SOU 1997:109

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods delbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Myndighetsansvaret

för transport av

farligt gods

SM 1997:109 Delbetänkande av Utredningen om kemikalieolyckor m.m.

Løçñ

559p,/

Statens offentliga utredningar

1997 109

Försvarsdepartementet

för

Myndighetsansvaret

transport av farligt gods

Delbetänkande av Utredningen kemikalieolyckor

om m.m. Stockholm 1997

SOUochDs kan köpasfrånFritzeskundtjänst.Förremissutsändningarav SOUoch Dssvarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdragav Regeringskanslietstörvaltningsavdclning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

10647 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL

ISBN 91-38-20669-0 Stockholm 1997 ISSN0375-250X

Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Genom beslut den 19 december 1996 bemyndigade regeringen chefen for Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för klarlägga att behovet av och lämna förslag till lagstiftning krävs bl.a. med anledning som av EU-direktivet om åtgärder för att Förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och EU-direktivet om Säkerhetsrådgivare vid transport av farligt gods. l uppdraget ingick även att undersöka om myndighetsansvaret för farligt gods bör transport av förändras. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen generaldirektören Ulf Bjällås särskild utredare. som

Till sakkunniga utsågs den 5 februari 1997 kanslirådet Ulf Bjurman. kammarrättsassessom Agneta Eberhardt och hovrättsassessom Jan Stålhandske. Som experter förordnades dag samma departementssekreteraren Bo Barrefeldt, enhetschefen Magnus Blomqvist. förbundsjuristen Annika Gustafsson, juristen Ingrid Johansson, hovrättsassessom Maj Johansson. avdelningsdirektören ngabirgitta Larsson, civilingenjören Inge Lundström och överingenjören Åke Persson samt den 6 mars 1997 avdelningsdirektören Thure Svensson.

Som sekreterare i utredningen förordnades den 21 februari 1997 kammarrättsassessom Ulrik Johansson.

Utredningen har antagit namnet Utredningen kemikalieolyckor och om m.m. får härmed överlämna delbetänkandet Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande sakkunnige Jan av Stålhandske.

Stockholm i augusti 1997

Ulf Bjällås

Ulrik Johansson

Illustration 37 Särskilda yttranden 38i

FÖRKORTNINGAR ADR Accord Européen Relatif au Transport Interna-

tional des Marchandises Dangereuses par Route CIM Det internationella Fördraget om godsbefordran

järnväg COTIF Fördraget den 9 maj 1990 om internationell järn-

vägstrañk DGR Dangerous Goods Regulations DSC Sub-Committee on Dangerous Goods. Solid Bulk

and Containers ECE Economic Commission for Europe ATA International Air Transport Association ICAO International Civil Aviation Organization ILO International Labour Organization IMDG-code International Maritime Dangerous Goods Code M0 International Maritime Organization RID Réglement Concemant Transport International

Ferroviaire des Marchandises Dangereuses SOLAS 1974 års konvention om säkerhet för människoliv

till sjöss TFK Transportforskningskommissionen

SAMMANFATTNING

Efter genomgång av regelstrukturen för farligt gods. med

transport av undantag for bulktransporter till sjöss som inte omfattas lagen l982:82l

av om transport av farligt gods. och de ansvariga myndigheternas arbetsuppgifter såväl nationellt som internationellt har funnit att frågorna

om transport av farligt gods främst handlar om olycksförebyggande säkerhetsarbete avseende det farliga godsets hantering och förpackning vid transport och mindre om ren trafiksäkerhet. De föreskrifter transportmyn-

som dighetema utfärdar syftar främst till att eliminera den extra säkerhetsrisk som det farliga godset utgör under transporten.

Myndighetsansvaret är idag uppdelat tre transportmyndigheter: Statens räddningsverk Räddningsverket för landtransporter, Sjöfartsverket för sjötransporter och Luftfartsverket för luñtransporter. Av dessa är Räddningsverket den helt dominerande både med avseende på transportvolymer och resursmässigt. Med hänsyn till den nuvarande transportslagsanknutna uppdelningen av myndighetsansvaret kan emellertid inte de samlade

resurserna utnyttjas optimalt. Samordningen mellan transportmyndighetema har inte heller fungerat helt tillfredsställande. vilket i hög grad torde ha sin grund i deras olika inriktning och storlek. Vi föreslår därför att myndighetsansvaret för alla transporter av farligt gods land. luft och sjö med

undantag för bulktransponer till sjöss läggs

- en myndighet och att Räddningsverket blir den ansvariga myndigheten. Det övergripande trafiksäkerhetsansvaret skall emellertid även i fortsättningen vila de för respektive transportslag ansvariga myndigheterna. Med en sådan renodling av myndigheternas arbetsuppgifter skapas förutsättningar för en samordning av arbetet med farligt gods-frågor och myndigheternas kan

resurser utnyttjas ett effektivare sätt.

SOU 1997109

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förordningen 1982:923 om transport av farligt gods

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Transportmyndiglzet är l fraga om Ansvarig myndighet för transport

avfarligt gods ar Statens radd-

ningsverk. landtrarzsporter: Statens räddningsverk.

lufttransporter: Luftfartsverket.

sjötransporter: .S70fartsverket.

Förfrågør som inte kan hänföras till ett visst transportslag är Statens räddningsverk transpørtmyndighet.

4 § Transportmyndigheterna skall med- Statens räddningsverk skall meddela dela föreskrifter enligt 5 § lagen föreskrifter enligt 5 § lagen 1982182 l om transport av farligt 1982:821 om transport av farligt gods. gods.

5 § Farligt gods indelas i följande klasser:

Klass l for explosiva varor Klass 2 för komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser Klass 3 för brandfarliga vätskor Klass 4 för brandfarliga fasta självantändande och

varor, varor varor

som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten Klass 5 för oxiderande varor och organiska peroxider Klass 6 för giñiga varor, vämjeliga varor och varor med benägenhet

att orsaka infektioner Klass 7 for radioaktiva varor Klass 8 för frätande varor

Klass 9 för magnetiskt material Klass 9 lör magnetiskt material

och de varuslag enligt och de varuslag enligt

klasserna l-8 som en klasserna 1-8 som Sta-

transportmyndighet för tens räddningsverk för

särskilda fall föreskri- särskilt fall föreskriver.

ver.

Statens raddningsverk får föreskriva Transportmyndigheterna får före- att en klass skall vara indelad i skriva att en klass skall vara indelad underavdelningar. i underavdelningar.

7 § På ansökan skall transportmyndig- På ansökan skall Statens räddningsheten meddela beslut om en viss verk meddela beslut om en viss vara vara är att anse som farligt gods är att anse som farligt gods enligt enligt lagen l982:82l om transport lagen 1982:821 om transport av av farligt gods. l beslutet skall farligt gods. l beslutet skall myndigmyndigheten ange den för godset heten ange den för godset tillämpliga tillämpliga klassen samt godsets klassen samt godsets placering inom placering inom klassen. klassen.

Sökanden skall lämna underlag för Sökanden skall lämna underlag för den prövning som behövs för be- den prövning som behövs för beslutet. Sökanden skall betala de slutet. Sökanden skall betala de kostnader som prövningen orsakar. kostnader som prövningen orsakar. Transportmyndigheten får be- Statens. räddningsverk får bestämma stämma avgiften till lägre belopp om avgiften till lägre belopp om omständigheterna föranleder det. omständigheterna föranleder det.

8 § l ett ärende enligt 7 § får trans- l ett ärende enligt 7 § får Statens portmyndigheten sökandens räddningsverk sökandens begäran föreskriva vad som skall begäran föreskriva vad som skall gälla för transport av varan intill gälla för transport av varan intill dess ärendet slutligt avgjorts. Beslut dess ärendet slutligt avgjorts. Beslut där sådana föreskrifter meddelats där sådana föreskrifter meddelats kan när som helst ändras av myn- kan när som helst ändras av myndigheten. digheten.

9 § Transportmedel. enhetslastanord- Transportmedel. enhetslastanordningar, behållare, emballage och ningar, behållare. emballage och

transportmateriel skall med transportmateriel skall med annan annan

SOU 1997:100

hänsyn till material. konstruktion. hänsyn till material. konstruktion. utförande och utrustning uppfylla de utförande och utrustning uppfylla de transportsäkerhetskrav som trans- transportsäkerhetskrav som Statens portmyndighelen föreskriver. räddningsverk föreskriver.

Transporlmyndigheterna får före- Statens räddningsverk får föreskriva skriva att materiel enligt första att materiel enligt första stycket får stycket fär användas till transport användas till transport endast om endast om den är provad och god- den är provad och godkänd för sitt känd för sitt ändamål. ändamål.

10 § Enhetslastanordningar. behållare och Enhetslastanordningar. behållare och emballage skall vid transport vara emballage skall vid transport vara märkta det sätt transportmyn- märkta det sätt Statens radddigheten föreskriver. ningsverk föreskriver.

Transportmyndigheterna får före- Statens räddningsverk får föreskriva skriva att även transponmedlet skall att även transportmedlet skall

vara vara märkt. märkt.

12 § I den utsträckning transportmyn- l den utsträckning Statens rädddigheten föreskriver skall det för ningsverk föreskriver skall det för transporterna finnas skriftliga in- transporterna finnas skriftliga instruktioner som anger vilket sätt struktioner som anger vilket sätt godset är farligt och vilka åtgärder godset är farligt och vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka som skall vidtas för att motverka eller undanröja fara som kan uppstå eller undanröja fara kan uppstå

som under transporten. under transporten.

13 § Transportmyndighelerna får före- Statens räddningsverk får föreskriva skriva att särskild utrustning för att särskild utrustning för brandsläckning, sanering, personligt brandsläckning, sanering, personligt skydd eller annat säkerhetsändamål skydd eller annat säkerhetsändamål skall finnas tillgänglig vid transport. skall finnas tillgänglig vid transport.

22 § Transportmyndigheterna och en Statens räddningsverk bemyndigas

var inom sitt område bemyndigas att att

utöver vad framgår denna utöver vad som framgår av denna

som av förordning meddela föreskrifter förordning meddela föreskrifter enligt 9 och l0 lagen 1982:821 enligt 9 och l0 lagen l982:82l

transport av farligt gods: om transport av farligt gods: om

meddela Föreskrifter enligt 6 § meddela föreskrifter enligt 6 § första stycket 2 och 3 lagen om första stycket 2 och 3 lagen om transport farligt gods: transport av farligt gods:

meddela ytterligare föreskrifter meddela ytterligare Föreskrifter för verkställighet lagen för verkställighet av lagen om

av om transport farligt gods och denna transport av farligt gods och denna

av förordning. förordning.

23 § Har föreskrifter meddelats om krav Har föreskrifter meddelats om krav

tillstånd eller förhandsanmälan tillstånd eller förhandsanmälan enligt 10 § lagen l982:82lom enligt l0 § lagen l982:82lom transport farligt gods, får trans- transport av farligt gods. får Statens

av portmyndigheterna uppdra po- räddningsverk uppdra polismynlismyndighet att pröva ärenden dighet att pröva ärenden om tillstånd

om tillstånd eller att ta emot förhands- eller att ta emot förhandsanmälan. anmälan.

Sådana ärenden Statens kämkraftsinspektion och Statens strål-

prövas av skyddsinstitut inom respektive verksamhetsområde om de avser varor enligt klass

24 §

transportmyndighet med- lnnan Statens räddningsverk meddelnnan en delar föreskrifter berör en lar föreskrifter som berör en annan

som

myndighets verksamhets- myndighets verksamhetsområde. annan område. skall samråd ske med denna skall samråd ske med denna mynmyndighet. dighet. Härvid skall särskilt beaktas

att Vägverket. Banverket, Sjöfarts-

verket och Luftfartsverket har det

övergripande ansvaret för trafik-

säkerheten inom respektive trans-

portområde. Föreskrifter om transport avfarligt gods som innebär att trafksákerheten sänks far endast beslutas i samråd med detför trafiksäkerheten ansvariga verket.

Förordningen 1985:835 om kemiska produkter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Kemikalieinspektionen får meddela ytterligare föreskrifter försiktigom hetsmått enligt 5 § lagen 1985:426 om kemiska produkter.

l fråga om transport kemiska l fråga transport kemiska av om av produkter meddelas dock sådana produkter meddelas dock sådana föreskrifter i första föreskrifter i första stycket som avses som avses stycket av respektive transport- Statens räddningsverk enligt av myndighet enligt förordningen förordningen 1982:923 om trans- 1982:923 om transport av farligt port farligt gods efter samråd med av gods efter samråd med Kemika- Kemikalieinspektionen. Iieinspektionen

31 § Innan annan myndighet än sådan innan myndighet än Statens annan transportmyndighet som avses i 5 § räddningsverk meddelar förbud eller andra stycket meddelar förbud eller föreskrifter har betydelse för som föreskrifter som har betydelse för kemiska produkter transporter av transporter skall samråd ske med skall samråd ske med Statens räddvederbörande transpørtmyndighet ningsverk som ansvarig myndighet enligt förordningen 1982:923 om enligt förordningen 1982:923 om transport av farligt gods. transport av farligt gods.

Svävarfartslörordningen 1986:305

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § Sjöfartsverket meddelar i fråga om Sjöfartsverket meddelar i fråga om svävare föreskrifter om förande av svävare föreskrifter om förande av dagbok. rapportering av sjöolyckor dagbok och rapportering av samt transport av farligt gods sjöolyckor.

Förordningen 1988:1040 med instruktion för Statens räddningsverk

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l § Statens räddningsverk är central Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor förvaltningsmyndighet för frågor om om olycks- och skadeförebyggande olycks- och skadeförebyggande åtåtgärder enligt räddningstjänstlagen gärder enligt räddningstjänstlagen l986:l 102, om landtransponer l986:l 102, om transport av farligt av farligt gods, om anordnande av gods, om anordnande av skyddsrum skyddsrum och skyddade och skyddade utrymmen, om räddutrymmen, om räddningstjänst samt ningstjänst samt om sanering efter om sanering efter utsläpp av radio- utsläpp av radioaktiva ämnen från en aktiva ämnen från en kämteknisk kämteknjsk anläggning, i den mån anläggning, i den mån detta inte är detta inte är en uppgift för någon en uppgift för någon annan myndig- annan myndighet. het.

3§ Utöver vad som följer av 2 § skall Räddningsverket särskilt

l handlägga ärenden om land- 1 verka som ansvarig myndighet transponer enligt lagen 1982:821 enligt lagen 1982:821 om transom transport av farligt gods och port av farligt gods, verka för samordning av säkerhetsföreskrifter för landa sjö- och lufttransporter av farligt gods.

SOL 1997:109

12. samordna tillsynsmyndigheternas 12. samordna tillsynsmyndigheterverksamhet i fråga om land- verksamhet i fråga

nas om transport transporler av farligt gods och svara av farligt gods och svara för tillsyn för tillsyn inom verksamhetsområdet inom verksamhetsområdet i övrigt. i övrigt

Förordningen 1993:1283 om kosmetiska och hygieniska produkter

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Läkemedelsverket får i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter meddela föreskrifter om försiktighetsmått enligt 5 § lagen 1985:426

om kemiska produkter.

l fråga om transport av kosmetiska l fråga om transport kosmetiska

av och hygieniska produkter meddelas och hygieniska produkter meddelas dock sådana föreskrifter som avses i dock sådana föreskrifter i

som avses första stycket av respektive irans- första stycket Statens

av portmyndighet enligt förordningen räddningsverk enligt förordningen 1982:923 om transport av farligt 1982:923 om transport farligt

av gods efter samråd med Läkeme- gods efter samråd med Läkemedelsverket. delsverket.

l Uppdraget

Utredningen om kemikalieolyckor m.m. har bl.a. fått i uppdrag att undersöka om myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör utformas annorlunda än för närvarande. Enligt direktiven till utredningen

bör en genomgång göras av såväl nationella som internationella myndighetsuppgifter hos Sjöfartsverket. Luftfartsverket och Räddningsverket. l utredningsuppdraget ingår att överväga frågan om att låta en myndighet vara transportmyndighet för all transport av farligt gods, med undantag för bulktransporter till sjöss. När i fortsättningen skriver sjötransporter

om avser således endast transporter av förpackat gods. Fördelarna med att ansvaret for transport av farligt gods samlas hos en myndighet skall vägas mot fördelarna med att systemen för sjö- respektive luftsäkerhet hålls samlat hos en myndighet. De ekonomiska konsekvenserna av eventuella förändringar skall belysas.

2 Nuvarande

ordning

Nuvarande lagstiftning om transport av farligt gods infördes år l982 med lagen l982z82l och förordningen 1982:923 om transport av farligt gods. Ett av huvudskälen för tillkomsten av den nya lagstiftningen var att skapa ett samlat regelverk. Lagen och förordningen om transport av farligt gods är en ramlagstiftning som framför allt innehåller definitioner, regler om klassificering av farligt gods, bemyndiganden samt ansvars- och överklagandebestämmelser. Klassindelningen av farligt gods sker utifrån godsets farliga egenskaper. Klassificeringen ligger sedan till grund för de särskilda regler om dokumentation. märkning, förpackning och hantering av farligt gods vid transport som enligt bemyndigande meddelas av transportmyndighetema.

SOL l997:l9 l

Räddningsverket är transportmyndighet för samtliga landtransporter. Sjöfartsverket lör sjötransporter och Luftfartsverket för lufttransporter. För frågor som inte kan hänföras till ett visst transportslag är Räddningsverket transportmyndighet. Beträffande transport av radioaktiva ämnen och militära transporter finns särskilda regler som inte kommer att beröras närmare i detta betänkande. Det kan dock finnas skäl att inom ramen for Räddningsverksutredningens Fö I996: I0 uppdrag överväga om det alltjämt är befogat med en särreglering för militära transporter av farligt gods.

Med uppgiften som transportmyndighet följer ett ansvar för normgivning. allmän myndighetsutövning. service till allmänheten och att delta i det internationella arbetet inom respektive myndighets transportområde. Räddningsverket har även ett mer övergripande samordningsansvar för arbetet hela farligt gods-området. En närmare genomgång av myndigheternas arbetsuppgifter kommer att göras i avsnitt 5 nedan.

Tillsynsansvaret omfattas inte av transportmyndighetsansvaret. utan utövas delvis av andra myndigheter enligt 25 § förordningen om transport av farligt gods. Frågor som berör tillsynsorganisationen kommer därför inte att behandlas här.

Frågans tidigare behandling

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods har varit föremål för utredning vid ett flertal tillfällen. Innan lagen och förordningen om transport av farligt gods infördes var lagstiftningen beträffande vägtransporter av farligt gods i huvudsak produktinriktad och myndighetsansvaret spritt på ett stort antal myndigheter. Lagstiftningen för jämvägstransporter. sjötransporter och lufttransporter var däremot i första hand transportorienterad och myndighetsansvaret koncentrerat till Statens Järnvägar, Sjöfartsverket och Luftfartsverket. l betänkandet Ds K 1980:10 Säkrare transporter av farligt gods föreslogs att ansvaret för landtransporter skulle förläggas till en särskild enhet inom Transportrådet och att ansvaret för sjö- respektive lufttransporter skulle ligga kvar hos respektive fackmyndighet. Redan då förordade emellertid flera remissinstanser, bl.a. Statens Järnvägar, Statens lndustriverk. ASG och Bilspedition, Transportarbetareförbundet, Kemi-

kontoret och Sveriges Redareförening, att ansvaret skulle samlas hos en myndighet. Med hänsyn till remisskritiken föreslog departementschefen i propositionen prop. l98l/82z94 s.l 5 att myndighetsansvaret för landtransporter skulle förläggas till en särskild enhet vid Sjöfartsverket för att ett så samlat myndighetsansvar som möjligt. Genom införandet av lagen om transport av farligt gods skedde således en koncentration av myndighetsansvaret till Sjöfartsverket och Luftfartsverket.

l utredningen SOU 1983:77 Effektiv räddningstjänst föreslogs med hänsyn till förändringarna i räddningstjänstens organisation att myndighetsansvaret för transport av farligt gods till sjöss och land skulle överföras till Räddningsverket. Beträffande lufttransporterna föreslogs ingen förändring. Syftet med att föra över myndighetsansvaret till Räddningsverket var att frågorna om transport av farligt gods skulle kopplas närmare till samhällets program för befolkningsskydd och räddningstjänst. Emellertid överfördes endast ansvaret för landtransporter till Räddningsverket. Därmed var myndighetsansvaret för de två dominerande transportslagen beträffande farligt gods återigen uppdelat och den tidigare gemensamma transportinriktningen bruten.

Riksdagen har i rskr l993/94zl0 ställt sig bakom följande uttalanden från regeringen och försvarsutskottet om bl.a. transport av farligt gods. l regeringens skrivelse l992/93z258 angavs att Räddningsverket bör utveckla sin samordningsroll i det nationella arbetet med både befolkningsskydd och räddningstjänst vad avser olyckor med kemikalier och transport av farligt gods. Riskanalyser olika nivåer bör ligga till grund för den kort- och långsiktiga inriktningen av åtgärderna. Räddningsverket bör utveckla metoder för riskanalyser och riktlinjer för den praktiska tillämpningen av dessa inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Vidare betonade regeringen vikten av att utveckla ett gemensamt informationssystem för transport av farligt gods och hänvisade därvid till Räddningsverkets infonnationsbank RIB. Försvarsutskottet ställde sig i sitt betänkande FöU 1993/9421 i huvudsak bakom regeringens skrivelse och framhöll att en av de viktigare frågorna var att ge Räddningsverkets samordningsuppgift ett sådant innehåll att verket kan agera ett likartat sätt över samtliga myndighetsområden när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor och vid transport av farligt gods.

Uttalandena får anses ge en klar fingervisning om ett ökat och integrerat räddningstjänsttänkande i fråga om transport av farligt gods. Bland annat mot bakgrund härav föreslogs i utredningen SOU 1995:19 Ett säkrare samhälle att Räddningsverket skulle ta över myndighetsansvaret för alla slag av transporter av farligt gods med undantag för bulktransporter till

SOL lO9":l09 1"

sjöss. Förslaget fick ett blandat mottagande remissinstansema. Flertalet

av var positiva till förslaget. Sjöfartsverket och Luftfartsverket dock kri-

var tiska. De båda verken framhöll att frågorna om transport av farligt gods är intimt förknippade med övriga frågor om sjö- och Iuftfartssäkerhet och att det förekommer ett omfattande internationellt samarbete bI.a. berör

som frågorna om transport av farligt gods. Förslaget ledde inte till någon forändring av myndighetsansvaret och i prop. l996/97:l l s. 89 uttalade regeringen att frågan om myndighetsansvaret for transport av farligt gods borde beredas ytterligare.

4 Internationella bestämmelser och

överenskommelser

4.1 FNss rekommendationer transport

om av

farligt gods

Bestämmelserna om transport av farligt gods är i hög grad internationella. Inom FN finns sedan länge en expertgrupp arbetar med rekommenda-

som tioner for klassificering och förpackning av farligt gods oavsett transportslag. FN-rekommendationerna delar farligt gods i nio klasser utifrån dess farliga egenskaper. Till klasserna hör ämnesforteckningar. Dessa forteckningar är inte uttömmande. de täcker merparten de kom-

men av mersiellt mest betydelsefulla ämnena med farliga egenskaper. Det finns även anvisningar om hur godset bör förpackas. FNzs rekommendationer har blivit vägledande for allt annat internationellt arbete med farligt gods

transport av se bilden sist i betänkandet. Den klassindelning som gjorts i lagen och förordningen om transport av farligt gods är avsedd att överensstämma med FN-rekommendationema. För närvarande stämmer den dock inte helt med dessa. Härtill återkommer i vårt huvudbetänkande.

2 Järnvägstransporter

De internationella bestämmelserna om transport av farligt gods pá järnväg finns i RlD Réglement Concernant Transport International Ferroviaire des Marchandises Dangereuses. RlD är ett bihang till det internationella Fördraget godsbefordran järnväg CIM. vilket i sin tur är en bilaga

om till fördraget internationell järnvägstrafik COTIF. RlD har genom

om direkta stadganden i CIM integrerats med de allmänna villkoren för avtal om jämvägstransporter mellan fördragsstatema och utgör i första hand avtalsvillkor och inte offentligrättsliga säkerhetsföreskrifter.

RlD indelar farligt gods i nio huvudklasser. Klassificeringen överensstäm-

i princip med FN-rekommendationema. RlD består av tre delar. Del l mer är kortfattad och innehåller allmänna bestämmelser, del innehåller ämnesförteckningar och bestämmelser om handhavandet av det farliga godset vid transport och del lll innehåller bestämmelser om provningsmetoder. krav Förpackningar, tankar och tankcontainrar m.m..

lnom EU pågår arbete med att harmonisera reglerna för transport av farligt gods. Bland annat har EU antagit ett direktiv som i princip innebär att RlD även skall tillämpas vid nationella jämvägstransporter av farligt gods.

3 Vägtransporter

För vägtransporter gäller ADR Accord Européen Relatif au transport lnternational des Marchandises Dangereuses par Route, som är en överenskommelse om gemensam europeisk standard för vägtransport av farligt gods. Föreskrifterna i ADR gäller dock endast godset och dess hantering. Nationella och internationella föreskrifter avseende reglering av vägtrafik. vägtrafikavtal och handelsutbyte gäller oavsett ADR.

ADR har samma klassindelning av farligt gods som RlD. Regelverket är indelat i själva överenskommelsen och två i huvudsak tekniska bilagor. A och B. Konventionstexten är kortfattad och innehåller endast ett fåtal materiella bestämmelser. Tyngdpunkten är lagd bilagorna som är mycket omfattande och detaljerade. Bilaga A innehåller bl.a. regler om klassificering och förpackning av det farliga godset och vänder sig främst till avsändaren. Bilaga B riktar sig framför allt till transportören med bestämmelser

bl.a. transportsätt, samlastning, Förarutbildning och krav fordon. om

l likhet med vad sagts jämvägstransporter har EU antagit ett

som ovan om direktiv innebär att ADR även skall tillämpas vid nationella vägtrans-

som

SOL l997zlü9 19

porter av farligt gods. Vidare finns det ett EU-direktiv om kontroll av vägtransporter av farligt gods. Avsikten är att kontrollen inom medlemsstaterna skall bli enhetlig och att onödiga dubbelkorttroller skall undvikas.

4 Sjötransporter

Vid transport av förpackat farligt gods till sjöss tillämpas lMDG-koden. som utarbetats inom IMO International Maritime Organization. För bulktransporter av farligt gods finns särskilda regler. Koden har i sig endast status av rekommendation. men tillämpas av de flesta stora sjöfartsnationerna. lMDG-koden indelar farligt gods i nio klasser. Klassindelningen överensstämmer med FNzs rekommendationer. Klasserna innehåller förteckningar över de godsslag som får transporteras sjöledes. Vidare innehåller lMDG-koden. som är det till omfånget största regelverket transport

om av farligt gods. bestämmelser om dokumentation. märkning, förpackning och hantering av det farliga godset under transport samt särskilda bestämmelser om brandskydd. Förpackningsreglema överensstämmer i huvudsak med FNrekommendationerna.

5 Fly gtransporter

För luftfartens del återfinns de internationella farligt gods-reglerna i de av den internationella civila luftfartsorganisationen lCAO utgivna Technical instructions lCAO-Tl. Dessa är automatiskt bindande för de stater som biträtt konventionen om internationell civil luftfart Chicago-konventionen. Klassindelningen och förpackningsreglema följer FN-rekommendationerna. Härutöver har flygbolagen inom den internationella luñfartsorganisationen IATA utarbetat regler, Dangerous Goods Regulations DGR, som är helt baserade lCAO-Tl.

6 Behovet av samordning mellan

transportslagen

För att underlätta transportövergångar och minimera byråkratin vore det enligt vår uppfattning en stor fördel om framför allt reglerna för sjö- och landtransporter kunde harmoniseras. eftersom det är dessa transportslag som har de största volymerna och är mest integrerade genom bl.a. ro/rotrafik. Vid flygtransporter förekommer också transponövergångar. men där är volymerna betydligt mindre och harmoniseringsbehovet inte lika uttalat. Utvecklingen går dock mot ett ökat användande av flygtransporter och det är därför angeläget att det även här så långt möjligt sker en harmonisering.

Enligt vår uppfattning torde en fullständig harmonisering av farligt godsreglerna genom att skapa ett gemensamt regelverk för samtliga transportslag dock inte möjlig. Det kommer alltid att finnas skillnader i risk-

vara analys som är kopplade till transportslagens olika förutsättningar. Klassificeringen av farligt gods grundar sig den huvudrisk som finns vid transport av en viss vara se 6 § Förordningen om transport av farligt gods. Skillnaden i reglerna mellan transportslagen kan därför bero att en risk är större vid en viss transport än vid en annan. Detta innebär t.ex. att samma vara i vissa fall kan tillhöra olika klasser beroende transportsätt. Det finns inte heller något egenvärde i att ha högre säkerhetskrav för ett visst transportslag än vad som erfordras för att transporten skall kunna ske

ett säkert sätt. Inte heller får nödvändiga säkerhetskrav sänkas bara för att uppnå harmonisering. Skillnader i reglerna mellan transportslagen som inte har sin grund i befogade säkerhetsöverväganden bör dock undanröjas.

Med de ovan nämnda FN-rekommendationema som grund sker en successiv tillnärmning reglerna för transport av farligt gods mellan de olika

av transportslagen. Det internationella arbetet går dock långsamt och regelverkens omfattning och detaljrikedom är ett problem. De mest omfattande avstegen från FN-rekommendationema finns inom regelverken för landtransporter. Ett stort arbete med att omstrukturera ADR har påbörjats inom ECE F Nzs ekonomiska kommission för Europa. Det nya ADR kommer i sin uppläggning mer att överensstämma med FN-rekommendationema. De kemiska och tekniska detaljfrågoma kommer att regleras via hänvisningar till FN-rekommendationema respektive internationell standard. Liknande förändringsarbete bedrivs även avseende RlD och lMDG-koden. Förutom att minska regelverkens omfång och uppnå så stor överensstämmelse

en med FN-rekommendationema som möjligt, är avsikten att transporthandlingar skall harrnoniseras mellan de olika transportslagen.

m.m.

SOU 1997109 Zl

lCAO-Tl har redan en sådan utformning som eftersträvas för land- och sjötransporter.

Förutom det ovan nämnda arbetet med att omstrukturera farligt gods-reglerna för land- och sjötransporter pågår olika harmoniseringsprojekt. lnom DSC Sub-Committee on Dangerous Goods. Solid Bulk and Containers finns en arbetsgrupp som arbetar med att harmonisera sjöfartens regler med vägtransportsektorns i vad avser ro/ro-trañken och IMO har utarbetat rekommendationer för hantering av farligt gods i hamnar. För transport Östersjön finns en särskild överenskommelse mellan Danmark. Finland. Polen. Sverige och Tyskland integrerade land- och sjötransporter. Öve-

om renskommelsen bygger i huvudsak att IMDG-koden tillämpas med vissa lättnader för kortare transporter där bestämmelserna i ADR och RlD om klassificering och märkning tillämpas.

För att Förebygga risker med transport av farligt gods väg, järnväg och inre vattenvägar har EU antagit ett direktiv om säkerhetsrådgivare. Varje Företag som i sin verksamhet utför transporter av farligt gods väg, järnväg och inre vattenvägar. eller lastning eller lossning i samband med sådana transponer skall utse en eller flera säkerhetsrådgivare. Dessa skall ha en viss utbildningsnivå avseende de väsentliga bestämmelserna i lagar. förordningar och Föreskrifter som är tillämpliga för transport av farligt gods. Utbildningen skall bekräftas genom en examen. Säkerhetsrâdgivaren har till uppgift att verka för att transporter av farligt gods sker i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Om en olycka som skadar människor. egendom eller miljön inträffar under eller i anslutning till transport av farligt gods skall rådgivaren lämna en olycksrapport till företagsledningen eller i förekommande fall till lokal myndighet. De eventuella ändringar av svensk lagstiñning som säkerhetsrådgivardirektivet kan komma att föranleda återkommer till i vårt huvudbetänkande.

5 Transportmyndighetemas organisation

och arbetsuppgifter

1 Organisation

Inom Räddningsverket finns en särskild enhet som bl.a. arbetar med frågor

transport av farligt gods. På enheten finns femton personer verksamma. om varav tio arbetar med frågor om farligt gods såsom implementering av internationella regler. tillsyn. utbildning samt forskning och utveckling. l Räddningsverkets budget har för innevarande budgetår sex miljoner kronor avsatts for forskning och utveckling inom farligt gods-området.

På Sjöfartsverket är frågorna om transport av farligt gods knutna till Miljösektionen vid Sjöfartsinspektionen. Tidigare har de sorterat under Sjöfartstekniska sektionen och innan dess under fartygsoperativa sektionen. För närvarande är det två tidigare en person med visst kontorsstöd

personer

direkt arbetar med frågor om farligt gods. På Luftfartsverket som mer handläggs frågor farligt gods inom Luftfartsinspektionen. Verksamheten

om utgör en mindre del av en heltidstjänst.

5.2 Normgivning och internationellt arbete

Huvuduppgiften for transportmyndighetema är att meddela föreskrifter om transport farligt gods. En mycket viktig uppgift är deltagande i de

av annan internationella fora som bl.a. utarbetar de ovan nämnda internationella regelverken för transport av farligt gods. Eftersom de svenska reglerna om

farligt gods nästan helt ansluter till dessa regelverk kan detta transport av ses som en integrerad del av normgivningen.

Räddningsverket företräder Sverige i arbetet med FN-rekommendationema

farligt gods samt i arbetet med ADR och RlD, med undanom transport av tag för vissa avgränsade områden, 19 och 21 förordningen om trans-

farligt gods. De svenska föreskriftema kallas ADR-S samt RlD-S port av och motsvarar i huvudsak ADR och RlD. Vissa särbestämmelser finns

SOL l997:l09

dock. Förutom de undantag som är särskilt markerade i texten. finns det i ADR-S en särskild bilaga C for vissa speciella transporter.

l fråga om sjö- respektive lufttransporter är ansvaret som behörig myndighet placerat Sjöfartsverket respektive Luftfartsverket. Sjöfartsverket företräder således Sverige inom IMO med bl.a. utarbetandet av lMDG-koden och Luftfartsverket har att företräda Sverige inom ICAO i arbetet med ICAO-TI. Av resursskäl deltar emellertid inte Luftfartsverket i lCAO:s arbete med farligt gods-frågor.

För sjö- och lufttransporter har Sjöfartsverket respektive Luftfartsverket utgett kortfattade föreskrifter vilka. med ett fåtal undantag for inhemska transporter. innehåller hänvisningar till de internationella regelverken. lMDG-koden och ICAO-TI. Därutöver har Sjöfartsverket bl.a. meddelat föreskrifter om lastsäkring och hantering av farligt gods i hamn. Några enhetliga regler för hanteringen i hamn har dock inte kunnat utarbetas grund av att frågan sträcker sig över flera myndigheters ansvarsområden.

3 Myndighets utövning

Klassificeringsñågor

För en vara som inte finns upptagen i gällande regelverk skall en transportmyndighet enligt 7 § förordningen om transport av farligt gods på ansökan meddela beslut om varan är att anse som farligt gods enligt lagen om transport av farligt gods. l beslutet skall myndigheten ange den for godset tillämpliga klassen samt godsets placering inom densamma.

Tillståndsprövning

Om det är av särskild betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer enligt l0 § lagen om transport av farligt gods förbjuda vissa slag av transporter eller föreskriva att vissa slag av transporter får ske endast efter tillstånd eller förhandsanmälan.

Enligt 23 § förordningen om transport av farligt gods får transportmyndigheterna delegera ansvaret att pröva ärenden om tillstånd och att ta emot förhandsanmälningar till en polismyndighet.

Statens Kårnkraftsinspektion och Statens Strålskyddsinstitut prövar sådana ärenden inom sina respektive verksamhetsområden.

Dispenser

Enligt 6 § lagen och 22 § förordningen om transport av farligt gods får transportmyndigheterna besluta om undantag från lagens tillämpning beträffande vissa transporter eller vissa slag transporter.

Sammanfattningsvis kan sägas att de ovan nämnda myndighetsuppgifterna upptar en mindre del av transportmyndighetemas tid.

5.4 och utbildning

Information

De tillämpliga regelverken för respektive transportslag är omfattande och svårtillgängliga for en lekman. En stor del av transponmyndighetemas dagliga arbete med farligt gods-frågor upptas därför av att informera

om gällande bestämmelser. Ett problem i detta sammanhang är att myndighetsansvaret är spritt flera instanser. Avsändare och transportörer kan därför inte få heltäckande information om vad som gäller för de olika transportslagen från en och samma källa utan måste vända sig till olika myndigheter. Denna ordning innebär också merarbete för myndigheterna. Räddningsverket har byggt upp en informationsbank RIB. som bl.a. innehåller data om cirka 4 000 farliga ärrmen, uppgifter om märkning vid transport och hantering samt transportklassningar av farliga ämnen for väg, järnväg, sjö och flyg. Vidare finns hela ADR inlagd i fulltext med möjlighet till sökning. Varken Sjöfartsverket eller Luftfartsverket har visat något intresse for att delta i arbetet med informationsbanken. För mer detaljerade frågor om transport av farligt gods till sjöss och i luften måste man därför vända sig till Sjöfartsverket respektive Luftfartsverket.

Statistiken beträffande transport av farligt gods är bristfällig. Heltäckande uppgifter om transporterade kemikalier och mängder samt om olyckor och olyckstillbud saknas. Genom införandet av EU-direktivet om säkerhetsrådgivare kommer en viss rapporteringsskyldighet beträffande olyckor att införas. Paralleller kan härvid dras till bestämmelserna om hanteringen av farliga kemikalier i fasta anläggningar där det finns regler om rapportering av olyckor och tillbud. En mer heltäckande statistik som visar transporterade mängder av respektive godsslag samt transportsätt vore dock önskvärd.

SOU l997:l09 L

5.5 Samordning mellan myndigheterna och

problem med nuvarande ordning

Räddningsverket är central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor om olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen och skall bevaka riskutvecklingen inom verksamhetsområde och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och för att förebygga olyckor. Ansvarsfördelningen för den operativa räddningstjänsten kan schematiskt beskrivas enligt följande. Huvudansvaret vilar kommunerna. som svarar för räddningstjänsten inom sitt respektive område. För räddningstjänsten till sjöss ansvarar Sjöfartsverket avseende människoliv medan Kustbevakningen har ansvaret för miljön. lnom ramen för Sjöfartsverkets och Kustbevakningens ansvarsområden har avtal tecknats med vissa kustkommuner som har byggt upp särskilda insatsstyrkor för att bistå dessa myndigheter. Luftfartsverket har ansvar för räddningstjänsten vid flyghaverier inom Sveriges sjöterritorium.

Beträffande transport av farligt gods skall Räddningsverket enligt 3 § l instruktionen för Räddningsverket verka för samordning av säkerhetsföreskrifter för land-, sjö- och lufttransporter. För bl.a. detta ändamål har en särskild delegation knutits till verket. l delegationen ingår förutom representanter för de tre transportmyndighetema även företrädare för andra berörda statliga myndigheter samt företrädare för näringslivet och fackföreningsrörelsen. Delegationen sammanträder två till fyra gånger per år. Därutöver förekommer även informella kontakter mellan framför allt transportmyndighetema för att överbrygga problem i gränsområdet mellan de olika regelverken. Vid den hearing som utredningen höll den 24 mars l997 framkom emellertid enligt samstämmiga uppgifter från berörda myndigheter, organisationer och företag att det finns brister beträffande samordningen mellan transportmyndighetema.

Räddningsverket har i huvudsak anfört följande om bristerna beträffande samordning. En av orsakerna är att verkets bemyndigande "att verka för samordning i 3 § l instruktionen för Räddningsverket är för svagt och otydligt fomtulerat. En annan orsak är att det råder mer eller mindre vattentäta skott mellan de olika internationella organ där regelverken utarbetas. Det faktum att alla regler baserar sig FN:s rekommendationer räcker inte till som garanti för att skapa likformiga regler för de olika transportslagen. Även transportmyndigheternas olika storlek och ambitionsnivå har bidragit till att samordningen och samverkan inte fungerat. Luftfartsverket saknar

t.ex. helt specialkompetens avseende farligt gods och deltar. som tidigare nämnts. inte i lCAO:s arbete med transport av farligt gods. Många gånger har Räddningsverket fått svara för frågor inom hela farligt gods-området. t ex genom närvaro vid mässor. Gemensamma projekt har varit svåra att genomföra.

Från näringslivet har man bl.a. framfört följande. Det är nödvändigt att transport av farligt gods kan ske ett smidigt sätt. Arbetet med att harmonisera reglerna för land-. sjö- och lufttransporter behöver därför prioriteras. l dag brister det i samordningen mellan transportmyndigheterna. Harrnoniseringsarbetet försvåras av att fackmyndighetema för de olika transportslagen värnar om sin särställning. Detta gäller även i detaljfrågor som t.ex. märkning av farligt gods. Det är också en nackdel att Sjöfartsverket och Luftfartsverket inte deltar i arbetet med att utveckla en gemensam databas för transport av farligt gods. Ett samlat myndigjietsansvar skulle öka möjligheterna till samordning det internationella planet.

6 Ett samlat

myndighetsansvar

6.1 Inledning

Det finns en skillnad i synen frågor om transport av farligt gods mellan transportmyndighetema som bottnar i deras olika inriktning. Sjöfartsverket och Luftfartsverket betonar farligt gods-frågornas samband med det övriga säkerhetsarbetet inom respektive transportslag och menar att det inte går att särskilja farligt gods-frågorna från sjö- respektive luñsäkerhetsarbetet i övrigt. Räddningsverket å sin sida betonar räddningstjänstaspektema och framhåller att farligt gods-frågoma framför allt handlar om att förebygga och begränsa kemikalieolyckor i samband med transport av farligt gods. Förenklat kan man uttrycka det så att Sjöfartsverket och Luftfartsverket utgår från transportmedlet och dess säkerhetskrav medan Räddningsverket utgår från det farliga ämnet eller Skillnaden i synsätt är naturlig med

varan. hänsyn till verkens olika inriktning och verksamhetsområden. Det ursprungliga syftet med lagen och förordningen om transport av farligt gods att skapa ett samlat regelverk och en enhetlig inriktning av farligt godsfrågoma har således inte uppnåtts. Detta försvårar samordningen mellan

SOU l997:l09 27

transportmyndigheterna och skapar problem för näringslivet. Ytterst kan detta leda till säkerhetsrisker.

En samordning av myndighetsansvaret kan med hänsyn till transportmyndigheternas självständighet i förhållande till varandra i praktiken endast ske

frivillig väg. Med nuvarande uppdelning av myndighetsansvaret torde därför en kraftfullare formulering av det nuvarande samordningsansvaret för Räddningsverket verka för samordning" vara verkningslöst. eftersom det i realiteten inte skulle ge den samordnande myndigheten några ytterligare befogenheter. Utredningen ser därför inte ett utvidgat mandat med en starkare betoning av samordningsansvaret som någon lösning.

6.2 Val av ansvarig myndighet

Sjöfartsverket och Luftfartsverket har ingen transportkompetens utanför sina respektive verksamhetsområden. Myndigheternas transportinriktning är därför ingen möjlig utgångspunkt för ett samlat myndighetsansvar. Räddningsverket

har däremot kompetens inom såväl räddningstjänst som olycks- och skadeförebyggande arbete. Frågor om transport av farligt gods tenderar allt mer att ses som en del av det totala olycks- och skadeförebyggande arbetet inom industrin. Om farligt gods-frågoma skall få en gemensam inriktning och myndighetsansvaret samlas till myndighet bör

en därför Räddningsverket bli ansvarig myndighet för samtliga transportslag. Detta ligger också i linje med den inriktning mot ett ökat räddningstjänsttänkande i frågor om transport av farligt gods år

som senare förordats statsmakterna se avsnitt 3 ovan. Även de generella kommitté-

av direktiven l994:23 om de ekonomiska ramarna för utredningsförslag gör att det i praktiken endast är Räddningsverket, som i dag är den till storleken helt dominerande transportmyndigheten, som kan bli aktuellt. Att förlägga ansvaret till någon annan myndighet skulle bli allt för kostsamt. Den fortsatta diskussionen om möjligheten och lämpligheten av att samla ansvaret för transport av farligt gods kommer således att utgå ifrån att det är Räddningsverket som i så fall blir denna myndighet.

6.3 Förutsättningarna för ett samlat

myndighetsansvar

Frågan är först om det går att särskilja reglerna om transport av farligt gods från övriga trafiksäkerhetsregler. Vid införandet av lagen och förordningen om transport av farligt gods ansågs framför allt dessa gränsdragningssvå-

righeter beträffande sjötransporter vara ett hinder mot att förlägga myndighetsansvaret för sjötransporter av farligt gods till någon annan myndighet än Sjöfartsverket se prop. 1981/82294 s.12l . För landtransporter. såväl väg- som jämvägstransporter. har emellertid en uppdelning av myndighetsansvaret i detta avseende varit möjlig och såvitt framkommit fungerat väl.

Varken lMDG-koden eller lCAO-Tl innehåller några bestämmelser om farkosternas konstruktion. För att ett fartyg skall transportera farligt gods sjön krävs visserligen att det är konstruerat visst sätt. Dessa regler finns emellertid i SOLAS den internationella konventionen om säkerhet for människoliv till sjöss och inte i lMDG-koden. Beträffande flygplan finns särskilda certifieringsbestämmelser i Chicago-konventionen. som gäller oavsett om flygplanet skall transportera farligt gods eller inte. Några särskilda bestämmelser för farligt gods-transporter finns inte.

Farligt gods-reglema handlar i stället huvudsakligen om det farliga godsets egenskaper. Reglernas syfte kan sägas vara att neutralisera den extra fara som det farliga godset representerar vid transport jämfört med annat gods.

Regleringen av transport av farligt gods berör således i huvudsak följande punkter.

Regler om fastställande av vad som skall anses vara farligt gods

klassificeringen.

L Regler om förpackning av godset for att minimera risken för att det

. oavsiktligt kommer ut till följd av påfrestningar under transport förpackning.

Regler om beskrivning av godset i transportdokument så att dess

farliga egenskaper framgår ett klan och entydigt sätt

dokumentation.

A Regler om märkning av godset så att dess skadebringande egen-

skaper synliggörs och kan särskiljas från övrigt gods märkning.

Regler om hur farligt gods bör hanteras under normala omstän-

digheter eller bekämpas vid en olycka hantering.

Punkterna l och 2 om klassificering och förpackning av farligt gods om-

FN-rekommendationema. Både sjö- och luftfartens farligt godsfattas av regler följer i stort sett dessa rekommendationer. Genom att Räddningsver-

SOU I9UW 109 29

ket företräder Sverige i arbetet med FN-rekommendationerna förekommer i praktiken redan i dag en viss internationell samordning kring dessa två moment i regleringen av transporter av farligt gods. Med hänsyn härtill är det svårt att se varför myndighetsansvaret for dessa moment inte kan samlas hos Räddningsverket även nationellt.

När det gäller dokumentation och märkning enligt punkterna 3 och 4 pågår ett arbete med att harmonisera dessa regler för sjö- och landtransporter. Sjöfartsverket har framhållit att det är viktigt att dokumentation och märkning är sjöfartsanpassade så att de som hanterar godset sjön känner igen sig. Några mer avgörande skäl for att ansvaret bör vara uppdelat har dock inte framkommit.

l fråga om hantering av det farliga godset vid transport har både Sjöfartsverket och Luftfartsverket gjort invändningar mot ett samlat myndighetsansvar. Sjöfartsverket har framhållit att det bl.a. finns omfattande samlastningsregler for containrar i lMDG-koden medan ADR för vägtransporter innehåller mycket sådana regler. Det finns särskilda krav säkring av flexible lBCzs småbulkbehållare och liknande förpackningar vid förväntat dålig väderlek. Vid transport av brandfarliga vätskor och organiska peroxider måste hänsyn tas till klimatförändringar som uppstår vid passage mellan olika klimatzoner. Särskilda krav ställs också transport av farligt gods som kräver temperaturreglering. Detta gäller speciellt för organiska peroxider i klass 5.2. Vid transport av vissa explosiva ämnen gäller speciella stuvningsbestämmelser samt krav på särskilda transportcontainrar. Krav på rena. oljefria däck finns vid transport explosiva ämnen.

av vilket även gäller vid transport av vissa gödningsämnen i klass Vidare har Sjöfartsverket påpekat att lastsäkringsreglema. som visserligen inte återfinns i IMDG-koden, kan ge upphov till gränsdragningsproblem mellan myndigheterna om farligt gods-frågorna bryts ut från Sjöfartsverket. lMO har i samarbete med lLO International Labour Organization gett ut rekommendationer for säkring av last i lastbärare under namnet lMO/lLO guidelines for packing cargo freight containers or vehicles och Sjöfartsverket har föreskrift, SJÖFS l994:27, handlar hur farligt

gett ut en som om gods och lastbärare ska säkras under sjötransport. Sjöfartsverket hänvisar härvid till Transportforskningskommissionens TFK Lastsäkringshandbok.

Luftfartsverket har framhållit att det i ICAO-Tl finns särskilda regler om att vissa varor som finns upptagna i FN-rekommendationerna över huvud taget inte får transporteras med flyg grund av dess farlighet. Vidare finns det särskilda regler om att vissa varor endast får transporteras med fraktflyg utan passagerare. De sist nämnda reglerna beror att säkerhetsanord-

ningarna är annorlunda passagerarflygplan än Flygplan endast är

som avsedda för fraktflyg.

De ovan nämnda särregleringarna samt andra bestämmelser om hanteringen av farligt gods är utan tvekan viktiga for trafiksäkerheten, Lastsäkring är dock inte primärt någon farligt gods-fråga utan en trafksäkerhetsfråga. Endast i de fall godsets farlighet kräver särskilda lastsäkringsåtgärder utöver vad som gäller för gods i allmänhet bör åtgärderna anses som en farligt gods-fråga. l övrigt är de nämnda exemplen bestämmelser endast mera allmänt transportorienterade. l stället är det framför allt det farliga godsets egenskaper i relation till de påfrestningar som det kan utsättas for under transport som är avgörande. Dessa förhållanden är emellertid inte så speciella från transportsynpunkt att frågorna inte kan handhas av Räddningsverket under förutsättning att verket tillförs viss transportspecifik sakkunskap.

l detta sammanhang finns det även skäl att påpeka att flertalet längre transporter omfattar mer än ett transportslag. Det är därför av stor vikt att reglema för de olika transportslagen är harmoniserade med varandra så att övergångar mellan transportslagen kan ske ett smidigt sätt.

Övriga säkerhetsöverväganden vid inte omfattas

transport, som av ovan nämnda fem punkter. är av sådan trafiksäkerhetskaraktär som. oavsett hur farligt gods-frågan regleras, i första hand skall handhas av fackmyndigheten för transportslaget i fråga, d.v.s. Vägverket. Banverket. Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Detta bör dock inte vara något hinder för den for transport av farligt gods ansvariga myndigheten Räddningsverket att efter samråd med berörd fackmyndighet uppställa högre trafiksäkerhetskrav for transport av farligt gods än vad som eljest gäller jfr ovan om lastsäkring. Det bör dock alltid vara den för transportslaget ansvariga fackmyndigheten som skall ha det övergripande ansvaret för trafiksäkerheten.

Vid ett samlat myndighetsansvar för frågor om transport av farligt gods skulle således fackmyndighetema för transportslagen, d.v.s. Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket. behålla det övergripande ansvaret för trafiksäkerheten medan Räddningsverket ensamt skulle ansvara för transport av farligt gods. Räddningsverkets ansvar skulle alltså gälla en del av den totala trafiksäkerheten och vara underordnad respektive fackmyndighets trafiksäkerhetsansvar. Räddningsverket bör t.ex. aldrig utan respektive fackmyndighets medverkan kunna besluta om en farligt godsreglering som medför en sänkning av den totala trafiksäkerheten. Ett exempel på ett sådant fall skulle kunna vara Östersjöavtalet och de avsteg

SOL 1997:109 31

som där gjorts från lMDG-kodens bestämmelser till förmån för ADR och RID vid kortare transporter.

Vid en sådan kompetensfördelning mellan den för farligt gods ansvariga myndigheten Räddningsverket och fackmyndigheterna för de olika transportslagen anser att oklarheter mellan de ansvariga myndigheterna bör kunna undvikas. Några avgörande principiella hinder mot att separera farligt gods-reglerna från övriga transportslagsanknutna säkerhetsregler torde därför inte föreligga. Det är således enligt vår mening möjligt att samla myndighetsansvaret för transport av farligt gods till Räddningsverket utan att äventyra trafiksäkerheten för sjö- och lufttransporter. Att det är möjligt och att det medför vissa systematiska Fördelar att lagstift-

genom ningen om transport av farligt gods blir enhetlig är dock inte tillräckligt för att genomföra en förändring. Frågan är då vilka konkreta fördelar står

som att vinna med en förändring av myndighetsansvaret och vilka nackdelar

en sådan förändring kan föra med sig.

4 Fördelarna med ett samlat myndighetsansvar

En ökad harmonisering av de olika regelverken för transport farligt gods

av skulle öka säkerheten genom att reglerna skulle bli lättare att tillämpa samt underlätta ett fritt handelsutbyte. För att skapa så stor samstämmighet

som möjligt vid hanteringen av farligt gods under transport har,

som ovan nämnts, FN utarbetat särskilda rekommendationer för klassificering och förpackning av farligt gods oavsett transportslag. Även inom EU finns det en uttalad strävan att så likformiga regler möjligt. Att det intematio-

som nella arbetet går mot en ökad harmonisering i fråga transport farligt

om av gods gör det angeläget att även det nationella planet eftersträva

en samsyn. Räddningsverket är den helt dominerande transportmyndigheten och företräder Sverige i det övergripande FN-arbetet i fråga om transport

av farligt gods. Med hänsyn härtill och vad som ovan anförts är det därför logiskt att samla myndighetsansvaret för samtliga transportslag dit. Därmed skulle Sverige kunna hålla en gemensam linje i internationella fora

som behandlar frågor om transport av farligt gods. Detta skulle öka våra möjligheter att påverka utvecklingen och minska risken för onödiga särlösningar. Vinstema kort sikt skall dock inte överskattas eftersom det är fråga om internationellt samarbete med många stater inblandade. På lång sikt får det dock ses som en klar fördel.

För att kunna påverka det internationella arbetet är det enligt Räddningsverket i allmänhet inte tillräckligt att endast komma med förslag. lnitiativen måste också vara väl underbyggda med t.ex. resultat av riskanalyser eller

andra former utvecklingsresultat. Även den forskning och utveckling

av om som idag bedrivs inom Räddningsverket i akademiska ögon inte alltid håller så hög nivå är den, utöver den tillämpning som sker i det nationella säkerhetsarbetet. ett medel att påverka den internationella utvecklingen farligt gods-området. Idag är det egentligen endast Räddningsverket som har tillräckliga för att bedriva någon forskning och utveckling inom

resurser farligt gods-området. Eftersom Sverige är ett litet land med begränsade

är det inte försvarligt att bedriva denna verksamhet i tre parallella resurser organisationer. Om ansvaret däremot koncentreras till en myndighet kan befintliga utvecklingsresurser användas mer effektivt och komma samtliga transportslag till godo i arbetet med att uppnå högsta möjliga säkerhet och för att påverka den internationella utvecklingen.

En renodling av ansvaret för frågor om transpon av farligt gods och trafiksäkerhet, som blir en följd av att myndighetsansvaret för transport av farligt gods samlas till en myndighet, skulle göra det möjligt for myndigheterna att fokusera sina resurser inom sina respektive specialområden. vilket borde leda till ett effektivare resursutnyttjande. Mycket av den naturvetenskapliga kompetensen avseende farligt gods-frågor är densamma oavsett transportslag jfr FN-rekommendationema. Möjligheten att driva forsknings- och utvecklingsprojekt inom farligt gods-området skulle, som ovan nämnts, öka om myndighetsansvaret samlades till en myndighet. Förhoppningsvis kan det även leda till en kreativ dialog mellan myndigheterna där de med utnyttjande av sina specialkunskaper tillsammans kan verka for att höja den totala säkerheten.

Genom EU:s direktiv om säkerhetsrådgivare ställs nya krav utbildning inom farligt gods-området. Arbetet med att organisera och genomföra dessa utbildningsinsatser skulle också underlättas om myndighetsansvaret var koncentrerat till en myndighet. Det skulle också förhoppningsvis bli lättare att sammanställa statistik om transport av farligt gods. dag finns det, som tidigare påpekats, brister i detta avseende.

För avsändare och transportörer skulle myndighetskontaktema och tillgängligheten till regelverken underlättas om ansvaret för transport av farligt gods samlades till en myndighet. industrin och transportnäringen har sedan lång tid förordat ett samlat myndighetsansvar. En angelägen åtgärd vid ett samlat myndighetsansvar vore att bygga ut Räddningsverkets databas så att samtliga regelverk för transport av farligt gods finns tillgängliga. Med den inställning som Sjöfartsverket och Luftfartsverket i dag har torde

sådan åtgärd svår att genomföra med nuvarande ansvarsuppdelning en vara mellan myndigheterna. Det borde i framtiden vara möjligt att via databasen

komplett information om tillämpliga regler, blanketter och märkning

SOU l997:l09 b

oavsett transportslag. Därmed skulle risken för misstag och förbiseenden sannolikt minska. På sikt skulle ett sådant system också innebära samhällsekonomiska vinster i form snabbare och enklare hantering för

av en näringslivet. Behovet service och telefonrådgivning, idag utgör

av som en stor del av transportmyndighetemas arbetsuppgifter, skulle också minska. Med hänsyn till att regelsystemen för land- och sjötransporter för närvarande är under omarbetning kan det dock finnas skäl att avvakta denna utveckling. Målet bör dock vara att skapa ett integrerat och användarvänligt informationssystem för samtliga transportslag. Ett sådant system skulle bli ett viktigt hjälpmedel för de Säkerhetsrådgivare som enligt EU-direktiv i framtiden kommer att finnas de företag hanterar farligt gods.

som

6.5 Nackdelarna med ett samlat

myndighetsansvar

Om myndighetsansvaret för all transport av farligt gods samlas hos Räddningsverket innebär det att ansvaret för sjö- respektive luftsäkerhet inte längre hålls samman. Helhetssynen i fråga om säkerheten till sjöss och i luften skulle dänned naggas i kanten även Sjöfartsverket respektive

om Luftfartsverket skulle ha kvar det övergripande säkerhetsansvaret. Farligt gods-frågorna är. som tidigare nämnts, inte så integrerade i övriga trafiksäkerhetsfrågor att något direkt hinder föreligger sådan lösning. En

mot en förändring av myndighetsorganisationen kommer troligen ändå att leda till vissa gränsdragningsproblem mellan frågor transport farligt gods

om av och övriga trafiksäkerhetsfrågor. Det finns dänned risk för att

en nya samordningsproblem uppstår. De Sjöfartsverket påtalade lastsäkrings-

av reglerna skulle kunna vara ett sådant område där problem eventuellt kan uppkomma. Den aktuella ansvarsuppdelningen har dock fungerat bra för väg- och järnvägstransporter, varför problemen inte bör överdrivas.

En förändring av myndighetsorganisationen skulle också leda till att Sverige representeras av olika myndigheter inom IMO och ICAO beroende

om det är farligt gods-frågor eller andra sjö- respektive luftsäkerhetsfrågor

som skall avhandlas. Risken finns att detta skulle kunna leda till missförstånd i vissa sammanhang. Riskerna skall dock inte överdrivas med hänsyn till att Sjöfartsverket och Luftfartsverket, vid överföring myndighetsansvaret

en av för farligt gods-frågor alltjämt skulle ha kvar det övergripande trafiksäkerhetsansvaret. Delegationen för farligt gods borde kunna

transport av fungera som ett samordningsforum för att undvika missförstånd.

3-1

En överföring av myndighetsansvaret för sjö- och lufttransporter av farligt gods till Räddningsverket skulle innebära att det nu samlade norm- och tillsynsansvaret inte längre hålls samman. l lnspektionskommitténs betänkande. SOU 1996:82, angående luft-. sjö- och spårtrafikens tillsynsmyndigheter framhölls att tillsynsarbetet medförde en viktig återföring av kunskaper som sedan var till nytta i normgivningsarbetet. Med hänsyn härtill fann kommittén att norm- och tillsynsarbetet inte borde skiljas åt. För landtransporter av farligt gods är emellertid norm- och tillsynsansvaret redan idag uppdelat olika myndigheter se 25 § förordningen om transport av farligt gods.

Normgivningen avseende transport av farligt gods är till helt övervägande delen internationell. Erfarenheterna från tillsynsarbetet kan därför inte direkt överföras till norrngivningen. Däremot kan erfarenheterna. i likhet med egna forsknings- och utvecklingsresultat, användas för att påverka det internationella regelarbetet. När det gäller lufttransporter deltar emellertid inte Luftfartsverket i det internationella arbetet med farligt gods-regler. Sambandet mellan tillsyn och nonngivning saknas därför. Sjöfartsverket däremot deltar både i det internationella arbetet med farligt gods-frågor och utövar tillsyn. Det torde därför föreligga vissa synergieffekter mellan tillsyn och nonngivning sjöfartens område. Tillsynen är dock till viss del delegerad till Kustbevakningen.

Om myndighetsansvaret för transport av farligt gods samlas till Räddningsverket bör kunskap och erfarenheter från tillsynen kunna förmedlas genom den samordningsgrupp för tillsynsfrågor Samtill som redan i dag finns. Genom att samla normgivningsansvaret till Räddningsverket blir också rollfördelningen, med en uppdelning av norm- och tillsynsansvaret. lika inom hela farligt gods-området.

Sjöfartsverket och Luftfartsverket besitter en stor kunskap om sina respektive transportslag som inte blir lika lättillgänglig för en annan myndighet i de fall det krävs sådana särskilda specialkunskaper. Att föra över myndighetsansvaret för farligt gods-frågor till Räddningsverket skulle därför kunna leda till en minskad teknikförståelse i vissa sammanhang. Detta är dock frågor som borde att lösa genom samarbete mellan myndigheterna. Det finns härvid skäl att erinra om den samrådsskyldighet som föreligger enligt 24 § förordningen om transport av farligt gods samt det remissförfarande som är vedertaget inom förvaltningsrätten.

En annan risk med att samla myndighetsansvaret kan vara att den ansvariga myndighetens intresse endast fokuseras vissa transportslag. Sådana problem har enligt Jämvägsinspektionen funnits i nuvarande myndig-

SOU I997:l09 b

hetsorganisation beträffande jämvägstransportema som inledningsvis kom lite i skuggan av vägtransportema. Om en sammanslagning av myndighetsansvaret skall bli lyckosam är det därför av största vikt att säkerhetsarbetet utformas med sikte att transport av farligt gods skall kunna ske bästa tänkbara sätt oavsett transportslag.

Ett samlat myndighetsansvar kommer förmodligen inledningsvis att leda till något ökade kostnader för staten. Med hänsyn till den blygsamma omfattning som verksamheten med farligt gods-frågor har inom Sjöfartsverket respektive Luftfartsverket är rationaliseringspotentialen begränsad. Räddningsverket har i dag relativt stor organisation som arbetar med

en frågor transport av farligt gods. Eftersom verket saknar kompetens inom

om sjö- och luftfart behöver man emellertid rekrytera personal inom dessa områden. Utredningen finner det därför troligt att en sammanslagning av myndighetsansvaret inledningsvis kommer att medföra vissa ökade kostnader. På sikt bör dock organisationsförändring kunna leda till rationali-

en seringar. Dessa bör kunna utnyttjas för en angelägen höjning av ambitionsnivån inom farligt gods-omrâdet.

6.6 Utredningens ställningstagande

Reglerna om transport av farligt gods är omfattande och svårtillgängliga. Genom FN:s rekommendationer om klassificering och förpackning av farligt gods finns det stora likheter mellan regelverken för de olika transportslagen. Besvärande skillnader finns dock och det är enligt uppgifter från myndigheter och näringsliv önskvärt att samordningen blir bättre såväl nationellt som internationellt. Vidare är det angeläget att skapa en helhetssyn

farligt gods-frågoma och göra reglerna mer användarvänliga med så särlösningar som möjligt för de olika transportslagen. Som ett led i detta arbete anser att den svenska farligt gods-lagstiftningen och myndighetsorganisationen området bör göras enhetlig.

Farligt gods-reglema syftar dels till att förhindra att det transporterade ämnet eller varan kommer ut vid en olycka, dels till att minimera riskerna om så skulle ske. Det dubbla syftet illustreras bl.a. genom att man beträffande landtransporter gör skillnad mellan trafikolyckor med farligt gods och farligt gods-olyckor. För att en olycka skall betecknas som farligt godsolycka krävs det att det farliga godset något sätt kommit ut. Om inte är det endast trafikolycka. Detta är en distinktion som framför allt betonas

näringslivet. Det är därför logiskt att myndighetsansvaret samlas till av Räddningsverket, med hänsyn till verkets uppgifter i fråga om såväl räddningstjänst olycks- och skadeförebyggande arbete. Det finns, som ovan

som

beskrivits, stora fördelar med en sådan lösning både organisatoriskt och tillämpningsmässigt. Myndighetsorganisationen blir mer renodlad med färre ansvariga myndigheter. De samlade resurserna kan därmed utnyttjas effektivare och näringslivet kan lättare tillgång till nödvändig information

gällande regler. Vidare stärks Sveriges möjligheter att hålla en geom

linje internationellt i fråga om transport av farligt gods. mensam

Nackdelarna utgörs i huvudsak av de eventuella gränsdragningsproblem

kan uppstå genom att ansvaret för sjö- och luftsäkerhet inte längre hålls som samman. Med den organisationsstruktur som föreslår, där Vägverket. Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket har huvudansvaret för trafiksäkerheten, bör dessa problem dock vara begränsade. Av hittills vunna erfarenheter beträffande landtransporter framgår att organisationen fungerat väl. Genom att myndigheternas arbetsuppgifter renodlas bör snarare förutsättningarna för samarbete och samordning öka. Grunden för samordningen och samarbetet inom farligt gods-området bör, som nu, vara Delegationen för transport av farligt gods. Vidare bör den samrådsskyldighet som följer av 24 § förordningen om transport av farligt gods vara en garanti för att undvika missförstånd mellan de berörda myndigheterna.

Sammanfattningsvis anser utredningen att fördelarna med ett samlat myndighetsansvar för transport av farligt gods klart överväger nackdelarna.

Utredningen föreslår således att Räddningsverket blir ensam ansvarig myndighet för transport av farligt gods med undantag för bulktransporter till sjöss. Ordet transportmyndighet kommer därmed att utgå i berörda författningar och ersättas med Statens räddningsverk. För att betona att det övergripande ansvaret för trafiksäkerheten skall vila de för respektive transportslag ansvariga myndigheterna föreslår ett tillägg i 24 § förordningen om transport av farligt gods. Meningen är att Räddningsverket ensamt skall kunna besluta om farligt gods regleringar som i huvudsak håller sig inom de fem punkter som anges i avsnitt 6.3 såvida det inte innebär att den totala trafiksäkerheten sänks. l sådana fall måste Räddningsverket samråda med berörd fackmyndighet. Samma sak gäller om Räddningsverket vill införa särskilda trafiksäkerhetsregler som ligger utanför området för reglering av farligt gods-frågor.

SOU |997;l09

ECOSOC

ECE ICAO IMO OCT CommnødEmens TU

DGP usc subcaumma wa:s ofinom:

FN TECH mot; Raammmaamar RID .DR msrn come vortrmspon avlangtgods

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Jan Stålhandske. sakkunnig

Tanken att låta en enda myndighet ansvara för alla transportslag utom bulktransporter till sjöss har prövats flera gånger tidigare. Ansvaret för sjö- och lufttransporter har dock fått ligga kvar hos Sjö- respektive Luftfartsverket. Skälen till detta hari huvudsak varit följande. För att frågor om transport av farligt gods till sjöss och i luften skall kunna handläggas ändamålsenligt krävs en omfattande kompetens i frågor, för vilka Sjö- respektive Luftfartsverket alltjämt måste ansvara. Detta är frågor rörande trafiksäkerhet, men också rörande fartygskonstruktion, utrustning, bemanning och havets skydd mot förorening. Frågor är

som relaterade till fartyget respektive det farliga godset är inflätade i varandra ett svårupplösligt sätt. Denna koppling visar sig också i de konventioner och den lagstiftning styr sjö- och

som flygsäkerhetsarbetet. Vad gäller landtransporter är varuanknutna frågor inte samma sätt sammankopplade med transportmedelsanknutna frågor.

Hos Sjö- och Luftfartsverket, där kompetensen beträffande Sjösäkerhet och flygsäkerhet finns, anser man att ovanstående förhållande alltjämt gäller. Man anser således inte att trafiksäkerheten skulle gynnas av att myndighetsansvaret för transport av farligt gods flyttas över till Räddningsverket. Däremot har man den erfarenheten att hanteringen

av farligt gods inom luft- och sjöfarten för närvarande fungerar bra och att samarbetet med andra transportmyndigheter fungerar tillfredställande.

De säkerhetsansvariga myndigheternas synpunkter i frågan måste enligt min mening tas största allvar. Det kan därför ifrågasättas om det är möjligt att med bibehållen säkerhetsnivå flytta över Sjö- och

- - Luftfartsverkens ansvar till Räddningsverket. Exempel uppgifter

som kräver hög kompetens om sjö- och flygsäkerhet är att ge dispenser för vissa transporter av farligt gods till sjöss och i luften, eventuellt i kombination med föreskrifter om hur lasten skall behandlas ombord; val av fartygstyp, stuvning, separation etc. med hänsyn tagen till fartygets konstruktion och utrustning brandsläckningsutrustning, fläktar.

typ av besättningsutrymmen m.m..

Såsom anges i betänkandet är regelverken för samtliga transportslag i mycket hög grad internationella. De brister i samordningen som finns mellan transportslagen beror i första hand att de internationella

regelverken skiljer sig åt. Det är utan tvivel angeläget att regelverken mellan de olika transponslagen harrnoniseras. Detta åstadkommes dock inte genom att en myndighet utfärdar samtliga svenska föreskrifter, utan måste i första hand ske genom långsiktigt internationellt arbete.

Vad som sagts hindrar givetvis inte att det finns utrymme för att höja ambitionsnivån beträffande säkerheten m.m. och för att förbättra samordningen mellan de olika transportslagen. Tillgängligheten till regelverken och förmågan att hålla en samlad linje i olika internationella fora är exempel frågor där samordningen och samarbetet mellan myndigheterna kunde bli bättre. Att, såsom utredningen synes göra. utgå från att det är utsiktslöst att försöka åstadkomma bättre samordning mellan myndigheterna. är dock

en en felaktig utgångspunkt.

Härtill kommer att gränsdragningsproblem mellan frågor rörande transport av farligt gods och andra trañksäkerhetsfrågor kan, som anges i betänkandet, leda till nya samordningsproblem.

Det förhållandet att ansvaret för bulktransporter av farligt gods till sjöss alltjämt kommer att hanteras av Sjöfartsverket innebär att verket måste behålla kompetensen beträffande farligt gods.

Betänkandets förslag innebär att det internationella och nationella föreskriftsarbetet skall skötas av Räddningsverket, men arbetet med tillsynen av efterlevnaden med regelverket skall skötas av Sjörespektive Luftfartsverket. Därigenom försämras den erfarenhetsåterföring som nu existerar med ett samlat och

normtillsynsansvar, ett sätt som underskattas i betänkandet.

Av de skäl som redovisats ovan anser jag att fördelarna med ett samlat myndighetsansvar för transport av farligt gods är begränsade och att de inte överväger fördelarna med att systemet för sjö- respektive luftsäkerhet koncentreras till respektive myndighet. Således finner jag inte skäl att föreslå att Räddningsverket skall vara ensam ansvarig myndighet för transport av farligt gods.

BUNlo

øwâ

X §27 e

OCKHO

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolanstegförsteg.U. 32.Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . -lnkomstskattelag,dell-lll. Fi. 33.Attläraövergränser.Enstudie OECDrsav . Fastighetsdataregister.Ju. lörvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinfonnation.M. 34.Övervakning miljön.M.av . Aktivtlönebidrag.Etteffektivarestödför 35.Nykursi trañkpolitiken bilagor.+ K. . arbetshandikappade.A. 36Bekämpandepenningtvätt.av Fi.

. O Länsstyrelsemasroll i trafik-ochfordonsfrâgor.K. 37.Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratinbackspegeln.i FemtioåravFörändring w Myndighetellermarknad. . . påsexförvaltningsområden.Fi. Statslörvaltningensolikaverk Fi.

® Rösterombamsochungdomarspsykiskahälsa.S. 39.IntegritetOffentlighetlnfonnationsteknik.Ju. . Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40.Ungaocharbete.In. . hetsanpassningstatsförvaltningensav 4l. Statenochtrossamfunden

struktur.Fi. Rättsligreglering

Ansvaretför valutapolitiken.Fi. - Grundlag . Skatter,miljöochsysselsättning.Fi. - Lagomtrossamfund . Svenska lT-probleminför2000-skiftet.Referatoch Lagom kyrkan.Ku. . slutsatserfrånenhearinganordnadav 42.Statenochtrossamfunden

IT-kommissionendenI8 december. Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportI/97.K. 43.Statenochtrossamfunden

RegionpolitikförhelaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomen . lTi kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkligaarkiven.Ku. . Detsvärasamspelet.Resultatstyniingensframväxt 44.Statenochtrossamfunden . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenochtrossamfunden

Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku. . +Bilagor.Fi. 46.Statenochtrossamfunden

Granskning granskning.av Statligmedverkanvidavgittsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47.Statenochtrossamfunden

19.Bättreinformation konsumentpriser.otn In. Denkyrkligaegendomen.Ku.

.Konkurrenslagenl993-I996.N. 48.Arbetsgivarpolitiki staten.

2l. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensochresultat.Fi.

unga6-16år.U. 49.Grundlagsskyddförnyamedier.Ju.

22.Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativautvecklingsvägarför EUzs

23.Digitaldemokr@ti. seminariumEtt omTeknik, gemensammajordbrukspolitik.Jo.

demokrati delaktighetoch den8 novemberI996 5 Bristeri omsorg

. anordnat Folkomröstningsutredningen,av IT- enfrågaombemötande äldre.av

kolnmissionen Kommunikationsforsknings- 52.Omsorgoch medkunskapochinlevelse

beredningen.lT-kominissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.S.av

- 24 Välfärd verkligheteni Pengarräckerinte. 53.AvskaffareklamskattenFi. . - 25.Svensk EU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten.

mat- 26.EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hurfungerarministerstyrei praktikenFi.

försörjningen.Jo. 55.Statenochtrossamfunden.sammanfattningar-naav

7 KontrollReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfråndestatligautredningarna.Ku. . l demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och 56.Folketsområdgivareochbeslutsfattare. . vårtoffentligaetos.Fi. +Bilaga och Ju.l

29.Bampomograñfrâgan. 57.l medborgarnastjänst.

lnnehavskriminalisering Ju.m.m. Ensamladförvaltningspolitikförstaten.Fi.

30,Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför 58.Personaluthyming.A.

svenskstatsförvaltning.Fi. .SvenskhemmetVoksenâsenstörvalmingsfonn.Ku.

3 Kristallkulantrettonrösteromframtiden. 60.Betal-TVinomSverigesTelevision.Ku. . lT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

6l.Attväxablandbetongochkojor. 88.Upphandlingförutveckling.N.

Ettdelbetänkande barnsochungdomarsom 89.Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N.

uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån 90.Ändradorganisationfördetstatligaplan-.bygg-

Storstadskommittén. ochbostadsväsendet.ln. 62.Rosoravbetong. 91.Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor.

Enantologitill delbetänkandetAttväxabland Jo.

betongochkojorfrånStorstadskommittén.S. 92.Medieföretagi SverigeÄgandeoch

- 63.Sverigeinförepokskiñet. strukturlörändringaripress,radioochTV. Ku.

IT-kommissionensrapport5/97.K. 93.Hantering fel i utjämningssystemetav för

Samhall. arbetsmarknadspolitiskEn åtgärd kommunerochlandsting.ln.

+Bilagedel.A 94.Konkurrensneutralttransportbidrag.N.

Polisensregister.Ju. 95 Forumför världskultur

. .

Statsskuldspolitiken.Fi. enrapportomettrikarekulturliv.Ku.

. Återkallelse uppehållstillstånd.av UD. 96.Lokalförsörjningochfastighetsägande.

Grannlands-TVi kabelnät.Ku. Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.Fi.

Besparingaristortochsmått.U. 97.Skydd skogsmark.av Behovochkostnader.M.

.Totalförsvaretochfrivilligorganisationema 98.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.

- uppdrag,stödochersättning.Fö. Bilagor.M.

Politikförunga. 99.Ennyvattenadministration.Vattenärlivet.M.

+2 bilagor.In. 100.Nyasamverkansformerinomdensjöhistoriska

Enlagomsocialiörsälcringar. museiverksamheten.Ku.

Inforensvenskpolicyomsäkerelektronisk l0l. Behandling personuppgifterav om

kommunikation.Referatfrånettseminarium totaliörsvarspliktiga.Fö.

anordnat lT-kommissionen,av Närings-och 102.Mat Miljö. SvenskstrategiförEU:s

handelsdepartementetochSEISdenll december jordbruki framtiden.Jo.

1996.IT-kommissionensrapport6/97.K. 103.Rapportmedförslagomsändningsoner.Ku. 74.EU:sjordbrukspolitik,miljönochregional 104.Polisi fredenstjänst.UD.

utveckling.Jo. l05.Agenda21i Sverige. 75.Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerfor FemåretterRio resultatochframtid.M.

fysiskapersoner.Fi. 106.Enfondförungakonstnärer.Ku. 76.Invandrarei vårdochomsorg 107.Dennyagymnasieskolan

enfrågaombemötande äldre.av problemochmöjligheter.U.

- - 77 Uppföljningavinkomstskattelagen.Fi. l08.Attlämnaskolanmedrak Omrättentill

. rygg- 78.Medelsförvaltningi kommunerochlandsting.ln. skriftspráketochomförskolansochskolans 79.Försäkringsmäklare.Enlagöversynav möjligheterattförebyggaochmötaIäs-och

Försåkringsmâklarutredningen.Fi. skrivsvårigheter.U. 80.Reformeradstabsorganisation.Fi. 109.Myndighetsansvaretförtransportavfarligt 81.Allmännyttigabostadsföretag. gods.Fö.

+Bilaga.ln. 82 Likamöjligheter.ln.

Ommaktochkön i spåren offentliga- av

organisationersomvandling.A. 84.Enhållbarkemikaliepolitik.M. 85.Förmånefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp

för bostadsstödenochnyakvalifikationsreglerFör

rätttill sjukpenninggrundandeinkomst. 86.Punktskattekontrollavalkohol,tobakoch

mineralolja,mm.Fi. 87.Kvinnor,mänochinkomster.

Jämställdhetochoberoende.A.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Digitaldemokr@ti.EttseminariumomTeknik,

demokratiochdelaktighetden8november1996 Fastighetsdalaregister.3

anordnatavFolkomröstningsutredningen,lT- Aktiebolagetskapital.22

kommissionenochKommunikationsforsknings- Barnpomogralifrågan.

beredningen.lTkommissionensrapport2/97.23 lnnehavskriminalisering 29m.m,

Kristallkulantrettonrösteromframtiden. IntegritetOffentlighetlnfonnationsteknik.39 w

lT-kommissionensrapport3/97.31 Grundlagsskyddförnyamedier.49

Nykursi trafikpolitiken+bilagor.35 Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

Sverigeinförepokskiftet. +Bilagal och 56

IT-kommissionensrapport5/97.63 Polisensregister.65

Införensvenskpolicyomsäkerelektronisk

Utrikesdepartementet kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav

lT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepartementet Återkallelseavuppehållstillstånd.67

ochSElSden1l december1996. Polisi fredenstjänst.104

lT-kommissionensrapport6/97.73

Försvarsdepartementet

Finansdepartementet

Totalförsvaretochfrivilligorganisationema

lnkomstskattelag,del1-111.2 - uppdrag,stödochersättning.70 förändring

Byräkratini backspegeln.Femtioärav sex Behandling personuppgifterav om

förvaltningsområden.7 total 101

Flexibelförvaltning,Förändringochverksam- Myndighetsansvaretför transportavfarligtgods109 9

hetsanpassningavstatsförvaltningensstruktur.

Socialdepartementet Ansvaretförvalutapolitiken.10

Skatter,miljöochsysselsättning.l l Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8 samspelet.Resultatstymingensframväxt

Detsvåra Välfärdi verklighetenPengarräckerinte,24 problematik.15

- och Bristeri omsorg Skatter,tjänsterochsysselsättning.

enfrågaombemötande äldre.51av Bilagor.17 - + Omsorgmedkunskapochinlevelse Granskning granskning.

enfrågaombemötande äldre.av 52 statligarevisioneni SverigeochDanmark.18 -- Den Att växablandbetongochkojor. KontrollReavinstVärdepapper.27

Ettdelbetänkande barnsochungdomarsom 1demokratinstjänst.Siaustjänstemannensrolloch

uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån 28

vartoffentligaetos. Storstadskommitten.61 och Europeiseringensbetydelseför

Europa staten. Rosoravbetong. svenskstatsförvaltning.30

Enantologitill delbetänkandetAtt växabland Enstudie 0ECD:sförvaltnings-

Attläraövergränser. av betongochkojorfrånStorstadskommittén.62 politiskasamarbete.33

Enlagomsocialförsäkringar.72 Bekämpandepenningtvätt.36

av Invandrarei vårdochomsorg Myndighetellermarknad.

enfrågaombemötandeaväldre.76 Statsförvaltningensolikaverksamhetsfonner.38 7 Fönnánefterinkomst Samordnatinkomstbcgrepp Arbetsgivarpolitiki

- staten. förbostadsstödenochnyakvalitikationsreglerför kompetensochresultat,48

För rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.85 Avskaffareklamskatten53

Ministemochmakten. Kommunikationsdepartementet

Hurfungerarministerstyrei praktiken54

Länsstyrelsemasroll i trafik-ochfordonsfrägor.6 1medborgarnastjänst.

lT-probleminför2000-skiftet.Referatochslutsatserfrân Ensamladförvaltningspolitikförstaten.57

enhearinganordnad IT-kommissionenav den Statsskuldspolitiken.66

18december.lT-kommissionensrapportl/97,12 Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför

fysiskapersoner.75

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Uppföljning inkomstskattelagen.av 77 Kulturdepartementet Försäkringsmäklare.Enlagöversynav IT i kulturenstjänst.14 Försäkringsmäklarutredningen.79 Statenochtrossamfunden Refonneradstabsorganisation.80 Rättsligreglering Punktskattekontrollalkohol,tobakochav - Grundlag mineralolja,m.m.86 4Lagomtrossamfund Lokalförsörjning fastighetsägande.och LagomSvenskakyrkan.41 Enutvärderingavstatensfastighetsorganisarion.96 Statenochtrossamfunden Begravningsverksamheten,42 Utbildningsdepartementet Statenochtrossamfunden Dennyagymnasieskolanstegförsteg.1 - Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomenoch Växa lärande.i Förslagtill läroplanförbamoch dekyrkligaarkiven.43 unga6-16år. 21 Statenochtrossamfunden

Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg,37 Svenskakyrkanspersonal.44

Besparingari stonochsmått.69 Statenochtrossamfunden Dennyagymnasieskolan Stöd.skatterochñnansiering.45 - problemochmöjligheter.107 Statenochtrossamfunden

Attlämnaskolanmedrak Omrättentill Statligmedverkanvid avgiñsbetalning. rygge 46 skriftsprâketochomFörskolansochskolans Statenochtrossamfunden möjligheter förebyggaatt ochmötaläs-och Denkyrkligaegendomen,47 skrivsvårigheter.108 Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav förslagenfråndestatligautredningarna.55 Jordbruksdepartementet SvenskherninetVoksenasensförvaltningsfonn.59 Svenskmat4påEU-fat.25 BetaLTVinomSverigesTelevision,60 EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Grannlands-TVi kabelnät,68

forsörjningen.26 Medieföretagi Sverige Ägandeoch - Alternativautvecklingsvägarför EU:s strukturförändringari radioochTV. 92 press, gemensammajordbrukspolitik.50 Forumför världskultur EU:sjordbrukspolitik,miljönochregional rikarekulturliv.95 eenrapportomett utveckling.74 NyasarnverkansfonnerinomdenSjöhistoriska

Jaktensvillkor- enutredning vissajaktfrågor.91om museiverksamheten.100

Mat Miljö.SvenskstrategiförEU:s Rapportmedförslag sändningsoner.103 om jordbruki framtiden.l02 Enfondfor konstnärer.106 unga

Arbetsmarknadsdepartementet Närings- och handelsdepartementet

Aktivtlönebidrag, effektivareEtt stödför RegionpolitikförhelaSverige.13

arbetshandikappade.5 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16

Personaluthyrning.58 Konkurrenslagen1993-1996.20 Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd Upphandlingför utveckling.88

+ Bilagedel.64 Handelnmedskrotochbegagnade 89 varor. Ommaktochkön i spåren offentliga- av Konkurrensneutralttransponbidrag.94

organisationersomvandling.83 Kvinnor,mänochinkomster. ln rikesdepartementet

Jämställdhetochoberoende.87 Bättreinformation konsumentpriser. om 19 Ungaocharbete.40

Politikförunga.

+ st2 bilagor.71

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Medelstörvaltningi kommunerochlandsting.78 Allmännyttigabostadsfbretag. +Bilaga.81 Likamöjligheter.82 Ändradorganisationfördetstatligaplan-,byggochbostadsväsendet.90 Hanteringavfel i utjämningssystemetför kommunerochlandsting.93

Miljödepartementet Förbättradmiljöinfonnation.4 Följdlagstiñningtill miljöbalken.32 Övervakning miljön.34av Enhållbarkemikaliepolitik.84 Skydd skogsmark.av Behovochkostnader.97 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. Bilagor.98 Ennyvattenadministration.Vattenärlivet.99 Agenda i Sverige.2l FemåretterRio resultatochframtid.105