Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om navigationssäkerhet och navigationsutrustning, TSFS 2011:2

Dessa föreskrifter gäller, om inte annat anges, för fartyg inom Sveriges sjöterritorium och för svenska fartyg utanför sjöterritoriet. (TSFS 2017:51)

För fartyg i inlandssjöfart gäller inte 2 kap. 7 och 9 §§, 3 kap. 1–13, 19–30, 32 och 45 §§ eller 4 kap. 12 och 16 §§. Vad som sägs i 3 kap. 14– 18 §§ gäller dock endast fartyg i inlandssjöfart som trafikerar zon 1 eller 2.

(TSFS 2018:80)

Föreskrifterna gäller inte 1. fiskefartyg i nationell sjöfart, 2. fartyg i nationell sjöfart med en bruttodräktighet mindre än 150 på internationell resa, 3. fartyg i nationell sjöfart med en bruttodräktighet mindre än 500 på inrikes resa, 4. statsfartyg, eller 5. fartyg som uteslutande trafikerar de stora sjöarna i Nordamerika och tillhörande vattenområden och så långt österut som till nedre porten i St. Lambertslussen i Montreal i provinsen Quebec, Kanada. Första stycket 1–3 gäller dock inte 2 kap. 8 och 9 §§ och första stycket 2 gäller inte 3 kap. 21–25 §§ i fråga om flyttbara offshoreborrplattformar.

I dessa föreskrifter används följande förkortningar och definitioner: Förkortningar: AIS Automatic Identification System (automatiskt identifieringssystem) ASP Application Service Provider ARPA Automatic Radar Plotting Aid ATA Automatic Tracking Aid (automatiskt målföljningssystem) BAMS Bridge Alarm Management System (System för hantering av brygglarm) (TSFS 2017:11) BNWAS Bridge navigational watch alarm system (larmsystem för vaktgående befäl på bryggan) ECDIS Electronic Chart Display and Information System (elektroniskt sjökorts- och informationssystem) ECS Electronic Chart System (elektroniskt sjökortssystem)

(TSFS 2012:71)

ENC Electronic Navigational Chart (officiella elektroniska sjökort) EPA Electronic Plotting Aid (elektronisk plottningsutrustning) GLONASS Global Navigation Satellite System (globalt satellitnavigeringssystem) GNSS Global Navigation Satellite System (globalt satellitnavigeringssystem) GPS Global Positioning System IEC International Electrotechnical Commission (Internationella elektrotekniska kommissionen) IMO International Maritime Organization (Internationella sjöfartsorganisationen) INS Integrated Navigational System

Tekniska krav i dessa föreskrifter gäller inte för ett fartyg eller dess utrustning om fartyget eller utrustningen – lagligen har tillverkats eller har satts på marknaden i en annan medlemsstat inom EU eller i Turkiet, eller

Om ett bogserfartyg och en pråm har konstruerats för att vara hopkopplade och är fast hopkopplade till en enhet, ska de ses som ett enda fartyg vid tillämpningen av dessa föreskrifter.

16

All utrustning som räknas upp i 3 kap. och som används, installeras eller placeras ombord på svenska fartyg ska uppfylla kraven i lagen (2016:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. (TSFS 2016:93)

Utrustning enligt 3 kap. 5 § 5 undantas från kraven i 5 § på – fiskefartyg med en längd under 24 meter, – passagerarfartyg med en längd under 24 meter och bruttodräktighet under 300 som är byggda före den 1 juli 1998 och som enbart går på inrikes resa, – andra fartyg än passagerarfartyg och fiskefartyg med bruttodräktighet under 150 som enbart går på inrikes resa, och – fartyg som enbart trafikerar fartområde E. Utrustningen på fartyg enligt första stycket ska dock uppfylla de bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet som framgår av 4 kap. 12 §.

(TSFS 2016:93)

Utrustning enligt 3 kap. 6 § undantas från kraven i 5 § på – fartyg med bruttodräktighet under 150 som går på internationell resa, och – fartyg med bruttodräktighet under 500 som enbart går på inrikes resa. Trots undantaget i första stycket ska radarns effektiva bilddiameter vara minst 180 millimeter på fartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer. På fartyg med bruttodräktighet under 300 får man dock använda en bildskärm med ett minsta diagonalmått av 10 tum. Utrustningen på fartyg enligt första och andra stycket ska dock uppfylla de bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet som framgår av 4 kap. 12 §. (TSFS 2016:93)

All utrustning som räknas upp i 3 kap. och som används, installeras eller placeras ombord på utländska fartyg inom svenskt sjöterritorium ska uppfylla fastställda internationella prestandanormer enligt bilaga 1 och vara godkända av fartygets administration. VDR ska dessutom uppfylla 17 IEC 61996 .

18

Transportstyrelsen kan, om det finns särskilda skäl, medge undantag från dessa föreskrifter om det inte strider mot internationella överenskommelser eller gemenskapsrättslig lagstiftning.

Bestämmelser om certifikat för fartyg som omfattas av dessa föreskrifter finns i 3 kap. 1–3 §§ fartygssäkerhetslagen (2003:364), 3 kap. 1–5 §§ fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) samt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:27) om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet. (TSFS 2018:30)

Innan en sjöresa börjar ska befälhavaren göra en resplan med hjälp av relevanta sjökort och nautiska publikationer. Resplanen ska fastställa en rutt som – tar hänsyn till gällande trafikregleringssystem, – säkerställer att det finns tillräckligt med fritt vatten för säker passage under hela resan, – beaktar alla kända navigationsrisker och ogynnsamma väderförhållanden, och – tar hänsyn till skyddet av den marina miljön.

Befälhavaren får inte hindras av vare sig ägaren, befraktaren eller rederiet att fatta sådana beslut som enligt befälhavarens kvalificerade bedömning är nödvändiga för säkerheten för människoliv till sjöss och för skyddet av den marina miljön.

21

Bestämmelser om befälhavarens informationsskyldighet vid fara finns i 3 § förordningen (2007:33) om befälhavares skyldigheter vid faror för sjötrafiken och sjönöd.

22

Bestämmelser om befälhavarens skyldigheter m.m. vid nödmeddelanden finns i 6 kap. 6 § andra stycket sjölagen (1994:1009) och i 6–10 §§ förordningen (2007:33) om befälhavares skyldigheter vid faror för sjötrafiken och sjönöd.

23

På fartyg ska det finnas en illustrerad tabell som beskriver gällande livräddningssignaler. Tabellen ska alltid finnas till hands för vakthavande befäl. Detta krav gäller inte för fartyg med en längd under 6 meter som endast trafikerar inre vatten. Signalerna ska användas av fartyg i nöd eller nödställda vid kommunikation med livräddningsstationer, räddningsfartyg och luftfarkoster som deltar i sjöräddningsinsatser.

Av 3 kap. 29 § framgår att vissa fartyg ska ha Internationell signalbok och IAMSAR Manual Volume III ombord. I 16 kap. 15 § brottsbalken (1986:1104) föreskrivs om straffrättslig påföljd vid missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anordning.

20 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 34-1. 21 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 31–32. 22 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 33. 23 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 29 och regel 35.

9

24

Alla passagerarfartyg på internationell resa ska ha en plan ombord för hur samarbete ska ske med berörd sjöräddningsorganisation vid en nödsituation. Planen ska utarbetas i samarbete mellan befälhavaren, rederiet och berörda sjöräddningsorganisationer. Planen ska innehålla bestämmelser för periodiska övningar som ska genomföras för kontroll av planens effektivitet.

För att besättningen ska kunna arbeta ändamålsenligt från säkerhetssynpunkt ska alla fartyg ha ett fastställt arbetsspråk. Arbetsspråket ska fastställas av rederiet eller befälhavaren samt noteras i skeppsdagboken eller journalen eller motsvarande om fartyget inte behöver föra skeppsdagbok. Varje besättningsman ska kunna förstå arbetsspråket och kunna ge eller ta order och instruktioner och rapportera tillbaka på samma språk. Om arbetsspråket inte är flaggstatens officiella språk ska det på alla anslagna planer och förteckningar som berör säkerhet även finnas en översättning till arbetsspråket.

På alla fartyg på internationell resa ska det engelska språket användas vid säkerhetskommunikation mellan fartyg och mellan fartyg och land samt vid kommunikation ombord mellan lots och vaktpersonal om inte de direkt berörda har ett gemensamt språk annat än engelska.

På alla passagerarfartyg ska det finnas en förteckning över fartygets driftsbegränsningar. Förteckningen ska sammanställas innan fartyget tas i drift och ska innehålla samtliga driftsbegränsningar, oavsett om de är ålagda av myndighet eller fastställda när fartyget ritades och byggdes. Förteckningen tillsammans med nödvändiga förklaringar ska hållas aktuell och förvaras tillsammans med fartygets certifikat. Förteckningen ska klart och tydligt redovisa – dispenser från nationella och internationella regelverk,

På alla fartyg på internationell resa ska man anteckna uppgifter som rör fartygets navigation och som är av vikt för navigationssäkerheten. Anteckningarna ska vara tillräckligt detaljerade för att kunna tjäna som en komplett redogörelse av resan. På svenska fartyg ska sådana anteckningar göras i enlighet med 18 kap. sjölagen (1994:1009) samt Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:18) med föreskrifter om skeppsdagbok, maskindagbok och kombinerad skeppsoch maskindagbok samt journal. På svenska fartyg som inte behöver föra skeppsdagbok eller journal kan anteckningarna i stället göras i något som motsvarar en skeppsdagbok eller en journal.

Alla fartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer på en internationell resa som överstiger 48 timmar ska dagligen skicka en rapport till sitt rederi. Rederiet ska behålla samtliga rapporter så länge resan pågår. Rapporterna kan skickas på valfritt sätt under förutsättning att de skickas så fort som möjligt efter att man har fastställt den position som anges i rapporten. Ett automatiskt rapporteringssystem får användas under förutsättning att systemet registrerar skickade meddelanden och att befälhavaren regelbundet styrker att registreringen fungerar och att systemet är kopplat till utrustning för positionsbestämning. Rapporterna ska innehålla följande: – fartygets position, – fartygets kurs och fart, och – uppgifter om alla externa eller interna förhållanden som kan påverka fartygets resa eller säkra framförande.

Om inte annat anges ska detta kapitel tillämpas på – passagerarfartyg, – andra fartyg som används i affärsmässig verksamhet, och – fritidsfartyg med bruttodräktighet om 100 eller mer som inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003.

Fartyg utan mekanisk framdrivning, träfartyg och höghastighetsfartyg

Detta kapitel ska inte tillämpas på följande fartyg om det inte uttryckligen anges: – fartyg utan mekanisk framdrivning, och – träfartyg av primitiv konstruktion. Höghastighetsfartyg behöver inte uppfylla kraven i 5–18, 26, 27 och 45 §§ om de är certifierade enligt och uppfyller kraven i följande föreskrifter: – Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:101) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 1994), eller – Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:102) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 2000).

Fiskefartyg

Fiskefartyg som omfattas av Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 1999:27) om säkerheten på fiskefartyg som har en längd av 24 meter eller mer ska vara utrustade enligt 14–18 och 26–41 §§ samt bilaga 2. (TSFS 2017:11).

Av 1 kap. 10 § 6 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:95) om radioutrustning på fartyg framgår att alla fartyg som omfattas av den författningen ska kunna sända lokaliseringssignaler och i enlighet med funktionskravet i 6 § dessa föreskrifter kunna ta emot lokaliseringssignaler. (TSFS 2017:11)

12

Alla fartyg, oavsett storlek, ska vara utrustade med följande. 1. En korrekt justerad standardmagnetkompass eller annat medel som, oberoende av kraftförsörjning, kan fastställa fartygets kurs. Kursen ska kunna avläsas vid styrplatsen. Fartyg som trafikerar endast hamnar, floder, kanaler och mindre insjöar inom fartområde E kan, i stället för att vara utrustade med en typgodkänd magnetkompass, vara utrustade med en enkel orienteringskompass graderad med 360°, en handburen GPS eller likvärdig utrustning, så att det går att orientera sig i mörker eller nedsatt sikt. 2. En pejlskiva eller annat medel som, oberoende av kraftförsörjning, kan ta bäringar horisonten runt. Detta gäller dock inte fartyg som har en bruttodräktighet under 500 och som enbart går på inrikes resa i fartområde D och E. 3. Ett medel för att kurser och bäringar ska kunna korrigeras till sanna kurser och bäringar. 4. Sjökort och nautiska publikationer för den planerade resan. ECDIS uppfyller kravet på sjökort under förutsättning att det finns ett reservsystem. Reservsystem kan vara sjökort i pappersform eller en dubblering av ECDIS. Om kravet på ett reservsystem uppfylls genom en dubblering av ECDIS och fartyget navigerar i ett område som inte täcks av ENC, ska det även finnas papperssjökort, så att resan kan slutföras säkert. Nautiska publikationer i elektronisk form kan uppfylla kravet på nautiska publikationer under förutsättning att kraven i bilaga 3 är uppfyllda. ECS, som uppfyller kraven i ISO 19379 eller prestandanormerna i RTCM 10900 eller som på annat sätt motsvarar något av dessa krav och är baserat på aktuella och rättade sjökort, får dock ersätta ECDIS på lastfartyg under 500 brutto i fartområde D och E samt på Vänern, och på passagerarfartyg under 500 brutto i fartområde E, under förutsättning att det finns ett reservsystem enligt vad som sägs i denna punkt. 5. En mottagare som kontinuerligt under den planerade resan automatiskt kan fastställa och uppdatera fartygets position. Det kan vara en mottagare för ett GNSS, ett markbundet radionavigationssystem eller annat medel. Detta krav gäller inte för fartyg som enbart trafikerar hamnar, floder, kanaler och mindre insjöar inom fartområde E. 6. Fartyg med bruttodräktighet under 150 ska vara utrustade med en radarreflektor eller annat medel, för att kunna upptäckas från fartyg som navigerar med radar på frekvensband 3 GHz respektive 9 GHz. Detta krav gäller dock endast om det är praktiskt möjligt och om sådan utrustning finns tillgänglig. 7. Om fartygets brygga är helt inbyggd, ska det finnas ett ljudmottagningssystem eller annat medel, som gör att vakthavande befäl kan höra ljud-

Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla andra fartyg med bruttodräktighet om 20 eller mer ska, utöver kraven i 5 §, vara utrustade med en 9 GHz-radar eller annat medel för att fastställa och visa avstånd och bäring till radartranspondrar (t.ex. RACON och SART), andra ytfartyg, hinder, bojar, kustlinjer och navigationsreferenser. Detta krav gäller inte för utländska lastfartyg med en bruttodräktighet under 300 och inte heller för fartyg som endast går i trafik i hamnar, floder, kanaler och mindre insjöar inom fartområde E.

Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla andra fartyg

31

med bruttodräktighet om 150 eller mer

Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla andra fartyg med bruttodräktighet om 150 eller mer ska, utöver kraven i 5 och 6 §§, vara utrustade med följande: 1. En reservmagnetkompass utbytbar mot standardmagnetkompassen eller annat medel som genom utbyte eller dubblerad utrustning alltid kan uppfylla kravet i 5 § 1. Detta krav gäller inte för fartyg på inrikes resa med bruttodräktighet under 500. En gyrokompass som matas med elektricitet från fartygets huvudkraftkälla och nödkraftkälla samt är kopplad till ett nödbatteri uppfyller kravet på 32 reservmagnetkompass. 2. En dagsignallampa eller annat medel för att kommunicera med ljus under dag och natt, kopplad till en elektrisk nödkraftkälla. Detta krav gäller varken för fartyg med bruttodräktighet under 500 som endast går på inrikes resa eller för passagerarfartyg med bruttodräktighet under 150 som går på internationell resa.

Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla andra fartyg

33

med bruttodräktighet om 300 eller mer

Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla andra fartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer ska, utöver kraven i 5–7 §§, vara utrustade med följande: 1. Ett ekolod eller annat elektroniskt medel för att mäta och indikera tillgängligt vattendjup. Detta krav gäller inte för passagerarfartyg med bruttodräktighet under 300 som enbart går på inrikes resa i fartområde D och E. 2. En EPA eller annat medel för att elektroniskt plotta avstånd och bäring till mål för att kunna bedöma kollisionsrisker. Detta krav gäller inte för

31 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.2. 32 Motsvarar IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1224, Unified interpretations of SOLAS chapter V. 33 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.3.

15

passagerarfartyg med bruttodräktighet under 300 som enbart går på inrikes resa i fartområde D och E. 3. En fart- och distansmätare (logg) eller annat medel för att indikera fart och distans genom vattnet. Detta krav gäller inte för passagerarfartyg med bruttodräktighet under 300 som enbart går på inrikes resa i fartområde D och E. 4. En korrekt justerad THD eller annat medel för att överföra kursinformation till radar, plottningsutrustning och AIS. Detta krav gäller inte för passagerarfartyg med bruttodräktighet under 300 som enbart går på inrikes resa.

Alla fartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer

34

Alla fartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer ska, utöver kraven i 5–8 §§ med undantag av 8 § 2 och 4 , vara utrustade med följande: 1. En gyrokompass eller annat medel för att på icke-magnetisk väg fastställa och visa fartygets kurs och överföra kursinformation till radar, plottningsutrustning och AIS. Kursen ska kunna avläsas från styrplatsen. Den gyrokompass som uppfyller kravet på reservmagnetkompass enligt 7 § 1 får inte vara samma kompass som den gyrokompass eller annat medel 35 som nämns i första meningen i denna punkt. 2. En gyrokompassrepeater eller annat medel för att visuellt indikera kursinformation vid nödstyrplatsen. 3. En gyrokompassrepeater eller annat medel för att ta bäringar horisonten runt. Fartyg med bruttodräktighet under 1 600 ska så långt som möjligt vara utrustade enligt denna punkt. 4. Indikatorer eller annat medel för att fastställa och visa propellervarvtal, propellerstigning, driftsförhållanden, kraft och riktning av tryckkraft, och, om tillämpligt, riktning av tvärställd propeller. Denna information ska vara avläsbar från den kontrollplats som fartyget normalt framförs från (conning position). 5. Ett ATA eller annat medel för att automatiskt plotta avstånd och bäring till mål för att kunna bedöma kollisionsrisker.

36

För alla fartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer gäller att fartyget ska uppfylla kraven i 5 § 1, 2 och 4 oavsett eventuella funktionsfel i fartygets utrustning.

34 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.5. 35 Motsvarar IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1224, Unified interpretations of SOLAS chapter V. 36 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.6.

16

37

Alla fartyg med bruttodräktighet om 3 000 eller mer

Alla fartyg med bruttodräktighet om 3 000 eller mer ska, utöver kraven i 5–10 §§, vara utrustade med följande: 1. Ytterligare en radarinstallation, 3 eller 9 GHz, eller annat medel för att fastställa och visa avstånd och bäring till andra ytfartyg, hinder, bojar, kustlinjer och navigationsreferenser. Denna radar ska vara funktionellt oberoende av den utrustning som krävs enligt 6 §. 2. Ytterligare ett ATA eller annat medel för att automatiskt plotta avstånd och bäring till mål för att kunna bedöma kollisionsrisker. Detta målföljningssystem ska vara funktionellt oberoende av det målföljningssystem som krävs enligt 9 § 5.

38

Alla fartyg med bruttodräktighet om 10 000 eller mer

Alla fartyg med bruttodräktighet om 10 000 eller mer ska, utöver kraven i 5–11 §§ med undantag av 11 § 2, vara utrustade med följande: 1. En ARPA eller annat medel för att automatiskt plotta avstånd och bäring till minst 20 mål för att kunna bedöma kollisionsrisker samt simulera undanmanöver. Utrustningen ska vara kopplad till en fart- och distansmätare för fart genom vattnet. 2. Ett kurskontrollsystem eller trackkontrollsystem eller annat medel för att automatiskt kontrollera och hålla fartyget på en rak kurs.

39

Alla fartyg med bruttodräktighet om 50 000 eller mer

Alla fartyg med bruttodräktighet om 50 000 eller mer ska, utöver kraven i 5–12 §§, vara utrustade med följande: 1. En girhastighetsindikator eller annat medel för att visa girhastigheten. 2. En fart- och distansmätare (logg) eller annat medel för att visa fart och distans över grund i förlig och tvärskepps riktning.

40

Följande fartyg ska vara utrustade med AIS enligt prestandanormer i bilaga 1: – passagerarfartyg, oavsett storlek, på internationell resa, – passagerarfartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer på inrikes resa i fartområde A–D, – andra fartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer på internationell resa eller på inrikes resa i fartområde A–D, och

37 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.7. 38 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.8. 39 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.9. 40 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.4. 41 Punkt 1–3 motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.2.4. Punkt 4 motsvarar direktiv 2002/59/EG, artikel 6 a första stycket.

17

– svenska fiskefartyg med en längd av 15 meter eller mer och utländska fiskefartyg med samma längd som är verksamma på svenskt sjöterritorium eller som landar sin fångst i svensk hamn.

Kravet på AIS gäller inte följande fartyg med en längd under 45 meter: – traditionsfartyg, och – fritidsfartyg.

AIS ska uppfylla följande funktionskrav: Den ska automatiskt kunna förse berörda landstationer, andra fartyg och luftfarkoster med information, däribland fartygets – identitet, – kategori, – position, – kurs och fart, och – annan säkerhetsrelaterad information. (TSFS 2017:11)

AIS ska automatiskt kunna ta emot information angiven i 16 § från fartyg med likadan utrustning. Den GPS-mottagare som ansluts till AIS på fartyg enligt 3 § ska uppfylla kraven i lagen (2016:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. (TSFS 2017:11)

Fartyg som är utrustade med AIS ska alltid ha den i drift utom när internationella avtal, regler eller normer föreskriver att navigationsinformationen ska skyddas.

Följande fartyg ska undergå ett årligt test av det automatiska identifieringssystemet (AIS): – passagerarfartyg på internationell resa, – andra fartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer på internationell resa. Testet ska genomföras av en av Transportstyrelsen utsedd radiobesiktningsman eller en av erkänd organisation utsedd radiobesiktningsman. Testet ska bekräfta att programmeringen av fartygets statiska information är

Följande fartyg ska vara utrustade med BNWAS enligt prestandanormer i bilaga 1: 1. passagerarfartyg, oavsett storlek, på internationell resa, 2. passagerarfartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer på inrikes resa, 3. lastfartyg med bruttodräktighet om 150 eller mer på internationell resa, och 4. lastfartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer på inrikes resa. BNWAS ska alltid vara i drift på resa.

Följande fartyg ska, när de går på internationell resa, vara utrustade med ECDIS enligt prestandanormer i bilaga 1: 1. passagerarfartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer, 2. lastfartyg som inte är tankfartyg med bruttodräktighet om 3 000 eller mer, 3. tankfartyg med bruttodräktighet om 3 000 eller mer.

45

Följande fartyg ska, när de går på internationell resa, vara utrustade med LRIT-system: – passagerarfartyg inklusive höghastighetsfartyg för passagerartrafik, – lastfartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer inklusive höghastighetsfartyg men exklusive fiskefartyg, och – flyttbar offshoreborrplattform.

47

Kravet på LRIT-system gäller inte fartyg som har AIS ombord och trafikerar enbart sjöområde A1.

44 MSC/Circ.1252 Guidelines on Annual Testing of the Automatic Identification System (AIS). 45 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19-1. 46 Motsvarar direktiv 2002/59/EG, artikel 6 b. 47 Motsvarar direktiv 2002/59/EG, artikel 6 b.

19

48

Fartyg som är utrustade med LRIT-system ska automatiskt sända information om – fartygets identitet, – fartygets position i latitud och longitud, och – datum och tid för positionen. Utrustningen ombord ska uppfylla kraven i IMO-resolution MSC.263(84) och ska kunna kommunicera med den LRIT-datacentral som Sverige är anslutet till. Utrustningen ombord ska vara av ett godkänt slag. Proceduren för godkännandet ska ske på något av följande fyra sätt: 1. fartygets LRIT-utrustning ska vara godkänd av Transportstyrelsen enligt kraven i SOLAS regel V/19-1 och avsnitt 4 i IMO-resolution MSC.263(84); utrustningen ska ha godkänts i ett överensstämmelsetest enligt tillägg 1 till IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1307, eller 2. fartygets radioutrustning ska vara godkänd enligt kraven i SOLAS regel IV/14; utrustningen ska ha godkänts i ett överensstämmelsetest enligt tillägg 1 till IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1307, eller 3. fartygets LRIT-utrustning ska uppfylla kraven i SS-EN 60945-4, utgåva 4 och SS-EN 60945-4, utgåva 4, Corr.1 (2008-04); utrustningen ska ha godkänts i ett överensstämmelsetest enligt tillägg 1 till IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1307, eller 4. fartygets LRIT-utrustning ska uppfylla kraven i SOLAS XI-2/6 och MSC.136(76) eller MSC.147(77) beträffande Ship Security Alert System (SSAS); utrustningen ska ha godkänts i ett överensstämmelsetest enligt tillägg 1 till IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1307. Överensstämmelsetestet enligt tredje stycket 1–4 ska utföras av en test- ASP.

49

System och utrustning som används för LRIT ska kunna stängas av ombord eller kunna upphöra med sändning av LRIT-information.

50

System och utrustning som används för LRIT får stängas av endast under följande förutsättningar: – om internationella avtal, regler eller normer föreskriver att navigationsinformation ska skyddas, eller – under exceptionella omständigheter och under så kort tid som möjligt om befälhavaren bedömer att sändningen av LRIT-information utgör en risk för fartygets säkerhet eller skydd. I så fall ska befälhavaren informera Transportstyrelsen utan onödig fördröjning. Befälhavaren ska även göra en anteckning enligt vad som följer av 2 kap. 11 § och ange orsaken till avstängningen samt tidsperiod då system eller utrustning har varit avstängda.

48 Motsvarar direktiv 2002/59/EG, artikel 6 b. 49 Motsvarar direktiv 2002/59/EG, artikel 6 b. 50 Motsvarar direktiv 2002/59/EG, artikel 6 b.

20

51

För att underlätta vid utredning av fartygsolyckor ska följande fartyg vara utrustade med VDR: – passagerarfartyg, oavsett storlek, på internationell resa, – passagerarfartyg med en bruttodräktighet om 300 eller mer på inrikes resa i fartområde A, och – övriga fartyg med en bruttodräktighet om 3 000 eller mer.

Lastfartyg som ska vara utrustade med VDR enligt 26 § och som är byggda före den 1 juli 2002 kan i stället för en VDR ha en VDR-S.

De uppgifter som samlas in från VDR eller VDR-S ska göras tillgängliga för berörd myndighet inom Europeiska unionen i händelse av en olycka inom dess sjöterritorium.

På alla fartyg som omfattas av krav på radioutrustning enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:95) om radioutrustning på fartyg ska internationell signalbok finnas. Detta krav gäller inte för fartyg med bruttodräktighet under 500 som enbart går på inrikes resa och i fartområde D och E. På alla fartyg med bruttodräktighet om 150 eller mer som går på internationell resa och på alla fartyg som omfattas av krav på radioutrustning enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:95) om radioutrustning på fartyg ska det finnas en aktuell upplaga av Volume III of the International Aeronautical and Maritime Search and Rescue (IAMSAR) Manual. Detta krav gäller inte för utländska fiskefartyg eller fartyg med bruttodräktighet under 500 som enbart går på inrikes resa i fartområde D och E.

Tabeller med utrustningskrav

En sammanställning i tabellform över utrustningskraven finns i bilaga 2, 4 och 5.

Bestämmelser om krav på fartygs utrustning vad gäller lanternor, signalfigurer, signalflaggor samt utrustning för att kunna avge ljud- och ljus-

För lanternor och utrustning för att kunna avge ljud- och ljussignaler som avses i 31 § ska det finnas dokument som verifierar att utrustningen uppfyller kraven på prestanda i de bestämmelser som anges i 31 §. Fartyg med bruttodräktighet om 500 eller mer ska vara utrustade med reservlanternor och lanterncentral. Lanterncentralen ska ha akustiska och optiska larmsignaler. Huvud- och reservlanternor för gångljus, ankarljus och lanternor för ej manöverfärdigt fartyg ska vara fast monterade.

Alla fartyg som under resa kan komma att anlita lots ska ha utrustning för att kunna embarkera och debarkera lots. Bestämmelserna i 34 och 35 §§ gäller all sådan utrustning. Utrustningen ska dessutom uppfylla kraven i 41 § samt antingen 36, 37 eller 38 §. Arrangemangen för lotsens embarkering och debarkering ska uppfylla kraven i 40–42 §§. (TSFS

2017:11)

Underhåll och användning

55

Utrustningen för embarkering och debarkering av lots ska uppfylla nedanstående krav på underhåll och användning: – Utrustningen ska hållas ren, underhållas och förvaras på ett säkert sätt samt kontrolleras regelbundet för att säkerheten ska kunna garanteras vid användning. – Utrustningen ska användas endast för personbefordran. – Ansvarigt befäl ska övervaka iordningställandet av utrustningen samt embarkering och debarkering av lotsen. Ansvarigt befäl ska ha kontakt med bryggan och se till att lotsen på ett säkert sätt kommer till och från bryggan. – Den personal som deltar när mekanisk utrustning ställs i ordning och används ska vara införstådd med gällande säkerhetsrutiner för hantering av utrustningen. – Utrustningen ska prövas före användning. – Alla lotslejdare som används till lotsförflyttning ska tydligt märkas med etiketter eller annan permanent märkning så att man kan identifiera varje enskilt hjälpmedel för inspektions- och protokollföringsändamål. Pro-

53 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23 54 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23.1.1 55 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23.2.

22

tokoll ska behållas på fartyget fram till det datum då den identifierade lejdaren åter tas i bruk och eventuella reparationer är utförda. – lotslejdaren ska uppfylla denna regel eller en internationell standard och ska kontrolleras vid sjövärdighetsbesiktning. Fallrepstrappa omfattar också lutande stegar som används som en del av anordningarna för lotsförflyttning.

Det ska finnas utrustning för att möjliggöra säker embarkering och debarkering av lots på fartygets båda sidor. Om – avståndet från vattenytan till den plats där lotsen embarkerar eller debarkerar fartyget överstiger 9 meter, och – ytterligare utrustning såsom fallrep, mekanisk lotshiss eller annan lika säker anordning i kombination med lotslejdare används, ska sådan utrustning finnas på fartygets båda sidor. Detta krav gäller inte om det är möjligt att flytta utrustningen från den ena sidan till den andra.

Krav på utrustningen

57

Utrustning för att embarkera eller debarkera lots får vara en lotslejdare om klättringslängden är minst 1,5 meter och klättringshöjden är maximalt 9 meter över vattenytan och lotslejdaren är placerad och säkrad så att – den hänger klar från fartygets spygatt, – den hänger på fartygets flatsida samt, så långt som är praktiskt möjligt, inom midskeppshalvan av halva fartygslängden, – varje steg vilar stadigt mot fartygssidan, och – lotslejdaren är tillräckligt lång för att nå vattnet från lejdarens infästningspunkt under alla last- och trimförhållanden samt för 15 graders slagsida åt båda håll. Om konstruktionsdetaljer, t.ex. avbärarlister, gör att tredje strecksatsen inte kan uppfyllas, ska åtgärder vidtas så att personer kan embarkera och debarkera säkert. Fastsättningsanordningar, schacklar och säkerhetslinor för lotslejdare ska vara minst lika starka som lejdarens sidorep.

Utrustningen för att embarkera och debarkera lots får vara ett fallrep eller annan lämplig och säker anordning i kombination med en lotslejdare som uppfyller kraven i 36 §. Utrustningen ska vara av detta slag om avståndet från vattenytan till lotslejdarens infästningspunkt överstiger 9 meter. Fallrepet ska leda akteröver. Vid användning ska fallrepet vila stadigt mot fartygssidan. Fallrepet ska hänga inom fartygets flatsida och, så långt som är praktiskt möjligt, inom midskeppshalvan av halva fartygslängden samt ska hänga klar från fartygets spygatt.

60

Om en kombinerad anordning används när lotsen ska gå ombord på fartyget, ska det finnas en anordning för att låsa fast lotslejdaren och fallrepen vid fartygssidan vid en nominell punkt 1,5 meter ovanför fallrepsstegens nedre avsats. Om den kombinerade anordningen består av ett fallrep med en fallucka i den nedre avsatsen (embarkeringsplattform), ska lotslejdaren och säkerhetslinorna riggas genom falluckan och sträcka sig till samma höjd som räckverket. (TSFS 2017:11)

Mekaniska lotshissar och tillhörande utrustning

har upphävts genom (TSFS 2017:11).

har upphävts genom (TSFS 2017:11).

Utrustning som ska finnas till hands för omedelbar användning

61

Om lotsen så kräver ska det finnas två mantåg med en minsta diameter av 28 millimeter säkrade i fartyget på lämpligt sätt. Det ska finnas en livboj med självtändande ljus samt en kastlina. (TSFS

2017:11)

Tillträde till fartygsdäcket

62

Det ska finnas en lämplig, säker och fri passage från lejdare, fallrep eller annan embarkerings- och debarkeringsanordning till fartygsdäcket. Om passagen sker via en port i räckverk eller brädgång ska lämpliga grabbräcken finnas. Om passagen sker via en relingstrappa ska det finnas två handstöttor stadigt fästa i fartyget. Stöttorna ska vara säkrade både i nedre ändan och vid

58 MSC.1/Circ.1495/Rev.1 Revised Unified Interpretation of Solas Regulation V/23.3.3 on Pilot Transfer Arrangements. 59 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23.3.2. 60 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23.3.3. 61 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23.7. 62 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 23.4.

24

en högre punkt. Relingstrappan ska vara säkrad i fartyget så att den inte kan välta. (TSFS 2017:11)

Portar i fartygssidan

63

Portar i fartygssidan som används för lotsändamål ska inte kunna öppnas utåt. (TSFS 2017:11)

Belysning

64

Det ska finnas belysning för att belysa anordningar på fartygssidan och på fartygsdäcket. (TSFS 2017:11)

Fartyg ska vara utrustade med förtöjnings- och ankringsutrustning. Utrustningen ska minst uppfylla en erkänd organisations tillämpliga regler. Fartyg utan mekanisk framdrivning ska vara utrustade med förtöjningsoch ankringsutrustning enligt en erkänd organisations tillämpliga regler. Om fartyget är av sådan storlek att en erkänd organisations regler inte är tillämpliga ska fartyget vara utrustat enligt de regler som fartyget är byggt efter. Fartyg som går i trafik enbart i fartområde E och D kan, i stället för ovanstående, tillämpa en erkänd organisations relevanta regler för höghastighetsfartyg eller lättdeplacementsfartyg. Ankringsutrustningen ska då vara försedd med broms för att kättingens eller linans längd ska kunna avpassas vid ankring. Ankaret ska enkelt kunna fällas av en person. (TSFS

2017:11)

Fartyg som har utrustning i enlighet med 3 kap. ska tillämpa vad som anges i 2–4 och 10–15 §§. Fartyg som har utrustning som nämns i eller är konstruerade på det sätt som anges i 5–9 §§ ska tillämpa dessa paragrafer.

65

Alla rimliga åtgärder ska vidtas för att hålla utrustningen i fullt brukbart skick.

66

När kurskontrollsystem eller trackkontrollsystem (tidigare autopilot) används vid nedsatt sikt och vid andra navigations- och kollisionsrisker i områden med tät trafik, ska det finnas möjlighet att omedelbart koppla om till manuell styrning. Vid förhållanden enligt ovan ska vakthavande befäl se till att en kvalificerad rorgängare är tillgänglig för att när som helst kunna ta över styrningen. Omkoppling från automatisk till manuell styrning och vice versa ska ske under uppsikt av ansvarigt befäl. Den manuella styrningen ska provas efter långvarig användning av kurskontrollsystem eller trackkontrollsystem samt innan fartyget kommer in i områden där navigationen kräver speciell uppmärksamhet.

67

I områden där navigationen kräver speciell uppmärksamhet ska fartyg som har mer än en styrmaskin ha dessa igång om de går att använda samtidigt.

68

Inom tolv timmar före fartygets avgång ska fartygets styrinrättning testas och kontrolleras av besättningen. Testerna och kontrollerna ska, i tillämpliga delar, omfatta funktionen hos 1. huvudstyrinrättning, 2. reservstyrinrättning,

65 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 16. 66 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 24. 67 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 25. 68 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 26. 69 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 26.1–26.2.

26

3. kontrollsystem för fjärrstyrning (remote steering), 4. styrplatser på bryggan, 5. nödkraftkälla, 6. roderlägesvisare i relation till rodrets aktuella läge, 7. larm för kraftbortfall i fjärrstyrningssystem, 8. larm för kraftbortfall i kraftenhet, och 9. automatiska frånskiljaranordningar och annan automatisk utrustning. Testerna och kontrollerna ska även omfatta 1. fullt roderutslag enligt styrsystemets kapacitetskrav, 2. en visuell inspektion av styrmaskineriet och länkarmar, och 3. kommunikationssystem mellan brygga och styrmaskinrum. Datum för tester och kontroller av styrinrättningen ska antecknas i skeppsdagboken eller journalen. På fartyg som inte behöver föra skeppsdagbok eller journal ska utförda tester och kontroller dokumenteras på annat sätt.

70

Fartyg på kort resa i regelbunden trafik behöver utföra tester och kontroller enligt 5 § endast en gång per vecka.

71

På bryggan och i styrmaskinrummet ska en lättförståelig instruktion för användning av styrinrättningen finnas permanent anslagen. Instruktionen ska bestå av ett blockdiagram som visar omkopplingsprocedurer för fjärrkontrollstyrning och styrmaskineriets kraftenheter. Fartygsbefäl som hanterar och/eller arbetar med underhåll av styrinrättningen ska ha kunskap om fartygets styrinrättning och procedurer för omkoppling från ett system till ett annat.

72

Utöver testerna och kontrollerna enligt 5 § ska övningar i nödstyrning hållas minst var tredje månad. En sådan övning ska bestå av direkt kontroll av rodret från styrmaskinrummet, kommunikationsförfarandet mellan brygga och styrmaskinrum och, i tillämpliga delar, drift av alternativa kraftkällor. Datum för övningar med nödstyrningen ska antecknas i skeppsdagboken eller journalen. På fartyg som inte behöver föra skeppsdagbok eller journal ska utförda övningar dokumenteras på annat sätt.

På svenska fartyg med en längd av 20 meter eller mer ska magnetkompassen vara av klass A enligt definition i ISO 25862:2009. På övriga svenska fartyg får magnetkompassen vara av klass B enligt definition i ISO 25862:2009. På svenska fartyg där magnetkompasser installerats den 1 juli 1999 eller senare ska det ombord finnas ett typgodkännandecertifikat och ett indivi-

70 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 26.5. 71 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 26.3.1–26.3.2. 72 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 26.4 och regel 26.6.

27

duellt testcertifikat för varje kompass. På övriga fartyg ska det finnas dokumentation som intygar att varje kompass är av klass A eller B enligt första stycket. På svenska fartyg ska magnetkompasser installeras i enlighet med ISO 25862:2009.

I följande bestämmelser finns krav på underhåll och inspektioner av bl.a. livbåtskompasser: 1. regel 20 Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:93) om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar på fartyg som omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, och 2. 11 kap. 1 § Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2004:30) om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar på fartyg som inte omfattas av 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss.

Sjökort och nautiska publikationer ska rättas med stöd av publikationen ”Underrättelser för sjöfarande” eller motsvarande utländsk publikation i tryckt eller elektronisk form.

På fartyg byggda den 1 juli 2002 eller senare ska all elektrisk och elektronisk utrustning på bryggan och i dess närhet vara testad för elektromagnetisk kompatibilitet. På svenska fartyg byggda den 1 juli 2002 eller senare ska elektriska och elektroniska apparater som inte omfattas av 1 kap. 5 § uppfylla kraven i 4 och 5 §§ förordningen (1993:1067) om elektromagnetisk kompatibilitet och Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2007:1) om elektromagnetisk kompatibilitet. Elektrisk och elektronisk utrustning ska vara installerad så att elektromagnetisk störning inte påverkar utrustningens och navigationssystemens funktion. Bärbar elektrisk och elektronisk utrustning ska inte användas på bryggan om den kan störa navigationssystemens och utrustningens funktion.

Navigationsutrustning och navigationssystem enligt 3 kap. 5–29 §§ ska även uppfylla följande krav: 75 1. När dessa föreskrifter tillåter ”annat medel” eller ”annat elektroniskt medel” ska även detta uppfylla kraven i denna paragraf. 76 2. Funktionen hos utrustning och system med nya egenskaper som inte omfattas av dessa föreskrifter ska minst motsvara funktionen hos utrustning som uppfyller kraven i dessa föreskrifter. 77 3. Utrustning och system ska vara installerade, testade och underhållna så att funktionsstörningar minimeras. 78 4. Utrustning och system med alternativa driftsmöjligheter ska visa det aktuella driftsförhållandet. 79 5. Integrerade bryggsystem ska vara arrangerade på så sätt att vakthavande befäl omedelbart larmas genom akustiska och optiska larmsignaler i händelse av funktionsavbrott i ett delsystem. Funktionsavbrott i ett delsystem får inte orsaka funktionsavbrott i ett annat delsystem. I händelse av funktionsavbrott i någon del av ett integrerat bryggsystem ska det vara

74 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 17. 75 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.3. 76 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 18.6. 77 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.4. 78 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.5. 79 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 19.6.

29

möjligt att använda all annan utrustning och alla andra delar av systemet separat.

Navigationsutrustning och navigationssystem utöver kraven i dessa föreskrifter som placeras ombord ska uppfylla kraven i dessa föreskrifter i tillämpliga delar.

81

På svenska fartyg ska VDR och VDR-S installeras i enlighet med bilaga 6. VDR och VDR-S inklusive alla givare ska besiktigas årligen. Besiktningen ska omfatta noggrannheten och beständigheten hos inspelade data samt möjligheten att få tillgång till inspelade data. Besiktningen ska även omfatta skicket hos skyddshöljen och anordningar för lokalisering. Testcertifikatet för VDR-utrustning samt en kopia av besiktningsrapporten ska förvaras ombord tillsammans med fartygets övriga certifikat. På svenska fartyg ska den årliga besiktningen utföras enligt bilaga 6.

Fartyg med en längd av 55 meter eller mer ska uppfylla följande krav: 1. Från kontrollplatsen varifrån fartyget normalt framförs (conning position) får sikten mot vattenytan från stäven och föröver till 10 grader på varje sida, oavsett djupgående, trim och däckslast, inte vara skymd mer än två fartygslängder, eller mer än 500 meter om fartygets längd överstiger 250 meter. 2. Från kontrollplatsen varifrån fartyget normalt framförs (conning position) får last, lyftinrättningar eller andra föremål utanför bryggan som skymmer sikten för om tvärs mot vattenytan inte orsaka en blind sektor som överstiger 10 grader. Den totala cirkelbågen av blinda sektorer får inte överstiga 20 grader. De fria sektorerna mellan blinda sektorer ska vara minst 5 grader. Ingen enskild blind sektor inom siktområdet i punkt 1 får överstiga 5 grader. 3. Det horisontella synfältet från kontrollplatsen varifrån fartyget normalt framförs (conning position) ska omfatta en cirkelbåge av minst 225 grader,

80 Motsvarar delvis SOLAS kapitel V regel 18.7. 81 Motsvarar delvis SOLAS kapitel V regel 18.8. 82 Motsvarar SOLAS kapitel V regel 22.

30

dvs. från rätt förut till minst 22,5 grader akter om tvärs på båda sidor av fartyget. 4. Från varje bryggvinge ska det horisontella synfältet omfatta en cirkelbåge av minst 225 grader, dvs. från minst 45 grader på den motsatta bogen till rätt förut, och 180 grader från rätt förut till rätt akterut. 5. Från huvudstyrplatsen ska det horisontella synfältet omfatta en cirkelbåge av minst 60 grader på varje sida av fartyget. 6. Fartygssidan ska vara synlig från bryggvingen. 7. På bryggan ska avståndet mellan bryggdäcket och förkantsfönstrens underkant vara så litet som möjligt. Underkanten får inte skymma det förliga synfältet. 8. Förkantsfönstrens överkant får inte skymma det förliga synfältet från kontrollplatsen varifrån fartyget normalt framförs (conning position) för en person med ögonhöjden 1 800 millimeter. Detta ska gälla även när fartyget sätter i grov sjö. 9. Bryggfönstren ska uppfylla följande krav: – För att undvika reflexer ska förkantsfönstren vara vinklade inåt från överkanten med en vinkel av minst 10 grader och högst 25 grader mot vertikalplanet. – Fönsterkarmarna mellan bryggfönstren ska vara så smala som möjligt. De får inte placeras omedelbart för om en arbetsstation. – Fönsterglasen får inte vara polariserande eller tonade. – Minst två bryggfönster ska möjliggöra klar sikt oavsett väderförhållanden. Beroende på bryggans utformning ska det finnas ytterligare ett antal fönster som möjliggör klar sikt oavsett väderförhållanden.

Alla åtgärder som vidtas med syfte att uppfylla kraven i 2 kap. 11 och 12 §§, 3 kap. 5–20 §§ och 4 kap. 3 och 4 §§, 11 §, 13 § 1 och 3–5 samt 16 § och som påverkar bryggans utformning, navigationsutrustningens och navigationssystemens utformning och arrangemang samt bryggprocedurer ska syfta till 1. att underlätta för bryggpersonal och lots att utföra sina uppgifter vad gäller att göra en fullständig bedömning av situationen och föra fartyget säkert under alla förhållanden,