Läkemedelsindustrin

eONC<

SOD: National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

iPU.

Läkemedelsindustrin

Betänkande avgivet av koncentrationsutredning© Stockholm 1969

Statens offentliga utredningar 1969

Kronologisk förteckning

1. Faktisk brottslighet bland skolbarn. Esselte. J u . 2. Om sexuallivet i Sverige. Esselte. U. 3. Ny sjöarbetstidslag. Esselte. K. 4. Bostadsrätt. Esselte. J u . 5. Utsökningsrätt IX. Nordstedt & Söner. J u . 6. Offentliga tjänstemäns bisysslor. Esselte. C. 7. Kungörelseannonsering. Beckman. J u . 8. Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. Esselte. U. 9. A D B inom inskrivningsväsendet. Esselte. J u . 10. Ny gruvlag. Svenska Reproduktions A B . J u . 1 1 . Internationell adoptionsrätt. Nordstedt & Söner. J u . 12 Regionmusik. Esselte. U. 13. Förenklad obligationshantering. Esselte. Fi. 14. Filmen- censur och ansvar. Haeggström. U. 15. Växtförädlarrätt. Esselte. Jo. 16. Lagstiftning om värdepappersfonder m.m. och om stämpelskatt på värdepapper. Esselte. Fi. 17. Nya mynt. Esselte. Fi. 18. Ett renare samhälle. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. 19. Nyvalteknik. Esselte. J u . 20. Åmbetsansvaret. Norstedt & Söner. J u . 2 1 . Skogsindustri i södra Sverige. Esselte. I. 22. De svenska hamnarna. Esselte. K. 23. De svenska hamnarna. Bilagor. Esselte. K. 24. Ekonomisystem för försvaret. Svenska Reproduktions A B . Fö. 25. Planering och programbudgetering inom försvaret. Esselte. Fö. 26. Skolskjutsarna och trafiksäkerheten. Esselte. K. 27. Länsplanering 1967. Esselte. I. 28. Sexualkunskapen i gymnasiet. Esselte. U. 29. Idrott åt alla. Esselte. H. 30. Skogsbeskattningen. Esselte. Fi. 3 1 . Olja i beredskap. Svenska Reproduktions A B . H. 32. Skogstillstånd och skogsvårdsåtgärder Esselte. J o . 33. Militära tjänstgöringsåldrar. Esselte. Fö. 34. Medicinska och psykologiska aspekter på åldrande m.m. Esselte. Fö. 35. Bättre utbildning för handikappade. Esselte. S. 36. Läkemedelsindustrin. Esselte. Fi.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1969:36 Finansdepartementet

Läkemedelsindustrin

Betänkandet avgivet av koncentrationsutredningen Stockholm 1969

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1969

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv kartlägga och analysera näringslivets struktur och konkurrensförhållanden. Utredningen har tidigare publicerat följande fem delbetänkanden: Oljebranschen (SOU 1966: 21), Kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU 1968: 3), Industrins struktur och konkurrensförhållanden (SOU 1968: 5), Strukturutveckling och konkurrens inom handeln (SOU 1968: 6) samt Ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968: 7). Utredningen får härmed överlämna föreliggande undersökning av läkemedelsindustrin. Av skäl, som redovisas i det inledande kapitlet, har denna undersökning gjorts mera ingående än koncentrationsutredningens övriga branschstudier. Till grund för undersökningen ligger ett omfattande statistiskt material samt intervjuer med berörda företag. Det statistiska materialet rörande bl. a. marknadsandelar och räntabilitet har insamlats direkt från företagen. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1965 (SFS 1965: 14) erhöll utredningen befogenhet att med stöd av lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden insamla sådana uppgifter. För publicering av vissa data rörande enskilda företag, där ett offentliggörande ansetts önskvärt med hänsyn till utredningsuppdraget, har utredningen erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Dessförinnan hade dock reservationslösa tillstånd till publicering lämSOU 1969: 36

näts av samtliga berörda företag utom Leo, som av principiella skäl motsatt sig publicering av vissa uppgifter. Kapitlen 1-9 samt bilagorna 1 och 2 har utarbetas av fil. lic. Roland Andersson under medverkan av docent Alf Carling och fil. dr. Tony Hagström. Kapitel 10 jämte därtill hörande appendix har utarbetats av utredningens ordförande. Vid bearbetning av det statistiska materialet har fil. stud. Olle Fredholm medverkat. Beträffande marknadsgrupperingar och i bilaga 1 redovisade kommentarer till olika läkemedel har utredningen biträtts av professor Arvid Carlsson, docent Lars Irnell, docent Anders Rosén och apotekare Rune Westerling. Stockholm den 1 september 1969

Guy Arvidsson Karl-Olof Faxén Hans Hagnell Lars Lindberger Helmer Olsson Sune Tidefelt I Tony Hagström

•

Innehåll

Kap. 1 Inledning och sammanfattning . 1.1 Inledning 1.2 Strukturell och institutionell bakgrund 1.3 Företagsstruktur 1.4 Marknader och konkurrensbetingelser 1.5 Priser 1.6 Forskning 1.7 Information och reklam 1.8 Kostnadsstruktur och stordriftsfördelar 1.9 Lönsamhet 1.10 Normativa aspekter Kap. 2 Strukturell och institutionell bakgrund 2.1 Konsumtion, produktion och utrikeshandel 2.2 Institutionella förhållanden . . . 2.2.1 Patentlagstiftningen . . . . 2.2.2 Andra institutionella förhållanden Kap. 3 Läkemedelsföretagen i Sverige . 3.1 Företagsstrukturen på läkemedelsområdet 3.2 Produktstruktur 3.3 De svenska läkemedelsföretagen . 3.4 De utländska läkemedelsföretagen 3.5 Den vertikala integrationen på läkemedelsområdet Tabellbilaga till kapitel 3 . . . . Kap. 4 Marknader och konkurrensbebetingelser 4.1 Strukturöversikt SOU 1969: 36

7 7 8 9 to 13 14 16 17 19 20

22 22 25 25 28 31 31 34 35 41 44 49

55 55

4.2 Koncentrationsgrad 4.2.1 Säljarkoncentrationen på svenska läkemedelsmarknader 4.2.2 Säljarkoncentrationen på läkemedelsmarknader i USA . 4.3 Marknadsstrukturens förändringar 4.4 Patentskydd, tekniskt kunnande och säljarkoncentration 4.5 Samband mellan lanseringstidpunkt, prisnivå och marknadsandel

60 Kap. 5 Priser på läkemedel 5.1 Priser och prisutveckling i Sverige 5.2 Internationella prisjämförelser . . 5.3 Priser och produktkalkyler . . . 5.4 Prisövervakning och prisbildning . 5.4.1 Normer för prisövervakningen i Sverige 5.4.2 Den faktiskt bedrivna prisövervakningen 5.5 Sainsburykommitténs förslag till priskontroll på läkemedelsområdet

78 78 85 86 91

60 67 69 72

91 92 93

Kap. 6 Industriell läkemedelsforskning 96 6.1 Forskningsinsatser och forskningsresultat i olika länder 97 6.2 Forskningens organisation . . . 100 6.3 Forskningens ekonomiska betingelser 102 6.4 Svenska läkemedelsföretags forskningsutgifter 104 6.5 De svenska läkemedelsföretagens forskningsinriktning 108 Kap. 7 Information och reklam om läkemedel . . .

7.1 Läkemedelsföretagens information och reklam 115 7.2 Informations- och reklamkostnadernas bestämningsfaktorer på läkemedelsområdet 121 7.3 Alternativa organisationsformer för informationsspridningen på läkemedelsområdet 123 Kap. 8 Läkemedelsföretags kostnader och stordriftsfördelar 8.1 Företagens kostnadsstruktur . . . 8.2 Stordriftsfördelar inom läkemedelsbranschen 8.3 Stordriftsfördelar i forskningsledet 8.4 Stordriftsfördelar inom produktion och marknadsföring 8.5 Stordriftsfördelar inom distribution Kap. 9 Läkemedelsföretags vinster och räntabilitet 9.1 Värdering av realkapital . . . . 9.2 Enkla räntabilitetsmått för LIFföretagen 9.3 Alternativa kapital- och vinstmått 9.4 De enskilda LIF-företagens lönsamhet 9.5 ACO:s lönsamhet 9.6 Forskningsresultat, marknadsstruktur och lönsamhet Exkurs 1: Operationella definitiotioner av kapital- och vinstbegrepp Exkurs 2: Alternativa mått på bruttovärdet av läkemedelsföretagens anläggningskapital

126 126 127 129 131 134 137 137 143 147 150 155

1. Om indelningen av läkemedel i marknader 205 2. Allmän beskrivning av företagna undersökningar 207 3. Teknisk kommentar till tabell 1 . 207 4. Om expertkommentarerna . . . . 208 5. Tabell 1 .Strukturdata på preparatbasis 209 6. Teknisk kommentar till tabell 2 . 247 7. Tabell 2. Säljarkoncentrationen på olika marknader 248 8. Teknisk kommentar till tabell 3 . . 255 9. Tabell 3. Lanseringsdatum, priser och marknadsandelar 256 10. Teknisk kommentar till tabell 4. . 260 11. Tabell 4. Prisutveckling för 121 preparat med fördelning på marknadsformer år 1958. . . . 261 Bilaga 2 »Case studies» från svensk industriell läkemedelsforskning . . . . 264 1. Astrakoncernen 264 2. Pharmacia 270 3. Kabi 272 4. Leo 276 5. Ferrosan 279 6. Bofors 281 7. ACO 284 Bilaga 3 Medicinsk ordlista 287 Tabell- diagram- och litteraturförteckningar 292

158 162

163 Kap. 10 Normativa aspekter 10.1 Introduktion 10.2 Konkurrens, priser och optimalitet 10.3 Om optimal resursallokering i forskning och utveckling . . . . 10.4 Styrning mot optimalitet . . . . 10.5 »Ien splittrad värld ...» 10.6 Läkemedelsföretagens information och reklam 10.7 Läkemedelsdistributionen . . . . 10.8 Vissa övriga frågor 10.9 Sammanfattande och konkluderande synpunkter Appendix till kapitel 10

171 171 172

194 197

Bilagor Bilaga 1 Struktur- och prisdata

175 183 185 187 192 193

SOU 1969: 36

1.1 Inledning och sammanfattning

Inledning

I koncentrationsutredningens delbetänkanden rörande industrin och handeln har ingått ett antal branschstudier, avsedda att belysa konkurrensförhållandena och marknadernas funktionssätt under olika strukturella betingelser. Föreliggande undersökning av läkemedelsindustrin har gjorts väsentligt mera omfattande än de övriga branschstudierna. Detta motiveras delvis av branschens relativt komplicerade strukturella förhållanden, vilka bl. a. sammanhänger med en snabb produktutveckling. Dessutom uppvisar läkemedelsindustrin ett antal karakteristika, som gör den särskilt intressant i en undersökning av samband mellan tekniska och institutionella förhållanden, marknadsstruktur och resursallokering. Inriktningen på produktinnovationer medför att läkemedelsindustrin numera är mycket forskningsintensiv. Dessutom utgör information och reklam stora kostnadsposter för läkemedelsföretagen. De stora insatserna på dessa områden synes viktiga att analysera dels från allmän resursfördelningssynpunkt, dels som medel för företagen att påverka marknadsstrukturen. Av intresse är också att kartlägga och analysera vissa institutionella förhållanden på läkemedelsområdet. Patentskydd kan sägas innebära en samhällets sanktionering SOU 1969: 36

av förekomst av monopolinslag i syfte att stimulera till forsknings- och utvecklingsarbete i en omfattning och inriktning som bedöms som mera optimal än vad som skulle bli fallet utan patentskydd. Även andra institutionella förhållanden än patentlagstiftningen kan antas ha betydelse för resursanvändningen och strukturutvecklingen på läkemedelsområdet, nämligen dels socialstyrelsens kontroll av konkurrensmedlen kvalitet, reklam och prissättning, dels läkarnas roll som »konsumtionsdirigenter» i synnerhet beträffande receptbelagda läkemedel. Slutligen kan den kraftiga statliga subventioneringen av konsumentpriserna antas ha betydelse för konkurrensens inriktning. I denna undersökning har främst följande frågor studerats: 1. Hur ser företagsstrukturen ut med avseende på främst de svenska företagens ställning samt den vertikala integrationen? 2. Vilken säljarkoncentration råder på svenska läkemedelsmarknader och vilka är orsakerna till rådande struktur och rådande tendenser i strukturutvecklingen? 3. Hur fördelar läkemedelsföretagen sina resurser och vilka är deras främsta konkurrensmedel? 4. Vilken nivå och utveckling har läkemedelsföretagens vinster och räntabilitet haft och vilka är orsakerna härtill? 5. Hur skall existerande konkurrensför-

hållanden och resursallokering i branschen värderas från samhällsekonomisk synpunkt? Kapitlen 2-9 syftar till att ge en beskrivning och analys av läkemedelsindustrin utifrån de ovannämnda fyra första frågorna. I kapitel 10 belyses den femte frågeställningen. Till grund för utredningen ligger ett omfattande material, som insamlats direkt från företagen. En betydande del av materialet består av intervjuer. Arbetet med undersökningen har väsentligt underlättats genom de berörda företagens långtgående villighet att lämna material och synpunkter av betydelse för att belysa de valda problemställningarna. Företagen har fått tillfälle att före publicering yttra sig över undersökningen i dess helhet. Utredningen har därvid kunnat utnyttja en rad värdefulla korrigeringar och påpekanden från branschorganisationen Läkemedelsindustriföreningen samt från de enskilda företagen. I betänkandet förekommer ett relativt stort antal medicinska facktermer. En särskild medicinsk ordlista har sammanställts och redovisas som bilaga 3.

1.2 Strukturell

och institutionell

bakgrund

Läkemedelsindustrin har genomgått en snabb utveckling efter andra världskriget. Denna industri är numera en av de mest internationellt inriktade av samtliga branscher. I Sverige har importandelen ökat från ca I I procent 1952 till ca 40 procent 1967. Räknat i droghandelns inköpspris (DIP) innebär detta en ökning från ca 12 milj. kr. till ca 226 milj. kr. Under samma period har de svenska läkemedelsföretagens utlandsförsäljning av läkemedel ökat från ca 10 milj. kr. till drygt 200 milj. kr. (räknat i exportpriser samt de utländska dotterbolagens priser). Apotekens försäljning av läkemedel uppgick till 840 milj. kr. år 1967 (räknat i apotekens försäljningspris) jämfört med 180 milj. kr. år 1952. Ar 1967 utgjorde läkemedelskonsumtionen ca 1 procent av den totala konsumtionen. Under perioden 1962 8

-1966 ökade läkemedelskonsumtionen relativt sett mer än nationalinkomsten. Ungefär tre fjärdedelar av läkemedelsförsäljningen avser receptförskrivna preparat. Ca 15 procent av läkemedelskonsumtionen sker inom sjukhus. Med undantag för vissa bakteriologiska preparat samt vissa apotekstillverkningar får läkemedelspreparat - farmacevtiska specialiteter - ej säljas utan att vara registrerade av socialstyrelsen. Styrelsens kontroll av att ett preparats egenskaper är tillfredsställande sker främst genom prövning av ansökan om sådan registrering. Denna prövning utförs av Statens Farmacevtiska Laboratorium (SFL). Samhällets kontroll av vissa apoteksberedningar och bakteriologiska preparat sker i annan ordning. Vidare gör socialstyrelsens läkemedelsekonomiska sektion en skälighetsgranskning av det föreslagna priset. Vid utgången av år 1965 omfattade registret över farmacevtiska specialiteter 2 950 specialiteter i över 8 000 olika förpackningar. Olika koncentrationer och beredningsformer av samma läkemedel betraktas som olika specialiteter i registret. Antalet olika läkemedel (varumärken) var år 1965 ca 1 700 medan antalet olika aktiva substanser var ca 700. Värdemässigt dominerar dock ett relativt litet antal produkter. För läkemedel har i Sverige hittills gällt enbart metodpatent i stället för både metod- och produktpatent, som gäller på flertalet andra områden. I och med ikraftträdandet av en ny patentlagstiftning 1.1.1968 skall emellertid detta undantag för läkemedel upphävas inom 10 år efter det att 8 av 10 fördragsstater ratificerat den europeiska patentkonventionen. Detta innebär sannolikt att patentskyddet för läkemedel förstärks. Produktförnyelsetakten är hög på läkemedelsområdet. Enligt en undersökning omfattande fyra femtedelar av den privata läkemedelsindustrins försäljning i Sverige år 1965 hade fyra femtedelar av preparaten introducerats efter år 1950. Partihandel med läkemedel, s. k. droghandel, bedrivs i huvudsak av fem företag. Detaljhandel får endast bedrivas av apotek. SOU 1969: 36

Industrin har dock rätt att sälja vissa läkemedel, såsom infusionslösningar, till sjukhus. Apoteken är privata företag men Kungl. Maj:t avgör var apotek får finnas. Samtliga apoteksinnehavare är obligatoriskt medlemmar av Apotekarsocieteten, som utgör det centrala ledningsorganet för alla apotek i landet. Apotekens utförsäljningspris på farmacevtiska specialiteter bestäms genom schablonmässiga tillägg till apotekens inköpspriser enligt de av Kungl. Maj:t fastställda medicinaltaxegrunderna. Genom ett internt avräkningssystem där faktorerna årligen bestäms av Kungl. Maj:t regleras de enskilda apotekens inkomster och utgifter.

1.3 Företagsstruktur

Är 1966 fanns ca 40 producerande läkemedelsföretag i Sverige. Flertalet av dessa är små och bedriver ingen egen läkemedelsforskning. De största företagen med produktion i Sverige är Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors samt de apotekarägda företagen ACO 1 och Vitrum. De sex förstnämnda företagen jämte vissa ingående dotterbolag är medlemmar av branschorganisationen Läkemedelsindustriföreningen (LIF). I början av år 1966 fanns i Sverige 17 utländska företags dotterbolag samt ca 70 ombud för sammanlagt ungefär 160 utländska tillverkare. Av de utländska dotterbolagen bedriver två en viss tillverkning i Sverige. Det bör observeras att utländska företag får sina preparat sålda på den svenska marknaden även genom svenska företags licenstillverkning. Flertalet utländska säljare i Sverige är genom sina dotterbolag eller ombud medlemmar i branschorganisationen Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier (RUFI). De utländska läkemedelsföretagens andel av den svenska läkemedelsmarknaden har ökat kraftigt under 50- och 60-talen, nämligen från 11 procent år 1952 till 39 procent år 1967. Av apotekskollektivets produktion har den s. k. ex temporetillverkningen reducerats kraftigt medan andelen för ACO SOU 1969: 36

liksom för »övriga företag» (främst LIFföretagens försäljning i Sverige) är tämligen oförändrad. LIF-företagens totala omsättning har emellertid ökat mycket snabbt beroende både på växande utlandsförsäljning och ökande läkemedelskonsumtion inom landet. Licenspreparat och agenturförsäljning utgjorde år 1965 en tredjedel av LIFföretagens försäljning. De högsta andelarna uppvisar Ferrosan med 60 procent och Astrakoncernen med 42 procent. Astrakoncernen är det största läkemedelsföretaget i Norden. Företaget svarar för ca en fjärdedel av totala läkemedelsförsäljningen i Sverige och för mer än hälften av LIF-företagens sammanlagda läkemedelsförsäljning. Flertalet större svenska säljare har ett mycket stort sortiment, särskilt ACO och Astrakoncernen med 222 resp. 206 preparat år 1964. De utländska företagen har valt att uppträda med ett begränsat sortiment på den svenska marknaden. Största sortimentet år 1964 hade Ciba med 63 preparat och Bayer med 39 preparat. På liknande sätt säljer svenska företag endast ett litet antal preparat på utländska marknader. Trots den i vissa fall betydande sortimentsbredden domineras hos alla företag produktion och försäljning av några få produkter. Vid Astrakoncernen svarade således de värdemässigt sett tio största preparaten för 63 procent av försäljningen år 1964. Vid Geigy

1 Ursprungligen registrerades ACO som ett varumärke för försäljning av vissa av de läkemedel, som tillverkades vid enskilda apotek. Större delen av denna produktion av varumärkesstämplade läkemedel har sedan tillkomsten av distriktslaboratorierna år 1946 successivt överförts till dessa. Fortfarande försäljes dock en viss del av vid enskilda apotek tillverkade läkemedel under varumärket ACO. Efter hand har en begreppsförskjutning ägt rum så att ACO har kommit att bli ett begrepp synonymt med de s k. distriktslaboratorierna samt det centrala ledningsorganet för dessa produktionsenheter, den tekniska huvudavdelningen inom Apotekarsocieteten. Apotekarsociteten har även formellt beslutat om att med ACO avse ovannämnda enheter. I föreliggande betänkande kommer därför att med ACO avses nämnda enheter för apoteksväsendets industriella läkemedelstillverkning.

svarade de fem största preparaten för 86 procent av försäljningen i Sverige. Huvuddelen av den svenska droghandeln är vertikalt integrerad med läkemedelstillverkningen. Astra-Distribution och Distra ingår i Astrakoncernen medan AB Läkemedels-Distribution ingår i Leokoncernen. Apotekarnas Droghandel AB (ADA) tillhör samma koncern som Pharmacia. Kronans Droghandel AB (KD) ägs sedan 1960 av ett konsortium bestående av svenska och utländska läkemedelsförsäljare. Aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum slutligen innehas sedan 1959 av Apotekarsocieteten. ADA, KD och Vitrum distribuerar för flertalet av de läkemedelsförsäljare, som ej har någon egen distributionsorganisation. Fr. o. m. år 1961 har droghandelsmarginalen reducerats från ca 15,5 procent till f. n. 11 procent. Initiativet till marginalminskningarna har tagits av Astrakoncernen. Marginalminskningen har dock inte påvisats ha lett till omedelbara prissänkningar utan har sannolikt främst kommit produktionsledet till godo.

1.4 Marknader och

konkurrensbetingelser

av existerande preparat. Denna företagspolitik har medfört att väsentligt ökade utgifter blivit nödvändiga dels för forskningsoch utvecklingsarbete, dels för information och reklam i samband med lanseringen. Detta har medfört att företagen för en viss tid uppnår relativt väl skyddade marknadspositioner för sina nya produkter. Produktdifferentieringen ger i många fall det enskilda preparatet en »egen» marknad, på vilken konkurrensen från existerande preparat är obetydlig. Det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet innebär emellertid alltid ett hot mot existerande preparats marknadspositioner. Man kan vänta sig i branscher av denna typ att enskilda produkter vid en tidpunkt har mycket höga marknadsandelar (ofta monopolställning) men att andelarna lätt förskjuts mycket kraftigt. Den snabba utbytestakten för olika preparat betyder dock inte nödvändigtvis att företagens marknadspositioner är osäkra. Förskjutningarna i marknadsandelar mellan preparat sker ofta inom de dominerande företagen. Detta beror delvis på att läkemedelsområdet numera utgör ett mycket stort forskningsfält, och att de enskilda företagen alltmer valt att koncentrera sina större forskningsprojekt till ett fåtal delområden.

Kapitlen 4-9 avser att belysa konkurrensförhållandena på läkemedelsområdet och marknadernas funktionssätt. Schematiskt kan läkemedelsindustrin karakteriseras som en oligopolistisk bransch, där utveckling av nya produkter, informations- och reklaminsatser är de dominerande konkurrensmedlen. En kartläggning av konkurrensförhållandena på läkemedelsområdet måste inriktas på att belysa inte endast resursallokeringen på produktionssidan utan även vad gäller de stora insatserna för forsknings- och utvecklingsarbete samt information och reklam.

Konkurrensmedlen i samband med lansering av nya preparat har investeringskaraktär. De utgörs av forsknings- och utvecklingsarbete samt av de ofta mycket stora resursinsatser på informations- och reklamsidan som görs vid lanseringen. Viktiga bestämningsfaktorer kan antas vara företagens forskningsresurser på det aktuella området, patentsituationen och de resurser företagen förfogar över på försäljningssidan. Man kan urskilja tre slags lanseringar av nya preparat.

Under efterkrigstiden har det mest påtagliga inslaget i de stora läkemedelsföretagens politik varit en omfattande lansering av nya preparat. Dessa produktinnovationer spänner över ett brett register från nya läkemedel, som möjliggör radikalt ändrade terapiformer, till marginella förändringar,

1) Nya läkemedel som bildar nya marknader eller snabbt uppnår en dominerande ställning på en existerande marknad. 2) S. k. me-too-preparat, som uppvisar mindre avvikelser från dem som redan finns på marknaden. 3) Synonympreparat vilka från använd-

10 SOU 1969: 36

ningssynpunkt uppfattas som helt eller nästan helt utbytbara mot de existerande. Introduktionen av helt nya läkemedel är i allmänhet resultatet av större forskningsprojekt, även om det finns flera exempel på att ett utvecklingsarbete kring existerande produkter gett upphov till oväntade viktiga upptäckter av nya läkemedel. Denna typ av etablering är numera i huvudsak förbehållen de större företagen. Lansering av »me-too-preparat» baseras normalt på företagens utvecklingsarbete kring existerande läkemedel. Även små förbättringar kan, i kombination med stora satsningar på information och reklam, påtagligt stärka ett företags marknadsposition och därigenom ge god lönsamhet. Produktdifferentiering kan också utgå från en differentierad efterfrågan, varvid de nya preparatens utformning anpassas efter speciella behandlingssituationer eller patientgrupper inom marknaden. En helt annan etableringssituation föreligger i fråga om synonympreparat. Ett villkor för framgångsrik lansering är här, att säljaren kan övertyga beslutsfattarna på köparsidan om att preparatet faktiskt är likvärdigt med konkurrenternas produkter. Frågan om sådan s. k. klinisk ekvivalens har under senare år varit föremål för intensiv debatt. Den har ett betydande samhällsekonomiskt intresse beroende på de stora prisskillnader, som ofta föreligger mellan kemiskt ekvivalenta preparat. I motsats till vad som gäller beträffande »me-toopreparat» kan nämligen priskonkurrensen antas spela en stor roll vid lanseringen. Det har inte varit möjligt att genomföra en i egentlig mening dynamisk analys av konkurrensen och den strukturella utvecklingen på läkemedelsmarknaderna. En avgörande svårighet har varit att de för etableringskonkurrensen avgörande resursinstanserna på forsknings- och utvecklingsarbete resp. för information och reklam i allmänhet inte kunnat särredovisas på projektnivå. Motsvarande begränsningar föreligger i fråga om lönsamhetsredovisningen. Redovisningen är därför relativt översiktlig och beskrivningen av de mer långsiktiga konkurSOU 1969: 36

rensaspekterna mindre detaljerad än som vore önskvärt. I forskningskapitlet har dock gjorts försök att med en serie »case-studies» illustrera konkurrensbetingelser och resursallokering m. a. p. företagens långsiktiga planering. För att kunna studera marknadsstrukturen måste förekommande läkemedel först fördelas på marknader, som definierats så klart avgränsade som möjligt. Utgångspunkten för en avgränsning av läkemedel i olika marknader måste i praktiken bli en indelning i olika användnings- eller indikationsområden. Sedan indikationsområdena finfördelats så långt som de av utredningen anlitade experterna ansett vara praktiskt rimligt, har en viss grupp av läkemedel hänförts till samma marknad om dessa faktiskt används i samma sorts fall. I de fall ett preparat har mer än ett användningsområde har det hänförts till den marknad, som bedömts vara den huvudsakliga marknaden. Läkemedelsområdet är sammansatt av ett stort antal marknader. Utredningen har undersökt marknadsstruktur m. m. för 1958 och 1964 på 88 marknader, som år 1964 tillsammans svarade för ca 73 procent av totala läkemedelsförsäljningen i Sverige. På de 88 marknaderna fanns år 1964 i genomsnitt sex säljare. På tolv av marknaderna fanns en enda säljare. I medeltal var marknadsandelen för största säljaren 66 procent, för de två största säljarna tillsammans 80 procent och för de fyra största säljarna tillsammans 91 procent. Motsvarande marknadsandelar år 1958 var ungefär lika stora. Det föreligger en positiv korrelation mellan marknadens storlek och antalet säljare samt en negativ korrelation mellan marknadens storlek och största säljarens marknadsandel. De studerade marknaderna har efter alternativa indelningsgrunder, som finns närmare redovisade och kommenterade i bilaga 1, fördelats i grupper som utgör grova approximationer till de marknadsformer, som förekommer i gängse ekonomisk teori. (Termerna monopol, duopol, mycket hög oligopolgrad samt hög oligopolgrad har de-

finierats operationellt i 4.2.) Härvid framgår det, att fåtalskonkurrens efter de båda förekommande alternativa indelningsgrunderna är den helt dominerande marknadstypen inom läkemedelsområdet. 72 procent av det undersökta försäljningsvärdet tillhörde denna marknadsform år 1964 efter de snävare marknadsavgränsningarna mot 82 procent efter de vidare marknadsavgränsningarna. De fyra största säljarnas sammanlagda marknadsandel var i intet fall lägre än 62 procent vare sig år 1958 eller 1964. Monopol svarade för 19 procent av försäljningsvärdet år 1964 efter den snävare avgränsningen mot 11 procent efter den vidare avgränsningen. Astrakoncernen var år 1964 representerad på 52 av 88 marknader, Pharmacia på 41 stycken och ACO på 39. Av de utländska företagen förekom Ciba på det största antalet marknader (17 st.). Som redan framhållits är produktdifferentiering ett viktigt inslag i marknadsbilden på läkemedelsområdet. Många säljare saluför mer än ett preparat av en produkttyp på en viss marknad. I åtskilliga fall säljer ett företag fyra eller fler produkter på en marknad. På marknader med hög säljarkoncentration finns ett påtagligt positivt samband mellan säljarens rangordning enligt försäljningsvärdet och förekomsten av mer än en produkt hos säljaren på resp. marknad. Skillnader mellan säljare i marknadsandelar på en marknad förefaller således att delvis kunna förklaras av skillnader i produktdifferentiering hos respektive säljare. I sammanhanget kan påpekas att antalet produkter är mycket stort på vissa marknader. Uppgifter om marknadsstrukturen vid en viss given tidpunkt ger en statisk bild av konkurrensförhållandena. Även om denna marknadsstruktur är en av orsakerna till företagens val av konkurrensmedel så förklaras strukturens utveckling över tiden i sin tur av företagens beteende. För läkemedelsmarknaderna med deras kombination av å ena sidan hög koncentrationsgrad och å andra sidan hög innovationstakt är det av särskilt intresse att kartlägga marknadsstruktu12

rens stabilitet. Genom den höga produktförnyelsetakten kan betydande förändringar i antal säljare och koncentrationsgrad äga rum under en period. När en innovation medför bildandet av en ny marknad innebär detta att säljarkoncentrationen på marknaden definitionsmässigt blir hög i lanseringsögonblicket. Genom att successivt nya marknader tillkommer kan därför den genomsnittliga säljarkoncentrationen behållas på en hög nivå samtidigt som en dekoncentration sker på åtskilliga äldre marknader. Förändringar i totala omsättningens fördelning på olika marknadsformer 19581964 kan till betydande del förklaras av nya marknaders tillkomst samt av skillnader i olika marknaders tillväxt. Andelen för monopol steg medan andelen för duopol sjönk. På liknande sätt steg andelen för mycket hög oligopolgrad medan andelen för hög oligopolgrad sjönk. Genomsnittliga antalet säljare ökade inte oväsentligt. Av de 73 undersökta marknader, som fanns år 1958, tillhörde 43 samma marknadsform sex år senare. Av återstående 30 marknader hade elva högre koncentrationsgrad 1964 än 1958 och 19 lägre koncentrationsgrad. Marknadsstrukturens stabilitet har även studerats genom en kartläggning av i vilken utsträckning samma säljare dominerar en marknad vid två skilda tidpunkter. På 49 av 1958 års 73 marknader var största säljaren samma företag 1958 och 1964. Stabiliteten var mycket hög på de mest koncentrerade marknaderna. I 20 fall av 23 var sålunda samma företag ledande på marknader under monopol och/el!er duopol såväl 1958 som 1964. På flertalet av marknader för receptfria preparat dominerade samma fyra säljare 1958 och 1964, i flera fall i samma inbördes ordning. En ytterligare metod att studera stabiliteten är att mäta i vilken utsträckning samma produkt dominerar marknaden vid två olika tidpunkter. På 41 av 1958 års 73 marknader var den ledande produkten samma 1964 som 1958. I 24 fall var både största produkt och säljare olika 1958 och 1964. Mätningar på produktbasis visar således som väntat en något mera instabil marknadsstruktur än SOU 1969: 36

mätningar på säljarbasis. För företagen kan patent utgöra ett viktigt etableringsskydd gentemot andra företag. En av patentskydd betingad hög säljarkoncentration kan i vissa fall bibehållas även efter det att patentskyddet förfallit. En av anledningarna härtill kan vara att varumärkespreferenser skapats. Ett annat etableringshinder kan vara att ett företag vunnit ett så betydande medicinskt och tekniskt kunnande på området att andra företag ogärna etablerar sig med konkurrerande forskning. Utredningens undersökning av förhållandena på 88 marknader visar att det finns ett positivt samband mellan förekomsten av patentskydd och hög säljarkoncentration. Sambandet är dock inte starkare än att även andra faktorer måste antas ha ett betydande inflytande på säljarkoncentrationen. En bidragande orsak till att patentskyddet är relativt ineffektivt i Sverige kan vara patentskyddets utformning (metodpatent). För att säkra ett effektivt patentskydd kan företagen vara tvungna att ägna åtskillig tid och betydande resurser åt forskning på kringliggande områden för att blockera s. k. kringgångspatent. Man kan förvänta sig att enskilda läkare utifrån sina kunskaper i första hand väljer det läkemedel som förefaller ha bäst effekt. Man kan vidare förvänta sig, att läkare vid val mellan synonyma eller nästan synonyma läkemedel föredrar det som lanserats först och/eller genom informations- och reklamaktiviteter blivit mest bekant. Den enskilde läkaren har vanligen försvagade motiv p. g. a. subventioneringssystemets konstruktion till att företaga prisjämförelser, varför prisskillnader mellan synonyma preparat kan förväntas ha ringa betydelse som orsak till förekomst av skillnader i marknadsandelar mellan olika läkemedel. För ett urval preparat har lanseringstidpunktens och prissättningens betydelse för marknadsandelsutvecklingen närmare studerats. Undersökningen visar, att för preparat av samma kvalitet är tidig lansering sannolikt ofta en viktig orsak till en uppnådd hög marknadsandel, vilket kan förklaras med SOU 1969: 36

skapandet av förskrivningsvanor hos läkarna och av varumärkespreferenser i allmänhet. Låga priser kan i enstaka fall vara en av förklaringarna till en gynnsam marknadsandelsutveckling. Huvudslutsatsen är dock att priskonkurrens på läkemedelsområdet vanligen spelar en sekundär roll för säljarna i relation till val av alternativa konkurrensmedel. I åtskilliga fall kan varken tidig lansering eller låga priser vara orsaker till en uppnådd hög marknadsandel utan denna är betingad av andra faktorer. Viktigast av dessa torde som omnämnts ovan vara större informations- och reklaminsatser.

1.5 Priser Under perioden 1955-1968 nära tredubblades »medelpriset» (dvs. medelkostnaden) per läkemedelspost på expedierade recept. Denna utveckling beror främst på tre faktorer, nämligen prishöjningar, ändrad genomsnittlig förskriven mängd av läkemedel samt förskjutningar mellan olika indikationsgrupper av läkemedel till följd av nya läkemedels tillkomst. De två sistnämnda faktorerna torde starkast ha påverkat utvecklingen av ifrågavarande medelpris. Enligt olika indexberäkningar har priserna på läkemedel under 50- och 60-talen stigit betydligt mindre än priserna i genomsnitt för varor och tjänster (delindex för läkemedel steg under perioden 1955-65 med ca 14 procent jämfört med ca 43 procent för totalt konsumentprisindex). Till en del kan detta antas bero på att tillkomst av nya preparat får ersätta prishöjningar på gamla preparat. Bakom små förändringar i en prisindex kan självfallet dölja sig betydande prishöjningar och prissänkningar för enskilda preparat. För att få en uppfattning härom har utredningen undersökt prisförändringarnas storlek 1958-1964 för 121 försäljningsmässigt stora preparat. Undersökningen visar att ca 50 procent av preparaten hade samma pris 1958 och 1964. Bland övriga 50 procent förekom både stora prishöjningar och stora 13

prissänkningar. På marknader, som någotdera av åren 1958 och 1964 uppvisade hög oligopolgrad (den lägsta koncentrationsgraden) var prisförändringar relativt sett vanligare och större än för marknader med mycket hög oligopolgrad. Undersökningen av prisutvecklingen för de 121 preparaten ger inte stöd för antagandet att patentskydd med få undantag skulle medföra stela priser och att markanta prisfall skulle inträffa efter patenttidens utgång. Tvärtom visar undersökningen att större prissänkningar företrädesvis avsåg patentskyddade preparat medan större prishöjningar nästan uteslutande avsåg icke patentskyddade preparat. En av orsakerna härtill torde vara det svenska metodpatentets begränsade skyddsvärde. Under ett inledningsskede är priserna på nylanserade preparat ofta höga i förhållande till produktionskostnaderna. Vid penningvärdeförsämring innebär oförändrade nominella priser en prissänkning i reala termer. Tillkomsten av konkurrerande preparat genom »kringgångspatent» kan exempelvis tvinga fram även sänkningar av det nominella priset. Efter hand får ifrågavarande preparat karaktär av standardpreparat utan patentskydd och med låga priser i förhållande till produktionskostnaderna jämfört med motsvarande relation i ett inledningsskede. För dessa preparat kommer prisbildningen att likna den för andra varor med prishöjningar som kompensation för ökade produktionskostnader. Inte sällan kan mellan kemiskt ekvivalenta preparat betydande prisskillnader uppkomma och bli bestående under lång tid. Detta kan gälla även på marknader där en ökad konkurrens lett till kraftiga prissänkningar. Prisskillnaderna bestyrker vad som tidigare sagts om priskonkurrensens begränsade betydelse på läkemedelsområdet. Av gjorda internationella prisjämförelser framgår att för preparat, som i Sverige har en hög patentskyddad omsättningsandel, är de svenska priserna relativt höga jämfört med priserna i övriga västeuropeiska länder men lägre än priserna i USA. De högre priserna i USA kan åtminstone till en del bero på det där existerande produktpatentets stör-

re skyddsvärde. På vissa studerade marknader med en låg patentskyddad omsättningsandel och på vilka ACO kunnat etablera sig är priserna internationellt sett mycket låga och utgör endast mellan 21 och 55 procent av redovisade priser för USA. ACO:s etablering har delvis berott på möjligheterna att kringgå existerande metodpatent. Det bör dock observeras att prisjämförelserna mellan Sverige och Italien (som på läkemedelsområdet saknar patentskydd) tyder på att andra faktorer än skillnader ifråga om patentskydd kan vara avgörande för skillnader i priser mellan olika länder. En undersökning av svenska företags priser i olika länder visar att en betydande prisdifferentiering förekommer. Sålunda var de amerikanska priserna på Astras Xylocain år 1958 och 1964 ungefär dubbelt så höga som de svenska priserna. Priset på Kabis Kabipastin var 1964 nära nog dubbelt så högt i Västtyskland som i Sverige. I Sverige har socialstyrelsen (tidigare medicinalstyrelsen) sedan år 1934 bedrivit prisövervakning på läkemedelsområdet. I priskapitlet ges dels en redogörelse för de normer som legat till grund för prisövervakningen, dels exempel på hur prisövervakningen faktiskt har bedrivits. Här skall endast framhållas att betydande prisskillnader mellan kemiskt ekvivalenta preparat har förekommit, även under längre perioder. Dessa prisskillnader har sålunda inte föranlett några åtgärder från socialstyrelsens sida. Prisövervakningen torde därför ha haft begränsade effekter.

1.6 Forskning

Flertalet större läkemedelsföretag bedriver såväl tillverkning som forsknings- och utvecklingsarbete, avsett att ge upphov till nya produkter eller förändra egenskaperna hos existerande preparat. Utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbetet var år 1965 cirka 12 procent av omsättningen, räknat i genomsnitt för de sju största svenska företagen (Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors och ACO). Det kan SOU 1969: 36

också konstateras, att andelen forskningskostnader ökat med två till tre procentenheter under 1960-talet. Då företagens försäljning samtidigt ökat i snabb takt, innebär detta en mycket stor ökning av utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete, räknat i absoluta tal, nämligen från 17 milj. kr. år 1958 till 54 maj. kr. år 1965. Utgifterna för forskningsresultat, som »köps utifrån» i form av licenser, ökade från 3,8 milj. kr. till 10,4 milj. kr. under samma tid. Forskningsandelar av ovannämnda storleksordning är synnerligen ovanliga i andra industribranscher, och genomsnittet för hela industrin ligger strax över 1 procent av försäljningsvärdet. Däremot svarar forskningsutgifternas relativa storlek i svenska läkemedelsföretag tämligen väl mot förhållandena i större, utländska läkemedelsföretag. Vid jämförelser mellan de svenska företagen märks främst den stora skillnaden mellan ACO och övriga företag. ACO:s verksamhet är till helt övervägande del inriktad på tillverkning av kända läkemedel i kombination med priskonkurrens. Konkurrens baserad på innovationer har hittills spelat en underordnad roll, även om forskningsverksamheten intensifierats under 1960-talet. Bland de övriga, större företagen har Astra - och i slutet av 1950-talet även Leo - uppvisat jämförelsevis låga egna forskningsutgifter procentuellt sett, medan däremot en stor del av försäljningen skett på grundval av licenser från utländska företag. Det kan nämnas att om relationstalet uträknas med försäljning exklusive agenturförsäljning ökar Astras procenttal för år 1965 med ca tre procentenheter, men uppvisar trots detta det lägsta intensitetstalet av de studerade företagen med undantag för ACO. Utgifterna för forskning och produktutveckling kan uppfattas som läkemedelsföretagens viktigaste investeringar och har under senare år varit större än de sammanlagda investeringarna i fast produktionskapital (byggnader och maskiner). Enligt den svenska läkemedelsindustrins skattningar tar ett forskningsprojekt numera 6-9 år i anSOU 1969: 36

språk, och projektens genomsnittliga storlek har ökat väsentligt under senare år. Forskningen är i regel strängt målinriktad och i de flesta företag specialiserad på ett fåtal projekt. För denna målforskning krävs ett lagarbete mellan ett antal olika specialister, vilket medför att relativt stora resurser måste finnas samlade inom respektive företags organisationsram (se vidare avsnitt 8 nedan). Dessutom krävs ett omfattande samarbete med utomstående institutioner. Projektuppslagen hämtas sålunda till stor del från universitetens grundforskning, och på senare stadier är ett samarbete med sjukhus nödvändigt för genomförande av kliniska prövningar. Produktförnyelsetakten på läkemedelsområdet är mycket hög men har under senare år visat en påtaglig nedgång trots snabbt ökande utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete. Inte minst gäller detta för den amerikanska industrin, som under efterkrigstiden varit dominerande vad gäller innovationer på läkemedelsområdet. I USA noteras en kraftig nedgång i antalet nya läkemedelssubstanser från 1962, i Västeuropa från 1964. Till stor del antas denna nedgång ha bestämts av de (inte minst i USA) avsevärt skärpta kontrollkrav, som införts efter thalidomidkatastrofen. De höjda kraven beträffande nya läkemedel har medfört en mycket kraftig initialeffekt (förskjutning framåt av lanseringar) och kan också på längre sikt antas minska antalet exploaterade forskningsresultat. En ytterligare viktig orsak till nedgången i antalet innovationer synes vara, att tillgången på lätt exploaterbara projektuppslag minskat, och att industrin numera måste börja sitt arbete på ett tidigare stadium i respektive projekt. Vidare har flera av de stora sjukdomsområden, där behovet av nya läkemedel nu är mest påtagligt, t. ex. virusoch cancerområdena, visat sig svårarbetade. Forskningsresultat kan ses som ett immateriellt kapital som företaget kan utnyttja i sin produktionsverksamhet eller genom licensgivning. Forskningsinvesteringarna uppvisar i jämförelse med ordinära investering15

ar vissa särdrag. Beroende på en delvis speciell risksituation blir företagens beslutssituation med värdering av forskningens räntabilitet relativt komplicerad. Val uppkommer vid fixerandet av utgiftsramar för å ena sidan forskningsprojekt och å andra sidan kortsiktiga (och mindre kostnadskrävande) utvecklingsprojekt. De långsiktiga forskningsprojekten har i allmänhet högre risk. I gengäld skapar ofta sådana projekt ett tekniskt kunnande, som har värde utöver det aktuella projektets direkta avkastning. Ett viktigt inslag är också den bevakningsforskning, som drivs på områden, där företaget redan har stor försäljning av egna originalpreparat. En relativt stor del av ett företags forskningskapacitet kan vara insatt på dylika uppföljningsarbeten. Dessa är avsedda att leda till produkt- eller metodförbättringar och att skydda företaget mot ökad konkurrens. Eftersom forskningsinvesteringar vid beskattning behandlas som löpande kostnader, gynnar skattelagstiftningens utformning tillkomsten av forskningsinvesteringar. A andra sidan föreligger, såsom kapitalmarknaden f. n. fungerar, svårigheter att lånefinansiera riskabla investeringar sådana som stora forskningsprojekt. Tillgängliga data beträffande företagens vinster, självfinansieringsgrad och forskningsintensitet ger dock inget stöd för hypotesen om ett nära samband mellan hög lönsamhet och stor andel forskningskostnader. Bland de faktorer, som styr de svenska läkemedelsföretagens projektval, bör främst nämnas den svenska grundforskningens inriktning, tidigare forskningsresultat i respektive företag, forskningsorganisationens personaluppsättning samt förväntningarna beträffande möjlig framtida avsättning, främst på utlandsmarknaderna. De största svenska innovationerna på läkemedelsområdet, räknat efter försäljningens storlek, har hittills varit Astras och Bofors lokalbedövningsmedel, Pharmacias dextranprodukter och Kabis blodfraktioner. Samtliga representerar ett forskningssamarbete mellan läkemedelsföretag och utomstående grundforskare. En relativt utförlig be16

skrivning av företagens pågående och avslutade, större forskningsprojekt ges i bilaga 2. I flertalet företag faller en stor del av forskningen inom områden, där man tidigare nått resultat som möjliggjort framgångsrik lansering på den internationella marknaden. Resultaten från sådan »uppföljningsforskning» har för flera av de svenska företagen möjliggjort en mycket snabb försäljningsökning de senaste åren.

1.7 Information och reklam Information och reklam spelar en betydande roll i företagens marknadsföring på läkemedelsområdet. Detaljerade uppgifter om kostnaderna för information och reklam har samlats in från de fem LIF-företagen Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan samt från ACO. Någon åtskillnad mellan informationskostnader och reklamkostnader har inte gjorts. Vid de fem LIF-företagen ökade informations- och reklamkostnaderna under perioden 1958-1965 från 24 till 80 mkr. I förhållande till läkemedelsförsäljningen ökade informations- och reklamkostnaderna från 15 till 20 procent. I de fem företagens verksamhet inom Norden ökade ifrågavarande kostnader från 12 till 16 procent. För den utomnordiska verksamheten steg relationstalet från 23 till 30 procent. Relationstalet för enbart den svenska marknaden är något lägre än för den samlade nordiska marknaden (ca 12 procent år 1965). ACO har i jämförelse med övriga större läkemedelsföretag mycket begränsade årliga kostnader för information och reklam. En sannolikt väsentlig delförklaring till ACO:s relativt sett låga årliga informationsoch reklamkostnader utgör det förhållandet, att ACO främst säljer preparat grundade på allmänt kända och tillgängliga substanser. En konsekvens av denna produktpolitik är att ACO säljer sina läkemedel nästan uteslutande på den svenska marknaden. ACO behöver sålunda ej företa de investeringar på svenska eller utländska marknader, som övriga företag finner nödvändiga vid introSOU 1969: 36

duktion av nya preparat eller förbättringar av redan kända preparat. Motsvarande samband utgör en sannolik huvudorsak till den ovan redovisade påtagliga differensen mellan informations- och reklamkostnaders relativa storlek på nordiska och utomnordiska marknader för de fem LIF-företagen. I Norden saluför de svenska läkemedelsföretagen ett betydande antal äldre preparat för vilka endast reklam av påminnelsekaraktär anses nödvändig. På övriga, utländska marknader kan däremot de svenska läkemedelsföretagen endast hävda sig genom att sälja relativt nya originalpreparat. Introduktion av dessa erfordrar med nu existerande organisationsform av informationsspridningen på läkemedelsområdet betydande investeringar i information och reklam. De svenska läkemedelsföretagens introduktion av originalpreparat utanför Norden har främst ägt rum under senare år. Ett väsentligt undantag är dock Astras Xylocain, som sedan slutet av 1940-talet saluförts på ett stort antal utländska marknader. För detta preparat erfordras numera endast relativt små kostnader för information och reklam. Av de fem LIF-företagens informationsoch reklamkostnader år 1965 föll 28 procent på läkemedelskonsulenter, 17 procent på annonser, 15 procent på trycksaker, 6 procent på prover samt 20 procent på andra driftkostnader för försäljningsorganisationen. övriga kostnader hänförde sig till kataloger, presentreklam m. m. Under perioden 19581965 ökade relativt sett kostnaderna för konsulenter medan annonskostnaderna relativt sett minskade. I LIF och RUFLs regi har företagits vissa samordningsåtgärder i rationaliseringssyfte på läkemedelsinformationens och- reklamens område. Ett exempel härpå utgör den gemensamma katalogen FASS, som syftar till att ersätta de enskilda företagens egna kataloger. Härigenom har läkarna fått en samlad och lätthanterlig översikt över de befintliga läkemedlen. Inriktning och omfattning av läkemedelsföretags information och reklam bestäms sannolikt främst av produktegenskaper, SOU 1969: 36 2—914432

myndigheters krav, köpares beteende samt konkurrensläge på resp. marknader. Beträffande köparnas beteende utgör företagens information och reklam i huvudsak ett konkurrensmedel mellan olika företag om en marknad av en given storlek. Det kan ej helt uteslutas att denna även bidrar till att öka den totala försäljningen av läkemedel. Några direkta undersökningar som påvisar detta föreligger dock inte. Självfallet varierar dock möjligheterna att påverka köparnas beteende i detta avseende från marknad till marknad. Vad gäller betydelsen av konkurrensläge på resp. marknader får en läkares intresse för att börja använda ett nytt läkemedel antas vara betingat av vilka medicinska fördelar produkten kan uppvisa i jämförelse med existerande preparat. Vid lansering av en produkt med klart dokumenterade medicinska fördelar, kan köpmotståndet antas vara avsevärt mindre än vid lansering av helt eller nästan helt likvärda preparat, vilket starkt påverkar informationens och reklamens omfattning. I den allmänna debatten har den rådande organisationen för informationsspridning i vissa fall hårt kritiserats från flera håll. Kritik har bl. a. riktats mot FASS och Pharmaconomia Svecica (utgiven av Läkarförbundet) för att ge föga eller ingen vägledning vid val av läkemedel bland flera likartade. Kritikerna efterlyser jämförelser mellan likartade preparat och anser att de enskilda preparatens ofördelaktiga egenskaper berörs otillräckligt i FASS. I Sverige har efter initiativ på Karolinska sjukhuset vid flera storsjukhus prövats metoden att centralisera läkemedelsvalet till ett särskilt expertorgan, en s. k. läkemedelskommitté. I de fall där synonyma preparat finns tas hänsyn till eventuella prisskillnader. Läkemedelskommittéerna har för resp. storsjukhus gallrat bort ett ansenligt antal preparat, såväl äldre som nyare.

1.8 Kostnadsstruktur

och

stordriftsfördelar

De större, internationellt verksamma läkemedelsföretagen uppvisar en i vissa avseen17

den speciell kostnadsstruktur. Produktionskostnaderna är relativt sett mycket låga; i flera amerikanska storföretag ligger deras andel av försäljningsvärdet under 30 procent. I beräkningar för engelska och svenska företag framstår produktionskostnadernas andel som högre, men den ligger också här i allmänhet klart under 50 procent. Mycket höga andelar föreligger för forsknings- och reklamutgifter. Forskningsutgifterna har i större svenska läkemedelsföretag motsvarat 10-15 procent av försäljningsvärdet under 1960-talet, en andel som något överstiger den, som uppmätts i amerikanska och engelska undersökningar (underlaget för jämförelser är dock osäkert). Än högre procenttal noteras för informations- och reklamutgifter. Stordriftsfördelar (kostnadsfördelar för större enheter) inom läkemedelsbranschen synes främst gälla produktion av forskningsresultat. Också i fråga om marknadsföring har stora företag ett övertag, vilket medför att mindre företag i vissa fall väljer licensgivning i stället för egen produktion och försäljning vid exploatering av forskningsresultat på utlandsmarknaderna. Däremot synes stordriftsfördelar i tillverkningsledet ha mindre betydelse inom läkemedelsindustrin än i flertalet andra industribranscher. Detta sammanhänger delvis med den jämförelsevis låga andelen produktionskostnader. Dessutom torde - bortsett från vissa automatiserade processer i substansledet - möjligheterna att uppnå väsentliga besparingar vid produktion i stor skala i allmänhet vara små vid läkemedelstillverkning. Effektivitetsskillnader på forskningsområdet mellan små och stora enheter kan vara knutna dels till det enskilda forskningsprojektets storlek, dels till fördelar vid samordning av flera projekt inom samma organisation. Som tidigare framhållits, har man inom läkemedelsindustrin konstaterat att den genomsnittliga totalkostnaden för genomförande av ett forskningsprojekt stigit kraftigt under senare år. För amerikanska företag uppges sålunda en stegring av kostnaden per nytt läkemedel från 2 milj. kr. år 1954 till 23 milj. kr. år 1964, och en likartad ut18

veckling synes ha ägt rum i europeiska länder. Den ökade totala resursåtgången per projekt i förening med de konkurrensbetingade kraven på snabba resultat medför att enbart projektstorleken kan utestänga mindre företag från vissa forskningsområden. Härtill kommer de fördelar i effektivitet och ökade möjligheter till riskspridning, som storföretagen kan uppnå genom att öka antalet projekt. Effektivitetsvinster kan erhållas, genom att vissa för flera projekt gemensamma funktioner sammanförs i större enheter. Dessutom kan ofta vissa »odelbara» produktionsfaktorer effektivare utnyttjas vid en samordning. De ökade storlekskraven inom läkemedelsforskningen förväntas leda till ökad koncentration i olika former inom branschen. Små, forskningsinriktade företag kan få svårigheter att överleva som självständiga enheter. De ökade projektkostnaderna kan dessutom tvinga fram en ökad specialisering hos de större företagen eller - om risktagandet vid en sådan anpassning bedöms som alltför stort - fusioner eller utvidgat forskningssamarbete. Jämfört med de största utländska företagen framstår de svenska läkemedelsföretagens forskningsresurser som begränsade. Trots sitt underläge i storleksavseende har dock flera av de ur internationell synvinkel medelstora, svenska företagen under 1960talet kunnat nå forskningsresultat, som givit underlag för en betydande försäljningsökning. Dessa företag synes ha möjlighet att driva en forskning, som varit och förväntas vara lönsam, om resurserna koncentreras till ett fåtal projekt, i första hand på de områden, där man byggt upp ett »immateriellt kapital» genom tidigare forskning och tillverkning. De största problemen vid en sådan inriktning torde sammanhänga med en höjd risknivå och ev. finansieringsproblem, om kraven beträffande projektstorlek ökar ytterligare.

SOU 1969: 36

1.9 Lönsamhet

En relativt detaljerad lönsamhetsundersökning har gjorts av sex av de större, svenska läkemedelsföretagen. (De fem LIF-företagen Astra, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan samt det apotekarägda ACO). Då läkemedelsindustrin uppvisar vissa särdrag beträffande kapitalstrukturen, har diskussionen rörande mätproblem måst göras tämligen omfattande. (Se kap. 9, avsnitten 1-3.) Här skall endast återges vissa huvudresultat av undersökningen. Räntabiliteten har räknats dels på totalt i företagen arbetande kapital, dels på eget kapital. I en första approximation har forsknings- och reklamutgifter - i enlighet med rådande redovisningspraxis - räknats som löpande kostnader. Kapitalets värde och värdeförändring har således här räknats exklusive det »immateriella kapital», som är resultat av forsknings- och reklaminsatser. För de fem studerade LIF-företagen steg det totala kapitalet enligt denna definition mellan 1958 och 1965 med cirka 100 procent i fasta priser. Motsvarande vinstökning räknat i fasta priser var cirka 50 procent, vilket innebär, att räntabiliteten sjunkit under perioden. Nedgången som totalt utgör 4-5 procentenheter, har skett i jämn takt. Variationerna i lönsamhet år från år är mycket små för gruppen som helhet; däremot uppvisar några av företagen individuellt betydande svängningar i lönsamhet. Under den studerade åttaårsperioden har de beräknade räntabilitetstalen för de fem LIF-företagen tillsammans legat inom följande intervall (i samtliga alternativ noteras en fallande trend): avkastning före skatt på totalt kapital 16-11 % avkastning efter skatt på eget kapital 15-10 % Lönsamhetsdata för svenska industribranscher föreligger endast i mycket begränsad omfattning, varför inga säkra slutsatser kan anges beträffande läkemedelsindustrins räntabilitet jämfört med industrin i övrigt. De svenska läkemedelsföretagens vinstnivå SOU 1969:36

framstår som lägre än engelsk och amerikansk läkemedelsindustris vinstnivåer. Reservationer måste dock göras för de svenska och amerikanska undersökningarnas jämförbarhet p. g. a. möjliga skillnader i beräkningsmetodik. Vinst- och avkastningsberäkningar, baserade på olika periodiseringsalternativ för forsknings- och reklamutgifter redovisas i avsnitt 9.3. Om hänsyn tas till den immateriella kapitalbildning som sker genom forsknings- samt informations- och reklamutgifter, blir givetvis både kapitalmängd och vinster väsentligt högre än i den tidigare kalkylen. Som exempel kan nämnas, att om både forskningsutgifter och introduktionsreklam fördelas linjärt över en tioårig avskrivningsperiod, stiger de fem LIF-företagens totala kapital år 1965 till 861 milj. kr., att jämföras med 537 milj. kr. i utgångsalternativet. Det immateriella kapitalet blir t. o. m. större än det fasta produktionskapitalet. Samtidigt stiger vinsten från 59 till 101 milj. kr. Däremot påverkas räntabilitetstalen endast obetydligt; de ovan nämnda intervallen gäller i huvudsak för samtliga beräkningsalternativ. Mellan de studerade företagen föreligger betydande skillnader beträffande både lönsamhetsnivån och utvecklingen över den studerade perioden. Astra och Leo uppvisar dock stora likheter inbördes. I båda företagen var avkastningen på investerat kapital hög i slutet av 1950-talet (cirka 20 respektive 25 procent före skatt på totalt kapital). Därefter har den successivt sjunkit, men 1965 låg den fortfarande klart över genomsnittet för gruppen. Pharmacias räntabilitet har utvecklats i motsatt riktning med en kraftig stegring i början av 1960-talet. Vid periodens slut var nivån ungefär densamma som för Astra och Leo (cirka 13-14 procent på totalt kapital). Kabi och Ferrosan har under perioden uppvisat väsentligt lägre lönsamhetstal. Räknad på totalt kapital var räntabiliteten i genomsnitt för Kabi 7 procent och för Ferrosan knappt 5 procent. Vad beträffar ACO föreligger särskilda svårigheter vid en räntabilitetsanalys, som 19

syftar till meningsfulla jämförelser med andra företag. Verksamheten bedrivs nämligen med få undantag i hyrda lokaler, varför förräntningsmåttet inte omfattar fastighetskapitalet. I avsikt att uppnå jämförbarhet har utredningen beräknat ACO:s räntabilitet på ett totalt kapital som inkluderar ett beräknat fastighetskapital. Enligt denna metod var ACO:s räntabilitet under åren 19581962 väsentligt högre än genomsnittet för de fem studerade LIF-företagen. Trots den kraftiga nedgången fr. o. m. 1963 låg ACO:s räntabilitet obetydligt lägre än genomsnittet för LIF-företagen. Vid bedömning av de redovisade lönsamhetsskillnaderna bör observeras, att ACO:s verksamhet i flera avseenden väsentligt skiljer sig från övriga företags, t. ex. beträffande priskonkurrens, omfattning av de resurser som avdelas på forsknings- och utvecklingsarbete samt information och reklam. Lönsamhetsanalysen beträffande ACO visar att företagets verksamhet givit ett betydande överskott. Det bör dock omnämnas att lönsamhetsanalysen inte omfattar den produktion vid enskilda apotek som fortfarande äger rum. De stora skillnaderna mellan olika läkemedelsföretag, vad gäller lönsamhetens nivå och utveckling, får ses mot bakgrund av att läkemedelsområdet är sammansatt av ett stort antal marknader med olikartade struktur- och avsättningsbetingelser. Bland viktigare bestämningsfaktorer för lönsamheten bör framhållas företagens forskningsresultat och möjligheter att skydda de genom dessa resultat uppnådda marknadspositionerna mot konkurrens. För flertalet företag svarar ett fåtal preparat - ofta baserade på egen forskning - för en dominerande del av intäkterna. För de svenska företagen spelar här i flera fall marknadssituationen utomlands (och inte minst i USA) en avgörande roll. Patent har angivits som ett medel för företagen att uppnå och bibehålla skyddade marknadspositioner för sina innovationer. Bland de forskningsintensiva företagen synes ett positivt samband kunna konstateras mellan andelen patentskyddad försäljning och

lönsamheten. Astra och Leo, som har störst andel patentbaserad produktion i det senare fallet främst på licens uppvisar de klart högsta lönsamhetstalen. Det bör dock observeras att ett negativt samband mellan Leos patentskyddade försäljningsandel och räntabilitet kan konstateras, om man ser till utvecklingen under den studerade perioden. Ferrosan ger exempel på fallet med låg patentskyddad produktion samt låg lönsamhet. Det observerade sambandet kan givetvis inte helt hänföras till en direkt effekt på vinsterna av själva patentskyddet. Mer allmänt avspeglar sambandet forskningsresultatens betydelse som underlag för respektive företags avsättnings- och vinstmöjligheter. i Att framgångsrika större forskningsprojekt och därigenom uppnådda marknadspositioner på hemma- och utlandsmarknader förklarar de stora vinstutslagen betyder givetvis inte att de små projekten för produktutveckling och -differentiering är olönsamma för företagen. För ett företag, vars resurser ger utrymme för endast några få forskningsprojekt, erbjuder utvecklingsprojekt och etablering med sikte på måttliga marknadsandelar en möjlighet till riskspridning.

1.10 Normativa

aspekter

Tyngdpunkten i detta avslutade kapitel ligger i en undersökning av olika faktorers betydelse för graden av samstämmighet mellan det enskilda företagets och samhällets intressen, speciellt i vad avser dels forskning och utveckling, dels information och reklam. Icke minst mot bakgrunden av det faktum att förekommande påståenden om vad som är i »samhällets intresse» mera sällan ges formen av en explicit och kontrollerbar demonstration av slutsatser, erhållna från väldefinierade värdepremisser, har det framstått som önskvärt, dels att förhållandevis utförligt beskriva olika tänkbara samhälleliga kriterier, dels att diskutera betydelsen av kriterievariationer. Denna studie indicerar att det förekommer SOU 1969: 36

viss felallokering av resurser inom läkemedelsindustrin, men någon kvantifiering har här inte varit möjlig att göra. Vidare diskuteras i detta kapitel olika medel att uppnå en mera optimal resursanvändning.

SOU 1969: 36

2 Strukturell och institutionell bakgrund

I kapitlets inledande avsnitt 2.1 ges en översikt över Sveriges konsumtion, produktion och utrikeshandel på läkemedelsområdet. I avsnitt 2.2 redogörs för väsentligare institutionella förhållanden på området nämligen dels för patentlagstiftningen, dels för speciallagstiftningen beträffande bl. a. registrering av läkemedel. 2.1 Konsumtion, handel

produktion

och

utrikes-

I Sverige utgör läkemedelskonsumtionen ca en procent av den totala konsumtionen (läkemedelskonsumtionen värderad i apotekens utförsäljningspriser). Ungefär tre fjärdedelar av läkemedelsförsäljningen avser receptförskrivna preparat. Ca 15 procent av läkemedelskonsumtionen sker inom sjukhusen. Läkemedel kan indelas i ex temporeberedningar och farmacevtiska specialiteter. De förra är på apotek hantverksmässigt för varje expedition särskilt beredda läkemedel. Dessa, som utgör ca 5 % av den totala konsumtionen, omfattas inte av den föreliggande undersökningen. Farmacevtiska specialiteter är standardiserade läkemedel, som saluföres i tillverkarnas originalförpackningar. För att få saluföras måste farmacevtiska specialiteter vara registrerade vid den statliga tillsynsmyndigheten socialstyrelsen (före den 1/1 1968 medicinalstyrelsen). 1 Det kan nämnas att de farmacevtiska spe-

cialiteter som utgöres av sera eller vacciner benämnes bakteriologiska preparat. Tidigare tillverkades läkemedel främst på apotek. Efter första världskriget ökade dock den industriella tillverkningen snabbt i betydelse och är numera helt dominerande. Apotekens försäljning i Sverige av läkemedel uppgick till 840 mkr år 1967 räknat i apotekens försäljningspriser (AUP) jämfört med 180 mkr år 1952. Läkemedelskonsumtionen har således i värdetermer ökat snabbt sedan början av 50-talet. Utvecklingen har i stora drag varit likartad i alla högt industrialiserade länder. Den snabba ökningen av läkemedelskonsumtionen är betingad av flera faktorer. En av de viktigaste är tillkomsten av nya läkemedel, som antingen är effektivare än äldre läkemedel eller är verksamma mot sjukdomar, vilka tidigare inte kunde bekämpas. En annan faktor som kan anföras som förklaring utgör den ökade levnadsstandarden. I samband härmed kan nämnas den i flera länder införda subventioneringen av läkemedelskostnaderna. I Sverige har den enskildes konsumtion av receptförskrivna läkemedel varit subventionerad sedan 1955. Den ökade läkemedelskonsumtionen i Sverige sammanhänger även med den växande andelen åldringar i befolkningen. En ytterligare faktor kan vara ändrade förskrivningsvanor hos läkarna (oberoende 1 Vissa preparat, s .k. farmakopépraparat, är undantagna från registreringstvånget.

SOU 1969:36

av subventioneringsåtgärder), exempelvis i form av högre förskrivningsfrekvens för vissa nya dyrare preparat. Antalet farmacevtiska specialiteter varierar kraftigt mellan olika länder. Italien har ca 21 000, Storbritannien ca 9 000, Frankrike ca 8 500 och Sverige ca 3 000 farmacevtiska specialiteter.1 Självfallet kommer i högt utvecklade länder flertalet väsentliga terapevtiska substanser till användning. Skillnaderna i antal innebär att ett större antal substituerbara preparat finns i vissa länder. Det föreligger ingen offentlig statistik över läkemedelskonsumtionens fördelning på olika typer av preparat. En grov uppskattning har här gjorts utifrån de data som av utredningen insamlats för 88 marknader. För år 1964 omfattar urvalet ca 73 procent av den totala läkemedelskonsumtionen. Det bör observeras att representativiteten för de olika farmakologiska grupperna är mycket varierande, varför materialet vid en dylik kategoriindelning får tolkas med stor försiktighet. De försälj ningsmässigt största preparatgrupperna år 1958 var vitaminer, smärtstillande medel (analgetika) samt antibiotika. År 1964 var preparatgruppen hjärt- och kärlmedel samt diuretika störst, vilket till stor del beror på tillkomsten av nya medel på detta område. Såsom nämnts kan tillkomsten av nya läkemedel antas ha spelat en väsentlig roll för läkemedelskonsumtionens snabba tillväxt. På 30-talet lanserades sulfapreparat. Penicillin, som upptäcktes av Fleming 1929, började användas mot infektionssjukdomar under andra världskriget. Andra antibiotika med vidare användningsområden upptäcktes i slutet av 40-talet. Effektiva medel mot tuberkulos tillkom på 40-talet och i början av 50-talet. Under det sistnämnda decenniet har bl. a. upptäckts nya medel mot psykoser och neuroser samt preventivmedel i tablettform. 2 Forskare vid universitet, sjukhus och läkemedelsföretag har var för sig och tillsammans svarat för upptäckterna av nya läkemedel. En uppfattning om i vilken takt nya preSOU 1969: 36

Tabell 2:1. Procentuell fördelning av 1 533 farmacevtiska specialiteter i Sverige år 1965 efter introduktionsår. Introduktionsår

Procentuell fördelning

1931—1940 1941—1950 1951—1960 1961—1965

8,6 10,0 49,0 32,4 100,0

Anm. I urvalet saknas bl. a. preparat från det apotekarägda ACO vars produktion i stor utsträckning hänför sig till i farmakopén upptagna läkemedel. Till följd av detta företags speciella produktpolitik kan det antas att tabellen i viss mån överskattar produktförnyelsetakten på den svenska läkemedelsmarknaden. parat tillkommer på den svenska läkemedelsmarknaden kan erhållas från tabell 2 : 1 . Den i tabellen redovisade undersökningen omfattar ett urval av 1 533 farmacevtiska specialiteter år 1965. Dessa utgjorde 55 procent av samtliga förekommande specialiteter och svarade för 82 procent av den privata läkemedelsindustrins totala försäljning i Sverige. Såsom framgår hade mer än fyra femtedelar av preparaten introducerats efter år 1950. Medianår för introduktion uppges vara 1958. Den internationella handeln med läkemedel påverkas av det förhållandet att de olika nationella marknaderna genom speciallagstiftning till betydande del är avskärmade från varandra. Denna lagstiftning och härpå utformad praxis ifråga om exempelvis myndigheternas kontroll har medfört att många internationellt verksamma läkemedelsföretag har producerande enheter i fler länder än vad som annars skulle vara privatekonomiskt motiverat. Nämnas kan att man inom ramen för OECD samt läkemedelsindustrins samarbetsorgan inom EEC (Groupement International de 1'Industrie Pharmaceutique) resp. EFTA (Pharmaceutical Industries Association in the EFTA) 1 Källa: 2

Läkemedelsindustriföreningen. För en översikt över viktigare nya läkemedels tillkomsthistoria hänvisas till E. Chain, "Academic and Industrial Contributions to Drug Research", Nature 1963: 200:411. Artikeln finns översatt och tryckt i Hässles tidskrift Nytt och nyttigt 1966:2.

söker verka för en harmonisering av bl. a. registreringsbestämmelserna i olika länder. Dessutom kan nämnas att EFTA-länderna söker utforma en konvention på läkemedelsområdet som genom ömsesidiga åtaganden bl. a. syftar till att rationalisera läkemedelsinspektörers verksamhet (Jfr. sid. 29). På större nationella marknader är således de internationella läkemedelsföretagen ofta representerade genom producerande dotterbolag. På övriga marknader sker försäljning till stor del genom försäljningsbolag eller agenter. Ett företag, som innehar knowhow och/eller patent i flera länder på en produkt kan dock istället välja att sälja genom licenser. Mot ersättning i form av royalty ger patentinnehavaren vissa företag rätt att tillverka och sälja ett preparat inom ett visst geografiskt avgränsat område. Licensgivaren svarar oftast för leveranserna av aktiv substans till licenstagaren. Vid sidan av licensavtal avseende ett enstaka preparat, förekommer fall där licenser för patenterade uppfinningar ingår som en del i ett vidsträckt samarbetsavtal mellan två företag beträffande forskning, utvecklingsarbete, tillverkning och marknadsföring. Sådana avtals löptid är i regel oberoende av enstaka patents giltighetstid. Vid undersökning av den internationella läkemedelshandeln är det mot bakgrund av vad som ovan sagts av intresse att även ta

hänsyn till försäljningen från utländska dotterbolag på resp. nationella marknader. Av intresse är också internationella betalningar av licensavgifter samt in- och utförsel av läkemedelssubstanser. Beträffande Sverige redovisas vissa uppgifter i tabell 2: 2. Såsom framgår var exporten tillsammans med svenska dotterbolags försäljning utomlands större än importen år 1965 (utlandsförsäljningen anges i DIP medan importen anges i AIP). Fem år tidigare var export jämte tillverkning utomlands tio procent större än importen. Fullständiga uppgifter om licensintäkter och licenskostnader saknas. Internationellt sett är den svenska läkemedelsexporten (direkt export jämte försäljning genom utländska dotterbolag) relativt betydande. Ar 1963 uppgick den svenska exporten enligt denna definition till 150 mkr, vilket innebär att Sverige var det i storleksordning nionde exportlandet. De tre största exportländerna är USA, Schweiz och Västtyskland. Ar 1963 uppgick deras läkemedelsexport (direkt export jämte försäljning genom utländska dotterbolag) till 4 500, 4 200 resp. 1 700 mkr. 95 procent av de schweiziska företagens läkemedelsproduktion avsätts utomlands. 1 Enligt gjorda beräkningar tillgodosåg direkt export och . l Uppgifter hämtade från ett föredrag av dir. K. A. Wegerfelt, verkst. dir. i Astra (hållet den 14/10 1964).

Tabell 2:2. Svensk import, export, försäljning genom utländska dotterbolag samt svenska företags licensintäkter åren 1960, 1962 och 1963. Mkr. 1

Är

Import

Export

t

5 Svenska dotterbolags försäljning utomlands4 6

Svenska företags Kol. 3 + licenskol. 4 intäkter

Kol. 5 + kol. 6 7

1960 1962 1965

80 110 180

28 33 52

60 87 126

88 120 178

2 3 5

90 123 183 l Utöver uppgifterna i tabellen kan nämnas att Astrakoncernens, Pharmacias, Kabis, Leos och Ferr^sans sammanlagda licenskostnader uppgick till 3,8 mkr år 1958, 6,3 mkr år 1962 och 10,4 mkr 2 ä rde ad s ^. 1 !; . "digt AIP. Siffrorna

inkluderar endast försäljning av farmacevtiska specialiteter I inverkningen vid utländska dotterbolag i Sverige är obetydlig. * Värderad enligt fakturerade priser (dvs. i DIP). 6 Uppgifterna avser dels substansexport, dels farmacevtiska beredningar. Källa: Sveriges svar till OECD år 1967 i undersökningen Gaps in technology between member countries Fharmaceuttcals, samt Lakemedelsindustriföreningen.

24 SOU 1969: 36

Tabell 2:3. Vissa försäljningsmässigt stora preparatgrupper i Sverige med hög importandel åren 1958 och 1964.1 1964

1958 Försälj n. milj. kr. Preparatgrupper

Importandel %

Försäljn. milj. kr.

Importandel %

3,6 97 67 0,6 Inhalationsmedel vid astma 5,5 58 3,3 67 Digitalispreparat Hypertonimedel med sympatikusdämpande 100 0,7 effekt 86 16,2 100 3,2 Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp 89 2,6 93 1,1 Receptfria tarmantiseptika 100 2,7 96 Tolbutamid 0,8 100 2,5 Klorpropamid 82 2,0 Perorala antikonceptionella medel 10,1 100 Klopoxid-derivat 7,1 94 78 1,9 Kortisonsalvor 2,0 96 61 0,7 Parenterala röntgenkontrastmedel I De utländska företagens licensförsäljning genom svenska företag ingår ej i importandelarna. II Värderad enligt AIP. Källa: Uppgifter erhållna från berörda företag. försäljning genom utländska dotterbolag ca en fjärdedel av den totala läkemedelskonsumtionen i världen utanför öststaterna. Bland öststaterna har Ungern sedan gammalt en relativt betydande export till såväl väststater som andra öststater, främst då till Sovjet. Ar 1965 uppgick sålunda Ungerns export till ca 332 milj. kr. 1 Den svenska utlandsförsäljningen och importen av läkemedel är såsom framgått av ungefär samma storleksordning men detta gäller inte för enskilda preparatgrupper. Dessa är ofta antingen utpräglade import- eller exportprodukter. En viss uppfattning härom ger tabellerna 2: 3 och 2: 4. Det bör påpekas att på vissa viktiga områden såsom vitamin- och hormonpreparat är den svenska läkemedelsindustrin beroende av substansimport.

2.2 Institutionella

förhållanden

2.2 A Patentlagstiftningen Läkemedelsindustrin är en mycket forskningsintensiv bransch och patentskyddets utformning har betydelse för denna forsknings inriktning och omfattning. Främsta motiv för patentlagstiftningen har varit uppSOU 1969: 36

fattningen att den stimulerar företag och individer att satsa resurser på forskning och utvecklingsarbete i en omfattning och med en inriktning, som innebär en för samhällsekonomin mer optimal resursallokering än vad som annars skulle bli fallet.2 Patentlagstiftningen stärker vinstincitamenten på detta område genom att under viss tid förbehålla uppfinnaren (eller den till vilken uppfinnaren överlåter sin rätt) ensamrätt till en uppfinning, som är industriellt användbar. 3 Patent erhålles av en uppfinnare mot att denne offentliggör sitt tekniska kunnande. Syftet är att göra det möjligt för andra uppfinnare att forska vidare på grundval av denna kunskap. Flertalet stater är anslutna till interna1

Källa: Svenska beskickningen i Budapest. * För en ingående diskussion av olika motiv för ett patentsystem se Fritz Machlups An economic review of the patent system, 1958, s. 20 ff. Se även J. Markhams "Inventive activity: Government Controls and legal environment" i samlingsvolymen The rate and direction of inventive acitivity, economic and social factors s. 587 ff. National Bureau Committee for Economic Research. 3 Uppfinning definieras som regel eller regler för lösning av problem av teknisk natur, som kan appliceras inom industriell verksamhet och vars utnyttjande är reproducerbart. 25

Tabell 2:4. Utlandsförsäljning av viktigare preparat från svensk läkemedelsindustri åren 1958 och 1964.1 1958

Svenskt företag

Preparat

Astra

Xylocain Jectofer Citanest Doktacillin2 Salazopyrin Macrodex Rheomacrodex Glycifer2 Cykloserin' Kabipastin* Selukos Hibernal2 Nozinan2 Reacthin PAS Substans Na PAS Substans Hexanicit* Carbocain Nobecutan Aminosol Intralipid Heparin

Pharmacia3

Kabi Leo Ferrosan Bofors Vitrum

1964 Utlandsförsäljning i milj. kr.

I % av resp. preparats tot.förs.

34,8

}«

}«

0,4

0,2 0,9

14 23

0,7 0,6 0,4 0,2 0,4 0,6

100 100 35 30 70 53

1,0

62 Utlandsförsäljning i milj. kr.

I % av resp. preparats tot.förs.

65,2 5,9 1,6 1,5

98 92 81 29

Il7,3

I85

9,4 1,5 1,2 0,8 0,7 0,7 0,7 0,7 8,3 2,1 0,8 1,3 0,6 0,4

98 58 45 22 29 86 100 100 73 83 71 63 72 33

1 Uppgifterna 2

avser försäljning räknad i fabrikspris. Försäljningen var år 1964 licensberoende. 3 1 avsnitt 9:4 ges en mera i detalj gående redovisning av Pharmacias intäkter, kostnader och vinster än för något annat läkemedelsföretag, vilket med hänsyn till företagets konkurrensläge har motiverat en klumpsummeredovisning av utlandsförsäljningen av viktigare preparat i tabell 2:4. * Inkluderar substansförsäljning. Källa: Uppgifter erhållna från företagen. tionella konventioner på patentskyddets område, vilka gör utländska medborgare delaktiga av de förmåner, som patentlagstiftningen i resp. land ger landets egna medborgare. Härigenom har skapats ett internationellt fungerande rättssystem, vilket är en väsentlig förutsättning för att varje enskilt lands patentlagstiftning skall få åsyftade effekter. Den ensamrätt, som ett patent ger, kan avse en tillverkningsmetod och/eller en produkt och/eller användningen av en produkt eller en metod. Det kan vara motiverat med en redogörelse för metod-, produkt- och användningspatents respektive innebörd. Metodpatent innebär skydd för en eller 26

flera tillverkningsmetoder (-processer). I patentansökan skall specificeras till vilken produkt eller produkttyp, som tillverkningsmetoden är knuten. En produkt kan ofta tillverkas enligt flera olika metoder, men om uppfinnare kan kartlägga och patentsöka alla tänkbara tillverkningsmetoder för en viss produkt uppnås samma skydd som under ett produktpatent. Om ett företag inte garderar sig genom att utforska samtliga tänkbara tillverkningsmetoder, kan en konkurrent i stället finna en alternativmetod och erhålla s. k. »kringgångspatent». Patentskydd kan enligt patentlagen i princip endast erhållas för metoder, som icke är redan kända. Under den hittills gällanSOU 1969: 36

på densamma, de patentlagstiftningen och även under den nya patentlagstiftningen fram till den tid- c) Uppfinningen måste uppvisa en viss uppfinningshöjd. Kravet på uppfinningspunkt då undantaget för produktpatent på höjd innebär, att den patentsökta tekläkemedelsområdet upphävs, beviljas dock niska problemlösningen icke får vara näi praktiken patentskydd för redan kända raliggande för en genomsnittsfackman metoder i de fall då man funnit en ny subpå området, dvs. den måste medföra en stans, som kan framställas enligt i och för effekt eller effektförbättring i förhållansig kända metoder (s. k. analogiförfarande till vad som förut är känt och som den). är överraskande. Produktpatent kan vara utformat att gälNär beslut om patentskydd fattas, offentla ett alster (en produkt) på de användningsområden som av uppfinnaren specifi- liggör patentmyndighet genom tryck patencerats i patentansökan. Det kallas för ett tets innehåll. För patentinnehavare gäller »begränsat» produktpatent. Produktpatent uppgiftsskyldighet beträffande patents och kan även vara utformat att omfatta en pro- patentansökans nummer i patentregistret dukt för alla tänkbara användningsområ- gentemot den som kan ha olägenhet av att den, vare sig uppfinnaren i sin patentansö- icke känna till detta. Patenttiden varierar något mellan olika kan förutsett och specificerat samtliga eller länder men är i flertalet länder 17 år, räkej. Detta kallas för ett »obegränsat» pronat från den dag ansökningen inkom. För duktpatent. Användningspatent innebär skydd för ut- att patenträtten skall bestå, erfordras att nyttjande inom ett eller flera användnings- fastställda årsavgifter erläggs. Den som har erhållit patent kan få tilläggspatent på förområden av metod eller produkt. Sådana metoder eller produkter kan vara förut kän- bättring av uppfinningen. Tilläggspatent da från andra helt artskilda användnings- gäller ej längre än huvudpatentet. Enligt ett väsentligt stadgande i de inområden. ternationella konventionerna på patenträtEn ny kemisk förening kan ha ett flertal från varandra så vitt skilda egenskaper att tens område äger den, som i en konvendessa av enhetlighetsskäl ej kan få ingå i ett tionsstat i behörig ordning först ansökt om och samma produktpatent. I sådana fall an- ett patent, prioritetsrätt i övriga länder sökes om ett produktskydd för substansen under ett år räknat från den första ansökknutet till ett av användningsområdena och ningen. Patentintrång föreligger, då någon kränett antal användningspatentskydd, som vart ker ett patentinnehav genom tillverkning och ett är knutet till ett av de övriga användoch/eller försäljning av en patentskyddad ningsområdena. Detta uppges innebära en förenkling vid formuleringen av patentan- produkt eller tillverkningsmetod. Straffansvar är vid uppsåtligt intrång dagsböter eller språken. Patentinnehavare kan genom licensgiv- i vissa fall fängelse. ning låta ett annat företag utnyttja en uppfinning mot en viss ersättning (royalty). I vissa fall har av olika skäl licenser för samma produkt eller metod beviljats flera säljare på en geografiskt avgränsad marknad. För beviljande av patentskydd måste uppfinningen uppfylla följande villkor: a) Uppfinningen skall ha en teknisk effekt, dvs. ge en utnyttjbar teknisk verkan, b) Uppfinningen skall vara ny, dvs. väsentligt skilja sig från vad som blivit känt före dagen för en patentansökan SOU 1969: 36

Tvångslicens kan beviljas, om patenterad uppfinning ej utnyttjas inom ett land i tillfredsställande omfattning, sedan tre år (i Sverige) förflutit från patentbeviljande. Vidare kan i vissa fall tvångslicens tillerkännas den, som inom landet börjat utnyttja patenterad eller patentsökt uppfinning, innan vederbörande fått kännedom om att patent blivit meddelat eller sökt. Väsentliga skillnader förekommer mellan olika länders patentlagar. I Sverige har fram till 1968 gällt att patent icke beviljats

— vad avser livsmedel eller läkemedel eller kemisk förening — »å själva alstret utan endast å särskilt förfarande för dess framställning». 1 Följaktligen har ingen farmacevtisk beredning som sådan och ej heller någon däri ingående substans kunnat patentskyddas utan endast metod för dess framställning. Motsvarande undantag från produktpatent återfinns i bl. a. Schweiz och Nederländerna. USA har sedan länge haft produktpatent. Italien är det enda landet inom OECD, som vare sig medger produktpatent eller metodpatent för läkemedel. Inom EEC har utfärdats en rekommendation till medlemsstaterna om att upphäva gällande undantag i fråga om patent på läkemedel. Inom de nordiska länderna har en samarbetskommitté utformat ett förslag med samma innebörd. Hösten 1967 godkände riksdagen i Sverige en proposition om ny patentlagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1968. 2 Enligt denna lag slopas undantaget från patenterbarhet på läkemedelsområdet, övergången skall dock ske först efter särskilt beslut av Kungl. Maj.'t inom 10 år efter det att 8 av 10 fördragsstater ratificerat den europeiska patentkonventionen (Ar 1968 hade en stat ratificerat).

2.2.2 Andra institutionella förhållanden Läkemedlens betydelse för den enskildes hälsa har motiverat en omfattande speciallagstiftning i flertalet länder. I Sverige är tillverkning och försäljning av läkemedel reglerad av författningar, vars efterföljd övervakas av den statliga tillsynsmyndigheten socialstyrelsen. Den grundläggande författningen utgör läkemedelsförordningen från 1962, vilken trädde i kraft den 1 januari 1964 och bl. a. ersatte 1934 års kungörelse om handel med farmacevtiska specialiteter.3 Med undantag för vissa bakteriologiska samt s. k. farmakopépreparat får farmacevtiska specialiteter ej säljas utan att vara registrerade vid socialstyrelsen. Styrelsens kontroll av att ett preparats egenskaper är tillfredsställande sker främst genom pröv28

ning av ansökan om sådan registrering. Ansökan behandlas först av Statens Farmacevtiska Laboratorium (SFL), som är ett av socialstyrelsens expertorgan. Ansökan innehåller uppgifter om bl. a. läkemedlets namn, sammansättning, beredningsformer, dosering och indikationer. Ansökan omfattar alla data från farmakologiska, toxologiska och kliniska prov. Inom SFL granskas registreringsansökan av de kemiska, biologiska och farmakoterapevtiska avdelningarna. I vissa fall sker granskningen i samarbete med Statens Bakteriologiska Laboratorium och utomstående konsulter. Vid behov införskaffas ytterligare data från det företag, som ansökt om registrering. Prövningsförfarandet påverkas av huruvida läkemedlet redan används utomlands eller ej. Flertalet läkemedel, som introduceras i Sverige, är av utländskt ursprung. Om ett läkemedel före introduktionen i Sverige använts utomlands i flera år samt om vederhäftiga experimentella och kliniska erfarenheter finns redovisade kompletterade med några enstaka svenska kliniska prövningar, bedöms detta ofta vara tillräckligt underlag för utlåtande om läkemedlets medicinska användbarhet. Efter thalidomidkatastrofen år 1961 har medicinska kontrollmyndigheter över hela världen skärpt kraven på dokumentation beträffande teratogen effekt samt även i viss utsträckning beträffande arten och frekvensen av övriga biverkningar samt eventuella toxiska reaktioner. Sedan SFL avgivit sitt utlåtande överlämnas registreringsansökan till socialstyrelsens läkemedelsekonomiska sektion, som gör en skälighetsgranskning av det föreslagna priset.4 Diskussioner om kvalitet, pris och ofta även reklam för ett preparat förs underhand mellan de olika utredningsinstanserna och det berörda företaget. Det 1 Patentförordningen 2

§ 2. Jfr SFS 1967, Nr 837 och 838. Det förtjänar påpekas, att begreppet läkemedel i läkemedelsförordningen definieras med utgångspunkt ifrån produkts ändamål, ej ifrån dess demonstrerade effekter inom sjukvårdsområdet. Se vidare bilaga 3. 4 I kapitel 5 analyseras innebörden av denna prisövervakning. 3

SOU 1969: 36

bör påpekas att indikationsangivelser i bl. a. av Kungl. Maj:t ett personligt privilegium trycksaker skall alltid vara godkända av att inneha apotek. Samtliga av landets apoteksinnehavare är obligatoriskt medlemmar SFL. Efter slutförda utredningar överlämnas av Apotekarsocieteten, vilken utgör det centrala ledningsorganet för samtliga apotek i registreringsansökan jämte utredningsresullandet. Genom ett avgiftssystem regleras de tatet till en läkemedelsnämnd, som beslutar enskilda apoteksinnehavarnas inkomster. om registrering skall beviljas eller ej. Vid Systemet har medverkat till möjligheterna godkännande av ansökan förs preparatet in att hålla enhetliga läkemedelspriser över hei registret över farmacevtiska specialiteter, la landet, vilket sedan gammalt är en allvilket innebär ett försäljningstillstånd, som mänt accepterad målsättning för apotekens gäller till dess socialstyrelsen på säljarens prissättning. begäran eller eget initiativ avregistrerar preApotekens utförsäljningspris (AUP) på paratet. Vid utgången av år 1965 omfattade farmacevtiska specialiteter bestäms genom registret 2 953 farmacevtiska specialiteter i schablonmässiga tillägg till AIP enligt de över 8 000 olika förpackningar. Det bör då s. k. medicinaltaxegrunderna. Tilläggens observeras att olika koncentrationer och bestorlek fastställs av Kungl. Maj:t. Det pris redningsformer av samma läkemedel besom konsumenten betalar för läkemedel traktas som olika specialiteter i registret. kan således förändras antingen genom att Antalet olika läkemedel (varumärken) var fabrikanten efter godkännande av socialstyår 1965 ca 1 700 medan antalet olika akrelsen ändrar AIP eller genom att Kungl. tiva substanser var ca 700.> Maj:t ändrar medicinaltaxegrunderna. 2 ApoStatens kostnader för läkemedelskontrolteksväsendets organisation undersöks av den len täcks av registreringsavgifter och årsavpågående läkemedelsförsörjningsutredningen. gifter. De senare finansierar bl. a. den stickFlertalet farmacevtiska specialiteter är reprovskontroll av saluförda preparat, som ceptbelagda, dvs. de får köpas först efter socialstyrelsens läkemedelsinspektörer kon- ordination av läkare. Beträffande dessa pretinuerligt utför. Inspektörerna har till upp- parat har läkarna i kraft av en säkerhetsgift att studera den svenska låkemedelstill- lagstiftning ett kompetensmonopol, som gör verkningen med avseende på säkerhetsmäs- dem till »konsumtionsdirigenter». Huruvida siga och hygieniska förhållanden. ett läkemedel skall receptbeläggas eller ej Läkemedelsindustrin i Sverige består av beslutas av socialstyrelsen varvid bedömett betydande antal företag. Partihandel ningen av preparatets toxicitet och biverkmed läkemedel, s. k. droghandel, bedrivs ningar har stor betydelse. De av läkarna däremot i huvudsak av endast fem företag. faktiskt receptförskrivna preparaten är både Tillverkare eller droghandel får sälja läkereceptbelagda och icke receptbelagda. Apomedel endast till apotek samt — vad gäller tekens handköp omfattar både rena handbl. a. vissa infusionslösningar och diagnosköpspreparat, som praktiskt taget aldrig tika — även till sjukhus. förskrivs av läkare samt övriga icke receptDetaljhandel med läkemedel får endast belagda preparat som även förskrivs av läbedrivas av apotek. I början av år 1967 kare. fanns 405 självständiga apotek och till dessa Ar 1955 genomfördes i Sverige en sjukanknutna 167 filialapotek. Vid några större vårdsreform, varigenom samhället övertog sjukhus i landet har inrättats särskilda sjukskötseln av sjukkassorna. I samband därhusapotek. I början av år 1967 fanns 16 med enhetligades den av dessa tillämpade sjukhusapotek. Dessutom kan omnämnas subventioneringen av enskildas inköp av att militärapoteket har ansvaret för försvarets läkemedelsförsörjning. 1 Uppgifter erhållna från LäkemedelsindustriApotek drivs som privata företag, Kungl. föreningen. 2 Maj:t avgör dock var apotek får finnas. På Prissättningssystemet diskuteras närmare i kap 5. förslag av socialstyrelsen tilldelas apotekare SOU 1969: 36

receptförskrivna läkemedel. Utöver ett karensbelopp på tre kronor för varje recipe (dvs. varje preparat angivet på receptet) nedsattes läkemedelspriset till hälften. Redan tidigare hade vissa sjukkassor och landsting iklätt sig åtaganden som medförde att läkemedelskonsumtionen vid sjukhus var helt kostnadsfri för patienterna liksom också enskildas inköp av läkemedel för vissa kroniska sjukdomar. Den 1 januari 1968 utökades sjukvårdsförmånerna. Rabatten beräknas på ett eller flera recept, som inlämnas på apotek samtidigt och som är utskrivna för en person av en och samma läkare eller tandläkare vid ett och samma datum. Karensbeloppet är fem kronor och den enskildes kostnader per receptomgång enligt ovan har maximerats till 15 kronor. Den enskildes läkemedelskonsumtion är i varierande grad subventionerad i flertalet västeuropeiska länder samt i öststaterna.

3 Läkemedelsföretagen i Sverige

I Sverige, liksom i flertalet andra industriländer, kan läkemedelsproducenterna indelas i två huvudkategorier. Den första omfattar ett antal stora, oftast internationellt verksamma företag med betydande forskningsverksamhet. Försäljningen baseras här i stor utsträckning på egna forskningsresultat samt på licenser från andra företag. Den andra kategorin utgörs av små företag, som inte bedriver nämnvärd egen forskning, utan säljer preparat, baserade på ett för industriell exploatering allmänt tillgängligt kunnande. Det bör framhållas, att sådan försäljning också i varierande utsträckning bedrivs av »storföretagen» i den förstnämnda kategorin. De mindre företagens produktion omfattar normalt inte samtliga led i tillverkningskedjan utan endast exempelvis tablettslagning och förpackning. I detta kapitel ges en kortfattad beskrivning av de större läkemedelsföretagen på den svenska marknaden. En allmän kartläggning av företagsstrukturen ges i avsnitt 3.1, medan företagens produktstruktur beskrivs i avsnitt 3.2. De två följande avsnitten innehåller korta monografier över de största svenska och utländska läkemedelsföretagen. Slutligen behandlas den vertikala integrationen på läkemedelsområdet i avsnitt 3.5.

SOU 1969: 36

3.1 Företagsstrukturen området

på läkemedels-

År 1955 var 171 företag företrädda på den svenska marknaden. Under perioden 1955 —60 ökades antalet netto med 33 och under perioden 1961—65 med ytterligare 13. Av de 217 företag, som fanns på marknaden år 1965, hade nära hälften etablerats efter 1955. 1 Som framgår av tabell 3.1 fanns år 1966 totalt 41 läkemedelsföretag med produktion i Sverige. Av dessa hade drygt hälften en försäljning om högst en mkr. Vid sidan av de till Apotekarsocieteten anknytna företagen ACO och Vitrum finns sex större tillverkande läkemedelsföretag i landet nämligen 2 : Astra Pharmacia Kabi Leo Ferrosan Bofors Nobel-Pharma Dessa företag jämte vissa av deras dotterbolag är medlemmar av branschorganisationen Läkemedelsindustriföreningen (LIF). LIF-företagens sammanlagda andel av läkemedelsförsäljningen i Sverige uppgick år 1965 till 44 procent. Apotekskol1 Lars Sundin, »Synpunkter på läkemedelsförbrukningens ökning 1956—1965» (stencil 1968). 2 Här och i det följande räknas företagen på koncernnivå med undantag för Bofors.

lektivitet svarade för ca 15 %. Övriga privatägda, svenska företag svarade tillsammans för endast 2 % av totalförsäljningen. Samtliga svenska läkemedelsföretag utom Bofors är huvudsakligen inriktade på läkemedelsområdet. Astrakoncernen och Ferrosan har dock en icke obetydlig andel av försäljningen inriktad på kemisk-tekniska produkter utanför läkemedelsområdet. Kabi har genom inköp av AB Oxygenol etablerat sig även på det kosmetiska området. ACO har likaså en viss kosmetisk tillverkning. Pharmacia har till följd av sin läkemedelsforskning kommit att tillverka produkter inom näraliggande varuområden. En särställning intar Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL) genom ensamrätt på import av humanbakteriologiska preparat. SBL bedriver även tillverkning av dylika läkemedel. De större, svenska företagen har expanderat mycket snabbt under senare år. Under perioden 1960—65 ökade LIF-företagens försäljning med i genomsnitt 16 procent per år, räknat i löpande priser. Antalet anställda ökade under samma period med 8 procent per år. Av totalt 5 805 anställda 1965 föll 1 830 på dotterbolagen i utlandet. Som framgår av tabell 3:2 är Astrakoncernen överlägset störst av LIF-företagen

och svarar för mer än hälften av dessa företags sammanlagda läkemedelsförsäljning. Astras andel av den totala läkemedelsförsäljningen ökade något under perioden 1958-68. Koncernen svarade år 1968 för ca 25 procent av läkemedelsförsäljningen på den svenska marknaden. Av övriga företag har i synnerhet Pharmacia och Bofors expanderat snabbt. Vid flertalet LIF-företag svarar licenstillverkade preparat för en betydande del av försäljningen. Astra och Ferrosan har därjämte en avsevärd agenturförsäljning. Licenspreparat och agenturförsäljning svarade år 1965 för ca en tredjedel av de studerade företagens läkemedelsförsäljning. Apotekskollektivets tillverkning av läkemedel sker numera till största delen vid distriktslaboratorierna (ACO). (Endast dessa produktionsenheter har medräknats i tabellen nedan). Den tidigare på apoteken förekommande tillverkningen har under efterkrigstiden nästan helt överförts till distriktslaboratorierna. Tillverkningen vid distriktslaboratorierna (ursprungligen 25 s t , 13 st. år 1968) uppgick år 1968 till 36,7 mkr jämfört med 25,0 mkr år 1965 och 16,2 mkr år 1958 (DIP). Det av Apotekarsocieteten ägda droghandelsföretaget Vitrum har viss läkemedelstillverkning. Denna uppgick till 18,5

Tabell 3:1. Storleksmässig fördelning år 1966 av i Sverige för den svenska marknaden producerande läkemedelsföretag.1 Försäljning i mkr av läkemedel

Antal Antal anställda inom läkemedelsföretag tillverkning i Sverige

Antal företag

0— 1 1—2 2—3 3—4 4—5 5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 05—

23 1 3 1

29 3 1

—

3 2 2 1 4 1 Summa 41

0—49 50—99 100—149 150—199 200—299 300—399 400—499 500—599 600—699

2 1 1 1 2

1 400—1 500 Summa

1 41

å I konc 1 ernnVå d i S t r i k t S l a b 0 r a t 0 r i e r n a i D ° m A C ° h a r r ä k n a t s s o m ett företag. I övrigt har ej räknats Källa: Sveriges svar till OECD år 1967 i undersökningen: Gaps in technology between member countries, Pharmaceuticals. 32

SOU 1969: 36

Tabell 3:2. Individuella LIF-företags läkemedelsförsäljning 1958, 1965 och 1968. 1968

1958 Andel licenspreparat

Andel agenturförsäljning

%

%

Företag

Andel egna prep. Total läkeme- + lidelsför- censsäljning intäkter % mkr 1

Astrakoncernen Pharmacia Kabi Leo Ferrosan Bofors

86,5 19,9 20,4 18,1 15,1 3,3

76 77 44 63 61 65

14 23 56 35 17 35

Summa

163,3

64 2

30 2

— — 2 22

— 62

Andel egna Total prep. läkeme- + lidelsför- censsäljning in takmkr 1 ter % 248,5 68,7 39,1 36,3 25,0 15,7 433,3

57 83 60 60 40 100 67 2

Andel licenspreparat

Andel agenturförsäljning

%

%

19 17 40 39 27

— —

—

—

23 2

1 33

10 2

Total läkemedelsförsäljning mkr 1 365,3 95,4 68,6 55,5 39,0 19,1 642,9

1 Droghandelns inköpspris (i fabrikspris för exportdelen). Ovägt genomsnitt. Källa: Uppgifter erhållna från företagen. 2

mkr år 1968 jämfört med 9,3 mkr år 1964 och 6,0 mkr år 1958. Såsom framgår av tabell 3:3 har den utländska läkemedelsindustrin kraftigt ökat sin andel av den svenska läkemedelsmarknaden sedan början av 50-talet. Andelen är nu närmare 40 procent. Andelen för apotekkollektivets produktion har reducerats kraftigt medan andelen för »övriga företag» (främst LIF-företagens försäljning i Sverige) är tämligen oförändrad. I början av år 1966 fanns i Sverige 17 utländska dotterbolag samt ca 70 ombud för sammanlagt ca 160 utländska tillverkare. Av de utländska bolagen i Sverige har dock endast två galenisk produktion nämligen Ciba och Pfizer. Det bör observeras att utländska tillverkare är representerade på den svenska marknaden även genom licenstillverkning vid svenska företag. Flertalet utländska säljare i Sverige är genom sina dotterbolag eller ombud medlemmar i Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier (RUFI). Utländska läkemedelsföretags intresse för den svenska marknaden har ökat påtagligt under senare år, vilket bl. a. tagit sig uttryck i etablering av dotterbolag. Härigenom har antalet säljare på den svenska marknaden vuxit, medan samtidigt säljarkoncentrationen i flertalet andra länder tenderat att öka. AnSOU 1969: 36 i—914432

ledningen till den avvikande svenska utvecklingen uppges vara att Sverige har ett betydande värde som testmarknad. Positivt utfall av i Sverige företagna kliniska prövningar, godkänd registreringsansökan samt försäljningsframgångar anses underlätta preparatets introduktion på andra nationella marknader. Andra bedömare menar att introduktion av nya läkemedel i Sverige sker relativt sent i jämförelse med andra länder varför ovannämnda förklaring endast är giltig i begränsad omfattning, ökningen av antalet säljare på den svenska marknaden anses bl. a. ha medfört ökad konkurrens om att få kliniska prövningar utförda samt ökad reklamkonkurrens. I tabell 3:4 redovisas uppgifter om de största utländska företagens försäljning i Sverige (exkl. via licenser). Såsom framgår har försäljningen från vissa företag, bl. a. Geigy och ICI, expanderat utomordentligt snabbt. Utöver de i tabellen upptagna företagen har följande företag en relativt betydande försäljning i Sverige: Bayer, Merck AG, Parke Davis & Co, Lilly, Upjohn, Winthrop, Abbott, Searle, Squibb, Riker, Burroughs Wellcome & Co, Lundbeck, Dumex och U.C.B. (Union Chimique Belgique). Det bör emellertid observeras att vissa utländska företag föredragit att i stället sälja tillverkningslicenser till svenska företag.

Tabell 3:3. Andelar för olika slags läkemedelsföretag åren 1952, 1965 och 1967. Andel svensktillverkade läkemedel (%) 2 Därav:

År

Försäljning av läkemedel i Sverige, AUP, Mkr

Utländska företags andel (%) 1

Totalt

Apotekskollektivets Övriga produktion 3 företag

1952 1965 1967

180 670 840

11 39 39

89 61 61

41 15 14

48 46 47

1 Utländska företag företrädda genom egna dotterbolag eller ombud. på basis av licenser från utländska läkemedelsföretag. Avser produktion vid ACO samt enskilda apotek. Den starka nedgången i apotekskollektivets produktion beror på att användningen av ex temporaberedda läkemedel (Jfr. sid. 22) numera nästan helt upphört. Källa: Uppgifter erhållna från Läkemedelsindustriföreningen. 2 Inkl. produktion och försäljning 3

Detta gäller bl. a. Rhone-Poulenc och Beecham Lab, vilka visserligen är representerade av dotterbolag (May & Baker) resp. ombud men främst säljer licensvägen genom Leo resp. Astra. 3.2

Produktstruktur

Antalet preparat, som saluförs på den svenska marknaden av större säljare redovisas i tabellerna 3:5 och 3:6. Såsom framgår har flertalet svenska säljare mycket stora sortiment. De största har ACO och

Astrakoncernen med 222 resp. 206 preparat år 1964. Nettoförändringen i antalet preparat under perioden 1958—64 är för flertalet företag mycket begränsad. På den svenska marknaden har de stora utländska företagen valt att uppträda med ett begränsat sortiment, vilket är anledningen till skillnaderna mellan tabellerna 3:5 och 3:6 med avseende på antalet preparat. Endast Ciba saluför ett relativt brett sortiment på den svenska marknaden. På motsvarande sätt säljer svenska företag endast ett litet antal preparat på utländska marknader.

Tabell 3:4. De största utländska läkemedelsföretagens försäljning i Sverige 1958 och 1964.

Företag

Representationsförhållanden 1964

Försäljning mkr (AIP) 1958 1964

Geigy Roche Merck Sharp och Dohme Ciba Pfizer Sandoz ICI Schering AG Boehringer/Ingelheim Novo Lederle Hoechst Schering Corp.

Ombud Dotterbolag Ombud Dotterbolag Dotterbolag Dotterbolag Dotterbolag (hälftenägt) Dotterbolag Ombud Ombud Ombud Dotterbolag Ombud

2,7 4,2 4,9 7,1 7,4 4,8 1.01 1,2 1,9 2,5 1,8 1,1 1,1

16,3 14,7 13,7 12,7 11,8 10,9 8,8 5,4 4,7 4,5 3,6 3,0 2,3

1 Uppgiften avser år 1959. Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

34 SOU 1969: 36

Tabell 3:5. Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större svenska tillverkare åren 1958 och 1964.1

Tabell 3:6. Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större utländska säljare åren 1958 och 1964.1

Antal preparat 1958 1964

Antal preparat 1958 1964

Företag ACO Astrakoncernen, totalt därav Astra » Hässle » Draco » Tika Pharmacia Leo Ferrosan Kabikoncernen därav Kabi » Recip Vitrum Bofors

207 217

222 206

147 120 56 50 14 27 — 9 127 128 122 112 58 78 73 75 50 51 25 22 33 30 12 6

1 Olika beredningsformer räknas som ett preparat. Källa: Apotekens specialitetsregister.

Åtskilliga företag saluför ett betydande antal preparat, men hos alla företag domineras produktion och försäljning av några få produkter, såsom framgår av tabellerna 3:7 och 3:8. Vid Astrakoncernen svarade således de värdemässigt sett fem största preparaten för 54 % av totala produktionen år 1964. Motsvarande andel för de tio största preparaten var 63 procent. Vid vissa av de andra företagen var andelarna ännu större. Med undantag för ACO svarade de tio största preparaten för mer än hälften av produktionen vid resp. företag. Någon enhetlig tendens mot ökad eller minskad preparatkoncentration under perioden 1958 —64 kan inte utläsas. Koncentrationen till ett fåtal produkter är än mera utpräglad för utländska företag enligt tabell 3:8. Detta är en följd av den tidigare nämnda försäljningspolitiken och av att fördelningen i tabellen endast avser den svenska försäljningen. 3.3 De svenska

läkemedelsföretagen

I det följande redovisas uppgifter om organisatorisk uppbyggnad, försäljningsutveckling, produktinriktning m. m. hos Astra, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors, SOU 1969: 36

Företag

63 56 Ciba 49 39 Bayer 34 37 P. D. 27 36 Sandoz 24 32 Schering AG 21 30 Hoechst 33 29 Roche 25 31 Merck 20 23 B. W. & Co 17 22 Pfizer 20 22 Abbott 12 20 MSD 20 19 Lundbeck 10 19 Lilly 14 19 Boots 17 18 M &B 8 17 Winthrop 14 10 Novo — 16 Dumex 16 12 ICI 14 15 Geigy 10 14 Lederle 13 14 Upjohn 12 13 Searle 6 13 Boehringer/Ingelheim 12 5 Schering Corp. 9 12 Glaxo 11 9 Squibb 1 Olika beredningsformer räknas som ett preparat. Källa: Apotekens specialitetsrregister.

samt ACO och Vitrum. Detaljerade uppgifter om företagens sortiment ges i kapitlets tabellbilaga. Astrakoncernen. Astrakoncernen är Nordens största läkemedelsföretag. Moderbolag är AB Astra, som är beläget i Södertälje. Bolagets ägarstruktur framgår av tabell 3: 9. Av aktieägarna i bolaget är den Wallenbergska intressegruppen den klart största med drygt 26 % av aktiekapitalet år 1966 (tabell 3: 10). Vid bolagsstämman 1966 var 45 % av samtliga röster representerade. Av dessa svarade den Wallenbergska intressegruppen för ca 58 %. Av Astrakoncernens svenska dotterbolag är följande verksamma på läkemedelsområdet: 35

Tabell 3:7. Svenska tillverkares värdemässigt fem resp. tio största preparat i procent av företagets totala läkemedelsproduktion 1958 och 1964.1 1958

Företag Astrakoncernen därav Astra därav Hässle därav Draco därav Tika Pharmacia Kabiconcernen därav Kabi därav Recip Leo Ferrosan Bofors Vitrum ACO

1964 De 5 största preparaten i % av totala prod. (DIP)

De 10 största preparaten i % av totala prod. (DIP)

De 5 största preparaten i % av totala prod. (DIP)

De 10 största preparaten i % av totala prod. (DIP)

72 33 77 40

78 48 93 52

38 83 54 46 94a 94 27

65 60

51 97

100 99 35

72 53 50 95 45 52 43 49 972 78 20

80 70 70 1003

56 67 58 78

73 90 60 603 100 93 28

1 Produktion för utländska marknader ingår således. preparaten. Produktionen omfattar totalt färre preparat än enligt rubriken. Källa: Uppgifter erhållna från företagen. 2 Avser endast de tre största 3

AB Hässle, Mölndal AB Draco, Lund AB Tika, Umeå Imeco, Astra Agency Company, Stockholm

Tabell 3:8. Större utländska företags värdemässigt fem största preparat i procent av företagets totala försäljning i Sverige 1958 och 1964.

AB Distra, Södertälje Astra Läkemedel AB, Södertälje Astrakoncernen tillverkar därjämte ett antal produkter, som i fråga om råvaror och/ eller användning står läkemedel nära. Exempel härpå är desinfektionsmedel, växtskyddsmedel, näringsmedel samt sjukvårdsoch laboratorieutrustning. Koncernen har fem svenska dotterbolag, som är verksamma på andra produktområden än läkemedel, nämligen: Astra Nutrition AB, Mölndal (näringsmedel)

De 5 största preparaten i % av totala försäljningen i Sverige Företag

1964 Geigy Roche MSD Ciba Pfizer Sandoz ICI Schering A G Novo Boehringer/Ingelheim Lederle Hoechst

91 61 82 46 94 76

86 82 79 43 77 69 87 75 67 83 92 96

9 2

i

67 71 98 89 88

Uppgiften avser år 1959. Källa: Uppgifter erhållna från företagen. 36

Tabell 3:9. AB Astras aktiekapital med fördelning på ägarkategorier 1967.

Klasser

Antal aktieägare

Ägare av 1-100 aktier 4 022 Ägare av 101-10 000 aktier 710 Ägare av mer än 10 000 aktier 20

Aktieinnehav i procent av aktiekapitalet 12,4 33,2 54,4

Källa: Astrakoncernens verksamhetsberättelse för år 1967. SOU 1969: 36

Tabell 3:10. De största aktieägarna i AB Astra år 1966. Andel av vid 1966 års stämma repreAktieägare

kapitalet

Intressegrupp Wallenberg (huvudsakl. Providentia och Investor) 26,4 Fam. Kistner (inkl. fam. Tegnér) 9,7 Fam. Nachmanson (inkl fam. Falkman) 4,2 Fam. Julin (inkl. fam. Klint) 3,5 Fam. Gabrielsson 3,5 Försäkrings AB Thule 2,6 Herr P. Säger 2,1 Summa 52,0

/o

58,4 19,0 9,3 7,7

— — — 94,4

AB Ewos, Södertälje (lantbrukskemiska produkter) AB Wallco, Stockholm (kemisk-tekniska produkter) AB Tikamin, Hässleholm (kemisk-tekniska produkter) Axel Kistner AB, Göteborg (sjukvårds- och laboratorieartiklar) Axel Kistner AB förvärvades år 1963 och sammanslogs med Astras dotterbolag Sjuco AB. Astra hade år 1967 dotterbolag i 16 länder utanför Sverige. Koncernen är dessutom representerad på utländska marknader genom sammanlagt ett sjuttiotal agenter och licenstagare. Av de utländska dotterbolagen är bolaget i USA störst med bl. a. en betydande produktion av lokalbedövningsmedlet Xylocain. Fr. o. m. år 1966 omhänderhar AstraDistribution (en avdelning inom AB Astra) koncernens hela distribution av egna produkter. Dotterbolaget Distras verksamhet avser numera uteslutande grosshandel med produkter (främst läkemedel) från andra leverantörer än den egna koncernen. Fr. o. m. 1960 är AB Astra medlem i ett konsortium bestående av svenska och utländska läkemedelsföretag, vilka gemensamt äger droghandelsföretaget Kronans DrogSOU 1969: 36

handel AB. Huvudfabrikerna i Södertälje tillverkar samtliga läkemedel, som saluförs av Astra Läkemedel AB, Hässle, Draco och Tika på den skandinaviska marknaden samt även läkemedel, som exporteras till andra länder. I Södertälje tillverkas dessutom läkemedelssubstanser för flertalet utländska dotterbolag och licenstagare. Hassles, Dracos, och Tikas lokalisering är betingad av behovet att bedriva ett nära forskningssamarbete med universiteten. År 1967 hade Astrakoncernen 4 240 anställda varav 1 708 vid moderbolaget, 682 vid svenska dotterbolag och 1 850 vid utländska dotterbolag. Koncernens försäljningsutveckling framgår av diagram 3: 1. Under perioden 1959—68 har försäljningen drygt tredubblats. År 1967 uppgick Astrakoncernens totala försäljning till 445 mkr. Härav svarade läkemedel för ca 75 %. 36 % av försäljningen avsattes utomlands. Såsom tidigare framgått saluför koncernen ett mycket stort antal läkemedelspreparat på den svenska marknaden. Koncernens marknadsandel har ökat från 19 % i början av 50-talet till 26 % år 1967. Vid sistnämnda tidpunkt svarade av koncernen tillverkade preparat för 22 procentenheter och agenturpreparat för 4 procentenheter. Koncernens läkemedelsförsäljning utomlands uppgick till 137 mkr eller 41 % av koncernens totala läkemedelsförsäljning. Härigenom svarade koncernen för ca 60 % av landets totala utlandsförsäljning av läkemedel 1967. Koncernens värdemässigt sett största preparat år 1964 redovisas i kapitlets tabellbilaga. De viktigaste preparaten på utländska marknader var lokalbedövningsmedlet Xylocain och järnpreparatet Jectofer samt på hemmamarknaden antibiotika och olika järnpreparat. Xylocains försäljningsvärde var drygt tio gånger större än försäljningsvärdet för något annat preparat. Patentskyddet för Xylocain (omfattande 17 å 18 delpatent för att hindra kringgångsmetoder) har nu upphört att gälla. Den största marknaden för Xylo-

Diagram 3:1. Astrakoncernens försäljningsutveckling i mkr 1959—68. Milj. kr 550

500 Inhemsk försäljning

450 Utlandsförsäljning

150 100

50-

1959 60

68 Källa: Astrakoncernens verksamhetsberättelser. cain är idag USA. År 1963 lanserade Astra Citanest, ett nytt kortverkande lokalbedövningsmedel. Astra har även en betydande försäljning av antibiotika. Efter ett mångårigt forskningsarbete på antibiotikafältet kunde Astra 1960 sluta ett samarbetsavtal med Beecham Lab i England beträffande forskning på antibiotikaområdet och marknadsföring av antibiotikapreparat. Samarbetsavtalet omfattar bl. a. licenstillverkning av Doktacillin, Alfacillin, Ekvacillin, Cetacillin och Belfacillin. Hässle har expanderat snabbt under senare år. Starkt bidragande orsaker härtill är den patentskyddade Durett-principen, som utgör en helt ny beredningsform, samt företagets farmacevtiska utveckling av redan kända läkemedelssubstanser för bl. a. smärtstillande medel och medel mot överskott på magsyra. Försäljningen av Novalucolpreparaten grundas på Hässles vida38

reutveckling av Wanders preparat Alucol. Järnpreparaten i Ferromynserien baseras dels på Hässles egen forskning beträffande resorption, dels på licensavtal med de i tabellen angivna företagen. Såsom resultat av samarbete med forskare vid Göteborgs universitet lanserade Hässle 1967 ett nytt hjärtmedel (Aptin) på den internationella marknaden. Pharmacia. Fram till år 1965 var Pharmacia AB dotterbolag till landets näst största droghandelsföretag, Apotekarnes Droghandel AB (ADA). Droghandelsverksamheten överfördes detta år till ett nybildat dotterbolag (som gavs namnet Apotekarnes Droghandel AB ADA). Moderbolagets namn ändrades till AB Fortia, vilket numera är förvaltningsbolag för både Pharmacia och ADA. Aktiemajoriteten i Fortia innehas av handelsbolaget Malmsten & Bergwall, vars ägare är grosshandlarna A. Lundberg och E. Malmsten. I Fortia ingår även bl. a. Adaco AB, som är ett försäljnings- och distributionsföretag inom den kemisk-tekniska branschen samt inom livsmedelsbranschen. Dessutom ingår AB Meda och Famaco AB, vilka är ombud för utländska läkemedelstillverkare. Fortia äger vidare halva aktiekapitalet i AB Scanmeda. Den andra hälften innehas av Imperial Chemical Industries (ICI). Scanmeda är ombud för detta företag i fråga om läkemedel. Pharmacia AB försäljer självt sina egna läkemedel för humanbruk i Sverige. Övriga produkter på den svenska marknaden omhänderhas av följande dotterbolag: Agrivet AB för veterinärområdet, Medisan AB för kemisk-tekniska och kosmetiska produkter (jämte några humanläkemedel) samt Pharmacia Fine Chemicals AB, produkter för separationsteknik. Ar 1967 hade Pharmacia åtta utländska dotterbolag varav flertalet för läkemedelsförsäljning. På övriga marknader sker försäljningen genom agenter eller licenstagare, sammanlagt ett 80-tal. Pharmacia tillhör det konsortium, som äger Kronans Droghandel AB. År 1967 hade Pharmacia-koncernen ca SOU 1969: 36

1 100 anställda. Företaget har expanderat tioneringsmetoder på blodområdet är inte utomordentligt starkt under 1960-talet. Kon- patentskyddade. Bland nyare preparat märks (medel mot cernens försäljning uppgick till 105 mkr Antihemofilfaktorkoncentrat blödarsjuka) samt Kabikinas (medel för år 1967 mot 26 mkr år 1960. År 1967 svaupplösning av blodproppar). rade utlandsförsäljningen för 64 % av toRecip grundar sin försäljning främst på tala försäljningen. egna forskningsresultat på antihistaminI likhet med Astrakoncernen säljer Pharoch psykofarmakaområdena. Recips viktimacia ett betydande antal preparat på den gaste preparat redovisas i tabellbilagan. svenska marknaden, medan utlandsförsäljningen består av några få specialiteter. I Leo. Fyra femtedelar av aktierna i AB Leo kapitlets tabellbilaga redovisas de värdemäs- innehas av det danska investmentbolaget Kefalas A/S. Samma ägarintressen står sigt största av Pharmacias preparat. Dextranäven bakom det danska läkemedelsbolaget produkterna Macrodex och Rheomacrodex Lundbeck & Co A/S i Köpenhamn. Leo har samt separationsmedlet Sephadex utgör en ett dotterbolag, AB Mekos, som likaledes betydande andel av Pharmacias försäljning marknadsför läkemedel. Leos dotterbolag och svarar till stor del för företagets snabba AB Läkemedels-Distribution bedriver uteexpansion. År 1965 utgjorde dessa preparat slutande grosshandel i form av enkanalen fjärdedel av den totala omsättningen och distribution till apoteken i Sverige av ett en stor del av exporten. Salazopyrin, som är antal fabrikanters produkter, främst konresultatet av ett forskningssamarbete på sulcernens egna produkter. faområdet med professor Nanna Svartz har Leos viktigaste preparat framgår av kapitefter fortsatt utvecklingsarbete vunnit ökad lets tabellbilaga. Sedan början av 50-talet är avsättning på utländska marknader. SlutliLeo på psykofarmakaområdet licenstagare gen kan nämnas att Pharmacia på hormontill det stora franska kemi- och läkemedelsområdet har ett mångårigt forsknings- och företaget Rhone-Poulenc. I synnerhet klorförsäljningssamarbete med det holländska promazinpreparatet Hibernal, för vilket Leo läkemedelsföretaget Organon. Det nuvarani början av 1950-talet erhöll en non-exklude avtalet löper ut under år 1969. sivlicens för Sverige och Norge, har varit Kabi. AB Kabi ingår som helägt dotterboav stor betydelse för företagets utveckling. 1 lag i koncernen Pripp-Bryggerierna. Är Andra resultat av samarbetet med det fran1964 förvärvade Kabi samtliga aktier i det ska företaget är Stemetil, Surmontil samt kemisk-tekniska företaget AB Oxygenol Theralen (via dotterbolaget Mekos). Leo med dotterbolaget AB Recip, som är verkhar även ett nära kliniskt samarbete med samt på läkemedelsområdet. Kabi med dotN. V. Janssen Pharmaceutica i Belgien, som terbolag hade ca 800 anställda i Sverige år lett till en del licensavtal. 1967. Företagens försäljning detta år uppAv Leos egna forskningsresultat bör gick till 68,4 mkr varav läkemedelsförsäljfrämst nämnas de, som uppnåtts på horningen svarade för 56,6 mkr. Utlandsförmonområdet. Estradurin för behandling av säljningen utgjorde 29 % av Kabis läkeprostatacancer är ett av Leos preparat på medelsförsäljning år 1967. detta område. Dessutom kan nämnas AnaI Kabis tillverkning och forskning ligger dur (anabol steroid) som utnyttjas vid tilltyngdpunkten på antibiotika- och blodomstånd med negativ kvävebalans, Klimadurådena (se kapitlets tabellbilaga). Tuberkurin (i Sverige under namnet Triodurin) som losmedlet Cykloserin tillverkas av Kabi enmedel i gynekologisk praxis samt Homoligt licensavtal med Merck, Sharp & Dohme (MSD) i USA. Kabi har emellertid utvecklat 1 Under sommaren 1969 har ett avtal träffats nya industriella framställningsmetoder för mellan representanter för staten och Pripppreparatet, vilket främst säljs till öststaterna. Bryggerierna om att staten, under förutsättning På blodområdet är Gammaglobulin och Al- av riksdagens godkännande, skall övertaga 65 bumin de viktigaste preparaten. Kabis frak- procent av Kabikoncernens aktiekapital. SOU 1969: 36

gonal, som är ett medel för behandling av hormonellt betingad sterilitet hos kvinnor. Ferrosan. Ferrosan-gruppen leds av två moderföretag, ett i Sverige och ett i Danmark. Företagen äger aktier i varandra men är redovisningsmässigt skilda åt. Övriga aktier ägs av familjerna Ryné i Malmö och Andersen i Köpenhamn. Ett nära samarbete äger rum mellan moderbolagen inom forskning, tillverkning och internationell marknadsföring.

forskning, utveckling och försäljning av läkemedel är numera förlagt till Mölndal för att möjliggöra nära kontakter med universitet och storsjukhus i Göteborg. ACO Läkemedel. ACO har en särställning inom svensk läkemedelsindustri. I detta betänkande har ACO valts som en sammanfattande benämning för distriktslaboratorierna jämte Apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning. Distriktslaboratorierna är tillverkande enheter, knutna till var sitt apoFerrosan-gruppen är främst verksam tek, vars innehavare formellt också är ägare inom läkemedelsområdet. Verksamhe- av laboratoriet. Uppdrag att driva distriktsten omfattar därutöver områdena för vete- laboratorium ges av Apotekarsocietetens dirinärmedicin, fodermedel, växtskyddsprerektion, som också beslutar om verksamheparat, desinfektionsmedel m. m. Gruppen tens omfattning och inriktning. Apotekarhar omkring 1 000 anställda, varav ca 40 % societetens tekniska huvudavdelning är ledi Sverige. ningsorgan för distriktslaboratorierna och Ett av dotterbolagen, San-bolagen AB, svarar för bl. a. planering i stort, prissättning är ombud för ett danskt och ett amerikanskt samt utformning av information och reklam läkemedelsföretag, Novo Industri A / S resp. för den företagskooperation av apotekare Schering Corporation. Med det sistnämnda som ACO utgör. Forsknings- och utveckföretaget bedrivs ett forskningssamarbete lingsarbetet är koncentrerat till Apotekens inom bl. a. det endokrinologiska området. centrallaboratorium. Innehavarna av diFerrosans värdemässigt viktigaste prepa- striktslaboratorierna svarar för den direkta rat är vitaminpreparat, host- och halsprepa- driftsledningen. Fullständig åtskillnad görs rat, diuretika samt medel mot tuberkulos, mellan distriktslaboratorium och resp. apofrämst PAS (se kapitlets tabellbilaga). År tek beträffande personal, lager, inventarier 1968 lanserades ett originalpreparat på den och redovisning samt beträffande lokaler, nordiska marknaden, nämligen Sexovid, ett vilka oftast är förlagda till särskilda induovulationsstimulerande medel för behandling strifastigheter.! Apotekarsocieteten har beav bl. a. funktionell sterilitet. Forskning på- slutat att inom den närmaste framtiden regår rörande ett medel för födelsekontroll ducera antalet produktionsenheter till 7. som fungerar efter en helt ny princip. Som nämnts är en apoteksinnehavare Bofors Nobel-Pharma AB Bofors, Nobelformellt ägare till distriktslaboratorium och Pharma är en avdelning av AB Bofors, som får därför satsa eget kapital även i laboraär ett av Sveriges största företag med ett toriet när han övertar moderapoteket. I mycket brett produktsortiment. Tyngre me- genomsnitt motsvarar emellertid detta egna tallvaruindustri och tyngre maskinindustri kapital endast 4—5 % av laboratoriets tosvarar för huvuddelen av verksamheten. Fötala tillgångar. Verksamheten finansieras retaget har dock även en betydande tillverkdärför huvudsakligen genom lån, främst ning av kemiska produkter — däribland lä- mot förlagsinteckning. kemedel — vid Bofors Nobelkrut. De viktiACO hade år 1965 ca 560 anställda gaste läkemedelspreparaten redovisas i ka- varav 500 på distriktslaboratorier och 60 pitlets tabellbilaga. Bofors tillverkar och sälinom den centrala ledningen. Ett stort antal jer ett förhållandevis litet antal preparat. Utav tjänsterna är deltidstjänster. ACO:s föröver de i tabellen redovisade (Hexanicit, säljning uppgick år 1965 till ca 25 milj. Carbocain och Nobecutan) kan nämnas ace1 tylsalicylsyra samt lokalbedövningsmedlet Med undantag för apoteksinnehavaren-ägaren samt i vissa fall gemensam administrativ Marcain (patentskydd erhållet 1957). Bofors' personal.

40 SOU 1969: 36

kr. (räknat i DIP). ACO saluför ett mycket stort antal preparat, vilket till stor del betingas av apotekens lagstadgade skyldighet att tillhandahålla alla efterfrågade läkemedel. Företaget är verksamt på ett flertal marknader där inte effektiva patentskydd föreligger. Ca 40 % av försäljningen utgjordes år 1965 av handköpsläkemedel. 1 ACO har övertagit en betydande del av den produktion av lagerberedningar, som tidigare bedrevs av de enskilda apoteken. Exempel härpå är Magnecyl. ACO har endast i enstaka fall lanserat egna originalpreparat. Företaget bedriver inte heller någon tillverkning och försäljning av licenspreparat. ACO:s viktigaste preparat redovisas i kapitlets tabellbilaga. Vitrum. Apotekarsocieteten övertog år 1959 aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum. Detta företag bedriver främst droghandel men tillverkar även ett litet antal preparat. Av dessa är Insulin och Heparin på hormonområdet samt Aminosol och Intralipid på nutritionsområdet resultatet av egen forskning i samarbete med forskare på universitet och högskolor. De två sistnämnda preparaten säljs även utomlands. Vitrums viktigaste preparat redovisas i kapitlets tabellbilaga. Vitrum är ombud för det amerikanska läkemedelsföretaget Lilly. Övrig ombudsverksamhet handhas av Vitrums dotterbolag AB Gallia.

Statens bakteriologiska

laboratorium

(SBL)

SBL fungerar som en praktiskt-vetenskaplig institution inom den humana medicinens mikrobiologiska och epidemiologiska områden. Rutinverksamheten omfattar dels diagnostiska m. fl. undersökningar av insända prov, dels produktion, lagerhållning och distribution av vacciner, sera och andra bakteriologiska preparat samt vissa hjälpprodukter, dels epidemiologi, dvs. övervakning av det epidemiologiska läget, utredningar om smittovägar samt laboratorie- och fältarbete för att förebygga och bekämpa epidemier. I anslutning till dessa uppgifSOU 1969: 36

ter bedrivs forskning, i princip inriktad på att hålla verksamheten i nivå med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. SBL hade år 1967 ca 500 anställda. Försäljningsvärdet av tillverkade bakteriologiska preparat uppgick budgetåret 1966/ 67 till ca 10 milj. kr. medan leveransvärdet av inköpta preparat var ca 2,8 milj. kr. SBL:s verksamhet har delvis en affärsmässig karaktär såtillvida att en del av verkets prestationer försäljes. Verksamheten bedrivs utan vinstsyfte, varför vid prissättning endast full kostnadstäckning eftersträvas i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts instruktioner för myndigheten. SBL har hittills tolkat instruktionerna så att särskilda ansträngningar ej skall göras för att försöka påverka efterfrågan i syfte att uppnå ett visst affärsmässigt resultat. 2 En stor del av SBL:s rutinprestationer är dock avgiftsfria, såsom vaccinleveranser för offentliga vaccinationer mot polio, difteri, stelkramp och smittkoppor. Sedan budgetåret 1967/68 täcks kostnaderna härför av socialstyrelsen under särskilt anslag. Farmacevtisk specialitet, som utgörs av bakteriologiskt preparat och som är avsedd endast eller huvudsakligen för människor får införas till riket endast av föreståndaren för SBL (om inte styrelsen för SBL förordnat annat beträffande visst preparat eller viss grupp av preparat). Import av motsvarande preparat i bulkvara eller halvfabrikat för vidare distribution efter dispensering och kontroll är sålunda tillåten för den som i övrigt enligt läkemedelsförordningen äger driva handel med läkemedel.

3.4. De utländska

läkemedelsföretagen

Av de tio försäljningsmässigt sett största läkemedelsföretagen i världen år 1965 var sju stycken amerikanska (tabell 3: 11). Som framgår av siffrorna i tabell 3: 11 1 Med handköpsläkemedel avses icke receptförskrivna läkemedel. Det förtjänar påpekas att en betydande del av ACO:s försäljning vid sidan av handköpsläkemedlen utgöres av s. k. fria handelsvaror och halvfabrikat. 2 I petitan hösten 1968 har SBL dock begärt medel för merkantil verksamhet.

Tabell 3:11. Världens 10 största läkemedelsföretag år 1965. (ungefärliga värden i milj sv kronor). Totalförsäljning 1965

Läkemedelsförsäljning 1965

Viktigare produktområden beträffande läkemedel psykofarmaka och vitaminer psykofarmaka antibiotika vacciner antibiotika diuretika blodtryckssänkande medel och steroider

Företag

Land

1 Hoffman-La Roche & Co A G

Schweiz 3 600

3 500

2 American Home Products 3 Pfizer & Co

USA USA

3 900 2 800

2 400 1 700

4 E Lilly & Co 5 Merck & Co

USA USA

1 700 1700

1 500 1 400

6 Sterling Drug Inc 7 Warner-Lambert 8 J R Geigy A G

USA 1 600 USA 2 000 Schweiz 2 100

1 200 1 200 1 200

9 Takeda Chem. 10 Smith, Kline & French

Japan USA

1 200 1 100

1400 1 300

analgetika, diuretika, psykofarmaka neuroleptika

Källa: Uppgifterna erhållna från apot. L Westman, verkst. dir. i AB Roche Produkter, tillika ordf. i RUFI. Utöver de i tabellen redovisade stora internationellt verksamma läkemedelsföretagen kan nämnas följande: Lederle, Upjohn, Parke-Davis, Squibb, Abbott Ciba, Sandoz SA ICI, Beecham Research Lab Ltd, Burroughs Wellcome & Co Hoechst AG, Bayer AG, Scheering AG, Merck AG, CH Boehringer Sohn Ingelheim Rhöne-Poulenc, Roussel Uclaf

i USA i Schweiz i Storbritannien i V Tyskland i V Tyskland i Frankrike

Tabell 3:12. Exempel på vissa läkemedelsföretag med hög tillväxttakt under perioden 19571966 (mätt efter nominell förändring i försäljningsvärde).

Företag

Land

Förändring under 1957- -1966 (index: 1957 = 100)

Pfizer Smith, Kline & French Abbott Beecham Sandoz Astrakoncernen Pharmacia

USA USA USA Storbritannien Schweiz Sverige Sverige

300 207 240 277 286 345 425

Företagens storlek år 1957 (index: Pharmacia = 1) 54 31 29 7 6 6 1

Källa: Gaps in technology between member countries OECD 1968.

har de stora internationella läkemedelsföretagen i flera fall en betydande försäljning av andra produkter än läkemedel. En avsevärd färgtillverkning förekommer sålunda vid Geigy, Ciba, Sandoz, Farbenfabriken Bayer och Farbverke Hoechst. Squibb och Lederle är dotterbolag till Olin Mathiesen respektive American Cyanamid, som båda

är amerikanska kemikoncerner med breda produktsortiment. ICI är det största privatägda engelska' företaget med textilplaster som specialitet. Läkemedelsförsäljningen svarar endast för ca en procent av ICI:s totala försäljning. Rhone-Poulenc i Frankrike är likaså ett kemiföretag med brett produktregister. SOU 1969: 36

Diagram 3:2. Produktprofiler för större internationella läkemedelsföretag. Företagens försäljning i England, Frankrike, Tyskland och USA fördelad på huvudindikationer. Procent 100

« Övrigt

B

Övrigt

Övrigi

Sulfonamider Vitaminer

80-

Psykofarmaka

-ir^:':^

•I 11111II —

Antibiotika

40—

- - - 4-U--

Procent 100—

Q Övrigt

Övrigt

Övrigt

Cirkulationsmedel Antidiabetika

Diuretika Psykofarmaka

60 — Diuretika

Antireumatika

20-

Källa: Föredrag av K. A. Wegerfelt (verkst. dir. för AB Astra) i Mölndal den 26 oktober 1967. Även de största internationellt verksamma läkemedelsföretagen har sitt försäljningsvärde för läkemedel koncentrerat till ett fåtal indikationsområden, vilket framgår av diagram 3: 2. För företag A (sannolikt Roche) faller 65 % av försäljningen på psykofarmaka medan företagen B och C (sannolikt Lederle resp. Pfizer) har över 60 % av försäljningen koncentrerad till antibiotika. Ett nytt forskningsresultat kan ofta medföra en snabb ökning av ett läkemedelsföretags försäljning och vinster. Exempelvis ledde Roches lansering av psykofarmakaSOU 1969:36

medlen Librium och Valium i början av 1960-talet på ett år till en dubblering av företagets försäljning på den amerikanska marknaden. Tabell 3: 12 ger ytterligare exempel på läkemedelsföretag, som uppvisat en snabb försäljningsökning genom nya preparat. Pfizers tillväxt har främst baserats på företagets bredspektrumantibiotika. Pfizer är för närvarande världens största försäljare av dessa läkemedel. Smith, Kline & French har på relativt kort tid utvecklats till ett av världens största läkemedelsföretag på grundval av främst en licens från Rhone-Poulenc

för försäljning av klorpromazin. Beechams snabba tillväxt beror främst på de år 1959 och därefter lanserade preparaten. De utländska företag, som säljer på den svenska läkemedelsmarknaden, har ett betydligt bredare produktsortiment än vad som framgår av deras försäljning i Sverige. Det kan emellertid antas att företagens omsättningsmässigt största preparat vanligen förekommer i Sverige och andra länder utanför hemmamarknaden. I det följande redogörs kortfattat för ett antal utländska företags viktigaste preparat på den svenska marknaden. Detaljerade uppgifter för 1964 redovisas i kapitlets tabellbilaga. Preparaten Hygroton (urindrivande medel) och Tanderil (smärtstillande medel) svarade 1964 för nära hälften av Geigys totala försäljning i Sverige. Roches försäljning domineras av Librium (psykofarmakum). Internationellt sett är försäljningen av Librium större än för något annat preparat. Roche är dessutom världens största tillverkare av vitaminsubstanser. Merck, Sharp & Dohme (MSD) har i sin forskning spelat en framträdande roll på diuretikaområdet. Det försäljningsmässigt viktigaste preparatet i Sverige 1964 var Aldomet (blodtryckssänkande medel). Utöver vad som framgår av tabellbilagan kan nämnas att MSD under senare år erhållit patentskydd i Sverige för flera kortisonpreparat. Såsom tidigare framgått är Ciba företrätt på den svenska marknaden med fler preparat än något annat utländskt företag. 1964 var de viktigaste preparaten Esidrex K (urindrivande medel) och Entero-Vioform. Företagets forskning har i övrigt resulterat i preparat för bl. a. behandling av blodsjukdomar. Pfizers försäljning i Sverige dominerades 1964 av bredspektrumantibiotika, medel mot sockersjuka samt kortisonsalvor. Sandoz svenska försäljning bestod främst av Cedilanid (medel vid hjärtsvaghet) samt del nya preparatet Mallorol (psykofarmakon). ICLs viktigaste preparat var Synalar (kortisonmedel mot hudsjukdomar) i olika former. Synalar tillverkas och säljs av ICI enligt ett licensavtal med Syntex. ICI uppger

sig dock ha bedrivit en omfattande egen forskning beträffande Synalar. I Schering AG.s svenska försäljning märks främst Urografin (röntgenkontrastmedel) och Anovlar (antikonceptionsmedel). Företaget innehar svenskt patent även för andra röntgenkontrastmedel. Boehringerl lngelheims viktigaste preparat 1964 var Persantin (medel mot kronisk koronarinsufficiens). Innan Preludin (medel för aptitnedsättning) uppfördes på listan över narkotika var detta medel företagets omsättningsmässigt största preparat i Sverige. Lederle är dotterbolag till American Cyanamid och ett av de banbrytande företagen på området för bredspektrumantibiotika. Lederles viktigaste preparat i Sverige 1964 var dock Diamox (urindrivande medel). Det danska läkemedelsföretaget Novo har i sin forskning specialiserat sig på medel mot diabetes. Dess insulinpreparat Insulin lente dominerade företagets svenska försäljning 1964. I sammanhanget kan nämnas att ett diabetespreparat (Rastinon) också var Hoechsts största preparat i Sverige 1964.

3.5 Den vertikala integrationen på läkemedelsområdet Huvuddelen av den svenska droghandeln är vertikalt integrerad med läkemedelsindustrin. Astra-Distribution ingår i Astrakoncernen och svarar för distributionen av koncernens egna produkter. Det i samma koncern ingående bolaget Distra distribuerar produkter från flertalet andra läkemedelsförsäljare i landet (varav för minst två med ensamrätt). År 1964 uppgick Distras omsättning till 139 mkr. Astra-Distribution tillkom först år 1966. Dessförinnan svarade Distra för Astrakoncernens hela distributionsverksamhet. Apotekarnes Droghandel AB (ADA) är landets näst största droghandelsföretag med en omsättning år 1964 på 137 mkr. ADA ingår i samma koncern som Pharmacia, som dock distribuerar läkemedel även genom andra droghandelsföretag. Kronans Droghandel AB (KD) ägs sedan 1960 av ett konsortium bestående av svenSOU 1969: 36

ska och utländska läkemedelsförsäljare. KD:s omsättning år 1964 uppgick till 31 mkr. AB Läkemedels-Distribution (före 1.7 1965 Leo-Distribution) ingår i Leokoncernen. Bolaget har ensamrätt vid distribution av Leos och vissa andra fabrikanters läkemedel (fr. o. m. 1965). Omsättningen uppgick år 1964 till 29 mkr. Aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum innehas sedan 1959 av Apotekarsocieteten. Det apoteksägda ACO har egen distributionsorganisation. ADA, KD och Vitrum distribuerar för flertalet av de läkemedelsförsäljare, som ej har någon egen distributionsorganisation. 1 Den vertikala integrationen är således omfattande. Längst har denna integration drivits inom apoteksväsendet. Vissa apoteksinnehavare tillverkar nämligen läkemedel samtidigt som de bedriver detaljdistribution. Från den övriga läkemedelsindustrin har den vertikala integrationen inom apoteksväsendet kritiserats för att icke medge en konkurrens på lika villkor. Motsättningen mellan dessa företag och Apotekarsocieteten skärptes 1959 i och med Apotekarsocietetens köp av Vitrum. Året därpå bildade •ett antal läkemedelsföretag ett konsortium, som inköpte Kronans Droghandel. Syftet med köpet var enligt uppgift att säkerställa en droghandelskanal, som ej domineras av en er.da läkemedelstillverkare. 1961 minskade droghandelsmarginalen kraftigt. Den ursprungliga anledningen härtill var att Astras dotterbolag Distra våren 1960 i en rundskrivelse till de större läkemedtlstillverkarna erbjöd en droghandelsmarpnal på i genomsnitt 11 % vid distribution av företagens produkter. Den genomsnittliga marginalen uppgick tidigare till ca 1 5 , 5 % (räknat på AIP). Distras åtgärd tvingade övriga droghandelsföretag att ta upp förhandlingar med tillverkarna om lägre marginaler. Dessa förhandlingar resulterade i en sänkning av den genomsnittliga marginalen till ca 12 %. Accepterandet a v ei något högre marginal än hos Distra k a n ha berott på antingen att man hade •ettt ur distributionssynpunkt besvärligare soTtinent och/eller berörda tillverkares farhäger för en koncentration till Astrakon.SOL 1969: 36

cernen, som skulle ge detta företag ett dominerande inflytande över droghandelsledet. 1966 sänktes den genomsnittliga droghandelsmarginalen med ytterligare ca en halv procentenhet. Distras marginalsänkning medförde således att övriga droghandelsföretag tvingades sänka sina marginaler för att inte förlora kunder. Distras åtgärd har dock lett till att bl. a. Ferrosan numera representeras även genom Distra. Distras marginalpolitik bör ha varit kännbar för ADA, Vitrum och KD. De utsatta droghandelsföretagen har mött Distras marginalsänkningar med rationaliseringsåtgärder. Apotekarsocieteten uppfattade Distras marginalsänkning 1960 som stridsåtgärd delvis riktad mot det året innan inköpta Vitrum, vars lönsamhet då var otillfredsställande. Från Astrakoncernens sida har uppgivits följande huvudskäl för Distras marginalsänkningar. För det första anges koncernens innehav av Distra möjliggöra betydande integrationsvinster. Man beslöt därför demonstrera att privat droghandel i aktiv konkurrens kan drivas rationellt. För det andra förväntades Distra få en större andel av varje tillverkares distribution. Härigenom skulle det genomsnittliga ordervärdet öka med påföljd att de fasta kostnaderna per order kunde slås ut på en större försäljningsvolym.2 1 En pågående statlig utredning, läkemedelsförsörjningsutredningen, skall enligt vissa direktiv undersöka lämpligheten av att förstatliga droghandeln och apoteken. Denna utredning kan ses som en fortsättning av den statliga utredningen om läkemedelsförsörjningens organisation som avlämnade sitt betänkande år 1959 utan någon rekommendation om förstatligande. 2 Vid bedömning av vertikalt integrerade företag måste hänsyn tas till att dessa för egna produkter väljer de avräkningspriser mellan på varandra följande led, som anses vara bäst för företaget i sin helhet. Vinst- och marginalförändringar inom ett led kan därför vara följden av enbart bokföringsmässiga ändringar i de interna avräkningsprisema. Detta gäller ej för de preparat som ej är företagets egna. Det förtjänar att påpekas, att Distra numera enbart

(Forts, på nästa sida).

Sammanfattningsvis kan konstateras att Distras marginalsänkningar har tvingat ADA, Vitrum och KD att sänka sina marginaler och vidta rationaliseringsåtgärder. Inga markanta genomsnittliga prisändringar har samtidigt kunnat noteras i apotekens inköpspriser. Marginalsänkningarna har sålunda inte påvisats omedelbart ha kommit konsumenterna till godo genom prissänkningar. ACO:s vertikala integration med apoteksledet har särskilt starkt kritiserats av de övriga läkemedelsföretagen, som menar att de inte får konkurrera på lika villkor med ACO. Den privata läkemedelsindustrin har velat göra gällande, att Apotekarsocieteten låter apoteken subventionera ACO:s läkemedelstillverkning med påföljd att ACO kan sätta priser som inte täcker samtliga kostnader. Man har särskilt pekat på de möjligheter till subventionering som det allmänna avgiftssystemets konstruktion ger. Vidare ifrågasätter den privata läkemedelsindustrin Apotekarsocietetens politik vid uttag av s. k. årsavgifter från sina medlemmar. Ett tredje inslag i industrins kritik mot ACO:s verksamhet utgör påståendet, att det för ACO:s produkter skulle bedrivas ett aktivt säljarbete över apoteksdisk, som befriar ACO från avsevärda informations- och reklamkostnader. Slutligen har också hävdats att ACO:s preparat skulle ha en speciell förmånsställning i det statliga kontrollsystemet. Beträffande de normativa frågorna hänvisas till diskussionen i slutkapitlet. Här skall främst något diskuteras möjligheterna för detaljistledet att subventionera ACO. Det är därvid lämpligt att inledningsvis ge en kortfattad beskrivning av det allmänna avgiftssystemets konstruktion. Varje apoteksinnehavare är skyldig att erlägga allmänna avgifter till bestridande av vissa utgifter för apoteksväsendets gemen-

samma ändamål. Avgifternas storlek beslutas för varje år av Kungl. Maj:t. Uppbörden sker genom Apotekarsocietetens försorg. Avgiften beräknas på grundval av den s. k. fiktiva rörelsevinsten vilken utgör det överskott som erhålls, sedan de av apoteket bestridda kostnaderna dragits från intäkterna. Fiktiv benämns rörelsevinsten på grund av att vid beräkningen lönerna endast till en del direkt belastar apotekets rörelse (före år 1967 20 a 30 procent). 1 Resterande andel av lönekostnader bestrids av de medel som inflyter genom de allmänna avgifterna. Avgiftssystemet har således en omfördelande effekt, som förenklat uttryckt innebär att rörelseöverskott från vissa apotek (i regel de större) används för att täcka rörelseunderskott hos andra (i regel de mindre). Genom denna omfördelning kan priserna på läkemedel vara lika vid'alla apotek i landet. Eventuellt överskott från de allmänna avgifterna, sedan samtliga för apoteksväsendet gemensamma kostnader täckts, tillförs den s. k. Fonden för reglering av läkemedelsprisen, vilken förvaltas av socialstyrelsen. Fonden avser att utjämna över- och underskott mellan olika år. Fonden uppgick vid utgången av år 1965 till ca 7 mkr men har tidvis varit avsevärt större. När apotekskollektivets kostnader tenderar att överstiga intäkterna, gör Apotekarsocieteten en framställning till Kungl. Maj:t om ändring i medicinaltaxegrunderna i syfte att uppnå en intäktsökning. Denna kan bl. a. åstadkommas genom en höjning av expeditionsavgifterna. De under 1964 och 1965 medgivna justeringarna av medicinaltaxegrunderna innebar en genomsnittlig höjning av läkemedelspriserna med 1 , 1 % resp. 1,0 %. Genom att distriktslaboratorierna är anknutna till apotek, bestrids även laboratoriernas lönekostnader till en del av avgiftsmedel (fr. o. m. 1967 ca 50 % av lönerna inkl. pensioner och sociala avgifter). Om distriktslaboratoriernas allmänna av-

(Forts. fr. föreg. sida) säljer andra preparat än Astras. (Se även diskus1 sionen om oljebolagens avräkningspriser i den Fr. o. m. ingången av år 1967 belastas de offentliga utredningen Oljebranschen SO U 1966: enskilda apotekens rörelse med 50 % av löne21 sid. 35.) kostnaderna. 46

SOU 1969: 36

gifter skulle vara otillräckliga för att täcka centralt bokförda kostnader, skulle ACO belastas med en lägre kostnad än den verkliga och apoteksledet sålunda subventionera ACO:s verksamhet. Genom s. k. efterkalkyler följer ACO:s centrala ledning inom Apotekarsocieteten distriktslaboratoriernas resultatutveckling. Ett bruttoöverskott på den samlade rörelsen framräknas, varvid denna belastas med totala löner, pensionskostnader och övriga sociala avgifter jämte ersättning till apoteksinnehavarna. Från bruttoöverskottet på den samlade rörelsen görs i vanlig ordning avdrag för kalkylmässiga avskrivningar samt för 7 procents ränta på inventarier och lager. Utredningens lönsamhetsanalys av ACO redovisas i avsnitt 9.5. Av denna framgår det att ACO:s verksamhet under samtliga studerande år (per. 1958-1965) har gått med vinst. Det bör observeras att denna lönsamhetsanalys inte omfattar den produktion av lagerberedningar, som fortfarande äger rum på enskilda apotek. Sistnämnda del av apoteksväsendets samlade läkemedelsproduktion är sannolikt relativt sett mindre lönsam. Apotekarsocietetens kostnader för dess centrala förvaltningsapparat täcks dels genom årsavgifter från apoteksinnehavarna, dels genom uttag av s. k. kostnadstäckningsbidrag från distriktslaboratorierna. 1 Avsikten är att årsavgifterna från apoteken skall motsvara organisationens kostnader för tjänster till dessa, medan kostnadstäckningsbidragen jämte på distriktslaboratorierna belöpande andel av årsavgifterna skall täcka societetens kostnader för ACO:s centrala ledningsfunktion. Kostnaderna härför är inkalkylerade i de av socialstyrelsen fastställda priserna för ACO-preparaten. Kostnaderna för ACO:s centrala ledning — vilka skall täckas av kostnadstäckningsbidragen — är väsentligt lägre än de totala kostnaderna för den tekniska huvudavdelningens verksamhet. Denna innefattar nämligen i stor utsträckning också tjänster till apoteken (t. ex. råvarukontroll), vilka täcks av årsavgifter. Den totala bruttokostnaden för den tekniska huvudavdelningen inkl. SOU 1969: 36

centrala löner m. m. uppgick år 1965 till 4,3 mkr. Därav utgjorde societetens nettokostnad för ACO:s ledning 2,1 mkr. mot vilket skall ställas ett kostnadstäckningsbidrag från distriktslaboratorierna om 2,5 mkr. Det kan således i lika hög grad vara distriktslaboratorier som apotek, vilka betalar »för höga» avgifter. Detta betyder i så fall att ACO möjligen subventionerar Apotekarsocietetens verksamhet. Den tredje punkten i fråga om en subventionering eventuellt äger rum genom att ACO är vertikalt integrerat med apoteksledet gäller om ett aktivt säljarbete över apoteksdisk bedrivs till förmån för ACO:s läkemedel. Ar 1965 svarade handköpsläkemedlen för ca. 40 % av ACO:s försäljning.2 Självfallet föreligger det möjligheter för apoteksväsendet att beträffande handköpsläkemedel påverka försäljningen till förmån för ACO:s läkemedel. Från ACO hävdas att en kund 1 De årsavgifter som apotek och distriktslaboratorium betalar till Apotekarsocieteten är avdragsgilla vid beräkning av den allmänna avgiften. Av societetens vinst- och förlusträkning år 1965 framgår att man uppnått ett överskott på 0,61 mkr. På så sätt har inom Apotekarsocieteten ackumulerats ett eget kapital på 5,8 mkr. Årsavgifterna och kostnadstäckningsbidragen har under en följd av år varit mer än tillräckliga för att bestrida societetens kostnader, vilket har uppmärksammats av avgiftsnämnden och statsrevisorerna. Dessa institutioner har med anledning härav efterlyst en preciserad målsättning för Apotekarsocietetens uttag av årsavgifter. Diskussionen har gällt det förhållandet, att Apotekarsocieteten förefaller att ha en annan målsättning än apotekskollektivet, vars verksamhet endast skall gå jämnt ihop. Apotekarsocietetens talesmän hävdar emellertid, att det är nödvändigt att fondera medel för utgifter som man räknar med skall komma vid en utbyggnad under de närmaste åren, även om man är medveten om att en diskussion kan föras om fonderingens lämpliga storlek. Orsaken till avgiftsnämndens och statsrevisorernas intresse för Apotekarsocietetens årsavgiftsuttag är att årsavgifterna är avdragsgilla vid beräkning av den allmänna avgiften. Om årsavgifterna sätts för höga i den meningen att de överstiger societetens utgifter, innebär det att medel överförs till den privata Apotekarsocieteten i stället för till den allmänna regleringsfonden, som förvaltas av Socialstyrelsen och inte har privaträttslig ställning. 2 Jfr not 1 sid 41.

vid köp av handköpsläkemedel oftast vet vad han vill köpa vilket minskar möjligheterna till påverkan från apotekspersonalens sida. Enligt Apotekarsocietetens instruktioner skall vidare apotekspersonalen vid förfrågningar rörande preparatval iaktta strikt neutralitet gentemot konkurrerande preparat i den meningen, att endast objektiva fakta skall meddelas vad gäller preparatens kvalitet och priser. Självfallet är det svårt eller omöjligt för utredningen att i denna fråga där uppgift står mot uppgift klarlägga hur det faktiskt förhåller sig. Beträffande normativa frågor hänvisas till diskussionen i slutkapitlet. I detta avsnitt har påvisats att vissa felkällor kan föreligga vid en särredovisning av ACO:s verksamhet. Utredningens lönsamhetsanalyser av ACO, som redovisas i kap. 9, visar dock klart att verksamheten har medgivit ett överskott.

48 SOU 1969: 36

Tabellbilaga till kapitel 3

I tabell 3: 13 redovisas de större svenska företagens värdemässigt viktigaste preparat år 1964. Värdesiffrorna är för den svenska försäljningen räknade i droghandelns inköpspris, för exportförsäljningen i fabrikspriser resp. utländska dotterbolagens försäljningspriser. I tabellen anges också för gällande och utgångna patent, när patentansökan inlämnades i Sverige. I vissa fall gäller dock uppgiften det år, då patent beviljades. Vid licensavtal anges, vilket år gällande avtal ingicks. Licensgivaren innehar vanligen svenskt patent på metoden för tillverkning av en i preparatet ingående substans. Ett betydande antal preparat har aldrig varit patentskyddade. I de fall, där sådana preparat är resultat av forsknings- och/eller utvecklingsarbete vid företaget anges detta särskilt. Tabell 3: 14 innehåller motsvarande uppgifter beträffande ett antal utländska företags viktigare produkter på den svenska marknaden. Värdeuppgifterna avser där apotekens inköpspris. Uppgifterna i båda tabellerna har erhållits direkt från företagen.

SOU 1969: 36 A—914423

Tabell 3:13. Större svenska läkemedelsföretags värdemässigt viktigaste preparat år 1964. 1. Astra Försäljn mkr

Patentskydd och licensavtal

66,2

Patent 1943 (utgånget)

Complamin

Lokalbedövn.medel Astra Järnprep. (injicerbart) Astra Kärlvidgande medel Tika

6,5 6,2

Doktacillin

Antibiotikum

Astra

5,0

Cetacillin

Antibiotikum

Astra

4,9

Patent 1960 Licensavtal 1961 med J. A. Wulfing Licensavtal 1960 med Beecham Lab. Licensavtal 1960 med Beecham Lab.

Novalucol-ser

Hässle

3,8

Ferromyn-ser

Medel mot mag syra Muskelavslapp. medel Järnprep.

Astra Hässle

3,0 3,0

Refevit forte Tetradecin

Järnprep. Antibiotikum

Draco Astra

2,9 2,8

Preparat

Preparattyp

Xylocain Jectofer

Paranex

Bolag

Summa

Eget utvecklingsarbete Licensavtal 1958 med Mc Neil Lab. Patent 1951 och 1961: Licensavtal 1960 med Colett och Calmic Eget utvecklingsarbete Licensavtal 1954 med Bristol Lab.

104,3

2. Pharmacia Preparat

Preparattyp

Försäljn. mkr1

Salazopyrin Rheomacrodex Macrodex Expigen Glycifer

Medel mot infektionssjukdomar Blodersättningsmedel Blodersättningsmedel Medel mot hosta Järnpreparat

(0,3) (0,7) (0,6) 2,2 1,3

Furadantin Dibein

Urinvägsantiseptikum Medel mot sockersjuka

1,1 1,1

Imposil Veryl Dulcivit

Järnpreparat Psykofarmakon Vitaminpreparat

1,0 0,9 0,8 26,6

Summa 1

50 Patentskydd

och

licensavtal

Patent 1940 Patent 1943 Patent 1943 Eget FoU Licensavtal 1958 med SanolArzneimittel samt Dr. Schwarz Licensavtal 1951 med Norwich Licensavtal 1959 med U.S. Vitamin Corp. Eget FoU Eget FoU

Uppgifter inom parentes avser försäljning enbart på den svenska marknaden.

SOU 1969: 36

3A. Kabi Preparat

Preparattyp

Försäljn. mkr

Patentskydd och licensavtal

Cykloserin

Antibiotikum mot tuberkulos

9,6

Licensavtal 1956 samt eget utvecklingsarbete

Gammaglobulin

Medel mot infektionssjukdomar Mjällmedel Medel mot tuberkulos

3,5 2,8 2,6

Eget FoU Eget FoU Licensavtal 1958 samt eget utvecklingsarbete

Medel vid bl. a. chockbehandling Antibiotikum

2,5 1,3

Eget FoU Licensavtal 1954 samt eget utvecklingsarbete Eget utvecklingsarbete Eget utvecklingsarbete

Kabipastin Albumin Meropenin forte

Psykofarmakon Aptitnedsättande medel Förebyggande medel mot influensa Medel mot hosta Summa

0,9 0,8 26,1

Preparat

Preparattyp

Försäljn. mkr

Lergigan

Medel mot allergi, oro

1,5

Preparyl Cetiprin

Psykofarmakon Spasmolytikum

1,4

Restenil Tylinal Flumidin Exolyt sirap

1,1 1,0

Patent 1953 Eget FoU

3B. Recip

Summa

Patentskydd och licensavtal Patent 1953 samt licensavtal med Rhöne-Poulenc Patent 1952 Patent 1952

3,3

4. Leo Preparat

Preparattyp

Försäljn. mkr

Hibernal

Neuroleptikum

3,8

Vitatonin Calciopen Nozinan

Vitamintonikum Antibiotikum Neuroleptikum

3,5 2,8 2,4

Ferritamin Albylprep.

Vitamin- och järntonikum Smärtstillande Sömnmedel vid smärtor Medel mot flytningar (Trichomonas) Medel mot prostatacancer Hormonpreparat Summa

1,9 1,3 1,2

Flagyl Estradurin Reacthin

SOU 1969: 36

1,2 1,1 0,8 20,0

Patentskydd och licensavtal Licensavtal 1953 med RhönePoulenc Eget utvecklingsarbete Patent ans. 1961 Licensavtal 1958 med RhönePoulenc Eget utvecklingsarbete Eget utvecklingsarbete Eget utvecklingsarbete Licensavtal 1961 med RhönePoulenc Patent 1953 Patent 1952

5. Ferrosan Preparat

Preparattyp

Försäljn. mkr

Multiplex Salures K. PAS substans

Vitaminpreparat Diuretikum Medel mot tuberkulos

4,1 1,7 0,7

NaPAS substans

Medel mot tuberkulos

0,7

Quilla sirap Hypochylin Salures comp Isoxyl

Hostmedel Saltsyrasubstitut Diuretikum Medel mot tuberkulos

0,5 0,4 0,4 0,3

NaPAS granulat

Medel mot tuberkulos

0,3

Valerecen

Milt sedativum Summa

0,3 9,4

Patentskydd och licensavtal Eget utvecklingsarbete Licensavtal 1958 med Löwens FoU i samarbete med prof. J. Lehmann FoU i samarbete med prof. J. Lehmann Eget utvecklingsarbete Eget FoU Licensavtal 1958 med Löwens Licensavtal med KontinentalPharma FoU i samarbete med prof. J. Lehmann Eget FoU

6. Bofors Nobel-Pharma

Preparat

Preparattyp

Försäljn. mkr

Hexanicit Carbocain Nobecutan

Medel mot kärlsjukdomar Lokalbedövningsmedel Sårförband Summa

11,3 2,5 1,1 14,9

Patentskydd och licensavtal Eget FoU Patent 1957 Patent 1957

7. ACO Preparat1

Preparattyp

Försäljning mkr.

Magnecyl-Kodein tabl Magnecyl tabl. B-kombin drag. Pentymal tabl. Askorbinsyra tabl. 0,3 g Kaliumklorid tabl. 1 g AD-vitamin droppar Hexavitamin sirap Papaverin tabl. 40 mg Meprobamat 0,4 g

Huvudvärkstabl.

1,5 1,3 0,8 0,5 0,4 0,4 0,4 0,4 0,3 0,3 6,3

»

Vitaminprep Sömnmedel Vitaminprep Elektrolyttillförsel Vitaminprep Vitaminprep Spasmolytikum Lugnande medel Summa

1 Från ACO uppges att företaget beträffande samtliga ovan angivna preparat bedrivit ett utvecklingsarbete.

S. Vitrum Preparat

Preparattyp

Insulin Aminosol

Medel mot sockersjuka Äggvitehaltig näringslösning för injektion Hormonpreparat Fetthaltig näringslösning för injektion Laxermedel Summa

Heparin Intralipid Clysmol

52 Försäljn. mkr

Patentskydd

2,4

Patent 1955/57

2,1 1,3

Patent 1956 Eget FoU

0,8 0,6 7,2

Patent 1960 Eget FoU

och

licensavtal

SOU 1969: 36

Tabell 3:14. Ett antal utländska företags värdemässigt viktigaste preparat på den svenska marknaden år 1964. Preparattyp

Försäljn. mkr

Patentskydd och licensavtal

1. Geigy Hygroton Tanderil Sterosan Tofranil Butazolidin S:a för Geigy

Urindrivande medel Smärtstillande medel Medel mot tarminfektion Psykofarmakon Analgetikum

5,4 3,2 1,8 1,8 1,8

Patent 1954 Patent 1959 Patent 1947 Patent 1951 Patent 1951

2. Roche Librium Valium Madribon Redoxon Saridon S:a för Roche

Psykofarmakon Psykofarmakon Sulfapreparat Askorbinsyrapreparat Huvudvärkspreparat

3. Merck, Sharp & Dohme (MSD) Aldomet Dichlotride K Tryptizol Clotride Arämine S:a för MSD

Blodtryckssänkande medel Urindrivande medel Psykofarmakon Urindrivande medel Blodtrycksstegrande medel

Företag och Preparat 1

4. Ciba Esidrex Entero-Vioform Apresolin Adelphin Ismelin

14,0 Patent 1960 Patent 1960 Patent 1958 Patent Patent 1936

12,0

3,8 3,3 2,2 1,0 0,5

Patent 1963 Eget FoU Eget FoU Patent 1959 Eget FoU

10,8

Urindrivande medel Medel mot tarminfektioner Medel mot blodtryckssjukdomar Urindrivande medel Medel mot blodtryckssjukdomar

1,7 1,2

Patent 1958 Patent 1899

1,0 0,8

Patent 1946 Eget FoU

0,7

Patent 1959

5,4

S:a för Ciba 5. Pfizer Diabines Terramycin Renese Terracortril Ficortril S:a för Pfizer

Medel mot sockersjuka Antibiotika Urindrivande medel Kortisonpreparat Kortisonpreparat

6. Sandoz Cedilanid Mallorol Bellergal Pursennid Bellergal retardum S:a för Sandoz

Medel vid hjärtsvaghet Psykofarmakon Psykofarmakon Laxermedel Psykofarmakon

SOU 1969: 36

9,1 0,9 0,7 0,7 0,6

2,8 2,3 1,4 1,3 1,2

Licensavtal 1960 med Hoechst Patent ca 1949 Patent Patent Patent

9,0

3,4 2,0 0,8 0,7 0,6

Eget FoU Patent 1964/65 Patent 1943

7,5

1.IC1 Synalar(salva) Fluothane Synalar(kräm) Mylepsin(tabl) Fulcin N S:a för ICI 8. Sc her ing AG Urografin Anovlar Scheriproct Scheritonikum Primodian/ Duogynon S:a för Schering 9. Boehringerl lngelheim Persantin Buscopan comp. Effontil Dulcolax Buscopan S:a för Boeh.Ing. 10. Lederle Diamox Ledermycin Ledercort Aureomycin Varidase S:a för Lederle 11. Novo Insulin lente Trypure spray pulver Insulin semilente Streptocillin för inj.vet. Fenoxypen drag. S:a för Novo

54 Medel mot hudsjukdomar Narkosmedel Medel mot hudsjukdomar Medel mot epilepsi Antibiotikum

4,1 1,5 1,0 0,6 0,3 7,5

Licensavtal 1961 med Syntex Patent 1957 Licensavtal 1961 med Syntex Patent 1952 Eget FoU

Röntgenkontrastmedel Preventivpiller Medel mot hemorrojder Vitaminpreparat

1,6 1,4 0,5 0,3

Patent 1963 Patent 1961 Eget FoU Eget FoU

Preventivpiller

0,2 4,0

Patent 1961

1,2

Patent 1958

0,8

Eget FoU

0,7 0,7 0,5 3,9

Eget FoU Eget FoU Eget FoU

Urindrivande medel Antibiotikum Kortisonpreparat Antibiotikum Diagnostiskt preparat

1,3 0,9 0,6 0,2 0,1 3,1

Patent 1949 Patent 1960 Patent 1954 Patent 1947

Medel mot sockersjuka

2,1

Patent 1950, 1951, 1953/54 och 1959

Trypsin Medel mot sockersjuka

0,4 0,2

Licensavtal 1958 med Armour Patent 1951

Antibiotikum Antibiotikum

0,2 0,1 3,0

Patent 1962 Eget FoU

Medel mot kronisk koronariminsufficiens Spasmolytikum och analgetikum Cirkulationsstimulerande medel Laxermedel Spasmolytikum

SOU 1969: 36

4 Marknader och konkurrensbetingelser

tions- och reklaminsatser är de dominerande konkurrensmedlen. Konkurrensförhållandena framstår som relativt likartade i de flesta industriländer, vilket är naturligt med tanke på det omfattande internationella utbytet av varor och forskningsresultat (t. ex. via licensgivning). En undersökning av konkurrensförhållandena måste inriktas på att belysa resursallokeringen inte endast på produktionssidan utan också vad gäller de stora insatserna för forskning-utvecklingsarbete resp. information-reklam. Läkemedelsproduktionen i olika länder har under de senaste årtiondena expanderat i mycket snabb takt. Samtidigt har en genomgripande förändring skett i branschstruktur och produktionsinriktning. Ännu på 1930-talet omfattade produktionen relativt få, standardiserade produkter. Apotekens tillverkning utgjorde en mycket hög andel, och även privata företags tillverkning av farmacevtiska specialiteter bedrevs i allmänhet i liten skala. Hög koncentrationsgrad och höga etableringshinder är således sena företeelser i läkemedelsindustrin. Detsamma gäller om det internationella varuoch licensutbytet; importberoendet var fram till slutet av 1940-talet obetydligt i de flesta länder. 4.1 Strukturöversikt Framväxten av en koncentrerad och Mycket schematiskt kan läkemedelsindustrin forskningsintensiv industri på läkemedelskarakteriseras som en oligopolistisk bransch, området synes i stor utsträckning ha initiedär utveckling av nya produkter, informa- rats av ett antal viktiga produktinnovatio-

De följande kapitlen (4-9) är avsedda att belysa konkurrensförhållandena på läkemedelsområdet och marknadernas funktionssätt. Framställningen baseras på en tämligen omfattande insamling av data rörande försäljning, priser, kostnader och vinster. Det måste dock redan här framhållas, att materialet på flera viktiga punkter medger endast begränsade slutsatser. Branschen uppvisar relativt komplicerade strukturella förhållanden, och konkurrensförutsättningarna på enskilda marknader ändras ofta snabbt genom introduktion av nya produkter. Det rör sig här i allmänhet inte om företeelser, som återfinns enbart på läkemedelsområdet; snarare får branschen ses som representant för ett antal »innovationsindustrier». Förutsättningarna för en branschbeskrivning, och särskilt för utnyttjande av olika slags strukturdata, skiljer sig dock på en del punkter från dem som gällt för utredningens tidigare branschstudier. Det kan därför vara motiverat att inledningsvis ge en mycket översiktlig och delvis tentativ beskrivning av branschen i syfte att belysa tolkningsmöjligheter och begränsningar i fråga om det material, som presenteras i det följande.

SOU 1969: 36

ner under 1940-talet. Som exempel har anförts tillkomsten av de tidiga antibiotikapreparaten. 1 Dessa preparat var inte patentskyddade, och inga etableringshinder av betydelse förelåg. Den snabba efterfrågeökningen medförde en omfattande nyetablering, stor överkapacitet och en mycket kraftig priskonkurrens, som torde ha medfört förluster för många företag. Introduktion av nya läkemedel kom härigenom att betraktas som en mycket riskfylld verksamhet, företagsekonomiskt sett. Strävan att reducera riskinslagen synes ha utgjort ett huvudmotiv för de omläggningar, som därefter skett i större företags produktpolitik. Det mest påtagliga inslaget i de stora läkemedelsföretagens politik under efterkrigstiden har varit en synnerligen omfattande lansering av nya preparat. Produktinnovationerna spänner över ett brett register från nya läkemedel, som möjliggör radikalt ändrade terapiformer, till marginella förändringar av existerande preparat. Denna produktpolitik har medfört att väsentligt ökade utgifter blivit nödvändiga dels för forsknings- och utvecklingsarbete inom företagen, dels för information och reklam i samband med lanseringen. Samtidigt har den emellertid givit upphov till en radikalt förändrad marknadsbild där företagen för viss tid uppnår relativt väl skyddade marknadspositioner för sina nya produkter. Den tidigare dominerande konkurrensformen med betydande priskonkurrens på marknader med standardiserade produkter är nu ovanlig på läkemedelsområdet. Hög produktförnyelsetakt och därmed följande produktdifferentiering innebär ett skydd för de etablerade företagens marknadspositioner via etableringshinder på både bransch- och marknadsnivå. För etablering av nya företag i branschen i en skala, som påverkar konkurrenssituationen, krävs numera relativt stora finansiella resurser. Avgörande är här de starkt ökade kostnader, som krävs för utveckling och introduktion på marknaden av nya preparat. Läkemedelsindustrin som helhet har därigenom alltmer kommit att domineras av ett antal 56

Tabell 4:1. Andelar av läkemedelsförsäljningen för de största säljarna(procent) USA år 19581

Sverige år 1964'

de tre största säljarna 20 34 » sju » » 41 49 » femton » » 61 61 1 Källa: W. Comanor, a.a. 2 ACO och Vitrum har här räknats som en koncern; om också apoteksberedningarna inräknas i denna, stiger andelen för de tre största till 43 %. storföretag, de flesta med internationell verksamhet. Särskilt i U.S.A. och Västtyskland rör det sig i flera fall om koncerner inom kemisk och kemisk-teknisk industri, som etablerat sig på läkemedelsområdet. De största svenska tillverkarna är däremot ursprungligen rena läkemedelsföretag (med undantag för Bofors) vilka först på senare tid utvidgat sin verksamhet till andra delar av det kemisk-tekniska området. De oligopolistiska inslagen i branschstrukturen illustreras av följande översiktsdata för de amerikanska och den svenska läkemedelsmarknaderna. Koncentrationstalen i tabell 4: 1 säger givetvis ingenting om marknadskoncentration i egentlig mening. Läkemedelsindustrin är sammansatt av ett mycket stort antal mer eller mindre klart avgränsade marknader. Strömmen av produktinnovationer under efterkrigstiden har medfört, att antalet marknader starkt ökat, samtidigt som differentieringen bland likartade preparat gör marknadsbilden svåröverskådlig. Huvuddelen av detta kapitel ägnas åt ett försök att karakterisera struktur och konkurrensbetingelser på olika marknader. För företagen innebär uppsplittringen på marknadssidan ett skydd mot priskonkurrens. Differentieringen ger i många fall det enskilda preparatet en »egen» marknad, där konkurrensen från existerande preparat är obetydlig. Samtidigt innebär emellertid på1 Den här skisserade händelseutvecklingen gäller i första hand den amerikanska marknaden. En i huvudsak parallell utveckling synes dock ha förekommit i de europeiska producentländerna.

SOU 1969: 36

gående forsknings- och utvecklingsarbete alltid ett hot mot existerande preparats marknadspositioner. I branscher av denna typ kan man vänta sig att enskilda produkter vid en tidpunkt har mycket höga marknadsandelar (ofta monopolställning), men att andelarna lätt förskjuts mycket kraftigt. En översiktlig bild av hur nylanserade preparats positioner förändras över tiden kan erhållas från följande sammanställning, hämtad från W. Comanors undersökning av den amerikanska läkemedelsindustrin. 1 I tabellen anges för varje år andelar av den totala läkemedelsförsäljningen för preparat med olika introduktionsår. Motsvarande data för den svenska marknaden saknas, men bilden torde i stort vara likartad. Som framgår av tabellen nådde försäljningsandelen i flertalet fall sin högsta nivå ett till två år efter lanseringen och avtog därefter, i allmänhet i tämligen snabb takt. Givetvis föreligger mycket stora variationer mellan olika preparat. Den genomsnittliga livslängden för läkemedel uppges i Sverige ligga omkring tio år. Vissa data om förändringar i olika preparats marknadspositioner presenteras i slutet av detta kapitel. Den snabba utbytestakten för olika preparat betyder inte nödvändigtvis att företagens marknadspositioner är osäkra, dvs. att den potentiella konkurrensen från andra läkemedelsföretag är stark på enskilda marknader. I stället torde etableringshindren

ofta vara betydande också pä marknadsnivån; förskjutningarna i marknadsandelar mellan preparat sker ofta inom de dominerande företagen. Detta beror delvis på att läkemedelsområdet numera utgör ett mycket stort forskningsfält, och att de enskilda företagen alltmer valt att koncentrera sina större forskningsprojekt till ett fåtal delområden. 2 Antalet potentiella konkurrenter kan därför vara relativt begränsat. Möjligheterna till etablering i »närheten» är begränsade genom patent. Även om sådana absoluta hinder inte föreligger kan en framgångsrik inbrytning på marknaden kräva alltför stora introduktionskostnader, förutsatt att det nya preparatet inte utgör en mycket påtaglig förbättring, jämfört med de existerande. Patentlagstiftningens inverkan har givetvis stort intresse vid en undersökning av konkurrensbetingelserna på forskningsintensiva varuområden. Patent innebär ett institutionellt skydd mot sådan konkurrens, som baseras på imitation av en uppfinnares produkter eller metoder. Patentlagstiftningen motiveras av en strävan att stärka incitamenten för forskning och lansering av tekniska nyheter, samtidigt som den avser att göra forskningsresultaten offentliga och "till— 1 W. Comanor, sid. 376. »Research and Competitive Product Differentiation on the Pharmaceutical Industry in the United States», Economica 1969. * En översikt över olika företags forskningsinriktning ges i kapitel 6 nedan.

Tabell 4:2. Försäljning i USA av läkemedel, fördelad efter lanseringsår Andel av försäljningen, procent Produkternas lanseringsår

1952 1953

10,5

4,7

7,1 7,2

16,8

16,7

15,1

4,6

1960 1959 1958 1957 1956 1955 1954 1953 1952 1951 Före 1951

10,1

9,0 5,4 9,5 1,6

7,3

5,8

9,0

8,4

7,7

15,9 10,8

11,4 10,2

10,2

7,2 4,0 0,6

8,8 5,8 3,1 0,6

6,6 8,2 8,1 4,7 2,9 0,6

16,0

13,7 14,8

18,7 12,8 12,1

7,7 1,1

6,1 0,8

4,8 0,7

9,8 4,4 0,6

7,4

Totalt S O U 1969: 36

1,1

4,6 1,7

98,9

93,7

83,5

67,9

55,6

45,1

39,5

36,7

32,8

31,4

gängliga för utnyttjande av andra forskare. Avvägningen msllan incitaments- och konkurrensbegränsningseffekter innebär givetvis problem vad gäller resursallokeringen. Dessa problem kommer att behandlas i utredningens avslutands kapitel. Konkurrensen på läkemedelsmarknaderna kan sålsdes sägas försiggå på två nivåer. Konkurrens mellan existerande preparat kan drivas med hjälp av prissättning och reklaminsatser. Betingelserna för sådan konkurrens på olika marknader kan i viss utsträckning belysas med strukturdata av gängse typ (marknadsandelar etc.). Koncentrationsgraden framstår oftast som mycket hög; man registrerar monopol- och starkt koncentrerade oligopolsituationer. De relativa marknadspositionerna mellan existerande produkter är i allmänhet fastlåsta, och försök att uppnå påtagliga förändringar genom aktiv priskonkurrens eller reklamkampanjer är ovanliga. Den viktigaste och mest resurskrävande konkurrensen uppkommer i stället i samband med lansering av nya preparat. Konkurrensmedlen är här av investeringskaraktär; de utgörs av forsknings- och utvecklingsarbete samt av de ofta mycket stora resursinsatser på informations- och reklamsidan, som görs vid lanssringen. Betingelserna för denna konkurrens kan givetvis inte belysas med marknadsandelar och liknande mått, vilka ju endast i efterhand registrerar resultatet av företagens åtgärder. Viktiga bestämningsfaktorer kan antas vara företagens forskningsresurser på det aktuella området, patentsituationen och de resurser företagen förfogar över på försäljningssidan. Man kan med viss förenkling - gränserna är naturligtvis inte alltid skarpa - tala om tre slags lanseringar av nya preparat: 1. Nya läkemedel, som är (eller i varje fall uppfattas som) klart överlägsna tillgängliga alternativ för vissa behandlingsformer. Detta innebär, att det nya läkemedlet bildar en ny marknad eller snabbt kan uppnå dominerande ställning på en existerande marknad. 2. S. k. me-too-preparat, som uppvisar 58

mindre avvikelser från dem som redan finns på marknaden. Tillflödet av sådana preparat, delvis via de etablerade säljarnas utvecklingsarbete, delvis genom nyetablering, g3r upphov till en hög grad av produktdifferentiering på många läkemedelsmarknader. 3. Synonympreparat, dvs. produkter som från användningssynpunkt uppfattas som helt eller nästan helt utbytbara mot de existerande. 1 För en framgångsrik lansering krävs här normalt aktiv priskonkurrens. Introduktion av helt nya läkemedel är i allmänhet resultatet av större forskningsprojekt, även om det finns exempel på ett utvecklingsarbete kring existerande produkter som gett upphov till viktiga (och oväntade) upptakter av nya läkemedel. Eftersom forskningsprojekten kräver stora resursinsatser över lång tid, är denna typ av etablering numera i huvudsak förbehållen de större företagen. Förutsättningarna för att erhålla effektivt patentskydd kan antas ha betydelse för benägenheten att satsa på detta slags projekt och för forskningens inriktning. Även i frånvaro av patentskydd, synes dock innovationen ofta kunna behålla sin dominerande ställning på marknaden för lång tid, beroende på sitt försprång i tekniskt avseende eller på marknadsmässiga vinster av en tidig lansering. Lansering av »me-too-preparat» baseras i allmänhet på företagens utvecklingsarbete kring existerande läkemedel. Sådant utvecklingsarbete bedrivs i stor utsträckning inom de företag, som redan har en stark ställning på marknaden i fråga. Deras lanseringar får ses som ett viktigt inslag i den fåtalskonkurrens, som utmärker flertalet marknader. Även små förbättringar kan förutsättas i kombination med stora satsningar på information och reklam, påtagligt stärka ett företags marknadsposition och därigenom ge god lönsamhet, särskilt som efterfrågans 1 Termen synonympreparat förekommer i flera betydelser. Den vanligaste synes vara kemiskt ekvivalenta preparat, vilken terminologi också kommer att användas i det följande. Kemiskt ekvivalenta preparat kan skilja sig åt m. a. p. andra ekvivalenskriterier i jmf. nedan, sid. 59.

SOU 1969: 36

priskänslighet oftast är mycket låg. Produkt- ring i kombination med stora informationsdifferentiering kan också utgå från en dif- och reklaminsatser i introduktionsskedet blir ferentierad efterfrågan, varvid de nya pre- därmed de centrala konkurrensmedlen. Resursfördelningen mellan å ena sidan paratens utformning anpassas efter speciella behandlingssituationer eller patientgrupper stora forskningsprojekt, avsedda att ge uppinom marknaden. 1 De större företagen salu- hov till helt nya behandlingsformer eller för ofta samtidigt ett betydande antal nära- mycket påtagliga förbättringar, och å andra liggande preparat på »sina» marknader, ett sidan produktutveckling med sikte på proförhållande som behandlas mer ingående duktdifferentiering är givetvis ett centralt allokeringsproblem. Detta kompliceras av i avsnitt 4.2 nedan. den resursåtgång för aktiv försäljning som Företagens utvecklingsarbete på områden, där de genomfört framgångsrika lansering- sammanhänger med produktdifferentieringen. En beskrivning av de svenska företaar, får delvis ses som ett medel att skydda gens forskningsinriktning ges i kapitel 6, uppnådda marknadspositioner mot nyetableoch det samhällsekonomiska resursfördelringshot. Omfattningen och inriktningen hos ningsproblemet diskuteras i utredningens avdenna »skyddsforskning» påverkas av paslutande kapitel. tentsituationen. Om företaget har produktEn helt annan etableringssituation förepatent härrör den potentiella konkurrensen ligger i fråga om synonympreparat. Sådan under patentets löptid från konkurrenternas utveckling av andra produkter (i all- etablering är möjlig, exempelvis om föremänhet sådana med annan kemisk samman- taget har funnit en ny produktionsmetod och därigenom kan kringgå ett metodpatent. sättning), som kan komma att ersätta den Vanligen rör det sig dock om produktomegna produkten. Vid metodpatent måste råden, där patent utgått eller där de exhänsyn också tas till konkurrenternas möjisterande preparaten inte kunnat patentskydligheter att få fram samma produkt via nya das. Ett villkor för framgångsrik lansering metoder (vilka eventuellt också kan patentär här, att säljaren kan övertyga beslutsfatskyddas). För att undvika sådana »kringtarna på köparsidan (dvs. läkare eller kongångspatent» bedriver företagen en systesumenter) om att preparatet faktiskt är likmatisk forskning rörande olika framställningsprocesser för sina viktigare preparat värdigt med konkurrenternas produkter. Frågan om sådan s. k. klinisk ekvivalens och skaffar sig ofta en serie patent, avinom olika grupper av preparat (i första seende olika processer. Även om resultatet hand sådana med samma kemiska sammankan bli att effektivare produktionsmetoder sättning) har under senare år varit föremål framkommer, är detta ett sekundärt motiv för stort intresse. Den har ett betydande i sammanhanget. Vid produktpatent kan samhällsekonomiskt intresse beroende på de detta slags forskning antas ha låg prioritet stora prisskillnader, som ofta föreligger melför företagen, då framställningskostnaderna i allmänhet utgör en liten andel av to- lan kemiskt ekvivalenta preparat. I motsats till vad som gäller beträffande »me-too-pretalkostnaderna och då prissänkningar utgör parat», kan nämligen här priskonkurrens anett föga effektivt konkurrensmedel. tas spela stor roll vid lanseringen. De akDen låga priskänsligheten - vad avser båtuella säljarna - i USA ett stort antal relade den allmänna prisnivån på en marknad tivt små företag, i Sverige bl. a. apotekens och prisrelationerna mellan preparat - bedistriktslaboratorier (ACO) - arbetar med stämmer också i hög grad betingelserna för relativt låga kostnader på både forskningsnyetablering av företag på marknaden. Vid lansering av ett »me-too-preparat» är det av stor vikt att söka belägga att produkten uppvisar medicinska fördelar, jämfört med etablerade produkter, åtminstone för vissa segment av marknaden. ProduktdifferentieSOU 1969: 36

1 Gränser mellan produktdifferentiering inom en marknad och uppdelning på flera marknader är här liksom i andra branscher ofta svåra att fastlägga. Beträffande de indelningsgrunder som använts för den följande statistiska redovisningen hänvisas till avsnitt 4.2 och till bilaga 1.

och försäljningssidan, och priserna sätts ofta väsentligt under originalpreparatens. Frågan om olika grader av utbytbarhet mellan preparat är av betydelse för en bedömning av rådande prisrelationer. En genomgång av problemområdet har gjorts av den amerikanska Nelsonkommittén, där exempelvis effekterna av skillnader i fysikaliska egenskaper för preparatens resorberbarhet belysts. Indelningen i marknader och beskrivningen av marknadsstrukturen i det följande baseras däremot inte på bedömningar rörande ekvivalens utan på en genomgång av vilka preparat, som faktiskt används på samma indikationer. Denna genomgång redovisas i bilaga 1. Den understryker, att klassificeringen är långt ifrån problemfri, både vad gäller indelning i marknader och fastställande av produktdifferentieringens omfattning inom respektive marknad. Som framgått av den tidigare diskussionen är »statiska» strukturdata svårtolkade också därför att de endast ger en ögonblicksbild i ett tidsförlopp, där förändringar ofta sker snabbt beroende på produktinnovationer. Den strukturbild, som erhålls från en viss uppsättning marknadsandelar för ett år, kan sålunda avspegla helt olika faser i ett utvecklingsförlopp och helt olika konkurrensbetingelser. I någon mån belyses förändringarna över tiden av de i slutet av detta kapitel redovisade jämförelserna mellan åren 1958 och 1964 m. a. p. preparats och företags andelar av försäljningen på olika marknader. De uppgifter om prisförändringar, bl. a. i samband med introduktion av nya preparat, som presenteras i nästa kapitel, ger också vissa upplysningar om konkurrenssituationens förändringar. Det har däremot inte varit möjligt att genomföra en i egentlig mening dynamisk analys av konkurrensen och den strukturella utvecklingen på läkemedelsmarknaderna. En avgörande svårighet är att de för etableringskonkurrensen avgörande resursinsatserna för forskning och produktutveckling resp. för information och reklam i allmänhet inte kunnat särredovisas på projektnivå. Motsvarande begränsning föreligger i 60

fråga om lönsamhetsredovisningen. Redogörelsen i dessa avsnitt (kapitlen 6-9) är därför relativt översiktlig och beskrivningen av de mer långsiktiga konkurrensaspekterna mindre detaljerad än som vore önskvärt. Särskilt i forskningskapitlet har dock försök gjorts att med en serie »case-studies» illustrera konkurrensbetingelser och resursallokering m. a. p. företagens långsiktiga planering.

4.2 Koncentrationsgrad

4.2.1 Säljarkoncentrationen på svenska läkemedelsmarknader Vid analys av konkurrensförhållandena pä en marknad är ett naturligt första steg att kartlägga marknadsstrukturen. Härvid är det otillräckligt att enbart inhämta uppgifter om totala antalet säljare på en marknad. Om det exempelvis finns fem säljare på en marknad kan, när en säljare har 95 procent av marknaden, konkurrensförhållandena förväntas vara annorlunda än när marknaden är jämnt fördelad mellan de fem säljarna. I det första fallet bör konkurrensförhållandena ligga nära vad som gäller för en monopolmarknad. I det andra fallet föreligger en oligopolmarknad, vars konkurrensförhållanden sannolikt avviker betydligt från monopolmarknadens. Vid kartläggning av marknadsstrukturen är det därför nödvändigt att även belysa försäljningens relativa fördelning på de olika säljarna. Det skulle ha inneburit en alltför krävande uppgift att undersöka marknadsstrukturen för samtliga i Sverige förekommande läkemedel. Istället har ett urval gjorts, varvid eftersträvats att så långt möjligt uppfylla följande kriterier: a) de försäljningsmässigt viktigaste läkemedelsgrupperna skall vara representerade, b) svenska företags läkemedel med stor utlandsförsäljning skall vara representerade. Undersökningen avser två år - 1958 och 1964. Urvalet omfattar 61 procent av den totala läkemedelsförsäljningen i Sverige år 1958 och 73 procent år 1964. SOU 1969: 36

I bilaga 1 lämnas en detaljerad redogö-, relse för undersökningens genomförande, gjorda definitioner samt undersökningsresultat. I detta kapitel presenteras endast huvudresultaten. För att kunna studera marknadsstrukturen måste förekommande läkemedel först fördelas på marknader, som definierats så klart som möjligt. Utgångspunkten för en avgränsning av läkemedel i olika marknader måste i praktiken bli en indelning i olika användnings- eller indikationsområden. Sedan indikationsområdena finfördelats så långt som de av utredningen anlitade experterna ansett vara praktiskt rimligt, har en viss grupp av läkemedel hänförts till samma marknad om dessa faktiskt används i samma sorts fall. Denna bedömning av praxis har gjorts av utredningens experter. I flertalet fall har det utifrån den gjorda marknadsindelningen varit lätt att avgöra till vilken marknad ett läkemedel bör föras. Det förekommer att ett preparat har mer än ett användningsområde. Sådana preparat har hänförts till den marknad, som bedömts vara den huvudsakliga marknaden. Det förekommer också att en grupp preparat samtliga konkurrerar med varandra i en viss sorts fall, medan de i andra fall konkurrerar sinsemellan i mindre grupper. Beträffande >ådana preparat redovisas i bilaga 1 två alternativa marknadsfördelningar. I föreliggande kapitel redovisas med ett undantag endast det alternativet där hela försäljningen fördelats på de mindre marknaderna. I en del fall har även administrationssättet (exempelvis insprutning kontra intagning) sådan betydelse att det motiverar indelning i särskilda marknader. Även den tillförda mängden läkemedel kan påverka användningen och därmed marknadsindelningen. Således kan en bestämd gräns normalt dras mellan preparat för barn och preparat för vuxna. För de undersökta marknaderna på läkemedelsområdet lämnas i det följande uppgifter om marknadens storlek (omsättningen), antal säljare, samt marknadsandelarna för största säljaren, två största säljarna och fyra största säljarna. I förekommande SOU 1969: 36

fall har koncernen använts som företagsenhet. Detaljerade uppgifter för varje företag och marknad återfinns i bilaga 1. Såsom framgår av tabsll 4: 3 fanns på de 88 marknaderna år 1964 genomsnittligt sex säljare. På tolv av marknaderna fanns en enda säljare. I medeltal var marknadsandelen för största säljaren 66 procent, för de två största säljarna tillsammans 80 procent och för de fyra största säljarna tillsammans 91 procent. Motsvarande marknadsandelar år 1958 var ungefär lika stora. Säljarkoncentrationen under de båda åren måste betecknas som mycket hög. Inte oväntat föreligger det en positiv korrelation mellan marknadens storlek och det genomsnittliga antalet säljare. Vidare finns det en negativ korrelation mellan marknadens storlek och största säljarens marknadsandel. Samma korrelation föreligger mellan marknadens storlek samt de två resp. fyra största säljarnas marknadsandel men är något svagare. I tabell 4: 4 redovisas hur marknaderna fördelar sig med avseende på största säljarens samt två största säljarnas sammanlagda marknadsandel 1958 och 1964. Sistnämnda år hade största säljaren 70 procent eller mer av marknaden i 40 av de 88 fallen. De två största säljarnas sammanlagda marknadsandel uppgick till 70 procent eller mer på 62 av de 88 marknaderna. Endast på tre marknader var andelen lägre än 50 procent. Marknader med endast en eller två säljare är företrädesvis försäljningsmässigt små marknader. Vid sidan av tabellen kan nämnas att det fanns ingen marknad 1958 eller 1964 där de fyra största säljarna hade lägre sammanlagd marknadsandel än 62 procent. För att skapa bättre överblick har de undersökta marknaderna sammanförts i operationellt definierade grupper enligt följande. a) monopol: största säljarens marknadsandel är 90-100 procent. b) duopol: två största säljarnas sammanlagda marknadsandel är 90-100 procent. c) mycket hög oligopolgrad: tre eller fyra största säljarnas sammanlagda marknads61

Tabell 4:3. Marknader fördelade enligt storlek, antal säljare och koncentrationsgrad år 1958 och 19641 A. 1958 Marknadernas storlek. mkr AIP

Genomsnitt!, markn.andel (%)för: Antal Största Antal Antal marknader antal före- Genom marknader marknadei Två största Fyrastörst. av vidkommande snittl. med en med mindi säljarna säljarna stående säljare på antal enda än fyra Största tillsamtillsam2 storlek en markn. säljare säljare säljare säljaren mans mans 3

-0,9 1,0-1,9 2,0-3,9 4,0-5,9 6,0-

38 15 13 5 2

10 16 12 15 12

3,9 6,5 7,2 9,0 9,0

Totalt

73*

22 24 23 10 9 88

6 1

18 3

— — —

— — —

69 69 54 48 44

86 84 76 69 72

95 88 91 90 92

5,5

11 21 16 19 15

4,1 4,9 6,7 10,2 9,6

6 1 3 1 1

11 14 6 2 1

76 70 63 56 52

83 87 76 73 70

93 91 91 90 92

6,3

91 B. 1964 -0,9 1,0-1,9 2,0-3,9 4,0-5,9 6,0Totalt

1 Alla medeltal är ovägda medeltal. 2 Beräknat för marknader med minst två säljare. 3

Beräknat för marknader med minst fyra säljare. * Av de undersökta 88 marknaderna fanns 15 stycken ej år 1958.

Tabell 4:4. Marknader fördelade efter storlek samt största resp. två största företagens marknadsandel 1958 och 1964 A. 1958

storlek, mkr AIP

Antal marknader där största foretagets andel ar % 90705019100 99 89 69 49

-0,9 1,0-1,9 2,0-3,9 4,0-5,9 6,0-

7 2

5 2 1 —

3 2 2 1

14 5 5

—

—

9 4 5 4 1

— — — Totalt

Antal marknader där de sammar lagda två största företagens andel ar %l 100

3049 Summa antal marknader

16 5 1

4 5 3

— —

— —

12 2 5 2 1

6 2 3 3 1

4 4 5 3 2

4 7 9 5 5

10 9 6 1 1

2 6 2 1

—

6 4 6 5 3

4 4 7 3 5

—

22 24 23 10 9

—

1 1

—

38 15 13 5 2 73

B. 1964 -0,9 1,0-1,9 2,0-3,9 4,0-5,9 6,0Totalt

2 6 2

6 1 4 1 1

— —

6 6 3 1 1

_ 1 2

1 Det bör observeras, att på ett fåtal marknader förekommer endast en säljare, vilka marknader inräknats i kolumn under 100 procent. 62

SOU 1969: 36

andel är 90-100 procent. d) hög oligopolgrad: fyra största säljarnas sammanlagda marknadsandel är 6 2 89 procent. 1 Det bör understrykas att termerna monopol, duopol etc. här och i det följande endast används i sin analytiska betydelse. De är därför inte uttryck för några värderingar. (För ds normativa aspekterna hänvisas till kapitel 10.) I tabell 4: 5 har marknaderna fördelats efter två alternativa indelningsgrunder som kan sägas ge maximi- och minimimått på koncentrationsgraden. Tabell 4: 5 A baseras på en indelning i mindre marknader (indelningsgrund 1) samt tabell 4: 5 B på en indelning i »storgrupper» (indelningsgrund 2), vilka redovisas och kommenteras närmare i bilaga 1.

Av tabell 4: 5 A framgår att fåtalskonkurrens (oligopol) är den dominerande marknadsformen på läkemedelsområdet. Oligopol svarade år 1964 för 72 procent och år 1958 för 74 procent av den i materialet ingående försäljningen räknat efter värde. Av tabellen framgår också att andelen för monopol och duopol är högre beträffande antalet marknader än beträffande omsättningens storlek. Vid en jämförelse mellan tabellerna A och B framgår det att fåtalskonkurrensen är den dominerande marknadsformen på läkemedelsområdet räknat efter båda indelningsgrunderna. Som väntat ger dock de vidare marknadsavgränsningarna (indelningsgrund 2) en mindre andel under monopol, 1

Lägre andel än 62 procent förekommer ej.

Tabell 4:5. Undersökta marknader fördelade enligt marknadsformen år 1958 och 1964 A. Indelningsgrund 1. Omsättning

Antal marknader

1958 Marknadsform

Absoluta tal st

%-fördelning

Absoluta tal st

%-fördelning

Absoluta tal mkr

%-fördelning

Absoluta tal mkr

%-fördelning

9 Monopol Duopol Mycket hög oligopolgrad Hög oligopolgrad

17 16

23 22

23 15

26 17

15,0 16,0

13 13

50,7 23,0

19 9

26 14

36 19

34 16

39 18

46,5 41,7

39 35

135,0 55,4

51 21

119,1

264,1

100 Summa B. Indelningsgrund 2.

Omsättning

Antal marknader

Marknadsform Monopol Duopol Mycket hög oligopolgrad Hög oligopolgrad Summa

SOU 1969: 36

1958 Absoluta tal st

%-fördelning

Absoluta tal st

%-fördelning

Absoluta tal mkr

% fördelning

Absoluta tal mkr

%-fördelning

11 15

18 24

16 12

22 17

7,7 14,9

6 13

30,2 18,6

11 7

24 12

39 19

26 17

37 24

50,4 46,5

42 39

116,2 99,4

44 38

119,4

264,4

Tabell 4:6. Större säljare på läkemedelsområdet i Sverige fördelade efter förekomst på olika marknader 1964

Säljare

Antal marknader där vidstående företag är säljare

Därav som säljare med rangordning

lägre än

1 Astrakoncernen Pharmacia Kabi1 Leo2 Ferrosan Bofors ACO Vitrum Övriga svenska företag Geigy Roche MSD Ciba Pfizer Sandoz ICI Schering AG 1 2

52 41 27 36 24 6 39 11 22 8 9 9 17 10 8 7

— — 5 5 1 2 1 4 3 1 1 3 2

7 10 2 5 6 3 6 1

— 3 2 1 1 2 2

—

6 6 4 8 1

3 6 1 5 3

—

—

— 3 1

— — 4

—

7 1 2

— 1 1 1 1

—

—

—

7 13 10 13 14 3 15 4 16 2 5 3 8 6 4 4 4

Inkluderar Recips försäljning. Inkluderar Mekos försäljning.

nämligen 11 procent jämfört med 19 procent (efter indelningsgrund 1) räknat efier värde år 1964, medan andelen under hög oligopolgrad på motsvarande sätt blir högre, nämligen 38 procent mot 21 procent räknat efter värde 1964. Resultaten av koncentrationsmätningarna på var och en av de studerade marknaderna redovisas i bilaga 1, tabell 2. I tabell 4 : 6 redovisas de större företagens förekomst på olika marknader. På 52 av de 88 studerade marknaderna år 1964 var Astrakoncernen representerad härav på 29 som största säljare. Pharmacia var representerad på 41 marknader och ACO på 39. Av de utländska läkemedelsföretagen förekom Ciba på det största antalet marknader (17 st). Tabellen utvisar att de utländska företagen vart för sig var koncentrerat på ett relativt begränsat antal marknader (dessa resultat överensstämmer med de i kapitel 3 redovisade resultaten). I beskrivningen av marknadsstrukturen har hittills hänsyn inte tagits till det faktum att flera självständiga säljare på en marknad kan vara licenstagare till en och samma patentinnehavare. I Sverige finns flera 64

29 6 10 5

exempel på marknader med dylik nonexklusiv licensgivning. Till de viktigare hör marknaderna för neuroleptika, psrorala antidiabetesmedel (en »storgrupps»marknad) samt semisyntetiska penicilliner vilkas säljarstruktur redovisas i tabell 4: 7. Såsom framgår av tabellen förekommer det att patentinnehavaren både själv säljer ett preparat och lämnar licenser till andra företag, så att dessa kan sälja på samma marknad. 1 1 Marknaderna för neuroleptika samt perorala antidiabetesmedel kan exemplifiera dels under vilka förhållanden non-exklusivlicensavtal kan tillkomma, dels vilka prismönster som kan uppkomma på dylika marknader. Neuroleptika. Den franska kemikoncernen Rhöne-Poulenc erhöll i början av femtiotalet patentskydd i bl. a. Sverige på klorpromazin. Leo fick i ett tidigt skede en non-exklusiv licens på klorpromazin för den nordiska marknaden. Rhöne-Poulenc är i Sverige även representerat genom sitt engelska dotterbolag May & Baker, som dock inte har erhållit mer än några procent av neuroleptikamarknaden. Leo fick ett viktigt försprång vid introduktionen av preparatet och hade år 1964 fortfarande en dominerande del av den svenska marknaden. Som ett viktigt motiv för Rhöne-Poulencs licensgivning till Leo anges ha varit dess intressen som råvaruleverantör. Vid tiden för licensavtalets

(Forts, pä nästa sida) SOU 1969: 36

Frågan om produktdifferentiering har beröts i inledningen till detta kapitel. Produktdifferentiering såsom den vanligen definieras i ekonomisk teori innebär att ett (Forts. fr. föreg. sida) tillkomst hade Leo jämte det danska systerföretaget Lundbeck i flera år köpt råvaror från Rhöne-Poulenc. Rhöne-Poulenc har sedan lång tid varit råvaruleverantör även för Astrakoncernen. Astrakoncernen har tidigare haft licenspreparat från Rhöne-Poulenc, bl. a. på prometazin. Astra framförde till Rhöne-Poulenc önskemål om licens på en substans, som var snarlik den som Leo hade fått på licens. På grund av Astrakoncernens stora råvaruinköp från Rhöne-Poulenc, ville man inom den franska koncernen om möjligt tillmötesgå Astras önskemål. Leo hade dock enligt en oskriven överenskommelse »the first choice» inom området. På Leo bedömdes den aktuella substansen inte kunna bli någon allvarligare konkurrent till Hibernal (Leos varumärke för klorpromazinpreparatet), eftersom den var svagare samt hade specialindikationer för patienter som utskrivits från mentalsjukhus. Leo medgav således, att Rhöne-Poulenc lämnade substansen på licens till Astra, som saluförde sitt preparat under varumärket Mopazin. Detta preparat har inte fått någon större försäljning. Dumex lanserade Klorpromex på marknaden utan licens från Rhöne-Poulenc. Diskussion fördes om huruvida Dumex gjort ett patentintrång, men företaget kunde styrka, att det baserade sin försäljning på ett ungerskt patent. En uppgörelse kom dock till stånd mellan Dumex och Rhöne-Poulenc i form av ett licensavtal. Prisnivån på klorpromazinpreparat har sedan lanseringen reducerats kraftigt i flera omgångar. En priskonkurrens från M & B och Dumex har lett till en stabilisering av prisnivån vid ett enhetligt lägre pris. Perorala antidiabetesmedel. Dessa preparat har tillkommit genom ett forskningssamarbete mellan Boehringer & Soehne och Hoechst Farbwerke. De försäljningsmässigt stora preparaten Diabines (Pfizer), Rastinon (Hoechst), Nadisan (Astra) och Artosina (Boehringer & Soehne) grundas på Boehringer & Soehnes ursprungspatent på carbutamid. Hoechst Farbwerke har patent på tolbutamid som uppges i vissa avseenden kollidera med Boehringers patent. Astra och Pfizer har non-exklusivlicenser från Boehringer & Soehne resp. Hoechst Farbwerke. (Det kan nämnas att Pfizer i USA förlorat ett patentmål inom området mot Hoechst.) Marknaden är högt koncentrerad. Den utmärks vidare av prisstelhet. Tre värdemässigt större preparat med identiskt samma substanser har dessutom saluförts till identiskt samma priser. Priset på Diabines har dock legat ca 50 procent över dessa priser och utgör således ett markant undantag från anpassningen till en gemensam prisnivå. SOU 1969: 36 5—914423

företag på en marknad genom varumärkesreklam, smärre skillnader i produkternas utformning m. m., medvetet söker minska beroendet av konkurrenternas prissättning. Vad gäller läkemedel kan konstateras att utrymme i och för sig finns för en sådan typ av produktdifferentiering. I vilken omfattning den faktiskt förekommer har utredningen inte kunnat ta ställning till. Med den marknadsindelning, som gjorts på grundval av olika läkemedels användningsområden, kan visserligen konstateras att alla preparat på en marknad inte alltid uppfattas som fullständigt likvärda och att därför i denna mening produktdifferentiering föreligger. Någon bestämd tolkning av karaktären av denna produktdifferentiering kan emellertid inte göras. I en del fall kan ett företag ha lanserat ett preparat, som är kemiskt ekvivalsnt med ett annat preparat, men som överraskande visat sig inte vara kliniskt ekvivalent (jmfr diskussionen i bilaga 1 av olika ekvivalensbegrepp). I andra fall kan på ett användningsområde ett nytt preparat innebära en påtaglig kvalitetsförbättring jämfört med existerande preparat, som dock till en del används även i fortsättningen på grund av trögheter i läkarnas förskrivningsvanor. I andra fall åter kan ett nytt preparat innebära en mycket marginell förbättring eller en närmare anpassning av utformningen till speciella behandlingssituationer. Värdet av sådan produktutveckling måste främst bedömas utifrån en analys av företagens resursfördelning och behandlas därför i kapitel 10. Flera mått kan väljas vid en undersökning av produktdifferentieringens omfattning. En av dessa är i vilken utsträckning samma säljare saluför flera produkter på en marknad. För de studerade läkemedelsmarknaderna lämnas vissa uppgifter härom i tabellerna 4: 8 och 4: 9. Såsom framgår av dessa tabeller saluför många säljare mer än en produkt på en given marknad. I åtskilliga fall saluförs fyra eller fler produkter. Det finns för de tre mest koncentrerade marknadsformerna ett visst positivt samband mellan säljarens rang-

Tabell 4:7. Exempel på preparat med non- exklusiv licensgivning Klorpromazin. Patentinnehavare: Rhöne-Poulenc. Säljare Varumärke Leo Hibernal M & B (dotterbolag till Rhöne-Poulenc) Largactil (eget patent) Dumex Klorpromex (framtvingad licens) Perorala antidiabetesmedel Patentinnehavare: Farbwerke Hoechst och Boehringer Mannheim Säljare Varumärke Hoechst Rastinon (eget patent) Hoechst Invenol (eget patent) Boehringer Mannheim Artosina (eget patent) Astra Nadisan (licens från Boehringer Mannheim) Pfizer Diabines (licens från Farbwerke Hoechst) 3. Semisyntetiska penicilliner. Patentinnehavare. Beecham Säljare Varumärke Astra Doktacillin Kabi Ampipenin (licens från Bristol som har licens från Beecham) Astra Belfacillin Astra Ekvacillin Astra Alfacillin Astra Cetacillin Pfizer Maxipen Kabi Micropenin Källa: AB Astra o;h AB Leo. Tabell 4:8. Säljare fördelade efter dels antal produkter sålda av samma säljare på en marknad, dels efter samma säljares försäljningsmässiga rangordning på samma marknad. Marknaderna studeras fördelade på olika marknadsformer åren 1958 och 1964. Inledande förklaring till tabellen. Tabellen läses som framgår av följande exempel. År 1964 fanns 15 marknader, som kännetecknades av duopol. På 10 av dessa marknader saluförde den största säljaren endast en produkt. På övriga duopolmarknader saluförde största säljaren i 2 fall 2 produkter, i 2 fall 3 produkter och i 1 fall 4 eller fler produkter. Den i storleksordning fjärde säljaren saluförde i inget fall mer än 1 produkt. Beträffande marknadsformen monopol bör observeras att termen avser de fall där största säljarens marknadsandel är minst 90 %. I åtskilliga fall finns därför två eller fler säljare på en monopolmarknad. A. Monopol År 1958. Antal marknader: 17 Antal produkter sålda på samma marknad av vidstående säljare

Säljare i rangordning efter försäljningsvärde på resp. marknad l:an 2:an 3:an 4:an

1 2 3 >4

10 7

10 Summa

66 År 1964. Antal marknader: 23 Antal produkter sålda på samma marknad av vidstående säljare

fg£™ } rangordnmg efter försäljningsvärde på resp. mal *nad l:an 2:an 3:an 4:an

1 2 3 >4

11 11 Summa

1 23

10 B. Duopol År 1958. Antal marknader: 16 1 2 3 2:4 Summa

10 3 — 3 16

8 7 1

8 1 1

6 1

5 4 1

5 År 1964. Antal marknader 15 1 2 3 ^4 Summa

10 2 2 1 15

8 2 2 3 15

SOU 1969: 36

en marknad fungerar som ett viktigt konkurrensmedel. Samtidigt bör det påpekas, att företag som lanserat originalpreparat på ett visst område kan ha kostnadsmässiga fördelar vid utvecklandet av produktvarianter avsedda för speciella patientgrupper.

Tabell 4:8. Forts. C. Mycket hög oligopolgrad År 1958. Antal marknader: 26 1 2 3 ^ 4 Summa

11 5 4 6

15 3 5 3

13 8 3 2

18 4 1 1

4.2.2 Säljarkoncentrationen på läkemedelsmarknader i USA.

År 1964. Antal marknader 34 1 2 3 2>4 Summa

16 7 5 6

20 9 3 2

21 4 6 3

24 4 2 2

32 D. Hög <iligopolgrad År 1958. Antal marknader : 74 1 2 3 ;>4 Summa

9 1 2 2

6 3 2 3

7 2 3 2

8 2 2 2

14 År 1964 Antal marknader : 16 1 2 3 ^ 4 Summa

4 3 5 4

9 2 2 3

12 2 1 1

11 1 3 1

ordning och förekomsten av mer än en produkt hos säljaren på resp. marknad. Den största säljaren säljer exempelvis oftare än den fjärde största mer än en produkt. Det förefaller som om skillnader i marknadsandelar delvis kan förklaras av skillnader i produktdifferentiering hos resp. säljare. Detta kan tyda på att ett brett sortiment inom

I den s. k. Kefauverkommitténs undersökning av den amerikanska läkemedelsindustrin ingår bl. a. en kartläggning av säljarkoncentrationen för ett urval läkemedelssubstanser 1 . Kartläggningen omfattar produktionen av 51 läkemedelssubstanser i USA år 1958. Dessa substanser låg tillsammans till grund för två tredjedelar av det totala produktionsvärdet av receptbelagda läkemedel i USA detta år. Av undersökningen framgår bl. a. att 27 av de 51 substansmarknaderna kännetecknades av monopol. Denna monopolställning innehades av sammanlagt 15 företag. Åtta substansmarknader var duopolmarknader. Endast sex av de undersökta substanserna tillverkades av fyra eller fler företag. På grundval av dessa siffror drog Kefauverkommitténs majoritet slutsatsen att läkemedelsmarknaderna i USA är högt monopoliserade jämfört med marknader för andra produkter. Tre reservationer bör göras i anslutning till Kefauverkommitténs metodik och slutsatser. För det första förutsätter användning av termerna monopol och duopol att 1 Study of administered prices, in the drug industry. Report of the Judiciary United States, made by its Subcommittee on Antitrust and Monopoly, sid. 65 ff. Washington 1961.

Tabell 4:9. Säljare med endast en produkt i procent av samtliga säljare av samma rangordning med fördelning efter marknadsformer 1964

1958 Marknadsform

l:an

2:an

3:an

4:an

l:an

2:an

3:an

4:an

Monopol Duopol Mycket hög oligopolgrad Hög oligopolgrad

59 63 42 64

100 50 58 43

100 80 50 50

100 86 75 57

48 67 47 25

90 53 59 56

75 50 62 75

100 100 75 69

SOU 1969:36

mätningarna utgår från försäljningens fördelning på den studerade marknaden. För flertalet studerade substanser torde mätningar baserade på uppgifter om USA:s produktion ge i stort sett samma resultat som om uppgifter om försäljningen använts. Man kan dock ints utesluta att mätningar grundade på försäljning i enstaka fall skulle ha givit till resultat en lägre koncentrationsgrad än den redovisade. För det andra köps ofta en substans av ett relativt stort antal kunder, som förädlar substansen till farmacevtiska specialiteter. Säljare av farmacevtiska specialiteter vill nämligen hålla ett brett varusortiment. Detta innebär att en avsevärt lägre säljarkoncentration kan registreras för färdigvaruledet än för råvaruhdet, vilket för övrigt påpekas i Kefauverrapporten. 1 Exempel på ett sådant läkemedelsområde är vitaminer. Roche svarar således för en avsevärd del av substansproduktionen men ett stort antal företag säljer färdigpackade vitaminer. Den tredje och viktigaste reservationen mot Kefauverkommitténs koncentrationsmätningar är att olika substanser förädlade till farmacevtiska specialitetsr kan vara verksamma på samma användningsområden. I Kefauverrapporten anförs också konkreta exempel på detta förhållande, t ex. från bredspektrumantibiotikaområdet. Detta innebär att kommitténs mätningar i flera fall väsentligt överskattar koncentrationsgraden. Koncentrationsutredningen har istället valt att mäta koncentrationsgraden vad gäller försäljning av färdiga läkemedel. Strukturen i färdigvaruledet har bedömts ge den bästa beskrivningen av konkurrensförutsättningarna i flertalet fall. Det bör dock framhållas, att monopolsituationer i substansledet kan ha stor betydelse för prisbildningen på en del marknader, där produktionen av färdiga läkemedel är fördelad på flera företag." I en annan del av Kefauverrapporten redovisas en kartläggning av säljarkoncentrationen i färdigvaruledet för 20 olika preparatgrupper (tabell 4: 10) 3 . Det är sannolikt att de i tabell 4: 10 redovisade resultaten baseras på för vida mark-

68 Tabell 4:10. Säljarkoncentrationen preparatprupper i USA år 1960

Preparatgrupper

för

20 Sammanlagd marknadsandel för de fem största företagen. I procent

Analgetika Antasida Antibakteriella o. antiseptiska medel Antibiotika Antihistaminer Aptitnedsättande medel Antispasmodika o. antikolinergika Sera och vacciner Kardiovasculära prep. Hostmedel Hudmedel Diabetesmedel Diuretika Järnpreparat Hormoner o. antiartritmedel Laxermedel Psykoterapevtika Sedativa och hypnotika Sulfonamider Vitaminer och näringsmedel

59 70 70 60 58 71 55 66 58 45 50 78 72 57 50 66 69 62 62 52

nadsavgränsningar. På grund härav är resultaten från de svenska koncentrationsmätningarna inte direkt jämförbara med resultaten från den amerikanska undersökningen. Det får nämligen anses sannolikt att snävare marknadsavgränsningar som resultat medför en högre säljarkoncentration. I Kefauverrapporten redovisas bredspekt1

Tillverkare av substanser i USA säljer numera i större utsträckning själva eller genom ett fatal kunder de på grundval av substanserna förädlade farmacevtiska specialiteterna (enl. repr. för den svenska läkemedelsindustrin). 2 En fullständig kartläggning av strukturen, där data beträffande substans- och färdigvaruledet sammanställts för varje marknad, vore givetvis att föredra. Dock saknas data beträffande substansers fördelning på olika användningsområden. 8 A. D. Little, Inc, »A Report on the aspects of concentration and product obsolescense in the pharmaceutical industry in the United States», omtryckt i U.S. Senate, Subcommittee on Antitrust and Monopoly, Hearings, Drug Industry Antitrust Act, Part 4, 1961, s. 2516— 33. Tabellen nedan finns redovisad av J. Markham i artikeln »Economic incentives and progress in the drug industry», tryckt i Drugs in our society, 1964, s. 163 ff. SOU 1969: 36

rumantibiotika- och steroidgrupperna som exempel på hur relativt snävt definierade marknader i färdigvaruledet framstår som fåtalsdominerade. Marknaderna för ingående aktiva substanser kännetecknas däremot av monopol. Huvudslutsatsen torde bli, att oligopol även i USA är den dominerande marknadsformen för farmacevtiska specialiteter. Denna slutsats avviker från den av Kefauverkommittén på grundval av koncentrationsmätningar i substansledet skapade gängse uppfattningen, att monopol är den vanligaste marknadsformen på läkemedelsområdet i USA. 4.3 Marknadsstrukturens

förändringar

Uppgifter om marknadsstrukturen vid en viss given tidpunkt kan sägas ge en statisk bild av konkurrensförhållandena. Visserligen är denna marknadsstruktur en av orsakerna till företagens val av konkurrensmedel men strukturens utveckling över tiden förklaras i sin tur av företagens beteende. En beskrivning av marknadsstrukturens stabilitet är därför intressant. Detta gäller i särskilt hög grad för läkemedelsmarknaderna med deras kombination av å ena sidan hög koncentrationsgrad och å andra sidan hög innovationstakt. Det senare förhållandet kan tänkas medföra att säljarkoncentrationen på en given marknad förändras relativt snabbt även om säljarkoncentrationen för ett antal marknader genomsnittligt sett är hög och förhållandevis konstant under den studerade perioden. För de undersökta marknaderna har redan kunnat konstateras att säljarkoncentrationen var hög både 1958 och 1964 och att skillnaderna mellan de båda åren var begränsade. Förändringar i säljarkoncentration för olika marknader 1958-64 redovisas i tabell 4: 12. Vid studium av tabellen bör observeras att 15 av de 88 marknaderna år 1964 inte fanns sex år tidigare. Dessa marknader representerar m. a. o. under perioden tillkomna helt nya preparat. När en innovation medför bildandet av en ny marknad innebär detta att säljarkoncentrationen på marknaden i fråga definiSOU 1969: 36

tionsmässigt är hög i lanseringsögonblicket. Genom att successivt nya marknader tillkommer, kan därför säljarkoncentrationen genomsnittligt sett för samtliga marknader bibehållas på en hög nivå trots en samtidig dekoncentration på åtskilliga äldre marknader. Nio av de femton nya marknaderna kännetecknades av monopol 1964, däribland de försäljningsmässigt betydande preparatgrupperna Doktacillin (Astra) och LibriumValium (Roche). De 15 nya marknaderna och därpå företrädda säljare framgår av tabell 4: 11. Av de 73 undersökta marknader, som fanns år 1958, tillhörde 43 samma marknadsform sex år senare. Av återstående 30 marknader hade 11 högre koncentrationsgrad 1964 än 1958 och 19 lägre koncentrationsgrad. Av 17 marknader under monopol 1958 kvarstod 10 st. 1964. Antalet monopolmarknader ökade med 6 under perioden, vilket representerar ett netto av 13 nya monopolmarknader (varav 9 marknader var nytillkomna) och 7 monopolmarknader som övergick till marknadsformer med lägre koncentrations grad. Antalet marknader under duopol var år 1958 16 st. Härav kvarstod 8 st. år 1964. Under perioden 1958-64 minskade antalet duopolmarknader med en genom en övergång av 8 duopolmarknader till andra marknadsformer (varav 2 till monopolkategorin) samt genom ett tillskott av 7 nya duopolmarknader. Av 26 marknader under mycket hög oligopolgrad år 1958 kvarstod 16 år 1964. Antalet sådana marknader ökade med 8 under perioden till följd av bl. a. 5 helt nya marknader. Av 14 marknader under hög oligopolgrad 1958 kvarstod 9 år 1964. Antalet sådana marknader ökade med 2 under perioden. Förändringar i säljarkoncentrationen har inträffat för såväl marknader med receptfria preparat som marknader med receptbelagda preparat. Beträffande de förra kan noteras att av de 14 marknader, som år 1958 kännetecknades av monopol eller duo69

Tabell 4:11. Nya marknader från 1958 till 1964. Omsättning i Sverige 1964, mkr Säljare

Marknad 1. Hypertonimedel med sympatikusdämpande effekt 2. Aldomet 3. Rheomacrodex 4. Receptbel. aptitnedsättande medel (ej narkotika)

0,7 3,8 0,8

Ciba och BW & Co MSD Pharmacia

3,5

Tika, Kabi, Temmler-Werke, Pharmacia och Lundbeck Vitrum, Ferring och Pharmacia

5. Klysmata 6. Penicilliner med nedsatt penicillinaskänslighet 7. Bredspektrumpenicilliner 8. Flumidin 9. Perorala antikonceptionella medel

1,4 1,0 3,9 0,3 2,0

10. Klorpropamid 11. Fenf örmin 12. Tricykliska tymoleptika 13. Klopoxid-derivat 14. Analgetika + muskelrelaxerande medel

2,5 0,9 5,5 10,1 4,4

15. Narkosmedel för inhalationsanestesi

1,7

Astra och Kabi Astra Kabi Schering AG, Astra, Pharmacia, Searle och Rousel Pfizer Pharmacia Geigy, MSD, Leo och Lundbeck Roche Astra, Draco, Winthrop, Mekos, Dumex, Kabi, Lilly, Kronans lab. och Robins ICI och Hoechst

Tabell 4:12. Förändringar i marknadernas marknadsformer 1958—1964 A. Samtliga marknader 1964 års marknader

1958 års marknader

Summa antal marknader 1958

Marknadsform

Monopol

Duopol

Mycket hög Hög oligopololigopolgrad grad

Monopol Duopol Mycket hög oligopolgrad Hög oligopolgrad

10 2

3 8

3 6

17 16

88/73

1 3 1

4 Tillkomna 1958-1964

5 Summa antal marknader 1964

1 15

34 Monopol

Duopol

Mycket hög Hög oligopololigopolgrad grad

Summa antal marknader 1958

Monopol Duopol Mycket hög oligopol1958 grad års mark- Hög oligopolnader grad

6 2

1 2

7 7

5 Tillkomna 1958-1964

1 Summa antal marknader 1964

32/29

B. Marknader med receptfria preparat. 1964 års marknader

Marknadsform

12 SOU 1969: 36

Tabell 4:12. Forts. C. Marknader med receptbelagda preparat. 1964 års marknader

1958 års marknader

Hög Mycket hög oligo- oligopolgrad polgrad

Marknadsform

Monopol

Duopol

Monopol Duopol Mycket hög oligopolgrad H ö g oligopolgrad

4 1

3 5 2

Tillkomna 1958—1964

22 Summa antal marknader 1964

2 4 9 3

Summa antal marknader 1958

4 6

10 9 16 9

56/44

1 Tabell 4:13. Förändringar i ledande företag och produkt inom marknader fördelade efter olika marknadsformer 1958 och 1964.

Marknadsform

Därav an- Antal marknader med olika ledande tal med produkt 1958 och 1964 olika Med samma säljare Med olika säljare ledande Prod Prod till- Prod Prod tillföretag 1964 och fanns kom efter fanns kom efter Antal marknader 1958 1958 1958 1958 1958

Monopol såväl 1958 som 10 1964 Monopol 1958 och duopol 3 1964 Duopol 1958 och monopol 2 1964 Duopol såväl 1958 som 1964 8 Övriga 49 Totalt 73

21 24

pol, uppvisade endast 3 lägre koncentrationsgrad sex år senare. Av 19 marknader med receptbelagda preparat, som kännetecknades av nämnda två marknadsformer uppvisade över hälften eller 10 st. lägre koncentrationsgrad sex år senare. Ett annat mått på en marknadsstrukturs stabilitet är i vilken utsträckning samma säljare dominerar marknaden vid två skilda tidpunkter. Av tabell 4: 13 framgår att på 49 av 1958 års 73 marknader var största säljaren samma företag 1958 och 1964. Stabiliteten var mycket hög på de mest koncentrerade marknaderna. I 20 fall av 23 var båda åren samma företag ledande på marknader under monopol och/eller duopol. På flertalet av marknader för receptfria preparat dominerade samma fyra säljare 1958 SOU 1969: 36

15 17 och 1964, i flera fall i samma inbördes ordning. Ytterligare ett sätt att studera marknadsstrukturens stabilitet är att mäta i vilken utsträckning samma produkt dominerar marknaden vid två olika tidpunkter. Av tabell 4: 13 framgår, att på 41 av 1958 års 73 marknader var den ledande produkten samma preparat 1964 som 1958. I 8 fall med olika ledande produkter 1964 och 1958 var säljaren samma företag 1964 som 1958. I 7 av dessa fall fanns den nya ledande produkten 1964 inte på marknaden år 1958. På 24 av de 73 marknaderna hade både nya säljare och nya produkter blivit ledande. Härav var det i 17 fall frågan om produkter tillkomna efter år 1958. Mätningar på produktbasis visar således som

väntat en något mera instabil marknads struktur än mätningar på säljarbasis.

4.4 Patentskydd, tekniskt kunnande och säljarkoncentration Läkemedelsindustrin är en av de mest forskningsintensiva industrierna och konkurrensen mellan företagen är i hög grad inriktad på att utveckla nya preparat. Ett företags egna forskningsresultat supplementeras ofta med inköp av forskningsresultat från andra företag i form av licenser. I kapitel 6 och bilaga 2 lämnas en detaljerad redogörelse för de svenska läkemedelsföretagens forskning. I detta avsnitt är avsikten endast att något söka belysa forskning och säljarkoncentration. Härvid knyter sig intresset bl. a. till sambandet mellan patentskyddets omfattning och säljarkoncentrationen, eftersom ett av motiven för patentlagstiftningen är att ge ett skydd mot konkurrens i form av imitationer. Såsom framgår av tabell 4: 14 fanns för de undersökta marknaderna både 1958 och 1964 ett positivt samband mellan säljarkoncentration och patentskyddade preparats andel av försäljningen. De patentskyddade preparatens totala omsättningsandel ökade markant under perioden 1958-64, vilket till betydande del beror på tillkomsten av nya marknader med hög andel patentskyddad försäljning. Vid tolkningen av denna utveckling bör dock reservationer göras beträffande materialets jämförbarhet mellan de båda studerade åren. De undersökta marknaderna svarade för 61 procent av den totala läkemedelsförsäljningen i Sverige år 1958 och för 73 procent år 1964. Det bör även uppmärksammas, att handköpsandelen (som i mindre grad än de receptförskrivna läkemedlen är föremål för patentering) minskade med ca sju procentenheter mellan de studerade åren 1 . Av tabellen framgår även att det fanns ett positivt samband mellan säljarkoncentrationen och omsättningsandel för preparat, som grundats på resp. säljarens egna eller genom licenser inköpta forskningsresultat

oavsett om dessa är patentskyddade eller ej. För samtliga marknadsformer är den sålunda beräknade andelen av försäljningen avsevärt högre än andelen för enbart patentskyddade preparat. De i tabell 4: 14 redovisade uppgifterna kan jämföras med motsvarande resultat från en engelsk undersökning 2 . Enligt denna var 72 procent av den engelska läkemedelsförsäljningen patentskyddad år 1965. Andelen år 1963 var 68 procent. Den engelska läkemedelsförsäljningen är således patentskyddad i större omfattning än den svenska. Detta beror högst sannolikt på att England har produktpatent medan Sverige hittills på läkemedelsområdet haft metodpatent. I tabell 4: 15 har totala försäljningsvärdet på de undersökta marknaderna fördelats med avseende på produkternas marknadsandelar samt patentskydd och forskningsbakgrund. Såsom framgår finns för andra produkter än patentskyddade och sådana, som grundats på ej patentskyddade forskningsresultat, ett påtagligt negativt samband mellan marknadsandel och andel av totala försäljningsvärdet. Dessa produkter har i motsats till övriga produkter i ringa utsträckning marknadsandelar på över 40 procent. De påtagliga skillnaderna mellan de båda grupperna visar forskningsresultatens betydelse för att höga marknadsandelar skall kunna uppnås och bibehållas. Fördelas marknaderna i stället efter storlek framgår att något samband inte föreligger mellan marknadens storlek och den patentskyddade omsättningens andel (tabell 4: 16). Den patentskyddade andelen ökade påtagligt 1958-64 i flertalet storleksklasser. Av tabell 4: 17 framgår att skillnaderna i patentskyddad andel mellan olika marknader är mycket stora. År 1964 hade 40 procent av marknaderna lägre andel patentskyddad försäljning än 20 procent me1 Ytterligare en faktor som kan ha inverkan på materialets jämförbarhet de båda studerade åren utgör det förhållandet att en viss konsumtion övergått från ex temporeberedningar till farmacevtiska specialiteter. 3 Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965-1967, London, s. 102.

SOU 1969: 36

Tabell 4:14. Omsättningen på undersökta marknader 1958 och 1964 fördelade enligt marknadsform, patentskydd samt säljarens egna eller genom licenser köpta forskningsresultat 1 Preparat baserade på säljaPatentskyddade preparats res egna el. genom lic %-andel av försäljningen köpta forskn.resultat i % av försäljn. inom resp. inom resp marknadsmarknadsform2 former (inkl licenser)

Marknadsform

Monopol Duopol Mycket hög oligopolgrad Hög oligopolgrad Summa

71 43 35 17

69 57 48 46

96 75 54 30

96 79 62 65

1 Uppgifter beträffande studerade variabler saknas för 6 procent av försäljningen 1958 samt 3 procent 1964. Bristen på dessa data gäller främst försäljningsmässigt mindre betydande preparat. 2 Oavsett om forskningsresultaten är patentskyddade eller ej. Tabell 4:15. Produkter fördelade efter marknadsandel, patentskydd och forskningsbakgrund 1 Försäljningsvärdets %-fördelning enligt produkternas marknadsandelar

1964 Produkter grundade på ej patentskyddade forskn.resultat övriga produkter 1964 1958 1964 1958

32 11 23 12 22

33 19 15 10 23

22 38 12 7 23

Summa

100 Genomsnittlig %-andel av försäljningen

53 Marknads-

0—20 21—40 41—60 61—80 81—100

Produkter under patentskydd (inkl licenser)

27 27 12 9 25 100

38 41 13 7 1 100

59 24 3 10 4 100

1 Uppgifter beträffande studerade variabler saknas för 6 procent av försäljningen 1958 samt 3 procent 1964. Bristen på dessa data gäller främst försäljningsmässigt mindre betydande preparat. Tabell 4:16. Omsättningsandel under patentskydd med marknaderna fördelade enligt storlek (ovägt genomsnitt). mkr

-0,9 1-1,9 2-3,9 4-5,9 6-

36 41 44 40 6

50 40 49 47 70

dan på 34 procent av antalet marknader den patentskyddade försäljningen uppgick till minst 80 procent av marknadens totala omsättning. Inte heller när det gäller marknaSOU 1969: 36

dernas antalsmässiga fördelning finns något samband mellan marknadens storlek och patentskyddad andel av försäljningen. Det har redan konstaterats att det finns en positiv korrelation mellan säljarkoncentration och förekomsten av patentskydd. Det finns dock betydande avvikelser i enskilda fall. Mot den bakgrunden kan det vara av intresse att komplettera den översiktliga kartläggningen med en redogörelse för några av de marknader, som avviker från det allmänna mönstret. På diuretika-området fanns år 1964 fem företag med oberoende patent på den svenska marknaden. Detta kan möjligen tolkas

Tabell 4:17. Antal marknader 1958 och 1964 fördelade enligt storlek och patentskyddad omsättningsandel. Marknadernas fördelning efter patentskyddets omsättningsandel (%) Marknadernas storlek, mkr

019 Totala antal markn.

2 1 1 1

3 2 1

20 7 5 2 2

A. 1958 -0,9 1,0-1,9 2,0-3,9 4,0-5,9 6,0-

6 3

4 2 3 1

3 3 1

därav andel med (%)

38 15 13 5 2

26 33 23 20

53 47 38 40 100

S a absoluta tal

73 S:a %-förd.

5 3 4 1 1

4 3 4 1 4

1 2 2 3 2

2 4 2

8 12 9 4 2

22 24 23 10 9

41 25 35 20 56

36 50 39 40 22

s a absoluta tal

88 S:a %-fördelning

40 B. 1964 -0,9 1,0-1,9 2,0-3,9 4,0-5,9 6,0-

2 1

Tabell 4:18. Exempel på marknader med hög andel patentskyddad försäljning och låg säljarkoncentration 1964

Marknader

Två största säljarnas OmsättningsStörsta säl- sammanlag- andel under jarens mark- damarknads- patentskydd, Ant. säljare na dsandel,% andel % % 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964

Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp Perorala glykokortikoidprep. II Dermatologiska medel Antikolinergika

2 12 10 14

7 19 15 21

98 32 62 32

34 43 74 28

100 51 75 55

62 55 85 47

98 42 8 55

76 77 83 55

Tabell 4:19. Exem pel på marknader med låg andel patentskyddad försäljning och hög säljarkoncentration 1964

Marknader

Två största säljarnas Största säl- sammanOmsättningsjarens mark- lagda mark- andel under Antal nadsandel, nadsandel, patentskydd, säljare % % % 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964

Gammaglobulin Albumin Sulfa vid ulcerös colit Lokalanestetika Macrodex

1 2 1 4 1

100 100 100 84 100

100 97 100 71 100

100 100

— —

— —

96 100

52 —

SOU 1969: 36

så att metodpatent jämte praxis vid bedömning av en uppfinnings patenterbarhet på läkemedelsområdet i Sverige lämnar relativt stora möjligheter öppna för konkurrenter att etablera sig varigenom en initialt etablerad hög koncentrationsgrad minskar. Emellertid innehåller flera av de senare lanserade preparaten nya substanser, vilket även med produktpatent i Sverige skulle kunna möjliggöra etablering av flera företag på marknaden. Konkurrerande forsknings- och utvecklingsarbete har på diuretika-området bedrivits av amerikanska, schweiziska och tyska företag. Det är sannolikt att diuretika-marknadens potentiella försäljningsmässiga storlek har stimulerat till en starkare konkurrens genom forskning än vad som har varit fallet för många andra marknader. Marknaderna för perorala glykokortikoidpreparat, dermatologiska medel samt antikolinergika kan delvis ses som ytterligare exempel på samma förlopp, som angivits för diuretikamarknaden. Ett tekniskt genombrott på kortisonområdet medförde således i introduktionsskedet en hög säljarkoncentration på resp. marknader. Metodpatentets utformning i Sverige har dock inte möjliggjort en längre tids marknadskontroll, utan flera säljare - med eller utan patentskydd - har etablerat sig. Gammaglobulin- och albuminmarknaderna är exempel på hur säljare av preparat, som baseras på icke patentskyddade forskningsresultat, uppnått och behållit en hög marknadsandel. Orsaken härtill uppges vara att det ledande svenska företaget besitter ett icke allmänt tillgängligt tekniskt kunnande på området samt att råvarutillgången är knapp. Under senare år har koncentrationsgraden på gammaglobulinmarknaden dock minsskat. Genom en priskonkurrens har Poviet kunnat öka sin marknadsandel högst avsevärt. Exempel finns på högt koncentrerade marknader, på vilka ledande preparats patentskydd har förfallit. Detta gäller bl. a. Salazopyrin, för vilket preparat patentet förföll år 1957. Lokalbedövningsmedlet SOU 1969: 36

Xylocain stod år 1958 under patentskydd men år 1964 hade patentet i Sverige förfallit. Samma sak gäller för Pharmacias dextranprodukt Macrodex. 4.5 Samband mellan lanseringstidpunkt, prisnivå och marknadsandel Om en uppnådd hög säljarkoncentration skall kunna bibehållas under en längre period måste säljaren kunna utnyttja etableringshinder av olika slag gentemot konkurrenter. Patentskydd kan därvid, som redan påpekats, tänkas utgöra ett viktigt medel (särskilt vid produktpatent). När patenttiden har utgått, kan konkurrenter etablera sig på marknaden med lägre säljarkoncentration som följd. Emellertid kan en av patentskydd ursprungligen betingad hög säljarkoncentration i vissa fall bibehållas även efter det att patentskyddet förfallit. En bidragande orsak härtill kan vara att säljaren genom reklam skapat varumärkespreferenser, som försvårar en etablering av säljare med substiuerbara preparat. Vad gäller receptförskrivna preparat kan läkarnas förvärvade förskrivningsvanor vara en bidragande orsak. (Ca 75 % av marknaden styrs av läkarnas val av läkemedel.) Som ytterligare ett etableringshinder anförs ibland att om ett företag genom en omfattande forskning vunnit ett betydande tekniskt kunnande på ett område, etablerar sig andra företag ogärna genom konkurrerande forskning på området. I stället kan det vid forskningsuppslag framstå som mer förmånligt att söka ett samarbete med det ledande företaget på området. I det föregående avsnittet har för undersökta läkemedelsmarknader i Sverige bl. a. kunnat konstateras att ett samband finns mellan säljarkoncentration och förekomsten av patentskydd. I ett tidigare avsnitt framgick vidare att största säljaren på en marknad ofta saluför fler produkter än övriga säljare, vilket sannolikt kan förklaras med att produktdifferentiering är en av orsakerna till höga marknadsandelar för ett företag. Slutligen har framgått att säljarkoncentrationen är högre på små marknader 75

än på stora. Ovannämnda samband torde emellertid vara otillräckliga för att förklara säljarkoncentrationens nivå och förändringar på en marknad. Andra orsaker till förändringar i marknadsstruktur, som det finns anledning att diskutera, är skillnader mellan olika produkter med avseende på priser, lanseringstidpunkt och reklaminsatser. Den reservationen bör dock göras att marknadsandelsutvecklingen stundom även kan tänkas vara utslag av slumpmässiga variabler. Inom gängse pristeori antas vanligen prisskillnader ha stor betydelse för produkternas avsättningsmöjligheter. På läkemedelsområdet har emelbrtid observerats åtskilliga fall där betydande prisskillnader på kemiskt och galeniskt likvärdiga produkter endast obetydligt påverkat utvecklingen av resp. produkts marknadsandel. Lanseringstidpunkten har stor betydelse för ett preparats framgång. Säljaren av det först lanserade preparatet får ett försprång ifråga om information och reklam, vars effekter kan vara svårt för senare konkurrenter att eliminera. Att läkemedelsföretagen uppfattar information och reklam som väsentliga konkurrensmedel framgår av kapitel 7. Man kan utgå ifrån att i de fall väsentliga skillnader i informations- och reklaminsatser förelegat mellan preparaten på en marknad, har detta haft avsevärd betydelse för marknadsandelsutvecklingen. Några möjligheter att undersöka dylika skillnader i informations- och reklaminsatser har utredningen dock inte haft. Däremot har lanseringstidpunktens och prissättningens betydelse för marknadsandelsutvecklingen närmare undersökts för ett urval preparat. Urvalet har skett så att preparaten inom varje preparatgrupp innehåller exakt samma kemiska förening för att därigenom söka eliminera skillnader i effekt och skillnader i patentskydd. Den reservationen bör dock göras, att i vissa enstaka fall har påvisats, att preparat som innehåller samma kemiska förening kan uppvisa skillnader i klinisk effekt av betydelse, bl. a. p. g. a. skillnader i preparatens galeniska utformning. 1 För en detaljerad beskrivning 76

av undersökningens omfattning och genomförande jämte en diskussion av begreppen kemisk, biologisk och klinisk ekvivalens hänvisas till bilaga 1. Undersökningsresultaten är sammanfattade i tabell 4: 20. Av tabellen framgår att för hälften av antalet preparatgrupper inom kategorierna 1 och 2 tillsammans hade det först lanserade preparatet under båda åren den största marknadsandelen. Bland dessa preparat hade 3 av 13 resp. 4 av 14 största marknadsandelen trots avsevärt högre priser än senare lanserade preparat. Båda åren hade två av de först lanserade och största preparaten ett lågt pris i förhållande till övriga preparat. Först lanserade preparat, som resp. år inte hade största marknadsandelen såldes i 6 av 13 fall resp. 6 av 14 fall till förhållandevis låga priser. I dessa fall har således varken tidig lansering eller låga priser orsakat någon framgångsrik försäljning. Inom de 8 re?p. 11 preparatgrupper (kategori 3) där flera preparat lanserats samtidigt utgör inte i något fall låga priser förklaringen till framgången för det största preparatet. Andra faktorer än lanseringstidpunkt och priser har bestämt utvecklingen för preparatet med största marknadsandelen. Dessa andra faktorer är sannolikt information och reklam. Sammanfattningsvis kan konstateras att för preparat av samma kemiska förening och med samma patentskydd kan tidig lansering vara en viktig orsak till hög marknadsandel. Bristen på data om cet.par.förutsättningar beträffande information och reklam på jämförda preparat medger dock inga definitiva slutsatser i dstta avseende. Låga priser kan i enstaka fall vara en av förklaringarna till en gynnsam försäljningsutveckling. Huvudslutsatsen är dock att prisets effektivitet som konkurrensmedel är mycket begränsad. 1

Frekvensen av dylika skillnader skall dock ej överdrivas utan dessa måste beläggas från fall till fall. Jfr. Task Force on Prescription Drugs. Report and Recommendations, sid. 27 ff.

SOU 1969: 36

Tabell 4:20. Samband mellan lanseringstidpunkt, prisnivå och marknadsandel för preparat 1964

1958 därav med: lågt pris inom preKategorier med preparat- Antal grupper fördelade efter prepa- paratförst lanserade preparats ratgrupmarknadsandel 1 grupper pen 2

1. Först lanserade prepaparat har största marknadsandelen inom resp. grupp 13 2. Först lanserade prepaparat har ej största marknadsandelen inom resp. grupp 13 3. Ett av samtidigt först lanserade preparat har största marknadsandelen inom resp. grupp _8_ Summa 34

därav m e d : 2

pris vid högt eller nä- pris ra pre- inom paratpregrupparatpens grupmed.pr. pen 5 4

lågt pris mom Antal preprepa- paratratgrupgrupper pen 6 7

pris vid högt eller nä- pris ra pre- mom paratpregrupparatpens grupmed.pr. pen 9 8

11 39

1 2

Preparatgrupperna omfattar ett varierande antal synonyma preparat. Med medelpris avses det aritmetiska medeltalet av priserna på preparaten inom resp. grupp. Med högt resp. lågt pris avses pris som är mer än 10 procent högre resp. lägre än medelpriset.

SOU 1969: 36

5 Priser på läkemedel

I detta kapitel diskuteras i avsnitt 5.1 priser och prisutveckling på läkemedel i Sverige. Vissa internationella prisjämförelser görs i avsnitt 5.2 och i avsnitt 5.3 redovisas några amerikanska och svenska produktkalkyler. I avsnitt 5.4 redogörs för prisövervakningen på läkemedelsområdet i Sverige. I avsnitt 5.5 slutligen refereras Sainsburykommitténs förslag till priskontroll på läkemedelsområdet i Storbritannien. 5.1 Priser och prisutveckling i Sverige Delindex för läkemedel i konsumentprisindex steg under perioden 1955—65 med ca 14 % jämfört med ca 43 % för totalt konsumentprisindex. 1 Vid utbyte av preparat, som ingår i indexet behandlades t. o. m. 1967 förekommande prisskillnader som ett mått på kvalitetsskillnader. Detta kan vid beräkning av ovannämnda delindex ha fått till följd, att prisutvecklingen speglats på ett ofullständigt sätt. Fr. o. m. 1968 används en annan metodik. Statistiska Centralbyrån gör numera i samarbete med socialstyrelsen skattningar av kvalitetsskillnader mellan preparat vid utbyte av representantvaror. Svårigheten att göra korrekta skattningar är dock givetvis betydande. För en längre period finns beräkningar av hur medelkostnaden för patient per läkemedelspost på recepten utvecklats. Såsom framgår av tabell 5: 1 nära tredubblades detta s. k. medelpris per recipe 78

Tabell 5:1. Utvecklingen av medelpris per recipe 1955—681.

År

Medelpris per recipe (AUP kr.)

Läkarförskrivna preparat i andel av apotekens totalomsättning (%)

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 19682

7,28 8,24 8,91 9,73 10,15 10,68 11,49 12,21 13,03 13,91 14,97 16,30 17,79 19,19

61,3 63,5 64,8 65,5 66,0 68,0 69,2 69,3 69,8 70,7 71,2 71,3 72,3 74,0

1 Sjukhusleveranser 2

inkluderas. Avser det första halvåret 1968. Källa: Apotekarsocieteten. under perioden 1955—1968. Förändringar i ovannämnda medelpris kan bero på följande faktorer: a) prisförändringar b) ändrad genomsnittlig förskriven mängd c) förskjutningar av förskrivningsvanorna inom olika sjukdomsområden. Farm. lic. U. Swarén ger i »Läkemedelsreformen och läkemedelskonsumtionen» en utförlig analys av de sannolika orsakerna 1 T o m år 1965 undersökte SCB prisutvecklingen efter avdrag för rabatter. Därefter undersöks utvecklingen av bruttopriser.

SOU 1969: 36

till förändringarna i medelpris per recipe. 1 I sammandrag är Swaréns slutsatser följande. Förändringar i priser över apoteksdisk kan bero på förändringar i apotekens inköpspriser eller i apotekens marginal. Apotekens utförsäljningspris (AUP) på farmacevtiska specialiteter beräknades under perioden 22.10.1954—1.3.1967, enligt formeln AUP = AIPX 1,25 + 60 öre (AIP avser apotekens inköpspris).2 Härutöver tillkommer emellertid en expeditionsavgift för varje recipe. Denna avgift höjdes år 1956 (30 öre), 1964 (25 öre), 1965 (10 öre) samt 1966 (25 öre). 3 Bl. a. genom dessa höjningar har medelpris per recipe ökat. Ändringar av den genomsnittligt förskrivna mängden läkemedel, dvs. ändringar av förskrivna förpackningsstorlekar, har undersökts för perioden 1953—1957. Denna undersökning tyder på att den genomsnittligt förskrivna mängden av vissa läkemedel ökat. Ökningen var särskilt stor (12 %) vid läkemedelsreformens införande år 1955. Sannolikt har den genomsnittligt förskrivna mängden av läkemedel tenderat att öka även efter år 1957 enligt uppgift bl. a. på grund av en ökad långtidsbehandling (t. ex. inom åldringsvården). Eftersom en behandlingsdos från en större läkemedelsförpackning är relativt sett billigare än motsvarande dos från en mindre förpackning p. g. a. vissa fasta kostnader, är höjningen av medelpriset per recipe i sådana fall relativt sett mindre än ökningen av den förskrivna mängden läkemedel. Förskjutningar av förskrivningsvanorna inom olika indikationsgrupper av läkemedel har högst sannolikt medfört ändrade medelpriser per recipe genom att nya preparat successivt kommit i bruk. Priset per behandlingsdos är för ett nytt preparat ofta högre än motsvarande pris för närmast jämförbara äldre preparat. De högre priserna kan i varierande utsträckning spegla kvalitetsförbättringar. 4 I en undersökning av åtta större preparatgrupper som svarade för nära 2 / 3 av kostnaderna för de rabatterade standardläkemedlen av i april 1960 expedierade läkemedel konstateras att SOU 1969: 36

36 % utgjordes av nya preparat i den meningen att de ej fanns upptagna i 1955 års register över standardförpackade läkemedel. De nya läkemedlen utgjorde 44 % av de undersökta preparatens sammanlagda värde. Medelpriset per recipe för nya läkemedel var i genomsnitt 39 % högre än medelpriset per recipe för övriga läkemedel i undersökningen. 5 Sammanfattningsvis kan sägas att det ökade medelpriset per recipe beror på samtliga ovan diskuterade tre faktorer. I den offentliga utredningen Läkemedelsförmånen (SOU 1966: 28) dras slutsatsen att förskjutningar av förskrivningsvanor mot nya och dyrare preparat är den viktigaste faktorn. Från LIF:s sida hävdas däremot att ändringar av förskrivna förpackningsstorlekar har varit den viktigaste faktorn. Efter redovisning av denna allmänna bakgrund skall i det följande prisutvecklingen på läkemedel diskuteras något mer i detalj. Statistiska Centralbyråns prisindex för läkemedel har redan nämnts. Inom L1F och RUFI följes prisutvecklingen genom en Laspeyrés index. Beräkningen omfattar de 200 största preparaten fördelade på 52 olika klasser. Varje produkts prisändring vägs med den relativa andelen för den klass som produkten tillhör. Enligt denna index sjönk läkemedelspriserna (avseende AIP) 1960— 66 med 1,7 %, vilket kan jämföras med att konsumentpriserna generellt under samma period steg med 27 %. En särskild undersökning har gjorts beträffande prisutvecklingen för vissa av Astrakoncernens läkemedel i Sverige under perioden 1957-65. 6 Undersökningen avser endast preparat, som sålts under hela perio1 Ingår som bilaga till Läkemedelsförmånen. SOU 1966:28. 2 Fr o m den 1/3 1967 är formeln ändrad till AUP = AIP x 1,25 + 1,10 öre. ' Trots dessa höjningar har apotekens totala marginal uttryckt i procent minskat under senare år. * Jämförelser av kostnad per behandlingskur kan sålunda i flera fall ha större relevans än jämförelser av kostnad per behandlingsdos. 6 Swarén U., a. a., s. 138 ff. 6 Produktivitets- och effektivitetsutvecklingen 1954—1964. Handelshögskolan i Göteborg, Skrifter 1966:3. Bil. 1, s. 38 f.

den, beroende på svårigheterna att ta hänsyn till kvalitetsskillnader mellan olika läkemedel. 18 st. preparat undersöktes. Försäljningen av dessa uppgick år 1957 till 17,4 mkr eller 40 % av koncernens totala försäljning av läkemedel i Sverige. Motsvarande siffror år 1965 var 23,0 mkr och 17 % av koncernens försäljning i Sverige. Preparat tillhandahålles i ett varierande antal beredningsformer, styrkegrader och förpackningsstorlekar. Som representantpris för ett preparat valdes i undersökningen beträffande Astra priset för den preparatform, som år 1957 hade högst nettoförsäljning och fanns representerat 1965. Priserna är mätta i AIP. Enligt undersökningen hade åtta preparatformer år 1965 samma pris som år 1957. Sju hade ett högre medan tre hade ett lägre pris 1965 jämfört med 1957. För de 18 preparaten har också beräknats prisutvecklingen i indexform. Enligt dessa beräkningar steg preparatpriserna 1957— 65 med 2.0 % enligt Paasches indexformel och sjönk med 1,8 % enligt Laspeyrés indexformel. Enligt båda beräkningssätten var således prisförändringarna obetydliga. Under samma period steg konsumentpriserna med 31 %. Bakom små förändringar i en prisindex kan självfallet dölja sig betydande prishöjningar och prissänkningar för enskilda preparat. För att få en uppfattning om förekomsten härav har utredningen undersökt prisförändringarnas storlek 1958—64 för 121 försäljningsmässigt stora preparat. Såsom framgår av tabell 5: 2 skedde för 53 av de 121 preparaten inga som helst nominella prisförändringar under perioden. Priset steg med minst 10 % för 24 st. preparat och sjönk med minst 10 % för 29 st. preparat. Skillnaderna i prisutveckling för enskilda preparat är således avsevärda och bidrar till att förändringarna i olika indexserier blir tämligen måttliga. Tabellen motsäger till en del den ofta hävdade uppfattningen att priser på existerande preparat är mycket stela och ytterst sällan höjs. Enligt denna uppfattning beror prisstelheten på läkemedelsfabrikanternas benägenhet att lansera nya och ersättande pre-

80 Tabell 5:2. Prisförändringar 121 preparat. 1

1958—64 för

Prisförändringars procentuella stor- Antal lek under perioden 1958-64 preparat + 40 eller mer + 20 till 39 + 10 till 19 + 1 till 9 ± 0 — 1 till —9 — 10 till—19 — 20 till —39 — 40 eller mer Totalt antal

4 7 13 14 53 1 12 10 7 121

1 Samtliga preparat med ett försäljningsvärde (räknat i AIP) på minst 0,2 mkr år 1964 som såldes på marknaden år 1958 i prismässigt jämförbara förpackningar har utvalts för prisstudier. Prisrörligheten har studerats för en representativ förpackningsstorlek för resp. preparat. De undersökta preparatens sammanlagda försäljningsvärde utgjorde år 1964 ca 32 procent av den totala läkemedelsförsäljningen. Det prismaterial som ligger till grund for tabell 5:2 redovisas i bilaga 1, tabell 4. parat med högre priser i stället för att höja priserna på redan existerande preparat. En sannolikt bidragande orsak till detta beteende skulle vara den förekommande prisövervakningen från socialstyrelsens sida (se vidare avsnitt 5.4). Skillnader i prisrörlighet mellan olika preparat kan tänkas spegla skillnader i säljarkoncentration på berörda marknader. De undersökta preparaten har därför i tabell 5: 3 fördelats med hänsyn till marknadsformer år 1958 och 1964. På de få marknader, som kännetecknades av monopol någotdera av de båda åren, innebar prisförändringarna såväl prishöjningar som prissänkningar. Detta gäller även marknader, som kännetecknades av duopol någotdera av de båda åren. Prisförändringar var relativt sett vanligare och större på marknader, som någotdera av åren 1958 och 1964 uppvisade hög oligopolgrad eller mycket hög oligopolgrad. Sambanden mellan prisförändringar och marknadsformer ter sig oenhetliga och svårförklarade. Såsom framgått av kapitel 4 betingas skillnader i säljarkoncentration delvis av skillnader i patentskyddets omfattning på SOU 1969: 36

Tabell 5:3. 121 preparat fördelade enligt prisförändringens storlek och marknadsformer åren 1958 och 1964.

Monopol:

Prisförändringars procentuella storlek

Både 1958 och 1964

1964 men ej 1958 1958 men ej 1964 (Från lägre konc. (Till lägre konc. grad) grad)

+ 40 eller mer + 20 till 39 4- 10 till 19 + 1 till 9 ±0 — 1 till — 9 — 10 till — 19 — 20 till — 39 — 40 eller mer Totalt antal 11 B. Duopol: Prisförändr. procentuella storlek

både 1958 och 1964

+ 40 eller mer + 20 till 39 + 10 till 19 + 1 till 9 ±0 — 1 till — 9 — 10 till — 19 — 20 till — 39 — 40 eller mer

1958 men ej 1964 1964 men ej 1958 Fr. högre Fr. lägre Till högre Till lägre konc. grad konc. grad konc. grad konc. grad

1 Totalt antal

1 10

C.

Mycket hög oligopolgrad:

både 1958 och 1964

1958 men ej 1964 Till högre Till lägre Fr. högre Fr. lägre konc. grad konc. grad konc. grad konc. grad

—

—

1964 men ej 1958

Prisförändringars procentuella storlek + 40 eller mer + 20 till 39 + 10 till 19 + 1 till 9 ±0 — 1 till — 9 — 10 till — 19 — 20 till — 39 — 40 eller mer

SOU 1969: 36 6—914423

— 2 4 10

—

3 3 3 Totalt antal 25

3 2

1 4 4

—

—

—

— 1 11

1 3

— •

— •

1 1 1

— — 3

1 2 2 3 ~~ 1 2 11

D. Hög oligopolgrad: Prisförändringars procentuella storlek

Både 1958 och 1964

1964 men ej 1958 1958 men ej 1964 (Fr. högre konc. grad) (Till högre konc. grad)

+ 40 eller mer + 20 till 39 + 10 till 19 + 1 till 9 ±0 — 1 till — 9 — 10 till — 19 — 20 till — 39 — 40 eller mer

2 2 4 4 12

1 2 2 3

Totalt antal

2 2 2

1 2

resp. marknad. Förekomsten av patentskydd kan därför också ha betydelse för prisutvecklingen. I det följande skall undersökas huruvida något samband mellan förekomst av patentskydd och prisutveckling kan konstateras. Om ett effektivt patentskydd uppnås kan samma nominella pris komma att råda under en lång period, ev. under hela patentets löptid dvs. 17 år (det bör dock observeras att patent ofta sökes 2—3 år före ett preparats lansering). Reellt sett är det vid inflation fråga om en successiv prissänkning. Ett ofta anfört exempel på hur ett effektivt patentskydd kan få ovannämnda ef-

fekter är Kefauverkommitténs undersökning av prisutvecklingen på antibiotikaområdet. Det bör dock observeras, att i USA råder produktpatent på läkemedelsområdet och inte metodpatent såsom i Sverige. Tillverkarna av patentskyddade bredspektrumantibiotika i USA höll till följd av underförstådd eller öppen prisöverenskommelse exakt samma priser på sina preparat under perioden 1951—60. För de icke patentskyddade preparaten penicillin och streptomycin sjönk under samma period priserna med ca 90 %. Diagram 5: 1 redovisar bulkprisernas utveckling. Icke patentskyddat färdigpackat penicillin såldes år

Diagram 5:1. Prisutvecklingen för patentskyddade resp. icke patentskyddade antibiotika i USA under per. 1951—1960.

8.00 Aureomycin Chloromycetin Terramycin Tetracyklin

•«,_ • 2.00

• • •

\ •• "

•-•,

.80

mu v

"•«..

.60

.20

X •••..

•.,

• "»•».

^""«« U * *-"- * • •

.««»••"

• •••

t

\ '.%

w•.v

• I t a n ^ ; Streptomycin Penicillin

,10

1960 Juni

SOU 1969: 36

1960 av mindre företag till priser, som utgjorde mellan hälften och en tredjedel av de större företagens priser. I Sverige och eventuellt även i USA representerar emellertid sådana effekter av patentskyddet ytterlighetsfall. Fördelas de 121 undersökta preparaten efter förekomsten av patentskydd visar det sig nämligen att av de 29 st., vars priser sjönk med 10 % eller mer 1958—64, var 13 st. patentskyddade under hela perioden. 13 st. var ej patentskyddade, medan patentet utgick för två st. under perioden. 1 Av de 24 preparat vars priser steg med 10 % eller mer 1958— 64, var endast tre patentskyddade under hela perioden. 20 st. var ej patentskyddade under perioden medan patenten utgick för ett preparat. När det gäller de 53 preparaten med oförändrade priser 1958—64 visar det sig att 33 st. saknade patentskydd och 16 hade patentskydd under hela perioden. För fyra preparat utgick patentskyddet under perioden. Av de 121 preparaten utgick patentskyddet för tio st. under perioden 1957—66. Som framgår av tabell 5: 4 uppvisar prisutvecklingen för dessa preparat ingen enhetlig bild. Endast för två preparat skedde prissänkningar efter patentskyddets upphörande men i båda fallen inträffade betydande prissänkningar även före denna tidpunkt. För fyra preparat hade priset varit oförändrat under de fem åren närmast före det år när patentet utgick, och av dessa preparat var priser för två oförändrade även under de fem därpå följande åren. För fem preparat steg priserna efter patentskyddets upphörande. Med den allmänna inriktning av sin verksamhet, som ACO har, är detta företags betydelse i sammanhanget av speciellt intresse. ACO sålde konkurrerande preparat på fyra av de tio marknaderna. I samtliga dessa fyra fall skedde ACO:s etablering innan patentet utgick för de ovan undersökta preparaten. I tre fall (Benylan, Pursennid och Siogen) skedde etableringen innan ifrågavarande patent erhölls. Dessa patent representerar såsom produktinnovationer en sannolikt mycket låg uppfinningsSOU 1969: 36

höjd. Detta gäller även i det fjärde fallet (Sterosan) där ACO:s etablering skedde åtta år innan patentet utgick. Det insamlade materialet ger inte stöd för antagandet att patentskydd med få undantag skulle medföra stela priser och att markanta prisfall skulle inträffa efter patenttidens utgång. För de 121 preparaten tycks sambanden mellan patentskydd och prisrörlighet snarare vara av motsatt slag. Sannolikt beror detta på patentskyddets begränsade skyddsvärde. Som ytterligare en orsak kan anföras att vissa patentskyddade preparat genom produktinnovationer på samma indikationsområden snabbt kan bli obsoleta, varigenom det blir föga lockande för konkurrenter att efter patenttidens utgång söka konkurrera med synonyma preparat. På försäljningsmässigt betydande marknader ger nya patentskyddade originalpreparat med förhållandevis höga priser i många fall upphov till kringgångspatent. Dessa kan i vissa fall medföra att priset på det första preparatet måste sänkas avsevärt före patenttidens utgång även om, som tidigare visats, priset är av begränsad betydelse som konkurrensmedel på läkemedelsområdet (med undantag för försäljningen till storsjukhus). Om samtidigt priserna är förhållandevis låga på icke patentskyddade preparat och prishöjningar vidtas för att kompensera kostnadsstegringar, erhålls sambandet att priserna för patentskyddade preparat tenderar att falla medan priserna för icke patentskyddade preparat tenderar att stiga. Trots detta är dock prisrörligheten för läkemedel förhållandevis ringa med tanke på att för ca 44 % av de totalt 121 preparaten har som redan nämnts inga prisförändringar skett trots att konsumentprisindex under samma period steg med 12 %. Sammanfattningsvis kan det ovan beskrivna prismönstret på läkemedelsområdet ses som ett utslag av att det förekommer både standardpreparat och andra preparat. Under ett inledningsskede ligger priserna på de nylanserade preparaten högt i föri För ett preparat ansöktes om patent 1961. 83

8 8

+

8 8 82. o o

8 8 8

+

a 1c cd a

»ra £

ca

-c E

8 S 8 8 8 £ 8

cs

u

B C/1 9 a

O O

+

Q O

"O vo

8 8 8 8

8 ?

-a :> c 0

8 8sS 8 8 8 8 8 8

*-•

•a

a CN

Q

«1 ° §

—82

O

O

Q

O

(/) > |

u. 0. -n C

a T3

rt ^.

C 3 C cö C c*

c CD

u C

5) T)

O

>

SJ

vo vo

-H

o

O

O

O

t- § O

-•

o

o

o

o

«°o

u. cd o-v

B

0 C

n

CJ

£) av

g8<»a!P

O V ^ ^ ^ I H

g

1*1

o

o

o

o

o

o

•a 0 r) ^_.

r-^o

O

en ^

O

a U.

Q,

j -

a o

c p

•a e

cd M :0 .C Q, O, 3

2!

Ov

Ov

-d- , * ro vrifOfsJ CNv^s^

m

o

o ,—1

r-

O —l

O .—(

I

I

o

O

O ,—1

O .—t

>n

•a "o c c U 3 o. c

o

w-i T-,

cd

O —.

«4j u. -a c :r> T3

•a -a

o

rt C

cd

s

id : 0

!"•§. H cd Q, ° < O. 3

2—• •S •: 0 cd CA j a

fä

g

cd -O

O

3 — ^ <w " h

O

u

0 Q

Q a,'

cd

<a * j 0*

0 •u

cd -C

r

b

> to> >, be

.c

O

G

^ c

s«

en

•°.s ^•2 !- C Cd :cd D. <£

s C

vn to CM O = P - o OT O - 2

•

G

"•>

O <N

g»

tu -O

<

a. 84

f> c

CA

cd ffl C3

§

Co 33 O u -*

cd

J4

_ 3

&.

°> . _

O

•o Ö

- O BO

•O vo

o

a a

VD

. B

^ 2 W Cd <*>3 czi ts c/3 « H

ST3

co

IE «Xc

<N

Og

sx SOU 1969:36

hållande till produktionskostnadsandelen. Prissänkningar kan, om patentskyddet ej är effektivt och om ej starka andra etableringshinder föreligger, bli en följd av en ökad konkurrens redan före patenttidens utgång. Även bibehållna nominella priser innebär självfallet realt sett prissänkningar. Efterhand kommer dessa preparat att uppfattas som standardpreparat, för vilka produktionskostnadsandelen av priset är jämförelsevis hög. Prisbildningen för sedan en relativt lång tid etablerade preparat kommer att uppvisa allt större likheter med den som gäller för mer ordinära varor, med krav på prishöjningar som kompensation för kostnadsökningar på t. ex. råvaror och arbetskraft från säljarna. Det är också av intresse att konstatera att ACO under den undersökta perioden inte etablerade sig på marknader där existerande patent nyligen upphört. Som skäl härför anförs att antingen har priserna redan varit låga vid patentskyddets upphörande eller har etablering krävt avancerade produktionsmetoder, som ACO ej har haft tillgång till. Vidare kan det efter den 17-åriga patenttidens utgång ha skapats märkespreferenser och förskrivningsvanor, som avsevärt försvårar en etablering. ACO:s konkurrens i berörda avseende har sålunda inte haft den betydelse som vanligen tillmätes den. Huruvida den potentiella konkurrensen från ACO kan ha varit av viss betydelse för prisutvecklingen före och/eller efter patentets upphörande är ovisst. Inte sällan kan det mellan preparat på en och samma marknad förekomma betydande prisskillnader, som består under lång tid. Det bör understrykas att detta kan gälla även på marknader där en ökad konkurrens lett till kraftiga prissänkningar. Som exempel härpå kan nämnas prisutvecklingen i Sverige på kloramfenikol- samt prednisolonmarknaderna. På kloramfenikolmarknaden lanserades Chloromycetin på den svenska marknaden år 1949 av Parke, Davis & Co till ett pris av 115 kronor per förpackning med 100 kapslar å 0,25 g. Preparatet var vid lanseringen helt nytt på sitt område och patentSOU 1969: 36

skyddat (patentskyddet utgick år 1964). Ar 1953 lanserade Lepetit det konkurrerande preparatet Synthomycetin till samma pris. Ar 1956 sänkte Lepetit sitt pris till kr. 109: 20. Tre år senare sänkte Parke, Davis & Co sitt pris lika mycket. Ar 1960 började Dumex, Erco samt de norska Apoth Lab saluföra konkurrerande preparat till 84: 19 kr., 87: 52 kr. resp. 98: 50 kr. Prisfallet h a r sedan fortsatt, bl. a. genom att Kabi, Cortec och Lääke etablerat sig på denna marknad. I maj 1966 var Parke, Davis & Co:s pris kr. 27: 52 mot 15: 52 för Dumex, Erco samt Apoth Lab. Andra exempel på betydande prisskillnader ges i tabell 5: 6 som redovisat ACO:s produktkalkyler för ett urval preparat samt i bilaga 1, tabell 3. I vissa fall är priset på ACO:s preparat mindre än hälften av priset på konkurrerande preparat. Exempel härpå är Entero-Vioform och Entrokinol.1 Det ledande preparatet bland medel vid tarminfektioner är sedan många år Cibas Entero-Vioform för vilket preparat en kraftig annonsering har företagits. Under perioden 1955—66 kostade en förpackning på glas å 100 st. 9: 72 kr. (AIP). ACO saluför Entrokinol, som innehåller samma verksamma kemiska förening som EnteroVioform. Under motsvarande period såldes Entrokinol för 4: 65 kr., dvs. mindre än hälften av priset på Entero-Vioform. Trots det lägre priset har ACO:s marknadsandel minskat mellan 1958 och 1964. De ovan redovisade prisskillnaderna mellan preparat på samma användningsområde understryker vad som i kap. 4 sagts om priskonkurrensens begränsade betydelse på läkemedelsområdet.

5.2 Internationella

prisjämförelser

Genom Kefauverkommitténs undersökningar fästes uppmärksamheten på de stora prisskillnaderna mellan olika länder för samma preparat. I tabell 5: 5 redovisas Kefauverkommitténs internationella prisjämförelser för vissa preparat kompletterade med upp1

Jmfr. sid 92, not 1. 85

gifter om de svenska priserna. Såsom framgår är priserna i USA och Kanada internationellt sett höga. För preparat, som i Sverige har en hög patentskyddad omsättningsandel, är de svenska priserna relativt höga jämfört med priserna i övriga västeuropeiska länder. Det bör dock starkt understrykas, att denna slutsats grundas på ett mycket begränsat antal observationer. Det är i stor utsträckning samma företag som säljer resp. preparat i de olika länderna och de betydande prisskillnaderna illustrerar dessa företags möjligheter att genomföra en långtgående prisdifferentiering mellan olika nationella marknader. Ju effektivare patentskydd ett preparat har, desto större frihet har säljaren i sin prissättning. Konstaterade prisskillnader kan dock inte utan vidare läggas till grund för slutsatser om skillnader i vinstuttag. För detta krävs även uppgifter om försäljningskostnad (och produktionskostnad vid tillverkningen i landet) och droghandelsmarginal i olika länder samt om fördelningen mellan importerade preparat och preparat tillverkade inom resp. land. Skillnaderna i pris mellan den amerikanska marknaden och övriga marknader är dock så stora att ovan anförda faktorer är otillräckliga förklaringsgrunder vid en jämförelse av priser. Ytterligare en tänkbar orsak till de stora prisskillnaderna kan vara att USA har produktpatent på läkemedelsområdet medan t. ex. Sverige har metodpatent. Av särskilt intresse är de svenska prisernas relativa höjd på marknader där den patentskyddade omsättningsandelen i Sverige är låg. För de svenska marknader, som preparaten i avd. A av tabell 5: 5 tillhör, var år 1958 den patentskyddade omsättningsandelen drygt 90 %. Motsvarande andel för marknaderna i avd. B var drygt 30 %. På de senare marknaderna har ACO kunnat etablera sig, vilket åtminstone delvis berott på möjligheterna att kringgå existerande metodpatent. De företag som på dessa marknader är representerade i såväl Sverige som USA håller i Sverige priser som endast utgör mellan 21 och 55 % av priserna i USA. (Det kan nämnas att i USA av86

slut ofta förekommer till priser som understiger listpriserna, exempelvis vid försvarets läkemedelsinköp.) ACO:s priser är också betydligt lägre än de av resp. patentinnehavare eller licenstillverkare tillämpade svenska priserna. Det i tabell 5: 5 redovisade antalet preparat är alltför litet för att tillåta några långtgående slutsatser. Jämförelserna mellan läkemedelspriser i USA och Sverige kan synas ge vissa belägg för antagandet att patentskyddets utformning inverkar vid prissättningen på läkemedel. Emellertid tyder prisjämförelserna mellan Sverige och Italien (som helt saknar patentskydd på läkemedelsområdet) på att andra faktorer än skillnader i fråga om patentskydd kan vara avgörande för skillnader i priser mellan olika länder. 1 Företagens möjligheter att differentiera priserna illustreras även av tabell 5: 6, som upptar ett urval svenska preparats priser i olika länder. Såsom framgår är i vissa fall prisskillnaderna betydande. Således var de amerikanska priserna på Astras Xylocain år 1958 och 1964 ungefär dubbelt så höga som de svenska priserna. Det bör observeras att Xylocain för den nordamerikanska marknaden tillverkas vid Astras dotterbolag i USA (jfr- kap. 8, avsnitt 4). Priset på Kabis Kabipastin var år 1964 nära nog dubbelt så högt i Västtyskland som i Sverige.2 Samma prisrelation gällde år 1958 mellan Sverige och Danmark beträffande Kabis Cykloserin.3

5.3 Priser och

produktkalkyler

I Kefauverrapporten om läkemedelsindustrin i USA redovisas produktkalkyler för ett urval väl kända preparat, nämligen prednisolon, prednison, meprobamat, orala antidiabetesmedel och tetracyklin. Kalkylerna 1 Vid bedömning av patentskyddets lämpliga utformning torde det för övrigt vara nödvändigt att även ta hänsyn till andra faktorer än priserna. Jfr bl a avsnitt 5.5 och kapitel 4. 2 Kabi uppger att en hög tull i Västtyskland förklarar det höga priset på Kabipastin i detta land. s Kabi levererar endast råvaror till Danmark. Den danska M licenstagaren bestämmer själv priset.

SOU 1969: 36

Tabell 5:5. Priser 1959 för vissa läkemedel i olika länder. A. Preparat med hög patentskyddad omsättningsandel i Sverige 1958. Preparatets generiska namn, mängd, patentinnehavare samt säljare i Sverige 1.

Tetracyklin, 250 mg, 16 tabl. Lederle Sverige (Lederle) Tyskland England USA Kanada Holland

2. Klortetracyklin, 16 tabl. Lederle

I % av priset i Sverige

25,59 22,33 23,67 26,42 29,32 33,36

100 87 92 103 115 130

250 mg

Sverige (Lederle) Frankrike Tyskland England USA Kanada 3.

Detaljistledets inköpspris Sv. kr.

Kloramfenikol, 250 mg, 16 tabl. Parke, Davis & Co. Sverige (Parke, Davis & Co.) England Holland Italien 1 USA Kanada

Klorpropamid, 250 mg, 60 tabl. Pfizer Sverige (Pfizer) Italien 1 England Holland Kanada USA

25,59 16,89 21,81 23,62 26,42 29,06

20,46 13,83 15,70 20,20 26,42 29,06

100 66 85 92 103 114

100 68 77 99 129 142

4.

5. Tolbutamid, 0,5 g, 50 tabl. Hoechst Sverige (Hoechst/ Boehringer) Tyskland England Italien 1 Kanada USA

SOU 1969: 36

20,56 7,30 17,20 19,53 24,71 27,97

11,66 9,58 9,69 12,17 19,43 21,60

100 36 84 95 120 136

Preparatets generiska namn, mängd, patentinnehavare samt säljare i Sverige 6.

Klorpromazin, 25 mg, 50 tabl. Rhone-Poulenc Sverige (Leo/M & B, licens) Frankrike England Tyskland Italien 1 USA Kanada

Detaljistledets inköpspris Sv. kr.

I % av priset i Sverige

5,1 2,64 3,99 5,02 6,32 15,70 19,43

100 51 77 97 122 304 377

B. Preparat med låg patentskyddad ningsandel i Sverige 1958.

omsätt-

1. Prednison, 5 mg, 100 tabl. Merck Sverige (Merck) 51,20 Sverige (ACO) 2 32,56 England 39,01 Holland 83,14 USA 92,72 Kanada 107,74 1 Italien 114,79

100 64 76 162 181 210 224

2. Reserpin, 1 mg, 100 tabl. Ciba Sverige (Ciba) 13,12 Sverige (ACO) 2 3 8,40 Frankrike 6,27 Tyskland 17,72 England 20,41 Italien 1 25,38 Kanada 51,13 USA 62,16

100 64 48 135 156 193 390 474

3. Meprobamat, 400 mg, 50 tabl. Carter Sverige (Lederle) licens 5,28 Sverige (ACO) 2 3,24 Tyskland 7,15 England 7,67 Italien 1 9,17 Kanada 16,84 USA 16,84

100 61 135 145 174 319 319

1 Patentskydd för läkemedel saknas. Ej patentskyddat. 3 Tabletter på 2 mg. Källa: Kefauverrapporten samt uppgifter hållna från företag i Sverige. 2

er-

100 82 83 104 167 185

g

I I

OV —.

vS

III

II

III

II

I I

55 o -^

s

I I

O o in

t/3

I I

w

I II

•O C

OO 00 t^ o

o o\ O

<-HO©r*1 H H M N

OO *-t m r^OON

<N h» r o

^ - ON ^

ON C\

VO Ov

o

V£) 0O

I I

o o o o o o o o

8!

8 oo oo

I I

I I

II

II

9<

a :0 CA

ii c

c» ao,

o T3 O

D

III

§g

KS O T3

I I

cd C

I I

:cd CD •O

c «5

.id

w

,2

a l » MOwR. S i 3

cd O C "" :cd •

£0*

ca

I I I

o w o m i i o\ o

r - un

i

»QZWHM

I I •a ~ a a>

Q,

:cd.Z2

SS I

o o, £ c u » a » M;=> > a-.o a

3 C/3

B o

>

O

M

Ep "1

oo fa73 "» -co B m

0 X X ° W vp

cu -6

a

s; >>.•« o

o

u^ 00 <N X

-vri T3

aflJJ

ca cd S

o

X o O O

cd

| «

S-M g o ;

tS—' o o E"1 2 o *T -^ o w ~ C - o •S C x h a a-a 9 c o o c v 2 h o rj

o

C

60 E 3

to

_-cd jd 60

.III ku*£

« O

tn o

O

So ld

C

ES MS2

° cd (N c

- C C

„ c

8 C -H cd cd _J

1 C°°^

- S cd

•g

C ov

.a g a ? c oH

*

o fe

Ä

O1 D

3 C

S-tS-S »

«J :S C .3

o N

» CS

SOU 1969: 36

Tabell 5:7. Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad för 100 tabl. enligt Kefauverkommittén.

Tabell 5:9. Amerikanska företags priser på prednisolon. Detaljistledets inköpspris för för 5 mg . 100 st. år 1959.

Beräknad produktionskostnad exkl. försäljnings- och distributionskostnader år 1958 Faktiskt pris: till droghandel till apotek år 1959 till konsument

Schering Corp. Upjohn Merck Launet U.S. Vitamin Penthrost Bryant Physicians' drug

$ 1,57 $ 14,32 $ 17,90 $ 29,83

Report of the Committee on the Judiciary, United States Senate, made by its Subcommittee on Antitrust and Monopoly. Study of Administered Prices in the Drug Industry. Washington 1961, sid 15. Kommitténs kalkyl baserades på Upjohns substanspris till Schering Corp. Det senare företaget bestred kalkylens riktighet och lämnade en egen produktkalkyl (tabell 5: 8). Tabell 5:8. Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad år 1958 för 100 tabl. enligt Schering Corp. Produktion Administration Roaylties Försäljning Forskning Skatter Totalt Pris till droghandel Vinst

$ 3,05 1,86 0,07 4,80 1,20 1,86 $ 12,84 $ 14,03 1 1,19

Källa: a. a. s. 302. väckte vid publiceringen stort uppseende, särskilt den för prednisolon, som återges i tabell 5: 7. I den av Schering Corp. redovisade motkalkylen till den av Kefauverkommittén publicerade angives produktionskostnaden vara ungefär dubbelt så hög som den av Kefauverkommittén beräknade. Av övriga kostnader dominerar försäljningskostnader. Schering Corp. har även fördelat samkostnader och skatter på produktbasis, vilket dock med nödvändighet måste ha skett med en viss godtycklighet. Kefauverkommittén redovisade även uppgifter om olika företags priser på prednisolon (tabell 5: 9). Såsom framgår av tabellen utgjorde de lägsta priserna endast 22—38 % av högsta priset. Företagen med låga priser var små tillverkare med lokala avsättningsmarknaSOU 1969: 36

I 17,90 17,90 17,90 12,00

9,33 6,93 6,75 4,00

der, små reklamkostnader och sannolikt också små kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete. Mercks pris för prednisolon (5 mg, 100 tabl.) till apotek i Sverige våren 1959 utgjorde 76 % av företagets pris i USA. Under de närmast därpå följande åren sänktes kraftigt priserna på prednison och prednisolon i Sverige. Ar 1964 sålde ACO prednisolon till ett pris motsvarande $ 1,45, vilket utgjorde 8 % av Mercks USA-pris år 1959. Med reservation för att tillverkningskostnaderna för substansen under perioden kan ha sänkts kraftigt ger onekligen prisutvecklingen i Sverige anledning att ifrågasätta rimligheten i Schering Corp:s kostnader. ACO har delgivit utredningen produktkalkyler för åtta preparat (tabell 5: 10). Företaget har salufört ifrågavarande preparat under en längre tid och känner således väl deras intäkter och kostnader. Kalkylerna är förkalkyler och utgör riktlinjer för företagets politik under ett par års tid. Kalkylerna visar särkostnaden per förpackning definierad som kostnader för råvaror, arbete (inkl. analys) samt emballage plus inläggning. Enligt ACO görs ett pålägg för central administration samt det centralt lokaliserade forsknings- och kontrollaboratoriet. Pålägget varierar från 0 % för Ferrosulfat och Hexavitamin till 40 % för Hydrocortison räknat i procent av apotekens inköpspris. Vidare görs ett pålägg för perifer administration (betingad av ACO:s speciella organisation), försäljningskostnader och vinst. Detta pålägg utgör 29—32 % av priset till apotek för redovisade preparat. Av prisstudierna framgår det att ACO 89

co o CN T ] -

81 E >io^

c n ^ est—"

C

_ . t - r-

vn O vn o vn vo ^ - ^

o

N

C

> cu

cd

> "a cd _ C X

u

c "3 2 ~

<

O OM T1 T«- T*- « <u

^

~H -H

K .c o

f*^

cd

o"o~<! cd

cd X

.

o

V?

&H

i-i

cd<

Xi

as

cd

cN en K

so O"- ^

~

13 X> M M < c

•5 M M O vo ^

:0

" "t

t»

" " 00 T I - " « M

O, O 1

vo -T. ".-a g

5 Tf

ono,1j t-- CN en U

,0

O

S m o CN ^

UHO"(

cd O,

3 HH M < M *•*

I 8 w 2

C-

<N O en o

.8-T.S

O t-

O

eu

O en vn 00

O O en O

«

fri

o M-S y G cd .S?_o

AE o -VOvSlo^^S

r>Vj»«j rt

1 I I

r

«

t

W Tf TJ- cN

-d- T C c q > c i . o v o v D. C/3

—I O en O

" .5-. SS' 5 —0 "cd5

• d - o o o * w CN CN en 00 r i -

^

ov^ov^.--

O

^

a <

vo *-T ,-TQ O

1 VO Tf

vo vo 5*

s ld

OVOv

•2d

J2

J5

Ui :M

3 •O O

O U

<

CS

CO

c •3 E rf g 'o? 00. c-o * M-S o

2 § c _: 3 + M

vo T t ' O vo vo . o \ o v Q, " ^ o

60 b 00 «

«-<-* B ,

M en

O

o <

o

^4 M

,M C

Så?

111 frKIW

VH L- 1-

Q. :0

c 3

«

90 V-

•3 :0 60 6 0 . 3 •*"

. 3 60 -Q

^

E >1 c o c

>.

•cd

v

, 2 2 3 St

" P

• a vo . 2 vo u. ov 0H —

% a

i 3

SOU 1969: 36

har bedrivit en viss priskonkurrens på läkemedelsområdet. Som framgår av lönsamhetsanalysen i kapitel 9 uppvisar företaget samtidigt en relativt hög vinstnivå. I anslutning härtill måste rimligtvis den betydande differentieringen av pålägg mellan olika produkter tolkas som ett utslag av ACO:s hänsynstagande till konkurrerande preparats priser. Ett stöd för denna tolkning utgör t. ex. det förhållandet, att ACO sänkte priset för prednisolon (5 mg å 100 st.) från kr. 29: 92 år 1961 till kr. 7: 52 år 1966 i samband med ett allmänt prisfall på denna marknad. Detta innebär att produktkalkylerna snarare visar det bidrag för täckande av samkostnader som priserna på resp. produkter medgivit än ett pålägg utifrån en självkostnadsprincip.

5.4 Prisövervakning

och

prisbildning

I Sverige har socialstyrelsen (tidigare medicinalstyrelsen) sedan år 1934 bedrivit prisövervakning på läkemedelsområdet. Vid registrering av en ny farmacevtisk specialitet skall göras en skälighetsprövning av fabrikantens prisförslag. I det följande lämnas en redogörelse dels för gällande normer för prövning av pris å läkemedel, dels för hur prisprövningen faktiskt har bedrivits.

5.4.1 Normer för prisövervakningen i Sverige I den utredning med förslag till rationella grunder för läkemedlens prissättning, som utkom år 1954, enades man inom Medicinaltaxekommittén om att föreslå en prövning, »som i normalfallet inskränker sig till en mera summarisk skälighetsprövning av det anmälda priset utan att kalkylunderlag skall behöva presenteras av tillverkaren men som principiellt bygger på kostnadsgranskning och, då detta befinns nödvändigt, medger ingående undersökning av alla de faktorer, som konstituerar en specialitets pris». Kommittén framhöll lämpligheten av en viss tolerans gentemot den tillverkare som introducerat ett läkemedel på en marknad, när prisdifferenser uppkommer SOU 1969: 36

mellan detta och senare lanserade preparat. Anförd motivering härför var, att senare tillkomna synonympreparat kan dra nytta av det introduktionsarbete, som det första marknadsförda preparatet utfört. Kommittén angav följande normer vid prövning av priset på ett läkemedel: 1. Prisprövning skall som regel ske på grundval av prövningsmyndighetens erfarenhet i fråga om pris och kostnadsläge. I allmänhet skall prövning ej förutsätta någon speciell kostnadsredovisning av tillverkarna. 2. I de fall det finns anledning till antagande att ett av tillverkaren begärt pris icke skulle vara skäligt, må prövningsmyndighet — om så påfordras med anlitande av tillkallad ekonomisk och industriell expertis — infordra de uppgifter och göra de undersökningar, som är erforderliga för prövning av prisets skälighet. Prövning skall i dylikt fall ske efter följande grunder: a) Tillverkaren skall erhålla täckning för sina verkliga eller kalkylerade kostnader. b) Återanskaffningskostnad skall ligga till grund för beräkning av kostnaden för direktmaterial. Övriga beräknade eller konstaterade kostnader skall fördelas enligt de grunder som tillämpas av företaget i fråga. c) Tillverkarens vinstpålägg skall medge skälig avkastning på det för preparatet investerade kapitalet. Därvid skall hänsyn tas även till den andel i allmänna investeringar som skäligen skall bäras av preparatet. d) För svenska tillverkare omfattar beräkningarna i normala fall endast den inhemska marknaden. I en slutkommentar diskuterar kommittén huruvida man vid en skälighetsprövning skall ställa preparatets terapevtiska verkan i relation till priset. Kommittén avvisar denna bedömning såsom varande en irrationell grund för bestämning av ett läkemedels pris och fastslår att detta bör bedömas »rent ekonomiskt». Vad beträffar ovan anförda riktlinjer för en kalkylgranskning kan sägas att begreppet »skälig avkastning» under punkt c) hade behövt en precisering för att kunna 91

vara till vägledning. Att ta hänsyn till »den andel i allmänna investeringar, som skäligen skall bäras av preparatet» är i prisbestämningsögonblicket svårt även för ett företag. Den anvisade normen ger utrymme för betydande variationer av prissättningen beroende på svårigheterna för företaget att beräkna dels efterfrågekurvans utseende både vid kalkyleringstidpunkten och i framtiden, dels fördelningen på produktbasis av utgifter för forskning som inte givit resultat samt av alla andra gemensamma kostnader. Självfallet är möjligheterna att försöka ange ett »skäligt pris» större, sedan ett läkemedel saluförts några år, eftersom efterfrågeförhållandena då kan bedömas med större säkerhet. Problemet med fördelningen av forskningsutgifter kvarstår dock. För den prisövervakande myndigheten blir tillämpningen av punkt d) ovan allt svårare p. g. a. att de svenska läkemedelsföretagens originalprodukter i ökande omfattning avsätts på utländska marknader. Socialstyrelsen måste då ta ställning till i vilken grad export- och licensintäkter bör påverka hemmamarknadens priser samt till hur samkostnader bör fördelas mellan produkter sålda inom och utom landet.

5.4.2 Den faktiskt ningen

bedrivna

prisövervak-

Under den tid, som prisövervakningssystemet funnits har inte några produktkalkyler krävts in från något företag (med undantag för kalkyler avseende ACO:s farmakopépreparat). Anledningen uppges vara betänksamheten inför svårigheterna att utifrån de givna normerna ta ställning till huruvida en redovisad kalkyl kan godtas eller ej. För den faktiskt bedrivna prisövervakningen uppges de vanligaste bedömningsgrunderna vara: a) Priser på redan existerande synonympreparat (på den svenska marknaden) b) Priset på samma preparat i andra länder (vanligen säljarens hemland). De marknadssituationer, som socialstyrelsen har att utgå från i sin prisövervak92

ning, är i princip av tre slag: 1) Likvärdiga preparat finns redan på marknaden. 2) Ett preparat utgör en viss kvalitetsförbättring i förhållande till de på marknaden befintliga preparaten. 3) Ett preparat är helt nytt på sitt sjukdomsområde. Priset på preparat, som introducerats på en marknad där likvärdiga preparat förekommer, tillåts ogärna överstiga priset på redan registrerat synonympreparat. I de fall tillverkaren önskar ett högre pris än det rådande, hävdar han vanligen att preparatet innebär en kvalitetsförbättring i förhållande till de på marknaden redan befintliga preparaten. Detta är en fråga som normalt avgörs av socialstyrelsens expertorgan S.F.L. Om terapevtiska fördelar kan konstateras, uppstår vid frånvaro av kalkyler den svårbedömda frågan om vilken prisdifferens gentemot övriga preparat på marknaden, som skall tillåtas. Att ett preparat är helt nytt på sitt område uppges vara sällsynt. För dessa preparat är det omöjligt för socialstyrelsen att avgöra vilket pris, som ger skälig avkastning på det investerade kapitalet. Som diskuterats ovan känner inte ens företaget själv i prisbestämningsögonblicket efterfrågekurvans utseende, såvida företaget inte har hunnit testa preparatet på snarlika nationella marknader. I det föregående har redovisats förekomsten av betydande prisskillnader mellan medicinskt sett nära substitut. Beträffande Entero-Vioform och Entrokinol är det fråga om preparat med samma verksamma kemiska förening. 1 I detta fall borde socialstyrelsen utifrån de uppgivna normerna för prisövervakning ha möjligheter att ingripa. Några åtgärder har dock inte vidtagits. I Medicinaltaxekommitténs diskussion av normer för prisövervakningen rekommen1 Som påpekats i kap. 4 kan preparat, som innehåller samma kemiska förening till följd av olika kristallstruktur uppvisa betydelsefulla skillnader i klinisk effekt. Att sådana skillnader i klinisk effekt skulle föreligga mellan EnteroVioform och Entrokinol bestrids dock av åtskilliga bedömare.

SOU 1969: 36

deras såsom nämnts att en viss tolerans skall visas gentemot tillverkare, som introducerat ett läkemedel på en marknad, när prisdifferenser uppkommer mellan detta och senare lanserade synonyma preparat. Rimligtvis måste det föreligga en konflikt mellan dylika önskemål och målsättningen att samtidigt ge prisövervakningen en meningsfull innebörd. Librium lanserades av Roche i Sverige år 1960. Detta preparat, som f. n. hör till världens omsättningsmässigt största, har även i Sverige uppnått en betydande omsättning. Det var i lanseringsögonblicket sannolikt obekant vilken omsättningsutveckling preparatet skulle undergå, men redan några år efter lanseringen hade socialstyrelsen haft möjligheter att ta upp prisdiskussioner med företaget. Det kan omnämnas att italienska tillverkare på sin icke patentskyddade hemmamarknad sålt synonyma preparat till priser, som legat bortemot 30 % under priset på Librium i Sverige. Detta aktualiserar ytterligare ett problem. Bedömningen av vilka ingrepp från den prisövervakande myndighetens sida, som skall anses lämpliga, måste göras mot bakgrund av en uppfattning om vad patentskyddet syftar till och vad det kan uppnå. Sammanfattningsvis kan konstateras att prisövervakningen på läkemedelsområdet har begränsade effekter. Prisövervakningen kan i vissa fall ha medfört att medicinskt sett starkt substituerbara preparat kommit att ligga närmare varandra i pris än om prisövervakning inte funnits. Det bör emellertid understrykas, att även när prisdifferenser mellan synonyma preparat föranleder en åtgärd från socialstyrelsens sida, saknas säkra kunskaper om det lägre prisets skälighet. Prisövervakning på läkemedelsområdet förekommer i flera länder men med skiftande utformning. 1 I Norge förekommer en prisgranskning snarlik den i Sverige. I Storbritannien ingår f. n. prisövervakning som ett led i hälsovårdsmyndigheternas övervakning av läkarnas läkemedelsförskrivning. På grundval av statistik över läkarnas förskrivningsvanor görs de läkare, SOU 1969: 36

som starkt avviker från genomsnittet, uppmärksamma på sin avvikelse. Hösten 1967 framlade Sainsburykommittén förslag till ett nytt priskontrollsystem på läkemedelsområdet i Storbritannien. 5.5 Sainsburykommitténs förslag kontroll på läkemedelsområdet*

till pris-

I Sainsburykommitténs betänkande diskuteras utförligt problematiken i samband med en prisövervakning på läkemedelsområdet. Det kan därför finnas anledning att referera denna diskussion. En av Sainsburykommitténs främsta uppgifter var att föreslå ett priskontrollsystem inom läkemedelsområdet, som effektivt förhindrar uppkomsten av »oskäliga» vinster. Bakgrunden var en uppfattning att den gällande prisövervakningen var otillförlitlig i detta avseende. Kommittén undviker att explicit ange vad som skall anses vara skäliga priser och vinster. På grundval av en företagen räntabilitetsundersökning drar emellertid kommittén slutsatsen att oskäliga vinster på flera miljoner pund uttagits under den studerade treårsperioden. 3 I syfte att öka priskonkurrensen föreslår kommittén dels att varumärkesskyddet reduceras, dels att läkarna göres mera prismedvetna genom att de tillställs uppgifter om substituerbara preparats prisrelationer. Dessa åtgärder bedöms dock som otillräckliga för att garantera skäliga priser och vinster. Sainsburykommittén föreslår därför att direkta förhandlingar förs mellan hälsovårdsministeriet och läkemedelsföretagen på basis av ett nytt priskalkyleringssystem, som 1 Prisövervakningen i andra länder kan försvåra socialstyrelsens ställningstaganden. När ett svenskt företag lanserar en originalprodukt, kan nämligen socialstyrelsens ställningstagande till företagets prisförslag bli normerande för företagets prissättning i de länder, som i sin prisövervakning utgår från ett läkemedelspris i dess hemland. Detta uppges exempelvis gälla Belgien. 2 Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965-67. London 1967, sid. 1 f., 37 f., sid. 81 ff. 3 a.a., sid. 38.

bl. a. innefattar rätt för ministeriet att av tillverkare inkräva detaljerade produktkalkyler (Standard Cost Return) dels för varje ny specialitet, dels för varje existerande specialitet över en viss försäljningsstorlek. Ministeriet skall göra egna produktkalkyler vilka jämförs med de som tillverkarna redovisar. Ministeriet skall ha även tillgång till uppgifter om varje företags årliga genomsnittliga räntabilitet (Financial Return) på dess läkemedelsrörelse. De från tillverkarna begärda produktkalkylerna skall beräknas på basis av en explicit anticiperad årlig försäljningsvolym. Tillverkarna skall efter två år (eller tidigare om den förverkligade försäljningen överstiger den anticiperade med mer än 20 %) redovisa en reviderad produktkalkyl. Kommittén medger att samkostnaders fördelning på olika produkter erbjuder vissa problem men anser dem inte vara oöverstigliga. De största svårigheterna anses fördelningen av utgifter för forskning och utvecklingsarbete bereda. Bl. a. måste i priser för framgångsrika produkter få inkalkyleras kostnader för misslyckade forskningsprojekt. Sainsburykommittén har också gjort en analys av läkemedelsindustrins vinstmarginaler och räntabilitet från resursallokeringssynpunkt. Kommittén anser att höga vinster inte har samma sociala och ekonomiska implikationer som höga personliga inkomster under förutsättning att vinsterna till stor del reinvesteras av företagen.1 I en marknadsekonomi bestämmer förväntade vinster investeringars inriktning och omfattning. Realiserade vinster utgör en viktig finansieringskälla. För att riskfyllda forskningsinvesteringar inom läkemedelsindustrin skall realiseras i en för samhället önskad omfattning måste förväntade vinster vara högre än för alternativa säkrare investeringsprojekt. Patentskyddet och en mycket låg priselasticitet för läkemedel har enligt kommittén gjort det möjligt för de engelska läkemedelsföretagen att kvarhålla vinstmedel i en omfattning som genomsnittligt varit mer än tillräcklig för att finansiera företagens anläggningskapital.

94 Riskmomenten inom läkemedelsindustrin består främst i dels att forskningsprojekt kan misslyckas, dels att ett företags viktigare produkter till följd av nya konkurrerande produkter plötsligt kan bli utslagna från marknaden. Beträffande det förstnämnda riskmomentet anser kommittén att det visserligen existerar men har överdrivits i debatten. En riskfördelning kan uppnås genom ett diversifierat forskningsprogram. Företag med en forskarstab över viss minimistorlek förefaller enligt kommittén att med uppmuntrande regelbundenhet ha fått fram nya produkter, som under en ansenlig tidsrymd kommit att dominera resp. terapiområden. Kommittén anser sig också kunna konstatera ett relativt starkt samband mellan forskningsutgifternas storlek och tillkomsten av nya produkter. Kommittén medger att en viss risk finns för att något av ett företags försäljningsmässigt viktigare produkter plötsligt och oförutsebart slås ut av ett konkurrerande läkemedel. Kommittén framhåller dock att denna risk inte förefaller att vara så stor som industrin vill göra gällande. Sainsburykommittén understryker vikten av — vid gällande principer för rangordning av olika investeringsalternativ — att företag har möjligheter att uppnå ovanligt höga vinster genom en satsning på riskfyllda och långsiktiga forskningsinvesteringar för att säkra tillkomsten av nya viktiga läkemedel i önskvärd omfattning.2 Detta medför problem vid utformning av priskontrollen på läkemedelsområdet. Priskontroll syftande till »skälig» vinst kan ha negativa verkningar ur resursallokeringssynpunkt. Kommittén anser därför att det kan vara nödvändigt att i vissa fall tillåta höga vinster på en produkt när riskerna vid framtagandet av produkten varit stora. Detta medgivande innebär dock inte att kommittén finner samtliga noterade höga räntabilitetstal vara berättigade. Sainsburykommitténs förslag beträffande prisövervakning har inte genomförts, bl. a. av fruktan för stora administrativa kostna1 2

a.a., sid. 39. a.a., sid. 40 f. SOU 1969: 36

der. I stället har hälsovårdsministeriet och läkemedelsindustrin slutit en frivillig överenskommelse innebärande att ministeriet ges tillfälle till viss insyn i företagens prissättning.

SOU 1969: 36

6 Industriell läkemedelsforskning

Forsknings- och utvecklingsarbete, avsett att ge upphov till nya produkter eller förändra egenskaperna hos redan existerande produkter, är ett centralt inslag i verksamheten hos flertalet större läkemedelsföretag. Under 1960-talet har sålunda forskningsutgifterna i fem studerade, svenska företag varit lika stora som de totala investeringarna i byggnader och maskiner. 1 Kombinationen av forskning, tillverkning och marknadsföring i läkemedelsföretagen kan ses som en form av vertikal integration av flera led, där forskningsresultaten utgör en faktorinsats (»immateriellt kapital») i produktions- och marknadsföringsleden. Enstaka exempel på en uppspaltning mellan dessa led förekommer, varvid forskningsresultat saluföres genom licensgivning, men för flertalet svenska företag spelar denna organisationsform en underordnad roll. 23 Det bör också framhållas, att även vid produktion på licensbasis kan krävas visst forskningsarbete inom företaget, då både ett tekniskt kunnande på ifrågavarande område och möjligheter att erbjuda licensgivning i utbyte ofta är villkor för att uppnå ett licensavtal. I detta kapitel ges främst en översiktlig beskrivning av forskningens omfattning, organisation och inriktning. Det har inte varit möjligt att i egentlig mening analysera de komplicerade betingelser för investeringsplaneringen, som uppkommer när forskningsoch produktionsverksamhet bedrivs inom 96

samma företag. Diskussionen har fått inskränkas till att gälla några få centrala aspekter, som kan ha betydelse för bedömning av företagens forskningspolitik. Efter en kort begreppsgenomgång ges i avsnitt 6.1 en översikt över läkemedelsforskningen i olika länder och dess resultat. Därefter behandlas läkemedelsforskningens organisation och dess betingelser i form av tekniska och institutionella faktorer (6: 2). I avsnitt 6.3 görs ett försök att analysera vissa aspekter på företagens investeringsplanering, bland annat betydelsen av teknisk och marknadsmässig risk och av finansiella restriktioner. Av intresse i detta sammanhang är bestämningen dels av de totala forskningsutgifternas storlek, dels av avvägningen mellan större forskningsprogram kontra utvecklingsarbete. Avsnitt 6.4 innehåller data beträffande de svenska läkeme1 Astra, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan. Forskningsutgifterna inkluderar dessutom vid denna jämförelse — väl att märka —• endast löner och övriga driftsomkostnader. 2 Företag i huvudsak inriktade på forskningsverksamhet och licensgivning (ofta förenad med substansförsäljning) förekommer exempelvis i USA och Belgien. Bland de svenska företagen kan f.n. Bofors sägas i viss mån ansluta sig till detta mönster. Dessutom finns i de flesta länder ett antal (oftast mindre) läkemedelsföretag utan nämnvärd egen forskning. 3 Integration av forsknings-, tillverkningsoch marknadsföringsaktiviteterna kan delvis uppfattas som ett uttryck för tekniska eller marknadsmässiga vinster vid en samordning (»funktionella samband» mellan leden). Denna aspekt diskuteras i kapitel 8.

SOU 1969: 36

delsföretagens forskningsutgifter samt vissa jämförelser med andra industribranscher. Kapitlet avslutas med en kort översikt över några svenska läkemedelsföretags forskningspolitik under senare år (6.5). För en mer utförlig redovisning härvidlag hänvisas till bilaga 2. Med en industriell innovationsprocess avses här ett forskningsprojekts förlopp från uppslag till uppfinning (ny produkt eller tillverkningsmetod), färdig att insättas i produktion och introduceras på marknaden. Motsvarande definition kan tillämpas på utvecklingsarbete, där målet är att förbättra existerande produkter eller tillverkningsmetoder. Den resulterande uppfinningens relation till den rådande tekniska nivån bestämmer dess uppfinningshöjd, som bl. a. har betydelse vid bedömningen av patenterbarheten. I de fall en uppfinning innebär ett »tekniskt genombrott» efterföljs detta ofta av följduppfinningar och successiv produktutveckling, innan en period av stabiliserad teknik vidtar på området. Beträffande läkemedelsforskning medför den rådande specialiseringen på forskningsområdet i förening med patentskyddet att denna innovationscykel i flera fall hålls inom ett företag eller en grupp av företag med samarbete inbördes. Åtskilliga exempel finns dock på att ett genombrott på ett farmakoterapevtiskt område leder till att flera andra företag avdelar stora resurser för detta område, vilket kan medföra att ett stort antal närbesläktade preparat marknadsföres. Innovationerna på läkemedelsområdet kan indelas i följande fyra huvudtyper: 1. Syntetisering av nya kemiska substanser. 2. Rening och standardisering av i naturen förekommande substanser (ex: Leos gonadotropiner). 3. Utarbetande av metoder för framställning av syntetiska eller i naturen förekommande substanser (ex.: penicillinforskningen under 1940-talet). 4. Utarbetande av nya beredningsformer eller förbättringar av redan existerande (ex.: Hassles Durettprincip). Den industriella forskningen är i regel SOU 1969: 36 7—914423

strängt målinriktad på en industriellt användbar ny produkt eller tillverkningsmetod och organiserad i klart avgränsade projekt. En viss del av forskningsbudgeten anslås emellertid till anställda forskares själwerksamhet utanför planerade projekt. Även denna forskning syftar dock ytterst till industriellt användbara tillämpningar. 1 Den huvudsakliga källan till projektuppslag för läkemedelsföretagen synes vara den grundforskning, som bedrivs av enskilda forskare eller forskargrupper, främst vid universitet och högskolor. Ett nära samarbete med sådana forskningsinstitutioner är därför ofta nödvändigt, vilket bland annat avspeglas i den lokalisering till universitetsstäder, som utmärker branschen. Det omfattande samarbetet mellan universitetsforskare och läkemedelsföretag illustreras i de »case studies» rörande svensk läkemedelsforskning, som återges i bilaga 2.

6.1 Forskningsinsatser tat i olika länder

och

forskningsresul-

Inom OECD:s sekretariat har en jämförande kartläggning genomförts beträffande forskningens omfattning och resultat i olika länder, bland annat på läkemedelsområdet. Denna utredning utgör det huvudsakliga underlaget för följande översikt. Kartläggningen omfattar endast OECD-länder men som framgått av inledningskapitlet svarar dessa länder för en dominerande del av läkemedelsproduktion och -konsumtion i världen utanför öststatsländerna. I mitten av 1960-talet var ca 16 400 personer i USA och 25 000 i de europeiska OECD-länderna verksamma inom den industriella läkemedelsforskningen. Räknat efter totala utgifter är den amerikanska läkemedelsforskningen större än den västeuropeiska, vilket bland annat sammanhänger med den högre lönenivån. Forskningsutgif1

Förutom funktionen som rekryteringsargument för forskare har den icke projektstyrda forskningen till främsta uppgift att ge nya projektuppslag. Andelen icke projektstyrd forskning har för Schering Corporation i U.S.A. angivits till 20 %, för några svenska läkemedelsföretag till minst 10 %.

Tabell 6:1. Utgifter för industriell läkemedelsforskning i ett urval länder. Utgifter 1964 (milj. dollars) 282« Förenta Staterna Japan 37 Europeiska OECD-länder Storbritannien 39 Västtyskland 40 Frankrike 28 J Schweiz Italien (uppskattat) 15 Nederländerna 9 Sverige 9 2 7

Källa: Gaps in technology between member countries. Paris 1968, sid 108. 1 Utgifterna för industriell läkemedelsforskning i Förenta Staterna uppgick år 1967 till ca 500 milj. dollars, varför ökningen sedan 1964 varit mycket snabb. a De schweiziska företagen bedriver en stor del av sin forskning utomlands främst då i USA. Totalt satsade de schweiziska läkemedelsföretagen ca 81 milj. dollars på forsknings- och utvecklingsarbeten år 1964. (Källa: Dir. L. Westman, verkst. dir. i AB Roche Produkter). ternas storlek år 1964 i några länder med stor läkemedelsindustri framgår av tabell 6: 1. Förenta Staterna har under hela efter-

krigstiden haft en dominerande ställning vad gäller innovationer på läkemedelsområdet. I de flesta länder svarar sålunda läkemedel av amerikanskt ursprung för den största andelen av nytillkomna läkemedel. Diagram 6: 1 (hämtad från OECD-undersökningen) avser ett urval viktigare läkemedel, lanserade under åren 1950—1966. 1 Förutom andelen inhemska preparat anges andelen från främsta främmande leverantörland. Enligt undersökningen är den amerikanska dominansen otvetydig. Bland de i undersökningen representerade västeuropeiska länderna svarar Västtyskland för det största antalet innovationer under perioden. Detta land torde också vara det enda i Västeuropa (möjligen med undantag för Schweiz), där den inhemska industrins innovationer svarat för en större andel än de amerikanska. »Importandelen» för innovationer ligger också i de större västeuropeiska länderna i allmänhet över två tredjedelar, medan motsvarande andel i USA varit knappt en tredjedel. (Jfr tabell 6: 1.) USA:s andel av det totala antalet innova1 Siffrorna för USA avser dock perioden 1941—1963.

Diagram 6:1. Nationellt ursprung för ett urval läkemedel, lanserade i olika länder 1950— 1966. (Procentuell fördelning av antal läkemedel.) Procent 70— Andelen läkemedel av inhemskt ursprung

60 —

Andelen läkemedel från främsta främmande land USA 54,4

50— USA 48,0

USA 45,2

40— USA 38,6 30— USA 29,0 20 —

USA 21,5 och Schw

•

10—

ISchw

21,5

|

18,9 0— USA

98 Västtyskland

Frankrike

Storbritannien

Holland

Belgien

Sverige

SOU 1969: 36

Tabell 6:2. Antalet nya terapevtiska substanser med fördelning på uppfinnarländer.

Länder

1965 U.S.A. Västtyskland Frankrike Schweiz Storbritannien Japan Benelux Italien Skandinavien övriga Totalt I procent

26 10 10 10 7 1 2 2 1 4 73 22

13 13 23 8 3 1 8 7 5 2 83 25

16 19 15 8 8 11 5 1 3

9 12 7 2 3 6 2 2 1 6 50 15

9 8 6 4 4 1 1 3

86 26

— 2 38 12

Totalt 196 —1965 I absoluta I protal cent 73 62 61 32 25 20 18 15 10 14 330 100

22,1 18,9 18,5 9,7 7,6 6,1 5,4 4,5 3,0 4,2 100,0

Källa: J. Elich och D. Elvers, »Neue Pharmazeutische Wirkstoffe 1961—1965.» Die pharmazeutische Industrie, vol. 28 (1966) s. 530. tioner på läkemedelsområdet har i en annan undersökning angivits till hela 61 % för perioden 1941—1963. 1 Beräkningar av ovanstående slag, som grundas på antalet innovationer, ger emellertid med nödvändighet mycket osäkra mått på forskningens resultat. Dels är avgränsningen av innovationsbegreppet oklar, dels är värdet (medicinskt och kommersiellt) av olika uppfinningar starkt varierande. Samma reservation måste göras beträffande de data, som återges i tabell 6: 2. Där har de nya substanser, som tillkommit åren 1961—1965 fördelats på uppfinnarländer. Tre länder, nämligen USA, Västtyskland och Storbritannien, svarar enligt denna undersökning för ca 60 % av nytillskotten, USA:s ställning framstår här som tämligen svag i förhållande till landets storlek. Detta förhållande kan dock vara specifikt för 60-talets första hälft (se nedan). En avgörande faktor för ett lands industriella forskningspotential är tillgången till högt utbildade forskare inom industrin närstående discipliner. Komparativa fördelar i exempelvis läkemedelsforskning under en viss period kan dessutom föreligga beroende på tidigare nedlagda forskningsinsatser i landets läkemedelsindustri. Fördelningen av sådant »immateriellt kapital» bestämmer också i stor utsträckning forskningsinriktningen inom branschen, och ger en hög SOU 1969: 36

grad av internationell specialisering. Det tycks dock föreligga vissa hinder för en fullständig sådan specialisering, kombinerad med produkt- eller licensutbyte, beroende på »handelshinder» i form av bl. a. nationella preferenser. Grundforskningens omfattning och inriktning, t. ex. vid universiteten, är givetvis en avgörande faktor för länders och företags forskningspolitik, vad gäller satsning på nya forskningsområden. Avvägningen mellan uppföljningsforskning och projekt på nya områden har under de senaste åren varit föremål för debatt, bland annat i Sverige.2 Detta resursfördelningsproblem och marknadsförhållandenas inverkan på forskningens inriktning diskuteras i kapitel 10. Uppgifterna i diagram 6: 1 och tabell 6: 2 kan tyda på att produktförnyelsetakten i de flesta länderna sjunkit under 60talets första hälft trots snabbt ökade utgifter för forskning och produktutveckling. Som en viktig tänkbar orsak härtill har angivits, att tillgången på lätt exploaterbara 1 P. De Haen, American Professional Pharmacist, juli 1964. 2 Inlägg har bl. a. kommit från prof. H. Boman, Umeå universitet samt doc. B. Sjöberg, AB Astra. Boman, H., »Läkemedel och lönsamhet», DN 28/9 1967, »Läkemedelsindustrin och samhällsnyttan», DN 15/11 1967. Sjöberg, B., »Läkemedelsindustrin och samhället», DN 11/10 1967.

projektuppslag minskat. Den närmast exvplosionsartade utvecklingen på läkemedels>området under perioden 1945—1960 uttgick till stor del från ett betydande antal il riktiga grundforskningsresultat, som ackuimulerats och utgjorde basen för industrins is målforskning. Läkemedelsindustrin måstee numera i ökad utsträckning börja sitt arbetee på ett tidigare stadium i respektive forsk-;ningsprojekt, dvs. satsa resurser på verk-:samhet, som närmar sig grundforskningen.*1 De stora indikationsområden, där behovet:t av nya läkemedel nu är mest påtagligt, t. ex.:. virus- och cancerområdena, åderförkalkning, reumatiska och allergiska sjukdomar,', har i flera avseenden visat sig mycket svåraa för den medicinska forskningen att bearbeta. I Förenta Staterna noteras en kraftig nedgång i antalet nya substanser från 1962, i Västeuropa från 1964. Nedgången antas till1 stor del ha bestämts av de avsevärt skärptai kontrollkrav, som infördes i samband med1 thalidomidkatastrofen. Skärpningen fick eni kraftig initialeffekt i form av fördröjningarr till följd av mer omfattande toxikologiskai och kliniska prövningar före registrering. Enligt uppgift har skärpningen varit starkare i USA än i övriga länder. Det är svårtt att på grundval av tillgängliga data avgöra,, om en mer långsiktig nedgång i antalet nyat produkter blir följden. Effekten av skärpta kontrollkrav illustrerar de tidigare nämnda problemen vid värdering av forskningsresultat med hjälp av antalsdata. De mer detaljerade prövningarnai kan givetvis sägas öka värdet hos de produkter som lanseras. Samtidigt kan det tänkas, att en del »mindre» innovationer sållas bort, då en insats för lansering inte anses lönsam på grund av kraven på tidskrävande och dyrbara prövningar. 6.2 Forskningens

organisation

Som tidigare framhållits, är industrins forskning i huvudsak inriktad på specificerade sjukdomstyper (indikationsområden), eller på specifik diagnostiseringsteknik. Det medicinska indikationsområdet utgör följakt100

ligen en naturlig utgångspunkt för definition av ett forskningsprojekt. Inom ett företag kan flera projekt samtidigt pågå inom samma kemiska huvudområde, vilket i vissa fall innebär, att samordningsvinster (stordriftsfördelar) föreligger. Dessutom kan det ursprungliga syftet med projektet ändras eller utvidgas, om oväntade resultat framkommer, som har intresse utanför det avsedda indikationsområdet. Ett forskningsprojekt tar oftast 6—9 år i anspråk. 2 Tidigare inleddes forskningen med syntetisering av kemiska derivat, tillhörande en intressant föreningstyp. Numera utgår dock projekten i allmänhet från biokemi och farmakologi, snarare än synteskemi. Kemiska föreningar beställs från den biokemiska eller farmakologiska avdelningen, och substansernas verkningar studeras först på djur och på isolerade organ. Nya läkemedel utprövas vanligen efter följande summariskt beskrivna schema. Om man vid utvärdering finner, att en förening visar någon biologisk aktivitet, som bedöms kunna utnyttjas medicinskt, görs ytterligare derivat kring denna förening, vilka testas på samma sätt. Det gäller här bland annat att finna en förening, där den akuta giftighetsgraden är tillräckligt låg i förhållande till vad som bedöms vara effektiv dosering. Nästa steg är en vanligen cirka fyra veckor lång toxikologisk prövning på djur. Dessa prov kompletteras senare med bland annat undersökningar av eventuella organförändringar vid längre tids tillförsel av föreningen. Om djurprövningarna utfaller positivt, kan försök på människa (frivilliga, friska försökspersoner) inledas, varvid undersöks biverkningar samt föreningens absorption, nedbrytning och utsöndring i organismen. Samtidigt utförs en tre—sex månader lång toxicitetsprövning på två djurslag för bestämning av kronisk toxicitet. På detta sta1 Ett exempel på detta är den stora institution för biokemisk-farmakologisk grundforskning (som sysselsätter ca 150 graduerade forskare), som har byggts upp vid läkemedelsföretaget Hoffman — La Roche i U.S.A. 2 Den angivna perioden skall uppfattas som en grov uppskattning.

SOU 1969: 36

dium utförs även andra prövningar, exempelvis cancertest, fertilitetstest och prövning av eventuell teratogen (fosterskadande) effekt. Innan prövningar på sjuka människor (kliniska prövningar) får äga rum, måste socialstyrelsens godkännande inhämtas. Socialstyrelsens bedömning grundas på företagets och den för prövningen ansvarige läkarens ansökning till Statens Farmaceutiska Laboratorium, vilken skall innehålla uppgifter om substansens kemiska struktur samt data från företagna prövningar. Kliniska prövningar äger rum på sjukhus, ofta universitetskliniker. Innan försök på människa kan inledas, måste lämpliga farmacevtiska beredningar framställas, eftersom få läkemedelssubstanser direkt kan användas som läkemedel. Substansframställning i halvindustriell skala (vid s. k. pilot plant) krävs i allmänhet för att substansen skall vara tillgänglig i tillräcklig kvantitet för erforderliga prövningar. För att ett program av ovan skisserat slag skall kunna genomföras, krävs ett lagarbete inom företaget av ett antal olika specialister, t. ex. biokemister, farmakologer, mikrobiologer, farmacevter och läkare. Att generellt ange hur stora egna forskningsresurser ett företag minst måste ha för att kunna bedriva forskning effektivt är givetvis omöjligt. Vissa uppskattningar har dock gjorts varvid man utgår från begreppet grundfunktion. Härmed avses en forskargrupp, innehållande en kvalificerad forskare samt 3—4 medhjälpare samt erforderlig utrustning. Som minimikrav för att uppnå en effektiv organisation av ett forskningsprojekt har angivits åtta grundfunktioner (om produktionskontroll och studier av produktionsprocesser utesluts). 1 I vissa fall kan krävas flera forskargrupper inom samma grundfunktion. Den genomsnittliga utgiften i Sverige för forskningsprojekt som lett till lansering av nya produkter uppges de senaste åren ha legat vid 5—10 milj. kr. Kostnadsnivån per projekt i förening med det delvis konkurrensbestämda kravet på snabba resultat SOU 1969: 36

medför, att framförallt små och medelstora läkemedelsföretag (t. ex. de svenska) måste koncentrera sina forskningsresurser på ett fåtal projekt. Denna specialisering medför i sin tur, att direkt konkurrens på forskningsområdet föreligger främst på försäljningsmässigt mer betydande områden. Kravet på stora, koncentrerade forskningsinsatser har också lett till att forskningssamarbete förekommer i betydande omfattning mellan företag i olika länder. Större, internationellt verksamma företag har en forskningsbudget, som möjliggör samtidig forskning på flera större indikationsområden. Deras övertag beträffande finansiella resurser kan utnyttjas för ökad riskspridning och/eller satsning på mer riskabla projekt.3 Förekomsten av stordriftsfördelar i den industriella forskningen har dock inte hindrat, att även relativt små företag svarat för viktiga och synnerligen lönsamma innovationer. Som exempel kan nämnas de numera mycket stora företagen Pfizer och Syntex. Minimistorleken av de resurser som erfordras för forskningsprojekt har av flera skäl ökat påtagligt de senaste åren. Härtill kommer, att stordriftsfördelar utöver projektens minimistorlek föreligger, bland annat i form av ökade möjligheter till riskspridning. Slutligen krävs för en effektivt bedriven forskning ett omfattande samarbete med universitet, sjukhus och myndigheter. Resurserna utanför företagen, t. ex. i fråga om grundforskning och möjligheter till kliniska prövningar är som tidigare framhållits en viktig bestämningsfaktor för ett lands forskningspotential. En följd av de ökade storlekskraven inom läkemedelsforskningen förväntas bli olika 1

Skagius, K, »Industriforskningens organisation och målsättning» (LIF informerar, 1966). Jfr diskussionen av Pharmacias forskningspolitik, avsnitt 6.5 nedan. 2 Enligt en amerikansk undersökning (Beckman, H:, In defence of thinkers, New England, J. Med. 1962), härrör större delen av de väsentliga innovationerna på läkemedelsområdet från företag med minst 300 anställda i forskningsavdelningarna. Detta är dock en omstridd fråga. För en mer allmän diskussion av stordriftsfördelar i läkemedelsindustrin hänvisas till kapitel 8 nedan, avsnitt 3. 101

former av koncentration inom branschen. Små, forskningsinriktade företag kan få svårigheter att överleva som självständiga enheter, vilket ökar sannolikheten för fusioner. Det blir troligen mer sällsynt, att småföretag kan genomföra en kraftig expansion på egen hand. De ökade kraven beträffande projektstorlek kan tvinga fram en ytterligare specialisering hos de större företagen, eller — om risktagandet vid en sådan anpassning bedöms som alltför stort — till sammanslagningar eller ökat forskningssamarbete mellan storföretagen.

6.3 Forskningens

ekonomiska

betingelser

Utgifter för forskning och produktutveckling är givetvis att betrakta som investeringar, delvis likartade anskaffning av fast produktionskapital. Forskningsresultaten kan ses som ett immateriellt kapital, som företaget kan utnyttja genom egen produktion, överlåtelse eller licensgivning. I utredningens lönsamhetsberäkningar (kapitel 9 nedan) diskuteras möjligheterna att värdera branschens immateriella kapital. Forskningsverksamheten uppvisar dock, jämfört med ordinär investeringsverksamhet, vissa särdrag. Bland annat beroende på en delvis speciell risksituation, blir både företagens beslutssituation och värderingen av forskningens effektivitet relativt komplicerad. Vi skall i detta avsnitt behandla några av de ekonomiska faktorer, som påverkar forskningens omfattning och inriktning, i syfte att belysa vissa resursfördelningsproblem på området. Inledningsvis skall anges några karakteristika för forskningsinvesteringar, som har betydelse för beslut om att påbörja projekt: 1. Investeringen är sammansatt av utgifter under en serie år. Beslut om utgifterna fattas givetvis successivt, men eftersom uppnådda resultat ofta inte kan utvärderas förrän efter flera år, avser det ursprungliga beslutet i allmänhet utgifter för en längre period. 2. Under forskningsperioden 6—9 år ger investeringen enbart utgiftsströmmar. (Detta kan även delvis gälla de första årens inves102

teringar i information och reklam i samband med lanseringen.) 1 3. Den primära typen av osäkerhet gäller om projektet rent tekniskt leder till användbara resultat eller ej. 2 Därtill kommer osäkerheten beträffande möjligheterna att kommersiellt utnyttja resultaten; en konkurrent kan hinna före med uppfinning och exploatering. 4. Om projektet ger upphov till nya produkter, som skall exploateras, krävs i allmänhet stora investeringsutgifter i samband med lansering, bl. a. i form av information och reklam. 5. Om projektet lyckas, och särskilt om effektivt patentskydd kan uppnås i flera länder, är de förväntade vinsterna av produktion och försäljning ofta höga. 6. Spridningen i den förväntade intäktsfördelningen kan vara stor, bl. a. beroende på ofullständig marknadsinformation samt eventuellt tillkommande konkurrens från nya produkter. 7. Möjligheten till projektuppslag och »följduppfinningar» på näraliggande områden kan medföra intäkter också utanför det område, forskningen primärt avser. Tillskottet av tekniskt kunnande i företaget utgör allmänt en kapitalbildning, som inte fullständigt avspeglas i de nya produkter eller metoder, som är direkta resultat av projektet i fråga. Ett beslut om satsning på ett forskningsprojekt innebär vanligen samtidigt ett preliminärt beslut om hur mycket resurser, som skall avdelas till projektet. Företagsledningen kan tänkas stå inför valet att antingen satsa stora resurser på projektet i syfte att nå snabba resultat eller sprida utgifterna över en längre period. Inom ramen för givna finansiella resurser kan valet delvis ses som en avvägning mellan strävan efter riskspridning och önskan att snabbt nå fram till en exploaterbar (och eventuellt patenterbar) uppfinning. För det senare talar de konkurrensfördelar, som kan uppnås, om 1 Angiven period måste uppfattas som en grov uppskattning. 2 Att ett forskningsprojekt tekniskt lyckas innebär att en produkt framkommer med sådan effekt att registrering av preparatet kan ske.

SOU 1969: 36

man kommer först med ett nytt läkemedel. Enligt de svenska läkemedelsföretagen har sistnämnda faktor så stor betydelse att man koncentrerar sina resurser på ett fåtal projekt. Som underlag för bedömningen, huruvida företaget skall satsa på ett visst projekt, föreligger vanligen utredningar om betingelserna på både kapacitets- och marknadssidan. Kraven på kapacitetssidan gäller främst resurserna inom företagets forskningsavdelning. Företagets forskarstab är i allmänhet relativt starkt inriktad på en viss sektor av läkemedelsområdet (särskilt gäller detta små och medelstora företag), och möjligheterna att nyanställa specialister på det »nya» området är ofta begränsade. Också företagets utrustning i laboratorier och apparatur kan vara så specialiserad, att betydande »komparativa fördelar» gentemot andra företag föreligger beträffande projekt med anknytning till företagets tidigare verksamhet.1 Dessa faktorer utgör en viktig del av förklaringen till den höga grad av specialisering och kontinuitet som utmärker den industriella forskningen. Kapacitetskraven gäller givetvis i viss mån också de senare leden, produktion och försäljning. Det är sålunda nödvändigt, att råvaror och tillverkningsteknik för industriell produktion finns tillgängliga eller förväntas vara ekonomiskt genomförbara. Som tidigare framhållits är vissa forskningsprojekt direkt inriktade på denna typ av innovationer. Valet av projekt kan också påverkas av om företagets existerande försäljningsorganisation väntas kunna utnyttjas vid en eventuell lansering. På marknadssidan är givetvis förväntningarna om marknadens storlek och de framtida konkurrensbetingelserna avgörande, dvs. företagets bedömning av det åsyftade läkemedlets medicinska fördelar framför existerande preparat och av den framtida efterfrågan. Dessutom undersöks förutsättningarna för patentskydd, vilka ofta kan avgöra, om investeringen framstår som lönsam eller ej. För att ett större forskningsprojekt skall bli lönsamt krävs normalt, att de resulterande preparaten kan SOU 1969: 36

säljas på utländska marknader (direkt eller via licensgivning). Särskilt förväntningarna beträffande försäljningsmöjligheter i USA synes påverka de svenska företagens större investeringsbeslut. Vid projektvalet måste hänsyn också tas till vilken inverkan de förväntade innovationerna kan få på lönsamheten för företagets äldre preparat. Ett viktigt inslag är den s. k. bevakningsforskning som drivs på vissa av de områden, där företaget har stor försäljning av egna originalpreparat. En tämligen stor del av forskningskapaciteten avdelas för sådana uppföljningsarbeten, vilka är avsedda dels att utveckla produkten, dels att (även om de kan leda till produkteller metodförbättringar) skydda företaget mot ökad konkurrens, t. ex. genom s. k. kringgångspatent. Läkemedelsföretagens investeringsbeslut på forskningssidan synes hittills endast i mycket begränsad utsträckning ha baserats på explicita kalkyler utifrån kapitalvärdemetod eller liknande.2 Det är också uppenbart att kalkyleringssystem av detta slag är förenat med mycket stora problem i denna speciella investeringssituation. En tillfredsställande principiell-teoretisk grundval torde i själva verket saknas för värdering i den dubbla risksituation som föreligger (teknisk risk beträffande forskningsresultaten — marknadsmässig risk vid och efter en eventuell framtida lansering). Härtill kommer att de mer »ordinära» investeringarna (t. ex. i produktionsutrustning) ofta måste ses som tämligen givna följdinvesteringar, när forskningsresultat framkommer, och därför knappast ger en användbar utgångspunkt för alternativkostnadskalkyler. De 1 Från Astra anförs som exempel, att det för ett svenskt företag som idag inte bedriver någon kemoterapevtisk forskning, är förenat med mycket stora kostnader att bygga upp både en pilotplantavdelning och en kemoterapevtisk avdelning, vilka erfordras för att bedriva forskning inom antibiotikaområdet. Detta betyder förutom en barriär för andra företag, att Astra väljer att koncentrera en betydande del av sin forskningskapacitet till områden, inom vilka ovannämnda laboratorier kan utnyttjas. 2 En experimentverksamhet med systematisk, projektorienterad kalkylering pågår dock sedan några år i flera läkemedelsföretag.

vanligaste valsituationerna uppkommer därför mellan forsknings- och utvecklingsprojekt. Hänsyn måste tas (t. ex. genom varierande kalkylräntesatser) dels till de långsiktiga forskningsprojektens högre risk, dels till möjligheterna att de skapar ett tekniskt kunnande, som har värde utöver det aktuella projektets direkta resultat. Avslutningsvis bör framhållas att finansieringsförhållandena sannolikt påverkar forskningens omfattning och inriktning. Olika undersökningar tyder på att tillgången på avskrivningsmedel och ackumulerade vinster har ett stort inflytande på företagens investeringsvolym. Detta antas särskilt vara fallet när en stor andel av investeringarna är mycket riskfyllda — något som exempelvis gäller för stora forskningsprojekt. Att mera exakt bestämma självfinansieringens betydelse har emellertid hittills visat sig vara omöjligt beroende på svårigheterna att i empiriska undersökningar särskilja effekterna av förändringar i självfinansiering och förändringar i vinstförväntningar. Enligt tillgängliga uppgifter för de större svenska läkemedelsföretagen finns inget positivt samband mellan realiserad lönsamhet och forskningsinsatsernas relativa storlek (se vidare kapitel 9). 12

6.4 Svenska läkemedelsföretags utgifter

forsknings-

Uppgifter om forsknings- och produktutvecklingskostnader har insamlats från de större läkemedelsföretagen. Utgångspunkt för redovisningen har varit de normer, som tillämpas för Statistiska Centralbyråns forskningsstatistik. Vissa översiktsdata ur denna statistik från år 1963 skall här anges som bakgrund till de mer detaljerade uppgifterna om läkemedelsföretagen. Det bör framhållas, att definitionerna i forskningsstatistiken är mycket allmänt hållna och synes i stor utsträckning ge uppgiftslämnarna utrymme att tillämpa individuella normer och avgränsningar för olika kostnadsslag. 3 Vissa problem föreligger, när det gäller att skilja dels forskning från utvecklingsarbete, dels dessa utgiftsposter från 104

andra av likartad karaktär (utbildning, dokumentation, löpande produktkontroll, administration i samband med patent etc). Den följande redovisningen gör därför inte anspråk på exakthet eller jämförbarhet i detalj. Då mycket kraftiga utslag erhålls, t. ex. i jämförelse mellan branscher, ger dock materialet tillräckligt underlag för vissa bestämda slutsatser. I tabell 6: 3 nedan ges en översikt över utgifterna för forskning och utvecklingsarbete (i det följande kallade FoU-utgifter) i olika industrisektorer år 1967. På sektornivå ligger således FoU-utgifternas andel av försäljningsvärdet genomgående under 6 %, i flertalet sektorer under 1 %. Enstaka branscher inom verkstadsindustrin — t. ex. flygplansindustri och vissa elektrotekniska delbranscher — uppvisar andelar av storleksordningen 10—20 %. Här rör det sig dock till största delen om statsfinansierad forskning, bland annat i samband med militära beställningar. Vad gäller av företagen finansierade forskningsutgifter, ligger läkemedelsindustrin relativt sett högst inom industrin. I genomsnitt för de sju största läkemedelsföretagen har FoU-utgifterna inom läkemedelsområdet under den senaste femårsperioden motsvarat mellan 10 och 15 % av försäljningsvärdet. FoU-andelen har vidare visat en stigande tendens. Som tidigare framhållits går ingen skarp gräns mellan forskning och utvecklingsarbete. Enligt tillämpade definitioner faller emellertid en helt dominerande del (1965 ca 9 0 % ) av hela industrins FoU-utgifter på utvecklingsarbete. Den högsta forskningsandelen redovisades i Statistiska Centralbyråns statistik för läkemedelsindustrin. 1 Självfinansieringsgraden framstår i flertalets läkemedelsföretag som mycket hög, om forskningens investeringskaraktär beaktas. (Jämför diskussionen i kapitel 9, avsnitten 3-4.) 2 Det bör uppmärksammas, att avskrivningsreglernas utformning medger en betydande »skattefinansiering» av företagens forskningsinvesteringar. * I utredningens uppgiftsinsamling från läkemedelsföretag har dock enhetliga normer tilllämpats beträffande ränte- och avskrivningssatser i beräkningen av kapitalkostnader.

SOU 1969: 36

kapitalkostnader. 3 Statistiska Centralbyrån har vid insamling av uppgifter om kapitalkostnader för FoU lämnat företagen frihet Utgifter Utgifter i % att tillämpa de beräkningsgrunder (kalkylBransch (milj. kr.) av försäljning räntor och avskrivningssatser) som används i den egna kostnadsbokföringen. Eftersom Malmbrytning och dessa varierar från företag till företag, uppjärn-, stål- och andra metallverk 51,9 0,7 kommer här en felkälla vid jämförelser. Järn-, stål-, och För utredningens datainsamling har fasta annan metallmanufaktur 10,0 0,3 avskrivningssatser tillämpats, nämligen Mekaniska verkstä2,5 % för byggnader och 12,5 % för mader och gjuterier 365,8 3,3 skiner, räknat på anskaffningsbeloppet. Skeppsvarv och båtbyggerier 11,3 0,5 Som kalkylräntesats har angivits 8 %, räkElektroteknisk nat på kapitalets »verkliga värde», dvs. på industri 257,4 5,8 nedskrivet belopp. De tillämpade avskrivJord- och stenindustri 21,1 0,7 nings- och räntesatserna är givetvis diskuSkogs-och trätabla, men fixeringen till bestämda satser industri (inkl. ger ökad jämförbarhet mellan företagen. 5 massa- och pappersindustri) 48,7 0,4 Det bör understrykas, att kostnadsfördelLivsmedelsindustri 18,7 0,1 ningen över tiden är bristfällig, bl. a. beTextil och sömnadsindustri 6,1 0,1 träffande vissa typer av investeringar för Läder-, hår- och forskningsändamål. I läkemedelsindustrin gummivaruindustri 6,2 0,4 har instrument och apparatur med en förKemisk- och kemisk-teknisk väntad ekonomisk livslängd om mindre än industri 96,1 1,4 tre år stor betydelse på forskningssidan. Såövriga 70,4 — dana kapitalföremål avskrivs omedelbart i Samtliga branscher 963,7 1,2 enlighet med gällande skattelagar. Eftersom Källor: Forskningsstatistik för industri 1965— läkemedelsindustrins forskningskapacitet 1967 (V 1969:4) sid 113 ff. samt Industri 1967 byggs ut i snabb takt, innebär denna perioUtgifter definieras som driftskostnader och bedisering en systematisk överskattning av räknade kapitalkostnader. på respektive år belöpande forskningskostAv forskningsstatistiken framgår, att det nader. För jämförelser mellan läkemedelsindustriella FoU-arbetet i hög grad är kon- företagen torde dock denna felkälla spela centrerat till storföretag. Mer än tre fjärde- mindre roll. Enligt Statistiska Centralbyråns normer delar av redovisade kostnader för med egen personal bedrivet FoU-arbete faller på de inräknas även kostnader för central admi98 företag, som har mer än 1 000 arbetare.* nistration, hänförlig till forskningsverksamMan kan härav möjligen dra slutsatsen, heten. Särkostnadsberäkning torde här vålatt »tröskelvärdena» för forskningsprojekt la betydande avgränsningsproblem, och fördelningsnormerna kan variera mellan föreligger mycket högt i flertalet branscher. Även om minimistorlekskravet för lönsam tagen. Inga specificerade normer för förläkemedelsforskning ökat under senare år, delningen har angivits av utredningen vid Tabell 6:3. Utgifter för industriföretagens forskning och utveckling år 1967.

förefaller det att fortfarande ligga lägre för läkemedelsföretag än för företagen i de flesta andra branscher. De sju största svenska läkemedelsföretagen har för utredningen redovisat sina utgifter för FoU under perioden 1954—1965. Forskningsstatistikens kostnadsbegrepp har använts, dock med en specificering rörande SOU 1969: 36

1 Källa: Forskningsstatistik I. Statistiska Meddelanden 1965: 21. 2 Även utgifter för FoU-arbete utanför respektive företag (t. ex. konsultarvoden) har inräknats. 3 Avskrivningsmetoden torde ungefärligen motsvara tioårig (real) avskrivningsperiod, när det gäller nytt kapital. Periodvalet skiljer sig från det, som tillämpas i lönsamhetsberäkningarna (kap. 9 nedan).

Diagram 6:2. Investeringar i läkemedelsföretag (i löpande priser). Milj. kr 45|

• Investeringar i byggnader

• Investeringar i maskiner och invenlarier 35

• Investeringar i forskning och utveckling (löner och övriga driftsomkostnader)

/W

10-

*S*

. . - - - * '

5-

1951 J

L

53 J

55 L

datainsamling, vilket givetvis kan medföra bristande jämförbarhet. Det bör också observeras, att andelarna för information och reklam i nästa kapitel inte inkluderar central administration, vilket bör observeras vid jämförelser. Utgifterna för FoU utgör vid sidan av utgifter för information och reklam ett forskningsintensivt läkemedelsföretags viktigaste investeringar. Tillverkningen av läkemedel är relativt sett föga kapitalkrävande med fåtaliga undantag (t. ex. jäsningsprocesser för antibiotika). I det följande diagrammet jämförs löpande utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete inom läkemedelsområdet 1 med investeringar i byggnader och maskiner i fem läkemedelsföretag. 2 Av diagrammet framgår, att såväl maskinoch byggnadsinvesteringar som forskningsutgifter ökat mycket kraftigt från mitten av 1950-talet. För anläggningsinvesteringar 106

l

l 59

l

l 61

l

i 63

6£

noteras en sexdubbling mellan 1955 och 1965, medan forskningsutgifterna ökat till åtta gånger 1955 års nivå (i löpande priser). Under 1960-talet har maskin- och byggnadsinvesteringar genomsnittligt varit ungefär lika stora, medan forskningsutgifterna varit lika stora som dessa två poster tillsammans. Nedan redovisas individuella data för sju läkemedelsföretag, avseende FoU-utgifterna på läkemedelsområdet tre olika år, dels i absoluta tal, dels i procent av läkemedelsförsäljningen, räknad i fabrikspris (droghandelns inköpspris). 3 1 Investeringar i anläggningskapital för forskning ingår i posterna byggnader och maskiner, vilket innebär att andelen för samtliga forskningsinvesteringar underskattas. 2 Astra, Pharmacia, Leo, Kabi och Ferrosan. Uppgifterna avser verksamhet såväl i Sverige som utomlands. 3 FoU-utgifterna inkluderar kalkylerade kapitalkostnader.

SOU 1969: 36

Tabell 6:4. Sju större läkemedelsföretags utgifter för forskning och utvecklingsarbete. 1958

1965 Företag

Mkr

I % av förs.2 Mkr

I % 2av förs. Mkr

Astrakoncernen Pharmacia1 Kabi Leo Ferrosan Bofors ACO3

6,7 3,5 2,5 1,4 1,7 0,3 0,7 Totalt

16,8

7,8 17,6 12,2 7,6 11,5 10,0 4,2 9,3

I %2 av förs.

5,4

23,5 10,4 6,1 5,5 3,9 2,9 2,0

9,5 15,2 15,7 15,1 15,7 18,3 7,9

—

54,3

12,0

14,5 5,4 3,5 3,5 3,3

8,6 15,0 12,7 13,6 16,8

1,0

—

1 Pharmacias FoU-utgifter på separationsområdet har inräknats. 2 1 försäljningsvärdet inräknas här även agenturförsäljning. 3

Andelen är räknad på DIP = AIP — 16 %. ACO:s medräknade försäljning inkluderar en relativt begränsad försäljning utanför läkemedelsområdet. De sammanlagda årliga FoU-utgifterna för de medtagna företagen har ökat med ca 225 % mellan 1958 och 1965. Utgifterna har ökat även i relation till läkemedelsförsäljningen. Relativt sett är ökningen störst för Bofors, men samtliga företag har mer än fördubblat sina forskningsutgifter under perioden. Vid jämförelser av relationstalen mellan LIF-företagen kan noteras en skillnad främst mellan Astra och övriga företag. År 1958 uppvisade både Astra och Leo jämförelsevis lägre forskningsutgifter i förhållande till omsättningen. För Astras del synes denna relation i stort sett ha blivit bestående; företaget redovisade även 1965 en klart lägre andel forskningsutgifter än övriga LIF-företag. I försäljningsvärdet som tillämpats som vägningstal i tabell 6: 4 har inräknats agenturförsäljning. För Astra och Ferrosan, som har stor sådan försäljning, kan detta sägas ge en underskattning av forskningsintensiteten i resp. företags produktionsverksamhet. Om försäljningsvärdet räknas exkl. agenturförsäljning, erhålls i stället följande rela-

1958 1962 1965 Astrakoncernen Ferrosan Samtliga företag SOU 1969: 36

8,7 14,7 10,7

11,2 22,1 12,9

12,3 23,4 14,0

tionstal (forskningsutgifter i procent av försäljningsvärdet): Enligt detta mått uppvisar Ferrosan en relativt sett mycket hög andel forskningskostnader. Det är dock möjligt att denna avvikelse är tillfällig och sammanhänger med att företagets forskningsprojekt ännu år 1965 ej lett till några större kommersiellt användbara resultat. Vid jämförelse mellan samtliga redovisade företag noteras kanske främst skillnaden mellan ACO och övriga företag. ACO:s relativt sett avsevärt lägre forskningsandel understryker det faktum, att företaget har en inriktning, väsentligt skild från övriga företag. Produktutveckling och konkurrens baserad på innovationer spelar en underordnad roll; verksamheten är inriktad på tillverkning av kända läkemedel, kombinerad med priskonkurrens. ACO har under den studerade perioden ej heller haft någon licensbaserad försäljning. Även om forskningsverksamheten hos ACO väsentligt har ökat under 1960-talet, är skillnaden gentemot övriga stora läkemedelsföretag fortfarande betydande. Relationstalen i tabell 6 : 4 anger den egna forskningens storlek i förhållande till företagens intäkter. Härtill kommer de forskningsresultat, som »köps» utifrån i form av licenser från andra företag. För sina licenspreparat betalar licenstagaren en royalty, i regel satt som procentsats på

omsättningen. 1 De totala licenskostnaderna för de studerade företagen utgjorde år 1958 3,8 mkr och hade 1965 stigit till 10,4 mkr. Astras utgifter — främst till Beecham för penicillinförsäljningen — är här helt dominerande och utgjorde 1965 7,6 mkr. Övriga företag hade licensutgifter omkring eller under 1 mkr. Det bör dock framhållas, att licenskostnaden är ett föga tillförlitligt mått på betalningen för utnyttjande av andra företags forskning. Licensgivningen är ofta kombinerad med substansförsäljning, och på grund av bland annat skatte- och valutatekniska överväganden kan ersättningens fördelning mellan royalty och substanspris variera.

6.5 De svenska företagens ning

Företag

Forskningsområden

Astrakoncernen

Lokalbedövningsmedel Antibiotika Parenterala järnpreparat Orala » (Hässle) Medel vid hjärtarytmier (Hässle) Veterinära läkemedel Blodproppsupplösande och -förhindrande medel Medel mot förhöjd blodfettnivå Psykofarmaka Medel mot astma Medel mot Parkinssons sjukdom Medel som hämmar magsaftsekretionen

Pharmacia

Dextranprodukter Diagnostika Kemoterapevtika Centrala nervsystemet

Kabi

Blodfraktioner Koagulationsomr. Antibiotika Virusomr.

Leo

Hormonområdet Cancerområdet Psykofarmaka

Ferrosan

Endokrinologiska omr. Psykofarmaka

Bofors

Lokalbedövningsmedel Hjärt- och kärlmedel

Vitrum

Parenteral näringstillförsel

ACO

Biofarmacevtiska omr.

forskningsinrikt-

Den svenska grundforskningens inriktning, tidigare forskningsresultat inom företagen, forskningsorganisationens personaluppsättning och förväntade avsättningsmöjligheter (inte minst på de stora exportmarknaderna) kan uppfattas som huvudfaktorer i bestämningen av svenska företags projektval. Av tabell 6: 5 framgår forskningens huvudsakliga inriktning hos de större läkemedelsföretagen. Mer detaljerade uppgifter ges längre fram i avsnitten rörande enskilda företag. Bilaga 2 ger ett antal illustrationer beträffande tillkomsten av industriella forskningsprojekt. Ofta tar en grundforskare kontakt med ett läkemedelsföretag för att presentera ett konkret uppslag, som kan vidareutvecklas inom företaget. Exempel på detta är Xylokainfallet och Ferrosans projekt på det endokrinologiska området. I andra fall tar företaget kontakt med grundforskare vid universiteten. Som exempel kan här nämnas Kabis blodforskning, Leos hormonforskning samt Hässles arbete bland annat med den s. k. Durettprincipen. De största svenska innovationerna på läkemedelsområdet, räknat efter försäljningens storlek, har hittills varit Astras och Bofors' lokalbedövningsmedel, Pharmacias 108

Tabell 6:5. Svenska läkemedelsföretags forskningsinriktning.

dextranprodukter och Kabis blodfraktioner. Samtliga representerar ett forskningssamarbete mellan läkemedelsföretag och utomstående grundforskare. En sammanställning av ett antal större innovationer ges i tabell 6: 6 nedan. Projekt, initierade helt inom företagets forskningsorganisation, förekommer främst i den »uppföljningsforskning», som bedrivs i anslutning till tidigare viktiga forskningsresultat. Som tidigare framhållits svarar detta slags forskning för en betydande 1 Royalty-satserna utgör i allmänhet mellan 5 och 15 %. Genomsnittet är för samtliga studerade år cirka 10 %.

SOU 1969: 36

Tabell 6:6. Exempel på innovationer, som är resultat av svensk läkemedelsforskning. Preparat

Läkemedelstyp

Lanseringsår

Företag

Heparin Salazopyrin Aminosol Macrodex

antikoagulans medel vid ulcerös colit medel för parenteral nutrition blodersättningsmedel

1939 1941 1946 1947

Vitrum Pharmacia Vitrum Pharmacia

PAS Xylocain

medel mot tuberkulos lokalbedövningsmedel

1948 1948

Ferrosan Astra

Reacthin Estradurin Carbocain Duretter

medel vid endokrina rubbninga r medel vid prostatacancer lokalbedövningsmedel medel för reglering av en substans varaktighet blodersättningsmedel medel för parenteral nutrition medel mot blodpropp lokalbedövningsmedel medel vid blödarsjuka

1955 1957 1957 1960

Leo Leo Bofors Hässle

1961 1961 1963 1963 1966

Pharmacia Vitrum Kabi Astra Kabi

1966 Bofors

1967 1968

Hässle Ferrosan

Rheomacrodex Intralipid Kabikinas Citanest Anti-hemofilifaktorn (A.H.F.) Markain lokalbedövningsmedel Aptin medel vid angina pectoris och hjärtarytmier Sexovid ovulationsstimulerande medel

andel i flertalet företag. Exempel är Astras fortsatta forskni ne kring Xylokain, som resulterat dels i lansering av ett nytt lokalbedövningsmedel, dels i att nya användningsområden upptäckts för Xylokain. En liknande utveckling kan noteras för Pharmacias dextranforskning, där uppföljningen bland annat givit upphov till separationsprodukten Sephadex, som spelar en betydande roll för företagets pågående snabba expansion. Även licenssamarbete med utländska företag kan leda till att egna forskningsprojekt startas. Leos licenser från Rhone-Poulenc rörande neuroleptika har sålunda initierat en egen forskning på psykofarmakaområdet. Astras penicillinforskning sammanhänger med att företagets tidigare verksamhet på det kemoterapeutiska området resulterat i ett internationellt forskningssamarbete (med det engelska företaget Beecham), kombinerat med licensavtal. I det följande ges en kort översikt över tre av de större läkemedelsföretagens forskningspolitik. För mer utförliga redogörelser hänvisas till bilaga 2. 1 Astrakoncernens FoU-utgifter har under SOU 1969: 36

I samarbete med grundforskare prof. E. Jorpes prof. N. Svartz prof. A. Wretlind prof. A. Grönwall doc. B. Ingelman prof. J. Lehmann prof. N. Löfgren dr. B. Lundqvist

prof. E. Sandell farm. lic. L-E Fryklöf prof. L.-E. Gelin prof. A. Wretlind prof. N. Löfgren makarna Blombäck

prof. A. Carlsson prof. E. Båråny

Tabell 6:7. Astrakoncernens heter.

forskningsenAntal anställda 1/1 1967

Astra Laboratorierna Södertälje (in klusive koncernens toxikologiska laboratorium och patentavdelning 253 Hässle 74 Draco 38 Tika (endast utvecklingsverksamhet) 10 Astra-Hewlett, England 19 Astra, USA 38 Lematte & Boinot, Frankrike 15 Summa 447 senare år ökat i snabb takt; i genomsnitt för perioden 1958—1965 med 20 % per år. Arbetet utförs inom flera, organisatoriskt fristående enheter, de flesta lokaliserade i universitetsstäder. Koncernens forskningsverksamhet samordnas av ett koncernforskningsråd vid årliga sammanträden, där i viss utsträckning även styrelsens särskilda vetenskapliga råd 1 Uppgifterna här och i bilagan har inhämtats genom intervjuer med representanter för respektive företag.

deltar. Inom de olika forskningsenheterna finns lokala forskningsråd. En motsvarande tvåstegsorganisation finns beträffande lanseringsbeslut (koncernlanseringsråd — lokala lanseringsråd). Forskningsrådet har till uppgift att värdera det vetenskapligt-tekniska underlaget för olika projektuppslag och framlagda avsättningskalkyler rörande de avsedda produkterna. I forskningsråden ingår chefer för olika forskningsenheter (laboratorier etc), den administrativa ledningen för dessa enheter samt den ansvarige för nyproduktverksamheten på försäljningssidan. Till rådens sammanträden adjungeras dessutom representanter för marknadsstudie- och patentavdelning. Forskningsrådets rekommendationer föreläggs koncernchefen, och forskningsprogrammet föredras i styrelsen, som i sista hand fattar beslut i hithörande frågor. Beslutsprocessen vad gäller forskningsprojekt ligger sålunda relativt högt i företagshierarkin, vilket är naturligt av flera skäl. För genomförande av ett större forskningsprojekt räknar man inom koncernen med utgifter om 10—15 milj. kr., och dessutom kan risknivån vid detta slags investeringar ofta betraktas som hög. Besluten om forskningsinsatser kan, som tidigare framhållits, betraktas som ett läkemedelsföretags grundläggande investeringsbeslut, vilka i stor utsträckning binder framtida åtgärder, bland annat investeringar i produktionsutrustning och reklam. Samordningen i ett koncernforskningsråd är avsedd att eliminera dubbelarbete, samtidigt som den underlättar en spridning av teknisk information mellan de olika forskningsenheterna. Förutom att granska de olika projektens förutsättningar var för sig skall koncernforskningsrådet söka en lämplig avvägning i hela forskningsprogrammet med avseende på bland annat antalet projekt, riskspridning och resursåtgång över tiden. Dessutom eftersträvas en balans mellan områden, där företaget kan utnyttja ackumulerat tekniskt kunnande, och nya områden, där erfarenheter eftersträvas i syfte att på längre sikt utvidga företagets forskningspotential. 110

I jämförelse med övriga svenska läkemedelsföretag förfogar Astra sannolikt över betydande stordriftsfördelar i sin forskning. Genom att samtidigt driva flera oberoende forskningsprojekt i stor skala kan företaget kombinera en jämförelsevis hög grad av riskspridning med goda möjligheter att nå den konkurrensfördel, som en tidig lansering av en ny produkt medför. Det måste emellertid samtidigt framhållas, att Astrakoncernen, jämfört med många av sina forskningsinriktade konkurrenter i andra länder, är ett tämligen litet företag. Fördelningen av forskningsresurserna på ett antal projekt av olika typ och av olika storlek illustreras i tabell 6: 8, där koncernens forskningsprogram år 1967 presenteras. Det rör sig här om uppgifter från företagets interna projektbudgetering. Projektet nr 9 har av konkurrensskäl inte specificerats till sin inriktning. De tre första projekten — lokalbedövningsmedel, penicilliner och injicerbara järnpreparat — representerar uppföljningsforskning på områden, där företaget tidigare byggt upp ett »immateriellt kapital» i form av tekniskt kunnande. Vad gäller de två förstnämnda hänvisas till typfallsdiskussioner i bilaga 2. Forskningen rörande järnpreparat sammanhänger med företagets lansering av det patentskyddade preparatet Jectofer år 1961. Förutom möjligheterna att utnyttja tekniskt kunnande, t. ex. rörande djurexperimentella metoder, torde strävan att skydda marknadspositionen mot kringgångspatent o. d. vara ett huvudmotiv för forskningen på dessa områden. Forskningen på redan inmutade områden balanseras av ett antal projekt på för företaget nya områden. Två av de projekt, som pågick 1967, förväntades under årets lopp resultera i originalpreparat, nämligen ett veterinärt järnpreparat från Astra och ett medel mot hjärtarytmier från Hässle. Beträffande ett av de nya, större projekten (nr 6: blodproppsupplösande och -förhindrande medel) har framhållits, att det representerar satsning på ett område, där risktagandet bedöms vara större än för övriga projekt, samtidigt som det kan tänkas ge SOU 1969: 36

Tabell 6:8. Astrakoncernens forskningsprogram år 1967. Startpunkt (årtal)

Beräknad kostnad 19671

2,1

2,9

Astra Hässle Astra i samarbete med AstraHewlett, England

1966 1960

0,4 2,4

1,4

Astra

1,8

Astra Astra i samarbete med Hässle Hässle i samarbete med Geigy, Schweiz Draco Astra, USA, i samarbete med amerikanska forskare

1963 1959

1,3 2,2

1959 1964

0,4 1,4

0,3

Hässle

0,6 Totalt 17,2

Projektets forskningsområde

Bolag inom koncernen

1. Lokalbedövningsmedel

Astra i samarbete med Astra, USA Astra i samarbete med Beecham, England

2. Halvsyntetiska penicilliner 3. Parenterala (injicerbara) järnpreparat 4. Hjärtarytmimedel 5. Veterinära läkemedel 6. Blodproppsupplösande och -förhindrande medel 7. Medel mot förhöjd blodfettnivå (syftar till att minska risk för åderförkalkning) 8. Psykofarmaka 9.— 10. Medel mot astma 11. Medel mot Parkinsons sjukdom 12. Medel som hämmar magsaftsekretionen

1 Budgeten för de olika projekten avser direkta kostnader såsom löner och materialkostnader samt andelar i kapitalkostnader och andelar i administration.

Tabell 6:9. Pharmacias forskningsområden under perioden 1960—1967. Forskningsområden

Procentuell fördelning av utgifter för forskningsoch utvecklingsarbete

Utom läkemedelsområdet 1. Separationsmetoder och separationsmedel

1960 25

1964 24

1967 15

Inom läkemedelsområdet 2. Användningsområden för polymera kolhydrater 3. Diagnostika 4. Kemoterapevtika 5. Substanser med inverkan på det centrala nervsystemet 6. övriga områden Totalt (procent)

22 1 29

23 3 24

33 11 12

11 12 100

9 17 100

12 17 100

höga vinster i framtiden. En tredje beståndsdel i forskningsprogrammet är de mer kortsiktiga utvecklingsprojekten. De representerar ett relativt litet risktagande samtidigt som de förväntade vinsterna normalt är lägre än för egentliga forskningsprojekt. Fördelningen mellan utvecklingsarbete, uppföljningsforskning och projekt på nya områden bestäms av strävan att dels balansera resursåtgången

över tiden, dels avväga risktagande och vinstutsikter. Samma typ av överväganden styr givetvis projektvalet också i de övriga företagen, även om möjligheterna att sänka risknivån genom satsning på ett flertal, oberoende projekt där är mindre. Pharmacia uppvisade i slutet av 1950talet den högsta forskningsandelen (räknad som procent av försäljning) av samtliga studerade företag. Företagens utgifter för

SOU 1969: 36

forsknings- och utvecklingsarbete har nära fyrdubblats under perioden 1960—1967. De i slutet av 50-talet pågående stora projekten, främst på dextranområdet, har utgjort grunden för företagets synnerligen snabba expansion efter 1961. Fr. o. m. slutet av 50-talet faller en del av dextranforskningen, som pågått i ca 25 år, utanför läkemedelsområdet (separationsmetoder och separationsmedel). Företaget utforskar för närvarande — bland annat i samarbete med Alfa Laval — ett antal industriella användningsområden för sin speciella separationsteknik. I mitten av 60-talet påbörjades ett projekt som syftar till att av dextran eller andra polymerer få fram ett medel som kan förebygga trombosbildning efter företagna kirurgiska ingrepp. Pågående kliniska prövningar har hittills givit positiva resultat. Bevakningsforskningen på dextranområdet har således kunnat kombineras med en forskning, syftande till helt nya tillämpningsområden. Inom diagnosområdet pågår ett projekt, som syftar till nya kliniska diagnosmetoder för sjukdomar, som står i samband med kroppens nivåer av vissa polypeptider. Projektet påbörjades i mitten av 60-talet i samband med bearbetning av s. k. radioimmunologiska analysmetoder i samarbete med forskare vid Uppsala Akademiska sjukhus. Diagnosmetoden kan tillämpas vid en hel serie av sjukliga förändringar, t. ex. diabetes, fertilitetsrubbningar, blodtrycksförändringar, vitaminbrist m. fl. samt vid fysiologiskt onormala ändringar av hormonbalansen, t. ex. vid graviditet. Av en serie skäl valdes delprojektet »insulintest» (diabetes) som ledprojekt för uppbyggnad av nödvändiga resurser. Lyckas man härmed, förväntar man sig att kunna utveckla en hel serie testmetoder för olika sjukdomstillstånd. Så upptäckte exempelvis en annan forskargrupp i Uppsala av en tillfällighet ett nytt immunglobulin, som tar aktiv del i sjukdomsprocessen vid vissa allergiska tillstånd. Det visade sig att den radioimmunologiska testmetoden kunde tillämpas på detta immunglobulin, vilket innebär ett genom112

brott i allergidiagnostiken. Detta delprojekt bedöms vara det mest betydelsefulla. Det erbjuder emellertid flera tekniska problem av stor svårighetsgrad. Företagets beslut att bearbeta radioimmunologiska bestämningsmetoder har visst samband med dess tekniska kunnande ifråga om separationsteknik. Projektet förväntades ge samordningsvinster till ett annat pågående forskningsprojekt rörande polymera kolhydrater. Bearbetning av projektet förutsatte emellertid betydande nytillskott av biokemiska och immunologiska resurser. Som framgår av ovanstående redogörelse föreligger ett betydande beroende (funktionella samband) mellan Pharmacias pågående större forskningsprojekt inbördes samt mellan dessa projekt och tidigare exploaterad forskning inom företaget. Pharmacias projektval illustrerar den specialisering och den successiva exploatering och utbyggnad av företagets forskningskapital, som synes vara nödvändigt för läkemedelsföretag med internationellt sett små resurser. Pharmacias forskning utanför de ovannämnda områdena drivs numera i jämförelsevis liten skala. Ett projekt rörande antibakteriella substanser bygger delvis på erfarenheter från några licensprodukter. Slutligen kan nämnas, att ett forskningsprojekt pågår beträffande substanser med inverkan på det centrala nervsystemet. Företaget överväger dock nedläggning av detta projekt. Pharmacias projektval påverkas av grundforskningens inriktning inom närstående discipliner, främst vid Uppsala och Stockholms universitet. Emellertid försöker företaget även att intressera grundforskare för de problem, som ligger i centrum för företagets egen forskning, t. ex. genom förslag om avhandlingsämnen och genom att åta sig vissa utbildningsmoment under industriforskares handledning. Företagets egen forskningsorganisation bygger på den tidigare skisserade indelningen i åtta grundfunktioner, som vardera kräver en eller flera forskargrupper om 3—5 personer. Det nödvändiga antalet forskargrupper kan givetvis variera, beroSOU 1969:36

Tabell 6:10. Pharmacias forskargrupper fördelade på olika grundfunktioner.

Grundfunktioner Framställning av läkemedelssubstanser Enheter i organisk kemi Enheter i biosyntetisk kemi Enheter i preparativ biokemi

Antal forskargrupper på Pharmacia den 1/1 1968

5 1 1

2. Identifiering av läkemedelssubstanser Enheter i analytisk kemi Enheter i fysikalisk kemi 3. Studier av läkemedelssubstansers inverkan på celler och cellbeständsdelar Enheter i biokemi 2 4. Utformning av en bruksfärdig produkt Enheter i farmaceutisk kemi

5. Utvärdering av effektkriterier pä djur Enheter i farmakologi Enheter i experimentell kemoterapi 6. Utvärdering av säkerhetskriterier på djur Enheter i farmakologi 7. Studier av läkemedelssubstans uppträdande i människa Enheter i humanfarmakologi ^2

8. Studier av effekt på sjuka människor Enheter i klinisk medicin S:a

ende på forskningens inriktning och stadierna i projektens tidsförlopp.1 Av Pharmacias 210 anställda på forskningsavdelningen vid årsskiftet 1967—1968 var 30 doktorer eller licentiater samt 25 med lägre akademiska examina. Fördelningen av forskargrupperna på grundfunktioner framgår av tabell 6: 10. Företaget experimenterar för närvarande med s. k. nätverksplanering av sina forskningsaktiviteter, bl. a. av ett delprojekt inom diagnosområdet. En fördel med detta slags planering anses vara, att fördröjning av eller temporär överkapacitet SOU 1969: 36 i—914423

i vissa aktiviteter kan undvikas, genom att en säker prognosticering av resursåtgången kan erhållas vad gäller aktiviteter som är beroende av varandra. Vid Pharmacia pågår nu utbildning av personalen i nätverksplanering. Även Kabis forskning utmärks av att resurserna i hög grad koncentrerats till ett fåtal, större områden. En sådan specialisering betraktas som nödvändig för att ett litet eller medelstort företag skall kunna uppnå medicinskt betydelsefulla resultat. Som ett viktigt drag i Kabis forskningspolitik har också framhållits att en väsentlig del av resurserna inriktats på indikationsområden, där inga tillfredsställande farmakoterapeutiska möjligheter tidigare förelegat. Endast en mindre del av resurserna uppges sålunda ha använts för att söka alternativ till eller förbättringar av existerande läkemedel. Kabis forskning synes sedan en lång tid tillbaka ha representerat en relativt hög grad av risktagande. Samtidigt skapar den möjligheter att uppnå en stark marknadsposition på områden, där användbara resultat framkommer. En huvudlinje i Kabis forskningspolitik har varit de projekt kring blodfraktionering och blodäggviteämnen, som pågått sedan lång tid. De värdemässigt största produkterna är här albumin och gammaglobuliner. Den successiva utbyggnaden av forskningen beträffande blodsjukdomar avser medel mot ett flertal sjukdomstyper. Som exempel kan anges renframställning av fibrinogen, avsett att användas mot blödningskomplikationer, medel mot nedbrytning av blodets fibrinogen, medel mot blödarsjuka samt medel mot blodpropp. Ett av resultaten av Kabis arbete på området är utvecklingen av ett medel, som förebygger s. k. Rhesusimmunisering av nyblivna mödrar (gammaglobulin and D). En detaljerad beskrivning av Kabis forskning såväl på blodområdet som övriga områden ges i bilaga 2. Kabis andra »traditionella» forskningsområde gäller penicilliner, där de nu pår

l Skagius, K., »Research & Development Policy in a Swedish Pharmaceutical Company» (föredrag hållet i Lund, maj 1967).

Tabell 6:11. Kabis forskningsprogram 1967.

år

Milj. kr. (Enl. S C B:s normer)

Forskningsområden Antibiotika Blodfraktionering Koagulationsområdet Virusområdet övriga områden Summa

1,1 0,9 2,3 0,7 6,0 11,0

gående projekten kan karakteriseras som utvecklingsarbete. Företaget bedriver därutöver forskning, inriktad på medel mot virusinfektioner. Detta arbete har stark anknytning till företagets tidigare resultat, t. ex. kring gammaglobulin, som har profylaktisk effekt även mot vissa virusinfektioner. Den pågående forskningen på virusområdet gäller såväl profylaktiska som terapeutiska preparat.

114 SOU 1969: 36

7 Information och reklam om läkemedel

I avsnitt 7: 1 redovisas läkemedelsföretagens kostnader för information och reklam på läkemedelsområdet. Sannolika bestämningsfaktorer för dessa kostnader diskuteras i avsnitt 7: 2. I avsnitt 7: 3 slutligen redovisas diskuterade förslag till alternativa organisationsformer för informationsspridningen. 7: 1 Läkemedelsföretagens reklam

information

och

Läkemedelsföretagens information och reklam för receptbelagda preparat riktar sig främst till läkare, medan motsvarande aktiviteter för icke receptbelagda preparat (med undantag för sjukhuspreparat) vänder sig till såväl allmänhet som läkare. Totalt sett är endast en obetydlig del av försäljningsverksamheten riktad till allmänheten. De större svenska läkemedelsföretagens kostnader för information och reklam framgår av tabell 7: 1. Någon åtskillnad mellan de båda slagen av kostnader har inte gjorts, eftersom gränsen i många fall är diffus (t. ex. vad gäller läkemedelskonsulenternas verksamhet). För de fem företagen ökade informations- och reklamkostnaderna i absoluta tal under perioden 1958—1965, nämligen från 23,6 mkr till 80,3 mkr. Inom Norden ökade kostnaderna för information och reklam 1958—1965 från 13,7 mkr till 45,3 mkr och utanför Norden från 9,8 mkr till 35,0 SOU 1969: 36

mkr. Informations- och reklamkostnadernas storlek i förhållande till företagens försäljning har likaså ökat under den studerade perioden nämligen från 15 % år 1958 till 20 % år 1965 (tabell 7: 2). 1 I de fem företagens verksamhet inom Norden ökade informations- och reklamkostnaderna i procent av försäljningen från 12 % år 1958 till 16 % år 1965. För den utomnordiska verksamheten steg relationstalet från 23 % till 30 %. Kostnaderna för information och reklam är således relativt sett störst på de utomnordiska marknaderna. Relationstalet för enbart den svenska marknaden är något lägre än för den samlade nordiska marknaden. Astrakoncernen har för utredningen uppgivit att relationstalet för koncernens verksamhet i Sverige var 12 % både 1958 och 1964. LIF-företagens sammanlagda utgifter för information och reklam på den svenska marknaden var år 1965 30,2 milj. kr. 2 Utredningen har ej tillgång till data om de totala utgifterna för information och reklam på den svenska > 1

Det bör vid jämförelser med andra branscher observeras, att vägningstalen har räknats i fabrikspris. Betydelsen härav kan illustreras sålunda, att om man konstruerar ett konsumentpris genom att antaga en droghandelsmar^ma/ på 12 % samt en apoteksmar^ma/på 31 %, erhålles istället för 20 %, som anförts i texten ovan, 12 %. På liknands sätt kan intensitetstal för forsknings- och utvecklingsarbete konstrueras om man exempelvis vid branschjämförelser är i behov av en jämförelse i konsumentpriser. 2 Källa: Läkemedelsindustriföreningen. 115

Tabell 7:1. Större svenska läkemedelsföretags kostnader för information och reklam (Mkr) 1 . 1958

1962 Utanför Norden

Inom Norden

Företag Astrakoncernen Pharmacia Kabi Leo Ferrosan

6,8 2,4 1.6 1,8 1,1 13,7

Totalt

Totalt 14,9 3,8 1,8 1,9 1,1 23,6

8,1 1,4 0,2 0,1 0,0 9,8

1965 Inom Norden

Utanför Norden

14,0 4,3 3,3 3,5 3,0 28,0

Totalt

Inom Nor den

Utanför Norden

Totalt

16,1 2,2 1,3 0,4 0,0

30,1 6,5 4,6 3,9 3,0

23,2 7,7 4,4 5,2 4,9

27,0 5,3 1,6 1,0 0,0

50,2 13,0 6,0 6,2 4,9

20,0

48,0

45,3

35,0

1 Enbart företagens informations- och reklamkostnader på läkemedelsområdet avses. Det bör observeras att i kostnaderna för information och reklam ej inkluderats beräknade andelar för central administration. (Försäljnings- och reklamadministration är dock medräknad). Källa: Uppgifter erhållna från företagen. Tabell 7:2. Informations- och reklamkostnader i procent av läkemedelsförsäljningen (räknat i droghandelns inköpspriser). 1 1958

1962 Företag

Inom Norden

Utanför Norden

Astrakoncernen Pharmacia Kabi Leo Ferrosan

13 16 10 10 8 12

Totalt

1965 Totalt

Inom Norden

Utanför Norden

23 75 5 16 3

17 23 9 11 7

14 18 17 15 15

15 Totalt

Inom Norden

Utanför Norden

Totalt

24 41 17 21 5

18 22 17 15 15

15 21 16 15 19

31 34 16 39 2

20 25 16 17 18

1 Vid en eventuell överenskommelse om att ombud bestrider reklamkostnaderna har värdet av försäljningen till ombud ej mottagits vid beräkningen. Källa: Uppgifter erhållna från företagen. Tabell 7:3. ACO:s informations- och reklamkostnader (avser endast den svenska marknaden). 1 1962

1965 Mkr

I procent av försäljningen

Mkr

I procent av försäljningen

Mkr

I procent av försäljningen

0,07

0,5

0,3

1,5

0,8

4,0

1 Räknat i DIP (DIP = AIP — 16 %) Källa: ACO. Tabell 7:4. LIF-företagens utgifter i Sverige för annonser och trycksaker 1950—1965.

Utgifter i löpande priser, mkr. Utgifter i 1950 års priser, mkr.

1,3 1,3

3,7 2,4

7,4 4,0

11,5 4,1

Källa: AB Astra 116

SOU 1969: 36

Tabell 7:5. LIF-företagens utgifter för annonser och trycksaker i förhållande till försäljningen i Sverige 1950—1965. Utgifter för annonser och trycksaker i % av försäljningsvärdet enligt AIP 1. I löpande priser 2. I 1950 års priser1 1 Försäljningsvärdet deflaterat med prisindex för läkemedel. Källa: AB Astra

1950 1956 1960 1965 2,5 2,5

3,8 2,6

5,1 3,1

5,0 2,1

Tabell 7:6. Informations- och reklamkostnader för fem LIF-företag på den nordiska markn aden fördelade på kostnadsslag. 1958

1965 Kostnadsslag

Mkr

Procent. fördelning Mkr

Procent. fördelning Mkr

1. Annonser 2. Trycksaker 3. Presentreklam 4. Övrig reklam 5. Reklamavdelning 6. Tryckeri 7. Konsulenter 8. Kataloger 9. Prover 10. Övr. basorg. 11. Kalk. kapitalkostn. under punkterna 5—10

3,1 2,1 0,3 0,4 0,3 0,0 3,1 0,8 0,8 2,5

22% 15% 2% 3% 2% 0% 22% 6% 6% 18%

4,9 4,5 0,5 1,1 0,5 0,1 7,6 1,4 1,7 4,9

17% 16% 2% 4% 2% 0% 27% 5% 6% 18%

7,7 6,7 0,6 1,5 0,8 0,1 12,5 2,0 2,8 9,1

17% 15% 1 % 3% 2% 1 % 28% 4% 6% 20 %

0,4

3%

13,7

100 %

0,8 128,0

3% 100 %

1,4 45,3

3 % 100%

12. Summa

läkemedelsmarknaden. Vissa uppskattningar kan dock göras. Om andra säljare än LIF-företagen avdelade relativt sett lika stora resurser på information och reklam, skulle totala kostnaderna härför på den svenska marknaden uppgå till ca 65 milj. kr. Om de utländska säljarna i Sverige avdelade relativt sett lika stora resurser på information och reklam som de svenska företagen på utomnordiska marknader skulle LIF- och RUFI-företagens sammanlagda kostnader härför på den svenska marknaden år 1965 uppgå till ca 80 milj. kr. ACO har i jämförelse med ovan separat redovisade företag mycket begränsade årliga kostnader för information och reklam (tabell 7: 3). En viss ökning har dock ägt rum under senare år. En sannolikt väsentlig delförklaring till ACO:s relativt sett låga informations- och reklamkostnader utgör det förhållandet, att SOU 1969: 36

Procent. fördelning

ACO säljer preparat grundade på allmänt kända och tillgängliga substanser. En konsekvens av denna produktpolitik är att ACO sal'er sina läkemedel nästan uteslutande på den svenska marknaden. ACO behöver sålunda ej företa de investeringar på svenska eller utländska marknader, som övriga företag finner nödvändiga vid introduktion av nya preparat eller förbättringar av redan kända preparat. Motsvarande samband utgör en sannolik huvudorsak till den ovan redovisade påtagliga differensen mellan informations- och reklamkostnaders relativa storlek på nordiska och utomnordiska marknader för de fem LIF-företagen. I Norden saluför de svenska läkemedelsföretagen ett betydande antal äldre preparat för vilka endast reklam av påminnelsekaraktär anses nödvändig. På övriga utländska marknader kan däremot de svenska läkemedelsföretagen endast hävda sig genom att 117

Diagram 7:1. Försäljningsutveckling samt informations- och reklamkostnader för Kinidin Duretter och Ferromyn S. Försäljning (Tkr) 4000—1

3000—

2000—

1000—

500 Kostnader för information och reklam (Tkr)

sälja relativt nya originalpreparat. Introduktion av dessa erfordrar med gällande organisationsform för informationsspridningen på läkemedelsområdet betydande investeringar i information och reklam. De svenska läkemedelsföretagens introduktion av originalpreparat på udändska marknader utanför Norden har främst ägt rum under senare år. Ett väsentligt undantag är dock Astras Xylocain, som sedan slutet av 1940-talet saluförts på ett stort antal utländska marknader. För detta preparat erfordras numera endast relativt små kostnader för information och reklam. 1 Två exempel illustrerar hur kostnaderna för information och reklam är koncentrerade till första delen av ett preparats livscykel. Av diagram 7: 1 framgår försäljningsutveckling samt informations- och reklamkostnader för Hässles Kinidin Duretter och Ferromyn S under de första åren. 1 Beredningsformen för Kinidin Duretter har av Hässle patenterats i ett stort antal länder. Ferromyn S är en vidareutveckling av en tidigare produkt hos Hässle och framställs enligt en ny princip, som patenterats i ett trettiotal länder. I diagrammet för Kinidin Duretter har angivits två försäljnings118

siffror för åren 1965 och 1966. Detta beror på att råvaran till preparatet på ett år tiodubblades i pris, vilket medförde stora prishöjningar på den färdiga produkten. Den lägre siffran anger försäljningen vid antaget oförändrat pris, medan den högre anger den verkliga försäljningen. Såsom framgår av diagram 7.1 var kostnaderna för information och reklam stora i relation till försäljningen under initialskedet. Därefter minskade dessa kostnader samtidigt som försäljningen ökade kraftigt. För de närmaste åren förutses en oförändrad försäljning av Kinidin Duretter och Ferromyn S, medan kostnaderna för information och reklam beräknas ligga kvar på 1 Exempelvis uppges att det amerikanska dotterbolaget, som främst tillverkar Xylocain, under senare år haft informations- och reklamkostnader motsvarande sex procent av försäljningsvärdet. Källa: Veckans affärer, 28 mars 1968. 2 År 1963 har Kinidin Duretter belastats med kostnader på 83 000 kr. för boken Hjärtarytmi och Kinidin, samt år 1964 med 90 000 kr. för ett symposium som ledde till symposieboken Hjärtarytmier. För Ferromyn S hölls år 1964 ett symposium och gavs ut symposieboken Järnbrist och järnterapi, vilket tillsammans kostade 112 000 kr. Dessa kostnader har medtagits bland de redovisade kostnaderna för information och reklam.

SOU 1969: 36

1966 års nivå. I initialskedet var kostnaderna för information och reklam relativt sett avsevärt högre för Kinidin Duretter än för Ferromyn S. Detta uppges bero på att Durettprincipen innebar en ny beredningsform, som krävde längre tid för att bli känd och accepterad av läkarna. Ferromyn S var däremot en vidareutveckling av den tidigare produkten, Ferromyn, vilket medförde ett snabbare accepterande av den nya produkten. Det bör dock understrykas, att både Kinidin Duretter och Ferromyn S mera bör uppfattas som smärre förbättringar än som avgörande medicinska innovationer av typen Xylocain. Introduktionsreklamen har en klar investeringskaraktär. Dessa utgifter behandlas dock inte av läkemedelsföretagen som investeringar med kostnaderna fördelade över ett preparats förväntade livslängd, utan bokförs (helt lagenligt) som kostnader det år utbetalningarna sker. Härigenom kommer en oproportionerligt stor kostnad att belasta introduktionsskedet med motsvarande underskattning av den redovisade vinstens storlek. Pharmacias och Astrakoncernens introduktion på udändska marknader av nya originalprodukter under den studerade perioden är den viktigaste förklaringen till dessa företags stora kostnader för information och reklam på utomnordiska marknader. Vid bedömning av utvecklingen för informations- och reklamkostnadernas relativa storlek är det även av intresse att söka skilja på volymförändringar och prisförändringar. Astrakoncernen har för perioden 1950—1965 beräknat ett sammanvägt prisindex för de två utgiftsposterna annonser och trycksaker. Enligt denna beräkning var indextalet 278 år 1965 (1950 = 100). Under perioden 1950—1965 niodubblades LIF-företagens årliga utgifter för annonser och trycksaker, räknat i löpande priser (tabell 7: 4). Räknat i fasta priser skulle således utgifterna ha mer än tredubblats. Astrakoncernen har även beräknat utvecklingen av annons- och trycksaksutgifternas storlek i förhållande till försäljningen SOU 1969: 36

enligt fasta priser för LIF-företagen (tabell 7: 5). Såsom framgår steg procentsatsen enligt löpande priser men sjönk enligt fasta priser. Vid jämförelse med de tidigare redovisade relationstalen bör i första hand observeras att trycksaker och annonser endast utgör en del av den totala informations- och reklamverksamheten. Nedgången i trycksaks- och annonsutgifternas storlek i fasta priser beror sannolikt helt på förändringar i de totala informations- och reklamutgifternas sammansättning. Vidare har Astra beträffande försäljningen använt apotekens i stället för droghandelns inköpspriser, vilket ger lägre relationstal resp. år. Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan har till utredningen lämnat uppgifter om hur de årliga informationsoch reklamkostnaderna för läkemedel på den nordiska marknaden fördelar sig på olika kostnadsslag. Skiljaktigheter mellan företagen beträffande bokföringsprinciper har eliminerats i största möjliga utsträckning. Undersökningen omfattar följande kostnadsslag. 1. Annonser Häri ingår även beräknade kostnader för layoutarbete i egen regi 2. Trycksaker Omfattar kostnader för »köpta» trycksaker, beräknade portokostnader för utsändning samt eget layoutarbete 3. Presentreklam 4. Övrig reklam 5. Reklamavdelning Omfattar samtliga driftskostnader (Däremot ej lokalhyra, avskrivning eller beräknad ränta. Det gäller även för punkterna 6—10 nedan) 6. Tryckeri Omfattar driftskostnaderna 7. Konsulenter Omfattar driftskostnaderna. Om bilersättning utgår har denna reducerats med beräknad andel avseende ränta och avskrivning 8. Kataloger Omfattar även portokostnader och katalogredaktionens driftkostnader 9. Prover Omfattar endast den rörliga tillverkningskostnaden 10. Övrig basorganisation Omfattar driftkostnaderna för gemensam försälj-

ningsorganisation, marknadsavdelning, informationskontor och försäljningskontor 11. Kalkylerade kapitalkostnader omfattar lokalhyra, avskrivningar och räntekostnader för punkterna 5—10. De årliga avskrivningarna har satts till 2,5 % för byggnader och 12,5 % för maskiner och inventarier räknat på anskaffningsvärdet. Räntekostnaderna har beräknats efter 8 % räntefot. För anläggningskapital avser räntekostnaderna det nedskrivna beloppet. Resultatet av undersökningen redovisas i tabell 7: 6. Som framgår var kostnaderna för konsulenter, övrig basorganisation, annonser och trycksaker de i nu nämnd ordning tyngst vägande posterna år 1965 och svarade sammanlagt för 80 % av totala kostnaderna. Vissa förskjutningar i de olika kostnadsslagens relativa storlek skedde mellan 1958 och 1965. Således ökade kostnaderna för konsulenter från 22 till 28 % medan annonskostnaderna minskade från 22 till 17 %. Ett för den privata läkemedelsindustrin viktigt försäljningsinstrument är således läkemedelskonsulenterna, som besöker sjukhus och privatpraktiserande läkare och informerar om sitt företags produkter. Informationen på sjukhus kan rikta sig till grupper av läkare, medan de privatpraktiserande läkarna informeras var för sig. ACO skiljer sig markant från övriga läkemedelsföretag genom att företaget helt saknar läkemedelskonsulenter. Över 70 % av ACO:s kostnader för information och reklam avser annonser och kataloger. LIF-företagen uppvisar vissa olikheter sinsemellan beträffande fördelningen på olika kostnadsslag. Exempelvis svarade år 1965 annonser för en avsevärt större andel av kostnaderna på den nordiska marknaden hos Leo än hos Astrakoncernen. Däremot hade Leo relativt sett mindre kostnader för trycksaker än Astrakoncernen. Från Astra framhålls att man under intryck av kritiken mot påminnelsereklamen övergått från främst annonsering till konsulent- och symposieverksamhet. Den ändrade politiken återspeglas klart i kostnadsfördelningen år 1958 och 1965. Läkemedelsindustrins beroende av läkar-

kåren har medfört en konkurrens mellan företagen i bidragsgivning, som tagit sig olika former. Sålunda lämnar läkemedelsföretag icke obetydliga bidrag till läkarsymposier, som anordnas kring olika medicinska problemställningar. Bidragen ges ibland på initiativ från enskilda läkemedelsföretag. Vanligt förekommande var tidigare det förhållandet att arrangörer spelade ut läkemedelsföretagen mot varandra i syfte att få så höga bidrag som möjligt. År 1968 träffades emellertid en överenskommelse mellan LIF, RUFI, Apotekarsocieteten och Läkarförbundet om riktlinjer syftande till en större restriktivitet i bidragsfrågor. I LIF:s och RUFI:s regi har företagits vissa samordningsåtgärder i rationaliseringssyfte på läkemedelsreklamens område. Ett exempel härpå utgör katalogen Farmacevtiska specialiteter registrerade i Sverige (FASS). Denna syftar till att ersätta de enskilda företagens egna kataloger. Företagen svarar dock var för sig för uppgifternas riktighet. FASS utkom första gången år 1966. Inom LIF och RUFI har också utarbetats förslag till en auktoriserad konsulentgrundutbildning. • Den s. k. Sainsburykommittén har i sitt år 1967 publicerade betänkande redovisat läkemedelsföretags utgifter för information och reklam på det engelska läkemedelsområdet. För engelska och utländska företag uppgick dessa till sammanlagt ca 224 mkr. år 1965. I förhållande till försäljningsvärdet är dessa utgifter genomsnittligt sett lägre för de inhemska än för de utländska företagen (tabell 7: 7). För 27 undersökta företag varierade relationstalet mellan 6 , 8 % och 2 6 , 2 % . Medianen var 12,8 och medeltalet 1 2 , 2 % . Beträffande informations- och reklamutgifternas fördelning på viktigare delposter uppvisar förhållandena i Sverige och England stora likheter (tabell 7:8). I båda länderna tillmäts konsulenterna mycket stor betydelse i informations- och reklamkonkurrensen. (Den ovan redovisade posten 1

Irnell, L. och Perman, E., »Enhetlig grundutbildning av läkemedelskonsulenter», Läkartidningen nr 32 år 1969. SOU 1969: 36

Tabell 7:7. Utgifter för information och reklam i procent av försäljning på den engelska marknaden. Redovisning efter moderbolagens nationalitet. 1 Moderbolags nationalitet

I procent av försäljningen på den engelska marknaden

11,8 Engelska företag 12,7 Schweiziska företag 14,9 Amerikanska företag 17,5 Övriga europeiska företag Källa: Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—1967. 1 Det är osäkert om siffrorna är helt jämförbara med motsvarande som angivits for svenska toretag på den nordiska marknaden. Tabell 7:8. Utgifter för information och reklam (promotion) på den engelska marknaden.

Delposter Konsulenter Trycksaker Annonser Administration av sales promotion Prover Övriga försäljningsaktiviteter Totalt I rrocent av försäljningen på den engelska marknaden

1963 Milj. pund

Procentuell fördelning

1965 Milj. pund

Procentuell fördelning

5,7 2,1 1,5 1,4 1,0 0,8 12,5

45,6 16,8 12,0 11,2 8,0 6,4 100

7,0 2,6 1,6 1,8 1,3 1,1 15,4

45,5 16,9 10,4 11,7 8,4 7,1 100

14,9

13,9

Källa: Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—1967. för konsulenter i Sverige exkluderar utgifter för basorganisation.) 7.2 Informations- och reklamkostnadernas bestämningsfaktorer på läkemedelsområdet Inriktning och omfattning av läkemedelsföretags information och reklam bestäms sannolikt främst av följande faktorer: produktegenskaper, myndigheters krav, köpares beteende samt konkurrensläge på resp. marknader. Produkternas egenskaper. Informationer erfordras bl. a. om ett preparats indikationer, kontraindikationer samt eventuella biverkningar. Informationens omfattning betingas bl. a. av om preparatet är helt nytt på ett område, utgör en förbättring av ett äldre preparat eller utgör ett nära substitut till redan existerande preparat. Myndigheternas krav. På grund av sina speciella egenskaper måste försålda läkeSOU 1969: 36

medel vara registrerade hos socialstyrelsen. Som framgått av kap. 2 granskar ämbetsverkets expertorgan S.F.L. i samband med registreringsansökan ett preparats sammansättning, renhet, hållbarhet samt indikationer, kontraindikationer och ev. biverkningar. På S.F.L. företas i efterhand en viss granskning av kvaliteten på företagets information om och reklam för sitt preparat i vad avser indikationsangivelser, kontraindikationer, biverkningar m. m. som fastställts vid registreringen. I en reklampromemoria år 1963 enades socialstyrelsen och landets läkemedelsförsäljare om riktlinjer för den kvalitativa utformningen av information om och reklam för läkemedel. Däremot förekommer ingen kontroll eller överenskommelse om informationens och reklamens omfattning. Köparnas beteende. Som tidigare påpekats svarar läkarna för konsumtionsvalet 121

vad gäller receptförskrivna preparat. Handköpspreparat kan däremot köpas efter konsumentens eget val. Läkemedelsföretagens information och reklam utgör inte endast ett konkurrensmedel mellan olika företag om en given marknad utan bidrar sannolikt även till att öka den totala försäljningen av läkemedel. Självfallet varierar möjligheterna att påverka köparnas beteende i detta avseende från marknad till marknad, men de torde utgöra en väsentlig bestämningsfaktor för såväl inriktningen som omfattningen av företagens försäljningsaktiviteter.1 Konkurrensläge på respektive marknad. Det finns ett stort antal marknader, vilka representerar olika konkurrenslägen alltifrån monopol till oligopol. Läkemedelsföretagens kostnader för information och reklam kan antas bl. a. vara beroende av vilket konkurrensläge, som råder på resp. marknad. En läkares intresse för att börja använda ett nytt läkemedel får antas vara betingat av vilka medicinska fördelar produkten kan uppvisa i jämförelse med existerande preparat. Vid lansering av ett preparat med klart dokumenterade medicinska fördelar kan köpmotståndet antas vara avsevärt mindre än när helt eller nästan helt synonyma preparat redan finns. Några exempel från svensk läkemedelsindustri kan belysa detta. Pharmacias separationsmedel Sephadex faller utanför det egentliga läkemedelsområdet men har framkommit vid läkemedelsforskning. Förfrågningar om produkten från vetenskapsmän kom till Pharmacia i sådan mängd, att företaget organiserat en särskild serviceverksamhet för att tillfredsställa behovet av information. Till ca 50 000 vetenskapsmän från hela världen, vilka hos Pharmacia anmält ett intresse för Sephadex, skickas kontinuerligt i koncentrerad form rapporter om företagets senaste forskningsresultat på området. Betingelserna för informationsspridningen om Sephadex har varit motsatta de vanligen förekommande. Då Astra år 1947 lanserade lokalbedövningsmedlet Xylocain fanns på marknaden 122

främst Prokain som var Xylocain underlägset i de flesta avseenden. Xylocains stora medicinska fördelar jämfört med existerande produkter vid tidpunkten för lanseringen medförde att produkten kunde säljas med ovanligt liten försäljningsinsats i förhållande till vad som vanligen erfordras vid introduktionen av ett nytt läkemedel. Terapin som sådan var välkänd, samtidigt som produkten innebar väsentliga fördelar jämfört med Prokain. Detta ser man som en huvudorsak till att Astra utomlands kunnat uppnå en lika stor marknadsandel, som i Sverige trots en i jämförelse med marknadens storlek betydligt mindre försäljningsorganisation utomlands. 2 En väsentlig förutsättning för att en hög marknadsandel kunnat bibehållas har varit Astras innehav av ett effektivt patentskydd för Xylocain. År 1957 lanserade Bofors under oberoende patentskydd Carbocain på samma delmarknad som Xylocain. Carbocain har en något lägre toxicitet och kan användas utan adrenalin i större utsträckning än Xylocain, varför man på Bofors menar att Carbocain utgör en marginell förbättring i jämförelse med Xylocain. I mitten av 60talet uppgick försäljningen av Carbocain till 20—30 mkr. och av Xylocain till ca 70 mkr. År 1963 lanserade Astra Citanest, ett kortverkande lokalbedövningsmedel under oberoende patentskydd. I jämförelse med Xylocain anses Citanest i likhet med Carbocain innebära vissa marginella förbättringar. Försäljningsvärdet för detta preparat är dock än så länge betydligt lägre än för de båda övriga. Att Xylocain så väl lyckats hävda sin ställning gentemot Carbocain och Citanest 1 En väsentlig fråga är i vilken utsträckning läkemedelsföretagens information och reklam medfört en överkonsumtion av läkemedel. En undersökning härav förutsätter självfallet att en optimal konsumtionsnivå kan definieras för resp. marknad. 2 Detta hindrar inte att försäljningsinsatsen utomlands varit betydande i förhållande till Astras storlek. Företagets försäljningsorganisation utanför Norden har primärt byggts upp för att sälja Xylocain.

SOU 1969: 36

trots betydande reklaminsatser för sistnämnda preparat anses främst bero på att Carbocain och Citanest mer representerar smärre förbättringar i jämförelse med Xylocain än något verkligt avgörande nytt. Marknadsföringen av Carbocain och Citanest har därför mött ett betydligt hårdare motstånd än vad som var fallet för Xylocain. Av betydelse anges också vara, att Astra är stort nog att själv marknadsföra Xylocain internationellt medan Bofors säljer Carbocain licensvägen.

7.3 Alternativa organisationsformer för informationsspridningen på läkemedelsområdet En väsentlig frågeställning är, hur informationsspridningen på läkemedelsområdet skall organiseras för att medge de bästa förutsättningarna för ett optimalt läkemedelsval, främst då vid läkarnas förskrivning av läkemedel. F. n. svarar företagen inom läkemedelsområdet för större delen av informationen. Alternativa gentemot företagen oberoende informationskällor och -kanaler existerar, men dessa har en jämförelsevis ringa betydelse. I det följande refereras den kritik, som i Sverige riktats mot den rådande organisationsformen för informationsspridningen samt Sainsburykommitténs undersökningsresultat och rekommendationer på området. I den allmänna debatten har av vissa det rådande mönstret för informationsspridningen hårt kritiserats som ett slöseri med resurser. Företagens konkurrens genom information och reklam leder enligt dessa kritiker till en snedvridning av läkemedelsvalet så att mindre ändamålsenliga preparat i vissa fall väljs. Dessutom sägs läkarna ej ägna så lång tid åt information och reklam som står i rimlig proportion till företagens utgifter härför. Registreringskontrollen av läkemedel kan ge ett intryck av att det mellan förekommande preparat på samma användningsområde endast existerar små gradskillnader i det medicinska värdet. Genom undersökningar under senare tid har emellertid påSOU 1969:36

visats att skillnaderna kan vara väsentliga. Eftersom vid ungefär lika eller högre priser även de sämre preparaten förskrivs, kan slutsatsen dras att faktorer, vilka ej har samband med läkemedlens ändamålsenlighet, inverkar på läkemedelsvalet. Tillkomsten av FASS (katalog utgiven av branschorganisationerna LIF och RUFI) innebar ett framsteg såtillvida att läkarna härigenom har fått en samlad och lätthanterlig översikt över de befintliga läkemedlen. Kritik har dock riktats mot FASS, och Pharmaconomia Svecica (utgiven av Läkarförbundet), för att dessa ger föga eller ingen vägledning vid val av ett läkemedel bland flera likartade preparat. 1 I FASS svarar de enskilda fabrikanterna för karakteristiken av sina resp. preparat. Kritikerna efterlyser jämförelser mellan likartade preparat och anser att de enskilda preparatens ofördelaktiga egenskaper berörs otillräckligt i FASS.2 I Sverige har efter initiativ vid Karolinska sjukhuset vid flera storsjukhus prövats metodiken att centralisera ansvaret för läkemedelsvalet vid rutinsjukvård till ett särskilt expertorgan, en s. k. läkemedelskommitté. Åtgärderna får delvis ses som en följd av enskilda läkares ökande svårigheter att överblicka läkemedelssortimentet. Medlemmar i denna är kliniker, kliniska farmakologer och apotekare samt sjuksköterskor. På grundval av diskussioner och utredningar om den medicinska ändamålsenligheten hos förekommande preparat avger kommittén rekommendationer. I de fall där synonyma preparat finns, tas hänsyn till om ansenliga prisskillnader förekommer. Sjukhusens terapitradition uppges dock spela en viss konserverande roll vid kommittéernas läkemedelsval. Sjukhusens lokala läkemedelskommittéer uppges ha gallrat bort ett ansenligt antal preparat, såväl 1 Rosén, A, »Hur skall läkarna kunna välja rätt läkemedel», Läkartidningen, 9, 1968, s. 877. 2 Doc. A. Rosén menar, att förbrukningen av bl. a. ampicillin torde överstiga vad som är medicinskt motiverat. Som en orsak härtill anförs, att en otillräcklig information om indikationerna ges i FASS och Pharmaconomia Svecica.

äldre som mera moderna. Genom att unga läkares förskrivningsvanor efter hand kommer att formas under inflytande av läkemedelskommittéers rekommendationer, får denna verksamhet tillmätas en successivt växande betydelse. En metod att påskynda en utveckling mot att dylika organ övertar ett större ansvar för informationsspridningen är att kortfattade aktuella och vetenskapligt dokumenterade läkemedelsrekommendationer införs på riksplanet. 1 Socialstyrelsen beviljades sålunda år 1968 medel för att inrätta ett särskilt organ, Socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation, med uppgift att inleda en försöksverksamhet, som syftar till att utforma vetenskapligt väl underbyggda rekommendationer om läkemedels användning till samtliga läkare och tandläkare i landet. Läkemedelsföretagen kan sägas hittills ha intagit en avvaktande hållning gentemot läkemedelskommittéernas oftast mycket preciserade läkemedelsval. Sannolikt minskar kommittéerna läkemedelsföretagens möjligheter att genom reklamaktiviteter påverka läkarnas läkemedelsval. Sainsburykommittén i England hade enligt sina direktiv till uppgift att analysera problematiken vad gäller informationsspridningens optimala organisationsform på läkemedelsområdet. Till grund för kommitténs slutsatser ligger en omfattande intervjuundersökning bland 500 praktiserande engelska läkare beträffande vilka informationskällor som nyttjas för att lära känna nya läkemedel, de olika källornas användbarhet samt deras inflytande vid bildande av förskrivningsvanor. De intervjuade läkarna uppgav följande rangordning beträffande olika informationskällors betydelse vad gäller kunskaper om nya produkters existens 1 av 3 valde läkemedelskonsulenter 1 av 5 valde artiklar i tidskrifter2 1 av 7 valde rekommendationer från specialister 1 av 10 valde annonser och trycksaker. En stor andel av de praktiserande läkarna uppfattar således företagens informations- och reklamaktiviteter som det bästa 124

till buds stående medlet att få kännedom om nya produkter. Beträffande information om läkemedels ändamålsenlighet blev rangordningen av bästa informationskällor följande: 1 av 3 valde artiklar i tidskrif .er3 1 av 4 valde rekommendationer från specialister 1 av 8 valde kontakter med andra läkare 1 av 8 valde rekommendationer från läkemedelskonsulenter. Intervjun visade vidare att 9 av 10 praktiserande läkare ansåg sig få för mycket trycksaker. Undersökningen visar att många av de praktiserande läkarna tvekar att handla enbart på grundval av den information, som läkemedelsföretagen lämnar. Sainsburykommittén drar slutsatsen att den rådande organisationen av informationsspridning på läkemedelsområdet leder till ett slöseri med resurser sett ur samhällets synvinkel.4 Konsulentkostnaderna i Storbritannien uppges uppgå till ca 3 600 kr. per läkare, vartill kommer att dyrbar läkartid upptas under vilken konsulenternas information mottas med skepsis eller misstänksamhet. Läkarna ägnar ej trycksaker och annonser en uppmärksamhet som står i rimlig proportion till kostnaderna för dessa. Sainsburykommittén avvisar tanken på förbud mot trycksaker (mailing) och övrig promotion med motiveringen att konkurrensen härigenom skulle hindras. Kommittén finner det dock vara otillfredsställande att läkare i sin förskrivning influeras av läkemedelsföretagens reklamaktiviteter i den utsträckning som nu sker.5 I stället bör samhället ta ett större ansvar för läkarnas vidareutbildning på detta område. 6 Kommittén rekommenderar därför inrättandet av ett fristående läkemedelsinstitut (Medici1 a.a. 2

Såsom British Medical Journal och Prescribers' Journal. 3 Såsom British Medical Journal och Prescribers' Journal. 4 a.a. s. 70. 5 a.a. s. 94. 6 Jfr liknande rekommendationer i Nordisk samarbejde om lagemidler, Nordisk utredningsserie, 1968:7, sid 87. SOU 1969: 36

nes Commission). Detta skall bl. a. ha till uppgift att årligen lämna läkare utförlig information om nya och redan existerande läkemedel samt kontrollera att företagens information till läkare presenteras på ett så opartiskt, fullständigt och exakt sätt som möjligt.1 Sainsburykommittén understryker, att värdet av det föreslagna läkemedelsinstitutet till betydande del ligger i det förtroende, som läkarkåren bör kunna hysa för en läkemedelsinformation, som utformas av en visavi företagsintressen oberoende expertstab.2 Förhandsgranskning av all reklam bedöms som en olämplig metod. I stället föreslår kommittén, att ett kontrolldokument upprättas. Alla reklamuppgifter från företagen skall överensstämma med dem som redovisas i detta kontrolldokument. Reklam för nyregistrerade preparat skall ej tillåtas förrän en kopia på kontrolldokumentet tillställts samtliga praktiserande läkare och apotekare. En kontroll av den skrivna reklamen bedöms vara lättare än en kontroll av läkemedelskonsulenternas informationsaktivitet. Kommittén menar dock att en oberoende vetenskaplig service bör organiseras, som så småningom ersätter företagens konsulenter.3 Sainsburykommitténs förslag har inte genomförts. I stället har vissa frivilliga överenskommelser angående reklamens omfattning träffats mellan hälsovårdsministeriet och läkemedelsindustrin.

1 a.a., s. 96. 2 a.a., s. 97. 3

a.a., s. 96.

SOU 1969: 36

8 Läkemedelsföretags kostnader och stordriftsfördelar

I avsnitt 8.1 ges en redovisning av utländska och svenska läkemedelsföretags kostnadsstruktur. En principdiskussion om förekomst av stordriftsfördelar inom läkemedelsbranschen ges i avsnitt 8.2. I de därefter följande avsnitten 8.3, 8.4, 8.5, redovisas material som belyser förekomsten av dylika fördelar inom forskningsledet, produktions- och marknadsledet samt distributionsledet.

8.1 Företagens

konstnadsstruktur

Som framhållits i inledningen till kap. 3 kan det inom de flesta länder utskiljas två typer av läkemedelsföretag, nämligen dels stora forskningsintensiva internationellt verksamma företag, dels mindre, lokalt verksamma företag som säljer preparat vilka baseras på ett allmänt tillgängligt kunnande. Väsentliga skillnader i kostnadsstrukturen föreligger mellan dessa, främst beträffande utgiftsandelen för forskning och utveckling. Exempel på internationellt sett stora läkemedelsföretags kostnadsstruktur ges i tabell 8: 1. Såsom framgår är produktionskostnadernas andel förhållandevis låg medan andelarna för forskning och utveckling samt marknadsföring är höga. Utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete motsvarade år 1965 ca 10 % av försäljningsvärdet för fyra av tabellens fem företag. I Sainsburykommitténs betänkande om 126

läkemedelsindustrin i Storbritannien redovisas kostnadsstrukturen för ett antal engelskägda företag år 1965 (tabell 8: 2). Även vid dessa företag motsvarade utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete ca 10 procent av försäljningsvärdet. Däremot var produktionskostnadernas andel betydligt högre än för de amerikanska företagen. Den relativa storleken av större svenska företags utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete är av samma storleksordning som vid större amerikanska och engelska läkemedelsföretag. Beroende på skiljaktigheter i den statistiska redovisningen kan motsvarande jämförelser inte göras beträffande utgifter för information och reklam. I kap. 6 och 7 har redan kommenterats nivån och utvecklingen för de svenska läkemedelsföretagens utgifter för forskningsoch utvecklingsarbete samt information och reklam. Här skall endast erinras om att det största svenska företaget, Astrakoncernen, satsar procentuellt sett något mindre på forskning och utvecklingsarbete än Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan. Utgiftsandelarna för forsknings- och utvecklingsarbete samt information och reklam har relativt sett ökat under den studerade perioden för de fem LIF-företagen. l 1 Den stora betydelsen av forsknings- och utvecklingsarbete samt informations- och reklamverksamhet inom läkemedelsindustrin förklarar den ovanligt höga andelen tjänstemän bland de anställda. Inom den svenska läkemedelsindustrin är relationen mellan antalet tjänstemän och arbetare tre mot två medan inom industrin i övrigt relationen är en mot tre till fem.

SOU 1969: 36

Tabell 8:1. Kostnadsstruktur för fem större amerikanska läkemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdet år 1965. Kostnadsslag Produktionskostnader Forsknings- och utvecklingsutgifter Utgifter för marknadsföring och administration Skatter övriga utgifter Vinst Summa

Smith Kline & French

Upjohn

Merck &Co.

E. Lilly

Schering Corp.

22,6 9,6

26,7 9,5

31,7 9,5

34,4 9,7

21,9 7,8

34,1 16,4 0,2 17,1 100,0

36,1 11,9 0,8 15,1 100,0

25,9 14,1 1,4 17,4 100,0

18,7 12,0 4,3 13,0 100,0

36.91 10,6 2,8 11,5 100,0

1 Inkluderar distribution. Källa: Företagens årsredovisningar samt Gaps in technology between member countries. Sector report. (Pharmaceuticals) s. 48. OECD 1968.

8.2 Stordriftsfördelar schen

inom

läkemedelsbran-

Med stordriftsfördelar avses resursbesparingar — räknade per producerad enhet — som kan erhållas genom ökning av den framställda volymen, antingen i en viss process eller totalt inom en produktionsanläggning eller ett företag. 1 Alternativt kan begreppet stordriftsfördel knytas till de resursbesparingar, som kan uppnås genom ökad koncentration dvs. om en given förädlingsverksamhet inom en bransch sammanförs till en eller ett fåtal stora anläggningar (resp. företag). För en ingående diskussion av definitioner och mätproblem på detta område hänvisas till koncentrationsutredningens särTabell 8:2. Kostnadsstruktur för engelska läkemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdet år 1965.1

% Produktionskostnader Utgifter för distribution och marknadsföring Utgifter för royalties, patent och varumärken Administration Utgifter för forskning och utveckling Vinst före utgiftsräntor och skatter

42,0 14,9 1,3 9,0 10,3 22,5

1 Tabellen omfattar 23 större läkemedelsföretag. Källa: Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—1967. s. 108.

SOU 1969: 36

skilda studie rörande stordriftsfördelar. Här skall endast beröras några för läkemedelsindustrin centrala aspekter som bakgrund till vissa data rörande möjliga resursbesparingar i olika funktioner (forskning, tillverkning, marknadsföring och distribution). Dessa uppgifter, som insamlats från svenska företag (främst Astrakoncernen), redovisas i avsnitten 3—5 nedan. Hos de större läkemedelsföretagen föreligger i allmänhet en vertikal integration av de tre förstnämnda av de fyra leden eller funktionerna. Tillverkningen av läkemedel baseras till största delen på eget forskningsoch utvecklingsarbete. Den är dessutom i flera fall integrerad framåt med egen grossistverksamhet (droghandel). Integrationen mellan forskning, tillverkning och marknadsföring synes till största delen ha betingats av marknadsmässiga fördelar. Om tillräckliga produktions- och marknadsföringsresurser finns eller kan skapas inom företaget, anser man sig i allmänhet bäst kunna utnyttja forskningsresultaten kommersiellt genom en egen lansering. På hemmamarknaden synes detta alternativ genomgående ha valts. 2 Däremot ges i vissa fall licenser till utländska företag, men då ofta i utbyte mot licenser för dessa företags produkter, avseende den svenska eller den nordiska marknaden. 1 Med »produktion» avses här alla typer av förädling, dvs. också t. ex. varudistribution och andra typer av tjänster. 2 Avser svenska företag.

Integrationen av forskning och tillverkning kan emellertid också ge upphov till direkta resursbesparingar. Framför allt torde möjligheterna att driva ett effektivt uppföljningsarbete (produktutveckling etc.) kring uppnådda forskningsresultat underlättas, om företaget självt tillverkar och marknadsför ifrågavarande produkter. Dessutom kan insatserna i fråga om information och reklam vara lättare att organisera i ett integrerat företag, då de ju berör både forsknings- och tillverkningsledet.

ökas vid samtidigt arbete på flera projekt och dubblering av vissa funktioner. Forskningsverksamheten torde vara den del av läkemedelsföretagens verksamhet, där fördelarna för större enheter är mest påtagliga, och dessa fördelar har troligen accentuerats under senare år. Stordriftsfördelarnas effekt på företagsstrukturen förstärks av det övertag för större företag, som uppkommer genom deras större möjligheter till riskspridning via satsning på flera oberoende projekt.

Också strävan efter riskspridning kan vara ett motiv för vertikal integration. I många företag utgör produktion och försäljning av äldre produkter en diversifierad och jämförelsevis riskfri verksamhet, vilken betraktas som ett lämpligt komplement till den mer specialiserade och riskfyllda forskningsdelen. En ytterligare ökad riskspridning kan erhållas genom integration med droghandelsledet, om företaget utöver de egna produkterna kan distribuera andra (t. ex. utländska företags) produkter. Även denna typ av integration kan tänkas ge vissa resursbesparingar, t. ex. i samordnad lagerhållning mellan de två leden. Dessa fördelar måste emellertid vägas mot besparingar, som sannolikt är möjliga genom en centralisering i ett fristående grossisded (se vidare avsnitt 5 nedan).

Den begränsning av informationsspridningen beträffande pågående forskningsprojekt vid olika företag, som utgör ett led i konkurrensen på forskningssidan kan ge upphov till effektivitetsförluster, sett från samhällets synpunkt. Koncentration av målforskningen på ett visst område till ett eller ett fåtal företag kan därför ge resursbesparingar inte endast via stordriftsfördelar i vanlig mening, utan också genom att »dubbelforskning» kan undvikas.

Förekomsten av stordriftsfördelar i de fyra leden var för sig diskuteras i de följande avsnitten. Bland orsakerna till sådana fördelar för stora enheter kan följande nämnas: I forskningsledet föreligger, som framgått av kapitel 6 ovan, vissa odelbarheter i organisationen, bestämda av att ett samarbete krävs mellan forskare från olika discipliner. För genomförande av ett större projekt kan krävas en organisation om 20—30 forskargrupper för åtta s. k. grundfunktioner omfattande vardera 3—5 personer. Minimikrav av denna typ medför, att mindre företag inte kan genomföra vissa typer av projekt, eller att projekten där skulle ta mycket lång tid i anspråk. Samtidigt innebär odelbarheterna, att kapacitetsutnyttjandet i forskningsavdelningen kan 128

I produktionen kan minskade styckkostnader uppkomma vid ökad serielängd, bl. a. beroende på att kostnaderna per enhet för kvalitets- och säkerhetskontroll minskar. Även minskning av arbetsinsatsen per enhet i själva tillverkningen kan vara möjlig. Produktionen i större företag kan tänkas ske i mer automatiserade processer, vartill kommer möjligheten att vid ett större sortiment mer flexibelt utnyttja arbetskraft och kapitalutrustning. Stordriftsfördelarna i produktionsledet framstår dock i läkemedelsindustrin som mindre betydelsefulla än i flertalet andra industribranscher. Det kan tilläggas, att stordriftsfördelar fram till en viss gräns kan föreligga också i försäljningsoch administrationsfunktionerna genom att »odelbara» faktorer (t. ex. specialiserad arbetskraft) effektivare kan utnyttjas inom en större organisationsram. I droghandelsledet föreligger vissa stordriftsfördelar med avseende på orderstorleken, eftersom resursåtgången bl. a. bestäms av s. k. radvärde (värde per post i en order), antal rader per order samt antalet order. Kostnaden per distribuerad enhet (eller försäljningskrona) faller relativt SOU 1969: 36

snabbt med ökad orderstorlek. Centralisering av distributionen för en viss produkt kan möjliggöra besparingar bl. a. i lagerhållning, medan också en ökning av antalet distribuerade produkter kan ge stordriftsfördelar genom samordning av leveranser och effektivare utnyttjande av fasta produktionsfaktorer. De följande avsnitten är avsedda att illustrera betydelsen av vissa fördelar, som kan uppnås vid ökad anläggnings- eller företagsstorlek. Då översiktliga data för hela branschen saknas har framställningen i huvudsak fått begränsas till exempel från Astrakoncernens verksamhet. Framställningen har uppdelats på branschens fyra huvudfunktioner, forskning, tillverkning, marknadsföring och droghandel. Det bör framhållas, att skaleffekterna givetvis har starkt varierande betydelse, beroende på forskningens och produktionens inriktning hos olika företag, varför inga sammanfattande mått kan erhållas på stordriftsfördelarnas omfattning eller på deras betydelse för branschens struktur.

8.3 Stordriftsfördelar

i

forskningsledet

Effektivitetsskillnader mellan små och stora enheter på forskningsområdet kan vara knutna dels till det enskilda forskningsprojektets storlek, dels till möjligheter att samtidigt driva och samordna flera projekt. Den genomsnittliga totalkostnaden för genomförande av ett forskningsprojekt har stigit kraftigt under senare år. Under perioden 1954—1964 utvecklades sålunda enligt uppgift forskningskostnaderna för nya läkemedel i USA på följande sätt (genomsnittskostnad i mkr.): 1954 1960 1962 1964 2,1 6,1 13,6 23,1 Även om siffrorna enbart avser amerikanska företag synes trenden vara likartad i flertalet läkemedelsforskande länder. Orsakerna till denna utveckling mot dyrare projekt, och till den påtagliga accelerationen under 1960-talet har diskuterats i forskningskapitlet (avsnitt 6.1). Ökade krav beträffande projektens totala SOU 1969: 36 9—914423

storlek (och kostnader) skulle i och för sig inte behöva innebära höjda minimikrav beträffande årliga forskningsinsatser — och därmed på forskningsavdelningarnas storlek — om utsträckningen över tiden var godtycklig. Strävan att snabbt nå exploaterbara resultat, bl. a. betingad av konkurrens och patenträttigheter och lanseringstidpunktens betydelse i övrigt, medför dock att också de årliga insatserna måste ökas. På vissa områden torde numera redan det enskilda projektets storlek och utgiftskrav utgöra ett hinder för forskningsinsatser i många mindre, forskningsinriktade läkemedelsföretag. Som illustration kan nämnas, att endast två svenska läkemedelsföretag uppvisar högre FoU-utgifter för hela femårsperioden 1961—1965 än det genomsnittsbelopp, som ovan angivits för projekt i USA år 1964. Även om reservationer måste göras för skillnader i kostnadsnivå, antyder exemplet klara restriktioner för de mindre företagens projektval. Till de krav på minimistorlek som direkt följer av projektstorleken måste läggas fördelar i effektivitet och ökad riskspridning, som kan uppnås vid ökning av antalet projekt. Effektivitetsvinsterna sammanhänger med möjligheter att sammanföra vissa funktioner, hänförliga till flera pågående projekt i större enheter. Dessutom kan en samordning av olika projekt ge möjligheter att effektivare utnyttja vissa »odelbara» produktionsfaktorer. Att här ange generella mått på minsta effektiva storlek hos organisationen eller på effektivitetsvinsternas storlek är givetvis omöjligt. Stordriftsfördelarna skall i det följande endast illustreras med några exempel från Astrakoncernens verksamhet. Som framhållits i kap. 6 förutsätter en effektivt fungerande industriell läkemedelsforskning, att ett minimiantal grundfunktioner kan samverka inom ett företags ram. Inom Astrakoncernen bedrivs forskning inom ett flertal grundfunktioner och vid flera olika enheter såsom framgår av tabell 8: 3 (se även avsnitt 6.5). I Södertälje fanns år 1964 ca 225 månadsanställda inom forsknings- och utveck129

lingsområdet, varav 80 med akademisk utbildning. Hässles forskningsorganisation med 70—80 anställda betraktas inom koncernen som ett tröskelvärde för att självständigt bedriven forskning skall vara ekonomiskt möjlig. Dotterbolagens forskning är samordnad med moderbolagets varigenom vissa tröskelvärdesproblem elimineras för t. ex. Draco. Främsta anledning till decentraliseringen av koncernens forskning är de fördelar, som kan uppnås genom ett nära samarbete med universitet och högskolor. Astrakoncernens nya toxikologiska laboratorium, som successivt tagits i bruk under 1966 och 1967, illustrerar hur ett tröskelproblem för en grundfunktion kunnat lösas genom koncernens snabba tillväxt. Detta speciallaboratorium svarar för prövning av substanser från koncernens samtliga forskningsenheter i Sverige och i utlandet. Toxicitetsprövningarna sysselsatte år 1966 ca 30 anställda. Undersökningarna måste kunna göras så omfattande, att de tillfredsställer bestämmelserna i samtliga de länder, där koncernen är verksam. Före investeringsbeslutet diskuterades även möjligheten att uppföra ett toxicitetslaboratorium i samarbete med övriga medlemmar i LIF. Astrakoncernens behov av toxikologiska prövningar bedömdes nämligen inte vara stort nog för att lönsam drift av laboratoriet omedelbart skulle kunna uppnås. Astrakoncernen beslöt dock bygga ett eget laboratorium. Som motiv härför har anförts att ett lönsamt kapacitetsutnyttjande skulle uppnås relativt fort genom den snabba tillväxten i behovet av toxicitetsprövningar. Vidare skulle ett eget laboratorium ha den fördelen, att inga prioritetsproblem gentemot andra företag skulle behöva uppstå i det dagliga arbetet. Även om de svenska företagens expansion givit ökade möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar, framstår deras forskningsresurser som mycket begränsade jämfört med de största utländska företagens. År 1966 satsade sålunda det amerikanska företaget Merck & Co. ca 250 milj. kr. på forskning. Lilly ca 175 och Upjohn ca 145

milj kr. 1 Mot detta kan ställas 37 milj. kr. år 1965 för Astra och 5—11 milj. kr. vardera för de fyra därnäst största svenska läkemedelsföretagen. Det bör dock framhållas, att flera av de medelstora, svenska företagen under 1960-talet kunnat nå forskningsresultat, som möjliggjort lönsamma lanseringar och en snabb försäljningsökning (jfr. kap. 6.5 ovan). Trots sitt underläge i storleksavseende synes dessa företag ha möjlighet att driva en konkurrenskraftig forskning, om resurserna koncentreras till ett fåtal projekt. Särskilt torde detta gälla på områden, där företagen byggt upp ett »immateriellt kapital» genom tidigare forskning och tillverkning. Stora läkemedelsföretag uppges besitta en väsentlig konkurrensfördel genom möjligheter att relativt snabbt kunna överföra t. ex. ett flertal farmakologer från »äldre» områden till nya och mera lovande projekt. Ytterligare en fördel som stora internationellt verksamma läkemedelsföretag kan nyttiggöra är de nära och varaktiga kontakter som företagen kan få med framstående universitetsforskare på ett område i olika delar av världen. Utvecklingen i stort på läkemedelsområdet tyder emellertid på att storlekskraven på forskningssidan driver fram ökad koncentration. I synnerhet den amerikanska marknaden ger exempel på fusioner, föranledda av de ökade forskningskostnaderna, men också europeiska exempel finns. När det schweiziska företaget Wander övertogs av Sandoz år 1967, angavs sålunda att Wanders lönsamhet var tillfredsställande, men att kraven på ökade finansiella resurser bl. a. för forskningsverksamheten motiverade en fusion. Kraven på stora och långsiktiga forskningsinsatser har också (bl. a. i USA) drivit fram direkta forskningsinvesteringar från samhällets sida i syfte att få fram nya läkemedel (exempelvis virusmedel, vacciner) 2 1 Källa: Resp. företag. Siffran för Merck & Co inkluderar vissa utgifter utanför läkemedelsområdet. *Se bl. a. artikeln »Något om utvecklingen på

(Forts, på nästa sida) 130

SOU 1969: 36

Den ökade statliga satsningen på viktiga men svårbearbetade områden förklaras till stor del av de begränsade möjligheterna till riskspridning även hos de största privata företagen, när det gäller projekt av denna storleksordning.

8.4 Stordriftsfördelar marknadsföring

inom produktion

och

Vad gäller möjliga resursbesparingar vid ökad serielängd eller anläggningsstorlek, uppvisar läkemedelstillverkningen inga principiella avvikelser från annan industriell produktion. För en generell diskussion och klassificering hänvisas till utredningens särskilda studie rörande stordriftsfördelar. Här skall endast redovisas några exempel — genomgående hämtade från Astrakoncernen — avsedda att något belysa storleksordningen av förekommande stordriftsfördelar, och den anpassning de föranleder beträffande företagets produktionsorganisation. Astrakoncernens läkemedelsproduktion för den skandinaviska marknaden och för direktexport är helt koncentrerad till huvudfabrikerna i Södertälje. Dessutom framställs vid dessa fabriker halvfabrikat, avsedda för utländska dotterbolag och licenstagare. 1 De svenska dotterbolagen är således att betrakta som enheter för forskning och marknadsföring. Koncentrationen av koncernens tillverkning till ett arbetsställe (dock omfattande flera fabriker) motiveras av en strävan att utnyttja stordriftsfördelar. Centraliseringen möjliggör gemensamt utnyttjande av vissa anläggningar och servicefunktioner, samt direktutnyttjande av administrativa stödorgan. Som ett exempel på den gemensamma lokaliseringens betydelse för resursåtgången har anförts en investe-

(Forts. fr. föreg. sida) läkemedelsområdet» av R. Westerling, s. 128 i Svensk farmacevtisk tidskrift nr 5 1967 samt Markham, J., "Government Controls and the Legal Environment", tryckt i The Rate and Direction of Inventive Activity, 1962 s. 607 ff. Andelen av utgifterna för forskning och utveckling som finansieras av staten har i USA under 20 år ökat från 13 till 60 %. SOU 1969: 36

ringskalkyl för lokalisering av en injektabiliefabrik i Umeå. Södertäljealternativet framstod här som överlägset, trots att lokaliseringsbidrag kunnat erhållas i Umeå. Vidare har framhållits att den centraliserade tillverkningen möjliggjort inrättande av flera specialfunktioner. 2 Astrakoncernen har i produktionsledet kunnat utnyttja stordriftsfördelar vid tillverkning av vissa preparat. I synnerhet vid fabriken i Södertälje har genom måttstandardisering av förpackningarna för koncernbolagens olika produkter uppnåtts fördelar genom långa serier i förpackningsledet. Den speciella förpackningstekniken innebär, att produkterna i direkt anslutning till dispensering i förbrukningsenheter samlas till för grossistledet lämpliga transportförpackningar. Dessa är så utformade, att de av grossisten kan brytas ned till lämpliga detaljistenheter. Astra har för utredningen redovisat kal1

Läkemedelstillverkning bedrives dessutom vid dotterbolaget i USA samt i mindre skala vid dotterbolag i sju andra länder. Det rör sig dock här ofta endast om färdigberedning och förpackning av från Sverige importerade produkter. 2 Allmänna produk- Viktigare specialtionsfunktioner funktioner 1. Tillverkning av 1. Processteknik substanser 2. Tillverkning av 2. Produktionskontroll farmacevtiska preparat 3. Förpackning 3. Materialhantering och planering 4. Arbetsteknik 5. Maskinteknik Specialfunktionerna definieras på följande sätt. Processteknik svarar för den tekniska utvecklingen av processer och apparater delvis i samarbete med produktutvecklingsfunktionen inom laboratorierna. Produktionskontroll svarar för en granskning av de olika faserna av tillverkningsförloppet. Bl. a. kontrolleras att apparatur, lokaler, personal och hantering uppfyller de krav som ställts för produkter i olika väsentliga avseenden. Materialhantering och planering svarar för att dyrbara råvaror och halvfabrikat får en optimalt kort genomloppstid från anskaffning till färdigprodukt fram t. o. m. distributionsledet. Avdelningen svarar också för kontakter med marknadsföringsenheterna. Arbetsteknik svarar för ett rationellt utnyttjande av maskiner, personal och lokaler. Maskinteknik svarar för alla servicefunktioner för drift, förebyggande maskinunderhåll samt utveckling av maskinstandard.

Tabell 8:3. Olika koncernenheters representation av grundfunktioner. FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSENHETER Astra Södertälje Draco Hässle Tika Organisk kemi Biokemi Mikrobiologi Kemoterapi Farmakologi Fysikalisk kemi Kemisk experimentanalys Beredningsarbete Förpackningsutveckling

X X X X X X

X X

X X

X

X X

X X

X X

AstraHewlett Astra Engl. USA

X

Astra Nutrition Ewos

X X

Wallco

X X

X X

X X

X

X

X

X X

X

X X

Tikamin

X X X

X X

X

X

X

Källa: Astrakoncernens verksamhetsberättelse för år 1964. Sedan 1964 har tillkommit grundfunktionerna toxikologi och teratologi vid Astra Laboratorierna, Södertälje. Tabell 8:4. Astras produktionskostnader för Xylocain per enhet vid produktion i USA och Kanada. A /substans/

Länder

Årsproduktion

Produktionskostnader per enhet /index/ Rörlig kostnad Totalkostnad

USA Kanada

ca 10 000 kg ca 700 kg

100 300

100 289

B /cylinderamp/ USA Kanada

75 milj. st. 5 milj. st.

100 116

100 113

kyler avseende de rörliga tillverkningskostnaderna (MATOR-kostnaderna) för ett anonymt preparat Y vid olika operationsstorlekar från 100 till 600 liter (motsvarande 40 000—250 000 enheter) vid given teknik. Kalkylen avser produktionsförhållandena å r 1965. Förutsättningar Material (M)

Direkt lön (A)

Analys

132 Aktuella priser för råmaterial och emballage Aktuella ackordspriser och standardtider för lösningsberedningar Enligt kontrollaboratoriets senaste utredning (dec. 1965)

TOR

Tillverkningskostnad exkl. analys.

De olika kostnadsslagens variation med operationsstorleken framgår av diagram 8: 1. Den väsentliga kostnadsbesparingen vid större satser vinns i analysmomentet. Även om kontroll och analys är av särskild stor vikt vid läkemedelstillverkningen, svarar denna kostnad dock endast för några procent av produktionsvärdet, beroende till en del på utnyttjandet av specialfunktioner för kontroll och analys. Reduktionen av den totala styckkostnaden för preparat Y vid en ökning av operationsstorleken i den givna anläggningen från 100 liter till 600 liter inskränker sig till ca 5 %. Uppgifter om förändringen av den totala styckkostnaden SOU 1969: 36

Diagram 8:1. De rörliga tillverkningskostnadernas (MATOR) variation med operationsstorleken för preparat Y. Kr/1 000 Kostnad pe enhe t

/ 110

^ _ MATOR (samtliga rörliga tillverknings kostnader)

100 90 8C 70 60 50 40 30 20 —

-

10 Analys

| 100

400 500 600 S Operationsstorlek liter

saknas. Förutsättningen om konstanta priser för material (råvaror och emballage) kan vara orealistisk med tanke på ev. kvantitetsrabatter vid inköp. Astrakoncernen har redovisat exempel på sådana rabatter, dels för tuber för salvor, dels för dekorerat emoallage. Den redovisade kalkylen för preparatet Y kan därför underskatta stordriftens fördelar ur företagets synvinkel genom att inte ta hänsyn till rabatternas variation efter operationsstorlek. För utredningen redovisade uppgifter tyder dock på, att även mindre läkemedelsföretag kan tillgodogöra sig merparten av stordriftsfördelar hänförliga till inköpsrabatter. Mera betydande stordriftsfördelar kan i vissa fall uppnås genom införande av automatiserade produktionsprocesser. Som ett exempel härpå har Astra redovisat produktionskostnadskalkyler för Xylocain, avseende tillverkningsenheterna i USA och KaSOU 1969: 36

nada (tabell 8: 4). I allmänhet utgör kostnadsjämförelser mellan tillverkningsenheter i olika länder ett bräckligt underlag för slutsatser rörande faktoråtgång, bl. a. beroende på skillnader i lönenivå. Astras Xylocaintillverkning i USA uppges dock kunna jämföras med den i Kanada på grund av att förhållandena för dessa bolag är likartade med undantag för dels produktionsvolym, dels produktionsteknik. Tillverkningen i USA är i stor utsträckning automatiserad till skillnad från den kanadensiska, som drivs i liten skala. Kalkyler redovisas för produktion av substans samt för produktion av cylinderampuller. I tabellen anges kostnadsrelationen dels enbart för rörliga produktionskostnader, dels (approximativt) inkl. fasta kostnader. Eftersom transportkostnaderna för läkemedel är relativt obetydliga talar stordriftsfördelarna inom produktionen för en koncentration av Xylocaintillverkningen till en enda fabrik i Nordamerika. Att Astra tillverkar Xylocain även i Kanada beror enligt uppgift på speciallagstiftningen i Kanada. Dylika hänsyn har i flera fall medfört, att Astrakoncernen etablerat tillverkningsenheter i flera länder än vad som varit produktionsekonomiskt motiverat. Sålunda har Astra på grund av tullmuren kring EEC startat tillverkning inom detta område. Särbestämmelserna på läkemedelsområdet i Frankrike, som förhindrar nästan all import av färdiga läkemedel, har medfört att tillverkningen inom EEC lokaliserats till detta land. Genom den ökade försäljningen på den nordiska marknaden av halvsyntetiska penicilliner har det blivit lönsamt att uppföra en högt automatiserad anläggning för tillverkning av penicillin. Denna teknik medger högre utbyte (och därmed lägre materialkostnader än tidigare) samt bättre kvalitet. Generellt sett torde stordriftsfördelar i produktionsledet ha mindre betydelse för företagsstrukturen i läkemedelsindustrin än i flertalet andra industribranscher. Ett viktigt skäl till detta är, att tillverkningsledet

svarar för en relativt sett mycket liten del av den totala resursinsatsen. Även betydande relativa skillnader mellan små och stora enheter vad gäller produktionskostnaderna framstår därför ofta som oväsentliga, jämfört med andra faktorer, t. ex. på forsknings- eller försäljningssidan. Härtill kommer, att bl. a. möjligheterna att nå effektivitetsvinster genom stora serier (produktionssatser etc.) ofta är små. Detta betingas delvis av speciella krav beträffande homogenitet, t. ex. i den kemiska sammansättningen, vilka ofta inte kan tillfredsställas, om satsstorleken ökas utöver en viss gräns. Som framgått av de anförda exemplen har emellertid hänsyn till stordriftsfördelar i produktionen starkt påverkat lokalisering och produktionsorganisation inom ett företag. Det kan dessutom konstateras, att betydande skaleffekter kan föreligga i produktionen av vissa produkter, där möjligheter föreligger att införa automatiserade produktionsprocesser. Det bör slutligen framhållas, att stordriftsfördelar vid ökad samordning och effektivare kapacitetsutnyttjande kan föreligga också i administrations- och marknadsföring. Beträffande administrationsfunktionen har från Astrakoncernen framhållits, att den snabba expansionen under den senaste tioårsperioden möjliggjort effektivitetsvinster genom en ökad specialisering av olika befattningshavares arbetsuppgifter. Ett antal för koncernen gemensamma, administrativa specialfunktioner har inrättats, bl. a. automatisk databehandling, som vid nuvarande företagsstorlek anses innebära en väsentlig rationalisering. På marknadsföringssidan kan företag med stort sortiment uppnå fördelar, bl. a. i utnyttjandet av konsulenter. Stordriftsfördelarna inom marknadsföringen är särskilt påfallande i fråga om utlandsförsäljning. För att forskningsresultat skall kunna utnyttjas genom egen försäljning t. ex. i USA, krävs normalt en mycket stor försäljningsorganisation. 1 Dessa krav på resursinsatser medför, att mindre företag ofta tvingas välja licensgivning i stället för egen etab134

lering som medel att utnyttja sina forskningsresultat utanför den egna hemmamarknaden. Man avstår därvid från integrationsvinster, t. ex. i form av de projektuppslag eller möjligheter till produktutveckling, som kan erhållas vid tillverkning och försäljning i stor skala. Av de svenska läkemedelsföretagen förfogar Astra och Pharmacia över de mest utbyggda, internationella försäljningsorganisationerna. 8.5 Stordriftsfördelar

inom

distribution

Som framgått av kapitel 3 är flera av de svenska läkemedelsföretagen vertikalt integrerade med droghandelsledet. Tre större företag (Astra, Leo och ACO) distribuerar sina produkter genom egna grossistorgan. Dessutom finns fyra droghandelsföretag — samtliga ägandemässigt knutna till producerande företag — som säljer produkter från flera svenska tillverkare och från utländska företag. Kritik har i olika sammanhang framförts mot droghandelsledets struktur, bl. a. med hänvisning till möjliga effektivitetsvinster vid en centralisering. Frågan om en centralisering av droghandeln i statlig regi har bl. a. övervägts av 1953 års Läkemedelskommitté. År 1963 tillsattes en ny utredning, Läkemedelsförsörjningsutredningen, med uppdrag bl. a. att som ett alternativ överväga ett förstatligande. Då stordriftsfördelarnas betydelse i droghandelsledet enligt givna direktiv ingående analyseras inom Läkemedelsförsörjningsutredningen, kommer här endast att ges en kort sammanfattning av vissa tillgängliga beräkningar på området. Professor Ulf af Trolle genomförde på uppdrag av 1953 års läkemedelskommitté en undersökning, syftande till att belysa verkningarna av en centralisering av läkemedelsgrosshandeln till ett enda företag. Trolle gjorde en distinktion mellan möjliga besparingar vid 1 Som minimikrav vid försäljning till allmänpraktiserande läkare i USA har angivits en organisation med minst 200 läkemedelskonsulenter.

SOU 1969: 36

a) ändring av orderstrukturen genom en koncentration av inköpen, b) stordriftsfördelar genom ett bättre utnyttjande av kapaciteten i olika funktioner. Enligt Trolle skulle följande årliga besparingar utifrån 1954 års förhållanden kunna göras vid en centralisering av droghandeln. Maximi • Minimibesp. besp. (Tkr) (Tkr) Genom ökning av orderstorleken Genom stordriftsfördelar Totalt

1 225 2 735 3 960

660 1 370 2 030

Centraliseringen skulle kunna medföra en kostnadssänkning på mellan 15 och 30%. Gentemot de kortsiktiga besparingarna vid en centralisering av droghandelsledet pekar Trolle i sin undersökning på vissa risker för en långsiktig försämring av effektiviteten, t. ex. genom en minskad takt vid introduktionen av tekniska nyheter. Enligt Trolle finns med den rådande företagsstrukturen ett tvång till rationalisering, framför allt genom läkemedelsfabrikanternas latenta hot om en övergång till direktdistribution. Detta tvång skulle vid en monopolisering av droghandeln försvinna. Framhållandet av dessa risker för en långsiktig försämring av effektiviteten har dock en spekulativ och subjektiv grund, vilket också Trolle själv understryker. På uppdrag av den s. k. fristående läkemedelsgrosshandeln gjorde under prof. af Trolles ledning några ekonomer en utredning om droghandeln, vilken publicerades år 1966.1 Som ett bland flera mått på effektivitetsutvecklingen används kostnaderna i relation till omsättningen. På grundval av Statistiska Centralbyråns offentliga statistik görs jämförelse med utvecklingen inom annan grosshandel (tabell 8: 5). På grundval av flera varandra kompletterande effektivitetsmått beräknas effektivitetsförbättringen inom läkemedelsgrossSOU 1969:36

Tabell 8:5. Kostnader i relation till omsättning inom partihandel. Kostnader i relation till omsättning 1954 1965 Större partihandel Livsmedelsgrosshandel Läkemedelsgrosshandel

12,7 11,5 12,3

16,2 11,3 8,2

handeln uppgå till mellan 4,5 och 8 % under den studerade perioden. 2 Den uppmätta effektivitetsförbättringen anges till större delen bestå av »rena» rationaliseringsvinster. Emellertid framhålls det att med tilllämpade mått kan utfallet vad gäller expanderande företag påverkas av en stordriftseffekt.3 Detta är självfallet en fråga om val av definitioner. Den fasta kostnadens andel av total kostnad per ordervärde är relativt hög. Vid ett ökat ordervärde erhålles en minskad kostnad per omsatt krona, allt annat lika, vilket kan uppfattas som en stordriftsfördel. Ordervärdet kan tänkas öka på följande sätt: a) ett ökat radvärde (värde per post i en order) b) ett ökat antal rader/order (antal poster i en order) c) ett minskat antal order vid en given omsättning. I illustrativt syfte skall anföras några strukturdata avseende läkemedelsgrosshandelns utveckling (tab. 8: 6). Trolle antog, i sin inledningsvis nämnda undersökning, att vid en centralisering av droghandeln år 1954 skulle man ha kunnat räkna med en ökning i det genomsnittliga ordervärdet från 286 kr. till 562 kr. genom ändringar i ovannämnda faktorer. Ordervärdet hade år 1964 ökat till 415 kr. bl. a. på grund av den snabbt ökade totalomsättningen. Det är således möjligt att man under rådande droghandelsstruktur successivt tillgodogjort merparten av de stordriftsfördelar som enligt Trolle år 1954 1 Produktivitets- och effektivitetsutvecklingen 1954—1964 inom den fristående läkemedelsgrosshandeln. 1966. 2 a.a., sid. 33. 3 a.a., sid. 32.

Tabell 8:6. Strukturella data avseende läkemedelsgrosshandelns utveckling (1954 års priser). 1 Poster

1964 Förändring (%)

a. Radvärde b. Antal rader/order c. Antal order d = axbxc Omsättning d/c Värde per order e. Totalkostnad per order2

27,6 kr 10,4 st 320 000 st 91,6 mkr 286 kr 35,1 kr

36,4 kr 11,4 st 660 000 st 274,2 mkr 415 kr 24,0 kr

+ 32 + 10 + 106 + 199 + 45 — 30

1 Materialet har hämtats från anfört arbete. Relationen total kostnad per order/värde per order för år 1964 ger ett lägre relationstal än det som i tabell 8: 5 angivits för år 1965. 2

hade kunnat vinnas genom en övergång till en centraliserad droghandel. Svar på frågan huruvida ytterligare resursbesparingar står att vinna vid en övergång till en centraliserad droghandel förutsätter särskilda undersökningar. Från Astra uppges att koncernen har uppnått integrationsvinster genom att omfatta även distributionsledet. I synnerhet efter införandet av elektronisk databehandling har ett kostnadssparande lagerstyrningssystem kunnat utnyttjas. Dessförinnan skedde distributionen helt via fabrikslager till expeditionslager. Med det nya lagerstyrningssystemet har fabrikslagren kunnat reduceras och i en del fall helt elimineras, varigenom ett hanteringsled i distributionen försvunnit. Lagerstyrningssystemets utformning innebär vidare, att snabbare och säkrare handlingsunderlag erhålls för produktionsplaneringen. I distributionsledet insamlade efterfrågedata översätts maskinellt till korttidsprogram och tillverkningsorder för de producerande enheterna inom både farmacevtiska och icke-farmacevtiska sektorer avseende försäljningen i Sverige, Danmark och Finland. Denna lösning underlättas av att samnordiska förpackningar kunnat införas.

136 SOU 1969: 36

9 Läkemedelsföretagens vinster och räntabilitet

I detta kapitel redovisas en räntabilitetsstudie, avseende de större svenska läkemedelsföretagen. Beräkningarna grundas på kostnads- och intäktsdata för åren 1958— 1965, som insamlats från företagen. Då denna studie är den enda mer detaljerade lönsamhetsberäkning, som gjorts inom utredningen, har diskussionen av kapitalvärderingsproblem och metodik i övrigt måst göras tämligen omfattande. Det bör också framhållas, att tillgången på lönsamhetsdata för svenska industribranscher är mycket begränsad, och att metodiken i existerande undersökningar inte är enhetlig. Detta medför bland annat, att inga detaljerade jämförelser kan göras mellan läkemedelsindustrin och andra branscher. I avsnitt 9.1 diskuteras de mätproblem, som uppkommer vid värdering av realkapitalet och dess depreciering. Dessutom skisseras de approximationer, som används i den följande redovisningen. En beskrivning av olika mätmetoder ges i en exkurs till kapitlet. Avsnitt 9.2 innehåller en uppskattning av fem LIF-företags räntabilitet, baserad på gängse kapitalvärderingsmetodik. Denna beräkning kan emellertid tänkas innehålla vissa felkällor, bland annat sammanhängande med för branschen utmärkande drag såsom hög forskningsandel och produktutvecklingstakt. I avsnitt 9.3 införs därför ett antal alternativa beräkningsmetoder, bland annat beträffande forskningsinvesteSOU 1969: 36

ringarna. Räntabilitetsmåtten kompletteras i avsnitt 9.4 med data om självfinansieringsgraden i LIF-företagen, beräknade för olika alternativ beträffande kapitalvärderingen. Beträffande ACO uppkommer speciella mätproblem, beroende på företagets särpräglade organisatoriska uppbyggnad. ACO:s lönsamhet redovisas separat i avsnitt 9.5, där också vissa jämförelser görs med övriga studerade företag. I avsnitt 9.6 diskuteras sannolika orsaker till skillnader i lönsamhetsnivå och -utveckling mellan de studerade företagen. 9.1 Värdering av realkapital Räntabilitets- eller avkastningsberäkningar för investerat kapital måste byggas på uppskattningar av den värdeförändring, kapitalet undergått under en given period, t. ex. ett år. Vid finansiella investeringar i obligationer e. d. innebär sådana beräkningar inga större problem och ger knappast utrymme för varierande tolkningar, bortsett från att räntabiliteten givetvis kan räknas antingen nominellt eller realt (genom deflatering med lämplig prisindex). Avgörande för räntabilitetsbegreppets entydighet är här, att marknaderna för tillgångarna i fråga kan (åtminstone approximativt) betraktas som perfekta; en värdestegring kan fritt realiseras genom försäljning. Vid räntabilitetsberäkningar för företag måste däremot värderingen till stor del avse 137

Diagram 9:1. En investerings värdeutveckling under olika förutsättningar. Kapitalvärde

K.

—

K„

—

—

—

realkapital, som insatts i en produktionsprocess. Här blir beräkningen av kapitalvärde och värdeförändring i allmänhet betydligt mer komplicerad. För kapitalföremål, som insatts i en produktionsprocess — eller för tjänster från sådant kapital — saknas i allmänhet egentlig prisbildning, och värderingen kan följaktligen inte grundas på marknadspriser. I stället måste man normalt utgå från att kapitalet kommer att utnyttjas inom företaget fram till skrotningstidpunkten. Värdet av kapitalföremål bör här i stället bedömas utifrån de framtida utgifter eller intäktsbortfall, som företaget skulle åsamkas, om föremålen gick förlorade. Detta är givetvis bakgrunden till de värderingsförsök utifrån brandförsäkringsvärden, som gjorts i vissa kapital- och lönsamhetsstudier. Värdet av »icke säljbart» realkapital kan i princip bestämmas som skillnaden i diskonterade, framtida utgifter (eller intäktsöverskott) mellan följande två alternativ: I. Kapitalet ersätts omedelbart med nytt kapital på effektivast möjliga sätt. II. Kapitalet utnyttjas fram till den för företaget lämpligaste skrotningstidpunkten. Avvikelsen från en enkel värdering, byggd på återanskaffningskostnaden, bestäms av den värdeminskning, som brukar kallas obsolescens (»ekonomisk förslitning»). Beroende på förändringar i teknik, faktor138

priser osv. görs en ev. ersättningsinvestering normalt inte med identiska kapitalföremål. Det enkla återanskaffningsvärdet ger då en överskattning av realkapitalets värde. En ersättningsinvestering påverkar användningen av och kostnaden för andra produktionsfaktorer, och kapitalets värde påverkas av den framtida teknik- och marknadsutvecklingen. Innebörden av obsolescens och de därmed sammanhängande värderingsproblemen skall här illustreras med några enkla exempel. 1 För en investering I, som görs vid tidpunkten tj, kan värdeutvecklingen fram till skrotningspunkten t s ha olika förlopp. I exemplet nedan har skrotvärdet antagits vara noll. De streckade kurvorna illustrerar det enkla fall, där kapitalföremålen är Lka effektiva 2 under hela sin fysiska livslängd. Vidare förekommer ingen obsolescens, orsakad av teknik- eller marknadsförändringar. Kapitalföremålen utnyttjas då under hela sin fysiska livslängd och ersätts därefter genom en identisk investering. Deprecieringen skall fördelas jämnt över livstiden.3 1 För en mer utförlig diskussion av denna problematik hänvisas till koncentrationsutredningens studie rörande stordriftsfördelar, kapitel 5. 2 Dvs. har samma kapacitet och kräver oförändrade övriga faktorinsatser (inkl. underhållskostnader). 3 1 lönsamhetsberäkningar för detta enkla fall (Forts, på nästa sida)

SOU 1969: 36

I allmänhet uppkommer dock andra värdeförändringar än förslitning eller åldrande av detta enkla slag. Om exempelvis priserna på kapitalföremål faller under det aktuella kapitalets livstid eller nya kapitalföremål är »effektivare» (kräver mindre övriga faktorinsatser per producerad enhet), kan värdeutvecklingen för samma investering få den form, som anges av den heldragna kurvan i diagrammet. Utvecklingen avviker i två avseenden från den tidigare skisserade: a. Den ekonomiska livslängden kan förkortas genom att obsolescensen motiverar skrotning, även om kapitalet i fysiskt avseende är lika effektivt som vid investeringstidpunkten. 1 b. Om produktionskostnaden med nytt kapital successivt sjunker, måste deprecieringen minska över livslängden (jämför punkterna I—II ovan). Värdeminskningen måste m. a. o. vara större i början än i slutet av livstiden, och kapitalvärdet kan utvecklas som anges av den heldragna kurvan i diagram 9: 1. Det bör här observeras att värdeutvecklingen inte kan bedömas enbart med hjälp av (förväntade) teknik- och prisförändringar under det studerade kapitalets livstid. Både valet av skrotningstidpunkt och fördelningen av värdeminskningen över tiden påverkas av förväntningar rörande framtida priser och tekniska betingelser. Eftersom olika investeringsalternativ skiljer sig (Forts. f'. föreg. sida) kan det ifrågasättas, om inte kapitalföremålets värde bör anknytas till dess intjäningsförmåga under resp. period, dvs. görs oberoende av åldern. Ett sådant utjämnat kapitalvärde »i nämnaren» skulle då motsvara halva anskaffningsvärdet. För företag med stor andel nytt kapital (t. ex. flertalet läkemedelsföretag) leder detta till en höjning av lönsamheten jämfört med gängse kapitalvärdering. Bortsett från denna nivåhöjning uppkommer inga påtagliga skillnader. Under mer realistiska förutsättningar t. ex. beträffande underhållskostnadernas beroende av kapitalets ålder och beträffande (ekonomisk) obsolescens måste man dock räkna med fallande bruksvärde eller intjäningsförmåga för kapitalet, varför den här skisserade approximationen förefaller mindre lämplig. Den har därför inte använts i de följande beräkningarna. SOU 1969:36

åt beträffande framtida skrotningstidpunkter och ersättningsmöjligheter, krävs i själva verket kännedom om eller detaljerade antaganden beträffande företagets hela framtida utveckling. En slutsats av ovanstående resonemang är, att renodlade ex. postberäkningar av ett företags räntabilitet är möjliga, endast då företagets verksamhet upphör, och allt dess realkapital skrotas eller avyttras. Lönsamhetsberäkningar för i drift varande företag innehåller med nödvändighet skattningar beträffande den framtida verksamheten. När — som i denna undersökning — försök görs att uppskatta räntabiliteten under en kort period, kommer sådana skattningar in dels via bedömningen av realkapitalets värdeförändring (kostnadsposten depreciering), dels via det kapitalvärde, på vilket räntabiliteten beräknas. Fördelningen av investeringskostnaden över en uppskattad livslängd kommer i det följande att göras med hjälp av starkt förenklade, linjära avskrivningsmetoder. Resultaten måste därför uppfattas som grova approximationer av företagens lönsamhet under den studerade perioden. Valet av linjär avskrivningsmetod kan, som tidigare framhållits, baseras på antaganden om konstant teknik och oförändrade marknadsbetingelser samt att ingen hänsyn tages till ränta. Metoden synes dock ofta tillämpas som en approximation i fall med obsolescens och snabbare värdeminskning i början av kapitalföremålens livstid. Vi skall här med hjälp av ett enkelt exempel diskutera möjligheterna att utnyttja sådana approximationer, och några komplikationer, som uppkommer vid empiriska beräkningar. Antag att den heldragna kurvan anger värdeutvecklingen (genomsnittligt) för företagets maskinkapital. Den faktiska livslängden är 20 år, men på grund av obsolescens faller värdet snabbare i början av livstiden. Företaget befinner sig i expansion, och kapitalets genomsnittsålder det år man vill 1

Förutsätter att nya kapitalföremål ger lägre kostnad för övriga faktorinsatser; enbart prissänkning för kapitalföremålet kan inte ge denna effekt.

Diagram 9:2. Illustration av problem vid beräkning av kapitalvärde och depreciering. Kapitalvärde

Depreciering

studera är endast fem år. Den antagna värdeutvecklingen innebär emellertid dels att kapitalets värde minskat med mer än en fjärdedel, jämfört med investeringsbeloppet, dels att värmeminskningen är större än fem procent under det studerade året. För att en linjär avskrivningsmetod skall ge »rätt» värdeminskning under det studerade året krävs här, att avskrivningstiden sätts lägre än den faktiska livstiden (den streckade linjen i diagrammet). I exemplet bör den faktiska livslängden om 20 år ersättas med en femtonårig avskrivning för att rätt depreciering skall erhållas år 5. För lönsamhetsberäkningen krävs dock inte bara ett mått på värdeminskningen utan också på kapitalets värde det studerade året. I ovanstående exempel ger den linjära approximationen felaktigt resultat (för högt kapitalvärde, K L ), om deprecieringstakten är högre än genomsnittligt före det studerade året. En kapitalkostnadsskattning utifrån reducerad livslängd förutsätter sålunda att depreciering och kapitalvärde uppskattas separat. Det kan av olika skäl ifrågasättas, om 140

obsolescensresonemangen i ovanstående exempel kan tillämpas på de följande empiriska beräkningarna. En viktig reservation gäller inverkan av olika »löpande» utgifter, t. ex. kostnader för reparationer och underhåll. Beskrivningen ovan förutsätter, att alla utgifter av investeringskaraktär faktiskt kan isoleras och behandlas som investeringar (periodiseras). Undersökningar rörande andra branscher tyder emellertid på att kapitalföremål successivt förbättras genom reparationsutgifter, vilka inte registreras som investeringar. Denna successiva förbättring och anpassning till ändrade betingelser motverkar den värdeminskning, som annars skulle uppkomma genom förslitning och obsolescens.1 Det finns därför ingen säker grund för att förutsätta en värdeutveckling för kapitalföremålen av den typ, som skisserats i exemplen ovan. Det principiellt riktiga sättet att behandla t. ex. reparationskostnadernas inverkan 1 Detta avgränsningsproblem behandlas i de kapitalberäkningar och livslängdsstudier, som görs av Realkapitalundersökningen, beträffande bland annat stålverk, massa- och pappersindustri.

SOU 1969: 36

är givetvis via en periodisering av samma typ som för andra investeringar. I praktiken saknas dock möjligheter att särskilja utgifter, som reellt har investeringskaraktär, från övriga kostnadselement (normalt underhåll). Den enda möjliga metoden blir då att vid avskrivningen räkna med den högre livslängd och lägre värdeminskningstakt, som faktiskt uppkommer då successiva förbättringar vidtas. Det är då inte säkert, att en regressiv avskrivning ger bättre approximation än en linjär, räknad över hela livslängden. 1 De avskrivningssatser, som tillämpas i det följande, hänför sig till sådana uppskattningar, medan ingen periodisering kunnat göras beträffande förbättringsinslag i reparationskostnaderna.

resultatens känslighet för valet av antaganden. Allmänt kan sägas att känsligheten i detta avseende är särskilt stor, när det gäller att jämföra med andra branscher, beroende på att läkemedelsindustrin uppvisar viktiga särdrag i fråga om kapitalbildningen. Däremot synes problemen här vara mindre vid jämförelser mellan företagen. De fem LIF-företag, som utgör det huvudsakliga studieobjektet i det följande, uppvisar nämligen betydande likheter i kapitalets åldersfördelning och i fråga om forskningsintensitet, osv. Likformighet i dessa avseenden torde också möjliggöra någorlunda säkra jämförelser med läkemedelsföretag i andra länder.

Resonemanget illustrerar de svårigheter vid värdering och räntabilitetskalkyler, som uppkommer genom att investeringsutgifter och löpande kostnader kan särskiljas endast ofullständigt. Det viktigaste exemplet i läkemedelsindustrin torde vara forskningskostnaderna, för vilka periodiseringsproblemen allmänt diskuteras i avsnitt 9: 3 nedan. Här skall endast påpekas, att en parallell till ovan nämnda problem uppkommer, även om forskning beträffande nya produkter behandlas som kapitalbildning. »Kapitalförbättringen» genom reparationer motsvaras då dels av produktutveckling i fråga om redan marknadsförda preparat, dels av uppföljningsforskning i syfte att skydda den marknadsposition, som uppnåtts via t. ex. patent. En liknande skillnad kan sägas föreligga mellan olika slags informations- och reklamutgifter (introduktions- respektive påminnelsereklam).

Det bör här framhållas, att kapitalvärdets förändring och därmed räntabiliteten i det följande räknats i reala termer. Anskaffningskostnaden för kapitalföremål har uppräknats med hjälp av prisindex 2 , och avskrivningssatserna har applicerats på dessa uppräknade värden. Kapitalvärdet har vidare beräknats som genomsnitt för början och slutet av respektive år — en approximation, som bestämts av att intäkts- och kostnadsposterna avser hela året. Läkemedelsföretagens tillgångar kan indelas i fyra huvudtyper: a. Rörelsekapital i lager och finansiella tillgångar. b. Fast kapital i byggnader, maskiner e t c , som används för tillverkning, distribution och försäljning av läkemedel. c. Immateriellt kapital, främst i form av patent och andra forskningsresultat. 3 d. Kapitalföremål — t. ex. laboratorieut-

Uppskattningarna av kapitalets värde och värdeförändring måste uppenbarligen byggas dels på en ofullständig avgränsning av investeringsutgifterna, dels på ofullständig information om framtida teknik- och marknadsutveckling och därmed om kapitalets obsolescens. I avsaknad av erfarenhetsmaterial från äldre undersökningar blir valet av avskrivningssatser och kapitalmått tämligen godtyckligt. Denna brist har vi sökt kompensera genom att arbeta med flera alternativ och därigenom ge en uppfattning om

1 För att kompensera den omedelbara avskrivningen av reparationer kan det i vissa fall finnas anledning att tillämpa en lägre avskrivningssats i början än i slutet av livstiden. 2 För byggnader har beräkningen i stället gjorts direkt utifrån brandförsäkringsvärden. Omräkningen från brandförsäkringsvärdenas bruttokapital till nettokapital har dock baserats på en uppskattning av åldersfördelningen, baserad på investeringsdata (se vidare exkurs 2). 3 I det immateriella kapitalet borde även inräknas de investeringar i »goodwill», som görs genom insatser av information och reklam vid ett preparats lansering. Introduktionsreklamen har dock inte kunnat särskiljas och aktiveras i de följande beräkningarna.

SOU 1969: 36

rustning — som används för att skapa detta » forskningskapital». Indelningen ovan illustrerar den »dubbla investeringssituation» som gäller för många företag, men som särskilt utmärker forskningsintensiva branscher med hög produktutbytestakt, t. ex. läkemedelsindustrin. I ett första steg används kapital och arbetskraft för att producera ett immateriellt kapital i form av produktinnovationer. Detta forskningskapital insätts i sin tur, tillsammans med andra produktionsfaktorer, i en vanlig produktionsprocess, som ger huvuddelen av företagets intäkter. 1 Följande värderingsregler har tillämpats för de olika typerna av kapital: För varor i lager har den reala värdeförändringen (deprecieringen) genomgående satts till noll, vilket kan sägas innebära att ingen obsolescens antagits föreligga. Beträffande finansiellt rörelsekapital krävs i princip en korrektion för prisnivåändringar, eftersom beräkningarna avser realavkastning. Det har emellertid inte varit möjligt att generellt korrigera för de finansiella posternas värdeförändring; dessa poster har därför i det följande behandlats på samma sätt som lager. En uppskattning av det därigenom uppkomna felet, baserad på en schablonmässig beräkning av relationen mellan nominella och reala poster på balansräkningen, ges dock i nästa avsnitt. Samma komplikation föreligger, när det gäller att beräkna värdeförändringen för finansiella skulder vid avkastningsberäkningar för eget kapital. Problemet med kostnadsfördelning över tiden gäller kapital av typerna b—d. För »produktionskapital» (typ b) har som approximation använts linjär avskrivning, i huvudalternativet utifrån följande livslängdsantaganden: byggnader 40 år maskiner etc. 15 år Valet av avskrivningssatser har grundats dels på intervjuer med företagsrepresentanter, dels på schabloner, som tillämpats ifråga om andra branscher. Pris- och kartellnämnden har sålunda i sina lönsamhetsundersökningar utgått från livslängder om 142

10—15 år för maskiner och 40—50 år för industribyggnader. Liknande antaganden har gjorts i andra undersökningar. 2 Uppgifter om historiska livslängder för kapitalföremål förekommer mycket sparsamt. De ex poststudier, som gjorts för olika branscher, ger dock klart högre genomsnittsvärden än de ovan antagna. 3 Jämförbarheten med läkemedelsindustrin är dock osäker, och användbara data från denna bransch har inte kunnat erhållas. Branschens produktion har ökat mycket snabbt, och kapitalutrustningens sammansättning har radikalt förändrats från början av 1950-talet. Utrangeringarna har varit av mycket begränsad omfattning och gällt kapitalföremål, som knappast är jämförbara med dagens. Avvikelser mellan ex postlivslängder och kalkylerade avskrivningstider kan, som tidigare framhållits, bygga på antaganden om obsolescens och på därav betingade approximationer. Det är oklart om de här tillämpade avskrivningssatserna ger en realistisk bild av produktionskapitalets värdeutveckling, och inverkan av alternativa antaganden kommer därför att undersökas i ett senare avsnitt. Enligt ovanstående principschema bör alla forskningsutgifter betraktas som investeringar och aktiveras. Forskningens investeringskaraktär har dock i kalkylerna kunnat beaktas endast ofullständigt, beroende på otillräckligt material längre tillbaka i tiden och särskilt beträffande realkapitalets fördelning på forsknings- och produktionsaktiviteter. I 1 En del av forskningsresultaten säljs dock direkt via licensgivning, liksom en del av produktionen baseras på andra företags forskning. 2 E. Lundberg, Produktivitet och räntabilitet, Svenska Handelsbanken, Sektorstudie beträffande verkstadsindustrin. 3 I Jan Wallanders undersökning rörande verkstadsindustrins maskinkapital redovisas genomsnittslivslängder om 25—30 år. Ännu högre siffror framkommer för bland annat stål- och massaindustrierna i det material som insamlats av Realkapitalundersökningen. Ett huvudproblem i dessa studier är svårigheten att klart särskilja nyinvesteringar och underhållskostnader. Inslagen av kapitalbildning i flera av de kostnadsslag, som får belasta löpande år, utgör ett huvudproblem i alla lönsamhetsstudier, ett problem som här kunnat behandlas endast mycket ofullständigt (jfr forskning och reklam).

SOU 1969: 36-

den första approximationen (avsnitt 9.2 nedan) har forskningskapitalet överhuvudtaget inte beaktats. Driftsutgifter för forskning har således — i enlighet med gängse praxis — betraktats som löpande kostnader, medan laboratorieutrustning o. d. behandlats analogt med produktionskapital. Denna beräkningsmetod är givetvis principiellt felaktig. I avsnitt 9.3 har därför som alternativ olika avskrivningsmetoder tillämpats på forskningskapitalet. Dels görs en beräkning för hela branschen, där driftsutgifterna för forskning fördelats över en (dock troligen alltför kort) antagen livslängd, dels ges ett räkneexempel med en mer fullständig aktivering enligt det tidigare skisserade schemat. Den här skisserade behandlingen av forskningskapitalet innebär, att forskningsinvesteringarna ses som en integrerad del av produktionsverksamheten, och att deras avkastning fördelas över den period, då resultaten utnyttjas inom företagen. Ett tänkbart alternativ skulle vara att söka dela upp företagens resultat på forsknings- och tillverkningsaktiviteterna. Avkastningen på forskningssidan utgörs då av en kapitalvärdestegring, som måste uppskattas utifrån marknadsvärden för immateriellt kapital, dvs. försäljningspriser för patenträttigheter, diskonterat värde av möjliga licensintäkter e. d. Detta kapitalvärde skulle därefter användas i kostnadsberäkningen för senare led (produktion och försäljning). Även om man bortser från vissa principiella problem i samband med integrationsfördelar, är dock en sådan tvåstegskalkyl omöjlig, beroende på att empiriskt underlag saknas för beräkning av forskningskapitalets värde.

för finansieringssituationen, och företagets relationer till finansiella marknader (t. ex. kostnaderna för upplåning). Dessa faktorer påverkar däremot avkastningen på eget kapital. I en undersökning av här aktuellt slag framstår totalmåttet som det mest intressanta, eftersom marknadssituationen på avsättningssidan (och i samband därmed avkastningen på forskningsinsatser) utgör centrum för intresset. Båda de nämnda räntabilitetsmåtten kommer dock att användas i det följande, bl. a. för att möjliggöra jämförelser med utländska undersökningar. I detta avsnitt skall de fem LIF-företagens avkastning på totalt resp. eget kapital redovisas utan korrigering för forskningskapital och utifrån enkla avskrivningsregler. Inverkan av alternativa kapitalvärderingsprinciper diskuteras i följande avsnitt. För en detaljerad beskrivning av beräkningsmetoderna hänvisas till exkurser. Räntabiliteten på totalt i företaget arbetande kapital kan anges på följande sätt:1 RT =

O-C-D

J„ , dar

O

= försäljningsvärde inklusive licensintäkter C = löpande kostnader för arbetskraft, råvaror, bränsle, emballage, reparationer och underhåll etc. D = real värdeförändring för investerat kapital, dvs. depreciering för realkapital och värdeförändring för finansiellt rörelsekapital 2 T = totalt insatt kapital, dvs. rörelsekapital plus fast kapital, beräknat från linjär avskrivning, allt i årets prisnivå. 1

9.2 Enkla tagen

räntabilitetsmått

för

LlF-före-

Ett företags räntabilitet kan räknas dels på totalt i företaget insatt kapital, dels på enbart det egna kapitalet. Förenklat uttryckt ger det förra måttet en uppfattning om lönsamheten av hela företagets verksamhet i form av inköp, förädling och försäljning av produkter. Däremot ger måttet inte uttryck SOU 1969: 36

Avkastningen på totalt kapital räknas" här genomgående före skatt. 2 Värdeminskningen för finansiellt kapital har inte medräknats i huvudalternativet. Om denna värdeminskning uppskattas utifrån konsumentprisindex, applicerad på finansiella tillgångar enligt balansräkningen, ökar D med cirka en tredjedel. Avkastningen blir då cirka en procentenhet lägre än enligt huvudalternativet, vilket för 1965 framgår av siffrorna inom parentes i tabellen. Avvikelserna mellan företagen synes inte nämnvärt påverkas av denna korrektion som på grund av osäkert beräkningsunderlag uteslutits i den följande redovisningen. 143

Storleken hos de olika posterna i milj. kr anges nedan för två av de studerade åren (1958 och 1965), medan räntabilitetsutvecklingen under hela den studerade perioden redovisas i diagram 9:3. 1958

1965 Försäljningsvärde (O) 208,5 536,6 Löpande kostnader (C) 172,3 461,1 Värdeförändring (D) 5,9 16,2 Vinst (O—C—D) 30,3 59,3 Kapitalinsats (T) 198,6 506,7 Avkastning i % (100 .R,) 15,3 11,7

(22,1)

O-C-D-U

R

*-

(10,5)

Räknat i löpande priser har således läkemedelsföretagens kapital ökat med ungefär 150 % under den studerade sjuårsperioden. I reala termer (korrigerat för kapitalprisändringar) motsvarar detta ungefär en fördubbling. Mot detta kan ställas en vinstökning av storleksordningen 100 % nominellt respektive 50 % i fasta priser. Detta innebär en sänkning av räntabiliteten på totalt kapital för de fem studerade företagen tillsammans. Utvecklingen under hela perioden framgår av diagram 9: 3 nedan (se den prickade kurvan). Det kan här konstateras, att variationerna år från år i real avkastning varit mycket små för de fem företagen tillsammans. Variationerna för enskilda företag är dock — liksom skillnaderna i lönsamhetsnivå — betydande, vilket framgår av avsnitt 9.4 nedan. Räntabilitetssänkningen för hela gruppen bestäms främst av en nedgång för de två mest lönsamma företagen, som i början av perioden uppvisade räntabilitetssiffror omkring eller över 20 % (räknat före skatt). Slutsatserna av denna beräkning är således: a. att både kapitalinsats och vinster ökat kraftigt i absoluta tal (såväl realt som nominellt) b. att den reala avkastningen före skatt på det insatta kapitalet legat mellan 11 och 16 % för gruppen som helhet, c. att lönsamheten uppvisat en sjunkande trend; mellan 1958 och 1965 utgör sänkningen 4—5 procentenheter, d. att fluktuationerna i avkastning årsvis 144

framstår som mycket små för gruppen som helhet, medan betydande fluktuationer förekommit för enskilda företag. Vid beräkning av avkastningen på eget kapital före skatt skall kostnaderna under året för upplånat kapital (ränta och real värdeförändring) dras från vinsten, medan enbart det egna kapitalet skall medtas i nämnaren:

f-Tl

där U är real räntekostnad för det upplånade kapitalet L. Räntabiliteten efter skatt erhålls genom att också skattebeloppet dras av i täljaren. Ett huvudproblem i detta sammanhang gäller behandlingen av dolda reserver vid beräkningen av eget kapital. Med hänsyn till beskattningen kan hälften av dessa reserver betraktas som en räntefri skuld till staten (latent skatteskuld), men återbetalning av denna skuld blir aktuell endast under vissa betingelser, t. ex. om företagets utbyggnad upphör medan vinsten fortfarande är positiv.1 Vid förväntningar om evigt fortgående expansion skulle uppbyggnaden av dolda reserver kunna ses som successiva tillskott till företagets egna kapital. Om däremot återbetalning väntas bli aktuell i framtiden, måste skatteskulden räknas som ett lån med nominalräntan noll. Valet av kapitalmått påverkar också definitionen av värdeförändring och vinst. Vid beräkning av avkastningen efter skatt på eget kapital, inklusive hela den dolda reserven, skall det faktiskt betalda skattebeloppet dras från vinsten. Om den dolda reserven ökat, utgör emellertid en del av den på detta sätt beräknade vinsten en ökning av den latenta skatteskulden. Med det egna kapitalet räknat exklusive skatteskuld skall därför i stället ett kalkylerat skattebelopp — 50 % av den beräknade vinsten före skatt — användas. Nedan redovisas avkastningen före och efter skatt åren 1958 och 1

Det bör observeras att »verkligt» värde är ett utgiftsdefinierat kapitalbegrepp och anger följaktligen inte ett försäljningsvärde. (Se diskussionen i 9.1.) SOU 1969: 36

Diagram 9:3. De fem LIF-företagens avkastning på totalt och eget kapital (ej korr. för latent skatteskuld).

A 20 — .

10 i Räntabilitet på eget kapital löre skatt i Räntabilitet på eget kapital etter skatt > Räntabilitet på totalt kapital före skatt

1959 J_

1965, räknad på det egna kapitalet inklusive och exklusive latent skatteskuld: 1958 1965 Eget kapital inkl. skatteskuld avkastning före skatt, procent » efter » , »

20 13

15 10

Eget kapital exkl. skatteskuld avkastning före skatt, procent » efter » , »

28 14

20 10

Som framgår av tabellen påverkas räntabilitetsmåtten efter skatt obetydligt av valet mellan de två kapitaldefinitionerna. 1 De olika serierna har utvecklats i huvudsak parallellt, och avvikelserna är följaktligen små för samtliga studerade år. I det följande redovisas därför endast de enkla måtten, dvs. avkastningen på kapitalet inklusive skatteskuld. Utvecklingen över den studerade perioden anges i följande diagram, där också serien för avkastning på hela kapitalet inlagts för jämförelse. Skillnaderna i utveckling mellan de tre serierna är som synes mycket små. Även om fluktuationerna i avkastning relativt sett är något större för det egna kapitalet, framstår de även här som mycket små för de fem företagen tillsammans. Avkastningen på eget kapital före skatt ligger 3—6 procentenheter över avkastningen på hela kapitalet. Skillnaden betingas givetvis av att SOU 1969: 36 10—914423

räntekostnaden för företagens lån ligger långt under avkastningsnivån. Resultaten beträffande avkastning på totalt kapital och på eget kapital efter skatt kan betraktas som relativt entydiga (se också beräkningarna utifrån alternativa kapitalmått i nästa avsnitt). Kalkylen för avkastning före skatt på eget kapital är däremot mycket känslig för valet av kapitalmått och följaktligen väsentligt mer osäker. De två förstnämnda lönsamhetstalen för den studerade företagsgruppen ligger i denna första approximation i följande intervall (i samtliga alternativ noteras en fallande trend): avkastning på totalt kapital före skatt 16—11 % avkastning på eget kapital efter skatt 15—10 % Vid jämförelse med resultat, som framkommit i beräkningar för andra svenska industribranscher framstår dessa siffror som höga. I de undersökningar, som gjorts av pris- och kartellnämnden med liknande metoder — bland annat för cementfabriker, slakterier och kafferosterier — redovisas genomgående väsentligt lägre värden (i all1 Däremot ger korrektion för skatteskulden jämförelsevis höga siffror för avkastningen före skatt, eftersom nedskrivningen av kapitalet inte har kompenserats av ett lägre vinstmått. Skillnaden mellan de två vinstmåtten har här utgjort 5—9 procentenheter.

mänhet mindre än hälften av den här uppmätta nivån), och detsamma gäller för andra, mer översiktliga beräkningar. 1 Vid denna jämförelse mellan lönsamhetstal kan det finnas anledning att observera, att kapitaltillväxten inom läkemedelsindustrin varit avsevärt högre än för industrin i genomsnitt. Med tanke på jämförelsematerialets blygsamma omfång är dock representativiteten för hela industrin mycket osäker, och inga säkra slutsatser kan dras beträffande lönsamhetsrelationen läkemedelsföretag-övrig industri i Sverige. Beträffande den amerikanska industrin görs regelmässigt ex postberäkningar av avkastningen på eget kapital, bland annat av Federal Trade Commission. Där har läkemedelsindustrin under senare år uppvisat den högsta genomsnittliga räntabiliteten av samtliga studerade branscher, och 1—2 läkemedelsförtag har i regel återfunnits bland de 5 mest lönsamma industriföretagen i USA. I följande sammanställning jämförs avkastningen på eget kapital före skatt i amerikansk läkemedelsindustri med motsvarande genomsnitt för hela den amerikanska industrin. Dessutom har medtagits ungefärliga räntabilitetstal för de studerade svenska läkemedelsförtagen baserade på kalkylerna med och utan avdrag av latent skatteskuld. Det bör dock understrykas, att mätmetoderna inte helt överensstämmer, varför jämförelser mellan de två länderna måste tolkas med stor försiktighet. 1958—59 amerikanska läkemedelsföretag 34 hela amerikanska industrin 18 fem svenska läkemedelsföretag ca 25

1960—62 33 17 ca 20

Räntabiliteten i den amerikanska läkemedelsindustrin var således nära dubbelt så hög som för hela industrin. Bland övriga branscher med hög genomsnittlig lönsamhet återfanns främst sådana med hög forskningsintensitet inom exempelvis elektroteknisk och kemisk industri. Vid jämförelse med den svenska lönsamhetsnivån är det oklart, vilket av de två

måtten som bäst överensstämmer med det amerikanska. De avrundade tal, som insatts i tabellen ligger mellan de två alternativen beträffande LIF-företagens lönsamhet. Det torde dock kunna konstateras, att de studerade svenska företagens lönsamhet varit klart lägre än de amerikanska läkemedelsföretagens. 2 Som ett ytterligare jämförelseobjekt kan användas de lönsamhetsdata för läkemedelsförsäljningen i England åren 1963—1965, som redovisats av Sainsbury-kommittén. 3 Där har avkastningen räknats brutto (före avskrivningar och räntor) och nominellt, dvs. i procent av investerade belopp, utan korrigering för penningvärdeändringar. En motsvarande uppskattning har gjorts för de fem LIF-förtagen och jämförs i nedanstående tabell med de engelska uppgifterna. Det bör observeras, att Sainsbury-kommitténs uppgifter avser verksamheten i Storbritannien för större företag, oavsett moderbolagets nationalitet och alltså inte ger ett mått på enbart den engelska industrins räntabilitet. Räntabilitetsintervall 10% 10—20 % 20—30 % 30—40 % 40—50 % 50%

Svenska företag

Engelska företag

1 4

4 6 9 5

— — — —

3 Lönsamheten enligt denna mätmetod framstår som klart lägre för svenska än för i England verksamma företag. Påfallande är den stora spridningen i avkastning i det engelska materialet. Tre av företagen uppvisade avkastningssiffror om 50—55 %. Som orsak till dessa onormalt höga vinster har angivits, att kraftiga svängningar uppkommer i vinstnivån vid genombrott för 1 Se t. ex. E. Lundberg, Produktivitet och räntabilitet, kap. 7. 2 Som tidigare framhållits är prisnivån för läkemedel relativt hög i USA, och för flera av de svenska företagen kan försäljningen på den amerikanska marknaden ses som den mest lönsamma avsättningsdelen (se vidare avsnitt 9.4). 3 Sainsbury-kommittén, op. cit., s. 110.

SOU 1969: 36

framgångsrik forskning, om forskningsinvesteringarna inte periodiseras i beräkningarna Från ett av de aktuella företagen (Beecham Research Lab.) hävdades sålunda, att »räntabiliteten» under en lång tid före undersökningsperioden varit negativ, men att den nedlagda forskningen nu givit upphov till lönsamma produkter, såsom ampicillin (bredspektrumpenicillin). För en mer ingående diskussion av periodiseringsproblemen beträffande forskning hänvisas till nästa avsnitt. 9.3 Alternativa kapital- och vinstmått Lönsamhetsberäkningarna i föregående avsnitt har baserats på mycket schablonmässiga kapitalvärderingsprinciper. Även om uppskattningarna i huvudsak ansluter sig till gängse redovisningspraxis, måste de i vissa avseenden betraktas som principiellt felaktiga. Detta gäller främst avgränsningarna mellan löpande kostnader och investeringsutgifter, som bland annat på forskningssidan innebär en felperiodisering av kostnaderna över tiden. I en snabbt expanderande bransch kan en sådan felperiodisering (ofullständig aktivering) medföra, att både vinster och kapitalmängd i företagen kraftigt underskattas. Däremot är, som skall illustreras i det följande, felets inverkan på räntabiliteten osäkert till sin riktning. Som ett enkelt exempel på periodiseringens inverkan skall först anges hur valet av livslängdsantagande (och därmed avskrivningssats) för maskin- och byggnadsinvesteringar påverkar vinst- och kapitalmåtten. I föregående avsnitt tillämpades linjär avskrivning över en antagen livslängd av 15 år för maskiner och 40 år för byggnader. I nedanstående exempel jämförs resultaten av denna approximation, vad gäller totalt kapital, vinst och avkastning på totalt kapital år 1965, med en motsvarande beräkning utifrån 10-årig respektive 33-årig livslängd för maskiner och byggnader. Det ändrade livslängdsantagandet innebär alltså att den kalkylerade vinsten minskar med ca 3 %, det beräknade kapitalvärdet med ca 7 % . Inverkan på räntabilitetsmåttet kan betraktas som försumbar. ReSOU 1969: 36

Livslängdsantaganden 15 år/40 år 10 år/33 år vinst före utgiftsräntor, mkr 59 totalt kapital, mkr 507 (därav byggnads- och maskinkapital) 245 räntabilitet, procent 11,7

56 473 212 11,8

sultaten är i stort sett desamma för övriga studerade år, och avvikelserna för enskilda företag är små. Avgörande för utfallet är den tidigare nämnda likformigheten i utbyggnadstakt över tiden och mellan företagen. Ett mer centralt problem i detta sammanhang är de stora insatser av investeringskaraktär, som överhuvudtaget inte aktiverats i de tidigare beräkningarna. Här skall betydelsen av forsknings- och reklamutgifter studeras med hjälp av några alternativa avskrivningsmetoder. Eftersom vår kännedom om den faktiska obsolescensen — som ju är den enda formen av värdeminskning för immateriellt kapital — är mycket ofullständig, måste kalkylerna ses som räkneexempel. De är avsedda att belysa känsligheten hos olika uppskattade storheter för valet av livslängdsantaganden och avskrivningssatser. Enligt det schema, som uppställdes i avsnitt 9.1, bör forskningskostnaderna uppfattas som en investeringsutgift, i sin tur sammansatt av driftsutgifter och kapitalkostnader (avskrivningar på laboratorieutrustning etc). Den senare posten är relativt sett så liten, att någon ytterligare periodisering inte ansetts nödvändig i de följande exemplen. Anläggningsinvesteringar på forskningssidan behandlas alltså också i fortsättningen analogt med andra investeringar i fast kapital, medan driftsutgifterna fördelas över olika antagna livslängder. Som framgått av diskussionen i kapitel 6, är tidsförskjutningen mellan forskningsinvestering och utnyttjande av forskningskapital sammansatt av två delar. För det första finns en »uppbyggnadsperiod» med successiva forskningsinsatser fram till lanseringen. Den genomsnittliga tiden för forskningspro147

jekt är 6—9 år, för utvecklingsprojekt 2—5 år. Genomsnittsavståndet forskningsutgift —lansering kan därför vara av storleksordningen 2—4 år. För det andra fördelas utnyttjandet av det immateriella kapitalet och dettas värdeminskning över en period av varierande längd. Uppskattningar av värdeutvecklingen med hjälp av linjära avskrivningsmetoder framstår här i högre grad än för fysiskt kapital som tvivelaktiga approximationer. De torde dock ge viss uppfattning om hur frånvaron av periodisering inverkar på vinst- och kapitalberäkningarna. Underlaget för uppskattning av »livslängden* för forskningskapital är mycket osäkert. 1 Som en första utgångspunkt kan man använda projekt, som ger upphov till produkter med effektivt patentskydd. Med hänsyn till patentets löptid, det faktum att patent vanligen sökes 2—3 år före lansering samt den ovannämnda »utmognadstiden» skulle 15—20 år kunna ses som en rimlig avskrivningstid. Av flera skäl bör dock troligen den genomsnittliga avskrivningstiden sättas väsentligt lägre. En del av forskningsresultaten kan inte patentskyddas, och även då patent erhålls innebär tillkomsten av nya, konkurrerande produkter (eller tillverkningsmetoder) att det immateriella kapitalet kan förlora sitt värde innan skyddstiden utgår. Dessutom bör framhållas, att en del av forskningsutgifterna utgör »förbättringsinvesteringar» avsedda att motverka obsolescens och är ofta av jämförelsevis kortsiktig natur (jfr den tidigare diskussionen av reparationer och underhåll). Data om forskningsutgifternas storlek i LIF-företagen finns tillgängliga endast från och med 1954. I beräkningar för hela den studerade perioden (1958—1965) har periodiseringen därför måst inskränkas till en femårig avskrivningsperiod, trots att detta framstår som en klar underskattning av den faktiska livslängden. För år 1965 har dock en kalkyl gjorts också från en tioårig avskrivning, samtidigt som en genomsnittlig tidsförskjutning om två år antagits föreligga mellan forskningsutgift och lansering. 2 Resultaten av båda dessa kalkyler redovisas i 148

det följande. Det bör observeras, att kapitalberäkningen görs direkt utifrån historiska utgifter. Begreppet återanskaffningsvärde synes vara omöjligt att tillämpa på forskningsresultat och tekniskt kunnande över huvud taget. Ett tänkbart alternativ vore att beräkna kapitalvärdet utifrån kalkylerade marknadspriser för forskningskapital. Som tidigare framhållits saknas dock det nödvändiga empiriska underlaget för sådana kalkyler. Stora utgifter av investeringskaraktär återfinns också på reklam- och informationssidan. Framförallt måste de stora informations- och reklaminsatser, som görs i samband med lanseringen, beaktas (introduktionsutgifter). Det immateriella kapital (goodwill) som därigenom tillförs företaget, kan antas ha en »livslängd» av samma storleksordning som ifrågavarande preparat. I ett av de följande räkneexemplen (alternativ D) har, förutom forskningsutgifterna, också en del av informations- och reklamutgifterna fördelats över en tioårig avskrivningsperiod. Uppgifter om den faktiska fördelningen på introduktionsutgifter och påminnelsereklam saknas, varför fördelningen gjorts utifrån en enkel schablon. Utgifter för information och reklam, motsvarande 6 % av omsättningen, har antagits utgöra löpande kostnader och fått belasta resp. års verksamhet. Återstoden (under perioden mellan 50 och 70 % av reklamutgifterna) har betraktats som investeringar och aktiverats. 3 Med de olika periodiseringsalternativ, som här angetts, uppkommer fyra olika kalkyler för kapitalvärde, vinst och räntabilitet: A: varken forskningsutgifter eller utgifter för information och reklam aktiveras, 1 Av en undersökning om läkemedels ålder och livslängd i Sverige, som publicerades år 1969, framgår det att medellivslängden är 10—11 år samt att medianlivslängden är 8—9 år. (H. Claesson, »Läkemedels ålder och livslängd», Svensk farmacevtisk tidskrift Nr 1 1969.) 2 Den tvååriga förskjutningen kan ses som en approximation av det fall, där forskningsutgifterna är jämnt fördelade över en fyraårsperiod före lansering. 3 Periodisering har genomförts endast för de informations- och reklamutgifter, som avser läkemedelsförsäljningen.

SOU 1969: 36

Diagram 9:4. Utgående balans år 1965 för de fem LIF-företagens sammanlagda verksamhet, räknad enligt fyra alternativ (mkr)1 Aktiva

Passiva

E = eget kapital S = latent skatteskuld

1000 L = lån

-

1000 Alt. D

800 Informations- och reklamkapital

: 600

800 Alt. C

Alt. B

E

Forskningskapital

600 Omsättningstillgångar

400 — Alt. A *

Alt. A E

~~E S

E 200

-

Maskiner

S

200 L

Byggnader —

L

S

L

L

n

1 Angivna värden för anläggnings-, forsknings- resp. informations- och reklamkapital har av utredningen beräknats utifrån ackumulerade utgiftsdata med avdrag för ackumulerade beräknade avskrivningar.

dvs. det alternativ, som behandlats i förra avsnittet; B: driftsutgifter för forskning fördelas över en femårsperiod; C: driftsutgifter för forskning fördelas över en tioårsperiod efter en tvåårig tidsförskjutning; D: introduktionsutgifter (uppskattade) fördelas över en tioårsperiod; forskning som i C. Balansräkningens utseende år 1965 enligt de fyra alternativen anges i diagram 9: 4 ovan. Här liksom i fortsättningen av avsnittet gäller redovisningen för de fem LIF-företagen tillsammans. Som en ytterligare jämförelsenorm har angetts den redovisade balansräkningen (alternativ A*). Periodiseringen av olika utgiftsposter innebär på aktivsidan ett tillskott av immateriellt kapital, som i alternativ B utgör 78 mkr, i C 144 mkr och i D hela 324 mkr, jämfört med utgångsalternativet. I det fall, där både forsknings- och reklamutgifter periodiserats, framstår det immateriella kapitalet t. o. m. som större än det fasta produktionskapitalet (maskiner och byggSOU 1969: 36

nader). Jämfört med de redovisade tillgångarna, där också anläggningskapital och lager avskrivits resp. nedskrivits enligt skattemässiga regler, blir givetvis skillnaden ännu större. På passivsidan fördelas kapitaltillskottet jämnt mellan posterna eget kapital och latent skatteskuld. Självfinansieringsgraden beträffande företagets kapital framstår därmed, om skatteskulden inräknas, som väsentligt högre än enligt de mer traditionella värderingsprinciperna. Andelen extern finansiering för hela kapitalstocken är endast 21 % i alternativ D, att jämföras med 34 % enligt alternativ A och 49 % enligt den redovisade balansräkningen. Som följd av den snabba utbyggnadstakten och uppbygganden av dolda reserver framkommer liknande skillnader i beräkningar av självfinansieringsgrad för nyinvesteringar. Denna aspekt på värderingsproblemet diskuteras i nästa avsnitt, där företagens finansieringsförhållanden behandlas individuellt. Nästa steg är att undersöka, hur vinstuppskattningen påverkas av valet mellan värderingsalternativ. I följande tabell har 149

alternativen A—D applicerats på två vinstmått, nämligen total vinst före utgiftsräntor och skatt samt vinst efter utgiftsräntor och skatt, korrigerad för ändring av latent skatteskuld.1 Vinst 1965 efter utgiftsräntor och Vinst 1965 skatter före ut(korr. f. giftsrän- ändr. av tor och lat. skatteskatter skuld) Alternativ A (mkr) » B » » C » » D »

59 67 77 101

27 31 36 48

De stora skillnaderna mellan olika alternativ får här givetvis ses som uttryck för den snabba expansionstakten, som medför betydande nettotillskott av dolda reserver. Det bör understrykas, att denna process pågått under hela den studerade sjuårsperioden, varför den relativa vinstökningen mellan 1958 och 1965 inte nödvändigtvis är större enligt de »högre» alternativen. Denna utveckling har endast kunnat studeras för alternativen A och B, och båda ger en vinstökning om ca 100 % i löpande priser. Slutligen skall undersökas, hur de fem LIF-företagens räntabilitet ter sig enligt de valda värderingsalternativen. Nedan anges för år 1965 dels avkastningen före skatt på totalt i företagen arbetande kapital, dels avkastningen efter skatt på eget kapital exklusive latent skatteskuld.

Alternativ A » B » C » D

Avk. på totalt kap. (%)

Avk. På eget kap. (%)

11,7 11,5 12,0 12,6

10,0 10,2 10,7 11,5

Skillnaderna mellan alternativen är här anmärkningsvärt små. Man kan därför troligen dra slutsatsen, att de resultat beträffande räntabiliteten, som framkom i före-

gående avsnitt, gäller också för mer realistiska värderingsalternativ. Resultaten — som i huvudsak gäller också för de större enskilda företagen — tyder också på att de värderingsproblem, som påpekats beträffande engelska företag (sid. 20 ovan), saknat aktualitet vad gäller flertalet svenska företag. Orsaken torde vara att inga mer markerade svängningar förekommit i relationen mellan produktions- och forskningsinsatser. Som framhållits i forskningskapitlet har de större läkemedelsföretagen vissa tendenser till att hålla en över tiden i stort sett fast relation mellan forskningsutgifter och omsättning. Däremot har en viss ökning skett av andelen information och reklam, vilket ger visst utslag i alternativet D ovan.

9.4 De enskilda LIF-företagens

lönsamhet

Detta avsnitt innehåller individuella data för de fem studerade LIF-företagen, avsedda att belysa främst räntabilitetsutveckling och finansieringsförhållanden under perioden 1958—1965. Räntabiliteten har genomgående redovisats utifrån en femårig avskrivningsperiod för driftsutgifter på forskningssidan, medan informations- och reklamutgifterna inte aktiverats. Som tidigare framhållits synes resultaten i fråga om räntabilitet vara i stort sett oberoende av valet mellan tänkbara periodiseringsalternativ. I diagram 9: 5 anges utvecklingen av dels avkastning på totalkapitalet, dels avkastning på eget kapital efter skatt. I båda fallen kan stora skillnader mellan företagen konstateras beträffande både lönsamhetsnivån och utvecklingen över den studerade perioden. Astra och Leo uppvisar stora likheter inbördes. I båda företagen var avkastningen på investerat kapital hög i slutet av 1950talet. Därefter har den successivt sjunkit, men låg 1965 fortfarande klart över genomsnittet för gruppen. Tänkbara orsaker till räntabilitetsskillnader och -utveckling diskuteras i kapitlets sista avsnitt. Här skall en1

Vinsten efter utgiftsräntor har således reducerats med en kalkylerad skatt om 50 %. SOU 1969: 36

Diagram 9:5.1. Räntabilitet före skatt på totalt kapital under per. 1958—65. Kapitalbegreppet def. efter »verkligt» värde. Vinst beräknad efter korr. för invest, i fou. Procent

25 B

>•',,.

20 Astra

"'77,>

"^ftl

^•HUVjj,,,

Pharmacia 10 Kabi

Ferrosan

1965 Procent

\

2 5 -

Leo 20

ö' Astra

15 V

^X1....^..."..••'••••••","",,",

Sh. ^ ^ _ Kabi

ro —

3 Pharmacia • •»•

•"• —

-

••

Ferrosan

V""».t:

^^^ ••

--.--"•'•7 * *

" • " • • • •

^lk m

.*«*

•«

•*

\

_ ^ « « Ä ""*••»•

^ ^

\ 1958

i 1959

i 1960

i

\

/

I

- >1964-

H

9:5.2. Räntabilitet efter skatt på eget kapital. Kapitalbegreppet def. efter »verkligt» värde. Vinst beräknad efter korr. för invest, i fou. SOU 1969: 36

dast konstateras, att Astrakoncernens jämförelsevis höga lönsamhet främst sammanhänger med försäljningen av lokalbedövningsmedel (inte minst i USA), medan neuroleptikaförsälj ningen troligen spelat en motsvarande roll för Leos lönsamhet. Leos neuroleptikaförsäljning har under de senaste åren fått vidkännas hårdnande konkurrens, och priserna har sänkts, vilket troligen till stor del förklarar nedgången i räntabilitet. Pharmacias räntabilitet har utvecklats i motsatt riktning med en kraftig stegring i början av 1960-talet. Vid periodens slut var nivån ungefär densamma som för Astra och Leo, vad gäller avkastning på totalt kapital. Räknad på enbart det egna kapitalet var avkastningen till och med högre än för de två andra företagen; skillnaden sammanhänger med att Pharmacia arbetar med en större andel upplånat kapital än de övriga. Pharmacia lanserade år 1961 två nya produkter, baserade på en längre tids forskning, nämligen blodersättningsmedlet Rheomacrodex och separationsprodukten Sephadex. Försäljningen (främst på utlandsmarknaderna) av dessa produkter har utvecklats mycket gynnsamt, vilket förklarar den kraftigt ökade lönsamheten. Företagets utveckling under 1960-talet torde ge en god illustration till hur olika intäkts- och kostnadsposter utvecklas i samband med produktinnovationer, och skall därför redovisas mer detaljerat längre fram i detta avsnitt. De två återstående företagen, Kabi och Ferrosan, har under perioden uppvisat väsentligt lägre lönsamhetstal än de ovannämnda företagen. Räknad på totalt kapital var räntabiliteten i genomsnitt för Kabi 7 % och för Ferrosan knappt 5 %. Kabis lönsamhetsförlopp har varit ojämnt med ett bottenläge år 1962. Den låga lönsamheten detta år förklaras av att företaget under året fick vidkännas ett kraftigt prisfall för sin största exportprodukt, Cykloserin. Eftersom Kabi fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede utgör självfallet föreliggande data från den studerade perioden beträffande företagets jämförelsevis låga lönsamhet ett otillräckligt underlag för en 152

prognos över den framtida lönsamheten. 1 Även resultaten för Ferrosan bör med hänsyn till den korta undersökningsperiod räntabilitetsanalysen avser tolkas med försiktighet. Under den studerade perioden har företagets forskningskapacitet, baserad på ett par forskningsprojekt, byggts upp. Ferrosan har under perioden inte kunnat lansera någon försäljningsmässigt betydande produkt. Om Kabis resp. Ferrosans under senare år betydande satsning på forskning, sett i relation till företagens totala resurser, leder till originella produktinnovationer inom de närmaste åren kan räntabiliteten snabbt öka i enlighet med det mönster som ovan redovisats för Pharmacia. Den här tillämpade fördelningen av forskningsutgifterna innebär i så fall en kraftig underskattning av dessa företags lönsamhet. Den särskilda redovisningen av Pharmacias vinstutveckling baseras på intäkts- och kostnadsfördelningar, som erhållits från företaget. Nedan redovisas företagets intäktsutveckling samt andelen försäljning i utomnordiska länder åren 1958, 1962 och 1965.

Pharmacias intäkter, index 1958 = 100 Norden Exkl. Norden Andel utomnordisk försäljning, %

1962 1965

100 100

160 255

241 657

46 Det totala försäljningsvärdet har ökat från cirka 20 milj. kr. år 1958 till nära 70 milj. kr. år 1965. Expansionen förklaras främst av att utlandsförsäljningen fått väsentligt ökad vikt, vilket sammanhänger med att intäkterna för de två nya produkterna till cirka 80 % härrör från utomnordiska marknader. Företagets exportförsäljning är nästan helt specialiserad på dessa två produkter samt två andra, tidigare patentskyddade preparat, Salazopyrin och det äldre blodersättningsmedlet Macrodex. Pharmacias vinster har under perioden 1 Enligt uppgift från Kabis ledning har Kabis lönsamhet under åren efter den av utredningen studerade perioden varit klart positiv.

SOU 1969: 36

Diagram 9:6. Pharmaciakoncernens täckningsbidrag I för viktigare produkter med fördelning på försäljning i Norden och utlandsförsäljning. Utlandsförsäljning

Milj. kr 26—

24— 22— 20— 18— 16— 14 —

12—

Norden A

10— 8— 6

4—

Utlandsförsäljning A

2—

1965 Täckningsbidrag I=försäljning + licensintäkter—rörl. prod, kostn. A: Täckningsbidrag I för Macrodex, Rheomacrodex, Salzopyrin samt »övriga produkter» (främst sephadexl. B: Täckningsbidrag I för övriga farm. produkter. ökat från 1,3 milj. kr. till 6 milj. kr., vilket mått på vinsten i produktion och försäljning som tidigare framhållits innebär en ränta- eller bidraget för täckning av nedlagda Utlandsförsäljningens bilitetsstegring från 5 till 13 %. För en forskningsutgifter. fördelning av företagets vinst på olika pre- ökade betydelse för företagets lönsamhet paratgrupper eller mellan hemma- och ut- framgår av att dess andel i täckningsbidrag landsmarknad skulle krävas en uppdelning II fördubblats sedan 1958. Av tabellen kan utläsas, att exportproav samtliga kostnader (inklusive forskningsutgifter). Underlaget för sådana särkostnads- duktionen drar jämförelsevis låga produkberäkningar är osäkert, och beträffande tionskostnader i förhållande till intäkterna, forskningsutgifterna uppkommer svåra pe- vilket beror på att den utgör en relativt liten riodiseringsproblem. Efter bidragsmetod volym av patentskyddade preparat, där prisredovisas i följande tabell Pharmaciakoncer- nivån är hög i förhållande till huvuddelen nens intäkter, kostnader och vinster totalt av hemmamarknadsproduktionen. Däremot samt med fördelning på nordiska resp. är andelen försäljningskostnader högre på exportmarknaderna Qmi diskussionen i kautomnordiska marknader. Utlandsförsäljningens betydelse för före- pitel 7 ovan). Olikheterna mellan hemma- och utlandstaget framstår här som betydligt större, än när man ser enbart på intäkterna. 1965 marknader avspeglar främst de skilda försvarade den utomnordiska försäljningen för säljningsbetingelser, som råder mellan å ena 46 % av intäkterna, för 50 % av täcknings- sidan ett fåtal i lönsamhetsavseende vikbidrag I och för hela 61 % av täcknings- tiga preparat baserade på egen forskning, bidrag II. Det sistnämnda kan sägas ge ett å andra sidan huvudmassan av äldre proSOU 1969: 36

Tabell 9:1. Pharmaciakoncernens intäkter, kostnader och vinster, totalt samt med fördelning på nordiska respektive utomnordiska marknader. Totalt

Benämning

Norden

%a\ %av Milj. kr. intäkter Milj kr. intäkter 1958 1965 1958 1965 1958 1965 1958 1965

4- Intäkter (försäljning+ licensintäkter) 20,7 70 — Rörl. prod.kostnader 7,1 20 •— Täckningsbidr. I 13,6 50 — Försäljn.omkostnader 4,1 15 — Ber. del av övr. kostna der (exklusive FOU) 5,1 17 = Täckningsbidr. II 4,4 18 — Forskn. o. utv. omkostn. samt avskrivningar 2,8 9 + Affärsm. merintäkter 0,5 1 — Affärsm. merutgifter 0,6 2 = Täckningsbidr. III 1,5 8 — Skatter 0,2 2 = Vinst efter utgiftsräntoi och skatter 1,3 6

%av Milj. kr. intäkter 1958 1965 1958 1965

100 100 34 29

16 6

38 13

100 100 36 33

4,9 1,4

32 7

100 100 28 23

3,5

1,4

25 21

24 26

4 3

10 7

27 19

26 19

0,7 1,4

7 11

16 28

21 34

13 2 3 7 1

13 1 2 11 3

dukter. Hos Pharmacia omfattar den förra gruppen i huvudsak endast fyra preparat, Salazopyrin, Macrodex, Rheomacrodex och Sephadex. Det har inte varit möjligt att här fördela alla kostnadsslag mellan de två kategorierna, men redovisningen av täckningsbidrag I (dvs. intäkter — rörliga produktionskostnader) i diagram 9: 6 ger en viss uppfattning om utvecklingen för »innovationspreparaten». Dessa produkter svarar för hela utlandsförsäljningen, där täckningsbidraget i det närmaste sjudubblats under perioden 1958—1965. På hemmamarknaden svarar de däremot för endast 15— 20 %, och denna andel har inte nämnvärt förändrats under perioden. Ökningen är här cirka 150%, dvs. ungefär densamma som för intäkterna. Man kan av denna redovisning dra slutsatsen, att ett fåtal patentskyddade (och förut patentskyddade) preparat spelat en avgörande roll för företagets lönsamhet och inte minst för den kraftiga förbättringen från 1961. Man bör dock observera, att huvuddelen av företagets forskningsutgifter under senare år faller på dessa preparat. Eftersom dessa utgifter inte kunnat för154

Utomnordiska länder

delas, ger redovisningen troligen en viss överskattning av den forskningsintensiva sektorns relativa lönsamhet för företaget. Pharmacias forskningsutgifter har ökats ungefär i takt med den totala försäljningen, vilket innebär en tredubbling mellan 1958 och 1965. Eftersom vinstandelen samtidigt ökat, är överskottet efter forskningsutgifter väsentligt större än i slutet av 1950-talet, räknat i procent av intäkter eller kapitalinsats. Detta överskott är dock inget lämpligt mått på lönsamheten, eftersom forskningsutgifterna utgör en kapitalbildning. Detta faktum understryks av att gjorda prognoser pekar på en snabb försäljningsökning på de utländska marknaderna för de nyare preparaten. År 1967 öppnades den amerikanska marknaden för Rheomacrodex, genom att preparatet godkändes av kontrollmyndigheten F.D.A. Man väntar sig dessutom, att separationsprodukterna (bland annat Sephadex) genom fortsatt forskningsarbete skall ges möjlighet till användning i stor industriell skala inom en relativt snar framtid. De olikheter, som här konstaterats mellan hemma- och utlandsmarknad liksom SOU 1969: 36

Tabell 9:2. LIF-företagens kapitalfinansiering åren 1958 och 1965 (procent av totalt kapital enligt alternativ B). 1

Företag Astrakoncernen Pharmacia Kabi Leo Ferrosan Samtliga (alt. B) » (alt. A) » (alt. D) 1

Eget kapital exkl. skatteskuld 1958 1965 50 46 20 69 58 48

57 46 34 66 54 53 53 52

Eget kapital inkl. skatteskuld 1958 1965 70 69 44 85 83 69

74 64 51 83 77 71 66 79

Totala kapitalets förändring i % 1958— 1965 (löpande priser) 197 181 139 148 65 168

Begreppet totalt kapital definieras i exkurs 1.

mellan olika preparatgrupper, torde i stort sett vara gemensamma för forskningsintensiva läkemedelsföretag. Pharmacia skiljer sig från de övriga genom en ovanligt hög expansionstakt under 1960-talet, men en liknande produktstruktur och intäktsfördelning återfinns i flera av de övriga större företagen. Avslutningsvis skall några data redovisas beträffande företagens finansieringsförhållanden. Som framhållits i förra avsnittet blir den beräknade fördelningen mellan egenfinansiering, skattefinansiering och lånefinansiering beroende av hur man mäter det immateriella kapitalet. I ovanstående tabell har för de enskilda företagen antagits en femårig avskrivning för forskningsutgifter, medan reklamutgifter inte aktiverats (alternativ B enligt det tidigare schemat). I totaluppgifterna för 1965 har dock också angivits finansieringens fördelning enligt de två ytterlighetsalternativen. 1 Genomsnittligt utgör således finansieringen med eget kapital omkring hälften av den totala, räknad enligt huvudalternativet. Om den latenta skatteskulden inräknas i det egna kapitalet, stiger andelen till cirka 70 %. Skillnaderna mellan olika värderingsalternativ är tämligen små, vad gäller andelen för det »rena» egna kapitalet. Däremot uppkommer givetvis betydande skillnader, om skattefinansieringen inräknas, eftersom den uppskattade dolda reserven är dubbelt så stor i alternativ D som i alternativ A. SOU 1969: 36

Skillnaderna mellan företagen beträffande andelen eget kapital framstår som tämligen stora, särskilt om det egna kapitalet räknas exklusive skatteskuld. Leo uppvisar den lägsta andelen lånefinansiering, medan Kabi har en skuldkvot, som klart överskrider de övriga företagens. 2 Skillnaderna har dock utjämnats avsevärt under den studerade perioden. För de fem företagen tillsammans har andelen eget kapital ökat mellan 1958 och 1965, vilket betyder att den mycket kraftiga tillväxten i realkapital endast till en mindre del finansierats genom lån. Självfinansiering exklusive ökning av latent skatteskuld har svarar för 55—60 % av det reala kapitaltillskottet; om »skattefinansieringen» inräknas, stiger andelen till cirka 75 % . 9.5 ACO:s

lönsamhet

ACO har, som framgått av kapitel 3, en särpräglad organisationsform såsom en företagskooperation av apotekare, varvid den tekniska huvudavdelningen inom Apotekarsocieteten fungerar som ledningsorgan. Företaget följer sin resultatutveckling genom s. k. efterkalkyler (se avsnitt 3.5). 1 Alternativ A: varken forsknings- eller reklamkostnader aktiveras. Alternativ D: avskrivningstiden för forskning och introduktionsreklam = 10 år, dessutom tvåårig tidsförskjutning för forskningsutgifter. 8 Olikheter i ägandeförhållanden — exempelvis Kabis särställning som dotterbolag i en stor koncern — kan tänkas förklara skillnaderna i finansieringsförhållanden.

Utredningens lönsamhetsanalys av apotekstillverkade läkemedel är partiell såtillvida att den inte omfattar den produktion av lagerberedningar, som fortfarande äger rum på enskilda apotek. Sistnämnda produktion var för den period som lönsamhetsanalysen avser av en relativt betydande omfattning. Utredningen har avstått från att studera lönsamheten för denna senare verksamhet av flera skäl. A priori torde det vara svårt att utan ett betydande mått av godtycke fördela samkostnader mellan detaljistoch produktionsleden inom de berörda apoteken. Enligt Apotekarsocietetens ledning föreligger inte något material som är någorlunda lättillgängligt för en dylik lönsamhetsanalys. Utredningens huvudmålsättning har dessutom varit att studera lönsamheten för de större industriellt organiserade läkemedelsföretagen. Detta hindrar självfallet inte att det skulle ha varit av värde att få en dylik analys utförd. I tabell 9: 3 redovisas översiktsdata beträffande ACO:s intäkter, kostnader och bruttovinst år 1965. Utredningen har beräknat ACO:s totala kapital efter korrigeringar av balanskonton, som redovisats av företaget.1 Bl. a. har beräknats ett forskningskapital för företaget efter samma principer som för LIF-företagen i föregående avsnitt. ACO-verksamheten drivs med få undantag i hyrda lokaler. Detta medför särskilda svårigheter vid en räntabilitetsanalys, som syftar till meningsfulla jämförelser med andra företag. Hyresräntan kan nämligen väsentligt avvika från avkastningsnivån för det totala kapitalet. I avsikt att belysa detta problem har utredningen beräknat ACO:s räntabilitet på ett totalt kapital, som inkluderar resp. exkluderar ett beräknat fastighetskapital. Resultaten framgår av tabell 9:4. ACO hade år 1958 en relativt hög räntabilitet (räknat utan korr. för ett beräknat fastighetskapital) nämligen 23 %. Genom att detta år avkastningsnivån på det hyrda fastighetskapitalet var betydligt lägre, blir räntabiliteten på totalt kapital, inklusive ett beräknat fastighetskapital, tre procentenheter 156

lägre (huvudalternativet a). Ar 1965 förelåg inte någon differens i avkastning mellan det hyrda fastighetskapitalet och det övriga kapitalet (jfr 1 och 2 a). Räntabilitetsutfallets känslighet för alternativa antaganden beträffande det fiktiva fastighetskapitalets storlek har studerats genom att fastighetskapitalet har antagits vara 50 % större resp. 50 % mindre än i huvudalternativet. Som framgår av tabell 9: 4 medför dessa extremt stora skillnader förhållandevis måttliga förändringar i räntabiliteten (tre procentenheter år 1958 och två år 1965). Detta resultat får rimligtvis antas öka huvudalternativets tillförlitlighet. I avsnitt 3.5 har redovisats att felkällor kan föreligga vid en särredovisning av distriktslaboratoriernas verksamhet på grund av att vissa produktionsfaktorer utnyttjas gemensamt i produktions- och apoteksleden. Detta kan gälla exempelvis fördelningen av kostnader för utnyttjandet av innehavares arbetskraft vid moderapotek och distriktslaboratorium. Det kan även gälla fördelningen av kostnader, främst arbetsinsatser, vid centrala avdelningar. Beträffande den förstnämnda posten kan nämnas att ACO för år 1965 har belastats med en lönekostnad på 0,3 milj. kr. Beträffande sistnämnda möjliga felkälla uppges ACO:s andel av de kostnader (exklusive varukostnader men inklusive löner, frakter m. m.), som kräver arbetsinsatser vid centrala avdelningar, utgöra endast 6-7 % av dessa kostnader. Om man i en grov känslighetsanalys antar att de ACO belastande lönekostnaderna för central ledning år 1965 ökas med 50 %, medför detta en sänkning i det ovannämnda huvudalternativets räntabilitet från 11 till 8 %. Även om räntabiliteten sålunda är relativt känslig för ev. felkällor vid fördelningen av lönekostnaderna, erfordras synnerligen stora avvikelser 1 Primärdata för posterna kassa och postgiro avser apotekens och distriktslaboratoriernas sammanlagda verksamhet. Data för distriktslaboratorierna har beträffande dessa poster beräknats schablonmässigt utifrån distriktslaboratoriernas omsättningsmässiga andel av apotekens och distriktslaboratoriernas totalförsäljning. Dessa poster svarar för en obetydlig del av det totala kapitalet.

SOU 1969: 36

Tabell 9:3. ACO:s beräknade intäkter, kostnader och vinster år 1965 (mkr). 1 D-lab.

Benämning Försäljning Kostnader för råvaror, halvfabrikat, tillsatsmedel Löner Övriga kostnader Bruttovinst

8.1 5.2

Centrala avdelningar Totalt

1,8 1,4

30,0 11,0 9,9 6,6 2,5

1 Redovisade uppgifter avser verksamheten vid samtliga distriktslaboratorier samt den tekniska huvudavdelningen.

för att verksamheten skall framstå som icke lönsam. I tabell 9: 5 redovisas en jämförelse mellan LIF-företagens och ACO:s räntabilitet före skatt under perioden 1958—1965. ACO:s räntabilitet har beräknats efter korrigering för ett fiktivt fastighetskapital i enlighet med fall a ovan. ACO:s räntabilitet var under åren 1958 —1962 väsentligt högre än genomsnittet Tabell 9:4. ACO:s räntabilitet på totalt kapital före skatt. 1 Alternativ

1958 1965

1. Räntabilitet på totalt kapital, utan korr. för ett beräknat fastighetskapital 2. Räntabilitet på totalt kapital a) med korr. för ett2 beräknat b) fastighetskapital c)

23 20 17 23

11 11 9 13

1 Utredningen har avstått från att göra avkastningsberäkningar för ACO:s eget kapital. ACO:s eget kapital utgör endast 4—5 % av den totala kapitalinsatsen. ACO:s möjligheter till lånefinansiering saknar motsvarighet i de fristående, privata läkemedelsföretagen. Innehavarna av distriktslaboratorium gottgöres efter en bestämd räntesats, 7 % på eget kapital. Kvarstående överskott på ACO-verksamheten avsättes till Fonden för reglering av läkemedelsprisen. 8 ACO:s fiktiva fastighetskapital har beräknats genom att LIF-företagens relation mellan maskinkapital och fastighetskapital netto har tillämpats årsvis på ACO:s maskinkapital. Genom att tillämpa LIF-företagens relation mellan fastighetskapitalnetto och brutto årsvis har underlag för beräkning av avskrivningar erhållits. Årliga utgifter för reparation och underhåll av fastighetskapitalet har antagits vara lika stora som avskrivningarna. I täljaren har de sålunda beräknade årliga kostnaderna för fastighetskapitalet ersatt den betalda hyran. Resultaten av ovannämnda korrigering anges i fall a. Fallen b och c redovisar räntabiliteten under antaganden om 50 % större resp. mindre fastighetskapital än i fall a.

SOU 1969: 36

för de studerade LIF-företagen. Trots den kraftiga nedgången fr. o. m. 1963 låg ACO:s räntabilitet obetydligt lägre än genomsnittet för LIF-företagen. Vid bedömning av de redovisade lönsamhetsskillnaderna bör observeras, att ACO:s verksamhet i flera avseenden radikalt skiljer sig från övriga företags. Särdragen i ACO:s produktion och marknadsföring kan sammanfattas på följande sätt: 1. ACO:s verksamhet skiljer sig från övriga studerade läkemedelsföretag genom att de värdemässigt viktigaste preparaten är redan väl kända preparat, som endast erfordrar en relativt obetydlig påminnelsereklam för att bli sålda. ACO har hittills endast lanserat enstaka egna originalpreparat. Företaget lanserar i högre grad än övriga företag synonyma preparat på marknader, där något redan existerande preparat visat sig vara väl beprövat. ACO har härigenom i stor utsträckning kunnat begränsa forsknings- och utvecklingskostnader samt kunnat undvika introduktionskostnader för nya terapi- eller beredningsformer, vilka kostnader belastar det företag som lanserar ett helt nytt preparat. 2. En stor del av ACO:s försäljning avser s. k. handköpsläkemedel (år 1965 ca 40 % av försäljningen). ACO kan sälja dessa produkter utan att behöva lägga ut dryga utgifter på t. ex. läkarbesökare. 3. Av kapitel 5 samt bilaga 1 framgår det, att ACO priskonkurrerar på flera viktiga marknader. Priskonkurrensen har i vissa fall lönat sig, genom att ACO har kunnat hålla ett 10—30 % lägre pris utan att behöva riskera en sänkning av konkurrenternas priser. Genom sin priskonkurrens har ACO kunnat vinna vissa mark-

Tabell 9:5. ACO:s och LIF-företagens räntabilitet på totalt kapital före skatt. Företag

1965 ACO LIF-företagen

20 15

19 16

26 13

26 13

24 12

13 15

11 13

11 12

nåder hos priskänsliga storköpare som sjukhus (exempelvis marknader för infusionslösningar1). Att den ovan redovisade lönsamheten sjunkit under den studerade perioden förklaras av främst följande orsaker: 1. Priserna på ACO:s relativt oförändrade produktsortiment uppges vara svåra att höja bl. a. på grund av prisövervakningens förekomst. Samtidigt äger en allmän kostnadsstegring, bl. a. på lönesidan, rum. 2. ACO:s politik har när det gäller forskning samt reklam genomgått en viss förändring under perioden, vilket speglas genom en starkt ökad andel för dessa utgifter räknat i procent av försäljningen.2 Som en ytterligare tänkbar förklaring till den under den studerade perioden försämrade lönsamheten skulle kunna anföras hypotesen att ACO övertagit olönsamma produktgrupper från enskilda apotek. Från ACO uppges emellertid att under den studerade perioden har inte något markant övertagande av produktgrupper ägt rum. År 1965 gjordes visserligen vissa smärre övertaganden men det var först efter den studerade perioden, nämligen år 1968 som en betydande överföring av produkter från enskilda apotek till ACO ägde rum. Det har påvisats att felkällor kan föreligga vid en särredovisning av distriktslaboratoriernas verksamhet på grund av att vissa produktionsfaktorer utnyttjas gemensamt i produktions- och apoteksleden. Utredningens räntabilitetsberäkningar av ACO:s verksamhet för perioden 1958—1965 visar dock klart, att företagets läkemedelspriser medgivit ett överskott på rörelsen. Företagets priskonkurrens skulle med andra ord ha kunnat drivas ännu intensivare utan att förluster skulle ha uppstått. Som redan omnämnts omfattar den företagna lönsamhetsanalysen inte den tillverk-

ning av lagerberedningar som äger rum på enskilda apotek. Vissa hållpunkter finns för ett antagande om att denna produktion, med t. ex. rådande kontrollkrav, är ineffektivt organiserad och mindre lönsam än ACO-verksamheten. 3 Överskottet på ACO-verksamheten innebär för apotekskollektivet, att lägre expeditionsavgifter kan uttas än i fallet att ACO-verksamheten ej var knuten till apotekskollektivet. Ovannämnda integration innebär samtidigt, att om det något år skulle uppstå en förlust på ACO-verksamheten, skulle medel från Fonden för reglering av läkemedelsprisen (till vilken ACO avsätter sitt bokföringsmässiga överskott) täcka detta underskott. Detta betyder, att ACO-verksamheten i sin risksituation skiljer sig radikalt från övriga studerade företag. Då Fonden för reglering av läkemedelsprisen tenderar att minska, kan den nämligen efter framställning till Kungl. Maj:t ökas genom höjda expeditionsavgifter vid distribution av läkemedel över apoteksdisk.

9.6 Forskningsresultat, och lönsamhet

marknadsstruktur

Uppnådda forskningsresultat och företagets möjligheter att skydda genom dessa 1 Vad gäller receptförskrivna läkemedel svarar ACO i antal recipen för 12 % av försäljningen på sjukhus mot 7,3 % av försäljningen till allmänheten. Värdemässigt är motsvarande siffror 4,0 % (ca 2 mkr) resp. 2,7 % (ca 6 mkr). 2 Den redovisade lönsamheten har beräknats efter en periodisering av årliga utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete efter ett antagande om en femårig livslängd på resulterande produkter, vilket högst sannolikt är en underskattning. 3 Man avser inom apoteksväsendet att före år 1970 ha avvecklat merparten av produktionen på enskilda apotek. (Jfr »Läkemedelstillverkningen på morgondagens apotek», Sv. Farm Tidskr. 1966, s. 615 ff.)

SOU 1969: 36

Tabell 9:6. Vissa marknadskarakteristika samt räntabilitet åren 1958 och 1964. Leo

Astrakonc.

Pharmacia

Kabi

Ferrosan

ACO

Patentskyddad andel av försäljningen1 (procent) Patentskyddad andel av försäljningen i Sverige1 (procent) Andel utlandsförsäljning1 (procent) Försäljningsandel under monopol och duopol på hemmamarknaden (procent)

1958 1964

45 60

87 87

41 26

17 55

4 26

—

1958 1964

22 57

54 55

23 27

14 22

6 28

— —

1958 1964 1958 1964

9 16 2 16

72 71 25 18

18 81 30 25

15 50 35 61

27 20 10 3

— —

Räntabilitet på totalt kapital före skatt (procent)

1958 1964

26 15

19 15

5 11

10 10

6 1

20 11

8 14

Avser företagets 10 värdemässigt största preparat. resultat förvärvade marknadspositioner spelar en utslagsgivande roll för vinstnivån. Som framgått av redovisningen i avsnitt 4—5 ovan, uppvisar de olika företagen stora skillnader inbördes, vad avser lönsamhetens nivå och variationer. Sådana skillnader är naturliga med hänsyn till den heterogena branschstrukturen; konkurrensbetingelserna varierar starkt mellan företagen beroende på sortimentets sammansätning. För flertalet företag svarar ett fåtal preparat — ofta baserade på egen forskning — för en dominerande del av intäkterna. Förändrade marknadsbetingelser för en enda produkt på hemma- eller exportmarknaden kan därför radikalt påverka ett företags lönsamhet, medan situationen för de övriga (som specialiserat sig på andra marknader) är helt opåverkad. Däremot saknar konjunkturella variationer i vanlig mening, dvs. sådana svängningar i efterfrågan, som påverkar hela branschen likformigt, betydelse på läkemedelsområdet. För svenska företag spelar i många fall försäljningen utomlands, och inte minst i USA, en avgörande roll. Betydelsen av patentskydd och etablerade varumärkespreferenser (uppnådda t. ex. genom en i relation till konkurrentpreparat tidig lansering) för avsättningsmöjligheter och prisbildning har diskuterats i kapitel 4 ovan. I det fölSOU 1969: 36

jande skall lönsamhetsdata sammanställas med vissa data beträffande företagens avsättningsförhållanden, nämligen mått på patentskyddets omfattning, utlandsförsäljningens andel samt omsättningsandel under monopol och duopol på hemmamarknaden. Fullständiga uppgifter saknas beträffande storleken hos den försäljning, som baseras på patent och licenser. Andelen patentskyddad försäljning anges därför i tabell 9:6 för enbart de tio värdemässigt största preparaten, vilka dock i flertalet fall svarar för en betydande del av försäljningen. Även utlandsförsäljningens relativa betydelse har angivits för de tio största preparaten. Som mått på de inhemska avsättningsmarknadernas koncentrationsgrad har använts den andel av företagets hemmamarknadsförsäljning, som sker under monopol och/eller duopol (enligt de i kapitel 4 tillämpade definitionerna). Beräkningen avser här den del av respektive företags försäljning, som faller på de 88 undersökta marknaderna.1 1 Andelarna av de olika företagens läkemedelsförsäljning, som faller på dessa marknader varierar mellan 73 % (för Pharmacia) och 84 %. Försäljningen av produkter utanför läkemedelsområdet har i allmänhet inte kunnat medräknas, vilket innebär en felkälla, när det gäller andelen försäljning under monopol + duopol i synnerhet för Astra och Ferrosan.

De fem LIF-företagen 1 har i tabellen ordnats efter räntabilitet år 1964, räknad på totalt kapital och med femårig avskrivning för FoU-utgifter. Bland de forskningsintensiva företagen synes ett positivt samband kunna konstateras mellan andelen patentskyddad försäljning och lönsamhet. Astra och Leo, som har störst andel patentbaserad produktion (i det senare fallet främst på licens), uppvisar de klart högsta lönsamhetstalen, medan Ferrosan har såväl en låg andel patentbaserad produktion som en låg lönsamhet. (Observeras bör dock att det föreligger ett negativt samband mellan Leos patentskyddade försäljningsandel och räntabilitet, om man ser på utvecklingen under de studerade åren.) Det observerade sambandet kan givetvis inte helt hänföras till en direkt effekt på vinsterna av själva patentskyddet. Mer allmänt avspeglar sambandet forskningsresultatens (produkt- och metodinnovationers) betydelse som underlag för resp. företags avsättningsoch vinstmöjligheter. Det företag, som först lanserar en ny produkt kan visserligen ofta få patentskydd, men i många fall är den tidiga lanseringen av en originell produkt i sig ett tillräckligt underlag för goda vinstutsikter. När det gäller lönsamhetens relation till försäljningens sammansättning och till marknadsstrukturen, är bilden mindre enhetlig. För Astra och Pharmacia torde en framgångsrik försäljning av egna produkter på utlandsmarknaderna vara den väsentliga orsaken till en hög lönsamhet. 2 Monopolinslagen i den svenska försäljningen framstår (särskilt för Astra) som jämförelsevis obetydliga. Starka marknadspositioner i kraft av effektiva patentskydd på hemmamarknaden utgör däremot ett viktigt inslag i Leos avsättnings- och lönsamhetssituation. Här torde den licensbaserade neuroleptikaförsäljningen spela en avgörande roll. Att framgångsrika större forskningsprojekt och därigenom uppnådda marknadspositioner på hemma- och utlandsmarknad förklarar de stora vinstutslagen betyder givetvis inte, att de små projekten för pro160

duktutveckling och -differentiering är olönsamma för företagen. De totalt sett betydande insatserna på produktutvecklingssidan får ses mot bakgrund av risksituationen. Som inledningsvis framhållits är riskinslagen i huvudsak knutna till enskilda projekts utfall och till den potentiella konkurrensen på företagets stora avsättningsmarknader. För ett företag, vars resurser ger utrymme för endast några få forskningsprojekt, erbjuder utvecklingsprojekt och etablering med sikte på måttliga marknadsandelar en möjlighet till riskspridning. Avvägningsproblemen på detta område och företagsstrukturens eventuella inverkan på resursfördelningen har diskuterats i kapitel 6 ovan. Att dominerande ställning på försäljningsmarknaderna inte utgör ett tillräckligt villkor för höga vinster illustreras av Kabis situation år 1964. Kabi uppvisade enligt ovanstående tabell de högsta koncentrationstalen av samtliga studerade företag men hade en lägre vinstandel än fyra företag med betydligt lägre koncentrationstal. Av de studerade företagen hade Kabi den lägsta andelen patentskyddad försäljning på hemmamarknaden, vilket kan vara en bidragande orsak till Kabis lönsamhetsläge. ACO representerar i viss mening en avvikelse i motsatt riktning med låga koncentrationstal (och frånvaro av patentskydd) men med tämligen höga vinster. Som anförts i föregående avsnitt torde förklaringen härtill vara, att ACO beträffande sortiment och val av konkurrensmedel i övrigt är avskilt från de övriga företagen. När det gäller lönsamhetens förändring i de olika företagen mellan 1958 och 1964, tycks förklaringsvärdet hos de mycket grova marknadskarakteristika, som presenteras i tabellen, vara ganska ringa. Dock erhålls i flertalet fall ett positivt samband mellan exportandelens och lönsamhetens förändring. Då utlandsförsäljningen hos flera av företagen svarar för en värdemässigt stor andel 1 De medlemsföretag i LIF, som tillhör Astrakoncernen har behandlats som ett företag. 2 Jfr redogörelsen för Pharmacias vinstutveckling i avsnitt 9.4 ovan.

SOU 1969: 36

och uppvisar ett relativt högt prisläge, kan en höjd exportandel ge kraftiga utslag i lönsamhetstalen. Som inledningsvis framhållits, kan större förändringar i ett företags lönsamhet i allmänhet hänföras till ändrade betingelser beträffande en enstaka produkt eller produktgrupp. Det mest påtagliga exemplet är givetvis lansering av en ny produkt men också förändringar i marknadsstrukturen för äldre produkter spelar stor roll. De olika faktorerna illustreras i följande översikt över de fem LIF-företagens avsättnings- och vinstutveckling. Astrakoncernens relativt höga vinstläge har otvivelaktigt främst betingats av Xylocainförsäljningen. Som tidigare påpekats dominerar Astra tillsammans med Bofors världsmarknaden för lokalbedövningsmedel. En stor del av Xylocainproduktionen avsätts på den amerikanska marknaden, där också troligen de högsta vinsterna per enhet uppkommer, eftersom prisnivån är jämförelsevis hög. Xylocain uppvisade vid lanseringen påtagliga fördelar, jämfört med existerande preparat, vilket tillsammans med ett effektivt patentskydd bestämt preparatets marknadsposition och höga lönsamhet under praktiskt taget hela efterkrigstiden. Under de senaste åren har patentskyddet förfallit på ett antal olika marknader. Försämringen i lönsamhet från 1964 torde till en del ha bestämts av detta via bortfall av licensintäkter och i någon mån ökad konkurrens. Astras forskning på penicillinområdet och licensavtalet med Beecham år 1960 har resulterat i starka marknadspositioner på vissa marknader (ex.: Doktacillin). Licensförsäljningen på penicillinområdet svarar för en betydande del av företagets intäkter. På den omsättningsmässigt betydande marknaden för järntabletter i Sverige har Astrakoncernen båda de studerade åren (1958 och 1964) haft hög marknadsandel genom Hässles patentskyddade Ferromynserie samt Dracos Refevit. Bland egna produkter, lanserade under perioden, kan nämnas Jectofer, som uppnått en betydande utlandsförsäljning, samt produkter grundade SOU 1969: 36 11— 914423

på Hässles patentskyddade Durettprincip. Leos licensavtal med Rhone-Poulenc på neuroleptikaområdet synes ha haft avgörande betydelse för företagets lönsamhet, som i ovanstående redovisning framstår som den högsta bland studerade företag. Under 1950talets senare del hade klorpromazinpreparaten (bland annat Hibernal) en synnerligen stark marknadsposition. Leo hade sålunda 80 procent av neuroleptikamarknaden år 1958. Utvecklingen under den studerade perioden har emellertid utmärkts av ökad konkurrens. Ar 1964 hade Leos andel sjunkit till 50 procent. Den ökade konkurrensen avspeglas även i prisutvecklingen för Hibernal i Sverige1: 1955 1958 1961 1964 61,12 46,32 38,60 36,70 Prissänkningen mellan 1958 och 1964 utgör således ca 20 %, vilket torde utgöra en viktig del av förklaringen till den konstaterade nedgången i företagets lönsamhet. Dock synes konkurrensen ha ökat också på vissa andra av företagets större avsättningsmarknader. Pharmacias vinstutveckling har diskuterats i avsnitt 9.4 ovan. Här skall endast framhållas, att patentskyddet för företagets större läkemedel utgått, för Salazopyrin 1957 och för Macrodex I960. 2 Pharmacia har trots detta kunnat bibehålla en stark marknadsposition på dessa områden och dessutom inlett en mycket snabb expansion (åtföljd av väsentligt höjd lönsamhet) i samband med lanseringen av Rheomacrodex och Sephadex 1961. Av de tvära kasten i Kabis lönsamhetsutveckling tillskrivs den förbättrade lönsamheten 1960 i verksamhetsberättelsen lanseringen av influensamedlet Flumidin samt anti-stressmedlet Nuncital, vilka såldes på licens till flera utländska läkemedelsföretag. Kabi tillverkar Cykloserin på licens från MSD men har bidragit med att vidareutveckla produktionsprocesserna. En omfattande 1 Avser priset i kr. för glas å 500 st. dragéer, 25 mg. 2 Däremot är separationsprodukten Sephadex, som fått allt större betydelse i företagets försäljning, patentskyddad.

export har byggts upp på öststatsmarknaderna. År 1962 ägde ett kraftigt prisfall rum på denna företagets största produkt, vilket förklarar nedgången i lönsamheten detta år. 1 Avsättningssvårigheter på öststatsmarknaderna för Cykloserin under första halvåret 1965 är den väsentliga förklaringen till företagets nedgång i lönsamheten detta år. Ferrosans forskningssamarbete med professor Lehman på PAS-området ledde till en för företaget betydelsefull försäljning. Försäljningen av PAS-produkter har emellertid minskat under den studerade perioden, och den ökade konkurrensen har lett till en försämrad lönsamhet. Ferrosans jämförelsevis låga lönsamhet torde mer allmänt sett bero på att företagets främsta produkter inte är patentskyddade forskningsresultat. Ferrosan är därför hänvisat till att konkurrera på marknader med flera säljare. Av bilaga 2 synes emellertid framgå, att företaget genom sin endokrinologiska forskning fått utsikter till förbättrad lönsamhet. Exkurs 1: Operationella definitioner av kapital- och vinstbegrepp. Nedan ges operationella definitioner av de kapital- och vinstbegrepp, som kommit till användning i räntabilitetsanalyserna av svenska läkemedelsföretag. Definitionerna utgår från posterna i det uppgiftsformulär, efter vilket material insamlats från läkemedelsföretagen. Uppgiftsformuläret har utarbetats i nära samarbete med experter från läkemedelsindustrin, nämligen ekonomicheferna Roland Olsson, Ferrosan och Bo Thörnholm, Pharmacia, vilka biträtts av kamrer Sten Norden, Pharmacia. Beräkning av totalt och eget kapital. Begreppet totalt i företaget arbetande kapital ges följande operationella definition. Definition av totalt kapital 1. Omsättningstillgångar (upptagna på balansräkningens aktivsida).2 2. + Anskaffningsbelopp på tomter. 2 3. + »Verkligt» värde å byggnader resp. genomsnittlig nettostock. 2 (Brandförsäkringsvärdet antas mäta fastighetsstockens

bruttovärde. Detta värde åldersstruktureras efter uppgifter om årliga investeringar, vilka belopp omräknas till det studerade årets priser. "Verkligt" värde beräknas efter avdrag för ackumulerade avskrivningar, som innebär ett bestämt antagande om industrifastigheternas genomsnittliga ekonomiska livslängd.) 4. + »Verkligt» värde resp. genomsnittlig nettostock å maskiner och inventarier. 2 (Uppgifter om årliga investeringar under en period tillbaka, som är lika med antagen genomsnittlig ekonomisk livslängd, omräknas till det studerade årets priser. Därefter görs avdrag för avskrivningar, som innebär ett bestämt antagande om ekonomisk livslängd för maskiner och inventarier helt analogt med vad som gäller för byggnader. Dessa värden ackumuleras till en nettostock = »verkliga» värdet på stocken av maskiner och inventarier i företaget.) 5.

=Totalt kapital. (Utan korr. för FoUdriftsutgifter). 6. + »Verkligt» värde resp. genomsnittlig nettostock å immateriellt kapital. 2 (På grundval av uppgifter om driftskostnader för forskning och utveckling under en öestämd period vilka omräknas till det studerade årets priser ackumuleras en bruttostock. Efter avdrag för ackumulerade ber. avskrivn. kvarstår »verkligt» värde åt immateriellt kapital.)

7.

=Totalt kapital (Med korr. för FoUdriftsutgifter). Eget kapital erhålls från totalt kapital genom avdrag för samtliga redovisade skulder minus beräknat överskott i fri pensionsstiftelse. Beräkning av vinst. Med bruttoöverskott avses ett företags resultat å rörelsen före avskrivningar och vinstdisponerade avsättningar. Definitionen av bruttoöverskott utgår från redovisad vinst. 1 Priset på Cykloserin låg även 1958—1961 över 84 kr (för 50 st kapslar, 0,25 g), men föll därefter till 46 kr, vilket pris därefter bibehållits till 1966. 2 Här avses ett enkelt medeltal på årets inoch utgående kapital.

SOU 1969: 36

Definition av

bruttoöverskott

1. Redovisad vinst 2. 4-Avsättning till investeringsfond 3. ./. +Förändring i lagerreserv 4. ./. Avtappning av fri pensionsfond + Ökning i överskott å fri pensionsfond 5. + Extraordinära kostnader 6. ./. Extraordinära intäkter 7. . / . + Koncernöverföringar 1 8. + Utgiftsräntor 9. + Skatter 10. 4-Bokförd avskrivning å anläggningsvärden 11. = Bruttoöverskott Från bruttoöverskottet dras avskrivningar, som av utredningen beräknats på grundval av olika livslängdsantaganden för anläggningskapital efter linjär metod. 12. ./. Kalkylerade avskrivningar 13. = Nettovinst före skatt (Utan korr. för fou-driftsutgifter) 14. ./. Korr. av driftskost. för fou 15. = Vinst före skatt (Med korr. för fou-driftsutgifter) Vinst på eget kapital erhålls genom avdrag för bokförda utgiftsräntor. Exkurs 2: Alternativa mått på bruttovärdet av läkemedelsföretags anläggningskapital. Brandförsäkringsvärdet på anläggningskapital uppges efter år 1957 i princip syfta till att mäta kapitalstockens bruttovärde. Med bruttovärdet avses nyanskaffningsvärde dvs. kostnaden att få kapitalobjekten ersatta med nya av samma eller lika ändamålsenligt slag. Ett alternativt sätt att mäta bruttostocken är att med relevanta indexar uppräkna investeringsuppgifter till »återanskaffningspriser» samt ackumulera dessa för en period som svarar mot förutsatt ekonomisk livslängd för kapital av olika typ. Sålunda beräknad bruttostock på byggnader samt maskiner och inventarier för de resp. läkemedelsföretagen jämförs i bifogade diagram med motsvarande brandförsäkringsvärden. På grundval av intervjuer med Astrakoncernens och Leos ekonomichefer diskuteras sannolika orsaker till differenser mellan de SOU 1969: 36

olika måttens värden för berörda företag. Astrakoncernens brandförsäkringsvärden har vad gäller koncernens svenska bolag hämtats ur den officiella förvaltningsberättelsen. För utlandet har brandförsäkringsvärdet baserats på en förfrågan till samtliga utlandsbolag om återanskaffningsvärdet 1965. Återanskaffningsvärdet för övriga år har utifrån 1965 års material beräknats som en procentsats på det bokförda värdet. Skillnaden mellan brandförsäkringsvärde och värde på grundval av investeringsuppgifter är således hänförlig till de svenska bolagen. När det gäller differensen i värde på byggnader efter de olika måtten är denna att vänta med tanke på att uppgifterna endast baserar sig på investeringsuppgifter sedan 1944. Dessutom avser investeringsuppgifterna för perioden 1944—1949 endast AB Astra (dvs. dotterbolag är exkluderade). Företagets bokförda uppgifter över investeringar från krigsåren är högst ofullständiga, eftersom AB Astra hade ett speciellt tillstånd av skattemyndigheten till avskrivningar i vissa specifika fall med den påföljd, att företagna investeringar inte bokfördes som investeringar. För år 1965 föreligger emellertid för Astrakoncernen ett vidgat gap mellan brandförsäkringsvärde och värde på grundval av investeringsuppgifter vad gäller byggnader. År 1965 investerade koncernen ca 12 mkr. i byggnader, medan brandförsäkringsvärdet ökade med bortemot 34,5 mkr. jämfört med 1964 års värde i 1965 års priser. Ca 6 milj. kr. avser ökning i brandförsäkringsvärdet å nyanläggningar till beloppet ca 11 mkr., vilket således förklarar en del av differensen 24,5 milj. kr. mellan ökningen i brandförsäkringsvärdet och årets bokförda investeringar. 2 Från Astra uppges, att under åren 1964 och 1965 hade företaget översyn av princi1 Denna post kan givetvis ha reellt intresse endast då en del av en koncern undersöks, eftersom fordringar och skulder inom koncernen vid en studie av en koncerns totala verksamhet kvittas mot varandra. 2 Ett inkluderande i brandförsäkringsvärdet av nyanläggningar, som ej tagits i bruk under året medför att detta mått överskattar kvantiteten av insatt kapital under studerat år.

perna för brandförsäkring dels för fastigheter, dels för maskiner och inventarier. Härvid ändrades tidigare normer för båda dessa kapitalgrupper. VVS-delen var tidigare försäkrad som maskineri (och intogs således i försäkringssumman för maskiner). Genom att denna del fr. o. m. 1965 intas i försäkringssumman för fastigheter ökar brandförsäkringsvärdet för fastigheter medan motsvarande för maskiner och inventarier minskar. Beträffande maskiner och inventarier medtogs tidigare inte inköps- och konstruktionskostnader samt inkörningskostnader. Genom en ökning i försäkringssumman på denna punkt utjämnas till stor del den genom förstnämnda förändring uppkomna minusposten för maskiner och inventarier. En annan tänkbar förklaringsgrund till differensen mellan studerade värden för Astrakoncernen är att investeringsuppgifter för företag som AB Kistner, vilket fusionerade med Astrakoncernen år 1963, inte är medräknade för relevanta år dvs. 1963, 1964 och 1965. Från AB Astra uppges emellertid, att detta företag har prägeln av en grosshandel med små investeringar i anläggningskapital, vilket således skulle betyda att denna felkälla är negligerbar. När det gäller differensen i värde mellan de båda måtten på maskiner och inventarier kan utöver de ovan anförda förklaringsgrunderna som ett tänkbart skäl anges att 15 år är en för låg genomsnittlig ekonomisk livslängd. Ytterligare möjliga förklaringsgrunder till diskuterad differens vad gäller maskiner och inventarier behandlas i följande diskussion om Leokoncernens bruttovärde å anläggningskapital. På grundval av investeringsuppgifter under en 40-årsperiod har bruttostocken för Leos byggnader ackumulerats. Som framgår av bifogat diagram ansluter detta värde så utomordentligt väl till brandförsäkringsvärdet att man inte får utesluta att värderingsmannen utgått från investeringsuppgifterna vid bestämningen av ett brandförsäkringsvärde. Emellertid bildas för åren 1964 och 1965 en påtaglig differens mellan de båda måttens värden. Förklaringen härtill är, en164

ligt AB Leo, en övergång till en ny värderingsnorm, den s. k. elementvärderingsmetoden, som i Leos fall medför ett brandförsäkringsvärde som är lägre än nyanskaffningsvärdet. Om en del av företaget skulle brinna upp, får företaget ut nyanskaffningsvärdet för denna del upp till ett bestämt belopp, ett tak, som utgör företagets nya totala brandförsäkringsvärde. Att företaget har gått över till denna nya norm beror på, att inte hela företaget med hänsyn till dess geografiska spridning kan brinna upp utan endast en begränsad del. För Leo är således värdet baserat på investeringsuppgifter för byggnader för åren 1964 och 1965 ett bättre värde än brandförsäkringsvärdet, när det gäller att mäta byggnadskapitalet till nyanskaffningsvärde. Differensen mellan de båda måttens värden på maskiner och inventarier är, enligt AB Leo, hänförlig till att brandförsäkringsvärdet inkluderar värden på instrument och apparatur, bibliotek, försöksdjur, kemikalier m. m. Det finns vissa skäl för aktivering av en del av dessa poster. Detta gäller inte minst när dessa poster ingår i forskningsverksamheten. Som framgår av räntabilitetskapitlet tas efter vissa bestämda schablonantaganden hänsyn till dylika posters investeringskaraktär i utredningens räntabilitetsstudier.

SOU 1969: 36

Diagram 9:7. Bruttostocken av byggnader efter olika mått (i studerat års priser) Astrakoncernen

i Arets brandförsäkringsvärde . . . . . . . . . . . Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden • ••• Invest, ackumulerade frän 1944 i Invest, ackumulerade efter antagande om en 40-årig livslängd

70 —

Bruttostocken av byggnader efter olika mått (i studerat års priser) Leo

> Årets brandförsäkringsvärde i Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden

20-

i Invest, ackumulerade för en 40-arsperiod i Invest, ackumulerade för en 33'/i-ärsperiod 10 —

1965 Pharmacia

. . « • " ..«••

i Årets brandförsäkringsvärde • Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden

30 •

i Invest, ackumulerade sedan 1949

£•" .*&

...SS*

•••»»••• , »*

o-1

„.«. . « * '

,i..»'

,..«••••

1965 SOU 1969: 36

Bruttostocken av byggnader efter olika mått (i studerat års priser) Ferrosan 30

• Årets brandförsäkringsvärde • Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden.

20 L

• Invest, ackumulerade sedan 1939

10-

I 1958

1S65

Kabi 30

i Årets brandförsäkringsvärde . . .

Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden

20-

i m m u n Invest, ackumulerade sedan 1950

10-

L.L

L 1958

SOU 1969: 36

"'"

_J

Diagram 9:8. Bruttostocken av maskiner och inventarier efter olika mått (i studerat års priser) Astrakoncernen 120 i

,

,

1965 SOU 1969: 36

Bruttostocken av maskiner och inventarier efter olika mått (i studerat års priser) Leo 30

" • • • » Arets brandförsäkringsvärde • • • • • < Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden i n i m i Invest, ackumulerade tören 15-årsperiod Invest, ackumulerade för en 10-årsperiod

^^^imm^^^^

^B**-.-"* 1958

1965 Pharmacia

1958 SOU 1969: 36

Bruttostocken av maskiner och inventarier efter olika mått (i studerat års priser) Ferrosan

1965 Kabi 50

^mmmmmmt^m Årets brandförsäkringsvärde 40

• • • • • • • • • • • Medeltal av årets och föreg. års brandförsäkringsvärden "i i Invest, ackumulerade för en 15-årsperiod « • • • >m HI m Invest, ackumulerade för en 10-årsperiod

30-

>' y

*P

.«»*

> < « * > * * • * *.•»*»'

10-

1964 SOU 1969: 36

10.1 Normativa aspekter

Introduktion

De föregående kapitlen i detta betänkande syftar till en värderingsfri beskrivning och förklaring av tillstånd och förlopp, med särskild vikt lagd vid konkurrensförhållandena, inom läkemedelsindustrin och läkemedelsmarknaderna. Vi kunde kanske ha satt punkt efter dessa kapitel och ansett oss därmed ha fullgjort vad våra direktiv anbefaller, nämligen en kartläggning av konkurrensförhållanden m. m. Emellertid kan det vara rimligt att icke lämna läsaren helt utan vägledning från utredningens sida, när det gäller att bedöma vilka praktiska slutsatser som kan dras av denna undersökning. Även sådana, huvudsakligen kartläggande studier som köncentrationsutredningens får ju dock tänkas ytterst ha ett praktiskt syfte: att - förutom att ge material till den allmänna samhällsdebatten på ett eller annat sätt tjäna som beslutsunderlag för beställarna, regering och riksdag. Av olika skäl, nämnda i inledningen, har undersökningen av läkemedelsindustrin blivit mera ingående än koncentrationsutredningens övriga, mestadels och ofrånkomligen tämligen översiktliga branschstudier; onekligen redovisas i de tidigare kapitlen en stor mängd fakta rörande läkemedelsbranschen. Fakta talar emellertid icke alltid för sig själva. Det kan tvärtom ofta vara nog så besvärligt att avgöra hur ett visst SOU 1969: 36

iakttaget förhållande skall värderas. För det första behövs ett kriterium, enligt vilket värderingen görs, och valet av sådant är som kommer att illustreras i det följande inte alltid självklart. Vidare kan det vara så, som också skall illustreras i fortsättningen, att, även när kriteriefrågan är löst, kravet på den kunskap om fakta, som behövs för ett säkert avgörande, är så högt att det i praktiken icke kan satisf ieras helt. Huvudsyftet med detta kapitel är, för att börja med en negativ bestämning, icke att försöka ge en definitiv värdering av läkemedelsindustrin och läkemedelsförsörjningen i Sverige. Ännu mindre är avsikten att försöka ange i detalj de åtgärder som skulle kiinna få läkemedelsbranschen att, enligt något kriterium, fungera bättre än nu. Vårt syfte är mera modest: För det första vill vi framhålla och diskutera de karakteristika för branschen, som förefaller vara särskilt relevanta ur normativ synpunkt. För det andra vill vi exemplifiera hur resursallokeringen inom läkemedelsindustrin - på forskning, produktion och information - och den därmed nära sammanhängande prissättningen på läkemedel ter sig utifrån olika möjliga bedömningsgrunder. Innan vi går över till detta, kan det vara skäl att relatera hur man på industrihåll sett på behovet av denna normativt orienterade verksamhet från vår sida. Innan detta avslutande kapitel var skrivet, gjordes en

genomgång av de föregående kapitlen till1sammans med representanter för industrin, i, varvid från industrins sida framfördes -vid sidan om detaljpåpekanden och -korriigeringar - även mera allmänna önskemål il om förändringar och kompletteringar avv texten i syfte att minska de risker, somn man ansåg föreligga, för att läsarna skullee missförstå, göra felbedömningar och draa förhastade slutsatser. Speciellt var man an-igelägen om att beskrivningen av marknads-istrukturen - som ju visar en bild soma skiljer sig mycket från idealbilden av renQ konkurrens - skulle kompletteras med ena normativ kommentar av innebörd att renn konkurrens icke kan vara ett realistisktt ideal för en industri som läkemedelsindustrin med dess höga innovationstakt ochi därmed sammanhängande stora forskningsoch informationskostnader. Vi har funnit detta vara ett välmotiveratt önskemål, och vi skall försöka tillgodosei det i det som följer längre fram. Utan attt gå händelserna alltför mycket i förväg kani redan här helt kort konstateras, att vi delarr uppfattningen att strikt ren konkurrens ickei är ett realistiskt ideal för en privatekonomiskt organiserad, forskande läkemedelsindustri med dess vinstorientering av verksamheten och därav följande krav på täckning av alla kostnader, inklusive dem förr forskning och utveckling, genom intäkternat från försäljning av de framställda produkterna. Detta innebär emellertid icke utani vidare att begreppet ren konkurrens skulle• sakna normativ relevans för läkemedelsindustrin. Den avgörande egenskapen ur normativ synpunkt hos ren konkurrens är, icke konkurrensen i meningen: förekomst av rivaliserande företag, utan det resultat i form av en i viss mening (som strax skall förklaras) optimal resursallokering, som konkurrens mellan vinstmaximerande företag under vissa ideala betingelser frambringar.

10.2 Konkurrens,

priser och

optimalitet

Här må först närmare utvecklas och motiveras de två påståenden, som gjorts i det närmast föregående:

(1) att ren konkurrens icke är ett realistiskt ideal för en privatekonomisk organiserad läkemedelsindustri, (2) att ren konkurrens likväl kan ha normativ relevans för denna industri. Vi börjar med det sista påståendet: Ett av den ekonomiska teorins grundläggande och mest välkända teorem är, att jämviktstillstånd med ren konkurrens på alla marknader är under vissa förutsättningar (främst frånvaro av s. k. externa effekter; jfr nedan) optimala i följande bestämda mening: Det är icke möjligt att förändra tillståndet, genom omfördelning av produktionsresurser, varor och tjänster, så, att någon vinner på förändringen utan att någon annan förlorar. 1 Utmärkande för ren konkurrens är bl. a. att antalet köpare och säljare på marknaden i fråga är tillräckligt stort för att priset icke skall påverkas märkbart av den enskilde säljarens eller köparens agerande. När detta gäller om alla marknader, väljer envar vinstmaximerande producent att sysselsätta den faktorkombination, för vilken faktorspriset överensstämmer med värdet av faktorns gränsprodukt; detta innebär i sin tur att han väljer den produktionsvolym, vid vilken gränskostnaden sammanfaller med varupriset. Priser och produktionsresurser är rörliga, så att efterfrågeoch utbudsöverskott (snabbt) elimineras och företagsvinsterna tenderar mot nivån för »normal» avkastning på eget kapital 2 . Det avgörande för optimaliteten är villkoren om överensstämmelse mellan priser och gränskostnader respektive gränsproduktiviteter. När dessa villkor är uppfyllda, är det för det första inte möjligt att öka produktionen av någon vara utan att produktionen av någon annan vara minskas; det är heller inte möjligt att ändra produktionens sammansättning på ett sådant sätt att någon vinner därpå, utan att någon 1 Detta brukar kallas paretooptimalitet. När intet annat utsäges, avses i fortsättningen, då det talas om »optimalitet», denna sort. 2 Denna, något vaga bestämning av ren konkurrens kan behöva en kommentar; se nästföljande not.

SOU 1969: 36

annan förlorar. 1 Redan en ganska ytlig inspektion av läkemedelsmarknaderna (i Sverige och i andra länder) ger vid handen att dessa som regel befinner sig långt från ren konkurrens. I den mera detaljerade marknadsbild, som lämnats i de föregående kapitlen, framträder olika former av fåtalskonkurrens som dominerande. Därtill kommer som regel bristande homogenitet, dvs. produktdifferentiering i olika grad, verklig eller skenbar. Försäljningskostnaderna är förhållandevis höga, och producentpriserna ligger normalt över, ofta mycket över gränskostnaderna. Det finns ingenting som tyder på att förutsättningarna för produktion och försäljning av läkemedel skulle komma att ändras så, att marknadsbilden mera väsentligt skulle modifieras genom marknadskrafternas egen inverkan. Någon vridning i riktning mot ren konkurrens kan sannolikt åstadkommas genom olika samhälleliga åtgärder med bibehållande av industrins privatekonomiska organisation - sådana åtgärder skall diskuteras längre fram - men det finns vissa grundläggande strukturella karakteristika som sätter en bestämd och tämligen snäv gräns för hur långt man här kan nå. Det avgörande synes vara förekomsten av skalfördelar såväl i produktionen som, och i synnerhet, i forskningen. Vad forskningen (inklusive produktutveckling) angår, avses då icke i första hand produktionen av forskningsresultat (även om också där kan finnas stordriftsfördelar som ger upphov till sina särskilda problem) utan konsumtionen därav. Investeringar i forskning (som ger resultat) har det gemensamt med investeringar i realkapital att båda slagen av investeringar ökar samhällets produktionsresurser (i vid mening). Men det finns en viktig skillnad: kunskap, som en gång förvärvats, förbrukas icke genom att användas. Alternativkostnaden (gränskostnaden) för användning av existerande kunskap är sålunda noll. Dess optimala pris är då också noll; varje pris därutöver innebär en oekonomisk begränsning i tillgången till kunskap. Uppenbarligen satisfieras icke SOU 1969: 36

detta optimumvillkor i ett system där producenten av kunskap kan, genom patent eller på annat sätt, försätta sig i en monopolistisk position som gör det möjligt för honom, antingen att direkt sälja kunskap (t. ex. i form av licenser) eller att själv utnyttja den i en produktion, som är tillräckligt skyddad mot konkurrens för att prissättningen på den slutliga produkten skall medge viss (normalt: full eller mer än full) täckning av forsknings- och utvecklingskostnaderna. Lika uppenbart är emellertid att, om dessa möjligheter icke fanns, skulle heller icke finnas någon forskning eller produktutveckling i privata, vinststyrda företag. Innan vi går vidare, kan det vara skäl att något diskutera det optimumbegrepp som 1 Det skulle föra för långt att här försöka ge en mera fullständig framställning av den teori som nu kort antytts. Dock kan det vara skäl att - med tanke på fortsättningen - något kommentera, dels relationen pris-gränskostnad, dels den därmed sammanhängande frågan om innebörden av begreppet jämvikt. Om man, såsom i ordinär mikroteori, räknar med att företagens anpassningsmöjligheter varierar med bl. a. den medgivna anpassningstiden, får man olika sorters jämvikt på olika lång sikt. Antag, för enkelhetens skull, att det bara finns två mängder av anpassningsmöjligheter, en på kort sikt och en på lång sikt. Mot dessa mängder svarar två olika gränskostnadskurvor för det enskilda företaget, säg Kgk och Lgk. (Definitionsmässigt är båda dragna under förutsättning om givna faktorpriser, och den senare ligger under den förra.) Det kan frågas, huruvida det är Kgk eller Lgk som är normerande för det optimala priset (p), och svaret är: Kgk, eftersom Kgk hänför sig till de anpassnigsmöjligheter, som finns i varje givet ögonblick (eller: för varje, kortast möjliga intervall, under vilket anpassning ö. h. t. är möjlig), och för att dessa möjligheter skall vara optimalt utnyttjade fordras alltså: p = Kgk. En annan sak är att Kgk sammanfaller med Lgk i långsiktig jämvikt, när båda existerar i det läget. I det fall (med »absolut fullt utnyttjad kapacitet») där Kgk-kurvan är lodrät i den aktuella punkten, och där sålunda Kgk är obestämd, får regeln p •» Kgk ersättas med den mera allmänna regeln att priset ej får avvika från gränskostnaden. Genom villkoret om likhet mellan utbud och efterfrågan blir då optimumläget likväl bestämt. Vid avvikelser från optimum kan emellertid Lgk vara av relevans snarare än Kgk t. ex. för en bedömning av avvikelsens storlek. Vill man veta vad det skulle innebära att i ett visst fall remplacera monopol med ren konkurrens, är man normalt mera intresserad av anpassningen på något längre sikt än den på mycket kort sikt.

hittills varit på tal (»paretooptimalitet») Varför är den sortens optimalitet intressant? Poängen med paretokriteriet är dess allmängiltighet; det är en sorts minsta gemensam nämnare för alla de varierande värderingar i ett samhälle som rimligen kan göra anspråk på att beaktas. Regeln att en åtgärd eller händelse skall betraktas som önskvärd, om den medför att någon får det bättre utan att någon annan får det sämre, måste rimligtvis ha vidsträckt faktisk giltighet. Alternativt kan den ses som en föreskrift för det goda samhället. 1 Normalt finns i varje samhälle, i varje tidpunkt, en mångfald paretooptimala lägen; hur valet skall träffas mellan dem, är en fråga som paretokriteriet förhåller sig neutralt till. Kriteriet duger alltså icke till att peka ut det optimala läget, däremot till att avgränsa den mängd av lägen inom vilket det bästa läget återfinnes. Den praktiska användbarheten hos paretokriteriet ligger dock icke i att det skulle förse oss med en lista på konkreta lägen (specificerade med avseende på priser, inkomst- och resursfördelning etc. över hela fältet) att välja bland, utan däri att det avkastar ett antal optimumvillkor, vilka kan betraktas som regler för det välfungerande samhället. Dessa regler är allmängiltiga i den meningen att de gäller för alla (goda) samhällen; de är också, i bästa fall, allmängiltiga i den meningen att de icke är beroende av specilla konkreta omständigheter, exempelvis faktiska produktions- och konsumtionsförhållanden. Ett exempel är regeln om överensstämmelse mellan priser och gränskostnader. Emellertid är denna regel, liksom hela det system av marginella anpassningsvillkor av vilket den utgör en del, också exempel på vad som avses med den nyss givna reservationen, »i bästa fall». Detta regelkomplex bygger nämligen på den viktiga förutsättningen att optimeringen görs utan andra restriktioner än föreliggande resurser och teknik. Under denna förutsättning erhålles vad som brukar kallas ett »bästa» optimum. I verkligheten föreligger emeller174

tid ofta andra restriktioner för handlandet, och dessa kan innebära, icke att paretokriteriet sätts ur spel men väl att detta kriterium ger regler som är mera komplicerade (än exempelvis regeln om likhet mellan pris och gränskostnad) och beroende av omständigheterna i det konkreta fallet. Ett praktiskt viktigt exempel är här den roll som våra vanliga skatter spelar. Man skulle kunna åstadkomma vilken välfärdsfördelning (inkomstfördelning) som helst i ett samhälle, utan att störa villkoren för »bästa» optimum, om alla skatter vore klumpsummeskatter, men sådana skatter är inte särskilt praktiska, i varje fall icke ofta praktiserade. De vanligen förekommande skatterna (exempelvis inkomstskatter och indirekta skatter) kan ses som uttryck för en (i och för sig försvarbar) benägenhet att uppoffra en del av effektiviteten i resursallokeringen till förmån för en jämnare välfärdsfördelning; i bästa fall når man på så sätt ett »näst bästa» optimum. En annan variant av det »näst bästa» är den där man frågar efter optimumvillkoren för en viss avgränsad sektor under den förutsättningen att förhållandena i resten av ekonomin dels är att betrakta som givna, dels uppvisar avvikelser från »bästa» optimum. Ett exempel på detta är förekomst av monopolism i någon, åtminstone t. v. som obotlig betraktad form (manifesterad bl. a. i avvikelse mellan pris och gränskostnad) i någon sektor; det är då som regel icke optimalt att ha ren konkurrens (och därmed pris = gränskostnad) i övriga sektorer. Att villkoren för »bästa» optimum sålunda kan avvika från villkoren för »näst bästa» optimum, synes dock för just läke1 Det förekommer att paretokriteriet kritiseras för att vara konservativt tendentiöst, men den kritiken måste vara grundad på missförstånd. Det är visserligen riktigt att ett visst icke-paretooptimalt läge, B, kan vara att föredra framför ett paretooptimalt läge, A, exempelvis därför att man anser inkomstfördelningen i B vara mera tillfredsställande än den i A. Men det intressanta är icke detta, utan att det finns minst ett läge, C (någonstans i närheten av B), som är paretooptimalt och därför bör väljas framför B (ehuru det alltså är fullt tillåtet att tycka bättre om B än om A).

SOU 1969: 36

medelsindustrins del icke innebära prohibitiva hinder för en normativt givande granskning av relationen priser - gränskostnader i denna industri, även om den skulle vara bunden till (den kanske naturliga) förutsättningen att förhållandena i resten av ekonomin skall betraktas som givna. Detta av följande skäl: (1) Vad förut sagts om det optimala priset på utnyttjande av forskningsresultat att det är noll - modifieras ej av eventuella avvikelser mellan priser och gränskostnader på annat håll. 1 (2) För produktionen av läkemedel gäller att kvoten mellan pris och gränskostnad har ett i genomsnitt förhållandevis högt värde, med all sannolikhet betydligt högre än genomsnittet för annan produktion. Under plausibla förutsättningar gäller då när förhållanden i övriga sektorer betraktas som givna - att de optimala konsumentpriserna på läkemedel i allmänhet ligger lägre än de faktiska producentpriserna. (3) I det hittills sagda har ingen hänsyn tagits till eventuella externa effekter. Konsumtion av läkemedel har emellertid ofta positiva externa effekter; detta ger ytterligare skäl utöver det nyss anförda för sänkning av konsumentpriserna (räknat från de faktiska producentpriserna) på åtminstone vissa läkemedel. Ett iögonfallande exempel är medicinering som förebygger eller botar smittosamma sjukdomar. Rent teoretiskt kan man visserligen tänka sig system på frivilligbasis av transaktioner mellan individer som optimalt tar hand om dessa externa effekter, men i praktiken måste det här bli fråga om kollektiva anordningar, exempelvis subventionering med allmänna medel av viss läkemedelskonsumtion (t. ex. gratis vaccinering). Med tillräcklig kunskap om alla relevanta omständigheter skulle det optimala konsumentpriset för alla varor (inklusive alla läkemedel) kunna exakt bestämmas: med den kunskap vi faktiskt har kan vi påstå, med hänvisning till vad ovan sagts under (2) och (3), att konsumentpriserna på läkemedel i allmänhet, även om i olika grad, bör ligga under de (f. n. förekomSOU 1969: 36

mande) faktiska producentpriserna. Därmed är emellertid ingenting sagt om hur detta skall åstadkommas, genom en sänkning av producentpriserna eller genom subventioner eller genom en kombination av båda dessa metoder. Denna fråga är, åtminstone till en del, en fråga om inkomstfördelningen (mellan läkemedelsproducenterna och resten av samhället), och vad som är optimalt därvidlag kan icke avgöras utifrån paretokriteriet. Normativa utsagor i inkomstfördelningsfrågor fordrar helt andra, mera specifikt politiska kriterier; det kan icke vara koncentrationsutredningens uppgift att ha någon mening i dessa frågor. Frågan om producentpriserna på läkemedel, sedda i relation till konsumentpriserna, är emellertid icke enbart en fråga om inkomstfördelningen. Läkemedelsindustrins vinster har betydelse för resursallokeringen (förutom i produktion av läkemedel) i å ena sidan forskning och utveckling och å andra sidan information och reklam. Med all sannolikhet är båda dessa områden betydligt intressantare ur normativ synpunkt än själva produktionen av läkemedel. De skall behandlas i det följande.

10.3 Om optimal resursallokering ning och utveckling

i forsk-

Vi skall här utgå från ett resonemang om optimal forskning i allmänhet som möjligen kan kallas ett standardresonemang, icke därför att det skulle vara så vanligt förekommande - litteraturen i ämnet är icke särdeles rikhaltig ö. h. t. - utan därför att det utgör en tämligen rättfram tillämpning av väletablerade grundsatser i välfärdsteorin. Det återfinns i en artikel av Arrow. 2 Vi skall först återge huvudpunkterna i denna artikel och sedan ge en kritisk kommen1 Om det för det optimala priset (p°) gäller: p° = k • Kgk, där k 4= 0, är alltid p° = 0, när Kgk = 0. a K. J. Arrow, »Economic Welfare and the Allocation of Resources for Invention», The Rate and Direction of Inventive Activity (National Bureau of Economic Research), Princeton 1962. Ungefär samma slutsatser som Arrows återfinnes i D. Usher, »The Welfare Economics of Invention», Economica 1964.

tar som understryker, tydligare än vad Arrow själv gjort, den begränsade giltigheten av ifrågavarande resonemang och därmed av de slutsatser som följer därav. Arrow erinrar inledningsvis om tre av de klassiska fallen av »market failure», dvs. fall där en privatekonomiskt organiserad marknadsekonomi icke kan, ens under ideala betingelser i övrigt, åstadkomma optimal resursallokering. Samtliga dessa fall är högst relevanta för all sorts forskning, uppfinnande, utvecklingsarbete etc: (1) Bristande delbarhet (skalfördelar) (2) »Inappropriability» (3) Osäkerhet Med (1) avses, vad som redan berörts i det föregående, att varje stycke kunskap är till sin natur en odelbar vara som icke förbrukas genom att användas. Optimalt borde därför all kunskap ställas gratis till förfogande för envar. Därmed skulle emellertid incitamenten till privata investeringar i forskning försvinna. I ett idealt socialistiskt system innebär detta inget dilemma; forskningen finansieras där på annat sätt än genom (direkt eller indirekt) betalning för användningen av forskningsresultaten. I ett kapitalistiskt system skapas incitament till forskning genom att, med patent eller på annat sätt, privatisera forskningsresultaten. Även om detta system sålunda ter sig inoptimalt i ett avseende, ifråga om användningen av kunskap, skulle det kunna vara optimalt i ett annat, nämligen ifråga om incitamenten till forskning och därmed allokeringen av resurser till forskning. Vi kommer då till fall (2), bristande appropriabilitet, som avser begränsningen i de faktiskt existerande möjligheterna att göra privat egendom av hela det värde som ett forskningsresultat (en uppfinning etc.) samhällsekonomiskt sett representerar. Det skulle bl. a. fordras mer än praktikabelt raffinerade och komplicerade patentlagar för att fånga in alla de effekter som här kan förekomma. Särskilt tydligt framträder detta, när man besinnar innebörden av att forskningsresultat (uppfinningar etc.) icke bara är »output» utan också, vilket ofta är minst lika betydelsefullt, »input», nämligen för fortsatt 176

forskning. Nästan all forskning bygger ju på resultaten av tidigare forskning. Uppenbarligen är det i praktiken mycket svårare att privatisera kunskap för användning som bas för fortsatt forskning än kunskap för användning i produktion av varor. Och icke ens i det senare fallet kan det som regel göras hundraprocentigt, med stöd av existerande patentlagar eller genom monopolisering på annat sätt. Vad nu sagts om bristande appropriabilitet indicerar att forskning (uppfinnande etc.) får underoptimal omfattning i en helt vinststyrd ekonomi. I samma riktning verkar nummer 3 i den ovan givna katalogen över orsaker till »market failure»: osäkerhet. Investeringar i forskning (etc.) är som regel mycket mera riskabla än exempelvis investeringar i ordinärt realkapital. Av olika skäl är det inpraktikabelt att genom försäkring eller på liknande sätt reducera risken för det forskande företaget. Det förefaller som om den enda praktiskt möjliga riskreduktionen är den som sker i företag som är stora nog för att driva ett flertal parallella projekt, vart och ett litet i förhållande till de värden som företaget rör sig med (vinst, omslutning etc). En helt optimal riskallokering över hela fältet kan dock icke alltid åstadkommas på detta sätt, utan systemet tenderar mot viss diskriminering mot riskabla projekt (och riskabel verksamhet ö. h. t). Slutsatsen av dessa överväganden blir att privatekonomiskt organiserad forskning tenderar mot inoptimalitet, ifråga om såväl allokeringen av resurser till forskning som utnyttjandet av forskningens resultat (med forskning jämställes då uppfinnande, utvecklingsarbete etc.) Risk och bristande appropriabilitet verkar för underoptimalitet i forskningens omfattning; ju mer denna inoptimalitet reduceras genom ökad appropriabilitet, desto mer inoptimalitet skapas på användningssidan. »There is a strong case för centralized decision making under these circumstances», summerar Arrow. Det firms emellertid några reservationer SOU 1969: 36

att göra till nu refererade resonemang och slutsatser, och de förefaller vara särskilt relevanta för den typ av forskning som läkemedelsindustrins representerar. Till en början kan det vara skäl att göra en distinktion mellan sådana innovationer som innebär nya produktionsmetoder och sådana som innebär nya varor. Otvivelaktigt är det den förstnämnda typen som mest uppmärksammats i den ekonomiska litteraturen; tekniska framsteg behandlas där vanligtvis som förskjutningar i produktionsfunktionerna vid given uppsättning av varor. Den typiska innovationen i läkemedelsindustrin består emellertid i tillkomst av en ny vara, ett nytt preparat (ehuru patentlagarna i exempelvis Sverige länge medgivit, och fortfarande under en övergångstid medger, endast metod- och icke produktpatent för läkemedel). Låt oss först se på den inoptimalitet (på användningssidan) som betingas av att innovationer icke ställes gratis till förfogande för envar. Det förefaller plausibelt att denna spelar större roll för metodinnovationer än för innovationer i form av nya varor. Den inoptimalitet, som består i att existerande kunskap icke användes i full utsträckning (dvs. i den utsträckning som skulle ske, om priset på nyttjande vore noll), elimineras ju i och med att den nya varan faktiskt produceras, antingen det nu görs av innovatören eller av någon annan som köpt innovationen (eller rätten att utnyttja den). 1 Visserligen kan en annan form av inoptimalitet uppkomma, nämligen i produktionen av den nya varan, om där priset avviker från det optimala priset, men denna inoptimalitet är icke en ofrånkomlig följd av att priset på användning av ny kunskap är större än noll. Den kan ju elimineras genom subventioner, motsvarande skillnaden mellan det faktiska producentpriset och det optimala konsumentpriset. Hela frågan om optimalitet föres alltså i detta fall över från villkoren för användning av innovationer till villkoren för produktion och konsumtion av nya varor. Som strax skall visas, är förhållandet åtminstone delvis analogt ifråga om den andSOU 1969: 36 12—914423

ra och s. a. s. motriktade formen av inoptimalitet enligt Arrow, dvs. den som betingas av risk och bristande appropriabilitet och som, enligt Arrow, leder till underforskning. För att ta en sak i sänder bortser vi här till en början från risken. Vi betraktar ett forskande företag som överväger ett visst projekt som, genomfört med framgång, resulterar i tillkomst av en ny produkt, säg ett nytt läkemedel. Kostnaderna (C) för detta förutses korrekt av företaget; även efterfrågan av den nya produkten förutses korrekt av företaget. För våra syften är en enkel statisk betraktelse tillfyllest: Efterfrågan per period är f (pO och den för företaget relevanta projektkostnaden, räknad per period är a • C = c 2 Det för företaget optimala priset är p £ vid den däremot svarande produktionsvolymen, ~k~u maximeras företagets vinst; gränsintäkten (gii) sammanfaller där med gränskostnaden (gkj); för enkelhetens skull förutsattes konstant gränskostnad ( = b). 3 För företaget är projektet värt att genomföra, om följande villkor är uppfyllt: c + bx1 < p{x1 Hur ser motsvarande villkor ut ur samhällets synpunkt? Baseras bedömningen på paretokriteriet, blir villkoret följande: Den nya varan bör uppfinnas och produceras i mängden x 1; om den sammanlagda kostnaden för innovation och produktion understiger det belopp som konsumenterna tillsammans maximalt vill betala för x x . Det senare beloppet är - under vissa förenklande förutsättningar som strax skall diskuteras - lika med ytan under kurvan för den s. k. »kompenserade efterfrågan», g(Pi), 1 Vi bortser då från eventualiteten att någon av de potentiella producenter, som utestängs från nyttjande av innovationen, är mera effektiv än den faktiske producenten. 2 Där då a bestäms bl. a. av räntefoten och, säg, den tidrymd under vilken den nya produkten är på marknaden. Vi bortser här från att efterfrågekurvan f(p) kan förskjutas under denna tidrymd. 3 En mera generell behandling av relationen mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning återfinnes i appendix till kapitel 10.

p'l.pi A

Figur 1. som anger efterfrågan under den särskilda förutsättningen att varje subjekt (genom kompensation eller konfiskation i någon form) kvarhålles på samma nyttonivå som i utgångsläget (där kvantiteten av den nya varan är noll). Vi kan nu skilja mellan olika fall: (1) Skillnaden mellan g(pi) och f(pi) är så liten att den kan försummas. Detta torde vara en ganska realistisk förutsättning för flertalet läkemedel. 1 Antag vidare att företagets kostnader (c + bx x ) kan accepteras som ett adekvat mått på den samhällsekonomiskt relevanta kostnaden. Villkoret för att innovationen skall vara lönande ur samhällets synpunkt är då följande: c -fbXi < S + p1x1 kostnad nytta där S (»konsumentöverskottet») är den triangel som ligger under efterfrågekurvan i intervallet O-Xj. Det framgår omedelbart, att innovationen är mera fördelaktig ur samhällets än ur företagets synpunkt, även om produktionen skulle begränsas till den för företaget optimala volymen ( x j . Skillnaden är i detta fall lika med den tvärstreckade triangel i fig. 1 som ligger ovanför p r 2 Ökas produktionen till den volym (xi) som är samhälleligt optimal - i ett »bästa» optimum - växer skillnaden med den tvärstreckade triangel i fig. 1 som ligger till

höger om xv Konklusionen är klar: Alla innovationer, som är företagsekonomiskt räntabla, är också ur samhällets synpunkt värda att göra; däremot gäller icke den omvända satsen. Det kan m. a. o. finnas samhälleligt värdefulla innovationer, som icke kommer till stånd, därför att de icke är tillräckligt lönsamma för det innoverande företaget. Så långt skulle alltså Arrows tes, att ett vinststyrt system tenderar mot underforskning p. g. a. bristande appropriabilitet, bestyrkas. 3 (2) Emellertid bygger det resonemang, som hittills förts, på vissa speciella, hittills icke särskilt poängterade men för konklusionen helt avgörande förutsättningar: Konstruktionen av g(pj) och därmed bestämningen av S vilar på förutsättningen att andra priser är priset på den nya varan (p,) ligger stilla, opåverkade av den studerade variation i xi. 4 En ytterligare och mera betydelsefull förutsättning är att priserna på övriga varor genomgående sammanfaller med respektive gränskostnader. Innebörden härav illustreras i fig. 2 a, där x 2 står som representant för övriga varor. Figuren illustrerar den minskning i efterfrågan av x 2 (från x 2 till x 2 ), som följer av att konsumenterna börjat konsumera den nya varan x1 och därvid fått den köpkraft, som återstår för konsumtion av annat än 1 Även om man mycket väl kan tänka sig att skillnaden, vars storlek är betingad av ifrågavarande inkomstelasticiteter, icke är försumbar i ett visst fall för en viss enstaka individ, ter det sig dock plausibelt att de aggregerade funktionerna, f(pO och g(Pi), som regel ligger nära varandra. 2 Det förutsattes då att f(p) = g(p) har den sträckning som tillordnats f(p) i fig. 1. 3 Det bör här understrykas, att endast en form av bristande appropriabilitet, och en ganska speciell sådan, förekommer i den förenklade modell som vårt resonemang knutits till, nämligen den (hittills implicita) restriktionen att företaget icke kan prisdifferentiera i den raffinerade form som fordras för expropriation av hela konsumentöverskottet (S). Vi har förutsatt att företaget icke prisdifferentierar alls utan håller det enhetliga priset p. Längre fram beröres andra faktorer som ökar skillnaden mellan samhällets nytta och företagets förväntade intäkt. 1 I appendix betecknas den variant av paretokriteriet, som korresponderar mot detta antagande, med (19).

SOU 1969: 36

P2

t \ \ \

v~ \

gk 2

Figur 2. xu reducerad med summan p ^ + S, som således är lika med värdet av minskningen i efterfrågan av x 2 , i fig. 2 betecknad med p 2 (X2-x 2 ). Det kriterium (paretokriteriet) som vi tillämpar för att avgöra huruvida varan x skall uppfinnas och produceras i viss mängd, kan nu tolkas så, att vi frågar huruvida de produktionsresurser, som på detta sätt friställes genom minskningen i efterfrågan av x 2 , räcker för dels innovationen av den nya varan, dels för produktion av densamma (i viss mängd). Den frågan besvaras tydligen med ja, om S + p ^ = p 2 ( x 2 - x 2 ) > c + bXi, förutsatt då (1) att andra priser än p x (även faktorpriserna) ej påverkas av den studerade variationen och (2) p = gk för andra varor än varan 1. I så fall är beloppet p 2 (x2 - x 2 ) ett adekvat mått på de friställda produktionsresurserna. Antag nu emellertid att villkoret p = gk icke är uppfyllt överallt. Det kan då tänkas, att ifrågavarande efterfrågeminskning lokaliseras till en eller flera varor för vilka p > gk. Detta fall illustreras i fig. 2 b. Värdet av de produktionsresurser, som frigöres genom att produktionen av andra varor än varan 1 minskas från x 2 till x 2 , är i detta fall icke p 2 (x2 -~x2) utan det mindre beloppet gkoöco-xV). Fortfarande förutsatt att S är skattad under antagande att andra priser än p x är oförändrade, kommer då det samhälleliga kriteriet att se ut som följer: SOU 1969: 36

c+bx1<gk2(x2-x2)1 kostnad nytta, räknad i värdet av friställda resurser. Vi ser nu omedelbart, att det kan förekomma fall av innovationer, som är företagsekonomiskt räntabla men som ur samhällets synpunkt icke är tillräckligt värdefulla för att böra göras. Arrows (med flera) tes om underforskning i en »free enterprise economy» håller alltså inte streck generellt. Den tycks gälla, åtminstone tämligen generellt,2 för samhällen som i andra avseenden än i fråga om investeringar i innovationer är så välartade, att villkoren för »bästa» optimum är uppfyllda, men icke annars. Vi har alltså funnit att såväl underforskning som överforskning är tänkbara i en »free enterprise economy». Kan man möjligen säga någonting om var, i vilken typ 1 En mera generell variant av detta villkor återfinnes i appendix. 2 Med denna reservation avses i första hand att inkomsteffekten och därmed differensen mellan fCpj) och g(pO - se fig. 1 - kan vara så stor att den skillnad mellan företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt räntabilitetskrav, som skulle finnas vid g(pO = f(Pi), elimineras. Särskilt kan detta tänkas inträffa vid innovationer, som är mycket värdefulla, dvs. starkt realinkomsthöjande. Å andra sidan torde denna eventualitet väga lätt i jämförelse med effekten av att det innoverande företaget normalt har att räkna med konkurrens, förr eller senare, från andra företag (jfr. nedan).

av forskning etc., den ena respektive den andra tendensen kan väntas dominera? Låt oss här se på läkemedelsindustrins forskning och låt oss - visserligen mycket grovt - skilja mellan två grupper av nya läkemedel: (1) sådana som huvudsakligen ersätter (tränger undan) förut existerande preparat och (2) sådana som icke gör det (och där alltså efterfrågebortfallet huvudsakligen drabbar andra varor än läkemedel). Om kvoten p/gk är större i läkemedelsindustrin än den genomsnittliga kvoten på annat håll, särskilt om den är mycket större - vilket torde vara realistiskt att räkna med 1 - skulle vi finna en tendens till överforskning inom grupp 1 och en tendens till underforskning inom grupp 2. Det kan ligga nära till hands att vilja identifiera grupp 2 med »värdefulla» nya läkemedel och grupp 1 med »mindre värdefulla» sådana. Denna klassning stämmer dock icke helt - det finns naturligtvis läkemedel i grupp 1 som är »värdefulla» i den meningen att de var samhälleligt sett värda att innovera (enligt det kriterium som här användes) - men den stämmer så långt, att de preparat, som egentligen (dvs. ur samhällets synpunkt) icke borde ha sett dagens ljus, återfinnes i grupp 1, medan de ofödda och (i nyss angivna mening) »värdefulla» läkemedlen kan finnas i båda grupperna. (3) I det hittills förda resonemanget har ingen hänsyn tagits till den konkurrens från andra företag som det innoverande företaget har att räkna med. Som regel kan inget företag realistiskt vänta att få fullständigt monopol, i varje fall icke för all framtid. Företaget har att räkna med tillkomst av synonympreparat, för en patenterad produkt: efter patenttidens utgång. Dessförinnan kan väntas, särskilt om det nya preparatet visar sig vara mycket lönsamt, att andra företag försöker kapa åt sig en bit av den nya marknaden genom att framställa mycket likartade men icke helt identiska preparat (exempelvis genom s. k. »molekylmanipulation»). Och erfarenheten har visat att denna, för vinststyrda företag självfallna strävan ofta är framgångsrik. 180

Denna potentiella konkurrens innebär naturligtvis för preparat i vad som nyss kallats grupp 2 en ytterligare vidgning av klyftan mellan den förväntade lönsamheten av ett visst projekt, sedd ur samhällets respektive det innoverande företagets synpunkt. Därmed förstärkes tendensen till underforskning inom grupp 2. Å andra sidan kan denna konkurrens - då den är icke längre blott potentiell utan faktisk - ge resultat som innebär lättbegripliga exempel på den ovan nämnda, icke önskvärda delen av nya läkemedel i grupp 1. Det är här inte svårt att inse direkt - utan den teoretiska apparat som behövts för resonemanget i det föregående - att det kan förekomma fall där det ter sig lönsamt för det enskilda företaget att utveckla och lansera ett nytt läkemedel som ur samhällets synpunkt innebär en blott obetydlig förbättring eller, i ytterlighetsfallet, ingen förbättring alls. (4) Vi har .hittills (i huvudsak) bortsett från risk. Ehuru detta förvisso kan synas extremt i resonemang om någonting som i verkligheten är så riskabelt som forskning, tycks hänsynstagande till förekomst av risk icke medföra något principiellt nytt. Riskaversion i förening med begränsade möjligheter att omallokera riskbärandet medför naturligtvis en förstärkning av tendensen till underforskning, där den finns, och en försvagning av tendensen till överforskning, där den finns. Möjligen kan sägas att, för att åter använda den gruppering av nya läkemedel som gjorts i det föregående, projekten i grupp 2 som regel är mera riskabla än de i grupp 1, och att därför situationen ytterligare förvärras genom tillkomst av risk såtillvida att underforskningstendensen därigenom förstärkes mer än vad överforskningstendensen försvagas. (5) Hittills har frågan om optimalitet i forskning setts uteslutande som en fråga om selektionen av projekt. Med underforskning har menats att samhälleligt värdefulla projekt icke kommit till utförande, med överforskning att projekt genomförts utan att 1 Observera att vi i detta sammanhang bortser från eventualiteten av skillnader mellan producent - och konsumentpris.

SOU 1969: 36

vara tillräckligt värdefulla samhälleligt sett. Emellertid kan man tänka sig förekomst av överforskning även i en annan mening, nämligen den att (mer eller mindre) samma projekt odlas av flera företag samtidigt. Särskilt om projektet ter sig mycket räntabelt, kan detta väntas inträffa. »Duplication of research need not be wasteful if it stimulates a division of labour among scientists following different paths to invention, where it is not known in advance which path is the right one. There is, however, no guarantee that duplication will have this effect; and where secrecy is part of the competition there is a strong presumption that it will not».1 (6) I det föregående har bortsetts från den roll som skatterna kan spela. Skattelagarna, exempelvis i Sverige, behandlar forskning i privata företag liberalt såtillvida som forskningsutgifter är (i motsats till investering i ordinärt realkapital) omedelbart avdragsgilla. Detta försvagar tendensen till underforskning och förstärker tendensen till överforskning. Innan vi går vidare, bör vi kanske ett ögonblick begrunda vad det är för slags verksamhet, vi hittills har bedrivit i detta avsnitt, och vad för slags resultat den har givit. Vi har utgått från vissa, förhållandevis lätt konstaterbara egenskaper hos (1) forskning i allmänhet (och läkemedelsforskning i synnerhet) samt (2) läkemedelsmarknadernas struktur, och därifrån utvecklat resonemang som lett fram till slutsatser om möjliga fall i vad avser förhållandet mellan samhällsekonomisk och företagsekonomisk lönsamhet hos forskning och utveckling. Därmed har dock ingenting sagts om hur vanliga dessa olika fall är eller vilken kvantitativ betydelse i övrigt de har. Våra resonemang har mynnat ut i en, mänskligt att döma, stark presumtion för att läkemedelsindustrins forskning och utveckling rymmer felallokering av resurser, men de kan icke ge besked om hur stor den är. Det är en oerhört svår uppgift att kvantitativt skatta denna (eventuella) felallokering. Detta gäller under alla omständigheSOU 1969: 36

ter - alltså även om man hade tillgång till bästa tänkbara data. Med de data, vi faktiskt har tillgång till, är det en helt omöjlig uppgift. I den situationen kan det vara naturligt att man - för att få åtminstone någon, även om grov uppfattning om saken - försöker klassificera nylanserade preparat i »mera värdefulla» och »mindre värdefulla» sådana, och därvid hänför till den senare gruppen, förslagsvis och som en första approximation, dels imitativa preparat (synonym- och »me too»-preparat), dels kombinationspreparat. Så har den senaste offentliga utredningen i USA av läkemedelsbranschen, den s. k. Nelsonkommittén, förfarit. Vi skall här först återge denna kommittés summering av sin syn på den amerikanska läkemedelsindustrins forskning och utveckling och därefter ge ett par kommentarer till densamma. »Läkemedelsindustrins forskning har varit anmärkningsvärd i många avseenden: Nya preparat, som tillkommit genom forskning, har givit läkarna utomordentliga medel till förbättrad behandling av infektioner, omsättningsstörningar, led- och hjärtsjukdomar, högt blodtryck och en mängd andra invalidiserande eller livshotande sjukdomar. Räknat i förhållande till försäljningsvärdet investerar läkemedelsindustrin i forskning tre gånger mer än någon annan större industri. Antalet nya produkter har varit imponerande. Så t. ex. infördes på marknaden under perioden 1957-1968 311 preparat som kunde anses som väsentliga nyheter. De representerade omkring 15 % av de 2 131 nya receptbelagda preparat som lanserades under denna period, medan 1 440 av dessa preparat innehöll två eller flera äldre substanser i nya kombinationer och 380 preparat var huvudsakligen kopior eller smärre variationer av redan existerande preparat. Det årliga antalet viktigare nya preparat, som representerar väsentliga framsteg, nådde sin topp 1958 - dvs. 4 år före 'KefauverHarris Drug Amendments' 1962 - och minskade stadigt fram till 1967, då antalet började stiga igen. Talesmän för läkemedelsindustrin har ständigt och energiskt hävdat att varje inblandning från statens sida kan komma att tvinga före1

Usher a.a., s. 287. Jfr även R. R. Nelson, »The Economics of Parallel R. and D. Efforts», Review of Economics and Statistics 1961. 181

tagen att skära ner sina forskningsprogram. det inte representerar något signifikant terapevKommittén är för sin del övertygad om att in- tiskt framsteg - åtminstone oskadligt och verkriktningen och beskaffenheten av en del in- samt. dustriella forskningsprogram förtjänar att Eftersom av de nya läkemedel, som förs ut granskas noga. på marknaden varje år, endast en mindre del, Vi har uppmärksammat att praktiserande lä- kanske 10-20 %, utgörs av betydande nyhekare, lärare i medicin, farmakologer och eko- ter och återstoden endast består av lätt modinomer - och även industriledare - uttrycker fierade preparat eller kombinationspreparat, så allvarliga och ökande bekymmer över antalet förefaller mycket av industrins forsknings- och varianter av äldre preparat som introduceras utvecklingsverksamhet endast ge mindre bidrag varje år. Några av dessa representerar otviveltill det medicinska framåtskridandet. aktigt betydelsefulla framsteg, men de flesta Kommittén finner sålunda att, i den mån förefaller vara s. k. 'me too'-preparat, som industrin inriktar sin forskning på imitativa, varken skiljer sig signifikant från eller är märk- onödiga preparat, den åstadkommer ett slöseri bart bättre än andra preparat, och som repre- med välutbildad forskningspersonal, forskningssenterar föga eller ingen förbättring inom teraapparatur och klinisk utrustning, som tas i anpin, men som har en kemisk struktur som är språk för att testa preparaten, en förvirrande tillräckligt manipulerad för att de skall kunna mångfald av preparat, som uppreklameras hos bli patenterade. läkarna, och en ytterligare börda för patienterVi har också noterat skepsis mot och be- na eller skattebetalarna, som till sist måste stå för kostnaderna.»1 kymmer över det antal nya kombinationspreparat som introduceras varje år. Fastän dessa Till denna Nelsonkommitténs summering kombinationer kan vara till fördel för i synnerbör göras ett par kommentarer: het äldre patienter, har kliniker och farmakologer varnat för att dessa preparat innebär uppen(1) Med synonympreparat menas - i bara risker, och att de kombinerar mediciner i Nelsonrapporten såväl som i detta betänen 'låst' proportion, som inte alltid är anpassad kande - preparat med kemiskt ekvivalenefter den enskilde patientens behov. 2 ta aktiva substanser. Undersökningar, som Synonym-, 'me too' - och kombinationspregjorts särskilt under senare år, har visat att paraten har under senare år minskat i antal årliga nyintroduktioner, men fortfarande utgör de fall kan förekomma där läkemedel med kestörre delen av alla s. k. nya preparat. miskt ekvivalenta aktiva substanser icke är Det är ett faktum att dessa preparat använ- kliniskt ekvivalenta. »Väsentligen hänför des i stor utsträckning av en del läkare, sig publicerade iakttagelser till skillnader i kanske som en effekt av industrins oerhört eforal absorbtion av den verksamma substanfektiva marknadsföring. Men det är också ett sen från olika synonyma preparat, men exfaktum att en del medicinska experter icke är övertygade om att detta medicinöverflöd fyller empel finns också på sådana beredningar ett behov. där klinisk effekt uteblivit eller allvarliga På många av landets ledande sjukhus, har biverkningar iakttagits. 3 man, när läkarexpertis har deltagit i farmakoNelsonkommittén har naturligtvis varit logiska och terapevtiska kommittéer för att utvälja mediciner för inom sjukhus och ambu- medveten om såväl förekomsten som betyIantvård, vanligen funnit att många, ja de flesta delsen av skillnader mellan kemisk och kliav dessa duplett- och kombinationspreparat är nisk ekvivalens men menar att båda överonödiga. Dessa preparat har i allmänhet befunnits onödiga av läkare inom den militära drivits: sjukvården och av ledande kliniska farmako»Kommittén har funnit a t t . . . bristen på kliloger. nisk ekvivalens mellan kemiskt ekvivalenta preOm dessa preparat såldes till väsentligt lägre parat .. . har våldsamt överdrivits, till stort men priser än de preparat, som de efterbildar, skulle för folkhälsan. När billiga kemiska ekvivalenter de åtminstone innebära en ekonomisk vinst, använts . . . , har fall av klinisk icke-ekvivalens men i de flesta fall lanseras de till samma sällan rapporterats, och få av dem har haft eller t. o. m. högre priser. nämnvärda konsekvenser. Frambringandet av dessa duplett- och kom1 a.a.s. 11-12. binationspreparat göres inte gratis. Varje pre2 Jfr bilaga 1, där olika ekvivalensbegrepp parat kräver laboratorieforskning, kliniska definieras. s prövningar och insamlande av tillräckliga data Citat från S. Wahlqvist, »Har synonympreför att kunna visa 'Food and Drag Administra- parat samma effekt?», Läkartidningen Vol. 66 tion' att det nya preparatet är - även om Suppl. II.

182 SOU 1969: 36

dess grundläggande struktur (i vad avser ägande, vinstorientering etc.)3 Betraktelsen är partiell såtillvida som endast en sektor, läkemedelsindustrin, behandlas som påverkbar, medan resten av ekonomin behandlas som given. Vidare beaktas endast resursallokeringen i forskning och produktion, medan information och reklam tills vidare hålles utanför bilden. Frågan om kemisk kontra klinisk ekviAmbitionerna förutsattes till en början valens har uppenbarligen väsentlig ekono- enbart gälla två mål, vilka skall satisfieras misk betydelse (dock kanske större i USA samtidigt: än i exempelvis Sverige, på grund av olikhe(1) Optimala konsumentpriser på läketer i förekommande grad av prisspridning medel. på synonympreparat). Med hänvisning här(2) Optimal inriktning och omfattning av till har Nelsonkommittén initierat ett stort den privata läkemedelsforskningen. upplagt forskningsprogram i syfte att få ökad Mål nr. 1 borde, som isolerat mål betrakklarhet i frågan. De slutliga resultaten av tat, vara förhållandevis enkelt att uppfylla. dessa undersökningar föreligger dock icke Känner man det optimala konsumentpriset, ännu. 1 (2) Beträffande »me too»-preparat bör a.a. s. 27-28. 2 Ett par exempel: i rättvisans namn framhållas att - alldeles (1) Det franska företaget Rhöne-Poulenc blev oavsett vilka motiv och förväntningar före- med sitt preparat Fenergan pionjär inom antitagen kan ha, när de försöker framställa så- histaminområdet. Företaget lade ner ett betydana - det ibland kan inträffa att resul- dande forskningsarbete på besläktade fentiazinderivat och skaffade sig ett omfattande patenttat blir ett, även för samhället, värdefullt skydd omkring Fenergan. En av de substanser, tillskott till läkemedelsbeståndet. Detsamma som syntetiserades under detta defensiva forskningsarbete var klorpromazin. Senare har man gäller om den bevakningsforskning i omgiv- inom neuroleptikaforskningen gjort en mängd ningen av erhållna patent som företagen variationer utgående från klorpromazin. En av dessa är den substans, som ingår i preparatet normalt bedriver i syfte att skydda sin Tofranil, som blivit mönster för alla medel mot marknadsposition; 2 även för denna variant depressioner. Tofranil framställdes ursprungav forskning och utveckling bör annars pre- ligen som ett neuroleptikum. Under den kliniska prövningen fann emellertid en läkare, att sumtionen rimligtvis vara att den, ur sam- det var verksamt, icke vid schizofreni som man hällets synpunkt, innebär slöseri med re- hade hoppats på, utan vid en annan typ av mentalsjukdomar nämligen depressioner. surser. (2) Det första trijoderade röntgenkontrastmedlet för urografi, Urokon, syntetiserades av ett amerikanskt företag. För att komma förbi detta företags produktpatent gjorde Schenng 10.4 Styrning mot optimalitet AG, Tyskland, och Winthrop, USA, ett närligVi har i det föregående avsnittet funnit gande derivat, som visade sig vara Urokon överlägset. Det nya medlet är numera det domineranatt ett privatekonomiskt system, överläm- de preparatet på marknaden. Ett annat derivat, nat åt sig självt, tenderar - speciellt i såda- som syntetiserades i samma syfte, blev det första na industrier som läkemedelsindustrin - och hittills enda intravenösa kontrastmedlet för undersökning av gallvägarna. 3 mot bristande optimalitet i olika avseenden: De författare, som citeras i det föregående, i fråga om forskningens inriktning och om- Arrow och Usher, nöjer sig i huvudsak med att klarlägga att och varför »a free enterpnce ecofattning, i fråga om prissättning och pro- nomy» tenderar mot en form (som vi f. ö. sett duktionsvolym. I detta avsnitt skall vi ta icke är den enda) av inoptimalitet i fråga om upp frågan i vad mån det är möjligt att forskning. Arrow talar om »a strong case for centralized decision making». Om därmed avses med olika åtgärder från samhällets sida kor- någon form av socialisering, bör nämnas att rigera ett sådant system i riktning mot opti- Arrow icke undersökt närmare vad som går att göra utan socialisering. malitet - i första instans utan att förändra

Men även om sådana fall hittills varit sällsynta .. . , kan de inte ignoreras, och problemet förtjänar att noga uppmärksammas .. . Om läkaren kan få rimlig visshet om att två konkurrerande preparat har samma kliniska effekt, kan hans val avgöras av preparatens priser . . . Men om icke sådan visshet kan ges, måste han välja det preparat som kan väntas ge den avsedda kliniska effekten - oavsett kostnad och andra icke-medicinska faktorer . . -1

SOU 1969: 36

och det faktiska producentpriset är givet, känner man också den subvention som behövs för att realisera detta mål. Om exempelvis ett »bästa» optimum är inom räckhåll över hela fältet (och även i vissa andra fall) skall, i de fall där de externa effekterna är noll, konsumentpriset sammanfalla med gränskostnaden. I fallen med positiva externa effekter skall konsumentpriset sättas ännu lägre; sådana fall är fullt tänkbara där det optimala konsumentpriset är negativt (så att folk får betalt för att ta medicin). I praktiken kan naturligtvis de externa effekterna icke fastställas på annat sätt än genom en mer eller mindre grov skattning; däremot bör man kunna få ganska exakta besked om gränskostnaderna.

för en mera koordinerad forskning än den som kan väntas uppkomma i en samling fristående, inbördes konkurrerande företag och därför innebär en reservation till det som här sägs om möjligheterna att styra läkemedelsindustrin i önskad riktning utan att förändra dess struktur - bör den rimligtvis kunna minskas genom vinstbegränsning i någon form; ju högre den förväntade räntabiliteten hos ett visst projekt är, desto större bör sannolikheten vara för att det attraherar ett flertal företag.

Den nu skisserade styrmekanismen ter sig någorlunda praktiserbar, så länge ingen hänsyn tages till risk. Allting (utom fixeringen av konsumentpriser på den färdiga varan) blir betydligt mera besvärligt vid Mål nr. 2. Här är uppgiften att få före- risk. Vi har att räkna med ovisshet, av reletagets lönsamhetskalkyl att så långt möjligt vans för forskningsbesluten, rörande (1) efsammanfalla med samhällets. terfrågesituationen för den nya (ännu evenLåt oss tills vidare utgå ifrån att detta tuella) varan, (2) kostnaderna för forskning skall ske genom fixering av producentpriset. och utveckling och (3) resultaten därav. Därmed anknyter vi till de institutionella Det gäller fortfarande att försöka styra förhållandena i t. ex. Sverige, där ju prisföretagen så, att de i sitt forskningsbeteenkontroll på läkemedel redan finns. Den prisde vägledes av en samhällelig lönsamhetskontrollerande myndigheten skall då ges den kalkyl. Hur ser då denna ut, när det finns instruktionen att den dels skall göra »costsådana risker som nyss nämnts? benefit »-kalkyler för nya läkemedel, dels Här möter problem av olika slag och av göra klart för läkemedelsföretagen att så olika svårighetsgrad: För att en egentlig är fallet, och att den rättar sin prissättning kalkyl alls skall kunna göras, måste för därefter på det sättet, att företagets beräk- det första ifrågavarande förväntningskomnade intäkter genom försäljning av det nya plex kunna kvantifieras på något sätt; i läkemedlet avses sammanfalla med samhäl- praktiken är nog detta alltid svårt och ofta lets »benefits», skattade (exempelvis) så omöjligt, speciellt i fråga om forskningens som beskrivits i avsnitt 3. kostnader och resultat. För det andra måsDenna regel för fixering av producent- te någon sorts samhällelig riskvärdering priset har alltså till uppgift att verka för en komma till uttryck. Och i de fall, där föreoptimering av forskningens inriktning och tagets förväntningsbild är tillräckligt klar omfattning. Den utesluter på intet sätt att och samhällets riskvärdering tillräckligt välräntabiliteten på intramarginella projekt kan definierad för att en egentlig kalkyl skall bli hög, högre än vad som behövs för att kunna göras, återstår frågan om samhällets projektet skall realiseras. Redan av fördelaccepterande av företagets kalkyl som unningspolitiska skäl kan det därför ligga nära derlag för (bl. a.; jfr nedan) fixering av protill hands att vilja supplera mål nr 2 med ett ducentpriset. tredje mål som går ut på att »onödigt höga» Den grad, i vilken dessa problem är krivinster skall undvikas. Som ytterligare skäl tiska, är dock beroende av hur man vill ha för detta kan möjligen anföras den risk det ordnat med riskbärandets fördelning för överflödig parallellforskning som i det mellan företagen och samhället. Här är oliföregående berörts. Även om denna risk ka varianter tänkbara. I ett ytterlighetsfall uppenbarligen i första hand ger argument bär samhället hela risken (utom den för fö-

184 SOU 1969: 36

retaget ofrånkomliga risk som har att göra med samhällets bedömning av företagets kalkyl; jfr nedan). För att ge en konkretion åt denna variant kan vi, som ett förhållandevis enkelt exempel tänka oss att ifrågavarande stokastiska variabler får (när nu deras fördelningar alls kan skattas) representeras av sina väntevärden. Kalkylen blir då i övrigt densamma som i det säkra fallet, och samhället har att se till att projektets förväntade räntabilitet (dvs. dess väntevärde) kommer att realiseras. Så som i det säkra fallet sker detta genom fixering av producentpriset, men det är nu icke säkert att detta medel alltid räcker: Ett projekt, som i och för sig var sunt men som dock icke gav något resultat (i form av en ny vara), måste uppenbarligen honoreras på annat sätt: genom betalning direkt från statskassan till företaget. Det är alldeles uppenbart, utan att man behöver gå in på detaljerna, att ett system av det slag, som nu skisserats, möter mycket svårlösta informations- och kontrollproblem. Dessa problem kan reduceras, och riskreduktionen för företaget kan göras mer fullständig, om samhället kommer in i ett tidigare skede av processen, eventuellt på det sättet att man sluter formliga forskningsavtal med företagen. Ett exempel på detta är de »cost-plus»-kontrakt som är vanliga i USA:s försvarsbeställningar. Här möter å andra sidan problem med företagens effektivitetsincitament. I det andra ytterlighetsfallet med företagen som maximalt riskbärande är en variant - vilken förefaller ge största möjliga likhet med det säkra fallet i de avseenden som är av relevans för styrning av forskningen - att låta företagen bära hela risken i själva forskningen men samtidigt försäkra dem om att, om och när en ny produkt kommer fram - i vilken situation de återstående riskerna får förutsättas vara mycket väsentligt reducerade jämfört med utgångsläget för projektet — producentpriset skall fixeras enligt den princip som ovan angivits för det säkra fallet. -

Här uppkommer emellertid en svårighet som icke finns i det nyss behandlade

SOU 1969: 36

fallet med staten som ensam riskbärare om även något mål av typ nr 3 skall satisfieras samtidigt. I det säkra fallet erbjuder det ingen svårighet att skilja mellan marginella och intramarginella projekt, men i fall med risk är denna gränsdragning problematisk. Hur man här än gör, uppkommer i princip samma informations- och kontrollproblem som i varianten med staten som ensam riskbärare. Det förefaller därför som om konstruktionen med företagen som riskbärare icke skulle vara särskilt meningsfull utom i frånvaro av mål av typ nr 3. Det finns förvisso mycket mer att säga om de problem som (mer eller mindre ytligt) berörts i detta avsnitt. Vi avbryter här, väsentligen därför att relevansen av dessa problem tycks bli betydligt förminskad, när - som skall ske i nästa avsnitt - betraktelsen förskjutes till att gälla, icke som hittills ett ej närmare specificerat samhälle (som i själva verket är: universum), utan (1) ett ganska litet land med rätt stor utrikeshandel i läkemedel (som Sverige), varvid (2) det förutsattes att landets politik orienteras efter de egna medborgarnas och inga andras intressen.

10.5 »/ en splittrad värld . . .» Under de två förutsättningar, som nyss angivits, kommer man till delvis andra konklusioner än de föregående i den centrala frågan om samstämmigheten mellan det enskilda, vinststyrda företagets intressen och samhällets. Så länge man kan utgå ifrån att alla relevanta förhållanden utomlands är givna, oberoende av vad de svenska läkemedelsföretagen gör - vilket torde vara en realistisk förutsättning - tenderar företagens intressen att sammanfalla med samhällets i vad avser de aktiviteter som har att göra med företagens utlandsförsäljning. (1) Ju mer dessa aktiviteter kan separeras från motsvarande intern verksamhet, och (2) ju mindre de svenska företagen konkurrerar med varandra utomlands, och (3) ju mindre den svenska marknaden betyder i förhållande till de utländska marknaderna, desto mera fullständig blir denna intresseharmoni. 185

Den inbördes konkurrensen mellan svenska läkemedelsföretag på utlandsmarknaderna torde f. n. vara ringa. Det gör att exempelvis den ovan diskuterade inoptimalitet, som ligger i överforskning på »mindre värdefulla» läkemedel, reduceras och eventuellt elimineras helt. Att ett visst, av ett svenskt företag innoverat preparat innebär ett framsteg, som är så marginellt att det icke gör skäl för innovationskostnaderna sett ur världshushållets synpunkt, innebär inget minus sett ur snäv svensk synpunkt, så länge det icke är svenska utan utländska företags produkter som drabbas av det efterfrågebortfall som det nya preparatet medför. Så länge det gäller att svenska företag icke kan (lika litet som andra företag) tillgodogöra sig några konsumentöverskott på nya preparat, är det ur snäv svensk synpunkt optimalt att - i den mån utlandsmarknaderna är dominanta - de svenska företagens forskning styres av den vanliga företagsekonomiska kalkylen. I den mån den svenska marknaden spelar roll, bör denna kalkyl modifieras på sätt som berörts i föregående avsnitt. Den optimala kalkylen för företaget blir en hybrid mellan en vanlig monopolkalkyl och den ovan beskrivna, samhälleliga kalkylen, där proportionerna bestäms av förhållandet mellan de utländska marknadernas och den inhemska marknadens storlek. De praktiska svårigheterna är här till sin art desamma som i det odelade samhället (dvs. de som diskuterats i föregående avsnitt), men kvantitativt betyder de mindre, ju mindre roll den svenska marknaden spelar. Det är givetvis svårt att, utan ett mera ingående studium, säga något bestämt om hur stort det nu antydda, modifierande inslaget i den normerande kalkylen kan vara, men någon vägledning bör man kunna få av det faktum, att de svenska företagens försäljning av läkemedel utanför Norden är nästan helt begränsad till originalpreparat; deras mindre originella preparat (imitativa och standardpreparat) säljes sålunda huvudsakligen i Norden. Detsamma gäller om de övriga nordiska ländernas läkemedelsföretag. 186

Detta indicerar att det finns ett icke föraktligt utrymme kvar för åtminstone den s. a. s. negativa delen av den i föregående avsnitt skisserade läkemedelspolitiken: att (i första hand) genom lämplig fixering av producentpriserna förmå företagen att avstå från sådan verksamhet som icke är samhällsekonomiskt motiverad. Särskilt gäller detta, om Sverige här kan utbytas mot Norden. 1 Emellertid är här av vikt att observera att - om vi håller fast vid den »egoistiska» bedömningsgrunden, hänförd till Sverige eller Norden - utländska (utomnordiska) preparat måste ses med andra ögon än de inhemska preparaten. Ur snävt nationell synpunkt ligger sannolikt gränskostnaden för importerade läkemedel mycket nära det faktiska importpriset - alldeles oavsett hur gränskostnaden ter sig utifrån det producerande landets (och företagets) synpunkt. Med konsekvent tillämpning av detta synsätt skulle, för att ta ett exempel, det första inhemska företag, som (mer eller mindre) imiterar ett redan befintligt utländskt preparat, behandlas mera, kanske mycket mera välvilligt än ett imiterande företag nr 2. Här är distinktionen i avsnitt 3 mellan fallet med p = gk och fallet med p > gk för den drabbade produkten direkt tillämplig. Beträffande den positiva delen av programmet, att stimulera företagen till värdefullt forsknings- och utvecklingsarbete, gäller antagligen för en stor del av de projekt, som här är fråga om, att de vinstutsikter, som världsmarknaden erbjuder, är stimulans nog. Här skulle alltså icke behövas någon särskild politik. Återstår då de marginella projekten (eller mera exakt: de som är intramarginella ur samhällets men extramarginella ur företagets synpunkt). Även om det för dessa är, åtminstone i princip, möjligt att formulera den ovan skisserade »hybridkalkyl», som, i vad avser »benefits» utöver förväntat försäljningsvärde för 1 Här må erinras om det sedan länge pågående samarbetet mellan de nordiska länderna med syfte att få till stånd dels ett i olika avseenden enhetligt system för läkemedel, dels en enhetlig patentlagstiftning.

SOU 1969: 36

företaget, räknar Sverige (eller Norden) för allt och resten av världen för intet, ter sig här det nationella betraktelsesättet ovanligt stötande och även - om det anlägges av alla andra länder - oförnuftigt. Dock är detta bara en illustration bland många till det faktum att en fullt rationell läkemedelspolitik inte kan föras annat än i internationell samverkan - av en sådan omfattning och inriktning, att den inte gärna kan förväntas realiserad inom överskådlig framtid. Som det internationella samarbetet nu faktiskt ser ut, kan det dock tänkas innebära hinder för ett genomförande av åtminstone vissa inslag i den »egoistiska» politik som detta avsnitt handlar om. Sålunda skulle anslutning av konsumentpriserna på läkemedel till respektive gränskostnader, betraktade på det sätt som nyss angivits, innebära att skillnaden mellan producent- och konsumentpris (dvs. subventionen) skulle som regel bli olika stor för inhemska och importerade läkemedel. I vad mån denna, ur andra synpunkter än svenska (nordiska), olikformiga behandling av inhemska och importerade läkemedel är förenlig med gällande internationella avtal, torde vara problematiskt. I vilka fall som helst måste en sådan politik innebära vissa risker för retaliationsåtgärder.

10.6 Läkemedelsföretagens reklam

information

och

Först några siffror från de föregående kapitlen för att belysa frågans storleksordning: De fem studerade LIF-företagens (Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan) använde 1965 ca 80 milj. kr. på information och reklam, motsvarande 20 procent av företagens totala läkemedelsförsäljningsvärdet; 1958 var motsvarande tal 15 procent. Uppdelning på marknaderna utanför respektive inom Norden ger för 1965 30 respektive 16 procent. Motsvarande siffra var för Sverige år 1965 12 procent. Av de fem företagens totala kostnader för information och reklam år 1965 föll SOU 1969: 36

28 procent på läkemedelskonsulenter, 17 på annonser, 15 på trycksaker, 6 på prover och 20 på övriga driftkostnader för försälj ningsorganisationen. Dessa siffror ter sig icke onormala internationellt sett; de är heller icke märkliga med tanke på hur läkemedelsmarknaderna faktiskt ser ut. Det förefaller icke finnas någon särskild anledning att betvivla, att det ur det enskilda företagets synpunkt är fullt rationellt, dvs. vinstgivande, att ha så stora försäljningskostnader. Om det är rationellt även ur samhällets synpunkt, är dock en annan fråga. Man kan enligt vår mening föra en normativt givande diskussion av läkemedelsindustrins information och reklam - som då naturligtvis bör gälla icke blott dess kvantitet utan även dess kvalitet - ganska rakt på sak och med hänvisning till förhållandenas enkla och okontroversiella kriterier, utan att gå närmare in på den voluminösa och åtminstone bitvis snåriga debatten om det privata näringslivets reklam 1 i allmänhet. Likväl kan det vara skäl att här, åtminstone kortfattat, ta upp några av de vanligaste och/eller viktigaste argumenten i denna debatt. Ett skäl är att vårt resonemang kanske icke accepteras av alla, och att det kan tänkas att man vill anföra motargument som är hämtade ur den allmänna reklamdebatten. Ett annat skäl är att det kan ha visst intresse att få belyst på vad sätt frågan om läkemedelsindustrins reklam skiljer sig från (och liknar) frågan om reklam i andra branscher. (1) Låt oss först ta upp frågan varför man icke utan vidare kan presumera att reklam m. m., som är lönsam för det enskilda företaget, därmed också är önskvärd för samhället. De resonemang rörande denna fråga, som förekommer i den ekonomiska litteraturen, innehåller ibland som (uttrycklig eller underförstådd) jämförelsenorm tänkbara, särskilda marknader för information rörande bl. a. priser, kvaliteter etc. på de varor och 1 Av praktiska skäl användes här och ofta i fortsättningen, när missförstånd inte gärna kan uppkomma, termerna »reklam» och »information» omväxlande som förkortningar av termen »information och reklam».

tjänster som förekommer på övriga marknader. 1 Under ideala betingelser skulle en sådan informationsmarknad fungera som vilken som helst annan marknad under ren konkurrens: Utbudet av information skulle anpassas efter informationskonsumenternas preferenser - köparna skulle alltså få precis den information de sökte - och priserna skulle ge jämvikt mellan utbud och efterfrågan på en nivå, där priset på ettvart stycke information jämt täckte dess gränskostnad. Mot denna ideala informationsmarknad ställs reklamen i dess faktiskt förekommande gestaltning. Utmärkande för reklam är (1) att den icke utbjudes som separat information av (2) företag som är oberoende av de företag, som säljer varor, varom information lämnas, utan (3) att den utbjudes till priset noll av (4) samma företag som säljer den vara som reklamen rör. Detta innebär starka indicier mot att den faktiskt förekommande reklamen skulle, till innehåll och omfattning, stämma överens med eller ens likna särskilt mycket den information som levereras på den ideala informationsmarknaden. (2) Det finns emellertid en svårighet i det nu antydda resonemanget (vilken dock drabbar mindre dess polemiska udd mot reklamen än »den ideala informationsmarknaden» som riktmärke för tänkbara institutionella förändringar). Som Arrow 2 påpekat, finns det en »fundamental paradox» i begreppet efterfrågan av information: Värdet av ett visst stycke information för en viss köpare kan köparen icke säkert avgöra förrän han redan har informationen i fråga, och om han redan har informationen, vill han naturligtvis inte betala någonting för att få den. Man kan tänka sig att han är beredd att betala för information »obesett» - han kan exempelvis basera sitt köp på förtroende för säljaren, grundat på tidigare erfarenheter - men i så fall är alltså det vanliga optimumvillkoret om fullständig information hos alla marknadsparter icke helt uppfyllt. Den praktiska betydelsen av denna »paradox» förminskas dock bl. a. därav att 188

gränskostnaden för (transmission av) information ofta är låg, ibland noll (det varierar med bl. a. sättet att meddela information). Detta innebär, i motsats till vad vissa författare tycks utgå ifrån, att det icke utan vidare är ett »fel» hos reklamen att den utbjudes till priset noll. 3 A andra sidan kan det förhållandet att gränskostnaden ligger under genomsnittskostnaden, vilket ofta kan väntas vara fallet (även vid optimal anpassning av kapacitet etc), betyda att det optimala priset ger förluster, dvs. behov av subventioner, för de informationsgivande företagen. Den felallokering av resurser, som är betingad av att reklam tillhandahålles gratis torde, om man skall våga en gissning, vara av förhållandevis ringa storleksordning och i varje fall betyda litet i jämförelse med de övriga brister som vidlåder mycket av den faktiskt förekommande reklamen: att den ibland är ovederhäftig och ofullständig, alltid partisk och ensidig etc. Allting talar för - även om medlen att definitivt verifiera hypotesen kanske icke finns till hands för tillfället - att det skulle vara möjligt på de flesta områden att med användning av betydligt mindre resurser än vad som nu absorberas av företagens reklam och andra säljfrämjande åtgärder åstadkomma en betydligt bättre (av konsumenterna högre värderad) information om produktegenskaper, priser etc. Läkemedelsbranschen torde härvidlag icke utgöra något undantag; vi återkommer strax till detta. (4) Ett standardargument till försvar för reklam är att den skulle ha till effekt att stordriftsfördelar i produktionen av de reklamerade varorna tas tillvara i större utsträckning än vad som annars skulle ske. 4 1 Se särskilt Kaldor, »The Economic Aspects of Advertising», The Review of Economic Studies 1949-50. 2 a.a., s. 615. 8 Exempelvis sägs i Albinsson et. al. Reklamens ekonomiska roll, Stockholm 1964, att det förhållandet att »reklamen tillhandahålls under självkostnadspris . . . pekar på att det i praktiken förekommer mer reklam än som vore förenligt med ett optimalläge . . .» * Jfr t. ex. Albinsson a.a. och P. Doyle, »Economic Aspects of Advertising: A Survey», Economic Journal 1968.

SOU 1969: 36

Denna effekt skulle utlösas via reklamens egna stordriftsfördelar, som innebär fördelar för stora, reklamerande företag jämfört med mindre företag, och den skulle alltså resultera i en ökad koncentrationsgrad i varuproduktionen. Ibland förlänges denna orsakskedja till en effekt även på takten i produktförnyelse och tekniska framsteg: Effekten på företags- och marknadsstrukturen skulle medföra en ökad förmåga och en ökad benägenhet att göra riskfyllda investeringar i syfte att få fram nya varor och nya produktionsmetoder. Det förekommer också en mera fristående, direkt koppling av reklam till innovationer: Reklamen ses som ett medel (i extremfallet som ett nödvändigt sådant) att genomföra innovationer, snabbare och över vidare fält än vad som annars skulle vara möjligt. Vad som än i övrigt är att säga om dessa resonemang, är det alldeles tydligt att de i varje fall inte kan användas till försvar för all reklam. Det finns mycket reklam som icke kan sättas i samband med vare sig stordriftsfördelar eller innovationer. Ett i sammanhanget ofta anfört exempel är den amerikanska cigarrettindustrin, där den enorma insatsen av reklam säkert varit ett verksamt medel att etablera och konservera det härskande oligopolet, men där stordriftsfördelarna icke är sådana att de icke skulle kunna tillvaratas vid en lägre koncentrationsgrad i produktionen och där innovationerna är obetydliga. Vidare är de anförda resonemangens giltighet ofrånkomligt oviss, så länge icke jämförelseledet specificerats. Vanligen avses väl (uttryckligen eller underförstått) att man skall jämföra med en situation med ingen eller med mindre reklam, ceteris paribus. Men därmed är då ingenting sagt om exempelvis det jämförelsefall där informationen om varors existens och egenskaper skötes på ett helt annat sätt än genom reklam. Denna synpunkt är av särskild relevans för t. ex. läkemedelsbranschen, bl. a. därför att en sådan, alternativ organisation av varuinformation förefaller vara praktiskt realiserbar där (jfr nedan). SOU 1969: 36

(5) Vanligen presenterade som »baksidan» av den nyss berörda hypotesen om reklamens effekt på företagsstrukturen förekommer hypoteser om reklamens effekt på konkurrenssituationen och därmed på varupriser och företagsvinster. Om det är sant att reklam verkar i riktning mot ökad koncentration i varuproduktionen - och att reklam från de redan existerande företagen i en bransch kan vara ett effektivt medel att försvåra nyetablering och således konkurrens är odisputabelt - bör det rimligtvis också vara sant att reklam medför högre företagsvinster (i den mån vinsterna icke äts upp av reklamkostnaderna) och högre varupriser (i den mån denna effekt icke tillräckligt motverkas av tillvaratagna stordriftsfördelar). Dessa effekter, i den mån de nu faktiskt förekommer, skall emellertid icke utan vidare placeras på reklamens debetsida (vilket man ofta tycks utgå ifrån). Det som i tidigare avsnitt anförts om den bristande appropriabiliteten hos forskningsresultat - och som är av särskild relevans för en så forskningsintensiv industri som läkemedelsindustrin - talar för den motsatta eventualiteten. A andra sidan är det klart att icke all läkemedelsreklam kan ges raison d'etre under denna rubrik. Vi har icke gjort någon mera systematisk undersökning av läkemedelsreklamens fördelning på olika typer av produkter, men redan den vardagliga erfarenheten ger vid handen, att det förekommer reklam för sådana läkemedel vilkas existensberättigande kan (ur resursanvändningssynpunkt) sättas i fråga. (6) Som en »förmildrande omständighet» för reklam anföres ofta, att (viss sorts) reklam innebär motiverbara subventioner till tidningar, tidskrifter och andra massmedia. Detta argument är helt sunt, så långt det går. 1 Relationen mellan gräns- och genomsnittskostnader för exempelvis tidningar är sådan, att subventioner kan vara allokeringsmässigt motiverade. Även existensen 1 En motsatt uppfattning kommer till uttryck i Albinsson, a.a. och Doyle, a.a.

av externa effekter i konsumtionen - så som de bedömes och värderas i ett demokratiskt samhälle - pekar i samma riktning. Men därmed är naturligtvis icke sagt, att reklam är den bästa av alla tänkbara subventionsformer. Vi övergår till vårt egentliga ärende: läkemedelsindustrins information och reklam. Frågan om läkemedelsinformationens lämpliga organisation och beskaffenhet har vissa särdrag, som gör att läkemedelsreklam icke kan ses som en variant, vilken som helst, av reklam i allmänhet. För det första får behovet av korrekt och uttömmande information förutsättas väga tyngre i fråga om läkemedel än i fråga om de flesta andra varor. Felaktiga val av andra varor, betingade av bristfällig information, har som regel mindre allvarliga konsekvenser än felaktiga val av läkemedel. Samtidigt som det sålunda är särskilt viktigt att välja rätt läkemedel, är likväl - och just på grund därav - valsituationen enklare för läkemedel än för de flesta andra varor i åtminstone ett hänseende: Priset spelar nämligen, och bör också spela, en förhållandevis sekundär roll för läkemedelsvalet (tämligen oavsett om konsumentpriserna är optimala eller ej). Detta gör att kardinalsvårigheten för nästan all, till objektivitet syftande konsumentupplysning - att väga kvalitet mot pris - är mindre besvärande i fallet läkemedel. Det förekommer visserligen att konsumentorganisationer (av typen »consumers' union») ger omdömen om t. ex. »bästa köp», men sådana rekommendationer måste normalt vara subjektivt grundade. När det gäller läkemedel, är det viktigaste valproblemet av objektiv natur: att välja »the right drug for the right patient, in the right amounts, at the right times». Med detta vare icke sagt, att prisfrågan är betydelselös. I fall, där två läkemedel ter sig medicinskt likvärda, bör den naturligtvis t. o. m. vara avgörande. Ett annat särdrag hos läkemedelsmarknaden, av betydelse för bedömningen av reklamen, är läkarens roll som konsumtionsdirigent. Läkarna är en högt kvalificerad 190

yrkesgrupp, utbildad för att mottaga kvalificerad information och (får man antaga) utrustad med en mer än normalt utvecklad resistens mot persuasiv reklam. Förmodligen är det här man har att finna huvudorsaken till att läkemedelsreklamen är kvalitativt överlägsen mycket annan reklam. (Exempelvis finner reklampsykologerna ingen avsättning hos läkemedelsföretagen för burleska frivoliteter av typen: »Släpp in en tiger i tanken».) Men även om sålunda läkemedelsreklamen framstår som jämförelsevis högtstående, har den vissa brister ur mottagarens synpunkt. Gemensamt för alla av läkemedelsföretagen använda medel för information och reklam är - det ligger i sakens natur att de ger endast partiell information; den är begränsad till det företags produkter varifrån informationen utgår. Det kan icke gärna råda någon tvekan om att det finns ett stort, och växande, behov av direkt jämförande information om läkemedel. Tillkomsten av den av branschorganisationerna LIF och RUFI gemensamt utgivna läkemedelskatalogen FASS innebar ett stort framsteg; i FASS har läkarna fått en samlad, total och lätthanterlig översikt över de förefintliga läkemedlen. Direkt jämförande upplysningar om olika preparats farmakologiska och kliniska egenskaper finns dock icke i FASS; den information, som ges, är heller icke grupperad efter indikationsområden utan efter tillverkare. Även i den av Läkarförbundet utgivna Pharmaconomia Svecica (NOM) saknas (även om icke helt) komparativ information om olika läkemedels medicinska ändamålsenlighet. Det är mot den nu antydda bakgrunden som man har att se de förut (kapitel 7) omnämnda initiativen från samhällets sida i syfte att förbättra underlaget för läkarnas val av läkemedel. De lokala läkemedelskommittéerna, som nu funnits på olika håll i landet sedan några år tillbaka, har till huvudsaklig uppgift att ge rekommendationer rörande läkemedelsvalet. Dessa rekommendationer baseras främst på kritisk granskning och redovisning av litteratur (rörande framförallt utförda kliniska och farmakoloSOU 1969: 36

giska undersökningar). Hänsyn tages även till de enskilda läkarnas erfarenheter. Vidare har läkemedelskommittéerna sökt förbättra och rationalisera industrins information till läkarna genom att ordna gruppinformationsmöten inom de enskilda klinikerna där industriernas representanter får tillfälle att informera klinikens läkare om aktuella läkemedel. Erfarenheterna av läkemedelskommittéernas verksamhet anses allmänt som goda. Vid sidan om det primära syftet, att bredda och förbättra informationsunderlaget för den enskilde läkarens val av läkemedel, har man uppnått (som en konsekvens därav) en viss utgallring av mindre värdefulla preparat, både äldre och nyare. Det är därför naturligt att de lokala initiativen fullföljits på riksplanet genom inrättandet av den i det föregående omnämnda »socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation». Dennas helt nyligen påbörjade verksamhet är ännu så länge av försökskaraktär men måste rimligtvis komma att expandera och konsolideras, efterhand som erforderliga resurser, personella och andra, kommer att finnas tillgängliga. Kommitténs huvuduppgift är att samla, bearbeta och publicera vetenskaplig dokumentation rörande läkemedel. Avsikten är icke att ersätta de lokala läkemedelskommittéerna utan tvärtom att bilda en integrerad organisation, där de lokala kommittéerna behåller som huvuduppgifter: (1) att ge de lokala rekommendationerna om läkemedelsval och (2) att organisera industrins informationsgivning till sjukhusen, (3) att rapportera om biverkningar hos läkemedel. Socialstyrelsens kommitté kommer att förse de lokala kommittéerna med omfattande litteraturöversikter, som de lokala kommittéerna saknar möjligheter att utarbeta men som utgör den grundläggande dokumentationen för ställningstagande vid val av läkemedel. Kommittén skall utge en skriftserie med syfte att (vi citerar ur kommitténs program) »ge en bred och objektiv läkemedelsinformation baserad på aktuella farmakologiska och kliniska forskningsresultat och erfarenheter. SOU 1969: 36

Skriftserien kommer att tillställas lakar-, tandläkar- och apotekar-kårerna. Varje läkemedelsgrupp avser kommittén att presentera i ett häfte, som omfattar i princip följande delar: 1. En eller flera utförliga översiktsartiklar med litteraturreferenser, som innefattar våra nuvarande farmakologiska och kliniska kunskaper om i Sverige använda läkemedel inom den aktuella gruppen. Dessa bör vara så genomarbetade, att de kan tjäna som bas för en jämförelse mellan läkemedlen. 2. En lös bilaga till översiktsartiklarna som innehåller a. en av kommittén utarbetad sammanfattning av de översiktsartiklar som ingår under 1 ... b. en förteckning över aktuella preparat och priser. c. kommitténs kommentarer till de aktuella läkemedlen. I bilagan kommer uppmärksamhet att fästas på farmakologiska och kliniska skillnader och likheter mellan läkemedel. Med avseende på klinisk ändamålsenlighet kommer ett medel att framhållas framför ett annat, om skillnader av påtaglig betydelse föreligger. Då flera läkemedel blir bedömda som medicinskt likvärda, kommer detta att särskilt framhållas . ..» Här reser sig naturligt frågan: Hur kommer läkemedelsindustrins reklam och information att utvecklas, efterhand som denna samhällets apparat för läkemedelsinformation växer i omfattning och betydelse? Denna fråga rymmer två olika delfrågor: (1) vilken verksamhet (typ och omfattning) kommer företagen att finna lönsam och därför ha, och (2) hur kommer denna att te sig ur samhällelig synpunkt? Svaret på båda dessa frågor är naturligtvis beroende på hur i detalj och i vilken takt samhällets läkemedelsinformation kommer att utvecklas. I den mån de förväntningar infrias, som synes kunna på goda grunder ställas på densamma, kommer industrins aktiviteter på detta område icke bara att te sig alltmer obehövliga utan rimligtvis också att faktiskt reduceras - utan att några särskilda, diskriminerande åtgärder behöver vidtagas. En fråga av särskilt intresse i detta sammanhang är läkemedelskonsulenternas roll. Konsulenterna är den största posten i företagens reklambudget; de är också, per ut-

lagd krona, samhälligt sett mer resurskrävande än annonser e t c , som innehåller ett visst transfererings- (eller subventions-) moment. Ett viktigt argument till förmån för läkemedelskonsulenter, som brukar anföras icke bara från industrin utan också från läkarhåll, är att konsulenterna inte bara ger information utan också får information tillbaka från läkarna - om egenskaper och verkningar hos tidigare lanserade preparat från företaget - som gör det möjligt för företagen att anpassa och vidareutveckla preparaten efter erfarenheterna ute på fältet. Detta argument är dock icke utan vidare ett argument mot överföring av läkemedelsinformationen från företagen till samhället. Även samhället kan, om så skulle befinnas önskvärt, använda konsulenter i sin verksamhet, och även samhället borde kunna vidarebefordra läkarnas erfarenheter till företagen. Vissa stordriftsfördelar borde finnas i en sådan, av samhället bedriven konsulentverksamhet - informationerna i båda riktningarna skulle icke begränsas till ett företags preparat - förutom den, rimligtvis mera tungt vägande fördelen att informationen skulle, liksom de ovan berörda informationsformerna, kunna innehålla komparativa inslag.

Till slut bör framhållas en sak, som visserligen kan synas självklar men vars betydelse för frågan om läkemedelsinformationens lämpliga organisation ofta tycks förbises, nämligen att det existerande förrådet av kunskaper om läkemedels egenskaper och verkningar måste ha en viss både kvalitet och kvantitet för att det skall vara möjligt att remplacera säljarnas information och reklam med en samhälleligt ledd informationsverksamhet. Situationen är nu emellertid den, enligt fackmännen, att dessa kunskaper är på många punkter osäkra och fragmentariska. Särskilt gäller detta den komparativa aspekten; det är undantag snarare än regel att man kan säkert rangordna olika läkemedel med avseende på deras lämplighet i olika användningar. Åtminstone till en del torde detta vara betingat därav att de kliniska prövningarna, som utgör ett 192

av de viktigaste medlen att få kunskaper om läkemedels verkningar, hittills endast undantagsvis varit direkt komparativa; det normala är att ett läkemedel testas enbart mot placebo, inte mot ett annat läkemedel. Detta har i sin tur att göra med villkoren för registrering av läkemedel som f. n. icke innehåller några direkta incitament till utförande av komparativa kliniska prövningar. Längre fram skall beröras tänkbara ändringar därvidlag. Även om vissa effekter på de av industrin organiserade och ofta, helt eller delvis, finansierade kliniska prövningarna skulle kunna uppnås med sådana åtgärder, ter det sig angeläget att även forskningen i övrigt rörande läkemedel intensifieras. Särskilt angeläget förefaller det vara att vetenskapsgrenen klinisk farmakologi, som de senaste åren utvecklats hastigt särskilt i USA, ges en starkare ställning än hittills även i Sverige. Det synes också vara önskvärt och möjligt att effektivera de kliniska prövningarnas arbetsformer, bl. a. genom att bättre utnyttja den regionalt organiserade sjukvårdens möjligheter. Den form av central registrering, som finns inom varje regionssjukhus, ger underlag för systematiska studier av även lågfrekventa sjukdomar.

10.7 Läkemedelsdistributionen

Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU) har i uppdrag att utreda och avge förslag om läkemedelsdistributionen. Koncentrationsutredningen anser sig därför icke ha skäl att gå närmare in på distributionsfrågorna. Vi begränsar oss till några få synpunkter av mera allmän natur. Sedan ganska länge har med jämna mellanrum från olika håll framställts förslag om socialisering av apoteken. Termen »socialisering av apoteken» är emellertid icke särskilt upplysande. Den säger att apoteken skall överföras i statlig ägo, men detta behöver icke nödvändigtvis betyda mycket mer än en ren namnförändring. Exempelvis vore det fullt möjligt att, om så skulle anses lämpligt, t. ex. av incitamentsskäl, behålla nuvarande (redan kraftigt beskurna) utSOU 1969: 36

rymme för individuell företagarevinst inom apoteken. 1 L F U har, enligt vad vi erfarit, för avsikt att föreslå följande: (1) Apotekens uppgift att distribuera läkemedel övertages av ett statligt distributionsbolag. (2) Det bildas ett statligt bolag, baserat på den nuvarande ACO-verksamheten, för produktion av läkemedel. (3) Det inrättas ett läkemedelsinstitut med vissa uppgifter beträffande information och statistik samt utrednings- och planeringsverksamhet på läkemedelsområdet. Det förutsattes att institutets intressenter blir staten, det nya distributionsbolaget, läkemedelsindustrin, sjukvårdens huvudmän samt medicinska och farmacevtiska yrkessammanslutningar. Det intressanta i förslagen (1) och (2) ligger knappast i de förändringar av ägande och organisation, som det nu givna referatet beskriver, utan snarare i de förändringar i möjligheterna att bedriva läkemedelspolitik från statens sida - i vad avser priser, produktion och forskning - som de innebär. Som vi ser saken, blir det nya distributionsbolagets främsta uppgift - förutom den självfallna att ordna detaljdistributionen av läkemedel på lämpligt sätt - att utgöra ett av instrumenten för den allmänna interventionism på läkemedelsområdet från statens sida, vars principer vi, även om alls icke uttömmande, diskuterat i det föregående.

10.8 Vissa övriga frågor Den diskussion, som förts i det föregående om möjligheterna att styra läkemedelsindustrin i riktning mot en mera optimal resursanvändning i forskning, utveckling och produktion har varit i hög grad knuten till prissättningen som medel. Icke minst med hänsyn till de praktiska svårigheterna att med framgång driva en sådan politik kan det vara skäl att ta upp även andra tänkbara styrmedel till diskussion. Vi får här emellertid nöja oss med en mycket summarisk behandling, närmast i form av omnämnanden, och överlåta en egentlig utredning av SOU 1969: 36 13—914423

dessa saker åt andra instanser. Patentlagstiftningen. Som nämnts i det tidigare, har villkorligt beslut fattats om övergång i en ganska snar framtid från metod- till produktpatent för läkemedel även i Sverige. Rimligtvis måste detta vara ett steg i rätt riktning; det onödiggör en del dyrbar defensiv forskning. En annan patenträttslig förändring, som det ligger nära till hands att föra på tal, är anpassning av patenttiden efter det individuella fallet. I äldre patentlagar förekom på sina håll att patenttiden skulle fastställas i varje särskilt fall under hänsynstagande till uppfinningens beskaffenhet och betydelse, men detta system har numera övergivits överallt. Emellertid är det svårt att värja sig för intrycket, att denna övergång till enhetlig patenttid betingats mera av omsorg om den administrativa bekvämligheten än av en vilja att göra det bästa möjliga av det instrument för påverkan av resursfördelningen i samhället som patentinstitutet utgör. Det är självfallet svårt att göra de bedömningar som fordras för en anpassning av patenttiden efter den enskilda uppfinningens värde, särskilt som denna bedömning måste göras i ett tidigt skede av uppfinningens tillvaro, men det är också svårt att inse att effekten av sådana bedömningar måste bli sämre än effekten av att man helt avstår från att göra sådana. Generiska namn. Ett uppslag, som ventilerats på olika håll, senast av Nelsonkommittén, är att de av producenterna fritt åsatta namnen på läkemedel skulle ersättas med generiska namn 2 jämte uppgift om tillverkare. 3 Nelson-kommittén anför följande motiv: »This would clearly tend to minimize the confusing multiplicity and complexity of names put before physicians and would 1 Naturligtvis har en socialisering av apoteken ofrånkomligen s. k. statsfinansiella konsekvenser, men dessa måste vara tämligen ointressanta i andra fall än det, där inlösningsbeloppet avviker åt ena eller andra hållet från det korrekta värdet. 2 »Generiska namn är benämningar på läkemedelssubstanser som ersätter de ofta långa och komplicerade kemiska benämningarna.» 3 Dessa namn skulle alltså bli av typen »Albumin Kabi».

better identify the nature of the drug.» En annan och kanske viktigare effekt är att ett sådant system skulle rimligtvis, i den mån det nu är praktiserbart, förskjuta tyngdpunkten i konkurrensen mellan producenterna från reklam- till priskonkurrens. Den effekten skulle kunna ytterligare förstärkas om läkarna fick frihet att i förskrivningen använda endast det generiska namnet (dvs. utan att ange tillverkare) och apoteken skyldighet att i sådana fall expediera det billigaste preparatet med ifrågavarande namn. Denna ordning borde kunna tillämpas för sådana grupper av synonyma preparat, där gjorda undersökningar visat tillräckligt små skillnader mellan kemisk och klinisk ekvivalens. Dock kan kanske icke gärna ett sådant system, om det nu i övrigt skulle befinnas lämpligt, införas av ett enstaka land för sig, särskilt inte av ett litet land som Sverige, bl. a. därför att läkemedlen då skulle figurera under andra namn i andra länder och därmed i den internationella medicinska litteraturen. Ett ytterligare argument mot systemet ifråga är att dess önskade effekter på priser och reklamvolym borde, åtminstone i huvudsak, kunna åstadkommas på annat sätt, nämligen med en effektiv priskontroll. Detta argument borde vara avgörande, om nämnda effekter kan tilldelas huvudrollen, snarare än det av Nelson-kommittén nämnda argumentet. Villkor för registrering. De i Sverige för närvarande gällande villkoren för registrering av farmacevtiska specialiteter inrymmer icke något krav på dokumentation av egenskaper, jämförda med egenskaperna hos förut registrerade preparat med samma användningsområde. 1 En form av skärpning härvidlag, som av uppenbara skäl ligger nära till hands att föreslå till övervägande, är att kräva dokumentation som visar att det nya preparatet är minst lika bra, eventuellt (i åtminstone någon användning) bättre än förut registrerade preparat. De nya läkemedelslagar i USA, som blev ett resultat av Kefauver-rapporten, ger vederbörande myndighet (FDA) möjlighet att kräva så194

dan komparativ dokumentation. En sådan ordning skulle ge dels ökade incitament till önskvärda komparativa studier av läkemedels effekter (jfr ovan), dels minskade incitament till duplikativ verksamhet, medförande resursbesparingar vilkas storlek naturligtvis skulle bli beroende av hur många och framför allt vilka länder som tillämpade detta system. Hur man vill värdera dessa sannolika resursbesparingar är naturligtvis beroende bl. a. av vad man tror om möjligheterna att ersätta konkurrens med priskontroll på läkemedelsområdet. 10.9 Sammanfattande synpunkter

och

konkluderande

Sedan ganska länge och särskilt under de allra sista åren har läkemedelsindustrin tilldragit sig ett betydande intresse i den näringspolitiska debatten, i Sverige och i andra länder. Denna industri har sålunda varit och är ett av favoritobjekten för förslag om socialisering. De därvid anförda argumenten har kanske inte alltid haft så stor saklig tyngd; snarare är det så att man här kan finna ovanligt mycket av känslomässiga eller på annat sätt irrationella argument. 2 Dock finns även rationella skäl för samhällelig intervention i den ena eller andra formen i läkemedelssektorn. Vår studie av förhållandet mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska kriterier (i avsnitt 10.3) i förening med direkta observationer, egna och andras, indicerar att resurser felallokeras, särskilt i forsknings- och utveck1 Fram till helt nyligen medgavs registrering av synonympreparat på den dokumentation som lämnats för originalpreparatet. Tydligen som en följd av den ökade medvetenheten om möjliga skillnader mellan kemisk och klinisk ekvivalens har registreringsbestämmelserna skärpts på denna punkt från och med ingången av 1969. 2 Ganska vanliga är sålunda argument av typen: »det är fult att tjäna pengar på sjuka». Det förekommer också att man finner samhållets övertagande av läkemedelsindustrin vara en »naturlig» fortsättning på det redan existerande samhälleliga engagementet i sjukvård och apoteksväsende. En närbesläktad och ungefär lika intelligent variant är att »statlig eller statligt finansierad konsumtion bör motsvaras av statlig produktion».

SOU 1969: 36

lingsarbetet på nya läkemedel och i informa- trationsutredningens uppgifter att försöka tionen om och reklamen för läkemedel. Det ge en fullständig uppräkning av och en väl ligger dock utanför möjligheternas gräns avvägd värdering av alla tänkbara argument för och emot socialisering av läkeatt säga något mera bestämt om hur stor medelsindustrin (total eller partiell). Några denna felallokering är. Det bör också framargument må dock nämnas och något dishållas att de anförda resonemangen, särskilt kuteras: de rörande optimal forskning och utveck(1) En möjlig infallsvinkel ges av frågan: ling, är mera allmänt tillämpliga, även om de förefaller ha ovanligt stor relevans för Hur stort och hur beskaffat i övrigt bör det statliga produktionsbolag vara som kommer läkemedelsindustrin. I avsnitt 10.4 diskuteras möjligheterna att att utgöra ett komplement till det nya distrii första hand med prispolitiska medel styra butionsbolaget för läkemedel? Någon vägledning borde man här kunna få genom att beforsknings- och utvecklingsarbetet inom lätrakta en av de valsituationer som ständigt kemedelsindustrin mot en samhälleligt sett kommer att vara aktuell för den statliga lähögre grad av optimalitet utan att förändra kemedelspolitiken (alldeles oavsett var och industrins grundläggande struktur i vad avav vem valet skall träffas): Man kommer att ser ägande och vinstorientering. Det visas, ställas inför val mellan att antingen imporatt man här möter problem rörande incitatera vissa, framför allt nya läkemedel eller ment, information och kontroll som ter sig att låta utveckla och producera inhemska svåra att lösa på ett helt tillfredsställande alternativ (däribland synonym- och s. k. »me sätt. too»-preparat). Valet måste bli beroende av Det bör understrykas, att de behandlade bl. a. de priser till vilka importen kan ske. företeelserna betraktas ur ett slutet samDet säger sig självt, att köparens förhandhälles (världshushållets) synpunkt i avsnitten lingsposition ökar i styrka med graden av 10.3 och 10.4. De där anförda resonemangkoordination mellan distributions- och proens omedelbara relevans förminskas, när duktionsbolaget och också med bredden i betraktelsen förskjutes till att gälla produktionsbolagets register av faktisk och (1) ett ganska litet land med förhållande- potentiell produktion. vis stor utrikeshandel i läkemedel (som Det finns emellertid vissa givna, kanske Sverige), varvid (2) det förutsattes att lansnäva, begränsningar i möjligheterna för ett dets politik primärt orienteras efter de egna även helt integrerat svenskt (och även medborgarnas intressen. Under dessa två nordiskt) läkemedelsbolag att pressa ner förutsättningar har man, som visas i avsnitt 10.5, att räkna med en större samstäm- importpriserna. En viktig faktor är här mighet än i det odelade samhället mellan utformningen av priskontrollen på läkemedet enskilda, vinststyrda företagets intressen del i vissa länder, särskilt då den icke ovanliga regeln att priset i ifrågavarande land och samhällets. normeras efter priset i andra länder. Den Härav får dock icke utan vidare dras den svenska (och även nordiska) läkemedelsslutsatsen, att de argument för socialisering marknaden är icke större än att det mycket av läkemedelsindustrin, som man till ävenväl kan vara lönsamt för en säljare att helt tyrs kan finna, när världen betraktas som avstå från export till denna marknad, hellre en enhet, skulle försvinna eller ens minska än att få sina priser sänkta på andra marki vikt, när perspektivet förskjutes till att nader. gälla en isolerad svensk (eller eventuellt (2) Även om sålunda utrymmet för press nordisk) aktion som primärt styres av svenska (nordiska) intressen. Som skall belysas på importpriserna är begränsat, torde det i det följande, skulle förhållandet t . o . m . dock icke vara helt obefintligt, och ju mer kunna tänkas vara det motsatta under vissa det utnyttjas, desto mera angeläget kommer det att bli - icke bara ur världshushållets förutsättningar. Det faller utanför området för koncen- utan även ur snävt nationell synpunkt - att SOU 1969:36

förskjuta tyngdpunkten i den inhemska läkemedelsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete från (något allmänt uttryckt) den mera duplikativa till den mera orginella verksamheten. Även om man här kan nå viss effekt med prispolitiska medel - så som diskuterats i det föregående — kan givetvis förekommande intentioner realiseras mera fullständigt, om man direkt förfogar över ifrågavarande företagsbeslut. (3) Vissa stordriftsfördelar, mindre i produktionen än i forskningen och i det risktagande som forskningen innebär, måste rimligtvis stå att vinna i en sammanslagning av flera läkemedelsföretag till ett företag. Risken för onödig dubbelforskning är givetvis oerhört mycket mindre i Sverige än i världen, men helt obefintlig är den dock icke. Och även våra största läkemedelsföretag är internationellt sett ganska små. Dessa argument rörande stordriftsfördelarna gäller emellertid primärt företagens storlek, icke ägandet av dem. I den mån man skulle finna att statlig medverkan under alla omständigheter är nödvändig för att nå, exempelvis, önskvärd riskutjämning, kan detta åstadkommas med avtal om forskning och utveckling mellan staten och företagen. (4) De tyngst vägande argumenten mot en ytterligare utvidgning av statens engagement på läkemedelsområdet utöver vad som redan mer eller mindre beslutats, är förmodligen att finna i den prioritetsordning för statens aktiviteter som begränsningar i de personella resurserna för planering och ledning av statens verksamhet tycks nödvändiggöra. Det synes icke osannolikt att mera står att vinna på en mera koncentrerad satsning på redan gjorda eller i framtiden ofrånkomliga åtaganden än på en total socialisering av läkemedelsindustrin.

Appendix till kapitel 101

Avsikten är att här ge en framställning av förhållandet mellan samhällsekonomisk och företagsekonomisk lönsamhetsbedömning som är något mera generell och utförlig än den som lämnats i huvudtexten, kapitel 10.

1. Samhällsekonomisk paretokriteriet

kalkyl

baserad på

Den samhällsekonomiska kalkylen skall, förutsätter vi, ge svar på frågan huruvida tillkomst och produktion i viss omfattning av en ny vara är motiverad eller ej enligt paretokriteriet. Denna fråga besvaras med ja, om det är möjligt att få till stånd en viss produktion (per tidsenhet) av den nya varan, säg xf = x ^ 2 samtidigt som (1) envar individ kvarhålles på utgångslägets nyttonivå och (2) det därvid uppkommer ett (okonsumerat) överskott av någon eller några varor. Vi väljer att fördela detta hypotetiska överskott jämnt över samtliga, låt oss säga K varor, så att, om konsumtion och produktion av varan k betecknas med xk respektive x%, xk=zxpk (k=l,2,...K) Beteckna antalet individer med JV, nyttonivån och konsumtionen av varan k hos individen n med un respektive xnk. I utgångsläget är un = un. Samhällets produktionsmöjligheter beskrives av: T(x\, x\,..., x\) = 0 Paretokriteriet kan då skrivas: (1) Min. z < l,x\ =x\, varvid följande villkor skall vara uppfyllda: (2) xk-zx%=0 (k = 1,2,.., K) (3) un-un=0 (n = 1,2,.., N) SOU 1969: 36

(4)Zxnk-xk=0

(k = 1,2,..,

K)

71=1

(5) T(x\, x\, ...,x£j = 0 Vi vill nu formulera villkoret (1) som ett villkor för tecknet på en differens mellan ytorna under (de på visst sätt definierade) pris- och gränskostnadskurvorna för varan 1 i intervallet 0 < x\ < xf. Låt oss antaga att z minimeras under hela rörelsen från (xf = 0) till (xf = xf.) Vi söker då först villkoren för denna minimering vid fixt x{, under bivillkoren (2) - (5). Till dessa bivillkor knytes, i angiven ordning, lagrangemultiplikatorerna ak, -lliJi-n, Xk respektive a. De sökta minimumvillkoren är då, vid sidan om (2) - (5): (6)1-Z

okxl=0 k-l

(7) 4 - j # - / > * - 0 oxnk (8) ak-Xk=0

(n = h2,..,N;k

=

1,2,..,K) (k = 1,2,.., K)

1 Materialet till denna appendix har till stor del hämtats ur en ännu opublicerad uppsats av Guy Arvidsson och Harald Niklasson om konsumentöverskottet och därmed förbundna begrepp. Av praktiska skäl har beteckningarna i denna uppsats behållits här, ehuru huvudtexten till kap 10 ibland har andra beteckningar. Sålunda betecknas här gränskostnaden med mc (i huvudtexten med gk) och gränsintäkten med mr (i huvudtexten med gi). Vidare användes i huvudtexten efterfrågefunktioner—f(p) och g(p)— medan i motsvarande funktioner i denna appendix oberoende och beroende variabler fått byta plats. 2 Utgångslägets produktion av den nya varan är x? = x? = 0.

(9)a

ÖT

x[ etc.) Då fås efter addition:

ff (k = 2.3,.., K) &rr ^° (13) Z p x' -z'S Systemet (2) - (9) bestämmer förekommande K

K

pkx% = z(pl +

k k

Ar= 1

variabler som funktioner av xf. Villkoret (7) satisfieras, om det förutsattes vilket vi skall göra - del; tt konsumtionsfördelningen sker geno.i konsumenternas fria val till priser, vilka uppfattas som givna, oberoende av den enskilde konsumentens handlande, dels att priserna (pk) är proportionella mot multiplikatorerna Xk. Låt oss välja denna proportionsalitetsfaktor så, att PK

K (=%)= M'

* åxl(I.0i ÖTjöx» Räknad i penningenheter är gränskostnaden för varan k: mck = p} mckj Av (9) framgår: (k,j^l,k^j),

Pk

och därmed ™k=Pk (Ar^l) Hur mc^ förhåller sig till pu och hur paretokriteriet kan uttryckas i den (under variationen i xf) ackumulerade skillnaden mellan px och mclt skall klarläggas i det närmast följande. Från (3) och (7) erhålles: (10)

öxnk

k-1

(11)

nk'

K

h dxnk = 0=S pk dxnk, och där-

*-i

fc-i

med NK

Den första summan i vänstra ledet av (13) är = 0 enligt (12). Den andra summan i samma led är — M. Från (5) fås: K ÖT ÖT K åT (14) 0 = dT= Z °± dx\ ~+Z ~xl öx\ k_2öx% fc-l åxl Från (14) och (9) fås: K

Insättning av (15) i (13) ger: (16)

-z'M=zp1-ocM-— OXPj

eller M å T tun Z\A (16) - - M = ^ - - a Gränskostnaden för vara 1 är (jfr ovan): ÖTlåxf mc,H^Pk -™Cik=Pic"ÖT/Öx* ÖT zak=zpk Enligt (9) är ( M l ) , dvs. ött" a. Ma. MÖT mc i = T a Ti z dxr (16') kan sålunda skrivas:

06") --M = pi

mc,

Integration av (16")överintervallet 0 < xf <, < x\ ger:

(17) - M ? - g >dx° = f [Pl(x»)o ^ (xy 0 mcx (xf)] dx\ Vänstra ledet i (17) är lika med o - M log z (xf) ^ 0 o z ( ^ ) $ l . Insättning av detta i (17) ger: (17') z (x?) $ 1 o

K

(12) X

Z pk dxnk = Z pk dxk = 0 =

«=1

k~\ K

y

Ar= 1

dx _

k

Derivera (2) m.a.p. xf och multiplicera med pk. (I fortsättningen betecknas dxx\dx\ med 198

Pkx%)

-M [log z(x?xf =

l

k=]

dvs. då jun^=0 och M ^ O : K 2

fc-2

ÅT1

där M är en konstant (»penningmängd»), som enligt (6) är lika med den totala produktionens värde. Detta värde hålles alltså fixt. Vid vilket som helst x\, dvs under hela den studerade variationen från (x\ = 0) till Of = xf) gäller som villkor för minimering av z att priset sammanfaller med gränskostnaden (mc) för alla varor utom varan nr 1. Detta framgår av (9) jämte definitionen av mc: Gränskostnaden för varan k, räknad som »opportunity cost» i enheter av varan j är: jTjdxl = _öxf

™.

+Z

k-1

f [PiixV-mCiWldxf^O o Därmed är vi framme vid den sökta omformuleringen av paretokriteriet från (1) till: -p

(18) / o

[Pl (x?) - mcx (x?)] dx\ > 0 SOU 1969: 36

Motsvarigheterna till (12), (13) etc. betecknas med (12), (13) etc. Tecknet' betecknar nu derivator med avseende på t. K

mcil*?)

(12) 0 = 2

Pkxk'

k-2 K

K

(13) 2 pk x\ -z'2 k-2

K

pkxk\ = z2 k-2

Fig.l. z

pk xf.' k-2

K x

2 Pk k ( > "ä7 ^Mk-2 15

=

Hittills har implicite förutsatts att produk- (16) z' M = -r- a M dt tionen av varan 1 icke är förenad med några fasta kostnader. Självfallet bör man ta hän- Med mc definierad analogt med mck, dvs syn till att sådana kan förekomma, inne- mc = Pk>nctk, fås M ör , ... , bärande att transformationsfunktionen T icke mc = — a -r-, och därmed: har, vad som hittills förutsatts vara fallet, z ot väldefinierade derivatorer överallt. Det enk— z' laste sättet att handskas med detta fall är att (16") M=mc z byta ut den faktiska transformationsfunktion1 •,'(t\ 1 en mot en som har överallt väldefinierade (17) M f -^dt=fmc(t)dt=c derivator och som godtyckligt nära approx"o z (O o imerar den faktiska . Då gäller allt det före- (17") M [log z (t)] l = M log z = c 0 gående, inklusive villkoret (18). För steg nr 2 gäller samma som i det föreI tydlighetens och fullständighetens intresse gående fram till och med (17). Nu är emellerskall dock i det närmast följande härledas en tid, eftersom z i början på steg 2 är z =£ 0 variam av (18) som icke förutsätter några 1 vänstra ledet i (17) lika med korrektioner av nyss nämnt slag. Vi måste då - M [log z (xf) - log z 0 ], låta transformationen med xf som parameter och därmed gäller, eftersom M log z0 =c starta i ett läge, där dessförinnan gjorts vissa uppoffringar av andra varor — svarande mot enligt (17"): =P den fasta kostnaden för xf — utan att grän(H') 2 (xf) ^ l o / |>! Of) - mCl (xf)] dx\ sen (xf = 0) därigenom kunnat passeras. o Vi delar upp den studerade variationen i två steg: Det första steget går från utgångsläget, Paretokriteriet får nu således följande form: där z definitionsmässigt är 1, till det läge där -p varan 1 kan börja produceras och där z är, (18) / X iPi (*D - mci W ) ] äxl-c>0 säg z0 > 1. För steg 1 gäller, såväl som för o steg 2, att z minimeras under hela rörelsen. För steg 1 gäller transformationsfunktionen T (xf,..., x%, t) = 0, där t är en parameter som varierar från t = 0, där steg 1 börjar, till t = 2. Lokalt paretooptimum. Faktisk kontra kom1, där steg 1 slutar. penserad efterfrågan Den fasta kostnaden för xf, räknad per period, betecknas med Om villkoret (18), eller (18), är uppfyllt är 1 därmed bara sagt att variationen i xf från 0 c=fmc (0 dt till xf satisfierar paretokriteriet, icke att o möjligheterna till paretosanktionerade variaVi skall här icke återge alla räkningarna för tioner skulle vara uttömda. Läget (xf = steg 1 - de följer i stort sett samma mönster xf) i figur 1 kan synas vara ett exempel på som det ovan givna, med xf ersatt med t kvarstående sådana möjligheter; först i läget utan endast de väsentliga resultaten: SOU 1969: 36

(xf = xf), där mc1 = plt når nämligen z ett (lokalt) minimum. 1

Pl,p^,mc1

Detta betyder dock bara att överskottet av produktion över den konsumtion, som erfordras för bibehållande av utgångslägets nyttonivå för envar individ, är, förutsatt att detta överskott är relativt sett lika stort för varje vara, maximalt i läget xf - xf. Därav följer icke att, om det i (xf = xf) uppkomna överskottet fördelas mellan individerna på ett visst sätt (så att på nytt xk = xf för varje k) varje variation från detta läge fram till läget (xf = xf) är paretosanktionerad, och då ej heller att läget (xf = xf; xk = xf för varje k) är ett paretooptimum. Beroende på (1) hur överskottet i läget (xf = xf; z = min.) fördelas mellan individerna och (2) inkomstelasticitetens storlek för olika varor och individer, kan nämligen det nya utgångsläget (xf = xf,- xk — xf för varje k) se helt annorlunda ut än läget (xf = xf; z = min.). I det speciella fallet att inkomstelasticiteterna överallt är lika stora - i vilket fall de alla måste vara = 1 - gäller dock dels att varje steg från xf j » xf; xk = xf för varje k) till (xf = =xf) uppfyller paretokriteriet, dels att läget (xf = xf; xk = xf för varje k) är ett paretooptimum. Detta kan ytterligare belysas i anslutning till ett, i sig motiverat, klarläggande av innebörden i funktionen /^(xf). Denna funktion är icke, definitionsmässigt, någon efterfrågekurva; däremot har den en entydig relation till kurvan för vad som brukar kallas den kompenserade efterfrågan ("compensated demand") 2 , pl(xf), som anger sambandet mellan pris och efterfrågan för vara 1 under förutsättning att envar individ kvarhålles på utgångslägets nyttonivå. Som illustreras av fig. 2 gäller Pf(zxf) = />1(xf) Det framgår omedelbart, att den ovan angivna formuleringen av paretokriteriet (18) icke är ekvivalent med: (19) J

[pl (x,) - mc, (xa)] dx1 > 0

Med de definitioner av pl och mclt som lämnats och som hittills genomgående gällt, är (19) en icke giltig formulering av paretokriteriet. Det bör emellertid genast tilläggas - icke minst med tanke på att paretokriteriet ofta formuleras i termer av den kompenserade

mc

I

1 P "1

^.XP " i

*i

Figur 2.

efterfrågan - att pf och mej, kan definieras så, att (19) blir korrekt formulering av paretokriteriet. Sålunda uppnås detta, vid minimering av z för givet xv om man ersätter (2)

xfc = zxf

(/C=1,2,...,Ä:)

med, exempelvis: (20) / * * - * ! < * - ! A - , JT-1) [ XK~

ZX

K

samtidigt som förutsättningen K

M= 2

pk xf (där M är en konstant) ersattes

k-1

med pK = en konstant 3 Som nu i någon mån antytts, finns i princip oändligt många olika sätt, innebärande olika definitioner a v ^ O f ) och mc^xf), på vilka man kan formulera paretokriteriet som villkor för tecknet på differensen mellan ytorna under p1 och mcv Valet dem emellan är en lämplighetsfråga. Om man, som här är fallet, i första hand vill belysa förhållandet mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhetskalkyl och därvid utgår från att den efterfrågan, som företaget räknar med, är den »faktiska»vilket i vår modell betyder den som uppkommer under förutsättningen xk = xf (k = 1,2,..., K) - bör denna efterfrågekurva »genomsnittligt sett» vara en_hygglig approximation till /»i(xf) i (18) och (18), såtillvida som den (i viss mening) genomsnittliga inkomstelasticiteten 1 Det system av ekvationer, som bestämmer detta läge, är detsamma som (2)-(9) med tillägg av den ekvation i (9) som följer av att även x" nu varieras fritt. Det framgår omedelbart att ett av villkoren för min. z under denna förutsättning är mc! = />,. 2 Jfr. exempelvis Hicks. A Revision of Demand Theory, Oxford 1956. 3 Här skall icke återges de räkningar som leder fram till (den således korrekta) varianten av (19), utan blott påpekas att skillnaden mellan Pi och pc (jfr. fig. 2) försvinner i och med att Xi = xf.

SOU 1969: 36

är lika med l. 1 Det kan också synas naturligt att utgå från Z/vrjf = Msom given, obereoende av variationer i xf, snarare än att ugå från (ett godtyckligt) pk som konstant. Om emellertid i ett visst konkret fall det kan betraktas som en god approximation att förutsätta alla eller nästan alla andra priser än px konstanta under den studerade variationen - i vilket fall det normalt icke gäller att 2 xf.=M aren konstant - kan det vara praktiskt att använda varianten (19) av paretokriteriet. I huvudtexten cill kapitel 10 har resonemanget på någon punkt knutits till ett sådant exempel där andra priser än px förutsattes konstanta, trots att varan 1 samtidigt förutsattes ha nära substitut. Även om detta möjligen kan försvaras med hänvisning till den ofta låga intensiteten i priskonkurrensen på läkemedelsmarknaderna, skall i den närmast följande huvudtexten kompletteras med en behandling av det fallet där priset på substitutsvaran förutsattes påverkat av priset på varan 1.

3. Substitutsvaror Icke minst med hänsyn till den ganska vanliga förekomsten av kritik av samhällsekonomiska lönsamhetskriterier, innehållande någon form av konsumentöverskott - och samtliga här utvecklade eller nämnda kriterier, (18), (18) och (19), är exempel på sådana, även om termen »konsumentöverskott» icke nämnts förut - för bristande allmängiltighet, 2 jnå här först framhållas att kriterierna (18), (18) och (19) är såtillvida allmängiltiga som de icke förutsätter att alla andra priser ä n / ^ är konstanta (eller ens approximativt konstanta), alternativt att mycket nära substitut eller komplement till varan 1 ej förekommer. Vad beträffar den praktiska tillämpbarheten av dessa kriterier vid förekomst av nära substitut eller komplement till varan 1, skall vi som förut i första hand intressera oss för frågan om jämförbarhet mellan den företagsekonomiska och den samhällsekonomiska lönsamhetskalkylen. Som strax skall belysas, möter här inga nya problem; det är fortfarande fråga om förhållandet mellan den »faktiska» efterfrågefunktionen - om vi nu fortfarande utgår ifrån att företaget i sin kalkyl räknar med denna och motsvarande funktion, /^(xf) eller .pj(xf), i våra formuleringar av paretokriteriet: 3 Antag att den nya varan 1 har ett nära substitut i SOU 1969:36

varan 2. Efterfrågan av varan 2 reagerar på variationer i priset på varan 1 så som illustreras i fig. 3b, och det företag, som introducerar och producerar varan 1, förutser, antar vi, återverkan härav på efterfrågan av varan 1 korrekt; se fig. 3a. Som förut antar vi, att priserna på andra varor än varan 1 genomgående sammanfaller med respektive gränskostnader. Antag vidare, som första fall, att de skattningar och faktiska utfall, som beskrives i fig. 3, är i övrigt grundade på förutsättningar som, åtminstone approximativt, stämmer med de grundläggande förutsättningarna för kalkyl (18)4, däribland: M=2;?xf = en konstant. Även om denna överensstämmelse skulle vara exakt, gäller dock naturligtvis här samma som i det förut behandlade allmänna fallet, nämligen att kurvan x1=x1[p1, p2(x1)] ej sammanfaller exakt med kurvan pjOf) i (18) annat än i speciella fall; ett sådant är att inkomstelasticiteterna överallt är 1. Den divergens mellan kurvorna, som kan vara betingad av andra värden på inkomstelasticiteterna, blir mindre ju mindre andel av totalkonsumtionen varorna 1 och 2 har. 1 För att den kompenserade efterfrågan, som uppträder i den korrekta versionen av (19), skall sammanfalla med den faktiska, fordras i stället att inkomstelasticiteten för varan 1 är lika med noll. 2 Jfr. exempelvis Little, A Critique of Welfare Economics. Oxford 1950. 3 Jämfört med de praktiska svårigheterna för företaget (och även för samhället) att skatta ifrågavarande funktioner, kan de här behandlade skillnaderna mellan dessa funktioner te sig en aning subtila. Å andra sidan måste vi utgå från någonting beträffande företagens förmåga att skatta efterfrågan av sina produkter. I brist på skäl att antaga motsatsen förutsätter vi att företagen i genomsnitt träffar rätt eller om man så vill, att de lika ofta och lika mycket överskattar som underskattar efterfrågan. Det behöver heller inte nödvändigtvis vara svårare att skatta efterfrågan, när det förekommer nära substitut eller komplement till den nya varan - även om priserna på dessa varor skulle påverkas av den nya varans tillkomst - än när så icke är fallet. Förekomsten av nära substitut kan sägas betyda att den nya varan icke är - åtminstone ekonomiskt sett - så ny. Efterfrågeförhållanden för de redan existerande varorna - substituten kan då ge en ledning vid skattning av efterfrågan för den nya podukten, som normalt saknas när den nya varan är mera unik. Att den nya varan är, i angiven mening, icke särdeles ny, förefaller ofta gälla om exempelvis nya läkemedel. 4 När här och i fortsättningen talas om (18), gäller det sagda även om (18).

P1,mc1,mr1

P 2 ,mc 2

D

(Pl=Pl)

D p p

[ r i( x i)]

Figur 3 a o. b.

Som klarlagts i det föregående, kan differensen mellan de båda kurvorna ha vilket tecken som helst. Den kan alltså antingen minska eller öka den skillnad på intäktssidan mellan företagets och samhällets lönsamhetskalkyl, som, vid given produktionsvolym, utgöres av konsumentöverskottet (den streckade ytan i fig. 3). Större betydelse än den kurvdivergens, som vi nu har resonerat om, har sannolikt den konkurrens från andra företag som det innoverande företaget har att räkna med. Normalt kan företaget aldrig räkna med fullständigt monopol, i varje fall inte för all framtid. Denna faktor verkar naturligtvis entydigt i riktning mot att göra det innoverade företagets lönsamhet mindre än den samhälleliga lönsamheten av att innovera en viss vara. Om alla andra priser än px och p2 kan förutsättas konstanta, kan (19) vara mer adekvat som samhällets kalkyl än (18) för en jämförelse med företagets kalkyl - varvid som vara K väljes någon annan vara än varorna 1 och 2, och det fortfarande förutsattes att företaget har en korrekt uppfattning om den faktiska efterfrågan, med hänsyn tagen till återverkningarna från varan 2. Förutsatt att inkomstelasticiteten för varan 1 är större än noll, kommer då alltid XjTpi, p2(xi)] att ligga ovanför den i (19) ingående

pJOf), när varan 1 är samhälleligt motiverad, i intervallet för samhälleligt lönsam produktion av denna vara (dvs. i det intervall där z(xf) är < 1). Denna divergens verkar alltså i »rätt» riktning. Här är då emellertid att observera att monopolpunktens tendens »att ligga för långt åt vänster» motverkar denna faktor. Och fortfarande gäller naturligtvis att av det innoverande företaget förväntad konkurrens från andra företag verkar åt samma håll. 4. Avvikelse mellan pris och gränskostnad på substitutsvaror Hittills har förutsatts att priset är lika med gränskostnaden överallt - dvs för varje vara, under hela den studerade variationen - utom för vara 1.1 optimumläget, där möjligheterna till paretosanktionerade variationer är uttömda, gäller denna likhet även för varan 1 } Vi skall nu undersöka vad som händer, när någon vara, säg varan 2, har monopolistiska inslag på sin marknad, så att \p2-mc2=d2;d2>0 (21) \mck = Pk (k = 3,..,K) 1

Varmed alltså icke är sagt att skärningspunkten mellan /^(xf) och mc^xf) är ett paretooptimum. Jfr. ovan. SOU 1969: 36

p wr

v 'i

Figur 4.

I ett ytterlighetsfall av substitutiv relation mellan varorna 1 och 2 drabbas vara 2 av hela det efterfrågebortfall, som tillkomst och pro(7) Pk - P-Il**" = 1 A • • ,N;k = 1,2,.. ,K) duktion av den nya varan 1 gör nödvändig. x O nk Antag vidare att p2 = p2 = p2, detta är det och exempel som lämnats i huvudtexten, kapitel 10. Vid tillämpning av kalkyl (19) har vi då (22) M- 2Jpfcxf = 0 att räkna med, om S betecknar konsumentA:-l bestämmer (21) förekommande variabler som överskottet: (25) p^ + S^ -p2/\x2 funktioner av xfK Vid derivering m.a.p. xf erhålles, efter Med d2 konstant kan då (24) skrivas: någon räkning, motsvarigheten till (16"):

Tillsammans med villkoren (2)-(5) samt

( T O -Z-M = p1-mc1 + (j>2- med xf' z På motsvarande sätt som (18), fås paretokriteriet: (23) / o

TPl(xf)

- mq(xf) + rf2(xf)

d

~\dx\ > 0

Om d2 är en konstant under hela transformationen, gäller: dx\

I d2(x{)-^dxl

=

d2l\xl,

X 0 där A * ? = *£(*?)-*!(*?)

Om vi i stället utgår från (19) - och då som vara K väljer någon annan än varorna 1 och 2 - fås på motsvarande sätt som (23) kriteriet (24) J \p{ (xx) - mcx(Xl) + d2(Xl) —»J dxx > 0 SOU 1969: 36

*i

(24') - A X2(P2 - ^2) > / mc^xjdxi o = den totala kostnaden för xv Detta villkor säger alltså att värdet av de genom minskningen i x 2 frigjorda produktionsresurserna skall vara minst så stort som 1 Det bör observeras att detta system icke, såsom (2) - (9), erhållits som villkor för minimering av z under restriktionerna (2) - (5). Variablen z är, likaväl som övriga variabler, bestämd vid givet xf (och givet M). Minimumvillkoren (6) - (9) motsvaras här av de exogent givna restriktionerna (21), (7) och (22). Problemställningen är alltså såtillvida icke av ordinär »second best»-karaktär, som den ej inrymmer någon annan optimering än (7) - nota bene sålänge endast villkoret för paretosanktion av variationen (xf = 0)^(xf = xf) är aktuellt. Ett (i nu antydd mening) ordinärt »second best>>problem uppkommer däremot, om man går vidare och söker den optimala variationen i xf (och därmed också relationen p^mc^ i optimumläget.

den totala kostnaden för x\. Vi ser nu genast att det kan förekomma innovationer, som ter sig företagsekonomiskt räntabla men som är samhälleligt sett icke värda att göra. Detta gäller även med bortseende från skillnaden mellan p\ och pv Antag att denna skillnad är noll. Antag vidare, som exempel, att z når sitt minimala värde i monopolpunkten, xx I detta fall gäller som villkor för att nyssnämda eventualitet skall inträffa:

s<

-AxA

Bilaga 1

Struktur- och prisdata

1. Om indelningen av läkemedel i marknader När varor (eller företag) hänföres till samma marknad, förutsattes att varorna (respektive företagen) i någon mening konkurrerar med varandra. Det åtminstone i teorin vanligaste kriteriet enligt vilket två varor, A och B, hänföres till samma marknad, är att efterfrågans korspriselasticitet mellan A och B är »förhållandevis hög» — i jämförelse då med värdet av motsvarande elasticitet mellan A eller B och C, där varan C hänföres till en annan marknad än A och B. Detta kriterium förefaller emellertid vara — förutom icke operationellt på grund av brist på data — även principiellt sett mindre lyckat vid tillämpning på läkemedel, väsentligen därför att läkemedels olika priselasticiteter ofta kan misstänkas ha mycket låga värden. Detta utesluter icke, att andra elasticiteter skulle kunna tänkas vara användbara som normerande för en marknadsindelning; även om efterfrågan av läkemedlet A föga påverkas av variationer i priset på läkemedlet B, kan efterfrågan av A vara betydligt mera känslig för andra åtgärder rörande B än prisvariationer, exempelvis information och reklam; i så fall skulle detta kunna vara en grund för att placera A och B på samma marknad. Emellertid har utredningen inte haft till sitt förfogande några data rörande värden på elasticiteter av vare sig det ena eller det SOU 1969: 36

andra slaget och har därför icke kunnat grunda sin marknadsindelning därpå. De omdömen om konkurrenssituationen, som den faktiskt gjorda marknadsindelningen implicerar, är av mera indirekt natur; deras art framgår närmare av följande allmänna beskrivning av grunderna för indelningen samt av de detaljkommentarer som fogats till redovisningen av varje marknad för sig. Den ganska självfallna utgångspunkten för en indelning av förekommande läkemedel i olika marknader måste i praktiken bli en indelning i olika användnings- eller indikationsområden. I vad mån indelningen i indikationsområden lämpligen kan få sammanfalla med marknadsindelningen, beror på vad som mer exakt skall menas med »indikation». Så som ordet vanligen användes, kan indelningen i indikationsområden ibland bli alltför grov som marknadsindelning, (1) därför att det finns andra egenskaper hos patienten än existensen av det som »indikationen» avser som är av relevans för terapivalet och (2) därför att existerande läkemedel faktiskt är differentierade m.h.t. dessa övriga egenskaper. Det ligger nära till hands att pröva huruvida (någon form av) utbytbarhet eller ekvivalens mellan olika läkemedel skulle kunna användas som normerande för marknadsindelningen. Här är det naturligtvis återigen en fråga om den mera precisa definitionen av dessa begrepp. Exempelvis termen ekvivalens har, med olika bibestämningar (jfr 205

nedan), använts i olika betydelser. Ett försök att normalisera språkbruket på denna punkt har gjorts i en amerikansk offentlig utredning. 1 I denna användes följande terminologi: "Chemical equivalents. -Those multiple-source drug products which contain essentially identical amounts of the identical active ingredients, in identical dosage forms, and which meet existing physicochemical standards in the official compendia. Biological equivalents. - Those chemical equivalents which, when administered in the same amounts, will provide essentially the same biological or physiological availability, as measured by blood levels, and so forth. Clinical equivalents. - Those chemical equivalents which, when administered in the same amounts, will provide essentially the same therapeutic effect as measured by the control of a symptom or a disease."1' Man observerar här bl. a. att begreppet klinisk ekvivalens ges en mycket snäv avgränsning: kemisk ekvivalens är sålunda ett nödvändigt men icke ett tillräckligt villkor för klinisk ekvivalens. Det som gör att preparat kan vara kemiskt ekvivalenta utan att vara biologiskt och/eller kliniskt ekvivalenta — enligt de sålunda givna definitionerna — är bl. a. skillnader i fysikaliska egenskaper, t. ex. kristallform och -storlek, vilka kan vara av betydelse för exempelvis preparatens resorberbarhet. Det förefaller klart att vilket som helst av ekvivalensbegreppen, definierade så som i den ovannämnda utredningen, som regel icke kan vara lämpliga som kriterier för en sådan gruppering av läkemedel som syftar till att sammanföra med varandra konkurrerande läkemedel. Sålunda är det vanligt att läkemedel, som icke är kemiskt och därmed heller icke (om vi fortfarande håller oss till den amerikanska utredningens definitioner) kliniskt ekvivalenta, ordineras av olika läkare vid samma indikation (eller subindikation), dvs. i samma sorts fall, och därför kan betraktas som konkurrerande med varandra. Det finns också andra, mera pragmatiska skäl för att icke göra marknadsindelningen beroende av ekvivalens - eller utbytbarhetsbegrepp. En svårighet med dessa begrepp är nämligen - när de skall användas för att av-

göra vilka läkemedel som konkurrerar med varandra - att de måste knytas till uppfattningen om ekvivalens eller utbytbarhet hos dem som bestämmer över läkemedelsvalet. För det första vet vi icke tillräckligt mycket därom - vad man med säkerhet vet är att uppfattningarna kan vara mycket varierande - för det andra är det, som redan antytts, fullt möjligt att, utan att man därigenom alls uttalar sig om någons uppfattning rörande utbytbarheten mellan ifrågavarande läkemedel, åstadkomma en användbar marknadsindelning genom direkt hänvisning till praxis. Sedan indikationsområdena finfördelats så långt som de av utredningen anlitade experterna ansett vara praktiskt rimligt — varvid hänsyn tagits till bl. a. graden och arten av differentiering hos förekommande läkemedel — har en viss grupp av läkemedel hänförts till samma marknad, om det förekommer att (ett vart av) dessa läkemedel faktiskt användes i (enligt den sålunda gjorda indelningen) samma sorts fall. Denna bedömning av praxis har gjorts av våra experter. Dessa har av lätt insedda skäl icke haft tillgång till säker kunskap om densamma; deras bedömning har karaktären av »informerad gissning». För den händelse detta uttryck skulle framkalla ett intryck av lättvindighet i bedömningen, bör omedelbart sägas att det som regel icke tett sig alltför problematiskt att — med de reservationer som skall anges i det följande — placera ifrågavarande läkemedel på rätt marknad. Det som vanligtvis har förbryllat, är snarare den fortsatta existensen av vissa läkemedel än frågan om dessa läkemedels rätta lokalisering. Det är här fråga om läkemedel, som för experten ter sig obsoleta men som icke desto mindre lever kvar ute på fältet (p.g.a. allmän tröghet och okunnighet). När det väl konstaterats att sådana läkemedel fortfarande är i bruk, vilket försäljningsstatistiken ger besked om, har det som regel varit lätt att sluta sig till i vad för sorts fall de användes, dvs. till vilken marknad de skall hänföras. Det förekommer att ett preparat har mer 1 Task Force on Prescription Drugs, Report and Recommendations, Washington 1968, s. 3 ff. SOU 1969: 36

än ett användningsområde. Enär det saknas kvantitativa uppgifter om fördelningen mellan användningsområdena — endast uppgifter om den totala försäljningen föreligger — har sådana preparat hänförts till den marknad som bedömts som den huvudsakliga för preparatet i fråga. Den felteckning av den totala marknadsbilden, som därigenom uppkommit, torde vara ringa. Det förekommer också att konkurrenssituationen ser ut på t. ex. följande sätt: B

C

D

E

A B

C

D

D EF

A

F

Detta betyder att samtliga preparat, A— F, konkurrerar med varandra i en viss sorts fall, medan de i andra fall konkurrerar sinsemellan i mindre grupper. Då även här saknas kvantitativa uppgifter om fördelningen på de olika marknaderna, har i tabellerna redovisats två ytterlighetsalternativ (mellan vilka verkligheten ligger): det ena med hela försäljningen lagd på den större marknaden och det andra med hela försäljningen lagd på de mindre marknaderna. Genomgående har skilts mellan receptfria och receptbelagda läkemedel. Av lätt insedda skäl tenderar den sistnämnda gruppen att innehålla relativt sett mera homogena marknader än den förstnämnda. I en del fall har även administrationssättet sådan betydelse att det motiverat indelning i särskilda marknader. En gräns går mellan beredningar med lokal verkan (t. ex. salvor) och sådana med systemverkan; en annan går mellan beredningar avsedda för insprutning (parenteralt bruk) och sådana som är avsedda för intagning (peroralt bruk). Även den tillförda mängden läkemedel kan påverka användningen. En bestämd gräns kan normalt dragas mellan preparat för barn och preparat för vuxna. För några läkemedelsgrupper är förhållandet mellan den tillförda mängden och den erhållna effekten särskilt framträdande (exempel: barbiturater där en mindre mängd ger lugnande verkan och en större mängd framkallar sömn). Det skulle ha inneburit en alltför krävanSOU 1969: 36

de uppgift att försöka marknadsindela samtliga i Sverige förekommande läkemedel. Därför har det varit nödvändigt att göra ett urval. Därvid har eftersträvats att så långt möjligt uppfylla följande kriterier: 1) de försäljningsmässigt viktigaste läkemedelsgrupperna skall vara representerade. 2) svenska företags läkemedel med stor utlandsförsäljning skall vara representerade. 2. Allmän beskrivning sökningar

av företagna

under-

I tabellerna 1—4 redovisas det material, som ligger till grund för kap. 4 och 5. I tabell 1 redovisade uppgifter har av utredningen insamlats direkt från de berörda företagen med undantag för uppgifter om lanseringsdatum, vilka erhållits från Apotekens informationsavdelning. 1 Tabell 2 är av översiktlig karaktär och grundas på materialet i tabell 1. Prisuppgifterna i tabellerna 3 och 4 har hämtats från en offentlig källa, nämligen Apotekens specialitetsregister. I tabell 3 har sammanställts uppgifter om lanseringsdatum, priser och marknadsandelar för preparat som gruppvis innehåller identiskt samma verksamma substanser. Avsikten med denna undersökning har varit att studera lanseringstidpunktens resp. prissättningens betydelse för marknadsandelsutvecklingen. De i tabell 4 redovisade preparaten har grupperats i marknadsformerna monopol, oligopol, mycket hög oligopolgrad samt hög oligopolgrad på basis av ovannämnda strukturdata i syfte att kartlägga samband mellan marknadsstruktur och prisutveckling. 2 3. Teknisk kommentar till tabell 1 För de av utredningen studerade 88 marknaderna på läkemedelsområdet redovisas i tabell 1 strukturdata på preparatbasis. Strukturdata redovisas med marknaderna fördelade på följande farmakologiska grupper: 1 Uppgifter om lanseringsdatum för ACO:s preparat har erhållits direkt från detta företag. * För definitioner av marknadsformerna se kap. 4.

01. Medel vid sjukdomar i andningsapparaten. 02. Hjärt- och kärlmedel samt diuretika. 03. Medel vid parenteral nutrition samt blodersättningsmedel. 04. Receptbelagda aptitnedsättande medel. 05. Medel vid rubbningar i magtarmkanalen. 06. Medel vid anemier. 07. Antibiotika. 08. Vitaminer. 09. Hormoner. 10. Medel vid depression. 11. Lugnande medel. 12. Neuroleptika. 13. Aksjukemedel. 14. Muskelavslappande medel. 15. Spasmolytika. 16. Smärtstillande medel. 17. Lokalbedövnings- och narkosmedel. 18. Halspastiller. 19. Medel vid ögonsjukdomar. 20. Dermatologiska medel. 21. Röntgenkontrastmedel. 22. Medel vid seborré. Följande uppgifter om resp. preparat redovisas: Säljare Lanseringsdatum Försäljningsvärde i tusentals kr. för åren 1958 och 1964 (räknat i AIP) Resultat av säljarens eget forskningsarbete Resultat av säljarens eget utvecklingsarbete Patentskydd Licensavtal Företagna svenska kliniska prövningar. Resp. säljare svarar själv för uppgiften om ett salufört preparat i något väsentligt avseende är resultat av forskningsarbete eller utvecklingsarbete vid företagets egna laboratorier. Självfallet är gränsen mellan forsknings- och utvecklingsarbete diffus. I de fall ett forskningsresultat har kunnat patentskyddas anges året för patentansökan. I vissa fall har dock istället uppgivits året för patents beviljande. I de fall ett svenskt företag som licenstagare till ett utländskt företag säljer ett patentskyddat preparat anges

året för licensavtalets ingående. Ovannämnda data rörande forskningsresultat m. m. har ej inhämtats för flertalet preparat med en försäljning understigande 15 000 kr. åren 1958 och 1964. I tabellerna används följande beteckningar: P.: Patentskydd P.a.: Patentansökan Ett kryss under tabellhuvudet med F.P.L. anger att ett preparat är ett icke patentskyddat resultat av säljarens forskningsarbete. Ett kryss under tabellhuvudena med U. och Kl. anger på motsvarande sätt att ett preparat är ett resultat av säljarens utvecklingsarbete resp. att svenska kliniska prövningar företagits. Två kryss under sistnämnda tabellhuvud anger att de ursprungliga och grundläggande kliniska prövningarna utförts vid svenska kliniker. 4. Om

expertkommentarerna

I anslutning till redovisningen av marknader i tabell 1 ges i flera fall expertkommentarer. Dessa ger först en allmän beskrivning av läkemedel på respektive marknad beträffande deras egenskaper, användning m. m. Ansvarig för dessa kommentarer är apotekare Rune Westerling, som också svarat för de första, försöksvisa marknadsavgränsningarna. Därefter redovisas resultaten från överläggningar med en expertgrupp bestående av professor Arvid Carlsson, docent Lars Irnell samt docent Anders Rosén. Det primära syftet med överläggningarna var att få till stånd en lämplig indelning av läkemedelsmarknaderna. Vid experternas diskussion om läkemedels särskilda karakteristika på olika läkemedelsområden framkom synpunkter på medlens kliniska värde, vilka utredningen ansett vara av värde att även redovisa. Dessa synpunkter är dock endast att uppfatta som biprodukter vid arbetet med det ovan angivna huvudsyftet. Från experterna har i flera fall yppats tvivel om medels kliniska värde. I de fall detta har skett, har det markerats genom standardfrasen »meningarna är delade om medlens kliniska värde». Denna utsaga beSOU 1969: 36

tyder inte nödvändigtvis att meningarna inom expertgruppen är delade — experterna har i flertalet fall varit överens — utan att sakläget inte alltid är helt klart. Det faktum att det är regel snarare än undantag att läkemedel är kliniskt värdefulla kommer till uttryck genom att ingen särskild kommentar lämnas i de fall där experterna är överens om att ifrågavarande preparat är kliniskt värdefulla. Förekomsten på marknaden av läkemedel med ringa eller ingen effekt torde främst gälla äldre läkemedel. Kraven på dokumentation i samband med registrering har stigit successivt under den senaste 20-årsperioden. Experterna vill dock understryka, att även med dagens relativt höga krav kan preparat med knapphändig och — som det se-

nare kan visa sig — otillräcklig dokumentation lanseras på marknaden. En systematisk genomgång av läkemedlens kliniska värde borde ingå i ett mera intensivt studium av marknaderna efter de riktlinjer, som skisserats i kapitel 4:s inledande avsnitt. En sådan djuplodande undersökning har utredningen inte haft möjligheter att göra. Emellertid kan de givna kommentarerna beträffande medels kliniska värde ha ett värde i sig. Kommentarerna i detta avseende markerar behovet av en särskild utredning som på ett mera djupgående sätt kartlägger och utökar vetandet om läkemedels värde. Experterna har i synnerhet understrukit behovet på flertalet områden av en dokumentation om läkemedels effekter genom komparativa studier.

5. Tabell 1. Strukturdata på preparatbasis. 01. Medel vid sjukdomar i andningsapparaten. 0101. Receptbelagda hosthämmande medel + expectorantia Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Ferrosan Ferrosan Kabi

Quilla Extuson Exolyt Recipect Astrosan Pertin Rinega c. Benylan Etyfin Kreosot-Kodein Kvillaja-Kodein Ipecacauanhaetyfin Tussokon Kreosan Desentol Romilar Ipesandrin Beatin

—37 —61 —56 —62 f. —34 —38 —63 —50 —44 -^tl —42 —44 —57 f. —34 —51 —57 —47 f. —34

Reap Astra Astra Tika P.D. & Co ACO ACO ACO ACO Pharmacia Pharmacia Leo Roche Sandoz Famel

525 107 930 18

— 578

— 40 76

— 81 82 4 3 4 32 14 76 41 1 1 755

SOU 1969: 36 14—914423

F., P., L.

U

Kl

— X

X X X

X X X X X

(L.-35)

X

—

— 39 17 461 77 3 2 2 139

P.a. —47

—

— —

L.—59

X

X

L.—54 P.a. —50

X

X

— 57 72 30 3 2 482

0102. Receptfria flytande hostmedel Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

ACO ACO ACO Pharmacia Pharmacia Pharmacia Ti ka Vick Ciba Ferrosan Sandström Rila Mekos Aktiva

Beasan Setypect Kvillaja Kreosan simplex Expigen Acussan Rinega Vick Cetamium Resyl Quilla simplex Tussipect Tussin Explorin Lisugan

—41 —48 —50 f. —34 —51 —64 —56 —55 ^ 1 —40 f. —40 —62 —61 —62

58 131 159 171 784

40 68 99 158 1 636

355 1 63 203 125

89 349 252

F., P., L.

U

Kl

X X X X

2 050

213 70 108

56 2 3 141

(L. —34) x

0103. Inhalationsmedel vid astma Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

55 32 52 1 5

F., P., L. U

Kl

P. —58 P. —58 P. —61

x x x

vattenlösn. eller torramp. Leo ACO Abbott Cilag Boehringer/Ingelheim Hässle

Astmahalin Hektalin Isopropydrin Ispranil Alupent Pafadrin

—36 —46 —53 —56 —64 —34

115 62 118 13

aerosoltyp Riker Riker Boehringer/Ingelheim

Adrenalin Medihaler Isoprenalin Medihaler Alupent

—58 —58 —63

74 198

206 3 143 111

3 605

0103 Inhalationsmedel vid astma Inhalationsmedel vid astma kommer till användning vid en redan inledd eller omedelbart hotande attack. Forskningen har bl. a. inriktats på att åstadkomma dels medel med långvarigare verkan än den som erhålles av det ursprungliga adrenalinet, dels en så bekväm doseringsapparatur som möjligt. För

— — —

användningen spelar det en stor roll att kunna erhålla en tillförlitlig dosering. Preparaten är kostnadsfria för patienten. Det förekommer att man i användningen gör en åtskillnad mellan inhalationsmedel av aerosoltyp och övriga medel. Lanseringen av aerosolapplikationsformerna uppfattas allmänt som en betydande förbättring.

SOU 1969: 36

0104. Purinderivat i tablettform Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Astra Astra Hässle Hässle Pharmacia Pharmacia Ferrosan ACO ACO ACO Leo Byk-Gulden Röna Leo

Oxyphyllin Astrophyllin Theon Diucardin Thefylan Thefylan forte Choledyl Teofyllamin Glyfyllin Teofyllin Aminophyllin Euphyllin Etophylate Diprophyllin

—48 —53 —60 f. —34 —53 —54 —55 —41 —54 —57 —36 f. —34 f. —50 —53

1964 F., P., L.

U

Kl

86 95

71 39 1 227

— — — —

X

— —

—

24 130 26 254 74 74 2 2 1 3 7

56 28 130 46 36

—

Gruppen omfattar medel med svagare kramplösande verkan vid astma än de föregående men med mindre obehagliga biverkningar. Den används även vid andra sjukdomar än astma genom att medlen även ökar urinutsöndringen. Den senare effekten förefaller att vara mindre uttalad för vissa av preparaten jämfört med andra, vilket i regel ej omnämnes i läroböckerna. Teofyllin var det tidigaste medlet (finns i te och kakao). Utvecklingsarbetet har bl. a.

X X

X X

X X X X X X

L. —54

— —

—

1 7 4

1 645

0104 Purinderivat i tablettform

—

X X

varit inriktat på att åstadkomma preparat med pålitligare resorption och mindre retverkan på magslemhinnan. Hässle har kunnat framlägga en relativt fyllig dokumentation rörande Theons resorption och vissa kliniska egenskaper i övrigt. För flertalet av de andra produkterna har läkarkåren inte erhållit samma dokumentation som för Theon. Glyfyllin misstankes av experterna vara ett medel med ringa eller ingen effekt. I läroböckerna redovisas ej denna uppfattning i denna fråga.

0105. Sympatomimetika + hosthämmande medel vid astmatiska tillfällen Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Leo Mekos Pharmacia ACO ACO Merck

Lepheton Explorin c. Sinidrin Efedrin k. Noskapin k. Ephetonin

f. —34 —61 —38 —44 —63 f.—34

259 130 88 157 19

125 82

U

Kl

L. —60

X X

X X

X

X

X

5 382

SOU 1969: 36

F., P., L.

02. Hjärt- och kärlmedel samt diuretika 0201. Digitalispreparat Försäljn Säljare

Preparat

ACO Leo Hässle Dumex Sandoz Sandoz Sandoz Astra Draco ACO ACO Vitrum Vitrum Nativelle Richter Briersdorf. Merck B. W & Co

Digitalis Digitalis Lanagalen Digitalis lanata Cedilanid Acylanid Digilanid Digitrin Lanacrist Digitoxin Digoxin Digoxin Lanatosid c. Digitaline Digitoxin Pandigal Digitoxin Lanoxin

Lans. datum —41 —34 —34 —40 —54 f. —34 —47 —56 —54 —59 —60 —61 —40 —61 —40 f. —34 —40

180 125 45 1 1 763 66 8 852 129 30

73 51 18 6 3 328 184 4 824 521 217 28 26 34 16 1 5

— 17

— 12 1 39

3 268

0201 Digitalispreparat Dessa hjärtglykosider har i stort sett en likartad kvalitativ verkan vid behandling av många hjärtsjukdomar. Skillnader i verkningstid finns mellan å ena sidan folium digitalis (drogpulvret) och å den andra sidan de renframställda hjärtglykosiderna. Objekten för behandling är i stort sett

F., P., L.

U

Kl

X X

X

X X

X

X

P.—54

.^

114 5 450

desamma oavsett vilket av medlen som väljes. Denna marknad är ett gott exempel på vad som inledningsvis sagts om att vissa preparat för experten ter sig obsoleta men som icke desto mindre lever kvar ute på fältet (detta gäller de fyra först omnämnda folium digitalispreparaten).

0202. Medel som minskar hjärtats retbarhet Försäljn. Säljare

Preparat

Astra Astra Hässle

Kinytal Kinytal fort. Kinidin Duretter Kinidin Chinidini sulfas

ACO Leo

212 Lans. datum

—47 —47

208 31

—63 —48 f. —34

F., P., L.

U

Kl

275 43

—

X X

—

—

774 345 53

P.—55

— —

—

X

181 32

1 490

— —

SOU 1969: 36

0203. Långverkande medel mot angina pectoris (alkylnitrater) Försäljn Säljare

Preparat

Astra Lövens Bofors Kabi Kabi Kabi Schering AG Vitrum Pharmacia ACO ACO Ethicals Apoth. Lab. Pharmacia

Nitropent Nitroduran Etrynit Sorbangil Harrical Harrical mite Praenitrona Nitroglyn Nilatil Erytrotetranitrat Pentanitrol Nitrong Nitral Niglon

Lans. datum

—42 125 —61 — —59 — —63 — —46 15 —46 4 —53 61 —64 — —58 2 —48 25 —60 — —64 — —64 — —49 3 235

149 360 161 80

— —

58 132 78 33 1 3 4

F., P., L.

U

Kl

X

—

X X

X

X X

X X X X

L. L. P. —56

X

X X

U

Kl

L. —61

—

~~-

0203 Långverkande alkylnitrater — medel mot angina pectoris Meningarna är delade om medlens kliniska värde. 0204. Kärlvidgande medel Försäljn Säljare

Preparat

Roche

Ronicol Hexanicit Complamin Cosaldin Nikotinsyra Nipellan Hesotin Vasculat Duradilan Dilatropon

Tika Albert ACO Pharmacia Lannacher Boeringer/Ingelheim Ferrosan Draco

Lans. datum —50 —57 —60 —60 f. —41 —39 —61 —59 —58

1958 317 847

— — 12 17

— 51

— 1 244

0204 Kärlvidgande medel Gruppen används i syfte att förbättra genomblödningen vid vissa lokala cirkulationsrubbningar. Vissa medel sänker fetthalten i blodet. Preparaten, inte minst kombinationen nikotinsyra- och purinderivat har fått en förmodligen omotiverat stor användning vid behandlingen av genomblödningsrubbningar (inkl. de i hjärnan) i samband med åldranSOU 1969: 36

1964 F., P., L.

191 P.a. —47 — X 3 026 X X 6 044 L. —61 X 1 129 P. —59 21 13 37 195 X — 112 L. — 58 14 10 782

X X X X X

X

det. Vissa skillnader mellan preparatens användning förtjänar att påpekas. Alla medel marknadsförs som medel vid genomblödningsbesvär i de nedre extremiteterna, medan bl. a. Complamin och Cosaldin marknadsförs även vid cirkulationsrubbningar i hjärnan. Meningarna är delade om medlens kliniska värde. Sannolikt föreligger en överkonsumtion av dessa medel. 213

020 5. Kombinationspreparat vid angina pectoris [alkylnitrater + sedativa + (purinderivat)] Försäljn Säljare

Preparat

Hässle Hässle Draco Draco Astra Byk-Gulden Kabi Kabi Kabi Pharmacia Pharmacia Conradson Conradson Leo Nord. Farmaci

Neo-aktal Cardoaktal Meprotrol Meprotrol forte Rauwapent Myocardon Nunzangil Sorbangil c. Harrical c. Niglon c. Nilatil c. Erythropent c. Cardophyllin Erytrolan Theosedal c.

Lans. datum —55 —42 —58 —61 —56 —51 —60 —63 —41 —49 —60 —57 —56 —37 —55

512 337 2

677 175 250 62 25 613 185 71 51

87 535 87 9

F., P., L.

u

Kl

X X

XX XX

X X

P.—60

X

XX XX XX

X

11 1 15 31 10 1 626

21 16 3 2 160

byggande effekten mot angina pectoris genom kombination av alkylnitrater med lugnande medel och eventuellt purinderivat. Meningarna är delade om medlens kliniska värde.

0205 Kombinationspreparat vid angina pectoris [alkylnitrater+sedativa (+purinderati vat)] Det är vanligt att söka förbättra den före-

0206. Hypertonimedel 0206:1. Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp Försäljn Säljare

Preparat

MSD MSD MSD Ciba Ciba Ciba Ciba Ferrosan Ferrosan Ferrosan Schering Corp. Geigy Pfizer Ferring Abbott

Chlotride Dichlotride K Dichlotride Esidrex K Esidrex Navidrex Navidrex K Vergonil Salures Salures K Flutra Hygroton Renese Ehydrid Endurona

Lans. datum

1964 F., P., L. U

Kl

—57 3 114 —59 —59 —59 —59 —60 —60 —59 —60 —61

974 3 284 262 1 685 369 69 284 141 124 1 933

P. —59 y P. —58 x P.—58 P. —59/60 v P. —59/60 Y L. —58 L. —58 L. —58

X X X X

—60 —60 —62 —59 —62

279 5 450 1282

P. —64 P.

^_

X X X X X

68 3 182

214 X X

31 16 167 SOU 1969:36

0206:2. Rauwolfiaalkaloider Försäljn. Säljare

Preparat

Ciba Astra Hässle Astra Hässle Pharmacia Pharmacia Pharmacia ACO

Serpasil Rautotal Rauwiloid Rautrin Rescaloid Serpedin Rescisan Serpedin Reserpin

Lans. datum

1964 F., P., L. U

Kl

—54 1092 —54 485 —55 217 —57 57 —56 44 —55 218 —57 16 —55 4 —55 54 2 187

176 155 44

P.—53

X X

X

X

XX

X

XX

L. —52

15 34 22 20 466

0206: 3 Ismelin och Esbatal Försäljn Säljare

Preparat

Ciba B. W. & Co

Ismelin Esbatal

Lans. datum

1964 F., P., L.

u

Kl

718 13 731

P.—59

X

X

1964 F., P., L.

u

Kl

3 846 3 846

P.—63

—

X

—

1964 F., P., L. U

Kl

—53 360 —53 32 392

1052 58 1 110

P.—46 P.—48

X X

—60 — —64

0206:4. Aldomet Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

MSD

Aldomet

—62

0 206:5. Hypertonimedel av hydralazintyp Försäljr i . Säljare

Preparat

Ciba Ciba

Apresolin Nepresolin

Lans. datum

Summering av de fem undergrupperna

Försäljning

0206:1—5

1958 5 761

0206: 1—5 Hypertonimedel Ett förhållandevis stort antal läkemedelsgrupper kan komma ifråga vid försök att normalisera ett förhöjt blodtryck. Följande SOU 1969:36

X X

1964 22 320

grupper har medtagits: Diuretika av tiazidtyp är en utvecklingslinje ur de antibakteriella sulfonamidema. På kort tid har denna grupp fått en stor användning vid förhöjt blodtryck (ensamt el215

ler som basmedel), vid hjärtinsufficiens med ödem (tillsammans med hjärtglykosider) samt vid ödem (vätskeanhopning) av annan orsak (njurskada, leverskada, graviditet etc). Även om vissa skillnader föreligger mellan preparaten (främst i verkningstid) är de i avseende på urindrivande effekt i stort sett likvärda. Ett konkurrerande utvecklingsarbete har utförts vid amerikanska (bl. a. MSD, Abbott, Pfizer, Schering Corp), schweiziska (Geigy, Sandoz) och tyska (Hoechst) laboratorier. Rauwolfiaalkaloider började användas inom psykiatrin ungefär samtidigt med införandet av fentiazinderivaten. På relativt kort tid visade det sig att fentiazinderivaten är effektivare och lättare att styra varför användningen inom psykiatrin av rauwolfiaalkaloider numera i stort sett upphört. Medlen har också fått användning vid förhöjt blodtryck. Under senare år har dock dessa preparat fått stå tillbaka för nya och mer ändamålsenliga läkemedel. Ismelin, Esbatal och Aldomet är exempel på förhållandevis nya läkemedel och är resultatet av strävanden att nå fram till preparat med mindre biverkningar än de

ganglieblockerande medlen. De används ofta i kombination med diuretika. I den kliniska användningen skiljer man mellan å ena sidan Ismelin och Esbatal samt å den andra sidan Aldomet. Hydralaziner har en svagare effekt än de ovannämnda medlen. En särskild indikation för hydralaziner är vissa fall av hypertension hos patienter med nedsatt njurfunktion. Diuretika är de svagast verkande medlen och används vid lätta fall av hypertoni. Apresolin och Nepresolin samt Aldomet bildar mellangrupper. Medlen Ismelin och Esbatal kan i viss mån uppfattas som de starkast verksamma medlen som i höga doser kan ge starka biverkningar. En expert vill särskilt framhålla att om vid hypertonibehandling av åldringar även andra medel än tiazider behöver användas, föredrages i allmänhet Aldomet eller hydralaziner framför Ismelin och Esbatal då de senares uttalade ortostatiska effekt hos dessa personer i alldeles särskilt hög grad kan innebära vissa risker. Även om en viss konkurrens av overlappingkaraktär mellan medlen inom olika grupper förekommer, finns det även skäl som talar för en uppdelning i undergrupper.

03. Medel vid parenteral nutrition samt blodersättningsmedel 0301. Kolhydrater Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

ACO Pharmacia

Invert os Inverdex

—54 —53

1964 F., P., L.

U

Kl

87 89 176

459 240 699

X X

X X

X X X X

1964 R, P., L.

U

Kl

—52 449

786 P.a. —56

x

xx

0302. Proteiner och proteinhydrolysat Försäljn. Säljare

Vitrum

Preparat Aminosol-glykos Aminosol-glykos -etanol Aminosol-fruktos -etanol Aminosol

.Lans. datum ~A6

—59 —60 449

786 SOU 1969: 36

0302 Proteiner och proteinhydrolysat Proteiner och proteinhydrolysat används när man icke i annan form kan tillgodose äggvitebehovet. Strängt taget borde tre skilda marknader grupperas, nämligen följande: 1) Aminosol-glykos 2) Aminosol-glykos-etanol jämte Aminosolfruktos-etanol

3) Aminosol Dessa tre marknader har statistiskt behandlats som en enda. Med en uppdelning på tre marknader skulle gruppen falla bort ur materialet p.g.a. för liten försäljning (gräns Vi milj. kr. i försäljning något av åren 1958 och 1964). Valet av gruppering har i detta fall ingen större betydelse på resultaten vid koncentrationsmätningarna, eftersom Vitrum har monopol på medlen.

0303. Albuminer Försäljn. Säljare

Preparat

Kabi Poviet

Albumin Albumin

Lans. datum

—53 705 —58 1 706

2 900 81 2 981

F., P., L. U X X

Kl X X

—

0304. Macrodex Försäljn Säljare

Preparat

Pharmacia Pharmacia

Macrodex Macrodex m. glykos

Lans. datum

1964 F., P., L. U

Kl

—54 627 —54 23 650

510 35 545

P.—43 P.—43

X X X X

1964 F., P., L. U

Kl

—61 —

561 P.—43

X

X X

—61

258 819

P.—43

X

X X

1964 F., P., L. U

Kl

—55 1 517 306 —57 —50 48 —58 119 —51 1 —58 42 —59 2 033

80 P.a. —54

X X

0305. Rheomacrodex Försäljn Säljare

Preparat

Pharmacia Pharmacia

Rheomacrodex Rheeomacrodex m. glykos

Lans. datum

— 04. Receptbelagda aptitnedsättände medel 0401. Receptbelagda aptitnedsättande medel, narkotika Försäljn. Säljare

Preparat

Boehringer/Ingelheim Hässle Astra Kronans Lab. ACO Ferrosan Nicholas

Preludin1 Isobesin Afatin Cafilon1 Dexamfetamin Nystenal 1 Dextenal

1 Lans. datum

X

3 10

L.

X

10 8 111

Ej klassat som narkotika 1958.

SOU 1969: 36

0401 Receptbelagda aptitnedsättande medel, narkotika Aptitnedsättande medel har haft stor användning vid behandling av övervikt. Preparaten mildrar hungerkänslor men har sam-

tidigt mer eller mindre framträdande stimulerande verkan på det centrala nervsystemet. Efter hand har allt fler medel i gruppen klassificerats som narkotika och även bedömts ha ett mycket begränsat värde vid övervikt. De har nu alla utgått ur marknaden.

0402. Receptbelagda aptimedsättande medel, ej narkotika Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Tika Kabi Temmler-Werke Pharmacia Lundbeck

Tikobes Tylinal Danylen Dobesin Lucofen

—61 —60 —60 —60 —62

0402 Receptbelagda aptitnedsättande medel, ej narkotika Det medicinska värdet av medlen har på senare tid ifrågasatts, då den viktnedsättande effekten är begränsad till endast ett fåtal veckor. Då medlen dessutom visade sig kun-

— —

1964 F., P., L.

U

Kl

1 877 1015 194 300 84 3 470

L. —65

X X

X X X X X X

P.a. —60 X

X

na missbrukas har deras berättigande ifrågasatts på senare tid. Preparaten har 1968 underkastats en särskild kontroll som bl. a. innebär att de ej får förskrivas per telefon. Flera av preparaten har i januari 1969 avregistrerats.

05. Medel vid rubbningar i magtarmkanalen 0501. Syraneutraliserande medel (Antacida) 0501:1. Antacida och kombinationspreparat Försäljn. Säljare

Preparat

Intern Chem. Intern Chem. ACO ACO ACO Ferrosan Leo Astra Nord. farm. Merck Rabro Roter P.D. & Co N. O. L. Astra Draco Hässle Hässle Ferrosan Pharmacia Pharmacia

Biserirte Magnesia Biserirte Mint Bikarbonat Magnesia k. Magnesiumsilikat Contacid Adsorbent Calsil Zeolit Magnesiumperhydrol Rabro Rator Takazyma Rennie Alkadon Almacid Alucol Novalucol Neo-Contacid Minicid Trividal

218 Lans. datum

1964 F., P., L.

—53

77 10 40 159 2 25 16 12 13 6 106 7 6 477 58 320

X

—41 —48 —54 —38 f. —34 —48 —29

^18 —57 —62 f. —34 —57 —60 —60 —56

—

16 74 6 55 36 25 18 5 2 3 1 360 71 37 121

— 45

0 5 81 8

U

Kl

x

—

X X X — X X

—

x x x

X

P. —59

x

xx

SOU 1969: 36

0501:1 (Forts.) Försäljn Säljare

Preparat

Rila Apoth. Lab. Winthrop Bencard Beecham ACO Recip Byk-Gulden Drog central Meditin Horlicks Kem. centrallab. Heumann

Balans Link Talakt Prodexin Prodexin Alminox Prepor Riopan Alsilon Genol Nulactin Asodin Nerogastol

Lans. datum

—62 —63 —59

— —

66 34 34

—54 —50 —62 —62 —59 —43 —53 —42 —53

— X

—

25 5 7 3 3 1 3

— — — — —

1 10 1 18 1 059

F., P., L.

U

Kl

X

X X

— — — — X

X

U

Kl

—

12 1 621

0501:2. Antacida + spasmolytika + sedativa (lugnande) Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Astra Hässle Hässle ACO ACO ACO Pharmacia Leo Leo Nord. Farm.

Calsil c. bell AIucol c. Novalucol c. N. Antacid Bellasil Kalciumsilikat - bell Ulcusil c. Adsorbent c. bell Antacidae Zeolit m. bell atropin

f. —34 f. —34 —63 —41 —56 —56 —38 -41 f. —34 —48

1958 26 79

—

139 4 4 2 12 4 13 283

—

555 55 3 1

F. P., L.

— —

X — — —

—

4 2 5 625

0501:3. 1 Antacida + spasmolytika (kramplösande) Försäljn Säljare

Preparat

Draco Astra ACO Ferrosan Ferrosan Pharmacia

Neutracid c. Calsil c. Alminox k. Contacid c. Neo-Contacid c. Minicid c.

Lans. datum

—34 175 —50 34 —59 — —54 82 —60 — —60 291

—

7 33 15 48 280

F. , P-, L. U

— —

Kl

— —

—

X X

X X

P. —59

X

X X

1 På grund av att försäljningen understiger 0,5 milj. räknas gruppen endast in i summan för 0501:1-3.

Summering av de tre undergrupperna 0501:1-3 SOU 1969: 36

Försäljning 1958 | 1964 1 633 2 526

0501: 1—3 Syraneutraliserande medel (Antacida) Antacida utgör en grupp läkemedel, vars användning går relativt långt tillbaka i tiden och som tidvis haft och fortfarande har en mycket stor användning (i terapin mot magsårssmärtor, vid självmedicinering bl. a. mot sura uppstötningar och halsbränna).

Vid genomgången har endast beredningar i tablett-form medtagits. Uteslutningen av flytande beredningar torde inte påverka koncentrationsgraden inom gruppen, då flertalet tillverkare erbjuder båda alternativen. Meningarna är delade om vissa medels kliniska värde. Detta gäller särskilt kombinationspreparat med kramplösande och lugnande komponenter.

0502. Laxermedel 0502:1. Laxermedel Försäljn Lans. datum

Säljare

Preparat

P. D . & Co P. D . & Co Ferrosan Ferrosan Ferrosan Substantia ACO ACO ACO Drogcentralen Leo Sandoz Hässle Hässle Astra Tika Allcocks Boehringer/Ingelheim ACO ACO Ciba Sixtars Recip Kraft Kraft Newberry & Philips Heumann Vitrum

Cas-Evac —37 Ciracen Idorol —38 Idorol fortior Cantralax Loraga —34 Paraffinemulsion Paraffin-acetfenolisation Paraffin-fenolftalein Laxaga Leopiller f. —34 Pursennid —50 Emulax —58 Emulax c. —64 Karlsbaderpiller f. —34 f. —34 » Brandreth's piller f. —34 Dulcolax —57 Karlsbaderpiller —47 Sagrada k. —41 Laxaform —64 Purex f. —34 Biolax ^14 Boxberger —58 Kissinger —56 Summers piller —46 Balsamiska piller f. —34 Karlsbaderpiller f. —34

203 9 22 19 11 38 8 3 18 3 232 200 0

264 4 21 13 11 27 13 2 12 3 255 757 886 3

— 33 10 170 74 120 4

— 1 2

— 14 3 15 2 1214

— — 141 702 222 4 28 1 1 5 10 2 13

F., P., L.

U

—

Kl

X X

—

—

— —

P.—43

—

—

— X X X

—

— —

X

—

,—

— —

X

(P.)

—

x

U

Kl

X X

X X X X X

3 400

0502:2. Klysmata Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Vitrum Ferring Pharmacia

Clysmol Klyx Microlax

—60 —60 —61

1964 F., P., L.

— — —

585 268 507

P.—59 P.—59

X

1 360

220 SOU 1969:36

Summering av de två undergrupperna

Försäljning 1958 1964 1214 4 760

0502:1-2

0503. Receptfria tarmantiseptika Försäljn. Säljare

Preparat

Ciba Ciba Geigy Geigy Ferrosan ACO Sandoz Draco UCB Thermosan-Cortex

Entero-Vi oform Carbantren Sterosan Sterosan mikro Enterosept Entrokinol Intestopan Colepur Fenilor Enteritex

0503 Receptfria tarmantiseptika Tarmantiseptika har fått ökad användning genom det ökade antalet utlandsresor. Preparaten innehåller medel med antibakteriell

Lans. datum —38 -40 —54 —56 —54 —57 —62 —63 —62 —46

1964 F., P., L.

U

Kl

715 13 235 21 39 39

(P. —99)

X

—

P.—47

— —

— — —

1 254 12 709 75 32 82 129 171 175

2 639

— —

P.a. —60

— X

X X

— X X

— X X

effekt, främst olika former av infektiösa enterokoliter. Meningarna är delade om medlens kliniska värde så som medlen används.

06. Medel vid anemier 0601. Parenterala järnpreparat Försäljn. Säljare

Preparat

ins. itum

Astra Astra Pharmacia Pharmacia

Ferrigen Jectofer Intrafer Imferon

-^»9 —61 —50 —55

Kl

1964 F., P . , L .

U

—

44 145

69 592 25 47

L. —54 P.a. —60 L. —50 L. —56

— — —

733 U

Kl

X

X

X X X X

X X

0602. Järn med och utan laxantia Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Hässle

Ferromyn

—56

1 613

1 289

Hässle

Ferromyn S

—64

—

1 256

Astra Astra Astra Astra Astra

Ferrofer forte c. lax Ferrofer Ferrofer forte Ferrofer c. lax. Astrofer

—51 —54 —54 —54 —45

62 9 69 9 21

37 SOU 1969 36

1964 F. P . , L . L. —60 —51 L. —60 P. —61

X X

0602. (Forts.) Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Hässle

Ferromyn

—59

—

224 Hässle Pharmacia Pharmacia Pharmacia Kabi P. D. & Co Erco Aktiva Sandoz ACO KD KD Vitrum Winthrop Sandoz Aktiva Glaxo ACO ACO

Ferromyn B Citrofer Glycifer Glycifer B Ferroritagon Irostrene Erco-Fer Fumafer Ferromicum Glufer Ferrin Ferrin B Ferrol Fergon d. Ferronicum Fumafer Glaxofer Ferrosulfat m. frangula Ferrotartrat m. acetfenolisatin Ferrosulfat Ferrotartrat Guttafer Idozan A Idozan B Di-Ferrosan Di-Ferrosan f. Viferron Vitafer Vitafer c. lax Novofer-forte Novofer fort. Novofer f.c. lax Glycifer Erco-Fer

—58 -^46 —58 —59 —55 —60 —61 —62 —60 —57 f. —34 f. —34 —60 —55 —60 —60 —61 —55

211 125 6

—

—47 —55 —41 —41 f. —34 f. —34 f. —34 —46 —58 —55 —55 —53 —53 —48 —58 —60

113 2 138 153 58 12 34 68 83 4 3 94 29 65 40

ACO ACO Ferrosan Ferrosan Ferrosan Ferrosan Ferrosan Ferrosan Kabi Kabi Pharmacia Pharmacia Pharmacia Pharmacia Erco

1964 F. P., L. L. —60 L. —51 L. —60

—

— — — — 10 4 3

— — — — 1 1

3 059

35 66 37 28 108 52 4 2 6

X

L. —58 L. —58

U

X X X X X

Kl

X

— X X X X X X

X

—

X

X

X

—

1 19 8 15 3 1 110 13 113 9 58 33 14 11 12 24

— — —

, — X

X X

L. —58

X X

X X X

F., P., L.

U

Kl

X X X

X

— .— 22

.— 22 210 613 4 453

0603. Järn med vitaminextrakt Försäljn Säljare

Preparat

Kabi Kabi Kabi Kabi Draco Draco Astra Ferrosan Ferrosan Erco Mekos Pharmacia

Ferrovitagon c. lax Ferrovitagon Vitafer B Vitafer B c. lax Refevit Refevit forte Ferrotin Ferro B Ferro B c. lax. Erco-Fer vitamin Tonifer Glycifer B

Lans. datum —55 —55 —41 —55 —61 —62 —52 —49 —49 —63 —62 —59

102 183 31 41

85 63 5 13 835 3 169 37 13 24 366 252 100

— 127 40 44

222 X X X

X X X

4 962

SOU 1969: 36

0604. Receptbelagda järnmedel Försäljn. Säljare

Preparat

Leo Ferrosan Ferrosan Ferrosan Ferrosan Ferrosan ACO ACO ACO Astra Astra Astra Pharmacia Kabi Kabi Recip

Ferritamin Ferro B-tonic Ferro B-tonic c.c. lax. Ferro B comp Ferro B c. c. lax. Aktifer Tonicae Ferrotartrat K. Ferrotartrat-arsenik Ferrofer c. ars. Ferrofer, c. Lumifer Novofer c. Vitafer comp Vitafer c.c. lax. Compofergal

j_,ans. datum —62 —51

—61 —54 —42 —42 —52 —54 —52 —51 —51 —58

29 19 18 12

— —

28 1 4 7 7 8 10 4 17 166

1964 F., P., L. U

Kl

Kl

1 848 4 3 1 0 4 1 2

— — — — — — —

10 1 873

0605. Extrakt av lever + matsäck Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Pharmacia Astra

Binaemon1 Hepaforte

—38 —34

1964 F., P..L.

U

35 1 451 1486

19 1 038 1 057

(L. —33)a — x —

X X X

1 Betr. detta prep. gäller ett allmänt samarbetsavtal med N. V. Organon. Senaste utformningen daterar sig från år 1958. 2 De angivna årtalen avser de år då registrering av resp. prep. första beredningsform erhölls.

07. Antibiotika 0701. Sulfatabletter Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Lundbeck

Lucosil

-^3

41 Lundbeck Pharmacia Pharmacia Roche Ciba ACO Cilag ICI Roche Geigy Astra Astra Astra Astra Astra

Lucosil mite Sulfametin Sulfametin mite Gantrisin Elkosin Sulfametizol Diazil Dimezathine Azo-Gantrisin Sulfadon Sulfdurazin Sulfapral Sulfatiazol Sulfadimin Sulfadital

-44 —44 —45 —50 -45 —59 —46 —48 —59 —57 —57 —61 —41 —46 —46

174 49 84 82 343

47 18 20 53 191 2 5 3 30 688 192 1 899

SOU 1969: 36

1964 F., P., L. P.—41 —42,-49

— 29 10

—

555 401

— 9 6 54

— — 6

»

X X

u

Kl X

— X X

X X X X X

P.a. —46 P. —\1

— — X X

P.a. —46

— — X — X X

X

— —

X

X X

X

0701. (Forts.) Försäljn. Säljare

Preparat

Tika Roche Bayer Nordmark-Werke Ciba Lederle P.D. & Co Pharmacia Pharmacia Schering A G Merck ACO

Sulfmidil Madribon Bayrena Sulfuno Orisulf Lederkyn Medikel Trisulf Pharmamerazin Kiron Pallidin Sulfakombin

Lans. datum —61 —59 —61 —61 —59 —57 —58 —52 —46 —62 —60 —59

— — — —

80 23 22 6

— — 2 022

0701 Sulfatabletter Numera är användningsområdet för sulfapreparat relativt begränsat. Frånsett vid urinvägsinfektioner, där preparat med kort

1964 F., P., L.,

U

Kl

345 671 512 194 64 49 8 11

L. —61 P.a. —58 P.a. —61

X

—

X X X

— 19 7 5

P. —57

X X X

X

—

X X

P.—65

X

X

—

—

X

5 050

och medellång utsöndringstid främst kommer i fråga är hjärnhinneinflammation (även profylaktiskf) och kronisk bronkit två viktiga användningsområden.

0702. Sulfa vid ulcerös colit Försäljn. Säljare

Preparat

Pharmacia

Salazopyrin 1 Salazopyrin EN J

Lans. datum

—41 135 135

367 367

F., P., L.

U

Kl

(P. —40) (P. —40)

X x

xx xx

U

Kl

— — —

X X X X X

0703. Penicillinaskänsliga penicilliner Försäljn Säljare

Preparat

Astra Astra Astra Astra Astra Novo Kabi Kabi Lövens

Probecillin Viacillin Alfacillin Cetacillin Solvocillin Fenoxypen Meropenin Meropenin forte Penicals

Leo Pfizer ACO Apoth. Lab.

Calciopen Maxipen Acocillin Pheno-M-Penicillin

224 Lans. datum —53 —58 —60 —61 —57 —57 —54 —55 —61 —62 —56 —60 —60 —61

1964 F., P., L.

1 685 309

L. —51

— —

110 46 309 4 952

—

259 96 1 625 232

45 178 297 987

1 326

—

— — —

3 061 217 127 12

4 827

11 046

X

L. —60 L. —60

—

L. —54 L. —54 P.a. —56 P.—66 P.—61 X

—

X

x x

— —

X X

X

X

— X — — X —

SOU 1969: 36

0703 Penicillinaskänsliga penicilliner Dessa utgör de klassiska penicillinerna som är förstahandspreparat vid streptokockinfektioner, såsom halsfluss.

0704. Penicilliner med nedsatt penicillinaskänslighet Försäljn. Säljare

Preparat

Astra Astra Kabi

Ekvacillin Belfacillin Micropenin

Lans. datum

1964 F., P., L.

U

Kl

—63 — —60 — —62 —

564 62 373

L. —60 L. —60 L. —54

— — — x — x

—

0705. Bredspektrumpenicilliner Försäljn Säljare

Preparat

Astra

Doktacillin

0705 Bredspektrumpenicilliner Ampicillin skiljer sig från mera »traditionella» penicilliner främst genom att det är verksamt mot vissa gramnegativa bakterier, vilket ger en fördel bl. a. vid behandling av vissa urinvägs- och luftvägsinfektioner. En viss overlapping existerar för grupp 0705 i relation till grupperna 0703 och 0706.

Lans. datum

—62 —

1964 F., P., L. U

Kl

3 893 3 893

L. —60

X

X

Ampicillin har på de flesta indikationer ersatt kloramfenikol, vilket är kliniskt fördelaktigt p.g.a. detta medels allvarliga biverkningar. Ampicillin har även fått användning på indikation, där tidigare tetracykliner varit i bruk. Medlen har undanträngt de »traditionella» penicillinerna (penicillinaskänsliga penicilliner) på ett sätt som inte är medicinskt eller ekonomiskt motiverat.

0706. Bredspektrum 0706:1. Kloramfenikol, kapsl., drag Försäljn Säljare

Preparat

P. D. & Co Dumex Erco Lepetit Apoth. Lab. Kabi

Chloromycetin Kloramfenikol Kloramfenikol 1 Synthomycetin Chloramphenicol Kloramfenikol

Lans. datum —51 —61 —61 —54 —61 —64

1964 F., P., L. U

385 321 311 11 23 16 1 067

P.—47 L. —58

996 1

Kl

Då ingen uppgift om Synthomycetinförsäljningen föreligger för år 1958 har vi bortsett från denna.

SOU 1969: 36 15—914423

0706:2. Tetracykliner, kapsl., tabl. 0,25 g Försäljn. Säljare

Preparat

Astra Lederle Lederle Lederle Lederle Lederle Pfizer Pfizer Pfizer Pfizer Erco Dumex Vitrum

Tetradecin novum Aureomycin Achromycin Achromycin V Ledermycin Achromycinvitamin Terramycin Terramycin Vitamin Tetracyn Tetracyn Vitamin Tetralysal Dumocyclin Tetracyklin

Summering av de två u ndergrupperna

Lans. datum —57 —51 —53 —57 —60 —57 —53 —59 —54 —59 —63 —60 —62

1964 F., P., L. U

PI

1947 400 57 48

2 536 72 23 45 732 3 1 603 152

L. —54 P.—47 P.—53 P. —53 P.—60

X X

P.—49 P.—49

X X

— —

880 154 37

L. —64 P.a. —61

X

6 237

— —

238 90 20 18

X

X X

—

X

Kl

Försäljning 1958 | 1964

0706:1-2

3 814 | 7 304

0707. M a l a r i a m e d e l Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Bayer Winthrop Winthrop Winthrop Astra M &B ACO Erco Pharmacia ICI

Tresochin Plaquenil Triquin Aralen Imagon Nivaquine Klorokin Ercoquin Artrichin Avloclor

—58 —58 —62 —58 —58 —54 —60 —61 —60 —58

1964 F., P., L.

U

(P. —34)

X

187 260 241 16 121 48 30 223 6 1

1 133

— — 20 67

X X

X X X X X

X

X

Tuberkulosmedel 0708. Aminosalyl (pulver, granulat) Försäljn. Säljare

Preparat

Ferrosan

PAS granulat Calcium-Pas Na-Pas Na-Pas-adegrat Pasolac Aminacyl Aminacyl-calcium Kabipastin

Wander Kabi

Lans. datum

1964 F., P., L.

U

-51 158 -51 42 -51 253 -55 122 -64 — -51 155 -52 54 -59 —

52 16 102 48 89 77 11 1 246

X X X X X —

X X X X X X X

L. —58

—

Kl

X X

delvis 784

1 641 SOU 1969: 36

0709. Cykloserin Försäljn Säljare

Preparat

Kabi Lilly

Cykloserin Cykloserin

0708 0709 Tuberkulosmedel Streptomycin var det första kliniskt effektiva tuberkulosmedlet (1947). Dess införande i terapin föregicks dels av ett systematiskt letande efter nya antibiotika, dels av den första mera omfattande läkemedelsvärderingen i samarbete mellan myndigheter och enskilda företag. Ämnets största nackdel är uppkomsten av resistenta bakteriestammar mot dessa medel. Aminosalicylsyrederivat bygger på en iakttagelse av svensken Jörgen Lehmann att föreningarna hämmade tuberkelbacillens ämnesomsättning. Resistensutvecklingen är långsammare än för streptomycin. En nackdel är att preparaten måste användas i ganska stor mängd och att de har magirriterande egenskaper. Isonikotinsyrederivat infördes 1949 (isoniazid) till 1954 (etionamid). Resistens och

Lans. datum

1964 F., P., L. U

—57 378 —57 55 433

211 33 244

L. —56

—

Kl X X

biverkningar på nervsystemet är de mest avgränsande faktorerna. Genom kombination av de tre nämnda kan resistensutvecklingen begränsas och biverkningarna hållas tillbaka. Olika variationer härav utgör i dag standardbehandling av tuberkulos. Övriga medel är i första hand att anse som alternativmedel vid t. ex. överkänslighetsreaktioner. Till dessa hör viomycin (upptäckt 1951) cykloserin (isolerad 1955), använd även vid urinvägs infektioner, tioacetazon samt tiokarlid. Följande grupper har medtagits: Aminosalicylsyrederivat Cykloserin De medtagna grupperna borde kompletteras med streptomycin och isonikotinsyrderivat, som är basmedlen mot tuberkulos.

0710. Flumidin Försäljn. Säljare

Preparat

Kabi

Flumidin

Lans. datum

-61 —

1964 F., P., L. U

271 P.—53

Kl

0711. Gammaglobulin Försäljn. Lans. datum

Kl

1964 Gammaglobulin

—52 702

3 840

x delv.

Gammaglobulin Gamastan

—64 —63

10 6 3 856

X

Preparat

Kabi Poviet Cutter

— — 702

SOU 1969: 36

F., P., L. U

1958 Säljare

X X —

0712. Medel vid trichomonasinfektioner Försäljn Säljare 1. Vagitorier Astra Astra Leo ACO 2. Slem Pharmacia 3. Tabl. Leo

Preparat

Lans. datum

Trichovan Trichamycin Flagyl Acetarsol

f. —34 —56 —61

1964 F., P., L.

U

45 121

25 40 239

(L. —36) L. —55 L. —61

X X

119 L. —51

X

X

1 070

L. —61

—

X

F . , P., L.

U

Kl

X X

2 Trefurox

—60

Flagyl

—61 168

08.

Kl

1 493

Vitaminer

0801. Multivitaminer, tonika 0 8 0 1 : 1 . Multivitaminer Försäljn Lans. datum

Säljare

Preparat

Kapslar och tabletter Ferrosan Ferrosan Astra Astra Hässle Hässle Hässle Kabi Kabi ACO Pharmacia Pharmacia Lederle Merck Merck Merck Merck Abbott Roche Lilly Lilly Erco P. D . & Co Conradson Ferrosan

Multiplex Multi-tabs Akvavimin Multivimin N Minovit Geriphos Hexoral Polyvitagen Nimativ Oktovitamin Dulcivit Gevital Gevral N Gerobion Omnibionta Multibionta Vitabionta Dayamin N Protovit Me-Cebrin Theracebrin Vicaps Abidec Allanvitamin Al vitan

—50 —63 —55 —62 —56 —56 —54 —52 —54 —54 —60 —62 —63 —58 —57 —57 —63 —47 —48 —63 —64 —57 —51 —61 —63

Lösningar Leo Leo Leo Astra Astra Draco Hässle Ferrosan Ferrosan Ferrosan Ferrosan

Vitatonin Vitatonin S Polyvitil Astratonil Combivimin Draco-Ton Fortovil ABCD-in Tonamin Multiplex Alvitan

—56 —60 —59 —59 —50 —61 —62 —58 —58 —61 —63

3 083

4 667 88 1 288 101 741

2 144 751 14 42 265 118 328

82 49 18 120 40

— — 6 1

— 4136

— — 235

— — 378 22

— —

162 99 360 994 587 60 122 251 20 39 64 37 152 9 11

X

L. L. —51

X X X

X X X

P. —55 P.—57

X X

X

X

—

X X X X X

X

1 53 3 290 67 58 1 805 238 1401 789 207 79 191 39

—

—

— — — —

X X X X

— X

SOU 1969: 36

0801:1. (Forts.) Försäljn. Säljare

Preparat

Pharmacia Pharmacia Pharmacia ACO Roche Abbott P.D. & Co Astra

Vitalvin Roburan Pharmaton simpl. Hexavitamin Protovit Vi-Daylen Paldac Astratonil forte

Lans. datum

—51 —62 —56 —48 —50 —56 —58 —64

—

17 341 201 20 1

—

U

Kl

— —

X

X

—

412 793

13 007

F., P., L.

—

495 175 55

X X

X X

—

X

—

—

688 20 688

0801:2. R e c e p t b e l a g d a tonika Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Merck Astra Astra Tika Tika Tika Pharmacia Vial Ferrosan ACO ACO ACO P.D. & Co Leo

Optonicum Be vi ton Astrocol B-Tonikum N Biol Biol c. sedativ. Pharmaton Vin de Vial Ido-Tonicum B-kombin komp. Liquor tonicus Liquor tonicus B Metatonic Tonicum

—43 —51 —53 —39 —34 —34 —51 —38 —52 —52 —41 —41 —57 f. —34

1964 K P., L.

U

Kl

695 318 184 76 5 14 474 278 303 165 5 29 21 36

1 485 143 84 98

(P - 3 4 )

— — —

X X X X

— — — —

—

X

X

— —

X X

— —

U

Kl

2 603 Summering av de två undergrupperna

— —

372 283 155 87

— —

6 13 >726

Försäljning 1958 | 1964

0801:1-2

15 610| 23 414

0801:1—2. Multivitaminer, tonika Meningarna är delade om medlens kliniska värde så som de ofta används. 0802. Askorbinsyratabletter Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

ACO Ferrosan Roche Merck Pharmacia Leo Astra

Askorbinsyra Ido-C Redoxon Cebion Hybrin Cevitil C-vimin

—41 —52 —51 —53 —38 f. —34 —39

SOU 1969: 36

1964 F., P., L.

419 114 38 17 8 3 17

922 81 680 340 331 2

— —

2 356

P.—51

—

— — X — — X

X

—

—

0802 Askorbinsyratabletter Det har tidigare funnits en uppfattning, som saknar stöd, att C-vitamin i stora doser har förebyggande och kurativ verkan vid för-

kylning. Efter hand har lanserats preparat med en allt större mängd C-vitamin. Meningarna är delade om medlens kliniska värde så som de ofta används.

0803. A-D-vicamin-droppar Försäljn Säljare

Preparat

ACO Astra Astra Ferrosan

AD-vitamin A-D-vimin A-D-vimin N A-D-ol

Lans. datum —A4 —52 —63 —37

1964 F., P., L.

U

Kl

537 291

539 6 434

—

X X X

X X

4 832

0804. Parenterala vitaminkombinationer Försäljn Säljare

Preparat

Astra ACO Vitamins Ltd Ferrosan Ferrosan Ferrosan Merck Merck Astra Roche Nyegaard Scand. Ampin

Bevitotal Aneurin k. Parentrovite Beviplex Beviplex forte Beviplex novum Polybion Neurobion Bevitotal c. Becozym Besiccan Aneurin k.

Lans. datum

—51 —44 —60 -^6

181 132

91 82 168

—62 —62 —64 —62 —57 —57 —61

—

— 22 15 9

— — 4 5 368

F., P., L.

U

Kl

X X

X

P.—57

X X

— 16 10 41 402 5 3 10 828

09. Hormoner 0901. Kortikotropinpreparat med prolongerad verkan Försäljn Säljare

Preparat

Ferring FCF Pharmacia Leo Nyegaard

Acton prol. Alfatrofin prol. Cortrophin prol. Reacthin Cortico-Depo

Lans. datum —54 —60 —54 —55 —52

1964 F. P . , L .

U

Kl

764 71 15 95

P. —52

X

X X

40 12 19 876

230 P. —52

X X

945 SOU 1969: 36

0902. Perorala glykokortikoidpreparat I Försäljn. Säljare

Preparat

MSD MSD Ciba Pharmacia Pharmacia Pfizer Upjohn Astra FCF FCF Boots Ferring

Cortone Hydrocortone Cortisonacetat Cortal Hydrocortal Ficortril Cortisonacetat Cortodrin Cortisonacetat Hydrokortison Cortisonacetat Cortisol

Lans. datum

—52 229 —53 44 —52 110 —53 52 —55 21 —55 45 —53 24 —53 23 —60 — —61 — —54 — —59 548

95 17 61 45 28

F., P., L. U

Kl

—

X

X X

L. —53

•

—

X

X

X

—

3 40 10 3 1 1 304

0903. Perorala glykokortikoidpreparat II Försäljn Säljare

Preparat

Pfizer Squibb MSD MSD MSD MSD MSD Schering Corp Schering » Schering » Schering » Ferring Ferring Ferring Ferring Pharmacia Pharmica Pharmacia Ciba Ciba Ciba Upjohn Upjohn Upjohn Lederle Schering AG Schering AG Schering AG Merck ACO Hoechst Lilly FCF FCF FCF Boots Boots ICI

Deltacortril Kenacort Deltacortone Decadron Codelcortone Co-Hydeltra Co-Deltra Meticorten Celestona Meticortelone Deronil Deltison Deltison c. Deltisolon Dexameson Precortal Precortalon Dexacortal Ultracorten Ultracorten H Millicorten Delta-Cortef Medrone Medrone duratum Ledercort Scherisolon Delta-Scheroson Dexa-Scheroson Dacortin Prednisolon Urbason Haldrate Prednison Glucortin Decacort Deltastab Deltastab c. Dilar

SOU 1969: 36

Lans. datum

—55 1 699 —58 978 —55 340 —58 71 —55 86 —58 5 —58 47 —55 551 —61 — —55 74 —58 16 —57 505 —58 21 —58 21 —60 — —55 278 —56 84 —59 — —56 30 —58 11 —59 — —55 165 —58 3 —61 — —58 65 —57 68 —57 3 —61 — —55 110 —59 — —61 — —62 — —60 — —60 — —62 — —56 1 —57 1 —62

1964 266 1 894 15 205 7 2 1 53 466 3 3 80 17 5 3 40 61 77 13 1 17 5 28 14 340 85

F., P., L. U

—

Kl

— —

L. P. —63 X X

P.—63

—

P.—60 P.

X

*—

X

L. —56 L. —56 L. —60

— —

X

X

P. —54 P. —57

— X

P. —55

X X X X

X X

X

X X X

X

—

1 10 350 73 55 29 21 1 1 1 43

—

L. —58

(x)

0903. (Forts.) Försäljn Säljare

Preparat

Desitin Werk Lepetit Lepetit

Predinsolon Nisone Deltafluoren

Lans. datum

—61 —56 —59

F., P., L.

U

Kl

F., P., L.

U

Kl

6 4 1 5 233

4 297

Kortison och hydrokortison 0904. Parenterala glykokortikoidpreparat I Försäljn. Säljare

Preparat

FCF MSD MSD Astra Astra

Actocortin Hydrocortone Cortone Hydrocortodrin Hydrocortodrin m. Xylocain Cortodrin Hydrocortal Cortal Ficortril Solu-Cortef Cortef Cortisonacetat Hydrocortison Cortisonacetat

Astra Pharmacia Pharmacia Pfizer Upjohn Upjohn Upjohn Ciba Ciba

Lans. datum

—58 —53 —52 —58

382 173 32 0

886 28 3 78

—60 —52 —54 —53 —54 —57 —55 —53 —54 —53

24 25 15 70 48 23 9 43 13

193 22 74 6 36 110 2 1 18 3

1460 P

59 X

—

X

X

—

X

X

L. —54

—

X

X

X

—

0905. P a r e n t e r a l a g l y k o k o r t i k o i d p r e p a r a t II

~*

Försäljn Säljare

Preparat

MSD MSD

Decadron Codelcortone tert. butylacetat Hydrocortone tert. butylacetat Precortalon Precortalon Aquosum Ultracortenol Deltacortril Depomedrone Kenacort T

MSD Pharmacia Pharmacia Ciba Pfizer Upjohn Squibb Merck Lederle Schering A G Lepetit Hoechst Hoechst

232 Solu-Dacortin Ledercort Diacetat Scherisolon Delta-fluoren Urbason Solubile Urbason

Lans. datum

—59

1964 F., P., L.

302 P. —63 P. —59

—57

—55 —57 —58 —58 —58 —61 —62

30 62

—

13 54 37 71 65 10 77

—57

__

33 1 2 15 22

—60 —58 —63 —64 —61

62 20

L. —56

U

Kl

—

X

P —51

— P.—58 (bev. —66) —

—

SOU 1969: 36

0906. Perorala antikonceptionella medel Försäljn Säljare

Preparat

Schering A G Astra Pharmacia Searle Searle Roussel

Anovlar Conluten Lyndiol Enavid Enavid mite Previsan

Lans. datum

—61 —64 —64 —58 —61 —64

— — — —

1964 F., P., L.

1433 174 170 49 108 17 1951

P. —61 x x L. —56 x Xx L. —64 — X P.a. —64 — P.a. —64

1964 F., P., L.

U

2 299 355

P. —60 (x)L. —53

X

1964 F., P., L.

U

Kl

2 460 2 460

L. — 60

—

X

1964 F., P., L.

U

Kl

—57 139 —57 59 —57 705 —57 4 907

78 44 931

L. —55 L. —56

—

X X X

1964 F., P., L.

U

Kl

405 522 927

L. —59 L. —59

—

U

Kl

0907. Perorala antidiabetesmedel 0907:1. Tolbutamid Försäljn. Lans. datum

Säljare

Preparat

Hoechst Boehringer/Manh.

Rastinon Artosina

-57 813 -58 —

Vitrum

Diabuton

-58

34 847

Kl

x

2 654

0907:2. Klorpropamid Försäljn. Säljare

Preparat

Pfizer

Diabines

Lans. datum

—59 —

0907:3. Karbutamid Försäljn. Säljare

Preparat

Vitrum Hoechst Astra Cilag

Inbuton Invenol Nadisan Midosal

Lans. datum

0907:4. Fenformin Försäljn. Säljare

Preparat

Pharmacia Pharmacia

Dibein Dibein Retard

SOU 1969: 36

Lans. datum —60

Summering av de fyra undergrupperna

Försäljning 1958 | 1964

0907:1-1

1 754

7 094

0908. Insulin, snabbverkande 40 IE Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Vitrum

Insulin

—29

705 Vitrum Novo Novo Novo Novo Leo1

Insulin Special Insulin Di-Insulin Insulin semilente Insulin Actrapid Insulin

—55 f. —34 —46 —53 —64 f. —34

17 40

19 70 81 226 18 27

1964 F., P., L. U P.a. —55/ -57 P.—55

150 29 1 212

x x x

P.—51 P.—58

X

F., P., L.

U

Kl

X X X X

xx

1 146

(Ej Leopreparat) Nordisk Insulinlaboratorium

0908 Insulin Di-Insulin och Insulin semilente utgör blandningar av kort- och långverkande komponenter.

0909. Heparin Försäljn. Säljare

Preparat

Vitrum Novo

Heparin Heparin

Lans. datum

—54 591 —54 60

947 22

969 Kl

X X

10. Medel vid depressioner 1001. Tricykliska tymoleptika Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Geigy Geigy Leo Lundbeck

Tofranil Ensidon Surmontil Saroten

—59 —64 —64 —61

MSD

Tryptizol

—61

1964 F., P., L. U

Kl

P.—51 P.a. —62 L. —62 P.a. —61 P.—63

—

X

—

1 783 373 232 874

—

X

2 204 5 466

X

X —

XX X

SOU 1969: 36

11. Lugnande medel 1101. Hypnotika, sedativa, ataraktika (sömnmedel, lugnande medel m. fl.) 1101:1. Barbitursyrederivatpreparat och liknande medel med kort och medellång verkningstid Försäljn. Säljare

Preparat

Astra Hässle Hässle ACO ACO ACO ACO ACO ACO ACO ACO Abbott Ciba Roche Roche Geigy Leo Bayer Merck Ferrosan Pharmacia Dumex M &B Lilly Ferrosan

Diminal Isomyl Isomylcalcium Pentymal Mebumal Hexemal Ektyl Allypropymal Diallymal Fenallymal Kloralfenazon Nembutal Doriden Noludar Persedon Medapan Cyklodorm Phanodorm Phanodorm Idobutal Nevental Mecoral Soneryl Seotalnatrium Agryban

Lans. datum

—50 1 101 —41 182 —Al 43 —48 782 —51 139 —56 91 —57 10 —46 8 —46 2 —48 2 —60 — —50 476 —56 292 —55 168 —AA 72 —44 76 —39 83 f.—34 41 f.—34 24 f.—34 44 —58 — —58 — —36 2 —55 3 —60 3 641

1612 161 12 1007 249 70 1 9 2 3 5 551 620 162 71 152 46 29 27 38 69 22 2 7 85 5 012

F. P. L.

U

— — — — — X

X X

X

X

——

X

X P. —52 P.a. —52 — (P.a. —52) P. —43

—

—

P. —54 P. —62

X X X X X

U

(P. —25) (P. —25)

Kl

X

—

X X

1101:2. Antihistaminer med sedativ (lugnande; verkan Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Recip

Lergigan

—50

1065 Recip

Lergigan f.

—54

200 M &B Pharmacia

Phenergan Propavan

—49 —59

2 58 1 325

L. —59

1964 F. P. L. L. —54 P.—55 L. —54 P.—55

1 548

Kl XX XX X

1101:3. Meprobamat- tableUer Försäljn. Säljare

Preparat

Kabi Draco Ferrosan ACO

Restenil Meproban Equanil Meprobamat

SOU 1969: 36

Lans. datum

1964 F. P. L.

—56 —56 —56 —56

3 450 1 872 325 371

1095 1057 170 433

— —

L. —58

U

Kl

X

X

— — X — X 235

1101:3. ( F o r t s . ) Försäljn Säljare

Preparat

Johnson 1 Ferring Lepetit Lilly

Miltown Meprobamat Pertranquil Acalo

Lans. datum

73 2 7 11

2 848

—56 —63 —57 —61

F., P.. L.

U

Kl

X

1 Ombud för Wallace Lab. Carter USA som står för upptäckten av meprobamat vilken i USA är skyddad genom produktpatent. 1101:4. Klopoxidderivat Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Roche Roche

Librium Valium

—61 —64

1964 F. P. L.

U

Kl

9 143 944

P.a. —60 — P.a. —60 —

x x

10 087

Summering av de fyra undergrupperna

Försäljning

1101:1-4

1958 1964 11 507 19 272

1101: 1—4 Hypnotika, sedativa, ataraktika (sömnmedel, lugnande medel m. fl.). 1101:1

Sömnmedel av barbiturattyp

Skillnader föreligger med avseende på durationen (varaktigheten) men ur praktisk synpunkt är preparaten närbesläktade. Till gruppen har även förts en del andra derivat, vars egenskaper nära överensstämmer med barbituraternas. Risk för vanebildning föreligger.

1101:3 Meprobamat Framställdes ursprungligen (1954) som ett muskelavslappande medel men mycket snart kom dess ångestdämpande effekt att dominera användningen. På mycket kort tid (2— 3 år) blev preparatet ett av världens mest använda läkemedel. En lång rad omständigheter medverkade, bl. a. preparatets förmåga att lugna utan att ge alltför utpräglad dåsighet. Risk för vanebildning föreligger.

1101:2 Antihistaminer med lugnande verkan

1101:4 Klopoxid-derivat

Vissa antihistaminer har en sedativ effekt, som gynnar uppkomsten av sömn som blh förhållandevis långvarig. Med avseende på verkningsmekanismen intar gruppen en mellanställning till nästa huvudgrupp (neuroleptika). Risk för vanebildning föreligger ej.

Sedan 1960 har dessa preparat i många länder blivit de omsättningsmässigt största preparaten och kommit att användas för behandling av snart sagt alla tillstånd, där ångest eller spänning ingår som komponenter. Risk för vanebildning föreligger.

236 SOU 1969:36

1101: 1—4 Hypnotika, sedativa och ataraktika Medlen inom respektive undergrupper är sinsemellan nära utbytbara, men det förekommer en konkurrens mellan preparat inom olika undergrupper. Gemensamt för

medlen inom grupperna 1101: 1—4 kan sägas vara en psykiskt dämpande effekt. (Vissa preparat som Doriden används enbart som hypnotikum.) Inom gruppen 1101: 1 saknas Bromyl, Karbromat, Ansopal, Arvonyl, Placedyl m. fl., vilka borde ha ingått.

1102. Medel vid epilepsi Försäljn Säljare

Preparat

ICI Leo Sandoz ACO ACO ACO Abbott Abbott Bayer Bayer Bayer P . D. & Co P. D. & Co Lab Aron Conradsson Astra

Mylepsin Difhydan Mesantoin Fenemal Enefenemal Fenantoin Peganone Gemonit Ospolat Prominal Comitalum Epanutin Epanutin comp Nydran Bromhydan Barbidin

Lans. datum —54 -^10 —48 —41 --16 —42 —58 —53 —64 f. —34 —52 —39

—

—56 —54 —40

324 69 56 37 7 8 9 7

399 149 83 46 10 21 49 15 54 6 3 4 1 25 5 8

—

8 1 2 1 3 6 9 547

F. P. L.

U

P. —52

— X

— •

— — X

Kl X

— — — — — — — — — — X

—

12. Neuroleptika 1201. Neuroleptika av fentiazintyp Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

a) Med dimetylaminopropylkedja Leo Hibernal Leo Hibernal fortior Leo Hibernal mite Leo Hibernal Retard M &B Largactil Dumex Klorpromex Leo Nozinan Mekos Theralen Pharmacia Plegicil Pharmacia Propavan Astra Mopazin Ferrosan Protactyl

—54 —55 —54 —63 —54 —60 —59 —59 —57 —59 —58 —57

b) Med piperazinkedja Schering Corp Squibb Schering Corp Schering Corp Leo Leo

—60 —62 —57 —59 —57 —59

SOU 1969: 36

Pacinol Siqualone Trilafon Trilafon prol. Stemetil Stemetil Retard

1964 F. P. L

2 571 759 94

1 547 494 82 934 114 511 1 699 70 10 61 135 13

L. —53 L. —53 L. —53 L. —53 P. —53 L. —62 L. —58 L. —60 L. —57 L. —59 L. —57

296 117 277 78 386 110

P. —57 P. —58 P. —64 P. —64 L. —57 L. —57

—

— 8

—

—

155 143

—

—

—

X X

1201. (Forts.) Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Searle M &B

Dartalan Terfluzin

—58 —61

c) Med piperidinkedja Sandoz

Mallorol

—60

d) Fentiazinbeslåktade ämnen Lundbeck Truxal Sordinol Lundbeck Azacon Draco

1201 Neuroleptika av fentiazintyp Neuroleptika har i likhet med klassiska sedativa-hypnotika en lugnande verkan men skiljer sig från dessa i väsentliga andra avseenden. Viktigast ur användningssynpunkt är dels att de kan ge en effektiv lindring vid svåra oros- och spänningstillstånd, dels att de har biverkningar, som i viss mån begränsar användningen främst till vissa psykotiska (bl. a. schizofrena, maniska och deliriösa) tillstånd. Den senare läkemedelsforskningen har tagit sikte på att nå fram till preparat med bibehållen effekt men med

1964 22 236

—

—

1 127 251 114

4 971

10 509

—59 —62 —59

F., P., L.

U

Kl

(P. —35)

_

X

P. —64/ —65 P.—59 P.—59 L. —58

X

X X

X X X X X

färre biverkningar. Klorpromazin är standardpreparatet mot vilket övriga jämförs. Vissa skillnader mellan preparaten föreligger bl. a. med avseende på tendens till trötthet och dåsighet, antidepressiv verkan etc. Vissa av de preparat som ingår i 1201 konkurrerar med preparat tillhörande »storgruppen» 1101: 1—4. En väsentlig fördel med läkemedel tillhörande 1201 är att de till skillnad från medel inom gruppen 1101: 1—4 (med undantag för 1101: 2) ej kan ge tillvänjning.

13. Åksjukemedel 1301. Åksjukepreparat Försäljn Säljare

Preparat

Leo Leo Leo Mekos UCB Hässle B.W. & Co Searle Kabi ACO

Amosyt Amosyt mite Amosyt-kofFein Glanil Postafen Navigan Marzine Dramamine Bia Klorbutol-Koff.

Lans. datum —A9 —50 —54 —61 —53 -^13 —56 —51 —55 -46

1964 F. P. L.

U

Kl

56 4 248

42 6 349 89 75 54 34 9 10

L. —54 L. —54 L. —59 L. —60 P.

X X X

—

X X X X

X

—

— 63 57 21 4 4 1 458

—

668 SOU 1969: 36

14. Muskelavslappande medel 1401. Muskelavslappande medel med perifer verkan Försäljn Säljare

Preparat

B. W. & Co Nord. Farm. Vitrum Abbott Endo Vitrum Vitrum Vitrum M &B B.W. & Co Allen & Hanbury

Tubarine Tubocurarin Tubocurarin Tubocurarine Chl Tubocurarine Chl Celocurin-jodid Celocurin klorid Viocurin Flaxedil Midarine Sucolin

Lans. datum

1964 F. P. L. U

34 21 —57 11 20 —55 21 —51 117 —56 64 2 7 48 1 346

66 4 39 15 34 94 284

—

——

—

—

— X

——

—49

Kl

— —

XX XX

F. P. L. U

Kl

L. —57 L. —58 L. —58 P.—56

X X X

X

—

10 23 1 570

1402. Muskelavslappande medel av central typ Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

Astra Astra Hässle Robins Armour Kabi Mekos (Leo)| Ciba Ferrosan Dumex Winthrop

Flexin Paraflex Myanesin Robaxin Linaxar Nuncital Gamaquil Lisidonil Caprodat Somadril Trancopal

—58 —60 —50 —59 —61 —60 —61 —61 —62 —60 —61

—

416 14

— — • —

— — — 1079

740 88 118 8 69 130 23 261 224 633 2 294

P.—60 L. —60

X X

— —

L. —63-66 L. —60 — P. —57

X X X X

— X

1402. Muskelavslappande medel av central typ. Meningarna är delade om medlens kliniska värde 15. Spasmolytika 1501. Antikolinergika (sekretionshämmande och kramplösande) och kombinationspreparat, tabl. 1501:1. Antikolinergika Försäljn Säljare

Preparat

Recip Pharmacia Pharmacia Pharmacia Astra Astra Draco Draco Draco Draco

Cetiprin Skopyl Demotil Demotil prol. Secergan Transergan Tridyl Dactil Cantil Piptal

SOU 1969: 36

Lans. datum

—52 —43 —55 —56 —57 —55 —57 —56 —57 —56

115 105 31 69 221 21 157 111 256 95

357 109 23 62 128 10 57 119 340 26

F. P. L. U P.—52 X

L. —55 L. —55 • —

L. —56 L. — 56 L. —56

— X — — —

Kl XX XX X X XX

— — — X —— 239

1501:1. (Forts.) Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

Searle Searle Leo Leo Lundbeck Boehringer/Ingelheim Ciba Duplex Ciba Pfizer Erco Beecham ACO ACO ACO Geigy Abbott Apoth. Lab. Lederle Sandoz P D & Co Vitrum Robins

Banthine Pro-Banthine Tyrimid Esyntin Tarodyn Buscopan Antrenyl Antrenyl Trasentin DP Daricol Ercotina Nactate Atropin Belladonna Metylskopolamin Netrin Trål Prodixamon Pathilon N Bellafolin Ulcoban Merbantal Robinul

—51 —53 —57 —53 —62 —53 —53 —55 —51 —59 —63 —61 —44 —54 —56 —54 —58 —62 —58 f. —34 —62 —60 —62

58 146 20 31

17 125 2 9 126 438 64 110

132 85 128 6

— 22 1 21 5 9 5

163 41 57 11 1 2 6 18 11 1

F., P., L.

U

Ll

—62

—

X

(P —39) P. - 4 9

x

P —50 I X

x

X X

u

Kl

X

4 7 3 1 850

2 447

1501:2. Antikolinergika + sedativa (lugnande) Försäljn. Säljare

Preparat

Recip Pharmacia Pharmacia Pharmacia Astra Searle

Preparyl Veryl Veryl mite Demotil c. Secergan c. Pro-Banthine m. Dartalan Pavatron c. Phenemal Atrocalc. Stembid Tyrimid c. Neurospasmyl Daribamat Ercotina c. Trål. m. fenemal Pathilon N m. fenemal Lyspamin

Searle Leo Leo Leo Leo Pfizer Erco Abbott Lederle Cilag

Summering av de två undergrupperna 1501:1-2

240 Lans. datum —53 —48 —47 —58 —60 —58 —55 f. —34 —59 —57 —45 —62 —64 —58 —58 —52

1964 F. P. L.

1099 555 129

1 377 798 180 22 93

P —52

163 1 88 619 3

P —50

— — 131 19 4 5 8 9

398 51 17 2 2

1 959

3 814

—

X

x x X

X X

X X

T, —57

X

X

X X

Försäljning 1958 | 1964 3 809 | 6 261 SOU 19( 59:36

1501:1—2. Antikolinergika Meningarna är delade om vissa av medlens kliniska värde. Detta gäller särskilt kombinationspreparaten.

16. Smärtstillande medel 1601. Receptbelagda analgetika Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

1964 F. P. I,. U

Kl

— — 198 — —41 306 Magnecyl-kodein Huvudvärkstabl. —41 — 8 Koffein komp. —41 — 38 Magnecyl etyfin —44 30 12 Salicylamidkodein —54 1 1 X XX Bamycod —55 253 201 — X — Bamydag —61 — 299 — Alvedon —58 51 180 — Maxotyl c. codein f.— 34 14 — Novecyl c. codein —52 22 2 Menetyl —51 26 18 Novecyl c. aethylmorph —52 29 16 Astryl m. kod. —60 — 4 X — Leocoff —59 — 45 — Phenelbyl c. —29 28 8 Albyl m. kod. f.— 34 2 2 X — Dispril m. kodein —56 — 235 X Idocyl m. kodein —50 65 23 Doloxene —60 83 Doloxene comp. —61 — 32 Doloxene c. forte 69 — — Nobesal m. kod. —53 7 3 Nobesal c. aethylmorph. —54 7 5 Nobesal comp —54 7 3 Bofors1 Rentschler Melabon —55 10 — Tamensal —44 15 Meditin — Winthrop Panodil —58 — 2 Vitrum Magnecyl m. kodein f.—34 1 — 1497 874 Ej ask ä 20 1 Nopbesalreparaten såldes för 34 tkr 1958. Någon uppdelning på preparat har ej kunnat göras på annat sätt än genom approximering.

ACO ACO ACO ACO ACO Hässle Hässle Draco Astra Astra Astra Astra Astra Leo Leo Leo Reckitt Ferrosan Lilly Lilly Lilly 1 Bofors1 Bofors

— •

1602. Butazolidin + Tanderil Försäljn. Säljare

Preparat

Geigy Geigy

Butazolidin Tanderil

SOU 1969: 36 16—914423

Lans. datum

1964 F. P. L.

U

Kl

—54 756 —61 — 756

1 685 3 155 4 840

P. —51 P.—59

— x — —

1603. Analgetika + sedativa Försäljn. Säljare

Preparat

Lans. datum

1964 Leo Leo Leo Leo Bayer Bayer Pharmacia Pharmacia Recip Roche Hässle Draco Tika Tika Hässle Astra Astra Abbott Recip ACO ACO ACO ACO ACO ACO Sandoz Ciba Bayer

Sedisonal Sedisonal NAPA Sedyl Sedyl NAPA Dolviran Dolviran NAPA Desalgon forte Desalgon Plexon Saridon Bamydorm Lunedon Tikadag Tikanox Alphydon Fenalgin Fenalgin c. coffein Nembu-Gesic Plexo-noct Koffenyl c. Sedacefen Diemal-fenacetin Diemon Diemon-etyfin Diallymon Optalidon Cibalgin Compral

—35 1 530 —58 7 —38 514 —58 4 —52 501 —59 —55 40 —55 40 —60 —45 1 397 —58 64 —61 —63 —63 f. —34 74 —35 4 •— 62 —63 —61 —59 .—56 94 —41 3 —41 1 •—44 1 —41 1 f. —34 15 f. —34 7 f. —34 1

4 360

867 166 379 292 381 72 98 85 628 373 949 355 440 39

F. P. L. U

Kl

x x

x x

X X X

(P.a. —36)

X X X X

L.

15 2 27 19 16

5 713

1603. Analgetika + sedativa Gruppen rymmer analgetika som kan ge svåra biverkningar i form av blodskador nämligen Compral Cibalgin Dialtymon Otalitidon och Diemon.

1604. Analgetika + muskelrelaxerande medel 1 Försäljn Säljare

Preparat

Astra Draco Winthrop Winthrop Mekos Dumex Kabi Lilly Kronans Lab. Robins

Paraflex c. Mepro-Alvedon Lobac Trancoprin Gamaquil c. Somadril c. Restenil-Acetyl Vondar Mephenamid Robaxisal

Lans. datum

—60 —60 —61 —63 —62 , —63 —63 —61 —54 30 —62 30

1964 F. P. L.

U

Kl

1719 534 832 227 744 250 45 31 6 43 4 431

T, —58

X

X

X

X X

X

X X

P —57 P —57 T, —60 I —60 X

Gruppen räknas inte som självständig marknad 1958.

242 SOU 1969: 36

1604. Analgetika + muskelavslappande medel Meningarna är delade om dessa medels kliniska värde.

1605. Salicylater och salicylatkodein, receptfria 1605:1. Salicylater Försäljn Säljare

Preparat

ACO ACO ACO Leo Reckitt Astra Astra Hässle Bofors Bofors Bofors Ferring Ferring Miles Lab. Kem. Centrallab. Bayer Wulfing Beecham Drogcentralen Sarein Ferrosan UCB Robins

Magnecyl Acetylsalicylsyra Salicylamid Albyl Dispirl Astryl Novecyl Bamyl Nobegan Pabegan Nobesal Pasco-Seltzer Pascon Alka-Seltzer Togal Aspirin Apyron Macprin Cymidon Enterosalicyl Idocyl Moviren Pabalate

Lans. datum

1964 F. P. L.

U

—41 2 113 —41 11 —54 1 f. —34 836 —52 1 171 —59 — —51 16 —55 731 —54 83 —59 — —53 7 —56 2 —55 174 —50 116 f. —34 81 f. —34 34 f.—34 11 —58 99 —55 3 —38 10 —50 69 —58 1 —60 5 568

2 256 18 3 778 1704 125 12 1 378 57 85 3 — 192 176 87 90 13 — 2 12 80 31 12 7 114

—

— —

— L. —61

— — X — X —

— — —

X X X

X X X X X X

—

X X

X

— (P. —99)

— — — X —

F. P. L.

U

Kl

X

XX

X

X

Kl

1605:2. Salicylater med kodein Försäljn. Säljare

Preparat

ACO ACO Reckitt Astra Astra Hässle Leo Fertin

Magnecyl-kodein Salicylamidkodein Dispril m. kodein Novecyl c. kodein Moxotyl c. kodein Bamycod Albyl-kodein Bymid m. kodein

SOU 1969: 36

Lans. datum

—41 2 545 —54 4 —56 99 —52 4 f.— 34 43 —55 436 f. —34 250 —55 4 3 385

2 358 15 353 — — 528 278 1 3 533

1605:3. Salicylater m. koffein (receptfritt) Försäljn. Säljare

Preparat

Hässle Leo Mekos Reckitt ACO ACO Bofors Apoteksvaror Aktiva

Bamyl-koffein Albyl-Koffein Treo Koffein-Dispril Koffacetyl Koffenyl Nobesal m. koff. Botalyl N Merubil-coffein

Summering av de tre undergrupperna

Lans. datum

-55 388 -59 — -61 — -61 — -59 — -56 8 -53 6 -61 — -61 —

720 199 383 235 79

1 624

F. P. L.

U

Kl X X

X X

1 5 2

Försäljning 1958 | 1964 9 355 | 12 271

1605:1-3

17. Lokalbedövnings- och narkosmedel 1701. Lokalanestetika Försäljn Lans. datum

Säljare

Preparat

Astra Astra Astra Astra

Xylocain —Al Xylocain-Exadrin —Al Xylocain-Norexadr. —51 Xylocain-Exadrin special —47 Citanest —63 Citanest-Exadrin —63 Carbocain —57 Carbocain-Adrenalin —57 Carbocain-Dental —59 Carbocain-Adrenalin F —59 Carbocain-Noradrenalin —59 Prokain —51 Prokain adrenalin -^18 Novocain-Suprarenin —41 Novocain-Corbasil f. —34

Astra Astra Bofors Bofors Bofors Bofors Bofors ACO ACO Bayer Bayer

1701. Lokalanestetika Svensk läkemedelsforskning har med lidokain (Xylocain) mepivakain (Carbocain) och pilokain (Citanest) gjort stora insatser på hithörande område. De skiljer sig från prokain genom att ge snabbare insättande, intensivare och mera utbredd smärtfrihet. Substanserna är närbesläktade och preparaten i stort sett likvärda (mepivakain ger längre

1964 F. P. L.

U

Kl

115 662 166

156 458 118

P. —43 P. —43 P. —43

.

X X X X X X

9 44 348 103 147 151 18 20 12

P. —43 P. —57 P. —57 P. —57 P. —57 P. —57 P —57 P. —57

— —

— — —

37 3 1 2 1 139

, X X X X X

X X X X X X X X X X X X X X X X

—

1 1 585

duration än lidok ain etc ). Tillsatsen av adrenalin, noradrenalin m fl. avser att ge kärlsammandragning och därmed minska absorption från området. Kombinationen kan icke användas vid ledningsanestesi på fingrar och tår. Av lokalanestetika har medtagits de preparat som kommer i fråga för infiltrations- och ledningsanestesi. Beredningar för ytanesteri eller spinalanestesi ingår sålunda icke. SOU 1969: 36

1702. Narkosmedel för inhalationsanestesi Försäljn Säljare

Preparat

Lans. datum

ICI Hoechst

Fluothane Halotan

—63 —61

1964 F. P. L.

U

1 557 113

P.—57 P.—60

X

Kl X

1 670

18.

Halspastiller

1801. Halspastiller, receptfria Försäljn Säljare

Preparat

Geigy Astra Astra Draco Hässle Hässle Lundbeck Bellon ICI

Siogen Laryton Farycin Xantocid Amecrin Amecrin c. Tyrosolvetter Hydrotricin Hibitan

Bayer Allen & Hanbury Boots ACO ACO Hoechst Ferrosan Pharmacia M &B Vick

Iversal Dequadinum Strepsils Bensokain Euflavin Panflavin Bafucin Mercid Planoform Vick Cetamium

Lans. datum

1964 F. P. L.

u

—55 —34 —57 —59 -^18 —49 —50 —54 —57

541 241 211

626 179 121 1 398

P.—47

— —

— — X — X — — —

—57 —57 —59 —42 —41 —29 —65 —37 —47 —55

142 16

—

12 20 505 236 210

— 8 8 41

—

12 2 2 2 207

— —

178 230 177

116 209 319 8 6 30 113 6

L. —58 P.—49 X

P.—56 —63 P.—53 P.—56 X

Kl

X — — — X

—

X X X

— •

—

U

Kl

— — 3 716

1801. Halspastiller receptfria Meningarna är delade om medlens kliniska värde. 19. Medel vid ögonsjukdomar 1901. Ögondroppar vid glaukom Försäljn Säljare

Preparat

ACO Leo Leo

Pilokarpin Neostigmin Neostigmin c. pilocarpi Phospholine lodide Floropryl Eppy Lyophrin

Campbell MSD Pharmacia Alcon

Lans. datum

1964 F. P. L.

—58 —44

155 23

—

— —

8 P. —48

—

—

X

x

—

—

—• —

X X

22 —62 —52 —63

— 40

— 70

SOU 1969: 36

30 131 96 212 4

L. —63

20. Dermatologiska medel 2001. Glykokortikoidsalvor Försäljn Säljare

Preparat

Pfizer Pfizer ICI ACO Squibb Squibb Pharmacia Upjohn MSD MSD Lederle Astra Ferring Ciba FCF Schering Corp. Lilly Upjohn Merck

Ficortril Magnacortril Synålar Hydrokortison Kenacort T. Florinef Hydrocortal Cortef Hydrocortone Fludrocortone Ledercort acetonid Hydrocortodrin Cortiment Hydrokortison Actocortin Disoderm Drocort Medrone Dacortin

Lans. datum

—54 1 122 —57 83 —62 — —56 258 —59 — —57 42 —54 159 —53 119 —53 76 —55 38 —59 ,— —58 5 —56 — —54 18 —58 13 —61 — —62 — —61 — —57 11 1944

732 42 5 210 276 358 1 51 3 8 2 208 58 16 2 2 18 58 3 2 7 050

F. P. K. U

Kl

— L. —61 —, P.a. —58

X

X X

X

X X

L. —54

P.—58

21. Röntgenkontrastmedel 2101. Parenterala röntgenkontrastmedel Försäljn Säljare

Preparat

Schering AG Astra Astra Pharmacia Nyegaard Nyegaard Bayer Leo Leo Leo Winthrop

Urografin Umbradil Rheopak Urokon Isopaque Isopaqui-amin Perabrodil M Triurol Dijodon Dijodon D Hypaque

Lans. datum

1964 F. P. L. U

Kl

—55 401 —45 157 —55 35 —55 14 —64 — —64 — —36 13 —55 26 —46 17 —51 11 —63 674

1 570 36 —

P.—63

X X

X

312 1

P.

25 11 8 1963

22. Medel vid seborré 2201. Medel vid seborré Försäljn Säljare

Preparat

Kabi Abbott

Selukos Selsun

246 Lans. datum

1964 F. P. L. U

Kl

—55 1448 —52 210 1 658

1733 166 1899

X X

X X X

SOU 1969: 36

6. Teknisk kommentar

till tabell 2

I tabell 2 redovisas följande översiktliga data för 88 olika marknader för åren 1958 och 1964: Omsättning (räknad i AIP). Antal säljare (med försäljning om minst 1 000 kr. på marknaden). Den största säljarens marknadsandel. De två största säljarnas sammanlagda marknadsandel. De fyra största säljarnas sammanlagda marknadsandel. Omsättningsandel under patentskydd. Marknaderna redovisas fördelade på 22 olika farmakologiska grupper.

SOU 1969: 36

i

°

so

o

osp

VO f t» Tt

00 OS

O O

Ös §

•

•

3 §<5 :B ~H g U

fl O

00 O o P .

i

ET2 -2 "">

oo C?

os

E S3 »

|6a

fö :ro w ra !- ' « « ?„T3

fe ca a t a •S

i • :0 cd o"§S? •e d

Co

•8

<*os

2 d.3 o

vo os

vo os

OS

to

2 CO CO C

ca a

cl

Os • * t - os

OS

ca 5 ?

CO

c :0 00

;=? S a g :ca c g co c ca

oo^ v-, &

ca ca

t- ~

t-

r~ vo

CN ^-

3tf

(Siftr-w M3 O © <*1

vo 5o

N N

=> a

-*

CN —<

M

:cä

_°S3

3E

5«a

•< o .

•a ca

i

ca

E

in

O °B

a o a o

fa

—•

sooo

C» ~H

i 1

o" o"

•B

o

•a p

•a

~

S3

1 raC TJu >

"O

< N CN

O

o -

S>rS

co •O

C4-H

E

O V

o | 3 S S J > s._

+

C

B

:B

'j?

4- a

lH B

'O

•3 "3

afi I E s >. B

-

si

B ro

A

S

Q

•*

e

ta

c,

c

fl O , rt <*) S i E B

3 $2» 8 1 1 a

<3 a « s O O <N (N O O

2E

d

c « c a « - 0 a „ 3 «

•213 t:

<N O

B

S ä •3— «> S2'fi *j

o.

a

fl S o-g B o a> o Ef* C Ö B ms g s-s SÄ£.23 §1

111 SJ SE a

.C

-^ o t; fi 2 E S | o.. o Q, J3 "a K 8 -o O CD

+

d B *S

•SM

, , "3

c O O ca " a o ta CO X .5 c ta 'C C

•lst§ 8, ,

248 PN 00 f-i o

E <a

ca

' %

•—

s

o"

to e1 c Si o ÅE :ca M J 3 T 3 1 ca

o

»9

i—t

ca,y t/i

a

:C3

*n

^

Wi

a ^

E E

c o 44

ro"

se vo

cs

|

~H

rfen

C B

c^ O CN O

Tj- i n O O ( N M O O

-å53 3SSt: S5 B* o2

TO TO 0 . " ~

—

»-

«7 - ^

asao o• ^^^ VO s o CN ( N

O

o

VO S O VO

o o o

CN CN CN O O O

SOU 1969: 36

So ö S G

C ^

:TO — . • fl

8 18

oss.

8 I*co

ra

•ESaS

ro :TO ' -rt ^ fe 8 aä d ca

- a ss .S-s

•B .2, C tSfl.

°° i s B t"! d "O a «i#-s ~

S so J"^ » os

•o SO , B co

co to P

B

.8 •

K

m

v*

Os

oo

pi

8 CO

so vo

Q

-H in

o o o o

CN

—i CN -H

CN

-H CN H

CN r~

i— 2 2 O OS © o

•* in

J "d ^o fl I J O S

(VD

„

•2 S p „

llll g .2

Xfl %

H TI

g

TO

Ticn

o o

<N in

^H

I C-

T3

rt

d

a ca c

:B J4 to

c-

~ä c

< D.

B -

wOB>n» O* cn" o" o"

^

in^

cT

cn

CN

••a- t— t—

o"

o" o" o"

O <N

d

os

vo

so cn

'— «

cn cn o" o"

«

o" o"

d 2 fl

I

p

s-S ri as*

o"

i = £ o-äs 2

S3 >> fl * s« d

c a CH a Q.

-o

•ti

SOU 1969: 36

d fl

C

•a c

^3 -§ B

~£ d p tu fl 3 ^3 si S3 , CO fl "di-,

8 «

^H

O cn o

3ä M d g H

O o

a

B

E^

•a

a»

o o o fO o o o

f^l d

5j

5j

fl

TJ B

.5» B /-> B t -

•H

CN

C3 t u

c

3 co CO

00 d

cd Dt Q, fl co » B _|_

S c 3 fl'5 B O «

a "O o * d oj o o o

E E

CO

C^j

ii?

p 3 P B

to B TCJ 3

-O -O

K Stt! E ä E

?. "o E

T ! Bi , y 0 " O t ^ DO TO" l-i TO c

i

O

>.g CN S£ cn -^j- i n C~i

"3 c

Bi

B

B M

5 CO

I In * -2 -ö£ ° n SE

S $ ^ v. 1)

+

•a s

fl

2 5,2 ? £ t2 P

T3 d :B

kS £ o O <u „ p

-o

ä B

T3

o U B C

.1

•a

•a

vo «

a, 5.> fl T3C 2 e <afl— ä CJ

B

3"S W. d B < sä £ fe-S** VO . CN

"cn

i § o

o

OS

G1 I •-- ö

co cn os

Co o — —

I <N I CN

<N £ • \0 **""

• os

o OS

TIOS

o vo

88;

fl T 3 > , C C XL fl 3 co I B — i fl

2 To u g P fl

oss,

os O

• *

SC OS

É-i^ —^

<M in

co

nas sam lagda m nadsand

E Sa "3

M V-

K3

>1

rt

CO

2 CO

CO

C y

erf

>

t~

H

•* vo O

^cc w

=a d E

CO in os '—i

mmania irknadsdel %

CO

CO d

*—*

oo co OS

.

B •o 00

Ö

cn o •C7\vOO a\ ^

1—1

' 00 Ov

o o

o • o

o • o

00 O 00 •"3- oo r -

O OS 00 o O t - 00 o

o o

<N so

t

Os os

g 2

bvso • inso

os vo in o vo vo av o

o • o

®s

B

oo o ov •q- o -a-

S T v o cn oo S CN TJ- ^ >

'ginvo

— SO SO t - O O

'©men

"-a-Tt-r^oooo

co * U _ d B ^ S U fl °

rt CO

B -^ "53 CO : r i '•=> B 12 t n Os : B fl d 0 0 co P B

o s » I oo — — I vo

os oo cn r~ vo Tt r^ oo

CN cn so * * t N

"3 —

Os — oo

o o

CN — — \ o

vo oo cn cs f t co

'—c

cn -et CN CN I —t

<DOs - , — enwr

cN^ -H vo CN cn os

B B » P :C8 i i

—< 3 ti«

CO

5«a < o. t—1

12 so I m

P

oo • * " * vo__

V

OB'S

so OS

CN 00 cn VO CN

"1>"*.0_ ino"-H

Tj."en — " ( N

s

§J3 . B 1*1

22 P . - i d = r p «a • =

tn

O o. g

fJcN

r f —^vo^eN i n

«

o'eno'o''—'

o

ii

B "3 ^

^

B ra tu O t is) c cu O t 8 ni t-t

ra

fl ej ^s. ' c(U o O a

.2

B B B

a B ~

t>

t

E

Ut

B

^ E a-g (O S t !

,o • • Cti 75 Cl

CN CN CN cn

o o o o m vi tn vs O OOO

to •0 a OJ 00 C

^ W I g a QSS ™ > ^

B O

^ >

3 g-o *o "ä> TO * S3 g

•*-* fl fc c 0) . o w fl sr C ^3 P a i-t iS S 5 C u9 £

5 £ !?

•fe

x

vo — CN cn Th i n O O o o o O VO v o vo vo VO

o o o o o

"co • a P 0 ej

••a

S M to t-, C3 O C

oo O

OO^CN^OO T f

en i-T

CN o " o " O

fl J3

a

SEE .S -S3 +

JJ

J

O H O O M"O"*

*.'!

^

>3

o o.

CO • O . to B O•X. B

lU CJ S >-" . S E E •X ej

fil 1J i S | 2 „O — d

3 -0

c E >« E .1 B g a 6t g B M . 2 g O " d CJ U u B co co •05»: U d T3 T3 'p C 'K 5— G e j OJ n fl " 1 b OJ fl 3 3 'E 0 Ufl « gG C ö - p - 'offlP3M H O 3 y

•lIlE

<r^feO FTrh

O O O O O O O O O

O O O O O O O O

Jj fl

O O O ^H ^H O O O O O

SOU 1969:36

ings der ydd

i?

d

c

vo Os

-H Ov

m —

c— t-

o

vo c-

Os 5 0 0 © e n © Osg<©©ejv©

oo cn Os

en Os

os

<N tcf

cn CN

en c-

I S o I os os

O o o so oo Ov OS Os

© o

•* os

—t r~

-*t os

— oo

os os

l ^ o o o so 00 00 00 Ov

t-, ©

— os

rt c—

so oo

5 Os

g l —

os

vo

tn

—i

»n so

en So © 00 g ©

M

co ej

g

fl O

B O,

c -o a d B

I •* I oo

^ ^

ti 1 3

a i P «« :o ui fl fl XJ to B P P d u? ca _. B B :B ^ . 3 . «0 OO H co to gj," ""> >> os r rt B ?? =a

fe B S-S R —

B :C3 CO

sam mani mar knad and

to ca p L

:•© oo oo © SO vo vo O

60 , B co

• OS

os ©

i t n t— O oo o • m oo © oo o

CO C-

LO

S i v? d 2 °^

sälj ar mark ande!

ca

ej

p

Ö vo i n Os

OJ OS

p e N r - oo m ^ cn CN so so

G tu OJ

—<

T]

"n s o CN —i cn —i

ca cn ;zp C :B . *

_ca_ ebd c .ca

r*<^

f— oo r- en

< •*

d

M

fl

CN CN

00 Os

o"

o"

CO tn Os .—l

So o so v o _ » in en CN o " o "

Os ©*

©"

OO 0 0

— o"

flej B

å u B ej)

O

fl

i Ot d

2 § §•! S 3 «-3 fl•OT <—fla >-tej u d A 13 TO aE G DO * ! a > a

'§ E.2 2 P^°

5 B

ca 5ca ta fl

2^ I . d 2 C

o.

G

Vj

B ut cd

O ^ fl3

i• B ^ O S3 < PH M — r~i *fr S S;>fe* O © O en © > oo oo oo © oo > O © Ooo © O

-o SOU 1969: 36

fc

fl *O

->> fl;

r£

«G Lri ? vy

o

•a •*£ — •_i B fe 2 2 M M 6 0 M 7 3

cu *-i ej _. B S3 C O 0 0 , 2 B-3 fc- B »-t —

' g -*-> G a

T3 ^ O

o, B t; S,M * o. h3 . O

i ra if s •II•A S-ISflQ ug E •53 23 s!§ tu

©„ — r - m — o N t-^CSCN—"o"

•

Omsät på ma milj. k

GM

v^-r- i - • * o , rn-o'iNcN—

OS

rt

ti S

CN «!» ft fe © OvrH © o ov O

os O

B t- B P O, O & ej

fl O

fl

ii C o M o M

fl

ej p CO

O. tu

OJ "tj

c o

.o B

o

co

M

a

C

fl

1-a §ta 2P d o fl E

ca

ca

ca — o ca t^

ca

rt *G - S 3 lH fl l-t rt _D *-t "P *—1

"5 CH CJ i-f G 3

CJ O a 5 1-1 fl, o ta OJ

O —1 2

ej

S3H i - ^ f e — o.o, a f . O. fe O - f e ti

LH

CJ tn

cn © os ©

B

ca

o OS

vo O OS O

fefl

r- r~ r- t-~ r-~ o © o © o Os Os Os o s o s OOOOO

©

w

tin *H "O

c-

o vo o

m

—

©

Tj-

8'

©

• 3 ^ >, C C XL fl d CO

is?

P T3 fl fl d B O B O.

I

*o

VO • OS

P • S? °s Sa A l 0

VO

• t—

ON

OO

VO 00

cos

OV

oo

oo

oo

O oo

© o

Wi

£ . E B «3 3 b R d "d e M .2, 5 d fe SE? B „ . «<

B T3 B 60 , co B co fcN co fl T3

©

in

© r> -

§3EBd ta5R •£Se °—u^

oo o ov ©

-aVO C7S

CO

2 2-^P co »-t 5

—

t! B-£

U CO

gal's <n fl tB fl l « co d

G B

Ov —

00 P H vo Ov ha*

© in © in

d l-t TJ B B =• d tco c g i äu — B

en

r n « H O

B g

J3*a < & d o 60 "2

so os

cn oo — os — CN*©'"©"

d 2

aI ls-ati CN c—

0°SVE

i n cn

— o"

— so"

fe .54 B B

IsSÖ

t* ej

> X>

S E -Sä -*

flB d

i <N

^

CO

- d

.9'B

fl B 3 O, CO

(J

SJ tu

o fl

£ffi

oö os O o os os o ©

252 B

•g . 2 ~?M

o ao

i-i

o t—1

ej

i»

^ sS a G

it; .B

co

"c

2=3

7, t) ej — fl

gp° J-8

C

U

B

•Ä"d S3 ej

a fl C G fl M fl fl ca p o •>

& & « • § « ESJ<S§S»H"8

^ • fl E -

— — — —o o — —

CN

fl o —t

tu

nt -t->

e medel ka, sedati inmedel, .fl.) ursyreder Drt och n ngstid staminer nde) verk bamat-1; xidderiva d epilepsi

o •d d B

cn Tf Ä fl fl CN* © o © —

—

—t

B

v

sgSS

B ta

-ä o, !? P

1 P 2R § 2 ^ CL

ta

O. ej Dt

c2 O, > O. -v? "cö- ej co o ,

&i g o. •s_> f l > >? CU Ut

B

•fl

SS g

^

-itC ~*

-v M fl

C

B —

vs> e j JJ e j — co CO — CO fl

1.1 J d ^ 3 c E? co

•S.M

°fl~*-

• * —' — O Tf

CN O Tf

SOU 1969: 36

— ™

II? fl 3 3 •ta — c co ej ra R - d fl £ d B O B o.

j, fl

i

vo Ov

i ^p vp p i cN Os S Ä — E B O

— Ov rt^>

— os

én~vo S t -

os os

rCvo JJTJ-

CN VO

» S O CN© vo m oo oo

inoo iX m *wt

— os

r^ OS OS OS vo "") oo os

oo t» JN eN IW

^o cn

CN t cn^t

W >n

s

tS.g, g R p fl^ ta rt B

el! i l K

rf os

in • os

c n t - ov Os oo o s

fe^sSlfp 2 B In

B •o 60 , *Jä

«a ta 5 -c

TJso CT\ ""•

«

oo

>Sl S d

- B? E Säg 2> t - •-Q ca rt B c B d os r w w c cd

00 © 00 TJ- © en

— in

?CN t - T f ; cn so TJ-

° 25^

B co ej d S3f<3 SO •ta R R VI to R B

=>ag

o^oo m rm en r - os

d >-, - d B B => P •B Ä to ~Z — B

N S

2E ta <5 o,

DO 1 3 G tn fl G.* B Ä co C fl?

^O f N

oo m

»n oo r-•-H ^ m

^* ^

OOOS en"-

© . N

Ov 00 T t O"O"TJ-"

O ©"

CO T-H IO »O fsf l > W H

'.~

s

OcLE

ej •o cö 9 ri Ö + tj

o, i

^§! ej B i co *-j t Ä I fl 00 60 Ä - S B *-t * - — 10 « G flS

örMri

W

-S'S ° fl* "t s-s aE XtfloM fl Eo •fl-fl

c

So g •• a p p

S G E -Q, 5 :B ° - C N v>3<! fl -Q

[5 SOU

1969: 36

B fl _ p tn B (flj ^ Ti

CN CN

oC T> cn o "

•a o M fl B "T"

: B p B » R B -o : a H u B t •a _ o 60 + ta.E B cd <u L , S .^ " 3 T 3 M Ä - dtis -rt

G G ' 3 jB •d fl o o M M

E E Ct kt Lt O ej ej ta B B — O ej'o , E - 2- fl "J."?.'?. — .tJ .tu o O, N 60 60 ^ B fl ej B B B o fl ta O c/5 C/2 C/2 sn ej 3 d 5 P ta O ' — CN e n «!pq< irtcvlrorf m in in in t O © © O © o o vo vo vo so VO v o v o

B fl

_P

l-t B :0 XL 6—

++

IS

flflfl

S-Sa

CO d i •3 B C5, O,

•31 t— —

P E CJ J 2 — CN O Q ^O 2p I - r-

„ rt

. ^i w

>_ W

fl 3 co :B — fl to O K p-d fl

O

B Ot

•d rt

•*

•

rt :BCO fe

nas s lagda andel

o °2

in OS

M

B "d 60 I

so

OS a d t—i S3Ä E!3 •rt h E ESS 1

fl

IIP 55 "5 ,„ ta j q

«a -2. £ Is -o t>^c3 1 a t— to co R

o ©

B

v* vo OS to

i2g^? 5 S3 g ^ a s ? Sag — :B c C/2 co G

P B

tu

TI

Cl rt rt C

•B Ä ,

i

ca

a fa

c •ca < o.

»1 s S

CN*

fl

ag* 5*8,1 2

r-

©"

"3 fe

^

"§1

I-s

a -d

B

1& <N tu

-Q

-o rt P M

— •d •S d

Sä ej

a d g:0 B

•IS

ii

S Ä

0 \ T—1 i-H O

© — CN O © CN

o> t-•i

-~. o -Si Ä

SS*

B

Röntgenko Parenteral medel

OQ

•o a

tu

d

s 3

•§.2

,—i i—t

CN © CN

IS -g >

11 ta ej

^S CN — CN O CN CN

254 SOU 1969: 36

8. Teknisk kommentar

till tabell 3

I tabell 3 redovisas lanseringsdatum och prisutveckling (AIP) under perioden 19551964 samt marknadsandelar åren 1958 och 1964 för ett urval preparatgrupper, som var för sig består av preparat, vilka innehåller identiskt samma aktiva substans. Vissa grupper, såsom 0701, 0801, 1501 och 1603, omfattar preparat, som sinsemellan kan uppvisa mindre effektskillnader p. g. a. smärre skillnader beträffande tillsatser. Genom att preparat med samma verksamma substanser inom varje preparatgrupp utvalts elimineras skillnader i effekt och förekomst av patentskydd som tänkbara förklaringsfaktorer till markn adsandelsutveckingen. Till grund för undersökningen ligger ett urval på 39 marknader. Detta urval har skett från materialet i tabell 1 enligt följande kriterier. 1. Av marknaderna skall i första hand de omsättningsmässigt mest betydande under något av de studerade åren 1958 och 1964 vara representerade. 2. Marknadsformerna monopol, duopol, mycket hög oligopolgrad, och hög oligopolgrad skall vara representerade. Det bör påpekas att redovisade lanseringsdatum för resp. preparat avser vissa bestämda beredningsformer. Andra beredningsformer av samma preparat kan således i vissa fall ha lanserats tidigare än angivet årtal. I tabellens grupp I ingår preparatgrupper inom vilka det först lanserade preparatet hade största marknadsandelen 1958 resp. 1964. I tabellens grupp II ingår preparatgrupper inom vilka det först lanserade preparatet inte hade största marknadsandelen 1958 resp. 1964. I tabellens grupp III ingår preparatgrupper där de första preparaten lanserats samtidigt.

SOU 1969: 36

9. Tabell 3. Lanseringsdatum, priser och marknadsandelar. Grupp 1. Prisutveckling under perioden 1955- 1964 Beredningsform, dosering och förpackningsstorlek

1958 1961 1964 1958

7 Nr

Företag

Preparat

Lanseringsdatum

0102 Pharmacia ACO

Kreosan simplex Beasan, sirap

f. 1934 fl. å 100 ml 1941 »

Leo ACO

Astmahalin Hektalin Serpasil

3,40 2,52 2,52 2,52 50 2,28 1,88 1,84 1,84 2 21,24 12,92 12,92 12,92 10

38 4 7

191,52170,00170,00 52

236,72 189,40 189,40

15,32 15,32 15,32 <5<5

13,91 13,91 13,91 5 5,51 6,51 — 9,72 9,72 9,72 9,72 67 4,64 4,64 4,64 4,64 4 16,96 16,96 ^— — 19,88 — — — — 6,72 6,72 — — — 10,40 10,40 10,40 10,40 13 3,24 3,52 3,52 3,52 4 3,64 3,64 3,84 1 — 4,07 4,07 4,07 4,07 1 4,12 4,12 4,36 11 — 4,11 4,35 4,35 — — 1,75 1,75 — — — 5,04 5,04 — — — 3,27 6,54 — — — 2,79 2,79 2,79 2 — 3,04 3,04 3,04 3,04 35 3,31 3,31 3,31 0 — 2,35 2,35 2,35 2,35 12 2,63 2,63 2,63 0 —

1 0 48 3 17 64 7 11 5 7 1 5 7 0 17

Kabi

Albumin

1953 Poviet

Albumin

1958 Preludin

1955 Kronans Lab. Cafilon

fl. å 100 ml 20% fl. å 125 ml 20% gl. å 100 25 mg tabl. — drag. 50 mg rör å 100 —

—

1960 1938 1957

gl. ålOO

Draco Draco Erco

Refevit Refevit forte Erco-Fer vitamin

1961 1962 1963

gl. å 250

Nembutal Mebumal

1950 1951

» »

Bamydorm Desalgen forte Dolviran Dolviran N A P A Koffenyl comp. Lunedon Nembudeine Sedacefen Sedisonal Sedisonal N A P A Sedyl Sedyl N A P A Tikanox Sonalgin

1958 1955 1952 1959 1959 1961 1953 1956 1935 1958 1938 1958 1963 1949

gl. å 50 st

ask å 12 st

1,15

1605:2 Hässle Reckitt

Bamycod Dispril m. kodein

1955 1956

ask å 20 st

1,20

0706:1 P. B. & Co

Chloromycetin

kapsl.el.tabl. 0,25 g, gl. å å 100

Lepetit Dumex

Synthomycetin Kloramfenikol

1954 1961

» »

1603 Hässle Pharmacia Bayer Bayer ACO Draco Abbott ACO Leo Leo Leo Leo Tika M &B

5 1 2 1

2,75 2,63

Reserpin Serpedin

1101:1 Abbot ACO

0,83 8 0,83 3 2,75 20 2,63 11

2,75 2,63

Enterosan Entero-Vioform Entrokinol

0,75 0,75 2,75 2,63

1936 fl. å 5 ml 1946 fl. å 5 g

0,75

Aktiva Ciba ACO

0,75 0,75

ACO Pharmacia

0401" Boehringer/ Ingelheim

10 S

—

gl. å 100 0,1 mg 1955 0,1 mg 1955 1 mg tabl.

0206:2' Ciba

Marknadsa ndelar, %

» » » »

» » » » »

gl. å 25 st gl. ä 50

»

gl. å 50 st

» » » »

— 115 115

—

—

4,79 1,20 1,32

— 0 9 15 3 7 8

0 1,36 13 1,40 3

—

115 74,40 42,72 1003 109,20 93,56 42,72 66,72 39,52 — —

36 1 30

— 1,28 1,32

—

15 10

1 Prisjämförelsen omfattar ej Pharmacias Serpedin 2 Prisjämförelsen gjord trots bristande jämförbarhet beträffande preparatens styrka 3 Då ingen uppgift om Synthomycetinförsäljningen föreligger för år 1958, har vi bortsett från denna

256 SOU 1969: 36

Prisutveckling under perioden 1955-1964 Beredningsform, dosering och förpackningstyp 1955 5

Nr

Företag

Preparat

Lanseringsdatum

4 Erco Kabi

Kloramfenikol Kloramfenikol

1961 1964

» »

0801:1 Ferrosan Kabi ACO Kabi Astra Hässle Merck Astra Abbott Pharmacia Ferrosan Lederle Pharmacia 0907:1 Hoechst Boehringer/ Mannheim Vitrum 0806 Vitrum

Multiplex Polyvitagen Oktavitamin Nimativ Akvavimin Minovit Gerobion Multivimin N Dayamin N Gevital Multi-tabs Gevral N Dulcivit Rastinon

1950 1952 1954 1954 1955 1956 1958 1962 1962 1962 1963 1963 1960 1957

gl. å 100

gl. å 30 gl. å 100

Artosina Diabuton Insulin

1958 1958 1929

» »

Insulin Insulin

f. 1934 f. 1934

Sandström

Quilla Simplex, sirap Tussipect, sirap

1940 fl. å 100 g f. 1940 å.ä20g

Nativelle ACO Merck Richter Sandoz Astra

Digitaline Digitoxin Digitoxin Digitoxin Digitoxin Digitrin

1940 1954 f. 1934 1961 1960 1947

gl. å 200 st. gl. a 100 st.

Sandoz

Cedoxin

gl. å 100 0,25 mg

Vitrum ACO Draco B. W. & Co

Digoxin Digoxin Lanacrist Lanoxin 1

1960 1959 1956 1940

» » » »

Roche Stuart Astra Geigy ACO Astra Pharmacia Bayer

Azo-Gantrisin Suladyne Sulfadital Sulfadon Sulfakombin Sulfapral Trisulf Supronal

1959 1962 1946 1957 1959 1961 1952 1952

gl. å 50

Biolax Boxberger Brandreth's piller Emulax

1944 1958 1935 1958

ask å 50 ask å 100 ask ä 36 gl. å 100

Novo Leo

» » » » » » » » » »

Marknadsandelar, % 1958

'

S»

_ —

_ —

87,52 39,52 — 39,52 — 24 2 3 1 16 6 1 — 1 — — — — 96

29 1 23 1 2 0 6 4 1 0 0 3 0 0 5 87

4,80 — — 4

—

13,74 13,74 13,74 13,74 66 13,74 13,74 13,74 13,74 3 13,74 12,32 12,16 12,16 2

62 6 2

1,00 1,00 8,70 2,09 5,15

—

6,44 6,44 6,44 6,44 8,99 8,99 6,43 6,43 6,52 6,44 5,76 5,76 4,59 4,59 4,59 4,59 6,44 6,44 6,44 6,44 11,00 11,00 11,00 11,00 3,99 4,19 4,19 — 8,91 — — — — — — 14,31 7,43 — — — 6,11 — — — 23,10 — — 6,44 6,44 — — 4,80 4,80 4,80 — — •

gl. å 20

40 IE/5 x 10 ml

» »

— —

4,80 4,80

4,80

—

13 Grupp 11 0102

0701 Ferrosan

0502:1 Recip Kraft Allcocks Hässle 1

» » » »

» » » » » »

rör å 20

1,27 1,00 8,79 2,09 5,15

—•

— —

— —

— — —

— •

5,20

• —

— — — —

5,63

— — —

5,63 2,95

0,86

—

0,83

—

5,20

4,76 4,35

1,27 1,00 8,79 1,92 5,15 1,91 1,95 5,20

1,39 10 1,00 6 8,79 1 1,92 1 5,15 0 1,91 — 1,95 4,76 26

7 2 0 4 0 0 0 15

4,35 4,35

4,35 4,15 3,59 4,28 4,27 8,95 7,59 5,63 14,48 3,99 9,31 5,63 — 0,86 4,91 0,97 8,03

—

—

4,76 4,35 8,95 — 7,59 — 5,63 5,63 17,12 17,12 3,99 — 9,31 — 5,63 5,63 2,95 — 0,86 0,86 3,23 4,91 0,83 0,83 8,03 8,03

— — 4 1 — — 3 27 — — 1 0 0 — 14 0

0 1 10 2 1

— 0 14 0 38 0

— 0 0 4 26

Namnet ändrat från Digoxin SOU 1969: 36 17—911423

Prisutveckling under perioden 1955-1964

Nr

Företag

Preparat

Lanseringsdatum

4 Beredningsform, dosering och förpackningstyp 1955

— —

8,59 — 3,20 10 4,71 1 4,44 19 1.192 0

0 7 0 8 0

Hässle ACO Kraft Leo ACO Newbery & Philips Heumann Astra Tika Vitrum 0604 Kabi Kabi Bayer Leo Astra ACO Lövens

Meropenin Meropenin forte Oratren Calciopen Viacillin Acocillin Penicals

1954] rör å 20 1955J » 1955 » 1956 gl å 15 1958 » 1960 » 1961 »

0802» ACO

Askorbinsyra

1941 Merck

Cebion

1953 Leo

Cevitil

f. 1934

Pharmacia

Hybrin

1938 Ferrosan

Ido-C

1952 Roche

Redoxon

1951 Astra

C-vimin

0801:1 ACO Roche Leo Abbott Ferrosan Leo Astra Leo Astra Ferrosan Draco Pharmacia

Hexavitamin Protovit Vitatonin Vi-Daylen ABCD-in Pollyvitil Astratonil Vitatonin S Combivimin Multiplex Draco-ton Roburan

1948 1950 1956 1956 1958 1959 1959 1960 1950 1961 1961 1962

fl. å 500 ml fl. å 50 ml fl. å 500 ml fl. å 90 ml fl. å 100 ml fl. å 250 ml fl. å 500 ml fl. å 1 000 ml fl. å 100 ml fl. ä 500 ml fl. å 500 ml fl. å 500 ml

1501:2 Pharmacia Cilag Leo Lederle

Demotil comp. Lyspamin Neurospasmyl Pathilon N m. fenemal Pavatron c. Phenemal Preparyl Secergan comp. 2 gl. å 50 st.

1958 1952 1945

gl. å 100 gl. å 50 gl. å 100

gl. å 100

1955 1953 1960

» » »

Searle

1 Recip Astra rör å 25 st.

Emulax comp. Karlsbaderpiller Kissinger Leopiller Sagrada comp

1964 1947 1956 1935 1941

gl. å 100 gl. å 250 ask å 100 gl. å 250 ask å 40

Summers piller Balsamiska piller Karlsbaderpiller

1946 1934 1936 1936 1938

ask å 24 ask å 100 ask å 60

» »

» »

tabl. 50 mg burk å 50 st. tabl. 1 g rör å 10 st. tabl. 0,05 g rör å 20 st. tabl. 0,5 g rör å 20 st. drag. 0,5 g gl. å 25 st. tabl. 1 g rör å 10 st. tabl. 50 mg gl. å50st

Marknadsandelar, % 1

—

2,72 3,91 4,44 0,72

3,20 4,71 4,44 0,72

0,91 2,27 0,55 0,55 0,55

0,91 2,27 0,55 0,55 0,55

0,91 2,27

4,44

0,91 2,27 — — — — 0,55 —

6,23 6,23 6,23 14,24 14,24 14,24 6,23 6,23 — 14,00 11,12 — 11,03 11,03 — 8,72 — — 9,71 — —

0 1 3 1 0

5,11/ 6 9,20 \20

—

—

0 0

— — —

8,60 27 6,11 6 3,50 — 8,59 —

28 0 1 2

—

0,80

0,80

0,80 68

2,76

2,76

2,76

2,76

1,55

1,55

1,55

1,55

—

2,51

2,51 2

4,83

3,19

2,71

4,83

2,84

2,84

2,84

2,84

1,91

1,91

—

—

—

—

5,40 8,79 5,60 2,79 1,39

5,40 8,79 5,60 2,79 1,39 2,95 7,24 9,99 6,39 7,11 7,12

5,40 8,79 5,60 2,79 1,39 2,95 6,32 9,99 9,27 7,11 7,12 6,32

3 2 32 0 3 — — — 2 — — —

2 1 16 0 1 0 9 0 1 1 7 4

8,79

—

2,79

— — — —

6,39

—

7,24

—

6,39

— — — ,—

—. — —

25,92 25,92 25,92 — 8,35 8,35 8,35 8,35 0 3,51 3,51 3,51 — 0

1 0

—

18,60 18,60 18,60

17,00 17,00 17,00 17,00 — 6,43 6,43 6,43 6,83 56 11,51 11,51 11,51 1 —

0 36 2

—

Prisjämförelsen omfattar endast ACO-s, Leos och Astras preparat.

258 SOU 1969: 36

Prisutveckling under perioden 1955—1964

Nr

Förslag

Preparat

Lanseringsdatum

4 Abbott Leo Pharmacia Pharmacia

Trål m. fenemal Tyrimid comp. Veryl Veryl mite

Leo Conradson Hässle Hässle Reckitt Astra ACO Vitrum

Albyl m. kodein 1 f. 1934 Allanyl m. kodein 1 1938 1955 Bamycod 1 1961 Bamydag Dispril m. kodein 1 1956 Maxotyl c. codein 1 f. 1934 1 Magnecyl-kodein 1941 Magnecyl m. f. 1934 kodein

1601 Beredningsform, dosering och förpackningstyp 1955 5

indelar, % 1958

:1961

:1964 :1958

c!

i[0

_ —

» » » »

1958 1957 1948 1947

]Vlarknads-

0 0 21 5 0

—

»

25,48 25,48 25,48 0 8,19 8,19 8,19 1 6,39 6,39 6,39 6,99 28 3,19 3,19 3,19 3,59 7 3,11 3,11 3,11 3,11 0 1,51 2,35 2,35 2,35 — 2,71 2,71 2,87 2,99 26 3,35 3,35 — — — 9,11 9,11 9,51 — — 1,51 1,51 — 2 — 1,19 1,19 1,27 34 —

»

1,11

1,19

1,19

—

0,90 0,45

0,73 0,56

0,73 0,56

0,73 7 0,56 75

8 67

gl. a 100 gl. å 50

» »

ask å 220 gl. å 50

• —

13 20 16

— 13

f. 1934

ask el. glas å 20 st.

Magnecyl-kodein

»

Isomyl

0,1 g, gl. å 100

Pentymal

»

1,52 1,52

1,52 1,52

2,28 1,76

2,28 5 1,76 21

3 20

Cortef

tub å 5 g salva 1 %

8,75

6,99

4,71

4,71

0 Pfizer

Ficortril

4,71

4,71 58

10 Hydrocortal

—

6,99

Pharmacia Ciba Astra MSD ACO Pfizer

Hydrocortison Hydrocortodrin Hydrocortone Hydrokortison Magnacortril

1954 1958 1953 1956 1957

» » » » » » » »

8,76 8,75

—

5,50 5,51 5,50 5,59 5,12

4,72 4,19 4,72 4,71 3,76

4,70 8 4,19 1 4,70 0 4,71 4 3,76 13

1 0 1 0 4

—

7,47

7,51

7,51

»

— — — —

— — — —

21,12 21,12 11,20 11,20 8,24 8,24 8,24 8,24

— — — —

20 10 29 9

»

—

—

10,15 10,15 — 44,32 44,32 20 44,32 44,32 4

6 4 1

1605:2 Leo ACO 1101:1 Hässle ACO 0201 2 Upjohn

Albyl-kodein

—

8,75

tub å 5 g salva 0,5 %

Grupp III Dichlotride K

gl. å 100 0,25 g

Ciba

Esidrex K

»

Kabi Pharmacia TemmlerWerke

Tylinal Dobesin

1960 1960

gl. å 120 st.

Danylen

1960 Astra Lederle

Sulfdurazin Lederkyn

1957 1957

gl å 100 0,5 g

Tetradecin novum

1957 Lederle

Achromycin V

0708 Ferrosan Wander

Na-PAS granulat Aminacyl, granulal :

1951 1951

0709 Kabi Lilly

Cykloserin Cykloserin

1957 1957

gl. å 100 drag. 0,25 g 156,32147,52147,52119,12 gl. å 100 — 147,52147,52113,64 18,64 18,64 18,64 19,60 burk å 500 g 22,00 22,00 22,00 23,12 » 84,32 84,32 46,00 46,00 gl. å 50 84,32 84,32 46,00 46,00 »

0206:1 MSD

0706:2 Astra

1 2

»

W,32 M,32

69 2 32 20 87 13

41 1 6 5 86 14

Ej ask å 20 Prisjämförelsen omfattar ej Pfizer Magnacortril SOU 1969: 36

Prisutveckling under perioden 1955—1964 Beredningsform, dosering och förpacknings1955 typ 5

Nr

Förslag

Preparat

Lanseringsdatum

0703 Astra Pfizer Apoth.Lab.

Alfactllin Maxipen Pheno-M-Penicillir i

1960 rör å 15 1960 gl. å 20 1961 rör ä 20

0907:3 Astra Vitrum Hoechst Cilag

Nadisan Inbuton Invenol Midosal

1957 1957 1957 1957

gl. å 20

0903 1 MSD

Codelcortone

tabl. 5 mg gl. å 100 st.

_ — — — — — —

_ — —

11,03 11,03 14,39 13,51 — 10,99 10,99 — 4,80 4,80 78 4,80 4,80 15 4,80 4,80 7 4,80 4,80 0

3 2 0 88 1 4

—

36,72 31,52 32,32 36,72 36,72 38,72 18,88

25,56 2 31,52 2 32,32 3 32,00 32 10,59 0 14,99 0 8,31 —

0 0 0 6 0 0 0

32,32 15,99 8,32 9,75 10,03 29,92

— — 1 0

0 1 8 0 2 0

20,52 15,52 — 15,52 15,52 — 61,12 46,32 38,60 36,72 52 55,00 46,32 36,72 36,72 6 36,72 36,72 — — —

40 16 15 1 5

4,80 4,80 4,80 4,80

91,52 91,52 91,52 91,52 70,40 92,32 92,32 70,40 — 51,20 —

Merck Upjohn Pfizer Boots Ferring FCF Schering Corp. Pharmacia ACO Desitin-Werk Schering A G Ciba

Dacortin Delta-Cortef Deltacortril Deltastab Deltisolon Glucortin

1955 1955 1955 1956 1958 1960

» » » » » »

—

Meticortelone Precortalon Prednisolon Prednisolon Scherisolon Ultracorten H

1955 1956 1959 1961 1957 1958

» » » » » »

91,52 70,40 32,32 91,52 56,00 32,32 23,92 — — 23,00 — — 56,00 32,32 — 70,40 36,72 —

MSD

Tryptizol

1961 Lundbeck

Saroten

»

Leo M &B Dumex

Hibernal Largactil Klorpromex

1954 1954 1960

gl. å 500

Equanil

tabl. 0,4 g gl. å 100

Meprobamat Meprobamat Meproban Miltown Pertranquil Reostral Restenil

1956 1963 1956 1956 1957 1959 1956

» » » » » » »

1101: 3 Ferrosan ACO Ferring Draco Johnson Lepetit Läkekemi Kabi 1

» » »

Marknadsandelar, %

gl. å 100 25 mg drag.

» »

—

—

— —

— —

— — — — — — — —

8,12 6,72

8,12 5,56

9,12 9,92

9,12 8,00 8,11 5,55 8,80

— —

8,80

1 2

8,12 5 5,12 6 4,63 — 7,92 30 8,00 5 8,11 0 4,91 — 8,80 55

6 15 0 37 3 0 0 38

Preparatgruppen hör för år 1964 in under grupp II. 10. Teknisk kommentar till tabell 4 De i tabell 4 prisstuderade 121 preparaten har valts från det i tabell 1 redovisade materialet. Urvalet omfattar samtliga representerade preparat med ett försäljningsvärde på minst 0,2 milj. kr. år 1964 och som såldes på marknaden år 1958 i prismässigt jämförbara förpackningar. Det sammanlagda försäljningsvärdet år 1964 för de utvalda

preparaten svarade för 32 % av den totala läkemedelsförsäljningen. Apotekens inköpspriser (AIP) år 1958 och 1964 för de sålunda utvalda 121 preparaten avser en representativ förpackningsstorlek för resp. preparat. Preparaten har grupperats i marknadsformerna monopol, duopol, mycket hög oligopolgrad samt hög oligopolgrad med utgångspunkt från förhållandena år 1958. SOU 1969: 36

11. Tabell 4. Prisutveckling för 121 preparat med fördelning på marknadsformer år 1958. Nummerbeteckning för delmarknad 1

Priser (AIP) Preparat

Beredningsform dosering och förpackningsstorlek

0,5 g gl. å 100 st. drag. 50 mg 50 st. fl. å 1 000 ml 20 % fl. å 100 ml 6 % fl. å 500 ml granulat gl. å 150 g tabl. 0,5 g. 100 st. kapsl. 0,25 g 100 st. lösn. f. inj. 12 % fl. å 8 ml amp. 3 x 1 ml rör å 20 st. inj. gl. å 5 x 2 ml drag. 0,025 g gl. å 60 st. drag. 50 mg 100 st. drag. 0,2 g gl. å 50 st. tabl. gl. å 50 st.

34.72 5.75 17.40 191.52 15.75 5.45 9.75 115.00 38.00 5.75 4.80 41.24 4.60 11.60 10.46 2.30

31.24 6.30 17.40 170.00 14.20 6.00 14.52 42.72 48.00 5.75 4.80 41.24 4.60 11.60 10.46 2.50

gl. å 100 st. burk å 100 st. tabl. 0,2 g gl. å 100 st. gl. å 100 st. tabl. gl. å 50 st. gl. å 100 st. 10 % fl. å 1 000 ml 10 % fl. å 1 000 ml rör å 100 st. gl. å 100 st. tabl. 0,25 g 50 st. fl. å 50 ml rör å 20 st. lösn. fl. å 1 x 10 ml inj. fl. å 10 ml gl. å 100 st. gl. å 100 st. 2 % lösn. f. inj. 1 x 50 ml tub å 120 g

7.46 3.66 10.15 6.36 3.35 8.20 2.60 3.15 9.70 11.86 84.32 1.05 4.80 2.85 3.90 6.45 6.40 3.25 5.60

7.46 3.66 10.15 6.95 3.35 8.90 2.60 3.15 9.70 11.86 46.00 1.65 4.80 2.85 3.50 6.85 7.00 3.25 5.60

fl. å 500 ml fl. å 220 g fl. å 200 g fl. å 100 ml fl. å 100 ml drag. gl. å 100 st. tabl. 0,1 mg 100 st. tabl. 0,25 mg gl. å 100 st. gl. å 250 st. drag. 40 mg gl. å 100 st. gl. å 100 st. drag. 200 mg gl. å 100 st. tabl. 0,15 g r o r å 100st. tabl. 0,2 g gl. å 100 st. gl. å 100 st.

3.30 1.75 3.25 1.28 1.05 7.50 5.20 4.75 7.05 3.00 34.72 62.64 59.52 88.32 147.52

3.75 2.25 3.70 1.40 1.05 7.50 4.75 4.26 7.35 3.32 29.44 34.56 29.12 38.32 119.12

A. Monopol år 1958 0206:1 0206:5 0302 0303 0304 0605 0702 0706:1 0711 0901 0907:1 0909 1101:2 1101:2 1602 1605:3

Chlotride Apresolin Aminosol-glykos Albumin Macrodex Hepaforte Salazopyrin Chloromycetin Gammaglobulin Acton prolongatum Rastinon Heparin Lergigan Lergigan forte Butazolidin Bamyl-koffein

B. Duopol år 1958 0202 0202 0204 0205 0205 0205 0301 0301 0503 0503 0709 0803 0907:3 0908 0908 1501:2 1501:2 1701 2201

Kinytal Kinidin Hexanicit Neoaktal Meprotrol Myocardon Invertos Inverdex Entero-Vioform Sterosan Cykloserin A-D-vitamindroppar Nadisan Insulin Insulin semilente Preparyl Veryl Xylocain-Exadrin Selukos

C. Mycket hög oligopolgrad år 1958 0102 0102 0102 0102 0105 0201 0201 0201 0602 0602 0701 0703 0703 0703 0706:2

SOU 1969: 36

Expigen Vick Cetamium Resyl Quilla simplex Lepheton Cedilanid Digitrin Lanacrist Ferromyn Glycifer Sulfadon Fenoxypen Meropenin forte Calciopen Tetradecin novum

Nummerbeteckning för delmarknad

Priser (AIP) Preparat

Beredningsform dosering och förpackningsstorlek

1964 Terramycin Askorbinsyra Redoxon Cebion Hybrin Restenil Meproban Meprobamat Hibernal Hibernal fortior Nozinan Trilafon Stemetil Amosyt-koffein Celocurin-klorid Bamycod Sedisonal Sedisonal N A P A Sedyl N A P A Dolviran Saridon Bamydorm Magnecyl-kodein Dispril m. kod. Bamycod Albyl-kodein

drag. 0,25 g gl. å 100 st. tabl. 0,3 g gl. å 100 st. tabl. 1 g rör å 10 st. tabl. 1 g rör å 10 st. 0,5 g gl. å 100 st. 0,4 g gl. å 100 st. 0,4 g gl. å 100 st. 0,4 g gl. å 100 st. drag. 25 mg gl. å 500 st. drag. 0,1 g gl. å 50 st. drag. 25 mg gl. å 500 st. drag. 2 mg gl. å 100 st. amp. 5 mg/ml 1 0 x 2 ml drag. 10 st. lösn. f. inj. 5 0 m g / ( 1 0 x l 0 ) tabl. gl. å 100 st. gl. å 100 st. gl. å 100 st. tabl. gl. å 20 st. ask å 50 tabl. ask å 100 st. tabl. gl. å 20 st. ask å 20 st. ask å 20 st. rör ä 20 st. ask å 20 st.

152.00 5.06 2.85 2.75 11.00 8.80 9.10 6.70 46.32 18.56 56.00 10.30 10.00 1.50 25.80 5.32 5.66 6.25 1.10 4.12 7.15 1.65 0.55 1.30 1.20 0.71

113.64 4.55 2.85 2.75 8.80 8.80 7.90 5.10 36.72 14.50 56.00 10.30 10.00 1.50 25.80 5.80 5.66 6.25 1.10 4.36 7.15 1.70 0.55 1.40 1.35 0.71

fl. å 300 ml drag. rör å 25 st. fl. å 300 g ask å 100 st. fl. å 100 g gl. å 250 st. drag. 40 st. drag. 50 st. drag. 5 mg 30 st. ask å 60 st. gl. å 100 st. gl. å 100 st. gl. å 100 st. gl. å 100 st. fl. å 500 ml gl. å 100 st. fl. å 100 ml fl. å 1 000 ml fl. å 1 000 ml fl. å 1 000 g fl. å 1 000 g fl. å 1 050 g tabl. 5 mg gl. å 10 st. tabl. 4 mg gl. å 100 st. tabl. 0,5 mg gl. å 100 st. tabl. 4 mg 100 st. amp. 0,1 g komb.förp. 1 x ( I - f l l ) tabl. 0,1 g gl. å 100 st. tabl. 0,1 g burk å 10 st. tabl. 0,1 g burk å 10 st. kapsl. 30 mg gl. ä 25 st. tabl. 0,25 g ask å 10 st. tabl. 0,25 g burk å 100 st.

4.06 2.50 3.00 2.25 3.23 4.45 3.60 4.30 2.50 0.55 6.45 6.45 11.00 6.45 5.60 7.00 1.10 8.50 10.00 11.05 8.90 6.10 10.25 105.00 92.23 105.00 27.52 8.45 0.32 0.80 1.66 1.10 14.05

4.30 2.70 3.40 2.60 4.53 4.45 3.60 4.30 2.65 0.70 6.45 6.45 11.00 5.75 5.60 9.29 1.40 9.40 10.00 11.05 10.20 7.45 2.90 81.12 32.00 81.12 20.00 8.86 0.45 0.80 1.66 1.10 11.85

1 0706:2 0802 0802 0802 0802 1101:3 1101:3 1101:3 1201 1201 1201 1201 1201 1301 1401 1601 1603 1603 1603 1603 1603 1603 1605:2 1605:2 1605:2 1605:2

D . Hög oligopolgrad år 1958 0101 0101 0101 0501 0502 0502 0502 0502 0502 0502 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0801 0903 0903 0903 0903 0904 1101 1101 1101 1101 1101 1102

262 Quilla (sirap) Exolyt Benylan Rennie Cas-Evac Leopiller Pursennid Emulax Dulcolax Karlsbaderpiller Multiplex Akvavimin Minovit Oktovitamin Vitatonin Combivimin ABCD-in Vitalvin Hexavitamin Optonicum Pharmaton Vin de Vial Deltacortril Kenacort Decadron Ledercort Actocortin Diminal Pentymal Mebumal Nembutal Doriden Mylepsin

SOU 1969: 36

Nummerbeteckning för delmarknad

Priser (AIP) Preparat

Beredningsform dosering och förpackningsstorlek

Cetiprin Cantil Buscopan Magnecyl Albyl Dispril Bamyl Siogen Hydrotricin Dequadinum Ficortril Hydrokortison

tabl. 50 mg gl. å 50 st. tabl. 25 mg rör å 25 st. amp. 20 mg/ml 6 x 1 ml ask å 100 st. ask å 50 st. ask å 40 st. gl. å 50 st. past. 2 mg ask å 30 st. past. 1 mg 24 st. past. 0,25 mg tub å 20 st. salva 1 % tub å 5 g salva 1 % tub a 5 ml m. kanyl

1 1501 1501 1501 1605 1605 1605 1605 1801 1801 1801 2001 2001

SOU 1969: 36

4.46 7.10 4.45 0.95 0.75 1.66 1.40 1.80 1.30 1.65 7.00 5.10

5.25 6.06 4.45 0.95 0.75 1.86 2.00 1.80 1.30 1.65 4.70 3.75

Bilaga 2

«Case studies« från svensk industriell läkemedelsforskning

I denna bilaga ges exempel på större forskningsprojekt, som genomförts eller f. n. pågår i svenska läkemedelsföretag. Redovisningen illustrerar det samarbete, som bedrivs mellan universitetsinstitutioner och företag, och som syftar till att industriellt utveckla och tillämpa grundforskningens resultat. Den ger också exempel på samarbete mellan olika företag på områden, där forskningen betraktas som riskfylld eller finansiellt betungande. Redovisningen grundas huvudsakligen på intervjuer med representanter för sju större läkemedelsföretag, nämligen Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors och ACO. Materialet har också diskuterats med forskare, vilka som konsulter samarbetar med läkemedelsföretag. 1 Det bör understrykas att det här rör sig om ett referat av vid intervjuerna framförda uppgifter och bedömningar. Utredningen saknar givetvis kompetens att exempelvis göra jämförelser mellan olika produkter eller forskningsresultat med avseende på dessas medicinska värde. Översikten har också måst göras mycket kortfattad, men torde dock ge viss uppfattning om inriktning och utvecklingstendenser inom de sju företagens forskning.

1.

Astrakoncernen

I detta avsnitt ges redogörelser för några typfall på industriellt forsknings- och utvecklingsarbete inom Astrakoncernen. 264

Xylocainfallet kan sägas illustrera två olika saker, nämligen dels hur ett forskningsuppslag, som ursprungligen kommit från fristående forskare vid en högskola, utvecklats och industriellt utnyttjats inom ett företag. dels hur företaget genom ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete omkring produkten vunnit nya och oväntade tillämpningsområden för denna. Koncernens forskning på penicillin- och analgetikaområdena är exempel på ett samarbete med utländska läkemedelsföretag inom forskningen. Koncernens samarbete med universitet och högskolor belyses ytterligare genom redogörelserna för Hassles farmacevtiska forsknings- och utvecklingsarbete samt dess forskning efter medel mot hjärtarytmier. Astrakoncernen bedriver även forskningsoch utvecklingsarbete utanför det egentliga läkemedelsområdet men med utnyttjande av det tekniska kunnande, som man förvärvat i forskning inom detta område. Ett exempel härpå ger koncernens fiskproteinprojekt. A. Xylocainforskningen Xylocain är det utan jämförelse omsättningsmässigt största läkemedlet från ett svenskt företag. Preparatet har en hög marknadsandel inte bara i Sverige utan dominerar tillsammans med Bofors' Carbocain lokalbedövningsmarknaden över praktiskt ta1 Professorerna A. Carlsson, B. Folkow och A. Lundberg.

SOU 1969: 36

get hela världen. Den ursprungliga iakttagelsen att en förening med Xylocains kemiska struktur har lokalanestetiska egenskaper gjordes utanför Astra av två vid det tillfället okända kemister, Nils Löfgren och Bengt Lundqvist från Stockholms Högskola. Det tog emellertid fyra år för Astra, räknat från uppslagsgivarnas första iakttagelse till dess företaget kunde lansera en färdig produkt. Forskningsarbetet omfattade toxikologi, farmakologi och klinisk utvärdering samt farmacevtiska beredningsformer och industriella produktionsmetoder. Arbetet följdes upp med vetenskapliga undersökningar utomlands, framför allt i USA men även i Tyskland, England och flera andra länder. Forskningsarbetet är inte avslutat i och med att en produkt lanserats. På Xylocainområdet har kontinuerliga forskningsinsatser inom Astra gjorts under en tjugoårsperiod. Tills för två-tre år sedan pågick stora undersökningar, där man försökte följa hur Xylocain upptas och distribueras till vävnader efter olika injektionsformer eller efter inhalation. Dessa relativt grundläggande arbeten som bl. a. är av betydelse sett från biverkningssynpunkt har ej tidigare kunnat genomföras, på grund av att man inte har haft tillräckligt specifika analysmetoder för de mikromängder, som det är fråga om i vävnader. Metoderna har utvecklats under 1950-talets senare hälft på Astras laboratorier. Dessa undersökningar har utförts i samarbete mellan Astras laboratorier och medicinska avdelning i Södertälje och i USA, samt olika vetenskapliga grupper vid de medicinska högskolorna i t. ex. Stockholm, Uppsala, Edinburgh, Helsingfors och flera olika centra i USA. Ursprungligen framställdes och användes Xylocain uteslutande som lokalbedövningsmedel. Man har emellertid funnit, kanske delvis av en slump, att det kraftigt motverkar en oregelbundenhet i vissa patienters hjärtverksamhet — s. k. hjärtarytmi. Det är framför allt vid s. k. kammararytmier, som Xylocain är verksamt. Sådana arytmier kan t. ex. uppkomma under narkos. Ventrikulära arytmier är också vanliga vid hjärtinSOU 1969: 36

farkt, och undersökningar under de senaste åren har visat att Xylocain är ett värdefullt läkemedel för att förhindra uppkomsten av arytmier hos patienter med akut hjärtinfarkt. Forskningsarbetet på detta område är dock ännu ej avslutat. Astra har också satsat på ett helt annat forskningsområde i samband med Xylocain. Xylocain har nämligen visat sig effektivt kunna avbryta krampanfall (epileptiska kramper). Företaget har samarbetat med svenska akademiska forskare vid genomprövning av Xylocains egenskaper i dessa avseenden. Xylocain har visat sig vara livsräddande vid de kramper som ibland uppkommer i samband med neurokirurgiska ingrepp. Dessa och vissa senare undersökningar på liknande områden (inverkan på kramperna vid elektrochockbehandling av patienter med depressioner, hjälpmedel vid EEG-undersökningar av patienter med epilepsi) har gett vetenskapligt och praktiskt medicinskt intressanta resultat. Det kommersiella värdet är dock svårt att uppskatta, eftersom förbrukningsstatistiken för Xylocain inte finns fördelad på olika användningsområden. Det bör nämnas att sistnämnda användningsområden endast är två bland flera vid sidan av det rent lokalanestetiska. B. Samarbete med Beecham på penicillinområdet Ett annat indikationsområde, på vilket Astra har en hög marknadsandel, främst på hemmamarknaden, är antibiotikaområdet, närmast penicilliner. Redan före upptäckten av antibiotika hade Astra en stark ställning på det kemoterapeutiska området genom tidiga arbeten rörande sulfonamider. Under andra världskriget, då landet avspärrades från en stor del av läkemedelstillförseln, uppnåddes självförsörjning och t. o. m. en viss export på det området. Astra kunde ungefär samtidigt som Ciba framställa dåtidens viktigaste sulfapreparat, Sulfatiazol. De preparat, som under senare delen av 1940-talet hade en dominerande använd265

ning, byggde på den s. k. sulfakombinationsprincipen. Det var en svensk upptäckt, gjord i samarbete mellan Astras kemister samt de kliniker som utprovade det. Astra hade således en tradition på kemoterapiområdet, när de första rapporterna om penicillinet kom. Denna tradition anges vara orsaken till att Astra snabbt kunde bedöma de nya resultatens värde. Stora ansträngningar gjordes för att få i gång en svensk produktion. Detta skedde utan att Astra köpte licenser från utländska företag. Vid denna tid framställdes penicillin uteslutande genom jäsning. Då nya antibiotika, främst tetracyklinerna, kom på marknaden, var det naturligt för Astra att försöka skaffa licens för att framställa också dem, vilket lyckades. Vid planeringen och utvidgningen av laboratorieverksamheten satsades stora utgifter på att bygga upp ett laboratorium för att bedriva jäsningskemisk forskning. Astra fick härigenom resurser för att självständigt driva forskningsprojekt avseende framställning av antibiotika eller enzymer på mikrobiologisk väg, dvs. att finna aktiva substanser och sedan föra dem vidare från de ursprungliga jäsningsförsöken i kolvar till en ekonomisk produktion i stor skala. Denna Astras bakgrund ser man som den väsentliga orsaken till varför Astra lyckades få ett forskningssamarbete till stånd med Beecham Research Laboratorium. Detta företag har gjort en verkligt grundläggande upptäckt inom antibiotikaområdet, nämligen den att kunna framställa penicillinets grundskelett, 6-APA. Genom kemiska metoder kunde man bygga på olika sidokedjor och därigenom framställa penicilliner med avvikande egenskaper från de gängse använda penicillin G och penicillin V. Trots Beechams stora ekonomiska resurser kunde företagent inte exploatera sin stora upptäckt ensamt (på grund av att upptäckten gjordes på ett relativt tidigt stadium i företagets läkemedelsforskning), utan man fick söka samarbete med företag, som hade en forskningstradition på detta område. Ett nära samarbete med Astra inleddes i början av 1960-talet, och en långtgående integration av företagens forskningar på om266

rådet har ägt rum. Det har lett till, att Astra kunnat marknadsföra fem nya penicilliner, vilka alla inneburit avsevärda framsteg i ett eller annat avseende jämfört med de penicillin G och V preparat, som fanns på marknaden, när det första syntetiska penicillinet marknadsfördes. Dessa forskningar fortgår, och Astra har f. n. ett penicillin på klinisk prövning och är berett att gå ut med ytterligare ett penicillin, som således har fördelar i speciella egenskaper, som inte de tidigare marknadsförda semi-syntetiska penicillinerna visat sig ha.

C. Hassles farmacevtiska forskningsutvecklingsarbete

och

Under kriget, år 1942, köpte Astra samtliga aktier i Hässle. År 1954 flyttade Hässle från Hässleholm till Göteborg. Hässles tillverkning förlades till moderföretaget Astras fabriker i Södertälje, varigenom vissa stordriftsfördelar i produktionen kunde utnyttjas. 1 För att framgångsrikt driva läkemedelsforskning bedömdes det som nödvändigt att upparbeta kontakter med universitet och universitetskliniker. Avsikten med flyttningen var således att åstadkomma ett samarbete med läkare och forskare vid sjukhusen och universitetets institutioner i Göteborg. Man valde Göteborg eftersom det var oexploaterat område: det fanns ett nytt universitet men inget läkemedelsföretag. Från Hässle uppges, att företaget inte påbörjar något större forskningsprojekt förrän man fått en positiv reaktion från ett konsultlag bestående av ett antal ledande forskare vid Göteborgs universitet. 2 Företaget har också målmedvetet — för att vinna forskares intresse att medverka — givit den akademiska forskningen bidrag bl. a. genom att ställa resurser till förfogande för syntes av nya kemiska substanser av intresse för grundforskningen. 1 För en diskussion av stordriftsfördelar i Astrakoncernens centraliserade produktion se kap. 8, avsnitt 4. 2 Främst professorerna A. Carlsson, B. Folkow och L. Werkö.

SOU 1969: 36

Tabell. Utveckling av Hässles utgifter för forskning och utveckling (enl. Stat. Centralbyråns normer). Är

Milj. kr.

1954 1959 1966 1967

0,4 1,7 5,7 7,0 (budgeterat belopp)

Efter flyttningen har utvecklingen gått snabbt. Under en tioårsperiod har omsättningen femdubblats. De ökade resurserna har framför allt använts till att bygga ut forsknings- och utvecklingssidan. Hur resurserna härför utvecklats framgår av ovanstående tabell. Astrakoncernen satsade i sin helhet 31,2 milj. kr. på läkemedelsforskning år 1966. Under Hässles första tid i Göteborg inriktades de blygsamma resurserna på ett farmacevtiskt utvecklingsarbete. Med detta avses att av redan kända läkemedelssubstanser göra bruksfärdiga läkemedel, t. ex. smärtstillande medel, huvudvärkstabletter, hostmedel, medel vid överskott på magsyra osv. Målet var att göra produkter som i ett eller annat avseende var bättre än de, som salufördes av andra företag. Som exempel på preparat av den typ Hässle utvecklade under de första åren i Göteborg kan anges Bamyl-tabletter, där produktutvecklingen gav underlag för en miljonomsättning. Hässles målsättning för sitt farmacevtiska forskningsarbete är att försöka få fram nya administreringsformer, dvs. finna nya sätt att tillföra läkemedel till den mänskliga organismen. År 1954 påbörjades ett projekt, som syftade till att kunna tidsreglera tillförseln av aktiv substans. Företaget hade till sitt förfogande på laboratoriet endast en ingenjör och ett par biträden. Kontakt söktes med prof. Sandell och hans assistent farm. lic. Fryklöf (numera teknisk direktör vid Apotekarsocieteten) på Farmacevtiska Institutet, Stockholm. Ett intimt samarbete påbörjades, som pågick till år 1956. Under denna tid hade de grundläggande princiSOU 1969: 36

perna för en ny beredningsform blivit klara och patentansökan kunde inlämnas. Det krävdes dock ytterligare flera års arbete, innan en produkt blev färdig med namnet Duretter (duration=ett förlopps varaktighet). Principen ger en ny typ av tabletter, som kontinuerligt frisläpper substansen i önskad takt. Förutom i Skandinavien har Hässles Duretter lanserats även i Tyskland, England och Holland av Astrakoncernens företag i dessa länder. Licensavtal har vidare slutits med flera stora utländska företag om rätten att få tillverka på licens. Redan 1955 började man på Hässle diskutera en annan typ av forskningsarbete, farmacevtisk-medicinsk forskning. Problemet gällde att få fram nya metoder för att studera järnpreparats resorption och hur man skulle kunna framställa bättre järnpreparat. Ett samarbete byggdes upp med medicinska kliniken II vid Sahlgrenska sjukhuset. Det tog tre år i anspråk att få fram en metod, som gjorde det möjligt att med s. k. dubbelisotopteknik studera resorptionen av olika järnföreningar och jämföra dem. Detta arbete leddes av professor Leif Hallberg vid medicinska kliniken II, Sahlgrenska sjukhuset. Hässle har fått en patentskyddad metod, som gör det möjligt att förbättra resorptionen av järnpreparat. I Sverige lanserades Ferromyn S år 1965 och kort därefter i övriga skandinaviska länder samt i England. Preparatet bygger på ovannämnda patentskyddade princip. Hässles patent och publikationer har medfört att licensavtal har kunnat slutas med två utländska företag angående rätt att få licens på företagets princip. D. Forskningssamarbete med ett utländskt företag Fr. o. m. år 1959 började Hässle bygga upp en organisation, som gjorde det möjligt att satsa på en forskning, som syftar till nya läkemedelssubstanser. Det första projektet hade som målsättning en ny typ av analgetika, dvs. smärtstillande medel. Det finns redan många smärtstillande

medel, och Hässles satsning får närmast ses i samband med narkotikaproblemet. Flera läkemedel på området är narkotika, och dessutom kan många kända läkemedel relativt enkelt göras om till narkotika. Hässles mål var att få fram en helt ny typ av kemiska strukturer, som aldrig använts tidigare som analgetika, och att få fram medel, som inte löpte samma risk att bli narkotika. Hässle har inom detta projekt framställt ca 300 substanser, som testats. Varje substans kan vara resultatet av kanske i genomsnitt fem syntessteg, vilket betyder ca 1 500 synteser. Hässle valde ut en substans från dessa prövningar samt ytterligare en från ett annat, samtidigt pågående projekt. Företagets resurser bedömdes vara för begränsade för att kliniskt pröva båda. Man valde då att samarbeta med ett stort utländskt läkemedelsföretag, med vilket Hässle hade goda kontakter och som uttryckt intresse för ett samarbete även inom forskningen. Ett förmånligt avtal har kunnat erhållas, som innebär dels att det utländska företaget satsar forskningsresurser dels att båda parter får rätt att marknadsföra ev. produkter som kan komma utav projektet, varvid dock Hässle äger rätt att erhålla royalty, enär Hässle står för patenten. Avtalet ger Hässle möjlighet att få en produkt färdig, som annars skulle ha tagit flera år i anspråk på grund av företagets begränsade resurser. För företaget är det en avgörande konkurrensfördel att ha ett tidsförsprång vid lansering gentemot ev. konkurrenter. Alternativet till ett avtal för Hässle hade varit att av styrelsen begära minst 1 milj. kr. ytterligare i årlig laboratoriebudget, vilket vid nuvarande kostnadsram inte hade varit möjligt. Kliniska prövningar pågår med en substans. Om denna kan bli ett värdefullt läkemedel vet man ännu inte. Man räknar med att fler substanser inom projektet skall kunna föras fram till kliniska prövningar. E. Medel mot hjärtarytmier. Samarbete med professor A. Carlsson Under de senaste 30 åren har läkemedelsindustrin haft kemiskt syntesarbete som ut268

gångspunkt. Analgetikaprojektet är ett exempel på denna klassiska väg. På Hässle har i ett annat projekt prövats en ny utgångspunkt, nämligen verkningsmekanismen. Detta har skett i nära samarbete med professor A. Carlsson, som räknas som en av världens främsta specialister inom monoaminområdet. Substanserna adrenalin och noradrenalin (monoaminer) har stor betydelse för regleringen av kroppens blodtryck, kärlens kontraktion, hjärtats slag samt funktioner i hjärnan. Hässle har målsättningen att få fram substanser, som skyddar hjärtat mot alltför starka impulser. Man studerar därför hur olika substanser påverkar hjärtats funktioner, slagkraften, hjärtfrekvensen m. m. för att finna en skyddsmekanism för hjärtat, en receptorblockerare. På Hässle tror man sig ha fått fram en substans med idealiska effekter. Hässle påbörjade år 1960 sina försök att få fram en ny typ av läkemedel vid hjärtarytmier. På förslag av professor A. Carlsson inriktades projektet i början av år 1961 mera målmedvetet mot adrenerga beta-receptorblockerare. Orsaken härtill var att professor Carlsson, som då börjat samarbeta med Hässles forskare, var väl förtrogen med detta forskningsområde och därför kunde ge Hässle aktuell information från grundforskningen. Arbetet på projektet har förlöpt så att företaget räknar med att ha erforderliga kliniska prövningar för sitt preparat klara under loppet av år 1967. Ett preparat med namnet Aptin godkändes i oktober 1967 i Sverige av Medicinalstyrelsen. År 1958 upptäcktes den första beta-receptorblockeraren DCI av det amerikanska bolaget Lilly. Denna kunde emellertid ej användas kliniskt. ICI synes redan år 1959 ha börjat forskning på hjärtats fysiologi och begreppet betareceptorblockerare. Några år senare (1962) publicerades uppgifter om ICI:s substans pronethalol (Alderlin). Även denna hade biverkningar och fick därför ingen större klinisk betydelse. Forskningsarbetet fortsatte och ICI kunde lansera preparatet Inderal på den brittiska marknaden i augusti 1965 och på den svenska i januari SOU 1969: 36

Tabell. ICI:s forskningsutgifter för Inderal, fördelade i tidsintervaller 1 . 1954—1961 ca 5,1 milj. kr. (£353 000) 1962—30/6 1965 ca 11,0 » » (£ 757 000) Summa ca 16,1 » » Utgifter för introd. i länder utanför2 hemlandet ca 2,9 milj, kr. (£200 000) Summa ca 19,0 » » (£1310 000) ICI:s forskningsarbete på området fortgår enligt uppgift alltjämt. 1 Uppgifterna har av ICI redovisats för utredningen. 2 Exempel på dylika utgifter: a) grundläggande lokala kliniska undersökningar erforderliga för produktens registrering i resp. land. b) besök i dessa länder av teknisk och medicinsk expertis från ICI.

1966. ICI och Hässle har var för sig självständiga patent på sina preparat. Preparaten används inom samma indikationsområde. Vissa skillnader mellan dem föreligger dock. Sålunda uppges Inderal vara en »ren» beta-blockerare, medan Aptin samtidigt också har en sympatomimetisk (beta-stimulerande) effekt. Preparaten ger på grund av sina olika strukturer även olika hämadynamiska effekter. ICI satte efter starten på projektet relativt snabbt in ett större antal forskare. För utredningen har koncernen redovisat hur forskningsutgifterna på preparatet Inderal fördelar sig på olika tidsintervaller. Även Hässle har för utredningen redovisat sina utgifter på projektet för receptorblockerare. I dessa utgifter ingår inga kostnader för marknadsföring eller förberedelser till sådan.

Tabell. Hässles forskningsutgifter för medlet mot hjärtarytmier, fördelade i tidsintervaller. 1960-1965 1966 1967 Summa SOU 1969: 36

ca 3 milj. kr. ca 1,9 » » ca 2 » » (budgeterat belopp) ca 7 » »

Hässle har kunnat genomföra sitt forskningsarbete på hjärtarytmiområdet till avsevärt lägre utgifter än ICI. Bland flera orsaker härtill torde kunna nämnas dels det förhållandet att Hässle kunnat utnyttja de forskningsresultat på området som ICI presenterat fr. o. m. år 1962, dels det nära samarbetet med forskare vid Göteborgs universitet. F. Koncernens fiskproteinprojekt År 1957 påbörjades Astra-koncernens fiskproteinprojekt. Målet var att få fram ett lukt- och smakfritt proteinkoncentrat, som kunde tåla långa transporter och lagringstider, även i tropiska klimat. Bakgrunden till Astra-koncernens satsning på proteinprojektet var, att man utifrån fick en projektidé vid en tidpunkt då experterna allmänt blivit medvetna om den ökande äggvitebristen i världen. I samarbete med grundforskare vid olika universitet har man dels fått fram önskad produkt, dels experimenterat fram en tillverkningsprocess för industriell skala. Efter ca 14 milj. kr. i forsknings- och utvecklingsarbete kunde år 1966 produktionen av högkoncentrerat fiskprotein påbörjas vid Astra Nutritions proteinfabrik i Bua på Hallandskusten. Tillverkningsmetoden, som är patentsökt, medger genom högautomatisering en kontinuerlig produktion av en helt avfettad produkt till en låg produktionskostnad (enligt uppgift väsentligt under världsmarknadspriset för skummjölkspulver). Råvaran är fiskmjöl, som framställts av hel fisk. Detta befrias i fabriken från allt fett med hjälp av ett lösningsmedel, torkas och mals till ett pulver som innehåller 80—85 procent äggvita. Inom vissa delar av projektet — främst när det gällt att fastställa fiskproteinets näringsvärde, toxicitet och bakteriehalt — har man kunnat utnyttja teoretiskt kunnande och prövningsteknik från läkemedelsområdet. I dessa delar kan alltså proteinprojektet sägas ha inneburit ett högre kapacitetsutnyttjande av koncernens basvetande. Eftersom fiskproteinet utgör ett helt nytt

slags födoämne, föreligger det trots äggvitebristen i världen stora svårigheter att skapa en marknad för produkten. Parallellt med att man söker utveckla en sådan marknad, har koncernen därför letat efter alternativa användningsområden. Koncernbolaget Ewos har tidigare utvecklat specialfoder och fodertillsatser för djur (nötkreatur, svin, minkar, ädelfisk) och marknadsfört dessa. Detta ledde till uppslaget att söka utnyttja fiskproteinet i denna typ av produkter. År 1967 var Ewos färdigt med ett kalvuppfödningspreparat i vilket skummjölkpulvret helt ersatts av fiskprotein. Jämsides med att man lanserar detta preparat, pågår i Danmark, Holland och Schweiz försök att föda upp andra djurslag på protein från Astra Nutrition. Arbetet på att nyttiggöra fiskproteinet för humant bruk sker dels genom samarbete med hjälporganisationer och livsmedelsindustrier, dels genom ytterligare egen produktutveckling. I det senare arbetet inriktar man sig främst på att framställa proteinkoncentratet i en form som gör det möjligt att blanda det med vatten till en dryck, vilket antages väsentligt underlätta användningen. 2. Pharmacia Den följande redogörelsen för Pharmacias forsknings- och utvecklingsarbete på dextranområdet exemplifierar hur en specialisering av den industriella forskningen kan komma till stånd samt hur långsiktigt arbetet kan bli. Från Pharmacia är man angelägen att framhålla, att avsnittet om dextranforskningen inte kan ses som någon samlad redogörelse för företagets forskningsinsatser och -resultat. Sålunda berörs här icke det forskningssamarbete med prof. N. Svartz och hennes medarbetare, som påbörjades omkring år 1940 och som ledde till det för behandling av ulcerös colit viktiga läkemedlet Salazopyrin. Detta läkemedel utgör en av Pharmacias viktigaste exportprodukter. Dextranforskningen. Pharmacia påbörjade år 1942 sin forskning inom dextranområdet efter ett uppslag från

prof. Grönwall (f.n. styresman för Akademiska Sjukhuset, Uppsala) samt doc. Ingelman. Denna forskning pågår fortfarande. Utgångspunkten var, att en polymerisationsprodukt erhållen från socker, dextran, visat sig under vissa förutsättningar kunna införas i blodbanorna i förhållandevis stora mängder i form av vattenlösning, utan att skador uppstod i organismen. Vid val av lämpliga molekylstorlekar av dextranet kunde förväntas, att en sådan dextranlösning skulle ha vissa fysikaliska egenskaper gemensamma med blodplasma. Därigenom skulle man kunna erhålla ett ersättningsmedel för blod och plasma. År 1942 ansågs detta vara angeläget för landets beredskap med tanke på de stora behov, som kunde uppstå vid ett ev. krigsutbrott. Redan vid denna tid kände man till att allvarliga kroppsskador efterföljs av en komplicerad kroppsreaktion, och att plasma, i vissa fall blod, måste tillföras i stora mängder, för att patienten inte skulle dö i s. k. chock. Chockens verkliga natur var dock endast mycket bristfälligt känd. Pharmacia kunde efter fem års forskningsarbete år 1947 saluföra dextranlösningar under varumärket Macrodex. Forskningsarbetet hade omfattat såväl rent kemiska frågeställningar, t. ex. problemen att rena och fraktionera dextransubstans med önskad molekylviktsfördelning, som medicinska, t. ex. att i djurförsök klarlägga hur dextransubstansen nedbryts resp. urskiljs genom njurarna, undersökningar av eventuella skadeverkningar på olika organ osv. Slutligen hade genom omfattande kliniska prövningar visats, att produkten var lämplig att använda för människa och gav avsedda resultat. Under tiden hade chockstudier ökat kännedomen om vad som händer i samband med kroppsskador och operativa ingrepp och detta hade i sin tur i ökad omfattning börjat inrikta den praktiska kirurgin på chockprofylax. När produkten kom på marknaden, visade sig även den civila sjukvården ha ett stort intresse för denna, och Macrodexpreparaten har successivt blivit kända och säljs numera över praktiskt taget hela SOU 1969: 36

världen. Alltjämt pågår en omfattande forskning i fråga om olika detaljer i chockförloppet samt i fråga om förändringar i blodets flödesegenskaper. Resultat härifrån har motiverat framtagandet av ytterligare en dextranprodukt för medicinskt bruk, som är speciellt avsedd att förbättra blodflödet vid vissa sjukdomstillstånd. Produkten, Rheomacrodex, lanserades år 1961 och har följt sin föregångare ut på världsmarknaden. Preparatet godkändes i början av år 1967 av den amerikanska kontrollmyndigheten, F.D.A., vilket kan betyda en avsevärd försäljningsökning för detta preparat. Även Kabi lyckades, som framgår av ett särskilt avsnitt, utvinna ett blodersättningsmedel, nämligen Albumin. Medan blod är Albuminets dyrbara och knappa råvara kan Macrodex och Rheomacrodex med utgångspunkt ifrån en billig råvara, socker, göras i obegränsade mängder. Den härav betingade avsevärda prisskillnaden mellan Albumin och dextranprodukterna har gett de sistnämnda ett vidare användningsområde. Kabis dyrbara produkt kommer endast till användning i speciella fall. Pharmacias och Kabis blodersättningsmedel dominerar tillsammans den svenska marknaden, vilket framgår av bilaga 1. Arbetena på dextranområdet har bedrivits i nära samarbete med olika institutioner och ledande sjukhus. Biokemiska institutionen i Uppsala har en lång och framgångsrik tradition i fråga om att utveckla separationsteknik av speciellt intresse för biokemiskt forskningsarbete (ultracentrifugering, elektrofores, adsorption etc.). Inom Pharmacias forskningsorganisation hade å andra sidan samlats en stor fond av kunskaper om olika kemiska föreningar med dextran som basmaterial. Ur det ovannämnda samarbetet framkom en helt ny separationsmetod, gelfiltreringen. Metoden innebär, att om en lösning, som innehåller substanser av olika molekylstorlek, får passera ett skikt av korn av ett gelformigt, olösligt dextranderivat, separeras substanserna från varandra vid passagen och kan framställas i ren eller i varje fall väsentligt renad form och detta på rent SOU 1969: 36

fysikalisk väg utan någon kemisk åverkan. Metoden har visat sig användbar för en mängd olika ändamål. Pharmaciakoncernen säljer dextranderivaten, under den gemensamma beteckningen Sephadex, över hela världen. Utvecklingen av nya specialprodukter pågår alltjämt. Företaget har genom gelfiltreringen fått en ledande ställning inom denna typ av separationsteknik. Denna verksamhet har blivit utgångspunkten för utvecklandet av andra, nya separationsförfaranden. Pharmacias separationsmetoder är patentskyddade. Dessa förhållanden har gett produktgruppen en stark försäljningsposition. Sedan länge har det förelegat ett behov av en separationsteknik med gelfiltreringens egenskaper. Pharmacias metod har därför snabbt fått användning i laboratorier vid universitet och industrier över hela världen. USA är f. n., och sannolikt även framgent, den största marknaden för företagets separationsprodukter. Den japanska marknaden har bl. a. visat stort intresse för dessa produkter. Inom Pharmacia räknar man med, att utvecklingsarbetet har nått så långt, att en industriell användning av företagets separationsprodukter står inför sitt genombrott, vilket såväl omsättnings- som resultatmässigt kan få en mycket stor betydelse för företaget. Några utländska företag har under flera år använt gelfiltrering i »pilotplant-skala», som en reningsmetod i sin produktion, men förutsättningar torde snart föreligga att utnyttja metoden i betydligt större skala. I avsnittet om Kabis forskning redogörs för hur detta företag kommit att utnyttja prof. Cohns metoder i sin blodfraktionering. Mellan Kabi och Pharmacia pågår en fortlöpande diskussion huruvida gelfiltreringen kan bli användbar som ett komplement till Cohns metoder för att ytterligare effektivisera blodfraktioneringen. Ett ytterligare exempel på Pharmacias målsättning att finna industriella användningsområden för företagets separationsmetoder utgör ett projekt, som avser att anpassa metoderna för ett intensivare utnytt-

jande av råvaran vassle. Pharmacia driver projektet i samarbete med Alfa-Laval. Arbetsinsatserna vid ett djupgående forskningsarbete inom läkemedelsområdet är så stora, att ett företag av Pharmacias storleksordning med nödvändighet måste begränsa sig till vissa sektorer med åtföljande specialisering och — i många fall — höga marknadsandelar på vissa marknader. En förekomst av lovande projektuppslag inom dextranfältet, vilka passa för Pharmacias kunnande och forskningspotential på området, har medfört en fortsatt koncentration av företagets ökande forskningsresurser till detta och närliggande områden jämsides med en satsning på ett fåtal för företaget helt nya forskningsområden. 3. Kabi Kabis forsknings- och utvecklingsarbete har koncentrerats till ett fåtal områden, nämligen blod-, antibiotika- och virusområdena. Följande avsnitt ger en redogörelse för denna verksamhet. A. Blodfraktionering Kabis första intresse för blodfraktionering kan dateras till 1920-talet och gällde ett äggvitekemiskt problem för moderbolaget, dåvarande Stockholms Bryggerier, vid öltillverkning. Företaget tog kontakt med prof. The Svedbergs institution vid Uppsala universitet för att få problemet löst. The Svedbergs ultracentrifug möjliggjorde ett rationellt studium av äggviteämnen. I dag är det självklart att industriföretag har ett samarbete med vetenskapliga institutioner. Om ett företag stöter på problem, som är speciellt komplicerade eller som fordrar speciella resurser, kontaktar man landets sakkunskap inom någon universitetsinstitution. På 1920-talet var denna inställning inte självklar. Från företaget hävdas att Stockholms Bryggeriers ovannämnda kontakt över huvud taget var den första som från ett svenskt företag togs med en rent vetenskaplig institution för att få ett

problem bearbetat och ev. löst. Att Kabi kommit att arbeta med blodäggviteämnen sammanhänger med den äggvitekemiska och biokemiska forskningstradition som finns i Sverige. Prof. A. Tiselius' elektroforesapparat öppnade nya möjligheter att studera äggviteämnen. Utländska forskare har bidragit med metoder för kolonn-kromatografi och pappers-kromatografi. Under senare år har svenska forskare skapat gelfiltreringstekniken. (Jfr föregående avsnitt om Pharmacias forskning.) Varje äggviteämne i blodet har sin speciella biologiska funktion. De flesta som får blodplasma behöver inte alla äggviteämnen utan har vanligen brist på endast något av dem. Om någon exempelvis har brist på äggviteämnet fibrinogen, är det ett slöseri att ge blod. Finns rent fibrinogen tillgängligt, ger tillsats enbart härav önskad effekt. Detta innebär dels en bättre hushållning med den dyrbara råvaran blod, dels en bättre terapevtisk effekt. Under 1940-talet utarbetade prof. Cohn och hans medarbetare i USA fraktioneringsmetoder med vilka man ur blodplasma kunde utvinna ett par medicinskt betydelsefulla äggviteämnen. Kabi byggde i slutet av 1940talet en anläggning för att fraktionera plasma med tillämpning av den Cohnska tekniken. Plasmafraktionering har därefter — i nära samverkan med inhemsk äggvitekemisk och medicinsk expertis — utvecklats till ett av Kabis viktigaste arbetsområden. Ett av företagets primära problem är att tillgodose råvarubehovet. Det blod som insamlas vid blodgivarcentraler behövs för transfusionsverksamheten inom sjukvården. Kabi har därför prövat andra vägar. En råvarukälla är det s. k. retroplacentarblodet, dvs. blod som nyblivna mödrar förlorar omedelbart efter förlossningen. En särskild insamlingsmetodik föreligger och insamlingsverksamheten försiggår över hela landet och även i andra länder. Kabi använder för vissa specialändamål blod som på sedvanligt sätt tappats från blodgivare. De kvantiteter som används är emellertid så pass små att de ej stör landets försörjning med transfusionsblod. SOU 1969: 36

Produkter. De två ekonomiskt mest betydelsefulla blodäggviteprodukterna är albumin och gammaglobulin. Dessutom framställer Kabi bl. a. blodäggviteämnena fibrinogen, A H F och immunglobulin anti-D. Albumin utgör den största andelen av blodplasmans äggviteämnen. På vissa indikationer kan albumin med fördel användas i stället för helblod eller färskplasma då albumin möjliggör en terapi med mindre biverkningsrisk. På vissa andra indikationer anges albumin vara det enda fullgoda terapialternativet. Kabis albumin har ingående studerats av svenska kirurger, speciellt inom brännskadebehandlingen. På Kabi menar man, att de betydande framsteg som svensk medicin gjort på detta område till en del beror på att albumin av hög kvalitet funnits tillgängligt. Fördelarna med albuminbehandling vid ett flertal andra sjukdomstillstånd har klarlagts genom svenska undersökningar. Som en följd härav har användningen av albumin i Sverige kraftigt stimulerats. Sverige har sålunda en hög albuminkonsumtion i jämförelse med andra länder. Gammaglobulin är efter albumin Kabis ekonomiskt mest betydelsefulla blodplasmafraktion. Då den mänskliga organismen utsätts för en infektion (genom bakterier eller virus) bildar kroppen s. k. antikroppar mot infektionen i fråga. Antikroppsbildningen är sålunda ett led i kroppens naturliga skyddsmekanism gentemot infektioner. Gammaglobulin är den äggviteämnefraktion som innehåller antikropparna och Gammagobulin Kabi innehåller därför antikroppar mot ett stort antal olika infektioner. Behandling med gammaglobulin innebär sålunda att man tillför patienten ett koncentrat av redan bildade antikroppar. En av de viktigaste användningarna av gammaglobulin är som profylax mot epidemisk gulsot, en allvarlig sjukdom med långvarigt förlopp. Vaccinering med gammaglobulin har under senare år fått starkt ökad omfattning i samband med att antalet semesterresor, bl. a. till Medelhavsområdet, ökat. Människor med dålig antikroppsbildning SOU 1969: 36 18—914423

kan få s. k. recidiverande infektioner, dvs. infektioner som återkommer gång på gång. Genom de upprepade infektionerna kommer antikroppsbildningen alltmer i olag, vilket i sin tur lätt leder till nya infektioner. Dessa förlopp kan brytas genom gammaglobulin. Svenska forskare har nyligen visat, att man vid verkligt svåra brännskador får en förbrukning av kroppens gammaglobulin. Man har därför prövat att ge inte bara albumin utan även gammaglobulin i stora doser, och resultatet har blivit gynnsamt. Härigenom kan man klara svårare brännskador än tidigare och samtidigt få ett kortare sjukdomsförlopp. Immunglobulin anti-D är en speciell typ av gammaglobulin, som framställts ur blod från speciella givare och som används som profylax mot s. k. Rhesus-immunisering. Om en Rhesus-negativ kvinna föder ett Rhesuspositivt barn (beroende på att fadern är Rhesus-positiv) kan nämligen komplikationer tillstöta med effekter som missbildningar på fostret. Därför måste sådana kvinnor kontrolleras särskilt noga under graviditeten och förlossningsavdelningarna måste vara beredda att sätta in en speciell relativt komplicerad terapeutisk behandling på det nyfödda barnet. Det har därför givetvis länge varit ett önskemål, att man skulle finna metoder att förebygga dessa av Rhesus-faktorn framkallade komplikationer. Under senare år har problemet med Rhesus-komplikationerna studerats på olika håll i världen och för något år sedan kom från vissa håll resultat, som antydde att Rhesus-immuniseringen av mödrar kunde förebyggas genom användning av ett speciellt gammaglobulin som innehöll en hög halt av antikroppar mot Rhesus-faktorn. I detta läge övervägde Kabi att börja bearbeta problemet. Man konstaterade, att Rhesus-komplikationerna vid förlossningarna var betungande och att det måste betraktas som angeläget, att en tillfredsställande profylax kunde åstadkommas. Samtidigt kunde konstateras, att problemet syntes vara principiellt möjligt att lösa, och att Kabi hade den sakkunskap som bedömdes vara

erforderlig för ett framgångsrikt bearbetande av problemet. Beträffande projektets ekonomiska sida gjordes två konstateranden. Det ena var att Rhesus-problemet medicinskt är så allvarligt, att samhället kunde förväntas vara villigt att betala vad preparatet bedömdes kunna komma att kosta. Det andra lika viktiga konstaterandet var att problemet bearbetas även av stora utländska 'företag med internationell marknadsföring, varför Kabi kunde förvänta konkurrens såväl kvalitetsmässigt som prismässigt. Mot bakgrund av bolagets tidigare vunna erfarenheter från angränsande arbetsområden blev bedömningen, att bolaget borde ha förutsättningar att kunna hävda sig i en sådan konkurrens. Dessa överväganden ledde till ett beslut om att forsknings- och utvecklingsarbete skulle igångsättas för att utarbeta ett preparat för förebyggande av Rhesus-immunisering av nyblivna mödrar. Projektet har lett till, att bolaget omkring årsskiftet 1967/68 har kunnat börja ställa till de svenska förlossningsavdelningarnas förfogande ett preparat, Gammaglobulin anti-D Kabi, för förebyggande av Rhesusimmunisering av nyblivna mödrar. Kabi syftar till att framställa speciella gammaglobuliner med särskilt hög halt av antikroppar mot vissa virus. Företaget har på detta område ett flerårigt samarbete med Statens Bakteriologiska Laboratorium. Sedan man under senare tid fått klarare besked om de terapevtiska fördelarna med vissa sådana gammaglobuliner, kommer området att ägnas ökad uppmärksamhet. Fibrinogen är det äggviteämne i blod, ur vilket fibrin bildas. Fibrin är i sin tur den väsentliga beståndsdelen i blodkoagel. Om halten fibrinogen i blodet är för låg kan biidet ej koagulera, vilket medför att en blödning ej stoppar. Blödningstillstånd kan ha flera olika orsaker. Det händer ibland efter förlossningar liksom efter vissa operativa ingrepp att man får blödningskomplikationer beroende på att blodets halt av fibrinogen är för låg. I sådana fall är det av livräddande betydelse att man kan ge patienter fibrinogen. I samar-

bete med forskare på Karolinska Institutet (makarna Blombäck) har Kabi lyckats göra ett fibrinogen som har en högre renhet än alla andra fibrinogenpreparat, som framställs i världen, nämligen över 95 % (mot 60 % för de flesta andra fibrinogenpreparat). En för liten fibrinogenmängd beror vanligen på att kroppen bildat ett enzym, som helt eller delvis brutit ned det i blodet förekommande fibrinogenet. En sådan enzymatisk fibrinogen-nedbrytning kallas fibrinolys. Japanska forskare fann för ett tiotal år sedan att ett på kemisk väg gjort ämne, epsilonaminokapronsyra, kan hämma fibrinolysen. Kabi har alltsedan dess ägnat fibrinolysproblemet ett omfattande studium. Kabis preparat Epsikapron innehåller nyssnämnda förening. Epsikapron har visat sig vara ett verksamt medel för att förebygga blödningskomplikationer bl. a. efter vissa operativa ingrepp. Kabis arbete på fibrinolysområdet har vidare resulterat i preparatet Cyklokapron, som f. n. marknadsförs på ett par exportmarknader och som under 1968 registrerats även i Sverige. Cyklokapron är en effektivare fibrinolyshämmare än Epsikapron. Det är verksamt i mindre doser och ger mindre biverkningar. Makarna Blombäck på Karolinska Institutet har ägnat flera års arbete åt att studera en annan blödningssjukdom, s. k. äkta hemofili eller blödarsjuka. De blödarsjuka saknar en speciell faktor i blodet, som man kallar antihemofilifaktorn eller AHF. Att försöka renframställa denna har visat sig vara svårt. Den förstörs nämligen mycket lätt. I laboratorieskala har makarna Blombäck lyckats utarbeta en metod, som ger ett AHF-preparat med god aktivitet. Kabi har övertagit deras metod och har numera en regelbunden tillverkning av A H F i större skala. A H F har terapevtisk betydelse för hemofiliker dels i samband med olyckshändelser, dels vid operativa ingrepp. A H F har dessutom en rent profylaktisk användning. Barn som är hemofiliker får lätt blödningar i lederna, vilket kan invalidisera dem. Om man SOU 1969: 36

profylaktiskt ger dem A H F kan de invalidiserande ledförändringarna förebyggas. Blod innehåller även många andra äggviteämnen som kan förväntas bli av medicinskt intresse. Kabi bedriver därför ett omfattande forskningsarbete över hela blodäggviteområdet. Från Kabi uppges, att företaget f. n. kan ställa fler högrenade blodäggviteämnen till biokemiska och kliniska forskares förfogande än någon annan institution i världen. Koagulationsområdet. Blodets koagulation är en biokemiskt mycket komplicerad procedur, där ett stort antal olika faktorer i blodet samverkar. Om störningar uppträder i koagulationsmekanismen får man allvarliga medicinska komplikationer. Förhöjd koagulationsbenägenhet kan leda till tromboser (blodproppar), medan en nedsättning av koagulationsförmågan kan leda till blödningar. Genom sitt arbete med fibrinogen och A H F har Kabi kommit att arbeta på koagulationsområdet. Detta område har emellertid angripits av Kabis forskningsavdelning även ur andra synvinklar. Man har sedan mer än 30 år vetat att vissa bakterier bildar ett äggviteämne, streptokinas, som har förmågan att lösa upp en redan bildad blodpropp. Flera läkemedelsföretag har försökt framställa streptokinas av så hög renhet att det skulle kunna injiceras på människa. Problemet att odla ifrågavarande bakterie så att den bildar relativt stora mängder streptokinas är ej svårt. Däremot uppges det vara ytterst komplicerat att utvinna det bildade streptokinaset i tillräckligt ren form. Kabis biokemister lyckades först i världen lösa detta problem. Kabikinas, som genom intravenös injicering kan lösa upp blodproppar, säljs på utländska marknader, numera i konkurrens med en likartad produkt från ett tyskt företag, som fått fram denna oberoende av Kabi. Kabikinas används för upplösning av olika typer av blodproppar. Det medicinskt mest betydelsefulla blodproppsproblemet är hjärtinfarkt, dvs. en propp i ett av hjärtmuskelns blodkärl. Hjärtinfarkten är en svårbedömbar sjukdom med mycket varieSOU 1969: 36

rande förlopp. F. n. pågår undersökningar på flera håll i Europa för att klargöra i vad mån en användning av Kabikinas kan öka överlevnadschanserna och förkorta sjukdomstiden vid hjärtinfarkt. Preliminära undersökningar har gett positiva resultat men ytterligare större försöksserier fordras innan definitiva slutsatser kan dras. B. Antibiotika Det grundläggande arbetet på penicillinområdet har utförts i England och USA. Kabis arbete på penicillinområdet kan därför betecknas som ett utvecklingsarbete. Detta utvecklingsarbete uppges dock ha rymt flera olikartade, kvalificerade frågeställningar. Under åren 1946—1947 byggde Kabi landets första penicillinfabrik. Den var baserad dels på de vid den tidpunkten tämligen knapphändiga utländska litteraturuppgifterna om penicillintillverkning, dels på ett inhemskt försöksarbete. Fabriken byggdes för framställning av den enda då kända penicillintypen, det korttidsverkande amorfa natriumpenicillinet som hade en relativt låg renhet. I samarbete med svenska kliniker har Kabi därefter utvecklat en lång rad penicillinpreparat, som möjliggör en väsentligt förenklad och även säkrare terapi. Genom processmässigt utvecklingsarbete vid olika företag har tillverkningskostnaderna kunnat sänkas, så att penicillinpriserna i dag endast är en bråkdel av vad de var under de första penicillinåren. Kabi uppges vara det sannolikt första företaget i världen som lanserade en färdigberedd vattensuspension av det långtidsverkande penicillinprokainet. Med detta preparat kunde en adekvat penicillinbehandling genomföras med en injektion per dygn. Den tidigare vanliga doseringen var 4—6 injektioner natriumpenicillin per dygn. Oral penicillinterapi — penicillin i tablettform — uppges genom Kabis arbete ha blivit en allmänt accepterad terapiform i Sverige tidigare än i något annat land. Sedan de första halvsyntetiska penicillinerna kommit fram genom grundläggande arbeten i England och USA lanserade Kabi

år 1960 ett specialpenicillin mot den s. k. sjukhussjukan, dvs. mot sådana bakterier (stafylokocker) som blivit okänsliga för traditionellt penicillin. Kabi påbörjade i början av 1950-talet en tillverkning av streptomycin och några år därefter även av cykloserin. Dessa båda sistnämnda antibiotika används väsentligen mot tuberkulos. Kabis cykloserintillverkning bygger på metoder som i laboratorieskala utvecklats av ett amerikanskt läkemedelsföretag. Kabi har i egen regi gjort hela utvecklingsarbetet för den industriella tillverkningen. Arbetet har varit så framgångsrikt att cykloserin blivit Kabis största exportprodukt.

men bildas som en skyddsmekanism gentemot infektioner. Engelska forskare har svarat för denna upptäckt. Denna upptäckt har emellertid ännu ej lett till några praktiska resultat, eftersom arbetet med interferon erbjuder stora experimentella svårigheter. Kabi syftar till att studera interferonbildningen under olika betingelser. Detta är ett långsiktigt forskningsprojekt, som förutom av Kabi bearbetas av flera läkemedelsföretag i världen. 4. Leo En redogörelse ges för Leos forskning på hormonområdet. Därefter följer en diskussion av Leos licensbaserade verksamhet.

C. Virus De bakteriella infektionerna har till stor del bragts under kontroll genom kemoterapevtika och antibiotika. På virussjukdomarnas område har emellertid framstegen ej varit lika dramatiska och snabba. Fram till ungefär år 1950 fanns endast en typ av läkemedel mot virussjukdomar, nämligen vacciner, tyvärr endast mot ett fåtal virussjukdomar. Vaccinerna har dessutom den begränsningen att de endast kan användas profylaktiskt. Sedan början av 1950-talet har Kabi intresserat sig för virusområdet och bearbetat det från tre olika angreppspunkter. För det förseta innehåller det gammaglobulin, som Kabi framställer, antikroppar ej endast mot bakteriella infektioner utan även mot virusinfektioner. I själva verket är gammaglobulinets största användning profylaktiskt mot virussjukdomar. Gammaglobulin är därför ett värdefullt komplement till virusvaccinerna. För det andra har Kabi genom sitt Flumidin fått fram ett kemoterapevtikum mot virussjukdomar. Preparatet uppges ha en viss profylaktisk effekt mot virusinfluensa. Kabis forskning inom detta område fortgår. För det tredje har Kabi med ekonomiskt stöd från Statens Tekniska Forskningsråd helt nyligen tagit upp det s. k. interferonproblemet till behandling. Interferon är ett äggviteämne som i den mänskliga organis276

A. Hormonforskning Leos verksamhet på hormonområdet inleddes år 1932 genom ett samarbete med framlidne prof. A. Westman. Företagets hormonforskning har en differentierad inriktning. Sålunda har man lanserat ett antal långverkande hormonpreparat, Reachtin, Anadur och Klimaduren/Triodurin, Estradurin; det senare har visat sig verksamt mot vissa former av prostatacancer. Vidare bearbetar man antikonceptionsproblemet från olika utgångspunkter. Nyligen har ett forskningsprojekt lett till lansering av ett preparat, Homogonal, för behandling av sterilitet. Några problem i samband med detta projekt belyses i följande redogörelse. En orsak till kvinnlig sterilitet är hypofysens oförmåga att producera tillräckliga mängder av de gonadotropa hormoner, som är nödvändiga för att stimulera äggstockarna till att utveckla ett befruktningsdugligt äggBakgrunden till Leos forskningsinsats inom detta område är de forskningsresultat, som publicerades 1958 av ett forskarlag i Stockholm. Gemzell, Diczfalusy och Tillinger samlade hypofyser från nyligen avlidna människor och extraherade gonadotropinerna från dem. Detta extrakt injicerades på kvinnor, som var sterila. Det visade sig att injektionerna av gonadotropinerna stimuleSOU 1969: 36

rade äggstockarna till normal funktion. Ett befruktningsdugligt ägg producerades och under gynnsamma förhållanden kunde en graviditet åstadkommas. I de flesta fall utvecklades graviditeten normalt, även om antalet multipelfödslar ökade. Det är emellertid svårt att skaffa fram tillräckligt antal humana hypofyser för framställning av gonadotropa hormoner och det är givetvis omöjligt att basera en kommersiell framställning på ett sådant utgångsmaterial. Man har därför sökt efter andra råvarukällor för dessa hormoner. Sedan lång tid tillbaka vet man att gonadotropiner utsöndras i urin från såväl män som kvinnor. Hormonkoncentrationen är dock mycket låg. Det är först, när kvinnan når klimakteriet, då ovarierna inte längre svarar på hypofysgonadotropinernas signaler, som hormonkoncentrationen i urinen blir högre. Detta förhållande innebär en möjlighet till kommersiell framställning av gonadotropa hormoner från urin från kvinnor, som passerat klimakteriet. Leo har tagit till vara denna möjlighet. Framställning av dessa hormoner sker i kommersiell skala endast vid ytterligare två företag i världen. För att erhålla en användbar produkt behövs ca tio olika reningssteg. Från 1 000 liter urin erhålls ca 75—100 mg aktiv substans. Denna mängd räcker för behandling av fem patienter. Stora urinvolymer erfordras således för en storproduktion av dessa hormoner. Leo startade projektet för ca sex år sedan med att utveckla metoder för isolering och rening. Tillverkningsproceduren har vidareutvecklats till halvteknisk skala och i dag har Leo metodiken klar för en storproduktion. Råvaran är urin som insamlas på sjukhus och åldersdomhem. Ett problem är den stora volymen. År 1967 bearbetades över 600 000 liter urin. Under de gångna åren har Leo kunnat framställa hormon i tillräcklig mängd för en stor klinisk prövning i Sverige, som resulterat i att ca 30 barn fötts i landet av tidigare sterila mödrar. SOU 1969: 36

Man hoppas på en marknad för detta preparat inte endast i Sverige utan även i andra delar av världen, framför allt i USA. Ett amerikanskt läkemedelsföretag genomför en stor klinisk prövning i USA och till dags dato (hösten 1967) har även där ca 30 barn fötts av förut sterila mödrar efter behandling med Leos preparat. En storproduktion av preparatet förutsätter en lösning av råvaruproblemet. Leo räknar med att behöva öka insamlingen av urin väsentligt. Kapaciteten inom landet är ej tillräcklig, och Leo har därför undersökt möjligheterna för en insamling utomlands. På Leo menar man att detta projekt belyser en av orsakerna till att ett läkemedelsföretag kan ha en hög marknadsandel inom en viss marknad. I det aktuella fallet finns det på grund av otillräcklig råvara knappast plats för mer än en producent inom landet. På världsmarknaden kommer Leo att möta konkurrens från det holländska Organons Humegon samt det italienska Serenos Pergonal. Tillverkningsmetodiken erbjuder svårigheter bl. a. beroende på att de gonadotropa hormonerna ej kan bestämmas med hjälp av någon kemisk analysmetod. Man är hänvisad till att analysera den biologiska effekten av preparatet för att kontrollera att man inte förlorar hormonaktiviteten i de olika reningsstegen. Denna analysmetodik är tidskrävande och ekonomiskt betungande genom att ett stort antal försöksdjur måste användas. På Leo framhåller man, att flera osäkra faktorer gör bedömningen av det diskuterade projektets ekonomiska bärkraft synnerligen svår. Tillverkningen av ett hormonpreparat som Homogonal går enligt Leo inte att patentera, varför utlandskonkurrensens omfattning är svår att förutse. En betydelsefull faktor för preparatets framtida lönsamhet är frågan om det godkänns av den amerikanska kontrollmyndigheten, vilket är avhängigt av de ev. biverkningar, som kan visa sig under den kliniska utprövningen. Nya syntetiska substanser har i vissa fall visat sig kunna ersätta Leos hormonbehandling. Vidare har man också isolerat substan-

ser, som kan påverka hypofysens egenproduktion av gonadotropiner. Det är möjligt att dessa principer i framtiden kan komma att slå ut användningen av hypofysgonadotropinerna vid behandling av sterilitet. Att Leo trots de stora riskerna satsat på projektet anges vara företagets tradition och kitnnande på området. Man är på det klara med, att ett effektivt antikonceptionsmedel skulle få större ekonomisk betydelse för företaget än medlet mot sterilitet. Forskningen, som resulterat i sistnämnda preparat, ingår emellertid som ett led i strävandena att öka kunskapsförrådet om mekanismen för fortplantningen i syfte att få fram nya typer av preventivmedel. B. Leos licenssamarbete med RhonePoulenc Leo har sökt att licensvägen bredda sitt sortiment för den svenska marknaden. En stor del av Leos omsättning är sålunda grundad på licenser från utländska företag, bl. a. från Rhone-Poulenc. Ett exempel på Leos licensbaserade läkemedelstillverkning utgör neuroleptikaområdet. Leo har på denna marknad haft och har fortfarande, fast i en något mindre grad - en stor andel. Neuroleptika är ett relativt nytt begrepp. Det avser medel som utöver en dämpande effekt på svår oro, spänning och aggressivitet också har en antipsykotisk effekt, dvs. en specifik förmåga att ändra psykotiska patienters sjuka tankeupplevelser, minska deras hallucinationer och vanföreställningar. I början av 1950-talet utförde Leo vissa analyser för nuvarande prof. G. Björcks räkning. Denne var intresserad av vintersovande djurs ämnesomsättning. Under arbetets gång blev det känt att det stora franska kemiföretaget Rhone-Poulenc i sin forskning fått fram en substans, som på försöksdjur sänkte kroppstemperaturen ned mot omgivningens temperatur. En ung fransk kirurg, Dr. H. Laborit, hade visat att Rhone-Poulencs substans kunde koppla ur tempreaturregleringsmekanismen även på människa. 278

Leo kontaktade Rhone-Poulenc, som sedan lång tid levererat olika råvaror till Leo, och erhöll substansen klorpromazin för Björcks räkning. Efter en tid kom rapporter från Frankrike, att psykiater använt klorpromazin för att lugna sinnessjuka patienter, som led av svåra orostillstånd, manier. Leo vände sig då på nytt till Rhone-Poulenc och fick på ett tidigt stadium licens på klorpromazin för Sverige och Norge. Andra licenstagare blev bl. a. Bayer i Tyskland, Smith Kline & French i USA och May & Baker i England. I början av 1950-talet var man över huvud taget negativt inställd till farmakoterapi inom mentalsjukvården, efter många misslyckade försök med olika preparat och behandlingsmetoder. Leo satsade emellertid på projektet och lade tillsammans med ledande svenska psykiater upp kliniska prövningar, som bekräftade, att preparatet hade de neuroleptiska egenskaper, som fransmännen uppgav. I början av år 1954 kunde Leo ställa preparatet, under varumärket Hibernal, till psykiaternas förfogande. Klorpromazin är det första av flera s. k. »wonder drugs» på psykofarmakaområdet. Preparatet uppges ha revolutionerat livet på mentalsjukhusen. Framgången med Hibernal på den svenska marknaden — preparatet är fortfarande det största preparatet inom gruppen neuroleptika — ledde till att Leo så småningom fick licens på flera nya preparat inom denna marknad, nämligen Stemetil och Nozinan från Rhone-Poulenc samt Haldol ifrån Janssen i Belgien. Dessa preparat har delvis andra indikationer än Hibernal men täcker i många avseenden över varandra. Leo söker finna för vilka indikationer det ena preparatet är bättre än det andra. Leo har även fått andra psykofarmaka på licens från Rhone-Poulenc, t. ex. Surmontil, ett tymoleptikum för behandling av depressioner. Leo har sedan starten dominerat neuroleptikamarknaden, trots att Rhone-Poulenc genom sitt dotterbolag May & Baker lanserade klorpromazinet samtidigt med Leo i Sverige, under det ursprungliga namnet SOU 1969: 36

Largactil. Senare har flera konkurrenter lanserat såväl klorpromazin som flera andra neuroleptika. På Leo anser man, att Leos ställning på neuroleptikamarknaden betingas av det förtroende som företaget som först på området i landet kunnat bygga upp bland psykiater. Som ett exempel på detta förhållande anger Leo det sätt varpå företaget fick preparatet haloperidol på licens från Janssen. Leos erfarenhet av kliniska prövningar på området angavs från Janssen vara ett avgörande skäl för en licensgivning till Leo.

läggas ner, eftersom det på svenska sjukhus inte gick att reproducera de erfarenheter, som redovisats i Frankrike. I sitt samarbete med Janssen tar Leo upp nya preparat till klinisk prövning samtidigt med att det belgiska företaget prövar det genom egna organisationer. Leo kan i detta fall sägas utgöra en del av Janssens kliniska forskningspotential. Leo har t. ex. kliniskt prövat ett maskmedel, Ripercol, som syntetiserats av Janssen. I detta fall ingår Leo som en part i ett internationellt samarbete:

Leos representanter framhåller, att även om det kan tyckas vara en bekväm väg till framgång att lansera licenspreparat från utländska företag, krävs det väsentliga insatser av ett företag för att en sådan verksamhet skall vara möjlig. a) Företaget måste ha aktiva forskare, som är orienterade inom många olika områden för att i litteratur och på kongresser kunna tillvarata nya rön och bedöma, om de är värda prövning i egna laboratorier. Bedömningen måste ske på ett tidigt stadium. Om man kommer in på ett projekt, när ett preparat redan vunnit framgång, är man för sent ute. b) Företaget måste ha god kontakt med in- och utländska forskare. För detta krävs motprestationer av företaget i form av den service, som en utbyggd forskningsorganisation kan ge. c) Företaget måste ha en utvecklingsavdelning med goda kliniska kontakter och erfarenhet av klinisk prövningsteknik. d) Företaget måste vara berett på att åta sig omfattande utvecklingsarbete långt innan det kan avgöras, om preparatet någonsin skall bli ett försäljningsobjekt. e) Företaget måste ha en forskning, som visat sig kunna avkasta originella produkter. Utan möjlighet att erbjuda licenser kan ett företag numera knappast räkna med att få några licenser. Företaget behöver inte nödvändigtvis ha konkreta projekt att erbjuda men måste ha en forskningspotential. Som exempel på punkt d) ovan anger Leo två neuroleptika från Rhone-Poulenc som efter omfattande kliniska prövningar måst

Företag

SOU 1969: 36

Område

ICI

England och Australien Rhone-Poulenc Frankrike Bayer Tyskland American Cyanamide USA SK & F Sydafrika Johnson & Johnson Sydamerika Janssen Holland och Belgien Leo Skandinavien och Island Genom detta projekt har Leos intresse för det veterinärmedicinska området stimulerats. Företaget har tagit kontakter med specialister på området både i Sverige och utomlands, och på forskningsavdelningen har man börjat leta efter nya ledtrådar inom området. Genom samarbetet med Janssens organisation anser sig Leo ha fått en större forskningspotential än om företaget arbetat isolerat. 5. Ferrosan I delavsnitt A redovisas kortfattat Ferrosans PAS-forskning, som bedrevs på 1940talet. Under senare år har Ferrosan satsat större delen av sina forskningsresurser på forskning inom det endokrinologiska området. I delavsnitt B redogörs för denna forskning. Ferrosan driver dessutom i samarbete med sitt danska systerföretag A / S Ferrosan, Köpenhamn, ett större forskningsprojekt på psykofarmakaområdet för vilket en kortfattad redogörelse ges i delavsnitt C. En splittring av resurserna på ytterligare 279

områden skulle innebära, att projekten tog längre tid i anspråk att genomföra. Riskerna för att konkurrenter skulle hinna före med en lansering av effektiva medel på Ferrosans forskningsområden skulle öka. Skäl talar således för en koncentration av företagets resurser till ett fåtal projekt. Detta förhållande understryker vikten av noga övervägda projektval för företag av Ferrosans storlek.

kunde tänkas ha endokrinologiska effek:er av kommersiellt intresse. Utsikter fanns att nå fram till ett preparat, som skulle kunna påverka vissa cancerformer med hormonell bakgrund. Ferrosan inledde ett samarbete med Bårånys institution, varvid företaget i ett första skede i första hand svarade för den kemisktsyntetiska delen av forskningsprojektet, medan den endokrinologiska utvärderingen utfördes på Bårånys institution. Efter hand överflyttades dock utvärderingsledet till A. PAS-forskning Ferrosans farmakologiska laboratorium, Ferrosan påbörjade i samarbete med prof. som numera helt handlägger denna. Båråny J. Lehman i mitten av 1940-talet en forsk- deltar i projektet numera huvudsakligen ning, som syftade till att få fram ett kemo- som konsult. terapevticum med effekt mot tuberkulos. Det första kommersiellt utnyttjbara resulFerrosan svarade i huvudsak för det ke- tatet av Ferrosans endokrinologiska forskrn iskt-syntetiska arbetet, medan Lehmann ning är ett preparat som används vid vissa utförde och ledde testningar in vitro och in funktionella menstruationsrubbningar samt vivo. Resultatet blev p-aminosalicylsyra vissa former av sterilitet. Preparatet är pa(PAS). Preparatet är fortfarande 20 år ef- tentskyddat i de ur marknadssynpunkt vikter lanseringen på marknaden ett av de tre tigaste länderna. Preparatet har under vafrämsta medlen vid behandling av tuberrumärkesnamnet Sexovid (cyklofenil) introkulos (vid sidan av isoniazid och streptomy- ducerats på de norska och svenska marknacin). Från Ferrosan uppges, att man satsaderna 1968 resp. 1969. Registreringsansökde betydande resurser på projektets genom- ningen är f. n. under behandling i övriga förande, framför allt vad gäller kliniska nordiska länder och internationell exploateprövningar. Företaget kunde dock ej erhålla ring pågår. patent på PAS på grund av nyhetshinder av Vid studiet av Sexovids distribution i orolika slag. Såväl utländsk som inhemsk konganismen med hjälp av autoradiografi (på kurrens uppstod därför snabbt. Ferrosan har Veterinärhögskolan i samarbete med lab. S. ej kunnat uppnå en försäljning och vinstUllberg) gjordes en viktig iakttagelse, nämnivå, vare sig på hemmamarknad eller utligen att substansen visade en selektiv aflandsmarknader, som anses vara normal för finitet till gulkroppen i ovariet. Denna iaktett nytt, betydelsefullt läkemedel. PAStagelse ledde till en ny forskningslinje i proforskningen illustrerar således det risktajektet. Arbetshypotesen var, att substanser gande som äger rum i en forskning efter av denna typ skulle kunna hämma progepreparat, för vilka ett patentskydd inte kan steronsyntesen i gulkroppen (vilket hade beuppnås. kräftats vid preliminära försök) och därmed omöjliggöra en fortsatt graviditet. Efter omfattande djurförsök har en substans provats B. Endokrinologisk forskning på graviditetsavbrytande effekt hos gravida På förslag av prof. E. Båråny påbörjade kvinnor. Ferrosan år 1959 sin forskning på det endoGängse preventivmedel i tablettform krinologiska området. På Bårånys institu- måste tas varje dag under tre veckor för att tion arbetade vid denna tidpunkt en fransk en befruktning skall förebyggas. Ferrosans kemist, J. F. Miquel, med en substansgrupp forskning syftar till ett medel, som eidast (difenyletener), som på grund av en viss behöver tas en gång i månaden, företradeskemisk likhet med syntetiska östrogener vis ett par dagar före den väntade men-

280 SOU 19o9: 36

struationen. Denna förväntas då inträffa inom några dagar. Ferrosans medel förväntas även kunna användas efter menstruation men före det att graviditet konstaterats. Menstruationsmedlet kan — om återstående kliniska prövningar ger positivt resultat samt legala möjligheter ges för en försäljning — uppnå en betydande avsättning på utlandsmarknader. Det bör kraftigt understrykas att några säkra slutsatser om preparatets effektivitet f. n. ej kan dras. Omfattande kliniska prövningar måste först genomföras. Ferrosan har tillverkningspatent på preparaten. För USA och Storbritannien har ansökningarna kompletterats med användningspatent, vilket ger ett starkare skydd. För att en utprövning på kvinnor i större skala skulle kunna igångsättas var en ändring av abortlagen nödvändig. Genom riksdagsbeslut har de laga hindren för kliniska prövningar av Ferrosans menstruationsmedel i princip undanröjts. Ferrosans forskningsprojekt på det endokrinologiska området har fram till årsskiftet 1967/68 kostat ca 5,5 mkr. Företaget måste bl. a. slutföra kliniska prövningar på hundratals kvinnor, vilka måste testas under bortemot 10 cykler, för att materialet skall anses vara tillräckligt att medge en registrering. Projektet beräknas härigenom komma upp i en ackumulerad slutsumma på minst 8 mkr. Detta är en betydande satsning för ett företag av Ferrosans storlek och innebär ett stort risktagande. Företaget har dock bedömt situationen så att endast kvalificerad forskning ger det möjligheter att överleva i framtiden som självständigt företag. Den svenska (nordiska) marknaden anges vara för liten att ensam bära en läkemedelsforskning. Ferrosan siktar därför självfallet på en avsättning på den internationella marknaden. Uppbyggandet av egna utländska försäljningsorganisationer ställer stora krav på finansiella resurser. Att etablera licenskontakter med ett antal stora internationella läkemedelsföretag medför lägre direkta vinster på enskilda produkter. Ferrosan har valt den senare linjen. Härigenom SOU 1969: 36

vinner företaget fördelar genom att kunna utnyttja de större företagens resurser redan i forskningsledet. Ferrosan kan vidare i utbyte räkna med att erhålla licensprodukter för sina hemmamarknader. Ett samarbete av detta slag har etablerats med ett antal företag i USA och Europa och förhandlingar med andra pågår. Detta internationella samarbete förutsätter en forskning hos Ferrosan av sådan standard, att de utländska företagen kan förvänta sig kvalificerade produkter från denna. Flera exempel från de senaste åren visar hur resultat (eller väl underbyggda förhoppningar om resultat) av Ferrosans forskning öppnat nya eller förstärkt gamla internationella kontakter. C. Psykofarmakologisk forskning Som ett försök till riskspridning i forskningsarbetet kan ses den långsiktiga verksamhet på psykofarmakaområdet, som Ferrosan bedriver tillsammans med sitt systerföretag A / S Ferrosan i Köpenhamn. Varje företag syntetiserar därvid substanser, som prövas både på det egna företaget och på systerföretaget. Så långt möjligt har man undvikit att arbeta med samma prövningsmetoder och härigenom har också en bredd på screeningen kunnat uppnås. Även om psykofarmaka varit huvudintresset har dock en rad substanser med helt andra farmakologiska effekter fastnat i screeningen, och flera av dessa har utvalts för mera ingående studier. Det första praktiska resultatet av de psykofarmakologiska forskningsarbetet är Buronil (metylperon), ett neuroleptikum, som introducerats i Danmark och Finland. Patent har sökts — och beviljats i ett antal fall — i viktiga länder och internationell exploatering pågår.

6. Bofors En redogörelse ges först för läkemedelsforskningens plats i företagets verksamhet. Därefter följer en beskrivning av företagets forskning på områdena för lokalbedövningsmedel samt medel mot kärlsjukdomar. 281

A. »Förenad produktion», läkemedelsforskning och export Bofors Nobelkrut kan genom sin mångförgrenade produktion ses som ett typfall på den struktur, som utmärker storföretag inom den kemiska industrin. Sprängämnesindustrins tillverkning av läkemedelssubstanser och läkemedelsspecialiteter ger exempel på hur produkter med helt skilda användningsområden härrör från samma råvaror och produktionsprocesser. Bofors Nobelkrut kan ses som den svenska motsvarigheten till de stora utländska kemikoncernerna som I. G. Farbens efterföljare i Tyskland (Farbenfabriken Bayer och Farbwerke Hoechst), ICI i England, Montecatini i Italien samt Rhone-Poulenc i Frankrike. Samtliga dessa koncerner har inom ramen för en »förenad produktion» läkemedel på produktionsprogrammet. Tillverkningen av läkemedelssubstansen acetylsalicylsyra under andra världskriget bildar upptakten till företagets verksamhet på läkemedelsområdet. Vid denna tid påbörjade Bofors Nobelkrut även som första företag i landet en tillverkning av substanser för lokalbedövningsmedel, nämligen bensokain, prokain och tetracain. Denna verksamhet utgör ett av många exempel på »förenad produktion», inom företaget. Ett ytterligare exempel erbjuder företagets produktion av nikotinsyra, där tillverkningsprocessen, en av Bofors patenterad oxidationsmetod med salpetersyra som oxidationsmedel, är gemensam för ett flertal olika produkter. På 1950-talet påbörjade företaget en tillverkning av läkemedelsspecialiteter. Exempel härpå är det patentskyddade lokalbedövningsmedlet Carbocain, medlet mot kärlsjukdomar Hexanicit som baseras på den ovannämnda råvaran nikotinsyra, samt plastförbandet Nobecutan, som fått stor betydelse inom kirurgi och sårbehandling. Process- eller metodforskningen har en central ställning i ett företag av Bofors Nobelkruts typ. Ett resultat härav utgör företagets industriella process för oxidation av cykliska föreningar till karbonsyror. I sam-

band härmed har även pyridinkemin bearbetats. Pyridinkarbonsyror är viktiga mellanprodukter för läkemedelstillverkning. Företagets forskningsverksamhet är organiserad i ett antal sektioner, vilka var och en svarar för ett avgränsat forskningsområde. 1. Industriella kemikalier (t. ex. nitreringsprodukter) 2. Läkemedel 3. Bekämpningsmedel (t. ex. desinfektionsmedel, växtskyddsmedel) 4. Plaster 5. Driftsforskning. Målsättningen för läkemedelsforskningen är således att skapa nya produkter eller förbättra redan kända. I utvecklingsarbetet spelar försöksanläggningar i halvstor skala, s. k. »pilot plants», en viktig roll. I dessa får tillverkningsprocesserna sin tekniska utformning av specialister på apparatteknik. Företagets läkemedelspotential är i snabb tillväxt. År 1964 invigdes ett nytt laboratorium för läkemedelsforskning i Mölndal. Nyligen har AB Bofors' verksamhet på läkemedelsområdet brutits ut ur Nobelkrut och bildar en delvis självständig enhet under namnet AB Bofors, Nobel-Pharma. Verksamheten siktar dels på en utbyggnad av bolagets produktion av läkemedelskemikalier för försäljning av substans eller för intern vidareförädling, dels på en fortsatt utveckling av läkemedelsspecialiteter. Härvid koncentrerar man sig framför allt på lokalbedövningsmedel, samt cirkulationsbefrämjande och smärtstillande medel. Förutsättningarna för en integrerad uppbyggnad av den kemiska industrin med en utgrening till ett stort antal produktgrupper med sinsemellan olika användningsområden anges vara sämre för ett litet land som Sverige än i de stora industriländerna. Den svenska och t. o. m. den skandinaviska marknaden anges i regel vara alltför liten för en ekonomisk tillverkning av Bofors' kemiska produkter. Företaget har för sitt produktionsprogram strävat att följa utvecklingslinjer, för vilka särskilt gynnsamma förutsättningar föreligger. I de stora industriländerna har företaget mött höga skyddsSOU 1969: 36

tullar, medan motsvarande tullskydd icke har funnits i landet. Acetylsalicylsyreförsäljningen har således på hemmamarknaden fått vidkännas en hård konkurrens från företag i Tyskland, USA, Frankrike och öststaterna. Forskningen syftar till att få fram originalpreparat för såväl den svenska sjukvården som för export. På Bofors är man angelägen att framhålla, att utan en stor exportmarknad skulle man inte kunna bedriva sin dyrbara läkemedelsforskning. Denna kan ej göras ekonomiskt försvarbar utifrån den relativt blygsamma svenska marknaden. Vid valet av forskningsprojekt måste därför den internationella marknadens behov omsorgsfullt analyseras, och särskilt höga krav måste ställas på de produkter, som skall kunna hävda sig på världsmarknaden och möjliggöra en ökad exportandel för företaget. Av Bofors' försäljning av läkemedelsspecialiteter går f. n. över 70 % på exportmarknaden. De viktigaste av dessa är Japan och USA. Därnäst följer Tyskland och England, sedan de skandinaviska länderna, Italien och Schweiz.

B. Lokalbedövningsmedel Vid starten studerade man inom Bofors många olika läkemedelstyper. Man fann dock snart, att det med relativt begränsade resurser var nödvändigt att koncentrera sig till ett fåtal områden. För Bofors är lokalbedövningsfältet ett utvalt specialområde. Svenska uppfinningar ligger till grund för de moderna lokalbedövningsmedlen. Pionjärarbetet startade på Stockholms Högskola. Genom det industriella forsknings- och utvecklingsarbetet inom området har Sverige uppnått en dominerande plats på världsmarknaden för lokalbedövningsmedel. Under 1940-talet påbörjade Bofors sin tillverkning av de konventionella lokalbedövningsmedlen procain, tetracain och bensocain. Genom arbetet med de konventionella lokalbedövningsmedlen kom Bofors att intressera sig för att få fram helt nya kemiska föreningar på detta speciella läkemedelsområde. Trots Astras lansering av XyloSOU 1969:36

cain i slutet av 1940-talet fortsattes Bofors' utvecklingsarbete, vilket resulterade i produkterna Carbocain och Marcain. Enligt Nobel-Pharmas forskningschef har Carbocain en något lägre giftighet än Xylocain. Dessutom kan man arbeta med Carbocain utan adrenalin i betydligt större utsträckning. Adrenalin är kroppens normala beredskaps- och flykthormon med kraftiga fysiologiska verkningar och bör enligt många forskare i största möjliga utsträckning undvikas som tillsats till andra läkemedel. På grund av en mindre försäljningsorganisation har Bofors dock ej nått samma försäljningsvolym som Astra på detta område. Genom att Xylocain i de flesta avseenden var överlägset procain fick Astra ett utomordentligt utgångsläge. Produkten slog igenom och blev en stor ekonomisk framgång för Astra. Carbocain och Xylocain står varandra närmare än Xylocain och procain, vilket medfört att Bofors fått arbeta mot ett hårdare marknadsmotstånd än vad Astra behövde göra. Trots detta har Bofors en betydande andel av världsmarknaden. Den årliga totalomsättningen ligger mellan 20— 30 milj. kr., varav huvudparten faller på exportsidan. Bofors tar in sin väsentliga inkomst som royalty och levererar dessutom substansen till licenstagarna. Bofors försäljning av lokalbedövningsmedel kommer sannolikt att öka genom företagets nya produkter. Företagets senaste produkt på området, Marcain, har ungefär samma struktur som Carbocain men en betydligt längre duration. Marcain kan användas även postoperativt, då det ger en långvarig smärtlindring efter t. ex. thoraxeller galloperationer. Preparatet har även fått en uppmärksammad gynekologisk användning vid förlossningar. Konkurrenter till de svenska företagen på världsmarknaden är Bayer med Baycain och Hoechst med Hostacain samt några företag i USA. Dessa företag svarar dock för mycket blygsamma marknadsandelar. Värdemässigt intar Astra en dominerande ställning. Volymmässigt är prokain fortfarande en stor produkt för Bofors på världsmarknaden. Prokain används inom kirurgin i USA 283

och Sovjet samt i utvecklingsländerna. Prisrelationen till de moderna medlen är 1: 3 och utgör den väsentliga förklaringen till varför prokain fortfarande får användning i länder, där sjukhus arbetar med knappa ekonomiska resurser. Vid prisjämförelserna bortses givetvis från ovan berörda negativa effekter av prokainet. På Bofors menar man, att prokainkonsumtionen definitivt borde upphöra, bl. a. på grund av att den ovannämnda erforderliga stora adrenalinhalten gör medlet toxiskt. På lokalbedövningsområdet arbetar Bofors med forskningsprogram för tre delområden. 1) Kortverkande medel av Carbocaintyp 2) Långverkande medel för postoperativ behandling och rehabilitering 3) Ytanestesisektorn C. Medel mot kärlsjukdomar Det andra stora område, som Bofors bearbetar i sin forskning, representeras av cirkulationsapparatens sjukdomar. Bofors har i Hexanicit redan en stor produkt mot kärlsjukdomar. Bofors Nobelkrut är en av världens största producenter av nikotinsyra, som till 85 % ingår i produkten Hexanicit. Företaget exporterar stora kvantiteter nikotinsyra till de flesta av världens länder. Bakom denna produktion står den speciella oxidationsteknik, som utvecklats inom Bofors, oxidationen med salpetersyra under högt tryck, och där Bofors innehar viktiga patent. Bofors säljer både farmacevtisk och teknisk nikotinsyra liksom nikotinamid. Med samma process tillverkar företaget isonikotinsyra, råvaran för tbc-medlet INH. Bofors är en av de största producenterna även på det området. Företaget tillverkar även den tredje pyridinkarbonsyran, pikolinsyra, som är en av råvarorna för Carbocain. Den farmacevtiska nikotinsyran säljs främst på export. I Sverige och övriga skandinaviska länder ingår en betydande andel av nikotinsyran i det färdigförpackade läkemedlet, Hexanicit. Hos Bofors menar man, att Hexanicit har att möta en hård

konkurrens, men att företaget genom produkt- och processförbättringar med framgång kan hävda sig på denna marknad. Hexaniciten kräver en stor forskningsinsats. Produkten hör till de s. k. vasodilatorerna, som underkastats en hård medicinsk kritik men från Bofors hävdas att den kritiserade effekten objektiveras först efter lång behandlingstid. Medlet verkar i profylaktisk terapi mot försämringar av kärlsystemet. Effekten sätter sannolikt in även på det metaboliska skeendet. Ca ett femtiotal enzymsystem berörs av tillgången på nikotinsyra,. som ingår som väsentlig andel i Hexanicit. Åtskillig nikotinsyra erfordras för att de olika metaboliska systemen skall fungera normalt. Hos Bofors syftar man till att få fram nya effektiva produkter på diskuterat område. Förläggningen av företagets avdelning för läkemedelsforskning till Mölndal får ses som ett medel att bl. a. på detta område få till stånd ett nära samarbete med forskare vid universitet och storsjukhus. Man har med utgångspunkt från erfarenheterna på nikotinsyraområdet sökt en vidare målsättning inom ramen för cirkulationsapparatens sjukdomar och arbetar på att nå fram till medel mot blodkärlens, hjärtats samt blodets sjukdomar. Bofors har avdelat ökade resurser på denna forskning och byggt upp ett lag, som samarbetar från kemiska studier fram till det kliniska arbetet på sjukhus. Farmakologiskt arbetar företaget tillsammans med grupper dels på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, dels på Karolinska sjukhuset i Stockhlom.

7. ACO Biofarmacevtisk

forskning

Inom ACO har sedan mitten av 1950-talet pågått forskning inom det biofarmacevtiska området med målet att studera den farmacevtiska utformningens betydelse för läkemedlens medicinska effekt. Denna forskning har bedrivits mera målmedvetet och med successivt ökade resurser under de senaste fem åren, delvis i samarbete med forskare SOU 1969: 36

vid Farmacevtiska institutet.1 Att ACO på ett tidigt stadium kommit att bearbeta det aktuella forskningsområdet uppges sammanhänga med företagets ställning som en apoteksägd verksamhet med en inriktning på det stora bassortimentet av läkemedel. Författningar på läkemedelsområdet föreskriver ACO ett visst ansvar för de s. k. farmakopépreparaten, för vilka ett kontinuerligt utvecklingsarbete bedrivs. Sålunda uppges Apotekens Centrallaboratorium under flera decennier ha bedrivit ett forskningsarbete inom den analytiska läkemedelskontrollen och b!, a. utarbetat kvalitetsnormer för råvaror och preparat, som apoteken skall använda. 2 Under 1950-talet var den industriella läkemedelsforskningen huvudsakligen koncentrerad på att få fram nya läkemedelssubstanser. Under 1960-talet har läkemedelsindustrins intresse för biofarmacevtiska problemställningar ökat högst väsentligt. Bakgrunden härtill är, att det av flera skäl har blivit svårare att få fram nya läkemedelssubstanser, bl. a. till följd av den respekt för skadliga biverkningar hos läkemedel som i synnerhet thalidomidkatastrofen medfört. Ökade krav på farmakologiska och kliniska prövningar samt tester av teratogena och cancerogena effekter har väsentligt ökat forskningskostnaderna. Kostnaderna för marknadsföring av nya läkemedelssubstanser har också flerdubblats. Att söka beredningsformer som medger en optimal medicinsk effekt har i detta läge visat sig vara ett löftesrikt alternativt forskningsområde för läkemedelsindustrin. ACO:s biofarmacevtiska forskning är f. n. i stor utsträckning inriktad på ett projekt, som avser tillförsel av läkemedel i lipoidlöslig form, varigenom gynnsammare absorptionsförhållanden kan uppnås. Ett delprojekt avser en administrationsform, som bygger på den s. k. lipettprincipen. Lipetter är tabletter med en grundmassa av fett, i vilken läkemedlet är inbakat. Inom ACO insåg man redan vid starten att vissa delar av de förväntade biofarmacevtiska forskningsresultaten inte skulle bli möjliga att patentskydda. Exempelvis är SOU 1969: 36

själva principen att tillföra läkemedel i lipoidlöslig form välkänd och därför inte möjlig att patentskydda, även om den i praktiken inte utnyttjats i nämnvärd grad. Att man trots denna insikt bedriver en omfattande forskning inom området uppges sammanhänga med ACO:s allmännyttiga inriktning och målsättning. ACO har sökt patent på själva metoden (lipetterna), som används för den perorala administreringen. Man motiverar detta på så sätt, att även om företaget inte har haft några egentliga sidoblickar på att förväntade forskningsresultat skall kunna patenteras, har det synts rimligt att i de fall resultat kan patentskyddas göra detta. Härigenom kan förutsättningar för en försäljning på utlandsmarknaden uppnås samtidigt som möjligheter till att få ett licensutbyte med andra forskande läkemedelsföretag skapas. Lipettprincipen uppges ha bl. a. följande fördelar. För det första kan absorptionen av lipoidlösliga substanser gynnsamt påverkas. För det andra kan den förhindra att vissa läkemedel åstadkommer lokala tarmskador eller tarmobehag. Slutligen ger principen möjligheter att förlänga effekter hos läkemedel, så att preparaten inte behöver intagas så ofta som tidigare. Lipettprincipen har fått sin första kommersiella användning i ACO:s preparat Kaliumkloridlipetter. Kaliumklorid, som används bl. a. i samband med administration av diuretika, har förorsakat flera fall av tarmskador. Genom ACO:s preparat kan dylika skador undvikas. I denna användning med förlångsammat avgivande och förlängd effekt av läkemedel påminner lipetter mycket om duretter. 3 Det finns flera läkemedel, som endast kan tillföras organismen på annat sätt än på peroral väg. ACO:s forskning syftar till att 1 Främst då i samarbete med doc. S. Ljungberg. a Laboratoriet erhöll år 1955 WHO:s uppdrag att leda verksamheten med anskaffande och undersökning av sådana internationella kemiska referenssubstanser, som erfordras vid läkemedelsanalys. Laboratoriet utarbetar även kvalitetsspecifikationer för dylika referenssubstanser för WHO:s räkning. 8 Jfr avsnittet om Hässles forskning.

för ett urval av dessa substanser söka lösningsmedel, som medger parenteral administration. Genom att läkemedlen inte tillförs i vattenfas blir de inte tillgängliga för den koppling med blodäggviteämnen som annars gör läkemedlen overksamma samtidigt som de skyddas från att alltför snabbt metaboliseras i organismen. Härigenom vinns dels bättre effekter än tidigare, dels effekter där man tidigare ej fick någon effekt alls. Man förväntar sig, att denna forskning skall få stor terapevtisk betydelse på flera olika områden. ACO har ännu inte hunnit påbörja några kliniska prövningar på ovannämnda område, men djurexperimentella prövningar uppges ha gett positiva värden. Detta gäller bl. a. för en hjärtmedicin, som hittills endast kunnat administreras peroralt. Man har varit hänvisad till att invänta absorptionen i tarmen för att kunna häva ett kritiskt sjukdomstillstånd, vilket, innan full effekt uppnåtts, har kunnat ta flera dagar i anspråk. Med ACO:s preparat hoppas man få samma effekt inom några minuter, vilket i detta sammanhang anges vara ett i världen unikt resultat. För att uppnå denna effekt fordras inte endast en ny applikationsform, utan även en kemisk modifiering av det ämne, som skall appliceras. ACO:s här omnämnda forskningsprojekt på det biofarmacevtiska området har hittills kostat omkring ett par milj. kr. Under år 1968 har mellan en tredjedel och hälften av företagets forskningsresurser disponerats för detta projekt, som väntas pågå i ytterligare flera år.

Bilaga 3

Medicinsk ordlista

Acetylsalicylsyra: Ingår bl. a. i Magnecyl® och Albyl®. Febersänkande, smärtstillande och antireumatiskt medel. Adrenerga beta-receptorblockerare: Blockerer inverkan på hjärtat av adrenerga substanser och sympaticus och normaliserar därigenom hjärtfrekvensökning orsakad av arbete och psykiska faktorer. (Adrenerga substanser finns normalt bl. a. i nervändarna och överför nervimpulser. Ex. adrenalin och noradrenalin.) Aminosalylderivat: Medel härledda ur aminosalyl; används mot tuberkulos. Har bakteriehämmande verkan. Ingår i det svenska preparatet Pas® Ferrosan. Ampicillin: Antibiotikum med verkan på ett större antal olika bakterier än vanliga penicillinpreparat (tillhör gruppen s. k. bredspektrumantibiotika). Anabolisk steroid: Ämne som används för att förstärka kroppens syntes av artegna äggviteämnen. Analgetika: Smärtstillande medel. Analgetika-^-sedativa: Kombination av smärtstillande och lugnande medel. Analgetikum: Singularis av analgetika. Antihistaminer: Medel mot allergier (blockerar histamin). Antikolinergika: Medel som motverkar acetylkolin bildat i det s. k. kolinergiska nervsystemet. Effekt av antikolinergika: pupillvidgning (mydriasis), minskad salivavsöndring eller sekretion i mag- tarmkanalen. SOU 1969: 36

Anemier: Allmän blodbrist, av växlande orsaker och i olika former, dvs. eg. otillräcklig hemoglobinmängd (hemoglobin är det röda blodfärgämnet). Arytmi: Rubbning i rytmisk verksamhet, t. ex. oregelbundenhet i pulsens eller i hjärtats slag, andningsrubbningar etc. Ataraktika: Lugnande och ej sömngivande medel vid ångesttillstånd. Barbitursyrederivat: Vanligen kallade barbiturater. Medel härledda ur barbitursyra = malonylurinämne. Lugnande och sömngivande medel. Biokemi: Den del av kemin, som rör de kemiska processerna hos den levande organismen och de ämnen som härvid alstras. Biosyntetisk kemi: Den del av kemin som behandlar framställning av ämnen, vilka primärt alstras vid de kemiska processerna hos den levande organismen. Bredspektrumantibiotika: Antibiotika med verkan på ett stort antal olika bakterier. (Antibiotika: Substanser bildade av vissa organismer — vanligen vissa bakterier och svampar — verkar hämmande eller dödande på andra mikroorganismer. Används mot infektioner.) Cancerogen: Cancerframkallande. Cykliska: Eg. kretsformiga, periodiska. Ämnen vars kemiska struktur bildar en ring (vanlig 5 eller 6-ledad). Den vanligaste cykliska föreningen är bensen och derivat därav. Den organiska kemin kallas många gånger de cykliska föreningarnas kemi.

Cykloserin: Ett medel mot tuberkulos. Dermatologisk: Av derm atologi= läran om hudsjukdomar. Dextran: Ett blodersättningsmedel, särskilt för behandling av chocktillstånd. Är kemiskt långa kedjor av aktiva sockermolekyler, s. k. polysackarider. Digestionsapparat: 1. Apparat som används för att dra ut lösliga ämnen ur en drog genom inverkan av varm vätska. 2. Matsmältningsapparaten. Diuretika: Urindrivande medel. Duration: Varaktighet. Vanligen utnyttjad i sådana sammanhang som läkemedelsduration, dvs. hur länge effekten av ett läkemedel sitter i. Dubbelisotopteknik: Undersökningsmetod med användning av isotoper t. ex. av järn. Durettprincip: Princip för framställning av tabletter med förlängd verkan; bygger på att ämnen som kopplats till ett plastskelett avges successivt. Elektrofores: Separation av ämnen med hjälp av elektrisk ström. (Utnyttjas ofta vid separering av blodets äggviteämnen.) Elektrolytvätskebalans: Jämvikt mellan jonerna i kroppsvätska och celler, t. ex. natrium, kalium. Endokrina rubbningar: Rubbningar i organ med inre sekretion, t. ex. hormonrubbning. Epsilonaminokapronsyra: Hemostatikum som har betydelse för blodets koagulation. E. hämmar koagulationen genom att motverka fibrinolysinets nedbrytning av fibrin och fibrinogen. Extemporeberedning: Hantverksmässig beredning av läkemedel för tillfället. Farmacevt: Samlingsnamn för apotekare och receptarier. Farmacevtisk specialitet: Standardiserat läkemedel, som är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Farmakologi: Läran om läkemedlens verkningar i organismen. Farmakopépreparat: Läkemedel upptaget i farmakopén, dvs. den officiella handboken med krav på läkemedelsråvaror och preparat. 288

Farmakoterapi: Läran om behandling av sjuka med läkemedel. Fentiazinderivat: Medel härledda ur fentiazin. Vissa har användning som psykofarmaka. Fentiazintyp: En grupp psykofarmaka härledd från fentiazin. Fertilitetstest: Fruktsamhetsprövning. Fraktioneringsmetoder: Sönderbrytningsmetoder = sätt att särskilja olika beståndsdelar. (Ex. fraktionerad destination, som bygger på separation genom att ingående ämnen har olika kokpunkter.) Galenisk farmaci: Läran om läkemedelstillverkning, läkemedelsformer o. dyl. Generiskt namn: Neutralnamn på läkemedel som fastställs av olika officiella organ. (I Sverige Nordiska farmakopénämnden = NFN-namn, i USA United States Adopted Names = US A-namn, i Storbritannien British Approved Names = BANnamn.) Av mer internationell karaktär är INN-namn, dvs. International Non-Proprietary Names som fastställs inom WHO för den internationella farmakopén. Ex. kemiskt namn 2-acetoxibensoesyra generiskt namn acetylsalicylsyra (Nord.) varumärkesnamn aspirin (Bayer). Glykokortikoider: Ämne av hormonnatur med liknande verkan som hydrokortison (binjurebarkhormon med verkan på kolhydratomsättningen och med antiinflammatoriska och antiallergiska egenskaper). Gonadotrop: Påverkan av könskörtlarnas hormonella regulation från hypofysens framlob. Haloperidol: Ett psykofarmakon (används inom psykiatrien). Halvsyntetisk: Industriell framställning av preparat med utgångspunkt från naturprodukter (ex. penicillinframställning). Handköpspreparat: Varor som försäljs utan recept. Hemofili: Blödarsjuka. Hjärtglykosider: Växtämnen som används vid hjärtsjukdomar. (Glykosid = växtämnen som genom inverkan av enzym eller syra nedbryts i glykos och en sockerfri rest.) Hjärtsyntetika: Syntetiska ämnen som anSOU 1969: 36

vänds vid hjärtsjukdomar. Humanbakteriologisk: Bakteriologi = vetenskapen om bakterierna, humanbakteriologi=vetenskapen om bakterier vilka angriper människor. Human)'armakolo>gi: Vetenskapen om läkemedels verkningar på människor. Hypertension: Ökad spänning, t. ex. artärerna, dvs. förhöjt blodtryck (syn. hypertoni). Artär=pulsåder som för blodet från hjärtat ut i kroppen. Hypertonimedel: Medel mot förhöjt blodtryck. Hypnotika: Sömnmedel. Hypofys: Undre hjärnbihanget (framloben avsöndrar hormon som reglerar utsändringen av andra hormon). Immunosorbens: Adsorberingsmedel för immunkroppar. Indikationsområde: De sjukdomstillstånd eller symtom vid vilka ett visst läkemedel är avsett att användas. Isonikotinsyrederivat: Medel härlett från och besläktat med nikotinsyra. Isotopteknik: Användande av radioaktiva isotoper. Kemoterapevtika: Kemiska läkemedel som används för att i kroppen bekämpa mikroorganismer. Klinisk: 1. Hörande till en klinik (sjukhus). 2. Praktisk användning (av ex. läkemedel). Jfr klinisk prövning av läkemedel. Klopoxid-derivat: Medel härledda ur klopoxid. Mycket använda lugnande medel vid neurostillstånd. Kloramfenikol: Medel med verkan på ett stort antal bakterier, dvs. bredspektrumantibiotikum. Klorpromazin: Lugnande medel med inverkan på agitationstillstånd vid depressioner och manier (psykosmedel). Agitation= häftig oro, rastlös rörelse. Kolesterolsänkande medel: Medel som sänker kolesterolhalten i blodet. Kolesterol anses vara en av de bidragande orsakerna till arterioskleros (åderförkalkning). Koronarinsufficiens: Underfunktion i hjärtats egen blodförsörjning. Kortikosteroider: Binjurebarkshormoner eller närbesläktade ämnen. SOU 1969: 36 19—914423

Kromatografi: Kemisk analyseringsmetod för särskiljande av svårseparerbara ämnen i en lösning; den aktuella vätskan får rinna genom ett adsorptionsmedel, vars förmåga att adsorbera de olika ämnena är olika, härigenom uppstår olikfärgade skikt genom att ämnena i vätskeblandningen tränger ned olika djupt allt efter adsorptionsmedlets förmåga att kvarhålla dem. Lipoidlöslig: Fettlöslig. Lokalanestetika: Lokalbedövande medel. Läkemedel: Vara som är avsedd antingen att vid invärtes eller utvärtes bruk förebygga, påvisa, hindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur eller att eljest på angivna sätt användas i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel eller vid förlossning, allt under förutsättning att varan för sådant ändamål genom beredning, dosering eller doseringsanvisning iordningställts i bruksfärdigt skick (Definition hämtad från SFS 1962 Nr 701—707 1 §). Maligna: Elakartade; ger upphov till sjukdom (ex. maligna tumörer). Metabolism: 1. Omvandling i allmänhet (ex. nedbrytning av läkemedel i kroppen). 2. Omvandling av föda vid ämnesomsättningen. 3. Direkt omvandling av vävnader och celler m. m. under sjukliga förhållanden. Mikrobiologi: Vetenskapen om mikrober = de minsta levande varelserna särskilt svampar, bakterier och virus. Milt sedativum: Svagt lugnande medel. Moderlut: »Ursprungslösning» dvs. lösning ur vilken kristallerna fällts ut. Molekylmanipulation: »Göra om en molekyl». Med olika teknik har man påverkat molekylerna i ett ämne. Molekylärbiologi: Kroppens kemiska reaktioner sedda ur molekylär synpunkt. Monoaminområdet: Område där monoaminer t. ex. adrenalin och noradrenalin finns. Neoplasmer: Svulstartade nybildningar av vävnader (ex. förstadier till cancer). Neuroleptika: Medel med användning vid psykoser. Nikotinsyrapreparat: Medel som innehåller nikotinsyra. 289

Nitreringsfor farande: Införande av grupjen - N 0 2 (en kväve och två syreatomer) i en molekyl. Noradrenalin: Bildas bl. a. i binjuremärgen och har blodtrycksstegrande verkan. Har kallats katastrofhormonet. Originalpreparat: Standardförpackade industriellt tillverkade läkemedel i »konsumtionsförpackningar» . Ovarier: Äggstockar. Oxidation: Reaktion mellan ett ämne och syre (eg. minskning av antalet elektroner). Parenteral nutrition: Näring som tillförs kroppen genom en ven. Parenteral=vid sidan av tarmen. Patologi: Vetenskapen om sjukliga förändringar. Penicillinaskänsliga penicilliner: Penicillin som nedbryts av enzymet penicillinas (bildas av vissa mikroorganismer). Peroral: Genom munnen. Pikolinsyra: Pyridinkarbonsyra. Plasmavolymökare: Preparat som ökar blodplasmans volym (blodersättningsmedel av typ Macrodex). Polymera kolhydrater: En kolhydrat sammansatt av flera enklare kolhydratmolekyler (t. ex. cellulosa). Postoperativt: Efter operation. Preparativ biokemi: Den del av biokemin som syftar till att framställa nya »biokemiska substanser». Prednisolonpreparat: Se glykokortikoider. Profylax: Förebyggande behandling. Pronethalol: Ett cytostatikum, medel mot cancer. Proteinhydrolysat: Hydrolys: Kemisk reaktion varvid ett ämne under upptagande av vatten sönderfaller i två andra ämnen. Proteinhydrolysat = sådant ämne erhållet vid hydrolys av protein=äggviteämne. Psykoj'armakon: Läkemedel som används vid psykiska sjukdomar. Psykolytika: Läkemedel som löser psykiska spänningstillstånd. Pyridinkarbonsyra: Pyridinkärna med en karboxylgrupp. Strukturen förekommer bl.a. i vissa vitaminer. Pyridinkemi: Kemi som behandlar pyridin och ämnen framställda ur pyridin. 290

Radioimmunologisk: Motståndskraftig mot radioaktiv strålning. Resistensutveckling: Utveckling av motståndskraft. (Resistens = den naturliga motståndskraften mot infektioner.) Resorption: Uppsugning av flytande, gasformiga eller stoftformiga partiklar genom blod- och lymfvägar såsom vid matsmältningen. Rhesus-immunisering: Eg. motståndskraft mot viss blodgrupp ( R h + eller Rh—). Rhimmunisering har störst betydelse för kvinnor. Det är vid blodtransfusioner av största vikt att aldrig till en Rh(—)-kvinna ge Rh(+)-blod. Rh-immunisering ger dessutom inre skador på fostret, s. k. erythroblastos. Saltsyrasubstitut: Ersättningsmedel för saltsyra. Screening: Sållning. Sedativa analgetika: Smärtstillande medel som även verkar lugnande. Sedativa ataraktika: Lugnande medel vid ångesttillstånd som även verkar allmänt lugnande. Semisyntetiska: Halvsyntetiska. Separationsmedel: Medel som skiljer ämnen från varandra. Spasmolytika: Kramplösande medel. Steroider: Samlingsnamn för bl. a. de till sterinerna hörande gallsyrorna, sexualhormonerna, binjurebarkshormonerna och Dvitamin. Sulfonamider: Föreningar besläktade med P-aminobensolsulfamid (finns bland kemoterapevtika, antidiabetesmedel, hypertonimedel). Syntetisering: Sammanfogningar av enklare kemiska föreningar till mera komplicerade. Terapi: Sjukdomsbehandling. Terapitraditioner: Traditionell sjukdomsbehandling. Teratogen: Som orsakar missbildningar hos foster. Tetracykliner: Bredspektrumantibiotika verksamma mot ett stort antal bakterier och vissa virus. Tiazid eller klortalidontyp. Diuretikum av sulfonamidtyp. Diuretikum = vatten- och saltutdrivande medel. SOU 1969: 36

Thalidomidkatastrofen: Den missbildande verkan på foster talidomid (Neurosedyn) har haft. Toxicitet: Egenskapen av giftighet. Toxikologi: Vetenskapen om gifterna. Tranquillizer: Viss typ av psykofarmakon (psykosedativum) som har lugnande effekt. Tricykliska tymoleptika: Stämningshöjande medel av viss kemisk figuration (»3 ringar»), Trijoderad: En molekyl med tre jodatomer. Ulcerös colit: Sårig inflammation i grovtarmen. Urografi: Röntgenfotografering av kontrastfyllda urinväggar. Vaginal fluor: Flytningar från vagina (slidan). Vasodilatorer: Kärlutvidgande medel. Ventrikulär: Som har samband med hjärtats kammare. Virologi: Läran om virus och de därav orsakade sjukdomarna. Wonder drugs: Undermedel. Ytanestesi: Lokalbedövning på hud eller slemhinnor.

SOU 1969: 36 19*—914423

Tabellförteckning

Kapitel 2 2:1 Procentuell fördelning av 1533 farmacevtiska specialiteter i Sverige år 1965 efter introduktionsår 2:2 Svensk import, export, försäljning genom utländska dotterbolag samt svenska företags licensintäkter åren 1960, 1962 och 1963 . . 2:3 Vissa försäljningsmässigt stora preparatgrupper i Sverige med hög importandel åren 1958 och 1964 2:4 Utlandsförsäljning av viktigare preparat från svensk läkemedelsindustri åren 1958 och 1964

Kapitel 3 3:1 Storleksmässig fördelning år 1966 av i Sverige för den svenska marknaden producerande läkemedelsföretag 3:2 Individuella LIF-företags läkemedelsförsäljning 1958, 1965 och 1968 3:3 Andelar för olika slags läkemedelsföretag åren«1952, 1965 och 1967 . 3:4 De största utländska läkemedelsföretagens försäljning i Sverige 1958 och 1964 3:5 Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större svenska tillverkare åren 1958 och 1964 3:6 Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större utländska säljare åren 1958 och 1964 3:7 Svenska tillverkares värdemässigt fem resp. tio största preparat i pro292

cent av företagets totala läkemedels produktion 1950 och 1964 . . 3:8 Större utländska företags värdemässigt fem största preparat i procent av företagets totala försäljning i Sverige 1958 och 1964 . 3:9 AB Astras aktiekapital med fördelning på ägarkategorier 1967 . . . 3:10 De största aktieägarna i AB Astra år 1966 3:11 Världens tio största läkemedelsföretag år 1965 3:12 Exempel på vissa läkemedelsföretag med hög tillväxttakt under perioden 1957-1966 3:13 Större svenska läkemedelsföretags värdemässigt viktigaste preparat år 1964 3:14 Ett antal utländska företags värdemässigt viktigaste preparat på den svenska marknaden år 1964 . . .

36 36 37 42

32 33 34

35 35

Kapitel 4 4:1 Andelar av läkemedelsförsäljningen för de största säljarna 4:2 Försäljning i USA av läkemedel, fördelad efter lanseringsår . . . . 4:3 Marknader fördelade enligt storlek, antal säljare och koncentrationsgrad åren 1958 och 1964 . . . . 4:4 Marknader fördelade efter storlek samt största resp. två största företagens marknadsandel 1958 och 1964 4:5 Undersökta marknader fördelade enligt marknadsformer år 1958 och 1964

56 57

63 SOU 1969: 36

4:6 Större säljare på läkemedelsområdet i Sverige fördelade efter förekomst på olika marknader 1964 . 4:7 Exempel på preparat med nonexklusiv licensgivning 4:8 Säljare fördelade efter dels antal produkter sålda av samma säljare på en marknad, dels efter samma säljares försäljningsmässiga rangordning på samma marknad. Marknaderna studeras fördelade på olika marknadsformer åren 1958 och 1964 4:9 Säljare med endast en produkt i procent av samtliga säljare av samma rangordning med fördelning efter marknadsformer 4:10 Säljarkoncentrationen för 20 preparatgrupper i USA år 1960 . . . 4:11 Nya marknader från 1958 till 1964 4:12 Förändringar i marknadernas marknadsformer 1958-1964 . . . 4:13 Förändringar i ledande företag och produkt inom marknader fördelade efter olika marknadsformer 1958 och 1964 4:14 Omsättningen på undersökta marknader 1958 och 1964 fördelade enligt marknadsform, patentskydd samt säljarens egna eller genom licenser köpta forskningsresultat . 4:15 Produkter fördelade efter marknadsandel, patentskydd och forskningsbakgrund 4:16 Omsättningsandel under patentskydd med marknaderna fördelade enligt storlek (ovägt genomsnitt) . 4:17 Antal marknader 1958 och 1964 fördelade enligt storlek och patentskyddad omsättningsandel . . . 4:18 Exempel på marknader med hög andel patentskyddad försäljning och låg säljarkoncentration 1964 . 4:19 Exempel på marknader med låg andel patentskyddad försäljning och hög säljarkoncentration 1964 4:20 Samband mellan lanseringstidpunkt, prisnivå och marknadsandel för preparat Kapitel 5 5:1 Utvecklingen av medelpris per recipe 1955-1968 5:2 Prisförändringar 1958-1964 för 121 preparat SOU 1969: 36

64 66

67 68 70 70

78 80

5:3 121 preparat fördelade enligt prisförändringens storlek och marknadsformer åren 1958 och 1964 . . 5:4 Prisindex före och efter patentskyddets upphörande för 10 preparat. (Priser = 100 det år patentet utgick) 5:5 Priser 1959 för vissa läkemedel i olika länder 5:6 Ett urval svenska preparats priser i olika länder räknat i detaljistledets inköpspriser 1958 och 1964. (Index: pris i Sverige år 1964 = 100) . . 5:7 Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad för 100 tabl. enligt Kefauverkommittén . . . . 5:8 Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad år 1958 för 100 tabl. enligt Schering corp 5:9 Amerikanska företags priser på prednisolon. Detaljistledets inköpspris för 5 mg. 100 st. år 1959. . . 5:10 ACO:s produktkalkyler för ett urval preparat Kapitel 6 6:1 Utgifter för industriell läkemedelsforskning i ett urval länder . . . 6:2 Antalet nya terapevtiska substanser med fördelning på uppfinnarländer 6:3 Utgifter för industriföretagens forskning och utveckling år 1967 . 6:4 Sju större läkemedelsföretags utgifter för forskning och utvecklingsarbete 6:5 Svenska läkemedelsföretags forskningsinriktning 6:6 Exempel på innovationer, som är resultat av svensk läkemedelsforskning 6:7 Astrakoncernens forskningsenheter 6:8 Astrakoncernens forskningsprogram år 1967 6:9 Pharmacias forskningsområden under perioden 1960-1967 6:10 Pharmacias forskargrupper fördelade på olika grundfunktioner . . 6:11 Kabis forskningsprogram år 1967 . Kapitel 7 7:1 Större svenska läkemedelsföretags kostnader för information och reklam

84 87

89 90

99 105

107 108

109 109 Hl 111 113 114

7:2 Informations- och reklamkostnader i procent av läkemedelsförsäljningen 116 7:3 ACO:s informations- och reklamkostnader 116 7:4 LIF-företagens utgifter i Sverige för annonser och trycksaker 19501965 116 7:5 LIF-företagens utgifter för annonser och trycksaker i förhållande till försäljningen i Sverige 1950-1965 117 7:6 Informations- och reklamkostnader för fem LIF-företag på den nordiska marknaden fördelade på kostnadsslag 117 7:7 Utgifter för information och reklam i procent av försäljning på den engelska marknaden. Redovisning efter moderbolagens nationalitet . 121 7:8 Utgifter för information och reklam (promotion) på den engelska marknaden 121

9:5 ACO:s och LIF-företagens räntabilitet på totalt kapital före skatt . 9:6 Vissa marknadskarakteristika samt räntabilitet åren 1958 och 1964 . .

158 159

Kapitel 8 8:1 Kostnadsstruktur för fem större amerikanska läkemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdetår 1965 127 8:2 Kostnadsstruktur för engelska läkemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdet år 1965 127 8:3 Olika koncernenheters representation av grundfunktioner . . . . 132 8:4 Astras produktionskostnader för Xylocain per enhet vid produktion i USA och Kanada 132 8:5 Kostnader i relation till omsättning inom partihandel 135 8:6 Strukturella data avseende läkemedelsgrosshandelns utveckling . . . 136

Kapitel 9 9:1 Pharmaciakoncernens intäkter, kostnader och vinster, totalt samt med fördelning på nordiska resp. utomnordiska marknader . . . . 9:2 LIF-företagens kapitalfinansiering åren 1958 och 1965 9:3 ACO:s beräknade intäkter, kostnader och vinster år 1965 . . . . 9:4 ACO:s räntabilitet på totalt kapital före skatt 294

154 155 157 157 SOU 1969: 36

Diagramförteckning

Kapitel 3 3:1 Astrakoncernens försäljningsutveckling 1959-1968 3:2 Produktprofiler för större internationella läkemedelsföretag. Företagens försäljning i England, Frankrike, Tyskland och USA fördelad på huvudindikationer Kapitel 5 5:1 Prisutvecklingen för patentskyddade resp. icke patentskyddade antibiotika i USA under per. 1951— 1960

82 Kapitel 6 6:1 Nationellt ursprung för ett urval läkemedel lanserade i olika länder 1950-1966 6:2 Investeringar i läkemedelsföretag (i löpande priser)

106 Kapitel 7 7:1 Försäljningsutveckling samt informations- och reklamkostnader för Kinidin Duretter och Ferromyn S.

118 Kapitel 8 8:1 De rörliga tillverkningskostnadernas (Mator) variation med operationsstorleken för preparat y . .

133 Kapitel 9 9:1 En investerings värdeutveckling under olika förutsättningar . . . .

138 SOU 1969: 36

9:2 Illustration av problem vid beräkning av kapitalvärde och depreciering 9:3 De fem LIF-företagens avkastning på totalt och eget kapital (ej korr. för latent skatteskuld) . . . 9:4 Utgående balans år 1965 för de fem LIF-företagens sammanlagda verksamhet, räknad enligt fyra alternativ 9:5.1 Räntabilitet före skatt på totalt kapital under per. 1958-1965 . . . . 9:5.2 Räntabilitet efter skatt på eget kapital 9:6 Pharmaciakoncernens täckningsbidrag I för viktigare produkter med fördelning på försäljning i norden och utlandsförsäljning . . . 9:7 Bruttostocken av byggnader efter olika mått 9:8 Bruttostocken av maskiner och inventarier efter olika mått . . . .

149 151 151

153 165 168

Litteraturförteckning

Albinsson., Reklamens ekonomiska roll. Stockholm 1964. Apotekens specialitetsregister Arrow. K., "Economic Welfare and the Allocation of Resources for Invention", The Rate and Direction of Inventive Activity, National Bureau of Economic Research, 1962. "Uncertainty and Welfare Economic of Medical Care", The American Economic Review, Dec. 1963. Astras verksamhetsberättelser A Survey of Legislation on Medicines (utgiven av PIA). Bain, J., Industrial Organisation, New York 1959. Barkman, R., »Inrättande av läkemedelskommittéer,» Svensk farmaceutisk tidskrift, nr 24 1967. Beräkning av försäkringsvärden för byggnader och maskiner, utgiven av Svenska TarifFöreningen 1956. Bogue, Yule, "Organisation and Economics of Research in the Pharmaceutical Industry", The Pharmaceutical Journal, Jan. 13, 1962. Boman, H., »Läkemedel och lönsamhet». DN 28.9 1967. »Läkemedel och samhällsnyttan». DN 15.11 1967. Caves, R., American Industry: Structure, Conduct, Performance. New Jersey, 1964. Casslén, R., »Om kliniska prövningar» (föredrag i Uppsala 28.9. 1966). Chain, E., "Academic and Industrial Contributions to Drug Research", Nature 1963: 200:441. Översatt i Nytt och nyttigt, nr 21966. Comanor, W., "Research and Competitive 296

Product Differentiation in the Pharmaceutical Industry in the United States", artikel i Economica, nov. 1964. Artikeln bygger på författarens opublicerade doktorsavhandling The Economies of Research and Development in the Pharmaceutical Industry. Department of Economics Harvard University 1963. Cooper, H., Prices and Profits in the Pharmaceutical Industry, 1966. Claesson, H., Läkemedels ålder och livslängd, Svensk farmacevtisk tidskrift, nr 1.1969. Doyle, P., »Economic Aspects of Advertising: A Survey». Economic Journal 1968. Drugs in our Society, Baltimore 1964. Economic Report on Antibiotics Manufacture, Federal Trade Commission, Washington 1958. Elich, J. och Elvers D., »Neue Pharmazeutische Wirkstoffe 1961-1965». Die Pharmazeutische Industrie vol. 28 1966. Fakstorp, J., »Nogle principer og metoder i lsgemiddelindustriens forskning», år 1967. Farmaceutiska specialiteter registrerade i Sverige (FASS). "Firms exploiting new technologies» Fortune, juli 1966. Fischerström, H., »Redogörelse rörande grunder för lönsamhetsberäkningar» 1957 (Stencil). »Forskningsstatistik I», Statistiska Meddelanden 1965. »Forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin» (föredrag på Astra 1964). Fortias verksamhetsberättelser »Fortune Directories,» julinummer i Fortune. SOU 1969: 36

»Framtidsperspektiv på läkemedelsforskningen» (föredrag på Hässle 1967). »Från forskning till information,» LIF informerar, 1966. Fryklöf, L-E., »Kefauverkommitténs undersökningar angående den amerikanska läkemedelsindustrin» (föredrag vid Apotekarsocietetens årsmöte 1961). Fryklöv, L-E., »Finns det generiska ekvivalenter», Svensk farmacevtisk tidskrift, 73, år 1969. Företaget och forskningen, SNS, 1964. Företaget och innovationerna, I VA, 1967. Gaps in technology between member countries OECD 1968. Garberg, L., »Aspekter för toxikologiska studier av nya substanser före prövning på människa». Hässles specialnummer av Nytt och Nyttigt år 1965. Göth, E., »Forskning och export» (föredrag vid LIF:s årsmöte 1964). Industrins struktur och konkurrensförhållanden, SOU 1968:5. Industri, Sveriges officiella statistik (SOS). Irnell, L, och Persman, E., »Enhetlig grundutbildning av läkemedelskonsulenter», Läkartidningen nr 32 år 1969. Isaksson, D., »Läkemedelsindustrin i dagens samhälle och morgondagens». Bilaga till Index nr 9-10, 1963. Isaksson, D., »Hur kan läkemedelsindustrin medverka i en bättre sjukvård», LIF informerar, 1965. Kaldor, N., »The Economic Aspects of Advertising, The Review of Economic Studies 1949—50. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt, SOU 1968:3. Little, A. D., "A Report on the Aspects of Concentration and Product Obsolescence in the Pharmaceutical Industry in the United States». Omtryckt i US Senate, Subcommittee on Antitrust and Monopoly, Hearings, Drug Industry Antitrust Act. Part 4, 1961. Little, I. M. £>., »A Critique of Welfare Economics» Oxford 1950. Lundberg, Erik, Produktivitet och räntabilitet SNS 1961. Läkemedelsförmånen SOU 1966:28. Läkemedelsförsörjningens organisation SOU 1959:5. Machlup, F, An Economic Review of the Patent system Washington 1958. SOU 1969: 36

Markham, J., "Economic Incentives and Progress in the Drug Industry", Drugs in our Society, år 1964. Markham, J., "Inventive Activity: Government Controls and Legal Environment", The Rate and Direction of Inventive Activity. National Bureau Committee for Economic Research, 1962. Modell, W.: »Masskatastrofer med läkemedel», Svensk farmacevtisk tidskrift, nr 21 1967. Nelson, R. R., »The Economics of Parallell R. and D. Efforts,» Review of Economics and Statistics 1961. Nordisk samarbeide om laegemidler, Nordisk utredningsserie 1968:7. Oljebranschen SOU 1966:21. Oom, B., »Nyproduktutveckling inom läkemedelsindustrin 1966» (Stencil). Patentlovgivning, Nordisk utredningsserie 1963:6. Produktivitets- och effektivitetsutvecklingen 1954-1964 inom den fristående läkemedelsgrosshandeln. Handelshögskolan i Göteborg, Skrifter 1966:3. Profit Rates of Manufacturing Corporations. 1947-62, Federal Trade Commission, Washington 1963. Report concerning the Manufacture, Distribution and Sale of Drugs, Ottawa 1963. Report of the Committee of Enquiry into the Relation Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965-1967. London, sept. 1967. Report of the Committee on the Judiciary, United States Senate, made by its Subcommittee on Antitrust and Monopoly, Study of Administered on Antitrust and Monopoly, Study of Administered Prices in the Drug Industry. Washington 1961. Rexed, B., »Forskningen och företagen», bilaga till Index nr 5, 1967. Rosén, A., »Hur skall läkarna kunna välja rätt läkemedel», Läkartidningen, 9, 1968. "Sainsbury Committee on NHS drugs", The Financial Times, 29 sept. 1967. SFS 1962, Nr 701-707 samt 1963 Nr 439^143. SFS 1967, Nr 837 och 838. Sjukvården och läkemedelsindustrin LIF informerar, 1965. Sjöberg, B., »Läkemedelsindustrin och samhället», DN 11/10 1967. Skagius, K, »Industriforskningens organisation och målsättning». (Föredrag hållet in297

för LIF:s årsmöte år 1966), LIF informerar, 1966. Skagius, K., "R & D Policy in a Swedish Pharmaceutical Company". 1967 (Stencil). Sundén, L., »Synpunkter på läkemedelsförbrukningens ökning 1956-1965». (Stencil 1968). Synonymregister över farmacevtiska specialiteter. Task Force on Prescription Drugs. Report and Recommendations. Subcommittee on Monopoly of the Select Committee on small Business USA Washington 1968. Usher, D., »The Welfare Economics of Invention», Economica 1964. Utredning medförslag till rationella grunder för läkemedlens prissättning, 1954. Wahlqvist, S., »Har synonympreparat samma effekt?» Läkartidningen Vol 66 Suppl II Wallander, J., Verkstadsindustrins maskinkapital IUI 1962. Wegerfelt, K. A., »Svensk läkemedelsindustri på världsmarknaden» (föredrag vidLIF:s årsmöte 1964). »Läkemedel och samhällsekonomi» (föredrag vid LIF:s årsmöte 1965) »Nya läkemedel spar miljarder» (föredrag 1965). »Samhället ställer speciella krav på läkemedelsindustrin» (föredrag 1967). Westerling, R., »Något om utvecklingen på läkemedelsområdet», Svensk farmacevtisk tidskrift, nr 5 1967. Wilkinson, /., "Report urges tighter controls", Daily Express 29/9 1967. Wistrand, J., »Resurser för biologisk forskning inom svensk läkemedelsindustri». Nordisk Medicin 1967:78.

KUN

1 3 OKT 1969 298

S>

C f

SOU 1969: 36

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

1. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. 2. Laajennettu pohjoismainen talloudellinen yhteistyö. 3. Nordforsks miljövårdsutredning. 4. Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister. 5. Konsumentoplysning i undervisningen. 6. Sjätte nordiska samekonferensen i Hetta. 7. Nordisk gyldighet av fprerkort. 8. Nordiskt sjukhusfysikersamarbete. 9. Nordiskt ämbetsmannamöte i Storlien. 10. Nordisk sjömansskattefördelning. 11. Udvidet nordisk ekonomisk samarbejde.

Statens offentliga utredningar 1969

Systematisk förteckning

Inrikesdepartementet Skogsindustri i Södra Sverige. [21] Länsplanering 1967. [27]

Justitiedepartementet Faktisk brottslighet bland skolbarn. [1] Bostadsrätt. [4] Utsökningsrätt IX. [5] Kungörelseannonsering. [7] ADB inom inskrivningsväsendet. [9] Ny gruvlag. [10] Internationell adoptionsrätt. [11] Nyvalteknik. [19] Åmbetsansvaret. [20]

Civildepartementet Offentliga tjänstemäns bisysslor. [6]

Försvarsdepartementet Ekonomisystem för försvaret. [24] Planering och programbudgetering inom försvaret. [25] Militära tjänstgöringsåldersutredningen. 1. Militära tjänstgöringsåldrar. [33] 2. Medicinska och psykologiska aspekter på åldrande m.m. [34] Socialdepartementet Ett renare samhälle. [18] Bättre utbildning för handikappade. [35] Kommunikationsdapartementet Ny sjöarbetstidslag. [3] Hamnutredningen. 1. De svenska hamnarna. [22] 2. Bilagor. [23] Skolskjutsarna och trafiksäkerheten. [26] Finansdepartementet Förenklad obligationshantering. [13] Lagstiftning om värdepappersfonder m.m. och om stämpelskatt på värdepapper, [16] Nya mynt. [17] Skogsbeskattningen. [30] Läkemedelsindustrin. [36] Utbildningsdepartementet Om sexuallivet i Sverige. [2] Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. [8] Regionmusik. [12] Filmen- censur och ansvar. [14] Sexualkunskapen i gymnasiet [28] Jordbruksdepartementet Växtförädlarratt. [15] Skogstillstånd och skogsvårdsåtgärder. [32] Handelsdepartementet Idrott åt alla. [29] Olja i beredskap. [31]

Anm. Siffrorna inom klammsr betecknar nummer i den kronologiska forteckningen.

imgarnas KUNG1

K L Biokmans Tryckerier AB 1969

1 3 OKT 1969 ST C