Förstärkta miljöinsatser i jordbruket

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

nå: Sv

;gm

i

Förstärkta

miljö-

insatser i

jordbruket

zâfáå

YJN

-7/-/////7/ , l

Vé I fy

ø x e; , ,z j z - i z/////,.//// n. å r ø J

árll FF-Eø-;øä

,,

l/r r /// z . Åu-f7 f Kr

å.: , h Q . v xI / / ,,., , z, , m

4âåi4

,////-.-

fisk

. . ,

dåv; 1

s... -

@

i I .N ø - . r :1 ; . , ,

ff

29 .22 2 h: , , .., ,r

g åørø

a u ja

V - . .

J

SOU 1994: 82

I

i

Statens offentliga utredningar WW 1994:82 W Jordbruksdepartementet

Förstärkta

miljö-

insatser i

jordbruket

svensk tillämpning aV

-

EG:s

miljöprogram

Betänkande av Jordbrukets milj öprogramutredning Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

AB ISBN 91-38-13707-0 NORSTEDTS TRYCKERI Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Den 25 november 1993 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, att tillkalla särskild utredare en med uppgift att utreda frågan ett svenskt för stöd enligt om program EG:s förordning miljövänliga jordbruksmetoder och bevarande om av landskapet. Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Jordbruksdepartementet den 15 januari 1994 departementsrådet Anders Lundin som särskild utredare. Till sakkunniga förordnades den 24 januari 1994 direktör Börje Emilsson, universitetslektor Birgitta Juås och generaldirektör Per Wramner. Till experter förordnades samma dag miljöekonom Svante Axelsson, departementssekreterare Johan Bodegård, lantbrukare Peter Einarsson, direktör Rune Frisén, avdelningschef Bengt O.H. Johansson, departementssekreterare Ann Lemne, avdelningschef Carl Johan Lidén, departementssekreterare Maria Malmlöf, civilingenjör Sören Persson och departementssekreterare Ann Uustalu. Till sekreterare förordnades departementssekreterare Katrine Wiström. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Förstärkta miljöinsatser i jordbruket svensk tillämpning EG:s - av miljöprogram.

Stockholm i juni 1994

Anders Lundin

Katrine Wiström

Innehåll

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Uppdraget 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Betänkandets disposition 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Inledning problembeskrivning 27 - . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Hållbar utveckling 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Jordbrukets miljömål 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Miljötillståndet i och miljöpåverkan jordbruket 30 av . . . . 2.3.1 Biologisk mångfald och kulturvärden 30 . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Växtnäringsläckage 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Bekämpningsmedel 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.4 Kadmium 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.5 Ammoniak 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Sammanfattning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Den svenska jordbrukspolitiken 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 1990 års jordbrukspolitiska beslut 37 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Förväntade effekter i odlingslandskapet 1990 års av livsmedelspolitiska beslut 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Anpassningar av 1990 års livsmedelspolitiska beslut 41 . . . 3.2.1 Vegetabiliesektom 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Anirnaliesektom 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Regional- och miljöpolitik 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Förväntade effekter i odlingslandskapet 44 . . . . . . . . . . . .

4 EG:s jordbrukspolitik 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 EG:s gemensamma jordbrukspolitik 45 . . . . . . . . . . . . . . 4.2 EG:s reform av jordbrukspolitiken år 1992 45 . . . . . . . . . 4.3 EG:s kompletterande åtgärder 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 EG:s miljöprogram för jordbruket 48 . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 EG:s miljöprogram, förordning EEG 207892 48 . . . . . . . 4.4.2 Hittillsvarande erfarenheter 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.3 Handlingsfrihet 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Sveriges möjligheter att påverka EG:s jordbruks- och

miljöpolitik 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Behov olika insatser för att uppnå de svenska miljö-

av

målen för jordbruket 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Förhandlingsresultatet i medlemskapsförhandlingama 55 .. 5.1.1 Vegetabiliesektom 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Animaliesektom 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.3 Regionalpolitik 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Skydd mot salmonella och djursjukdomar 57 . . . . . . . . . . 5.2 Erfarenheter av hittillsvarande styrmedel inom några

viktiga områden 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Livsmedelspolitikens miljöeffekter 58 . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Växtnäringsläckage 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Bekämpningsmedel 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Förväntad skillnad mellan miljömål och miljötillstånd i

olika delar av landet efter ett medlemskap 61 . . . . . . . . . . 5.3.1 Förväntad skillnad i miljötillstånd efter ett medlemskap 61 . 5.3.2 Förväntad skillnad mellan miljötillstånd och miljömål 62 . .

Hur skall behoven tillgodoses principer 65 - . . . . . . . . . . . 6.1 Allmärma utgångspunkter 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 EG:s miljöersättning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Ekonomisk modell för utformningen av miljöersätming

enligt EG:s förordning 207892 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Efterfrågan på kollektiva nyttigheter

fallande betalningsvilja 69 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Utbud av kollektiva nyttigheter 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Villkor för effektiv resursanvändning 70 . . . . . . . . . . . . . 6.3.4 Kommentarer till modellen 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.5 Empiriska skattningar av utbudet och efterfrågan

kollektiva nyttigheter miljötjänster 74 . . . . . . . . . . . . . .

Programmet för ekonomisk bärkraft 75 . . . . . . . . . . . . . . Miljöersätming inom LFA i norra Sverige,

miljöersättning-nord 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Bakgrund 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Motiv för miljöersätming-nord 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.3 Förslag till styrmedel 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Miljöersättning inom LFA-områden i södra Sverige,

miljöersätming-syd 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Bakgrund 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.2 Motiv för miljöersätming-syd 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Förslag till styrmedel 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Resurshushållningsprogrammet 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Ekologiskt jordbruk 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Definition och bakgrund 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Motiv för att stimulera ekologiskt jordbruk 86 . . . . . . . . . 8.1.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser 88 . . . . . . . . . . . . . 8.1.4 Förslag till styrmedel 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.5 Beräknad kostnad 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2 Resurshushållande konventionellt jordbruk 109

. . . . . . . . .

8.2.1 Definition och bakgrund 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Motiv för att stimulera resurshushållande konventionellt

jordbruk 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser 111 . . . . . . . . . . . . 8.2.4 Förslag till styrmedel 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.5 Beräknad anslutning och kostnad 125 . . . . . . . . . . . . . . . .

Bevarandeprogrammet 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bevarande av biologisk mångfald och kulturvärden

i odlingslandskapet 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Definition och bakgrund 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Motiv för att bevara biologisk mångfald och kultur-

värden i odlingslandskapet 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser 133 . . . . . . . . . . . . 9.1.4 Förslag till styrmedel för bevarande biologisk av mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet 136 . . . . . . 9.125 .Beräknad kostnad 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald

våtmarker, sprutningsfria kantzoner och utrotnings- hotade husdjuisraser 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Definition och bakgrtmd 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Motiv för ersättning 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Utvärdering hittillsvarande insatser 161 av . . . . . . . . . . . . 9.2.4 Förslag till styrmedel 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.5 Beräknad anslutning och kostnad 169 . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3 Åtgärder för att reducera växtnäringsläckage

- extensiv vall, skyddszoner utmed vattendrag och fång-

grödor 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Definition och bakgrund 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.2 Motiv för att stimulera åtgärder för att reducera

växtnäringsläckaget 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.3 hittillsvarande insatser 173 Utvärdering av . . . . . . . . . . . .

9.3.4 Förslag till styrmedel 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.5 Beräknad anslutning och kostnad 179 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Skogliga åtgärder 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Utbildning och demonstrationsprojekt för lantbrukare 185 . 10.1 Bakgrund och definition 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Motiv för att stimulera utbildning och praktik avseende

miljövänliga jord- och skogsbmksmetoder 185 . . . . . . . . . 10.3 Utvärdering av tidigare miljöutbildningar för

jordbrukare 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Förslag till utbildning 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Beslut, kontroll och sanktionssystem 197 . . . . . . . . . . . . . 11.1 Avtal eller beslut 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Kontroll 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Sanktionssystemet 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Administration 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.1 Myndigheternas nuvarande arbetsfördelning och sam-

verkan 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Utgângspunkter 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Utredningens förslag 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Uppföljning, utvärdering och omprövning 209 . . . . . . . . . 13.1 Löpande uppföljning 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Sarnlad utvärdering och omprövning 211 . . . . . . . . . . . . .

14 Kostnader och finansiering 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Behov administrativa resurser 213 av . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Finansiering 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Litteraturförteckning 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga l Direktiv 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Förordning EEG 207892 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Värdering av miljövariabler som påverkas av jord-

bruksproduktion, L. Drake 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Sammanfattning

Det svenska jordbruket uppfyller inte kravet på uthållighet. Det tillgodoser inte önskemålet om att kunna tillfredsställa dagens behov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer att tillfredsställa sina behov. Ju längre vi väntar med att ställa om jordbruket till ett uthålligt jordbruk desto dyrare blir processen. Men det finns anledning till optimism. Det råder politisk enighet betydelsen att jordom av bruket utvecklas i miljövänlig och resurshushållande riktning och att uppsatta mål nås. Den snabbare ekonomiska tillväxten som ett EU-medlemskap beräknas medföra kan komma att negativt påverka tillståndet i miljön. Det blir därför nödvändigt att vidta mera långtgående miljöåtgärder vid ett EU-medlemskap för att inte försämra miljötillståndet i Sverige. Jordbruket är en sektor som i det sammanhanget kan axla ett vidgat miljöansvar. Sveriges roll i det internationella miljöarbetet har länge varit aktiv och pådrivande. Sveriges deltagande i det internationella samarbetet grundas på vårt ansvar för den globala miljön som vi ett värlsom av dens mera gynnande länder solidariskt måste utöva. Därutöver är Sveriges internationella agerande i vissa frågor särskilt viktigt för att kurma uppnå nationella miljömål. Det gäller framför allt gränsöverskridande luft- och vattenföroreningar. Jordbruket i många av de länder som ingår i EU är inte särskilt miljöanpassat. Ett EU-medlemskap skulle förbättra Sveriges möjligheter att påverka det internationella miljösamarbetet i allmänhet och samarbetet jordbruksområdet i synnerhet. Det finns alltså både nationella och internationella skäl att fortsätta den miljöanpassning av det svenska jordbruket påbörjats. Dessa som skäl förstärks av ett EU-medlemskap. Jordbruket är de sektorer en av där Sverige har goda förutsättningar att utveckla nationell miljöpoen litik som kan bli förebild för andra länder. Jordbruket kan därför bli en viktig del i en framtida strategi för det svenska miljöarbetet inom EU.

10 Sammanfattning

För att mot det miljöansvar som rimligen kan utkrävas svara upp har riksdagen uppställt vissa miljömål för jordbrukssektom. Målen de utredningen föreslagna åtgärderna skall tillgodose är att besom av och utveckla biologisk mångfald och kulturvärden, bevara det levara vande och öppna landskapet, minska växmäringsläckaget samt minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Om vi till situationen i dag kan vi konstatera att det främst är ser föroreningar innebär risker för människans hälsa. Inom utredsom ningens område gäller det metaller i föda där kadmium i vete är det största problemet samt nitratnitrit i dricksvatten. Ca 100 000 personer har dricksvatten med höga nitrathalter vanligtvis orsakat av olämplig stallgödselhantering. Användningen av marken har ingen direkt bäring människans hälsa i snäv mening. Den är däremot mycket betydelsefull för möjlighetema till rekreation och turism och för vår upplevelse av landskapet. Situationen är helt annorlunda när det gäller det öppna och variationsrika landskapet. Där påverkar både föroreningar och markanvändningen den biologiska mångfalden och kulturvärdena. Mycket talar för att jordbruket i Norrland och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder på sikt får svårt att konkurrera ekonomiskt med slättbygden. Utredningen har bedömt att dessa jordbruk kan komma att läggas ner i stor omfattning om inte motåtgärder vidtas. Den biologiska mångfalden och de kulturvärden som är knutna till det nu mångforrniga jordbruket i dessa bygder kommer att drabbas. Om de naturliga, ogödslade betes- och slåttermarkema läggs ner blir förlusten av biologisk mångfald särskilt stor. Sambandet mellan ett miljöersättningsprogram och den övergripande jordbrukspolitiken är både uppenbar och påtaglig. Utredningen har inte strävat efter en fullständig kartläggning av detta samband. Däremot har utredningen gjort en bakgrundsbeskrivning för att förmedla konturerna av en helhetsbild. I kapitel 2 diskuteras begreppet hållbar utveckling. I kapitlet understryks att många av de befintliga miljöproblemen bottnar i den sektoriserade ansvarsfördelningen som gör att de organisationer som har ansvar för miljöskydd och för förvaltning av naturresursema är skilda från de har ansvar för den ekonomiska förvaltningen. Efter en som genomgång jordbrukets miljömål samt av miljötillståndet i och milav

Sammanfattning ll

jöpåverkan av jordbruket konstaterar utredningen det svenska jordatt bruket i dag inte bedrivs uthålligt. I kapitel 3 redogörs för utvecklingen av den svenska jordbmkspolitiken under 1990-talet. Effekterna av 1990 års jordbrukspolitiska beslut analyseras liksom de anpassningar av vegetabilie- och anirnaliesektorn som gjorts för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. Anpassningen har minskat omställningssvårighetema men hotet mot den traditionella jordbruksproduktionen kvarstår. I kapitel 4 beskrivs EG:s jordbrukspolitik. Den gemensamma reform av jordbrukspolitiken beslutades i maj 1992 medförde bl.a. som att s.k. kompletterande stödåtgärder infördes. EG:s miljöprogram för jordbruket förordning EEG 207892 syftar till minska jordbruatt kets miljöbelastning och till att bevara odlingslandskapet. En detaljerad redovisning av syftet, villkor och ersättningsregler görs. Utredningen noterar att förordningen hittills tillämpats flexibelt. Omfattningen och inriktningen av programmet förutsätts till medanpassas lemslandets specifika behov. I kapitel 5 analyseras de behov av olika insatser föreligger för som att miljömålen för det svenska jordbruket skall uppnås. I kapitlet konstateras att det svenska miljötillståndet vid ett EU-medlemskap kommer att försämras något vad gäller växtnäringsläckage och riskerna med användning av bekämpningsmedel. Det innebär att utvecklingen i dessa avseenden går fel håll i förhållande till de riksdagen fastav ställa målen. Därför bör åtgärder för att minska växtnäringsläckaget och användningen av bekämpningsmedel förstärkas. Marknadsordningarna inom EG:s gemensamma jordbrukspolitik är inte tillräckliga för att Sveriges mål att bevara den biologiska mångfalden och öppet ett

landskap skall kunna nås. EG:s miljöersättningsprogram skapar emel-

lertid goda förutsättningar för att nå målen. I kapitel 6 utvecklas en ekonomisk modell för hur EG:s miljöersättningsförordning skall kunna tillämpas på effektivt ett sätt i Sverige. Utredningen har valt att betrakta miljöersätmingsprogrannnet som ett program där det offentliga köper vissa prestationer, kollektiva miljönyttigheter. Miljönyttigheterna saknar emellertid en marknad. För att det skall bli lönsamt att producera vissa, från samhällets synpunkt önskvärda, icke marknadsprissatta nyttigheter t.ex. natur och kulturvärden betalar det offentliga ersättning för dessa nyttigheter. en Ikapitlet specificeras de villkor som skall gälla för att samhället skall an-

Sammanfattning

köpa miljönyttigheter i utsträckning som är samhällsekonoses en miskt motiverade. EG:s riktade miljöersättningsprogram lämnar goda möjligheter att behålla och öka miljövärdena i odlingslandskapet. Sverige har i samband med medlemskapsförhandlingama förhandlat fram en medfinansieringsrarn för svenskt miljöersättningsprogram, som uppgår till ett 165 miljoner EGzs medfinansiering förutsätter lika stor natioecu. en nell medfinansiering. Utredningen har sett det som sin uppgift att reutnyttjar den framförhandlade medfmansieringsdovisa ett program som i den utsträckning det bedömts vara samhällekonomiskt moramen tiverat. Utredningen föreslår följande riktlinjer för det föreslagna programmet för miljöersättning

Ersättning lämnas endast för åtgärder som uppfyller miljöersätt- ningsförordningen 207892.

Samhällets ersättningar för gjorda uppoffringar skall i princip mot- det värde de producerade nyttighetema har för samsvara som hället.

En löpande utvärdering ersättningssystemet bör ske. En ompröv- - av ning bör ske efter 3 år.

föreslagna nationella programmet för miljöersätt- Det av utredningen ning kan i princip delas i tre områden med samordning mellan de upp olika programområdena. Dessa är programmet för ekonomisk bärkraft, resurshushållningsprogrammet samt bevarandeprogrammet. Programområdena i princip mot målet för ett öppet och varisvarar landskap, målet minska växtnäringsläckaget och riskerna vid erat att användning bekämpningsmedel samt målet att bevara biologisk av mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet.

Programmet för ekonomisk bärkraft Det främsta hotet mot landskapets öppenhet är om ekonomiska förutsättningar saknas för jordbruket att långsiktigt överleva. Utan ekonomisk bärkraftighet saknas förutsättningar för att tillgodose samhällets uttalade önskemål ett öppet och levande landskap. Utredningen om har definierat två områden där jordbrukets framtida bärkraftighet

Sammanfattning 13

kan ifrågasättas. Det gäller jordbruket i Sverige och i södra norra Sveriges skogs- och mellanbygder. Detta programområde är en nödvändig grund för att bevara ett öppet och varierat landskap. Den biologiska mångfalden och de kulturvärden som samhället vill bevara är i huvudsak knutna till fortsatt en animalieproduktion och en lämplig geografisk fördelning denna av produktion. Det första programområdet för miljöersättning är således ett sätt att skapa förutsättningar för fortsatt drift i områden besom döms producera kollektiva nyttigheter som samhället har intresse av. Ett resultat av medlemskapsförhandlingama är överenskommelsen att miljöersättning enligt förordningen 207892 skall kunna användas för att lösa de specifika problemen i jordbruket i Sverige. norra Utredningen föreslår

att miljöersättning lämnas i norra Sverige för att främja användningen av jordbruksmark som är förenlig med skydd och förbättring av miljön, landsbygden och landskapet bevara ett levande och öppet landskap, att denna ersättning lämnas för vall och betesmark. Till grund för ersättningsberättigade arealer bör ligga koppling mellan djur en och arealanvändning per djurenhet och

att maximal ersättning enligt förordningen lämnas i stödområdena 1-3 2 750 krha. I område 4 lämnas ersättning med l 435 krha.

Enligt utredningens bedömning är de fysiska betingelsema och odlingsförutsättningen i det mindre gynnande området LFA-området i södra Sverige i stort sett desamma i Sveriges stödområde som norra Detta motiverar enligt utredningen att den kombination av stöd och ersättning som skall garantera långsiktig bärkraftighet i stödområde 4 också är tillämpligt i LFA-omrâdet i södra Sverige.

Utredningen föreslår därför

att miljöersättning lämnas för vall och betesmark i det mindre gynnade området LFA-området i södra Sveriges skogs- och mellanbygder,

Sammanfattning

ersättning lämnas med 400 krha i mellanbygdema och med att l 400 krha i skogsbygderna och

åtgärden för bevara ett levande och öppet landskap i norra

att att Sverige och LFA-området i södra Sverige skall kunna kombinemed andra ersätmingsberättigade åtgärder. ras

Resurshushållningsprogrammet Det finns politisk enighet att nå uppsatta mål och att gå vidare om med miljöarbetet för att förbättra resursanvändningen i jordbruket. Strategin bakom förslaget är dels att angripa de viktigaste miljö- och resursproblemen i jordbruket, dels att etablera ett helhetstänkande på gårdsnivå där miljö- och resursfrågor får en central plats. Detta är utgångspunkten för utredningens förslag om ersättning för ekologiskt jordbruk och resurshushållande konventionellt jordbruk. För syftet med programområdet skall uppnås måste dels att miljöåtgärdemas öka, dels måste jordbrukaren sättas i centrum status omställnings- och förändringsarbete i svenskt jordför ett aktivare bruk.

För ekologiskt jordbruk föreslår utredningen

riktmärket för ekologiskt jordbruk bör att ca 300 000 ha att vara åkermark odlas ekologiskt år 2000,

prövning programmet görs under år 1997 för att bedöma att en av föreslagna villkoren och ersättningsnivåom de av utredningen är lämpliga med hänsyn till målet, erna att permanent ersättning lämnas, en särskild ersättning för omläggning till ekologiskt jordbruk att en inte lämnas,

landet delas in i 3 Zon 1 omfattar Götalands södra slättatt zoner. bygder. Zon 2 omfattar Götalands norra slättbygder, Götalands mellanbygder och Svealands slättbygder. Zon 3 utgörs av Götalands och mellersta Sveriges skogsbygder samt Norrland,

arealersättning med 1 650 krha lämnas för ekologiskt jordatt en bruk i zon

Sammanfattning 15

att i zon 2 lämnas ersättning med 1 500 krha, att i zon 3 lämnas ersättning med 800 krha, att för ekologisk djurhållning i kombination med ekologisk odling lämnas ersättning med 1 800 krha i zon 1 650 krha i zon 2 och 950 krha i zon att följande villkor skall gälla för att ersättning skall lämnas Användning av lättlösliga handelsgödselmedel eller kemiska bekämpningsmedel tillåts inte. Ersättning länmas, med vissa undantag endast om minst 25 % . av den anslutna arealen är vall eller gröngödsling. Full ersättning lämnas endast för företag med djurtäthet . en om högst 1 djurenhetha åkermark. Införsel till gården av stallgödsel från viss intensiv inneupp- . födning tillåts inte.

För resurshushållande konventionellt jordbruk föreslår utredningen att följande villkor skall uppfyllas för att ersättning skall lämnas till ett företag Användning av handelsgödselkväve skall reduceras med 30 %. Andelen grön mark skall vara 60 % i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län. För övriga län i Götaland skall andelen vara 50 %. Förbättrad stallgödselhantering i samband med spridningen. En årlig växtnäringsbalans skall upprättas för gården. . Användningen av ogräsbekärnpningsmedel skall reduceras. . Svampbekämpning i stråsäd, med undantag för betat utsäde, tillåts inte. Två zoner införs. En sprutningsfri kantzon skall lämnas vid bekämpning av . spannmål på gården. Sprutningsutrustningen skall testas varje år. Testprotokoll . skall uppvisas. Biobädd och säkert förvaringsutrymme skall ñnnnas. .

Sammanfattning

att landet indelas i två zoner. Zon 1 omfattar Götalands södra och norra slättbygder, Götalands mellanbygder och Svealands slätt-

bygder. Övriga delar av landet utgör zon 2 och

att när samtliga villkor är uppfyllda, skall ersättning år 1 lämnas med 900 krha i zon l och med 500 krha i zon Vid erhållen dispens för svampförbudet reduceras ersättningen i zon l med 200 krha.

För att reducera växtnäringsläckaget föreslår utredningen att ersättning lämnas med 1 500 krha för extensiv vall i områden med låg andel vall, att ersättning för anläggning av skyddszon utmed vattendrag lämnas med ca 2 krlöpmeter och att ersättning lämnas med 500 krha för insådd av fånggröda i Götaland.

Bevarandeprogrammet Motivet för det tredje programområdet är att i möjligaste mån försöka samordna olika i dag förekommande ersättningsforrner och verksamheter som påverkar bevarandet av viktiga värden i odlingslandskapet. Utredningen vill understryka att bevarandet av biologisk mångfald och kulturvärden är en integrerad del av den framtida livsmedelspolitiken. Sarnordningen av åtgärder för bevarande av biologisk mångfald och kulturvärden är av central betydelse för att bevarandearbetet skall bli framgångsrikt. För bevarande av biologisk mångfald och övriga natur- och kulturvärden i landskapet föreslår utredningen att genomförandet sker i fyra samordnade program Bevarande av slåttermark. Bevarande av betesmark. Bevarande av övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer.

Övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald.

Sammanfattning

För bevarande av slåttermark föreslår utredningen

att samtliga bevarandevärda marker ca 2 800 ha bevaras för fram-

tiden, att en grundersättning lämnas med l 800 krha i värdeklass A och med l 300 krha i värdeklass B och att följande tilläggsbelopp kan lämnas i klass A: lieslåtter 2 500 krha efterbete 700 krha lövtäkt 500 krha -

För betesmark föreslår utredningen att totalt ca 370 000 ha i fyra olika värdeklasser bevaras. att vid beräkning av ersättningen för bevarandevärd betesmark skall beaktas huruvida ersättning också lämnas till samma mark inom ramen för bärkraftighetsprogrammet och att följande ersättningsbelopp länmas Klass A 1 600 krha Klass B 1 100 krha Klass C 850 krha Klass D 850 krha

För övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald föreslår utred-

ningen att ersättning lämnas för hydrologisk restaurering våtmarker, av småvatten samt mindre åar och bäckar enligt följande våtmarker och småvatten med 4 800 krha de första 5 åren - ca och därefter ca 2 500 krha i 15 år mindre åar och bäckar med 6 krm de första åren och där- efter ca 2,50 krm i 15 år att ersättning lämnas med högst 500 krha för sprutningsfria kantzoner i Götalands slätt- och mellanbygder Svealands samt slättbygder och

18 Sammanfattning

ersättning lämnas med 1 000 krdjurenhet för utrotningshotade att husdjursraser under förutsättning att rasen är utrotningshotad i hela Europa.

Utredningen föreslår

ersättning kan lämnas för miljöåtgärder på vissa begränsade att arealer skogsmark.

Utredningens förslag till ett nationellt program för miljöersättning omfattar ett 10-tal åtgärder. I tabell l redovisas hur ersättningsberättigade åtgärder kan kombineras.

Administration Utredningen har med sitt administrationsförslag försökt skapa ett tydligare ansvarsförhållande och bättre samordning mellan myndigheter-

na. Utredningen det lämpligt och önskvärt att en myndighet unanser der regeringen får ansvaret gentemot EU för administrationen av marknadsregleringarrta och de stöd finansieras genom EG:s som jordbruksfond riktar sig till jordbruk och trädgård. och som

Utredningen föreslår

att Jordbruksverket det centrala myndighetsansvaret för jordbru: ges för miljöersättning. Bakom utredningens förslag kets program verket det centrala myndighetsansvaret ligger önskemålet att ge bättre samordning och att en helhetssyn skall ligga till om en gmnd för åtgärder i odlings- och kulturlandskapet.

Utvärdering och omprövning De förslag utredningen lämnar omgärdas av osäkerhet. En osäsom kerhet gäller den framtida jordbrukspolitiken i EU. En annan är hur förhandlingsresultatet kommer att tillämpas. En tredje osäkerhet rör framtida ekonomiska förutsättningar t.ex. växelkursutvecklingen. De beräkningar utredningen gjort inkomstbortfallet för olisom av ka åtgärder är förenade med osäkerhet. Till grund för de föreslagna

Sammanfattning 19

ersättningsnivåema ligger dels utförda beräkningar, dels bedömen ning av den osäkerhet är förknippad med beräkningsunderlaget. som Osäkerheten får emellertid inte hindra de från samhällets att synpunkt önskvärda åtgärderna genomförs. Jordbrukets miljöersättningsprogram bör ses som en strategi, bedöms kunna förverkliga som uppsatta mål. Vägledande för utredningens målbeskrivningar har bl.a. varit de intentioner, som ligger till grund för t.ex. riksdagens uttalande vad beträffar mål för ekologisk odling och Naturvårdsverkets kvantitativa tolkning målet att bevara den biologiska mångfalden, av snarare än ett önskemål att söka uppnå ett kvantitativt mål vid viss en given tidpunkt. Varje åtagande den storleksordning, utredav som ningens förslag innebär måste förenas med en flexibilitet om i vilken takt som det är önskvärt att infria åtagandet. Avvägningar bör fortlöpande ske mellan olika uppsatta mål och mellan olika åtgärder för att nå dessa mål.

Utredningen föreslår

att miljöersättningsprogrammet utvärderas och att denna utvärdering ligger till grund för en omprövning programmet 3 år. av om

De totala kostnaderna för miljöersättningsprogranunet bedöms uppgå till ca 2 800 miljoner kronor år vid slutet den första 5-årsperioper av den tabell 2. Till detta kommer kostnader för administration och räntekosmader, som totalt uppgår till 67 miljoner kronor år ca per under år 2-5. Vad gäller finansieringen är detta en fråga för statsmakterna att avgöra.

Slutsats

För att svenskt jordbruk skall behålla sin konkurrenskraft krävs att produktionen klarar av de krav, marknaden i framtiden komnya som mer att ställa på miljöanpassning och resurshushållning. När det svenska jordbruket uppfyller villkoren för uthållighet skapas fömtsättningar för näringen att vinna marknadsandelar i Europa i konkurrens med andra europeiska jordbruksföretag. Det är enligt utredningen viktigt att stegen mot detta önskvärda tillstånd därför tas på ett konkurrensneutralt sätt.

20 Sammanfattning

EG:s riktade för miljöersättning till jordbruket skapar förprogram utsättningar för samhället att uppnå de riksdagen uppsatta miljömåav

len. Därmed ytterligare steg mot ett uthålligt jordbruk. Jordbrutas ett

för de åtaganden görs. Samhället köper miljönyttigkaren ersätts som

heter, inte är marknadsprissatta, i en utsträckning som bedöms som

vara samhällsekonomiskt motiverat.

Tabell l Nationellt program for miljöersättning -

tänkbara kombinationer av åtgärder

åässgsgäägéå å

9 9 5 å w o a . å å ä ä ä ° w m å E 9 ; -

å o. ä ,r

s -i

. å å

Miljö-nord o X X o o 0 X X X o -

Miljö-syd X X o X X X X o o -

Ekologiskt jordbruk X X 0 0 X o X o -

Resurshushåll.konv. jbr X X o X 0 X 0 -

Extensiv vall o 0 X o -

Skyddszon utmed vatten o X X X X -

Fånggröda 0 o X o -

Slåttermark X X -

Betesmark x x t i i i S t

Natur-okulturmiljöer X X X X X X X X -

vänta-ke,

Sprutfri 0 o o o X zon

X Båda åtgärderna berättigar till ersättningför samma mark - Båda åtgärderna berättigar till ersättning men inte för samma mark - Åtgärderna utesluter varandra o -

Sammanfattning 21

Tabell 2 Bedömd omfattning, ersättningoch kostnadvid slutet av S-årsperioden

Omfattning Ersättning Total kostnad ha per hektar miljoner kronor ÅTProgramnnetfär ekonomiskbärCraft

Miljöersåttning-nord Suurnagenomsnitt 178000 2 433 435 Område 1-3 13500 2 750 - Område4 43 000 1 432 -

Mil jÖersâttning-syd Summagenomsnitt 410 00 924 380 skogsbygd 215 000 1 400 mellanbygd 19500 400 -

B Resurshzashdllningsprøgramnzet Resurshushållande konventionellt 1 00 00 700 700 jordbruk

Ekologiskt jordbruk Summagenomsnitt 300 000 1 240 372 Område 1 Gss 40 00 l 650 - - Område 2 Gmb, Gns, Ss 14000 1 500 Område3 Skogsbygder och Norrland 12000 800 -

C Bevarandeprøgrammet Slåttermarker Summagenomsnitt 2 800 1 675 5 klass A 2 100 1 800 klass B 700 1 300 -

Betesmarker Summagenomsnitt 370 000 l 170 433 klass A 12500 1 600 klass B 100000 1 100 klass C 12500 850 klassD 20 000 850 -

Kulturhistoriskt värdefulla miljöer 250 000 600 150 Götalandsslättbygder G:s skogs-och mellanbygd, Svealand Öland och Gotland Nedre Norrland Övre Norrland

Miljöåtgârder på begränsade skogsmarksarealer 40 D Övrigt Utbildning, information och demonstrationsprojekt 121 SUMMA: 2 755

Kapitel 1 23

1 Uppdraget

1.1 Direktiven

I utredningens direktiv bil. l framhålls att ett övergripande mål för den svenska jordbrukspolitiken är god hushållning med samhällets en totala resurser. Miljömålet är att slå vakt ett rikt och varierat odom lingslandskap, bevara den biologiska mångfalden, minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel samt att bevara odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. I samband med att EG i maj 1992 reformerade den gemensamma jordbrukspolitiken infördes bl.a. ett s.k. kompletterande stöd för miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet landskapet bil. 2. av Vid ett EG-medlemskap kommer Sverige att tillämpa EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Utredningen har fått i uppdrag att lämna förslag till utformning av ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning. Programmet skall kunna träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap. I direktiven framhålls att utgångspunkten för utredningen bör vara de svenska miljömålen och de behov som finns inom natur- och kulturmiljövården inom jordbrukspolitiken.

Utredningen skall enligt direktiven

överväga hur de specifika svenska behoven kan tillgodoses,

överväga hur de existerande svenska miljöåtgärdema inom jord- bruket och andra stödformer faller inom förordningens som tillämpningsområde kan utformas inom för programmet, ramen

analysera behovet och utformningen av olika insatser mot bak- grund av konsekvenserna av ett svenskt EG-medlemskap,

beakta förhandlingsutfallet, lämna ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produk- tion,

24 Kapitel 1

redovisa de administrativa konsekvenserna av det föreslagna pro- grammet och hur kontrollen bör utformas, utreda hur de avtal som tecknas för landskapsvårdsersättning och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet skall utformas, redovisa förväntade kostnader för programmet och dess administra- tion, utvärdering och uppföljning samt föreslå finansiering av förslagen. -

Sverige har i samband med medlemskapsförhandlingama förhandlat fram en medfinansieringsram för ett svenskt miljöersättningsprogram för jordbruket. EU har deklarerat att Sverige kan förväntas erhålla 165 miljoner ecu. EU:s medfinansiering förutsätter en lika stor nationell medfinansiering. Utredningen har sett det som sin uppgift att redovisa ett program som utnyttjar den framförhandlade medfmansieringsramen i den utsträckning vi bedömt det vara samhällsekonomiskt motiverat.

1.2 Betänkandets disposition

Utredningen har i kapitel 2-6 gjort en bakgrundsbeskrivning i syfte att summera problembilden kapitel 2, presentera utvecklingen av den svenska jordbrukspolitiken under 1990-talet kapitel 3, redovisa EG:s gemensamma jordbrukspolitik kapitel 4 och att diskutera behovet av olika insatser för att nå de svenska miljömålen i jordbruket kapitel 5. I kapitel 6 beskrivs den ekonomiska modell som varit utgångspunkt för utredningens förslag. Utredningen har valt att betrakta miljöersättningsprogrammet som ett program där samhället i princip köper icke marknadsprissatta miljönyttigheter i den utsträckning som bedöms vara samhällsekonomiskt motiverat. Det av utredningen föreslagna programmet för miljöersättning kan delas upp i tre programområden med samordning mellan de olika delarna. Dessa är bärkraftighetsprøgrammet kapitel 7, resurshållningsprogrammet kapitel 8 och bevarandeprøgrammet kapitel 9. Programomrâdena svarar i princip mot de miljömål för jordbruket som defmierats i kapitel

Kapitel 1

I kapitel 10 redovisas behovet ökade för utbildning,

av resurser information och demonstrationsprojekt. I kapitel 11 diskuteras den administrativa hanteringen av miljöersätmingsprogrammet. I kapitel 12

motiveras varför Jordbruksverket bör det centrala myndigges hetsansvaret for programmet. I kapitel 13 beskrivs den osäkerhet som omgärdar utredningens programförslag och behovet av att programmet utvärderas och omprövas år 1997. Slutligen analyseras resursbehov och finansiering i kapitel 14.

Kapitel 2

2 Inledning - problembeskrivning

Jordbrukets huvudsakliga syfte är producera jordbruksprodukter. att Jordbruket kan dessutom bidra till varierat och levande kulturett landskap och till variationsrikedom hos växt- och djurarter. Det har

också givit upphov till kulturvärden visar sig i landskapets som utfomming, vegetation, bebyggelse och i fornlämningar. I Sverige förknippas ett sådant öppet och varierat landskap med skönhetsstora och rekreationsvärden.

De förändringar i odlingslandskapet har ägt under eftersom rum krigstiden ingår i dag i hotbilden för väsentliga kultur- och naturvärden. Igenväxning, förbuskning och brist på underhåll gör att kulturhistoriska värden med tiden försvinner. En tredjedel av landets hotade, sällsynta och hänsynskrävande växt- och djurarter har sin hemvist i odlingslandskapet. Inom kärlväxtgruppen finns två tredjedelar av arterna i odlingslandskapet. Jordbruket har också påverkat miljön genom valet av driftsinriktning. Nya brukningsmetoder har bl.a. medfört läckage växtnäringsämnen och bekämpningsmedel av av till grundvatten och vattendrag.

2.1 Hållbar

utveckling

Det internationella mellanstatliga miljösamarbetet har en relativt kort historia. Grunden för det globala miljösamarbetet om den mänskliga miljön lades i samband med 1972 års världsmiljökonferens i Stockholm. Flera viktiga konventioner om skydd för den marina miljön, för åtgärder mot luftföroreningar och för skydd av flora och fauna tillkom under l970-talet.

Sverige har förbundit sig att skydda växter och djur och deras livs-

miljöer, bl.a. genom att ansluta sig till Bemkonventionen, som antogs i Bern år 1979 och trädde i kraft för Sveriges del år 1983. Konventio-

nen syftar till att skydda europeiska arter vilda djur av och växter samt deras levnadsområde. Särskild vikt läggs vid skyddet av arter som är hotade och sårbara. Bemkonventionen har bl.a. medfört att de flesta arter kräl- och groddjuren fridlysts i Sverige. av

28 Kapitel 2

Vår framtid, Brundtlandkom- I FN-rapporten, gemensamma som presenterade år 1987 deñnierades hållbar utveckling som missionen tillfredsställer dagens behov utan att äventyra möjen utveckling som för framtida generationer att tillfredsställa sina behov. ligheterna förutsättning för hållbar utveckling är att utvecklingen inte En en naturliga allt liv jorden bygger på, dvs. atrnoshotar de system som jordama och organismema. Ekologiska och ekonomisfåren, vattnet, måste samordnas i alla beslutsprocesser så att de ekoka överväganden beaktas samtidigt t.ex. de ekonomiska och jordlogiska aspekterna som brukspolitiska aspekterna. I detta perspektiv är begreppet miljöansamhällsutveckling synonymt med begreppet hållbar utveckpassad ling. Sverige förbrukar ändliga lager olja, kol, uran, fosfat, metaller av i takt inskränker kommande generationers valrnöjligoch grus en som del restproduktema samhället eller naturen inte heter. Den av som upparbetar till leder till ökad mängd avfall. nya resurser Huvudtemat vid världskonferensen miljö och utveckling i Rio om Janerio i juni 1992 hållbar utveckling. Av de principer som tar de var sikte på miljöarbetet inom industriländema framgår att även kommande generationers behov utveckling och miljö måste tillgodoses av rättvist skyddet miljön måste utgöra en integrerad på ett sätt, att av utvecklingsprocessen och att länderna bör begränsa och undel av produktions- och konsumtionsmönster inte är långsiktigt danröja som hållbara. Vid konferensen undertecknades konventionen om biologisk mångfald, riksdagen godkände år 1994. Konventionen innesom bär bl.a. åtagande föra samlad politik för att bevara den bioett att en logiska mångfalden. Riksdagen har med anledning av konventionen antagit svensk strategi för bevarande av biologisk mångfald. en Det framtida miljöarbetet måste därför inriktas att använda napå effektivt sätt, där priser på varor och på tjänster turens resurser ett kostnaden för alla tas i anspråk. En reflekterar naturresurser som grundläggande tanke sikt måste få en mer framträdande plats i som till bättre resurshushållning är principen att den som föroresträvan miljön också skall betala kostnaderna för miljöförstöringen. Det nar miljöförstöringen och resursförbrukningen skall rebetyder att både flekteras i priset. Sambandet mellan ekologi och ekonomi behöver bli tydligare. de befintliga miljöproblemen bottnar i den sektoriserade an- Många av

Kapitel 2 29

svarsfördelningen som gör att de organisationer har för som ansvar miljöskydd och för förvaltning naturresursema är skilda från av de som har ansvar för den ekonomiska förvaltningen.

2.2 Jordbrukets miljömål

De övergripande målen för den generella miljöpolitiken riksdasom gen tidigare beslutat är att skydda människors hälsa, bevara om den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de långsiktigt kan utnyttjas samt att skydda och kulturlandskapet. natur- Skyddet av hälsa, kultur- och naturvärden samt naturresurser ställer krav på hur samhällets materialflöden och markanvändning utformas prop. 199091:90, bet. 199091:JoU30, rskr. 1990912343.

Nyttjandet av marken och vattnet skall göras på sådant av ett sätt att en rik variation av naturtyper, biotoper och kan bibehållas och arter naturligt förekommande arter kan bevaras i livskraftiga balanserade bestånd och ge möjligheter till rekreation och friluftsliv i varierat ett landskap. Det övergripande målet för den svenska jordbrukspolitiken är en god hushållning med samhällets totala Sektorsansvaret resurser. för miljöfrågoma har lagts fast riksdagen. Miljömålet för jordbruksav sektom är att slå vakt ett rikt och varierat odlingslandskap, om att bevara den historiska kontinuiteten i den fysiska kulturmiljön, bevara att den biologiska mångfalden samt att minimera jordbrukets miljöbelastning grund växtnäiingsläckage och användning av av av bekämpningsmedel. All användning av kadmium kan medföra metallen som att sprids i naturen bör, enligt riksdagen, på sikt upphöra prop. 198990: 146, bet. l98990:JoU25, rskr. 1989902327. För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan beslöt riksdagen år 1988 att kväveutlakningen från jordbruket skulle halveras fram till år 2000 prop. 198788:128, bet. l98788:JoU24, rskr. 198788:374. Inom ramen för det nordiska samarbetet har detta mål tidigarelagts och en halvering, i förhållande till år 1986, skall i stället nås i särskilt belastade kustområden till år 1995. Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket, räknat i aktiv substans, skulle halveras mellan åren 1986 och 1990 med utgångspunkt i den genomsnittliga användningen åren 1981-1985 prop. 198788:128. Därefter beslutade riksdagen att användningen skall hal-

Kapitel 2

ytterligare gång till efter mitten 1990-talet prop. veras en strax av 1989902146.

2.3 Miljötillståndet i och miljöpåverkan av jordbruket

Miljötillståndet i land beror på rad olika faktorer. Lokal miljöett en vid kväveläckage från jordbruket. Både luftbuma påverkan sker t.ex. och vattentransporterade föroreningar kan gränsöverskridande. vara Geografisk lokalisering och klimatförhållanden är av stor betydelse

för miljötillståndet. Naturens förmåga att ta hand om miljöförore-

ningar är också avgörande för konsekvenserna.

2.3.1 Biologisk mångfald och kulturvärden

Den biologiska mångfalden är ett samlingsbegrepp för variationen bland de levande organismema, de ekologiska systemen och processerorganismema ingår Normalt relateras den biologiska mångna som falden till nivåer, den genetiska variationen inom arter, mångfaltre den arter samt variationen mellan ekosystemen. av Värdefulla kulturmiljöer avspeglar jordbrukets och jordbruagrara karnas historia. Bebyggelse, fornlämningar, hävdade marker och landolika slag samspelar i sitt funktionella sammanhang i skapselement av sådan miljö är värdefull från kulturhistorisk synpunkt. som Jordbruket har under lång tid präglat landskapet, vilket känneteckrika kultur- och naturvärden samt en mångfald av värdefulla nas av och artrika biotoper med olika former hävd. Odlingslandskapets av rikedom på varierande livsmiljöer är viktig förutsättning för arten rikedomen bland växter och djur. Det äldre odlingslandskapet präglades mycket varierande markanvändning och olika brukningsav en av sätt på åker-, slåtter- och betesmarker, vilket skapade både kulturvär-

den och lämpliga livsrum för växter och djur. Genom bl.a. strukturrationaliseringen i jordbruket och nedläggningmark har emellertid variationen i odlingslandskapet successivt en av minskat. Detta innebär att kulturvärdena och livsbetingelsema för växt- och djurliv har försämrats betydligt. Skötseln av odlingshistoriskt betydelsefull bebyggelse och värdefulla landskapselement av minskar oroväckande. Igenväxning, förbuskning och brist under-

Kapitel 2

håll är ett annat problem som gjort att natur- och kulturhistoriska värden försvunnit. De naturliga foderrnarkema har drabbats av denna rationaliseringsprocess. Dessa för natur- och kulturvärden så viktiga

oplöjda och ogödslade inslagen i odlingslandskapet har minskat i omfattning. De har även påverkats negativt det övriga åkerbmket av dels genom val av grödor och växtföljder, spridning bekärnpningsmeav del och gödsel, dels deponering av sten o.d. Vidare har våtmarker dikats ut, åar rätats ut eller kulverterats, öppna diken lagts igen, åkerholrnar och stenmurar tagits bort. Luftbuma föroreningar, i synnerhet kväve, innebär ett hot mot växtarter som är anpassade till låg kvävetillgång genom den ökade konkurrens de för från utsätts sådana växtarter som gynnas av hög kvävetillgång.

Denna utveckling har påverkat de flesta växt- och djurgrupper som har sin hemvist i jordbmkslandskapet. En betydande del den av svenska floran är i dag hotad. Omkring 70 % av de hotade kärlväxtema och 25-35 % av de övriga växtgruppema hör hemma i jordbruksland-

skapet. Förändringarna i odlingslandskapet är också del i hotbilden en för ungefär en tredjedel landets hotade, sällsynta av eller hänsynskrävande djurarter. Även den domesticerade delen av den biologiska mångfalden behö-

ver bevaras. Ett organiserat bevarande av växt- och husdjursgenetiska

resurser är nödvändigt för att kommande generationer skall kunna förädla växter och djur samt för möta behov. att nya Vissa husdjursraser är unika i Sverige, t.ex. koraser fjällkon och rödkullan. som Dessa raser har minskat i antal under en lång tid på grund av konkurrens från mer högavkastande raser.

2.3.2 Växtnäringsläckage

Övergödning innebär förändring till näringsrikare

en ett tillstånd i mark eller vatten, orsakas ökad tillförsel eller som av tillgänglighet av växmäringsämnen, särskilt kväve och fosfor. Ökad växtlighet och ändrade ljusförhållanden leder till förändrad artsammansättning av djur och växter. I sämsta fall är konsekvenserna syrebrist, utslagen bottenfauna och ñskdöd. Kväve reglerar tillväxten i haven som omger Sverige. I Bottenviken regleras tillväxten emellertid av fosfor. I sötvatten regleras växt-

Kapitel 2

i regel avtfosfortillgången. Kväve kan dock reglera tillproduktionen växten i de sjöar där fosforhalten är mycket hög. Förändrade brukningsmetoder i jordbruket och minskad vallodling har medfört negativa miljöeffekter i form näringsläckage och beav kämpningsmedelsrester i och gmndvatten. De ökade problemen ytföroreningar kustvatten och hav samt nitratföroreningar i med av grundvatten i vissa jordbruksintensiva områden uppmärksammades i mitten på 1980-talet. Ungefär 100 000 har dricksvatten med personer höga nitrathalter, vilket kan utgöra risk framför allt för bam. Det en i första hand stallgödselhanteringen orsakar dessa nitratproär som blem. Vid nitrathalter över 10 nitratkväve anses vatten inte tjänmg ligt dricksvatten. Framför allt nitrathaltema i grävda brunnar som torde kunna spegla jordbrukets kväveläckage områdesvis på ett rela-

tivt bra sätt.

Åtgärdsprogrammet minska växtnäringsläckage från jord-

för att

bruksmarken beslutades riksdagen år 1988. Åtgärderna syftar till

av mellan år 1985 och år 1995 halvera kväveläckaget samt att minska att

fosforläckaget betydligt. Åtgärdsprogrammet genomförs med stöd av

lagstiftning, rådgivning, avgifter, bidrag samt av utvecklingsåtgärder.

Kväveläckagets storlek beror b1.a. mängden utspritt kväve, spridningssätt, spridningstidpunkt, brukningsmetoder, jordart, årsmån och grödval. Det finns inte proportionellt förhållande mellan mängden ett utspritt kväve och kväveläckage, utan sambandet är mer komplicerat. Ovan nämnda faktorer spelar in och påverkar storlek och tidpunkt för

läckage. Åtgärdsprogrammet för att minska växtnäringsläckage omfat-

begränsningar i antal djur åkerareal, bestämmeltar därför även per spridning och lagring stallgödsel, växtnäringsrådgivning, ser om av krav på ökad andel höst- och vinterbevuxen mark samt utvecklings-

insatser i fråga odlings- och maskinteknik. om En del programmet har redan genomförts, b1.a. begränsstor av ningar i spridning stallgödsel och andra organiska gödselrnedel, av krav grön mark Vissa de ovanstående reglerna, b1.a. bem.m. av gränsningar i djurantal åkerareal, träder dock i kraft först år per 1995. Då har jordbrukama under 6 år haft möjlighet att anpassa sig till de reglerna. Andra insatser, t.ex. förbättrad maskinutrusming, nya kommer få effekt kväveläckaget först då ny utrustning kommer att i bruk. Ett programmets mål är att minska användningen av av handelsgödselkväve med 20 % till år 2000. Detta uppnåddes redan är

Kapitel 2 33

1992 då kväveförbrukningen hade minskat med drygt 25 %. Den nu aktuella bedömningen av programmet är att när alla planerade åtgärder har genomförts kommer halveringen av kväveläckaget att uppnås.

2.3.3 Bekämpningsmedel

De hälso- och miljörisker som är förenade med användning av bekämpningsmedel är arbetsmiljörisker, risker för den yttre miljön och risker för rester av bekämpningsmedel i livsmedel. För den som arbetar med bekämpningsmedel finns risker förknippade med att genom hudkontakt få medlet sig eller i sig ingenom andning. I den yttre miljön kan bekämpningsmedlen förorsaka skador genom att det hamnar utanför det avsedda spridningsområdet, t.ex. genom vindpåverkan, utlakning eller avdunstning. I naturmiljön kan bekämpningsmedlen påverka faunan. De djur lever ogräs, elsom av ler av insekter och som har en del av sin livscykel förknippad med ogräset, får mindre tillgång till föda när kemisk bekämpning används. Sådana indirekta negativa effekter på andra arter än de som man avsett att bekämpa har påvisats för en lång rad organismer, både i och utanför åkern. Människor kan vidare utsättas för risker bekämpningsmedel i av den yttre miljön, t.ex förorenat dricksvatten. Orsaker till att bekärnpningsmedel har återfunnits i yt- och grundvatten kan bristfällig vara hantering, lång nedbrytningstid hos bekämpningsmedlet eller ett olämpligt användningsområde medlet. Rester bekärnpningsmeav av del i livsmedel kan utgöra hälsorisk. Statens livsmedelsverk har en fastställt övre gränser för bekämpningsmedelsrester i livsmedel och genomför stickprovskontroller av bl.a. frukt, bär, grönsaker, potatis, spannmål och dricksvatten. Ett särskilt åtgärdsprogram genomförs för närvarande för att eliminera hälso- och miljöriskema vid användning bekämpningsmedel i av jordbruket. I programmet berörs främst frågor riskerna för den om yttre miljön och arbetsmiljön samt de risker för människan är som förknippade med exponering genom födan. Som ett delmålen för av programmet gäller att till strax efter mitten 1990-talet minska av användningen av bekämpningsmedel, räknat i aktiv substans, med 75 % jämfört med den genomsnittliga användningen under perioden 1981-

2 14-0901

34 Kapitel 2

1985. En halvering användningen har tidigare åstadkommits melav lan åren 1981-1985 samt år 1990. Ambitionen är att jordbruket i framtiden skall klara sig med ett minimum av bekämpningsmedel, bl.a. sträng bedömning av riskerna och hård behovsprövgenom en ning i samband med godkärmandeprocessen, anpassning av föreskrifutvecklings- och rådgivningsinsatser för säkrare och minskad ter samt användning. En rad åtgärder har vidtagits inom ramen för programmet. Kravet på omregistrering bekämpningsmedel har medfört att vissa medel av dragits in bl.a. grund dålig dokumentation. Användningsområav det för vissa medel har begränsats. Bättre information lämnas numera risker och dokumentationskrav. Vidare har arbetet med att utveckom nya bekämpningsmetoder givits ökade resurser. Erfarenheterna från programmet är goda och riskerna bedöms enligt myndigheterna ha minskat de vidtagna åtgärderna. Användgenom bekämpningsmedel har hittills minskat med 65 %. Arbete ningen av kvarstår för att ytterligare minska riskerna med användning av bekärnpningsmedel. Detta gäller särskilt inom potatisodlingen där hälsooch miljöriskema är stora. Behov av att minska riskerna finns även på andra områden, t.ex. vid ogräsbekämpning.

2.3.4 Kadmium Större delen vårt kadmiumintag sker genom födan. Kadmium kan av ansamlas i människans njurar och kan även ge genetiska skador. Det är därför viktigt att minska människans intag av kadmium. Intaget sker i dag på sådan nivå att risken för negativa hälsoeffekter är låg en för den levande generationen. På lång sikt är dock den nuvarande nu tillförseln hälsoskäl oacceptabel. Det internationella arbetet inriktas av på att minska kadmiumhaltema och det råder enighet om att användningen av kadmium på sikt bör upphöra. Kadmium tillförs åkermarken huvudsakligen genom nedfall från luften och genom användningen av handelsgödsel. Andra kadmiumkällor är slam, kalk och foderfosfat. Kadmiumhaltema i svenska jordar ligger i flertalet fall i intervallet 0,1-0,6 mgkg. Den största tillförseln kadmium, ca 2 300 kgår, sker genom nedfall från luften. I av samband med den årliga gödselrnedelsanvändningen tillförs åkermar-

Kapitel 2 35

ken ca l 600 kg kadmium. Detta motsvarar ca 40 % av den totala tillförseln som är ca tio gånger större än bortförseln. Regeringen beslutade hösten 1992 att fr.0.m. den l januari 1993 införa ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel. Vidare infördes den 1 januari 1994 en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. En utvärdering kommer att göras för att bedöma avgiftens effektivitet.

2.3.5 Ammoniak Under det senaste halvseklet har en ökad kvävedeposition över Sverige kunnat konstateras. En hög deposition kan efter en tid leda till kvävemättnad, dvs. den nivå där ekosystemet inte längre förmår binda kvävet i takt med tillförseln. Ett symptom på uppnådd kvävemättnad i Sverige är den ökade utlakning av nitrat från skogsmark som påvisats i de södra delarna av landet. En ökad utlakning bidrar till att öka försumingen. Kvävebelastningen i Sverige består till ca 60 % av kväve från kväveoxider och till ca 40 % av kväve från ammoniak. Kvävedepositionen över landet varierar mellan 5-25 kg kväveha med de högsta värdena i sydvästra Sverige. Ammoniakutsläppen som uppgår till ca SO 000 ton kväve årligen är till stor del ett nationellt problem, då ammoniak sprids över kortare avstånd än t.ex. kväveoxider. Mot bakgrund av de ökade problemen i Sverige med kvävemättnad samt försurning av mark och vatten beslutade riksdagen år 1991 att arnmoniakavgången från jordbruket skall

minska med 25 % till år 1995. Åtgärderna bör i ett första steg sättas

in i de delar av landet som har en hög total kvävedeposition och har stora utsläpp av ammoniak till följd av hög djurtäthet. Regeringen har beslutat om ändring i förordningen 1979:426 om skötsel av jordbruksmark för att minska arnrnoniakavgången från jordbruket i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Bestämmelser har meddelats beträffande påfyllning och täckning av gödselbehållare.

2.4 Sammanfattning

Nya och förändrade brukningsmetoder med ökad intensitet har med-

fört negativa miljöeffekter i form av näringsläckage och bekärnpnings-

medelsrester i yt- och grundvatten. Den totala arealen ängs- och betes-

36 Kapitel 2

mark har ungefär halverats från början av 1940-talet och fram till slutet av 1980-talet. De för flora och fauna viktiga naturliga ängs- och betesmarkema har minskat ännu mer. Sedan slutet av 1950-talet har totalt för landet ca 150 000 ha av naturliga ängs- och betesmarker försvunnit medan arealen kultiverad betesmark förändrats obetydligt. Förändringen av brukningsmetoder har även medfört att odlingslandskapet blivit ensidigt med stora sammanhängande åkrar som gränsar direkt mot varandra. Borta är dikesrenar, skogsbryn, dungar, åkerholrnar och märgelgravar. Detta har medfört ett mindre antal djur och växter i odlingslandskapet och den biologiska mångfalden har minskat samtidigt som intresset för rekreation i olika landsbygdsmiljöer ökat. En förutsättning för en hållbar utveckling är att samhället integreras i naturens kretslopp så att en balans upprätthålls mellan nedbrytande och uppbyggande processer. Dagens jordbruk uppfyller inte kretsloppsprincipen som beskriver några av de mest avgörande villkoren för ett uthålligt samhälle. Vår tids jordbruk skiljer sig från de tidigare formerna framför allt genom högre energianvändning och genom ökad förbrukning av ändliga resurser. Jordbrukets främsta energikälla kommer från ändliga tillgångar av fossilt bränsle. Försörjningen med växtnäring sker från ändliga depåer fosfat och kvävegödselrnedel tillverkas till stor del med hjälp av ändliga energikällor, vilket möjliggjort det kreaturslösa åkerbruket. Den kemiska bekämpningen har minskat riskerna för missväxt men har i stället skapat nya, mindre synliga men långsiktigt allvarliga risker, t.ex. ansamling av naturfrämmande ämnen i biosfären. Jordbrukets resursbas och ökade specialisering kräver ökade transporter och mindre täta kretslopp. Dagens ekonomi åsidosätter kostnaderna för exploatering av naturresurser å den ena sidan och förstöringen av natur- och kulturvärden å den andra. Att upprätthålla ekosystemets produktionskapacitet innebär både att gynna ekosystemets förmåga att omsätta solenergi och restprodukter samt att gynna utvecklingen av biologisk mångfald och kulturvärden. Vi befinner oss i dag långt ifrån en hållbar utveckling. Detta är en väsentlig utgångspunkt för utredningens förslag. Ju längre vi väntar med en omställning till ett uthålligt jordbruk desto dyrare blir prooessen.

Kapitel 3 37

3 Den svenska

jordbrukspolitiken

3.1 1990 års jordbrukspolitiska beslut

Regleringen av det svenska jordbruket bestod fram till år 1990 i av princip två gnmdelement, gränsskyddet och den interna marknadsregleringen. Den interna marknadsregleringen innebar att för de prisreglerade varorna den svenske jordbrukaren kan sägas att varit garanterad avsättning av allt som producerades till ett på förhand framförhandlat pris. I den utsträckning som man producerade överskott skuldessa avsättas på världsmarknaden med hjälp exportstöd. Exportav stödet finansierades av näringen, konsumenterna och av skattebetalarna. Utöver prisstödet till jordbruket finns sedan år 1989 direktbidrag som utbetalas per djur eller per arealenhet. Djurbidraget tillkom i samband med att man i GATT-förhandlingama år 1989 beslutade sig för att frysa gällande reglerade producentpriser. Den svenska livsmedelspolitiska reformen genomfördes för en tänkt situation där Sverige står utanför EU och där GATT-förhandlingama förutsågs resultera i en liberalisering av handeln med jordbmksvaror. Ett syfte med det livsmedelspolitiska beslutet var att genom avreglering och marknadsanpassning uppnå ökad effektivitet och balans i livsmedelsproduktionen. Näringen skulle bantas, också göras men mer konkurrenskraftig genom att i högre grad tvingas stå på ben. egna Gränsskyddet skulle enligt samma beslut bibehållas i avvaktan slutförandet av GATT-förhandlingama. 1990 års reform förväntades medföra att den svenska produktionen på sikt skulle till anpassas en nivå som högst motsvarade det inhemska avsätmingsutrymmet och en lönsam export.

Övergången till en avreglerad marknad skulle göras under socialt

acceptabla former. Under en övergångstid på i princip 5 år skulle därför bl.a. följande åtgärder vidtas för att underlätta en anpassning.

Inlösensystemet för spannmål skulle bibehållas t.o.m. den 1 juli - 1994. Garanterade priser skulle successivt trappas ner,

38 Kapitel 3 sou 1994:82

omställnings- och anläggningsstöd lämnades för att stimulera en varaktig omställning av åkermark till annat än livsmedelsproduktion, ett avtrappat inkomststöd bidrag per hektar infördes för odling tidigare prisreglerade grödor såsom spannmål, oljeväxter och av sockerbetor t.o.m. 1992 års skörd och åtgärder vidtogs för att minska mjölk- och köttproduktionen samt för att övergångsvis finansiera viss köttexport t.o.m. den 1 juli 1994.

Avvecklingen av den interna marknadsregleringen spamimålsområdet skulle göras successivt för att vara fullt genomförd den 30 juni 1994. Inlösenpriset spannmål skulle sänkas successivt under perioden 1990-1993 från 1,30 krkg till 0,90 krkg. Fr.o.m. 1994 års skörd skulle inlösenskyldigheten slopas. Skulle det då finnas ett överskott på den svenska marknaden får detta avsättas på världsmarknaden utan subventioner. För att sänkningen av inlösenpriset inte skulle påverka jordbrukarnas inkomst på ett oacceptabelt sätt lämnades ett inkomststöd under budgetåren 199091-199293. Jordbrukare som väljer att ta åkermark ur produktion, som använts för odling av prisreglerade grödor, får omställningsstöd. Som villkor för omställningsstödet gäller att marken senast den 1 juli 1996 varaktigt skall vara omställd till annat än livsmedelsproduktion. Vidare måste jordbrukaren minska odlingen av prisreglerade grödor med en areal som motsvarar omställningsarealen. För vissa omställningsarealer kan dessutom anläggningsstöd lämnas för plantering av lövskog och energiskog samt anläggning av våtmarker. På oljeväxtområdet var målsättningen att, av beredskapsskäl, upprätthålla produktionen på 1990 års nivå genom kontraktsodling. Riksdagens beslut om avreglering skulle leda till stora förändringar för hela mjölkproduktionen. Den interna mjölkprisregleringen som tidigare tillämpades i Sverige upphörde den 1 juli 1991. Mjölkpension och omställningsbidrag var tänkt att finnas under en övergångsperiod. Ett förenklat systern för lönsarnhetsutjämning utan exponfinansiering

infördes samtidigt för mejeriproduktionen. Detta system skall enligt

Kapitel 3 39

1990 års beslut avvecklas den 1 juli 1995. Utjänmingssystemets syfte är att ge mejerier möjlighet att betala mjölkproducenter samma pris för råvaran oberoende av mejeriets produktionssamrnansätxning.

3.1.1 Förväntade effekter i odlingslandskapet av 1990 års livsmedelspolitiska beslut Syftet med 1990 års livsmedelspolitiska beslut var att anpassa jordbruksproduktionen till vad som kunde avsättas inom landet eller avsättas på den internationella marknaden utan exportsubventioner. Detta skulle medföra stora förändringar av odlingslandskapet. Om den interna avregleringen hade fått fortsätta bedömdes den totala arealen åkermark minska med ungefär 500 000 ha utöver den areal som redan låg i träda. För att kunna bedöma miljöeffekterna av reformen bör man ha en uppfattning om var denna minskning skulle ha skett och hur denna areal i fortsättningen skulle ha använts. Beräkningar som utförts vid Sveriges lantbruksuniversitet] visar regionala effekter. Enligt analysema skulle en minskning ha skett i södra Sveriges skogs- och mellanbygder samt de bättre jordbmksbygdema i Norrland. Mjölkproduktionen skulle delvis ha flyttats ut från skogsbygd till slättbygd. I vilken utsträckning detta skulle ha inträffat beror naturligtvis på hur mycket naturvårds- och regionalstöd som skulle ha lämnats till skogsoch mellanbygder. Ett sådant stöd skulle ha medfört att minskningen av åkerarealen i stället skulle ha inträffat i slättbygdema. Enligt beräkningarna minskar åkerarealen kraftigt i avregleringsaltemativet. Huruvida detta är negativt för natur- och kulturvärden i odlingslandskapet beror dels vilken mark som tas ur drift, dels på hur den nedlagda åker- och betesanealen kommer att användas i framtiden. Någon större nedläggning av jordbruksmark på grund av reformen har hittills inte ägt rum och skogsplantering på åkermark är relativt obetydlig. En orsak till detta är förmodligen att många jordbrukare avvaktar till dess frågan om ett svenskt EU-medlemskap avgjorts. Den anpassning som skulle kunna förväntas ske vid fullföljd en intern avreglering har därför inte realiserats.

I Lats Jonasson,MathematicalProgramming Prediction.Institutionenför ekonomi, as Sverigeslantbmksuniversitet,1993.

Kapitel 3

Att mark tas ur produktion eller varaktigt ställs om till annan produktion än livsmedel kan försämra förutsättningarna för bevarande av odlingslandskapets kulturvärden och biologisk mångfald. Samhället kan emellertid motverka detta hot genom att i särskild ordning betala för produktion av kulturvärden och biologisk mångfald. Statliga medel anslogs i samband med 1990 års beslut till landskapsvård för att bevara vissa nationellt värdefulla miljöer med fastlagda kvaliteter från naturvårds- eller kulturmiljösynpunkt. För budgetåret 199394 har 250 miljoner kronor avsatts för landskapsvårdande åtgärder. Ett särskilt stöd länmas också för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet NOLA. Detta stöd, som uppgår till ca 40 miljoner kronor per år, syftar till att bevara hävdberoende biotoper med höga natur- och kulturvärden. För att nå målet att minska växtnäringsläckaget finns ett omfattande program som innehåller lagstiftning, rådgivning, forskning och utveckling samt avgifter. Lagstiftningen ställer krav på bl.a. djurtäthet, lagring, spridning av stallgödsel samt på s.k. grön mark, dvs. krav på

att en viss andel av åkerarealen hålls täckt med gröda under höst, vin-

ter och vår. Användningen av handelsgödsel skulle enligt gjorda bedömningar minska kraftigt 30 % vid en intern avreglering jämfört med situationen i slutet av 1980-talet, framför allt på grund av att stora arealer skulle tas ur produktion. Detta medför naturligtvis inte automatiskt en minskning av växtnäringsläckaget med 30 %. Hur stort läckaget blir beror bl.a. på var de arealer som tas ur produktion är belägna. Intensiteten i användningen förväntades också att minska men på grund av prissänkningen på handelsgödsel har detta inte skett. Om 1990 års jordbrukspolitiska beslut hade fullföljts skulle användningen av kemiska bekämpningsmedel enligt beräkningar ha minskat med ungefär 40 % jämfört med situationen i slutet av 1980-talet, främst därför att spannmålsarealen kraftigt minskar. Någon allmän prissänkning av bekämpningsmedel förväntas inte i avregleringsalternativet. I det livsmedelspolitiska beslutet undantogs Sverige i princip norra från den produktionsanpassning som reformen förväntades medföra. Reformen skulle enligt beslutet inte nämnvärt tillåtas påverka lönsamheten där. Skälet till detta är den betydelse som jordbruket i norra Sverige har för regional-, miljö- och beredskapspolitiken. Stödet om-

Kapitel 3 41

fattar mjölk, kött av nöt, får och lamm, smågris-, getrnjölks-, äggoch potatisproduktion. Stöd lämnas dels ett pristillägg levesom per rerat kilo mjölkkött till mejerislakteri, dels ett bidrag djur som per och år. Stödet till potatisodling utgörs av ett arealbidrag. Transportstöd för livsmedelsindustrin mejeriet, slakterier och äggpackerier lämnas också. Norrlandsstödet uppgick budgetåret 199091 till ca 1 miljard kronor.

3.2 Anpassningar 1990 års

av livsmedelspolitiska

beslut

I november 1991 bemyndigades chefen för Jordbruksdepartementet av regeringen att tillsätta en särskild kommission, Omställningskommissionen, med uppgift att utifrån Sveriges ansökan år 1991 medom lemskap i EU förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Omställningskommissionen lämnade delbetänkandet SOU 1992:87

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri

för EG förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den -

ekologiska produktionen, delbetänkandet SOU 1992:125 Åtgärder

för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag animaliesektom samt slutbetänkandet SOU 1993:33 Åtom gärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. På grundval av bl.a. Omställningskommissionens arbete beslutade riksdagen år 1993 om vissa anpassningar av vegetabilie- och anirnaliesektorn inom ramen för 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

3.2.1 Vegetabiliesektorn

I 1993 års budgetproposition prop. l99293:l00 bil. 10, bet. 1992 93:JoUl3, rskr. 199293:231 beslutades vissa anpassningar om av

1990 års livsmedelspolitiska beslut. Ändringama innebar sänkning

en av priset sparmmål i kombination med ett införande arealbidrag. av Riksdagen beslutade att systemet med inlösenpriser förlängs t.o.m. budgetåret 199495. Riksdagen fastställde inlösenpriset till 1,05 krkg spannmål för budgetåren 199394 och 199495. I enlighet med riks-

42 Kapitel 3

dagsbeslutet infördes för dessa budgetår även ett arealbidrag för spannmål, oljeväxter, proteingrödor, sockerbetor, potatis, konservärter, bruna bönor och frövall. Arealersättningen fastställdes till 700 krha budgetåret 199394 och höjdes till 900 krha budgetåret 199495 prop. 199394:3, bet. 199394:JoU6, rskr. 199394:43. Proteinfodermedel saknar gränsskydd inom EG och därför sänktes det svenska referenspriset och därmed gränsskyddet för proteinfodermedel med 30 % den 1 januari 1993 för att avskaffas helt fr.o.m. den 1 juli 1993. Dessutom sänktes referenspriset för spannmål med 9 öre kg. Anledningen till sänkningen var främst att kunna garantera konsumenterna ett lägre spannmålspris efter det att jordbrukama hade kompenserats med ett arealbidrag för ett lägre spannmålspris. Sänkningen av gränsskyddet innebar att 1990 års beslut som syftade till att vid produktionsbalans möjliggöra ett spannmålspris om ca 1,15-1,20 krkg delvis frångicks. Regeringen föreslog i 1993 års budgetproposition att det svenska, femåriga omställningsprogrammet skulle anpassas för att i huvudsak likna EG:s trädesprogram. Regeringen föreslog också att det skulle införas ett krav om att minst 15 % av basarealen skulle trädas för att en jordbruksfastighet skulle vara berättigad till arealbidrag. Riksdagen frångick emellertid regeringens förslag och beslutade att något trädeskrav inte skall ställas som villkor för att erhålla arealbidrag. I 1990 års livsmedelspolitiska beslut infördes fr.o.m. år 1993 ett anbudssystem för oljeväxter. Anbudssystemet avskaffades fr.o.m. 1994 års skörd prop. 199293:183, bet. 199293:JOU20, rskr. 1992 93:330. Inför 1994 års skörd infördes ett systern med inlösenpriser i kombination med arealbidrag om 900 krha. Det fastställdes även att prisrelationen för oljeväxter och spannmål skulle vara 2,5:1.

3.2.2 Animalicsektorn Regeringen bedömde att det behövdes vissa åtgärder för att Sverige vid tidpunkten för ett EU-inträde skulle ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri. För att uppnå detta krävdes enligt regeringens uppfattning prop. 1992932183, bet. 1992 93:JoU20, rskr. 199293:330 en anpassning av svenska pris-, stödoch kostnadsnivåema inom animalieproduktionen före ett inträde i EU.

Kapitel 3 43

Regeringen bedömde att en sänkning referensprisnivåema eller av av direktbidragen utöver det som motiverades sänkta foderkostav nader inte borde göras med anledning den osäkra valutakursen. En av sänkt kronkurs förbättrar den relativa konkurrenskraften jämfört med EU:s medlemsländer. Inom EU lämnas inget direktbidrag för mjölkkor. Under budgetåret 199394 sänktes det svenska direktbidraget från 1 600 kr till 1 200 krmjölkko och år för att de sänkta foderkostnadema skulle föras vidare till skattebetalarna och för att stimulera till en ytterligare rationalisering. Direktbidraget för mjölkkor avskaffas helt fr.o.m. budgetåret 199495. Inom övrig animalieproduktion vidarefördes de sänkta foderkosmadema genom att referensprisema sänktes. Sänkningama referensav priserna motsvarade dock inte helt foderkostnadssänkningen. De svenska djurmiljöbestärmnelsema anses innebära att de svenska producentema har begränsade möjligheter att påverka den totala produktionskostnadsnivån. Regeringen ansåg därför att skillnader i kostnadsnivå som beror på nationella särbestämmelser motiverar högre prisen och stödnivå. I propositionen föreslog regeringen vidare fördubbling dien av rektbidraget för får och lamm anpassning till EG:s högre disom en rektbidrag. Referenspriset för nötkött samt för får och lamm förändrades inte den l juli 1993. Vidare har stödet till export av förädlade livsmedel förstärkts. Regeringen beslutade våren 1992 att medverka med 60 miljoner kronor i en satsning på exportfrämjande åtgärder för livsmedel. Satsningen avser fyraårsperioden 1992-1996. Våren 1993 beslutade riksdagen prop. l99293:183, bet. 199293: JoU20, rskr. 199293:330 att anslå 150 miljoner kronor för export av förädlade livsmedel i syfte att ge svenska förädlade livsmedel en möjlighet att konkurrera på exportrnarknaden. Samtidigt beslutades om att det temporära exportsystemet för nöt- och griskött skulle förlängas t.o.m. den 31 december 1994 och att ytterligare 100 miljoner kronor skulle anslås för detta ändamål.

44 Kapitel 3

3.2.3 Regional- och miljöpolitik

Det har inte genomförts någon justering av det regionalpolitiska målet i 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Negativa effekter av avregleringen skall enligt beslutet inte tillåtas påverka lönsamheten av jordbruket i norra Sverige. Inom miljöområdet har vissa förändringar genomförts men inte med anledning av ansökan om EU-medlemskap. Syftet har varit bl.a. att förbättra Sveriges miljöpolitik inom områdena biologisk mångfald prop. 199394:30, bet. 199394:JoU9, rskr. 199394:87, ekologisk odling prop. 199293:100 bil. 10, bet. 199293:JoUl3, rskr. 1992 93:17.31 och prop. 1993942157, bet. 199394:JoU22, rskr. 199394: 272 och kadmiuminnehållet i handelsgödsel prop. l99394:3, bet. 199394:JoU6, rskr. 199394:43.

3.2.4 Förväntade effekter i odlingslandskapet Ett fullföljande av 1990 års jordbrukspolitiska beslut skulle som framhållits ha inneburit ett sänkt produktpris som framför allt skulle ha påverkat bygder med sämre odlingsförutsättningar. Utvecklingen till en intern avreglerad marknad i Sverige fördröjdes när riksdagen beslutade om att inlösenpriser för spannmål skulle tillämpas även för budgetåren 199394 och 199495. Riksdagens beslut om att därutöver införa ett arealbidrag innebär att hotet om nedläggning och avveckling av jordbruket i de sämre odlingsbygdema minskade något. Den sänkta stödnivån till animalieproducenter försämrar förutsättningarna för dessa producenter i skogs- och mellanbygder, även om den sänkta stödnivån delvis har kompenserats med lägre foderpriser. Att regeringen införde anpassningar till EG:s lägre stödnivåer torde lindra effekterna av de framtida prissänkningar för animalieproduktionen som ett EU-medlemskap kan resultera En viss prissänkning är att förvänta, framför allt för gris- och nötkött. Utvecklingen av mjölkpriset är däremot mera ovisst. En successiv anpassning torde minska omställningssvårighetema något för jordbrukare i skogs- och mellanbygder. Hotet mot den traditionella jordbruksproduktionen kvarstår dock.

Kapitel 4 45

4 EG:s

jordbrukspolitik

4.1 EG:s jordbrukspolitik

gemensamma Den gemensamma jordbrukspolitiken, Common Agricultural Policy

CAP, är en av grundpelama i EU-samarbetet. I Romfördragets

artiklar 38-43 anges den gemensamma jordbmkspolitikens mål som ökad produktivitet, skälig levnadsstandard för producenter, marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörjning samt rimliga livsmedelspriser för konsumenter. EGzs jordbrukspolitik bygger på tre grundprinciper, en gemensam marknad med gemensamma priser för jordbruksvaror, gemenskapspreferens, dvs. att produkter som produceras inom EU skall ha företräde framför importerade produkter samt en gemensam finansiering av jordbruksregleringen. För att genomföra CAP har man huvudsakligen använt tre olika styrmedel. Ett styrmedel har varit regleringar av den interna marknaden med hjälp av kvoter och priser. Ett annat styrmedel har varit gränsskydd i form av rörliga införselavgifter och det tredje stynnedelsområdet utgörs av strukturstöd.

4.2 EG:s reform jordbrukspolitiken år 1992

av Vid uppbyggandet av CAP under andra hälften av 1960-talet var EG ett underskottsomrâde för de flesta jordbruksråvaror. Under slutet av 1960-talet och ett tiotal år framåt höjdes priserna betydligt och produktionen ökade kraftigt. EG förvandlades gradvis till ett Överskottsområde. Denna utveckling åstadkom en press nedåt marknadspriserna. Interventionsköpen ökade därvid kraftigt, vilket medförde att utgifterna för jordbrukspolitiken också ökade. Sedan slutet av 1970-talet har en rad åtgärder vidtagits i syfte att framför allt minska belastningen budgeten, bl.a. har EG fört en restriktiv prispolitik och infört produktionskvoteringar. CAP har stimulerat till kraftig effektivisering och intensitetshöjning, vilket har bidragit till att jordbruket vissa områden har blivit en miljöbelastning för samhället. Natur- och kulturvärden samt en

46 Kapitel 4

god djurrniljö har fått stå tillbaka för att de gemensamma målen, om bl.a. en skälig levnadsstandard för producenter och för att en tryggad livsmedelsförsörjning, skulle kunna uppnås. Den belastning som jordbruket innebar för EG:s budget, miljö och för de handelspolitiska relationerna resulterade i att den gemensamma jordbrukspolitiken refomierades i maj 1992. Syftet med reformen var bl.a. att få bättre balans mellan utbud och efterfrågan av jordbruksprodukter inom EU och att därmed minska överskottsproduktionen. Det centrala elementet i reformen är att jordbruksstödet delvis omfördelas från prisstöd till direktbidrag. Det sänkta prisstödet för sparmmål kompenseras för varje produktionsregion av ett arealstöd som är differentierat i förhållande till den genomsnittliga sparmrnålsavkastningen inom regionen. Ett villkor för att jordbrukaren skall få arealbidrag är att minst 15 % av den bidragsberättigade odlingen trädas. För den trådade arealen lämnas en trädesersättning som är ca 25 % högre än arealbidraget för spannmål. Avsikten med det sänkta sparmmälspriset i kombination med ett trädeskrav är att begränsa överskottsproduktionen. Srnåproducenter är undantagna från trädeskravet. Även prisstödet för oljeväxter och proteingrödor ändrades i 1992 års reform. Arealersättning länmas för odling av oljeväxter och proteingrödor. För att stödnivån skall vara oförändrad är stödet för dessa grödor högre per hektar än för spannmål. Priset motsvarar ungefär världsmarknadsprisema på oljeväxtfrö, ärter och åkerbönor. Reformen innebär en ändrad inriktning på styrmedelsvalet. Det totastödet ligger kvar ungefär samma nivå. Däremot får det produktionsbetingade prisstödet mindre betydelse medan arealstödet, som inte är lika produktionsanknutet, får ökad betydelse. Denna förskjutning från prisstöd till arealstöd väntas minska intensiteten i odlingen och därmed minska överskottet liksom gödsel- och bekämpningsmedelsanvändningen. Reformen av CAP genomförs under en treårsperiod med början budgetåret 199394 och omfattar förutom vamområdena spannmål, proteingrödor och oljeväxter även nötkött, fårkött och tobak. Som en följd av de lägre spannmålsprisema sänks produktionskostnadema i animalieproduktionen. Till följd av detta har stödprisema för mjölk och nötkött sänkts något. Gränsskyddet och exportbidraget för griskött, fjäderfä och ägg är direkt beroende av stödnivån för

Kapitel 4 47

spannmål, eftersom denna form av animalieproduktion betraktas av EU som en förädlad form av spannmål. För dessa produkter minskar stödet automatiskt som en följd av reformen. EG:s jordbrukspolitik ger Sverige ett visst utrymme att utforma kvoter, arealbidrag och andra stöd på ett sådant sätt att det öppna odlingslandskapet och den biologiska mångfalden gynnas.

4.3 EG:s kompletterande åtgärder

EG:s jordbrukspolitiska reform innehåller också kompletterande åtgärder i form av stöd för miljövänliga bmkningsmetoder och bevarande av odlingslandskapet förordning EEG 207892, bil. 1, stöd för skogliga åtgärder i lantbruket förordning EEG 208092 och för förmånligare villkor för förtidspensionering av jordbrukare förordning EEG 207992. Generellt gäller för de kompletterande stöden att resp. land är skyldigt att utarbeta ett program för dessa åtgärder. Omfattningen och målet för de olika stödåtgärdema avgörs emellertid nationellt för varje medlemsland. Syftet med stödet för skogliga åtgärder i lantbruket är att understödförändringar som skall införas i marknadsregleringen, att bidra till en permanent förbättring av skogstillgångama, att bidra till driftsformer på landsbygden som är bättre miljöanpassade samt att bidra till att växthuseffekten motverkas och att koldioxid absorberas. Stödet är avsett att beskogning som en alternativ användning av jordbruksgynna mark och ett sätt att utveckla jordbruksföretagens skogliga aktivisom teter. Stödprogrammet kan innehålla stöd för beskogningskostnader, ett årligt stöd under skogsanläggningens första fem år för att täcka underhållskostnader eller ett årligt hektarstöd för att täcka inkomstförluster till följd av skogsplanteringen. Syftet med stödet för förtidspensionering är bl.a. att garantera en inkomst för äldre jordbrukare som upphör med jordbruket, att uppmuntra Övertagande jordbrukare att förbättra den ekonomiska bärkraften i företaget. Syftet med ersättningen för miljövänliga brukningsmetoder och för bevarande av odlingslandskapet redovisas utförligare i följande avsnitt.

48 Kapitel 4

4.4 EG:s miljöprogram för jordbruket

4.4.1 EG:s miljöprogram, förordning EEG 207892 EG har i dag vissa stöd som gynnar miljövänlig produktion. I samband med reformen av CAP, utvidgades dessa stödmöjligheter betydligt. EG:s miljöprogram för jordbruket syftar till att minska jordbrukets miljöbelastning och till att bevara odlingslandskapet. Ersättningssystemet skall ses som ett komplement till reformen av jordbrukspolitiken och det skall bidra till att uppnå Gemenskapens målsättningar avseende jordbruket och miljön. Ersättningen för de miljöåtgärder som en jordbrukare vidtar skall bidra till att ge en skälig inkomst.

Miljöprogrammet är enligt förordningen avsett att gynna:

a användningen av jordbruksmetoder som minskar jordbrukets be-

lastning omgivningen, ett förhållande som också bidrar till en mera balanserad marknad genom att produktionen minskas, b en från miljösynpunkt gynnsam extensiñering av växtodling samt av får- och nötkreaturshållning, vilket inkluderar omläggning av åkermark till extensiv gräsmark,

c brukningsmetoder för jordbruksmark vilka är förenliga med be-

varande och förbättring av miljön, landsbygden, landskapet, naturresurser, marken och av den biologiska mångfalden, d skötsel av jordbruks- och skogsmark har övergetts i områden som där det är nödvändigt av miljöskäl eller för att undvika de risker för brand och andra naturolyckor som har samband med avfolkning av jordbruksområden,

e åtgärder som medför att jordbruksmark av miljöskäl tas ur produk-

tion en längre tid, f skötsel av mark som allmänheten har tillträde till och som används för fritidsaktiviteter,

g teoretisk och praktisk utbildning för jordbrukare av jordbruksme-

toder som är förenliga med behovet av miljöhänsyn och bevarandet av landskapet.

Kapitel 4 49

Reformen omfattar ersättning till jordbrukare förbinder sig som att:

a avsevärt minska användningen handelsgödsel- ocheller bekämp-

av ningsmedel, behålla genomförd minskning, påbörja eller bedriva ekologisk produktion,

b på annat sätt extensifrera växtodlingen, bibehålla extensiv produktion eller omställa åkermark till extensiv vall,

c reducera antalet får och nötkreatur foderarealenhet,

per d använda andra miljövänliga odlingsmetoder, bevara odlingslandskapet eller bibehålla lokala utrotningshotade husdjursraser,

e sköta jordbruks- och skogsmark övergetts,

som

f ta jordbruksmark produktion miljöhänsyn ur av under minst 20 år samt

g sköta mark som är tillgänglig för allmänheten.

Medlemsländerrra kan införa ett för utbildning och separat program för praktik avseende jordbruks- och skogsbruksmetoder försom är enliga med att skydda miljön och bevarandet naturresursema, av landsbygden och landskapet och särskilt avseende god jordbrukarpraxis samt god praxis för ekologisk odling. Programmet skall möjliggöra ersättning både för medverkan, planering samt genomförande av utbildning och av praktik. Kostnaden för medlemslandet får inte överstiga 2 500 ecujordbmkare. Gemenskapen skall dessutom medfrnansiera demonstrationsprojekt angående miljövänliga jordbruksmetoder och särskilt angående tilllätnpningen god praxis. av Medlemsländema är skyldiga att införa miljöprogram i enlighet ett med förordningen. Omfattningen och inriktningen av programmet är emellertid beroende av nationella behov. Medlemsländema skall genomföra zonprograrn över hela landet utifrån sina specifika behov. Programmet skall i princip omfatta ersättning för samtliga åtgärder som anges i punkterna Om tillräckliga skäl kan anföras, kan a-g. stödprogrammet för en zon begränsas till sådana åtgärder som överensstämmer med den specifika karaktären på området i fråga. Det är också möjligt att för en eller flera åtgärderna i punkterav som anges na a-g utforma ett ersättningsprograrn tillämpas över hela landet. som

50 Kapitel 4

En jordbrukare vidtar en miljöåtgärd i överensstämmelse med som det miljöprogram som gäller för zonen i fråga skall garanteras en årlig ersättning under minst 5 år och i vissa fall under 20 år. Det maximala ersättningsbeloppet är 150 ecuha för ettåriga grödor berättigade till anealstöd, 250 ecuha för andra ettåriga grödor och till betesmark, 100 för varje djurenhet av en utrotningshotad husdjursras som ecu föds samt ett engångsbelopp 600 ecuha för jordbruksmark upp om som långsiktigt tas ur produktion. Det maximala beloppet för ettåriga grödor och för bete skall höjas till 350 ecuha om jordbrukaren, för samma tid och för samma areal, har vidtagit en eller flera åtgärder för att extensiñera växtodlingen och samtidigt använder andra miljövänliga odlingsmetoder, vidtar åtgärder för att bevara odlingslandskapet eller för att bevara utrotningshotade husdjurraser.

4.4.2 Hittillsvarande erfarenheter Miljöprogrammet infördes år 1992. Medlemsländema gavs möjlighet att komma in med förslag till nationella miljöprogram före den 31 juli 1993. EG-kommissionen har mottagit ca 200 program för bedömning, har hittills endast antagit ca 40 program. Totalt omfattar de men hittills inkomna programförslagen ca 19 000 sidor skrivna på 9 olika språk. Efter översättning av Kommissionen skall varje programförslag godkännas av en förvaltningskommitté STAR-kommittén och därefter fattar Kommissionen det formella beslutet. Kommissionen har valt att i första hand göra bedömningar av de horisontella programförslagen, som t.ex. Frankrikes vallstöd. Anledningen är att dessa program kommer att ha den största effekten på jordbruksproduktionen och kommer dessutom att vara de mest kostsamma. Finansieringen har inledningsvis skapat vissa problem. De beräknade totala kostnaderna för de förslag som kommit in till Kommissionen den 31 juli 1993 överskred budgetramama med nästan 500 %. De förslag som kommit in efter den 31 juli 1993 ligger närmare ramarna för budgeten. För att kunna hantera den uppkomna situationen har Kommissionen förhandlat fram en medfinansieringsram för varje medlemsland. Detta förfarande saknar stöd i förordningen men är en pragmatisk lösning problemet med begränsade budgetmedel. Beräkningarna av kostnaderna för miljöprogrammet görs för perioden fram t.o.m. år 1997. Vid prövningen av medlemsländemas ansökning-

Kapitel 4 51

ar görs en bedömning om prograrnförslaget står i överensstämmelse med förordningen. Dessutom prövas beräkningsunderlaget och rimligheten i ersättningsnivåema. Kommissionen har inte medgivit medfinansiering miljöåtgärder av på skogsmark annat än där skogsmarken varit marginell omfattav ning sarnt har ingått som en väsentlig del i odlingslandskapet och där t.ex. skogsinslaget bör bevaras för att behålla helheten. Det är emellertid möjligt att lämna ersättning för utbildning och demonstrationsprojekt till jordbrukare med både åker- och skogsmark. I de nyligen avslutade medlemskapsförhandlingama fastställdes ett belopp för miljöåtgärder, som resp. kandidatland kan förväntas erhålla från EU fram t.o.m. år 1997. För Sverige uppgår detta belopp till 165 miljoner ecu. För att erhålla denna medfinansiering krävs att Sverige kompletterar med nationella medel. Storleken den svenska delfinansieringen beror på den medfmansieringsgrad det svenska som förslaget till program medför. Kommissionen har för avsikt att ändra för medfinansieringramen en av existerande program om inte anslagna medel har utnyttjats eller om de beräknade kostnaderna inte har realiserats. Någon utvärdering av tillämpningen av miljöstödet har ännu inte varit möjlig. För år 1994 skall en utvärdering och uppföljning göras medlemsländemas av miljöprogram. Före utbetalning stödet kontrollerar Kommissionen av att kravet om medfinansiering överensstämmer med tidigare redovisning av programmet. Kommissionens bestämmelser för att ge statsstöd för miljörelaterade åtgärder inom jordbruket är något annorlunda än villkoren i förordning EEG 207892, men åtgärder är accepterade under miljösom förordningen är även stödberättigade för nationellt stöd.

4.4.3. Handlingsfrihet Den hittillsvarande tillämpningen förordningen har visat möjav att ligheterna att lämna ersättning för olika åtgärder är relativt omfattande. Några länder har infört ett direkt stöd till jordbrukare för fortsatt drift med nuvarande produktionsmetoder. Ett exempel detta är det franska vallstödet som lämnas till jordbrukare med motiveringen att detta motverkar att vallodlingen övergår till den, för miljön, sämre

52 Kapitel 4

sparmmålsodlingen. I Nederländerna lämnas ersättning för utbildning av jordbrukare för att förbättra kunskaperna om miljön. Kommissionen sig inte kunna lämna bidrag för förändringar anser produktionsmetoder inte uppfyller kraven i marknadsordningav som arna. Med detta motiv har man nekat Nederländerna medfinansiering av ersättning för ett program riktat till nötköttsproducenter som höll mer än 6 djurenheterha och som skulle minska djurtätheten till 3 djurenheterha. Denna minskning är enligt Kommissionen inte tillräcklig eftersom marknadsordningama endast ger extensifieringsbidrag om djurtätheten inte överstiger 2 djurenheterha. Kommissionen har vidare avrått Irland att lämna ersättning för traditionsenlig målning av ytterdörrar på jordbruksfastigheter. Motivet för detta är att Irland med sitt programförslag har överskridit den angivna budgeten. Irland har därför valt att finansiera ersättningen för målade dörrar med ett nationellt stöd. I förordningen anges inga krav propottionalitet mellan kostnad inkomstbortfall och ersättning. I förordning EEG 207892, artikel 5.1

b finns en hänvisning till att medlemslandet skall bestämma stödets

storlek på basis av vad mottagaren åtagit sig och förlorad inkomst samt behovet av att tillhandahålla ett incitament.

4.5 Sveriges möjligheter att påverka EG:s jordbruksoch miljöpolitik

Miljöpolitiken inom EU-ländema består dels av ländernas nationella politik, dels av de beslut som fattas inom Gemenskapen. Miljöpolitiken varierar starkt mellan de enskilda länderna. Inriktningen av EU:s miljöpolitik anges främst i miljöhandlingsprogrammen. Den juridiska basen finns i Romfördraget från år 1957. Under de första decennierna innehöll Romfördraget inte några särskilda artiklar om miljöskydd. I samband med EG-toppmötet år 1972 togs beslut om att utveckla en gemensam miljöpolitik. Det första miljöhandlingsprogrammet fastställdes år 1973. Det var emellertid först med det tredje miljöhandlingsprogrammet från år 1983 som en mer heltäckande miljöstrategi presenterades. Det förebyggande miljöarbetet framhölls samtidigt som man framhöll vikten av att varje sarnhällssektor skulle ta sitt miljöansvar.

Kapitel 4 53

I samband med att enhetsakten tillkom år 1987 förändrades beslutsgången. Enhällighet krävs inte längre vid beslut om miljökrav produkter. Maastrichtfördraget ger formella förutsättningar att stärka EU:s miljöpolitik. Hänsyn till miljön är en del av EUzs grundläggande mål och flera miljöbeslut än tidigare kommer att kunna fattas med kvaliñcerad majoritet. EG:s femte miljöhandlingsprogram Towards Sustainability antogs år 1993. I programmet slås fast att medlemsländerna skall verka för en långsiktigt hållbar utveckling. Dokumentet är emellertid inte juridiskt bindande utan bör ses som strategisk avsiktsförklaring. Programmet syftar till att förebygga miljöproblemen och bygger på att miljöhänsynen integreras i alla samhällssektorer. Jordbruket i många av de länder som i dag ingår i EU är inte särskilt miljöanpassat. Det finns emellertid tecken på att den framtida jordbmkspolitiken kommer att förbättras från miljösynpunkt. Omfattningen och hastigheten i denna process är emellertid svårare att bedöma. Jordbrukama i några medlemsländer är mycket välorganiserade och är en betydande politisk maktfaktor. 1992 års reform den av gemensamma jordbmkspolitiken innebar att man, som framhållits tidigare, tog ett viktigt steg mot lägre intensitet i jordbruket. En ökad medvetenhet bland jordbrukare i kombination med ett växande tryck från konsumenterna kan dock underlätta ytterligare miljöanpassning en av det europeiska jordbruket. Eftersom det finns relativt stora skillnader i synsättet på jordbruket i Europa kan ytterligare förändring av jordbrukspolitiken komma att ta tid. De enskilda medlemsländerna har dock ganska stor frihet att själva utforma de kompletterande stödordningama inom den ram som den gemensamma jordbrukspolitiken anger. Sverige kan vid ett medlemskap förväntas få inflytande på hur den gemensamma jordbmkspolitiken i framtiden kan utvecklas för att bli mera marknadsorienterad och miljöanpassad. Sverige visade med 1990 års beslut på möjligheten och på effekterna av en längre gående marknadsanpassning och på de behov miljöåtgärder följde av som av reformen.

áâäâiââiâümfñüzxsümiøtxiâiøixvgwüaáüälsiáng

küfgif-iâdzifâi ;çiágcåg

;áhât å Qäs-:J-âzxv, áiáfaizêsaåv

n .. I w y êowäâüâøiêâäáiüiâtüiüdâtrgá

åwøçiw

ma ämm

m;

xmdifäd Igiüêagtü n:

- áiáglåüäüf%â

,

.V , samt Ci -Jsaawqmsgzávm 21m

w

mia :om gaia .tghniâvem gm: .av

i Lanvräøwámot :Maryam . ; Ä ..

.xmiuxáffrwá Løäaiøqøm miåå7 3

ä L

Kapitel 5 55

5 Behov olika insatser för

av att uppnå de svenska miljömålen för jordbruket

5.1 Förhandlingsresultatet i medlemskapsförhandlingarna

EU och de fyra kandidatländema Sverige, Finland, Norge och Österrike avslutade jordbruksförhandlingama den l mars 1994. Sverige hade ca 120 förhandlingspositioner på jordbruksområdet varav ett flertal positioner rörde veterinära frågor och växtskyddsfrågor.

5.1.1 Vegetabiliesektorn Sverige får vid ett medlemskap i EU en basareal på 1,8 miljoner ha baserat på den genomsnittliga odlingen av spannmål, oljeväxter och proteingrödor åren 1989-1991. Storleken på arealbidraget beräknas på grundval av den genomsnittliga produktionen åren 1986-1990 i enlighet med befintliga EG-regler. Arealbidraget syftar till att kompensera EU:s medlemsländer för det inkomstbortfall som uppkommer vid ett sänkt prisstöd. Exportörer spannmål kan få återföring av av medel, s.k. exportrestitution, vid export till tredje land. Spannmålsslagen vete, kom och råg är garanterade ett lägsta pris, vilket däremot inte gäller för havre. Sverige kommer vid ett medlemskap att införa EG:s trädesprogram. Det blir då möjligt för svenska jordbrukare att fram till den 1 januari 1997 överföra mark, inom ramen för omställningsprogrammet, till EG:s trädesprogram. Under samma period kommer extensivt bete träda att vara bidragsberättigat, vilket innebär ett undantag från EG:s regler. En jordbrukares trådade areal får nomialt inte överstiga den stödberättigade arealen spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Sverige har inte förhandlat fram några speciella villkor för oljeväxtodlingen utan följer de regler som beslutades i samband med den s.k. Blair-House överenskommelsen mellan EG och USA i anslutning till GAH-förhandlingarna. Det innebär att odlingsarealen begränsas

56 Kapitel 5

till den genomsnittliga svenska oljeväxtodlingen under de tre år som föregår ett eventuellt medlemskap. Sverige får vid ett EU-medlemskap en total produktionskvot för socker av ca 370 000 ton, varav A-kvoten är 336 364 ton och B-kvoten blir 10 % av A-kvoten. Detta motsvarar produktionen under år 1992. A-kvoten motsvarar i regel den inhemska konsumtionen och priset för sockerbetor med denna kvot är högre än priset för B-kvoten. De flesta medlemsländerna har tilldelats en B-kvot för att kunna utjämna årliga produktionsvariationer och därmed ha en produktion som motsvarar inhemsk konsumtion.

5.1.2 Animaliesektorn För att minska överskottet av mjölk inom EG infördes år 1984 ett system med produktionskvoter för mjölk. Varje land tilldelades en produktionskvot som i princip motsvarade invägningen mjölk under av år 1981 plus ett tillägg med 1 %. För vissa medlemsländerna samt av för nytillkomna medlemsländer har kvoten fastställts på annat sätt. För att förhindra produktion utöver den angivna kvoten tillämpas ett system med straffavgifter. Genom att gradvis minska kvoten har EG, från införandet av kvotsystemet, sänkt produktionen med 10 %. ca Sverige har tilldelats en mjölkkvot om 3,3 miljoner kg vid 4,33 % fetthalt. Detta motsvarar i stort sett 1993 års produktion av mjölk. EU har accepterat att Sverige under tre år bibehåller nuvarande regler för fetthalten i konsumtionsmjölk under förutsättning att svensk mjölk, som inte uppfyller EG:s regler, inte exporteras till övriga medlemsländer. Under denna treårsperiod skall EU över det se aktuella regelverket. EU har inte accepterat de svenska kraven att utöka listan av mejeriprodukter får bidrag vid försäljning till skosom lor. Möjligheten att namnskydda filmjölk har dock accepterats. Inom EU tillämpas ett bidragssystem för nötköttsproduktion, amoch dikor samt för tackor. För att begränsa stödens omfattning och undvika ytterligare produktionsöverskott har antalet bidragsberättigade djur begränsats. Sverige tilldelas vid medlemskap en kvot 250 000 bidragsberättigade handjur, 155 000 och dikor samt am- 180 000 tackor, vilket ungefär motsvarar 1993 års svenska anirnalieproduktion.

Kapitel 5 57

5.1.3 Regionalpolitik

Norrland

Förhandlingsresultatet innebär större delen, dvs. att stödområdena 1-3, av det stödområdet får bergsjordbmksnorra status som område. Resterande del av stödområdet blir klassificerat mindre som gynnat område, s.k. LFA-område Less Favoured Area. Detta möjliggör stödgivning delfinansieras som av EG. För att täcka det återstående stödbehovet inom mjölk- och köttproduktionen samt att stödja de produktionsgrenar som inte omfattas stöd till mindre av gynnade områden, s.k. LFA-stöd får Sverige möjlighet att lämna ett nationellt stöd till nordligt jordbruk som omfattar stödområdena 1-3. EG:s särskilda miljöprogram skall i enlighet med förhandlingsresultatet kunna användas för lösa specifika att problem för jordbruket i norra Sverige. Stödet medfmansieras med 75 % av EG i mål 1-regioner och i övrigt med 50 %. De s.k. mål 1-regionema avser Gemenskapens svagaste produktionsområden. Vid medlemskapsförhandlingarna fick inte Sverige något område klassificerat som mål 1område. Däremot infördes för Norge, Sverige och Finland ett nytt målområde, s.k. mål 6-regioner där medfinansieringen är 75 %. Pristillägget i sin nuvarande form måste enligt förhandlingsresultatet avskaffas, men stödet torde fortfarande kunna vara produktionsanknutet för att förhindra att produktionen i området minskar.

Mindre gynnade områden i södra och mellersta Sverige

De samtal som Sverige har haft med för EG-kommisrepresentanter sionen visar att en flexibel tolkning de befintliga kriterierna av medför att skogsbygdema och större delen mellanbygdema av i södra och mellersta Sverige, kommer att kunna definieras som LFA-områden och därmed vara berättigade till LFA-stöd. Stödet kommer sannolikt också att omfatta stora delar Öland av och hela Gotland. Den exakta avgränsningen är ännu inte gjord och beslut i frågan kan fattas av EG-kommissionen först efter ett svenskt EU-inträde.

5.1.4 Skydd mot salmonella och djursjukdomar

Sverige har fått igenom sitt krav att livsmedel, levande djur och foder

som förs in i landet skall vara fria från salmonella. Under 2-årig en

58 Kapitel 5

övergångsperiod får Sverige, när det gäller nötkreatur, behålla sitt imför embryon från Storbritannien med anledning av BSE portstopp Bovine Spongiforrn Encephalopati och under en övergångstid på 3 år behålla reglerna levande svin kommer in i landet skall om att som vara fria från klassisk svinpest.

5.2 Erfarenheter hittillsvarande styrmedel inom

av

några viktiga områden

5.2.1 Livsmedelspolitikens miljöeffekter Regeringen uppdrog år 1990 åt Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet att följa och utvärdera miljöeffekterna av den livsmedelspolitiken. En årlig redovisning har gjorts av effeknya i odlingslandskapet och i miljöskyddshänseende samt erfarenheter ter olika styrmedel bl.a. landskapsvårdsersättningen och avtal om erav sättning för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet NOLA. Erfarenheterna beträffande effekterna i odlingslandskapet visar att betesmarkerna finns kvar och antalet nötkreatur och får har ökat sedan år 1991, medan uppgifter hävdens tillstånd saknas. Ytterligare om analyser effekterna natur- och kulturmiljövärdena i odlingslandav skapet kommer att göras i vissa områden, ett komplement till lantsom bruksstatistiken. En byggnadsinventering har genomförts som bl.a. skall ingå i ett underlag för bebyggelseanalyser för att belysa effekter på kulturrniljövärdena i odlingslandskapet. På miljöskyddsområdet har utvecklingen visat på en minskad användning handelsgödsel och bekämpningsmedel i jordbruket fram av för miljöövervakning är under uppbyggnad, till år 1992. Ett program vilket kommer att resultera i data bl.a. Vattenkvalitet och om effekom olika driftsformer i jordbruket under andra hälften av 1990ter av talet. Beträffande landskapsvårdsersättningen och NOLA redovisas ca 15 000 avtal omfattar drygt 300 000 ha. Avtalen omfattar 60 % som de, enligt Naturvårdsverkets ängs- och hagmarksinventering, värdeav fulla ängsmarkema och 40 % de värdefulla naturbetesmarkema. av Verksamheten uppfattas positivt jordbrukama, vilka känner motiav vation att förbättra hävden av betesmarkema.

Kapitel 5 59

5.2.2 Växtnäringsläckage De nuvarande åtgärderna mot växtnäringsläckage berör huvudsakligen stallgödsel. Problem med växmäringsläckage uppkommer främst i södra Sverige i djurtäta områden eller i områden med lätta jordar. Handelsgödselns exakta växtnäringsinnehåll och precisa spridmera ningsmöjligheter gör att miljövinsterna förändrad handelsgödselav en användning inte är lika stora som för stallgödseln. På längre sikt innebär dock en minskad handelsgödselanvändning att mindre växtnäring finns i omlopp i jordbruksmarken och att riskerna för växtnäringsläckage följaktligen minskar. Flertalet åtgärder inom programmet har redan vidtagits, som t.ex krav på viss andel höst- och vinterbevuxen mark, stöd till odling av fånggröda, restriktioner för spridning stallgödsel och andra av organiska gödselmedel under vintern samt enskild växtnäringsrådgivning. Dessa åtgärder har hittills medfört en minskning kväveläckaget. av Regler om arealanpassad djur-täthet och krav på lagringskapacitet om för stallgödsel träder i kraft år 1995, då djurägama under 6 år kunnat

anpassa sig till de nya reglema. Dessa åtgärder förväntas betydande

effekter på kväveutlakningen då de genomförts helt. Effekter förav bättrad maskinutrustning samt försöks- och utvecklingsverksarnhet får sannolikt effekter på längre sikt. Målet att halvera kvävelåckaget från jordbruksmarken bedöms kunna uppnås när samtliga åtgärder inom programmet har genomförts. Miljöavgift på kväve i handelsgödsel med 0,60 krkg kväve. tas ut Jordbruksverket gjorde år 1992 utvärdering miljöavgiftens efen av fektivitet. I utvärderingen framhålls dels de åtgärder att som genomförs för att minska växtnäringsläckaget leder till miljömålen nås, att dels att miljöavgiftema endast i ringa utsträckning har minskat han-

delsgödselanvändningen. Miljöavgiftema på kväve och fosfor i han-

delsgödsel bör därför enligt Jordbruksverket kunna avvecklas. Naturvårdsverket har däremot uppfattningen utveckligen bör i att styras riktning mot ytterligare reducering användning av av handelsgödselkväve och att miljöavgiftema bör ligga kvar på nivå en som motsvaras av den relation som gällde år 1992 mellan kvävepris och spannmålspris.

60 Kapitel 5

5.2.3 Bekämpningsmedel Erfarenheterna programmet är att de åtgärder som är direkt avsedav da att minska hälso- och miljöriskema, såsom övergång till medel med mindre risker, utbildning, föreskrifter m.m. har medfört en säkanvändning. Det är dock svårt att kvantifiera denna riskminskrare ning och hittillsvarande utvärderingar har i huvudsak inriktats på att beskriva de vidtagna åtgärderna. Under perioden 1987-1990 har förbud eller restriktioner införts i ett stort antal fall för bekämpningsmedel med oacceptabla egenskaper. De medel dragits in motsvarar ca 8 % av användningen i jordsom bruk, skogsbruk och i trädgårdsodling under perioden 1981-1985. Användningen bekämpningsmedel, beräknad i försåld mängd, av har minskat med 65 % jämfört med nivån under perioden 1981-1985. Denna minskning har till övervägande del skett i ogräsbekämpningen och främst genom övergång till lägre doser. Detta har möjliggjorts gebättre spridningsteknik samt ökad och bättre rådgivning. Vidare nom har den utvidgade prognos- och vamingsverksamheten medfört en bättre behovsanpassning av användningen av svatnp- och insektmedel under de senaste åren. Bättre preparat för bekämpning av potatisbladmögel har kommit fram under senare år. Detta har medfört en betydligt mindre användning av bekämpningsmedel, räknat i aktiv substans, än under tidigare år. Intresset för s.k. integrerad produktion IP har ökat intemationellt. Detta innebär att bättre utnyttja sortrnaterial, odatt man genom lingsteknik m.m. kan minimera användningen av bekämpningsmedel. Syftet med integrerad produktion är i huvudsak detsamma som syftet med programmet för att minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Integrerad produktion skulle därmed kunna utgöra ett värdefullt verktyg i framtiden. I det fortsatta arbetet med programmet bedöms vissa delar få ökad betydelse: mer långtgående aweeklingsplaner för olämpliga kemikalier, översyn av spridningsföreskrifter och praktiska förutsättningar för tillsynsverksamheten, utveckling av system för uppföljning av bekämpningsmedelsrester i vatten, ökad funktionstestverksamhet, ökade insatser potatisområdet och förbättrad rådgivning m.m. En miljöavgift på bekämpningsmedel tas för närvarande ut med 8 krkg aktiv substans. Tidigare togs även en prisregleringsavgift ut, vilken varierade mellan 29 krdos och 46 krdos, men denna avgift

Kapitel 5 61

har nu avvecklats. Miljöavgiften på bekämpningsmedel har utvärderats och slutsatsen är att den sannolikt haft viss dämpande effekt på användningen. I samband med utvärderingen lämnades förslag om att miljöavgiften skulle omvandlas till avgift per dos i stället för avgift per kilo aktiv substans, vilket skulle ge konkurrensneutralitet mellan

medel som kan användas inom samma område så länge som de är lika farliga. Förslaget innebär vidare riskanalys att en skall utföras år 1995 av de medel då är i användning. som Om slutsatsen av analysen blir att utvecklingen bör bekämpningsmedel styras mot med mindre risker bör enligt förslaget ett riskdifferentierat avgiftssystem införas.

5.3 Förväntad skillnad mellan

miljömål och miljö-

tillstånd i olika delar landet efter

av ett medlemskap

5.3.1 Förväntad skillnad i miljötillstånd efter ett medlemskap

Miljöeffektema jordbruksområdet av ett EU-medlemskap beror bl.a. på de regler som gäller vid ett medlemskap och resultatet av medlemskapsförhandlingama. Stödutformningen för Norrland och mindre gynnade LFA-områden, regionaliseringen av produktionskvoter och arealersättning liksom valutautvecklingen hör till de faktorer som också påverkar miljöeffekterna.

Medlemskap i EU medför betydligt att större areal åkermark blir kvar i produktionen än 1990-års beslut fullföljs. Orsaken om är att lönsamheten för den arealkrävande produktionen i Sverige ökar med EG:s prisnivåer och direktbidrag för mark. Den areal som medräknas i arealbidragssystemet kommer att användas till spannmål, oljeväxter eller träda. Trädan skall vara bevuxen och skall uppfylla nationella miljökrav. Mark inte blir bidragsberättigad som kommer endast i undantagsfall att användas till spannmålsproduktion.

Att större areal åkermark blir kvar i produktionen, om Sverige går med i EU, är i de flesta fall positivt när det gäller målet att bevara biologisk mångfald, ett öppet landskap och och kulturvärden natur- i odlingslandskapet. Medlemskap i EU skulle kunna påverka produktionen i Norrland samt skogs- och mellanbygdema i södra Sverige, eftersom dessa områden är mest beroende animalieproduktion av och minst gynnade av en höjd stödnivå för produktion av spannmål.

62 Kapitel 5

I Norrland torde emellertid huvuddelen av åkerarealen användas för jordbruksproduktion under förutsättning att Norrlandsstödet bepå nuvarande nivå. Förhandlingsresultatet innebär att jordbruvaras ket i Norrland och därmed det öppna landskapet kan bevaras bl.a. förordning EEG 207892. med hjälp av EG:s miljöprogram jordbruket i södra Sveriges skogs- och mellanbygder Stora delar av har likartade förutsättningar för jordbruksproduktion som stödområde 4 i Sverige. Om Sverige väljer att endast tillämpa EG:s marknorra nadsordningar i detta område hotas jordbruket grund av den sänkta lönsamheten inom animalieproduktionen. Vid EU-medlemskap kommer Sverige att införa kvoteringar på ett djurinnehav. Jordbrukare har kosmadsnackdelar som ett resultat som splittrad gårdsstruktur eller sämre förutsättningar att rationaliav en produktionen på grund det geografiska områdets karaktär sera av kommer att finna det lönsamt, systemet tillåter, att sälja sin kvot om till producenter med bättre förutsättningar för en effektiv produktion, t.ex. i slättbygd. Om lönsamheten för mjölkproduktionen sjunker finns därför risk för att jordbrukare i södra Sveriges skogs- och mellanbygder kommer att de första som avvecklar verksamheten. vara Detta får negativa konsekvenser för ett öppet och varierat landskap i detta område. Denna utveckling skulle kunna motverkas genom att ersättning lämnas för sådana kollektiva nyttigheter som samhället efterfrågar. Medlemskap i EU medför att betydligt större areal jordbruksmark blir kvar i produktionen Sverige står utanför och fullföljer den än om interna avregleringen. Detta innebär att användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödselmedel blir större vid ett EUav medlemskap än vid ett utanförskap under förutsättning att intensiteten kgha i användningen är oförändrad. Intensiteten beror på förhållandet mellan priset på jordbruksprodukten och priset på insatsmedel. Utredningen har inte försökt bedöma hur detta prisförhållande kommer att utvecklas.

5.3.2 Förväntad skillnad mellan miljötillstând och miljömål Det svenska jordbrukets miljötillstånd kommer vid ett EU-medlemskap att försämras något vad gäller växtnäringsläckage och bekärnp-

Kapitel 5 63

ningsmedel. Detta innebär att utvecklingen går fel håll i förhållande

till det av riksdagen fastställda målet. Därför bör åtgärder för att minska växtnäringsläckaget och användningen bekämpningsmedel av förstärkas. För detta ändamål bör bl.a. information och utbildning kunna användas. Marknadsordningama inom EG:s jordbrukspolitik är inte tillräckliga för att Sveriges mål för biologisk mångfald och för landöppet skap skall kunna nås. Däremot ger EGzs kompletterande miljöersättningsprogram förutsättningar för att åstadkomma detta.

Kapitel 6 65

6 Hur skall behoven

tillgodoses principer

6.1 Allmänna utgångspunkter

De miljöpolitiska målen är tillsammans med gällande regelverk utgångspunkter för det konkreta åtgärdsarbetet inom jordbrukssektom. Målen skall ge berörda intressenter myndigheter, jordbrukare, näringsliv en bild av vad som från samhällets synpunkt är viktigt att sträva mot. Statsmaktemas övergripande mål utgör också en grund för fördelningen av resurser och uppdelning i olika delmål. När det gäller miljön leder under vissa förutsättningar marknaden inte automatiskt till att miljömålen uppnås. Här skall två problemområden beröras. Det ena gäller s.k. externa effekter, som t.ex. kan innebära att en persons produktion har negativa effekter på en arman persons produktion eller konsumtion, utan att detta reflekteras i marknadsprisema. Det andra gäller kollektiva varor eller nyttigheter som utmärks av att en persons konsumtion av nyttigheten inte minskar konsumtionsmöjlighetema för en annan person. Jordbruksproduktion är förenad med både negativa externa effekter och positiva kollektiva nyttigheter. Ammoniakavgång, kväveläckage av gödsel och risker vid bekämpningsmedelanvändning är exempel på negativa externa effekter, som kan försämra vår mark, vårt vatten och våra livsmedel. Ett rikt och varierat odlingslandskap med sina natur-, kultur- och estetiska värden är exempel kollektiva nyttigheter som jordbruket producerar. Om marknadens sätt att fungera inte ändras i dessa två fall föreligger stor risk för att samhället använder sina resurser felaktigt. Om marknaden inte signalerar att vattenkvaliteten är en knapp resurs får avsaluprodukten ett för lågt pris jämfört med ett samhällsekonomiskt korrekt pris. Detta gäller t.ex. vid jordbruksproduktion som leder till växtnäringsläckage. När det gäller kollektiva nyttigheter tjänar var och på att en vara fripassagerare, dvs. man hoppas komma i åtnjutande nyttighet av en utan att betala för den. Detta leder till en lägre produktion och konsumtion av kollektiva nyttigheter, t.ex. varierat och rikt landskap, än

3 l4-090l

66 Kapitel 6

vad som efterfrågas med hänsyn till värderingar, betalningsförmåga, tillgänglig teknik och till resurstillgång. Principiellt finns det två olika sätt för att hjälpa marknaden att ta hänsyn till externa effekter och kollektiva nyttigheter och därmed att producera de varor och tjänster som är önskvärda från samhällets synpunkt. Av samhället uppsatta mål kan nås med regleringar, ekonomiska styrmedel eller med en kombination av regleringar och ekonomiska styrmedel. På miljöpolitikens område har i huvudsak kvantitativa regleringar använts. l takt med att miljösituationen förändras och ambitionerna i miljöpolitiken ökar växer behovet av att utforma och att pröva nya styrmedel. Ekonomiska styrmedel som avgifter, subventioner och lån kan användas för att påverka jordbrukets miljöeffekter. Principiellt verkar dessa ekonomiska styrmedel så att de påverkar relativprisema för olika produktionsfaktorer. Genom att priserna förändras kan såväl konsumtion som produktion påverkas. Från effektivitetssynpunkt, dvs. med hänsyn till måluppfyllelsen, saknar fördelningen av miljövårdskostnaden betydelse i de fall tvingande bestämmelser säkerställer de miljöpolitiska målen t.ex. absoluta förbud mot någon verksamhet. Med hänsyn till måluppfyllelsen kan under vissa förutsättningar samma resultat nås antingen genom att avgiftsbelägga eller att subventionera en verksamhet. Det främsta argumentet mot att subventionera verksamheten är att det strider mot principen att förorenaren betalar Polluter-Pay-Principle. Subventioner kan emellertid med fördel väljas då en annan kostnadsfördelning eftersträvas än den som uppkommer då förorenaren svarar för kostnaderna. Det synes således inte fmnas särskilda motiv för att använda subventioner som styrmedel i andra fall än då det är önskvärt att stödja dem som driver miljöstörande

verksamhet av t.ex. internationella konkurrensskäl eller av sysselsätt-

ningsskäl eller att stödja dem som använder verksamhetens produktion. När det gäller produktion av kollektiva nyttigheter blir det en fråga om att i första hand genom lämplig ekonomisk ersättning skapa incitament för jordbrukaren att producera en från samhällets synpunkt önskvärd volym av dessa värden. Genom att miljöfrågoma förs in i en i övrigt given jordbrukspolitik blir resultatet av utredningens arbete med nödvändighet en subopti-

Kapitel 6 67

mering. Sannolikt är det så att de önskade miljöeffekterna kunde ha nåtts till en lägre budget- och resuismässig kostnad om miljöfrågoma tagits i en total optimering av jordbmlcspolitiken, där ekonomiska mål och miljömål behandlas samtidigt och likvärdigt.

6.2 EG:s miljöersättning

Enligt EG:s förordning 207892 om miljövänliga jordbruksmetoder och om bevarandet av landskapet gäller att Sverige är skyldigt att erbjuda det till sina jordbrukare. I förordningen och tillämpningsföreskriftema anges kriterier för hur det ekonomiska ersättningssystemet skall tillämpas Zonprogram för miljöersättning skall upprättas för områden av homogen karaktär i fråga om miljö och om natur Art 3.1-3.2. Ersättning lämnas på basis av ett femårigt frivilligt åtagande Art - 3.3.

Åtagandet skall ge en positiv effekt på miljön och på landsbygden

- Art 2.1. Ersättningen skall baseras på det inkomstbonfall som åtagandet or- sakar samt behovet av att ge incitament för att få åtgärden utförd Art 5.lb. En årlig ersättning lämnas per hektar eller per djurenhet Art 4. - Maximibelopp och differentiering med hänsyn till företagens stor- lek är tillåtet om det krävs för att ge incitament Art 5.3.

I förordningen anges maximinivåer för ersättningen. Normalt uppgår EG:s medfinansiering till 50 %. De nationella programmen får dock innehålla högre ersättningsnivåer. Överskjutande belopp får i sådana fall finansieras nationellt under förutsättning att det godkänts av EGkommissionen.

68 Kapitel 6

6.3 Ekonomisk modell för utformningen

av

miljöersättning enligt EG:s förordning 207892

I den teoretiska diskussionen av miljöpolitiska styrmedel är utgångspunkten ofta att både de marginella kostnaderna och de marginella intäkterna av en viss miljöpåverkan eller viss miljöåtgärd är kända. en När så är fallet kan den optimala miljökvaliteten fastställas och lämpligt styrmedel väljas. Utredningen har för enkelhetens skull definierat positiva miljöeffekter av jordbruk som kollektiva nyttigheter. På liknande sätt kan minskade negativa miljöeffekter betraktas som kollektiva nyttigheter. För dessa kollektiva nyttigheter finns inte tillräcklig privat efterfrågan för att få de mängder som det är samhällsekonomiskt lönsamt att producera. Staten kan korrigera detta genom att ställa med betalningsupp vilja budgetrnedel och efterfråga nyttighetema figur 6.1.

F ig. 6.1 Utbud och efterfrågan på miljöåtaganden, optimal volym och optimal ersättning Kr per enhet Utbud på åtaganden

Efterfråganpå åtaganden

Antal enheter

Miljöersättningssystemet skulle kunna betraktas fördelningssom ett politiskt instrument, där ställer krav på vidtar man att mottagaren vissa åtgärder för att erhålla ett bidrag. Utredningen har emellertid valt att betrakta miljöprogrammet som ett program där det offentliga köper vissa prestationer, kollektiva nyttigheter. Tjänsterna, som produceras i förening med traditionella jordbruksprodukter, saknar emellertid marknad. För att det skall bli en lönsamt att välja vissa produktionsprocesser t.ex. mindre gödsel eller mindre bekämpningsmedel eller att producera vissa icke marknads-

Kapitel 6 69

prissatta produkter t.ex. natur- och kulturvärden betalar det offentliga en ersättning för dessa produkter. Optimala ersättningsregler för kollektiva nyttigheter bygger att efterfrågekurvan utbudskurvan är kända. Även ett miljöpoliresp. om tiskt mål satts upp och man har valt ett styrmedel som gör att målet kan nås till lägsta kostnad är det av utomordentlig vikt att målet i sig är ett resultat av en ekonomisk analys i enlighet med figur 6.1. I den meningen måste varje uttalat mål bli föremål för en kritisk granskning.

6.3.1 Efterfrågan på kollektiva nyttigheter fallande betalningsvilja Nyttotillskottet från ökad konsumtion av kollektiva nyttigheter torde i likhet med andra nyttigheter avta med ökad konsumtion. Den 42:a åkerholmen i byn är inte lika värdefull som den första eller andra. Den l 00O:e rödkullan är inte lika värdefull som den 30:e. Eftersom nyttan av ytterligare produktion av den kollektiva nyttigheten avtar med ökad volym är den marginella betalningsvilligheten också avtagande. Odelbarheter kan dock förekomma i den meningen att man behöver komma upp i en viss volym för att nyttigheterna skall komma till sin rätt. Exempel på detta kan vara önskemålet om att bevara hela bystrukturer för att bevara vissa kulturvärden. Möjligtvis kan också ekologisk odling räknas dit. Värdet av de kollektiva nyttigheterna kan vara regionalt bundna så att betalningsviljan beror på var de är producerade. Vi kan betrakta t.ex. kulturarvet i Skåne och kulturarvet i de mellansvenska skogsbygderna som olika nyttigheter. Detsamma gäller för den biologiska mångfalden och för minskningen av kväveläckage samt för användningen av bekämpningmedel. Däremot gäller det inte i samma utsträckning för de hotade husdjursarterna. Det spelar kanske inte någon roll vari landet den gula ankan finns. Hur högt upp efterfrågekurvan ligger figur 6.1 beror på hur mycket av nyttigheten som redan finns. Våtmarker i södra Sverige har i dag mycket liten omfattning jämfört med i norra Sverige. Efterfrågekurvan för våtmarker i de sydliga zonema torde därför ligga högre än i de norra zonema. Så långt har det antagits att zonen är så

70 Kapitel 6

definierad att det inte spelar någon roll var i nyttigheten produzonen ceras. Från kulturbevarandesynpunkt kan ett sådant kriterium innebära att zonema skulle bli ohanterligt små, ned till det enskilda jordbruket. Det kan vara fallande betalningsvilja för varje enskilt jordbruk. Detta skulle kräva en avtrappning av arealersättning eller ett maximital för ersättningsberättigad areal.

6.3.2 Utbud av kollektiva nyttigheter

Efterfrågekurvoma för de olika kollektiva nyttighetema skall ställas mot kostnaderna för att producera dem. Från effektivitetssynpunkt är det den marginella kostnaden som är intressant, t.ex. vad kostar det att ha slåtter på ytterligare en hektar naturlig ängsmark. Denna kostnad motsvaras av det marginella inkomstbortfallet på grund att av man väljer en annan produktionsprocess än den bäst lönsamsom ger het för jordbruksproduktema. Kostnaden består skillnaden i avkastav ning mellan den bästa alternativa användningen av marken och avkastningen på slåtterrnarksarealen. Om det gäller mark har mycksom en et lönsam alternativ användning blir inkomstbortfallet stort och den marginella kostnaden för den kollektiva nyttigheten blir hög. Om alternativet till t.ex. slåtter är ingen brukning alls, består kostnaden enbart av nettoförlusten på slåttermark. Det marginella inkomstbortfallet enhet den kollektiva nyttigper av heten beror säkert på hur mycket man producerar av våtmarker, slåtterrnarker och av åkerholmar. Att hålla hektar våtmark kostar inte en så mycket. Man väljer då mark som har låg lönsamhet i alternativ användning. Ju större areal våtmark man ställer till förfogande, desto högre grad kommer den att inkräkta marker med värdefull altemativ användning. Det marginella inkomstbortfallet blir stort.

6.3.3 Villkor för effektiv resursanvändning Dessa inkomstbortfallskurvor visar vilka ersättningar jordbrukama kräver för att producera olika mängder de kollektiva nyttigheterav na. Vi summerar nu mängden nyttigheter bjuds ut jordbruken som av i en zon vid olika ersättningsnivåer och ställer detta sammanlagda utbud mot det offentligas betalningsvilja i Den optimala ersättzonen. ningen måste beakta både önskvärdheten att åtgärderna utförs av betalningsviljan och det inkomstbortfall åtagande leder till som ett

Kapitel 6 71

för jordbrukama. Den samhällsekonomiskt effektiva volymen kollektiva varor och den optimala ersättningen per enhet är markerade i figur 6.2.

Fig. 6.2 Utbud och efterfrågan på miljöåtaganden, optimal volym och optimal ersättning

Kr enhet

gâbuadåå

per g en

opuxmgl ersättnmg

Efterfråganpå åtaganden

Optimalvolym Antal enheter

Eftersom ersättningen enligt förordningen skall vara en arealersättning, måste axelns beteckning antal enheter kollektiva nyttigheter bytas ut mot antal hektar och y-axelns kronor per enhet blir kronor per hektar. Underförstått är då att det finns ett samband, om än inte fullständig proportionalitet råder, mellan antalet hektar som sköts på ett visst sätt och mängden kollektiva nyttigheter som framkommer. Skämingspunkten mellan utbud och efterfrågan i diagrammet anger samhällsekonomiskt optimal arealer-sättning resp. förväntad areal som erhåller ersättning. I zonprogrammet skall enligt förordningens artikel 5 för varje zon anges inkomstbortfallet, vilket motsvarar utbudskurvan i ñgur 6.2.

6.3.4 Kommentarer till modellen Förordningens regler sätter ramar för ett generellt ersättningssystem, där alla som uppfyller vissa förhand uppställda villkor har rätt att få areal- eller djurersättning för gjorda åtaganden. Alternativet till ett generellt ersättningssystem är ett avtal om ersättning som beslutas från fall till fall ad hoc-system.

72 Kapitel 6

Fördelarna med det generella ersättningssystemet är att det är lätt att administrera och att det är effektivare än ad hoc-systemet att nå horisontell rättvisa, dvs. samma ersättning för likartade åtaganden. Ad hoc-systemets styrka kan ligga i den vertikala måleffektiviteten. De generella medlen är ett mindre flexibelt instrument och risken är att man får med några åkerholrnar som inte är särskilt intressanta som biotoper och att pengarna därför inte räcker till för en mer intressant strandzon. Detta innebär en samhällsekonomisk förlust. En kompromissmöjlighet är att man har generella regler men går relativt långt i precisering av kraven. Alla som uppfyller kraven blir stödberättigade. Ju svårare det är att precisera kvalitetskraven i generella termer desto fördelaktigare är ad hoc-metoden. Inkomstbortfallet varierar sannolikt mellan zonema beroende på jordbrukets naturliga förutsättning och på jordbrukspolitiken. I de fall man är ointresserad av i vilken region den kollektiva nyttigheten produceras utgör landet en enda zon. De jordbrukare som kan producera den kollektiva nyttigheten billigast till lägsta inkomstbortfall kommer då att ta hand om all produktion. I de fall då betalningsviljan är regionalt bunden varierar ersättningen mellan zonema. Då vi förutsatt att ersättningen är lika hög för alla i en zon, måste således även zonindelningen beakta både betalningsviljan och inkomstbortfallet. Enligt förordningen skall miljöersättningen baseras på det inkomstbortfall som orsakats av miljöåtagandet samt därutöver utgöra ett incitament till att åtgärden vidtas. I det fall jordbrukare har stigande en kostnader för ökad produktion av kollektiva nyttigheter innebär det att en från samhällets synpunkt effektiv ersättning samtidigt leder till en överkompensation enligt figur 6.3.

Kapitel 6 73

Fig. 6.3 Överkompensation vid stigande marginellt inkomstbortfall

Kr hektar Marginellt per inkomstbortfall

Å Genomsnittligt Ermmmg inkomstbortfall

Optimalvolym Antal hektar

Jordbrukaren kommer att göra ett åtagande för den markerade arealen. Ersättningen är större än inkomstbortfallet. Den streckade ytan storleken överkompensationen. En generell ersättning som anger är korrekt från effektivitetssynpunkt strider mot principen att ersättningen inte får överstiga inkomstförlusten samtidigt som ersättningen inte är fördelningspolitiskt neutral. Det kommer att inkomstrnässigt jordbrukare i med stora bevarandevärden eller med stogynna zoner ra problem med kväveläckage. Även beaktar skillnader i inkomstbortfallskurvor då man om man gör zonindelningen, kommer det att kvarstå skillnader mellan företagen inom Ersättningen kommer då att vara mer eller minden zon. överkompenserande. Likhet mellan ersättning och inkomstbortfall re kommer bara att gälla för det marginella företaget det som sist lät sig övertalas att avsätta areal, övriga blir överkompenserade. Altemativet är att ersättningen blir individuellt prövad. Ju mer homogen zoär inkomstbortfallsmässigt, desto mindre blir överkompensationen nen.

Om den kollektiva nyttigheten är odelbar som ekologisk odling

och vissa kulturvärden, måste arealersätmingen knytas till villkor om viss storlek eller villkor viss andel av företaget eller att ersättningom blir lägre vid mindre åtaganden. Odelbarheten som sträcker sig en

över flera ägares marker, som önskemål om bevarande av bystruk-

turer kan inte hanteras med det slag av generella ersättningen som anges i förordning 207892.

74 Kapitel 6

Från effektivitetssynpunkt är det önskvärt att beställningen överenskommelsen av den kollektiva tjänsten är resultatinriktad vilka djurarter som skall finnas, vilka miljöer som skall tillhandahållas etc.. Den brukande kan då använda sin kunskap och sin kreativitet för att åstadkomma detta på effektivaste sättet, ett villkor för dynamisk effektivitet. Detta kräver att jordbrukaren har god kompetens.

6.3.5 Empiriska skattningar av utbudet och efterfrågan på kollektiva nyttigheter miljötjänster Utredningen har uppskattat jordbrukets kostnader för att producera vissa av de miljötjänster som samhället efterfrågar. Dessa kostnader redovisas i samband med att de av utredningen föreslagna miljöåtgärdema presenteras i det följande. Det finns i dag inte något omfattande empiriskt underlag för att bedöma samhällets betalningsvilja för de miljötjänster som samhället efterfrågar. Dr Lars Drake har på uppdrag utredningen gjort av en sammanställning av olika emipiriska skattningar av det monetära värdet av vissa miljötjänster bilaga 3. Drake redovisar följande bedömning av värdet av olika miljötjänster; Landskapsvärden Intervall krha

Öppet landskap åker 500-1 500

-

- Högt klassad hagmark och slåttermark kan vara värt det dubbla eller mer Värdet av minskad insats av handelsgödselkväve uppskattas till 2-7 krkg kväve.

Kapitel 7 75

7 för ekonomisk bärkraft

Programmet

Det främsta hotet mot landskapets öppenhet är om ekonomiska förutsättningar saknas för jordbruksföretagen att överleva långsiktigt. Utan ekonomisk bärkraftighet saknas förutsättningar för att tillgodose samhällets uttalade önskemål om ett öppet och levande landskap. Utredningen har definierat två områden där jordbrukets framtida bärkraftighet kan ifrågasättas. Det gäller jordbruket i norra Sverige och södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Detta programområde är en nödvändig grund för att bevara ett öppet och varierat landskap. Den biologiska mångfalden och de kulturvärden som samhället vill bevara är i huvudsak knutna till en fortsatt animalieproduktion och en lämplig geografisk fördelning av denna produktion. Det första programområdet för miljöersätming är alltså ett sätt att skapa förutsättningar för fortsatt drift i områden som bedöms kunna producera kollektiva nyttigheter som samhället är intresserat av.

7.1 Miljöersättning inom LFA i norra Sverige, miljöersättning-nord

7.1.1 Bakgrund Vid förhandlingarna om medlemskap i EU var stödet till jordbruket i norra Sverige en av de mer prioriterade frågorna inom ramen för jordbruksförhandlingama. Sveriges utgångspunkt i förhandlingarna var att i princip bibehålla nuvarande stödsystem, med nuvarande stödnivåer och stödforrner inom samma stödområde som i dag, men med delfinansiering från EG. För stödet till jordbruket i norra Sverige innebär förhandlingsresultatet att ambitionen att bevara en erforderlig stödnivå kan uppfyllas. Däremot måste stödets utformning förändras i vissa delar. Norrlandsstödet, i sin nuvarande form, kommer att upphöra och ersättas av stöd inom ramen för EG:s olika stödsystem samt av nationellt stöd. Parallellt med Miljöprogramutredningen arbetar en särskild arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet med att utveckla förslag till utfomming-

76 Kapitel 7

det framtida Norrlandsstödet. Enligt vad utredningen erfarit

en av kan stödet till norra Sverige i fortsättningen komma att bestå av tre komponenter. Stöd till mindre gynnade områdenbergsområden Less Favoured Areas LFA inom ramen för strukturpolitiken mål 5a. - EG:s miljöersättningsprogram för skydd av miljön och bevarande av odlingslandskapet inom ramen för de kompletterande åtgärderna till CAP. När det gäller Norrlandsstödet åberopas endast artikel 1 c. Nationellt finansierat statsstöd.

Miljöersättningsprogrammet är som nämnts reglerat i EG:s förordning 207892 och är obligatoriskt för medlemsländerna. Det finns emellertid utrymme för medlemsländerna att själva avgöra arnbitions-

nivån för och inriktning av programmet. Åtgärder som är ersättnings-

berättigade enligt förordningen godtas även som nationella stöd om EG:s villkor för medfinansiering är uppfyllda. I praktiken innebär detta att medlemslandet kan överstiga de maximinivåer i som anges förordningen. Ersättningen medfinansieras då inte EG. Miljöerav sättningen finansieras av jordbruksfondens FEOGA garantisektion. EG:s medñnansieringsgtad är 50 %, men uppgår i mål l- och 6-regioner till 75 %. EG-kommissionen har, med anledning av att miljöersättningsprogrammet blivit mera kostsamt än beräknat, förhandlat fram en medfinansieringsram för varje medlemsland fram t.o.m. år 1997. För Sverige uppgår denna indikativa ram till 165 miljoner ecuår. I en förklaring fogad till avtalet slås fast att EU skall vidta de åtgärder som behövs för att Sverige snabbt skall kumia genomföra miljöersärtningsprogrammet och för att säkerställa en samñnansiering av programmet inom ramen för anslaget på budgeten. I ett av konferensdokumenten anges vidare att miljöersättningspro-

grammet skall kunna utgöra ett extra styrmedel an additional response för att möta de specifika problem som jordbruket har i norra

Sverige. Miljöersättningen har också ingått som en komponent i de beräkningar av inkomstbortfall som EG-kommissionen med hjälp av Sverige har genomfört för att kartlägga effekterna av ett EU-medlemskap. I dessa beräkningar har man utgått från att maximala ersättningsnivåer kan användas.

Kapitel 7 77

Stödet till jordbruket i norra Sverige skall enligt förhandlingsresultatet den produktion som fram till i dag har varit föremål för avse stöd, främst animalieproduktionen. Vidare bygger avtalet på att de EG-stöd står till buds, dvs. i första hand LFAbergsjordbruksstöd som och miljöersätming, skall kunna kombineras med ett speciellt stöd för nordligt jordbruk som är nationellt finansierat.

7.1.2 Motiv för miljöersåttning-nord Enligt artikel lc i förordning 207892 får miljöersättning ges för att främja användning av jordbruksmark som är förenlig med skydd och förbättring av miljön, landsbygden och landskapet. Syftet med ersättningen år att stimulera användningen av jordbruksmark på ett sätt som förbättrar eller upprätthåller landskapsmiljön. Ett otillräckligt högt stöd för jordbruket i norra Sverige förutses leda till en omfattande nedläggning av jordbruksmark, vilket medför sämre landskapsmiljö och hotar det öppna landskapet. Med hänsyn till att nuvarande relativt höga stöd inte har förhindrat nedläggningen av jordbruksföretag i området är det mest sannolika att ett minskat stöd leder till fler nedläggningar, framför allt i samband med generationsskiften. En långsiktig fortsatt jordbruksproduktion i området på ungefär nuvarande nivå kräver fortsatt stöd av minst nuvarande omfattning.

7.1.3 Förslag till styrmedel De från norrlandsstödsynpunkt mest intressanta formerna för miljöersättning är de som kan lämnas för vall och betesmark i syfte att upprätthålla ett öppet landskap. För ettåriga grödor berättigade till arealersättning får bidraget maximalt uppgå till 150 ecuha grön kurs och för vall och betesmark till maximalt 250 ecuha. Beloppet höjs till 350 ecuha om jordbrukaren vidtar en eller flera åtgärder för att extensifrera växtodlingen och samtidigt använder andra miljövänliga odlingsmetoder eller vidtar åtgärder för att bevara odlingslandskapet eller för att bevara utrotningshotade djurraser. Ersättningen skall motden kostnad uppstår för jordbrukaren för de vidtagna åtsvara som gärderna men kan också innefatta en incitamentskomponent.

78 Kapitel 7

Mot bakgrund nämnda avtalstexter är det enligt vad utredav ovan ningen erfarit arbetsgruppens mål att eftersträva en stödbild som avviker så litet som möjligt från dagens. Detta innebär att stödsystemet bör utformas så att produktionen upprätthålls, att stödet i första hand riktas till animalieproduktionen, att omfördelningseffekter mellan olika produktionsgrenar och producenter minimeras samt att lösningen ryms inom miljöersättningsförordningen.

7.1.3.1 Villkor för att erhålla ersättning Eftersom stödsystemet i första hand skall riktas mot anirnalieproducerande företag bör, enligt utredningen, miljöersättning-nord lämnas en flerårig ersättning för vall och betesmark till brukare som insom nehar djur och därvid har eget behov av grovfoder- och betesarealer. Ersättning bör inte lämnas för spannmål. I beslutet om ersättning till den enskilde brukaren kan djurantal, betestryck och arealanvändning preciseras. Utgångspunkten skall vara att produktionen skall upprätthållas samt att vall- och betesarealema hålls öppna. Genom att koppla miljöersättningen till djurinnehav och användning marken för de egna djuren kan den passive markägaren inte av direkt få del av miljöersättningen. Vid fastställandet av ersättningsberättigade arealer bör utgångspunkten vara en viss koppling mellan djur och arealbehov, uttryckt arealanvändning per djurenhet arealfaktor. Den brukare som som uppnår beräknad arealanvändning per djurenhet erhåller ersättning. Arealfaktom bör skilja sig åt mellan stödområdena eftersom arealbehovet volymenhet vall varierar i olika delar av stödområdet. per Arealbehovet är större i den norra än i den södra delen av stödområdet. Det är av största vikt att ge det mest lämpliga värdet på arealfaktom. Hänsyn bör därvid tas till att syftet skall vara att i första hand stödja animalieproducentema, upprätthålla dagens produktionsnivå och minimera omfördelningseffektema samtidigt som lösningen bör tillgodose miljöersättningsförordningens syften. Ett alltför högt värde stimulerar till mer extensiv produktion och missgyrmar de företag som har många djur och relativt lite areal. Ett alltför lågt värde missgynnar i stället de företag som har stor areal i förhållande till djurantalet.

Kapitel 7 79

I tabell 7.1 anges de arealfaktorer som arbetsgruppen preliminärt föreslår skall gälla för miljöersättning-nord. Arealfaktorema motsvarar drygt det faktiska behovet av vall och av bete. Enligt utredningen bör en omprövning av arealfaktom göras när erfarenhet vunnits.

Tabell 7.1 Arealfaktorer för miljöersättning-nord stödområdel-4 i

7.1.3.2 Ersättning och beräknad kostnad Med de utgångspunkter för miljöersättning-nord som nämnts är det möjligt att beräkna storleken av den miljöersättning som krävs för att bibehålla dagens stödnivå och därvid erhålla ett från landskapssynpunkt eftersträvat öppet odlingslandskap. I princip blir miljöersättningen bestämd av LFA-stödet och dagens stödnivå, dock inom ramen för maximala nivåer för miljöersättningen. I de fall miljöersättning och LFA-stöd inte räcker för att uppnå dagens nivå får detta behov tillgodoses genom nationellt stöd. I de fall en maximal användning av stöd- och ersättningssystem skulge en totalt sett högre stödnivå än i dag reduceras miljöersättningnord. Detta gäller i praktiken endast stödområde 4 figur 7.1. Maximal ersättning enligt förordningen är 250 ecu ha valllbetesmark om inte några speciella åtgärder för att minska miljöbelastningen vidtas. Brukaren erhåller en klumpsumma som är baserad på antal djurenheter, arealfaktor och faktiskt innehav av areal. Sammanfattningsvis föreslår arbetsgruppen att miljöersättningnord lämnas i norra Sverige enligt tabell 7.2.

80 Kapitel 7 Tabell 7.2 Ersättningsnivåerför öppet landskapi norra Sverige, krha.

Miljöersättning-nord kan kombineras med ersättningar för andra åtgärder som Miljöprogramutredningen föreslår. Kostnaden för miljöersätming-nord uppskattas till 435 miljoner kronor med en medfinansiering från EG:s garantifond på 240 miljoner kronor. Mot den angivna bakgrunden har utredningen inte något att erinra mot en sådan tillämpning av miljöersättrtingen. Utredningen kan mot bakgrund av den ram om 165 miljoner ecu som EU indikerat konstatera att om hela utrymmet utnyttjas kan en kostnad 435 miljoom ca ner kronor för miljöersättning-nord rymmas i miljöersättningsprogrammet för Sverige.

7.2 Miljöersättning inom LFA-områden i södra

Sverige, miljöersättning-syd

7.2.1 Bakgrund Till skillnad från de särskilda stöd i dag lämnas till jordbruket i som norra Sverige kan EG:s generella regionala stöd exkl. mål 6 lämnas i hela landet under förutsättning att gällande kriterier är uppfyllda inom regionen. , Vid expertsamtal med EG-kommissionen har kartlagts i vilken utsträckning som områden i södra Sverige, liksom stödområde kan klassas som LFA-områden. Enligt vad utredningen erfarit skulle relativt stora områden av södra Sveriges skogs- och mellanbygder uppfylde villkor som gäller för att enligt EG:s regler kurma klassas som LFA-områden. En arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet analyserar för närvarande en möjlig tillämpning av detta stöd i södra Sverige. Ett framtida svenskt förslag skall underställas EG-kommissionen för prövning och Ministerrådet för beslut.

Kapitel 7 81

7.2.2 Motiv för miljöersättning-syd Huruvida hotet mot det öppna landskapet är omfattning i av samma södra Sveriges skogs- och mellanbygder som i stödområde 4 i norra Sverige är svårbedömt och kan till viss del berå i vilken utsträckning LFA-stöd kommer att tillämpas. Utredningen har tagit del av preliminära bedömningar, gjorts nämnda arbetsgrupp, som av rörande jordbrukets förutsättningar inom de områden i södra Sverige som bedöms kunna räknas som LFA-områden. Jämfört med stödområde 4 i norra Sverige torde stora delar dessa områden ha likartade av förutsättningar för jordbruksproduktion. Skillnaderna mellan de områden som avgränsats LFA-områden och de från jordbrukssom synpunkt bättre delarna av södra Sverige är betydande. Skördenivåerna i spannmålsodlingen är i genomsnitt 20-35 % lägre i LFA-områdena. Avkastningen i vallodling är också lägre i dessa områden men vall är relativt sett konkurrenskraftigare än spannmål i skogs- och mellanbygdema. Produktionen har starkare inriktning mjölken och köttproduktion i skogs- och mellanbygdema än i slättbygdema. Företagsstrukturen är avsevärt bättre i slättbygdsområdena i skogsän bygdema. Vad beträffar företagsstruktur och produktionsstruktur är däremot skillnaderna mellan slättbygdema och framför allt det norra mellanbygdsområdet inte särskilt stora.

7.2.3 Förslag till styrmedel

Vid en likartad hantering de olika stödformerna skulle områden i av södra Sverige med likartade förutsättningar stödområde 4 som vara aktuella för samma tillämpning av såväl miljöersättning LFAsom av stöd som föreslagits för område Med den utgångspunkten bör miljöersättning i dessa områden enligt utredningen, i likhet med miljöersättning-nord, lämnas ersättning för vall och betesmark till brukasom en re som har djur.

7.2.3.1 Zonindelning

Analysen av produktionsförutsätuiingar, strukturförhållanden

och de företagsekonomiska förutsättningarna vid mjölkföretagen visar de att genomsnittliga förhållandena i de södra skogsbygdema i resp. norra det preliminärt avgränsade LFA-området är likartade. Analysen av

82 Kapitel 7

södra mellanbygdema visar inte heller på skillnader mel-

norra resp. lan dessa båda områden. Det föreligger klara skillnader mellan skogsbygdsområdena och mellanbygdsområdena vad gäller produktionsförutsättningar, struktur och ekonomiska förutsättningar. En indelning av LFA-området i två zoner kan därför vara naturlig.

7.2.3.2 Villkor för att erhålla ersättning Enligt utredningen bör större krav kunna ställas inom LFA-området i södra Sverige än i norra Sverige för att erhålla ersättning för bevarande av öppet landskap. Således bör som villkor gälla att företagen åtar sig att bevara vissa natur- och kulturvärden i odlingslandskapet som inte får skötselersättning inom programmet för natur- och kulturvärden samt för att bevara en traditionell boskapsskötsel. Ersättning bör t.ex. inte lämnas till företag som ges dispens från kravet på betesgång eller som vidtar åtgärder som märkbart ändrar odlingslandskapet, t.ex. borttagande av åkerholmar samt nedläggning av åkrar med flikiga och andra naturgivna former.

7.2.3.3 Ersättningsnivå och beräknad kostnad Förutsättningarna vad gäller produktion, struktur och företagsekonomiska förhållanden för mjölk- och köttföretagen i stödområde 4 i norra Sverige har enligt arbetsgruppen stora likheter med förutsättningarna i skogsbygdema i södra Sverige. En slutsats som kan dras är att stöd och ersättningar i skogsbygdema kan motiveras med belopp som är av ungefär samma storleksordning som i stödområde 4 i norra Sverige. Liksom i stödområde 4 beror effekten i de södra LFA-områdena på den sammantagna effekten LFA-stöd och miljöersättning. Även av om arbetsgruppen ännu inte slutfört analyserna av skillnaderna mellan stödområde 4 och det södra LFA-området tyder de nuvarande bedömningarna på att stöd är motiverat om den tidigare nämnda principen för hantering av de olika stödforrnema skall tillämpas. Med denna utgångspunkt bör LFA-stöd kunna lämnas med ca l 000 krstödberättigad djurenhet i skogsbygdema och med knappt hälften av detta belopp

Kapitel 7 83

i mellanbygdema samt miljöersätming lämnas med 1 400 krha i ca skogsbygderna och med ca 400 krha i mellanbygdema. Med dessa utgångspunkter skulle den totala kostnaden för miljöersättningen inom det södra LFA-området kunna uppgå till ca 380 miljoner kronor. Utredningen konstaterar att den i avtalet med EU beräknade omfattningen av miljöersätmingsprograrrunet ger utrymme för miljöersätten ning av denna omfattning.

Figur 7.1 Stödområde:i norra Sverige

ä Stödområde 1

I Stödområde 2a

Stödområde 2b

Stödområde 3

Stödområde 4

Kapitel 8 85

8 Resurshushållningsprogrammet

Det är väsentligt att gå vidare med miljöarbetet för att förbättra resursanvändningen i jordbruket. Detta är utgångspunkten för utredningens förslag om ersättning för ekologiskt jordbruk och resurshushållande konventionellt jordbruk. Strategin bakom programmet är att etablera ett helhetstänkande på gårdsnivå där miljö- och resursfrågor sätts i centrum.

8.1 Ekologiskt jordbruk

8.1.1 Definition och bakgrund Huvudmålsättningen för det ekologiska jordbruket är att utforma resurseffektiva, kretsloppsbaserade produktionssystem som ger låg miljöpåverkan och som producerar livsmedel med hög kvalitet. Andra viktiga mål är att ge husdjuren livsbetingelser tillgodoser deras som naturliga behov samt att bevara och utveckla ett kulturlandskap med artrikedom och biologisk mångfald. Ekologiskt jordbruk syftar till produktion bygger på lokala en som och förnyelsebara resurser, på ett optimalt utnyttjande solenergin av och av jordens biologiska produktionstörmåga samt hög recirkuen lationsgrad. Växtnäringsförsörjning och växtskydd baseras på en varierad växtföljd där vallen med sin blandning gräs och kväveñxeranav de baljväxter spelar den avgörande rollen. Vallen bygger god upp en markstruktur som gynnar hög biologisk aktivitet, levererar kväve till andra grödor samt minskar både ogräsförekomst och andra växtskyddsproblem. Kemiska bekämpningsmedel och lättlösliga handelsgödselrnedel används inte alls i ekologiskt jordbruk. Den ekologiska djurhållningen fungerar som en integrerad del i produktionssystemet. Djurtätheten till gårdens foderprodukanpassas tionsförrnåga. De stora djurkoncentrationema är den främsta som orsaken till problem med växtnäringsläckaget är därför omöjliga vid ekologisk djurhållning. Helt djurlös drift är relativt ovanlig inom ekologiskt jordbruk, grund av att djurens kapacitet att förädla vallgrödoma till avsaluprodukter och stallgödsel möjliggör bättre totalekoen nomi.

86 Kapitel 8

En väsentlig skillnad mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk är synen på inköpta produktionsmedel. För en konventionell jordbrukare är valet uteslutande en företagsekonomisk fråga, medan en ekologisk jordbrukare har ålagt sig en begränsning att så långt som möjligt basera sin produktion odlingsplatsens förutsättningar. Detta är bakgrunden till att det ekologiska jordbruket inte bara avstår från inköp av lättlösliga handelsgödselmedel och av kemiska bekämpningsmedel, utan även har restriktioner för inköp av foder eller stallgödsel utifrån. Denna begränsning av näringstillförsel till ekologiskt jordbruk gör att ekologiska jordbrukare har starkare ekonomiska incitament till att minimera den påverkbara delen av växtnäringsförlustema. För att kunna ge en garanti gentemot konsumentema har det ekologiska jordbruket över hela världen byggt upp olika kontrollmärkningssystem. I Sverige utfärdas märkesgodkännande av Kontrollföreningen för Ekologisk odling KRAV och av Svenska Demeterförbundet. Dessa organisationer kontrollerar dessutom, på uppdrag av Statens jordbruksverk, den areal som hittills har fått ekonomiskt stöd för ekologisk odling. Fram t.o.m. år 1985 var den areal som odlades ekologiskt betydligt mindre än 3 000 ha. Arealen tredubblades från ca 10 000 ha år 1989, då ett statligt stöd infördes för ekologiskt odlad mark, till ca 29 000 ha fördelad på l 800 odlare under detta år. År 1993 hade den ekologiskt odlade arealen ökat till drygt 44 000 ha, dvs. drygt 1,5 % av landets totala åkerareal, medan antalet företag varit relativt oförändrat. Med anledning av EES-avtalet har regeringen föreslagit prop. 1993942203 en lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda. Därmed införlivas EG:s förordning EEG 209291 med svensk lagstiftning. [förordningen finns detaljerade bestämmelser för definitioner, märkning, produktion, kontrollsystem och för import från tredje land. För att livsmedel skall tillåtas för försäljning som ekologiskt producerat krävs att odlingen bedrivs enligt dessa regler och att efterlevnaden årligen kontrolleras och dokumenteras.

8.1.2 Motiv för att stimulera ekologiskt jordbruk Jordbmkspolitiken har stimulerat en effektivisering av jordbruket för att framställa billiga livsmedel till konsumenterna samtidigt som det

Kapitel 8 87

har ansetts skäligt att jordbrukama skall uppbära rimlig inkomst. en Befintliga styrmedel har i huvudsak utformats efter dessa mål. Det traditionella jordbruket har fram till i dag inte haft ledstjäma som att bygga upp mångfaldiga och robusta effektivast möjliga system som sätt tillvaratar solenergin utan insatser ändliga I stället av resurser. har effektivitetsmåtten grundats optimering med hänsyn till areal, arbetstid och kapital. Effektivisering från denna utgångspunkt har medfört att stora arealer åker-, ängs- och betesmarker utnyttjar som solenergi för att binda kväve har ersatts med användning energi av från bl.a. ändliga energikällor vid framställning handelsgödsel, av bränslen och el. Detta har resulterat i en intensivare produktion. Kretsloppstänkandet är ett viktigt uttryck för helhetssyn på en miljö- och resursfrågoma. Målet i ett kretsloppssamhälle är att de lagerresurser som utvunnits recirkulerar i relativt täta kretslopp. De ämnen som trots en hög grad av återanvändning och återvinning läcker ut från samhällets kretslopp skall vara av sådan art och mängd att de kan fångas upp av naturens kretslopp där nya resurser skapas utan att göra skada. Naturens kretslopp försörjer människan med alla livsnödvändigheter och råvaruuttagen bör göras i balans med återbildningen. Produktionsnivåema i ekologiskt jordbruk begränsas varje av att enhet bör vara självförsörjande på växtnäring. Det innebär arealatt avkastningen är 10-30 % mindre än vid konventionell produktion. Åkerrnark måste också avsättas till kvävesamlande grödor, framför allt till vallar och till gröngödslingsgrödor. I dag består knappt 60 % av den ekologiskt odlade arealen av dessa grödor. Sammantaget medför detta att arealbehovet för given produktionsnivå vid en är större ekologiskt jordbruk än vid konventionellt jordbruk. För ekologiskt att jordbruk skall kunna verka spjutspets för svenskt jordbruk som en bör producenterna kompenseras för det inkomstbortfall orsakas som av ett omfattande hänsynstagande till miljön. Förutom näringens intresse finns det ett samhällsintresse av att stimulera en ökad kunskapsspridning ekologiskt jordbruk. Samhället om har också ett intresse av att stimulera ökad produktion ekologisen av ka produkter för att underlätta rationell infrastruktur kan att en mer byggas upp för hanteringen dessa produkter. Detta är förutsättav en ning för att konsumentpriset för ekologiska produkter skall kunna bli lägre.

88 Kapitel 8

Regeringen anförde i 1993 års budgetpropostion prop. 199293: 100 bil. 10 23 att flertalet de för ekologisk produktion uppställs. av da målen sammanfaller med målen inom konventionellt svenskt jordbruk. I processen för att utveckla svenskt jordbruk till att bli allt mer miljöanpassat är ekologisk produktion en viktig och pådrivande kraft. Mot denna bakgrund föreslog regeringen i samma proposition att ett förslag skulle utarbetas i syfte att stödja omläggningen till ekologisk produktion för EG:s kompletterande miljöprogram. inom ramen Inför budgetåret 199495 har riksdagen beslutat prop. 199394: 157, bet. 199394:JoU22, rskr. 199394:272 om ett ettårigt arealstöd för ekologiskt godkänd odling med ca 200 krha i avvaktan på att Jordbrukets miljöprograrnutredning lämnar förslag till ersättning för ekologiskt jordbruk. Arealersätmingen kommer att lämnas för samtlig ekologisk vegetabilieproduktion, dvs. även för vall och för grönsaker. Riksdagen fastslog i samma beslut att regeringen skall utarbeta ett program med målet att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000.

8.1.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser 1989 års ekonomiska stöd till ekologiskt jordbruk alternativodlings- stödet För att främja en varaktig övergång till ekologiskt jordbruk lämnades fr.o.m. år 1989 ett stöd till jordbrukare som åtog sig att göra en omläggning av delar av eller hela sin areal och till jordbrukare som åtog sig att fortsätta odla ekologiskt på arealer som lagts om före år 1988. Stödet lämnades under en treårsperiod till jordbruksföretag för de arealer som lades om inom 5 år räknat från år 1989. Odlingen måste dock bedrivas i 6 år för att jordbrukaren inte skall vara återbetalningsskyldig. Ornläggningsarealen skall vara minst en femtedel per år dock minst 5 haår. För att få ta del av stödet skall odlaren följa Jordbruksverkets föreskrifter som bygger på KRAV:s regler för växtodling. Stöd lämnades, med undantag för det första året, endast för den aresom odlades med prisreglerade grödor. Under det första året lämnades också stöd för den areal som odlas med vall, grönfoder eller gröngödsling. Vall avser frövall, slåtter- och betesvall.

Kapitel 8 89

Stödet är utformat ettiavskrivningslån. Länet skrivs

som av sex år efter att det har utbetalats. Storleken på stödet varierar med skördeområde 700-2 900 krha och år.

Anslutning till stödet År 1989 anslöt sig ca 1 800 odlare till stödet. Närmare 60 % av dessa odlare hade tidigare inte odlat ekologiskt. Andelen odlare som fortsatte med ekologiskt jordbruk i omfattning samma som tidigare utgjorde 25 % och andelen odlare som före år 1989 bedrev ekologiskt jordbruk men som lade om nya arealer utgjorde 15 %.

Kostnader för dagens stöd

Under perioden 198990-199293 har 86,5 miljoner kronor betalats ut i form av direkt stöd till odlare.

198990 35 miljoner kronor 199091 23 miljoner kronor 199192 21 miljoner kronor 199293 7,5 miljoner kronor

Jordbruksverket ersätter länsstyrelserna med 200 kr per ärende för det administrativa arbetet med stödutbetalning. Kontrollen av stödet utförs av KRAV och Demeterförbundet på Jordbruksverkets uppdrag, mot en ersättning av 120 kr per kontrolluppdrag. Utöver detta har KRAV erhållit en engångsersättning på 520 000 kr. Totalt uppgick den administrativa ersättningen under perioden 198990-199293 till ca 3,6 % av det totala stödet.

Utvärdering av 1989 års ekonomiska stöd till ekologiskt jordbruk Stödet till ekologiskt jordbruk har kritiserats för att endast ha lämnats för prisreglerade grödor. Detta styrde valet av grödor ett för ekologiskt jordbruk olämpligt sätt. Kritiken gällde framför allt det faktum att stöd inte lämnades för vallareal har central roll i det som en ekologiska produktionssystemet. Stöd lämnades inte heller för grönsaksodling, som troligen är den odling förknippad som är med de

90 Kapitel 8

största ekonomiska riskerna och ett stöd vore, enligt kritikerna, naturligt för att också stimulera denna gren av den ekologiska produktio- Stödet för omläggning till ekologiskt jordbruk har även kritisenen. rats för att det snedvrider konkurrensen. De jordbrukare som hade upparbetat marknad för ekologiska produkter fick svårt att konen kurrera med ekologiska jordbrukare som år 1989 erhöll stöd för nya att lägga om sin produktion. Det har ofta betalats ett merpris för ekologiska produkter i förhållande till konventionellt framställda produkter. Trots detta har anslutekologiska jordbrukare drastiskt minskat efter det att ningen av nya stödet för omläggning till ekologiskt jordbruk upphörde.

8.1.4 Förslag till styrmedel Utredningen föreslår permanent ersättning för ekologiskt jordatt en bruk införs vid ett EU-medlemskap. Ersättningens storlek bör differentieras inom landet och bör lämnas för allt ekologiskt jordbruk även om endast delar av ett jordbruksföretag bedrivs ekologiskt. Vidabör ersättning lämnas för alla jordbruksgrödor och för frilandsodre lade trädgårdsgrödor som odlas på åkermark.

Mål för ekologiskt jordbruk Riksdagen beslutade prop. 199394:157, bet. 199394:JoU22, rskr. 199394272 att regeringen skall utarbeta ett program med målet att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000 med motiveringen att ekologiskt jordbruk inte bara är en nischproduktion för ett fåtal intresserade konsumenter utan också bör ses som en del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk. Sverige har enligt riksdagens bedömning goda naturliga förutsättningar för ekologisk produktion. Möjligheterna till ökad produktion och avsättning både inom och utom landet bör därför enligt riksdagen tillvaratas. Utredningen har tolkat riksdagens mål för ekologiskt odlad åkermark som ett riktmärke för verksamheten, snarare än att en viss bestämd åkerareal till varje pris skall vara ekologiskt odlad år 2000. För att underlätta kostnadsberäkningama har emellertid utredningen gjort det förenklade antagandet att riksdagens mål de facto skall uppnås år 2000.

Kapitel 8 91

Utredningen anser att det bör fastställas ett delmål för år 1997. Enligt utredningens uppfattning bör alltså riktmärket att 140 000 vara ca ha åkermark odlas ekologiskt år 1997. Permanent ersättning för ekologiskt jordbruk i enlighet med utredningens förslag är ersätten ny ningsform och bör därför prövas för att bedöma de utredningom av en föreslagna villkoren och ersättningsnivåema är lämpliga med hän-

syn till det av riksdagen fastställda målet.

Permanent ersättning till ekologiskt jordbruk

Vid omläggning till ekologiskt jordbruk uppstår vissa merkostnader.

Övergång till biologisk näringsförsörjning ofta skördesvacka

ger en samtidigt som det krävs ett karensår innan den arealen nya ger en produktion som kan säljas till ett merpris. Trots detta är det inte omställningskostnadema är det stora ekonomiska problemet för ekolosom giskt jordbruk. Problemet består i att konkurrenssituationen för ett kretsloppsbaserat jordbruk försämrats i förhållande till konventionellt jordbruk sänkta garanterade produktpriser genom att kompenserats bl.a. av sänkta priser på kemiska insatsvaror och importfoder. Ett av arealbidrag i enlighet med grundersättningen i CAP utjämnar i viss mån dessa skillnader. Merprisema i konsumentledet går i stor utsträckning till extrakostnader i distribution och i handel beroende på små volymer och är i allmänhet inte tillräckliga för att också kompensera för kostnadsnackdelama i produktionen. För att ekologiskt jordbruk långsiktigt skall kunna spjutvara en spets för miljöanpassningen av svenskt jordbruk bör verksamheten stimuleras. Odlarna bör kompenseras för det årliga inkomstbortfallet

som orsakas av att man tar långtgående hänsyn till miljön och använder sig av skonsamma brukningsmetoder.

Ersättningsberättigade grödor

Ersättning bör lämnas för alla jordbruksgrödor och frilandsodlade trädgårdsgrödor som odlas på åkermark. För fruktodling och fleråriga bärodlingar kan annan mark än åkermark komma i fråga om odlingen bedrivs yrkesmässigt. Det är viktigt att de grödor ingår som i en lämplig växtföljd är ersättningsberättigade och valet växtatt av

92 Kapitel 8

följd kan baseras på biologiska faktorer och inte på vilka grödor som är ersättningsberättigade. Ersättning för ekologiskt jordbruk lämnas också när arealen används för åkerbete. Naturbetesmark bör inte ingå i den ersättningsberättigade arealen då detta markslag ofta brukas extensivt i såväl konventionellt ekologiskt jordbruk. Betesmark som varken gödslas som eller behandlas med kemiska bekämpningsmedel kan få annan miljöersättning betesmarken har höga naturvärden eller rika kulturom värden kapitel 9. Om ersättning lämnas för ekologiskt jordbruk kan jordbrukaren areal inte få ytterligare ersättning för extensiv vall eller för samma för sprutningsfria kantzoner, eftersom dessa åtgärder utförs indirekt effekt av ekologiskt jordbruk. som en

Motiv för och emot hel omläggning Ett krav hel omläggning kan anses ligga i linje med grundtanken i

ekologiskt jordbruk. I dag har merparten ca 75 % av de ekologiska

jordbruken hela växtodlingen omlagd. Däremot är det endast en minddel under 10 % också har godkänd ekologisk djurhållning. re som Djurhållningens eftersläpning beror till stor del på att fungerande marknadskanaler tidigare har saknats för ekologiska animalieprodukoch därmed har möjligheterna att ta ut ett merpris varit sällsynta. ter Den ekologiska djurhållningen ökar emellertid snabbt tack vare förbättrade avsättningsmöjligheter för såväl mjölk som för kött. Kontraktsperioden för ersättning till ekologiskt jordbruk är minst 5 år enligt EG:s förordning kompletterande miljöåtgärder. Ett om krav hel omläggning kan fungera som en psykologisk spärr för jordbrukare funderar på att lägga om sina arealer från som konventionellt till ekologiskt jordbruk. Vidare kan ett krav på hel omläggning tvinga in jordbrukare i ofördelaktiga omläggningsplaner då växtföljden vanligtvis är längre än 5 år. Det kan olämpligt att ersättning skall lämnas för en produkanses tion där t.ex. handelsgödsel utnyttjas på gården för produktion av foderspannmål i sin tur används för utfodring av husdjur och vars som stallgödsel utnyttjas i den ekologiska odlingen. Det nuvarande kontrollarbetet visar också att det är komplicerat att kontrollera gårdar mera vilka bedriver såväl ekologisk som konventionell odling.

Kapitel 8 93

Om ersättningen utformas så att delar arealen kan odlas ekoloav giskt kommer flera jordbrukare ansluta sig och att en större areal kommer att odlas ekologiskt vilket är föredra miljösynpunkt. att ur Det blir dessutom lägre kostnader vid omläggning till ekologiskt jordbruk om omläggningen kan göras successivt och läggas in i lämplig en växtföljd. I EG:s nuvarande lagstiftning ekologisk produktion om krävs inte hel omläggning. Mot denna bakgrund utredningen anser att det bör vara möjligt att kunna lägga delar jordbruksfastigom av en het och samtidigt vara berättigad till ersättning för ekologiskt jordbruk.

Ekonomisk stimulans för omläggning till ekologiskt jordbruk

En särskild ersättning för omläggning till ekologiskt jordbruk utöver den permanenta arealersättningen, bör inte län1nas. Utredningen bedömer att den permanenta arealersättningen är tillräcklig stimulans en för nyrekrytering av ekologiska jordbrukare. En särskild ersättning för omläggning till ekologiskt jordbruk kan enligt utredningens bedömning leda till obalanser på marknaden i form av t.ex. tillfälliga överskott och störningar i prisbildningen för ekologiska produkter. Det finns också en risk att produktionen inom sektorn växer i takt en som inte motsvarar tillväxten i rådgivning, försäljningskanaler etc.

8.1.4.1 Zonindelning

Det finns vissa regionala skillnader i kostnadsnackdelama för ekologiskt jordbruk. Lägre markvärden och lägre intensitet i Norrland och andra skogsbygder minskar de ekonomiska kostnadsskillnadema mellan ekologisk och konventionell odling i dessa områden. Skillnaderna kan dessutom vara stora mellan olika driftsinriktningar, liksom mellan producenter som kan och producenter inte kan produksom avsätta terna till ett merpris. Det ordinarie arealbidraget för spannmål är differentierad i förhållande till avkastningen, eftersom det är kompensation för sänkt en ett spannmålspris. Ersättning för ekologiskt jordbruk innebär en ersättning till jordbrukare för producerad miljötjänst. en Värdet av miljötjänsten beror på miljöbelastningen av produktionen före omläggningen till ekologiskt jordbruk. Ersättningen bör därför variera så att des-

94 Kapitel 8

skillnader i miljövärde och inkomstbortfall beaktas och anslutning sa även sker i områden med stor miljöbelastning. Miljöprogramutredningen föreslår därför att landet indelas i tre zoner. Zon l bör omfat- Götalands södra slättbygder. Zon 2 bör omfatta Götalands norra ta Slättbygd och Götalands mellanbygder samt Svealands slättbygder. Övriga Sverige bör utgöra zon

8.1.4.2 Villkor för att erhålla ersättning Villkoren för ersättningen bör ansluta till de regler för märkesgodkännande gäller för KRAV resp. Demeterförbundet. Utredningsom har prövat lämpligheten att direkt knyta miljöersättningen till en av dessa organisationers märkesgodkärmande. Om godkännandet blir avgörande för att erhålla ersättning för ekologiskt jordbruk blir, enligt KRAV, märkesorganisationen i praktiken beslutande myndighet. KRAV har tagit avstånd från att ta på sig den rollen. Därför har utredningen funnit det olämpligt att knyta miljöersättningen till organisationemas märkesgodkärmande eftersom organisationerna i praktiken då skulle få avgörandet inte bara över rätten till märkesgodkännande utan även över rätten till miljöersättning. En möjlighet är att knyta miljöersättningen till uppfyllande annan märkesreglema, inte lägga kontrollansvaret på KRAV och av men Demeterförbundet. Detta har också bedömts som olämpligt eftersom i märkesreglema till stor del består av föreskrifter som inte direkt motiveras miljöskäl utan behovet av att kunna garantera produkterav av gentemot konsumenterna. Märkesreglema har dessutom nas ursprung detaljrikedom förutsätter årlig och relativt grundlig konen som en troll det slag märkesorganisationema utför hos samtliga proav som ducenter. Hanterliga ersättningsvillkor bör till stor del kunna kontrolleras direkt utifrån existerande statistik för arealer, grödfördelning och djurantal. Utredningens bedömning är att en långtgående förenkling är möjlig villkoren koncentreras till de aspekter av de ekologiska om produktionssystemen rör växmäringsförsörjning och växtskydd. som Detta betyder att den ersättningsberättigade arealen inte exakt sammanfaller med den märkesgodkända. Redan i dag finns sannolikt ett mindre antal jordbruk som i allt väsentligt bedriver en ekologisk produktion utan att vara märkesgodkända. Det kan t.ex. bero att

Kapitel 8

produkterna inte ett merpris på marknaden, vilket ger kan medföra att jordbrukama saknar motiv för betala kontrollavgiftema. att Från miljösynpunkt är det rimligt att även denna har möjlighet grupp att ansluta sig till programmet för ekologiskt jordbruk. Däremot bör ersättningsreglema inte utformas så att märkesgodkända producenter inte blir ersätmingsberättigade. De föreslagna reglerna medför dock att alla märkesgodkända producenter inte kan få full ersättning. Det gäller framför allt företag har konventionell djurhållning som en stor och därför kan försörja sin ekologiskt odlade areal med stallgödsel i betydligt större mängder än vad företag med omlagd djurhållning har möjlighet till. Det bör poängteras att den föreslagna ersättningen inte medför nå-

gon automatisk rätt att sälja produkter från ersättningsberättigade arealer som ekologiska. Som inledningsvis påpekades regleras från den 1 juli 1994 enligt svensk lag rätten att använda uttrycket ekologisk om livsmedelsproduktion. För denna rätt krävs anslutning till en statligt auktoriserad kontrollorganisation fungerar som som garant gentemot konsumenten. Areal som anmäls till miljöersättningsprogrammet måste därför parallellt anmälas till KRAV eller Demeterförbundet och uppfylla deras mer detaljerade villkor om man avser att producera ekologiskt godkända livsmedel för försäljning. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ersättningen för ekologiskt jordbruk knyts till följande villkor:

a Användning av lättlösliga handelsgödselmedel eller kemiska be-

kämpningsmedel är inte tillåten.

b Produktionen skall bygga på en varierad växtföljd. För full ersättning måste minst 25 % av den anslutna arealen vall eller grönvara gödsling. Vid lägre andel än 25 % lämnas ingen ersättning. Om produktionen är märkesgodkänd och ansluten till en statligt auktoriserad kontrollorganisation kan undantag från detta villkor medges.

c Införsel till gården stallgödsel från intensiv uppfödning inomav hus är inte tillåten slaktsvin i konventionella stallar, båshållna svinsuggor, specialiserad produktion av nöt i spaltgolvsboxar, burhöns samt pälsdjur i bur. Rötslam får endast användas efter analys som visar att det klarar KRAV:s gränsvärden.

96 Kapitel 8

d Hel ersättning lämnas endast för ekologiska jordbruksföretag med djurtäthet högst 1 djurenhetha åkermark. Djurtätheten räken om för hela företaget. Vid djurtäthet mellan 1,0 och 1,2 reduceras nas ersättningen med 10 %, mellan 1,2 och 1,4 reduceras ersättningen med 20 % och för djurtäthet mellan 1,4 och 1,6 djurenheterha en reduceras ersättningen med 30 % och vid en djurtäthet över 1,6 lämnas ingen ersättning alls. Det bör dock finnas en möjlighet till dispens vid sambruksförhållande mellan närbelägna gårdar.

För definition tillåtnaförbjudna insatsmedel enligt en närmare av villkor a, liksom tillåtenförbjuden stallgödsel enligt villkor c, av gäller KRAV regler och praxis. Gällande regler vid beslutstillfället :s bör bifogas beslutet. Vid ändring skärpning KRAV-reglema i dessa avseenden unav femårsperiodens gång bör enligt utredningen även villkoren för der ersättning ändras. Dock bör i så fall möjlighet finnas för brukaren att med omedelbar verkan och utan sanktioner. Den lämna programmet jordbrukare avbryter verksamheten i förtid kan emellertid få som nytt beslut först efter 5 år. För att förhindra missbruk bör enligt utredningen regelverket utformas så det finns rimlig avvägning mellan ett enskilt företags att en försäljningsintäkter och den ersättning lämnas för ekologiskt jordsom bruk. En bedömning detta får göras i den fortsatta beredningen av av utredningens förslag.

Beslutet Beslutet behöver inte föregås gårdsbesök. Före beslut skall ett kartav material finnas tillgängligt där arealema kan mätas upp. I beslutet skall antalet hektar skall läggas om ocheller antalet hektar anges som fortsättningsvis skall odlas ekologiskt. Utbetalning av ersättning som görs efter ansökan varje år. Vid ägarbyte bör myndigheten kunna ta ett nytt beslut för den nye ägaren på grundval den tidigare ägarens femårsbeslut. av

Möjligheter att revidera beslutet Utökas odlingen arrende eller köp av nya marker kan genom genom dessa anslutas till programmet för ekologiskt jordbruk. Ersättning

Kapitel 8 97

bör kunna lämnas för nytillkommande arealer. Därvid tas ett nytt beslut utifrån de nya förutsättningarna.

Övergång mellan Alternativodlingsstödet och Ersättning för

ekologiskt jordbruk De arealer som lades om år 1993 är de sista stödberättigade arealema inom det nuvarande stödet för alternativodling. Stöd för dessa arealer kan lämnas t.o.m. år 1995. Därefter skall arealema kontrolleras i tre år. De jordbrukare som kontrolleras eller är berättigade till stöd enligt altemativodlingsstödets regler skall ha möjlighet att ansluta sig till den nu föreslagna permanenta ersättningen för ekologiskt jordbruk. Huvudprincipen är att jordbrukaren får välja den mest fördelaktiga av ersättningsformema, men bara en av dessa. Väljer jordbrukaren att stå utanför den nya ersättningen skall regelverket för erhållande av altemativodlingsstödet gälla. l vissa fall innebär detta kontroll t.o.m. år 1998.

Kontroll Kontroll sker bl.a. genom stickprov i samband med kontroll för arealbidrag. Vid kontrollen skall arealema ocheller bokföringen kontrolleras.

8.1.4.3 Nivån på ersättningen för ekologiskt jordbruk Vid beräkningen av de ersättningsnivåer för ekologiskt jordbruk som erfordras för att 10 %-målet skall uppnås har bl.a. lönsamheten för typväxtföljder vid konventionell och ekologisk drift jämförts. Det beräknade inkomstbortfallet för ekologiskt jordbruk är baserad skillnad i lönsamhet mellan konventionellt jordbruk och ekologiskt jordbruk efter att produktionen anpassats till kraven för ekologiskt jordbruk. Jordbrukaren antas således minimera inkomstbortfallet genom att bl.a. anpassa växtföljden. Beräkningama baseras på Jordbmksverkets analyser utifrån 1993 års priser och de då rådande förutsättningarna. Därefter har dessa beräkningar justerats för att efterlikna förutsättningama vid ett EU-medlemskap. Växtföljden som använts i beräkningarna har i huvudsak baserats uppgifter från Jordbruksverket med vissa tillägg för träda enligt EG:s regler. Beräkningarna är så-

4 14-0901

98 Kapitel 8

ledes en uppskattning av skillnaden i lönsamhet mellan ett ekologiskt och ett konventionellt odlingssystem över en hel växtföljd. Växtföljden har valts som beräkningsmodell för att utjämna de variationer i ekonomiskt resultat som finns mellan ekologiskt odlade grödor. Avsalugrödor minskar näringsförrådet och ger en intäkt medan andra grödor bygger upp näringstillgången utan att ge en intäkt. Beräkningarna visar skillnaderna i lönsamhet mellan 3 ekologiska typgårdar och konventionellt jordbruk i 4 produktionsområden. Av utrymmesskäl har utredningen valt att endast redovisa beräkningarna för Götalands norra slättbygder, tabell 8.4-8.6. Den första typgården har en ekologisk växtföljd baserad på spannmål, den andra typgården har en ekologisk växtföljd i kombination med konventionell djurhållning och den tredje typgården har både ekologisk växtodling och ekologisk djurhållning.

Beräkningsmetod Ekologisk djurhållning medför högre kostnader jämfört med konventionell djurhållning. Inkomstbortfallet kan bl.a. bero på en dyrare foderstat per ko, ökat arbetsbehov per ko, en lägre mjölkavkastning per ko eller på en sämre grödfördelning med lägre lönsamhet. Dessa faktorer har beräknats för att visa variationer i lönsamhet. I beräkningarna har antagits att ett företag med ekologisk djurhållning är i huvudsak självförsörjande med foder. Det innebär att en konventionell jordbrukare som vill övergå till ekologisk djurhållning måste utöka vallodlingen för att kunna försörja gårdens djur. Utredningen bedömer att detta är fullt möjligt efter en övergångsperiod. På kort sikt kan det däremot vara svårt att finna mer mark för odling av vall. Eftersom reglerna för ekologisk djurhållning tillåter inköp av en viss andel foder kan emellertid omläggning ändå ske. På sikt bör en jordbrukare med ekologisk djurhållning sträva efter att vara självförsörjande foder. En mjölkproducent som har möjlighet att ta ut ett merpris för mjölk har bättre lönsamhet än en ekologisk producent utan merpris, vilket inte har beaktats i kalkylema. Möjligheten att ta ut ett merpris för växtodlingen har inte heller beaktats. Beräkning av inkomstbortfallet för en jordbrukare med ekologisk djurhållning kan göras olika sätt. Antingen kan beräkningarna utformas så att gårdens enda intäkt kommer från mjölkproduktionen eller kan de utformas så att ett internt gårdspris fastställs som ger

Kapitel 8 99

intäkt även för växtodlingen. Med den sistnämnda beräkningsmetoen den uppkommer vinsten förlusten vid omläggning till ekologisk resp. djurhållning antingen i växtodlingen eller i mjölkproduktionen beroende på förändringarna i driften i växtodlingen eller i om äger rum animalieproduktionen. Vid övergång till ekologisk djurhållning sker den största förändringen till förmån för miljön i växtodlingen. I beräkningarna för ett företag med ekologisk djurhållning har därför fastställts ett gårdspris för det foder gårdens djur konsumerar. Om ett ekologiskt som jordbruk självförsörjande på foder får det valda gârdspriantas vara set inte någon effekt på lönsamheten, eftersom intäkten från åkermarken blir kostnad i mjölkproduktionen. Intäkten och kostnaden tar en ut varandra. I mjölkkalkylema antas foderpriset vara i nivå med det inköpspris konventionell jordbrukare har för foder. Med detta som en antagande försämras inte lönsamheten för gårdens mjölkproduktion att åkermarken används till grödor med sämre lönsamhet. Detta beav räkningssätt medför att stora delar förlusten vid övergång till ekoav logiskt jordbruk uppstår i växtodlingen. En jordbrukare med ekologisk djurhållning har i huvudsak fodergrödor som vanligtvis ger en lägre vinst per hektar jämfört med övriga grödor som t.ex. vårvete och råg. Dessutom ekologisk odling lägre skörd jämfört med ger en konventionell odling. Den genomsnittliga vinsten per hektar blir därmed lägre vid ekologisk produktion om det inte finns utrymme för ett merpris. För att exemplifiera beräkningsmetoden antas att en konventionell jordbrukare i Götalands slättbygd har 50 mjölkkor och 50 ha norra åker. Vid konventionell mjölkproduktion antas vidare att det behövs 0,3 ha vall och 0,6 ha spannmål per mjölkko och år. Vid ekologisk ca djurhållning behövs en större andel grovfoder i foderstaten vilket gör att mängden grovfoder behöver öka samtidigt som åkermarken ger en lägre avkastning. Detta antas medföra att det behövs 0,85 ha vall och 0,6 ha spannmål per ko och år. En orsak till att spannmålsarealen inte behöver öka trots den lägre skörden vid ekologisk produktion är att det utfodras mindre spannmål per ko vid ekologisk djurhållning. Den jordbrukare som övergår till ekologisk djurhållning måste vidta en eller flera följande åtgärder: byta ut avsalugrödor till fodergrödor, av köpa dyrare ekologiskt producerat foder, utöka arealen odlad mark eller minska djurantalet. Det dyraste alternativet för en jordbruka-

100 Kapitel 8

re är vanligtvis att minska antalet mjölkkor på grund de inav stora vesteringar som finns i ekonomibyggnadema. I tabell 8.1 illustreras med ett exempel vad som kan ske när jordbrukare övergår från en konventionellt jordbruk till ekologiskt jordbruk med ekologisk djurhållning.

Tabell 8.1 Hypotetiskt exempelpå beräkning av inkomstbortfall vid övergång från konventionell till ekologiskdjurhållning 50 mjölkkor före och efter

Kompensationför inkomstborüalli växtodlingennetto av lägre skörd, mindre kostnader för h-gödseletc. 71 900 63 900

Total nettointâkt inkl. kompensation för inkomstbortfall 195 525 277 900

Kostnadtillskottsarrende 21 å 2 00 kr 42 000 - Kostnadägdmark 50 ha 1000 100 000 - - Totalt för att täcka övriga fasta kostnader invest. m.m. 95 525 135 900 Totalt per hektar l 900 1 900

Kapitel 8 101

Ekologisk djurhållning kräver större areal per djurenhet än konventionell djurhållning. Vid omläggning till ekologisk djurhållning uppstår anpassningskostnader i form av inoptimala kombinationer av mark, djur, kapital och arbetskraft. Dessa anpassningskostnader har inte beaktats vid beräkning av inkomstbortfallet. En snabb övergång till ekologisk djurhållning medför ett högre inkomstbortfall än de här angivna. Vid beräkning av inkomstbortfallet för gårdar med ekologisk djurhållning har beaktats att arealbehovet ökar till följd av att ekologisk djurhållning bl.a. innebär att djuren skall ha fri tillgång på grovfoder och att kraftfodret i stor utsträckning skall vara producerat på gården. Arbetsinsatsen i mjölkproduktionen vid ekologisk djurhållning har antagits öka med 5 timko och år till en kostnad av 550 kronor. Kostnader för fördyrad foderstat till följd av en högre andel grovfoårl. Vissa studier tyder på det der har beräknats till 265 krko och att även sker en minskning i mjölkavkastningen med ca 6 % vid omläggning till ekologisk mjölkproduktion. År 1993 fanns det 55 ca jordbrukare bedrev ekologisk mjölkproduktion. Som tidigare som

nämnts har avsättningsmöjlighetema för ekologisk mjölk och kött

förbättrats och därmed ökar produktionen. Om man trots detta antar att ett merpris inte lämnas för ekologisk mjölk och att avkastningen sjunker med 6 % kan inkomstbortfallet beräknas till ytterligare ca 500 krko och år.

Beräkning av inkomstborgfall Lönsamheten för ekologiska växtodlingsforetag har länge varit sämre än för djurhållande ekologiska företag. Gröngödsling i form av en vall är t.ex. kostnadspost för en spannmålsproducent utan djur, en ren medan den kan medföra en intäkt för en spannmålsproducent med djur. Vid ett EU-medlemskap införs ett arealbidrag för spannmål, oljeväxter, proteingrödor och för träda, vilket förbättrar lönsamheten för ekologiska växtodlingsföretag. Däremot lämnas inte arealbidrag för vall. Ett sänkt spannmålspris i kombination med arealbidrag och trädesersättning ekologisk växtodling. Eftersom den ekologisgynnar ka trädan inte ger en produkt för avsalu har intäkten varit avsevärt

1Källa: H. Rosenqvist,Sveriges lantbruksuniversitet ochM. Hammarström, Länsstyrelseni Värmlandslän.

102 Kapitel 8

lägre till ekologiska jordbrukare med enbart växtodling. Utredningen anser att de svenska reglerna för trädan bör utformas så att jordbrukare anslutna till resurshushållningsprogrammet får använda den obligatoriska trädan för gröngödsling. EG:s regler för arealbidrag ökar däremot lönsamhetsskillnadema mellan konventionella företag med djurproduktion och ekologiska företag med djurproduktion, eftersom det ekologiska företaget vanligtvis har en större vallareal än ett konventionellt företag med djur. Skillnaden i lönsamhet mellan olika ekologiska produktionsinriktningar torde emellertid vid ett eventuellt EU-medlemskap bli lägre än tidigare eftersom lönsamheten i växtodlingen förstärks samtidigt lönsom samheten i djurhållningen försämras. Utredningen att ersättninganser en för olika grödor inte bör differentieras även om EG:s förordning medger en högre ersättning för t.ex. vall. Gjorda beräkningar tyder på att vid övergång till ekologiskt jordbruk är inkomstbortfallet inte nämnvärt högre för vallproduktion än för övrig växtodling. Dessutom innebär en vallersättning att t.ex. dikoproduktion kompenseras för ett inkomstbortfall som är beräknat på t.ex. mjölkproduktion. Detta skulle innebära en påtaglig överkompensation för köttproduktionen. Beräkningarna visar att kostnadsnackdelama för ekologiskt jordbruk varierar över landet. Inkomstbortfallet är störst i områden med goda odlingsförutsättningar tabell 8.2. I Götalands södra slättbygder är inkomstbortfallet för ett växtodlingsföretag 1 200 krha och år ca beräknat som ett genomsnitt över hel växtföljd. I Götalands en norra slättbygder är däremot inkomstbortfallet för ett växtodlingsföretag endast ca 850 krha. Utredningen är medveten den osäkerhet om stora som är förknippad med de framräknade beloppen för inkomstbortfallet, men har bedömt att beloppen ändå visar relationen mellan inkomstbortfallen för olika produktionsområden och på så sätt gör beräkningarna användbara som underlag för bedömning lämplig av ersättningsnivå.

Förslag till ersättningsnivâ Inkomstbortfallet i Götalands slättbygder skulle bli jämföstörre om relsen görs mellan olika ekonomiskt optimala växtföljder. Relativt lönsamma grödor såsom sockerbetor och potatis är svåra att odla ekologiskt och inkomstbortfallet blir därmed högre dessa ingår i beräkom

Kapitel 8 103

ningsunderlaget. Utredningen finner dock inte anledning att kompenför det högre inkomstbonfallet eftersom det i första hand är jordsera brukare med lägre omläggningskosmader som skall stimuleras att stäl- Det är således svårare för jordbrukare i områden med goda odom. lingsbetingelser att ställa om till ekologiskt jordbruk. Den totala intäkhögre i dessa områden, eftersom markprisema är relateraten är men de till markens avkastningsförmåga är också markprisema högre. Den positiva miljöeffekten av ekologiskt jordbruk är större i södra Sveriges slättbygder. Detta motiverar enligt utredningens bedömning högre arealersättning lämnas för ekologiskt jordbruk i bygder att en med bättre odlingsbetingelser. De positiva miljöeffekterna av omläggning från konventionell växtodling till ekologisk växtodling är större än för omläggning från konventionellt djurhållande gårdar till gårdar med ekologisk odling och konventionell djurhållning. Ersättningen bör enligt utredningen anpassas till inkomstbortfallet i växtodlingen för att garantera en anslutning bland växtodlama. EG:s förordning medger att det förutom kompensation för inkomstbortfall lämnas ett incitament. Incitamentsdelen är en extra stimulans bedömts nödvändig for att få jordbrukaren att vidta den önskvärsom da miljöåtgärden. Ju större risk som är förknippad med en åtgärd desto större bör incitamentet vara. Omläggning till ekologiskt jordbruk omgärdas av en rad osäkerhetsfaktorer. Dels måste jordbrukaren använda sig av nya brukningsmetoder, dels måste jordbrukaren lära sig en ny marknad. Ekologiska producenter använder i regel inte samma försäljningskanaler som konventionella producenter. l den utsträckning som det finns särskilda försäljningskanaler finns det även möjlighet till en merprisbetalning. En arman faktor som innebär ett ökat risktagande är att jordbrukaren förbinder sig att under en femårsperiod odla ekologiskt. Beräknat inkomstbortfall för ekologiskt jordbruk vid tre olika typgårdar framgår av tabell 8.2. Vid beräkningarna för ekologisk växtodling med konventionell djurhållning antas djurtätheten vara ca 1 djurenhetha.

104 Kapitel 8

Tabell 8.2 lnkomstbortfall för ekologiskt jordbruk vid EU-medlemskap

Växtodlingsföretag Företag med djurproduktion Konv. djurhållning Ekol. djurh. Konv. odl. Ekol. odl. Konv. odl. Ekol.odl Ekol. odl. TBha TBha TBha TBha TBha Götalands södraslättbygd 5 500 4 300 5 200 4 000 3 800 norra slättbygd 4 600 3 800 4 700 3 600 3 500 - Svealands slättbygder 4 300 3 400 4 00 3 00 3 000 - Mellersta Sveriges skogsbygder 3 00 2 500 2 500 - - - Endastskillnaderi grödfördelning och växtföljder är beaktade Källa: Statensjordbruksverk och H. Rosenqvist,Sverigeslantbruksuniversitet.

Utredningen föreslår att arealersättningen för ekologiskt jordbruk differentieras mellan de tre zonema och mellan produktionsinriktningarna tabell 8.3. De föreslagna ersättningsnivåema tar enligt utredningens bedömning hänsyn både till inkomstbortfall och incitamentsbehov för att stimulera till en ökad ekologiskt odlad åkerareal. Den

genomsnittliga djurtätheten på mjölkföretag är ca 1,3 djurenheterhaz.

Ersättningsnivån för ekologisk växtodling med konventionell djurhållning reduceras med 10, 20 resp. 30 % om djurtätheten gården överstiger 1 djurenhetha. I genomsnitt reduceras således ersättningen till dessa företag med 20 %. Inkomstbortfallet för ekologisk djurhållning kan enligt utredningens beräkningar grovt uppskattas till ca 1 300 krko och år, vilket motsvarar ca 18 örel mjölk tabell 8.6. Inkomstbortfallet kan tyckas motivera en ytterligare differentiering av ersättningsnivåema i förhållande till konventionell djurhållning. Utredningen har noterat att uppskattningama av inkomstbortfallet för ekologisk djurhållning dels beror på de speciella växtföljder som ligger till grund för beräkningarna, dels är förenade med stora osäkerheter. Dessutom är det inte klart hur miljövärdet för denna produktionsgren förhåller sig till miljövärdet för t.ex. ekologisk växtodling, integrerad svinproduktion eller ekologisk trädgårdsodling. Utredningen finner därför att de föreslagna ersättningsnivåema för ekologisk djurhållning ett tillfredsställande sätt tar hänsyn till om-

2 Källa: P. Einarsson,Altemativodlamasriksförbund.

Kapitel 8 105

ständighetema. Utredningen föreslår att den del av ersättningen för ekologisk djurhållning i 1 som överstiger l 650 krha finansieras zon nationellt. De villkor skall gälla för att en jordbrukare skall vara berättisom gad till ersättning för ekologisk djurhållning bör fastställas av Jordbruksverket i samband med den fortsatta beredningen av utredningens förslag. Det bör möjligt för den utredningen föreslagna utvärderingvara av miljöersätmingsprogrammet att inför omprövningen år 1997 eren av hålla ett bättre beslutsunderlag för bedömning av lämpliga ersättningsnivåer både för olika produktionsinrikmingar och för olika produktionsområden.

Tabell 8.3 Förslag till arealersättningför ekologiskt jordbruk

Växtodlingsföretag Företag med djurproduktion Ekol. odling Konv. djurh. Ekol. djurh. Ekol. odling Ekol. odling krha krha krha Ton 1 Götalands södraslättbygder 1 650 1 650 1 800 - Zon 2 slättbygder 1 500 1 500 l 650 - Götalandsnorra Götalandsmellanbygder - Svealands slättbygder - Zon 3 Götalandsskogsbygder - Mellersta Sveriges skogsbygder 800 800 950 - Norrland -

8.1.5 Beräknad kostnad En permanent ersättning för ekologiskt jordbruk förväntas leda till ny att omläggningen till ekologiskt jordbruk ökar väsentligt. Odlingen bör enligt riksdagens beslut omfatta ca 140 000 ha under år 1997. Anslutningen torde enligt utredningens bedömning bli störst i Norrland och Götalands skogs- och mellanbygder eftersom djurproduktion är vanlig i dessa bygder. Tidigare erfarenhet visar att omläggning till ekologiskt jordbruk är lättare för jordbrukare med djurhållning än för renodlade växtodlingsföretag eftersom djurens kapacitet att förädla vallgrödoma till avsaluprodukter och stallgödsel möjliggör en bättre totalekonomi.

106 Kapitel 8

Riksdagens mål att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000 medför att ekologiskt jordbruk bör öka med i genomsnitt ca 50 000 haår fram till år 2000. Det innebär att kostnaderna stiger i

motsvarande takt, dvs. med ca 65 miljoner kronor år. När 10 % per av åkerarealen odlas ekologiskt blir kostnaden ca 372 miljoner kronor per år.

Den arealersättning som EG:s miljöersättningsförordning möjger lighet till är otillräcklig för att på vissa produktionsområden kompen-

sera for det inkomstbonfall som uppkommer vid övergång till ekoen logisk odling. Den ekologiska trädgårdsodlingen får endast t.ex. ett marginellt ekonomiskt tillskott från arealersättning. För dessa en produktionsinriktningar skulle andra ersättningsformer kunna övervägas.

Kapitel 8 107

Tabell 8.4 Inkomstbortfall för ekologiskt jordbruk vid ett EU-medlemskap. Växttöljder på gårdarutan djur i Götalands norra slättbygder GNS Konventionen TB Areal- IB odling exkl. arealstöd stöd inkLarealstöd krha krha krha Groda

Groda

- Källa: Statens jordbruksmarkoch H. Rosenqvist, Sveriges lantbruksuniversitet.

Antagande:

1 ecu 10 SEK - Spannmålsavkastningen i GNS är ton 5 för konventionell produktion. - Priset antasvara lika for typgårdama,dvs. 1,04-1,07 krkg spannmål. - Set-asidearealen antas kunna utnyttjas i den ekologiska växttöljden. - Oljeväxtpriset är sänkttill 140 krdt. -

108 Kapitel 8 j Tabell 8.5 Inkomstborüall för ekologiskt jordbruk vid ett EU-medlemskap.Växtföljd ekologiskt jordbruk med konventionell djurhållning och en större vallareal till följd av lägre avkastningvid ekologisk produktion i Götalands norra slättbygder GNS

Konventionen TB Ãreal- TB odling exkl. arealstöd stöd inkl. arealstöd krha krha krha

Gröda

Gröda

- Källa: Statensjordbruksverk och H. Rosenqvist,Sverigeslantbruksuniversitet.

Antagande:

l ecu 10 SEK - Spannmålsavkastningen i GNS är 5 ton för konventionell produktion. - - Vallavkasmingenvid ekologisktjordbruk i GNS är 85 % av konventionell odling.

Priset antasvara lika for bådatypgårdama,dvs. 1,04-l,07 krkg spannmål. - Prisetpå vall är 1,15krkg tonsubstans. - Spannmålsproduktionen antas vara mindre än 92 ton för flertalet ekologiskajord- brukareoch därmedbehövsingen trädaenligt EGzsjordbrukspolitik.

Kapitel 8

Tabell 8.6 Inkomstbortfall för ekologiskt jordbruk vid ett EU-medlemskap.Växtfoljd ekologisk jordbruk med ekologisk djurhållning. Företaget antas vara i huvudsak självförsörjandepå foder.

Ekologisk TB Areal- TB odling exkl. aneal- stöd inkl. arealstöd stöd krha krha krha

Gröda Vall 58 % arealen 3 699 0 3 699 av 18 % 1 118 2 250 3 368 Fodersäd+ insådd

per Inkomstbortfall i mjölkproduktionen

Källa: Statens jordbruksverk och H. Rosenqvist, Sveriges lantbruksuniversitet.

8.2 Resurshushållande konventionellt jordbruk

8.2.1 Definition och bakgrund För att minska belastningen på miljön har en rad åtgärdsprogram etablerats under den senaste tioårsperioden. Växtnäringsläckaget skall halveras under perioden 1985-1995. Användningen av bekämpningsmedel skall reduceras med 75 % fram till år 1996 från den nivå som gällde i början på 1980-talet. Det finns också specifika mål vad avser markresursen och biologisk mångfald. Det finns politisk enighet betydelsen av att nå uppsatta mål en om med miljöarbetet inom jordbruket. Eftersom både och att gå vidare näringen och statsmakterna är överens om färdriktningen är förutsättningarna för ett fortsatt arbete inom jordbruket i miljövänlig och resurshushållande riktning mycket goda. Utredningen föreslår att ett speciellt åtgärdspaket införs inom proför miljöersättning. Resurshushållande konventionellt jordgrammet bruk innebär enligt detta förslag: Minskat växtnäringsläckage genom krav på: reducerad användning av handelsgödselkväve, -

110 Kapitel 8

utökad areal grön mark eller trädesareal, förbättrad stallgödselhantering, upprättande av växtnäringsbalans. -

Minskade risker med bekämpningsmedel krav på: genom lägre doser, minskad behandlad areal och färre bekämpningar i nära anslutning till skörd, sprutningsfria kantzoner, förbättrad spridningsutrustning, krav på säker hantering och förvaring. -

8.2.2 Motiv för att stimulera resurshushållande konventionellt jordbruk Strategin bakom förslaget är dels att angripa de viktigaste miljöproblemen inom jordbruket, dels att etablera ett helhetstänkade på gårdsnivå där miljöfrågoma sätts i centrum och där kunskapsinhämtning och nytänkande är drivkrafter. Jordbruket är en nödvändig länk i många samhällets kretslopp. av Därför bör jordbrukssektom i spetsen för utvecklingen ett framav tida knetsloppssamhälle. I en internationell jämförelse är det svenska jordbmket miljövänligt. Sverige har redan genomfört många åtgärder och nya framsteg kommer därför att kräva nytänkande både från näringens och beslutsfattamas sida. Den övergripande trenden på marknaden under överskådlig tid kommer att vara knuten till miljö- och resursfrågoma. Svenskt jordbruk har till följd av en målmedveten styrning och ett från miljösynpunkt gynnsamt klimat kommit långt i arbetet för miljöanpassad en produktion. För att bibehålla konkurrenskraften krävs näringen att klarar de nya marknadskrav i dag ställs från konsumenthåll och som som innebär en kombination av miljöanpassning samt resurshushållning i produktionen. Programmet för resurshushållande konventionellt jordbruk kan utgöra basen i detta arbete och är således till del en företagsekonomiskt motiverat. Det är trots detta befogat vidta att ytterligare stimulansåtgärder. Ett skäl är att kunskapsuppbyggnaden kommer hela branschen tillgodo och inte bara det enskilda företaget. Ett annat skål är att de positiva miljöeffekterna torde överstiga konsumenternas betalningsvilja.

Kapitel 8 lll

De föreslagna villkoren för anslutning till programmet kommer att leda till minskade miljöproblem i jordbruket. Bättre stallgödselhantering och utökade krav på grön mark kommer att leda till mindre växtnäringsläckage. Begränsningama användning av bekämpningsmeav del och villkoren förbättrad hantering och spridning kommer att om minska riskerna med bekärnpningsmedlen. Vidare kommer förslaget medföra bättre hushållning med befintliga resurser och insatsatt en medel. Kravet på sprutningsfria kantzoner kommer att ge en ökad bio-

logisk mångfald i odlingsmiljön. Programmet bygger ett åtgärdspaket som kommer att kräva kunskapsinhämtning och nytänkande hos de jordbrukare som ansluter sig till programmet. Restriktionema vad avser växtnärings- och bekärnpningsmedelsanvändrtingen kommer att leda till ett ökat kunskapsbehov och till utveckling för att klara villkoren. Tillförselbegränsningama för växtnäring och restriktionema för bekämpningsmedel är ramar inom vilka jordbrukarna kan för att förbättra hushållningen agera med befintliga och insatsmedel. Programmet kommer därför resurser få dynamisk karaktär leder till utveckling under hela proatt en som grarnperioden.

8.2.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser Det finns mycket talar för att målet för det nuvarande bekämpsom ningsmedelsprogrammet kommer att infrias. Fram till år 1994 har användningen, räknat i aktiv substans, reducerats med 65 % och en ytterligare minskning möjlig. Däremot är situationen inom det anses befintliga åtgärdsprogrammet för att minska växtnäringsläckaget meoklar, främst beroende på att relevanta mätsystem saknas. Mycket ra talar för att målet med halvering av växtnäringsläckaget kommer en att bli svårt att nå till år 1995.

8.2.4 Förslag till styrmedel Ersättningen bör differentierad eftersom inkomstbortfallet vid vara anslutning varierar över landet liksom fördelarna av miljöåtgärderen En grundläggande förutsättning för anslutning till programmet är na. hela brukningsenheten skall uppfylla villkoren. Detta är nödvänatt digt för att bl.a. möjliggöra kontroll av att villkoren efterlevs. en

112 Kapitel 8

Ersättning lämnas för all åkerareal brukningsenheten med undantag för träda enligt EG:s regler och extensiv vall enligt utredningens förslag avsnitt 9.3. Annan naturlig ogödslad betesmark faller utanför den ersättningsberättigade arealen. Ersättning kan lämnas för denna areal enligt villkoren för biologisk mångfald kapitel 9. Fastighet som erhållit ersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk kan inte samtidigt få ersättning för sådana enskilda åtgärder som ingår i åtgärdspaketet för resurshushållande jordbruk. Detta gäller exempelvis de av utredningen föreslagna ersättningarna för fånggrödor och sprutningsfria kantzoner kapitel 9.

8.2.4.1 Zonindelning Vad gäller ersättningen bör landet delas in i två zoner. Inkomstbortfallet varierar över landet främst till följd avkastningsskillnader av och effekterna av begränsningarna för användningen bekämpningsav medel på spannmålsarealen. Detta motiverar differentierad ersätten ning för att uppnå samma incitament till anslutning över hela landet. Ersättningen för resurshushållande konventionellt jordbruk innebär också att ersättningen skall relaterad till värdet producerad vara av en miljötjänst. Detta värde varierar och beror på miljöbelastningen av tidigare produktion. Ersättningen bör därför differentierad så vara att ovanstående skillnader beaktas. Miljöprogramutredningen föreslår att landet delas i två zoner. Zon 1 omfattar Götalands södra och norra slättbygder, Götalands mellanbygder och Svealands slättbygder. Övriga delar av landet utgör zon

8.2.4.2 Villkor för att erhålla ersättning Ersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk föreslås knytas till nedanstående villkor A-H:

A. Begränsningar för att använda handelsgödselkväve Motiv Grundläggande för jordbrukares agerande är förhållandet mellan en

produktpris och insatsvarupris. Åtgärder har tidigare satts in för

att komma till rätta med kväveläckaget och ammoniakavgången från jordbruket. Jordbrukarna förväntas att dels följa myndighetsföreskrifter,

Kapitel 8 113

dels att handla på ett miljömässigt förståndigt sätt beträffande lagring, hantering och spridning av stallgödsel. Begränsad tillgång på ett insatsmedel borde medföra att insatsmedlet styrs dit det gör bäst nytta. Begränsad tillgång till handelsgödselkväve innebär ett större incitament att utnyttja stallgödseln bättre genom att t.ex. förhindra ammoniakavgång, sprida gödseln våren eller i växande gröda. Det leder också till en ökad baljväxtinblandning vid vallinsådd, vilket är positivt från resurshushållningssynpunkt. Den minskade åtgången av handelsgödselkväve har också betydelse för läckaget. En minskad användning med 10 kg handelsgödselkväve kan antas minska växtnäringsläckaget med 1 kg kväve.

Villkor För att en jordbrukare skall erhålla ersättning krävs att en av Jordbruksverket framräknad och rekommenderad ekonomiskt optimal kvävegiva per hektar reduceras med 30 %. Den rekommenderade kvävegivan beräknas på grundval av de förhållanden som råder vid ett eventuellt EU-medlemskap. Till grund för den mängd handelsgödselkväve som en jordbrukare får använda ligger en beräkning av den genomsnittliga grödfördelningen som använts under de tre år som närmast föregår ansökningstillfället. Jordbruksverkets rekommenderade kvävegivor för området i fråga appliceras på den framräknade grödfördelningen. Den detta sätt framräknade kväveanvändningen reduceras med 30 % för att erhålla den maximalt tillåtna användningen av kväve. För att beräkna den maximalt tillåtna användningen av handelsgödselkväve per hektar odlad mark reduceras den framräknade maximalt tillåtna kväveanvändningen med kvävetillgången från stallgödsel. Tillgången på kväve från stallgödsel beräknas på grundval av antalet djur på gården och det kväveinnehåll som vårspridd stallgödsel har. Den maximalt tillåtna kväveanvändningen per hektar förändras inte vid arrende eller nyförvärv av jordbruksmark och inte heller av förändrad grödfördelning. Däremot anpassas den totala kväveanvändningen efter hur stor areal som odlas årligen. Träda inom ramen för EG:s regler och extensiv vall i enlighet med utredningens förslag avsnitt 9.3 berättigar inte till ersättning och föreslås inte ingå i beräkningsunderlaget för tillåten kväveanvändning brukningsenheten.

114 Kapitel 8

Kontroll Statens jordbruksverk fastställer den rekommenderade genomsnittliga kvävegivan för resp. gröda och produktionsområde. Jordbrukaren föreslås deklarera de uppgifter i övrigt som ligger till grund för beräkningen av inköpsmängd av handelsgödselkväve. Uppgiften åkerom areal torde i flertalet fall kunna kontrolleras med de uppgifter som lämnats för erhållande av arealbidrag. Fältkontroll kan göras samordnat med den kontroll som görs för arealbidragen. Kontroll av djurantalet kan i vissa fall samordnas med kontroll för djurbidrag. I andra fall svin och fjäderfä kan särskild kontroll behöva tillgripas. Kontroll av inköp av handelsgödselkväve kan ske genom bokföringskontroll. Alla kontroller baseras ett slumpmässigt urval av företag.

B. Grön mark Motiv Andelen grön mark skall vara 60 % i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län och SO % i övriga län i Götaland. Vilka grödor som får inräknas i begreppet grön mark framgår befintliga av föreskrifter från Statens jordbruksverk. Effekten på kväveläckaget av dessa grödor är olika. En etablerad vall medför lägre kväveläckage än höstvete men båda är godkända grön mark. som Ett krav som styr mot de effektivare grönmarksgrödoma i Götaland skulle få en betydande miljöeffekt. I Svealand finns i dag inte något krav på vintergrön mark. Orsaken är att kväveläckaget är av mindre omfattning på de mellansvenska lerjordama än vad de är i södra Sverige. Trots detta förekommer betydande kväveläckage från jordbruksmark i vissa områden. Det är därför rimligt att ställa ett krav på vintergrön mark även i Svealand.

Villkor Företag som ansluter sig till resurshushållande konventionellt jordbruk i zon l måste uppfylla ett nedanstående två alternativa villav kor. I zon 2 ställs inga krav på grön mark.

Alternativ 1 I Götaland får högst halva arealen av grön mark som i dag krävs enligt skötsellagen bestå av grödor sådda efter den 1 augusti. Höstraps

Kapitel 8 115

och bevuxen trädesareal räknas grön mark. I övrigt gäller samsom regler för grön mark i skötsellagen. I Svealand ställs enbart ma som krav på 50 % grön mark utan restriktioner avseende tidpunkten för sådd. Detta villkor innebär att kravet på grön mark utökas i Götaland och införs i Svealand för de företag som ansluter sig till prograrmnet.

Alternativ 2 Trådesarealen utökas från obligatoriska 15 % till minst 20 % av arealen reformgrödor inkl. träda. Detta villkor gäller för hela zon Trådesarealen måste vara bevuxen i enlighet med gällande trädesvillkor.

Kontroll Ett slumpmässigt urval jordbrukare uppmanas redovisa grön mark av på därefter kontrollmäts. I de fall arealen är otillräcklig en karta som görs faltmäming. Därutöver görs fältmäming för ett urval av de företag där kartkontrollen inte föranleder anmärkning.

C. Förbättrad stallgödselhantering Motiv Under det senaste halvseklet har i Sverige konstaterats en ökad kvävedeposition i marken. I områden med hög deposition kan nedfallet leda till kvävemättnad. Det överskott på kväve som växterna inte förmår att binda kan urlakas och upphov till ökad försurning av marken. ge Nedfallet över landet varierar med mellan 5 och 25 kg kväveha och år med de högsta värdena i sydöstra Sverige. Nedfallet består till 60 % kväve från kväveoxider och till 40 % av ammoniak. Mellan av ammoniakavgången härrör från den svenska djurhåll- 85 och 90 % av ningen. För att påtagligt minska ammoniakavgången och samtidigt minska kväveanvändningen krävs åtgärder i hela hanteringskedjan för stallgödsel. Från halvårsskiftet 1994 träder en ny lag i kraft som föreskride fyra sydligaste länen ställs ver åtgärder vid lagring av stallgödsel. I följande krav: Påfyllning flytgödselbehållare skall ske från behållarens botten. - av Flytgödselbehållare skall vara täckta av ett stabilt svämtäcke av halm, torv eller annan täckning som effektivt reducerar ammoniakförlusterna.

116 Kapitel 8

Urinbehållare skall ha tätslutande lock eller tak. - Det är önskvärt att minska ammoniakavgången även vid spridning av stallgödsel.

Villkor All gödsel och urin som sprids på obevuxen mark skall myllas inom fyra timmar från spridningstillfállet för att minska arnrnoniakavgången. Därför anser utredningen att spridning av flytgödsel i växande gröda skall ske med någon av följande metoder: myllningsaggregat, bandspridningsteknik, bredspridning efter utspädning av gödseln eller bredspridning med efterföljande bevattning.

Kontroll Vid fältkontroll får jordbrukaren redovisa hur spridning stallgödav sel genomförs.

D. Växtnäringsbalans Motiv För att öka medvetenheten om hushållningen med växtnäring gården krävs ett analysverktyg. Att upprätta en växtnäringsbalans innebär att jordbrukaren redovisar årets grödor, grödomas näringsbehov, eventuell tillförsel från mark och förfnrktsvärde, planerad växtnäringstillförsel och hur stor andel växtnäring kommer från stallsom resp. handelsgödsel. Detta ger kunskap om växtnäringsflödena och om hur effektivt växmäringen utnyttjas.

Villkor Företag som ansluter sig skall årligen upprätta växtnäringsbalans en för gården.

Kontroll Växtnäringsbalans uppvisas vid fältkontroll.

E. Begränsning för användning av bekämpningsmedel Motiv Mängden aktiv substans har minskat med ca 65 % sedan början på 1980-talet medan antalet doser minskat med 5-10 % på den odlade

Kapitel 8 117

arealen. Dossänkningar, lågdosmedel, omställning och ändrat grödval är huvudorsaken till minskningen. Dessa åtgärder har kraftigt minskat riskerna med användningen. I det fortsatta arbetet är det angeläget att större tyngd andra mått på resultatet än användningen uttryckt i ge mängd aktiv substans.

Åtgärder bör inriktas på att minska antalet doser, minska antalet be-

handlingar en bättre behovsanpassning samt finna rätt tidpunkt genom och bättre teknik. När det gäller begränsningarna att använda bekämpningsmedel inprogrammet har utredningen prövat två principiellt olika alterom nativ. Det första alternativet innebär att ett förbud införs mot svampbekämpning i stråsäd med undantag för betat utsäde och att örtogräs i stråsäd endast får behandlas med dos som ger 75 %-ig ogräseffekt. en Förslaget bygger på strategin att hålla förrådet av ogräs en oförändrat låg nivå med hjälp av kemisk bekämpning. Ett syfte är att reducera den överanvändning av kemiska ogräsmedel som i dag uppgår till ca 10-20 %. Syftet med förbudet mot svampbekämpning i stråsäd är att minska den behandlade arealen och antalet bekämpningar i nära anslutning till skörd. Förslaget förutses också medföra att odlaren kommer att bli intresserad att ta hänsyn till sortemas resistensegenskaper och mer av av att anpassa odlingstekniken så att risken minskar för angrepp t.ex. för övervintringssjukdomar. Detta kan påverka växtföljd, såtidpunkt och såteknik i en från bekämpningsmedelssynpunkt positiv riktning. Det andra förslaget som prövats i utredningen baseras på en generell reduktion av användningen av bekämpningsmedel. Det innebär att gården måste halvera antalet doser av bekämpningsmedel utifrån aktuell grödfördelning. Syftet med detta förslag är att ändra inställningen till bekämpningsmedel från att betraktas som ett nödvändigt generellt produktionsmedel till att ses som ett medel med en mer selektiv och behovsanpassad användning. Detta ligger i linje med det nuvarande arbetet med att minska riskerna med bekämpningsmedel. Förslaget innebär att jordbrukarens inköp av bekämpningsmedel begränsas så att antalet tillåtna doser blir hälften av den rekommenderade användningen. Antalet doser beräknas gårdsvis utifrån de tre senaste årens grödfördelning, rekommenderade doser och rekommendera-

118 Kapitel 8 sou 1994:82

de antalet behandlingar. Konstruktionen förslaget medför att jordav brukaren själv väljer hur antalet tillåtna doser skall användas. Förslaget beaktar på detta sätt att gårdar, både regionalt och lokalt har mycket olika förutsättningar vad avser ogräsproblem och möjligheter att förändra växtföljder och odlingsteknik i en från bekämpningsmedelssynpunkt positiv riktning. Denna flexibilitet i förslaget leder till nytänkande och utveckling inom hela bekärnpningsmedelsområdet. Principiellt förordar utredningen det sistnämnda förslaget eftersom det bygger på en mer generell begränsning som sannolikt leder till större dynamiska effekter eftersom jordbrukaren ges större flexibilitet och utrymme för nytänkande. Mot detta har utredningen vägt de svårigheter som föreligger att beräkna antalet tillgängliga doser och de kontrollsvårigheter som är förenade med förslaget. Till detta kommer att utredningen inte haft tillgång till underlagsmaterial möjsom liggör en beräkning av inkomstbortfallet för detta alternativ. Med nuvarande kunskapsunderlag har utredningen valt att lägga fram ett förslag enligt det första alternativet. Den detaljstyming som alternativet innebär kan medföra att utvecklingstakten på bekämpningsmedelsområdet blir lägre än är önskvärt. som Utredningen föreslår därför att Jordbmksverket skyndsamt genomför en mer omfattande administrativ och miljömässig konsekvensanalys av alternativet med en halvering antalet bekämpningsmedelsav doser på. gårdsnivå. Om Jordbruksverket bedömer att alternativet är genomförbart bör det vara möjligt att inkludera förslaget i miljöersättningsprogrammet innan detta slutgiltigt fastställs.

Villkor Företag i zon l som ansluter sig kan välja två villkorsnivåer vad avser begränsningar för användningen av bekämpningsmedel. Företag i zon 2 följer villkoren för nivå

Nivå I anteckningsskyldighet för användning kemiska bekämpnings- - av medel,

behandling med en dos som ger högst 75-procentig ogräseffekt vid bekämpning av örtogräs i stråsäd, ingen svampbekämpning - i stråsäd, betat utsäde untantas. Detta alternativ ger full ersättning.

Kapitel 8 119

Nivå 2 För att ta hänsyn till regionala skillnader i sjukdomsförekomst och därmed konsekvenserna av att avstå från svampbekämpning föreslår utredningen att bekämpning av höstvete undantas i nivå Begränsningar för ogräsbekämpning och övrig svampbekärnpning i stråsäd kvarstår. Detta alternativ ger en reducerad ersättning. Jordbruksverket fastställer rekommenderad dos ogräsmedel. Jordbrukaren skall i övrigt deklarera de uppgifter som ligger till grund för användningen av ogräsmedel.

Kontroll Begränsningama vid svampbekämpning kontrolleras vid fältbesök. Kontroll av inköpta bekämpningsmedel kan göras genom bokföringskontroll.

F. Sprutningsfria zoner Motiv En sprutningsfri zon vid tältkanten ökar den biologiska mångfalden avseende ogräs, insekter och även fåglar. Zonen minskar risken för att preparat hamnar utanför fältet genom vindavdrift eller avrinning. Ett miljömål är att ytvatten skall vara frin från bekämpningsmedel.

Villkor En sprutningsfri zon skall lämnas vid bekämpning av gårdens sparmmålsareal. Zonen skall vara minst 6 m bred och omfatta halva sparmmålsarealens åkerkantslängd.

Kontroll

Zonerna ritas in på en gårdskarta som sänds in till myndigheten varje

år.

G. Funktionstest av lantbruksspruta Motiv Jordbruksverket har sedan år 1988 erhållit medel för att lämna bidrag till frivillig funktionstest av lantbmkssprutor. Grunden för det statliga intresset var halveringsutredningen 1986 som lade fast målet att halvera användningen av bekämpningsmedel fram till år 1990.

120 Kapitel 8

Syftet med testverksamheten är att minska riskerna för både den yttre miljön och arbetsmiljön genom provning och kontroll av sprutoma samt att ge sprutägaren information om förutsättningarna för att nå bästa bekämpningsresultat. Testerna utförs godkända företag av enligt Jordbmksverkets riktlinjer. Bidrag lämnas i dag dels till testningsföretag för anskaffning av mobil testutrustning, dels för varje utförd test. Under perioden 1988-1989 testades 2 700 sprutor totalt av ca 20 000-25 000 sprutor i landet. Därefter har antalet tester minskat till ca 1 700 per år, vilket är mindre än 10 % av antalet sprutor. Erfarenheterna från funktionstestema visar att dessa säkerställer viktiga minimikrav avseende förväntad effekt, god arbetsmiljö och risk för den yttre miljön. En jordbrukare som funktionstestat och åtgärdat eventuella brister på sin spruta och i övrigt utnyttjar de bästa förutsättningarna beträffande tidpunkt, väderlek och utvecklingstadium hos grödan bör få god effekt av behandlingen även vid reducerade doser. Ett rimligt mål för testverksamheten bör att sprutoma vara provas regelbundet, en gång per år eller vart annat år, beroende hur mycket sprutan används.

Villkor Det generella villkoret är att sprututrustningen skall testas vart annat år. Maskinstationer och större gårdar sprutareal 1 000 ha skall testa sprutoma varje år.

Kontroll Vid kontroll skall testprotokoll uppvisas. Om legosprutning utförts av annan gård eller maskinstation skall kopia av testprotokoll uppvisas.

H. Biobädd och säker förvaring Motiv Om kemiska bekämpningsmedel i svenskt jordbruk används i rekommenderade doser och bekämpningen utförs med bästa möjliga teknik är riskerna för den yttre miljön relativt små. Trots detta förekommer fall där bekämpningsmedelsrester påträffas i både yt- och grundvat-

Kapitel 8 121

ten. En vanlig förklaring till detta är spill i samband med fyllning av sprutan på gårdsplan. Om några milliliter spills i samband med fyllning, motsvarande l aktiv substans, blir den uppnådda hektardosen l tonha, vilket ca g skall jämföras med normal bekämpning där hektardosen -år ca 1 kyha eller mindre. Det betyder att även ett litet spill av bekämpningsmedel på olämplig plats kan leda till en omfattande miljöförorening. en Det finns emellertid möjligheter att minska miljöriskema vid fyllning av lantbrukssprutor. Fyllningen kan ske på en s.k. biobädd. En biobådd är konstruktion avsedd att dels hålla kvar spill av bekämpen ningsmedel, dels så snabbt som möjligt oskadliggöra substanserna. Förvaring växtskyddsmedel, emballage, saneringsmaterial, varuav informationsblad skall ske i direkt anslutning till biobädden under sä- En funktionell och miljöriktig förvaringsplats kan inrymmas songen. i befintlig byggnad eller i en s.k. miljöcontainer. En miljöcontaien ner kan enkelt göras av en mindre byggcontainer som förses med tröskel, ventilation och några hyllor.

Villkor Ett jordbruksföretag som erhåller ersättning skall installera en s.k. biobädd och ett säkert förvaringsutrymme. Om sprutningstjänsten görs annat företag skall detta företag ha installerat biobädd och av säkert förvaringsutrymme.

Kontroll Kontroll biobädd och säkert förvaringsutrymme kan ske vid stickav provskontroll.

Utbildning För att skapa ett fungerande system, med förståelse för de krav och möjligheter villkoren för resurshushållande konventionellt jordsom bruk erbjuder, är det lämpligt att de anslutna jordbrukama genomgår någon form utbildning. Utbildningen bedöms bl.a. kunna höja staav tusen av programmet och därmed efterlevnaden av villkoren.

122 Kapitel 8

Beslutet Beslutet om ersättning gäller en femårsperiod. Beslutet behöver inte föregås av något gårdsbesök. I beslutet skall anges antalet hektar som är ersättningsberättigade och de villkor som gäller för resurshushållande konventionellt jordbmk. Jordbrukaren ansöker varje år om utbetalning av ersättningen med hänvisning till gällande beslut.

8.2.4.3 Nivån på ersättningen Ersättningsnivån beräknas på grundval av det inkomstbortfall som föreslagna restriktioner för handelsgödselkväve och bekärnpningsmedel ger i förhållande till konventionell odling samt på grundval av de kostnader som uppstår till följd av övriga villkor. I tabell 8.7 redovisas inkomstbortfallet för varje åtgärd som om det bara är en enskild åtgärd som vidtas. I beräkningarna har inte heller möjliga anpassningar till villkoren för ersättning beaktats. Således beräknas inkomstbortfallet för de påföljande åtgärderna som om de tidigare inte hade vidtagits vilket gör att posterna inte är surnrnerbara. Jordbrukaren torde över tiden anpassa verksamheten till villkoren för att erhålla ersättning genom t.ex. grödval, teknikval m.m. En sådan anpassning medför ett lägre inkomstbortfall. I tabell 8.8 redovisas de beräkningar som gjorts för att beakta summeringseffekter som uppstår då flera åtgärder vidtages samtidigt och beakta de möjligheter till anpassning som sikt finns. Kostnaden för de enskilda åtgärderna varierar i den här typen av beräkningsmodell beroende på i vilken ordning som restriktionema införs. Totalsumman blir dock oförändrad. Mot denna bakgrund föreslår utredningen följande ersättningsnivåer. I beloppen ingår en riskkompensation, eftersom jordbruket kommer att bedrivas under delvis nya förhållanden.

År 1-2 År 2-4 År 5 Zon 1 krha krha krha nivå l 900 800 750 nivå 2 700 600 550 - Zon 2 500 450 450

Kapitel 8

Tabell 8.7 Inkomstbortfall för resurshushållande konventionellt jordbruk Inkomstbortfallet beräknas separat för varje åtgärd De enskildaåtgärdernakan inte summeras till en totalkostnad

stallgödselhantering3 110 110 110 Bekämpningsmedel

i lnkomstbortfall baseratpå 30 % reduktion av handelsgödselkväve enligt Jordbruksverkets kalkyl, spannmålspris90 örekg och kvävepris 5 krkg.

2 Beräkningen utgår från en kostnad för fånggrödor med ca 800 krha F. Sterner, H. Rosenqvist,Sverigeslantbruksuniversitet. Inkomstbortfalleti tabellenbaseras på utredningensantagande att 15 % av gårdens areal sås in med fånggrödor.

3 Kostnadenför snabb nedbrukning av gödsel efter spridning är beräknad utifrån Jordbruksverkets rapport 1991:11.Maskinstationstaxa180krha reducerasmed 70 krha för växtnäringsvärdet5 lCrkg kväve .

4 Förbud mot svarnpbekämpning stråsäd i utom i nivå zon där bekämpning tillåts i höstvete.Inkomstbortfallet avser områdenmed högstförekomst av svampangrepp. KällmStatens jordbruksverk.

5 Roterande sprutningsfria kantzoner. Källa: L. Jonasson, Sveriges lantbruksuniversitet.

6 Siffror inom parentesavser djurhållning.

124 Kapitel 8

Tabell 8.8 Inkomstbortfall för resurshushållandekonventionellt jordbruk år 5 då en rad anpassningsåtgärder har vidtagits. Inkomstbortfallet anger de kostnader som tillkommer for varjeytterligarekrav. Sambandmellanåtgärder samt vissaanpassningsmöjligheterbeaktas

Bekämpningsmedel

Summa inkomstbortfall våxtodling 420 310 370 djurhållning 290 180 170 -

Värde gröngödslingw 90 90 80 djurhållning 70 70 40 Källa: L. Jonasson,Sverigeslantbruksuniversitet-ll

1 Kvävereduktionen är beräknadfrån optimala givor vid EG-priser med produktionsfunktioner anpassadetill respektive skördeområde.Hänsyn har inte tagits till ev. prissänkning g.a. lägre proteininnehålLVid vallproduktion förutsätts en övergångtill mer klöver och lägrekvävegiva.

2 Siffror inom parentesavser djurhållning.

3 Stallgödselkravet antas medföra att spridningenöverlåts maskinstation vilket medför högrekostnader.I zon l uppvägs detta dock av bättre tillvaratagande av kvävet, vilket får ett högt värde på grund av kravet på kvävereduktion. I zon 2 blir värdetpå kväve lägre,vilket medför att de ökadespridningskostnademainte uppvägs.

4 Vid förbud mot svampbekämpningi stråsädhar priset sänktsmed 0,10 krkg för den brödsäd somannars skulle behandlats.För nivå 2 tillåts svampbekämpningi höstvete.

Kapitel 8 125

5 Roterandesprutningsfriakantzoner

6 Skördeområdeutanför Malmö, baseratpå familjeföretag.

7 Skördeområde utanför Jönköping,baseratpå familjeföretag.

8 I zon 1 förutsätts mjölkproducentenha en liten spruta och växtodlaren något en större. Kostnadenför spruttest har beräknatstill 1 400 kr för en liten spruta och 2 000 kr för en större. Källa: H. Rosenqvist, Sveriges lantbruksuniversitet. Test genomförs van annat år för små sprutor och varje år för storasprutor.

9 Kostnadenför investeringi biobädd är antagen till 30 D0 kr vilket fördelas med annuitet pa fem år och räntan 6 %. Årskostnad 7 400 kr.

10 Detta värdeför gröngödsling trädauppkommer om marken annars ligger oanvänd och endastde som är med i programmet tillåts ha gröngödslingsgrödor. Tilllåts alla användaträda till gröngödsling blir värdet mycket lågt, likaså om markerna passar till annan användning t.ex. Salix. Kväveeffekten har antagits vara 100kgha fördelat över flera år.

11 Modellen som använts finns dokumenteradi Jonasson1992, Struktuneffekter av skärptamiljökrav, Småskrift 57, Inst. för Ekonomi, Sverigeslantbruksuniversitet.

12 Under året efter anslutningkommer kostnadenför kvävereduktionför anirnalieproduktionen atti zon varaca 1 190och i zon varaca 2 110 krha till följd av en låg klöverandeli vallen.

8.2.5 Beräknad anslutning och kostnad

Det är enligt utredningens bedömning väsentligt att svenskt jordbruk miljöanpassas ytterligare. Resurshushållande konventionellt jordbruk ger möjlighet att höja ambitionsnivån vad gäller målet att minska växtnäringsläckaget och att minska riskerna vid användningen bekämpav ningsmedel samt förbättra hushållningen med resurser. Den kunskapsuppbyggnad som följer av en hög anslutning till programmet kommer hela näringen till godo. Ju större anslutning, desto större miljönytta. Det är därför angeläget att programmet får hög en anslutning. Värdet av miljöeffekterna programmet torde överstiga av konsumenternas betalningsvilja. Detta motiverar enligt utredningen de föreslagna ersättningsnivâema. Utredningen bedömer 1 miljon att ca hektar kommer att anslutas till programmet under den första femårsperioden. I den mån de villkor som utredningen föreslår resulterar i en omfattande anpassning bör antingen ersättningsnivåema reduceras ytterligare eller villkoren skärpas för jordbrukare som ansluter efter år

126 Kapitel 8

1997. Ett ställningstagande till detta torde lämpligen göras i samband med den föreslagna omprövningen av miljöersätmingsprogranunet år 1997 kapitel 13.

Kapitel 9 127

9 Bevarandeprogrammet

9.1 Bevarande av biologisk mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet

9.1.1 Definition och bakgrund Odlingslandskapets värden är till stor del en produkt av mänsklig aktivitet under en lång odlingshistoria. Miljömålen blir därför i hög grad en fråga om att bevara den biologiska mångfalden och de värdefulla kulturmiljöer som skapats genom markanvändningen. Eftersom odlingslandskapets värden är en direkt konsekvens av markens användningssätt är dessa av naturliga skäl knutna till den brukade marken och dess närmaste omgivning, som har påverkats av jordbruket. Tidigare levde så gott som hela den svenska befolkningen i självhushållets jordbruk. Detta jordbruk förutsatte en balans mellan åkerjord, boskap och fodennarker som Lex ängar, hagar och skogsbeten. Systemet krävde att ängs- och åkermark avskiljdes från betande djur. Ur detta förindustriella jordbruk skapades system av in- och utmarker åtskilda av hägnader såsom gärdsgårdar, stenmurar och fägator. Allt var dimensionerat för självhushållets produktion. Många av dessa element gavs en estetiskt tilltalande utformning, tydligast kanske i byggnader men också i hägnader och odlingsrösen. Trots senare stora omvälvningar i jordbruket finns många av dessa landskapselement bevarade. Ofta återfinns de i sammanhang med mycket stort tidsdjup. Ett särdrag i odlingslandskapet är att kontinuiteten mellan i går och i dag på många håll ännu är obruten. Kulturelementen ger oss, när de uppträder tillsammans, en god möjlighet att förstå och uppleva hur tidigare generationer organiserat och brukat landskapet för sin försörj-

ning. Ängen och hagen bör därför i sitt samband med samtida

ses åkem, bebyggelsen, bygatoma och hägnadema. Självhushållningens jordbruk gav upphov till marker och anläggningar som gynnat en biologisk mångfald och uppkomsten av småbiotoper. Hit hör de naturliga slåtter- och betesmarkema och de långa bryn och kantzoner mellan åker och annan mark som uppstod genom att dåtidens teknologi ledde till naturanpassade åkerformer. 1800talets omstrukturering av jordbruket innebar en början till en min-

128 Kapitel 9

skad variation i landskapet. Men även detta jordbruk avsatte sina nya karaktäristiska miljöer är viktiga att slå vakt om i ett kulturhistosom riskt perspektiv.

Definition biologisk mångfald av Biologisk mångfald är variationsrikedomen inom och mellan arter och hos de ekologiska systemen. Allt levande även människan byg- - sin existens på denna mångfald och de livsuppehållande system ger den vidmakthåller. Ett varierat landskap bestående av landskapseleoch biotoper är förutsättning för stor biologisk mångfald och ment en variation. Naturliga betes- och slåttermarker är bland våra artrikaste med särskilt betydelse för den biologiska mångfalden i naturtyper stor odlingslandskapet.

Definition naturlig slåtter- och betesmark av Foderförsörjningen idet gamla lantbrukarsamhället löstes dels genom lövtäkt och slåtter för vinterfoder och dels genom bete på utmarken för ihuvudsak sommarutfodring. Dessa markanvändningssätt gav upphov till markslagen slåtter- resp. betesmark. Naturlig betes- och slåtterrnark är i huvudsak öppna marker, men det kan förekomma såväl träd buskar. Dessa marker benämns som ängs- och hagmarker. Betes- slåtterängsvegetationen är foräven resp. långvarig och kontinuerlig hävd och har ingen eller obemad genom tydlig gödselpåverkan. Dessa marker kännetecknas därför av mycket stor artrikedom. Frånvaro av insådd, kalkning eller annan yttre nega påverkan, också förutsättning för dessa naturtyper. Även omtiv är en efter vissa, inte allt för omfattande, restaureringsåtgärder råden som uppfyller ovanstående definition kan vara naturliga betes- eller anses slåttermarker. De hävdberoende naturliga slåtter- resp. betesmarkema kan vidare indelas efter mark- och fuktighetsförhållanden, markanvändning m.m. De rad olika biotoper och vegetationstyper. Bevarandevärrymmer en beroende regelbunden och tillräckligt intensiv hävd. Om dena är av hävden upphör sker igenväxning relativt snabbt, beroende på markens fuktighetsgrad och näringsnivå, för att till slut övergå till skog. För

Kapitel 9 129

att marken skall klassificeras som naturbetesmark krävs att den inte är åker och att jordbearbeming inte har skett de senaste 20 åren.

Definition av värdefulla småbiotoper Landskapselement som har formats genom olika slag av odling visar hur odlingslandskapet har använts av människan och kan i hög grad förklara varför djur- och växtliv har en speciell sammansättning. De naturtyper och biotoper, utöver de hävdberoende gräsmarkema, som är av störst naturvärde i mosaikartade odlingslandskapsmiljöer är bryn och kantzoner i övergången mellan åker och annan mark, lövträd på gräsmarker, alléer, vägkanter, odlingslandskapets våtmarker och vattenmiljöer samt åkerholmar, odlingsrösen och diken i åkermark.

Definition av odlingslandskapets kulturvärden Värdefulla agrara kulturmiljöer avspeglar jordbrukets och jordbrukamas historia på ett tydligt sätt. Bebyggelse, fornlämningar, hävdade marker och landskapselement av olika slag samspelar till en kulturhistoriskt värdefull miljö. Dagens odlingslandskap har formats av ett antal nyansrika utvecklingsförlopp som fallit ut olika sätt. Miljöema ger en bild av markanvändning, organisationsmönster och brukningsmetoder i olika delar av landet. Varje bygd och region har sina karaktäristiska drag.

Åker, slåtter- och betesmarker, falader, alvar och bebyggelse domi-

nerar odlingslandskapet, men markens organisation understryks även av landskapselementen, såsom hägnader, diken, odlingsrösen, hamlade träd och alléer, vilka är betydelsefulla komponenter i miljön. De byggnader i odlingslandskapet som intimt hört samman med

driften är ibland de enda spåren en tidigare markanvändning. Äng-

av ar och hagar ger prov brukningsmetoder som håller på att försvinna och äveni ålderdomliga åkrar med naturgivna former och åkerholmar eller hägnadssystem avspeglas brukningsmetoder som på andra håll har övergivits. Allt detta är en del av kulturarvet i odlingslandskapet liksom de betydligt äldre fornlämningar, som ligger i anslutning till många gårdar och minner om att de funnits där sedan jämåldem. i

S l4-090l

130 Kapitel 9

9.1.2 Motiv för att bevara biologisk mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet Miljö- och landskapsvårdsfrågoma har fått stor tyngd i den rådande

livsmedelspolitiken. Övergripande politiska miljömål med avseende

på odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden framgår riksav dagsbeslutet om en ny livsmedelspolitik prop. 198990:l46, bet. 198990:JoU25, rskr. 1989902327. Där framgår syftena att ett av med reformen är att en bättre miljö, ett varierat odlingslandmer skap, en ökad biologisk mångfald och ett bevarande landskapets av kulturvärden. I riksdagens miljöpolitiska beslut från juni 1991 prop. 199091:90, bet. 199091:JoU30, rskr. 199091:338 i riksdagens samt beslut om en strategi för bevarande biologisk mångfald prop. av 19939430, bet. l99394zloU9, rskr. 199394287 de svenska anges natunniljömålen. Propositionen Strategi för biologisk mångfald presenterar som övergripande miljömål att biologisk mångfald skall säkerställas. Detta skall genomföras genom att bl.a. naturvårdsanpassa jordbruket. Av propositionstexten framgår att jordbruket skall bedrivas så att det bidrar till att bevara värdefulla delar flora och fauna av i odlingslandskapet. Detta skall ske att bl.a. långsiktigt bibegenom hålla de naturtyper som har rik och varierad flora och fauna med en bevarat artinnehåll i livskraftiga bestånd. Sverige har Konvengenom tionen om biologisk mångfald dessutom förbundit sig bevara den att biologiska mångfald finns representerad i Sverige. som Det slås också fast att ett aktivt och levande jordbruk är väsentav lig betydelse för vården av de natur- och kultunniljövärden t.ex. som ängs- och hagmarker utgör. I det sammanhanget kommer ekonomisk ersättning till vård av värdefulla natur- och kulturtyper viksom ett tigt medel för att uppnå miljömålen. Kulturpolitiken är viktig för samhällets miljöpolitiska åtaganden. De gällande målen för kulturmiljövården har fastlagts i riksdagens beslut om den statliga kulturpolitiken år 1975. Riksdagen ansåg beatt varandet av den historiska kontinuiteten i den fysiska kulturmiljön därför måste tillmätas grundläggande betydelse för den enskildes känsav trygghet och förankring i tillvaron. Dessa mål vidareutvecklades i riksdagsbeslutet prop. l98788:l04, bet. 198788:KrU21, rskr. 198799:390 om kulturmiljövård. Där slås fast insatser skall göras att för att kraftigare fasta uppmärksamheten på odlingslandskapets kulturvärden, eftersom kulturlandskapet förmedlar insikter hela vårt om

Kapitel 9 131

kulturella arv och om tidigare generationers villkor för liv och arbete. I budgetpropositionen har de senaste åren även betonats att åtgärder för att ta tillvara kulturlandskapets traditionsvärden är ett prioriterat verksamhetsområde för kulturmiljövården. Motiven för att bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer är ekonomiska, ekologiska, etiska och estetiska. Både ekosystemen och landskapets kulturvärden representerar ett ekonomiskt värde Lex. för rekreation och turism. Människans skönhetsuppfattning och känsla av trygghet bygger igenkärmande. Odlingslandskapet bevaras därför för människans skull bl.a. av estetiska skäl. Det handlar om ett ansvar att bevara den biologiska mångfalden i dag och for framtida generationer för att inte avhända oss möjligheten att utnyttja medicinskt eller biokemiskt intressanta biologiska resurser. Inte bara arter och gener utan också hela ekosystem representerar ett ekonomiskt värde efterde är det mänskliga livets stödsystem och svarar för produktion som livsmedel. För den biologiska forskningen är bevarad biologisk av mångfald en omistlig resurs. Till de artrikaste markslagen i jordbrukslandskapet hör ängs- och hagmarker hävdas slåtter och bete som inte är påverkade som genom gödsling. Dessa marker har varit stark tillbakagång till följd av av ett intensivare och mer storskaligt jordbruk under efterkrigstiden. Detta har skett genom rationalisering av driften med en ökad specialisering i växtodling och koncentration djurhållning. Ökad en av användning av insatsmedel och maskiner har minskat antalet värdefulla livsmiljöer för flora och fauna. De förändringar i jordbrukslandskahar ägt under efterkrigstiden ingår i dag i hotbilden för pet som rum cirka en tredjedel av landets hotade, sällsynta eller hänsynskrävande djur- och växtarter. Inom kärlväxtgruppen finns två tredjedelar av de rödlistade arterna i odlingslandskapet. En riktig hävd av tillräcklig omfattning tillräckligt stora arealer är därför en grundläggande förutsättning för att uppnå och vidmakthålla samhällets mål för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Utöver ängs- och hagmarker bidrar även odlingsrösen, stenmurar, öppna diken, åkerhohnar m.m. till att skapa värdefulla naturrniljöer för den biologiska mångfalden s.k. småbiotoper. Dessa fungerar som kämområden och spridningsvägar för djur och växter i odlingslandskapet.

132 Kapitel 9

För att vi skall kunna förstå och tolka kulturarvet i odlingslandskapet måste vi bevara miljöer som speglar jordbrukssamhällets olika utvecklingsstadier. Inte sällan är dagens gårdar och byar till arvtagare ett forntida eller medeltida jordbmk. De regionala skillnader som utvecklats är viktig del den idenen av titet som bidrar till förankring. Det innebär för att olika bygder bör odlingslandskapet och dess bebyggelse bevaras så dess karaktär inte att går förlorad. Till identiteten bidrar även den karaktäristiska vegetatio-

nen som hävden givit upphov till i varje region. Bevarande av äldre landskapselement tillför en historisk dimension bidrar till rikt som ett och varierat natur- och kulturlandskap. Hotet mot kulturrniljöema i jordbruket är både av teknisk och ekonomisk art. specialisering och rationalisering kan hot vara et: mot kultur- och naturmiljön. Markanvändningen blir ensidigare och på grund av stigande arbetskraftskostnader förenklas skötseln så långt det är möjligt. Avfolkning och nedläggning jordbruksmark är andra hot. av Exempel på rationaliseringssträvanden berör åkermarken som är att åkergipar skogsplanteras och att skiftesgränser försvinner.

Skötseln av odlingshistoriskt betydelsefull bebyggelse och kulturhistoriskt värdefulla landskapselement har minskat väsentligt. I dag ingår det inte i normal jordbruksdrift att ansa dikesrenar, åkerhohnar och odlingsrösen. Kulturhistoriskt viktiga landskapselement hävdas inte. Oftast beskärs inte heller träd i alléer eller i ängsmarker. Gamla hägnader och ängslador, kulturhistoriska skäl bör underhållas, som av får i allmänhet förfalla.

Fornlämningar har relativt ofta indirekt fått vård de genom att marker som de finns i har betats, förbuskas vissa fommen numera även lärrmingsomrâden. Fornlämningar äger lagskydd innebär ett som att markägaren inte fritt kan disponera över sin mark. Staten kan sägas ha ett servitut på mark där fornlämningar finns och kan således aldrig avhända sig sitt ansvar för att fornlämningar vårdas. På år har senare det inträffat förändringar gör det angeläget som att utveckla och anpassa fomvården till den situationen. De statliga beredskapsmednya len har successivt skurits ned samtidigt som länsstyrelserna fått ansvaret för lagskyddets tillämpning och kommunerna har fått ett vidgat miljöansvar. Länsstyrelserna har fått vissa medel för att kompensera bortfallet av beredskapsmedel och för kommunerna att engagera att ta över ansvaret för fomvården.

Kapitel 9 133

De fornlämningar är belägna i betes- och slåtterrnark har uppsom skattats till 45 000 st och de som ligger i anslutning till odlingsca mark till 42 000 Idag vårdas 5 000 fornlämningar. Vårdade ca st. ca fornlämningar år bättre skyddade mot ofrivillig skadegörelse och de är tillgång för bygden som ett synligt och uråldrigt kulturarv; en Igenväxning, förbuskning och brist på underhåll gör att många kulturhistoriska vården successivt försvinner såsom spåren efter de viktigaste äldre skedena i odlingshistorien som skapats genom en kontinuitet i jordbrukshävden. Det är värden och miljöer som inte kan återskapas om de en gång har upphört. De anläggningar som inte kräver kontinuerlig hävd hotas också på sikt när de förlorar sin relation till den omgivande miljön.

9.1.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser Naturvårdsverket har i Rapport 4234 Ett miljöanpassat samhälle be-

skrivit åtgärdsmålet för odlingslandskapet fram till år 1998. Enligt

verkets tolkning bör ca 600 000 ha värdefullt odlingslandskap innehållande åker, slåtter- och betesmarker bevaras. I målet ingår arealer som har höga naturvårds- och kulturrniljövärden. I målet ingår i princip alla kvarvarande hävdade slåtter- och naturbetesmarker i värdeklass I-III i ängs- och hagmarksinventeringen, inkl. utrnarksbeten Stora Alvaret på Öland. som

NOLA-ersättni ng Medel för Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet NOLA infördes budgetåret 198687 för att betala ersättning till brukare för fortsatt bete eller slåtter. Medlen fördelas av Naturvårdsverket till länsstyreli sin tur träffar avtal med lantbrukare. Under budgetåret serna, som 198687 anvisades 5 miljoner kronor för NOLA-verksarnheten. Medlen ökade till närmare 40 miljoner kronor per budgetår fr.o.m. budgetåret 199091. För att NOLA-ersättning skall lämnas krävs att området har dokumenterat höga naturvårdsvärden. Biologiska, ekologiska och kulturhistoriska värden vägs in vid bedömningen av bevarandevärdet. Områden som har klassiñcerats högt i Naturvårdsverkets ängs- och hagmarksinventering behandlas med förtur. Generellt återfinns merpar-

134 Kapitel 9

ten av odlingslandskapets naturvärden numera i de småskaliga och variationsrika delarna av Götalands och Svealands skogs- och mellanbygder. De finns i områden ännu inte har lagts ned, vuxit igen som eller skogsplanterats till följd av bristande lönsamhet. NOLA-medel kan användas i områden inte uppfyller den prinsom cip om långsiktig bärkraftighet och helhetssyn vad gäller landskapsbild som gäller för att erhålla landskapsvårdsersätming. Ersättningen lämnas till jordbrukare för att bevara odlingslandskapets biologiskt mest värdefulla hävdberoende biotoper. NOLA-ersättning lämnas till naturliga slåtter- och betesmarker, inkl. skogsmarksbeten. NOLA-ersättning kan även användas för relativt små och isolerade objekt och miljöer såsom fäbodar, fjällnära jordbruk och liknande. Ersättningen för naturlig slåttermark varierar mellan länen från 600 krha i Göteborgs- och Bohus län till 5 000 krha i Värmlands län. Ersättningen för naturbetesmarkema varierar från 600 krha till 1 500 krha mellan olika län. Den 30 juni 1993 farms i landet totalt 3 940 tecknade NOLA-avtal som omfattar totalt 45 600 ha. Av dessa arealer av naturlig slåtteroch naturbetesmark har ca 90 % bedömts värdeklass I-III vara av i ängs- och hagmarksinventeringen.

Landskapsvårdsersättningen I riksdagens beslut om 1990 års nya livsmedelspolitik tillkom ett nytt permanent anslag för landskapsvårdande åtgärder iodlingslandskapet. Ersättningen lämnas till jordbrukare och skall användas för att bevara odlingslandskap med fastlagda natur- och kulturvärden av nationellt intresse. Helhetsbilden landskapet kulturbärare är av som viktig vid val av områden. Länsstyrelserna skall träffa civilrättsliga avtal med berörda jordbrukare. Ersättning lämnas till ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag och då främst till aktiva jordbrukare med djurhållning och betesdrift. Skötselvillkor för betesdrift på anges naturbetesmarker, odling av åkermark, bevarande och skötsel landav skapselement samt för ängsskötsel. De marker som nu bevaras genom avtal om landskapsvård är högt prioriterade och har i allmänhet genom länsstyrelsemas bevarandeprogram för odlingslandskapet väl dokumenterade värden. Dessa marker är av mycket stor betydelse för biologisk mångfald, historisk för-

Kapitel 9 135

ståelse, rekreation Vid jämförelse med andra länder i Nord-, m.m. Mellan- och Västeuropa innehåller de ofta unika värden. Enligt länsstyrelsemas redovisningar var antalet avtal den 30 juni 1993 drygt 11 000 och omfattade 266 000 ha. Omkring 40 % av arealen naturlig slåtterrnark och 60 % av arealen naturbetesmark har bedömts värdeklass I-III i ängs- och hagmarksinventeringen. vara av Den genomsnittliga ersättningsnivån för alla ingående markslag är 660 kr ha. Den genomsnittliga ersättningen för åkermark är mindper än hälften den genomsnittliga ersättningen för betesmark. re av

Utvärdering av nuvarande ersättningsformer Naturvårdsverket genomför för närvarande i samarbete med Riksantikvarieämbetet och J ordbmksverket en fördjupad uppföljning och utvärdering åtta länsstyrelsers verksamhet med NOLA och Landskapsav vård. Syftet med utredningen är att bedöma hur effektivt medlen används och hur väl resp. styrmedel nått de av riksdagen angivna syftena. För de tre budgetåren 199091-199293 har länsstyrelserna tilldelats sammanlagt 527,6 miljoner kronor förlandskapsvård och 107,1 miljoner kronor för NOLA-verksamheten. Sammanlagt bevaras nu gelandskapvård och NOLA drygt 300 000 ha odlingsmark fördelat nom på 15 000 avtal. Det är halva den areal om 600 000 ha som enligt ca tidigare förslag från Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet bör omfattas av dessa styrmedel år 1998. Utredningen har erfarit att ersättningen har givit vissa positiva effekter. Jordbrukama har fått ökade kunskaper om natur- och kulturvärden den egna gården och känner att de utför ett arbete som samefterfrågar. Länsstyrelserna arbetar integrerat med fråhället numera gor som rör odlingslandskapet och därmed har en viktig kunskapsuppbyggnad skett. Enligt myndigheterna måste målformuleringama i avtalen dock preciseras och konkretiseras ytterligare för att därigenom skapa förutsättningar att nå dessa mål. Jordbrukama måste bli informerade om värdena och vad de skall göra för att bevara dessa. Utvärderingen pekar på vikten av att utgångsläget dokumenteras så att effekterna av gjorda satsningar och utförda åtgärder kan följas upp. Dokumentation är också av stor betydelse för att man skall kunna avgöra hur områdets na-

136 Kapitel 9

tur- och kulturvärden i sin helhet skall skötas. Enligt myndigheternas utvärdering saknas delvis helhetssyn i verksamheten. en På kort sikt har skötselavtalen ännu inte haft så effekter i stora form av insatser för att förbättra befintliga värden i dessa marker. Befintliga värden är ett resultat bevarad traditionsenlig hävd. Visav en sa jordbrukare har utan extra ersättning brukat marken enligt gammal tradition och skulle sarmolikt ha skött markerna de gjorde innan som avtalen ingicks. Ersättningen har dock intresset för uppmuntrat att bevara de befintliga värdena så att hävden fortsätter på tillfredsett ställande sätt för att biologisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer skall kunna bevaras. Många har gjort röjningsinsatser som de annars inte skulle ha gjort. På längre sikt får avtalen större betydelse genom att förbättra förutsättningarna för företagens långsiktiga bärkraftighet. Utvärderingen leder till bedömningen de statliga att medlen för NOLA och Landskapsvård med bättre tillämpning kan leda till en att en stor del av odlingslandskapets variation vad gäller biologisk mångfald och övriga natur- och kulturrniljövärden bevaras för framtiden.

9.1.4 Förslag till styrmedel för bevarande biologisk av mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet

Jordbruket har under en mycket lång tid format det svenska landskapet och givit upphov till rik biologisk mångfald och värdefulla en kulturvärden. Hävden är själva grunden och förutsättningen för att dessa värden skall kunna finnas kvar. Natur- och kulturmiljöintressen sammanfaller oftast eftersom de är beroende av en traditionell hävd. Med tanke det att mestadels är en och samma åker, äng, odlingsröse eller träd som berörs så bör målet för dessa anges inom och ersättningsform. Detta en samma motverkar att den enskilde jordbrukaren kommer i kläm och i sista hand får avgöra vilka värden samhället skall prioritera. som

Miljöprogramutredningen anser att kultur- och naturvärden skall

beaktas samlat vid utformningen av stöd för bevarande biologisk av mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet. Det bör ske genom att tre olika ersättningsformer införs som var och en omfattar både biologisk mångfald och kulturvärden i ett speciñcerat område. Det är ersättning för bevarande av slåttermark,

Kapitel 9 137

ersättning för betesmark samt ersättning för övriga värdefulla natur-

och kultur-miljöer.

Slåttermark Mål för bevarande av sláttermark Enligt Naturvårdsverkets inventering ängs- och hagmarker åren av 1987-1992 finnas det drygt 2 800 ha slåttermark som är värdefulla från naturvårdssynpunkt. Dessa marker är även kulturhistoriskt värdefulla och utgör endast fragment av den en gång så omfattande ängsmarken. Merparten av ängsmarksanealen är bevarad genom reservatsinstitut och avtal NOLA och landskapsvårdsersätming. Eftersom om de kvarvarande slåttermarkerna är få år det viktigt att den biologiska mångfalden som de representerar kan bevaras till efterföljande generationer. Slåttermarker är gödslade saknar däremot dessa värden som och bör därför inte erhålla ersättning förutsatt att de inte innehåller andra kulturvärden. Utredningen föreslår att samtliga bevarandevärda slåtterrnarksarealer skall bevaras för framtiden.

Värdeklassindelning Marker uppfyller vissa uppställda kriterier delas in i två klasser. som Till klass A förs marker med högsta bevarandevärde. Dessa motsvai princip ängs- och hagmarksinventeringens klassindelning I och rar II. Till klass B förs marker med högt bevarandevärde och motsvarar i princip ängs- och hagmarksinventeringens klassindelning III. Artemas förekomst varierar väsentligt över landet och det återstår endast fragment ursprungliga slåttermarker, vilket gör att dessa av marker har unik uppsättning av flora och fauna och därmed bioloen gisk mångfald. Ogödslade slåtter- och betesmarker är de markslag har de högsta biologiska värdena och den rikaste mångfalden på som artnivå. Slåtter- och betesmarker bär dessutom ett stort kulturarv. Dessa marker var tidigare arealmässigt de mest omfattande, men som tidigare närrmts återstår endast en bråkdel slåtter- och betesmark. Någon uppdelning i regionala bevarandemål för slåtterrnarker är inte aktuell för närvarande eftersom kvarvarande arealer totalt sett är mycket små. Kända arealer fördelas enligt följande:

138 Kapitel 9

Klass A 2 100 ha Klass B 700 ha

Totalt ca 2 800 ha

Kriterier Grundkravet för att slâttermarker skall kunna föras till klass A resp. B är att området skall vara väl känt och dokumenterat innan beslut fattas och att det uppfyller uppställda kriterier. Kriterier för slåttermark bör vara att markemas tillstånd och biologiska kvaliteter visar att de är långvarigt hävdade genom traditionell slåtter och övrig ängshävd. Detta kännetecknas bl.a. av en sammanhållen grässvål, förekomst av hävdgynnade växter och att busk- och trädvegetationen inte

expanderar se vidare tabell 9.1.

Betesmark Mâl för bevarande av betesmark En särskild betesmarksundersökning utförd av Statistiska centralbyrån åren 1988-1989 visade att det totalt finns ca 550 000 ha betesmark i Sverige. Av dessa utnyttjas bara 450 000 ha. Enligt Naturvårdsverkets inventering av ängs- och hagmarker finns det ca 250 000 ha som har bevarandevärde. Inventeringen är emellertid inte heltäckande och Naturvårdsverket gör bedömningen att det tillkommer ytterligare 100 000 ha som är av värde för natur- och kulturvärden. Marker med stora kulturvärden som bör bevaras och skötas med hjälp av betesdjur men som i viss mån har förlorade naturvärden till följd av gödsling eller arman kultivering uppskattas till ca 20 000 ha. Omfattningen av den areal naturbetesmark som skall bevaras samt prioriteringen mellan olika klasser bör bestämmas bl.a. med hjälp av en ekonomisk analys av utbud och efterfrågan. Det finns i dag inte något omfattande empiriskt underlag för att bedöma samhällets betalningsvilja för att bevara hagmarker. Det betyder att bedömningen lämpav lig omfattning av bevarandeprograrnmet för hagmarker därför bör utgå från utbudssidan. Uppskattningar bör göras av kostnadema för att bevara naturvärdena i de olika kvalitetsklasser som Naturvårdsverkets ängs- och hagmarksinventering redovisar. Dessa klasser får antas re-

Kapitel 9 139

flektera de ekonomiska värden som betesmarkema har för samhället.

Statens betalningsvilja antas vara högst för betesmarker med hög klas-

sificering, stor biologisk mångfald och stora kulturvärden. Utredningen antar att samhället har en betalningsvilja för de arealer som ingår i ängs- och hagmarksinventeringens klasser I-III och vissa andra betesmarker med stora värden knutna till fomlämningsförekomst, träd- eller buskskikt. Detta motsvarar en areal på ca 370 000 ha. För övriga betesmarker bedöms samhället ha en låg eller ingen betalningsvilja. Därefter får man försöka bedöma om det kan anses rimligt att de beräknade kostnaderna för att bevara naturbetesmarker i olika klasser motsvaras av samhällets betalningsvilja. Detta blir närmast ett kvalitativt omdöme. Upprepade beräkningar baserade på dessa uppskattningar och kvalitativa bedömningar gör det i princip möjligt att ange ett nationellt mål for bevarande av hagmarker. Som tidigare nämnts har i stort varje slåtter- resp. betesmark unika egenskaper vad gällerbiologisk mångfald och övriga natur- och kulturvärden. Mot denna bakgrund och med hänsyn till kostnaderna föreslår Miljöprogramutredningen att det nationella målet blir att samtliga arealer av bevarandevärda naturbetesmarker skall bevaras för framtiden. Därutöver tillkommer betesmarker som utsatts för kultiverande åtgärder i varierande grad klass C men som har andra naturvärden främst knutna till träd- och buskskikt. För dessa marker är bevarandemålet inte närmare preciserat i befintliga inventeringar. Någon uppdelning i bevarandemål för länen görs inte detta stadium.

Värdeklassindelning Marker som uppfyller vissa kriterier delas in i fyra klasser. Till klass A förs marker med högsta bevarandevärde som i princip motsvarar ängs- och hagrnarksinventeringens klassindehiing I och II. Till klass B förs marker med högt bevarandevärde som i princip motsvarar ängsoch hagmarksinventeringens klassindelning III. Klass C innehåller marker med vissa bevarandevärden framför allt i busk- och trädvegetation. Därutöver införs en klass D som innehåller slåtter- och betesmarker med förekomst av prioriterade fomlämningar som är angivna den topograñska kartan. Dessa marker kan ha varit gödslade.

140 Kapitel 9

Betesmarker i klasserna C och D har ingen egentlig motsvarighet i ängs- och hagmarksinventeringen, men har i vissa fall tilldelats omdömen av typen område av visst bevarandevärde eller motsvarande. I det här sammanhanget avses betesmark som är gödselpåverkad av kväverika gödselrnedel, men med stora biologiska värden huvudsakligen knutna till träd- och buskskikt eller kulturvärden knutna till fornlämningsområden. Marken behöver därför inte uppvisa exempel på hävdgyrmad flora. Uppskattad fördelning av betesmark enligt Naturvårdsverkets ängs- och hagmarksinventering och SCB:s betesmarksundersökning:

Klass A 125 000 ha Klass B 100 000 ha Klass C 125 000 ha Klass D 20 000 ha

Totalt ca 370 000 ha

Ölands Stora Alvar 30 000 ha har hänförts till klass A. Skogsmarksbete ingår i klass B.

Kriterier för naturbetesmark klasserna A, B, C eller D. Gmndkravet för att betesmarker skall kurma föras till klasserna A, B, C eller D är att området uppfyller uppställda kriterier och att det skall vara väl känt och dokumenterat innan beslut fattas. Tillstånd och biologiska kvaliteter i klasserna A och B visar att de är långvarigt hävdade genom traditionell gräsmarkshävd. Detta kännetecknas bl.a. av en sammanhållen grässvål, att träd och buskar inte expanderar, att det finns en tydlig beteshorisont befintliga lövträd, att det förekommer hävdgyrmadehävdberoende växter t.ex. liten blåklocka, kattfot, prästkrage och orkidéer samt att mångdförckomst av

gödslings- och skuggyrmade växter saknas se vidare tabell 9.1.

I klass B ingår dessutom betad skogsmark. Av praktiska skäl sammanförs allt utrnarksbete på skogsmark i en klass. Skogsmarksbete kännetecknas av att aktuella trädbestånd är betespräglade nötkreaav tur, hästar eller får och getter, att bestånden är spontant uppkomna och saknar storskaliga kontinuitetsbrott i form av trakthyggen, att

Kapitel 9 141

bestånden är olikåldriga och luckiga, att andelen öppna grässvålsytor är påtaglig samt frånvaro av högt blåbärsris som är beteskänsligt. Betesmarker enligt klass C har vissa bevarandevärden. Deras tillstånd och biologiska kvaliteter är knutna till träd och buskar och visar att den dominerande hävdformen är bete eller slåtter eller att de hävdats men nyligen övergetts eller att hävden är återupptagen efter en längre tids avbrott. Detta kännetecknas bl.a. av att området har en grässvål på minst 75 % av ytan, att igenväxning av buskar och träd inte sker, attadet finns en tydlig beteshorisont på lövträd, att området har olikåldriga träd med inslag av grova och äldre glest stående lövträd, företrädesvis ädellövträd med solexponerade stammar och väl-

utvecklade kronor se vidare tabell 9.1

Betesmarker enligt klass D innehåller fornlämningar som ingår i prioriterade agrara fomlärnningsområden som är redovisade på den topograñska kartan och som inte är belägna på ängs- och hagmarker inom klasserna A, B eller C. I samband med revideringen av den ekonomiska kartan görs även en fortlöpande översyn av det urval av objekt iklass D som redovisas den topograñska kartan. Urvalet görs från vissa kriterier, varvid bl.a. tillgänglighet och representativitet för den aktuella regionen vägs in.

142 Kapitel 9

Tabell 9.1 Kriterier för klassificering av slatter- och betesmark

Naturlig slåttermark Naturlig betesmark Klass A Klass B Klass A Klass B Klass C Klass D Bevarandevärde högsta högt högsta högt vissa vissa långvarig hävd God avbruten God avbruten avbruten Godlåg törlåg förlåg förlag avbruten Marken har sammanhallengrässvålpå 100% 75% 100% 75% 75% Omr. med sämre grässvål, jämnt spridda x x x x Träd- och buskvegetation expanderarinte x x x x x x Beteshorisont bef. träd och buskar x x x Olikåldriga. glest stående, solexpon.träd x Adellövuäd firmsglest ståendeträdgrupp x Hasseldominansi buskoch trädbärandeäng x Öppet vatten vid strandlinjen x Förekomst av hävd gynnade växter och djur riklig flertal riklig flertal Gödslings- och skugggynnadeflora saknas x x Marken ytan är påverkad av gödsling och kalknin g 25% 50% 25% 50% Negativaingrepp såsom plantering av främmande arter, dikning, täkt etc. saknas måttlig saknas måttlig Andiversitet i växtsamhället hög rel. hög hög rel. hög Prioriteradefornlämningsområden x

Övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer i

odlingslandskapet

Mål för bevarande av övriga natur- och kulturmiljöer i odlingslandskaper

Miljöersättning till övriga värdefulla agrara natur- och kulturmiljöer bör länmas till de objekt som har höga värden och som kräver skötsel. För att konstruera en arealersätming för skötsel av objekt som i huvudsak är linjära såsom hägnader och diken eller punkter såsom odlingsrösen och hamlade träd och som i liten utsträckning har areell utbredning måste problemet med att elementen inte ligger jämnt spridda

Kapitel 9 143

eller finns koncentrerade inom ett område företaget hanteras. Det bör dessutom vara ett ersättningssystem som både fångar in kulturhistoriskt värde och naturvärde. Även beträffande dessa värden torde samhället ha störst betalningsvilja för de områden som enligt utvärderingen har bedömts besitta högst natur- och kulturvärden. Både lokala och regionala särdrag i odlingslandskapet skall bevaras. För att uppnå målet bör uppskattningsvis ca 15 000 företag anslutas till programmet. Den önskvärda anslutningen är en bedömning som baseras på det befintliga bevarandeprogrammet som länsstyrelserna tagit frami samband med introduktionen av landskapsvårdsersättningen. De länsvisa bevarandeprogrammen för odlingslandskapets naturoch kulturvärden samt kulturmiljövårdens agrara riksintressen har tjänat som en vägledning för bedörrmingen. En sammanställning av dessa visar att arealen skyddsvärd mark i landet omfattar totalt ca 1,2 miljoner ha, vilket motsvarar ca 40 % av jordbruksmarken. Naturvårdens och kulturrniljövårdens högsta bevarandeklasser sammanfaller för drygt 400 000 ha av dessa marker. Utifrån bevarandeprogrammen har särskilda åtgärdsprogram upprättats efter prioritering av områden. Dessa har legat till grund för utbetalning av den nuvarande landskapsvårdsersättningen. Avtal har tidigare träffats med drygt 15 000 företagare motsvarande en yta om ca 300 000 ha. Den sammanlagda bevarandevärda arealen har av Naturvårdsverket bedömts uppgå till ca 600 000 ha. När ersättning enligt utredningens förslag, har lämnats

för bevarande av slåtter- och betesmarker ca 370 000 ha torde ca

250 000 ha återstå som är särskilt bevarandevärda ur kulturhistorisk synpunkt.

Klassindelning Syftet med ersättningen bör vara att hävdtraditionen och de värden som därmed skapas skall bevaras och att det skall finnas förutsättningar att bedriva framtida jordbruk ett sådant sätt att värdefulla natur- och kultunniljöer finns kvar. Dessutom skall ersättningen gynna de växt- och djurarter som i dag är hårt trängda iodlingslandskapet. Utredningen föreslår att en miljöersättning lämnas till värdefulla natur- och kulturmiljöer för skötsel av mark och kulturhistoriska landskapselement, vilka i många fall samtidigt är småbiotoper. Kriterier

144 Kapitel 9

för höga värden har vid länsstyrelsemas utvärdering i huvudsak varit områdenas mångformighet och kontinuitet med lämningar och strukturer från skilda tider med olika typer av natur- och kulturvärden såsom naturliga slåtter- och betesmarker, fomlämningar, åkerholmar, mângformiga brynkanter, stenmurar, hägnads- och dikessystem, fägator, gränser och våtmarker. Vidare har områdena där helheten är bevarad och miljön utgör en komplett jordbruksmiljö med välbevarad struktur utan mer omfattande sentida exploateringar klassats högre. Området bör även vara representativt för det kulturområde det som ingår i och ha en för regionen välbevarad bebyggelse och bebyggelsestruktur. Områdenas hävdtillstånd har också spelat in vid bedömningen. Som sekundära värdekriterier har räknats områdenas tillgänglighet, närheten till större tätorter och landskapsbildens eventuella skönhetsvärden.

Kriterier för att få ersättning till övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer För att en jordbrukare skall få ersättning för övriga värdefulla naturoch kulturmiljöer krävs att företaget ligger i kulturhistoriskt värdeen full jordbruksmiljö. Dessa kulturhistoriskt värdefulla miljöer har definierats i länsstyrelsemas bevarandeprogram. De åtgärdsprogram som har upprättats av länsstyrelserna med utgångspunkt i bevarandeprogrammen bör revideras med anledning av att förutsättningarna för jordbruksproduktion blir annorlunda vid ett EU-medlemskap. Förslaget påverkas av hur stor andel företagen bör av som vara kvalificerade. Regionala särdrag är karaktäristiska för det svenska odlingslandskapet. Erfarenhetsmässigt vet vi att slättbygdema i Götaland har en mer spridd förekomst skötselkrävande landskapseleav ment. Skogs- och mellanbygdema i Götaland och Svealand samt Svealands slättbygder är betydligt småskaligare med mindre jordbruksenheter som är mer välbevarade och har större koncentration sköten av selkrävande element. Öland och Gotland är fomlämningsrika och har ett stort antal stenhägnader som både kräver skötsel och innebär inen skränkning för effektiviseringen verksamheten. Nedre Norrland av har en större förekomst av fornlämningar inom jordbruksmarken än Övre Norrland. Ett väsentligt inslag i det norrländska odlingslandskapet är byggnaderna, i första hand ängsladoma.

Kapitel 9 145

Karaktäristiskt för äldre jordbruk är att åkerbruk och kreatursskötsel alltid ingick i driften tillsammans och att gården därför hade åker-, slåtter- och betesmarker. Innan byarna skiftades låg de ängsoch åkermarker som tillhörde byns gårdar samlade. Genom skiftesreformerna åstadkom för ägarna lämpligare indelning, byarna man en splittrades och grundvalen lades för en snabbare utveckling jordav bruket. De grundläggande kraven kan ställas kulturhistosom en riskt värdefull agrar miljö är att det finns minst två av dessa markslag kvar. I praktiken skall företaget ha både åker och betesmark. Av landets ca 91 500 företag uppfyller 52 % detta kriterium. Företaget bör vidare ha ett i huvudsak traditionellt byggnadsbestånd för att ersättning till värdefulla natur- och kulturmiljöer skall kunna lämnas. Varje bygård skall ha ett bestämt antal skötselkrävande landskapselement. Ett förslag till bidragsberättigade landskapselement redovisas i tabell 9.2. De företag som kvalificerar sig skall nå upp till en bestämd nivå av värdefulla landskapselement, vilka är skötselkrävande, för att bli ersättningsberättigade. För att bedöma kulturvärdet på ett enhetligt sätt används en-poängberäkning med hjälp blankett av en som den enskilde företagaren använder dels för att bedöma föreom taget är berättigat till ersättning, dels som en del ansökningen och av beslutsunderlaget.

146 Kapitel 9

Tabell 9.2 Ersättningsberättigade landskapselement

Zon l Zon 2 Zon 3 Zon 4 Zon 5 Götalands Götalandsoch Öland Nedre Övre slättbygd Sveal. skogs- och Norrland Norrland mellanb., Svcal. Gotland slättbygd

Åkerskiften, flertal x x x x er medtlilciga naturgivna former och breda renar bryn x x x x x Brukade ägoskiften, på avståndfrån brukningscentrum x x x

Ensamståendeträd i åker x x x x x Röjnings- och odlingsröse, stentipp x x x x x Märgelgrav x Åkerholrm x x x x x Åker- eller vägran x x

Stenmurinkl. ev. grind x x x x x Pilar i pilevall x Jond- eller gropvall x Dike x x x x x Träd- och buskridå, läplanming x x x x x

Äldre brukningsväg i odl. mark x x x x x Hamladeträd x x x x x Damm till kvarn, såg el. stamp, branddantm, linsänkc etc. x x x x x Bäck eller bäckravin x x x x x

Allé x x x x x Brunn i odlingsmark x x x x x Förhistorisk grav eller gravfält x x x x Runsten x x x x Fossila odlingsspår x x x x x

Övriga fornlämningar x x x x x Husgrund x x x x x Bastu, jordkällare, smedja etc. x x x x x Ängslada x x x x Sommarladugånd etc. x x

Fägata x x x x x Gärdesgård av trä inkl. grind x x x x Hässjor, Z-leds x x Användsendast för prioritering av rmlJöer, ersättnmgsgnrndade.

Kapitel 9 147

Kulturhistoriskt intressanta företag har vanligtvis landskapselement eller andra egenskaper som medför inskränkning i möjligheterna en till effektivisering. Det är emellertid svårt att särskilja dessa effekter från strukturella kostnadsnackdelari bygder med sämre produktionsbetingelser, kostnadsnackdelar som vid ett EU-medlemskap kompenseras med hjälp av särskilda stöd till mindre gyrmade områden LFA. Under förutsättning att ett sådant stöd införs bör inte ersättning för naturgivna inskränkningar i möjligheter till effektivisering och liknande strukturella kostnadsnackdelar lämnas inom ramen för ersättning till övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer. Däremot bör ersättning lämnas för skötsel av skötselkrävande landskapselement. För att fastställa nivån kvalificerar för skötselersätming skulle som en poängberäkning kunna användas som tar hänsyn till hur många olika skötselkrävande landskapselement som finns företaget och vilken omfattning vart och ett av dem har. Ett poäng motsvarar samtidigt en viss schabloniserad kostnad för skötsel. Antalet poäng som krävs för att jordbrukaren skall få ersättning differentieras efter zon.

Poån g Zon Nivå Götalandsslättbygder 10 Götalandsoch Svealands skogs-och mellanbygder,

Det är viktigt att det uppskattade antalet företag bedöms uppfylla som kriterierna för att vara ersättningsberättigade bekräftas. Vidare bör det föreslagna poängsystemet testas praktiskt innan nivåer inom resp. område fastställs. Utredningen anser att detta bör göras innan enskilda beslut om ersättning fattas. Det har inte varit möjligt den begränsade tid som har stått till utredningens förfogande att utarbeta ett i alla delar färdigt förslag. Utifrån de principer för programmet utsom redningen har beskrivit bör Riksantikvarieämbetet i samråd med Jordbruksverket och Naturvårdsverket snarast vidareutveckla förslaget.

148 Kapitel 9

9.1.4.1 Zonindelning Zonindelning för ersättning till slåttermark Hela landet utgör en zon. Detta motiveras av att slåttermarksarealema totalt sett är mycket små med likartade bevarandevärden och arronderingsförhållanden över landet.

Zonindelning för ersättning till betesmark Hela landet bör utgöra en zon under förutsättning att det vid ett EUmedlemskap kommer att lämnas stöd för strukturella nackdelar i mindre gynnade områden.

Zonindelning för ersättning till övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer Landet indelas i 5 zoner, vilka utgår från den statistiska indelningen i 18 naturliga produktionsområden som i huvudsak sammanfaller med de kulturhistoriska regionindelningama. Zonindelningen utgår från att jordbruksföretagen är mycket olika både med avseende på bevarandeläget och den kulturhistoriska bakgrunden samt med avseende på företagsstorlekama. De zoner som utredningen föreslår är: Götalands slättbygder Götalands och Svealands skogs- och mellanbygder samt Svealands slättbygder Öland och Gotland Nedre Norrland Övre Norrland

9.1.4.2 Villkor för att erhålla ersättning Miljöersätming skall kunna ges till bevarandevärda natur- och kulturmiljöer som hävdas på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden och kulturvärden bibehålls eller förstärks. Anslutningen är helt frivillig för jordbrukaren, men samtliga jordbrukare som uppfyller villkoren enligt myndighetens villkorsskrivning är berättigade till ersättning. Beslut som kräver en grundlig dokumentering av tillståndet på markerna bör föregås av ett gårdsbesök. Brukaren måste garantera att

sou 1994:82 Kapitel 9

skötseln utförs på ett från bevärandesynpunkt lämpligt sätt så be-

att fintliga värden bevaras eller förbättras. Detta med hjälp styrs av en detaljerad målbeskrivning. Målet med verksamheten värdena skall är att bevaras för framtiden. I gengäld får brukaren kompensation för merkostnader som uppkommer till följd fördyrad och försvårad skötav sel vid god vård av natur- och kulturhistoriskt värdefulla marker i

odlingslandskapet. Om jordbrukare önskar stöd och detaljerad en mer vägledning för att kunna uppfylla sitt åtagande skall länsstyrelsen

begäran kunna tillhandahålla en förteckning över lämpliga skötselåt-

gärder samt information kurser och rådgivning. Det om annan är viktigt att förstärka den kunskapsuppbyggnad påbörjats som genom NOLA och landskapsvårdsersättning vad de och kulturavser naturvärden som förvaltas i jordbruket.

Naturliga slåtter- eller betesmarker får varken gödslas med stalleller handelsgödselmedel eller bevattnas. Jordbrukaren får inte heller

använda sig av bekämpningsmedel. I övrigt skall brukaren vidta de åtgärder som krävs för att bevara befintliga och kulturvärden. natur- Ett beslut för en jordbruksfastighet skall innehålla dokumentaen tion över vilka objekt berörs ersättningen för värdefulla som av kulturmiljöer. En jordbrukare bör, vid den årliga ansökningen utbeom talning av ersättning, även redovisa eventuella arealförändringar.

Skötseln skall bedrivas på traditionellt sätt. Därutöver bör den som får ersättning samråda med länsstyrelsen nybyggnader i värdeom fulla kulturmiljöer.

9.1.4.3 Ersättningsnivå

Ersättningens storlek skall i varje värdeklass relaterad till vara uppskattade kostnader för att vidta de åtgärder erfordras för som att bevara odlingslandskapets specifika värden. För att värdena skall be-

varas är ändamålsenliga skötselåtgärder nödvändiga, bete med t.ex. viss intensitet, slåtter vid viss tidpunkt, röjning En viss detaljm.m. styrning av dessa åtgärder för att säkra ett gott hävdtillstånd kan vara berättigat i nuläget är många skäl men av en tveksam metod. För att den berörda brukaren skall sköta marken på ett lämpligt sätt krävs en detaljerad målbeskrivning och, jordbrukaren önskar, vägledom en ning till hur målen skall kunna nås.

150 Kapitel 9

Förändringar i omvärlden kommer också att ställa krav flexibilitet i hävden. Det kan gälla hävd med andra redskap eller annan teknik. Målet bör att ersättningen kopplas direkt till bevarande eller vara höjning fastställda värden, där samhället betalar för ett önskat tillav stånd på den berörda marken. lnkomstbortfallet för att nå de uppställda skötselrnålen varierar mellan brukarna inom varje klass. Kostnaderna för en enskild brukare i klass B kan vara högre än kostnaderna för en enskild brukare iklass A t.ex. ett visst restaureringsarbete utförs. I regel innebär emellerom tid marker med höga bevarandevärden mer betungande, noggrann och arbetsintensiv skötsel. I princip bör ersättningsnivån i en viss värdeklass kompensera den brukare som har högst inkomstbortfall iden värdeklassen. Det är utredningens bedömning att den på detta sätt definierade marginella jordbrukaren i klass A har högre kostnader än den marginella brukaren i klass B som i sin tur har högre kostnader än den marginella brukaren i klasserna C eller D. Ersättningen bör därför vara högre för marker med stora värden. Brukaren måste ock så uppleva ersättningen för skötselarbetet som meningsfull med häntill merarbete och försvårat brukande. Som incitament för en bra syn och ändamålsenlig skötsel skall dessutom ersättningen kunna höjas inför ett nytt femårigt beslut i de fall skötselåtgärdema lett till förhöjda naturvärden en s.k. uppklassning av marken.

Ersättningsnivåer för slåttermark Ersättning lämnas för årlig slåtter. Ersättningen är för varje värdeklass knuten till den aktuella arealen och inkluderar kostnadstäckning för åtgärder som normalt är förenade med skötsel av slåttermarker

se tabell 9.3. Särskilda behov tydliggörs genom information och råd-

givning. För särskilt arbetskrävande och tidsödande insatser som inte beaktas i den generella ersättningen kan länsstyrelsen besluta om att tilläggsbelopp kan lärrmas för klass A för att upprätthålla värdena i slåttermark på t.ex. stenig och ojämn mark. Även ersättningen därom med skulle överstiga gränsen för medfinansiering från EG bör denna

möjlighet stå kvar för marker med mycket stora naturvärden. Om

önskvärd skötsel uteblir torde dessa marker bli naturreservat och därmed mycket kostsamma för samhället.

Kapitel 9 151 Tabell 9.3 Kostnader för naturlig slåttetmark NATURLIG SLÅTTERMARK ogödslat TER: Klass A Klass B Foder 750 0.50 375 375 Summa intäkter 375 375 Särkøsmader

Summa kostnader 3 Intäkter-kostnader 3 1 723 l 273 - - Totalt ersättningsbehov per ha 1 800 1 300

En gnmdersättning lämnas med olika belopp, beroende den berörda markens värdeklass enligt följande:

Inkluderar maskinslåtter och höbärgning.

152 Kapitel 9

Ersättning lämnas med följande tilläggsbelopp för klass A i de fall länsstyrelserna bedömer det erforderligt:

Skötselåtgärd Belopp krha Lieslåtter inkl. fagning och höbärgning 2 500 Efterbete 700 Lövtäkt 1 gång per träd och femårsperiod 500

Ersättningsnivâer för betesmark En utgångspunkt för beräkningar av lämpliga ersättningsnivåer är att de skall vara tillräckligt höga för att uppnå målet att bevara den biologiska mångfalden på befintliga naturbetesmarker dvs. ca 370 000 ha. En annan utgångspunkt är att kostnaden för programmet inte skall vara högre än vad som behövs för att bevara dessa naturbetesmarker och att jordbrukama inte skall få ersättning två gånger för samma tjänst. Dessutom har utredningen bedömt det som önskvärt att samtliga jordbrukare skall få samma ersättning för likvärdiga kollektiva nyttigheter. För att åstadkomma en sådan lösning har intäkterna och kostnaderna för att använda naturbetesmarker beräknats för lågavkastande och mindre naturbetesmarker. Därefter har naturbetesmarkens konkurrensförmåga jämförts med övriga betesmarker. Med ett lågt pris för bete och sämre produktionsförmåga för naturbetesmark är det inte intressant för en jordbrukare att gödsla naturbetesmarkema. Däremot kan andra permanenta högavkastande och vanligtvis gödslade betesmarker konkurrera med naturbetesmarkema om betesdjuren. Bete dessa permanenta beten är relativt billigt. Den nuvarande djurstammen är tillräckligt stor för att samtliga naturbetesmarker och permanenta beten kommer att kunna betas. Åkerbeten innebär jordbrukaren låter djuren beta på insådd att åker. EG:s arealstöd till spannmålsodlingen medför emellertid att det blir lönsammare för jordbrukare i en framtid att odla spannmål än att anlägga nya åkerbeten. Frågan uppkommer andra åtgärder inom om miljöersätmingsprogrammet påverkar naturbetesmarkemas konkurrenskraft.

Kapitel 9 153

Miljöersättning nord och syd till mindre gynnade områden i fortsättningen kallad Miljö NS skulle kunna påverka anslutningen till programmet för biologisk mångfald i naturbetesmarker. Om ersättningen för naturbetesmarker blir lägre än Miljö NS har jordbmkaren inga incitament att sköta betesmarken på det sätt krävs för som att natur- och kulturvärdena skall bevaras eller förbättras. Om ersättning lämnas för både Miljö NS och för bevarande biologisk mångfald av för en och samma mark kommer den totala ersättningen bli högre att än vad jordbrukaren kräver för att upprätthålla hävden naturbetesav marken. Enligt utredningens bedömning bör ersättningen utformas så att naturbetesmarkema inte konkurreras Miljö NS. Ersättningen bör ut av dock inte vara högre än vad krävs och inte heller innebära som att ersättning lämnas för samma tjänst två gånger. Genom att beakta Miljö NS vid utbetalning av ersättningen för naturbetesmark kan dessa extrakostnader undvikas. Ersättning länmas för årlig betesmarkshävd med från naturvårdssynpunkt lämplig intensitet. Ersättningen skall inkludera kostnadstäckning för åtgärder som är förenade med betesdrift på betesmarker. Eftersom det är önskvärt att samtliga jordbrukare har marker med som höga natur- och kulturvärden värdeklassema A-D ansluter sig till bevarandeprogrammet bör ersättningen sättas så att den jordbrukare som har högst kostnader ien värdeklass får sina kostnader täckta. Därför har kalkylema beräknats på grundval lågavkastande marker av och höga stängselkostnader. På så sätt får jordbrukare även en som har små oregelbundna naturbetesmarker med låg avkastning ersättning för sina kostnader för att bevara natur- och kulturvärden. Utförda beräkningar vid Sveriges lantbruksuniversitet visar det att är olönsamt för flertalet jordbrukare över huvud använda desatt taget sa marker för bete. Att använda lågavkastande ogödslade naturbetesmarker ger ett negativt resultat med 650 krha tabell 9.4. För ca att naturbetesmarken skall intressant använda kräver jordbrukavara att ren en ersättning för upprätthållande av naturbetesmarker åtminsom stone motsvarar förlusten av att använda marken. Ersättningen för upprätthållande av naturbetesmarker bör därför minst 650 kr vara för att alla jordbrukare med värdefulla marker över huvud skall taget vara intresserade av att bevara dem. Om dessutom krav vissa hävdåtgärder ställs som villkor för att erhålla ersättning måste ersättnings-

154 Kapitel 9

nivån också kompensera för de merkostnader som sådana åtgärder medför.

Tabell 9.4 Kostnaderför naturbetesmarkerutan Miljö NS och särskilt skötselbehov NATURBETESMARK ggödslat Eker kvantitet pns kr Bete 73 0,50 375 Summa intäkter 375 Särkosmader

NATURBETESMARK gödslat

Sârkosmader

Källa: II. Jonassonoch H. Rosenqvist,Sverigeslantbruksuniversitet.

Kapitel 9 155

I det norra och det södra LFA-området där åkermark är nedläggningshotad kommer ersättning att lämnas för att hålla djur med hjälp av Miljö NS. När Miljö NS lämnas för naturbetesmark försvinner en nedläggningshotet för betesmarken. Under förutsättning Miljö NS att är större än ersättningen för upprätthållande av naturbetesmarker så erfordras ingen ersättning för upprätthållande eftersom marken ändå

kommer att användas för betesdrift se tabell 9.5. Den jordbrukare

som har mark som berättigar till både Miljö NS och ersättning för naturbetesmark bör enligt utredningens bedömning få ersättning för Miljö NS och därutöver ersättning endast för det skötselbehov som krävs enligt beslutet. De kostnader som redovisas i tabell 9.4-9.5 motsvarar kostnadema för upprätthållande av naturbetesmarker. För klasserna A, B, C och D tillkommer uppskattade kostnader enligt tabell 9.6. De kostnader som tillkommer för naturbetesmarker är arbetsinsatser för röjning och putsning samt för klasserna A och B krav på att betning skall ske med visst djurslag. För klass A bör ytterligare ersättning lämnas för betessläppning vid rätt tidpunkt, för anteckningsskyldighet och som kompensation för restriktioner tillskottsutfodring. av

Tabell 9.5 Kostnader för naturbetesmarkermed Miljö NS utan skötselvillkor NATURBETESMARK ogödslat Wii kvantitet pris kr

Bete 750 0,50 375 Miljöersättning-syd l l 400 l 400 Summa intäkter l 7 7 5

Särkostnader

- Arbete 2 110 220 Summa kostnader 2 1 028 Intäkter kostnader2 747 - Källa: L. Jonassonoch H. Rosenqvist,Sverigeslantbruksuniversitet.

Tabell 9.6 Kostnader för naturbetesmarker

156 Kapitel 9 NATURBETESMARK ogödslat

Krav betestidpunkt arbete 150 fodertillskott 100 - Anteckningsskyldighet 50 Summa kostnader 3 l 928 l 428 l 228 l 028

Intäkter- kostnader 3 l 553 1 053 853 853 - - - -

Totalt ersättningsbehov per hektar utan miljöersättning-syd 1 600 1 100 850 850

Totalt ersättningsbehov per hektar med miljöersättning400 krha l 600 1 100 850 850

Totalt ersättningsbehov per hektar med miljöersättning-syd1 400 lerha 900 400 200 200 Sammanyillmng: Egen

Vid ett EU-medlemskap torde inte konkurrensen från åkerbeten öka eftersom altemativvärdet för åkermark stiger. Vid medlemskap införs ett arealbidrag för bl.a. spannmål som förbättrar lönsamheten för produktion än bete. Likaså visar beräkningarna att det är annan olönsamt att gödsla och bevattna betesmarker med sämre produktionsförutsättningar varför ersättning för dessa begränsningar inte behöver lämnas. Särskilda skötselbehov tydliggörs genom information och rådgivning. Utifrån gjorda beräkningar kommer ersättning att lämnas med olika belopp, beroende på den berörda markens värdeklass, men oberoende av zon som marken är belägen

Kapitel 9

natur- I förhållande till arealen är vårdinsatsema i allmänhet inte så omfattande vilket gör att ersättningen hektar bör förhållandevis per vara låg. Omfattningen arbetsinsatsema kommer dock variera av att kraftigt vilket gör det önskvärt att differentiera ersättningen. Utredningen föreslår att ersättningen länmas för olika nivåer inom varje zon. Ersättningen skall motsvara arbetsinsatsen inkl. låg materialkosmad en samt fördyringar till följd att vissa effektiviseringar inte av kan ske. Ersättningen per hektar föreslås bli i relation till kulturintensiteten, dvs. en gård med många kulturpoäng hektar får ersättning per mer än en jordbrukare med få poäng.

9.1.5 Beräknad kostnad

Totalt är det 370 000 ha eller drygt hälften av ovan nämnda 600 000 ha som är, för naturvärden, värdefulla slåtter- och betesmarker som bör bevaras. Att bevara ca 370 000 ha slåtter- och betesmarker bedöms kosta ca 400 miljoner kronor år. per

Beräknad kostnad för ersättning till övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer

Om alla företag som uppfyller kraven ansluter sig och ingen om av dessa jordbrukare får ersättning för skötsel betes- eller slåttermark av som även har kulturvärden uppskattar utredningen den maximala kostnaden till drygt 300 miljoner kronor. I normalfallet har emellertid de flesta företag samtidigt ersättning för bevarande av naturlig betesmark och kostnaderna bedöms därför att uppgå till 150 miljoner kronor per år för ca 250 000 ha. En väsentlig förutsättning för annan utredningens uppskattning är att ersättning lämnas till mindre gynnade områden LFA som kompenserar jordbrukaren for sämre strukturel-

158 Kapitel 9

förutsätmingar. Om sådan ersättning inte införs blir ersättningsen behovet för bevara värdefulla kulturmiljöer högre än vad utredningatt en har antagit. Utanför den föreslagna ersättningen för odlingslandskapets nanu och kulturvärden finns sedan tidigare specialriktade medel för natur- Begränsade medel finns även till vård av kulturlandskap turreservat. och fornlämningar i syfte att restaurera, vårda och säkerställa kulturmiljöer stor agrarhistorisk betydelse. av specialmedel kommer behövas också i framtiden Denna typ av att till prioriterade fomlämningsområden och till enstaka till reservaten, gårdar med begränsade viktiga kulturelement som ligger utanför men bevarandeområden. Det kommer även att finnas behov av investeringsmedel till bevarande och vård karaktärsbyggnader iodlingsav agrara landskapet. Det ligger dock utanför utredningens uppdrag att ta ställning till reservatsmedel.

9.2 Övriga åtgärder för att bevara biologisk mångfald

våtmarker, sprutningsfria kantzoner och

-

utrotningshotade husdjursraser

9.2.1 Definition och bakgrund

Våtmarker m.m. Våtmarker är vegetationstäckta vattenområden eller sådana marker där under stor del året finns nära markytan. I de flesta vatten en av fall kan vegetationen användas för att skilja våtmark från arman mark. Minst 50 % vegetationen bör bestå av växter som föredrar vattenav bemängda marker, för skall kunna kalla ett område för våtatt man mark. Ett undantag är tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och i vattendrag räknas till våtmarker trots att vegetation kan saknas. som I vissa sammanhang har också grunda sjöar räknats in bland våtmarkema. I detta sammanhang räknas emellertid inte dammar, sjöar eller våtmarker. Däremot bör ersättning lämnas andra öppna vatten som för återställande av småvatten, mindre åar och av bäckar.

Sprutningsfria kantzoner En sprutningsfri kantzon innebär att en jordbrukare avstår från att använda bekämpningsmedel i gröda på åkems ytterkanter. Den sprut-

Kapitel 9

ningsfria kantzonen på åkern bör minst 6 bred. Zonen kan flytvara m tas mellan åren för att undvika problem med icke önskvärd vegetation. Införandet av sprutningsfria kantzoner förbättrar levnadsbetingelsema för växt- och djurlivet i odlingslandskapet.

Utrotningshotade husdjursraser

I Sverige förekommer ett tjugotal utrotningshotade husdjursraser tabell 9.9. Med utrotningshotade husdjursraser här avses raser som förekommer i så låga antal att deras överlevnad, aktivt bevautan ett randearbete, inte kan säkrad. Dessa saknar i dag anses vara raser egenskaper som gör att det är företagsekonomiskt intressant att använda dem i produktionen. För samtliga gäller det finns andra och raser att mer produktiva raser som är lönsamma för djurhållama. mer

9.2.2 Motiv för ersättning Våtmarker m.m. Våtmarker är generellt viktiga för växter och djur i såväl skogs- som åkerlandskap. I enformiga skogs- och åkerlandskap våtmarkema är en tillflykt för många arter och därför betydelsefulla för den biologiska mångfalden. Av landets rödlistade kärlväxter 20 är ca % våtrnarksarter. Förändringar i våtmarker väsentlig del anses vara en av hotbilden för ca 15 % av de ryggradslösa djuren och 30 % ca av ryggradsdjuren. Likaså är vissa naturliga mindre åar och bäckar viktiga för den biologiska mångfalden. I dag är dessa vattendrag på jordbruksmark kanaliserade eller kulverterade, särskilt i slättbygd. När dessa naturliga vattendrag får flöda fritt ändras successivt vattenflödets väg när ån eller bäcken meandrar. Utmed vattendraget bildas därmed våtmarker som är lämpliga för faunan. Det är främst fågelliv, fisk och groddjur som gynnas i dessa miljöer. När vatten från omkringliggande mark passerar genom våtmark får våtmarken kväverenande effekt. Vattenlevande en växter tar upp kväve som inlagras i biomassan, som sedan kan skördas eller ingå i torvbildningen. Kväve i nitratfonn kan denitrifikation genom omvandlas till kvävegas avgår till luften. Under denitrifikationen som kan även lustgas dikväveoxid bildas, bidra till växthuseffeksom anses ten.

160 Kapitel 9

En våtmark kan även fungera som biologiskt filter för andra föroreningar, t.ex. för tungmetaller lämnar kretsloppet genom att binsom Inom jordbruket har 600 000 ha torvmarker minst3 dm das i torv. ca torvtäcke odlats fram till sekelskiftet. Även andra icke torvbildande våtmarker har torrlagts och odlats i samband med sjösänkningar. I de delar landet där arealen våtmarker har minskat till mindre av än 10 % sin foma utbredning, som t.ex. i Skåne, Gotland, de störav

slättema i Västergötland, Östergötland och runt Mälaren-Hjälrna-

re är överlevnaden för stor mängd våtmarksorganismer inte säkren, en rad. Särskilda insatser är därför påkallade. Nyanläggning eller återställande våtmarker, småvatten, mindre åar och bäckar i dessa omav råden ökar förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden i våtmarksmiljö, såväl vad beträffar ekosystem och arter som den

genetiska variationen. Återskapas de våtmarkstyper som en gång fun-

nits i dessa regioner kan räkna med att våtmarksarter kan återman kolonisera området på sikt. Idag förekommer sällan våtmarkstyper lerjordar eftersom dessa

jordar i allmänhet har uppodlats och dikats. Återskapandet av våtmar-

ker i denna miljö är därför särskilt angeläget.

Sprutningsjiia kantzoner l takt med odlingslandskapets förändring har kantzoner fått ökad betydelse för bevarandet växter och djur. Försök från bl.a. England av och Danmark visar att man genom att lämna en 5-6 m bred kantzon obesprutad kan få många positiva effekter på växt- och djurlivet i odlingslandskapet. Hittills erhållna erfarenheter från försöksverksamhet i Sverige bekräftar detta Rapport 1993:6, Statens jordbruksverk. Fr.o.m. budgetåret 199192 pågår vid Sveriges lantbruksuniversitet, på uppdrag av Jordbruksverket, försök med sprutningsfria kantzoner. Fältvilt, som t.ex. rapphöns och fasaner ökar till följd av ökad tillgång av föda. De insekter som finns i ogräset i kantzonen betyder mycket för bl.a. kycklingar under första tiden efter kläckningen. Skadegöramas fiender ökar i antal, vilket kan minska behovet av kemisk bekämpning mot t.ex. bladlöss. Rikare och mera växlande växt- och djurliv i odlingslandskapet är också betydelsefullt från allmän ekologisk synpunkt. Kantzonen ger dessutom en naturlig skyddszon som minskar risken för att kemiska bekämpningsmedel hamnar utanför fal-

Kapitel 9 161

tet vid besprutning. Sprutningsfria kantzoner kan högre ogräsgenom förekomst orsaka lägre skörd och problem vid tröskning.

Utrotningshotade husdjursraser De svenska utrotningshotade husdjursrasema har i dag egenskaper som gör att de inte är ekonomiskt försvarbara i konventionell jordbruksproduktion. Bevarandet den biologiska mångfalden inom husav djursområdet är därför ytterst beroende enskilda djurhållares inav tresse och insatser för de gamla inhemska och lokala Att beraserna. vara traditionella husdjursraser innebär att Sverige bevarar den biologiska mångfalden för framtida generationer och därmed inte avhänder sig möjligheten att utnyttja medicinskt eller biokemiskt intressanta biologiska resurser. För den biologiska forskningen är bevarad biologisk mångfald en omistlig De utrotningshotade husdjursresurs. rasema är dessutom en del av jordbrukets produktionshistoria och av det svenska kulturarvet. En ekonomisk ersättning för bevarande och uppförökning samtav liga utrotningshotade husdjursraser skulle i hög grad förbättra utsikterna för fortsatt djurhållning med inhemska lantraser. Som exempel kan nämnas att den kulliga rasens mjölkavkastning understiger de konventionella rasemas avkastning med imedeltal 1 700 kg mjölkko och år. De lätta lantfårrasema ryafår, gutefår och dala pälsfår kan inte mäta sig med övriga fårraser vad årlig lammköttsavkastavser ning och lanthönsen producerar endast en tredjedel vad nutidens av hönshybrider gör per höna och år.

9.2.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser Våtmarker m.m. Inom ramen för 1990 års livsmedelspolitiska beslut ingår ett anläggningsstöd för att anlägga våtmark åkennark. Ersättning för anläggning av våtmark har lämnats med högst 20 000 krha arealen är om högst 2 ha och med högst l0 000 krha om arealen överstiger 2 ha. Stöd har lämnats för godkända kostnader och stödet betalas ut efter det att anläggningen är utförd och godkänd. Fram till den 30 juni 1993 har stöd beviljats till anläggning av 2 350 ha våtmark fördelade 1 400 objekt. Ca 1 000 ha dessa är av

6 14-0901

162 Kapitel 9

färdigställda. Det är möjligt att kombinera anläggningen av våtrnarker med t.ex. bevattnings- och kräftdammar. Till följd ett regeringsbeslut år 1989 med syftet att öka variaav tionsrikedomen och minska spannmålsarealen i slättbygdema avsattes 30 miljoner kronor för att stödja återskapande av vissa miljöer och landskapselement i slättlandskapet. Exempel bidragsberättigade åtgärder för vattenvård är skyddsutmed vattendrag, våtmarker som kvävefällor, fångdarnmar för zoner dräneringsvatten och avveckling av markavvattningsföretag. Totalt har 5,4 miljoner kronor beviljats för skyddszoner, våtmarker eller fångdammar, vilket motsvarar 20 % av det totala beloppet. Utnyttjad åkerareal uppgår till 225 ha och antalet objekt uppgår till drygt 100 stycken. Bidragsbeloppet avsåg treårsperiod fram till den 30 juni en 1992. Ersättningen varierade mellan 10 000 och 15 000 krha. Dessutom ersattes kostnader för anläggning inkl. eget arbete och projektering upp till ett kosmadstak av 20 000 kr per åtgärd eller 10 000 krha åker. Inom ramen för NYLA- och anläggningsstöd har sammanlagt 2 575 ha överförts från åkermark till våtrnark till en totalkostnad av 28,9 miljoner kronor. Stödbeloppet täcker anläggningskostnadema för anläggningar kantzoner och våtmarker som inte är bevattningsav dammar eller liknande, men beloppet ger inte full ersättning för markvärdet i bättre jordbmksbygder. Jordbrukamas intresse för att överföra åkermarker till våtrnark har varit relativt svagt. Detta kan bero på att stödbeloppet per hektar har varit för lågt eller att olika länsstyrelser inte har uppmärksammat våtrnarkemas naturvårdsnytta. Förmodligen har svårigheterna med att dämma upp vatten varit avgörande i många fall.

Sprutningsfiia kantzoner och utrotningshotade husdjursraser Statlig ersättning till jordbrukare i form av generella djurbidrag för utrotningshotade husdjur eller arealbidrag till sprutningsfria kantzoner har tidigare inte lämnats. Verksamheten för att bevara utrotningshotade husdjursraser har varierat sedan år 1972. Jordbruksverket och f.d. Lantbruksstyrelsen har periodvis haft en deltidstjänst för denna verksamhet som i huvudsak

Kapitel 9 163

har varit inriktad att inventera befintliga raser, att informera och i viss mån stödja genbanksverksamhet.

9.2.4 Förslag till styrmedel Våtmarker m.m. Kväveretentionen fungerar bäst när genomströmningen vatten inte av är alltför hög samt vid väderlek. De optimala förhållandena för varm kväveretention sammanfaller inte med de tidsperioder då vattenflödet och mängden nitrat är högst, dvs. under höst och vinter. Dessa förhållanden gör att det är svårt att avgöra vilken betydelse våtmarken har som kvävefalla. Våtmarker där hög kväveretention eftersträvas måste till viss del utformas på annat sätt än där målet är att uppnå hög biologisk mången fald. I det sistnämnda fallet är det viktigt att vattenståndet kan följa de naturliga svängningarna i så stor utsträckning som möjligt, vilket inte alltid resulterar i en hög kväverenande effekt. Eftersom syftet med våtmarker, inom för miljöersätmingsramen programmet, är att främja biologisk mångfald föreslår utredningen att ersättning bör lämnas för hydrologisk restaurering våtmark, av småvatten, mindre åar och bäckar för att återställa naturliga vattenflöden. Med småvatten avses områden där det är möjligt att ta till vara naturliga försänkningar så att vattennivån tillåts så hög att vara det finns en vattenspegel under hela året. Ersättning lämnas inte för anläggningar där det krävs att dammvallar anläggs runt omkring eller runt större delen av vattensamlingen. Generellt bör sträva efter att skapa våtmark sikt har man en som möjlighet att bestå attan årliga kostnadskrävande åtgärder. Framför allt gäller detta hydrologin. Ett naturligt vattenflöde och variation är gynnsamt för våtmarker och skall eftersträvas. I många fall är det att föredra att den anlagda våtmarken betas eller slås. Utredningen anser att det även skulle önskvärt från miljösynvara punkt att stödja arman form återställande vissa naturrniljöer och av av landskapselement i slättlandskapen, men har bedömt att detta innebär svårigheter eftersom ersättning inom för EG:s miljöförordramen ning 207892 inte medger investeringsstöd och därmed utesluts mer omfattande arbetsföretag. Anläggning av vissa våtmarker och småvatten samt återställande av mindre åar och bäckar har bedömts kunna

164 Kapitel 9

genomföras med hjälp av en begränsad investering, varför utredningen föreslår att ersättning lämnas inom ramen för EG:s miljöersättningsförordning.

Sprutningsfria kantzoner Ersättning bör endast lämnas för obesprutade kantzoner i stråsäd. Uppgift om omfattningen av kantzoner bör redovisas som totalt antal löpmeter kantzon inom brukningsenheten i kombination med uppgift om kantzonemas belägenhet på en karta.

Utrotningshotade husdjursraser Ersättning för bevarande av utrotningshotade husdjursraser bör lämnas till den enskilde jordbrukaren som ett årligt djurbidrag för nötkreatur, svin och får. För övriga djurslag bör ersättning lämnas till aktuell rasförening eller som en generell ersättning till djurhållare med s.k. genbank.

9.2.4.1 Zonindelning Våtmarker m.m. I södra Sverige har de flesta våtmarker skadats av dikning och liknande eller helt tagits bort. Det finns således här ett stort behov av hydrologisk restaurering. Vad gäller återskapande är detta från naturvårdssynpunkt lämpligt i åkermark över större delen av landet. Utdikninghar varit störst i Skånes slättbygd, på Gotland och Öland och en därmed är behovet av restaurering och återskapande av våtmarker störst i dessa områden. Ersättning bör kunna lämnas för anläggande av våtmarker i hela Sverige. Ersättningen bör differentieras efter skördeavkastning. Om det skulle visa sig att den totala kostnaden väsentligt skulle överstiga beräknade kostnader och det uppstår behov av att prioritera bör Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder prioriteras före Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder som i sin tur prioriteras framför övriga delar av landet.

Sprutningsfria kantzoner Ersättning bör lämnas i Götalands slätt- och mellanbygder och Svealands slättbygder. Det är i dessa områden som användningen av ke-

Kapitel 9 165

miska bekämpningsmedel är störst. Hotet mot den biologiska mångfalden i kantzoner är därför störst i samma områden.

Utrotningshotade husdjursraser Ersättning för utrotningshotade husdjursraser bör lämnas inom hela landet. En förutsättning för att rasen skall anses vara utrotningshotad av EU är att rasen är utrotningshotad inom hela EU.

9.2.4.2 Villkor för att erhålla ersättning Våtmarker m.m. Innan beslut om ersättning till våtmarker m.m. kan lämnas måste det utredas om det finns motstående intressen och om marken ingår i torrläggnings- eller markavvatmingsföretag. Oftast krävs en avvägning och upprättandet av en karta för att avgöra vilka andra intressen som kan påverkas. Däribland närrmas påverkan på grannars mark, eloch telestolpar, kablar och på vattentäkter. Vidare får våtmarker, bäckar eller småvatten inte nyanläggas sådana områden som har naturvetenskapliga eller kulturhistoriska värden om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer. Ersättning lämnas för våtmarker enligt tidigare definition, bäckar och småvatten som anläggs på jordbruksmark. Ersättning länmas endast för den del av våtrnarken som ligger på åkermark och lämnas inte för anläggningar där det krävs att dammvallar anläggs runt vattensamlingen. Varje ansökan som beviljas skall innehålla en fönmdersölming i vilken det framgår att projektet är förenligt med vatten- och naturvårdslagarnas bestämmelser samt att inte några andra naturvårds- eller kulturrniljövärden skadas. Oreglerade våtmarker där vattenståndet tillåts variera efter naturliga svängningar bör eftersträvas. Utjämnas dessa svängningar avsiktligt uppstår lätt förhållanden som är negativa för många växter och djur. Om dammliknande tillstånd med stabila vattenstånd skapas ökar igenväxningstakteni området. Utfommingen får dock i varje enskilt fall anpassas efter gällande förhållanden och syftet med våtmarken. Minsta areal för ersättning är 0,2 ha. En å eller bäck skall vara minst 200 m för att ersättning skall kunna lämnas.

166 Kapitel 9

Det är inte tillåtet att använda handelsgödsel, sprida stallgödsel eller att använda kemiska bekämpningsmedel i den anlagda våtmarken. Bete eller slåtter av våtmarker bör tillåtas eftersom det i de flesta fall ger upphov till positiva effekter. Risken för igenväxning minskar och hävdberoende växter och djur gyrmas.

sprutningsfria kantzoner Gjorda försök visar att kantzonema bör vara minst 6 breda för att m få avsedd effekt. Bredare kantzoner ökar ersättningskravet samtidigt som marginaleffekten av den ökade bredden minskar. Ersättningen bör lämnas med ett visst belopp per löpmeter kantzon. För att vara berättigad till ersättning måste minst 1 000m sprutningsfri kantzon anläggas inom varje jordbruksföretag. Den sprutningsfria kantzonen kan flyttas mellan åren och därmed undviks problem med stora mängder ogräs.

Utrotningshotade husdjursraser En plan för att bedriva avelsarbete, djurrasemas bevaransom gyrmar de och utveckling upprättas och fastställs i ett femårigt beslut. Den i Sverige utrotningshotade rasen skall dock vara utrotningshotad inom hela Gemenskapen för att djurägaren skall berättigad till ersättvara ning. Fjäderfän är av ett flertal och fördelade på ett stort antal små raser flockar och på ett stort antal djurägare. Den ersättning enligt disom, rektivet, kan komma i fråga djurenhet är därför ointressant per som ersättning till enskilda djurägare. Ersättningen bör i stället lämnas till resp. rasförening eller som generell ersättning till djurhållare med s.k. genbanksbesättningafi

Vid omräkning till djurenheter används följande omräkningsfaktorer: 1 nötkreatur 2 år 1,0 DE 1 nötkreatur6 mån-Z år 0,6 DE l vuxet svin 0,5 DE l vuxen get 0,15 DE 1 vuxet får 0,15 DE 10 vuxna gäss 1,0 DE 35 vuxna ankor 1,0 DE 50 vuxna höns 1,0 DE 20 vuxna kaniner 1,0 DE

Kapitel 9 167

9.2.4.3 Ersättningsnivä Våtmarker m.m. Ersättningen bör grunda sig på normala kostnader för att återskapa våtmark. Ersättning bör också lämnas i de fall man har grävt för att anlägga småvatten eller återställa naturliga mindre åar eller bäckar enligt tidigare angivna krav. En sådan anläggning är i regel dyrbar och ersätmingsnivån bör inte anpassas efter sådana grävda anläggningar. Vid val av ersättningsnivå bör vissa restaureringskostnader, alternativ markanvändning samt behov av eventuella skötselågärder beaktas. Ersättning bör länmas som ett årligt arealbidrag under en tjugoårsperiod. I Götalands södra slättbygder lämnas ersättningen med 4 800 krha per år under de första fem åren. Denna årliga ersättning består dels av en annuitetsersättning för åtgärdskostnader, dels en ersättning för inkomstbortfallet av den alternativa användningen. I dessa beräkningar har kostnaden för enkla grävarbeten beräknats till 10 000 krha, vilket blir 2 300 krha per år vid en armuitet på 5 år med 5 % realränta. Altemativvärdet i Götalands södra slättbygder har bedömts till 2 500 krha per år, vilket motsvarar trädesersättningen i detta område. Altemativvärdet för andra områden bestäms av skördenivån och därmed av trädesersättningen i området. Ersättning för återställande av mindre åar och bäckar i odlingslandskapet lämnas för en period om 20 år. Bredden på området som påverkas av det naturliga vattenflödet har bedömts vara ca 10 m. Ersättningen kompenserar för inkomstbortfallet från åkermark och en annuitet för åtgärdskostnader. Inkomstbortfallet är ca 2 500 krha eller 2,50 krm. Därutöver tillkommer kostnader för att återställa det naturliga vattenflödet. Dessa är beräknade till 3 500 krha eller 3,50 krm. Ersättningen de första 5 åren blir därmed 6 krm. Ersättning bör dessutom lämnas för skötselåtgärder som t.ex. bete och slåtter på nya eller befintliga våtmarker. Skötselåtgärden bör avgöras i varje enskilt fall i samband med ansökan och skall skrivas in i beslutet. Våtmarkens i många fall låga avkastning gör att ersättningen för att beta våtmarker föreslås bli 650 krha och år tabell 9.7.

168 Kapitel 9 Tabell 9.7 Våtmarksbetc ogödslat

Särkostnader

Sprutningsjria kantzoner Ersättningen lämnas per meter sprutningsfri kantzon om den sammanlagda längden överstiger l 000 m och bredden är mer än 6 m, vilket motsvarar ca 0,6 ha. Vid beräkning av inkomstbortfallet för roterande zoner har kostnaden uppskattats till ca 500 krha kantzon tabell 9.8. Ersättningen per längdmeter bör därmed vara 30 örem eller maximalt 500 krha kantzon.

Tabell 9.8 Sprutningsfria kantzoner Inkomstbortfall per hektar osprutadkantzon exkl. ökad ogräsmängd

i Perlöpmetermedbredden6 m. Källa: Statensjordbruksverk.

Kapitel 9 169

Utrotningshotade husdjursraser Ersättning bör lämnas med 1 000 krdjurenhet DE, vilket motsvarar det maximala ersättningsbelopperenligt EG:s förordning. Detta innebär emellertid inte full kompensation för inkomstbortfallet. Tabell 9.9 visar vilka utrotningshotade husdjursraser som finns i Sverige och till vilket antal de förekommer.

9.2.5 Beräknad anslutning och kostnad Våtmarker m.m. Ca 1 400 våtmarker har anlagts i landet med hjälp av NYLA- och anläggningsstöd. Antalet inkluderar också bevattningsdammar, som inte blir ersättningsberättigade i en framtid. Ett stort antal våtmarker har anlagts i de högst prioriterade områdena, dvs. på Skånes slättbygd, på Öland och på Gotland. Om antal ansökningar blir aktuella de samma kommande åren, rör det sig om ca l 200 ansökningar med ca 2 haanläggning. Det är osäkert ivilken omfattning som jordbrukama är in-

att

tresserade av återskapa naturliga mindre åar och bäckar. Utredningens bedömning är att ca 2000 ha, motsvarande ca 2000 km, kan anslutas. Enligt gjorda antaganden och förslag kommer kostnaden för ersättningen för våtmarker m.m. att ligga i storleksordningen 24 miljoner kronorår.

Sprutningmia kantzoner Den totala kostnaden för ersättning till jordbrukama beror i första hand vilken ersättningsnivå och i vilken omfattning anslutning sker till systemet. För att beräkna den totala kostnaden måste vissa antaganden göras om genomsnittlig storlek och form fälten. Om fältet antas vara kvadratiskt och den genomsnittliga fältstorleken antas vara 5 ha blir omkretsen 895 m. Vid en total spannrnålsareom ca 900 000 ha blir den maximala ersättningskosmaden ca 50 miljoner kronor 900 000 ha x 0,2 x 895 m x 0,30 krlöpmeter. Anslutningen torde dock bli avsevärt lägre dels beroende att åtgärden ingår som ett obligatoriskt villkor för att erhålla ersättning för resurshushållande konventionellt jordbruk, dels beroende på att inkomstbortfallet är ett beräknat genomsnittsvärde. Med halva spannmålsarealen ansluten beräknas kostnaden bli ca 25 miljoner kronor per år.

170 Kapitel 9 Utrotningshotade husdjursraser Den totala ersättningen för utrotningshotade husdjursraser torde bli ca 2,1 miljoner kronor per år tabell 9.9. Tabell 9.9 Utromingshotadehusdjursraseri Sverige antal djur och besättningar - Djurslag Antal Vuxna Antal Ras besättningar hondjur DE Nötkreatur

Svi n Linderödssvin 30 80 40 Getter Svensk lantras 150 3 500 525 Får

G åss Ölandsgås 135 13 Skånegås 480 48

Ankor

Höns

Kaniner Gotlandskanin 10 100 5 SUMMA: ca 2 100 TOTAL KOSTNAD: 2 100 DE x l 000 krDE 2 100 000 kr : tatens verk.

Kapitel 9 171

9.3 Åtgärder för att reducera växtnäringsläckage

-

extensiv vall, skyddszoner utmed vattendrag och fånggrödor

9.3.1 Definition och bakgrund När mark brukas uppstår alltid en viss mängd växtnäringsläckage. Hur mycket växtnäring och vilket växtnäringsämne det är som försvinner och därmed blir otillgängligt för växtligheten beror bl.a. på markegenskaper, årstid och brukningsmetoder. Kväve förekommer i många former. Nitratkväve är vattenlösligt och lättrörligt och följer därför vattenrörelsema i marken och hamnar lätt i dräneringsvattnet. Under syrefattiga förhållanden omvandlas nitrat under vissa omständigheter till kvävegas som avgår till atmosfären. Till viss del bildas även lustgas, som har klimatpåverkande effekt. Den största andelen fosfor som försvinner följer med ytvattnet ut i sjöar och i vattendrag. För att reducera växmäringsläckaget kan ersättning lämnas för odling av extensiv vall, skyddszoner utmed vattendrag och fånggrödor.

Extensiv vall Med extensiv vall avses en lågavkastande vallproduktion. Ersättning för extensiv vall bör länmas för Götalands slättbygder som har låg andel vall samt för Svealands slättbygder i områden utmed vattendrag och sjöar med stora miljöbelastningar i form växtnäringsläckage. av Eftersom vallen inte bryts och dessutom växer länge under hösten är växtnäringsläckaget av kväve mycket lågt. Den uteblivna gödslingen med handelsgödselkväve bidrar ytterligare till det låga läckaget. Det är även möjligt att reglera skördetidpunkten för att främja den biologiska mångfalden.

Skyddszoner utmed vattendrag Med skyddszon avses här en gräsbevuxen på åkermarken utmed remsa vattendraget eller sjökanten. I skyddszonen får varken användas handelsgödselrnedel eller stallgödsel. Användning bekämpningsmedel av är inte heller tillåtet. Skyddszoner kallas även för kantzoner, buffertzoner eller vegetationszoner. Skyddszoner utmed vattendrag begränsar ytavrirmingen och därmed förluster av fosfor från åkermark.

172 Kapitel 9

Fånggrödor En fånggröda har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor och odlas med syfte att binda kväve efter skörd av huvudgrödan. Ett exempel är insådd av rajgräs i vårsäd. Rajgräset etablerar sig snabbt och växer på hösten efter det att vårsäden är skördad.

9.3.2 Motiv för att stimulera åtgärder för att reducera växtnäringsläckage Extensiv vall

Övergången från öppen växtodling till odling av vall ger en positiv

effekt på miljön genom att kväveläckaget reduceras. Dessutom ger vallens växttäcke ett visst skydd mot erosion i utsatta områden. Vall har framför allt positiva miljöeffekter i områden med hög andel spannmålsproduktion och sämre växtföljder med liten variation. En extensiv vall får inte behandlas med kemiska bekärnpnings- eller handelsgödselmedel. Det är inte heller tillåtet att bryta vallen under femårsperioden. Detta minskar risken för kväveläckage och gynnar samtidigt faunan. Extensiv vall skördas senare än traditionell vall vilket leder till att betingelsema för främst fauna är goda. Vid ett EU-medlemskap kommer en stor andel av den omställda marken att övergå till EG:s trädesprogram. Extensivt bete är inte godkänt som trädesgröda inom EU, men Sverige fick genom EU-förhandlingarna möjlighet att tillgodoräkna extensivt bete som träda under en tvåårig övergångsperiod. Därefter torde en stor andel av nuvarande extensiva bete återgå till spannmålsproduktion eller till någon godkänd trädesgröda. En större andel av trädan torde bli roterande och ger därmed inte samma miljöeffekter som en extensiv vall.

skyddszoner utmed vattendrag Det finns flera skäl till att anlägga skyddszoner utmed vattendrag. Skyddszoner utmed vattendrag begränsar ytavrirmingen och därmed förluster av fosfor från åkermark. Zonema har också en viss inverkan på kväveläckaget och främjar faunan genom att fungera som områden där fåglar och djur kan söka skydd och föda. I jordbruksbygder

Kapitel 9 173

med stor andel åkermark, kan växtlighet utmed vattendragen också bidra till en större variation i odlingslandskapet.

Fånggrödor Under vinterhalvåret sammanfaller flera faktorer som ökar risken för kväveläckage från åkermark. Det finns ett nederbördsöverskott som innebär att vatten tillsammans med nitrat kan transporteras nedåt i jordprofilen. I de fall marken är bevuxen sker ett upptag av nitrat, vilket leder till att kväveläckaget blir mindre än om marken är obevux- Ju längre norrut i Sverige man kommer, desto längre är den en. som period då marken är frusen och transporten av vatten och av nitrat inte kan ske jordprofilen. Även jordarten har stor betydelse genom för omfattningen kväveläckaget. På lätta jordar som har hög geav nomsläpplighet för vatten är risken för läckage större än på lerjordar. Kväveläckaget är störst på lätta jordar i södra Sverige med låg andel höstsådda grödor. Motivet till att stimulera ökad odling av fånggrödor är att minska kväveläckaget utöver den effekt som uppnås genom nu gällande lagstiftning. Befintlig lagstiftning reglerar andelen höst- och vinterbevuxen mark. I de fyra sydligaste länen Kristianstad, Malmöhus, Blekinge och Hallands krävs att minst 60 % av marken är höstbevuxen och i övriga Götaland krävs att minst halva arealen är höstbevuxen. I övriga delar av landet ställs inte några liknande krav. De jordbrukare som kan uppfylla kraven genom godkända huvudgrödor, som vall och höstsâdda grödor, väljer i de flesta fall den lösningen framför det mer kostsamma alternativet att så fånggrödor. Under hösten ger emellertid väl etablerad fånggröda betydligt större kvävereduoerande effekt en än höstvete.

9.3.3 Utvärdering av hittillsvarande insatser Extensiv vall Till följd av riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990 infördes ett omställningsstöd för att stimulera en snabb och varaktig omställning åkermark till produktion än livsmedel. Stöd har bl.a. lämav annan nats till jordbrukare ställer om till extensivt bete. Handelsgödselsom och bekämpningsmedel får inte användas på den areal som är exten-

174 Kapitel 9

sivt bete och marken får inte heller skördas. Den största arealen extensivt bete 56 000 ha finns i Svealands slättbygder, vilket motsvara ca 40 % av omställningsarealen i denna region. Andelen extensivt bete av den totala omställningsarealen är dock betydligt större i Götalands skogs- och mellanbygder där nästan 60 % har ställts till extensivt om bete.

skyddszoner utmed vattendrag I Kristianstads län ersätter vissa kommuner jordbrukarna för anlägatt ga skyddszoner utmed åar. Enligt villkoren skall skyddszonen bevara vuxen med gräs, vall eller med örter. Skörd får ske på kantremsan, men den får dock inte plöjas. Det är tillåtet att använda herbicider, men inte någon form av gödsel. Kantzonen kan antingen 5 vara m bred under en tioårsperiod eller 10 bred under femårsperiod. m en Ersättningen är 15 000 krkm skyddszon, vilket motsvarar 3 000 kr ha och år.

Fânggrödor I förordning 1979:426 skötsel jordbruksmark och i Statens om av jordbruksverks föreskrifter finns bestämmelser höst- och vinterbeom vuxen åkermark. Grödor som ingår i sådan mark är bl.a. vall, höstsådda avsalugrödor samt fånggrödor. Ett bidrag på 500 krha och år lämnades under åren 1989-1990 till vissa län. Totalt uppgick den ersättningberättigade arealen fånggrödor till ca 8 600 haår och för ändamålet har 9,5 miljoner kronor använts. Enligt Jordbruksverkets bedömning Rapport 1993:10 Jordbruk och Miljö minskade denna åtgärd kväveläckaget med över 200 ton kväve år. Som en jämförelse kan nämnas att när andelen vintergrön mark ökat till 50 resp. 60 % budgetåret 199495 bedöms att vattenmiljön avlastas med 3 300 ton kväveår. Att anlägga fånggrödor är emellertid av mindre intresse för jordbrukaren eftersom det medför kostnader utan att lämna någon skörd. I Kristianstads, Malmöhus, Blekinge och Hallands län infördes under åren 1992-1994 ett stegvis ökat krav på att åkermarken skall vara vintergrön, dvs. hållas täckt med gröda under höst, vinter och vår. För dessa län gäller kravet att minst 60 % av åkermarken skall vara

Kapitel 9 175

vintergrön mark. I övriga län i Götaland är kravet 50 % fr.o.m. år 1994. Med denna åtgärd förväntas kväveläckaget minska avsevärt. En utvärdering denna åtgärd och andra åtgärders inverkan på kväveav läckaget skall göras och enligt regeringens förslag prop. 199091:90, bet. 1990912] oU30, rskr. 199091:338 skall en ytterligare utökning provas.

9.3.4 Förslag till styrmedel Extensiv vall och skyddszoner utmed vattendrag Miljöprogramutredningen föreslår att en årlig arealersättning införs för extensiv vall på åkermark. Ett medlemskap i EU kommer sannolikt att innebära att nyligen anlagda extensiva beten inom ramen för omställningsprogrammet återgår till spannmålsodling eller träda. Spannmålsodlingen är ett problem för miljön i områden som har stoproblem med växtnäringsläckage och där variationen i landskapet ra är liten till nackdel för mångfalden. Utredningen gör därför den bedömningen att jordbrukare i särskilt miljökänsliga eller miljöbelastade områden bör vara berättigade till arealersättning för extensiv vall och för skyddszoner utmed vattendrag.

F ång grödor Det bör även införas en ersättning för insådd av fånggrödor för att på så sätt minska kväveläckaget.

9.3.4.1 Zonindelning Extensiv vall Arealersättning för extensiv vall bör kunna lämnas till jordbrukare i Götalands slättbygder eller i direkt anslutning till miljöbelastade vattendrag och sjöar i Svealand. Utredningen anser att länsstyrelserna bör avgöra vilka områden som skall anses vara miljöbelastade.

Skyddszoner utmed vattendrag De ovan redovisade skälen för att införa gräsbevuxna skyddszoner utmed vattendrag talar för att behovet främst finns där åkermark ligger

176 Kapitel 9

i öppet bruk. Ersättning till skyddszoner bör lämnas i Götalands slättoch mellanbygder samt i Svealands slättbygder.

Fånggrödor

De gällande reglerna för höst- och vinterbevuxen mark omfattar hela Götaland. I de södra kustlänen krävs 60 % mark och i grön resterande delar av Götaland krävs 50 %. En arealersättning för odling av fånggrödor bör följa den områdesvisa avgränsning gäller för besom stämmelsema om grön mark. Därmed minskar läckaget i miljöbelastade områden utöver den reducering sker med hjälp kravet på som av vintergrön mark.

9.3.4.2 Villkor för att erhålla ersättning

Extensiv vall Varken kemiska bekämpningsmedel eller handelsgödsehnedel får användas på den extensiva vallen. På extensiv vall får dock stallgödsel spridas med undantag av en 6 bred utmed sjö eller vattendrag. m zon Vid vallinsådd får maximalt 10 % utsädet utgöras baljväxter. av av Vallen får betas, men den får inte slås före den 15 juli. En sen skörd innebär att vallfodret inte är lämpligt för mjölkkor och de häckatt ningsplatser för fältfågel kan förekomma i vallen under juni som månad inte skadas. En sådan extensiv vall lämpar sig bäst för uppfödning av köttdjur eller ungdjur. Beslut om ersättning för extensiv vall måste omfatta minst 2,0 ha. Vallen måste ligga samma plats under hela femârsperioden och får inte heller brytas.

Skyddszoner utmed vattendrag På en 6 m bred skyddszon utmed ett vattendrag eller sjö får varken en organiska eller oorganiska gödselmedel eller bekämpningsmedel spridas. Vattendraget eller sjön skyddszonen skall anläggas utmed skall som vara utmärkt på den topograñska kartan. Zonens bredd räknas från bäckravinens överkant till kanten för odlingen. För ersättning för att

Kapitel 9 177

skyddszon utmed sjö skall lämnas bör åkern gränsa till sjön. Ersättningen betalas ut för 6 m breda skyddszoner. Zonen får bredare vara men inte smalare. Skyddszonen skall vara permanent och bevuxen med gräs under den aktuella femårsperioden. Skyddszonen får betas inte slås före men den 15 juli varje år.

Fånggrödor Kemiska bekämpnings- eller handelsgödselmedel får inte användas på en fånggröda efter det att sparmmålen har skördats. För att få ersättning till sådd fånggröda skall insådd ske i av samband med vårbruket eller senast den 1 augusti. Fånggrödan får inte brytas upp genom plöjning eller på annat sätt före den 1 mars nästkommande år. Således täcker fånggrödan marken nästan ett helt år. Marken är bevuxen när växtnäringsläckaget är som störst. Fröblandningen till fånggrödor bör bestå av minst 50 % rajgräs. Resterande

delar i fröblandningen kan andra gräsarter eller baljväxter. Balj-

vara växtandelen får dock vara högst 10 % av utsädets totala vikt. Fånggrödan bör sås med en för arten och syftet normal utsädesmängd, vilket är en lägre utsädesmängd än för motsvarande vallinsådd. Fånggrödor får inte användas för någon typ av produktion, dvs. varken för skörd eller bete. Minsta ersättningsareal bör vara 2,0 ha.

9.3 3 Ersättningsnivâ Extensiv vall Vid valet av ersättningsnivå bör altemativkostnaden för marken beaktas. Ersättningens storlek bör vara kopplad till det allmänna arealbidragets storlek och områdesindelning. EG:s trädesersättning är ca 2 500 krha och år. Den extensiva vallen har lägre avkastning och lägre fodervärde. Värdet av skörden har uppskattats till l 000 krha. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ersättningen för extensiv vall bör vara 1 500 krha och är.

Skyddszoner utmed vattendrag Skyddszoner utmed vattendrag innebär bl.a. extra kostnader vid anläggning och i vissa fall även sämre upptorkning fältet. En fördel av för jordbrukaren är att skyddszonen går att använda som vändteg.

178 Kapitel 9

Ersättningen bör täcka det inkomstbortfall som uppkommer i och med att det inte sker någon odling skyddszonen. Som grund för beräkningarna har bidragskalkyler använts. Utredningen har beräknat lönsamheten för olika grödor odlas i Götalands södra och som norra slättbygder. Vid beräkning av det för regionen genomsnittliga inkomstbortfallet för anläggning av skyddszon tabell 9.10 blir inkornstbortfallet i både Götalands södra och norra slättbygder lika högt eller högre än det angivna maxirnibeloppet i EG:s förordning 207892 om miljöersättning. Utredningen anser att ersättningsnivån bör sättas så att jordbrukama kompenseras för hela inkomstbortfallet för att uppnå en önskvärd anslutning. Ersättningen bör således 2 krlöpvara meter för en 6 m bred zon, vilket överstiger maximal ersättning per hektar enligt EGzs förordning.

Tabell 9.10 Inkomstbortfall för skyddszonerutmed vattendrag Gröda Andel gröd- l Täcknings- Genomsnittligt fördelning bidrag 2 täckningsbidrag2 952 krha krlm Götalands södra slättbygd

Götalands norra slåttbygder

månens Jordbruksverk.

Kapitel 9

Fånggrödor Insådd av fånggrödor i en huvudgröda innebär att det uppstår vissa skördeförluster i huvudgrödan även konkurrens växtnäring om om och solljus är relativt liten. Därtill kommer kostnader för utsäde, sådd, fördyrad skörd och för försvårad ogräsbekämpning till följd av fånggrödan. Ersättningsnivån bör täcka dessa kostnader har som uppskattats till 4001-800 ca krha beroende på odling och på skördeområde tabell 9.11. För jordbrukare som normalt brukar marken på hösten medför fånggrödan ytterligare ett arbetsmoment och kostnad. en Förslagvis bör ersättningen vara 500 krha i hela Götaland.

Tabell 9.11 Inkomstbortfall för fånggröda i korn

Källa: l-l. Rosenqvistbaseratpå F. Sterner, Sverigeslantbruksuniversitet.

9.3.5 Beräknad anslutning och kostnad Extensiv vall Enligt Statistiska centralbyrån fanns det 2 800 jordbruksföretag ca med sammanlagt ca 35 000 ha extensivt bete i Götalands slättbygder sommaren 1992. Om hela den arealen övergår till extensiv vall inom ramen för EG:s miljöersätmingsprogram innebär det en kostnad på ca 52 miljoner kronor vid ersättningsnivå 1 500 krha. en ca Under femårsperioden bedöms ca 3 000 jordbrukare anlägga extensiv vall. De två första åren torde anslutningen bli avsevärt lägre på grund av att extensivt bete i medlemskapsförhandlingama med EU har godkänts som trädesgröda under de två första åren vid ett svenskt medlemskap. Den sammanlagda arealen år 1997 torde bli 30 000 ca ha, vilket skulle ge en kostnad 45 miljoner kronor. av ca

I Källa: Statensjordbnrksverk.

180 Kapitel 9

Skyddszoner utmed vattendrag Första året beräknas l 000 jordbrukare få ersättning för skyddszoner utmed vattendrag. Åren 2-5 beräknas att ytterligare ca 400 jordbrukare per år tillkommer. Vid femårsperiodens slut beräknas anslutningen omfatta ca l 900 km skyddszon, vilket motsvarar ca 40 % av möjlig areal inom det ersättningsberättigade området. Beräknad kostnad är ca 3,8 miljoner kronor.

Fånggrödorå

I samband med att bestämmelserna om höst- och vinterbevuxen mark genomfördes år 1992 farms det 28 700 jordbruksföretag i Götaland som inte uppfyllde kraven. Flertalet av dessa kommer att öka sin odling av höstsådda grödor för att uppnå 50 resp. 60 % grön mark. De företag som huvudsakligen har lerjord har svårt att bearbeta jorden på våren och intresset bland dessa företagare att söka ersättning kommer att vara litet. En bedömning är att ca 5 000 företagare kan vara intresserade av ersättning till insådd av fånggrödor. De flesta jordbrukare kommer med stor sannolikhet att ansöka om ersättning redan första året. I medeltal saknades på varje företag 8 ha av de grödor som inberäknas i grön mark. Kostnaden för ersättning till insådda fånggrödor beräknas uppgå till ca 20 miljoner kronor per år för 40 000 ha.

9.4 Skogliga åtgärder

Enligt EG:s förordning 208092 om införande av stödprograrn för skogliga åtgärder inom jordbruket skall medlemsländerna upprätta ett nationellt program. Programmet kan innehålla stöd för beskogningskostnader, ett årligt stöd per beskogat hektar under beståndets fem första år för att täcka kostnader för vård av det nyanlagda beståndet samt ett årligt stöd per hektar för att täcka inkomstförluster till följd av beskogning av jordbruksmark. Det ankommer inte på utredningen att upprätta ett svenskt program för skogliga åtgärder på jordbruksmark. Utredningen har emellertid funnit det angeläget att understryka vikten av att EG:s förordning 208092 används ett sätt som är förenligt med de åtgärder som ut-

Kapitel 9 181

redningen föreslår. EG:s stöd till skogsplantering är mycket frikostigt och syftar till att öka skogsresursema i Europa. En oförsiktig tillämpning detta stöd i Sverigeskulle få oacceptabla konsekvenser för bioav logisk mångfald och vårt öppna landskap. Det finns därför starka skäl att anpassa stödet till svenska förhållanden. Om ett beskogningsstöd skall i överensstämmelse med de aktuvara ella miljömålen inom svenskt jordbruk om att bevara biologisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer, minska jordbrukets påverkan luft och vatten samt att hålla värdefulla odlingslandskap öppna för turism och boende, bör enligt utredningen stöd endast lämnas för anläggning lövskog på jordbruksmark i vissa slättbygder och för visav lövskogsplanteringar i barrskogsdominerade områden. I utpräglade sa slättbygder är behovet ett varierat landskap stort. Någon brist på av barrvirke i landet föreligger inte för närvarande. Landets försörjning vad gäller lövvirke och framför allt ädellövvirke är inte tillfredsställande. Därför bör, enligt utredningen, jordbruksområden med låg andel jordbruksmark uteslutas när det gäller stöd till beskogning. Det svenska odlingslandskapet har höga miljövärden och estetiska värden som är av stor betydelse för både permanent boende och för turism. Det är brist på öppet landskap i alla delar av landet med undantag för Götalands och Svealands slättbygder. I dessa områden är det av avgörande betydelse att kvarvarande öppna landskap skyddas från beskogning. Inte heller all jordbruksmark i Götalands och Svealands slättbygder bör föremål för beskogningsstöd. Mark som har höga värden vara från naturvårds- eller kulturrniljösynpunkt måste undantas. Exempel jordbmksmark kan ha sådana värden är mark som är av rikssom intresse för natur- eller kulturmiljövården. Vilka marker som skall undantas inom slättbygdema måste dock utredas närmare i det fortsatta arbetet. Betesmark har sådana värden från naturvård- och kulturmiljösynpunkt att det är olämpligt att med samhällsmedel stödja en beskogning av sådan mark. Således bör endast åtgärder åkermark bli föremål för stöd. Vad gäller tillämpningen EG:s miljöersättningsförordning av 207892 på skogsmark vill utredningen framhålla följande. I ett europeiskt bevarandeperspektiv är de svenska skogarna speciella. Många centraleuropeiska arter har här restpopulationer eller

182 Kapitel 9

nordliga marginalpopulationer med en annan genetisk uppsättning. I skogen finns gott om rödlistade arter i biotoper har sitt som ursprung i det äldre odlingslandskapet. Skandinaviens ekosystem har till följd av sena nedisningar, landhöjningar speciella ansammansätmingm.m. ar och successioner. Äldre betespräglade bondeskogar, som ofta påverkats av svedjning, har också ett större kulturhistoriskt värde. Det svenska landskapet, såväl jordbruksmark som skogsmark, har genomgått en omfattande dränering. Det finns därför ett behov att av återskapa våtmarker. I sekler har i stort sett all skog, främst i södra Sverige, påverkats starkt av bete och bränder. Det är sarmolikt så att den medeltida användningen av dessa s.k. betespräglade bondeskogar har gynnat en organismvärld som i dag är på väg att försvinna. Skogsbetets och bränningens upphörande har inneburit radikal biologisk föränden ring. I övergångszoner mellan det i dag intensivt brukade öppna jordbrukslandskapct och den slutna skogen återfinns många arter som trängts tillbaka från en tidigare, mer allmän utbredning. Skogsbrynens ekologiska värden bygger bl.a. på en variationsrikedom i trädoch busksammansättning, avseende såväl art som storlek och höjd. Denna struktur kräver aktiva insatser för att bibehållas. I vårt naturgeograñska område har utnyttjande av skogen varit en integrerad del av den agrara ekonomin. Slåtter bedrevs över hela fastigheten och skogen behandlades för att ge gräsväxt och inte för att ge timmer. Spår av tidigare jordbruk finns därför i de merparten av svenska skogarna. EGzs miljöersättningsförordning är i princip tillämplig inte bara på jordbruksmark, som framstår det mest naturliga vid läsning som en av förordningen, utan även på vissa begränsade skogsmarker. Förordningen är tillämplig vad gäller information och utbildning i miljövänliga skogsbruksmetoder. Utredningen har inte haft möjlighet att närmare analysera vilka åtgärder som bör kunna omfattas av miljöersätmingsprogrammet. Det skulle däremot kunna göras i den fortsatta beredningen utredningav ens förslag. Utredningen kan emellertid konstatera att med den allmänna uppläggning och inriktning de utredningen föreslagna åtgärsom av derna har vad gäller förordningens tillämpning på jordbmksmark,

Kapitel 9 183

bör ersättning till vissa begränsade åtgärder kurma lämnas för att bevara särskilda natur- och kulturvärden på skogsmark. Det kan gälla t.ex. tillskapandc eller återupprättande av skogsbeten, skogsbryn, skötsel av flora- och faunalokaler, frihuggning av grova ädellövträd. Vidare kan det vara en fråga om anpassning till rekreationsintresset i skärgårdar, fjällområden eller tätortsnära områden. I avvaktan på att tilllämpningen av förordningen skogsmark närmare analyseras bedömer utredningen att 40 miljoner kronor kan avsättas för detta ändamål.

Kapitel 10 185

10 och

Utbildning demonstrationsprojekt

för lantbrukare

10.1 Bakgrund och definition

I EG:s förordning 207892 anges att ett medlemsland kan införa ett program för utbildning och praktik avseende jord- och skogsbruksmetoder som är förenliga med att skydda miljö- och naturresurser samt bevarande av landsbygd och landskap.

10.2 Motiv för att stimulera utbildning och praktik avseende miljövänliga jord- och skogsbruksmetoder

Det finns ingen traditionell marknad för de kollektiva nyttigheter som staten nu efterfrågar. Signalema om vilka miljötjänster som efterfrågas måste nå jordbrukaren på annat sätt än genom ordinarie inköpsoch försäljningskanaler. En förutsättning för att den tjänst som jordbrukaren producerar skall motsvara den tjänst som samhället efterfrågar är att parterna är överens om exakt vilken tjänst det är som staten köper och som jordbrukaren åtar sig att utföra. Överenskommelsen kommer att innehålla vissa villkor för att ersättning för miljöfrämjande åtgärder skall lämnas, men enligt utredningens uppfattning är detta inte tillräckligt för att nå de mål som samhället med hjälp av miljöersättningsprogrammet strävar mot. Jordbrukare har under lång tid producerat varor för avsalu och kunskapen om vad som betecknas som god kvalitet för avsalugrödor är välkänt för brukaren. När staten efterfrågar minskat kväveläckage, bevarad biologisk mångfald, bevarade kulturvärden etc. är det nödvän-

digt att jordbrukaren har tillräckliga kunskaper för att kunna utföra

de tjänster för vilka ersättning har länmats. Dessutom är det viktigt att jordbrukaren själv har tillräcklig kunskap för att bedöma kvaliteten utfört arbete. Det måste finnas möjligheter för jordbrukaren att ta reda på vad målet innebär och hur man bäst når det. En ökad kunskap om bästa tillvägagångssätt för att förbättra miljön leder till en effektivare produktion och därmed till att inkomstbortfallet för en

186 Kapitel 10

given produktion minimeras. Detta skapar incitament även för jordbrukaren att vidta miljövänliga åtgärder. Intresset för miljövänliga jord- och skogsbruksmetoder är relativt nytt och det är därför viktigt att stimulera detta nyvaknade intresse. De uppsatta miljömålen uppnås bättre och effektivare när de kombineras med utbildning och god information om bl.a. mål och miljövärden samt med rådgivning av teknisk och ekonomisk art. I vissa fall kan det även vara lämpligt att stödja demonstrationsanläggningar. Detta förutsätter att demonstrationsgårdama anpassas så att försöksverksamheten omfattar åtgärder som ingår i det svenska miljöersättningsprogrammet. En bredare kunskapsbas är en förutsättning för att jordbrukama ett effektivt sätt skall kunna medverka till att genomföra de nya miljöersättningsprogram som utredningen föreslår. Detta är en av de viktigaste erfarenheterna som vunnits av det nuvarande arbetet med NOLA och landskapsvårdsersättningen. Ökad kunskapsspridning leder till att statusen för verksamheten höjs och därmed ökar förutsättningama för att programmen genomförs på det sätt som avses. Utbildning, information och rådgivning får både en kortsiktig och en mer långsiktig effekt. Den kortsiktiga effekten är en nödvändig förutsättning för att förverkliga den arnbitionshöjning som det föreslagna miljöersättningsprogrammet bygger på. Den långsiktiga effekten är av stor betydelse. Den bygger bl.a. på den kunskapsspridning som sker i samband med att jordbrukama lär av varandra. Erfarenheterna visar att den totala effekten av utbildningsverksamhet är stor i förhållande till utbildningskostnadema.

10.3 Utvärdering av tidigare miljÖutbildningar för jordbrukare

Statens jordbruksverk disponerar medel för miljöinriktad växtodlingsrådgivning. De områden som berörs är utbildning avseende minskad och säkrare användning av kemiska bekämpningsmedel, ekologisk odling, miljöinriktad växtnäringsrådgivning, rådgivning och infonnation gällande vintergrön mark samt information om biologisk mångfald och om variation i odlingslandskapet.

Kapitel 10 187

Utbildning avseende minskad och säkrare användning kemiska av bekämpningsmedel, inkl. obesprutade kantzoner Utbildning avseende kemiska bekämpningsmedel berör bl.a. sänkta doser av ogräsmedel, bättre behovsanpassning bekämpningsmedel av mot skadegörare, teknikens betydelse för bekämpningsresultatet och

betydelsen av kantzoner från flora- och faunasynpunkt. Åtgärder

som kan innebära en bättre hantering bekämpningsmedel från hälsoav och miljösynpunkt bedöms som särskilt viktiga. Den enskilda rådgivningen har hittills varit av liten omfattning. För att underlätta denna har ett särskilt rådgivningsmaterial tagits fram. Medel till rådgivningsverksamhet har anslagits sedan budgetåret 199091 enligt tabell 10.1.

Tabell 10.1 Beviljade medel till rådgivning om minskad och säkrareanvändning av bekämpningsmedel

Område Red. anv. Förbättrad Osprutade Lämp. hante- SUMMA Budg.år ogräsm. sprid.tekn. kantmner ring av bek.m.

Källa: Statensjordbmksverk.

För budgetåren 199192-199394 har dessutom avsatts medel för demonstrationsgårdar. För en treårsperiod har totalt l 947 700 kronor beviljats.

Utbildning avseende ekologisk odling Sedan budgetåret 198586 arbetar länsstyrelserna med rådgivning för att främja den ekologiska produktionen. Aktiviteterna skall rikta sig till jordbrukare och trädgårdsföretagare och behandla både vegetabilieoch animalieproduktion. För budgetåret 199293 har ca 4,4 miljoner kronor anvisats till länsstyrelserna. Dessutom har Statens jordbruksvetk regionala rådgenom givare delfinansierat länsstyrelsemas verksamhet med 1,5 miljoner ca kronor.

188 Kapitel 10

Miljöinriktad växtnäringsrádgivning Från budgetåret 198687 har länsstyrelserna arbetat med kostnadsfria rådgivningsförsök inriktade på växtnäringsfrâgor för i första hand företag med djurhållning. Rådgivningen har behandlat djurtäthet, stall-

gödselhantering och växtnäringstillförsel. Statens jordbruksverk har

tagit fram informationsmaterial och dataprogram. Den miljöinriktade växtnäringsrädgivningen har utvidgats till att också omfatta frågor om spridningsteknik och arnmoniakbegränsande åtgärder. För perioden 198889-199495 har drygt 5 miljoner kronor anslagits per år för miljöinriktad växtnäringsrâdgivning.

Rådgivning och information gällande grön mark

I samband med att beslut togs om att införa krav en viss andel hösteller vinterbevuxen mark i Götaland avsattes 2 miljoner kronor för inforrnationsverksamhet.

Utbildning för jordbrukare avseende NOLA och landrkapsvårdsersättning Jordbruksverket har tagit fram olika kurspaket för landskapsvård och för omställningsmark som innebär extensiñering av jordbruksdriften tabell 10.2. Några exempel är Landskapsvård med betesdjur och omställning till köttproduktion som har tagits fram i samarbete med bl.a. Naturvårdsverket. Dessutom har några kurser genomförts om anläggning av våtmarker.

Tabell 10.2

Budgetår Antal kurser Antal kursdagar Antal deltagare Kostnad

Källa: Statens Jordbruksverk.

Kapitel 10 189

Utbildning avseende biologisk mångfald Ett program är under uppbyggnad vid Jordbruksverket. Inom ramen för ett särskilt inforrnationsprojekt utarbetas broschyrer på biotopbas för att kunna användas i informationsarbetet om biologisk mångfald.

Utbildningsprogram som är initierade av Lantbrukarnas riksförbund Lantbrukamas riksförbund driver olika studiekampanjer för att höja den enskilde jordbrukarens miljökunskap. Utbildningen har drivits i samarbete med främst Vuxenskolan. Under innevarande år planeras en studiekarnpanj med titeln Sveriges bönder steget före, miljö och ekonomi på gården. Lantbrukamas riksförbund uppskattar anslutningen till ca 5 000 deltagare per år. Studiekampanjen kommer att bedrivas i form av studiecirklar, seminarier och temadagar. Ca 1 miljon kronor per år har avsatts för cirklar som har bedrivits i Vuxenskolans regi med anknytning till jordbruk och miljö.

Sammanställning av kostnader för utbildning inom jordbrukssektorn För budgetåren 199192-199293 ges en samlad redovisning av vilka medel som har stått till förfogande för rådgivning och utbildning tabell 10.3.

Tabell 10.3 Sammanställning av medel som har ställts till förfogande för utbildning och rådgivning om jordbruk och miljö

Ella: Statensjordbruksverk. De medel som Jordbruksverket har ställt till länsstyrelsernas förfogande täcker inte hela kostnaden för den verksamhet som länsstyrelserna

190 Kapitel 10

bedrivit. Den totala kostnaden för ovanstående utbildnings- och rådgivningsinsatser torde 25 miljoner kronor år. vara ca per Statens naturvårdsverk disponerar inga speciella medel för att arbeta med information riktad till jordbruket som näring. De kurser och det informationsmaterial verket tar fram finansieras ofta med som speciella projektmedel. Informationsavdelningens verksamhet är till stor del självfinansierande. Naturvårdsverket riktar sin kursverksamhet till personal vid länsstyrelser och i viss mån till personal i kommuner. Verket utbildar informatörer och rådgivare och verkar Jordgenom bruksverket och genom Lantbrukamas riksförbund. Naturvårdsverket har vid ett flertal tillfällen tagit initiativ till informationskampanjer som sedan i huvudsak har genomförts Jordbruksverket ocheller av Lantbmkamas riksförbund. Riksantikvarieämbetet har inom nuvarande system sökt bidra till att höja kunskapsnivåema hos länsstyrelserna anordna specialgenom att kurser med faltexkursioner. Detta arbete måste fullföljas och utvidgas så att det når samtliga tjänstemän på länsstyrelserna handlägger som beslut rörande natur- och kulturvärden. Vidare pågår ett arbete med att utarbeta regionalt anpassade faktablad som behandlar olika kulturelement och skötsel av dessa.

10.4 Förslag till utbildning

EG:s förordning om miljöersättning möjlighet lämna ersättger att ning till jordbrukare för utbildning i miljövänliga produktionsmetoder inom jord- och skogsbruket samt i metoder för att hålla landskapet öppet. Ersättningen skall enligt EG:s förordning beräknas som en viss kostnad per jordbrukare. Utredningen bedömer att dagens utbud utbildningsprogram i visav sa fall behöver ökas väsentligt. Det gäller framför allt ökade satsningar på utbildning rörande ekologiskt jordbruk, biologisk mångfald samt landskapets övriga natur- och kulturvärden. Nya satsningar behövs i framtiden bl.a. för utbildning rörande resurshushållande konventionellt jordbruk och för vidareutbildning naturbruksskolomas av lärare. Jordbruksverket bör utarbeta informationsmaterial för jordbrukare om det svenska miljöersättningsprogranunet. Informationsmaterialet bör utarbetas i samråd med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet

Kapitel 10 191

och Skogsstyrelsen. Utredningen finner det lämpligt att sektorsmyndigheten har det samlade ansvaret för information för att jordbrukaren därmed skall få en enhetlig och överskådlig bild av programmets inriktning och utfomrning.

Utbildning avseende resurshushâllande konventionellt jordbruk Resurshushållande konventionellt jordbruk bygger på ett relativt omfattande åtgärdspaket som kommer att kräva kunskapsinhärntning och nytänkande hos de jordbrukare ansluter sig till programmet. För som att skapa förståelse för de krav och möjligheter som gäller för produktionssystemet krävs en omfattande insats av information och individuell rådgivning samt att de anslutna jordbrukama erbjuds lämplig utbildning. De föreslagna insatserna för utbildning, information och demonstration framgår av tabell 10.4. Utredningens förslag innebär bl.a. att enskilda åtgärder t.ex. sprutningsfria kantzoner skall vara ersättningsberättigade vid ett EU-medlemskap. Nuvarande utbildningsinsatser avseende minskad och säkrare användning av kemiska bekämpningsmedel inkl. sprutningsfria kantzoner bör under en övergångsperiod göras i nuvarande omfattning. När anslutningen till resurshushållande konventionellt jordbruk får en sådan omfattning att anslutningen till de enskilda åtgärderna minskar bör emellertid utbildningsinsatsen för de enskilda åtgärderna minska i motsvarande grad. Det är inte möjligt att i detta skede föreslå när en sådan minskning av anslaget för utbildning vad gäller enskilda åtgärder är lämplig att genomföra.

Miljöinriktad växtnâringsrådgivning Utbildningsinsatser kommer att behövas i omfattning i samma som dag men inriktningen kan behöva ändras något. Frågor spridningsom teknik och arnrnoniakbegränsande åtgärder bör få större utrymme. Frågor om tillförsel skadliga tungmetaller, t.ex. kadmium och av markvård i övrigt, kan lämpligen behandlas i detta utbildningsprogram.

Utbildning och rådgivning avseende ekologiskt jordbruk Marknadssituationen har förändrats kraftigt för ekologiska produkter. Efterfrågan är i dag stor på alla ekologiska produkter och typer av

192 Kapitel 10

handeln är intresserad av att marknadsföra dessa produkter i större omfattning. Åkerarealen odlas ekologiskt kommer öka kraftigt till år som att 2000. Detta ökar behovet av utbildning. De föreslagna resursinsatserna framgår av tabell 10.4.

Biologisk mångfald och övriga natur- och kulturvärden i odlingslandskapet Det kommer att föreligga ett omfattande behov av informations, rådgivnings- och utbildningsverksamhet avseende biologisk mångfald och övriga natur- och kulturvärden i odlingslandskapet kopplat till den ersättning som kommer att lämnas till bevarande av biologisk mångfald i slåtter- och betesmarker samt till vård av särskilt värdefulla kulturoch naturrniljöer. Uppskattningsvis kommer 30 000 jordbrukare att behöva utbildning och ca 40 000 att behöva individuell rådgivning under en femårsperiod. Även detta kräver särskild kompetens i sakfrågoma. Kompetent personal området finns redan i dag knuten till både Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Detta är resultatet dels av skyldigheten att upprätthålla kompetensen i bevarandefrågor, dels av den kompetensuppbyggnad som ägde rum kring nuvarande ersättningssystem för Landskapsvård och NOLA. Naturvårdsverket har välutvecklade och inarbetade rutiner och erfarenheter av hur kunskapen om skötsel och bevarande av odlingslandskapets hävdberoende naturvärden bäst kan föras ut till berörda jordbrukare. Riksantikvarieämbetet har sedan 1930-talet erfarenhet av att bedriva fomvård i ängs- och hagmark med hjälp av betesdjur och slåtter. Utbildnings- och kursverksamheter har bidragit till att öka medvetenheten hos handläggare och brukare om behovet av en kvalitetsinriktad skötsel. Det är av stor vikt att kunskapsförmedlingen till jordbrukare görs av i sakfrågan insatta tjänstemän och handläggare. Utbildningen av tjänstemän bör därför göras av sakexpener Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen. Utbildning av tjänstemän rörande natur- och kulturvärden i odlingslandskapet beräknas kosta ca 1,2 miljoner kronor. Dessa kostnader är inte medñnansierade av EG. Ansvaret för utbildning av jordbrukare bör läggas Jordbruksverket efter samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.

Kapitel 10 193

Utbildning om miljövänliga produktionsmetoder m.m. vid naturbruksskolorna Naturbruksskoloma är ofta mycket ambitiösa och kompetenta på miljöområdet men kompetensen finns av tradition mer miljöskydds- området än inom natur- och kulturmiljövårdsområdet. Genom att satsa på vidareutbildning av lärare inom dessa områden kan mycket goda effekter nås. Förutsättningar skapas för att lärarna skall bedriva bättre demonstrationsodlingar och försök för att visa naturvårdsnyttan av t.ex. resurshushållande konventionellt jordbruk, sprutningsfria zoner, skyddszoner utmed vattendrag och ekologisk odling. Skolorna skulle kunna bli moderna utbildningscentra för hela miljöområdet när det gäller jordbruk. En sådan satsning ökar förutsättningarna för att framtidens jordbrukare skall få insikter om nödvändigheten av nytänkande och helhetssyn för att nå miljömålen i jordbruket.

Övriga utbildningsprogram

En viss del av den studiecirkelverksamhet som i dag bedrivs av bl.a. Lantbrukamas riksförbund kan inräknas i ett miljöprogram. De senaste åren har mellan 1 000 och 3 500 jordbrukare per år deltagit i cirklar med miljöanknyming. Kostnaden för dessa cirklar är ca 1 000 kronor per deltagare. Den totala kostnaden är mellan l-3,5 miljoner kronor.

Utbildning avseende skogliga miljöâtgärder l utbildningen avseende skogliga miljöåtgärder bör ingå grundläggande kunskaper om biologi, ekologiska samband samt om natur- och kulturhistoria. Vidare bör skogslandskapets natur- och kulturvärden samt de hot som i dag finns mot dessa miljöer klarläggas. Syftet med utbildningen är att markägama genom fördjupade kunskaper och mera miljöinriktade attityder ytterligare skall anpassa de skogliga åtgärderna till miljöns krav. Den praktiska miljöanpassningen av skogsbrukets metoder kan förbättras avsevärt. Målgrupper för utbildningen är nya jordbrukare med skogsmark, jordbrukare med omställd mark för skogsproduktion samt jordbrukare som har ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag. Utbildningens innehåll fast-

7 H-WOI

n

196 Kapitel 10

Tabell 10.4 Kostnad per år för utbildning m.m. under en femårsperiod

Antal Kostnad per Summa, Totalt jordbrukare jordbrukare kr demonstrationsåård, kr Minskad och säkrare användning av kemiska bekämpningsmedel

Miljöinriktad växtnâringsrådgivning

Ekologiskt jordbruk

Biologisk mångfald Kurser 2 00 1 000 2 000 00 Ind. rådgivn. 5 00 1 250 6 250 00 8 250 000

Övr. natur- och kulturvärden Kurser 4 00 1 00 4 000 000 Ind. rådgivn. 3 000 1 250 3 750 00 7 750 000

Resurshush. konv. jordbruk

Skogliga mil jöåtgårder

Insatsemaökar successivtfrån ca l miljon kronor till 9 miljoner kronor under femårspeñodcn.

Kapitel 11 197

ll Beslut, kontroll och sanktionssystem

11.1 Avtal eller beslut

Ersättning för de ändamål som regleras i EG:s förordning om miljöersättning kan bestämmas antingen i ett civilrättsligt avtal mellan staten och brukaren eller genom ett myndighetsbeslut. I EGrs miljöersättningsförordning ställs inte några krav på om genomförandet skall ske med hjälp av avtal eller beslut. Inte heller i EG:s allmänna regler eller principer ställs några krav det ena eller det andra. I förhållande till EU står det alltså medlemsländerna fritt att välja form för genomförande. Något som EU däremot ställer stränga krav på är att genomförandet av alla förordningar som gäller stöd eller ersättningar i någon form skall ske på ett effektivt sätt och inte skilja sig på något påtagligt sätt från de vanliga nationella genomförandereglema på olika områden. Eftersom EU särskilt betonar effektivitetskravet vill EU även ha sanktioner som får berörda brukare att följa reglerna. I de fall kontroll av reglemas efterlevnad kan vara svår att utföra på ett effektivt sätt förespråkar EU rent allmänt stränga sanktioner i förebyggande syfte. Även beträffande sanktioner gäller att de inte får vara påtagligt avvikande från det nationella systemet. EG-domstolen har t.ex. i ett avgörande förklarat att markant låga bötesbelopp för fusk i samband med EU-stöd jämfört med fusk med nationella stöd inte kan godtas. Ett avtal kan antingen ha muntlig eller skriftlig form. Båda är giltiga och lika bindande för parterna. Skriftlig form gör dock att det är lättare att bevisa vad som avtalats. Eftersom avtalsfrihet vanligtvis råder kan parterna ge avtalet det innehåll de kommit överens om, t.ex. att ange vilket arbete som skall utföras och hur det skall utföras, den ersättning som skall utgå, hur ändring av avtalsvillkoren skall göras, vad som sker om ena parten bryter mot avtalet m.m. Tvister med anledning av avtalet kan leda till process i allmän domstol och är vanligtvis komplicerade att föra. De tar lång tid och kan bli kostnadskrävande för parterna.

200 Kapitel 11

Jordbruksverket registrerar därefter besluten i vilka anges den ersättning brukaren är berättigad till och för vilka arealer. Jordbrukssom verket betalar ut miljöersätmirigen efter det att jordbrukaren har ansökt om den årliga utbetalningen.

1 1.2 Kontroll

Hur kontrollen av miljöersätmingen skall utföras är inte reglerat av EG. Enligt de generella reglerna för tillämpningen av förordning 207892 skall programmet klart definiera villkoren som mottagaren skall uppfylla och vilken kontroll som sker i enlighet med de villkor gäller för EG:s jordbruksfond. Vidare skall medlemslandet ange som sanktionsregler. Kontrollens omfattning och inriktning varierar mellan de olika åtgärdsområdena. De ansökningar som avser bevarandevärden och inkluderar villkor om särskild hävd kan utöver arealkontroll eller liknande behöva en mer omfattande dokumentation och kvalitetskontroll. Ansökan om utbetalning av miljöersättning kontrolleras adrninistrativt Jordbruksverket i samband med att arealbidrag kontrolleras. av Denna kontroll innefattar bl.a. att angivna arealer stämmer. Dessutom kontrolleras att dubbla ersättningar inte betalas ut. För vissa arealer som är berättigade till miljöersätming kan det vara möjligt att även erhålla arealbidrag. Kontroll sker på olika sätt för olika verksamheter tabell 11.1. Stickprovskontroll skall göras i samband med ordinarie kontroll av areal- och djurbidrag. Minst 5 % av företagen som erhåller arealbidrag kontrolleras och väljs ut med hjälp av risk- och väsentlighetsanalys. Detta innebär bl.a. att företag som erhåller stora arealbidrag oftare blir föremål för kontroll än andra. De företag som erhåller miljöersättning väljs delvis ut separat för kontroll, eftersom ett flertal troligen har så liten arealbidragsberättigad odling eller ingen alls att de inte skulle komma med i den ordinarie kontrollen av areal- och djurbidrag. Även detta separata urval bör göras så att de som erhåller högst miljöersätmingsbelopp oftare tas ut för kontroll än andra. När ett företag valts ut för kontroll bör ambitionen vara att kontrollera alla ersättningar som lämnas till företaget.

i

Kapitel 11 201

Tabell 11.1 Kontroll Ekol. Resurs- Slåtter-och Kultur- Våt- Sprutfri Utrotnin gsodling hushåll. betesmark värden mark kantzon, hotade jordbruk Vattendrag, husdjurs- Fånggröda raser Öårdsbesök x x x x Dokumentation x x x Utvärdering eft. 5 år x x x x x Samköming med anealkonuollen x x x x x x Jämför register ekol. x Samköming med djunälciin gen x x stickprov ca 5% x x x x x x x Redov. markanv. x x x Bokföringskontroll x x

1 1.3 Sanktionssystemet

EG:s miljöersättningsprogram förutsätter att ett nationellt sanktionssystem finns. Medlemsländema är skyldiga att redovisa vilka sanktiokommer att vidtas mot den jordbrukare som lämnar felaktiga ner som uppgifter i uppsåt att erhålla ersättning. Dessutom skall de förhållanden kan leda till åtal för bedrägeri. Att ha ett nationellt anges som sanktionssystem i de fall då det inte finns direkta administrativa sanktioner i den aktuella EG-författningen är inte bara önskvärt utan förmodligen nödvändigt med hänsyn till det relativt omfattande bidragsfusk florerar inom nuvarande EU. På grund av att en oblisom gatorisk individuell kontroll endast kommer att kunna genomföras vid förnyat femårsbeslut bör risken för fusk i Sverige inte underskattas, den nuvarande årliga kontrollen med bl.a. stickprov är effekäven om tiv. Val av sanktionssystem beror delvis på om beslut eller om avtal förespråkas. Det följande bygger på utredningens förslag om beslut. När det handlar om ersättningar som är knutna till EG:s regelverk, dvs. delfinansierade av EG, bör även det nationella sanktionssystemet vara EG-anpassat. I EG:s förordning 388792 finns en horisontell författning som gäller för flera olika stöd. Både djur- och arealbidrag omfattas förordningen som gäller både när felaktiga uppgifter lämav nats grund oaktsamhet och av uppsåt. Vidare reglerar förordav ningen hur stora avdrag som skall göras av ersättningen och villkoren

8 l4-0901

202 Kapitel 11

för återbetalning samt hur kontroll av ansökan skall utföras. Det är en fördel att ha ett enhetligt system för alla stöd som har EG-anknytning. Detta under förutsättning att de ansvariga myndigheterna i Sverige är konsekventa och gör det lättare för den som skall ansöka ersättom ning med bl.a. enhetliga blanketter och enhetliga påföljder av felaktiga uppgifter. I dag finns inte några gemensamma straffpåföljder för brottsligt förfarande inom EG. Separata nationella regler gäller och dessa kan vara olika i medlemsländerna. Enligt utredningen bör ett enhetligt system för straffpåföljder tillämpas när felaktiga uppgifter lämnats i uppsåt att erhålla ersättning. Reglerna för miljöersätmingen enligt förordningen 207892 skiljer sig från reglerna om t.ex. djurbidrag, bl.a. på det sätt att jordbrukaren åtar sig att under 5 år sköta marken i enlighet med gällande villkor. Om jordbrukaren efter något eller några år inte längre önskar fullfölja programmet saknas förutsättning för att ersättning skall betalas ut. Situationen kan inte jämföras med de fall då oriktiga uppgifter lämnats. Det bör därför övervägas hur denna situation bör hanteras och vilka sanktioner som då bör tillämpas. Utredningen har övervägt olika altemativ. Om ersättning lämnas årsvis kan det medges att utbetalad ersättning för tidigare år får behållas men att det inte betalas ut någon ersättning för kommande år. Det blir då emellertid de facto inte ett femårigt åtagande man gör. Ett annat alternativ är att redan utbetalad ersättning helt eller delvis krävs tillbaka om jordbrukaren inte fullföljer programmet. I det fall felaktiga uppgifter lämnats i uppsåt att erhålla ersättning som vederbörande inte är berättigad till skall enligt utredningen full återbetalningsskyldighet föreligga. Jordbrukare avbryter miljöersom sättningsprogrammet innan femårsperiodens slut bör inte kunna återansluta företaget förrän efter utgången av femårsperioden. Det bör emellertid, enligt utredningen, i vissa situationer möjligt att medvara ge att det femåriga åtagandet avbryts utan några påföljder. Detta gäller främst vid generationsskifte, försäljning, sjukdomsfall eller liknande.

Kapitel 12 203

12 Administration

12.1 Myndigheternas nuvarande arbetsfördelning och

samverkan

Utredningen skall enligt direktiven lämna förslag till hur programmet för miljöersättning skall administreras. Enligt nuvarande ansvarsuppdelning har Statens naturvårdsverk förvalmingsansvar för det anslag som används för bl.a. skötsel och vård av nationalparker, naturreservat och för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet NOLA samt för det anslag används för landskapsvårsom dande åtgärder. I det sistnämnda arbetet deltar också Riksantikvarieämbetet och Statens jordbruksverk. Målet med det förstnämnda anslaget är att skydda, bevara och vårda särskilt utvalda naturvårdsobjekt samt att uppfylla särskilda naturvårdsmål. Målet för det andra anslaget är att bidra till att förverkliga miljömålen i livsmedelspolitiken. Jordbruksverket har sektorsansvaret för miljöfrågor inom jordbruksoch odlingslandskapet. Detta innebär bl.a. att ansvara för programarbetet med att minska användningen av bekämpningsmedel och växtnäringsläckaget samt för bevarandet av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Riksantikvarieämbetet är central förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljövård. Myndigheten skall bevara och levandegöra minnet av äldre tiders kultur i Sverige. När sektoremas miljöansvar diskuteras är det viktigt att skilja mellan det ansvar som åvilar näringen inom olika ekonomiska verksamheter och den ansvarsfördelning som råder mellan miljömyndigheter och sektorsmyndigheter. Kärnan i sektorsansvaret är näringens ansvar för att medverka till en ekologisk anpassning verksamheten i syfte av att uppfylla miljömålen för sektorn i fråga. Den andra kämfrågan är ansvarsfördelningen mellan miljömyndighetema och sektorsmyndighetema. Ansvarsfördelningen mellan natur-kulturmiljövårdsmyndigheterna och sektorsmyndighetema har behandlats bl.a. i prop. 199394:30 Strategi för biologisk mångfald. Miljömyndighetemas främsta uppgift de övergripande är att ange målen och utvärdera sektorernas arbete. Miljömyndighetema har det

204 Kapitel 12

övergripande förrätt samlat utvärdera utvecklingen mijö-

ansvaret området, att uppmärksamma nya hot samt att vara pådrivande i mijöarbetet. Miljömyndighetema har därutöver en viktig roll genom att de ned egna arbetsinstrument kompletterar insatser som görs inom sektorerna. Ett av dessa arbetsinstrument är inrättande av nationalparken na turreservat och andra skyddade områden. Ett annat arbetsinstrument är de ekonomiska incitament som i dag ges genom avtal om landskapsvård och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Sektorsmyndighetemas roll i arbetet med natur- och kulturvärden är att ta initiativ till insatser och åtgärder, utarbeta sektorsplaner för genomförande av åtgärder, följa upp resultaten samt sprida kunscap och utbildning inom näringen om mål och åtgärder. På regional myndighetsnivå ligger huvudansvaret för bevarandet av natur- och kulturvärden på landets 24 länsstyrelser. Jordbruksregleringen inom EU kommer att ställa krav på förändring av administrationens nuvarande omfattning och inriktning. Efizs regelverk är i stor utsträckning mera detaljerade och omfattar fler områden än den nuvarande och även den tidigare svenska jordbrtksregleringen. EG:s anslag inom den gemensamma jordbrukspolitiken betala; ut genom jordbruksfonden FEOGA. FEOGA är uppdelad i en garartioch en utvecklingssektion. Miljöersättningsprogrammet finansieras från garantisektionen. EU ställer krav på hur dessa stödforrner skall hanteras, t.ex. sista ansökningsdatum, den andel av stödärenden som skall kontrolleras och när kontrollen skall göras. Miljöersättning får stor betydelse för jordbruket. Merparten av de arealer som bedöms komma i fråga för miljöersättning kommer otkså att erhålla arealbidrag eller annat sätt vara av betydelse inom stödgivningen, t.ex. för djurbidrag.

12.2 Utgångspunkter

Det har inte varit möjligt att den korta tid som stått till utrednngens förfogande att göra en konkret analys av hur de berörda myndigheterna nu arbetar och samarbetar. Utredningen har valt att stucera instruktioner, propositioner, utskottsutlåtanden samt att diskutera med berörda myndigheters experter i utredningen. Detta tillvägagångssätt

Kapitel 12 205

har gjort det möjligt att bedöma och arbetsfördelningen melansvarslan myndigheterna. En principiell utgångspunkt för utredningens förslag är att en myndighet bör ha för såväl planering verkställighet inom sitt ansvar som verksamhetsområde. För vissa områden gäller emellertid att allmänna riktlinjer för verksamheten inte leder till direkt myndighetsutövning. Riktlinjerna utgör i stället grunden för konkreta beslut om t.ex. lagstiftning och bidrag. Dessa beslut är i sin tur grunden för den direkta myndighetsutövningen. Därav följer att den eller de myndigheter som får i uppdrag att göra den övergripande miljöplaneringen inte skall mot denna uppgift svarande verkställighetsuppgift. ges en Inom EG-kommissionen finns planer på att kräva att en instans i varje land skall fungera s.k. fondkoordinator för stöd och ersättsom ning inom FEOGA:s garantisektion. Regelsystemet för fondkoordinator väntas i kraft vid tidpunkten för Sveriges eventuella medvara lemskap i EU. Den myndighet som blir fondkoordinator skall bl.a. för att EG:s författningsbestämmelser tillämpas lika och att alla svara stöd och ersättning behandlas lika. Utredningen anser mottagare av det lämpligt och skäligt myndighet under regeringen får ansvaatt en gentemot EU for administrationen av rnarknadsregleringama samt ret de stöd och ersättningar finanserias genom garantisektionen och som som riktar sig till jordbruk och trädgård. Samarbetet med EU skulle enligt utredningen även underlättas om antalet utbetalningsställen per medlemsland är så litet som möjligt. Ett utbetalningsställe bör för att utbetalningar är korrekta och ansvara överensstämmer med EG:s regler. Även vissa delar av hanteringom t.ex. arbetet med fysisk kontroll kommer att handhas av andra en, myndigheter bör utbetalningen göras av ett utbetalningsställe. För att exemplifiera sitt synsätt administrationen av programmet för miljöersättning har utredningen vid analysen valt att gruppera berörda myndigheter runt programomrâdena biologisk mångfald, kulturvärden och resurshushållning. Av myndigheternas samlade verksamhet inom dessa programområden har utredningen koncentrerat sig funktionerna planering och tillsyn, information och rådgivning samt utbildning och utvärdering. En principiell utgångspunkt för utredningens överväganden är att möjligt det samlade ansvaret för ett programområde till en om ge myndighet. Vidare borde strävan vara att likartade funktioner om

206 Kapitel 12

möjligt hålls samman organisatoriskt. Tillämpningen av denna princip resulterar i två principiellt olika lösningar. En strikt tillämpning av programområdesmodellen innebär att inom varje programområde ges en myndighet ansvaret för de fyra utvalda funktionerna. Lösningen enligt funktionsmodellen ger för varje funktion, i sin renodlade variant, en myndighet det samlade ansvaret för samtliga programområden.

12.3 Utredningens förslag

Programområdesmodellen skulle i det använda exemplet ge ett renodlat ansvar till olika myndigheter för olika miljötjänster. Den ansvarsfördelning som programområdesmodellen ger försvårar emellenid den helhetsyn och samordning mellan prograrnområden som utredningen har som utgångspunkt för sin analys och som utredningen strävar efter i sina förslag. Oklarheter råder om var den ena myndighetens uppgift slutar och var den andras tar vid. Planering och tillsyn som rör sambanden mellan verksamhetsområdena behandlas enligt denna modell av samtliga tre myndigheter. En samlad översikt och planering förutsätter en analys över alla tre verksamhetsområdena. En samlad bedömning erfordras om satsningama på resp. verksamhetsområde skall bli den bästa från samhällets synpunkt. Funktionsmodellen fyller denna strävan bättre. Detta innebär att de utpekade myndigheterna inte endast samarbetar utan också måste göra utredningar, analyser och förslag gemensamt. Utredningen förordar funktionsmodellen. En myndighet måste dock utpekas som huvudansvarig for det gemensamma arbetet. Många av de befintliga miljöproblemen bottnar i den sektoriserade ansvarsfördelningen där de organisationer som har ansvar för förvaltningen av naturresurser är skilda från de organisationer som har ansvar för den ekonomiska förvaltningen. Miljöersättning är ett av de instrument som står till förfogande för att nå de miljömål som samhället ställt upp för jordbrukssektom. Möjligheterna att nå dessa miljömål förbättras avsevärt om de jordbrukspolitiska och de miljöpolitiska styrmedlen samordnas och samverkar. Från den synpunkten är miljöersättning en viktig och integrerad del jordbruksav politiken. Utredningen anser det nödvändigt att Jordbruksverket under regeringen får ansvaret gentemot EU för administrationen av de stöd och ersättningar som finansieras genom FEOGAzs garantisektion

Kapitel 12 207

och som riktas till jordbruk och trädgård. Enligt utredningen är det därför naturligt att det centrala myndighetsansvaret för administrationen av jordbrukets miljöersättningsprogram också ges till Jordbruksverket. Den huvudsakliga fördelen med detta alternativ är att myndigheterna i sitt arbete med den samlade planeringen av programmet kan ha direkt nytta av det egna tillsynsarbetet. Nackdelen är att de problem som för sin lösning kräver samverkan mellan två eller flera programområden kan komma att uppmärksammas mindre än om den övergripande planeringen äger rum inom en och samma organisation. Genomförandet av EG:s författningar kan omfatta behov av olika slag av författningsreglering i Sverige. Detta arbete måste utföras av regering och riksdag. En långsiktigt god måluppfyllelse förutsätter att Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen garanteras tillbörligt inflytande i det närmare anvisnings- och regelarbete som kan komma att erfordras. Med ledning av regeringens förordning bör därför föreskrifterna för miljöersättningen utfärdas av Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen. Huvudproblemet vad gäller information och rådgivning är inte ansvars- och arbetsfördelning utan samordning. När det gäller information och rådgivning är det viktigt att särskilja informations- och rådgivningsinsatser för de personer som skall delta i arbetet med att genomföra programmet för miljöersättning och de personer som är mottagare av ersättning och i behov av information och utbildning. Ansvaret for utbildning av handläggare av miljöersättningsprogrammet bör åvila resp. myndighet. I syfte att underlätta statsmaktemas prioritering av stöd för denna utbildning bör, enligt utredningen, regeringen utfärda anvisningar rörande obligatoriskt samråd mellan Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen i fråga om myndigheternas anslagsframställning vad gäller dessa utbildningsinsatser. Det samarbete som basis av tilldelade resurser bör äga rum kan i fråga om planering och genomförande göras i former som myndigheterna själva bestämmer om. Jordbmksverket har sektorsansvaret för miljöfrågor inom jordbruket och odlingslandskapet. En av uppgifterna för myndigheten med sektorsansvar är att sprida information och kunskap inom näringen om miljöersättningsprogramrnets inriktning och villkor. Ansvaret för

208 Kapitel 12

information och utbildning som riktar sig till jordbrukare bör därför åläggas Jordbruksverket efter samråd med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen. När det gäller den samlade utvärderingen av programmet för miljöersättning kapitel 13 är det viktigt att denna inte görs Jordbruksav verket. Utvärderingen bör göras av Riksrevisionsverket efter samråd med Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen. Däremot svarar naturligtvis resp. myndighet för den löpande uppföljningen. På det regionala planet ger den samordnade länsförvaltningen en naturlig grund för en samordning av de olika verksamheterna.

Kapitel 13 209

13 Uppföljning, utvärdering och omprövning

Det miljöersättningsprogram som utredningen föreslår innebär både kvalitativt och kvantitativt en signifikant förändring av den hittillsvarande jordbrukspolitiken. Den miljöproñl som det föreslagna miljöersätmingsprogrammet har, gör att den framtida jordbrukspolitiken tillsammans med en delvis ny regionalpolitik kommer att ställa jordbrukaren i en ny situation. Hur jordbrukaren kommer att reagera på de föreslagna signalerna kan inte förutses med bestämdhet. Utredningen har gjort en rad antaganden om den framtida utvecklingen av olika faktorer. Dessa påverkar det beräkningsunderlag som utredningens bedömningar av lämpliga ersättningsnivåer och anslutningsnivåer för de olika åtgärderna baseras på. Bland de viktigaste faktorerna påverkar vilka effekter de föreslagna åtgärderna komsom mer att få kan nämnas: EG:s framtida jordbruks- och miljöpolitik, de regionala effekterna av den nya jordbrukspolitiken samt omvärldsfaktorer som t.ex. den framtida växelkursen, prisutveck- lingen och den tekniska utvecklingen.

Kunskaperna dessa faktorer är i vissa fall begränsade. Ett miljöerom sättningsprogram av den föreslagna omfattningen kan därför inte utformas med utgångspunkt i en entydig bedömning om lämpliga ersättningsnivåer eller entydiga prognoser om anslutningen till enskilda program. Det går alltså inte att i förväg exakt bedöma konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna i alla avseenden. Detta får emellertid inte hindra att de ur samhällets synpunkt önskvärda åtgärderna genomförs. Miljöersättningsprogrammet bör ses som en strategi som bedöms kunna förverkliga uppsatta mål där, grund av osäkerheten, onödiga men bindningar för framtiden i möjligaste mån bör undvikas. Mot denna bakgrund anser utredningen det vara av vikt att inte ge målen för miljöersättningsprogrammet en sådan bindande utfomming att inte reella

210 Kapitel 13

möjligheter finns att ändra inriktningen till följd kunskap och av ny nya erfarenheter. Miljöersättningsprogrammet bör löpande följas Därutöver upp. finns det enligt utredningens bedömning skäl att programmet ges en samlad utvärdering som kan ligga till grund för en omprövning av mål och inriktning om 3 år.

13.1 Löpande uppföljning

När det gäller en så omfattande plan som miljöersätmingsprogrammet får den administrativa organisationens förmåga att hantera programmet på ett effektivt sätt stor betydelse. Ett antal berörda centrala, regionala och lokala organ måste ges möjlighet att överblicka den totala verksamheten för att kunna inordna sina insatser på lämpligt egna sätt. Om en viss del av verksamheten utvecklas på ett sätt inte som främjar helheten måste detta upptäckas snabbt och sarnordningsåtgärder sättas in. Varje berörd myndighet har självklart ett med ansvar att uppmärksamhet löpande följa utvecklingen utifrån det förvaltningsansvar som myndigheten har. Det kan t.ex. gälla sammanställningar av utfallet av miljöersättningsprograrnmet, den årliga resultatredovisningen, kontroll- och sanktionssystemen etc. Utredningen föreslår att Riksrevisionsverket får i uppdrag att för de föreslagna åtgärderna i programmet utforma utvärderings- och uppföljningsprogram som skall syfta till att myndigheterna till hjälp i den löpande uppföljvara ningen. Den biologiska mångfalden och de övriga natur- och kulturvärden som skall bevaras i odlingslandskapet beror i stor utsträckning på hur många gårdar som har kreatur, gårdarna är belägna och kreavar var turen betar i landskapet. Dessa frågor måste följas med stor uppmärksamhet om målen med att bevara natur- och kulturvärden i landskapet skall uppnås. Klenodema bland befintliga, naturliga slåtter- och betesmarker bör därvid ägnas speciell uppmärksamhet. Utredningen gör bedömningen att de tilläggsbelopp lämnas för slåtter- och betessom mark i klass A bör medföra att de kan bevaras för framtiden. Skulle klenodema inte fångas upp av det föreslagna ersättningssystemet bör ytterligare åtgärder vidtas för att säkerställa bevarandet dessa av marker. Därutöver behövs fortlöpande bevakning de inforen av att mations-, rådgivnings- och utbildningsinsatser erfordras som för att

Kapitel 13 211

genomföra miljöprogrammet ges en tillräcklig omfattning och utförs tillfredsställande.

13.2 Samlad utvärdering och omprövning

Den omfattning som resursinsatsema föreslås få, motiverar enligt utredningen, att en samlad utvärdering görs av det föreslagna miljöersättningsprogrammet. Eftersom utredningen föreslagit att Jordbruksverket bör få det centrala myndighetsansvaret för genomförandet av miljöersätmingsprogrannnet bör ansvaret för utvärderingen inte läggas på Jordbruksverket. Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen har också viktiga verkställighetsuppgifter i miljöersättningsprogrammet. Utredningen föreslår därför att Riksrevisionsverket bör få i uppgift att efter samråd med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen och Jordbmksverket utvärdera miljöersättningsprogrammet. Utredningen vill peka på vissa frågor som bör ägnas speciell uppmärksamhet. Utgångspunkten för utredningens förslag är dels de svenska miljömålen och det behov av åtgärder som finns för att nå dessa mål, dels de krav som EG:s förordning 207892 ställer det miljöersättningsprogram som skall upprättas för Sverige vid ett eventuellt EU-medlemskap. Upprättandet och genomförandet av miljöersättningsprogrammet bygger enligt förordningen på samhällets intresse av att ersätta jordbrukaren för uppoffringar som görs för att tillhandahålla vissa miljötjänster eller miljönyttigheter öppet och varierat landskap, bevara biologisk mångfald och kulturvärden, minska kväveläckaget, minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel som saknar en traditionell marknad. Jordbrukamas bedömning av fördelarna med olika åtgärder kan av flera skäl skilja sig från samhällets bedömning. En bedömning av åtgärdsprogrammets effektivitet bör göras. Programmets effekter på miljötillståndet och samhällets kostnader för att uppnå dessa effekter måste utvärderas. Programmets måluppfyllelse bör analyseras. Där konkreta mål uppställts bör måluppfyllelsen utvärderas. Där det inte varit möjligt att ställa upp kvantitativa mål bör utvärderingen leda till en bedömning av huruvida de kostnader som programmet medför är rimliga jämfört med det samhälleliga värdet av de effekter som programmet resulterar

212 Kapitel 13

Effektiviteten i det system för kontroll och sanktioner som kommer att användas bör också utvärderas. Det svenska jordbruket kommer i framtiden att möta en rad nya styrmedel. Det föreslagna miljöersättrtingsprograrrunet skapar goda förutsättningar driva bärkraftiga jordbruk och kombinationsföreatt i bättre samklang med ekologiska grundprinciper. Skall man lycktag i denna strävan bör de olika styrmedlen samordnas så att uppsatta as mål kan nås på ett effektivt sätt. Behovet av samordning mellan programelement i miljöersätmingsprogrammet och samordning med andjordbrukspolitiska styrmedel bör därför också vara föremål för utra värdering. Utredningen finner det angeläget att mål och inriktning av miljöersättningsprogrammet omprövas efter 3 år. Underlag för denna omprövning programmet bör bl.a. utgöras den fortlöpande uppföljav av ning miljöersättningsprogrammets genomförande som varje beav rörd myndighet gör och den utvärdering som Riksrevisionsverket föreslås för. Underlaget för en sådan omprövning bör lämnas svara Riksrevisionsverket i samråd med Naturvårdsverket, Riksantikav varieämbetet, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket.

Kapitel 14 213

14 Kostnader och finansiering

14.1 Behov av administrativa resurser

F örutsâttningar Ett medlemsland skall finansiera utgifterna för administrativ hantering och kontroll av stöd från jordbruksfonden FEOGA med nationella medel. Enligt utredningen bör länsstyrelserna handlägga och besluta om S-årig resp. 20-årig miljöersättning. Statens jordbruksverk handlägoch beslutar de årliga ansökningarna för utbetalning av ersättger om ningama. Denna verksamhet samordnas med arealstöden i IAKS. Ett beslut miljöersättning skall omfatta alla de former av miljöom ersättning jordbrukaren ansöker om. Ansökningar om ersättning som för bevarande biologisk mångfald och natur- och kulturmiljön, utav rotningshotade husdjursraser samt ersättning för anläggning av våtmarker kommer i normalfallet att kräva besök på gårdarna. För övriersättningsberättigade åtgärder torde olika administrativa kontrolga ler vara tillräckliga. Författningsreglering och ansökningsförfarande torde underlätta planeringen och genomförandet av gårdsbesöken likhanteringen i övrigt. Handläggningstiden för ansökningar som som

kräver gårdsbesök beräknas att uppgå till 0,5-1 dagansökan. Övriga

ansökningar bedöms kräva ungefär 0,1 dagansökan. Antalet företag med ansökningar som kräver gårdsbesök uppskattas till 40 000. Antalet företag med ansökningar som inte kräver gårdsca besök bedöms uppgå till ca 20 000. Dessa bedömningar gäller vid slutet av den första femårsperioden.

Regionalt resursbehov Det administrativa resursbehovet kommer att vara mycket stort under år 1995. Detta gäller särskilt under vinternvåren. Utredningen bedömer att 75 % av företagen 40 000 resp. ca 20 000 ansöker ersättning under år 1995. Behovet av administraom tiva vid länsstyrelserna för handläggning av dessa ansökningresurser

214 Kapitel 14

ar beräknas till 100 årsverken. Därtill kommer ca 20 årsverken för allmän information till jordbrukare miljöersättningsprogrammet. om År 1996 och följande år minskar behovet av administrativa resurser. Under dessa år uppskattas det administrativa resursbehovet till ca 40 årsverken. För särskild kvalitetskontroll och information miljöom ersättningsprogrammet beräknas ca 15 ârsverken. Det kan i sammanhanget framhållas att det utbildnings- och rådgivningsprogram som föreslås i kapitel 10 kommer att kräva omfattande resursinsatser under perioden 1995-1999.

Centralt resursbehov För genomförande av miljöersättningsprogrammet, information och besvärshantering samt uppföljningsaktiviteter bedömer utredningen att Jordbruksverket behöver 5 årsverken samt Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet vardera 2 årsvcrken. Härtill kommer kostnader

för infonnationsmaterial och inledande utbildning länsstyrelseper-

av sonal om ca 7 miljoner kronor. Som framgår av kapitel 12 skall de årliga ansökningarna och utbetalningama för miljöersättningsprograrnrnet samordnas med arealstödet. Resursema för detta uppskattas till 10 årsverken. Dessa avser granskning, stansning, kompletteringutredning av felaktiga ansökningar och kontroll av utbetalningslistor för 60 000 företag. Fältm.m. ca kontrollens resursbehov är svårt att uppskatta innan ett detaljerat regelverk är klart. Fältkontrollen skall så långt möjligt samordnas som med kontroll av övriga jordbrukspolitiska arealstöd för spannmål, oljeväxter och träda. Utredningen bedömer att ca 20 årsverken behövs för den faltkontroll som är knuten till miljöersättningsprogrammet. Fältkontrollen utförs av länsstyrelsemas personal.

Kostnader År 1995 bedöms kostnaderna för miljöersättningsprogrammet att uppgå till ca 60 miljoner kronor för länsstyrelsemas administration m.m., ca 16,5 miljoner kronor för central administration och inforrnation samt ca 10 miljoner kronor för faltkontroll. Under följande år beräknas den årliga administrationskosmaden till ca 27,5 miljoner kronor vid länsstyrelserna, 9,5 miljoner kronor för central administra-

Kapitel 14 215

tion och 10 miljoner kronor för faltkontroll. Sammanlagt uppgår den årliga kostnaden, 47 miljoner kronor, till ungefär 1,5 % av den totala ersättningsvolymen. En del av dessa administrationskosmader m.m. torde kunna finansieras med de administrativa resurser som frigörs när nuvarande ersättningar för landskapsvård fasas in i miljöersättningsprogrammet. Härutöver uppkommer vissa andra utgifter i samband med administrationen av miljöersättningsprogrammet. Medlemsstaten betalar ut miljöersättning som en förskottsbetalning för FEOGA:s räkning och erhåller ersättning från fonden 1,5-2 månader efter utbetalningstillfallet. För staten uppstår således räntekostnad vid nuvarande en som ränteläge samt maximalt utnyttjande av miljöersättningsprogrammet uppgår till ca 20 miljoner kronor per år.

Infasning av NOLA och landskapsvårdsersättning Utredningen föreslår att, vid ett EU-medlemskap, tre nya ersättningsformer införs för bevarande biologisk mångfald i ängs- och hagav marker samt för övriga natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. De befintliga avtalen för NOLA- och landskapsvårdersättningen som motsvarar de av utredningen föreslagna ersättningsprogrammen är numera vanligen femåriga. I huvudsak har dessa medel använts som ersättning för bevarande av natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. I vissa fall har ersättning lämnats för bevarande av ett levande och öppet landskap. Vid ett EU-medlemskap upphör 1990 års livsmedelspolitiska beslut och EG:s jordbrukspolitik gäller fr.o.m. den dag Sverige är medsom lem. Detta innebär att den svenska avregleringen som påbörjades år 1990 avbryts och att förutsättningarna för att bevara ett levande och öppet odlingslandskap förändras. Vid ett EU-medlemskap blir det möjligt att ersätta jordbrukare för att bibehålla jordbruket i mindre gynnade områden med hjälp av andra medel än NOLA- och landskapsvårdsersättning. Flertalet av de jordbrukare som för närvarande får NOLA- eller landskapsvårdsersättning kommer att bli ersättningsberättigade inom ramen för EG:s förordning om miljöersättning. Med anledning av att EG medfinansierar 50 % miljöersätmingen till jordbrukama finav ner utredningen det lämpligt att överföra de gamla avtalen till nya

216 Kapitel 14

beslut i samband med att det nya programmet för miljöersättning införs. Enligt utredningens bedömning sker detta lämpligast genom att jordbmkama erbjuds ersättning för en ny femårsperiod fr.o.m. tidpunkten för medlemskap under förutsättning att marken klassificeras som bevarandevärd enligt de nya kriterier som utredningen föreslår. För att undvika att detta missgynnar ett större antal jordbrukare föreslår utredningen att jordbrukare, som för närvarande erhåller ersättning som överstiger den av utredningen föreslagna ersättningsnivån för ängs- och hagmarker eller övriga natur- och kulturvärden, lämnas ersättning som motsvarar den högre nivån för den tid som återstår av den tidigare avtalsperioden. Det nya beslutet kommer dock att avse en hel femårsperiod. För den nya beslutsperioden bör ersättningen motsvara den nya ersättningsnivå som utredningen föreslår för ängs- och hagmarker m.m.

14.2 Finansiering

De totala kostnaderna för olika åtgärder inom jordbruket budgetåret 199495 uppgår till ca 5 300 miljoner kronor. Kostnaderna finansieras delvis via statsbudgeten och delvis via olika avgifter. De tyngsta kostnadspostema avser de s.k. direktbidragen och stödet till jordbruket i norra Sverige som uppgår till ca 1 800 resp. l 000 miljoner kronor. Andra betydande kostnader är åtgärder på miljöområdet som kan uppskattas till ca 400 miljoner kronor inkl. ersättningar för landskapsvård 250 miljoner kronor. Vid ett EU-medlemskap kommer ett flertal av nuvarande statliga stöd till jordbrukssektom att upphöra. Samtidigt kommer nya stöd att införas varav vissa till fullo finansieras genom EG:s gemensamma budget, medan vissa andra stöd förutsätter en nationell medfinansiering. I vilken utsträckning de sålunda frigjorda medlen kommer att kunna tas i anspråk för delfinansiering av stöd inom EU är en fråga för statsmakterna att avgöra. Utredningen kan emellertid konstatera att förändringarna innebär att de nu föreslagna åtgärderna på miljöområdet kan genomföras utan att kostnaderna för jordbrukets huvudtitel totalt sett ökar.

Litteraturförteckning 217

Litteraturförteckning

Alexandersson H, Ekstam U, Forshed N 1986 Stränder vid fågelsjöar Om fuktängar, mader och vassar i odlingslandskapet. LT:s förlag Arbetsgruppen för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige 1991 Jordbruket i Norra Sverige, Ds 1991:80 Blomkvist N, Strömberg LG, Berg K, Bergström C 1993 Vad berättar en by Om äldre kulturmiljösystem i odlingslandskapet, Riksantikvarieämbetet Drake L 1993 Relations Among Environmental Effects and Their Irnplications for Efficiency of Policy Instruments an Economic Analysis - Applied to Swedish Agriculture. Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet

EG-Konsekvensutredningen Samhällsekonomi 1994 Sverige och Europa En samhällsekonomisk Konsekvensanalys, - SOU 1994:6 EG-Konsekvensutredningen Miljö 1994 EU, EES och miljön, SOU 1994:7 Ekstam U, Aronsson M, Forshed N 1988

Ängar Om naturliga slåttermarker i odlingslandskapet, LT:s

förlag

Ekstam U, Forshed N 1992 Om hävden upphör Kärlväxter som indikatorater i ängs- och hag- marker, Naturvårdsverket Eriksson M, Hedlund L red. 1993 Biologisk mångfald, Naturvårdsverket, Rapport 4138 The European Community 1992 Towards Sustainability, A European Community program on policy and action in relation to the environment and sustainable development

9 14-0901

218 Litteratuçförteckning

Utredningen för införande av miljöavgift på kadmium i handelsgödsel 1992

Mindre kadmium i handelsgödsel,.SOU 1992:14

Utredningen om kostnadema för miljövården 1978 Miljökostnader, miljön i samhällsekonomin kostnadsslag, kost- nadsfördelning, styrmedel, SOU 1978:43 Gustavsson R, Ingelög T 1994 Det nya landskapet kunskaper och idéer naturvård, skogs- - om odling och planering i kulturbygd, Skogsstyrelsen Hasund KP 1992 Generell och värdedifferentierad arealersättning. Förslag till ersättningssystem för jordbruksmarkens kollektiva nyttigheter, Naturskyddsföreningcn Hasund KP, Jonasson L 1993 Jordbruket och miljö. Sverige och den Europeiska miljöpolitiken red. Lidmark AM, Naturvårdsverket Jemelöv A, Kågeson P 1992 Biologisk mångfald i Sverige. Hur klarar vi uppdraget Miljövårdsberedningens Rapport 1992:3 Johansson O, Ekstam U, Forshed N 1986 Havsstrandängar skötsel av naturtyper, LT:s förlag - Johansson O, Hedin P 1991 Restaurering av ängs- och hagmarker, Naturvårdsverkets förlag Jonasson L 1992 Lönar sig EG och hur går vi in Bolin O Swedenborg B red., 1992, Mat till EG-pris, SNS förlag, Stockholm Jonasson L 1993 Mathematical programming as a prediction tool-application and evaluation of two Swedish agricultural sector models. Rapport 45, Institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet Jordbruksverket 1992 Jordbruket i EG, EG:s jordbruksreform. Rapport 1992:13

Litteraturförteckning 219

Jordbruksverket 1992 Miljöavgifter, bekämpningsmedel, handelsgödsel. Rapport 1992:41

Jordbruksverket 1993 Utvärdering den livsmedelspolitiska reformen. Rapport 1993:9 av Jordbruksverket 1994 Åker- och gårdsmiljöer Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet KRAV 1993 KRAVregler 1993 Lindal AH, Persson G, Olsson H 1993 Eutrofrering svenska kustområden samt omgivande hav: tillav stånd, utveckling, orsak och verkan. Naturvårdsverket, Rapport 4151 Miljöavgiftsutredningen 1990 Sätt värde på miljön Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. SOU 1990:59 Naturvårdsverket 1991 Medel för bevarande av odlingslandskap. Allmänna råd 91:5 Naturvårdsverket 1993 Hur ska Sverige må år 2020 Framtidsscenarier över Sveriges miljö. Rapport 4104 Naturvårdsverket 1993 Naturvård. Underlagsrapport till Naturvårdsverkets aktionsprogram Miljö 93. Rapport 4210 Naturvårdsverket 1993 Ett miljöanpassat samhälle. Naturvårdsverkets aktionsprogram Miljö 93. Rapport 4234 Naturvårdsverket 1993 Jordbruk och miljö. Underlagsrapport till Naturvårdsverkets aktionsprogram Miljö93. Rapport 4208

Naturvårdsverket 1993 Nordens miljö -tillstånd, utveckling och hot. Monitor 13

i få

220 Litteraturförteckning

Naturvårdsverket 1993 Eutrofiering av mark, sötvatten och hav. Rapport 4134 Omställningskommissionen 199221

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindu-

stn för EG förslag om vegetabiliesektom, livsmedelssektom och den ekologiska produktionen. SOU 1992:87 delbetänkande Omställningskommissionen 1992b

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindu-

stri för EG förslag om animaliesektom. SOU 1992:125 - Omställningskommissionen 1993

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindu-

stn för EG. SOU 1993:33 slutbetänkande Rabinowicz E 1993 Konsekvenser för EG-medlemskapet för jordbruket och livsmedelssektom. Rapport till EG-konsekvensutredningen, Samhällsekonomi Regeringens proposition 198788:85 Om miljöpolitiken inför 1990-talet Statistiska centralbyrån 1993 Naturmiljön i siffror, Fjärde utgåvan Statistiska centralbyrån 1993 Jordbruksstatistisk årsbok 1993 Sveriges lantbruksuniversitet 1994 Skadedjur, växtsjukdomar och ogräs. 35:e svenska växtskyddskonferensen, Uppsala 26-27 januari 1994

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 1993:129

för stöd enligt EG:s Utredning om svenskt program

förordning miljövänliga jordbruksmetoder och

om

bevarandet av landskapet

Dir. 1993:129

Beslut vid regeringssammanträde den 25 november 1993

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag Jag föreslår utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag att en till ett svenskt för stöd enligt EG:s förordning EEG nr program 207892 miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landom skapet Council Regulation 207892 on agricultural production methods compatible with the requirements of the protection of the enviromnent and the maintenance of the countryside.

Utredningens utgångspunkter Ett övergripande mål för den svenska jordbrukspolitiken är en god hushållning med samhällets totala resurser. Miljömålet är att slå vakt

ett rikt och varierat odlingslandskap, bevara den biologiska mång-

om falden och minimera jordbrukets miljöbelasming grund av växtnåringsläckage och användning bekämpningsmedel. Det är viktigt att av odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Jordbruk skall bedrivas utifrån principen god och långsiktig hushållning om en med naturresursema. Sektorsansvaret för miljöfrågoma har lagts fast riksdagen. Jordbruket har i många avseenden positiva miljöeffekav

ter, inte minst genom det äldre odlingslandskapet, med betesmarker och ängar som bidrar till varierad landskapsbild och artrik en en och varierad flora och fauna. Negativa miljöeffekter har dock också uppstått. Särskilda åtgärdsprogram genomförs för minska jordbrukets att negativa miljöeffekter i fonn av näringsläckage och risker vid användning av bekämpningsmedel. Det ekologiska jordbruket bygger helhetssyn omfattar de en som ekologiska och sociala sidorna jordbruksproduktionen. Man efterav strävar bl.a. en produktion högkvalitativa livsmedel, miljö av en som tillgodoser husdjurens behov, ett kulturlandskap med artrikedom och genetisk mångfald, ett hushållande med naturresurser samt största möjliga recirkulation näringsämnen. Till det ekologiska jordbruket av lämnas särskilt stöd bl.a. i form av rådgivning och marknadsfrämjande åtgärder. Det har också tidigare lämnats omläggningsstöd till ekologiskt jordbruk. Kunskaper och erfarenheter från den ekologiska odlingen är av stort värde i arbetet med en ökad miljöanpassning det konventioav nella jordbruket. Något särskilt trädgårdspolitiskt miljömål har inte lagts fast. Sedan mitten av 1980-talet har dock trädgårdsnäringen i varierande utsträckning kommit att omfattas de miljöinsatser primärt av som avser jordbruket. Det bör finnas goda möjligheter för trädgårdsnäringen att ytterligare minska användningen bekämpningsmedel. av Riksdagen har beslutat att under budgetåren 199394-199596 avsätta 3 miljoner kronor om året för miljöförbättrande åtgärder på trädgårdsnäringens område. Medlen skall bl.a. användas för minska att användningen av bekämpningsmedel och för miljöinriktad rådgivning. Det beslutade stödet för ekologisk jordbruksproduktion lO miljoner kronor per år skall kunna användas även för stöd till ekologisk trädgårdsproduktion.

1990 års vsmedelspølitiska beslut

Med 1990 års livsmedelspolitiska beslut förutsågs att jordbruksproduktionen skulle anpassas till vad kunde avsättas inom landet vilsom ket skulle kunna medföra stora förändringar i odlingslandskapet. Medel anslogs därför till landskapsvård för att bevara vissa nationellt värdefulla miljöer med fastlagda kvaliteter från naturvårds- eller kul-

turmiljövårdssynpunkt. För budgetåret 199394 har 250 miljoner kroför sådana landskapsvårdande åtgärder. Särskild ersättning nor avsatts lämnas också för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet NOLA. Detta stöd syftar till att bevara biotoper med höga natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. Även Riksantikvarieämbetet har tilldelats särskilda medel, för närvarande 8 miljoner kronor, för vård av värdefulla kulturlandskapsavsnitt och särdrag i odlingslandskapet. En fortlöpande uppföljning den livsmedelspolitiska reforrnens miljöeffekter av Statens naturvårdsverk, Statens jordbruksverk och Riksantikgörs av varieämbetet. De delar landet i jordbmkspolitiskt avseende betecknas som av som Sverige har i det livsmedelspolitiska beslutet i princip undantanorra gits från den produktionsanpassning förväntades följa av reforsom Skälet till detta den betydelse jordbruket i norra Sverimen. var som har flera regionalpolitiska aspekter. Förutom den grundläggange ur de produktionen livsmedel bidrar jordbruket till att upprätthålla av sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur. En produktion i nor- Sverige är vidare betydelsefull för livsmedelsberedskapen och har ra därutöver viktig roll för att bevara landskapsbilden och de kultuen rella värden hör samman dänned. som

EG:s gemensamma jordbrukspolitik Sverige har ansökt medlemskap i EG. Det övergripande förom handlingsmålet jordbruksområdet är att en fullständig integrering med EGzs jordbrukspolitik skall ske från den dag gemensamma Sverige blir medlem. Det är också angeläget att Sverige även i fortsättningen kan upprätthålla sina höga ambitioner och standarder miljöområdet. Vid ett EG-medlemskap kommer Sverige att tillämpa EGzs gemenjordbrukspolitik. Denna politik medför förändrade förutsättsamma ningar för jordbruket och därmed sannolikt också andra miljöeffekter förknippade med jordbruksproduktionen jämfört med vad man kunde förvänta sig vid ett fullföljande 1990 års livsmedelspolitiska beslut. av Vilka miljöeffektema på jordbruksområdet blir vid ett EG-medlemskap beror dels de regler gäller vid ett medlemskap, bl.a. på som jordbruks- och miljöområdet, dels resultatet i medlemskapsförhandlingama. Faktorer kommer att ha betydelse i detta avseende är som

l 4

bl.a. storleken de svenska produktionskvotema och utformningen av stödet till jordbruket i norra Sverige och andra från jordbrukssynpunkt mindre gynnade områden i Sverige. I samband med EG:s senaste reform av den gemensamma jordbrukspolitiken infördes s.k. kompletterande stöd som bl.a. syftar till ett miljövänligt jordbruk och att bevara landskapet och landsbygden. Stöd lämnas bl.a. för att minska användningen av gödnings- och bekämpningsmedel och andra sätt extensifiera produktionen, att reducera nöt- eller fårbesättningamas storlek samt för att införa ekologiska produktionsmetoder. Stödet skall, inom de i förordningen angivna ramarna, utformas utifrån de nationella behoven på området. Generellt för detta miljöstöd gäller att varje land är skyldigt att erbjuda det till sina lantbrukare. I förordningen kriterier och anges maximinivåer för stödet och för EG:s medfinansiering. Normalt uppgår EG:s medfinansiering till 50 %. De nationella programmen får dock innehålla högre ersättningsnivåer. I sådana fall finansieras överskjutande belopp som ett nationellt stöd och måste andra natiosom nella stöd godkännas av EG-kommissionen. Zonprogram för miljöstöd skall upprättas för områden homogen av karaktär i fråga om miljö och natur. Detaljutforrnningen av programmen är en fråga för det enskilda medlemslandet. Vissa stödfonner kan få gälla generellt i hela landet. Zonprogrammen skall gälla för en period om minst fem år. Medlemsländema måste också redovisa en uppskattning av kostnaden för att genomföra Medlemsprogrammen. ländemas program skall godkännas EG-kommissionen. av För att EG:s kompletterande miljöstöd för Sveriges del skall kunna träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap är det angeläget att utarbeta ett nationellt program baserat svenska förutsättningar och prioriteringar. Jag föreslår därför särskild utredare tillatt en kallas för att utarbeta ett förslag till ett svenskt miljöprogram inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Programmet skall kunna träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap.

Utredningsuppdraget Utredaren skall lämna förslag till utformning av ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landskapet.

Utgångspunkten för utredaren bör de svenska miljömålen, och vara de behov finns inom natur- och kulturrniljövården, inom jordsom brukspolitiken. Utredaren bör vidare beakta vad regeringen anfört i propositionen strategi för biologisk mångfald prop. 199394: om en 30, särskilt i fråga jordbruket och odlingslandskapet. Utredaren om bör också överväga hur de specifika svenska behoven kan tillgodoses, och de existerande svenska miljöåtgärdema inom jordbruket och andstödforrner faller inom förordningens tillämpningsområde kan ra som utformas inom för programmet. Utredaren skall upprätta ett ramen förslag till och beskriva zonemas naturliga och miljömäszonprogram siga förutsättningar och deras strukturella karaktär. Utredaren skall också överväga vilka stödformer som är tillämpbara inom de olika

zonema. Behovet och utfominingen olika insatser, liksom deras samordav ning, skall analyseras mot bakgrund konsekvenserna av ett svenskt av EG-medlemskap särskilt med hänsyn till den gemensamma jordbrukspolitikens effekter de svenska miljömålen. Förhandlingsutfallet har givetvis stor betydelse. Utredaren bör i detta sammanhang uppmärksamt följa de pågående medlemskapsforhandlingama. Arbetet bör bedrivas i samråd med berörda myndigheter, organisationer och utredningar. Statens naturvårdsverk, Statens jordbruksverk och Riksantikvarieämbetet har i dag det övergripande ansvaret för landskapsvårdsersättningen.

Utredaren bör uppmärksamma vad som i dessa frågor anförts i Omställningskommissionens betänkande Åtgärder för att förbereda

Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG SOU 1993:33. I enlighet med vad anförts i 1993 års budgetproposition prop. som 199293:100 bil. 10, 24 bör det inom för ett program enligt s. ramen EG:s förordning miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet om landskapet ingå förslag till stöd för omläggning till ekologisk av ett produktion. Utredaren bör också studera förutsättningarna för ekolo-

giskt lantbruk i Sverige. Utredaren skall redovisa de förväntade administrativa konsekvendet föreslagna stödet samt hur kontrollen bör utformas. Härserna av

vid bör utredas hur de avtal tecknas för landskapsvårdsersätming

som och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet före medlemskapstidpunkbör utformas med avseende avtalstider med hänsyn till införanten det det programmet enligt EG:s regler. av nya

Utredaren skall vidare redovisa förväntade kostnader för programmet och dess administration, utvärdering och uppföljning och föreslå finansiering av förslagen. Utredaren bör redovisa sina förslag senast den 1 april 1994. Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:05 och direktiven att redovisa regionalpolitiska konseom kvenser dir. 1992:50.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag nu att regeringen bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordning- - av en 1976:119 med uppgift att utreda frågan svenskt - om ett program för stöd enligt EG:s förordning miljövänliga jordbruksmetoom der och bevarandet landskapet, av att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde annat utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Jordbruksdepartementet

Bilaga 2

30. 7. 92 Officialjournal theE of Communities No 215 85 L .

COUNClL REGULATION EEC No 207892

of 30June 1992

agricultural L L withthe ., ofthe, ofthe on p. r environment andthemaintenancethe of countryside

THE COUNCIL OFTHE EUROPEAN COMMUNITIES, Whereas the production ofproducts for non-food uses under

a C-mmunity set-aside scheme must complywith the

requirements of environmentalprotection; whereas, Having regard the Treaty to establishing the European and43 therefore, scheme this mustnot apply to such products; Economic Community, in and particular Articles42

thereof,

Whereas a scheme to encourage the introduction or Having regard the to proposal fromtheCommission , maintenance of particularfattningpractices help to may solve specificproblems ted to protection of the A of the European environment or the countryside and thus contribute to Having regard to the opinion Parliament 1, environmental policy goals;

Having regard theopinion to of theEconomic andSocial and mral in the Whereas many agricultural areas Committee P, r Jm en byns

soilerosion, flooding and forestfires; whereas theinstitution

Whereas requirements the of environmental protection are of special measures to encourage the upkeep of land can

an integral part of the common agricultural policy; reduce such risks;

Whereas measures to reduce agricultural production in the Wheteas becausethe of scale ofthe problems such L es Community must have a beneficial impact on the Community who shouldbe applicable to all farmers in the environment; undertake fattning methods which will protect. to use maintain prove theenvironment andthe countryside or Whereas many factors affect theenv whereas and to refrain fromfurther intensiñcation of agricultural , subject to very diverse pressures withintheCommunity; production;

Whereas an appropriate aid scheme would encourage Whereas the current set-aside scheme for arable land farmers to serve society as a wholeby introdu or , provided in for Article 2 of Regulation EEC No 232891 utinuingto use farmingpractices compatible with the hasbeen replaced provisions by inthe regulation: covering in... demands of protection of theenvironment and V the on organization of the markets; whereas appears natural urces andupkeep of the scape andthe l iateto 4 a forlong-tenn Countryside; n , environmental and set-uid:of agricultural landfor reasons

fortheprotection of natural resources; Whereas the introduction of an aid sch to age substantialreductionsin the use of fertilizers and

plant-protection products the or use of organic fattning Whereas the measures provided forin this Regulation must

methods can help not only to reduce agricultural pollution encouragefatmerstomakeundertakingsregardingfarming

butalso to adapt a number of sectors to market L J LI m: o I methods; ., r 1 andthereby enco V lessintensive production protection andmaintenance ofthe oountryside,

to contribute to balaneing the market; whereas the measures

animal eompensate farmers for any income losses caused by Whereas a reductionin farm livestoclt or in must environmental reductions in output andor inaeases in costs and for the proportion per hectare can help to aven dueto, from c L aofsheepand part they playin improving theenvironment; Å catde; wbereas, therefore, the extensiñcation scheme for

various 4 providedfor in Artide3 of Coundl , Whereas the introduction the Member States ofcodes of Regulation EEC No232891 of 15 July 1991 on should good agricultural practice can also help to make fattning improving the efficiency of agricultural structures practias compatible with the requirements of beincotporatedintheacheme underthis more Regulation; environmental protection;

O]No C300,21.11. 1991, p. 7. natural conditions Whereas the diversity oftheenvironment, P 0] No C94,13.4. 1992. indie various of the andthe structure of agriculture parts O] No 98,21. C 4. 1992, 25. p. Communitycallforthemumrespnovidedforcobeadapted;

O]NoL218,6. 8.1991, 1. p.

NoL21586 OfficialJournal theEuropean Communities 30. 92 7.

whereas theyshouldtherefore beimplemented withinthe contribute providing to appropriate income for - an framework of zonal progranunes for the managem of farmers.

agricultural abandoned or landandpossibly as part of

nationalregulations;

ThisCommunity aidschemeintended to promote:

Whereas boththeCommunity andtheMember States must

increase theireffort educate to farmers in, and informthem a the offarming practices whichreduce thepolluting use of,theintroduction of agricultural andforestryproduction effects of agriculture,factwhichalsocontributes. a methods compatible withtheenvironment, and particular in reducing production, improved marketbalance; to an regarding theapplication of codeofgoodfattning a practice

and organic farming; b v an environmentally favourable extensification of crop

farming,andsheepandcattlefarming,includingthe Whereas,order toguarantee the maximum effectiveness of Conversionarablelandinto of extensive grassland;

such yiugiammes, vital to ensure thattheresults are

redandmonitored regularly; c ways of using agriatlturalland which are compatible

withprotection and improvementtheenvironment, of Whereas such measures must contributetowardscertain thecountryside, thelandscape, natural resources, the specificenvironmental goals set out Community soil and genetic diversity;

legislation;

d the uplteep abandoned of farmlandandwoodlartds Whereas, given thatthe Community contribute the to to wherethis necessary for environmental reasons or financing ofthescheme, must beable ascertain to thatthe becausenaturalhazards of andfirerisks,andthereby implementing arrangements adopted the Member States avert thedangers associated withthedepopulation of contribute towards the attainment its of objectives; whereas agricultural areas; the structure of cooperation between theMember States and

theCommission introduced Article 29 of Regulation

EEC No425388 of 19 December 1988,layingdown e long-termset-aside of agricultural landfor reasons

provisions for implementing Regulation EEC No205288 connected withthe environment;

as regardscoordination of the activities of thedifferent

Structural Funds between themselvandwiththeoperations f land for public and leisure e. managem access of theEuropean Investment Bankandtheotherexisting activities; financial instruments O, shouldbeusedforthispurpose;

g education and training forfarmers in types of farming Whereas the resources a -| LI for implementing the compatible with the requirements of environmental measures provided for this in Regulation beadditional must protection anduplteep theCountryside. of to thoseavailable the plementatiun for of easures under

therules governing Structural the Funds, and in particular for

measures applicable inregions covered byobjectives 1 and

5 b as defined in Article l of Regulation EI-IC

No2052881. Anicle2

Aidscheme

HASADOPTED THISREGULATlON:

Subject to positive effects on the environment andthe

Countryside, thesche may includeaidfor farmers who Article] undertake:

Purposeoftheaidschense reducesubstantially their of fertilizers andor a to use

plantprotection products, or to keep thereductions to A Community aidscheme part-financed theGuarantee already made, introduce continue with organic or to or Section of the EuropeanAgriculturalGuidanceand farmingmethods;

Guarantee FundEAGGF hereby instituted order in to:

b to change, means otherthanthosereferred to in a, - accompany the dianges to be introduced underthe to more extensive formsof crop, includingforage, market organiution rules, production, or to maintainextensive production

methods introduced the in past, to or convert arable - contribute theachievement to ofthe Communitys policy land into extensive grassland; obiectives regarding agriculture andtheenvironment,

I OJNoL 374, 31.12.ma, 1. e to reduce the proportion sheep of andcattle per forage p. t OJNoL ns, 15.7.ma, p. 9. area;

30.7. 92 OfficialJournal of theEuropean Communities NoL2l587

d otherfarmingpractices compatible with the f the arrangements made to provide appropriate to use requirements of protection of the environment and information for agricultural and rural operators.

natural resources, as well as maintenance of the

countryside andthe landscape, or to rear animals of of derogation from paragraphs2 and 4. By way local breeds dangerof extinction; in MemberStates establish general regulatory may a framework providing for the horizontalapplication e to ensure the upkeep of abandoned farrnland or of the aids referred throughout theirterritory of oneor more woodlands; That framework bedefined and,where to in Article2. must appropriate, supplemented the zonal prugrammes f to set aside fannland for least at 20 years with a view to referred to in paragraph 1. its use for purposes connected withthe environment, in

particular the for establishment of biotope reserves or

naturalparks or for the protection of hydrological

systems; Article4

g to manage land for public access and leisure activities. Nature and amount: of eid

2. ln addition,the scheme may include measures to l. An annualpremium per hectare or livestockunit

improve thetraining of farmers with regard farming to or removed from a herd shallbe granted farmers to whogive

forestry practices compatible withtheenvironment. more oftheundertakings referred in to Article2 for at oneor least five years, in accordance with the programme applicable in the concemed. ln the case of set-aside, the zone undertaking shallbefor20 years. Article3

2 Themaximum l. L amount of thepremium shall Aidprogramrnes . v be:

1. MemberStatesshall implement, throughout their ECU150 per hectare for annual crops for which a territories, in and accordance with their specific needs, the premiumper hectare granted underthe market aid scheme provided in for Article2 means of multiannual regulations governing the crops in question, zonal pnugrammes covering the objectives referred to in

Article1. The prugrammes shall reflectthe diversity of ECU250 per hectare for other annual crops and environmentalsituations, natural conditions and agricultural and the main types of fattning pasture, structures practised, andCommunity environment priorities. ECU 210 foreachsheep or cattle livestock unit by which a herd reduced, 2. Each zonal programme shall coveran area which

homogeneous in terms of the environment and the endangered breed ECU100 foreach livestock unit of an Countryside and shallinclude, in principle, all of the aids sufficient reared, provided in for Article However, 2. wherethere

iustiñcation, ammes may berestricted to aidswhich are prugt ECU400 per hectare for specialized olive groves, in linewiththespecific Characteristics of anarea. -

ECU1 000 per hectare citrus for fruits, Zonal shall bedrawn up for a minimum programmes period of five years and must contain at least the following for other perennial and ECU700 per hectare crops information: wine,

a definition of the geographical area and, where a h for the uplreep of abandoned applicable, thesub-areas concerned; - ECU250 per

land,

b a descriptionof the natural, environmental and ECU600 per hectare forland set aside, structural Characteristics of the area; -

description of the proposed objectives and their ECU250 hectare forthe cultivation and propagation c a - per justification of the Characteristics of the of useful plants adapted to local conditions and in view area, including indication oftheC i envir L bygenetic erosion. an v legislation the objectives of whichthe programme seeks

to fulñl; i The tableforconverting animals into livestoclt units given

in theAnnex. d the conditions forthe grant ofaid, taking into account

the problems encountered; 3. Themaximum eligible for annual crops and

ofannual expenditure for implementing the shall be increased ECU350 to per hectare the e an estimate pasture farmer has, the at same time and forthe same area, given one zonalprogramme;

NoL 21588 OfficialJournaloftheE Communities . 30.7. 92

or more of theundertaltings referred to in Article 2 l a Noaid may begranted underthisRegulation in respect andb, togetherwith an undertaking referred as to of subject the Community set-aside scheme which areas to Article 21 d. beingusedfortheproduction of non-food are products.

4. Where a premium granted for thereduction of the 3. While ensuringthat the incentive content of the number of livestock units: measure retained, Member Sates may restrict aid the toa maximum amount per holdinganddifferentiateaccording theaidsprovided for Article in 2 1 a andb to holdingsize. - may not begranted fortheforage area of theholding,

- the maximum eligible of premium for forage Article 6 areas underArticle2l d shallbereduced by50%. Courses, traineeships anddemonstration projects 5. Subject to conditions to be deterrnined by the Commission in accordance withthe procedure laiddown 1. Where financing no granted underArtide 28 of in Article29 of Regulatio EEC No 425388, the RegulationEEC No 232891, Member States may Community may alsocontribute to the pretniums referred introduce a separate aid scheme for training and to courses in the preceding paragraphs which are granted Member traineeships concemed with agriculturaland forestry States order in to mpensate for losses resulting production practices compatible with the requirements of from themandatory application of the restrictions referred protection the of environment and natural resources and to Article 2 in the context measures of implementedthe in maintenance, of the countryside and thelandscape, and Member States pursuant to Community provisions. particularly withcodesof goodfattning practice good or organic fattning practice. The aidscheme shallincludethe grant of aid: 6. MemberStates may stipulatethat a farmers undertaking begiveninthe may context of overallplanfor an forattendance of and traineeships, - courses the entire holding or for a part thereof. - fortheorganization andimplementation of courses and traineeships. lnsuch cases, amount the oftheaid may becalculated asan overall figure taking account oftheindividual amounts and conditions in this Article andArticle5. Theexpenditure incurred bytheMember States in granting the aid referred to in theñrst subparagraph shallbeeligible up to ECU2 500 perperson completingfull a courseor traineeship. Article5 The measure concemedthisArticleshall by notcovercourses or traineeships which arepart of normal programmes or Conditions of pant curriculaof secondaryhigheragricultural education. or

lnorder achieve to theobjectives ofthis Regulation in 2. The Community may contribute to demonstration the context of the general rules referred to in Article 34 projects concerning fattning practices compatible withthe and or the zonal progtammes, Member Statesshall requirements on environmental protection, and inparticular determine: theapplication of a codeof goodfattningpracticeand organic fattning practice. a theconditions for granting aid; The C mmunitycontributionreferred to the first b the of aid bepaid. subparagraph may cover assistance for training and amount to on the basisof the undertaking given thebeneficiary education initiatives includingmaterials nized bylocal andof thelossof ut, income and of the need provide incentive; or non-governmental organizations competent in this to an field. c the termson whichtheaidfortheuplreep of L ed land referred as to in Article 21 e may begranted to persons otherthanfarmers,where no farmers are Article7 available;

Programme appraisal procedure d theconditionsbe to met thebeneñciary toensure that compliance withtheundertaltings beverifiedand may l Member States shall communicate to theCommission, monitored; . 30July1993thedraftgeneralregulatoryframework referred inArticle to 34 and thedraft pmgammes referred e the temson whichtheaid may begrantedwherethe in Article3 1 and existing proposed to any or laws, farmerpersonallyunable give undenalting to an for regulations or administrative provisions by which they theminimum periodrequired. intend applythisRegulation. to

Official Journal oftheEuropean Communities No L 21589

shall examine the herein, providedthat the said measure complywiththe 2. The Commission texts objectives ofthis Regulation andwith Articles92, 93 and 94 mmuni avd in order ro derennine: of theTreaty. their complian with this Regulation, taking account of - r its objectives and the links between the various date of into forcein the 2. Three years afterthe entry measures, MemberStates, the Commission shall presentto the European arliament and the Council a reporton the the of the measures eligiblefor part-financing, - nature application of this Regulation.

the total amount of expenditure eligible for part- financing.

decide the approval of the Articlell 3. The Commission shall on general regulatory framework andzonal ,,ammes, on the plbasis of the factors listedin paragraph 2 and in ac-cordance Transitional provisions

withthe procedure laid down in Article29 of Regulation

EEC No 425388. App of the referred to in Article39 of measures Regulation EEC No 23289 shallbe extended withthe

following effect: Article8

l. Article 3 of Regulation EEC No 232891, dealing Rate of Community with extensification of production, shall remain

applicable until the into force of the zonal entry The of Community part-financing shall be75% in referred in Article31 of this rate yrogrammes to regions ooveredby the objective defined point in of regulatory k Regulation or of the Article1 of Regulation EEC No2052 88 and50°lo in the the said Article3 4. , referred in to other regions. 2. ArticlesZl 24 of Regulation EEC No 232891, to dealing with aid in environmentally sensitive areas, shall

Article9 remain n h until the entry into force ofthe zonal

referred to in Article 31 of this programmes Detailed rules of application Regulation of the regulatory framework or , referred to in.the said Article3 4. Detailed rules forthe application ofthis Regulation shallbe

adopted by the Commission in aocordance with the forthe remaining annual Themaximum eligible prooedure laid down in Article29 of Regulation EEC adjustedin line with the oeilings payments shallbe No4253 88. provided in for Article4.

Article10

Article12

Final provision

Entry into force This Regulation shall Mber States in not r the field of application of from implementing, except the day of its for which the This Rqulation shall enter into force on Article5 2, additional aid measures laid down publication in the Official Journal the European conditions of granting of aid differfrom those the of which 4 the limit: J C hereinor r

lhisRegulationshallbe inits md... |u||in.nlL

States.

Doneat Luxembourg, .30June 1992.

For the Council

The President

Arlindo MARQUES CUNHA

NoL 21590 OfficialJournalof theEuropean Communi in 30.7. 92

ANNEX

TABLE FOR CONVERTING CATTLE, EQUIDAE, SHEEP ANDGOATS INTOLIVESTOCK UNITS LSU, ASREFERRED T0 [NARTICLE 4

Bulls, cows andotherbovine animals overtwoyears of age, andEquidae sixmonths over old 1,0 LSU

Bovine animals fromsixmonths totwo 0,6 years LSU

Ewe: 0,15LSU

Goats 0,15LSU

Theoocfñcients for ewes ;catsare and applicableallthe to LSU amount; pet setout inArticle 4.

Bilaga 3 233

Värdering av miljövariabler som påverkas av jordbruksproduktion

Lars Drake

Inledning Ett syfte med att mäta värdet av miljövariabler i monetära termer är att jämföra dessa med marknadsförda nyttigheter. Den bakomliggande teorin är välfardsekonomi som bl.a. utgår från att människor ger uttryck för sina preferenser genom frivilliga val på marknader. Det finns dock så mycket imperfektioner i en verklig ekonomi att man inte kan utgå ifrån att marknadsprisema helt korrekt avspeglar människors preferenser. När miljön skall värderas i monetära termer uppkommer ett antal problem som ytterligare försämrar möjligheterna att på ett korrekt sätt mäta människors preferenser. Problemet är att när det gäller miljö finns det normalt inte någon marknad där människor kan ge uttryck för sina preferenser. Därmed finns det heller inte något pris som direkt kan avläsas. Värdet av någon miljövariabel, eller miljöeffekterna av en produktionsinsats, kan mätas på flera olika sätt. Utebliven vinst som beror på förändrad miljökvalitet för andra företag, företrädesvis i andra sektorer än den där miljöpåverkan uppkommer. Konsumenters beteende på andra marknader kan utnyttjas för att indirekt skatta värdet av någon miljövariabel. Resekostnadsmetoden och fastighetsvärdemetoden Hedonic price. Skapande av hypotetiska marknader för miljövariabler, dvs. frågor om betalningsvilja. Contingent Valuation Method CVM. Politiska beslut om t.ex. skattesatser eller kostnader för beslutade åtgärder för att minska negativ miljöbelastning marginalkostnader.

I Sverige har framför allt 3 och 4 använts. Metoderna under punktema 1 och 2 bygger på faktiskt marknadsbeteende men de kan bara mäta användarvärden och inte existensvärden. CVM 3 kan mäta alla värden men bygger inte på faktiskt beteende utan är hypotetisk. Att utnyttja politiska beslut utgår från att politiker aggregerar individemas

234 Bilaga 3

preferenser, dock sarmolikt inte ett perfekt sätt. Metoden kan naturligtvis inte användas för att ge råd till politiker om hur miljön skall värderas. Den kan däremot användas för att tillämpa samma marginalvärdering för en viss miljövariabel som den som tillämpas på andra håll i samhället. De monetära skattningarna bör i första hand tolkas att de mäter nivån på betalningsviljan. En generell betalningsvilja som för miljöändamål har skattats av Johansson och Savisic 1989.

Landskap och biologisk mångfald Jordbruket skaparupprätthåller ett öppet och i flera avseenden variationsrikt landskap som är värdefullt från estetisk, rekreations och biologisk synpunkt. Människor värdesätter variationsrikedom, aktiviteter

i landskapet och grad av öppenhet. Detta stöds av ett flertal studier se

t.ex. Alness-Brinkman 1975 och Drake m.fl. 1991. I en studie av LUI 1988 framkom t.ex. att bevarat jordbrukslandskap är det alternativ som allmänheten sätter främst bland motiv för stöd till jordbruket. Värdet av biologisk mångfald utanför jordbruket har studerats i ett flertal svenska och internationella studier. Den genomsnittliga betalningsviljan för personer mellan 16 och 74 år har uppmätts till 718 krår i 1990 års priser. Resultaten bygger på en rikstäckande studie med intervjuer om betalningsvilja Drake 1992 och 1993. Värdet av bevarat jordbrukslandskap har uppskattats till i genomsnitt l 300 krha. Betalningsviljan är högre i Norrland + 30 % om individemas betalningsvilja i sin helhet antas avse det egna länet. Åker med spannmål har uppskattats till 1 140 krha, betesvall till 2 180 krha och hagmark till 2 760 krha. Variationema mellan olika fält är sannolikt mycket stor. Biologiskt särskilt värdefulla hagmarker värderas antagligen avsevärt högre, vilket också bör gälla ängsmarker av hög kvalite. Alla dessa värden är uttryckta i jämförelse med granplantering på åkermark som antas ha ett landskapsvärde på O krha. I en lokal studie Drake m.fl. 1991 har relativa värden för ytterligare några markanvändningar skattats. De värden som anges i det följande bygger att normalt jordbruk i studien åsetts index 100 och att granplantering åsatts indes I studien erhöll naturvårdsbete en relativvärdering på 100, betesskog 80, slaghackslandskap 30, spontan igenväxning 20 och björkplantering 20. Det framkom också att människor sätter värde på variation i åkerlandskapet i form av åkerhol-

Bilaga 3 235

mar, stenmurar och öppna diken m.m.. Hasund se kommande arbete

har uppmätt en relativt hög betalningsvilja för dylika inslag i jordbrukslandskapet.

Eutrofiering Jordbrukets läckage av kväve och fosfor har gödande effekt på en ytvattensystem. Kväve har störst betydelse för kustvatten och fosfor har störst betydelse för inlandsvatten. Vid omfattande tillförsel uppstår negativa effekter såsom algblomning och bottendöd. Tillgången på fisk minskar och lågkvalitativa på bekostnad arter gynnas av de arter som människor är villiga att betala mest för. Läckage kväve av påverkar även grundvattenkvalitén negativt. De ekomnomiska förlusterna i fiskerinäring, vattenbruk och förädlingsindustri av en fullständig utslagning ñskbeståndet i svenska av kustvatten har beräknats till 320 miljoner kr Silvander och Drake 1988. Sportñskarnas värdering tillgången på fisk, både användarav och existensvärden, har uppskattats till 1 600 krperson och år i en rikstäckande CVM studie. Betalningsviljan bland inte personer som bedriver sportfiske i de aktuella vattnen har uppskattats till 300 kr person Silvander 1991. Sammanlagt uppskattas förlusterna till 1,6l,9 miljarder kr. Grovt räknat ligger kostnaden kilo kväve per som tillförs kustvattnen på mellan 10 och 20 kronor. Observera alla att miljökostnader inte är inkluderade. Ett alternativt sätt att räkna bygger på att marginalkostnaden att reducera kväve i kommunala reningsverk är lågt räknat 50 krkg ca Andréasson-Gren 1991. Om dylika investeringar, beslutats som politiskt, anses motiverade är det rimligt att insatser minskar kvävesom läckage från jordbruk värderas på motsvarande sätt. Läckage från jordbruk beror på en lång rad faktorer t.ex. jordart, växtslag, som stallgödselhantering, jordbearbetning och kvävetillförsel. Belastningen på kustvatmen avtar med avstånd mellan utsläppspunkt och kust. I genomsnitt når 73 % av jordbrukets läckage fram till kusten Löfgren och Olsson 1990. Det är därför inte möjligt att räkna fram ett enkelt samband mellan insats av kväve och läckage. Man kan möjligen grovt räkna med att nitratläckaget minskar med 0,25 kg kväve för varje kilo minskad tillförsel av handelsgödsel i ett kortsiktigt perspektiv Rude 1991. Värdet av läckageminskning minskad tillförsel kan av

236 Bilaga 3

då beräknas till i genomsnitt 2,2-7,3 Krkg tillförd kväve 15 alternativt 50 krkg Nr0,250,73. Om hänsyn tas till andra variabler än kväveinsatsen blir intervallet mycket brett. Våtmarker kan medverka till att kvävetillförseln till kusterna i Södra Sverige minskar till en lägre kostnad Andréasson-Gren 1991. Odling av fånggrödor kan också reducera kväveläckaget till en lägre kostnad om också effekter klirnatet på grund av ökad kolbindning inkluderas Drake 1993 Fosfor är ur läckagesynpunkt ett mindre problem än kväve och det finns inga ekonomiska analyser av miljökostnadema i Sverige. För fosfor bör även den långsiktiga uttömningen av en livsnödvändig begränsad resurs tas med i beräkningen. Hushållning med fosfor är därför motiverad. Monetär värdering av uttömning av fosfor kommer att vara helt beroende av vilken diskonteringsränta som väljs. Ju högre ränta desto lägre värde åsätts uttömningen.

Klimatförändring Jordbruket bidrar till jordens uppvärming genom utsläpp av koldioxid COz, metan och dikväveoxid. Koldioxiden kommer i första hand från minskning av jordamas innehåll av organiska ämnen och från fossila bränslen som används till traktorer, uppvärming, transporter och framställning av insatser som t.ex. kvävegödselmedel. Metan kommer i första hand från mjölkkor och andra betesdjur, från stallgödsel och från våtmarker. Dikväveoxid lustgas avges i olika mängd från all växtodling inom jordbruket och ökar med kväveintensitet och om marken är obevuxen en del av året. Det finns inga kostnadsberäkningar för svenska förhållanden. För amerikanska förhållanden har beräkningar gjorts för det fall där koncentrationen av koldioxid i atmosfären fördubblas. Resultaten visar att de kostnader som kan beräknas motsvarar ca 1 % av BNP. Omräknat till kilo koldioxid blir det 2-6 öre Nordhaus 1991, Morgenstem 1991 och Cline 1991. De svenska skatterna 8 resp. 32 öre är ett annat uttryck för samhällets värdering. Om avgifter på utsläpp av ett kilo koldioxid anses motiverat är det logiskt att subventionera bindning kolav dioxid i motssvarande grad, alternativt gynna markanvändning eller produktionsprocesser som binder kol. Detta har en mycket stor bety-

delse för jord- och skogsbruk se t.ex. Hultkrantz 1991 och Drake

1993. Det är också motiverat att avgiftsbelägga utsläpp av t.ex. me-

Bilaga 3 237

tan och dikväveoxid utöver naturgivna nivåer motsvarande dessa ämnens aggresivitet och varaktighet som växthusgaser.

Bekämpningsmedel Användning av bekämpningsmedel påverkar land- och vattenekosystemens artantal och relativ artsammansättning på ett sätt som gynnar den önskade produktionen, som ofta är ogynnsamt för omgivanmen de flora och fauna. Vissa andra negativa bieffekter förekommer, t.ex. hälsoeffekter se t.ex. Fogelfors m.fl. 1992. Det finns inte någon genomförd studie om betalningsvilja för att lantbruket skall avstå från eller minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. En CVM-studie av Malmberg pågår för närvarande vid institutionen för ekonomi, Sveriges lantbruksuniversitet. Om nuvarande skatter, och övrig styrning, anses avspegla människors preferenser finns det inget motiv att ytterligare ta hänsyn till användningen av kemiska bekämningsmedel när det gäller styrning av markanvändning.

Försurning Jordbrukets bidrag till försumingen torde vara begränsat men bör inte försummas. Det är främst fråga om ammoniak som avgår vid stallgödselhantering och vid växtproduktion med relativt hög kväveintensitet. Den försurning åkermarken som beror på uttag av basav katjoner med skörden eller på viss handelsgödseltillförsel kan kompenseras med kalkning och bör därför ses som ett internt jordbruksproblem snarare än ett miljöproblem. Om man utgår från att skatten på svavel som är 30 krkg är rimlig går det att beräkna miljökostnaden för utsläpp av ett kilo ammoniak. Till förutsättningarna hör vidare att endast ca 10 % har försurande effekt, resten göder markekosystemen vilket i och för sig kan vara negativt.

Sammanställningar-kalkyler Den samlade miljöpåverkan av olika former av jordbruksproduktion i Götalands södra slättbygder har beräknats av Drake 1993. Den mil-

238 Bilaga 3

jöpåverkan som inkluderas i kalkylema landskap, eutrofiering avser och klimat. I en basköming värderas landskap enligt de principer som angivits Åker värderas till 1 142 -krha tilläggsvärde bevuxen ovan. mark, dvs slåttervall och fånggröda, 520 krha, betesvall 2 181 krha, naturbertesmark 2 755 krha, energiskog 228 krha och våtmark 1 500 krha. Kväve, nitrat och ammoniak, tillfört till kustvatten värderas till 14 krkg koldioxid och klimatförändring till 0,044 krkg C02. Kolbindning vid en övergång från komproduktion till andra alternativ har beräknats och därefter diskonterats med 5 % ränta. Utöver nettoflöde av koldioxid från förbränning, ersättning med bioenergi och bindning av kol har metan och dikväveoxid tagits med. I en alternativ körning ändrades värdering miljöfaktorema; landav skapsvärden halverades-, kväveläckage värderades enligt altemativkostnad i reningsverk 50 krkg kväve, klimat värderades enligt den gamskattesatsen 0,25 krkg koldioxid och räntan sänktes till 3 %. Stallgödselspridning och foderproduktion med tillhörande miljöeffekter ingår i kalkyler för animalieproduktion. Socialt värde beräknades som summan av miljövärden plus företagsekonomiskt vinst och markränta mätt till sarnhällsekonomiska altemativkostnader, dvs världsmarknadspriser. I tabell l anges summan av miljövärden och sociala värden jämfört med produktion av korn för bas- resp. altemativköming. Detta bör ge en översiktlig bild av relativ värdering olika användning av av åkermark och naturbetesmark. Resultaten är förvånansvärt stabila trots stor skillnad i värdering för enskilda miljövariabler. Alla skogsalternativ gynnas relativt av låg landskapsvärdering och hög värdeav ring för kolbindning. Observera att mjölk och gödtjur har låga relativa miljövärden trots att betesmark i sig är högt värderat. Metangasavgång är en delförklaring till detta. Alternativt kan värdering ske per ton producerad inom vara grupper av jämförbara produkter vilket inte visas i tabellen. En beräkning per ton gynnar produkter med hög produktion hektar t.ex. per potatis och kyckling och missgynnar produktion med låg avkastning per hektar t.ex. foderärtor och olika former av betesbaserad köttproduktion. Det framgår också av analysen att miljöeffekt står mot miljöeffekt när man går mellan produktionsaltemativen, dvs. det föreligger

Bilaga 3 239

Tabell l Relativa miljövärden landskap, eutroñering och klimatförändring och socialavärdenför olika markanvändningsalternativ.Götalandssödra slättbygdcr. Alla produktionsaltemativhärjämförts med komproduktion. Kronor per hektar.

Källa: Drake 1993

målkonflikter. Granskogsodling som ur landskapssynpunkt bör motverkas har positiva effekter vad avser eutrofiering och klimat. Sänkt kväveintensitet i komproduktion leder till minskad eutrofiering men är negativt ur klimatsynpunkt. En dylik målkonflikt föreligger inte för fånggröda och minskad jordbearbetning.

240 Bilaga 3 Sammanfattning Följande tabell är en bedömning som bygger på ovanstående resultat

Högt klassadhagmarkoch slâttermarkkan vara värt det dubblaeller mer.

Miljökostnad för kväveläckage värderas till 10-50 krkg koldioxid. Genomsnittligt värde minskad insats handelsgödselkvävekan av av grovt beräknas till 2-7 krkg koldioxid. Observera att bindning kol i vissa fall står i direkt motsättning av till landskapsvärdet och att skillnader i bindning påverkar vilken metod att reducera kväveläckage är samhällsekonomiskt optimal. som Ett tack till Knut Per Hasund och Anders Lundin för flera värdefulla synpunkter

Referenser

Alness Brinkman, Inger 1974 Fritid och landskap. Rapport 51, Institutionen för Ekonomi och Statistik, SLU, Uppsala.

Andréasson-Gren, Ing-Marie 1991 Regional Management

of Nitrogen Polluted Waters: Two Swedish Case Studies. Småskriftsserien 42, Institutionen för Ekonomi, SLU, Uppsala. Cline, W 1991 Estimating the Benefits of Greenhouse Warming Abatement, OECD-stencil. Drake, Lars 1992 The non-market value of the Swedish agricultural landscape. European Review of Agricultural Economics, 193:351-364. Drake, Lars 1993 Relations Among Environmental Effects and Their lmplications for Efficiency of Policy Instruments. Avhandlingar Institutionen för Ekonomi, SLU, Uppsala Drake, Lars, Karl-Ivar Kumm och Mari Andersson 1991 Har jordbruket i Rottnadalen någon framtid Småskriftsserien 48, Institutionen för Ekonomi, SLU, Uppsala.

Bilaga 3 241

Fogelfors, Håkan, Bertil Johnsson, Olle Pettersson och Frank Petrini 1992 Miljövänlig bekämpning i jordbruket en diskussion av möjligheter och konsekvenser. Rapport 46, Institutionen för Ekonomi, SLU, Uppsala. Hultkrantz, Lars 1991 Växthuseffekten Slutsatser för jordbruks- energi- och skattepolitiken. Ds 1992:15. , Intergovemmental Panel on Climate Change 1990 IPCC first assessment report. WHO and UNEP. Johansson, Per-Olof och Stojan Savisic 1989 Svenska folkets miljöbudget. Ekonomisk Debatt I 76:4 72-474. LUI 1988 Allmänhetens inställning till lantbruket mm. Lantbrukets utredningsinstitut, Rapport 19. Stockholm. Löfgren, Stefan och Håkan Olsson 1990 Tillförsel av kväve och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. SNV Report 3692, Stockholm. Morgenstern, Richard 1991 Towards a Comprehensive Approach to Global Climate Change Mitigation. The American Economic Review, 812:140-145. Nordhaus, William 1991 A Sketch of the Economics of the Greenhouse Effect. The American Economic Review, 8l2: 140-145. Rude, Sören 1991 Kvaelstofgödning i landbruket behov och ud- vaskning nu og i fremtiden. Statens Jordbruksökonomiske Institut, Rapport 62. Köpenhamn. Silvander, Ulf 1991 Betalningsvillighetsstudier för sportfiske och grundvatten i Sverige. Avhandlingar Institutionen för Ekonomi, SLU, Uppsala. Silvander, Ulf och Lars Drake 1988 Economic loss in fishery and aquaculture by nitrogen leaching. I Economic Aspects of Environmental Regulations in Agriculture, ed. Alex Dubgaard and A.Hjortshøj-Nielsen. Wissenschaftsverlag Vauk, Kiel.

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning m: denstatliga 35.Vårandes stämma ochandras. . statistiken. Fi. Kuluirpolitikochinternationalisering. Ku.

Kommunerna, landstingen ochEuropa 36.Miljö ochfysiskplanering. M.

+ Bilagedel.C. 37. Sexualupplysning ochreproduktiv hälsa under

Mansföreställningar kvinnorochChefskap. om S. 1900-talet i Sverige. UD.

vapenlagen ochEG.Ju. 38.Kvinnor,barnocharbeteiSverige1850-1993. UD.

Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39.Gamla lr ungasom blivit äldre. Om solidaritet

SverigeochEuropa.Ensamhällsekonomisk mellangenerationerna Europeiska lldrearet1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU,EESoch miljön. M. 41. Ledighetslagstiñningen en översyn. A. . - Historisktvägval Följderna för Sverigeiutrikes- 42.Statenochtrossamtitnden. C. . och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43.Uppskattad sysselsättning skatternas om betydelse respektive intebli medlemiEuropeiska unionen. UD. för denprivatatjanstesektom. Fi.

Förnyelse och kontinuitet om konstochkultur 44.Folkbokföringsuppgiñema i samhallet. Fi.

i framtiden. Ku. 45.Grunden livslångtlärande. tor U.

Anslutningtill EU Förslag övergripande - till 46. Sambandet mellansamhlllsekonomi, transfereringar

lagstiñning. UD. ochsocialbidrag.

Omkrigetkommit...Förberedelser förmottagande 47.Aweckling denobligatoriska av anslutningen . av militärtbistånd19494969 Bilagedel. + SB. till studentkårer ochnationer.U.

Suveränitet ochdemokrati 48.Kunskap utveckling bilagedel.A. för +

+ bilagedel med expertuppsatser. UD. 49.Utrikessekretessen. Ju.

JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - Konsumentpolitik i enny tid.C. S1.Minneochbildning.Museernas uppdragoch

På vag. K. organisation bilagedel.Ku. +

Skoterköming jordbruks-ochskogsmark. 52.Teaterns roller. Ku.

Kartläggning och åtgärdstbrslag. M. 53.Mästarbrev för hantverkare. Ku.

.f Års-ochkoncemredovisning enligtEG-direktiv. 54. Utvärdering praxis av i asylårenden. Ku.

Del och l lI. Ju. 55.Rättentill reformerat bilstöd.S. ratten- 18 Kvaliteti kommunal verksamhetnationell 56.Ett centrum för kvinnor som våldtagits och . uppföljningochutvärdering. C. misshandlats. S.

19. Rena rolleri biståndetstyrningocharbetsfördelning 57.Beskattning fastigheter, av del Principiella i en effektivbistándsförvalming. UD. utgångspunkter för beskattning fastigheter av m.m.

Ö Reformerat pensionssystem. Fi . 2l. Refonnerat pensionssystem. BilagaA. 58.6 JuniNationaldagen. Ju.

Kostnader ochindivideffekter. S. S9.Vilkavattendrag skallskyddasPrinciperoch

Refonnerat pensionssystem. BilagaB. förslag.M. . KvinnorsATPochavtalspensioner. 59.Vilkavattendrag skallskyddasBeskrivningar av

Förvaltabostäder. Ju. vattenområden. M. . Svenskalkoholpolitik - en strategiförframtiden. S. 60.Särskilda skäl utformningochtillämpning av - . Svenskalkoholpolitikbakgrundochnulltge. - 2 kap.5 § och andrabestämmelser i

. Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen. Ku. . Vård alkoholmissbmkare. av 61.Pantbankemas kreditgivning. N. . Kvinnorochalkohol. 62.Rationaliserad fastighetstaxering. del Fi. . Barn Föräldrar Alkohol. 63.Personnummer integritetocheffektivitet.Ju. . - - - Vallagen.Ju. 64.Med raps i tankarnaM. . Vissamervardeskattefrågor Kultur lll m.m. Fi. 65.Statistikochintegritet,del2 Lag om . - - MycketUnderSamma Tak.C. personregister förofficiellstatistik m.m. Fi. . Vandelnsbetydelse i medborgarskapsärenden, 66.Finansiella m.m. tjänsteri förändring.Fi. . Ku. 67.Räddningstjänst i samverkan ochpåentreprenad.

Tekniskt utrymme förytterligare TV-sandningar. Ku. Fö. . 68.Otillbörligkurspåverkan ochvissainsiderfrågor. Fi.

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69.Onthe GeneralPrinciples Environment of Protection.M. 70.lnomkommunal utjämning.Fi. 71 Omintygochutlåtanden som utfärdas hälso- av . och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. 72.sjukpenning, arbetsskada ochförtidspension förutsättningar och erfarenheter. S. - 73.Ungdomars välfärdoch värderingar en under- sökningom levnadsvillkor, livsstiloch attityder.C. 74.Punktskattema och EG.Fi. 75. Patientkadelag.C. 76.Tradeandthe Environment- towards a sustainable playing field.M. 77. Tillvaronströsklar. C. 78. CitytunnelniMalmö.K. 79.Allmänhetens bankombudsman. Fi. 80. Iakttagelser under en reform Lägesrapport från - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet och högskolor det av nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning, U. 81.Ny lag om skiljeförfarande. Ju. 82.Förstårkta miljöinsatser i jordbruket svensktillämpning EGzsmiljöprogram. av Jo. -

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar

och socialbidrag, [46] Omkriget kommit.,Förberedelser förmottagande av reformerat bilstöd.[55] militärtbistånd1949-1969 + Bilagedel. Rättentill ratten-

Ettcentrum förkvinnor som vâldtagits och

Justitiedepartementet misshandlats. [56]

Om intygochutlåtanden som utfärdas av hälso- Vapenlagen ochEG [4] ochsjukvårdspersonal iyrkesutövningen. [71] Kriminalvård och psykiatri.[5] sjukpenning, arbetsskada och förtidspension Års- ochkoncemredovisning enligt EG-direktiv, förutsättningar och erfarenheter. [72] Del och l ll. Ju. [17] -

Förvalta bostäder. [23] Kommunikationsdepartementet

Vallagen. [30] På väg. [15] Utrikessekretessen. [49] Citytunneln i Malmö.[78] 6 Juni Nationaldagen. [58]

Personnummer integritetoch effektivitet.[63] - Finansdepartementet Ny lag om skiljeförfarande. [81] Ändrad ansvarsfördelning förden statliga statistiken. [1]

Utrikesdepartementet Sverige ochEuropa.En samhâllsekonomisk

konsekvensanalys. [6] Historiskt vägval Följdema förSverigei utrikes- och - JIK-metoden, [13] säkerhetspolitiskt hänseendeatt bli, respektive intebli m.m. av Vissamervärdeskattefrågor Ill - Kultur m.m. [31] medlemiEuropeiska unionen. [8] Uppskattad sysselsättning skattemas - om betydelse Anslutning till EU Förslag till övergripande - förden privatatjänstesektom. [43] lagstiftning. [10] Folkbokföringsuppgiñemai samhället. [44] Suveränitet ochdemokrati Allemanssparandet en översyn. [50] + bilagedel med expertuppsatser. [12] arbetsfördelning Beskattning fastigheter, av del - Principiella Rena rolleri biståndet styrning och utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] fen effektivbiståndsförvaltning. [19] Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62] Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder 1900-talet Statistikochintegritet,del2 i Sverige. [37] Lag om personregister för officiellstatistik m.m. [65] Kvinnor, barnoch arbeteiSverige1850-1993, [38] - Finansiella tjänsteri förändring.[66]

Försvarsdepartementet Otillbörlig kurspåverkan vissainsiderfrågor. och [68]

Inomkommunal utjämning. [70] Räddningstjänst i samverkan och entreprenad. [67] Punktskattema ochEG.[74]

Allmänhetens bankombudsman. [79] Socialdepartementet

Mäns föreställningar kvinnorochchefskap. om [3] Utbildningsdepartementet

Reformerat pensionssystem. [20] Grunden förlivslångtlärande. [45] Reforrnerat pensionssystem. Bilaga A. Aweckling denobligatoriska av anslutningen till Kostnader ochindivideffekter. [21] Studentkårer ochnationer.[47] Refonnerat pensionssystem. BilagaB. Iakttagelser under en reform Lägesrapport från KvinnorsATP ochavtalspensioner. [22] - Resursberedrtingens uppföljning vid sex universitet Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. [24] - och högskolor det av nya resurstilldelningssystemet Svensk alkoholpolitik bakgrund - och nulåge. [25] för grundläggande högskoleutbildning. [80] Att förebygga alkoholproblem. [26]

Vård av alkoholmissbrukare. [27] Jordbruksdepartementet

Kvinnorochalkohol.[28] Förstärkta miljöinsatser i jordbruket Barn Föräldrar Alkohol.[29] - - svensk tillämpning EG:s miljöprogram. [82] Gamla blivit äldre.Om solidaritet mellan - av ärungasom

generationerna Europeiska äldreåret1993.[39]

Statens offentliga utredningar 1994,

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet Förnyelse ochkontinuitet- om konstochkultur i framtiden.[9] Vandelnsbetydelse i medborgarskapsárenden,[33] m.m. Tekniskt utrymme förytterligare TV-sändningar. [34] Várandes stämma ochandras. - Kulturpolitikochinternationalisering. [35] Minne och bildning. Museernas uppdragoch organisation bilagedel.[51] + Teaternsroller. [52] Mästarbrev Förhantverkare. [53] Utvärdering praxisi asylärenden. av [54] Särskilda skal utformningochtillämpning 2 kap. av - 5 §ochandrabestämmelser i utlänningslagen. [60]

Näringsdepartementet Pantbankernas kreditgivning.[61]

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiñxiingen en översyn [41] - Kunskap för utveckling bilagedel.[48] +

Civildepartementet Kommunerna, Landstingen ochEuropa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i enny tid. [14] Kvaliteti kommunal verksamhetnationell uppföljningochutvärdering. [18] MycketUnderSamma Tak.[32] Statenochtrossamfunden. [42] Ungdomars välfärdochvärderingar en under- sökning levnadsvillkor, om livsstilochattityder.]73] Patientskadelag. [75] Tillvaronströsklar.[77]

Miljö- och naturresursdepartementet EU,EES och miljön. [7] Skoterköming jordbruks- och skogsmark. Kartläggning ochåtgardsfbrslag. [16] Miljö ochfysiskplanering. [36] Långsiktig strålskyddsforsluiing. [40] Vilkavattendrag skallskyddasPrinciperoch förslag.[59] Vilkavattendrag skallskyddasBeskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna[64] OntheGeneralPrinciplesof Environment Protection. [69] TradeandtheEnvironment-towardsa sustainable playingñeld.[76]