Effektivare statlig inköpssamordning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

§CMJ wñ;/3

Effektivare

statlig

inköpssamordning

SBM

1997:130

Betänkande

av Utredningen om effektivare statlig inköpssamordning

h

w Statens offentliga utredningar

1997: l 30

Finansdepartementet

Effektivare statlig

inköpssamordning

Betänkande av

Utredningen om effektivare statlig inköpssamordning

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer. uppdrag av Regeringskanslietslörvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst l06 47 Stockholm Orderfax: 08-690 9l 9 Ordenel: 08-690 9l 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen,l993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliet Förvaltningsavdelningen Distributionsccntralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 l0 Telefon: 08-405 l0 25

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20703-6 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen for

Finansdepartementet

Genom beslut den 24 april 1997 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla särskild utredare med en uppdrag att överväga och föreslå ett system för statlig inköpssamordning som innebär att de samlade statliga inköpen blir effektivare än for närvarande. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 20 maj 1997 som särskild utredare generaldirektören Sture Wallmon. Sekreterare i utredningen har varit departementssekreteraren .lan Lidhard. Utredningen har antagit namnet Utredningen effektivare om

statlig inköpssamordning.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Effektivare statlig

inköpssamordning . Utredningens arbete är där-

med avslutat.

Stockholm i september 1997

Sture Wallman

/Jan Lidhard

Innehåll

Sanzmaizfzllrzizzg F ärjáttnin gsjörs lag 15 Inledning 17

6 Principiella utgångspunkter 43

7 Organisation av statlig inköpssamordning 47

7.1 Funktionsansvariga myndigheter 47

7.1.1 Nuvarande förhållanden 47

7.1.2 överväganden och Förslag 48

7.2 Central samordning 49 7.2.1 Nuvarande förhållanden 49

7.2.2 överväganden och förslag 49

7.3 Myndighet för central inköpssamordning 53

7.3.1 Överväganden 53

7.3.2 Förslag 54

8 Finansiering av inköpssamordningen 57 8.1 Nuvarande förhållanden 57

8.2 Överväganden och förslag 57

9 Behov av reglering 61 9.1 Bakgrund 61 9.1.1 Upphandlingsförordningen 61 9.1.2 Utredningen om statliga myndigheters avtal 62

9.2 Överväganden och förslag 62

10 Teknikstöd 65 10.1 Informations- och uppföljningssystem 65 10.2 Elektronisk handel 66

SOU l997: 130

Bilagor 1 Utredningens direktiv 77

2 Inköpssamordning i andra länder 85

SOU l997zl30

Sammanfattning

Uppdraget

Det övergripande målet för utredningen är enligt direktiven att verka för att de statliga inköpen effektiviseras. Detta skall i första hand ske genom att utveckla det statliga systemet för inköpssam-

ordning. Denna skall även fortsättningsvis bygga frivillighet.

Ramavtalen bör utgöra ett centralt inslag i samordningen.

Utredningen skall i ett första steg redovisa en principlösning for

den statliga inköpssaiuordningen. Samtidigt skall redovisas hur vissa övriga frågor bör hanteras vidare. l detta betänkande redovisar vårt förslag till principlösning för den statliga inköpssamordningen. I första hand innebär denna att inom givna förbättra det nuvarande systemet. Vi föreslår ramar därför inte något helt nytt system för inköpssamordning.

En annan central samordningsmyndighet än Riksrevisionsver-

ket bör dock utses. Denna myndighet bör bl.a. få ansvaret att lämna lösningar de övriga frågor som vårt uppdrag innehåller och som berörs i vår principlösning, inte kan utvecklas närmare av men som

oss. Det gäller i första hand frågor knutna till konkret upphandling,

t.ex. vilken inköp bör samordnas eller inom vilka verktyp av som

samhetsområden den största besparingspotentialen kan finnas. För

närvarande saknas nämligen i väsentliga delar detaljerad information utnyttjandet ramavtalen. om av

10 SOU l997:l30

Inköpssamordning genom ramavtal

Vi anser att den nuvarande ramavtalsverksamheten är ändamålsenlig. Därför bör olika insatser göras för att utveckla den. Vår be-

dömning är att den stagnerat under de senaste åren, bl.a. grund

av den oklarhet som gällt organisationen den centrala styrom av ningen. Ramavtalen bör ses över kontinuerligt så att de täcker de mest angelägna områdena för samordning, dvs. homogena och standardiserade produkter sammanlagt upphandlas i stor omfattning. som Detta kan leda till att antalet ramavtal minskar, att de återståmen ende i stället används i större utsträckning.

Andra former statlig inköpssamordning bör utvecklas och

av prövas, t.ex. samr dnade inköp med preciserade kvantiteter enligt bindande avtal mellan parterna. Det är enligt vår mening angeläget att detta utvecklingsarbete kommer i gång inom en snar framtid.

Dels bör beredskap finnas för de förändringar kan bli nöd-

en som vändiga med anledning av den europeiska kommissionens initiativ på området, dels innebär dessa inköpsformer ökade möjligheter att effektivisera upphandlingen hos myndigheterna.

Samordningssystemet

Huvuddragen i det nuvarande systemet med funktionsansvariga

myndigheter bör behållas. Deras hantering av ramavtalen bör även

fortsättningsvis vara den bärande delen av Samordningssystemet. Tillämpningen föreslås dock bli uppstramad i olika avseenden.

Vi har funnit anledning att klargöra rollfördelningen mellan de olika nivåerna i systemet, dvs. upphandlande myndigheter, funktionsansvariga myndigheter central styr- och uppföljningsresp. en funktion. Liksom tidigare bör gälla att den enskilda myndigheten är ansvarig för sin upphandling. En markering görs dock att myndigheten skall utnyttja ramavtal eller andra former av inköpssamordning om myndigheten inte anser att en annan lösning ger förmånligare villkor. Finner myndigheten lösning är föratt en annan

delaktigare skall den centrala samordningsmyndigheten underrättas

och skälet anges för denna lösning. Vi att denna rapporteanser

ringsskyldighet är en viktig del i ramavtalsverksamheten. Bland annat får den funktionsansvariga myndigheten underlag för att kunna göra förbättringar vid omförhandling ramavtalen. Infor-

av

mationen utnyttjandet ramavtalen utgör också ett viktigt

om av

underlag för den centrala samordningsfunktionens utveckling

av

ramavtalsverksamheten. Om den centrala nivån följer och

upp

fäster uppmärksamhet dessa frågor, t.ex. beträffande administrativa merkostnader för att göra egna inköp, torde användningen

av

ramavtalen öka. För att denna rapporteringsrutin skall fungera i fortsättningen anser vi att den skall vara tvingande. Bestämmelser om detta tas i den förordning statlig inköpssamordning

om som vi föreslår.

Behöver en myndighet stöd i konkret upphandlingssituation

en

kan sådant stöd ges av den funktionsansvariga myndighet träf-

som fat ramavtalet. Stödet skall alltså inte den centrala styrfunkges av

tionen. Denna kan härigenom få en begränsad resursmässig

omfattning.

Den viktigaste uppgiften för den centrala funktionen

bör vara att stödja och utveckla den del av ramavtalsverksamheten inte som utan vidare kommer till stånd. Det gäller främst att samordna ram-

avtalen, bl.a. att identifiera eller överlappande produktom-

nya- råden. Utöver ramavtalssamordningen kan följande uppgifter komma i

fråga:

* Utveckla metoder för inköpssamordning Ge ut allmänna råd om inköpssamordning Bevaka förändringar i upphandlingsreglema kan påverka

som samordningen

Initiera seminarier och konferenser i samordningsfrågor Initiera nätverksbildningar

Verka för samverkan med kommuner och landsting

Bevaka den internationella utvecklingen av inköpssamordning

Medverka i utvecklingen av elektronisk handel

Myndighet för central inköpssamordning

För att lösa de uppgifter som kan bli aktuella för den centrala inköpssamordningen torde krävas mindre än en handfull personer. Vi anser av detta skäl att det är olämpligt att skapa en ny myndighet för detta ändamål. Enligt vår uppfattning är det lämpligt att uppgiften läggs på någon av de befintliga stabsmyndigheterna. Frågan lämplig myndighet är egentligen mindre viktig än om frågan om egenskaperna hos de personer som skall utföra uppgifterna. Det krävs nämligen ett betydande engagemang, stor initiativförmåga och förmåga att kunna påverka för att den centrala inköpssamordningen skall ge resultat. Denna grupp av personer bör jämförelsevis självständig ställning inom den aktuella mynges en digheten, eftersom deras kontakter i huvudsak är riktade mot de funktionsansvariga myndigheterna och andra myndigheter som har

centrala uppgifter området.

Vi har funnit Kammarkollegiet vara den myndighet som ligger

närmast till hands att föreslå för de centrala samordningsuppgifter-

Vi att ett beslut central samordningsmyndighet bör na. anser om

fattas inom mycket framtid. Dels är uppgiften angelägen,

en snar dels har den utförts i begränsad omfattning under de senaste åren.

Finansiering av inköpssamordningen

Det nuvarande provisionssystemet som finansierar ramavtalsverk-

samheten upplevs de berörda parterna ändamålsenligt och av som praktiskt. Vi har inte funnit anledning att frångå detta system. Även de centrala samordningskostnaderna bör finansieras inom ramen för provisionssystemet.

Teknikstöd

En viktig del i effektiviseringen av inköpssamordningen är att förbättra informationen om ramavtalen och underlätta användningen av dessa. En informationsdatabas som innehåller gällande ramavtal och som alla statliga myndigheter kan nå medför en väsentlig förbättring. Utveckling och införande av en sådan gemensam databas bör därför ske. Vi har funnit att ett arbete som rör sådana frågor redan pågår hos Verket för högskoleservice VHS. Vi föreslår att den centrala samordningsmyndigheten uppdrar VHS att svara för att detta arbete vidareutvecklas och förvaltas ett sådant sätt att det kan utnyttjas i hela statsförvaltningen. Vi har också övervägt i vilken mån resultatet av projektet om elektronisk handel kan tillgodogöras den statliga inköpssamordningen. Vi konstaterar därvid att projektet fortfarande är i ett intensivt utvecklingsskede och att färdiga lösningar ännu inte finns. Projektet syftar ytterst till att uppnå förenklingar och ökad effektivitet i upphandlings- och inköpsarbetet. Detta strider inte något sätt mot den inriktning bör gälla för en effektivare statlig insom köpssamordning. Snarare är det så att gemensamma standarder och rutiner för den statliga inköpsverksamheten underlättar samordningsarbetet. Vi gör bedömningen att man först bör införa de förändrade processer och rutiner som ingår i projektarbetet innan man går vidare med en vidareutveckling av den statliga inköpssamordningen i de berör elektronisk handel. delar som

Miljöanpassad statlig upphandling

Frågorna om miljöanpassning bör ges ökad uppmärksamhet vid statlig upphandling. Den centrala samordningsmyndigheten bör svara för de gemensamma insatser som därvid bedöms vara lämpliga.

Vissa konsekvensredovisningar

För att bedöma de möjligheter till besparingar kan uppstå som som en följd av våra förslag kan endast vissa överslagsberäkningar göras. Av de förslag som vi lämnar torde i första hand Förslaget om en förbättrad central samordningsfunktion leda till besparingsnnöjligheter. Även de upphandlande myndigheternas skyldighet att rapportera inköp vid sidan av ramavtalen kan leda till besparingar.

Vi kan konstatera att de avgiftsñnansierade kostnaderna För den av oss föreslagna centrala samordningsnivån inte kan jämföras med de besparingar våra förslag kan uppskattas leda till.

som

Författningsförslag

Förslag till förordning 0000:000 om statlig inköpssamordning

Härigenom föreskrivs följande.

l § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen.

2 § Vid upphandling skall myndighet utnyttja möjligheterna att en samverka med andra myndigheter på ett för helhet efstaten som fektivt och ekonomiskt sätt. Detta gäller särskilt beträffande sådana varor och tjänster som staten sammanlagt upphandlar i stor omfattning.

3 § För de varor och tjänster som myndigheter sammanlagt upphandlar i stor omfattning skall till grund för samordningen finnas ramavtal. Myndigheternas verksamhet med ramavtal och andra former av inköpssamordning samordnas och följs Kamupp av markollegiet. Ramavtal ingås för statens räkning de myndigheav ter som Kammarkollegiet bestämmer.

4 § Vid beräkningen avgifter enligt 4 och 5 avgiftsförord-

av

ningen 1992: 191 skall inom ramen för full kostnadstäckning hänsyn tas även till de kostnader Kammarkollegiet har for den

som

centrala inköpssamordningen.

5 § En myndighet skall utnyttja ramavtal och andra former av inköpssamordning, myndigheten inte finner att en annan lösning om förmånligare villkor. Vid bedömningen av om en annan lösger ning är förmånligare skall myndigheten beakta de särskilda kostnader som följer av att inte utnyttja inköpssamordningen. Finner myndigheten att en annan lösning ger förmånligare villkor, skall den underrätta Kammarkollegiet och ange skälet.

Denna förordning träder i kraft den

SOU l997:l3O

l Inledning

1.1 Utredningens direktiv

Regeringen beslutade den 24 april 1997 att tillkalla en särskild utredare för att överväga och föreslå ett system för statlig inköpssamordning som innebär att de samlade statliga inköpen blir effektivare än för närvarande. Enligt direktiven, som i sin helhet finns intagna i bilaga är det övergripande målet för utredningen att verka för att de samlade statliga inköpen effektiviseras genom att i första hand det statliga systemet för inköpssamordning utvecklas. I uppdraget ingår bl.a. belysa behovet reglering frågor finansiering. Även att av samt om organisationen av samordningsfunktionen samt behovet av stöd för denna funktion och för de upphandlande myndigheterna skall utredas. Utgångspunkten för uppdraget är att ramavtalen även fortsättningsvis skall utgöra ett centralt inslag i inköpssamordningen. Denna skall vara frivillig och i första hand finansierad genom avgifter. Uppdraget består av två delar. Utredningen skall för det första föreslå en modell för statlig inköpssamordning som möjliggör att väsentligt högre andel den statliga upphandlingen kan ske en av samordnat jämfört med dagens situation. I ett andra steg skall utredningen pröva ett antal frågor förknippade med en samordnad statlig inköpsverksamhet.

1.2 Utredningsarbetet

Senast den 1 oktober 1997 skall utredningen redovisa prinen

ciplösning för den statliga inköpssamordningen. Då skall

även redovisas antingen färdiga lösningar övriga frågor uppdraget som avser eller, i den mån detta inte visat sig möjligt, redovisa hur dessa frågor bör hanteras vidare.

Utredningen skall under arbetet samråda med funktionsansvariga myndigheter och även med andra myndigheter har cent-

som rala uppgifter på området. Samråd bör även ske med Branschsane-

ringsutredningen.

Utredningen skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden, redoom

visning av regionalpolitiska konsekvenser, om att redovisa jäm-

ställdhetspolitiska konsekvenser samt om att redovisa konsekven-

ser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet.

1.3 Arbetets

uppläggning

Vi har gått igenom gällande ordning och inventerat de problem och andra frågeställningar som aktualiseras beträffande inköps-

samordningen.

Vi har i samarbete med Nämnden för offentlig upphandling

NOU och Statistiska centralbyrån genomfört skriftlig enkät en till statliga myndigheter om inköpssamordning. Dessutom har en kompletterande enkät besvarats de funktionsansvariga myndigav heterna. Synpunkter har också inhämtats möten med företrädare genom för Riksrevisionsverket RRV, NOU och funktionsansvariga myndigheter. Vid ett gemensamt möte med dessa myndigheter har våra överväganden och förslag gåtts igenom och diskuterats. Synpunkter har även inhämtats från företrädare för Konkurrensverket, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

l enlighet med direktiven har samråd skett med Branschsaneringsutredningen. Vi har inhämtat erfarenheter om den statliga inköpssamordningen i Danmark, Norge, Finland och Nederländerna.

2 Gällande

ordning

2.1 Regelverk

Den statliga upphandlingen regleras av i huvudsak följande författningar:

l Lagen 1992:1528 om offentlig upphandling omtryckt SFS 1993:1468, ändrad senast SFS 1996:433

Lagen 1994:615 om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling

Lagen om offentlig upphandling LOU är det övergripande regelverket för offentlig upphandling. Den bygger i allt väsentligt EG-direktiv vad beträffar upphandling över tröskelvärdena. Under dessa värden bygger LOU främst tidigare regelsystem. Enligt LOU skall all upphandling göras affärsmässigt utan ovidkommande hänsyn. Lagen styr formerna för anbudskonkurrens och val av anbudsgivare m.m. Formbundenheten syftar bl.a. till att medge konkurrens på lika villkor mellan leverantörerna och att underlätta handel mellan länderna. Lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling är närmast ett komplement till LOU och kon-

kurrenslagen se nedan. Syftet med lagen är att främja en effektiv

konkurrens vid anbudstävlan. Lagen skall precis som LOU - förhindra att en speciell anbudsgivare gynnas eller att anbudsgivare diskrimineras. 1 lagen finns vitesmöjligheter i vissa fall risk om för upprepning av ett otillbörligt förfarande föreligger.

Den statliga upphandlingen styrs även gemenskaphetsrätten av

i övrigt samt av WTO-överenskommelsen om offentlig upphandling Government Procurement Agreement. Den offentliga upphandlingen påverkas konkurrenslagen

av l993:20. Denna innehåller regler skall garantera att konkursom rens vid upphandling kan ske lika villkor. Därför innehåller lagen bl.a. förbud mot samarbete märkbart påverkar konkurrensom

sen mellan företag samt mot missbruk dominerande ställning,

av

t.ex. vid alltför långtgående inköpssamordning. Konkurrenslagen gäller för företag. Myndighetsutövning omfattas därför inte lagen. Kommuner, landsting och myndigheter

av är inte företag i konkurrenslagens mening i rollen som upphandlare av varor och tjänster utan endast när de är producenter eller säljare av varor och tjänster.

2.2 Statlig inköpssamordning

l instruktionen för RRV fanns tidigare inskrivet att verket skulle

granska den statliga upphandlingen och verka för att den samord-

nades. I anslutning till att NOU inrättades år 1993 upphörde de

uppgifter hos RRV som rörde den statliga upphandlingen. RRV begärde år 1994 att en annan myndighet skulle överta samord-

ningsuppgiften.

NOU har till uppgift att utöva tillsyn enligt 7 kap. 9 § LOU. Granskningsuppgiften för RRV ingår numera som en del i verkets

revisionsuppgifter. Uppgiften att verka för samordning utförs fort-

farande, men sker endast med mycket små resursinsatser ca 0,2

årsarbetskrañer. RRV:s uppgift att lämna föreskrifter och allmänna råd har upphört i samband med att LOU började gälla. I RRV:s samordningsroll ingår bl.a. att lämna uppdrag till vissa myndigheter s.k. funktionsansvariga myndigheter att sluta ram- - avtal. Avsikten är att dessa ramavtal skall kunna utnyttjas även av

andra statliga myndigheter. Följande myndigheter och bolag har

för närvarande ett funktionsansvar:

SOU 1997: 130 23

Arbetsmarknadsstyrelsen Banverket Fortifikationsverket Försvarets materielverk Försvarets sjukvårdscentrum Försvarsmakten Luftfartsverket Militära Servicekontoret Försvarsmakten Posten P1C AB Rikspolisstyrelsen Riksrevisionsverket Statskontoret

Verket för högskoleservice

Resursåtgången för att sluta ramavtal är sammanlagt ca 20 persoför samtliga funktionsanvariga myndigheter utom Statskontoner ret. Ungefär hälften används for att tillgodose andra av resurserna myndigheters behov ramavtal. Statskontorets totala kostnader av för inköpssamordningen uppgick till 12 miljoner kr år 1996. De funktionsansvariga myndigheterna finansierar i regel sina kostnader För ramavtalsverksamheten med provisioner avgifter.

Av ñnansstatistiken utfallet av statens totala inkomster och ut-

gifter framgår att statliga myndigheter under kalenderåret 1996

upphandlade för 116 miljarder kr. Om man eliminerar upp-

ca handling mellan statliga myndigheter blir beloppet 76 miljarder kr. Upphandlingen fördelades följande sätt:

Tjänster 55 miljarder kr Investeringar 47 miljarder kr Varor 14 miljarder kr

De största områdena för upphandlingen var:

Konsulter exkl. datatjänster 20,8 miljarder kr Reparationer 3,9 miljarder kr

Resor inkl. traktamenten 3,1 miljarder kr

Datortjänster 2,8 miljarder kr Post och telefon 2,3 miljarder kr Kontorsmaskiner 2,3 miljarder kr El, gas, värme och vatten 1,4 miljarder kr Bensin, oljor och asfalt 1,2 miljarder kr Kurs- och konferensavgifter 0,7 miljarder kr Transporter 0,6 miljarder kr

Enligt uppgifter från RRV om utnyttjandet av ramavtalen under år

1996 var omsättningen pâ de största avtalen:

ADB-utrustning l 500 miljoner kr Möbler 500 miljoner kr Bilar 300 miljoner kr Livsmedel 300 miljoner kr Kontorsmaskiner 275 miljoner kr Kontorsmaterial 80 miljoner kr

3 Inledande

problembeskrivning

l direktiven pekas att ett problem med den nuvarande ordningen är att den centrala samordningen av statlig inköpsverksamhet drivs i begränsad omfattning. Det framhålls också att det är osäkert i vilken utsträckning ramavtal följs upp så att de täcker de områden som är mest angelägna att samordna. Besparingspotentialen torde därför inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning. Därutöver har olika problem och oklara frågor redovisats i samband med tidigare utredningar. Dessa redovisas utförligare i avsnitt Därför ges här endast en sammanfattande bild av dessa problem. Kännedomen om vilka ramavtal som finns bedöms i allmänhet vara för låg inom myndigheterna. Detta sammanhänger med att informationen om dessa avtal har brister. Antalet ramavtal anses vara för stort. Frekvent överlappning av avtalen sker inom samma produktområde. Ett rationellt och väl fungerande upphandlingsstöd saknas. Inte minst de små och medelstora myndigheterna behöver sådant stöd. Detta gäller inte enbart vid tillämpningen av upphandlingsreglerna. Även behov sakkunskap inom de olika produktområdena beav hövs. Teknikstöd som kan underlätta informationsspridningen om gemensamma avtal och som kan effektivisera samordningen saknas eller är underutvecklat.

4 Utredningens undersökningar

4.1 Tidigare utredningar

Vi har i inledningen av vårt arbete tagit del av tidigare utredningsinsatser. Särskilt två utredningar har studerats. Den ena är den av RRV egeninitierade utredningen om effektivare samordning av statlig upphandling, vilken redovisades i en rapport den 21 mars 1994. Den andra är betänkandet Statliga myndigheters avtal SOU 1994:136 som avlämnades i oktober 1994 av Utredningen om statliga myndigheters avtal.

4.1.1 RRV:s rapport

RRV pekar i sin rapport bl.a. att kostnadsskäl talar for en framtida aktiv samordning av upphandlingen i staten. Verksamheten bör vara självfinansierad. Eventuellt bör startkapital tillföras for att finansiera investeringar i bl.a. informationssystem. RRV föreslår att Statens lokalförsörjningsverk får huvudansvaret myndighetsnivå för att samordna upphandlingen i staten.

I rapporten diskuteras för- och nackdelar med att statliga av-

ropsavtal skulle vara frivilliga att utnyttja. Med hänvisning till att ett avropsavtal används endast om det ger förmånliga inköpsvillkor

avvisar RRV tanken tvång att köpa varor och tjänster enligt av-

ropsavtal.

RRV har inhämtat synpunkter rapporten från vissa myndig-

heter. Därvid har följande synpunkter framförts.

Beträffande RRV:s ståndpunkt frivilligt ramavtalsutnyttjanom de pekar Konkurrensverket att det inte är möjligt att dra rimen ligt säker slutsats i denna del. Den bästa förutsättningen att få låga priser vid inköp är att leverantören i förväg kan garanteras viss en inköpsvolym. Om den statliga upphandlaren endast ett ungefär kan uppskatta framtida inköpsvolym, saknas viktig förutsättning en för leverantören att erbjuda förmånliga inköpspriser. Dessutom kan inte uteslutas risken att en statlig myndighet bekvämlighetsskäl av utnyttjar ett avropsavtal utan att pröva om en egen upphandling skulle ha blivit förmånligare. RRV:s slutsats om att avropsavtal utnyttjas endast om detta är förmånligt kan enligt Konkurrensverket därför i hög grad ifrågasättas. Konkurrensverket framhåller vidare att upphandling genom anbudskonkurrens kräver specialistkompetens, oavsett varu- och tjänsteområde. De kompetenskrav som ställs vid upphandling omfattar i princip tre kunskapsområden, nämligen marknads-, inköpsoch avtalskunskap. Konkurrensverket i likhet med RRV att det i många fall anser

kan finnas fördelar med samordnade inköp. Det gäller främst såda-

na produkter som har en hög standardiserings- eller homogenitetsgrad t.ex. viss olja för uppvärmning där stor inköpsvolym kan ge höga kvantitetsrabatter. RRV framhåller i rapporten att statens samordnade inköp inte skulle vara av sådan omfattning att de strider mot konkurrenslagen. Konkurrensverket är inte berett att dra denna slutsats utifrån det redovisade materialet. Verket delar däremot slutsatsen att det är viktigt att de upphandlande myndigheterna är observanta på reglerna i konkurrenslagen. Konkurrensverket framhåller också att det från konkurrens- och effektivitetssynpunkt är angeläget att förhindra att samordnad upphandling leder till alltför stark köparoch leverantörskoncentration. Konkurrensverket kommenterar dessutom den modell som RRV anser bör gälla för att finansiera arbetet med samordnad statlig upphandling, t.ex. provisioner avropad volym, punktavgifter årspremie, medlemsavgifter m.m. Redovisade finansieringssättär enligt verkets mening inte alltid effektivitetsfrämjande. Exempelvis

SOU l997:l30 29

bör de tjänster som myndigheterna erbjuds i upphandlingssammanhang, t.ex. förhandlings- och avtalstjänster, omfattas av en marknadsmässig prissättning för att undvika en gynnad ställning marknaden. Att träffa avrops- och ramavtal, som andra myndigheter frivilligt kan välja att utnyttja, bör enligt Konkurrensverkets uppfattning vara en myndighetsuppgift och anslagsfmansieras. Det

som talar för en sådan lösning är att det kan finnas en intressekontlikt för myndighet mellan att dels snabbt sluta avropsavtal

en grund av att myndighetens finansiering av verksamheten kräver

detta, dels att ibland en längre tid för förhandlingar av avropsavtal

kan innebära förmånligare inköpsvillkor. Statens lokalförsörjningsverk instämmer i RRV:s förslag om att

verket bör ta över ansvaret för samordning statlig upphandling.

av Verket anser att det finns goda synergieffekter av att inordna samordning av statliga inköp inom sin organisation. Verket vill liksom

RRV se en klar markering från statsmakterna att inköpssamordning

inom strategiska inköpson1råden bedöms viktig och understryker att detta är grundläggande för att lyckas i samordningsrollen. Lokalförsörjningsverket delar RRV:s uppfattning att utnyttjandet av avropsavtal bör ske frivilligt. Verket anser vidare att finansieringen bör ske dels genom avgifter av dem som sluter avtal och får ersättning för detta, dels att verket sluter genom egna avropsavtal. Visst startkapital kan även behöva tillföras i inledningsskedet. NOU instämmer i RRV:s uppfattning att kostnadsskäl talar för

en framtida aktiv samordning av den statliga upphandlingen, men anser inte att besparingspotentialen ägnats erforderlig analys i utredningen. Man borde börja med att kartlägga vilka områden som

är mest angelägna att samordna. Därvid torde ett stort antal av nu-

varande avtal kunna slopas och vissa områden behöva stude-

nya ras. Därefter bör övervägas hur samordningen bör ske. Det är inte alltid ett avropsavtal som är det mest angelägna. Att t.ex. utse ex-

pertmyndigheter för olika upphandlingsområden som fungerar som

rådgivare för andra myndigheter kan vara viktigare.

NOU har invändningar mot att Statens lokalförsörjningsverk

anförtros uppgiften att sköta samordningen och föreslår i stället att

denna uppgift till någon de stora upphandlande myndigheges av

terna med bred upphandlingsverksamhet. Verket för högskoleservice VHS rekommenderar frivillighet

vid utnyttjandet av avropsavtal vill komplettera detta med men en

skyldighet för myndigheterna att rapportera till avtalsslutaren vid

val utanför gällande avtal. Därigenom avtalsslutaren återkoppges ling om avtalens marknadsvärde. VHS pekar också god att en

marknadsföring av avtalen, t.ex. genom en väl fungerande avtals-

databas ökar intresset hos leverantörerna, vilket leder till fler att områden kan omfattas samordning. av

VHS framhåller att specialistkompetens avseende anskaff-

ningsprocessen är svår och kostsam att bygga Den är också upp. svår att vidmakthålla, eftersom viss kontinuitet och erfarenen

hetsåterkoppling förutsätts. VHS erbjuder konsultativ upphand-

lingstjänst till hela den offentliga sektorn och är därför tveksamt till att ännu sådan funktion byggs VHS föreslår därför en upp. samverkan mellan samordnaren och VHS. En avtalsdatabas ny

byggs upp som med enkla medel kan kompletteras så att den täcker

samordnarens behov. Beträffande finansieringen pekar VHS att det är viktigt att

skilja finansiering för avtalsslutaren och samordnaren. Självkostnadstäckning och inget därutöver skall målet för samord-

vara naren. Modellen kan dock bli svår att verkställa eftersom kostnaden för resursinsatsen för samordnaren kan bli svår att förutsäga. Samordningen skall gynna hela statsförvaltningen och är därför kanske lämplig att finansiera centralt, eftersom avtalsslutaren och

därmed i förlängningen avroparen inte kan belastas med höga

avgifter eller reducerade rabatter. Avtalstecknare skall dock helt vara

intäktsfinansierade. VHS föreslår att finansieringsfrågorna studeras

ytterligare. Om intäktsfinansiering Samordningen ändå skall av ske, rekommenderar VHS att detta sker abonnemang genom avtalsinformation. Rikspolisstyrelsen RPS framhåller att det är väsentligt att

upphandlingssamordningen får en klar målsättning baserad ef-

terfrågestyrning och resursbesparingseffekter. Tyngdpunkten bör därför läggas samordning okomplicerade produkter och av

tjänster med bred allmängiltighet inom marknadsområden med en etablerad och stabil konkurrenssituation. RPS pekar också på att

frivillighet att utnyttja den statliga inköpssamordningen blir en

viktig faktor som klart måste framgå i upphandlingsunderlaget. RPS anser det synnerligen angeläget att de knyts personer som till samordningsverksamheten uppfyller högt ställda krav kunskaper och erfarenhet om kvalificerad offentlig upphandling. Då samordningen har särskilt värde för små och medelstora myndigheter kan det vara en fördel om ansvaret överlåts myndighet en med motsvarande förutsättningar. Luftfartsverket anser att det bör göras ordentlig behovsanaen lys av i vilka fall och i vilken omfattning staten bör satsa samordnad upphandling med hjälp av gemensamma avtal. Samordningen bör inriktas dels produkter efterfrågas många som av myndigheter eller med sådan frekvens att stora volymer kan ge klara prisfördelar, dels högvärdiga produkter efterfrågas i som sådan omfattning att motsvarande skalfördelar kan utvinnas. I dag används många avropsavtal i allt för liten utsträckning, eftersom flera av de anskaffande enheterna för sig är så stora att de var egen hand kan få minst lika goda kommersiella villkor. Verket rekommenderar därför kritisk gallring avtalen. en av Luftfartsverket anser att samordningen skall vara frivillig och att villkoren i avropsavtalen skall vara så fördelaktiga att de stimulerar till högt utnyttjande. Detta kräver att den avtalsslutande parten har god kännedom om priskänsligheten och andra faktorer

som påverkar köpbeteendet. Samordningsmyndigheten bör for-

mulera de framgångsfaktorer som gäller för att nå målet med sam-

ordningsuppgiften. God marknadskunskap och aktiv uppföljning

bör ingå i dessa faktorer. Samordningsverksamheten bör vara

självfmansierad, vilket innebär att samordningsmyndigheten och

funktionsmyndigheterna skall sina merkostnader täckta. Statskontoret framhåller att det finns en stor potential förökad inköpssamordning och att den bör vara frivillig, baserad på men en kraftfull viljeyttring från ägaren statsmakterna. Statskontoret ser

inköpssamordningen som ett viktigt medel att åstadkomma enhet-

liga lösningar på koncerngemensamma problem och pekar på att

den t.ex. kan ett effektivt verktyg i arbetet med att bygga vara upp en infrastruktur för informationsförsörjningen i statsförvaltningen. Den är också ett effektivt medel att påverka marknadens utveckling och utformning av olika produkter och tjänster för förvaltningens behov. Statskontoret anser att utredningen inte tillräckligt underlag ger för att bedöma om Statens lokalförsörjningsverk skall ha huvudansvaret för att samordna upphandlingen. Den för som svarar

inköpssamordning inom ett produktområde måste ha en mycket

god beställarkompetens behov-, marknads- och teknikkompetens inom området för att inköpssamordningen skall bli effektiv och efterfrågad. Detta talar för att en stor del av inköpssamordningen

bör baseras funktionsansvariga myndigheter har den

som

nödvändiga kompetensen inom de olika produktområdena.

Utredningen anger att samordnaren skall för upphandsvara lingsstöd till myndigheter. Statskontorets erfarenhetär att det upphandlingsstöd som myndigheterna efterfrågar endast till begränsad del avser stöd i det formella upphandlingsarbetet. Det behövs i stället främst sakkompetens inom området. Statskontoret anser att inköpssamordningen i princip bör vara självfinansierad men att det finns ett behov särskild finansiering av för att påbörja inköpssamordning inom ett nytt produktområde.

4.1.2 Betänkandet

om statliga myndigheters

avtal

I betänkandet Statliga myndigheters avtal framhålls att det bör fm-

nas en inköpssamordning av i stort sett det slag och den omfatt-

ning som finns för närvarande, dvs. att det skall finnas ett system med ramavtal som ger myndigheterna rätt att göra avrop. Ramav-

talen skall ingås av vissa myndigheter, s.k. funktionsansvariga myndigheter. Inköpssamordningen bör frivillig i den mening-

vara en att de myndigheter som kan förhandla fram bättre avtal för sin

upphandling än som följer av ramavtalen skall kunna göra detta.

Därvid bör även liksom hittills hänsyn tas till vad det kostar för

SOU l997zl30 33

myndigheten att själv sköta Förhandlingarna och att ta fram un-

derlagen.

Tyngdpunkten för att sluta ramavtal bör liksom hittills ligga hos

de funktionsansvariga myndigheterna. De har branschkännedom

och den bästa tillgången till den upphandlingsexpertis behövs

som

i det speciella fallet. Verksamheten bör självfinansierad genom avgifter enligt

vara

avgiftsforordningen från de myndigheter som gör avrop.

Betänkandet har remissbehandlats. Vissa synpunkter redovisas i

korthet nedan. Universiteten i Lund och Uppsala samt Arbetsmarknadsstyrel- AMS RRV även fortsättningsvis skall samordsen anser att vara

ningsmyndighet. Lunds universitet anser att de gemensamma ram-

avtalen bör bli fler och även innefatta mindre och lokala leverantörer. Universitetet vill också att samordningen utökas till att

omfatta även rådgivning vid utformning kravspecifikationer for

av myndigheternas upphandlingar och att denna uppgift läggs egna

den funktionsansvariga myndigheten inom resp. upphandlings-

område.

Riksgäldskontoret att myndighet bör ges ett över-

anser en gripande för att sammanställa och till andra myndigheter ansvar

sprida information den inköpssamordning i form av ramavtal

om och avtalsstöd finns att tillgå. m.m. som RRV att det är angeläget att frågan samordningsmynanser om dighet löses och samordningsansvaret bör placeras i livsatt en kraftig, helt affärsmässig miljö.

NOU, Statens lokalforsörjningsverk, VHS och Konkurrensver-

ket lämnar liknande synpunkter de tidigare redovisat med ansom ledning RRV:s rapport. Lokalförsörjningsverket har dock utav vecklat sina synpunkter närmare. Verket pekar bl.a. att målet for inköpssamordningen bör att omedelbart kunna informera om vara förändringar i ramavtal att lägga informationen elektroniskt genom och den samordnande myndigheten utvecklar ett informaatt tionstorg ökad kunskap inom området. Dessutom skall som ger standardiseringen i avtal och leveransvillkor öka, liksom även uppgifter rör rådgivning och utbildning. Verket instämmer i som

att tydligare föreskrifter behövs bl.a. samordningsmyndighe-

om tens uppgifter. Verket utvecklar även skälen till varför det kan vara

lämpligt samordningsmyndighet.

som

4.2 Enkät

om inköpssamordning

Vi har i samarbete med NOU och SCB gjort enkätundersökning

en

hos statliga myndigheter inköpssamordning. om Undersökningen

omfattade 119 myndigheter 36 stora, 38 små 45 regionala resp. myndigheter. Sammanlagt 117 myndigheter svarade på enkäten.

De huvudsakliga resultaten undersökningen redovisas i det föl-

av

jande. Svaren är vägda eftersom endast urval små och regio-

ett av nala myndigheter har gjorts.

Fråga: Kontrollerar er enhet i RRV:s katalog det finns

om ramav-

tal ett produktområde varor eller tjänster är aktuellt för

som

upphandling

81 % av myndigheterna svarade att de gjorde detta regelmässigt. 16 % svarade att de gjorde detta ibland. Små och regionala myndigheter svarade i större utsträckning än stora myndigheter att de gjorde detta regelmässigt.

Fråga: Saknas ramavtal på något produktområde där att

anser det borde finnas

22 % av myndigheterna svarade ja, 40 % svarade nej, 33 % svarade vet Av de små myndigheterna svarade 29 % frå-

gan. Några av de myndigheter svarat frågan har preciserat som saknade produktområden. En viss övervikt för tjänster kan noteras, t.ex. resor, hotell och transporter.

Fråga: Händer det än undantagsvis att avstår från att utmer nyttja ramavtalen

28 % av myndigheterna svarade ja, 68 % svarade nej. Av de regionala myndigheterna svarade endast 16 % ja. Av de myndigheter som svarade frågan angav de flesta att man fått bättre villkor genom egen upphandling. Ett annat vanligt svar var att den lokala leverantören gav bättre service. l vissa fall hade myndigheten ramavtal. egna

Fråga: Hur stor andel av myndighetens totala anskaffning bedömer du har skett genom utnyttjande av ramavtal

0 l4 % av anskaffningen: Samtliga myndigheter: 12 % -

Stora myndigheter: 25 %

15 20 % av anskaffningen: Samtliga myndigheter: 11 % -

Stora myndigheter: 11 %

Mer än 20 % av anskaffningen: Samtliga myndigheter: 65 %

Stora myndigheter: 42 %

Vet ej: Samtliga myndigheter: 11 %

Stora myndigheter: 19 %

Fråga: lnom vilka produktområden har ramavtalen främst an-

vänts

Frågan besvarades av 88 % av myndigheterna. De vanligaste produktområdena datorer, möbler, kontorsmaskiner och konvar torsmateriel.

Fråga: Inom vilka produktområden har avstått från att använ-

man da ramavtalen

Endast 41 % av myndigheterna besvarade frågan. Flera svarade att de inte visste. Andra hade använt ramavtal. l de fall egna produktområden hade preciserats i många fall kontorsmateriel. angavs Även kontorsmaskiner angavs som svar.

4.3 Enkät till

ñmktionsansvariga myndigheter

Vi har även riktat en kompletterande enkät till de funktionsansva-

riga myndigheterna. Den ramavtalsverksamheten under år avser 1996. Vissa resultatet av enkäten sammanfattas nedan. Ramavtalen utnyttjas i varierande omfattning. I vissa fall preci-

seras utnyttjandet följande sätt. Av FMV:s totala försäljning av kontorsmöbler på 450 milj kr

avser 420 milj kr andra myndigheters utnyttjande. Ramavtalen om livsmedel utnyttjas till 35 % myndigheter utanför Försvarsca av makten. Försäljningen av eldningsolja på 90 milj kr till avser unge-

fär lika delar militärt och civilt behov. Av försäljningen däck

av

och däckservice 20-25 milj kr militära myndigheter och 10-

avser l5 milj kr övriga statliga myndigheter. Upphandlingen sjukvârdsmateriel enligt Försvarets sjukav vårdscentrums ramavtal görs till 75 % militära och till 25 % av av civila myndigheter.

Statskontoret hänvisar till undersökning under år 1996

en som visar att 90 % myndigheterna använder ramavtalen. Över 90 % av av användarna anser att avtalen är till mycket stor eller till del en nytta i verksamheten.

Enligt de funktionsansvariga myndigheterna gör andra myndigheter endast i begränsad omfattning upphandlingar utan att använda ramavtalen. I regel informeras de funktionsansvariga myndig-

heterna om detta i mycket liten omfattning eller inte alls.

SOU l997zl30 37

Uppgifter finansieringen ramavtalsverksamheten redoviom av sas i avsnitt 8.1.

SOU l997:l30 39

5 Inköpssamordning genom

ramavtal

5.1 Bakgrund

I de föregående avsnitten har vi belyst den nuvarande inköpssamordningens inriktning och omfattning. Endast en liten del av de sammanlagda inköpen i staten samordnas. Våra undersökningar bekräftar dessutom i huvudsak den problembeskrivning som framgår av våra direktiv och genom andra utredningar. Systemet med ramavtal tillämpas även vid statlig och annan offentlig upphandling i andra länder. På senare tid har dock vissa ramavtal ifrågasatts rättsliga grunder, eftersom de uppfattas ha alltför oprecist innehåll. Den europeiska kommissionen har sålunda inlett ett förfarande för att pröva vissa statliga ramavtal som ingåtts i Storbritannien. Bland annat hävdas att de måste vara bindande

utanför försörjningssektorn som regleras i 4 kap. LOU, även om

inköpskvantiteterna inte fullt ut kan anges i förväg. Kommissionen är även kritisk mot användningen av flera leverantörer i detta sammanhang, åtminstone så länge dessa inte anlitas i en viss 0rdningsföljd. Frågan gäller alltså om en upphandling kan anses ha skett enligt gällande regler när ramavtalen tillämpas av den upp-

handlande myndigheten. Om det vid den slutliga prövningen visar

sig att ramavtalen inte kan tillämpas, kan det innebära att både de svenska ramavtalskonstruktionerna och de organisatoriska lösningarna måste omprövas. Frågan förväntas inte bli avgjord förrän om några år. Vi utgår därför i vår utredning från att systemet med ram-

avtal kan tillämpas under tillräckligt lång tid för att motivera de förändringar vi föreslår i det följande.

5.2 Överväganden och förslag

Vi kan konstatera att systemet med ramavtal uppfattas som ändamålsenligt dels av upphandlande myndigheter, dels av funktionsansvariga myndigheter och andra myndigheter som har centrala

uppgifter området. Vi ansluter oss till denna uppfattning. Ram-

avtalen torde ha störst betydelse för små och medelstora myndig-

heter, vilket bl.a. vår enkät om inköpssamordning avsnitt 4.2 ty-

der på. Även leverantörerna får fördelar med ramavtalen, eftersom kostnaderna för administrationen minskar. Bland annat detta förhållande gör det möjligt för leverantörerna att kunna erbjuda lägre

priser vid avrop mot ramavtal.

Eftersom vi anser att ramavtalsverksamheten är ändamålsenlig bör olika insatser göras för att utveckla den. Vår bedömning är att den stagnerat under de senaste åren, bl.a. grund av den oklarhet som gällt beträffande organisationen av den centrala styrningen. Ramavtalsverksamheten är dessutom nödvändig för utvecklingen

av en effektiv elektronisk handel se avsnitt 10.2.

De olika ramavtalskonstruktionerna bör kontinuerligt följas upp så att de står i överensstämmelse med gällande bestämmelser. De bör även ses över så att de täcker de mest angelägna områdena för samordning, dvs. homogena och standardiserade produkter som sammanlagt upphandlas i stor omfattning. Detta kan leda till att antalet ramavtal minskar, men att de återstående i stället används i större utsträckning. Vidare bör möjligheterna att öka inköpssamordningen när det gäller tjänster undersökas. - t.ex. resor - De centrala ramavtal som är avsedda att täcka hela statsförvalt-

ningens behov bör samordnas även med ramavtal som tecknas regional eller lokal nivå av vissa statliga myndigheter. Det är vidare angeläget att tillämpningen av ramavtalen följs upp systematiskt så att gällande upphandlingsregler inte åsidosätts.

SOU 1997: 130 41

Även andra former statlig inköpssamordning bör utvecklas av

och prövas fortlöpande, t.ex. samordnade inköp med preciserade

kvantiteter enligt bindande avtal mellan parterna. Med ledning av tillgänglig uppföljningsstatistik skulle det kunna vara möjligt att avtala viss minsta inköpskvantitet, eventuellt i kombination om en med någon form av optionsförfarande för den resterande delen. Om inköpen bindande avtal med preciserade kvantiteter genom skulle öka, torde myndigheternas egna upphandlingar vid sidan om ramavtalen minska i omfattning. Därigenom skulle leverantörernas tilltro till ramavtalen öka, vilket i sin tur kan leda till bättre avtalsvillkor för myndigheterna. Som framgår av bilaga 2 har den norska centrala inköpssamordningsmyndigheten utvecklat en särskild form av samordnade inköp med i förväg preciserade kvantiteter. Erfarenheterna av denna inköpsform bör tas till vara vid utvecklandet av den svenska inköpssamordningen. Det är enligt vår mening angeläget att utvecklandet av samordnade inköpsformer med preciserade kvantiteter kommer i gång inom en snar framtid. Dels bör en beredskap finnas for de förändringar som kan bli nödvändiga med anledning av den europeiska

kommissionens initiativ området, dels innebär dessa inköpsfor-

mer ökade möjligheter att effektivisera upphandlingen hos myndigheterna.

SOU 1997: 130 43

6 Principiella utgångspunkter

Frivillighet

Som tidigare framhållits utgångspunkt för vårt arbete det är en att skall frivilligt för myndighet att delta i inköpssamvara en ordningen. Det är rimligt att anta att en förutsättning för att en myndighet skall intressera sig för samordning sina inköp med av andra myndigheter är att den därigenom får vissa fördelar. Mynd-

igheten kan ha behov att t.ex. få förmånligare inköpsvillkor eller

av att undvika komplicerade upphandlingar. Den frivilliga inköpssamordningen kan naturligtvis medföra att myndighet väljer att göra upphandlingar som är ofördelaktiga en

för myndigheten eller för staten som helhet. Detta problem bör

uppmärksammas i andra sammanhang, t.ex. i revisionen eller EAvärderingen. Även de stramare regler för rapporteringsskyldigheten för upphandlingar vid sidan ramavtalen föreslår i om som avsnitt 9 torde medverka till att göra dessa problem synliga.

Ramavtal

Olika samordningsinsatser måste göras fördelaktiga och kända för den upphandlande myndigheten. De inköp som lämpar sig för samordning är dock endast mindre del av all upphandling. en Den metod hittills använts för att få en effektiv inköpssamsom ordning är systemet med ramavtal. Som framgår av avsnitt 5 anser vi att det inte finns något skäl att ändra den principiella uppbyggnaden av dessa avtal.

I andra länder tecknas ramavtalen i regel central genom er.

inköpsorganisation. Vi anser att systemet där skilda myndigheter

med stor egen upphandling ett område tecknar ramavtal passar bättre för vår myndighetsstruktur. Huvuddragen i det nuvarande

systemet med funktionsansvariga myndigheter bör därför behållas.

Däremot behöver tillämpningen stramas i olika avseenden, upp vilket utvecklas närmare i det följande. När myndighet använder en ett ramavtal tillgodoses behovet att undvika komplicerade

upphandlingar, eftersom den delen av upphandlingen redan är gjord genom tecknandet av ramavtalet. Dessutom torde den funktionsansvariga myndigheten få bättre inköpsvillkor för den

egna verksamheten, eftersom dessa villkor ramavtalet genom baseras en större inköpsvolym.

Samordningssystemet

Det bör även i fortsättningen finnas tre nivåer för systemet för

inköpssamordning i staten:

En grundnivå med upphandlande myndigheter

En samordningsnivå med ett antal funktionsansvariga

myndigheter

En central nivå med styr- och uppföljningsuppgifter

De operativa uppgifterna bör utföras så nära den upphandlande verksamheten möjligt, dvs. nära den upphandlande eller den som

funktionsansvariga myndigheten. Endast om en uppgift inte kan

utföras på dessa nivåer bör den utföras på den centrala nivån. Att

låta någon funktionsansvarig myndighet få central uppgift

även en bör undvikas, eftersom rollerna bör renodlas.

De funktionsansvariga myndigheternas hantering av ramavtalen

bör även fortsättningsvis den bärande delen samordningsvara av systemet. Det finns emellertid uppgifter är övergripande som av karaktär och som motiverar en central funktion, t.ex. samordning av ramavtalen och att verka för att statens helhetsintresse tillgodo-

SOU l997: 30 45

ses. De ytterligare uppgifter som kan komma i fråga för den centrala nivån framgår avsnitt 7.2. av

Behov av stöd

Behovet av expertstöd i konkreta upphandlingssituationer kan tillgodoses genom att den funktionsansvariga myndighet som svarar för ett ramavtal även stöder den upphandlande myndigheten. Den funktionsansvariga myndigheten förutsätts nämligen ha bransch- och marknadskännedom. En myndighets behov allmänt upphandlingsstöd kan sökas av t.ex. hos NOU, funktionsansvariga myndigheter eller hos konsulter utanför staten. Den centrala nivån behöver därför inte ges uppgiften att för detta stöd och kan därigenom få svara en

begränsad resursmässig omfattning.

Samordningens omfattning

Det system för inköpssamordning som föreslår bör i första hand utformas så att det tillgodoser behoven hos statliga myndigheter. Såvitt vi har funnit finns det dock inte några principiella hinder för att samordna statliga myndigheters inköp med andra offentliga organs inköp. Endast de sammanlagda inköpen ett område om blir så stora att gällande konkurrensregler riskerar att åsidosättas bör antalet offentliga beställare begränsas. Denna fråga bör avgöras i samråd med Konkurrensverket. Den inköpssamordning som kan bli aktuell gäller inte i första hand samordning genom ramavtal, eftersom kommunerna enligt gällande regler inte utan vidare kan hänvisa till statliga ramavtal vid avrop av varor och tjänster. I stället skulle samordningen kunna innefatta gemensamma inköp enligt bindande ramavtal med i förväg angivna landsting, kommuner eller kommunala bolag. Denna samordning torde vara mest intressant på regional nivå och kan gälla främst landsting samt stora och medelstora kommuner.

Enligt vår uppfattning kan den avgränsning av de offentliga beställarna som görs i 1 kap. 5 och 6 LOU användas även i detta sammanhang. Med termen upphandlande enhet avses således bl.a. statliga, kommunala och andra myndigheter. l denna term innefattas även de bolag, föreningar, samfalligheter och stiftelser har inrättats för att fullgöra uppgifter i det allmännas intresse som och som inte har en industriell eller kommersiell karaktär. I prop. 1996/97:l53 föreslås ändrad lydelse dessa bestämmelser. av

Effektivare inköpssamordning

De förslag vi lämnar i följande avsnitt syftar i första hand till att effektivisera den statliga inköpssamordningen. Vi berör således inte frågan hur den offentliga upphandlingen i övrigt skall effektiviseras. Ansvaret för detta ligger varje upphandlande myndighet. Dessutom skall NOU enligt sin instruktion verka for en effektiv offentlig upphandling.

7 Organisation av statlig inköpssamordning

7.1 F unktionsansvariga myndigheter

7.1.1 Nuvarande förhållanden

Det nuvarande systemet för statlig inköpssamordning har beskrivits översiktligt i avsnitt 2.2. Av detta avsnitt framgår vilka myndigheter har ett funktionsansvar samt resursåtgången för detta som ansvar. De funktionsansvariga myndigheterna har ansvar för ett eller flera ramavtal inom sitt område. De skall även se till att inköpssamordningen inom området utvecklas i takt med utbudet marknaden och efterfrågan hos myndigheterna. De funktions-

ansvariga myndigheterna får sina uppgifter genom uppdrag från

RRV. De funktionsansvariga myndigheterna är inte en enhetlig grupp myndigheter. Vissa har som huvuduppgift att göra inköp för av

andra myndigheter inom den myndighetssektom Försvarets

egna materielverk, Verket för högskoleservice, m.fl.. Andra har inköp

sekundär uppgift Rikspolisstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrel-

som

sen, m.fl.. Några är stabsmyndigheter till regeringen RRV, Statskontoret. Även ett bolag har funktionsansvar Posten PIC

AB.

Överväganden

7.1.2 och

förslag

Vi har kunnat konstatera vissa problem i den del inköpssamav

ordningen som rör de funktionsansvariga myndigheterna. Den

ex-

terna styrningen av verksamheten i första hand från den centrala

nivån är något otydlig. Det kan även finnas vissa svårigheter att tillgodose både myndighetens eget och andra myndigheters behov av ramavtal. Problemet med den otydliga styrningen bör lösas med ändrade regler, t.ex. i förordningar eller regleringsbrevsbestämgenom

melser. I fortsättningen bör således regeringen i större utsträckning

styra verksamheten. Vi att den nuvarande styrningen anser genom RRV:s uppdrag till de funktionsansvariga myndigheterna är otillräcklig. Frågan om reglering verksamheten utvecklas närmare i av avsnitt Även problemet att tillgodose behovet ramavtal kan minska av genom den tydligare styrningen. De mindre förändringar i finansi-

eringssättet se avsnitt 8 föreslår torde också minska detta

som problem. De uppgifter som kan komma i fråga för de funktionsansvariga myndigheterna bör preciseras ytterligare. Särskilt viktiga är kontakterna med upphandlande myndigheter för att informera om av-

talen och kontinuerligt innehållet i ramavtalen efter deras

anpassa behov. Det är därvid angeläget att de funktionsansvariga myndigheterna på ett enkelt sätt har tillgång till uppgifter den faktiska om

upphandlingen på sina resp. områden. Dessutom bör även andra än ramavtalsrelaterade samordningsinsatser stimuleras, t.ex.

gemen-

samma inköp. Eftersom förutsättningarna för samordning inte är samma de

olika produktområdena bör uppgifterna kunna varieras för resp.

funktionsansvarig myndighet. Uppgifterna bör preciseras i en dia-

log med den centrala samordnaren. Alla funktionsansvariga myndigheter bör inte heller utses i förväg. I vissa fall kan myndighet en som har ett ramavtal för den verksamheten detta så egna anpassa att det kan användas av alla statliga myndigheter. Först i det skedet kan myndigheten få ett funktionsansvar.

7.2 Central

samordning

7.2.1 Nuvarande förhållanden

Som framgår avsnitt 2.2 har RRV hittills haft central roll i av en

den statliga inköpssamordningen. Den har gällt att övergripande svara för och utveckla inköpssamordningen samt att uppdrag till

ge

de funktionsansvariga myndigheterna. Verksamheten drivs i endast

begränsad omfattning.

7.2.2 överväganden och förslag

Det finns enligt vår uppfattning fortfarande ett behov central av en instans som samordnar delar av de statliga inköpen, även de om

funktionsansvariga myndigheternas hantering av ramavtalen utgör

kärnan i verksamheten. Ett skälen till detta är att systemet bygav ger på frivillighet och därför är förhållandevis lösligt till sin karaktär.

Uppgifter

Den viktigaste uppgiften för den centrala instansen bör vara att stödja och utveckla den del av ramavtalsverksamheten som inte utan vidare kommer till stånd. Det gäller främst att samordna ramavtalen, bl.a. att identifiera nya- eller överlappande produktom- råden. Som påpekats i avsnitt 6 behöver den centrala nivån inte tillgodose behovet av upphandlingsstöd hos myndigheterna. Det stöd som behövs är i första hand systemmässigt slag, t.ex. uppföljav

ning av gjorda upphandlingar med tillämpning av resp. vid sidan av ramavtalen och information om gällande ramavtal. Detta kom-

mer troligen att ett vidareutvecklat lT-stöd. Den centrala avse nivån bör ha systemansvaret för dessa funktioner. Driften kan dock skötas av någon annan t.ex. en funktionsansvarig myndighet eller ett dataföretag.

Som framgår avsnitt 5 är ett problemen med den av av nuvarande inköpssamordningen svårigheten att i förväg ange de kvantiteter som kan tänkas bli upphandlade med stöd ett ramavtal. av Intresset för ramavtalen från leverantörernas sida skulle förmod-

ligen öka om detta problem löses. Ett fungerande Uppföljnings-

system torde kunna minska problemets omfattning. Dessutom skulle utbytet för de upphandlande myndigheterna i form bättre av inköpsvillkor sannolikt öka. Konkurrensverket har uppmärksammat oss att en samord-

ning av offentliga myndigheters inköp alltid bör föregås en

av

analys av konkurrensförhållandena och småföretagens möjligheter

att vinna anbudstävlingar. Sådana analyser kan ligga till grund för beslut om upphandlingens inriktning och omfattning samt styra utformningen av anbudsunderlag. Bevakningen av hur dessa frågor hanteras i ramavtalsarbetet bör också vara en uppgift för den centrala nivån. Den bör ske i nära samverkan med Konkurrensverket. Vi föreställer oss att den centrala samordnaren kommer att ha täta och nära kontakter med i första hand de funktionsansvariga myndigheterna. Vid dessa kontakter avgörs bl.a. vilken inriktning ramavtalsverksamheten skall ha. När en initial översyn av ramavtalen är genomförd och de har fått den inriktning och omfattning är ändamålsenlig, behöver som särskilda insatser göras av den centrala nivån för att öka användningen. Därvid bör jämförelser göras med faktiska inköp som gjorts av myndigheterna vid sidan av ramavtalen. Bland annat bör de ökade administrativa kostnaderna för sådana inköp göras synliga. Utöver ramavtalssamordningen kan följande uppgifter komma i fråga:

5l

Utveckla metoder för inköpssamordning Ge ut allmänna råd om inköpssamordning Bevaka förändringar i upphandlingsreglerna kan påverka som samordningen initiera seminarier och konferenser i samordningsfrågor initiera nätverksbildningar Verka för samverkan med kommuner och landsting Bevaka den internationella utvecklingen av inköpssamordning Medverka i utvecklingen av elektronisk handel

Vad gäller utveckling av metoder för inköpssamordning och bevakning av förändringar i regelsystemet bör den centrala nivån ta ett särskilt ansvar för att inköpsformerna med preciserade kvanti-

teter prövas se avsnitt 5.2.

Vid bevakningen av den internationella utvecklingen bör enligt vår uppfattning särskild uppmärksamhet ägnas följande utländ-

ska erfarenheter se även bilaga 2.

De danska erfarenheterna av ramavtal med flera leverantörer per produktområde, mot bakgrund av den europeiska kom-

missionens ifrågasättande av vissa statliga ramavtal se

avsnitt 5.1. De danska erfarenheterna att samordna statliga och komav munala inköp. De danska erfarenheterna miljöanpassad upphandling. av De norska erfarenheterna av samordnade inköp med preciserade kvantiteter. De norska erfarenheterna av tvingande ramavtal om oljeprodukter.

Det stöd som initieras av den centrala nivån bör i första hand avse uppgifter med nära anknytning till samordningen av inköpen. Initiativ till andra angelägna stödinsatser kan dock också bli aktuella, t.ex. utbildning i upprättande av förfrågningsunderlag. Uppgifterna för den centrala nivån förutsätter goda kunskaper

om gällande upphandlingsregler och deras tillämpning. Kravet

dessa kunskaper behöver inte nödvändigtvis tillgodoses genom att speciell rättslig kompetens knyts till den centrala samordnaren. 1 stället kan detta ske att den centrala samordnaren löser sina genom uppgifter i nära samverkan med NOU.

Som framgår av avsnitt l 1 pågår olika aktiviteter för att ge frå-

gan om miljöanpassning ökad uppmärksamhet vid statlig upphandling. Den centrala samordnaren bör vara sammanhållande för de insatser som krävs för att utveckla miljöanpassad upphanden

ling.

Branschsaneringsutredningen har i sitt betänkande SOU 1997:1 l 1 sett över LOU i syfte att minska möjligheterna for ose-

riösa företag att leverera varor och tjänster till den offentliga sektorn. De förslag som därvid redovisas har ännu inte behandlats av

statsmakterna. Enligt vår uppfattning det bör ankomma den centrala samordnaren att bevaka de åtgärder Branschsaneringsutredom som ningen föreslår leder till beslut av statsmakterna samt initiera eventuella foljdåtgärder med anledning av detta.

Verksamhetsform

l vissa andra länder t.ex. Danmark, Finland och Nederländerna sker samordningen av ramavtalen den centrala nivån i bolagsform. Det finns inte några regler hindrar sådan ordning som en

även i Sverige. 1 de nämnda länderna har bolagen dock även andra uppgifter, t.ex. inköp av varor samt rådgivning. Eftersom den viktigaste uppgiften för den centrala nivån rör samordning av verk-

samhet som bedrivs så gott som uteslutande hos myndigheter är det

lämpligt att också den centrala samordningen sker hos en myndig-

het. Även uppgiften att verka för att statens helhetsintresse tillgodoses talar för sådan lösning. Vi föreslår således att den centrala en

inköpssamordningen sker i myndighetsform.

SOU 1997: 130 53

7.3 Myndighet för central inköpssamordning

7.3. 1 överväganden

I föregående avsnitt har vi föreslagit att den centrala inköpssamordningen skall ske i myndighetsform. För att lösa de uppgifter som kan bli aktuella torde krävas mindre än en handfull personer. Vi anser av detta skäl att det är olämpligt att skapa myndigen ny het för detta ändamål. Vi anser även att det inte är lämpligt att inrätta något tillfälligt organ i form t.ex. nämnd eller delegaav en

tion. Vi ser behovet av inköpssamordning löpande uppgift

som en som bör skötas i myndighetsform. Frågan gäller vilken befintlig

myndighet bör ta hand uppgifterna. Enligt vår uppfattning

som om finns det dock inte någon myndighet är uppenbart lämpad som mer än någon annan. En tänkbar lösning är att tilldela en av de funktionsansvariga myndigheterna även de centrala samordningsuppgifterna. Ett argument för en sådan lösning är att det redan finns upphandlingskompetens och erfarenhet att hantera ramavtal hos dessa myndigheter. Det finns dock vissa invändningar mot denna lösning. Dels är de funktionsansvariga myndigheterna inriktade upphandlingar inom det egna produktområdet, dels finns det egentligen inte behov av deras allmänna upphandlingskompetens den centrala nivån. Som påpekats tidigare behöver den centrala nivån inte tillgodose behovet av upphandlingsstöd hos myndigheterna. En annan invändning är att vissa legitimitetsproblem kan uppstå om en funktionsansvarig myndighet skulle samordna den egna verksamheten i förhållande till övriga funktionsansvariga myndigheters verksamheter. Enligt vår uppfattning är det särskilt viktigt att rollerna i systemet för inköpssamordning är tydliga, eftersom deltagandet i systemet är frivilligt. En möjlighet är att RRV även i fortsättningen för de svarar centrala uppgifterna området. Det som främst talar mot denna lösning är dels att uppgifterna inte är lämpliga att förena med den

54 SOU 2997: 130

revisionella rollen för RRV, dels att RRV begärt att uppgifterna

skall utföras myndighet. l budgetpropositionen för

av en annan 1998 föreslås organisatoriska förändringar som berör RRV. Bland annat föreslås att statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och att en ny myndighet inrättas. Eftersom tiden mellan offentliggörandet av propositionen och redovisningen av vårt betänkande varit kort har inte hunnit analysera konsekvenserna för våra överväganden om en ny central samordningsmyndighet. Det kan dock inte uteslutas att samordningsuppgifterna skulle kunna tilldelas den nya ekonomistyrningsmyndigheten. l RRVzs rapport föreslås att Statens lokalförsörjningsverk ges samordningsansvaret. Med hänsyn till att det i budgetpropositionen föreslås att verket skall läggas ned anser vi att detta alternativ inte är aktuellt för närvarande. Det är inte heller lämpligt att NOU tilldelas uppgifterna grund av nämndens tillsynsuppgifter. Dessutom är nämndens kompetens inriktad mot det rättsliga området. Frågan om lämplig myndighet är egentligen mindre viktig än frågan om egenskaperna hos de personer som skall utföra uppgifterna. Det krävs nämligen ett betydande engagemang, stor initiativformåga och förmåga att kunna påverka för att den centrala inköpssamordningen skall ge resultat. Denna grupp av personer bör ges en jämförelsevis självständig ställning inom den aktuella myndigheten, eftersom deras kontakter huvudsakligen är riktade mot

de funktionsansvariga myndigheterna och andra myndigheter som

har centrala uppgifter området.

7.3.2 Förslag

Vi anser att som central samordnare bör utses en av de myndigheter som har en stor del av statsförvaltningen som kontaktyta. Dessa

myndigheter är i regel s.k. stabsmyndigheter till regeringen. Ef-

tersom en av uppgifterna för den centrala samordnaren är att tillgodose statens helhetsintresse kan detta vara en fördel. Flera av stabsmyndigheterna ingår bland dem som vi i det föregående anser vara mindre lämpliga. Bland de återstående stabs-

myndigheterna har vi funnit Kammarkollegiet den myndighet vara som ligger närmast till hands att föreslå för de centrala samordningsuppgifterna. Följande omständigheter talar för detta.

Kammarkollegiet har vana att ta hand om nya uppgifter som inte passar ett naturligt sätt hos någon myndighet. annan

Uppgifterna gäller i stor utsträckning att tillgodose behov hos små och medelstora myndigheter, vilket kollegiet har erfarenhet av. Ett exempel på detta är arbetet med riskhanteringen för statliga myndigheter.

Kollegiet har för närvarande inte någon särskild roll inom statlig upphandling, vilket kan fördel renodlingsvara en ur och legitimitetsaspekter.

Flera av de uppgifter som utförs hos Kammarkollegiet har inte något starkt inbördes samband. Den föreslagna uppgiften nya passar därför väl i detta sammanhang.

Vi föreslår av ovannämnda skäl att Kammarkollegiet skall ha ansvar för den centrala inköpssamordningen. Förslaget har funnit stöd vid ett möte med funktionsansvariga myndigheter och andra myndigheter som har centrala uppgifter området. Detta stöd är viktigt eftersom systemet med inköpssamordning bygger på frivillighet. Vi anser även att det vore en fördel om beslut i frågan kunde tas inom en mycket framtid. Dels är uppgiften angelägen, snar dels har den utförts i begränsad omfattning under de Senaste åren.

8 Finansiering av inköpssamordningen

8.1 Nuvarande förhållanden

De funktionsansvariga myndigheterna finansierar i regel sin ramavtalsverksamhet genom provisioner avgifter. Leverantörerna gör ett motsvarande pristillägg för de myndigheter som använder

sig av avtalen. Med utgångspunkt i statistik över inköpen fakture-

leverantörerna de funktionsansvariga myndigheterna. Enligt ras av den enkät vi ställt till dessa myndigheter uppgår den sammanlagda provisionssumman för år 1996 till ca 25 milj kr. Statskontorets

provision uppgår till knappt hälften därav l l milj kr. Provisionen är beräknad till mellan 0,3 och 3 % av priset.

Statskontorets provision: l %. Procentsatserna är beräknade att

täcka de kostnader den funktionsansvariga myndigheten har för

ramavtalsverksamheten enligt självkostnadsprincipen. Samråd sker med RRV avgiftens storlek.

om Som framgår av beskrivningen i bilaga 2 förekommer ett provisionssystem för finansiering ramavtalsverksamheten även i av Danmark.

8.2 Överväganden och förslag

RRV föreslår i sin rapport att det nuvarande sättet att finansiera inköpssamordningen skall gälla även i fortsättningen. Konkur-

rensverket i sitt remissyttrande se avsnitt 4.1 att de funk-

anser

tionsansvariga myndigheternas ramavtalsverksamhet bör anslagsfinansieras. Utredningen om statliga myndigheters avtal redovisar vissa invändningar mot provisionssystemet, men anser trots detta att det bör vara möjligt att behålla det nuvarande systemet eftersom det Lippfattas som rationellt. Enligt vad har funnit har det inte kunnat påvisas att det nuvarande ñnansieringssystemet strider mot gällande regler. Vi anser därför att frågan om finansiering av inköpssamordningen bör avgöras med utgångspunkt i vad som är lämpligt ur styrningssynpunkt. Ramavtalen har som regel initierats för att tillgodose den avtalstecknande funktionsansvariga myndighetens eget behov. Systemet bygger således i princip frivillighetäven i denna del. Om denna myndighet skall tillgodose även andras behov måste den

kompenseras något sätt lör det merarbete kan uppkomma.

som Det nuvarande provisionssystemet upplevs av de funktionsansvariga myndigheterna och av de upphandlande myndigheterna som ändamålsenligt och praktiskt. Vi har inte funnit några tillräckligt starka principiella skäl att frångå detta system. Dessutom fungerar samrådet med RRV om avgiftens storlek som en spärr mot ett för högt uttag. Vi föreslår därför att systemet behålls. De provisioner som tas ut bör beräknas så att de täcker alla merkostnader för de funktionsansvariga myndigheterna att tillhandahâlla ramavtal för andra myndigheter. Dessutom bör kostnaderna för administrationen av den centrala samordningen räknas med. l de ramavtal som kommer att tecknas framöver bör därför ingå en provisionsdel som täcker den centrala verksamheten. Den centrala samordnaren bör även disponera en del av provisionsmedlen för vissa gemensamma utvecklingsinsatser, t.ex. för att täcka funktionsansvariga myndigheters kostnader för att förhandla fram ramavtal helt nya produktområden eller för utveckling av IT-stöd. l nu gällande ramavtal har provisionerna inte beräknats så att de skall täcka kostnaderna för den centrala samordnaren. I ett inledningsskede bör därför kostnaderna anslagsfinansieras. Investeringar i gemensamt tekniskt stöd bör också finansieras med anslag

eventuellt i kombination med lån, eftersom det är angeläget att stödet kan fungera under det inledande skedet.

9 Behov

av reglering

9.1 Bakgrund

I det nuvarande regelverket för offentlig upphandling finns inte några uttryckliga regler som rör statlig inköpssamordning. I 4 kap.

16 § LOU finns dock ett undantag från annonseringsreglerna som

gäller ramavtal. Innan LOU trädde i kraft den 1 januari 1994 gällde upphandlingsförordningen 1986:366 och RRV:s föreskrifter 1986:612 till denna förordning. RRV gav även ut allmänna råd 1986-06-26 till förordningen och Föreskrifter jämte kommentarer.

Upphandlingsförordningen

Enligt 3 § i den dåvarande upphandlingsförordningen skulle myndigheten särskilt beakta att samverkan med andra myndigheter skulle ske för att tillgodose statens intressen. l föreskrifterna angavs följande.

Myndigheten skall utnyttja möjligheterna att samverka med andra myndigheter, såsom att upphandla gemen-

samt, teckna avropsavtal som får utnyttjas av andra myn-

digheter och dra fördel av andra myndigheters sakkunskap.

Myndigheten skall utnyttja tillgängliga avropsavtal och andra former inköpssamordning, om myndigheten inte av finner att en separat upphandling eller någon annan lösning ger förmånligare villkor. Vid bedömningen av om en separat upphandling eller annan lösning är förmånligare skall myndigheten även beakta de särskilda kostnader som följer av att inte utnyttja inköpssamordningen, t.ex. administrativa merkostnader och kostnader för att skaffa sig sakkunskap.

9.1.2 Utredningen om statliga myndigheters avtal

Avtalsutredningen föreslog omfattande förordningsbestämmelser

om statliga myndigheters avtal, bl.a. om samverkan mellan myndigheter vid upphandling. l en av de föreslagna bestämmelserna anges att myndigheterna skall sträva efter att samordna sin upphandling. Detta gäller särskilt beträffande sådana varor och tjänster staten sammanlagt upphandlar i stor omfattning. Förslagen har som inte genomförts.

9.2 överväganden och förslag

Som framgår direktiven till vår utredning utgångspunkt för

av är en vårt arbete att det skall frivilligt för myndighet att delta i vara en inköpssamordningen. Vi har inte funnit anledning att ifrågasätta denna grundläggande princip gällt sedan lång tid. Även som om det är önskvärt med en Ökad inköpssamordning bör detta inte ske tvingande bestämmelser. l enlighet med de decentraliserade genom styrprinciper som gäller i staten det ekonomiadministrativa området bör därför en myndighet själv avgöra t.ex. om ett ramavtal skall tillämpas eller om en separat upphandling skall göras. De inköp som lämpar sig för samordning utgör dessutom endast en mindre del av den totala statliga upphandlingen. Det är därför inte rimligt att önskemålen om en ökad inköpssamordning skall medföra att de grundläggande styrprinciperna i staten omprövas. Det kan

dock finnas behov av viss reglering av inköpssamordningen även om den är frivillig. Därigenom markeras att det ur statens helhetsintresse är angeläget att inköpssamordning kommer till stånd, såvida det inte är förmånligare med en annan lösning. Ett sätt att tillgodose detta intresse är att synliggöra de administrativa kostnaderna för upphandlingar vid sidan om ramavtalen.

Vi föreslår att en Förordning införs som har i huvudsak samma

materiella innebörd som den dåvarande upphandlingsförordningens regler om inköpssamordning och RRV:s föreskrifter i anslutning till dessa. l de allmänna råd till då gällande upphandlingsregler som RRV gav ut framhölls följande. Om en myndighet inte utnyttjar ramavtal eller andra former av inköpssamordning för att den finner att egen upphandling eller en annan lösning ger förmånligare villkor, bör myndigheten informera den myndighet funktionsansvarig myndighet som har ansvar för samordningen av varan eller tjänsten och ange anledningen till detta. Enligt de funktionsansvariga myndigheterna tillämpas denna rutin endast i mycket liten omfattning

eller inte alls se avsnitt 4.3. Vi anser att denna rapporteringsskyl-

dighet är en viktig del i ramavtalsverksamheten. Bland annat får den funktionsansvariga myndigheten underlag för att kunna göra förbättringar vid omförhandling av ramavtalen. Informationen om utnyttjandet av ramavtalen utgör också ett viktigt underlag för den centrala samordningsfunktionens utveckling ramavtalsverksamav heten. Om den centrala nivån följer upp och faster uppmärksamhet på dessa frågor, t.ex. beträffande administrativa merkostnader för att göra egna inköp, torde användningen av ramavtalen öka. För att

denna rapporteringsrutin skall fungera i fortsättningen anser att

den skall vara tvingande. Som nämnts ovan har avsikten hittills varit att den aktuella informationen skall lämnas direkt till den funktionsansvariga myndigheten. Detta skulle även kunna göras i fortsättningen. Vi anser dock att den centrala samordningsfunktionens insatser för att utveckla ramavtalsverksamheten på olika sätt bör förstärkas. Vår

bedömning är därför att det i stället är lämpligare att den centrala

nivån först tar emot informationen. Den skall därefter vidarebe-

64 SOU 1997: 130

fordra informationen till funktionsansvarig myndighet. Den

resp. kan även ta emot eventuella önskemål ramavtal nya proom duktområden. På detta sätt får den centrala nivån informationen utan fördröjning. l den förordning vi föreslår anges således att en

myndighet skall underrätta den centrala samordningsfunktionen

lösning än ramavtal bedöms förmånligare villkor om en annan ge samt skälet till detta. Rutinerna kring underrättelseskyldigheten bör utvecklas närmare, t.ex. i allmänna råd om inköpssamordning som den centrala samordningsfunktionen bör ge ut. Ett viktigt motiv för att behålla en central funktion for inköpssamordning är att det finns behov av att stärka statens helhetsin-

tresse, eftersom det i det decentraliserade ekonomistyrningssystemet för myndigheterna finns viss risk for suboptimering. Ett sätt att

stärka den centrala samordningen är att i förordningen ange att den aktuella myndigheten Kammarkollegiet samordnar och följer upp verksamheten. Det bör även framgå att kollegiet utser funktionsansvariga myndigheter med uppgift att teckna ramavtal för statens

räkning. Dessutom bör att provisionerna skall beräknas så att

anges de täcker kostnaderna för den centrala samordningen. Vårt förslag till förordningstext lämnas efter sammanfattningen av vårt betänkande.

10 Teknikstöd

10.1 Informations- och

uppföljningssystem

Enligt direktiven för vår utredning skall det övervägas vilket tek-

niskt stöd som behövs för att inköpssamordningen skall kunna ut-

föras på ett effektivt sätt. En viktig del i effektiviseringen av inköpssamordningen är att förbättra informationen ramavtalen och att underlätta användom

ningen av dessa. En informationsdatabas innehåller samtliga

som gällande ramavtal och som alla statliga myndigheter lätt kan nå medför enligt vår uppfattning en väsentlig förbättring jämfört med nuläget. En sådan gemensam databas bör därför utvecklas. VHS har utvecklat en avtalsdatabas DASILVA som skall - vara tillgänglig för universitet och högskolor, men som även utan problem kan utnyttjas av övriga statliga myndigheter. Syftet är att på ett enkelt och rationellt sätt sprida information om aktuella ramavtal till ett stort antal intressenter. Informationen, som löpande skall aktualiseras, skall presenteras på ett efterfrågestyrt sätt i en Internet-distribuerad lösning. DASILVA består för närvarande av två versioner. Den ena an-

vänds av ett fåtal myndigheter inrapporterar information till

som databasen. Den andra versionen läsversion kan utnyttjas är en som av alla uppgiftssökande som vill hämta information från databasen. För att underlätta informationsinhämtningen kan databasen nås med hjälp VHS hemsida och även med stöd av de vanligast av förekommande sökverktygen Internet. Den tekniska miljön har

valts för att möjliggöra vidareutveckling framtida funktioner, av t.ex. elektronisk handel och statistik.

Planer för sådan vidareutveckling finns redan. hä-

Som en följd rav kommer rutiner om elektronisk handel att successivt testas och införas. Inledningsvis rutinerna endast vissa universitet och avser högskolor och omfattar endast några få ramavtal. En utvidgning planeras dock. Vi finner det lämpligt att utvecklingsarbetet hos VHS utnyttjas i en mer gemensam form. Detta kan ske att den centrala genom samordningsmyndigheten uppdrar åt VHS att svara för att det planerade teknikstödet vidareutvecklas och förvaltas på ett sådant sätt att hela statsförvaltningen kan utnyttja det.

10.2 Elektronisk handel

Toppledarforums projekt

Toppledarforum består ledande företrädare för offentav en grupp lig verksamhet som driver utvecklingsfrâgor inom gemensamma lT-området. Gruppens ordförande är finansministern. Utvecklingsarbetet sker olika projekt. Ett sådant projekt genom gemensamma rör elektronisk handel. Avsikten är att hela kommunikationsprocessen mellan köpare och säljare skall kunna hanteras elektroniskt. Projektet gäller såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting. Projektet hävdar att betydande effektivitetsförbättringar kan uppnås om man använder datakommunikation i stället för pappersbaserad hantering anbud, beställning, fakturor Dessav m.m. utom kan ekonomisk redovisning, styrning och uppföljning ske på ett bättre sätt.

I projektet har förutsättningarna för att införa elektronisk handel utretts. Följande slutsatser har därvid dragits.

l Ett brett införande elektronisk handel stora möjligheter av ger till förenkling upphandlings-, besiällnings- och ekonomiav administration.

Ett aktivt upplysnings- och informationsprogram behövs såväl

för den offentliga sektorn för mindre och medelstora som företag.

Lagstiftningen innehåller inte några avgörande hinder för elektronisk upphandling. Dock kan modifieringar göra vissa rutiner enklare.

Avtalsmodeller finns redan etablerade marknaden och kan användas.

Genom att den offentliga sektorn ställer krav system för

offentlig handel kommer lämpliga programvaror att finnas

tillgängliga snabbare.

I vissa delar måste en harmonisering ske med utvecklingen inom EU.

Gemensamma standarder för datautväxling måste användas

för den offentliga sektorn i förhållande till näringslivet. Stan-

darder finns redan utvecklade. Det gäller att markera hur des-

sa skall användas och hur de skall tillämpas.

Införandet av elektronisk handel kräver strateen gemensam

gi- och handlingsplan. Få resultat kommer att uppnås

om

varje kommun, landsting och statlig myndighet för sig

var skall genomföra detta.

En särskild genomförandeorganisation har skapats inom projektets ram. Denna organisation skall svara för följande.

Utarbeta informations- och spridningsprogram

lnitiera s.k. vägvisarprojekt

Utarbeta införandestöd

Upphandla och träffa ramavtal för paketlösningar för programvaror, konsultinsatser och utbildning för införande av elektronisk handel samt nätverkstjänster och s.k. clearinghousetjänster.

l enlighet med denna inriktning har under år 1996 ramavtal träffats med tre lT-konsortier och tjänster för elektroom programvaror nisk handel. Avtalen gäller fram till år 2000. Senast under år 1998 skall dock leverantörerna ha uppfyllt alla krav som ställts i den kravspecifikation som låg till grund för upphandlingen. Aktiva vägvisarprojekt har etablerats, framför allt inom kommunsektorn. Dessa projekt fungerar bl.a. pilot- och refesom rensprojekt. Erfarenheterna från dessa projekt sprids vidare till andra. För att underlätta sådan informationsspridning har en egen WEB Internet skapats. Dessutom ges ett nyhetsblad ut till ca 8 000 mottagare i både offentlig och privat sektor. Vidare har två handböcker utformats som ger råd om dels förberedelsearbetet inför införandet elektronisk handel, dels anskaffning och inav stallation. Ett arbete pågår med att utveckla öppna gränssnitt. I detta ligger att den offentliga sektorn skall tillämpa gemensamma riktlinjer för hur olika standarder skall användas. Detta kan gälla t.ex. elektroniska meddelanden inkl. order, faktura och priskatalog, men

också säkerhetsstandarder som uppfyller de rättsliga kraven. Dessa

avser exempelvis elektroniska identitetskort, adresstandard och bekräftelserutiner.

lO.2.2 Överväganden och förslag

Enligt direktiven för vår utredning skall överväga och bedöma i

vilken mån resultatet projektet elektronisk handel kan tillav om

godogöras den statliga inköpssamordningen samt föreslå vilka

eventuella åtgärder som bör vidtas. Vi kan inledningsvis konstatera att projektarbetet fortfarande är i ett intensivt utvecklingsskede och att färdiga lösningarännu inte finns. Leverantörerna skall senast under år 1998 ha uppfyllt villkoren i kravspecifikationen. Vi konstaterar också att de s.k. vägvisarprojekten ännu är få till antalet och huvudsakligen koncentrerade till kommunsektorn. Därför saknas tillräckliga erfarenheter för att

göra bedömningar om den statliga sektorn. Vi gör följande

överväganden om i vilken mån projektarbetet kan tillgodogöras den statliga inköpssamordningen. De bärande principerna för utvecklande av gemensamma standarder och rutiner som projektet redovisar gälla även m.m. avses för den statliga sektorn. Projektet syftar ytterst till att uppnå förenklingar och ökad effektivitet i upphandlings- och inköpsarbetet, men också att förbättra ekonomistyrningen och underlätta ekonomiadministrationen. Detta strider inte på något sätt mot den inriktning som bör gälla för en effektivare statlig inköpssam-

ordning. Snarare är det så att gemensamma standarder och rutiner

för den statliga inköpsverksamheten i sig ökar samordningen och underlättar möjligheterna att vidareutveckla samordningsinsatserna. Vi vill också peka att elektronisk handel är ett samlingsbegrepp i vilket ingår strukturerade handelsmeddelanden i elektronisk form t.ex. för beställning, order och faktura. Meddelanden genereras automatiskt och sänds mellan beställare och leverantörer. Det inbegriper även angränsande processer om hur databaser delas och utnyttjas, liksom elektronisk dokumenthantering och e-post i övrigt samt utnyttjande av fax, röstmeddelanden och telefon. l hög grad handlar elektronisk handel om förändring av arbetsorganisationen i stället för endast införande av nya teknikruti-

Även detta ligger i linje med vad bör gälla för effektiner. som en

vare statlig inköpssamordning.

För närvarande är antalet vägvisarprojekt inom den statliga Förvaltningen mycket få. Flera kommuner har valt att börja pien lotverksamhet elektroniska rutiner för inköp Dessa om av varor. inköp rör i första hand med ett standardiserat utbud, t.ex. varor livsmedel, papper och annat kontorsmaterial. Dessutom gäller de sådana fall där leverantörer haft intresse och möjlighet att installera den elektroniska utrustning behövs. som Ytterligare vägvisarprojekt behöver skapas inom den statliga

förvaltningen för att ge en tillräcklig erfarenhetsåterkoppling, även vad gäller statlig verksamhet. Det ligger inom Toppledarforums

ansvar att bedöma om sådana projekt skall startas. Konkurrensverket har i sin rapport 1997:3 pekat att små och medelstora företag kan ha svårt att anpassa sig till den tekniska utvecklingen beträffande elektronisk handel. Även detta bör uppmärksammas i projektarbetet. Vi gör sammantaget den bedömningen att ordningsföljden bör vara att först införa de förändrade och rutiner ingår processer som i projektarbetet innan går vidare med vidareutveckling man en av den statliga inköpssamordningen i de delar som berör elektronisk handel. Den nya nivå elektronisk handel kan medföra innesom fattar ett användande av gemensamma elektroniska rutiner och standarder som ger andra utgångspunkter för bl.a. uppgiftsinhämtande och informationslörinedling om den statliga inköpsverksamheten än som finns för närvarande. För att säkerställa att de insatser sker inom projektet för som elektronisk handel utnyttjas ett effektivt sätt i den fortsatta statliga inköpssamordningen, men också för att medverka till att sådana impulser som kan underlätta den statliga samordningen beaktas i projektarbetet, bör den centrala samordningsfunktionen aktivt följa projektets arbete. Därvid bör även Konkurrensverkets påpekande om vikten av en fortsatt satsning information till de små

och medelstora företagen elektronisk handel beaktas, samtidigt

om som datasystem m.m. inom området bör utformas så att konkurrensen inte begränsas.

11 Miljöanpassad offentlig upphandling

11.1 Bakgrund

Det har i olika sammanhang uppmärksammats att den offentliga upphandlingen kan och bör användas som ett medel för att uppnå miljömål. Denna fråga tas bl.a. upp i bilaga 5 till 1997 års ekonomiska vårproposition samt i regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet 1997/98: lämnades till riksdagen i september 1997. 13 som EU:s medlemsländer har preliminärt kommit överens om att göra en översyn av reglerna för offentlig upphandling så att miljöhänsyn i större utsträckning tas vid tillämpningen.

11.2 Olika initiativ för

miljöanpassning

Under innevarande år har ett pilotprojekt påbörjats för att introducera miljöledningssystem hos 25 utvalda statliga myndigheter. Avsikten är bl.a. att statliga myndigheter aktivt skall efterfråga produkter, system och tjänster utformats med hänsyn till miljösom och resurshushållning. Projektet skall utvidgas under våren 1998 till att omfatta fler statliga myndigheter. Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och NOU har i rapporten Offentlig upphandling med miljöhänsyn 1995 redovisat

bl.a. de miljökrav som kan ställas vid offentlig upphandling med

hänsyn till EG:s regler och LOU. Det konstateras att det är svårt att tolka reglerna på upphandlingsområdet vad gäller vilka miljökrav

som för närvarande kan ställas. Rättsfall saknas dessutom i dessa frågor. Konkurrensverket pekar i sin rapport 1997:3 på att det är svårt att utforma korrekta förfrågnings- eller anbudsunderlag enligt gällande regler. Krav vid upphandlingen som går utöver gällande regler på miljöområdet kan medföra minskat antal anbudsgivare och dålig konkurrens, eftersom småföretag har svårare att klara sådana krav än stora företag. Verket framhåller också att EU:s regler torde innebära att vid

varuinköp kan miljökrav kopplas till varans egenskaper och euro-

peisk standard. Det kan dock inte anses tillåtet att i anbuds- eller förfrågningsunderlaget ta med miljökrav knutna till varans produktionsprocess. Verket betonar emellertid att rättsläget är oklart. Verket föreslår att statsmakterna bör förtydliga de miljökrav som kan ställas vid offentlig upphandling med hänsyn till upphandlingsreglerna samt även verka för att reglerna följs. Ett regelbundet

arbete bör ske med hänsyn till utvecklingen inom såväl upphand-

lings- som miljöområdet.

11.3 Erfarenheter från Danmark

I de danska bestämmelserna för offentlig upphandling har införts en regel att statliga myndigheter vid sin upphandling skall väga miljöaspekter i samma grad som pris- och kvalitetsfrågor.

I den centrala inköpssamordningen ser man till att miljöaspek-

ter tas med i ramavtalen. Man bevakar också att ett löpande samarbete med miljö- och energimyndigheterna sker så kriteriatt nya

er och anvisningar från dessa inarbetas i upphandlingsunderlagen

och beaktas vid utvärderingen.

Miljöaspektema i upphandlingen rör tre områden: miljöarbetet hos leverantören, miljöarbetet hos producenten och produktens miljöegenskaper. I detta ligger bl.a. frågan hur leverantörer och

producenter driver arbetsmiljöarbetet, inkl. användande av miljö-

farliga ämnen, råvaruförbrukning samt återanvändningsmöjlighe-

ter.

I miljöarbetet pekas på vikten av löpande gott samarbete med producenterna, leverantörerna, miljömyndigheterna och de statliga

inköparna. Detta samarbete underlättas den ständiga förbättav

ringen av informationsutbytet, inte minst i elektronisk form.

överväganden

11.4 och

förslag

Enligt vår mening bör frågorna om miljöanpassning ökad ges uppmärksamhet vid statlig upphandling. Den centrala myndighet vi föreslår bör svara för samordningen de insatser krävs För av som

att miljöaspekterna skall beaktas vid statlig upphandling. Det an-

kommer därvid på den centrala samordnaren att i samverkan med NOU bl.a. bedöma lämpligheten av ytterligare reglering av dessa

frågor och om så erfordras lämna förslag till regeringen om sådana

åtgärder.

12 Vissa

konsekvensredovisningar

12.1 Möjligheter till besparingar

I detta betänkande redovisar vi vårt förslag till principlösning för den statliga inköpssamordningen. Vi föreslår att den centrala samordningsmyndigheten bl.a. bör få ansvaret att lämna lösningar de övriga frågor som vårt uppdrag innehåller och berörs i vår som principlösning, men som inte kan utvecklas närmare av oss. Det gäller i första hand frågor knutna till konkret upphandling, t.ex. vilken typ av inköp som bör samordnas eller inom vilka verksamhetsområden den största besparingspotentialen kan finnas. För närvarande saknas nämligen i väsentliga delar detaljerad information om utnyttjandet av ramavtalen. RRV har dock lämnat vissa översiktliga uppgifter som redovisas i avsnitt 2.2. För att bedöma de möjligheter till besparingar som kan uppstå som en följd av våra förslag kan endast vissa överslagsberäkningar göras. Dessa är i princip av samma karaktär som de beräkningar RRV gjorde i sin rapport år 1994. Av de förslag som vi lämnar torde i första hand förslaget om en förbättrad central samordningsfunktion leda till besparingsmöjligu heter. Även de upphandlande myndigheternas skyldighet att rapportera inköp vid sidan ramavtalen kan leda till besparingar. av För att uppskatta besparingsmöjlighetema kan följande antaganden göras. Det nuvarande utnyttjandet ramavtalen uppgår till av 4 miljarder kr per år lågt räknat. Det finns vidare potential att en träffa nya ramavtal innebär att det sammanlagda ramavtalsutsom

nyttjandet blir 6 miljarder kr. Om detta skulle leda till 10 % lägre inköpspris kan besparingen bli 200 miljoner kr. Hänsyn tas med dessa antaganden till att en myndighet skulle få rabatter även utan att tillämpa ramavtalen. Vi gör bedömningen att detta är en försiktig uppskattning av besparingspotentialen. Man kan dessutom anta att ytterligare besparingsmöjligheter finns om inköpskvantiteter kan garanteras i förväg.

Vi kan konstatera att de avgiftsfinansierade kostnaderna för

den av oss Föreslagna centrala samordningsnivån inte kan jämföras med de besparingar som våra förslag kan uppskattas leda till. Den typ av preciserade besparingsberäkningar som efterfrågas i våra direktiv bör vara en uppgift för den centrala samordningsnivån. Möjligheterna att göra mer precisa beräkningar ökar om ett uppfoljningssystem för ramavtalshanteringen finns tillgängligt. Besparingsberäkningar är för övrigt en naturlig uppgift för den centrala samordningen när produktområden skall väljas som lämpar sig för samordning.

12.2 kommittédirektiven

De generella

Enligt direktiven skall utredningen beakta de generella direktiv

som gäller att pröva offentliga åtaganden, om regionalpolitiska

konsekvenser, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvener samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det om brottsförebyggande arbetet. Vi bedömer att våra förslag inte får några konsekvenser i dessa avseenden. Våra förslag bygger i allt väsentligt på det bärande mönster för närvarande finns vid samordningen av statlig som upphandling. Förslagen leder enligt vår mening till ökad effektivitet inom det befintliga systemet än till nya och förändrade snarare förhållanden med sådana konsekvenser i första hand avses i som de generella direktiven.

Bilaga l

f?

WW

Kommittédirektiv

W

Dir.

Effektivare statlig inköpssamordning 1997:72

Beslut vid regeringssammanträde den 24 april 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall föreslå ett nytt system för statlig inköpssamordning som innebär att den samlade statliga upphandlingen blir effektivare än för närvarande. Inriktningen av den fortsattainköpssamordningen skall övervagas. Behovet av reglering samt frågor finansiering är några de områden om av som skall belysas. Även organisationen samordningsfunktionen av samt behovet av stöd for denna funktion och för de upphandlande myndigheterna skall utredas.

Utredaren skall vidare pröva några trágor med anknytning till inköpssamordningen. En sådan fråga är om och hur resultaten från Toppledarforums projekt om elektronisk handel kan till godogöras inköpssamordningen. Andra frågor är hur den föreslagna modellen för inköpssamordning i framtiden kan tänkas klara förändringar i EG:s upphandlingsregler och vad en utvidgning till de kommunala och landstingskommunala områdena kan innebära.

Bakgrund

Den ollentliga upphandlingen i Sverige till styrs största delen av lagen 1992: 1528 olleutlig upphandling, EGzs om rattssystem på området samt överenskommelscn ollentlig upphandling om Government Procurement Agreement inom ramen för WTO. l-"iärnärvarande sker en omarbetning av lagen. l framtiden kan det bli aktuellt med ytterligare anpassningar av

upphandlingsreglerna bla, med anledning

av Europeiska kommissionens grönbok på upphandlingsområdet och Svenska kyrkans konstitutionella förändring.

I samband med att lagen otlentlig upphandling tillkom om inrättades en myndighet, Nämnden för otTcntlig upphandling NOU. Myndigheten fick bl.a.

i uppgift att informera lagen och om att utöva tillsyn över den offentliga

upphandlingen inklusive inköpssamordningen.

Man fick också i uppdrag att verka för en effektivare offentlig upphandling. Regeringen har för avsikt att inom den nånnaste framtiden även behovet se över av bl.a. information, rådgivning och tillsyn inom ramen för LOU och därmed pröva NOU:s roll och uppgifter.

Den totala statliga inköpsvolymcn uppgick under budgetåret 1994/95 till ca

150 miljarder kronor llältteu av inköpen tjänster medan investeringar var och vamköp svarade för resten. Vissa inköp samordnades Därigenom uppnåddes fördelaktigare villkor dels för den upphandlande myndigheten dels för staten

som helhet. Samordningen går till så att antal myndigheter ett med stora inköpsvolymer av vissa produkter eller tjänster sk. timktionsansvariga myndigheter träffar ramavtal pris, leveransvillkor om mm. med sina leverantörer. Andra myndigheter kan sedananvända sig av dessa avtal vid sina

inköp. Av den totala upphandlingen 150 miljarder kronor utgjorde 6 miljarder kronor upphandling genom ramavtal. Därutöver förekommer viss samordning mellan statliga organ på regional och lokal nivå mellan samt stat ;kommmer och landsting.

En översyn av upphandlingsreglema pågår inom Branschsaneringsutredningen

Ju 1995:1 Utredningens syfte är att bättre kunna förebygga ekonomisk brottslighet tilläggsdirektiv 1997:29, Arbetet skall redovisas före utgången av juni 1997.

SOU 1997: 130 79

Problem med nuvarande system

Vissa myndigheter samordnar på initiativ eget sina inköp med andra myndigheter. För att bättre kunna utnyttja de möjligheter samordnade inköp ger krävs dock en central samordningsfunktion i staten.

Den centrala samordningen utförs för närvarande av Riksrevisionsverket

RRV med hjälp de funktionsansvariga

av myndigheterna. Den ingår dock inte längre bland RRVzs instmktionsenliga uppgifter. Verksamheten drivs

därför endast i begränsad omfattning. RRV lämnade 1994 en rapport till

regeringen med förslag till en effektivare inköpssamordning

samt en begäran att RRV:s uppgifter inom området skulle upphöra.

Den nuvarande inriktningen och omfattningen den centrala samordningen av medför vissa problem. Bland annat är det sannolikt så att de befintliga ramavtalen inte täcker alla produkt- och tjänsteomráden som kan vara angelägna att inrymma inom en samordning. Den besparingspotential som finns genom samordnade inköp blir därför inte utnyttjad i tillräcklig utsträck-

ning.

Utgångspunkter för uppdraget

Det övergripande målet för utredaren ar att verka för de statliga inköpen att effektiviseras. Detta skall i första hand ske genom att det statliga systemet för

inköpssamordning

utvecklas. Därigenom kan den befintliga besparingspotenti-

alen tillgodogöras på ett bättre sätt än för närvarande. Ramavtalen bör i även fortsättningen utgöra ett centralt inslag i den statliga inköpssamordningen.

En utgångspunkt för arbetet är att samordningen skall frivillig och att den vara i första hand skall finansieras genom avgifter. Uppdraget omfattar primärt samordning av inköp i statlig verksamhet. Utredarens överväganden skall göras mot bakgrund att statens intressen helhet av som skall tillgodoses.

Uppdraget

Uppdraget består av två delar. Utredaren skall för det första föreslå en modell för statlig inköpssamordning som möjliggör att väsentligt högre andel en av den statliga upphandlingen kan samordnas j åmfört med dagens situation. I ett andra steg skall utredaren pröva ett antal frågor förknippade med en samordnad statlig inköpsverksamhet.

En modell för den statliga inkápssamordningen

Lltredaren skall analysera vilken typ av inköp som bör samordnas, dvs. vilka grupper av varor och tjänster inkl. entreprenadtjänster lämpar sig för som gemensam upphandling inom den statliga lörvaltningen. För att kunna åstadkomma detta måste utredaren också precisera vad som bör avses med staten i detta sammanhang, dvs vilka upphandlande enheter samordning skall omfatta myndigheter, affärsverk, statliga bolag och stiñeler etc, -

Hittills har ramavtalen främst Utredaren skall därför särskilt avsett varor. bedöma möjligheterna att öka inköpssamordningen nar det gäller tjänster. Utredaren skall också belysa hur strävan efter ökade miljöhänsyn vid upphandling av varor och tjänster kan underlättas inköpssamordning. av en

Även inköpssamordningen i princip skall frivillig kan det finnas om vara behov av att i något avseende reglera denna. Utredaren skall vid sina överväganden om behovet reglering även beakta konkurrens- och miljöaspekter av på den statliga upphandlingen. Om viss reglering föreslås skall det belysas i vilken grad denna kan antas påverka samordningens omfattning.

Numera styrs den offentliga upphandlingen till väsentlig del EG:s regelav verk. Frågan om i vilken utsträckning dessa regler påverkar den statliga inköpssamordningen skall därför analyseras.

Utredaren skall föreslå hur inköpssamordningen, dvs. såväl upphandlingen av ramavtal som själva samordningsfunktionen, skall finansieras. Inledningsvis kan det bli nödvändigt med viss anslagsfmansiering. Utredaren bör överväga hur en sådan anslagsfinansiering skulle kunna utformas. Efter uppbyggnadsstadiet är det meningen att inköpssamordningen i sin helhet skall finansieras med avgifter från leverantörer myndigheter eller något annat satt. Utredaren

skall föreslå hur avguLma skall beräknas samt hur betalningarna skall hanteras tekniskt

Utredaren skall lämna förslag till verksamhetstomi och organisation för den ny statliga inköpssamordningcn. Lltredaren skall vidare se över det nuvarande systemet med funktionsansvariga myndigheter och, om det bedöms vara ändamålsenligt även i framtiden, precisera vad detta ansvar bör innebära. Detta innefattar förslag till fördelning roller och uppgifter mellan av funktionsansvariga myndigheterna och den centrala samordningsftutktionen och frågan vilka myndigheter bör funktionsansvar inom de olika om som verksamhetsontradena. Det är mycket viktigt att finna väl fungerande samarbetsformer mellan myndigheter och den centrala samordningsfunktionen för att uppnå sa stor anslutning till systemet med inköpssamordning som en möjligt.

För att den statliga inköpssamordnmgen skall kunna utföras ett effektivt sätt behövs stöd olika slag. Det kan gälla inlbimationsdatabascr över aktuella av ramavtal eller system för att kunna följa den faktiska upphand-lingens inriktning och omfattning. Utredaren skall överväga och lämna förslag till vilket tekniskt stöd som kan bedömas komma att behövas.

Utredaren skall redovisa hur övewagandena och förslagen om en utbyggd statlig inköpssamordning förhåller sig till de decentraliserade styrpiinciper som numera gäller inom statsförvaltningen.

Inköpssamordning inom statlig verksamhet förekommer även i andra länder. Utredaren skall därför inhämta erfarenheter utländska förhållanden på av området.

Utredaren skall uppskatta möjligheterna till besparing för staten som helhet av de förslag läggs fram. En uppskattning skall även göras av hur stor del av som de statliga inköpen i praktiken kan förväntas ske samordnat samt vilka som besparingar därvid kan uppnås. Utredaren skall också undersöka inom som vilka verksamhetsområden den största besparingspotentialcn förefaller filmas.

Övriga frågor att överväga i samband med inköpssamordningen

82 SOU 1997: 130

För närvarande drivs ett projekt om elektronisk handel inom ramen för Toppledarforum. Avsikten med detta att hela kotnmunikationsprocessen mellan köpare och säljare i en framtid skall kunna hanteras elektroniskt. Projektet involverar såväl de statliga myndighetema som kommuner och landsting. Utredaren skall undersöka i vilken man resultatet av detta projekt kan tillgodogöras den statliga inköpssamordningen samt föreslå vilka eventuella åtgärder som bör vidtas.

Den modell för inköpssamordning föreslå i inom staten som utredaren skall uppdragets första del avser i allt väsentligt ett system med ramavtal. I en framtid är det inte otänkbart att även andra former av samordnade inköp kan bli av intresse, bl.a. beroende utvecklingen av E615 regelverk. Exempel på detta är olika typer av direktupphandlingar, lagerhállning hos leverantörer etc. Utredaren skall därför överväga vilka andra typer av samordningsuppgiñer som den föreslagna samordningsñtnktionen kan tänkas i ett framtidsperspelaiv.

En annan tänkbar utveckling den statliga inköpsmodell utredaren skall av som föreslå är att även kommuner och landsting i framtid deltar i systemet. en Utredaren skall belysa vilka konsekvenser detta skulle kunna och vilka anpassningar som skulle behöva göras. Frågan om vilka konsekvenser den avsevärda ökningen upphandlingsvolyrnen sådan utveckling skulle av som en innebära, bl.a. för små och medelstora företag, skall särskilt belysas. En annan fråga i detta sammanhang som utredaren bör fundera över är möjligheter till och konsekvenser av samordnade inköp även sträcker sig utanför landets som granser.

Inom ramen för pilotprojektet Miljöledningssystem i statlig förvaltning" har 25 myndigheter fatt i uppdrag att införa miljöledningssystem och att också redovisa frågor kring miljöanpassning av sin upphandling. Pilotprojektet pågår under hela 1997. Utredaren bör samla erfarenheter även från detta projekt.

Utredningsarbetet

Senast den l oktober 1997 skall utredaren redovisa en principlösning för den statliga inköpssarnordningen. Vid samma tidpunkt skall utredaren lämna antingen färdiga lösningar de övriga frågor uppdraget innehåller eller, som

i den man detta inte visat sig möjligt, redovisa hur dessa problem bor hanteras vidare,

Eftersom inköpssamordningen även i lonsättningen i huvudsak skall ske på frivilli g vag bör utredaren samråda med funktionsansvariga myndigheter och aven med andra myndigheter som har centrala gifter området. Utredaren upp bör även samråda med Branschsaneringsutredningen Ju 1995:1 l.

Utredaren skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, redovisning om av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att redovisa jämställdom hetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 123 samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Finansdepartementet

SOU 1997: 130 85

Bilaga 2

Inköpssamordning i andra länder

Danmark

Den statliga inköpssamordningen i Danmark sköts ett aktiebo-

av

lag som ägs av staten och kommunerna, Statens Kommunernes

og

Indkøbs Service A/S Indkøbs Service. Inköpssamordningen sker på frivillig grund och verksamheten drivs helt kommersiellt. De statliga och kommunala inköpsorganisationema gick

samman i det nuvarande bolaget år 1994. På det statliga området drevs

inköpssamordningen dessförinnan i myndighetsform. Efter samgå-

endet har verksamheten expanderat kraftigt, i synnerhet det kommunala området.

Grunden för verksamheten är ett abonnemangssystem

som ger

tillgång till ett servicepaket med ramavtal och rådgivning. Ram-

avtalen täcker 85 avtalsområden med omkring 300 leverantörer.

4 500 offentliga har tecknat abonnemang.

organ De samlade offentliga inköpen uppgår till 90 miljarder danska kronor. Inköpen på de produktområden bedöms kunna som vara lämpade för ramavtal uppgår till 15 miljarder kr. Omsättningen på ramavtalen hos Indkøbs Service uppgick till 2,3 miljarder kr under år 1996. Den har fördubblats under den tid bolaget funnits till. Indkøbs Service finansierar verksamheten abonnegenom mangsavgifter och provisioner de gjorts avrop som ramavtalen. Provisionsandelen utgör i genomsnitt 0,8 % avropen.

Bolaget har gjort omfattande satsningar i elektroniska inköps-

system och elektronisk handel. Man driver även aktivt frågor om

miljöhänsyn vid upphandlingen se även avsnitt l 1.3.

Norge

Den statliga inköpssamordningen i Norge sker i myndighetsform.

Den sköts Statskjøp är del av Statens forvaltningsav som en

tjeneste. De viktigaste uppgifterna för Statskjøp är att teckna olika

typer ramavtal samt att råd myndigheter i anskaffningsav ge processen. Verksamheten är helt anslagsfinansierad 6 miljoner norska kronor år l996. Rådgivningen är därför kostnadsfri för myndigheterna.

De statliga myndigheterna gör inköp för l miljard kronor årli-

mot de volymoberoende ramavtalen. Utnyttgen genom avrop jandet är frivilligt med undantag brännolja och drivmedel, som måste upphandlas hos de leverantörer med vilka avtal har tecknats. Statskjøp har även utvecklat särskild form samordnade en av inköp med i förväg preciserade inköpsvolymer. De görs dock inte områden där det finns ramavtal. Den sammanlagda årsomsättningen för dessa samordnade inköp uppgår till 1 miljard kr. De ca mindre myndigheterna deltar i regel inte i denna inköpsform. De får dock tillgång till kravspecifikationerna m.m.

Finland

Den finska statliga inköpssamordningen har tidigare skötts i myndighetsform central inköpsorganisation. I början av år 1995

av en bolagiserades verksamheten och Handelshuset Hansel AB bilda-

des. I samband därmed gjordes en kraftig personalminskning. Bo-

laget är helägt av staten. Hansel säljer sina produkter och tjänster till hela den offentliga till statliga bolag och till kommuner. Årsomsektorn, således även sättningen är i storleksordningen 10 miljarder mark.

Ramavtalsverksamheten är inte lika betydelsefull som i de and-

nordiska länderna. l stället satsar bolaget stora resurser att ge ra stöd till myndigheterna i deras anskaffningsprocess. Logistikfrågor är därför centrala i verksamheten.

SOU 1997: 130

Utmärkande för den finska inköpssamordningen har

sedan länge varit ett system med central anskaffning Dessa har av varor.

lagrats hos den centrala inköpsorganisationen och därefter

distribuerats till myndigheterna. För närvarande passerar ca 15 % av inköpsvärdet det centrala lagret. Andelen minskar dock.

Nederländerna

Den centrala inköpssamordningen i Nederländerna

utförs av ett

statligt helägt bolag, N.V. Nederlands Inkoopcentrum

NIC. Före år 1990 drevs verksamheten i myndighetsform. Upphandlande

myndigheter var i vissa fall tvingade att köpa den

varor genom

centrala inköpsorganisationen. Rådgivning i anskaffningsprocessen hos myndigheterna

är en

viktig del av verksamheten. Kunderna finns både inom och

utom

den offentliga sektorn. NIC säljer t.ex. kontors- och undervisningsmateriel

varor, samt

arbetskläder. Delar försäljningen

av passerar ett stort centrallager.

NIC utför även tjänster, t.ex. bevakning, fastighetsunderhåll, städ-

ning och catering.

NIC erbjuder dessutom finansiella tjänster myndigheterna och andra kunder. Man har t.ex. utvecklat särskild form en av ramavtal, som innebär att NIC övertar betalningsansvaret vid leve-

ransen av varan. Kunden faktureras därefter NIC. av Den totala verksamheten omsluter 4 miljarder floriner. ca

Statens

offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg för steg. U. 32.Följdlagstiftning till miljöbalken.M. . lnkomstskattelag. del l-lll. Fi. 33. Alt lära över gränser. Enstudie 0ECD:s av Fastighetsdataregister. Ju. iörvaltningspolitiska samarbete. Fi. . Förbättrad miljöinfonnation. M. 34. Övervakning miljön.M. av Aktivt lönebidrag. Etteffektivare stödfor 35 Nykursi traiikpolitiken bilagor.K. . + arbetshandikappade. A. 36.Bekämpande penningtvätt. Fi. av Länsstyrelsemas roll i trafik-ochfordonsfrágor. K. 37.Ettteknisktforskningsinstitut i Göteborg. U.

Byrákratinibackspegeln, Femtioâr av förändring 38.Myndighetellermarknad. . pá sex iörvaltningsomráden. Fi. Statsförvaltningens olikaverksamhetsfonner. Fi.

Röster om bamsochungdomars psykiska hälsa. O .IntegritetOffentlighetlnfonnationsteknik. Ju. . Flexibelförvaltning.Förändring ochverksam- 40.Ungaocharbete.ln. . hetsanpassningstatsförvaltningens av 4l. Statenoch trossamfunden

struktur.Fi. Rättsligreglering

l0. Ansvaretför valutapolitiken. Fi. Grundlag - Skatter.miljö ochsysselsättning. Fi. Lag trossamfund . - om l2. lT-probleminfor2000-skiftet. Referatoch Lag otn Svenska kyrkan.Ku.

slutsatser från en hearinganordnad av 42.Statenochtrossamfunden

T-kommissionen den18december. Begravningsverksainheten. Ku.

IT-kommissionens rapport I/97.K. 43.Statenochtrossamfunden

13 Regionpolitik lör helaSverige.N. Den kulturhistoriskt värdefullakyrkligaegendomen . lT i kulturens tjänst.Ku. ochdekyrkligaarkiven.Ku. . I5. Detsvårasamspelet. Resultatstymingens framväxt .Statenochtrossamfunden

ochproblematik. Fi. Svenska kyrkanspersonal. Ku.

16 Att utvecklaindustriforskningsinstituten. N. 4 .Statenochtrossamfunden . l7 Skatter.tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering. Ku. . + Bilagor.Fi. 46.Statenochtrossamfunden

Granskning granskning. av Statlig medverkan vid avgiñsbetalning. Ku. . Denstatligarevisionen i SverigeochDanmark. Fi. 47.Statenochtrossamfunden

19.Bättreinformation konsumentpriser. om ln. Denkyrkliga egendomen. Ku.

20.Konkurrenslagen 1993-1996. N. 48.Arbetsgivarpolitik i staten.

7l Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch . Förkompetens ochresultat.Fi.

unga 6-I6 år.U. 4 Grundlagsskydd för medier.Ju. . nya 2 Aktiebolagets kapital.Ju. 50.Altemativautvecklingsvägar for EU:s . 23.Digitaldemokr@ti. Ettseminarium Teknik. om gemensamma jordbrukspolitik. Jo.

demokrati ochdelaktighet den8 november 1996 5 Brister . i omsorg

anordnat Folkomröstningsutredningen. av lT- en fråga om bemötande äldre.S. - av kommissionen ochKommunikationslbrsknings- 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse

beredningen. lT-kommissionens rapport 2/97.K. fråga bemötande äldre. - en om av 24.Välfärdi verklighetenPengarräckerinte. - 53.Avskaffareklamskattcn Fi.

25.Svensk mat påEU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten. - 26.EU:sjordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedels- Hurfungerarministerstyre i praktikenFi.

försörjningen. Jo. 55.Statenochtrossanifunden. Sammanlattningania av .Kontroll ReavinstVärdepapper. Fi. förslagen fråndestatligautredningama. Ku.

l demokratins tjänst.Statstjânstemannens roll och 56 Folket rådgivare ochbeslutsfattare. . . som vårt offentliga etos. Fi. + Bilaga och I Ju.

Bampomograñ frågan. 5 l medborgarnas tjänst. . . Innehavskriminalisering Ju. m.|n. Ensamladiörvaltningspolitik för staten. Fi.

Europaoch staten. Europeiseringens betydelse för 58.Personaluthyniing. A. . svenskstatsförvaltning. Fi. 59.Svenskhemmet Voksenásens forvaltitingsfonn. Ku.

W Kristallkulan trettonröster om framtiden. 60.Betal-TVinomSveriges Television.Ku. . lT-kommissionens rapport 3/97.K.

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

6 Att växa blandbetong ochkojor. 89, Handelnmedskrot och begagnade varor. N. . Ändrad organisation fördetstatliga plana bygglitt delbetänkande barnsochungdomars om 90. uppväxtvillkor i storstâidemas utsatta områden från och bostadsväsendet. ln, Storstadskonnuittén. S. 9 Jaktens villkor en utredning vissa om jaktfrâgorr . - Rosorav betong. Jo. . Ägandeoch En antologitill delbetänkandet Att växa bland 92.Medieföretag i Sverige e betongoch kojor fran Storstadskommittén. strnkturförändringar i press, radioochTV. Ku. 6w Sverige införcpokskiftet. C Hantering av fel utjämningssysteuuc: i för . . ff-kommissionens rapport 5/97.K, kommuner ochlandsting. In. 64. Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd 94. Konkurrensneutralt transportbidrag. N. + Bilagedel. A 9 Forum för världskultur . 6. Polisens register.Ju. en rapport ett om rikare kulturliv.Ku. - 66 Statsskuldspolitikcn. Fi. 9S .Lokalförsörjning och fastighetsägandc. 67. Åtcrkallelse av uppehållstillstånd. UD. En utvärdering av statens fa tigiicl organisation.

684 Grannlzmds-TV i kabelnät. Ku. Fi. 6C Bcsparingar i stort ochsmått.U. 97.Skydd av skogsmark. Behovoch kostnader. M, . och stnader. 70. liotallörsyaret och frivilligorganisationema 98. Skydd av skogsmark. Behov uppdrag. stödoch ersättning. Fo. Bilagor.M. - 7 Politikför unga. 99.En ny vattenadministration. Vattenär livet.M. r 2 bilagor. ln, l00.Nya samverkansfonner inomden Sjöhistoriska

72.Enlagom socialfürsäkringar, museiverksamheten, Kn. 73.Inför en svenskpolicy om saker elektronisk E Behandling av personuppgifter om kommunikation. Referatfranett seminarium . totalförsvarspliktiga. Fö.

anordnat lif-kommissionen. av Närings-och Mat Miljö.Svensk strategifor EU:s . handelstlepaitementet ochSElSden december jordbruki framtiden. Jo. l996. lif-kommissionens rapport 6/97.K. lO3,Rapport medförslag om sändningsorter. Ku. 74.EUzs jordbrukspolitik. miljönochregional l04. Polisi fredens tjänst. UD, utveckling.Io. I05. Agenda2l i Sverige. u .Bosâittningsbegreppet Skatterättsliga regler för Femär efterRio resultatoch framtid.M. fysiska personer, Fi. l06. En fondför unga konstnärer. Ku. 76. Invandrare i värdoch omsorg l07.Den nya gymnasieskolan en fråga om bemötande äldre.S, av problem ochmöjligheter. U. -- A 77. Uppföljning inkomstskattelagen. Fi. l08.Att lämna skolanmedrak rygg Om rätten till av -- 78. Medelstörvaltning i kommuner ochlandsting. ln. skriftspráket och om förskolans och skolans Försäkringsmäklare.lagöversyn En av möjligheter att förebygga och möta Iäs- och . Försâikringsrnäkleirutretlningen. Fi. skrivsvårigheter. U. 80. Reformerad stabsorganisation. Fi. l09. Myndighetsansvaret för transport av farligt SI Allmiinriyttigzi bostadsfüretag. gods,Fö. t Bilaga.ln. ll0. Säkrare obligationer Fi. 82. Likamöjligheter. ln. lll. Branschsanering och andra metoder mot - 83.Ommaktochkön i spårenav offentliga ekobrott, Ju. organisationens omvandling. A. I l2. En samordnad militär skolorganisation. 84.lin hållbar kemikaliepolitik. M. ll3 Mot halvamakten - elvahistoriska essäer om . 85.l-örmanefter inkomst samordnat inkomst kvinnors strategier och mäns motstånd. A. -begrepp förbostadsstöden och nya ll4. styrsystem ochjämställdhet. Institutioner i kvalitikationsieglcr för rätt till förändring ochkönsmaktens framtid. A. sjukpenninggrnntlande inkomst. u . Ljusnande framtideller ett långtfarväl Punktskuttekontroll av alkoholtobakoch Den svenska välfárdsstaten i jämförande . inincralolizi. m.m. l-i. belysning. A. 87.Ktinnor män ochinkomster. ll6. Bamets bästa i främsta rummet. FNzs konvention

Jämställdhet ochoberoende. A. om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. 88. Upphandling för utveckling.N. H6, Barnets bästa en antologi.S. -

Statens offentliga utredningar

1997 Kronologisk förteckning

Il7, Nobelcenter i Stockholm ett infonnations- och aktiiøitetscentrum kringnaturvetenskap, kulturoch samhälle, Ku. 118.Deladestäder. II9. Entydligareroll för hälso-ochsjukvården i folkhälsoarbetet, S. I20.Vuxenpedagogik i Sverige.Forskningutbildning, utveckling.EnKartläggning. U, l2l. SkolfrágorOmskolai enny tid.U. 122.Rättigheter i luñfanyg.K. 123.Ett effektivarenäringsförbud. N, 124.IT-kommissionens hearing den om nya inedie-och programvaruindustrin. Andrakammarsalen. Riksdagen, 1997-06-16. K. l25 Ettsvensktinvesterarskydd. Fi. 126.Bilen,miljönochsäkerheten. Fi. l27.Straffansvar förjuridiska personer, DelA+B.Ju. 128.Verkställighet ochkontrolli utlänningsârenden. UD. I29.Kollektivtrafiki tid. K 129.Ettexempelpåtrañklinjesystem. Bilaga.K. 130.Effektivarestatliginköpssamordning. Fi.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet En tydligareroll forhälso-ochsjukvården i

folkhälsoarbetet. 119 l-astighetsdotaregister. 3

Aktiebolagets kapital.22 Kommunikationsdepartementet

Barnpornogralifrågan. Innehavskriminalisering 29 Länsstyrelsenras roll i trafik-och fordonsfrågor. 6 nrm. IntegritetOlfentlighetlntonnationsteknik. 39 lT-probleminförZOOO-skiftet. Referatochslutsatser från

Grundlagsskydd för medier.49 en hearinganordnad lT-kommissionen av den nya rådgivare ochbeslutsfattare, 18 december. lir-kommissionens rapport 1/97.12 Folketsom Bilaga och 56 Digitaldernokr@ti. seminarium Teknik, Ett om + l Polisens register.65 demokrati ochdelaktighet den8 november 1996

Branschsanering ochandrametoder ekobrott,1 1l anordnat Fulkuuiri ngsutredningem av lT- - mot Stralfansvar törjuridiska DelA+B. 127 kornmiss Iucrr och Kommunikationsforskningspersoner. beredningen. lT-kommissionens rapport 2/97. 23

Utrikesdepartementet Kristallkulan tretton röster om framtiden.

lT-kommissionens rapport 3/97.31 Återkallelse trppehållstillstártd. av 67 Ny kursi tratikpolitiken bilagor.35 + Polisi fredens tjänst. 104 Sverigeinförepokskiftet. Verkställighet ochkontrolli utlänningsärenden. 128 lT-kontmissionens rapport 5/97.63

Försvarsdepartementet Inför en svensk policy om säkerelektronisk

kommunikation. Referatfrån ett seminarium anordnat av Totalförsvaret ochfrivilligorganisationema lT-kommissioncn, Närings- och handeldepartementet uppdrag. stödoch ersättning. 70 - ochSEISden december 1996. Behandling personuppgifter av om lT-kommissionens rapport 6/97. 73 totalförsvarspliktiga. 101 Rättigheterluftfartyg. i 122 Myndighetsansvaret för transport av farligtgods.109 lT-kommissionens hearing den om nya rnedie-och En samordnad militärskolorganisation.l12 programvaruindustrin. Andrakammarsalen,

Socialdepartementet Riksdagen, 1997-06-16. 124

Kollektivtrafiki tid. 129 Rösterom bamsochungdomars psykiska hälsa.8 Ettexempel tratiklinjesystem. Bilaga. 129

Välfärdi verkligheten - Pengar räckerinte. 24

Bristeri omsorg Finansdepartementet

en fråga om bemötande äldre.51 av - lnkomslskattelag, dell-lll. 2 Omsorgmedkunskap ochinlevelse Byräkratin i backspegeln. Femtioår av förändring på sex - en fråga om bemötande äldre.52 av förvaltningsområden. 7 Att växa bland betongochkojor, Flexibelförvaltning. Förändring ochverksam- Ett delbetänkande om bams ochungdomars hetsanpassningstatsförvaltningens av stmktur.9 uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Ansvaret för valutapolitiken, 10 Storstadskommittén. 61 Skatter,miljöochsysselsättning. ll Rosor betong. av Detsvåra samspelet, Resultatstymingens framväxt Enantologitill delbetänkandet Att växa bland ochproblematik. 15 betongochkojorfrånStorstadskommittén. 62 Skatter.tjänsterochsysselsättning, En lag om socialförsäkringar. 72 + Bilagor.17 Invandrare i vårdochomsorg Granskning av granskning. - en fråga om bemötande äldre.76 av Den statligarevisionen i Sverigeoch Danmark. 18 Fönnån efterinkomst Samordnat - inkomstbegrepp KontrollReavinstVärdepapper. 27 för bostadsstöden och nya kvalitikationsregler for l demokratins tjänst.Staistjänstemannens roll och rätt till sjukpenninggrundande inkomst.85 vånoffentliga etos. 28 Bamets bästa i främsta rummet. FN:s konvention Europaoch staten. Europeiseringens betydelse För om barnets rättigheter förverkligas i Sverige,116 svenskstatsförvaltning. 30 Barnets bästa en antologi,l 16 - Att lära övergränser. En studie OECD:störvaltnings- av Deladestäder.118 politiskasamarbete. 33

Statens offentliga utredningar 1997

Systematisk förteckning

Bekämpande penningtvätt. av 36 Mat Miljö.Svensk strategi EU:s för Myndighetellermarknad, jordbruki framtiden.102 Statsförvaltningens olika verksamhetsfonner. 38 Arbetsgivarpolitik i staten. Arbetsmarknadsdepartementet Förkompetens ochresultat.48 Aktivt lönebidrag. Etteffektivarestödför Avskaffareklamskatten 53 arbetshandikappade. 5 Ministemochmakten. Personaluthyrning. 58 Hurfungerarministerstyre i praktiken54 Samhall. arbetsmarknadspolitisk En åtgärd l medborgarnas tjänst. + Bilagedel.64 Ensamladförvaltningspolitik for staten. 57 Ommaktoch kön i spåren offentliga - av Statsskuldspolitiken. 66 organisationers omvandling. 83 Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för Kvinnor, män ochinkomster. fysiska personer. 75 Jämställdhet oberoende. och 87 Uppföljning inkomstskattelagen. av 77 Mothalvamakten elvahistoriska essäer - om Försäkringsmäklare. Enlagöversyn av kvinnors strategier och mäns motstånd. 1 13 Försäkringsmäklarutredningen. 79 Styrsystem ochjämställdhet, Institutioneri Reformerad stabsorganisation. 80 förändring ochkönsmaktens framtid.l 14 Punktskattekontrollalkohol.tobakoch av Ljusnande framtideller ett längtfarväl mineralolja, m.m. 86 Densvenska välfärdsstaten i jämförande Lokalförsörjning och fastighetsägande. belysning,115 Enutvärdering av statens fastighctsorganisation. 96 Säkrare obligationer110 Kulturdepartementet Ettsvensktinvesterarskydd. 125 i kulturens lT tjänst.14 Bilen,miljönochsäkerheten. 126 Statenochtrossamfunden Effektivarestatliginköpssamordning. 130 Rättsligreglering Utbildningsdepartementet - Grundlag - Lag om trossamfund Den nya gymnasieskolan steg för steg. l Lag Svenska kyrkan.41 - - om Växai lärande. Förslagtill läroplanför bamoch Statenochtrossamfunden unga 6-16 år, 21 Begravningsverksamheten. 42 Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. 37 Statenochtrossamfunden Besparingar i ston ochsmått.69 Denkulturhistoriskt värdefullakyrkligaegendomen och Den nya gymnasieskolan dekyrkligaarkiven.43 - problemochmöjligheter. l07 Statenochtrossamfunden Att lämnaskolan medrak rygg Om rätten till Svenska kyrkans personal. 44 r skriftspråket och om förskolans ochskolans Statenochtrossamfunden möjligheter förebygga att och möta läs-och Stöd,skatterochñnansiering. 45 skrivsvårigheter. l08 Statenochtrossamfunden Vuxenpedagogik i Sverige.Forskning, utbildning, Statligmedverkan vid avgiftsbetalning. 46 utveckling.EnKartläggning. 120 Statenochtrossamfunden SkolfrågorOmskolai - en ny tid. 121 Denkyrkliga egendomen, 47 Statenochtrossamfunden. Saminanfattningama av Jordbruksdepartementet förslagen fråndestatligautredningarna. 55 Svensk mat - páEU-fat.25 Svenskhernrnet Voksenâsens förvaltningsfonn. 59 EU:sjordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedels- Betal-TVinomSveriges Television.60 försörjningen. 26 Grannlands-TV i kabelnät. 68 Alternativautvecklingsvägar för EU:s Medieföretag i Sverige Ägande och gemensamma jordbnrkspolitik, 50 stnrkturförändringar i press. radioochTV. 92 EU:sjordbrukspolitik. miljönochregional Fonnnför världskultur utveckling.74 en rapport om ett rikarekulturliv.95 - Jaktens villkor en inredning vissajaktfrágor.91 om -

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Nya samverkansfonner inom denSjöhistoriska museiverksainhcten. 100 Rapport medförslag om sändningsorter. 103 En fondför unga konstnärer. 106 Nobelcenter i Stockholm ett infonnations- och 7aktivitetscentrum kringnaturvetenskap, kulturoch samhälle. 117

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitik hela lör Sverige.13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten, 16 Konkurrenslagen 1993-1996. 20 Upphandling för utveckling.88 Handeln medskrotoch begagnade varor. 89 Konkuirensneutralt transponbidrag. 94 Ett effektivare näringslörbud. 123

lnrikesdepartementet Bättre infonnation om küllSlllllelllpllacli. 19 Unga ocharbete,40 Politikför unga. + 2 st bilagor,71 Medelsförvaltning i kommuner och landsting,78 Allmännyttiga bostadsföretag. t Bilaga.81 Likamöjligheter. 82 Ändrad organisation för detstatliga pIan-.byggoch bostatlsväsendet. 90 Hantering fel i av utjiiinningssysteiiiet för kommuner och landsting. 93

Miljödepartementet Förbättrad miljöinfoimatioii.4 Följdlagstilining till miljöbalken. 32 Övervakning miljön.34 av En hållbarkcniikaliepolilik. 84 Skyddav skogsmark. Behovoch kostnader. 97 Skydd skogsmark. av Behovochkostnader. Bilagor.98 En ny vattenadiiiinistration. Vatten livet.99 är Agenda21 i Sverige, Femår ellerRio - resultatochlianititl.105

FRITZES

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX: 08-20 50 21, TELEFON: 08-690 9190 |SBN 91-38-20703-6 ISSN 0375-25OX