Jordbruk och miljönytta

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Jordbruk och

milj Önytta

för

Nytt miljöprogram jordbruket

Betänkande av Miljöprogramutredningen

XR

05A;

WN

w Statens offentligautredningar

WW 1999:78

W Jordbruksdepartementet

Jordbruk och

milj Önytta

j

för ordbruket

Nytt miljöprogram

Betänkande Milj öprogramutredningen

av

Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-869-4

ISSN 0375-250X Elanders Gotab, Stockholm 1999

Till Statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Den 12 februari 1998 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till fortsatt inriktning för och innehåll i ett svenskt miljöprogram för jordbruket enligt rådets förordning EEG nr 2078/92 produk-

om tionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdslcraven.

Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Jordbruksdepartementet den 26 mars 1998 numera generaldirektören Karl Olov Öster särskild utredare.

som

Till sekreterare i utredningen förordnades dag departements-

samma sekreteraren Malin Eriksson och filosofie doktorn Olof Johansson.

Till sakkunniga förordnades den 14 maj 1998 lantbruksdirektören Bengt Bengtsson, departementsrådet Pernilla Ivarsson och generaldirektören Per Wramner sedermera entledigad på begäran på grund

egen av FN-uppdrag.

Till experter förordnades dag departementssekreteraren Mi-

samma kael Andersson t.o.m. den 3 januari 1999, departementssekreteraren Göran Boberg, lantbrukaren Peter Einarsson, enhetschefen Birgitta Ek, avdelningsdirektören Jonas Ericson, naturvårdsintendenten LisBritt Ingelög, förhandlingschefen Lars-Erik Lundkvist, departe-

numera mentsrådet Per Magnus Nilsson och Gun Rudquist. Den 15

agronomen januari 1999 förordnades departementssekreteraren Sara Colliander fr.o.m. den 4 januari 1999.

Utredaren har antagit namnet Miljöprogramutredningen MPU. Härmed överlämnas betänkandet Jordbruk och miljönytta SOU

1999:78. Utredningsuppdraget är därmed avslutat.

Stockholm i juni 1999

Karl Olov Öster

/Malin Eriksson Olof Johansson

e Åäp

,gg

åk-â,

Sammanfattning

Kapitel l Utredningsuppdraget

-

MPU:s uppgift har varit att lämna förslag till ett nytt svenskt miljöpro-

för jordbruket för perioden 2001-2005 med två kostnadsgram alternativ på 2 800 miljoner kronor per år respektive l 800 miljoner kronor per år.

Miljöprogrammet skall enligt direktiven medverka till att uppfylla de svenska miljömålen för jordbruket och regeringens målsättning att ställa Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Utredningen skall

om därför utgå från de aktuella miljömålen och de behov finns för att

som uppfylla dessa. Miljöprogrammet skall även i fortsättningen medverka till att tillgodose de regionalpolitiska målen för norra Sverige på miljömässiga grunder. En viktig utgångspunkt för utredningen är att lämna förslag till förenklingar regelverket. Förenklingama skall kunna ge-

av nomföras utan att miljönyttan försämras. Förutom dessa utgångspunkter innehåller direktiven rad specifika utrednings- och utvärderings-

en uppgifter. Vidare skall förväntade administrativa konsekvenser och kostnader förslagen redovisas. Uppdrag till olika myndigheter av

av betydelse for utredningen skall beaktas, t.ex. Jordbruksverkets uppdrag att föreslå ett nytt mål för den ekologiska produktionen.

Utredningen har inhämtat synpunkter från företrädare för ett flertal olika myndigheter och organisationer. Två arbetsgrupper tillsattes för

särskilt behandla frågor rörande miljöersättningen för natur- och att kultumiiljöer respektive åtgärderna inom de nuvarande delprogrammen för skydd miljökänsliga områden samt ekologisk odling. Vidare har

av utredningen genomfört studieresor till jordbruksföretag och haft diskussioner med företrädare för EG-kommissionens generaldirektorat för jordbruksfrågor. MPU har också gett Jordbruksverket i uppdrag att särskilt behandla frågor rörande bl.a. utformningen femårsbeslut och

av övergångsåtgärder mellan det nya och nuvarande miljöprogrammet.

2 EG:s

Kapitel - regelverk och det nuvarande

svenska miljöprogrammet

Det svenska miljöprogrammet till jordbruket regleras flertal EGav ett förordningar och av nationell lagstiftning, samtidigt miljöprosom grammet i sig blir en del av EG-rätten- och därmed viktig rättskälla en när det är antaget kommissionen. Den svenska policyn när det - av gäller kontroll och revision EU-medel har också haft betydelse för av utformningen av den nationella regleringen kring milj öersättningama. Det nuvarande miljöprogrammet regleras rådets förordning genom

EEG nr 2078/92. Enligt förordningen skall miljöersättningssystemet

komplettera 1992 års jordbrukspolitiska reform och det skall bidra till att EU:s mål för miljö- och jordbrukspolitik förverkligas. Det skall dessutom bidra till att jordbrukama rimlig inkomst. ge en Ersättningar för miljöåtgärder får enligt förordningen införas under förutsättning att de ger positiva effekter på miljön och landskapet. Ett grundläggande villkor för alla miljöersättningar jordbrukaren åtar är att sig att under minst fem år utföra den aktuella miljöåtgärden. För jordbruksmark som tas produktion skall åtagandet gälla minst tjugo år. ur Ersättningama är rnedfinansierade gemenskapen och respektive av medlemsland utformar sina efter godkännande komegna program av missionen. I förordningen den maximala ersättning får fianges som nansieras av EU för olika typer åtgärder. Principen för ersättningsav beloppen är att jordbrukama skall ersättas för de kostnader de har för olika åtgärder, samt för det intäktsbortfall kan uppstå när produksom tionen ändras. Dessutom kan ersättningsbeloppet därutöver innefatta en incitamentsdel.

I tillämpningsföreskrifterna till rådets förordning 2078/92 regleras

villkor för beviljande ersättning, bestämmelser för genomförande av av åtaganden samt administrativa bestämmelser, inklusive bestämmelser om kontroller, återbetalning och påföljder. Det nuvarande svenska miljöprogrammet för jordbruket godkändes av kommissionen i augusti 1995. Programmet omfattade l 500 miljoner kronor utökades med 600 miljoner kronor från år 1997 och ytterlimen gare 700 miljoner kronor från år 1998. Det fullt utbyggda miljöprogrammet innebär att hela den kostnadsram motsvarande totalt 2 800 miljoner kronor årligen, Sverige erhöll vid medlemskapsförhandsom lingama, utnyttjas. Miljöprogrammet omfattar rad olika åtgärder för bevarande en av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden, insatser för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan och främjande av ekologisk produktion. Även inforrnations-, och rådgiv-

utbildnings-

Sammanfattning 17

ningsinsatser för jordbrukare och skogsägare med jordbruksmark omfattas.

3 2000 och rådets förordning

Kapitel - Agenda om landsbygdens utveckling

Europeiska rådet har inom för Agenda 2000 bl.a. fattat beslut

ramen

en fortsatt reforrnering av den gemensamma jordbrukspolitiken. om Reforrneringen vilar på grund reformen år 1992, vilket in-

samma som nebär omfördelning jordbruksstödet från prisstöd till direktstöd.

en av Dessutom införs förordning för landsbygdens utveckling, LBU-

en ny förordningen, blir för alla åtgärder för landsbygdsutveck-

som en ram ling, inklusive miljöåtgärder. Genom den får medlemsstaterna möjlighet själva definiera sina prioriteringar och göra sina egna val

att egna bland de åtgärder ingår i förordningen. Dessa val kommer att ge-

som nomföras inom för samlad programplanering. Det är dock

ramen en obligatoriskt för alla medlemsstater att tillämpa förordningens miljöåtgärder.

Ersättningar för milj öåtgärder i jordbruket regleras av artiklarna 22- 24 i LBU-förordningen. Målen för miljöåtgärderna är i princip de

i förordning 2078/92, reglerna är mer allmänt hållna. samma som men

Ersättning skall beviljas till jordbrukare som åtar sig att under minst fem år bedriva ett miljövänligt jordbruk. Ett åtagande att bedriva miljövänligt jordbruk skall innebära än att använda sig av vad som

mer normalt avses med god jordbrukarsed.

Ersättning för åtagande att bedriva miljövänligt jordbruk skall beviljas år och skall beräknas på grundval inkomstbortfall, extra

per av kostnader till följd åtagandet samt behovet stimulansåtgärder.

av av Ersättningen kommer även fortsättningsvis att medfinansieras av EU. Det högsta belopp år är berättigande för finansiering från ge-

per som menskapen är för ettåriga grödor 600 euro/ha, för specialiserade fleråriga grödor 900 euro/ha och för övrig markanvändning 450 euro/ha. Beloppen skall beräknas på grundval av den areal inom jordbruksföretaget åtagandena gäller. Vissa åtgärder tidigare omfattades av

som som förordning 2078/92, t.ex. kompetensutveckling och tillträde för allmänheten, behandlas på andra ställen i LBU-förordningen.

nu

4 Svenska för

Kapitel - miljömål jordbruket

Det svenska miljöprogrammet för jordbruket skall medverka till att de aktuella miljömålen för jordbruket uppfylls. Regering och riksdag har sedan flera år tillbaka beslutat ett förhållandevis stort antal miljöom mål. Miljömålen inom jordbrukspolitiken omfattar i huvudsak odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturhistoriska värden, jordbrukets miljöbelastning samt omfattningen den ekologiska produktioav nen. Ett arbete med att förändra miljömålen har inletts, innebärande att en ny struktur för miljömålen skall tillämpas och att ett begränsat antal miljökvalitetsmål skall fastställas. Riksdagen har i enlighet med propositionen Svenska miljömål beslutat 15 miljökvalitetsmål för om nya skyddet av hälsan och miljön. Flera de fastställda miljökvalitetsmåav len berör jordbruksektom. Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning är miljökvalitetsmål som i hög grad är relaterade till jordbrukets miljöpåverkan. Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag samt Storslagen fjällmiljö är andra exempel på miljökvalitetsmål i varieransom de omfattning har anknytning till jordbruket. I kapitlet görs en genomgång tidigare beslutade miljömål för av jordbruket och hur de förehåller sig till de miljökvalitetsmålen. De nya specifika områden som behandlas är bl.a. odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden, kväveutlakningen, ammoniakavgången och fosforförlustema från jordbruket, kemiska bekämpningsmedel, samt omfattningen av den ekologiska produktionen.

5 Motiv för

Kapitel - offentliga åtaganden på miljöområdet

Miljömålen för jordbruket utgör tillsammans med det gällande regelverket utgångspunktema för de åtgärder föreslås inom miljöprosom grammet. Jordbrukets effekter på miljön kan både positiva och vara negativa. Inom båda dessa områden finns exempel på vad i ekosom nomisk teori traditionellt kallas marknadsmisslyckanden, dvs. situationer där individuellt rationellt handlande inte leder till samhällets ett ur perspektiv önskvärt resultat. När sådana situationer föreligger finns det därför motiv för offentliga åtaganden. I kapitlet diskuteras översiktligt de fall när det gäller jordbrukets miljöpåverkan då det föreligger motiv för offentliga åtaganden.

Sammanfattning 19

6 struktur för ett

Kapitel - Övergripande nytt

för jordbruket miljöprogram

Det miljöprogrammet föreslås bestå tre delprogram och sam-

nya av manlagt 10 åtgärder/ersättningsfonner regleras enligt artiklarna

som 22-24 i LBU-förordningen. I programmet ingår också åtgärder för kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet samt restaure-

av ring betesmarker och slåtterängar regleras enligt artikel 9 re-

av som spektive artikel 33 i LBU-förordningen. MPU föreslår dessutom att medel avsätts under åren 2001-2004 för investeringar i jordbruksföretag artiklama 4-7 och/eller artikel 33 för att främja miljöanpassade produktionsfonner, i syfte att komplettera de arealbaserade åtgärderna inom miljöprogrammet när det gäller uppfyllandet av miljömålen.

Eftersom det nuvarande miljöprogrammet omfattar 2 800 miljoner kronor år har utredningen för sin del bedömt detta kostnadsaltema-

per tiv ett huvudalternativ. Av nedanstående tablå framgår utredning-

som

föreslag till struktur för miljöprogrammet enligt huvudalternativet. ens

DELPROGRAM Bevarande biologisk mångfald och kulturmiljö-

av

värden i odlingslandskapet

Betesmarker och slåtterängar Värdefulla natur- och kulturmiljöer Natur- och kulturmiljöer i renskötselornrådet

4. Utrotningshotade husdjursraser

DELPROGRAM Miljövänlig vallodling

Miljövänlig vallodling

DELPROGRAM Mil/öanpassat jordbruk

Ekologisk odling Anläggning av skyddszoner Minskat kväveläckage Våtmarker och småvatten

Miljövänlig odling bruna bönor på Öland

10. av

Kompetensutveckling GJID

Övriga åtgärder

Restaurering betesmarker och slåtterängar

av

Investeringsstöd

Kapitel 7 Biologisk och - mångfald

kulturhistoriska värden i betesmarker och

slåtterängar

Miljöersättningen för bevarande biologisk mångfald och kulturhisto-

av riska värden i betesmarker och slåtterängar skall bidra till att uppfylla

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Betesmarker och slåt-

terängar är viktiga livsmiljöer för djur och växter är direkt beroensom de av fortsatt hävd. Att säkerställa ett öppethållande och ändamålsenlig skötsel de återstående betes- och slåttermarkema är därför central av av betydelse för bevarandet av biologisk mångfald och kulturhistoriska

värden i odlingslandskapet. Utredningens förslag innebär att de nuvarande miljöersättningama

för betesmarker och slåtterängar ersätts med generell grundersätten ning kombinerad med tilläggserättning för särskild skötsel mark en av med höga biologiska och kulturhistoriska värden. Målet för åtgärden är att bevara och upprätthålla värdena på den hävdade arealen betesmark och slåtteräng i Sverige, motsvarande en

ersättningsberättigande areal av 450 000 ha inom grundersättningen och 125 000 ha inom tilläggsersättningen. Grundersätmingen all

avser betesmark och slåtteräng och omfattar skötselåtgärder bevarar och som förstärker natur- och kulturvärdena. Tilläggsersättning kan därutöver lämnas för betes- och slåttennarker med höga biologiska och kulturhistoriska värden. Tilläggsersättningen skall prövas individuellt av länsstyrelsen efter ansökan från jordbrukaren förenad med samt vara behovsanpassade särskilda skötselvillkor fastställs i åtgärdssom en plan. Grund- och tilläggsersättning lämnas med l 000 kronor hektar per respektive 1 400 kronor hektar. Därutöver kan extra ersättning lämper nas för hamling lövtäktsträd samt för skötsel slåtterängar med av av lieslåtter och efterbete. Den årliga kostnaden för ersättningsforrnen beräknas till 634 miljoner lcronor. Genom att föra samman nuvarande åtgärder för betes- och slåttermarker till en ersättningsfonn minskar den övergripande komplexitet i miljöprogrammet. Förslaget medför betydande förenklingar den adav ministrativa hanteringen miljöprogrammet samt för jordbrukama vid av

ansökningsförfarandet och genomförandet av åtagandena. Vidare har

MPUzs analys entydigt visat att det nuvarande systemet, bygger på som att jordbrukama själva klassificerar markerna efter biologiska och kulturhistoriska värden, dels innebär stora svårigheter för brukarna, dels leder till en omfattande administration. Systemet har även kritiserats för att vissa bevarandevärda marker inte omfattas kriterierna för klassiav ñceringen. MPU föreslår därför övergång från nuvarande klassen

Sammanfattning 21

ningssystem till ett system med grund- och tilläggsersättningar. Förslaget medför förenklingar för jordbrukama, möjliggör en bättre måluppfyllelse och leder långsiktigt till mindre omfattande administration. en Inledningsvis kan dock hanteringen tilläggsersättningen medföra en av ökad belastning på länsstyrelsemas resurser.

8 Värdefulla natur- och kulturmiljöer Kapitel -

Med odlingslandskapets kulturmiljövärden de historiska spår från avses äldre tiders jordbruk finns i olika ägoslag, landskapselement och som bebyggelse. Att säkerställa fortsatt skötsel och vård landskapsen av element i åkermark är stor betydelse för att hejda nedbrytningen av av kulturrniljövärdena samt för att bevara odlingslandskapets kulturhistoriska dimension och särprägel. Landskapselementen är också viktiga miljöer för djur och växter skulle ha ett begränsat livsrum i som annars dagens jordbruk. Miljöersättningen är därmed väsentlig åtgärd för en

uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap samt de kultur-

att politiska målen inom detta område. Utredningens förslag innebär relativt omfattande förändringar av miljöersättningens regelverk samtidigt som åtgärdens grundläggande inriktning bibehålls. Syftet med åtgärden ändamålsenlig skötsel bevara är att genom kulturhistoriskt värdefulla miljöer och biologiska rika biotoper i eller i anslutning till åkermark. Vidare syftar åtgärden till att odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar av landet skall bevaras. Detta innebär att ersättningsberättigande landskapselement skall avspegla den regionala särarten och att miljöersättningen skall fördelas

över hela landet. Målet är att ersättningsberättigande landskapselement

skall bevaras och skötas på 18 000 av landets jordbruksföretag som ca brukar omkring 25-30 % landets åkerareal. av Utredningen föreslår att det nuvarande systemet med kvalifikationsoch stödpoäng utgår och ersätts med ett förenklat system både vad gäller kvalificering för åtgärden och beräkning ersättningen. Detta inav nebär vidare enhetlig kvalifikationsgräns uttryckt i ett minsta eratt en sättningsbelopp motsvarande 3 000 kronor införs och att ersättningen relateras direkt till antalet eller längden de värdefulla landskapseleav skall skötas inom åtagandet. Föreslagna ersättningsnivåer för ment som skötsel de olika typerna landskapselement redovisas i avsnitt av av 8.1.7. Den årliga kostnaden för åtgärden beräknas till 200 miljoner kro-

nor. Vidare har vissa definitioner ersättningsberättigande landskapsav

element reviderats. Antalet ersättningsberättigande landskapselement

22 Sammanfattning

har bl.a. som följd detta reducerats från 27 till 24 olika en typer. Utredningen anser också att det bör övervägas bedömningen landom av om skapselementen är ersättningsberättigande eller inte skall ingå i handläggningen. Förslaget innebär initialt ökad belastning på länsstyrelen semas resurser. En del av kritiken mot den nuvarande ersättningsfonnen har gällt de skötselåtgärder som skall genomföras. Enligt utredningen skall bortta-

gande av igenväxningsvegetation även fortsättningsvis

vara ett grundläggande skötselvillkor eftersom åtgärden hejdar och igen-

nedbrytning

växning av landskapselementen. I kapitlet preciseras innebörden och tillämpningen av detta skötselvillkor närmare. Vad gäller övriga sköt-

selvillkor föreslår MPU att nuvarande krav årlig skötsel markveom av getationen kring landskapselementen ändras till åtgärden att skall utföras minst två gånger under femårsperioden. Anslutningen till den särskilda åtgärden för skötsel med av renar värdefull flora är mycket låg och de administrativa kostnaderna torde inte stå i rimlig proportion till den ersättning utbetalas. MPU föresom slår därför att denna åtgärd utgår ersättningsfonnen. ur Motiven bakom de föreslagna förändringarna underlätta admiär att nistrationen av åtgärden samt att förenkla för jordbrukama vid ansökan om miljöersättningen och genomförandet åtagandena. Vidare möjav liggör förändringarna skötselvillkoren att ett skapas för av utrymme att öppna ersättningsfonnen för anslutning jordbruksföretag och av nya därmed också öka miljönyttan åtgärden. av

Kapitel 9 Värdefulla natur-

- och kulturmiljöer i

renskötselornrådet

Miljöersättningen för bevarande värdefulla natur- och kulturmiljöer i av renskötselornrådet skall bidra till uppfylla miljökvalitetsmålet att Storslagen fjällmiljö. En innebörd miljökvalitetsmålet kulturmiljöav är att värden, särskilt det samiska kulturarvet, skall bevaras och utvecklas.

Inom ramen för det svenska miljöprogrammet för jordbruket introduceras från år 1999 miljöersättning för bevarande en av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselornrådet. Eftersom åtgärden ännu inte införts saknas uppgifter anslutning om och andra erfarenheter av ersättningsfonnen. MPU föreslår därför att åtgärden överförs förutan

ändringar till det miljöprogrammet för jordbruket för

nya perioden 2001-2005. Den årliga kostnaden för åtgärden beräknas till 10 miljoner kronor.

10 Utrotningshotade husdjursraser Kapitel -

Miljöåtgärdens syfte är att förbättra möjligheterna för fortsatt uppföd-

ning i syfte att bevara husdjurens genetiska resurser och därmed säkra

viktigt del den biologiska mångfalden. En innebörd av miljökvaen av litetsmålet Ett rikt odlingslandskap, denna miljöersättning skall

som medverka till att uppfylla, är att bevara kulturarvet och den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter.

Utredningen föreslår utökning målet för åtgärden för att under

en av programperioden möjliggöra ökad anslutning djur inom befintliga

en av

eller vid behov utökning av antalet ersättningsberättigande raraser en

Den årliga kostnaden för åtgärden beräknas till 5 miljoner lqonor. ser.

För att effektivisera administrationen ersättningsfonnen föreslår

av MPU att den del administrationen som gäller handläggning av jord-

av brukamas ansökningar och beslut om stöd överförs från länsstyrelserna till Jordbruksverket.

11 Miljövänlig vallodling Kapitel -

Vallodlingen bidrar till att minska växtnäringsläckage och erosion från åkermark. Den bidrar också till en minskad användning av bekämp-

ningsmedel och den främjar den biologiska mångfalden i odlingsland-

skapet. Vallen verkar också stmkturförbättrande på marken bl.a. genom att mullhalten i marken höjs. Miljöersättning för vallodling bidrar även till att uppnå ett de viktigaste politiska målen för jordbruket i norra

av Sverige, nämligen att bibehålla jordbruksproduktionen för att bevara ett öppet och varierat landskap. Miljöersättningen för vallodling skall således bidra till att uppfylla flera miljökvalitetsmål, främst Ett rikt od-

lingslandskap, Ingen övergödning och Giftfri miljö.

Utredningen föreslår att en ersättningsfonn införs för miljövänlig vallodling i hela landet. Förslaget innebär att de nuvarande miljöersättningarna för öppet odlingslandskap och flerårig vallodling ersätts med

generell grundersättning kombinerad med en regionalt anpassad en tilläggsersättning. Utredningen föreslår dessutom att den särskilda åtgärden för extensiv vall utgår ur miljöprogrammet.

Målet 850 000 ha åkermark skall anslutas till åtgärden. Som

är att ca grundvillkor gäller att marken brukas aktivt att den ersättnings-

genom berättigande vallen årligen betas eller slås och skörden tillvaratas. Kemisk bekämpning får inte utföras. Anlagd vall skall ligga obruten minst två vintrar i rad.

Utredningen föreslår grundersättning motsvarande 500 kronor

att en

hektar lämnas för flerårig vallodling på åkermark i hela landet. I per

stödområdena 1-5 kan utöver grundersättningen regionalt anpassad en tilläggsersättning lämnas enligt följande: Tilläggsersättning, stödornrådena 1-3 2 050 kr/ha

Tilläggsersättning, stödområde 4 900 kr/ha

Tilläggsersättning, stödområde 5 400 kr/ha

I stödornrådena 1-3 är tilläggsersättningen förenad med krav på djurinnehav nötkreatur äldre än månader tackor sex samt och getter. Avgränsningen motiveras av att miljöersättningen är långsiktig inen vestering för att upprätthålla miljövänliga driftsformer för framtiden i aktiva jordbruk. Utformningen djurkopplingen inom ersättningen för av miljövänlig vallodling bör enligt utredningen samordnas med utfonnningen av kompensationsbidraget till stödornrådena 1-3. Den årliga kostnaden för ersättningen för miljövänlig vallodling beräknas till 950 miljoner kronor vid programperiodens slut. MPU föreslår också att utformningen femårsbesluten förenklas av innebärande att femårsåtagandet skall omfatta all vallareal den som sökande brukar. I samband med femårsåtagandet anmäler jordbrukaren att denne avser att sköta hela sin vallareal årligen odlas i enlighet som med miljöersättningens villkor. Arealen tillåts därmed variera under åtagandeperioden, eftersom ingen arealuppgift läggs in i femårsbeslutet. För areal som berättigar till tilläggsersättning i stödornrådena 1-3 kan den ersättningsberättigande arealen begränsas det årliga djurinav nehavet. Genom att slå de nuvarande miljöstöden till vallodling till samman en ersättningsform förenklas och effektiviseras den administrativa hanteringen av åtgärden. Den förenklade utfornrmingen femårsbeav sluten bedöms underlätta för såväl administrationen åtgärden av som för jordbrukama vid genomförandet åtagandena samt leda till positiav va effekter i form ökad anslutning till milj öersättningen. av

12 Kapitel - Ekologisk jordbruksproduktion

Syftet med miljöersättningen för ekologisk jordbruksproduktion är att miljövänliga produktionsformer skall öka inom jordbruket. Miljöersättningen är också ett medel för att uppnå specifika politiska mål rörande ekologisk produktion. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att föreslå ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000. Utredningen har inför sina slutliga ställningstaganden erfarit att en arbetsgrupp inom Jordbruksverket preliminärt föreslagit att målet skall vara att 20 % av det svenska jordbrukets produkter skall ekolovara giskt framställda år 2005.

Sammanfattning 25

Utredningen föreslår att miljöersättningen för ekologisk produktion förenklas att reglerna för odlingen skrivs in i programmet och genom

inte ändras under programperioden, samt genom att djurenhetsbegrep-

samordnas med de gängse djurenhetsberäkningama. Dessutom föpet reslår utredningen att den nuvarande regionala differentieringen av ersättningsnivåerna tas bort och ersätts med grödbaserad differentieen ring. I samband härmed förändras också relationen mellan ersättning för växtodling och djurhållning, så att de jordbruksföretag som lägger eller har lagt till ekologisk djurhållning premieras. Motivet för om om förändringen är att de positiva miljöeffekterna av ekologisk produktion i hög grad är knutna till omläggningen djurhållningen, som kräver av god balans mellan djurantal och foderodling på den enskilda gården. en Miljöersättning för ekologisk odling lämnas med följande belopp hektar: vall 500 kronor, spannmål l 300 kronor, oljeväxter, proper teingrödor, potatis och sockerbetor 2 200 kronor, grönsaker 5 000 krosamt frukt och bär 7 500 kronor. nor Den extra ersättningen för ekologisk djurhållning betalas ut för slåttervall, betesvall eller grönfodergrödor med l 700 kronor per hektar och djurenhet för mjölkkor, och dikor, tackor och getter. am- suggor, Eftersom anslutningen till miljöersättningen för ekologisk odling förväntas öka stegvis under programperioden kommer även kostnaderför åtgärden att öka successivt. Kostnaden vid slutet av programpena rioden beräknas till 700 miljoner kronor. Till detta kommer det rikca tade investeringsstöd för ekologisk produktion föreslås i avsnitt som 18.4.3.

Kapitel 13 Anläggning av skyddszoner

-

Utredningen föreslår att ersättningsform för anläggning av en ny skyddszoner införs. Anläggning skyddszoner, dvs. bevuxna remsor av åkermarken utmed vattendrag och sjöar, leder till minskad ytavrinav ning från åkermark och därmed lägre förluster fosfor bunden till av jordpartiklar. Skyddszoner är även för faunan och i någon gynnsamma utsträckning för floran, eftersom bekämpning med kemiska beäven

kämpningsmedel inte får förekomma i Miljöersättningen för

zonen. anläggning skyddszoner skall därmed bidra till att uppfylla milav

jökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar, Ingen över-

gödning samt i viss mån Giftfri miljö. Målet är att 4 000 ha skyddszoner utmed vattendrag skall anläggas på åkermark under programperioden. Miljöersättning för anläggning av skyddszoner lämnas i hela Götalands- och Svealandslänen med 3 800

26 Sammanfattning

kronor hektar skyddszon och år. Beräknad årlig kostnad för per ersättningen är ca 15 miljoner kronor vid full måluppfyllelse.

Utredningen föreslår vidare att ersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk inklusive tilläggsersättningen för resurshushållande sockerbetsodling på bör utgå miljöprogrammet,

Gotland ur

mot bakgrund av den dåliga anslutningen till ersättningsformen samt att åtgärden redan från början avsågs ett tidsbegränsat kompetensutvara vecklingsprogram. De miljömål som ersättningen avsåg att uppnå minskad användning av bekämpningsmedel och mindre förluster av växtnäring samt ökad biologisk mångfald kan enligt utredningens mening uppnås på ett mer kostnadseffektivt sätt dels riktade genom åtgärder för minskat kväveläckage kapitel 14, dels kompetensut-

se

veckling av lantbrukarna inom UID-programmet kapitel 17.

se

14 Minskat

Kapitel - kväveläckage

Målet att halvera de vattenburna utsläppen kväve från mänskliga av verksamheter mellan åren 1985 och 1995 har inte uppnåtts, varken totalt för alla sektorer eller för jordbruket. Målet har ersatts med ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, innebär som att de svenska vattenburna utsläppen kväve från mänsklig verksamhet av till vattnen söder Ålands hav skall minska om med 40 % jämfört med 1995 års nivå. Miljöersättningen för minskat kväveläckage skall bidra

till att uppfylla detta delmål.

Utredningens förslag, som tagits fram i samråd med Jordbruksverket, innebär att ersättning ges för sådd fånggrödor, dock något förav ändrat jämfört den miljöersättning för sådd fånggrödor finns av som inom det nuvarande miljöprogrammet. Dessutom införs ersättning en för åkermark som jordbearbetas tidigast påföljande år. Möjlighet ges även att kombinera åtgärderna. Ersättningarna riktas till de delar av landet där det är mest betydelsefullt att minska kväveutlakningen Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands

län. För att ytterligare minska kväveutlakningen bör också riktade informations- och utbildningsinsatser genomföras. Dessa bör frivilvara liga och individuellt anpassade.

Miljöersättning för insådd fånggröda lämnas med 900 kronor av per hektar. Ersättning för mark inte bearbetas före den l januari lämsom nas med 400 kronor hektar. För areal såtts in med fånggröda per som vilken först bryts året därpå liksom fånggröda sås efter potatis som är ersättningen l 300 kronor hektar. per

Sammanfattning 27

Den totala kostnaden för stödet vid en anslutning av ca 50 000 ha, inklusive kostnaderna for de individuellt anpassade informations- och utbildningsinsatsema, har beräknats till 110 miljoner kronor.

Vid anslutning på 50 000 hektar vårstråsäd uppskattas enligt SJV

en åtgärden reduktion kväveutlakningen till havet med ca 700 ton

ge en av kväve år. Dessutom bör de riktade informations- och utbildningsin-

per satsema kunna minska utlakningen med 800 ton kväve år. Totalt

ca per uppskattas åtgärden därför kunna minska kvävebelastningen med 1 500 ton kväve per år.

15 Våtmarker och småvatten

Kapitel -

Genom att våtmarker är viktiga både för den biologiska mångfalden och för att minska kväveläckaget till havet bidrar miljöersättningen for våtmarker och småvatten till uppfyllande flera miljökvalitetsmål,

av främst Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning.

åtgärden till LBU-forordningen föreslår utredningen

För att anpassa att den nuvarande miljöersättningen för anläggande och återskapande

våtmarker och småvatten görs till dels ett investeringsstöd, dels av om

miljöersättning. Investeringsstödet skall utgå enligt artiklarna 4-7

en och/eller artikel 33 i LBU-Förordningen och ersättning i relation till

ge anläggningskostnaden det första âret. Miljöersättningen skall utgå under hela åtagandeperioden och beräknas på grundval markens alter-

av nativvärde samt skötselkostnadema totalt 3 800 kronor per hektar. Kostnaden för investeringsstödet beräknas till 27 miljoner kronor.

ca Den beräknade årliga kostnaden för miljöersättningen är ca 23 miljoner kronor. Anpassningen till LBU-förordningen innebär vidare att marken inte längre omfattas kraven på uttag av jordbruksmark ur produk-

av tion, vilket gör att skötselvillkoren kan förändras på ett sätt som är positivt från miljösynpunkt.

Ersättning for anläggning och återställande våtmarker och små-

av vatten bör, liksom hittills, kunna lämnas i Götaland och Svealand. Målet för åtgärden är att 6 000 hektar våtmarker och småvatten anläggs eller återställs, på åkermark och på betesmark. De betesmarker som kan bli aktuella är marker saknar eller har mycket låga kända natur-

som och kulturvärden. Vid full anslutning beräknas åtgärden ge en kvävereduktion på ca l 200 ton kväve.

16 av bruna bönor

Kapitel - Miljövänlig odling

på Oland

Miljöåtgärdens syfte är att bibehålla den traditionella, miljövänliga odlingen med lokala sorter bnma bönor på Öland. Ersättningsfonnen av främjar i första hand en miljövänlig odlingsmetod bidrar till att som minska kväveläckaget och användningen kemiska bekämpningsmeav del. Dessutom säkras fortsatt traditionell odling lokala sorter bruav av bönor på Öland. Åtgärden lämnar därmed bidrag till uppfyllandet na ett av miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning och Giftfri miljö. Den årliga kostnaden för åtgärden beräknas till 3 miljoner kronor. Utredningen föreslår att reglerna för utformningen femårsbeslut av förenklas för att underlätta administrationen åtgärden. Detta innebär av att jordbrukaren i samband med femårsåtagandet anmäler att denne avser att sköta all den areal bruna bönor som årligen odlas i enlighet med milj öersättningens villkor.

17 Kapitel - Kompetensutveckling av lantbrukarna på miljöområdet

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet skall kompletteav ra övriga miljöersättningsåtgärder i syfte att uppnå jordbrukets miljömål. Kompetensutvecklingen är långsiktig investering för miljöaren betet eftersom kunskap förändrar brukares attityder och hur de agerar. Såväl enskilda jordbrukare anställd arbetskraft vid jordbruksföresom tag är viktiga målgrupper i arbetet. Deltagandet är kosmadsfritt. Ingen ersättning lämnas till lantbrukarna. Kompetensutvecklingsåtgärdema bör utformas så att de till anpassas de nya ersättningsformema inom miljöprogrammet samt till de miljömål som ersättningama skall bidra till att uppnå. Kompetensutvecklingsprogrammet bör därför vara flexibelt och utrymme för regioge nala anpassningar. Liksom i dag bör huvuddelen verksamheten beav drivas inom s.k. länsprogram. Den totala kostnaden för kompetensutveckling lantbrukarna på av miljöområdet beräknas till 114 miljoner kronor år. Detta belopp per inkluderar enbart åtgärder inom jordbruket och inte åtgärder inom skogsbruket. Till detta kommer de riktade infonnations- och utbildningsinsatser för att minska kväveutlakningen föreslås del åtgärden som som en av Minskat kväveläckage se kapitel 14.

Sammanfattning 29

Kapitel 18 Investeringar på miljöområdet

-

Ersättningar för miljöåtgärdema inom ramen för miljöprogrammet regleras artiklarna 22-24 i LBU-förordningen. För att nå miljömålen

av på vissa områden kan det emellertid vara mer kostnadseffektivt att utnyttja andra, specifika och riktade ersättningsfonner inom LBU-

mer förordningen. Bland åtgärderna i denna förordning finns ersättningsformer bl.a. investeringar på miljöområdet. Dessa kan utgöra

som avser ett värdefullt komplement till de generellt inriktade och arealbase-

mer rade miljöersättningama i miljöprogrammet. De övriga åtgärder inom LBU-förordningen utredningen i första hand anser vara lämpliga

som att komplettera miljöprogrammet med är dels investeringsstödet artiklarna 4-7, dels åtgärder för att främja anpassning och utveckling

landsbygden artikel 33. av

Biologiskt och kulturhistoriskt värdefulla betesmarker och slåtterängar i långt framskridna igenväxningsstadier kan inte utan föregående restaurering anslutas till miljöprogrammets ersättningsfonner för dessa markslag. Utredningen att ersättning i viss omfattning skall

anser kunna lämnas även för restaurering betesmarker i områden där det

av finns förutsättningar för fortsatt betesdrift efter genomförd restaurering. MPU föreslår därför att den nuvarande miljöersättningen för återskapande slåtterängar skall tillämpas åtgärd under artikel 33 i

av som en LBU-förordningen och utökas till att även innefatta restaurering av betesmarker.

Utredningens förslag avseende våtmarker och småvatten kapitel 15 innebär att ersättning i relation till anläggningskostnadema skall kunna lämnas i enlighet med artiklarna 4-7 och/eller artikel 33.

MPU föreslår också att medel avsätts under programperiodens fyra första år för olika typer investeringar på miljöområdet enligt ovan-

av stående artiklar. Förslaget dels ett riktat investeringsstöd rörande

avser ekologisk produktion, dels andra investeringar som bidrar till att minska miljöbelastningen från jordbruket samt främjar bevarande av biologisk mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet.

19 Samlade administrativa

Kapitel -

konsekvenser

I detta kapitel görs samlad bedömning de administrativa effekter-

en av

förslagen för miljöprogrammet i dess helhet. Följande förslag na av bedöms leda till administrativa förenklingar och därmed minskade kostnader för administrationen av miljöåtgärderna:

0 Antalet ersätmingsfonner minskas från 14 till 10. 0 Ersättningar som avser samma markslag slås vilket medför samman att de fyra nuvarande åtgärderna för vallodling samt betes- och slåttermarker, med dess olika varianter, ersätts med två enhetliga ersätt-

ningsforrner.

0 Tilläggsersättning som prövas individuellt av länsstyrelsen införs i

åtgärden för betes- och slåttennarker istället för nuvarande indelning av markerna i olika värdeklasser. 0 Zonindelningen och systemet med kvalifikations- och stödpoäng inom åtgärden för bevarande värdefulla natur- och kulturmiljöer av tas bort. 0 Huvuddelen administrationen åtgärden för bevarande av av av utrotningshotade husdjursraser överförs till Jordbruksverket. Den särskilda åtgärden för anläggning extensiv vall utgår, vilket innebär av att den sammansatta ersättningsfonnen för anläggning extensiv av vall och skyddszoner renodlas till att endast omfatta skyddszoner. 0 Utformningen av femårsbeslut förenklas för åtgärderna avseende

miljövänlig vallodling och odling bruna bönor på Öland.

av 0 Den nuvarande kopplingen inom åtgärden för ekologisk odling mellan rådets förordning 2092/91 ekologisk produktion och om reglerna i den svenska förordningen förändras så att de regler som gäller för odlingen vid programperiodens början ligger fast under

hela femårsperioden.

De föreslagna förenklingarna underlättar såväl Jordbruksverkets centrala hantering länsstyrelsernas administration miljöåtgärsom av dema. Vidare bedöms förslagen medföra förenklingar för jordbrukarna både vid ansökan om miljöersättningar och vid genomförandet åtaav gandena. Ett ökat administrativt resursbehov föreligger främst i samband med länsstyrelsernas hantering tilläggsersättningen för betesmarker och av

slåtterängar. Förslaget innebär aktivare handläggning med gårdsbe-

en sök från länsstyrelsemas sida. Resursbehovet bedöms bli störst under inledningen av programperioden. Vidare kan ett visst ökat resursbehov förväntas inom åtgärden för ekologisk produktion i samband med övergången till det föreslagna systemet med grödbaserad ersättning. Åtgärden för minskat kväveläckaget föreslås utökas till att bl.a. innefatta vårbearbetning, vilket kan leda till något ökad administration jämfört en med nuvarande milj öersättning för odling fånggrödor. av MPU har inte funnit det möjligt att inom för sitt utredom ramen ningsuppdrag göra en samlad bedömning uttryckt i anslagsbehov av besparingar eller ökade kostnader. Bl.a. föreligger svårigheter att i nuläget bedöma kostnaderna för administrationen parallella i av system

Sammanfattning 31

samband med övergången till det nya miljöprogrammet se kapitel 21. Sammantaget överväger dock förslag som innebär förenklingar av miljöprogrammets administration. Utredningens samlade förslag bedöms därmed leda till minskade administrativa kostnader. MPU förutsätter att denna fråga övervägs i anslutning till den fortsatta beredningen av betänkandet Effektivare hantering av EU :s direktstöd till jordbruket SOU 1998:147.

20 budget Kapitel - Miljöprogrammets

Enligt direktiven skall MPU:s förslag avse två kostnadsaltemativ, dels en bibehållen kostnadsram på 2 800 miljoner kronor per år, dels ett läg-

alternativ motsvarande l 800 miljoner kronor per år. För det lägre re kostnadsaltemativet skall de ingående åtgärderna prioriteras efter bästa möjliga miljönytta med hänsyn till resurserna.

Eftersom det nuvarande miljöprogrammet omfattar 2 800 miljoner kronor per år har utredningen för sin del bedömt detta kostnadsaltemativ ett huvudalternativ. I kapitlet diskuteras hur budgeten for det

som högre kostnadsaltemativet ser ut respektive år under programperioden, samt utredningens förslag avseende det lägre kostnadsaltemativet. Både vad gäller det högre och det lägre kostnadsaltemativet är utredningens principiella ståndpunkt att budgeten under den senare delen av programperioden så långt möjligt bör flexibel mellan olika del-

som vara program, så att korrigeringar kan göras om bedömningen av t.ex. förväntad anslutning behöver revideras.

I tablån på nästa sida redovisas utredningens förslag till fördelning

budgeten i miljoner kronor för det högre kostnadsaltemativet under av respektive programperioden.

år av

2001 2002 2003 2004 2005 Delprogram 1

Delprogram 2

Miljövänlig vallodling 1 100 1 000 950 950 950 Delprogram 3

Övriga åtgärder Restaurering slåtter/bete 9 9 9 9 9 investeringsstöd 50 75 135 75 0

Utfasning av gällande ersättningsformer Resurshushållande konven-

MPUzs förslag innebär att budgeten för åtgärderna inom delprogram 1 blir oförändrad jämfört med motsvarande åtgärder inom det nuvarande miljöprogrammet. För delprogram 2 föreslås omfattning

en på 950 miljoner kronor år. Budgeten för de första åren beräknas

per dock bli högre, eftersom de jordbrukare har femårsbeslut

som nu om

Sammanfattning 33

miljöersättning for flerårig vallodling successivt kommer att gå över till den nya grundersättningen för miljövänlig vallodling. Delprogram 3 kommer att öka i omfattning under programperioden, beroende på att den ekologiska jordbruksproduktionen antas fördubblas till år 2005. För kompetensutveckling föreslås en mindre ökning budgeten jäm-

av fört med vad som i dagsläget utnyttjas för UID-verksamheten. Under rubriken övriga åtgärder återfinns föreslagna ersättningar för restaurering av betesmarker och slåtterängar samt medel för investeringsstöd enligt artiklarna 4-7 och/eller artikel 33 i LBU-förordningen. I budgeten har också tagits hänsyn till utfasning gällande ersättningsformer

av för resterande åtaganden från innevarande programperiod.

I följande tablå sammanfattas utredningens budgetförslag vid slutet av programperioden när det gäller det lägre kostnadsaltemativet.

Delprogram 1

Betesmarker och slåtterängar 634 milj. kr Värdefulla natur- och kulturmiljöer 151 milj. kr Natur- och kulturmiljöer i renskötselornrådet 10 milj. kr Utrotningshotade husdjursraser 5 milj. kr

Summa delprogram 1 800 milj. kr

Delprogram 2

Miljövänlig vallodling 500 milj. kr

Delprogram 3

Ekologisk odling 250 milj. kr Minskat kväveläckage 100 milj. kr Våtmarker och småvatten 50 milj". kr

Summa delprogram 3 400 milj. lcr

Kompetensutveckling UID 100 milj. kr

Totalt 1 800 milj. kr

Utredningen har i det lägre kostnadsaltemativet valt att prioritera delprogram Motiven är att en neddragning av budgeten på detta område innebär att värden är omöjliga eller mycket kostnadslcrävande

som att återskapa skulle förloras. Eftersom delprogram 1 omfattar produktion av kollektiva nyttigheter är det dessutom samhällsekonomiskt motiverat att köpa denna typ av milj ötj änster från jordbruket.

Den nivå som föreslås för delprogram 2 motsvarar budgeten för den del av vallersättningen i det nuvarande miljöprogrammet finns in-

som om ersättningen för bevarande av ett öppet odlingslandskap. Detta al-

34 Sammanfattning

temativ innebär således att ersättning för vallodling endast utgår inom stödområdena l-5, och syftet med ersättningen skulle huvudsakligen vara regionalpolitiskt.

Utredningens förslag innebär att delprogram 3 endast innehåller tre åtgärder. Ersättningen till ekologisk odling minskas med detta förslag kraftigt jämfört med huvudaltemativet. Med en budget på 250 miljoner kronor skulle ersättningen få karaktären av ett omläggningsstöd. Inom detta delprogram har MPU i stället valt att prioritera de åtgärder

som mer specifikt syftar till att uppnå miljökvalitetsmåletlngen övergödnzng.

21 Övergångslösningar

Kapitel -

En viktig utgångspunkt vid införandet av ett nytt miljöprogram bör vara att infasningen från det befintliga miljöprogrammet så långt möjligt underlättas. Detta åstadkommes bäst genom att antalet beslut i parallella ersättningsystem inskränks till ett minimum och att tiden för överlappande program görs så kort som möjligt.

Den nuvarande programperioden för jordbrukets miljöprogram

avslutas i och med utgången av år 1999. I enlighet med LBUförordningen kommer ett samlat förslag till landsbygdsprogram att träda i kraft med början den l januari 2000. Tidsplanen för behandlingen av de förslag som presenteras i detta betänkande medger att dessa kan börja tillämpas först från år 2001. Det innebär sannolikt att det befintliga miljöprogrammet kan behöva tillämpas övergångsvist under år 2000, helt eller delvis. Övergångsåtgärderna kommer därmed att hanteras som en integrerad och obligatorisk del det kommande landsbygds-

av programmet från första början. Förändringarna i landsbygdsprogrammet från år 2001, till följd av införandet av nya miljöåtgärder, kommer att hanteras som antingen en tidig revidering eller utveckling av det

en första landsbygdsprogrammet.

Som ett led i arbetet med att underlätta övergången till ett nytt miljöprogram har regeringen av EG-kommissionen fått godkänt för möjligheten att erbjuda en ettårig förlängning av de femårsbeslut som upphör att gälla år 1999. De miljöåtgärder berörs är bevarande öp-

som av pet odlingslandskap, ekologisk odling, utrotningshotade husdjursraser och miljövänlig odling bruna bönor på Öland.

av

För beslut om miljöersättning fattade under perioden 1997-1999 kommer dessa att under normala omständigheter fortsätta att gälla för en femårsperiod undantaget anläggning våtmarker, längst

av som t.o.m år 2003. I de fall ersättningsperioderna inte automatiskt förfaller vid tidpunkten för landsbygdsprogrammets införande, bör därför starka

Sammanfattning 35

incitament skapas för en Övergång till det nya programmet mot att gamla åtaganden avslutas i förtid. Nuvarande regler ger sådana möjlig-

heter bara under förutsättning att milj öåtagandena blir långtgående.

mer Forrnema för detta är ännu oklara eftersom EG-kommissionens förslag till Övergångsbestämmelser ännu salmas.

r

§mi-2§äii1"ââ A . L " 0113139 :ngmáufiwsx

VVWäSgWWV

A . p xåziâ: å ç L .umámnå 15221511 { j . .

Y

d 3. l "l 3;:era%áf.§;aøMasai; ifs wazzmnx u. .x r . -v,4f;§3,§§{r I..Åâfg .,. 5. .W a , .zup " in 1,. .y I

,vfsfkrés;zå ,

§30: Ãff§i"§§å§%:i

frsüäáxigsyä

;åxå

gbfiistazzasáwä:av 42.; :gg s V V 2

V a

.gasa âeânátâxxgz-:å: âêiøâåååâi221% i i a 5

Iswâiñâfrâmáms Mâaâäáåâf t: 4

v .

;niwkxa

l Utredningsuppdraget

l l Direktiven

. Enligt direktiven UJir. 1998:1 se bilaga skall Miljöprogramutredningen MPU lämna förslag till fortsatt inriktning för och innehåll i ett svenskt miljöprogram för jordbruket enligt rådets förordning EEG

nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket är förenliga med

som miljöskydds- och naturvårdslcraven. Uppgiften ett för

avser program perioden 2001-2005 med två kostnadsaltemativ. alternativet

Det ena skall avse en bibehållen kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år och det andra alternativet skall motsvara totalt l 800 miljoner kronor per år. För det lägre kostnadsaltemativet skall de ingående miljöåtgärdema prioriteras efter utgångspunkten att bästa möjliga miljönytta skall uppnås med hänsyn till resurstilldelningen. Motiven för prioriteringen skall anges.

Utredningen skall enligt direktiven o undersöka om de nuvarande miljöåtgärdema behöver förändras för

att de svenska miljömålen för jordbruket skall kunna nås, 0 ha som utgångspunkt att lämna förslag till förenklingar regelver-

av

ket, 0 lämna förslag till att föra samman olika åtgärder delvis har

som

samma syften och avser samma markslag till enhetliga ersätt-

mer

ningsfonner, 0 studera möjligheterna att införa grund- och tilläggsersättningar för

olika åtgärder på samma markslag, föreslå ett förbättrat och förenklat kulturrniljöstöd,

0 bedöma effekterna av den nuvarande områdesindelningen och prin-

ciperna för differentierade ersättningsnivåer när det gäller den del

av

miljöprogrammet som avser att främja ekologisk odling, 0 pröva för- och nackdelarna med att frigöra milj öersättningen från de

krav som gäller ekologisk odling enligt rådets förordning EEG

nr

2092/91 om ekologisk produktion jordbruksprodukter och

av upp-

gifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel,

0 pröva möjligheterna att genomföra effektivare miljöåtgärder för att

ytterligare begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det gäller växt-

näringsläckaget, eftersträva sådana övergångslösningar inför nästa programperiod

som underlättar både för den enskilde lantbrukaren och de myndig-

heter som administrerar stöden,

lämna förslag till hur satsningama på kompetensutveckling av lant- 0

brukarna på miljöområdet skall utformas och dimensioneras på lång

sikt,

ta hänsyn till att miljöprogrammet även i fortsättningen skall med- 0

verka till att tillgodose de regionalpolitiska målen för norra Sverige

på miljömässiga grunder, 0 bedöma möjligheterna att i miljöprogrammet inkludera rennäringens

markanvändning och miljöpåverkan och därvid samråda med kom-

mittén för en ny rennäringspolitik m.m., 0 ta hänsyn till den pågående reforrneringen av den gemensamma

jordbrukspolitiken och den betydelse förändringarna kan få för ge-

nomförandet av miljöprogrammet, redovisa de förväntade administrativa konsekvenserna och kostna-

derna av sina förslag, 0 beakta uppdrag till olika myndigheter av betydelse för utredningen,

t.ex. uppdraget till Statens jordbruksverk att föreslå ett nytt mål för

den ekologiska produktionen efter år 2000, 0 arbeta utifrån den vägledande principen om ett sektorsintegrerat

miljöansvar.

1.2 Uppläggning av arbetet

Utredningen har inhämtat synpunkter från företrädare från följande myndigheter och organisationer: Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Lantbruksdirektörers förening, Miljövårdsdirektörers förening, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska jägareförbundet, Sveriges nötköttsproducenter, Sveriges Ornitologiska Förening och Centrum för biologisk mångfald. Vidare har utredningen haft överläggningar med den särskilde utredaren dir. 1997: 125 för myndighetsorganisation på jordbrukets område mot bakgrund det svenska EU-medlemskapet. Den 19 januari 1999 hölls

av dessutom en diskussion på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien kring utredningen om ett nytt miljöprogram för jordbruket.

Regeringen har överlämnat tre skrivelser till utredningen; Rapport

utvärdering miljöstödet för värdefulla natur- och kulturmiljöer i om av Södermanlands län, framställan om pilotprojekt för nyponodling i det

svenska miljöprogrammet för jordbruket perioden 2001-2005 samt om EU-stöd till hästrasema ardenner, gotlandsruss och nordsvensk. Dessutom har ett antal övriga skrivelser inkommit till utredningen.

För att särskilt behandla frågor rörande miljöersättningen för naturoch kulturmiljöer respektive åtgärderna inom de nuvarande delprogrammen för skydd av miljökänsliga områden samt ekologisk odling har utredningen tillsatt två arbetsgrupper. I arbetsgruppen för naturoch kulturmiljöersättningen ingick representanter från Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsens miljövårds-, kulturvårds- och lantbruksfunktioner, Lantbrukamas Riksförbund samt Svenska Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. I den andra arbetsgruppen ingick representanter från Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, länsstyrelsen, Lantbrukamas Riksförbund, Ekologiska lantbrukarna och Svenska Naturskyddsföreningen. Arbetsgruppen för natur- och kulturmiljöersättningen slutförde sitt

arbete genom rapporten Förslag till förbättrat och förenklat stöd för värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet". Den andra

arbetsgruppen slutförde sitt arbete genom rapporten Förslag till modifierade miljöstöd inom nuvarande delprogram 2 och 3.

Utredningen har vidare gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda dels utformningen av femårsbeslut och övergångsåtgärder, dels ersättningsnivåema i kulturrniljöstödet. Jordbruksverket har avlämnat

rapporterna "Femårsbeslut och övergångsåtgärder samt "Ersättningsnivåer och kvalifikationsgräns i ett nytt natur- och kulturmiljöstöd.

Utredningen har dessutom genomfört studieresor till jordbruksföretag i Stockholms, Södermanlands och Västra Götalands län samt haft diskussioner med företrädare för EG-kommissionens generaldirektorat för jordbruksfrågor, DG VI.

1.3 av betänkandet

Disposition

I kapitel 2 beskrivs mål och medel för EU:s jordbrukspolitik, det regelverk som styr miljöprogrammet samt de åtgärder ingår i det nuva-

som rande svenska miljöprogrammet.

Kapitel 3 behandlar den fortsatta refonneringen av jordbrukspolitiken genom Agenda 2000-beslutet och det regelverk som kommer att gälla för det kommande miljöprogrammet genom rådets förordning om landsbygdsutveckling.

I kapitel 4 görs genomgång av tidigare beslutade miljömål för

en jordbruket och hur de förhåller sig till de nya miljökvalitetsmålen.

Kapitel 5 diskuterar kort de motiv som enligt ekonomisk teori finns för att samhället skall betala jordbrukama för vissa milj öätgärder.

I kapitel 6 ges en kort beskrivning av de centrala delarna i utredningens förslag till nytt miljöprogram. I kapitel 7-18 presenteras förslagen och analyserna för respektive ersättningsform utförligare.

Kapitel 19 behandlar administrativa konsekvenser och kostnader av utredningens förslag.

I kapitel 20 redovisas miljöprogrammets budget, dels för kostnadsaltemativet på 2 800 miljoner kronor per år, dels för det lägre kostnadsaltemativet på l 800 miljoner kronor per år.

Kapitel 21 diskuterar hur övergången mellan det nuvarande och det nya miljöprogrammet skulle kunna lösas.

I bilaga l återges utredningens direktiv, med läshänvisning till det kapitel i vilket utredningen har behandlat de specifika frågor som fram-

direktiven. går av

Bilaga 2 visar hur de föreslagna åtgärderna inom miljöprogrammet skall kunna kombineras med varandra.

I bilaga 3 visas en karta över den nuvarande stödornrådesindelningen för milj öprogramåtgärderna.

Bilaga 4 och 5 anknyter till kapitel 8 om värdefulla natur- och kulturmiljöer.

I bilaga 6 görs kort sammanfattning av miljöprogrammen i de öv-

en riga EU-länderna.

1.4 Avgränsning av uppdraget

I utredningens direktiv sägs att möjligheterna att i miljöprogrammet inkludera rennäringens markanvändning och miljöpåverkan skall bedömas, och att utredaren därför bör samråda med kommittén för en ny rennäringspolitik m.m. dir. 1997: 102.

En uppgifterna för den rennäringspolitiska kommittén är att

av kartlägga och redovisa de stödformer kommer rennäringen till del.

som Efter samråd med kommittén har MPU erfarit att det inte är meningsfullt att bedöma möjligheterna att inkludera rennäringens markanvändning och miljöpåverkan i miljöprogrammet, eftersom Rennäringskommittén ännu inte har påbörjat sin granskning de stödforrner som i

av dag kommer rennäringen till del.

2 EG:s och det nuvarande

regelverk

svenska milj öprogrammet

2.1 Mål och medel för EU:s

jordbrukspolitik

Målen jordbrukspolitiken Common Agricultural

för den gemensamma Policy, CAP finns uttryckta i artikel 33 i EG-fördraget från år 1957. De är: 0 Ökad produktivitet.

Skälig levnadsstandard för jordbruksbefollcningen.

Marknadsstabilitet.

Tryggad livsmedelsförsörjning.

Skäliga livsmedelspriser för konsumenterna.

Som medel för att uppnå dessa mål används:

Reglering den interna marknaden och priserna. 0 av 0 Gränsskydd bl.a. i form av tullar och kvoter.

Miljö- och strukturpåverkande åtgärder.

Marknadsregleringen bygger på tre grundläggande principer; en

marknad för jordbruksvaror, en "gemenskapspreferens" med gemensam skydd for jordbruksprodukter producerade inom EU samt en gemensam finansiering av jordbruksregleringen.

Målen för CAP har inte ändrats sedan det ursprungliga Romfördraget. Även det alltså inte finns några direkta miljömål inom CAP så

om finns det allmänna miljömål inom EU som också gäller jordbruket. I artikel 174 i EG-fördraget står bl.a. att EU:s miljöpolitik skall bidra till målen att bevara, skydda och förbättra miljön samt att på ett varsamt och rationellt sätt utnyttja naturresurser-na. Vidare att miljöpoliti-

anges ken skall bygga på principen att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att den som skadar miljön skall betala polluter-payprinciple, PPP. Genom Amsterdamfordraget har målet om en hållbar utveckling blivit inskrivet som en av unionens uppgifter, liksom princi-

att milj ön skall integreras inom övriga politiska områden. pen om

42 EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

I EU:s femte miljöhandlingsprogram Mot hållbar utveckling en KOM 95 647 har konkreta miljömål och utgångspunkter lagts mer fast för b1.a. jordbruket. Programmet, som antogs år 1992, innehåller b1.a. mål för användningen bekämpningsmedel vilken skall reduceav ras signifikant till år 2000. För att begränsa gränsöverskridande effekter av växtnäringsförluster från jordbruket skall medlemsstaterna enligt det s.k. Nitratdirektivet rådets direktiv 91/676/EEG identifiera känsliga områden samt upprätta och genomföra åtgärdsprogram för att minska förlusterna kväav ve. Resultatet av åtgärdsprogrammen skall följas för att säkerställa upp att målen nås med effektiva åtgärder. Medlen för att genomföra CAP har, till skillnad från målen, förändrats under åren. De olika regleringama har successivt ändrats och nya regler har tillkommit vid behov. Före år 1992 fanns endast ett fåtal miljöåtgärder inom CAP. År 1992 beslutades omfattande reform om en som b1.a. innebar att jordbruksstödet delvis omfördelades från prisstöd till direktbidrag. För att komplettera och miljöanpassa marlcnadsregleringarna infördes också miljöersättningar till jordbruket rådets genom förordning EEG nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med milj och naturvårdskraven.

l Regelverk som styr miljöprogrammet

Ett första svenskt miljöprogram till jordbruket infördes år 1995. Innehållet i programmet presenteras närmare i avsnitt 2.2. I detta avsnitt ges en kort beskrivning av det regelverk som styr miljöprogrammet, ett regelverk som består både EG-förordningar och nationell lagstiftning av och som dessutom kompletteras den svenska policyn i kontrollfråav gor.

EG-förordningar

Rådets förordning EEG I denna förordning de nr anges 729/70 om finansiering av den grundläggande reglerna gälsom gemensamma jordbrukspolitiken ler för utbetalningar från jordbruksfonden, b1.a. att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att transaktioner som finansieras fonav den genomförs korrekt och att

EG.°s regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 43

oegentligheter förhindras och

beivras.

Kommissionens förordning EG I tillämpningsförordningen be-

1663/95 tillämpningsföre- skrivs de regler som gäller för nr om

skrifter för rådets förordning ackreditering av utbetalnings-

EEG 729/70 i fråga om ställen samt för avslutande av

nr förfarandet vid avslutande av räkenskaperna.

räkenskaperna för garantisek-

tionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för

jordbruket

Rådets förordning EEG I denna förordning anges de

nr 2078/92 produktionsmetoder grundläggande reglerna för miljö-

om inom jordbruket är förenli- stöden. Bl.a. regleras vilka maxi-

som

med miljöskydds- och natur- mala stödbelopp får betalas ga som vårdskraven ut för olika grödor eller djur och

att åtagandena måste uppgå till

minst fem år. Enligt förordningen

är medlemsstaterna skyldiga att

införa miljöersättningsprogram.

Innehållet i förordningen beskrivs

utförligare i avsnitt 2.1.2.

Kommissionens förordning EG I tillämpningsförordningen före-

746/96 tillämpningsföre- skrivs mer i detalj om vissa villnr om skrifter till rådets förordning kor för stödet; bl.a. anges hur be- EEG 2078/92 produk- stämning av stödnivå skall göras,

nr om tionsmetoder inom jordbruket vad gäller vid överlåtelse av

som

är förenliga med miljö- jordbruksföretag, force majeure, som skydds- och naturvårdskraven återbetalning och påföljder. Vida-

att medlemsstaterna i

re anges

alla tillämpliga fall skall använda

det integrerade system för admi-

nistration och kontroll som inför-

des genom rådets förordning

EEG 3508/92 IAKS. Inne-

nr

hållet i tillämpningsförordningen

beskrivs utförligare i avsnitt

2.1.3.

44 EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

Rådets förordning EEG Förordningen reglerar bl.a. att nr 3508/92 om ett integrerat system stödsystemen skall administreras för administration och kontroll och kontrolleras på ett effektivt av vissa av stödsystemen inom sätt med hjälp det integrerade av gemenskapen systemet.

Kommissionens förordning Tillämpningsförordningen regle- EEG nr 3887/92 om faststäl- rar bl.a. nödvändiga uppgifter lande tillämpningsföreskrifter skall finnas i stödansölcningav som för det integrerade administra- omfattningen kontroller på ar, av tions- och kontrollsystemet för plats och kriterier för urval vid vissa av gemenskapens stödsys- kontroller, regler för sanktioner tem samt återlcrav vid oberättigade utbetalningar.

Det svenska miljöprogrammet

Det svenska miljöprogrammet I och med att det svenska milför jordbruket, antaget EG- jöprogrammet är antaget EGav av kommissionen den 17 augusti kommissionen i enlighet med 1995, jämte senare komplette- rådets förordning EEG 2078/92 ringar är det en del av EG-regelverket. Innehållet i programmet beskrivs närmare i avsnitt 2.2.

Nationell lagstiftning

Lagen 1994:1708 om EGzs l denna lag anges de grundlägförordningar om miljö- och gande bestämmelser krävs som strukturstöd för att införa miljöersättningama iSverige.

Förordning 1997:1336 om Förordningen beskriver de åtgärmiljöstöd der som ingår i det svenska miljöprogrammet och de huvudsakliga villkor som gäller för ersättningama. I förordningen anges också inom vilka geografiska områden ersättningar lämnas, vilka ersättningsbelopp som lämnas och hur olika miljöersätt-

EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 45

ningar kan kombineras. Vidare föreskrivs kontroll och påom följder m.m.

Statens jordbruksverks före- I föreslcriftema anges framför allt SJ VFS 1998:10 hur ansökan miljöersättning

skrifter om om

miljöstöd respektive ansökan om utbetalning av ersättning skall göras. Dessutom de detaljerade anges villkoren för respektive ersättningsfonn.

Statens jordbruksverks före- Föreskrifterna behandlar ansökan skrifter SIVFS 1999:27 om och kvalificering för miljöerom miljöstöd för bevarande vär- sättningen för bevarande av värav . natur- och kulturmiljöer i defulla natur- och kulturmiljöer i

defulla

renskötselområdet renskötselområdet samt regler för skötsel av stödobjekten.

Svensk policy i kontrollfrågor

Regeringens 1994/9540 I propositionen står bl.a. att regeprop. budgetejfekter Sveriges ringen har för avsikt att kraftfullt om av medlemskap i Europeiska Unio- verka för och stödja sådana initiativ i EU:s institutioner och nanen m.m. tionella syftar till att organ som skydda såväl EG:s budget som de svenska ñnansema från bedrägerier och onödiga kostnader till följd mindre effektivt utav formade system.

Det svenska miljöprogrammet till jordbruket regleras alltså av ett flertal EG-förordningar och nationell lagstiftning, samtidigt som av miljöprogrammet i sig blir del EG-rätten- och därmed viktig en av en rättskälla när det är antaget kommissionen. Den svenska policyn - av när det gäller kontroll och revision EU-medel har haft betydelse för av utforrrmingen den nationella regleringen kring milj öersättningama. av I de följande avsnitten närmare beskrivning av innehållet i ges en rådets förordning EEG 2078/92 och dess tillämpningsföreskrifter i nr kommissionens förordning EG 746/96. Därefter ges en kortfattad nr presentation innehållet i det nuvarande svenska miljöprogrammet. av

46 EGJS regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

2.1.2 EU:s

milj öersättningar till jordbruket enligt rådets förordning EEG 2078/92

nr

Enligt rådets förordning EEG 2078/92 skall miljöersättningssyste-

nr met komplettera 1992 års jordbrukspolitiska reform och det skall bidra till att EU:s mål för miljö- och jordbrukspolitik förverkligas. Det skall dessutom bidra till att jordbrukama rimlig inkomst. ge en

Syftet med miljöersättningama är enligt förordningen

att: a uppmuntra användningen av produktionsmetoder minskar försom oreningen från jordbruket, vilket även bidrar till förbättrad marken

nadsjämvikt produktionsminskning,

genom

b främja en miljövänlig extensiñering samt omställning åkermark

av till extensivt vall och bete, c främja sådana sätt att utnyttja jordbruksmark hänsyn till som tar skydd och förbättring miljön, naturen, landskapet, naturresurserav na, jorden och den genetiska mångfalden, d uppmuntra till underhåll nedlagd jordbruks- och skogsmark när av detta är nödvändigt ekologiska skäl eller på grund naturbeav av tingade risker och brandfara, för att därigenom undgå de risker som är förenade med avfolkningen jordbruksområden, av e uppmuntra att jordbruksmark långsiktigt produktion miljötas ur av skäl, f uppmuntra till att marken sköts för allmänheten tillträde och att ge för fritidsändamål, g motivera och utbilda jordbrukare till att använda produktionsmetoder som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdslcrav.

Ersättningar för sådana åtgärder får enligt förordningen införas under förutsättning att det positiva effekter på miljön och landskapet. ger Ett grundläggande villkor för alla miljöersättningar är att jordbrukaren åtar sig att under minst fem år utföra den aktuella miljöåtgärden. För jordbruksmark som tas produktion skall åtagandet gälla minst 20 år. ur Ersättningama är medfmansierade gemenskapen och respektive av medlemsland utformar sina efter godkännande komegna program av missionen. I förordningen den maximala ersättning får fianges som nansieras av EU för olika typer åtgärder. Principen för ersättningsav beloppen är att jordbrukama skall ersättas för de kostnader de har för olika åtgärder, samt för det intäktsbortfall kan uppstå produksom när tionen ändras. Dessutom kan ersättningsbeloppet därutöver innefatta en incitamentsdel.

EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 47

2.1.3 till rådets förordning

Tillämpningsföreskrifter

EEG 2078/92 nr

Kommissionens förordning EG nr 746/96 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning EEG 2078/92 innehåller villkor för beviljande nr ersättning, bestämmelser för genomförande åtaganden samt adav av ministrativa bestämmelser, inklusive bestämmelser om kontroller, äterbetalning och påföljder.

Tillämpningsföreskriftema innebär bl.a.:

medlemsstaterna skall göra vad är nödvändigt för att försäk- 0 att som sig att miljöåtgärdema i jordbruket är förenliga med samtliga ra om

gällande gemenskapsbestämmelser,

den del ersättningen är incitamentsdel inte får överstiga 0 att av som 20 % det inkomstbortfall och de merkostnader som åtagandet av medför utom i speciella fall, att medlemsstaterna får godkänna vissa fall som force majeure, t.ex. 0 jordbrukaren avlider eller blir arbetsoförmögen under en längre om tid eller företagets djurstallar förstörs genom olyckshändelse, om medlemsstaterna kan tillåta omvandling ett åtagande till ett 0 att av annat åtagande under programperioden under förutsättning att en sådan omvandling bl.a. innebär uppenbara fördelar för miljön, medlemsstaterna skall ombesörja övervakning och utvärdering 0 att milj i jordbruket, av medlemsstaterna när det gäller kontroller i alla tillämpliga fall 0 att skall använda det integrerade system för administration och kontroll infördes rådets förordning EEG 3508/92, som genom nr jordbrukaren skall återbetala oberättigade utbetalningar med 0 att ränta.

2.2 Det nuvarande svenska

milj öprogrammet

Ett första svenskt miljöprogram för jordbruket godkändes av kommissionen i augusti 1995 prop. 1994/95:75, bet. l994/95:JoU7, rskr. 1994/95:l26. Programmet omfattade l 500 miljoner kronor men utökades med 600 miljoner kronor från år 1997 prop. 1996/97:1, bet. l996/97:JoU1, rskr. 1996/97:ll3, 114 och ytterligare 700 miljoner kronor från år 1998, vilket bl.a. tillgodoser riksdagens önskemål om ett för resurshushållande konventionellt jordbruk bet. program l994/95:JoU7, rslcr. 1994/95: 126. Det fullt utbyggda miljöprogrammet innebär hela den kostnadsram motsvarande totalt 2 800 miljoner att

48 EG:s regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

kronor årligen, Sverige erhöll vid medlemskapsförhandlingama, som utnyttjas. Programmet finansieras till hälften EU och till hälften av av Sverige. För ersättningar som överskrider det maximala ersättningsbeloppet 3 905 kr/ha finansieras det överskridande beloppet natioav nella medel i vissa fall. Miljöprogrammet har utformats i linje med de svenska miljömålen för jordbruket och rådets förordning 2078/92. I kapitel 4 görs nären mare genomgång av de svenska miljömål miljöprogrammet skall som bidra till att uppfylla.

Genom miljöprograrmnet förfogar samhället över ekonomiska medel att ersätta lantbrukarna för kollektiva nyttigheter troligen som annars inte skulle produceras i motsvarande omfattning. Inom programmet erbjuds jordbrukare att göra miljöåtaganden för vilka de kompenseras för den kostnad eller det inkomstbortfall åtagandet innebär. som För milj öersättningama gäller generellt att åtagandet omfattar period en på fem år. Undantaget är våtmarker och småvatten där åtagandet gäller

en period på 20 år. Ersättning lämnas i mån tillgång medel. Om av anslagna medel inte räcker för vissa ersättningsformer kan regeringen ta beslut om begränsningar ersättningama. av Miljöprogrammet omfattar en rad olika åtgärder för bevarande av

odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturrniljövärden, insatser

för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan och främjande av ekologisk produktion. Även informations-, utbildnings- och rådgiv-

ningsinsatser för jordbrukare och skogsägare med jordbruksmark omfattas. Nedan ges en kortfattad beskrivning de åtgärder ingår i av som

det nuvarande miljöprogrammet.

2.2.1 inom nuvarande

Ersättningsforrner milj öpro gram

2.2. l Bevarande biologisk mångfald och kulturmiljövärden i av

slåtterängar

Miljöersättningen för biologisk mångfald i slåtterängar har mål att som de kvarvarande slåtterängarna i hela Sverige med areal ungefär en av 3 000 ha skall skötas på ett sådant sätt att deras stora biologiska mång-

fald och arttäthet, den typiska floran och faunan och förekomsten de av för slåtterängarna typiska sällsynta arterna bevaras och stärks. Målet

har utökats till att arealen slåtteräng hävdas med traditionella som extensiva metoder år 2004 omfattar minst 4 000 ha. Hittills t.o.m. år 1998 har 4 700 ha slåtterängar anslutits till åtca gärden. Ersättning lämnas i hela Sverige för skötsel bevarar och som

EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 49

förstärker slåtterängamas hävdbetingade värden. De ersättningsberättigande slåtterängama delas in i två olika klasser alltefter deras värden från naturvårds- och kultunniljösynpunkt. Brukaren måste i ansökan vilken värdeklass slåtterängen tillhör. uppge Som generella skötselvillkor gäller att brukaren skall städa slåtterängen under våren, slå höet under bärga höet senast två sommaren, veckor efter slåttem, ta bort träd och buskar av igenväxningskaraktär samt använda endast klippande och skärande redskap vid slåttem. Till skötselvillkoren hör generella förbud mot spridning kemiska beav kämpningsmedel, kalkning, gödsling, konstbevattning, trädplantering, tillskottsutfodring betesdjur samt täkt sten och jord. Utöver de av av generella skötselvillkoren ställer länsstyrelsen normalt särskilda skötselvillkor. Åtgärden kan endast kombineras med miljöersättning för öppet odlingslandskap inom stödområdena 1-3. Där kan ersättning från båda ersättningsformerna betalas ut för samma skifte. Landskapselement på skiften ingår i åtgärden för slåtterängar som kvaliñkationspoäng i miljöersättningen för värdefulla natur- och kan ge kulturmiljöer, dock inte stödpoäng. Länsstyrelsen erbjuder brukaren utbildning eller individuell rådgivning betesskötseln. Brukaren skall delta i sådan utbildning eller inom dividuell rådgivning minst dag under den femåriga ersättningsperioen den.

2.2.1.2 Återskapande av slåtterängar

Miljöersättning för återskapande slåtterängar infördes år 1998. Måav let är att åtgärder med återskapande slåtterängar skall inledas för av minst l 000 ha slåtteräng under perioden 1998-1999. Ersättningen kan utgå i hela landet. Syftet med åtgärden är att skötseln återupptas på mark tidigare varit slåtteräng på ett sätt förstärker slåtterängsom som hävdbetingade värden. Hittills har l 200 ha slåtterängar ansluamas ca tits till ersättningsforrnen. Brukaren skall upprätta femårig plan för restaureringen av slåten terängen. Länsstyrelsen skall godkänna restaureringsplanen innan brukaren kan påbörja restaureringen. Länsstyrelsen får också prioritera mellan inkomna ansökningar. Länsstyrelsen ställer normalt villkor om inom vilka tidsintervall slåtter och andra skötselåtgärder skall vara utförda. Ersättning for återskapande slåtterängar lämnas inte för mark av omfattas av någon annan milj öersättning. som

50 EG:s regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

2.2.1.3 Bevarande biologisk mångfald och kulturhistoriska av värden i betesmarker

Syftet med ersättningen är att de kvarvarande naturbetesmarkerna i hela Sverige, ca 370 000 ha, skall skötas på ett sådant sätt att arternas täthet och mångfald, den typiska floran och faunan och förekomsten de för av naturbetesmarker typiska sällsynta arterna bevaras och stärks. Samtidigt skall de skötas på ett sätt som bevarar och tydliggör deras kulturhistoriska värden. Målet har ändrats och utökats till omfatta alla de att kvarvarande utnyttjade betesmarkema i Sverige, dvs. 440 000 ha. ca Hittills har ca 197 000 ha betesmark anslutits till åtgärden. Ersättning lämnas i hela Sverige för skötsel bevarar och försom stärker betesmarkemas hävdbetingade värden. De ersättningsberättigande betesmarkerna delas in i tre olika klasser alltefter deras värden från naturvårds- och kultunniljösynpunkt. Brukaren måste i ansökan uppge vilken värdeklass betesmarken tillhör. Som generella skötselvillkor gäller att grässvålen vid betessäsongens slut skall väl avbetad vara samt att träd och buskar igenväxningskaraktär skall tas bort. Till av skötselvillkoren hör generella förbud mot spridning kemiska beav

kämpningsmedel, kalkning, gödsling, konstbevattning samt täkt sten

av och jord. Länsstyrelsen erbjuder brukaren utbildning eller individuell rådgivning om betesskötseln. Brukaren skall delta i sådan utbildning eller individuell rådgivning minst dag under de år beslutet miljöeren som om sättning gäller. Miljöersättning för biologisk mångfald i betesmarker kan endast

kombineras med miljöersättning för öppet odlingslandskap inom stöd-

områdena l-3. Där kan ersättning från båda ersättningsfonnema betalas ut för samma skifte. Landskapselement på skiften ingår i

som miljö-

ersättning för biologisk mångfald i betesmarker kan kvaliñkationsge poäng i miljöersättning för bevarande värdefulla natur- och kulturav miljöer, dock inte stödpoäng.

2.2.1.4 Bevarande ett öppet odlingslandskap av

Åtgärden för bevarande ett öppet odlingslandskap har mål av som att främja markanvändning och produktionsmetoder i jordbruket är som

förenliga med bevarandet jordbrukslandskapet och landsbygden i

av norra Sverige och i södra och mellersta Sveriges skogsbygder. Totalt uppskattas 600 000 ha vall på åker berättigande för ersättning. vara Arealen betesmark är avhängig anslutningen till åtgärden för bevarande av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i betesmarker.

EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 51

Det finns geografiska där miljöersättningen har införts; tre zoner stödområdena l-3 och 4 i Sverige samt stödområde 5 i skogsnorra bygderna i södra och mellersta Sverige bilaga 3. Ersättningen läm-

se

för skötsel slåtter- och betesvall på åker samt för skötsel av benas av tesmark. I stödområdena l-3 lämnas denna miljöersättning enbart till bedriver mjölk- eller köttproduktion med nötkre-

jordbruksföretag som

får eller getter. Anslutningen hittills är totalt 773 000 ha vall atur, ca och betesmark, 590 000 ha vall på åker och 183 000 ha betesvarav mark. Skötselvillkoren för betesmark i stödområdena l-3 är att kemisk bekämpning, gödsling och kalkning inte får utföras samt att skiftet skall betas årligen. I stödområdena 4 och 5 gäller dessutom att skiftet inte får konstbevattnas, grässvålen vid betessäsongens slut skall vara väl att avbetad samt att träd och buskar igenväxningskaraktär skall tas bort. av Skötselvillkoren för vall i stödområdena l-5 är att kemisk bekämpning inte får utföras, skiften med betesvall skall betas årligen, skiften med slåttervall skall slås årligen och växtlighet slagits av skall fösom ras bort. Särskilda villkor gäller i stödområdena l-3, där ersättningen baseras dels på antalet djurenheter inom företaget, dels på hur många hektar vall och betesmark finns inom företaget. som Inom stödområdena l-3 är det möjligt att kombinera milj öersättning odlingslandskap och milj öersättning för biologisk mångfald i för öppet betesmarker eller slåtterängar på samma skifte. Ersättningen kan kombineras med miljöersättning för flerårig vallodling miljöersättning för ekologisk odling på samma åkermarkssamt skifte i alla geografiska där miljöersättning för öppet odlingszoner landskap har införts. Landskapselement på betesmarksskiften som ingår i miljöersättning för öppet odlingslandskap kan kvalifikationspoäng i miljöersättningge för natur- och kulturmiljöer. De kan dock inte ge stödpoäng. en Djur ligger till grund för ersättning inom stödområdena l-3 kan som också ligga till grund för miljöersättning för utrotningshotade husdjursoch extra stöd för djurhållning inom miljöersättningen för ekoloraser gisk odling. Beräkningsunderlaget varierar dock mellan ersättningama.

2.2.1.5 Flerårig vallodling

Syftet med miljöersättningen flerårig vallodling och att är att gynna därigenom reducera kväveläckage och jorderosion från åkermark och reducera effekterna kväveförluster till vattendrag och på så sätt av havsvatten. Totalt uppskattas 1 000 000 ha vall på åker berättica vara

52 EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

gande för ersättning. Åtgärden infördes år 1997. Hittills omfattar stödet ca 774 000 ha åkermark. Miljöersättning for flerårig vallodling kan lämnas för åkermark i hela landet. För mark inom stödområdena l-3 i Sverige gäller norra dock att ersättningen endast kan lämnas till jordbrukare har som ett

femårsbeslut miljöersättning för öppet odlingslandskap, eller

om som

beviljats kompensationsbidrag eller nationellt stöd.

Ersättningen kan kombineras med milj öersättningarna för och naturkulturmiljöer, öppet odlingslandskap och ekologisk odling, inklusive

extra ersättning för ekologisk djurhållning. Ersättningen kan inte kom-

bineras med miljöersättning för fånggrödor eller miljöersättning för extensiv vall och skyddszoner.

2.2.1.6 Bevarande värdefulla natur- och kulturmiljöer av

Målet för kulturmiljöersättningen är att områden med värdefulla kulturlämningar och biologiskt rika livsmiljöer skall skötas på ett sådant sätt att artemas stora mångfald och täthet bevaras och stärks och de kulturhistoriska lämningama bevaras och görs synliga. Odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar landet skall tas till av vara. Målet var från början att bevara 167 000 ha från naturvårdsca och kultur-miljösynpunkt värdefull åkermark, det har men senare anpassats till 575 000 ha. Miljöer med kultur- och naturvärden kan kvalificera sig för ersättning till åkermarken. På grundval de regionala variationema vad av gäller förekomsten värdefulla landskapselement har landet delats in i av

tre zoner med olika kvalifikationsgränser. Brukningsenheten är grunden för bedömningen värdena. Den skall ha ett byggnadsbestånd i

av som huvudsak ansluter till regional byggnadstradition och värdefulla landskapselement i en minsta omfattning bestäms kvalifikationssom av gränsen i respektive zon. Det är alltså hela brukningsenhetens landskapselement som ligger till grund för bedömningen, enbart landmen skapselement ligger i eller i anslutning till åkermark stödpoäng som ger och därmed ersättning för skötseln. För samtliga landskapselement kan stödpoäng gäller att som ge markvegetationen årligen skall slås och bärgas eller betas, träd och av buskar av igenväxningskaraktär skall tas bort, upplag och jord, av sten avfall från jordbruksproduktion och tillfälligt lagrat grovfoder skall tas bort undantag det finns kulturhistoriskt de om samband samt att ersättningsberättigande element som är anlagda, t.ex. alléer, brukningsvägar och stenmurar, skall underhållas. Brukaren måste sköta alla landskapselement som kan stödpoäng även de inte ingått i ansökan. ge om

EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 53

Kulturrniljöersättningen mottogs med mycket stort intresse jordav brukarna och redan år 1996 hade 600 000 ha anslutits och den ursprungliga budgeten för ersättningsformen blev utnyttjad till fullo. Därefter har det inte varit möjligt att in i nya femårsåtaganden, men medel finns reserverade för de brukare redan fått beslut om ersättning som for perioden 1996-2000.

2.2.1.7 Anläggning eller återställande våtmarker och småvatten av

Det ursprungliga målet för åtgärden att våtmarker skall anläggas var eller återställas på 4 000 ha åkermark i Götaland och Svealand under programperioden. Från och med år 1998 kan ersättning även lämnas för våtmarker eller småvatten anläggs på betesmark. Målet har därmed som reviderats till omfatta 5 000 ha åkermark och 8 000 ha betesmark. att hittills är låg, t.0.m. år 1998 hade l 400 ha anslutits

Måluppfyllelsen ca

till ersättningsformen. Ersättningen kan beviljas enbart i Götaland och Svealand, eftersom det i denna del landet problemen med växtnäringsläckage är är av som störst. Åtagandeperioden omfattar till skillnad från övriga miljöersättningar 20 år. Innan ett beslut ersättning kan tas genomför länsstyrelsen en om förundersökning för att klargöra om miljövårdssyftet kommer att uppnås. Innan ersättning kan börja betalas ut skall brukaren färdigställa anläggningen och länsstyrelsen skall ha godkänt den. Jordbruksmark används för anläggning och återställande av som av

våtmarker räknas tagen produktion i miljövårdssyfte. Det är

som ur därför inte tillåtet använda marken för jordbruksproduktion eller att produktion. Kalkning, gödsling eller kemisk bekämpning i våtannan marker är inte tillåten. Ersättningen lämnas inte for mark omfattas av någon annan som miljöersättning. Värdefulla landskapselement i eller i anslutning till våtmarken eller småvattnet kan berättiga till kvalifikationspoäng i miljöersättningen för och kulturmiljöer. De kan dock inte ge stödponaturang.

2.2.1.8 Anläggning extensiv vall och skyddszoner utmed av vattendrag

Syftet med ersättningen är att minska växtnäringsläckage och erosion från åkennark. Kväveutlakningen minskar åkermarken är bevuxen om med vall kan kväve under vinterhalvåret när stor del av som ta upp en

54 EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

kväveläckaget vanligen sker. Anläggning skyddszoner leder till

av minskad ytavrinning från åkermark och därmed lägre förluster fosav for bunden till jordpartiklar. Extensiva vallar och skyddszoner är även gynnsamma för faunan. Målet är att 13 000 ha gräsmarker, permanenta inklusive 3 000 ha skyddszoner utmed vattendrag, skall anläggas på åkermark under programperioden. Hittills har 2 600 ha åkermark ca anslutits till åtgärden.

Ersättning för skyddszoner utmed vattendrag lämnas i hela Göta-

lands- och Svealandslänen. Ersättning för anläggning av extensiv vall lämnas i Götalands- och Svealandslänen i områden inte omfattas som

av miljöersättningen för öppet odlingslandskap.

Extensiv vall skall anläggas på åkermark direkt ansluter till som en

ersättningsberättigad skyddszon utmed vattendrag. Även skyddszonen

skall vara på åkermark. Vissa kommuner är dock undantagna fr.o.m. år 1998. Den extensiva vallen och skyddszonen får inte brytas förrän på hösten det sista året i ersättningsperioden. Skötselvillkor för den extensiva vallen kemisk

är att bekämpning

inte får utföras, endast stallgödsel är tillåten och kvävetillförsel inte att får överskrida 150 kg totalkväve hektar och år stallgödsel per samt att inte får spridas inom ett sex meter brett område utmed sjö eller vattendrag. För skyddszoner gäller att kemisk bekämpning inte får utföras samt att gödsling inte är tillåten. Ersättningen kan enbart kombineras med miljöersättning för natur-

och kulturmiljöer.

2.2.1.9 Sådd av fånggrödor

Syftet med ersättningen för sådd fånggrödor minska

av är att växtnä-

ringsläckaget genom att fånggrödan tar kväve frigörs under

upp som vinterhalvåret. Målet är att 40 000 ha fånggrödor anläggs årligen. Hittills har 7 900 ha åkermark anslutits till åtgärden. ca Ersättningen lämnas enbart i Götaland för sådd fånggrödor på av åkermark. Med fånggröda gröda har sin

menas en som huvudsakliga

tillväxt mellan två huvudgrödor. Lantbrukaren förbinder sig varje år att under ersättningsperioden så fånggrödor. Arealen fånggrödor skall omfatta minst 2,0 ha. Arealen lantbrukaren har beslut får flyttas som om nmt i växtföljden. Under ett år får arealen dock underskridas med högst 30 % jämfört med beslutet.

Ersättningen kan kombineras med miljöersättning för ekologisk odling och miljöersättning för natur- och kulturmiljöer.

EG:s regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 55

2.2.1.10 Bevarande utrotningshotade husdjursraser av

Målet för ersättningen är att i hela Sverige förbättra möjligheterna för fortsatt uppfödning i syfte att bevara husdjurens genetiska resurser och därmed lämna ett viktigt bidrag till den biologiska mångfalden. De kulturhistoriska aspekterna har också sin betydelse. Målet är att på sikt alla utrotningshotade lokala svenska husdjursraser. Antalet djur bevara till mellan 2 000 och 4 000 djurenheter. År 1998 beviljades uppskattas ersättning för 3 200 djurenheter. ca Ett villkor for ersättning skall utgå är att den hotade rasen finns att på EU:s lista över utrotningshotade husdjursraser. En plan för avelsarbetet, också omfattar åtgärder syftar till att bevara rasemas som som urspnmgliga egenskaper och genetiska mångfald, skall upprättas och följas. Ersättningsberättigande djur kan också ligga till grund for extra ersättning for djurhållning inom miljöersättning för ekologisk odling och miljöersättning för öppet odlingslandskap inom stödornrådena 1-3.

Traditionell odling bruna bönor på Öland 2.2. l .11 av

Målet med ersättningen är att bibehålla den traditionella odlingen av l 200 ha bruna bönor på Öland. Ersättning lämnas endast för odling av finns på den svenska sortlistan och är av svenskt ursprung. sorter som Hittills har l 000 ha anslutits till åtgärden. ca Skötselvillkoren reglerar gödselgivor, radavstånd, förbud mot kemisk bekämpning samt jordbearbetning. Ersättningen kan kombineras med miljöersättning för ekologisk odling och miljöersättning för natur- och kulturmiljöer.

2.2.1.12 Främjande ekologisk odling av

Syftet med miljöersättningen för ekologisk odling är att miljövänliga

produktionsformer skall öka inom jordbruket. Ekologisk produktion är

viktig del i den pågående utvecklingen mot ekologiskt hållen en mer bar och miljövänlig livsmedelsproduktion. Riksdagen beslutade år 1994 10 % Sveriges åkerareal bör ekologiskt odlad år 2000. Detta att av vara 300 000 ha. Den totala arealen anslutits till miljöermotsvarar ca som sättningen uppgår hittills till 244 000 ha, eller 8,5 % den totala ca av arealen åkermark. Ersättningen kan årlig arealersättning till jordbrukare ges som en lägger eller redan har lagt till ekologisk odling, for odling som om om på åkermark. För ekologisk djurhållning lämnas extra ersättning per en

56 EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

hektar för slåttervall, betesvall och grönfodergrödor. Jordbruksverket föreskriver de regler gäller för den ekologiska ersättningen. som Föreskrifterna följer EU:s regler i förordning EEG 2092/91 ekolonr om gisk produktion. Om EU:s regler ändras under ersättningsperiodens gång ändras också reglerna för ersättningen. Eftersom lantbrukarna kan ansluta enskilda skiften, kan detta leda till olika regler för olika skiften. Ersättning för ekologisk odling lämnas i hela Sverige, ersättmen ningsnivån varierar beroende på vilken jordbrukaren tillhör. Zon 1 zon omfattar stödområdena l-4 och delar stödområde medan 2 av zon omfattar övriga landet. Den största anslutningen har skett i 1 där zon ca 16,5 % av åkerarealen odlas ekologiskt med miljöersättning. I zon 2 är anslutningen till miljöersättningen 4,5 % åkerarealen. ca av Ersättningen kan kombineras med miljöersättning for öppet odlingslandskap på slåtter- och betesvallar, miljöersättning för flerårig

vallodling, miljöersättning for fånggrödor, miljöersättning för bruna

bönor samt miljöersättning for natur- och kulturmiljöer. Djur ingår som i miljöersättning för ekologisk odling kan också ligga till grund för

miljöersättning för utrotningshotade husdjursraser och miljöersättning

för öppet odlingslandskap i stödområdena l-3.

2.2. l 13 Resurshållande konventionellt jordbruk .

Miljöersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk infördes år 1998. Syftet med ersättningen är att minska riskerna med bekämpningsmedel inom jordbruket och att ytterligare minska växtnäringsförlustema till vatten och luft. Åtgärden innebär att alla jordbrukare i landet skall få möjlighet att öka sin kunskap inom dessa båda områden. Genom förbättrade kunskaper skall jordbrukaren bli medveten vilka om åtgärder kan genomföras på den gården för minska som egna att växtnäringsförlusterna och riskerna med användningen kemiska beav kämpningsmedel. Kravet på utbildning är därför betydelsefull del en inom åtgärden. Dessutom finns det Villkor att brukaren skall planera om och dokumentera förhållandena på den gården, vidta vissa egna samt åtgärder vid kemisk bekämpning. Syftet med ersättningen är också att främja den biologiska mångfalden i vatten och i åkems kantzoner anläggning skyddszoner genom av utmed vattendrag och obesprutade kantzoner längs skifteskanter i strå-

sädesodlingen. Som påbyggnadsmöjlighet lämnas extra ersättning för miljövänlig sockerbetsodling på Gotland.

Ersättningen lämnas for åkermark i hela landet, endast for åkermen areal till 200 ha företag. Målet är 1 400 000 ha skall upp per att vara

EGss regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 57

anslutna till åtgärden vid slutet femårsperioden. År 1998 anslöts av ca 460 000 ha. Brukaren måste följa villkoren för åtgärden på hela den areal som varje år ingår i jordbruksföretaget. För skiften brukaren har femsom eller tjugoårsbeslut miljöersättning för ekologisk odling, extensiv om vall och skyddszoner eller våtmarker och småvatten lämnas dock ingen ersättning. Skiften godkänts för ersättning för anläggning och som skötsel lövskog eller buskar på åker i enlighet med skogsplanteav ringsprogrammet rådets förordning EEG 2080/92 berättigar inte nr heller till ersättning. Villkoren för åtgärden behöver därför inte följas for dessa skiften. Ersättning betalas inte heller ut för uttagen areal inom EU:s för arealersättning. Villkoren för stödet måste dock fölprogram jas på uttagen areal, med vissa specifika undantag. Miljöersättning for resurshushållande konventionellt jordbruk kan kombineras med miljöersättning för natur- och kulturmiljöer, miljöersättning för öppet odlingslandskap åkermark, miljöersättning för flerårig vallodling, miljöersättning för bruna bönor eller miljöersättning för fânggrödor skifte. Däremot kan ersättningen inte kombineras på samma med miljöersättning för ekologisk odling, miljöersättning för extensiv vall och skyddszoner eller miljöersättning för våtmarker och småvatten på samma skifte. Miljöersättning för resurshushållande sockerbetsodling kan kombimed milj öersättning för natur- och kulturmiljöer på samma skifte. neras

2.2.1.14 Värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet

Under år 1999 introducerades miljöersättning för värdefulla naen ny och kulturmiljöer i renskötselornrådet. Målet med ersättningen är turvärdefulla natur- och kulturmiljöer, uppkomna genom äldre tiders att renskötsel, skall skötas på ett sådant sätt att dess skötselbetingade växtoch med sina tillhörande arter bevaras och förstärks, att

djursamhällen

dess kulturhistoriska innehåll tydliggörs samt att renskötsellandskapets lokala och regionala särdrag bevaras i områden där ersättning utgår. Målet bevara l 700 ha värdefulla natur- och kulturmiljöer inär att ca

om den ersättningsberättigade zonen.

58 EG:s regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet

2.2.1.15 Utbildning, information och demonstrationsprojekt inom

jordbruket

Programmet omfattar utbildning, information och demonstrationsprojekt UID inom miljöprogrammets tre delprogram. Jordbruksverket och Skogsstyrelsen är ansvariga myndigheter for stödet till UID. Länsstyrelserna har det regionala ansvaret för genomförandet och for svarar huvuddelen den del verksamheten riktar sig direkt av av som till jordbrukare och markägare. Länsstyrelsen for den regionala kunsvarar skapsförsörjningen samt för att övriga regionala och lokala intressenter engageras i utbildnings- och inforrnationsverksamheten. Medverkande aktörer kan exempelvis jordbrukets branschorganisationer, ideella vara natur- och kulturvårdsorganisationer, bildningsförbund, kommuner och skolor. UID-verksamheten inom miljöprogrammet är för år 1999 budgeterad till 195 miljoner kronor, 145 miljoner kronor disponeras ca varav ca av Jordbruksverket för åtgärder inom jordbruket och 50 miljoner kronor av Skogsstyrelsen för åtgärder inom skogsbruket. Budgeten förde-

las på miljöprogrammets tre delprogram enligt följande:

0 Biologisk mångfald, 94 miljoner kronor åtgärder inom

inklusive

skogsbruket.

0 Miljökänsliga områden, 56 miljoner kronor. 0 Ekologisk produktion, 45 miljoner lcronor.

Verksamheten kan bestå t.ex. informationsträffar, kurser och stuav diecirklar för jordbrukare eller demonstrationsodlingar och demonstration skötselåtgärder. Aktivitetema riktar sig till jordbrukare i hela av Sverige och deltagandet är kostnadsfritt. Ingen ersättning utgår till

jordbrukama. Länsstyrelserna upprättar årligen ett länsprogram i

samarbete med övriga aktörer i länet. Infor programarbetet Jordbruksger verket ut vissa riktlinjer för UID, t.ex. verksamhetens inriktning, om särskilda problem eller annat bör beaktas i programmet. Länsprosom grammen innehåller aktivitetsförslag och ansökan medel for den om regionala verksamheten. Jordbruksverket granskar ansökningama och fördelar medel. Jordbruksverket bedriver också viss central verksamhet som t.ex. samordning, produktion av informationsmaterial, rådgivningsunderlag och fortbildning av personal medverkar i UIDsom programmen. UID skall inte finansiera t.ex. genomgång ansökningsblanketter, av ifyllande av blanketter eller motsvarande eller bedömning enskilda av jordbrukarskiften. Detta klassas stödinformation. Däremot får som grundläggande information, är betydelse for lantbrukarens som av möjlighet att hantera ansökan miljöersättning på ett riktigt sätt, om

EG:s regelverk och det nuvarande svenska miljöprogrammet 59

inom för UD, då denna inte hänförs till begreppet stödrymmas ramen information. Detta innebär bl.a. att inventeringar av gårdarnas miljöoch kulturvärden kan göras i samband med individuell rådgivning och upprättande skötselplaner. Skötselplanerna får dock inte knytas till

av

vid inventeringstillfállet rådande klassificeringssystem utan skall ett göras i sådana termer att de kan till hjälp vid eventuella ansök-

vara ningar ersättningar oavsett hur dessa system utformas.

om

mi N

3 2000 och rådets förordning Agenda om landsbygdens utveckling

3.1 Fortsatt jordbruksreform Agenda

genom

2000 Agenda 2000 är kommissionens plan for förstärkt och utvidgad uni-

en

Den lades fram för Europaparlamentet i juli 1997. Syftet med plaon.

är enligt kommissionen att fullfölja jordbruksreformen och refornen

strukturpolitiken samtidigt som hänsyn tas till östutvidgningen mera och de ekonomiska begränsningarna. Det slutliga överenskommelsen

att genomföra Agenda 2000 togs vid Europeiska rådet i Berlin den om 24-26 mars 1999.

När det gäller den fortsatta reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken vilar den på grund reformen år 1992.

samma som Detta innebär omfördelning jordbruksstödet från prisstöd till di-

en av rektstöd. Dessutom införs förordning för landsbygdens utveck-

en ny ling rådets förordning stöd från Europeiska utvecklings- och ga-

om rantifonden för jordbruket till utveckling av landsbygden, LBUförordningen, blir för alla åtgärder för landsbygdsutveck-

som en ram ling, inklusive miljöåtgärder. Genom den får medlemsstaterna möjlighet att själva definiera sina prioriteringar och göra sina egna val

egna bland de åtgärder ingår i förordningen. Dessa val kommer att ge-

som nomföras inom för samlad programplanering. Det är dock

ramen en obligatoriskt för samtliga medlemsstater att tillämpa förordningens

miljöåtgärder.

3.1.1 Agenda 2000-beslutet i sammandrag

Jämfört med kommissionens ursprungliga förslag blev den slutliga överenskommelsen Agenda 2000 inte lika långtgående på jord-

om bruksområdet. Prissänlcningarna blev mindre och dessa skall för vissa produkter under längre övergångsperioder. Även kompen-

genomföras

sationen för prissänkningarna har höjts jämfört med förslaget. För

om

mjölksektorn beslutades om att helt skjuta reformen på framtiden till år 2005/06. I detta avsnitt ges en kort sammanfattning de beslut fattats av som rörande jordbrukspolitiken träder i kraft från år 2000. som

3.1 1 Vegetabiliesektom .

Reformbeslutet innebär att interventionspriset på spannmål sänks med 15 %, från dagens nivå på 119 euro/ton till 101 euro/ton. Arealersättningen för spannmål höjs från 54 euro/ton till 63 euro/ton. Reformen genomförs under två år med start den 1 juli 2000. Obligatorisk träda gäller med 10 % vid normala marknadsförutsättningar, vilket kan jämföras med 17,5 % i nuläget. För oljeväxter och oljelin sänks arealstödet till samma nivå som för spannmål under övergångsperiod på tre men en år. I Finland samt i Sverige extra ersättning på 19 euro/ton norra ges en för spamimål och oljeväxter för att kompensera för höga vattenhalter. Enligt Agenda 2000-beslutet blir det möjligt att ansöka arealstöd om för vallodling som används för ensilage i de länder där majs traditionellt inte odlas. Möjligheten att för vallensilaget erhålla stöd samma som för spannmål begränsas dock av att den totala basarealen inte får utökas. Om samtliga grödor inklusive vallensilaget skall konkurrera om samma basareal kommer det med all sannolikhet att leda till att alla grödor kommer att få reducerat stöd. Det är dock möjligt vallenatt ge silaget en särskild del basarealen, s.k. underbasareal. Utrymmet i av en nuläget är dock endast 150 000 ha, vilket torde leda till ett stort överskridande denna areal även avsnitt l 1.3.6.

av se

l l Animaliesektom .

Reformbeslutet innebär att interventionspriset på nötkött sänks med 20 %. Prissänkningen genomförs under period på tre år. Kompensaen

tionen i form av handjursbidrag, stutbidrag och amkobidrag höjs jäm-

fört med nuläget. Större delen de medel i det ursprungliga förav som slaget avsattes för s.k. nationella kuvert har omvandlats till slaktpremier i syfte att stimulera till tidigare slakt. Antalet djurbidrag i Sverige bibe-

hålls på den nivå som gäller enligt anslutningsfördraget.

På mjölkområdet sker inte några reformer förrän år 2005/06 vilket innebär framflyttning i tiden från år 2000/01 enligt kommissionens en förslag. År 2005/06 skall det genomföras stödprissänkning en och producentema skall kompenseras med ett direktstöd betalas i försom ut hållande till mjölkkvoten.

Agenda 2000 och rådets förordning om landsbygdens utveckling 63

3.1.2 2000-beslutets effekter för milj ön

Agenda

De sammantagna konsekvenserna för miljön av Agenda 2000-beslutet är svåra att entydigt bedöma. Analyser miljöeffekterna av kommisav sionens ursprungliga förslag har gjorts i rapporten "Agenda 2000 några konsekvenser för svenskt jordbru Ds 1998:69. Jordbruksverket har i promemorian Konsekvenser av EU:s reform av jordbrukspolitiken SJV 1999 b1.a. pekat på tänkbara miljöeffekter av Agenda 2000-beslutet. Den slutliga överenskommelsen innebar att miljöfrågorhamnade något i bakgrunden jämfört med kommissionens förna mera

slag.

Prissänkningama på vegetabilieområdet fortsätter även om de blir mindre jämfört med det ursprungliga förslaget vilket kan ge jordbrukama incitament att ytterligare minska användningen av gödning och

bekämpningsmedel. Extensivare brulcningsformer, som t.ex. ekologisk

odling, därmed relativt bättre konkurrenskraft. Införandet av ett ges en arealstöd för vallensilage bör leda till förbättrad konkurrenskraft för en vallen jämfört med växtodling, vilket också är positivt ur milannan jösynpunkt. För att bevara den biologiska mångfalden i landet krävs ett tillräckligt stort antal betande djur. Underlaget för detta beror på lönsamheten i främst nötkötts- och mjölkproduktionen. Genom Agenda 2000-beslutet ökar mjölkproduktionens lönsamhet initialt sänkta foderpriser genom och införandet stöd för vallensilage. Lönsamheten för den nötav köttsproduktion baseras på betesdrift påverkas också, b1.a. genom som höjda extensifieringsbidrag. Genom förordningen horisontella åtgärder inom Agenda 2000 om har möjlighet införts för medlemsländerna att förena utbetalning av en

direktstöd med uppfyllandet av milj övillkor cross-compliance.

3.2 LBU-förordningen

Enligt kommissionen skall den LBU-förordningen ett effektivt nya vara komplement till reformerna marknads- och prispolitiken. Den nya av förordningen ersätter strukturfondsförordningen om jordbruksfondens utvecklingssektion, fyra förordningar mål 5a, de tre förordningama om kompletterande åtgärder inkl. förordning 2078/92 och förordningom strukturstöd till skogsbruket. en om

Åtgärderna för landsbygdsutveckling avser stöd till strukturanpassning jordbrukssektom, t.ex. investeringar i

0 av

jordbruksföretag, startstöd till unga jordbrukare, kompetensutveck-

ling och förtidspensionering,

64 Agenda 2000 och rådets förordning landsbygdens utveckling om

0 stöd till jordbruket i mindre gynnade områden och områden med milj restriktioner, 0 ersättning för miljöåtgärder inom jordbruket, 0 stöd till förbättrad bearbetning och saluföring jordbruksprodukav ter, 0 stöd till åtgärder i skogsbruk samt

0 stöd för att främja anpassning och utveckling landsbygden.

av

3.2.1 i

Milj öåtgärder LBU-förordningen

Ersättningar för miljöåtgärder i jordbruket regleras artiklarna 22-24 av i LBU-förordningen. Målen för miljöåtgärdema är i princip desamma som i förordning 2078/92, men reglerna är allmänt hållna. Enligt mer LBU-förordningen skall ersättning för miljövänligt jordbruk bidra till att målen i gemenskapens politik på jordbruks- och miljöområdet uppnås. Ersättningen skall bidra till 0 att jordbruksmark används på ett sätt som är förenligt med skydd och förbättringar av miljön, landskapet med dess särdrag, naturresursema, jorden och den genetiska mångfalden, 0 att miljövänligt gynnsamma metoder för extensifiering av jordbruk och fortsatt användning lågintensiva betessystem säkerställs, av 0 att stora hotade naturvärden i olika j ordbruksmilj öer kan bevaras, 0 att typiska och historiska drag i jordbrukslandskapet kan bevaras, 0 att det finns en milj öplanering i jordbruksverksamhetema.

Jämfört med förordning 2078/92 innebär det viss breddning en av tillämpningsområdet, t.ex. när det gäller den fortsatta användningen av lågintensiva betessystem och möjligheten att hålla historiska drag i

jordbrukslandskapet intakta.

Ersättning skall beviljas till jordbrukare åtar sig att under minst som fem år bedriva ett miljövänligt jordbruk. Ett åtagande att bedriva miljövänligt jordbruk skall innebära än att använda sig vad mer av som normalt avses med god jordbrukarsed. Ersättning till åtagande att bedriva miljövänligt jordbruk skall beviljas per år och skall beräknas på grundval av 0 inkomstbortfall, 0 extra kostnader till följd av åtagandet,

0 behovet av stimulansåtgärder.

Ersättningen kommer även fortsättningsvis att medfinansieras av EU. Det högsta belopp per år som är berättigande för finansiering från gemenskapen är för ettåriga grödor 600 euro/ha, för specialiserade fler-

Agenda 2000 och rådets förordning landsbygdens utveckling 65

om

åriga grödor 900 euro/ha och för övrig markanvändning 450 euro/ha. Beloppen skall beräknas på grundval av den areal inom jordbruksföretaget som åtagandena gäller.

Vissa åtgärder som tidigare omfattades förordning 2078/92, t.ex.

av kompetensutveckling och tillträde för allmänheten, behandlas nu på andra ställen i LBU-förordningen.

3.2.2 Tillämpningsföreskrifter till LBUförordningen

Vid tidpunkten för detta betänkandes tryckning har kommissionen delgivit medlemsstaterna ett första utkast rörande tillämpningsföreskrifter till LBU-förordningen. Enligt vad MPU erfarit kommer tillämpningsföreslqiftema att tydliggöra tolkningar av förordningen samt klargöra vissa definitioner, i linje med vad som tidigare reglerats genom den nuvarande tillämpningsförordningen 746/96.

4 Svenska för

miljömål jordbruket

l Inledning

Det svenska miljöprogrammet för jordbruket skall medverka till att de aktuella miljömålen för jordbruket uppfylls. Regering och riksdag har sedan flera år tillbaka beslutat om ett förhållandevis stort antal miljömål. Miljömålen inom jordbrukspolitiken omfattar i huvudsak odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturhistoriska värden, jordbrukets miljöbelastning samt omfattningen av den ekologiska produktionen. Vissa av målen är ursprungligen föreslagna i handlingsprogram och aktionsplaner från olika myndigheter och därefter antagna riks-

av dagen.

Ett arbete med att förändra miljömålen har inletts, innebärande att en ny struktur för miljömålen skall tillämpas och att ett begränsat antal nationella miljökvalitetsmål skall fastställas. Riksdagen har i enlighet med propositionen Svenska miljömål beslutat om 15 nya miljökvalitetsmål för skyddet av hälsan och miljön prop. 1997/981145, bet. l998/99:MIU 6. Genom att fastställa miljökvalitetsmål anges de miljötillstånd som skall uppnås i ett generationsperspektiv. En parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén, har tillsatts med uppgift att i samverkan med berörda myndigheter göra samlad översyn vilka

en av strategier och delmål som erfordras för att miljökvalitetsmålen skall nås inom en generation. Vidare skall regeringen återkomma till riksdagen med redovisning och förslag beträffande de delmål som behövs för det fortsatta arbetet med att nå miljökvalitetsmålen.

Flera av de fastställda miljökvalitetsmålen berör jordbnikssektom. Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning är miljökvalitetsmål som i hög grad är relaterade till jordbrukets miljöpåverkan. Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag samt Storslagen fällmiljö är ytterligare exempel på miljökvalitetsmål som i varierande omfattning har anknytning till jordbruket.

I följande avsnitt görs en genomgång av tidigare beslutade miljömål för jordbruket och hur de förhåller sig till de miljökvalitetsmålen.

nya

68 Svenska miljömål för jordbruket

4.2 Natur- och i

kultunniljöer odlingslandskapet

Bakgrund

Det svenska odlingslandskapet produkt av mänsklig påverkan

är en genom uppodling och jordbruksaktivitet. Olika brukningsmetoder i kombination med skilda naturförhållanden har lett till ett variationsrikt landskap. Förekomsten av varierande livsmiljöer i odlingslandskapet är en viktig förutsättning för rikedomen bland växter och djur. Det äldre odlingslandskapet präglades ofta av en mycket varierande markanvändning och av olika brukningssätt på åker-, slåtter- och betesmarker, vilket skapade både kulturvärden och lämpliga livsmiljöer för växter och djur. Genom bl.a. mekaniseringen och rationaliseringen i jordbruket, nedläggningen av mark och en ändrad markanvändning har variationen i odlingslandskapet successivt minskat. Naturliga betesmarker, som inte gödslas eller plöj har minskat kraftigt i omfattning och ängsbruket har i princip upphört. Detta har lett till minskad artrikedom bland växter och djur samt glesare förekomst många arter, samtidigt

av som vissa andra arter har gynnats. Antalet hotade, sällsynta och hänsynskrävande växt- och djurarter som har sin huvudutbredning i odlingslandskapet uppskattas för närvarande till ca I 700. Inom gruppen kärlväxter finns närmare 60 % arterna i odlingslandskapet t.ex.

av SNV 1998. Vidare medför igenväxning och brist på underhåll att kulturspår från olika tidsepoker, såsom fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla landskapselement, bryts ner och med tiden försvinner. Målen för odlingslandskapets natur- och kulturvärden blir därför i hög grad en fråga om att bevara den biologiska mångfald och de värdefulla kulturmiljöer som skapats tidigare markanvändning.

genom

4.2.2 Övergripande mål

I riksdagens beslut om en strategi för biologisk mångfald prop. 1993/94:30, bet. l993/94:JoU9, rslcr. 1993/94:87 övergri-

anges som pande rnål att den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande arter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Vidare framgår att jordbruket skall bedrivas så att det bidrar till att bevara värdefulla delar

av

flora och fauna i odlingslandskapet.

Kulturpolitiken är viktig för samhällets miljöpolitiska åtaganden. De övergripande målen för kulturmiljöområdet är att bevara, bruka och

Svenska miljömål för jordbruket 69

förmedla kulturarvet, stärka den lokala och regionala kulturella identiteten, syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön, möta hoten mot kulturmiljön samt bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang. prop. 1987/ 88:l04, bet. 1987/88:KrU21, rskr. 1987/882390, prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrUl, rskr. 1996/97:129.

Tidigare miljömål för odlingslandskapets natur- och kultunniljövärden framgår av riksdagsbeslutet om en ny livsmedelspolitik prop. 1989/901146, bet. 1989/90:JoU25 rskr. 1989/902327. Riksdagen ställde sig då bakom ett miljömål för livsmedelspolitiken som innebar att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och dess kulturvärden, bevara den biologiska mångfalden och minimera jordbrukets miljöbelastning. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat odlingslandskap central bety-

är av delse för flora, fauna och genetisk mångfald. Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och långsiktig hushållning med naturresursema prop. 1989/90:l46, bet. 1989/90:JoU25 rskr. 1989/902327, prop. 1990/91:90, bet. l990/9lzJoU30, rskr. 1990/912338, prop. 1993/942111, bet. 1993/94:JoUl9, rskr. 1993/94:256.

4.2.3 Milj ökvalitetsmål

Det tidigare miljömålet för livsmedelspolitiken omfattas i huvudsak av det nya miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Miljökvalitetsmålet innebär för natur- och kultunnilj öområdet bl.a. att: 0 Odlingslandskapet brukas på ett sådant sätt att negativa miljöeffek-

ter minimeras och den biologiska mångfalden gynnas. 0 Den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter beva-

ras. 0 Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan

hota den biologiska mångfalden introduceras inte. 0 Biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet som

uppkommit genom lång, traditionsenlig skötsel bevaras eller förbätt-

ras. 0 Hotade arter och naturtyper samt kulturmiljöer skyddas och bevaras.

4.2.4 Preciserade mål och delmål

I det livsmedelspolitiska beslutet från år 1990 och i riksdagens beslut om nya miljökvalitetsmål har miljömålen för biologisk mångfald och kulturmiljövärden i odlingslandskapet inte preciserats närmare. Mer

70 Svenska miljömål för jordbruket

utvecklade mål för milj öåtgärdema inom jordbruket har emellertid bl.a. formulerats i Jordbruksverkets och Naturvårdsverkets aktionsplaner för biologisk mångfald SJV 1995, SNV l995a och inom det EG-

av kommissionen godkända svenska miljöprogrammet för jordbruket

se

avsnitt 2.2.1. I dessa dokument har areal- och kvalitetsmål preciserats för ett antal områden; bl.a. för betesmarker, slåtterängar, småbiotoper, kulturmiljöer och våtmarker samt mål för bevarande den genetiska

av variationen hos domesticerade djur. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen Hållbart fiske och jordbruk prop. 1997/98:2, bet. l997/98:JoU9, rskr. 1997/98:1 16 också ställt sig bakom höjd ambi-

en tionsnivå avseende målsättningarna för hävd av ängs- och betesmarker samt anläggning av våtmarker och småvatten inom ramen för ett utökat miljöprogram för arealmål avsnitt 2.2.1.

se

Enligt riksdagens beslut i enlighet med propositionen Svenska miljömål bör också miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap kompletteras med delmål avseende skötsel ängs- och hagmarker, återska-

av pande av våtmarker, bevarande av kulturrniljövärden och hotade arter samt stärkande av jordbrukets positiva och minimering av dess negativa miljöeffekter. Därutöver kan ytterligare delmål behöva utvecklas.

4.3 Jordbrukets

miljöbelastning

Bakgrund

Jordbruket har en multifunktionell roll som ger både positiva och negativa effekter på miljön och landskapet. Positiva effekter är bl.a. att lantbruket håller landskapet öppet, medverkar till att bevara den biologiska mångfalden och värdefulla kulturmiljöer samt att återförsel växtnä-

av ring möjliggörs, vilket bidrar till en utveckling mot ett slutet kretslopp. Jordbruket ger å andra sidan bl.a. upphov till växtnäringsförluster till luft och vatten samt hälso- och miljörisker vid användning bekämp-

av ningsmedel. En ökad tillförsel av kväve och fosfor i form av handelsgödsel och stallgödsel samt minskad vallodling har medfört negativa miljöeffekter i form av näringsläckage, vilket bidragit till övergödning av havs- och kustområden samt sötvatten. Användningen av kemiska bekämpningsmedel innebär risker för den yttre miljön, arbetsmiljörisker vid hanteringen av preparaten samt risker för rester av bekämpningsmedel i livsmedel. Miljömålen för jordbrukets miljöbelastning innebär att odlingslandskapet skall brukas på sådant sätt att negativa miljöeffekter minimeras.

Svenska miljömål för jordbruket 71

4.3.2 Kväveutlalcning från

jordbruket

De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter skulle halveras mellan åren 1985-1995 prop. 1990/ 1991:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338. Målets tidsgräns är passerad och Naturvårdsverket har konstaterat att målet inte är uppnått varken totalt för alla sektorer eller för jordbruket.

Det tidigare målet har ersatts med ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning som innebär att de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav skall minska med 40 % jämfört med 1995 års nivå. Den parlamentariska kommittén skall överväga i vilken takt målet kan uppnås. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att utveckla sektorsmål för jordbruket. Enligt riksdagens beslut i enlighet med propositionen Svenska miljömål kvarstår det tidigare målet om en halvering av kväveutlakningen från jordbruket fram till sekelskiftet prop. 1987/88:128, bet. 1987/88:JoU24, rslcr. 1987/88:374. Vidare framgår att det tidigare målet för minskning av kväve i handelsgödsel också bör kvarstå, vilket innebär att kvävetörbrulcningen bör minska med 20 % till sekelskiftet.

4.3.3 Ammoniakavgång

Ammoniakutsläppen från jordbruket skall minska med 25 % till år 1995 i södra och Västra Götaland prop. 1990/91:90, bet. l990/9lzJoU30, rslcr. 1990/91 2338. Tidsgränsen för målet är passerad och målet är inte uppfyllt. Området där åtgärder skall vidtas for att minska ammoniakavgången bör utökas till att omfatta hela Götaland samt Svealands slättbygder för att ytterligare reduktion av ammoniakavgången skall kunna uppnås prop. 1994/95: l 19, bet. 1994/95:JoU22, rskr. 1994/951423. Åtgärder är därefter genomförda inom det utpekade området.

Utsläppen av ammoniak behandlas under miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Där framgår att en utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör vara att utsläppen av ammoniak i Sverige bör fortsätta att minska från 1995 års nivå. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett mål för ammoniakutsläppen som bättre återspeglar de regionala skillnaderna.

72 Svenska miljömål för jordbruket

4.3.4 Fosforförluster

Riksdagen har tidigare tagit ställning till att fosforutsläppen bör minskas väsentligt i områden som är särskilt påverkade prop. 1987/88:85, bet. l987/88zJoU23, rskr. 1987/882373. Användningen fosfor i

av jordbruket kan leda till förluster som leder till eutrofiering i sjöar och Vattendrag. Fosfor är också en ändlig naturresurs, vilket innebär att utnyttjandet av fosfor inom jordbruket bör ske på ett effektivt sätt.

Bland de nya miljömålen har inte något delmål föreslagits för fosfor, men både miljökvalitetsmålet Levande sjöar och Ingen övergödning har tydlig anknytning till utsläpp fosfor. Fosfor behandlas också i

av propositionen Svenska miljömål under avsnittet om resurseffektivisering genom slutna kretslopp.

4.3.5 Kemiska

bekämpningsmedel

Målsättningen är att minska hälso- och milj öriskema vid användningen av kemiska bekämpningsmedel. Det första målet omfattade halvering av användningen till år 1990 med utgångspunkt från användningen 1981-1985. Detta mål uppnåddes. Ytterligare mål fastställdes år 1990, vilket innebar att arbetet med att minska hälso- och miljöriskerna skulle fortsätta och att användningen skulle halveras gång under perioden

en fram till mitten av 1990-talet prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338. Tidsgränsen har senare specificerats till år 1996. Enligt försäljningsstatistik låg förbrukningen

år 1996 på 64 % av genomsnittet för åren 1981-1985.

Riksdagen har behandlat ett nytt bekämpningsmedelsprogram for perioden 1997-2001 prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/982116. Av programmet framgår att hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skall ske genom en bredd av åtgärder och genom att riskerna i större utsträckning än tidigare kartläggs och kvantiñeras.

4.3.6 Kadmium i

handelsgödsel

Tillförseln av tungmetaller till mark och vatten får inte överstiga den naturliga halten i miljön med mer än Vissa procenttal prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/9l:338. Målet täcks det mil-

av nya jökvalitetsmålet Giftfri miljö. I propositionen Svenska miljömål behandlas också kadmium under riktlinjer för kemikaliepolitiken. Där

Svenska miljömål för jordbruket 73

att nyproducerade introduceras på marknaden är i huanges varor som vudsak fria från kvicksilver, kadmium, bly och deras föroreningar. Det påpekas dock att Sverige är internationellt beroende att metoder for

av rening kadmium i fosforgödselmedel används för att kunna följa

av denna riktlinje.

4.3.7 Åkcrrnarkens långsiktiga produktionsförrnåga

Åkennarken bör så långt möjligt bibehållas som en betydelsefull

som produktionsresurs prop. l989/90:l46, bet. 1989/90:JoU25 rskr. 1989/90:327. Detta mål täcks miljökvalitetsmålet Ett rikt odlings-

av landskap, vilket bl.a. innebär att åkermarken har ett välbalanserat näringstillstånd, bra markstruktur och mullhalt samt så låg föroreningshalt att ekosystemets funktioner och hälsa inte hotas. Regeringen har uppdragit Jordbruksverket att utreda delmål skall klargöra nivåerna

som

för näringstillstånd, markstruktur, mullhalt och föroreningshalt.

4.3.8 Ekologisk produktion

Ekologisk produktion är viktig del i utvecklingen mot ekolo-

en en mer gisk hållbar och miljövänlig livsmedelsproduktion. Riksdagen beslutade år 1994 att 10 % Sveriges åkerareal bör odlas ekologiskt år 2000

av prop. 1993/942157, bet. l993/94:JoU22, rskr. 1993/941272. Det av riksdagen beslutade målet överensstämmer med nuvarande mål för miljöstödet till ekologisk produktion. Målet är inte närmare definierat

till områden, produktionsinriktningar, produkter, etc. Regeringen har

Jordbruksverket i uppdrag att föreslå ett nytt delmål efter år 2000, gett

i större utsträckning bör spegla den ekologiska produktionens som kvalitativa omfattning se kapitel 12.

5 Motiv för offentliga åtaganden på miljöområdet

l Inledning

Miljömålen för jordbruket utgör tillsammans med det gällande regelverket utgångspunktema for de åtgärder föreslås inom miljöpro-

som grammet. Som nämndes i kapitel 4 kan jordbrukets effekter på miljön

både positiva och negativa. Inom båda dessa områden finns exemvara pel på vad i ekonomisk teori traditionellt kallas marknadsmiss-

som lyckanden, dvs. situationer där individuellt rationellt handlande inte leder till samhällets perspektiv önskvärt resultat. När det förelig-

ett ur

marknadsmisslyckanden finns det därför motiv för offentliga åtager ganden. I detta kapitel diskuteras översiktligt de två kategorier av marknadsmisslyckanden som förekommer när det gäller jordbrukets miljöpåverkan; kollektiva nyttigheter och externa effekter.

5.2 Kollektiva nyttigheter

Kollektiva nyttigheter är sådana som kan konsumeras av många samtidigt, utan att värdet för varje enskild individ minskar. De egenskaper

brukar karaktärisera de kollektiva nyttigheterna är med andsom anses

ord icke-rivalitet och öppenhet. Med icke-rivalitet avses att en perra

konsumtion nyttigheten inte påverkar andras möjligheter till sons av konsumtion nyttigheten i fråga. Med öppenhet avses att det är omöj-

av ligt eller mycket svårt att utestänga någon från konsumtion, oberoende

vederbörande har bidragit till finansieringen eller om

Produktionen ett rikt och varierat odlingslandskap är ett exempel

av på kollektiv nyttighet jordbruket producerar, liksom den biolo-

en som giska mångfald bevaras att betesmarkerna brukas traditio-

som genom nellt.

När det gäller kollektiva nyttigheter tjänar den enskilda individen på att uppträda fripassagerare" och låta andra bära ñnansieringsbör-

som dan. Detta leder till lägre produktion och konsumtion av kollektiva

en

76 Motiv för offentliga åtaganden på miljöområdet

nyttigheter än vad som faktiskt efterfrågas. Eftersom det individuella rationella handlandet leder till från samhällets synpunkt alltför liten en produktion föreligger ett marknadsmisslyckande, och därmed är offentliga insatser befogade. Vid produktion av kollektiva nyttigheter blir det offentliga åtagandet en fråga om att i första hand lämplig ekonomisk ersättning skagenom pa incitament för jordbrukaren att producera från samhällets sida en önskvärd volym dessa värden. Köp miljötjänster från jordbruket, av av t.ex. genom att betala miljöersättning för bevarande biologisk mångav fald i betesmarker och slåtterängar, är därför ett befogat offentligt åtagande for att garantera att dessa tjänster även fortsättningsvis produceras och miljömålen därmed uppnås.

5.3 externa effekter

Negativa

Extema effekter viss aktivitet är sådana påverkar omgivav en som ningen, dvs. även dem som inte är direkt involverade i själva aktiviteten, utan att de ansvariga tar vederbörlig hänsyn till dem. De externa effekterna är negativa de sänker omgivningens välfärd, i annat fall om är de positiva. Kväveläckage, ammoniakavgång och risker vid bekämpningsmedelsanvändning är exempel på negativa externa effekter jordbruksav produktion som kan försämra våra vatten, vår mark och våra livsmedel. Medan jordbruksföretagaren drar den huvudsakliga nyttan av produktionen kan miljöeffekterna drabba hushåll och andra jordbruksföretag, som då får bära en del av kostnaderna. Det är denna asymmetri som gör att beslut om produktionens utformning inte kommer att leda till en korrekt avvägning mellan nytta och kostnad. Utan offentliga ingrepp uppkommer negativa externa effekter i alltför stor omfattning.

5.4 att förorenaren betalar

Principen

När det gäller miljörelaterade negativa externa effekter råder numera bred enighet om principen att förorenaren betalar polluter-payprinciple, PPP. Jordbrukssektoms ansvar att förebygga och åtgärda de miljöproblem som näringen upphov till uttrycks såväl i artikel l30r ger i Romfördraget som i EU:s femte miljöhandlingsprogram. Principen att förorenaren betalar innebär att producenten står för kostnaden för att förebygga eller begränsa produktionens negativa miljöpåverkan. För jordbrukets del kan principen uttryckas bassom en nivå under vilken kostnaden för att motverka jordbrukets negativa mil-

jöpâverkan åligger näringen själv prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:1 16. För att motverka ojämlik konkurrenssituation är en det enligt riksdagen angeläget att basnivån är likartad inom EU. I praktiken det dock svårt uppnå ett system fullt likvärdiga är att som ger konkurrensvillkor eftersom uppfattningen vad är rimlig aktom som samhet förutsättningar i övrigt varierar mellan medlemsländerna. samt Frågor berör effekter är nära förknippade med äganderättssom externa frågor. Eftersom äganderättens innehåll varierar mellan medlemslänkan innebörden principen att förorenaren betalar variera melderna av lan olika länder. Det är angeläget att den europeiska gemenskapen fortarbeta för uppfattning lämplig omfattning av sätter att en gemensam om För sin miljöpåverkan. En gemensam referens-

jordbrukets egenansvar

nivå skapar förutsättningar för ett aktivt miljöarbete inom EU och motverkar att konkurrenssituationen snedvrids. Om uttrycker principen att förorenaren betalar som en basnivå man under vilken kostnaden för att motverka jordbrukets negativa miljöpåverkan åligger näringen älv är det också rimligt att hävda att om samhället basnivån för PPP vill styra jordbruket ytterligare i något utöver hänseende kan lantbrukarna kräva att ersättas för detta. Krav som ställs basnivån då anpassningar lantbrukarna inte är utöver ses som som skyldiga Det kan därför skäligt att de får ersättning för att göra. anses Vill samhället nå längre än basnivån får det betala för

sådana åtgärder.

att lantbrukarna sin produktion utöver deras skyldigheter. anpassar

:22 3573223j

83:1

6 struktur för ett

Övergripande nytt

för

miljöprogram jordbruket

6.1 Programmets struktur

Det miljöprogrammet föreslås bestå tre delprogram och sam-

nya av manlagt lO åtgärder/ersättningsforrner regleras enligt artiklarna

som 22-24 i LBU-förordningen. I programmet ingår också två åtgärder som regleras enligt andra artiklar i LBU-förordningen, nämligen Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet artikel 9 samt Re-

av staurering betesmarker och slåtterängar artikel 33. Utredningen

av föreslår dessutom att medel avsätts under åren 2001-2004 för investe-

ringar i jordbruksföretag artiklarna 4-7 för att främja miljöanpassade

produktionsformer, i syfte att komplettera de arealbaserade åtgärderna inom miljöprogrammet när det gäller uppfyllandet av miljömålen.

Eftersom det nuvarande miljöprogrammet omfattar 2 800 miljoner kronor år har utredningen för sin del bedömt detta kostnadsaltema-

per tiv huvudaltemativ. I kapitel 20 visas hur budgeten för detta

som ett kostnadsaltemativ fördelas under respektive år av programperioden, samt utredningens förslag avseende det lägre kostnadsalternativet motsvarande l 800 miljoner kronor per år.

I tablån på nästa sida visas sammanfattning den föreslagna

en av strukturen på miljöprogrammet.

80 Övergripandestruktur för för jordbruket

ett nytt miljöprogram

DELPROGRAM Bevarande biologisk mångfald av och kulturmiljö-

värden i odlingslandskapet

Betesmarker och slåtterängar Värdefulla natur- och kulturmiljöer Natur- och kulturmiljöer i renskötselornrådet

Utrotningshotade husdjursraser

DELPROGRAM Miljövänlig vallodling

Miljövänlig vallodling

DELPROGRAM Miljöanpassat jordbruk Ekologisk odling Anläggning av skyddszoner

Minskat kväveläckage

Våtmarker och småvatten 10. Miljövänlig odling bruna bönor på Öland av

Kompetensutveckling UID

Övriga åtgärder

Restaurering av betesmarker och slåtterängar

Investeringsstöd

Nedan ges en kortfattad beskrivning de centrala delarna i utredav ningens förslag till nytt miljöprogram. I kapitlen 7-18 presenteras förslagen och analyserna för respektive åtgärd/ersättningsfonn utförligare, däribland de utvärderingar enligt utredningens direktiv som skall göras.

6.2 l

Delprogram

Åtgärderna inom delprogram l "Bevarande biologisk mångfald av och

kulturmiljövärden i odlingslandskapet" syftar huvudsakligen till

att uppnå det nya miljökvalitetsmålet Ett rikt Som fram-

odlingslandskap.

går av avsnitt 4.2.3 innebär miljökvalitetsmålet bl.a. att: 0 Odlingslandskapet brukas på ett sådant sätt att negativa miljöeffekter minimeras och den biologiska mångfalden gynnas. 0 Biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet som uppkommit lång, traditionsenlig skötsel bevaras genom eller förbättras.

i

l l r Övergripande struktur för ett nytt miljöprogram för jordbruket 81 l l

Hotade arter och naturtyper samt kultunniljöer skyddas och bevaras. 0

Den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter beva- 0

ras.

Därutöver skall åtgärden Värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet Storslagen

fjällmiljö.

6.3 2

Delprogram

Inom delprogram 2 "Miljövänlig vallodling" återfinns endast en åtgärd. Anledningen till denna lösning är att åtgärden Miljövänlig vallodling dels syftar till att uppnå ett flertal miljökvalitetsmål, främst Ett rikt od-

lingslandskap, Ingen övergödning och Giftfri miljö, dels syftar till att

tillgodose de regionalpolitiska målen för norra Sverige på miljömässiga grunder.

6.4 Delprogram

Åtgärderna inom delprogram 3 Miljöanpassat jordbruk" syftar till att

minska jordbrukets miljöbelastning. Miljömålen för jordbrukets miljö-

belastning innebär att odlingslandskapet skall brukas på sådant sätt att negativa miljöeffekter minimeras. Åtgärderna inom delprogrammet

skall bl.a. bidra till att uppnå miljökvalitetsmålenlngen övergödning,

Levande sjöar och Giftfri miljö. Miljömålen föreslås uppnås dels ge-

ökad andel ekologisk produktion, dels genom riktade åtgärder nom en för att t.ex. minska kväveläckaget och fosforförlusterna.

6.5 andra artiklar LBU-

Åtgärder enligt

förordningen

I nästa programperiod kommer miljöprogrammet för jordbruket att vara

del det svenska integrerade programmet för landsbygdsutvecken av ling, baseras på rådets LBU-förordning. Utredningen gör bedöm-

som ningen att miljömålen i vissa fall uppnås bättre genom åtgärder som utformas i enlighet med andra artiklar i LBU-förordningen än enligt artiklarna 22-24 miljövänligt jordbruk. Detta gäller t.ex. för restau-

om rering betesmarker och slåtterängar, som med fördel kan utformas

av

ett projektstöd enligt artikel 33. som

7 mångfald och Biologisk

kulturhistoriska värden i

betesmarker och slåtterängar

7.1 Utredningens förslag

l Inledning

Betesmarker och slåtterängar har traditionellt utnyttjats för foderproduktion inom mjölk- och köttproduktionen. Arealen betesmark har minskat under lång följd år och slåtterängarna har praktiskt taget

en av försvunnit. De återstående betesmarkerna och slåtterängarna hotas av nedläggning och igenväxning eller beskogning, med allvarliga följder för den biologiska mångfalden, kulturmiljövärdena och landskapsbilden.

Miljöersättningen för bevarande av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i betesmarker och slåtterängar skall bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. En viktig innebörd i detta miljökvalitetsmål är att biologiska och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet uppkommit lång, traditionsenlig sköt-

som genom en sel bevaras eller förbättras. Betesmarker och slåtterängar är viktiga livsmiljöer för djur och växter ofta är direkt beroende av männi-

som skans brukande och fortsatt hävd. Dessa markslag är därmed också en del av vårt kulturarv.

Utredningen föreslår att ersättningsfonn införs för

en gemensam skötsel betesmarker och slåtterängar i hela landet. Förslaget innebär

av att de nuvarande miljöstöden för betesmark respektive slåtterängar ersätts med generell grundersättning kombinerad med en tilläggser-

en sättning för särskild skötsel mark med höga biologiska och kultur-

av historiska värden länsstyrelsen prövar individuellt efter ansökan

som från jordbrukaren.

84 Betesmarker och slåtterängar

7.1.2 Mål for

åtgärden

Målet för ersättningen är: 0 att bevara och upprätthålla den hävdade arealen betesmark och slåtteräng i Sverige, 0 att betesmarkema och slåtterängama skall skötas på sådant ett sätt: att arternas täthet och mångfald, den typiska vegetationen och djurlivet samt förekomsten typiska sällsynta bevaras och av arter stärks, att de kulturhistoriska värdena bevaras - och stärks samt 0 att ersättningsberättigande betesmarker och slåtterängar skall bevaras och skötas på areal en av: 450 000 hektar inom grundersättningen och -

125 000 hektar inom tilläggsersättningen.

-

Geografisk omfattning

Miljöersättning för bevarande biologisk mångfald och kulturhistoav riska värden i betesmarker och slåtterängar lämnas i hela Sverige.

l Grundersättning

En grundersättning lämnas för skötsel betesmark och slåtteräng. av Med betesmark avses mark inte är lämplig att plöja och som som används till bete. Marken skall inhägnad eller naturligt avgränsad, vara djuren skall ha tillgång till dricksvatten tillsyn djuren kan samt att av ordnas. Detta innebär att betesmark uppfyller kraven för foderareal som i allmänhet är ersättningsberättigande marken sköts enligt miljöerom sättningens villkor. Med slåtteräng mark inte har lagts under plog och avses som som används för slåtter, eller slåtter i kompletterad med efterbete. För fodennarker med stora inslag impediment såsom sand, av myr, block eller hällmark, skall den ersättningsberättigande arealen i huvudsak omfatta de gräsbärande delarna. Ett exempel på sådan mark är skärgårdsöar med stor andel hällmark. en Grundersättning kan även beviljas för bete vid registrerade fäbodar och för skogsbete. Med skogsbete ett område där både markveavses getationen och trädbeståndet är präglade betesdrift. Vidare skall av trädbeståndet ha uppkommit naturlig föryngring och marken genom skall under beståndets uppväxt och mognad utan längre uppehåll ha betats av husdjur.

Betesmarker och slåtterängar 85

l .4. l Skötselvillkor

Grundersättning lämnas för åtgärder bevarar och förstärker betes-

som markemas och slåtterängamas natur- och kulturmiljövärden. Jordbruka-

ansökt gnmdersättning måste därför årligen sköta marken re som om enligt vissa villkor. Åtgärder kan skada markens natur- och kulturmiljövärden får

som inte utföras. Därför gäller förbud mot spridning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling, kalkning, konstbevattning, täkt av sten eller jord eller annan negativ påverkan. Som generella skötselvillkor gäller att: Marken skall årligen betas i sådan omfattning att ingen skadlig 0 en ansamling förna och upplösning grässvålen kan ske från år till

av av år. För slåtterängar gäller att årligen skall ängen städas under våren, höet skall slås under eftersommaren och bärgas samt att endast klippande eller skärande redskap skall använda vid slåttem. Träd och buskar igenväxningskaraktär skall tas bort. Träd och 0 av buskar är ett naturligt inslag i många gräsbärande marker, men med stora regionala skillnader beroende på naturliga förutsättningar och markanvändningshistorik. Äldre träd och buskar gynnats därför

som att de fyllt funktion i markanvändningen utgör inte igenväx-

en ningsvegetation. Exempel på detta är solitärtäd, grova äldre lövträd, hamlade träd, bärande träd och buskar etc. Vidare är ersättningsträd och ersättningsbuskar samt träd och buskar med funktion som skydd för tamboskap inte igenväxningsvegetation. Träd och buskar som kunnat etablera sig när hävden har blivit för svag är däremot av igenväxningskaraktär. De påverkar den hävdbetingade markvegetationen negativt och rötterna skadar bl.a. fornlämningar och landskapselement såsom stenmurar och odlingsrösen. Vid behov får länsstyrelsen närmare definiera innebörden regionala skillnader

av för träd- och buskinslag och i vilken mån sådana, utifrån markanvändningshistorik, tillför kultur- och naturvärden respektive är ett hot mot dessa.

Utöver de generella skötselvillkoren kan länsstyrelsen vid behov besluta förbud mot hästbete och bete vintertid inom område med

om fornlämningar. För betesdrift på alvarmark Öland och Gotland råder speciella förutsättningar. Utredningen föreslår därför att för alvarmark får länsstyrelsen inom för grundersättningen ställa villkor skötseln i

ramen om enlighet med vad for tilläggsersättningen se avsnitt 7.1.5.1.

som anges

86 Betesmarker och slåtterängar

7.1 .4.2 Ersättningsnivå

Ersättning lämnas med 1 000 kr hektar. Ersättning för bete vid per registrerade fäbodar får för högst 4 ha djurenhet används ges per som hela betessäsongen vid fäboden. Vad gäller skogsbete skall länsstyrelsen avgöra om förutsättningarna för stöd är uppfyllda och fastställa den

ersättningsberättigande arealen.

Tilläggsersättning

Utöver grundersättningen kan, länsstyrelsen funnit behov

om att av särskild natur- och kultunniljöanpassad skötsel föreligger, tilläggsersättning lämnas för betesmarker och slåtterängar med höga biologiska och kulturhistoriska värden. Tilläggsersättningen skall prövas individuellt av länsstyrelsen efter ansökan från jordbrukaren. Innan beslut om tilläggsersättning fattas skall länsstyrelsen genomföra förundersöken ning, vilken i allmänhet inbegriper ett gårdsbesök, skall klargöra som

om marken uppfyller förutsättningarna för tilläggsersättning. Länssty-

relsen får prioritera mellan inkomna ansökningar tilläggsersättning. om Prioriteringen skall grundas på markens biologiska och kulturhistoriska värden samt behovet särskild skötsel. Länsstyrelsen beslutar vilav om ka marker som är berättigande till tilläggsersättning och fastställer skötselvillkoren för marken i individuell åtgärdsplan. en Mark som kan komma i fråga för tilläggsersättning skall i liten grad vara påverkad av gödsling eller andra produktionshöjande åtgärder. Den skall också innehålla vegetationstyper och växt- eller djurarter som visar på långvarig slåtter- eller beteshävd eller höga kulturhistoriska värden kräver särskild skötsel. Väl dokumenterade och aktuella som inventeringar samt uppgifter från kontrollverksamheten under innevarande programperiod skall utgöra en viktig grund vid bedömningen av markens natur- och kultunniljövärde.

7.1.5.1 Skötselvillkor

Tilläggsersättningen skall vara förenad med behovsanpassade särskilda Skötselvillkor utöver grundersättningens villkor. Skötselvillkoren fastställs utifrån uppsatta mål i individuell åtgärdsplan för företagets en betes- och slåttermarker är berättigande till tilläggsersättning. Fölsom jande särskilda skötselvillkor kan ställas länsstyrelsen: av 0 förbud mot tillskottsutfodring betesdjur, av 0 tidsintervall för bete eller slåtter och vid behov förbud slåtter, mot bete vintertid samt bete med vissa djurslag,

Betesmarker och slåtterängar 87

ytterligare villkor vilket utseende mark-, busk- eller trädskiktet 0 om

skall ha vid vegetationsperiodens slut samt

villkor skötsel och underhåll vissa kulturhistoriskt värdefulla 0 om av landskapselement t.ex. underhåll hägnader eller borttagande av av vegetation från fornlämningar i betesmarker där detta inte kan åstadkommas betesdjur i tillräcklig omfattning. av

Extra ersättning kan lämnas för kompletterande åtgärder gällande lövtäkt lövtäktsträd i betesmarker och slåtterängar samt för skötsel av slåtterängar med lieslåtter och efterbete. Länsstyrelsen kan då ställa av villkor om: att maskinslåtter med traktorkopplat redskap skall ersättas med 0 slåtter med lie eller andra maskinredskap, återväxt efter slåttem skall tillvaratas med efterbete och att efter- 0 att bete skall ske inom vissa tidsintervall samt hur ofta och på vilket sätt lövtäkten skall utföras. 0

7.1 Ersättningsnivåer

Tilläggsersättning lämnas med 1 400 kr hektar. Utöver denna erper sättning kan extra ersättning för kompletterande åtgärder lämnas med följande belopp:

Kompletterande

åtgärder Ersättning Lieslåtter 3 000 kr/ha Efterbete 700 kr/ha Lövtäkt 100 kI/träd, dock 500 kr/ha max

l Femårsbeslut

betesmarkernas och slåtterängamas värden långsiktigt skall be- För att och förstärkas är det väsentligt att hävden och övriga skötselåtvaras gärder genomförs kontinuerligt. Därför skall åtgärderna utföras på mark under hela beslutsperioden. Vid beviljande av tilläggsersamma sättning skall det i femårsbeslutet vilken mark och areal som avanges samt att marken skall skötas i enlighet med de skötselvillkor som ses fastställts i åtgärdsplanen.

88 Betesmarker och slåtterängar

7.1.7 Förväntad

anslutning och kostnader

Den totala anslutningen till åtgärden beräknas till 30 000 jordbruka-

ca re, varav ca 12 000 även till tilläggsersättningen. Den föreslagna ändringen av de nuvarande ersättningsformerna förväntas leda till ökad

en anslutning av arealen betesmark och slåtteräng till miljöprogrammet. Den sammanlagda arealen omfattas åtgärden vid programperio-

som av dens slut uppskattas till 450 000 ha. De årliga kostnaderna beräknas till

ca 634 miljoner kronor fördelat på grundersättning, tilläggsersättning

och kompletterande åtgärder enligt nedanstående.

Uppskattad Ersättning Årlig kostnad

Kompletterande

åtgärder

utredningens förslag

Tidigare utvärderingar och analyser av nuvarande milj öersättningar för betesmarker och slåtterängar

7.2.1.1 Miljöstödsöversynen

År 1997 genomförde Jordbruksverket

i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet utvärdering och översyn det svenska

en av miljöprogrammet för jordbruket SJV 1997a. I översynen konstateras att år 1996 hade 170 000 ha betesmark anslutits till miljöstödet för

ca bevarande biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i betes-

av marker betesmarksstödet. Halva arealmålet för ersättningsformen hade därmed uppnåtts törsta året. Måluppfyllelsen varierade dock

kraftigt

mellan åtgärdens olika värdeldasser. I rapporten framhålls vid be-

att dömningen av måluppfyllelsen för ersättningsformen bör beakta

man att betydande betesmarksarealer, drygt 180 000 ha, anslutits till miljöstödet för bevarande ett öppet odlingslandskap öppet odlingsland-

av

Betesmarker och slåtterängar 89

skap. Den totala arealen betesmark inklusive slåtteräng med miljöstöd omfattade år 1996 därmed ca 360 000 ha. I analysen av måluppfyllelframhålls bl.a. att det komplicerade systemet med att klassificera sen betesmarkerna kan ha bidragit till att många jordbrukare avstått från att söka stödet. Resultatet från fältkontrollema bekräftar att det finns svårigheter med klassificera betesmarker, samt att skogs- och åkermark att respektive kultiverad betesmark har inkluderats i ansökningama. I rapkonstateras också att de nuvarande kriteriema för indelning i porten klasser dels inte tar hänsyn till den variation finns i många betessom marker, dels inte omfattar vissa från naturvårdssynpunkt värdefulla betesmarker. De tre verken diskuterar också arealmålet för ersättom ningsfomien är för högt satt och ifrågasätter det återstår så omfatom tande arealer välhävdad naturbetesmark uppfyller kriteriema för som att kunna anslutas till betesmarksstödet. De år 1996 inkomna ansökningarna miljöstöd för bevarande av om biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i slåtterängar slåtterängsstödet omfattade areal 4 200 ha, vilket innebar att en av ca arealmålet för åtgärden hade överskridits med ca l 000 ha. Resultatet kontrollverksamheten visade liksom i betesmarksstödet på problem av med värdeklassiñcering och ägoslagsbedömning. Vidare hade betydande arealer stod utanför de tidigare NOLA- och Landskapsvårdssom stöden anslutits till slåtterängsstödet. Sammantaget menar verken att del anslutna arealer inte uppfyller kraven för att detta tyder på att en ersättningsberättigande samtidigt delar av landets slåtterängsvara som areal står utanför åtgärden. I rapporten kommenteras den kritik som framförts mot att slåtterängar är mindre än 0,1 ha eller som inte som kommer i stödbelopp över l 000 kronor inte kan komma i fråga för upp miljöersättningen. Verken framhåller att kostnaden för administration belopp under l 000 kronor ersättningsform och stöd till mycket av per små skiftesarealer redan tidigare har bedömts mycket hög i försom hållande till effekten. Översynen dessa ersättningsformer avslutas med förslag till förav ändringar under innevarande programperiod innebärande förenklingar systemen för klassificering betesmarker och slåtterängar samt en av av utökad satsning på information miljöersättningama. Vidare anser om verken att ett nytt miljöstöd för landets betesmarker och slåtterängar bör övervägas inför nästa programperiod. I rapporten presenteras grunddragen till sådan åtgärd bestående ett generellt grundstöd en av för alla betesmarker respektive slåtterängar och tilläggsstöd för marker är avgörande betydelse för bevarandet av odlingslandskapets som av biologiska mångfald och kulturhistoriska värden.

90 Betesmarker och slåtterängar

l

4 7.2.1.2 RRV:s granskning lantbruksenheternas administration av av stödet till jordbruket

Riksrevisionsverket har på uppdrag regeringen granskat länsstyrelav semas administration och kontroll de administrativt väsentligaste av delarna av EG-stödet till jordbruket RRV 1998. Granskningen omfattar år 1997. Vad gäller miljöstöden har tidsåtgången ersättningsper form schablonuppskattats med ledning länsstyrelsernas samlade av tidsredovisningar for alla miljöstöd. RRV har beräknat att den genomsnittliga tiden för lantbruksenheterna att hantera ett ärende ersättning för biologisk mångfald varierar om mellan 1,6 och 8,3 timmar. RRV:s analys visar också på stor variaen tion mellan länsstyrelser och att den genomsnittliga handläggningstiden tenderade att vara kortare i län med stora ärendemängder. Vidare fann man att för fältkontroller förbrukas mellan 10 och 50 % den nedlagav da tiden. Genomsnittskostnaden för att hantera ärende beräknades ett att variera från ca 500 honor till 3 300 kronor. Den totala kostnaden för att handlägga biologisk mångfaldstödet vid lantbruksenhetema beräknades till 20 miljoner kronor for år 1997. ca Motsvarande beräkningar och analyser har även genomförts for

miljöersättningen för öppet odlingslandskap. Åtgärden omfattar ersätt-

ning for vall på åker och betesmark och någon särredovisning hanteav ringen av den del som berör betesmarken har inte utförts. RRV har beräknat att den genomsnittliga hanteringstiden ärende varierar melper lan 1,5 och 6,5 timmar. RRV fann inget statistiskt säkerställt samband mellan ärendemängden och genomsnittlig tidsåtgång ärende. Geper nomsnittskostnaden för att hantera ett ärende beräknades för lantbruksenhetema att variera från 400 kronor till 2 300 kronor. Den totala ca kostnaden för att handlägga miljöersättningen för öppet odlingslandskap vid lantbruksenhetema beräknades till 31 miljoner kronor för år ca 1997.

7.2.1.3 RRV:s granskning jordbrukets miljöstöd av

Riksrevisionsverket har i rapporten Jordbrukets miljöstöd" RRV 1999 granskat i hur hög grad de olika åtgärderna inom miljöprogrammet bidrar till att uppnå jordbrukets miljömål. Ett de miljömål av som granskats är bevarande biologisk mångfald. av Under år 1997 betalades totalt 215 miljoner kronor i miljöstöd ut som syftar till att bevara biologisk mångfald i naturbetesmarker. RRV har närmare granskat utfallet miljöstödet för biologisk mångfald i av tvâ kommuner. RRV att stödet i liten utsträckning bidrar till anser att

Betesmarker och slåtterängar 91

bevara de, enligt Naturvårdsverkets rikstäckande inventering, mest värdefulla naturbetesmarkema i de granskade kommunerna. Man konstate-

också del de värdefulla naturbetesmarkema hävdas utan rar att en av någon miljöersättning alls. Vidare anser RRV att möjligheterna att utvärdera miljöstödets effekter vad gäller bevarandet av biologisk mångfald är begränsade. RRV framhåller att det därmed är svårt att påvisa att miljöstödets arealmål för naturbetesmarker bidrar till att uppfylla miljömålet bevarad biologisk mångfald. Detta innebär enligt RRV

om att statsmakterna i hög grad saknar underlag för avvägning mellan olika miljöåtgärder. I rapporten konstateras också att miljöstödets regelverk är mycket omfattande och har ett stort inslag tolkningsmöjligheter,

av vilket leder till en omfattande administration.

7.2.2 Utredningens analys av nuvarande

för betesmarker och

miljöersättningar

slåtterängar

7.2.2.1 Anslutning och måluppfyllelse

Anslutningen till miljöersättningama för skötsel betesmarker och

av slåtterängar år 1998 redovisas i tabell 7.1. Av tabellen framgår att den totala arealen betesmark med miljöstöd för närvarande är ca 380 000 ha, vilket motsvarar 85 % miljöprogrammets sammantagna arealmål

av för de två ersättningsfonner som riktar sig till detta ägoslag. Jämfört med år 1996 har det framför allt skett ökad anslutning till betes-

en marksstödet.

Sammantaget har areal närmare 6 000 ha anslutits till slåt-

en av terängsstödet och åtgärden för återskapande slåtterängar. Miljöpro-

av grammets arealmål för slåtterängar är därmed uppnått.

92 Betesmarker och slåtterängar

i

Tabell 7.1. Ansluten areal betesmark och slåtteräng till miljöstödet år 1998 samt arealmål enligt miljöprogrammet för respektive

ersättningsform källa: Jordbruksverket.

Arealmål ha

Ansluten areala enligt reviderat Miljöstöd ha 1998

miljöprogram

Betesmarksstöd 197 000 263 000 Öppet odlingsland-

slåtterängar Summa slåtteräng 5 900 5 500 Areal i ansökan utbetalning stöd Målet är avhängigt anslutningen till

om av

, betesmarksstödet.

Fördelningen av anslutna arealer i olika värdeklasser i betesmarksstödet redovisas i figur 7.1. Närmare 100 000 ha, eller 50 %, den

ca av totala arealen med betesmarksstöd år 1998 ansluten till klass A

var inklusive alvar- och mosaikmarker, omfattar marker med högsta

som biologiska och kulturhistoriska värde. Mellan åren 1996 och 1998 har anslutningen ökat i samtliga värdeklasser utom för skogsbetesklassen. Av miljöstödsöversynen SJV l997a framgår att kriterierna för denna klass har varit otydliga och klassen är sedan år 1998

stängd för nya ansökningar. Den största ökningen redovisas för klass C har än

som mer fördubblats under den aktuella perioden. Den ökade anslutningen till i synnerhet klass C kan sannolikt relateras till förändrade regler för klassificering fr.o.m. år 1998.

Betesmarker och slåtterängar 93

I 1996

ao000

E1998

AN

5 eo000

å

g 40000

j

-1

o : : 4 - i

a -

A A. A. B C D

Alvar Mosaik Skog Fäbod

Värdeklass

Figur 7.1. Fördelning anslutna arealer på olika klasser inom be-

av tesmarksstödet åren 1996 och 1998. Klasserna B skogsbete och D är sedan år 1998 stängda för ansökningar. Uppgifter för år 1996 är

nya baserade på jordbrukarnas ansökningar om miljöersättningen SJV 1997a, medan uppgifter för år 1998 avser arealer i femårsbeslut om miljöstöd källa: Jordbruksverket.

Den regionala fördelningen av den totalt anslutna betesmarksarealen till miljöprogrammet åren 1997 och 1998 framgår av figur 7.2. Drygt 70 % 270 000 ha arealen är belägen i stödområde dvs. södra

ca av

och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygder. I Norrland stödområdena l-4 omfattar den anslutna arealen betesmark drygt 30 000 ha, medan den är ca 75 000 ha i slättbygderna. Mellan åren 1997 och 1998 ökade den anslutna arealen med ca 17 000 ha. Ökningen har skett i stödområde 5 och i slättbygderna medan arealen med miljöersättning i princip oförändrad i Norrland mellan de båda åren. För-

var ändringen i slättbygderna kan delvis förklaras ändrade regler från år

av 1998 då det blev möjligt att även i dessa bygder ansluta tidigare kultiverade betesmarker till miljöstödet se ovan.

94 Betesmarker och slåtterängar

I1997 3°°°°° 1211998 AB 5 a 200000 2

0 Stödomr.1-3 Stödomr.4 Stödomr.5 Slättbygd Totalt Område

Figur 7.2. Regional fördelning arealen betesmark med miljöersättav ning betesmarksstöd och öppet odlingslandskap åren 1997 och 1998.

Arealerna är baserade på uppgifter i ansökningarna utbetalning

om av stöd källa: Jordbruksverket.

7.2.2.2 Miljöprogrammets tillämpning i NBO-områden

Naturvårdsverket har analyserat i vilken utsträckning värdefulla ängsoch hagmarker som utpekats i verkets Nationella bevarandeplan for odlingslandskapet NBC-områden omfattas miljöersättningama av för betesmarker och slåtterängar NV opubl.. Undersökningen omfattar 52 000 ha ängs- och hagmarker med högt naturvärde klasserna I-

III enligt ängs- och hagmarksinventeringen.

Resultatet av analysen sammanfattas i tabell 7.2. Drygt hälften av den undersökta arealen omfattades av någon miljöersättningama för av betesmarker eller slåtterängar. Variationen dock stor mellan olika var län och naturtyper. I Örebro, Kalmar och Södermanlands län omfattades ca 80 % av NBO-områdenas betes- och slåttermarksareal miljöav stöd, medan motsvarande siffra för Västerbottens län 18 %. Genevar rellt omfattas de olika typerna betesmarker i större utsträckning av av milj östödet än slåtterängar. Vidare har enligt Naturvårdsverket 30 % ca 8 000 ha av den till miljöprogrammet anslutna arealen otillräckliga skötselvillkor garanterar skötsel långsiktigt bevarar som en som naturvärdena. För huvuddelen den areal inte ansluten till miljöproav som var grammet visar utredningen inte marken är berättigande till ersättom ning eller inte. För de arealer där detta är klarlagt uppfyllde 50 % inte miljöstödets kriterier. Om antar att detta gäller för hela arealen man som saknar ersättning kan närmare A de utpekade värdefulla ängsav

Betesmarker och slåtterängar 95

och hagrnarkema ha vuxit igen i en sådan omfattning att de inte uppfyller de krav på hävdstatus miljöstödet ställer. Att hävden av na-

som turliga betes- och slåttermarker har fortsatt att minska under 1990-talet stöds andra undersölcningar. I bl.a. Gävleborgs län, där en uppfölj-

av ning ängs- och hagmarksinventeringen har genomförts, hade 25 %

av

ängs- och hagmarkerna vuxit igen sedan den ursprungliga inventeav ringen gjordes RRV 1999.

Tabell 7.2. Miljöprogrammets tillämpning i NBO-områden. Den totalt

Varav okänt lcriterierna för miljöstöd är

om

uppfyllda 18 000 76

Utöver bristande hävd och igenväxning kan det finnas flera orsaker till varför värdefulla ängs- och hagmarker inte har anslutits till miljöprogrammet. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har nyligen undersökt hur jordbrukarna uppfattar miljöstöden Carlsen 1999. Av tillfrågade jordbrukare inte sökt miljöstöd angavs som huvudorsa-

som ker att inte kvalificerade sig för ersättningsfortnerna avsaknad av

man djur eller naturbetesmark eller inte kände till att marken var berättigande for ersättning. Andra orsaker till att jordbrukarna inte anslutit sina marker att miljöersättningarna är för komplicerade att söka,

var

kände inte till att ersättningsformema fanns, skötselvillkoren är för man arbetskrävande samt att ersättningen är för låg.

7.2.2.3 Skötselvillkorens effekter på natur- och kulturvärden

De generella skötselvillkoren inom de nuvarande miljöstöden till betesmarker är att grässvålen skall vara väl avbetad vid betessäsongens slut samt att träd och buskar igenväxningskaraktär skall tas bort.

av Den nuvarande tillämpningen beteskravet innebär att på produk-

av tionsytor inom naturbetesmark får följande vegetationshöjder uppmätta med gräsmarkslinj Ekstam Forshed 1996 för metodbeskrivning

se

inte överskridas; torr-frisk mark: 3 fuktig-våt mark: 5 hög-

cm, cm, starrvegetation: 7 cm.

96 Betesmarker och slåtterängar

Syftet med miljöersättningen för betesmarker är att bevara och förstärka den biologiska mångfalden samt att bevara och tydliggöra kulturmiljövärdena. I en genomgång av den vetenskapliga litteraturen om effekter av skötsel av ängs- och hagmarker på den biologiska mångfalden framgår att olika arter och organismgrupper olika hävdgynnas av intensitet Götrnark m.fl. 1998. Artrikedomen kärlväxter, av mossor, lavar och svampar gynnas av måttligt bete, medan ett extensivt bete som leder till utveckling av en variationsrik vegetationsstruktur främjar en hög artrikedom av många ryggradslösa djur. En bred jämförelse av samtliga studerade organismgrupper visade att artrikedomen hos växter och svampar generellt gynnas av intensivare hävd slåtter- och beav tesmarker än vad som är fallet för de flesta djur. Vidare kräver vissa arter och miljöer specifik utformning av skötseln för att bevaras. I betes- och slåtterrnarker finns det ofta rester kulturspår från olika av tidsepoker såsom fomlämningar, hägnadsrester, hamlade träd etc. Dessa landskapselement är beroende fortsatt hävd med bete eller slåtter i av en sådan omfattning att igenväxning förhindras, vilket på sikt annars

leder till nedbrytning landskapselementen LiM 1998. Det finns

av således en risk att nuvarande tillämpning miljöstödets skötselvillkor av leder till en alltför stor likriktning av skötseln av ängs- och hagmarkerna och att i syrmerhet syftet att bevara biologisk mångfald i odlingslandskapet i vissa fall kan motverkas.

7.2.2.4 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och organisationer

Som en del i MPU:s analys det nuvarande miljöprogrammet för av jordbruket har synpunkter inhämtats från företrädare för olika myndigheter och organisationer. Vid dessa genomgångar har bl.a. följande synpunkter på miljöstöden till betesmarker och slåtterängar framkommit. Naturvårdsverket NV framhåller vikten av att miljöprogrammet arbetar med en väl preciserad målstyrning. NV att miljöstöden i anser första hand skall ersätta kollektiva miljönyttigheter såsom att bevara och utveckla odlingslandskapets natur- och kultumiiljövärden. Enligt NV omfattas många värdefulla betesmarker inte nuvarande milav jöprogram. Verket förordar därför ett system med grund- och tilläggsersättning som omfattar samtliga typer äldre, hävdberoende av markslag och landskapselement i odlingslandskapet. Grundersättningen bör vara enkelt utformad och omfatta all naturbetesmark och kultiverad betesmark. Tilläggsersättningen skall enligt NV styras till mark med höga värden Natura ZOOO-områden, NBO-ornråden etc., kräver som

Betesmarker och slåtterängar 97

skötselvillkor utöver grundersättningens. Möjlighet skall till lokal

ges anpassning av skötselvillkor och flera ersättningsnivåer krävs. Brukaren anmäler intresse för tilläggsersättning medan länsstyrelsen

ansvarar för urval av obj ekt, preciserar skötselmål och fastställer ersättningsnivå, enligt centralt fastställda kriterier. NV vidare att ersättningen

anser måste vara tillräckligt hög för att möjliggöra hävd av i princip samtliga värdefulla ängar och betesmarker i landet. NV förordar också ett ersättningssystem för restaurering av samtliga typer av äldre, hävdberoende

markslag och landskapselement i odlingslandskapet. Denna ersättning-

en bör målstyras till vissa värdefulla områden.

Jordbruksverket SJV har i skrivelse till MPU SJV 1998a

en analyserat administrativa problem med hanteringen miljöstöden

av samt lämnat förslag på förändringar inför den kommande programperioden. Inom nuvarande miljöprogram lämnas ersättning för skötsel

av betesmarker och slåtterängar inom tre stödformer; betesmarksstödet, öppet odlingslandskap samt slåtterängsstödet. För närvarande finns det totalt 15 olika varianter för indelning av betesmarker och slåtterängar, varav jordbrukarna from. år 1998 kan ansluta sig till åtta varianter. Till detta kommer möjligheten att ansluta betesmarker till öppet odlingslandskap. Av rapporten framgår att skötselvillkoren för dessa ersättningsfonner och varianter är tämligen lika, att ersättningsnivå-

men ema varierar.

SJV föreslår att nuvarande betesmarksstöd och åtgärden för betesmarker inom öppet odlingslandskap slås samman till ersättningsform

en med syftet att i första hand bevara den biologiska mångfalden och i andra hand kulturmiljövärdena. SJV menar att erfarenheterna från

nuvarande programperiod visar dels att många marker har tilldelats fel klass, dels att länsstyrelsen ofta saknar de kunskaper om marken som krävs för att föreskriva relevanta extra skötselvillkor. Verket där-

anser för att jordbrukaren vid ansökan miljöersättning inte skall behöva

om ange någon värdeklass för marken. Vidare bör skötselvillkoren motsvara det som nu gäller, men det bör övervägas om möjligheterna att föreskriva om ytterligare skötselvillkor för enskilda skiften på det generella sätt som i dag förekommer skall finnas kvar. Verket att ersätt-

anser ningsnivåema bör vara relaterade till skötselåtgärdernas omfattning, men även till naturvärdet. Regionalt varierad ersättning bör också kunna förekomma för att upprätthålla betesmarkernas konkurrenskraft gentemot betesvallen. Vidare anser SJV att det bör övervägas om ett

ny ersättningsform för betesmarker kan utformas ett bas- och topp-

som stöd. Basstödet bör omfatta samtliga betesmarker och ha generella skötselvillkor som medför goda förutsättningar att upprätthålla kon-

en tinuerlig betesdrift. Toppstödet som kan beslutas av länsstyrelsen bör gälla betesmarker med höga naturvärden kopplat till ytterligare sköt-

98 Betesmarker och slåtterängar

selåtgärder eller restriktioner. Ersättningen bör baseras på betesmarkernas naturvärden och kostnaden för de extra insatser som jordbrukaren utför. Fördelarna med ett sådant system är enligt verket att ersättningsformen fokuserar på skötselåtgärdema, vilket underlättar såväl för jordbrukama som för kontrollerande myndigheter. Nackdelarna består främst i svårigheter för länsstyrelsen att identifiera de marker som kan

berättigade till toppstöd. Vad gäller slåtterängama menar SJV att vara den nuvarande åtgärden redan är en form av bas- och toppstöd och att man kan överväga att ytterligare skilja på generella respektive specifika skötselåtgärder. Verket föreslår att jordbrukaren inte skall behöva klassificera marken vid ansökan om ersättning samt att skötselåtgärder utöver grundkraven bör ersättas inom ramen för ett toppstöd där markens naturvärde inte påverkar ersättningsnivån.

Riksantikvarieämbetet RAÄ framhåller behovet helhetssyn

av en på kultur- och naturvärden vid utformningen av miljöersättningar för bevarande biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i od-

av lingslandskapet. En av huvudprincipema för miljöstöden är att j ordbrukaren ansöker om stöd och att han/hon har rätt att erhålla ersättning om villkoren för stöd uppfylls. RAÄ understryker betydelsen denna

av princip och framhöll att det finns ett egenvärde i att jordbrukama älva tar initiativ till att ansöka om miljöersättningar för skötsel av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Vad gäller miljöåtgärderna för betesmarker och slåtterängar RAÄ att vid utfominingen ett nytt miljöpro-

anser av gram bör en övergång till ett system med bas- och toppstöd övervägas.

Lantbruksdirektörers förening LD förordar att nuvarande miljöstöd för biologisk mångfald, öppet odlingslandskap och flerårig vallodling ersätts med två enhetliga ersättningsformer; en åtgärd för betesmark respektive en åtgärd för vallodling på åkermark. LD är positiv till ett system med grund- och tilläggsersättningar för båda dessa åtgärder. För stödet till betesmarker föreslår man ett grundstöd för alla betesmarker även gödslade, och ett tilläggsstöd för icke gödslade betesmarker. Därutöver bör det finnas en ytterligare nivå för marker med särskilda värden, som bedöms i samband med att en skötselplan upprättas. Regionalpolitiska mål kan eventuellt behöva tillgodoses genom tilläggsstöd även för betesmark. Vidare framhåller LD att det är viktigt för länsstyrelsen att erhålla bästa möjliga beslutsunderlag, annars finns det risk för försämrad miljönytta, sanktioner etc. Bland annat menar man att det är oekonomiskt att länsstyrelsens personal i egenskap av rådgivare inom UID-verksamheten inte får lämna besked om en mark är godkänd för miljöersättning eller inte. LD anser att det krävs tydliga regler för UIDverksamheten, men att kopplingen till stödadministrationen måste bli bättre.

Betesmarker och slåtterängar 99

Miyövårdsdirektörers förening MD och Föreningen Sveriges Länsantikvarier LÄ framhåller i skrivelse överlämnats till MPU

en som att det är nödvändigt med grundläggande förändringar de nuvarande

av milj öersättningama för biologisk mångfald och natur- och kulturmiljövärden i odlingslandskapet. Man anser att det nuvarande systemet är regelstyrt och har en extremt hög detaljeringsgrad. Ett centralt regelstyrt systern kan aldrig tillgodose den regionala variation som finns i det svenska odlingslandskapets natur- och kulturrniljövärden, vilket enligt MD/LÄ har inneburit att vissa värdefulla och bevarandevärda marker inte omfattas av det nuvarande regelverket. De centrala reglerna leder också till en likriktning av skötseln utan hänsyn till regionala variationer. Vidare framhåller MD/LÄ de nuvarande miljöstöden är

att ineffektiva p.g.a. den tungrodda administrationen och den omfattande kontrollen brukarnas ansökningar. MD/LÄ därför att de cent-

av anser rala reglerna i framtiden måste utformas som ett ramverk där tillämpningen är målstyrd med hänsyn till regionala förutsättningar. Utifrån detta ramverk anser man att länsstyrelsen i större utsträckning skall ges möjlighet att avgöra vilka marker som är ersättningsberättigande eller inte. MD/LÄ förordar övergång till bas- och tilläggsstöd. Bas-

en ett ett stödet, som söks av brukaren, skall vara enkelt utformat, lätt att administrera och omfatta stor volym. Tilläggsstödet skall enligt MD/LÄ

en gälla marker med höga värden och prioriteras länsstyrelsen.

som av Skötselåtgärdema fastställs utifrån uppsatta mål i en skötselplan. MD/LÄ också länsstyrelsen bör möjlighet integrera

anser att ges att handläggning, information, rådgivning och kontroll for att skapa

en effektivare hantering miljöprogrammet.

av

Centrum för biologiska mångfald CBM förordar ett system med bas- och toppstöd med gårdsvisa skötselplaner för bevarande av biologisk mångfald och kulturrniljövärden i betesmarker. Inom toppstödet skall områden med stora biologiska och kulturhistoriska värden prioriteras. Man anser att detta skall ske med hjälp av generella regler som har en regional kulturhistoriskt förankrad tillämpning. Reglerna bör också erkänna den dynamik som funnits i kulturlandskapet. CBM bedömer att toppstödet minst bör omfatta ca 100 000 ha betesmark, men framhåller att för att i hela landet säkerställa den biodiversitet är

som knuten till naturbetesmarkema bör en större areal ingå i toppstödet. Vidare anser CBM att de personer skall upprätta skötselplanema be-

som höver ha en hög kunskapsnivå och att kompetenshöj ande utbildningsinsatser är nödvändiga.

Sveriges Nötköttsproducenter SN framhåller att miljöstöden har stor betydelse för lönsamheten i nötköttsproduktionen. För att Sverige skall klara av att uppfylla miljömålen för betesmarkema är det avgö-

av rande betydelse att det finns tillräckligt med betesdjur på uthålliga fö-

lO0 Betesmarker och slåtterängar

retag. Enligt SN krävs då bl.a. bra utformade miljöersättningar.

SN anser att systemet med att jordbrukaren själv klassar sina marker och den stela tillämpningen av kontrollverksamheten i kombination med det detaljerade regelverket har inneburit att introduktionen miljöpro-

av grammet har varit besvärlig. Vidare är SN kritiska mot de nuvarande avbetningskraven, som man menar inte vilar på vetenskaplig grund och är alltför ensidigt riktade mot kärlväxtfloran. SN också att kon-

menar trollverksamheten och rådgivningen inom UID-programmet är dåligt samordnad. SN anser att det inte är möjligt att basera företagets produktion enbart på naturbetesmark. Inför den kommande programperioden förordar ett miljöstöd till betesmarker med ett starkt basstöd.

man

Svenska jägareförbundet SJF uppfattar i huvudsak miljöstöden som positiva för viltet och jaktintressena. SIF framhåller bl.a. att många tidigare beten och ängar längs med stränder vid insjöar och hav har vuxit igen och förbuskats. Dessa miljöer är mycket viktiga för änder, gäss och andra våtmarksfåglar. SJF anser att åtgärder för restaurering och återskapande av sådana biotoper bör stödjas inom miljöprogrammet.

Sveriges Ornitologiska Förening SOF ställer sig positiv till ett system med bas- och toppstöd för betesmarker. SOF att

anser nuvarande åtgärd i alltför hög grad är knuten till de botaniska värdena och att andra naturvärden såsom Ornitologiska måste komma till uttryck i stödet under nästa programperiod. Man framhåller att för fågellivet är hävden av våtmarker och hagmarker, i synnerhet trädbevuxna hagmarker, av central betydelse.

Världsnaturfonden WWF har i en rapport, Nytt miljöstöd till jordbruket- biologisk mångfald och kulturvärden", utformat ett förslag till nytt miljöstöd för biologisk mångfald och kulturvärden i odlings-

landskapet. WWF anser att miljöersättningsprogrammet för jordbruket

måste vara målinriktat, enkelt och flexibelt. WWF föreslår att ett

system med bas- och toppstöd inrättas. I korthet innebär WWF:s förslag att en generell grundersättning lämnas för skötsel alla slåtter- och be-

av tesmarker i landet som söks av jordbrukaren. Basstöd skall utgå för totalarealen gräsbevuxen mark och vara förenat med vissa grundläggande skötselvillkor. Basstödet är kompletterat med ett toppstöd

som utgör en värderelaterad och kvalitetsinriktad tilläggsersättning utöver grundersättningen för bevarande biologisk mångfald och kulturvär-

av den i slåtter- och betesmarker. Även småbiotoper och kulturspår med höga natur- och kulturvärden i åker-, slåtter- och betesmarker kan inkluderas i toppstödet. Vidare innebär förslaget att j ordbrukaren anmäler intresse för toppstöd och länsstyrelsen beslutar efter faltbesök stöd

om skall beviljas samt lägger fast skötselvillkor i skötselplan. Den

en er-

Betesmarker och slåtterängar 101

sättning som lämnas inom toppstödet skall relaterad till natur- och

vara kulturvärdena enligt bestämda kriterier.

7.2.3 Arealen betesmark och

slåtteräng

Behovet av betesmark har långsiktigt minskat beroende på att antalet nötkreatur har minskat och att djurhållningen har koncentrerats till färre och större jordbruksföretag. Delar av betet har också överförts till åkermark. Sedan mitten aV seklet har den sammanlagda arealen ängsoch betesmark i Sverige halverats. För naturbetesmarken har minskningen varit ännu mer omfattande och slåtterängama har praktiskt taget försvunnit. Minskningen av arealen ängs- och betesmark har varit störst i delar av Norrland och i mellersta Sveriges skogsbygder t.ex. Bemes 1994, LRF/SCB 1997.

Jämfört med åkermarken är betesmarkernas utveckling svårare att följa. Enligt SCB:s lantbruksregister fanns det i hela landet år 1997 på jordbruksföretag med mer än 2 ha åker ca 450 000 ha betesmark, varav 80 % eller 360 000 ha utnyttjades, dvs. betades LRF/SCB 1998. SCB genomförde år 1989 specialstudie betesmarkens omfattning och

en av användning, vilken även inkluderade företag med mindre än 2 ha. På dessa företag utgjorde arealen utnyttjad betesmark drygt 60 000 ha. Till betesmarksarealen kan också läggas alvarrnarkema i nuvarande

som miljöprogram uppskattas till ca 30 000 ha. Sammantaget uppskattas den utnyttjade betesmarksarealen i landet därmed att omfatta högst 450 000

ha tabell 7.3.

Tabell 7.3. Uppskattad areal utnyttjad betesmark i Sverige.

Areal ha Källa Företag med 2 ha 360 000 LBR, SCB 1998 åker Företag med 2 ha 60 000 SCB:s betesmarksunderåker sökning 1989 Alvarmark 30 000 Svenska miljöprogrammet

för jordbruket Totalt 45 0 000

Den uppskattade totalarealen innefattar såväl naturbetesmark som kultiverad betesmark. Mellan åren 1987 och 1992 genomfördes riks-

en täckande inventering av biologiskt värdefulla ängs- och betesmarker, den s.k. ängs- och hagmarksinventeringen SNV l995b. För hela landet redovisas totalt ca 195 000 ha värdefull naturbetesmark i klasserna

102 Betesmarker och slåtterängar

I-III. Utöver denna areal redovisas 30 000 ha naturbetesmark ca som hade ett visst värde som ängs- och hagmark, inte bedömdes men som ha de kvaliteter som erfordras för marker i nämnda klasser. Det är dock oklart hur stor andel de inventerade arealema hävdas i dag av som RRV 1999. I en nyligen genomförd utvärdering miljöeffekterna av av 1990 års livsmedelspolitiska beslut framgår att de naturliga gräsmarkerna hävdas sämre än de kultiverade LiM 1998. SCB:s lantbruksregister innehåller inga uppgifter vad gäller arealen hävdad slåtteräng. Från ängs- och hagmarksinventeringen redovisas en areal omfattade ca 3 300 ha i klasserna I-III. Dessutom farms 500 ha ca slåtteräng som hade ett visst bevarandevärde. Utöver arealuppgiftema från ängs- och hagmarksinventeringen visar aktuell statistik från Jordbruksverket att i hela landet 4 700 ha anslutet till milj öersättningär ca en för bevarande av slåtterängar. Vidare har restaurering ca 1 000 ha av slåtteräng påbörj ats inom åtgärden för återskapande slåtterängar. av

7.2.4 Antal

betesdjur

Grundforutsättningen för att betesmarkerna skall kunna hållas öppna och i sådan hävd att den biologiska mångfalden inte utarmas är att tillgången på betesdjur är tillräcklig. Sedan mitten seklet har i hela lanav det nötkreaturen minskat med tredjedel och antalet mjölkkor med ca en två tredjedelar LRF/SCB 1998. Underlaget för betesanvändningen är direkt avhängigt tillgången på moderdjur. Tillgången på lamm, kalvar och ungdjur till bete beror sedan på de ekonomiska förutsättningarna for olika produktionsval. På intäktssidan påverkas detta köttpriser, behovet rekryteringsdjur, av av stödnivåer etc. På kostnadssidan är det främst är prisnivån på spannmål, grovfoder och bete, även kostnader för arbete och byggnader, men som är avgörande. Antalet moderdjur vad gäller nötkreaturen har under perioden 1994-1998 minskat med 60 000 individer figur 7.3. Den

ca se

fortsatta utvecklingen beror således av en rad faktorer och är svår att bedöma. Vidare sker det kontinuerligt förändringar i omvärlden, som t.ex. exportefterfrågan på livkalvar och förändringar incitament för av stutuppfödning samt ökad medvetenhet miljöersättningamas en om ekonomiska betydelse, vilket också påverkar denna utveckling. I figur 7.3 visas utvecklingen av antalet nötkreatur som är ett år och äldre samt tackor i hela landet för perioden 1994-1998 enligt SCB:s

Betesmarker och slåtterängar 103

...Am-Idika/kxøigor

TP-F-Já

500000 ,Nüölkkor

5:59

,lurar/stutar

,Tackor

1994 1995 1996 1997 1998

År

Figur 7.3. Antal nötkreatur ett år och äldre samt tackor i landet I 994-

1998 källa: SCB, Lantbruksregistret.

lantbruksregister. Under denna period har antalet mjölkkor minskat med ca 12 %. Antalet tjurar och stutar har ökat med ca 16 %. Mjölkkor och tjurar bidrar endast i liten grad till hävden av betesmarkema. Som potentiella betesdjur för betesmarker återstår därmed stutar, am- och dikor, kvigor och tackor samt hästar. Antalet stutar särredovisas inte i lantbruksregistret, men beräknas för närvarande omfatta en liten andel ca 5 % den sammanslagna gruppen tjurar och stutar Ds 1998:69.

av Under perioden 1994-1998 har antalet am- och dikor samt kvigor ökat något ca 3 % och omfattade år 1998 ca 550 000 djur, medan trenden för tackorna är minskande ca 6 %.

Av ñgurema 7.4 och 7.5 framgår utvecklingen för huvuddelen av de potentiella betesdjuren, dvs. am- och dikor, kvigor samt tackor, i stödornråden och slättbygder under de senaste fem åren. När det gäller antalet nötkreatur figur 7.4 har de under perioden ökat i stödornrådena. Ökningen är störst i Sverige, medan den är något lägre i södra

norra Sverige. I slättbygdema har däremot antalet am- och dikor samt kvigor minskat. Antalet tackor figur 7.5 har minskat i samtliga områden utom i stödområdena l-3. Minskningen är störst i slättbygder, där antalet tackor har reducerats fjärdedel.

med ca en

104 Betesmarker och slåtterängar

600000 xTOtät 5°°°°° ,stödonr.5 400000 ,SIättbygd E ,Stödomr. 1-3 300000 å .Stödon°r.4 200000 m-:Xm X å

ICXXXXJ

i L i Ä

0 V

I 1994 1995 19% 1997 1998

År

Figur 7.4. Antal am- och dikor samt kvigor ett år och äldre i olika områden åren 1994-1998 källa: SCB, Lantbruksregistrezf.

250000 ,Stödomr.1-3

9

,Stöd0rrr.5 15°°°° E .,_SIättbygd å +T°ta" 100000 + å á ,

50000 m., "sf

0 | l | l 1994 1995 1996 1997 1998

År

Figur 7.5. Antal tackor i olika stödområden och i slättbygder åren

1994-1998 källa: SCB, Lantbruksregistret.

Sammanfattningsvis tyder SCB:s statistik på att antalet potentiella betesdjur har varit relativt oförändrat under den senaste femårsperioden. Aven om det nationellt sett kan finnas tillräckligt med betesdjur

W 777777i

Betesmarker och slåtterängar 105

för att hävda den kvarvarande arealen betesmark RRV 1999 tycks betesdjuren inte vara fördelade i relation till betesmarkemas utbredning. En jämförelse mellan arealen betesmark och antalet betesdjur i landets kommuner från år 1994 visade att det i nästan hälften av kom-

137 st saknades tillräckligt med betesdjur för att hävda munerna samtliga betesmarker LRF/SCB 1997. Vidare framgår det av undersökningen att även alla lämpliga betesdjur användes för att hävda

om de mest värdefulla markerna skulle 41 kommuner sakna betesdjur för detta. Resultatet analysen tyder på att det regionalt kan finnas svå-

av righeter att upprätthålla hävden av betesmarkema i enlighet med målen för nuvarande miljöprogram.

7.3 Utredningens slutsatser

7.3.1 Motiv för för skötsel

milj öersättning av

betesmarker och slåtterängar

Genom bl.a. rationaliseringen inom jordbruket, nedläggning av mark och ändrad markanvändning har jordbrukslandskapet successivt förändrats. Bland annat har betesmark som inte gödslats och plöjts minskat kraftigt i omfattning och de kvarvarande slåtterängama utgör endast

rest den ursprungliga arealen. Dessa marker är mycket artrika och en av även rika på kulturhistoriska värden, i synnerhet om de sköts på ett traditionellt sätt. Tidigare kultiverade betesmarker är betydelsefulla för landskapsbilden, men kan också hysa stora biologiska värden, särskilt i områden med små och krympande arealer naturbetesmark eller som insprängda ytor i naturbetesmark. Att säkerställa ett fortsatt öppethållande och ändamålsenlig skötsel av de återstående betesmarkema och slåtterängama är därför central betydelse för bevarandet av biologisk

av mångfald och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet.

7.3.2 Sammanslagning åtgärder som avser

av

samma markslag

Det nuvarande milj öprogrammets syfte med att dela upp betesmarkema i två åtgärder var att de ur biologisk och kulturhistorisk synvinkel mest värdefulla markerna skulle anslutas till betesmarksstödet medan åtgärden för bevarande av ett öppet odlingslandskap i första hand avsåg marker som utsatts för kultiverande åtgärder i varierande omfattning. Tidigare utvärderingar har visat att jordbrukama har valt att ansluta större arealer, inklusive betesmarker högt biologiskt och kulturhisto-

av

i l 106 Betesmarker och slåtterängar

riskt värde, än förväntat till åtgärden for bevarande av ett öppet odlingslandskap. Vidare har kiiteriema för indelning i värdeklasser förändrats, innebärande att klass C inom betesmarksstödet numera i princip är identisk med betesmark inom öppet odlingslandskap. Därmed saknas motiv för att bibehålla en uppdelning av betesmarkema i två ersättningsforrner. Förslag i linje med direktiven, dvs. att betesmarksstödet, åtgärden for betesmarker inom öppet odlingslandskap samt eventuellt även slåtterängsstödet förs samman till en ersättningsform för bevarande biav ologisk mångfald och kulturhistoriska värden, har framkommit i tidigare utvärderingar och analyser miljöstöden liksom i utredningens av genomgångar med olika myndigheter och organisationer. En sammanslagning av de nuvarande åtgärderna för betesmarker och slåtterängar skulle bidra till en minskad komplexitet i miljöprogrammet samt medföra förenklingar av den administrativa hanteringen miljöstöden och av för jordbrukama vid ansökningsförfarandet och genomförandet åtaav gandena. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ersätten gemensam ningsfonn införs för bevarande av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i betesmarker och slåtterängar.

7.3.3 Grund- och

tilläggsersättningar

De hittills gjorda erfarenheterna har visat att de miljöersättningar som bygger på att jordbrukaren själv klassificerar marken efter biologiska och kulturhistoriska värden dels innehåller ett stort osäkerhetsmoment för jordbrukaren, dels medför en omfattande administrativ hantering. Resultatet av kontrollverksamheten bekräftar att problemen vad gäller klassificeringen av slåtter- och betesmarker är stora och att många marker kan ha tilldelats fel klass. Utredningens genomgångar med olika myndigheter och organisationer ger också en entydig bild att det av nuvarande systemet med klassificering betes- och slåttermarkema av har inneburit betydande svårigheter för både jordbrukarna och administrationen. Systemet har även kritiserats för att det inte tar hänsyn till den variation som finns inom dessa marker och att vissa bevarandevärda marker inte omfattas kriterierna. Utredningen att av anser argumenten är starka for en övergång från det nuvarande klassningssystemet till ett systern som minskar osäkerheten for jordbrukarna, möjliggör en bättre måluppfyllelse och långsiktigt leder till mindre omfattande en administration. Motivet för att dela in betes- och slåttennarkema i olika klasser var att anpassa de tillgängliga ekonomiska resurserna för skötsel till mar-

i r SOU 1999:78 Betesmarker och slåtterängar 107

kemas bevarandevärde. Eftersom betesmarker med höga bevarandevärden normalt kräver en mer noggrann och kostnadslcrävande skötsel, är ersättningsnivån högre där än i marker med lägre biologiska och kulturhistoriska värden. Därigenom undviks också överkompensation och/eller krav på omotiverade skötselåtgärder i de sistnämnda marker-

Detta motiv kvarstår och utredningen att det kan tillgodoses na. anser inom ramen for en bred grundersättning för betesmark och slåtterängar kombinerat med tilläggsersättning för särskild skötsel av marker

en med höga natur- och kulturvärden.

Utredningens förslag innebär att tilläggsersättning för mark med höga natur- och kulturvärden utgår med ett enhetligt belopp, kompletterat med extra ersättningar for lövtäkt och för särskilda skötselåtgärder i slåtterängar. Att ytterligare differentiera tilläggstödet skulle bl.a. leda till ökad administrativ hantering och därmed stå i motsättning till

en utredningens direktiv om förenklingar.

Vad gäller arealmålen för åtgärden innebär utredningens förslag att i princip all den betesmark och slåtteräng som for närvarande utnyttjas kan omfattas grundersättningen. Därmed möjliggörs fortsatt hävd

av och skötsel av de kvarvarande arealerna av dessa markslag. Underlaget

. for att bedöma arealen nu hävdad betesmark och slåtteräng med höga biologiska och kulturhistoriska värden som kan anslutas till tilläggsersättningen är ofullständigt. Det finns dock bedömningar som tyder på att omfattningen marker med höga värden är större än det föreslagna

av arealmålet för tilläggsersättningen. För närvarande har jordbrukama emellertid anslutit 100 000 ha mark med höga värden till betes-

ca marks- och slåtterängsstödens A-klasser inklusive alvarmark. Utredningens förslag till arealmål för tilläggsersättningen motsvarande 125 000 ha innebär därmed att ytterligare utrymme skapas för att ansluta marker med höga värden till miljöersättningen. Vid utredningens slutliga bedömning arealmålet för tilläggsersättningen har också

av budgetrnässiga skäl vägts in.

7.3.4 Skötselvillkor

Det finns risk att nuvarande tillämpning av miljöstödets skötselvill-

en kor vad gäller avbetning leder till en alltför stor likriktning av skötseln

ängs- och hagmarkerna och att åtgärdens syfte i vissa fall t.o.m. av motverkas. Även de särskilda skötselvillkor i synnerhet kan ställas

som inom nuvarande klass A och B har tillämpats på ett schablonartat sätt, vilket förstärker bilden av en alltför ensidig skötsel av betesmarker anslutna till miljöprogrammet. Dessa argument talar for en övergång till

tillämpning avbetningsloavet som tillåter större variation i been av en

108 Betesmarker och slåtterängar

testryck utan att natur- och kulturvärdena påverkas negativt. Utredningen anser att den föreslagna grundersättningen skall omfatta skötselvillkor krävs för att förhindra igenväxning, ansamling förna som av och upplösning av betesmarkernas och slåtterängamas typiska markvegetation. Genom en sådan skötsel förhindras också nedbrytning och igenväxning av landskapselement och fornlämningar i betesmark. Mer preciserade och långtgående skötselkrav skall kunna ställas inom tilläggsersättningen och då anpassas efter de specifika natur- och kulturvärden som finns på den aktuella marken. Exempel på sådana skötselkrav är förbud mot tillskottsutfodring betesdjur, villkor av om tidsintervall för bete och slåtter, ytterligare villkor vegetationens om utseende eller skötsel och underhåll av vissa kulturhistoriskt värdefulla landskapselement.

7.3.5 Behov utökad information och

av satsning på

stöd till

restaureringsåtgärder

Huvuddelen av den utnyttjade arealen betesmark i landet är för närvarande ansluten till miljöprogrammet. Trots detta omfattas många värdefulla marker inte miljöersättningarna. Detta beror på att vissa jordav brukare/markägare inte har sökt eller haft möjlighet att söka någon av de aktuella åtgärderna; t.ex. på grund att hävden upphört, därför att av de inte varit intresserade eller informerade möjligheten att erhålla om ersättningama. Huvudprincipen för EU:s miljöstöd är att jordbrukaren ansöker om ersättning och han/hon har rätt att erhålla ersättning villkoren om uppfylls. I syfte att till miljöprogrammet öka anslutningen värdefulla av betes- och slåttennarker som fortfarande hävdas bör länsstyrelserna under kommande programperiod fortsätta att arbeta med riktad information om möjligheten att erhålla ersättning för skötsel sådana av marker. Informationen bör i synnerhet riktas till jordbrukare sköter som dokumenterat värdefulla betesmarker men som inte sökt miljöersättning. Biologiskt och kulturhistoriskt värdefulla betesmarker och slåtterängar i långt framskridna igenväxningsstadier kan inte utan föregående restaureringsåtgärder anslutas till miljöstödet. I samband med utbyggnaden miljöprogrammet från år 1998 introducerades miljöav en ersättning för återskapande slåtterängar. Denna åtgärd har mottagits av med stort intresse och under första året har arealmålet på 1 000 ha intecknats. Utredningen att ersättning i viss omfattning skall kunna anser lämnas även för restaurering betesmarker. Sådana restaureringsåtav gärder skall riktas till områden med höga natur- och kulturvärden där

Betesmarker och slåtterängar 109

det samtidigt finns förutsättningar för fortsatt betesdrift efter det att restaureringen genomförts. Utredningen föreslår att ersättning för restaurering betesmarker och slåtterängar under kommande programperiod av lämnas projektstöd enligt LBU-förordningen se kapitel 18. som

7.4 Administrativa konsekvenser

7.4. 1 Förenklingar

Utredningens förslag innebär att de tre nuvarande miljöstöden för betesmarker och slåtterängar slås samman till en ersättningsfonn samt att klassningssystemen ersätts med en grundersättning kombinerad med en tilläggsersättning för särskild skötsel marker med höga natur- och av kulturvärden. Utredningen bedömer att detta leder till följande förenklingar och effektiviseringar den administrativa hanteringen av milj öav stöden: Genom att antalet ersättningsfonrier och varianter reduceras minskar 0 den övergripande komplexiteten i miljöprogrammet. Detta innebär att syftet med åtgärden för betesmarker och slåtterängar tydliggörs. Jordbrukama får bättre överblick över regelverket vilket underen

lättar ansökningsförfarandet och genomförandet av åtagandena. Vi-

dare leder förslaget till förenklingar för de handläggare som inforom milj och tillämpar regelverket. merar Varje enskild ersättningsforrn medför en rad fasta kostnader i form o administrativa insatser inte är direkt relaterade till miljöefav som fekten eller utbetalt stödbelopp. För varje ersättningsforrn måste bl.a. ADB-system utvecklas och ansökningsblanketter samt informationsmaterial tas fram och distribueras. Vidare skall handläggnings-, kontroll- och utbetalningsrutiner utarbetas. Detta arbete utförs dels centralt Jordbruksverket, dels regionalt av länsstyrelserav Förslaget innebär att miljöersättningarna för betesmarker och na. slåtterängar kan hanteras inom ett ADB-system i stället för tre samt att omfattningen övriga administrativa insatser av gemensamma minskar. År 1998 inkom 15 000 respektive 2 000 ansökningar betes- 0 om marksstöd och slåtterängsstöd, medan antalet jordbrukare med ersättning för betesmarker inom öppet odlingslandskap uppskattas till 20 000-25 000. Eftersom många jordbrukare har ansökt om flera av de nuvarande ersättningsfonnema beräknas förslaget medföra att den totala ärendemängden minskar. Totalt uppskattas att ca 30 000 jordbrukare kommer att anslutas till åtgärden. Genom att antalet ersättningsforrner, varianter och ärenden reduceras förenklas länssty-

1 10 Betesmarker och slåtterängar

relsemas handläggning ansökningar stöd och kontroll av om av j ordbrukarnas åtaganden.

7.4.2 Administrationen

av tilläggsersättningen

En del i utredningens förslag utgörs förändring de nuvarande

av en av

klassningssystemen mot ansökan om tilläggsersättning från jordbruka-

ren, åtföljt av länsstyrelsens bedömning marken är berättigande av om till tilläggsersättning eller inte samt fastställande skötselvillkor i inav dividuella åtgärdsplaner. Detta medför ökad stabilitet i ersättningsen systemet och femårsbeslut högre kvalitet, samtidigt kontrollarav som betet kan inriktas på uppföljning av skötselvillkoren eftersom kontrollen av markens klassificering utgår.

7.4.2.1 Bedömning av resursbehov

Inledningsvis kan hanteringen tilläggsersättningen medföra ökad

av en belastning på länsstyrelsens Det totala resursbehovet för resurser.

handläggningen av tilläggsersättningen är relaterad till antalet ansök-

ningar och handläggningstiden ärende. Hanteringen tilläggserper av sättningen har likheter med arbetet med att upprätta individuella skötselplaner för gårdens natur- och kultunniljövärden inom kampanjen Markernas Mångfald. Jordbruksverket har beräknat arbetsinsatsen för att upprätta en skötselplan till i genomsnitt 1,5 dagsverken till kosten

nad av 350 kr/timme. Handläggningen tilläggsersättningen är

av mer begränsad, eftersom den endast omfattar gårdens betesmarker och/eller slåtterängar och uppskattas därför motsvara arbetsinsats på ett dagsen verke. För att begränsa tidsåtgången för gårdsbesöken i samband med länsstyrelsens förundersökning utredningen befintlig kunskap anser att från t.ex. kontrollverksamheten under innevarande programperiod, tidigare väl dokumenterade inventeringar samt skötselplaner upprättade inom kampanjen Markernas Mångfald skall utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Totalt uppskattas anslutningen till tilläggsersättningen att omfatta ca 12 000 jordbrukare. Antalet ansökningar kan dock komma att överstiga detta antal eftersom fler jordbrukare kan förväntas vilja få prövat om marken är berättigande till tilläggsersättning eller inte. Enligt dessa förutsättningar redovisas i tabell 7.4 det uppskattade totala resursbehovet för länsstyrelsens hantering introduktionen av av tilläggsersättningen under en period ett respektive två år vid ett inav tresse från jordbrukama motsvarande 15 000 ärenden. Av tabellen

Betesmarker och slåtterängar l 1 l

framgår resursbehovet uppskattas till 68-150 heltidstjänster under att period 6-7 månader år, beroende på åtgärden introduceras en av per om under eller två år. Detta motsvarar initial kostnad för att handlägett en

tilläggsersättningen på ca 40 miljoner kr.

ga

Tabell 7.4. Bedömning det totala resursbehovet för länsstyrelsernas av handläggning tilläggssersättningen för betesmarker och slåtterängav vid introduktion åtgärden under ett respektive två år. ar en av

Introduktion Introduktion under ett år under två år Förutsättningar Antal ärenden 15 000 15 000 Handläggningstid/ärende 1 dag l dag Handläggningsperiod maj-oktober maj-oktober april-oktober Effektiv handläggningstid 100 dagar 220 dagar Kostnad/dagsverke kr 2 800 2 800

Resursbehov Antal dagsverken 15 000 15 000 Antal heltidstj änster under handläggnings perioden 150 68 Genomsnittligt antal tjänster/länsstyrelse under handläggningsperioden 7.1 3.2 Totalkostnad Mkr 42 42

7.4.2.2 Prioritering av ansökningar om tilläggsersättning

Erfarenheterna från innevarande programperiod har visat att många jordbrukare valt att ansluta sina betesmarker till öppet odlingslandskap har stora likheter med den föreslagna giundersättningen. Det är som därför troligt att många jordbrukare endast kommer att välja att ansluta sig till grundersättningen, att antalet ansökningar om tilläggsermen sättning kan komma att överskrida den uppskattade anslutningen efter genomförd ett stort intresse för tilläggsersättningen i

handläggningVid

samband med introduktionen ett nytt miljöprogram kan den initiala av hanteringen behöva fördelas över tvåårsperiod, vilket innebär prioen riteringar i vilken ordning ansökningarna skall handläggas. För att av underlätta övergången till ett nytt system samt garantera kontinuiteten i skötseln bör ansökningar från jordbrukare har marker anslutna till som

112 Betesmarker och slåtterängar

nuvarande klass A handläggas i första omgång. Antalet jordbrukare en som är anslutna till någon A-klassema i betesmarksstödet

av inklusive

klass A, alvannark samt klass A i slåtterängsstödet uppgår enligt Jordbruksverket för närvarande till knappt 11 000.

7.4.2.3 Finansiering

Tilläggsersättningen bedöms utformad så att länsstyrelsemas hanvara tering, innefattande förundersökning marken är berättigande till av om ersättning eller inte samt upprättande åtgärdsplaner, kan finansieras av helt eller delvis på följande alternativa sätt: 0 Inom ramen för länsstyrelsemas ordinarie hantering EU:s jordav bruksstöd. 0 Genom samordning med UID-verksamheten avseende den del inom tilläggsersättningen som avser upprättande individuella åtgärdsav planer. 0 Via en självkostnadsavgift tas ut den sökande enligt fastsom av en ställd taxa.

Vad gäller avgiftsñnansiering ersättningar delvis EUav som är ñnansierade framgår det betänkandet Effektivare

av hantering av EU:s

direktstöd till jordbruket SOU 1998: 147 att rättsläget oklart och är att frågan bör bli föremål för ytterligare juridisk analys.

8 Värdefulla natur- och

kulturmiljöer

8.1 Utredningens förslag

8.1.1 Inledning

Jordbruket har under en mycket lång tid format det svenska landskapet och gett upphov till stora kulturvärden och en rik biologisk mångfald. Landskapselement uppkommit genom traditionella odlingsmetoder

som eller anlagts genom tidigare former av jordbruk, påminner om odlingslandskapet i äldre tider. Sådana spår av den äldre markanvändningen illustrerar den jordbruksproduktion som bedrivits och jordbrukamas levnadsförhållanden. Samtidigt utgör de livsmiljöer där djur och växter kan överleva om traditionella brukningsmetoder bibehålls.

Kulturlämningar och biologiskt rika livsmiljöer i åkermark utgör fysiska hinder för ett intensivt jordbruk. De har också av tradition utnyttjats för foderproduktion, t.ex. i form lövtäkt eller slåtterrenar i an-

av slutning till stemnurar, öppna diken eller häckar. Genom bl.a. rationaliseringen inom jordbruket har åkermark med många värdefulla kulturlämningar och biologiskt rika livsmiljöer minskat i omfattning under en lång följd år. Igenväxning och brist på underhåll medför att kultur-

av spår från olika tidsepoker såsom fornlämningar och landskapselement successivt bryts med allvarliga negativa följder för de kulturhisto-

ner, riska värdena och den biologiska mångfalden.

Miljöersättningens syfte är att genom ändamålsenlig skötsel bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer och biologiska rika biotoper i åkermark som annars med tiden hotar att försvinna. Ersättningsforrnen är därmed en viktigt åtgärd för att uppnå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap samt de kulturpolitiska målen inom detta område.

Utredningens förslag innebär relativt omfattande förändringar av miljöersättningens regelverk samtidigt som åtgärdens grundläggande inriktning bibehålls. Motiven bakom de föreslagna förändringarna är att förenkla för jordbrukama vid ansökan miljöersättningen och ge-

om nomförandet av åtagandena samt för administrationen av åtgärden. Vidare möjliggör förändringarna att ersättningsfonnen kan öppnas för

anslutning av nya jordbruksföretag och därmed ökas också miljönyttan av åtgärden.

8.1.2 Mål för

åtgärden

Målet för ersättningen är: 0 Att bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer med spår agrara av äldre markanvändning samt biologiskt rika småbiotoper och livsmiljöer i eller i anslutning till åkermark. 0 Att bevara odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar av landet. Detta innebär att ersättningsberättigande landskapselement skall avspegla den regionala särarten och att miljöersättningen skall fördelas över hela landet. 0 Att värdefulla landskapselement och biologiskt rika livsmiljöer i eller i anslutning till åkermark skall skötas på ett sådant sätt: att de kulturhistoriska lämningarna bevaras och underhålls, att arternas mångfald och täthet bevaras och stärks, samt att den regionala särarten bevaras. - 0 Att ersättningsberättigande värdefulla kulturmiljöer och biologiskt rika livsmiljöer i och i anslutning till åkermark skall bevaras och skötas på ca 18 000 landets jordbruksföretag brukar omkring av som 25-30 % av landets åkerareal.

Geografisk omfattning

Miljöersättning för bevarande värdefulla natur- och kulturmiljöer av lämnas ihela landet.

Kvalificering

En ansökan om ersättning för bevarande värdefulla natur- och kulav turmiljöer skall omfatta samtliga ersättningsberättigande värdefulla

landskapselement på till företagets brukningscentrurn naturligt tillhö-

rande åkermark. Kvalificering för miljöersättningen grundas på viss en minsta förekomst av ersättningsberättigande landskapselement inom detta område. Ersättning lämnas vid minsta förekomst landskapsen av element motsvarande ett årligt stödbelopp på 3 000 kronor.

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 115

8.1.5 Värdefulla

Ersättningsberättigande landskapselement

Ersättning lämnas för skötsel biologiskt och/eller kulturhistoriskt av värdefulla landskapselement i eller i direkt anslutning till åkermark. Med åkermark i detta sammanhang mark som används eller kan avses användas till växtodling eller bete och är lämplig att plöja. I tabell som 8.1 listas de 23 objekt utgör ersättningsberättigande landskapselesom ment.

Tabell 8.1. Ersättningsberâttigande värdefulla landskapselement. Landskapselement Enhet Grupp 1 Öppet dike meter Renar mellan åkerskiften meter Jordvallar, gropvallar meter Grupp 2 Brukningsvägar meter Stenmurar meter Gärdsgårdar av trä meter Läplanteringar meter Trädrader, buskrader meter Grupp 3 Fägator, omgärdade av stenmur meter Fägator, omgärdade av trägärdsgård meter Grupp 4 Odlingsrösen, stentippar antal Fomlämningslokaler antal Byggnadsgrunder antal Brunnar, källor antal Alléer antal träd Solitärträd antal Grupp 5 Rader eller häckar hamlade pilar antal träd av Hamlade träd antal Märgelgravar, linsänken, anlagda dammar och andra småvatten antal Åkerholmar antal

Överloppsbyggnader antal

Liten svårbrukad åker antal Grupp 6 Traditionella hässjor eller storhässj or i bruk areal hässjad gröda

116 Värdefulla natur- och kulturmiljöer 1999:78 SOU

Vidare föreslår utredningen att definitionerna vissa värdefulla landav skapselement ändras enligt tabell 8.2.

Tabell 8.2. Förslag till förändringar definitioner avseende vissa av er-

sättningsberättigande landskapselement.

Landskaps- Förändring definitioner jämfört med av nuelement varande miljöprogram Liten svårbru- Landskapselementet omfattar för närvarande kad åker även åkrar med flikiga naturgivna former större än 0,3 ha. Denna åkrar utgår och typ av en generell övre storleksbegränsning på 0,3 ha införs. Därmed utgår kraven ett flikighetstal om och att åkern skall ha huvudsakligen naturen given form. För att undvika administrativa problem när stödberättigande åkrar ingår uttasom gen areal inom arealstödet skall ersättningen endast utgå för skötsel Ersättning av renen. skall inte baseras på Omkretsen i meter utan lämnas per styck åker.

Alléer Den nedre gränsen för hur många träd som skall ingå i samma allé höjs till 7 träd.

Åkerholmar Gränsen för maximal areal sänks till 0,1 ha. Välhävdade åkerholmar större 0,1 ha är berättigande till ersättning inom betesmarks- eller slåtterängsstödet.

Överlopps- Skötsel av renen runt överloppsbyggnader såbyggnader som bodar, kokhus, smedjor, bastur, ängslador, sommarladugârdar, etc. skall berättiga till ersättning. En underhållen byggnad med fungerande tak bör vara en förutsättning för stöd.

F ornlämnings- Fornlämningar utan synligt märke jord ovan lokaler utgår.

Märgelgravar, Landskapselementet utökas till att även omfatta linsänken, anlagda dammar i eller i anslutning till åkeranlagda dammar mark. och andra småvatten

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 117

1 Skötselvillkor

Ersättning lämnas för skötselåtgärder krävs för att förhindra nedsom brytning och igenväxning landskapselementen. På så sätt säkras ett av långsiktigt bevarande kulturhistoriska lämningar och biologiskt rika av miljöer i eller i anslutning till åkermark. I skötseln ingår därmed även åtgärder för att underhålla landskapselementen och reparera uppkomna skador. Vidare skall skötseln medverka till att bevara hävdgynnade djur och växter samt bibehålla traditionella skötselmetoder. Därför skall ersättningsberättigande landskapselement skötas enligt följ ande villkor: Träd och buskar igenväxningskaraktär skall tas bort. Träd och 0 av buskar är ett naturligt inslag i odlingslandskapet, men med stora regionala skillnader beroende på naturliga förutsättningar och markanvändningshistorik. Äldre träd och buskar gynnats därför att som de fyllt funktion i markanvändningen utgör inte igenväxningsveen getation. Exempel på detta är solitärtråd, äldre lövträd, hamgrova lade träd, bärande träd och buskar etc. Vidare är ersättningsträd och ersättningsbuskar samt träd och buskar med funktion skydd för som tamboskap inte igenväxningsvegetation. Träd och buskar som kunnat etablera sig när hävden har blivit för svag är däremot av igenväxningskaraktär. De påverkar den hävdbetingade markvegetationegativt och rötterna skadar bl.a. fornlämningar och landskapsnen element såsom stenmurar och odlingsrösen. Vid behov får länsstyrelsen närmare definiera innebörden regional skillnader för trädav och buskinslag och i vilken mån sådana, utifrån markanvåndningshistorik, tillför kultur- och naturvärden respektive är ett hot mot des-

sa. Markvegetationen skall slås och bärgas eller betas minst två 0 av gånger under femårsperioden. Genomförandet skötselåtgärden av skall fördelas jämnt över åtagandeperioden. Anlagda landskapselement skall årligen underhållas och eventuella 0 skador skall repareras. Landskapselement bestående träd skall skötas enligt villkor som 0 av fastställs länsstyrelsen t.ex. beskäming, hamling och ersättning av döda träd. av Upplag, avfall och grovfoder skall forslas bort. 0 Generellt gäller vidare att på åkermark inom ett område som kvalifisig för miljöersättningen är det inte tillåtet att bedriva sten- eller cerar jordtäkt eller liknande verksamhet. Marken får inte heller tas annan permanent jordbruksproduktion andra skäl än milj öskål. ur av Utöver dessa villkor får länsstyrelsen ställa villkor betning med om hästar och bete vintertid i mark med fornlämningar för att sådana land-

skapselement inte skall skadas.

Ersättningsnivåer

Ersättning lämnas meter eller styck skött landskapselement. För per var och de olika typer landskapselement ingår i åtagandet en av av som lämnas dessutom basersättning på 100 kronor. Utredningen föreslår en att följande ersättningsnivåer skall tillämpas:

Landskapselement i de oli-

ka grupperna i tabell 8.1 Ersättning Grupp l 0,60 kronor meter per Grupp 2 2,60 kronor meter per Grupp 3 5,80 kronor meter per Grupp 4 60 kronor styck per Grupp 5 180 kronor styck per Grupp 6 1 000 kronor ha per

l Femårsbeslut

För att natur- och kulturmiljövärdena långsiktigt skall bevaras och för-

stärkas är det väsentligt att skötseln landskapselementen genomförs av kontinuerligt. Därför skall åtgärderna utföras på mark under samma

hela beslutsperioden.

8.1.9 Förväntad och

anslutning kostnader

Den totala anslutningen till ersättningsfonnen beräknas till 18 000 ca jordbruksiöretag. De årliga kostnadema beräknas till 200 miljoner ca kronor.

8.2 Motiv för

utredningens förslag

8.2.1 och

Tidigare utvärderingar analyser av

nuvarande för bevarande

milj öersättning av

värdefulla natur- och

kulturmiljöer

8.2. l 1 Miljöstödsöversynen

.

I den översyn av miljöstöden gjordes Jordbruksverket i samråd som av med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet år 1997 SJV l997a konstateras att måluppfyllelsen för ersättningsformen, andel mätt som

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 119

registrerade stödpoäng uppskattat antal stödpoäng enligt miljöproav grammet, 270 %. Totalt hade 12 400 lantbrukare ansökt om var ca ca miljöersättningen. De tre verken att den stora anslutningen kan menar förklaras stort intresse för att bevara dessa natur- och kulturrnilav ett jöer. Utfallet kan till viss del även ha berott på att åtgärden visat sig intressant för större jordbruksföretag, främst i slättbygdema, vara mer och att förekomsten ersättningsberättigande landskapselement kan av ha underskattats i dessa bygder. Vidare framgår det att även om den totala anslutningen är mycket god så finns det regionala variationer, andelen anslutna jordbruksföretag lågt i vissa län inom nuvat.ex. var rande 3 för zonindelning tabell 8.3 och på Gotland. En bidrazon se gande orsak till detta kan att många brukningsenheter i dessa län vara inte nått upp till kvaliñkationsgränsen.

Tabell 8.3. Nuvarande zonindelning och det antal kvalifikationspoäng

krävs för brukningsenheten skall berättigande till ersätt-

som att vara ning för bevarande värdefulla natur- och kulturmiljöer. av

Kval.- Zon poäng l Slättbygdema 7 2 Öland och Gotland 15 3 Norrland och skogs- och mellanbygder i söd- 10 och mellersta Sverige med undantag för ra Öland och Gotland

Verken konstaterar också att utfallet i antalet stödpoäng för respektive landskapselement i ansölcningama i stort motsvarade den typ av förväntade fördelningen. Närmare hälften den totala stödpoängen av har fördelats till landskapselementen öppna diken, stenmurar och åkerholmar. Vidare framgår det rapporten att anslutningen till det särav skilda stödet för med värdefull flora är mycket lågt, endast 60 ha. renar I analys problem och brister framhålls att poängsystemet och en av grunderna för kvalifikationssystemet samt zonindelningen bör ses över. En fråga bör analyseras närmare är ersättningsnivåerna, annan som bl.a. bör justeringar intervall i poängsystemet för respektive landav skapselement övervägas i framtiden. En synpunkt tas upp i rapsom många lqitiker ersättningsforinen tar avstånd från huporten är att av vudprincipen i EU:s miljöstöd brukarnas initiativrätt och rätt att om erhålla ersättning villkoren uppfylls. I rapporten framhålls att sådaom synpunkter endast kan tillgodoses i ett annat system. Vidare framgår na det att begreppet igenväxningsvegetation har vållat många reaktioner, att myndigheterna har klarlagt frågorna kring igenväxningsvemen nu

120 Värdefulla natur- och kulturmiljöer

getation bättre. Eftersom åtgärden stängdes för ansökningar fr.o.m. nya år 1997 föreslår inga förändringar ersättningsfoimen man av utan hänskjuter sådana överväganden till den kommande utredningen av ett

nytt miljöprogram för nästa femårsperiod.

8.2.1.2 Riksantikvarieämbetets utvärdering

År 1997 gjorde också Riksantikvarieämbetet RAÄ 1997 en separat utvärdering av milj öersättningen för bevarande värdefulla natur- och av kulturmiljöer. Utvärderingen konstaterar bl.a. att med det svenska miljöprogrammet har de ekonomiska resurserna till att bevara och bruka odlingslandskapet och förmedla kunskap dess historiska dimensioom ner ökat betydligt. RAÄ framhåller också den till

stora anslutningen

ersättningsformen och påpekar att det ekonomiska målet för åtgärden inte har varit realistiskt i förhållande till efterfrågan. Man uppskattar att det finns ytterligare 6 700 värdefulla kulturmiljöer bör statliga som medel för skötsel. Detta gäller främst små brukningsenheter. Liksom i Jordbruksverkets utvärdering RAÄ att större förändringar anser av ersättningsfonnen bör övervägas i samband med att hela miljöprogrammet ses över. Man framhåller bl.a. att ersättning till överloppsbyggnader och för skötsel av vissa landskapselement i slåtter- och betesmark bör aktualiseras i framtiden. Vidare framgår det nuvarande kvalifiatt kationsgränser och zonindelningar bör analyseras för att bättre till ta vara de regionala skillnader finns i landskapet och strukturen i som re-

gionens j ordbruksföretag.

8.2.1.3 Utvärdering natur- och kulturmiljöstödet i

av Södermanlands län

Länsstyrelsen i Södermanlands län har till regeringen inkommit med en utvärdering av milj öersättningen för bevarande värdefulla natur- och av kulturmiljöer i länet, överlämnats till MPU, Länsstyrelsen D-län som 1997. I rapporten redovisas studier åtgärdens geografiska fördelav ning i relation till de områden ansetts ha höga och kultursom natur-

värden i länets bevarandeprogram för odlingslandskapet. Resultatet

av

undersökningen visade bl.a. att endast liten del miljöersättningen

en av för bevarande värdefulla natur- och kulturmiljöer hamnat inom av de områden som finns upptagna i länets bevarandeplan för odlingslandskapet. Vidare fann att 60 % mottagarna stödet i Nyköpings man av av kommun inte tidigare haft NOLA- eller Landskapsvårdsavtal, medel som till skillnad från miljöstödet aktivt styrdes till utvalda områden.

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 121

Som möjliga orsaker till att brukare som omfattats av de tidigare ersättningsformerna inte sökt miljöstödet framhålls b1.a. att ersättningen inte varit tillräckligt hög, gårdarnas storlek, social bakgrund hos brukarna och högre skötselkrav jämfört med det tidigare systemet. Av rapporten framgår också att huvuddelen ersättningen i länet gått till öppna diav ken, åkerholmar och alléer.

8.2.1.4 RRV:s granskning lantbruksenheternas administration av av stödet till jordbruket

I Riksrevisionsverkets rapport om länsstyrelsernas administration av EG-stödet till jordbruket RRV 1998 har den genomsnittliga tiden för lantbruksenheterna att hantera ett natur- och kulturrniljöstödsärende beräknats till att variera mellan 3,6 och 14,6 timmar. RRV:s analys vipå stor variation mellan länsstyrelser, men att det finns ett statissar en tiskt signifikant negativt samband mellan den genomsnittliga tidsåtgången och antalet ärenden, dvs. handläggningstiden per ärende minskar fler ärenden länsstyrelse har att handlägga. Vidare fann man en att för faltkontroller förbrukas mellan 14 och 77 % av den nedlagda tiden. Det fanns inget samband sig mellan den totala tidsåtgången vare eller tiden för fáltkontroll ärende och ärendets arealstorlek. Genomper snittskostnaden för att hantera ett ärende beräknades för lantbruksenheterna att variera mellan 700 kronor till 5 600 kronor. Den totala ca ca kostnaden för att handlägga natur- och kultunniljöstödet vid lantbruksenheterna beräknades till ca 29 miljoner kronor för år 1997.

8.2.2 Utredningens analys av nuvarande

för bevarande värdefulla

milj öersättning av natur- och kulturmiljöer

8.2.2.1 Miljöersättningens mål

Huvudsyftet med bevarandeåtgärdema i det nuvarande miljöprogrammet är att skydda och säkra den biologiska mångfalden i odlingslandskapet samt i biotoper och kulturelement i landskapet. I programmet ingår dels åtgärder för skötsel slåtter- och betesmarker där avsikten av är att bevara mångfalden själva markanvändningen. Sådana omgenom råden är i sig själva rika på väsentliga kulturhistoriska värden. Programmet syftar också till att skydda den biologiska mångfald som är knuten till kulturlänmingar och biotoper i åkermark. Av det nuvarande programmet framgår att skydd och vård dessa element, liksom fortav

i 1 122 Värdefulla natur- och kulturmiljöer a

satt extensivt skydd av jordbruksmarken, bidrar till att bevara den biologiska mångfalden som är knuten till dem. De specifika målen for den nuvarande åtgärden för bevarande värdefulla natur- och kulturav miljöer är att områden med värdefulla kulturlämningar och biologiskt rika livsmiljöer skall skötas på ett sådant sätt att artemas stora mångfald och täthet bevaras och stärks och de kulturhistoriska lämningar-na förblir synliga. Odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar av landet skall bevaras. Målet är att bevara 167 000 ha från ca naturvårds- och kultur-miljösynpunkt värdefull åkermar Det övergripande målet för den nuvarande milj för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer är således att genom lämplig skötsel bevara och förstärka den biologiska mångfald som är knuten till landskapselement i eller i anslutning till åkennark. Som en följd av detta även vården och bevarandet de kulturhistoriska anses av värdena kunna säkerställas. Utredningen att detta mål är alltför anser ensidigt inriktat på bevarande biologisk mångfald och tar inte tillav räcklig hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Vidare är målet att odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar landet skall av bevaras oklart och behöver förtydligas. Den nuvarande åtgärden har även ett arealmål på 167 000 ha åkermark. För närvarande är landskapselement knutna till drygt 500 000 ha åkermark anslutna till ersättningsformen SJV 1997a. Eftersom åtgärden skötsel värdefulla avser av landskapselement i eller i anslutning till åkermark är det nuvarande arealmålet otydligt och försvårar även kostnadsberäkningar ersättav ningsfonnen.

8.2.2.2 Regional fördelning

Ett mål för åtgärden att odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar av landet skall bevaras, vilket kan tolkas att har som man eftersträvat en jämn fördelning ersättningsforrnen i landet. I flera av av de tidigare utvärderingama har dragit slutsatsen att åtgärden är man överrepresenterad i slättbygder medan anslutningen är låg i vissa andra bygder. En bidragande orsak valet kvalifikationsgränser anses vara av se tabell 8.3 for zonindelning och kvalifikationsgränser. MPU har brutit ner uppgifter antalet företag med stöd för värdeom fulla natur- och kultunniljöer på kommunnivå och bl.a. analyserat anslutningen i relation till antalet företag ansökt ett eller flera som om av EU:s jordbruksstöd och som därmed kan betraktas aktiva jordsom bruksföretag. MPU:s analys bekräftar att den nuvarande anslutningen till ersättningsformen är ojämn bilaga 4. Analysen se visar dock på en delvis annorlunda bild än vad framkommit i tidigare utvärderingar som

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 123

och stödjer inte slutsatsen att anslutningen är generellt större i slättbygder jämfört med övriga landet. Däremot har kommuner i landets östra och sydöstra delar genomgående hög representation. Även flera

en kommuner i Dalarna, Jämtland och Norrbotten har en hög anslutningsgrad. Av kartan framgår också att anslutningen är genomgående låg i kommuner längs mellersta och södra Norrlandskusten, i Värmland och Bohuslän samt på Gotland. Skillnaderna i fördelningen mellan regio-

är särskilt påtagliga inom 3 omfattar Norrland och nerna zon som skogs- och mellanbygder i södra och mellersta Sverige med undantag för Öland och Gotland. Denna omfattar både geografiskt och kul-

zon turhistoriskt olika regioner som dock alla har samma kvalifikationsgräns på 10 poäng. Länstillhörigheten tycks också haft betydelse för utfallet. I vissa län har man t.ex. valt att inte säga upp pågående Landskapsvårdsavtal. Bland annat på Gotland kan företagen ha föredragit miljöersättningen för bevarande av biologisk mångfald i betesmarker framför ersättningen för värdefulla natur- och kulturmiljöer. Enligt länsstyrelsen påverkade kvalgränsen på 15 poäng också anslutningen på Gotland.

En motsvarande analys baserad på ansluten åkerareal i relation till den totala åkerarealen i respektive kommun visade i allt väsentligt ett liknande resultat den företagsnivå. Fördelningen av ansluten

som areal speglar anslutningen av antalet företag, men accentueras av att anslutningen i södra Sverige har en slagsida mot de större företagen i regionen, medan motsatsen gäller i Norrland.

MPU har också beräknat den medelersättning betalats ut år

som 1997 företag med ersättning för värdefulla natur- och kulturmiljöer

per i respektive kommun. Utfallet beräkningama framgår av bilaga

av Kartan visar att det endast i ett fåtal kommuner är vanligt med ett mycket högt genomsnittligt stödbelopp. Det framgår också att i vissa kommuner där endast mycket liten andel företag är anslutna till åt-

en gärden har relativt hög medelersättning betalats ut. Kartan speglar

en indirekt också konsekvenserna av dagens stödvillkor då t.ex. överloppsbyggnader inte är ersättningsberättigande. Den genomgående mycket låga medelersättningen i stora delar av norra Sverige kan tolkas som ett utslag av detta.

Sammanfattningsvis visar dessa analyser att miljöersättningen har nått ut till i princip samtliga kommuner och därmed bidragit till att uppfylla målet att odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar landet skall bevaras. Däremot har en jämn fördelning av er-

av sättningsformen i landet inte uppnåtts.

124 Värdefulla natur- och kulturmiljöer 1999:78 SOU

8.2.2.3 Anslutning i relation till företagsstorlek

En del av kritiken mot den nuvarande åtgärden har gällt att små brukningsenheter med välbevarade kulturmiljöer missgynnas medan systemet gynnar stora gårdar med ett fåtal landskapselement i stor omfattning.

40% 35% Zon 1 Kvalgräns 7p n w $o .Zon 3 Kvalgräns 10p NQå i Zon 2 Kvalgräns 15p 8 s a.se a .° o° oå 0 5 5,1 10,1 20.1- 30,1- 50,1 100,1 - - - - 10.0 20,0 30,0 50.0 100.0 - Företagets storlek i ha åker

Figur 8.1. Andel % företag med ersättning för värdefulla natur- och kulturmiljöer i förhållande till det totala antalet aktiva företag i respektive storleksklass. Med aktiva företag företag sökt avses som ett

eller fler av E Uzs jordbruksstöd källa: Jordbruksverket.

Av figur 8.1 framgår att andelen anslutna företag ökar med ökande företagsstorlek, dvs. större företag har anslutits till ersättningsforrnen i högre grad än små företag. Det finns dock regionala variationer och ungefär var femte gård genomsnittlig storlek 30 ha åkermark,

av ca

SJV 1998b är ansluten till miljöersättningen.

En sammanställning antalet värdefulla landskapselement fö-

av per retag visade att huvuddelen 85 % de anslutna företagen har mellan av 4 och 9 olika typer ersättningsgrundande landskapselement. Ca av 10 % av företagen har åtaganden omfattar tre eller färre landskapssom

element. Antalsmässigt dominerar dessa företag i slättbygder,

men av det totala antalet företag i dessa bygder utgör de endast mindre del. en

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 125

8.2.2.4 Systemet med kvalifikations- och stödpoäng

I den nuvarande miljöersättningen är landet indelat i tre zoner grundat på tidigare kunskaper den regionala variationen vad gäller före-

om komsten värdefulla landskapselement. Ersättning lämnas enbart för

av brukningsenheter som är så värdefulla att de kan kvalificera sig för stöd, dvs. brukningsenheten har dels ett för regionen huvudsakligen traditionellt byggnadsskick, dels en viss minsta förekomst av värdefulla landskapselement bestäms av kvalifikationsgränsen i respektive

som

Värdefulla landskapselement i betesmark och åkermark är kvalifizon. kationsgrundande, medan det endast är landskapselement i åkermark som berättigar till ersättning.

En del kritiken mot komplexiteten i den nuvarande åtgärden gäl-

av ler poängberäkningen i två steg. I det första steget beräknas kvalifikationspoäng utifrån förekomsten av vissa värdefulla landskapselement för att fastställa brukningsenheten kan omfattas av ersättningsfor-

om

I steg två beräknas stödpoäng utifrån förekomsten av landskapsmen. element i eller i anslutning till åkermark. Den dubbla poängberäkningen anses ha bidragit till att miljöersättningen uppfattats som otydligt av många jordbrukare samt försvårat administrationen av ersättningsformen.

MPU har analyserat i vilken utsträckning förekomsten av landskapselement som enbart berättigar till kvalifikationspoäng har bidragit till att de företag är anslutna till åtgärden har nått upp till de kvali-

som nu fikationsgränser som krävs i de tre zonema. I nuvarande zon 3 skulle närmare 30 % de anslutna företagen inte ha nått upp till kvalifika-

av tionsgränsen på 10 poäng, om möjligheten att tillgodoräkna sig poäng för enbart kvalifikationsgrundande element inte hade funnits. Den regionala variationen inom är stor och kvaliñkationspoängen har

zonen haft avgörande betydelse för möjligheterna att ansluta företaget till ersättningsforrnen i stora delar Norrland. Ett vanligt kvalifikations-

av grundande, men inte ersättningsberättigande, landskapselement i Norrland är överloppsbyggnader, vilket tycks ha haft stor betydelse för möjligheterna att nå till kvalifrkationsgränsen i denna del av landet.

upp

slättbygdema, har kvalifikationspoängen haft marginell be-

I zon tydelse för möjligheterna att ansluta företaget till åtgärden. Endast 5 % av företagen i dessa bygder som nu har stödet hade inte nått upp till kvalifikationsgränsen på 7 poäng om landskapselement som enbart berättigar till kvalifikationspoäng inte hade kunnat inkluderats i ansökan. Zon 2 omfattar Öland och Gotland intar interrnediär ställning. I

som en denna zon är kvalifikationsgränsen satt till 15 poäng och om möjligheten att tillgodoräkna sig kvaliñkationspoäng inte hade funnits skulle närmare vart femte anslutet företag ha uteslutits från ersättningsformen.

126 Värdefulla natur- och kulturmiljöer

Eftersom ersättning för skötsel betesmarker lämnas inom av en egen ersättningsfonn är det inte motiverat att inom åtgärden för värdefulla natur- och kultunniljöer också lämna ersättning för skötsel landav skapselement i betesmark. Huvudsyftet med det nuvarande systemet med poängberälcning synes därför ha varit att beräkna kvaliñceringsgrundande landskapselement for att möjliggöra anslutning företag en av med stor förekomst landskapselement i betesmark. Vidare medför av poängsystemet att varje typ av landskapselement kan ges en form av basersättning oavsett omfattning. I det nuvarande systemet utförs poängberäkningen av myndigheten medan den sökande antalet anger landskapselement eller respektive landskapselements längd. Poängberäkningen ger i sin nuvarande form också stora trappstegs- och marginaleffekter. Jordbrukaren ser inte heller någon direkt koppling mellan poäng och den skötselinsats skall utföras. som

8.2.2.5 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och organisationer

Vid MPU:s genomgångar med företrädare för olika myndigheter och organisationer framkom bl.a. följande synpunkter miljöersättningen för värdefulla natur- och kultunniljöer. Riksantikvarieämbetet RAÄ framhåller miljöersättningen för att bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer skall bred åtvara en gärd som i första hand inte är riktad mot kulturmiljöer med allra högsta värde. MPU bör klargöra åtgärdens målbild och identifiera i systevar met administrativa förenklingar är möjliga att göra. RAÄ att anser man i första hand skall förenkla ersättningsfonnen inom det nuvarande systemets ramar, men att ett alternativt förslag enligt modell med en grund- och tilläggsersättningar också bör utredas. Myndigheten menar också att en högre grad av regionalisering kan öka komplexiteten i stödet och därmed leda till ökad administration. en Naturvårdsverket NV förordar ett system med grund- och tilläggsersättningar som omfattar samtliga typer av äldre hävdberoende markslag och landskapselement i odlingslandskapet avsnitt 7.2.2.4.

se

Man framhåller att tilläggsersättningen bör styras till områden med höga värden som kräver skötselvillkor utöver de föreslås gälla for som grundersättningen. För att möjlighet till helhetssyn och för att ytterge ligare förenkla för lantbrukarna föreslår NV att värdefulla kulturmiljöer ingår i det beskrivna systemet med grund- och tilläggsersättning. ovan Jordbruksverket SJV har i skrivelse till MPU redogjort för en verkets synpunkter på den administrativa hanteringen milj östöden SIV av l998a. I rapporten framhålls att miljöersättningen för bevarande av

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 127

värdefulla natur- och kulturmiljöer är ett de mest komplicerade stö-

av den. Det främst uppfattas som problematiskt är att tolka definitio-

som värdefulla landskapselement samt att beräkna såväl kvalifika-

nerna av tions- stödpoäng. Dessa svårigheter har bl.a. avspeglats i resultatet

som

länsstyrelsemas kontrollverksamhet. av

SJV pekar på att åtgärden på flera sätt avviker till sin konstruktion från de övriga milj östöden, vilket har bidragit till svårigheter att hantera ersättningsforrnen administrativt. T.ex. måste hela brukningsenheten ingå i åtagandet och till skillnad från övriga miljöstöd är ersättningen för utförda åtgärder inte direkt kopplad till brukningsenhetens areal. I stället tillämpas ett poängberäkningssystem i två steg. Stödbeloppet är beroende antalet stödpoäng. Administrativt slås stödbeloppet ut på

av brukningsenhetens åkerareal och ett medelbelopp för varje enskild jordbrukare beräknas. Denna beräkningsprocedur är komplicerad och får bestämmelsen högsta tillåtna stödbelopp som kan medfi-

p.g.a. om nansieras EU återverkningar på övriga åkermarksbaserade stöd.

av Andra administrativa svårigheter framhålls SJV gäller uppfölj-

som av ningen femårsbesluten och ändringar av åtaganden under femårspe-

av rioden. Detta har visat sig mycket komplicerat att hantera för den-

vara

ersättningsform, främst beroende på femårsbeslutens höga detaljena ringsgrad. Vidare åtgärdens detaljeringsgrad och

menar man att p.g.a. komplexitet är länsstyrelsemas arbete med kontrollen av lantbrukarnas åtagandena mycket omfattande och resurskrävande jämfört med övriga miljöersättningar.

SJV framhåller vidare att kvalifikationsgränserna bl.a. satts för

som att begränsa anslutningen till åtgärden kan ha missgynnat små brukningsenheter. Man påpekar också att det har framförts kritik mot att det inom ersättningsfonnen i vissa situationer finns en konflikt mellan målen för bevarande naturvärden respektive kulturvärden. Detta har

av blivit särskilt tydligt i slättbygder, där skötselkraven för vissa av landskapselementen är svåra att förena med intentionerna att bevara och förstärka den biologiska mångfalden.

Lantbruksdirektörers förening LD förordar mindre justeringar av nuvarande åtgärd. Bland annat framhåller man att kvalificeringssystemet bör förändras och att kravet på att alla landskapselement på brukningsenheten måste ingå i åtagandet bör omprövas. Vidare ifrågasätter

ersättning fortsättningsvis skall utgå för vissa typer av landman om skapselement, såsom öppna diken och flikiga åkrar. LD lämnade också ett alternativt förslag till förändring ersättningsforrnen som innebär

av att jordbrukaren till gnindersättning ansöker om stöd för de element

en

sig kunna sköta. Utöver detta kan tilläggsersättning lämnas denne anser

jordbrukaren åtar sig att sköta helhetsmiljö enligt en av länsstyom en relsen fastställd skötselplan.

128 Värdefulla natur- och kulturmiljöer

Miljövârdsdirektörers förenings MD och Föreningen Sveriges Länsantikvariers LÄ övergripande synpunkter på miljöersättningama for biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet framgår avsnitt 7.2.2.4. Enligt MD/LÄ omfattas många marker med av höga biologiska och kulturhistoriska värden inte miljöstödet. av MD/LÄ vidare i synnerhet

anser att kvalificeringssystemet inom åtgär-

den för värdefulla natur- och kulturmiljöer har missgyrmat mindre gårdar med välbevarat äldre odlingslandskap. Bland denna orsak annat av anser man det vara nödvändigt med grundläggande förändringar det av nuvarande systemet. MD/LÄ förordar ett med grund- och system

tilläggsersättningar som skall omfatta odlingslandskapets alla typer

av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Sveriges Ornitologiska Förening SOF understryker betydelsen av variationen i landskapet för den biologiska mångfalden. SOF framhåller vidare att en regional anpassning miljöersättningama är viktiga och av att tillämpningen inte får bli för likriktad, vilket fallet man anser vara inom det nuvarande stödet till natur- och kulturmiljöer. SOF föreslår också att nya ersättningsforrner bör inrättas för att återskapa och restaurera vissa typer av miljöer och landskapselement i åkerdominerade bygder, där bl.a. fågelfaunan har missgynnats intensivt jordbruk. av Svenska jägareförbundet framhåller att det inom åtgärden för bevarande av värdefulla natur- och kulturvärden finns motsättning melen lan strävandena att gynna kulturmiljövärdena och den biologiska mångfalden. Man betonar att det är väsentligt att sådana motsättningar inte byggs in i det kommande programmet.

8.3 slutsatser

Utredningens

8.3.1 Motiv for för

miljöersättning bevarande av

värdefulla natur- och i åkermark

kulturmiljöer

Med odlingslandskapets kulturrniljövärden de historiska spår från

avses äldre tiders jordbruk finns i olika ägoslag, landskapselement och som bebyggelse. De utgör förutsättning for ett varierat landskap med en en kulturell mångfald och särart. Utvecklingen inom jordbruket under de senaste 50 åren har inneburit stora förändringar åkerbruket. Kreaav turslös drift och mekaniseringen har ställt krav på arrondering och framkomlighet på åkern. Särskilt i slättbygder har åkerskiften blivit större och färre och odlingshindren i form landskapselement och av småbiotoper har i stor utsträckning tagits bort. Det finns vidare endast ett marginellt behov av utnyttja landskapselementen för fodertäkt inom ramen för en rationell jordbruksdrift. Att säkerställa fortsatt skötsel en

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 129

och vård av landskapselement i åkermark är därför stor betydelse för

av att hejda nedbrytningen av kulturmiljövärdena samt för att bevara odlingslandskapets kulturhistoriska dimension och särprägel. Landskapselementen är också viktiga miljöer för djur och växter

som annars skulle ha ett begränsat livsrum i dagens jordbruk.

8.3.2 mål

Miljöersättningens

Utredningen anser att det övergripande målet för åtgärden bör innebära att de ingående delmålen avseende bevarande biologisk mångfald

av och värdefulla kulturmiljöer i eller i anslutning till åkennark skall

vara likvärdiga. Målet att odlingslandskapets lokala och regionala särdrag i alla delar av landet skall bevaras bör förtydligas genom att att

ange ersättningsberättigande landskapselement skall avspegla den regionala särarten och att åtgärden skall fördelas över hela landet. Vidare föreslås att det nuvarande arealmålet ersätts med ett mål uttryckt i det antal jordbruksföretag milj öersättningen bör omfatta och den totala åkerareal som därmed berörs.

8.3.3 och för

Poängsystemet kvaliñcering milj öersättningen

Utredningen delar kritiken som framförts mot den dubbla poängberäkningen och föreslår därför att systemet med särskilda kvalifikationsoch stödpoäng skall utgå. Natur- och kulturmiljöstödet miljöer-

är en sättning där målet är att jordbruksföretag i hela landet skall omfattas

av åtagandena. På grund av begränsade budgetrnedel måste dock antalet företag begränsas. Av detta skäl är det nödvändigt även under kommande programperiod att tillämpa någon form av system för kvalificering. Utredningens förslag innebär att kvalificeringen grundas enbart på en minsta förekomst av ersättningsberättigande landskapselement, dvs. värdefulla landskapselement i eller i direkt anslutning till åkermark. Vidare anser utredningen att kvalifikationsgränsen skall vara enhetlig för hela landet. Denna kvalifikationsgräns måste emellertid läggas på en nivå som innebär att inte en för stor andel av de nuvarande ersättningsmottagarna, i syrmerhet företag med stor förekomst land-

en av skapselement i betesmark, utesluts från ersättningsformen. Vidare anser utredningen att den nuvarande regeln om byggnadsbeståndet som också ligger till grund för kvaliñcering skall utgå eftersom

den endast haft en mycket begränsad funktion. Sammantaget bedöms förslagen medföra

130 Värdefulla natur- och kulturmiljöer

l

li

betydande förenklingar för administrationen, men även för jordbrukarna, utan att natur- och kulturmilj önyttan av åtgärden försämras.

8.3.4 av

Beräkning ersättningen

För att åstadkomma en bättre koppling mellan den skötselinsats som skall utföras och den ersättning som utgår samt för att undvika de trappstegs- och marginaleffekter som det nuvarande poängsystemet ger, anser utredningen att en övergång till ersättning per meter och styck skött landskapselement skall genomföras. Detta medför att den minsta förekomst landskapselement som krävs för kvalificering för

av miljöersätmingen kan räknas om till ett belopp i kronor.

8.3.5 brukningsenhet Begreppet

Ett av villkoren för att erhålla den nuvarande miljöersätmingen för värdefulla natur- och kulturmiljöer är att hela brukningsenheten måste ingå i åtagandet. Bland annat enligt Jordbruksverket har kravet komplicerat den administrativa hanteringen av ersättningsforrnen. Kravet att jordbrukaren måste sköta alla landskapselement på hela brukningsenheten har också ansetts som hindrande för många att söka stödet, särskilt på

geografiskt splittrade företag.

Brukningsenhetsbegreppet har i detta sammanhang vissa svagheter. Kravet att åtagandet skall omfatta en sammanhållen kulturmiljö bör enligt utredningen dock behållas av följande skäl. Villkoret motiveras i första hand av att det bidrar till att uppfylla målet om att kulturhistoriskt värdefulla miljöer, inte enstaka landskapselement, skall bevaras. En förändring innebärande att ersättning lämnas för skötsel av enstaka element inom en brukningsenhet skulle sannolikt också medföra betydande svårigheter att budgetera miljöersättningens kostnader. MPU föreslår därför att åtagandena skall omfatta brukningscentrtnn med naturligt tillhörande åkermark.

8.3.6 Värdefulla landskapselement

8.3.6.1 Definitioner av landskapselementen

Av utredningens genomgångar med olika myndigheter och organisationer framgår att det har uppfattats som problematiskt att tolka definitionerna av värdefulla landskapselement. Antalet olika typer av landskapselement som skall särskiljas är tämligen stort, 27 stycken. Inom

ramen

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 131

för den nuvarande tillämpningen miljöstöden har det inte varit möj-

av ligt för länsstyrelsen jordbrukama förhandsbesked enskilda

att ge om landskapselement är stödberättigande eller inte. svårigheterna att identifiera landskapselementen har avspeglats i resultatet länsstyrelser-

av nas kontrollverksamhet. MPU delar uppfattningen att bedömningen

av landskapselementen utgör ett osäkerhetsmoment för jordbrukare

som ansöker om stödet. Felaktiga uppgifter den här typen kan dels leda

av till felaktiga femårsbeslut som kräver en omfattande administrativ hantering för att kunna korrigeras, dels att jordbrukare kan bli återbetalningsskyldiga i ett sent skede av åtagandeperioden. Utredningen

anser det därför önskvärt att systemet förändras så att bedömningen

vara av landskapselementen kommer att ingå del länsstyrelsens

som en av handläggning av ansökningarna miljöersättningen. Detta innebär

om dock ökade insatser från länsstyrelserna och större belastning på länsstyrelsernas resurser. Samtidigt kommer mindre insatser lqävas för kontrollen av ersättningsformen.

Som en följd av utredningens förslag om att slopa den dubbla

poängberäkningen kan antalet landskapselement minskas att ele-

genom ment som nu enbart är kvalificeringsgrundande utgår åtgärden. Vida-

ur re föreslår utredningen att landskapselement likartad karaktär slås

av samman se tabell 8.2 och 8.4.

Tabell 8.4. Landskapselement föreslås utgå ersättningsformen

som ur eller slås med andra landskapselement.

samman Landskapselement Motiv Öppna hävdberoende Det finns inga skäl att separera detta landbäck- eller åbrinkar, skapselement från övriga betesmarker. Se bäckraviner även avsnitt 8.3.8.

Dammar till kvarnar Landskapselementet är för närvarande inte eller andra förindust- ersättningsberättigande och förekommer i riella vattendrivna allmänhet inte i anslutning till åkermark. anläggningar Anlagda dammar med en agrar anknytning

bör emellertid föras till landskapselementet märgelgravar, linsänken, anlagda dammar och andra småvatten.

Sommarladugårdar Landskapselementet är för närvarande inte

ersättningsberättigande. Sommarladugårdar

i eller i anslutning till åkermark föreslås ingå i landskapselementet överloppsbygg-

nader som därmed har givits en vidare de-

ñnition.

132 Värdefulla natur- och kulturmiljöer

Älngslador Landskapselementet är för närvarande inte

ersättningsberättigande. Ängslador i eller i

anslutning till åkermark föreslås ingå i

landskapselementet överloppsbyggnader

som därmed har getts en vidare definition.

8.3.6.2 Fördelning på olika typer av landskapselement

En del lcritiken mot den nuvarande åtgärden har gällt att för stora

av belopp betalas ut för skötsel av vissa typer av landskapselement, särskilt öppna diken. Vid miljöstödsöversynen år 1997 fann man att närmare hälften av den totala stödpoängen hade fördelats till öppna diken, stenmurar och åkerholmar SJV l997a.

Fördelningen mellan olika landskapselement avspeglar till stor del förekomsten av de olika typerna av landskapselement i odlingslandskapet. För närvarande lämnas ersättning även för den del av landskapselementet som går ut i betesmark. Utredningen föreslår därför att ersättningsberättigande landskapselement endast skall omfatta den del av landskapselementet som ligger i eller i direkt anslutning till åkermark. Detta innebär att medelsförbrukningen sannolikt kan minska för vissa vanligt förekommande landskapselement, t.ex. stenmurar. Vidare kan justeringar vissa landskapselements definitioner se tabell 8.2 och

av den av utredningen föreslagna övergången till ett system med ersättningen enhet meter eller stycken bidra till att skillnaderna mellan

per olika typer av landskapselement minskar.

8.3.7 Renar med värdefull flora

Anslutningen till det särskilda stödet för renar med värdefull flora av klass A eller B är mycket lågt, endast 60 ha. De administrativa kostnaderna för åtgärden torde därmed inte stå i rimlig proportion till de belopp utbetalas. Utredningen anser att det särskilda stödet för renar

som med värdefull flora bör utgå som en åtgärd som berättigar till extra ersättning inom stödformen. Ersättning för skötsel av renar större än 0,1 ha lämnas för närvarande inom åtgärden för bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden i slåtterängar respektive betesmarker, vilket också bör gälla i framtiden.

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 133

8.3.8 Målkonflikter

Det har vid utredningens genomgångar med olika myndigheter

och organisationer framhållits att det inom ersättningsfonnen i vissa situationer finns en konflikt mellan målen för bevarande av naturvärden respektive kulturvärden. Detta anses ha blivit särskilt tydligt i slättbygder, där skötselkraven för vissa av landskapselementen är svåra att förena med intentionerna att bevara och förstärka den biologiska mångfalden. Vissa missförstånd vad gäller skötselåtgärderna, särskilt frågor kring igenväxningsvegetation, har emellertid klarlagts av Jordbruksverket i

handboken till miljöstödsförordningen SJV 1997b.

Förbuskning och igenväxning utgör i flertalet bygder det största hotet mot kulturvärdena och hävdberoende naturvärden. Som framgår nedan bör enligt utredningen röjning av igenväxningsvegetation även i fortsättningen utgöra en grundläggande skötselåtgärd inom ersättningsformen. Utredningens på tillämpningen denna skötselåtgärd har

syn av preciserats i avsnitt 8.1.6. Vidare har miljöersättningen inte mål att

som omfatta samtliga jordbruksföretag, vilket innebär variation

att en av hävdade och ohävdade miljöer kan vidmakthållas. Den förändring

av skötselkraven som utredningen föreslår se avsnitt 8.3.9 bör också medverka till att variationen i landskapet bibehålls. skötselkraven för landskapselementet åbrinkar och bäckraviner missgynnar ibland vissa naturvärden och utredningen anser bl.a. därför att detta landskapselement skall utgå ur ersättningsfonnen se även tabell 8.4.

8.3.9 Skötselvillkor

Kritiken mot de nuvarande skötselkraven har huvudsakligen gällt problem med tolkningen av begreppet träd och buskar igenväxningska-

av raktär samt kravet att markvegetationen årligen skall slås av och bärgas. Bland annat har syftet med det villkoret uppfattats

senare som oklart och det är osäkert om en hävdgynnad flora kan återskapas på många åkerkanter inom ett rimligt tidsperspektiv.

Miljöersättningen syftar till att uppfylla kvalitetsmålet att värdefulla kulturhistoriska lämningar och biologiskt rika livsmiljöer i eller

i anslutning till åkermark sköts på ett sätt som bevarar och förstärker deras värden. Kvalitetsmål är svåra att tillämpa direkt och måste därför konkretiseras i skötselvillkor. Villkoren bör därmed formuleras utifrån det resultat som skall vara uppnått när skötselåtgärderna är utförda.

Skötselvillkoren är också av stor betydelse vid beräkning av ersättningsnivåer. En av EU:s grundläggande principer för medfinansierade

134 Värdefizlla natur- och kulturmiljöer

stöd är att ersättning lämnas för att täcka kostnaderna för de åtgärder som utförs. Borttagande av igenväxningsvegetation är grundläggande sköten selåtgärd eftersom den hejdar nedbrytning och igenväxning landav skapselement och fornlämningar. Träd och buskar har eller har som haft en funktion i markanvändningen eller utifrån markanvändsom ningshistorik tillför natur- och kulturvärden skall däremot inte tas bort. Det är därför av stor vikt att jordbrukare ansöker ersättningssom om formen utbildas och informeras om hur en ändamålsenlig skötsel av natur- och kulturvärdena i åkermark skall utföras. Nyttan och behovet av ett generellt lcrav på årlig skötsel av markvegetationen enligt nuvarande regler kan emellertid ifrågasättas. MPU föreslår därför att markvegetationen skall betas eller slås av och föras bort minst två gånger under den femåriga åtagandeperioden. Förslaget innebär en förenkling för flertalet ersättningsmottagare vid genomförandet åtaganav dena. Förändringar av nuvarande skötselvillkor motiveras också beav hovet att skapa ett utrymme inom nuvarande ekonomiska ram för att möjliggöra en anslutning av ett större antal företag till ersättningsnya fonnen. Detta skulle leda till positiva miljöeffekter och förbättrad en kostnadseffektivitet för åtgärden. I detta sammanhang har MPU också övervägt möjligheten att införa differentierade skötselkrav med olika ersättningsnivåer. I ett systern med grund- och tilläggsersättningar skulle krav årlig skötsel om av markvegetationen kunna regleras i särskilda åtgärdsplaner fastsom ställs av länsstyrelsen för landskapselement där natur- och kulturmilj önyttan av sådan skötsel är störst. Ett sådant förfarande kräver att länsstyrelsen sätter in stora resurser för genomgång av markerna och upprättande av åtgärdsplaner. En viktig del i utredningens förslag avseende miljöersättningen för slåtterängar och betesmarker är att tilläggsersättning, med individuella åtgärdsplaner, införs för skötsel marker med av höga värden. Genomförandet av denna åtgärd bedöms också kräva omfattande insatser från länsstyrelsemas sida. Mot denna bakgrund har utredningen bedömt att det med tanke på resursbehovet inte är lämpligt att införa tilläggsersättning även inom åtgärden för bevarande värdeav fulla natur- och kulturmiljöer under den kommande programperioden.

8.3. lO och

Beräkning av ersättningsnivåer kvalifikationsgräns

Utredningens förslag innebär att ersättning lämnas per meter och styck skött landskapselement. Vidare lämnas fast extra ersättning för de en

Värdefulla och kulturmiljöer 135

natur-

första enheterna av varje typ av landskapselement. De utredningen

av föreslagna ersättningsnivåema redovisas i avsnitt 8.1.7.

En viktig utgångspunkt vid beräkningen ersättningsnivåema har

av varit att de så långt möjligt skall motsvara kostnaden för den sköt-

som selinsats som skall utföras. De olika typerna värdefulla landskaps-

av element har därför delats in i 6 olika grupper beroende på hur krävande de är att sköta se tabell 8.1. I detta sammanhang har det också Vägts in om skötseln i normalfallet kan utföras med hjälp maskiner eller be-

av tesdjur. Vidare har effekten ersättningens storlek Vägts mot nivån på

av den kvalifikationsgräns som kan behöva införas, dvs. ersättningsnivåema måste vara så höga att åtgärden blir attraktiv samtidigt kvali-

som fikationsgränsen bör vara så låg att flertalet de erhåller stöd i

av som dag kan kvalificera sig för den nya miljöersättningen.

Givet de ersättningsnivåer som utredningen föreslagit och att åtgärdens kostnadsram på 200 miljoner kronor inte skall överskridas bedöms att gränsen för kvaliñcering bör vara 3 000 kronor. Detta beräknas innebära att ca 500 av de företag som omfattas det nuvarande systemet

av inte kan anslutas till den åtgärden. En sänkning lägsta belopp för

nya av kvalificering till exempelvis 2 000 kronor beräknas medföra 100

att ca företag utesluts från ersättningsfonnen. Kostnaden för att ansluta dessa 400 företag uppskattas till ca 2 miljoner kronor. Den totala budgeteffekten av en sänkning av kvalifikationsgränsen är emellertid svår att bedöma eftersom det är okänt hur många ytterligare företag inte

som nu omfattas av åtgärden som skulle vara intresserade att ansöka

av om ersättningsfonnen.

8.4 Administrativa konsekvenser

8.4. l

Förenklingar

Utredningens förslag innebär att det nuvarande regelverket för ersättningsformen förenklas samtidigt möjlighet för företag att

som ges nya anslutas till åtgärden. Förenklingama består i att: 0 systemet med den dubbla poängberäkningen utgår, 0 en enhetlig gräns för kvalificering för miljöersättningen införs i hela

landet, 0 antalet ersättningsberättigande landskapselement reduceras från 27

till 23 olika typer och vissa definitioner värdefulla landskapsele-

av

ment förtydligas,

0 den särskilda åtgärden för med värdefull flora inom ersätt-

renar

ningsforrnen utgår,

136 Värdefulla natur- och kulturmiljöer

0 ersättning baserad på meter och styck skött landskapselement införs

och 0 skötsellcraven förenklas.

Utredningen bedömer att detta kommer att underlätta administrationen av åtgärden på följande sätt.

Den övergripande komplexiteten i ersättningsforrnen minskar. Detta 0

innebär att syftet med åtgärden tydliggörs och att det finns en direkt

koppling mellan skötselinsatsen och den ersättning som lämnas.

Jordbrukarna får därmed en bättre överblick över regelverket vilket

underlättar ansökningsförfarandet och genomförandet av åtagande-

na. Vidare leder förslaget till förenklingar för de handläggare som

informerar om miljöersättningarna och tillämpar regelverket.

0 Den administrativa hanteringen förenklas på så sätt att mindre

komplexa ADB-stöd behöver utvecklas, handläggningsrutiner blir

effektivare eftersom flera av de nuvarande momenten kan utgå etc. 0 Arbetet med kontrollverksamheten förenklas bl.a. som en följd av

att landskapselement i betesmark inte ingår i åtgärden samt att anta-

let typer av landskapselement reduceras. Om bedömningen av land-

skapselementen kommer att ingå som en del i handläggningen av

ansökan kan kontrollverksamheten enbart inriktas på kontrollen av

skötselinsatsema.

8.4.2 Bedömning av landskapselementen

Natur- och kulturmiljöstödet är dels en flerårig åtgärd och dels en ersättningsform som går ut till fasta objekt. Det är därför utomordentligt viktigt att första årets ansökan och följande handläggning blir så noggrann möjligt för att ge ett bra och rättvisande femårsbeslut. Hu-

som vudansvaret bör även i fortsättningen ligga på den sökande men med ett större stöd från den regionala myndigheten.

Utredningen anser att det bör övervägas om det nuvarande systemet för handläggning av ansökan kan förändras så att länsstyrelsemas arbete med ansökningarna görs mer effektivt och följer vanlig förvaltningstradition. Länsstyrelsen bör ges möjlighet att sätta in resurser tidigt i beredningsprocessen av ansökningarna, vilket skulle ge ett korrekt underlag för besluten och därmed öka stabiliteten i ersättningssystemet. Bedömningen om landskapselementen är ersättningsberätti-

av gande eller inte bör således ingå i länsstyrelsens handläggning. Detta innebär att länsstyrelsens tjänstemän, i de fall ett tillräckligt beslutsunderlag inte finns tillgängligt på länsstyrelsen, vid ett gårdsbesök bedö-

Värdefulla natur- och kulturmiljöer 137

landskapselementen på den mark omfattas jordbrukarens mer som av ansökan.

Förslaget innebär initialt en ökad belastning på länsstyrelsens resur-

Genom att förstärka beredningsprocessen kan dock vissa administser. rativa vinster göras. Sannolikt skulle omfattningen kontrollarbetet

av reduceras ovan. Den årliga handläggningen varje enskilt ärende

se av

under den femåriga stödperioden bör också förenklas. För att begränsa antalet gårdsbesök bör också befintlig kunskap från kontrollverksamheten under innevarande programperiod utnyttjas i så stor utsträckning

möjligt. Eftersom huvuddelen de nuvarande ersättningsmottasom av

åtaganden kommer kontrollerade vid den innevarande gamas att vara programperiodens slut bör gårdsbesöken i huvudsak kunna begränsas till de företag ansluts till ersättningsforrnen. Under programpe-

nya som rioden bedöms detta motsvara ca 8 000 företag.

,i

3Jap-t. ;in ;xrmvøi

9 Värdefulla natur- och

kulturmiljöer

i renskötselområdet

9.1 Utredningens förslag

9.1.1 Inledning

Övergången till dagens extensiva renskötsel med inriktning på slaktprodukter har skett successivt under hela 1900-talet, men har varit mer genomgripande under de senaste 50 åren. Dagens renskötsel skiljer sig från den äldre i flera avseenden. Tidigare var bl.a. hjordama mindre och övervakningen intensivare. Samema följde renama i de årstidsbundna vandringama och boendet skedde efter flyttningsvägama på ett flertal visten. Skötseln var därför mer koncentrerad till visten, renvallar och drivningsleder. I dagens renskötsel är renama betydligt mer utspridda. Få av de äldre vistena och vallarna används numera till något annat än extensivt bete. Detta betyder att kulturlämningar som hägn, kåtor, bodar och förrådsställningar vittrar ner. Träd och buskar vandrar in successivt, vilket medför att renskötselbetingade växter konkurreras ut och kulturlämningar döljs och bryts ner.

Miljöersättningen för bevarande värdefulla natur- och kulturmil-

av jöer i renskötselområdet skall bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. En innebörd i miljökvalitetsmålet är att kulturmiljövärden, särskilt det samiska kulturarvet, skall bevaras och utvecklas.

Inom för det svenska miljöprogrammet for jordbruket intro-

ramen duceras från år 1999 miljöersättning för bevarande värdefulla

en av natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Eftersom åtgärden ännu inte införts saknas uppgifter om anslutning och andra erfarenheter av ersättningsformen. MPU föreslår därför att åtgärden överförs utan forändringar till det nya miljöprogrammet för jordbruket för perioden 2001-2005. Nuvarande mål, villkor, ersättningsnivåer, administrativa rutiner etc. för ersättningsformen framgår av följande avsnitt.

140 Värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet

9.1.2 Mål för åtgärden

Målet för denna åtgärd är att värdefulla natur- och kulturmiljöer, uppkomna genom äldre tiders renskötsel, skall skötas på ett sådant sätt att: 0 deras skötselbetingade växt- och djursamhällen med tillhörande arter bevaras och förstärks, deras kulturhistoriska innehåll tydliggörs och 0 renskötsellandskapets lokala och regionala särdrag bevaras inom områden där ersättning lämnas. Målet är att bevara ca 1 700 hektar värdefulla natur- och kulturmiljöer inom ersättningsberättigad zon.

1 område

Geografiskt

Ersättning kan primärt lämnas i de delar renskötselområdet där av renskötsel får bedrivas hela året enligt 3 § l rennäringslagen 1971:437. Ersättning får även lämnas till miljöer utanför denna i de fall de zon, uppfyller uppställda kriterier och villkor och under förutsättning att kostnadsramen för åtgärden inte är intecknad samt att markägaren godkänt att ansökan får lämnas in.

Klassificering

Ersättning lämnas för skötsel renvallar, äldre visten och sådana hägn av kring renhagar som är uppförda på traditionellt sätt. Stödobjekten delas in i två typer, renvall och hägn. I renvall ingår vallar med och utan äldre visten. I hägn ingår hägnader sten och trä. Till hägn räknas även av anslutande fångstarrnar. Nedanstående kriterier skall uppfyllda for vara att ersättning skall kunna erhållas. Länsstyrelsen avgör förutsättom ningarna för ersättning är uppfyllda i varje enskilt fall. För att stödobjekt av typen renvall skall kunna klassificeras som ersättningsberättigat, skall samtliga av följ ande kriterier uppfyllda: vara 0 stödobjektet kräver skötsel för att det skall behålla sina natur- och

kulturmiljövärden,

stödobjektet omfattar minst 0,2 hektar, en påtaglig del av stödobjektet består öppen mark, av 0 markvegetation inom hela stödobjektet består gräs och örter av som visar på långvarig traditionell renskötsel. Vid kvalificering för ersättning till renvallar kan landskapselement av följande typer användas, under förutsättning att elementen är fullt

Värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet 141

synliga mark och att elementen används eller har använts i samovan band med renskötsel: hägn till renhage uppfört på traditionellt sätt och av naturmaterial 0 från platsen eller sådant hägn, rester av bostadskåta traditionell typ eller sådan kåta, av rester av bod eller förrådsställning eller rester av sådana anläggningar, 0 jordkällare eller mjölkgrop eller sådana anläggningar. 0 rester av Ett enskilt element får inte användas för kvaliñcering av mer än en renvall. Till stödobjekt typen renvall får även inräknas sådan direkt, av till själva vallen anslutande mark som används till bete eller slåtter. Med öppen mark sådan mark där vegetationen i fáltskiktet inte avses påverkas skugga och konkurrens från träd och buskar. av annan För att objekt typen hägn skall kunna klassificeras som ersättav ningsberättigat, skall samtliga följande kriterier vara uppfyllda: av hägnet är uppfört på traditionellt sätt, 0 hägnet är uppfört på traditionell plats, 0 hägnet är uppfört traditionellt naturmaterial från platsen. 0 av Till stödobjektet skall räknas minst 5 meter på vardera en zon om sidan själva hägnet. Även till hägnet anslutande fångstannar får om inrälcnas. I fjällmiljö är hägn sten och palissadhägn trä exempel på hägn av av kan klassificeras stödberättigat. I skogsmiljö är timmerhägn som som exempel på hägn skall kunna komma i fråga för ersättning. som

9.1 Skötselvillkor

Ersättningsmottagaren är skyldig att inom hela stödobjektet, oberoende

dess storlek: av ta bort träd och buskar av igenväxningskaraktär, 0 tillse ingen skadlig ansamling forna kan ske på marken år från 0 att av

ar, tillse att element kan användas för kvaliñcering för stöd inte 0 som skadas eller tas bort, tillse träd bär påtagliga spår att ha använts för renskötsel 0 att som av inte skadas eller tas bort, tillse att ersättningsberättigat hägn är underhållna. 0

Med träd och buskar igenväxningskaraktär träd och buskar av avses

som: påtagligt påverkar markvegetationen med skugga eller annan kon- 0 kurrens,

142 Värdefulla natur- och kulturmiljöer renskötselområdet i

0 påtagligt påverkar träd bär tydliga spår att ha för som av använts renskötsel med skugga eller på annat sätt, är eller skulle ha varit till hinders vid traditionell renskötsel, 0 döljer eller skadar landskapselement kan användas för kvalifisom cering av stödobjekt typen renvallar. av Med skadlig ansamling förna att så mängder förna av avses stora ligger kvar från ett år till ett annat att markvegetationen under foman

kvävs, skuggas eller förändras på annat sätt inte förenligt med som är traditionell renskötsel.

För att ett hägn skall underhållet, skall hägnet i såanses vara vara dant skick att renhagen varit funktionsduglig hägnet omslutit om hela renhagen.

Ersättningsmottagaren skall under minst dag under åtagandeperi-

en oden delta i sådan särskild utbildning eller individuell rådgivning som anordnas. Ersättningsmottagaren skall delta senast vid det tillfälle som denne tillställs personlig kallelse. en

l

Ersättningsnivåer

Ersättning lämnas för skötsel stödobjekt typen av av 0 renvall med 4 200 kronor hektar för stödobjekt per med areal inom intervallet 0,2-4 hektar arealen är större än 4 hektar utbetalas

om

maximalt 16 800 kronor, 0 hägn med 20 kronor löpmeter underhållet hägn. per Ersättning lägre än 5 000 kronor betalas inte ut. Om den sammanlagda sträckan ersättningsberättigat hägn till enskild renhage underen stiger 50 meter, utbetalas inte någon ersättning för hägn till denna hage. Åtgärden får inte kombineras med något miljöstöd på annat samma mark.

Stödobjekt av typen hägn kommer sannolikt att omfatta mindre en del av det totala stödet. För att underlätta administrationen kommer ersättningen till hägn helt att finansieras över den nationella budgeten.

9.1.7 Administrativa rutiner

1.7. l Ersättningsmottagare

Ersättningsmottagare kan den har brulcningsrätt till stödob-

vara som jekten. Sådan brukningsrätt har den berörda samebyn och dess medlemmar i samebyn. Någon enskild brulcningsrätt till en viss vall eller ett äldre viste föreligger därför inte eftersom betesmarkema för utgör en

Värdefulla natur- och kulturmiljöer zrenskötselområdet 143

byn kollektiv betesresurs. Av tradition kan emellertid i praktiken en viss vall eller ett visst äldre viste ha särskild anknytning till en viss familj. Sådana anknytningar är väl kända den berörda samebyn. Om

av inte samebyn själv väljer att stå sökande skall därför samebyn yttra

som sig den sökande kan genomföra ett femårigt åtagande.

över om

9.1.7.2 Ansökan och beslut

Åtgärden genomförs Jordbruksverket och länsstyrelserna. Länssty-

av relserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län administrerar ansökningama miljöersättningen. Stödärenden från Idre sameby i

om Dalarnas län skall hanteras Länsstyrelsen i Jämtlands län. Beslut

av fattas med ledning länsstyrelsens kunskap värdena på platsen.

av om Information miljöersättningen sänds ut till samtliga registrerade

om renskötare. Ansökningshandlingar finns att rekvirera från länsstyrelsen.

Länsstyrelsen beslutar stöd och årlig utbetalning av ersätt-

om om ningen. Om än den berörda samebyn ansöker om miljöersätt-

annan ningen, beslutar länsstyrelsen stöd först efter det att samebyn yttrat

om sig över ansökan. Länsstyrelsen skall fatta beslut med en giltighetstid

av fem år.

9.1.8 Beräknad kostnad och anslutning

Vid ansluten areal om ca l 700 hektar beräknas vid angiven ersätt-

en ningsnivå de årliga kostnaderna till totalt l0 miljoner kronor inklusi-

ca

EG:s medfinasiering. ve

Vid eventuell överanslutning skall ansökningarna prioriteras efter

en natur- och kulturmiljövärdet för det enskilda stödobjeldet, så att största möjliga milj önytta uppnås för insatta medel.

9.2 Motiv för utredningens förslag

9.2.1 Motiv för för bevarande av

miljöersättning

natur- och i renskötselområdet

kulturmiljöer

Rennäringen har mycket långa traditioner påverkat dess omgiv-

som ning i form hävdgynnad flora och fauna samt avsatt en mängd

av en lämningar efter bl.a. boende i väglöst land. De höga natur- och kulturmiljövärdena knutna till denna form livsföring motiverar ett eget

av miljöstöd eftersom värdena sett i ett nationellt och ett europeiskt per-

144 Värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet

spektiv är unika och riskerar att gå förlorade. Genom den före-

annars slagna ersättningsformen kommer höga och

natur- kultunniljövärden

på kollektivt nyttjade renbetesmarker att bevaras. Vidare innebär åtgärden att kunskapen om de samiska natur- och kulturvärdena stärks på såväl europeisk som nationell, regional och lokal nivå.

Skötselâtgärder

Grundförutsättningen för att den äldre rennäringens kulturmiljöer skall bevaras är att dessa miljöer hålls öppna t.ex. SJV l998d. Därför måste träd och buskar som etablerat sig på grund att miljöerna inte längre

av har kvar sin tidigare funktion tas bort. Vidare måste markvegetationen hävdas for att förhindra återetablering träd och buskar och för

av att förhindra att de renskötselbetingade arterna konkurreras andra

ut av arter. Genom en sådan skötsel kommer dels kulturlämningama bli

att mer synliga och deras förfall bromsas dels förstärks de

upp, naturvärden som den äldre renskötseln givit upphov till.

9.3 Administrativa konsekvenser

Utredningens förslag innebär inga förändringar den nuvarande

av ersättningsformen, vilket medför att inga ytterligare administrativa konsekvenser tillkommer.

10 Utrotningshotade husdj ursraser

10.1 Utredningens förslag

10. l Inledning

Det finns ett antal lokala husdjursraser eller små förekomster av gamla

under lång tid funnits i Sverige och långsiktiga överlevraser som vars nad inte är säkrad utan ett aktivt arbete för att bevara dem. Rasema är hotade till sin existens eftersom de har låg produktionsförmåga i förhållande till moderna husdjursraser och består ett förhållandevis litet

av antal djur. Husdjursrasema bevaras genom insatser av enskilda djuräga-

och avelsföreningar. Vidare bedriver Jordbruksverket, inom ramen re för genomförandet aktionsplanen för biologisk mångfald, arbete för

av att förstärka lantrasernas bevarandestatus på olika sätt.

Miljöâtgärdens syfte är att förbättra möjligheterna för fortsatt uppfödning i syfte att bevara husdjurens genetiska resurser och därmed säkra viktig del den biologiska mångfalden. En innebörd i mil-

en av

jökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap, som denna miljöersättning

skall medverka till att uppfylla, är att bevara kulturarvet och den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter.

Utredningen föreslår utökning målet för miljöersättningen för

en av att under programperioden möjliggöra en ökad anslutning till åtgärden. För att effektivisera administrationen ersättningsformen föreslår

av MPU att den del administrationen gäller handläggning av jord-

av som brukamas ansökningar och beslut om stöd överförs från länsstyrelserna till Jordbruksverket.

lO.1.2 Mål för

åtgärden

Målet för ersättningen är att uppnå ett tillräckligt stort antal vuxna renrasiga djur utrotningshotade husdjursraser, för att på så sätt säkra

av

långsiktiga överlevnad och bevara husdjurens genetiska resurrasernas

Målet är att under programperioden i första hand bevara utrotser. ningshotade lokala svenska husdj nötkreatur, svin, getter och

ursraser av

får motsvarande en omfattning av ca 5 000 djurenheter. Det långsiktiga målet är att bevara alla utrotningshotade lokala svenska husdjursraser.

10. 1.3

Geografisk omfattning

Miljöersättning för bevarande av utrotningshotade husdjursraser lämnas i hela Sverige.

10. l Villkor

För att ersättning skall kunna lämnas skall den hotade finnas rasen upptagen på EU:s lista över utrotningshotade svenska husdjursraser. De raser som omfattas miljöprogrammet för jordbruket är av raser som inom EU i huvudsak förekommer i Sverige och för vilka Sverige ansvarar för registrering och stamboksforing. Därför motsvarar antalet djur i princip det totala antal djur tillhör inom EU helsom rasen som het. Följande husdjursraser finns för närvarande upptagna på EU:s lista över utrotningshotade svenska husdjursraser och berättigar till stöd:

Nötkreatur fjällko rödkulla allmogeko väneko, ringamålako, bohuskulla Får gutefår ryafår fmullsfår allmogefår skogsfår, dala pälsfår, roslagsfår

Getter lantrasget

allmogeget göingeget, jämtget Svin linderödssvin

Planer för avelsarbetet, också omfattar åtgärder syftar till som som att bevara rasemas ursprungliga egenskaper och genetiska mångfald, har under innevarande programperiod upprättats för ovanstående i raser samråd mellan Jordbruksverket och rasföreningama. Dessa planer skall följas. De djur och uppfödare som omfattas miljöersättningen måste av uppfylla de fastställda kraven för att hålla fria från inblandning raserna av andra raser. För samtliga ersättningsberättigande är det ett Villraser kor för deltagande i åtgärden att honan endast får betäckas av en renrasig hane Utöver detta krav skall följande villkor av samma ras. vara uppfyllda för att ersättning skall utgå:

Utrotningshotade husdjursraser 147

Ersättningsberättigande nötkreatur, får och getter skall vara 0 raser av

anslutna till Jordbruksverket godkänd kontrollverksamhet. Här-

av

stamning skall i samband med anslutning till programmet kunna ve-

riñeras genom genbanksintyg eller genom intyg från rasförening. 0 För ersättningsberättigande raser av gris skall härstamning i sam-

band med anslutning till programmet verifieras genom genbanksin-

tyg eller intyg från rasförening. Krav på anslutning till gen-

genom

banksverksamhet eller officiell kontroll bör även övervägas för svin.

Därmed säkerställs att härstamningen för de djur som deltar i programmet är väl dokumenterad.

l 1 Ersättningsnivåer

Ersättning lämnas med 1 000 kronor per djurenhet. För linderödssvin är stödbeloppet 1 500 kronor djurenhet. För omräkning till djurenheter

per DE föreslår utredningen att nuvarande omräkningstal skall tillämpas. Dessa är:

Nötkreatur äldre än 2 år 1 DE Nötlcreatur, 6 månader-Z år 0,6 DE Får och getter som satts in i avel 0,15 DE Svin äldre än 6 månader 0,33 DE

I framtiden kommer alla miljöersättningar att vara arealbaserade.

För beräkning ersättningsberättigande djurenheter skall kommissio-

av

tillämpningsföreskrifter till LBU-förordningen tillämpas. nens

10. l Administration av åtgärden

Åtgärden genomförs Jordbruksverket och länsstyrelserna. Jord-

av bruksverket administrerar hanteringen ersättningsfonnen förutom

av faltkontrollema som handhas av länsstyrelserna.

10. 1.7 Förväntad anslutning och kostnader

Det sammanlagda antalet djur omfattas ersättningsformen vid

som av programperiodens slut beräknas motsvara 5 000 djurenheter. De år-

ca liga kostnaderna uppskattas till- 5 miljoner kronor.

148 Utrotningshotade husdjursraser

10.2 Motiv för

utredningens förslag

10.2.1 och

Tidigare utvärderingar analyser av

nuvarande miljöersättning för bevarande

av

utrotningshotade husdjursraser

10.2.1.1 Miljöstödsöversynen

I miljöstödsöversynen SJV 1997a, genomfördes Jordbrukssom av verket i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, konstateras att år 1995 beviljades ersättning för 2 300 djurenheter. År ca 1996 hade denna siffra ökat till 2 600 djurenheter. Detta motsvarade en måluppfyllelse för ersättningsformen på 65 %. Av rapporten framgår att milj regler minsta djurantal under perioden om och att utgångna djur skall ersättas inom 20 dagar har kritiserats for att inte vara anpassat till lantraser. Anledningen är att att det är svåman menar rare att skaffa ersättningsdjur dessa jämfört med konventioav raser nella raser. De tre verken framhöll dock att nuvarande regelverk tillgodoser viss flexibilitet när ett utgånget djur skall ersättas. T.ex. kan en en stödberättigande ras ersättas med motsvarande antal djurenheter av en annan ersättningsberättigande Vidare att större variation ras. ser man en i antalet djur skulle kunna medföra djurhållare har färre djur vid att en femårsperioden slut än vid periodens början, vilket skulle motverka åtgärdens syfte. I rapporten framhålls också att förordningen miljöom stöd medger att länsstyrelsen sätter ned det belopp ersättningsmottagaren skall betala tillbaka vid mindre allvarliga avvikelser från stödets villkor. Samma sak gäller det någon anledning kan om av annan vara oskäligt att kräva återbetalning. Vad gäller en utökning av antalet ersättningsberättigande raser ansåg miljöstödsöversynen att det vid den tidpunkten fanns tillräckligt underlag för att föreslå två linderödssvin och finullsfår. Därnya raser, emot var verken negativa till inkomna förslag att Telemarksko samt om Vestlandskt tjordfe skulle upptas ersättningsberättigande som raser. Orsaken är att Norge definierar dessa i första hand norska raser som och bedriver ett arbete med att bevara Det är därför olämpligt raserna. att Sverige blandar sig i detta arbete.

l0.2.l.2 RRV:s granskning lantbruksenhetemas administration av av stödet till jordbruket

Riksrevisionsverket har i granskning lantbruksenhetemas admien av nistration stödet till jordbruket beräknat att kostnaderna vid lantav

Utrotningshotade husdjursraser 149

bruksenhetema för att handlägga åtgärden för utrotningshotade husdjursraser till 1,6 miljoner kronor för år 1997 RRV 1998. För att

ca hantera ett ärende avseende stöd för utrotningshotade husdjursraser förbrukade lantbruksenhetema i genomsnitt mellan 2,2 och 18,5 tim-

Variationen mellan lantbruksenhetema mycket stor. Vidare mar. var framhåller RRV att det låga antalet ärenden kan tidsredovisning-

p. ga.

för denna ersättningsfonn ha stora inslag av osäkerhet. I rapporten en drar RRV slutsatsen att det knappast är administrativt effektivt att ett så litet antal ärenden fördelas på nuvarande antal län.

l0.2.2 Utredningens analys av nuvarande

för bevarande av

milj öersättning utrotningshotade husdjursraser

l0.2.2.l Anslutning och måluppfyllelse

Anslutningen till miljöersättningen för utrotningshotade husdjursraser

fördelningen på olika redovisas i tabell 10.1. År 1998 hade samt raser

600 ansökningar ersättning motsvarande ca 8 000 djur eller drygt ca om 3 100 djurenheter beviljats. Detta är preliminära siffror eftersom ett mindre antal utbetalningar återstår för stödåret 1998. Sedan introduktionen ersättningsfonnen år 1995 har antalet anslutna djurenheter

av ökat med 800. Måluppfyllelsen för åtgärden, mätt i antal anslutna

ca djurenheter i förhållande miljöprogrammets mål på 4 000 djurenheter,

år 1998 därmed 80 %. Utvecklingen beträffande fjällkon och var ca gutefåret har varit särskilt sedan miljöersättningen infördes.

gynnsam Antalet anslutna djur allmogeraserna är dock mycket litet.

av

150 Utrotningshotade husdjursraser

Tabell 10.1. Antal ersättningsberättigande djur respektive i av ras an-

sökningar om miljöstöd för utrotningshotade husdjursraser år 1998 gälla: Jordbruksverket.

Antal Antal djur- Ras djur enheter

väneko, ringamålako och bohuskulla. °skogsfår, dala pälsfår och roslagsfår. °göingeget och jämtget.

10.2.2.2 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och organisationer

Vid MPUzs genomgångar med företrädare för olika myndigheter och organisationer har bl.a. följande synpunkter på miljöersättningen för bevarande utrotningshotade husdjursraser framkommit. av Jordbruksverket SJV framhåller att miljöstödet för bevarande av utrotningshotade husdjursraser omfattar ett relativt litet antal jordbrukare, ca 600. Vidare har miljöersättningen mycket speciella villkor och hanteras i dag helt skilt från övriga ersättningsformer vad gäller ansök-

ningsblanketter, handläggningsrutiner och kontrollrutiner. Flera

myndigheter och organisationer arbetar med handläggningen i första in-

stans. Bland annat är flera avelsorganisationer och rasföreningar in-

kopplade för bedömning rasrenhet och uppgiftslämnande anslutav om ning till härstamningskontroll. Klagomål har framförts till SJV från flera dessa centrala avelsorganisationer och rasföreningar över de av mångfaldiga kontakterna med länsstyrelserna, hanterar så få ärensom den län att det inte blir möjligt att upprätthålla effektiva rutiner. per Naturvårdverket NV att ersättningen till utrotningshotade anser husdjursraser är ett viktigt instrument för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt konventionen biologisk mångfald. Enligt NV bör åtgärom den utökas till att omfatta samtliga utrotningshotade djurraser hålls som som tamdjur t.ex. det nordiska biet samt kulturväxter. Lantbruksdirektörers förening LD framhåller att milj östödet till utrotningshotade husdjursraser är mycket arbetsintensivt för länsstyrel-

Utrotningshotade husdjursraser 151

Många ansökningar är felaktigt ifyllda vilket medför att handserna. läggningen tar lång tid. Vidare att samarbetet med avelsföreanser man ningarna bör utvecklas och att det bör övervägas ersättning enbart om skall lämnas för hon- eller moderdjur. LD menar också att nuvarande regler ersättningsdjur och villkoret att hålla minst 80 % av antalet om djurenheter i fe .årsbeslutet är problematiska, eftersom det av naturliga skäl är svårt att ersätta utrotningshotade djur. Eftersom syftet med åtgärden är att uppnå ett tillräckligt antal djur för att säkra rasemas fortlevnad borde det enligt LD finnas övre gräns för hur många djur en kan få ersättning. som

10.3 Utredningens slutsatser

lO.3.1 Motiv för öersättning för utrotningshotade milj husdjursraser

Lantraserna är ofta lågproducerande, tillväxer långsamt och hotar i dag att försvinna. De generella stödsystemen inom CAP gynnar produktion med högavkastande har snabb tillväxt. För de föreslagna raraser som bedöms antalet individer för litet för att respektive ras framserna vara tida överlevnad skall säkrad utan särskilda insatser för att bevara vara dem. Samtliga är också uppförda på listan över utrotningshotade raser husdjursraser. Miljöersättning för att ta till kulturarvet och förbättvara förutsättningarna för fortsatt uppfödning dessa raser är därför av ra av betydelse för möjligheterna att bevara husdjurens genetiska resurser och den biologiska mångfalden.

lO.3.2 för raser

Ersättning ytterligare

De grundläggande förutsättningarna för att art eller skall vara en ras berättigande till ersättning är att den bedöms hotad. Med detta mevara att antalet djur är så få att framtid inte kan anses som säkrad. nas rasens En sådan bedömning kan göras först efter det att inventering av been ståndet och dokumentation ursprung samt individemas en av rasens härstamning har gjorts. Vidare skall de omfattas av miljöproraser som grammet för jordbruket inom EU förekommer endast i vara raser som Sverige. För närvarande har 15 uppfyllt dessa krav och upptagits raser på EU:s lista över utrotningshotade svenska husdjursraser. Listan kan ändras och kompletteras efter förslag från Sverige. På denna lista finns för närvarande inte några lokala raser av häst, höna, anka mil. djurslag. Rasemas utveckling följs dock av Jordbruks-

verket. Även framtiden för vissa hästraser om anses som osäker, har de inte för närvarande bedömts akut hotade och aktuella att föra som upp som ersättningsberättigande raser. Eftersom djuren är spridda på ett stort antal ägare torde en anslutning hästar till miljöprogrammet leda av till en betydande ökning administrationskostnadema. Från år 1999 av omfattas dock vissa hästraser UID-verksamheten inom för av ramen miljöprogrammet. Utredningen föreslår härvidlag inga förändringar. Vidare kommer de arealbaserade miljöersättningama för betesmarker

och miljövänlig vallodling hästägama till del, under förutsättning att

villkoren för ersättningsforrnema uppfylls. MPU:s förslag ett om generell grundersättning för flerårig vallodling innebär att denna miljöersättning även kan lämnas till hästägare i Sverige under den komnorra mande programperioden. Listan över hotade raser bör vara dynamisk i den meningen att raser med god utveckling på sikt kan bevaras utan miljöstöd. Vidare kan nya testrnetoder avgöra om djuren uppfyller kraven på renrasighet. Sammantaget skapas därmed ett utrymme för att introducera i nya raser programmet om behov av detta skulle uppstå. En utökning av antalet raser påverkas också tillgången på medel. av Nuvarande budgetram för åtgärden inte utrymme för fler ersättger ningsberättigande raser utan att ersättningsnivån sänks eller att tas raser bort från listan. År 1998 hade 80 % det totala antalet ca av uppskattade djurenheter anslutits till miljöersättningen. Under år 1999 introduceras två nya ersättningsberättigande finullsfåret och linderödsgrisen, raser, vilket innebär att ersättningsformens nuvarande budget på 4 miljoner kronor kan komma att vara utnyttjad till fullo vid början nästa av programperiod. I syfte att skapa potential för ökad anslutning djur en av inom befintliga raser eller vid behov utökning antalet ersättningsen av berättigande raser föreslår MPU därför att målet för åtgärden höjs till 5 000 djurenheter.

l0.3.3

Ersättningsdjur

Hanteringen av avvikelser i djurantal under åtagandeperioden inom milj östöden följer rådets förordning EEG 3508/92 ett integrerat nr om systern för administration och kontroll vissa stödsystem inom av gemenskapen IAKS. Hållande utrotningshotade husdjursraser är av emellertid en speciell typ produktion och det kan problematiskt av vara att finna ersättningsdjur utrotningshotade Villkoret hålla av raser. att minst 80 % av antalet djurenheter i femårsbeslutet samt att skaffa fram ersättningsdjur inom 20 dagar kan således i Vissa fall svårt att vara uppfylla. Detta gäller särskilt små besättningar, omfattar ett litet raser som

Utrotningshotade husdjursraser 153

antal djur och i samband med utslaktning hela besättningar vid sjukav dom. Utredningen delar den kom till uttryck i miljöstödsöversysyn som i denna fråga. Att generellt tillåta större variation i antalet djur nen en skulle kunna medföra djurhållare har färre djur vid femårsperioatt en den slut vid periodens början, vilket skulle motverka miljöersättän syfte. Däremot utredningen att i de fall djurantalet har ningens anser minskat till följd orsaker jordbrukaren inte har kunnat råda över av som bör detta hanteras force majeureliknande händelse. Ersättningssom en beloppet kan därmed reduceras enligt de regler följer av andra forsom majeurhändelser. Länsstyrelsen har i dag vissa möjligheter att reduce avdragets storlek. Hittills har inga beslut som gäller detta problem cera överklagats till Jordbruksverket, vilket kan tolkas som att länsstyrelser-

tillämpar reglerna på detta sätt. na redan nu

10.3.4 Effekter Agenda 2000-beslutet

av

LBU-förordningen att all ersättning är arealbaserad. Detta är en I anges förändring jämfört med de nuvarande EG-reglema följd av som en Agenda 2000-överenskommelsen och kan eventuellt medföra ett visst

administrativt merarbete. För att skapa smidig administrativ hanteen ring denna regel föreslår utredningen att enkel rutin för konverteav en ring areal till djurbaserad ersättning tillskapas om så krävs. av

lO.3.5 Administrationen av åtgärden

Miljöersättningen för bevarande utrotningshotade husdjursraser omav fattar relativt litet antal jordbrukare och den administrativa hanteett ringen åtgärden sker helt skilt från övriga miljöstöd. Detta har medav fört svårigheter uppnå effektiv administrativ hantering av åtgäratt en på länsstyrelser med ansökningar. Jordbruksverket har mottagit den denna fråga och enligt vad utredningen erfar har önskemål

klagomål i

framförts från vissa rasföreningar att handläggningen av ersättnings-

fonnen bör skötas central myndighet. Vidare har Riksreviav en sionsverket i sin granskning administrationen tagit fram underlag av visar det tydligt att lantbruksenhetema arbetar mer effektivt som att är ärendevolym. Vad gäller miljöersättningen för bevarande av med större husdjursraser framhåller att det knappast torde

utrotningshotade man

administrativt effektivt att ett så litet antal ärenden fördelas på nuvara varande antal län RRV 1998. Av betänkandet Effektivare hantering

direktstöd till jordbruket SOU 1998:147 framgår att admiav EU:s

154 Utrotningshotade husaüursraser

nistrationskostnadema mellan olika miljöersättningar varierar kraftigt.

Ersättningen för utrotningshotade husdjursraser torde ett de vara av mest resurskrävande direktstöden till jordbruket. P.g.a. den låga ansökningsfrekvensen finns det svårigheter för länsstyrelserna nå till att upp den kritiska massan" leder till rationaliseringsvinster. Detta medsom för stora administrativa kostnader i förhållande till utbetalda ersättningar. Vidare framgår det betänkandet att länsstyrelserna bör av uppmuntras till samverkan vid handläggning stöd med mindre volym. av MPU delar bedömningen att den administrativa hanteringen milav jöersättningen för bevarande utrotningshotade husdjursraser kan av effektiviseras och förbättras. Enligt utredningen skulle detta

lämpligast

kunna ske att handläggning och beslut i enskilda ärenden genom överfördes från länsstyrelserna till Jordbruksverket. Den del adrninistraav tionen som avser genomförande faltkontroller viss information av samt om åtgärden bör dock fortfarande handhas länsstyrelserna. Ett såav dant förfarande överensstämmer också med den nuvarande administra-

tiva hanteringen handjursbidraget.

av

10.4 Administrativa konsekvenser

MPUzs förslag innebär att handläggning och beslut i enskilda ärenden som nu sker på länsstyrelserna överförs till Jordbruksverket. Totalt be-

döms förslaget leda till effektivare, säkrare och mindre kostsam aden ministrativ hantering ersättningsformen. Förslaget medför förenkav lingar för länsstyrelserna får miljöersättning mindre hantera som en att administrativt och kan därmed frigöras. Kompetensen utföresurser att ra kontroller kommer att finnas kvar på länsstyrelsen, eftersom de kontrollerar djur inom för och

ramen kompensationsbidraget djurbidragen.

Resursbehovet avseende administrationen åtgärden ökar dock för av Jordbruksverket, vilket kräver viss förstärkning vid myndigheten. En en ytterligare konsekvens förslaget är att Jordbruksverket inte längre av kan ñillgöra sin uppgift överprövningsinstans vad gäller överklagsom ningsärenden inom miljöersättningen för bevarande utrotningshotaav de husdjursraser.

1 l Vallodling Miljövänlig

l l.l Utredningens förslag

l l Inledning

Vallodling bidrar till att minska växmäringsläckage och erosion från åkermark samtidigt användningen av bekämpningsmedel minskar.

som Dessutom främjas den biologiska mångfalden i odlingslandskapet av Vallodling. Miljöersättningen för Vallodling skall således bidra till att

uppfylla flera miljökvalitetsmål, främst Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning och Giftfri miljö.

Utredningen föreslår ersättningsform införs för miljövänlig

att en Vallodling i hela landet. Förslaget innebär att de nuvarande miljöersättningarna för öppet odlingslandskap och flerårig Vallodling ersätts med

generell grundersättning kombinerad med regionalt anpassad en en tilläggsersättning. Utredningen föreslår dessutom att den särskilda åtgärden för extensiv vall utgår ur miljöprogrammet.

l 1.1.2 Mål för åtgärden

Syftet med ersättningen för miljövänlig Vallodling är att:

främja miljövänlig markanvändning att övergången till 0 genom

spannmålsodling hejdas till fönnån för bibehållen och ökad Vallodling, förbättra eller upprätthålla landskapet och förhindra omfattande

nedläggning jordbruksmark i norra Sverige och södra Sveriges

av skogs- och mellanbygder, minska växtnäringsläckage och erosion från åkermark,

minska användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel, 0 0 bibehålla åkerrnarkens bördighet.

Målet är att totalt 850 000 ha åkermark skall anslutas till stödet.

ca

156 Miljövänlig vallodling

l 1.1.3

Geografisk omfattning

En grundersättning kan lämnas för flerårig vallodling på åkermark i hela landet. I stödområdena 1-5 utgår regionalt anpassad tilläggseren sättning. I stödområdena 1-3 är tilläggsersättningen förenad med krav på djurinnehav.

1 1.1.4

Klassificering

Med åkermark menas i detta sammanhang mark är lämplig att som plöja och som används till slåtter eller bete vallgröda vallgräs av

och/eller Vallbaljväxter.

1 1.1.5 Skötselvillkor

Som grundvillkor gäller att marken brukas aktivt att den ersättgenom ningsberättigande vallen årligen betas eller slås och skörden tillvaratas. Kemisk bekämpning får inte utföras. Anlagd vall skall ligga obruten minst två vintrar i rad. Kriteriet för att söka tilläggsersättningen i stödområdena 1-3 är att brukaren har ett visst djurinnehav nötkreatur äldre månader än sex samt tackor och getter. Avgränsningen motiveras att miljöersättav ningen är en långsiktig investering för att upprätthålla miljövänliga driftsformer för framtiden i aktiva jordbruk. Mot bakgrund det av norrländska jordbrukets speciella förutsättningar och den stora överskottsareal i regionen inte brukas aktivt, är det kostnadseffeksom mer tivt att styra tillgängliga medel till areal har goda förutsättningar som att brukas på lång sikt. Aktiva lantbrukare uppfyller dessa förutsättningar. Utfommingen av djurkopplingen inom ersättningen för miljövänlig

vallodling bör samordnas med utformningen kompensationsbidraget

av till stödområdena 1-3.

1 1

Ersättningsnivåer

Ersättning för miljövänlig vallodling lärrmas med följande belopp: Grundersättning, hela landet 500 kr/ha Tilläggsersättning, stödområdena 1-3 2 050 kr/ha Tilläggsersättning, stödområde 4 900 lcr/ha

Tilläggsersättning, stödområde 5 400 kr/ha

Miljövänlig vallodling 157

1 1.1.7 Femårsbeslut

Femårsåtagandet omfattar all vallareal sökanden brukar. Arealen som tillåts variera under åtagandeperioden eftersom ingen arealuppgift läggs in i beslutet. Brukaren skall sköta hela sin vallareal enligt reglerna för ersättningen varje år under femårsperioden. För areal berättigar till tilläggsersättning i stödområdena 1-3 som kan den ersättningsberättigande arealen begränsas av det årliga djurinnehavet.

1 1.1.8 Förväntad anslutning och kostnad

I tabell 11.1 visas den uppskattade anslutningen till vallersättningen i olika delar landet. Arealen förväntas anslutas till grundersättav som ningen utgör 90 % den slåtter- och betesvall som finns registrerad ca av i SCB:s lantbruksregister år 1998. Arealen är berättigande till som tilläggsersättning i stödområdena 1-3 är baserad på den vallareal som i dag finns inom miljöersättningen till öppet odlingslandskap, med häntaget till de extensifieringskrav som gäller fr.o.m. år 1999. syn

Tabell 11.1. Uppskattad areal åkermark, hektar.

Zon Grunders. Tilläggsers. Norra Sverige, stödornrådena 1-3 180 000 ha 150 000 ha Norra Sverige, stödområde 4 65 000 ha 65 000 ha Södra Sverige, stödområde 5 380 000 ha 380 000 ha Övriga landet slättbygd 225 000 ha Summa 850 000 ha 595 000 ha

Den årliga kostnaden beräknas till 950 miljoner kronor, fördelad ca på grundersättning och tilläggsersättning enligt nedanstående.

Ersättning Årlig kostnad

ha kr kr

per

11.2 Motiv for

utredningens förslag

l 1.2.1 och

Tidigare utvärderingar analyser av nuvarande milj öersättningar för vallodling

1 1.2.1.1 Milj östödsöversynen

När miljöstödsöversynen SJV 1997a genomfördes hade den generella ersättningen till flerårig vallodling inte introducerats, vilket innebar att

ersättning for vallodling huvudsakligen utgick inom miljöersättningen

för bevarande ett öppet odlingslandskap. av I utvärderingen konstateras att t.0.m. år 1996 hade 720 000 ha ca slåtter- och betesvall på åker samt betesmark, fördelat på knappt 34 000

jordbrukare, anslutits till ersättningen för bevarande ett öppet odav lingslandskap. Mätt som andel registrerad areal uppskattad areal av enligt miljöprogrammet motsvarade detta måluppfyllelse för slåtteren och betesvall på nämnare 90 %. Måluppfyllelsen for betesmarken kunde inte beräknas eftersom den potentiellt ersättningsberättigande arealen är

beroende av anslutningen till miljöersättningen för biologisk mångfald

och kulturmiljövärden i betesmarker. Sammanfattningsvis bedömer

verken att anslutningen till ersättningsfonnen får mycket anses som god.

I en analys av problem och brister diskuteras effekterna reglerna av för djurinnehav inom stödområdena 1-3, där miljöersättningen för be-

varande av ett öppet odlingslandskap är förenad med krav på djurett hållning. När ersättningsfonnen infördes under hösten 1995 reglervar na för djurinnehav desamma som reglerna for det djurinnehav som omfattades ansökan kompensationsbidrag. För utjämna tillförav om att seln av slaktdjur inför stödåret 1996 ändrades miljöstödsförordningens regler så att den hållandeperioden ersattes med anmälan gemensamma av djurinnehavet vid tre skilda tidpunkter under året. I utvärderingen framhålls att konstruktionen med två olika regelverk för djurhållning i

kompensationsbidraget respektive öppet odlingslandskap inom stödom-

rådena l-3 av många lantbrukare har uppfattats svår och omotivesom rad. Den har också medfört en kraftigt ökad administration, inte minst för länsstyrelsema. Av rapporten framgår också att införandet djurav räkning inte i någon större utsträckning har lett till att djur undantas från hållandeperiod.

För flertalet jordbrukare i stödområdena l-3 begränsar djurkravet den areal ersättning kan beviljas för. Enligt har detta lett som rapporten till att jordbrukama i allmänhet har valt att låta vallarealen omfattas av femårsbesluten, vilket resulterat i att större delen arealen betesmark av inom dessa stödornråden för närvarande inte omfattas ersättningen. av

Vidare framgår det utvärderingen att reglerna om djurinnehav i norav Sverige har inneburit att exempelvis hästhållare och vallproducenter ra utan djur utesluts från stödet, trots att de bidrar till att upprätthålla ett öppet odlingslandskap i Norrland. I övriga stödområden har dessa brukarkategorier möjlighet att söka stöd för bevarande av ett öppet od-

lingslandskap.

Av problemanalysen framgår det vidare att den nuvarande stödkonstruktionen gynnar en övergång till mer extensiv produktion, dvs. minskat djurantal per hektar, fr.0.m. år 1999 inom stödornrådena 1-3. I områden där djurinnehavet för närvarande begränsar den ersättningsberättigande arealen kan extensifieringen leda till att ytterligare arealer kommer att anslutas till åtgärden. För företag med stort urinnehav och begränsad jordbruksareal utan möjligheter till utökning arealen, kan av extensifieringen leda till att ersättningsbeloppet sänks. I rapporten påpekas också att det finns problem med gränsdragningmellan olika ägoslag, vilket också bekräftas resultaten från konen av trollverksamheten. Rapportforfattama framhåller dock att åtgärder i form ökade informationsinsatser till brukarna på detta område har av vidtagits under år 1996. I utvärderingen lämnas ett antal konkreta förslag till förändringar av regelverket för ersättningen for bevarande ett öppet odlingslandskap. av Verken bl.a. att man bör införa enhetliga regler för beräkning av anser urinnehav, minimerar kostsam administration samt underlättar som en för brukaren att ansöka om ersättning och att följa gällande regelverk. Verken föreslår att reglerna för beräkning av djurinnehav i ersättningen för öppet odlingslandskap anpassas till motsvarande regler för kompensationsbidrag.

l 1.2.1.2 RRV:s granskning jordbrukets miljöstöd av

RRV har i rapporten Jordbrukets miljöstöd" RRV 1999 granskat i hur hög grad de olika åtgärderna inom miljöprogrammet bidrar till att uppnå jordbrukets miljömål. De två miljömål som granskats är bevarande av biologisk mångfald samt halvering av kväveläckage. Under år 1997 betalades totalt 422 miljoner kronor ut för miljöersättningar syftar till minskning växtnäringsläckage. Huvuddelen som av dessa miljöersättningar, drygt 411 miljoner lcronor, betalades ut till av flerårig vallodling. RRV att miljöersättningen till flerårig vallodanser ling fungerar ett inkomststöd än miljöersättning eftermer som som en den inte styrts till områden med omfattande kväveläckage. Skåne som och Hallands län står för 36 % Sveriges kväveutsläpp men erhåller av endast 14 % de miljöersättningar som syftar till att minska kväveav

läckaget. Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län erhöll tillsammans nästan lika mycket miljöersättningar, 13 %, men står tillsammans för endast 5 % de totala kväveutsläppen. RRV hävav dar därmed att den nuvarande utformningen miljöersättningen inte är av kostnadseffektiv, främst eftersom miljöersättningen för flerårig vallodling inte riktats mot områden med omfattande kväveläckage t.ex. som Skåne och Halland. Eftersom jordbrukets miljöersättningar främst är ett ekonomiskt styrmedel krävs att lantbrukarna har Företagsekonomiska incitament att söka ersättningama för att målen skall kunna uppfyllas. RRV:s granskning visar att de ekonomiska incitamenten för lantbrukarna att söka miljöersättning för minskning kväveläckage är små. Miljöersättav ningen för flerårig vallodling riskerar att konkurreras den högre ut av arealersättningen. Vallodlingen i Sverige har enligt SCB:s statistik minskat från knappt 1,1 miljoner hektar till 0,9 miljoner hektar mellan åren 1995 och 1998. RRV:s beräkningar visar att införandet miljöersättningen för flerårig av vallodling under år 1997 inte hejdat minskningen den totala vallodav lingen under år 1998. Vallen minskade med 64 000 hektar mellan ca åren 1997 och 1998 medan brödsädsodlingen ökade med 67 000 ca hektar under samma period. Denna minskning vallarealen kan ha av ökat det totala växtnäringsläckaget i Sverige med till 6 % vallupp om odlingen ersatts med spannmâlsodling. I t.ex. Skåne minskade vallarealen med 10 % mellan åren 1997 och 1998, trots införandet av miljöersättningen för flerårig vallodling. Denna minskning är större än riksgenomsnittet på 7 %.

l 1.2.2 nuvarande

Utredningens analys av milj öersättningar för vallodling

11.2.2.1 Anslutning och måluppfyllelse

Arealen slåtter- och betesvall med femårsbeslut miljöersättning för om bevarande ett öppet odlingslandskap omfattade år 1998 585 000 av ca ha. Enligt reglerna för ersättningen får arealen vall variera med 20 % under femårsperioden. I figur 11.1 redovisas den areal vall inom ersättningen för öppet odlingslandskap för vilken jordbrukama har ansökt om utbetalning för år 1998. Denna areal obetydligt större totalt var 588 000 ha än den som omfattas av femårsbesluten. Arealmålet för åtgärden under femårsperioden är enligt miljöprogrammet 600 000 ha. Måluppfyllelsen vad vallarealen inom ersättningen för bevarande avser av ett öppet odlingslandskap år 1998 därmed 98 %. var

r .l l

Miljövänlig vallodling 161 l

En miljöersättning för att främja flerårig vallodling introducerades år 1997. Arealen vall med femårsbeslut ersättning för flerårig vall-

om odling var år 1998 ca 770 000 ha. Ansölcningama utbetalning

om av ersättning för år 1998 omfattade totalt ungefär samma areal 774 000 ha, se figur 11.1. Målet för åtgärden enligt miljöprogrammet är l 000 000 ha, vilket innebär att arealmålet för närvarande är uppfyllt till närmare 80 %. Ca 25 % av den till åtgärden totalt anslutna arealen är belägen i slättbygdema.

IÖppet odlingslandskap

Flerårigvallodling

H

-I

o

Stödom Stödonr Stödom Slättbygd Totalt Arealrrál

14% 4 5

Område

Figur 11.1. Ansluten areal vall på åker till miljöersättningarna för bevarande av ett öppet odlingslandskap och flerårig vallodling år 1998. Arealerna är baserade på uppgifter i jordbrukarnas ansökningar om ersättning.

.

11.22,2 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och

organisationer

Som en del i utredningens analys av det nuvarande miljöprogrammet för jordbruket har synpunkter inhämtats från företrädare från olika myndigheter och organisationer. Vid dessa genomgångar har bl.a. följande synpunkter på milj öersättningama för vallodling framkommit.

Jordbruksverket SJV har i en skrivelse till utredningen SJV 1993a analyserat administrativa problem med hanteringen miljöer-

av sättningama samt lämnat förslag på lösningar dessa problem. Inom

av det nuvarande miljöprogrammet lämnas ersättning för vallodling på åker inom fyra olika ersättningsformer; öppet odlingslandskap, flerårig vallodling, extensiv vall samt ekologisk odling. Villkoren för vallodlingen är likartade inom de olika ersättningsfonnema, ersätt-

men

162 Miljövänlig vallodling

ningen for de olika åtgärderna varierar inom landet. I tabell 11.2 redovisas möjliga kombinationer av dessa ersättningsformer. Inom miljöersättningen för bevarande av ett öppet odlingslandskap finns också flera olika varianter av regelverk samt ytterligare specialregler för jordbrukare i gränsornrådet mellan norra och södra Sverige.

Tabell 11.2. Tillåtna kombinationer av miljöersättning för vallodling år 1998 SÅ/V 1998b.

Summa

stödbelopp Stödområde Ingående åtgärder Stödbelopp kr/ha kr/ha 1-3 m0ppet+mvall+meko 2050+550+900 3 500 4 m0ppet+mvall+meko 600+850+900 2 350 5A 5a+b m0ppet+mvall+meko 400+550+9OO l 850 5B 5c+m m0ppet+mvall+meko 400+550+160O 2 550 Utanför mvall+meko 550+l 600 2 150 stödområde Utanför mex 1 500 1 500 stödområde 3moppetmiljöstöd för bevarande av ett öppet odlingslandskap i skogsbygdema och i norra Sverige, mvallmiljöstöd för flerårig vallodling, mekomiljöstöd för ekologisk odling, mexmiljöstöd för anläggning av extensiv vall och skyddszoner.

Jordbruksverket konstaterar att mångfalden av åtgärder leder till en hög komplexitet och skapar såväl administrativa problem som svårigheter att överblicka och förstå regelverket. I första hand föreslås därför en sammanslagning av ersättningen för flerårig vallodling och ersättningen för öppet odlingslandskap. Syftet med en sådan ersättning bör vara att minska växtnäringsläckaget från åkermark till vattendrag samt förhindra nedläggning av jordbruksmark i skogsbygder och i norra Sverige. SJV framhåller att ersättningen bör motsvara den sammanlagda ersättningsnivån för tidigare åtaganden. Ersättningen bör också kunna variera regionalt och någon form av djurkoppling bör övervägas inom stödornrådena l-3. Vidare föreslår SJV att det bör utredas om den särskilda ersättningsforrnen för extensiv vall kan utgå ur miljöprogrammet eller ingå som en av flera åtgärder inom en samlad ersättningsform för riktade åtgärder med syfte att begränsa växtnäringsläckaget.

I SJV :s skrivelse belyses också djurkopplingen i ersättningen för öppet odlingslandskap. Syftet med djurkopplingen är att rikta åtgärden till brukare som bedriver mjölk- eller köttproduktion med nötkreatur, får eller getter. I skrivelsen konstateras att djurkopplingen genererar

Miljövänlig vallodling 163

mycket administrativt arbete för berörda jordbrukare, länsstyrelser och Jordbruksverket. Vidare innebär stödkonstruktionen att djurproducenter med andra grovfoderomvandlare såsom hjortar, hästar etc, samt jordbrukare som enbart bedriver landskapsvård, odlar vall för avsalu eller tar emot betesdjur inte kan ta del av ersättningen.

.Naturvårdsverket NV framhåller vikten av att miljöprogrammet arbetar med en väl preciserad målstyming, där målen anges i såväl kvalitativa som kvantitativa termer. Målstyming kräver tydlig kopp-

en ling mellan mål och medel och NV anser därför att ersättningar för att nå miljömål respektive regionalpolitiska mål bör hållas åtskilda inom miljöprogrammet. Verkets principiella uppfattning är att minskningen av jordbrukets miljöbelastning skall bekostas av näringen själv enligt principen att förorenaren betalar. Miljöprogrammet skall enligt verkets uppfattning i första hand ersätta kollektiva nyttigheter såsom att bevara och utveckla odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Detta kräver emellertid en ändrad jordbrukspolitik på gemenskapsnivå. Miljöersättningar för åtgärder som bidrar till att minska jordbrukets miljöbelastning kan därför vara motiverade i ett kortare perspektiv. Mot denna bakgrund förordar NV att miljöersättning bör utgå för vallodling i syfte att minska växtnäringsläckaget. Vidare anser verket att sådana åtgärder endast skall kunna erhållas i områden med högt växtnäringsläckage, eller i särskilt miljökänsliga områden. NV framhåller också att det kan finnas anledningar till att stödja vallodling för att nå andra samhällsmål vid sidan av målet att minska växtnräringsläckaget. Som exempel nämns jordbrukets bidrag till energiproduktionen, regional inkomstfördelning och bibehållen markbördighet. För att målstyrningen skall vara tydlig anser NV att eventuella ersättningar andra ändamål än att

av minska växtnäringsläckaget bör inordnas i separata ersättningsformer med preciserade mål.

Lantbruksdirektörers förening LD förordar ett system med grundoch tilläggsersättningar för vallodlingen. Grundersättningen föreslås likna dagens ersättning till flerårig vallodling, medan tilläggsersättningen bör vara regionalt anpassad i likhet med nuvarande ersättning för bevarande ett öppet odlingslandskap. LD framhåller att tilläggser-

av sättningen för vall på åkermark bör tillgodose de regionalpolitiska målen. Vidare anser man att en koppling till djurinnehav är lämplig i stödområdena l-3, gärna genom tre djurräkningar år kan kopplas

per som till den centrala djurdatabasen. LD menar också att nuvarande krav på extensiñering inom ersättningen för öppet odlingslandskap i stödornrådena l-3 bör utgå och att arealkraven bör vara desamma i hela landet. När det gäller ersättningen till extensiv vall påpekar att stödet har

man en låg måluppfyllelse och att åtgärden med fördel kan integreras i miljöersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk.

164 Miljövänlig vallodling

l 1.2.2.3 Konkurrensförhållanden mellan vall på åker och

betesmark

Jordbrukspolitiken består av en komplex mängd stöd samverkar

som med eller motverkar varandra. Marknaden och de ekonomiska signaler som politiken sänder ut påverkar produktionsvalet. Utvecklingen inom jordbruket följer också allmänna trender som pågått under längre

en period. Det finns farhågor att ersättningen till vallodlingen kan eko-

ge nomiska incitament till att betesdjur flyttas från naturbetesmark till åkermark, vilket leder till förlust biologisk mångfald och minskar

av möjligheterna att uppnå miljömålen inom detta område. Frågeställningen är väsentlig, men sambandet är mycket komplext och underlag i form av såväl empiriska som teoretiska studier är begränsade. Vallproduktionen är också relaterad till lönsamheten i spannmålsodlingen t.ex. Jonasson m.fl. 1988. Till följd det speciella trädesprogrammet

av som infördes år 1987 och omställningen i samband med 1990 års avreglering ökade vallarealen i Sverige från år 1987 till år 1994, främst på bekostnad av fodersäd. Efter EU-inträdet, då arealbidrag infördes för spannmål men inte för vall, ökade spannmålsarealen medan vallarealen minskade se t.ex. SJV 19980; figur 11.2.

1200000 -

000000 -.. .--

400000 --

. . . . . . . y

1985 1986 1987 1985 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Vall Fodersâd Brödsäd

Figur 11.2. Åkerarealens användning åren 1985-1997, hektar brödsäd, fodersäd och vall SJV 19980.

Miljövänlig vallodling 165

Arealbidraget till spannmål leder, givet att övriga förutsättningar hålls konstanta, till relativ ökad lönsamhet i spannmålsodlingen, vilket tränger ut vallarealen. Höga ersättningar för vallodling leder till att vallproduktionens lönsamhet stärks i förhållande till spannmålsodlingen, vilket kan skapa incitament för ett minskat utnyttjande av betesmarken. Å andra sidan kan ersättning för vallodlingen i situation med en vikande lönsamhet i nötköttsproduktionen och minskat djurantal bidra till att upprätthålla lönsamheten i denna produktionsgren, vilket kan motverka nedläggning av jordbruk eller övergång till spannmålsodling med igenväxning av naturbetesmarker som följd. I figur 11.3 redovisas utvecklingen för arealen slåtter- respektive betesvall under perioden 1994-1998 enligt SCB:s lantbruksregister. Under denna period minskade den utnyttjade vallarealen med 10 %, vilket motsvarar 105 000 ha. Arealen slåttervall var i princip oförändrad medan betesvallen har gått tillbaka med 93 000 ha eller 30 %.

1200000 1000000.: hä - . t. : -O-Slätewdl 000000-5 -I-Betesväl A g - -t-Tdät i G101 e . : 400000..

l

1994 1% 1% 1997 1% År

Figur 11.3. Areal utnyttjad slåtter- respektive betesvall i landet åren 1994-1998 källa: SCB, Lantbruksregistret.

Av figur 11.4 framgår utvecklingen för arealen vall i de olika stödornrådena samt i slättbygder under perioden 1994-1998 enligt SCB:s lantbruksregister. Under denna period har vallarealen minskat i alla områden. Huvuddelen av minskningen har skett i slättbygderna där arealen vall har gått tillbaka med 22 %. Sammanfattningsvis tycks den nedgång i arealen vall som skett under de senaste åren till stor del utgöras av ett minskat utnyttjande av åkermarken betesvall i slättbygsom

166 Miljövänlig vallodling

der. Detta är sannolikt delvis följd att spannmålsodling har åter-

en av upptagits på de extensiva betesvallar som tillkom i samband med

omställningen.

121MB

l

-O-Stödomk

500000.-

-I-Stöibnr4

g -a-stwaxrs

i 5°°°°°t

-X--Slâttbygd

-x-Totatt

L

400000-- " - - ä

i X-L x

i 2 E -;

ZXXXXL: - -

v v v v v

Figur 11.4. Areal utnyttjad slåtter- och betesvall i olika stödområden åren 1994-1998 källa: SCB, lantbruksregistret.

Hösten 1997 introducerades den generella miljöersättningen för flerårig vallodling i Sverige. Ersättningen fick dock först under år 1998 något egentligt genomslag. Fullt genomslag kan förväntas först år 1999, då nyanlagda vallar till följd ersättningen till största delen kan

av anslutas detta år. Som en jämförelse vad gäller utvecklingen för den

anslutna arealen betesmark till miljöersättningen året innan och efter det att ersättningen för flerårig vallodling introducerades hänvisas till figur 7.2. Mellan åren 1997 och 1998 ökade den anslutna arealen betesmark med ca 16 000 ha. Förändringen kan delvis förklaras ändrade regler

av för stödberättigande betesmark i slättbygder. Inom stödområdena hade de förändrade reglerna dock ingen praktisk betydelse för möjligheterna att ansluta betesmark till miljöersättningen. Av figuren framgår att den anslutna arealen betesmark ökade i stödområde medan anslutningen minskad något i stödområde 4 och oförändrad i Sverige

var norra stödområdena l-3.

Miljövänlig vallodling 167

l 1.2.2.4 Utformningen av femårsbesluten

Åtaganden inom miljöprogrammet måste vara minst femåriga. Miljövänlig vallodling tillhör dock de ersättningsfonner där en total volym inom ett visst geografiskt område är viktigare viss jordbrukare

än att en eller en viss markyta omfattas av åtagandet. I den nuvarande ersättningen för flerårig vallodling gäller att arealen som omfattas av ett beslut om stöd kan flyttas runt i växtföljden, efter att vallen har uppfyllt lqaven på liggetid. Under ett enskilt år får dock arealen underskridas med högst 20 % jämfört med femårsbeslutet. Om jordbrukaren underskrider arealen med mer än 20 % vidtas sanktioner. Om jordbrukaren överskrider den areal som ingår i beslutet lämnas ingen extra ersättning för detta.

Kravet på att arealen under ett enskilt år får underskridas med högst 20 % jämfört med femårsbeslutet leder till en omfattande administration, framför allt för länsstyrelserna. För varje ansökan utbetalning

om måste länsstyrelsen kontroll i datasystemet där den ansökta

göra en arealen vall jämförs med totalarealen vall enligt femårsbeslutet. Varje

avvikelse som signalerar att arealen underskrids med mer än 20 % jämfört med femårsbeslutet måste följas upp manuellt. Alla avvikelser behöver inte leda till sanktioner; t.ex. om jordbrukaren har ytterligare arealer vall som är kategoriserade som foderareal och som brukaren inte har sökt ersättning för, men som ändå sköts enligt kraven i ersättningen för öppet odlingslandskap alternativt flerårig vall. Eftersom ersättningarna för vallodling omfattar ett stort antal jordbrukare leder dessa uppföljningar till ett omfattande merarbete för länsstyrelserna.

11.3 slutsatser

Utredningens

l 1.3.1 Motiv för för

milj öersättningar vallodling

Det finns flera skäl till varför det är viktigt att stödja vallodling, både miljömässiga och regionalpolitiska. Vallodlingen bidrar till att minska växtnäringsläckage och erosion från åkermark. Den bidrar också till

en minskad användning av bekämpningsmedel och den främjar den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Vallen verkar också stmkturförbättrande på marken bl.a. genom att mullhalten i marken höjs. Miljöersättning för vallodling bidrar även till att uppnå de viktigaste

ett av politiska målen för jordbruket i norra Sverige, nämligen att bibehålla jordbruksproduktionen för att bevara ett öppet landskap. I skogsbygderna och i norra Sverige är de naturliga och ekonomiska förutsättningarna för jordbruksproduktion avsevärt mindre än i slätt-

gynnsamma

168 Miljövänlig vallodling

bygdema vad gäller avkastningsnivåer i växtodlingen och strukturförhållanden. Dessa områden består av relativt små jordbruksfastigheter och jordbrukslandskapet är variationsrikt, vilket har stor betydelse för flora, fauna och kulturhistoriska lämningar. Ett varierat landskap med en rik förekomst av olika biotoper är en förutsättning för biologisk mångfald.

1 1.3.2 sammanslagning av stöd som avser samma

markslag

Förslag i linje med direktiven dvs. att man bör slå samman ersätt-

ningen för flerårig vallodling och ersättningen för öppet odlingslandskap till en generell vallersättning har kommit från flera håll, dels i

tidigare utvärderingar och analyser av miljöersättningama till vallodling, dels i de genomgångar som MPU har haft med vissa myndigheter och organisationer. Flertalet instanser anser att syftet med vallersättningen bör vara både att minska växtnäringsläckaget och att förhindra nedläggning jordbruksmark i skogsbygder och i Sverige. Na-

av norra turvårdsverket och RRV har dock en avvikande åsikt när det gäller stödets syfte. De menar att en miljöersättning bör utgå för vallodling

enbart i syfte att minska växtnäringsläckaget och att denna ersättning bör riktas till områden med högt växtnäringsläckage. Eventuella ersättningar för vallodling med andra ändamål än att minska Växtnäringsläckaget bör inordnas i separata ersättningsfonner med preciserade mål. Utredningen anser dock att detta inte ligger i linje med direktiven. Det skulle knappast bli någon förenkling av miljöprogrammet om man t.ex. hade en vallersättning i syfte att minska växtnäringsläckaget, en annan i syfte att förhindra nedläggning av jordbruksmark i skogsbygder, tredje i

en syfte att bibehålla markbördigheten etc. Inom det nuvarande miljöprogrammet syftar alla åtgärder med något enstaka undantag till att uppnå minst två miljömål. Utredningen anser att den enda rimliga konsekvensen av direktiven är att det bör införas en generell vallersättning som medverkar till att uppnå flera olika miljömål.

Vidare bedömer utredningen att en sammanslagning av de nuvarande två stora ersättningsfonnema för vallodlingen dels leder till förenklingar för jordbrukama, dels för de myndigheter som ansvarar för den administrativa hanteringen av miljöåtgärderna inom jordbruket. De närmare administrativa konsekvenserna av utredningens förslag framgår av avsnitt 11.4.

Miljövänlig vallodling 169

11.3.2.1 Borttagande av ersättningen för extensiv vall

Inom det nuvarande miljöprogrammet finns en särskild ersättningsforrn för anläggning extensiv vall och skyddszoner utmed vattendrag.

av Syftet med ersättningen är att minska växtnäringsläckage och erosion från åkermark. Ersättning för anläggning extensiv vall lämnas bara i

av Götalands- och Svealandslänen i områden som inte omfattas av miljöersättningen för öppet odlingslandskap. Ersättningsnivån för extensiv vall är l 500 kronor per.hektar och år. Måluppfyllelsen hittills är endast ca 20 %.

Utredningen föreslår att den särskilda ersättningen för anläggning av extensiv vall utgår ur miljöprogrammet. Motsvarande miljöeffekter kan uppnås inom för det helt EU-fmansierade ersättningsprogram-

ramen met för långliggande träda, alternativt inom miljöersättningen för ekologisk odling. De administrativa vinsterna av att reducera antalet ersättningsformer framgår under avsnitt 11.4.

l 1.3.3 Femårsbeslutens utfornming

En ökning den tillåtna variationen arealen under femårsperioden

av av skulle sannolikt leda till en ökad anslutning till ersättningen. För att

ökad anslutning, och dessutom betydande administrativa föruppnå en enklingar, föreslår utredningen att jordbrukaren i samband med femårsåtagandet anmäler att han/hon skall sköta all den vall årligen

som odlas i enlighet med stödets regler. Jordbrukaren ansöker därefter om utbetalning av ersättning för hela sin Vallareal respektive år.

l 1.3.4 mål för Sverige på

Regionalpolitiska norra miljömässiga grunder

I det nuvarande stödet till jordbruket i norra Sverige ingår miljöersättningen för bevarande ett öppet odlingslandskap en del, tillsam-

av som

med kompensationsbidraget och det nationella stödet. Enligt mans MPU:s direktiv skall utredaren ta hänsyn till att miljöprogrammet även i fortsättningen skall medverka till att tillgodose de regionalpolitiska målen för norra Sverige på miljömässiga grunder. Eftersom utredning-

föreslår att miljöersättningen för öppet odlingslandskap bör ersättas en med en generell ersättning för miljövänlig vallodling bör i stället ersättningsnivån inom åtgärden variera regionalt att den generella

genom vallersättningen kompletteras med en regionalt anpassad tilläggsersättning. Någon form koppling till djurinnehav är lämplig även fortsätt-

av

ningsvis inom stödområdena 1-3, i syfte att premiera aktivt brukande och undvika alltför stora kapitaliseringseffekter. Det är dock viktigt att kopplingen till djurinnehav görs så enkel möjligt, samt att den som samordnas med motsvarande regler för de övriga regionala stöden, t.ex. kompensationsbidraget till mindre gynnade områden. Den enklaste formen av koppling till djurinnehav, både för jordbrukama och för administrerande myndigheter, är att ha innehav ett visst minimiantal av djur villkor för att få söka den regionalt anpassade tilläggsersättsom ningen. I och med att någon koppling till djurinnehav inte föreslås för den generella grundersättningen innebär det att vissa jordbrukare i norra Sverige som i dag utesluts från ersättningen för bevarande ett öppet av odlingslandskap, t.ex. hästhållare och vallproducenter utan djur, blir ersättningsberättigade vad gäller denna del vallersättningen. av

l 1.3.5 Konkurrensförhållanden mellan vall åker

på

och betesmark

Sambandet mellan ersättning för vallodling och de ekonomiska incitament detta ger till att flytta betesdjur från naturbetesmark till vall på åker är komplext. För närvarande är kunskapsläget inom detta område mycket begränsat. Mot denna bakgrund finns det därför skäl att vara försiktig med att föreslå stora förändringar nuvarande ersättningsniav våer för vallodling. Vallodlingen fyller viktig funktion när det gäller en att upprätthålla lönsamheten inom nötköttsproduktionen, vilket kan motverka nedläggning av jordbruk eller övergång till spannmålsodling med igenväxning av naturbetesmarker som följd.

1l.3.6 Effekter ZOOO-beslutet

av Agenda

Enligt Agenda 2000-beslutet blir det möjligt att ansöka arealstöd för om vallodling som används för ensilage i de länder där majs traditionellt inte odlas. Möjligheten att erhålla stöd för spannmål vid samma som odling av vall för ensilering begränsas dock att basarealen inte får av utökas. Basarealen är det tak som har fastställts för hur stor areal som arealersättning får lämnas för. Basarealen är l 737 000 ha för Sverige, varav drygt 150 000 ha för närvarande är outnyttjad. Om basarealen överskrids reduceras ersättningen hektar stödberättigande gröda. per Om samtliga grödor inklusive vallensilaget skall konkurrera om samma basareal kommer det med all sannolikhet leda till att alla grödor kommer att få reducerat stöd. Det är dock möjligt vallensilaget att ge en

Miljövänlig vallodling 171

särskild del av basarealen, en s.k. underbasareal. Detta skulle innebära att om ensilagestödet överskrider underbasarealen kommer reduktionen

ersättningsnivån endast att göras för vallensilaget, medan ersättav ningsnivån för övriga grödor inte påverkas. Senast den 1 augusti 1999 skall Sverige länma in sin planering till EG-kommissionen b1.a. vad gäller storleken på underbasarealen för ensilagestödet.

För att djurbidrag i form och dikobidrag, handjursbidrag

av ameller extensiñeringsbidrag krävs att foderareal anmäls, i relation till det djurantal som djurbidrag söks för. Grundläggande för alla grödor inom EU:s arealersättningsprogram inklusive vallensilage är att areal inte kan berättiga till arealersättning samtidigt som den ingår som underlag för att erhålla djurbidrag dvs. foderareal. Enligt EG:s regler är det däremot möjligt att kombinera arealersättning med exempelvis milj sättning och kompensationsbidrag, om övriga villkor är uppfyllda. Detta innebär att de köttproducenter omfattas de generella djur-

som av bidragen inte kan söka ensilagestöd i samma utsträckning som andra djuruppfödare, eftersom de måste anmäla sina arealer som foderareal för att djurbidrag. Konsekvenserna av dessa regler kan olika effekter för olika produktionsgrenar. Om köttproducentema endast kan söka miljöersättning för sina arealer medan övriga djuruppfödare kan söka både miljöersättning och ensilagestöd för samma mark kan konkurrensen mellan olika animalieproducerande driftsformer komma att snedvridas. Denna effekt skulle kunna motverkas om Sverige väljer att inte tillåta att miljöersättning för vallodling och vallensilagestöd kan kombineras på areal. Utredningen har dock inte haft möjlighet

samma att nämnare analysera denna fråga, eftersom det ännu inte är känt hur vallensilagestödet kommer att implementeras i Sverige.

1 1.4 Administrativa konsekvenser

Utredningens förslag innebär att de nuvarande miljöersättningama för vallodling slås samman till en ersättningsfonn. Detta bedöms leda till följande förenklingar och effektiviseringar av den administrativa hanteringen av miljöersättningama. 0 Genom att reducera antalet ersättningsfonner minskar komplexite-

ten i miljöprogrammet. Detta underlättar för jordbrukama att få en

överblick över åtgärderna och en förståelse av regelverket, vilket

kan leda till positiva effekter i form av ökad anslutning till åtgärden. 0 En sammanslagning av ersättningama för vallodlingen bör också

resultera minskad ärendevolym, vilket förenklar länsstyrelser-

i en nas handläggning av ansökningar om stöd och kontroll av jordbrukamas åtaganden.

0 Förslaget leder också till förenklingar och effektiviseringar den

av

centrala administrationen, eftersom ersättningen för vallodlingen

kan hanteras inom ett datasystem och utbetalningarna stödet till

av

all vallodling och övriga gemensamma administrativa insatser där-

med kan samordnas.

Utredningens förslag innebär också ändrad på utfominingen

en syn

av femårsbesluten inom miljöersättningen till vallodlingen. En förenklad utformning av femårsbesluten i enlighet med utredningens förslag bedöms leda till stora administrativa förenklingar, framför allt för länsstyrelserna som skulle slippa tidskrävande uppföljning bakåt i tiden

av femårsbesluten, men också för Jordbruksverket systemutveckling

vars skulle underlättas. Sammantaget skulle dessa förenklingar leda till minskade administrationskosmader för stödformen, vilket skulle frigöra resurser på länsstyrelserna. Förslaget kan dock innebära att det blir svårare att budgetera kostnaden for ersättningen eftersom vallarealen kan fluktuera mellan åren. Vidare kan jordbrukare på någon del sin

som av areal odlar vall som avviker från stödvillkoren inte anslutas till ersättningen, eftersom all vall måste skötas enligt stödets regler. Utredningen anser dock att miljöeffektema och de administrativa fördelarna för-

av slaget överväger.

12 Ekologisk jordbruksproduktion

12.1 Utredningens förslag

12. l Inledning

Ekologiskt lantbruk innebär odling och djurhållning med en hög självförsörjningsgrad. Både vad gäller växtnäring och foder utnyttjas främst förnyelsebara Kemiska bekämpningsmedel och lättlöslig han-

resurser. delsgödsel används inte alls i ekologisk odling utan ersätts andra

av åtgärder. Inom djurhållningen läggs stor vikt vid sjukdoms- och parasitförebyggande åtgärder och att ge djuren möjligheter till ett naturligt beteende i övrigt god djuromsorg.

samt en

Miljöersättning för ekologisk jordbruksproduktion skall bl.a. bidra

till att uppfylla miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Giftfri

miljö. För närvarande finns också ett politiskt mål att 10 % av den svenska åkerarealen bör ekologiskt odlad år 2000.

vara

Utredningen föreslår att miljöersättningen för ekologisk produktion förenklas att reglerna för odlingen skrivs in i programmet och

genom inte ändras under programperioden, att djurenhetsbegrep-

samt genom

samordnas med de gängse djurenhetsberäkningama. Dessutom föpet reslår utredningen att den nuvarande regionala differentieringen av ersättningsnivåerna tas bort, och ersätts med grödbaserad differentie-

en ring. I samband härmed förändras också relationen mellan ersättning för växtodling och djurhållning, så att de jordbruksföretag som lägger

eller har lagt till ekologisk djurhållning premieras. Motivet för om om förändringen är att de positiva milj öeffektema av ekologisk produktion i hög grad är knutna till omläggningen djurhållningen, som kräver

av

god balans mellan djurantal och foderodling på den enskilda gården. en

12. l Mål för

åtgärden

Syftet med miljöersättningen för ekologisk jordbruksproduktion är att

miljövänliga produktionsfonner skall öka inom jordbruket. Miljöersättningen är också ett medel för att uppnå specifika politiska mål rörande

174 Ekologisk jordbruksproduktion

ekologisk produktion. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att föreslå ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000.

Utredningen har inför sina slutliga ställningstaganden erfarit

att en arbetsgrupp inom Jordbruksverket preliminärt föreslagit att målet skall vara att 20 % av det svenska jordbrukets produkter skall ekolovara giskt framställda år 2005.

l2.l.3 Geografisk omfattning

Miljöersättning för ekologisk jordbruksproduktion lämnas i hela Sveri-

ge.

l2.1.4

Klassificering

Ersättning för ekologisk växtodling lämnas bara för odling på åkermark. Med åkermark i detta sammanhang mark är lämplig menas som att plöja och kan användas till växtodling eller bete. Ersättning för ekologisk djurhållning lämnas på grundval antalet mjölkkor, av amoch dikor, tackor, getter hondjur och inom företaget. Ersättsuggor ningen lämnas i form ett extra stöd för slåttervall, betesvall och av grönfodergrödor, där hektar motsvaras djurenhet. en av en

12. l Villkor

I syfte att skapa större stabilitet i hanteringen miljöersättningen

en av

skall reglerna för den ekologiska odlingen skrivas in i miljöprogram-

met. Reglerna skall utgå från de delar rådets förordning EEG av nr 2092/91 om ekologisk produktion rör produktionsregler, de som men bör inte ändras under programperioden även rådets förordning ändom ras. Reglerna för djurhållningen bör, liksom i dag, förenklad vara en version av djurreglerna inom Kontrollföreningen för ekologiskt lantbruk KRAV.

12.1 Ersättningsnivåer

Miljöersättning för ekologisk odling lämnas med följande belopp per hektar:

Vall 500 kr

Spannmål l 300 kr

Oljeväxter 2 200 kr

Proteingrödor 2 200 kr

Potatis 2 200 kr

Sockerbetor 2 200 kr

Grönsaker 5 000 kr

Frukt och bär 7 500 kr

Den extra ersättningen för ekologisk djurhållning betalas ut för slåttervall, betesvall eller grönfodergrödor med l 700 kronor per hektar och djurenhet. Antalet djurenheter beräknas enligt följ ande:

12. 1.7 F emårsbeslut

För att måluppfyllelsen for åtgärden inte skall försämras är det viktigt att femårsbesluten utformas så att den ekologiska odlingen utförs på

mark under hela beslutsperioden. samma

12. l Förväntad anslutning och kostnad

Mot bakgrund vad redovisats Jordbruksverkets arbete i av-

av som om snitt l2.l.2 och med hänsyn till den hittillsvarande anslutningen till miljöersättningen för ekologisk odling bedömer utredningen att följande anslutning till åtgärden kan förväntas vid slutet av programperioden:

Uppskattad Ersättning Årlig kostnad

areal ha ha kr kr

per Vall 290 000 500 145 000 000 Spannmål 200 000 1 300 260 000 000 Oljeväxter ll 000 2 200 24 200 000 Proteingrödor 10 000 2 200 22 000 000 Potatis 7 000 2 200 15 400 000 Sockerbetor 6 000 2 200 13 200 000 Grönsaker 1 300 5 000 6 500 000 Frukt och bär 600 7 500 4 500 000 Totalt 490 800 000

Uppskattat Antal djur- Årlig kostnad

Eftersom anslutningen till miljöersättningen för ekologisk odling förväntas öka stegvis under programperioden kommer även kostnaderna för åtgärden att öka successivt. Kostnaden vid slutet av programperioden beräknas till 700 miljoner kronor. Till detta kommer det rikca tade investeringsstöd för ekologisk produktion föreslås i avsnitt som 18.4.3.

12.2 Motiv för

utredningens förslag

12.2.l

Bakgrundsfakta om ekologisk produktion

12.2.1.1 Mål för den ekologiska produktionen

Riksdagen beslutade år 1994 att 10 % Sveriges åkerareal bör läggas av om till ekologisk odling till år 2000 prop. 1993/941157, bet. 1993/94:JoU22, rskr. 1993/942272. Ersättningen till ekologisk produktion inom miljöprogrammet har i kombination med ökad efterfrågan en på ekologiska produkter stimulerat utvecklingen och resulterat i en ökad andel ekologiskt odlad areal, från 3,7 % år 1995 till 8 % år ca 1998. Regeringen uttalade i propositionen Hållbart fiske och jordbruk prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/981116 att förutsätt-

ningarna är goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000.

Jordbruksverket har fått i uppdrag att föreslå ett nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30 juni 1999. Utredningen har inför sina slutliga ställningstaganden erfarit att en arbetsgrupp inom Jordbruksverket preliminärt föreslagit att målet skall att 20 % det svenska jordbru-

vara av kets produkter skall ekologiskt framställda år 2005.

vara

12.2. l Regelverk, kontroll och märkning

Inom EU finns minimiregler för ekologisk produktion i

gemensamma rådets förordning EEG 2092/91. För att få marknadsföra livsmedel

m

ekologiskt producerade krävs att produktionen är kontrollerad och som godkänd myndighet eller ett kontrollorgan som ansvarig myn-

av en av dighet har utsett. I Sverige finns det två godkända kontrollorgan som utför kontroll ekologisk produktion; KRAV och Svenska Demeter-

av förbundet.

Både KRAV och Demeterförbundet har egna regler for växtodling och animalieproduktion medlemmarna måste uppfylla för att få

som rätt att sälja under respektive kontrollmärke. För de företag som inte är medlemmar i någon organisationerna, men vill vara anslutna till

av miljöersättningen for ekologisk odling, gäller för närvarande EU:s regler och Sveriges föreskrifter om ekologiskt lantbruk. Dessa företag kontrolleras stickprov länsstyrelserna får inte marknads-

genom av men föra och sälja sina produkter som ekologiska om de inte har kontrollerats av KRAV eller Demeterförbundet.

12.2. l Insatser utöver miljöprogrammet

Utöver miljöprogrammet har regeringen avsatt 15 miljoner kronor per år till försöks- och utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande åtgärder under åren 1998 och 1999. Försöks- och utvecklingsverksamheten kompletterar den satsning gjorts inom för Skogs- och

som ramen jordbrukets forskningsråds verksamhet till vilken 46,5 miljoner kronor anvisades för ekologisk forskning under perioden 1996-1998.

l2.2.2 och

Tidigare utvärderingar analyser av nuvarande milj öersättning för ekologisk odling

12.2.2.1 Milj

I Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets analys av problem och brister med ersättningen för ekologisk odling i miljöstödsöversynen SJV 1997a diskuteras b1.a. de frågor MPU som enligt direktiven särskilt skall beakta, nämligen områdesindelningen och ersättningsnivåema samt för- och nackdelarna med att frigöra miljöersättningen från de krav som gäller ekologisk odling enligt rådets förordning 2092/91. Nedan sammanfattning verkens analys ges en av av de inkomna synpunktema.

Områdesindelning och måluppfyllelse

Samtidigt som andelen ekologiskt odlad areal är relativt låg i södra Sverige har betydande grovfoderarealer i Sverige anslutits till norra ersättningen. Huvuddelen dessa arealer är inte anslutna till kontrolav len för ekologisk produktion genom KRAV eller Demeter, och djurtätheten av ekologiskt hållna djur är låg. Kritik har riktats mot att ersättning till stor andel gått till vallarealer legat vall i flera år och som som som inte gödslats. Dessa tidigare extensivt odlade marker drivs på nu samma sätt med miljöersättning för ekologisk odling, vilket har medfört en form "passiv ekologisk odling leder till produkter på av som marknaden. För att motverka detta föreslås aktivt brukande att mer borde gälla för att ersättning. Gentemot denna kritik anför verken dels att ersättningen för ekologisk odling i nuvarande miljöprogram avser dess miljötjänster några krav på att ekologiska produkter skall avsättas på marknaden finns inte, dels att EG:s miljöersättningsförordning 2078/92 även avser tidigare vidtagen extensiñering.

Ersättningsnivåerna

Många av synpunktema när det gäller ersättningsnivåerna rör stödet för ekologisk djurhållning, vilket upplevs vara för lågt för att stimulera till

omläggning av djurhållningen. Vissa menar att ekologisk djurhållning

bör få högre ersättning, medan andra att stödet bör differentieras anser med hänsyn till dem som lägger om helt, dvs. lägre ersättning bör ges vid delvis omläggning. Djurersättningen sägs också missgynna icke-

Ekologisk jordbruksproduktion 179

idisslande djur, eftersom ersättningen knyts till vallareal. När det gäller frågan ersättningsnivåema i respektive zon har synpunkter inkom-

om mit om att ersättningen bör öka i slättbygderna, där miljöproblemen är störst.

Verken att den låga anslutningen i de sydliga länen i zon 2

menar skulle kunna motivera höjd ersättning. Det är dock fråga om några

en få län, samtidigt åtgärden endast har varit i kraft under några år.

som överväganden om sänkt ersättning skulle kunna göras i zon mot bakgrund den höga anslutningen i kombination med hög vallandel

av

sannolikt delvis är extensivt brukad. Förhållandet är dock mest som markant i ett fåtal län, och bilden är på intet sätt entydig.

Enligt verken visar analys budgeten för åtgärden att budgete-

en av rade medel inte räcker till för att ersättningen en omfattning med

ge lO % den odlade arealen denna skall vara proportionellt fördelad

av om mellan de olika zonema med hänsyn till den totala åkerarealen.

Kopplingen till rådets förordning 2092/91 ekologisk odling

om

Enligt miljöstödsöversynen har kritik framförts mot att reglerna för ersättningen för ekologisk odling är alltför detaljerade, vilket upplevs motverka målsättningen med åtgärden. Den tvingande hänvisningen till rådets förordning 2092/91 kritiseras, eftersom EG:s regler avser marknadsföring ekologiska produkter och dessutom ändras kontinuerligt.

av Det upplevs omotiverat med ett så omfattande regelsystem för de

som producenter står utanför kontrollen av ekologiska produkter. Om

som reglerna i rådets förordning ändras på något sätt innebär en vä-

som sentlig nackdel för de jordbrukare har planerat sin produktion för

som den femåriga åtagandeperioden kan ersättningsbeslutet troligen inte ändras, enligt förvaltningslagens regler gynnande förvaltningsbe-

om slut. Detta innebär situation kommer att uppstå där olika regler

att en gäller för olika skiften beroende på när skiftet anslöts till miljöprogrammet. I de fall jordbrukaren successivt ansluter sin areal kommer i så fall olika regler att gälla för olika skiften i hans ekologiska odling.

Denna typ problem skulle enligt verken kunna undvikas om reg-

av lema för odlingen skrevs in i miljöprogrammet, i stället för att kopplas till EU:s förordning. De jordbrukare som vill sälja sina produkter som ekologiska måste ändå följa EU:s förordning och dess motsvarighet på djursidan, detta blir då sak för kontrollorganet att kontrollera

men en och inte en stödhanteringsfråga.

Utredningens analys av nuvarande miljöersättning for ekologisk odling

12.2.3.1 Anslutning och måluppfyllelse

Den ekologiskt odlade arealen i Sverige har stadigt ökat sedan år 1985 då Altemativodlamas riksförbund Ekologiska

numera lantbrukarna

och KRAV bildades. Den totala arealen över hela landet anslutits till miljöersättningsom en för ekologisk odling uppgick år 1998 till 244 000 ha, eller 8 % ca av den totala andelen åkermark se figur 12.1.

8 7 6

§5

§3

2 1 .. - IOCONQOOI-NMWIOGNQ oooooooocomcnmmmmmmm CDCDCDOOOOGOODOOUOJO 1I1_FI_1_I_I__?? År

Figur 12.1. Procentuell andel ekologisk odling den totala åkerareav alen 1985 till 1998. Källa: SJV.

Den största anslutningen har skett i vilken omfattar stödomzon rådena l-4 och delar av stödområde 5 se även bilaga 3, där 16,5 % ca av åkerarealen odlas ekologiskt med miljöersättning år 1998. I zon vilken omfattar övriga landet dvs. huvudsakligen Götalands och Svealands slättbygder, är anslutningen till miljöersättningen 4,5 % ca av åkerarealen. Skillnaden mellan olika län är stor, i t.ex. Skåne är endast 2 % av åkerarealen ekologiskt odlad medan andelen i Jämtland är 33 %. Antalet lantbrukare med miljöersätming för ekologisk odling uppgick år 1998 till 13 755. Antalet KRAV-anslutna odlare uppgick år 1997 till totalt ca 2 700, med en areal på totalt 100 000 ha. I vissa ca län, t.ex. Stockholm, Uppsala, Kalmar och Skaraborg, är stor andel en av arealen med miljöersättning också KRAV-ansluten, medan det i Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten är mindre än A av arealen som är det. Under år 1997 var den ekologiskt odlade grovfoderarealens andel ca 70 % av den totala ekologiskt odlade arealen. De nordligaste länen

Ekologisk jordbruksproduktion l 81

Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten har en förhållandevis hög andel grovfoderarealer anslutna.

I tabell 12.1 visas antalet djur i miljöersättningen för ekologisk od-

djurslag år 1998, i förhållande till det totala antalet djur i Sveling per rige och antalet djur anslutna till KRAV.

Tabell 12.1. Totalt antal djur i Sverige, antal djur i KRAVsamt antal djur i miljöersättningen för ekologisk odling år 1998. Källor: Jordbruksstatistisk årsbok 1998, SCB. KRAV-statistik för 1998. ADBsystemet IAKS 1998, SJV.

a Uppgift för 1995.

Av tabellen framgår att antalet mjölkkor och suggor inom såväl miljöersättningen för ekologisk odling KRAV är relativt lågt i för-

som hållande till det totala antalet djur i Sverige. Andelen och dikor,

amtackor och getter med miljöersättning är däremot hög.

Ersättning för ekologisk djurhållning ges i form av ett djurtillägg per hektar vall eller grönfoder. För att få ersättning för ett hektar krävs att 1 mjölkko, 11/2 och dikor, 2 8 tackor eller 8 getter hålls en-

am- suggor, ligt de ekologiska reglerna. Lägst andel djurtillägg per hektar grovfoderareal utgår i de nordligaste länen, där djurtillägg utgår till mindre än 15 % arealen. Störst anslutning i förhållande till anslutna grovfode-

av rarealer har Uppsala, Hallands och Skaraborgs län, där djurtillägg utgår till 35 % grovfoderarealen. Andelen djurtillägg hektar ekolo-

ca av per giskt odlad areal har sjunkit, både mellan 1995-1996 och 1996-1997.

l2.2.3.2 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och

organisationer

Som del i utredningens analys det nuvarande miljöprogrammet

en av för jordbruket har synpunkter inhämtats från företrädare från olika myndigheter och organisationer. Vid dessa genomgångar har bl.a. följande synpunkter på miljöersättningen till ekologisk odling framkommit.

182 Ekologisk jordbruksproduktion

Jordbruksverket SJV har i skrivelse till utredningen SJV en 1998a analyserat administrativa problem med hanteringen miljöerav sättningarna samt lämnat förslag på lösningar dessa problem. När av det gäller ekologisk odling SJV att i ett kommande miljöprogram anser bör reglerna för odlingen skrivas in i programmet. Några tvingande hänvisningar till EG:s förordning ekologisk produktion bör inte om göras. Ett ytterligare förslag till förändring är att utökning med ekolo-

gisk djurhållning bör betraktas ändring som en av miljöersättningsåta-

gandet. Genom att hantera utökningen på detta sätt behöver inga åtaganden förlängas och samtliga åtaganden inom ersättningen till ekologisk odling blir på detta sätt femåriga, i likhet med andra miljöersättningar. SJV påtalar också att den speciella beräkningsmodell i det som nuvarande miljöprogrammet används för det tillägget för ekoloextra gisk djurhållning avviker från det sätt används som i andra stöd då olika djurkategorier skall jämföras volymmässigt. Enligt SJV skulle det bli administrativt enklare att hantera de ekologiska

djurtilläggen om

samma djurenhetsbegrepp som används i andra djurstöd också används för milj öersättningen för ekologisk odling. Naturvårdsverket NV att ekologisk odling framför allt bidrar anser

till minskad bekämpningsmedelsanvändning och

menar att det därigenom är angeläget att ekologisk odling förekommer i minst samma utsträckning i södra Sverige i resten landet. NV förordar därför som av att ersättningsnivån höjs i södra Sverige så att den kostnadsmotsvarar bortfallet. Enligt NV bör ett krav på obligatorisk utbildning i växtnä-

ringsfrågor kopplas till ersättningen.

Lantbruksdirektärers förening LD ifrågasätter syftet med ersättningen till ekologisk produktion. Är det startstöd för få ett att igång den ekologiska produktionen tills efterfrågan ökar, eller är det ett kontinuerligt produktionsstöd samhället vill i syfte minimera jordsom ge att brukets resursanvändning Enligt LD är ersättningen för enkel att söka i dag, kan få miljöersättning för redan tidigare extensivt man odlade marker, vilket har medfört form "passiv" ekologisk odling. Det en av finns många seriösa ekologiska odlare, framför allt gäller det de som

har ekologisk djurhållning, skärpning kraven

men en av för t.ex. växtföljd behövs för att undvika alltför många passiva" odlare. Ekologisk djurhållning skulle kunna premieras bättre, och ersättningen behöver

eventuellt höjas i slättbygdema.

l2.2.3.3 Synpunkter och förslag från Ekologiska lantbrukama

Ekologiska lantbrukarna EL har i promemoria från den 5 en mars 1999 redovisat de svagheter i den nuvarande miljöersättningen för

ekologisk odling som EL menar behöver åtgärdas i det nya miljöprogrammet samt diskuterat olika lösningar för att komma till rätta med svaghetema. EL pekar på följ ande svagheter i den nuvarande milj öersättningen: Den helt övervägande delen ersättningen går i dag till växtod-

av lingen, och omläggning till ekologisk djurhållning stimuleras lmappast alls. Motiven för den nuvarande zonindelningen samt för ersättningsnivåema kan ifrågasättas. Det finns brist på stimulans för specialodlingar, t.ex. grönsaks-

en odling såväl fiilands- som växthusodling. Nuvarande konstruktion av djurersättningen missgynnar systematiskt vissa djurslag, i synnerhet svin och höns. Den nuvarande kopplingen till rådets förordning ekologisk pro-

om duktion skapar både administrativa problem och onödig förvirring hos lantbrukarna. En avsevärd förenkling av reglerna är möjlig. Ersättningen för ekologisk odling de få miljöersättningar

är en av där det helt saknas formellt krav på att delta i utbildning UID. Det finns heller inga krav på dokumentation och gårdsanalys motsvarande de finns i miljöersättningen för resurshushållande kon-

som ventionellt jordbruk. Enligt SJV tolkning de nuvarande reglerna måste den ekologis-

:s av ka odlingen skörd varje år för att berättiga till ersättning. Detta

ge har i rad fall lett till utebliven ersättning vid missväxt, även om

en lantbrukaren genomfört fullt normala odlingsåtgärder.

Ekologiska lantbrukarna föreslår följande tänkbara lösningar för att komma till rätta med de redovisade svaghetema: En relativt stor del miljöersättningen bör läggas över till djurer-

av sättningen, och denna ersättning kan sannolikt vara lika över hela landet. Modellen differentiering på grödor i stället för regioner kan-

med en ske kan vara mer ändamålsenlig. En högre ersättningsnivå behövs för grönsaker och eventuellt andra specialodlingar. Hektarstöden behöver dessutom kompletteras, t.ex. med investeringsstöd. Stöd till växthusodling bör införas även om det delvis kräver nationell finansiering. Dj urersättningen bör beräknas på faktiskt antal djurenheter, och urenhetsberälcningen skall avspegla faktisk foderförbrukning. Djurersättningen bör fördelas på hela brukningsenhetens areal, och dessutom bör kompletterande investeringsstöd övervägas t.ex. för eko-

logisk svin- och hönsproduktion.

0 Miljöersättningen för ekologisk odling bör normalt utgå till hela brukningsenheten och förutsätta hel omläggning inklusive djurhållningen. Femårsbeslutet behöver då inte specificera arealer eller djur. Den årliga ersättningen beräknas på faktiskt brukad areal och faktiskt djurantal. Fortfarande bör möjlighet erbjudas att söka ersätten ning utan omläggningsplan, denna ersättning bör lägre. men vara 0 Det bör övervägas analys- och utbildningsmodul den typ om en av som finns i miljöersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk kan arbetas in i ersättningen för ekologisk odling. 0 SJV :s tolkning av regelverket vad gäller krav på årlig skörd bör änd-

ras. 0 Alla grödor bör i princip stödberättigade. vara

12.2.3 Övriga inkomna synpunkter

Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF påpekar i skrivelse från den en 17 februari 1999 att den svenska miljöersättningen för ekologisk odling för närvarande endast omfattar stöd for ekologisk odling på friland. Ersättning utgår inte till produktion plantskoleväxter eller andra slag av av icke ätbara trädgårdsprodukter. Ersättning utgår inte heller för ekologisk odling av växthusprodukter, sig ätbara eller icke ätbara. vare TRF menar att många företag upplever övergången till ekologisk odling som en hög tröskel att ta sig över. Inte minst den starka konkurrensen på marknaden och det pressade lönsamhetsläget innebär risk för föen retagen innan man har kunnat konsolidera företaget i denna odnya lingsform. Ett övergångsstöd för ekologisk växthusodling skulle därför verka stimulerande och minska den ekonomiska risken för företagen. Enligt TRF bör stödet utgå för produktion såväl ätbara icke ätav som

bara växthusprodukter.

TRF anser dessutom att även bör över det nuvarande ekoloman se giska stödets bidragsbelopp och beakta att frilandsodlingen är mycket manuellt arbetsintensiv och att omsättningsbeloppen arealenhet är per höga.

12.2.3.5 Kopplingen till rådets förordning 2092/91

Bakgrund

Som tidigare nämnts är det rådets förordning ekologisk produktion om 2092/91 som för närvarande direkt reglerar vad får saluföras som som ekologiskt producerat i Sverige. Endast producenter certifieras som av ett godkänt kontrollorgan har rätt att använda beteckningen ekologiskt

Ekologisk jordbruksproduktion 185

på sina produkter. Jordbruksverket prövar ansökningar om godkännande kontrollorgan, är tillsynsmyndighet och svarar för att kontroll-

som

regler och verksamhet uppfyller kraven i EG-förordningen. organens

EG:s miljöersättningsförordning 2078/92 innehåller ingen direkt hänvisning till regelverket för ekologisk produktion. I tillämpningsförordningen 746/96 krävs dock att medlemsländerna när de fastställer miljöåtagandenas innehåll och nivån på ersättningama skall "ta hänsyn till bl.a. "gemenskapsbestämmelsema för kvalitetsprodukter och produkter från ekologiskt jordbruk".

När det nuvarande miljöprogrammet fastställdes valde regeringen vad beträffar växtodlingen att direkt koppla villkoren för det ekologiska stödet till rådets förordning 2092/91. Sverige är därmed bundet att löpande ändra villkoren allteftersom EG-förordningen förändras.

Ursprungligen innehöll även den första svenska miljöstödsförordningen direkt hänvisning till EG-förordningen. Den formuleringen är

en borttagen i den nuvarande förordningen 1997:1336 om miljöstöd,

i stället bemyndigar Jordbruksverket att bestämma villkoren. Besom roende på den ursprungliga bindningen är verket dock tvingat att i sina föreskrifter SJVFS 1998:10 i detalj följa texten i rådets förordning 2092/91. Även de omfattande bilagoma med positivlistor över tillåtna produktionshj älpmedel återges i sin helhet.

Eftersom EG-regler för ekologisk djurhållning ännu saknas, är djurreglerna däremot konstruktion. De är något mindre detaljerade

av egen och kan beskrivas förenklad version KRAV:s djurregler,

som en av vilka i sin tur baseras på de Basic Standards som utges av IFOAM International Federation of Organic Agriculture Movements.

Reglerna i rådets förordning 2092/91 marknadsföring av eko-

avser logiska produkter och ändras kontinuerligt. För bekämpningsmedel godkänns t.ex. medel samtidigt tidigare godkända medel kan

nya som tas bort. Problem uppstår när någon regel införs innebär en nack-

som del för jordbrukare är med i stödet och har planerat sin produktion

som efter de regler gällde när femårsperioden började. Enligt förvalt-

som ningslagen får inte ompröva ett beslut till den enskildes nackdel.

man

hårdare regler införs i föreskriftema för stödet under ersätt-

Om nya ningsperioden blir följden att dessa regler endast kommer att omfatta skiften anslutits till ersättningen efter regeländringen. En brukare

som

utökat åtagandet under ersättningsperioden får på detta sätt olika som regler att följa för olika skiften. För myndigheterna medför det att kontrollverksamheten försvåras, informationsmaterial måste beakta att olika regler gäller beroende på när brukaren anslutits till ersättningen

m.m.

186 Ekologiskjordbrukvprøduktion

Utredningen anser att den nuvarande ordningen med tvingande en hänvisning till rådets förordning ekologisk produktion bör ändras. om Den är administrativt tungrodd och den är förvirrande för j ordbrukaren.

Borttagande av tvingande hänvisning till rådets förordning

Ett sätt att förenkla är att reglerna för odlingen skrivs in i programmet, något som förordas i Jordbruksverkets förstudie infor

ett nytt miljöpro-

gram SJV 1998a. Några tvingande hänvisningar till rådets förordning om ekologisk produktion bör i så fall inte göras. Inte heller bör någon

tvingande koppling till IFOAM:s regler eller dess efterföljare i form av

en eventuell rådsförordning finnas för den ekologiska djurhållningen.

Härigenom skapas en större stabilitet i hanteringen miljöersättningav en. De jordbrukare som vill sälja sina produkter ekologiska måste som följa rådets förordning och dess motsvarighet på djursidan, detta men blir då sak för de godkända kontrollorganen kontrollera och inte en att

en stödhanteringsfråga. De regler skrivs in i förordningen kontrol-

som leras av länsstyrelserna. Dessa regler kan ha varierande räckvidd. en Minimikrav för växtodlingen är förbud mot kemiska

bekämpningsme-

del och handelsgödsel. Minimikrav på djurhållningen rör foder, djurmiljö samt hälso- och sjukvård.

Krav på kontrollerad och godkänd produktion

Ett annat alternativ är att produktionen skall kontrollerad och godvara känd av ett s.k. godkänt kontrollorgan för ekologisk produktion, för

närvarande KRAV eller Demeter. Jordbrukaren skall då förete intyg ett om detta vid kontroll och länsstyrelsens kontroll kan begränsas till arealer och djurantal m.m., vilket troligtvis skulle leda till administrativ förenkling hos länsstyrelsen. Denna ordning innebär att jordbrukare i

samband med avtalsteclcnandet förbinder sig att kontinuerligt anpassa sig till regelverket. Enligt vad utredningen erfarit tillämpas denna 0rd-

ning i övriga EU-länder. Brukaren får betala för kontrollen. Det gör alla ekologiska producenter säljer sina produkter ekologiska redan som som i dag. Brukare som bara har mindre arealer och ingen ekologisk avsaluproduktion får dock ökade kostnader. Alternativet kan därför sägas

missgynna nämnda producenter och därför verka negativt på anslut-

ningen till programmet. Ett krav på att produktionen skall kontrollerad och godkänd vara av ett godkänt kontrollorgan diskuterades dock redan vid införandet av nuvarande miljöprogram, metoden bedömdes olämplig eftermen som

Ekologisk jordbruksproduktion 187

rätten till miljöersättning då i praktiken skulle avgöras av kontrollsom organisationerna, något som även organisationerna själva motsatte sig. KRAV avvisar fortfarande bestämt tanken på en sådan koppling. I en skrivelse från den l april 1999 hänvisar KRAV framför allt till att man vill att anslutningen till KRAV skall frivillig och att organisatio-

vara

trovärdighet som oberoende garant skulle äventyras vid sammannens blandning med myndighetsuppgifter.

12.3 Utredningens slutsatser

l2.3.l Motiv for för ekologisk miljöersättningar produktion

Ekologiskt jordbruk syftar till produktion bygger på lokala och

en som förnyelsebara Växtnäringsförsörjning och växtskydd baseras

resurser. på varierad växtföljd där vallen med sin blandning av gräs- och kvä-

en veñxerande baljväxter spelar en avgörande roll. Kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel används inte alls i ekologisk odling. Den ekologiska urhållningen viktig del i produktionssystemet på den

är en ekologiska gården. Djurtätheten anpassas till gårdens foderproduktionsförmåga. Stora djurkoncentrationer, är de främsta orsakerna

som en av till problem med växtnäringsläckage, förekommer därför inte vid ekologisk djurhållning.

Enligt statsmaktemas beslut prop. 1997/98:2, bet. l997/98:JoU9, rskr. 1997/98: 1 16 bör den ekologiska produktionen ses som en del i en strategisk satsning för ett hållbart svenskt jordbruk. Eftersom den ekologiska produktionen är spjutspets i arbetet med att miljöanpassa

en jordbruket är utvecklingen av den ekologiska produktionen ett prioriterat område.

Utredningen därför att det finns starka skäl för att även under

anser nästa programperiod stödja utvecklingen den ekologiska produktio-

av

särskild miljöersättning för ekologisk jordbruksproduknen genom en tion. Med tiden minskar dock behovet statligt stöd. Tillräckliga

av marknadsandelar kommer att ge en bättre förmåga att skapa bra villkor för producenterna Väl fungerande marknad och stabilare av-

genom en sättning och priser.

l2.3.2 Förenklingar av regelverket

Utredningen instämmer i den kritik som framförts i samband med miljöstödsöversynen när det gäller den nuvarande kopplingen av villkoren

för miljöersättningen för ekologisk odling till rådets förordning 2092/91. Eftersom EG:s regler marknadsföring ekologiska avser av produkter och dessutom ändras kontinuerligt är den nuvarande ordningen förvirrande för jordbrukaren samtidigt den medför att som myndigheternas kontrollverksamhet försvåras. För jordbrukare en som successivt ansluter sin areal till miljöersättningen kan olika regler gälla för olika skiften i hans ekologiska odling. Om reglerna för odlingen skrevs in i miljöprogrammet och därefter gällde under hela programperioden skulle större stabilitet i miljöen stödshanteringen skapas, vilket skulle underlätta såväl för jordbrukarna som för de administrerande myndigheterna. Enligt rådets förordning 2092/91 är det enbart varor är framtagna i enlighet med förordsom ningens regler får kallas ekologiska". Utredningen föreslår därför som att de svenska reglerna för miljöersättningen för ekologisk produktion anpassas till de produktionsregler gäller enligt rådets förordning som 2092/91 vid den tidpunkt då det svenska regelverket utformas, samt att de därefter inte ändras under programperioden. På detta sätt slipper man de problem som finns i dag med att jordbrukare kan tvingas en följa olika regler på olika skiften, samtidigt ordet ekologiskt bör som kunna få finnas kvar i stödformens namn. För att ytterligare förenkla regelverket föreslår utredningen dessutom att det gängse djurenhetsbegrepp används i andra som gemenskapsfinansierade djurstöd också används inom miljöersättningen för ekologisk produktion.

l2.3.3

Ersättningsnivåerna

Utredningen instämmer i Ekologiska lantbrukarnas bedömning att relationen mellan ersättning till Växtodling och djurhållning behöver förändras, så att gårdar som även lägger sin djurhållning premieras för om detta. De positiva miljöeffekterna av ekologisk drift är i hög grad knutna till omläggningen djurhållningen, kräver god balans melav som en lan djurantal och foderodling på den enskilda gården. Gårdar med enbart växtodlingen omlagd och fortsatt intensiv konventionell djurhållning kan i värsta fall skapa ökad miljöbelasming, t.ex. att kongenom centrera all stallgödsel till den ekologiska arealen. När det gäller den nuvarande differentieringen ersättningsnivåerav na utifrån geografisk är allmän bedömning, delas Ekolozon en som av giska lantbrukarna, att motiven för regional differentiering är en svaga inom djurproduktionen. I den mån det finns någon skillnad i merkostnadema vid omläggning tenderar de högre i skogsbygsnarast att vara

Ekologisk jordbruksproduktion 189

derna och i Norrland, där specialiseringen oftast är längre gången, gårdarna mindre och beroendet av inköpt foder stort.

På växtodlingssidan är det däremot säkert riktigt att det finns en högre merkostnad vid omläggning gårdar med hög andel ettåriga

av grödor, i synnerhet då för dem som har specialgrödor som stärkelsepotatis eller sockerbetor. Frågan är emellertid om inte skillnaderna snarare är knutna till grödorna än till regionen.

En övergång till en grödbaserad differentiering av ersättningsnivå-

med de ersättningar per hektar respektive djurenhet som föreslås i ema, avsnitt l2.l.6, skulle enligt utredningens bedömning sammantaget kunna ge en bättre styrning mot följande mål:

bättre stimulans till ekologisk djurhållning 0 0 bättre incitament till omläggning av hela produktionen

utjämning mellan jämförbar djurproduktion i slätt- respektive 0

skogsbygd

mindre incitament till passiv ekologisk odling t.ex. vallodling 0

utan omlagd djurhållning 0 bättre incitament till odling av t.ex. grönsaker

en möjlighet att hålla budgetramen.

Jämfört med den nuvarande regionala differentieringen leder de grödbaserade ersättningsnivåema till att vissa företag i slättbygdema kan missgynnas. För att komma till rätta med detta skulle en regional differentiering behöva de grödbaserade ersättningsnivå-

göras även av ema. Generellt sett blir dock ersättningssystem svårare att administrera och förvalta fler ersättningsnivåer som inrättas för olika grödgrupper. Utredningen har därför valt att inte föreslå en ytterligare differentiering av ersättningen.

Beträffande övriga synpunkter som redovisats av Ekologiska lantbrukarna har MPU gjort följ ande bedömning.

Utredningen har bedömt det vara lämpligt att ha kvar den nuvarande kopplingen mellan ersättning för ekologisk djurhållning och arealen slåttervall, betesvall eller grönfodergrödor. Härigenom stimuleras en integrering foderproduktion och djurproduktion. Vidare stimuleras

av

balanserad, miljövänlig växtföljd minskar växtnäringsläckaget. en som

Samtidigt vill utredningen dock peka på att det kan finnas vissa oklarheter i bedömningsunderlaget när det gäller köttproduktionen. Frågan bör därför slutligt bedömas i anslutning till de ställningstaganden behövs när Jordbruksverket har redovisat sitt uppdrag om ett

som nytt mål för den ekologiska produktionen efter år 2000.

12.3.4 TRF:s

Utredningens bedömning av förslag om

stöd till

ekologisk växthusodling

Trädgårdsnäringens Riksförbund har föreslagit att stöd borde lämnas till ekologisk växthusodling såväl ätbara icke ätbara produkter. av som Det är fullt möjligt att låta ett sådant stöd bli del miljöprogramen av met. Det finns såvitt utredningen känner till ett sådant stöd i Holland på ca 10 000 lcr/ha, för övrigt samma stödnivå för frilandsprodulction. som Växthusodlingen omsätter vanligen 200-400 kr/mz. Ett stöd på 1 1cr/m2 måste därför bedömas ytterst marginell stimulans. Stödnivån vara en kan naturligtvis höjas men det blir i så fall helt nationell figenom en nansiering. Det högsta stödbelopp per år som EG kan bevilja för ettåriga grödor är 600 euro ca 5 000 kr ha. Den ekologiska växthusodper lingen i Sverige är i dag blygsam, totalt finns 10 ha. Den torde på sin ca höjd komma att tredubblas under programperioden. Även med en mångdubbelt högre ersättningsnivå kommer stödet totalt sett att bli litet. Administrationskostnadema för ett separat stöd kan därmed bli stora i förhållande till de belopp som utbetalas. Utredningen mot denna anser bakgrund att ett separat stöd till ekologisk växthusodling inte bör infö-

ras.

l2.3.5 arealer

Avgränsning av godkända

En fråga som har diskuterats gäller tolkningen nuvarande bestämav melser om stöd till fiukt- och bärodling. Enligt förordningen lämnas

stöd endast till "jordbruksgrödor och frilandsodlade trädgårdsgrödor

som årligen används till foder-, livsmedels- och utsädesproduktion samt ettåriga gröngödslingsgrödor". Detta har SJV tolkats att bl.a. av som nyplanteringar inte kan få stöd förrän de bär skörd. Såvitt utredningen kan förstå har detta aldrig varit avsikten. Bestämmelsen är till för att undvika att odlingar anmäls ekologiska och sedan inte sköts som professionellt. Om inte SJV sig kunna ändra sin tolkning behöver anser

förordningen ändras.

12.4 Administrativa konsekvenser

Den administrativa hanteringen miljöersättningen till ekologisk odav ling hos länsstyrelserna och SJV skulle troligtvis förenklas det om ställdes krav på att den ekologiska produktionen skulle kontrollevara rad och godkänd ett s.k. godkänt kontrollorgan för ekologisk av produktion för att berättiga till miljöersättning. Kontrollorganisationema

själva motsätter sig dock denna lösning. För att skapa en större stabilitet i hanteringen av miljöersättningen, och därmed underlätta både för jordbrukama och de administrerande myndigheterna, föreslår i stället utredningen att reglerna för odlingen skrivs in miljöprogrammet och att samma regler gäller under hela programperioden se avsnitt l2.3.2.

Ekologisk odling är en av de åtgärder inom miljöprogrammet där måluppfyllelsen för stödet försämras om åtgärden inte utförs på samma mark under hela beslutsperioden. Det är därför väsentligt att femårsbesluten utformas så att den ekologiska odlingen skall ligga på samma mark under hela åtagandeperioden. För att underlätta administrationen bör åtgärden enligt SJV kopplas till den minsta enhet som har unik

en identitet. För närvarande pågår diskussioner inom SJV om hur blockdatabasen skall användas i detta sammanhang, och det är än så länge oklart om det i framtiden kommer att finnas en lägre unikt identifierbar nivå än block. Enligt SJV är det därför viktigt att man i utformningen av miljöprogrammet inte låser fast sig vid en koppling till t.ex. jordbruksblock utan att programtexten bara slår fast att åtgärden skall utföras på samma mark under hela beslutsperioden.

Ekologiska lantbrukarna har föreslagit att miljöersättningen för ekologisk odling konstrueras så att femårsbeslutet innebär en förbindelse att bruka hela företagets areal och driva hela djurhållningen enligt stödreglema. Det skulle underlätta för de som i dag har helt omlagd produktion, genom att kraven på nya beslut vid utökning av areal eller djurhållning försvinner. Enligt Ekologiska lantbrukarna borde det även

möjligt att tillåta en planerad omläggning inom för femårsvara ramen beslutet, förutsatt att en omläggningsplan läggs fast från början och genomförs under beslutets löptid. Ersättning skulle endast utgå för den del av driften som varje år är omlagd. Ekologiska lantbrukarna anser dock att det åtminstone under den kommande programperioden är rimligt att även erbjuda en fortsatt möjlighet att få ersättning för ekologisk växtodling på mindre delar gården, utan förbindelse till hel omlägg-

av ning. Men ersätmingsnivåema bör vara lägre, så att det finns ett tydligt incitament till hel omläggning. Det bör också finnas möjlighet att byta upp sig till den normala ersättningen dvs. den som utgår för helt omlagda gårdar eller gårdar med omläggningsplan helst under

när som perioden.

Utredningen instämmer med Ekologiska lantbrukarna så till vida att ett krav på hel omläggning kan anses ligga i linje med grundtanken i ekologiskt jordbruk. Ett krav på hel omläggning kan dock fungera som en psykologisk spärr för jordbrukare som funderar på att lägga om sina arealer från konventionellt till ekologiskt jordbruk. En lägre ersättningsnivå för gårdar, som inte är helt omlagda eller som saknar omläggningsplan, kan också motverka en ökad anslutning till miljöersätt-

ningen för ekologisk odling, eftersom initialkostnaderna vid omläggningen ofta är relativt höga. Olika ersättningsnivåer för gårdar

med respektive utan omläggningsplan skapar dessutom administrativa problem och kostnader. Utredningen föreslår därför, nämndes

som ovan, att femårsbesluten även under kommande programperiod utformas så att den ekologiska odlingen skall ligga på mark under hela åta-

samma

gandeperioden.

13 av

Anläggning skyddszoner

13.1 Utredningens förslag

13.1.1 Inledning

Inom det nuvarande miljöprogrammet infördes år 1998 en miljöersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk. Åtgärden är ett tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram, som utöver direkta utbildningsinsatser innehåller krav på planering och dokumentation inom det egna företaget, försiktighetsåtgärder vid kemisk bekämpning inklusive obesprutade kantzoner i stråsäd samt skyddszoner utmed vattendrag. Inom det nuvarande miljöprogrammet finns dessutom en särskild stödform för anläggning av extensiv vall och skyddszoner.

Utredningen föreslår att ersättningama för resurshushållande konventionellt jordbruk, inklusive resurshushållande odling av sockerbetor på Gotland, samt anläggning av extensiv vall utgår ur miljöprogrammet. I stället bör en ny ersättningsform för anläggning av skyddszoner införas. Anläggning av skyddszoner, dvs. bevuxna remsor av åkennarken utmed vattendrag och sjöar, leder till minskad ytavrinning från åkermark och därmed lägre förluster fosfor bunden till jordpartiklar.

av Skyddszoner är även gynnsamma för faunan, och i någon utsträckning även för floran då bekämpning med kemiska bekämpningsmedel inte får förekomma i zonen. Miljöersättningen för anläggning av skyddszo-

skall därmed bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålen Ett rikt odner lingslandskap, Levande sjöar, Ingen övergödning samt i viss mån Giftfri miljö.

l3.l.2 Mål för

åtgärden

Målet är att 4 000 ha skyddszoner utmed vattendrag skall anläggas på

åkermark under programperioden.

194 Anläggning av skyddszoner

Geografisk omfattning

Miljöersättning för anläggning skyddszoner lämnas i hela Götaav lands- och Svealandslänen.

Klassificering

Skyddszoner utmed sjöar eller vattendrag skall anläggas på åkermark. Med åkermark menas i detta sammanhang mark kan användas till som växtodling eller bete och som är lämplig att plöja.

13. 1.5 Skötselvillkor

Skyddszoner skall anläggas utmed vattendrag och sjöar är utsom märkta på topografiska kartan. Kan brukare på ett tillfredsställande en sätt Visa att ett vattendrag som inte finns utmärkt topografiska kartan är vattenförande under hela året bör skyddszon längs ett sådant vaten tendrag också vara ersättningsberättigande. Annan markanvändning skall inte tillåtas mellan skyddszonen och vattendraget, sjön eller fältkanten. En skyddszon skall vara minst 6 meter bred ersättning inte men ges för bredd utöver 6 meter. Den totala sträckan skyddszon skall vara minst 200 meter. Denna sträcka behöver dock inte sammanhängvara ande. Inom en skyddszon är det inte tillåtet att sprida gödselmedel eller kemiska bekämpningsmedel. Under stödperioden skall skyddszonen ligga obruten under hela den tid marken ingår i jordbruksföretaget. Sådd av skyddszon skall ske senast under våren det första året då marken ingår i arealen för stödet. Jordbruksverket bör få utfonna regler för vilka grässlag som skall sås in. Befintlig vall kan också användas som skyddszon. Skyddszonen får slås tidigast den 15 juli och skörden skall bärgas. Länsstyrelsen bör ha möjlighet att medge tidigare skören detidpunkt om påtaglig risk föreligger för inkorsning från skyddszonen i utsädesodling. Grödan från skyddszonen får inte användas för utsädesproduktion. Bete på skyddszonen är tillåtet under hela betessäsongen.

Anläggning av skyddszoner 195

1 3.1.6 Ersättningsnivåer

Miljöersättning för anläggande av skyddszoner lämnas med 3 800 kronor per hektar skyddszon och år. Om en brukares totala ersättning för skyddszon är mindre än l 000 kronor betalas ersättningen inte ut.

13.1.7 Femårsbeslut

Skyddszonen måste finnas kvar mark under hela den femåri-

på samma ga beslutsperioden.

13. l Förväntad och kostnad

anslutning

Beräknad årlig kostnad för ersättningen 15 miljoner kronor vid

är ca full måluppfyllelse.

13.2 Motiv för

utredningens förslag

13.2.1 Tidigare utvärderingar och analyser av

nuvarande för

milj anläggning av skyddszoner

13.2. l 1 Milj östödsöversynen

. När Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets översyn miljöstöden SJV l997a genomfördes hade miljöersätt-

av ningen till resurshushållande konventionellt jordbruk inte introducerats, vilket innebar att ersättning till anläggning av skyddszoner endast utgick inom milj östödet för extensiv vall och skyddszoner.

I utvärderingen konstateras att t.o.m. år 1996 hade ca 500 ha skyddszoner anslutits till ersättningsformen, vilket motsvarar en måluppfyllelse på 17 % jämfört med arealmålet på 3 000 ha. Verken

ca bedömer att en viktig orsak till den låga måluppfyllelsen är kravet på att skyddszonen måste vara 200 meter lång för att berättiga till ersättning, eftersom det på många brukningsenheter kan vara svårt att anlägga 200 meter sammanhängande skyddszon. Fr.o.m. år 1998 ändrades därför reglerna så att de 200 meter skyddszon som krävs för att berättiga till stöd inte längre behöver vara sammanhängande, vilket också innebär att ett skifte med skyddszon får vara mindre än 0,1 ha.

196 Anläggning av skyddszoner

I en analys av problem och brister nämns att kritik har inkommit mot förutsättningen att ersättning endast lämnas för meter bred sex skyddszon. Enligt verken är den föreslagna bredden kompromiss en utifrån praktiska, administrativa och kostnadseffektiva skäl. Sex meter är dessutom en vanlig arbetsbredd hos jordbruksmaskiner. Kriteriet bör därför enligt miljöstödsöversynen kvarstå.

l3.2.2 nuvarande

Utredningens analys av milj öersättning för anläggning av skyddszoner

13.2.2.1 Anslutning och måluppfyllelse

Hittills har l 200 ha åkermark anslutits till miljöersättningen för ca anläggning av skyddszoner, vilket ger en måluppfyllelse på 40 %. I ca figur 13.1 visas den länsvisa fördelningen ansökt areal år 1998 för av skyddszoner. Den största andelen ansökt areal, drygt 20 %, finns i Skåne län. När det gäller ersättningen for resurshushållande konventionellt jordbruk har år 1998 ansökan om utbetalning inkommit för 455 000 ca ha, vilket ger en måluppfyllelse på 33 % jämfört med det uppsatta ca arealmålet gäller slutet femårsperioden, dvs. år 2003. I figur

som av

13.2 Visas den länsvisa fördelningen ansökta arealer år 1998. Anav sökningama från Skåne län omfattar 35 % av den totala ansökta arealen.

Anläggning skyddszoner 197

av

åJODLUU-DI-MEZOUJJ-D;

Län

Figur 13.1. Länsvis fördelning av den areal för vilken ansökningar inkommit om ersättning för anläggning av skyddszoner år 1998 Källa: SJ 10.

160000 140000 120000 100000 80000

CDo0mmoI-x:zoøI-:;-N23

Län

Figur 13.2. Länsvis fördelning av den areal för vilken ansökningar inkommit miljöstöd för resurshushållande konventionellt jordbruk

om år 1998 Källa: SIP.

198 Anläggning av skjrddszoner SOUT 1999:78

13.2.2.2 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och organisationer

Som en del i utredningens analys det nuvarande miljöprogrammet av för jordbruket har synpunkter inhämtats från företrädare från olika myndigheter och organisationer. Vid dessa genomgångar har bl.a. följande synpunkter på miljöersättningama till resurshushållande konventionellt jordbruk respektive extensiv vall och skyddszoner framkommit. Lantbruksdirektörers förening LD att miljöersättningen till menar resurshushållande konventionellt jordbruk behöver modifieras, att men det är en bra åtgärd att bygga vidare på. Orsakerna till den förhållandevis dåliga anslutningen till ersättningen skulle behöva undersökas. LD anser vidare att ersättningen till skyddszoner bör kunna införlivas i ersättningen till resurshushållande konventionellt jordbruk. Ersättningen till extensiv vall blir då överflödig, eftersom lika gärna kan söka man

miljöersättning för ekologisk odling i stället.

Svenska jägareförbundet SJF framhåller att det finns stark en koppling mellan jordbruket och jaktintressena. Åtgärder vidtas som inom jordbruket påverkar oña det j aktbara viltet. SJF uppfattar i huvudsak miljöersättningama som positiva för viltet och jaktintresserna. Till de åtgärder som gynnar fältviltet hör enligt SJF miljöersättningen för anläggning av skyddszoner utmed vattendrag och de sprutfria kantzonema inom ersättningen till resurshushållande konventionell odling.

13.2.2.3 Övriga inkomna synpunkter

Länsstyrelsen i Örebro län har i skrivelse till

en Jordbruksdepartemen-

tet som utredningen fått ta del av föreslagit att reglerna för skyddszoner ändras. Enligt de nuvarande reglerna skall vattendrag eller sjö som skyddszonen gränsar till vara utmärkt på den topografiska kartan för att ersättning skall kunna utgå. Länsstyrelsen dock att den topograanser fiska kartan är bristfällig och att det finns fler vattendrag med vattenföring året om än de finns inritade på kartan. Förordningen bör därsom för enligt länsstyrelsen ändras så att det framgår att ett vattendrag om som är ytvattenförande finns i verkligheten, inte på kartan, skall men ersättning för skyddszon ändå utgå. Länsstyrelsen bör efter fältbesiktning få besluta undantag från att vattendraget skall finnas på kartan. om Jordbruksverket skriver i sitt yttrande över länsstyrelsens förslag att både miljönytta, stödmottagare och myndigheter kan betjänta vara av den föreslagna förändringen i miljöprogrammet. Verket gör dock bedömningen att en ändring av förordningen inte skulle hinna genomföras inför ansölcningama för stödåret 1999, eftersom ändring måste göras en

Anläggning skyddszoner 199

av

via EG-kommissionen. Enligt Jordbruksverket bör förslaget dock beaktas i samband med utformningen av nästa miljöprogram.

Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF framhåller i en skrivelse från den 17 februari 1999 att det löpande miljöprogrammet inte ger

nu full och adekvat uppmärksamhet den yrkesmässiga trädgårdsodlingens miljösituation och miljöarbete. Enligt TRF har ersättningen till resurshushållande konventionellt jordbruk i dag inte en utfornming som gör det intressant för flertalet trädgårdsföretag att ta del av detta. Dels utgår inte ersättningen till företag med växthusodling, dels är inte de arealrelaterade stödbeloppen för frilandsodlingen så avvägda att de står i rimlig proportion till den merkostnad som företagen påtar sig för att uppfylla villkoren för stödet. Den genomsnittliga ñilandsarealen inom trädgårdsnäringen är 4,2 ha medan företag med spannmålsproduktion har en medelareal på 35 ha. Den maximala ersättning som kan utgå i ett genomsnittligt trädgårdsföretag är i dag 945 kronor medan det på jordbrukssidan är 7 875 kronor.

TRF föreslår dels att det utarbetas ett stöd för resurshushållande konventionell växthusodling, dels att stödbeloppen för frilandsodling av trädgårdsprodukter justeras uppåt. Totalkostnaden för förbundets förslag 20 miljoner kronor.

är ca

Sockerbetsodlarna i Mörbylångaområdet hemställer i en skrivelse till utredningen från den 28 april 1999 att ersättning för resurshushållande odling av sockerbetor skall kunna utgå på Öland, Kalmar

delar av län och östra Blekinge i likhet med den ersättning som fr.o.m. år 1998 utgår på Gotland.

13.3 Utredningens slutsatser

l3.3.l Motiv för för anläggning av

miljöersättning skyddszoner

Fosfor är livsnödvändigt och kan heller inte ersättas av andra ämnen. Råvaran är en ändlig resurs som, med dagens brytningstakt, beräknas räcka i 100-400 år. Det är därför viktigt att både hushålla och att på olika sätt minimera fosforförlusterna. Fosforcykeln är långsam. Den största delen fosfom som förs in i jordbruket blir kvar genom att det

av lagras. Fosfom kommer inte växterna till del direkt utan i stället under en längre period. Detta beror på flera faktorer, såsom tillståndet i marken, växternas upptag, gödsling m.m. Användningen av fosfor i jordbruket kan leda till förluster bidrar till övergödningen sjöar och

som av vattendrag.

200 Anläggning av skyddszoner

Anläggning av skyddszoner utmed vattendrag leder till minskad ytavrinning från åkermark särskilt under höst och vinter och därmed lägre förluster av fosfor bunden till j ordpartiklar.

l3.3.2 Motiv för förslaget rörande

skyddszonens

bredd

Redan i samband med miljöstödsöversynen år 1997 inkom kritik mot förutsättningen att ersättning endast lämnas för sex meter bred skyddszon. I översynen konstaterades att kriteriet bör kvarstå, eftersom det är en kompromiss utifrån praktiska, administrativa och kostnadseffektiva skäl. Utredningen vill i detta sammanhang tillägga att för att förhindra ytavrinning borde skyddzonens bredd skifta bl.a. utifrån fältets lutning, jordart, nederbördsforhållanden m.m. Att införa ett flexibelt system innebär dock att den optimala bredden måste avgöras från fall till fall genom fáltbesikming innan beslut om ersättning kan fattas. Ett sådant system innebär osäkerhet för brukaren men också väsentligt ökade administrativa kostnader. MPU föreslår därför att miljöersättning skall kunna erhållas om kravet på en minst sex meters bred skyddszon är uppfyllt.

Inom EU diskuteras för närvarande bl.a. tillämpningen av reglerna för arealuttag och då bl.a. bredden på skiften som läggs i träda. Då diskussionema inte avslutats har det inte varit möjligt att närmare ta ställning till om uttagen areal skulle kunna utgöra zoner, och då även bredare zoner, längs vattendrag, sjöar och fältkanter som ett komplement till ersättningen för anläggning skyddszoner. Inte heller har det varit

av möjligt att närmare studera vilka konsekvenser en sådan möjlighet skulle få.

l3.3.3 Motiv för ersättning för

borttagande av

resurshushållande konventionellt

jordbruk

m.m.

Riksdagen har vid behandlingen av propositionen Hållbart fiske och jordbruk prop. l997/98z2, bet. l997/98:JoU9, rslcr. 1997/98:ll6 ställt sig bakom regeringens förslag att miljöersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk skall vara ett tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram som utöver direkta utbildningsinsatser ersätter lantbrukare för vidtagna milj öåtgärder i syfte att uppnå miljöanpas-

ett mer sat jordbruk.

Anläggning skyddszoner 201

av

Som ett tillägg till ersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk infördes år 1998 också åtgärder för att främja miljövänlig odling av sockerbetor på Gotland. Syftet med åtgärden är att minska riskerna med bekämpningsmedel och växtnäringsutlakning till Östersjön. Ersättning lämnas endast till brukare som samtidigt får miljöersättning for resurshushållande konventionellt jordbruk.

Hittills har knappt 5 700 lantbrukare anslutits till miljöersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk. Måluppfyllelsen jämfört med det uppsatta arealmålet är ca 33 %. Nya ansökningar om ersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk år 1999 har endast inkommit från drygt l 000 lantbrukare.

Mot bakgrund av den dåliga anslutningen till ersättningsfonnen, samt att åtgärden redan från början avsågs vara ett tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram, anser utredningen att ersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk inkl. tilläggsersättningen för resurshushållande sockerbetsodling på Gotland miljöpro-

bör utgå ur grammet. De miljömål som ersättningen avsåg att uppnå minskad

användning av bekämpningsmedel och mindre förluster av växtnäring samt ökad biologisk mångfald kan enligt utredningens mening uppnås

på ett mer kostnadseffektivt sätt genom dels riktade åtgärder för minskat kväveläckage se kapitel 14, dels kompetensutveckling av lantbrukarna inom UID-programmet se kapitel 17.

13.3.3.l Utredningens överväganden angående ersättning för

obesprutade kantzoner

Jordbrukets användning av bekämpningsmedel påverkar ekosystemen och riskerar att negativt inverka på människors hälsa och den biologiska mångfalden. Miljöriskema kan relateras dels till hur mycket bekämpningsmedel som totalt sprids i miljön, dels till intensiteten, dvs. hur mycket som sprids på en viss areal. Preparatens egenskaper, brukarens hantering och miljöbetingelsema i samband med spridningen på fälten är faktorer som är avgörande för hur mark, luft och vatten påverkas. Användningen av bekämpningsmedel varierar mellan grödor och mellan olika delar av landet. Både den behandlade arealen och doserna är högst i jordbrukslänen i södra Sverige.

Vid besprutning på åkermark riskerar bekämpningsmedel att hamna i fáltkanter och vattendrag där växt- och djurlivet påverkas negativt. Bekämpningsmedel i fältkanter eller som genom vindavdrift hamnar utanför fälten kan ge en artfattigare flora. Förutom att djurlivet påverkas direkt sker även en indirekt påverkan genom att värdväxter för fjärilar och andra insekter minskar. En annan effekt av ogräsbekämpning-

202 Anläggning av skyddszoner

en är att ogräsens artsammansättning ändrats och att flera ogräsarter är hotade. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt att ersättning skall kunna lämnas för besprutningsfria kantzoner i stråsädesodling. En sådan ersättning skulle kunna utformas motsvarande vad i dag finns som såsom villkor för att erhålla ersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk. Vid en ersättning motsvarande 10-20 kronor per hektar stråsäd krävs odling än 50-100 hektar stråsäd i växten av mer följden varje år, då minsta totala ersättning utbetalas bör 1 som vara 000 kronor. Åtgärden skulle då enbart rikta sig till mindre del en av brukarna. Utredningen anser därför att fortsatta utbildnings-, informations- och rådgivningsinsatser till alla brukare rörande säkert växtskydd bör ha samma förutsättningar att minska de negativa effekterna på växtoch djurlivet som en ersättning för besprutningsfria kantzoner. Det är även så att den som sprider bekämpningsmedel är skyldig att ta hänsyn till bl.a. vindförhållandena och omgivningens känslighet för medlet enligt de bestämmelser finns på området Naturvårdsverkets föresom skrifter 1 997:2 rörande spridning kemiska bekämpningsmedel. av

l3.3.3.2 Utredningens bedömning TRFzs förslag av

Som nämndes ovan har Trädgårdsnäringens Riksförbund föreslagit en

högre ersättningsnivå för frilandsodling trädgårdsprodukter med

av motiveringen att den genomsnittliga arealen vid frilandsodlade trädgårdsföretag år låg. Utredningen konstaterar att det problemet delar

denna företagsgrupp med alla mindre jordbruksföretag. Miljöbelast-

ningen från trädgårdsföretagen torde dock i allmänhet betydligt vara större än från genomsnittliga jordbruksföretag, varför åtgärder är angelägna vid trädgårdsföretagen. Utredningen har erfarit att det inom ramen för marknadsordningen for frukt och grönsaker ges möjlighet for godkända producentorganisationer att erhålla gemenskapsstöd för att stödja miljösatsningar inom trädgårdsnäringen. Enligt utredningens mening är sådana lösningar att föredra framför separat miljöersätten ning för trädgårdsnäringen. En sådan blir administrativt svårhanterlig eftersom företagen också ofta har jordbruksgrödor. Administrationskostnaderna torde också bli förhållandevis höga eftersom arealerna är begränsade.

Anläggning skyddszoner 203

av

13.4 Administrativa konsekvenser

Utredningens förslag innebär åtgärd för anläggning skyddszo-

att en av ner införs, samtidigt som de nuvarande miljöersättningama för resurshushållaride konventionellt jordbruk, resurshushållande sockerbetsodling på Gotland samt anläggning av extensiv vall utgår ur miljöprogrammet. Genom att antalet ersättningsfonner reduceras minskar den övergripande komplexiteten i miljöprogrammet. Dessutom minskar omfattningen av fasta administrativa insatser som tidigare har varit nödvändiga att utveckla för varje enskild åtgärd, t.ex. utveckling av ADB-system, framtagande och distribution av ansökningshandlingar och informationsmaterial, utarbetande av kontrollrutiner m.m.

Utformningen av ersättningen för anläggning av skyddszoner överensstämmer till stor del med utforrrmingen av den del av den nuvarande åtgärden för extensiv vall och skyddszoner som rör anläggning av skyddszoner. Detta innebär att några nya administrativa konsekvenser eller kostnader inte torde tillkomma.

14 Minskat

kväveläckage

14.1 Utredningens förslag

14.1.1 Inledning

Jordbruket både positiva och negativa effekter på miljön och land-

ger skapet. En de allvarligaste negativa effekterna är att ändringar i

av jordbruksstrukturen har förändrat och ökat växtnäringsläckaget, vilket bidragit till övergödning av havs- och kustområden samt sötvatten. Jordbruket står för knappt hälften av de kväveutsläpp orsakade av mänsklig verksamhet når havet via vattendragen. Enligt direktiven

som skall MPU pröva möjligheterna att genomföra effektivare miljöåtgärder för att ytterligare begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det gäller växtnäringsläckaget.

Målet att halvera de vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter mellan åren 1985 och 1995 har inte uppnåtts, varken totalt för alla sektorer eller för jordbruket. Målet har ersatts med ett nytt delmål under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, som innebär att de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven Ålands hav skall minska med 40 % jämfört med

söder om 1995 års nivå. Miljöersättningen för minskat kväveläckage skall bidra till att uppfylla detta delmål.

Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att lämna förslag till sektorsmål för jordbruket i syfte att uppnå det nämnda delmålet.

ovan SJV skall även utarbeta och lämna förslag till ett förstärkt åtgärdspro-

för minskade växtnäringsförluster från jordbruket. Eftersom milgram jöersättningar kan ett av flera viktiga inslag i åtgärdsprogrammet

vara skall SJV enligt uppdraget informera MPU utvecklingen och inne-

om hållet i verkets arbete.

Utredningens förslag, tagits fram i samråd med SJV, innebär att

som ersättning ges för sådd av fånggrödor, dock något förändrat jämfört med den miljöersättning för sådd fånggrödor som finns inom det

av nuvarande miljöprogrammet. Dessutom införs en ersättning för åkermark som jordbearbetas tidigast påföljande år. Möjlighet ges även att

kombinera åtgärdema. Ersättningama riktas till de delar landet där av det är mest betydelsefullt att minska kväveutlakningen.

14.1.2 Mål för

åtgärden

Syftet med åtgärden är att minska kväveläckaget från åkermark och därmed bidra till att uppnå målet minskning den kvävebelastom en av ning på havet som orsakas av mänsklig verksamhet. Vid anslutning en på 50 000 hektar vårstråsäd uppskattas enligt SJV åtgärden ge en reduktion av kväveutlalcningen till havet med 700 ton kväve år. ca per För att ytterligare minska kväveutlakningen bör också riktade informations- och utbildningsinsatser genomföras. Dessa bör frivilliga och vara individuellt anpassade. Sådana insatser bör kunna minska utlakningen med ca 800 ton kväve per år. Totalt uppskattas åtgärden därför kunna minska kvävebelastningen med l 500 ton kväve år. per

14. l

Geografisk omfattning

Ersättningama omfattar Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Även de individuella informations- och utbildningsinsatsema skall riktas till enbart detta område. Inom området

är retentionen vattnets uppehållstid låg och/eller kvävebelastningen

hög. Även djurtätheten är hög inom delar området. Området stora av är även lätt att avgränsa administrativt.

14.1 Villkor

Följande villkor gäller för ersättningama: Fånggröda skall sås på minst 20 % företagets vårsädesareal varje av år under stödperioden. Sådd skall ske före sista sådatum inom arealersättningsprogrammet och fånggrödan f°ar brytas tidigast den 20 oktober i de tre sydligaste länen och tidigast den 15 oktober i övriga län. Vallinsådd räknas inte såsom fånggröda. Minst 20 % av företagets vårsädesareal får inte bearbetas före den 1januari.

För att ansöka om någon del av miljöersättningama måste brukaren minst förbinda sig att uppfylla villkor l eller villkor Däröver ersätts ytterligare insådd av fånggröda i vår- och höstsäd då sådden sker senast vid sista sådatum enligt arealersättningsprogrammet. Likaså är ytterli-

Minskat kväveläckage 207

fånggröde- och stubbareal samt träda och vallbrott som inte beargare betas före den l januari ersättningsberättigande. Fånggröda som sås efter skörd potatis är ersättningsberättigande om fånggrödan bryts

av tidigast den 1 januari. Sådd fånggrödan skall ske snarast efter skörd

av

potatisen eller senast den 15 oktober i de tre sydligaste länen alterav nativt senast den 5 oktober i övriga län.

14. l

Ersättningsnivåer

Miljöersättning för insådd av fånggröda lämnas med 900 kr per hektar. Ersättning för mark inte bearbetas före den 1 januari lämnas med

som 400 kr hektar. För areal såtts in med fånggröda vilken först

per som bryts året därpå liksom fånggröda som sås efter potatis är ersättningen l 300 kr per hektar.

14.1 Femårsbeslut

Femårsbesluten utformas så att jordbrukaren förbinder sig att varje år under stödperioden genomföra minst en av åtgärderna på minst 20 % av vårsädesarealen.

Jordbrukaren söker utbetalning varje år och då arealen vårsäd

anger och höstsäd som skall besås med fånggröda och i förekommande fall arealen skall besås med fånggröda efter potatis. Brukaren kan ock-

som så oberoende ovanstående välja att enbart ansöka om utbetalning för

av stubbareal, stråsädesareal med insådd fånggröda, vallbrott och träda

skall bearbetas tidigast året därpå. Slutligen är det möjligt för brusom karen att både ansöka utbetalning for fånggrödeareal och areal som

om kommer att bearbetas tidigast nästa år. För brukare som har mark både innanför och utanför stödområdet utgår ersättning endast till marken inom stödområdet.

14. 1 Förväntad anslutning och kostnad

I området odlas ca 350 000 hektar vårsäd. Av det totala antalet hektar vårsäd i området bör 70 % kunna anslutas till åtgärden, dvs. 250 000

ca hektar. Detta innebär att ca 50 000 hektar vårsäd antingen kommer att besås med fånggröda och/eller jordbearbetas efter årsskiftet.

Den totala kostnaden för stödet vid en anslutning av ca 50 000 ha, inklusive kostnaderna för de individuellt anpassade informations- och utbildningsinsatsema, har beräknats till 110 miljoner kronor.

14.2 Motiv för

utredningens förslag

14.2.1 och

Tidigare utvärderingar analyser av

nuvarande för minskat

milj öersättning kväveläckage

14.2. l 1 Miljöstödsöversynen .

När miljöersättningen för sådd fånggrödor infördes ersättningsav var nivån 500 kronor per hektar. I Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets översyn miljöstöden SJV 1997a konstateav ras att drygt 4 800 ha anslutits till åtgärden under år 1996, vilket motsvarar ca 12 % av miljöprogrammets arealmål. För att öka intresset för ersättningsfonnen föreslog verken därför att ersättningsnivån skulle höjas, vilket också gjordes fr.o.m. år 1998 även avsnitt 14.2.2.1.

se

I miljöstödsöversynen påpekas vidare att ersättningen har nått sin största anslutning i Hallands län, vilket till stor del kan förklaras akav tiva informationsinsatser inom arbetet med grön mark under flera år av såväl myndigheter som lantbrukets organisationer. Verken att menar detta tyder att information och tidigare erfarenhet har stor betydelse för måluppfyllelsen.

l4.2.1.2 RRV:s granskning jordbrukets miljöstöd av

RRV har i rapporten "Jordbrukets miljöstöd" RRV 1999 granskat i hur hög grad de olika åtgärderna inom miljöprogrammet bidrar till att uppnå jordbrukets miljömål. Ett de miljömål granskats är halveav som

ring av kväveläckage.

Granskningen av miljöstödets effekter på kväveläckaget har avgränsats till Skåne och Hallands län. Enligt RRV omfattar Skåne och Hallands län 20 % den totala åkerarealen i Sverige och står tillsamca av mans för 36 % av kväveutsläppen, länen mottar endast 14 % men ca av de miljöersättningar som syftar till att minska kväveläckaget. För att uppnå kostnadseffektivitet RRV att miljöersättningen i högre menar grad bör fördelas efter kväveutsläppens storlek. Ju kväve marken mer läcker, desto minskar kväveutsläppen mätt i antal kilo kväve mer per hektar miljöåtgärder sätts in. Samtliga miljöersättningsåtgärder om är därför från miljösynpunkt mest effektiva i Hallands och Skåne län som har de största kväveutsläppen mätt i kilo kväve hektar åkermark. per RRV:s företagsekonomiska kalkyler visar vidare att stödet till fånggrödor är så lågt att det knappast täcker kostnaderna för anläggning och minskad avkastning i huvudgrödan. Något ekonomiskt incitament att

Minskat kväveläckage 209

anlägga fånggrödor utöver lagens krav på grön mark finns alltså inte enligt RRV. Eftersom kväveläckage är negativ miljöeffekt, bör principen om en att förorenaren betalar övervägas enligt RRV:s mening.

14.2.2 Utredningens analys av nuvarande

för minskat kväveläckage miljöersättning

14.2.2.l Anslutning och måluppfyllelse

Målet för den nuvarande miljöersättningen för sådd av f°anggröd0r är 39 000 ha fånggrödor anläggs årligen. Hittills har 7 900 ha åkeratt ca mark anslutits till stödet. Det ger en måluppfyllelse på 20 % jämfört med det uppsatta arealmålet. Den anslutna arealen har ökat med 60 % mellan åren 1997 och 1998, dvs. i samband med att ersättningsnivån höjdes från 500 till 900 kronor hektar. I figur 14.1 visas den länsviper fördelningen ansökt areal år 1998. Hallands län har den största sa av arealen fånggrödor, drygt 40 % den totala ansökta arealen. av

3500 3000 2500 2000 1500 1000 500

Figur 14.1. Länsvis fördelning den areal för vilken ansökningar av inkommit miljöstöd för sådd fånggrödor år 1998 Källa: SJ V. om av

I tabell 14.1 visas fördelningen den ansökta arealen fånggrödor år av 1998 mellan kust- och inlandskommuner i Skåne, Blekinge och Hallands län. Genomsnittet för de tre länen 82 % anslutna arealer i var kustkommunerna och 18 % i inlandskommunema. Variationen är dock mycket stor, i Halland låg 99 % den ansökta arealen i kustkommuav medan motsvarande siffra för Malmöhus län var 16 %. nema

Tabell 14.1. Fördelning till miljöprogrammet ansluten areal fång-

av gröda år 1998 Källa: SJ V.

14.2.2.2 Inkomna synpunkter från myndigheter och organisationer

Som en del i miljöprogramutredningens analys det nuvarande milav jöprogrammet för jordbruket har synpunkter inhämtats eller inkommit från företrädare för olika myndigheter och organisationer. När det gäller åtgärder for minskat kväveläckage har bl.a. följande synpunkter framkommit. Naturvårdsverket NV förordar att åtgärder för att minska växtnäringsläckaget endast skall kunna erhållas i utpekade områden med högt växtnäringsläckage, eller särskilt miljökänsliga områden. Detta hög ger samhällsnytta i förhållande till insatta medel. Åtgärder för begränsa att

växtnänngsläckage utgörs enligt NV av vallodling, fånggröda, skydds-

zoner, vårplöjning av vårsådd areal, vårspridning stallgödsel av samt större spridningsareal for stallgödsel. Till dessa åtgärder bör kopplas krav på att bl.a. genomgå utbildning samt upprätta och följa växtnäringsbalans och gödslingsplan. Enligt NV kan det finnas administrativa fördelar med att slå flera åtgärder och erbjuda brukarna samman ett smörgåsbord av åtgärder inom ersättningsform. samma Lantbruksdirektörers förening LD att anläggning fångmenar av grödor är en effektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. Tyvärr har anslutningen till stödet varit ganska dålig. LD att sätt anser ett att bättre effekt och ökad spridning är att höja ersättningsnivån och begränsa stödet till de mest miljökänsliga områdena. Att låta träda följa direkt på fånggrödan kunde ett sätt att popularisera stödet. vara Länsstyrelsen i Hallands län hänvisar i skrivelse från den 11 jaen nuari 1999 till Mellbyförsöken i Halland, har visat fånggrödor som att har god förmåga att minska läckaget kväve. När vi har den en av nu kunskapen menar länsstyrelsen att nästa logiska steg borde att förvara söka öka odlingen av fånggrödor i de mest utsatta områdena. Ett effektivt sätt att göra odling fånggrödor attraktivare höja ersättningav är att en i de kustnära områdena. Miljöersättningama bör enligt

länsstyrelsen

Minskat kvävelâckage 211

styras till de områden där de gör mest nytta. Ett annat sätt att öka intresset för fånggrödestödet är, enligt länsstyrelsen, att tillåta att fånggrödan bryts redan i november månad. Eventuellt skulle en tidigareläggning brytningstidpunkten kunna kombineras med möjligheten

av

fånggrödan följs träda. Länsstyrelsen bedömer att sådan regelatt av en ändring skulle innebära att intresset för odling fånggrödor ökade

av markant. Miljömässigt skulle det enligt länsstyrelsen inte innebära nå-

försämring, eftersom Mellbyförsöken har visat att efter oktober gon månad har fånggrödan mycket liten effekt på kväveutlakningen.

Procordia Food AB PF föreslår i skrivelse från den 9 februari

en 1999 att ett pilotprojekt för införs i det kommande miljöpro-

nypon grammet. Enligt PF är nyponodling miljövänlig produktionsform

en

bidrar till minskat näringsläckage. Vidare anför PF att nypon har som

är mycket välförgrenat och efter 3-5 år täcker hela ett rotsystem som den odlade arealen. Någon bearbetning jorden förekommer ej, och

av mellan nyponraderna anläggs gräs. Kvävet binds i växtmassan, och kväveläckaget blir således näst intill noll. Eftersom anläggningskostnaden för nyponodling är hög, och den första skörden inträffar först 3-4 år efter plantering, föreslår PF att ett initialstöd på 7 000 kronor per hektar under de fem första åren efter plantering införs i syfte att höja lönsamheten för odlama till acceptabel nivå. Stödet skulle utgå för

en

odlas med hjälp av integrerad produktion, vilket bl.a. innenypon som bär att användningen av kemiska bekämpningsmedel begränsas.

l4.2.2.3 Idéskiss från Ekologiska lantbrukarna och Svenska

Naturskyddsföreningen

Ekologiska lantbrukarna och Svenska Naturskyddsföreningen presenterade i oktober 1998 idéskiss till ett nytt miljöstöd för resurseffektivt

en jordbruk REJO. Syftet med REJO är att förändra jordbrukets produktionsmetoder mot långsiktig uthållighet. Det är tänkt att ersätta nuvarande ersättningar till resurshushållande konventionellt jordbruk, ekologisk odling, fånggrödor, extensiv vall, skyddszoner och bruna bönor.

REJO utgår från fyra centrala miljömål: Övergång till välbalanserade växtföljder med vall. Bättre växtnäringsutnyttjande. Jämnare regional fördelning djurhållningen och bättre integration

av

växtodling och djurhållning på gårdsnivå. av Minskad kemisk bekämpning.

2 l 2 Minskat kväveläckage

Enligt idéskissen skall REJO byggas modulsystem med upp som ett utgångspunkt i dessa fyra mål. En obligatorisk grundmodul skall innehålla dokumentation och analys gårdens miljöprestationer. Ett antal av

tilläggsmoduler skall premiera:

0 God självförsörjningsgrad med växtnäring.

Borttagen handelsgödselanvändning.

Borttagen kemisk bekämpning. Bra växtfölj Balans mellan växtodling och djurhållning.

Grundmodulen tar till de krav på systematisk dokumentation vara och analys av gårdens miljöeffekter finns i den nuvarande miljöersom sättningen till resurshushållande konventionellt jordbruk. På grundval av denna analys är tanken att inom modulsystemet erbjuda stegvis höjd ersättning för åtgärder som förbättrar gårdens miljöprestationer. Vinsterna är bl.a. att den konstlade gränsdragningen mellan miljöersättningsåtgärder enbart för jordbrukare med ekologisk respektive konventionell produktion försvinner. I stället skulle samtliga anslutna jordbrukare premieras utifrån exakt kriterier. Dessutom församma menar slagsställama att programmets konstruktion stark stimulans för ger en alla anslutna lantbrukare att gradvis öka sina miljöprestationer.

14.3 slutsatser

Utredningens

l4.3.l Motiv för

milj öersättning for minskat kväveläckage

Risken för stort kväveläckage från åkermarken skiljer sig mellan olika områden i landet bl.a. beroende på olika naturliga förutsättningar såsom klimat och jordart. Genom t.ex. valet grödor, växtföljd, gödsling och av jordbearbetning utifrån de naturliga förutsättningama kan jordbrukaren minska riskerna för kväveläckage. Val jordbrukaren måste som göra innebär i flera fall både vissa förändringar påverkar odlingen, som t.ex. tidpunkt för jordbearbetning, också vidta specifika åtgärder men att såsom odling av fånggröda. Båda åtgärderna innebär ökade kostnader jämfört med jordbrukare i andra geografiska områden inte behöver som vidta motsvarande åtgärder, då risken för kväveläckage beroende på de naturliga förutsättningarna är mindre. Att ersätta jordbrukarna för de ökade kostnader uppstår då åtgärderna måste vidtas för minska som att kväveläckaget inom dessa områden är motiv för det föreslagna nu ersättningen.

Minskat kväveläckage 213

l4.3.2 Geografisk avgränsning

Ersättningarna föreslås omfatta Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Det milda klimatet i det avgränsade området, också den höga nederbördsmängden särskilt på Västmen kusten, i kombination med låg retention och/eller hög kvävebelastning

grunder för avgränsningen. Andra utgångspunkter är att andelen lät-

är tare jordarter är relativt stor inom det föreslagna området, samt att en hög djurtäthet också är-vanligt förekommande. Oftast finns den högsta djurtätheten inom områden med lättare jordarter. Jordbruksdriften är dessutom intensiv inom stora delar området. För att åstadkomma ett av administrativt lätt avgränsat område har hela län valts, även om detta inte innebär den optimala avgränsningen utifrån de tidigare uppräknade

utgångspunktema.

14.3.3 Motiv för den föreslagna milj öersättningen

och de uppställda villkoren

Den analys utredningen gjort visar att måluppfyllelsen har varit låg som inom de flesta de olika ersättningsfonner för skydd av miljökänsliga av områden ingår i nuvarande miljöprogram, t.ex. inom miljöersättsom ningen för sådd fånggrödor. Enligt direktiven skall MPU pröva möjav ligheterna att genomföra effektivare miljöåtgärder för att ytterligare

begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det gäller växtnäringsläckaget.

Odling fånggröda efter huvudgrödan på hösten är effektiv av en metod för att minska risken för kväveläckage under höst- och vintermånaderna. Utredningen att orsakerna till den låga målmenar en av

uppfyllelsen för fånggrödeersättningen är att åtgärden inte särskilt rik-

tats till områden med hög kvävebelastning och/eller låg retention. Nuvarande ersättning omfattar även områden på det sydsvenska höglandet där andelen vall i växtföljden oftast är hög och vallinsådd vanligen görs i vårstråsäd. Detta medför minskade möjligheter att även så in fånggröda i vårstråsäden. En orsak till den låga måluppfyllelsen är troligen att det enannan bart varit möjligt att bryta fånggröda tidigast i februari året därpå. Att tillåta bearbetning på senhösten medför att problem beroende på en lerhaltsskillnader kan undvikas. Lerhaltskillnader kan finnas både inom området och mellan skiften, också inom skifte. För att en men samma bearbetning på senhösten skall lämplig skall marktemperaturen ha vara

sjunkit, med minskad mineraliseringshastighet följd. Slutet av ok-

som tober har därför lämplig tidpunkt. Tidpunkten sammanfalsatts som en ler med nuvarande bestämmelser höst- eller vinterbevuxen mark om

214 Minskat kväveläckage

enligt förordningen 1998:915 miljöhänsyn i jordbruket, för närva-

om rande den 20 oktober och 10 oktober beroende på län. Då det gäller val av gynnsammaste tidpunkt för brytning fånggröda kan två olika ståndpunkter urskiljas. En ståndpunkt nedbrukär att sen ning fånggrödan på hösten ökar möjligheten för den vårsådda av grödan att ta det kväve frigörs vid nedbrytning fånggrödan. upp som av En tidig nedbrulcning av fånggröda på våren kan innebära kvävet att som finns bundet i fånggrödan fastläggs och frigörs för för kunna sent att utnyttjas fullt ut den påföljande vårsädesgrödan med risk för ökat av läckage under påföljande höst. En ståndpunkt är att den kväveannan mängd som finns i fånggrödan inte har någon nämnvärd betydelse för fastläggningen, särskild då det inte företas någon jordbearbetning. Till vårbearbetningens fördel talar också att temperaturen i marken, främst i de sydligare delarna landet, oftast är några plusgrader under av stora delar senhösten och vintern. Även vid noll av temperaturer nära frigörs kväve som en fånggröda har möjlighet att och därmed förhindra ta upp

utlakning av kvävet.

Att fånggrödan skall vara insådd vid sista sådatum enligt arealersättningsprogrammet är ett villkor för att denna skall ha nått sådan en utveckling att möjligheterna finns för ett stort upptag kväve under av hösten efter skörd av huvudgröda.

En förändring i förhållande till nuvarande fånggrödeersättning

är också att ersättning till sådd fånggröda efter potatis föreslås. Efter av potatis bör marken besås med höstråg alternativt rågvete. Att det enbart är möjligt att välja någon av dessa två grödor såsom fånggröda, beror på att de har en bättre förmåga att etablera sig och på hösten växa sent än en fånggröda bestående t.ex. rajgräs. Den såtidpunkten har av sena valts för att möjliggöra sådd fånggröda både efter upptagning en av av tidig och matpotatis samt i flera fall också efter upptagning sen av stär-

kelsepotatis.

MPU har även övervägt att tillåta att ersättningsberättigande fånggrödeodling åtföljs av träda enligt bestämmelserna för uttagen areal. En sådan förändring skulle kunna öka anslutningen, kostnaderna men per kilo sparat kväve bedöms bli hög. En sådan möjlighet har därför inte

föreslagits.

Ökad fånggrödeodling dock inte den är enda åtgärd krävs eller som är möjlig att genomföra för att minska kväveutlakningen till havet. Andra åtgärder är att inte bryta vallen eller genomföra någon bearbetning av stubben på hösten utan förlägga denna till våren, och då i så nära anslutning till sådd möjligt. Genom att inte bearbeta på hösten som minskar kvävefrigörelsen och utlakningen begränsas. För inte föratt svåra bekämpningen rotogräsen bör kemisk bekämpning på hösten av

Minskat kväveläckage 215

tillåten. Tidpunkten för när bekämpningen först kan genomföras vara bör motsvara vad kommer att gälla för uttagen areal. som Att ersätta varje åtgärd för sig medför att det finns möjlighet för var fler brukare att ansluta sig till stödet och genomföra åtgärderna i den omfattning är optimal utifrån förutsättningar på företaget. Möjligsom heten att kombinera fánggrödeodling och vårbearbetning mot högre ersättningsnivå kan stimulera jordbrukaren att välja detta alternativ och därmed ytterligare minska risken för läckage. Det är även möjligt att kombinera fler åtgärder än de föreslagna nu för att ytterligare minska risken för kväveläckage, t.ex. olika begränsningar vad gäller spridning stallgödsel under hösten och vintern. av Utredningen har övervägt olika sådana förslag att spridningmen anser gödsel främst bör regleras med hjälp av andra styrmedel. I dag är en av spridningen stallgödsel till vissa delar reglerad bestämmelser av genom i förordningen 1998:915 miljöhänsyn i jordbruket och då särskilt i om delar föreslagna geografiska området. MPU menar också att stora av ytterligare villkor kan göra miljöersättningen alltför komplicerad och därmed minska anslutningen också öka de administrativa kostnamen dema. I åtgärden ingår även riktade individuella utbildnings- och informationsinsatser. Motivet för sådana satsningar är att det i dag i alltför stor omfattning förekommer tillförsel kväve som överstiger den optien av mala nivån. Om kvävegivoma till grödan väsentligt överstiger vad som tas grödan ökar risken för kväveläckage. Tillförseln av överopupp av timala givor sker oftast då stallgödsel ingår i växtodlingen och insatserbör därför riktas mot företag som använder stallgödsel. Genom utna bildnings- och informationsinsatserna bör det även vara möjligt att öka jordbrukarens motivation till att odla fånggrödor samt förutsättningge för att till stånd ökad jordbearbetning i samband med vårbruar en ket.

l4.3.4 Utredningens bedörrming av vissa inkomna

förslag

l4.3.4.l Utredningens bedömning idéskissen resurseffektivt av om jordbruk

MPU positivt på grundtankarna i idéskissen ett miljöstöd för ser om resurseffektivt jordbruk, t.ex. att skapa större helhetssyn inom milen jöprogrammet och att stimulera de anslutna jordbrukarna att gradvis öka sina miljöprestationer. Utredningen har dock konstaterat att de praktiska förutsättningarna inte föreligger för att genomföra en så radi-

216 Minskat kväveläckage

kal reform redan inom nästa programperiod. Man bör därför avvakta med beslut långtgående förändringar. Dels har analyser från om mer Jordbruksverket visat att ett modulsystem den föreslås i idéav typ som skissen skapar ökad administration, dels behövs det metodut-

åtskillig

veckling innan växtnäringsbalanser och andra gårdsdata kan läggas till grund för ett stödsystem. Av betydelse för framtida ställningstaganden är det uppdrag som regeringen har gett Jordbruksverket att utveckla sektorsmål för jordom bruket under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Jordbruksverket skall även utarbeta och lämna förslag till ett förstärkt åtgärdsprogram för minskade växtnäringsförluster från jordbruket. Enligt regeringen bör Jordbruksverket särskilt utreda möjligheten införa for att ett system gårdsvis ökad kväveeffektivitet samt möjliga styrmedel för detta. Ett system för gårdsvis ökad kväveeffektivitet är svårt att genomföra, eftersom det kräver mycket kunskap gårdens förhållanden ned om på skiftesnivå. Ett sådant system skulle dock kunna värdefullt vara ett instrument för att minska växtnäringsläckaget från jordbruket. Jordbruksverkets uppdrag skall redovisas den 31 december senast 1999, och därefter behandlas regering och riksdag innan ett av eventuellt systern för gårdsvis ökad kväveeffektivitet skulle kunna genomföras. Om systemet så småningom genomförs kan det bli aktuellt att utveckla en ersättning baserad på växtnäringsutnyttj ande i skeett senare de av programperioden.

l4.3.4.2 Utredningens bedömning förslaget rörande stöd till av nyponodling

När det gäller Procordia Food AB:s förslag till införande initialav ett stöd till nyponodling gör MPU följande bedömning. För närvarande finns en ersättning på 7 000 kronor hektar för per ekologisk frukt- och bärodling. Denna ersättning föreslås höjas till 7 500 kronor per hektar kapitel 12. Enligt Procordia Food AB är

se

det i dagsläget inte möjligt för odlama att till industrin skörd garantera av ekologiskt odlade varför föreslår ett stöd på 7 000 kronypon, man nor per hektar för nypon odlas med hjälp integrerad produktion. som av Enligt vad MPU erfar pågår ett arbete med stöd Procordia Food av AB med att ta fram nyponsorter klarar odlas ekologiskt. som av att Risken är att detta utvecklingsarbete skulle ersättning avstanna om en för att odla med hjälp integrerad produktion införs, särskilt nypon av om ersättningen är lika stor den ersättning i dag utgår för som som ekologiskt odlade nypon.

Minskat kväveläckage 217

14.4 Administrativa konsekvenser

Utredningens förslag innebär en ökad flexibilitet för jordbrukare att vidta de åtgärder är anpassade till företagets förutsättningar. För-

som slaget innebär dock att komplexiteten vad gäller de administrativa insatserna och kontrollåtgärdema ökar något i förhållande till den nuvarande utformningen motsvarande åtgärd. Utvecklingen av ADB-

av system, administrativa rutiner och kontrollrutiner bör dock kunna byg-

på nuvarande systern, och de administrativa konsekvenserna bör ga därmed kunna underlättas i förhållande till ett förslag för vilket det skulle behövas byggas upp ett helt nytt administrativt system.

15 Våtmarker och småvatten

15.1 Utredningens förslag

15. l Inledning

Våtrnarkemas utbredning har minskat kraftigt i jordbruksbygderna under de senaste århundradena. Från miljösynpunkt är våtmarker värdefulla att de har kvävereducerande effekt på vatten som passe-

genom en

dem. Dessutom är många av de växt- och djurarter som i dag rar genom är hotade beroende våtmarker. Om våtrnarksarealen ökar förbättras

av förutsättningarna for dessa arters långsiktiga överlevnad.

Genom att våtmarker är viktiga både för den biologiska mångfalden och för att minska kväveläckaget till havet bidrar miljöersättningen för våtmarker och småvatten till uppfyllande av flera miljökvalitetsmål, främst Ett rikt odlingslandskap och Ingen övergödning.

För att anpassa åtgärden till LBU-förordningen föreslår utredningen att den nuvarande miljöersättningen för anläggande och återskapande

våtmarker och småvatten görs om till dels ett investeringsstöd, dels av

miljöersättning. Investeringsstödet skall utgå enligt artiklarna 4-7 en och/eller artikel 33 i LBU-förordningen och ersättning i relation till

ge anläggningskostnaden det första året. Miljöersättningen skall utgå under hela åtagandeperioden och beräknas på grundval markens alter-

av nativvärde samt skötselkostnaderna.

15.1.2 Mål for

åtgärden

Målet för åtgärden är att 6 000 hektar våtmarker och småvatten anläggs eller återställs, på åkermark och på betesmark. Detta beräknas enligt Jordbruksverket kvävereduktion på l 200 ton kväve.

ge en ca

220 Våtmarker och småvatten

15. 1.3

Geografisk omfattning

Ersättning för anläggning och återställande våtmarker och småvatten av bör, liksom hittills, kunna lämnas i Götaland och Svealand.

Klassificering

Med våtmark menas i detta sammanhang ett område är täckt som av vegetation och där vattenytan finns i närheten av markytan. Vattennivån kan variera med de naturliga säsongsvariationema. Med småvatten menas vattensamlingar i mindre försänkningar i landskapet. Vattennivån i ett småvatten skall vara så hög att vattenspegel finns under en hela året. En våtmark eller ett småvatten skall minst 0,2 hektar för att bevara rättiga till stöd. Ersättning kan lämnas för anläggning och återställande våtmarker av och småvatten på åkermark och betesmark. De betesmarker kan bli som aktuella är marker saknar eller har mycket låga kända natur- och som kulturvärden. I dessa marker får anläggning våtmark eller ett av en småvatten större positiv effekt på biologisk mångfald och växtnäringsläckage än om marken fortsätter att utnyttjas till bete.

15. l Skötselvillkor

Villkoren för ersättningen skall liksom hittills syfta till att våtmarker och småvatten anläggs och återställs. De skall dessutom möjliggöra en lämplig skötsel av stödobjekten så att dess funktion består under hela stödperioden. Länsstyrelsen får ställa villkor om i vilken utsträckning igenväxningsvegetation skall tas bort. Slåtter och bete skall vara ersättningsberättigat. Ersättning för slåtter skall i normalfallet förenas med krav på bortförsel den avslagna av vegetationen, men länsstyrelsen skall kunna dispens i de fall där miljöge vinsterna blir större materialet tillåts ligga kvar. I vissa fall kan om bortförseln motverka kvåvereduktionen i och med att de kvävereducerande bakterierna är beroende av dött växtmaterial kolkälla. Bete som skall vara tillåtet under hela betesperioden. Användning av vattnet för bevattning bör tillåtas, i syfte att öka det ekonomiska incitamentet att anlägga eller återställa våtmarker. Ersättning skall även kunna lämnas till sådana anläggningar kräver som dammvall runt hela eller delar av dammen. Dammvallar, brunnar m.m. N

Våtmarker och småvatten 221

som behövs för att bevara den anlagda våtmarken eller småvattnet skall underhållas.

Kemisk bekämpning, kalkning eller gödsling i våtmarker och småvatten är inte tillåten.

15. l Ersättningsnivåer

Ersättningen lämnas under en ZO-årsperiod med följande belopp årligen:

År l Investeringsstöd: Ersättning i relation till

anläggningskostnaden

Åren l-20 Miljöersättning: Ersättning för markens altemativvärde 2 500 lq/ha Ersättning för skötselåtgärder slåtter, bete 1 300 kr/ha SUMMA 3 800 kr/ha

Ersättningen inom miljöstödet har anpassats till det högsta stödbelopp per år som gemenskapen kan bevilja för denna åtgärd, dvs. 450 euro per hektar.

Ersättning för skötselåtgärder lämnas skötsel utförs.

bara de år som Om skötsel med slåtter eller bete endast utförs på en del av våtmarken eller småvattnet skall ersättningen för skötsel bara betalas för den del som sköts.

Ersättning kan lämnas till den som äger marken åtgärden utförs

som på, eller till den som arrenderar marken om han eller hon har markägarens tillstånd.

Sökanden skall ha en plan för anläggningen av våtrnarken eller småvattnet. Länsstyrelsen skall utifrån planen ha möjlighet att avslå ansökningen t.ex. om länsstyrelsen bedömer att det inte är möjligt att anlägga en fungerande våtrnark på den föreslagna platsen eller om en betesmark har alltför höga natur- och kulturvärden för att passa som våtmark.

Fram till det år slutbesiktningen görs kan brukaren söka andra ersättningar för den mark omfattas ansökan miljöersättning för

som av av våtmarker och småvatten.

222 Våtmarker och småvatten

15. l

Tjugoårsbeslut

Beslutsperioden för miljöersättning till våtmarker och småvatten bör även under kommande programperiod vara tjugoårig, i syfte att säkerställa en långsiktig miljönytta. Perioden räknas fr.o.m. det år då länssty-

relsen godkänt anläggningen vid slutbesiktning.

15.1 Förväntad och kostnad

anslutning

Som nämndes ovan är målet för åtgärden att 6 000 hektar våtmarker och småvatten anläggs eller återställs, hälften på åkermark och varav hälften på betesmark. Kostnaden för investeringsstödet för anläggande våtmarker och av småvatten beräknas till ca 27 miljoner kronor. Den beräknade årliga kostnaden för milj öersättningen 23 miljoner kronor. är ca

15.2 Motiv för

utredningens förslag

15.2.1 och

Tidigare utvärderingar analyser av

nuvarande för våtmarker och

milj öersättning

småvatten

15.2. 1 Milj

Det ursprungliga målet för åtgärden att våtmarker skall anläggas var eller återställas på 4 000 ha åkermark i Götaland och Svealand under programperioden. I Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets översyn av miljöstöden SJV 1997a konstateras att de ansökningar som kommit in under det första året totalt omfattar ca 1 200 ha åkermark. Mot bakgrund att åtagandet sträcker sig över av en lång tidsperiod och att åtgärden är omfattande samt att ansökningstiden var kort första året bedömer verken att anslutningen till ersättningsformen under det första året får god. anses som I en analys av problem och brister diskuteras effekterna av att åkermark som används för anläggning av våtrnark eller småvatten betraktas som jordbruksmark som tas produktion miljöskäl enligt rådets ur av förordning EEG 2078/92. Detta innebär att marken omfattas av lcraven på uttag av jordbruksmark enligt rådets förordning EEG 1765/92, vilket betyder att marken inte får användas för någon form produkav tion. Våtmarkema kan t.ex. inte utnyttjas bevattningsdammar. Att som tillåta bete eller att utnyttja avslagen vegetation i produktion under hela

Våtmarker och småvatten 223

säsongen strider också mot förordningen. Våtrnarkerna anläggs på åkermark som ofta har ett högt innehåll av växtnäringsämnen, vilket kan leda till snabb igenväxning om våtrnarken inte hävdas. Verken konstaterar därför att nuvarande regelverk således kan reducera de anlagda våtmarkemas miljönytta samt begränsa möjligheterna till en ökning av den biologiska mångfalden. I rapporten föreslås att initiativ bör tas inför nästa programperiod för att EG:s regelverk ändras så att det blir möjligt att tillåta bete eller slåtter under hela vegetationssäsongen i våtmarker anlagda på åkermark.

15.2. l RRV:s granskning av jordbrukets miljöstöd

RRV har i rapporten "Jordbrukets miljöstöd" RRV 1999 granskat i hur hög grad de olika åtgärderna inom miljöprogrammet bidrar till att uppnå jordbrukets miljömål. Ett av de miljömål som granskats är halvering av kväveläckage.

Enligt RRV är anläggning av våtrnark den åtgärd inom miljöprogrammet som är mest kostnadseffektiv för att reducera kväveutsläpp sett ur ett statsfinansiellt perspektiv. Detta innebär att den lägsta kostnaden för staten mätt i kronor miljöstöd minskat kilo kväve erhålls

per för våtmarker. Miljöstödskostnaden för att reducera ett kilo kväve ligger mellan 1,50 och 4,40 kronor för anläggning våtrnark på åker-

av mark medan kostnaden för anläggning av våtrnark på betesmark ligger mellan 1,00 och 3,00 kronor. Som en jämförelse kan nämnas att anläggning av skyddszon är den dyraste miljöstödsåtgärden. Statens miljöstödskostnad för anläggning av skyddszoner varierar enligt RRV mellan 110 kronor och 289 kronor per kilo reducerat kväve.

15.2.2 nuvarande

Utredningens analys av

milj öersättning för våtmarker och småvatten

15.2.2.l Anslutning och måluppfyllelse

Som nämndes ovan var det ursprungliga målet att våtmarker skall anläggas eller återställas på 4 000 ha åkermark under programperioden. Från och med år 1998 kan stödet även lämnas för våtmarker eller småvatten som anläggs på betesmark som saknar eller har mycket lågt natur- och kulturmiljövärde. Målet har därmed reviderats till att omfatta 5 000 ha åkermark och 8 000 ha betesmark. Det finns fyra olika ersättningsnivåer: Åker- respektive betesmark åren l-5 respektive åren 6- 20.

224 Våtmarker och småvatten

Totalt har ca l 400 ha anslutits till ersättningsformen t.0.m. år 1998. Det gör att måluppfyllelsen mätt som andel av det reviderade arealmålet är låg, ll %. I figur 1.5.1 visas den länsvisa fördelningen

ca av ansökt areal år 1998. En fjärdedel av den ansökta arealen finns i Västra Götalands län.

50 i

å3k2L.JLtI_X§Z®U7P-3

Län

Figur 15.1. Länsvis fördelning av den areal för vilken ansökningar inkommit om miljöstöd för våtmarker och småvatten år 1998.

l5.2.2.2 Inkomna synpunkter från myndigheter och organisationer

Som en del i utredningens analys av det nuvarande miljöprogrammet för jordbruket har synpunkter inhämtats eller inkommit från företrädare för olika myndigheter och organisationer. När det gäller miljöersättningen för våtmarker och småvatten har bl.a. följande synpunkter framkommit.

Naturvårdsverket NV framhåller att ett mål med åtgärden är att återställa biologisk mångfald knuten till våta miljöer, som gått förlorad genom de senaste seklens utdikningar av landskapet. Vid anläggande eller återställande av våtmarker och småvatten bör därför särskild hänsyn tas även till våtmarksberoende artgrupper som inte tål hög kvävebelastning. Slåtter med bortförsel av höet samt bete måste tillåtas våtmarker, eftersom detta ökar den biologiska mångfalden och effektiviserar närsaltreduktionen. Vattnet i dessa marker bör, med vissa restriktioner, tillåtas användas till bevattning, detta ökar den växtnäringsreducerande effekten och ökar dessutom det ekonomiska incitamentet att anlägga eller återställa våtmarker. Ersättningen måste kunna erhållas

arrendatorer. Nuvarande regler förhindrar i vissa fall optimal även av

Våtmarker och småvatten 225

placering av våtmarker. Ersättningen måste tillräckligt hög för att

vara vara attraktiv även i de läckageintensiva bygdema.

Lantbruksdirektörers förening anför att våtmarksersättningen bör behållas i sin nuvarande fonn. Länsstyrelsen bör dock kunna avslå en stödansökan om det inte finns tillräcklig milj önytta med åtgärden.

Sveriges Ornitologiska Förening SOF framhåller att våtmarkema är en mycket viktig miljö för fåglar i jordbrukslandskapet. När det gäller anlagda våtmarker är det enligt SOF främst två faktorer är

som av betydelse för fågellivet." Dels är det viktigt att vattenståndet tillåts tluktuera över året, dels måste våtmarken skötas, t.ex. att Vegetatio-

genom nen hävdas. SOF betonar därför starkt att det nuvarande förbudet mot bete i våtmarker anlagda med miljöersättning måste tas bort. Att tillåta våtmarksbete är av stor betydelse för den biologiska mångfalden. Vidare framhåller SOF att det är viktigt att man innan anläggningsarbetena påbörjas har bestämt sig för vilken våtrnark vill åstadkom-

typ av man ma. SOF menar också att även anläggning mindre bevattningsdam-

av mar etc. i jordbrukslandskapet är av betydelse för den biologiska mångfalden.

Svenska jägareförbundet SJF framhåller att den fr.o.m. år 1998 införda möjligheten att anlägga våtmarker på betesmark är mycket positiv. För att få ut största möjliga miljövårdsnytta miljöersättningen för

av anläggning av våtmarker och småvatten anser dock SJF att länsstyrelsen bör ges befogenhet att prioritera mellan inkomna ansökningar. Grunden för en sådan prioritering bör bl.a. vara våtrnarkens utformning och läge. Vidare framhåller SJF att betesdrift måste tillåtas längs med stränder i anlagda våtmarker. Betesdriften skapar en zonering av olika livsmiljöer vilket avsevärt ökar våtmarkemas värde för den biologiska mångfalden.

Länsstyrelsen i Hallands län menar att våtmarken ofta är mycket värdefull i sitt nyanlagda skick att den förfaller med påfallande

men hög hastighet om ingen skötsel sätts in. Enligt länsstyrelsen har stor

en andel av de anlagda våtmarkema i Halland sådana jordarter att det nästan är orealistiskt att till stånd skötselåtgärder med konventionella maskiner, samtidigt som ersättningen är för låg för att markägare

sporra att verkligen satsa på skötseln. Länsstyrelsen föreslår bl.a. att bete tilllåts som skötselmetod under hela betessäsongen, att ersättningen för skötsel höjs till minst 5 000 kr/ha samt att kravet på bortförsel avsla-

av gen vegetation tas bort.

226 Våtmarker och småvatten

15.3 slutsatser

Utredningens

l5.3.1 Motiv för för våtmarker och

milj öersättningar

småvatten

Våtmarker fyller många funktioner samtidigt. De är betydelsefulla bl.a. för den biologiska mångfalden i åkerlandskap. Genom avvattning och uppodling har våtmarkemas utbredning kraftigt minskat under de senaste århundradena. Många de hotade svenska växt- och djurarterna

av är beroende av våtmarker. Om våtmarksarealen ökar förbättras förutsättningarna för dessa arters överlevnad. Att anlägga och återställa våtmarker i jordbrukslandskapet är också en viktig åtgärd för att minska kväveutlakningen till havet. Våtmarker har kväverenande effekt

en på det vatten som passerar våtrnarken genom att en del av kvävet i nitratform denitrifieras. Våtmarker bidrar dessutom till att upprätthålla grundvattennivån. Vid anläggning av våtmarker tas åkermark ur bruk. Därigenom minskar användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel eftersom de inte får användas på våtmarken.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet har man genom att kombinera ekonomiska och fysiska beräkningsmodeller jämfört våtmarker med andra metoder att minska näringsläckaget från jordbruket Byström 1998. Våtmarksrestaurering visade sig vara en billig metod för kväverening, betydligt billigare än odling av fånggrödor och fullt jämförbar med en minskad användning av handelsgödsel. Enligt SLU skulle det vara samhällsekonomiskt lönsamt att höja miljöersättningen till våtmarker, eftersom dagens ersättningsnivåer är otillräckliga i södra Sverige och kostnaden för att säkerställa en ökad våtmarksanvändning vida understiger den kostnadsbesparing i form av kväverening som de kan åstadkomma.

l5.3.2 Förändringar med LBU-förordningen

I artikel 22 i LBU-förordningen anges syftena med stödet för miljövän-

ligt jordbruk. Till skillnad från i EG:s nuvarande miljöstödsförordning

2078/92 finns inte långsiktigt uttag av jordbruksmark ur produktion i miljövårdssyfte angivet ett syfte med stödet. Miljöersättning för

som anläggande och återskapande av våtmarker kan i stället motiveras genom att det syftar till att jordbruksmark används på ett sätt är för-

som enligt med skydd och förbättringar av miljön, landskapet med dess särdrag, naturresursema, jorden och den genetiska mångfalden". Denna förändring innebär att marken inte längre omfattas av kraven på uttag

Våtmarker och småvatten 227

av jordbruksmark ur produktion, vilket gör att skötselvillkoren kan förändras på ett sätt som är positivt miljösynpunkt.

ur

Samtidigt får den maximala medñnansieringsbara ersättningsnivân enligt LBU-förordningen inte överstiga 450 3 800 kronor

euro ca per hektar för miljöersättningar till "övrig markanvändning. Den låga måluppfyllelsen i den nuvarande miljöersättningen för våtmarker talar för att jordbrukarnas ekonomiska incitament för att anlägga våtmarker redan med nuvarande ersättningsnivåer är alltför lågt. Utredningen föreslår därför att ett investeringsstöd införs i enlighet med artiklarna 4-7 och/eller artikel 33 i LBU-förordningen. Genom investeringsstödet skulle jordbrukaren kunna få ersättning i relation till anläggningskostnaden år Miljöersättningen kan därefter utgå under hela åtagandeperioden och beräknas på grundval av markens altemativvärde samt kostnaderna för skötseln.

15.4 Administrativa konsekvenser

I den nuvarande milj för våtmarker gäller att länsstyrelsen genomför en förimdersökning för att klargöra om miljövårdssyftet kommer att uppnås innan ett beslut om ersättning kan tas. Brukaren skall färdigställa anläggningen och länsstyrelsen skall ha godkänt den innan ersättning kan börja betalas ut. Denna administrativa hantering har enligt vad utredningen erfar fungerat mycket bra. Utredningen anser därför att systemet med förundersökning borde kunna användas även för det föreslagna investeringsstödet.

Att ersättningsbeloppet föreslås vara detsamma under hela åtagandeperioden leder till vissa administrativa förenklingar, eftersom

man t.ex. inte behöver anpassa ADB-systemet så att det tar hänsyn till om ett skifte befinner sig i åren l-5 eller åren 6-20 för att räkna ut ersättningsbeloppet. ADB-hanteringen förenklas ytterligare att ersättning-

av en är densamma för åker- respektive betesmark, eftersom det då inte behövs någon hänvisning till ägoslag i systemet. Dessutom förenklas sanktionsberälcningama betydligt. I nuläget genomförs en slags proportionering mellan de olika ägoslagen i de fall då en stödmottagare har våtmark både på åkermark och betesmark och det vid fáltkontroll konstateras en avvikelse på något av skiftena.

16 av bruna bönor

Miljövänlig odling

på Oland

16.1 Utredningens förslag

16.1.1 Inledning

Sedan början av 1900-talet har bruna bönor odlats traditionellt på Öland, som i princip är den enda plats i Sverige där denna gröda odlas. Totalt odlas ca 1 000 ha årligen SCB 1998. Odlingen omfattar lokala sorter som särskilt törädlats för nordiska förhållanden. Dessa sorter kännetecknas av en kortare vegetationsperiod än andra sorter. Vidare är avkastningen lägre jämfört med andra sorter.

Inom denna odling är behovet av kvävegödsling lågt. Bönorna odlas i rader med ett avstånd på ca 0,5 m, vilket minskar behovet ogräs-

av medel eftersom mekanisk ogräsresning är den nonnala metoden.

Miljöåtgärdens syfte är att bibehålla den traditionella, miljövänliga odlingen med lokala sorter bruna bönor på Öland. Åtgärden lämnar

av därmed ett bidrag till uppfyllandet miljökvalitetsmålen Ett rikt 0a-

av lingslandskap, Ingen övergödning och Giftfri miljö.

Utredningen föreslår att reglerna för utformningen femårsbeslut

av förenklas för att underlätta administrationen av åtgärden.

16. l Mål för

åtgärden

Målet för åtgärden är att bibehålla den traditionella odlingen omfattande l 000 ha bruna bönor på Öland.

ca

16. l Geografiskt område

Miljöersättning för miljövänlig odling bruna bönor lämnas endast på

av Öland.

230 Miljövänlig odling bruna bönor på Öland av

16. l Villkor

Ersättning lämnas enbart för odling sorter finns på den svenska av som sortlistan och är av svenskt ursprung. Följande skötselvillkor skall uppfyllda för att ersättning skall vara kunna lämnas: 0 gödsling får ske med högst 30 kg kväve hektar och år, per 0 odling skall ske i rader med ett sådant avstånd att mekanisk ogräsbekämpning kan utföras, 0 kemiska bekämpningsmedel mot svampsjukdomar och insekter får inte användas, 0 i syfte att minska växnäringsläckaget får j ordbearbetning före den l december endast ske vid sådd av höstsådd gröda år samma som bönorna har skördats.

l l Ersättningsnivåer

Ersättning lämnas med 2 700 kronor per hektar.

l6. l Femårsbeslut

Femårsåtagandet omfattar all den areal som sökanden odlar med bruna bönor Varje enskilt år. Detta innebär att arealen tillåts variera under beslutsperioden och att all den areal som årligen odlas med bruna bönor skall skötas i enlighet med ersättningsfonnens regler. Jordbrukaren ansöker om utbetalning ersättning för hela arealen odlas med bruav som

na bönor respektive år under femårsperioden.

l6.1.7 Beräknad kostnad och

anslutning

Totalt beräknas att ca 130 jordbrukare med areal l 000 ha en av ca ansluts till åtgärden. Den årliga kostnaden beräknas till 3 miljoner lcroca nor.

Miljövänlig odling bruna bönor på Öland 231

av

16.2 Motiv för utredningens

förslag

l6.2.l Tidigare och av utvärderingar analyser

nuvarande för bruna

milj öersättning odling av

bönor

16.2. l Miljöstödsöversynen

I Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets översyn av miljöstöden SJV l997a konstateras att ca 600 ha hade anslutits till ersättningsformen år 1995. År 1996 hade anslutningen ökat till närmare 800 ha, vilket motsvarade ca 70 % av den uppskattade arealen enligt miljöprogrammet.

Den kritik som framförts mot åtgärden gäller främst begränsningen av att arealen under åtagandeperioden inte får understiga antalet hektar i femårsbeslutet med mer än 30 % under ett enskilt år. I rapporten framhålls dock att den tillåtna årliga variationen av arealen inom stödet till brima bönor är större än för någon miljöersättning och att en

annan ytterligare ökning skulle kunna leda till att åtgärdens syfte motverkas.

l6.2.2 nuvarande

Utredningens analys av

för bruna bönor

miljöersättning odling av

16.2.2.1 Anslutning och måluppfyllelse

Jämfört med år 1995, då åtgärden introducerades, har det skett en ökad anslutning till ersättningsformen. Den anslutna arealen var enligt Jordbruksverket år 1998 ca l 000 ha, fördelat på 135 jordbrukare. Samtliga jordbrukare på Öland odlade bruna bönor år 1998 anslutna till

som var miljöstödet och i princip omfattas hela den areal som odlas med bruna bönor på Öland ersättningsfonnen.

av

l6.2.2.2 Utfomining femårsbeslut

av Åtaganden inom miljöprogrammet måste enligt EU:s regler vara minst femåriga. Miljöersättningen för bruna bönor tillhör de åtgärder där en total volym inom ett visst geografiskt område ur miljösynpunkt är viktigare än att vissa jordbrukare eller särskilt avgränsade markytor omfattas av åtagandena. Inom den nuvarande miljöersätmingen för odling av bruna bönor gäller att arealen som omfattas av beslut om stöd kan flyttas runt i växtföljden. Under ett enskilt år får dock arealen under-

232 Miljövänlig odling bruna bönor på Öland

av

skridas med högst 30 % jämfört med femårsbeslutet. För den länsstyrelse som hanterar åtgärden leder detta krav till ett administrativt merarbete liknade det som beskrivits för de nuvarande miljöersättningarna till vallodling se avsnitt 11.2.2.4, om än i mindre skala.

16.3 slutsatser

Utredningens

l6.3.l Motiv för för bruna

miljöersättning odling av

bönor

Miljöersättningen främjar i första hand en miljövänlig odlingsmetod som bidrar till att minska kväveläckaget och användningen av kemiska bekämpningsmedel. Dessutom säkras fortsatt traditionell odling av lokala sorter bruna bönor på Öland. Odlingen är viktig del öns

av en av kulturarv. Vidare innebär odlingen att lokala sorter av bruna bönor kan bevaras in situ och därmed lämnas ett bidrag till arbetet med att bevara växtgenetiskt material.

16.3.2 Femårsbeslutens

utformning

Med det primära syftet att förenkla den administrativa hanteringen föreslår utredningen att jordbrukaren i samband med femårsåtagandet anmäler att denne avser att sköta all den areal bruna bönor som årligen odlas i enlighet med ersättningsformens regler.

16.4 Administrativa konsekvenser

Utredningens förslag gällande utfommingen av femårsbesluten bedöms leda till förenklingar både för den länsstyrelse som genomför administrationen av åtgärden och för jordbrukarna i samband med ansökningsförfarandet.

17 av

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet

17.1 Utredningens förslag

17.1.1 Inledning

Inom det nuvarande miljöprogrammet genomförs utbildning, infonnation och demonstrationsproj ekt U ID inom tre delprogram:

Biologisk mångfald och kulturvärden. Miljökänsliga områden. Ekologisk produktion. Huvuddelen av UID-verksamheten bedrivs inom s.k. länsprogram.

Länsstyrelsen har det regionala ansvaret och svarar för samordningen och ktmskapsförsörjningen inom länet, samt för att engagera Övriga regionala och lokala aktörer. Verksamheten består bl.a. kurser, fält-

av vandringar, individuell rådgivning och studiecirklar. Vissa aktiviteter genomförs vid särskilda demonstrationsgårdar iordningställts för

som ändamålet. Jordbruksverket styr den regionala verksamheten genom villkor för medlens användning, personalutbildning m.m.

Under den innevarande programperioden har Jordbruksverkets system för genomförande och administration av utbildningsåtgärderna reviderats löpande, vilket har inneburit en successiv förändring mot ett mindre detaljerat regelverk.

Eftersom den nuvarande UID-verksamheten fungerar bra och administrationen av den dessutom fortlöpande förenklas, anser Miljöprogramutredningen att det för närvarande inte finns behov av att genomföra några större förändringar.

17.1.2 Mål for åtgärden

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet skall komplette-

av

övriga miljöersättningsåtgärder i syfte att uppnå jordbrukets miljöra mål. Kompetensutvecklingen långsiktig investering för miljöar-

är en betet eftersom kunskap förändrar brukares attityder och hur de agerar.

av

Såväl enskilda jordbrukare som anställd arbetskraft vid jordbruksföretag är viktiga målgrupper i arbetet.

17.1.3 Geografisk omfattning

Aktiviteterna riktar sig till lantbrukare i hela Sverige.

17. 1.4 Villkor

Deltagandet är kostnadsfritt. Ingen ersättning lämnas till lantbrukarna.

Kompetensutvecklingsåtgärdema bör utformas så att de till

anpassas de nya ersättningsformema inom miljöprogrammet samt till de miljömål som ersättningama skall bidra till att uppnå. Kompetensutvecklingsprogrammet bör därför flexibelt och utrymme för regio-

vara ge nala anpassningar. Liksom i dag bör huvuddelen av verksamheten bedrivas inom s.k. länsprogram.

17.1.5 Förväntad kostnad

Den totala kostnaden för kompetensutveckling lantbrukarna på mil-

av jöområdet beräknas till 114 miljoner kronor per år. Denna summa inkluderar enbart åtgärder inom jordbruket och inte åtgärder inom skogsbruket.

Till detta kommer de riktade inforrnations- och utbildningsinsatser för att minska kväveutlakningen som föreslås som en del åtgärden

av Minskat kväveläckage se kapitel 14.

17.2 Motiv för utredningens

förslag

17.2.1 UID-verksamhetens nuvarande

uppbyggnad

Som tidigare nämnts genomförs den del UID-verksamheten som

av Jordbruksverket ansvarar för inom tre delprogram; biologisk mångfald och kulturvärden, miljökänsliga områden samt ekologisk produktion. I detta avsnitt ges en kort redovisning av aktiviteterna inom respektive delprogram samt Jordbruksverkets administrativa hantering verk-

av samheten.

Kompetensutveckling av lantbrukarna på miljöområdet 235

l7.2.1.1 Delprogram l Biologisk mångfald och kulturvärden

- De aktiviteter som ingår i delprogram l är i huvudsak samlade inom kampanjen Markemas Mångfald. Målet är att jordbrukare, markägare och anställda inom jordbruket har den kLmskap som behövs för att den biologiska mångfalden och de kulturhistoriska värdena i odlingslandskapet skall bevaras och förstärkas.

Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Lantbrukamas Riksförbund ansvarar centralt för genomförandet av kampanjen. Länsstyrelserna ansvarar för verksamheten på regional och lokal nivå.

Inom delprogrammet genomförs den obligatoriska utbildning eller rådgivning som krävs av jordbrukare som beviljats miljöersättning för

bevarande av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden. De obligatoriska utbildningarna följer ingen gemensam kursplan utan utformas av länsstyrelserna själva, enligt vissa riktlinjer som lämnats av de centrala verken.

Ett viktigt och omfattande arbetsområde inom länsprogrammen är individuell rådgivning. Med utgångspunkt i brukarens egna intressen och förutsättningar upprättas en skötselplan för gårdens natur- och kulturvärden. Arbetet utförs i nära samarbete mellan lantbrukaren och en rådgivare från länsstyrelsen eller annan organisation och ger stor möjlighet för den intresserade lantbrukaren att få information anpassad efter gårdens förhållanden. Den information som lämnas skall även underlätta för jordbrukaren att fullgöra eventuella åtaganden inom

miljöersättningama.

Medel kan också beviljas till fristående organisationer och andra

tar fram informations- och utbildningsmaterial eller ordnar kurser som

kompletterar och stöder verksamheten inom länsprogrammen. Exsom empel på organisationer deltagit i arbetet är Nordiska Förbundet

som för Kulturlandskap, Hälsinglands museum, Lantbrukamas Riksförbund och Svenska lantarbetareförbundet. Även rasföreningar för hotade lokala husdjursraser kan beviljas UID-medel. Budgetåret 1999 har särskilda medel avsatts för att främja bevarandet av de utrotningshotade husdjursrasema ardenner, nordsvensk brukshäst och gotlandsruss.

För att understödja den regionala verksamheten har bl.a. fortbildningskurser inom ämnesområdena rådgivningsmetodik, biologisk mångfald, kulturhistoria m.m. anordnats av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Lantbrukamas Riksförbund.

236 Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet

av

17.2.1.2 Delprogram 2 Miljökänsliga områden

- Under andra halvan av 1980-talet påbörjades arbetet med att minska miljöbelastningen till följd växtnäringsläckage samt att minska häl-

av so- och miljöriskema vid användning av bekämpningsmedel. Arbetet bedrivs alltsedan dess inom handlingsprogram för respektive delområde; växtnäring och bekämpningsmedel. Bland de åtgärder vidtagits

som inom programmen spelar utbildning och information central roll. De

en delar i handlingsprogrammen rör infonnationsverksamhet har in-

som förlivats i delprogram Under år 1998 infördes miljöersättning

en ny för resurshushållande konventionellt jordbruk med obligatorisk utbildning och rådgivning som genomförs inom detta delprogram.

Inom länsprogrammen består verksamheten framför allt aktivi-

av

fáltvandringar, kurser, demonstrationer odlings- och spridteter som av ningsteknik samt individuell information. Viktiga ämnesområden

som tas upp inom växtnäringsornrådet är växtnäringsbalanser, strategier för utnyttjande av stallgödsel, åtgärder för att begränsa ammoniakavgången och optimal kvävegödsling. Inom bekämpningsmedelsområdet är bl.a. förbättrad behovsanpassning vid användning bekämpningsmedel,

av förbättrad hantering bekämpningsmedel hälso- och miljösyn-

av ur punkt, teknikens betydelse för behandlingsresultatet och/eller minskad vindavdrift, samt betydelsen av kantzoner från tlora- och faunasynpunkt och skyddssynpunkt viktiga områden.

Den hittills mest omfattande aktiviteten inom delprogrammet är individuell rådgivning inom växtnäringsområdet, där den största delen utgörs av upprättande av växtnäringsbalanser. Inom bekämpningsmedelsområdet utgör demonstrationsprojekt och kurser den största satsningen. Verksamheten innehåller även produktion av regionalt informationsmaterial, studiecirklar samt regionala fortbildningar för länets rådgivare.

Ett mindre antal organisationer bedriver informationsverksamhet vid sidan av länsprogrammen inom ramen för delprogram genom att t.ex. ordna utbildningar, inforrnationsträffar och utarbeta informationsmaterial. Exempel på organisationer som verkat inom delprogram 2 är Grönsaksodlarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund och Odling i Balans.

Både inom växtnärings- och bekämpningsmedelsområdet har Jordbruksverket regionalt placerade specialister. Deras uppgift är att med sin verksamhet understödja och komplettera informationen inom länsprogrammen. Den huvudsakliga målgruppen för deras verksamhet är således de rådgivare som ansvarar för kunskapsfönnedling till den enskilde jordbrukaren. Detta gör bl.a. att utarbeta gödslings-

man genom

Kompetensutveckling av lantbrukarna på miljöområdet 237

i

och bekämpningsstrategier, informationsmaterial och genom prognosoch vamingsverksamhet på bekämpningsmedelsområdet.

17.2. l Delprogram 3 Ekologisk produktion

- Utbildning, information och demonstrationsprojekt inom delprogram 3 syftar till att öka andelen ekologisk produktion, ett led i utveck-

som

hållbar och miljövänlig livsmedelsproduktion. lingen mot en

Huvuddelen av den verksamhet som genomförts har skett inom ra-

för länsprogrammen, inom vilka respektive länsstyrelse och andra men organisationer och aktörer genomför en rad olika aktiviteter. Exempel på sådana aktiviteter är kurser, fåltvandringar, individuell information, iordningställande demonstrationsgårdar och demonstrationsodlingar.

av I vissa fall har också lokalt/regionalt informationsmaterial framställts

for länsprogrammen. inom ramen

Av de olika genomförda aktiviteterna är det kurser som sammanlagt nått flest lantbrukare. Fält- och gårdsvandringar, som är en förhållandevis billig form kunskapsförmedling, har intresserat många lant-

av brukare. Stort intresse har också mött individuell rådgivning, som vanligtvis utmynnat i gårdsanpassad strategi för omläggningen till eko-

en logisk produktion. En sådan omläggningsplanering är ett viktigt led för att lyckas med övergången till ekologisk produktion.

Ett tjugotal centrala organisationer har verkat inom delprogram 3 årligen. Ekologiska Lantbrukama, KRAV och Ekokött är exempel på organisationer beviljats medel. Huvuddelen verksamheten har

som av bestått i att ta fram informationsmaterial, anordna kurser samt information, bl.a. genom medverkan vid utställningar och mässor.

Jordbruksverket har regionalt placerade specialister inom delprogrammet, vilka har till uppgift är att understödja och komplettera informationen inom länsprogrammen. Den huvudsakliga målgruppen för deras verksamhet är de rådgivare ansvarar for kunskapsfönnedling

som till den enskilde jordbrukaren.

17.2. l Administration

Jordbruksverket för den administrativa hanteringen som utbe-

ansvarar talningsställe och fondkoordinator. Verket har utformat ett administrativt system för genomförandet UID inom jordbruket och administre-

av

även utbetalning medel till Skogsstyrelsen, för rar av som ansvarar motsvarande system inom skogsbruket. Jordbruksverket ansvarar även

238 Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet av

för central samordning och utvärdering samt kontroll och revision av verksamheten. Under september uppmanar Jordbruksverket länsstyrelserna att inkomma med länsprogram och medelsansökan inför kommande år. Syftet med skrivelsen är att underlätta länsstyrelsernas planering och förenkla handläggningen. I skrivelsen meddelas anvisning för länsen programmens innehåll, riktlinjer för respektive delprogram, preliminära villkor för verksamheten under kommande år preliminär samt en medelsfördelning. Den preliminära fördelningen baseras på nyckelfaktorer. De ingående faktorerna skall spegla behovet och efterfrågan i respektive län och utgörs av mått på förekommande antal företag, bevarandevärden, mil-

jöersättningsansölmingar och miljöbelastning. Valet av faktorer varierar

av naturliga skäl mellan delprogrammen. Inom samtliga delprogram avsätts även särskilda medel till de fem norrlandslänen kompensasom tion för höga resekostnader. Av för länsstyrelserna budgeterade medel fördelas 90 % via nyckelfaktorer och resterande 10 % i särskild ordning efter motiv lämnade i ansökan. Villkoren för verksamheten kan indelas i två kategorier; ersättningsvillkor och övriga villkor. Ersättningsvillkoren syftar till likabehandling och kostnadseffektivitet och består i fastställda kostnadsramar för genomförande av vissa definierade aktiviteter, exempelvis kurser, filtvandringar och individuell rådgivning. De övriga villkoren syftar till att tydliggöra de övergripande förutsättningarna de i miljöprosom anges

grammet och förordningstextema.

Respektive länsstyrelse för att upprätta ett länsprogram ansvarar som är anpassat för länets specifika förutsättningar och behov, med utgångspunkt i nationella och regionala miljömål. Inför upprättandet av länsprogrammet skall länsstyrelsen genomföra ett samråd med länets aktörer, med syfte att diskutera och förankra övergripande strategier för verksamhetens genomförande. Genom samordningen i länet undviks även att olika aktörers verksamhet överlappar varandra. Organisationer som har intresse att bedriva verksamhet på central av nivå inom miljöprogrammets på motsvarande sätt att ramar uppmanas inkomma med ansökan till Jordbruksverket. Jordbruksverket granskar upprättade och ansökningar och program beslutar om fördelning medel för verksamheten. Jordbruksverket av samordnar även verksamheten på nationell nivå i syfte att undvika dubbelarbete m.m. Ersättning för genomförda aktiviteter rekvireras från Jordbruksverket i efterhand. Länsstyrelserna redovisar sammanställning verken av samheten och kostnaderna kvartalsvis i samband med att medel rekvireras. Dokumentationen behålls på länsstyrelsen. För organisationer

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet 239

av

bedriver central informationsverksamhet gäller motsvarande hansom tering med tillägget att den fullständiga dokumentationen skall redovi-

i samband med rekvisitionen. sas

Länsstyrelserna och de centrala organisationerna skall även lämna

årlig rapport med utvärdering av verksamheten. en

Inom för det s.k. utbildnings- och uppföljningsprojektet har

ramen samtliga länsstyrelser under år 1998 besökts personal från Jord-

av bruksverket för genomgång verksamheten inom länsprogrammen.

av Vid besöken har både utbildningsverksamheten och den administrativa hanteringen diskuterats. Länsstyrelserna har även beretts tillfälle att lämna synpunkter på regelsystemet och verksamheten i övrigt. Under år 1999 kommer motsvarande genomgångar göras med de centrala orga-

nisationer som är engagerade i utbildningsverksamheten.

17.2.2 Tidigare utvärderingar och analyser av nuvarande öersättning för UID milj

17.2.2.1 Miljöstödsöversynen

I Jordbruksverkets, Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets översyn miljöersättningama SJV l997a framhålls att utbildning,

av information och demonstrationsprojekt är viktiga och effektiva medel

stor miljönytta och är viktiga komplement till direktstöden. som ger

I analys problem och brister konstateras att de mest förekom-

en av mande övergripande Synpunkterna lämnats framför allt rör behovet

som

förenkling administrations- och redovisningssystemen. Om sysav av temen förenklas så långt det är möjligt med hänsyn till styrande regelverk frigörs kan användas i den egentliga verksamheten. I

resurser som utvärderingen påpekas att vissa förenklingar av systemen genomfördes redan inför budgetåret 1997. Ett exempel är att länsstyrelserna själva

för omfördelning av medel inom länsprogrammen, ett annat är ansvarar att ersättning kan utgå för samordning extern verksamhet. Dessutom

av meddelas preliminär medelsfördelning tidigt på hösten, vilket ger

en länsstyrelserna möjlighet att planera kommande års verksamhet.

240 Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet

av

17.2.3 nuvarande

Utredningens analys av miljöersättning för UID

17.2.3.1 Anslutning och måluppfyllelse

UID-verksamheten inom miljöprogrammet för jordbruket är i dagsläget budgeterad till ca 195 miljoner kronor årligen, 145 miljoner

varav ca kronor disponeras Jordbruksverket för åtgärder inom jordbruket och

av 50 miljoner kronor Skogsstyrelsen för åtgärder inom skogsbruket. I

av tabell 17.1 visas den preliminära budgeten för UID-verksamheten inom jordbruket år 1999.

Tabell 17.1. Preliminär budget miljoner kronor för utbildning, information och demonstrationsprojekt år 1999 källa: SJV.

Biologisk

mångfald och Miljökänsliga Ekologisk

kulturvärden områden produktion Summa

Växt- Bek.

näring medel Jordbruksverket

talt tillgängliga l45 miljoner kronor för UID-verksamhet inom jordbruket. Fördelningen mellan de olika delprogrammen preliminärt föl-

var jande: Biologisk mångfald och kulturvärden 32 miljoner kronor, miljökänsliga områden 34 miljoner kronor och ekologisk produktion 34 miljoner kronor.

I tabell 17.2 visas uppskattning antalet deltagare i aktiviteter

en av inom respektive delprogram åren 1996-1998.

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet 241 av

Tabell 17.2. Deltagare i utbildning, information och demonstrationsprojekt åtgärder inom jordbruket under verksamhetsåren 1996-1998 källa: SJV. 1996 1997 1998 Totalt Delprogram 1 Enskild rådgivning 7 400 6 500 4 480 18 380 Grupputbildning 29 220 19 200 19 380 67 800 Delprogram växtnäring Enskild rådgivning 1 720 1 900 4 010 7 360 Grupputbildning ll 220 10 400 11 680 33 300 Delprogram

bekämpningsmedel

Enskild rådgivning 1 000 1 450 l 140 3 600 Grupputbildning ll 220 ll 000 7 920 30 140 Delprogram 3 Enskild rådgivning 3 740 3 500 7 080 14 320 Grupputbildning 16 320 18 250 15 150 49 720

17.2.3.2 Utredningens genomgångar med vissa myndigheter och organisationer

Som del i utredningens analys det nuvarande miljöprogrammet en av for jordbruket har synpunkter inhämtats från företrädare för olika myndigheter och organisationer. Vid dessa genomgångar har bl.a. följande synpunkter på UID-verksamheten framkommit. Naturvårdsverket NV betonar att rådgivning till lantbrukare är ett de viktigaste medlen för att nå miljöprogrammets mål. Ett system av med tilläggsersättning for betesmarker och slåtterängar som avgörs av länsstyrelsen är beroende att handläggare har erforderlig kompetens av bedöma hur miljöprogrammets övergripande mål skall nås. NV för att föreslår därför utredningen nämnare studerar möjligheten att införa att auktorisationssystem för rådgivare och handläggare tilläggserett av sättning. Skogsstyrelsen betonar att verket har haft stor nytta av de me-

SkS

del inom miljöprogrammets UID-verksamhet för åtgärder som avsatts inom skogsbruket 50 miljoner honor. Eftersom tionde skogsfasvar tighet byter ägare varje år finns ett kontinuerligt behov utbildav ningsinsatser. Många skogsägare bor dessutom i storstäder och har stort behov utbildning i landsbygds- och miljöfrågor. Innehållet i verkav samheten har varit inriktat på ekologi och miljöanpassad skogsskötsel,

242 Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet av

och målgruppen är lantbrukare äger minst l ha skog och l ha åker som eller betesmark. Under åren 1995/96-1998 har sammanlagt 147 000 lantbrukare deltagit i skoglig UID-verksamhet. Av de tre verksamhetsgrenama individuell rådgivning, giupprådgivning och utbildning är det grupprådgivning som har samlat flest deltagare. Det är SkS och skogsvårdsstyrelsema är ansvariga för att dra som upp direktiv och riktlinjer for UID-verksamheten. Verksamheten har

målstyrts via skogsvårdsstyrelsemas verksamhetsplaner, och det har

därefter skett månadsvis resultatuppföljning. UID-verksamheten har en utvecklats i samverkan mellan myndigheter, intresseorganisationer och målgruppens medlemsorganisationer. Den utvärdering av UID-verksamheten SkS har gjort visar att som det informativa styrrnedlet är effektivt, dvs. för att nå uthålligt skogsbruk är utbildning och information effektiva styrmedel än lagstiftmer ning. SkS informerar även om den utbildningskampanjen Grönare nya Skog" som startar i år och är tänkt att minst till år 2001. Målet är vara att nå 100 000 deltagare, varav 70 000 i långa kurser dvs. än 20 mer timmar. Huvudinriktningen i kampanjen ligger på integrering miljö av och produktion. Syftet är att sätta in skogsfastigheten i sitt sammanhang och levandegöra skogsägarens del det ansvaret för av gemensamma miljön. Kampanjen genomförs bl.a. med hjälp ett stort antal demonav strationsområden samt en nyproducerad lärobok. Grönare Skog"kampanjen riktar sig även till skogsägare inte har åker- eller besom tesmark 70 000 av 370 000 och deltagande därmed inte kan medvars finansieras av EU. Dessa skogsägares deltagande finansieras därför av SkS med egna nationella medel. SkS förordar att UID-verksamheten även i det kommande milj öpro-

grammet 1andsbygdsutvecklingsprogrammet också omfattar skogs-

bruket. Helst skulle SkS att alla skogsägare skulle kunna omfattas se av UID och inte bara de som har minst l ha åker eller betesmark. Enligt SkS är det viktigt att finansieringen UID inte blir ryckig, utan att de av inblandade myndigheterna kan ha några års framförhållning. Lantbruksdirektörers förening LD framhåller att kompetensutveckling lantbrukarna är ett medel för att uppnå bättre måluppav en fyllelse av miljöprogrammet och chans att öka lantbrukamas milen jökunnande. LD anser dock att det är svårt att hitta de rätta formerna för kompetensutveckling. Nu är det stor skillnad mellan UIDen verksamheten och de övriga åtgärderna inom miljöprogrammet. På länsstyrelsen måste det byggas stab kompetent personal. upp en av Därutöver behövs även kompletterande från t.ex. hushållningsresurser sällskap, LRF etc. Enligt LD är det Viktigt ha kvar UIDatt verksamheten, men frågan är hur denna skall kunna kopplas ihop med

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet 243 av

de övriga åtgärderna i miljöprogrammet Många jordbrukare ber om skötselplaner så att de vet deras ansökan miljöersättning för en om om viss mark kommer att godkännas. LD att det är oekonomiskt att menar skicka länsstyrelsepersonal inte får besked en viss mark ut som ge om godkänd. Handfasta regler för UID krävs, kopplingen till stödär men administrationen mäste bli bättre. Det är viktigt för länsstyrelsen att få bästa möjliga beslutsunderlag, blir det en försämrad miljönytta, annars sanktioner osv.

Miljövårdsdirektörers förening MD att länsstyrelsen bör

menar möjlighet att integrera handläggning, information, rådgivning och ges kontroll för att skapa effektivare hantering miljöstöden. Enligt en av MD bör inom kampanjen Markernas Mångfald kunna anresurserna vändas för värdera markerna och sätta mål for skötseln av dem. att upp Svenska lantarbetareförbundet SLF att det inte finns någon anser inarbetad tradition inom näringen när det gäller kompetensutveckling. All information och alla kurser riktas till jordbrukaren arbetsgivaren, och inte till lantarbetaren. Enligt SLF är det viktigt att utforma systern så även den anställde involveras i företagets övergripande målsättatt ning. SLF poängterar också att det för närvarande inte finns någon statistik över hur många lantarbetare omfattas av kompetensutvecksom ling, eftersom statistiken inte är uppdelad på jordbrukare respektive

lantarbetare.

17.3 Utredningens slutsatser

l7.3.l Motiv for kompetensutveckling av lantbrukarna på miljöområdet

Kompetensutveckling lantbrukare på miljöområdet är ett av de vik-

av tigaste styrmedlen för att miljömålen skall nås. När staten efterfrågar bevarad biologisk mångfald, bevarade kulturvärden, minskat kväveläckage det nödvändigt att lantbrukaren har tillräckliga kunskaetc. är för kunna utföra de tjänster for vilka miljöersättning lämnas. per att Dessutom det viktigt att lantbrukaren älv har tillräcklig kunskap för är att bedöma kvaliteten på utfört arbete. Eftersom kunskap förändrar brukares attityder och hur de agerar, är

kompetensutvecklingen långsiktig investering för miljöarbetet. Såväl

en enskilda jordbrukare anställd arbetskraft vid jordbruksföretag är som viktiga målgrupper i arbetet.

244 Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet av

17.3.2 Ökad mellan

integration kompetensutveckling och övriga miljöersättningsåtgärder

Enligt utredningens mening är det stor vikt att kompetensutveckav

lingsåtgärdema integreras med övriga miljöersättningsåtgärder för att

uppnå miljömålen för t.ex. biologisk mångfald. Jordbrukare bevilsom jas miljöersättning bör därför prioriterad målgrupp för utbildvara en ningsverksamheten. När det gäller delprogram l och i viss mån även delprogram 3 bör ambitionsnivån från länsstyrelsemas sida att alla jordbrukare vara som beviljas miljöersättning för t.ex. betesmarker och slåtterängar, värdefulla natur- och kulturmiljöer, ekologisk odling och minskat kväveläckage skall genomgå utbildning, så att de får den kunskap besom hövs för att utföra åtgärderna på ett ändamålsenligt sätt. Utredningen anser därför att det bör övervägas om sådan utbildning skall oblivara gatorisk. Om utbildningen görs obligatorisk bör den dock styras bättre än i dag, t.ex. genom införandet av nationella kursplaner. I utforrrmingen av kurserna måste det finnas utrymme for regional anpassning. Dessutom bör kursutbudet varierat med hänsyn till jordbrukamas vara intressen och förkunskaper, inte minst med tanke på att många jordbrukare genomgått obligatorisk utbildning under innevarande programperiod. Utredningens förslag avseende tilläggsersättning för betesmarker och slåtterängar innebär bl.a. att individuella åtgärdsplaner skall upprättas. Förslaget är utformat så att arbetet med åtgärdsplanema kan ingå som en del i UID-verksamheten. Vidare föreslår utredningen att riktade informations- och utbildningsinsatser skall genomföras inom för ramen åtgärden Minskat kvåveläckage, i syfte att ytterligare minska kväveutlalcningen. Dessa insatser bör också hanteras del i UIDsom en verksamheten.

l7.3.3 med den

Förändringar nya LBU-förordningen

I rådets nuvarande miljöstödsförordning 2078/92 behandlas utbildning, information och demonstrationsprojekt integrerad del som en av

miljöprogrammet. I den nya LBU-förordningen behandlas kompe-

tensutveckling under artikel medan åtgärder för miljövänligt jordbruk behandlas under artiklarna 22-24. I artikel 9 anges bl.a. att kompetensutvecklingen särskilt skall syfta till att förbereda jordbrukare för kvalitativ omställning unga en av produktionen och en användning produktionsmetoder är förenav som liga med att landskapet bevaras och förbättras, med miljöskyddet och

l

r

Kompetensutveckling lantbrukarna på miljöområdet 245 l av

l

med för hygien och djurens välfärd, samt ge dem den kompenormer erfordras för att driva ett ekonomiskt livslcraftigt jordbruksfötens som retag. Utredningen att det är positivt att den nya LBUanser förordningen möjlighet att integrera utbildning inom miljöområdet ger med exempelvis produktionsrelaterade frågeställningar som i sig mer kan ha stor betydelse for att miljömålen skall nås. I artikel 9 vidare att kompetensutvecklingen också skall syfta anges till "att förbereda skogsägare och andra är verksamma i personer som skogsbruket att tillämpa skogsförvaltningsmetoder så att skogamas ekologiska, ekonomiska och sociala funktion ökas. Enligt utredning-

mening är kompetensutveckling inom skogsbruket fråga som

ens en

bör hanteras samordnat med landsbygdsutvecklingsförordningens övri-

åtgärder för skogsbruket. Utredningen därför att kompetensutga anser veckling inom skogsbruket inte heller bör finansieras inom ramen för

miljöprogrammet för jordbruket.

17.4 Administrativa konsekvenser

Som nämnts har Jordbruksverkets system för genomförande och ovan administration UID-verksamheten reviderats löpande under innevaav rande programperiod, vilket har inneburit att administrationen successivt har förenklats. Genom att göra länsprogrammen generella och mer målinriktade har frihetsgraden för länsstyrelsemas verksamhet ökats. I detta syfte har även möjlighet att fördela medel inom beviljad en om samt särskilda medel för övergripande samordning, marknadsföram, ring och uppföljning införts. Dessutom har ett ADB-stöd utvecklats för hantering rekvisitioner och redovisningar. Förutom att underlätta av handläggningen systemet statistikdatabas som är tillger en gemensam gänglig för länsstyrelserna och Jordbruksverket. Inom ramen för det s.k. utbildnings- och uppfoljningsprojektet kommer modell för kvaen litativ uppföljning och utvärdering verksamheten att utvecklas under av år 1999. Denna modell är en viktig förutsättning för att processen mot ökad målstyrning skall kunna fortgå. Utredningen förutsätter att Jordbruksverket även under den kommande programperioden fortsätter att förbättra den administrativa han-

teringen av verksamheten.

18 Investeringar på miljöområdet

18. l Inledning

Miljöprogrammet skall medverka till att uppfylla de svenska miljömålen för jordbruket. Ersättningar för miljöåtgärdema inom ramen för miljöprogrammet regleras artiklarna 22-24 i LBU-förordningen, och

av

de enda åtgärder är obligatoriska för medlemsstaterna. För att nå är som

på vissa områden kan det emellertid kostnadsef-

miljömålen vara mer

fektivt utnyttja andra, specifika och riktade ersättningsfonner

att mer inom LBU-förordningen. Sammantaget syftar åtgärderna inom LBUförordningen till att uppnå hållbar utveckling landsbygden. Bland

en av åtgärderna i denna förordning finns ersättningsforrner som bl.a. avser investeringar på miljöområdet. Dessa kan utgöra ett värdefullt komplement till de generellt inriktade och arealbaserade milj

mer

i miljöprogrammet. Till skillnad från de arealbaserade miljöersättarna ningarna flertalet de övriga åtgärderna inom LBU-förordningen

är av inte femåriga, vilket leder till jämförelsevis enklare administration.

en Vidare kan investeringsåtgärdema medge större flexibilitet vad gäl-

en ler ersättningsnivåer jämfört med de arealbaserade milj öersättningama.

övriga åtgärder inom LBU-förordningen utredningen i första De som hand lämpliga att komplettera milj med är dels

anser vara investeringsstödet artiklarna 4-7, dels åtgärder för att främja anpassning och utveckling landsbygden artikel 33.

av

Utredningens förslag innebär att den nuvarande miljöersättningen för återskapande slåtterängar skall tillämpas en åtgärd under

av som artikel 33 i LBU-törordningen och utökas till att även innefatta restaurering betesmarker. Vidare innebär utredningens förslag avseende

av våtmarker och småvatten att ersättning i relation till anläggningskostnadema skall lämnas i enlighet med artiklarna 4-7 och/eller artikel 33.

föreslår MPU medel avsätts under programperiodens fyra Dessutom att första år för investeringar på miljöområdet enligt dessa artiklar. Utredningens förslag gällande fördelningen medel för de olika åtgärderna

av framgår av kapitel 20.

248 Investeringar på miljöområdet

1 8.2

Investeringsstödet

Enligt artiklarna 4-7 i LBU-förordningen skall stöd för investeringar i jordbruksföretag bidra till att höja jordbruksinkomstema och till föratt bättra levnads-, arbets- och produktionsvillkoren. Vidare skall investeringarna medverka till minskning produktionskostnaderna, förbättav ring och omställning produktionen, förbättrad kvalitet, bevarande av och förbättring miljön, hygieniska Förhållanden och djurens välfärd av samt främjande av diversiñering verksamheter inom jordbruket. av För att investeringsstöd skall kunna beviljas ställs krav på företaatt get är ekonomiskt bärlqaftigt. Ytterligare ett krav för stödberättigande är att företaget uppfyller minimikrav vad gäller miljö, hygien och djurens välfärd. Vidare får stöd inte beviljas för investeringar syftar som till produktionsölcningar för vilka det saknas normal avsättning på marknaden.

18.3 Stöd för att

främja anpassning och utveckling av landsbygden

Artikel 33 i LBU-förordningen möjligheter till rad insatser för ger en att främja anpassning och utveckling landsbygden. Stöd kan beviljas av för åtgärder som är relaterade till jordbruket, även till andra aktimen viteter på landsbygden inte faller inom för övriga åtgärder som ramen inom LBU-förordningen. Totalt 13 olika ersättningsberättigande anges åtgärder. Exempel på stödåtgärder kan komplettera de grundlägsom

gande miljöersättningarna är:

0 saluföming av kvalitetsprodukter från jordbruket,

0 restaurering och utveckling av byar samt skydd och bevarande av kulturarvet på landsbygden, 0 vattenhushållning inom jordbruket och skydd av miljön i samband med jordbruk, skogsbruk och bevarande av landskapet, samt med förbättringen djurens välfärd. av

18.4 Utredningens förslag

18.4.l

Restaurering av betesmarker och slåtterängar

En bidragande orsak till att vissa i relativt tid dokumenterade värdesen fulla betesmarker och slåtterängar inte är anslutna till de nuvarande miljöersättningama är att hävden har upphört under de senaste åren

se

Investeringar på miljöområdet 249

kapitel 7. Dessa marker har vuxit igen eller håller på att växa igen med förlust höga natur- och kultunniljövärden följd. Biologiskt och av som kulturhistoriskt värdefulla betesmarker och slåtterängar i långt framskridna igenväxningsstadier kan inte utan föregående restaurering anslutas till miljöprogrammets ersättningsfonner för dessa markslag. Indet nuvarande miljöprogrammet introducerades år 1998 en åtgärd om för återskapande slåtterängar. Utredningen att det även under av anser den kommande programperioden skall möjligt att lämna ersättning vara för restaurering slåtterängar. MPU föreslår också att ersättning i viss av omfattning skall kunna länmas även för restaurering av betesmarker. Vidare föreslår utredningen att ersättning för restaurering av betesmarker och slåtterängar skall lämnas inom för artikel 33 i LBUramen förordningen. Syftet med åtgärden är att skötseln återupptas på mark som tidigare varit betesmark eller slåtteräng på ett sätt förstärker markens som hävdbetingade värden. Restaureringsåtgärden skall riktas till områden där det finns goda möjligheter att återskapa höga hävdbetingade naturoch kulturvärden. Vad gäller restaurering betesmarker måste det av också finnas förutsättningar för fortsatt betesdrift efter det att restaureringen genomförts. Den årliga kostnaden för åtgärden beräknas till ca 9 miljoner kronor.

l8.4.2 våtmarker och småvatten

Anläggning av

Utredningens förslag angående utformning åtgärden för anen ny av läggning våtmarker och småvatten redovisas i kapitel 15. En central av del i förslaget är att ersättning i relation till anläggningskostnaderna skall kunna lämnas ett stöd enligt artiklarna 4-7 och/eller artikel som 33 i LBU-förordningen. Utredningen bedömer att sådan utformning en kan öka det ekonomiska incitamentet för att anlägga våtmarker och småvatten i odlingslandskapet, vilket därmed bör leda till en ökad anslutning till åtgärden. De årliga kostnaden för den del av miljöersättningen stöd för anläggningskostnadema beräknas till ca 27 som avser miljoner kronor.

l8.4.3 Ekologisk produktion

Utredningens förslag rörande ekologisk odling innebär bl.a. att den exersättningen för ekologisk djurhållning betalas ut i form av ett djurtra tillägg hektar vall eller grönfoder. De djurslag berättigar till per som ersättning är mjölkkor, och dikor, tackor och getter. Någon am- suggor,

250 Investeringar på miljöområdet

ersättning till t.ex. ekologisk äggproduktion föreslås alltså inte. Vad gäller höns är grovfoder- och betesbehovet litet, 0,3 ha 100 höns, ca per varför den ersättning kan utgå detta arealbaserade stöd blir som genom mycket liten. Om ersättningen i stället skulle grundas på arealersättningsbaserade grödor såsom spannmål, vilket utgör större andel en av hönans foderstat, blir ersättningsnivåema även då låga. Även i de ekologiska specialodlingama, t.ex. grönsaksodling, blir stimulansen relativt sett mindre än för de vanliga jordbruksgrödoma. Utredningen föreslår därför att ett riktat investeringsstöd införs enligt artiklarna 4-7 och/eller artikel 33 i LBU-förordningen. Stödet bör enbart vara öppet för den gör ett femårsåtagande inom vissa typer som av ekologisk produktion. Ett sådant investeringsstöd borde kunna ges till större markinvesteringar nyplantering frukt- och bärodlingsom av ar, till maskin- eller byggnadsinvesteringar skilda slag samt eventuav ellt också till teknikutveckling etc.

l8.4.4

Övriga investeringar på miljöområdet

LBU-förordningens åtgärder för investeringar kan utöver vad som angetts ovan användas för att stimulera till fortsatt utveckling ett av hållbart och miljöanpassat jordbruk och därmed bidra till uppnå att miljömålen inom detta område. MPU har inte haft i uppdrag att utreda den närmare utformningen sådana åtgärder. Jordbruksverket har av emellertid till regeringen i ett underlag till ett landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 pekat på ett antal möjliga sätt att komplettera de grundläggande miljöåtgärderna SJV l999b. Av Jordbruksverkets rapport framgår att stöd till olika typer milav jöinvesteringar bl.a. skulle kunna gälla åtgärder för att minska kväveutlakningen, fosforförlustema och ammoniakavgången från jordbruket samt ytterligare insatser för bevarande biologisk mångfald och av kulturmiljöer i odlingslandskapet. T.ex. kan investeringsstöd med tillhörande grundläggande miljökrav tillämpas för övergång till teknik ny som leder mindre växtnäringsförluster både vid lagring och hantering av stallgödsel. Vidare skulle investeringsstöd även kunna utnyttjas för ammonikabegränsande åtgärder i djurstallar. Vad gäller bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljövärden skulle stöd till byggnader för extensivt bete och stängsel inom för artikel 33 åtgärd ramen var en som främjar detta ändamål. Ett annat exempel är restaurering kulturhistoav riskt värdefulla miljöer omfattande byar eller fäbodvallar med omgivande betesmarker och slåtterängar.

19 Samlade administrativa

konsekvenser

19.1 Inledning

Enligt direktiven skall förväntade administrativa konsekvenser och kostnader utredningens förslag redovisas. I kapitel 7-17 har de ad-

av ministrativa konsekvenserna förslagen för respektive åtgärd analyse-

av rats. I detta kapitel görs samlad bedömning av de administrativa ef-

en fekterna av förslagen för miljöprogrammet i dess helhet.

19.2 som innebär minskat

Förslag

resursbehov

Flera utredningens förslag får konsekvenser för administrationen av

av miljöprogrammet. Huvuddelen av förslagen förväntas leda till administrativa förenklingar och därmed minskade kostnader för administrationen av miljöåtgärdema. Följande förslag bedöms leda till förenklingar: 0 Antalet ersättningsformer minskas från 14 till 10. Ersättningar markslag slås vilket medför 0 som avser samma samman att de fyra nuvarande åtgärderna för vallodling samt betes- och slåttermarker, med dess olika varianter, ersätts med två enhetliga ersättningsformer. Tilläggsersättning prövas individuellt länsstyrelsen införs i 0 som av åtgärden för betes- och slåttermarker i stället för nuvarande indelning markerna i olika värdeklasser.

av Zonindelningen och systemet med kvalifikations- och stödpoäng 0 inom åtgärden för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer tas bort. Huvuddelen av administrationen av åtgärden för bevarande av ut- 0 rotningshotade husdjursraser överförs till Jordbruksverket. Den särskilda åtgärden för anläggning av extensiv vall utgår, vilket innebär att den sammansatta ersättningsformen för anläggning av extensiv vall och skyddszoner renodlas till att endast omfatta skyddszoner.

252 Samlade administrativa konsekvenser

0 Utformningen femårsbeslut förenklas för åtgärderna avseende av miljövänlig vallodling och odling bruna bönor på Öland. av 0 Den nuvarande kopplingen inom åtgärden för ekologisk jordbruksproduktion mellan rådets förordning 2092/91 ekologisk produkom tion och reglerna i den svenska förordningen förändras så att de regler som gäller för odlingen vid programperiodens början ligger

fast under hela femârsperioden.

De föreslagna förenklingama underlättar såväl Jordbruksverkets centrala hantering som länsstyrelsemas administration av miljöåtgärderna. Utredningens ambition har också varit att underlätta för jordbrukarna. Förslagen bedöms medföra förenklingar för jordbrukarna både vid ansökan om miljöersättningar och vid genomförandet åtagandeav na. Genom att antalet ersättningsforrner reduceras och att åtgärder som avser samma markslag slås samman till enhetliga ersättningsfonner minskar den övergripande komplexiteten i miljöprogrammet. Vidare minskar omfattningen fasta administrativa insatser tidigare har av som varit nödvändiga att utveckla för varje enskild åtgärd. Detta gäller t.ex. utveckling av ADB-system, framtagande och distribution ansökav ningshandlingar och informationsmaterial, samt utarbetande och genomförande av handläggnings-, kontroll- och utbetalningsrutiner. Genom att vissa av de nuvarande ersättningsforrnema slås besamman döms också ärendevolymema minska för dessa åtgärder. Införandet av tilläggsersättningar inom åtgärden för betesmarker och slåtterängar innebär förenklingar för jordbrukarna samt att kontrollarbetet kan inriktas på uppföljning skötselvillkoren eftersom av kontrollen av markens klassificering utgår. De föreslagna förändringarna vad gäller åtgärden för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer innebär att den administrativa hanteringen av ersättningsfonnen förenklas. Utredningen bedömer att järnförelsevis mindre komplexa datasystem behöver utvecklas och att handläggningsrutinerna kan effektiviseras. Vidare bör kontrollverksamheten förenklas till följd att landskapselement i betesmark utgår av ur åtgärden samt att antalet typer av landskapselement reduceras. Utredningens förslag avseende utforrrmingen femårsbeslut inom av ersättningsformema för miljövänlig vallodling och odling bruna böav på Öland bedöms leda till betydande administrativa förenklingar i nor första hand för länsstyrelserna, men även för Jordbruksverket. Länsstyrelserna kan undvika den tidskrävande uppföljningen femårsbesluten av bakåt i tiden. För Jordbruksverkets del innebär förslaget att utvecklingen av datasystem för dessa åtgärder underlättas.

Samlade administrativa konsekvenser 253

Genom att föra över huvuddelen av den administrativa hanteringen

åtgärden för bevarande utrotningshotade husdjursraser till Jordav av bruksverket effektiviseras administrationen av ersättningsformen och länsstyrelserna får en åtgärd mindre att handlägga.

Utredningens förslag om att reglerna för den ekologiska produktio-

skrivs i miljöprogrammet och därefter gäller under hela pronen gramperioden innebär att en större stabilitet skapas i ersättningssystemet. Detta underlättar för såväl för jordbrukama som för de administre-

rande myndigheterna.

19.3 som innebär oförändrat eller

Förslag

ökat resursbehov

Utredningens förslag avseende åtgärderna för för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet, anläggning av våtmarker och småvatten samt kompetensutveckling på miljöområdet förväntas inte leda till att ytterligare administrativa konsekvenser tillkom-

mer för dessa ersättningsfonner.

När det gäller ersättningen för ekologisk jordbruksproduktion föreslår utredningen en övergång till ett systern med grödbaserad ersättning. Jämfört med den nuvarande konstruktionen med regionalt differentierade ersättningsnivåer och särskilt djurtillägg bedömer utredning-

att ett system med grödbaserad ersättning leder till oförändrat reen sursbehov vad gäller administrationen. Vid övergången mellan de olika systemen kan dock ett visst ökat resursbehov förväntas.

Ett ökat resursbehov föreligger främst i samband med länsstyrelsernas hantering av tilläggsersättningen för betesmarker och slåtterängar. Förslaget innebär aktivare handläggning med gårdsbesök från läns-

en styrelsemas sida. Resursbehovet bedöms bli störst under det första året eller de två första åren av programperioden. MPU:s bedömning av resursbehovet och kostnaden för länsstyrelsemas handläggning av tilläggsersättningen inom åtgärden för betesmarker och slåtterängar redovisas i tabell 7.4.

Utredningen anser också att det bör övervägas om bedömningen av

landskapselementen är ersättningsberättigande eller inte skall ingå i om handläggningen. Förslaget innebär initialt ökad belastning på läns-

en styrelsemas resurser. Genom att beredningsprocessen förstärks kan dock vissa administrativa vinster göras. Bland annat torde omfattningen av kontrollarbetet ytterligare reduceras.

Åtgärden för minskat kväveläckage ersätter den nuvarande ersättningen för odling av fänggrödor. Förslaget innebär att ytterligare åtgär-

254 Samlade administrativa konsekvenser

der för att minska kväveläckaget, t.ex. vårbearbetning, inkluderas i

ersättningsfonnen. Detta medför en viss ökad administration, bl.a. i

samband med handläggningen av ansökningarna och kontrollen åtagan-

av dena.

19.4 Slutlig bedömning

MPU har inte funnit det möjligt att inom för sitt utrednings-

om ramen uppdrag göra en samlad bedömning uttryckt i anslagsbehov bespa-

av ringar eller ökade kostnader. Bland annat föreligger svårigheter att i nuläget bedöma kostnaderna för administrationen parallella systern i

av samband med övergången till det nya miljöprogrammet se kapitel 21. Sammantaget överväger dock förslag som innebär förenklingar

av miljöprogrammets administration. Utredningens samlade förslag bedöms därmed leda till minskade administrativa kostnader. MPU förutsätter att denna fråga övervägs i anslutning till den fortsatta beredningen av betänkandet Effektivare hantering EU:s direktstöd till jordbru-

av ket SOU 1998: 147.

20 Milj öprogrammets budget

20.1 Budgetaltemativ enligt direktiven

Enligt utredningens direktiv uppgiften att lämna förslag till fort-

avser satt inriktning for och innehåll i ett svenskt miljöprogram for jordbruket

för perioden 2001-2005 med två kostnadsaltemativ. Det ett program ena alternativet skall avse en bibehållen kostnadsram på totalt 2 800 miljoner lcronor år och det andra alternativet skall motsvara 1 800

per miljoner kronor år. För det lägre kostnadsaltemativet skall de ingå-

per ende miljöåtgärdema prioriteras efter utgångspunkten att bästa möjliga miljönytta skall uppnås med hänsyn till resurserna. Motiven för prioriteringen skall anges.

Eftersom det nuvarande miljöprogrammet omfattar 2 800 miljoner kronor år har utredningen för sin del bedömt detta kostnadsaltema-

per tiv ett huvudalternativ. I detta kapitel diskuteras hur budgeten för

som det högre kostnadsaltemativet ser ut respektive år under programperioden, samt utredningens förslag avseende det lägre kostnadsaltemativet motsvarande l 800 miljoner kronor per år.

Både vad gäller det högre och det lägre kostnadsaltemativet är utredningens principiella ståndpunkt att budgeten under den senare delen

programperioden möjligt bör flexibel mellan olika av så långt som vara delprogram, så att korrigeringar kan göras om bedömningen av t.ex. förväntad anslutning behöver revideras.

20.2 Det kostnadsaltemativet: 2 800

högre miljoner kronor

I tablån på nästa sida visas utredningens förslag till fördelning av budgeten för kostnadsaltemativet på 2 800 miljoner kronor per år under

respektive år av programperioden.

256 Miljöprogrammets budget

2001 2002 2003 2004 2005

Delprogram l

Delprogram 2

Miljövänlig vallodling l 100 1000 950 950 950 Delprogram 3

Övriga åtgärder Restaurering slåtter/bete 9 9 9 9 9 lnvesteringsstöd 50 75 135 75 0

Utfasning av gällande ersättningsformer Resurshushållande konven-

Utredningens förslag innebär att budgeten för åtgärderna inom delprogram blir oförändrad jämfört med motsvarande åtgärder inom det nuvarande miljöprogrammet.

När det gäller delprogram 2 föreslås omfattning på 950 miljoner

en kronor per år. Budgeten for de tvâ första åren beräknas dock bli högre, eftersom de jordbrukare har femårsbeslut miljöersättning

som nu om

Miljöprogrammets budget 257

för flerårig vallodling successivt kommer att över till den nya grundersättningen för miljövänlig vallodling.

Delprogram 3 kommer successivt att öka i omfattning under programperioden, beroende på att den ekologiska jordbruksproduktionen antas fördubblas till år 2005.

Budgeten för kompetensutveckling föreslås vara 114 miljoner kronor

år. Nivån på 114 miljoner kronor viss ökning jämfört med vad per är en som i dagsläget utnyttjas för UlD-verksamheten.

Under rubriken övriga åtgärder föreslås ersättning för restaure-

en ring betesmarker och slåtterängar enligt artikel 33 i LBU-

av förordningen på 9 miljoner kronor per år. Dessutom föreslås att medel avsätts under programperiodens fyra första år för investeringsstöd enligt artiklarna 4-7 och/eller artikel 33 i LBU-förordningen.

I budgeten har också tagits hänsyn till utfasning av gällande ersättningsformer. Eftersom miljöprogrammet omfattar femåriga åtaganden kommer de har anslutits till t.ex. miljöersättningen för resurshus-

som hållande jordbruk under år 1998 att erhålla ersättning t.o.m. år 2002.

20.3 Det kostnadsalternativet: l 800

lägre miljoner kronor

20.3.l Sammanfattning

I följande tablå sammanfattas utredningens budgetförslag när det gäller det lägre kostnadsaltemativet på l 800 miljoner kronor.

Delprogram l

Betesmarker och slåtterängar 634 milj. kr Värdefulla natur- och kulturmiljöer 151 milj. kr Natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet 10 milj. kr

Utrotningshotade husdjursraser 5 milj. lcr

Summa delprogram 1 800 milj. kr

Delprogram 2 Miljövänlig vallodling 500 milj. kr

Delprogram 3

Ekologisk produktion 250 milj. kr Minskat kväveläckage 100 milj. kr Våtmarker och småvatten 50 milj. kr

Summa delprogram 3 400 milj. kr

Kompetensutveckling UID 100 milj. kr

Totalt 1 800 milj. kr

Detta budgetförslag gäller för slutet programperioden, dvs. år av 2005. Eftersom femårsbesluten från det nuvarande miljöprogrammet kommer att fasas ut successivt, beroende på vilket år jordbrukama anslöts till programmet, kommer utfasningen av gällande ersättningsformer att ta i anspråk en mycket stor andel av budgeten de första åren under den programperioden. nya I det följande kommenteras de prioriteringar gjorts och de efsom fekter det lägre kostnadsalternativet skulle få för uppfyllandet milav jömålen.

20.3.2 Kommentarer rörande l

delprogram

Utredningen har valt att prioritera delprogram l så till vida att samtliga åtgärder lämnas oförändrade jämfört med huvudaltemativet, utom ersättningen till värdefulla natur- och kulturmiljöer minskats till som 151 miljoner kronor. Minskningen genomförs sänkta ersättgenom

ningsnivåer. Odlingslandskapets biologiska och kulturhistoriska värden

är beroende fortsatt kontinuerlig hävd och skötsel för att bevaras. En av neddragning av budgeten på detta område innebär att värden är som omöjliga eller mycket kostnadskrävande att återskapa skulle förloras. Eftersom delprogram 1 omfattar produktion kollektiva nyttigheter är av

Miljöprogrammets budget 259

det dessutom samhällsekonomiskt motiverat att köpa denna typ

av milj ötjänster från jordbruket.

20.3.3 Kommentarer rörande 2

.delprogram

I utredningens förslag har ersättningen för miljövänlig vallodling minskats till 500 miljoner kronor. Denna nivå motsvarar budgeten för den del av vallersättningen som i det nuvarande miljöprogrammet finns inom ersättningen för bevarande av ett öppet odlingslandskap. Detta alternativ innebär således att ersättning för vallodling endast utgår inom stödområdena l-5, och syftet med ersättningen skulle huvudsakligen

vara regionalpolitiskt. Eftersom miljöersättningen för öppet odlings-

landskap inom det nuvarande miljöprogrammet utgör en del av stödet till jordbruket till norra Sverige, som i sin tur är kompensation för att

en det gamla Norrlandsstödet upphörde i samband med EU-medlemskapet, anser utredningen att det inte är realistiskt att göra några besparingar inom denna del av stödet. Denna prioritering innebär samtidigt att ersättningen till miljövänlig vallodling ger ett väsentligt lägre bidrag till uppfyllandet av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning än om ersättningen även hade utgått i slättbygdema, där problemen med kväveläckage är störst.

20.3.4 Kommentarer rörande 3

delprogram

Utredningens förslag innebär att delprogram 3 endast innehåller tre åtgärder: ersättning till ekologisk produktion, minskat kväveläckage samt våtmarker och småvatten. Jämfört med utredningens huvudaltemativ försvinner de två ersättningsfonnema anläggning skyddszoner samt

av miljövänlig odling bruna bönor på Öland.

av

Ersättningen till ekologisk produktion minskas med detta forslag kraftigt jämfört med huvudaltemativet på 2 800 miljoner kronor. Med

budget på 250 miljoner kronor skulle ersättningen få karaktären en av ett omläggningsstöd, som t.ex. skulle kunna utgå de första tre åren som en jordbrukare lägger om sin produktion från konventionell till ekologisk. Uppfyllandet av miljömålen för ekologisk odling skulle därmed vara beroende av den fortsatta utvecklingen marknaden för ekolo-

av giska produkter samt av den generella jordbrukspolitiken.

Inom delprogram 3 har utredningen i stället valt att prioritera de ätgärder som mer specifikt syftar till att uppnå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Enligt RRV är anläggning av våtmarker den åtgärd inom miljöprogrammet som är mest kostnadseffektiv för att reducera kvä-

veutsläpp sett ur ett statsfinansiellt perspektiv. Utredningen föreslår därför samma omfattning på ersättningen till våtmarker och småvatten som i huvudaltemativet, 50 miljoner kronor. När det gäller ersättningen för minskat kväveläckage föreslår utredningen samma geografiska omfattning som i huvudaltemativet Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län, men en något minskad informations- och utbildningssatsning i åtgärden vilket gör att totalkostnaden blir 100 miljoner kronor jämfört med 110 miljoner kronor i huvudalternativet. På sikt kan man dock diskutera inte åtgärder som syftar till

om att minska kväveläckaget bör betalas av jordbrukama själva, i enlighet med principen att förorenaren betalar.

21 Övergångslösningar

21.1 Utredningens förslag

21.1.1 Inledning

Nuvarande miljöprogram är, med undantag för kulturmiljöstödet, öppet för nyansökningar varje enskilt år. Flerårsåtagandena påbörjas och löp-

därför kontinuerligt, förfaller för majoriteten av beslut fem år er men efter det år flertalet beslut fattades. Sådana ansamlingar av förfallna beslut kan identifieras till åren 2000, 2001 och 2002. Miljöersättning till Våtmarksanläggning intar särställning med stödperiod på 20

en en år. UID-verksamheten utgörs årliga insatser varför inga särskilda

av

övergångsåtgärder behövs.

Den nuvarande programperioden for jordbrukets miljöprogram avslutas i och med utgången år 1999. I enlighet med LBU-

av förordningen kommer ett samlat förslag till landsbygdsprogram att träda i kraft med början den 1 januari 2000. Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition prop. 1998/992100 åtagit sig att återkom-

till riksdagen närmare innehåll i och omfattning av ett kommanma om de landsbygdsprogram, vari miljöåtgärderna fortsättningsvis kommer att integreras. Inom Jordbruksdepartementet pågår för närvarande ett sådant programplaneringsarbete. Tidsplanen för behandlingen av de förslag presenteras i detta betänkande medger att dessa kan börja

som tillämpas först från år 2001. Det innebär sannolikt att det befintliga miljöprogrammet kan behöva tillämpas övergångsvist under år 2000, helt eller delvis. Övergångsåtgärdema kommer därmed att hanteras

integrerad och obligatorisk del det kommande landsbygdssom en av programmet från första början. Förändringarna i landsbygdsprogrammet från år 2001, till följd införandet av nya miljöåtgärder, kommer

av antingen hanteras tidig revidering eller utveckling av det första

som en landsbygdsprogrammet.

Enligt kommittédirektiven skall MPU, i den mån förändringar av programmet föreslås inför nästa programperiod, eftersträva sådana övergångslösningar underlättar for både den enskilde lantbrukaren

som och de myndigheter som administrerar stöden.

21 .1.2

Utformningen av övergångslösningarna

Som ett led i arbetet med att underlätta övergången till milett nytt jöprogram har regeringen EG-kommissionen fått godkänt för möjav ligheten att erbjuda en ettårig förlängning de femårsbeslut av som upphör att gälla år 1999. De miljöåtgärder berörs är bevarande som av öppet odlingslandskap, ekologisk odling, utrotningshotade husdjursraser och miljövänlig odling bnma bönor på Öland. Kommissionens beav slut syftar till att täcka perioden fram till det inleds. att ett nytt program På så sätt kommer berörda lantbrukare att erbjudas oförändrade åtaganden omfattande en sexårsperiod. Eftersom ersättningsperioden avslutas den 31 december 1999 måste intresserade lantbrukare detta dasenast tum ha fått ett nytt beslut förlängning åtagandet. I god tid innan om av dess måste administrativa förberedelser vidtas såsom framtagande av

information och ansökningsblanketter. Beslut förlängning bör kny-

om tas till företagets hela ersättningsberättigade areal relevanta miljöåtav gärder för största möjliga genomslag. För beslut om miljöersättning fattade under perioden 1997-1999 kommer dessa att under normala omständigheter fortsätta att gälla för en femårsperiod undantaget anläggning våtmarker, längst av som t.o.m år 2003. I de fall ersättningsperiodema inte automatiskt förfaller vid tidpunkten för landsbygdsprogrammets införande, bör därför starka incitament skapas för en övergång till det programmet mot nya att gamla åtaganden avslutas i förtid. Nuvarande regler sådana möjligger heter bara under förutsättning att miljöåtagandena blir långtgående. mer Formerna för detta är ännu oklara eftersom EG-kommissionens förslag till Övergångsbestämmelser ännu saknas. Sannolikt kommer åtminstone ett förtida avslut till förmån för ett nytt beslut även i framtiden kunna accepteras om ett ändrat åtagande från lantbrukaren leder till förbätten rad miljönytta. I programgenerationsskiftet bör därtill vikt läggas stor vid att uppnå administrativa fördelar. Flera de förslag till åtgärav nya der som lämnas i detta betänkande kommer sammantaget att vara mer attraktiva för lantbrukarna än nuvarande ersättningsfonner. För den kategori lantbrukare som ännu inte har anslutit sig till miljöprogrammet, bör detta leda till att de som har för avsikt att söka olika former av miljöersättning kan tänkas vänta tills de miljöåtgärdema har trätt i nya

kraft inom för landsbygdsprogrammet år 2001.

ramen Antalet miljöåtgärder skall hållas öppna för nyanslutning år som 2000 bör vidare begränsas. Kulturrniljöstödet är redan stängt sedan år 1996. Från strikt administrativ aspekt skulle det fördel milvara en om jöprogrammet stängdes helt och hållet för sökanden år 2000. Adnya ministrationen av beslut relaterade till det nuvarande miljöprogrammet skulle därmed kunna reduceras betydligt samtidigt administrativa som

resurser kunde koncentreras till förberedelserna av införandet av landsbygdsprogrammets hela bredd av miljöåtgärder. Att helt stänga programmet av dessa skäl bedömer utredningen dock inte vara möjligt. Av olika skäl kan det vara rimligt att erbjuda möjlighet till nyansökningar för arealer eller företag till vissa miljöåtgärder detta enskilda år. Då även dessa löper fem år framåt i tiden är det angeläget, av ovannämnda skäl, att minimera denna skara för att undvika masshantering.

I syfte att minska beslutsvolymema bör dock de lantbrukare som fick möjlighet att förlänga sina beslut med ett sjätte år undantas från möjligheten att ansöka om miljöersättning på nytt under år 2000, oavsett vilka milj öåtgärder som eventuellt kommer att hållas öppna.

Eftersom de miljöåtgärder som Sverige väljer att hålla öppna för nyteckning år 2000 måste grundas på den nya landsbygdsförordningen, gäller att dessa åtgärder också måste genomgå det programmeringsoch prövningsförfarande bestämts EU. Kommissionen skall ha

som av godkänt miljöåtgärdema före genomförandet.

21.2 Motiv för

utredningens förslag

En viktig utgångspunkt vid införandet av ett nytt miljöprogram bör vara att infasningen från det befintliga miljöprogrammet så långt möjligt underlättas. Detta åstadkommes bäst genom att antalet beslut i parallella ersättningsystem inskränks till ett minimum och att tiden för överlappande program görs så kort som möjligt.

För att ytterligare reducera mängden överlappande beslut i parallella ersättningssystem bör det övervägas att begränsa antalet miljöåtgärder

är öppna för sökanden år 2000. Som del i Sveriges förslag som nya en till landsbygdsprogram bör därför möjligheten ingå att lyfta över begränsade delar det befintliga miljöprogrammet för att gälla över-

av gångsvist år 2000.

När det gäller bedömningen vilka miljöåtgärder som lämpligen

av bör hållas öppna respektive stängda för nyteckning år 2000, är utfallet t.o.m. år 1999 ett viktigt underlag för att bedöma måluppfyllelsen av olika åtgärder. Bedömningen vilka miljöåtgärder som kan komma i

av fråga bör grunda sig på: 0 dels vilka miljöåtgärder som är försvarbara efter utvärdering men

där måluppfyllelsen är dålig. Samtidigt skall det vara sannolikt att

måluppfyllelsen kan förbättras avsevärt och därmed miljöeffekten. Denna kategori bör dessutom ha en direkt fortsättning i det kommande programmet. Hit hör också sent införda åtgärder där underlag saknas för att föreslå förändringar,

o dels vilka åtgärder som kan anses vara utdömda" olika skäl och

av

där det är en klar fördel att avvakta införandet av utredningens för-

slag till nya åtgärder. Denna kategori har alltså ingen fortsättning i

det kommande programmet. Hit hör komplicerade och svåradminist-

retade stöd som kräver stora administrativa resurser, 0 dels vilka stöd som är mättade därför att målet antal stödmot-

om

tagare eller arealer i huvudsak är uppnått och där följaktligen god

en

miljöeffekt också har uppnåtts. Större delen arealerna i denna

av

kategori är redan inne i miljöprogrammet under år 2000.

I de fall de flesta lantbrukare och merparten av berörda arealer redan är anslutna till miljöprogrammet, bedömer utredningen att det inte finns tillräckliga skäl att hålla det öppet för nyteckning såvida inte administrationen kan begränsas till ett minimum. Eventuella små tillkommande arealer har också relativt liten betydelse för budgeten. Miljöåtgärder som har varit behäftade med stor felfrekvens, t.ex. bevarande av biologisk mångfald i betesmarker, tjänar stort på att vänta på införandet av utredningens förslag till nya och förbättrade åtgärder. Det bedöms som angeläget att dessa arealer kommer in rätt.

21 .2.1 Jordbruksverkets femårsbeslut och

rapport om

Övergångsåtgärder

Jordbruksverket har på uppdrag MPU närmare studerat lämplig ut-

av formning av femårsbeslut och övergångsåtgärder. När det gäller övergångsbestämmelser poängterar verket att det är av stor vikt att utformningen av dessa görs så att övergången till ett nytt miljöprogram kan ske så smidigt som möjligt. Målsättningen bör att så många lant-

vara brukare som möjligt övergår till liknande åtganden inom det mil-

nya jöprogrammet från första året. Jordbruksverket har också i ett relativt tidigt skede studerat hur Danmark, Finland och Österrike att lösa

avser övergångsproblemen.

Jordbruksverket förordar att det nya miljöprogrammet innehåller bestämmelser om att den lantbrukare som ansöker om miljöersättning är skyldig att avbryta alla åtaganden inom det tidigare programmet. Detta innebär ett förtida avbrott av femårsåtagandena. Den överlappande tiden mellan de båda miljöprogrammen bör minimeras. I annat fall skapas en kraftigt ökad administration med parallell masshantering av information, ansökningshandlingar och beslut. ADB-systemen skulle bli mycket svåra att bygga upp och administrera. Verket bedömer också att länsstyrelsemas verksamhet blir mycket svårhanterlig. För att förenkla administrationen bedömer verket att det kan bli nödvändigt att begränsa antalet ersättningsformer öppna för nyanslutning under år 2000, i första

hand för åtgärder inte får någon motsvarighet i det nya miljöpro-

som grammet.

21.2.2 EG:s regelverk när det gäller övergångsåtgärder

Utöver det utkast till tillämpningsföreskrifter till LBU-förordningen

kommissionen harpresenterat, planeras särskild förordning om som en Övergångsbestämmelser. Enligt de kontakter med kommissionen som utredningen haft, kan ett beslut sådan förordning väntas först i

om en juli 1999. Förslag till närmare innehåll är inte känt.

21.3 Utredningens slutsatser

Införandet ett nytt miljöprogram bör så långt möjligt underlättas.

av Detta kan göras genom att tillämpa kommissionens beslut om möjlighet till förlängning 1995 års beslut miljöersättning så att detta får

av om maximalt genomslag. Vidare bör incitament tillskapas för att så många lantbrukare möjligt kan avsluta sina åtaganden enligt det nuvaran-

som de miljöprogrammet i förtid, till förmån för det nya programmet. För att ytterligare minska nackdelarna med parallella ersättningssystem bör vissa miljöåtgärder inte vara öppna för nyanslutning under år 2000.

Miljöstödsförordningen bör därför kompletteras med bestämmelser

vilka miljöersättningar det skall möjligt att nyansluta sig om som vara till eller befintliga beslut får kompletteras med tillkommande skif-

om ten under år 2000. Regelverket behöver också kompletteras med bestämmelser för de lantbrukare som väljer att inte anta erbjudandet om ett års förlängning av 1995 års miljöersättningsbeslut.

2 l Administrativa konsekvenser

Möjligheten till förlängning av de åtaganden som ingicks år 1995 till att omfatta totalt sex år, medför bättre möjligheter att synkronisera övergången till ett nytt med miljöåtgärder på ett bättre sätt. Detta

program förutsatt att flertalet berörda lantbrukare antar erbjudandet. Enligt Jordbruksverket berörs 26 000 lantbrukare möjligheten att förlänga

ca av ingångna beslut miljöersättning, motvarande som mest 35 000 be-

om slut. 1995 års beslut löper kalenderårsvis och åtagandena löper därför ut den 31 december 1999. Senast detta datum måste intresserade lantbrukare ha fått beslut förlängning för det påföljande året fattade

nya om

av länsstyrelsen. I god tid innan dess bör lantbrukaren ha fått nödvändig information för att ta ställning till erbjudandet, ansöknings-

samt blanketter.

Om antalet ersättningsformer hålls öppna for nyanslutning år

som 2000 begränsas, minskar detta den tid under vilken överlappning mellan det nuvarande och det nya miljöprogrammet kan förekomma. Femårsåtaganden som ingås år 2000 löper ut år 2004, att jämföra med år 2003 om nyanslutning inte medges. De minskade administrativa kostnaderna, i termer ett år kortare tid att underhålla ADB-system, till-

av handahålla blanketter, genomföra kontroller bedöms bety-

m.m., som dande. Administrativa i större utsträckning

resurser sparas mer komplicerade miljöåtgärder som hålls stängda för nyanslutning.

Referenser

Bemes, C. red. 1994. Biologisk mångfald i Sverige: landstudie.

en Monitor 14. Naturvårdsverket, Solna.

Byström, O. 1998. Våtmarker för kväverening en samhällsekono-

miskt lönsam investering. Fakta Jordbruk 19 1998. Sveriges lant-

nr bruksuniversitet, Uppsala.

Carlsen, H. 1999. Hur uppfattar lantbrukarna dagens miljöstöd Presentation på seminariet "Diskussion kring utredningen om EU:s miljöstöd till jordbruket. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien den 19 januari 1999. Stockholm.

Ds 1994:53. Motiv för offentliga åtaganden. Finansdepartementet.

Ds 1998:69. Agenda 2000 några konsekvenser för svenskt jordbruk.

- Jordbruksdepartementet.

Ekstam, U. Forshed, N. 1996. Äldre foderrnarker. Naturvårdsverkets förlag, Stockholm.

EL/SNF 1998. Idéskiss till ett nytt miljöstöd för resurseffektivt jordbruk. Ekologiska lantbrukarna och Svenska Naturskyddsföreningen, oktober 1998. Stencil.

Götmark, F., Gunnarsson, B. Andrén Claes. 1998. Biologisk mångfald i kulturlandskapet- Kunskapsöversikt effekter skötsel på

om av biotoper, främst ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket, Rapport 4835. Naturvårdsverkets förlag, Stockholm.

Jonasson, L., Lännevall, T., Norell, B. Uhlin, H-E. 1988. Lantbruksföretagets anpassning till ändrade spannmålspriser- vallarealen. Småskriftserien nr 13. Institutionen för ekonomi. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

KOM. 1997. Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av rådets förordning EEG 2078/92

nr om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven. KOM97 620 slutlig. Bryssel den 4 december 1997.

LiM. 1998. LiM-projektets slutrapport. Utvärdering av livsmedelspolitikens miljöeffekter. Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.

LRF/SCB. 1997. Miljöredovisning för svenskt lantbruk. Lantbrukamas Riksförbund och Statistiska centralbyrån, Stockholm.

LRF/SCB. 1998. Miljöredovisning för svenskt lantbruk. Lantbrukamas Riksförbund och Statistiska centralbyrån, Stockholm.

Länsstyrelsen D-län. 1997. Utvärdering miljöstödet for värdefulla

av natur- och kulturmiljöer i Södermanlands län. Länsstyrelsen Södermanlands län. Rapport 1997:6.

1997. Utvärdering av miljöstöden. Riksantikvarieämbetet, Statens Historiska museer. Stencil, 36 sidor.

RRV. 1998. Lantbruksenhetemas administration av stödet till jordbruket. Riksrevisionsverket. RRV 1998:56.

RRV. 1999. Jordbrukets miljöstöd minskning av kväveläckage och

bevarande av biologisk mångfald. Riksrevisionsverket. RRV 1999:2.

SCB. 1998. Jordbruksstatistisk årsbok 1998. Statistiska centralbyrån, Livsmedelsekonomiska institutet.

SJV. 1995. Aktionsplan för bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden inom odlingslandskapet och rennäringen. Jordbruksverket. Rapport 1995: 13.

SJV. l997a. Utvärdering och översyn av det svenska miljöprogrammet för jordbruket. Jordbruksverket. Rapport 1997: 10.

SJV. l997b. Miljöstöd för slåtterängar, betesmarker och värdefulla

natur- och kulturmiljöer. Kommentarer till 2 kap. 1-17§§ och 25-36 förordningen SJVF S 1995:133 miljöstöd. Jordbruksverket.

om

SJV. 1998a. Intern arbetsgrupp infor ett nytt femårigt miljöprogrammnytt. En förstudie. Jordbruksverket, Stödavdelningen. Stencil.

SJV. 1998b. Utvecklingen inom jordbruket 1997 svenskt jordbruk i

diagram och tabeller. Jordbruksverket. Rapport 1997:7.

SJV 19980. Lägesrapport från projektet CAP:s miljöeffekter. Jord-

. bruksverket. Rapport 1998: 1

SJV. 1998d. Miljöstöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer i renskötselområdet. Jordbruksverket. Rapport 1998:5

SJV. 1999a. Konsekvenser av EU:s reform av jordbrukspolitiken. Jordbruksverket 1999-04-14.

SJV. 1999b. Underlag till landsbygdsprogram för perioden 2000-2006. Jordbruksverket. Stencil.

SNV. 1995a. Aktionsplan för biologisk mångfald. Rapport 4463. Naturvårdsverkets förlag, Stockholm.

SNV. 1995b. Ängs- och hagmarker i Sverige resultatet av den lands-

omfattande inventeringen. Naturvårdsverket. Stencil.

SNV. 1997a. Kväve från land till hav. Huvudrapport. Naturvårdsverket. Rapport 4735.

SNV. 1997b. Källor till kväveutsläpp. Underlagsrapport. Naturvårdsverket. Rapport 4736.

SNV. 1998. deFacto 1998. Naturvårdsverket, Stockholm.

SOU 1997:74. EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling. Rapport till Kommittén för reforrneringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik KomiCAP.

SOU 1998:147. Effektivare hantering EU:s direktstöd till jordbruket.

av Betänkande från utredningen myndighetsorganisation på jordbru-

om kets område mot bakgrund av det svenska EU-medlemskapet.

1 Bilaga

Kommittédirektiv

Ett nytt svenskt miljöprogram för jordbruket för perioden 2001-2005

Dir. 1998:11

Beslut vid regeringssammanträde den 12 februari 1998.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag till fortsatt inriktning för och innehåll i ett svenskt miljöprogram för jordbruket enligt rådets förordning EEG nr 2078/92 produktionsmetoder inom jord-

om bruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdslcraven. Uppgiften avser ett program för perioden 2001-2005 med två kostnadsalternativ. Det altema-

ena tivet skall avse en bibehållen kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per år och det andra alternativet skall motsvara 1 800 miljoner kronor per år.

Bakgrund

I samband med EU-medlemskapet kunde ett omfattande miljöprogram för jordbruket införas i Sverige. Introduktionen av programmet föregicks av en utredning,

som lämnade förslag till utformningen i betänkandet Förstärkta miljöinsatser i jordbruket SOU 1994:82. Utredningen tog bl.a. sin utgångspunkt i de svenska miljömå-

len för jordbruket, specifika svenska behov på miljöområdet, existerande miljöåtgärder och vad regeringen anfört i propositionen En strategi för biologisk mångfald prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87.

Det första svenska miljöprogrammet godkändes av EG-kommissionen år 1995 och har verkat i full omfattning sedan år 1996. I enlighet med riksdagens beslut består programmet i huvudsak av tre olika delprogram. De innehåller åtgärder för bevarande av biologisk mångfald och kulturrniljövärden i odlingslandskapet samt ett öppet och varierat odlingslandskap i skogsbygderna och i norra Sverige, åtgärder för att minska jordbrukets miljöbelastning och åtgärder för att stimulera ekologisk produktion prop. 1994/95 :75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/952126.

Det gällande miljöprogrammet, särskilt åtgärderna för att bevara det öppna odlingslandskapet i norra Sverige, är även del i den regionalpolitiska satsning för norra

en Sverige som förhandlats fram med EG-kommissionen.

Miljöprogrammet har från år 1997 utökats med ett kompletterande delprogram med åtgärder för att främja u flerårig vallodling prop. 1996/97:l, bet. 1996/97:JoUl, i rskr. 1996/972113, 114. Riksdagen har vidare beslutat

utbyggnad miljöprogrammet från år 1998 så att om en av hela den kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor per

Sverige tilldelats vid medlemskapsförhandlingar-

år som na utnyttjas prop. 1994/95:75, bet. 1994/95:JoUl, ISlQ. 1994/95: 126. Det utbyggda programmet tillgodoser bl.a. riksdagens önskemål om ett program för resurshushållande konventionellt jordbruk bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/951126.

Miljöprogrammet innebär mer omfattande satsningar på jordbrukets miljöarbete än vad som tidigare varit möjligt. Vissa introduktionsproblem har inte kunnat undvikas, särskilt med tanke på att programmet ändrats och utökats vid flera tillfällen. Det har varit svårt att förutse intresset för vissa miljöåtgärder, men anslutningen har som helhet varit god. Flertalet lantbruksföretag i landet omfattas av programmet.

Regelverket för miljöprogrammet är relativt omfattande och det har av många upplevts som komplicerat.

l

Möjligheterna till stora förändringar under pågående programperiod har varit begränsade. Ett löpande arbete med att successivt förenkla och förtydliga regelverket pågår dock. De åtgärder som i dag ingår i miljöprogrammet löper utifrån olika startår. Sedan år 1996 har större delen av miljöprogrammet fungerat i full omfattning. Den pågående programperioden för de miljöåtgärder beslutasom des år 1995 kommer att förlängas med ett år till totalt sex ar.

Utgångspunkter för utredningen Kapitel:

Ett miljöersättningsprogram for jordbruket skall

genomföras även under kommande programperiod i enlighet med riksdagens beslut prop. 1997/98:2, bet. l997/98:JoU9, rskr. l997/98:ll6. Utformningen ett av nytt miljöprogram för nästa period 2001-2005 skall därför utredas. Två olika kostnadsalternativ skall 20 presenteras. Det ena alternativet skall avse bibehållen en kostnadsram på totalt 2 800 miljoner kronor år och per det andra alternativet skall motsvara 1 800 miljoner kronor per år. För det lägre kostnadsaltemativet skall de ingående miljöåtgärdema prioriteras med utgångspunkt i att bästa möjliga miljönytta skall uppnås med hänsyn till resurstilldelningen. Motiven för prioriteringen skall anges. Miljöprogrammet skall medverka till att uppfylla de svenska miljömålen för jordbruket och regeringens målsättning att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Utredaren skall därför vid utformningen ett av nytt program utgå från regeringens skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet och från de aktuella miljömålen för jordbruket och de behov finns för att uppfylla dessa. som Utredaren skall undersöka de nuvarande miljöåtgärom dema behöver förändras för att miljömålen skall kunna nås. Målet att reducera kväveutsläppen till havet har t.ex. ännu inte uppnåtts. Utredaren skall därför pröva möjligheterna att genomföra effektivare miljöåtgärder för att ytterligare begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det 14 gäller växtnäringsläckaget. Regeringen att Staavser ge tens jordbruksverk i uppdrag att föreslå åtgärder för att

reducera växtnäringsläckaget i miljökänsliga områden. Utredaren skall studera Jordbruksverkets kommande förslag i syfte att uppnå större miljönytta inom ramen för

en

de tilldelade budgetrnedlen.

Utredaren skall ta fasta på de behov förändringar

av

redovisats i den första utvärderingen av miljöprosom grammet. Detsamma gäller de erfarenheter av tillämpning och resultat kommer fram i det fortlöpande

som utvärderings- och uppföljningsarbetet. Även kun-

annan skap miljöprogrammet skall beaktas som följer av

om utvärderingar genomförs av berörda myndigheter,

som

Riksrevisionsverket. t.ex. av

En viktig utgångspunkt för utredaren skall vara att

lämna förslag till förenklingar regelverket. Därmed

av underlättas administrationen och gör det lättare för lantbrukarna att överblicka de olika ersättningsforrnema. Förenklingarna skall kunna genomföras utan att miljönyttan försämras. Utredaren skall lämna förslag till att föra olika åtgärder delvis har syf-

samman som samma ten och markslag till mer enhetliga ersätt-

avser samma ningsforrner. I detta sammanhang skall också möjligheterna att införa grund- och tilläggsersättningar för olika

markslag studeras. åtgärder på samma

Som del i ett nytt miljöersättningsprogram för

en nästa programperiod skall utredaren föreslå ett förbättrat och förenklat kulturmiljöstöd. Mot bakgrund av erfarenheterna med miljöprogrammet skall konstruktionen av ett nytt program i sin helhet möjliggöra en god anpassning till förväntad anslutning och måluppfyllelse i förhållande till tilldelade budgetrnedel.

När det gäller den del av miljöprogrammet som avser att främja ekologisk odling skall effekterna av den nuvarande områdesindelningen och principerna för differentierade ersättningsnivåer bedömas. Utredaren skall pröva för- och nackdelarna med att frigöra miljöersättningen från de krav gäller ekologisk odling enligt rådets

som förordning EEG 2092/91 ekologisk produktion

nr om

jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordav

bruksprodukter och livsmedel.

I den mån utredaren föreslår förändringar av programmet inför nästa programperiod skall sådana övergångslösningar eftersträvas underlättar för både den

som

enskilde lantbrukaren och de myndigheter administsom rerar stöden. Förslag skall också lämnas till hur satsningama på kompetensutveckling av lantbrukarna på miljöområdet 17 skall utformas och dimensioneras på lång sikt. Det gäller insatserna inom ramen för den tidsbegränsade miljöåtgården för resurshushållande konventionellt jordbruk men även utbildningsg informations- och demonstrationsverksamheten i övrigt. Utredaren skall ta hänsyn till att miljöprogrammet även i fortsättningen skall medverka till att tillgodose de regionalpolitiska målen för Sverige på miljömässi- ll norra ga grunder. Vidare skall möjligheterna att i miljöprogrammet inkludera rermäringens markanvändning och miljöpåverkan bedömas. Utredaren bör därför samråda med Rennäringspolitiska kommittén Jo 1998:03. Utredaren skall också ta hänsyn till den pågående reforrneringen av den jordbrukspolitiken och 3 gemensamma

den betydelse förändringarna kan för genomförandet av miljöprogrammet.

Utredaren skall redovisa de förväntade administrativa konsekvenserna och kostnaderna sina förslag. Princi- 17 av pen om ett sektorsintegrerat miljöansvar skall vara vägledande i utredningens arbete. Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer. Även uppdrag till olika myndigheter av betydelse för utredningen skall beaktas, ex. uppdraget till Jordbruksverket att föreslå ett nytt mål för den ekologiska produktionen 12 efter år 2000.

Tidsplan och arbetsformer

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga om åtaganden dir.1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och att redovisa

konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyg-

gande arbetet dir.l996:49. Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 30 juni 1999.

Jordbruksdepartementet

2 kombinationer

Bilaga - Möjliga av föreslagna m i 1 jöersa"ttningar

x ,. X

x x i ... a. å i

å 2

mmi

H Z x .

3 Karta över den nuvarande Bilaga -

för stödområdesindelningen milj öprogramåtgärdema

O

4 till för Bilaga - Anslutningen åtgärden Värdefulla natur- och i

kulturmiljöer relation till antalet aktiva brukare i respektive kommun

SOU l999:78 283

5 Bilaga - Genomsnittlig ersättning per

som är anslutna till för

företag åtgärden

Värdefulla natur- och i

kulturmiljöer respektive kommun

l:l 1000010

5000-

.

10001-16100kr

u 16100-23000kr

U

23000 29500kr-

u 29500kr--

6 i EU-länder

Bilaga - Miljöprogram övriga

Programmens utformning och omfattning

Utformningen miljöprogrammen varierar stort mellan de olika EU-

av ländema. Program innehåller åtgärder som är allmänt tillämpliga

som över hela medlemsstaten finner i Finland, Grekland, Irland, Lux-

man emburg, Nederländerna och Portugal. l Italien och Tyskland är nästan alla regionaliserade, medan övriga medlemsstater Belgien,

program Danmark, Frankrike, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike har blandning åtgärder är tillämpliga över hela landet och

en av som regionalt.

Enligt rapport från kommissionen till rådet och Europaparla-

en mentet tillämpningen rådets förordning EEG nr 2078/92 KOM

om av 1997 hade kommissionen godkänt 127 program fram till och med juni 1997. De flesta har dessutom ändrats, en del flera gånger.

programmen Sammanlagt har kommissionen fattat beslut 265 godkännanden el-

om ler ändringar. Medlemsstaternas program omfattar totalt över 2 200 olika åtgärder.

Vid mitten budgetåret 1997 hade 1,35 miljoner avtal slutits med

av jordbrukare, vilket omfattar 17 % alla jordbruksföretag och personer

av sysselsatta i jordbruk inom EU. I diagram l visas en uppdelning per medlemsstat. I Österrike nådde programmet nästan 70 % av alla sysselsatta inom jordbruket medan det nådde runt 50 % i Sverige, Finland

och Tyskland.

Avtalen omfattade 22,3 miljoner hektar, eller 17 % utnyttjad

av jordbruksareal UJA. De mest utbredda finns i Österrike,

programmen Luxemburg och Finland över 70 % UJA. I diagram 2 visas hur stor

av andel UJA i respektive medlemsland omfattas miljöpro-

av som av grammet.

I O OO O O aO wO Z O

B Dk F r " -t CL 1...: x / s m 3 Z 3 l $ Medlemsstat

Diagram Andelen jordbruksföretag i respektive EU-land som omfattas av avtal om miljöåtgärder för jordbruket. Uppgifterna för Italien gäller år 1996. Någon uppgift för Grekland inte. Källa: EG-

finns

kommissionen.

80 70 60 50 40 73 30 20 10

CD A: u : .q O Lu x f Ty Os o 3 z 4 Medlem sstat

Diagram Andelen utnyttjad jordbruksareal i respektive E U-land som omfattas av avtal miljöåtgärder för jordbruket. Uppgifterna för Itaom lien gäller år 1996. Någon uppgift för Grekland inte. Källa: EG-

finns

kommissionen.

Ersättningsnivån hektar är i genomsnitt 117 år, den per ecu per men varierar kraftigt mellan olika länder. I Sverige ersättningsnivân i var genomsnitt 156 ecu per hektar l 400 kr under år 1997.

ca

Nedan följer en kort presentation tillämpningen EG:s miljöerav av sättningar i respektive medlemsstat.

Belgien

Belgien har ett litet miljöprogram med godkänd programbudget på en totalt 18 160 miljoner kronor. Endast l % av de belgiska mecu ca jordbruksföretagen omfattas av programmet. I Belgien finns ett nationellt program samt tre regionala program, två i den flamländska och ett i den vallonska delen landet. Det natioav nella programmet stöd till demonstrationsprojekt, integrerad och ger ekologisk produktion samt åtgärder för att minska djurtätheten. Det ena flamländska programmet endast stöd till utbildning, främst inriktad ger växtnäringsläckage, medan det andra flamländska programmet lägtyngdpunkten på minskad användning handelsgödsel och loger en av kala kontrakt för skötsel t.ex. värdefulla biotoper i miljökänsliga av områden. Valloniens regionala fokuserar främst på extensifieprogram ringsåtgärder samt rådgivning för integrerad produktion.

Danmark

Det danska miljöprogrammet har godkänd programbudget på totalt en 36 320 miljoner kronor och omfattar ca 7 % av jordbruksfömecu ca retagen. Inriktningen är att minska växtnäringsläckaget, som är ett av Danmarks största miljöproblem. Ungefär en fjärdedel av programmet utgör ersättning för ekologisk produktion, medan resterande del utgör ersättning för olika former av extensifiering av produktionen. För att minska kväveläckaget ersättning till lantbrukare som ger man reducerar kväveanvändningen på gården med minst 40 %. Det görs individuell beräkning för varje gård. Ersättning utgår även genom en för bibehållande och omläggning åker till permanent gräsmark. Erav sättningen är differentierad efter kväveanvändningen. För att minska riskerna med bekämpningsmedel utgår ersättning för att etablera sprutfria kantzoner.

Finland

Finland har ett mycket omfattande miljöprogram på totalt 403 mecu eller 3 600 miljoner kronor. Miljöprogrammet består av ett basstöd ca och olika specialstöd. Basstödet, omfattar ca 80 % av programsom budgeten, utformades för att dämpa de omedelbara effekterna av att tillämpa CAP i Finland. Basprogrammet är öppet för alla lantbrukare trädgårdsnäringen ersättningsnivåema varierar in-

inklusive även om

landet. Ersättningsnivåema har anpassats efter beräknade inkomstom

effekter i samband med EU-inträdet och stödet har alltså påtagligt ett inkomstsyfte. För att erhålla basstöd krävs bl.a. skyddszoner mot vattendrag och sprutfria kantzoner, utförd stallgödsel- och markanalys, odlings- och gödslingsplaner Dessutom begränsas djurtätheten till m.m. högst 1,5 djurenheter/ha.

För att vara berättigad till Specialstöd krävs att lantbrukaren har uppfyllt kraven på basstöd. Specialstöd utgår bl.a. för ekologisk odling, bevarande utrotningshotade husdjursraser och äldre kulturväxter, av skyddszoner mot vattendrag, åtgärder biologisk mångfald som gynnar

och landskapsvård,

m.m.

Frankrike

Det franska miljöprogrammet består dels ett vall- och betesstöd av prime å l°herbe omfattar hela landet, dels ramverk för som av ett andra åtgärder inom vilket de 25 regionerna kan arbeta fram egna program. Dessutom finns det lokala utformade för små områden program som anses betydelsefulla ur miljösynpunkt. Hela miljöprogrammet har en budget på totalt 626 mecu ca 5 600 miljoner kronor.

Totalt omfattas ca 20 % Frankrikes jordbruksmark miljöproav av grammet. Av denna areal omfattas 80 % vall- och betesstödet. För av att komma i fråga för detta stöd skall ha minst 3 ha vall man permanent g eller bete och antalet djurenheter skall 0,6-1,0/ha. Gårdar med vara i mellan l,0-l,4 djurenheter ha kan också komma ifråga vall- i per om och betesmarken står för än 75 % jordbruksmarken. Villkoren mer av är att markerna är permanent gräsbevuxna och att lantbrukaren även ä vårdar diken, buskrader och vattendrag.

De 25 regionerna har utarbetat program bl.a. omfattar minskad som användning av gödningsmedel och/eller bekämpningsmedel, övergång till ekologisk odling, extensiv vall, bevarande utrotningshotade husav djursraser samt utbildning och demonstrationsprojekt.

Grekland

Greklands miljöprogram är under utveckling och har nyligen ändrats betydligt. Programmet innehåller åtgärder för ekologisk odling, uttag av jordbruksmark produktion samt åtgärd med syfte bevara ur en att lokala utrotningshotade Den största delen programbudgeten på raser. av 22 mecu ca 200 miljoner kronor satsas på underhåll nedlagd jordav bruks- och skogsmark, medan ingenting satsas på utbildning och de-

monstrationsprojekt eller bevarande lågintensiva system. av

Irland

Irlands miljöprogram har en budget på totalt 225 mecu år 1999 ca 2 000 miljoner kronor och omfattar knappt 20 % av jordbruksföreta-

Målet är att 40 % jordbruksföretagen skall omfattas år 1999. gen. av Deltagarna förväntas följa en gårdsplan och ett antal obligatoriska villkor innehållande hantering av avfall och användning av gödsel och kalk på gården, vård gräsmarker för att undvika erosion, överbetning och

av att våtmarksområden trampas sönder och eroderas, samt bevarande av biotoper kantzoner, skogsmarker, våtmarker, fornlämningar och

som historiskt intressanta platser. Programmet innebär också att lantbruka-

måste delta i obligatorisk grundutbildning på 20 timmar som rör ren en jordbruket och miljön. Programmet innehåller särskilda incitament för att minska överbetet.

Ersättningen är maximerad till 40 hektar. Detta innebär att stödet är oattraktivt för större fastigheter.

Italien

Italien har ett begränsat nationellt program, som huvudsakligen fokuse-

på utbildningsinsatser. Därutöver har i princip varje region ett eget rar

som de själva administrerar. Den totala godkända programprogram, budgeten är på 511 mecu, ca 4 500 miljoner lcronor.

Miljöprogrammen skiljer sig stort mellan de 21 regionerna. Vissa regioner har satsat hårt på att få med en stor del av jordbruket, i andra är satsningen ringa. Ersättningsnivåema varierar mellan olika områden. Olika former av extensifieringsinsatser dominerar. I flertalet av de regionala finns olika specialstöd, t.ex. ersätts åtgärder för att

programmen begränsa brandrisken i Liguria, medan t.ex. Veneto och Sicilien ger ersättning för insatser syftar till att begränsa erosionsrisken.

som

Luxemburg

Luxemburgs miljöprogram har en budget på totalt 6 mecu, ca 54 miljo-

lcronor. Det innehåller bl.a. ersättning för ekologisk produktion, ner minskad djurtäthet till 1,6 djurenheter/ha, sprut- och gödslingsfria kantzoner, häck- och läplanteringar, bevarande och skötsel av ängsoch hagmarker och bevarande utrotningshotade husdjursraser. Pro-

av grammet innehåller inga utbildningsinsatser.

Nederländerna

Det nederländska miljöprogrammet har främst koncentrerats till ersättningama för miljökänsliga områden, utbildningsverksamhet och upprättande av försöksgårdar. Kostnaden hektar är hög, totalkostper men naden är ändå låg eftersom programmet har liten omfattning endast en 2 % av företagen beräknas delta. Den godkända programbudgeten är på 55 mecu, ca 495 miljoner kronor. Två tredjedelar miljöprogrammet är budgeterat för utbildning och av

demonstrationsprojekt. Ungefär 200 demonstrationsgårdar har startats.

Inom särskilt miljökänsliga områden kan särskilda kontrakt med lantbrukarna upprättas innebär att de åtar sig att reducera användningsom en av bekämpningsmedel och handelsgödsel, anlägga sprut- och gödslingsfria kantzoner, bevara den biologiska mångfalden Inom desm.m. sa särskilt miljökänsliga områden måste jordbruket bedrivas ekologiskt eller som integrerad produktion.

Portugal

Portugal har dels ett nationellt dels två lokala delprogram ramprogram, för de båda öarna Azorerna och Madeira. Miljöprogrammet har toen talbudget på 150 mecu ca l 350 miljoner kronor och omfattar 15 % ca av den totala arealen åkermark. Det portugisiska programmet innehåller bl.a. ersättning för ekologisk och integrerad produktion samt för minskning användningen av av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Ersättning till traditionellt extensiva jordbrukssystem såsom obevattnade spannmålsodlingar samt vin- och fruktodlingar är också viktig del programmet. Utbilden av ningsinsatser och demonstrationsprojekt står för 4 % budgeten. ca av

Spanien

Det spanska miljöprogrammet omfattar dels ett nationellt ramprogram, dels 52 lokala program som tar hänsyn till de speciella förutsättningarna inom olika delar Spanien. Den godkända programbudgeten är på av 399 mecu, ca 3 590 miljoner kronor. Det nationella programmet innefattar de flesta åtgärder som finns specificerade i miljöersättningsdirektivet. Ett flertal insatser är inriktade mot den mycket intensiva vin- och fruktodlingen, bl.a. övergång till integrerad produktion. De lokala programmen riktar sig främst mot natur- och landskapsvård och erosions-

bekämpning.

Storbritannien

Storbritannien har lång tradition av åtgärder inom landskapsvård,

en flora- och faunavård samt rekreation. De program som tillämpas idag har i princip varit i funktion under många år. England, Wales, Skottland och Nordirland har tagit fram separata i många delar likartade

men miljöprogram. De innehåller bl.a. ersättningar till särskilt känsliga områden, ersättningar för att skapa nya biotoper genom att ta jordbruksmark bruk under 20 år samt ersättningar för att göra mark tillgänglig

ur för allmänhetens friluftsliv. Budgeten för miljöprogrammen är sammantaget på lll l 000 miljoner kronor, ca 60 % går till

mecu, ca varav ersättningar för särskilt känsliga områden. Omkring 3A av budgeten riktas till England.

Principen inom miljöprogrammen år skriver ett kontrakt

att man med jordbrukaren där oftast flera åtgärder är integrerade, som extensifiering, avställning mark och minskad användning av växtnäring.

av Landskapsvård och vård av kulturhistoriskt värdefulla element är en viktig del. Programmen är ofta mycket differentierade och detalj styrda. Väsentligt förändrade program är under införande i stora delar av Storbritannien.

Tyskland

I Tyskland utgår tillämpningen miljöprogrammet dels från de ramar

av

på federal nivå och dels från de som anges på delstatsnivå. som anges På federal nivå stödjer införande och behållande av ekologisk od-

man ling samt extensiñering i form minskad djurtäthet och överföring av

av åkermark till vall. Övriga ersättningar är tillåtna inom miljöersätt-

som ningsförordningen tillämpas direkt förbundsstatema inom ramen för

av deras egna program.

Utfommingen miljöersättningarna varierar stort mellan olika re-

av gioner, mellan 5 och 85 % jordbruket ingår i det tyska miljöpro-

av grammet. Ersättningsnivåema får regionalt variera från 20 % högre till 40 % lägre än de belopp angivits i det nationella ramverket. Detta

som medför att ersättningsnivåema skiljer sig kraftigt mellan olika delstater. Den godkända programbudgeten är på 986 8 875 miljoner

mecu, ca kronor.

Tyngdpunkten i delstaternas miljöprogram ligger till stor del på olika typer extensifiering, t.ex. sprut- och/eller gödslingsfria kantzoner,

av integrerad produktion, bevarande traditionella frukt- och vinodling-

av

insatser för att skydda grund- och ytvatten samt bevarande av hotaar, de husdjursraser.

Österrike

Österrikes miljöersättningsprogram tillsammans

är med det finländska det mest omfattande alla medlemsländers. Över 70 % jordbruks-

av av arealen har anslutits till programmet, har budget på 716

som en mecu ca 6 400 miljoner kronor. Miljöprogrammet innehåller bl.a. ett basstöd för vall och permanenta grödor samt övrig mark. Kravet den

är att maximala djurtätheten är 2-2,5 djurenheter hektar.

per

Ungefär 17 % av budgeten har avsatts för ersättning för ekologisk odling. Övriga åtgärder kan stödjas är bl.a. minskning djurtät-

som av heten, förbättrade växtföljder, extensifiering i brukandet vissa

av marker, bevarande utrotningshotade husdjursraser, bevarandet den

av av biologiska mångfalden samt utbildnings- och demonstrationsprojekt.

KUNGL BlBL.

1999 07-O 9

STOCKHOLM

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmånsrättsregler Bilagor. Ju.+ 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju. . SteriliseringsüåganiSverige1935-1975. 33.Bo Betalarätt.Särskildaboendefonnerfor . tryggt- Ekonomiskersättning. äldresamtavgiñer föräldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. . Godsedi forskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektiva värme-ochmiljölösningar.N. 35.Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalforsvarsstödiÖstersjöområdet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju. . Märkväl Fi. 37.Underrättelsetjänstenenöversyn.Fö.

- Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följ i sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriñserie.Ju. krigsmateriel.UD. Att slaktaettfär Gudsi namn.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningför alla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyftet.U. Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring. Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Åtgärdsförs- Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 41.Bevaradokumentärfilmenskulturarv. Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ettcentrumfordokumentärfilm . Demokratiutredningensskriñserie.Ju. ochenñlmvårdscentral.Ku. Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Ny luñfartslag.N. . skriftserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions- Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N. 14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkärnavfall.Kommunernaoch

15.Nytt systernfor prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch 16.Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996. 17.GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi.

föddaår 1937eller tidigare. 48. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N. 19.Artikel 7i EG:svarumärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku. Ändringari vammärkeslagen.Ju. 50.skyddsjaktpåvarg.M. 20. Sverigeochjudamastillgångar.UD. 51.Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. S. 21.Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.

avpersonermedfunktionshinder.S. S. 22.Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju. värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54.Ennytullag. Fi. skriftserie.Ju. 55.Konvergensochförändring.Samordningav 23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenfor medie-ochtelesektorema.Ku. Förslagtill inriktningavnyamål3 inom EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin. strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N.

fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58.Löserjuridiken demokratinsproblem 25. Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

- 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 59.Begränsadfastighetsskatt.Fi. 27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60.Kundvänligaretaxi. N.

jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61.Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju. 28.Kontantmetodför småföretagare.Fi. 62.Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi. 29.Internationellkonflikthantering attförberedasig 63.Att läraochleda Enlärarutbildningfor samverkan

- tillsammans.Fö. ochutveckling.U. 30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64.Representativdemokrati.Demokratiutredningens

mediekoncentrationslag.m. m.Ku. skriftserie.Ju.

31.Tillsyn överadvokaterm. m.Ju.

Statens offentliga 1999 utredningar

Kronologisk förteckning g

65. Bamombudsmannenföreträdarefor barnochungdomar. 66. Godvårdpå lika villkor omstatensstyrningav hälso-ochsjukvården+2bilagor.S. 67.KÄRNAVFALL metod plats m - miljökonsekvens.KASAMs yttrandeöverSKBs FUB-program98. M. 68. BrandkatastrofeniGöteborg. DrabbadeMedier Myndigheter.Ku. 69. Individenocharbetslivet.Perspektivpådet samtidaarbetslivetkring sekelskiñet2000.N. 70.Genteknilmämnden.U. 7 Oseriösabostadsförmedlare. 72. Boendesocialaeffekteravkonkurseroch rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch egnahem. 73. Handikappombudsmannensframtida förutsättningarocharbetsuppgifter. 74.Demokratinochdetgemensammabästa. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 75. Rättplatsför vindlqaften.Del l och Del 2. M. 76. Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 77. Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskarvolym II. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 78. Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför jordbmket. Jo.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Försvarsdepartementet

Nyafonnånsrättsregler Bilagor.+ l EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöomrädet.6

Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Internationellkonflikthantering attfor beredasig

utredningensskriñserie.8 tillsammans.29

Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch Underrättelsetjänstenenöversyn.37

demokrati.Demokratiutredningensskriñserie.9

nynazismochfrämlingskap. Socialdepartementet Rasism, Demokratiutredningensskriñserie.10 SteriliseringsñåganiSverige1935-1975.Ekonomisk

Bördemokratinavnationaliseras ersättning.2

Demokratiutredningensskiftserie.1 l GarantipensionochBosätmingstilläggfor personer

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens födda år 1937ellertidigare.17

skriftserie.12 Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandetav

- Etikochdemokratiskstatskonst. personermedfunktionshinder.21

Demokratiutredningensskriftserie.13 Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre

tryggt- Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15 samtavgifterfor äldre-ochhandikappomsorg.33

Artikel 7i EGzsvarumärkesdirektiv. Ökadesocialbidrag.En studieominkomsteroch

Ändringari varumärkeslagen.19 socialbidragåren1990till 1996.46

Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins Smittskydd,samhälleochindivid.DelA+B. 5 l

värdeochvärdighet.Demokratiutredningensslcriñserie Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.52

22 Barnombudsmarmenföreträdareför barnoch

- Tillsyn överadvokaterm. m. 31 ungd0mar.65

Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Godvård lika villkor omstatensstyrning

- Likvidationavaktiebolag.36 avhälso-ochsjukvården 2+ bilagor.66

Demokratini denoffentligasektornsförändring. Oseriösabostadsformedlare.7 l

Demokratiutredningensskriftserie.40 Boendesocialaeffekteravkonkurseroch

Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksamhet.43 bostadsrättsföreningaroch

rekonstruktioner-

Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 egnahem.72

Globaliseringenochdemokratin. Handikappombudsmannensframtidaförutsättningaroch

Demokratiutredningensskriftserie.56 arbetsuppgifter.73

Löser demokratinsproblem

Demokratiutredningensskriñserie.58 Finansdepartementet

Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61

Märkväl 7 Representativdemokrati.Demokratiutredningens

Införselavbeskattadevaror.26 skriftserie.64

Kontantmetodför småföretagare.28 Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati-

Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. 35 utredningensskriftserie.74 -

Frivillig skattskyldighet.47 Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningens Mervärdesskatt-

En nytullag.54 skriftserie.76

Begränsadfastighetsskatt.59 Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskan/olymII.

Bilen, miljön ochsäkerheten.62 Demokratiutredningensskriftserie.77

Utbildningsdepartementet Utrikesdepartementet

God sedi forskningen.4 Ökadrättssäkerheti asylärenden.16

Vuxenutbildningför alla Andraåretmed Sverigeochjudarnastillgångar. 20

Kunskapslyftet.39 Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel.

Att läraochleda Enlärarutbildningförsamverkan 3 3 -

ochutveckling.63

Gentekniknämnden.70

Statens offentliga 1999 utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet

Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 Samerna ettursprungsfolki Sverige.25 - Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför jordbruket. 78

Kulturdepartementet Denframtidakommersiellalokalradion.14 Frågortill det industriellasamhället.l 8 Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill mediekoncentrationslagm. m.30 Svensktmedborgarskap.34 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsforslag samtförslagtill ettcentrumför dokumentärfilmoch en ñlrnvårdscentral.4 1 Invandraresomföretagare.49 Konvergensochförändring.Samordning lagstift-av ningenför medie-ochtelesektorema.55 BrandkarastrofeniGöteborg. DrabbadeMedierMyndigheter.68

Näringsdepartementet

Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningav nyamål inom3 EG:sstrukturfonder.23 EGzsstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb ocharbetslöshetsersättningen.27 Ny luñfartslag.42 Öppenelmarknad.44 LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken En- nymyndighet.57 Kundvänligaretaxi. 60 Individenocharbetslivet.Perspektivpådetsamtida arbetslivetkring sekelskiftet2000.69

Miljödepartementet Slutforvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 skyddsjaktpåvarg.50 KÄRNAVFALL metod plats miljökonsekvens. - - - KASAMs yttrandeöverSKBsFUD-program98. 67 Rättplatsför vindkrañen.Del l ochDel 75

fakta info direkt

Tel 08-587 671 00. Fax 08-587 671 71. Box 6430. 82 Stockholm. I 15 0rder@faktainf0.se wwwfaktainfose

ISBN 91-7610-869-4 ISSN 0375-250X