Med anledning av motion om förstatligande av läkemedelsindustrin och sjukvårdsmaterielindustrin

NU 1977/78:21

Näringsutskottets betänkande 1977/78:21

med anledning av motion om förstatligande av läkemedelsindustrin och sjukvårdsmaterielindustrin

Ärendet

I motionen 1976/77:961 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för förstatligande av läkemedelsindustri och sjukvårdsmaterielindustri.

Motiveringen för yrkandet återfinns i motionen 1976/77:958 om hälso- och sjukvården, i vilken tas upp övergripande frågor om sjukvårdens innehåll och samhälleliga funktioner m. m. Denna motion har behandlats av socialutskottet i betänkandena SoU 1976/77:25, 1976/77:26 och 1976/77:29.

Med anledning av motionen har från Svenska sjukvårdsleverantörers förening inkommit en skrivelse, vars innehåll refereras nedan (s. 10).

Motionen

Sjukvård bör inte vara en verksamhet där privata vinstintressen får göra sig gällande, uttalar motionärerna. De hävdar att en ökad förskrivning av mediciner till en del hänger samman med läkemedelsindustrins reklaminsatser. Privat läkemedelsindustri, sjukvårdsmaterielindustri och andra ekonomiska intressen med anknytning till sjukvården har haft en styrande inverkan på vårdens utformning och har kunnat tjäna avsevärda summor, ytterst hämtade från skattemedel, säger motionärerna. De anser att hela det sjukvårdsindustriella komplexet bör överföras i samhällelig ägo, att all byggnadsverksamhet inom sjukvården bör ske i huvudmännens egen regi och att ingen entreprenadverksamhet bör tillåtas på sjukhusen.

Läkemedelsindustrin

Vissa uppgifter om läkemedelsindustrin i Sverige

En ingående undersökning av läkemedelsindustrin i Sverige gjordes av koncentrationsutredningen i betänkandet (SOU 1969:36) Läkemedelsindustrin. Vissa uppgifter om branschen har därefter tagits fram av industristrukturutredningen, som i delrapport nr 1 (SOU 1974:11) Svensk industri - industribranschernas utveckling presenterade (s. 287-314) vissa basdata om läkemedelsindustrin som en del av den kemiska industrin. I delrapport nr 4 (SOU 1974:14) Svensk industri - industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet analyserade industristrukturutredningen FoU-verksamhetens omfattning inom läkemedelsindustrin (s. 72-75). Uppgifter om läkemedels 1

Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 21

NU 1977/78:21

industrin i Sverige har lämnats av näringsutskottet i betänkandena NU 1973:19 och 1974:48. Vissa fakta finns också sammanställda i ett förslag till läkemedelspolitiskt program som utarbetades inför den socialdemokratiska partikongressen hösten 1975 samt i artiklar i boken ”Värt att veta: Om läkemedel” (Falun 1976). Apoteksbolaget har i maj 1977 publicerat skriften ”Statistiska sammanställningar 1976”, som innehåller data om bl. a. produktion, distribution och konsumtion av läkemedel.

Den följande framställningen utgör en aktualisering och komplettering av de uppgifter som tidigare lämnats av utskottet i betänkandena NU 1973:19 och 1974:48.

Antalet läkemedelsföretag i Sverige är ca 30. Den helt övervägande delen, ca 95 96, av produktionsvärdet faller på de fem koncerner som ingår i Läkemedelsindustriföreningen (LIF). Som branschorgan för utländska läkemedelsföretag med försäljning i Sverige finns Representantföreningen för utländska farmaceutiska industrier (Rufi).

Apoteksbolaget AB startade sin verksamhet år 1971. Bolagets aktier ägs till två tredjedelar av staten och till en tredjedel av en av Apotekarsocieteten grundad stiftelse. Bolaget har till uppgift att svara för upphandling och distribution av läkemedel i landet. Apoteksbolaget AB äger samtliga aktier i Apotekarnes Droghandel AB (ADA).

Det totala försäljningsvärdet av läkemedel i Sverige utgjorde år 1976 närmare 2 470 milj. kr., vilket innebären ökning sedan år 1972 med i runt tal 1 miljard kr. i löpande priser. Av den totala läkemedelskonsumtionen är närmare 90 96 beroende på läkarordinationer, medan drygt 10 96 är självmedikation. Den ojämförligt största delen av läkemedlen utgörs av farmacevtiska specialiteter, varmed förstås standardiserade läkemedel som tillhandahålls förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Dessa medel svarar värdemässigt för 97 å 98 96 av hela försäljningen. Extemporemedel, dvs. för en viss patient iordningställda läkemedel, svarar för återstående 2-3 96. Utvecklingen av läkemedelsförsäljningen under de senaste åren framgår av tabell 1.

Tabell 1

Läkemedelsförsäljningen i Sverige

1960*

1965x

1970*

1974xx

1975xx

1976xx

milj. kr.

kr./inv.

x Försäljningen från apotek tillhörande Apotekarsocieteten. xx Total försäljning.

Källa: NU 1973:19 (1960-1970), socialstyrelsen och Läkemedelsindustriföreningen (1974-1976).

NU 1977/78:21

3 Endast sådana läkemedel som är godkända och registrerade av socialstyrelsen får försäljas. Antalet registrerade farmacevtiska specialiteter per den 1 januari 1977 utgjorde enligt socialstyrelsen drygt 2 700 och antalet läkemedel ca 1 800. Varje form i vilken läkemedel kan förekomma - exempelvis sorn tablett, som lösning och i olika styrkor - räknas som en separat farmacevtisk specialitet.

Av de i Sverige försålda läkemedlen (extemporemedlen oräknade) tillverkas ungefär hälften - värdemässigt sett - inom landet. De olika till LIF anslutna koncernernas totala försäljning av läkemedel i Sverige och utomlands framgår av tabell 2. Denna visar bl. a. att den statliga sektorns - Kabikoncernens - andel av läkemedelsproduktionen uppgår till ungefär en femtedel. Av det totala försäljningsvärdet år 1976 - närmare 2 470 milj. kr. - avsåg mer än hälften export eller verksamhet i utländska dotterbolag.

Tabell 2

Försäljning och antal anställda i LIF-företagen 1976

Företagsgrupp

Försäljning av läkemedel, agenturpreparat, medicin- ska produkter, kemisk-tek- niska artiklar och övriga produkter, milj. kr.

Försäljning av enbart läke- medel, milj. kr.

Antal anställ- da i Sverige och utom- lands

Totalt

I Sverige

Totalt

I Sverige

Astrakoncemen

1 490

6 560

Kabikoncernen

1925 Pharmaciakoncernen

2012 Ferrosankoncernen

537 Leokoncernen

685 Summa

2 664

1 165(43,7 %)

1 781

808(45.4 %)

11 719

Källa: Läkemedelsindustriföreningen

Den svenska läkemedelsindustrins andel av apotekens försäljning (beräknad på grundval av inköpsvärdet för apoteken) sjönk från ca 58 % år 1962 till ca 48 96 år 1972, medan den utländska läkemedelsindustrins andel under samma period växte från ca 33 96 till ca 49 96. Utvecklingen åren 1972-1976 framgår av tabell 3, som visar i stort sett oförändrade proportioner mellan svensk och utländsk läkemedelsindustri i detta hänseende.

NU 1977/78:21

4 Tabell 3

Läkemedelsförsäljningen (apotekens inköpspris) fördelad på svensk och utländsk tillverkning

milj

. 96

milj

. 96

milj

. 96

milj

. 96

milj

. %

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Extempore-, licenspreparat m. m.

ca 45

4,4

ca 50

4,4

ca 52

4,0

ca 55

3,6

ca 55

3,3

Svensk industri

47,2

46,2

46,6

48,0

48,1

Utländsk industri

48,4

49,4

49,4

48,4

48,6

Totalt

1 030

100,0

1 139

100,0

1 291

100,0

1 505

100,0

1 646

100,0

Anm.: Svensk industri = LIF-foretagen

Utländsk industri =Övrig industri, där några mindre svenska industrier ingår.

Apotekens utförsäljningspris för extempore har minskats med expeditionsavgifter i receptur och i handköp även med %-pålägget.

Källa: Apoteksbolaget

Av intresse i detta sammanhang är också antalet säljande läkemedelsföretag i Sverige, fördelade efter moderbolagets juridiska hemvist. Uppgifter avseende åren 1973 och 1976 har ställts samman i tabell 4.

Tabell 4

Antalet säljande läkemedelsföretag efter moderbolagets juridiska hemvistland

1976 USA

30 Sverige

29 Storbritannien

28 Västtyskland

24 Danmark

15 Frankrike

12 Schweiz

8 Holland

övriga länder

13 Totalt

166 Anm.: Övriga länder innefattar Belgien, Canada, Finland, Irland, Norge och Österrike.

Källa: Apoteksbolaget

Priset på farmacevtiska preparat fastställs av läkemedelsnämnden efter förhandlingar mellan producent/importör och Apoteksbolaget. Av nedanstående diagram framgåratt mellanåren 1969 och 1973 prisindex för läkemedel

NU 1977/78:21

ökade snabbare än konsumentprisindex och prisindex för livsmedel. Därefter har de två senare index ökat snabbare.

Index

200 Livsmedel

190 "

Konsumentprisindex

Läkemedel

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Källa: Statistiska centralbyrån

I publikationen LIF-Rufi Branschfakta lämnas uppgifter om läkemedelsindustrins marknadsföringskostnader under år 1973. Av uppgifterna framgår bl. a. att kostnaderna för marknadsföring av läkemedel i Sverige år 1973 utgjorde ca 185 milj. kr., vilket motsvarar ca 17 % av försäljningssumman. LIF har uppgett att föreningens medlemsföretag år 1976 räknade med ca 75 milj. kr. i informationskostnaderoch ca 35 milj. kr. i kostnader för medicinsk produktinformation. Båda siffrorna avser farmacevtiska specialiteter i Sverige. Det sammanlagda beloppet, ca 110 milj. kr., bör enligt LIF jämföras med en försäljningsvolym i Sverige för dessa specialiteter om ca 768 milj. kr. Med detta betraktelsesätt motsvarar marknadsföringskostnaderna för de till LIF anslutna företagen ca 14 % av försäljningen.

NU 1977/78:21

6 De uppgifter om FoU-verksamhetens omfattning inom läkemedelsindustrin som industristrukturutredningen analyserade har återgetts utförligt i näringsutskottets betänkande NU 1974:48, till vilket hänvisas.

Tidigare behandling i riksdagen av ärenden om förstatligande av läkemedelsindustrin Frågan

om förstatligande av läkemedelsindustrin har senast behandlats vid 1973 och 1974 års riksdagar. 1 motioner (vpk) hade hemställts att riksdagen skulle hos regeringen begära förslag om förstatligande av läkemedelsindustrin i Sverige. Vid sin behandling år 1973 av ärendet behandlade näringsutskottet (NU 1973:19) ingående motionärernas olika skäl för ett förstatligande. Beträffande synpunkten att produktionen styrs av profitjakt och att behov framkallas reklamvägen anförde utskottet att inte mindre än 80 % av den totala läkemedelskonsumtionen är beroende av läkarordinationer. Utskottet erinrade om att ett projekt som syftade till att minska läkarnas förskrivning av läkemedel genomfördes av socialstyrelsen och Apoteksbolaget.

Beträffande förekomsten av s. k. synonympreparat hänvisade utskottet bl. a. till ett uttalande av läkemedelsnämnden. Vid en bedömning av för- och nackdelar av synonympreparat ansåg läkemedelsnämnden att fördelarna som regel uppvägde nackdelarna även om detta inte uteslöt att det inom vissa grupper av läkemedel kunde finnas ett onödigt stort antal synonympreparat. Utskottet framhöll att antalet farmacevtiska specialiteter i Sverige vid en internationell jämförelse var lågt, att antalet minskade och att en fortsatt nedgång förväntades.

Den verksamhet som bedrivs av läkemedelsnämnden ansåg utskottet effektiv. Utskottet fann inte skäl att anta att förstatligande av läkemedelsindustrin skulle medföra ökad säkerhet mot biverkningar för läkemedelskonsumenterna. Vidare erinrades om att samhället genom upprustningen av läkemedelskontrollen, tillkomsten av Apoteksbolaget samt statens förvärv av läkemedelsföretag lått ökad insyn i och kontroll över läkemedelsindustrin. Utskottet avstyrkte alltså motionen, som avslogs av riksdagen. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet.

Samma ställningstagande gjordes när frågan ånyo aktualiserades år 1974. Utskottet (NU 1974:48) fann inte att några skäl tillkommit som kunde föranleda utskottet att då inta en annan ståndpunkt än föregående år.

Vissa pågående utredningar på läkemedelsområdet

Läkemedelsindustridelegationen (1 1975:09; ordförande sedan den 31 januari 1977: landshövding Bengt Olsson) tillkallades år 1975 med uppgift att närmare utreda möjligheterna till en samordning av resurserna inom svensk

NU 1977/78:21

läkemedelsindustri och att ta initiativ i dessa frågor. Delegationens huvuduppgift skulle vara att ta initiativ till samordningsprojekt avseende produktion och forskning liksom till sådana samordningsprojekt avseende marknadsföring som inte hänför sig till uppgifter som enligt riksdagsbeslut åvilar Apoteksbolaget. Arbetet bör enligt direktiven bedrivas med särskild inriktning på att tillgodose samhällets krav på inflytande över läkemedelsindustrin. Projekten kan beröra verksamheten inom två eller flera läkemedelsföretag och kan ges formen av samarbetsavtal, gemensamma bolag eller företagsfusioner. En övergripande målsättning anges vara att läkemedelsindustrins verksamhet skall sammanföras i samhällets regi.

En utredning om läkemedelsinformation (S 1977:11; ordförande: professor Gunnar Dahlström) tillsattes sommaren 1977. Bakgrunden är enligt direktiven (Dir. 1977:73) att det under senare år både i den allmänna debatten och inom fackmannakretsar har ifrågasatts om läkemedelsinformationen bedrivs på ett effektivt sätt och i lämplig omfattning. Det behöver klargöras hur läkemedelsinformationen skall presenteras och utformas med hänsyn till att den vänder sig till såväl läkare och annan sjukvårdspersonal som allmänheten. Kommittén bör enligt direktiven föreslå åtgärder som syftar till dels en rationell arbetsfördelning mellan dem som svarar för informationen, dels ett allmänt ökat kostnadsmedvetande i fråga om läkemedel. 1 direktiven påpekas också vikten av att den information som lämnas av läkemedelsproducenterna är väl avvägd och utformad och att den uppfyller högt ställda etiska krav. Kommittén bör överväga om de riktlinjer för informationsverksamheten som har utarbetats inom läkemedelsbranschen är tillräckliga.

Sjukvärdsmaterielindustrin

Den nu aktuella motionen innehåller krav på förstatligande av ”sjukvårdsmaterielindustri”. Det är emellertid inte entydigt vad som skall anses ingå i detta begrepp. I det följande görs därför - efter samråd med företrädare för Landstingens inköpscentral (LIC) och Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) - ett försök till begreppsbestämning och avgränsning.

Sjukvårdsmaterielindustri kan i vid bemärkelse definieras som den industri som tillverkar allt som behövs inom den offentliga och privata hälsooch sjukvården. Detta innebär kapitalvaror och förbrukningsartiklar för administration, information, hotellfunktion (s. k. storhushållsprodukter som kosthåll, städning, textilier), undersökning, behandling, omvårdnad, sterilisering och desinfektion, rehabilitering samt tandvård.

I det följande används emellertid begreppet sjukvårds materiel i en snävare betydelse, nämligen materiel som praktiskt taget enbart används inom hälsooch sjukvård. Det rör sig alltså om kapitalvaror och förbrukningsartiklar för undersökning, behandling, omvårdnad, sterilisering och desinfektion samt rehabilitering m. m. Begreppet sjukvårdsmaterielindustri används då som

NU 1977/78:21

beteckning på den industri som tillverkar dessa produkter. Begreppet sjukvårdsmaterielbranschen får anses inkludera även den distribution av sjukvårdsmateriel som främst grossister och agenter för utländska tillverkare svarar för.

Frågan om definition av begreppet sjukvårdsmateriel har nyligen aktualiserats också i annat sammanhang. Socialstyrelsen fick nämligen år 1974 i uppdrag av regeringen att utreda behovet av olika slag av sjukvårdsmateriel under en avspärrnings- och/eller krigsperiod. En arbetsgrupp inom styrelsen redovisade den 11 oktober 1977 en delrapport med anledning av uppdraget. I sin bedömning av utredningsuppdragets innebörd har gruppen utgått från att uppdraget avsett den medicinskt relaterade förbrukningsmaterielen. I delrapporten räknas till förbrukningsartiklar

- artiklar av engångskaraktär,

- artiklar som inte kan användas mer än 20-30 gånger,

- artiklar som inte kan omsteril iserås samt

- artiklar som inte kan förvaras längre än ett år för att vara kuranta.

Förbrukningsmateriel inom sjukvården som används även inom samhället i övrigt har inte medtagits med undantag för en del viktiga varugrupper vilkas användning inom sjukvården kan verka främmande. Exempel härpå är symbolfärgade plastbaljor och plasthinkar. Arbetsgruppen framhåller att den vid sin första analys av hithörande frågor inte har tagit upp bl. a. problem som hänger samman med försörjningen med sjukvårdstextilier, tandvårdsmateriel av förbrukningskaraktär samt protesmateriel.

Vissa uppgifter om sjukvårdsmaterielindustrin i Sverige

Någon samlad bild av storleken av sjukvårdsmaterielindustrin finns inte. För att ge en viss uppfattning om förhållandena inom branschen kan emellertid nämnas att man inom Spri uppskattar utgifterna för inköp av förbrukningsartiklar enligt den vidare definitionen till drygt 1 miljard kr. per år. En stor del av förbrukningsartiklarna importeras, t. ex. sprutor, katetrar, sutureroch häftor. Annan materiel, t. ex. pappers-och plastartiklar, tillverkas i Sverige, liksom också hygienartiklar och desinfektionsmedel. Marknaden är splittrad. Många av de stora leverantörerna arbetar på den allmänna marknaden och är sålunda inte inriktade enbart på sjukvårdsmateriel. Flera av specialfirmorna är små och säljer endast ett fåtal produkter.

De årliga utgifterna för anskaffning av kapitalvaror uppskattas till ca 1 miljard kr. En stor del utgörs av utrustning som inte är specifik för sjukvården. Även här importeras merparten av materielen. Den svenska industrin levererar t. ex. autoklaver, sjuksängar, desinfektionsutrustning (rostfritt stå!) men även en del av apparaterna för sjukhusens laboratorier. Den tyngre svenska industrin på detta område är beroende av export och ibland av internationellt samarbete.

NU 1977/78:21

9 För att ytterligare belysa branschens storlek kan nämnas att medlemsföretagen i Svenska sjukvårdsleverantörers förening (branschorganisation inom Sveriges grossistförbund för tillverkare, grossister och agenter som förser den svenska hälso- och sjukvården med medicintekniska anläggningar, apparater och instrument, förbrukningsmateriel, handikapphjälpmedel, rehabiliteringsutrustning m. m.) år 1975 hade en omsättning på nästan 1 miljard kr., varav 550 milj. kr. avsåg inhemsk försäljning.

Den svenska tillverkningen av typiska sjukvårdsartiklar kan enligt uppgift från LIC och Spri sammanfattas i följande grupper:

• Röntgenapparatur

• Röntgenfilm med tillbehör

• Förbandsartiklar

• Engångsartiklar delvis av plast och papper för undersökning och behandling •

Autoklaver och sköljrumsutrustning

• Sjuksängar och sängbord

• Operationsbord och förlossningsbord

• Operationsbelysning och undersökningslampor

• Utrustning för fysioterapi

• Rullande materiel

• Ortopedisk materiel

• Bloddialysapparatur och filter

• Respiratorer

• Pacemakers

• Laboratorieapparatur

• Centrifuger

• Kirurgiska instrument

Denna svenska tillverkning täcker dock inte behovet utan kompletteras med import. För vissa av dessa grupper är importberoendet starkt.

Tidigare behandling i riksdagen av ärende om eli statligt bolag för produktion och försäljning av sjukvärdsutrustning

1 statsverkspropositionen 1970 (prop. 1970:1 bil. 15 s. 123) meddelades att förenade fabriksverken (FFV) träffat ett preliminärt avtal med ett amerikanskt företag om att bilda ett gemensamt bolag för marknadsföring och produktion av vissa sjukvårdsprodukter, främst operationsutrustning av engångstyp.

Bakgrunden härtill var bl. a. strävanden inom FFV att rationalisera tvätteriverksamheten, exempelvis genom att speciella produkter inom sjukvården inte behövde belasta processen i tvätterierna. Förhoppningar fanns om goda ekonomiska utvecklingsmöjligheter för bolaget.

NU 1977/78:21

10 På förslag av Kungl. Majit beslöt riksdagen anvisa ett investeringsanslag av 780 000 kr. till teckning av aktier i det planerade bolaget (SU 1970:13, rskr 1970:13). I en frågedebatt i riksdagen den 18 maj 1971 meddelade emellertid industriministern (RD 1971:89 s. 16) att de fortsatta förhandlingarna mellan parterna hade visat att förutsättningar inte förelåg för samarbete i bolagsform. Det av riksdagen anvisade anslaget för teckning av aktier i det tilltänkta bolaget kom därför inte att användas.

Teknikupphandlingskommittén om upphandling av sjukvårdsmaterie!

Teknikupphandlingskommittén har i betänkandet (SOU 1976:69) Teknikupphandling behandlat bl. a. sjukvårdsupphandlingen. Kommittén har härvid något berört förutsättningarna för sjukvårdsmaterielindustrins verksamhet.

Kommittén konstaterar (s. 63) att sjukvårdsupphandling innehåller såväl stora volymer basprodukter, t. ex. tekniska artiklar, som tekniskt avancerade produkter, ofta i enstaka exemplar eller korta serier. En väsentlig del av utvecklingen avseende både standardvaror och mera specialiserad medicinsk-teknisk utrustning drivs i den tillverkande industrins regi. I synnerhet för den senare gruppen av produkter fordras enligt kommittén en hög exportandel för att utvecklingskostnaderna skall återbetalas. Å ena sidan kan, framhåller kommittén, dessa omständigheter innebära en svårighet för en svensk kund att få sina önskemål tillgodosedda. Å andra sidan torde industrins behov av referensanläggningar samt den svenska sjukvårdens genomsnittligt höga kvalitet och likformiga karaktär vara faktorersom gör att intresset för den marknaden kan vara större än vad som motsvarar den direkta försäljningsvolymen. Dessa fördelar för upphandlaren skulle knappast minska, uttalar kommittén, av ett mera kraftfullt och enhetligt uppträdande från upphandlarnas sida beträffande specifikationer, önskemål o. d.

Hittills har utvecklingsarbetet ofta genomförts i samarbete mellan läkare och leverantörer, fortsätter kommittén. En svårighet är ofta att samordna produktkrav och specifikationer mellan berörda specialister. Ökade insatser för att definiera tekniska utvecklingsbehov inom sjukvården vore därför väsentliga, uttalar kommittén och föreslår (s. 106) former för samverkan mellan stat och landsting i detta syfte. Förslaget innebär att program för forskning och utveckling skall utarbetas och genomföras i samverkan mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Spri.

Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f. n. inom industridepartementet.

Skrivelse från Svenska sjukvårdsleverantörers förening

Svenska sjukvårdsleverantörers förening uppskattar att kostnaderna för sjukvårdens upphandling av utrustning och materiel för vårdfunktionen

NU 1977/78:21

ligger i nivån 4-5 96 av driftkostnaderna. Sammanfattningsvis anför föreningen bl. a. att det genom centraliserade inköp hos landstingen har etablerats en alltmer ökad kontroll och press på sjukvårdsmaterielindustrins priser. I samarbete mellan landstingen och bl. a. Spri har också utvecklats normer för utrustningsbehovet vid olika slags sjukvårdsinrättningar. Det finns därför, anser föreningen, mycket små möjligheter för sjukvårdsinrättningarna att expandera utöver centralt givna ramar. I samband med upphandling medverkar numera dessutom på många håll särskilda referensgrupper i vilka olika berörda personalkategorier får möjlighet att anföra synpunkter på produkterna. Härigenom får man enligt föreningen en kontinuerlig kontroll av såväl företagens utbud av produkter som deras prissättning.

Föreningens slutsats är att sjukvårdsmaterielindustrins möjligheter att styra sjukvårdens utveckling och kostnader är i stort sett obefintliga. En förändring av sjukvårdsmaterielindustrins ägarförhållanden i riktning mot ett ökat statligt ägande torde därför, uttalar föreningen, knappast komma att medföra någon ökad effektivitet eller ökad kontroll av industrins materiella eller ekonomiska utbud eller forskningsverksamhetens inriktning.

Utskottet

Hela det sjukvårdsindustriella komplexet bör överföras i samhällets ägo, uttalas i motionen 1976/77:961. 1 denna hemställs att riksdagen skall uttala sig för förstatligande av läkemedelsindustri och sjukvårdsmaterielindustri.

Utskottet tar först upp frågan om förstatligande av läkemedelsindustrin.

1 den föregående redogörelsen har redovisats två pågående utredningar på läkemedelsindustriområdet. Sedan år 1975 arbetar läkemedelsindustridelegationen (1 1975:09), som har till uppgift att närmare utreda möjligheterna till en samordning av resurserna inom svensk läkemedelsindustri och att ta initiativ i dessa frågor. Som ett övergripande mål anges i direktiven att läkemedelsindustrins verksamhet skall sammanföras i samhällets regi. Under sommaren 1977 förekom uppgifter i massmedia av innebörd att regeringen hade beslutat att delegationens arbete skulle upphöra. I ett brev nyligen från statssekreteraren i industridepartementet till delegationens ordförande har emellertid bekräftats att delegationens uppdrag skall slutföras i huvudsak i den omfattning som ursprungligen avsetts. Det aviseras emellertid i brevet att vissa ändringar av direktiven kommer att ske.

Regeringen har sommaren 1977 tillsatt en utredning (S 1977:11) om läkemedelsinformationen. Enligt direktiven bör denna utredning föreslå åtgärder som syftar till dels en rationell arbetsfördelning mellan dem som svarar för läkemedelsinformationen, dels ett allmänt ökat kostnadsmedvetande i fråga om läkemedel. Bl. a. skall övervägas om de riktlinjer för informationsverksamheten som har utarbetats inom läkemedelsbranschen är tillräckliga.

NU 1977/78:21

12 I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen nyligen har beslutat om direktiv för ytterligare två utredningar på läkemedelsområdet, en om läkemedelskontrollen och en om prissättningen på läkemedel.

Med hänvisning till det omfattande utredningsarbete rörande läkemedelsfrågorna som pågår eller inom kort kommer att påbörjas avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

Utskottet övergår härefter till frågan om förstatligande av sjukvårdsmaterielindustrin.

I motionen anges inte närmare vad som avses med begreppet sjukvårdsmaterielindustri. Utskottet använder i det följande detta begrepp för att beteckna sådan industri som tillverkar kapitalvaror och förbrukningsartiklar för undersökning, behandling, omvårdnad, sterilisering och desinfektion samt rehabilitering m. m.

Sjukvården får sin materielförsörjning från både svenska och utländska tillverkare. Endast i undantagsfall torde inhemska tillverkare vara inriktade på enbart sjukvården som avnämare av sina produkter. Det är sålunda i praktiken mycket svårt att entydigt avgränsa företag eller en industribransch som kan benämnas ”sjukvårdsmaterielindustri”.

I den allmänna debatten har stundom hävdats att avancerat tekniskt utvecklingsarbete på sjukvårdsmaterielområdet i alltför hög utsträckning sker på industrins villkor och att kunderna, dvs. sjukvården, har otillräckliga möjligheter att påverka utvecklingen av produkterna. Samhället skulle härigenom, har det hävdats, drabbas av onödigt höga kostnader för viss sjukvårdsmateriel. Hithörande frågor har övervägts av teknikupphandlingskommittén, som i betänkandet (SOU 1976:69) Teknikupphandling bl. a. föreslår att program för forskning och utveckling på detta område skall utarbetas och genomföras i samverkan mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) samt Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri). Förslagen från teknikupphandlingskommittén bereds f. n. inom regeringens kansli.

Ansvaret för upphandling på sjukvårdsområdet ligger på landstingen. Dessa har utvecklat olika organ och rutiner härför, bl. a. genom samverkan i Landstingens inköpscentral (LIC). Samverkan med staten sker inom bl. a. Spri. Några önskemål om genomgripande åtgärder av den typ som förespråkas i motionen har inte förts fram från landstingens sida.

Enligt utskottets mening finns det mot här angivna bakgrund inte någon anledning för riksdagen att, som yrkas i motionen, uttala sig för ett förstatligande av sjukvårdsmaterielindustrin.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:961.

Stockholm den 24 november 1977

På näringsutskottets vägnar FRITZ BÖRJESSON

NU 1977/78:21

13 Närvarande: Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), KarlAnders Petersson (c), Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Holger Bergqvist (fp), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lars Ljungberg (m).

Särskilt yttrande

av Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Lilly Hansson, Ivar Högström, Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum och Wivi-Anne Radesjö (alla s):

Statssekreteraren i industridepartementet har nyligen aviserat vissa ändringar av direktiven för läkemedelsindustridelegationens (I 1975:09) arbete. Uppgifter om innebörden av dessa ändringar föreligger ännu inte. Vi vill dock redan nu framhålla att vi inte kan ställa oss bakom sådana ändringar av direktiven som innebär att delegationens arbete på centrala punkter skulle få en annan inriktning än som avses enligt nu gällande direktiv.

GOTAB 56034 Stockholm 1977