Med anledning av motioner om vissa alkohol- och narkotikafrågor m. m.

SoU 1976/77:11

Socialutskottets betänkande 1976/77:11

med anledning av motioner om vissa alkohol- och narkotikafrågor m. m.

Motionerna

1 motionen 1975/76:569 av herr Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utvärdering av förekommande vårdformer för alkohol- och narkotikamissbrukare i enlighet med vad i motionen anförts samt att resultatet av utvärderingen successivt redovisas i kommande budgetpropositioner och får utgöra underlag för socialstyrelsens anvisningar på området.

I motionen 1975/76:1226 av herr Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad satsning på familjevård inom nykterhetsvårdens område.

I motionen 1975/76:1228 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av alkoholistvårdens problem, syftande till att bygga upp fungerande vårdkedjor med adekvat utbildad personal i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.

I motionen 1975/76:1260av herrar Jadestig (s)och Lundgren(s) hemställs att riksdagen begär en utredning om narkotikamissbrukets omfattning, rehabilitering av narkotikaskadade personer och förebyggande åtgärder.

I motionen 1975/76:1265 av herr Jonsson i Alingsås (fp) hemställs att riksdagen, i avsikt att man snabbt skall komma till rätta med de stora sniffningsproblemen, ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.

I motionen 1975/76:2080 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till vetenskaplig utvärdering av de olika metoderna inom narkomanvården enligt vad som anförts i motionen.

Riktlinjer för narkomanvården, m. m.

Riksdagen godkände år 1968 (SU 1968:37) de riktlinjer för organisationen av vården av narkotikamissbrukare som föreslagits av narkomanvårdskommittén i betänkandena (SOU 1967:25) Kartläggning och vård och (SOU 1967:41) Kontrollsystemet. Samma år antog riksdagen en särskild narkotikastrafflag (prop. 1968:7, 2 LU 1, rskr 81) och vidare inrättades ett samarbetsorgan för bekämpande av narkotikamissbruk (SBN). Sedan brottsförebyggande rådet (BRÅ) börjat sin verksamhet år 1973 övertog rådet SBN:s uppgifter. BRÅ har en särskild arbetsgrupp för narkotikafrågor, vilken följer

1 Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 11

SoU 1976/77:11

utvecklingen på området och samordnar insatserna från olika myndigheter och organisationer.

Socialstyrelsen är den centrala myndigheten på narkotikaområdet vad gäller vården av de narkotikaskadade, insamling och bearbetning av fakta om missbrukets utveckling samt informationsfrågor. Inom socialstyrelsens byrå för nykterhets- och narkomanvård finns sedan år 1969 en särskild sektion för handläggning av narkotikafrågorna. Andra myndigheter med ansvar för bekämpningen av narkotikamissbruket är framför allt riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, universitetsoch högskoleämbetet och skolöverstyrelsen. Kommuner och landsting har det huvudsakliga ansvaret för vården av de narkotikaskadade.

Utredningar

Tidigare utredningar

Ett flertal statliga utredningar har gjorts på nykterhetsvårdsområdet. Av dessa kan nämnas nykterhetsutredningen (SOU 1944:3), alkoholistvdrdsutredningen (SOU 1948:23), nykterhetsvårdsutredningen (SOU 1961:58), 1964 års nykterhetsvärdsundersökning (SOU 1967:36-37) och fylleristrajfutredningen (SOU 1968:55). Den större statliga utredning som företagits på narkoman vårdsområdet är narkomanvårdskommittén (SOU 1969:52-53).

Aktuella utredningar

A 1 k oho I po I i t isk a utredningen

Alkoholpolitiska utredningen avgav år 1974 sitt slutbetänkande (SOU 1974:91-93) Alkoholpolitik. I betänkandet framhålls att alkoholpolitiken, som enligt utredningen är den del av socialpolitiken som gäller förebyggande åtgärder inriktade på alkoholkonsumtion, skall syfta till att åstadkomma återhållsamma alkoholvanor. För att man skall uppnå denna målsättning föreslår utredningen ett flertal åtgärder, bl. a. ändrade regler för beskattning och prissättning på spritdrycker och vin, vissa åldersgränser för inköp av spritdrycker, vin och mellanöl, restriktioner beträffande försäljning och servering av alkoholhaltiga drycker, skärpt tillståndsprövning och kontroll av restauranger, ökat ekonomiskt stöd till nykterhetsorganisationer, ungdomsorganisationer och liknande sammanslutningar, överförande av alkoholpolitiken från finansdepartementet till socialdepartementet, inrättande av ett alkoholpolitiskt råd och en koncentrering av tillståndsgivningen till länsstyrelserna.

Utredningen föreslår vidare att resurserna för alkoholforskning förstärks på så sätt att institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska institutet (IFTA) ombildas till institutet för alkoholforskning (IFA) och ut -

SolJ 1976/77:11

ökas med en psykologiprofessur, en sociologiprofessur och minst fem forskartjänster. Den decentraliserade forskningen garanteras genom inrättande av en bitr. professur i sociologi vid socialforskningsinstitutet samt ett antal övriga forskartjänster. Alkoholpolitiska rådet föreslås få 500 000 kr. för uppdragsforskning och stöd åt tvärvetenskapliga seminariet i alkoholfrågan.

Betänkandet har vid remissbehandlingen utsatts för stark kritik beträffande bl. a. den grundläggande frågan om den allmänna inriktningen av alkoholpolitiken. Ett stort antal remissinstanser har ansett att utredningen sett för snävt på begreppet alkoholpolitik. Regeringen har därför den 12 februari 1976 tillsatt en beredningsgrupp för frågor avseende alkoholpolitiken. Beredningsgruppen, som knutits till socialdepartementet, har fått till uppgift att på grundval av utredningens betänkande och remissmaterialet redovisa ett samlat underlag för regeringens ställningstagande till de alkoholpolitiska frågorna. I direktiven till gruppen anför departementschefen bl. a. följande.

Jag vill understryka att alkoholmissbruket är ett av de största sociala problemen i vårt samhälle. Det är därför angeläget att åtgärderna mot alkoholmissbruket utformas i första hand från socialpolitiska utgångspunkter. Huvudansvaret för alkoholpolitiken bör framdeles ligga på socialdepartementet med en bibehållen handläggning av beskattningsfrågorna m. m. i finansdepartementet och av utbildnings- och forskningsfrågorna samt organisationsstödet i utbildningsdepartementet.

Jag finner det angeläget att med denna utgångspunkt snabbt kunna få till stånd en mera samlad belysning av de alkoholpolitiska frågorna. Sambandet mellan alkoholmissbruk och vissa slag av brottslighet motiverar också att de brottsförebyggande insatserna särskilt beaktas.

Jag vill framhålla betydelsen av att den framtida alkoholpolitiken kan domineras av positiva åtgärder. Till sådana hör informationsinsatser av olika slag. Det är angeläget att upplysningen i alkoholfrågan får en sådan utformning att folkrörelserna ges goda möjligheter att medverka. Den informationsverksamhet i alkoholfrågan som ungdomsorganisationerna bedrivit med statligt stöd sedan år 1972 har inneburit värdefulla insatser och gett positiva erfarenheter. Jag föreslår i annat sammanhang medel för upplysning i alkoholfrågan under nästa budgetår.

Den viktigaste målgruppen för alkoholpolitiken är ungdomen. Det behövs kraftfulla offensiva insatser för att förebygga alkoholmissbruk hos ungdomen. Det gäller att få till stånd en ökad medvetenhet hos ungdomarna själva om alkoholens risker och att finna vägarna till aktiva insatser från bl. a. de sociala organen, skolan och folkrörelserna.

Enligt direktiven skall gruppens arbete om möjligt vara avslutat före utgången av innevarande år.

SoU 1976/77:11

4 Socialutredningen

Socialutredningen (S 1969:29), som har i uppdrag att göra en samlad översyn av socialvårdens mål, organisation och arbetssätt, lade år 1974 fram ett principbetänkande om riktlinjerna för socialvårdens framtida utformning (SOU 1974:39) Socialvården MåI och medel.

I betänkandet anges den övergripande målsättningen vara att man inom socialvården måste tillämpa en helhetssyn. Detta innebär att varje enskilt ärende skall bearbetas ur alla sina aspekter och med insats av socialvårdens alla resurser. Även insatser från andra samhällsorgan skall initieras och samordnas. Med denna utgångspunkt bör enligt utredningen de resurser som i dag står till förfogande för vård och behandling av missbrukare av beroendeframkallande medel användas på ett mer behandlingsinriktat sätt och ingå som delar i ett sammanhållet vårdsystem. Av helhetssynen följer även att man bör undvika ett symtomorienterat synsätt. Utredningen har ändå ansett att missbrukare av beroendefram kal lande medel bör behandlas som en särskild målgrupp, då missbruk av sådana medel erfarenhetsmässigt skapar särskilda problem. Någon åtskillnad på missbrukare med hänsyn till vilket beroendeframkallande medel de använder bör dock inte göras. Utredningen framhåller vidare att informations- och upplysningsverksamheten bör breddas och intensifieras och att även andra former av förebyggande åtgärder bör uppmärksammas. Vård och behandling skall i princip ges i frivilliga former och betydelsen av klientens medansvar betonas. De framtida institutionerna bör enligt utredningen vara små behandlingsenheter. Även huvudmannaskapet för socialvårdens institutioner är under omprövning.

Med utgångspunkt i de riktlinjer som lagts fast i principbetänkandet arbetar utredningen nu på att utforma ett förslag till socialvårdslag som skall ersätta de nuvarande separata vårdlagarna. Förslaget kommer enligt uppgift att redovisas under första kvartalet år 1977. Enligt tilläggsdirektiv till utredningen den 20 februari 1975 skall förslaget till socialvårdslag inte omfatta åtgärder utan den enskildes samtycke utan sådana åtgärder skall regleras genom särskild lagstiftning.

Socialstyrelsens arbetsgrupp för åtgärder mot sniffning Utskottet

har tidigare i betänkandet SoU 1974:34 lämnat en utförlig redogörelse för de förslag som lades fram år 1974 i en rapport från socialstyrelsens arbetsgrupp för åtgärder mot sniffning. Utskottet får därför i detta avseende hänvisa till nämnda betänkande. Rapporten har remissbehandlats av socialstyrelsen och därefter ytterligare bearbetats, varvid bl. a. förslagen beträffande organisatoriska frågor ändrats på vissa punkter. Arbetsgruppens förslag har sedan överlämnats till socialdepartementet, där frågan nu övervägs.

SoU 1976/77:11

5 N y k t e r he t s vå rd e ns strukturgrupp (NyS)

Nykterhetsvårdens Strukturgrupp (NyS) arbetar under ledning av socialstyrelsen och har till uppgift att kartlägga nykterhetsvården, framför allt den öppna vården, och att göra en samlad översikt av detta vårdområde med beskrivning av nuläge och utvecklingslinjer. Kartläggningen har numera slutförts genom tretton olika delundersökningar, varav tre har publicerats i serien Socialstyrelsen redovisar. Gruppen arbetar f. n. med att utforma den övergripande slutrapporten. Denna skall baseras på dels projektets egna undersökningar, dels annan kunskap inom nykterhetsområdet. För att bredda underlaget för slutrapporten har genomförts en omfattande intervju- och enkätundersökning som riktats till personer med praktisk erfarenhet av nykterhetsvården. Rapporten, som avser att belysa alla viktigare delar av vård- och rehabiliteringsinsatserna för alkoholmissbrukare, kommer enligt uppgift att publiceras i mitten av nästa år.

Vissa andra utredningar

Nykterhetsvårdens anstaltsutredning avgav år 1975 sitt slutbetänkande (Ds S 1975:8) Inackorderingshemmen för alkoholmissbrukare. Utredningen föreslår att inackorderingshemmen får ett mer behandlingsinriktat innehåll, att platsantalet på de största hemmen reduceras och att personalen erbjuds vidareutbildning. Vidare bör enligt utredningen försök med behandlingshem och mer permanent skyddat boende ingå i den planerade försöksverksamheten inom socialvården, det s. k. Skåne-projektet. Betänkandet har remissbehandlats.

Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (NEPO) har i år avgivit del betänkandet (DsS 1976:6) Utbildning.

1 betänkandet konstateras att utbildningsmöjligheterna för personalen vid nykterhetsvårdsinstitutionerna inom ramen för samhällets utbildningsväsende f. n. är mycket små och i stort saknar inslag av socialmedicin och beteendevetenskap. Utredningen föreslår en gemensam utbildning i flera steg för alla personalkategorier samt en frivillig fort- och vidareutbildning. Vidareutbildningen bör knytas till samhällets övriga utbildningsväsende. Ansvaret för utbildningen föreslås ligga på en central utbildningsnämnd som förläggs till socialstyrelsen. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Forskningsprojekt och försöksverksamhet

Delegationen för social forskning har i sitt remissyttrande till utskottet, vilket yttrande redovisas nedan, lämnat en redogörelse för forskningsprojekt och försöksverksamhet inom nykterhets- och narkomanvården som finansieras över femte huvudtiteln och allmänna arvsfonden. Delegationen har därvid uppgivit följande.

1* Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 11

SoU 1976/77:11

6 Vid socialförvaltningen i Landskrona bildades för några år sedan en vårdgrupp för alkoholmissbrukare. För att vården skall bli effektiv fordras emellertid en lokal vårdkedja med integrerade socialvårds- och sjukvårdsinsatser. Sålunda skall en avgiftnings- och eftervårdsenhet inrättas i anslutning till lasarettet i Landskrona. Vid dessa enheter skall både sjukvårds- och social vårdspersonal arbeta. Härigenom skapas bättre möjligheter för en gemensam behandlingsplanering och samverkan i behandlingsarbetet. Som ett led i behandlingsmetodiken ingår aktivering av alkoholmissbrukare genom samtalsgrupper och fritidsaktiviteter. Landskrona-projektet ingår som en del i den försöksverksamhet inom socialvården i Skåne som finansieras över femte huvudtiteln.

Även vid Karolinska sjukhusets klinik för alkoholsjukdomar finansieras över femte huvudtiteln en försöksverksamhet för alkoholskadade från Solna och Sundbyberg. Syftet är att skapa en vårdkedja så att alkoholmissbrukaren omhändertas på rätt nivå beroende på vårdbehovet oavsett vem som är huvudman.

Alkoholkliniken är det samordnande organet för försöksverksamheten som drivs i samarbete med socialförvaltningen i Solna och Sundbyberg, Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsnämnd, polisen och arbetsvärden samt vissa frivilliga organisationer. Under försöksperioden skall utvecklas former och rutiner för samverkan, modeller för behandling av individuella fall samt kriterier för intagning till olika vård- och hjälpformer.

Utvärderingen av försöksverksamheten, som utförs vid alkoholkliniken, omfattar dels resultaten av insatserna i det enskilda fallet dels effektiviteten i hela vårdkedjan.

Vid alkoholkliniken vid Ulleråkers sjukhus har utvecklats en differentierad vårdkedja med avdelning för avgiftning, avdelning för miljöterapi, avdelning för längre tids rehabilitering samt öppenvårdsmottagning. Vidare har en samarbetsmodell utvecklats med socialförvaltningen i Uppsala kommun.

Medel har beviljats för en utvärdering av försöksverksamheten vid alkoholkliniken. Dels skall en organisationsanalys göras av alkoholkliniken samt dess kontakter utåt, dels skall en uppföljning utföras på individnivå av 160-200 patienter.

En utvärdering genomförs av verksamheten vid Hindbyhemmet i Malmö, ett terapeutiskt samhälle för missbrukare. Utvärderingen grundas på en noggrann kartläggning av institutionsmiljö och behandlingsprocesser under en tolv månaders period liksom av klienternas livssituation före, under och ett år efter behandlingen. En särskild analys görs av de personer som lämnat institutionen redan efter en kort tids vistelse vid Hindbyhemmet.

Socialhögskolan i Göteborg och psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet har i samarbete med socialdepartementet utfört en longitudinell undersökning av göteborgsklienter som ingick i 1964 års riksundersökning. Uppföljningen avser en 10-årsperiod och omfattar 109 personer.

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen har inom det s. k. NyS-projektet utfört ett flertal kartläggningar av nykterhetsvården. Under hösten 19761 kommer en övergripande rapport att publiceras baserad dels på projektets egna undersökningar, dels på annan kunskap inom nykterhetsvården. För att bredda underlaget förslutrapporten haren intervju- och enkätundersökning genomförts som riktat sig till personer som är praktiskt verksamma inom nykterhetsvården.

I studier av läkemedelsberoende patienter undersöks ett antal patienter som vårdats vid psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus på grund av ett

■Föraktuell uppgift ses. 4.

SoU 1976/77:11

exklusivt läkemedelsberoende. Patienternas aktuella tillstånd och tidigare livsutveckling studeras. Även grava missbrukare som överfors för vård på mentalsjukhus kommer att studeras liksom patienter som vårdats för kombinerat alkohol- och läkemedelsberoende. Sålunda erhålls en kartläggning av hela gruppen sjukhusvårdade patienter med läkemedelsberoende.

Medel har vidare beviljats för dokumentation och utvärdering av ungdomsmottagningen i Solna/Sundbyberg. Ungdomsmottagningen skall fungera förebyggande och rehabiliterande på såväl ett generellt som ett individuellt plan. Utvärderingen kommer att avse vilka metoder mari kan använda för att nå den ungdomsgrupp som befinner sig i riskzonen för missbruk eller andra psykiska problem och vilka resultat som kan uppnås. En försöksverksamhet med behandlingsfamiljer kommer också att följas och utvärderas.

Arbetsgruppen RK/URK-RFHL har erhållit medel för utvärdering av frivillig behandling av narkotikamissbrukare. Man skall med vetenskapliga metoder utvärdera den verksamhet som bedrivs på de 20-tal kollektiv och behandlingshem för narkotikamissbrukare som arbetsgruppen stöder eller är huvudman för. Individernas utveckling under kollektivtiden skall kartläggas liksom socio-ekonomisk status före och efter genomförd behandling. Man skall även försöka kartlägga vad som i behandlingssituationen är väsentligt för behandlade och behandlare. En delrapport kommer att ägnas åt en metoddiskussion.

Vid narkomanvårdskliniken vid Långbro sjukhus görs en efterundersökning av patienter som under åren 1969-1972 vårdats på avd. M 16. Undersökningens syfte är att kartlägga det sociala förloppet efter en behandlingsperiod på Långbro sjukhus narkomanvårdsklinik med särskild hänsyn till drogkonsumtion, fortsatt vårdkonsumtion, kriminalitet och mortalitet. Även patienternas upplevelser av vården och ev. eftervård studeras.

Under nästa budgetår kommer en efteruppföljning att utföras av f. d. patienter från Rätansgården med speciell inriktning på erhållen och önskad eftervård. Gruppen som består av de första 66 patienterna på Rätansgården har tidigare undersökts med avseende på social anpassning och drogfrihet. Vid detta tillfälle hade gruppen varit utskriven från några veckor till ett år. Gruppen har nu varit utskriven mellan fyra och fem år. Genom efteruppföljningen erhålls en kartläggning av behandlingens långsiktiga effekter liksom en belysning av behovet av eftervård och patienternas upplevelse av eftervården och behovet av olika former av eftervård.

År 1972 centraliserades den svenska metadonbehandlingen av svåra opiatnarkomaner till Ulleråkers sjukhus. Medel har tilldelats verksamheten för att intensifiera eftervården och för en intensivstudie av metadonbehandlade patienters situation, deras behov av psykoterapeutiska, individual- och gruppterapeutiska insatser, sociala stödåtgärder etc. Samtidigt med terapiinsatser avser man göra en utvärdering av behandlingsprogrammet ur olika aspekter så att man får en tämligen säker uppfattning om programmets för- och nackdelar.

I detta sammanhang kan även nämnas följande projekt.

Socialstyrelsen planerar att under våren 1977 genomföra en s. k. casefinding survey beträffande narkomaner. Syftet med projektet är att få en väl grundad uppfattning om utbredningen i landet av det tunga missbruket. Projektet kan ses som en uppföljning och utvidgning av narkomanvårdskommitténs undersökning av antalet svåra missbrukare i Storstockholm år 1967.

SoU 1976/77:11

8 Statens medicinska forskningsråd har nyligen tillsatt en planeringsgrupp för behandlingsevaluering inom psykiatrin. Planeringsgruppen skall framför allt verka för en samordning av de olika projekt som rådet redan stöder inom den psykiatriska behandlingsforskningen och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt frågor och utvärdering av olika vårdformer och behandlingsmodeller. Rådet har även tillsatt en arbetsgrupp för fortsatt initiativverksamhet inom området psykiatrisk behandlingsvärdering. Rådets prioriteringskommitté för forskning rörande beroendeframkallande medel har också understrukit betydelsen av behandlingsforskning inom det aktuella området och behovet av ökade resurser för detta ändamål.

Under ledning av socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) bedrivs det s. k. primärvårdsprojektet. Ändamålet med detta projekt är bl. a. att studera de från nykterhetssynpunkt viktiga samverkansfrågorna mellan sjukvård och socialvård.

Nordiska samarbetsorgan på forskningsområdet m. m.

Alkohol- och narkotikaforskningen inom de nordiska länderna har samordnats genom Nordiska nämnden för alkoholforskning och genom Nordiska samarbetsorganetför drogforskning. Sistnämnda samarbetsorgan, som har nationella kontaktorgan inom respektive land, driver en försöksverksamhet som började den 1 januari 1975 och avses att upphöra den 1 juli 1978. Därefter skall en nordisk evalueringskommitté utvärdera såväl denna verksamhet som den som bedrivs av Nordiska nämnden för alkoholforskning. Kommittén skall därvid pröva möjligheterna till en sammanslagning av de två organen och utreda hur det nordiska samarbetet beträffande alkoholoch narkotikaforskning kan inarbetas i det nordiska samarbetet rörande samhällsforskning.

Ett annat exempel på nordiskt samarbete är de tre narkotikasymposier som arrangerats. Det sista symposiet hölls i Norge hösten 1975 och hade rubriken Narkotikamissbrukare och behandling i institution. Forskning, försök och evaluering. Syftet med symposiet var att utarbeta och diskutera olika beskrivningsmodeller för behandlingsinstitutioner, vilka modeller skulle kunna leda till medvetenhet om vad sorn egentligen händer i behandlingen.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1975/76:569, 1975/76:1226, 1975/76:1228 och 1975/76:2080 av brottsförebyggande rådet, socialstyrelsen, delegationen för social forskning, statens medicinska forskningsråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska läkaresällskapet. Yttrande har vidare inkommit från Sveriges läkarförbund och Nykterhetsrörelsens landsförbund.

Till Svenska kommunförbundets yttrande, som avgivits av förbundets

SoU 1976/77:11

styrelse, har fogats reservation av två ledamöter av styrelsen.

Delegationen för social forskning och statens medicinska forskningsråd har begränsat sina yttranden till frågor rörande forskning och utveckling.

Utvärdering av alkoholist- och narkomanvården Ställningstaganden

Remissinstanserna är genomgående positiva till en utvärdering av narkomanvården och stöder även allmänt en utvärdering av alkoholistvården. Brottsförebyggande rådet anser dock att ett ställningstagande till en utredning om alkoholistvårdens problem inte bör ske innan NyS-projektet avslutats. Brottsförebyggande rådet anser det emellertid angeläget att socialutskottet snarast tar upp frågan om en utvärdering av mellanölsreformen.

Synpunkter m. m.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anför bl. a. följande.

Vetenskapliga utvärderingar av behandlingsinsatser på drogområdet är mycket dyra och tidskrävande. Det är därför ett oavvisligt krav, att insatsen av forskningsresurser blir ekonomiskt försvarlig.

Mot denna bakgrund måste framhållas, att de samhälleliga insatserna på vårdsidan bildar ett förgrenat nätverk. De omfattar inte endast insatser på anstalter, i problematikers familjer m m, utan också olika typer av hjälpinsatser - bl a av social, ekonomisk och medicinsk art. Det är därför knappast möjligt att ge ett vetenskapligt svar på frågan om vårdens effektivitet i största allmänhet. Däremot är det möjligt att jämföra effekterna av olika punktinsatser - exempelvis en jämförelse mellan öppenvård och anstaltsvård eller mellan vård i terapeutiska samhällen och traditionella anstalter. Det finns talrika utländska och några få svenska undersökningar på området, där återfall i drogmissbruk ställts i blickpunkten. Dessa undersökningar visar i stort en likadan återfallsbild för jämförbara patientgrupper, oberoende om de har varit föremål för den ena eller andra vårdformen. Med hänsyn till effektiviteten i förebyggandet av återfall ger sålunda den internationella forskningen inga ledtrådar för prioriteringar. Det bör dock beaktas, att utländska resultat inte nödvändigtvis bör gälla för Sverige. Vidare är inte alla vårdformer undersökta och de undersökta vårdformerna kan ha förbättrats under tiden. Det är betydelsefullt, att de genomförda undersökningarna på området blir systematiskt sammanfattade, analyserade och tillgängliga för intressentgrupper. Det kan i detta sammanhang nämnas att en liknande sammanfattning av den kriminologiska behandlingsforskningen har publicerats i betänkandet ”Kriminologisk forskning” (SOU 1973:35).

BRÅ framhåller vidare att det föreligger stora svårigheter att få tillgång till ett grundläggande faktamaterial på narkotikaområdet. Det stora antalet narkomaner på fångvårdsanstalter aktualiserar också frågan om behandling i ett tidigare skede i mer ändamålsenliga vårdmiljöer. Vid en utvärdering av narkomanvården bör enligt rådet främst organisationssociologiska och

SoU 1976/77:11

administrativa aspekter ställas i blickpunkten och t. ex. riksrevisionsverkets expertis användas.

BRÅ anser det angeläget att socialutskottet snarast tar upp frågan om en utvärdering av mellanölsreformen. BRÅ har ett särskilt intresse av detta genom den starka kopplingen mellan brott och alkohol, inte minst när det gäller våldsbrott av ungdomar.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

För att få en uppfattning om patienternas totala situation måste såväl den sociala som den psykologiska anpassningen mätas. Att endast registrera drogfrihet och andra hårddata ger en begränsad bild av verkligheten genom att de enbart speglar de f d patienternas sociala situation och anpassning i vissa avseenden. Det är dock självklart, att uppgifter om missbruk/missbruksfrihet är viktiga kriterier vid utvärderingar av narkomanvård. Oss veterligen finns heller inga seriösa utvärderingar där frågan om missbruksförekomst förbigåtts. Brett upplagda kartläggningsundersökningar av f d patienters yttre situation är naturligtvis av intresse, men vid sådana studier måste man vara medveten om att de inte säger något om hur missbrukarna klarat sig i vidare mening.

Socialstyrelsen framhåller att satsningen på forskning varit betydande inom narkomanvården i jämförelse med vad som gjorts på behandlingsforskningens område, t. ex. den traditionella nykterhetsvården och den psykiatriska vården. Socialstyrelsen påpekar vidare att svårigheterna att relatera olika händelser och utvecklingsfaktorerökar ju längre uppföljningsperioden är. Med ett forskningsprogram som innebär en uppföljningstid på 3-5 år torde det således vara utomordentligt svårt att efter 5 år avgöra vad som är effekter av en viss behandlingsform och vad som beror av andra faktorer. Rehabilitering av narkotikamissbrukare är en långvarig process, som oftast består av åtskilliga vistelser på sjukhuskliniker och institutioner samt behandling i öppen vård. Mot den bakgrunden anser socialstyrelsen det klart att utvärdering av enstaka vårdinsatser knappast är meningsfull eller ens möjlig.

Socialstyrelsen påpekar avslutningsvis att ett forskningsprogram som syftar till att utvärdera samtliga behandlingsinstitutioner skulle bli mycket kostsamt.

Statens medicinska forskningsråd betonar det stora behovet av behandlingsforskning och framhåller att forskning rörande vårdformer och behandlingsresultat inom nykterhets- och narkomanvården är ett område för tvärvetenskapliga forskningsinsatser. Rådet anför därefter bl. a. följande.

Motionärernas förslag om en omfattande retrospektiv kartläggning av ca 5000 registrerade missbrukare utförd av relativt okvalificerad personal finner rådet däremot orealistiskt. Det är viktigt att alla undersökningar på det här området blir genomförda med stor omsorg och har strikt vetenskaplig karaktär. Centrala register lämpliga att utgå från för sådana studier saknas dessutom.

Rådet vill i detta sammanhang framhålla att uppföljningar bör planeras

SoU 1976/77:11

prospektivt och vara tidsprogrammerade, dvs varje patient skall kontaktas på i förväg bestämda tidsintervaller räknat från utskrivningsdagen. Många av de retrospektiva undersökningar som gjorts är alltför heterogena med avseende på tidsfaktorn. Att från tidsmässigt disparata uppgifter räkna fram en ”resultatssiffra” bidrar endast till att öka förvirringen och är ett slöseri med forskningsresurser.

Även Svenska läkaresällskapet framhåller att behandlingsforskning kräver ett samarbete med tvärvetenskapligt arbetssätt och anför vidare bl. a.

En förutsättning för behandlingsforskning med god kvalitet vetenskapligt sett är att man har ett fullgott underlag av ordentlig journalföring, gjord av kvalificerad personal. Sällskapet stöder motionärernas krav att socialstyrelsen skall utfärda bestämmelser om journalföring på klienter/patienter som skall vara så systematisk och så fullständig att den möjliggör en kvalificerad vetenskaplig uppföljning. Psykoterapeuter arbetar under yrkesansvar, och deras verksamhet bör kunna granskas av Medicinalväsendets ansvarsnämnd. För en felbehandling av en person med alkohol- eller narkotikaproblem skall ansvarig terapeut kunna ställas till ansvar. Noggrann journalföring är en förutsättning för att nödvändig insyn och granskning skall kunna komma till stånd.

Svenska läkaresällskapet framhåller vidare att det är angeläget att medelstilldelningen till denna svåra forskning främst kanaliseras genom forskningsråden, så att allsidig expertgranskning av projektets genomförbarhet och värde kan komma till stånd.

Sveriges läkarförbund framför i sitt yttrande samma åsikter.

Även delegationen för social forskning pekar på de svårigheter som finns beträffande behandlingsutvärdering. Delegationen framhåller att det krävs ingående studier av behandlingens utformning och de behandlades hela livssituation före och efter insatserna för att verkligen kunna bedöma effekterna av insatta åtgärder. Även betydelsen av adekvata mätinstrument betonas i yttrandet. Delegationen anför avslutningsvis att delegationen kommer att successivt sprida kännedom om de projekt som stöds genom delegationen när resultaten föreligger. Delegationen har också för avsikt att i en årsberättelse redovisa pågående projekt som stöds av delegationen.

Landstingsförbundet framhåller i likhet med övriga remissinstanser de många problem som är förbundna med en utvärdering av alkoholist- och narkomanvården, t. ex. svårigheten att finna en gemensam behandlingsgrund från vilken mätresultaten kan jämföras, individens skiftande motivationsgrad och omvärldens attityd. I yttrandet påpekas vidare att sådana utvärderingar ställer stora krav på tillgängliga forskningsresurser och blir mycket kostsamma. Forskningen måste därför vara noga målkoncentrerad och väl samordnad med de primärkommunala och landstingskommunala vårdaktiviteterna så att resultaten kan tas till vara i det praktiska vårdarbetet.

Svenska kommunförbundet anför bl. a. följande.

Utvärderingen bör främst inriktas på att belysa det totala vårdutbudet för olika missbrukargrupper, klarlägga bristfälligheter i olika avseenden samt

SoU 1976/77:11

de rehabiliteringsmässiga effekterna av det samlade vårdutbudet. Med sådan inriktning kan en retrospektiv studie av det slag som föreslås i motion 1975/76:569 ge värdefulla och användbara resultat. På grund av olika lokala förhållanden kan snarlika vårdinsatser få väsentligt olika funktioner och effekter, beroende på vilken samverkan som finns mellan olika vårdorgan, kommunens sociala struktur osv. Utvärdering av sådana särskilda insatser och försök bör ske mot bakgrund av lokalt formulerade målsättningar och sättas i relation till det totala vårdutbudet. Sådan utvärdering och uppföljning ingår som regel i vårdhuvudmännens verksamhetsplanering. Denna bedömning torde också föregå beviljande av kommunala bidrag till enskilda vårdinstitutioner. Frågan torde därför ej fordra särskilda statliga insatser eller anvisningar.

Utredning om alkoholistvårdens organisation, m. m. Ställningstaganden

Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund tillstyrker en utredning om en samordning av samhällets vårdinsatser. BRÅ anser att ett ställningstagande till alkoholistvårdens problem inte kan ske innan NyS-projektet avslutats. Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att syftet med en sådan utredning kan tillgodoses genom det arbete som utförs i andra pågående utredningar.

Frågan om en ökad satsning på utbildning av personal inom nykterhetsvården vinner starkt stöd hos Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund. Svenska kommunförbundet anser att de fortbildningsinsatser som kan bli aktuella bör utformas främst utifrån lokala behov och problem. Övriga remissinstanser tar inte direkt ställning till denna fråga.

Synpunkter m. m.

BRÅ betonar vikten av klientmedverkan, klientdemokrati och samarbete mellan olika myndigheter för att undvika klientdiskriminering och onödig remitteringsverksamhet. BRÅ framhåller att det inte råder någon tvekan om att organisationssociologiskt och vårdadministrativt orienterade analyser är väsentliga för beslut på vårdområdet.

Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet hänvisar till det pågående arbetet i socialutredningen samt till NyS-projektet och det s. k. primärvårdsprojektet och anför att syftet med en utredning om alkoholistvårdens organisation, m. m. därigenom borde kunna tillgodoses.

Landstingsförbundet framhåller att en särvårdsorganisation för alkoholistvården skulle bryta sönder nuvarande mönster av viktiga insatser som på skilda nivåer utförs av många samhällsorgan - myndigheter, frivilliga organisationer och enskilda. En samordning bör enligt förbundet åstadkommas genom ökat samarbete av de olika - inte minst kommunala - organen.

SoU 1976/77:11

13 En sådan samordning pågår eller planeras mellan landstingen och primärkommunerna på flera betydelsefulla områden.

Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anser i likhet med vad som anförts i en rapport om den psykiatriska vårdens målsättning och organisation, som avgivits av expertgrupper anknutna till socialstyrelsen, att den medicinska alkoholistvården bör inordnas i den psykiatriska vårdorganisationen, inom vilken den utgör en av de väsentliga arbetsuppgifterna.

Samma synpunkter framförs även av Sveriges läkarförbund.

Ökad satsning pä familjevård inom nykterhetsvården Ställningstaganden

Statens medicinska forskningsråd och delegationen för social forskning förordar att familjevården inom nykterhetsvården blir föremål för utvärderingsstudier. Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund är positiva till en ökad satsning på denna vårdform. Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet anser att frågan bör vägas in i socialutredningens fortsatta arbete och att syftet med motionen därmed uppnås.

Synpunkter m. m.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Familjevård inom nykterhetsvården har - som framhålls i motionen - prövats under många år. Erfarenheterna från denna vårdform har varit växlande, såväl positiva som negativa. Placering i enskild familj kan under vissa förutsättningar utgöra ett komplement till andra vårdinsatser. Enligt socialstyrelsens mening fordras att en fortlöpande behandlingskontakt upprätthålls med den instans som svarat för placeringen. Av stor betydelse är också att handledning och stöd kan ges under hela vistelsetiden, inte minst i krissituationer.

Det är främst storstadskommunerna Stockholm och Göteborg, som använder sig av placering i enskild familj. 1 övriga kommuner används detta vårdinstrument endast i ringa utsträckning. 1 Stockholm och Göteborg har man byggt upp en familjevårdsverksamhet för alkoholmissbrukare samt avdelat vissa tjänstemän som kontaktpersoner för hemmen.

Frågan om hur placering i enskild familj i framtiden bör användas som en av flera olika vårdinsatser - för bl a alkoholmissbrukare - bör enligt socialstyrelsens mening behandlas sammantaget med de förslag socialutredningen framlagt beträffande institutionsstruktur och statsbidragskonstruktion m m.

Socialstyrelsen har i olika sammanhang framhållit att nuvarande statsbidragskonstruktion för såväl nykterhetsvård som narkomanvård har negativa konsekvenser. I yttrande över socialutredningens principbetänkande, SOU 1974:39, framhöll styrelsen att ett generellt driftbidrag vore bättre än de nuvarande riktade bidragen.

Socialstyrelsen anser att frågan om familjevård för alkoholmissbrukare -bör behandlas utifrån helhetssynen samt att frågan om former och villkor

SoU 1976/77:11

för sådana insatser bör behandlas i anknytning till socialutredningens fortsatta arbete.

Samma synpunkter framförs även av Svenska kommunförbundet.

Landstingsförbundet anser att det är rimligt att stödet till familjevårdsåtgärder anpassas till ett realistiskt kostnadsläge om familjevården skall vara ett verklighetsanpassat alternativ till övriga vårdformer. Landstingsförbundet understryker att stora krav måste ställas på engagemang och insikter hos berörda familjer, varför en viss återkommande utbildning är viktig inom denna vårdgren.

Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anför bl. a. att erfarenheterna av vårdformen är rätt begränsade och att det har förelegat avsevärda svårigheter att skaffa fram hem, där man velat ta emot personer med alkoholproblem. Vårdformen framstår dock som lämplig för vissa personer med alkoholproblem under ett övergångsskede som en utslussningsväg till samhället. Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund anser därför att det är önskvärt att bidragsformerna till denna verksamhet görs så gynnsamma att tillräckligt antal hem skall kunna erhållas.

Utskottet

I betänkandet behandlas sex motioner som tar upp alkohol- och narkotikafrågor.

Utskottet tar i ett första avsnitt upp frågan om en utredning om narkotikamissbrukets omfattning med anledning av ett yrkande om en sådan utredning, som framställs i motionen 1975/76:1260 av herrar Jadestig (s) och Lundgren (s). Utredningen borde enligt motionärerna omfatta även rehabilitering av narkotikaskadade personer liksom förebyggande åtgärder. I ett följande avsnitt behandlas med anledning av yrkanden i motionen 1975/76:569 av herr Torwald m. fl. (c) och motionen 1975/76:2080 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) frågan om en utvärdering av såväl alkoholistvården som .narkomanvården. Därefter behandlas två motioner, som avser innehåll och organisation av nykterhetsvården; i motionen 1975/76:1226 av herr Bladh m. fl. (s) förordas en ökad satsning på familjevård, och i motionen 1975/76:1228 av herr Carlshamre m. fl. (m) föreslås en utredning på området av mera övergripande karaktär. Slutligen behandlas motionen 1975/76:1265 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vilken avser sniffningsproblemet.

Yttranden över fyra av motionerna, nämligen 1975/76:569,1975/76:1226, 1975/76:1228 och 1975/76:2080, härpå utskottets begäran avgivits av brottsförebyggande rådet, socialstyrelsen, delegationen för social forskning, statens medicinska forskningsråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska läkaresällskapet. Även Sveriges läkarförbund och Nykterhetsrörelsens landsförbund har inkommit med yttrande.

Som ovan angivits begärs i motionen 1975/76:1260 av herrar Jadestig

SoU 1976/77:11

(s) och Lundgren (s) en utredning om narkotikamissbrukets omfattning, rehabilitering av narkotikaskadade personer och åtgärder för att förebygga narkotikamissbruk. Motionärerna pekar på att narkomanvårdskommitténs betänkande numera saknar aktualitet på flera punkter, eftersom narkotikaproblemet delvis ändrat karaktär bl. a. genom att narkotikaförsörjningen till missbrukare numera kommer från den illegala marknaden. Vidare har enligt motionärernas bedömning missbruket ökat betydligt och blivit mer landsomfattande. Motionärerna anser att man i utredningsarbetet särskilt bör uppmärksamma de faktorer som ligger bakom missbruket. I motionen pekas vidare på åtgärder som enligt motionärernas mening bör övervägas av utredningen i syfte att man skall underlätta rehabiliteringen av narkotikaskadade personer och förebygga missbruk av narkotika. Motionärerna framhåller även att de narkotikapolitiska frågorna bör samordnas med de alkoholpolitiska.

Som bakgrund till utskottets ställningstagande till den redovisade motionen och till övriga motioner rörande narkotikaproblemet kan inledningsvis nämnas följande. Målsättningen för samhällets nuvarande narkotikapolitik utformades under slutet av 1960-talet. 1 början av år 1968 bestämdes riktlinjerna för vården av narkotikamissbrukare. Samtidigt antogs en särskild narkotikastrafflag. I slutet av år 1968 inrättades ett särskilt samarbetsorgan för bekämpande av narkotikamissbruk, vars uppgifter år 1973 övertogs av brottsförebyggande rådet. Rådet leds av en styrelse, vari ingår bl. a. företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier. Rådet har tillsatt en särskild narkotikagrupp, vars uppgift är att noga följa utvecklingen inom och utom landet. Gruppen verkar för samordning av olika myndigheters insatser på området och för samordning mellan myndigheternas och olika organisationers insatser. Vidare är gruppen svenskt samordningsorgan för det internationella samarbetet på narkotikaområdet. Socialstyrelsen är den myndighet som har den centrala ledningen inom landet i arbetet mot missbruk av narkotika och andra droger i fråga om bl. a. planering av vården, insamlande och bearbetning av fakta om missbrukets utveckling, behandlingsformer och vårdresultat samt information. Sedan år 1969 har styrelsen en särskild sektion för handläggning av narkotikafrågor, vilken följer utvecklingen genom kontakter med de särskilda narkomanvårdsenheterna samt med social- och sjukvårdsenheter i hela landet. Till styrelsen har knutits en expertgrupp på nio personer som rådgivande organ i narkotikafrågor. Andra myndigheter som vid sidan av socialstyrelsen har ansvar för åtgärder mot narkotikamissbruk är framför allt riksåklagaren, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet och skolöverstyrelsen. Huvudansvaret för vården av missbrukarna ligger hos kommunerna och landstingen.

Mellan de nordiska länderna förekommer olika former av samarbete och. regelbundna kontakter på narkotikaområdet. Nordiska samarbetsorganet för drogforskning inrättades den 1 januari 1975 genom beslut av Nordiska mi -

SoU 1976/77:11

nisterrådet. Samarbetsorganet skall bedriva sin verksamhet under en försöksperiod som sträcker sig fram till mitten av år 1978. Därefter skall en nordisk evalueringskommitté utvärdera såväl denna verksamhet som den som bedrivs av Nordiska nämnden för alkoholforskning och pröva möjligheterna att skapa en integrerad nordisk rusmedelsforskning. Ett annat forum för samarbete mellan de nordiska länderna på narkotikaområdet är de nordiska narkotikasymposier som anordnats vid tre tillfällen under tiden 1972-1975.1 det internationella arbetet i narkotikafrågor deltar Sverige aktivt inom FN:s narkotikakommission, världshälsoorganisationen (WHO) och Europarådet. Representanter för socialstyrelsen deltar också som observatörer i det regionala samarbetet i narkotikafrågor inom ramen för EG.

Någon mer omfattande utredning som belyser omfattningen av narkotikamissbruket i landet har inte gjorts sedan narkomanvårdskommittén lade fram sitt slutbetänkande år 1969. Den fortlöpande utvecklingen på området följs som ovan nämnts av socialstyrelsens narkomanvårdssektion och av brottsförebyggande rådets narkotikagrupp, som också lämnar fortlöpande rapporter om situationen. Frekvensundersökningar företas av flera myndigheter- socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet och militärpsykologiska institutet - för att kartlägga omfattningen av missbruket, främst i olika ungdomsgrupper. Undersökningarna finansieras bl. a. genom medel som disponeras av brottsförebyggande rådet. En sammanställning av undersökningarna är under arbete inom socialstyrelsen och väntas föreligga omkring årsskiftet 1976-1977.

Socialstyrelsen ämnar under våren 1977 göra en s. k. casefinding survey beträffande narkomaner. Undersökningen skall omfatta hela landet, och syftet med den är att fä en uppfattning om utbredningen av det tunga missbruket. Projektet kan ses som en uppföljning och utvidgning av narkomanvårdskommitténs undersökning av antalet svåra missbrukare i Storstockholm år 1967. Som ett resultat av det nordiska samarbetet på området finns det planer på att socialstyrelsens casefinding survey skall följas av liknande undersökningar i Danmark och Norge.

Av den lämnade redovisningen framgår att det pågår och planeras olika undersökningar angående omfattningen av narkotikamissbruket. Man torde dock inte med ledning av dessa undersökningar kunna få en rättvisande uppfattning om utbredningen av missbruket i dess helhet, eftersom undersökningarna lagts upp på olika sätt då det gäller urval, tid och vissa andra faktorer. För att man skall få en bild av den totala missbrukssituationen krävs därför enligt utskottets mening att det ånyo görs en övergripande kartläggning av missbrukets utbredning. Utskottet anser att en sådan kartläggning är angelägen, eftersom den bör kunna bli av väsentlig betydelse för planeringen av de insatser som fortlöpande görs för att bekämpa narkotikamissbruket. Utskottet förordar därför att riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motionen 1975/76:1260 begären kartläggning angående utbredningen av narkotikamissbruket. Utredningen bör enligt utskottets me -

SoU 1976/77:11

ning innefatta även en belysning av de bakomliggande orsakerna till missbruket. Det bör ankomma på regeringen att pröva i vilken ordning kartläggningen skall ske. Utskottet är med hänsyn främst till socialutredningens pågående arbete och till att det är angeläget att kartläggningen snabbt genomförs inte berett förorda att utredningen får en sådan omfattning, som motionärerna synes förespråka.

Utskottet behandlar härefter motionerna om en utvärdering av alkoholistoch narkomanvården.

I motionen 1975/76:569 av herr Torwald m. fl. (c) begärs en utvärdering av förekommande vårdformer för alkohol- och narkotikamissbrukare. Motionärerna påpekar att någon seriös utvärdering inte gjorts av de nya vårdformerna. Varje statsunderstödd verksamhet av detta slag borde enligt motionärerna bli föremål för en sådan. Man synes nu t. o. m. stödja vårdformer där man inte ens journalför patienterna. Motionärerna framhåller att journalföring är en grundläggande förutsättning för att man skall kunna följa upp vårdmetoder och resultat. Som villkor för att privata vårdinstitutioner skall få statliga och kommunala bidrag bör därför i fortsättningen gälla att institutionerna journalför relevanta förhållanden enligt specificerade anvisningar från socialstyrelsen och att de tillåter att vården utvärderas av fristående forskningsinstitutioner. Motionärerna föreslåratt utvärderingen sker genom en retrospektiv kartläggning av exempelvis 5 000 missbrukare och att en mindre grupp av dessa bitr föremål för en mer ingående tvärvetenskaplig forskning. En systematisk prospektiv forskning bör också påbörjas. Missbrukarna bör följas under en tid av åtminstone 3-5 år.

I den andra av de aktuella motionerna, motionen 1975/76:2080 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp), hemställs om en vetenskaplig utvärdering av de olika metoderna inom narkomanvården. Enligt motionärerna finns det i dag nästan ingen kunskap om effekten av de olika öppna vårdformerna, och det är angeläget att få till stånd ett bättre underlag för beslut om fördelning av resurserna för narkomanvården. Motionärerna menar att man bör ta till vara de erfarenheter som gjorts utomlands, t. ex. i USA. Vidare framhåller motionärerna att det är önskvärt att man vid utvärderingen utgår från en mer sociologisk syn så att svårmätbara faktorer såsom missbrukarnas upplevelse av livssituation och framtidsperspektiv kommer med i bilden.

Den framtida vården av såväl alkoholmissbrukare som narkotikamissbrukare övervägs f. n. av socialutredningen. Utredningen arbetar med att utforma ett förslag till ny socialvårdslagstiftning, som skall ersätta de nuvarande separata vårdlagarna, bl. a. nykterhetsvårdslagen. Målsättningen för arbetet presenterades i utredningens principbetänkande år 1974. Utredningen framhöll i betänkandet att den helhetssyn som bör tillämpas på socialvårdens område innebär att man bör sträva efter att undvika ett symptomorienterat synsätt. Utredningen bedömde det ändå som nödvändigt att sammanföra missbrukare av beroendeframkallande medel till en särskild målgrupp, eftersom missbruk av sådana medel ofta skapar särskilda problem. Erfarenheten

SoU 1976/77:11

från bl. a. sambehandling av olika missbrukargrupper visar dock att det inte finns tillräckliga skäl att dela upp missbrukarna efter vilken typ av beroendeframkallande medel som de använder utan att andra differentieringsbehov framstår som mer angelägna. De resurser som står till förfogande för vård och behandling bör ingå som delar i ett sammanhållet vårdsystem. Även huvudmannaskapet för socialvårdens institutioner är under omprövning. Utredningen väntas lägga fram förslaget till socialvårdslag under första kvartalet år 1977.

En samlad översyn av nykterhetsvården görs inom NyS-projektet (Nykterhetsvårdens Strukturgrupp). Projektet, som bedrivs under ledning av socialstyrelsen, har avslutat första fasen av sitt arbete. Denna har utgjorts av en kartläggning av nykterhetsvården och har utförts genom tretton delundersökningar. Tre av dessa har publicerats i serien Socialstyrelsen redovisar. Kartläggningen har inriktats främst på en genomlysning av den öppna vården. Gruppen arbetar nu på att sammanställa en slutrapport. Denna kommer att baseras förutom på nämnda kartläggning även på annat känt material inom nykterhetsvårdsområdet och på en mycket omfattande intervju- och enkätundersökning av personer med praktisk vårderfarenhet. Rapporten, som beräknas föreligga i mitten av nästa år, avser att ge en samlad och realistisk bild av hur nykterhetsvården fungerar i dag, dess beroende av samverkan med övriga behandlingsresurser och problematiken i olika delar av vårdarbetet. Rapporten skall vidare behandla vårdbehoven hos alkoholmissbrukarna och frågan om realistiska mål för behandlingen. Utvecklingslinjer för den framtida vården kommer också att diskuteras.

Förutom NyS-projektet finns åtskilliga andra forskningsprojekt som sysslar med att utvärdera olika vårdformer. Socialstyrelsen påpekar i sitt yttrande till utskottet att satsningen på forskning varit betydande inom narkomanvården i jämförelse med vad som gjorts på den traditionella nykterhetsvårdens område. Detta torde kunna förklaras av bl. a. att de nya behandlingsformer som vuxit fram under senare år har kunnat genomföras i större utsträckning inom narkomanvården än inom nykterhetsvården, som har en fast struktur med detaljreglerad lagstiftning.

Delegationen för social forskning redogör i sitt yttrande till utskottet för en råd olika forskningsprojekt som finansieras över femte huvudtiteln och allmänna arvsfonden. Beträffande forskningsprojekt inom nykterhetsvården kan här nämnas Landskronaprojektet, som ingår i den brett upplagda försöksverksamheten inom socialvården i Skåne, samt försöksverksamheten vid alkoholklinikerna vid Karolinska sjukhuset och Ulleråkers sjukhus. Vad gäller forskningsprojekt och försöksverksamhet inom narkomanvården kan nämnas utvärderingen av verksamheten på Hindbyhemmet, efterundersökningen av vissa patienter som vårdats på narkomanvårdskliniken vid Långbro sjukhus, projektet för dokumentation och utvärdering av ungdomsmottagningen i Solna/Sundbyberg, projektet för efteruppföljning av f. d. patienter från Rätansgården, den longitudinella undersökningen av Göte -

SoU 1976/77:11

borgsklienter som ingick i 1964 års riksundersökning samt den utvärdering av frivillig behandling av narkotikamissbrukare som skall göras av arbetsgruppen RK/URK-RFHL (s. 7 i betänkandet).

Den nordiska forskningen beträffande alkohol och narkotika har samordnats på alkoholområdet genom Nordiska nämnden för alkohol forskning och på narkotikaområdet genom Nordiska samarbetsorganet för drogforskning. En redogörelse har tidigare lämnats för detta samarbete.

Utskottet konstaterar då det gäller nykterhetsvården att det är ett omfattande utredningsarbete som nu står i begrepp att slutföras. Den socialvårdsreform som är avsedd att genomföras sedan socialutredningen under början av år 1977 lagt fram förslag till ny socialvårdslagstiftning blir av grundläggande betydelse förden framtida nykterhetsvården. Även den framtida alkoholpolitiken övervägs f. n. En beredningsgrupp, som knutits till socialdepartementet, kommer att inom kort lägga fram ett underlag på basis av alkoholpolitiska utredningens betänkande och remissyttrandena däröver. Detta underlag skall utgöra grunden för regeringens ställningstagande till de alkoholpolitiska frågorna. Man har anledning räkna med att beredningsgruppens arbete kommer att leda till förslag som innebär att alkoholpolitiken skall utformas med ett ökat hänsynstagande till de nykterhetspolitiska strävandena.

Redan de nu redovisade omständigheterna - att det långvariga utredningsarbetet på såväl socialvårdsområdet som i fråga om alkoholpolitiken befinner sig i sitt slutskede - talar för att beslut om en mera omfattande utvärdering av nykterhetsvårdsarbetet inte bör fattas nu. Därtill kommer att det arbete som pågår inom ramen för NyS-projektet i viss utsträckning torde komma att tillgodose motionens syfte. Enligt vad som framgår av den ovan gjorda redovisningen av projektet avser detta nämligen bl. a. att ge en samlad och realistisk bild av hur nykterhetsvården fungerar i dag, dess beroende av samverkan med övriga behandlingsresurser och problematiken i olika delar av vårdarbetet. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:569 i denna del.

Då det härefter gäller frågan om en utvärdering av narkomanvården kan inledningsvis anföras följande. Socialutredningen skall ta ställning till utformningen av den framtida vården av missbrukare av olika typer av beroendeframkallande medel. Utredningens principiella ståndpunkt i detta avseende, sådan den kommit till uttryck i utredningens år 1974 avgivna betänkande, innebär väsentliga förändringar i riktning mot en mer integrerad, behandlingsinriktad och flexibel vård. Skillnaden mellan nykterhetsvård och narkomanvård kommer, om utredningens synpunkter vinner gehör, att försvinna och de båda missbrukargrupperna kommer att sammanföras till en enda grupp när det gäller vård och behandling. Det finns anledning räkna med att huvudmannaskapet för socialvårdens institutionsbundna vård av missbrukare kommer att läggas på primär- och landstingskommunerna.

På motsvarande sätt som då det gäller nykterhetsvården måste enligt

SoU 1976/77:11

utskottets mening den omständigheten att ett omfattande utredningsarbete är i sitt slutskede påverka bedömningen av utvärderingsfrågan beträffande narkomanvården. Man måste också ta hänsyn till att, som ovan redovisats, ett flertal forskningsprojekt liksom försöksverksamhet i olika former pågår på området. Resultaten av detta arbete torde i viss utsträckning komma att tillgodose motionärernas önskemål. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att man inte i nuvarande läge bör initiera en så omfattande och, både då det gäller forskningsresurser och i andra avseenden, krävande utredning som motionärerna begär. Utskottet vill här dock tillägga att - i överensstämmelse med vad brottsförebyggande rådet påpekar i sitt remissyttrande - det är betydelsefullt, att de undersökningar som genomförs på området blir systematiskt sammanfattade, analyserade och tillgängliga för intressentgrupper. Tilläggas bör också att utskottet delar motionärernas åsikt att det är önskvärt att vård och behandling av såväl personer med narkotikaproblem som personer med alkoholproblem dokumenteras så att materialet kan läggas till grund för utvärdering av de gjorda insatserna. Detta förutsätter självfallet samtidigt att integritets- och sekretessfrågorna ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Dokumentationen får nämligen inte leda till att vårdbehövande avstår från att söka vård av rädsla för att de skulle registreras. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:569 i här aktuell del och motionen 1975/76:2080.

Utskottet tar härefter upp till behandling de båda motioner som avser innehåll och organisation i nykterhetsvården. I motionen 1975/76:1226 av herr Bladh m. fl. (s) yrkas att man ökar satsningen på familjevård inom nykterhetsvårdens område. Motionärerna pekar på att vårdformen är fördelaktig både som behandlingsmetod och från samhällsekonomisk synpunkt. Vidare torde den också överensstämma med de intentioner som framförts i socialutredningens principbetänkande. Herr Carlshamre m. fl. (m) begär i motionen 1975/76:1228 en utredning av alkohol ist vårdens problem, syftande till att bygga upp fungerande vårdkedjor med adekvat utbildad personal, m. m. Motionärerna framhåller att nuvarande vårdresurser är otillräckliga och dessutom splittrade på ett sätt som omöjliggör en rationell vårdplanering för den enskilde patienten. Alkoholistvården bör få egna behandlingsorgan och en egen organisation. Detta skulle enligt motionärerna ge förutsättningar för förbättrad organisation och bättre personalutbildning. Hållbara rutiner skulle vidare kunna skapas för integrerad medicinsk och social vård. Motionärerna pekar vidare på behovet av reguljär, kvalificerad utbildning för vårdpersonalen och framhåller att detta behov växer för varje år.

De av motionärerna aktualiserade frågorna behandlas, som i huvudsak framgår av den föregående framställningen, av flera utredningar. Frågor angående den framtida nykterhetsvårdens organisation och vårdformer behandlas av socialutredningen, vars principiella ställningstaganden innebär krav på en betydande omfördelning av vårdresurserna. Frågan om statsbidrag

SoU 1976/77:11

till familjevård utgör ett delproblem då det gäller den totala översyn av kostnadsansvar och statsbidragskonstruktion som företas av utredningen. Inom NyS-projektet pågår en omfattande översyn av nykterhetsvården. Den från nykterhetssynpunkt betydelsefulla samordningen av de medicinska och de sociala insatserna för missbrukare utreds inom det s. k. primärvårdsprojektet, som bedrivs under ledning av socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Spri. Den brett upplagda försöksverksamheten inom socialvården som nu pågår i Skåne tar också sikte på att finna nya lösningar på strävandena att samordna olika vårdinsatser. Bl. a. har inom det s. k. Landskronaprojektet tagits fram ett samlat program för behandlingen av alkoholskadade personer. Beträffande familjevård prövas intressanta modeller av bl. a. RFHL och ungdomsmottagningen i Solna/ Sundbyberg. Vad avser utbildningsfrågan bör nämnas att Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (NEPO) i år lagt fram ett delbetänkande (Ds S 1976:6) om utbildning för personalen vid nykterhetsvårdsinstitutionerna. Där föreslås bl. a. en gemensam utbildning i flera steg för alla personalkategorier och en frivillig fortoch vidareutbildning, som bör anknytas till samhällets övriga utbildningsväsende. Betänkandet remissbehandlas f. n. Det bör också uppmärksammas att som framgår av socialstyrelsens petita för budgetåret 1977/78 myndigheten har ställt sig positiv till en kraftigt intensifierad utbildningsverksamhet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte är erforderlig. Utskottet - som särskilt i samband med behandlingen av regeringens väntade förslag till ny socialvårdslagstiftning torde få anledning att mera i detalj diskutera de av motionärerna upptagna frågorna - avstyrker därför bifall till motionerna 1975/76:1226 och 1975/76:1228.

Slutligen behandlar utskottet motionen 1975/76:1265 av herr Jonsson i Alingsås (fp), vari hemställs om ökade insatser från samhällets sida för att snabbt komma till rätta med de omfattande sniffningsproblem som förekommer. Motionären pekar på att missbruket ökat de sista årtiondena. Skadeverkningarna, åtkomligheten av sniffbara medel, den tidigare debuten och sambandet mellan sniffning och missbruk av alkohol och narkotika gör det angeläget att minska bruket av sniffbara medel. I motionen föreslås en rad olika åtgärder som syftar till att begränsa åtkomligheten av sådana medel samt intensifiera forsknings- och informationsverksamheten på området.

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen lade år 1974 fram en rapport om åtgärder mot sniffning. Sedan rapporten remissbehandlats och därefter ytterligare bearbetats inom socialstyrelsen har den överlämnats till socialdepartementet, där den nu övervägs. Rapporten har publicerats i serien Socialstyrelsen redovisar (1976:6).

Utskottet, som i olika sammanhang uttalat sig för intensifierade insatser mot sniffningen (se bl. a. SoU 1972:33 och 1974:34), delar motionärens upp -

SoU 1976/77:11

fattning att det är angeläget att finna vägar att minska snifTningen, inte minst på grund av att detta missbruk kan leda till missbruk av alkohol och narkotika. Med hänsyn till att frågan f. n. övervägs inom regeringens kansli anser dock utskottet att det inte är erforderligt att riksdagen tar något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1975/76:1265. Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1260 hos regeringen hemställer om kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning,

2. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:569, 1975/76:1226, 1975/76:1228, 1975/76:1265 och 1975/76:2080.

Stockholm den 16 november 1976

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Romanus (fp), Carlshamre (m). Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c), fru Skantz (s), herrar Johnsson i Blentarp (s). Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Leuchovius (m), Signell (s), fru Swartz (fp), fru Tillander (c), herrar Alftin (s) och Weinehall (c).