krävs för att toxikologiska vitro-metoder skall kunna bli accepterade och användbara instrument vid toxikologisk testning

Utvärdering är en process som ständigt pågår och dess förutsättningar ändras i takt med ökad toxikologisk kunskap och den bioteknologiska utvecklingen. Efter en utvärdering med positivt resultat vidtar arbetet med att testet skall bli godkänt för användning industri

av och myndigheter. Information utvecklingen alternativa metoder

om av är av stor betydelse för att främja acceptansen vitro toxikologiska

av metoder.

Det finns redan ett stort antal vitro-metoder framtagna för säkerhets- och toxicitetstestning. Man satsar också mycket stora jämförande undersökningar. EMRC, Djurförsök och alternativa metoder s. 27. När det gäller möjligheten att helt ersätta djurförsöken med

vitro-metoder så bedöms den dock som liten, i vart fall inom

en överskådlig tid. Den allmänna uppfattningen är att vitro-metoder för toxikologisk testning kan komma i allmänt bruk främst när det gäller s.k. screeningtester för vissa ändamål och möjligen som komplement till traditionell testmetodik CFN:s skriftserie nr 18 s. 6.

Harmonisering av föreskrifter

Ett stort antal djurförsök utförs till följd av nationella och internationella myndigheters föreskrifter. Mediciner, livsmedel och andra produkter testas för att bedöma de utgör risk för t.ex.

om en människors liv och hälsa. Testerna är en förutsättning för att produkterna skall få släppas ut marknaden. Användningen av denna typ av djurförsök skulle kunna begränsas, utan någon risk för människans säkerhet, om olika myndigheter harmoniserade sina krav tester. Ett och samma företag skulle då inte behöva utföra olika snarlika

men tester för att tillfredsställa myndigheter i t.ex. Europa, USA och Japan. Svendsen, Hau, Handbook of Laboratory Animal Science, vol. s. 7. Det görs också ansträngningar att nå internationell enighet om vilka vetenskapliga krav som skall ställas nya och modifierade testmetoder och utvärderingen av dessa. Bl.a. har organisationerna European Research Group for Alternatives Toxicity Testing ERGATT, John Hopkins Center for Alternatives to Animal Testing CAAT och OECD försökt skapa sådan harmonisering.

4 18-1115

98 Alternativa metoder till SOU:1998:75

ayurförsök.

7.5.4 Inom läkemedelsutveckling

Läkemedelsforskningen syftar till att erhålla kunskap som ärtillämpbar på människan. Man måste då fråga sig om det går att dra några slutsatser från hur t.ex. enstaka celler reagerar till en så komplicerad organism som människan. Det är denna begränsning som gör att man inom läkemedelsindustrin ser det som omöjligt, i vart fall inom överskådlig tid, att helt komma ifrån djurförsöken, eftersom djuren är det närmaste kan komma människan. Däremot kommer de alternativa

man metoderna att förbättras och utgöra viktiga komplement i forskningen.

Läkemedelsindustrin behöver också kunna Visa att de nya mediciner

utvecklas inte några biverkningar. Man måste, bl.a. på grund som ger

myndigheters föreskrifter, undersöka medicinens eventuella giftigav het toxicitet. Ofta innebär detta krav att använda djur. Möjligheterna för läkemedelsindustrin att använda alternativa metoder är härvid till stor del beroende av den allmänna utvecklingen inom säkerhetsoch toxicitetstestning. Astra AB och Pharmacia AB, En skriftserie om läkemedelsforskning och djurförsök

7.5.5 Inom produktion och produktkontroll

Möjligheterna att vid produktion och mätning biologiskt aktiva

av substanser använda alternativa metoder mycket goda. Det har

anses nämligen ingen betydelse om produktionen in vivo eller

äger rum vitro, under förutsättning att slutprodukten är den korrekta. Man kan även bortse från systemeffekter vid bestämning den biologiska

av aktiviteten, jämförande studier med djurförsök har visat att de

om aktuella substanserna kan upptäckas och mätas lika bra vitro som med äldre biologiska bestämningsmetoder. EMRC, Djurförsök och alternativa metoder s. 29.

7.5.6 Inom utbildning

Det finns mycket goda möjligheter redan i dag till att använda alternativa metoder inom utbildning på alla nivåer. Djurförsök används i utbildning ett led i inlärningsprocessen och vid skicklighets-

som träning, än för att erhålla bekräftelse vetenskapliga hypo-

snarare teser. Djurförsök i utbildning är därför ofta en upprepning av tidigare experiment. På grund att den kunskap som skall överföras till de

av studerande redan existerar, går det att i många fall ersätta dessa djurförsök med alternativa metoder. Vilken alternativ metod som är

SOU:1998:75 Alternativa metoder till djurförsök 99

lämplig beror på ändamålet med försöket. Om det gäller inlärning

av faktiska uppgifter inom t.ex. anatomi, krävs det andra redskap än när man undervisar dynamiska processer, t.ex. regleringen blodtrycket.

av De alternativa metoder har utvecklats inom forskningen kan

som naturligtvis även komma till användning inom utbildningen. Det finns även alternativ som har tagits fram specifikt för att användas inom utbildning. Audiovisuella material är den kanske mest använda alternativa metoden i utbildningssyfte. Ny datateknik har även lett till introduktion av interaktiva undervisningsprogram. van Zutphen mil., Principles of Laboratory Animal Science s. 330.

7.5.7 Forskningsområden är betydelse för

som av

utveckling av alternativa metoder till

djurförsök

Utvecklingen av alternativa metoder kommer att få allt större betydelse den närmaste framtiden. Uppfattningen att det är angeläget att minska användningen av försöksdjur till ett absolut minimum och att skall

man ersätta djurförsök där så är möjligt med alternativa metoder blir allt

mer utbredd bland forskare. Det finns också i flera länder och inom EU centrum för studier och validering av alternativa metoder. van Zutphen m.fl., Principles of Laboratory Animal Science 32.

s.

En stor begränsning med att använda isolerade vävnader eller celler är att metoden inte kan återge de fullständiga fysiologiska reaktioner som äger rum i en intakt organism. Utvecklingen av tekniker för samodling av olika celltyper kommer därför att minska denna begränsning. EMRC, Djurförsök och alternativa metoder s. 19 Forskningen med syfte att förbättra vitro-teknikerna är således ett viktigt område när det gäller möjligheterna att ersätta djurförsök.

Den s.k. rekombinant-DNA-tekniken teknik som har utveck-

är en lats genom grundläggande forskning inom molekylär genetik. Genom användning av bakterier kan med denna teknik i stor skala produ-

man cera biologiskt aktiva substanser. Gener för ämnen vill fram-

som man ställa sätts i bakteriernas Det kan t.ex. mänskligt

arvsmassa. vara tillväxthormon. Sådana substanser måste annars med nödändighet

renas fram från djur. EMRC, Djurforsök och alternativa metoder 22 An-

s. vändningen av denna metod kommer troligen att bli alltmer utbredd och detta kommer att medföra att försöksdjursanvändningen minskar.

Ett stort problem i dag är att det har utvecklats väldigt många alternativa metoder till djurförsök att relativt få har kommit i faktiskt

men bruk. Ett prioriterat område framöver kommer sannolikt därför att vara

100 Alternativa metoder till cijwförsök SOU:1998:75

utvärdering alternativa metoder. Utvärdering är stor betydelse

av av bl.a. när det gäller alternativa metoder som skall ersätta djurförsök som utförs på grund myndigheters föreskrifter.

av

Behov av databaser

Möjligheten till lättillgänglig relevant information på det aktuella forskningsämnet kan bidra till att förhindra onödigt upprepande av försök och därmed även minskning antalet använda djur. En svårighet

en av vid försök att kartlägga relevant information är emellertid den alltmer ökande vetenskapliga informationen. Datatekniken erbjuder visserligen allt bättre lösningar för att lagra och söka material. Utbudet av olika databaser det är mycket svårt att söka efter viss specifik

är stort men information. Kommunikationen information rörande alternativ till

av djurförsök är emellertid nödvändig för att vidareutveckla och utvärdera alternativa metoder.

8 Det till

statliga forskningsstödet

utveckling av alternativa metoder

till djurförsök

l Inledning

En viktig arbetsuppgift för CFN är att begränsa behovet försöksdjur av bl.a. genom att främja utvecklingen alternativa metoder till av djurförsök. Som ett led i detta har CFN sedan år 1980 erhållit statliga medel för att kunna dela ut forskningsanslag för utveckling altemaav tiva metoder till djurförsök. I EG:s direktiv 86/609/EEG finns i artikel 23 en bestämmelse att om Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skall främja forskning med sikte på utveckling och utvärdering av alternativa metoder, som kan ge lika ingående information som den kan uppnås försom genom sök med djur. En motsvarande bestämmelse finns i Europarådets konvention ETS 123. Ansökningama om forskningsstöd kommit till CFN har från som början beretts av alternativutskottet för att därefter beslutas CFN:s av styrelse. CFN har alltid haft två rekvisit vid bedömningen medel av om skall komma i fråga for ett projekt. Dessa rekvisit är vetenskaplig kvalitet och djurbesparande effekter. CFN har i huvudsak fungerat ett som traditionellt forskningsråd vad gäller arbetet med att lämna forskningsstöd. De för CFN budgeterade medlen inkl. stödet från läkemedelsindustrin för forskningsanslag har varierat mellan 2,5 4 miljoner kro- nor och år. Men undantag för budgetåret 1995/96, omfattade 18 som månader, då medlen uppgick till 5 375 000 kronor. För år 1997 uppgick CFN:s totala budget för forskningsstöd till 3,9 miljoner kronor. När det gäller år 1998 har CFN anvisat totalt 3,4 miljoner kronor i forskningsstöd.

102 Det statliga forskningsstödet

8.2 Samarbetet med läkemedelsindustrin

Genom ett avtal i januari 1984 inleddes ett samarbete mellan staten och Läkemedelsindustriföreningen LIF. Enligt detta samarbetsavtal skulle parterna med totalt tre miljoner kronor gemensamt stödja viss forskning på toxikologiområdet avseende cellodlingstekniker, främst med användning av humana celler. Avtalet gällde for tiden den 1juli 1984den 30 juni 1987, och stödet uppgick således till en miljon kronor per år. Man ansåg bl.a. att användningen av cellodlingsteknik, och då tillämpad särskilt på odlade humana celler, i framtiden skulle kunna tänkas komma att spela en allt större roll vid utvecklingen av nya läkemedel. Det angavs vidare att sådana metoder i ett längre perspektiv skulle kunna ge både säkrare och snabbare underlag för registrering av nya läkemedel under förutsättning att berörda myndigheter accepterade de nya metoderna. Samarbetsavtalet gav vid handen att ansökningar om forskningsbidrag skulle beredas och prövas av en särskild styrgrupp, varefter CFN skulle fastställa beslut om att bevilja bidrag. Samarbetsavtalet förlängdes genom olika överenskommelser fram till den 30 juni 1990.

Utdelningen av anslag till följd av samarbetet mellan staten och LIF skedde separat från de anslag som delades ut av enbart statliga medel. Det fanns således två olika program för anslagsutdelning.

På grund av strukturomvandlingen inom läkemedelsindustrin ansåg LIF att samarbetet i fortsättningen i stället borde äga rum mellan staten och de två stora läkemedelsföretagen Astra AB och Kabi Pharmacia AB. Dessa parter träffade avtal om att under tiden den 1 juli 1990den 30 juni 1993 stödja viss forskning och utvärderingsverksamhet med totalt sex miljoner kronor, dvs. två miljoner kronor per år. Enligt detta avtal angavs att forskningsstöd skulle kunna utgå såväl till projekt med vitro-metodik, som var baserad humana celler och vävnadspreparationer, som till projekt med vitro-metodik, som var baserad djurmaterial. Man kom vidare överens om att vissa ytterligare forskningsområden borde prioriteras. Utöver toxikologi var det farmakologi, produktionskontroll och aktivitetsmätningar av biologiska substanser, utvärderingsstudier av toxikologiska vitro-metoder samt vissa projekt inom andra grundvetenskaper, t.ex. cellbiologi, immunologi och genetik. Enligt detta avtal skulle ansökningar om forskningsbidrag beredas och prövas av en särskild forskningskommitté. Beslut om beviljande av bidrag skulle dock alltjämt fattas av CFN. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 beslutades vidare att man skulle samla alla medel, dvs. både de från staten och industrin, inom ett gemensamt program. v

Det statliga forskningsstödet 103

Genom riksdagsbeslut den 15 maj 1991 prop. 1990/91:99, JoU 27, rskr. 276 uttalades att samarbetsavtal för tiden efter den 30 juni 1993 borde träffas direkt mellan CFN och läkemedelsföretagen. Under tiden den l juli 1993 den 31 december 1994 kom det emellertid inte att

träffas något avtal mellan CFN och de båda läkemedelsföretagen Astra AB och Pharmacia AB. Fr.0.m. år 1995 återupptogs samarbetet med läkemedelsindustrin igen genom att CFN träffade överenskommelser med Astra AB och Pharmacia Upjohn AB om gemensamt forskningsstöd. Företagen förband sig att bidra med vardera 500 000 kronor årligen. l en överenskommelse i januari 1996 fastställdes att inriktningen på forskningsstödet skulle ske företrädesvis till projekt med farmakologisk, toxikologisk eller annan läkemedelsanknuten inriktning. Denna inriktning på forskningsstödet tillämpades även av CFN övriga forskningsanslag. Fr.0.m. 1997 har den särskilda inriktning forskningsstödet till olika prioriterade områden som uppställts i avtalet mellan CFN och läkemedelsföretagen dock slopats.

8.3 Handläggningen av forskningsstödet

Den forskningskommitté som bereder och prövar ansökningar om forskningsbidrag är CFN:s altemativutskott. Av de elva ledamöterna utser Astra AB och Pharmacia Upjohn AB två ledamöter vardera. Alternativutskottets ledamöter rangordnar ansökningarna utifrån den bedömning de gör av projektens försöksdjursbesparande effekter och vetenskapliga kvalitet. Vissa ansökningar remissbehandlas av forskningsråd. Alternativutskottet gör därefter en slutlig bedömning av forskningsprojekten och lämnar därefter ett förslag till CFN:s styrelse. Alternativutskottets slutliga bedömning av ansökningar har hittills skett i consensus. När det gäller ansökningar från projekt för framtagning av alternativa metoder i utbildningen har det slutliga förslaget till CFN:s styrelse lämnats av CFN:s utbildningsutskott.

Under åren 1980 1992 lämnade CFN stöd till totalt 328 forsk-

ningsprojekt. Bland dessa ingick även fem projekt om hälsofrågor hos försöksdjur, utbildning Antalet anslagsmottagare var 108 stycken

m.m. under denna period.

Antalet ansökningar om forskningsstöd resp. beviljade forskningsprojekt har varit följande de senaste budgetåren:

som forskningsområden enligt följande:

studier Aktivitets- 2 1 1

mätning Utbildning 2 3 3

-

Den genomsnittliga storleken på forskningsanslagen fördelade efter forskningsområde har de senaste budgetåren varit följande tkr:

Hittills har det på CFN:s initiativ gjorts tre utvärderingar av det forskningsstöd nämnden har anvisat forskningsprojekt för utveck-

som

alternativa metoder. ling av

Som följd resultaten av de båda utvärderingarna som gjordes

en av under år 1987 och diskussioner inom CFN samt med läkeme-

senare

Det statliga forskningsstödet 105

delsindustrin, ändrades inriktningen på det fortsatta forskningsstödet. Det ledde bl.a. till att några projekt med myndighetsanknuten forskning avvecklades år 1988, att man strävade efter att minska antalet stödda forskningsprojekt och att de kvarvarande projekten fick större anslag. Den ändrade inriktningen innebar också att man lämnade forskningsstöd till nya områden. Bl.a. innebar det att forskningsstöd till

man gav utvärderingsstudier för att främja att alternativa metoder korn till praktisk användning. Vidare övergav prioriteringen forsknings-

man av projekt rörande alternativa metoder med användning humant mate-

av rial.

8.4.1 år 1987

CFN/LIF-utvärderingen

Enligt det avtal som träffades mellan staten och LIF i januari 1984 skulle CFN, efter samråd med MFR, genomföra utvärdering den

en av avtalade forskningsverksamheten. En sådan utvärdering kom till stånd under våren 1987 och den utfördes av professorerna David Lewis och Claes Ramel. De bedömde sammanlagt sju projekt och fann att fem

av dessa uppfyllde kraven på hög vetenskaplig kvalitet och borde erhålla fortsatt anslag. Särskilt gällde detta tre projekt förde fram meto-

som ny dik som kunde ersätta djurförsök. När det gällde i vilken utsträckning projekten uppfyllde målsättningen att skapa alternativ till djurförsök framhöll utvärderama att det framför allt med hänsyn till de

synnerligen blygsamma medel som stod till förfogande från CFN, lätt blev så att anslagskällan enbart kom att fungera som extra möjlighet att

en bygga ut redan existerande projekt. Vidare anförde att dessa

man projekt inte behövde ha någon inriktning mot alternativa metoder utan råkade falla in under rubriken vitro-försök olika sätt. För att i framtiden aktivt kunna utveckla forskningsverksamhet i riktning mot vitro-försök ansåg man att framför allt borde rikta uppmärksam-

man heten mot sådana projekt som innebar en utveckling metodik

av ny som kunde öppna nya möjligheter till ersättning försöksdjur. Utvär-

av derarna konstaterade att forskningsstödet hade haft mycket olika betydelse för olika forskargrupper. För de stora framgångsrika forskargrupperna hade stödet nämligen haft endast en marginell betydelse. De konstaterade vidare att om en förbättring av vitro-tekniker skulle komma till stånd och samtidigt försöksdjursanvändningen minskas, behövde storleken på bidragen öka.

106 Det statliga forskningsstödet

8.4.2 CFN:s utvärdering år 1987

Parallellt med CFN/LIF-utvärderingen gjordes under våren 1987 även en utvärdering av de projekt som hade fått stöd av CFN av enbart statliga medel. Utvärderingen gjordes av en internationell forskargrupp, varav en person var svensk och övriga var från andra länder i Europa. I denna utvärdering ingick sammanlagt nio projekt som erhållit stöd i minst tre år. Man fann att de flesta projekten representerade en hög kvalitet och originell forskning, medan ett fåtal projekt inte nådde upp till den kvalitet som krävdes for att meritera sig för fortsatt stöd. Man konstaterade att det var ett komplicerat problem att långsiktigt förutsäga vilken typ av forskning som kunde leda till en mer omfattande och snabbare minskning av djurförsök. Utvärderamas synpunkt dock att i allmänhet långsiktig grund- eller riktad forskning

var slutgiltigt skulle tillhandahålla den kunskap som krävdes för att signifikant minska djurförsök. Man ansåg att det största problemet med CFN:s forskningsstöd var det relativt sett otillräckliga stöd som de flesta projekt erhöll. De redovisade att för de etablerade forskargrupperna översteg CFN:s stöd sällan tio procent av det totala forskaranslaget och att forskningen troligen skulle ha genomförts även utan CFN:s stöd. Av de nio granskade forskningsprojekten ansåg utvärderingsgruppen att fem var av sådan kvalitet att de borde erhålla fortsatt stöd.

8.4.3 CFN:s utvärdering år 1994

CFN:s styrelse uppdrog i oktober 1992 sitt alternativutskott att göra ytterligare en utvärdering av den forskning som fått stöd av CFN. Denna utvärdering skulle främst göras med utgångspunkt från de försöksdjursbesparande effekter av forskningstödet som uppnåtts. En bedömning skulle därvid göras i vilken omfattning som alternativa

av metoder hade tagits fram och i vad mån dessa metoder hade tagits i bruk eller kunde komma att tas i bruk. Vidare förväntades utvärderingen lämna ytterligare synpunkter hur forskningsstödet borde fördelas i framtiden. Denna utvärdering, som utfördes under år 1993 och under ledning av professor Lars Terenius, redovisades i CFN:s skriftserie under 1994 nr 26 och omfattade projekt som hade erhållit forskningsstöd under budgetåren 1988/89-1992/93.

Tillvägagångssätt

Utvärderingen baserades en enkät till de anslagsmottagare som hade erhållit anslag överstigande 100 000 kr 50 stycken. Enkäten belyste bl.a. forskarens egen syn på hur projektet hade bidragit till utvecklingen av alternativa metoder. De projekt som hade erhållit anslag mer än 200 000 kr 25 stycken genomgick grundlig granskning

även en mer än övriga projekt. Detta innebar bl.a. att man analyserade uppnådda forsöksresultat i relation till forskarens intentioner och det vetenskapliga och djurbesparande värdet av resultaten. Vidare bedömdes hur viktigt CFN:s stöd hade varit for att forskningsresultaten uppnåtts.

Resultat

Enkätundersökningen visade att forskaren hade en mer positiv bild av betydelsen av det egna projektet än vad en mer objektiv bedömning

gav vid handen. Forskningsresultatens betydelse och spridning bedömdes bl.a. genom undersökning av i vilken utsträckning andra forskare hade citerat artiklar som forskaren själv bedömt som särskilt relevanta.

De enskilda projekten värderades utifrån dess vetenskapliga kvalitet och hur betydelsefullt CFN:s stöd hade varit for projektet. Värderama konstaterade att utvärderingen försvårades att ansökningarna

av var kortfattade och ofullständiga. Bl.a. var det ovanligt med en beskrivning av projektets ställning i det internationella perspektivet. Vidare framhöll sökandena betydelsen av den egna forskningen på ett orealistiskt sätt.

Utvärderingen kom vid sin bedömning fram till bl.a. följande. När det gällde forskningens vetenskapliga kvalitet, fann man att de utvärderade projekten nästan undantagslöst hade god eller mycket god vetenskaplig kvalitet. Som intäkt härför togs även det förhållandet att de flesta projekten också hade haft andra betydelsefulla finansiärer, t.ex. MFR. Slutligen fann utvärderama att CFN:s forskningsstöd hade varit och även fortsättningsvis skulle vara viktig för att initiera forskning med alternativ metodik. Det angavs att CFN:s bidrag i flera fall

hade varit förutsättning för forskningsprojekten. Även i de fall CFN

en endast hade bidragit med mindre belopp hade forskningsledaren bekräftat betydelsen av stödet. Man konstaterade vidare att CFN i flera fall hade gjort framsynta satsningar på inte så etablerade forskare

unga som därefter gjort karriär.

Har forskningsstödet lett till utvecklingen alternativa metoder som

av tagits i bruk

I anslutning till CFN:s utvärdering år 1994 undersökte också CFN:s alternativutskott specifikt något projekten erhållit forsk-

om av som ningsstöd kunde bedömas ha lett till att alternativ metodik hade utvecklats och tagits i bruk. Utvärderingen gick till så sätt att projekten i den kategori hade erhållit mer än 200 000 kr, 25 projekt,

som fördelades mellan alternativutskottets ledamöter, vilka i första hand fick granska de projekt de hade föredragit för utskottet i samband med

som prioriteringen anslagsansökningar. Projekten delades i två kate-

av gorier. Vid utvärderingen bedömdes åtta projekt tillhöra den

m kategori projekt där det primära syftet hade varit att utveckla ett alternativ till existerande vivo-metod och där den nya metoden

en redan användes eller uppenbarligen skulle komma att tas i bruk inom en

framtid. Resterande 16 projekt ansågs tillhöra den kategori som snar

grundvetenskaplig karaktär och där resultaten skulle kunna var av komma att utgöra bas för utveckling alternativa metoder. Till

en av denna kategori fördes också projekt som direkt syftade till utveckling

alternativa metoder där projekten inte bedömdes kunna få en av men praktisk tillämpning inom nära framtid. Denna kategori omfattade

en även projekt syfte att utveckla metodik som kunde förväntas

vars var bromsa framtida ökad försöksdjursanvändning inom vissa områden.

en Utskottet betonade att utveckling och acceptans av verkliga alternativa metoder också förutsätter stöd till projekt grundläggande och

av mer mer långsiktig karaktär.

8.5 Utredningens överväganden och förslag

8.5.1 Effekten lämnat forskningsstöd

av

De två första utvärderingarna pekar båda på att det forskningsstöd som lämnats för utveckling alternativa metoder var otillräckligt för att i

av någon större mån kunna påverka försöksdjursanvändningen i minskande riktning. Som nämndes den internationella forskargruppen, hade

av den forskning gjordes de etablerade forskargruppema troligen

som av utförts även utan stöd från CFN. Den utvärdering CFN redovisade

som år 1994 betonade däremot att CFN:s insats hade varit viktig för att initiera forskning med alternativ metodik och att CFN:s bidrag i många fall hade varit en förutsättning för forskningen.

Det ställdes ursprungligen stora förhoppningar att utvecklingen

alternativa metoder till djurförsök skulle ha en avgörande effekt på av

Det statliga forskningsstödet 109

försöksdjursanvändningen i framtiden. Det har emellertid, främst från djurskyddshåll, ifrågasätts verksamheten med forskningsstöd har

om haft någon reell sådan effekt.

Utredningen har inte funnit utrymme att göra en ingående egen utvärdering av det forskningsstöd som lämnats av CFN. En sådan utvärdering har inte heller bedömts som oundgängligen nödvändig för utredningens arbete. En grundlig analys skulle inte bara kräva särskild sakkunskap, utan också vara alltför tidskrävande. Utredningen förutsätter att en sådan utvärdering, om behov anses föreligga i framtiden, kommer att göras i ett annat sammanhang.

De tidigare utredningarna har redan visat att det för närvarande föreligger problem att ett effektivt sätt bedöma effekterna av forskningsstödet, stödet har inneburit någon reell djurbesparing. En

dvs. om del dessa svårigheter att utvärdera betydelsen av forskningsstödet

av kan bero på att stödet, i förhållande till den forskning i övrigt som bedrivs i landet, är alltför blygsamt. Helt säkert har CFN:s verksamhet och lämnade forskningsstöd dock haft ett stort värde bara genom att fokusera frågan betydelsen av att beakta möjligheterna till att använda metoder som inte innebär användning av djur eller som innebär användning färre djur. Man skulle kunna säga att det av CFN

av lämnade forskningsstödet under alla förhållanden har haft ett stort symbolvärde.

De projekt har erhållit bidrag till övervägande del ha haft

som synes ett mycket högt vetenskapligt värde. Vad utredningen har kunnat bedöma har intentionerna med projekten dock i de flesta fall inte i första hand varit att spara djur. Ofta har de bidragstagande forskningsprojekten inte använder djur utgjort komplement till forskning med

som djurförsök. Sammansättningen av ledamöter i altemativutskottet innebär för närvarande att det finns en stor och bred kompetens att bedöma det vetenskapliga värdet av de projekt som önskar erhålla finansieringsstöd från CFN. De skall även bedöma projektens djurbesparande effekt. För att kunna utvärdera om resultatet av gjorda insatser även har haft de djurbesparande effekter hoppats på, krävs det bättre uppföljning.

man Ur denna aspekt finner utredningen att det finns fog för den kritik som riktats mot CFN vad gäller det viktiga arbetet att främja utvecklingen och forskningen alternativa metoder till djurförsök. Utan att ha gjort

av en utförlig analys av resultatet av CFN:s hittillsvarande arbete med att lämna forskningsstöd, utredningen att nya och bättre

anser analysinstrument behöver utvecklas för att kunna jämföra bedömningen

den ursprungliga ansökan med det faktiska utfallet projektet vad av av gäller dess i första hand djurbesparande effekt.

l 10 Det statliga forskningsstödet

8.5.2 Forskningsstödets inriktning

Inom CFN har diskussioner naturligtvis förts om hur forskningsstödet skall kunna användas det mest optimala sättet. Diskussionerna har gällt om forskningsstödet skall fortsätta att lämnas till projekt inom grundforskning eller tillämpad forskning inom forskningsområden

som CFN prioriterar. Ett alternativ skulle nämligen kunna vara att låta forskningsstöd utgå endast till projekt inom ett fåtal tydligt avgränsade forskningsområden. Detta skulle innebära att forskningsstödet får

en klart mer målinriktad karaktär. Grundforskning med prägling mot alternativa metoder skulle därmed inte komma i fråga för stöd. Detta skulle innebära att många av de nuvarande forskningsprojekten inte skulle erhålla fortsatt stöd. Naturligtvis skulle dock möjligheten stå öppen att vända sig till CFN när en mer konkret, alternativ metod behöver utvecklas. CFN skulle själv kunna initiera målinriktade projekt. För att bestämma områden där viktig målinriktad forskning skulle vara värdefull, skulle CFN kunna ha överläggningar med t.ex. myndigheter som ställer dokumentationskrav på redovisning av resultat från djurförsök samt med universitet och läkemedelsindustrin.

Utredningen är av uppfattningen att en mer målinriktad karaktär forskningsstödet skulle vara mer ändamålsenlig för att utveckla alternativa metoder. Detta förutsätter dock att man kan finna en metod att identifiera lämpliga målområden, dvs. där man kan möjligheter till

se alternativa metoder eller där det framstår som särskilt angeläget ur djurskyddssynpunkt att finna alternativa metoder. Om lyckades med

man detta skulle en sådan ordning troligen kunna få stor effekt etableringen av alternativa metoder. Om man dessutom kombinerade detta med ytterligare satsningar på andra projekt än forskningsprojekt, t.ex. inom utbildning, hålsofrågor hos djur och förfinad och bättre teknik, skulle stödet enligt utredningens mening ha möjlighet att påverka djurförsöksanvändningen i stor omfattning.

Utredningen vill dock i detta sammanhang uttala att den nuvarande storleken på forskningsstödet framstår som alltför begränsat, för att man skall kunna hysa stora förhoppningar på avgörande resultat.

8.5.3 Forskningsstödets organisation

När forskningsstödet inrättades fanns det olika förslag på hur det skulle organiseras. Lantbruksstyrelsen förordade att utvecklingen av andra metoder än djurförsök borde främjas genom att forskningsråden skulle ges särskilda tilläggsanslag för ändamålet. Forskningsråden skulle därmed kunna främja sådana projekt, där vid problemets

lösande annan

Det statliga forskningsstödet 111

metod än djurförsök kom till användning, antigen enbart eller parallellt med dittills brukliga djurförsök. Prop. 1978/79:13 s. 53. MFR stödde detta förslag i sitt remissyttrande. Om MFR tillfördes ökade resurser ansåg att specifikt skulle kunna stimulera utvecklingen

man man mer av alternativa och kompletterande metoder. Detta skulle ske genom att vid avvägning mellan olika projekt ge projekt inriktade utveckling och prövning alternativa och kompletterande metoder ett företräde

av framför andra projekt som inte var helt relaterade till den interna prioriteringen. MFR framhöll att det hade en betydande erfarenhet som visade att tillvägagångssättet att väga en extern prioritering för vissa projekt var mer framgångsrikt och ledde till snabbare resultat än ett system som var byggt på öronmärkning av resurser av specifika ändamål. Prop. l978/79zl3 s. 54. Lantbruksstyrelsens förslag mötte dock på motstånd från bl.a. djurskyddsorganisationer. Resultatet blev

framgått den tidigare framställningen att det nyinrättade CFN som av även fick disponera över medlen för att främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök.

För närvarande vilar alltså ansvaret för att utveckla alternativa metoder helt CFN. Det förekommer visserligen ett visst samråd mellan CFN och MFR i samband med CFN:s arbete att prioritera ansökningar om forskningsbidrag. Utredningen är av uppfattningen att det skulle mycket värdefullt om MFR, i enlighet med Lantbruks-

vara styrelsens förslag från år 1977, aktivt arbetade för att främja utvecklingen alternativa metoder till djurförsök. Ett sådant arbete skulle

av naturligtvis inte stå i konflikt med MFR:s huvuduppgift att främja betydelsefull forskning, utan tvärtom. Utvecklingen alternativa metoder

av motiveras inte enbart av djuretiska skäl, utan även av vetenskapliga och ekonomiska skäl.

Utredningen finner dock att det är mest effektivt och ändamålsenligt att låta central myndighet, har att samla och förmedla kun-

en som skaper alternativa metoder och har att bedöma vilken försöks-

om som djursanvändning det är angeläget att finna alternativa metoder till,

som

för fördelningen det särskilda forskningsstödet. Vidare ansvara av framstår det angeläget att även fortsättningsvis ta till vara på den

som kompetens och erfarenhet för närvarande finns i CFN:s alternativ-

som utskott.

9 Medicinska

forskningsrådet

1 Allmänt

MFR består av en styrelse, en verksledning, ett kansli och en beredningsorganisation. Styrelsen, som kallas rådet, består av en ordförande och tio ledamöter. Sju av dessa är aktiva forskare och väljs av lärare och forskare vid landets universitet och högskolor. Ordförande och tre ledamöter utses av regeringen. Verksledningen utgörs av en huvudsekreterare, som har ett vetenskapligt ansvar för verksamheten samt en kanslichef. Det finns även två biträdande sekreterare. Samtliga tre sekreterare är aktiva forskare och arbetar deltid för rådet. Kansliet består av fjorton personer. Beredningsorganisationen omfattar ett tjugotal prioriterings- och arbetsgrupper med specifika uppgifter. Ett drygt åttiotal forskare eller experter arbetar inom dessa grupper.

MFR:s huvuduppgift är att stödja betydelsefull forskning av grundläggande och långsiktig karaktär. Verksamheten finansieras genom statliga medel. För budgetåret 1997 uppgick MFR:s anslag för forskningsstöd till 326 miljoner kronor. Man lämnar forskningsbidrag till de vetenskapligt starkaste forskningsprojekten, oavsett ämnesområden. Verksamhetsåret 1995/96 erhöll MFR 1 276 ansökningar om projektbidrag. Detta innebar en ökning med 18 procent sett över en sexårsperiod. Rådet beviljade 870 ansökningar, vilket i sin tur representerade en ökning med 10 procent under samma sexårsperiod. Ökningen av antalet nya projektbidrag har genomförts utan att den genomsnittliga storleken på bidragen sjunkit. Huvuddelen projektbidragen utgörs av

av allmänna bidrag, som baseras på ett individuellt forskningsprogram initierat av den enskilda forskaren eller forskargruppen. Mer än hälften av bidragen för budgetåret 1995/96 var i storleksordningen 100 000- 300 000 kronor. Ett bidrag som var större än 800 000 kronor per år tilldelades 47 projekt. I medeltal täcker MFR:s bidrag en tredjedel av den totala kostnaden för projektet. Merparten av resterande finansiering av ett av MFR stött projekt sker genom medel från ALF Avtalet för läkarutbildning och forskning m.m. mellan staten och sjukvårdshuvud-

114 Medicinska forskningsrådet

männen och fakultetsanslag samt externa svenska anslagskällor. Ca 65 procent av det totala antalet forskningsprojekt som erhöll medel från MFR:s anslag för forskning budgetåret 1995/96 innefattade verksamhet med försöksdjur i varierande omfattning.

9.2 Försöksdjursverksamhet

MFR arbetar även med försöksdjursfrågor, forskningsetik och utvärdering av medicinska metoder. En strävan är att verka för en förbättrad kvalitet på de försöksdjur som används, vilket innebär användning

av djur som är så väl definierade som möjligt vad avser genetik, beteendemässig, mikrobiell och nutritionell status, och en optimal miljö. När det gäller försöksdjursverksamheten vid MFR består den dels av en nämnd för försöksdjursvetenskap, dels en enhet för försöksdjursvetenskap och service.

Nämnden för försöksdjursvetenskap inrättades år 1992 och utgör ett nationellt policyorgan för forskarsamhället. Den ersatte den försöksdjursnämnd som funnits sedan år 1965 vid MFR. I nämnden ingår representanter från högskola och forskningsråd. Vidare har läkemedelsindustrin en adjungerad representant.

Enheten för försöksdjursvetenskap och service svarar för nämndens sekretariatfunktion. Vidare har enheten till uppgift att vidareutveckla kvalitetsarbetet med effekt djurens hälsa och kunskapen om djurens övriga status. Man verkar också för att höja kompetensen hos dem som använder och arbetar med djuren. Ytterligare uppgifter är att sprida information kring försöksdjursfrågor och att inom EU verka för att verksamheten bibehålls på den nivå som forskningen kräver.

Fr.o.m. budgetåret 1994/95 har MFR lämnat bidrag avsedda för forskarutbildning eller vidareutbildning inom försöksdjursvetenskap vid utländsk institution. Denna form av specialistutbildning har enligt MFR haft särskild betydelse för att inhämta och sprida internationell försöksdjursvetenskaplig kompetens. Vidare har man infört ett stipendium för vidareutbildning av försöksdjurspersonal. Enheten för försöksdjursverksamhet och service lämnar även bidrag till bl.a. oförutsedda kostnader i forskningen och till hälsoiventeringsprogram.

MFR har också kontakter och representation i internationella organ såsom International Council for Laboratory Animal Science ICLAS, Federation of European Laboratory Animal Science Associations FELASA, Scandinavian Society for Laboratory Animal Science Scand-LAS och EU. Kännedom om den internationella utvecklingen och trenderna inom försöksdjursområdet är enligt MFR en viktig förutsättning för att kunna ge erforderlig service högskolorna.

Medicinska forskningsrådet 115

MFR samverkar i olika former med CFN. Vidare har MFR samverkan med andra organ genom den s.k. djurhusgruppen. Denna medverkar i planering lokaler och utrustning för försöksdjursverk-

av samheten. Djurhusgruppens arbete under åren 1992-1996 knuten

var till MFR har efter omorganisation fått SJV som huvudman.

men MFR:s årsredovisning 95/96.

10 De nämnderna

djurförsöksetiska

10. 1

Inledning

Sverige har haft djurförsöksetiska nämnder sedan år 1979. Numera finns djurförsöksetiska nämnder i flera andra länder, bl.a. Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Australien, Kanada och USA. Nämnder-

organisation, funktion och ansvarsområde varierar dock från land nas till land. De svenska djurförsöksetiska nämnderna har förändrats under

åren, bl.a. vad gäller ledamötemas sammansättning och prövningen.

10. 1 Bakgrunden till de djurförsöksetiska

nämnderna i Sverige

År 1976 inrättades kommitté i Uppsala initiativ av representanter

en från forskarsamhället. Denna nämnd kallades Uppsala lokala djur-

försöksetiska kommitté och drevs provverksamhet. Verksam-

som en heten hade förhistoria i MFR och Scandinavian Federation for Labo-

en

Animal Science Scan-LAS. Samtidigt pågick livlig debatt i ratory en riksdagen, ledde till ett allt starkare tryck på att införa en generell

som

djurförsöksetisk bedömning planerade djurförsök. Djurskyddsrörel-

av

stod dock inte bakom kravet att inrätta djurförsöksetiska nämnder sen vid den tiden. Man hyste bl.a. farhågor att sådana nämnder skulle

om legitimera de djurförsök ville avskaffa. Forsman, Djurförsök s.

man 173.

Riksdagen uttalade, med anledning motioner om försöksdjurs-

av användningen, i skrivelse till regeringen år 1976 bl.a. att skäl förelåg

en

närmare över möjligheterna till ökad kontroll lokal nivå av att se försöksdjursverksamheten, med inriktning på en etisk prövning av djurförsöken redan planeringsstadiet. Det enligt riksdagen ange-

var läget den lokala kontrollen djurförsök på ett naturligt sätt

att av infogades i den nuvarande organisationen för djurskyddstillsyn. Riks-

dagen framhöll vidare det angelägna i att frågan alternativa och

om

18 De cijurförsöksetiska nämnderna

kompletterande metoder till djurförsöken beaktades inom forskningen. Regeringen uppdrog åt Lantbruksstyrelsen att i enlighet med riksdagens beslut utreda dels åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten, dels alternativa och kompletterande metoder till djurförsök. Prop. 1978/79:13 s. 8-9.

I Lantbruksstyrelsens förslag till åtgärder för ökad kontroll av försöksdjursverksamheten m.m. konstaterades att man i förarbetena till den då gällande 1944 års djurskyddslagen, beträffande användningen av djur för vetenskapliga ändamål, hade utgått från att den ende som kunde och borde bedöma nödvändigheten av djurförsök var forskaren själv. Det konstaterades vidare att det lämnades helt forskaren att avgöra om nyttan av ett djurförsök var så stor att den kunde motivera undantag från grundprincipen att djur inte skulle tillfogas lidande och att denna uppfattning alltmer ifrågasattes i den livliga offentliga debatten om djurförsök. Krav hade bl.a. framförts ökad information om och insyn i försöksdjursverksamheten och etisk bedömning av djurförsöken. Lantbruksstyrelsen var inte av uppfattningen att forskarna hade missbrukat förtroendet att avgöra om det var försvarbart att utföra ett visst djurförsök, pekade att det inte minst från

men man forskarhåll hade framhållits risken av att varje yrkesutövare blir blind för de dagliga problemen och att detta kunde innebära en fara från djurskyddssynpunkt. Det framstod därför som angeläget att forskaren frågade någon till råds innan nya försök påbörjades. Man anförde i förslaget att skapandet den lokala etiska kommittén i Uppsala var ett

av försök att ge fastare fomi åt det önskade samrådet och samtidigt tillmötesgå allmänhetens berättigade krav insyn och att strävan hade varit att utan onödig byråkrati och tidsförlust kunna ge forskaren råd och handledning för djurförsöken. Man ansåg det, även om det kunde ha varit värdefullt med en längre försöksverksamhet i Uppsala att bygga på, nödvändigt att omgående skapa fastare regler för försöksdjursverksamheten i hela landet med tillvaratagande av de dittills vunna erfarenheterna från Uppsalaförsöket. Prop. 1978/79:13 s. 15.

l förarbetena till bestämmelserna om att inrätta djurförsöksetiska nämnder påtalades att samtliga experter djurförsöksfrågor var ense om att det under överskådlig tid skulle finnas ett behov av att utnyttja försöksdjur, inte minst inom den medicinska forskningen. Man fann att

djurförsök inte kunde undvaras borde de tillåtas endast när likom värdiga alternativa metoder saknades och att samhället hade att se till att försöksdjuren inte tillfogas onödigt lidande. Lantbruksstyrelsens förslag etisk prövning djurförsök ansågs tillgodose de allt starkare

om av kraven man hade anledning att ställa på en ökad information om och insyn i försöksdjursverksamheten. Man förordade att det i lagen om djurskydd skulle införas ett bemyndigande för regeringen eller myndig-

De djurförsöksetiska nämnderna 119

het regeringen bestämde att meddela föreskrifter om prövning från

som etisk synpunkt innan djur användes för vetenskapligt ändamål. Följande synpunkter lämnades på hur den etiska förprövningen av djurförsöken borde utformas: Bedömningen djurförsök bör sättas redan pla-

av neringsstadiet. I princip bör inget ingrepp tillåtas utan välgrundad motivering. Vid prövningen skall hänsyn tas till angelägenheten av försöken liksom den grad lidande djuren kan tillfogas. För den

av som etiska prövningen bör såsom Lantbruksstyrelsen föreslagit inrättas sex regionala djurförsöksetiska nämnder. Det ankommer regeringen att besluta sammansättningen dessa nämnder. Nämndema skall ha

om av

rådgivande funktion. Det förutsätts dock att försöksledama kommer en att följa nämndens utlåtanden. Vederbörande hälsovårdsnämnd skall fortlöpande hållas informerad den etiska nämndens ställnings-

om taganden och kan, så erfordras vidta åtgärder till förhindrande av att

om försöksdjuren utsätts för onödigt lidande. Den föreslagna anknytningen

nämnderna till hälsovårdsnämnder bör tillgodose kraven lokal av kontroll. Prop. 1978/79:13 s. 15-19.

Riksdagen antog regeringens lagförslag bestämmelser rörande

om etisk förprövning djurförsök började gälla den 1juli 1979

av m.m., som prop. l978/79zl3, JoU 1978/79:5, rskr. 41.

10.1 De bestämmelserna rörande den

ursprungliga

urförsöksetiska prövningen

Som följd 1978 års riksdagsbeslut inrättades det etisk nämnd

en av en för djurförsök i varje högskoleregion, nämligen i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund/Malmö, Göteborg och Umeå. Huvudman för nämnderna Lantbruksstyrelsen, utfärdade detaljföreskrifter om

var som nämndernas verksamhet. I varje nämnd ingick det lekmän, forskare och försöksdjurspersonal med tredjedel från vardera kategori. Bland

en lekmännen ingick representanter för djurskyddsorganisationer. Inledningsvis antogs inte ledamöter representanter för föreningar

som

inte ansågs acceptera djurförsök. Först under mandatperioden som 1982-1985 fick NSMPD, den ledande och starkt växande

som var

djurskyddsorganisationen, officiell representation i nämnderna

Forsman, Djurförsök 179. Samtliga nämndens ledamöter utsågs av

s. dåvarande Lantbruksstyrelsen, också fastställde antalet ledamöter

som och utsåg ordförande och vice ordförande. Antalet ledamöter varierade från nämnd till nämnd. Linköpingsnämnden bestod t.ex. av 15 ledamöter och Stockholmsnämnden 45. Nämndema hade en

av rådgivande och således inte beslutande funktion.

en

120 De cüurförsöksetiska nämnderna

Som en allmän regel gällde att man vid prövningen skulle beakta såväl etiska aspekter som djurskyddssynpunkter. Nämnden skulle därvid bl.a. diskutera;

0 forskningsprojektets syfte, 0 om problemet kunde lösas på något annat sätt och utan användning av försöksdjur, eller med djur av annat slag, 0 om försöket kunde göras med för försöksdjuret skonsammare en metod, och 0 om försöket var ett onödigt upprepande av tidigare gjorda försök för samma ändamål. 0 Vid prövningen skulle vidare beaktas de nationella och internationella dokumentationskrav som fanns beträffande toxikologiska och andra tester innan ett ämne fick användas läkemedel, livsmedelstillsats, som bekämpningsmedel och liknande.

Inledningsvis var ordningen den att alla planerade djurförsök skulle inordnas i någon kategorierna femgradig skala hur av en som angav plågsamt ett viss experiment ansågs vara för djuret. Det var endast de tre kategorier som ansågs mest plågsamma som behövde prövas av en etisk nämnd. Användningen av denna femgradiga skala upphörde år 1982. Därefter delades djurförsöken i stället i två huvudgrupper, nämligen försök som endast behövde anmälas resp. försök som skulle tas upp i en ansökan om etisk prövning. Följande typer av försök behövde endast anmälas:

försök som utfördes sövda djur som inte fick vakna upp igen s.k. akutförsök avlivning av försöksdjur för uttagande av organ eller organdelar beteendeförsök utan ingrepp eller användning av tvångsanordningar ärftlighetsförsök enkla utfodringsförsök för utprovning av olika foderstater. Vissa utfodringsförsök i animalieproduktionen var emellertid undantagna från såväl ansöknings- som anmälningsplikt. försök i övrigt som kunde förmodas framkalla endast obetydlig smärta eller ångest.

Ansökan om etisk prövning skulle göras för övriga försökstyper. Anmälan resp. ansökan skulle göras en av Lantbruksstyrelsen fastställd blankett. Anmälan skulle sändas till de djurförsöksetiska nämndernas sekretariat vid Lantbruksstyrelsen, där man bl.a. kontrollerade att det rörde sig om anmälningsärenden och inte ansökningsärenden.

De ajurförsö/csetiska nämnderna 121

Räknat i antal djur fördelade sig de båda grupperna ungefär på hälften var Forsman, Djurförsök s. 179.

För behandlingen av en ansökan om etisk prövning gällde i korthet följande regler: Ansökan prövades i första hand av en tremannagrupp ur den aktuella nämnden. I denna grupp skulle det ingå representanter för de olika personkategorierna ingick i nämnden forskare, för-

som söksdjurspersonal, lekmän. Om gruppens ledamöter eniga att

var om försöket var godtagbart från etisk synpunkt och djurskyddssynpunkt kunde försöket påbörjas omedelbart. Ärendet skulle därefter anmälas vid den djurförsöksetiska nämndens sammanträde. Enligt föreskrifterna skulle sådana sammanträden hållas minst två gånger per år. Denna 0rdning innebar att flertalet av djurförsöken hade påbörjats och i många fall även hunnit avslutas när nämnden sammanträdde pleno. Om tremannagruppens ledamöter inte kunde enas, skulle ärendet hänskjutas till nämnden. Vidare kunde gruppen hänskjuta ärendet till nämnden för vidare prövning om det förelåg enighet om att försöket inte var godtagbart. När det gällde sekretessärenden skulle dessa prövas slutligt av en tremannagrupp inom nämnden med representanter för forskare, försöksdjurspersonal och lekmän. Dessa ärenden korn således inte under nämndens prövning vid plenarsammanträde. Ds Jo 1986:3 s. 12-l7.

10.2 om den

Tidigare utredningar djurförsöksetiska prövningen

l0.2.1 Utredningen etisk prövning djurförsök

om av

Jo 1986:3

Ds

Under början av 1980-talet uppstod ökade motsättningar och meningsskiljaktigheter, särskilt i några av de djurförsöksetiska nämnderna. I alla nämnderna ökade antalet reservationer kraftigt. Nämnderna bedömdes av de ansvariga centrala myndigheterna att fungera sämre än tidigare. De etiska nämnderna var också den djurförsöksfråga som diskuterades mest i riksdagen under 1980-talet. Flera riksdagsmän från samtliga partier ställde krav på att samtliga planerade djurförsök skulle prövas av de etiska nämnderna och att lekmännen skulle få förstärkt inflytande i dessa.

År 1985 förordnades den då avgående generaldirektören för Statens Iivsmedelsverk, Arne Engström, särskild utredare utreda vissa

att som frågor rörande den etiska prövningen av djurförsök. Uppdraget innebar bl.a. att göra en kartläggning och utvärdering av de etiska nämndernas dittillsvarande verksamhet och att därvid särskilt undersöka hur den

etiska prövningen påverkat omfattningen och inriktningen av djurförsöken. Utredningen skulle vidare lämna de förslag till åtgärder i fråga kontrollen djurförsök översynen kunde föranleda.

om av som Utgångspunkten för arbetet skulle att främja åtgärder för ut-

vara nyttjande alternativa metoder och att användningen av försöksdjur

av skulle begränsas till vad från forskningens synpunkt bedömdes

som

oundgängligen nödvändigt. vara

Enkätundersökning

Den Engströmska utredningen gick ut med enkät till tidigare och dåvarande ledamöter i de etiska nämnderna. Utredningen ställde därvid bl.a. frågan den etiska prövningen enligt deras åsikt hade påverkat

om

antalet djurförsök. Forskarna uppvisade därvid en ganska pessimistisk

attityd. Av dessa ansåg nämligen 58 procent att antalet djurförsök inte påverkats alls eller endast obetydligt. Olika positiva synpunkter framfördes emellertid 42 procent. Åsikten att försöken hade minskat häv-

av dades 30 procent och 10 procent ansåg att nämnderna hade minskat

av antalet djur användes i försöken. En del menade att nämnderna

som kunde ha återhållande verkan bara att finnas till, dvs. de

en genom tvingade forskarna till bättre planering av försöken, bättre motive-

en ring och i bästa fall sökande efter alternativ. Av försöksdjurspersonalen ansåg hälften att den etiska prövningen inte hade påverkat antalet djurförsök, medan drygt 20 procent fann att försöken minskats. Bland lekmännen ansåg 45 procent att antalet djurförsök hade minskats och 10 procent använde färre djur i försöken. Liksom de övriga

att man ledamotskategoriema fann att det fanns tecken på bättre planering

man och sökande efter alternativ. Lekmännens uppfattning var något mer positiv än de övriga kategoriemas, 40 procent lekmännen ansåg

men av dock att antalet djurförsök inte hade påverkats.

I enkäten ställdes även frågan den etiska prövningen hade

om påverkat sättet att utföra djurförsök. I denna del redovisade 90 procent

forskarna positiva synpunkter. De ansåg bl.a. att de plågsamma djurav försöken hade minskat, att forskarna hade blivit mer etiskt medvetna och att försöken motiverades och planerades bättre än tidigare. Vidare framhöll de betydelsen i olika avseenden modifikationer som skedde

av till följd nämndernas råd. Som exempel på sådana råd nämndes färre

av försöksdjur, humanare avlivnings- och bedövningsmetoder, postoperativ vård och djurhållning. Kritiken avsåg främst bristen på uppföljning

försöken. Även försöksdjurspersonalen svarade till övervägande del av positivt på frågan sättet att utföra djurförsök hade påverkats. Det

om gällde framför allt djurförsökens förbättrade tekniska genomförande, ett

De ajurfÖrsö/csetiska nämnderna 123

större intresse för djurens situation, bättre planering försöken och

av minskat lidande för djuren. Av lekmännen redovisade 80 procent positiva svar. Som mera framträdande effekter de etiska nämndernas

av prövning nämndes modifikationer i försökens praktiska utförande, minskat lidande för djuren genom humanare bedövnings- och avlivningsmetoder, bättre planering och motivering försöken,

av mindre antal djur och allmänt ökad medvetenhet djurens situation.

om Även när det gällde denna kategori ledamöter kritiken främst

av tog sikte på att uppföljningen dålig. Ds Jo 1986:3 52-55.

var s.

Nämndernas beslut

Den Engströmska utredningen konstaterade att nämnderna under tiden 1979-1985 hade behandlat sammanlagt 7 000 anmälnings- och

ca ansökningsärenden och att man under samma tid endast hade avstyrkt två försök. Man konstaterade att uppgiften i och för sig skulle kunna tolkas som att syftena bakom 1978 års riksdagsbeslut hade förfelats. Den Engströmska utredningen framhöll emellertid att det nämnda beslutet framför allt hade syftet att öka kontroll och förbättra

av samhällets insyn i verksamheten. Ur den aspekten fann att de etiska

man nämnderna och den allmänna debatten kring deras verksamhet hade haft ett stort värde. Utredningen anförde vidare 56: Det faktum att nämnderna nästan aldrig eller ytterst sällan direkt avstyrker ett försök kan heller inte isolerad bedömningsfaktor. Det råder inget

ses som en tvivel om att själva förekomsten prövningsinstans leder till

av en en självsanering av försöken redan planeringsstadiet. I nästa led, dvs. vid försöksledarens kontakter med 3-mannagrupperna, sker ibland

en omprövning av hela försöket eller en modifiering är värdefull från

som djurskyddssynpunkt. Sådana modifieringar kan också göras till följd

av ställningstaganden i nämndens plenarsammanträde. En bedömning

som får starkt stöd enkätsvaren från både forskare, försöksdjurstekniker

av och lekmän, blir att den etiska prövningen haft rad positiva effekter i

en fråga om djurens behandling före, under och efter försöken. Den offentliga debatten kring djurförsöken och nämndernas verksamhet, där bl.a. djurskyddsorganisationerna haft viktig opinionsbildande funk-

en tion, har givetvis också bidragit till Ökad medvetenhet de etiska

en om problemställningarna.

124 De djurförsöksetiska nämnderna

Den Engströmska utredningens överväganden och förslag

Den Engströmska utredningen förordade att de etiska nämnderna även i fortsättningen skulle ha endast rådgivande funktion. Som skäl härför

en anfördes bl.a. att etiska frågor till sin karaktär är sådana att de bäst lämpar sig för rådgivande och inte beslutande process. Utredningen

en

övertygad att rådgivning i högre grad än myndighetsutövning var om gagnade samarbetet mellan forskningen och nämnderna och bidrog till att skapa ömsesidig förståelse mellan t.ex. forskare och djurskyddsintressen. Ett system med tvingande beslut skulle enligt utredningen därför sannolikt förstärka tendenserna till polarisering mellan olika åsiktsyttringar.

Utredningen föreslog däremot att uppdelningen mellan anmälningsärenden och ansökningsärenden skulle avskaffas och att samtliga försök skulle bli föremål för prövning i de djurförsöksetiska nämnderna. Som skäl härför angavs att det i många fall var motiverat att anlägga etiska synpunkter även de försök som hörde till anmälningspliktiga försök. Man emellertid uppfattningen att enklare försök

var av

utfördes utan ingrepp eller tvångsanordningar även fortsättningsvis som skulle kunna undantas från prövningsplikten. Man föreslog också att ett djurförsök inte skulle få påbörjas innan nämnden hade prövat ansökan vid sitt plenarsammanträde, dvs. beslutsfunktionen skulle förbehållas själva nämnden. Detta menade man skulle bl.a. stärka nämndernas ställning. Vidare föreslog att giltigheten för nämndernas beslut

man skulle tidsbegränsas till tre år. Det ansågs angeläget att kunna ompröva eller kontrollera särskilt långvariga försök under försökets utförande. På grund att missnöjet i de större nämnderna hade visat sig vara

av stort, föreslogs att antalet ledamöter skulle minskas. Deras antal ansågs inte böra understiga nio och inte överstiga tolv. På grund av den höga arbetsbelastningen i vissa nämnder föreslogs dessutom att det skulle finnas möjlighet att inrätta flera nämnder i en högskoleregion.

I fråga nämndernas sammansättning gjorde den Engströmska

om utredningen följande överväganden s. 70-71: För många ledamöter framstår uppenbarligen frågan om nämndernas sammansättning som kontroversiell. I flera enkätsvaren talas fastlåsta positioner,

av om försvarsattityder och svårigheter att få till stånd seriös diskussion om

en etiska frågor, vilka svårigheter påstås hänförliga bl.a. till förhållandet mellan olika ledamotskategorier. Utredningen vill framhålla

- - -

seriös debatt och etisk prövning förutsätter att de olika ledamotsatt en kategorierna har respekt för motpartens synpunkter och inte misstänkliggör syftet med dessa. Det är enligt utredningens mening olyckligt några ledamöter utifrån viss grundinställning till

om en forskning eller samhällsfrågor i övrigt låser fast sig i en orubblig

De ajwförsöksetiska nämnderna 125

anklagelse- eller försvarsattityd. Detta inte den etiska

gagnar prövningens syften. Från lekmännens sida krävs således förståelse för att de allra flesta djurförsök utförs i grunden syftar till att få fram

som kunskaper är värde för både människa och djur. Forskarna

som av måste å sin sida visa öppenhet mot samhällets krav insyn i forskningen och visa förståelse för att vissa försök kan ifrågasättas med hänsyn till försökets syfte och utförande m.m. Utredningen vill med dessa synpunkter understryka betydelsen att nämnderna får sådan

av en mångsidig sammansättning som möjligt. De bör därför även i fortsättningen bestå av forskare, försöksdjurstekniker och lekmän. Forskarna bör representera olika ämnesområden. Någon eller några

av dessa bör ha kunskaper i fråga alternativa metoder. Av personal

om som handhar försöksdjur bör såväl laboratoriepersonal som djurvårdande personal vara företrädda. Bland lekmännen bör finnas representanter för djurskyddsorganisationerna och för allmänna samhällsintressen. Utredningen har inte funnit tillräcklig anledning att föreslå någon ändring i fråga om proportionen mellan de olika ledamotskategoriema. Nämnderna bör således till lika delar bestå forskare, representanter

av för försöksdjurspersonal och lekmän jämte suppleanter för dessa.

Resultatet av den Engströmska utredningen

I förarbetena till 1988 års djurskyddslag behandlades bl.a. de frågor som den Engströmska utredningen hade utrett. Departementschefen delade därvid utredningens uppfattning i de frågor som redovisats ovan med ett undantag. I motsats till vad den Engströmska utredningen hade kommit fram till ansåg departementschefen att lekmannarepresentationen i de djurförsöksetiska nämnderna skulle förstärkas så sätt att hälften av nämndens ledamöter skulle vara lekmän. Med lekmän avsågs såväl representanter från djurskyddsorganisationer som för allmänintresset. Som skäl för att lekmannainflytandet skulle öka angavs att detta skulle innebära en mera allsidig belysning nödvändigheten och

av av den etiska problematiken kring ett djurförsök. Det anfördes vidare att den nämnda regleringen av den etiska prövningen även fortsättningsvis borde ske tillämpningsföreskrifter. Prop. 1987/88:93 40,

genom s. 81-82. Riksdagen beslöt den 27 maj 1988 om nya regler för den framtida etiska prövningen djurförsök i enlighet med regeringens

av förslag prop. 1987/8893, JoU 22, rskr. 327, varpå CFN i kungörelse LSFS 1988:45 utfärdade nya föreskrifter och allmänna råd om den etiska prövningen.

126 De cijuzförsö/csetiska nämnderna

10.2.2 De nämndernas verksamhet

djurförsöksetiska

under 1980-talet

Birgitta Forsman granskade i sin avhandling djurförsök de djur-

om försöksetiska nämndernas verksamhet under 1980-talet. Hon beskrev följande tendenser i nämnderna efter ändringarna i organisationen som beslutades år 1988 s. 222: Omorganisationen av de etiska nämnderna har inte avsevärt ändrat mönstret i ärendebehandlingen. Modifikationerna experiment verkar ligga ungefär samma nivå som

av tidigare. Det är fortfarande några få radikala lekmän som står för merparten reservationerna. Ibland har även andra lekmän kritiserat

av något, och i några fall har försöksdjurspersonal ställt sig bakom lekmännens reservationer. I enstaka fall har forskare reserverat sig mot godkännanden. En något större benägenhet att inte godkänna

- - -ansökningar har kunnat märkas, men å andra sidan uppfattas underkännanden i de nämnderna inte så definitiva som förut; de kan i

nya vissa fall närmast jämställas med tidigare bordläggningar, och det händer att ansökningarna återkommer, lätt reviderade. Någon radikal förändring i den etiska prövningen går inte att utläsa att det har blivit efter omorganiseringen, varje ledamots arbetsbörda har ökat

men betydligt, dels grund att alla planerade djurförsök skall behandlas,

av dels på grund att ledamöterna är mycket färre än tidigare.

av

Birgitta Forsman skriver vidare att själva förekomsten av etiska kommittéer och deras funktioner kan få följder i en rad olika avseenden: för forskningen, för forskarna, för forskningsobjekten, för kommittéledamöterna och för den allmänna opinionen. Hon pekar att konsekvenserna blir olika beroende vilket arbetssätt som tillåts för kommittéerna och tillämpas i dem. Vidare anför hon s. 223: En

som kommitté med stor intellektuell öppenhet, där en väv av möjligheter spänns och varje tänkbart alternativ diskuteras på lika stort allvar,

upp får åtminstone i vissa avseenden andra konsekvenser sluten

än en kommitté med liten debatt och uppgjorda matcher. Den förstnämnda typen kommitté skulle, kanske, kunna åstadkomma stora föränd-

av ringar; den typen kan reduceras till en organisation som bara

senare formellt uppfyller kraven att forskning skall undergå etisk prövning.

Birgitta Forsman pekar några konsekvenser av de djurförsöksetiska nämnderna hon funnit entydiga: 1 De har haft en

som vara diskursskapande effekt, dvs. djurförsöksfrågan har fått officiell status

moraliskt problem i utsträckning den knappast hade fått utan av en som de etiska nämndernas existens. Detta anger hon har medfört en perceptionshöjning och karaktärsetisk effekt internt i laboratorierna,

en vilket inneburit att promoverad självsanering har ägt rum. 2 En

en

De djurförsöksetiska nämnderna 127

konvergens i uppfattningar har skett. Dels har forskarsamhället erkänt djurförsöksfrågan som moraliskt problem och arbetar för att förbättra djurförsöken, dels har den abolitionistiska kritiken mot djurförsök minskat. Animal welfare-representanter har vant sig vid att djurförsök finns, och de deltar i piecemeal engineering för att förbättra dem. Ideologisk kritik mot djurförsök har blivit betydligt mera sällsynt än tidigare

223-224. Birgitta Forsman pekar vidare på att djurskyddsrörelsens kamp numera oftare handlar om större burar än tomma burar,

om men att läget snart kan bli mer instabilt igen beroende på aktörer och katalytiska händelser 260.

10.2.3 Centrala försöksdjursnämndens

utvärdering

av den urförsöksetiska prövningen

Under år 1992 lät CFN utvärdera den djurförsöksetiska prövningen som ägde rum under budgetåret 1991/92. Utvärderingen avsåg alltså nämndernas arbete efter den omorganisation som gjordes år 1988. Aspekter som CFN ville få belyst utvärderingen leda-

genom var möternas syn bl.a. arbetets bedrivande, närvarofrekvens, handläggningsrutiner och gällande bestämmelser. Utvärderingen redovisades i CFN:s skriftserie nr 21.

Enkätundersöknin g

Utvärderingen bestod bl.a. av en enkät till ledamöter och sekreterare som var eller tidigare hade varit med i någon djurförsöksetisk nämnd. Av enkätsvaren framkom att en klar majoritet ledamöterna ansåg att

av nämndernas arbetsformer bra eller tillfredsställande samt att nämn-

var dernas sammansättning och storlek var bra. Flera forskare ansåg emellertid att för mycket tid ägnades detaljdiskussioner och rutinärenden. Bland lekmännen tyckte man att det diskuterades för lite om alternativa metoder, förvaring och etiken/allmännyttan. De nämnde även att det var svårt att hinna med alla ärenden, att det bara var djurskyddsrepresentanter som hade synpunkter, att forskarna var kollegiala samt att de inte fick ställa de frågor de ville. Flera lekmän ville ha fler forskare med kunskaper om alternativa metoder samt forskare som inte själva gjorde djurförsök representerade. Ledamöterna fick även frågan hur de upplevde arbetsbördan i nämnden. De flesta tyckte den

var lagom. Flera lekmän ansåg dock att de fick lägga ner för mycket arbete

att söka information. Forskare tyckte de fick lägga ner mycket arbete i beredningsgrupperna när de var ordförande för dessa.

128 De ayurförsökseziska nämnderna

När det gällde ledamöternas syn hur den djurförsöksetiska prövningen hade påverkat antalet djurförsök och sättet att utföra djurförsök framkom bl.a. följande. Det många och från alla kategorier av leda-

var möter nämnde att försöksplaneringen hade blivit bättre, att det

som skedde självsanering innan ansökan lämnades in, att forskare hade

en blivit medvetna djurens situation och att påverkan främst

mer om skedde praktiska förslag, modifieringar av försök. Ett par lek-

genom män nämnde borde ha någon slags kontroll efteråt för att veta

att man att forskaren följde nämndens råd och anvisningar. Ledamöterna fick också frågan de upplevde att de fick tillräcklig information. En stor

om majoritet svarade den frågan. Omkring hälften av lekmännen som representerade djurskyddet ansåg dock att det inne fanns tillräckligt med information. De sökte själva information genom samtal med försöksledare, veterinärer och att läsa facklitteratur. Det fram-

genom kom vidare att det svårt för lekmännen att förstå fackspråket.

var Vidare önskades information alternativa metoder och om djurs

mer om smärtfömimmelser.

Slutligen ställdes frågan ledamöternas syn behovet av föränd-

om ringar de gällande bestämmelserna den etiska prövningen. Tio

av om forskare och försöksdjurstekniker tyckte att man skulle återgå till anmälningsplikt för vissa försök, t.ex. utfordringsförsök och försök där djuren avlivas direkt. Många lekmän tyckte att ändringen av § 2 djurskyddslagen omöjlig att uppfylla, eftersom djur kan lida även om

var försök är godkända och ansåg att denna paragraf skulle ändras igen. Lekmännen krävde uppföljning försöken, möjlighet att överklaga

av nämndens beslut, etisk diskussion, enhetliga arbetsrutiner, avslag

mer

försök där alternativ fanns samt avslag försök inte hade av av som någon allmännytta. Forskare tyckte att dissektionsförsök gymnasienivå borde tillåtas, att försök godkända forskningsråd inte skulle

av prövas, att enklare regler för pilotförsök skulle införas och att § 49 djurskyddsförordningen skulle förtydligas eftersom denna ledde till många diskussioner. Ett annat förslag var att införa s.k. competent

skulle bedöma ansökan etiskt godtagbar eller tveksam persons som som och att nämnden endast skulle ta ställning till de tveksamma ansök-

ningarna.

Intervjuundersöknin g

Utöver den redovisade enkätundersökningen gjordes för CFN:s

ovan räkning även intervjuundersökning för att få information om

en forskares och djurskyddsrepresentanters djurförsök och den

syn etiska prövningen. Intervjuer genomfördes med femton forskare, tre

De djurförsöksetiska nämnderna 129

djurskyddsrepresentanter, en före detta djurskyddsrepresentant och en försöksdjursveterinär. Vidare genomfördes ytterligare en undersökning genom telefonenkäter för att belysa kognitiva aspekter på åsiktsskillnader, hur olika varandra och deras möjligheter

parter ser att kommunicera. Telefonenkäterna gjordes med tio forskare och tio djurskyddsrepresentanter.

Resultatet intervjuerna och telefonenkäterna visade att såväl

av forskare djurskyddsrepresentanter ansåg att de djurförsöksetiska

som nämnderna hade ökat den etiska medvetenheten bland forskare och lett till bättre situation för djuren. Vidare ansågs nämnden av alla parter

en fylla en positiv funktion, bl.a. genom den självsanerande effekt som nämnden bedömdes ha djuranvändningen. De olika parterna verkade ha liknande uppfattningar om djurens situation, men skilde sig i hur de vägde nyttan med djurförsök mot djurens lidande. Forskarna ansåg att det för närvarande inte gick att göra mer för att byta ut djurförsök mot alternativa metoder. Båda parter såg sitt eget ställningstagande som styrt av objektiva, externa faktorer, medan motpartens ställningstagande bedömdes färgat subjektiva, interna faktorer. Såväl forskare

av

djurskyddsrepresentanter visade dock god förmåga att se sig som själva utifrån den andra gruppens synvinkel. Vidare pekade utredarna

att såväl djurforskare som djurskyddsrepresentanter kunde uppleva dilemma i sina ställningstaganden och en ytterligare kartläggning av sådana dilemman ansågs kunna öppna möjligheter till utveckling av etiska riktlinjer som är förankrade bland såväl djurforskare som djurskyddsrepresentanter.

Ytterligare slutsatser från intervjuerna och telefonenkäterna var att

indikerade att djurskyddsrepresentantema var något mindre svaren positiva än forskarna till nämndernas verksamhet, att nämnden även fungerade ett moraliskt stöd för forskarna och att djurskydds-

som föreningarna önskade kontroll av besluten. Utredama anförde att

mer de verkade ha mest fördelar nämndernas existens var forskarna.

som av De hindrades nämligen inte särskilt mycket i sitt arbete, samtidigt som de kände att deras forskning kontrollerad och godkänd av sam-

var hället, inkl. djurskyddsföreningarna. Utredama undrade om det, när det gällde djurskyddsrepresentanterna, inte fanns en viss konflikt för dem att sitta med i nämnden. Representanterna ville påverka så mycket som möjligt, för att kunna påverka över huvud taget var de tvungna att

men

sig och kanske även godkänna försök de egentligen inte anpassa som skulle vilja genomförda. Telefonenkäterna visade att djurskydds-

se representantema ville att antalet djurförsök skulle minska kraftigt och att detta borde stå i konflikt med det förhållandet att djurskyddsrepresentantema i nämnderna sällan röstade emot godkännande av försök. Men även djurskyddsföreningarna ansågs ha fått ut något positivt av att

5 18-1115

130 De cijuiförsö/csetiska nämnderna

sitta med i nämnden, eftersom de hade inflytande över verksamheten och även fick en insyn i vad forskarna höll med.

10.3 Gällande bestämmelser om

användningen av djurförsök

Bestämmelser om användningen av djur för vetenskapligt ändamål finns dels i djurskyddslagen 1988:534, dels i djurskyddsförordningen 1988:539, dels i föreskrifter meddelade av SJV och CFN. Djurskyddslagens utgångspunkt är att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom 2 § l stycket djurskyddslagen. När det gäller försöksdjur skall dessa inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom om användningen har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd 2 stycket nämnda lagrum. Djurskyddslagen innehåller ytterligare generella regler om hur försöksdjur och andra djur skall skötas.

I regelverket användningen av djurförsök har nyligen införts

om flera och betydande ändringar. Regeringen föreslog i prop. 1997/98:28 ändringar i djurskyddslagen bedömdes vara nödvändiga för att

som EG:s direktiv djurskyddsområdet skulle helt införlivas i den svenska lagstiftningen. De föreslagna ändringarna innebar bl.a. att djurskyddslagens tillämpningsområde vidgades till att omfatta även vilda försöksdjur inte hålls i fångenskap. Vidare skulle bestämmelsen om att

som djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt även gälla för försöksdjur. Även i andra avseenden föreslogs skärpta krav på användningen försöksdjur. Bl.a. föreslogs att sådan användning inte

av bara skulle kräva en tillstyrkan utan ett godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Ändringarna i djurskyddslagen trädde i kraft den 1 mars 1998 prop. 1997/98:28, bet. 1997/98:JoU12, rskr. 1997/982142. Även vissa ändringar i djurskyddsförordningen rörande försöksdjur trädde i kraft den l 1998. Bl.a. äger SJV i samråd med CFN med-

mars numera dela föreskrifter om villkor för eller förbud mot uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller användning av djur för vetenskapliga eller liknande ändamål 40 a § djurskyddsförordningen. Syftet med bestämmelsen är att kunna styra hanteringen av försöksdjur och därmed tillförsäkra dem bra miljö. Det angavs vidare att det i vissa fall

en kunde vara motiverat att i föreskrifter meddela förbud t.ex. mot användning vissa utrotningshotade djurslag eller mot en viss metod.

av

För att genomföra EG:s direktiv 86/609/EEG meddelade vidare SJV föreskrifter uppfödning, förvaring, tillhandahållande och an-

om

De djwfÖrsö/csetiska nämnderna 131

vändning m.m. av försöksdjur SJVFS 1988:20 som gäller sedan den 1 mars 1998. Ändringarna i djurskyddslagen och djurskyddsförordningen har också föranlett ändringar i CFN:s kungörelse LSFS 1988:45 med föreskrifter och allmänna råd den etiska prövningen av använd-

om ningen av djur för vetenskapliga ändamål m.m. Ändringarna i föreskrifterna skall träda i kraft den l juli 1998.

103.1 Generella tillstånd Jordbruksverket

som

meddelar

Den som har för avsikt att använda djur för vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller andra kemiska produkter eller för andra jämförliga ändamål måste först erhålla tillstånd för sådan djurförsöksverksamhet. Sådana generella tillstånd att bedriva djurförsöksverksamhet lämnas av SJV 19 a § djurskyddslagen. Dess tillståndsprövning innebär ingen etisk prövning av den planerade djurförsöksverksamheten, utan man bedömer om verksamheten är seriös och om den kan antas bedrivas ett ansvarsfullt och kompetent sätt. Vidare tar man ställning till om de anläggningar i vilken verksamheten skall bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt.

Som försöksdjur får endast sådana djur fötts för ändamålet,

som upp s.k. destinationsuppfödda djur, användas 19 § djurskyddslagen. Sådan Lippfödning försöksdjur skall också godkännas SJV. Genom till-

av av ståndsprövningen skall tillförsäkras dels att uppfödningen uppfyller vissa krav på bl.a. vård och förvaring, dels att uppfödningen anpassas efter behovet av försöksdjur. SJV kan meddela undantag från kravet destinationsuppfödning och har också gjort så beträffande flera djurslag. Undantagen gäller bl.a. sådana djur som endast i liten omfattning används som försöksdjur och vilda djur.

Före den 1 mars 1998 gällde att tillstånden från SJV endast behövdes för djurförsöksverksamhet och uppfödning av försöksdjur om djuren skulle utsättas för lidande. De nuvarande reglerna innebär således en skärpning härvidlag. Numera fordrar dessutom förvaring och tillhandahållande försöksdjur tillstånd av SJV 19 a § djurskydds-

av lagen.

Utöver nämnda tillstånd krävs SJV godkänd

ovan även att en av föreståndare ansvarar för verksamheten. Sedan den 1 mars 1998 gäller dessutom att det skall finnas SJV godkänd veterinär skall ge

en av som råd och anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas och som skall hjälpa till vid behandlingen försöksdjuren. Den ansvarige förestån-

av daren och veterinären skall se till att verksamheten utförs i enlighet

132 De ajurförsöksetiska nämnderna

med lagens bestämmelser och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen 20 § djurskyddslagen. Härigenom vill man tvinga den ansvarige föreståndaren och veterinären att, var och en utifrån sin kompetens och sitt ansvarsområde, bevaka djurskyddet i alla situationer. De kan göras ansvariga för avvikelser från bestämmelserna området. Detta innebär emellertid inte att övrig personal fritas från ansvar. Var och en som bryter mot djurskyddslagen i sitt arbete kan ställas till ansvar for detta. Prop. 1997/98:28 s. 15.

10.3.2 Krav på godkännande från etisk synpunkt

När det gäller ett enskilt djurförsök skall detta sedan den 1 mars 1998 godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd innan användningen påbörjas 21 § djurskyddslagen. Dessförinnan hade de djurförsöksetiska nämnderna som tidigare nämnts endast en rådgivande funktion. I prop. 1997/98:28 konstaterades att nämndernas rådgivande beslut innebar forskare i princip var oförhindrad att genomföra

att en sitt försök med djur även i de fall djuranvändningen hade avstyrkts av

djurförsöksetisk nämnd. Några sanktioner kunde inte vidtas mot en forskaren i den situationen. Däremot kunde ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan inte anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebar att den forskare som genomförde ett försök, trots att detta hade avstyrkts, riskerade att bryta mot djurskyddslagen. Med hänsyn till detta ansågs de djurförsöksetiska nämndernas rådgivande beslut ändå ha en tvingande verkan. Detsamma gällde vid djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kunde ifrågasätta åtgärder som avvek från en tillstyrkt ansökan eller som föll utanför försöket. Nämndernas beslut ansågs därför vara rådgivande men tvingande. Beslutens legala status bedömdes oklar och fann att det rådde viss osäkerhet om deras faktiska

man verkan. För att undanröja denna osäkerhet föreslogs att nämndernas prövning i fortsättningen skulle resultera i ett uttryckligt godkännande eller avslag. Detta skulle tydliggöra för alla berörda vilken status beslutet har och ett avslag skulle automatiskt leda till att försöksdjursanvändningen förbjuden. Som ytterligare skäl angav regeringen

var bl.a. att det kunde ifrågasättas om en tillstyrkan av en djurförsöksetisk nämnd var tillräcklig för att EG:s regler på området skulle anses till fullo genomförda. Enligt direktiv 86/609/EEG skall medlemsländerna nämligen vidta lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder om de inte att försöket är tillräcklig vikt för att tillgodose de grund-

anser av läggande behoven hos människor eller djur. Detta innebar enligt regeringen medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök

att en

De djurförsöksetiska nämnderna 133

och denna möjligheten skulle odiskutabelt komma att finnas om det i fortsättningen ställdes krav att ett försök skall vara godkänt för att

tillåtet. Någon förändring av rutinerna vid själva prövningen eller vara

prövningen i sig inte avsedd. Med hänsyn till nämndernas av var mycket speciella breda sammansättning och till möjligheterna att modifiera ansökan eller ansöka nytt ansåg man att en godtagbar ordning borde vara att nämndernas beslut inte skulle kunna överklagas.

Jordbruksutskottet behandlade propositionen i betänkandet 1997/98:JoUl2. Utskottet ansåg, i likhet med regeringen, att de djurförsöksetiska nämndernas beslut hade oklar legal status och att detta

en skapade osäkerhet om deras faktiska verkan, vilket inte kunde anses tillfredsställande. Utskottet anmärkte att representanter för Jordbruksdepartementet i samband med utfrågning hade understrukit att

en Europeiska kommissionen, efter det lagrådsremiss i ärendet hade

att en upprättats, hade avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebar att Sverige måste införa ett system gör det möjligt att med bindande

som verkan förbjuda enskilda djurförsök. Utskottet konstaterade att såvitt det kunde bedöma någon förändring av rutinerna vid själva pröv-

var ningen eller prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets mening

av fanns det i det sammanhanget all anledning att understryka värdet av den dialog uppenbarligen fördes mellan de brett sammansatta

som nu djurförsöksetiska nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall resulterade i hur försöken

en samsyn borde utföras. Utskottet utgick från att detta arbetssätt kunde bibehållas

nämnderna fick möjlighet att meddela bindande beslut. Utäven om skottet tillstyrkte regeringens förslag i detta avseende.

När det gällde möjligheterna att överklaga nämndernas beslut fann utskottet att det borde uppmärksammas att ett avslag ett avgörande sätt kunde påverka forskarens verksamhet. Det skulle kunna förekomma att forskare i skilda avseenden inte hade samma uppfattning

en

nämnden. Vid ett avslag från nämnden kunde det uppfattas som som meningslöst för den enskilde forskaren att dels söka tillstånd till verksamheten, dels påbörja denna eftersom han då riskerade att bryta mot djurskyddslagen. I likhet med Lagrådet ansåg därför utskottet att en djurförsöksetisk nämnds beslut skulle kunna överklagas. Man anförde vidare att övervägande skäl talade för att sådana överklaganden skulle behandlas allmän förvaltningsdomstol. Utskottet avstyrkte därmed

av regeringens förslag såvitt det avsåg att de djurförsöksetiska nämnder-

beslut inte skulle att överklaga. nas

Sedan den l 1988 är således de djurförsöksetiska nämndernas

mars beslut inte längre rådgivande, utan bindande och det har även införts en möjlighet för sökanden att överklaga ett beslut går honom emot till

som allmän förvaltningsdomstol.

134 De ayurförsöksetiska nämnderna

Det är fortfarande ändamålet med användningen av djuret som är avgörande för prövning krävs eller inte. Är ändamålet att använda

om djuren för vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller andra kemiska produkter eller för andra jämförliga ändamål måste försöket således godkännas från etisk synpunkt. Detta innebär att även mycket enkla försök omfattas av ansökningsplikten. För att inte onödigtvis tynga nämnderna med sådana ärenden har vissa undantag gjorts från kravet godkännande. Sådana undantag har gjorts dels för utfordringsförsök som sker vid sedvanligt hållande husdjur och inte är förenade med lidande för djuren,

av som dels traditionell ringmärkning av fåglar 3 § LSFS 1988:45.

10.3.3 Krav på utbildning

I samband med de senaste ändringarna i djurskyddslagen infördes i lagens 20 § att den driver djurförsöksverksamhet skall ha en för

som verksamheten tillräckligt stor personal, som har den utbildning och kompetens behövs för verksamheten. Krav på viss utbildning hos

som

använder försöksdjur, deltar i sådan användning eller vårdar den som djuren är dock ingen nyhet. CFN har sedan länge meddelat särskilda föreskrifter och allmänna råd härom SJVFS 1992:11. Enligt dessa föreskrifter skall den som anställs eller i annat fall anlitas för att utföra arbete med försöksdjur ha genomgått utbildning senast två år efter det att arbetet påbörjades 2 § SJV FS 1992:11. I föreskrifterna anges att

strävan ändå bör vara att alla de som arbetar med försöksdjur skall en ha genomgått utbildning redan när anställningen eller arbetet påbörjas. Utbildningen skall omfatta moment om lagstiftning och myndighetsutövning, försöksdjursbiologi, försöksdjurshållning, djurexperimentell metodik och alternativa metoder till djurförsök samt etik 3 § SJVFS 1992:11.

De djurförsöksetiska nämnderna 135

10.4 Bestämmelser om den etiska prövningen

10.4.1 De nämndernas organisation

djurförsöksetiska

och ärenden

handläggning av

Bestämmelser om organisationen

CFN bestämmer antalet djurförsöksetiska nämnder. Dessa skall dock minst stycken och finnas fördelade över landet de platser vara sex CFN bestämmer 42 § djurskyddsförordningen. För närvarande som finns det sju nämnder, nämligen Stockholm Norra, Stockholm Södra, Uppsala, Göteborg, Linköping, Malmö/Lund och Umeå. I varje nämnd skall det ingå ordförande och vice ordförande samt lekmän, en en forskare och representanter för personal har hand om försöksdjur. som Ordföranden och vice ordförande skall opartiska och företrädesvis vara lagfama och ha erfarenhet dömande verksamhet. Av ledavara av möterna skall hälften lekmän och dessa skall representanter för vara av djurskyddsorganisationer ingå till ett antal understiger hälften som 43 § . Antalet ledamöter bestäms CFN antalet får inte av men överstiga 14 Ledamöterna utses för högst tre år i sänder 44 personer. §. CFN inhämtar förslag från bl.a. universitet, läkemedelsindustrin, kommuner och djurskyddsorganisationer personer som kan komma i fråga att förordnas som ledamöter av CFN. För beslutsför skall nämnden bestå ordföranden och sex att vara av ledamöter i övrigt. Av dessa övriga ledamöter skall hälften vara lekmän. Fler får dock inte delta i beslutet än att hälften är lekmän. 45 §

djurskyddsförordningen och 14 § LSFS 1988:45.

Nämnderna prövar ansökningar planerade djurförsök från de om områden har fördelats nämnd. Det finns dock två undansom resp. från denna regel. Dels skall Umeås djurförsöksetiska nämnd pröva tag alla ansökningar planerade djurförsök vid myndighet tillsom avser hörande Försvarsdepartementets ansvarsområde, dels skall Uppsalas djurförsöksetiska nämnd pröva alla ansökningar som avser kliniska veterinärmedicinska försök 4 § LSFS 1988:45.

Bestämmelser handläggningen ärenden om av

En ansökan godkännande från etisk synpunkt ett djurförsök skall om av göras den är ansvarig för det planerade djurförsöket försöksav som ledare och på för ändamålet CFN fastställd blankett 7 § LSFS en av 1988:45.

136 De djurförsöksetisk: nämnderna

En nämnd kan uppdra en eller flera ledamöter att bereda ärenden 46 § djurskyddsförordningen. Beredningen bör som huvudregel överlämnas till en mindre grupp ledamöter i nämnden. Vid sammansättningen bör eftersträvas att lekmän och forskare/försöks-

av gruppen djurspersonal blir till lika delar företrädda. Beredningen av ansökningarna skall utmynna i ett skriftligt förslag till nämndens ställningstagande eller leda till muntlig handläggning vid nämndens sammanträde. Om beredningsgruppen att särskilda råd behövs för att det

avser planerade djurförsöket skall kunna godtas från etisk synpunkt, bör detta framgå förslaget 9 § LSFS 1988:45. Om det behövs för utred-

av ningen ärendet, skall försöksledare kallas till beredningen för att

av en lämna muntliga uppgifter. Om det erfordras särskild sakkunskap vid beredningen kan även annan person höras skiftligen eller muntligen 10 §. Nämnden kan även till sitt sammanträde kalla en försöksledare eller

person for att inhämta upplysningar i ärendet 12 §. Det annan ankommer nämnden att från fall till fall avgöra när försöksledare och närvaro är påkallad för ärendets avgörande. Detta

annan persons kan t.ex. ske i sådana fall där det finns anledning anta att handläggningen ärendet kan komma att utmynna i ett avslagsbeslut och i

av sådana fall där det bedöms att ytterligare information behöver inhäm-

tas.

En djurförsöksetisk nämnd skall sammanträda så ofta det behövs och minst fyra gånger årligen. Det är ordföranden i nämnden som skall

till att nämnden sammanträder så ofta det behövs för ärendenas se som avgörande. Om ett ärende etisk prövning av särskilda skäl bedöms

om

så brådskande att djurförsöksetisk nämnd inte hinner sammanvara en träda för att pröva det, har det införts möjlighet att avgöra ärendet

en

meddelande mellan ordförande och nämndens övriga ledamöter, genom s.k. capsulam-beslut l l §. Det dock att denna möjlighet bör

per anges användas restriktivt.

Berörd länsstyrelse och miljö- och hälsoskyddsnämnd skall underrättas tid och plats för sammanträden med en djurförsöksetisk

om nämnd. Representanter för dessa samt ansvarig föreståndare för ett djurförsök har rätt att närvara vid sammanträdena och att yttra sig vid dessa 13 §.

Beslut gäller djurförsök där djur kommer eller löper risken att

som tillfogas svår smärta blir långvarig eller djurförsök som är av prin-

som cipiell betydelse från etisk synpunkt skall nämnderna anmäla till CFN l 6 §.

Utöver bestämmelserna i djurskyddslagen, djurskyddsförordningen och meddelade föreskrifter äger även bestämmelserna i förvaltningslagen 1986:223, sekretesslagen 1980:100 och sekretessförordningen

De djurförsöksetiska nämnderna 137

1980:657 tillämpning på handläggningen av ärenden i de djurförsöksetiska nämnderna.

10.4.2 De nämndernas

djurförsöksetiska uppdrag

Den etiska prövningen gäller endast djur i någon av djurklassema däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar. Ytterligare

förutsättning är att djuren skall vara levande. Det innebär att sådana en vetenskapliga försök där organ eller organdelar från redan döda djur används, t.ex. slaktavfall, inte omfattas av prövningsplikten. Forskning

förutsätter att djur avlivas enbart för att forskaren skall få tillgång som till organen omfattas dock av prövningsplikten 2 § LSFS 1988:45.

Sedan den l 1998 stadgas i 19 § djurskyddslagen att djur får

mars användas för vetenskapliga ändamål endast under förutsättning:

0 att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon

tillfredsställande metod utan användning av djur, annan 0 att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad är absolut nödvändigt, och

som

att det vid verksamheten inte används andra djur än sådana som fötts 0 upp för ändamålet.

I prop. 1997/98:28 s. 11-12 anfördes att dessa bestämmelser utgör de grundläggande förutsättningarna för varje verksamhet som innebär användning försöksdjur. Med hänsyn till bestämmelsemas stora be-

av tydelse fann man att de skulle föras i djurskyddslagen.

Vid prövningen av ett ärende skall de djurförsöksetiska nämnderna vidare ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret. Nämnderna skall avslå en ansökan att få använda djur för vetenskapliga ändamål användningen inte kan anses ange-

om lägen från allmän synpunkt. Nämnderna skall också avslå en ansökan

sådan användning av djur om det är möjligt att få likvärdig kunskap om

andra metoder 49 § djurskyddsförordningen. genom

CFN har meddelat föreskrifter om den djurförsöksetiska prövningen. Av dessa framgår att en djurförsöksetisk nämnd skall tillse att ärenden etisk prövning blir tillräckligt utredda och allsidigt

om granskade från djurskyddssynpunkt. Detta innebär att nämnderna har ansvar för att djurskyddsaspekterna i ett ärende blir tillfredsställande utredda. Om de uppgifter om djurskyddsaspekterna som finns i ansökan eller andra handlingar sökanden åberopar inte är tillräckliga, bör

som nämnderna ombesörja att ärendet kompletteras härvidlag. I första hand skall en begäran om komplettering riktas till sökanden. Nämnderna har

138 De cüurförsö/csetiska nämnderna

inga tvångsmedel till hands, men om sökande inte efterkommer en begäran om komplettering har nämnderna alltid rätt att besluta om att avslå ansökan i fråga 8 § LSFS 1988:45.

I 8 § anges vidare att nämnderna vid behandlingen av en ansökan särskilt bör diskutera bl.a.:

syftet med djurförsöket, -

om syftet med försöket kan uppnås med någon annan tillfreds- ställande metod utan användning av djur, med annan metod eller med djur av annat slag,

om försöket utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än -

är absolut nödvändigt och bedövning eller smärtstillande eller som om lugnande medel fordras, och

om försöket är ett onödigt upprepande av tidigare gjorda försök. -

l de allmänna råden till 8 § LSFS 1988:45 anges att nämnderna inte behöver särskilt aktiva för att få fram uppgifter och utredning

vara kring försökets betydelse från vetenskaplig eller annan allmän synpunkt. Den utredningsplikten anses av naturliga skäl ligga sökanden. Om utredningsmaterialet vid nämndernas prövning är ofullständigt nämns att ansökan bör avslås. Man konstaterar därvid att sökanden alltid kan återkomma med ansökan och har då möjlighet att få en

en ny annan bedömning av sitt försök, om bättre utredning i det aktuella hänseendet kan företes. Vid prövningen vidare att nämnderna också

anges särskilt bör beakta de nationella och internationella dokumentationskrav toxikologiska och andra tester som föreligger i fråga om läke-

om medel, livsmedelstillsats, bekämpningsmedel eller liknande.

Till stöd för handläggningen av vissa ärenden vid den etiska prövningen användningen försöksdjur har CFN hittills meddelat

av av sju allmänna råd. Det tre första allmänna råden kom år 1990 och rörde produktion monoklonala antikroppar, immunisering av försöksdjur

av och rutinmässig immunisering av kanin. Påföljande år meddelades råd

avsåg frågor om vård och förvaring i samband med djurförnr som sök. Allmänna råd nr 5 från år 1992 rör användning av toxicitetstester

syftar till fastställa akut letal dos År 1996 meddelades som att m.m. allmänna råd 6 djurförsök med experimentell eller spontan led-

nr om sjukdom hos smågnagare. Det senaste allmänna rådet är från år 1997 och gäller vävnadsprovtagning vid framtagning genetiskt modifiera-

av de möss och råttor.

De cüurförsöksetiska nämnderna 139

Konsekvenser att ett djurförsök godkänts av en cijurförsöksetisk

av nämnd ur aljurskyddssynpunkt

Enligt 2 § 1 stycket djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Som tidigare nämnts är detta den grundläggande principen för djurskyddet. Eftersom det t.ex. vid diagnostik och terapi sjuka djur och vid användning av försöks-

av djur ibland inte går att undvika att djur åsamkas ett visst lidande anges i lagrummet att djur skall skyddas mot onödigt lidande.

Efter att miljö- och hälsoskyddsnämnden i ett par fall hade meddelat föreläggande om förbud mot vissa försök som hade godkänts vid den etiska prövningen infördes år 1990 det andra stycket i 2 § djurskyddslagen. I och med detta stadgas att försöksdjur inte skall anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom när de används i djurförsök om detta har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. Eftersom nämndernas uppgift är att göra en ingående och allsidig bedömning av nödvändigheten av ett djurförsök och de etiska problemen kring försöket, ansågs denna etiska prövning tillgodose bl.a. kravet på att djur inte onödigtvis skulle utsättas för lidande eller sjukdom. I förarbetena till lagändringen angavs att avsikten med de gällande bestämmelserna givetvis att den bedömning av angelägenheten av forskningen som

var görs de djurförsöksetiska nämnderna skulle bindande för

av vara tillsynsmyndigheterna. I annat fall ansåg man att den etiska prövningen skulle förlora en del av sitt värde. Vidare anfördes att miljö- och hälsoskyddsnämnderna inte heller hade sådan särskild kompetens som borde krävas för att pröva om ett försök borde få utföras eller inte. Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade i stället en viktig uppgift att se till att försöket utfördes i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att djurens vård och förvaring i samband med försöksverksamheten var tillfredsställande från djurskyddssynpunkt. Det ansågs därför angeläget att förtydliga innebörden av lagen sätt som gjordes. Prop. 1989/90:l18 s. 10-11.

10.4.3 Rådgivningspanel

1 augusti 1996 inrättade CFN s.k. rådgivningspanel. Den tillkom

en efter önskemål från de djurförsöksetiska nämnderna om att få tillgång till extern expertis i viktiga forskningsfrågor. Denna möjlighet var avsedd att utnyttjas när den nämnden saknade kompetens eller när

egna kompletterande uppgifter inte kunde lämnas försöksledare. Tanken

av

att de djurförsöksetiska nämnderna själva skulle bestämma när var rådgivningspanelen skulle höras. Rent praktiskt ansågs det dock lämp-

140 De ajwförsöksetiska nämnderna

ligt att nämnden uppdrog åt varje beredningsgrupps ordförande att från fall till fall avgöra när kompletterande uppgifter behövdes i ett ärende och rådgivningspanelen borde höras. Kontakten med rådgivningspanelen skulle därmed också ske beredningsgruppens ordförande

genom eller dennes försorg. CFN avrådde från att enskilda ledamöter i

genom

nämnd skulle kontakta rådgivningspanelen angående förfrågningar en

forskningsfrågor. om

Rådgivningspanelen har hittills bestått sakkunniga med särskild

av kunskap i följande ämnesområden: transgena djur, biomedicinsk teknik, zoofysiologi och zooekologi, etologi, smärtlindring och anestesi, fysiologi och neurobiologi, immunologi, försöksdjursanvändning inom farmaceutisk forskning och utveckling, husdjursanestesi, experimentalkirurgi och vilda djur.

Den sålunda inrättade rådgivningspanelen är fortfarande att betrakta

försöksverksamhet. Verksamheten utvärderades under hösten som en 1997 och det framkom därvid att rådgivningspanelens kompetens hade utnyttjats endast vid få tillfällen under år 1997. Verksamheten kommer dock att fortsätta och CFN kommer att senare ta upp verksamheten till förnyat övervägande.

ll Granskning av de djurförsöksetiska

nämnderna

l 1.1 Arbetet i de djurförsöksetiska

nämnderna

Utredningen har närmare granskat verksamheten i landets sju djurförsöksetiska nämnder under åren 1995-1997. Studien baseras i huvudsak på

genomgång samtliga protokoll från nämnderna dessa år. Sammanen av ställningen över nämndernas arbete finns i bilaga 4. Sammanställningen

utförd Staffan Persson, NSMPD. Redovisningen för år 1996 är mer är av utförlig än redovisningen för de övriga två åren som ingår i gransk-

ningen.

Beredningen i nämnderna

Det är de djurförsöksetiska nämnderna ansvarar för att ett ärende

som

etisk prövning blir tillräckligt utredda och allsidigt granskade ur om djurskyddssynpunkt. Detta arbete utförs ledamöterna i nämnderna,

av oftast i de s.k. beredningsgrupperna. Hur detta förberedande arbete praktiskt går till i de olika nämnderna varierar från nämnd till nämnd. I vissa nämnder innebär beredningsarbetet att beredningsgruppen sammanträffar med sökanden för att diskutera djurförsöket. I andra nämnder förekom-

sådan kontakt med sökanden sällan. mer en

Om ledamöterna i beredningsgrupperna har förutsatt sig att tillsam-

sammanträffa med sökandena, tar det ibland en hel dag i anspråk mans och det händer att flera möten behöver hållas av en och samma beredningsgrupp inför ett plenarsammanträde. Eftersom de flesta ledamö-

yrkesverksamma, sätter detta gränser för den tid de kan terna är som avsätta för beredningen ärendena. Ett tecken svårigheterna för

av beredningsgrupperna hinna utreda ärendena i tillräcklig mån är bl.a.

att det förhållandet att den s.k. rådgivningspanelen, som inrättades efter

142 Granskning de ajurförsöksetiska nämnderna

av

nämndernas påtalande om behov härav, knappt alls kommit att utnyttjas. Möjligheten i 10 § CFN:s kungörelse LSFS 1988:45 att, om särskild sakkunskap vid beredningen erfordras, höra annan person skriftligen eller muntligen synes heller inte utnyttjas av nämnderna.

Arbetsbördan har inneburit att beredningsgrupperna i olika mån rationaliserar beredningsarbetet. Detta kan innebära dels att endast en

ledamöterna i beredningsgruppen kontaktar sökanden, ofta per teleav fon, dels att man underlåter att kontakta sökanden i de fall detta inte bedöms nödvändigt för att kunna pröva ansökningen i fråga. I

som vissa fall är det säkert befogat av beredningsgrupperna att underlåta att kontakta sökanden. Men det kan inte uteslutas att det förekommer ärenden som behandlas detta förenklade sätt, som egentligen är alltför komplicerade härför kontakt mellan sökanden och

och där en samtliga kategorier av ledamöter skulle vara lämplig. Vidare kan beredningen endast ledamot innebära att det uppstår frågor från

av en övriga nämndledamöter vid plenarsammanträdena, som inte kan besva-

Detta kan få till följd att ärendet behöver bordläggs för ras. kompletterande eller förtydligande uppgifter, vilket innebär en försening ärendets avgörande eller att ärendet beslutas på otillräckligt

av underlag.

Det förekommer förhållandevis sällan att sökanden närvar vid plenarsammanträdena för att lämna kompletterande uppgifter till sin ansökan. Denna möjlighet utnyttjas främst av Uppsalanämnden.

Sammanträden m.m.

l de största nämnderna, Malmö/Lund, Göteborg, Uppsala, Stockholm Södra och Stockholm Norra har haft plenarsammanträden mellan

man 10-12 gånger år. Detta innebär att nämnderna har hållit samman-

per träde månad med uppehåll under semesterperioden. I Lin-

en gång per köping och Umeå har antalet plenarsammanträden varierat mellan 8- 9 år, med något undantag. Av nämnderna har Malmö/Lund och

per Linköping inte vid något tillfälle under den aktuella treårsperioden använt det förenklade beslutsförfarandet, dvs. möjligheten att meddela s.k. per capsulam-beslut. De nämnder som fattade beslut per capsulam gjorde detta mellan 1-4 gånger år. Av det redovisade följer att

per nämnderna normalt bör ha haft en förhållandevis snabb handläggning av ärendena.

Av ett protokoll från Göteborgsnämnden avseende år 1996 framgår att flera ärenden fick bordläggas på grund att nämnden inte var

av beslutsför. Skälet härtill att två nämndledamöter hade anmält jäv

var och därför inte deltog vid behandlingen ärendena.

av

Granskning av de cijuiförsöksetiska nämnderna 143

Tillstyrkta resp. avstyrkta ansökningar

Under år 1995 fattade nämnderna beslut i l 777 ärenden, varav avstyrktes 22 ansökningar. För år 1996 motsvarande siffror 1 561

var

13 och för år 1997 siffrorna 1 542 resp. 15. resp. var

Under år 1996 avstyrktes alltså 13 ansökningar. Två av dessa avstyrkta ansökningar handlades av Göteborgsnämnden. Några egentliga skäl för besluten att avstyrka går inte att utläsa av protokollen. Nämnden i Stockholm Södra avstyrkte djurförsöken i sju ärenden. Av vad kan utläsas protokollen har skälen för att

som ur avstyrka ärendena huvudsakligen varit formell karaktär. Det har i ett

av fall angetts att ansökan för ofullständig, i ett annat att

var försöksledaren skulle föreläggas att inkomma med en ny ansökan. Vidare har det i ett ärende anmärkts att ytterligare utredning krävdes beträffande försöksledarens kompetens och att den ansvarige föreståndaren inte hade skrivit under ansökningen. Ett ärende avstyrktes grund att det oklart var försöket skulle komma att

av var genomföras. Uppsalanämnden avstyrkte tre ansökningar. I ett fall avstyrktes ansökningen grund av att beskrivningen av försöket var otillräckligt. I de två andra avstyrkta ärendena visade skälen för avstyrkan att denna av ett resultat av den avvägning som gjordes

var vid den etiska prövningen. I det ena fallet angavs nämligen att ett s.k. LAL-test för kontroll av endotoxin skulle användas innan försök genomfördes djur. Här föreslog således nämnden att en alternativ metod till djurförsök skulle användas komplement till det planera-

som de försöket. I det andra fallet avstyrktes ärendet grund av att det egentliga syftet med försöket var att få fram ett läkemedel mot fetma, vilket syfte inte ansågs etiskt försvarbart. Slutligen avstyrktes under år

ärende Umeånämnden. Skälet för avstyrkan av formell 1996 ett av var karaktär, enär det anmärktes att sökanden saknade erforderliga tillstånd från SJV.

Modifierade ansökningar

De allra flesta ansökningarna tillstyrktes alltså av de djurförsöksetiska nämnderna under åren 1995-1996, vilket inte avvek från förhållandena tidigare år. Det förekom emellertid förhållandevis ofta att nämnderna vid tillstyrkan modifierade ansökan, dvs. lämnade en rekom-

en mendation eller ett råd till sökanden. Sammanställningen omfattar endast sådana modifieringar gjorts vid plenarsammanträdena.

som Modifieringar kan ha gjorts sökanden i samband med nämnder-

som av

beredning ärendena ingår således inte i redovisningen. Innehållet nas av

144 Granskning av de aljurförsö/csetiska nämnderna

i modifieringarna varierande slag. Det kan gälla förhållandena vid

är av förvaringen av djuren, försökens genomförande och bedövnings- och avlivningsmetoder. En del av modifieringarna består anmärkningar

av och villkor av mer formell karaktär. Generellt kan sägas att det inte finns någon tydlig nomenklatur för nämndernas beslutsformulering. Vid genomgången av nämndernas beslut har det därför i vissa fall varit svårt att avgöra om en modifiering var att anse som ett råd eller utgjorde ett villkor för beslutet.

Nämnderna lämnade s.k. modifieringar i omkring 10 procent det

av totala antalet tillstyrkta ärenden. I vilken utsträckning nämnderna modifierade ansökningarna varierade kraftigt mellan de olika nämnderna, nämligen mellan 2-25 procent. I detta sammanhang utmärker sig nämnden i Stockholm norra som under åren 1995-1997 lämnade modifieringar i 4 procent, 5 procent resp. 2 procent av de tillstyrkta ärendena.

Reservationer

Det förekommer i en inte ringa utsträckning att enskilda ledamöter reserverar sig mot nämndernas majoritetsbeslut att tillstyrka en ansökan. Reservationer förekom i omkring en femtedel av de tillstyrkta ärendena. Antalet reservationer varierar kraftigt mellan de olika nämnderna. 1 Göteborgsnämnden och Uppsalanämnden förekom det t.ex. under samtliga åren 1995-1997 reservationer i ca 25 procent av ärendena hos resp. nämnd. I nämnden i Stockholm Södra var däremot andelen reservationer under treårsperioden 5-8 procent.

Det var ett mindre antal ledamöter som stod för ett stort antal reservationer. Dessa var antingen djurskyddsrepresentanter eller politiker. De fyra ledamöter som reserverade sig flest gånger under år 1996, tre djurskyddsrepresentanter och en politiker, reserverade sig i genomsnitt runt fyra ärenden per sammanträde. I enstaka fall förekom det att försöksdjurspersonal reserverar sig mot ett beslut. Vid ett tillfälle under åren 1995-1997 reserverade sig en ordförande och en forskare mot ett beslut att tillstyrka ett ärende.

När det gäller skälen för reservationerna dominerades dessa

av sådana som innebar att reservanten ifrågasatte syftet med försöket eller ansåg att försöket innebar ett for stort lidande för djuren. Övriga skäl kunde gälla hållandet av djuren, formalia, att försöket inte var av allmänt intresse eller att det fanns alternativa metoder. Vidare skäl som angavs var att ansökningarna var oklara och när det gällde försök i utbildningssyfte, att dessa stred mot Europarådskonventionen. I några fall grundades reservationen på att CFN:s allmänna råd inte hade följts.

Granskning de cüuiförsöksetiska nämnderna 145

av

l en mer begränsad omfattning förekom det att de enskilda ledamöterna lämnade särskilda yttranden till ett tillstyrkt ärende.

Av redogörelsen ovan framgår att det förekom en stor mängd reservationer mot nämndernas beslut att tillstyrka ansökningar. Andelen reservationer översteg emellertid inte i någon nämnd en fjärdedel av antalet tillstyrkta ärenden. Detta innebär att i en klar majoritet av ärendena tillstyrktes nämnderna i sin helhet, dvs. såväl av forskar-

dessa av na som lekmännen.

Tillsynsmyndigheternas närvaro

Vid 46 sammanträden av totalt 75 som ägde rum under år 1995 var någon från tillsynsmyndigheterna närvarande. Motsvarande

person siffror for år 1996 41 resp. 72 och för år 1997 var siffrorna 35 resp.

var 70. Eftersom det vid ett sammanträde ofta förekommer att ärenden behandlas från olika kommuner, visar den siffra som redovisats inte den fullständiga bilden av tillsynsmyndigheterna närvaro vid nämndsammanträdena. Granskningen ger emellertid vid handen att tillsynsmyndigheternas närvaro vid nämndernas sammanträden var förhållandevis låg.

Anmälda ärenden enligt § 16

Enligt 16 § i föreskrifterna om den etiska prövningen skall en nämnd anmäla ärenden innebär ett stort och långvarigt lidande för djuren

som eller som är av principiellt intresse. Under år 1996 gjordes tre sådana anmälningar. Ett ärendena gällde immunisering i tassarna djur.

av Ett annat avsåg 1,5 kapning tre veckor gamla möss.

cm av svansen Vävnadsproven skulle användas för analys av de transgena mössen. I det tredje ärendet att djurförsöket innebar att djuren kunde

uppgavs komma att tillfogas svår smärta som kunde bli långvarig. Enligt CFN har anmälningar av s.k. § 16-ärenden minskat de senaste åren.

12 Centrala

försöksdjursnämnden

12.1 Bakgrund

12. 1.1 1972 års försöksdjursutredning

År 1972 tillsattes utredning skulle utreda den framtida försörj-

en som ningen med försöksdjur för vetenskapliga ändamål m.m. Utredningen kallade sig 1972 års försöksdjursutredning och lämnade betänkandet Framtida försörjning med försöksdjur m.m. Ds I 1975:4. Utredningen konstaterade att flera olika statsdepartement var huvudmän för de statliga myndigheter handlade försöksdjursärenden. En sådan uppdel-

som ning ansågs inte ändamålsenlig, eftersom en överblick över hela

vara verksamhetsområdet svår att åstadkomma och lättare skulle kunna

var vinnas i sammanhållen organisation. Utredningen fann att det

en mer förelåg ett utbrett behov rådgivning, utredningsarbete och djurhälso-

av kontroll på såväl producent- avnämarhâll. Ett sammanhållet organ

som dit intresserade kunde vända sig bedömdes av utredningen erforderligt. Man föreslog därför inrättandet ett centralt statligt organ för försöks-

av djursfrågor, ett Statens försöksdjursinstitut. I ledningen för försöksdjursinstitutet föreslog man en styrelse representativt sammansatt av företrädare för producenter, avnämare, för av försöksdjurshanteringen berörda myndigheter samt för de ideella djurskyddsrörelserna. Institutets verksamhet föreslogs vidare uppdelad en centralenhet, en med universitetsregionema sammanfallande regionalrepresentation samt en produktionsenhet, vari skulle ingå vissa befintliga statliga anläggningar för produktion försöksdjur. Huvuduppgiften för försöksdjursinsti-

av tutet skulle marknadsbevakning inkl. prognoser, förmedling av

vara försöksdjur, information och rådgivning, kvalitetsklassificering av djur, handläggning ekonomiskt stöd till försöksdjursproducenter samt viss

av internationell samverkan och representation. s. 59 ff.

148 Centrala försöksdjursnämnden

12.1.2 Inrättandet CFN

av

Det konstaterades i prop. 1978/79:13 om ändringar i 1944 års djurskyddslag att de resurser som staten då ställde till förfogande försöksdjursverksamhetens område centralt var uppdelade SVA och Universitets- och högskoleämbetet UHÄ. Dessa myndigheter hade vardera en försöksdjurskonsulent och dessutom fanns det försöksdjursassistenter placerade inom fyra av de sex högskoleregionerna. Man konstaterade att det formellt sett inte fanns något centralt och samordnande organ, men att denna uppgift i praktiken hade kommit att i viss omfattning falla på den försöksdjursnämnd som år 1965 hade inrättats vid dåvarande statens medicinska forskningsråd.

Man konstaterade vidare i nämnda proposition att bl.a. 1972 års försöksdjursutrednings uppfattning, att det behövdes en sammanhållen central organisation för handläggning av djurförsöksfrågor, delades

av samtliga remissinstanser. Det ansågs angeläget att en samordning på försöksdjursområdet genomfördes med tanke på att det föreslogs

nya regler för försöksdjursuppfödning och etisk prövning. Förslaget att inrätta ett Statens försöksdjursinstitut ansågs alltför kostnadskrävande. I stället föreslog man det skulle inrättas en central försöksdjursnämnd. Nämnden skulle ha en rådgivande funktion och vara ett samordningsoch planeringsorgan för försöksdjursfrågor och verka för att kontakter skapades mellan olika intressenter inom försöksdjursområdet. Nämnden skulle vidare ges ansvaret för den långsiktiga planeringen av försöksdjursverksamheten i landet och därvid särskilt beakta möjligheterna att minska användningen av försöksdjur genom att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder. Inte minst viktigt var vidare att nämnden skulle upprätthålla internationella kontakter. En annan viktig uppgift skulle vara att fortlöpande följa bedömningarna i de regionala etiska nämnderna. Slutligen skulle nämnden kunna disponera särskilda medel för att främja utvecklingen mot en minskad försöksdjursanvändning, varvid medlen borde fördelas efter samråd med bl.a. medicinska forskningsrådet 20-21.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition och den 1juli 1979 inrättades CFN. Dåvarande Lantbruksstyrelsen var emellertid alltjämt centralmyndighet i frågor gällde försöksdjursverksam-

som heten. Utöver att meddela tillstånd för att bedriva försöksdjursverksamhet och till destinationsuppfödning av försöksdjur, meddelade Lantbruksstyrelsen föreskrifter om den etiska prövningen samt förordnade ledamöter, ordförande och vice ordförande i de djurförsöksetiska nämnderna. Vidare fanns det ett för samtliga nämnder gemensamt sekretariat Lantbruksstyrelsen. Fr.o.m. 1989 fick varje nämnd en egen sekreterare. Om denna ordning uttalade den Engströmska utredningen

följande Ds Jo 1986:3, 64: Den sålunda gällande ordningen kan

s.

väl motiverad mot bakgrund bl.a. av den betydande veterinäranses medicinska kompetens som Lantbruksstyrelsen representerar. Utredningen har emellertid funnit att starka skäl talar för en uppdelning mellan å sidan de funktioner är knutna till det allmänna till-

ena som synsansvaret enligt djurskyddslagen, å andra sidan de funktioner som

direkt hör samman med de djurförsöksetiska problemställningarmera

Genom att lägga ansvaret för de sistnämnda frågorna ett annat na.

än lantbruksstyrelsen bör enligt utredningens mening kunna organ man renodla den etiska diskussionen och koncentrera intresset till proble-

kring den etiska prövningens inriktning och organisation, utan men samtidig koppling till högsta tillsynsmyndigheten i djurskyddsfrågor. Detta bör på ett positivt sätt medverka till fortsatt rådgivande

en funktion hos de djurförsöksetiska nämnderna. Man föreslog att CFN i fortsättningen skulle fullgöra de uppgifter legat på Lantbruks-

som styrelsen i fråga de etiska nämndernas organisation och handlägg-

om ning av ärenden.

Den Engströmska utredningens förslag behandlades i prop. 1987/88:93. I den framfördes uppfattningen att man genom att ge CFN ett samlat för de frågor direkt hör samman med de etiska

ansvar som nämndernas verksamhet skulle skapa förutsättningar för en diskussion

kunde koncentreras till problemen kring den etiska prövningens som inriktning. Det anfördes vidare att det utvidgade ansvarsområdet för CFN borde omfatta den normgivning som behövs för de etiska nämndernas verksamhet och nämnden borde även verka för en enhetlig behandling de ärenden som prövas av de etiska nämnderna. Det

av nämndes vidare att CFN borde ha ansvaret för att ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna får erforderlig utbildning och information. Det ansågs också angeläget att CFN i samråd med andra myndigheter och andra berörda intressenter verkade för att hälsoförhållandena för försöksdjuren fick från djurskyddssynpunkt tillfredsställande lösning

en s. 80-81.

12.2 CFN:s arbetsuppgifter

CFN:s verksamhet regleras förordningen 1988:541 med in-

genom struktion för Centrala försöksdjursnämnden.

Av förordningen följer att CFN har till uppgift att samordna och planera frågor rör försöksdjur 1 §. Det vidare i 2 § att

som anges nämnden särskilt skall:

150 Centrala försöksdjursnämnden

främja samverkan mellan uppfödare av försöksdjur, forskare, perso-

nal som har hand om försöksdjur, djurskyddsorganisationer och

myndigheter, svara för planering av försöksdjursverksamheten i landet och därvid företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen, begränsa behovet av försöksdjur bl.a. genom att främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök, efter samråd med SJV sammanställa statistik över försöksdjursförbrukningen,

följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av

frågor om användningen av försöksdjur,

till stöd för utvecklingen alternativa metoder till djurförsök för-

av

dela medel ställs till nämndens förfogande, samt

som

tillsammans med berörda högskolemyndigheter, SVA samt berörda

myndigheter i övrigt verka för att de samlade resurserna för försöks-

djursverksamheten och därmed sammanhängande frågor utnyttjas

effektivt

.

I regleringsbrevet för budgetåret 1998 anges att CFN skall verka för ett gott djurskydd bland husdjuren samt en begränsning av användningen

försöksdjur. Detta innebär att CFN skall samordna och planera den av verksamhet som rör försöksdjur, i syfte att begränsa antalet djur som används i djurförsök. Det anges vidare att CFN skall redovisa sin verksamhet såvitt avser utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök, huvudmannaskapet för den djurförsöksetiska prövningen samt arbetet med att följa försöksdjursanvändningen och sprida information. När det gäller utvecklingen alternativa metoder till djurförsök anges

av att målet är att främja denna genom att stödja forskning. Vidare anges att CFN skall samverka med andra myndigheter och forskningsbeviljande i syfte att få andra metoder än djurförsök accepterade

organ inom forskning och vid testning. Beträffande huvudmannaskapet för den djurförsöksetiska prövningen att målet är att åstadkomma en

anges effektiv, enhetlig och god etisk prövning av de djurförsöksetiska nämndernas ärenden. När det slutligen gäller CFN:s arbete med att följa försöksdjursanvändningen och att sprida information är målet att man därmed skall uppnå ökad kunskap om alternativa metoder och om andra försöksdjursfrågor. Prop. 1997/98:1, utg.omr 23, bet. 1997/98:JoUl, rskr. 1997/982117. Det övergripande mål regeringen har ställt för CFN har varit oförändrat de senaste åren.

upp

12.3 CFN:s och verksamhet

organisation

CFN:s styrelse, utses av regeringen, består numera av femton leda-

som möter, är ordförande och en vice ordförande. Tidigare var sex

varav en

mandaten bundna, dvs. det angivet i instruktionen för CFN vilka av var myndigheter och andra organ som fick föreslå dessa ledamöter. Sedan år 1992 är denna bestämmelse ändrad och regeringen äger numera utse de befinns mest lämpade för uppgiften. Ändringen har

personer som inte inneburit någon större förändring sammansättningen i nämnden,

av utan denna representeras fortfarande företrädare för bl.a. Läke-

av medelsverket, SJV, SVA, Kemikalieinspektionen, samt de medicinskaoch naturvetenskapliga forskningsråden. Dessutom är representanter för läkemedelsindustrin, djurskyddsorganisationer och ledamöter med särskild kunskap och erfarenhet djurförsöksverksamhet och biome-

av dicinsk forskning ledamöter i nämnden.

Hos nämnden finns byråchef 4 §. I tjänsten ingår att svara för

en den administrativa och ekonomiska redovisningen samt juridiska spörsmål. Vidare byråchefen för frågor rör verksamheten i de

ansvarar som djurförsöksetiska nämnderna. I tjänsten ingår även att delta i internationellt arbete och att utföra arbetsuppgifter av övergripande karaktär. Utöver byråchefstjänsten finns det två byrådirektörstjänster. I den

tjänsten ingår det i huvudsak att sköta frågor om forskning, forskena ningsanslag och statistikredovisning samt att medverka vid utbildning. I den andra byrådirektörstjänsten ingår att sköta registratorsuppgifter, telefonpassning och vissa handläggaruppgifter som att vara sekreterare i CFN:s försöksdjursråd. Personal vid MFR och SVA som är anställd för uppgifter inom försöksdjurssektom skall biträda nämnden 4 §.

Hos CFN skall finnas de beredande och rådgivande organ som nämnden bestämmer 5 §. För närvarande finns det sammanlagt fyra beredande och rådgivande hos nämnden. Dessa är alternativ-,

organ etik- och utbildningsutskotten samt CFN:s försöksdjursråd. De tre första bereder centrala arbetsuppgifter inom försöksdjursområ-

organen det. I utskotten sitter bl.a. ledamöter för forskning, myndigheter, läkemedelsindustri och djurskydd. Viss ersättning utgår till alternativutskottets ledamöter medan ledamöterna i övriga utskott inte uppbär ersättning för sina arbetsinsatser.

Altemativutskottets uppgift är att bereda och pröva ansökningar om forskningsbidrag för utveckling alternativa metoder till djurförsök,

av

också att handlägga andra forskningsfrâgor. CFN har sedan år men 1980 lämnat forskningsstöd till alternativ till djurförsök som antingen helt kan ersätta djurförsök eller kan leda till minskat behov av

som försöksdjur ny eller förbättrad teknik.

genom

152 Centrala försöksdjursnämnden

Etikutskottet skall handlägga sådana etiska frågor som är aktuella i samband med användandet av försöksdjur. Utskottet skall särskilt följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömningar av frågor angående användningen av försöksdjur. Arbetet i utskottet initieras huvudsakligen av CFN:s kansli, som vidarebefordrar s.k. § 16-ärenden till utskottet. Enligt § 16 CFN:s föreskrifter LSFS 1988:45 skall en djurförsöksetisk nämnd anmäla beslut som dels gäller djurförsök där djur kommer eller löper risken att tillfogas svår smärta som blir långvarig, dels djurförsök som är av principiell betydelse från etisk synpunkt. Anmälningar av § 16-ärenden har dock sjunkit de senaste aren.

I utbildningsutskottet behandlas olika utbildningsfrågor rörande försöksdjursanvändningen. Utskottet är ansvarigt för bl.a. den årliga utbildning anordnas för ledamöterna i de djurförsöksetiska

som nämnderna. Utskottet har även medverkat i arbetet med framtagning av föreskrifter och allmänna råd utbildningskrav för de som bedriver

om

djurförsök, deltar i djurförsök eller har vård om försöksdjur.

Det s.k. försöksdjursrådet är ett övergripande diskussions- och policyorgan med företrädare för myndigheter, universitet och andra intressenter inom försöksdjursområdet. Rådet handlägger bl.a. frågor om djurskydd, lokaler och utrustning samt försörjnings-, miljö- och hälsofrågor.

CFN har sedan år 1985 genom utgivning av en skriftserie spritt information om nämndens arbete, om forskning och för att belysa andra

frågeställningar inom försöksdjursområdet.

CFN har även anordnat flera symposium under åren, närmare bestämt vid fem tillfällen. Det första symposiet ägde rum år 1981 och kallades LD50 and possible altematives. Därefter följde år 1985 The ethics of animal experimentation, år 1988 In vitro methods toxicity testing and biomedical research, år 1993 Immunotoxicology and in vitro possibilities och senast år 1997 Effects of Toxicants on Gene Expression and Intracellular Signaling.

Som tidigare har nämnts skall CFN samverka med andra myndigheter och forskningsbeviljande organ i syfte att få andra metoder än djurförsök accepterade inom forskning och vid testning. I detta avseende är Läkemedelsverkets och Kemikalieinspektionens verksamheter av särskilt intresse. CFN erhåller information om dessa verksamheter

de två myndigheternas representanter bland ledamöterna i genom CFN:s styrelse. Under år 1997 hade CFN även ett diskussionsmöte på dels Livsmedelsverket, dels Läkemedelsverket kring gemensamma frågor. Vid dessa samtal enades man om att fortsätta samtalen för att hålla varandra informerade i viktiga frågor kring försöksdjursverksam-

Centrala försöksajursnämnden 153

heten. Under år 1998 har CFN planerat samtal med Kemikalieinspektionen och MFR.

12.4 Föreskrifter och allmänna råd

Enligt 47 § djurskyddsförordningen 1988:539 har CFN bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om de djurförsöksetiska nämndernas organisation och om prövningen av ärenden. CFN har meddelat föreskrifter inom de områden där bemyndigande finns:

CFN:s kungörelse LSFS 1988:45 med föreskrifter och allmänna -

råd om den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskap-

liga ändamål m.m.

CFN:s kungörelse LSFS 1989:38 med föreskrifter om statistik- föring vid användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m.

CFN:s kungörelse LSFS 1989:39 med föreskrifter om journal- föring vid användningen av djur för vetenskapliga ändamål m.m. numera upphävd

CFN:s kungörelse SJVFS 1992:11 med föreskrifter och allmänna -

utbildningskrav vid användningen av djur för vetenskapliga råd om ändamål m.m.

Utöver dessa föreskrifter har CFN hittills meddelat sju allmänna råd om handläggningen av vissa ärenden vid den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål m.m. Dessa råd är:

Nr 1-1990 LSFS 1990:21 Produktion av monoklonala antikroppar -

Nr 2-1990 LSF S 1990:22 Immunisering av försöksdjur -

Nr 3-1990 LSFS 1990:23 Rutinmässig immunisering av kanin -

Nr 4-1990 LSFS 1991:23 Prövning av frågor om vård och förva -

ring i samband med djurförsök Nr 5- 1992 SJVFS 1992:112 Användning av toxicitetstester som

-

syftar till att fastställa akut letal dos m.m.

Nr 6-1996 SJV FS 1996:48 Djurförsök med experimentell eller -

spontan ledsjukdom hos smågnagare Nr 7-1997 SJVFS 1997:93 Vävnadsprovtagning vid framställning

-

av genetiskt modifierade möss och råttor.

Skillnader mellan föreskrifter och allmänna råd

I 8 kap. regeringsformen används föreskrift som beteckning för rättsregler. Rättsregler är regler och bestämmelser som reglerar enskilda

l54 Centrala försöksaüursnämnden

och myndigheters agerande. En föreskrift bindande personers är av karaktär och gäller generellt. Att den skall vara generellt gällande innebär att den situationer ett visst slag, vissa typer av handlande

avser av eller riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets Endast riksdag och regering, efter delegation, har be-

av personer. hörighet att med hänvisning till regeringsformen besluta om föreskrifter. Riksdagen kan dock, den har bemyndigat regeringen att

om meddela föreskrifter i ett visst ämne, därvid medge regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet. Skillnaden mellan föreskrifter och allmänna råd är att allmänna råd inte är bindande sig for myndigheter eller enskilda.

vare

I l § forfattningssamlingsförordningen 1976:725 definieras all-

männa råd generella rekommendationer om tillämpningen av en

som författning hur någon kan eller bör handla i ett visst av-

som anger seende. En myndighet behöver inte ha något särskilt bemyndigande för att kunna besluta allmänna råd på sitt område. Till kategorin

om allmänna råd hör bestämmelser anvisar en person hur denne bör

som förfara i vissa situationer där det ändå står den enskilde fritt att

men avvika från regeln och uppnå det önskade resultatet på annan sätt. Till allmänna råd räknas även regler skall främja enhetlig till-

som en lämpning viss författning eller skall bidra till utveckling i en

av en som viss riktning praxis inte formellt binder den som råden

av men som riktar sig till. Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU27

- Riksdagens revisorers förslag angående tillsyn innebörd och tillämp-

ning.

Bestämmelsen i 47 § djurskyddsförordningen omfattar inte bemyndigande för CFN att meddela föreskrifter som gäller materiella frågor kring den etiska prövningen i de djurförsöksetiska nämnderna. Som ett led i sin roll huvudman for de djurförsöksetiska nämnderna och

som mot bakgrund CFN:s för att sprida information har CFN

av ansvar meddelat nämnda allmänna råden.

de ovan

urskyddstillsynen

13.1 Inledning

Djurskyddslagen avser vård och behandling av husdjur och andra djur om de hålls i fångenskap eller används för vetenskaplig forskning eller jämförliga ändamål. Tillsynen omfattar således ett stort antal djur av skilda slag och tillsynen av försöksdjur utgör således endast en del av den totala tillsynsverksamheten. Djurskyddstillsynen över djurförsök skiljer sig i många avseenden från den normala tillsynen, främst därför att djuren får utsättas för lidande om försöket är godkänt av en djurförsöksetisk nämnd. Det rör sig vidare om ett stort antal olika djurslag med varierande behov av djurhållning och vård. Tillsynen av djurförsök kan därför anses vara om inte den mest komplicerade, så i vart fall en av de mest komplicerade djurskyddstillsynsområdena. En väl fungerande tillsyn är mycket viktig för att erhålla ett bra djurskydd.

1 3.2 Statens

jordbruksverk

SJV ansvarar för bl.a. frågor rör djurens miljö, hälsa och smitt-

som skydd. SJV utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden djur-

av skyddslagstiftningen. Länsstyrelserna utövar den regionala tillsynen och kommunerna den lokala tillsynen. SJV har dessutom till uppgift att samordna de övriga tillsynsmyndigheternas verksamhet och vid behov lämna råd och hjälp i den verksamheten. Med stöd av djurskyddslagen och djurskyddsförordningen har SJV meddelat djurskyddsföreskrifter av olika slag.

När det gäller djurförsöksverksamheten är SJV den myndighet som prövar frågor om tillstånd att bl.a. använda djur vid vetenskapligt försök och om tillstånd till uppfödning av försöksdjur 19 a § djurskyddslagen och 40 § djurskyddsförordningen. SJV prövar även frågor om godkännande av föreståndare som ansvarar för djurförsök 20 § djurskyddslagen. Lokaler för försöksdjur får inte uppföras, byggas till

l 56 Djurskyddstillsynen

eller byggas utan att Jordbruksverket på förhand godkänt lokalerna

om från djurskyddssynpunkt. Detsamma gäller lokal ändras på ett

när en väsentligt sätt eller när lokal förut har använts för annat ända-

en som mål tas i anspråk eller inreds som lokal för försöksdjur 55 § djurskyddsförordningen. I SJV uppgifter ingår även att pröva frågor om

:s godkännande tekniska system och teknisk utrustning för

av nya ny djurhållning. SJV prövar dessutom frågor undantag från verkets

om föreskrifter. SJV har bl.a. meddelat föreskrifter undantag från

om bestämmelserna uppfödning av försöksdjur i 19 § första stycket

om andra meningen djurskyddslagen 50 § djurskyddsförordningen. Vidare är SJV tillsynsmyndighet för verksamhet som rör genetiskt modifierade djur och skall tillse att lagen 1994:900 om genetiskt modifierade organismer efterlevs.

Djurskyddsfrågor bereds inom SJV avdelningen för djurfrågor,

består ett internationellt kansli, en djurmiljöenhet, en djurhälsosom av enhet och smittskyddsenhet. På enheterna tjänstgör personal med

en kompetens i husdjurs- och byggnadsfrågor samt veterinärer. I beredningen djurskyddsfrågor deltar även jurister från verkets juridiska

av enhet

SJV har inrättat ett djurskyddsråd förutom representanter från

som, SJV består medlemmar från Lantbrukarnas Riksförbund, länsstyrel-

av

,

NSMPD, Svenska Kommunförbundet, Svenska Lantarbetarförserna, bundet, Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet och Sveriges Veterinärförbund. Genom detta råd har medlemmarna beretts möjlighet att redovisa sina erfarenheter och att framföra sina synpunkter och förslag inom djurskyddsområdet till SJV. Djurskyddsrådet diskuterar de försöksdjursfrågor som hör till SJV:s ansvarsområde.

13.3 Länsstyrelserna

Länsstyrelserna för frågor djurskyddet inom länet. Inom

svarar om länsstyrelsen finns länsexpert, länsveterinären, som ansvarar för

en frågor rör livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära

som frågor. Det är alltså länsstyrelserna utövar den regionala tillsynen

som över djurskyddslagen. Länsstyrelserna får, liksom de andra tillsynsmyndigheterna, meddela de förelägganden och förbud behövs för

som

lagen eller föreskrifter meddelats med stöd lagen skall efteratt som av levas 26 § djurskyddslagen. Länsstyrelserna får dessutom meddela förbud att ha hand djur och besluta att djur skall omhändertas 29

om och 31 djurskyddslagen. I vissa fall får länsstyrelserna dessutom

Djurskyddstillsynen 157

besluta om omedelbart omhändertagande djur 32 § djurskydds-

av lagen.

Omfattningen av länsstyrelsemas arbete vad gäller tillsyn för-

av söksdjursverksamheten varierar mellan länsstyrelserna, kan

men generellt sägas vara liten.

13.4 Kommunerna

Ansvaret för den kommunala tillsynen över djurskyddslagen ligger vanligtvis på en miljö- och hälsoskyddsnämnd eller miljönämnd. I

en 24 § djurskyddslagen stadgas att kommunerna skall ha tillgång tilldjurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att nämnderna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

Kommunernas lokala djurskyddstillsyn uppvisar en stor variation, både vad gäller djurslag och djurhållningsmetoder. I storstadskommuner kan tillsynsobjekten domineras av sällskapsdjur och sporthästar medan det i landsbygdskommuner till övervägande del kan röra sig

om lantbrukets djur. I endast vissa kommuner förekommer djurförsök. Hur tillsynen bör utövas och vilken kompetens djurskyddsinspektörerna bör ha beror till stor del på vilka tillsynsobjekt som finns i resp. kommun.

Det förekommer att kommuner genom samverkan utnyttjar gemensam djurskyddsexpertis. Skälet för detta är att kommunerna inte har funnit det vara möjligt att avsätta egen personal med motsvarande kompetens för att på delar av den totala arbetstiden arbeta med djurskyddstillsyn i den egna kommunen. I flera fall anses det mest rationellt att utnyttja befintlig kunskap hos t.ex. grannkommunen. Ett rättsligt hinder mot kommunal samverkan är den s.k. lokaliseringsprincipen, som är reglerad i 2 kap. 1 § kommunallagen 1991:900. Principen innebär att den verksamhet som en kommun bedriver skall vara av allmänt intresse och ha anknytning till det egna geografiska området eller till de egna medlemmarna. Av lokaliseringsprincipen följer vidare att en kommun inte får ha hand om sådana angelägenheter som det ankommer enbart

staten, en annan kommun, eller ett annat landsting eller någon annan att sköta. Lokaliseringsprincipen innebär därför ett hinder för kommunernas möjligheter att i uppdragsform erbjuda t.ex. djurskyddstjänster varandra. SOU 1996:13 s. 65 ff.

l 58 Djurskyddstillsynen

13.5 utredningsförslag angående Tidigare urskyddstillsynen

13 .5. 1 Betänkandet Offentlig urskyddstillsyn

I juni 1995 tillsattes utredning skulle redovisa och utvärdera hur

en som tillsynen enligt djurskyddslagen 1988:534 och med stöd av lagen meddelade föreskrifter bedrevs och lämna förslag på hur tillsynen fortsättningsvis borde anordnas. Utredningens arbete redovisades i februari

betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn SOU 1996:13. 1996 genom

Sammanfattning överväganden och förslag

av

Enligt djurskyddstillsynsutredningens mening var en regelbunden djur-

skyddstillsyn förutsättning för att kommunerna skulle kunna ha en

en uppfattning hur djurhållningen är inom kommungränsema. Utred-

om ningen fann emellertid att alla kommuner inte utövade regelbunden tillsyn och i många kommuner tillämpade sådan tillsyn, skedde

som tillsynen inte tillräckligt ofta. Vidare fann djurskyddstillsynsutredningen att kommunernas kompetens i djurskyddstillsyn inte var tillfredsställande. Detta gällde framför allt kunskaper djurhållning och

om djurskydd, också de juridiska kunskaperna bristfälliga.

men var

Enligt djurskyddstillsynsutredningens mening borde en bra och tro-

värdig djurskyddstillsyn känneteckna kunskap och erfarenhet av de djurslag och den djurhållning tillsynen avsåg. Därigenom skulle

som

kunna bedöma djurhållningen var godtagbar från djurskyddsman om synpunkt. Djurskyddstillsynen borde vidare präglas rättssäkerhet.

av Vidare framhöll att djurskyddstillsynen dessutom borde ses inte

man enbart kontrollerande funktion utan i första hand ta sikte på in-

som en formation, upplysning och rådgivning djurskyddsaspekter på såväl

om djurhållning i allmänhet enskilda djurinnehav. Djur-

som personers skyddstillsynsutredningen föreslog rad åtgärder för att förbättra den

en kommunala tillsynen, bl.a. regelbunden tillsyn, register, ökade

mer kunskapskrav för tillsynspersonalen, ökade möjligheter till kommunal samverkan och ökat samarbete mellan kommuner och veterinärer. Man föreslog dock ingen förändring direkt tog sikte tillsynen av

som försöksdjur. SOU 1996:13 s. 130-137.

Av djurskyddstillsynsutredningens arbete framgår att man även

funnit brister föreligga i SJV samordnade och stödjande verksamhet.

:s För att komma till rätta med dessa brister föreslog utredningen att SJV bl.a. i sina årliga verksamhetsplaner för djurskyddstillsynen också skulle redogöra för vad verket att de regionala och lokala tillsyns-

anser

Djurskyddstillsynen 159

myndigheterna bör prioritera i tillsynsarbetet under det kommande verksamhetsåret. Vidare föreslog utredningen att SJV skulle göra en särskild satsning att utarbeta djurskyddsföreskrifter, att sammanställa information för tillsynspersonal principiellt intressanta rättsom fall inom djurskyddsområdet och att framställa skriftlig information och annan information för tillsynspersonal. Dessutom föreslog utredningen att länsstyrelserna och kommunerna borde upprätta årsrapporter över sin djurskyddsverksamhet så att SJV kunde följa verksamhetsupp

planeringen och kan få uppfattning hur djurskyddstillsynen

en om utövades av tillsynsmyndigheterna. Utredningen föreslog också att SJV borde undersöka vilka möjligheter det fanns att förstärka djurskyddstillsynen genom omprioriteringar inom SJV och ansåg det angeläget att verket kom till rätta med den stora personalomsättning under som senare år negativt påverkat kontinuiteten och kompetensen vid verkets djurskyddsfunktion. SOU 1996:13 149-153. s.

Särskilt om ansvarsfördelningen mellan Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden

Djurskyddstillsynsutredningen fann även anledning diskutera

ansvarsfördelningen av ärenden mellan myndigheter deltar i djurskyddssom tillsynen. Vad gäller försöksdjuren konstaterades bl.a. att det finns två myndigheter som från djurskyddssynpunkt har för försöksdjursansvar verksamheten, nämligen SJV och CFN. Vidare konstaterade att man SJV:s centrala tillsynsuppgifter även gällde försöksdjursverksamheten och att SJV:s allmänna kompetens inom djurskyddsområdet betyvar delsefullt även i SJV:s arbete med försöksdjursfrågor. Man anförde vidare s. 159-163: Det finns följaktligen flera beröringspunkter mellan Jordbruksverkets allmänna djurskyddsarbete och det djurskyddsarbete försöksdjur. Jordbruksverket har vidare under som avser senare tid satsat särskilt på kompetensutveckling personal av egen som arbetar med försöksdjursverksamhet. Som exempel kan nämnas att en veterinärinspektör numera arbetar heltid med djurskyddsfrågor rör som försöksdjur. Vidare kan nämnas att 24 experter nyligen en grupp knutits till Jordbruksverket för att lämna underlag till planerade nya, föreskrifter om försöksdjur. Enligt utredningens uppfattning - - är Centrala försöksdjursnämnden förankrad inom försöksdjursmer verksamheten än vad Statens jordbruksverk är. Nämnden har t.ex. regelbunden samverkan om försöksdjur och djurförsök med det organiserade djurskyddet, forskningen och berörda myndigheter. Nämndens utbildnings- och informationskanaler inom försöksdjursområdet är etablerade. Nämnden har vidare regelbundna kontakter också

l 60 Djurskyddstillsynen

med sådana forskare är inriktade att ta fram alternativa metoder

som till djurförsök. Jordbruksverkets kontakter med djurförsöksverksamheten är enligt utredningens mening inte så omfattande som Centrala försöksdjursnämndens. Genom sin funktion som central tillsynsmyndighet har Jordbruksverket emellertid mer allsidig och omfattande

en kompetens inom hela djurskyddsområdet än Centrala försöksdjursnämnden, vilket är betydelsefullt för försöksdjursverksamheten genom de många beröringspunkter finns mellan det allmänna djur-

som skyddsarbetet och det djurskyddsarbete rör försöksdjur. Verket har

som t.ex. såväl veterinärmedicinsk byggnadsteknisk kompetens och

som

erfarenhet författningsarbete. Verket har vidare ett brett kontaktstor av nät med organisationer och myndigheter inom djurskyddsområdet.

Djurskyddstillsynsutredningen fann med hänsyn till den ansvarsfördelning fanns mellan CFN och SJV och det sätt myndigheterna be-

som drev arbetet på, att det knappast förekom något dubbelarbete inom försöksdjursområdet. Enligt djurskyddstillsynsutredningens uppfattning skulle tillsynen över försöksdjur i och för sig sikt kunna bli mer rationell alla uppgifter rörde försöksdjur fördes över från SJV

om som till CFN, så att nämnden också blev central tillsynsmyndighet över försöksdjursverksamheten. En nackdel med en sådan överföring av uppgifter dock att SJV:s större allmänna kompetens och

angavs vara förankring inom djurskyddsområdet inte skulle kunna användas så

rationellt för försöksdjursverksamheten. En nackdel som

som nu annan nämndes risken för dubbelarbete ytterligare central tillsyns-

var om en myndighet djurskyddsområdet tillskapades. Om uppgifterna skulle flyttas från SJV till CFN ansåg det t.ex. sannolikt att förutom mot-

man svarande också vissa allmänna djurskyddsresurser skulle be-

resurser höva föras till nämnden. Utredningens samlade bedömning blev därför att det för närvarande inte aktuellt att ändra ansvarsfördelningen

var mellan SJV och CFN s. 163.

Översyn kommunernas enligt 2 § djurskyddslagen för

av ansvar tillsynen över försöksdjur

Djurskyddstillsynsutredningen analyserade även kommunernas ansvar enligt 2 § djurskyddslagen för tillsynen över försöksdjur. Enligt denna paragrafens första stycke skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Av andra stycket paragraf stadgas emellertid

samma att djur, används för vetenskapliga och liknande ändamål, inte

som skall utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid använd-

anses vara ningen, denna har tillstyrkts djurförsöksetisk nämnd. Detta

om av en andra stycke trädde i kraft den l juli 1990. Av förarbetena motiverades

tillkomsten av paragrafens andra stycke med att kravet att djur inte onödigtvis skulle utsättas för lidande och sjukdom tillgodosågs bl.a. genom den etiska prövningen i de djurförsöksetiska nämnderna. Avsikten med gällande bestämmelser angavs vara att den bedömning av angelägenheten av forskningen som gjordes av de djurförsöksetiska nämnderna skulle vara bindande för tillsynsmyndighetema. I annat fall skulle den etiska prövningen förlora en del av sitt värde. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansågs inte heller ha sådan särskild kompetens som bör krävas för att pröva om ett försök borde få utföras eller inte. Nämnden hade i stället en viktig uppgift att se till att försöket utfördes i enlighet med den tillstyrkta ansökningen och att djurens vård och förvaring i samband med försöksverksamheten var tillfredsställande från djurskyddssynpunkt. Det föreslogs därför att lagen borde förtydligas så att det klarare framgick att om ett djurförsök hade tillstyrkts vid den etiska prövningen så skulle djuret, såvitt avsåg försöket, inte anses vara utsatt för onödigt lidande eller sjukdom.

NSMPD vände sig till chefen för Jordbruksdepartementet i augusti 1994 med förslag om att 2 § djurskyddslagen skulle återfå sin ursprungliga lydelse. Man anförde att på grund tillägget i lagrummet

av var det de rådgivande djurförsöksetiska nämndernas beslut som helt styrde den ansvariga tillsynsmyndighetens möjlighet att agera, trots att de djurförsöksetiska nämnderna inte alls var ute på fältet utan enbart behandlade ansökningarna på papperet. Enligt NSMPD:s uppfattning var det ingenting som talade för att den nuvarande lydelsen skulle vara kvar, men om den ändå blev kvar krävdes det åtgärder så att de djurförsöksetiska nämnderna fick betydligt större skyldigheter och därmed skulle nämnderna kunna ställas till ansvar om inte kraven uppfylldes. NSMPD pekade på att de djurförsöksetiska nämnderna inte hade något uppföljningsansvar när ansökan väl hade behandlats och ansåg att om det var riksdagens mening att endast nämnden skulle ansvara för försöksdjurens skydd behövde även uppföljning ingå i arbetet.

Djurskyddstillsynsutredningen fann att det inte förelåg några större problem för tillsynsmyndighetema att göra gränsdragningar vid tilllämpningen av 2 § djurskyddslagen vid sin tillsynsverksamhet. Det var heller ingen som helst tvekan om att kommunerna alltjämt hade ett ansvar för tillsynen över försöksdjur. Djurskyddstillsynsutredningen fann dock att det fanns skäl att något ändra formuleringen av paragrafens andra stycke, eftersom innebörden av stycket inte framgår enbart

av lagtexten. Utredningen föreslog därför att andra stycket skulle ha följande lydelse: Djur, som används för ändamål som avses i 19 § första stycket, skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller

6 184115

l 62 Djurskyddstillsynen

sjukdom vid användningen, denna har tillstyrkts av en djurförsöks-

om etisk nämnd och utförs i enlighet med den tillstyrkta ansökningen.

Djurskyddstillsynsutredningen framhöll i detta sammanhang att det är betydelsefullt att de lokala tillsynsmyndigheterna deltar i de djurförsöksetiska nämndernas sammanträden i större utsträckning än hittills. Tillsynsmyndigheterna skulle så sätt få värdefull kunskap inte bara

djurförsöken utan också de avvägningar som nämnderna gör om om mellan sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för

å ena djuret. Också de djurförsöksetiska nämnderna skulle därigenom kunna få kunskap de kommunala tillsynsmyndigheternas förhållanden.

om Den ömsesidiga förståelsen för nämndernas och tillsynsmyndigheternas verksamhet ansåg därmed skulle kunna öka. SOU 1996:13 s.

man 175.184.

13.5.2 Ds 1997:11

Departementspromemorian

l departementspromemorian Ds 1997:11 lämnade Jjordbruksdepartementet förslag till rad ändringar i djurskyddslagen 1988:534. De i

en promemorian föreslagna ändringarna var en följd av att det till departementet hade inkommit flera framställningar från olika myndigheter, organisationer och rörande bl.a. försöksdjuren och djur-

personer skyddstillsynen samt att vissa EG-bestämmelser som rörde djurskyddet behövde införlivas i svensk lagstiftning i och med Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Jordbruksdepartementet hade därför gjort översyn djurskyddslagen. När det gällde frågan om tillsynen

en av över försöksdjur och försöksdjursanläggningar anfördes i promemorian följande s. 51-52: Användning försöksdjur enligt lagen omfattar

av många olika typer verksamheter. Det rör sig allt från komplice-

av om rad vetenskaplig forskning och framställning läkemedel till

av skolornas undervisning djur. Självfallet måste djurskyddstillsynen i

om vissa avseenden efter tillsynsobjektet och den verksamhet som

anpassas bedrivs där. I dag utövas tillsynen den eller de kommunala nämnder

av

i övrigt för djurskyddstillsynen. Ofta utgör

som ansvarar försöksdjurstillsynen försumbar del av inspektörens totala tillsyn

en och många de större tillsynsobjekten besöks kanske i genomsnitt en

av gång år. Detta är långt ifrån tillfredsställande. Liksom försöksdjurs-

per verksamhet ofta ställer höga krav den som hanterar djuren, ställer tillsynsansvaret över sådana objekt höga krav på kompetens och kunnande hos dem utövar tillsynen över verksamheten. Inspektö-

som

måste vid tillsyn utifrån en godkänd ansökan kunna konstatera ren eventuella avvikelser och i övrigt kunna upptäcka en dålig djurhållning inom för komplicerad försöksdjursverksamhet. Inspektören

ramen en

Djurskyddstillsynen 163

bör för att kunna utöva en adekvat och konstruktiv tillsyn självfallet vara väl insatt i djurhållning och djurens beteenden i allmänhet, men också vara väl bekant med vetenskaplig användning av djur och de särskilda problem en sådan användning kan ge upphov till. Inspektörerna bör också kunna ge råd om förbättringar i djurhållningen under dessa speciella förhållanden. Detta ställer höga krav en speciell kompetens hos dessa inspektörer särskilt vad gäller tillsyn av de stora eller i andra avseenden mer komplicerade tillsynsobjekten. Med anledning härav bör den lokala djurskyddstillsynen beträffande försöksdjur och försöksdjursanläggningar utövas av Jordbruksverket. Jordbruksverket bör för ändamålet anställa kompetenta inspektörer som har till uppgift att utöva tillsyn över sådana djur och anläggningar. Emellertid är många tillsynsobjekt även såvitt avser försöksdjur okomplicerade. Så är t.ex. ofta fallet med naturbruksskolor. I dessa fall krävs ofta inte djupare kunskap försöksdjursverksamhet för att garan-

en om tera en god tillsyn. Jordbruksverket bör med anledning härav ha möjlighet att föreskriva att en länsstyrelse skall ansvara för viss lokal försöksdjurstillsyn. --- Kostnaden för tillsynen borde i princip kunna täckas av avgifter.

Promemorian innehöll även förslag till ändringar vad gäller djurskyddstillsynen över andra djur än försöksdjur.

Förslaget kom inte att genomföras

Efter att departementspromemorian Ds 1997:11 hade remissbehandlats under hösten 1997 överlämnade regeringen den 27 november 1997

l997/98:28 ändringar i djurskyddslagen till riksdagen för prop. om behandling. Det förhållandet att flera kritiska röster höjdes mot förslaget i promemorian rörande djurskyddstillsynen, som omfattade tillsynen alla djur och inte bara försöksdjuren, innebar att regeringen

av valde att i propositionen inte föreslå några lagändringar rörande djurskyddstillsynen, alltså inte heller vad gäller djurförsöksverksamheten. Invändningarna mot förslaget hade dock främst gällt ansvaret för djurskyddstillsynen över andra djur än försöksdjur.

14 och

Utredningens överväganden förslag

14.1 till för att

Förslag handlingsplan ytterligare begränsa försöksdjursanvändningen

Inom EU har det s.k. 50-procentiga målet diskuterats i olika sammanhang. Fastän den rättsliga statusen inte är tvingande, står det helt klart att frågan har hög prioritet inom EU. Målsättningen är också av högt

politiskt värde.

EU:s femte miljöhandlingsprogram utgör en bestämd fingervisning

att såväl de använder djurförsök de olika medlemsom som som länderna skall arbeta med kraft för att minska användningen av försöksdjur. Den allmänna uppfattningen är att utveckla försöksdjursanvändningen enligt de 3 R:ns princip.

Det är nödvändigt att arbetet utgår från djurens situation och att det tydligt markeras att inriktningen är att successivt försöka begränsa antalet djurförsök. Speciellt viktigt är att få bort de plågsamma djurförsöken. Det framtida arbetet bör fortgå flera nivåer: på det politiska planet, hos myndigheterna och bland forskarna.

Politisk styrning Det är nödvändigt att djurförsökspolitiken regleras via politisk målstyrning. Det krävs därvid inte enbart insatser som tar sikte på att förbättra, ersätta eller reducera den nuvarande användningen av djurförsök. Det är även viktigt att satsa på förebyggande åtgärder och långsiktiga övergripande mål för att förbättra vår hälsa och miljö. En viktig uppgift är vidare att vilken försöksdjursanvändning som inte kan anses ange-

ange lägen från allmän synpunkt. Detta innebär att man bör arbeta i enlighet med de 5 R:ns princip.

166 Utredningens överväganden och förslag

Det främsta medlet vid politisk styrning är möjligheten att stifta lagar och införa andra regler. Lagstiftningsarbetet kan därvid inte endast ta sikte på djurskyddslagen och dess följdlagstiftning, utan måste även omfatta andra områden direkt eller indirekt påverkar

som djurforsöksanvändningen. Som exempel härpå kan nämnas kemikalielagstiftningen. Det är även nödvändigt att Sverige fortsätter att engagera sig med kraft i internationella sammanhang och inom EU i frågor rör djurförsöksanvändningen.

som

För att möjliggöra att den politiska målstymingen blir effektiv och adekvat är det viktigt att de politiska organen erhåller erforderlig information djurförsöksfrågorna. En lämplig ordning härför kan vara

om att regeringen kontinuerligt lämnar skrivelse till riksdagen med

en sådana upplysningar. Skrivelsen bör även innehålla uppgifter om målen for verksamheten.

Myndigheterna

De myndigheter som ansvarar för olika frågor inom djurförsöksanvändningen har också viktig roll i arbetet med att begränsa

en användningen av försöksdjur. Det gäller bl.a. stöd till alternativa metoder till djurförsök, samordning av olika försöksdjursfrågor, informationsspridning osv. Utredningen lämnar förslag till förändringar som skall leda till ett förbättrat arbete av de aktuella myndigheterna under avsnitt 14.2.3.

Forskarens roll

De enskilda forskarna är också en stor resurs i arbetet att begränsa djurförsöksanvändningen. Vad forskningen inriktas på, vilka projekt som prioriteras och vilka metoder används, avgörs till stor del av

som forskarna själva. Deras samverkan med ansvariga myndigheter är därför stor vikt. Vidare är forskarnas och forskningens etik betydelse-

av fulla faktorer. Därvid är utbildning kring och medvetenhet om etiska frågor viktigt. Detta är frågor av allmän karaktär för forskningen i stort. Eftersom frågorna är föremål för behandling den parlamentariska

av utredningen forskningsetik dir. 1997:68, har vi inte funnit skäl att

om överväga åtgärder utöver vad som anges under avsnitt 14.2.3 för att uppnå tillfredsställande hantering av etiska frågor i forskningen.

en

Utredningens överväganden och förslag 167

14.2 Behov de

av förändringar av myndigheter som ansvarar för

frågor

som rör

försöksdjursanvändningen

I Sverige är det, liksom i andra länder, tillåtet att använda djurförsök för vetenskapliga och liknande ändamål. Denna användning är dock omgärdad av bestämmelser ställer villkor för verksamheten.

som upp Regelverket området manar till restriktivitet. Lagstiftarens ambitioner att minska djurförsöksanvändningen så långt det är möjligt framgår också av förarbetena till djurskyddslagstiftningen. CFN, SJV, de djurförsöksetiska nämnderna och kommunerna är de myndigheter

som främst har ansvaret för att djurförsöksfrågoma hanteras på ett tillfredsställande sätt.

Användningen av djurförsök är en komplex fråga. Djurförsök

används för en mängd olika syften och i flera olika sammanhang. De olika verksamheterna har också olika premisser. Djurförsöksverksamheten har genomgått en omfattande utveckling och blivit alltmer tekniskt inriktad. Denna verksamhet ställer höga krav på kompetens, inte minst gäller det frågor som rör försöksdjuren. Vidare har framställningen och användningen av transgena djur väckt frågor. Djurför-

nya söksverksamheten ställer således höga krav på alla inblandade. Detta gäller inte minst de myndigheter som ansvarar för frågor rör denna

som verksamhet.

Från djurskyddshåll finns det dock kritik hur djurförsöks-

en av frågorna hanteras i praktiken. Till viss del grundar sig detta det förhållandet att vi över huvud taget använder djurförsök. Även bland de

använder sig djurförsök i sin verksamhet finns kritik, främst som av en riktad mot myndigheternas arbete. En del kritiken mot hur bestäm-

av melserna om djurförsöksverksamheten tillämpas och mot de ansvariga myndigheternas hantering och handläggning dessa frågor

av anser utredningen inte kan avfärdas.

14.2.1 De djurförsöksetiska nämnderna

Sverige inrättade redan år 1979 de lokala djurförsöksetiska nämnderna. Numera har det även i flera andra länder inrättats nämnder som på liknande sätt skall förhandsgranska tänkta djurförsök. Det finns internationellt en utbredd uppfattning att institutionella etiska nämnder ofta har den bästa förutsättningen att debattera vilka djurförsök som det ligger i allmänhetens intresse att utföra, särskilt om man låter lekmän ingå som ledamöter i nämnderna. Att hitta de optimala formerna för

168 Utredningens överväganden och förslag

sådana nämnder är emellertid inte lätt. Som framgått av avsnittet om de svenska djurförsöksetiska nämnderna, har dessa under årens lopp kommit att genomgå förändringar bl.a. vad gäller sammansättningen av ledamöter, nämndernas uppgifter och karaktären deras avgöranden. Nedan redovisar utredningen sina överväganden i frågor bedömts

som vara av särskild betydelse för den etiska prövningen.

Nämndernas sammansättning

Utredningens granskning av de djurförsöksetiska nämndernas arbete under 1996 har visat att reservationer mot nämndernas beslut att tillstyrka ansökningar om djurförsök förekom i mellan 8-25 procent av ärendena hos resp. nämnd. Det var främst representanter för djurskyddet som reserverade sig. I övrigt var det i huvudsak politiskt föreslagna och tillsatta ledamöter som reserverade sig i någon större omfattning. Förhållandet att de flesta ansökningar tillstyrks och att det i princip aldrig förekommer att forskare reserverar sig mot ett beslut har uppmärksammats från djurskyddshåll och allmänheten.

Som tidigare redovisats består nämnderna vid sina sammanträden numera i huvudregel av tolv ordinarie ledamöter samt en ordförande. Sex av ledamöterna är antingen forskare eller försöksdjurspersonal. Vidare är sex ledamöter lekmän, varav två representerar djurskyddsorganisationer. Ordföranden är juridiskt lagfaren. Det är viktigt att notera att andelen forskare och försöksdjurspersonal tillsammans utgör hälften av det totala antalet ledamöter, ordföranden oräknad. Det är alltså inte någon majoritet i nämnden för de ledamöter som i sitt yrke

något sätt arbetar direkt med djurförsök eller försöksdjur.

Utformningen av sammansättningen av ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna viktig fråga och är avgörande för utgången vid

är en den etiska prövningen. Nämndernas sammansättning har också varit föremål för tidigare utredningar. Den ursprungliga ordningen, som innebar att lekmännen var i minoritet, övergavs i samband med att 1988 års djurskyddslag antogs.

Det är naturligt att de ledamöter som är forskare och försöksdjurspersonal generellt sett har större kunskaper om djurförsöksanvändningen och försöksdjur än vad lekmännen i nämnden har. Det är också meningen att de ledamöter som själva är forskare eller som på annat sätt arbetar med försöksdjur skall bidra med sin kunskap vid nämndens arbete. Ur den aspekten är denna kategori av ledamöter mycket viktig för att nämnderna skall ha förutsättningar att dels se till att ansökningarna blir tillräckligt utredda, dels granska ansökningarna djur-

ur skyddssynpunkt. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att nämnder-

Utredningens överväganden och förslag 169

nas arbete inte stannar vid dessa uppgifter. Nämnderna skall vid sin prövning även ta hänsyn till försökets betydelse ställt mot lidandet för djuret samt om försöket kan anses angeläget från allmän synpunkt. För att fullgöra denna prövning krävs bred kompetens i nämnderna. Den

en nuvarande indelningen olika kategorier får mot bakgrund härav

av anses väl avvägd. Utredningen finner därför inte skäl föreligga att ändra den rådande sammansättningen i nämnderna.

Utredningen vill i detta sammanhang dock betona betydelsen av att nämndledamöterna har intresse och engagemang för de frågor som behandlas i de djurförsöksetiska nämnderna. I urvalsprocessen att knyta lämpliga ledamöter till nämnderna är det därför angeläget att den ansvariga myndigheten tydligt redovisar uppdragets innehåll och de förväntningar som ställs ledamöterna. Det tål vidare att upprepas att ansträngningar bör göras för att till nämnderna knyta ledamöter som har kunskaper i fråga om alternativa metoder till djurförsök.

Nämndernas beredning av ärenden

De djurförsöksetiska nämnderna skall tillse att ärendena om etisk prövning blir utredda och allsidigt granskade från djurskyddssynpunkt. Det innebär bl.a. att de frågor som nämnderna har att beakta vid sin prövning ärendena skall bli tillräckligt belysta. För närvarande finns

av det sju djurförsöksetiska nämnder i landet. Under år 1997 prövade dessa tillsammans l 624 ansökningar.

I kungörelsen LSFS 1988:45 om föreskrifter och allmänna råd om den etiska prövningen användningen av djur för vetenskapliga ända-

av mål att nämnderna inte behöver vara särskilt aktiva för att

m.m., anges få fram uppgifter och utredning kring försökets betydelse från vetenskaplig eller allmän synpunkt. Den utredningsplikten sägs näm-

annan ligen ligga på sökanden.

De djurförsöksetiska nämnderna har ett viktigt arbete i att begränsa det antal djur används i djurförsök. Nämnderna skall bl.a. ta ställ-

som ning till syftet med verksamheten kan uppnås utan användning av

om djur med hjälp någon tillfredsställande metod. Nämnderna

av annan skall även diskutera försöket är ett onödigt upprepande av tidigare

om gjorda försök. Den särskilda kompetens som krävs för att kunna bedöma denna typ frågor finns endast undantagsvis representerad

av bland nämndernas ledamöter. När det gäller förutsättningarna att använda alternativa metoder till djurförsök är detta kunskaper som kanske främst finns inom CFN. Utöver de allmänna råd som CFN meddelat, förekommer dock i princip inget utbyte mellan myndigheterna. I de flesta fall saknar därför de djurförsöksetiska nämnderna möjlighet att

170 Utredningens överväganden och förslag

själva göra en sådan undersökning som skulle krävas för att ett konstruktivt sätt diskutera de ifrågavarande aspekterna djurförsök. Även i dessa frågor är därför nämnderna hänvisade till sökandens

egen utredning.

Av det ovan anförda måste nämndernas underlag vid prövningen av ansökningar anses otillräckligt. Konsekvensen av att nämnderna får grunda sin prövning sökandens uppgifter i så hög utsträckning som är fallet medför att nämndernas roll blir för passiv. Den rådande 0rdningen främjar alltså inte de djurförsöksetiska nämndernas arbete att verka för en minskad försöksdjursanvändning.

Sedan nämndernas beslut blev tvingande karaktär är det dess-

av utom än viktigt att det skriftliga materialet i ansökningarna är så

mer komplett som möjligt. Det åligger naturligtvis i första hand sökanden att göra fullständig beskrivning av försöket. Det är emellertid natur-

en ligt och även önskvärt att ytterligare uppgifter tillkommer under den kontakt nämndens ledamöter har med sökanden i samband med

som beredning av ärendet. En korrekt dokumentation av det tilltänkta djurförsöket ställer också höga krav nämndernas förberedande arbete.

Ett utförligt skriftligt material är inte minst betydelsefullt med beaktande bestämmelsen i 2 § djurskyddslagen. Lagrummet stadgar

av att djur används i djurförsök inte skall vara utsatta för

som anses onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, om denna har god-

djurförsöksetisk nämnd. Denna bestämmelse har fått kritik känts av en från djurskyddshåll. Man befarar att konstruktionen har till följd att djur kan utsättas för onödigt lidande utan att tillsynsmyndigheten kan ingripa och att djuren därmed saknar nödvändigt rättsskydd. Utredningen har viss förståelse för denna kritik. De djurförsöksetiska nämnderna gör förhandsbedömning av djurförsöket. Det är i

en många fall omöjligt att helt förutsäga hur djurens situation kommer att

i försökssituation. Eftersom tillsynsmyndigheterna vid sin tillvara en

försöksdjuren endast kan ifrågasätta åtgärder som avviker från syn av

godkänd ansökan eller faller utanför försöket, har de djurfören som söksetiska nämnderna en avgörande inverkan på djurskyddstillsynen. Det är därför viktigt att de djurförsöksetiska nämnderna har stor förståelse för hur tillsynsmyndigheterna arbetar och vad som behöver dokumenteras i en ansökan för att tillsynen skall kunna genomföras på ett ur djurskyddssynpunkt godtagbart sätt.

Nämndernas uppföljning av ärendena

Ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna har ingen rätt att när-

när de djurförsök varit föremål för nämndernas prövning vara som

Utredningens överväganden och förslag 171

genomförs. Det förekommer dock att försöksledare tillåter att enskilda ledamöter på deras eget initiativ får närvara under ett sådant försök. Det är emellertid främst kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder, som i samband med tillsynen av försöksdjursverksamheten, erhåller kunskaper om den praktiska hanteringen av djurförsök. Dessa myndigheter, liksom länsstyrelserna, underrättas om de djurförsöksetiska nämndernas sammanträden och får del av ansökningarna och nämndernas beslut. Av utredningens granskning av de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet under år 1996 har framkommit att av 72 plenarsammanträden har någon representant från tillsynsmyndighetema varit närvarande vid 41 tillfällen. Att beakta härvid är att det ofta är fler än en kommuns miljö- och hälsoskyddsnämnd som kallas till de djurförsöksetiska nämndernas sammanträden. Närvarofrekvensen är därför mindre än vad de redovisade siffrorna visar.

Att det förekommer ett utbyte mellan de djurförsöksetiska nämnderna och tillsynsmyndighetema är något som redan förutsätts skall vara fallet. I praktiken finns det dock stora brister härvidlag. I många kommuner utförs endast en sporadisk tillsyn av djurförsöken. Vidare är som nämnts tillsynsmyndighetema representerade vid de djurförsöksetiska nämndernas sammanträden i högst varierande omfattning. Att representanter från tillsynsmyndighetema är närvarande vid de djurförsöksetiska nämndernas sammanträden är t.ex. viktigt för tillsynsarbetet. En sådan närvaro är även viktig för de djurförsöksetiska nämndernas egen del. Det är nämligen främst genom denna kontakt som de djurförsöksetiska nämnderna har möjlighet att erhålla någon form av uppföljning ärendena. Värdefulla för nämndernas arbete är vidare de syn-

av punkter och anmärkningar i övrigt som tillsynsmyndighetens representanter kan lämna. För att höja kompetensen i de djurförsöksetiska nämnderna är det därför viktigt att hitta en form för en fungerande samverkan mellan nämnderna och tillsynsverksamheten.

Gör de djurförsöksetiska nämnderna enhetlig bedömning

en Sedan de djurförsöksetiska nämndernas avgöranden blev tvingande är det än viktigare att de olika nämnderna gör en enhetlig bedömning av likartade ärenden. CFN är huvudman för de djurförsöksetiska nämnder-

och har bl.a. till uppgift att verka för en enhetlig bedömning av de na frågor som de djurförsöksetiska nämnderna har att pröva. Hittills har det endast i liten omfattning förekommit ett utbyte av erfarenheter mellan nämnderna och CFN. Kontakterna begränsar sig i princip till de sammanträden ordförandena och sekreterarna i de djurförsöksetiska nämnderna har tillsammans med CFN:s styrelse. Dessa sammanträden

172 Utredningens överväganden och förslag

brukar vanligen äga två gånger år. Sammanträdena innebär i

rum per första hand att uppgifter den formella handläggningen i nämnderna

om diskuteras. När det gäller bedömningen av ärendena i sak är det främst CFN:s föreskrifter allmänna råd skall borga för en enhetlig

om som tillämpning bland nämnderna. Det finns för närvarande sju sådana allmänna råd. Dessa behandlar endast begränsad del av alla de frågor

en

nämnderna har att ta ställning till. Vidare finns det kritik som går som ut att flera de allmänna råden är alltför allmänt hållna eller

av föråldrade och därför inte kan utgöra någon egentlig vägledning för nämnderna.

CFN:s hittillsvarande insatser har enligt utredningens uppfattning inte varit tillräckliga. De resurser, både personella och ekonomiska,

stått till CFN:s förfogande har varit begränsade. Att följa och som analysera de djurförsöksetiska nämndernas arbete skulle kräva en omfattande arbetsinsats. Det är emellertid viktigt att denna fråga får en godtagbar lösning.

Frågan om jäv

De djurförsöksetiska nämnderna har dragit på sig viss kritik från djurskyddshåll och från allmänheten för att de inte i tillräcklig grad beaktar frågor jäv. Utredningen har efter genomgången de etiska

om av nämndernas handläggning tyvärr funnit skäl att rikta kritik mot nämnderna i denna fråga.

På handläggningen ärenden i de djurförsöksetiska nämnderna är

av förvaltningslagens 1986:223 bestämmelser tillämpliga. I 11 § nämnda lag stadgas bl.a. att den skall handlägga ett ärende är jävig om

som saken angår honom själv eller någon närstående och om det i övrigt finns någon särskild omständighet är ägnad att rubba förtroendet

som till hans opartiskhet i ärendet. Enligt 12 § får den som är jävig inte handlägga ärendet. Vidare skall den känner till en omständighet

som

kan antas utgöra jäv mot honom självmant ge det till känna. som

För att skapa ett förtroende för de djurförsöksetiska nämnderna är det naturligtvis mycket viktigt att jävsreglerna beaktas vid nämndernas prövning. Det är angeläget att nämndledamötema inför varje ärende överväger frågan eventuellt jäv. Frågan om jäv skall bedömas ett

om objektivt sätt. Nämndledamötemas personliga, subjektiva, uppfattning

huruvida de känner sig jäviga eller inte saknar i princip betydelse. om De ledamöter kommer från läkemedelsindustrin verkar generellt

som sett vaksamma på jävsförhållanden. De deltar som huvudregel inte

vara vid prövningen ärenden försök som skall utföras på

av som avser företag där ledamoten är anställd. På motsvarande sätt skulle man

Utredningens överväganden och förslag 173

generellt kunna hävda att det Föreligger jäv för en nämndledamot i ett ärende ett försök skall utföras på den institution där

som avser som ledamoten arbetar. Ett problem är dock att institutionerna har blivit allt större. Eftersom denna utveckling mot större enheter fortsätter, vill utredningen inte föreslå att jävsregeln skall tillämpas undantagslöst i dessa fall. Det är dock mycket angeläget att ledamöterna vinnlägger sig

att inte delta i prövningen av ett ärende om de har någon om anknytning till försöket eller är nära bekant med sökanden i fråga. Det bör enligt utredningens mening t.ex. inte få förekomma att en ledamot deltar i prövningen ett ärende där han är ansvarig föreståndare för

av försöket. Det är viktigt att komma ihåg att frågan om jäv skall bedömas utifrån en objektiv måttstock.

För att upprätthålla förtroendet för de djurförsöksetiska nämnderna skall anmält jäv i ett ärende inte stanna kvar i samman-

personer som trädesrummet när nämnden prövar ansökan i fråga.

Det är viktigt att jävsreglema beaktas i de djurförsöksetiska nämnderna med stor inte minst mot bakgrund av att nämnder-

omsorg,

beslut. är tvingande. Enligt utredningen åvilar det den nas numera centrala myndigheten och de djurförsöksetiska nämndernas ordförande att informera nämndens ledamöter jävsreglema. Om dessa regler

om inte upprätthålls kan det i förlängningen framstå som oundvikligt att förändra sammansättningen i nämnderna.

14.2.2 Tillsynen över djurförsöksverksamheten

Som nämnts är det i första hand kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder utför tillsynen över djurförsöksverksamheten. En god

som djurskyddstillsyn försöksdjuren förutsätter kompetens och erfaren-

av het. De verksamheter där försöksdjur används är många och visar stor variation. Det kan komplicerad vetenskaplig forskning där djurens

vara situation är svår. Det kan också beteendestudier som inte avviker

vara från den normala djurhållningen enligt djurskyddslagen. Försöksdjursanvändningen även mängd olika djurslag, mer eller mindre

avser en vanliga. Det har vid flera tidigare utredningar konstaterats att tillsynsverksamheten försöksdjuren inte är tillfredsställande. Ett skäl härtill

av är att denna tillsyn endast utgör mindre del den totala djurskydds-

en av tillsyn kommunerna ansvarar för.

som

l Jordbruksdepartementets promemoria Ds 1997:11 föreslogs att SJV skulle överta den lokala tillsynen över försöksdjursverksamheten. Man konstaterade därvid att djurskyddsinspektören vid tillsyn utifrån

godkänd ansökan måste kunna konstatera eventuella avvikelser och i en övrigt kunna upptäcka dålig djurhållning inom ramen för en

en

174 Utredningens överväganden och förslag

komplicerad försöksverksamhet. Vidare bör inspektören för att kunna utöva adekvat och konstruktiv tillsyn vara väl insatt i djurhållning

en och djurens beteende i allmänhet men också vara väl bekant med vetenskaplig användning av djur och de särskilda problem en sådan användning kan upphov till. Slutligen bör inspektören också kunna

ge ge råd om förbättringar i djurhållningen under dessa speciella förhållanden. Man konstaterade att detta ställer höga krav en speciell kompetens hos dessa inspektörer, särskilt vad gäller tillsynen av de stora eller i andra avseenden komplicerade tillsynsobjekten, och att

mer den lokala djurskyddstillsynen beträffande försöksdjur och försöksdjursanläggningar därför skulle utövas av SJV. SJV hade därvid att anställa kompetenta inspektörer för detta ändamål. Förslaget remissbehandlades och majoritet av remissinstanserna var positiva därtill.

en

Utredningen delar bedömningen i promemorian om vilka krav som måste ställas de personer som utövar tillsyn över försöksdjursverksamheten. Ett framgångsrikt djurskyddstillsynsarbete, som bygger ett samarbete mellan tillsynsmyndigheten och de som använder försöksdjur i sin verksamhet, förutsätter att den vars verksamhet granskas upplever att tillsynsmyndighetens inspektörer är kunniga och insatta i just den djuranvändning är i fråga. Som tidigare nämnts är det

som även viktigt med väl fungerande samverkan mellan tillsynsmyndig-

en heten och de djurförsöksetiska nämnderna, inte minst på grund av den koppling finns mellan nämndernas beslut och tillsynsarbetet.

som

14.2.3 Utredningens förslag

Som framgått utredningens redogörelse ovan är utredningen i vissa

av delar kritisk mot hur verksamheterna i de djurförsöksetiska nämnderna fungerar. Detsamma gäller tillsynen över försöksdjursverksamheten. Utredningen vill dock framhålla att det arbete de djurförsöksetiska nämnderna hittills har utfört har haft en mycket positiv effekt försöksdjursanvändningen i stort, i det att man har ökat medvetandet hos forskarna och andra använder försöksdjur de etiska

som om frågorna är förbundna med djurförsök och om de djurskydds-

som aspekter som måste beaktas vid hanteringen av försöksdjuren. Hur effektivt har lyckats uppfylla lagstiftarens ambitioner med bestäm-

man melserna djurförsöksanvändningen kan inte enbart bedömas utifrån

om hur väl har lyckats kontrollera och övervaka denna verksamhet.

man Man måste också beakta sådana aspekter som att attityden och medvetenheten hos dem som utför djurförsök och vårdar försöksdjuren ändrats. Den dialog etablerades mellan djurförsöksanvändare,

som

Utredningens överväganden och förslag 175

politiker och djurskyddsrepresentanter en följd av de djurförsöks-

som etiska nämndernas inrättande har därvid varit och är alltjämt viktig.

En väsentlig förutsättning för att de djurförsöksetiska nämnderna skall kunna fullgöra sin uppgift, och åtnjuta forskarnas och allmänhetens förtroende i framtiden, är emellertid att nämnderna har erforderlig kompetens. För att kunna åstadkomma de förändringar och förbättringar inom djurförsöksverksamheten som är önskvärda kan man heller inte bortse från betydelsen väl fungerande tillsynsverksamhet.

av en Det krävs därför enligt utredningens mening ökad kompetens till de djurförsöksetiska nämnderna och ökade till tillsynen av för-

resurser söksdjuren.

Inrättande av heltidstjänster

Utredningen har kommit fram till att, för att erhålla erforderlig kompetens i de djurförsöksetiska nämnderna och i tillsynsverksamheten, bör inrätta heltidstjänster. Dessa innebär att personer med

man specialkompetens dels får verka i de djurförsöksetiska nämnderna, dels får utöva tillsynen försöksdjuren. De aktuella tjänsterna blir nyckel-

av positioner inom försöksdjursområdet. De personer som skall inneha tjänsterna är tänkta att spela framträdande roll i de verksamheter

en

de är satta att verka Det är mot bakgrund härav av avgörande som betydelse att dessa har rätt kompetens för uppgiften. Det

personer fordras inte enbart höga teoretiska kvalifikationer, t.ex. studier i veterinärmedicin, zoologi, medicin eller biologi. Det är även väsentligt att de aktuella direkt eller indirekt har erfarenhet från djur-

personerna försöksverksamhet för att förstå dess speciella förhållanden och förutsättningar. I deras arbete är det djuren som skall sättas i fokus. Utöver erforderlig grundkompetens är de personliga egenskaperna hos de per-

kan komma i fråga för tjänsterna största vikt. Detta kan soner som av

betonas. inte nog

De djurförsöksetiska nämnderna har ansvaret för att ärenden om etisk prövning blir tillräckligt utredda och allsidigt granskade från djurskyddssynpunkt. En stor del detta arbete bör läggas dessa nya

av tjänstemän. De skall bereda och föredra ärendena i de djurförsöksetiska nämnderna. Tjänstemännen skall i ett tidigt skede granska inkomna ärenden utifrån formella aspekter och framför allt granska innehållet i ansökningarna. Om det finns brister eller oklarheter i materialet åligger det tjänstemännen att kräva kompletterande uppgifter från sökanden. Denna granskning skall vidare göras med tanke vilka uppgifter som erfordras för att möjliggöra adekvat tillsyn försöksdjuren i fråga.

en av

176 Utredningens Överväganden och förslag

När ett fullgott underlag föreligger, skall tjänstemännen utreda de särskilda frågor som nämnderna har att beakta vid sin prövning.

I dag är huvudregeln att nämndernas beredningsgrupper skall sammanträffa med sökandena för att diskutera ärendena. När denna dialog mellan nämnderna och forskare har fungerat, har den varit fruktbar och bidragit till att medvetenheten om de etiska aspekterna djurförsök har ökat. Tanken är att nämndledamöterna även fort-

m.m. sättningsvis skall att ha en dialog med sökandena. Det är lämpligt att detta sker i den nuvarande formen, dvs. att beredningsgrupper

sammanträffar med sökandena. Dessa beredningsgrupper bör representera nämndernas olika kategorier av ledamöter. Utöver beredningsgrupperna skall även en av de nya tjänstemännen delta i möten med sökandena. Den Föreslagna ordningen kommer att avlasta nämndernas ledamöter.

Tjänstemännen skall utöver det beredande arbetet även föredra ärendena vid nämndens sammanträden. Tjänstemännen skall dock inte själva delta i nämndernas beslut.

tjänstemännen i de djurförsöksetiska nämnderna skall dess-

De nya utom överta ansvaret för tillsynen över försöksdjursverksamheten från kommunerna. Det har redan tidigare nämnts att en väl fungerande tillsyn av försöksdjuren inte bara kräver en särskild kompetens, utan att den som utför tillsynen också måste vara väl insatt i de djurförsöksetiska nämndernas arbete. De nya tjänstemännen i de djurförsöksetiska nämnderna är, med hänsyn till sina kvalifikationer och till att de kommer att ha en neutral roll i nämnderna, väl lämpade att även utöva tillsynen över försöksdjursverksamheten. Avsikten är att tjänstemännen skall vara nyckelpersoner inom djurförsöksområdet och väl insatta i de senaste rönen och utvecklingen i frågor som har betydelse för djurförsöksverksamheten. Denna skisserade ordning skulle vidare bidra till en samsyn och en likhet över landet i djurskyddstillsynen av försöksdjuren, eftersom tjänstemännen förutsätts ha ett utbyte av sina erfarenheter.

Det finns för närvarande sju djurförsöksetiska nämnder. Dessa är Stockholm Norra, Stockholm Södra, Uppsala, Göteborg, Malmö/Lund, Umeå och Linköping. De fem förstnämnda nämnderna har ungefär lika många ärenden att pröva årligen. Umeå och särskilt Linköping har dock betydligt färre ärenden än de övriga fem nämnderna. Det skulle i och för sig vara fördelaktigt om det fanns en tjänsteman knuten till var och en av nämnderna. Med hänsyn till den kompetens som efterfrågas hos dessa kommer kostnaden för dem att hög. Antalet

personer, vara tjänstemän är därför delvis en ekonomisk fråga. Utredningen har funnit att det krävs minst fyra heltidstjänster för att de tänkta arbetsuppgifterna skall kunna utföras ett tillfredsställande sätt. Tre av tjänstemännen skulle under sådana förhållanden verka vid två djurförsöks-

Utredningens överväganden och förslag 177

etiska nämnder var och bedriva tillsyn över försöksdjursverksamheten hörande under dessa nämndernas områden. Den fjärde tjänstemännen kommer att verka i endast en av nämnderna och kan vid behov erbjuda avlastning till de övriga. Denna tjänsteman skall även kunna tilldelas mer övergripande arbetsuppgifter.

För att det praktiska arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna skall ha förutsättningar att fungera tillfredsställande är det även angeläget att tjänstemännen får tillgång till ett adekvat sekretariat.

Tjänstemännen skall vara lokaliserade till någon av de nämnder de skall verka Verksamhetsområdena skulle t.ex. kunna fördelas på de fyra tjänsterna enligt följande:

Stockholm norra--Stockholm södra

Uppsala

Göteborg-Umeå

Malmö/Lund-Linköping

Tjänstemännen kommer att ge de djurförsöksetiska nämnderna en uppföljning de ärenden prövas i nämnderna. Det tidigare

av som är som sagts utredningens uppfattning att detta är viktigt för att höja kompeten-

hos nämnderna. Av samma skäl är det emellertid angeläget att sen samtliga nämndledamöter har en inblick i den praktiska hanteringen av djurförsök. Det föreligger emellertid som även tidigare nämnts ingen rätt för nämndernas ledamöter att närvara när djurförsöken genomförs. Utredningen föreslår därför sådan rättighet införs. Lämpligt är att

att en enstaka nämndledamöter tillåts följa med tjänstemännen när de utövar tillsynen djurförsöken. Nämndledamötema skall därvid inte delta i

av tillsynsarbetet, utan endast delta som observatörer. Det är angeläget att vid varje sådant tillfälle beakta försöksledarens synpunkter på hur det praktiskt skall till.

Huvudman för de nya tjänstemännen

SJV är den centrala tillsynsmyndigheten och har för närvarande det övergripande ansvaret för all tillsynsverksamhet inom hela djurskyddsområdet. Där finns en allsidig och omfattande kompetens som kommer

betydelsefull få tillgång till för de tjänstemännen. Även att vara att nya

tillsynen försöksdjursverksamheten är speciell, har den många om av

frågor med det allmänna djurskyddsarbetet. Vidare handgemensamma lägger SJV frågor bl.a. tillstånd till djurförsök och ansvarig

om föreståndare enligt § och 20 § djurskyddslagen. Mot bakgrund

19 a härav är det ett alternativ att knyta de nya tjänstemännen till SJV.

Den andra centrala myndigheten naturligtvis också kan komma

som ifråga huvudman för tjänstemännen är CFN. CFN arbetar specifikt

som

178 Utredningens överväganden och förslag

med försöksdjursfrågor och har en bred förankring inom försöksdjursområdet. Om CFN även fick ansvaret för tillsynen av försöksdjursverksamheten, skulle ännu fler av frågorna rörande djurförsök och försöksdjur samlas under denna myndighet. Det skulle kunna CFN

ge en mer tydlig profil inom försöksdjursområdet. Den nuvarande fördelningen

av uppgifter rörande försöksdjursverksamheten mellan SJV och CFN är något otydlig och den skapar förvirring bland de som använder djurförsök i sin verksamhet. Detta alternativ skulle innebära förbättring i

en det avseendet.

Under arbetet med att bedöma vilken central myndighet som bör vara huvudman för de nya tjänstemännen, har utredningen kommit fram till slutsatsen att den nuvarande uppdelningen djurförsöks-

av frågor på två centrala myndigheter inte längre kan anses adekvat. Det är viktigt att samla kunskap och kompetens beträffande sådan kom-

en plicerad verksamhet som djurförsöksverksamheten på ett och samma ställe. Samtliga resurser som gäller försöksdjursanvändningen bör således samlas under en och samma myndighet. Den centrala myndigheten skall därmed ges förutsättningar att erhålla en total bild av försöksdjursverksamheten i landet. Resurser skulle därvid behöva överföras till den myndighet som får det samlade ansvaret.

När det gäller frågan om var det centrala ansvaret för djurförsöksverksamheten bör samlas, gör utredningen följande överväganden.

SJV är en mycket stor myndighet, inte minst i jämförelse med CFN. Arbetet med djurskyddsfrågor är endast en del av den totala verksamheten. Det har till utredningen från flera olika håll framförts kritik över hur SJV handlägger olika djurskyddsfrågor. Bl.a. anges att SJV har en dålig kompetens i förhållande till användarna av djurförsök och att användarna därför saknar en jämbördig partner i verket. Vidare har det angetts att SJV :s handläggningstider är långa och att verket saknar möjlighet att samordna och stödja djurskyddsverksamheten. Om ansvaret för samtliga djurförsöksfrägor skulle läggas SJV är det av vikt att myndigheten stärker sina satsningar på djurskyddet i allmänhet och

försöksdjuren i synnerhet.

När man inrättade CFN anförde man att det behövdes en sammanhållen central organisation för handläggning av djurförsöksfrågor, inte minst med tanke på att det skulle införas nya regler för försöksdjursuppfödning och etisk prövning. Arbetsuppgifterna i CFN har visserligen ändrats något över tiden, bl.a. i samband med den nya djurskyddslagen. De övergripande frågorna har dock varit desamma. CFN har med hänsyn till sina resurser utfört ett mycket konstruktivt arbete under åren, inte minst gäller detta verksamheten i arbetsutskotten. CFN har bl.a. spridit information genom sin skriftserie, lämnat forskningsstöd, meddelat allmänna råd och hållit flera symposium. Trots en omfattande

Utredningens överväganden och förslag 179

verksamhet har CFN utåt sett emellertid hållit en ganska låg profil. Den bild utredningen har fått CFN under arbetets gång, visar inte på att av CFN har gjort sig känt bland de bredare grupperna av forskare. CFN verkar huvudsakligen ha nått begränsad kategori forskare, främst en sitt stöd till viss forskning. CFN har också kritiserats från genom djurskyddshåll för att inte ha haft tillräckligt offensiv roll i djuren försöksfrågoma. Vid samlad bedömning har utredningen funnit att det är mest en ändamålsenligt att samla djurförsöksfrågoma under den mest resursstarka myndigheten, dvs. SJV. Därmed skall de föreslagna nya tjänsterna ha SJV huvudman. Detta innebär att CFN inte längre som skulle fylla någon funktion. Även utredningen således stannar för att samla ansvaret för om försöksdjursverksamheten SJV, följer det sagda att SJV kan av ovan utgöra för stor myndighet med allt för varierande arbetsuppgifter för en att ett rationellt och adekvat sätt kunna verka för de olika djurskyddsfrågor, verket skall för. Det är möjligt att det mest som ansvara ändamålsenliga och effektiva skulle att inrätta särskild vara en myndighet enbart har att verka för frågor som rör djurskydd, såväl som för försöksdjur andra djur. Först då kan med större säkerhet den som höga prioritering och de erhållas, krävs för att betydande resurser som satsningar på djurskyddsområdet skall kunna genomföras. En sådan ny myndighet är emellertid fråga inte kan utredas inom ramen för en som denna utredning, utan möjligen kan bli föremål för förnyade överväganden i ett annat sammanhang.

Djurförsöksfrågorna på Jordbruksverket

En förutsättning för att utredningen skall kunna förorda att SJV övertar huvudansvaret för samtliga djurförsöksfrågor är att frågorna samlas under fristående enhet inom SJV försöksdjursenhet. Denna en -- en enhet skall för dels verkets nuvarande arbetsuppgifter som rör ansvara försöksdjursfrågor, dels samtliga de frågor som för närvarande handläggs CFN. Till fast organisation SJV bör det även knytas ett av en försöksdjursråd. Detta råd skall främst bestå representanter för av allmänintresset, djurskyddet och forskningen. De nya tjänstemännen skall adjungerade till rådet. Under detta råd skall det finnas vara möjlighet att inrätta olika arbetsutskott efter behov och efter den modell för närvarande finns inom CFN. som En ordning den skisserade organisationen innebär, kommer att som centralt ta till den kompetens som de nya tjänstemännen ervara håller vid sitt arbete i de djurforsöksetiska nämnderna och vid tillsyns-

180 Utredningens överväganden och förslag

verksamheten. Det kommer att innebära en möjlighet till en naturlig kommunikation mellan de djurförsöksetiska nämnderna samt mellan nämnderna och den centrala myndigheten. Detta skapar även förutsättningar för ett effektivt arbete centralt och kommer att underlätta för de djurförsöksetiska nämnderna att få en enhetlig bedömning. Vidare innebär det en samordning av värderingsnormer.

Prioriterade arbetsuppgifter

De djurförsöksetiska nämnderna skall väga djurets lidande mot försökets syfte. Som ett led i detta arbete krävs det en tydlig strategi från centralt håll vad gäller de plågsamma djurförsöken. Det bör åligga myndigheten att definiera vilka försök, tester eller ingrepp som är plågsamma för djuren. Särskilt viktigt är att i dessa fall agera utifrån djurens perspektiv. Åtgärder för att undvika eller lindra djurens obehag måste identifieras och prioriteras. Det är vidare angeläget att den centrala myndighetens arbete med att finna alternativa metoder till djurförsök i första hand fokuseras på de plågsamma djurförsöken.

De allmänna råd som CFN har meddelat har inte fått fullt genomslag vid behandlingen av ärenden vid de djurförsöksetiska nämnderna. Ett exempel härpå är användningen av monoklonala antikroppar med användning av den s.k. ascitesmetoden. Enligt CFN:s allmänna råd skall denna metod användas endast i absoluta undantagsfall. Trots detta har det förekommit att de djurförsöksetiska nämnderna har tillåtit att metoden används fastän sökanden bara har anfört ekonomiska faktorer som skäl för sin ansökan. Det finns även en del andra exempel, bl.a. användningen av eter, som tyder på att det finns ett behov av att strama upp den etiska prövningen som görs i de djurförsöksetiska nämnderna. Visserligen kommer situationen att avsevärt förbättras med den föreslagna ordningen, som innebär en mer grundlig beredning av ärendena. Man skulle också kunna finna att det föreslagna systemet så långt det är möjligt garanterar att de djurförsöksetiska nämndernas rättstillämpning blir enhetlig. Det är emellertid viktigt att rådande principer för den djurförsöksetiska prövningen blir tydliga även för användarna av djurförsök. Mot bakgrund härav finns det starka skäl som talar för att den centrala myndigheten, enligt förslaget SJV, skall utfärda bindande föreskrifter om hur vissa djurförsök skall utföras och vid behov även förbjuda vissa djurförsök. Föreskrifterna bör gälla försök som ur djurskyddsaspekter är särskilt besvärliga.

Sedan den I mars 1998 får SVJ i samråd med CFN meddela föreskrifter om villkor eller förbud mot uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller användning av djur som skall användas i djurförsök.

Utredningens överväganden och förslag 181

Detta framgår av 40 a § djurskyddsförordningen. Det är utredningens uppfattning att denna bestämmelse kan användas som ett led i att styra bort försöksdjursanvändningen från de för djuren mest plågsamma för-

söken.

14.3 Omfattningen av den djurförsöksetiska

prövningen

14.3.1 inte avviker från sedvanligt

Djurförsök som

hållande av husdjur

I bl.a. avsnitt 2.2 redogjordes för definitionen djurförsök enligt

av svenska bestämmelser. Enligt definitionen är det ändamålet med användningen djur är avgörande för användningen skall anses

av som om

ett djurförsök. Detta innebär att den svenska definitionen av vara djurförsök även omfattar försökssituationer där djur inte utsätts för något ingrepp. För närvarande finns det två undantag från kravet på den etiska prövningen. Enligt 3 § CFN:s kungörelse LSFS 1988:45 med föreskrifter och allmänna råd den etiska prövningen av använd-

om ningen djur för vetenskapliga ändamål gäller undantagen dels

av sådana utfodringsförsök sker vid sedvanligt hållande av husdjur

som och inte är förenade med lidande för djuren, dels traditionell ring-

som märkning av fåglar.

Exempel användning djur enligt den svenska definitionen

av som

tillståndspliktigt djurförsök är bl.a. användning djur i underär ett av visningssyfte innebär att eleverna får lära sig att sköta och hantera

som djur. Vidare är det ett djurförsök enligt de svenska bestämmelserna när

jordbrukets djur iakttas i något vetenskapligt syfte, även om inga t.ex.

helst åtgärder vidtas mot djuren i anledning av försöket. Att denna som

användning djur är att djurförsök strider i hög grad typ av av anse som

det allmänna rättsmedvetandet. Även i de djurförsöksetiska nämnmot derna ifrågasätts denna typ användning djur är ett djurförsök

om av av

skall blir föremål för nämndernas bedömning. som

l4.3.2 Utredningens överväganden och förslag

Det förhållandet att de djurförsöksetiska nämnderna har att pröva användning djur etisk synpunkt varken för allmänheten eller de

av ur som djurförsöksetiska nämnderna och framför allt inte för sökandena framstår något etiskt problem kräver etisk prövning är inte bra. Det

som som

182 Utredningens överväganden och förslag

skadar förtroendet för de djurförsöksetiska nämnderna och belastar även de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet i onödan. Utredningen anser att en rimlig ordning vore att djurförsök som inte avviker från sedvanligt hållande av husdjur undantas från kravet etisk prövning. Undantaget skall dock gälla under förutsättning att djuren inte för vetenskaplig forskning eller undervisning eller andra jämförliga ändamål avlivas eller utsätts för lidande eller obehag.

14.3.3 Användning av djur i utbildning

Det finns en stark opinion mot att använda djur i utbildningssyfte, särskilt på grundskole- och gymnasienivå.

Internationella bestämmelser

I Europarådets konvention om ryggradsdjur som används till försök och annat vetenskapligt ändamål ETS 123, artikel 25, stadgas att djurförsök utförs i syfte att undervisa eller färdighetsträna till

som sådana yrken där vederbörande arbetar med eller kan komma att arbeta med djurförsök, häri inräknat den som har till yrke att vårda djur som används i försök eller är avsedda för försök, skall begränsas till sådana försök som är absolut nödvändiga för ändamålet med utbildningen i fråga. Vidare skall sådana djurförsök tillåtas endast om målet inte kan uppnås med audivisuella metoder eller andra lämpliga metoder med jämförbart värde. Djurförsök inom ramen för utbildning eller vidareutbildning som utförs för andra ändamål än de som angetts skall inte tillåtas enligt konventionen.

EG:s direktiv 86/609/EEG innehåller inga specifika bestämmelser om användningen av djurförsök i utbildning.

Svenska bestämmelser

l det svenska regelverket finns inga bestämmelser som särskilt behandlar frågan om användning av djurförsök i utbildning. Sådan användning skall därmed bedömas utifrån de bestämmelser som generellt gäller för djurförsök.

Frågan om användning av försöksdjur i undervisningen på grundskole- och gymnasienivå berördes i förarbetena till den nuvarande djurskyddslagen prop. 1987/88:93. Departementschefen anförde därvid bl.a. följande s. 39. Det är enligt min mening viktigt att djurförsöken begränsas till att avse bara sådana fall då det är angeläget från

Utredningens överväganden och förslag 183

allmän synpunkt att försöket utförs. Dit kan inte räknas undervisning den aktuella nivån. Försök djur dödas för ändamålet och försök som i övrigt kan medföra något helst lidande för djuren bör i som som fortsättningen inte få förekomma i sådan undervisning om försöken inte har ett direkt utbildningsändamål. Det bör framgå kursplanerna om av sådan användning skall få förekomma.

Framställning av NSMPD

skrivelse daterad den 12 december 1996 till chefen för Jordbruks- I en departementet har NSMPD hemställt att regeringen skall förbjuda användningen djurförsök grundskole- och gymnasienivå. Regeav ringen beslutade vid sammanträde den l l december 1997 att skrivelsen skulle överlämnas till utredningen för behandling. I nämnda skrivelse anförs bl.a. följande: I propositionen till den djurskyddslagen 1987/88:93 framhålls att det inte kan betraktas nya intressant allmän synpunkt att det ska få utföras djurförsök som ur

grundskole- och gymnasieskolenivå. Det sägs vidare att djurförsök kan

få förekomma det framgår kursplanerna att sådan användning om av skall få förekomma. l djurskyddsförordningen 1988:539 sägs dock att de djurförsöksetiska nämnderna skall avstyrka att djur används för vetenskapliga ändamål det inte kan angeläget från allmän om anses synpunkt 49 §. Sedan djurskyddslagen trädde i kraft har de djurförsöksetiska nämnderna inte haft någon enhetlig handläggning av ansökningar från gymnasieskolor. En nämnd följer det som sägs i propositionen och avstyrker ansökningar, medan nämnd en annan tillstyrker, och det även i fall då det inte finns angivet i kursplanen att djurförsök ska förekomma. Under åren har rad olika åtgärder en vidtagits skolor skall få information de aktuella bestämmelför att om Såväl Skolverket CFN och vi själva har spritt information. I serna. som dag finns det glädjande inga moment i kursplanerna för grund- och nog gymnasieskolan där det att djurförsök skall få förekomma. anges Däremot råder det fortfarande stor osäkerhet hos såväl elever som de rådande bestämmelserna. lärare om l skrivelsen vidare att det enligt NSMPDzs uppfattning är anges viktigt att eleverna inom den obligatoriska utbildningen får lära sig att respektera djurs värde och att det den anledningen är viktigt att det av inte skall förekomma några inslag i utbildningen där djur avlivas för ändamålet. Man också att det är viktigt att eleverna den här anger utbildningsnivån har klara bestämmelser att hänvisa till då det gäller användning djurförsök nämnda nivå och att ett förbud infört i av lagstiftningen skulle eleverna de tydliga bestämmelserna som i dag ge

184 Utredningens överväganden och förslag

saknas på området. Enligt NSMPD skulle ett sådant förbud kunna införas i djurskyddslagen, alternativt djurskyddsförordningen, och ha följande lydelse: Djur får användas för sådant ändamål i 19 §

som djurskyddslagen sägs, inom den obligatoriska skolan grund- och gymnasieskolan samt gymnasieforberedande skola. Inte heller får djur avlivas och användas som dissektions- eller åskådningsmaterial inom nämnda skolverksamhet.

Man anger att genom en sådan förbudsbestämmelse skulle det ändå vara tillåtet att stycka ett slaktat djur och att öppna eller stycka ett kadaver eller djur självdött, alternativt avlivats för annat ändamål.

som

CFA/ss åtgärder

CFN har ägnat frågan om användning av försöksdjur i undervisning uppmärksamhet. Bl.a. har man informerat Skolverket om lagstiftarens restriktiva inställning till djurförsök i utbildningen grundskole- och gymnasienivå. I anledning härav genomförde Skolverket under våren 1994 en översyn och revidering av kursplanerna for gymnasieskolans program. Vid denna togs hänsyn till de synpunkter som CFN framfört.

Under år 1997 lade CFN:s utbildningsutskott fram ett förslag till allmänna råd om djurförsök inom utbildningen. I detta dokument redovisades att det enligt Skolverket numera i kursplanerna för utbildningen

grundskole- och gymnasienivå inte förekommer försök djur som dödas för ändamålet eller försök som kan medföra något lidande för djuren. Det angavs att det däremot förekommer annan djuranvändning inom utbildningen med inriktning mot arbete med försöksdjur eller andra djur, t.ex. djurvårdarutbildning, och utbildning inom det s.k. naturbruksprogrammet och att det i sådana utbildningar ingår praktiska moment där eleverna bl.a. får lära sig att sköta och hantera djur. I förslaget till allmänna råd konstaterades dock att även denna användning av djur är djurförsök enligt 19 § djurskyddslagen 1988:534. Förslaget till allmänna råd för användning av djurförsök grundskole- och gymnasienivå var följande: En ansökan om etisk prövning av djurförsök inom grundskole- och gymnasieskolans utbildningar bör prövas av en djurförsöksetisk nämnd mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena. I de nämnda utbildningarna inom gymnasieskolan ingår som nämnts praktiska moment. Det gäller inom ämnen som vård och hantering av olika djurslag, sjukdomsövervakning samt utfodring och rengöringsrutiner. En djuranvändning inom dessa ämnen bör kunna tillstyrkas djurförsöksetisk nämnd. Även inom

av en annan gymnasieutbildning bör dessa djurförsök kunna godtas under förutsättning att behoven av djuranvändningen klarläggs i ansökan.

Utredningens överväganden och förslag 185

Övriga försök där djur utsätts för ingrepp något slag bör regel

av som avstyrkas. I sådana fall kan sökanden upplysas den möjlighet

om som finns att vid behov använda redan döda djur avlivats för andra

som ändamål, t.ex. i forskning och vid slakt.

Förslaget innehöll även råd beträffande användningen djurförsök

av på högskolenivå. Bl.a. anfördes följande: Enligt Centrala försöksdjursnämnden är det angeläget att djurförsöken om möjligt förläggs till

en tidpunkt inom utbildningen när det är klarlagt att eleverna behöver biologisk eller biomedicinsk kunskap från djurförsök i sin blivande yrkesroll. För att en djurförsöksetisk nämnd skall kunna göra

en tillfredsställande bedömning behovet djurförsök bör ansökan

av av en innehålla uppgifter dels den kunskap djurförsöken dels

om som ger, om de alternativ till djurförsök som kan finnas med användning

av cellodlingar, konstgjorda djurmodeller, slaktmaterial, litteraturstudier samt data- och videoteknik m.m. I ansökan bör också anges sökandens skäl varför alternativ inte kan användas för att åskådliggöra syftet med det aktuella utbildningsmomentet. Även inom högskoleutbildningen

är det angeläget att sökanden känner till de möjligheter som föreligger att använda redan döda djur som avlivats för andra ändamål. I vissa fall kan djurbesparande effekter uppnås att större studentgrupper

genom använder samma djur. Dessa djur bör företrädesvis nedsövda.

vara Djurbesparande effekter kan vidare uppnås genom att djurkroppar från avlivade djur kommer till förnyad användning.

CFN:s förslag till allmänna råd skickades på remiss i december 1997. Flera av remissinstanserna betonade att de var positiva till CFN:s initiativ att utfärda allmänna råd för handläggningen vissa typer

av av ärenden i de djurförsöksetiska nämnderna. Skolverket uppmärksammade CFN på att det för närvarande faktiskt finns flera kurser inom naturbruksprogrammet där det även förekommer djurförsök i meningen ingrepp på djur. Den djurförsöksetiska nämnden i Umeå nämner som exempel sådana ingrepp kastrering grisar och blodprovstag-

av ningar. Remissinstanserna ställde sig i flera fall skeptiska till att praktiska moment där eleverna bl.a. får lära sig att sköta och hantera djur skulle vara djurförsök enligt djurskyddslagen. Den av CFN redovisade definitionen av djurförsök ifrågasattes alltså. Vidare innebörden i

var flera svar att det allmänna rådet hade utformats för allmänt och därför endast gav begränsad vägledning vid den djurförsöksetiska prövningen

Den 13 februari 1998 diskuterades det aktuella förslaget CFN:s

av styrelse. Man konstaterade därvid att de flesta remissinstanserna

var principiellt positiva till att allmänna råd utfärdas men att de inte stödde det remitterade förslaget. Med hänsyn till remissutfallet beslutade CFN att avvakta med ställningstagande åtgärder till dess att denna utredning

186 Utredningens överväganden och förslag

lämnat betänkande, eftersom man förmodade att betänkandet skulle komma att behandla frågan om djurförsök inom utbildning.

l4.3.4 Utredningens överväganden och förslag

En stor del av den användning av djur som sker i undervisningen på grundskole- och gymnasienivå är sådan användning som innebär att eleverna lär sig att vårda och hantera olika djurslag. När denna användning inte avviker från sedvanligt hållande av husdjur enligt djurskyddslagen, kommer denna enligt det förslag som redovisas i avsnitt 14.3.2 inte längre att omfattas av den djurförsöksetiska prövningen.

I undervisningen på grundskole- och gymnasienivå saknas i de allra flesta fall sådana skäl som skulle göra användningen av djur försvarbar. Det är ett område där det finns en god tillgång till alternativa metoder till djurförsök. Vidare är djuranvändningen sällan angelägen från allmän synpunkt. Utredningen föreslår därför att det inte skall vara tillåtet att använda djur i undervisningen på grundskole- och gymnasienivå.

Att konsekvent förbjuda all användning av djur grundskole- och gymnasienivå kan emellertid få en negativ effekt på utbildningen i de program som innebär att eleverna tränas för arbete med försöksdjur eller andra djur. Det kan gälla t.ex. djurvårdarutbildningen och utbildning inom det s.k. naturbruksprogrammet. Utredningen anser därför att det bör finnas en möjlighet inom ramen för sådan yrkesinriktad utbildning att tillåta åtgärder som innebär t.ex. att djuret avlivas eller utsätts för lidande eller obehag. Sådan användning bör alltså kunna tillåtas av en djurförsöksetisk nämnd om tungt vägande skäl härför föreligger.

Utredningens förslag innebär att lagstiftarens mycket restriktiva hållning till användningen av djur i undervisningssyfte blir tydlig.

Hittills har endast berörts användningen av djur på grundskole- och gymnasienivå. Den största användningen av djur i undervisning sker emellertid högskolenivå och annan högre utbildning. Denna användning förekommer i en mängd olika sammanhang och är komplex. Vid bedömningen av om sådan användning av djur i utbildningssyfte skall anses försvarbar är det många faktorer som måste vägas in. Prövning måste göras från fall till fall och är lämpligen även fortsättningsvis en uppgift för de djurförsöksetiska nämnderna. Även denna utbildningsnivå finns det alternativa metoder till djurförsök. Det är angeläget att dessa kommer till användning när så är möjligt. Det arbete som CFN har inlett i fråga om att lämna råd till prövningen av försök som gäller användning av djur i undervisning är mycket lovvärt. De nya tjänste-

enligt utredningens förslag skall verka i de djurförsöksetiska män som

Utredningens överväganden och förslag 187

nämnderna kan spela stor roll i det fortsatta arbetet med att upprätta

en riktlinjer för en sådan användning.

15 av

Finansieringen utredningens förslag

Utredningen har föreslagit att det skall inrättas minst fyra nya tjänster som dels skall utföra arbetsuppgifter i de djurforsöksetiska nämnderna, dels utöva tillsynen över försöksdjuren. Tjänsterna skall bestå av väl meriterade personer. För att kunna rekrytera personal med önskvärda kvalifikationer är det utredningens uppfattning att kostnaderna for dessa tjänster av nödvändighet kommer att bli förhållandevis höga. Vid en grov beräkning kan den årliga kostnaden för lön, lokal och andra omkostnader uppskattas till en miljon kr per tjänst. Det innebär att den totala kostnaden för fyra nya tjänster kommer att uppgå till fyra miljoner kr per år. Det är utredningens bedömning att kostnaden härför i princip bör kunna täckas av avgifter.

För närvarande är det kommunerna utövar tillsynen försöks-

som av djursverksamheten. Dessa har möjlighet att ta ut avgifter för tillsynen. Det förekommer emellertid stora skillnader mellan kommunerna vad gäller avgifter för tillsynen. En del tar ut fasta årsavgifter, andra fast

en besöksavgift eller timavgift vid besök. Det förekommer även i stor utsträckning olika kombinationer av nämnda avgifter. Dessutom tar flera kommuner inte ut någon avgift alls.

Tillsynen av försöksdjur en ofta komplicerad verksamhet.

avser Med det tänkta systemet kommer denna tillsyn att vara omfattande och i hög grad baserad att tillföra användarna av djurförsök ny värdefull kunskap och information. Användarna som skall betala avgift för tillsynen kommer således att erhålla en motsvarande prestation från tillsynsmyndighetens sida. Utgångspunkten är att avgiftstaxan bör vara överskådlig så att den avgiftsskyldige kan förutse den ungefärliga kostnaden. Avgiften bör även sättas i proportion till verksamhetens omfattning och komplexitet. Det kan därför vara lämpligt att vid fastställande av avgiften beakta antalet djur, vad det är för djurslag som används osv. Härvid skulle försöksdjursanvändamas inköpsjoumaler, som även omfattar egen uppfödning, vara ett användbart instrument. Utformning av taxan bör vara så enkel som möjligt. Det är vidare önskvärt att man från centralt håll sä långt det är möjligt försöker att

190 Finansieringen utredningens förslag

av

begränsa de olika avgifter påläggs dem som bedriver försöksdjurs-

som verksamhet.

De tjänstemännen skall enligt förslaget vara anställda av SJV.

nya Det lämplig ordning att avgiften för tillsynen skall administreras

är en

SJV. Ett sådant bemyndigande att föreskriva att det får tas ut avgift av för tillsynen har SJV redan enligt 25 § djurskyddslagen.

Tillsynen över försöksdjuren kommer att vara en av huvuduppgifterna för de tjänstemännen. Deras verksamhet i de djurförsöks-

nya etiska nämnderna är emellertid också betydande. Ett tungt vägande skäl till denna koppling mellan nämndernas arbete och tillsynen är att det skall skapas förutsättningar för så adekvat och ändamålsenlig tillsyn

en

möjligt. Det förhåller sig även så att tjänstemännens arbete i som nämnderna till stor del kommer användarna av djurförsök till godo. Det är därför rimligt att ha utgångspunkt att tillsynsavgifterna helt och

som hållet skall täcka kostnaderna för dessa tjänstemän.

Utredningen har även föreslagit att CFN:s arbetsuppgifter i sin helhet skall läggas SJV. Detta innebär förhållandevis omfattande förändringar det centrala ansvaret för djurförsöksfrågor och det är

av svårt beräkna vilka kostnader förslaget innebär. Över-

att extra som föringen CFN:s uppgifter till SJV kan dock förutsättas medföra vissa

av rationaliseringsvinster. Kostnaderna för CFN:s kansli uppgår för närvarande till 1,7 miljoner kr. Kansliet består i dag av tre personer,

ca

myndigheten har aviserat behov av ytterligare en tjänst till men kansliet. De medel som kommer att frigöras om CFN:s arbetsuppgifter tas över SJV, skall helt och hållet komma den tänkta enheten för för-

av söksdjur till godo. Enligt utredningens uppskattning kan den enhet för försöksdjursfrågor föreslås inrättas SJV dessutom finansieras

som

omdisponering befintliga resurser inom SJV. genom av

I 1998 uppdrog regeringen åt SJV att lämna en utförlig

mars redovisning konsekvenserna förändrad djurskyddstillsyn med

av av en utgångspunkt i de förslag som förts fram i en lagrådsremiss, Djurskyddet och tillsynen över hundar och katter. Denna lagrådsremiss,

överlämnades till Lagrådet i oktober 1997, byggde på departesom mentspromemorian Ds 1997:11. I SJV uppdrag ingår bl.a. att redovisa

:s

ändrad djurskyddstillsyn skall finansieras. Uppdraget skall redohur en visas den l november 1998. Finansieringen utredningens förslag kan

av mot bakgrund härav bli föremål för ytterligare överväganden i samband med det arbete sålunda pågår vid SJV.

som

l 1

16 De direktiven

övriga generella

16. 1 Jämställdhetspolitiska konsekvenser

1994:

dir. 124

Enligt dessa direktiv skall alla förslag läggs fram av kommittéer

som eller särskilda utredare föregås av en analys och innehålla en redovisning de jämställdhetspolitiska konsekvenserna. Enligt utredningens

av bedömning är de förslag som har lämnats jämställdhetspolitiskt neutrala.

16.2 Regionalpolitiska konsekvenser dir.

1992:50

Kommittéer och särskilda utredare skall enligt detta direktiv redovisa de regionalpolitiska konsekvenserna av sitt förslag. Utredningens förslag innebär att kommunernas tillsyn flyttas över till tjänstemän anställda Jordbruksverket. Eftersom dessa personer skall vara lokali-

av serande till de djurförsöksetiska nämnderna innebär förslaget dock i praktiken ingen centralisering tillsynsverksamheten av försöks-

av djuren. Utredningen bedömer därför att de förslag som har lämnats inte skall få några regionalpolitiska negativa effekter.

16.3 Konsekvenser för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet dir.

1996:49

Enligt direktivet skall kommittéer och särskilda utredare ge de brottsförebyggande frågorna ökad uppmärksamhet och alla förslag skall före-

192 De övriga generella direktiven

gås analys samt innehålla redovisning av effekterna för

av en en brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet.

Det är utredningens bedömning att de åtgärder som föreslås kommer innebära bättre förutsättningar för kontroll av att djurförsöksverk-

att en samheten i landet utförs i enlighet med gällande bestämmelser, dels

kommer förhandsgranskningen djurförsök att stramas upp och för-

av bättras, vilket kan sägas innebära ett bättre brottsförebyggande arbete, dels kommer tillsynsverksamheten att bli betydligt mer omfattande och adekvat, vilket torde påverka brottsligheten i minskande riktning. Utredningen finner därför att de förslag lämnas kommer att ha en

som positiv effekt i ifrågavarande hänseenden.

Särskilt

yttrande

av experten Staffan Persson

Inledning

Utredningens förslag är sammantaget sådana att, om de genomförs, bättre förutsättningar skapas för att åstadkomma de nödvändiga förändringarna vad gäller utnyttjandet av djur i försök att successivt begränsa

djurförsöken, med prioritet att få bort de plågsamma djurförsöken. I några avseenden har jag synpunkter vad gäller utredningens förslag.

Central myndighet

Från djurskyddshåll finns det en oro för att djurförsöksfrågan skall försvinna, nedprioriteras, i den stora myndigheten den centrala

om administrationen förläggs till SJV. Jag delar därför utredningens förslag om att frågorna skall samlas under en fristående enhet, med betoning på denna enhets självständighet. Jag anser att denna skall ledas styrelse,

av en inte råd.

Målet sikt måste dock vara att det skapas en separat djurskyddsmyndighet Statens djurskyddsverk för administration den statliga

av djurförsökspolitiken och djurskyddsarbetet generellt. Jag delar utredningens uppfattning att detta är en fråga som behöver utredas ytterligare och föreslår att så skall ske. Den fristående enheten på SJV bör då kunna utgöra en naturlig del som överflyttas till djurskyddsmyndigheten när denna är aktuell.

Djurskyddsmyndigheten skall bedriva ett aktivt och offensivt arbete inom sitt ansvarsområde. Bland annat skall man kartlägga såväl djurförsöksverksamheten eventuellt ytterligare framtida behov

som av djurförsök, identifiera möjligheterna att begränsa djurförsöksverksamheten samt även föreslå strategier och konkreta planer för hur djurförsöken skall begränsas. Myndigheten skall även fortlöpande utvärdera sitt eget och de djurförsöksetiska nämndernas arbete.

Myndigheten skall ha betydligt vidare ramar än vad dagens CFN har. Myndigheten skall därför se till att det finns en stark koppling mellan vad som sker internationellt och vad som sker nationellt. Man skall också mer fritt, år från år, kunna avgöra var olika medel bör satsas. De medel som

7 18-1115

194 Särskilt yttrande

CFN idag fördelar till forskning kring alternativa metoder skall ges ett bredare användningsområde. Den nya myndigheten bör kunna nyttja medlen till utvärderingar, kartläggningar etc om det ur målsynpunkt är mer angeläget än att de läggs på forskning kring alternativa metoder.

Myndigheten bör ha tillgång till olika typer av kompetens, t.ex. juridisk, allmänvetenskaplig och dokumentalistkompetens. Myndigheten skall också tilldelas resurser så att den skall ha möjlighet att anställa ytterligare personer för s k projektinriktad verksamhet.

För att kunna utföra sin uppgift är det nödvändigt att myndigheten har tillgång till information om vilka djurförsök som utförs i Sverige. Därför behövs ett centralt register över samtliga ansökningar gällande djurförsök. Utan ett sådant kan myndigheten inte, t.ex., klara av att utforma en strategi l vad gäller de plågsamma djurförsöken, vilket utredningen föreslår.

l

De regionala nämnderna

l

l Det finns anledning rikta allvarlig kritik mot hur de djurförsöksetiska

l

E nämnderna hittills fungerat. I princip alla djurförsök tillstyrks, även försök

rimligtvis skulle stoppats med hänvisning till gällande bestämmelser. som i Det gäller t.ex. de plågsamma ascitesförsök vissa nämnder tillstyrkt

som trots att alternativ finns, t.o.m. med upprepad tappning vilket är i strid med CFNzs allmänna råd.

Den erfarenhet som finns av nämndsarbetet visar tydligt på problemen med kollegialitet och jäv beroende på att nämnderna delvis består av representanter är djurförsökare, dvs. den sida även skall bedöma

som som ansökningar från inom skrå och som även är jäviga i

personer samma förhållande till sakfrågan, djurförsöken, eftersom de själva forskar djur. Det faktum att djurförsökarna kan överklaga beslut i de

numera djurförsöksetiska nämnderna, och därmed få en juridisk prövning av besluten, innebär att det finns färre orsaksgrunder för att de skall beredas plats i nämnderna.

Djurskyddsrepresentanterna är inte partiska i prövningen, eftersom de inte har något egenintresse i frågan och heller befinner sig i den problemställning forskarna gör då det gäller kollegialitet och jäv. I

som stället representerar de ett allmänt intresse. Av den anledningen bör de finnas kvar i nämnderna.

Jag är dock beredd att acceptera utredningens förslag också i det här avseendet, att låta det systemet få chans. Om det efter en prövotid,

nya en

förslagsvis två år, fortfarande kvarstår kollegiala problem i nämnderna om

grund att djurförsökare är ledamöter, serjag det som helt nödvändigt

av att dessa måste lämna nämnderna.

Särskilt yttrande 195

I ett avseende har jag emellertid en avvikande synpunkt. Politikerna i nämnderna bör föreslås av riksdagspartierna och de bör representera sitt parti.

Handläggande tjänstemän

Den djurförsöksetiska prövningen behöver handläggande tjänstemän för att bättre kunna utföra sitt uppdrag, därför är det bra att utredningen föreslår att nämnderna skall förstärkas på detta sätt.

Det finns flera skäl som talar för denna resursförstärkning, såsom att skaffa fram ordentligt beslutsunderlag till nämnderna och att skapa möjligheter till samordning och informationsutbyte vad gäller den djurförsöksetiska prövningen.

Eftersom det föreslås att tjänstemännen också skall ansvara för tillsynen av djurförsöksverksamheten är det nödvändigt att denna arbetsuppgift tillåts vara en tung del i tjänsteutövandet och att detta också får genomslag vid rekryteringen av dessa personer.

En av fördelarna med att sammanföra tillsynen med uppdraget att vara handläggare i nämnden är den återkoppling till den djurförsöksetiska prövningen som möjliggörs.

Om man skall kunna ha dessa båda uppgifter på en och samma tjänst krävs det att utövarna fullt ut klarar av att förhålla sig neutrala till sökande forskare, såväl vid prövningen som tillsynen och att inte den ena arbetsuppgiften verkar hämmande på utförandet av den andra. Det är en förtroendefråga för systemet och av direkt betydelse för de reella resultaten av tjänsteutövandet.

Tjänsterna skall vara lokaliserade till någon av de nämnder de skall verka vilket är bra. Det uppstår dock problem i de två fall då dessa skall ansvara för två nämnder vardera, som det är ett stort geografiskt avstånd emellan. En förutsättning för en effektiv tillsyn är närheten till objekten. Den bästa lösningen det problemet vore en tjänsteman per nämnd, men med tanke på att Umeå och Linköpingsnämnderna har såpass mycket mindre ärendeomfattning än de övriga nämnderna, är det inte någon möjlig lösning inom det nu föreslagna systemet.

Det faktum att tjänsterna skall omfatta både den djurförsöksetiska prövningen och tillsynen av djurförsöksverksamheten har varit den svåra frågan att ta ställning till de förslag som utredningen lämnar. Det finns

av både för- och nackdelar med denna lösning. Jag ser den nu föreslagna lösningen som ett steg på vägen.

196 Särskilt yttrande

Talerätt för djurskyddsorganisationerna

Den nuvarande ordningen där endast sakägaren, dvs. sökande forskare, har klagorätt vad gäller de djurförsöksetiska nämndernas beslut, är oacceptabel och ligger inte i linje med den statliga djurförsökspolitiken som den formulerades år 1978.

Också med det föreslagna systemet kan det bli så att nämnder t.ex.

nya godkänner djurförsök trots att alternativ finns, och då finns det inte någon möjlighet att rätta till ett sådant beslut- vilket ytterst går ut över de djur som utnyttjas.

Djurskyddsorganisationema bör ges talerätt och möjlighet att överklaga beslut fattas nämnderna. Om inte generell överklaganderätt införs

som av bör det möjligt att få överklaga vissa beslut, enligt dispensförfarande.

vara Förutsättningar för ett sådant dispensförfarande skulle kunna vara:

Ändringsdispens. Om det kan befaras att nämndens beslut inte är 0

korrekt.

Granskningsdispens. Om nämndens beslut, eller beslutsunderlaget för 0

detta, är oklart. Prejudikatsdispens. Om beslutet är viktigt för prövningen generellt.

Extraordinär dispens. Om det av annan anledning är av synnerlig vikt 0

att ansökan prövas på nytt. Jag föreslår att talerätt för djurskyddsorganisationer utreds.

Litteraturförteckning

Offentligt tryck Prop. 1944:43 med förslag till lag om djurskydd, m.m. Prop. 1978/79: 13 om ändringar i lagen 1944:219 om djurskydd,

m.m. Prop. 1987/88:93 om djurskyddslag, m.m. Prop. 1989/90:118 om tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m. Prop. 1997/98:28 om ändringar i djurskyddslagen SOU 1989:75 Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. Forskningsetiska utredningen SOU 1996:13 Offentlig djurskyddstillsyn Utredningen djur-

om skyddstillsynen Departementspromemoria Ds I 1975:4, Framtida försörjning med försöksdjur m.m. 1972 års försöksdjursutredning I 1972:06 Departementspromemorian Ds Jo 1977:5, Uppfödning av försöksdjur i Åker och Sollefteå. PM avgiven Åkergruppen.

av Departementspromemoria Ds Jo 1986:3, Etiks prövning av djurförsök. Betänkande utredningen Jo 1985:04 om etiska frågor i samband

av med djurförsök. Departementspromemoria Ds 1990:9, Genteknik växter och djur

- Departementspromemoria Ds 1997:11, Ändringar i djurskyddslagen.

198 Litteraturförteckning

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU27, Riksdagens revisors förslag angående tillsyn innebörd och tillämpning.

-

Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU12, Ändringar i djurskyddslagen, m.m.

1960 års försöksdjursutredning, Om försöksdjur. Sthlm 1963.

Riksdagens revisorer 1993/94:RR8, Tillsyn djurskydd, Rapport

av 1993/94.5

Övrigt

Agardh, Carl-David, Berne, Christian och Östman, Jan under redaktion av, Diabetes. 1992.

Astra AB, Astra och laboratoriedjuren. 1994.

Astra AB och Pharmacia AB, En skriftserie om läkemedelsforskning och försöksdjur

Byggnadsstyrelsen, Försöksdjurslokaler. Rapport 150. 1982.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 11, Vad gör astrocyterna i hjärnan Förbrukning av försöksdjur l982--1988. 1989.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 13, Om djurförsök och beteendevetenskap. Betydelsen av djurförsök för utforskandet

av hjärnans funktion och för förståelsen och behandlingen av sjukdomar i nervsystemet. Förbrukning av försöksdjur 1983-1989. 1991.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 15, Etologisk och beteende-ekologisk forskning. MEIC ett svenskt initiativ till

utvärdering av toxikologiska provrörstester. Användningen av försöksdjur i Sverige 1990. 1991.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 18, Alternativa metoder: behov av framtida forskning och utveckling inom toxikologin. En

sammanställning utförd av Lena Odland för Centrala försöksdjursnämnden.

Litteraturförteckning 199

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie 20, Etik moral

nr - djuretik. Använda försöksdjur i Sverige år 1991 statistik. CFN:s

forskningsprojekt för utveckling av alternativa metoder. 1993.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie 21, Den djurförsöksetiska

nr prövningen. Utvärdering Centrala försöksdjursnämnden. 1993.

av

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie 23, Använda försöksdjur i

nr Sverige år 1992 statistik. 1994.

-

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 26, Projektkatalog CFN:s forskningsprojekt 1993/94. Utvärdering av CFN:s forskningsstöd under åren 1988/89 1992/93. Använda försöksdjur i Sverige år 1993

- -statistik. 1994.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie 28, Genteknik och trans-

nr

djur. Sammanställning från CFN-seminarium den 4 maj 1994. gena 1995.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie 29, Projektkatalog CFN:s

nr forskningsprojekt 1994/95. Använda försöksdjur i Sverige Statistik

-för år 1994. 1995.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie 32, Utvärdering alter-

nr av nativa testmetoder. Använda försöksdjur i Sverige. 1997.

Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 33, Produktion av monoklonala antikroppar. Använda försöksdjur i Sverige statistik för år

- 1996. 1998.

Cronholm, Margareta, Djurförsök. En undersökning om allmänhetens inställning till användningen djurförsök inom medicinsk forskning.

av Sthlm. Sveriges Radio AB, Publik- och programforskningsavdelningen. 1992.

European Biomedical Reserarch Association, Bulletin, oktober 1996.

European Medical Research Councils, Djurförsök och alternativa metoder inom biomedicinsk forskning. Medicinska forskningsrådet. 1989.

Hellerström, Claes, Diabetes. Forskning folksjukdom. Medicin-

om en ska forskningsrådet. 1988.

200 Litteraturförteckning

Forsman, Birgitta red., Det går att förändra Forskarkonferens Nordiska Samfundets Stiftelse För Vetenskaplig Forskning Utan Djurförsök. Sthlm 1989.

Forsman, Birgitta, Djurförsök. Forskningsetik, politik, epistemologi. Doktorsavhandling vid Göteborgs universitet.1992.

Forsman, Birgitta, Forskningsetik. En introduktion. 1997.

Forsman Birgitta red., Hur kan forskningen styras bort från djurförsöken. Forskarkonferens Nordiska Samfundets Stiftelse För Vetenskaplig Forskning Utan Djurförsök. Sthlm 1988.

Gentekniknämnden, Genteknik Ekologi och Etik. 1997.

Gunnarsson, Karin red., Med andra metoder. Om alternativ till djurförsök. Humanimal Stiftelsen Forskning utan om djurförsök. Sthlm 1996.

Gålmark, Lisa red., Djur människor. En antologi i djuretik. Falun 1997.

Herbertsson, Catharina, Transgena djur i USA ett genialt

forskningsverktyg. Utlandsrapport från Sveriges tekniska attachéer. 1991.

Ideal Conferences, Direct Marketing Publications Ltd., Target 2000. Reducing animal experiments by 50 %. Proceedings of the Conference held on 14 15 April 1997, Palais des Congres, Brussels.

Jacobson, Lena och Lindgren, Björn; Vad kostar sjukdomarna Sjukvårdskostnader och produktionsbortfall fördelat sjukdomsgrupper 1980 och 1991. Socialstyrelsen. 1996.

Kungliga Vetenskapsakademien, Vem i hela världen är HUGO Första skriftserien i Vetenskapsakademiens serie om Människan och den nya biologin. Sthlm 1992.

Kungliga Vetenskapsakademien, Djur med nya gener. Andra skriften i Vetenskapsakademiens serie om Människan och den nya biologin. Sthlm 1992.

Litteraturförteckning 201

Lorentz, Maud och Walum, Erik, Förfina minska ersätt, Centrala försöksdjursnämndens skriftserie nr 27. 1995. Löfgren, Ulf, Djurförsök. En bok om vetenskapligt djurplågeri och mänsklig förnedring. Uddevalla 1979. Medicinsk vetenskap vid Karolinska Institutet. Nr 3 1997 s. 26-29.

- Nisser, Carl Wilhelm, Djuren och lagen. 1992. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Djurens rätt, 1996:4. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Djurens rätt, 1997:2. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Djurens rätt 1997:3. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Djurförsök. På vems villkor En rapport om den djurförsöksetiska prövningen. Sthlm 1996. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Försöksdjuren i fokus 1996. Sthlm 1997. Ruhdel, I.W. och Sauer, U.H., Primate experimentation. A report on the

supply and housing conditions of primates used for scientific use,

within the European union. A report for the European purposes Coalition to End Animal Experiments. Sandøe, Peter, och Hjorth, Peter red. av, Etiske graenser for anvendelse af bioteknologi dyl". Proceedings for offentligt møde Köpenhamns Universitet den 3 juni 1996. Singer, Peter, Djurens frigörelse. 2 uppl. Falun 1992 Striwing, Helena, Djurpågeri. En studie i lagstiftning och rättsfall. Sthlm 1987. Striwing, Helena, Djur som brottsoffer. Falun 1998. Svendsen, Per och Hau, Jann, edited by, Handbook of Laboratory Animal Science, volume Selection and Handling of Animals Biomedical Research, volume II, Animal Models. 1994

202 Litteraturförteckning

TeknologiNaavnet, Teknologiske dyr. Indgreb i kønsceller på højerestående dyr. Rapporter 1993/ Köpenhamn 1993.

van Zutphen, L.F.M. och Balls, M. edited by, Animal Alternatives, Welfare and Ethics. Proceedings of the 2nd World Congress Alter-

on natives and Animal Use the Life Sciences, held Utrecht, The Netherlands, 20-24 October 1996. 1997

van Zutphen, L.F.M., Baumans, V. och Beynen, A.C. editors, Principles of Laboratory Animal Science. A contribution to the humane

use and care of animals and to the quality of experimental results. 1993

Zinko, Ursula, Jukes, Nick och Gericke, Corina, From guinea pig to computer mouse. Alternative methods for a humane education. EuroNlCHE. 1997.

Öbrink, Karl Johan och Waller, Margareta, Försöksdjurskunskap. 1996.

Bilaga l

tat/Gi

WW

Kommittédirektiv W

Dir.

Alternativa metoder till djurförsök och 1997:43

forsöksdjursanvändningens omfattning i

framtiden m.m.

Beslut vid regeringssammanträdc dcn 6 1997

mars

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra

en

inventering och bedömning försöksdjursanvändning-

en av

i landet och utvärdera det stöd lämnas till forskning en som

alternativ till djurförsök. l uppdraget ingår att lämna

om

förslag till hur försöksdjursanväiidniiigen skall kunna be-

gränsas. I uppdraget ingår även att se över Centrala försöksdjursnämndens verksamhet och att lämna förslag till hur

forskningsstödet for att främja alternativa metoder till djur-

Försök bör organiseras. Vidare skall erfarenheterna de

av

Lirlörsöksetiska nämndernas verksamhet utvärderas.

Bakgrund

Under år har det ibland hävdats att den totala

senare lörsöksdjursanvändningen under slutet av 1990-talet skulle komma att öka kraftigt bl.a. till följd av framtagningen och

användningen genetiskt modifierade djur. Det är emel-

av lertid oklart den biomedicinska forskningen i landet

om alltjämt betraktar sådan ökning sannolik.

en som

204 Bilaga 1

Europeiska kommissionen kommer att arrangera ett möte i mitten av april 1997. Vid detta möte kommer man att nämiare diskutera målet i EU:s femte miljöhandlingsprogram att reducera försöksdjursanvändningen med 50 % till år 2000. Mötet är föranlett bl.a. den osäkerhet av som finns bland medlemsländerna hur målet kan förverkliom

gas. Diskussioner hur försöksdjursanvändningen skall

om minskas kommer sannolikt att fortsätta både i och i

Sverige

andra medlemsländer inom EU.

I Europarådets konvention ETS 123 skydd

om av ryggradsdjur som används till försök och andra vetenskapliga ändamål att länderna skall stödja och anges uppmuntra utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök. Detsamma gäller enligt rådets direktiv EEG 609/86 den nr av 24 november 1986 bl.a. skydd djur används för om av som försök och andra vetenskapliga ändamål.

För Sveriges del gäller att Centrala lörsöksdjursnämn-

den CFN enligt sin instruktion har för. att ansvar sam-

ordna och planera frågor rör försöksdjur. CFN har

som sedan år 1980 lämnat forskningsbidrag till projekt för att

finna alternativa metoder till djurförsök. Forskningsstödet

har utvärderats CFN år 1987 och år 1993. Ett nytt inslag av i den forskning CFN lämnat bidrag till under år som senare är den internationella anknytning finns de två som genom

utvärderingsprojekten MEIC Multicenter Evaluation of In

vitro Cytotoxicity och ECITTS ERGATT/CFN Inte-

the

grated Toxicity Testing Scheme. EU är medfinansiär i det

senare projektet.

Det finns anledning att utvärdera och över förnu se söksdj ursanvändningen genom en särskild utredare.

Uppdraget

Utredaren skall granska vad krävs för att

som ytterligare

Bilaga 1 205

begränsa försöksdjursanvändningen i Sverige och utarbeta

handlingsplan för sådan begränsning. Frågan om att

en en

reducera försöksdjursanvändningen med 50 % enligt målet

i llUzs femte miljöhandlingsprogram skall också utredas.

Utredaren skall beskriva den utveckling av försöksdjursanvändningen sedan år 1980 och den utveck-

som ägt rum ling kan förutses inom överskådlig framtid. Utreda-

som en

skall därvid redovisa försöksdjursanvändningens inriktren

ning olika djurslag med hänsyn till dess betydelse för

den biomedicinska forskningen och för utveckling läke-

av medel samt de Förändringar av antalet använda försöksdjur

kan väntas inom dessa områden. I det sammanhanget som skall utredaren särskilt belysa den förväntade användningen

transgena och andra genetiskt modifierade djur. av

En Översyn skall vidare göras CFN:s verksamhet och

av hur den har bedrivits. Förslag bör läggas fram om de förändringar CFNzs verksamhet kan behövas. Det är

av som angeläget att alla möjligheter tas till för att finna alter-

vara nativa metoder till djurförsök. Därför är en översyn av reglema för det statliga bidraget också angelägen mot bakgrund av de förpliktelser som Sverige har gentemot EU och Europarådet att främja alternativa metoder till djurförsök. Här skall utredaren redovisa förutsättningama för att andra

metoder än djurförsök skall kunna utnyttjas inom grund-

forskning, målinriktad forskning, säkerhets- och toxicitets-

testning samt läkemedclsutveckling. Utredaren skall också

redovisa de effekter forskningsstödet har haft för-

som söksdjursanvändningen och redovisa de alternativa metoder

till djurförsök kommit i praktiskt bruk. De forsknings-

som områden är betydelse för utveckling av alternativa

som av metoder skall redovisas liksom de nya forskningsområden

bedöms bli viktiga i framtiden. som

De djurförsöksetiska nämndemas prövning planerade

av

djurförsök är stor betydelse för ett fungerande djur-

av

206 Bilaga 1

skydd. En utvärdering nämndernas verksamhet skall

av därför göras. l det sammanhanget bör analys göras

en av utfallet av nämndernas prövning och den

hittillsvarande

praxis som utvecklats inom nämnderna.

Övrigt

Utredaren skall beakta vad sägs i direktiv dir.

som 1994:23 till kommittéer och särskilda utredare pröva

att

offentliga åtaganden. Utredaren skall även Följa regeringens

direktiv till kommittéer och särskilda utredare regional-

om

politiska konsekvenser dir. 1992:50, jämställdhetspoli-

tiska konsekvenser dir. 1994:124 och brottsbekämp-

om

ning dir. 1996:49.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 15 april 1998.

Jordbruksdepartementet

Trycktav

REGERINGSKANSLIETSOFFSETCENTRAL

Stockholm1997

SOU 1988:75 207

Bilaga 2

En utblick över förhållandena i andra länder

Inledning

Ett första försök sammanställa användningen försöksdjur i

att av Europa gjordes i juni 1994 Europeiska kommissionen. Samman-

av ställningen avsåg det antal försöksdjur användes i länderna i den

som europeiska gemenskapen under år 1991. Redovisningen var inte komplett i det att varken Belgien eller Luxemburg kunde lämna några uppgifter över sin användning. Vidare lämnade Frankrike och Portugal uppgifter gällde åren 1990 1992 i stället för år 1991.

som resp. Rapporten lämnade dock överskådlig bild över situationen i början

en

1990-talet. Den definition på djurförsök användes, var den i av som EG-direktivet 86/609/EEG och i Europarådskonventionen ETS 123.

CFN redovisade i sin skriftserie 26 Europeiska kommissionens

nr sammanställning och tog i jämförande syfte även med uppgifterna över Sveriges och Finlands försöksdjursanvändning enligt nämnda definition under 1991.

4 000 000

--

3 500 000 -

3 000 000 --

2 500 000 ...

N 000 000 -

1 500 000 --

1 000 000 --

500 000 ..

0 .

208 Bilaga 2 SOU 1988:75

Storleken försöksdjursanvändningen varierar mycket mellan länderna. De skillnader som finns beträffande användningen beror flera faktorer, bl.a. omfattningen och inriktningen på den nationella forskningsverksamheten, vilken typ av industri som är etablerad i landet samt förekomsten och karaktären på s.k. kontraktslaboratorier.

Nedan följer en redogörelse över bl.a. huvuddragen i vissa länders lagstiftning rörande användningen av djurförsök samt statistiska

uppgifter över de senaste årens försöksdjursanvändning i dessa länder.

Schweiz en reserapport

-

Som ett led i utredningens arbete har företagits en studieresa till Schweiz. Där sammanträffade utredningen med representanter för Bundesamt fur Veterinärwesen, som är den centrala federala myndigheten som bl.a. för djurförsöksverksamheten i landet. Vidare

ansvarar skedde överläggningar med representanter för Kantonales Veterinäramt Basel-Stadt med omnejd. Kantonales Veterinäramt är den myndighet som ansvarar för försöksdjursverksamheten på regional nivå. Studiebesöket bestod dessutom av överläggningar med representanter för läkemedelsindustrin, universitetet i Basel, Stiftelsen Forskning 3R och djurskyddsorganisationer

Utredningens skäl att närmare studera förhållandena vad gäller djurförsöksfrågor i Schweiz var flera. Schweiz och Sverige är befolkningsmässigt jämförbara. Båda länderna har en betydande läkemedelsindustri och en omfattande forskning på universitet som använder djurförsök i sin verksamhet. Det har sedan flera decennier förts en livlig debatt i Schweiz angående användningen av djurförsök. Bl.a. har det hållits flera folkomröstningar härom. Liksom i Sverige har djurskyddsfrågor i Schweiz en hög prioritet och djurförsöksverksamheten är förhållandevis reglerad i båda länderna. Bestämmelserna är i sina huvuddrag snarlika men det föreligger även flera olikheter. Därtill kommer att Schweiz kan redovisa kraftig minskning försöks-

en av djursanvändningen sedan början av 1980-talet. Utredningen fann därför att en närmare studie av förhållandena i Schweiz skulle vara till gagn för utredningens fortsatta arbete.

SOU 1988:75 Bilaga2 209

Lagstiftningen

I Schweiz regleras användningen av djurförsök i Tierschutzgesetz från år 1978 och Tierschutzverordnung från år 1981. Det har nyligen inletts en översyn av betämmelserna i anledning av den ökade användningen av transgena djur. Tierschutzgesetz är en ramlag som består av grundregler för djurskyddet. Schweiz består av 26 kantoner och det åligger kantonerna att själva administrera den federala lagstiftningen. Kantonerna kan även komplettera denna med egna bestämmelser. På grund härav varierar bestämmelserna och tillämpningen av Tiershutzgesetz mellan olika kantoner. Användningen av djurförsök är dock till stor del koncentrerad till några få kantoner i Schweiz, främst till städerna Basel och Zürich, men även Bern.

Lagstiftningen i Schweiz beträffande djurförsök överensstämmer till stora delar med innehållet i Europarådskonventionen ETS 123, som också har ratificerats av landet. I förhållande till konventionen är emellertid den schweiziska definitionen av djurförsök, som framgår av artikel 12 Tierschutzgesetz mer generell och omfattar i princip alla typer experiment levande djur. Utöver ryggradsdjur åtnjuter även

av tiofotingar och bläckfiskar skydd av bestämmelserna om försöksdjur.

I artikel 13 Tierschutzgesetz stadgas att försök som orsakar djuren smärta, lidande, obehag eller svår ångest skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Vid bedömningen härav skall de 3 Rzns princip tillämpas. Om ett försök kan förväntas orsaka djuren oproportionerligt mycket smärta, lidande eller obehag i förhållande till vad som står att vinna med försöket får detta inte utföras.

Vissa specifika djurförsök är förbjudna i lag. Detta gäller sedan år 1994 bl.a. produktion monoklonala antikroppar genom den s.k.

av ascitesmetoden. Vidare är det förbjudet att göra djurförsök inom tobaksforskning. Det finns möjlighet för myndigheterna att meddela undantag från förbudsreglerna. Reglerna härför är dock restriktiva.

Den hänför avsikt att utföra ett djurförsök skall anmäla detta

som till behörig kantonal myndighet, Kantonales Veterinäramt. Om djurförsöket kan orsaka djuret smärta, lidande eller obehag, eller försätta djuret i svår ångest eller bestående påverka djurets allmäntillstånd får försöket genomföras endast efter särskilt tillstånd från den kantonala myndigheten. Djurförsök behöver utföras grund av bestämmel-

som

nationella eller internationella, godkänns dock om det konstateras ser, att djurförsöken kommer att utföras i enlighet med djurskyddsregler och riktlinjer. Kantonerna bestämmer själva regleringen kring tillståndsförfarandet.

210 Bilaga2 SOU 1988:75

Det åligger kantonema att inrätta särskilda, till de kantonala myndigheterna oberoende, djurförsökskommittéer som också har att bedöma de enskilda tillståndspliktiga djurförsöken. Kommittéerna lämnar de kantonala beslutande myndigheterna rekommendationer i fråga om beslut till tillstånd. Kommittéerna består av forskare från universitet och läkemedelsindustri och representanter från djurskyddet. Vanligen har representanterna från djurskyddet akademisk bakgrund och besitter viss kunskap om djurförsök. Det är de behöriga kantonala myndigheterna som beslutar och utfärdar tillstånd. De kantonala myndigheterna kan därvid fatta beslut som går emot djurförsökskommitténs rekommendation, men beslutet skall då motiveras. Tillstånd kan förenas med villkor och rekommendationer för utförandet av djurförsöket. Handläggningstiden vid de kantonala myndigheterna är ca en månad. Handläggningen är konfidentiell. I Basel erhåller djurförsökskommittén inte sökandena, utan det är endast den beslutande myndig-

namnen heten, Kantonales Veterinäramt, som känner till vem sökanden är. Denna ordning kan emellertid inte upprätthållas om djurförsökskommittén behöver kalla sökanden till ett möte för att diskutera ansökan. I Zürich behandlar kommittén endast ansökningar som gäller försök som innebär svårt lidande för djuren kategori se nedan eller har principiellt intresse. Övriga ärenden behandlas av endast två kommittéledamöter. I 25-40 procent av ärendena i Zürich tas beslut i förening med rekommendationer eller villkor.

Den federala myndigheten, Bundesamt für Veterinärwesen, har utformat ett speciellt ansökningsformulär för ansökan om tillstånd till djurförsök. Ansökningsforrnuläret är förhållandevis detaljerat och det finns tillgång till skriftliga instruktioner om hur en ansökan skall fyllas

Bl.a. krävs det en utförlig redogörelse över skälen till den valda djurmetoden och redogörelse för och bedömning av tänkbara alternativa

en metoder. Vidare skall försökets svårighetsgrad, såvitt avser djurens förväntade situation, anges på en skala 0-3, där 3 indikerar ett svårt lidande för djuren. Ansökan skall kontrasigneras av en ansvarig föreståndare. På företag och vissa institutioner finns det en intern kontrollant, s.k. animal welfare officer, som har ett internt djurskydds-

Samtliga nämnda har ett för att djurförsöket ansvar. nu personer ansvar utförs i enlighet med bestämmelser och erhållna tillstånd. Personerna

för försöksdjuren skall kvalificerade. En ansvarig som ansvarar vara föreståndare skall ha högskoleutbildning inom biologi, veterinär- eller humanmedicin och ha minst tre års erfarenhet från praktiskt arbete med djurförsök. Det saknas en organiserad utbildning för personer som skall utföra djurförsök, utan ansvaret för utbildning ligger för närvarande de institutioner eller de företag använder djurförsök i sin

som

SOU 1988:75 Bilaga 2 211

verksamhet. Det pågår emellertid ett arbete hos myndigheterna att fastställa ett utbildningsprogram.

Det åligger den som utför ett tillståndspliktigt djurförsök att föra utförliga protokoll häröver. Kontrollmyndighetema har genom tillgång till protokollen, vilka skall förvaras av forskaren under tre år, möjlighet att i efterhand kontrollera att djurförsöket genomförts på rätt sätt.

De kantonala myndigheterna svarar även för kontroll och tillsyn av enskilda djurförsök. De inspekterar även uppfödningsanläggningar och djurförsöksanläggningar. Sådan tillsyn skall enligt lag äga rum minst en gång per år. Utformningen av tillsynen varierar mellan de olika kantonerna. l Basel gäller följande. Det görs som regel fyra inspektioner varje djurförsöksanläggning per år. Därtill kommer inspektioner av enskilda djurförsök, vilka kan göras både föranmält och oanmält. Utöver de beslutande kantonala myndigheterna äger även ledamöterna i djurförsökskommittéerna rätt att inspektera djurförsök och djurförsöksanläggningar. Myndigheterna och kommittéema kan även utföra inspektioner gemensamt. Det vanligaste är att inspektionerna utförs av veterinären från den kantonala myndigheten, Kantonales Veterinäramt, och två ledamöter från djurförsökskommittén. Inspektionerna tar i anspråk i genomsnitt en arbetsdag i veckan för veterinären från Kantonales Veterinäramt. Om ett djurförsök befinns utföras i strid med en ansökan, äger tillsynspersonalen stoppa försöket på plats. I Zürich är det enbart ledamöter från djurförsökskommittén som utför inspektion av enskilda djurförsök. Det har förts diskussioner inom kommittén om man inte borde prioritera om arbetet på så sätt att mer tid läggs på inspektion av djurförsök och mindre tid på att gå genom ansökningar planerade försök.

om

Bundesamt fur Veterinärwesen är, som tidigare nämnts, den federala myndighet har det övergripande ansvaret för de kantonala

som myndigheternas arbete. Bundesamt fur Veterinärwesen erhåller de kantonala myndigheternas tillstånd för djurförsök och kontrollerar att besluten är korrekta. Om så inte skulle anses vara fallet har Bundesamt fur Veterinärwesen som huvudregel tio dagar på sig att överklaga den kantonala myndighetens beslut till domstol. För det fall de kantonala myndigheterna har avslagit en begäran om tillstånd äger sökanden motsvarande rätt att vända sig till domstol. Avslag är dock sällan förekommande, utan i stället diskuterar de kantonala myndigheterna och sökanden modifikationer eller villkor för försöket som kan accepteras

båda parter. Det har diskuterats om även djurskyddet skulle få beav svärsrätt, men den frågan har inte vunnit gehör.

Utöver det övergripande ansvaret för djurförsöksverksamheten och

kontrollen de kantonala myndigheternas tillstånd, har Bundesamt fur

av Veterinärwesen även för att tillhandahålla dokumentation och

ansvar

212 Bilaga2 SOU 1988:75

statistik över djurförsöksanvändningen, att stå för viss utbildning, att lämna bidrag till forskning om alternativa metoder, att delta i internationellt arbete och att föra en dialog med djurskyddsorganisationer

som har federal status.

Det är de kantonala myndigheterna som förser Bundesamt für Veterinärwesen med de uppgifter som behövs för statistisk bearbetning. Till sin hjälp i djurskyddsfrågor har Bundesamt fur Veterinärwesen även en djurförsökskommitté, är ett federalt rådgivande

som organ. Kommittén, som består av djurskyddsrepresentanter och forskare, har också en rådgivande funktion gentemot förbundsrådet, Bundesrat.

F olkomröstn

in gar

Sedan 1980-talet har det genomförts fyra folkomröstningar i Schweiz angående användningen av försöksdjur. Initiativen till dessa kommer från djurskyddsorganisationer. Det krävs för närvarande att 100 000 personer stöder ett initiativ till folkomröstning för att sådan skall äga

en rum. Den första folkomröstningen om förbud av djurförsök hölls år 1986 och avsåg ett totalt förbud av djurförsök. Deltagandet 37,5

var procent. Förslaget om totalförbud röstades dock ned. En ny folkomröstning år 1992 avsåg ett initiativ till en drastisk och stegvis minskning av djurförsöksanvändningen. En knapp majoritet, 56 procent, röstade nej till förslaget. År 1993 hölls den tredje folkomröstningen, som nytt avsåg ett totalt förbud användningen

av av djurförsök. Denna gång röstade 70 procent för att förslaget skulle avslås. En viktig orsak till resultaten tros bl.a. vara oron för att ett genomförande av förslagen skulle ha haft en negativ inverkan på sysselsättningen osv.

I början av juni 1998 ägde ytterligare en folkomröstning rum. Schweizarna röstade då över ett initiativ som kallades Initiativ för skydd för liv och miljö mot genmanipulation. Förslaget innebar ett totalt förbud mot dels produktion, användning och distribution av transgena djur, dels avsiktligt utsläppande av genetiskt modifierade organismer, dels patent genetiskt modifierade växter och djur, delar därav och processer och produkter som härrör därifrån. Det sägs att kampanjen inför folkomröstningen var den hittills dyraste kampanjen. Inför omröstningen erhöll alla röstberättigade invånare en av myndigheterna upprättad broschyr, i vilken initiativet och parternas olika ståndpunkter redovisades. Myndigheterna drev dock inte själva någon kampanj inför folkomröstningen, även om Bundesamt für Veterinärwesen redovisade en negativ inställning till initiativet. Resultatet av folkomröstningen blev att 65 procent röstade mot förslaget och 35 procent röstade för.

SOU 1988:75 Bilaga2 213

Stöd till alternativa metoder

Bundesamt fur Veterinärwesen är ansvarig för dokumentationen av djurförsök och alternativa metoder till djurförsök liksom publiceringen

årlig statistisk information. Myndigheten skall förse de kantonala av myndigheterna, djurförsöksnämndema, forskare och andra intresserade

med information om alternativa metoder och stödja metoder i personer enlighet med de 3 R:n princip.

År 1987 grundades Stiftelsen Forskning 3R med bidrag i lika delar från INTERPHARMA, som är läkemedelsindustrins organisation, och Bundesamt für Veterinärwesen. Båda grundarna vill genom stöd till forskning inom bl.a. universitet och industri främja en utveckling i enlighet med de 3 Rzns princip. Stiftelsen stöder därför projekt som innebär alternativ och förbättringar till djurförsök. Särskilt intresse ges projekt minskar smärta och obehag för försöksdjuren.

som

Stiftelsen består av en styrelse om nio ledamöter. Dessa består av representanter för industrin 2 personer, djurskyddet 2 personer, Bundesamt für Veterinärwesen, 2 personer och parlamentariker inom

djurförsöksfrågor 3 personer.

Stiftelsen förfogar årligen över ett belopp knappt en miljon schweiziska franc. Sedan år 1987 har stiftelsen lämnat stöd till ungefär 60 projekt kan relateras till de 3 Rzns princip. Projekt bestäms

som utifrån vissa fastlagda prioriteringar. Följande områden har bl.a. premierats ett forskningsområde år; 3R och farmakologidyna-

per mik i neurosystemet, 3R och farmakologidynamik vid inflammation

och analgesia, 3 R och diagnostik vid infektionssjukdomar, 3R

- och immunologi produktion och polyklonala antikroppar.

-- av mono-

Produktion antikroppar genom den s.k. ascitesmetoden är sedan

av år 1994 förbjuden i Schweiz. Myndigheterna kan dock medge undantag i vissa fall. Stiftelsen Forskning 3R initiativtagare till förbudet.

var Förbudet mot ascitesmetoden infördes emellertid innan vitro-metoden utvärderad. På grund att det inom forskarvärlden endast

var av fanns ett begränsat intresse av att med egna medel utvärdera nya metoder, tog stiftelsen beslutet att bidra med nödvändig teknisk utrustning. Man försåg 27 forskningsanläggningar i landet med elektronisk kontrollerade bioreaktorer för produktion av monoklonala antikroppar.

214 Bilaga2 SOU 1988:75

Djurskyddet

Det finns ca 100 aktiva djurskyddsorganisationer i Schweiz. Ett skäl till det stora antalet kan vara att landet består av 26 kantoner och att föreningarna har svårt att nå utanför den kantonala gränsen. En stor rikstäckande organisation, samlar dock över 60 regionala och kantonala djurskyddsorganisationer. Det är Schweizer Tierschutz, STS, med 200 000 medlemmar.

Efter en rad intensiva diskussioner mellan en arbetsgrupp för djurskyddsfrågor vid högskolan och universitetet i Zürich

och representanter från schweiziska djurskyddsorganisationer Schweizer Tierschutz STS, Fonds fur Versuchstierfreie Forschnung, FFVFF, och Vereinigung Ärzte Tierversuche, Zürcher Tierschutz enades

gegen parterna nyligen kring s.k. negativlista. Innebörden överenskom-

en av melsen var att åtgärder och behandlingar som fanns upptagna i listan inte längre skulle få utföras även om stora vetenskapliga vinster kunde förväntas. Detta är en lista i enlighet med paragraf i Ethischen

en Grundsätze und Richtlinien für wissenschaftliche Tierversuche

som sammanställts av de schweiziska medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden säger att djurförsök inte får utföras försöket

som om leder till svårt lidande för djuret. Negativlistan innebär vidare

att man har enats om att inte heller använda djur tidigare har genomgått

som sådan behandling som strider mot negativlistans andemening. Förhoppningen är att åtminstone forskarsamhället och de djurförsöksbeviljande myndigheterna i Zürich skall använda sig negativlistan. Listan är

av uppdelad i olika ämnesområden, nämligen följande områden: förvarings- och nutritionsrestriktioner, genetik, operativa ingrepp, strålbehandling, toxikologi, mikrobiologi, immunologi, smärt- och inflammationsforskning, hjärt- och cirkulationsforskning, endokrinologi och ämnesomsättningssjukdomar, CNS-forskning, beteendebiologi och tumörforskning.

Statistik

Antalet använda djur i tillståndspliktiga djurförsök uppgick år 1996 till 509 755. Detta var en minskning med 17,9 procent jämfört med året innan och en minskning med 74,4 procent jämfört med år 1983. Minskningen tror man är hänförlig till de insatser gjorts för att

som alternativa metoder skall komma till användning och till att man strävat mot en optimal försöksplanering. För år 1996 berodde minskningen

SOU 1988:75 Bilaga2 215

även att ett företag flyttade en del av sin testningsverksamhet utomlands. Av de försöksdjur användes i försök som var tillstånds-

som pliktiga under år 1996 92,6 procent smågnagare såsom möss, råttor,

var hamster och marsvin

Under år 1996 användes 25 procent av försöksdjuren i grundforskning och 58 procent i upptäckt, utveckling och kvalitetskontroll av läkemedel. Av det totala antalet använda försöksdjur användes 77 procent inom industrin och 20 procent inom universitet och högskola. Under år 1996 användes inga försöksdjur i försök som specifikt var att hänföra till kosmetika.

Beträffande djurförsöken under år 1996 angavs 67,6 procent av djuren ha utsatts för ingen eller liten belastning, 23,7 procent för medelsvår belastning och 8,6 procent för svår belastning.

Den totala användningen av försöksdjur i tillståndpliktiga försök motsvarande definitionen i EG-direktivet och Europarådets kovention:

Den årliga användningen av djur i försök som inte är tillståndspliktiga huvuddelen dessa djur används som organdonatorer har pendlat

av mellan 90 000-180 000 djur. Någon långsiktig tendens för denna kategori försök har inte kunnat urskiljas av de schweiziska myndigheterna.

216 Bilaga2 SOU 1988:75

Danmark

Användning av försöksdjur i Danmark regleras genom Lov dyreom forsøg från 1987. I lagen stadgas att användning av ryggradsdjur i försök, kan som antas ge upphov till smärta, lidande, ångest eller varaktigt för men djuret djurförsök, endast får med tillstånd från Dyreforäga rum søgstilsynet. Sådant tillstånd till djurförsök får endast meddelas till försök med något följande ändamål: av l till förebyggande av sjukdom, ohälsa eller annan abnormitet och verkningarna härav hos människor, djur och växter, inkl. framställning av läkemedel, substanser och produkter samt testning deras kvalitet, av effektivitet och säkerhet, 2 diagnostisering och behandling av sjukdom, ohälsa eller annan abnormitet och verkningarna härav hos människor, djur och växter, 3 värdering, påvisande, justering eller förändring av fysiologiska tillstånd hos människa, djur eller växter, 4 skyddande av miljön, 5 forskning, 6 undervisning och träning på universitet och högre läroanstalter eller vid annan undervisning på motsvarande nivå och vid undervisning av personer som kommer att arbeta med djurförsök, eller 7 rättsmedicinska undersökningar.

Dyreforsøgstilsynet kan avslå ansökan tillstånd till djurförsök en om om försöket inte kan anses vara till väsentligt Dyreforsøgstilsynet gagn. kan vidare som ett led vid handläggningen ansökan tillstånd av en om till djurförsök, tillåta att ett påtänkt försök demonstreras för Dyreforsøgstilsynet, under förutsättning att det anses djurskyddsmässigt försvarligt. Tillstånd till djurförsök lämnas till specifika närmare angivna försök. Det antal djur som får användas i försök skall framgå i tillståndet. Tillstånd kan dock lämnas utan sådan begränsning när särskilda skäl talar härför. Dyreforsøgstilsynet äger rätt att förena tillståndet med villkor om bl.a. försökets utformning, användningen djur och förav varingen. Djur får inte användas i försök möjligheten att använda cell, om vävnads- eller organkulturer eller andra metoder kan antas vara lika lämpliga. Ett djur får inte känna stor smärta, annat intensivt lidande, ångest eller varaktigt men. Om tillstånd stark smärta, annat intensivt lidanav

SOU 1988:75 Bilaga2 217

de eller intensiv ångest kan antas bestå när bedövning eller smärtlindring upphör skall djuret avlivas.

Om försökets syfte är att utgöra demonstration i undervisning skall det vid försök som kan antas vara förknippade med smärta, alltid användas helt bedövade djur och dessa skall alltid avlivas innan bedövningen upphör.

Huvudman för Dyreforsøgstilsynet är Rådet for Dyreforsøg. Vidare ansvarar rådet för försöksdjurstillsynen. Rådet består av en ordförande, som skall vara domför, och tio andra ledamöter, vilka utnämns

av Justitieministeriet. Statens Sundhedsvidenskabelige Forskningråd, Statens Jordbrugs- og Veterinaervidenskabelige Forskningsråd, Sundhedsstyrelsen, den danska industrin, de stora sjukdomsbekämpande föreningarna och Det Dyreetiske Råd föreslår en ledamot var. Vidare föreslås fyra ledamöter av djurskyddsföreningar. Justitieministerien skall vid sammansättningen av rådet såvitt möjligt tillse att det bland rådets ledamöter finns personer med kunskap i de forskningsdiscipliner som har särskild betydelse för de uppgifter som lagts Dyreforsøgstilsynet. Rådets ledamöter väljs för en period fyra år.

om

Rådet kan uppställa villkor för försöks utförande, djurens användning, förvaring m.m. Rådet kan vidare bestämma att försöket inte får utföras utan närvaro av representanter för rådet. Rådet och personer som rådet har bemyndigat härtill äger rätt till tillträde till försökslokaler och andra lokaler där försöksdjur förvaras.

Dyreforsøgstilsynet skall avge en årlig rapport över sin verksamhet till Justitieministeriet.

För tillstånd till djurförsök utgår en avgift om 2 500 DKR.

Stöd till alternativa metoder

Det finns inga statliga medel avsatta till forskningsstöd för alternativa metoder till djurförsök under Justitieministeriet som ansvarar för djurförsökslagstiftningen. Ekonomiska medel för utveckling av alternativa metoder kan dock t.ex. erhållas från de statliga forskningsråden.

218 Bilaga2 SOU 1988:75

Statistik

totala användningen av försöksdjur i Danmark :

Den

Ovriga försök omfattar t.ex. användning av kontrolldjur och avlivning av djur för tagande av organ.

-

Finland

Den gällande finska djurskyddslagen antogs i april 1996. Enligt denna får försöksdjursverksamhet med användning av ryggradsdjur bedrivas endast efter tillstånd av länsstyrelsen. Med bedrivande av försöksdjursverksamhet djurhållning för djurförsök samt utförande av olika

avses experiment, test, undersökningar och utredningar med försöksdjur eller med utnyttjande av försöksdjur. Med vetenskapligt djurförsök avses en åtgärd, vid vilken användning av djur är påkallad eller i undervisningssyfte nödvändig med hänsyn till människors eller djurs hälso- eller sjukvård eller åtgärd i vetenskaplig forskning, vilken utförs med

en vetenskapliga metoder.

Genom en förordning som trädde i kraft den 1 januari 1986 stadgas

tillsyn över försöksdjursverksamheten, användningen av djur vid om vetenskapliga djurförsök, övervakning av försöken och villkor för utförande dem, anskaffning och hållande av försöksdjur, behörighet

av

SOU 1988:75 Bilaga2 219

för dem utför försök och sköter försöksdjur samt tillsynsmyn-

som om digheternas rätt att avbryta försök eller försöksdjursverksamhet. Förordningen, som innebar kraftig skärpning mot tidigare förhållanden,

en stämmer i princip överens med innehållet i Europarådskonventionen ETS 123. Förordningen är för närvarande föremål för översyn och det förväntas att den skall ersättas av en ny förordning under år 1998.

Enligt gällande regler stadgas följande. Det är förbjudet att utföra djurförsök i syfte att utröna i vilken utsträckning djur kan utstå smärta eller plåga. Vidare skall ett djurförsök ersättas med annan undersöknings- eller undervisningsmetod, då detta är möjligt utan att det inverkar menligt på försökets syfte eller det resultat man vill uppnå med försöket.

Om ett vetenskapligt djurförsök åsamkar eller kan åsamka djur smärta eller plåga, skall vid planeringen och utförandet av försöket även följande iakttas:

försöket skall utföras med en djurart som är på så låg fylogene-

-

möjligt. tisk nivå som

vid försöket får inte användas fler djur än vad som är en förut-

sättning för att försökets syfte skall uppnås.

bland försöksmetoderna skall väljas den metod som åsamkar

-djuren minst smärta och plåga och med vilken kan nås det mest tillförlitliga resultatet.

djuret skall avlivas då försökets syfte uppnåtts om djurets livs-

funktioner och hälsotillstånd inte är normala.

Sådana vetenskapliga djurförsök som kan åsamka försöksdjur smärta eller plåga indelas i två klasser.

Till den första klassen hänförs försök: l vid vilka försöksdjuret till följd av åtgärden kan insjukna allvarligt eller kan känna avsevärd smärta eller plåga under eller efter försöket, eller 2 vid vilka försöksdjuret eljest kan åsamkas allvarlig sjukdom eller avsevärd smärta eller plåga.

Till den andra klassen hänförs djurförsök: l där djuret utsätts för åtgärd under det att djuret med medicinska

en medel har försatts i sådant tillstånd att det inte känner smärta, och djuret hålls vid liv efter åtgärden och därvid kan känna lindrig smärta eller lindrigt illamående; eller 2 vid vilka den åtgärd vidtas försöksdjuret är ringa eller

som åsamkar endast kortvarig smärta eller plåga.

För varje vetenskapligt djurförsök eller serie av sådana skall upprättas en försöksplan som skall innehålla uppgift om bl.a. försökets syfte och de försöksåtgärder vidtas, varvid en bedömning av inten-

som

220 Bilaga2 SOU 1988:75

siteten och varaktigheten av den smärta eller plåga som försöksdjuret åsamkas till följd av åtgärderna skall anges.

Den som bedriver försöksdjursverksamhet skall vid försöksdjursanläggningen, bekostnad, inrätta en försöksdjurskommission,

på egen som har att bedöma de planerade djurförsöken. Kommissionen kan vara gemensam för flera försöksdjursanläggningar. Kommissionen skall bestå dels av en person, som leder och övervakar utförandet av försöksdjursananläggningens djurförsök och som är ordförande för kommissionen, dels en person som ansvarar för skötseln av anläggningens försöksdjur, dels minst två andra medlemmar, som skall vara förtrogna med försöksdjursverksamhet.

Kommissionen har till uppgift att:

1 avge utlåtande till länsstyrelsen om planerade djurförsök hänförliga till klass

2 godkänna djurförsök hänförliga till klass 2 som skall utföras vid vederbörande försöksdjursanläggning,

3 vid behov behandla även andra ärenden, som hänför sig till genomförande av djurförsök,

4 vid behov upprätta en arbetsordning för sin verksamhet.

Vetenskapligt djurexperiment som hör till klass l får utföras endast om länsstyrelsen, sedan den har erhållit vederbörande försöksdjurskommissions utlåtande, ger tillstånd därtill. Vetenskapligt djurexperiment som hör till klass 2 får alltså utföras, om den försöksdjurskommission som har tillsatts vid försöksdjursanläggningen godkänner att experimentet utförs. Då försöksdjurskommissionen inte är enig om klassificeringen djurförsöket, skall saken hänskjutas till länsstyrel-

av sen för avgörande.

Då länsstyrelsen anser ett djurförsök vara diskutabelt, kan den hänskjuta ärendet till Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning för avgörande.

SOU 1988:75 Bilaga2 221

Statistik

Den totala användningen av försöksdjur:

-

Det stora antalet djur som användes i försök enligt klass 0 under år 1993 utgjordes huvudsakligen av fiskar 440 480.

Stöd till alternativa metoder

Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning lämnar årligen bidrag till forskningsprojekt som använder eller utvecklar alternativa metoder. För år 1997 var den totala summan 100 000 finska mark.

Norge

De grundläggande reglerna om användning djurförsök finns i lov om

av dyrevern från 1974. Enligt 21 § nämnda lag krävs särskilt tillstånd för den skall utföra djurförsök. Sådant tillstånd kan ges till försök som

som företas i syfte att diagnostisera, förebygga eller bota sjukdom hos människa eller djur. Tillstånd kan också ges när ändamålet är forskning, tillverkning eller utprovning av medicin, preparat, gift o.d. att användas på människa, djur eller växter. Djurförsök får utföras endast om djuret inte riskerar att utsättas för lidande än vad som är absolut

mer nödvändigt för försökets resultat.

Under år 1996 trädde förordning djurförsök i kraft,

en ny om forskrift forsøk med dyr. Norge undertecknade och ratificerade

om Europarådskonventionen ETS 123 redan år 1986, och den tidigare förordningen ansågs flera punkter inte motsvara innehållet i konventionen.

l förordningen definieras försöksdjur som levande ryggradsdjur, inkl. embyoala former och foster, fåglar, fiskar, kräldjur, amfibier och

222 Bilaga 2 SOU 1988:75

tiofotingar. Ett djurförsök är användning av djur för att vinna kunskap av biologiskt, psykologiskt, etologiskt, fysikaliskt eller kemiskt slag. Också användning av djur i produktion av reagenser, såsom antigener och antikroppar, rutindiagnostik, kontrollverksamhet och etablering av transgena stammar, räknas som försök. När det gäller användningen av djur i undervisning omfattas detta inte av förordningens bestämmelser. Sådan användning regleras dock i 20 § lov om dyrevem. Denna stadgar att det är förbjudet att använda levande djur i undervisning utom när det är ett nödvändigt led i yrkesutövningen. Det är den enskilda institutionen bedömer och beslutar om det faktiska behovet av att

som använda djur i undervisning. Det åligger Lantbruksdepartementet vid Statens dyrehelsetilsyn att överpröva en institutions beslut härom. Undervisningen skall genomföras så att djuret inte riskerar att lida i onödan.

För tillsyn och kontroll av övrig djurförsöksverksamhet ansvarar Forsøksdyrutvalget. För att bedriva djurförsöksverksamhet krävs att djurförsöksanläggningen har tillstånd från Forsøksdyrutvalget. Vidare skall den som har det övergripande ansvaret för verksamheten

person godkännas och registreras myndigheten. Utöver denne ansvarige

av

skall varje försöksdjursavdelning ha en ansvarig föreståndare person

godkänts myndigheten. Denne, som skall vara universitets- eller som av högskoleutbildad eller ha annan dokumenterad kompetens, skall även ha genomgått kurs i försöksdjurskunskap. Det åligger ansvarig

en föreståndare att hålla sig informerad den fackliga och vetenskapliga

om utvecklingen inom bl.a. hållande av försöksdjur, alternativa metoder och smärtbehandling.

De skall utföra ett djurförsök omfattas av förordningen,

som som skall inhämta särskilt tillstånd härför från Forsøksdyrsutvalget. Myndigheten kan uppställa generella eller speciella villkor för tillståndet. Det finns vidare möjlighet att lämna tillstånd till

en djurförsök till institution eller en verksamhet med godkänd

en försöksdjursavdelning under ledning av en godkänd ansvarig ledare. Ett sådant tillstånd skall ange vilka djurslag som kan komma i fråga och gäller fyra år i taget. Djurförsök skall begränsas till försök som har till syfte att skaffa kunskap som tar berättigad samhällsmässig och vetenskaplig hänsyn. Vidare skall vetenskaplig tillfredsställande

annan metod utan användning av djur inte att använda. Det åligger den som ansöker att genomföra ett djurförsök att utreda vilka alternativa

om metoder finns och att redogöra för dessa i ansökan. Det ställs

som särskilda krav på nyttan ett försök som utsätter djuren för smärta,

av eller risk för smärta, denna smärta inte kan lindras eller förebyggas

om med smärtstillande medel. Om smärtan förväntas att bli betydlig eller långvarig, krävs särskilt godkännande av Forsøksdyrutvalget.

SOU 1988:75 Bilaga 2 223

En ansvarig föreståndare för en institution är skyldig att tillse att försöksdjursverksamheten på institutionen drivs i enlighet med lag och föreskrifter eller villkor från Forsøksdyrutvalget. Forsøksdyrutvalget kan delegera rätten att godkänna vissa enklare djurförsök inom vissa givna ramar som skall utföras institutionen till den ansvarige föreståndaren. I sådana fall skall ansvarige föreståndaren vecka efter

en godkännande skicka ansökan för kännedom till myndigheten. I tveksamma fall kan den ansvarige föreståndaren skicka ansökan till Forsøksdyrsutvalget för beslut tillsammans med en redogörelse för svårigheterna med försöket. Försök får inte påbörjas innan det godkänts av myndigheten eller den ansvarig föreståndare. Den ansvarige föreståndaren har härvid en roll som myndighetens förlängda arm som lokal förvaltningsmyndighet och har rapporteringsplikt till myndigheten.

Forsøksdyrsutvalget kan även lämna mer generella tillstånd för en institution eller liknande att använda djurförsök i samband med rutindiagnostik, produktion av biologiska produkter och i kontrollverksamhet. En ansvarig föreståndares eventuella egna försök skall alltid godkännas av Forsøksdyrsutvalget i förhand. Samma sak gäller för försök som innebär betydlig eller långvarig smärta för djuret.

Enligt förordningen skall försök planläggas, genomföras och kvalitetssäkras så att det inte används fler djur än absolut nödvändigt. Djuren får inte utsättas för onödigt lidande. Om metoden är oprövad eller det är osäkert hur många djur som kommer behöva att användas, skall pilotförsök företas. Vid osäkerhet skall Forsøksdyrutvalget avgöra

djuren i försöket utsätts för onödigt lidande. om

Som huvudregel får djur inte återanvändas i försök. De vanligaste försöksdjuren skall vara destinationsupptödda.

Forsøksdyrutvalget, och personer som bestäms av myndigheten, har

rätt att vid varje tid inspektera lokaler och de djur som hålls där samt att närvara vid genomförande av djurförsök.

Statistik

Under år 1996 användes totalt 1 840 196 djur. Av dessa utgjorde så många som 1 780 300 fiskar. Övriga djurslag var således tillsammans 59 184. Året innan, 1995, användningen med undantag för fisk

var 59 430. Antalet fisk som användes i försök var också jämförbart med föregående år. Före år 1995 låg användningen av fisk dock en betydligt lägre nivå. Det stora antalet fisk de senaste åren har att göra med att det pågår stora vaccinationsförsök i syfte att lösa sjukdomsproblem och att förebygga smitta inom uppfödningsnäringen. Utöver

224 Bilaga2 SOU 1988:75

fisk var det möss 33 165 och råttor 19 33 l som var de vanligast försöksdjuren.

Den största andelen av försöksdjursanvändningen svarar forskningsrelaterad verksamhet för, nämligen 87 procent.

När det gäller den långsiktiga trenden har Forsøksdyrutvalget konstaterat att den långsiktiga nedåtgående trenden verkar hålla i sig för de flesta djurslagen. Tillfälliga variationer förekommer dock från ett år till ett annat. Den nedgång som varit sägs bero en mer restriktiv och kritisk inställning till användning av försöksdjur samt en utveckling och förbättring av de alternativa metoderna till djurförsök. Att forskningsverksamheten har reducerat sin aktivitet av olika skäl kan inte heller uteslutas vara en orsak till minskningen av försöksdjursanvändningen.

Utveckling av alternativa metoder

Djurförsöksenheten vid det norska veterinärförbundet utför en del olika uppdrag såsom ett nationellt organ för alternativa metoder. Vidare finns det initiativ av professorn A. Smith tillgång till en databas, NORINA, som innehåller uppgifter om audiovisuell hjälp och andra alternativa metoder.

Storbritannien

Användningen av försöksdjur regleras genom Animals Scientific Procedures Act från år 1986. Lagen administreras av Home Office.

Lagen gäller ryggradsdjur som används för vetenskapliga ändamål. Home Office har givits befogenhet att utöka de skyddade djuren med ryggradslösa djur. Detta har även gjorts beträffande en viss sort av bläckfisk Octopus vulgaris. Ett djurförsök är ett försök som kan antas

SOU 1988:75 Bilaga2 225

orsaka ett skyddat djur smärta, plåga, ångest eller annat lidande. Dessa termer omfattar död, sjukdom, skada, fysisk eller psykisk stress, betydande olägenhet eller annan störning av normal hälsa, oavsett om den är akut eller långvarig. Definitionen djurförsök omfattar bl.a.

av avel på djur med genetiska defekter, produktion av antiserum och andra blodprodukter, försök med syfte att upprätthålla och sprida tumörer och parasiter och försök där det förekommer administration av bedövningsoch smärtstillande medel, sömnmedel eller drog för nedsättning

annan av uppfattningförmågan. Ringmärkning eller annan märkning av ett djur som har till enda syfte att identifiera djuret anses inte som ett djurförsök om åtgärden orsakar endast tillfällig smärta eller ångest och inget långvarigt obehag. Om ett djur dödas för vetenskapligt ändamål anses detta inte som ett djurförsök om en godkänd metod för avlivning används.

Home Office har upprättat en Code of Practice för förvaring och skötsel av djur som används för vetenskapliga ändamål.

Djurförsöket måste vara en del ett projekt bemyndigats

av som genom tillstånd. Utöver tillstånd för själva försöket, krävs även att den använda lokalen och den person som utför försöket har speciellt tillstånd härför. Det krävs för att erhålla personligt tillstånd att man har genomgått viss officiell utbildning. Ett sådant personligt tillstånd utgör en garanti för Home Office att innehavaren är en lämplig och kompetent person att utföra djurförsök vissa specificerade djur.

Tillstånd skall alltså sökas för att få utföra ett planerat djurförsök. Av ansökan skall framgå syftet och det vetenskapliga behovet för-

av söket, en beskrivning av försöket, en uppskattning av antalet djur med angivande av djurslag, en beskrivning av statusen, kvalifikationerna och erfarenheten hos försöksledaren och bedömning tänkbara

en av svåra påfrestningar för djuren. Ett tillstånd lämnas inte inte de tro-

om liga skadliga effekterna av försöket uppvägs av den förmodade nyttan av försöket. Nyttan ett försök kan ibland vara svår att uppskatta i

av förväg och vid grundforskning är målet inte att uppnå någon omedelbar nytta utöver att erhålla ökad kunskap. Det är inte någon avsikt att låta kontrollera eller föra forskningen i viss riktning genom att tillskriva visst forskningsområde större värde än annat. En sökande skall därför beskriva potentialen det specifika projektet i stället för att beskriva

av försökets betydelse för ämnet i stort. Inget försök, oavsett hur lindrigt det är, får tillstånd om det inte kan försvaras vetenskapligt. Forskning i livshotande sjukdomar kan nödvändiggöra en större grad av svåra påfrestningar djuren än vad som kan vara försvarbart i annan forskning.

8 l8-1ll5

226 Bilaga 2 SOU 1988:75

Försök där djurets hjärnfunktioner har avlägsnats eller där djuret är under universal bedövning och dödas utan att återfå medvetandet klassas inte som djurförsök.

Villkoren för tillstånd till djurförsök anses ha överträtts om en inspektör inte har blivit informerad att ett djur har fått lida i avse-

om värd högre mån till följd försöket än vad som blivit tillstyrkt. Om det

av ökade lidandet inte har skett som en huvudsaklig följd av försöket utan t.ex. oönskad infektion anses det inte som en överträdelse av till-

av en ståndet. I sådana situationer måste åtgärder för att avbryta lidandet ske omedelbart.

Ansökningar tillstånd och licenser beslutas av Home Office som

om dessförinnan skall ha konsulterat en eller flera inspektörer. I vissa fall kan ansökan bli hänskjuten till opartisk assessor och/eller en

en en djurförsökskommitté. En djurförsökskommitté bedömer alla försök som rör kosmetika, tobak eller tobaksprodukter med undantag för fall där djuret är bedövat och inte kommer att vakna upp, försök betydande

av svåra påfrestningar på primater samt tillägnande och upprätthållande av färdighet för mikrokirurgi. Djurförsökskommittén behandlar oftast inte andra individuella ansökningar såvida inte ett allmänt ifrågasättande av användningen speciell försök är för handen.

av en typ av

Utöver cost/benefit-bedömning görs även överväganden bl.a. om

en försökets utformning, antalet djur, djurslag och bedövningsmetod.

Ett tillstånd till djurförsök får meddelas endast om man är övertygad

att sökanden har tillräckligt övervägt möjligheterna att uppnå syftet om med försöket med användning metod inte kräver djurförsök.

av som Vidare skall tillstånd att använda hund, katt eller primat inte ges om försöket i stället kan genomföras med annat djurslag.

Tillstånd till djurförsök kan lämnas för undervisnings- och träningssyfte. Den påfrestning djuren får utsättas för får vanligtvis inte

som

än måttlig. Sökanden måste Visa att han har allvarligt övervägt vara mer alternativ, t.ex. videomaterial och datorsimulering, och funnit att detta inte är tillämpligt.

Tillstånd lämnas inte till djurförsök i undervisningssyfte eller träningssyfte i grundskola eller gymnasieskola.

Secretary of State skall utnämna inspektörer som har medicinska och veterinärmedicinska kvalifikationer. Inspektörema hjälper Home Office att bedöma ansökningarna tillstånd för personer att utföra

om djurförsök och ansökningar tillstånd till specifika djurförsök. Vid

om prövning enskilda forskningsprojekt, ansvarar inspektörema för att

av det har gjorts fullständig bedömning av frågan om möjligheten till

en alternativ i enlighet med de 3 Rzns princip. Inspektörema genomför vidare inspektioner, huvudsakligen oanmälda, djurförsöksanläggningar för att bl.a. inspektera förhållandena där. Inspektörema lämnar

SOU 1988:75 Bilaga 227

också råd till Home Office i policyfrågor angående djurförsök. Inspektörerna finns även tillgängliga för rådgivning och hjälp till tillståndsinnehavare och personal arbetar med djurförsök.

annan som

Om en inspektör skulle finna att ett försöksdjur lider orimligt mycket äger han rätt att påbjuda att djuret skall avlivas omedelbart med en metod anpassad till djuret.

Det finns 13 inspektörer, 3 superintending inspektörer och 1 chefsinspektör. Under år 1996 genomförde inspektörerna 2 684 tillsynsbesök.

Utöver nämnda organ finns det även en Animal Procedures Committee. Denna består av en ordförande och tolv ledamöter som utnämns av Secretary of State. Av ledamöterna skall två tredjedelar vara personer med medicinsk eller veterinärkirurgisk kompetens, eller ha kunskap eller erfarenhet från biologiskt område relevant för kommitténs arbete. Vidare ledamöterna vara jurist. Minst hälften

skall en av av ledamöterna skall inte själva ha bedrivit djurförsök de senaste sex åren. Vidare skall intresset för att djurskydd iakttas tillförsäkras. Animal Procedures Committee har till uppgift att vara rådgivande till Home Office i sådana frågor som hör till Animal Scientific Procedures Act. I sina överväganden, oavsett ärende, skall kommittén beakta såväl legitima intressen från forskningen och industrin som möjligheterna att skydda djur från lidande som kan undvikas och onödiga djurförsök. Kommittén kan utföra sitt arbete i arbetsgrupper och kan adjungera utanförstående personer som bedöms kunna assistera kommittéen i dess arbete. Kommittén har även möjlighet att stödja forskning relevant till kommitténs funktion.

Statistik

Under år 1996 användes 2,65 miljoner djur i djurförsök. Det var en ökning med 7 800 jämfört med år 1995. Med undantag av åren 1991, 1994 och 1996 där det har varit små ökningar, har antalet djurförsök stadigt minskat sedan år 1976.

Under år 1996 användes i 55 procent av försöken möss som försöksdjur och i 25 procent försöken råttor. Över 300 000 djurförsök

av under år 1996 ll procent gällde genetiskt modifierade djur, vilket var 86 000 fler än år 1995. Dessa djur utgjordes i huvudsak av möss.

228 Bilaga2 SOU 1988:75

Stöd till alternativa metoder

I Storbritannien bildades år 1968 stiftelsen FRAME Fund for the Replacement of Animals Medical Experiments. Dess syfte är att gagna både människor och djur genom att främja användningen av metoder är ägnade att minska och helst eliminera behovet av

som försöksdjur.

Utöver FRAME finns det en kommitté, under Animals Procedures Committee, vilken med begränsade statliga medel stöder forskning i alternativa metoder till djurförsök.

Tyskland

I Tyskland regleras djurförsök genom Tierschutzgesetz från år 1986. Vidare finns det bestämmelser i en förordning från år 1988 Med djurförsök operation eller behandling som kan orsaka djuret

avses en smärta, lidande eller obehag.

Djurförsök får användas om det är absolut nödvändigt inom grundforskning, för att förebygga, diagnostisera eller behandla sjukdom, ohälsa, skador, eller annat onormalt tillstånd, för att upptäcka eller förändra fysiologisk status eller funktion hos människa eller djur, för att upptäcka miljörisker, för att testa substanser eller produkter i syfte att försäkra sig om att dessa inte har någon skadlig effekt på människors eller djurs hälsa eller är effektiva mot skadedjur.

Försök får göras ryggradsdjur endast om den smärta, det lidande eller det obehag kan förväntas uppstå för djuret är etiskt för-

som svarbart i relation till syftet med försöket. Försök som orsakar långvarig eller upprepad svår smärta eller lidande för djuret får genomföras

resultatet kan förväntas exceptionellt viktigt för avgörande om vara behov hos människa eller djur, inkl. lösningar vetenskapliga problem.

Djurförsök innebär utveckling av vapen, ammunition och

som tillhörande utrustning är förbjudna. Vidare är i princip djurförsök i syfte att utveckla tobaksprodukter, tvättmedel eller kosmetika förbjud-

Behörig myndighet kan dock meddela undantag från förbudet om na. djurförsök är nödvändigt för att undvika särskilda hälsorisker och det inte finns något annat sätt att erhålla den nödvändiga kunskapen på.

En vill utföra djurförsök måste ansöka om tillstånd

person som härför. Sådant tillstånd behövs emellertid inte för djurförsök som krävs till följd påbud i lag eller bestämmelser enligt EU:s institutioner eller

av inhemska myndigheter. Inte heller krävs tillstånd för djurförsök som

SOU 1988:75 Bilaga2 229

företas för vaccinationer, blodprov eller diagnos och som tjänar till att upptäcka sjukdom, ohälsa, fysiska skador eller annat onormalt tillstånd hos människa eller djur. Detsamma gäller för testning av serum eller vaccin.

Den som skall genomföra ett djurförsök för vilket det inte krävs tillstånd måste emellertid meddela sin avsikt härom till behörig myndighet minst två veckor innan försöket skall utgöras. Om det enligt myndigheterna föreligger tveksamhet om lagens bestämmelser kommer att bli iakttagna kan det planerade försöket förbjudas.

Ryggradsjur inte har fått bedövning får inte bli föremål

som

för operation som orsakar svåra skador

-

annan operation om inte smärtan är mindre svår än den skadliga

effekten av bedövningen.

Djur som används i försök för att bestämma letal dos eller letal koncentration av en substans skall avlivas smärtfritt så snart det kan konstateras att djuren kommer att dö till följd av testsubstansen.

Endast destinationsuppfödda djur får användas i försök. Myndigheterna äger dock rätt att bevilja undantag från denna regel.

Den tillståndsgivande myndigheten skall assisteras av en kommitté vid bedömningen av om tillstånd skall ges till djurförsök. Denna kommitté, som består av sex ledamöter, skall främst yttra sig över följande:

huruvida djurförsöket i ansökningen är absolut nödvändigt för de

syften lagen angivit som skäl för djurförsök efter den kunskap

som som finns tillgänglig

om inte djurförsökets mål kan uppnås med andra metoder utan

djurförsök

huruvida den smärta, det lidande eller det obehag som kan antas

orsakas djuret i försöket etiskt försvarbart

för det fall djurförsöket kan förmodas orsaka långvarigt eller

upprepat svårt lidande, huruvida det förväntade resultatet kan anses vara av avgörande betydelse för människans och djurs behov och kommer att lösa vetenskapliga problem

huruvida det kan användas djur med mindre utvecklat

nervsystem än som föreslås i ansökan

huruvida det vid bedömning biometriska system inte föreslås

- av användas mer djur än vad som är strängt nödvändigt

att det endast orsakas så mycket smärta, lidande eller obehag som

är absolut nödvändigt för ändamålet med försöket.

En majoritet ledamöterna i kommittén skall ha veterinärmedi-

av cinsk, medicinsk eller annan naturvetenskaplig utbildning samt med hänsyn till sin yrkesmässiga erfarenhet vara skickade att bedöma djurförsök. Djurskyddsorganisationer skall föreslå ytterligare ledamöter till

230 Bilaga2 SOU 1988:75

kommittén. Dessa ledamöter, som skall utgöra en tredjedel av det totala antalet ledamöter i kommittén, skall besitta sådan erfarenhet att de kan bedöma djurskyddsfrågor.

Den beslutande myndigheten skall omedelbart underrätta dessa kommittéer om ansökningar om tillstånd till djurförsök och därvid ge kommittéerna möjlighet att inom skälig tid uttrycka sin uppfattning om ansökningarna.

Det finns djurskyddsinspektörer har till uppgift att hålla sig

som informerade om försökens genomförande och vid behov föreslå ändringar i försöken för att därmed garantera att olika djurskyddsaspekter iakttas. Djurskyddsinspektörema skall besitta speciell kunskap i biomedicin och djurförsök.

Myndigheterna i de tyska delstaterna är ansvariga för att implementera djurskyddslagen och dess följdlagstiftning. Det kan därför förekomma vissa skillnader i regleringen mellan olika delstater.

Stöd till alternativa metoder

Det inrättades år 1989, ett led i den federala administrationen, en

som myndighet har till uppgift att sammanställa och utveckla

som alternativa metoder till djurförsök. Myndigheten heter Zentralstelle zur Erfassung und Bewertung Ersatz- und Ergänzungsmethoden zum

von Tierversuch ZEBET. ZEBET samarbetar många områden med ECVAM.

Utbildnings-, Vetenskaps- och forskningsdepartementet lämnar årligen ekonomiskt stöd till projekt med syfte att utveckla alternativa metoder. Den årliga budgeten är 9,5 miljoner tyska mark. Från år 1980 till år 1995 har totalt 109,2 miljoner tyska mark använts för detta ändamål. Med alternativ metoder i enlighet med de 3R:ns princip.

avses

SOU 1988:75 Bilaga2 231

Statistik

Den totala användningen av försöksdjur:

Under år 1995 utgjordes hälften av den totala försöksdjursanvändningen av möss. Råttor stod för 26,7 procent av användningen. Den minskade användningen av försöksdjur som pågått sedan 1989 år avser till största delen möss, råttor och kaniner.

Nederländerna

Djurförsök regleras genom Experiments on Animals Act som trädde i kraft den 5 februari 1997. l och med den nya lagen ansågs EG:s direktiv 86/609/EEG till fullo ha implementerats i landets lagstiftning.

Genom den nya lagen infördes bl.a. följande.

Djurförsök som använder LDSO/LCSO-metoder är förbjudna. Det

-finns emellertid ett generellt undantag för vissa typer av djurförsök grund att det ännu saknas utvärderade alternativ.

av Djurförsök för ny eller befintlig kosmetika är förbjudna. -

Det är obligatoriskt att varje djurförsök som är tänkt att

- numera utföras först måste bli rekommenderat av en behörig etisk kommitté. Kommittén består av sju ledamöter, varav en är ordförande. Kommittén skall i lika delar bestå av experter med kunskap från djurförsöksområdet, i alternativa metoder, i djurskydd och animal welfare samt i etiska bedömningar. Minst två av ledamöterna skall inte bedriva djurförsök. Vidare får ordföranden samt minst ytterligare två ledamöter inte anställda någon arbetsgivare som bedriver djurförsök och

vara av som har ansökningar för bedömning inför kommittén.

En djurskyddsinspektör är engagerad i ett tidigt stadium i gransk-

ningen av djurförsök och agerar som en permanent rådgivare för den etiska kommittén.

232 Bilaga2 SOU 1988:75

Lagen omfattar ryggradsdjur och de ryggradslösa djur som kan komma att bestämmas i förordning. Med experiment förstås djurförsök

kan orsaka smärta, lidande, ångest eller bestående obehag. Om ett som djur avlivas utan någon föregående behandling till följd av forskning eller testning, t.ex. för blod- eller organsamling, betraktas dock även detta som ett experiment. Skälet härför är att tillsynsmyndigheten skall ha möjlighet att övervaka avlivning av laboratoriedjur.

För att över huvud taget komma i fråga för verksamhet omfattande djurförsök måste man erhålla tillstånd från Minister of Public Health, Welfare and Sport. Tillstånd lämnas till en fysisk eller juridisk person. Tillståndshavaren är ansvarig för att försök utförs i enlighet med gällande regler. Försöksdjurens situation skall övervakas av en kvalificerad veterinär eller kompetent person. En avgift tas ut i

annan samband med att sådant tillstånd lämnas till djurförsök.

Djurförsök får inte utföras om syftet med detta enligt experters mening lika gärna kan uppnås med användande av en alternativ metod till djurförsök, eller metod innebär användning av färre djur

en som eller försökets syfte inte uppväger det lidande som orsakas djuret.

Ett djurförsök får inte utföras försöket inte har rekommenderats

om antingen av den etiska kommittén, eller om den etiska kommittén har avslagit tillstyrkan, beslutet har ändrats genom tillstyrkan av en central djurförsökskommitté. De etiska bedömningskommittéerna äger besluta att vissa kategorier djurförsök inte behöver bedömas fullsutten

av av kommitté. Den centrala djurförsökskommittén skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter, varav en skall vara ordförande. Varje ledamot skall expert inom områdena djurförsök, försöksdjur eller djur-

vara skydd.

Djurförsök får inte utföras det kan orsaka djuret mycket svår

om plåga såvida inte försöket tjänar ett grundläggande behov hos människa eller djur. Sedan januari 1996 är vivo-produktion av monoklonala antikroppar förbjuden i Nederländerna. Undantag kan göras endast när det finns ett verkligt vetenskapligt rättfärdigande härför. Förbudet föregicks livlig konsultation med forskare och djurskyddsrepre-

av en sentanter. Ministry of Education, Cultural Affairs and Science har lämnat ekonomiskt stöd för uppbyggnad av ett center för vitroproduktion universiteten. Hittills har tillsynsmyndigheten erhållit åtta ansökningar undantag. Sju dessa har godtagits. Tillsyns-

om av myndigheten fattar sitt beslut efter att ha hört en kommitté av experter samt sökanden.

Endast destinationsuppfödda djur skall användas i djurförsök. Tillsynen efterlevnaden av djurförsökslagen ligger på Public

av

Health Inspectorate eller närmare Animal Experimentation Department.

SOU 1988:75 Bilaga2 233

Avdelningen består ett kansli sex personer. Fyra veterinärinspek-

av törer arbetar på deltid med tillsyns- och granskningsuppgifter.

Statistik Den totala användningen av försöksdjur:

Efter att under några inte ha använt djur för testning av kosmetika och toalettartiklar användes under år 1996 313 djur för detta ändamål. Sådana försök är förbjudna i och med lagändringen den 5 februari 1997.

Stöd till alternativa metoder

År 1987 grundades Altematives to Animal Experiments Platform Platformen. Denna består representanter från regeringen, flera indu-

av strier och tre djurskyddsorganisationer. Syftet med Platformen är att finansiera forskning, att stimulera användningen av alternativa metoder och att lämna råd till forskare. Forskare kan föreslå projekt till Platfor-

i sin tur kan vidarebefordra förslagen för vetenskaplig granskmen som ning hos Netherlands Scientific Organization. Budgeten hos Platformen

234 Bilaga 2 SOU 1988:75

är baserad finansiellt stöd från departement, industri, privata fonder

och djurskyddsorganisationer.

Från år 1991 till år 1995 lämnade regeringen årligt ekonomiskt stöd till främjande av alternativa metoder med ca l 140 000 ECU. Från annat håll, dvs. läkemedelsindustrin och djurskyddsorganisationer, lämnades 300 000 ECU. Från och med år 1997 och fyra år framåt

ca kommer regeringen att lämna stöd med ca l 300 000 ECU årligen. Stödet från andra finansiärer kommer att vara oförändrat.

Under år 1996 stödde Platformen 43 projekt med ett totalt belopp

l 095 000 ECU. Sexton av dessa projekt inleddes under år 1996. om

År 1994 grundades Nederländernas center för alternativ till djurförsök NCA. Denna verkar under Platformen och utför vissa uppgifter Platformen. NCA:s verksamhet finansieras av Platformen och universitetet i Utrecht. NCA skall inventera alternativa metoder och pågående forskning inom detta område samt undersöka vilka experiment använder ett stort antal djur och/eller orsakar stort lidande.

som Vidare skall NCA koordinera och stimulera aktiviteter som bidrar till utvecklingen och användningen av alternativa metoder.

NCA håller på att inrätta en databas som kan redogöra för pågående forskningsprojekt relaterade till alternativa metoder till djurförsök. Detta kommer att medge en insyn i vilka olika alternativ som är under utveckling och underlätta utbyte av idéer.

USA

Bestämmelser djurförsök finns i USA dels i federala lagar, dels i

om delstatemas lagstiftning, som innehållsmässigt varierar mellan

egen delstatema.

USA har sedan år 1966 Animal Welfare Act. Lagen är federal

en och innehåller bl.a. regler om skydd för försöksdjur. Ursprungligen fokuserade lagen på att förhindra illegal användning av husdjur till forskningsändamål och human vård och behandling av ickemänsklig primat, hund, katt, kanin, marsvin och hamster i forskning. United States Department of Agriculture USDA är det myndighetsorgan för tillämpningen av Animal Welfare

som ansvarar Act. År 1985 infördes krav att USDA skulle utfärda mer utförliga bestämmelser skulle tillförsäkra att djur som används i forskning,

som testning och undervisning erhåller human vård och behandling. Bestämmelserna är tillämpliga varmblodiga djur, döda och levande. USDA har emellertid bestämt att råttor, möss och fåglar inte skall omfattas lagen. Det förutspås dock att även dessa djurslag inom en

av nära framtid kommer att omfattas Animal Welfare Act.

av

SOU 1988:75 Bilaga2 235

När statlig institution genomför eller finansierar försök som

en involverar ryggradsdjur skall U.S. Government Principles for the Utilization and Care of Vertebrate Animals Used Testing, Research and Training iakttas.

I samband med ändringen år 1985 av Animal Welfare Act antogs Health Research Extension Act. Denna lagstiftning innebar bl.a. att Public Health Service PHS införde PHS Policy on Humane Care and Use of Laboratory Animals. Dessa bestämmelser om human vård och användning försöksdjur måste de institutioner som erhåller ekono-

av miskt stöd från PHS uppfylla. Alla ryggradsdjur omfattas av PHS:s regler. Detta kompenserar därför något för det faktum att Animal Welfare Act inte är tillämplig vanliga försöksdjur som råtta och

mus.

Såväl PHS Policy Humane Care and Use of Laboratory Animals

on

U.S. Government Principles for the Utilization and Care of som Vertebrate Animals Used Testing Research and Training är regler

i sin tur hänvisar till Guide for the Care and Use of Laboratory som Animals. Dessa riktlinjer, ut National Research Council,

som ges av spelar således mycket viktig roll för försöksdjursverksamheten i

en USA.

Försöksdjursanläggningar som använder djurslag som omfattas av Animal Welfare Act måste registreras hos USDA. Registreringshandlingen skall skrivas under av den som är ansvarig för anläggningen. Registreringen skall förnyas vart tredje år.

Varje institution som har djurförsöksverksamhet som lyder under

nämnda bestämmelser har skyldighet att inrätta en Institutional ovan Animal Care and Use Committee IACUC. Kommittén skall bestå av minst fem ledamöter, varav en skall vara veterinär med erfarenhet av

försöksdjursvetenskap och medicin, praktiserande forskare med

en erfarenhet djurförsök, inte är forskare, och en person

av en person som

inte hör till institutionen annat sätt än sittledamotskap i som genom kommittén. Kommittén skall sammanträda minst en gång per år. Kommittén skall vidare minst varje halvår inspektera djurförsöksanläggningen och verksamheten där samt granska institutionens pro-

för human vård och användning av djur. Vid granskningen skall gram

bevaka att Guide for the Care and Use of Laboratory Animals och man USDA:s bestämmelser iakttas. Kommittén kan bestå av endast två ledamöter vid inspektion. Det finns möjlighet att begära hjälp av utomstående expertis kommittén finner behov härav. Varje kommitté-

om ledamot önskar delta vid viss inspektion har alltid rätt därtill.

som Kommittén skall rapportera sin utvärdering om försöksdjursverksamheten till institutionens ledning. Rapporten skall även innehålla en plan och ett tidsschema för hur och när eventuella brister uppmärksam-

som

236 Bilaga2 SOU 1988:75

mats skall åtgärdas. Om institutionen inte kan uppfylla kraven i viktiga avseenden skall detta rapporteras till berörda myndigheter. Kommittén har även rådgivande funktion gentemot institutionen. Kommittén

en skall också granska, godkänna och vid behov kräva modifikationer eller villkor för aktiviteter som hänför sig till vården och användningen av djur. Om verksamheten inte bedrivs som förutsätts har kommittén befogenhet att förbjuda verksamheten. Kommittén har dock inget mandat för att bestämma vetenskapliga metoder eller bestämma normer för design och utformning av viss forskning eller visst experiment. Det åligger dock kommittén att bl.a. se till att de metoder som används inte orsakar djuren något lidande, eller när detta inte kan undvikas, att djuren orsakas så lite lidande som möjligt. Vidare skall kommittén försäkra sig om att forskaren har övervägt möjligheterna till alternativa metoder till djurförsök, om det är fråga om försök som orsakar djuren mer än endast lindrigt lidande. Det krävs härvid att forskaren skriftligen redogör för de metoder och de källor som han använt sig av för att fastställa att det saknas alternativa metoder. Ansvarig föreståndare för verksamheten skall vidare skriftligen försäkra att den föreslagna metoden inte innebär onödig upprepning av tidigare försök. IACUC:s

en handläggning av ärenden är skriftlig. Det finns möjlighet för kommittén att ta hjälp av experter även vid behandlingen av enskilda ärenden. Experterna deltar dock inte i själva besluten. En ledamot får inte delta i beslut om det föreligger jäv. Denne äger dock i dessa situationer rätt att bidra med information om ärendet.

Även under USDA samt PHS har rätt att utföra inspektion

organ av djurförsöksanläggningar, för att försäkra sig om att verksamheten bedrivs i enlighet med bestämmelserna som myndigheterna ansvar för.

Tillämpningen av bestämmelserna i USA är alltså avhängig bl.a. vilket djurslag används, vilka studier som utförs och vem som

som finansierar försöket. En enskild forskare kan genomföra djurförsök utan att detta behöver prövas av någon granskningskommitté, under förutsättning att forskningen inte är finansierad av någon federal myndighet och använder djur som inte omfattas av Animal Welfare Act, dvs. råttor eller möss.

Statistik

Animal Welfare Act omfattar som nämnts inte användningen av råttor och möss i djurförsök. Detta har som följd att den rapportering som sker av försöksdjursanvändningen till behörig myndighet långt ifrån visar den faktiska användningen av djur. Detta skall beaktas när man tar del siffrorna nedan över den årliga försöksdjursanvändningen:

av

SOU 1988:75 Bilaga 2 237

År Antal

år 1996 var slag enligt följande.

Hund 82 454

Katt 26 035

Primater 52 327

Marsvin 299 011

Hamster 246 415

Kanin 338 574

Gris 34 046

Får 72 331

Lantbruksdjur 47 967

Övriga 146 739

Antalet djur i försök innebar smärta eller annat obehag för djuren

som och där någon smärtlindring inte ökade från nio procent år 1995

gavs, till tolv procent år 1996. Enligt National Association for Biomedical Research kan ökningen bero att forskare och Institutional Animal Care and Use Commitees numera är mer uppmärksamma på och känsliga för djurens situation. Under år 1996 orsakades 35 procent av Försöksdjuren smärta eller obehag, medan 53 procent av djuren användes i försök som inte ansågs innebära något lidande för dem.

Bilaga 3

av olika djurslag i försök Användningen

Möss i djurförsök Enligtsvensk definition EnligtBJ-definition Linjär Enligt svensk definition x-Linjär Enligt EJ-definition 200000 180000

-

Råttor i djurförsök Enligtsvensk definition EnligtEU-definition Z Linjär Enligt svensk definition Linjär Enligt ElJ-definition j -- 200000 150000 100000 50000

Ö 1- I Ö Q LD D

240 Bilaga 3 SOU 1998175

Marsvin i djurförsök

Enlgt svensk definition Enligt EU-definition "i i Linjär Enigt svensk definition Linjär Enligt EU-definition j :-

o N co in co m o: o o- o c o oz o o T 1 " 1 1 År

Kaniner i djurförsök

Enligtsvensk definition Enligt EU-definition i j Linjär Enligt svensk definition . Linjär Enligt ElJ-definition

k

Bilaga 3 241

Hundar i djurförsök Eniigtsvensk definition EnligtEJ-definition i Linjär Enligt svensk definition LinjärEnligt EU-definition - x-

900 800 700 , g 600 . 500 400 300 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 År

Katter i djurförsök Enligtsvensk definition EnligtEU-definition i Linjär Enligt svensk definition Linjär Enligt ElJ-definition . --

1992 1993 1994 1995 1996 År

242 Bilaga 3

Svin i djurförsök Enligtsvensk definition - EnligtElJ-definition Linjär Enligt svensk definition Linjär Enligt EU-definition . :-

Aoo o

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 År

Nötkreatur i djurförsök Enligtsvensk definition EnligtEU-definition 1 5 j Linjär Enligt svensk definition Linjär Enligt EU-definition - -

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 År

Bilaga 3 243

Fåglar i djurförsök

Enligtsvensk definition EnligtEU-definition

i Linjär Enligt svensk definition Linjär Enligt EU-definition - -

250000 200000 E 150000 , å 100000 50000 - 0 o v- 0: m v to co ca o: o ou ou ou o

9 2

År

Fiskar i djurförsök

Enligtsvensk definition Enligt EU-definition

j Linjär Enligt svensk definition jLinjär Enligt ElJ-definition

195000 145000 g 95000

i -5000 o - N m 1- In co c m o m o c o: °° 9 °°

Bilaga 4

de nämndernas

Gransknin av djurförsöksetiska

verksamhe under åren 1995-1997.

Materialet är sammanställt Staffan Persson.

av

Innehåll:

Sammanställning över verksamheten i de djurförsöksetiska nämn- 0

derna åren 1995-4997.

Avstyrkta ansökningar år 1996

Bordlagda ansökningar år 1996

Modiñerade ansökningar år 1996

Skäl för reservationer år 1996

Särskilda yttranden år 1996

Vilka reserverade sig åren 1995-1997 och hur många gånger

Fallstudier:

Artritförsök

Bullerförsök

Lidandet avbryts inte

Produktkontrollförsök

246 Bilaga 4

Sammanställning över verksamheten i de djurförsöksetiska nämnderna år 1995

1995 Malmö Göte- Linkö- Stock- Stock- Upp- Umeå Sza

.

Lund borg ping holm holm sala

Södra Norra

Sammanträden 12 12 9 11 13 13 11 81

plenar 12 11 8 10 11 12 11 75 -

Beslutadeansök. 301 316 95 284 332 333 116 1777 avstyrkta 6 12 1 2 1 22 - - tillstyrkta 296 304 94 282 331 333 116 1755 - Modiñerade 29 51 17 39 13 19 12 180 % modifierade 10,7 16,7 18,0 13,8 3,9 5,7 10,3 10,2 - Särsk.förutsatt. 4 10 4 3 1 23 1 46

Reservationer 37 78 14 15 69 80 12 305 % reservationer 12,5 25,6 14,8 5,3 20,8 24,0 10,3 17.3 - Yttranden 12 43 1 11 18 85

- - § IO-ärenden

- - - - - - - 10.Tillsynsmynd. 4 6 6 10 10 2 8 46

11. Försöksledare 3 6 4 5 2 36 4 60

Tabell somredovisar statistik utifrån genomgångavsamtliga protokoll från de djurförsöksetiska nämnderna år 1995.

Antal sammanträdensomnämndernahaft. Detärprotokollentill dessasomutgörunderlag för genomgången. Avskrivna ansökningar. . Bordlagdaansökningar. . Antalet ansökningarsomav-eller tillstyrkts. . Modiñeradeansökningar. . Särskildaförutsättningarför tillstyrkan. . Reservationersomlämnatsmottillstyrkan avansökanellerannatbeslut.Avser antalet . beslutsomreservationerlämnatsmot,av eneller flera ledamöter. Yttrandensomlämnatsmedanledningavtillstyrkan avansökanellerannatbeslut,av en eller flera ledamöter. Enligt 10 § CFN:s kungörelseLSFS 1988:45 medFöreskrifterochallmännarådomden etiskaprövningenavanvändningavdjur gäller bl.a.att:Erfordras särskildsakkunskapvid beredningenkanävenannanpersonhörasskriftligen eller muntligen.

10.Antalet sammanträdensomeneller flerapersonerfrån tillsynsmyndighetemadeltagit l Antalet försöksledaresomvarit kalladetill och deltagit i plenarsammanträde.

Bilaga 4 247

Sammanställning över verksamheten i de djurforsöksetiska nämnderna år 1996

1996 Malmö Göte- Lin- Stock- Stock- Upp- Umeå S:a

Lund borg köping holm holm sala

Södra Norra

Sammanträden 10 16 8 ll 13 17 10 85

plenar 10 12 8 10 11 12 9 72 -

4. Beslutadeansök. 272 286 63 233 269 361 78 1561

avstyrkta 2 7 3 1 13 - - - tillstyrkta 272 284 63 226 269 358 77 1548 - Modifierade 27 72 13 31 13 31 14 201

%modifierade 9,9 25,3 20,6 13,7 4,8 8,6 18,1 12,9 - Särsk.förutsatt. 17 8 7 11 22 65

- - Reservationer 45 73 13 18 38 91 21 299

% reservationer 16,5 25,7 20,6 7,9 13,7 25,4 27,2 19,3 - Yttranden 5 22 13 10 6 56

- - § 10-ärenden

- - - - - - - - 10.Tillsynsmynd. 1 7 5 6 11 7 4 41

l Försöksledare 6 7 5 4 2 19 2 45

Tabell somredovisar statistik utifrån genomgångavsamtliga protokoll från de

djurlörsöksetiska nämnderna år 1996.

Antal sammanträdensomnämndernahaft. Detärprotokollentill dessasomutgörunderlag

för genomgången.

Avskrivna ansökningar. . Bordlagdaansökningar. . Antalet ansökningarsomav- eller tillstyrkts. . Modifierade ansökningar. . Särskildaförutsättningarför tillstyrkan. . Reservationersomlämnatsmot tillstyrkan avansökanellerannatbeslut.Avserantalet . beslutsomreservationerlämnatsmot,av eneller flera ledamöter.

Yttrandensomlämnatsmedanledningavtillstyrkanavansökanellerannatbeslut,av en . eller flera ledamöter.

Enligt 10 § CFN:s kungörelseLSFS 1988:45 medFöreskrifterochallmännarådomden . etiskaprövningenavanvändningav ur gäller bl.a.att:Erfordras särskildsakkunskapvid

beredningenkanävenannanpersonhörasskriftligen eller muntligen.

10.Antalet sammanträdensomeneller flerapersonerfrån tillsynsmyndighetemadeltagit

1 Antaletförsöksledaresomvarit kalladetill ochdeltagiti plenarsammanträde.

248 Bilaga 4

Sammanställning över verksamheten i de djurförsöksetiska nämnderna år 1997

l 997 Malmö Göte- Lin- Stock- Stock- Upp- Umeå

S:a

Lund borg köping holm holm sala

Södra Norra

Sammanträden 10 13 9 11 14 12 10 79

Beslutadeans 307 274 81 178 313 306 115 1562

avstyrkta l 8 l 4 1 15 - - tillstyrkta 306 254 80 174 313 305 115 1547 - Modifierade 11 50 14 30 7 20 13 145

% modifierade 3,5 19,6 17,5 17,2 2,2 6,5 11,3 9,3 - Särskförutsättn 8 10 4 11 31 64

- - Reservationer 48 62 l 7 9 12 82 14 244

% reservationer 15,6 24,4 21,2 5,1 3,8 26,8 12,1 15,7 - Yttranden 20 4 2 19 2 47

- - § 10-ärenden

- - - - - - - 10.Tillsynsmynd 8 2 2 9 5 9 35

l l Försöksledare 4 9 8 9 5 13 l 49 . o Protokoll nr6 saknasfrån Uppsalasdjurförsöksetiskanämnd.Det ingårdärför inte i

statistiken.

Tabell somredovisar statistik utifrån genomgång samtliga protokoll, med undantag

av av ett protokoll, från de djurförsöksetiska nämnderna år 1997.

Antal sammanträdensomnämndernahaft. Detärprotokollentill dessa utgörunderlag

som för genomgången.

Avskrivna ansökningar. . Bordlagdaansökningar. . Antalet ansökningarsomav-eller tillstyrkts. . Modifierade ansökningar. . Särskildaförutsättningarför tillstyrkan. . Reservationersomlämnatsmottillstyrkan avansökanellerannatbeslut.Avser antalet . beslutsomreservationerlämnats eller flera ledamöter.

mot, av en Yttrandensomlämnatsmedanledning tillstyrkan ansökaneller beslut,

av av annat av en eller flera ledamöter.

Enligt 10 § CFN:s kungörelseLSFS 1988:45 medföreskrifteroch allmännarådomden

etiskaprövningenavanvändning djur gäller bl.a.att:Erfordras särskildsakkunskapvid

av beredningenkan ävenannanpersonhörasskriftligen eller muntligen."

10.Antalet sammanträdensomeneller flerapersonerfrån tillsynsmyndighetemadeltagit

l Antalet försöksledaresomvarit kalladetill ochdeltagiti plenarsammanträde.

Bilaga 249

år 1996

Avstyrkta ansökningar

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd

: Ny ansökan skall ges in. -

Linköpings djurförsöksetiska nämnd

Stockholm södra djurförsöksetiska nämnd

: Då den är alltför ofullständig. -

2 ansökningar: Antecknas att försöksledaren kallats till sammanträdet vid äventyr att hans ansökningar annarskommer att avstyrkas. Det antecknasvidare att försöksledaren har meddelat att den ansökningen kommer att återkallas och att en förändring av försöks-

ena ledaren kommer att ske i den andra ansökningen. Nämnden beslutar att avstyrka ansök-

ningarna.

Med anledning att ytterligare utredning krävs beträffande försöksledarens - : av kompetens samt att den ansvarige föreståndaren skrivit under ansökningen.

Avstyrks då försöksdjursanläggningen har något utrymme för katter. -- :

Med anledning att det är oklart huruvida försöket kommer att genomföras i - : av Huddinge.

Nämnden beslutar att försöksledaren skall föreläggasatt inkomma med en ny ansökan. - :

Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnd

Uppsalas djurförsöksetiska nämnd

avstyrks. LAL-test för kontroll av endotoxin skall användas innan försök genomförs - : på djur.

avslås. Enligt uppgift till beredningsgruppen är det egentliga syftet med försöket att ta - : fram ett läkemedel mot fetma. Detta syfte har nämnden ansettvara etiskt försvarbart.

avslås. Beskrivningen försöket är otillräcklig. Sökanden bör använda den särskilt - : av avsedda blanketten. Där bör speciellt Djurens situation uppmärksammas.

Umeås djurförsöksetiska nämnd

Upplystes att sökanden saknar tillstånd från Jordbruksverket enligt 19 § djurskydds- - : lagen 1988:534 för användning djur för vetenskaplig forskning eller undervisning,

av sjukdomsdiagnos, framställning läkemedel eller kemiska produkter eller andrajämför-

av liga ändamål. Vidare saknas enligt 20 § samma lag av Jordbruksverket godkänd före-

en ståndare som ansvarar för verksamheten.

250 Bilaga 4

Bordlagda ansökningar år 1996

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd

: Nämnden beslöt återlämna ansökan för ny beredning till beredningsgruppen. -

Beslöts att ansökanskulle återlämnas för fortsatt beredning i beredningsgruppen. -:

Nämnden beslöt återremittera ansökan till beredningsruppenför ny beredning. -- :

: Ansökan, som bordlades vid nämndens sammanträde den 29 maj 1996, kan trots kom- -plettering inte behandlas vid dagenssammanträde.Nämnden beslöt kalla försöksledaren till

nästkommande sammanträde i nämnden.

Sedan det upplysts att ansökankommer att återkallas bordlades ansökan. -- :

Återremiterades till beredningsgruppen för ny beredning. -- :

Ansökan bordlades enär förtydligandet av ansökan inkommit först den 16 december - : och ledamöterna hunnit ta del av förtydligandet förrän vid dagenssammanträde.

Återlämnades till beredningsgruppen för komplettering. - :

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd

: för förnyad beredning -

3 ärenden: för förnyad beredning. -

: för förnyad beredning. -

2 ärenden: för ytterligare beredning. -

9 ärenden: eftersom två av ledamöterna inte deltar i behandlingen är nämnden inte beslutsför.

: för ytterligare beredning. --

3 ärenden: för vidare beredning. --

Linköpings djurförsöksetiska nämnd

till nästa sammanträdeoch att kalla försöksledaren till detta sammanträde. - :

Stockholm södra djurförsöksetiska nämnd

3 ärenden: Då de bör beredastill nästasammanträde. -

2 ärenden: Då de bör kompletteras till nästa sammanträde, till vilket försöksledaren kommer att kallas.

2 ärenden: Då de inte kan prövas utan närmare redogörelse från försöksledaren. - Försöksledaren kommer att kallas till nästa sammanträde. Om försöksledaren inte kan

inställa sig till nästasammanträde kommer ansökningarna att avstyrkas.

: Då den bör beredas innan nämnden tar ställning till den. -

Med hänsyn till tveksamheter beträffande försöksdjursanläggningens resurser för - : försök med katter. Försöksledarna ska kallas till nästasammanträde.

Då nämnden anseratt det erfordras en utförlig beskrivning om hur strålningen går till. -- :

Då den inte beretts av någon beredningsgrupp. Nämnden beviljar dock samtidigt - : förlängning av entidigare ansökan t.o.m. denförsta september 1996.

Ansökningen kan ännu inte tillstyrkas då förutsättningarna för detta inte uppfyllts. - :

sig behöva ytterligare upplysningar beträffande försöket och - : Då nämnden anser

försöksledaren.

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd

Då den inte ansågs komplett. Ansökningen avser en utvidgning av ett tidigare - vara tillstyrkt försök. Ansökningen ansågsvara alltför knapphändig, varför den bör komplette-

rasmed en kopia av tidigare tillstyrkts ansökan.

Då den avfattas det engelska språket och nämnden endast behandlar ansökningar avfattade på det svenskaspråket.

Bilaga4 251

Som bordlades vid föregående sammanträde bordlades även vid detta sammanträde efter att beredningsgruppen upplyst om att försöksledaren tillskrivits på engelska och

ombetts inkomma med ansökan avfattad det svenska språket samt att försöksledaren inte

hörts av. Nämnden beslutade att beredningsgruppen ånyo skall tillskriva försöksledaren

samt även försöka nå denne per telefon och uppmana honom att inom visst datum

inkomma med översatt ansökan vid äventyr av att nämnden skriver av ansökan.

Uppsalas djurlörsöksetiska nämnd

: bordläggs då försöksledaren trots flera försök gått att nå. Försöksledaren uppmanas att ta kontakt med beredningsgruppen.

: bordläggs då nämnden önskar ytterligare information. -

: bordläggs till dess försöksledaren visat att tillstånd finns för djurförsök på aktuell uppfödningsanläggning.

: bordläggs. Försöksledaren kontaktas av beredningsgruppen. -

: bordläggs. -

: bordläggs. Försöksledaren kontaktas av beredningsgruppen. -

: bordläggs. Försöksledaren kontaktas av beredningsgruppen. -

: bordläggs. Försöksledaren kontaktas av beredningsgruppen. -

: bordläggs. Ansökan skall skrivas på den nya blanketten. -

: bordläggs för ytterligare beredning. örsöksledaren kontaktasF av beredningsgruppen. -

: bordläggs. Försöksledaren skall inkomma med kompletteringar avseende gårdens statusom den ären försöksdjursanläggning och personalensutbildning.

: Torde komma att återkallas. Sökanden, som kallats, är närvarande. Ansökan bordlägges.

: bordläggs. Beredningsgruppen tar kontakt med sökanden för komplettering av ansö- kan.

: bordläggs. Beredningsgruppen tar kontakt med sökanden för inhämtande av komp- letterande uppgifter.

: bordläggs. Beredningsgruppen fortsätter beredning och ärendet upptas åter 961220. - Sökandenuppmanasatt insända relevant text ur den Europeiska farmakopen.

Umeås djurförsöksetiska nämnd

: då sökanden inte kunde närvaravid beredningsgruppens sammanträde. -

: för att bereda sökandentillfälle att till nästa beredningssammanträdeinformera sig och nämnden om vilken inverkan bestrålningen kan tänkas ha på djuren.

: då sökanden inte kunde närvara vid beredningsgruppenssammanträde. -

: då sökanden inte kunde närvara vid beredningsgruppenssammanträde. -

2 ärenden: då sökanden inte kunde närvara vid beredningsgruppenssammanträde. --

252 Bilaga 4

Modifierade ansökningar år 1996

råd, rekommendationer, iakttagande, förutsättning

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd

Hållande av djur Lösdriftshållning avkaniner skall prövas. : Strö skall finnas på golvet i djurstallarna. : Strö skall finnas golvet i djurstallarna. : Kaniner med en vikt över 3 kg skall hållas i dubbelburar. : Kaniner med en vikt över 3 kg skall förvaras i dubbelburar. : Kaniner med en vikt över 3 kg skall förvaras i dubbelburar. 2 ärenden: Hankaniner skall förvaras i dubbelbur. - Grisarna skall ha strö eller liknande i djurstallet. Grisarna skall ha strö eller liknande i diurstallet. : Grisarna skall ha strö eller liknande i djurstallet. Djuren skall ha frigång. Mer än tre djur bör inte förvaras i varje bur. : Med iakttagande av att djuren förvaras i burar med vedertagna mått med hänsyn till urantalet. Djuren skall om möjligt inte förvaras ensamma. Med iakttagande av att djuren om möjligt ges enstimulansvänlig miljö.

Försökens utförande Försöken skall utföras enligt de riktlinjer som finns utformade experimentalavdelningen vid Malmö Allmänna Sjukhus. : Försöken skall utföras enligt de riktlinjer som finns utformade på experimentalavdelningen vid Malmö Allmänna Sjukhus. Postoperativ smärtlindring skall ges vid avklippning avdel av svans. Vid avvikande beteendeskall djuret avlivas. Att försöket skall avbrytas och djuret omedelbart avlivas vid uttalad allmän påverkan och att djuren tasförst efter avvänjning från moderdjuret. Djur som drabbasav oförutsätt lidande skall avlivas. Med iakttagande av CFN:s allmänna rådnummer 1-1990. : Med iakttagande av att immuniceringsprocess sker enligt CFN:s allmänna råd nr 3- 1990.

Anestesi- och avlivningsmetoder

Övrigt Tillstyrkan avser pilotförsök 50 djur. Extra tillsyn de första dygnen. Noggrann tillsyn skall äga rum. Tätare tillsyn sista dygnet även nattetid.

Bilaga 4 253

Göteborgs djurforsöksetiska nämnd

Hållande av djur

: Djuren bör om möjligt inte förvaras enskilt. -

: Djuren bör inte förvaras individuellt. -

: Djuren bör förvaras i störreburar än de angivna. - -- : Om enskild förvaring krävs efter operation bör denna förvaring pågå under högst en

vecka.

: Djuren bör inte förvaras enskilt längre änen vecka. -

Försökens utförande

: Annan inandningsnarkos, t ex isofluran, bör prövas. Djuren skall sövas före svans- klippning och ges lokal smärtlindring efter.

: Djuren bör sövasföre svansklippning och geslokal smärtlindring. -

: Smärtlindring skall ges postoperativt och ett syntetiskt adjuvans bör utvärderas. -

: Acklimatiseringstiden bör vara envecka och smärtlindring skall gespostoperativt. -

: Djuren bör blåstömmas 4 ggr/dygn och ligeras under anestesi. -

: Tillstyrkan avser endast en pilotstudie och högst sex månader vamnder djuren skall -ges smärtlindring och utvärdering ske om försöket påverkasav detta.

: Syntetisk adjuvans bör utvärderas. -

: Tappning bör görasmed högst 10 % av den totala blodvolymen och högst var tredje vecka. Syntetisk adjuvans bör prövas.

: Syntetisk adjuvans bör utvärderas. -

: Syntetisk adjuvans bör utvärderas. Avtappning av blod får ske med högst 10 % av den totala blodvolymen var tredje vecka.

: Syntetiskt adjuvans bör användas. -

: Smärtlindring bör ges postoperativt samt bör tillsynen ökas de två första dygnen postoperativt.

2 ärenden : Syntetiskt adjuvans bör användas. -

: Smärtlindring bör gespostoperativt. -

: Djuren bör sederasföre dekapitering. Syntetiskt adjuvans bör användas. -

: Djuren bör sövasmed inhalationsnarkos före svansklippning och ges lokal smärtlind- ring efter.

: Lämplig smärtlindring bör prövasvid provtagning i svansen. -

2 ärenden: Lokalanestetika bör gesi operationssâret. -

: Lokalanestesi bör gesefter operation. -

: Längden provet från svansenbör minimeras. -

: Före intramuskulär injektion bör ingen anestesiges,alternativt ges inhalationsnarkos. -

Anestesi- och avlivningsmetoder

: Djuren bör avlivas med cervical dislocation -

: Dekapitering bör ske enskilt -

: Annat narkosmedel än eterbör användas -

: Thorax uppklippes efter avlivning -

: Dekapitering bör ske enskilt -

: Dekapitering bör ske enskilt -

: Annan inandningsnarkos, t ex isofluran, bör prövas. -

: Thorax skall uppklippas efter avlivning. -

: Dekapitering bör ske enskilt. -

: Annan narkosform än eterbör prövas. -

: Dekapitering skall ske enskilt. -

254 Bilaga4

: Annan avlivningsmetod rekommenderas. -

: Bör avlivas i koldioxidkammare eller med överdos av barbiturat. -

: Djuren avlivas enskilt samt med uppklippning av Thorax. -

2 ärenden : Efter Mebumalinjektion skall bröstkorg och hjärta uppklippas. -

2 ärenden: Avlivning bör ske enskilt. -

: Avlivning bör ske enskilt. Vid avlivningen bör mebumal ges genom intravenös injektion.

2 ärenden: Annan inhalationsnarkos, t ex isofluran, bör prövas. -

3 ärenden : Annan inhalationsnarkos, t ex isofluran, bör prövas. Djuren bör avlivas med C02 om det inte påverkar försöket negativt.

2 ärenden : Djuren bör om möjligt sederasinnan dekapitering. -

: Djuren bör om möjligt sederasinnan dekapitering. -

: Annan anestesimetodän eterbör användas. -

: Djuren bör om möjligt sederasinnan dekapitering, sombör ske enskilt. -

: Avlivning bör vid samtliga tillfällen inledas med narkos såvida det inte är uppenbart att det ur vetenskaplig synvinkel ärolämpligt.

: Djuren bör om möjligt inte sövas med eter. -

zDjuren bör sederasföre dekapitering. -

: Som narkosmedel bör användasKetalar/Rompun. --

: Eter bör undvikas. -

: Djuren bör sövas innan avlivning. -

2 ärenden: Dekapitering bör föregås avsövning. --

3 ärenden: Thorax uppklippes efter avlivning. -

: Annan narkosmetod bör användas. -

: Thorax uppklippes efter avlivning. -

: Som avlivningsmetod bör koldioxid användas.Efter avlivning uppklippes thorax. -

: Annan narkosmetod bör övervägas. -

Ovrigt

: Djuren skall ges daglig tillsyn, även helger, av personal med kompetens att bedöma djurens tillstånd och rätt att avliva djur som mår dåligt.

: Tillstyrkan gäller med undantag för infant mouse tekniken då den är beskriven i denna ansökan.

: Om möjligt bör användas grisar som är avvanda, om så är fallet bör hela grisfamiljen transporteras till Sahlgrenska sjukhuset eller förvaras tillsammans inför

försöket.

: Djuren bör anlända till djuravdelningen minst en vecka före planerat ingrepp. -

: Tillstyrkan gäller en pilotstudie omfattande högst 50 djur att utföras 960726-960915. -

: Djuren bör acklimatiseras under minst en vecka före försöket. -

: Djuren skall stå under noggrann tillsyn tills de avlivas. -

: Hundarna bör gesregelbundna viloperioder. -

: För fortsatt försök skall ny fullständig ansökan inges tillstyrktes t 0 m mars 1997. -

Linköpings djurförsöksetiska nämnd

Hållande av djur

Försökens utförande

: Djur somvisar uppenbara tecken på lidande skall omedelbart tas ur försöket. -

: Djur somvisar tecken lidande skall omedelbart tas ur försöket. -

: Djur somvisar tecken på lidande skall omedelbart tas ur försöket. -

Biilaga4 255

: Djur somvisar tecken lidande skall omedelbarttas ur försöket. -

: Djur som visar tecken lidande skall omedelbarttas ur försöket. -

: Djur som visar tecken lidande skall omedelbart tas ur försöket. Sökanden föreslår att man i beslutet intar att djuren skall ges postoperativ anestesi genom att 0,1 mg/kg

temgesic gesfore uppvaknandet.

: Försöket bör uppfylla anvisningarna i CFN:s allmänna råd Nr 3-1990. -

Akut försöken djur utan förbehandling tillstyrks. Pilotförsök på tvâ av djuren av - : vardera gruppen iv och ip. Djuren skall obduceras av veterinären vid US djurförsöksenhet. Efter pilotförsöket måste förnyad ansökan om etisk prövning ges till

nämnden för bedömning. Djuren i pilotförsöken skall övervakas kontinuerligt efter

injiceringen.

Djuren skall antingen inte ges muskelförlamande medel eller så skall nairkosdjupet - : regelbundet kontrolleras genom EEG-registrering eller genom kontroll av smärtreñexer.

Anestesi- och avlivningsmetoder

: Djuren bör avlivas genomöverdos av narkos i en öronven. -

Ovrigt

: Nämnden beslutar att tillstyrka för högst 300 djur. Max 10 djur per deltagare bränns. - Djur visar tecken stressskall undantas från försöket. Djurägaren skall iinforrneras

som om att djurförsök förekommer.

Ansökningen tillstyrks för högst 600 djur och max 10 djur per deltagare bråänns.Djur - : som visar tecken på stressskall undantasfrån försöket. Djurägaren skall informeras om att

djurförsök förekommer.

: Djuren skall vara kvar hos uppfödaren till dagen för försöken och djurem skall ges lugnande medel i sambandmedtransport.

Stockholms södra djurförsöksetiska nämnd

Hållande av djur

Grisarna skall ha hö och halm under tiden före försöket. - :

Grisarna skall ha hö och halm under tiden före försöket. - :

: Bäddmaterial bör erbjudas dräktiga kaniner. -

Försökens utförande

: Postoperativ smärtlindring skall alltid ges. -

: Djur som visar tecken på allmän påverkan skall avlivas. -

: Djur somvisar tecken på allmän påverkanskall avlivas. -

Vid tecken postoperativ smärtaskall adekvatsmärtlindring ges. - :

: Vid tecken på allmän påverkan skall djuren avlivas. -

I stället för angiven immunisering skall CFNzs allmänna råd for immumisering av - : kanin följas.

2 ärenden : Djur som uppvisar förlamning, som inkluderar frambenen awlivas, dvs grad lll eller däröver. Djur bedömes klara vätskebalansutan hjälp under längre tid

som än ett dygn avlivas. Djur som uppvisar blodig urin avlivas. Immunisering i samband med förbehandling eller induktion sjukdom sker med komplett adjuvans endast vid den

av första injektionen. -z Djuren bör noga övervakas och kontrolleras dagligen. Foder och vattenimtag mätas. Eftersom djuren kan få artrit i halskotpelaren skall foder ges golvnivå i buren och vattennipplarna förlängas såatt djuren kannå foder och vatten utan att sträcka/böija nacken. Djuren skall vägas dagligen och viktskurvan för dessa djur skall jämförats med en

256 Bilaga 4

kontrollgrupp. Vägningen bör starta redan under acklimatiseringsperioden för att ge

information viktskurvans lutning. Om något av testdjurens vikt avviker med mera ån

om l0 % från kontrolldjurens är detett tecken på att djurets allmäntillstånd ärkraftigt påverkat.

Vätska bör då parenteralt eller om bedömningen görs att djurets lidande är otillbörligt

ges bör avlivning djuret ske. Djuren skall ha god tillgång till bäddmaterial och dagligen

av kontrolleras såatt de får liggsår decubitus. Om så sker skall det djuret avlivas. Journal över vatten- och foderintag, kroppsvikt och förekomst av decubitus skall föras

dagligen. Vidare skall försöket ske i nära samarbetemed djuravdelningens personal och

deras kompetens tas i beaktandenär detgäller att bedöma om lidandet hos något djur anses

otillbörligt och om detdärmed bör avlivas. vara

Djuren skall noggrant övervakas och något djur uppvisar tecken på påverkat - : om allmäntillstånd skall det avlivas omedelbart.

Djur med kramptid överstigande 90 sekunder avlivas. - :

Försöket skall följa CFNs allmänna råd för immunisering av kanin. - :

Då djuren erhåller curare skall anestesidjup nogabevakas. - :

uppvisar tecken till krañig påverkan skall avlivas. - : Djur som

Djuren skall ha fri tillgång till 0,5 % koksaltlösning istället för vatten. - :

Djuren skall ha daglig tillsyn djuravdelningen skall vara involverad Om djuren - : som visar tecken på nedsattallmäntillstånd, skall de avlivas.

visar tecken på allmän påverkan skall omedelbart avlivas. - : Djur som

Vid fraktur i samband med elektrokonvulsiv behandling skall djuren avlivas omede- - : lbart.

Vid tecken på smärtaefter operation skall smärtlindrande medel tillföras. - :

lnsprutningen skall ske i trampdynan utan endast i zmkelleden. - :

2 ärenden Om djuren visar tecken på irritation eller lidande skall djuren avlivas eller - : försöken avslutas.

Vid tecken på allmän påverkan skall djuret omedelbart avlivas. - :

Vid tecken otillbörligt lidande skall djuret omedelbart avlivas. - :

Om djuren visar tecken på otillbörlig lidande, skall de avlivas omedelbart. -- :

Blodprovstagning vid flertal tillfällen får ske med högst en halv ml/ 100 gram - : kroppsvikt.

Anestesi- och avlivningsmetoder

halskotpelaren bör undvikas. Nämnden rekommenderar koldioxid- - : Dislokation av avlivning alternativt bedövning i kombination med giljotinering. Om dislokation är

nödvändig bör råttorna inte väga över 100gram.

Annan avlivningsmetod än dekapitering bör användas,t ex avlivningsmedel. - :

Annan avlivningsmetod än dekapitering bör användas,t ex avlivningsmedel. - :

Råtta bör avlivas med för arten lämplig avlivningsmetod, cervikal dislokation. - :

Om möjligt skall försöksledaren använda lämpligare anestesipreparatän eter. - :

Övrigt

Bilaga4 257

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd

Hållande av djur

Försökens utförande : Nämnden förutsätter att djuren avlivas om de visar sådanatumörfrekvenser att de lider. -- : Med hänsyn till att CFN i dessallmänna råd nr 6 Djurförsök med experimentell eller spontan ledsjukdom hos smågnagare uttalat att injektion i trampdynorna aldrig bör ske, dessutom med iakttagande av följande råd: Injektion skall ske subkutant eller intramuskulärt. : Djur som får biverkningar av operationen och som inte år förenliga med försöket, bör snarastavlivas. : Marsvin som utvecklar nekroser efter immunisering eller allergentest bör avlivas. - Immunisering sensibilisering med Freunds kompletta adjuvans bör endast ges en gång enligt CFN:s rekommendation 3-1990. Ytterligare injektioner med Freunds kompletta adjuvans förstärker inte immuniseringen under den tidsperiod försöket varar, men medför fler biverkningar. 2 ärenden : Att om möjligt bör de intraperitonala injektionerna ersättas med administration via inopererad pump samt att de operativa ingreppen genomförs under adekvat smärtlindring - : Att råttorna före hållningen i plaströr skall tillvänjas sådanhantering.

Anestesi- och avlivningsmetoder : Koldioxid är, såvitt avser kanin, en olämplig avlivningsmetod. Avlivning bör istället ske genomanvändande avbarbiturater. : Att om möjligt avlivning avde nyfödda mössenskall skegenom dckapitering. - : Att Ketalamin skall gesi kombination med ett sedativ, t ex xylasin. -

Ovrigt : Ansökningen tillstyrktes enbart såvitt avser arbete molekylär/biokemisk nivå och såledesinte beteendenivå. : Tillstyrktes för sammanlagt fyra djur under förutsättning att efter försökens genomförande avrapportering skertill nämnden. : Att det förutsätts att de kastreraderespektive ovariektomerade djuren är fardigprepare- rade innan de anländer till företaget.

Uppsalas djurförsöksetiska nämnd

Hållande av djur - : Ströet skall bytas mot ett fast absorberandeunderlag.

Försökens utförande : Nämnden förutsätter att det sker en noggrann uppföljning om djuren uppvisar symtom på lidande och att övervakning vid behoväven skernattetid. : Subkutan vätsketillförsel skall ske.Djuren skall övervakas flera gånger per dygn, jämt fördelat över dygnet. : Tumörstorleken skall vara mindre än 5 kubikcentimeter på råtta och mindre än 10 mm i diameter möss. : med tillägget att immuniseringen sker enligt CFN:s rutiner. -

9 l8-lll5

258 Bilaga 4

269/96: Freunds kompletta adjuvans får endast ges vid den första injektionen. Därefter

skall Freunds inkompletta adjuvans användas.

: att immuniseringen sker i enlighet med CFN:s allmänna råd. -

Rekommendation att injicering möss skall ske subcutant eller intraperitonialt. - : Blodprov mössskall tas via svansartären.

: Sökanden uppmanas att tafram metod med annan endpoint ändöden. -

Om möjligt bör djur som använts i andra försök och skall avlivas användas i detta - : försök.

Anestesi- och avlivningsmetoder

: injektion av pentobarbitalnatrium i.v. -

: Dekapitering bör användassomavlivningsmetod. -

: Dekapitering bör användas som avlivningsmetod. -

: Isofluran eller liknande inhalationsanestesimedel bör prövas som alternativ till eter. -

Sederingseffekten bör inte avbrytas innan ketalareffekten avtagit, efter cirka 30 - : minuter.

Försöket skall kompletteras med analgetika. Enligt konensusmöte i Bergen ger inte - : föreslagen anestesi tillräcklig analgesi för typ lll ingrepp, speciellt som muskelrelaxantia

används.

: Anestesi: lnaktin eller pentobarbitalnatrium i.p. -

Om försöksmodellen tillåter bör djuren i första hand sövas med Inaktin, i andra hand - : gessmärtstillande medel.

Somanestesi skall användas Isofluran eller Rompun och Ketalar. - :

: att eter byts ut mot isofluran eller halofan eller enfluran. m

Som narkos skall Isofluran användasoch Temgesic skall endastges vid behov. - :

: Som narkos skall Isofluran användas. -

: Temgesic skall ges vid behov. -

: Avlivning skall ske med CO. -

: Rompun ges vid behov och om försök skall utföras i nötkreaturbesättning fordras ny ansökan.

Ovrigt

Djuren skall fångas in för borttagande av sändarenvid mätningens slut. - :

Omvårdnad skall diskuteras med sökanden och djurvårdare skall informeras om - : särskild vård.

: Tillstyrks, utom vad avserfångstmetoden med ställande hund. -

: Djurägarna skall informeras om försöket. -

: Djuren bör stallas upp en vecka före försöket. -

Samråd skall ske med sökanden om hur den närmaste övervakningen av djurens -- : beteende skall genomföras.

Nämnden rekommenderar att premedicinering skall ske redan vid uppfödningsanlägg- - : ningen inför transporten. Administration bör ske avmebumal efter kilo kroppsvikt.

Umeås djurforsöksetiska nämnd

Hållande av djur

: Vid försöket får inte användas mindre burar än M III. -

Försökens utförande

: Metabolismburar får användas under maxiamalt tre dygn. -

: Viktkontroll skall ske och djur somvisar teckenpå sjukdom skall avlivas. --

: Anestesi behöver inte användas. -

: Djur som uppvisar uppenbart lidande av administrerade droger skall avlivas. -

: Djur med tumör somvisar tydlig viktnedgång avlivas. -

: Kaninerna skall injiceras subcutant. -

: Vid försöket skall djuren bevakashela dygnet. -

: Inget djur får vara i försöket längre tid än fyra månader. Vidare rekommenderas att muskelfunktionstest används.

Anestesi- och avlivningsmetoder

: Om musfálla används somavlivningsmetod skall det ske under observation. -

: Marsvinen skall avlivas ett för djurslaget adekvat sätt. -

: Om försöket inte påverkas därav bör Temgesic användas. -

: Avlivning av försöksdjuren skall ske med mebumal. -

Övrigt

: Nämnden rekommenderar sökanden att undersöka om det finns alternativa produk- tionsvägar där djur inte behöveranvändas.

260 Bilaga 4

Skäl för reservationer år 1996

redovisningen utgör ett sammandrag av de reservationer som lämnats

Malmö/Lund djurfdrsöksetiska nämnd

F örsöksdjurspersonal

Lidandet : Lidandet för djuren till följd av att förlamningssjukdom framkallas. -

Hållande av djur 2 ärenden : Kaniner, som utnyttjas i immuniseringsförsök i flera år, hålls ensammai burar.

Tillstyrkan i enlighet med CFN:s allmänna råd : i enlighet med CFN:s allmänna rådatt injicera i tassarna. -

Oklar ansökan : Vad gäller syñet. -

Politiker

Hållande av djur 2 ärenden : Kaniner, som utnyttjas i immuniseringsförsök i flera år, hålls ensamma i burar. : Kaniner burhâlls ensammai två âr. -

Djurskyddsrepresentant

Lidandet : Avel av missbildade djur. - : Ascitesförsök, med upprepade tappningar. - : Lidandet för djuren till följd av att Förlamningssjukdom framkallas. -

Hållande av djur 2 ärenden : Kaniner, som utnyttjas i immuniseringsförsök i flera år, hålls ensamma i burar. : Kaniner burhålls ensammai två år. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen : Alternativ finns. Ascitesförsök, med upprepade tappningar. -

Tillstyrkan i enlighet med CFNzs allmänna råd : Försöken utförs inte enligt CFNzs allmänna råd. Ascitesförsök, med upprepade tappningar. : i enlighet med CFN:s allmänna råd att injicera i tassarna. -

Oklar ansökan : Vad gäller syftet. - : Oklar ansökan. -

Bilaga 4 261

Formalia

-- : Var vissa ledamöter jäviga

Djurskyddsrepresentant

Syftet - : Ifrågasätter försökens vetenskaplighet. Handlar om studier av a magtarmkanalens slemhinna, vilken påverkas av att djuren stressastill följd av att de hålls i metabolismbur.

Då ärdet inte möjligt att utvärdera försöksresultaten. : ifrågasätter vetenskapligheten, då försökssituationen ärså olik den humana. -

Lidandet

: Protes opereras i ett bakben kaniner. Förutsättning för tillstyrkan var att de kan sitta och stödja normalt benet. Kaninema, som väger 4-4,5 kg, hålls i burar som är cirka 70-70 cm. Med sådan hållning kan inte nämndsbeslutet uppfyllas. Föreslog att kaninerna ska hållas i grupper på golv. : Råttor fixeras i Bollmanbur. Stressas. - : Råttor ska leva med inflammation i käken i 20 dagar. Ingen smärtlindring ges. - : Djur ska leva upp till 12månadermed obehandlad diabetes. - : Djur ska leva lång tid med obehandladdiabetes. - - : Artritsjukdom framkallas, svansamputation, tåklippning, hudtransplantation. : Möss injiceras i trampsulan. - : Kaniner injiceras upp till 18gångeri varje öga. - : Svansamputation osövda möss. Genmanipulerade djur som kan få abnormala brosk- och skelettvävnader. 2 ärenden : Djur ges bakterier, vilka gör dem svårt sjuka, varav en del dör. Inget görs för att avbryta lidandet. : Avel av svårt missbildade djur. - : Ascitesförsök, med upprepade tappningar. - - : Kaniner ska leva med obehandlad ögoninflammation i upp till tre veckor. 2 ärenden : Nervskadeförsök. - : Ascitesförsök. -

Hållande av djur

- : Råttor hålls i metabolismburi 14 dagar, stressas. : Råttor hålls isolerade i tre veckor. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsfdrordningen : angelägna från allmän synpunkt. Forskning om fasaner. - : Alternativ finns. Ascitesförsök, medupprepade tappningar. - : Alternativ finns. Ascitesförsök. -

Tillstyrkan i enlighet med CFN:s allmänna råd : Försöken utförs inte enligt CFN:s allmänna råd nr - 2 ärenden : Försöken utförs inte enligt CFN:s allmänna råd. - : Försöken utförs inte enligt CFN:s allmänna råd. Ascitesförsök, med upprepade tappningar.

: i enlighet med CFN:s allmänna råd nr Ascitesförsök. -

262 Bilaga 4

Oklar ansökan Inte möjligt att utföra endjurförsöksetisk prövning. - : Vad gäller konsekvenserna för djuren. Avser försök en mutant musstam som föds - : med sjukdom.

: Vad gäller antalet djur. - Vad gäller konsekvenserna för djuren. - : Vad gäller försökens utförande och konsekvenserna för djuren. -- : Vad gäller konsekvenserna för djuren och hur svårt missbildade djur som används i - : försök. 2 ärenden Vad gäller de hälsomässigakonsekvenserna av att djuren är genmanipule- - : rade. Vad gäller konsekvenserna för djuren. Viss information lämnades muntligen, men finns inte med i ansökan. Vad gäller varför djurförsök utförs trots att alternativ finns och vad gäller försökens - : utförande. Ascitesförsök.

Formalia Nämnden tillstyrkte pilotstudie 50 djur. Om det skavara en pilotstudie ska färre - : en om djur utnyttjas och denna ska rapporteras till nämnden vid eventuell ansökan om fortsatta

försök. Nämnden tillstyrkte utnyttjandet av 400 djur, utan krav rapport.

: Var vissa ledamöter jäviga -

Övrigt Dokumentationskraven. Råttor hålls i metabolismbur i sju dagar enbart för att uppfylla - : Japanskadokumentationskrav.

Politiker

Syftet ifrågasätter försökens vetenskaplighet. Handlar om studier av a magtarmkanalens - : slemhinna, vilken påverkas att djuren stressastill följd av att de hålls i metabolismbur. av Då är det inte möjligt att utvärdera försöksresultaten. Syftet är inte tillräckligt starkt i förhållande till lidandet för djuren. -- :

Lidandet : Råttor hålls i metabolismbur i 14 dagar. - Protes in i ett bakben på kaniner. Förutsättning för tillstyrkan var att de kan - : opereras sitta och stödja normalt på benet. Kaninema, väger 4-4,5 kg, hålls i burar som är cirka som Med sådan hållning kan inte nämndsbeslutet uppfyllas. Föreslog att kaninerna 70-70 cm. ska hållas i grupper golv.

: Råttor fixeras i Bollmanbur. Stressas. - 2 ärenden : Nervskadeförsök -

Hållande av djur : Kaniner burhålls ensammai två år. -

Övrigt

2 ärenden : Transgena djur utnyttjas. - : Transgena djur utnyttjas. - 2 ärenden : Transgena djur utnyttjas. - 2 ärenden : Transgena djur utnyttjas. -

Bilaga 4 263

Djurskyddsrepresentant

Lidandet

Freunds kompletta adjuvans, vilket orsakar djuren lidande. Alternativ - : Användning av finns i form adjuvans sominte orsakardessaskador och lidande.

av

Fastställa högsta icke-letala dosen ett preparat, vilket innebär att djur doserastills - : av dödsdos uppnås.

Djur injiceras med dödlig infektion. Samtliga kontrolldjur ska dö av sjukdom. Försök - : avbryts inte i något skede.

Lidandet för djuren till följd att förlamningssjukdom framkallas. Möss injiceras i - : av trampdynor.

Hållande av djur

: Kaniner burhålls ensammai två är. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

LCSO-försök. Försöken är inte angelägna från allmän synpunkt. Skonsammare - : testmetoder finns, alternativ finns.

Tillstyrkan i enlighet med CFN:s allmänna råd

i enlighet med CFN:s allmännaråd nr - :

i enlighet med CFN:s allmännaråd nr Möss injiceras i trampdynor. - :

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

3 ärenden i enlighet med artikel 25, Europarådskonventionen. Djurförsök i - : undervisningen.

Oklar ansökan

Vad gäller försökens utförande och val av djurart. - :

Vad gäller varför doseringen måste vara letal, eftersom det i ansökan anges att - : preparatet ifråga har mycket låg toxicitet.

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd

Försökszüurspersonal

Lidandet

Råttor hålls i metabolismbur i 14 dagar. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet

Inte rätt sätt att komma till rätta med alkoholproblemet. - :

: Djurförsök i utbildningssytte. -

Kunskap för kunskapensegenskull. Forskning om fiskar. - :

Tvivlar på försökens relevans.Alkohol- och drogforskning. -- :

Kunskap för kunskapens skull. Hönor och gäss dödas för undersökning av - : egen fågelhj ärtatsfunktionella anatomi.

2 ärenden : Djurförsök i utbildningen. -

2 ärenden För att tillfredsställa mänsklig nyfikenhet. - :

Ifrågasätter relevansen.Alkoholforskning. - 2 ärenden :

264 Bilaga 4

Lidandet

3 ärenden : Svansamputation om 1,5cm råttor och möss, utansövning. -

2 ärenden :Hjärnskador orsakasvia minskad blodtillförsel och syretillgång. -

: Ulcerös kolit-liknande symtom, diarré 14 dagar. Avel av sjuka djur. -

: Hjärnskador orsakas. Droger, alkohol berusning, abstinens. Kirurgiska ingrepp. - - Tester.

: Skyttelbox-test, droger. Stress. --

: Stressförsök för att framkalla effekter i tarm-och magsäck. -

Förlamningar i fyra veckor. Osövda djur opereras i den förlamade kroppsdelen. -

: Kor och kalvar skiljs åt. -

2 ärenden : Enbart alkohol att dricka. Svält. -

Hållande av djur

: Råttor hålls ensammai 45 dagar. -

Råttor hålls ensammai åtta veckor. -

: Kor och kvigor uppbundna. -

2 ärenden: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Råttor hålls i metabolismbur i fem dygn. -

2 ärenden: Ensamtörvaring 12 veckor, råttor, i liten och torftig miljö. -

: Hållandet av kalvar. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsforordningen

2 ärenden: angeläget ur allmän synpunkt. Syftet är att studera näringsfysiologi, hormonell reglering och reproduktion hosfiskar.

2 ärenden: Alternativ finns. Djurförsök i utbildningen. -

: angelägetur allmän synpunkt. Framställa antikroppar mot ñskhormon. --

Tillstyrkan ienlighet med Europarådskonventionen

2 ärenden: i enlighet med artikel 25, Europarådskonventionen. Djurförsök i undervisningen.

Oklar ansökan

:Vad gäller konsekvenserna for djuren. -

: Viss information om syftet lämnadesmuntligen, finns med i ansökan. --

: Vad gäller konsekvensernaför djuren. -

: Vad gäller konsekvensernaför djuren. -

: Vad gäller förvaringen av djuren. -

2 ärenden: Vad gäller konsekvensernafor djuren. --

2 ärenden: Vad gäller syftet med försöken. -

: Oklar ansökan. -

Formalia

: Begäran om förlängning, utökning och förändring av försök via skrivelse, istället för ansökan.

: Detta är sammaansökan somtidigare avstyrkts. De avstyrkta försöken har utförts. -

Bilaga 4 265

Politiker

Syftet

: Tvivlar på försökens relevans. Alkohol och drogforskning. -

2 ärenden: Djurtörsök i utbildningen. -

2 ärenden: Inte relevant. Inte allmännyttig forskning. Alkoholforskning. -

: vetenskapligt. Ryggmärgsvätska från friska eller sjuka människor sprutas i hjärnan på råttor.

: Ifrågasätter relevansenoch allmännyttan. Alkohol- och narkotikaforskning. -

: Djurförsök i undervisningen. -

Lidandet

3 ärenden : Svansarnputationom l,5 cm på råttor och möss, utan sövning. -

: Hjärnskador orsakas. Droger, alkohol berusning, abstinens. Kirurgiska ingrepp. - - Tester.

: Skyttelbox-test, droger. -

: Stressförsök för att framkalla effekter i tarm-och magsäck. -

Förlarnningar i fyra veckor. Osövda djur opererasi den förlamade kroppsdelen. -

2 ärenden : Enbart alkohol att dricka. -

: Droger, narkotika. Sjukdomssymtom liknande Parkinson eller schizofreni orsakas. -

: Med droger orsakashjärnskador. Plågsammatester. -

: Droger, alkohol, beroendeframkallandedroger som kokain eller morfin. Tester. -

: Lidandet. Studerar manipulerade råttors sexualliv. -

: Hålla djur fixerade i Bollmanbur. -

: Droger som LSD, amfetamin geslång tid. -

: Droger som LSD, MK-80l sompåverkar djuren negativt, skages. -

: Fixering av råttor i Bollmanbur. -

: Dykarsjuka framkallas hos genmanipulerade djur. -

: Experimentell infektiös artrit. -

: SLE-sjukdom. Spontandödärslutpunkt för försöken. Avel av sjuka djur. -

: Hjärnskada liknande stroke framkallas. Tester. -

Hållande av djur

: Råttor hålls ensammai åtta veckor. -

2 ärenden Ensamhållning råttor i 12 veckor. - : av

: Hållning av råttor i metabolismbur i sju dygn. -

: Hållning av råttor metabolismbur ii sju dagar. -

: Hållande av råttor i metabolismbur sjui dygn. -

Råttor hålls i metabolismbur i l4 dagar. - :

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

2 ärenden : Alternativ finns. Djurforsök i utbildningen. -

2 ärenden : Inte allmännyttig forskning. Alkoholforskning. -

: Ifrågasätter relevansen och allmännyttan. Alkohol- och narkotikaforskning. -

: Samhällsnyttan Studerar manipuleraderåttors sexualliv. -

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

2 ärenden : i enlighet med artikel 25, Europarådskonventionen. Djurförsök i undervisningen.

: i enlighet med Europarádskonventionen. Djurförsök i undervisningen. -

266 Bilaga 4

Oklar ansökan

: Vad gäller vilka droger som gesoch konsekvenserna för djuren. -

: Vad gäller konsekvenserna för genmanipulerade djur. -

: Vad gäller konsekvenserna för djuren av att ges droger som LSD eller amfetamin lång tid. Ytterligare droger ska ges, men de är okända för nämnden och också konsekvenserna

av dessa.

: Alla droger som ska ges angesinte i ansökan och inte heller konsekvenserna för djuren av dessa.

: Oklar ansökan, vad gäller konsekvenserna för djuren. -

Övrigt

: Hållning av råttor i metabolismbur i sju dygn, vilket är dokumentationskrav i vissa länder.

Politiker

Syftet

2 ärenden ifrågasätter relevansenav dessaalkoholförsök. --

Lidandet

: Alkoholtillförseln. -

: Förlamningar i fyra veckor. -

: Dykarsjuka framkallas hos genmanipulerade djur. -

: Experimentell infektiös artrit. -

: Råttor hålls i metabolismbur i 14dagar. -

Hållande av djur

: Råttor hålls ensammai 2 månader. -

2 ärenden : Ensamhållande av råttor i ll veckor. -

: Ensamhällning av råttor i 12 veckor -

Oklar ansökan

2 ärenden : Vad gäller hur lång tid som djuren hålls ensamma. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Syftet uppväger det lidande djuren utsätts för. Framställa antikroppar för att utveckla analysmetoder för olika proteiner och peptider i fiskars näringsfysiologi.

Lidandet

: Förlamningar i fyra veckor. Osövda djur opererasi den förlamade kroppsdelen. -

Hållande av djur

: Burhållning av kaniner. -

: Råttor hålls i metabolismbur i fem dygn. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsfárordningen

: angelägetur allmän synpunkt. -

Bilaga4 267

Oklar ansökan

: Vad gäller konsekvensernaför djuren. -

: Oklar ansökan. -

Formalia

Detta är sammaansökansomtidigare avstyrkts. De avstyrkta försöken har utförts. - :

: Lokalerna inte besiktigade och godkända. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Inte rätt sätt att komma till rätta med alkoholproblemet. -

: Djurförsök i utbildningssyfte. -

Kunskap för kunskapens egenskull. Forskning om fiskar. - :

Tvivlar på försökens relevans.Alkoholforskning. - :

Kunskap för kunskapens egen skull. Hönor och gäss dödas för undersökning av - : fågelhjärtats funktionella anatomi.

Intresseforskning for att tillfredsställa människans nyfikenhet. Försökens syfte är att -- : utföra jämförande och funktionella studier av mikrotubuli från högre och lägre vertebrater.

: Djurförsök i utbildningen. -

: Inte etiskt med dessadrogförsök. -

Djurförsök i undervisningen. - :

Nyfikenhetsforskning. Grundforskning om afrikansk klogroda. - :

Öka tillväxten hos köttdjur. -- :

Lidandet

3 ärenden Svansamputation om 1,5crnpå råttor och möss, utansövning. - :

2 ärenden Hjärnskador orsakasvia minskad blodtillförsel och syretillgâng. - :

Ulcerös kolit-liknande symtom, diarré l4 dagar. Avel av sjuka djur. - :

Hjärnskador orsakas. Droger, alkohol berusning, abstinens. Kirurgiska ingrepp. - : -

Tester.

Skyttelbox-test, droger. Stress. - :

Stressförsök för att framkalla effekter i tarm-och magsäck. - :

Droger, narkotika. Sjukdomssymtom liknande Parkinson eller schizofreni orsakas. - :

: Med droger orsakashjämskador. Plågsammatester. -

Droger, alkohol, beroendeframkallande droger som kokain eller morfin. Tester. - :

: Avel av sjuka djur. -

: Droger som påverkar beteendet olika sätt. -

: Hålla djur fixerade i Bollmanbur. -

: Droger som LSD, amfetamin gesmig tid. -

Droger LSD, MK-80l påverkar djuren negativt, skages. - : som som

: Fixering av råttor i Bollmanbur. -

Dykarsjuka frmnkallas hos genmanipulerade djur. - :

: Experimentell infektiös artrit. -

: Symtom liknande bukhinneinflammation. -

: Val av slaktmetod. -

SLE-sjukdom. Spontandöd är slutpunkt för försöken. Avel av sjuka djur. - :

: Hjärnskada liknande stroke framkallas. Tester. -

Kor ska utnyttjas i utbildning i inseminationsteknik mjölkas inte vid uppstall- - : som

ningen.

268 Bilaga 4

Hållande av djur

: Råttor hålls ensammai 45 dagar. - : Råttor hålls ensammai åtta veckor. - - : Råttor hålls i metabolismburi 14 dagar. : Ensamhållning av råttor i fyra veckor. - : Hållning av råttor i metabolismbur i sju dygn. - : Hållning av råttor i metabolismbur i sju dagar. - : Hållande av råttor i metabolismbur i sju dygn. - : Ensamhållning av råttor i 12 veckor - : Hállandet av nötkreatur. - : Hållande av djuren. - : Råttor hålls i metabolismbur i 14 dagar. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddslörordningen :Nyfikenhetsforskning. allmännyttiga. Grundforskning om rödspottor. - - : allmännyttigt. Ovetenskapligt. Ryggmärgsvätska från friska eller sjuka människor sprutas i : allmännyttiga Grundforskning om fiskar. - : Alternativ finns. Djurförsök i undervisningen. - : Relevansen ifrågasätter nyttan. Studerar manipulerade råttors sexualliv. -

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen : i enlighet med Europarâdskonventionen. Djurtörsök i undervisningen. --

Oklar ansökan 2 ärenden : Vad gäller konsekvenserna för djuren. - : Viss information om syftet som lämnades muntligen, finns med i ansökan. - : Vad gäller konsekvenserna för djuren. - : Vad gäller syftet och genomförandet av försöken. - : Vad gäller vilka droger som gesoch konsekvenserna för djuren. - : Vad gäller konsekvenserna för djuren. - : Vad gäller lidandet för djuren. - : Vad gäller konsekvenserna för genmanipulerade djur. zVad gäller konsekvenserna för djuren av att ges droger som LSD eller amfetamin lång tid. Ytterligare droger ska ges, men de är okända för nämnden och också konsekvenserna av dessa.

: Alla droger som skages angesinte i ansökan och inte heller konsekvenserna för djuren av dessa. : Vad gäller konsekvenserna för djuren. - 3 ärenden : Vad gäller konsekvenserna för djuren. -

Formalia : Begäran om förlängning, utökning och förändring av försök via skrivelse, istället för -ansökan.

: Ansökningen som inte beretts, deladesut till ledamöterna vid sammanträdet. -

Övrigt

: Hållning av råttor i metabolismbur i sju dygn, enligt dokumentationskrav i vissa länder.

Bilaga 4 269

Linköpings djurförsöksetiska nämnd

Politiker

Syftet

: Syftet är att utföra beteendestudierav dovhjortskalvar som skiljts från mödrama. Det är fel att föda upp dovhjortar i hägn. Kalvarna stressasav att skiljas från mödrarna.

Färsäkstüurspersonal

Syftet

: Djurförsök i utbildningen. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

: Alternativ finns. Djurförsök i utbildningen. -

Tillstyrkan ienlighet med Europarådskonventionen

: i enlighet med artikel 25. Djurförsök i utbildningen. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Djurförsök i utbildningen. -

: Syftet är att med djurförsök visa något som kliniska erfarenheter redan pekar på. - Forskningen borde istället inriktas kliniska studier.

: Djurförsök i grundutbildning. -

: Djurförsök i grundutbildning. -

3 ärenden : Försöken avserdjurförsök i grundutbildning. -

Lidandet

: Injicering i fotsula. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

: Alternativ finns. Djurförsök i utbildningen. -

: Alternativ finns. Djurförsök i grundutbildning. --

Tillstyrkan i enlighet med CFNzs allmänna råd

: Injicering i fotsula, vilket CFN:s allmänna råd rekommenderar inte skagöras. -

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

: i enlighet med artikel. Djurförsök i utbildningen. -

Oklar ansökan

: Vad gäller hur immuniseringen utförs. -

Formalia

: Eftersom ärendet inlämnats vid dagenssammanträde. -

: Eftersom ärendet inlämnats vid dagenssammanträde. -

: Eftersom ärendet inlämnats vid dagenssammanträde. -

270 Bilaga 4

Övrigt

Syftet beteende- och berikningsstudier vid burhållande av silkesapa. Fel att en - : avser institution till börjar med försök apor. Bättre med studier i apans naturliga miljö. En

möjlighet är att utföra beteende-och berikningsstudier i de djurparker där apanhålls. annan

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Djurförsök i utbildningen. -

3 ärenden Försöken avser djurförsök i grundutbildning. - :

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

Alternativ finns. Djurförsök i utbildningen. - :

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

i enlighet med artikel 25. Diurförsök i utbildningen. - :

Icke namngiven reservant

Syftet

En i protokollet icke namngiven ledamot reserverade sig mot tillstyrkan. Syftet avser - : beteende- och berikningsstudier vid burhållande av silkesapa. Fel att en institution till börjar med försök på Bättre med studier i apansnaturliga miljö. En annan möjlighet

apor. är att utföra beteende-och berikningsstudier i de djurparker där apanhålls.

Stockholms södra djurförsöksetiska nämnd

Djurskyddsrepresentant

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

angeläget från allmän synpunkt. Syftet är att undersöka honligt partnerval och - : hankonkurrens hos vilda fåglar.

Oklar ansökan

2 ärenden Vad gäller försökens utförande och konsekvenserna för djuren. - :

Djurskyddsrepresentant

Lidandet

Artritsiukdom framkallas. Rekommenderar att djuren ska gessmärtlindring. - :

2 ärenden Djuren blir förlamade i bakbenenoch kan inte töma urinblâsan själva. - :

Genmanipulerade djur får en intlammatorisk tarmsjukdom, somorsakar smärta. -- :

Osövda råttor utsätts för elektrokonvulsiva stimuleringar. - :

Magsäcksoperation och manipulationer av magsäcken. - :

Hållande av djur

Dräktiga kaniner, behöver ha bomaterial för att kunna utföra medfödda - : som rörelsemönster, har inte det. Djuren stressasdärför. Dessutom bör kaninerna hållas i lösdrift.

Bilaga 4 271

Oklar ansökan

: Artritsjukdom framkallas. - 3 ärenden Vad gäller konsekvensernaför de genmanipulerade djuren. - Oklar ansökan att den inte ärskriven ansökningsblankett. - : p g a Vad gäller de hälsomässigakonsekvensernaför de transgenadjuren. - : Vad gäller konsekvenserna för djuren, somär transgena. - :

Ovrigt Halshuggning osövda marsvin är olämpligt, då marsvin inte har någon synlig hals - : av och är stora. Bedövning före eller annanavlivningsmetod.

Olämpliga träningsmetoder avhundar. - : acceptabelt att fånga fåglar och burhålla dem. - : 3 ärenden Användningen transgenadjur medför enökning av antalet försöksdjur. - av Användningen transgenadjur medför en ökning av antaletförsöksdjur. - : av Användningen transgenadjur medför en ökning av antaletförsöksdjur. - : av Användningen transgenadjur medför en ökning av antaletförsöksdjur. - : av 2 ärenden : blanka reservationer. -

Stockholms djurförsöksetiska nämnd norra

Politiker

Syftet

: Alkoholexperiment. - : Alkoholexperiment. - Nikotinexperiment. Inte acceptabeltmed djurförsök till följd av människansmissbruk. - :

Hållande av djur : Hållning av apor på SMI. - Hållning av apor SMI. - :

Oklar ansökan

Övrigt Reservation nämndens ställningstagande att bortse ifrån Miljökontorets i Solna - : mot stadsrekommendation att avstyrka experiment med apor vid SBL/SMI.

Djurskyddsrepresentant

Syftet Kemikalietestning. Trots att toulens skadliga effekter är kända är det fortfarande i - : inte forskning behövs, utan reglering avtoulens användning. använding. Det är mer som Stroke framkallas. I reservationenredovisas kopplingarna av sjukdomen till levnads- - : sättet.Inte acceptabelt att djur skalida för våra levnadsvanor. Oetiskt med drogförsök pådjur. Djuren utsättsbl a för amfetamin, kokain och nikotin. - : Kemikalietestning. Flertalet skadeverkningar är redan kända. Fler djurförsök löser inte - : problemen med föroreningar i miljön. Testa kemikaliers kontaktsensibiliserande egenskaper. - : Drogförsök. Djur alkohol, amfetamin, kokain och olika läkemedel, a lugnande, - : ges antidepressiva.

272 Bilaga 4

: Kemikalietestning. Allergiframkallande egenskaper. -

: Drogforskning. -

Lidandet

: Ingen smärtlindring gestill artritsjuka djur. -

: Akut immobilationsstress. Djuren utsettsför plågsam stress. -

: Råttor ska läras att hitta en plattform i en vattenbassäng. -

: Experimentell autoimmun encefalomyelit, en modell för MS, framkallas djuren, som blir förlamade i svans och bakben.

: Testa kemikaliers kontaktsensibiliserande egenskaper. -

: Drogforsök, olika stressmodeller används. -

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. --

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

: Djuren utsätts för olika stressförsök: Immobiliseringsstress, eterstress,köldstress och simstress.

: Djuren utsätts för passiveavoidance-test, utsätts for ström genom burgolvet. -

: Ascitesförsök, vilket orsakar kraftig smärtafrån den infrltrativa tumörväxten och från bukhinneinflammationen samt spänningssmärta allteftersom ascitesvätskan utsöndras.

Djuren injiceras dessutom i fotsuloma.

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

: Tarm opereras bort. -

: Genmanipulerade mösssom saknareller har överskott av ett enzym som är viktigt för glukostransporten ska utsättasför arbete i form av att simma två timmar med tyngd vid

svanseneller springa löpande band entimme.

Ledintlammation i bakbenensfotled framkallas, som djuren ska leva med i 20 dagar. - : Smärtlindring gesinte.

: Djur som man har genmanipulerat såatt de inte kan sköta energiförsörjningen normalt ska utsättasför arbetsprov.

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

Ascitesförsök. Det vävnadsirriterande Pristane används, ascitestumörer inñltrerar - : vävnaderna, bukhinneinflammation, bukansvällning.

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

: Stor blodtappningsvolym, kaniner. -

Hållande av djur

: Burhållning av apor på SMI. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Råttor hålls metabolismbur.i -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

: Burhållning av kaniner. -

Bilaga 4 273

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddslörordningen

2 ärenden : Djurförsök i grundutbildning. Alternativ finns. -

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

2 ärenden : i enlighet med artikel 25. Djurförsök i grundutbildning. -

Oklar ansökan

: Artritförsök. Oklar vad gäller den tid som djur ska leva med sjukdom och antalet djur som ska utnyttjas.

: Råttor hålls i metabolismbur. information saknas i ansökan om hur lång tid. -

: Oklart vad gäller förväntade effekter för djuren och hur mycket av tarmen som opererasbort.

: Framgår inte av ansökanom kaniner hålls bur.i Reservantenantardet. -

: Framgår inte av ansökanom kaniner hålls i bur. Reservantenantardet. -

: Ascitesförsök. Saknasinformation om alternativa metoder prövats. -

: Framgår inte av ansökanom kaniner hålls i bur. Reservantenantardet. --

: Framgår inte av ansökanom kaniner hålls i bur. Reservantenantardet. -

Ovrigt

: Ascitesförsök. Djuren injiceras dessutom i fotsulorna, vilket nämnden tidigare rekommenderat med hänvisning till CFN:s allmänna råd inte ska göras. Försöksledaren

- har trots det injicerat i fotsulorna och har tänkt fortsätta med det. Nämnden

rekommenderade också den här gångenatt injektion inte skagöras i fotsulorna.

De aktuella immuniseringsförsöken har utförts också tidigare, men utan ansökan från - : företaget som nu ansöker. Vid sammanträdet kunde inte beredningsgruppen klargöra om

tidigare utförda försök genomgått någon etisk prövning, i så fall att försöken utförts via

någon annansansökan.

Uppsalas djurförsöksetiska nämnd

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Djur utsätts för värmestress för att man vill ta fram nya läkemedel och behand- lingsmetoder. Om forskningsinsatserna istället satsas på arbetsmiljö och sociala

förhållanden, behövs förmodligen inte dc här djurförsöken.

: Inte acceptabelt att framkalla tumörer på djuren, nakna mösssom är framavlade för att vara tumörbärare.

ifrågasätter den akutella försöksmodellen för colorektal cancer kan leda till - : om prevention mot denna cancerform.

: Istället för att via djurförsök utveckla nya neuroleptika, borde resurser satsas på alternativa behandlingsformer, i huvudsak arbetar psykoterapeutiskt och använder

där man neuroleptika endast under kortare perioder.

: Kadmiumförsök djur. Kartlägg istället spridningskälloma och utifrån det minska spridningen, stället för djurförsök.

2 ärenden : Inte acceptabelt att använda djur på såsätt som sker i diabetesforskning. -

: För att komma tillrätta med malaria måste livsvillkoren förbättras. Djurförsöken bidrar inte till att eliminera orsakerna till sjukdomen.

2 ärenden : Forskning om PCB. -

: Anpassning av mikrokärntest somutvecklats för mus, nutill råtta. -

l0 18-l 15

274 Bilaga 4

: Utveckling av läkemedel mot urinkontinens. Det finns andra metoder att komma tillrätta med detta besvär.

: Utveckling av läkemedel mot urinkontinens. Det finns andra metoder att komma tillrätta med detta besvär.

: Diabetesforskning. -

2 ärenden : Inte acceptabelt att användadjur på såsätt somsker i diabetesforskning. --

: Fångstav vilda fåglar, som ska hållas i laboratoriemiljö, för att studera Ockelbovirus. -

: Kaniner ska användas i djurförsök. Syftet med forskningen är att undersöka växters frosthärdighet. acceptabelt att använda försöksdjur inom växtforskningen.

3 ärenden : Syftet är att testa fram smärtlindrande substanser. Borde kunna hitta en metod att utföra försöken humant.

: Testa bekämpningsmedel på djur. -

: Syftet är att hitta ett ämne som gör äggulan gulare. Höns skamatas med grönalgmjöl och räkmjöl. Använd forskningspengama till att utveckla bättre förvaringssystem istället.

: Experimentell hjärnskada orsakasoch testerutförs. -

: Renar ska fraktas till SLU, där de ska stallas upp. Ljusmanipulationer för att se om man kan öka ätandet.

: Genmanipulerade mösssom utvecklar hjärntumörer. -

Lidandet

: Test av substanssom i tidigare försök visat neurotoxicitet med dödlig utgång. I dessa försök ska eventuellt gravt påverkade djur avlivas. Djuren utsätts för lidande.

: Djuren utsätts för värmestress. -

: Påverkat allmäntillstånd p g a tumörer i lever och bukhåla. -

: Artritsjukdom framkallas. -

: P g aoperation blir djur förlamade i bakkroppen. Urin- och tarmfunktioner kommer att rubbas.

: Försök ska utföras på apor som av åldersskäl eller sjukdom bör avlivas. Om djur är sjuka eller för gamla skade av djurskyddsskäl avlivas, inte användas i fortsatta försök.

: Hjärnintarkt framkallas. -

: Genmanipulerade djur som saknar vissa tillväxtfaktorgener, vilket påverkar funktioner som födo- och vätskeintag.

: Hjärntumör på djur. -

: Genmanipulerade djur som man framkallar nervskada på, som orsakar motoriska störningar.

: Följderna av att syrebrist framkallas. -

: Djur riskerar få tarmvred. Tillsynen inte sådanatt lidandet kan avbrytas. -

3 ärenden : Syñet är att testa fram smärtlindrande substanser. Djuren utsätts för olika tester.

:Brott på sken- och vadben orsakas. Medel som orsakar känselbortfall ges. -

: Maximalt tolerabel dos MTD-dos ska testasfram. Lika mycket lidande som i LD50- test.

: Septisk chock framkallas. -

: Vaccintest med dödens somslutpunkt for försöken. -

: Hjärnskada orsakas. -

: Genmanipulerade mösssom utvecklar hjämtumörer. -

Hållande av djur

: Havrets näringsvärde ska testas dagsgamla kycklingar som sätts i gruppbur, utan närvaro av hönsmamman eller äldre höns.

: Höns hålls ensammai burar. -

Bilaga4 275

: Hundar hålls i metabolismbur i envecka. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

: l ansökan angesatt det finns alternativa metoder men att dessaäralltför tidsödande. -

: Studera metaboliter som bildas av fleromättade fettsyror. Inte av tillräckligt allmänintresse.

: Havrets näringsvärde ska testas dagsgamla kycklingar som sätts i gruppbur, utan närvaro av hönsmamman eller äldre höns.

: Alternativ finns. Djurförsök i utbildningen. -

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

2 ärenden : i enlighet med artikel 25. Djurförsök i utbildningen. -

Oklar ansökan

: Vad gäller hur djuren påverkasavtumörerna. -

: Vad gäller konsekvensernaför diuren. -

: Vad gäller konsekvensernaför genmanipuleradedjur. -

: Vad gäller syftet med försöken. -

: Vad gäller försökens utförande. -

: Vad gäller lidandet vid framkallande av septisk chock. -

2 ärenden : Vad gäller genomförandetav försöken och konsekvensernaför djuren. --

: Vad gäller genomförandet avförsöken och konsekvensernaför djuren. -

: Vad gäller genomförandet av försöken och konsekvensernaför djuren. -

: Vad gäller konsekvensernaför djuren. -

Formalia

Utbildningsförsök i Örebro, som redan utförts när nämnden behandlade ansökan. -- : Enligt försöksledaren ska hon fått muntligt löfte av universitetsveterinären i Uppsala att

försöken kunde utföras utifrån hansredan godkända ansökan,som inte handlar om försök i

Orebro.

Övrigt

l l ärenden : Reservationsskäl angivna. -

Djur ska transporterasfram och tillbaka mellan USA och Sverige. - :

: Forskning om noskvalster hund. Att hundarna avlivas enbart för att man ska undersöka om de har noskvalster.

: Vaccintest med dödens som slutpunkt för försöken. Försöken utförs så enligt - Europeiska farmakopén.

Politiker

Syftet

: Djur utsätts för värmestress för att man vill ta fram nya läkemedel och behandlingsmetoder. Om forskningsinsatserna istället satsas på arbetsmiljö och sociala

förhållanden, behövs förmodligen inte dehär diurforsöken.

: ifrågasätter om den aktuella försöksmodellen för colorektal cancer kan leda till prevention mot denna cancerform.

: Istället för att via djurförsök utveckla nya neuroleptika, borde resurser satsaspå alternativa behandlingsformer, där man i huvudsak arbetar psykoterapeutiskt och använder

neuroleptika endastunder kortare perioder.

276 Bilaga 4

: Kadmiumförsök på djur. Kartlägg istället spridningskällorna och utifrån det minska spridningen, stället för djurförsök.

2 ärenden : Inte acceptabeltatt användadjur på såsätt som sker i diabetesforskning. -

2 ärenden : Forskning om PCB. -

: Utveckling av läkemedel mot urinkontinens. Det finns andra metoder att komma tillrätta med detta besvär.

: Utveckling av läkemedel mot urinkontinens. Det finns andra metoder att komma tillrätta med detta besvär.

: Diabetesforskning. -

: Utprovande av läkemedel apor. -

: lnfångande och märkning av vilda lodjur. Forskningen gynnar inte lodjuren. -

: Dioxinförsök på djur. Kartlägg istället spridningskällorna och utifrån det minska spridningen, stället för djurförsök.

: Djur ges droger som LSD, PCP och amfetamin kroniskt för att efterlikna schizofreniliknande tillstånd.

2 ärenden : Genmanipulerade djur som används för att ta fram läkemedel mot ateroskleros.

Lidandet

: Test av substanssom i tidigare försök visat neurotoxicitet med dödlig utgång. I dessa försök ska eventuellt gravt påverkade djur avlivas. Djuren utsätts för lidande.

: Djuren utsätts för värmestress. -

: Påverkat allmäntillstånd p g atumörer i lever och bukhåla. -

: Artritsjukdom framkallas. -

: P g a operation blir djur förlamade i bakkroppen. Urin- och tarmfunktioner kommer att rubbas.

: Hjärninfarkt framkallas. -

: Hjärntumör på djur. -

: Genmanipulerade djur som man framkallar nervskada på, som orsakar motoriska störningar.

2 ärenden : Utprovning av läkemedel mot tumörer, som humant gett biverkningar, på genmanipulerade djur.

: Infångande och märkning av vilda lodjur med ställande hund och helikopter. -

: Djur ges droger som LSD, PCP och amfetamin kroniskt för att efterlikna schizofreniliknande tillstånd.

Hållande av djur

: Tuppar hålls i små burar. -

: Apor som burhålls på BMC. -

: Råttor hålls i metabolismbur upp till sju dagar, vid upprepadetillfällen. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

: l ansökan angesatt det finns alternativa metoder men att dessaäralltför tidsödande. -

: av allmänt intresse. -

: Forskning för ökad äggproduktion. -

Oklar ansökan

: Vad gäller konsekvenserna för genmanipulerade djur. -

Bilaga 4 277

Formalia

Utbildningsförsök i Örebro, redan utförts när nämnden behandlade ansökan. - : som Enligt försöksledaren ska hon fått muntligt löfte av universitetsveterinären i Uppsala att

försökenkunde utföras utifrån hans redangodkända ansökan,som inte handlar om försök i Orebro.

Övrigt

3 ärenden Reservationsskäl angivna. -

Politiker

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddstörordningen

: I ansökan angesatt det finns alternativa metoder men att dessaär alltför tidsödande. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Istället for att via djurförsök utveckla nya neuroleptika, borde resurser satsas på alternativa behandlingsformer, där man i huvudsak arbetar psykoterapeutiskt och använder neuroleptika endastunder kortare perioder.

: Inte acceptabelt att avla och användaspontanmutanta djur. -

: Kaniner ska användas i djurförsök. Syftet med forskningen är att undersöka växters frosthärdighet. acceptabeltatt användaförsöksdjur inom växtforskningen.

: Renar ska fraktas till SLU, där de ska stallas upp. Ljusmanipulationer för att se om man kan öka ätandet.

: Genmanipulerade fiskar. -

Lidandet

: Artritsjukdom framkallas. -

P g a operation blir djur förlamade i bakkroppen. Urin- och tarmfunktioner kommer att - : rubbas.

: Genmanipulerade djur som man framkallar nervskada på, som orsakar motoriska störningar.

: Utprovande av läkemedel apor. -

: Djur ges droger som LSD, PCP och amfetamin kroniskt för att efterlikna schizofreni- liknande tillstånd.

: Djuren kommer att få känselbortfall och bortfall av muskelfunktioner i t ex ansikte, tunga och extremiteter.

: Maximalt tolerabel dos MTD-dos ska testasfram. Lika mycket lidande som i LD50- test.

: Hjärnskada orsakas. -

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

: I ansökan angesatt det finns alternativa metoder men att dessaäralltför tidsödande. -

Oklar ansökan

: Konsekvenserna av att djur gesdrogersom LSD, PCF och amfetamin kroniskt.. -

: Ansökan innehåller flera delförsök. Borde delats upp i flera ansökningar. -

Övrigt

2 ärenden : Reservationsskäl angivna. -- : Djur skatransporterasfram och tillbaka mellan USA och Sverige. -

Politiker

Övrigt

4 ärenden : Reservationsskäl angivna. -

Umeås djurförsöksetiska nämnd

Politiker

Syftet - : Framgår inte hur försöksresultaten ska kunna överföras till människor och vari den medicinska relevansen består. 2 ärenden : Radiosändare ska opereras i buken infångade järvar och lodjur, som släpps direkt därefter. Inte möjligt med postoperativ kontroll. ifrågasätter nyttan med försöken förhållandei till lidandet. : ifrågasätter att testetutförs. Sarinklorid har använts i militär utbildning 30 år. - : Syftet är att lösa problem kopplade till uppfödning av fisk i bassänger,kassar m.m. - Uppfödningsformen orsakar djurplågeri.

Lidandet : Djuren sövs med mebumal, vilket innebär att de inte får smärtlindring. - : Till följd av operation, njurskada framkallas m.m. - : Akuttoxicitetstest av sarinklorid. I de högsta doserna kvävs djuren ihjäl. -- : Test av kemiska stridsmedel. -- : Undersökning av sjukdomsframkallande bakterie på genmanipulerade möss. -

Hållande av djur

: Råttor hålls ensammai tre veckor. -

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen : i enlighet med artikel 25, djurförsök i grundutbildning. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet 2 ärenden : Radiosändare ska opereras i buken på infångade järvar och lodjur, som släpps direkt därefter. Inte möjligt med postoperativ kontroll. ifrågasätter nyttan med försöken förhållandei till lidandet.

: ifrågasätter att testetutförs. Sarinklorid har använts i militär utbildning 30 år. w

Lidandet

: Akuttoxicitetstest av sarinklorid. I de högsta doserna kvävs djuren ihjäl. Djuren utsätts - Förett utdraget lidande.

sou 1998:75 Bilaga 4 279

F örsäksdjurspersønal

Syftet och lidandet

Akuttoxicitetstest av sarinklorid. I de högsta dosernakvävs djuren ihjäl. Djuren utsätts -- : för ett utdraget lidande. ifrågasätter att testet utförs. Sarinklorid har använts i militär

utbildning 30 år.

Politiker

Syftet

Syftet är att undersöka kostfibrers och fytoöstrogeners effekt uppkomst och - : behandling Det ärmöjligt att utföra studierna humant.

av cancer.

Ifrågasätter djurförsök är rätta sättet att angripa problemet på. Djurforsöken - : om handlar att studeraarvsanlagför fetma, for att utveckla ett bantningsmedel.

om

: Djurförsök i grundutbildning. --

Råttor hålls i 26 veckor, vilket leder till stressreaktioner som kan påverka - : ensamma försöksresultaten. Vad är det dåför nytta med försöken

Lidandet

Test motmedel mot kemiska stridsmedlet nervgas.Försöket ärett dödstest. - : av

Test motmedel mot nervgasensoman.Försöket är ett dödstest. - : av

2 ärenden Försöken handlar om att utröna eventuellt samband mellan explosioner - : och celldöd i CNS. Försöken medför upprepat psykiskt och fysiskt lidande.

Blodprov tas att svansenklipps av, l gång/vecka i två månader, på osövda djur. - : genom Råttoma sövs med eter innan de avlivas.

Undersöka enterobakteriers sjukdomsframkallande förmåga. Försöken utförs som - : LD50-försök.

Testa motmedel mot nervgasenSoman. Försöket är ett dödstest. - :

Hållande av djur

Råttor hålls i metabolismbur. - :

Råttor hålls i metabolismbur i lre dygn.. - :

Råttor hålls i metabolismbur i 14dagar. - :

Råttor hålls ensamma 26 veckor. - :

Tillstyrkan i enlighet med 49 §djurskyddsförordningen

Försökens syfte är ta reda varför cystor bildas. Cystor är behandlingsbara och - : att därför är djurförsöken inte angelägna.

Djurförsök i grundutbildning. Alternativ finns. - :

Tillstyrkan i enlighet med Europarådskonventionen

i enlighet med artikel 25. Djurförsök i grundutbildning. -- :

Oklar ansökan

Vad gäller konsekvenserna för djuren, då de utsätts för nervgas. Viss information - : lämnadesvia frågor vid beredningen,men finns inte med i ansökan.

280 Bilaga 4

F ärsöksdjurspersonal

Syftet och hållande av djur

: Råttor hålls ensamma i 26 veckor, vilket leder till stressreaktioner som kan påverka försöksresultaten. Vad är det då för nytta med försöken

Lidandet

: Akuttoxicitetstest av sarinklorid. I de högsta dosernakvävs djuren ihjäl. Djuren utsätts för ett utdraget lidande. ifrågasätter att testet utförs. Sarinklorid har använts i militär

utbildning 30 år.

: Test av kemiska stridsmedel. -

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Syftet är att undersöka kostfibrers och fytoöstrogeners effekt på uppkomst och behandling av cancer. Det är möjligt att utföra studierna humant.

: Ifrågasätter om djurförsök är rätta sättet att angripa problemet på. Djurförsöken handlar om att studera arvsanlag för fetma, för att utveckla ett bantningsmedel.

: Djurförsök i grundutbildning. -

: Råttor hålls ensamma i 26 veckor, vilket leder till stressreaktioner som kan påverka försöksresultaten. Vad är det då för nytta med försöken

: Framgår inte hur försöksresultaten ska kunna överföras till människor och vari den medicinska relevansen består.

2 ärenden : Radiosändare ska opereras i buken på infångade järvar och lodjur, som släpps direkt därefter. Inte möjligt med postoperativ kontroll. Ifrågasätter nyttan med försöken i förhållande till lidandet.

Lidandet

: Test av motmedel mot kemiska stridsmedlet nervgas. Försöket ärett dödstest. -

: Test av motmedel mot nervgasen soman. Försöket ärett dödstest. -

2 ärenden : Försöken handlar om att utröna eventuellt samband mellan explosioner och celldöd i CNS. Försöken medför upprepat psykiskt och fysiskt lidande.

: Blodprov tas genom att svansenklipps av, l gång/vecka i två månader. osövda djur. - Råttorna sövs med eter innan de avlivas.

: Undersöka enterobakteriers sjukdomsframkallande förmåga. Försöken utförs som - LDSO-försök.

: Testa motmedel mot nervgasenSoman.Försöket är ett dödstest. -

: Djuren sövs med mebumal, vilket innebär att de inte får smärtlindring. -

Hållande av djur

: Råttor hålls i metabolismbur. -

: Råttor hålls i metabolismbur i tre dygn. -

: Råttor hålls i metabolismbur i 14 dagar. -

: Råttor hålls ensamma i 26 veckor, vilket leder till stressreaktioner som kan påverka försöksresultaten. Vad är det då för nytta med försöken

Tillstyrkan i enlighet med 49 § djurskyddsförordningen

: Försökens syfte är att ta reda pâ varför cystor bildas. Cystor är behandlingsbara och -därför är djurförsöken inte angelägna.

: Djurförsök i grundutbildning. Alternativ finns. -

Bilaga4 281

Tillstyrkan ienlighet med Europarådskonventionen

: i enlighet med artikel 25. Djurförsök i grundutbildning. -

: i enlighet med artikel 25. Djurförsök i grundutbildning. -

Oklar ansökan

: Vad gäller konsekvenserna för djuren, då de utsätts för nervgas. Viss information lämnades via frågor vid beredningen,men finns inte med i ansökan.

282 Bilaga 4

Särskilda yttranden år 1996 sammandrag av innehållet i särskilda yttranden

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd

Djurskyddsrepresentant

2 ärenden Djurfabrikshållning av svin. -

: TBC-tester. Alternativ finns, då sådanatester utförs flera laboratorier utan att djur utnyttjas.

: Oklart och rörigt skriven ansökan. -

Djurskyddsrepresentant

: Transplantation av vävnader mellan olika arter och risken för ökad djuranvändning då djur kan komma att användassom organbanker. Oklar ansökan vad gäller konsekvenserna för djuren.

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd

Försäkszüurspersønal

Lidandet

: Eter. Dålig teknik för sondmatning. -

Djurhållning

: Hållning av råttor ensammai 45 dagar. --

Djurskyddsrepresentant

Syftet

: Sökande efter kunskap för kunskapens egen skull. Studera Större strandpipares pamingssystem och sexuell selektion.

Djurhållning

: Hållandet av grisar och avlivning av dem. -

3 ärenden : Hållande av kaniner ensammai bur. -

: Hällande av kaniner ensammai bur. -

Oklar ansökan

: Vissa uppgifter lämnades muntligen, sominte finns med i ansökan. -

Politiker

Syftet

: Forskning om beroendeframkallande medel skall ske med restriktivitet. -

Bilaga 4 283

Lidandet

: Eter. Dålig teknik för sondmatning. -

Djurhållning

: Hållning av råttor ensammai 45 dagar. -

: Ensamhållning av råttor i tre veckor. -

: Ensamförvaring av råttor i sexveckor. -

Oklar ansökan

: Framgår inte av ansökan attråttorna hålls ensammalång tid. --

: Oklar ansökan vad gäller konsekvensernaför djuren. -

Djurskyddsrepresentant

Lidandet

2 ärenden : Tarmsjukdom framkallas. -

Djurhållning

: Hållandet av grisar och avlivning av dem. -

: Hållning av kaniner i burar. -

: Sättet atthålla kalvar. -

: Sättet att hålla höns. -

: Sättet att hålla kycklingar på. -

3 ärenden : Kaniner hålls i burar. -

Oklar ansökan

: Vissa uppgifter lämnadesmuntligen, som inte finns med i ansökan. -

2 ärenden : Varför utnyttjas två liknande arter sammai försök -

Vad gäller hur immunisering utförs och konsekvenserna för djuren. - :

Fåglar skaförses med sändare.Oklart om de påverkasav detta. - :

284 Bilaga 4

Fallstudie: Artritförsök

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd, 1994 Syfte Utveckla nya inflammationsdämpande läkemedel. Artrit framkallas, som orsakar ledsvullnad i tå- och hasleder. Om ingen effekt av behandling sesefter en vecka av aktiv artrit avlivas djuren. Djur, där behandling ger bra resultat, avlivas senast 4 veckor efter immunisering. Det finns inget i ansökan som anger att man vidtar några särskilda åtgärder för att underlätta för deartritsjuka djuren. 3000 råttor används. Beslut Beredningsgruppen föreslog tillstyrkan endast av en pilotstudie 50 djur för att utröna vilken typ av smärtlindring som är möjlig och att rapport ska lämnas till nämnden. Nämnden tillstyrkte enligt beredningsgruppensförslag.

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Öka kunskapen orsaker till reumatoid artrit och utveckla nya behandlingsprinciper.

om Artrit framkallas. Djuren får ledinflammation i en eller flera perifera fram och bakfötter leder. Vanligen läker sjukdomen efter 2-3 veckor efter debut, men kan också bli kronisk med upprepade sjukdomsutbrott. Enligt muntlig uppgift kan detta pågå i upp till sex månader. Enligt ansökan får råttor en svårare artrit än möss och hos vissa djur kan detta under några dagar leda till att de inte kan stå den/de drabbadefötterna.

Smärtlindring kan, enligt ansökan, inte ges eftersom detta sannolikt interagerar med sjukdomen. Det finns inget i ansökan som anger att man vidtar några särskilda åtgärder för att underlätta för de artritsjuka djuren, utan de ska skötas sedvanligt sätt.

Djuren immuniseras under huden i bakfötter, i en eller i båda.

Genmodifierade djur används, men i ansökan saknasinformation om konsekvenserna för djuren av att de är det. 16000 mössoch 8000 råttor används. Beslut Tillstyrkt. Ledamöter yrkade att ansökan skulle tillstyrkas enbart i form av en pilotstudie för att undersöka möjligheten att ge smärtlindring, och att denna skulle avrapporteras till nämnden.

Fyra ledamöter reserveradesig mot tillstyrkan.

Malmö/Lund djurlörsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Ansökan avser avrapportering av en pilotstudie som gjorts 18 djur. 6 fick smärtlindring Temgesic via gelé mot artriten, 6 fick ingen smärtlindring mot artriten och 6 var friska kontrolldjur. Artritutvecklingen påverkades inte av den smärtlindrande behandlingen.

Enligt rapporten kunde man inte se några positiva effekter av att ge smärtlindring, kroppsviken påverkades inte och inte heller syntes någon förbättrad rörlighet. Deras slutsats är att det inte finns skäl att ge djuren smärtlindring då artrit induceras så som de gör, dvs med kollagen typ II. Beslut Den ursprungliga ansökan, omfattande försök på 3000 råttor, tillstyrktes. En ledamot reserverade sig.

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Utveckling av ledproteser för reumatiker. Efter maximalt två veckor med artrit avlivas djuren. Smärtlindring ges med injektion av Temgesic 2-3 gånger/dygn när artriten

Bilaga 4 285

utvecklas. Om djuren får problem med vätsketillförsel ges hjälp att dricka eller koksaltinjektioner. 200 råttor används.

Till ansökan bifogades rapport gällande pilotstudie. När den ansökan diskuterades i

en nämnden föreslogs att en pilotstudie skulle utföras för att undersöka möjligheten att ge artritsjuka djur smärtlindring. Ansökan tillstyrktes då utan krav om att utföra enpilotstudie.

Försöksledaren lyssnade uppenbarligen kritiken därför att en pilotsstudie utfördes ändå, på tio råttor. Artrit framkallades samtliga. Tre fick ingen smärtlindring, tre fick Temgesic i dricksvattnet och de övriga fyra injicerades subcutant med Temgesic tre gånger

dag. Råttornas allmäntillstånd var såpasspåverkat att de hade svårt att försörja sig och per

ansåg sig tvungna att stötta djuren med koksaltinjektioner eller att hjälpa dem att man vara dricka. Försörjningsproblemet var påtagligt i de två grupper där ingen smärtlindring gavs, respektive där Temgesic gavs i dricksvattnet. I rapporten kommenteras att törsörjningsproblemet troligen ärrelaterattill den smärtadjuren har.

Deras slutsats är att "subcutana injektioner av Temgesic tre gånger per dag förbättrar allmäntillståndet påtagligt genom att kupera den smärta som artriten orsakar. Dessutom påverkar inte Temgesic själva försöket, i varje fall inte de parametrarsom är intresserade av. Utifrån pilotstudien beslöt deatt i fortsatta artritförsök skaalla råttor ges smärtlindring med Temgesic via subcutana injektioner och att de ska börja ge den innan den förväntade artriten bryter ut, för att motverka att djuren först får ont med åtföljande påverkat allmäntillstånd. Beslut Tillstyrkt.

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd 1995 Syfte Förbättra behandlingen av reumatoid artrit. Artritsjuka djur studeras under två råtta till fyra mus veckor. "Artriten följs genom att visuellt gradera artriten 0-l6. Djur som uppnår l2 i visuell avlivas. Det finns inget i ansökan som anger att man vidtar några

score särskilda åtgärder i hållningen avdjuren för att underlätta för de artritsjuka djuren.

Vid beredningen diskuterades möjligheter att vidta lindrande åtgärder. Utifrån den diskussionen lämnade törsöksledaren en skrivelse till nämnden, inför nämndssammanträdet,enligt vilken ansökanmodifierats till att avse en pilotstudie på totalt 200 möss.Ansökan omfattade från början försök på 1500råttor och 1500möss.

Avsikten med pilotstudien är att undersöka om de kan använda "ett alternativt sätt att

effekt anritutveöklingeñ. Dê avser att avsluta försöket då tydlig utveckling av scora artrit extremitet. Resultatet ska avrapporterastill nämnden.

skett på en Beslut Tillstyrkt.

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Utveckla läkemedel för att lindra/bota reumatoid artrit. Sökanden har en strategi för att

nya minska lidandet för de artritsjuka djuren i de här försöken. Den beskrivs följande sätt i ansökan: Genom val råttstam eller behandling med t ex immundämpande medel under

av induktionssfasen kan styraartritutvecklingen såatt den inte blir såaggressiv. På såsätt

man strävar i dessaförsök att kunna få en såmild artrit som möjligt med bibehållet krav på att kunna urskilja substanser motverkar artriten. Strategin är förklarad ytterligare i

som ansökan.

Det framgår ansökan att djur kan komma att vara i försök i månader, men inte hur

av lång tid med artrit.

286 Bilaga 4

Försöken ska utföras i enlighet med CFNzs allmänna råd nr Vidare gäller att Tillsyn av djuren intensiñeras under den akuta fasen av artrit och de djur som visar tecken mer än lindrigt lidande tas ur försöket. 4000 råttor används. Beslut Tillstyrkt.

Malmö/Lund djurfirsöksetiska nämnd, 1997 Syfte Utveckling av läkemedel för behandling av reumatoid artrit. Två metoder används för att framkalla artrit. Enligt den ena utvecklas sjukdom långsamt. Det framgår inte av ansökan hur lång tid djuren ska leva med sjukdom. Artriten graderas visuellt 0-16, vilket är ett mått sjukdomsutvecklingen 0-4 i varje tass. Djur som har fått 12 av 16 möjliga avlivas. - score Enligt ansökan innebär score 12 att djuren, då de dödas, utvecklat kraftig artrit i två tassar och mildare i två. Enligt den andra metoden utvecklas sjukdomen snabbare. lnte heller för den här metoden angeshur lång tid som djuren ska leva med sjukdom. Djur som har fått artrit motsvarande score 12 avlivas. Djur i kontrollgrupper och djur som behandlas med effektiva substanser kommer att avlivas så fort gruppen har nått en incidens 90-100 procent. Djuren ska vårdas i enlighet med CFNzs allmänna råd nr 9000 mössoch 1500 råttor används. Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Malmö/Lund djurlörsöksetiska nämnd, 1998 Syfte Avser fortsättning av av en ansökan från 1995 och beskrivningen av försöken är densamma, meden skillnad att det i ansökannu angesatt försökslängden kan vara upp till sexmånader. Det saknas information om hur omfattande artritsjukdom djuren får. Det finns ingen övre gräns för hur omfattande sjukdom djuren ska levamed. Även i den här ansökan skrivs att det inte är möjligt att ge smärtlindring "eftersom det sannolikt interagerar med sjukdomen. Inte heller i den här ansökan finns det någon information som understödjer den skrivningen. De pilotstudier som refereras i denna fallstudie, Malmö respektive Lund i Göteborg var underlaget så litet att det är osäkert att bedöma utifrån den motsäger påståendetatt smärtlindring interagerar. Inte heller i den här ansökan finns det någon information om att man vidtar några särskilda åtgärder för att underlätta för de artritsjuka djuren, inte heller att följa CFN:s allmänna råd gällande utförande av artritförsök. Det står att djuren kommer att skötas på sedvanligt sätt. 16000möss och 8000 råttor används. Beslut Ansökan tillstyrktes, med rådet att eter inte ska användas.Två ledamöter reserveradesig. Inte heller nämnden beaktade CFN:s allmänna råd. Ansökan tillstyrktes utan krav om att dessaska följas.

Bilaga 4 287

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd, 1996 Syfte Framkalla experimentell infektiös artrit på råttor för att studera mekanismema bakom sjukdomen. Sjukdom framkallas genom att bakterier injiceras. Djuren följs upp till 8 veckor. Dåliga medtagna djur avlivas. Ansökan är oklar vad gäller konsekvenserna för djuren.

300 råttor används. Beslut Tillstyrktes enbart vad pilotstudie varunder djuren ska ges smärtlindring och

avser en utvärdering ske om försöket påverkasav detta.

Göteborgs djurförsöksetiska nämn, 1996 Syfte Ansökan är fortsättning av ansökanovan. Rapport om pilotstudien bifogas dennaansökan.

Även den här ansökan är oklar i beskrivningen vad gäller konsekvenserna för djuren,

i bilaga till ansökan, från beredningsgruppen,redovisas mer om detta. Enligt denna men en leder bakterieinjektionen till sepsis i olika organ. Hos flertalet av djuren är detta övergående, hos 5-10 procentutvecklas inom 1-2 dygn en dödlig sjukdom. Dessadjur

men observeras och avlivas om så sker, men l procent kommer att spontandö. Efter denna allmänna infektion etablerasen infektion i en eller flera extremitetsleder. De djuren följs i upp till 8 veckor.

Det finns ingen information, vare sig i ansökan eller i beredningsgruppens skrivelse, om hur omfattande artritsjukdomen är. Det finns heller inte någon information om att man vidtar särskilda åtgärder i hållningen av djuren för att underlätta för dem. 300 råttor används.

Pilotstudien utfördes på tio djur. På samtliga framkallades infektiös artrit. Tre fick ingen smärtlindring, fyra fick paracetamol dricksvattnet ochi tre fick Temgesic i dricksvattnet. Enligt rapporten dog fyra avdjuren det framgår inte om något djur avlivades från de olika grupperna.

Deras slutsats: Temgesic medförde att djuren var mer påverkade slöa än utan smärtlindring eller med paracetamol.Inga säkra skillnader noterades mellan grupperna vad gäller mortalitet. Antalet djur är såpass litet att skillnaderna beträffande artrit kan vara tillfälliga. De föreslog ingen smärtlindring eller smärtlindring med paracetamol. Beslut Tillstyrktes utan smärtlindringskrav. Tre ledamöter reserveradesig.

Stockholms södra djurtörsöksetiska nämnd, 1996 Syfte Grundforskning ledgångsartrit. Avser fortsättning av försök enligt från 1994. l ansökan

om saknas information när sjukdomen bryter ut och hur omfattande den blir vad gäller

om antalet påverkade leder eller annat sätt. Enligt ansökan ska djuren studeras efter 12 respektive 30 dagar, det framgår inte om den angivna tiden avser efter

men sjukdomsutbrott eller när de sjukdomsframkallande injektionema ges. Det finns i ansökan ingen information om särskilda åtgärder i hållandet av djuren. 100råttor används. Beslut Tillstyrktes med rekommendationer gällande utförande av försöken. Bl a ska foder och vattenintag mätas samtjournalföras. Eftersom djuren kan få artrit i halskotpelaren skall foder på golvnivå i buren och vattennipplarna förlängas såatt djuren kan nå foder och

ges vatten utan att sträcka/böja nacken. Djuren ska vägasdagligen och om denna avviker mer än l0 procent är det ett tecken kraftigt påverkat allmäntillstånd, varför vätska bör ges parenteralt alternativt attdjuren avlivas. Bäddmaterial ska finnas.

288 Bilaga 4

Nämnden gav dessa rekommendationer redan då föregående ansökan tillstyrktes, de men har inte arbetats i den nya ansökan. En ledamot reserverade sig.

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Forskning om reumatisk sjukdom och att pröva ut nya behandlingsmetoder mot denna.Tre artritmodeller används. Sjukdomsförloppet följs olika långa tider". Det saknasinformation om hur omfattande sjukdom djuren drabbas av. Det finns ingen information om hur lång tid djuren ska leva med artritsjukdom. Inga särskilda åtgärder vidtas i hållningen av djuren för att underlätta för de artritsjuka djuren. Smärtlindring eller andra lindrande åtgärder används inte. 1800 råttor används. Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Stockholms norra djurforsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Forskning om reumatisk sjukdom. Injicering av sjukdomsframkallande substanser sker normalt i svansroten. Det framgår inte hur det görs när annan metod används. I tassarna Det saknas information om hur lång tid djuren lever med artrit, hur omfattande sjukdomen blir och hur de hålls. Det finns inte någonövre gräns för sjukdomstid och/eller omfattning. Enligt ansökan används flera speciella varianter av musstammen DBA/l. 300 varje. av Vilka varianter som används skrivs följande sätt: DBA/ CD-4-/-CD-8-/TNF -alfa rp55- /-m fl. Det totala antalet djur angesinte. Djuren är genetiskt modifierade men det finns ingen information i ansökan de om hälsomässiga konsekvenserna av att djuren är det. Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Stockholms norra djurñrsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Utföra magnetresonans MR tomograñska och spektroskopiska studier djur av som man framkallat artritsjukdom på. Artrit utvecklas i tå- och hasleder. Djuren följs med upprepade MR undersökningar under 40 dagar. I ansökan saknas information om hur omfattande sjukdom djur får vad gäller ledpåverkan. Det finns inte någon övre gräns. Enligt ansökan ska sjukdomen inte orsaka någon systemisk effekt. Försöken utförs i enlighet med CFN:s allmänna råd. 900 råttor används. Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Uppsala djurförsöksetiska nämnd, 1996 Syfte Forskning om reumatoid artrit och söka efter bot eller nya behandlingar mot sjukdomen. Ledsjukdom framkallas i perifera leder tår, anklar. I ansökan saknas information om hur omfattande ledpåverkan blir och hur lång tid somdjuren lever med sjukdom. Det finns inte någon övre gränsangiven. Enligt ansökan gäller att: För att försöka framkalla ledinflammationen på ett mer fysiologiskt sätt kommer jag att undersöka om sjukdomen kan framkallas med broskprotein och broskreagerande antikroppar, istället för Freunds adjuvans. Detta skulle innebära en skonsammare immunisering för mössen.

Bilaga4 289

Sjuka djur kommer att få speciell vård med lättillgängligt foder och vatten samtmjukare strö i buren".

1000möss används. Beslut Tillstyrktes med iakttagande av följande råd. Ströet skall bytas mot ett fast absorberande underlag. Tre ledamöter reserveradesig.

Bedömning

Inledning I den här fallstudien refereras en del av de artritansökningar som behandlats i de djurförsöksetiska nämnderna de senasteåren. Drygt hälften av de aktuella ansökningarna har behandlats i Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd, vilket är en följd av att det utförs flera sådana försök inom den regionen och av att nämnden behandlat fler sådana ansökningar än andra nämnder.

Artritförsöken har orsakat en hel del diskussioner p g a lidandet för djuren och det har lämnats flera reservationer mot tillstyrkan avsådanaansökningar.

För samtliga refererade ansökningar gäller att artritsjukdom framkallas på djuren. Olika metoder används för att göra det. Sjukdomsomfattningen varierar i olika försök vad avser ledpåverkan och allmänpåverkan samtvad gäller vilken tid somdjuren lever med sjukdom.

Stora skillnader i nämndernas bedömning En del ansökningar är anmärkningsvärt bristfälliga vad gäller väsentlig information, som t ex beskrivning av konsekvenserna för de artritsjuka djuren. I nämndernas utredningsskyldighet ingår a att ta reda på om försöket kan göras på ett för djuren skonsammare sätt.Om en ansökan inte beskriver konsekvenserna för djuren, kan nämnden rimligen inte anses ha utfört sitt utredningsuppdrag. Då underlaget briseter i detta väsentliga avseendeär det inte möjligt att utföra den djurförsöksetiska prövningen på ett riktigt sätt. Detta innebär i sin tur en risk för att djurförsök utförs som kanske inte skulle utförts om prövningen fungerat som avsett och att försök skulle kunnat utföras med mindre lidande för djuren i de fall då försök utförs.

Nämndernas beslut varierar mycket. l några fall har ansökan villkorats vad gäller utförandet, medan ansökningar i flera fall tillstyrkts utan några krav alls. I flera fall verkar det vara helt och hållet försöksledarens goda vilja som avgör om lindrande åtgärder vidtages eller Nämnderna har inte haft krañ, eller vilja, att ställa krav om att vidta lindrande åtgärder, vilket går ut över djuren. En annan konsekvens är att ansökningarna då inte bedöms på samma sätt. Detta gäller såväl mellan olika nämnder som inom en och samma nämnd.

Samordning behövs I denna fallstudie framkommer flera olika möjliga metoder att lindra för de artitsjuka djuren. Det handlar om smärtlindring, förbehandling, val av djurstam, val av metod för att framkalla sjukdom, olika åtgärder i hållning av djur samt att sätta en gräns för sjukdomens omfattning och därmed lidandet- vad gäller ledpåverkan och tid som djuren ska leva med

sjukdom.

De upprepade kraven från enskilda ledamöter och i några fall från hela nämnden, om ökat hänsynstagandegentemot de djur somgörs artritsjuka, har sannolikt varit av betydelse för att olika lindrande metoder faktiskt har arbetatsfram.

290 Bilaga

Dessa olika positiva åtgärder för att lindra för de artritsjuka djuren behöver spridas till andra nämnder och till andra forskare, så att de tas i bruk och också kan utvecklas ytterligare.

CFN:s allmänna råd Två av CFN:s allmänna råd är av intresse vid bedömning av artritförsök, dels nr 2 om immunisering av försöksdjur utkom i juni 1990 och dels nr 6 om utförande av artritförsök

smågnagareutkom i april 1996.

Enligt de allmänna råden nr 2 gäller att injektion i trampdynor, tassaroch frarnben ska undvikas och om så ändå sker ska det enbart utföras i en extremitet. Djur som injiceras i trampdyneområdet bör hållas i bur med slät botten och mjukt strömaterial. I fallstudien finns exempel på ansökningar enligt vilka man inte ens beaktar dessahögst rimliga krav på hänsynstagandeoch att beslutande nämnd inte heller har gjort det.

De allmänna råden nr 6 är av än större betydelse vad gäller artritförsök, eftersom det i dessa är angivet flera råd om utförande av sådan, vilka syftar till att lindra för djuren. Fallstudien visar att de allmänna rådennr 6 har kommit till användning, på såsätt att det i ansökningar eller i nämndens beslut anges att de ska följas. Motsatsen finns emellertid också, vilket måste ansessom anmärkningsvärt, i synnerhet att en djurförsöksetisk nämnd väljer att inte beakta dessaråd.

Dessutom är det nödvändigt att skrivningarna i de allmänna råden arbetas i ansökningamas texter så att nämnden ges information om i vilka avseenden som råden följs. Det är inte tillräckligt att enbart angeatt råden ska följas. Såt ex angesi de allmänna råden att smärtlindring försöksvis bör användas. Innebär en skrivning, i en ansökan eller nämndsbeslut, om att de allmänna råden ska följas, därmed att smärtlindring alltid prövas Sannolikt inte.

Bilaga 4 291

Fallstudie: Bullerförsök

Stockholms norra djuirförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Studera "Bullerträning skyddar mot bullerinducerade hörselsakdor. Djuren exponeras

om först för ett oskadligt buller nivån inte i 1-4 veckor, därefter för det potentiellt

anges skadliga bullret, har ljudnivå på 100-105 dB, från en minut upp till 72 timmar.

som en Djuren är vakna då de för buller. Enligt ansökan uppvisar djuren "nonnalt

exponeras beteende under exponeringen. 150marsvin, 100mössoch 50 råttor används. Beslut Tillstyrkt.

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Studera bullerkänslighet hos marsvin. Djuren bullertränas först genom att i tre veckor hållas i buller 80 dB, Därefter bullerexponeras de under narkos i ett öra, 128 dB under

om 45 minuter. Försöket utföres enligt en internationellt väl beprövad standardiserad modell,

används i syfte att fåjämförbara resultat världen över. 300 marsvin används. som Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Vid föregående sammanträdeavstyrkte nämnden en ansökan från samma försöksledare

att bullerexponera osövda marsvinför 105 dB i 72 timmar. 105 dB motsvarar det buller om

utsätts för då vistas meterfrån en motorsåg, utan hörselskydd. Försöksledaren man man en ansökte nytt, den här beskrivna ansökan, enligt vilken genomförandet av försöken ändratssåatt djuren ärsövda närde exponerasför högt buller.

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd, 1998 Syfte Studera ärftligt betingad hörselnedsättning. Avel sker av en särskild marsvinsstam som har

ärftlig hörselnedsättning. Djuren har också andra skador. En del är vid födseln mycket en

och avlivas genast. En deläldremarsvin får njurskador och avlivas då. svaga

Djuren "bullerexponeras vid varierandenivåer upp till 110 dB SPL under tider timmar; enstaka eller upprepade tillfällen beroende på den eftersträvade bullerskadan. Djuren

företrädesvis i vaket tillstånd i enlighet med de accepterade metoder som exponeras används såväl i Sverige internationellt. Enligt ansökan uppvisar djuren inga

som uppenbaratecken stresseller lidande,utan äter och beter sig normalt.

l försöken ska, enligt ansökan, användas "En stam om max 50 djur samtidigt, vilket nämnden tolkade till 50 djur totalt för ansökningsperioden. Sannolikt avsågförsöksledaren fler djur. Beslut fillstyrkt En ledamot reserveradesig.

Vid sammanträdet begärde reservanten att djuren ska vara sövda under tiden somde

för högt buller, sätt som enligt Göteborgsansökan, för att minska exponeras samma djurens lidande. Nämnden tillstyrkte ansökani befintligt skick.

Bedömning Göteborgs djurförsöksetiska nämnd och Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd har agerat på olika sätt vid bedömningen försök där djur exponeras för högt buller under

av lång tid. Konsekvensen de olika djurförsöksetiska prövningarna är att de djur som

av

för högt buller i Göteborg är sövda när så sker, medan djuren exponeras i vaket exponeras tillstånd i Stockholm.

292 Bilaga 4

Med tanke på bullernivån finns det anledning att fundera på om djuren verkligen är opåverkade av att exponeras för högt buller upp till 72 timmar, enligt den enaansökan, och för ett okänt antal timmar, vilket nämnden tillstyrkte vad gäller den andra ansökan. Göteborgsnämnden bedömde att djuren utsätts för lidande. Deras beslut innebär att försöken där utförs påett för djuren skonsammaresätt.

Försöken enligt den andra Stockholmsansökan utförs enligt metoder som är accepterade i såväl Sverige som internationellt. Försöksledare framhåller ofta just det som ett argument för att utföra försök visst sätt och det kan också vara ett hinder för att utföra försök ett annorlunda sätt, t ex att ändra utförandet av försök så att djurs lidande minskar. I Göteborg utförs försöken i modifierad form, vilket skonar djuren, och ändå anser de att försöken kan jämföras med andra försöksresultat.

Bilaga 293

Fallstudie: Lidandet avbryts inte

Göteborgs djurförsöksetiska nämnd, 1997 Syfte Ta fram läkemedel för akut leversvikt. 90 procent av levennassan opererasbort på djuren. Enligt ansökan förväntas majoriteten av djuren i kontrollgrupperna och de djur som fâr behandling somvisar sig vara ineffektiv att dö efter leverresektionen.

överlevnaden utreds att djuren följs 3-4 dygn efter operationen. Ett stort antal

genom djur spontandör. Försöken avbryts inte vid lidande. l200 råttor används. Beslut Tillstyrkt med rådet att avlivning bör ske genom koldioxid och uppklippning av thorax. Två ledamöter reserveradesig.

Stockholms södra djurförsöksetiska nämnd, 1996 Syfte Två ansökningar, som gäller för utförande av ett flertal försök för att undersöka akuttoxiska effekter hos blivande läkemedel. Det finns ingen information i ansökningarna om vad det är för läkemedelsområde.

Tillsynsmyndigheten kan svårligen följa upp någon av dessa akuta toxicitetsstudier, via icke föranmälda inspektioner, eftersom det handlar om flera tester sammai ansökan och då det saknasinformation om vad somtestasoch när det testas.

Enligt ansökan hålls djuren under kontinuerlig övervakning för registrering av symtom under timmarna närmast efter doseringen och därefter upprepade gånger resten av dagen. Erfarenhetsmässigt inträffar de allra flesta symtomen och eventuella dödsfall i akutforsök under första dagen.

ihållande kramper, kraftig lokalirritation vid injektionsstället eller andra tillstånd som kan antas medföra lidande kommer att föranleda avlivning. överlevande djur observeras dagligen under 14 dagar.

Till varje försök används20-40 djur. Totalt används 600 mössrespektive 1.200 råttor. Beslut Tillstyrkt.

Umeås djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Studera bioregulatorers effekt och toxicitetstesta nervgaser. Det finns inte någon information i ansökanom vad det är för nervgaser somtestas.

Ansökan är oklar vad gäller konsekvenserna för djuren. Enligt reservationen har försöksledaren bekräftat att det är fråga om dödstester som är plågsamma och att en del djur kvävs långsamt till döds. Denna beskrivning av konsekvenserna saknas helt i ansökan. Det finns ingen information i ansökan om att försök avbryts vid lidande.

500 råttor, 600 marsvin och 40 kaniner används.

Enligt reservationen används 900 av djuren 600 marsvin, 300 råttor i nervgastestema. Denna information finns inte i ansökan. Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Umeås djurforsöksetiska nämnd, 1997 Syfte Testa peroral och dermal akut toxicitet hos sprängämnet CL 20 och två mellanprodukter vid tillverkningen av detta.

294 Bilaga 4

Enligt ansökan är konsekvenserna för djuren inte kända, möjligen att effekterna blir desammasom för ett annat sprängämne,som inaktivitet, utveckling tremor inom

ger av 2 timmar följd av milda konvulsioner och i vissa fall död inom några timmar. Enligt ansökan avlivas djur som uppvisar mycket allvarliga toxiska symptom och bedöms

som avlida före observationstidens utgång. Djuren observeras i 14 dagar. Det finns ingen information i ansökan om att tillsynen är utöver den ordinarie, så att man kan avbryta vid lidande.

60 råttor och 12 kaniner används. Beslut Tillstyrkt. Två ledamöter reserveradesig.

Bedömning I ansökningarna från Stockholm anges de troliga konsekvenserna för djuren, att försök avbryts vid vissa angivna tecken till lidande och hur man ordnat med tillsynen för att kunna avbryta försök vid lidande.

I ansökan om att testa CL 20 redovisas de troliga konsekvenserna för djuren och att försök avbryts då dessaorsakar mycket allvarliga symtom. Det finns ingen information i ansökan om att tillsynen är utöver den ordinarie, så att man kan avbryta vid mycket allvarliga symtom.

I Göteborgsansökan redovisas att djur dör till följd av försöken. Dessa avbryts inte i något skede.

l ansökan om att testa nervgaser saknas information om konsekvenserna för djuren. Det kan man enbart läsa om i en reservation mot tillstyrkan av ansökan. Försöken avbryts inte vid lidande.

I CFN:s allmänna råd nr 2-1992 anges i sista stycket ett agerande som borde kunna tillämpas för försök som ovan redovisade ansökningar är exempel på, för att minska lidandet för djuren. Det är enbart i Stockholmsansökningarna som det är redovisat att försöken utförs enligt de allmänna råden, även om de ansökningarna har brister i andra avseenden.

De allmänna råden handlar om utförande av letala toxicitetstester, men den princip som redovisas vad gäller utökan tillsyn och om avbrytande av försök, for att minska djurs lidande, borde kunna tillämpas generellt, oavsettsyftet med försöken.

Bilaga4 295

Fallstudie: Produktkontrollförsök

Malmö/Lund djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Undersöka provets frihet från toxiska föroreningar genom mätning av mortaliteten hos möss efter tillförsel av en för ämnet subtoxisk ogiñig dos. Enligt ansökan består provlösningen av våra substanser, som testats fore beredning av våra handelspreparat.

information saknas om vad det är för typ av substanser som testas och om konsekvenserna för djuren.

Dokumentationskrav: Europeiskaoch US Pharmacopén. 600 mössanvänds.

Beslut Tillstyrkt. En ledamot reserveradesig.

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd, 1995 Syfte Aktivitetsbestâmning av humant tillväxthormon. Vi använder alternativ biokemisk metod, for produkt till större delen av vår marknad. USA har dock ännu accepterat vår ansökan om övergång till biokemisk metod, HPLC. Bearbetning av berörda myndigheter i dessaländer fortgår. Vi räknar med ett godkännande under 1996.

Djuren injiceras två gånger dagligen under fyra dagar med substans. Ökningen

av kroppsvikt utvärderasdärefter.

Dokumentationskrav: Europeiska Pharmacopén. 3800 råttor används.

Beslut Tillstyrkt.

Stockholms norra djurförsöksetiska näimnd, 1995 Syfte Abnorm Toxicity Test, Safety Test. Biologisk renhetstest av läkemedel för parenteralt bruk, framställda av råvaror medbiologiskt ursprung.

Enligt ansökan finns det inte någon alternativ test. Företaget kommer att ansöka om borttag av analysen för vissa produkter.

Djuren injiceras med substans,varefter deras allmäntillstånd avläses, under de sju dagartestet pågår.

Dokumentationskrav: EuropeiskaPhamracopén,US Pharmacopén.

150 marsvin och 2200 mössanvänds. Beslut Tillstyrkt.

296 Bilaga

djurförsöksetiska nämnd, 1995 Stockholms norra Syfte Pyrogentest. Biologisk renhetstestav läkemedel för parenteralt bruk. Alternativ LAL-test Limulustest. Övergång till LAL-test pågår, men måste test är få myndigheternas godkännande varje produkt för sig. Djuren injiceras med substans,varefter kroppstemperatur registreras. Dokumentationskrav: Europeiska Pharmacopén,US Pharmacopén. 200 kaniner används. Beslut Tillstyrkt.

djurförsöksetiska nämnd, 1997 Stockholms norra Syfte Pyrogentest. Biologisk renhetstest läkemedel för parenteralt bruk. av Alternativ är LAL-test Limulustest. Övergång till LAL-test pågår, men för test dessaprodukter är det inte tillåtet att använda LAL-test som altemativ. Djuren injiceras med substans,varefter kroppstemperatur registreras. Dokumentationskrav: US Pharrnacopén. 100 kaniner används. Beslut Tillstyrkt.

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd, 1997 Syfte Abnorm Toxicity Test, Safety Test. Biologisk renhetstestav läkemedel för parenteralt bruk, framställda råvaror med biologiskt ursprung. av Enligt ansökan finns det inte någon alternativ test. Internationellt pågår arbete med bort kravet denna test ska utföras. Ännu inte godkänt av berörda mål att ta att myndigheter. injiceras med substans, varefter deras allmäntillstånd avläses, under de sju Djuren dagar testet pågår. Dokumentationskrav: US Pharmacopén. 50 marsvin och 200 möss används. Beslut Tillstyrkt.

Stockholms norra djurforsöksetiska nämnd, 1997 Syfte Att kontrollera att polievaccinet inte innehåller levandeLCM-virus. saknas beskrivning försökets genomförande, i stället hänvisas till en I ansökan av bifogad metodbeskrivning. Enligt denna ska 20 möss användas per test av vaccinsats fyra dessafår spontandö under testperioden, för att undersökningen ska och högst av godkännas.

Bilaga 4 297

Den enda information lämnas konsekvenserna för djuren är den i som om metodbeskrivningen hur många djur maximalt tillåts spontandö. Det finns om som ingen information vad händer med djuren och heller inte att man vidtar några om som lindrande åtgärder. Dokumentationskrav: Metoden krävs enligt läkemedelsregistrering i Sverige".

Metoden är den officiella enligt fannakopén. Enligt ansökan används 20 möss försök. I ansökan saknasinformation om antalet per tester och totala antalet djur. Beslut Tillstyrkt.

djurförsöksetiska nämnd, 1997 Stockholms norra Syfte kontrollera vaccinet skydd mot tetanustoxin. I ansökan saknasbeskrivning Att att ger försökets genomförande, istället hänvisas till en bifogad metodbeskrivning. av Det enda står konsekvenserna för djuren i ansökan är: Immuniseringen som om tolereras väl. Tetanustoxin kramp hos del av mössen. Enligt ansökan ska möss ger en injicerats med tetanustoxinavlivas om krampsymtom förekommer. som Metodbeskrivningen annan bild av vad som händer. Utförande av ger en neutralisationstest beskrivs på följande sätt efter det att testsubstansinjicerats: a djuren under 8 dagar. Anteckna de djur dör och eventuella Observera som sjukdomssymptom hosdjur som lever vid slutavläsningen. Avläsning beskrivs på följande sätt: Notera den serumspädning som ger 50 % a överlevnad under försöket. Kontrollera toxinet. Dödlig dos skall nås av challengetoxinet. Det verkar fråga ett LDSO-test, men det står inget om det i vara om ansökan. Vad gäller individuella sera står det att man vid avläsning ska angehur

många de sju djuren somskyddats mot dödlig toxinverkan. av Dokumentationskrav: Metoden krävs enligt läkemedelsregistrering i Sverige". marsvin och 76 möss försök. I ansökan saknasuppgift Enligt ansökan används 14 per om antalet testeroch totala antalet djur. Beslut Tillstyrkt.

djurförsöksetiska nämnd, 1997 Stockholms norra Syfte Art kontrollera tetanustoxin bildas i odlingen. I ansökan saknas beskrivning av att försökets genomförande, hänvisar istället till bifogad metodbeskrivning. man en djurens situation står det enbart att Djuren får kramp och dör inom kort Vad gäller tid, under punkten vård och förvaring står att djur med stelkrampssymptom men metodbeskrivningen gäller för avläsning att ska anteckna efter hur avlivas. Enligt man många dagar djur dör och krav för godkänt prov gäller att Dosen skall vara som dödande inom försökstiden. Dokumentationskrav: Metoden krävs enligt läkemedelsregistrering i Sverige.

Bilaga 4

Enligt ansökan används 2 möss försök. l ansökansaknasuppgift om antalet tester per och totala antalet djur. Beslut Tillstyrkt.

Uppsala djurförsöksetiska nämnd, 1997 Syfte varje nyproducerad vaccinbatch är verksam potency-test och oskadlig för Bevisa att oskadlighetskontroll och vaccinema är hållbara till 27 månader efter djur att upp tillverkningsdatum. Vaccinerna testas är avsedda för grisar mot rödsjuka och som parvovirusinfektioner. Vad gäller oskadlighetskontroll förväntas inga komplikationer, smärtupplevelser eller beteendeförändringar. Vad gäller challengetest förväntas samtliga 10 möss i kontrollgrupp l dö liksom 2-3 st i kontrollgrupp har fått lägre challenge-dos än att kontrollgrupp I kontrollgrupp Ill fått lägst challenge-dos förväntas inga döda som Även bland möss vaccinerade med låg dos vaccin kommer ett fåtal att dö. möss. av observeras dagligen i 10 dagar. "Döda och sjuka djur noteras och sjuka djur Mössen det finns ingen information att har någon utökad tillsyn i syfte avlivas, men om man att kunna avbryta test sjuka djur. Dokumentationskrav: Enligt "European PharrnacopoeiaCommission. 12000 möss, 390 marsvin och 180grisar används.

Beslut Tillstyrks. Sökanden att, beträffande mössen, ta fram metod med annan uppmanas endpoint döden. Ansökan skulle anmälas till CFN, men det står inte om det är än enligt l6 § CFN:s kungörelse den djurförsöksetiska prövningen. Två ledamöter om reserverade sig.

Bedömning de refererade ansökningarna är anmärkningsvärt bristfälliga. De Flera av djurförsöksetiska nämnderna ska beakta eventuella dokumentationskrav, men det innebär inte nämnderna för den skull ska godkänna vad som helst. De ska även för att de här försöken utföra djurförsöksetisk prövning fullt ut. Nämndernas en inte uppfylld och därmed har man svårligen kunnat besvarat utredningsskyldighet är försöken kunde utförts med mindre lidande för djuren. ex frågan om Fallstudiens exempel belyser problemet med att få till stånd förändringar gällande dokumentationskrav. Här finns exempel på ansökningar för vilka det redovisas att finns och exempel där sökanden att försöken inte behöver utföras alls, alternativ anser utförs dokumentationskrav. Det är fråga om djurförsök med såväl ringa som men p g a lidande. Detta visar betydelsen att arbetar med djurförsöksfrågan flera svårt av man plan och med olika metoder, för att kunna minska antalet djurförsök och för att minska

det lidandet för de djur som används.

.r.iEl. 1 j ;a . m r 71 . Q- u-U.. u.y

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstmktureringarochbeskattning.Fi. 29. 1976årslagomimmunitetochprivilegieri vissa Tänderhelalivet fall enÖversyn.UD. nytt ersättningssystemfor vuxentandvård. 30.Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31.Detgällerlivet. Stödochvårdtill barnoch Mänpassaralltid Nivå- ochorganisationsspecifika ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ processermedexempelfrånhandeln.A. 32.Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid Vårt livsomkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomiochforskning. Ty makten dinär Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott.In. arbetslivetochdetjämställdaSverige.A. 34.löretagaremedrestarbetsfönnåga. Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35.Förordningartillmiljöbalken. Bilagor.M.+ försäkringar.Fi 36.ldentif1eringochidentiteti digitalamiljöer Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerav Referatfrånenhearingden12november1997. ochSystembolagetsprodukturval. IT-kommissionensrapport4/98.K. Integritet Effektivitet- Skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadeftârsalcingen.S. - 10.Campus konst.U.for 38.Vadfår vi för pengarna Resultatstymingav l1.Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala inomolikaområden.U. området.S. 12.Självdeklarationochkontrolluppgifter 39.Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.M. förenkladeförfaranden.Fi. 40.BROTISOFFER l3.Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju. 14.E-pengarnäringsrâttsligafrågor.Fi. 41.Läkemedelsinformationföralla. l5.Grönanyckeltal Indikatorerforettekologiskt 42.Försvarsmaktsgemensamutbildningför hållbartsamhälle.M. framtidakrav.Fö. l6.Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43.HurskallSverigemåbättre bemötandeav personermedfunktionshinder. förstastegetmotnationellafolkhälsomål. - 17.Samordning digitalmarksändTV. Ku.av 44.Ensamladvapenlagstiñning.Ju. l8.Engräns enmyndighet Fi. 45.Somingi framtiden.Fö. - 19.ITochregionalutveckling. 46.0m buggningochandrahemligatvångsmedel.Ju. 120exempelfrånSverigeslän.K. 47.Bulvanerochannat.Ju. 20.lT-kommisionenshearingominfrastrukturen 48.Kontrolleradochifrågasatt fordigitalamedier.Andrakammarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder.S. - Riksdagen1997-10-24.K. 49.Konsekvenseravatttaxfreeforsäljningenavvecklas 2l.Problemmedinbäddadesysteminför2000-skiftet. inomEU.K. HearinganordnadavITkommissioneni 50.De39stegen.Läkemedelsutredningarunder samverkanmedlndustriforbundetochStatskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill 1997-1l-14.K. Läkemedelivårdochhandel,SOU1998:28. 22.Försäkringsgaranti. 51.Vuxenutbildningochlivslångtlärande. Ettgarantisystemfor forsâkringsersättningar.Fi. Situationeninfor ochunderförstaåretmed 23.Statenochexportfinansieringen.N. kunskapslyñet.U. 24.FiskeriadministrationeniettEU-perspektiv. 52.Utstationering arbetstagare.av A. Översynavñskeriadministrationen Jo. 53.Ta möjligheternaiÖstersjöregionen.N. m.m. vara 25.Tre städer.En storstadspolitikfor helalandet. 54.HuroffensivlT-användningkanskapatillväxt +4 bilagor. för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav 26.FrånhembränttillMariakliniken. lT-kommissionen uppdrag Kommunikations-av faktaomungdomarochsvartsprit. departementet,Närings-ochhandelsdepartementet - 27.Nyaledningsreglerför bankaktiebolagoch och Industriförbundet. försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-1l-l8.l. 28.Läkemedeli vårdochhandel.Om säker,flexibelen 55.Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett ochsamordnadlåkemedelsforsörjning. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

56.Avdragför ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa

ochtillfälligt arbete.Fi 57.DUKOMDistansutbildningskommittén.

Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed IT-stöd.U.

58.ITochnationalstaten.Fyrafrarntidsscenarier.

IT-kommissionensrapport6/98.K. 59.Räddningstjänsteni Sverige

RäddaochSkydda.Fö.

- 60.KringHallandsåsen.M. 6l.Livsmede1stillsyniSverige.Jo. 62.Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om

kämavfallsomrösmingeniMalå kommun1997.M. 63.Engodaffär i Motala.Jouma1istemasavslöjanden

ochläsarnasetik. Demokratiutredningensskriftserie.SB.

64.Bättreochmertillgängliginfonnation.

Småföretagsdelegationensrapport2.N. 65.Nyatider,nyaförutsättningar...

IT-kommissionensrapport8/98.K. 66.FUNKlS funktionshindradeeleveri skolan.U.

- 67.Socialavgiftslagen.S. 68.Kunskapslägetpåkämavfallsomrâdet1998.M. 69.Lämplighetsprövning personalinomav

förskoleverksamhet,skolaochskolbamomsorg.U. 70.Skolan,IT ochdetlivslångalärandet.

HearinganordnadavUtbildningsdepartementetoch

lT-kommissionen,Rosenbad1997-l2-04,

IT-kommmissionensrapport7/98.K. 71.Denkommunalarevisionen ettdemokratiskt

-

kontrollinstrument.In. 72.Kommunalafinansförbund.Fi. 73.OrganisationerMångfaldIntegration Ettframtida

systemför statsbidragtill invandrarnas riksorganisationermfl.In.

74.Styrningenavpolisen.Ju. 75.Djurförsök.Jo.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsbered ningen Läkemedelsinformationföralla.41

HurskallSverigemåbättre Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett förstastegetmotnationellafolkhälsomål.43 seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.55 - Engodaffäri Motala.Joumalistemas Kontrolleradochifrågasatt avslöjandenoch intervjuermedpersonermedfunktionshinder.48 läsarnasetik.Demokratiutredningensskriftserie.63 - De39stegen.Läkemedelsutredningmunder

Justitiedepartementet 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

Läkemedelivårdochhandel,SOU1998:28.50 BROTISOFFER Socialavgiftslagen.67 Vad hargjorts Vad börgöras 40

Ensamladvapenlagstiftning.44

Kommunikationsdepartementet

Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.46 Bulvaneroch 47 IT ochregionalutveckling. annat. Styrningen polisen.74 120exempelñånSverigeslän.19 av IT-kommisionenshearingominfrastrukturen

Utrikesdepartementet för digitalamedier.Andrakammarsalen,

Riksdagen1997-10-24.20 1976årslagomimmunitetochprivilegieri vissafall ProblemmedinbäddadesysteminförZOOO-skiñet. enöversyn.29 - Hearinganordnad ITkommissioneni av Försvarsde artementet samverkanmedIndustritörbundetoch Statskontoret

Säkrarekemikalie antering. 3 1997-11-14.21 l Utlandsstyrkan.30 Identifieringochidentiteti digitalamiljöer.

Försvarsmaktsgemensamutbildningfor Referatfrånenhearingden12november1997. framtidakrav.42 lT-kommissionensrapport4/98.36

Sotning framtiden. Konsekvenseravatttaxfreeforsäljningenavvecklas i 45 inomEU.49 Räddningstjänsteni Sverige RäddaochSkydda.59 Hur offensivIT-användningkanskapatillväxt for mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

Socialdepartementet IT-kommissionenpåuppdragavKommunikations-

departementet,Närings-ochhandelsdepartementet Tänderhelalivet ochIndustriforbundet.Rotundan,Rosenbad1997-11-1 nytt ersättningssystemfor vuxentandvård.2 - 54 Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdryckeroch IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier. Systembolagetsprodukturval.8 IT-kommissionensrapport6/98.58 Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom Nya tider,nyaförutsättningar... bemötandeav personermedfunktionshinder.16 IT-kommissionensrapport8/98.65 Trestäder.En storstadspolitikför helalandet. Skolan,ITochdetlivslångalärandet. + st4 bilagor.25 Hearinganordnad Utbildningsdepartementetav och Frånhembränt Mariakliniken. lT-kommissionen,Rosenbadl997-12-04, faktaomungdomarochsvartsprit.26 - IT-kommmissionens 7/98.K. 70 rapport Läkemedelivårdochhandel.Om säker,flexibelen

ochsamordnadläkemedelsforsörjning.28 Finansdepartementet Detgällerlivet. Stödochvårdtill bamoch Omstruktureringarochbeskattning.1 ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.31+ Rättssäkerhet, Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektivaav vårdbehovochsamhällsskyddvid försäkringar.7 psykiatrisktvångsvård.32 Företagaremedrestarbetsfonnåga.34 Integritet Effektivitet Skattebrott.9

Denframtidaarbetsskadeforsäkringen. Självdeklarationochkontrolluppgifter 37 Vad får förenkladeförfaranden.12 för pengarna Resultatstymingav - - E-pengar-näringsrättsligafrågor.14 statsbidragtill vissaorganisationerinomdetsociala Engräns enmyndighet 18 området.38 - Försäkringsgaranti.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ettgarantisystemför forsäkringsersättningar.22 Bättreochmertillgängliginformation. Nyaledningsreglerförbankaktiebolagoch Småföretagsdelegationensrapport2.64 försäkringsbolag.27 Avdrag för ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa Inrikesdepartementet ochtillfälligt arbete.56 Historia,ekonomiochforskning. Kommunalafmansförbund.72 Femrapporteromidrott.33

Denkommunalarevisionen ettdemokratiskt

- Utbildningsdepartementet

kontrollinstrument.7l Campusfor konst10 OrganisationerMångfaldIntegration Ettfrantda

- Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn systemför statsbidragtill invandrarnas inomolikaområden.1 1 riksorganisationermil.73 Vuxenutbildningochlivslångtlärande.

underforstaåretmed Miljödepartementet Situationeninför och kunskapslyñet.5 l Grönanyckeltal Indikatorerförettekologisltfällbart

- DUKOMDistansutbildningskommittén. samhälle.15 Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed Förordningartill miljöbalken. Bilagor.+ 35 IT-stöd.57 Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.3 9 FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.66 KringHallandsåsen.60

- Lämplighetsprövningavpersonalinom Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om förskoleverksamhet,skolaochskolbamomsorg.69 kämavfallsomröstningeni Malåkommun1997.62

Kunskapslägetpåkämavfallsområdet1998.8 J ordbruksdepa rtementet Fiskeriadministrationenetti EU-perspektiv. Översynavfiskeriadministrationenm.m.24 LivsmedelstillsyniSverige.6 1 Djurförsök.75

Arbetsmarknadsdepartementet välfärdensgenusansikte.3 Mänpassaralltid Nivå- ochorganisationsspeciñka processermedexempelfrånhandeln.4 Vårt livsomkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Tymakten dinär Mytenomdetrationella arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 Utstationering arbetstagare.av 52

Kultu rdepartementet Samordning digitalav marksändTV. 17

Närings- och handelsdepartementet Statenochexportñnansieringen.23

påmöjligheternaiÖstersjöregionen.53 Ta vara

FRITZES

ll-l-1N'l'l.l;. PLJ|sI.Ik,1|N|-:1

POSTADRESS:106 47 STOCKHOLM FAX08-690 91 91. TELEFONZOS-69O91 90 E-POST:frirzes.0rder@liber.se Fmrzss INTERNETBOKHANDEL:wwwiritzesse

ISBN 9 1-38-20943-8 ISSN O375-25OX